2349365 GH09100 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:100 Måndagen den 2 maj 1993/94 100 1994-05-02 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:134 om offentlighetsprincipen och EU interpellationsdebatt FD8775BA-E054-4E8C-A18C-22BAF170B162 28 HANS GÖRAN FRANCK (s) s Herr talman! Jag tackar statsrådet Laurén för svaret. Det är så magert som jag kunde förvänta mig med hänsyn till att regeringen i EU- förhandlingarna misslyckats att åstadkomma något som helst resultat. Den deklaration som regeringen gjorde i mars månad är, som statsrådet själv framhåller, i praktiken densamma som när förhandlingarna inleddes i februari förra året. Marsdeklarationen är huvudsakligen riktad till den svenska allmänheten för att ge sken av att den har någon betydelse. Men så är inte fallet. Den har ingen juridiskt bindande verkan. Alla de svenska experter och tjänstemän som reser till Bryssel för att delta i arbetsgrupper av olika slag med tjänstgöring där kommer att vara underkastade EU:s regler om sekretess. EU-kommissionen har i mars, som svar på den svenska deklarationen, slagit fast att vår offentlighetsprincip inte ger svenskar rätt att avslöja förtroliga EU-dokument. Det är, enligt EU-kommissionen, en angelägenhet för svenska myndigheter att genomdriva de undantag från tillgänglighet som EU kan besluta om för sina dokument. På särskild fråga i samband med deklarationen var statsrådet Dinkelspiel nödsakad att medge att den svenska offentlighetsprincipen inte är juridiskt bindande. Det finns vidare ett direktivförslag inom EU om skydd för personuppgifter, kallad datadirektivet, som på många punkter strider mot den svenska offentlighetsprincipen. Det finns betydande risker för att detta direktiv kan komma att genomföras av EU. Vi vet inte heller om utvecklingen inom EU kommer att gå mot ökad öppenhet. Med hänsyn till att det stora flertalet länder inte erkänner offentlighetsprincipen finns en påtaglig risk för en negativ utveckling. Det är också mycket ovisst hur EU-domstolen skulle ställa sig till meddelarfriheten om frågan kommer upp för prövning. Den holländska regeringen är så missnöjd med den nuvarande situationen inom EU och riskerna för den kommande utvecklingen att den vänt sig till EU-domstolen. Allt detta talar för att Sverige inte skulle ha nöjt sig med en ensidig deklaration av den torftiga och betydelselösa innebörd som jag redan inledningsvis beskrivit. Inför den massiva svenska kritiken förklarade statsrådet Laurén vid upprepade tillfällen att regeringen avsåg att i förhandlingarna inta en annan hållning som tillmötesgick kritiken. Men därav blev intet. Dessutom mörklade regeringen hela handläggningen. Regeringens handläggning av denna fråga visar en allvarlig brist. Det råder inget tvivel om att det förelåg ett starkt svenskt intresse att få ett uttryckligt undantag från tillgänglighet som EU kan besluta om. Läget kommer att ytterligare försämras när förändringar om öppnare regler genomförs beträffande den nuvarande alltför restriktiva utrikessekretessen. Statsrådet Laurén har ett stort ansvar för det inträffade, och hon borde självkritiskt överväga sin roll i detta sammanhang. 0913695315308 N 2010-01-01 00:00:00 253753 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09100/#anf28