2349365 GH09100 Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:100 Måndagen den 2 maj 1993/94 100 1994-05-02 00:00:00 Svar på interpellation 1993/94:116 om rekommendationer av ESK:s interpellationsdebatt B0FC8D28-F32A-48DB-998C-F6CA349A6EB1 1 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m) m Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig vilka åtgärder som rekommendationerna från ESK:s parlamentarikerförsamling hittills har föranlett inom ESK och vilka ytterligare åtgärder som är tänkbara. Låt mig först konstatera att någon fastställd ordning för behandling av parlamentarikerförsamlingens rekommendationer inte existerar inom ESK:s ministerråd. Sverige försökte som ordförande vid ämbetsmannakommitténs möte i Prag i september 1993 att få till stånd en behandling av de i juli 1993 antagna rekommendationerna. Sverige fick visserligen stöd för denna linje av ett flertal stater, men då enhällighet inte uppnåddes ägde inte någon diskussion i sak rum. Kommittén tog endast kännedom om besluten. Jag delar Pär Granstedts uppfattning att även om parlamentarikerförsamlingen endast är rådgivande bör ministerrådet ta största möjliga hänsyn till församlingens rekommendationer. Rekommendationerna är även av betydelse för ESK genom ESK-parlamentarikernas agerande i sina respektive nationella parlament. Jag anser att ESK bör sträva efter en modell som mer liknar andra europeiska regionala organ som t.ex. Europarådet och NATO. Som ett första steg bör ministerrådets politiska underorgan -- ämbetsmannakommittén och ständiga kommittén i Wien -- diskutera rekommendationerna. På grundval av en sådan behandling skulle därefter ministerrådets ordförande lämna en rapport till den parlamentariska församlingen. Banden mellan församlingen och ESK-organen skulle också kunna stärkas om församlingens s.k. ständiga utskott förlade ett årligt möte till Wien. Därmed skulle både formella och informella kontakter mellan de olika delarna av ESK underlättas. Resultatet av dessa förslag skulle kunna bli ökad transparens, ökad demokratisering av ESK- processen och ökad politisk genomslagskraft för ESK. I förlängningen är detta, enligt min mening, av betydelse även för en bättre, ömsesidigt samverkande säkerhetsordning i Europa. Ett särskilt hinder för att nå detta mål är skillnaderna i beslutsregler. Församlingens majoritetsregel är principiellt annorlunda än ministerrådets konsensusregel. Denna grundläggande skillnad medför att enskilda regeringar med framgång kan motsätta sig -- som förra året -- en sakbehandling av kontroversiella rekommendationer av församlingen. Majoritetsregeln i församlingen kan samtidigt medföra att krav på kompromissbeslut minskar och därmed leda till mindre uppmärksamhet och följsamhet i ESK:s ministerråd och ämbetsmannakommitté. Därför är det angeläget att söka en bättre överensstämmelse mellan beslutsreglerna. Församlingen rekommenderade en uppmjukning av kravet på enhällighet för ESK-beslut. Det kan förefalla naturligt att ansluta sig till detta krav inte minst med hänsyn till att denna viktiga procedurregel missbrukats för att förhindra en behandling av parlamentarikerförsamlingens rekommendationer. Samtidigt måste konstateras att sådant missbruk inte är regel. Varje medlemsstat som utnyttjar enhällighetskravet i blockerande syfte tär på sitt politiska kapital i medlemskretsen, vilket är ett skäl till att detta sällan sker. Enhällighet är också viktigt för att få en reell uppslutning kring beslut. Efter noggrant övervägande beslöt jag dock att vid rådsmötet i Rom, ansluta mig till kravet på uppmjukning av enhällighetsregeln. Min tanke var att dess tillämpning skulle i princip inskränkas till beslut av normativ karaktär, medan vissa operativa beslut skulle kunna fattas av en kvalificerad majoritet. På denna punkt råder delade meningar bland ESK-staterna och diskussionen måste därför fortsätta. Beslut kan förväntas fattas i höst vid ESK:s s.k. granskningskonferens i Budapest. För att få större effektivitet i besluten borde ESK också kunna skapa fler begränsade beslutsorgan. ESK- trojkan är ett bra exempel. De av parlamentarikerförsamlingen antagna rekommendationerna täcker ett brett område. Rekommendationerna behandlar politiska frågor, problem rörande ekonomi, vetenskap, teknologi och miljö, frågor rörande demokrati och mänskliga rättigheter. Jag saknar möjlighet att här gå in på de enskilda rekommendationerna. Parlamentarikerförsamlingens rekommendationer har en inriktning som står nära i överensstämmelse med huvuduppgifterna för det svenska ordförandeskapet. Dessa prioriteringar har redovisats tidigare för riksdagen. Vi satsade på förebyggande diplomati och krishantering. Vi sökte befästa värdegemenskapen mellan ESK-staterna. Vi ville förbättra samverkan med andra internationella organisationer, i synnerhet FN. Vi sökte fortsätta stärka ESK som organisation. Ministerrådet och ämbetsmannakommittén har under det gångna året fattat ett flertal beslut med denna inriktning. Några av församlingens rekommendationer och ESK:s beslut önskar jag särskilt kommentera. Församlingens krav på att ESK-representationen i Kosovo, Sandjak och Vojvodina skulle få fortsätta sin verksamhet var viktigt. Ministerrådet tog också ett beslut härom. Jag kan bara starkt beklaga att diskussionerna med regeringen i Belgrad ännu inte lett till ett sådant resultat trots ett flertal försök. Men överläggningarna fortsätter -- senast genom ett besök av ESK:s ämbetsmannastrojka i Belgrad. Församlingen uppmärksammade även de negativa effekterna på grannstaterna av FN-sanktionerna mot Serbien-Montenegro. Det svenska ordförandeskapet verkade aktivt för att ESK skulle vidta åtgärder för att lindra grannstaternas ekonomiska börda till följd av implementeringen av sanktionerna. Det är därför tillfredsställande att notera att en särskild ESK-konferens om denna fråga har lett till att ett stort antal projekt med detta syfte nu planeras eller påbörjats i grannstaterna. Minoritetskommissariens verksamhet fick betydande utrymme och stöd i parlamentarikerförsamlingens rekommendationer. Jag delar helt den positiva bedömning av denna verksamhet som församlingen gör. Kommissarien är förtjänt av ett starkt stöd. Jag och mina medarbetare har själva försökt lämna det i olika sammanhang. Samtidigt har jag invändningar mot vissa av de resonemang som förs av församlingen beträffande minoritetskommissarien. Bl.a. förespråkas en bred tolkning av kommissariens mandat. Jag vill avråda från att ge kommissarien ett alltför brett verksamhetsfält. Det är en tillgång att kommissarien koncentrerar sin uppmärksamhet på sådana minoritetsproblem som utgör tänkbara hot mot fred och säkerhet i ESK-området. Vi bör enligt min uppfattning eftersträva att behålla denna säkerhetspolitiska inriktning av kommissariens verksamhet. Församlingen understryker i sina rekommendationer vikten av samarbete med andra internationella organisationer och i synnerhet FN. Under Sveriges ordförandeskap blev ESK observatör i FN:s generalförsamling och en särskild ramöverenskommelse om samverkan gjordes. Vi inititerade även regelbundna överläggningar om demokrati och mänskliga rättigheter mellan ESK, Europarådet och FN. Europarådet och ESK har genomfört ett antal samarbetsprojekt och samarbetat i samband med valövervakning. Med NATO/NACC bedriver ESK samråd i olika former i synnerhet om fredsbevarande verksamhet. Herr talman! Låt mig avslutningsvis understryka att Sverige, i första hand i samråd med ESK:s ordförande och med generalsekreteraren, arbetar för en sakbehandling inom ESK av församlingens rekommendationer på sätt som redovisats i början av mitt inlägg. Jag försökte under min tid som ordförande i rådet att i största möjliga utsträckning dra in parlamentarikerna i ESK:s arbete. Bl.a. ingick representanter för parlamentarikerförsamlingen i delegationen vid mina besök i de nya medlemsstaterna. Vidare föreslog vi särskilda möten mellan ESK-staternas regeringsrepresentanter och ESK-institutioner å ena sidan och parlamentariker och frivilliga organisationer å andra sidan. Som ett resultat härav organiseras senare i år ett första gemensamt seminarium om ESK:s förebyggande diplomati och frivilligorganisationernas roll. Strävandena att skapa fruktbara länkar mellan parlamentarikernas och regeringarnas arbete i ESK måste fortsätta. 018160186302 N 2010-01-01 00:00:00 253726 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GH09100/#anf1