<anforande>
<dok_hangar_id>2349365</dok_hangar_id>
<dok_id>GH09100</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:100 Måndagen den 2 maj</dok_titel>
<dok_rm>1993/94</dok_rm>
<dok_nummer>100</dok_nummer>
<dok_datum>1994-05-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1993/94:116 om rekommendationer av ESK:s</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>81A6A42E-9038-43A6-8204-B0D232E70AB7</anforande_id>
<anforande_nummer>3</anforande_nummer>
<talare>KRISTINA SVENSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Svaret som vi har fått från
utrikesministern belyser verkligen de
tillkortakommanden som beslutsordningen
innebär. Jag tycker, liksom Pär Granstedt, att det
är bra att utrikesministern agerar i den här frågan.

Parlamentarikerförsamlingen är en ganska ny
institution i ESK-familjen, och det är klart att man
måste finna former för att vi skall kunna agera på
ett bra och effektivt sätt. Det har blivit väldigt
tydligt för oss som arbetar i
parlamentarikerförsamlingen att beslutsordningen
måste ändras och att den måste få någon annan
form än koncensus minus ett.

Det kan vara olika former. Jag tror inte att man
strikt skall begränsa sig till en enda, absolut
beslutsordning. Detta är en otroligt viktig fråga,
och den var alltså föremål för diskussion förra
sommaren i Helsingfors. Då gjorde vi ett antal
rekommendationer. Självfallet kan vi inte fatta
egna beslut, utan vi ger rekommendationer till de
nationella parlamenten och ministerrådet.

Jag skulle gärna vilja att utrikesministern
kommenterade en del av våra rekommendationer
till ministerrådet. Förutom detta med
beslutsordningen handlar det om att förstärka de
olika organen, t.ex. ODIHR-kontoret. Det gäller
att också etablera nya mekanismer och nya organ,
t.ex. en miljömekanism genom vilken man bättre
skall kunna samverka när det gäller
miljöförbättringar inom ESK:s medlemsländer och
samordna dem.

Det handlar också om att inrätta ett permanent
säkerhetsråd och ett permanent organ för
uppföljning och implementering av ESK:s beslut.
Det sistnämnda ser jag som väldigt viktigt, måste
jag säga.

Vi har också rekommenderat att högkommissarien
för nationella minoriteter skall få ett vidare
mandat. I svaret ser jag att utrikesministern inte har
samma uppfattning som vi i det fallet, men jag tror
att frågan om högkommissariens roll är värd att
diskutera fortsättningsvis.

Vi föreslår att högkommissarien skall förelägga en
rapport till parlamentarikerförsamlingen, men det
kan ju inte vi bestämma att han skall göra -- det
mandatet måste ges av ministerrådet. Jag skulle
gärna vilja få några kommentarer kring detta.

När det gäller missionerna till Kosovo, Vojvodina
och Sandjak och närvaron i Kosovo, som har
berörts här, är vi naturligtvis överens.

Jag skulle gärna vilja veta litet mer om vilken policy
Sverige kommer att driva vid
granskningskonferensen i Budapest.
</anforandetext>
<intressent_id>0235331390700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>253728</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09100/#anf3</protokoll_url_www>
</anforande>
