2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95 3F24A86F-DB31-46A6-9526-FE1F9A7F5B2B 121 ÅKE CARNERÖ (kds) kds Herr talman! Förverkligandet av Försvarsbeslut 92 pågår och är inne på sitt andra år. Beslutet innebär ett viktigt vägval i svensk försvarspolitik. Syftet är att nå en varaktig och realistisk balans mellan uppgifter och resurser samt mellan kvalitet och kvantitet i det svenska totalförsvaret. Sveriges säkerhetspolitiska mål, liksom de mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i Försvarsbeslut 92 och med de preciseringar som beslutades i maj 1993, ligger fast. Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende, och vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga vår handlingsfrihet. Den hårda kärnan i vår säkerhetspolitik är den militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga, för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Denna säkerhetspolitik formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitik och försvarspolitik. Totalförsvaret skall i första hand vara fredsbevarande genom att ha en sådan styrka, sammansättning, ledning, beredskap och uthållighet att en angripares förluster och andra uppoffringar i samband med försök att utnyttja vårt land inte ter sig rimliga i förhållande till fördelarna. I de preciseringar som beslutades förra året sägs: ''Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och endast med kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom totalförsvaret.'' Vidare sägs det: ''Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart efter mobilisering.'' De senaste årens omvärldsutveckling har i stora drag bekräftat de bedömningar som gjordes inför Försvarsbeslut 92. Det är därför av stor vikt att det beslutet får genomföras, samtidigt som arbetet med att förbereda nästa långsiktiga parlamentariska försvarsbeslut sätter i gång på allvar. Regeringen anger i propositionen att nödvändigheten att börja tänka på olika utgångspunkter för ett nytt försvarsbeslut inte minskar kravet på att fullfölja genomförandet av Försvarsbeslut 92. Utskottet har samma mening. Herr talman! Uttalanden om besparingar inom totalförsvaret kan naturligtvis förefalla lockande och förståeliga i nuvarande statsfinansiella läge. Men detta skapar osäkerhet för de människor som har sitt arbete inom totalförsvaret och för de värnpliktiga. Några direkta hot mot vårt land finns inte, men säkerhetspolitisk instabilitet kan inte uteslutas, varför kraven på minskade militärutgifter måste behandlas med försiktighet. Om de positiva förändringarna i vår omvärld fortsätter, kommer detta att kunna få ekonomiska konsekvenser i kommande försvarsbeslut. Många av åtgärderna i Försvarsbeslut 92 får fullt genomslag efter försvarsperiodens slut, vilket belyser den långsiktighet som all försvarsplanering innebär. Riksdagens revisorer har i en rapport granskat nedläggning och flyttning av förband. Utskottet delar revisorernas uppfattning att de lokala parterna bör få tillfälle att framföra synpunkter och med sina kunskaper delta i utredningsarbetet inför grundorganisationsförändringar. Ingen är betjänt av att skapa onödig oro i en organisation. Försvarsmakten har här en viktig uppgift att avväga på vilket stadium berörda parter skall engageras. Utskottet delar även revisorernas uppfattning att en mer samlad och systematisk återföring av erfarenheterna från en genomförd organisationsförändring bör göras till riksdag och regering. Utskottet vill understryka vikten av den sammanvägning av olika intressen kring grundorganisationsförändringar som sker i riksdagen. Militära, regionala och arbetsmarknadsmässiga intressen måste vägas samman. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är viktigt med en parlamentarisk beredning av underlaget. Riksdagens beslutsroll måste därför beaktas i den instruktion som regeringen skall utfärda för den nya myndigheten Försvarsmakten. Herr talman! Vi kristdemokrater menar att Sverige skall upprätthålla ett effektivt totalförsvar. Civilförsvaret måste naturligtvis ha tillräckliga resurser för att kunna garantera befolkningen ett gott skydd i händelse av ofred. Det strategiska överfallet innebär för civilförsvaret i vissa avseenden en svårare situation än tidigare förutsättningar, främst vad avser ledning. Utskottet bedömer dock att både den civila och den militära delen av totalförsvaret har en godtagbar förmåga att motstå ett strategiskt överfall till år 1997. En fråga som ännu ej är avstämd är vilket stöd det militära försvaret förutsätter från övriga delar av totalförsvaret. Utskottet utgår från att detta krav preciseras snarast, eftersom en av huvuduppgifterna för det civila försvaret är att stödja försvarsmakten under kriser och krig. Herr talman! Åtta motioner rör frågor om de värnpliktigas förmåner och sociala situation. Systemet med en utbildningsreserv har gjort att intresset kring de värnpliktigas villkor under grundutbildningen lyfts fram. Två kristdemokratiska motioner vill att en utredning tillsätts som studerar de värnpliktigas ekonomiska, sociala, arbetsmässiga och studiesociala situation. Eftersom en proposition om totalförsvarsplikt snart kommer, utgår utskottet från att de frågor som berörs i olika motioner kommer att behandlas där och finner att behov av en utredning inte föreligger just nu. Herr talman! Vad gäller förband för FN-insatser menar utskottet att det är viktigt att Sverige håller en god beredskap för att kunna medverka i militära och humanitära operationer som FN:s säkerhetsråd och ESK kan hemställa om. Regeringen har uppdragit åt Försvarsmaktens organisationsmyndighet att studera vilka anpassningar av olika svenska förband som krävs för att dessa skall kunna utnyttjas i internationella operationer. Samtidigt pågår en analys av nu pågående FN-insatser. Det är därför för tidigt att ha någon mening om de framtida organisatoriska formerna för att upprätthålla denna beredskap. Kostnaderna för våra utlandsengagemang är höga. Bl.a. slits den försvarsmateriel hårt som kommer till användning. Detta har lett till en diskussion om hur bl.a. dessa kostnader skall betalas. Från kristdemokratiskt håll menar vi att försvaret skall avsätta medel för att med egna resurser kunna stödja humanitära hjälpinsatser i katastrofsituationer i andra länder. Vi delar dock den syn som utskottet har, att om medel för den fredsbevarande verksamheten kan garanteras och därmed inte urholka totalförsvarets ekonomiska ramar, bör denna fråga övervägas ytterligare. Herr talman! Tidigt inriktade sig den kristdemokratiska rörelsen i Europa på fredsskapande arbete genom ökat samarbete mellan Europas stater. Vi kristdemokrater vill att Sverige skall verka för internationell säkerhet, byggd på förtroendeskapande åtgärder, avspänning och nedrustning. Den etiska utgångspunkten måste vara att människan skall vara fri och självbestämmande och tillmätas ett stort personligt ansvar. Därför måste det säkerhetspolitiska arbetet vidgas och fördjupas till att omfatta inte enbart frånvaro av krig och konflikter utan också att säkra freden i ett perspektiv av rättvisa, frihet, solidaritet och ett aktivt stöd för demokrati och rättssamhället. Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till försvarsutskottets hemställan i betänkande nr 9. 079223680900 N 2010-01-01 00:00:00 254017 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf121