2349365 GH09100 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:100 Måndagen den 2 maj 1993/94 100 1994-05-02 00:00:00 Svar på interpellationerna 1993/94:108, 113 och 114 om giltigheten av svensk grundlag inför interpellationsdebatt 46E26F8F-E9E1-4326-B851-E00F1CE05E1D 11 LENA KLEVENÅS (s) s Herr talman! Också jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är en för Sveriges del och för oss riksdagsledamöter en mycket viktig och intressant fråga om grundlagarna och ett medlemskap i Europeiska unionen. Ett inträde är med den nuvarande grundlagen faktiskt olagligt. Vi måste ändra på grundlagen. Enbart detta gör att det är en fråga som borde intressera samtliga ledamöter. Det finns så många illusioner och förhoppningar med i denna debatt. Jag tycker det är viktigt att granska de dokument som vi får ta del av, för att se vad Sverige håller på att göra. Det första som kom var betänkandet EG och våra grundlagar. Där sade man i klartext bl.a. följande: Om riksdagen överlåter beslutsbefogenheter till EG, gäller de förpliktelser som följer av medlemskapet utan hinder av vad som annars stadgas i svensk grundlag eller annan lag. Många kallade detta för ''plattläggningsparagrafen'', och det blev ett väldigt ståhej om detta betänkande. Många tyckte att man inte i klartext kunde säga vad det verkligen var frågan om, och att detta kanske var att gå litet för långt. Därför kom följade skrift: Om våra grundlagar och EG -- förslag till alternativ. Där sägs att man gick litet för långt i den första, den blå, boken. Det var nog bara två ändringar som var nödvändiga att göra. Man sade att möjligheten att överlåta rätten att fatta beslut som skall gälla här i landet måste utvidgas. Det var den ena förändringen. Den andra punkten skulle vara EG-domstolens rätt att lämna nationella domstolar bindande besked om giltighet och tolkning av EG:s regler. Man begränsade skrivningarna till dessa två punkter. Man tillade också att reglerna om offentlighetsprincipen och meddelarfriheten, som har varit så omdiskuterade, står kvar, och att det inte är något bekymmer med detta. Skall man låta lugna sig med dessa försäkringar? Det är väldigt svårt att veta vad som gäller. Nu har jag varit bortrest en vecka i Sydafrika. Jag var inte med i debatten förra veckan om konstitutionsutskottets betänkande nr 21 om grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen. Men jag kan i varje fall se att alla inte är övertygade. Utskottet konstaterar självt att konfliktriskerna är stora just när det gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns i debattprotokollet fåfänga frågor från många, bl.a. Ingela Mårtensson. Man frågar: Finns det garantier för att detta består? Hur skall man nu bete sig som riksdagsledamot, som huvudsakligen inte alls har tid att ägna sig åt EU-frågor? Jo, man får läsa de skrifter som kommer. I t.ex. Sveriges medlemskap i den europeiska unionen kan man läsa om offentlighetsprincipen, som ju är grundlagsfäst. Där står:''Inom EU:s tillämpades tills nyligen inte någon offentlighetsprincip.'' Man skriver också i denna DS 1994:48 att Sverige välkomnar den utveckling mot ökad öppenhet och insyn som pågår inom EU, och att Sverige ensidigt förklarar att offentlighetsprincipen och då särskilt allmänhetens tillgång till offentliga handlingar samt meddelarfriheten är och förblir grundläggande principer som är en del av vår konstitutionella, politiska och kulturella arv. Det låter ju bra, om man inte läser en följande mening -- man kan nästan säga: Hoppsan! Där står:''I en egen deklaration noterar EU-sidan det svenska uttalandet och utgår från att Sverige härvidlag kommer att följa regelverket.'' -- dvs. EU:s regelverk. Herr talman! Det är inte utan att det infinner sig en Kafkaliknande stämning hos oss ledamöter som skall begripa detta, försöka ta ställning och ansvar för Sveriges riksdags beslut i den här frågan. Vi får lugnande försäkringar från olika statsråd. Vi kan med egna ögon läsa vad som står i våra handlingar. Vi kan också med egna ögon läsa vad EU-kommissionen och ministerrådet uttalar, och vi kan läsa utländsk press. Det är oerhört frustrerande, och man blir lätt schizofren när man av denna röra av olika motstridiga uttalanden skall förstå vad som kommer att gälla för Sverige. Det är väldigt många som inte känner sig säkra och som inte litar på att vi kan behålla t.ex. offentlighetsprincipen i Sverige. Jag skall avsluta med att försöka förklara varför det är så svårt att lita på detta. En liknande fråga gäller flyktingpolitiken i EU. Där får vi inte i Sverige ha kvar vår egen flyktingpolitik, eftersom det är fri rörlighet för människor inom EU. Då kan man inte tillåta ett EU-land att ha en invandringsoch flyktingpolitik som gör att människor via det landet, t.ex. Sverige, kommer in i EU och sedan kan röra sig fritt. För mig är detta en parallell till frågan om offentlighetsprincipen. Kan vi i Sverige verkligen ha kvar vår offentlighetsprincip? Det skulle innebära att det fria flödet av information från oss sprider sig i hela EU. Som jag ser det finns det stora risker att vi måste ändra i den för oss grundlagsfästa principen. Jag vill ha svar på om statsrådet verkligen menar att det är möjligt att vi kan ha kvar grundlagen på detta område. 0137934715906 N 2010-01-01 00:00:00 253736 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09100/#anf11