2349365 GH09100 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:100 Måndagen den 2 maj 1993/94 100 1994-05-02 00:00:00 Svar på interpellationerna 1993/94:108, 113 och 114 om giltigheten av svensk grundlag inför interpellationsdebatt 1BADB1B6-6B1E-4492-84AE-5F44C44EE035 10 BENGT HURTIG (v) v Herr talman! Jag får tacka för svaret. Av svaret framgår för det första att Sverige inte fått något undantag från principen om EU-rättens överhöghet över nationell rätt och för det andra att EU inte frångått denna princip. Statsrådet sprider illusionen att vi inte har fått något undantag därför att det inte behövs. Om EU nu inte har frångått principen om EU- rättens företräde framför nationell lagstiftning och Sverige inte begärt något undantag måste EU- rätten rimligen gälla på de områden som EU- samarbetet omfattar. Den kommer då att ha företräde framför svensk rätt. I grundlagsutredningen inför EU står det, som vi anfört i interpellationen, att de gemensamma normer som är direkt tillämpliga eller har direkt effekt gäller framför medlemsstatens egna lagar oavsett dessas konstitutionella valör -- alltså i princip även grundlagen. Denna princip om gemenskapsrättens företräde utgör en del av gemenskapens regelverk, det s.k. gemensamt uppnådda eller l'acquis communautaire, vilket en tillträdande medlemsstat givetvis måste acceptera. I EU:s grundtraktat, det s.k. Romtraktatet, utgör artikel 5 en lojalitetsklausul, som i praktiken säger att medlemsstaterna inte kan göra en ensidigt beslutad regel gällande gentemot den rättsordning som EU:s medlemsstater gemensamt accepterat. Det finns en rad domar som EG-domstolen har avkunnat. I domen 6/64, det s.k. Costa v. ENEL- målet, har man karaktäriserat EG-rätten som en ny rätt som gäller inom unionen. I mål 106/77, Simmenthalmålet, har man utvecklat detta och sagt att varje nationell domstol måste åsidosätta varje bestämmelse i nationell lag som strider mot gemenskapsrätten. I domen 11/70, Internationale Handelsgesellschaft, slår man fast att en gemenskapsrättslig åtgärd eller dess effekt i en medlemsstat inte kan påverkas av påståenden om att den strider mot landets konstitution. Går man till regeringens egen informationsbroschyr nr 15 1993, som säger att EG- rätten går före svensk lag, står där: EG-domstolens uppgift är att säkerställa en enhetlig tolkning av EG-reglerna i alla medlemsländer. Domstolarna i Sverige, även Högsta domstolen, måste därför rätta sig efter EG-domstolens tolkning av EG-rätten. I regeringsformens 11 kap. uttalas att Högsta domstolen i Sverige är den högsta allmänna domstolen. Men den högsta ställning som Högsta domstolen har upphör om dessa principer gäller, och då gäller i praktiken inte denna del av regeringsformen. I regeringsformens 11 kap. 2 § står: ''Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.'' Innebörden av detta är den gamla principen att våra domstolar skall vara oavhängiga och oberoende. Går vi med i EU upphävs den regeln, eftersom våra grundlagsreglerade svenska domstolar, från Högsta domstolen och nedåt, naturligtvis måste rätta sig efter EG-domstolens tolkningar. EG-domstolen står enligt min mening utanför svensk grundlags kompetens, och blir en utomstående myndighet för de svenska domstolarna. Här har vi alltså en vital punkt där tillträde till EU bryter mot principerna i svensk grundlag, nämligen våra domstolars obeorende. I och med medlemskap flyttar vi över lagstiftningsmakt på ett område som i och med Maastrichtavtalet och unionens utveckling kommer att vara i växande. På de områden där EU-rätten gäller begränsas vår regeringsforms regleringar, som säger att riksdagen stiftar lag. Riksdagen kan visserligen roa sig med att stifta lagar, men det är EU-rätten som gäller, och här hävs riksdagens lagstiftningsrätt. Andra konsekvenser torde bli en ändring av regeringsformens regler för Riksbanken. Eller kan vi slippa ifrån detta? Kan vi ha kvar nuvarande skrivningar när det gäller Riksbanken? Om offentlighetsprincipen samt yttrande- och tryckfriheten säger konstitutionsutskottet numera att man inte är riktigt säker att vi har garantier för ens dessa grundläggande principer, som regeringen dyrt och heligt lovat att ej förhandla bort. EG-institutionerna kan inte utvidga sina befogenheter, sägs i svaret. Enligt artikel 235 i Romfördraget har man den möjligheten om ministerrådet är enigt. Även EG-domstolens domar, som jag nyss nämnde, är ett bevis på detta. Man har tagit den ståndpunkten, och det har accepterats av medlemsstaterna. Det sägs i regeringens Europainformationsbroschyr: Det är EG- domstolen som avgör om EG:s rättsakter överensstämmer med EG:s fördrag eller om de skall förklaras ogiltiga. Det lämnas i den formuleringen ingenting över för de nationella domstolarna. Är det inte EG-domstolen som avgör vad som är EG-rätt eller inte? Eller är det möjligtvis den tyska författningsdomstolen som avgör det, vilket man kan få intryck av när man läser såväl statsrådets svar som utrikesutskottets betänkande? 0936271144504 N 2010-01-01 00:00:00 253735 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09100/#anf10