2349367 GH09102 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:102 Onsdagen den 4 maj 1993/94 102 1994-05-04 00:00:00 Jämställdhetspolitiken E6D53073-731E-4D4B-8C3A-5ECC12EB2686 11 ISA HALVARSSON (fp) fp Fru talman! Berit Andnor höll verkligen ett förstamajtal. I hennes begreppsvärld finns ingenting av alla de missgrepp som har gjorts under decennier när det gäller ekonomiska realiteter. Det går inte att på så kort tid som tre år klara av att rätta till alla felaktigheter. Den nuvarande regeringen ärvde en ekonomi i nästan fritt fall. Berit Andnor har också en väldigt lättsinnig inställning till förslagen i jämställdhetspropositionen, speciellt när det gäller frågan om lönediskriminering. Berit Andnor talar hela tiden om arbetslösheten, som tyvärr är en effekt av många års misslyckanden. Men lönediskrimineringen måste vi komma åt vilken form av konjunktur som vi än har. Av de två tidigare talarna utgör Stefan Kihlberg, trots att han inte tycks förstå det, verkligen ett exempel på den manliga överordningen. Bockfoten sticker fram, när han så nedvärderande talar om t.ex. Jämställdhetsrådet, bara därför att där finns så få män. För 75 år sedan, i maj 1919, fattade riksdagen beslut om kvinnlig rösträtt. Inget nytt under solen, brukar man säga, och ett faktum är att ett kvinnoparti bildades 1927: Föreningen Kvinnolistan. Det var dels en rad frisinnade kvinnor, de flesta med anknytning till den s.k. Fogelstadgruppen, dels en rad kvinnor som företrädde kvinnliga fackliga organisationer. Bakgrunden till det då djärva försöket med kvinnolistan var den besvikelse som man på radikalt kvinnligt håll kände över att den efter så mycken strid uppnådda kvinnorösträtten inte hade medfört några större förändringar i riktning mot likaberättigande mellan könen. Bl.a. rasade kvinnorna mot ett krav från socialdemokratiskt håll om att man skulle förbjuda gift kvinna att inneha statstjänst. Här finns naturligtvis roten till synen på mans- och kvinnolöner. Steget är naturligtvis långt från det Fattigsverige, där kvinnoreformerna än gång tog sin början, fram till dagens välfärdssamhälle. Men det finns ändå ett slags oföränderlighet i det förändrade. Könsrelationerna verkar fortfarande enligt gammalt mönster, dvs. med en kvinnlig underordning om än på en högre materiell nivå. Man kan se att arbetet för jämställdhet hela tiden har varit enkelriktat och begränsat till kvinnornas villkor. Det var deras frigörelse från familjen och deras uttåg till arbetsmarknaden som alla reformer handlade om. Männens liv skulle inte påverkas. Delvis var nog detta en medveten och kanske nödvändig strategi från den tidiga kvinnorörelsens sida. Kvinnornas chans att få gehör för förändringar berodde på deras försäkringar om att allt annat skulle förbli oförändrat. Den tanken är naturligtvis absurd. Man kan inte ändra livsvillkoren för den ena halvan av befolkningen utan att den andra halvan påverkas. Eller med andra ord: Om man gör lönearbetet tillgängligt för de traditionellt uteslutna, kvinnorna, utan att samtidigt göra familjeansvaret till en plikt för de traditionellt befriade, männen, blir följden dubbelarbete samt ständigt dåligt samvete och frustration för de yrkesverksamma kvinnorna. Så har det ju också blivit. Vi har fått s.k. sandwichkvinnor, som kläms från två håll: på den ena sidan hemmet och familjeansvaret och på den andra sidan arbetet. Hur ser det ut i dag? Man träffar ofta unga flickor som säger: Vi lever i ett jämställt samhälle, och det är er generation som inte kunde ta till vara era möjligheter. Om jämställdhet rådde i vårt land, skulle kvinnors och mäns fördelning vara tämligen jämn när det gäller sådana saker som yrken, arbetsvillkor och inkomst. Men de yrken som kvinnor är verksamma i skiljer sig från männens i hög grad. Arbetsmarknaden har en kvinnosida och en manssida. Vidare finns kvinnorna i ett betydligt mer begränsat spektrum av yrken än männen. Inflytandet över arbetets uppläggning och arbetstiderna är dessutom mindre och lönen lägre för kvinnor. Försörjartanken lever fortfarande kvar i värderingen av mäns roller, även om de flesta familjer inte klarar sig på en lön utan har två försörjare. Men som en omedveten värdering finns försörjartanken ändå kvar. Det är mannen som skall tjäna mer. Hans arbete skall vara mer värdefullt än kvinnans. Om jämställdhet rådde i vårt samhälle skulle kvinnors och mäns fördelning vara tämligen jämn när det gäller sådant som hushållssysslor och barnavård. Men den genomsnittliga tiden totalt sett för hemarbete är mer än tio timmar längre per vecka för kvinnor än för män. När det gäller hushållsarbete och barnomsorg är skillnaden särskilt markerad -- kvinnornas insats är mer än dubbelt så stor som männens. Av en undersökning av professor Marianne Frankenhaeuser framkommer att kvinnornas stresskurvor inte går ned när kvinnorna kommer hem från arbetet, utan de ligger kvar på en hög nivå. Motsvarande kurvor för männen sjunker däremot drastiskt. Dessa faktorer ligger naturligtvis bakom den ökande ohälsan bland kvinnor. Om jämställdhet rådde skulle kvinnors och mäns fördelning vara tämligen jämn beträffande ägande och representation i politiska och i andra församlingar. Men det har visat sig att kvinnorna inte på långa vägar når upp till männens kontroll över produktionsresurserna. När det gäller representationen i olika församlingar går det knappast att tala om en könsmässigt jämn fördelning vare sig i politiska eller i fackliga församlingar. I vårt samhälle har män makten, och de ingår därmed i den överordnade grupp vars normer blir samhällets normer för hur man bör vara och vad man bör göra för att bli betraktad som normal. Det blir allt fler kvinnor som är missnöjda med alltför stora orättvisor och med hur långsamt det går att få till stånd förändringar. Allt fler män vantrivs i mansvärldens tvångströjor. Detta att kvinnor och män är olika skulle inte behöva vara ett problem. Det skulle i stället kunna vara en källa till ett berikande samarbete. Kvinnors inre ''manliga'' aspekter behöver bejakas, liksom mäns inre ''kvinnliga'' aspekter. Den här processen mot jämställdhet tar tid. Det handlar till syvende och sist om att förändra människors attityder och värderingar. Alla har vi, även vi som sitter här, invanda värderingar som spelar spratt för oss. Till det positiva som hänt hör Bengt Westerbergs förslag om skärpta insatser för jämställdheten. Det utskottsbetänkande som vi nu behandlar bygger på jämställdhetspropositionen Delad makt -- delat ansvar. I propositionen sägs det att jämställdhetsarbetet framöver i ökad utsträckning måste ta hänsyn till det ojämna maktförhållandet mellan könen och till kvinnors och mäns skilda villkor i samhället. Det innebär att kvinnors inflytande måste öka och att deras villkor, t.ex i arbetslivet, måste förbättras. Det innebär också att männen måste dela ansvaret för arbetet med hem och barn. Det övergripande målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på alla väsentliga områden i livet. För att uppnå detta måste makt och inflytande, liksom ansvaret för arbetet med hem och barn, fördelas jämnt mellan könen. Kvinnor och män skall ha samma möjligheter till ekonomiskt oberoende och lika villkor och förutsättningar i arbetslivet liksom lika tillgång och möjligheter till utbildning. Ett mål är också att uppnå frihet från sexualiserat våld. Den otålighet som finns -- i synnerhet bland kvinnor, men också bland män -- inför den långsamma takten i jämställdhetsarbetet måste tas på allvar av statsmakterna, av organisationer och enskilda och, inte minst, av enskilda män, skriver regeringen i sin proposition. I detta instämmer utskottet. JämO förstärks. I motsats till Stefan Kihlberg har jag stor tilltro till vår nya JämO. Jag tycker att hon redan nu har synliggjort väldigt mycket av skillnaden mellan hur män och kvinnor behandlas. Jag känner också stor tillfredsställelse över att hon har förklarat sig villig att driva lönediskrimineringsärendena. JämO får i fortsättningen rätt att övervaka att jämställdhetslagen följs på hela arbetsmarknaden, också i de fall där parterna på arbetsmarknaden träffar kollektivavtal om jämställdhet. Med dagens regler kan JämO inte utöva tillsyn när det gäller arbetsgivarnas skyldighet att bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete på arbetsplatser där det finns sådana här kollektivavtal. Det har onekligen varit så att kollektivavtal har träffats som haft som enda syfte att undgå JämO. Bristen på jämställdhet samt de orättvisa kvinnolönerna har ofta byggt på ett motsatsförhållande mellan kvinnor och män. Där har manliga arbetsgivare och manliga arbetstagare haft gemensamma intressen. Det är väldigt glädjande att Socialdemokraterna äntligen har gått med på den här förändringen av jämställdhetslagen. Men, Hans Andersson, ni var inte med från början på den här båten. När Folkpartiet och Centern drev dessa frågor 1979 var faktiskt både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna emot inrättandet av JämO. Ni tyckte då att det var en byråkratisk apparat. Sent skall syndaren vakna, som det heter. I jämställdhetslagen införs det också en regel om att arbetsgivare med tio eller fler anställda årligen skall kartlägga löneskillnaderna mellan kvinnor och män på arbetsplatsen. Kartläggningen skall avse en jämförelse av lönerna för kvinnor och män i skilda typer av arbete och för olika kategorier av arbetstagare. Naturligtvis skall resultatet analyseras och diskuteras. Vad vi har gjort är att vi har tvekat inför införandet av en sådan lagregel. Det måste ju vara svårt, för att inte säga omöjligt, att med vite tvinga fram något som kunde förtjäna att benämnas analys. Kravet finns dock fortfarande. JämO får också rätt att i samma rättegång föra talan på annan grund än könsdiskriminering, t.ex talan enligt anställningsskyddslagen eller föräldraledighetslagen -- som nu ofta av arbetsgivare används i diskriminerande syfte. Arbetsmiljöfonden kommer att få i uppdrag att avsätta medel för forskning, utvecklingsarbete och kunskapsspridning i frågor som rör just löneskillnader mellan kvinnor och män, lönebildning och arbetsvärdering. Det finns ju en mängd olika typer av arbetsvärdering. Olika typer passar olika på olika arbetsplatser och inom olika områden. En annan sak som jag tycker är väldigt viktig och som ingen har tagit upp här är att det görs särskilda satsningar för att förbättra villkoren för kvinnor med funktionshinder och för att öka deras inflytande på olika områden i samhället. Vidare kommer man att föreslå en utredning om kvinnors makt, eller brist på makt, och om en näringslivsakademi för att stimulera till en ökning av andelen kvinnliga chefer. I jämställdhetspropositionen föreslås också förändringar i föräldraförsäkringen. Bl.a. gäller det införandet av en s.k. pappamånad. Förslaget innebär en markering av barnets behov av båda föräldrarna, av mannens rätt att vara med sina barn och av kvinnans rätt att bli betraktad som en jämlike på arbetsmarknaden. Förslaget om införandet av en pappamånad har vi i arbetsmarknadsutskottet dock överlämnat till socialutskottet för behandling. Därför kommer den frågan inte att behandlas i dag. Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande. 0303930476905 N 2010-01-01 00:00:00 253907 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09102/#anf11