2349365 GH09100 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:100 Måndagen den 2 maj 1993/94 100 1994-05-02 00:00:00 Svar på interpellationerna 1993/94:108, 113 och 114 om giltigheten av svensk grundlag inför interpellationsdebatt F30C6A76-09E5-4A9A-9BE6-6ABD018C1CDD 25 LENA KLEVENÅS (s) s Herr talman! Jag skall bara kommentera hälften av det statsrådet sade, nämligen frågorna om ekonomin. Ekonomin omfattas självfallet av EU- rätten, som har företräde. Det är ett bra besked, och det är ett klarläggande som kommer att vara till nytta i debatten. Många ja-anhängare vill inte läsa det finstilta utan talar bara om visioner och förhoppningar. Jag tycker att det är viktigt för mina partikamrater att få det klarlagt att det som står om den ekonomiska politiken i Maastrichtfördraget gäller. Vi kan nog vara eniga om att förändringar i fördraget måste ratificeras för att bli gällande. Jag vill ta tillfället i akt att tala om vad som står om stater som har alltför stora underskott i de offentliga finanserna. Det har vi i Sverige. För mig och Socialdemokraterna är det oerhört viktigt att kunna bekämpa arbetslösheten och att föra en egen ekonomisk politik. Därför gör det mig mycket orolig att det står att kommissionen skall övervaka att vi inte har för stort underskott. Det är framför allt två saker man skall titta på -- förhållandet mellan det förväntade och det faktiska underskottet i de offentliga finanserna samt statsskulden. Om en medlemsstat inte uppfyller de krav som gäller, skall kommissionen utarbeta en rapport. Rådet skall fastslå om ett alltför stort underskott föreligger. Sedan skall det riktas rekommendationer till medlemsstaten i syfte att få denna situation att upphöra inom en viss tid. Först offentliggör man inte detta. Men om rådet konstaterar att medlemsstaten i fråga inte har vidtagit effektiva åtgärder offentliggör man rekommendationerna. Rådet kan också ålägga medlemsstater att vidta de åtgärder för att minska underskottet som rådet anser nödvändiga. Ministerrådet kan alltså tala om för Sverige vad vi skall göra med vår ekonomi. Så länge en medlemsstat inte efterkommer ett beslut kan man vidta en av följande åtgärder. Man kan kräva av medlemsstaten att den skall offentliggöra ytterligare uppgifter innan den får utfärda statsobligationer och andra värdepapper. Man kan ompröva sin utlåningspolitik gentemot medlemsstaten. Man kan kräva av medlemsstaten att den skall deponera ett räntelöst belopp av lämplig storlek hos gemenskapen. Man kommer i sista hand att kunna bötfälla medlemsstaten. Det här är alltså ett fördrag som gäller, enligt statsrådet, och som inte kan ändras annat än genom att alla medlemsstater ratificerar ändringen. Jag är glad över att jag har fått tillfälle att säga detta, och jag tackar statsrådet för debatten. 0137934715906 N 2010-01-01 00:00:00 253750 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09100/#anf25