<anforande>
<dok_hangar_id>2349365</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09100</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:100 Måndagen den 2 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>100</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:132 om meningsfull sysselsättning för arbetslösa</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>9EF3EE9B-3538-4080-8E29-06B1A59E9825</anforande_id>
<anforande_nummer>46</anforande_nummer>
<talare>CARL OLOV PERSSON (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det verkar väldigt vettigt med ett
förslag över gränserna mellan
Arbetsmarknadsdepartementet och
Utbildningsdepartementet för att ordna så många
utbildningsplatser. Det är tacksamt att ABB ställer
upp. När ABB, Ericsson och andra stora företag
ställer upp kan det blåsas i basun, men det är väldigt
många också som får arbete i de små företagen.

Jag var nere i Anderstorp och talade men en
företagare där. Det var bara någon månad efter det
att det här systemet kom till. Företagaren sade så
här: ''På en gång, inom 14 dagar, var det faktiskt
slut på alla de ungdomar som behövde plats. Vår
avsikt är inte att sätta dessa ungdomar i något
tempoarbete där de skall få gå som billig
arbetskraft. Vår avsikt är att bygga upp
kompetensen så att de skall få arbete. Vi vill ha dem
kvar i vårt företag hela deras livstid.'' Det är väl
ungefär så som det skall vara.

I den offentliga sektorn har man missuppfattat
detta. Man har den gamla inställningen som man
hade när det var ungdomslag förra gången, att det
skulle vara något slags lekfull verksamhet. Men det
här handlar ju inte om det, utan det handlar om att
ungdomarna skall skaffa sig möjligheter att sedan
ta över och sköta ett arbete, såvitt jag har förstått.
Jag hoppas att detta kan inpräntas.

Det finns också andra saker som skulle kunna
åtgärdas. Man skulle t.ex. kunna gå litet längre när
det gäller ROT-sektorn och de 30 procenten som
får dras av. Jag hörde en bankman hemma säga att
om man inte går så långt som till åtminstone 50 %
kommer det att fortsätta att vara på samma sätt.
Han skulle bygga om, och varje kväll ringer det
någon och erbjuder sina tjänster för 75 kronor i
timmen. Det går ju till så att man jobbar samtidigt
som man har arbetslöshetsersättning. Då förstör
man den övriga marknaden.

En annan svår fråga är de som har låg utbildning.
De personer som är dåligt utbildade kommer aldrig
att få något jobb i framtiden, vilket är en del av den
strukturförändring som vi i dag har. Vad gör vi åt
de lågutbildade? Vad gör vi för att skapa
studiemotivation?

Jag hade besök av en skolklass i förra veckan. Det
var en bygg- och anläggningsklass där man hade
gått ned från 27,5 till 4,5 timmars praktiktid.
Eleverna var förtvivlade över detta därför att de var
så skoltrötta. Frågan är vad vi kan göra för att
motivera dessa elever. Kan utbildning och praktik
varvas på ett bättre sätt? Kan vi motivera eleverna
genom att upplysa dem om det allvarliga i det
framtida kravet från arbetslivet?
</anforandetext>
<intressent_id>08289753603</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253771</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09100/#anf46</protokoll_url_www>
</anforande>
