<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2435718</hangar_id>
 <dok_id>GXB380</dok_id>
 <rm>2009</rm>
 <beteckning>80</beteckning>
 <typ>sou</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>sou</doktyp>
 <typrubrik>Statens offentliga utredningar 2009:80</typrubrik>
 <dokumentnamn>Statens offentliga utredningar</dokumentnamn>
 <debattnamn>Statens offentliga utredningar</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>80</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2009-10-05 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2016-03-16 08:35:00</systemdatum>
 <publicerad>2009-10-05 00:00:00</publicerad>
 <titel>Kriminalvården - ledning och styrning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>titel</status>
 <htmlformat>saknas</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GXB380/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GXB380</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GXB380</dokumentstatus_url_xml>
 <html>SOU 2009:80&lt;br&gt;
Slutbetänkande av Utredningen Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektivitet&lt;br&gt;
Stockholm 2009&lt;br&gt;
Kriminalvården&lt;br&gt;
– ledning och styrning&lt;br&gt;
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar &lt;br&gt;
av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av &lt;br&gt;
Regeringskansliets förvaltningsavdelning.&lt;br&gt;
Beställningsadress: &lt;br&gt;
Fritzes kundtjänst&lt;br&gt;
106 47 Stockholm&lt;br&gt;
Orderfax: 08-598 191 91&lt;br&gt;
Ordertel: 08-598 191 90&lt;br&gt;
E-post: order.fritzes@nj.se&lt;br&gt;
Internet: www.fritzes.se&lt;br&gt;
Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)&lt;br&gt;
– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss.&lt;br&gt;
Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på &lt;br&gt;
http://www.regeringen.se/remiss&lt;br&gt;
Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice&lt;br&gt;
Tryckt av Edita Sverige AB&lt;br&gt;
Stockholm 2009&lt;br&gt;
ISBN 978-91-38-23279-8&lt;br&gt;
ISSN 0375-250X&lt;br&gt;
Till statsrådet och chefen för &lt;br&gt;
Justitiedepartementet &lt;br&gt;
Regeringen beslutade den 14 februari 2008 att tillkalla en särskild &lt;br&gt;
utredare med uppdrag att följa upp och utvärdera effektiviseringsarbetet &lt;br&gt;
inom Kriminalvården (Dir. 2008:19 och Dir. 2008:113). &lt;br&gt;
Till särskild utredare förordnades fr.o.m. den 20 februari 2008 &lt;br&gt;
numera generaldirektören vid Statens skolinspektion Ann-Marie &lt;br&gt;
Begler. Ann-Marie Begler entledigades den 30 juni 2008. &lt;br&gt;
Nuvarande överåklagaren vid Åklagarmyndigheten Mats Åhlund &lt;br&gt;
förordnades den 23 juni 2008 till ny särskild utredare. &lt;br&gt;
Som sakkunniga förordnades fr.o.m. den 22 augusti 2008 &lt;br&gt;
docenten Peter Lindström, samt rättssakkunnige Eric Leijonram i &lt;br&gt;
Justitiedepartementet. Från ovanstående datum förordnades som &lt;br&gt;
experter generaldirektören vid Arbetsförmedlingen Angeles BermudezSvankvist, &lt;br&gt;
regionchefen vid Kriminalvården, Region Stockholm Inga &lt;br&gt;
Mellgren och hovrättspresidenten i Svea hovrätt Fredrik Wersäll. &lt;br&gt;
Den 12 juni 2009 förordnades lagmannen i Länsrätten i Östergötlands &lt;br&gt;
län Owe Horned som expert. &lt;br&gt;
Den 1 juni 2008 förordnades departementssekreteraren Christina &lt;br&gt;
Sundelöf som utredningssekreterare. Chefen för Rättsenheten vid &lt;br&gt;
Polismyndigheten i Uppsala län Johan Sørensson anställdes som &lt;br&gt;
sekreterare fr.o.m. den 1 november 2008. Richard Murray var &lt;br&gt;
sekreterare i utredningen från den 4 mars 2008 till den 28 februari &lt;br&gt;
2009. &lt;br&gt;
Utredningen har tidigare lämnat betänkandena Uppföljning av &lt;br&gt;
Kriminalvårdens effektiviseringsarbete (SOU 2008:71) och Effektiviteten &lt;br&gt;
i Kriminalvårdens lokalförsörjning (SOU 2009:13).&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utredningen som har antagit namnet Utredningen Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektivitet, överlämnar härmed sitt slutbetänkande &lt;br&gt;
Kriminalvården – ledning och styrning. Utredningens uppdrag är &lt;br&gt;
härmed slutfört. &lt;br&gt;
Stockholm i september 2008 &lt;br&gt;
Mats Åhlund &lt;br&gt;
/Christina Sundelöf &lt;br&gt;
Johan Sørensson&lt;br&gt;
Innehåll &lt;br&gt;
Sammanfattning ................................................................ 13 &lt;br&gt;
1 Uppdrag och genomförande......................................... 23 &lt;br&gt;
1.1 Uppdraget................................................................................. 23 &lt;br&gt;
1.2 Utredningens tidigare betänkanden........................................ 24 &lt;br&gt;
1.3 Vad behandlas i detta slutbetänkande? ................................... 26 &lt;br&gt;
1.4 Genomförandet av uppdraget ................................................. 27 &lt;br&gt;
2 Kriminalvården och effektivitet .................................... 33 &lt;br&gt;
2.1 Inledning................................................................................... 33 &lt;br&gt;
2.2 Effektivitetsbegrepp ................................................................ 33 &lt;br&gt;
2.3 Kriminalvårdens effektiviseringspotential.............................. 35 &lt;br&gt;
3 Kriminalvårdens utveckling ......................................... 39 &lt;br&gt;
3.1 Inledning................................................................................... 39 &lt;br&gt;
3.2 Från Fångvårdsstyrelsen till Kriminalvården ......................... 39 &lt;br&gt;
3.2.1 Cellfängelser ................................................................. 39 &lt;br&gt;
3.2.2 Cellstraffet avskaffas .................................................... 40 &lt;br&gt;
3.2.3 Större anstalter.............................................................. 40 &lt;br&gt;
3.2.4 1974 års kriminalvårdsreform ...................................... 41 &lt;br&gt;
3.3 Kriminalvården effektiviseras.................................................. 43 &lt;br&gt;
3.3.1 Tidigare utredningar och effektiviseringsarbete ......... 44 &lt;br&gt;
3.4 Enmyndighetsreformen........................................................... 45 &lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Innehåll SOU 2009:80 &lt;br&gt;
3.4.1 Kriminalvårdsstyrelsens promemoria om &lt;br&gt;
sammanslagningen ........................................................45 &lt;br&gt;
3.4.2 Kriminalvården – en myndighet...................................46 &lt;br&gt;
3.5 Sammanfattning........................................................................48 &lt;br&gt;
4 Styrning av Kriminalvården..........................................51 &lt;br&gt;
4.1 Inledning...................................................................................51 &lt;br&gt;
4.2 Kriminalvårdens mål.................................................................51 &lt;br&gt;
4.3 Formella styrdokument ...........................................................52 &lt;br&gt;
4.4 Ekonomisk styrning.................................................................55 &lt;br&gt;
4.5 Övrig styrning ..........................................................................55 &lt;br&gt;
4.6 Kriminalvårdens återrapportering ...........................................56 &lt;br&gt;
4.7 Utredningens förslag avseende ny styrning av &lt;br&gt;
Kriminalvårdens lokalförsörjning............................................57 &lt;br&gt;
5 Effektiv styrning och uppföljning ..................................59 &lt;br&gt;
5.1 Inledning...................................................................................59 &lt;br&gt;
5.2 Kriminalvårdens organisation..................................................59 &lt;br&gt;
5.3 Verksamhetsplanering..............................................................61 &lt;br&gt;
5.4 Resultatstyrning och finansiell styrning .................................62 &lt;br&gt;
5.5 Intern kontroll..........................................................................64 &lt;br&gt;
5.6 Ansvar och delegation..............................................................67 &lt;br&gt;
5.7 Verksamhetsutveckling............................................................68 &lt;br&gt;
5.8 Verksamhetsstöd ......................................................................70 &lt;br&gt;
5.9 Regionala skillnader .................................................................71 &lt;br&gt;
5.10 Analys och slutsatser................................................................72 &lt;br&gt;
5.10.1 Enmyndighetsreformen................................................72 &lt;br&gt;
5.10.2 Målet att minska återfall i brott ...................................76 &lt;br&gt;
5.10.3 Det strategiska arbetet..................................................82 &lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Innehåll &lt;br&gt;
5.10.4 Verksamhetsplanering .................................................. 87 &lt;br&gt;
5.10.5 Egenkontroll och tillsyn............................................... 95 &lt;br&gt;
5.10.6 Verksamhetsutveckling .............................................. 101 &lt;br&gt;
5.10.7 Delegering och ansvar ................................................ 103 &lt;br&gt;
5.11 Sammanfattning ..................................................................... 109 &lt;br&gt;
6 Kriminalvårdens personal .......................................... 113 &lt;br&gt;
6.1 Inledning................................................................................. 113 &lt;br&gt;
6.2 Arbetsgivarpolitiken inom staten ......................................... 113 &lt;br&gt;
6.3 Kriminalvårdens personalarbete............................................ 114 &lt;br&gt;
6.3.1 Allmänt........................................................................ 114 &lt;br&gt;
6.3.2 Ökade personalresurser.............................................. 114 &lt;br&gt;
6.3.3 Rekrytering ................................................................. 115 &lt;br&gt;
6.3.4 Grundutbildning......................................................... 118 &lt;br&gt;
6.3.5 Fortbildning och vidareutbildning ............................ 119 &lt;br&gt;
6.3.6 Chefsförsörjning......................................................... 119 &lt;br&gt;
6.3.7 Sjukfrånvaro ................................................................ 120 &lt;br&gt;
6.3.8 Jämställdhet och mångfald ......................................... 121 &lt;br&gt;
6.3.9 Verksamhetsanalyser .................................................. 122 &lt;br&gt;
6.4 Tidigare utredningar .............................................................. 122 &lt;br&gt;
6.4.1 Inledning ..................................................................... 122 &lt;br&gt;
6.4.2 Riksrevisionsverket, år 2002 ...................................... 123 &lt;br&gt;
6.4.3 Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54) ................. 124 &lt;br&gt;
6.4.4 Vervas utredning om strategisk &lt;br&gt;
kompetensförsörjning, år 2006.................................. 124 &lt;br&gt;
6.4.5 Högskoleprojektet, år 2006 ....................................... 125 &lt;br&gt;
6.4.6 Sammanfattning .......................................................... 127 &lt;br&gt;
6.5 Rekrytering och grundutbildning i de nordiska länderna ... 127 &lt;br&gt;
6.5.1 Inledning ..................................................................... 127 &lt;br&gt;
6.5.2 Danmark...................................................................... 127 &lt;br&gt;
6.5.3 Finland......................................................................... 128 &lt;br&gt;
6.5.4 Norge........................................................................... 128 &lt;br&gt;
6.5.5 Sammanfattning .......................................................... 129 &lt;br&gt;
6.6 Personalorganisationer inom Kriminalvården...................... 129 &lt;br&gt;
6.6.1 Inledning ..................................................................... 129 &lt;br&gt;
6.6.2 SEKO .......................................................................... 130 &lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Innehåll SOU 2009:80 &lt;br&gt;
6.6.3 ST .................................................................................130 &lt;br&gt;
6.6.4 SACO-S.......................................................................131 &lt;br&gt;
6.6.5 Sammanfattning ..........................................................132 &lt;br&gt;
6.7 Forskning................................................................................132 &lt;br&gt;
6.8 Arbetsbelastning och tidsanvändning ...................................134 &lt;br&gt;
6.9 Analys och slutsatser..............................................................138 &lt;br&gt;
6.9.1 Inledning......................................................................138 &lt;br&gt;
6.9.2 Strategier......................................................................138 &lt;br&gt;
6.9.3 Arbetsledning och chefsförsörjning ..........................140 &lt;br&gt;
6.9.4 Rekrytering och utbildning ........................................143 &lt;br&gt;
6.9.5 Utvecklingsmöjligheter och arbetsmiljö ...................146 &lt;br&gt;
6.10 Sammanfattning......................................................................153 &lt;br&gt;
7 Kriminalvårdens IT-verksamhet ..................................155 &lt;br&gt;
7.1 Inledning.................................................................................155 &lt;br&gt;
7.2 Kriminalvården och IT...........................................................156 &lt;br&gt;
7.3 Historisk utveckling...............................................................156 &lt;br&gt;
7.3.1 Klientnära system........................................................156 &lt;br&gt;
7.3.2 Ekonomiadministrativa och &lt;br&gt;
personaladministrativa system ...................................157 &lt;br&gt;
7.4 Ledning och styrning av Kriminalvårdens ITverksamhet..............................................................................158 &lt;br&gt;
7.5 Kompetens inom Kriminalvårdens IT-verksamhet..............159 &lt;br&gt;
7.6 Medarbetarnas uppfattning om IT-verksamheten ...............160 &lt;br&gt;
7.7 Kostnader för IT-verksamheten............................................164 &lt;br&gt;
7.8 Analys och slutsatser..............................................................165 &lt;br&gt;
7.8.1 IT och Kriminalvårdens kärnverksamhet ..................165 &lt;br&gt;
7.8.2 Strategisk planering.....................................................167 &lt;br&gt;
7.8.3 Strategiska vägval ........................................................167 &lt;br&gt;
7.8.4 Särskilt om informationssäkerhet ..............................169 &lt;br&gt;
7.8.5 Organisation och kompetens .....................................170 &lt;br&gt;
7.8.6 Sammanfattande slutsatser .........................................171 &lt;br&gt;
7.9 Sammanfattning......................................................................172 &lt;br&gt;
8&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Innehåll &lt;br&gt;
8 Kriminalvårdens säkerhetsarbete................................ 173 &lt;br&gt;
8.1 Inledning................................................................................. 173 &lt;br&gt;
8.2 Bakgrund ................................................................................ 173 &lt;br&gt;
8.2.1 Allmänt........................................................................ 173 &lt;br&gt;
8.2.2 Säkerhetsfrågornas omfattning.................................. 174 &lt;br&gt;
8.2.3 Säkerhetsarbete fram till år 2004................................ 174 &lt;br&gt;
8.2.4 ”En ny situation” ........................................................ 177 &lt;br&gt;
8.2.5 Säkert inlåst? (SOU 2005:6) ...................................... 181 &lt;br&gt;
8.2.6 Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54) ................. 183 &lt;br&gt;
8.2.7 En nulägesbild av de intagna i anstalt ........................ 184 &lt;br&gt;
8.3 Ledning och styrning............................................................. 187 &lt;br&gt;
8.3.1 Regeringens styrning av säkerhetsfrågorna............... 187 &lt;br&gt;
8.3.2 Kriminalvårdens styrning av säkerhetsfrågorna........ 189 &lt;br&gt;
8.4 Genomförda förändringar ..................................................... 194 &lt;br&gt;
8.4.1 Ledning och organisation........................................... 194 &lt;br&gt;
8.4.2 Personal, utbildning och attityder ............................. 194 &lt;br&gt;
8.4.3 Underrättelsearbete .................................................... 195 &lt;br&gt;
8.4.4 Placering av intagna .................................................... 196 &lt;br&gt;
8.4.5 Säkerhetsanstalt .......................................................... 196 &lt;br&gt;
8.4.6 Tekniska åtgärder........................................................ 198 &lt;br&gt;
8.4.7 Narkotika .................................................................... 199 &lt;br&gt;
8.4.8 Insatsorganisationen................................................... 199 &lt;br&gt;
8.4.9 Våldsanvändning......................................................... 199 &lt;br&gt;
8.4.10 Säkerhet och suicidrisk............................................... 200 &lt;br&gt;
8.4.11 Övrigt om säkerhet..................................................... 200 &lt;br&gt;
8.4.12 Samverkan ................................................................... 201 &lt;br&gt;
8.5 Planerade förändringar .......................................................... 201 &lt;br&gt;
8.6 Resultatet av de genomförda förändringarna ....................... 201 &lt;br&gt;
8.6.1 Kriminalvårdens uppföljning ..................................... 201 &lt;br&gt;
8.6.2 Antal avvikelser........................................................... 202 &lt;br&gt;
8.6.3 Narkotikabeslag.......................................................... 203 &lt;br&gt;
8.6.4 Antal incidenter .......................................................... 204 &lt;br&gt;
8.6.5 Våld och hot mot personalen..................................... 206 &lt;br&gt;
8.6.6 Våld mellan de intagna ............................................... 207 &lt;br&gt;
8.6.7 Suicid ........................................................................... 208 &lt;br&gt;
8.7 Kriminalvårdarnas uppfattning om säkerheten.................... 208 &lt;br&gt;
9&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Innehåll SOU 2009:80 &lt;br&gt;
8.8 Internationell jämförelse........................................................213 &lt;br&gt;
8.8.1 Inledning......................................................................213 &lt;br&gt;
8.8.2 Danmark ......................................................................213 &lt;br&gt;
8.8.3 Norge...........................................................................218 &lt;br&gt;
8.8.4 Finland .........................................................................223 &lt;br&gt;
8.8.5 Jämförande statistik ....................................................225 &lt;br&gt;
8.9 Kostnaden för säkerhetsarbetet.............................................228 &lt;br&gt;
8.10 Analys och slutsatser..............................................................229 &lt;br&gt;
8.10.1 Utomstående styrning av säkerhetsarbetet ...............229 &lt;br&gt;
8.10.2 Intern styrning av säkerhetsarbetet ...........................231 &lt;br&gt;
8.10.3 Kriminalvårdens uppföljning av säkerhetsarbetet.....233 &lt;br&gt;
8.10.4 Effekterna av säkerhetsuppgraderingen.....................236 &lt;br&gt;
8.10.5 Kriminalvårdens säkerhetsarbete i ett &lt;br&gt;
internationellt/nordiskt perspektiv............................238 &lt;br&gt;
8.10.6 Utveckling av säkerhetsarbetet ..................................241 &lt;br&gt;
8.11 Sammanfattning......................................................................247 &lt;br&gt;
9 Effektivare extern styrning av Kriminalvården ..............251 &lt;br&gt;
9.1 Inledning.................................................................................251 &lt;br&gt;
9.2 Regeringens styrning av Kriminalvården ..............................252 &lt;br&gt;
9.3 Ordinarie styrning genom regleringsbrev m.m. ...................253 &lt;br&gt;
9.4 Uppdrag till Kriminalvården..................................................257 &lt;br&gt;
9.5 Organisatoriska förutsättningar ............................................259 &lt;br&gt;
9.6 Utredning om frivården.........................................................260 &lt;br&gt;
9.7 Sammanfattning......................................................................261 &lt;br&gt;
10 Kostnads- och konsekvensanalys ................................263 &lt;br&gt;
10.1 Inledning.................................................................................263 &lt;br&gt;
10.2 Ekonomiska konsekvenser för staten ...................................263 &lt;br&gt;
10.3 Konsekvenser för brottsligheten...........................................266 &lt;br&gt;
10.4 Övriga konsekvenser..............................................................266 &lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Innehåll &lt;br&gt;
11 &lt;br&gt;
Referenser ...................................................................... 267 &lt;br&gt;
Bilagor &lt;br&gt;
Bilaga 1 Kommittédirektiv ............................................................. 273 &lt;br&gt;
Bilaga 2 Tilläggsdirektiv.................................................................. 279 &lt;br&gt;
Bilaga 3 Effektivitet i Kriminalvården, Undersökningar bland &lt;br&gt;
chefer och medarbetare.......................................................... 281 &lt;br&gt;
Bilaga 4 Granskning av Kriminalvårdens IT-verksamhet............. 351 &lt;br&gt;
Bilaga 5 Kriminalvårdens vision och värdegrund ” Bättre ut”...... 373&lt;br&gt;
Sammanfattning &lt;br&gt;
Utredningens viktigaste slutsatser &lt;br&gt;
Utredningens viktigaste slutsatser innebär i korthet följande. &lt;br&gt;
• De övergripande målen för Kriminalvården är i dag inte preciserade &lt;br&gt;
i myndighetens dagliga verksamhet. &lt;br&gt;
• Det krävs långsiktiga strategier och mål för att Kriminalvården &lt;br&gt;
ska kunna förbättra verksamhetens effektivitet och organisationens &lt;br&gt;
resultat. &lt;br&gt;
• Strategiska vägval måste föregås av analyser. Det gäller t.ex. &lt;br&gt;
kompetensförsörjning, utvecklingen av IT-stöd och indelningen &lt;br&gt;
av anstalter i säkerhetsklasser. &lt;br&gt;
• Tillsynen över kriminalvården bör förstärkas, bl.a. genom att en &lt;br&gt;
ny tillsynsmyndighet inrättas. &lt;br&gt;
• Regeringens styrning av Kriminalvården bör förstärkas. &lt;br&gt;
Uppdraget &lt;br&gt;
Den huvudsakliga uppgiften för Utredningen Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektivitet har varit att följa upp och utvärdera Kriminalvårdens &lt;br&gt;
resursutnyttjande. Utredningen har också haft i uppdrag att &lt;br&gt;
utvärdera den säkerhetsuppgradering Kriminalvården har genomfört &lt;br&gt;
sedan år 2004. &lt;br&gt;
Utredningen har i juni 2008 överlämnat delbetänkandet Uppföljning &lt;br&gt;
av Kriminalvårdens effektiviseringsarbete (SOU 2008:71). &lt;br&gt;
I delbetänkandet redovisades en uppföljning av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektiviseringsarbete med utgångspunkt i den handlingsplan &lt;br&gt;
myndigheten beslutade om år 2003. I februari 2009 överlämnade &lt;br&gt;
utredningen delbetänkandet Effektiviteten i Kriminalvårdens lokal13&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sammanfattning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
försörjning (SOU 2009:13). I delbetänkandet granskades effektiviteten &lt;br&gt;
i Kriminalvårdens arbete med att tillgodose sitt lokalförsörjningsbehov. &lt;br&gt;
Förutsättningarna för myndigheten att bygga &lt;br&gt;
nya och avveckla gamla platser vid anstalter och i häkten inom &lt;br&gt;
ramen för tilldelade anslag redovisades. &lt;br&gt;
I detta slutbetänkande identifierar och analyserar utredningen &lt;br&gt;
ytterligare möjligheter till effektiviseringsåtgärder inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens genomförda och planerade investeringar &lt;br&gt;
på säkerhetsområdet analyseras och utvärderas. &lt;br&gt;
Ledningen och styrningen måste bli mer strategisk &lt;br&gt;
Kriminalvården har under de senaste fem åren genomgått två stora &lt;br&gt;
reformer. Den s.k. enmyndighetsreformen innebar att de 37 lokala &lt;br&gt;
kriminalvårdsmyndigheterna slogs ihop till en myndighet. De &lt;br&gt;
uppmärksammade rymningarna år 2004 från anstalter med hög &lt;br&gt;
säkerhetsklass föranledde en genomgripande säkerhetsuppgradering. &lt;br&gt;
Reformerna har krävt mycket arbete. Kriminalvården har i dag en &lt;br&gt;
organisation som skapar goda förutsättningar för en effektiv &lt;br&gt;
ledning och styrning i strategiska, taktiska och operativa frågor. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens uppdrag är att verkställa påföljder och att verka &lt;br&gt;
för att minska återfallen i brott. Inom ramen för det uppdraget har &lt;br&gt;
Kriminalvården beslutat om en vision; ”Bättre ut”. Kriminalvården &lt;br&gt;
har dock i väsentliga avseenden inte formulerat långsiktiga och &lt;br&gt;
konkreta mål för verksamheten. Utredningen visar att Kriminalvården &lt;br&gt;
bör koppla samman sin vision, de strategiska målen och den &lt;br&gt;
operativa verksamheten för att förbättra verksamhetens effektivitet &lt;br&gt;
och organisationens resultat. Vid utredningens intervju- och enkätundersökning &lt;br&gt;
har framkommit att endast 28 procent av kriminalvårdsinspektörerna &lt;br&gt;
och kriminalvårdarna anser att Kriminalvården i &lt;br&gt;
dag lever upp till målet att minska återfall i brott. Samtidigt saknas &lt;br&gt;
det kunskap i den klientnära verksamheten hur de övergripande &lt;br&gt;
målen ska operationaliseras. &lt;br&gt;
Eftersom Kriminalvården i flera avseenden saknar ett strategiskt &lt;br&gt;
ramverk brister ofta samordningen mellan olika utvecklingsinsatser &lt;br&gt;
inom myndigheten. Utredningen har t.ex. funnit att styrningen av &lt;br&gt;
viktigt utvecklingsarbete inte alltid sker inom myndighetens &lt;br&gt;
ordinarie ledningsstruktur. Ett exempel härpå är arbetet med att &lt;br&gt;
utveckla säkerheten inom Kriminalvården. Kriminalvården bör &lt;br&gt;
14&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Sammanfattning &lt;br&gt;
därför utse en chef för huvudkontoret och peka ut var ansvaret för &lt;br&gt;
utvecklingsverksamheten ska ligga. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsledningens styrning framstår som inkonsekvent &lt;br&gt;
och otydlig för den kriminalvårdspersonal som arbetar i den klientnära &lt;br&gt;
verksamheten. Endast 11 procent av de tillfrågade medarbetarna i &lt;br&gt;
utredningens intervju- och enkätundersökning anser att ledningen &lt;br&gt;
planerar förändringar med god framförhållning. Bland kriminalvårdsinspektörerna &lt;br&gt;
och kriminalvårdarna anser vidare endast 16 &lt;br&gt;
procent att ledningen visar förtroende för medarbetarnas kompetens. &lt;br&gt;
Utredningen bedömer att en huvudorsak till detta är att &lt;br&gt;
Kriminalvårdens ledningssystem är otillräckligt. Myndighetens &lt;br&gt;
ledning ägnar förhållandevis stor kraft och uppmärksamhet åt &lt;br&gt;
operativa beslut på detaljnivå ute i organisationen, vilket går ut över &lt;br&gt;
effektiviteten i de långsiktiga och strategiska uppgifterna. &lt;br&gt;
Vid enmyndighetsreformen förändrades delegationsordningen &lt;br&gt;
så att fler beslut skulle fattas på högre nivåer. Ett skäl härtill var att &lt;br&gt;
de lokala cheferna inte längre var myndighetschefer. En annan &lt;br&gt;
orsak var att det lokala verksamhetsstödet till stor del samlades på &lt;br&gt;
regionnivå. Utredningen har dock funnit att verksamheten kan &lt;br&gt;
effektiviseras om verksamhetsfrågor i större utsträckning kan &lt;br&gt;
handläggas på den nivå där de uppkommer. En mer långtgående &lt;br&gt;
delegation kan frigöra högre chefers tid. Rättssäkerhet och &lt;br&gt;
rättstrygghet kan uppnås genom att uppföljningen och egenkontrollen &lt;br&gt;
utvecklas. &lt;br&gt;
Genom långsiktiga strategier kan Kriminalvården lägga fast hur &lt;br&gt;
arbetet ska bedrivas och prioritetsordnas. De övergripande målen &lt;br&gt;
bör brytas ned till mål som styr hur det omvårdande arbetet, &lt;br&gt;
säkerheten och behandlingsarbetet ska utvecklas på lång sikt. De &lt;br&gt;
övergripande målen bör även lägga grunden till hur verksamhetsstödet&lt;br&gt;
, t.ex. rättsvården, IT-verksamheten och personalarbetet, bör &lt;br&gt;
utvecklas. &lt;br&gt;
En förbättrad styrning och ett effektivt uppföljningssystem &lt;br&gt;
leder till att osäkerheten avseende uppgifter, rollfördelning och &lt;br&gt;
prioriteringar kan minska väsentligt. &lt;br&gt;
15&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sammanfattning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Inom personalpolitiken behöver kompetensbehovet &lt;br&gt;
kartläggas &lt;br&gt;
Kriminalvården har ca 9 600 anställda, varav de flesta är kriminalvårdare &lt;br&gt;
vid anstalter eller häkten. Utredningen konstaterar att &lt;br&gt;
Kriminalvårdens styrning av personalfrågorna kan utvecklas. &lt;br&gt;
Kriminalvården uppger att myndigheten eftersträvar ett allt &lt;br&gt;
högre antal kriminalvårdare med eftergymnasial kompetens. I &lt;br&gt;
budgetunderlaget för år 2010 har myndigheten angett att dagens &lt;br&gt;
grundutbildning bör förlängas från 20–28 veckor till ett år. Dessa &lt;br&gt;
ställningstaganden har dock inte föregåtts av att kriminalvårdarrollen &lt;br&gt;
har analyserats eller definierats. &lt;br&gt;
Kriminalvården pekar dessutom på behovet av att specialisera &lt;br&gt;
kriminalvårdarrollen. Utredningen konstaterar att det finns områden &lt;br&gt;
inom den klientnära verksamheten som kräver specialistkompetens &lt;br&gt;
och därför bör bemannas med personer med högre utbildning, t.ex. &lt;br&gt;
från akademiska studier. Utredningen anser dock inte att det &lt;br&gt;
föreligger ett generellt behov av att specialisera kriminalvårdarna. &lt;br&gt;
De vardagliga arbetsuppgifterna, inklusive den dagliga vård och &lt;br&gt;
övervakning som ska ges, kräver engagemang, kompetens och &lt;br&gt;
yrkesskicklighet, men inte på akademisk eller specialiserad nivå. &lt;br&gt;
För att möta det behov av kunskaper och färdigheter som &lt;br&gt;
vårdaryrket kräver bör dock dagens grundutbildning fördjupas och &lt;br&gt;
förlängas. &lt;br&gt;
Kriminalvården saknar en kompetensförsörjningsstrategi. &lt;br&gt;
Utredningen anser att Kriminalvården bör analysera det långsiktiga &lt;br&gt;
behovet av kompetens och ta fram en sådan strategi. Först därefter &lt;br&gt;
är det möjligt att bedöma vilka förändringar som bör ske avseende &lt;br&gt;
rekryteringen, specialiseringen och utbildningen. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår att Kriminalvården i högre grad bör lägga &lt;br&gt;
vikt vid utvecklingsmöjligheterna inom myndigheten i syfte att &lt;br&gt;
minska den höga personalomsättningen. &lt;br&gt;
Kriminalvården har ett fungerande system för chefsförsörjning. &lt;br&gt;
Utrymmet och tiden för att utöva ett gott ledarskap bör öka. &lt;br&gt;
IT-verksamheten bör integreras i kärnverksamheten &lt;br&gt;
Kriminalvården har en relativt liten och billig IT-verksamhet. &lt;br&gt;
Antalet system är begränsat. Utredningen konstaterar dock att ITorganisationen &lt;br&gt;
inte har haft någon ordinarie, formell chef på flera &lt;br&gt;
16&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Sammanfattning &lt;br&gt;
år. Den senaste IT-strategin avsåg åren 1999–2002 och ger således &lt;br&gt;
inget stöd för verksamheten i dag. IT-mognaden i organisationen är &lt;br&gt;
låg och personalen vid myndigheten förefaller ha vant sig vid en &lt;br&gt;
liten grad av automatisering. &lt;br&gt;
Utredningen bedömer att ledningen av IT-verksamheten och &lt;br&gt;
kompetensen avseende IT-frågorna behöver förstärkas. IT-verksamheten &lt;br&gt;
måste i högre grad integreras i kärnverksamheten och &lt;br&gt;
knytas till verksamhetens mål. Med rätt IT-stöd kan Kriminalvårdens &lt;br&gt;
verksamhet effektiviseras. Myndigheten står i dag inför ett &lt;br&gt;
antal viktiga val avseende IT-relaterade frågor. För att IT-verksamheten &lt;br&gt;
ska kunna utvecklas krävs dock att Kriminalvården först &lt;br&gt;
analyserar sina arbetsprocesser och vilket IT-stöd som kan leda till &lt;br&gt;
att dessa effektiviseras. Kriminalvården bör också utveckla informationssäkerheten &lt;br&gt;
och bl.a. besluta om en informationsklassificering. &lt;br&gt;
Säkerhetsuppgraderingen har lett till en högre &lt;br&gt;
säkerhetsnivå men det är osäkert vilka effekter den högre &lt;br&gt;
säkerhetsnivån har fått &lt;br&gt;
Kriminalvården har relativt självständigt kunnat utforma sitt &lt;br&gt;
säkerhetsarbete. År 2004 inträffade ett antal rymningar och fritagningar &lt;br&gt;
av intagna vid de allra säkraste anstalterna i Sverige. &lt;br&gt;
Säkerhetsarbetet har därefter uppgraderats och många säkerhetshöjande &lt;br&gt;
åtgärder har vidtagits. Antalet avvikelser har sedan år 2004 &lt;br&gt;
minskat från 269 till 68 år 2008. Antalet rymningar från slutna &lt;br&gt;
anstalter har under samma period sjunkit från 33 till 8. Narkotikainnehavet &lt;br&gt;
på anstalterna har minskat. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar alltså att säkerhetsnivån inom Kriminalvården &lt;br&gt;
har höjts. I utredningens intervju- och enkätundersökning &lt;br&gt;
anger nästan alla, 91 procent, att de nu känner sig trygga &lt;br&gt;
på arbetet. 80 procent är positiva till säkerhetsarbetet. Utredningen &lt;br&gt;
visar dock att antalet rymningar i t.ex. Danmark och Norge under &lt;br&gt;
ovan nämnda period sjunkit på motsvarande sätt som i Sverige, &lt;br&gt;
utan att kriminalvårdsmyndigheterna i de länderna har vidtagit lika &lt;br&gt;
omfattande säkerhetshöjande åtgärder. En djupare komparativ &lt;br&gt;
analys försvåras av att Kriminalvården i Sverige, till skillnad från &lt;br&gt;
kriminalvårdsmyndigheterna i Danmark och Norge, endast i &lt;br&gt;
begränsad utsträckning kan redovisa statistik för effekterna av &lt;br&gt;
säkerhetsåtgärderna. Kriminalvården saknar t.ex. underlag som &lt;br&gt;
17&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sammanfattning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
visar om våldet har minskat eller om antalet allvarliga incidenter har &lt;br&gt;
blivit färre. &lt;br&gt;
Kriminalvården redovisar att implementering av säkerhets-uppgraderingen &lt;br&gt;
i vissa avseenden återstår, men att principerna för &lt;br&gt;
säkerhetsfilosofin och för säkerhetsarbetet nu är fastlagda. &lt;br&gt;
Utredningen bedömer dock att en bättre styrning av och mer &lt;br&gt;
delaktighet i säkerhetsarbetet kan åstadkommas genom konkretiserade &lt;br&gt;
mål. Kriminalvården bör därför ta fram en uttalad säkerhetsstrategi &lt;br&gt;
med preciserade mål för säkerhetsarbetet. Uppföljningen av &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet bör därmed också kunna förbättras. Det incidentrapporteringssystem &lt;br&gt;
som nu införs inom Kriminalvården kan bidra &lt;br&gt;
till detta. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att dagens indelning av anstalterna i &lt;br&gt;
sex säkerhetsklasser inte har föregåtts av att någon redovisad &lt;br&gt;
konsekvensanalys. Utredningen föreslår att Kriminalvården nu &lt;br&gt;
utreder och analyserar om inte antalet säkerhetsklasser kan reduceras. &lt;br&gt;
En minskning av antalet säkerhetsklasser möjliggör ett enklare &lt;br&gt;
placeringsförfarande och kostnadsbesparingar. Färre säkerhetsklasser &lt;br&gt;
kan också få betydelse för Kriminalvårdens förmåga att &lt;br&gt;
minska återfall i brott. &lt;br&gt;
Tillsynen inom Kriminalvården behöver förstärkas &lt;br&gt;
Kriminalvårdens uppdrag innebär långtgående befogenheter att &lt;br&gt;
ingripa i och påverka de dömdas tillvaro. Även de närståendes &lt;br&gt;
livssituation påverkas av Kriminalvårdens myndighetsutövning. &lt;br&gt;
Inskränkningen av de intagnas friheter och den slutna miljön gör &lt;br&gt;
att det måste finnas garantier för att de intagnas rättssäkerhet och &lt;br&gt;
rättstrygghet kan upprätthållas i häktena och i anstalterna så att &lt;br&gt;
förtroendet för Kriminalvården kan upprätthållas. Frågan om en ny &lt;br&gt;
tillsynsmyndighet har tidigare diskuterats av bl.a. Justitieombudsmannen &lt;br&gt;
och inom Kriminalvården. Utredningen anser att en ny &lt;br&gt;
myndighet bör bildas för tillsyn av Kriminalvårdens verksamhet. &lt;br&gt;
En ny tillsynsmyndighet bör bedriva både system- och &lt;br&gt;
verksamhetstillsyn. Tillsynsmyndigheten bör bl.a. granska att &lt;br&gt;
gällande författningar efterlevs och att Kriminalvården fullgör riksdagens &lt;br&gt;
och regeringens uppdrag. Tillsynsmyndigheten bör också &lt;br&gt;
granska att Kriminalvården handlägger ärenden korrekt och att &lt;br&gt;
myndighetens resurser används effektivt. Tillsynsmyndigheten bör &lt;br&gt;
18&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Sammanfattning &lt;br&gt;
också följa upp vad som har orsakat allvarliga incidenter och hur de &lt;br&gt;
har hanterats av myndigheten. &lt;br&gt;
En effektiv yttre tillsyn förutsätter dock att Kriminalvården &lt;br&gt;
förbättrar sin egenkontroll. Ansvaret för egenkontrollen bör pekas &lt;br&gt;
ut och mandatet för hur denna ska bedrivas bör definieras. Det &lt;br&gt;
gäller i synnerhet vilket ansvar som ska ligga på huvudkontorets &lt;br&gt;
enheter. Systematiska rutiner bör införas och nationella kvalitetsmått &lt;br&gt;
bör fastställas för egenkontrollen. &lt;br&gt;
I dag saknas en dokumentationsskyldighet inom Kriminalvården &lt;br&gt;
av det lagliga våld som personalen i vissa situationer kan använda &lt;br&gt;
mot de intagna. Utredningen föreslår att en sådan dokumentationsskyldighet &lt;br&gt;
bör införas då starka rättssäkerhetsskäl talar för detta. &lt;br&gt;
En sådan dokumentationsskyldighet underlättar också uppföljningen &lt;br&gt;
av verksamheten. &lt;br&gt;
Effektiviteten i Kriminalvården är beroende av &lt;br&gt;
regeringens styrning &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att det saknas en långsiktig strategisk &lt;br&gt;
inriktning för det operativa arbetet. Kriminalvården bör nu fokusera &lt;br&gt;
på att utveckla ledningen och styrningen av verksamheten. &lt;br&gt;
Regeringen kan bidra till att Kriminalvården kan effektivisera &lt;br&gt;
verksamheten genom att ge myndigheten goda möjligheter att &lt;br&gt;
koncentrera sig på sitt utvecklingsarbete. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår att regeringen utnyttjar regleringsbrevet &lt;br&gt;
till att tydligare styra Kriminalvårdens verksamhet mot de övergripande &lt;br&gt;
målen och mot de områden där regeringen vill att &lt;br&gt;
Kriminalvården ska åstadkomma förbättringar. Genom att tydligare &lt;br&gt;
ange och prioritetsordna de mål som ska uppnås kan regeringen &lt;br&gt;
påverka Kriminalvården att lägga mer fokus på verksamhetens &lt;br&gt;
effekter än på myndighetens prestationer i olika hänseenden. &lt;br&gt;
Utredningen förordar även att regeringen förändrar styrformerna &lt;br&gt;
för Kriminalvården genom att införa fleråriga styrdokument. &lt;br&gt;
Det är svårt för Kriminalvården att anpassa verksamheten &lt;br&gt;
efter korta, ettåriga planeringscykler. Myndigheten ”fastnar” &lt;br&gt;
inte sällan i kortsiktiga, operativa frågeställningar. Utredningen &lt;br&gt;
bedömer att detta har lett till att Kriminalvården inte med &lt;br&gt;
tillräcklig kraft har kunnat fokusera på de strategiska och långsiktiga &lt;br&gt;
frågorna såsom t.ex. det återfallsförebyggande arbetet och &lt;br&gt;
lokalförsörjningsfrågorna. I dag pågår ett arbete vid Regeringskansliet &lt;br&gt;
19&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sammanfattning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
som syftar till att stärka styrningen av förvaltningsmyndigheterna. &lt;br&gt;
Frågan om ett flerårigt styrdokument för Kriminalvården kan ha en &lt;br&gt;
framskjuten plats i det arbetet. Utredningen föreslår, mot bakgrund &lt;br&gt;
av de bedömningar och slutsatser som utredningen kommit &lt;br&gt;
fram till, att regeringen tydliggör att Kriminalvården bör inrikta sig &lt;br&gt;
mot och prioritera vissa områden. Regeringen bör därför ge &lt;br&gt;
Kriminalvården följande uppdrag. &lt;br&gt;
1. Kriminalvården bör redovisa en övergripande strategi med &lt;br&gt;
inriktning på hur myndigheten ska uppnå målet att minska &lt;br&gt;
återfallen i brott. Denna strategi bör kompletteras med en &lt;br&gt;
strategi för verksamhetsutvecklingen, en strategi för säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
och en IT-strategi. &lt;br&gt;
2. Kriminalvården bör ta fram ett nytt ledningssystem och redovisa &lt;br&gt;
hur arbetet med detta fortskrider. &lt;br&gt;
3. Kriminalvården bör ta fram en plan för hur myndighetens &lt;br&gt;
systematiska egenkontroll ska utvecklas. &lt;br&gt;
4. Kriminalvården bör ta fram en utvecklad kompetensförsörjningsstrategi. &lt;br&gt;
5. Kriminalvården bör redovisa en fördjupad grundutbildningsstrategi &lt;br&gt;
med en konsekvensanalys. &lt;br&gt;
För att Kriminalvården ska ha förutsättningar att förbättra det &lt;br&gt;
strategiska arbetet krävs det att myndighetens strategiska överbyggnad &lt;br&gt;
förstärks. En möjlighet att åstadkomma detta kan vara att &lt;br&gt;
regeringen tillsätter en överdirektör vid Kriminalvården. &lt;br&gt;
Regeringen bör besluta om att tillsätta en utredning om &lt;br&gt;
frivårdens verksamhet. &lt;br&gt;
Regeringen bör även besluta om att i Kriminalvårdens &lt;br&gt;
instruktion formalisera myndighetens skyldighet att samverka med &lt;br&gt;
Arbetsförmedlingen och kommunerna. &lt;br&gt;
Kostnader och konsekvenser &lt;br&gt;
Utredningens förslag kan förväntas leda till att ett omfattande &lt;br&gt;
arbete behöver genomföras inom Kriminalvården. Detta förändringsarbete &lt;br&gt;
omfattar bl.a. konsekvensanalyser, beredningsarbete &lt;br&gt;
och implementeringsåtgärder i organisationen. Särskilda resurser &lt;br&gt;
20&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Sammanfattning &lt;br&gt;
21 &lt;br&gt;
kan behöva anvisas för detta arbete, men utredningen bedömer att &lt;br&gt;
dessa bör kunna inrymmas inom Kriminalvårdens ordinarie anslag. &lt;br&gt;
Inrättandet av en särskild tillsynsmyndighet för Kriminalvården &lt;br&gt;
nödvändiggör en fördjupad analys och ställningstagande bl.a. avseende &lt;br&gt;
tillsynsmyndighetens uppdrag, organisation och arbetssätt. &lt;br&gt;
Först då så skett är det möjligt att bedöma kostnaderna för den nya &lt;br&gt;
tillsynsmyndigheten. &lt;br&gt;
Utredningens förslag bör på lång sikt kunna leda till att &lt;br&gt;
rättsväsendet får bättre förutsättningar att nå de övergripande &lt;br&gt;
målen. Genomförande av förslagen bör på sikt t.ex. leda till att &lt;br&gt;
återfallen i brott minskar.&lt;br&gt;
1 Uppdrag och genomförande &lt;br&gt;
1.1 Uppdraget &lt;br&gt;
Regeringen beslutade den 14 februari 2008 att utse en särskild &lt;br&gt;
utredare för att följa upp och utvärdera effektiviseringsarbetet &lt;br&gt;
inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
I uppdraget ingår att: &lt;br&gt;
• följa upp 2003 års effektiviseringsarbete, &lt;br&gt;
• identifiera och analysera ytterligare möjligheter till effektiviseringsåtgärder &lt;br&gt;
inom förvaltning, personal, IT, administration &lt;br&gt;
och övrig verksamhet samt &lt;br&gt;
• ange förutsättningar för olika effektiviseringsåtgärder och konsekvenser &lt;br&gt;
av dessa. &lt;br&gt;
Av direktiven (bilaga 1 och 2) framgår att utredaren ska granska &lt;br&gt;
effektiviteten i Kriminalvårdens arbete med att tillgodose sitt lokalförsörjningsbehov. &lt;br&gt;
Utredaren ska också redovisa förutsättningar &lt;br&gt;
för myndigheten att bygga nya och avveckla gamla platser inom &lt;br&gt;
ramen för tilldelade anslag. &lt;br&gt;
Utredaren ska utvärdera och analysera Kriminalvårdens genomförda &lt;br&gt;
och planerade investeringar på säkerhetsområdet. I denna &lt;br&gt;
delen ska en jämförelse göras med förhållanden i andra jämförbara &lt;br&gt;
länder, i första hand övriga nordiska länder. &lt;br&gt;
Enligt direktiven ska utredaren slutredovisa sitt uppdrag senast &lt;br&gt;
den 1 oktober 2009. Ett delbetänkande avseende uppföljning av &lt;br&gt;
2003 års effektiviseringsarbete har lämnats den 19 juni 2008. Ett &lt;br&gt;
andra delbetänkande har lämnats den 16 februari 2009. &lt;br&gt;
Utredningen har antagit namnet Utredningen Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektivitet. &lt;br&gt;
23&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Uppdrag och genomförande SOU 2009:80 &lt;br&gt;
1.2 Utredningens tidigare betänkanden &lt;br&gt;
Det första delbetänkandet &lt;br&gt;
Utredningen har överlämnat två delbetänkanden. Den 19 juni 2008 &lt;br&gt;
överlämnades delbetänkandet Uppföljning av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektiviseringsarbete (SOU 2008:71) till justitieministern. &lt;br&gt;
I betänkandet följde utredningen upp 2003 års effektiviseringsarbete, &lt;br&gt;
kriminalvårdens produktivitetsutveckling samt kostnaderna &lt;br&gt;
för Kriminalvårdens säkerhetsarbete. &lt;br&gt;
Utredningen fann att 14 av de 16 åtgärdsområdena hade gett &lt;br&gt;
mindre, eller inga, besparingar jämfört med den bedömning som &lt;br&gt;
Kriminalvården hade gjort i myndighetens handlingsplan. Utredningen &lt;br&gt;
framhöll att Kriminalvården hade vidtagit andra åtgärder för &lt;br&gt;
att effektivisera verksamheten. Den sammanlagda besparingen &lt;br&gt;
beräknades till 300–600 mnkr. &lt;br&gt;
Denna besparing borde ha inneburit en ökad produktivitet med &lt;br&gt;
5–10 procent. Den sammantagna produktivitetsförändring som &lt;br&gt;
kunde registreras mellan åren 2002–2007 uppgick dock sammantaget &lt;br&gt;
till minus 3 procent. Orsaken till den sjunkande produktiviteten &lt;br&gt;
härleddes till en lägre beläggningsgrad i häkten och anstalter &lt;br&gt;
år 2007 än t.ex. år 2002. &lt;br&gt;
Den genomförda höjningen av säkerheten beräknades år 2007 ha &lt;br&gt;
kostat mellan 85–112 mnkr per år. Om Kriminalvårdens dåvarande &lt;br&gt;
planer skulle genomföras fullt ut beräknade utredningen att kostnaden &lt;br&gt;
skulle uppgå till minst 230–260 mnkr per år. Sammanfattningsvis &lt;br&gt;
fann utredningen att Kriminalvården hade ökat &lt;br&gt;
säkerheten, men att den rehabiliterande verksamheten hade blivit &lt;br&gt;
eftersatt. &lt;br&gt;
Det andra delbetänkandet &lt;br&gt;
Delbetänkandet Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning &lt;br&gt;
(SOU 2009:13) överlämnades den 18 februari 2009. I betänkandet &lt;br&gt;
presenterade utredningen ett förslag för att lösa Kriminalvårdens &lt;br&gt;
planeringsproblem. Kriminalvården har under lång tid inte haft &lt;br&gt;
tillräckligt många häktes- och anstaltsplatser för att kunna möta &lt;br&gt;
den höga klienttillströmningen samtidigt som myndigheten har &lt;br&gt;
prognostiserat ett stort ekonomiskt underskott. Utredningen analyserade &lt;br&gt;
tillförlitligheten i Kriminalvårdens prognoser och prognosverktyg &lt;br&gt;
och visade att det inte är möjligt att göra tillförlitliga &lt;br&gt;
24&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Uppdrag och genomförande &lt;br&gt;
långtidsprognoser över hur många som ska tas in vid kriminalvårdsanstalterna. &lt;br&gt;
Orsaken är att trendbrott inte kan förutses. &lt;br&gt;
Utredningen föreslog därför att regeringen, med hänvisning till att &lt;br&gt;
så är fallet i flera andra jämförbara länder, bör besluta om det antal &lt;br&gt;
platser som ska finnas vid häkten och anstalter på tre års sikt eller &lt;br&gt;
längre. Behovet av platser både på kort och lång sikt kan styras av &lt;br&gt;
kriminalpolitiska åtgärder, vilket även, enligt utredningens uppfattning, &lt;br&gt;
ger ekonomisk kontroll. Kriminalvården bör dessutom &lt;br&gt;
hålla en beredskap för att på kort tid inrätta platser på kortare sikt, &lt;br&gt;
för att öka flexibiliteten. &lt;br&gt;
Regeringen gav i beslut i juni 2007 Kriminalvården ett uppdrag &lt;br&gt;
avseende den långsiktiga lokalförsörjningen. Utredningens analys &lt;br&gt;
visade att Kriminalvården i stort arbetar i linje med regeringens &lt;br&gt;
uppdrag. &lt;br&gt;
Kriminalvården hyr sina kriminalvårdsanläggningar av olika &lt;br&gt;
fastighetsägare. Kriminalvården saknar ett samlat underlag och &lt;br&gt;
kostnadsberäkningar för renoverings- och underhållsbehoven, &lt;br&gt;
vilket gör att myndigheten inte kan förutse framtida kostnader för &lt;br&gt;
dessa, antingen direkt eller genom höjda hyror. Redan nu finns det &lt;br&gt;
ett omfattande renoveringsbehov avseende flera anstalter och &lt;br&gt;
häkten. Utredningen föreslog att regeringen skulle ge Kriminalvården &lt;br&gt;
i uppdrag att ta fram ett samlat underlag avseende behovet &lt;br&gt;
av och kostnaderna för renovering, underhåll och ombyggnation av &lt;br&gt;
fastighetsbeståndet för att de ska få en acceptabel standard. I &lt;br&gt;
uppdraget borde ingå att Kriminalvården ska redovisa en plan för &lt;br&gt;
när åtgärderna bör vidtas och hur kostnaderna ska fördelas mellan &lt;br&gt;
Kriminalvården och fastighetsägarna. &lt;br&gt;
Vidare visade utredningens analyser att det finns stora skillnader &lt;br&gt;
mellan anstalterna, även inom samma säkerhetsnivå, avseende kostnaderna &lt;br&gt;
per plats och hur kostnadseffektiva de olika anstalterna är. &lt;br&gt;
Utredningen fann inte stöd för att gamla anstalter är mindre &lt;br&gt;
kostnadseffektiva än nya anstalter. Utredningen fann inte heller &lt;br&gt;
tillräckligt underlag för att stora anstalter p.g.a. skalfördelar är &lt;br&gt;
särskilt kostnadseffektiva. Utredningen konstaterade även att &lt;br&gt;
Kriminalvårdens underlag för att uppföra de s.k. storanstalterna &lt;br&gt;
bör fördjupas. &lt;br&gt;
Ekonomistyrningsverket (ESV) har, på uppdrag av regeringen, &lt;br&gt;
bl.a. granskat Kriminalvårdens arbete med att projektera för och &lt;br&gt;
upphandla nya kriminalvårdsanläggningar. Flera av ESV:s slutsatser &lt;br&gt;
avseende brister i Kriminalvårdens lokalförsörjningsarbete kunde &lt;br&gt;
även utredningen sluta sig till, bl.a. talar övervägande nackdelar &lt;br&gt;
25&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Uppdrag och genomförande SOU 2009:80 &lt;br&gt;
emot att Kriminalvården ska utföra en så omfattande egen &lt;br&gt;
projektering som i dag. ESV anförde i sin rapport att det är &lt;br&gt;
nödvändigt att möjliggöra för regeringen att i ett tidigare skede ta &lt;br&gt;
ställning till Kriminalvårdens utbyggnadsplaner. Utredningen anser &lt;br&gt;
att det inte är nödvändigt att införa en sådan prövningsmöjlighet &lt;br&gt;
om regeringen redan i förväg beslutar hur många häktes- och &lt;br&gt;
anstaltsplatser som Kriminalvården ska tillhandahålla. &lt;br&gt;
1.3 Vad behandlas i detta slutbetänkande? &lt;br&gt;
I slutbetänkandet fortsätter utredningen att analysera Kriminalvården &lt;br&gt;
med utgångspunkten att förbättra förutsättningarna för &lt;br&gt;
myndigheten att bedriva en mer effektiv verksamhet. Utredningen &lt;br&gt;
tar sin utgångspunkt i myndighetsövergripande frågor så som t.ex. &lt;br&gt;
organisation, ledning, styrning, uppföljning, IT och personal. &lt;br&gt;
Utredningen utvärderar inte det klientnära arbetet i sig, men fokuserar &lt;br&gt;
på att myndighetens verksamhet ska understödja det klientnära &lt;br&gt;
arbetet och möjliggöra för en större förmåga att nå verksamhetsmålen &lt;br&gt;
än i dag. &lt;br&gt;
I slutbetänkandet redovisar utredningen sin utvärdering av den &lt;br&gt;
säkerhetsuppgradering som har skett i kriminalvården sedan år &lt;br&gt;
2004. &lt;br&gt;
Slutbetänkandets disposition &lt;br&gt;
Detta kapitel, kapitel 1, behandlar utredningens uppdrag och arbete. &lt;br&gt;
I kapitel 2 redovisas den utgångspunkt som utredning har valt &lt;br&gt;
för effektivitetsresonemangen. Begreppet effektivitet kan användas &lt;br&gt;
på många sätt. Utredningen har valt att fokusera på verksamhetens &lt;br&gt;
förmåga att uppnå de mål som har formulerats. &lt;br&gt;
I kapitel 3 ges en beskrivning av hur kriminalvården och organisationen &lt;br&gt;
har utvecklats över tid. &lt;br&gt;
Kapitel 4 beskriver regeringens och riksdagens styrning av &lt;br&gt;
Kriminalvården. &lt;br&gt;
I kapitel 5 analyseras Kriminalvårdens lednings- och styrningsprinciper &lt;br&gt;
bl.a. avseende organisation, mål- och resultatstyrning, &lt;br&gt;
uppföljning, tillsyn och verksamhetsutveckling. Ett antal förbättringsområden &lt;br&gt;
pekas ut. &lt;br&gt;
26&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Uppdrag och genomförande &lt;br&gt;
I kapitel 6 undersöks Kriminalvårdens förutsättningar att bedriva &lt;br&gt;
en effektiv personalpolitik. Särskild vikt läggs vid områdena rekrytering &lt;br&gt;
och grundutbildning, medarbetarskap och ledarskap. &lt;br&gt;
I kapitel 7 granskas Kriminalvårdens IT-verksamhet. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens uppgradering inom säkerhetsområdet utvärderas i &lt;br&gt;
kapitel 8. &lt;br&gt;
I kapitel 9 analyseras förutsättningarna för regeringen att understödja &lt;br&gt;
Kriminalvårdens arbete med att förbättra effektiviteten. &lt;br&gt;
I kapitel 10 redovisas en kostnads- och konsekvensanalys med &lt;br&gt;
anledning av de förslag som utredningen har lämnat. &lt;br&gt;
Sist i betänkandet finns de direktiv regeringen har beslutat för &lt;br&gt;
utredningen (bilaga 1 och 2), redovisning och analys av utredningens &lt;br&gt;
djupintervju- och enkätundersökning (bilaga 3), en konsultrapport &lt;br&gt;
om Kriminalvårdens IT-verksamhet (bilaga 4) och Kriminalvårdens &lt;br&gt;
visionsdokument (bilaga 5). &lt;br&gt;
1.4 Genomförandet av uppdraget &lt;br&gt;
Utgångspunkter &lt;br&gt;
Utredningen har i uppdrag att identifiera och analysera ytterligare &lt;br&gt;
möjligheter till effektiviseringsåtgärder inom förvaltning, personal, &lt;br&gt;
IT, administration och övrig verksamhet. Efter samråd med Justitiedepartementet &lt;br&gt;
har fokus i uppdraget lagts på lednings- och styrningsfrågorna. &lt;br&gt;
Utredningsuppdraget har i princip omfattat hela Kriminalvårdens &lt;br&gt;
verksamhet. Tiden har varit knapp och utred-ningsresursen &lt;br&gt;
begränsad varför analysen kan behöva fördjupas ytterligare inom &lt;br&gt;
flera områden. Utredningen har så långt det har varit möjligt pekat &lt;br&gt;
ut tänkbara vägval och avgränsat det fortsatta arbetet till de mest &lt;br&gt;
relevanta frågorna med utgångspunkten att Kriminalvården ska nå &lt;br&gt;
sina verksamhetsmål. &lt;br&gt;
Utredningen har kunnat konstatera att de åtgärder som i synnerhet &lt;br&gt;
kan leda till en mer effektiv kriminalvård är av systemkaraktär, &lt;br&gt;
dvs. erfordrar ett myndighetsövergripande och ett myndighetsgenomträngande &lt;br&gt;
långsiktigt perspektiv. Det finns därutöver &lt;br&gt;
säkerligen kortsiktiga kostnadseffektivitetsvinster och engångsvisa &lt;br&gt;
besparingar som kan uppnås genom riktade punkt-insatser. &lt;br&gt;
Utredningen har dock funnit att de grundläggande och övergripande &lt;br&gt;
lednings- och styrningsinstrumenten måste utvecklas. &lt;br&gt;
27&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Uppdrag och genomförande SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Kortsiktiga insatser kan mot den bakgrunden få kontraproduktiva &lt;br&gt;
effekter. &lt;br&gt;
Utredningens experter och sakkunniga &lt;br&gt;
Utredningen påbörjade arbetet med slutbetänkandet den 18 &lt;br&gt;
februari 2009. Sedan dess har utredningen haft fyra sammanträden &lt;br&gt;
med dess experter och sakkunniga. &lt;br&gt;
Insamling av material från Kriminalvården &lt;br&gt;
Utredningen, som tidigare har redovisat två delbetänkanden med &lt;br&gt;
fokus på Kriminalvårdens egna effektivitetsåtgärder och myndighetens &lt;br&gt;
lokalförsörjningsarbete, har hunnit samla på sig ett omfattande &lt;br&gt;
kunskapsunderlag om Kriminalvården. Inför det här &lt;br&gt;
slutbetänkandet har utredningen dessutom hämtat in ytterligare &lt;br&gt;
material från Kriminalvården om t.ex. lednings- och styrningsfrågor, &lt;br&gt;
personal och kompetens, IT och säkerhet. Kriminalvården &lt;br&gt;
har dessutom pekat ut kontaktpersoner, som utredningen har haft &lt;br&gt;
kontakt med inom vissa sakområden. Utredningen har bl.a. intervjuat &lt;br&gt;
Kriminalvårdens generaldirektör, chefsjurist och chefen för internrevisionen&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
Utredningen har vidare kommunicerat med Kriminalvårdens &lt;br&gt;
huvudkontor kring personalfrågor och säkerhet. Utredningen har &lt;br&gt;
även förevisats det praktiska arbetet med Kriminalvårdens styrnings och &lt;br&gt;
uppföljningsverktyg, den s.k. Ebbemodellen, på regionkontoret &lt;br&gt;
för Stockholmsregionen. &lt;br&gt;
Utredningen har också träffat företrädare för de fackliga &lt;br&gt;
organisationerna SEKO och ST inom Kriminalvården, samt varit i &lt;br&gt;
kontakt med SACO-S. &lt;br&gt;
Detta slutbetänkande avser förhållanden såsom de var till den 23 &lt;br&gt;
augusti 2009. &lt;br&gt;
Samråd &lt;br&gt;
Regeringen har beslutat att genomföra en omfattande effektivitetsöversyn &lt;br&gt;
av hela den s.k. rättskedjan. Denna utredning är ett led i &lt;br&gt;
denna översyn. Andra uppdrag har bl.a. getts till Ekonomistyrningsverket &lt;br&gt;
(ESV). Utredningen har träffat och delat erfaren28&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Uppdrag och genomförande &lt;br&gt;
heter med projektledarna för de effektivitetsgranskningar som ESV &lt;br&gt;
har genomfört avseende Polisen och Åklagarmyndigheten. &lt;br&gt;
Riksrevisionen granskar för närvarande effektiviteten i det återfallsförebyggande &lt;br&gt;
arbetet. Framför allt granskas Kriminal-vården, men &lt;br&gt;
även Arbetsförmedlingen berörs av granskningen. Utredningen har &lt;br&gt;
vid flera tillfällen träffat Riksrevisionens projekt-grupp angående &lt;br&gt;
olika avgränsningsfrågor och avseende utredningens iakttagelser under &lt;br&gt;
kartläggningsfasen. &lt;br&gt;
Internationella kontakter &lt;br&gt;
Utredningen har genomfört studiebesök vid Kriminalforsorgen i &lt;br&gt;
Danmark och Kriminalomsorgen i Norge. &lt;br&gt;
Studiebesöken har genomförts i syfte att kunna göra en jäm-förelse &lt;br&gt;
mellan Kriminalvården och andra nordiska länders kriminalvård i &lt;br&gt;
första hand avseende säkerhetsarbetet, men även avseende ledning och &lt;br&gt;
styrning samt kompetensförsörjning. &lt;br&gt;
I Köpenhamn träffade utredningen en av vicedirektörerna vid &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen. Dessutom träffade utredningen representanter &lt;br&gt;
för ekonomiavdelningen (resourcestyringskontoret), säkerhetsavdelningen &lt;br&gt;
och utbildningsavdelningen samt Kriminalforsorgens &lt;br&gt;
IT-chef. &lt;br&gt;
I Oslo träffade utredningen den tillförordnade direktören, &lt;br&gt;
tillika den administrativa chefen för Kriminalomsorgen i Norge &lt;br&gt;
och en representant för dess administrativa avdelning. Utredningen &lt;br&gt;
träffade även Kriminalomsorgens utvecklingschef och dess säkerhetschef. &lt;br&gt;
Uppgifter om Finlands kriminalvård har inhämtats från skriftliga &lt;br&gt;
källor. &lt;br&gt;
Utredningens djupintervju- och enkätundersökning &lt;br&gt;
Utredningen har också genomfört en djupintervju- och enkätundersökning &lt;br&gt;
(bilaga 3) i Kriminalvården för att granska: &lt;br&gt;
• huruvida intentionerna med enmyndighetsreformen har nått ut &lt;br&gt;
till alla nivåer inom Kriminalvårdens organisation, &lt;br&gt;
• om det i Kriminalvården finns en ändamålsenlig och effektiv &lt;br&gt;
fördelning av ansvar och delegation, &lt;br&gt;
29&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Uppdrag och genomförande SOU 2009:80 &lt;br&gt;
• hur uppgraderingen av säkerhetsarbetet har påverkat det kriminalvårdande &lt;br&gt;
uppdraget, &lt;br&gt;
• huruvida personalen använder sin arbetstid på ett sätt som de &lt;br&gt;
upplever som optimalt och &lt;br&gt;
• behov av kompetensutveckling mm. &lt;br&gt;
Undersökningen genomfördes med en inledande djupintervjuserie &lt;br&gt;
med 21 medarbetare i Kriminalvården. Fem regionchefer, myndighetens &lt;br&gt;
utvecklingschef, fem kriminalvårdschefer, fem kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
och fem kriminalvårdare vid häkte eller anstalt har &lt;br&gt;
djupintervjuats. Frågeområdena i intervjuerna var Kriminalvårdens &lt;br&gt;
mål, säkerhetsarbetet, det kriminalvårdande arbetet, styrning och &lt;br&gt;
ledning, tidsanvändning, IT och statistik samt kompetensutveckling. &lt;br&gt;
Resultatet av djupintervjuerna utgjorde en grund för en &lt;br&gt;
kvantitativ enkätundersökning. Målgruppen för enkätundersökningen &lt;br&gt;
var kriminalvårdare och kriminalvårdsinspektörer vid häkten och &lt;br&gt;
anstalter i samtliga regioner. I målgruppen kriminalvårdare skedde &lt;br&gt;
ett slumpmässigt urval inom de sex regionerna (ca 400 i varje &lt;br&gt;
region, förutom region Nord där samtliga kriminalvårdare ingick i &lt;br&gt;
urvalet). I målgruppen kriminalvårdsinspektörer, som är chefer i &lt;br&gt;
första ledet i Kriminalvården, genomfördes en totalundersökning. &lt;br&gt;
Enkäten omfattade sammanlagt 2 479 personer. Svarsfrekvensen &lt;br&gt;
blev 61 procent. Denna svarsfrekvens är relativt hög med beaktande &lt;br&gt;
av enkätens omfattning och innehåll i förhållande till andra &lt;br&gt;
liknande undersökningar. &lt;br&gt;
Undersökningen skiljer sig från en ordinär medarbetarundersökning &lt;br&gt;
som många myndigheter och organisationer, bl.a. &lt;br&gt;
Kriminalvården,1 regelbundet genomför. I utredningens djupintervju och &lt;br&gt;
enkätundersökning har fokus legat på effektivitet och förbättring &lt;br&gt;
av verksamheten i förhållande till Kriminalvårdens uppdrag. &lt;br&gt;
Medarbetarundersökningar syftar oftast till att beskriva den &lt;br&gt;
nuvarande situationen och sammanfattas ofta i ett index för hur &lt;br&gt;
nöjda medarbetarna är. Utredningen konstaterar att effektivitet &lt;br&gt;
och nöjda medarbetare är två delvis överlappande, men inte &lt;br&gt;
synonyma, begrepp. &lt;br&gt;
Utredningens djupintervju- och enkätundersökning har genomförts &lt;br&gt;
av undersökningsföretaget Synovate. &lt;br&gt;
Synovate har tidigare genomfört en större riksundersökning i en &lt;br&gt;
webbpanel bestående av yrkesverksamma i olika kategorier, i syfte &lt;br&gt;
1 Kriminalvården genomförde en medarbetarundersökning för hela myndigheten år 2008. &lt;br&gt;
30&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Uppdrag och genomförande &lt;br&gt;
att hitta ett genomsnittligt betyg kring arbetsmiljö. Dessutom har &lt;br&gt;
Synovate genomfört flera hundra medarbetarundersökningar. I &lt;br&gt;
dessa har det visat sig att en väl fungerande organisation får en &lt;br&gt;
andel positiva svar som överstiger 65 procent och en andel negativa &lt;br&gt;
som inte är högre än 15 procent. Synovates riksundersökning gav &lt;br&gt;
ett betydligt lägre resultat än så. Ett resultat som är lägre än &lt;br&gt;
riksundersökningen är, enligt Synovate, en tydlig signal på att &lt;br&gt;
verksamheten behöver utvecklas. &lt;br&gt;
Utredningens enkätundersökning är framställd för att vara särskilt &lt;br&gt;
avpassad för Kriminalvården. Ibland sammanfaller dock utredningens &lt;br&gt;
frågor med sådana som har ställts i Synovates riksundersökning. I det &lt;br&gt;
fall då resultatet av svaren från Kriminal-vården på något sätt &lt;br&gt;
avviker från riksundersökningen har detta kommenterats i &lt;br&gt;
betänkandet. &lt;br&gt;
Konsultrapport om IT-verksamhet &lt;br&gt;
Utredningen har genomfört en särskild studie av den nuvarande &lt;br&gt;
IT-verksamheten i Kriminalvården (bilaga 4). Syftet med studien &lt;br&gt;
har varit att besvara frågorna: &lt;br&gt;
• Vad gör man inom IT på Kriminalvården? &lt;br&gt;
• Hur ser ledning och styrning av IT-verksamheten ut? &lt;br&gt;
• Vilka styrdokument finns framtagna och hur är de implementerade&lt;br&gt;
? &lt;br&gt;
• Hur arbetar myndigheten med analyser och beslutsunderlag? &lt;br&gt;
• Används IT effektivt i dag? &lt;br&gt;
• Kan man på ett kostnadseffektivt sätt utnyttja IT bättre? &lt;br&gt;
• Hur ser spårbarheten ut från de övergripande verksamhetsmålen &lt;br&gt;
ner till specifika aktiviteter inom IT? &lt;br&gt;
• Finns det hinder för effektivt resursutnyttjande inom IT-området? &lt;br&gt;
Studien har skett genom samtal med Kriminalvårdens generaldirektör &lt;br&gt;
och intervjuer med representanter för Kriminal-vårdens &lt;br&gt;
IT-verksamhet och andra verksamhetsansvariga. Vidare har relevanta &lt;br&gt;
dokument, t.ex. handlingsplaner och rapporter, granskats. &lt;br&gt;
31&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Uppdrag och genomförande SOU 2009:80 &lt;br&gt;
32 &lt;br&gt;
Utvecklingen av IT-verksamheten i Kriminalvården under de &lt;br&gt;
senaste åren har följts upp. &lt;br&gt;
Studien har genomförts av en extern konsult vid XLENT &lt;br&gt;
Strategy. Konsulten har genomfört flera liknande granskningar av &lt;br&gt;
IT-verksamhet i andra myndigheter. &lt;br&gt;
Sakgranskning &lt;br&gt;
Kriminalvården har beretts tillfälle att sakgranska och kommentera &lt;br&gt;
de fakta som utredningen har redovisat i de beskrivande avsnitten i &lt;br&gt;
betänkandet. &lt;br&gt;
De berörda personalorganisationerna, Kriminalforsorgen i &lt;br&gt;
Danmark och Kriminalomsorgen i Norge har sakgranskat avsnitt &lt;br&gt;
där utredningen har relaterat till förhållanden som berör respektive &lt;br&gt;
organisation eller land.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2 Kriminalvården och effektivitet &lt;br&gt;
2.1 Inledning &lt;br&gt;
Kriminalvården har under de senaste åren vidtagit ett antal åtgärder &lt;br&gt;
för att förbättra effektiviteten. År 2003 beslutades om en handlingsplan &lt;br&gt;
med besparingsåtgärder. Detta effektiviseringsarbete har &lt;br&gt;
utvärderats av utredningen i det första delbetänkandet, Uppföljning &lt;br&gt;
av Kriminalvårdens effektiviseringsarbete (SOU 2008:71). &lt;br&gt;
Sedan effektivitetsarbetet inleddes beslutade riksdagen år 2005 att &lt;br&gt;
en enmyndighetsreform inom kriminalvården skulle genomföras. &lt;br&gt;
De tidigare 35 enskilda kriminalvårdsmyndigheterna och Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
omorganiserades från den 1 januari 2006 till en &lt;br&gt;
myndighet. Syftet med enmyndighetsreformen var bl.a. att förbättra &lt;br&gt;
effektiviteten i organisationen. &lt;br&gt;
Utredningens uppdrag är att finna ytterligare effektiviseringsmöjligheter &lt;br&gt;
inom Kriminalvårdens verksamhet. &lt;br&gt;
2.2 Effektivitetsbegrepp &lt;br&gt;
Inom den organisationsteoretiska forskningen har det påpekats att &lt;br&gt;
effektivitet är ett begrepp som är svårt att definiera och mäta.1 &lt;br&gt;
Effektivitet beskrivs inte sällan kunna vara av tre slag, dvs. organisatorisk &lt;br&gt;
effektivitet, inre effektivitet och yttre effektivitet. &lt;br&gt;
Organisatorisk effektivitet avser vanligen verksamhetens uppfyllelse &lt;br&gt;
av formella och mätbara mål. Den inre effektiviteten visar &lt;br&gt;
om saker görs på rätt sätt och den yttre effektiviteten om man gör &lt;br&gt;
rätt saker.2 För att kunna uppnå total effektivitet krävs att &lt;br&gt;
verksamheten finner en balans mellan den inre och den yttre effektiviteten.3 &lt;br&gt;
Effektivitetsbegreppet är således knutet till uppfyllelsen &lt;br&gt;
1 Se t.ex. Karlöf eller Jacobsen och Torsvik. &lt;br&gt;
2 Ljungberg och Larsson, 2001. &lt;br&gt;
3 Bruzelius och Skärvad. &lt;br&gt;
33&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvården och effektivitet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
av organisationens mål och måluppfyllelsen i förhållande till resursanvändningen. &lt;br&gt;
Begreppen produktivitet och effektivitet blandas ofta ihop eller &lt;br&gt;
används felaktigt som synonymer.4 En ökad produktivitet betyder &lt;br&gt;
att verksamheten ökar sitt resultat med befintliga resurser, alternativt &lt;br&gt;
producerar likvärdigt resultat men med minskade resurser. För &lt;br&gt;
att vara effektiv måste organisationen vara produktiv, men däremot &lt;br&gt;
behöver inte hög produktivitet nödvändigtvis leda till hög effektivitet.5 &lt;br&gt;
Effektivitetsmätning sker för att hitta en bra fördelning mellan &lt;br&gt;
ett flertal mått så som kostnad, kvalitet och tid över ett flertal &lt;br&gt;
områden som exempelvis organisation, processer och människor.6 &lt;br&gt;
Effektivitetsbegreppet ges inte sällan en ekonomisk betydelse &lt;br&gt;
vid studier av företag och organisationer. När uppdraget är offentligt, &lt;br&gt;
dvs. när organisationen inte har en vinstmaximerande uppgift, &lt;br&gt;
blir det dock svårare att definiera vad effektiviteten bör omfatta. En &lt;br&gt;
offentlig organisation har en rad andra uppdrag knutna till samhällsnyttan &lt;br&gt;
än enbart att bedriva verksamheten på det mest ekonomiskt &lt;br&gt;
gynnsamma sättet. &lt;br&gt;
En myndighet i statsförvaltningen är i förhållande till regeringen &lt;br&gt;
självständig i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda &lt;br&gt;
eller kommuner eller när det gäller tillämpningen av lag. I övrigt &lt;br&gt;
lyder myndigheten under regeringen enligt 11 kap. 6 § regeringsformen. &lt;br&gt;
Det sista innebär att statsförvaltningen har att förverkliga &lt;br&gt;
regeringens politik.7 &lt;br&gt;
Utredningen har tagit Kriminalvårdens uppdrag som utgångspunkt &lt;br&gt;
för effektivitetsresonemangen. Effektivitet inom Kriminalvården &lt;br&gt;
likställs med uppfyllelse av de mål som regering och riksdag &lt;br&gt;
har uppställt för verksamheten. Utredningen har därför inte sökt &lt;br&gt;
identifiera enskilda besparingsåtgärder eller insatser för att öka &lt;br&gt;
produktiviteten inom Kriminalvården. Utredningen fokuserar &lt;br&gt;
istället på hur effektiviteten kan öka genom att utveckla Kriminalvårdens &lt;br&gt;
ledning och styrning mot de uppsatta målen för verksamheten. &lt;br&gt;
Styrningskedjan går ända från riksdag och regering via &lt;br&gt;
myndighetschefen ned till personalen i den operativa verksamheten &lt;br&gt;
och till samverkande intressenter. Utredningens utgångspunkt är &lt;br&gt;
att studera hur denna styrning ser ut. En ökad effektivitet inom &lt;br&gt;
4 Hjalmarsson. &lt;br&gt;
5 Jacobsen och Thorsvik. &lt;br&gt;
6 Amaratunga och Baldry. &lt;br&gt;
7 SOU 2007:75, s. 39 f. &lt;br&gt;
34&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvården och effektivitet &lt;br&gt;
Kriminalvården leder till en högre samhällsnytta, vilket i sin tur kan &lt;br&gt;
leda till högre produktivitet eller minskade kostnader. Utredningen &lt;br&gt;
studerade Kriminalvårdens produktivitet i det första delbetänkandet &lt;br&gt;
och konstaterade att en mycket stor del av den långsiktiga &lt;br&gt;
produktivitetsförbättring som har ägt rum i kriminalvården är &lt;br&gt;
hänförlig till att det nu är högre beläggningsgrad på anstalter och i &lt;br&gt;
häkten än tidigare.8 &lt;br&gt;
De övergripande mål som regering och riksdag har beslutat för &lt;br&gt;
rättsväsendet är att minska brottsligheten och öka människors &lt;br&gt;
trygghet. Det grundläggande uppdraget för Kriminalvården är att &lt;br&gt;
verkställa utdömda påföljder och påverka de intagna att inte återfalla &lt;br&gt;
i att begå brott. Inom ramen för uppdraget ska påföljderna &lt;br&gt;
verkställas på ett säkert, humant och effektivt sätt.9 &lt;br&gt;
2.3 Kriminalvårdens effektiviseringspotential &lt;br&gt;
Underlag &lt;br&gt;
Under utredningstiden har utredningen vid ett stort antal tillfällen &lt;br&gt;
begärt olika underlag från Kriminalvården. Det har i vissa delar &lt;br&gt;
varit svårt för myndigheten att redovisa relevanta uppgifter om &lt;br&gt;
verksamheten, t.ex. om utvecklingen av antalet platser, antalet &lt;br&gt;
arbetsskador och antalet incidenter. Jämförande statistik saknas i &lt;br&gt;
hög grad, vilket till viss del kan förklaras av att Kriminalvården före &lt;br&gt;
år 2006 bestod av ett stort antal självständiga myndigheter. I utredningens &lt;br&gt;
djupintervjuer har det framkommit att det enbart finns en &lt;br&gt;
begränsad erfarenhet i organisationen av att arbeta systematiskt &lt;br&gt;
med uppföljning och statistik. &lt;br&gt;
Forskning &lt;br&gt;
Forskningen i Sverige om kriminalvård är mycket begränsad och &lt;br&gt;
bedrivs i dag huvudsakligen genom Kriminalvården själva. I huvudsak &lt;br&gt;
är denna forskning koncentrerad till effekter av olika behandlingsprogram&lt;br&gt;
, vilka endast en del av de intagna genomgår. Forskningen &lt;br&gt;
har ökat de senaste åren och har i väsentliga delar ännu inte &lt;br&gt;
redovisats. Forskning om kriminalvårdens effekter i sin helhet är &lt;br&gt;
8 SOU 2008:71, s. 36 ff. &lt;br&gt;
9 2 § första stycket förordningen (2007:1172) om instruktion för Kriminalvården. &lt;br&gt;
35&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvården och effektivitet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
mycket begränsad och hämtas i första hand från Nordamerika. &lt;br&gt;
Någon svensk managementforskning om ledning av kriminalvårdsverksamhet &lt;br&gt;
har utredningen inte kunnat finna. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens uppgift är att verkställa utdömda påföljder och &lt;br&gt;
verka för att klienterna inte återfaller i brottslighet. År 2008 &lt;br&gt;
påbörjades en nordisk återfallsstudie. Studien förväntas lämna ett &lt;br&gt;
första resultat under hösten 2009. Det har dock varit svårt att finna &lt;br&gt;
en relevant definition av begreppet återfall i brott. I den svenska &lt;br&gt;
offentliga statistiken om återfallsfrekvens räknas tiden för återfall &lt;br&gt;
från den första lagföringen fram till nästa eventuella lagföring.10 &lt;br&gt;
Under den tiden har dock den dömde genom fängelsestraffet varit &lt;br&gt;
helt eller delvis förhindrad att begå nya brott. Den som inte begår &lt;br&gt;
något nytt brott inom högst tre år från den första domen anses &lt;br&gt;
således inte ha återfallit i brottslig verksamhet, även om han eller &lt;br&gt;
hon under hela tiden har varit frihetsberövad. Kriminalvårdens &lt;br&gt;
vision ”Bättre ut” är välkänd i organisationen, men vid utredningens &lt;br&gt;
djuintervjuer har det visat sig att personalen på olika nivåer, från &lt;br&gt;
regionchefer till kriminalvårdare, endast har en vag kunskap om hur &lt;br&gt;
visionen ska omsättas praktiskt. &lt;br&gt;
Av utredningens jämförande studie av Sverige, Danmark och &lt;br&gt;
Norge kan man konstatera att de tre länderna har valt att utforma &lt;br&gt;
kriminalvården olika,11 även om målet att minska återfall i brott är &lt;br&gt;
gemensamt. &lt;br&gt;
Personalens inställning &lt;br&gt;
Utredningens enkätundersökning visar att också personalen anser &lt;br&gt;
att det finns förbättringsområden inom det kriminalvårdande &lt;br&gt;
arbetet. Endast 28 procent av de kriminalvårdsinspektörer och &lt;br&gt;
kriminalvårdare som har svarat på enkäten anser att Kriminalvården &lt;br&gt;
lever upp till målet att minska återfallen i brott. Av de tillfrågade &lt;br&gt;
ger 36 procent Kriminalvården positiva omdömen när det gäller att &lt;br&gt;
erbjuda meningsfull sysselsättning för de intagna, medan 48 procent är &lt;br&gt;
negativa. Ungefär hälften anser att studieverksamheten för de intagna &lt;br&gt;
fungerar bra, medan en tredjedel ger Kriminalvården betygen mycket &lt;br&gt;
dåligt eller ganska dåligt. Hälften anser att programverksamheten är &lt;br&gt;
bra, men en tredjedel anser att denna verksamhet inte är bra. &lt;br&gt;
10 Brottsförebyggande rådet har i myndighetens regleringsbrev för år 2009 fått i uppdrag av &lt;br&gt;
regeringen att genomföra en kartläggning av innehållet i frivårdspåföljderna &lt;br&gt;
11 Se avsnitt 8.8. &lt;br&gt;
36&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvården och effektivitet &lt;br&gt;
37 &lt;br&gt;
Slutsats &lt;br&gt;
Utredningens slutsats är att det kunskapsmässiga underlaget inom &lt;br&gt;
kriminalvårdsområdet är för svagt. Det gäller både forskning och &lt;br&gt;
beprövad, dokumenterad erfarenhet. Mot den bakgrunden kan små &lt;br&gt;
utvecklingsinsatser ge en väsentlig förbättring av resultatet, under &lt;br&gt;
förutsättning att rätt insatser görs. Enligt utredningens uppfattning &lt;br&gt;
är potentialen att uppnå högre effektivitet stor. För att uppnå &lt;br&gt;
denna potential krävs mer forskning om kriminalvård. Vid sidan av &lt;br&gt;
detta har utredningen intentionen att peka ut andra betydelsefulla &lt;br&gt;
förbättringsområden.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 Kriminalvårdens utveckling &lt;br&gt;
3.1 Inledning &lt;br&gt;
I detta kapitel ges en kort och översiktlig beskrivning av kriminalvårdens &lt;br&gt;
utveckling fram till i dag, med betoning på utvecklingen av &lt;br&gt;
dess organisation. Ett särskilt fokus har lagts på reformen som &lt;br&gt;
genomfördes år 2006 då Kriminalvården blev en myndighet. Förändringarna &lt;br&gt;
som skedde i organisationen i samband med enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
utgör ett avstamp för utredningens fortsatta överväganden. &lt;br&gt;
3.2 Från Fångvårdsstyrelsen till Kriminalvården &lt;br&gt;
Fångvårdsstyrelsen, en föregångare till dagens kriminalvårdsmyndighet, &lt;br&gt;
startade sin verksamhet i februari 1825. Det var första &lt;br&gt;
gången all fångvård samlades under samma huvudman. År 1832 &lt;br&gt;
kom en ny kriminalvårdslag som avskaffade alla kroppsstraff med &lt;br&gt;
undantag för dödsstraffet. De påföljdsformer som behölls var frihetsstraff &lt;br&gt;
och böter. Frihetsstraffen var straffarbete och fängelse.1 &lt;br&gt;
3.2.1 Cellfängelser &lt;br&gt;
Genom riksdagsbeslut åren 1840–1841 byggdes nya fängelser i &lt;br&gt;
Sverige i enlighet med cellfängelseprincipen – det rörde sig om ett &lt;br&gt;
25-tal fängelser över hela landet som togs i bruk fr.o.m. mitten av &lt;br&gt;
1840-talet och framåt.2 Cellstraffet skulle skydda den intagne från &lt;br&gt;
skadlig påverkan av andra intagna och möjliggöra en individuell &lt;br&gt;
behandling. Staten lade ned stora summor på reformen med cell1 &lt;br&gt;
Se bl.a. Kriminalvården, Kriminalvården i Sverige, s. 37. &lt;br&gt;
2 Det finns ett fåtal fängelser kvar från 1800-talet som fortfarande är i bruk. &lt;br&gt;
39&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens utveckling SOU 2009:80 &lt;br&gt;
fängelser under 1800-talet, i dagens penningvärde rör det sig om &lt;br&gt;
mellan 30 och 35 mdkr.3 &lt;br&gt;
3.2.2 Cellstraffet avskaffas &lt;br&gt;
Cellstraffet avskaffades när 1945 års lag om verkställighet av &lt;br&gt;
frihetsstraff ersatte 1846 års strafflag. De intagna skulle nu vistas i &lt;br&gt;
gemensamhet på öppna eller slutna anstalter och endast i undantag &lt;br&gt;
vistas i ensamcell. Upphörandet av cellfilosofins tillämpning hade &lt;br&gt;
föregåtts av flera decenniers reformering av fångvården, bl.a. genom &lt;br&gt;
lagreformer – ett exempel är möjligheten till villkorlig frigivning som &lt;br&gt;
för första gången infördes år 1906 – och utvecklingen av frivården. &lt;br&gt;
Den socialdemokratiske justitieministern Karl Schlyter lade år 1934 &lt;br&gt;
fram ett program där den övergripande tanken var att fängelsestraffet &lt;br&gt;
skulle bestå av vård och en anpassning till ett liv utanför &lt;br&gt;
anstalten.4 Under den här tiden satt ett relativt stort antal människor i &lt;br&gt;
fängelse. År 1932 var t.ex. 13 000 personer intagna i fängelse.5 &lt;br&gt;
Utvecklingen lade grunden för kriminalvårdspolitiken såsom &lt;br&gt;
den ser ut i dag, där straffet består i själva frihetsberövandet och &lt;br&gt;
där det kriminalvårdande arbetet ska tillhandahålla de verktyg som &lt;br&gt;
möjliggör för den intagne att efter verkställt straff leva ett liv fritt &lt;br&gt;
från kriminalitet. &lt;br&gt;
3.2.3 Större anstalter &lt;br&gt;
Diskussionen på 1950- och -60-talen kom framför allt att handla &lt;br&gt;
om hur allt fler skulle beredas plats på fängelserna och hur anstaltsstrukturen &lt;br&gt;
skulle anpassas härtill. Anstaltsorganisationen hade inte &lt;br&gt;
hunnit anpassas till den nya lagstiftningen vilken t.ex. fordrade tillgång &lt;br&gt;
till verkstäder m.m. Ett flertal nya öppna anstalter inrättades &lt;br&gt;
och lokaler för bl.a. fritidssysselsättningar byggdes. I besparingsutredningen &lt;br&gt;
från år 1958 föreslogs en satsning på flera stora &lt;br&gt;
anstalter med ca 450 intagna. Syftet med större anstalter var att de &lt;br&gt;
dels skulle bli billigare, dels underlätta säkerheten genom att &lt;br&gt;
bevakningen förenklades. En differentiering i mindre grupper skulle &lt;br&gt;
dock kunna ske av de intagna. &lt;br&gt;
3 Ekbom m.fl., 2006, s 153. &lt;br&gt;
4 Se bl.a. Ekbom m.fl., 2006, s 153ff och Statskontoret, Rapport 2003:20, s. 49. &lt;br&gt;
5 Eriksson, 1977, s. 61 f. och Kriminalvården, Kriminalvården i Sverige, s. 38. &lt;br&gt;
40&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens utveckling &lt;br&gt;
Följden blev att riksdagen år 1960 beslutade att två stora &lt;br&gt;
anstalter om 435 platser skulle uppföras. Det var dock bara den ena, &lt;br&gt;
Kumla, som blev så stor som det var tänkt från början. Den andra &lt;br&gt;
anstalten, Österåker, fick endast ca hälften av de tilltänkta platserna. &lt;br&gt;
Bakgrunden härtill var den debatt som då fördes och som i korthet &lt;br&gt;
gick ut på att en anstalt med Kumlas storlek och slutenhet skulle verka &lt;br&gt;
nedbrytande för de intagna.6 &lt;br&gt;
År 1964 ersatte lagen om behandling i anstalt 1945 års verkställighetslag. &lt;br&gt;
Den nya lagen innehöll bl.a. bestämmelser kring sysselsättning &lt;br&gt;
och behandling. Anpassning i samhället skulle främjas och &lt;br&gt;
skadliga verkningar av inlåsningen skulle förebyggas. Frivård blev en &lt;br&gt;
självständig påföljd året efter, vilket fick till följd att frivårdsorganisationen &lt;br&gt;
byggdes ut.7 &lt;br&gt;
Administrationen utvecklades i början av 1960-talet. Bl.a. förbättrades &lt;br&gt;
statistiken för verksamheten. Makt och befogenheter &lt;br&gt;
centraliserades till den nyinrättade Kriminalvårdsstyrelsen.8 &lt;br&gt;
3.2.4 1974 års kriminalvårdsreform &lt;br&gt;
Den kriminalvårdsreform som ägde rum på 1970-talet föregicks av &lt;br&gt;
samhälleliga diskussioner initierade av olika påtryckargrupper där &lt;br&gt;
fängelsestraffet ifrågasattes och inlåsningens skadeverkningar lyftes &lt;br&gt;
fram. Kriminalvården reformerades genom att 1964 års lag om &lt;br&gt;
behandling i anstalt år 1974 ersattes av lagen om kriminalvård i &lt;br&gt;
anstalt (KvaL). &lt;br&gt;
Reformen vilade på tanken om att minsta möjliga ingripande &lt;br&gt;
skulle ske när straffet bestäms. Utgångspunkten var att fängelsevistelse &lt;br&gt;
normalt sett är skadligt och att frivården därför är den &lt;br&gt;
naturliga formen för kriminalvård. Normaliseringsprincipen och &lt;br&gt;
närhetsprincipen skulle råda. Organisatoriskt ville man integrera &lt;br&gt;
frivård, häkte och anstalt för att möjliggöra samverkan och ett &lt;br&gt;
effektivt samarbete. Anstaltssystemet gjordes om och det dåvarande &lt;br&gt;
centralstyret decentraliserades.9 &lt;br&gt;
Som en följd av 1974 års reform byggdes frivården ut under &lt;br&gt;
1970-talet och fick nya arbetsgifter. Frivårdens personal ökade så &lt;br&gt;
6 Statskontoret, Rapport 2003:20, s. 49 f. Se även Eriksson, 1977, s. 248 f., här diskuteras &lt;br&gt;
utvecklingen av fångantalet, fortsatta prognoser och den pågående kriminalpolitiska debatten. &lt;br&gt;
7 Eriksson, 1977, s. 50 och Ekbom m.fl., s. 154 ff. &lt;br&gt;
8 Eriksson, 1977, s. 250 f. och Statskontoret, Rapport 2003:20, s. 50. &lt;br&gt;
9 Ekbom m.fl., 2006, s. 156 f. och Statskontoret, Rapport 2003:20, s. 50. Se även prop. &lt;br&gt;
1973:1. &lt;br&gt;
41&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens utveckling SOU 2009:80 &lt;br&gt;
att varje tjänsteman fick färre klienter. Frivården övertog också &lt;br&gt;
ansvaret för personundersökningarna från domstolarna och fick &lt;br&gt;
ansvar för handläggningen av frigivningen från lokalanstalterna. &lt;br&gt;
En konsekvens av kriminalvårdsreformen var också att anstaltsstrukturen &lt;br&gt;
förändrades. Stora anstalter ansågs inte ändamålsenliga. &lt;br&gt;
Istället uppfördes mindre anstalter med ett 40-tal platser vardera &lt;br&gt;
som skulle ligga nära det omgivande samhället. &lt;br&gt;
De reformer som genomfördes av kriminalvården under 1970-talet &lt;br&gt;
har medfört höga kostnader för staten. Enligt Statskontoret ökade &lt;br&gt;
kostnaden per anstaltsdygn med ca 170 procent, i fasta priser, mellan &lt;br&gt;
1960 och 1975. Produktiviteten minskade också kraftigt under &lt;br&gt;
samma period. Orsaken till detta var bl.a. en förändrad lagstiftning &lt;br&gt;
som var inriktad på mer individuellt utformad vård, vilket i sin tur &lt;br&gt;
fordrade betydligt mer personal. Personalstyrkan ökade från 2 700 &lt;br&gt;
till 6 000 anställda mellan år 1960 och år 1980. Under 1980-talet &lt;br&gt;
skapades också en ny vårdarroll som ”innebar att vårdaren omvandlades &lt;br&gt;
från väktare till socialarbetare”.10 Utbildningskraven för &lt;br&gt;
vårdarna ökade också efterhand. &lt;br&gt;
Även om det i samhället rådde ett klimat av acceptans för att &lt;br&gt;
kriminalvård måste få kosta och en politisk samsyn kring kriminalvårdsfrågorna, &lt;br&gt;
så ansågs fängelser dyra och en större utbyggnad &lt;br&gt;
skulle helst undvikas. År 1983 infördes halvtidsfrigivningen, för att &lt;br&gt;
delvis avskaffas tio år senare. År 1999 infördes nya bestämmelser &lt;br&gt;
om villkorlig frigivning vilket innebar att möjligheten till halvtidsfrigivning &lt;br&gt;
försvann helt. Numera gäller att den som har dömts till &lt;br&gt;
fängelse i regel friges villkorligt när två tredjedelar av ett tidsbestämt &lt;br&gt;
fängelsestraff, dock minst en månad, har avtjänats. Under &lt;br&gt;
1980- och 90-talen tillkom flera alternativ till fängelsestraff och &lt;br&gt;
verkställighet i anstalt, bl.a. genom kontraktsvård och intensivövervakning &lt;br&gt;
med elektronisk kontroll (IÖV).11 &lt;br&gt;
År 1990 beslutade riksdagen att Kriminalvårdstyrelsen skulle ges &lt;br&gt;
möjlighet att delegera beslut till kriminalvårdsregionerna eller &lt;br&gt;
anstalterna i syfte att effektivisera beslutsfattandet.12 Kriminalvården &lt;br&gt;
omorganiserades år 1998 vilket medförde att ca 140 lokala &lt;br&gt;
myndigheter ersattes med 37 kriminalvårdsmyndigheter i syfte att &lt;br&gt;
göra det möjligt att bedriva både frivårds- häktes-, anstaltsverksamhet &lt;br&gt;
inom samma myndighet. Detta skulle leda till en ökad &lt;br&gt;
10 Ekbom m.fl., 2006, s. 158. &lt;br&gt;
11 S.k. fotboja. &lt;br&gt;
12 prop. 1989/90:154. &lt;br&gt;
42&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens utveckling &lt;br&gt;
effektivitet och resursanvändning.13 Indelning i regionmyndigheter &lt;br&gt;
och lokala kriminalvårdsmyndigheter beslutades av regeringen. &lt;br&gt;
Beslut om antalet häkten och anstalter och var de skulle vara &lt;br&gt;
placerade togs dock av Kriminalvårdsstyrelsen. I och med att det &lt;br&gt;
individuella vårdbehovet stod i fokus så fick t.ex. närhetsprincipen, &lt;br&gt;
dvs. att en intagen ska placeras på en anstalt nära hemorten, mindre &lt;br&gt;
betydelse. Den intagne skulle i första hand placeras på den öppna &lt;br&gt;
eller slutna anstalt som kunde erbjuda rätt behandling. &lt;br&gt;
En modernisering av verkställighetslagstiftningen håller på att &lt;br&gt;
ske med utgångspunkt i de förslag som Kriminalvårdskommitténs &lt;br&gt;
lämnade i betänkandet Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54).14 &lt;br&gt;
De regler som trädde i kraft den 1 januari år 2007 har bl.a. inneburit &lt;br&gt;
att utslussningsmöjligheterna har utökats genom halvvägshus och &lt;br&gt;
utökad frigång. Det senare innebär att den intagne under kontrollerade &lt;br&gt;
former avtjänar den sista delen av fängelsestraffet i sin bostad. &lt;br&gt;
Samtidigt infördes möjligheten att skjuta upp den villkorliga frigivningen &lt;br&gt;
om den intagne inte följer de regler som gäller för verkställigheten. &lt;br&gt;
Detta ersatte tidigare bestämmelser om senareläggning. &lt;br&gt;
Utredningen bedömde i sitt andra delbetänkande att det finns &lt;br&gt;
en outnyttjad möjlighet att påverka belastningen på Kriminalvårdens &lt;br&gt;
häkten och anstalter. Kriminalvården kan t.ex. bereda fler &lt;br&gt;
fängelsedömda möjlighet att verkställa fängelsestraffet genom IÖV, &lt;br&gt;
förbättra förutsättningarna för utslussningen från anstalter och överföra &lt;br&gt;
fler fängelsedömda till sina respektive hemländer. Anstalterna kan &lt;br&gt;
också beläggas jämnare. Beläggningssituationen vid häktena kan också &lt;br&gt;
effektiviseras genom att tidigare överföra de fängelsedömda till en &lt;br&gt;
anstalt.15 &lt;br&gt;
3.3 Kriminalvården effektiviseras &lt;br&gt;
Hösten år 2000 förändrades kriminalvårdens organisation återigen. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens organisation bestod efter den förändringen av &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, de lokala kriminalvårdsmyndigheterna och &lt;br&gt;
Transporttjänsten. Kriminalvårdsstyrelsen blev den centrala förvaltningsmyndigheten &lt;br&gt;
och därmed chefsmyndighet för de 35 lokala &lt;br&gt;
kriminalvårdsmyndigheterna. Kriminalvårdsstyrelsen bestod av ett &lt;br&gt;
13 prop. 1996/97:1 &lt;br&gt;
14 Se prop. 2005/06:123. &lt;br&gt;
15 SOU 2009:13, s. 60 ff. &lt;br&gt;
43&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens utveckling SOU 2009:80 &lt;br&gt;
huvudkontor samt fem regionkontor, de senare ansvarade för &lt;br&gt;
tillsyn av de lokala kriminalvårdsmyndigheterna. &lt;br&gt;
Viktiga händelser har också på olika sätt påverkat förutsättningarna &lt;br&gt;
för Kriminalvårdens verksamhet, inte minst de uppmärksammade &lt;br&gt;
rymningarna år 2004 från bl.a. anstalterna Hall och Kumla. &lt;br&gt;
3.3.1 Tidigare utredningar och effektiviseringsarbete &lt;br&gt;
Riksrevisionsverket (RRV) granskade år 1999 om det förelåg &lt;br&gt;
hinder för ett effektivare resursutnyttjande inom kriminalvården.16 &lt;br&gt;
I sin rapport till regeringen anförde RRV bl.a. att frågan om en &lt;br&gt;
samlad myndighet för kriminalvården borde prövas. RRV föreslog &lt;br&gt;
även att styrningen av verksamheten borde ses över av Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
och att de administrativa nivåerna borde minska. &lt;br&gt;
Rapporten konstaterade även att kriminalvården inte hade ett fullgott &lt;br&gt;
system för planering, budget och uppföljning av verksamheten &lt;br&gt;
samt att Kriminalvårdsstyrelsen inte gjorde egna prioriteringar i &lt;br&gt;
sina planeringsdirektiv. &lt;br&gt;
Regeringen gav i september år 1999 Kriminalvårdsstyrelsen i &lt;br&gt;
uppdrag att redovisa vilka åtgärder som hade vidtagits eller planerades &lt;br&gt;
med anledning av RRV:s rapport.17 Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
redovisade uppdraget i december år 1999.18 Som har nämnts ovan &lt;br&gt;
ändrades organisationen år 2000 på så sätt att regionmyndigheterna &lt;br&gt;
avvecklades som självständiga myndigheter och blev regionala &lt;br&gt;
enheter. Däremot genomfördes inte RRV:s förslag om att göra &lt;br&gt;
kriminalvården till en enda myndighet. &lt;br&gt;
Statskontoret fick i april år 2002 i uppdrag av regeringen att &lt;br&gt;
följa upp RRV:s rapport. Statskontoret skulle också bl.a. lämna &lt;br&gt;
förslag till effektiviseringar av verksamheten, däremot skulle Statskontoret &lt;br&gt;
t.ex. inte granska styrsystemet19 eller den regionala &lt;br&gt;
organisationen. Resultatet presenterades i en rapport i augusti år &lt;br&gt;
2003.20 Statskontoret kom, precis som RRV, fram till att kriminalvården &lt;br&gt;
borde bli en sammanhållen myndighet. Statskontoret &lt;br&gt;
menade att kriminalvården redan fungerade som en sammanhållen &lt;br&gt;
myndighet och att detta borde avspeglas i den faktiska organisa16 &lt;br&gt;
Riksrevisionsverket, RRV 1999:27. &lt;br&gt;
17 Regeringen 1999-09-02, bes. 14. &lt;br&gt;
18 KVS beteckning A19-1999-0044153 (dnr. Ju1999/6090/KRIM). &lt;br&gt;
19 Styrsystemen skulle inte granskas eftersom Kriminalvårdsstyrelsen enligt uppdraget &lt;br&gt;
arbetade med en reformering av den centrala styrningen och uppföljningsprocesserna samt &lt;br&gt;
resultat- och annan ekonomistyrning. &lt;br&gt;
20 Statskontoret, Rapport 2003:20. &lt;br&gt;
44&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens utveckling &lt;br&gt;
tionen. Andra slutsatser angav att det fanns behov av stramare &lt;br&gt;
budgetarbete, tydligare mål och uppgifter samt en effektivare administration. &lt;br&gt;
Kriminalvården hade genomfört ett flertal effektiviseringsåtgärder &lt;br&gt;
inklusive organisationsförändringar fram till år 2003, främst utifrån &lt;br&gt;
RRV:s rekommendationer. I budgetpropositionen för år 2003 angav &lt;br&gt;
regeringen att kriminalvården behövde se över och effektivisera &lt;br&gt;
verksamheten ytterligare.21 I december 2003 redovisade Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
därför en handlingsplan för effektivisering av kriminalvården&lt;br&gt;
.22 I handlingsplanen ingick att kriminalvårdsorganisationen &lt;br&gt;
skulle ombildas till en myndighet, vilket enligt Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
skulle leda till 40–60 mnkr i besparingar. Målet var vidare att budgeten &lt;br&gt;
skulle vara i balans år 2007. &lt;br&gt;
3.4 Enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
Regeringen gav i regleringsbrevet för år 2004 Kriminalvårdsstyrelsen i &lt;br&gt;
uppdrag att, som en del i kriminalvårdens effektiviseringsarbete, &lt;br&gt;
utreda förutsättningarna för att omorganisera kriminalvården till en &lt;br&gt;
myndighet. Bakgrunden var bl.a. dels rekommendationerna från RRV &lt;br&gt;
och Statskontoret, dels att samma förändringar genomförts på andra &lt;br&gt;
områden. &lt;br&gt;
I juni 2004 redovisade Kriminalvårdsstyrelsen promemorian &lt;br&gt;
Kriminalvården – en myndighet, till regeringen.23 Promemorian innehöll &lt;br&gt;
en framställan om att kriminalvården skulle omvandlas till en &lt;br&gt;
kriminalvårdsmyndighet samt skälen till detta. &lt;br&gt;
3.4.1 Kriminalvårdsstyrelsens promemoria om &lt;br&gt;
sammanslagningen &lt;br&gt;
I Kriminalvårdsstyrelsens ovan nämnda promemoria till regeringen &lt;br&gt;
angavs bl.a. att kriminalvården har krav på sig att öka effektiviteten &lt;br&gt;
och förbättra resursutnyttjandet. Det fanns, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, &lt;br&gt;
ett behov av ökad flexibilitet både vad gäller arbetssätt, &lt;br&gt;
styrning och ledning. Kriminalvårdsstyrelsen hänvisade både till sina &lt;br&gt;
egna analyser och till tidigare externa granskningar, vilka samlat gav &lt;br&gt;
21 prop. 2002/03:1. &lt;br&gt;
22 Kriminalvårdsstyrelsen, Handlingsplan för effektivisering av kriminalvården 2004–2006. &lt;br&gt;
23 KVS, ärendenummer 02 2004-7787. &lt;br&gt;
45&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens utveckling SOU 2009:80 &lt;br&gt;
vid handen att förutsättningarna för verksamheten skulle förbättras &lt;br&gt;
om kriminalvården tilläts bestämma hur den egna organisationen &lt;br&gt;
skulle utformas och hur arbetet och befogenheterna skulle fördelas. &lt;br&gt;
Vidare menade Kriminalvårdsstyrelsen att regeringens styrning &lt;br&gt;
av kriminalvårdens hade övergått från en detaljstyrning till en mer &lt;br&gt;
övergripande styrning av verksamheten. Reglering av verksamheten &lt;br&gt;
genom författningsbestämmelser gav också mindre utrymme för en &lt;br&gt;
ingripande organisationsstyrning. Med mer ändamålsenliga styrformer &lt;br&gt;
skulle även huvudkontoret kunna svara upp mot sitt ansvar &lt;br&gt;
som central funktion. Bristande samverkan mellan myndigheterna &lt;br&gt;
inom kriminalvården och att vissa enheter var ganska små och &lt;br&gt;
därmed inte inrymde alla verksamhetsgrenar, sågs också som ett &lt;br&gt;
organisatoriskt problem. De mindre myndigheterna kunde heller inte &lt;br&gt;
upprätthålla erforderlig kompetens t.ex. inom ekonomi, personal och &lt;br&gt;
programverksamhet, vilket bl.a. hade medfört att ärenden inte &lt;br&gt;
behandlades på ett enhetligt sätt. &lt;br&gt;
När det gällde befogenheter och internkommunikation konstaterade &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen bl.a. att regionkontorens chefer hade &lt;br&gt;
ett stort ansvarsområde, men att de samtidigt hade otydliga roller &lt;br&gt;
samt att information och beslut inte alltid nådde ut i organisationen. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen konstaterade också att antalet myndigheter &lt;br&gt;
inom kriminalvården hade minskat och att det hade funnits &lt;br&gt;
en strävan att decentralisera arbetsuppgifter och beslutsbefogenheter &lt;br&gt;
och att minska antalet nivåer inom organisationen. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen ansåg att generaldirektören ska bestämma &lt;br&gt;
över organisationen och fördelning av uppgifter inom myndigheten. &lt;br&gt;
3.4.2 Kriminalvården – en myndighet &lt;br&gt;
Regeringen konstaterade i prop. 2004/05:176 att för att uppnå målsättningen &lt;br&gt;
med kriminalvårdens verksamhet krävs dels en modern &lt;br&gt;
lagstiftning, dels ett effektivt resursutnyttjande – för att åstadkomma &lt;br&gt;
det senare måste styrningen vara ändamålsenlig, och därmed &lt;br&gt;
har det betydelse hur verksamheten är organiserad. &lt;br&gt;
Regeringen delade bedömningen i Kriminalvårdsstyrelsens &lt;br&gt;
promemoria avseende de hinder den dåvarande organisationen &lt;br&gt;
medförde. Regeringen tog också återigen upp den pågående &lt;br&gt;
enmyndighetstrenden och menade att även kriminalvården skulle &lt;br&gt;
ha fördelar av att följa den utvecklingen. Regeringen pekade också &lt;br&gt;
46&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens utveckling &lt;br&gt;
på de fördelar i form av minskad administration och förbättrad &lt;br&gt;
ledning, styrning och samordning som en utveckling från lokala &lt;br&gt;
myndigheter till en gemensam organisation skulle innebära. Bedömningen &lt;br&gt;
gjordes att de fördelar som skulle komma ut av en reform &lt;br&gt;
inte i första hand var kostnadsbesparingar, utan en ökad effektivitet &lt;br&gt;
genom en mer ändamålsenlig styrning och organisation vilket skulle &lt;br&gt;
skapa ett bättre resursutnyttjande. &lt;br&gt;
Slutligen konstaterade regeringen att den nya myndigheten &lt;br&gt;
skulle få besluta om hur organisationen ska vara utformad. På så &lt;br&gt;
sätt skulle flexibiliteten öka för att snabbt kunna anpassas efter &lt;br&gt;
ändrade förutsättningar samt styrningen av verksamheten underlättas. &lt;br&gt;
Målet med den nya organisationen var att den inre styrningen skulle &lt;br&gt;
vara tydlig och beslutsvägarna så korta som möjligt. Den expertkompetens &lt;br&gt;
som ska finnas på regional nivå kan både avlasta huvudkontoret &lt;br&gt;
och ge ett utvidgat stöd till den lokala nivån. &lt;br&gt;
Sammanfattningsvis anförde regeringen att ”det övergripande &lt;br&gt;
syftet med reformen är att ge kriminalvården förutsättningar att &lt;br&gt;
bedriva en mer effektiv verksamhet. Omorganisationen torde leda &lt;br&gt;
till ett bättre resursutnyttjande och en ökad flexibilitet inom verksamheten &lt;br&gt;
samt till att styrningen och ledningen av myndigheten &lt;br&gt;
underlättas.”24 &lt;br&gt;
Den 1 januari 2006 omorganiserades kriminalvården till en &lt;br&gt;
myndighet och fick namnet Kriminalvården för att markera att &lt;br&gt;
myndigheten nu omfattade hela den samlade verksamheten. &lt;br&gt;
Enmyndighetsreformen följde sålunda den ”trend” som rått under &lt;br&gt;
de senaste åren, där flera regionala myndigheter har slagits samman &lt;br&gt;
till en nationell myndighet. Skatteverket, Försäkringskassan och &lt;br&gt;
Åklagarmyndigheten är myndigheter som har förändrats på detta &lt;br&gt;
sätt. Syftet har bl.a. varit att tillgodose behovet av effektivare resursanvändning &lt;br&gt;
och en enhetlig handläggning.25 &lt;br&gt;
Utredningen konstaterade i sitt första delbetänkande att enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
inte hade lett till den besparing som Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
hade räknat med utan hade stannat vid 32 mnkr och att &lt;br&gt;
ca 16 mnkr härav hade använts för förstärkningar av administrationen. &lt;br&gt;
24 prop. 2004/05:176. &lt;br&gt;
25 Se bl.a. prop. 2003/04:69 och prop. 2002/03:99. &lt;br&gt;
47&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens utveckling SOU 2009:80 &lt;br&gt;
3.5 Sammanfattning &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet och organisationsstruktur är tätt &lt;br&gt;
sammankopplade. Förändringar i verksamheten och innehållet i &lt;br&gt;
denna kräver att Kriminalvården har förmåga att utveckla och &lt;br&gt;
anpassa organisationen och styrningen. &lt;br&gt;
Kriminalvården har sedan 1800-talet genomgått ett antal &lt;br&gt;
reformer. 1880-talets cellfängelser, där de intagna skulle skyddas &lt;br&gt;
från skadlig påverkan av varandra genom isolering, ersattes under &lt;br&gt;
1940-talet av en filosofi präglad av rätt till vård och vistelse i &lt;br&gt;
gemenskap samt en anpassning till ett liv utanför fängelset, vilket &lt;br&gt;
förändrade verksamheten i grunden. &lt;br&gt;
Under 1950- och 60-talen handlade diskussionen om hur allt &lt;br&gt;
fler skulle beredas plats på fängelserna och hur anstaltsstrukturen &lt;br&gt;
skulle anpassas till detta. Beslut togs att två stora anstalter med &lt;br&gt;
över 400 platser vardera skulle uppföras, men detta realiserades &lt;br&gt;
aldrig helt då så stora och slutna anstalter ansågs kunna vara nedbrytande &lt;br&gt;
för de intagna. &lt;br&gt;
1974 års kriminalvårdsreform föregicks av en samhällelig diskussion &lt;br&gt;
om fängelsestraffets negativa effekter och om inlåsningens skadeverkningar&lt;br&gt;
. Reformen vilade på tanken om minsta möjliga ingripande &lt;br&gt;
och utgångspunkten var att fängelsevistelse normalt sett &lt;br&gt;
är skadlig. Anstaltsstrukturen förändrades och mindre samhällsnära &lt;br&gt;
anstalter med ett 40-tal platser uppfördes. Utvecklingen på 1960 och &lt;br&gt;
70-talen ledde till stora samhällskostnader då personalstyrkan &lt;br&gt;
mer än fördubblades och då det kostade mycket att uppföra de &lt;br&gt;
mindre anstalterna. &lt;br&gt;
Under 1980- och 90-talen tillkom flera alternativ till fängelsestraff &lt;br&gt;
och verkställighet i anstalt, bl.a. genom kontraktsvård och &lt;br&gt;
intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV). Kriminalvården &lt;br&gt;
omorganiserades både år 1998 och år 2000, bl.a. i syfte att &lt;br&gt;
effektivisera resursanvändningen. &lt;br&gt;
Riksrevisionsverket och Statskontoret genomförde granskningar &lt;br&gt;
av kriminalvårdsorganisationen år 1999 och år 2003. De kom &lt;br&gt;
bl.a. fram till den gemensamma slutsatsen att kriminalvården borde &lt;br&gt;
bedrivas inom en sammanhållen myndighet. &lt;br&gt;
En enmyndighetsreform genomfördes den 1 januari 2006. Den &lt;br&gt;
nya myndigheten fick namnet Kriminalvården. Myndigheten fick &lt;br&gt;
själva besluta om sin organisation. Det övergripande syftet med &lt;br&gt;
reformen var att ge Kriminalvården förutsättningar att bedriva en &lt;br&gt;
mer effektiv verksamhet och den nya organisationen skulle bl.a. &lt;br&gt;
48&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens utveckling &lt;br&gt;
49 &lt;br&gt;
leda till ett bättre resursutnyttjande och att styrningen och ledningen &lt;br&gt;
av myndigheten skulle underlättas. Omvandlingen till en &lt;br&gt;
myndighet följde den rådande utvecklingen att slå samman mindre &lt;br&gt;
lokala myndigheter till en nationell myndighet.&lt;br&gt;
4 Styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
4.1 Inledning &lt;br&gt;
I detta kapitel behandlas regeringens och riksdagens styrning av &lt;br&gt;
Kriminalvården, dvs. den externa styrningen. Utredningen beskriver &lt;br&gt;
hur Kriminalvården styrs och hur målen för verksamheten läggs fast. &lt;br&gt;
Den externa styrningen av Kriminalvården har självfallet betydelse &lt;br&gt;
för hur myndigheten bedriver sitt arbete och leds och styrs internt. &lt;br&gt;
Myndighetens interna styrning för att uppnå de av regering och &lt;br&gt;
riksdag uppställda målen för verksamheten behandlas i kapitel 5 om &lt;br&gt;
Kriminalvårdens organisation och interna styrning. &lt;br&gt;
Kriminalvården är en förhållandevis regelstyrd myndighet, dvs. &lt;br&gt;
dess verksamhet kringgärdas av ett relativt sett stort antal författningar. &lt;br&gt;
Det medför att regeringens möjligheter att snabbt kunna &lt;br&gt;
ändra inriktningen för Kriminalvården vid ändrade förutsättningar &lt;br&gt;
är mer begränsad. Under de senaste åren har flera initiativ tagits till &lt;br&gt;
att förändra regeringens styrning av myndigheterna.1 &lt;br&gt;
4.2 Kriminalvårdens mål &lt;br&gt;
Av förordningen (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården &lt;br&gt;
framgår att Kriminalvården ansvarar för att verkställa utdömda &lt;br&gt;
påföljder, bedriva häktesverksamhet samt utföra personutredningar &lt;br&gt;
i brottmål. I uppdraget ingår bl.a. att påföljderna ska verkställas på &lt;br&gt;
ett säkert, humant och effektivt sätt och att återfall i brott ska &lt;br&gt;
förebyggas. Brottslighet under verkställigheten ska förhindras och &lt;br&gt;
den intagnes individuella behov ska stå i centrum. &lt;br&gt;
1 Se SOU 2007:75 och prop. 2008/2009:1, s. 290 ff. Inom det förvaltningspolitiska forskningsområdet &lt;br&gt;
diskuteras ofta svårigheterna med informella dialoger, se bl.a. Molander m.fl., &lt;br&gt;
s. 93 ff. &lt;br&gt;
51&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Styrning av Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
4.3 Formella styrdokument &lt;br&gt;
Ett stort antal lagar och andra författningar styr Kriminalvårdens &lt;br&gt;
arbete. De flesta av dessa reglerar myndighetens behandling av &lt;br&gt;
intagna i häkte och på anstalt, i första hand lagen (1974:203) om &lt;br&gt;
kriminalvård i anstalt och lagen (1976:371) om behandlingen av &lt;br&gt;
häktade och anhållna m.fl. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens organisation och resursutnyttjande styrs både &lt;br&gt;
av för statliga myndigheter generella bestämmelser och bestämmelser &lt;br&gt;
som är myndighetsspecifika för Kriminalvården. &lt;br&gt;
Exempel på generella regler är de förordningar som reglerar &lt;br&gt;
myndigheternas resursanvändning. Anslagsförordningen (1996:1189) &lt;br&gt;
reglerar förutsättningarna för regeringens anslag till myndigheterna, &lt;br&gt;
t.ex. en myndighets informationsskyldighet mot regeringen för det &lt;br&gt;
fall ett tilldelat belopp inte skulle visa sig vara tillräckligt. &lt;br&gt;
Myndighetsförordningen (2007:515) innehåller bl.a. bestämmelser &lt;br&gt;
om myndigheternas grundläggande organisation och uppgifter &lt;br&gt;
samt regler rörande myndighetsledningens ansvar för att hushålla &lt;br&gt;
med statens medel och se till att verksamheten bedrivs effektivt. En &lt;br&gt;
beskrivning av myndigheternas verksamhet lämnas till regeringen &lt;br&gt;
främst genom myndigheternas årsredovisning, budgetunderlag och &lt;br&gt;
delårsrapporter, vilket regleras i förordningen (2000:605) om årsredovisning &lt;br&gt;
och budgetunderlag. &lt;br&gt;
Kriminalvården har enligt förordningen (2007:1172) med &lt;br&gt;
instruktion för Kriminalvården rätt att meddela de föreskrifter som &lt;br&gt;
behövs för att uppnå samordning, effektivitet, enhetlighet och &lt;br&gt;
följdriktighet inom kriminalvårdsverksamheten. Kriminalvården &lt;br&gt;
har också, enligt instruktionen, ansvaret för att anpassa antalet &lt;br&gt;
häktes- och anstaltsplatser efter behovet. Anstaltsorganisationen &lt;br&gt;
ska vara utformad så att den tillgodoser dels olika behov av &lt;br&gt;
säkerhet, dels de intagnas behov av arbete, utbildning och särskild &lt;br&gt;
behandling, samt så att den främjar en ändamålsenlig planering av &lt;br&gt;
de intagnas frigivning. &lt;br&gt;
Häktesorganisationen ska enligt instruktionen vara utformad så &lt;br&gt;
att den främjar ett effektivt samarbete med övriga myndigheter &lt;br&gt;
inom rättsväsendet. &lt;br&gt;
Instruktionen föreskriver att frivårdsorganisationen ska vara &lt;br&gt;
utformad så att den dels tillgodoser behovet av kontroll, stöd och &lt;br&gt;
andra åtgärder när det gäller klienterna, dels främjar ett effektivt &lt;br&gt;
samarbete med Kriminalvårdens övriga verksamheter och med &lt;br&gt;
övriga myndigheter. &lt;br&gt;
52&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
snitt 4.2 nedan. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens generaldirektör har i föreskriftsform fastställt &lt;br&gt;
myndighetens arbetsordning.2 I denna regleras organisationen och &lt;br&gt;
formerna för hur verksamheten ska bedrivas. &lt;br&gt;
Regeringen utfärdar varje år regleringsbrev till myndigheterna. &lt;br&gt;
Utöver en verksamhetsdel och en finansieringsdel kan regleringsbreven &lt;br&gt;
innehålla enskilda uppdrag till myndigheten. Ett exempel &lt;br&gt;
härpå är uppdraget till Kriminalvården att genomföra en särskild &lt;br&gt;
satsning på åtgärder som är ägnade att öka insatserna för sexualbrottsdömda &lt;br&gt;
män samt män som dömts för våld i nära relationer.3 &lt;br&gt;
Regeringen och riksdagen har i budgetpropositionen för år 2009 &lt;br&gt;
beslutat om ändringar som påverkar regleringsbrevens &lt;br&gt;
utformning.4 Instruktionen ska numera utgöra det huvudsakliga &lt;br&gt;
måldokumentet. Mer om detta i av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens regleringsbrev &lt;br&gt;
Regleringsbreven för de statliga myndigheterna är olika utformade. &lt;br&gt;
Vid en jämförelse av dessa kan konstateras att regeringen kan välja &lt;br&gt;
den styrform för respektive myndighet som regeringen anser vara &lt;br&gt;
den lämpligaste.5 &lt;br&gt;
Vid några års tillbakablick kan konstateras att fokus i regleringsbreven &lt;br&gt;
för Kriminalvården har förändrats. &lt;br&gt;
Kriminalvården överskred sina anslag åren 2002–2005. Det var &lt;br&gt;
först i regleringsbrevet för år 2004 som Kriminalvårdsstyrelsen fick &lt;br&gt;
i uppdrag att redovisa hur de resurstillskott som myndigheten hade &lt;br&gt;
fått under åren 2002–2004 hade använts och avsågs användas till. &lt;br&gt;
Mer om anslagsöverskridandet under 2000-talet upptas under &lt;br&gt;
avsnitt 4.4 nedan. &lt;br&gt;
Från och med regleringsbrevet för år 2005 har återrapporteringskraven &lt;br&gt;
ökat. Myndigheten ålades då att bl.a. redovisa en &lt;br&gt;
långsiktig planering för verksamheten, ekonomin, personalbehoven &lt;br&gt;
och lokalförsörjningen. En prognos över klientutvecklingen på tre &lt;br&gt;
års sikt skulle också redovisas och metoderna för att prognostisera &lt;br&gt;
den framtida klienttillströmningen och beläggningen skulle utvecklas &lt;br&gt;
tillsammans med Brottsförebyggande rådet.6 &lt;br&gt;
2 KVAF (Ao) 2007:3. &lt;br&gt;
3 Regleringsbrev för budgetåret 2008 avseende Kriminalvården &lt;br&gt;
4 prop. 2008/09:1. &lt;br&gt;
5 Ekonomistyrningsverket, ESV 2009:16. &lt;br&gt;
6 Angående tillförlitligheten i Kriminalvårdens prognoser, se utredningens bedömningar och &lt;br&gt;
förslag i SOU 2009:13. &lt;br&gt;
53&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Styrning av Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
I regleringsbreven för åren 2005 och 2006 har säkerhetsfrågorna &lt;br&gt;
tagits upp särskilt genom att regeringen efterfrågade en uppföljning &lt;br&gt;
av det säkerhetshöjande arbetet. &lt;br&gt;
Fr.o.m. regleringsbrevet för år 2007 har den kvantitativa återrapporteringen &lt;br&gt;
ökat. Åren före hade Kriminalvården en större &lt;br&gt;
frihet att redovisa vilka åtgärder som vidtagits inom de olika &lt;br&gt;
verksamhetsområdena och i organisationen i övrigt. I regleringsbrevet &lt;br&gt;
för år 2007 och framåt har de s.k. indikatorerna7 utgjort &lt;br&gt;
grunden i återrapporteringsskyldigheten och för uppföljningen av &lt;br&gt;
målen. &lt;br&gt;
I regleringsbrevet för år 2009 har indelningen i politikområden, &lt;br&gt;
verksamhetsområden och verksamhetsgrenar tagits bort. Detsamma &lt;br&gt;
gäller de mål som tillhörde respektive grupp. Istället &lt;br&gt;
hänvisas under rubriken Mål och återrapporteringskrav till Kriminalvårdens &lt;br&gt;
instruktion. Med utgångspunkt i instruktionen och &lt;br&gt;
indikatorerna under respektive verksamhet ska Kriminalvården &lt;br&gt;
”redovisa vilka åtgärder som vidtagits och i vilken mån Kriminalvården &lt;br&gt;
fullgjort sina uppgifter och uppnått målen för hur verksamheten &lt;br&gt;
ska bedrivas”. Samtidigt var flera av målen i regleringsbreven &lt;br&gt;
före årets regleringsbrev desamma eller liknande de uppgifter som &lt;br&gt;
Kriminalvården enligt instruktionen ska verkställa. Målen under &lt;br&gt;
verksamhetsgrenen Anstalt och Frivård var t.ex. i stort sett överensstämmande &lt;br&gt;
med innehållet i instruktionen. Numera är målen &lt;br&gt;
således borttagna i regleringsbreven. &lt;br&gt;
Kriterier för tydliga mål i regleringsbreven är enligt Ekonomistyrningsverket &lt;br&gt;
att de uppfyller den s.k. SMART-regeln, dvs. att &lt;br&gt;
målen är specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsatta. &lt;br&gt;
För styrningen av Kriminalvården genom regleringsbreven saknar &lt;br&gt;
det alltså betydelse att målen tagits bort, eftersom uppgifterna dels &lt;br&gt;
beskrivs i instruktionen, dels att de tidigare målen i huvudsak var &lt;br&gt;
effektmål som inte var mätbara. Dessutom är samtliga indikatorer &lt;br&gt;
för återrapportering kvar, och det har dessutom tillkommit några. &lt;br&gt;
7 Indikatorer är de, i huvudsak, statistiska underlag som står angivna i punktform. Exempel &lt;br&gt;
på indikatorer från det senaste regleringsbrevet är antal verkställighetsplaner i förhållande till &lt;br&gt;
antal klienter, genomsnittlig dygnskostnad, antal avvikelser i samband med transport och &lt;br&gt;
personalomsättning, fördelad på personalkategorier. &lt;br&gt;
54&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
4.4 Ekonomisk styrning &lt;br&gt;
Budgetpropositionen utgör grunden i riksdagens och regeringens &lt;br&gt;
ekonomiska styrning av myndigheterna. De ekonomiska ramarna &lt;br&gt;
för verksamheten anges i myndigheternas regleringsbrev, t.ex. avseende &lt;br&gt;
dispositionsrätten till anslagen, villkoren för hur de får utnyttjas &lt;br&gt;
och tillåtna låneramar. &lt;br&gt;
I budgetpropositionen beslutar riksdagen de övergripande &lt;br&gt;
politiska målen för myndigheternas verksamhet och anvisar anslag &lt;br&gt;
till verksamheten. Budgetpropositionen innehåller också beskrivningar &lt;br&gt;
av hur regeringen uppfattar resultatet av myndigheternas &lt;br&gt;
verksamhet. Inriktning för verksamheten anges inte sällan för både &lt;br&gt;
kommande budgetår och tiden därefter. &lt;br&gt;
För att möta det växande platsbehovet under de senaste åren har &lt;br&gt;
regeringen tillfört Kriminalvården extra anslag under flera år. &lt;br&gt;
Under åren 2002–2004 tillfördes Kriminalvården sammanlagt 1 230 &lt;br&gt;
mnkr, i framför allt i syfte att tillskapa anstaltsplatser. Bl.a. för att &lt;br&gt;
ge Kriminalvården möjlighet att fullfölja sin planerade platsutbyggnad &lt;br&gt;
har myndighetens anslag för åren 2005–2007 tillförts &lt;br&gt;
ytterligare ramhöjningar med 430, 650 respektive 350 mnkr. Åren &lt;br&gt;
2006–2008 redovisade Kriminalvården en budget i balans. &lt;br&gt;
I budgetunderlaget för år 2010 redovisar Kriminalvården ett &lt;br&gt;
prognostiserat ackumulerat driftsunderskott om 5 324 mnkr i &lt;br&gt;
löpande priser till och med år 2012. &lt;br&gt;
4.5 Övrig styrning &lt;br&gt;
Enskilda uppdrag &lt;br&gt;
Ett annat styrmedel som regeringen använder för att styra &lt;br&gt;
myndigheterna är att ge dem enskilda uppdrag, ofta under löpande &lt;br&gt;
budgetår. Regeringen beslutade t.ex. i februari 2009 att ge Kriminalvården &lt;br&gt;
i uppdrag att ta fram en långsiktig lokalförsörjningsplan &lt;br&gt;
till år 2020.8 &lt;br&gt;
Regeringen har år 2007 också i uppdragsform angett vilka principiella &lt;br&gt;
kriterier som ska gälla för Kriminalvårdens långsiktiga lokalförsörjning.9 &lt;br&gt;
8 Ju2008/4208/KRIM. Redovisat av Kriminalvården i rapporten Kriminalvårdens lokalförsörjning &lt;br&gt;
2009–2020 den 31 mars 2009. &lt;br&gt;
9 Dnr. Ju2007/6066/KRIM. Läs mer om uppdraget i avsnitt 3.3.4. &lt;br&gt;
55&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Styrning av Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Regeringen har dessutom i flera fall beslutat att ge Kriminalvården &lt;br&gt;
uppdrag att genomföra utvärderingar och upp-följningar i &lt;br&gt;
sin verksamhet, t.ex. att utvärdera insatserna i ADHD-projekten.10 &lt;br&gt;
Kriminalvården har för närvarande regeringens uppdrag att genomföra &lt;br&gt;
en försöksverksamhet avseende kvinnor som har varit utsatta &lt;br&gt;
för människohandel m.m.11 &lt;br&gt;
Informell styrning &lt;br&gt;
Utöver den mer formella styrningen kan en informell styrning av &lt;br&gt;
myndigheterna ske vid de fortlöpande kontakterna mellan regeringen &lt;br&gt;
och Regeringskansliet å ena sidan och myndigheterna å &lt;br&gt;
andra sidan. Vid dessa kontakter utbyts inte bara information utan &lt;br&gt;
då kan också beställningar göras av underlag, återrapporteringar &lt;br&gt;
eller annan uppföljning.12 Institutionaliserade kontakter av mer &lt;br&gt;
informell karaktär är de årliga mål- och resultatdialogerna mellan &lt;br&gt;
regeringen och myndigheterna. &lt;br&gt;
Styrutredningen har föreslagit att de informella kontakterna mellan &lt;br&gt;
departement och myndigheter och formerna för dessa ska utvecklas.13 &lt;br&gt;
4.6 Kriminalvårdens återrapportering &lt;br&gt;
Årsredovisning &lt;br&gt;
En myndighets årsredovisning ska innehålla en redovisning och &lt;br&gt;
kommentarer kring verksamhetens resultat i förhållande till myndighetens &lt;br&gt;
uppgifter. Redovisningen ska således ge en fullödig och &lt;br&gt;
korrekt beskrivning av verksamheten. I och med de ändringar som &lt;br&gt;
trädde i kraft den 1 januari 2009 i förordningen (2000:605) om &lt;br&gt;
årsredovisning och budgetunderlag har myndigheterna en större &lt;br&gt;
frihet än tidigare att mer i detalj avgöra vilken information som &lt;br&gt;
årsredovisningen ska innehålla. &lt;br&gt;
Utredningen har konstaterat att Kriminalvården i årsredovisningen &lt;br&gt;
för år 2008 inte har redovisat någon sammanfattning eller sammanfattande &lt;br&gt;
analys av verksamhetens resultat. Redovisningen i övigt &lt;br&gt;
följer återrapporteringskraven och regleringsbrevets indikatorer. &lt;br&gt;
10 Ju2008/7644/KRIM. &lt;br&gt;
11 Ju2008/7300/KRIM. &lt;br&gt;
12 SOU 2007:75, s. 171. &lt;br&gt;
13 SOU 2007:75, s. 207 ff. &lt;br&gt;
56&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
57 &lt;br&gt;
Någon utvärdering av om målen i regleringsbrevet uppnåtts har inte &lt;br&gt;
lämnats. &lt;br&gt;
4.7 Utredningens förslag avseende ny styrning av &lt;br&gt;
Kriminalvårdens lokalförsörjning &lt;br&gt;
I utredningens andra delbetänkande gjordes bedömningen att det &lt;br&gt;
är nödvändigt att förändra förutsättningarna för Kriminalvårdens &lt;br&gt;
lokalförsörjning. Utredningen föreslog att regeringens styrning av &lt;br&gt;
myndigheten i det avseendet ska öka. Förslaget innebär bl.a. att &lt;br&gt;
regeringen ska besluta om antalet häktes- och anstaltsplatser på tre &lt;br&gt;
års sikt eller längre.14 &lt;br&gt;
Det är i dag Kriminalvårdens ansvar att förutse platsbehovet och se &lt;br&gt;
till att det finns tillräckligt med platser. Utredningen konstaterade att &lt;br&gt;
det inte är möjligt att med nuvarande metoder göra tillräckligt säkra &lt;br&gt;
långtidsprognoser över det framtida behovet av häktes- och anstaltsplatser &lt;br&gt;
eftersom trendbrott inte kan förutses. Platsantalet bör därför &lt;br&gt;
styras av regeringen. Syftet med en sådan ordning är att säkerställa &lt;br&gt;
en resurseffektiv försörjning av antalet platser i häkten och anstalter &lt;br&gt;
samt att försörjningen sker i linje med de kriminalpolitiska &lt;br&gt;
intentionerna. En förbättrad styrning av lokalförsörjningen innebär &lt;br&gt;
också att kostnaderna för lokalfrågorna på ett annat sätt kan förutses &lt;br&gt;
och kontrolleras. Om Kriminalvården får tydliga direktiv och &lt;br&gt;
ramar ges Kriminalvården dessutom bättre förutsättningar att &lt;br&gt;
fokusera sitt arbete på kriminalvårdsverksamheten. &lt;br&gt;
Det är riksdag och regering som i första hand förfogar över de &lt;br&gt;
kriminalpolitiska instrument som styr behovet av häktes- och &lt;br&gt;
anstaltsplatser. Genom kriminalpolitiska åtgärder kan statsmakterna &lt;br&gt;
ta initiativ som innebär att fler eller färre häktas eller ska &lt;br&gt;
avtjäna fängelsestraff. Därutöver kan kriminalpolitiska instrument &lt;br&gt;
och beslut användas för att reglera oönskade förändringar av &lt;br&gt;
behovet av häktes- och anstaltsplatser. &lt;br&gt;
Underlaget för regeringens beslut om platsantalet bör främst &lt;br&gt;
vara regeringens planer och ambitioner på det kriminalpolitiska &lt;br&gt;
området. Därutöver bör resultatet av det prognosarbete som i &lt;br&gt;
samverkan även fortsättningsvis bör tas fram av myndigheterna &lt;br&gt;
inom rättsväsendet ligga till grund för regeringens ställningstaganden. &lt;br&gt;
14 SOU 2009:13.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
5.1 Inledning &lt;br&gt;
Utredningen ska identifiera och analysera områden för ytterligare &lt;br&gt;
effektivisering inom Kriminalvården. Utredningen har i kapitel 2 &lt;br&gt;
redovisat att en större måluppfyllelse är grunden för förbättrad &lt;br&gt;
effektivitet. Utgångspunkten för utredningens arbete är att verksamhetsmålen &lt;br&gt;
endast kan uppnås genom en effektiv ledning och &lt;br&gt;
styrning av verksamheten. Lednings- och styrningsfrågorna knyter &lt;br&gt;
samman Kriminalvårdens struktur, planering, uppföljning, delegation, &lt;br&gt;
ansvar och personalens delaktighet. I detta kapitel granskas &lt;br&gt;
Kriminalvårdens lednings- och styrningsprinciper bl.a. avseende &lt;br&gt;
organisation, mål- och resultatstyrning, uppföljning, tillsyn och &lt;br&gt;
utvecklingsarbete. &lt;br&gt;
5.2 Kriminalvårdens organisation &lt;br&gt;
Generaldirektör Insynsråd&lt;br&gt;
Huvudkontoret &lt;br&gt;
Region &lt;br&gt;
Nord &lt;br&gt;
Region &lt;br&gt;
Mitt &lt;br&gt;
Re gion &lt;br&gt;
Stockholm &lt;br&gt;
Region &lt;br&gt;
Syd &lt;br&gt;
Region &lt;br&gt;
Vä st &lt;br&gt;
Region &lt;br&gt;
Öst &lt;br&gt;
Transport tjänsten &lt;br&gt;
Häkten &lt;br&gt;
Anstalter &lt;br&gt;
Frivård &lt;br&gt;
Häkten &lt;br&gt;
Anstalter &lt;br&gt;
Frivård &lt;br&gt;
Häkten &lt;br&gt;
Anstalter &lt;br&gt;
Frivård &lt;br&gt;
Häkten&lt;br&gt;
Anstalter&lt;br&gt;
Frivård&lt;br&gt;
Häkten&lt;br&gt;
Anstalter&lt;br&gt;
Frivård&lt;br&gt;
Häkten&lt;br&gt;
Anstalter&lt;br&gt;
Frivård&lt;br&gt;
59&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Före enmyndighetsreformen bestod kriminalvården av Kriminalvårdsstyrelsen, &lt;br&gt;
ledd av en generaldirektör, 35 kriminalvårdsmyndigheter &lt;br&gt;
och Transporttjänsten. Vid Kriminalvårdsstyrelsen fanns fem &lt;br&gt;
kriminalvårdsdirektörer med ett geografiskt avgränsat ansvarsområde &lt;br&gt;
och ett uppdrag som avsåg tillsyn, uppföljning, verksamhetsdialoger &lt;br&gt;
och samverkan. Till kriminalvårdsdirektörerna fanns det knutet ett &lt;br&gt;
regionkontor med 6–10 medarbetare. Regionkontor fanns placerade i &lt;br&gt;
Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Härnösand. &lt;br&gt;
I och med att den nya myndigheten Kriminalvården bildades &lt;br&gt;
den 1 januari 2006 fick myndigheten själv besluta om sin organisation. &lt;br&gt;
Kriminalvården leds av en generaldirektör, som utses av &lt;br&gt;
regeringen. Överdirektören, som också utses av regeringen, är &lt;br&gt;
generaldirektörens ställföreträdare. Befattningen har varit vakant &lt;br&gt;
sedan den 1 december 2006. Myndigheten har ett insynsråd, med &lt;br&gt;
ledamöter som utses av regeringen. Genom enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
försvann de lokala kriminalvårdsmyndigheterna och en organisation &lt;br&gt;
med tre nivåer skapades. &lt;br&gt;
Den lokala nivån består av olika verksamhetsställen, häkten, &lt;br&gt;
anstalter och frivårdskontor. Varje verksamhetsområde leds av en &lt;br&gt;
kriminalvårdschef. Ett verksamhetsområde kan bestå av ett eller &lt;br&gt;
flera verksamhetsställen. De lokala myndighetshandläggarna avskaffades &lt;br&gt;
i och med att deras uppgifter flyttades bort när den lokala &lt;br&gt;
nivån inte längre utgjorde egna myndigheter. Den regionala nivån &lt;br&gt;
förstärktes. De tidigare kriminalvårdsdirektörstjänsterna omvandlades &lt;br&gt;
till regionchefsbefattningar. &lt;br&gt;
Regionchefen och dennes stab ska utgöra det huvudsakliga &lt;br&gt;
stabsstödet till verksamhetsställena på den lokala nivån, främst &lt;br&gt;
inom områdena verksamhetsutveckling, skydd och säkerhet, rättsvård, &lt;br&gt;
ekonomi och personal. Det finns sex regioner i landet. &lt;br&gt;
Den centrala nivån består av generaldirektören och huvudkontoret. &lt;br&gt;
Vid huvudkontoret finns generaldirektörens stab som är organiserad i &lt;br&gt;
sju olika enheter: klient- och säkerhetsenheten, rättsenheten, &lt;br&gt;
utvecklingsenheten, personalenheten, IT-enheten, ekonomi- och &lt;br&gt;
planeringsenheten och informationsenheten. Kriminalvårdens ledningsgrupp &lt;br&gt;
består av generaldirektören, regioncheferna och enhetscheferna &lt;br&gt;
vid huvudkontoret. &lt;br&gt;
Ytterligare myndighetsgemensamma funktioner är internrevisionen&lt;br&gt;
, placeringsenheten (som ansvarar för de intagnas placering vid &lt;br&gt;
och förflyttning mellan anstalterna) samt utbildningsenheten(som ansvarar &lt;br&gt;
för den interna grund- och fortbildningen). &lt;br&gt;
60&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Transporttjänsten lyder direkt under generaldirektören och &lt;br&gt;
ansvarar för vissa transporter av dömda och häktade samt biträder &lt;br&gt;
andra myndigheter med transporter. &lt;br&gt;
5.3 Verksamhetsplanering &lt;br&gt;
Kriminalvårdens planeringsarbete sker, så som myndigheten har &lt;br&gt;
beskrivit det, på traditionellt sätt. Utgångspunkten är regeringens &lt;br&gt;
budgetproposition i september, vårpropositionen i maj och regleringsbrevet &lt;br&gt;
till Kriminalvården som utfärdas i december. &lt;br&gt;
Kriminalvården lämnar varje år sin årsredovisning för det föregående &lt;br&gt;
året och budgetunderlaget för den kommande planeringsperioden &lt;br&gt;
i mars till regeringen. Årsredovisningen kompletteras av &lt;br&gt;
löpande prognoser under året. Dessa lämnas vid fem tillfällen. &lt;br&gt;
När budgetpropositionen lämnas den 15 september ska generaldirektören &lt;br&gt;
ange en inriktning för det kommande budgetunderlaget. &lt;br&gt;
Enligt Kriminalvårdens tidsplan ska det ske i november. Utgångspunkten &lt;br&gt;
är bl.a. de prognoser för klientutvecklingen som har tagits &lt;br&gt;
fram vid huvudkontoret. I december diskuteras ett utkast till budgetunderlaget &lt;br&gt;
vid ett ledningsmöte. I januari diskuteras ett nytt &lt;br&gt;
utkast med ledningsgruppen och de fackliga organisationerna. &lt;br&gt;
Insynsrådet ges möjlighet att ha synpunkter på budgetunderlaget &lt;br&gt;
innan det överlämnas till regeringen. &lt;br&gt;
I juni anger generaldirektören planeringsförutsättningar och &lt;br&gt;
lämnar preliminära uppdrag och en grov budgetfördelning till &lt;br&gt;
regionerna för nästkommande år. En preliminär verksamhetsplan &lt;br&gt;
och budget presenteras av huvudkontorets ekonomi- och planeringsenhet &lt;br&gt;
i oktober. När regeringens regleringsbrev lämnas, normalt i &lt;br&gt;
mitten på december, fastställs verksamhetsplanen och budgeten. Därefter &lt;br&gt;
bryts planeringsdokumenten ned vid regionerna och i verksamhetsområdena. &lt;br&gt;
På våren och hösten sker resultat- och planeringsdialoger mellan &lt;br&gt;
generaldirektören och regioncheferna. Dessa har som regel föregåtts &lt;br&gt;
av dialoger inom regionerna. &lt;br&gt;
61&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
5.4 Resultatstyrning och finansiell styrning &lt;br&gt;
Enligt utredningens definition innebär resultatstyrning att specificerade &lt;br&gt;
mål anges för verksamheten, att resultatinformation tas fram &lt;br&gt;
systematiskt och att resultatet analyseras och följs upp mot de uppställda &lt;br&gt;
målen. Resultatstyrningen bygger på ett delegerat ansvar &lt;br&gt;
och förtroende, kombinerat med regelbunden återkoppling och &lt;br&gt;
analys av resultatet. Finansiell styrning innebär att verksamheten &lt;br&gt;
styrs genom ekonomiska ramar och villkor eller restriktioner knutna &lt;br&gt;
till dessa. &lt;br&gt;
Styrningen kan omfatta mindre eller större delar av verksamheten &lt;br&gt;
och avse olika tidsperspektiv. Styrningen kan därför delas in i &lt;br&gt;
vision, strategiskt planverk, taktik och operativa beslut. &lt;br&gt;
Det övergripande målet för rättsväsendet är att minska brottsligheten &lt;br&gt;
och öka den upplevda tryggheten i samhället. Med &lt;br&gt;
utgångspunkt i det målet har Kriminalvården i samarbete med &lt;br&gt;
medarbetarna formulerat en vision. Visionen benämns ”Bättre ut” &lt;br&gt;
(se bilaga 5) och vänder sig till medarbetarna inom Kriminalvården &lt;br&gt;
genom att slå fast ett antal riktlinjer som ska gälla för arbetet. Fyra &lt;br&gt;
nyckelord för kriminalvårdsarbetet anges: klientnära, professionellt, &lt;br&gt;
rättssäkert och pålitligt. Inom fem olika strategiska områden slås vissa &lt;br&gt;
visioner fast. Det gäller områdena (1) Säkerhet, ordning och reda, &lt;br&gt;
(2) Påverkan och behandling, (3) Medarbetare och ledning, (4) &lt;br&gt;
Resursanvändning och (5) Utveckling. &lt;br&gt;
Kriminalvården ska bl.a. bedrivas med god säkerhet och ordning. &lt;br&gt;
Gällande regler ska följas. Det klientnära arbetet ska förlita sig på &lt;br&gt;
ett gott säkerhetsarbete och ett anpassat skalskydd. Utredande, &lt;br&gt;
uppföljande och motivationshöjande insatser ska bereda väg för &lt;br&gt;
rätt påföljd, anstaltsplacering och insatser. Brotts- och missbruksrelaterade &lt;br&gt;
program ska erbjudas alla motiverade klienter i frivård &lt;br&gt;
och anstalt. Återfall i brott och missbruk ska förebyggas genom &lt;br&gt;
effektiva och bra frigivningsförberedelser och samarbete med andra &lt;br&gt;
myndigheter och organisationer. Kriminalvården ska genomsyras &lt;br&gt;
av ett engagerat, kunnigt, reflekterande och klientnära ledarskap. &lt;br&gt;
Tilldelade resurser ska användas på ett ändamålsenligt och effektivt &lt;br&gt;
sätt. Kriminalvårdens verksamhet ska vara kunskapsbaserad. I visionsdokumentet &lt;br&gt;
anges också Kriminalvårdens nollvisioner, som innebär &lt;br&gt;
inga rymningar, inga droger, inga kriminella aktiviteter och inget våld, &lt;br&gt;
hot eller trakasserier.1 &lt;br&gt;
1 Kriminalvården ”Bättre ut”, Kriminalvårdens vision och värdegrund, se bilaga 5. &lt;br&gt;
62&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Kriminalvården har utarbetat en forsknings- och utvecklingsstrategi &lt;br&gt;
som avser åren 2008–2010. Den gäller enbart den verksamhet &lt;br&gt;
som Kriminalvårdens utvecklingsenhet bedriver. Det finns &lt;br&gt;
också en strategi för arbetsdriften. I mars 2009 presenterades en &lt;br&gt;
lokalförsörjningsplan fram till år 2020.2 I övrigt saknas strategiska &lt;br&gt;
dokument som sträcker sig över flera år. De senaste dokumenten är &lt;br&gt;
äldre än sex år. &lt;br&gt;
Det strategiska planverket finns i myndighetens ettåriga verksamhetsplan&lt;br&gt;
. Inom ramen för de fem strategiska områdena (Säkerhet samt &lt;br&gt;
”ordning och reda”, Påverkan och behandling, Medarbetare och &lt;br&gt;
ledning, Resursanvändning och Utveckling) har Kriminalvården i &lt;br&gt;
verksamhetsplanen för år 2009 angett 77 mål och uppdrag. &lt;br&gt;
Myndighetens verksamhetsplan tar sin utgångspunkt i de uppdrag &lt;br&gt;
och mål som regeringen har beslutat om i regleringsbrevet. Av de &lt;br&gt;
77 målen och uppdragen i verksamhetsplanen för år 2009 är 13 &lt;br&gt;
beslutade av regeringen och angivna i myndighetens regleringsbrev &lt;br&gt;
eller i särskilda beslut. Verksamhetsplanen konkretiseras i den &lt;br&gt;
regionala verksamhetsplanen. Denna preciseras i sin tur inom &lt;br&gt;
respektive verksamhetsområde i en handlingsplan. &lt;br&gt;
Kriminalvården har lagt fokus på den finansiella styrningen. Ett &lt;br&gt;
stort antal planeringsramar, t.ex. vårddygn, personaltimmar, programtimmar &lt;br&gt;
och kompetensutvecklingstimmar för personalen, har satts ett &lt;br&gt;
ekonomiskt värde och fördelats mellan regionerna. &lt;br&gt;
Taktisk styrning, dvs. vilka metoder som ska användas, finns i &lt;br&gt;
myndighetens föreskrifter och allmänna råd och i handböcker av &lt;br&gt;
olika slag. Det finns t.ex. en säkerhetshandbok, som ger riktlinjer &lt;br&gt;
för det säkerhetsrelaterade arbetet. Det finns även handböcker &lt;br&gt;
avseende det administrativa arbetet, t.ex. en sekretesshandbok och &lt;br&gt;
en arkivhandbok, och avseende det klientnära arbetet. Enligt &lt;br&gt;
Kriminalvårdens chefsjurist finns det önskemål i organisationen om &lt;br&gt;
fler handböcker. &lt;br&gt;
Ledningen av kriminalvårdsverksamheten, dvs. den operativa &lt;br&gt;
ledningen, följer av den beslutade organisationen och myndighetens &lt;br&gt;
arbetsordning. I arbetsordningen regleras beslutsdelegationen. Utredningen &lt;br&gt;
återkommer till denna i avsnitt 5.6. &lt;br&gt;
2 Kriminalvården, Kriminalvårdens lokalförsörjning 2009–2020. &lt;br&gt;
63&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
5.5 Intern kontroll &lt;br&gt;
Regeringens styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Kriminalvårdens årsredovisning innehåller en uppföljning av de mål &lt;br&gt;
som regeringen har beslutat om i myndighetens regleringsbrev. &lt;br&gt;
Redovisningen sker genom att statistik lämnas avseende de av &lt;br&gt;
regeringen beslutade s.k. indikatorerna, t.ex. avseende häktesverksamheten &lt;br&gt;
ska medelbeläggning och genomsnittlig dygnskostnad redovisas &lt;br&gt;
och beträffande anstaltsverksamheten ska antalet verkställighetsplaner &lt;br&gt;
i förhållande till antal klienter, antalet påbörjade respektive fullföljda &lt;br&gt;
brotts- och missbruksrelaterade program i förhållande till antal &lt;br&gt;
klienter och strukturerad sysselsättning i förhållande till tillgänglig tid &lt;br&gt;
redovisas. &lt;br&gt;
Kriminalvården har under de senaste åren inte redovisat någon &lt;br&gt;
samlad analys avseende sin verksamhet, utöver den inrapporterade &lt;br&gt;
statistiken. &lt;br&gt;
Intern uppföljning &lt;br&gt;
År 1999 publicerade Riksrevisionsverket en rapport som kritiserade &lt;br&gt;
kriminalvårdens effektivitet. Ett antal brister i den centrala styrningen &lt;br&gt;
och uppföljningen av kriminalvårdsmyndighetens olika &lt;br&gt;
verksamheter påtalades. Riksrevisionsverket föreslog att Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
skulle analysera sitt styrningsbehov och samtidigt se &lt;br&gt;
över systemen för planering, budgetering och uppföljning.3 &lt;br&gt;
Analysen ledde till att den s.k. Ebbemodellen infördes från den &lt;br&gt;
1 januari 2003. Ebbemodellen används som ett IT-baserat planerings- &lt;br&gt;
och uppföljningsverktyg. Från början användes modellen &lt;br&gt;
enbart som ett uppföljningssystem för enskilda uppdrag vid en &lt;br&gt;
lokal kriminalvårdsmyndighet. Kriminalvården verksamhetsplanerar &lt;br&gt;
dock i dag i systemet, dvs. alla verksamhetsplaner och handlingsplaner &lt;br&gt;
finns samlade i systemet. Uppföljning sker genom att använda &lt;br&gt;
systemets funktioner som hämtar information från andra IT-system &lt;br&gt;
inom kriminalvården och genom att ta fram direktinmatade uppgifter. &lt;br&gt;
Det finns ett antal olika uppföljningsrapporter som kan hämtas &lt;br&gt;
ur systemet. Systemet, som nås via en webbportal, är tillgängligt för &lt;br&gt;
alla anställda inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
3 Riksrevisionsverket, RRV 1999:27. &lt;br&gt;
64&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Enligt Kriminalvårdens regionkontor i Stockholm har utvecklingen &lt;br&gt;
av Ebbemodellen avstannat de senaste åren sedan dess upphovsman4 &lt;br&gt;
pensionerats. &lt;br&gt;
Ebbemodellens uppföljningsrapporter ligger som grund för den &lt;br&gt;
kontinuerliga verksamhetsuppföljningen inom Kriminalvården. De &lt;br&gt;
utgör även ett underlag till de resultatdialoger som sker på nationell &lt;br&gt;
och regional nivå. Resultatdialoger mellan generaldirektören och &lt;br&gt;
regioncheferna äger rum två gånger per år, i maj respektive i november. &lt;br&gt;
Internrevision &lt;br&gt;
Under år 2007 genomförde Kriminalvårdens internrevision tre &lt;br&gt;
granskningar och utgav sex uppföljande rapporter. Internrevisionsverksamheten &lt;br&gt;
kvalitetsgranskades av ett externt revisionsbolag år &lt;br&gt;
2007.5 &lt;br&gt;
Våren 2008 anställdes en ny internrevisionschef och en internrevisor. &lt;br&gt;
Det fanns då 18 oavslutade granskningsrapporter från åren &lt;br&gt;
2005–2007. Under året avslutades samtliga dessa rapporter. Efter &lt;br&gt;
det inledande arbetet med att avsluta de tidigare ärendena genomfördes &lt;br&gt;
en granskning av baspersonalens informationsmiljö. Under &lt;br&gt;
år 2008 beslutade Kriminalvården om riktlinjer för internrevisionsverksamheten &lt;br&gt;
(Kriminalvårdens riktlinjer 2008:11).6 &lt;br&gt;
Controllerverksamhet &lt;br&gt;
När Kriminalvården utformade sin nya organisation med anledning &lt;br&gt;
av enmyndighetsreformen beslutades att en verksamhetscontrollerfunktion &lt;br&gt;
med tre befattningshavare skulle inrättas.7 Funktionen &lt;br&gt;
ska på verksledningens uppdrag granska Kriminalvårdens verksamhet &lt;br&gt;
i syfte att lämna förslag till förbättringsåtgärder och därmed &lt;br&gt;
utveckla verksamheten.8 &lt;br&gt;
Controllerplanen för år 2009 innehöll åtta uppdrag. &lt;br&gt;
4 Ebbe Alfredsson, tidigare kriminalvårdschef och chef för Mariestadsanstalten. &lt;br&gt;
5 Kriminalvården, Rapport över internrevisionens verksamhet under 2007 &lt;br&gt;
6 Kriminalvården, Rapport över internrevisionens verksamhet under 2008. &lt;br&gt;
7 Kriminalvården, Kriminalvårdens organisation som en myndighet. &lt;br&gt;
8 4.5 Kriminalvården, Arbetsordning för Kriminalvården, KVAF 2007:3. &lt;br&gt;
65&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
• genomgång av rekommendationer av europeiska tortyrkommittén &lt;br&gt;
• beskrivning och analys av platsstrukturen för anstalter i säkerhetsklass &lt;br&gt;
D-E &lt;br&gt;
• uppföljning av tillämpning av nytt regelverk avseende telefoni, &lt;br&gt;
innehav och kioskutbud &lt;br&gt;
• uppföljning av barnperspektivet i Kriminalvårdens verksamhet &lt;br&gt;
• uppföljning av riksmottagningarna vid Kumla och Hinseberg &lt;br&gt;
• uppföljning av controllerrapporten ”Doms befordran till verkställighet”, &lt;br&gt;
2007-06-15 &lt;br&gt;
• analys av förutsättningar för rättsäkerhet och kvalitet i nya verksamheter &lt;br&gt;
• uppföljning av hur enstaka utbildningsinsatser bedrivs och organiseras &lt;br&gt;
Sedan år 2006 har controllerfunktionen lämnat 25 rapporter. Enligt &lt;br&gt;
Kriminalvården är de flesta rapporterna omhändertagna i organisationen &lt;br&gt;
och flera har följts upp i senare rapporter. &lt;br&gt;
Tillsyn &lt;br&gt;
Regeringen poängterade inför enmyndighetsreformen att det är &lt;br&gt;
mycket viktigt att tillsynen inom kriminalvården fungerar väl. &lt;br&gt;
Regeringen bedömde att den tillsynsverksamhet som skulle ske &lt;br&gt;
borde medföra att tillsynen förstärktes och bidra till att organisationens &lt;br&gt;
förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt fick &lt;br&gt;
ökad tyngd.9 &lt;br&gt;
Något uttryckligt ansvar för att genomföra annan tillsyn än &lt;br&gt;
internrevisionsverksamhet har Kriminalvården inte angett i arbetsordningen. &lt;br&gt;
Inte heller framgår det i arbetsordningen om enhetscheferna &lt;br&gt;
vid huvudkontoret eller regioncheferna har ett ansvar för &lt;br&gt;
löpande tillsyn. &lt;br&gt;
Egenkontroll bedrivs inom områdena säkerhet, sjukvård och skolverksamhet. &lt;br&gt;
Den 12 november 2008 skrev Kriminalvårdens generaldirektör i &lt;br&gt;
Dagens Nyheter att myndighetens egenkontroll inte räcker för att &lt;br&gt;
rätta till Kriminalvårdens fel och brister. Han föreslog att det ska &lt;br&gt;
9 prop. 2004/05:176, s. 52. &lt;br&gt;
66&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
bildas en ny kontrollmyndighet, en kriminalvårdsinspektion, för att &lt;br&gt;
utreda de många självmorden på häktena och anstalterna.10 Någon &lt;br&gt;
formell begäran från Kriminalvården i frågan har dock inte diarieförts &lt;br&gt;
vid Regeringskansliet. Någon utredning har inte heller initierats &lt;br&gt;
av Justitiedepartementet. &lt;br&gt;
Utvärdering &lt;br&gt;
Kriminalvårdens behandlingsprogram utvärderas och ackrediteras. &lt;br&gt;
De genomgår en vetenskaplig kvalitetstest, där en oberoende forskarpanel &lt;br&gt;
granskar ett programs innehåll och sättet att genomföra det på. I &lt;br&gt;
det arbetet deltar Kriminalvårdens vetenskapliga råd. &lt;br&gt;
Kriminalvården har sedan år 2007 genomfört ett stort antal &lt;br&gt;
verksamhetsanalyser, dvs. utvärderingar av enskilda verksamhetsställen. &lt;br&gt;
5.6 Ansvar och delegation &lt;br&gt;
Enmyndighetsreformen har beskrivits som en decentraliseringsreform.11 &lt;br&gt;
Vid enmyndighetsreformen beräknade kriminalvården att &lt;br&gt;
år 2004 hade Kriminalvårdsstyrelsens huvudkontor och regionkontor &lt;br&gt;
sammanlagt handlagt knappt 11 500 klientärenden. Av dessa hade &lt;br&gt;
huvudkontoret handlagt ca 9 500 ärenden och regionkontoren ca &lt;br&gt;
2 000 ärenden. Då den regionala nivån skulle ha ett större ansvar &lt;br&gt;
för operativa frågor överfördes ett antal ärendetyper dit från den &lt;br&gt;
centrala nivån, främst s.k. överprövningsärenden, dvs. överklagade &lt;br&gt;
ärenden angående klienterna. Kriminalvården beräknade att av 2004 &lt;br&gt;
års ärendemängd skulle huvudkontoret årligen handlägga ca 6 000 &lt;br&gt;
ärenden och regionstaben ca 4 100 ärenden.12 &lt;br&gt;
Samtidigt innebar enmyndighetsreformen att den lokala nivån &lt;br&gt;
förlorade viss beslutsbehörighet. En förklaring till det är att den &lt;br&gt;
lokala nivån tidigare, så som självständiga myndigheter, hade ett &lt;br&gt;
stort beslutsmandat. En annan förklaring är att det stabsstöd som &lt;br&gt;
tidigare fanns lokalt flyttades till de regionala kontoren. &lt;br&gt;
I Kriminalvårdens uppföljning år 2006 av enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
var de regionala skillnaderna mellan hur kriminalvårdscheferna upp10 &lt;br&gt;
Dagens nyheter, "Vi klarar inte längre att utreda självmorden", DN Debatt, 12 november &lt;br&gt;
2008. &lt;br&gt;
11 Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvården – en myndighet, s. 69. &lt;br&gt;
12 Kriminalvårdsstyrelsen, Hanteringen av klientärenden i den nya organisationen. &lt;br&gt;
67&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
fattade besluts- och uppgiftsfördelningen mellan regionchef och &lt;br&gt;
kriminalvårdschef stora. I region Mitt svarade 71 procent av kriminalvårdscheferna &lt;br&gt;
att för många beslut skulle fattas på regionchefsnivån. I &lt;br&gt;
region Stockholm svarade ingen (0 procent) av kriminalvårdscheferna &lt;br&gt;
att de ansåg detta. I Stockholmsregionen ansåg däremot 20 procent av &lt;br&gt;
kriminalvårdscheferna att för många beslut skulle fattas på deras &lt;br&gt;
nivå.13 &lt;br&gt;
Att beslut fattas på fel nivå är en kvarstående kritik inom &lt;br&gt;
Kriminalvården. I utredningens djupintervjuer framför ett antal &lt;br&gt;
region- och kriminalvårdschefer att de anser att beslutsbehörigheten &lt;br&gt;
behöver flyttas till dem som arbetar med klienterna. Större &lt;br&gt;
ansvar och befogenheter för den klientnära personalen är en av de &lt;br&gt;
viktigaste förändringarna som de intervjuade förordar för att förbättra &lt;br&gt;
effektiviteten inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
5.7 Verksamhetsutveckling &lt;br&gt;
I Kriminalvårdens nya organisation vilar ansvaret för verksamhetsutvecklingen &lt;br&gt;
på generaldirektören och huvudkontoret. Regioncheferna &lt;br&gt;
ska leda, samordna, följa upp och utveckla verksamheten &lt;br&gt;
inom regionen i enlighet med det årliga uppdraget.14 Enligt &lt;br&gt;
Kriminalvårdens förslag till den nya organisationen ska verksamheten &lt;br&gt;
präglas av ett processorienterat synsätt.15 Det finns dock inte &lt;br&gt;
någon strategi för hur verksamhetsutvecklingen ska bedrivas. Den &lt;br&gt;
formella samordningen av utvecklingsinsatserna sker på generaldirektörens &lt;br&gt;
initiativ, ett utpekat ansvar på någon annan finns inte. &lt;br&gt;
Enhetscheferna vid huvudkontoret ska utveckla Kriminalvårdens &lt;br&gt;
verksamhet inom respektive ansvarsområde. Bl.a. rättsenheten och &lt;br&gt;
säkerhetsgruppen har samlat de befattningshavare som arbetar &lt;br&gt;
inom respektive verksamhetsområde i nätverk, som utbyter information &lt;br&gt;
och träffas regelbundet. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens utvecklingsenhet bedriver forskning och &lt;br&gt;
utveckling med inriktning på vård och behandling av de intagna. &lt;br&gt;
Enheten leds av en adjungerad professor vid Stockholms universitet. &lt;br&gt;
Forskningsarbetet sker vid grupper i Stockholm, Kumla och &lt;br&gt;
Göteborg. Forskning sker t.ex. avseende kriminalitetens orsaker, &lt;br&gt;
13 Kriminalvården, Utvärdering av kriminalvårdens organisation som en myndighet, avsnitt &lt;br&gt;
4.5. &lt;br&gt;
14 4.2, 4.4. och 6.2 Arbetsordning för Kriminalvården, KVAF 2007:3. &lt;br&gt;
15 Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvården – en myndighet, s. 14. &lt;br&gt;
68&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
om återfallsförebyggande arbete och om unga psykiskt störda lagöverträdare. &lt;br&gt;
Under rubriken Utveckling i verksamhetsplanen för år 2009 har &lt;br&gt;
Kriminalvården angett att myndigheten under året ska redovisa &lt;br&gt;
aktuella forskningsprojekt och förbättra kommunikationen internt &lt;br&gt;
och externt genom att förbättra varumärket Kriminalvården, föreslå &lt;br&gt;
åtgärder med anledning av en konsultrapport om informationsarbete &lt;br&gt;
och kommunicera myndighetens vision internt. Därutöver har &lt;br&gt;
regeringen beslutat att Kriminalvården och övriga myndigheter i &lt;br&gt;
den s.k. rättskedjan ska förbättra prognosarbetet, att Kriminalvården &lt;br&gt;
ska bistå Brottsförebyggande rådet med kriminalstatistik &lt;br&gt;
om återfall i brott och att Kriminalvården ska redovisa vilket arbete &lt;br&gt;
som bedrivs för att säkerställa en hög kvalitet avseende den statistik &lt;br&gt;
som görs tillgänglig. Regeringen har också gett Kriminalvården i &lt;br&gt;
uppdrag att redovisa gränsöverskridande samarbete med EUländerna &lt;br&gt;
och med EU:s kandidatländer samt hur Kriminalvården &lt;br&gt;
deltar i internationellt freds- och säkerhetsfrämjande arbete och &lt;br&gt;
utvecklingsarbete. Dessa mål anges i Kriminalvårdens verksamhetsplan &lt;br&gt;
för år 2009. &lt;br&gt;
Kriminalvården har i budgetunderlaget för år 2010 pekat på att &lt;br&gt;
det, enligt myndighetens uppfattning, sker stora förändringar inom &lt;br&gt;
kriminalvårdsområdet för tillfället i och med att ny lagstiftning &lt;br&gt;
införs, yrkesutbildningen för klienter förbättras, fler klienter &lt;br&gt;
genomgår brotts- och missbruksrelaterade program, en omfattande &lt;br&gt;
nybyggnation och renovering pågår, gemensamhet i häktena ska &lt;br&gt;
öka, uppnådd säkerhetsnivå ska vidmakthållas och antalet transporter &lt;br&gt;
ökar. Kriminalvården har även poängterat att det i framtiden &lt;br&gt;
kommer att ställas allt större krav på att ”hantera ett allt svårare &lt;br&gt;
klientel”. Antalet missbrukare inom kriminalvården ökar. Andelen &lt;br&gt;
intagna som är psykiskt störda eller har personlighetsstörningar är &lt;br&gt;
stor. Det behövs fler platser för sociala insatser, utbildningsplatser &lt;br&gt;
och specialplatser för vissa klientgrupper, t.ex. sexualbrottsdömda &lt;br&gt;
och unga män. Andelen intagna med en bakgrund i organiserad &lt;br&gt;
brottslighet, kriminella nätverk eller i en gängkultur kommer att &lt;br&gt;
öka. Kriminalvården befarar att en generationsväxling bland de &lt;br&gt;
intagna kommer att ske i anslutning till att de stora ungdomskullarna &lt;br&gt;
kommer upp i brottsaktiv ålder. Kriminalvården har med &lt;br&gt;
utgångspunkt i den omvärldsanalysen pekat ut sex prioriterade &lt;br&gt;
områden fram till år 2012.16 &lt;br&gt;
16 Kriminalvården, Budgetunderlag 2010, s. 3. &lt;br&gt;
69&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
• Satsning på ökad sysselsättning &lt;br&gt;
• Öka antalet intagna som genomgår ackrediterade evidensbaserade &lt;br&gt;
brotts- och missbruksrelaterade program &lt;br&gt;
• Narkotikafria fängelser och häkten &lt;br&gt;
• Fortsatt utveckling av verkställighetsplaneringen &lt;br&gt;
• Bibehållen hög säkerhet och god ordning &lt;br&gt;
• Fortsatt utbyggd verksamhet för män som döms för att ha &lt;br&gt;
utövat våld och begått sexuella övergrepp mot kvinnor &lt;br&gt;
5.8 Verksamhetsstöd &lt;br&gt;
Ett av huvudsyftena med enmyndighetsreformen var att förbättra &lt;br&gt;
det administrativa stödet inom Kriminalvården. Tidigare var de &lt;br&gt;
administrativa uppgifterna utspridda och handlades av ett antal &lt;br&gt;
befattningshavare vid de relativt små myndigheterna. Vid enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
bildades den regionala nivån, till vilken mycket av &lt;br&gt;
administrationen och verksamhetsstödet samlades. Företrädare för &lt;br&gt;
Kriminalvården har beskrivit att det tidigare fanns ett stort kompetensövertag &lt;br&gt;
vid Kriminalvårdsstyrelsen jämfört med kriminalvårdsmyndigheterna. &lt;br&gt;
När de regionala staberna bildades stärktes &lt;br&gt;
verksamhetsstödet inom hela organisationen. På den lokala nivån &lt;br&gt;
ska fokus riktas mot det operativa arbetet. I samband med enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
drogs därför de lokala administratörerna in och &lt;br&gt;
överfördes till den regionala nivån. Verksamhetsområdeschefen, &lt;br&gt;
som tidigare ofta hade juridisk-, ekonomisk- och HR-kompetens17 &lt;br&gt;
knuten till sig blev av med det stödet på den lokala nivån. I Kriminalvårdens &lt;br&gt;
utvärdering år 2006 av enmyndighetsreformen konstaterades &lt;br&gt;
att stabsstödet endast delvis hade fått en tillfredsställande &lt;br&gt;
kvalitet. Detta gällde framför allt beträffande stödet till verksamhetsområdena&lt;br&gt;
. Av de tillfrågade kriminalvårdscheferna uppgav 68 procent &lt;br&gt;
att regionkontorens stöd till det egna verksamhetsområdet var dåligt &lt;br&gt;
eller mycket dåligt.18 &lt;br&gt;
I utredningens enkätundersökning uppger hälften av medarbetarna &lt;br&gt;
att det stöd de får på sitt verksamhetsställe för att kunna &lt;br&gt;
17 HR; Human Resource – personalfrågor. &lt;br&gt;
18 Kriminalvården, Utvärdering av kriminalvårdens organisation som en myndighet, avsnitt &lt;br&gt;
4.6. &lt;br&gt;
70&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
utföra sitt arbete effektivt är ”mycket bra” eller ”ganska bra”. Fler &lt;br&gt;
än var fjärde uppger att stödet är ”mycket dåligt” eller ”dåligt”. &lt;br&gt;
Figur 5.1 Utredningens enkätundersökning: Om du skulle ge ditt &lt;br&gt;
häkte/anstalt ett betyg när det gäller det stöd du har för att &lt;br&gt;
bedriva arbetet effektivt, vilket betyg ger du då? &lt;br&gt;
50 % &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
41 % &lt;br&gt;
44 % &lt;br&gt;
54 % &lt;br&gt;
43% &lt;br&gt;
Bas: B esvar at 1-5&lt;br&gt;
61 % &lt;br&gt;
55 % &lt;br&gt;
54 % &lt;br&gt;
43 % &lt;br&gt;
69 % &lt;br&gt;
47 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
28 % &lt;br&gt;
33 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
23 % &lt;br&gt;
38 % &lt;br&gt;
15 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
26 % &lt;br&gt;
30 % &lt;br&gt;
16 % &lt;br&gt;
29 % &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Krimin alvårdare (n=1 3 12)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=531)&lt;br&gt;
Anst alt (n=951)&lt;br&gt;
Nord (n=146)&lt;br&gt;
Mitt (n=327)&lt;br&gt;
Stockholm (n=347)&lt;br&gt;
Syd (n=220)&lt;br&gt;
Väst (n=260)&lt;br&gt;
Öst (n= 181)&lt;br&gt;
Tot al (n=1 482)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Posi ti va (4- 5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=170)&lt;br&gt;
Kriminalvårdens internrevisions granskning av om personalen hade &lt;br&gt;
tillgång till aktuell och lättförståelig information om regler m.m. &lt;br&gt;
för bl.a. myndighetsutövningen utmynnade i slutsatsen att den &lt;br&gt;
lokala chefens engagemang och kunskap i stor grad påverkar &lt;br&gt;
personalens informationsmiljö. Det fanns på många håll brister till &lt;br&gt;
följd av otillräcklig information. Internrevisionen föreslog därför &lt;br&gt;
att visst stabsstöd skulle återinföras lokalt på häkten och anstalter. &lt;br&gt;
S.k. klienthandläggare skulle bl.a. ansvara för den lokala implementeringen &lt;br&gt;
av regler och ge handledning i klientärendehantering m.m.19 &lt;br&gt;
5.9 Regionala skillnader &lt;br&gt;
Förutsättningarna för Kriminalvårdens regioner är ganska olika. &lt;br&gt;
Avstånden mellan de olika anläggningarna är en skillnad, där region &lt;br&gt;
Stockholm har de kortaste avstånden och region Nord de längsta. &lt;br&gt;
Personalomsättningen är generellt sett högre i storstadsområdena &lt;br&gt;
än i glesbygden. I regionerna finns det olika typer av anstalter och &lt;br&gt;
19 Kriminalvården, Internrevisionen, Rapport 2008:1. &lt;br&gt;
71&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
häkten, med avseende på bl.a. säkerhetsklass, storlek och ålder. De &lt;br&gt;
demografiska förhållandena i övrigt mellan regionerna skiljer sig åt. &lt;br&gt;
Det har dock från Kriminalvårdens framförts att det finns regionala &lt;br&gt;
skillnader t.ex. i hur regionkontoren har organiserats och på vilket &lt;br&gt;
sätt stöd ges till verksamhetsområdena. I Kriminalvårdens utvärdering &lt;br&gt;
av enmyndighetsreformen framhölls att regionaliseringen hade &lt;br&gt;
ökat kraven på huvudkontoret att arbeta med normering. Frågan &lt;br&gt;
om regionernas handlingsfrihet behövde dock tydliggöras, t.ex. i &lt;br&gt;
vilken utsträckning regionerna själva hade rätt att utforma sin &lt;br&gt;
organisation.20 &lt;br&gt;
Regionerna arbetar i dag till viss del olika i förhållande till verksamhetsområdena. &lt;br&gt;
Förutsättningarna kan skilja sig, men skillnaderna &lt;br&gt;
kan naturligtvis också bero på vem som leder regionen. I en region &lt;br&gt;
som Stockholm, med relativt korta avstånd, är det möjligt för &lt;br&gt;
regionkontoret att ge relativt mycket ledning, stöd och hjälp på &lt;br&gt;
plats. Vid andra regionkontor ges verksamhetsstödet oftast per &lt;br&gt;
telefon. I utvärderingen av enmyndighetsreformen uttrycktes att &lt;br&gt;
”regionerna har haft olika tempo, olika arbetssätt och delvis olika &lt;br&gt;
lösningar av innehållet i stabsstödet”.21 &lt;br&gt;
Under år 2007 genomförde kansliet vid huvudkontoret en kartläggning &lt;br&gt;
av vad i ärendehandläggningen som ska vara enhetligt i &lt;br&gt;
organisationen och vilka skillnader som kan tillåtas. Kartläggningen &lt;br&gt;
har inte spridits. &lt;br&gt;
5.10 Analys och slutsatser &lt;br&gt;
5.10.1 Enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
Bedömning: Enmyndighetsreformen har gett Kriminalvården &lt;br&gt;
en organisatorisk plattform för en effektiv ledning och styrning &lt;br&gt;
i strategiska, taktiska och operativa frågor. Det kvarstår områden &lt;br&gt;
där ytterligare samordning bör ske. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör utse en chef för huvudkontoret &lt;br&gt;
med uppdrag att samordna och effektivisera stabsstödet. &lt;br&gt;
20 Kriminalvården, Utvärdering av kriminalvårdens organisation som en myndighet, 2006, &lt;br&gt;
avsnitt 4.5. &lt;br&gt;
21 Kriminalvården, Utvärdering av kriminalvårdens organisation som en myndighet, 2006, &lt;br&gt;
avsnitt 4.6. &lt;br&gt;
72&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Enmyndighetsreformen genomfördes den 1 januari 2006, dvs. för &lt;br&gt;
drygt tre och ett halvt år sedan. Reformen föregicks av flera års &lt;br&gt;
diskussioner om att ombilda kriminalvården. Flera andra myndigheter&lt;br&gt;
, t.ex. Tullverket, Åklagarmyndigheten och Skatteverket, genomgick &lt;br&gt;
under samma tid enmyndighetsreformer. &lt;br&gt;
Enligt Kriminalvården innehöll den organisation som föregick &lt;br&gt;
enmyndighetsreformen inslag som försvårade en optimal styrning &lt;br&gt;
av verksamheten. Den centrala ledningen och styrningen skedde på &lt;br&gt;
ett allt för stort avstånd till där de operativa uppgifterna utfördes.22 &lt;br&gt;
Av samma skäl har Kriminalforsorgen i Danmark valt att i sin &lt;br&gt;
organisation med en myndighet inte ha någon regional nivå, utan &lt;br&gt;
de 13 anstalterna, 36 häktena och 14 frivårdsavdelningen lyder &lt;br&gt;
direkt under myndighetsledningen. Kriminalvårdsmyndigheterna i &lt;br&gt;
Norge och i Danmark har därutöver valt andra organisatoriska &lt;br&gt;
lösningar än den svenska. Danmark har valt en modell där de olika &lt;br&gt;
verksamhetsställena är mycket fristående och där styrningen sker &lt;br&gt;
genom resultatkontrakt med årliga förhandlingar mellan myndighetsledningen &lt;br&gt;
och de lokala cheferna. På varje anstalt, utom de allra &lt;br&gt;
minsta, finns t.ex. en ekonomichef, som varje månad lämnar en &lt;br&gt;
prognos kring det verksamhetsmässiga och ekonomiska utfallet. I &lt;br&gt;
Norge, där det finns 50 anstalter och 18 frivårdskontor, avser &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen att stärka de nuvarande regionkontoren. Det &lt;br&gt;
långsiktiga målet är att göra regionerna självständiga och att i varje &lt;br&gt;
region inrymma anstalter som var och en har flera säkerhetsklasser &lt;br&gt;
och en effektiv frivårdsorganisation som ansvarar för hela klientresan. &lt;br&gt;
Den intagne kan då avtjäna straffet i närheten av hemmet. &lt;br&gt;
Genom enmyndighetsreformen kunde uppgifter av ren myndighetsförvaltningskaraktär &lt;br&gt;
lyftas bort från verksamhetsområdena, &lt;br&gt;
som tidigare var självständiga myndigheter. Fokus skulle ligga på &lt;br&gt;
uppgifter av operativ art. Helt naturligt finns det inte någon alldeles &lt;br&gt;
självklar linje mellan vad som är operativ verksamhet och vad som är &lt;br&gt;
strategiskt arbete. De tidigare myndigheterna var små och hade &lt;br&gt;
därmed förutsättningar att arbeta integrerat och verksamhetsinriktat &lt;br&gt;
i många frågor. Det ligger därför inte något egendomligt i &lt;br&gt;
att det finns ett visst bestående missnöje på flera håll för att det har &lt;br&gt;
skett en maktförskjutning av beslutsbefogenheter i den nya myndigheten&lt;br&gt;
. Utredningen återkommer till frågan om delegation och &lt;br&gt;
delaktighet i avsnitt 5.10.7. &lt;br&gt;
22 Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvården – en myndighet, s. 47. &lt;br&gt;
73&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Ett av syftena med enmyndighetsreformen var att åstadkomma en &lt;br&gt;
sådan maktförskjutning med avseende på verksamhetsstyrningen &lt;br&gt;
inom myndigheten. Samtidigt som den lokala ledningen skulle &lt;br&gt;
fokusera på den operativa verksamheten skulle den centrala &lt;br&gt;
ledningen inriktas mot strategiska frågor och uppföljning. På detta &lt;br&gt;
sätt skulle hela organisationen kunna effektiviseras.23 I enlighet &lt;br&gt;
härmed finns det i dag en tydlig ledningsstruktur, där generaldirektören &lt;br&gt;
har ett fullt mandat att styra Kriminalvården, vilket hon &lt;br&gt;
eller han inte på samma sätt hade möjlighet till i förhållande till de &lt;br&gt;
självständiga myndigheterna. På samma sätt är chefsnivåerna under &lt;br&gt;
generaldirektören, dvs. regionchefer och verksamhetsområdeschefer, &lt;br&gt;
tydliga. I utredningens intervju- och enkätundersökning har det &lt;br&gt;
inte heller kommit fram att det nu finns en otydlig chefshierarki i &lt;br&gt;
organisationen. Var och en av chefsnivåerna i den nya myndigheten &lt;br&gt;
har också getts ett avgränsat uppdrag med ett inte allt för &lt;br&gt;
omfattande antal underlydande chefer. Med tanke på det stora &lt;br&gt;
antalet verksamhetsområden och den stora omfattningen av &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet hade det enligt utredningens uppfattning &lt;br&gt;
varit olämpligt, så som i Danmark, att inte ha någon &lt;br&gt;
mellannivå, dvs. en regional nivå, mellan myndighetsledningen och &lt;br&gt;
verksamhetsområdena.24 Utredningen kan således konstatera att &lt;br&gt;
enmyndighetsreformen har medfört en större tydlighet inom &lt;br&gt;
kriminalvården avseende ledningsförhållandena och hur ledningen &lt;br&gt;
och styrningen ska gå till. &lt;br&gt;
Däremot har utredningen kunnat konstatera det att det i myndigheten &lt;br&gt;
fortfarande finns en osäkerhet kring huvudkontorets roll. &lt;br&gt;
Huvudkontoret utgör samtidigt en central beslutsnivå, ett stabsstöd, &lt;br&gt;
en strategisk funktion och en myndighetsutövande funktion. &lt;br&gt;
Huvudkontorets enheter är bl.a. en stabsfunktion till myndighetsledningen. &lt;br&gt;
På samma sätt lyder regionkontoren under regionchefen. &lt;br&gt;
Viss styrning av de regionala funktionerna utövar dock &lt;br&gt;
huvudkontoret, bl.a. genom vägledande beslut och nätverksmöten. &lt;br&gt;
I utredningens intervju- och enkätundersökning riktas det en &lt;br&gt;
omfattande kritik mot att huvudkontorets enheter inte följer den &lt;br&gt;
beslutade ledningsstrukturen, på så sätt att man inte sällan går runt &lt;br&gt;
regionchefen direkt till regionkontoret eller t.o.m. till verksamhetsområdets &lt;br&gt;
ledning, s.k. ”spring i organisationen”. Det riktas &lt;br&gt;
23 Se Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvården – en myndighet, 2004, s. 47. &lt;br&gt;
24 Jfr. det s.k. kontrollspannsteoremet, som definierar det antal personer (upp till 20-30 &lt;br&gt;
personer) som en chef kan styra och övervaka på ett effektivt sätt utan att det blir en &lt;br&gt;
övermäktig uppgift, enligt den franske företagsledaren och organisationsteoretikern Henri &lt;br&gt;
Fayol. &lt;br&gt;
74&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
också kritik mot bristande samordning vid huvudkontoret. &lt;br&gt;
Underlydande chefer och andra medarbetare upplever att samma &lt;br&gt;
direktiv skickas från olika aktörer på huvudkontor och regionkontor, &lt;br&gt;
vilket bidrar till att skapa otydlighet och förvirring om &lt;br&gt;
vilket uppdraget egentligen är och vem som är ansvarig för &lt;br&gt;
genomförandet. Utredningen konstaterar att det inte är någon som &lt;br&gt;
har ett utpekat chefsansvar för att samverkan och samordning vid &lt;br&gt;
huvudkontoret kommer till stånd. &lt;br&gt;
Kriminalvården är en organisation där en inte oväsentlig del av &lt;br&gt;
styrningen har skett inom ramen för nationella nätverk i vissa sakfrågor. &lt;br&gt;
I Rymningsutredningens betänkande Säkert inlåst? konstaterades &lt;br&gt;
att kriminalvården inte hade prioriterat styrning genom &lt;br&gt;
regelverk utan istället genom muntliga dialoger i nätverk.25 Flera av &lt;br&gt;
dessa nätverk lever fortfarande kvar. I Kriminalvårdens arbetsordning &lt;br&gt;
beskrivs det nationella nätverket för drogfrågor, som &lt;br&gt;
enligt arbetsordningen ska främja helhetssyn och samordning. &lt;br&gt;
Några befogenheter har dock inte getts till nätverket. Några andra &lt;br&gt;
befintliga nätverk omnämns inte i arbetsordningen.26 Redan i Kriminalvårdens &lt;br&gt;
egen utvärdering av enmyndighetsreformen riktades kritik &lt;br&gt;
mot nätverken, eftersom de försvårade styrningen i linjen. Bl.a. &lt;br&gt;
säkerhetsgruppen och centrala droggruppen kritiserades för att de &lt;br&gt;
dels inte involverade cheferna i nätverkens arbete, dels att nätverken &lt;br&gt;
uppfattades som styrande, trots att det inte fanns någon &lt;br&gt;
koppling mellan styrningen och tilldelningen av resurser lokalt.27 &lt;br&gt;
Denna kritik finns, åtminstone vad gäller säkerhetsnätverket, fortfarande &lt;br&gt;
kvar. Enligt utredningens uppfattning har myndighetsinterna &lt;br&gt;
nätverk ofta en stor betydelse för kunskapsutbyte inom &lt;br&gt;
organisationen. Ledning och styrning bör dock inte utövas genom &lt;br&gt;
nätverk. Arbete med att skapa gemensamma riktlinjer och praxis &lt;br&gt;
kräver inte sällan att hänsyn tas till förhållande, som ligger utanför &lt;br&gt;
ett nätverks specifika sakområde. Att frågor beslutas på rätt &lt;br&gt;
hierarkisk nivå innebär också att de ges adekvat legitimitet och &lt;br&gt;
prioritering. Enligt utredningens uppfattning finns det således &lt;br&gt;
fortfarande en del organisatoriska frågor i anslutning till Kriminalvårdens &lt;br&gt;
enmyndighetsreform som kräver vidareutveckling. &lt;br&gt;
Sammanfattningsvis har Kriminalvården, enligt utredningens &lt;br&gt;
uppfattning, genom den befintliga organisationen förutsättningar &lt;br&gt;
25 SOU 2005:6, s. 123. &lt;br&gt;
26 9.3 Kriminalvården, Arbetsordning för Kriminalvården, KVAF 2007:3. &lt;br&gt;
27 Det s.k. nätverkskriget beskrivs i Kriminalvården, Utvärdering av kriminalvårdens &lt;br&gt;
organisation som en myndighet, avsnitt 4.2. &lt;br&gt;
75&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
att på ett effektivt sätt leda verksamheten på strategisk, taktisk och &lt;br&gt;
operativ nivå. Utredningens uppfattning är att organisationen i dag &lt;br&gt;
fullt fungerar som en gemensam myndighet. Däremot finns det &lt;br&gt;
anledning att se över hur ledningen för huvudkontoret fungerar och i &lt;br&gt;
synnerhet säkerställa att olika organisatoriska eller funktionella enheter &lt;br&gt;
inte medverkar till en otydlig styrning. Kriminalvården har &lt;br&gt;
tidigare framhållit att samordning kan ske utan att någon utses till chef &lt;br&gt;
för huvudkontoret.28 Med tanke på den bristande samordning som &lt;br&gt;
fortfarande föreligger är utredningen tveksam till den slutsatsen och &lt;br&gt;
förordar ett utbyggt formellt chefskap för dessa frågor. &lt;br&gt;
5.10.2 Målet att minska återfall i brott &lt;br&gt;
Bedömning: Kriminalvårdens vision ”Bättre ut” är känd både &lt;br&gt;
internt och externt, men det finns inte kunskap och medvetenhet i &lt;br&gt;
organisationen om hur visionen ska omsättas till praktisk verksamhet. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör därför arbeta för att koppla samman &lt;br&gt;
visionen, strategiska mål och operativ verksamhet för att förbättra &lt;br&gt;
verksamhetens effektivitet och organisationens resultat. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör komplettera visionen ”Bättre ut” &lt;br&gt;
med mätbara och realistiska mål. För detta krävs bra uppföljningsmöjligheter, &lt;br&gt;
bl.a. adekvata uppföljningsverktyg. &lt;br&gt;
Det övergripande målet för rättsväsendet är att minska brottsligheten &lt;br&gt;
och öka den upplevda tryggheten i samhället. Med utgångspunkt &lt;br&gt;
i det målet har Kriminalvården formulerat visionen ”Bättre &lt;br&gt;
ut”, se bilaga 5. Visionen sammanfattar på ett bra sätt myndighetens &lt;br&gt;
uppdrag att under verkställigheten vidta åtgärder som är &lt;br&gt;
ägnade att minska återfall i brott. Visionen anger en utmanande &lt;br&gt;
inriktning för kriminalvården. &lt;br&gt;
Enligt vad utredningen erfar förefaller Kriminalvården på ett &lt;br&gt;
lyckosamt sätt ha marknadsfört visionen både externt och internt. &lt;br&gt;
Vid utredningens djupintervjuer svarade en majoritet att Kriminalvårdens &lt;br&gt;
viktigaste mål är att minska återfall i brott enligt visionen. &lt;br&gt;
Utredningen kan dock konstatera att det finns en osäkerhet vad det &lt;br&gt;
innebär i praktiken. Osäkerheten finns bland samtliga intervjuade, &lt;br&gt;
28 Kriminalvården, Utvärdering av kriminalvårdens organisation som en myndighet, avsnitt &lt;br&gt;
4.4. &lt;br&gt;
76&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
från regionchefer till vårdare och yttrar sig framför allt på två sätt. &lt;br&gt;
För det första är det oklart för de flesta av de intervjuade om hur &lt;br&gt;
uppfyllelsen av målet mäts och om återfallen minskar. För det &lt;br&gt;
andra är det osäkert vilken påverkan Kriminalvården kan ha på återfallsfrekvensen&lt;br&gt;
. Chefer på högre nivåer pekar framför allt på andra &lt;br&gt;
aktörers medansvar, medan den vårdande personalen poängterar den &lt;br&gt;
intagnes eget ansvar att inte återfalla i brott. &lt;br&gt;
Ingen av de intervjuade har kunnat lämna någon referens till de &lt;br&gt;
mål som Kriminalvården har angett i sin verksamhetsplan för att &lt;br&gt;
uppnå det övergripande målet. Det antyder att chefer och medarbetare &lt;br&gt;
har svårt att se relationen mellan det övergripande målet &lt;br&gt;
och den faktiska verksamheten, så som den beskrivs i verksamhetsplanen. &lt;br&gt;
Resultatet från djupintervjuerna om vad målen innebär och hur &lt;br&gt;
de omsätts i Kriminalvårdens verksamhet bekräftas i enkätundersökningen. &lt;br&gt;
Endast 28 procent av medarbetarna instämmer i att &lt;br&gt;
Kriminalvården lever upp till målet att minska återfall i brott. 38 &lt;br&gt;
procent säger uttryckligen att de inte anser att Kriminalvården &lt;br&gt;
lever upp till målet. Däremot anser de allra flesta medarbetarna (ca &lt;br&gt;
85 procent) att Kriminalvården lever upp till myndighetens uppdrag &lt;br&gt;
och mål att verkställa straff på ett humant och säkert sätt. &lt;br&gt;
Figur 5.2 Utredningens enkätundersökning: Hur tycker du att Kriminalvården &lt;br&gt;
lever upp till följande mål? &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Instämmer Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
83 %&lt;br&gt;
85 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
5 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
… att utdömda påföljder&lt;br&gt;
verkställs på ett säkert&lt;br&gt;
sätt (n=1455)&lt;br&gt;
… att utdömda påföljder&lt;br&gt;
verkställs på ett humant&lt;br&gt;
sätt (n=1458)&lt;br&gt;
… att minska återfallen i&lt;br&gt;
brott (n=1424)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3) &lt;br&gt;
77&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 5.3 Utredningens enkätundersökning: Hur väl tycker du att Kriminalvården &lt;br&gt;
lever upp till följande mål: Att minska återfallen i brott? &lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
43 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
46 %&lt;br&gt;
25 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
23 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
20 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1257)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=500)&lt;br&gt;
Anstalt (n=924)&lt;br&gt;
Nord (n=142)&lt;br&gt;
Mitt (n=319)&lt;br&gt;
Stockholm (n=329)&lt;br&gt;
Syd (n=208)&lt;br&gt;
Väst (n=254) &lt;br&gt;
Öst (n=172)&lt;br&gt;
Total (1 424)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1257)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=500)&lt;br&gt;
Anstalt (n=924)&lt;br&gt;
Nord (n=142)&lt;br&gt;
Mitt (n=319)&lt;br&gt;
Stockholm (n=329)&lt;br&gt;
Syd (n=208)&lt;br&gt;
Väst (n=254) &lt;br&gt;
Öst (n=172)&lt;br&gt;
Total (1 424)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=168)&lt;br&gt;
Sammanfattningsvis visade undersökningen att Kriminalvården i &lt;br&gt;
större utsträckning behöver ge visionen, som de flesta verkar ha &lt;br&gt;
accepterat och förstått, ett innehåll. Den visade också att Kriminalvården &lt;br&gt;
i hög grad har misslyckats med att förklara vad man ska &lt;br&gt;
arbeta med och hur det ska gå till. Utredningen anser att de &lt;br&gt;
begrepp Kriminalvården arbetar med behöver definieras och sambanden &lt;br&gt;
bör förklaras. De mål som riksdagen och regeringen anger &lt;br&gt;
är vida till sin karaktär och förutsätter att fler än Kriminalvården &lt;br&gt;
engagerar sig i dem för att de ska kunna uppnås. För att minska &lt;br&gt;
återfall i brott krävs att varje individ som inte ska återfalla har en &lt;br&gt;
vilja att förändra sitt liv och att olika aktörer erbjuder individen en &lt;br&gt;
möjlighet att träna upp sin förmåga att leva ett liv utan brott. &lt;br&gt;
Kriminalvården är en av dessa aktörer. Kriminalvårdens medarbetare &lt;br&gt;
förefaller dock inte ha klart för sig vilken roll de förväntas fylla &lt;br&gt;
eller, framför allt, var gränserna för deras uppdrag går. Detta torde &lt;br&gt;
påverka hela myndighetens förutsättningar att uppfylla sina mål, &lt;br&gt;
dvs. att verka effektivt. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens ledning bör definiera gränserna för myndighetens &lt;br&gt;
uppdrag att minska återfallen i brott, t.ex. i verksamhetsplanen. &lt;br&gt;
En sådan förklaring torde kunna öka förutsättningarna för &lt;br&gt;
78&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
chefer och medarbetare i organisationen att förstå och uppfylla &lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål. &lt;br&gt;
I dag anser endast 35 procent av medarbetarna att Kriminalvårdens &lt;br&gt;
ledning är tydlig i sin kommunikation av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
mål. &lt;br&gt;
Figur 5.4 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
32 % 35 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4- &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Orsaken till att så är fallet går inte att härleda till att informationsspridningen &lt;br&gt;
generellt sett upplevs som dåligt. Nästan 60 procent av &lt;br&gt;
medarbetarna anser att informationstillgången om vad som händer &lt;br&gt;
på den egna arbetsplatsen och inom Kriminalvården i stort är bra, &lt;br&gt;
vilket är ett mycket gott resultat i förhållande till andra jämförbara &lt;br&gt;
undersökningar.29 Att medarbetarna ändå upplever målen som otydliga &lt;br&gt;
förefaller bero på att Kriminalvårdens ledning inte har lyckats &lt;br&gt;
omvandla de övergripande riktlinjerna till verksamhetsanknutna mål. &lt;br&gt;
29 Jfr. Synovates riksundersökning som beskrivs i avsnitt 1.4. &lt;br&gt;
79&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 5.5 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Jag har tillgång till den&lt;br&gt;
information jag behöver&lt;br&gt;
om vad som händer inom&lt;br&gt;
Kriminalvården (n=1489)&lt;br&gt;
Jag har tillgång till den&lt;br&gt;
information jag behöver&lt;br&gt;
om vad som händer inom&lt;br&gt;
häktet/anstalten (n=1489)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
56 % &lt;br&gt;
59 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
11 % &lt;br&gt;
Jag har tillgång till den &lt;br&gt;
information jag behöver om &lt;br&gt;
vad som händer inom &lt;br&gt;
häktet/anstalten (n=1489)&lt;br&gt;
Jag har tillgång till den &lt;br&gt;
information jag behöver om &lt;br&gt;
vad som händer inom &lt;br&gt;
Kriminalvården (n=1489)&lt;br&gt;
Figur 5.6 Utredningens enkätundersökning: Jag har tillgång till den &lt;br&gt;
information jag behöver om vad som händer inom häktet/ &lt;br&gt;
anstalten. &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
Instämmer Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
51 % &lt;br&gt;
53 % &lt;br&gt;
60 % &lt;br&gt;
85 % &lt;br&gt;
52 % &lt;br&gt;
64 % &lt;br&gt;
58 % &lt;br&gt;
56 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
23 % &lt;br&gt;
22 % &lt;br&gt;
19 % &lt;br&gt;
16 % &lt;br&gt;
4 % &lt;br&gt;
20 % &lt;br&gt;
14 % &lt;br&gt;
14 % &lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1317)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Nord (n=149)&lt;br&gt;
Mitt (n=330)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=222)&lt;br&gt;
Väst (n=260)&lt;br&gt;
Öst (n=182)&lt;br&gt;
Total (n=1489)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att det är ett uppenbart hinder mot att &lt;br&gt;
uppfylla målen om ledningen inte förmår kommunicera målen i &lt;br&gt;
organisationen. &lt;br&gt;
Kriminalvården har under år 2009 påbörjat ett internt informationsarbete &lt;br&gt;
kring visionen. Som utredningen visat har medarbetarna &lt;br&gt;
i organisationen redan god kunskap om visionen och t.ex. de &lt;br&gt;
förhållningssätt som visionen ska ge stöd till. Vad som saknas är &lt;br&gt;
kunskap om hur Kriminalvården i sin helhet ska operationalisera &lt;br&gt;
visionen. Utredningen föreslår därför att Kriminalvården knyter &lt;br&gt;
mätbara och realistiska mål till visionen. För detta krävs bra uppföljningsmöjligheter, &lt;br&gt;
bl.a. adekvata statistikverktyg. &lt;br&gt;
Även om förhållandena inte är helt jämförbara är det utredningens &lt;br&gt;
bedömning att Kriminalvården bör kunna hämta inspiration från &lt;br&gt;
Norge för att konkretisera och kommunicera innehållet i verksamhetsmålet &lt;br&gt;
”Bättre ut”. I september 2008 lämnade regeringen den &lt;br&gt;
senaste kriminalvårdspropositionen, kriminalomsorgsmelding, till &lt;br&gt;
Stortinget. Propositionen, som är en omfattande beskrivning av hur &lt;br&gt;
kriminalvården i Norge bör utvecklas, kommer att behandlas under &lt;br&gt;
hösten 2009. Ett huvudbudskap i propositionen är att effektiv &lt;br&gt;
straffverkställighet är avgörande för att bekämpa kriminalitet och att &lt;br&gt;
skapa ett tryggt samhälle. Verkställigheten ska ge förutsättningar att &lt;br&gt;
minska återfall i brott, vilket är särskilt svårt när hälften av alla &lt;br&gt;
domar är upp till två månaders fängelse. Därför krävs det större &lt;br&gt;
planmässighet och samverkan. Regeringen uttalade därför ett behov av &lt;br&gt;
en mer kunskapsbaserad kriminalvård, där enskilda händelser inte får &lt;br&gt;
vara grundstenarna i politiken.30 &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen ska se till att nya brott inte begås under &lt;br&gt;
straffverkställigheten, men säkerhetsnivån ska inte vara onödigt &lt;br&gt;
hög. Risken för återfall är stor bland dem som har avtjänat ett långt &lt;br&gt;
fängelsestraff utan en anpassad utslussning. Verkställighet som sker &lt;br&gt;
ute i samhället ger mer effektiv rehabilitering än om den sker i &lt;br&gt;
anstalt, vilket på lång sikt innebär en större trygghet.31 Frivården &lt;br&gt;
bör därför ges större kontrollmöjligheter, t.ex. genom elektronisk &lt;br&gt;
övervakning, för att garantera säkerheten även under verkställighet &lt;br&gt;
av straff utanför anstalt.32 &lt;br&gt;
De konkreta målen för den norska kriminalvården är att den &lt;br&gt;
som har avtjänat ett straff ska vara fri från sitt missbruk eller kunna &lt;br&gt;
kontrollera sitt drogbruk, ska ha någonstans att bo, ska kunna läsa, &lt;br&gt;
30 St.meld.nr. 37 (2007–2008), s. 7 f. &lt;br&gt;
31 St.meld.nr. 37 (2007–2008), s. 94 f. &lt;br&gt;
32 St.meld.nr. 37 (2007–2008), s. 98 f. &lt;br&gt;
81&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
skriva och räkna, ska ha en chans på arbetsmarknaden, ska kunna &lt;br&gt;
förhålla sig till familj, vänner och andra, ska ha modet att söka hjälp &lt;br&gt;
för problem som uppstår efter frigivningen och ska kunna klara sig &lt;br&gt;
själv. Dessa mål kan sägas vara en konkretiserad bild av den svenska &lt;br&gt;
Kriminalvårdens ”Bättre ut”. &lt;br&gt;
I Norge vill regeringen att Kriminalomsorgen ska arbeta efter en &lt;br&gt;
uttalad s.k. tillbakeføringsgaranti. Garantin anger vilka åtgärder, &lt;br&gt;
bl.a. utbildning, vägledning och sjukvård, som den intagne aktivt &lt;br&gt;
ska erbjudas under straffverkställigheten.33 Den norska regeringen &lt;br&gt;
har därmed också konkret omvandlat det övergripande målet att &lt;br&gt;
minska återfall i brott till en strategi, dvs. att en intagen har större &lt;br&gt;
förutsättningar att leva ett liv utan kriminalitet om hon eller han &lt;br&gt;
har sociala och yrkesmässiga färdigheter att t.ex. inneha ett arbete, &lt;br&gt;
ha någonstans att bo och kunna förhålla sig till andra människor. &lt;br&gt;
Inom ramen för strategin finns en uppföljningsbar målbild för vilka &lt;br&gt;
aktiviteter som ska erbjudas den intagne under dennes straffverkställighet. &lt;br&gt;
I Sverige förfogar Kriminalvården över frågan om hur myndigheten &lt;br&gt;
bäst kan uppnå de mål som riksdag och regering har ställt &lt;br&gt;
upp för verksamheten. Det övergripande målet, precis som i &lt;br&gt;
Norge, är att minska återfallen i brott. De grundläggande förutsättningarna &lt;br&gt;
för detta mål bör i Sverige vara desamma som i Norge, &lt;br&gt;
dvs. att vård, behandling, utbildning och social träning kan bidra till &lt;br&gt;
att en person inte återfaller i brott. Kriminalvården bör därför &lt;br&gt;
kunna hämta inspiration från det norska förslaget med en tillbakeføringsgaranti &lt;br&gt;
när myndigheten ska bryta ned visionen ”Bättre &lt;br&gt;
ut” till strategier och handlingsplaner. &lt;br&gt;
5.10.3 Det strategiska arbetet &lt;br&gt;
Bedömning: Det strategiska arbetet inom Kriminalvården &lt;br&gt;
behöver förbättras för att organisationen långsiktigt ska ha kraft &lt;br&gt;
att utvecklas på ett effektivt sätt. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården måste med utgångspunkt i verksamhetens &lt;br&gt;
övergripanden mål fastställa långsiktiga strategier för hur &lt;br&gt;
arbetet ska bedrivas och prioritetsordnas. Det gäller kärnverksamheten, &lt;br&gt;
dvs. hur det omvårdande arbetet, säkerheten och &lt;br&gt;
33 St.meld.nr. 37 (2007–2008), s. 173 ff. &lt;br&gt;
82&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
behandlingsarbetet ska utvecklas på lång sikt. Men det gäller &lt;br&gt;
även hur verksamhetsstödet, t.ex. rättsvården, IT-verksamheten &lt;br&gt;
och personalarbetet, ska utformas för att på bästa sätt främja &lt;br&gt;
Kriminalvårdens förmåga att uppnå verksamhetsmålen. &lt;br&gt;
Strategiska verktyg behövs för att omsätta organisationens vision i &lt;br&gt;
en konkret ”färdriktning”. Strategin handlar om vad organisationen &lt;br&gt;
ska göra respektive inte göra för att nå det långsiktiga målet. Eftersom &lt;br&gt;
målet sällan kan nås genom en enskild aktivitet anger strategin &lt;br&gt;
ofta både vilka aktiviteter som ska genomföras och i vilken tidsordning &lt;br&gt;
de ska ske. För Kriminalvårdens del handlar det bl.a. om &lt;br&gt;
att kunna omsätta visionen ”Bättre ut” i ett antal strategier och &lt;br&gt;
prioriteringar för att kunna nå visionen. &lt;br&gt;
Utredningen har av Kriminalvården begärt att få information om &lt;br&gt;
myndighetens olika strategier. Frågorna har bl.a. avsett Kriminalvårdens &lt;br&gt;
utvecklingsstrategi, kompetensförsörjningsstrategi och ITutvecklingsstrategi. &lt;br&gt;
Kriminalvården har under våren 2009 inte kunnat &lt;br&gt;
redovisa några sådana, uppdaterade strategier. Det pågår ett arbete &lt;br&gt;
med en utvecklingsplan, men den kommer enbart att omfatta behandlingsprogram &lt;br&gt;
och forskning. &lt;br&gt;
De danska och norska kriminalvårdsmyndigheterna, som utredningen &lt;br&gt;
har studerat särskilt, har däremot ett stort antal olika strategier. &lt;br&gt;
I Danmark sluter regeringen ett flerårigt avtal med kriminalvårdsmyndigheten&lt;br&gt;
. Avtalet kan i sig beskrivas som en strategi inom en &lt;br&gt;
rad olika fält. I Norge finns bl.a. en enhetsstruktursstrategi, en strategi &lt;br&gt;
avseende det kriminalvårdande arbetet, en strategi för arbetsdriften, en &lt;br&gt;
strategi avseende unga kriminella, en IT-strategi, en säkerhetsstrategi, &lt;br&gt;
en narkotikastrategi och en kommunikationsstrategi. &lt;br&gt;
Kriminalvården anger att den verksamhet som myndigheten &lt;br&gt;
bedriver är så komplex att den för utomstående är svår att förstå. &lt;br&gt;
Utredningen kan delvis hålla med om detta. Utredningen konstaterar &lt;br&gt;
att det är komplicerat att bedriva en verksamhet som har som &lt;br&gt;
utgångspunkt att individuella hänsyn ska tas för var och en av de &lt;br&gt;
klienter som organisationen möter, men det är inte alls unikt för &lt;br&gt;
Kriminalvården. Speciella förutsättningar gäller dock för Kriminalvården &lt;br&gt;
beroende på de rättsliga förutsättningarna, det tvång som &lt;br&gt;
utövas mot klienterna och klienterna som sådana. Utredningen &lt;br&gt;
konstaterar att i Kriminalvården, där det råder så speciella omständigheter &lt;br&gt;
och där myndigheten har möjlighet att vidta mycket integritetsingripande &lt;br&gt;
åtgärder mot klienterna, är det särskilt viktigt att &lt;br&gt;
83&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
ramarna för verksamheten är givna. Det gör det också särskilt &lt;br&gt;
angeläget att de strategiska förutsättningarna för verksamheten är &lt;br&gt;
genomarbetade och kända, såväl internt i organisationen som externt. &lt;br&gt;
De vardagliga problemen hamnar i fokus &lt;br&gt;
Kriminalvården ställs dagligen inför ett otal problem av operativ &lt;br&gt;
art, eftersom verksamheten är så stor och omfattar över 9 600 &lt;br&gt;
anställda, 2 000 intagna i häkte, 5 000 intagna i anstalt och ca 14 300 &lt;br&gt;
frivårdsklienter. Det kriminalvårdande uppdraget är som sådant &lt;br&gt;
krävande, eftersom det bl.a. omfattar intagna med missbruks och/eller &lt;br&gt;
psykiska problem och intagna som har andra värderingar &lt;br&gt;
och syn på auktoriteter än som råder i samhället i stort. Det är &lt;br&gt;
viktigt att chefer inom Kriminalvården har förmåga att möta de &lt;br&gt;
behov av stöd som personalen har i både det klientnära arbetet och &lt;br&gt;
kring andra frågor om verksamheten. Det bästa sättet att ge sådant &lt;br&gt;
stöd är en sammansatt blandning av operativt, taktiskt och strategiskt &lt;br&gt;
ledarskap. I frånvaro av långsiktiga strategier förefaller Kriminalvården &lt;br&gt;
”fastna” i operativa frågor. Bara 34 procent av medarbetarna &lt;br&gt;
anser att Kriminalvårdens ledning agerar i enlighet med myndighetens &lt;br&gt;
vision. &lt;br&gt;
84&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Figur 5.7 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer påståendet? &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Agerar i enlighet med&lt;br&gt;
Kriminalvårdens vision&lt;br&gt;
(n=1288)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
30 % 34 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att det finns en tendens från Kriminalvårdens &lt;br&gt;
högsta ledning att ägna förhållandevis stor uppmärksamhet &lt;br&gt;
åt operativa beslut på detaljnivå ute i organisationen. Även om &lt;br&gt;
detta ibland kan vara motiverat leder det till osäkerhet i organisationen. &lt;br&gt;
Det är utredningens uppfattning att generaldirektören och &lt;br&gt;
Kriminalvårdens ledning i övrigt i huvudsak bör ägna sig åt långsiktiga &lt;br&gt;
och strategiska frågor. Den långtgående delegation som finns &lt;br&gt;
på pappret bör tillämpas konsekvent också i praktiken. Det leder till &lt;br&gt;
ökad tydlighet och ett större ansvarstagande ute i organisationen. &lt;br&gt;
Behovet av strategier &lt;br&gt;
Utredningen anser att det finns ett behov av långsiktiga rättesnören &lt;br&gt;
inom ramen för myndighetens strategier. Det är svårt att bedriva &lt;br&gt;
ett långsiktigt arbete när den allra högsta nivån i myndigheten i hög &lt;br&gt;
grad arbetar med olika frågor på detaljnivå. &lt;br&gt;
Enmyndighetsreformen torde i det sammanhanget kunna spela &lt;br&gt;
en väsentlig roll för att förbättra och lyfta fram det strategiska &lt;br&gt;
arbetet. Inom Kriminalvården beskrivs det som att enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
har haft en begränsad påverkan på det klientnära arbetet &lt;br&gt;
och i synnerhet har koncentrerats på strukturfrågor. Som tidigare &lt;br&gt;
85&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
har nämnts har enmyndighetsreformen dock gett Kriminalvården &lt;br&gt;
organisatoriska förutsättningar att bedriva ett gemensamt och &lt;br&gt;
systematiskt strategiskt arbete. Enligt utredningens intervju- och &lt;br&gt;
enkätundersökning har tydligheten i organisationen generellt sett &lt;br&gt;
blivit större sedan enmyndighetsreformen. De flesta anser att &lt;br&gt;
reformen var positiv, men att den också har lett till att skapa hinder &lt;br&gt;
som tidigare inte fanns. &lt;br&gt;
Inom flera områden bedrivs det i dag fortfarande ett omställningsarbete, &lt;br&gt;
t.ex. genom nationell samordning och utveckling. Enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
har även påverkat det klientnära arbetet på &lt;br&gt;
flera sätt. Inom t.ex. det rättsliga området har enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
medfört en översyn av myndighetens föreskrifter, vilken &lt;br&gt;
kommer att förnyas när den nya kriminalvårdslagstiftningen träder &lt;br&gt;
i kraft. &lt;br&gt;
Just nu underlättas myndighetens framåtskridande arbete av att &lt;br&gt;
myndigheten fortfarande håller på att formera sig efter enmyndighetsreformen. &lt;br&gt;
Flera av cheferna på huvudkontoret och i regionerna &lt;br&gt;
är nya och intresserade av att driva sina verksamhetsområden &lt;br&gt;
framåt. Den nya organisationen tilltalar en inneboende förändringsvilja &lt;br&gt;
hos medarbetarna. &lt;br&gt;
På litet längre sikt kommer sådana effekter av enmyndighetsreformsarbetet &lt;br&gt;
att mattas av. I det skedet är det ännu viktigare än &lt;br&gt;
nu att det finns en strategisk inriktning för verksamheten. &lt;br&gt;
Prognos och underskott &lt;br&gt;
Kriminalvården har i budgetunderlaget för år 2010 lämnat dels en &lt;br&gt;
prognos för behovet av ytterligare anstalts- och häktesplatser, dels &lt;br&gt;
en ekonomisk prognos fram till år 2012. Prognosen för antalet &lt;br&gt;
platser pekar mot en brist på 1 818 platser i häkten och anstalter &lt;br&gt;
fram till år 2012. Det prognostiserade ackumulerade driftsunderskottet &lt;br&gt;
till och med år 2012 är drygt 5 300 mnkr. Någon plan för &lt;br&gt;
att åstadkomma en budget i balans eller för att på kort sikt34 uppnå &lt;br&gt;
tillräckligt många platser har inte redovisats. Det framgår inte &lt;br&gt;
heller att Kriminalvården skulle arbeta med effektivisering eller &lt;br&gt;
besparing på något annat sätt.35 Problemet placeras således ”i &lt;br&gt;
regeringens knä”. &lt;br&gt;
34 Enligt Kriminalvården tar det 6–8 år att bygga en ny anstalt. Se SOU 2009:13. &lt;br&gt;
35 Kriminalvården, Budgetunderlag 2010. &lt;br&gt;
86&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
I frånvaro av någon analys framstår de behov Kriminalvården &lt;br&gt;
redovisar för verksamheten snarast som en oprioriterad ”önskelista”, &lt;br&gt;
bl.a. vill myndigheten bygga två ofinansierade storanstalter, &lt;br&gt;
göra sig av med ett antal anstalter som anses för gamla36 och göra &lt;br&gt;
grundutbildningen dubbelt så lång.37 &lt;br&gt;
Utredningens uppfattning är att det finns en stor potential för &lt;br&gt;
Kriminalvården att utveckla förmågan att lämna fördjupade analyser &lt;br&gt;
till regeringen med avseende på den egna verksamheten och inte &lt;br&gt;
minst ta fram förslag och beskrivningar av de konsekvenser som &lt;br&gt;
kan bli följden av olika vägval. En sådan förmåga förutsätter dock &lt;br&gt;
att Kriminalvården i större utsträckning utgår från fastlagda strategiska &lt;br&gt;
utgångspunkter för sin verksamhet. Långsiktighet och helhetssyn &lt;br&gt;
är viktiga perspektiv. Att även regeringen behöver förstärka &lt;br&gt;
sin styrning av Kriminalvården återkommer utredningen till i kapitel &lt;br&gt;
9. &lt;br&gt;
För att långsiktigt driva verksamheten effektivt, dvs. att inte &lt;br&gt;
ständigt tvingas vidta korrigerande åtgärder, krävs ett strategiskt &lt;br&gt;
ramverk som organisationen kan förhålla sig till. Det gäller i &lt;br&gt;
synnerhet Kriminalvården, för vilken de övergripande målen ger &lt;br&gt;
utrymme för olika tolkningar av hur verksamheten ska bedrivas. &lt;br&gt;
Strategier är nödvändiga inom både kärnverksamheten och för de &lt;br&gt;
verksamhetsstödjande funktionerna, t.ex. rättsvården, IT-verksamheten &lt;br&gt;
och för personalarbetet. Strategierna bör dels klargöra hur de &lt;br&gt;
olika delarna i verksamheten ska fungera tillsammans för att uppnå &lt;br&gt;
de övergripande målen, dels ange vilka delar som vid olika tillfällen &lt;br&gt;
ska prioriteras. &lt;br&gt;
5.10.4 Verksamhetsplanering &lt;br&gt;
Bedömning: Verksamhetsplaneringsprocessen medger ett rimligt &lt;br&gt;
inflytande från olika grupper i myndigheten. &lt;br&gt;
Egenkontrollen bör utvecklas och i ännu större utsträckning &lt;br&gt;
knytas till verksamhetsmålen och arbetet för att uppfylla dem. &lt;br&gt;
Ebbemodellen understödjer inte att tydliga mål sätts och &lt;br&gt;
följs upp på detaljerad nivå. Att någon egentlig utveckling inte &lt;br&gt;
sker av Ebbemodellen förstärker detta problem. Konkreta och &lt;br&gt;
nedbrutna mål samt uppföljning av dessa är i första hand en ledningsfråga, &lt;br&gt;
men kräver gemensamma utgångspunkter. &lt;br&gt;
36 Se SOU 2008:71. &lt;br&gt;
37 Se Kriminalvården, Budgetunderlag 2010. &lt;br&gt;
87&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Topp- och detaljstyrningen är i dag så framträdande att den &lt;br&gt;
försämrar förutsättningarna för effektivt lokalt arbete, hämmar &lt;br&gt;
möjligheterna för chefer att effektivt leda sina medarbetare och &lt;br&gt;
innebär att personalen inte upplever att ledningen har något &lt;br&gt;
förtroende för deras kompetens. Endast 11 procent av &lt;br&gt;
medarbetarna anser att ledningen planerar förändringar med god &lt;br&gt;
framförhållning. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör förbättra myndighetens ledningssystem. &lt;br&gt;
Verksamhetsplanen &lt;br&gt;
Kriminalvårdens planeringsprocess sker på ett för myndigheterna &lt;br&gt;
relativt traditionellt sätt. Planeringsprocessen ger ett visst utrymme &lt;br&gt;
för delaktighet genom samråd under arbetet med verksamhetsplanen. &lt;br&gt;
Enligt utredningens uppfattning är det viktigt att det under &lt;br&gt;
planeringen ges så stort utrymme som möjligt för med- och påverkan &lt;br&gt;
från alla nivåer inom organisationen. Planverket förbättras av &lt;br&gt;
bidrag med olika perspektiv, samtidigt som förståelsen för planerna &lt;br&gt;
fördjupas. Med en större förståelse och ett högre engagemang för &lt;br&gt;
planerna ges förutsättningar för en högre måluppfyllelse. &lt;br&gt;
Myndigheten har i anslutning till de två stora reformer som har &lt;br&gt;
genomförts under de senaste åren, dvs. säkerhetsuppgraderingen &lt;br&gt;
och enmyndighetsreformen, tillämpat viss s.k. överstyrning. Det &lt;br&gt;
innebär att ledningen fokuserar och styr mer inom sakområdet än &lt;br&gt;
vad det avsedda målet egentligen ger anledning till. Syftet med &lt;br&gt;
överstyrningen är att få en hel, stor organisation att ledas in på &lt;br&gt;
vägen mot målet. Svårigheten med överstyrning är att beräkna när &lt;br&gt;
det är lämpligt att plana ut och vända fokus mot ett nytt område, &lt;br&gt;
men ändå uppnå målet. Redan hösten 2006, dvs. drygt ett och ett &lt;br&gt;
halvt år efter den stora säkerhetsuppgraderingen hade påbörjats, &lt;br&gt;
uttalade regeringen att en lång tids fokus på säkerhet ställde krav på &lt;br&gt;
en vidare fokusering även på övrigt verksamhetsinnehåll.38 &lt;br&gt;
Vid enmyndighetsreformen minskade i flera fall delegationen. &lt;br&gt;
Fler beslut skulle fattas av högre chefer, vilket skulle förstärka &lt;br&gt;
rättsenligheten och samordningen.39 &lt;br&gt;
38 prop. 2006/07:1, s. 62. Samma krav har upprepats i budgetpropositionerna för åren 2008 &lt;br&gt;
och 2009. &lt;br&gt;
39 Se mer om detta nedan i avsnitt 5.10.7. &lt;br&gt;
88&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
I nuläget har styrningen för att uppnå en högre likformighet i &lt;br&gt;
enlighet med enmyndighetsreformen och för att uppnå målen med &lt;br&gt;
säkerhetsuppgraderingen mindre utrymme i Kriminalvårdens verksamhetsplan. &lt;br&gt;
Den svaga kopplingen mellan vision, övergripande &lt;br&gt;
mål och verksamhetsplan har tidigare kommenterats i avsnitten &lt;br&gt;
5.10.2 och 5.10.3. &lt;br&gt;
Uppföljning av verksamhetens mål &lt;br&gt;
De funktioner som har inrättats i Kriminalvården för egenkontroll &lt;br&gt;
och uppföljning, dvs. främst verksamhetscontrollerfunktionen och &lt;br&gt;
internrevisionen, förefaller ha förutsättningar att bidra till en &lt;br&gt;
effektiv styrning och kontroll av verksamheten. &lt;br&gt;
Internrevisionen har nyligen ombildats och det finns anledning &lt;br&gt;
att tro att ambitionsnivån kan höjas ytterligare. Huvuddelen av år &lt;br&gt;
2008 ägnades till uppföljning av gamla revisioner, som inte slutligt &lt;br&gt;
hade behandlats. Nu har detta arbete avslutats och fokus kan vändas &lt;br&gt;
mot att genomföra nya granskningar av verksamheten. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att controllerfunktionen har utvecklats &lt;br&gt;
för varje år sedan den enmyndighetsreformen genomfördes och &lt;br&gt;
formerna för controllerfunktionen beslutades. Det sker nu bl.a. &lt;br&gt;
systematisk uppföljning av tidigare iakttagelser. Det är dock av &lt;br&gt;
väsentlig betydelse att egenkontrollen används på ett sätt för att klarlägga &lt;br&gt;
vad som krävs för att resultaten ska förbättras. Egenkontrollen &lt;br&gt;
kan då även användas för att bedöma vilka resultatnivåer som är &lt;br&gt;
rimliga i förhållande till de tillgängliga resurserna. &lt;br&gt;
Utredningen bedömer att det finns förutsättningar för Kriminalvården &lt;br&gt;
att ännu tydligare knyta egenkontrollen till myndighetens mål och &lt;br&gt;
resultatstyrning. &lt;br&gt;
Nedbrutna mål och uppföljning saknas &lt;br&gt;
Så som verksamhetsplaneringen nu är utformad får den mycket &lt;br&gt;
kritik i utredningens intervju- och enkätundersökning. Endast ca &lt;br&gt;
hälften av medarbetarna anser att målen för de individuella prestationerna &lt;br&gt;
respektive målen för arbetsgruppen är tydliga. Samtidigt &lt;br&gt;
anser två av tio av de tillfrågade att målen inte är tydliga. Bland &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörerna är andelen positiva något högre. 64 &lt;br&gt;
89&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
procent av kriminalvårdsinspektörerna anser att de har tydliga individuella &lt;br&gt;
mål. &lt;br&gt;
När det gäller uppföljningen av målen är resultatet ännu lägre. &lt;br&gt;
Endast en av fyra anser att de individuella målen respektive målen &lt;br&gt;
för arbetsgruppen följs upp. Cirka fyra av tio anser inte det. Resultaten &lt;br&gt;
i utredningens enkätundersökning är betydligt lägre än i jämförbara &lt;br&gt;
studier i andra organisationer.40 &lt;br&gt;
Figur 5.8 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Hur vi når målen för&lt;br&gt;
arbetsgruppen/arbetslaget&lt;br&gt;
följs upp regelbundet.&lt;br&gt;
(n=1485)&lt;br&gt;
Målen för min&lt;br&gt;
arbetsgrupp/mitt arbetslag&lt;br&gt;
är tydliga. (n=1482)&lt;br&gt;
Mina individuella mål följs&lt;br&gt;
upp regelbundet. (n=1477)&lt;br&gt;
Mina individuella mål i&lt;br&gt;
arbetet är tydliga (n=1483)&lt;br&gt;
And el negativa (1-2) Andel po sitiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
51 % &lt;br&gt;
26 % &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
27 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
21 % &lt;br&gt;
42 % &lt;br&gt;
21 % &lt;br&gt;
39 % &lt;br&gt;
Mina individuella mål i &lt;br&gt;
arbetet är tydliga (n=1483)&lt;br&gt;
Mina individuella mål följs &lt;br&gt;
upp regelbundet (n=1477)&lt;br&gt;
Målen för min arbetsgrupp/ &lt;br&gt;
mitt arbetslag är tydliga &lt;br&gt;
(n=1482)&lt;br&gt;
Hur vi når målen för arbetsgruppen/arbetslaget &lt;br&gt;
följs upp &lt;br&gt;
regelbundet (n=1485)&lt;br&gt;
40 Jfr. Synovates riksundersökning som beskrivs i avsnitt 1.4. &lt;br&gt;
90&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Figur 5.9 Utredningens enkätundersökning: Mina individuella mål i arbetet &lt;br&gt;
är tydliga. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5 &lt;br&gt;
50 % &lt;br&gt;
43 % &lt;br&gt;
53 % &lt;br&gt;
47 % &lt;br&gt;
64 % &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
56 % &lt;br&gt;
52 % &lt;br&gt;
51 % &lt;br&gt;
25 % &lt;br&gt;
22 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
19 % &lt;br&gt;
13 % &lt;br&gt;
23 % &lt;br&gt;
16 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
21 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
20 % &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
52% &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1312)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=530)&lt;br&gt;
Anstalt (n=953)&lt;br&gt;
Nord (n=149)&lt;br&gt;
Mitt (n=326)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=223)&lt;br&gt;
Väst (n=258)&lt;br&gt;
Öst (n=181)&lt;br&gt;
Total (n=1483)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=171)&lt;br&gt;
Eftersom målbilden är svag och uppföljning uteblir är det svårt för &lt;br&gt;
personalen att prioritera mellan sina arbetsuppgifter. Det förstärks &lt;br&gt;
även av att arbetsuppgifterna är otydligt definierade. Endast en &lt;br&gt;
tredjedel av medarbetarna anser att de kan prioritera mellan arbetsuppgifterna. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att det självfallet är svårt för &lt;br&gt;
den enskilde att förlägga sin arbetstid på ett för Kriminalvården &lt;br&gt;
effektivt sätt om inte arbetsuppgifterna är definierade, om det inte &lt;br&gt;
finns mål för arbetet och det inte är möjligt att prioritera mellan &lt;br&gt;
olika arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
91&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 5.10 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för&lt;br&gt;
mig vilket ansvar &lt;br&gt;
Jag har möjlighet att&lt;br&gt;
prioritera &lt;br&gt;
Vi har en bra fördelning av&lt;br&gt;
arbetsuppgifterna &lt;br&gt;
Jag har tydligt&lt;br&gt;
definierande &lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
10 %&lt;br&gt;
54 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
71 %&lt;br&gt;
Jag har tydligt definierade &lt;br&gt;
arbetsuppgifter (n=1490)&lt;br&gt;
Vi har en bra fördelning av &lt;br&gt;
arbetsuppgifterna i min &lt;br&gt;
arbetsgrupp/mitt arbetslag &lt;br&gt;
(n=1485)&lt;br&gt;
Jag har möjlighet att prioritera &lt;br&gt;
mellan mina arbetsuppgifter &lt;br&gt;
(n=1488)&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig &lt;br&gt;
vilket ansvar jag har (n=1487)&lt;br&gt;
Såsom Ebbemodellen har presenterats för utredningen kan slutsatsen &lt;br&gt;
dras att den i dag inte är avpassad för att kunna sätta och &lt;br&gt;
följa upp nedbrutna mål på arbetsgrupps- och individuell nivå. Ebbemodellen &lt;br&gt;
tillkom på Mariestadsanstalten som ett sätt att på anstaltsnivån &lt;br&gt;
kunna hålla reda på uppdrag och uppföljningar. Den ursprungliga &lt;br&gt;
tanken var således att modellen skulle användas för &lt;br&gt;
styrning med relativt hög detaljrikedom. Nu har modellen skalats &lt;br&gt;
upp till en nationell nivå, men själva modellen förstärker den form &lt;br&gt;
av detaljerad styrning som Kriminalvårdens ledning kritiseras för i &lt;br&gt;
utredningens intervju- och enkätundersökning. &lt;br&gt;
Eftersom det inte sker någon utveckling av modellen kan denna, &lt;br&gt;
såvitt utredningen kan finna, inte i dag användas för den typ av &lt;br&gt;
målstyrning och uppföljning som utredningen förordar och som &lt;br&gt;
efterfrågas inom organisationen. Kriminalvården bör därför förbättra &lt;br&gt;
myndighetens ledningssystem, dvs. de metoder Kriminalvården &lt;br&gt;
använder för att uppnå de övergripande målen. Det handlar &lt;br&gt;
dels om, vilket har påpekats tidigare, att konkretisera verksamhets och &lt;br&gt;
aktivitetsmålen, dels om att systematiskt förbättra verksamhetsprocesserna. &lt;br&gt;
Det handlar om allt från riskanalyser, mätningar &lt;br&gt;
kopplade till relevanta mått och nyckeltal, insamling av förbättringsidéer &lt;br&gt;
till ledningens beslut om mål och handlingsplaner. Ledningssystemet &lt;br&gt;
ska på alla nivåer i organisationen besvara frågorna; &lt;br&gt;
92&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
vem ska göra vad, hur och när? Ledningssystemet ska möjliggöra för &lt;br&gt;
alla att ta ansvar för att uppnå verksamhetens mål genom ett adekvat &lt;br&gt;
uppföljningssystem. &lt;br&gt;
Kritik mot detaljstyrning &lt;br&gt;
Den allra främsta kritiken i utredningens intervju- och enkätundersökning &lt;br&gt;
riktas mot den topp- och detaljstyrning i enskilda frågor &lt;br&gt;
som Kriminalvårdens ledning genomdriver. Ledningen uppfattas &lt;br&gt;
styra i detalj hur uppdrag ska genomföras. Möjligheterna för regionerna &lt;br&gt;
och verksamhetsområdena att omprioritera eller att göra &lt;br&gt;
förändringar i själva genomförandet av åtgärderna är mycket kringskurna. &lt;br&gt;
Flera regionchefer uppger i intervjuerna att de inte har &lt;br&gt;
någon möjlighet att påverka beslut eller uppdrag ens i myndighetens &lt;br&gt;
ledningsgrupp, utan enbart deltar för att vidarebefordra kunskap &lt;br&gt;
om besluten till verksamheten. &lt;br&gt;
Ett utslag av detaljstyrningen är att ett stort antal uppdrag ges i &lt;br&gt;
konkurrens med åliggandena i verksamhetsplanen, men att någon &lt;br&gt;
prioritering inte sker. Uppdragen kommer också med för kort &lt;br&gt;
framförhållning. Kriminalvårdschefer har beskrivit att de ”mailbombas” &lt;br&gt;
från huvudkontoret. Många åtgärder ska genomföras på &lt;br&gt;
kort tid, till förfång för den långsiktiga utvecklingen av verksamhet &lt;br&gt;
och medarbetare. &lt;br&gt;
I enkätundersökningen bedömer 11 procent av medarbetarna att &lt;br&gt;
Kriminalvårdens ledning planerar förändringar i verksamheten med &lt;br&gt;
god framförhållning. Av medarbetarna anser 16 procent att Kriminalvårdens &lt;br&gt;
ledning visar förtroende för medarbetarnas kompetens. &lt;br&gt;
Resultatet är exceptionellt lågt i jämförelse med motsvarande undersökningar &lt;br&gt;
i andra organisationer.41 &lt;br&gt;
41 Jfr. Synovates riksundersökning som beskrivs i avsnitt 1.4. &lt;br&gt;
93&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 5.11 Utredningens enkätundersökning: Kriminalvårdens högsta &lt;br&gt;
ledning planerar förändringar i verksamheten med god framförhållning. &lt;br&gt;
60 %&lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
8 %&lt;br&gt;
8 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
15 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
8 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
64 %&lt;br&gt;
64 %&lt;br&gt;
59 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
57 %&lt;br&gt;
64 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
68 %&lt;br&gt;
62 %&lt;br&gt;
59 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1131)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=465)&lt;br&gt;
Anstalt (n=845)&lt;br&gt;
Nord (n=128)&lt;br&gt;
Mitt (n=292)&lt;br&gt;
Stockholm (n=294)&lt;br&gt;
Syd (n=190)&lt;br&gt;
Väst (n=235)&lt;br&gt;
Öst (n=161)&lt;br&gt;
Total (n=1300)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=166)&lt;br&gt;
Figur 5.12 Utrednings enkätundersökning: Kriminalvårdens högsta ledning &lt;br&gt;
visar förtroende för medarbetarnas kompetens. &lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
20 %&lt;br&gt;
18 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
23 %&lt;br&gt;
57 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
58 %&lt;br&gt;
61 %&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
59 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
50 %&lt;br&gt;
65 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
15 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1 149)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=465)&lt;br&gt;
Anstalt (n=849)&lt;br&gt;
Nord (n=122)&lt;br&gt;
Mitt (n=292)&lt;br&gt;
Stockholm (n=313) &lt;br&gt;
Syd (n=191)&lt;br&gt;
Väst (n=233)&lt;br&gt;
Öst (n=163)&lt;br&gt;
Total (n=1 314)&lt;br&gt;
An del negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=166)&lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att det finns ett utbrett missnöje med det &lt;br&gt;
sätt som verksamheten planeras och leds. Om det saknas ett strate94&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
giskt ramverk är det nödvändigt att även kortsiktiga mål prioritetsordnas &lt;br&gt;
och resurssätts av ledningen. När så inte sker kan det få till &lt;br&gt;
konsekvens att godtyckliga prioriteringar sker ute i verksamheten, &lt;br&gt;
vilket kan hämma effektiviteten. Inom Kriminalvården är den &lt;br&gt;
risken dock liten då detaljstyrningen är så omfattande. Det är helt &lt;br&gt;
enkelt inte möjligt att anpassa genomförandet av ett uppdrag till &lt;br&gt;
det lokala behovet. En detaljstyrning från ledningen riskerar istället &lt;br&gt;
att få effekten att chefer i alla led ”kvävs” i uppdrag, förankringsprocessen &lt;br&gt;
upphör och medarbetarna känner en låg delaktighet i &lt;br&gt;
verksamheten. &lt;br&gt;
Från ett effektivitetsperspektiv innebär den nuvarande detaljstyrningen &lt;br&gt;
bl.a. att resurser används för att uppfylla beslut oavsett &lt;br&gt;
om det finns något lokalt behov eller inte. Om det hade funnits &lt;br&gt;
större handlingsutrymme hade resurserna istället kunna koncentreras &lt;br&gt;
till att förbättra de områden där det finns konstaterade lokala &lt;br&gt;
brister. Detaljstyrningen kan också få till följd att medarbetarna &lt;br&gt;
blir passiva och oengagerade, vilket antingen kan leda till att de inte &lt;br&gt;
gör sitt bästa på arbetet eller att de slutar sin anställning och måste &lt;br&gt;
ersättas. &lt;br&gt;
Utredningen kan inte dra någon annan slutsats än att det är &lt;br&gt;
nödvändigt att Kriminalvården ser över och förändrar sin styrningsprocess&lt;br&gt;
. I den nuvarande styrningen finns det brister med &lt;br&gt;
avseende på förmågan att besluta om prioriteringar. Samtidigt pekar &lt;br&gt;
utredningens enkätundersökning på att medarbetarna upplever att &lt;br&gt;
myndighetens ledning genom den nuvarande styrningsformen visar &lt;br&gt;
misstroende för deras duglighet. Kriminalvården måste därför gå över &lt;br&gt;
till en mål- och resultatstyrningsmodell som tillåter större självständighet. &lt;br&gt;
I annat fall kommer verksamheten inte att kunna bedrivas &lt;br&gt;
effektivt, samtidigt som kostnaderna med anledning av personalomsättning, &lt;br&gt;
dvs. för nyrekrytering och utbildning kommer att vara &lt;br&gt;
höga. &lt;br&gt;
5.10.5 Egenkontroll och tillsyn &lt;br&gt;
Bedömning: En effektiv tillsynsverksamhet och egenkontroll är &lt;br&gt;
en förutsättning för att rättsäkerheten och en hög effektivitet ska &lt;br&gt;
kunna upprätthållas. Tillsynen och egenkontrollen av kriminalvårdsverksamheten &lt;br&gt;
bör förstärkas. &lt;br&gt;
Det finns ett behov av en externt och oberoende tillsynsorgan &lt;br&gt;
95&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
som utför en systematisk och löpande granskning av Kriminalvården&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör förbättra myndighetens egenkontroll &lt;br&gt;
t.ex. genom att tydligare definiera olika funktioners &lt;br&gt;
ansvar och mandat. Arbetet bör systematiseras med utgångspunkt &lt;br&gt;
från myndighetsgemensamma riktlinjer och kvalitetsmått. &lt;br&gt;
Regeringen bör inrätta en särskild tillsynsmyndighet för &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet. &lt;br&gt;
En viktig utgångspunkt för regeringen vid bildandet av Kriminalvården &lt;br&gt;
var att det i den nya organisationen skulle finnas möjligheter &lt;br&gt;
att förstärka tillsynen och därigenom bidra till organisationens &lt;br&gt;
förmåga att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. Regeringen &lt;br&gt;
angav att bestämmelser om hur tillsynsverksamheten ska vara utformad &lt;br&gt;
borde föras in i den nya myndighetens instruktion eller i &lt;br&gt;
annan förordning.42 I Kriminalvårdens instruktion saknas i dag &lt;br&gt;
sådana bestämmelser, men enligt 4 § fjärde punkten myndighetsförordningen &lt;br&gt;
(2007:515) ska en myndighets ledning säkerställa att &lt;br&gt;
det vid myndigheten finns en intern styrning och kontroll som &lt;br&gt;
fungerar på ett betryggande sätt. Med intern styrning och kontroll &lt;br&gt;
avses den process som syftar till att myndigheten med rimlig säkerhet;43 &lt;br&gt;
1. uppnår en effektiv verksamhet, &lt;br&gt;
2. efterlever lagar, förordningar och andra regler samt &lt;br&gt;
3. lämnar en tillförlitlig redovisning och rättvisande rapportering av &lt;br&gt;
verksamheten. &lt;br&gt;
Myndighetens ledning ansvarar enligt myndighetsförordningen &lt;br&gt;
(2007:515) inför regeringen för verksamheten och ska se till att den &lt;br&gt;
bedrivs effektivt och enligt gällande rätt, att den redovisas på ett &lt;br&gt;
tillförlitligt och rättvisande sätt samt att myndigheten hushållar väl &lt;br&gt;
med statens medel. En riskanalys ska enligt förordningen (2007:603) &lt;br&gt;
om intern styrning och kontroll göras i syfte att identifiera &lt;br&gt;
omständigheter som utgör risk för att dessa krav inte fullgörs. &lt;br&gt;
Enligt förordningen ska myndigheten också inrätta intern revision &lt;br&gt;
och årligen lämna en försäkran för att kontrollen är betryggande. &lt;br&gt;
42 prop. 2004/05:176, s. 52. &lt;br&gt;
43 Ds 2006:15, s. 54 ff. &lt;br&gt;
96&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
En väsentlig del av Kriminalvårdens egenkontroll sker för att &lt;br&gt;
säkerställa att de intagnas författningsenliga rättigheter efterlevs. &lt;br&gt;
FN:s och Europarådets tortyrkommittéer utför inspektioner men &lt;br&gt;
dessa är mer inriktade på specifika frågor knutna framför allt till de &lt;br&gt;
mänskliga fri- och rättigheterna. Häktena och fängelserna är slutna &lt;br&gt;
miljöer och de intagna har endast en begränsad och ofta övervakad &lt;br&gt;
kontakt med omvärlden vilket gör att de får svårare att ta tillvara &lt;br&gt;
sina rättigheter. Inskränkningen av de intagnas friheter och den &lt;br&gt;
slutna miljön gör att det måste finnas garantier för att de intagnas &lt;br&gt;
rättssäkerhet och rättstrygghet kan upprätthållas i häktena och i &lt;br&gt;
anstalterna så att förtroendet för Kriminalvården kan upprätthållas. &lt;br&gt;
Det är därvid av fundamental betydelse att det inte bara finns tydliga &lt;br&gt;
regler och rutiner för hur verksamheten ska bedrivas utan &lt;br&gt;
också klara regler och ett utpekat ansvar för kontrollen av denna. &lt;br&gt;
Egenkontroll &lt;br&gt;
Controllerfunktionen och internrevisionen har ett särskilt ansvar &lt;br&gt;
för egenkontrollen inom Kriminalvården enligt en av myndigheten &lt;br&gt;
fastställd årlig plan. De har inte något eget uttalat mandat att, utöver &lt;br&gt;
vad som framgår av planen, besluta om granskningar. Verksamhetscheferna &lt;br&gt;
har ett ansvar att följa upp den egna verksamheten. &lt;br&gt;
Enheterna vid huvudkontoret ska samordna och utveckla myndighetens &lt;br&gt;
verksamhet inom det egna ansvarsområdet, men något &lt;br&gt;
uttryckligt ansvar för uppföljning och utvärdering har de inte. &lt;br&gt;
Den rättsliga tillsynen bör väsentligen inriktas på att granska &lt;br&gt;
handläggningen av enskilda ärenden. Kriminalvården har inte pekat &lt;br&gt;
ut var ansvaret för den rättsliga egenkontrollen ligger. Det torde &lt;br&gt;
innebära att denna ska ske inom ramen för den löpande uppföljning &lt;br&gt;
som respektive chef och möjligen rättsenheten ska bedriva. Även &lt;br&gt;
om en sådan egenkontroll bedrivs inom några regioner är inte &lt;br&gt;
kontrollen systematiserad och det saknas nationella kvalitetsmått &lt;br&gt;
om på vilket sätt verksamheten ska bedrivas. &lt;br&gt;
En förutsättning för att kunna bedriva en rättssäker egenkontroll &lt;br&gt;
är att det finns en möjlighet att i efterhand granska och &lt;br&gt;
följa upp vidtagna åtgärder och meddelade beslut. Det gäller i &lt;br&gt;
synnerhet beslut om tvångs- och våldsanvändning mot de intagna. &lt;br&gt;
Utredningen återkommer till den frågan i kapitel 8, men det kan &lt;br&gt;
här konstateras att det inte finns någon författningsenlig skyldighet &lt;br&gt;
för Kriminalvården att dokumentera när våld har utövats mot de &lt;br&gt;
97&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
intagna. Beslut om tvångsmedel enligt kriminalvårdslagstiftningen, &lt;br&gt;
t.ex. beslut om att placera någon i avskildhet eller beslut om särskilda &lt;br&gt;
restriktioner ska dock dokumenteras skriftligt.44 För att &lt;br&gt;
säkerställa att en uppföljning kan ske i efterhand är det ett rättsäkerhetskrav &lt;br&gt;
att våldsanvändningen dokumenteras på ett fullgott &lt;br&gt;
sätt. &lt;br&gt;
Utredningen anser att det är nödvändigt att Kriminalvården förstärker &lt;br&gt;
den nuvarande egenkontrollen genom att tydligt peka ut &lt;br&gt;
ansvar och ge mandat för hur egenkontrollen ska bedrivas. Det &lt;br&gt;
gäller i synnerhet vilket ansvar för egenkontrollen som ska ligga på &lt;br&gt;
huvudkontorets enheter. Systematiska rutiner bör införas och &lt;br&gt;
nationella kvalitetsmått bör fastställas för egenkontrollen. &lt;br&gt;
En ny tillsynsmyndighet &lt;br&gt;
Statskontoret konstaterade år 2003 i sin granskning av Kriminalvården &lt;br&gt;
att den dåvarande tillsynsverksamheten inom Kriminalvården &lt;br&gt;
inte var tillräcklig i förhållande till de långtgående befogenheter &lt;br&gt;
som myndigheten har att ingripa i enskilda människors liv. &lt;br&gt;
Statskontoret argumenterade för att ett fristående tillsynsorgan för &lt;br&gt;
Kriminalvården borde inrättas. Dess huvuduppgifter skulle vara att &lt;br&gt;
granska att de lagar och föreskrifter som reglerar Kriminalvårdens &lt;br&gt;
verksamhet efterlevs och att granska händelser som rör hot och &lt;br&gt;
våld mot de intagna eller mot de anställda i deras kriminalvårdande &lt;br&gt;
funktion.45 &lt;br&gt;
Det finns inte några generella bestämmelser som lägger fast &lt;br&gt;
principerna för tillsynen av den offentliga verksamheten. Tillsynsutredningen &lt;br&gt;
hade i uppdrag att utreda hur den statliga tillsynen &lt;br&gt;
kunde göras till ett tydligare och effektivare förvaltningspolitiskt &lt;br&gt;
instrument, som bättre bidrar till kontrollen och genomförandet av &lt;br&gt;
demokratiskt fattade beslut. I sitt betänkande SOU 2004:100 föreslog &lt;br&gt;
Tillsynsutredningen att tillsynsbegreppet borde avgränsas för &lt;br&gt;
att förtydliga det offentliga organets uppdrag och lämnade förslag &lt;br&gt;
till definitioner av tillsynsbegreppet. Tillsynsutredningens definition &lt;br&gt;
förutsätter att tillsynsorganet ska vara organisatoriskt fristående &lt;br&gt;
från de verksamhetsansvariga inom tillsynsområdet och utföra &lt;br&gt;
sitt uppdrag oberoende och självständigt. &lt;br&gt;
44 Se bl.a. JO dnr. 1452-2001. &lt;br&gt;
45 Statskontoret, Rapport 2003:20, s. 305 ff. &lt;br&gt;
98&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Kriminalvården är en av de myndigheter som inte granskas av en &lt;br&gt;
oberoende tillsynsmyndighet. Ett annat exempel är Polisen. Senast &lt;br&gt;
i februari 2009 redovisade länsrådet Magnus Holgersson i Östergötlands &lt;br&gt;
län ett uppdrag till regeringen avseende länsstyrelsernas &lt;br&gt;
tillsynsverksamhet där han föreslog att frågan om tillsyn över &lt;br&gt;
Polisens och Kriminalvårdens verksamhet bör ses över.46 &lt;br&gt;
Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) utövar &lt;br&gt;
tillsyn över att statliga myndigheter och dess anställda efterlever &lt;br&gt;
lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. &lt;br&gt;
Den tillsyn som JO och JK utövar är tänkt att fungera som ett &lt;br&gt;
komplement till den ordinarie tillsynen. Den fristående tillsynen av &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet bedrivs dock i dag i praktiken till stor &lt;br&gt;
del av JO. Av ca 6 000 anmälningar till JO varje år avser nästan en &lt;br&gt;
femtedel kriminalvården. Enligt chefs-JO Mats Melin har det stora &lt;br&gt;
antalet anmälningar lett till att antalet JO-inspektioner har blivit &lt;br&gt;
färre, vilket i sin tur innebär att Sverige inte lever upp till de krav på &lt;br&gt;
regelbundna besök som FN ställer i konventionen mot tortyr. JO &lt;br&gt;
förordade därför i oktober 2008 att ett särskilt kontrollorgan för &lt;br&gt;
kriminalvårdsverksamheten inrättas.47 Några dagar senare konstaterade &lt;br&gt;
Kriminalvårdens generaldirektör i en debattartikel i Dagens &lt;br&gt;
Nyheter att myndighetens egenkontroll inte räcker till för att &lt;br&gt;
hindra självmorden vid häkten och anstalter, varför en fristående &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektion bör inrättas.48 &lt;br&gt;
Utredningen anser att starka skäl talar för att inrätta en tillsynsmyndighet &lt;br&gt;
för Kriminalvården. En sådan lösning skulle överensstämma &lt;br&gt;
med den svenska förvaltningstraditionen och avlasta de organ, &lt;br&gt;
främst JO, som ska utöva den extraordinära tillsynen. Allt fler &lt;br&gt;
myndigheter granskas eller föreslås ska bli granskade av en oberoende &lt;br&gt;
tillsynsmyndighet. Det gäller t.ex. på skolområdet (Skolinspektionen), &lt;br&gt;
arbetslöshetsförsäkringsområdet (Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen) &lt;br&gt;
och socialförsäkringsområdet (Inspektionen för socialförsäkringen). &lt;br&gt;
Enligt utredningens uppfattning kommer en starkare tillsyn att &lt;br&gt;
leda till en större öppenhet och ett högre förtroende för Kriminalvården. &lt;br&gt;
Det tyngst vägande skälet för en extern tillsynsfunktion är &lt;br&gt;
värnandet om de intagnas rättsäkerhet. En extern och oberoende &lt;br&gt;
46 Länsstyrelsen i Östergötlands län, Rapport 2009:2. &lt;br&gt;
47 Riksdag och departement, ”Färre JO-inspektioner när klagomålen ökar”, 19 oktober 2008. &lt;br&gt;
48 Dagens nyheter, "Vi klarar inte längre att utreda självmorden", DN Debatt, 12 november &lt;br&gt;
2008. &lt;br&gt;
99&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
granskningsfunktion behövs för att stärka rättssäkerheten och &lt;br&gt;
övervaka effektiviteten inom kriminalvården. &lt;br&gt;
Regeringen är huvudsakligen hänvisad till Kriminalvårdens uppgifter &lt;br&gt;
och analyser när regeringen ska bedöma myndighetens verksamhet. &lt;br&gt;
De ligger i sakens natur att information som lämnas om &lt;br&gt;
den egna verksamheten inte alltid omfattar samtliga relevanta uppgifter &lt;br&gt;
som uppdragsgivaren kan behöva för att göra objektiva &lt;br&gt;
bedömningar. Även detta talar för att en extern och oberoende &lt;br&gt;
instans bör utöva tillsyn över Kriminalvårdens verksamhet vitala &lt;br&gt;
delar. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet kräver stora statliga utgifter. Dessa &lt;br&gt;
förväntas öka ytterligare under de kommande åren, inte minst med &lt;br&gt;
beaktande av att Kriminalvården beräknar att antalet anstaltsplatser &lt;br&gt;
behöver öka med upp till 20 procent. För att möta detta behov och &lt;br&gt;
för att öka den inre effektiviteten vill Kriminalvården bygga s.k. &lt;br&gt;
storanstalter med upp till fem gånger fler platser än vid dagens &lt;br&gt;
genomsnittsanstalt. En sådan omställning kan, vilket utredningen &lt;br&gt;
har framhållit i sitt andra delbetänkande, få konsekvenser för förutsättningarna &lt;br&gt;
för hur kriminalvården kan bedrivas. Om storanstalter &lt;br&gt;
inrättas blir en extern granskning av verksamheten ännu viktigare. &lt;br&gt;
En ny tillsynsmyndighet bör bedriva både system- och verksamhetstillsyn&lt;br&gt;
. Tillsynsmyndigheten bör granska att Kriminalvården &lt;br&gt;
följer gällande författningar och regleringsbrev och fullgör &lt;br&gt;
de uppgifter som riksdagen och regeringen har ålagt myndigheten. &lt;br&gt;
Tillsynsmyndigheten bör också granska att Kriminalvården handlägger &lt;br&gt;
ärenden korrekt och att myndigheten arbetar effektivt för &lt;br&gt;
att nå de för verksamheten uppställda målen. Tillsynsmyndigheten &lt;br&gt;
bör också genomföra en löpande tillsyn av rättsenligheten inom &lt;br&gt;
Kriminalvården och vad som har orsakat allvarliga incidenter och &lt;br&gt;
hur de har hanterats av myndigheten. &lt;br&gt;
Utredningen anser att eftersom det är av fundamental betydelse &lt;br&gt;
att den verksamhet som bedrivs inom Kriminalvården är rättssäker &lt;br&gt;
bör den nya tillsynsmyndigheten också handlägga klagomålsärenden&lt;br&gt;
. Gränsdragningen mot den tillsyn som JO och JK i dag &lt;br&gt;
bedriver bör därför preciseras. Det torde skapa bättre förutsättningar &lt;br&gt;
för den inspektionsverksamhet som JO anser bör genomföras. &lt;br&gt;
Det är viktigt att i sammanhanget framhålla att en extern tillsynsfunktion &lt;br&gt;
inte på något sätt utesluter en korresponderande och &lt;br&gt;
effektiv egenkontroll. Inrättandet av en ny tillsynsmyndighet medför &lt;br&gt;
själfallet inte någon inskränkning eller begränsning av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
ansvar för att följa upp och kontrollera sin verksamhet. Kriminal100&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
vården bör alltså genomföra de förbättringar av egenkontrollen &lt;br&gt;
som utredningen har nämnt ovan oberoende av om en tillsynsmyndighet &lt;br&gt;
inrättas. &lt;br&gt;
Sammanfattning &lt;br&gt;
Sammanfattningsvis delar utredningen alltså den uppfattning som &lt;br&gt;
bl.a. Statskontoret, JO och Kriminalvården tidigare har framfört att &lt;br&gt;
tillsynen av Kriminalvården bör förstärkas. Det bör ske genom en &lt;br&gt;
förstärkt egenkontroll där Kriminalvården definierar ansvarsförhållanden &lt;br&gt;
och mandat avseende uppföljningen och kontrollen. Vidare bör &lt;br&gt;
egenkontrollen systematiseras och nationella kvalitetsmått fastställas. &lt;br&gt;
Utredningen anser vidare att regeringen bör inrätta en särskild &lt;br&gt;
tillsynsmyndighet för Kriminalvården. &lt;br&gt;
5.10.6 Verksamhetsutveckling &lt;br&gt;
Bedömning: Ett genomgående problem i Kriminalvårdens &lt;br&gt;
utvecklingsarbete är att det i dag sker genom olika utvecklingsinsatser &lt;br&gt;
som inte är samordnade i ett systematiskt förbättringsarbete. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör besluta om en utvecklingsstrategi &lt;br&gt;
som omfattar hela myndighetens verksamhet. Myndigheten bör &lt;br&gt;
peka ut en ansvarig för utvecklingsarbetet inom myndigheten. &lt;br&gt;
Ett instrument för att mäta effekten av olika insatser bör &lt;br&gt;
utvecklas. &lt;br&gt;
En del av verksamhetsutvecklingsarbetet inom Kriminalvården sker &lt;br&gt;
vid utvecklingsenheten. Utvecklingsenhetens arbete omfattar &lt;br&gt;
främst omvärldsbevakning och -analys samt forskning och utveckling &lt;br&gt;
av Kriminalvårdens behandlingsprogram. Det är också dessa &lt;br&gt;
områden som Kriminalvårdens utvecklingsstrategi omfattar. &lt;br&gt;
Utvecklingsenheten har inte något ansvar för utveckling av verksamheten &lt;br&gt;
inom Kriminalvården i stort. Det synes främst ligga på &lt;br&gt;
klient- och säkerhetsenheten. Klient- och säkerhetsenheten ansvarar &lt;br&gt;
enligt arbetsordningen för utveckling av verkställighetsplanering, &lt;br&gt;
frigivningsåtgärder, programverksamhet, klientutbildning &lt;br&gt;
och arbetsdrift. Utvecklingsenhetens mandat är således &lt;br&gt;
101&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
inskränkt till att ta fram kvalificerade underlag till andra funktioner &lt;br&gt;
inom myndigheten. Kriminalvården marknadsför tydligt utvecklingsenhetens &lt;br&gt;
arbete och forskningsresultat, vilket sannolikt inte &lt;br&gt;
hade skett om samma resultat tagits fram vid ett externt forskningsinstitut&lt;br&gt;
. Det är utredningens uppfattning att Kriminalvården &lt;br&gt;
på ett bra sätt redovisar det vetenskapliga arbetet avseende behandling &lt;br&gt;
och kriminalvård, t.ex. i myndighetens personaltidning. &lt;br&gt;
Kriminalvården bedriver således ett systematiskt forsknings och &lt;br&gt;
utvecklingsarbete avseende behandlingsprogrammen. Vilket &lt;br&gt;
genomslag detta får i verksamheten är svårare att bedöma, i synnerhet &lt;br&gt;
som utvecklingsarbetet bedrivs på en enhet och en annan enhet &lt;br&gt;
ansvarar för att implementera resultatet i verksamheten. Enligt &lt;br&gt;
utredningens uppfattning finns det förutsättningar att förbättra &lt;br&gt;
utvecklingsarbetet även inom andra områden, t.ex. inom förvaltningsområdet&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
Enligt Kriminalvårdens arbetsordning har var och en av enhetscheferna &lt;br&gt;
vid huvudkontoret ett utvecklingsansvar inom sitt verksamhetsområde. &lt;br&gt;
Ansvaret kan, i frånvaro av någon närmare definition &lt;br&gt;
eller avgränsning, betecknas som ett åliggande att löpande &lt;br&gt;
vidta åtgärder för att verksamheten inom det egna sakområdet ska &lt;br&gt;
förbättras. Viss utvecklingsverksamhet bedrivs även inom verksledningskansliet, &lt;br&gt;
där medarbetare som genomgår chefsutvecklingsprogrammet &lt;br&gt;
får möjlighet att arbeta med att ta fram underlag i &lt;br&gt;
olika sakfrågor. Det finns inte någon funktion, vid sidan av &lt;br&gt;
generaldirektören, som har till uppgift att samordna arbetet inom &lt;br&gt;
myndigheten eller som har ett samordningsansvar för huvudkontorets &lt;br&gt;
arbete. &lt;br&gt;
Brist på samordning är ett genomgående problem i Kriminalvårdens &lt;br&gt;
utvecklingsarbete, vilket påverkar effektiviteten negativt. &lt;br&gt;
Den främsta orsaken till detta är frånvaron av långsiktiga strategier, &lt;br&gt;
vilket utredningen har pekat på tidigare. Ett annat problem är att &lt;br&gt;
det saknas en funktion som ansvarar för samordningen av utvecklingsinsatserna. &lt;br&gt;
Verksamhetsutvecklingen sker således i dag genom &lt;br&gt;
olika utvecklingsinsatser utan någon inbördes prioritering. Utredningen &lt;br&gt;
anser att det behövs en mer kvalificerad samordning av de &lt;br&gt;
utvecklingsinsatser som görs inom olika områden. &lt;br&gt;
I dag utarbetas t.ex. myndighetens föreskrifter och de tvingande &lt;br&gt;
säkerhetsutskicken vid två sidoordnade enheter vid huvudkontoret, &lt;br&gt;
rättsenheten och säkerhetsgruppen. Föreskrifterna och utskicken &lt;br&gt;
får direkt betydelse för arbetet i organisationen, men de utfärdas &lt;br&gt;
utan att man i organisationen uppfattar att de samordnas. Det har &lt;br&gt;
102&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
också hänt att tvingande säkerhetsutskick har stått i direkt konflikt &lt;br&gt;
med en föreskrift. Det är naturligtvis mycket svårt att förhålla sig &lt;br&gt;
till en sådan situation i den operativa verksamheten. &lt;br&gt;
Eftersom det saknas en utvecklingsstrategi antar utredningen att &lt;br&gt;
det förväntas av enhetscheferna att de själva ska ta initiativ till och &lt;br&gt;
driva ”rätt” utvecklingsinsatser. Det är en utgångspunkt som &lt;br&gt;
utredningen redan av principiella skäl är tveksam till. &lt;br&gt;
Sedan enmyndighetsreformen år 2006 har flera funktioner vid &lt;br&gt;
huvudkontoret, t.ex. personalenheten, IT-enheten, internrevisionen &lt;br&gt;
och kansliet bytt chef en eller flera gånger eller t.o.m. under &lt;br&gt;
vissa perioder helt saknat en ordinarie chef. När ansvaret för utvecklingsarbetet &lt;br&gt;
har knutits till en funktion och inte till en strategi &lt;br&gt;
eller en målsättning är chefen för den funktionen en nyckelperson &lt;br&gt;
för hur utvecklingsfrågorna drivs. Ett chefsbyte innebär då inte &lt;br&gt;
bara att utvecklingen tillfälligt kan stanna upp utan den kan dessutom &lt;br&gt;
få en annan riktning. Ett chefsbyte kan ibland vara nödvändigt &lt;br&gt;
för att över huvud taget kunna åstadkomma en önskad förändring. &lt;br&gt;
Om så sker är det ännu viktigare att utvecklingsarbetet följer &lt;br&gt;
en fastlagd strategi som är samordnad inom myndigheten. &lt;br&gt;
Utvecklingen bör därför bedrivas inom ramen för ett samordnat &lt;br&gt;
och systematiskt förbättringsarbete. Kriminalvården bör besluta &lt;br&gt;
om och prioritetsordna det utvecklingsarbete som huvudkontoret &lt;br&gt;
ska bedriva inom ramen för myndighetens strategier. Eftersom &lt;br&gt;
insatserna som regel ska omsättas i verksamhet på anstalter, häkten &lt;br&gt;
och frivård är det också nödvändigt att resursåtgången för utvecklingsarbetet &lt;br&gt;
beräknas. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör således besluta om mål för utvecklingsverksamheten &lt;br&gt;
och införa instrument för att mäta den. Instrumentet &lt;br&gt;
bör förklara sambanden mellan använd resurstid, arbetssätt och &lt;br&gt;
effekter. &lt;br&gt;
Ansvaret för samordningen av myndighetens utvecklingsarbete &lt;br&gt;
bör pekas ut och tydliggöras. &lt;br&gt;
5.10.7 Delegering och ansvar &lt;br&gt;
Bedömning: En begränsad delegation kan ha varit en förutsättning &lt;br&gt;
vid enmyndighetsreformen för att nå en rättssäker och &lt;br&gt;
gemensam beslutspraxis i organisationen. Verksamheten kan nu &lt;br&gt;
effektiviseras genom att frågor i högre utsträckning handläggs &lt;br&gt;
på den nivå där de uppkommer. Härigenom kan också överord103&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
nade chefers tid frigöras. Rättssäkerhet och rättstrygghet kan &lt;br&gt;
uppnås genom uppföljning och egenkontroll. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör se över sin arbetsordning i syfte att &lt;br&gt;
uppnå en mer långtgående delegation. Den verksamhetsanpassade &lt;br&gt;
egenkontrollen bör öka och anpassas till delegationsbestämmelserna. &lt;br&gt;
En viktig föresats vid enmyndighetsreformen var att öka förutsättningarna &lt;br&gt;
för en rättssäker behandling av de intagna och andra som &lt;br&gt;
berörs av Kriminalvårdens verksamhet.49 Verksamhetsstödet samlades &lt;br&gt;
i de regionala staberna. Den nya myndighetens delegationsbestämmelser &lt;br&gt;
har därmed medfört att beslutanderätten ute i organisationen &lt;br&gt;
begränsats, dvs. beslutsbefogenheten har lyfts till en överordnad &lt;br&gt;
nivå. &lt;br&gt;
Den nya beslutsordningen har tidigare granskats av Kriminalvården &lt;br&gt;
i en utvärdering av enmyndighetsreformen.50 Uppfattningarna om &lt;br&gt;
beslutsordningen föreföll då vara blandade. I utredningens intervjuer, &lt;br&gt;
bl.a. med fackliga företrädare, framförs kritik mot att beslutsmakten &lt;br&gt;
har lyfts högre upp i organisationen. Dessa synpunkter &lt;br&gt;
återfinns också i utredningens intervju- och enkätundersökning. I &lt;br&gt;
djupintervjuerna framför majoriteten av de intervjuade cheferna att &lt;br&gt;
besluten i arbete behöver flyttas, så att de som arbetar med &lt;br&gt;
klienterna får större ansvar och befogenheter. &lt;br&gt;
Enkäterna ger två svar på frågan om ansvar och delegation. En &lt;br&gt;
övervägande del anser att fördelningen av ansvaret och befogenheterna &lt;br&gt;
är tydliga. Det bör betyda att arbetsordningen är känd och att &lt;br&gt;
den har en praktisk betydelse i verksamheten. Samtidigt är det en &lt;br&gt;
stor andel, ca 40 procent, som upplever att de saknar befogenheter, &lt;br&gt;
dvs. att besluten i arbetet borde fattas av dem själva, men nu tas av &lt;br&gt;
någon annan. En fjärdedel av alla kriminalvårdsinspektörer anser att &lt;br&gt;
så är fallet, vilket alltså betyder att denna uppfattning även finns på &lt;br&gt;
chefsnivån. &lt;br&gt;
Det motsatta problemet, dvs. att medarbetarna upplever sig &lt;br&gt;
tvingade att fatta vissa beslut som de t.ex. inte har kompetens för är &lt;br&gt;
ovanligt. &lt;br&gt;
49 Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvården – en myndighet, s. 54. &lt;br&gt;
50 Kriminalvården, Utvärdering av kriminalvårdens organisation som en myndighet. &lt;br&gt;
104&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
Figur 5.13 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för&lt;br&gt;
mig vilka befogenheter&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för&lt;br&gt;
mig vilket ansvar &lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
10 %&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig &lt;br&gt;
vilket ansvar jag har (n=1487)&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig &lt;br&gt;
vilka befogenheter jag har &lt;br&gt;
(n=1488)&lt;br&gt;
73 %&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig &lt;br&gt;
vilket ansvar jag har (n=1487)&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig &lt;br&gt;
vilka befogenheter jag har &lt;br&gt;
(n=1488)&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
Figur 5.14 Utredningens enkätundersökning: Har du någon gång upplevt att &lt;br&gt;
du saknar befogenheter, dvs. att besluten i ditt arbete borde &lt;br&gt;
fattas dig/din roll, men istället måste fattas av någon &lt;br&gt;
roll/befattning? &lt;br&gt;
56%&lt;br&gt;
55%&lt;br&gt;
53%&lt;br&gt;
41%&lt;br&gt;
48%&lt;br&gt;
2%&lt;br&gt;
3%&lt;br&gt;
2%&lt;br&gt;
4%&lt;br&gt;
39%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
31%&lt;br&gt;
46%&lt;br&gt;
30%&lt;br&gt;
41%&lt;br&gt;
46%&lt;br&gt;
37%&lt;br&gt;
46%&lt;br&gt;
40%&lt;br&gt;
55%&lt;br&gt;
47%&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
7%&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
11%&lt;br&gt;
15%&lt;br&gt;
15%&lt;br&gt;
10% 4%&lt;br&gt;
4%&lt;br&gt;
4%&lt;br&gt;
2%&lt;br&gt;
6%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1336)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer (n=174)&lt;br&gt;
Nord (n=150)&lt;br&gt;
Mitt (n=335)&lt;br&gt;
Stockholm (n=351)&lt;br&gt;
Syd (n=225)&lt;br&gt;
Väst (n=268)&lt;br&gt;
Öst (n=182)&lt;br&gt;
Total (n=1510)&lt;br&gt;
Ja, flera gånger Ja, någon gång Nej, aldrig Ingen uppfattning&lt;br&gt;
Bas: Samtliga &lt;br&gt;
105&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 5.15 Utredningens enkätundersökning: Har du någon gång upplevt att &lt;br&gt;
du har för stora befogenheter, dvs. att du måste fatta beslut i &lt;br&gt;
ditt arbete som du tycker borde fattas av någon annan roll/ &lt;br&gt;
befattning? &lt;br&gt;
44% 3%&lt;br&gt;
6%&lt;br&gt;
6%&lt;br&gt;
6% 33%&lt;br&gt;
31%&lt;br&gt;
55%&lt;br&gt;
45%&lt;br&gt;
57% 5%&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1336)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
(n=174)&lt;br&gt;
Total (n=1510)&lt;br&gt;
Ja, flera gånger Ja, någon gång Nej, aldrig Ingen uppfattning&lt;br&gt;
Bas: Samtliga &lt;br&gt;
Myndighetsförordningen (2007:515) tar som utgångspunkt att det &lt;br&gt;
i s.k. enrådighetsmyndigheter, såsom Kriminalvården, ska finnas en &lt;br&gt;
delegationsordning, dvs. att beslut i lämplig omfattning ska delegeras &lt;br&gt;
ned i organisationen från den högste chefen. Utredningens &lt;br&gt;
uppfattning är att en sådan beslutsordning är effektiv om den dels &lt;br&gt;
ger stöd till att beslut fattas i enlighet med de mål som finns för &lt;br&gt;
verksamheten, dels gör att beslutsfattandet i sig kan ske på ett &lt;br&gt;
effektivt och tidsbesparande sätt. Beslutsordningen bör inte utformas &lt;br&gt;
så att beslutsfattandet innebär att arbetstid i onödan tas i anspråk av &lt;br&gt;
befattningshavare med alltför hög kompetens. Det krävs av den &lt;br&gt;
överordnade beslutsfattaren att hon eller han sätter sig i in i det &lt;br&gt;
aktuella ärendet för att kunna göra en individuell prövning. Den &lt;br&gt;
underordnade har som regel en mer personlig erfarenhet och &lt;br&gt;
kunskap om ärendet. Den tid som den överordnade behöver avsätta &lt;br&gt;
för beslutsfattande som kan ske på lägre nivå kan hon eller han &lt;br&gt;
använda för ledningsuppgifter eller på ett annat för organisationen &lt;br&gt;
mer effektivt sätt. &lt;br&gt;
Beslutsordningen synes vid enmyndighetsreformen ha utformats &lt;br&gt;
för att möjliggöra syftet med denna, dvs. de nya delegationsbestämmelserna &lt;br&gt;
har, såvitt utredningen kan se, i sig medfört en form &lt;br&gt;
106&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
av ”överstyrning” som Kriminalvården ansett nödvändig. I dag kan &lt;br&gt;
man dock konstatera att det finns ett missnöje i organisationen &lt;br&gt;
med att beslutsordningen lägger hinder för en effektiv verksamhet. &lt;br&gt;
Utredningen ser flera orsaker till detta. &lt;br&gt;
Som tidigare har sagts i avsnitt 5.10.4 finns det i Kriminalvården &lt;br&gt;
en stark kritik mot den detaljstyrning som genomsyrar organisationen&lt;br&gt;
. Ett sätt på vilket denna styrning yttrar sig är den ”farfarsprincip” &lt;br&gt;
som tillämpas inom Kriminalvården. Enligt principen får en &lt;br&gt;
chef inte besluta om tillsättningen av medarbetare på vissa utpekade &lt;br&gt;
befattningar i organisationen. Beslutet ska istället fattas av &lt;br&gt;
en ”farfar”, dvs. den närmaste chefens överordnade chef. En kriminalvårdsinspektör &lt;br&gt;
tillsätts t.ex. efter beslut av regionchefen, inte av &lt;br&gt;
kriminalvårdschefen. Regionchefens närmaste medarbetare, stabschefen, &lt;br&gt;
tillsätts på motsvarande sätt av generaldirektören.51 &lt;br&gt;
Dessutom upplevs det i organisationen att cheferna, dvs. de som &lt;br&gt;
har delegationen att fatta beslut, inte är närvarande i verksamheten. &lt;br&gt;
Utredningen har tillfrågat samtliga kriminalvårdsinspektörer hur de &lt;br&gt;
förlägger sin arbetstid. Enligt deras uppskattning deltar de under &lt;br&gt;
halva sin arbetstid i möten, medan klientadministrationen tillåts ta &lt;br&gt;
mindre än 10 procent av arbetstiden. Cheferna säger också att de &lt;br&gt;
har alldeles för mycket att göra.52 Den närmaste chefen får dessutom &lt;br&gt;
i enkätundersökningen genomgående låga betyg kring sitt &lt;br&gt;
ledarskap i jämförelse med motsvarande undersökningar.53 Andelen &lt;br&gt;
positiva varierar mellan 25 och 40 procent. Det framkommer också &lt;br&gt;
kritik mot att kompetensen i organisationen inte används på ett &lt;br&gt;
effektivt sätt.54 &lt;br&gt;
51 Kriminalvården, Arbetsordning för Kriminalvården, KVAF 2007:3, Bilaga 3. &lt;br&gt;
52 Se avsnitt 6.8. &lt;br&gt;
53 Jfr. Synovates riksundersökning, se som beskrivs i avsnitt 1.4. &lt;br&gt;
54 Se avsnitt 6.9.4. &lt;br&gt;
107&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 5.16 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100&lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
Följer upp att det vi beslutar genomförs (n=1492)&lt;br&gt;
Ger oss stöd i prioriteringar mellan viktiga arbetsuppgifter (n=1489)&lt;br&gt;
Skapar ordning och strukturer som gör att vi kan arbeta effektivt&lt;br&gt;
(n=1491)&lt;br&gt;
Planerar verksamheten med god framförhållning (n=1489)&lt;br&gt;
Tar aktiv del i att utveckla verksamheten (n=1492)&lt;br&gt;
Utvecklar samarbetet i min arbetsgrupp/mitt arbetslag (n=1487)&lt;br&gt;
Ger stöd till medarbetare som vill förbättra verksamheten (n=1493)&lt;br&gt;
Ger mig återkoppling på ett sätt som gör att jag kan ut vecklas&lt;br&gt;
(n=1492)&lt;br&gt;
Diskuterar och förklarar bakgrund till beslut som kan beröra oss&lt;br&gt;
(n=1493)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) And el po sitiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
31 %&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
40 % 30 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Diskuterar och förklarar bakgrund till &lt;br&gt;
beslut som kan beröra oss (n=1493)&lt;br&gt;
Ger mig återkoppling på ett sätt som &lt;br&gt;
gör att jag kan utvecklas (n=1492)&lt;br&gt;
Ger stöd till medarbetare som vill &lt;br&gt;
förbättra verksamheten (n=1493)&lt;br&gt;
Utvecklar samarbetet i min arbetsgrupp/mitt &lt;br&gt;
arbetslag (n=1487)&lt;br&gt;
Tar aktiv del i att utveckla &lt;br&gt;
verksamheten (n=1492)&lt;br&gt;
Planerar verksamheten med god &lt;br&gt;
framförhållning (n=1489)&lt;br&gt;
Skapar ordning och strukturer som gör &lt;br&gt;
att vi kan arbeta effektivt (n=1491)&lt;br&gt;
Ger oss stöd i prioriteringar mellan &lt;br&gt;
viktiga arbetsuppgifter (n=1489)&lt;br&gt;
Följer upp att det vi beslutar &lt;br&gt;
genomförs (n=1492)&lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att de nuvarande delegationsbestämmelserna &lt;br&gt;
visserligen är tydliga, men att de inte är effektiva. Alltför &lt;br&gt;
många beslut ska i dag fattas av chefer. Samtidigt kritiseras cheferna &lt;br&gt;
för att de inte deltar tillräckligt i verksamheten och utövar för lite &lt;br&gt;
ledarskap. Då samma åsikt framkommer från så många håll i utredningens &lt;br&gt;
kontakter med olika företrädare för Kriminalvården samt i &lt;br&gt;
intervju- och enkätundersökningen kan slutsatsen dras att det &lt;br&gt;
dessutom finns en relativt stor enighet om att de nuvarande delegationsbestämmelserna &lt;br&gt;
och deras tillämpning bör ändras. &lt;br&gt;
En större delegation understryker vikten av att det är nödvändigt &lt;br&gt;
att säkerställa rättssäkerhetsaspekterna och rättstryggheten. &lt;br&gt;
Det bör ske genom en tillfredsställande och verksamhetsanpassad &lt;br&gt;
egenkontroll. Detta är dels ett chefsansvar inom ramen för den &lt;br&gt;
löpande tillsynen, dels ett område som bör omfattas av särskild tillsyn. &lt;br&gt;
Formerna för denna egenkontroll bör framgå i en ny delegationsordning.55 &lt;br&gt;
55 Se avsnitt 5.10.5. &lt;br&gt;
108&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
5.11 Sammanfattning &lt;br&gt;
Fokus i utredningens uppdrag är om Kriminalvårdens verksamhet &lt;br&gt;
är effektiv. Utredningen har tagit sin utgångspunkt i hur Kriminalvården &lt;br&gt;
uppfyller de mål som har ställts upp för verksamheten. I &lt;br&gt;
detta kapitel har utredningen studerat vilka förutsättningar Kriminalvården &lt;br&gt;
har att förverkliga organisationens mål genom ledning och &lt;br&gt;
styrning av dess organisation och administration. &lt;br&gt;
Kriminalvården är en stor myndighet, som bedriver en komplex &lt;br&gt;
verksamhet inom häkte, anstalt och frivård i hela landet. När riksdagen &lt;br&gt;
beslutade att kriminalvården år 2006 skulle bilda en gemensam &lt;br&gt;
myndighet fick myndigheten samtidigt möjlighet att själv &lt;br&gt;
besluta om en helt ny organisatorisk struktur. Fokus vid det &lt;br&gt;
arbetet vilade i hög grad på att utforma förutsättningar för det &lt;br&gt;
klientnära arbetet och ett starkt regionalt verksamhetsstöd. Det &lt;br&gt;
operativa arbetet fördelades på sex regioner, medan den strategiska &lt;br&gt;
verksamheten i första hand ska bedrivas vid myndighetens huvudkontor. &lt;br&gt;
Utredningens uppfattning är att Kriminalvården behöver vidta &lt;br&gt;
både åtgärder för att förändra den interna kulturen och insatser av &lt;br&gt;
organisatorisk art för att myndigheten på sikt ska ha förutsättningar &lt;br&gt;
att utveckla effektiviteten. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör i större utsträckning än nu utgå från ett mer &lt;br&gt;
långsiktigt perspektiv på verksamheten. De övergripande målen &lt;br&gt;
måste brytas ner i ett strategiskt ramverk, som kan kommuniceras &lt;br&gt;
internt och bilda ramen för verksamhetsplanering och uppföljning. &lt;br&gt;
Utredningens intervju- och enkätundersökning har visat att kunskapen &lt;br&gt;
om Kriminalvårdens mål är mycket låg. Kriminalvården &lt;br&gt;
behöver i större utsträckning koppla samman de övergripande &lt;br&gt;
målen med strategier och operativ verksamhet. Kriminalvården bör &lt;br&gt;
även besluta om en långsiktig utvecklingsplan för myndighetens &lt;br&gt;
hela verksamhet. &lt;br&gt;
Genom att ange en strategisk ram för verksamheten finns det &lt;br&gt;
också förutsättningar för Kriminalvården att förändra den topp och &lt;br&gt;
detaljstyrande kultur som i dag kännetecknar organisationen. &lt;br&gt;
Behovet av att ständigt vidta korrigerande åtgärder minskar om &lt;br&gt;
olika verksamhetsgrenar ges möjlighet att ta ett långsiktigt ansvar &lt;br&gt;
för sitt arbete i enlighet med myndighetens strategier. Genom att &lt;br&gt;
ge underlydande chefer och andra medarbetare förtroendet att i &lt;br&gt;
större utsträckning ansvara för sitt arbete och sin arbetssituation är &lt;br&gt;
det utredningens uppfattning att effektiviteten kan öka. Som en &lt;br&gt;
109&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektiv styrning och uppföljning SOU 2009:80 &lt;br&gt;
konsekvens av att personalens kompetens i högre grad tas till vara &lt;br&gt;
kan möjligen också personalomsättningen minska, vilket kan sänka &lt;br&gt;
Kriminalvårdens kostnader för nyrekrytering och utbildning. &lt;br&gt;
Utredningen har kunnat konstatera att Kriminalvårdens medarbetare &lt;br&gt;
anser att ledningen i dag inte planerar verksamheten med &lt;br&gt;
god framförhållning. Genom att förändra topp- och detaljstyrningen &lt;br&gt;
torde förutsättningarna för cheferna i organisationen att utöva ett &lt;br&gt;
värdeskapande, effektivt ledarskap öka. &lt;br&gt;
En förutsättning för en sådan utveckling av beslutskulturen är &lt;br&gt;
bl.a. att Kriminalvården förändrar den nuvarande mål- och resultatstyrningsmodellen. &lt;br&gt;
Modellen bör framför allt medge en anpassning &lt;br&gt;
efter lokala problembilder. Individuella mål och individuell uppföljning &lt;br&gt;
är andra frågor som Kriminalvården bör överväga för att &lt;br&gt;
ytterligare effektivisera ledningen och styrningen. &lt;br&gt;
Utredningen förordar också en större samordning inom huvudkontorets &lt;br&gt;
enheter, i synnerhet i förhållande till den operativa verksamheten &lt;br&gt;
i regionerna och regionkontoren. Utredningen anser att, &lt;br&gt;
mot bakgrund av de utvecklingsområden som utredningen har &lt;br&gt;
funnit, övervägande skäl talar för att myndigheten ska utse en chef &lt;br&gt;
för huvudkontoret med uppdrag att förbättra och samordna stabsstödet&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
Utredningen anser även att Kriminalvården bör peka ut en &lt;br&gt;
ansvarig för utvecklingsarbetet inom myndigheten. &lt;br&gt;
Ett viktigt förbättringsområde för Kriminalvården är uppföljningar &lt;br&gt;
och egenkontroller. Detta bör bl.a. ske inom ramen för &lt;br&gt;
arbetet med en ny mål- och resultatstyrningsmodell. Myndigheten &lt;br&gt;
bör även ta fram ett instrument för att mäta effekten av olika utvecklingsinsatser. &lt;br&gt;
Den rättsliga tillsynen i myndigheten är inte tillräcklig i dag och &lt;br&gt;
kraven härpå kommer dessutom att öka om utredningens förslag &lt;br&gt;
om en mer långtgående delegation genomförs. Justitieombudsmannen &lt;br&gt;
och Kriminalvårdens generaldirektör har, var för sig, i &lt;br&gt;
massmedia tidigare föreslagit en extern tillsynsmyndighet på &lt;br&gt;
Kriminalvårdens område. Utredningen poängterar att framför allt &lt;br&gt;
egenkontrollen i myndigheten behöver stärkas. Kriminalvården &lt;br&gt;
måste definiera ansvarsförhållanden och mandat avseende uppföljningen &lt;br&gt;
och kontrollen. Vidare bör egenkontrollen systematiseras &lt;br&gt;
och nationella kvalitetsmått fastställas. Utredningen konstaterar &lt;br&gt;
också att bl.a. rättssäkerhetsskäl talar för att regeringen bör inrätta &lt;br&gt;
en särskild tillsynsmyndighet för Kriminalvården. En ny tillsyns110&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektiv styrning och uppföljning &lt;br&gt;
111 &lt;br&gt;
myndighet bör bedriva både system- och verksamhetstillsyn över &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet.&lt;br&gt;
6 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
6.1 Inledning &lt;br&gt;
Kriminalvården har i dag över 9 600 anställda. Dessutom beräknar &lt;br&gt;
myndigheten att klienttillströmningen leder till att personalbehovet &lt;br&gt;
kommer att öka med ytterligare 650 medarbetare fram till år 2012. &lt;br&gt;
Utvecklingen av personalen samt rekryteringen och utbildningen &lt;br&gt;
av nyanställda innebär betydande utmaningar för Kriminalvården. &lt;br&gt;
Personalkostnaderna är mycket omfattande. Det är dock genom &lt;br&gt;
personalens insatser som målen för Kriminalvårdens verksamhet &lt;br&gt;
ska uppnås. &lt;br&gt;
Flera externa utredningar har under de senaste åren granskat &lt;br&gt;
Kriminalvårdens arbete bl.a. avseende personalfrågorna. Även &lt;br&gt;
Kriminalvården har genomfört utredningar på personalområdet. En &lt;br&gt;
återkommande fråga i utredningarna har varit vilken kompetens &lt;br&gt;
som kriminalvårdarna ska ha och hur kriminalvårdarrollen ska &lt;br&gt;
utvecklas. &lt;br&gt;
6.2 Arbetsgivarpolitiken inom staten &lt;br&gt;
Arbetsgivarpolitiken inom staten är i stor utsträckning delegerad &lt;br&gt;
till myndigheternas chefer. Det innebär en stor frihet för myndigheterna &lt;br&gt;
att utifrån verksamhetens krav själva utforma organisation, &lt;br&gt;
arbetsprocesser, lönebildning och kompetens-försörjning. &lt;br&gt;
113&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
6.3 Kriminalvårdens personalarbete &lt;br&gt;
6.3.1 Allmänt &lt;br&gt;
Det arbetar drygt 9 600 personer i Kriminalvården. Av dessa har en &lt;br&gt;
majoritet sin anställning inom områdena häkte och anstalt. Det &lt;br&gt;
finns drygt 5 600 kriminalvårdare och drygt 300 kriminalvårdsinspektörer. &lt;br&gt;
Personalkostnaderna utgjorde 62 procent av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
totala kostnad år 2008. &lt;br&gt;
Tabell 6.1 Antal anställda i olika personalkategorier i mars år 2009 &lt;br&gt;
Yrkeskategori Anställda (tillsvidare) &lt;br&gt;
Chefer 110 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer 327 &lt;br&gt;
Frivårdsinspektörer, Klient- och placeringshandläggare 1127 &lt;br&gt;
Kriminalvårdare 5631 &lt;br&gt;
Sjukvårdspersonal 182 &lt;br&gt;
Programpersonal 217 &lt;br&gt;
Fastighet och förråd 99 &lt;br&gt;
Produktionsledare 407 &lt;br&gt;
Kök och lokalvård 316 &lt;br&gt;
Administrativa handläggare 649 &lt;br&gt;
Inspektörer 17 &lt;br&gt;
Administrativa assistenter 545 &lt;br&gt;
Summa 9627 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården &lt;br&gt;
6.3.2 Ökade personalresurser &lt;br&gt;
Kriminalvården har under de senaste åren anställt allt fler medarbetare, &lt;br&gt;
som en följd av ökade klientvolymer. Vid utgången av år &lt;br&gt;
2006 utgjorde personalresursen 7 941 årsarbetskrafter. Ett år senare &lt;br&gt;
hade antalet årsarbetskrafter i myndigheten ökat till 8 410. Vid &lt;br&gt;
utgången av år 2008 var antalet årsarbetskrafter i Kriminalvården &lt;br&gt;
8 653. &lt;br&gt;
114&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Tabell 6.2 Antal tillsvidareanställda och årsarbetskrafter åren 2007 och &lt;br&gt;
2008 &lt;br&gt;
Huvudkontoret Regionkontoren Verksamhetsställen Transporttjänsten &lt;br&gt;
År 2007 2008 2007 2008 2007 2008 2007 2008 &lt;br&gt;
Tillsvidareanställda 226 251 161 169 7854 7583 319 347 &lt;br&gt;
Årsarbetskrafter 224 241 150 155 7616 7792 325 368 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalvårdens årsredovisning 2008. &lt;br&gt;
Ökningen av antalet årsarbetskrafter sedan år 2007 härrör sig enligt &lt;br&gt;
Kriminalvården från de 287 nya anstaltsplatser (netto) som &lt;br&gt;
öppnades år 2007.1 &lt;br&gt;
År 2008 slutade 8,2 procent av de tillsvidareanställda i Kriminalvården, &lt;br&gt;
s.k. extern avgångsprocent. Andelen var ca 2 procentenheter &lt;br&gt;
lägre än år 2007. Ca 50 procent av avgångarna år 2008 &lt;br&gt;
berodde på att den anställde fått arbete utanför Kriminalvården. &lt;br&gt;
Absolut sett flest avgångar var det bland kriminalvårdarna, men &lt;br&gt;
högst andel avgångar var det bland sjuksköterskor. Ca 13 procent &lt;br&gt;
av de tillsvidareanställda sjuksköterskorna lämnade frivilligt sitt &lt;br&gt;
arbete i kriminalvården, medan motsvarande andel för kriminalvårdarna &lt;br&gt;
var 6 procent. &lt;br&gt;
6.3.3 Rekrytering &lt;br&gt;
Kriminalvårdens kompetensförsörjning &lt;br&gt;
Som redan har nämnts är arbetsgivarpolitiken inom staten i huvudsak &lt;br&gt;
delegerad till myndigheterna. Kompetensförsörjningen ska bl.a. &lt;br&gt;
redovisas till regeringen i myndighetens årsredovisning. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens redovisning av kompetensförsörjningen för år &lt;br&gt;
2008 fokuserar på områdena rekrytering, åldersbalans och chefsförsörjning. &lt;br&gt;
Myndigheten redovisar hur stor andel av personalen &lt;br&gt;
som har högskoleutbildning och framhåller att myndigheten vid &lt;br&gt;
nyrekrytering av kriminalvårdare strävar efter att rekrytera personal &lt;br&gt;
med eftergymnasial kompetens. Kriminalvården har även tagit fram &lt;br&gt;
riktlinjer för hur rekryteringen och grundutbildningen ska &lt;br&gt;
kvalitetssäkras.2 &lt;br&gt;
1 Kriminalvården, Kriminalvårdens årsredovisning 2008. &lt;br&gt;
2 Kriminalvården, Kriminalvårdens årsredovisning 2008, s. 51 ff. &lt;br&gt;
115&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Det strategiska arbetet kring personal- och kompetensfrågor &lt;br&gt;
sker i huvudsak vid personalenheten vid Kriminalvårdens huvudkontor. &lt;br&gt;
Exempel på strategiskt personalrelaterat arbete är utformning &lt;br&gt;
av den grundläggande kriminalvårdsutbildningen, fortbildningen &lt;br&gt;
och chefsprogrammet. Det pågår också arbeten t.ex. avseende vårdarrollens &lt;br&gt;
utveckling. &lt;br&gt;
Kriminalvården räknar med att mellan åren 2010–2012 behöva &lt;br&gt;
anställa ytterligare ca 650 medarbetare, främst förutsatt att utbyggnaden &lt;br&gt;
av häktes- och anstaltsplatserna kan ske på det sätt som &lt;br&gt;
myndigheten planerar för.3 &lt;br&gt;
Kriminalvården har den 20 augusti 2007 beslutat att fr.o.m. &lt;br&gt;
våren 2009 ska inte någon tillsvidareanställd kriminalvårdare eller &lt;br&gt;
frivårdsinspektör anställas utan att ha genomgått myndighetens &lt;br&gt;
grundutbildning. Kriminalvården har också sedan ett antal år slagit &lt;br&gt;
fast att man vill få in fler med akademisk bakgrund inom den slutna &lt;br&gt;
kriminalvården, dvs. på häktena och anstalterna.4 Inom frivården &lt;br&gt;
arbetar i huvudsak akademiker i dag. &lt;br&gt;
Enligt Kriminalvårdens verksamhetsplan för år 2009 har &lt;br&gt;
personalenheten i uppdrag att utveckla en strategi för Kriminalvårdens &lt;br&gt;
långsiktiga personal- och kompetensförsörjning. I arbetet &lt;br&gt;
ingår att kartlägga och analysera den nuvarande personalens kompetens &lt;br&gt;
samt att ange framtida behov och hur Kriminalvården som &lt;br&gt;
arbetsgivare ska marknadsföras. I uppdraget ingår även att besvara &lt;br&gt;
frågan hur dagens och morgondagens s.k. kontaktmannaroll kan få &lt;br&gt;
en ny och tydlig definition. En specialisering av det klientrelaterade &lt;br&gt;
utrednings- och planeringsarbetet ska övervägas. Arbetet hade &lt;br&gt;
dock ännu inte påbörjats under våren 2009. &lt;br&gt;
Regionerna ansvarar för sin egen personal- och kompetensplanering. &lt;br&gt;
För de två största befattningsgrupperna, kriminalvårdare &lt;br&gt;
och frivårdsinspektörer, sker planeringen enligt uppgift till &lt;br&gt;
utredningen minst ett år i förväg eftersom rekryteringen och &lt;br&gt;
grundutbildningen vid en snabb rekrytering tar minst tio månader. &lt;br&gt;
3 Kriminalvården, Kriminalvårdens budgetunderlag 2010. &lt;br&gt;
4 Se t.ex. Kriminalvårdens årsredovisning 2003 bilagan om mål för kompetensförsörjning för &lt;br&gt;
åren 2004-2006. &lt;br&gt;
116&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Kompetenskrav och personalens sammansättning &lt;br&gt;
Vid rekrytering av kriminalvårdare eftersträvas numera eftergymnasial &lt;br&gt;
utbildning med beteendevetenskaplig, juridisk och/eller &lt;br&gt;
samhällsvetenskaplig inriktning. Annan utbildning och erfarenhet &lt;br&gt;
som bedöms likvärdig av arbetsgivaren kan också ge tillträde till en &lt;br&gt;
tjänst. Det är alltså möjligt att bli kriminalvårdare utan högskolekompetens. &lt;br&gt;
Treårigt gymnasieprogram med relevant inriktning, &lt;br&gt;
alternativt adekvat yrkeserfarenhet, kan anses vara tillräckligt. En &lt;br&gt;
kriminalvårdare ska som huvudregel kunna utföra samtliga arbetsuppgifter &lt;br&gt;
inom ett häkte eller anstalt, dvs. allt från bevakning till &lt;br&gt;
att leda program. En viss specialisering mot säkerhet respektive &lt;br&gt;
programverksamhet finns vid en del anstalter. &lt;br&gt;
Medelåldern för kriminalvårdarna är 42 år. Av kriminalvårdarna &lt;br&gt;
är ca 62 procent män.5 &lt;br&gt;
Andelen tillsvidareanställda kriminalvårdare med en högskoleutbildning &lt;br&gt;
om 80 poäng eller mer har ökat de senaste åren. Det är &lt;br&gt;
först i årsredovisningen för år 2006 som detta redovisas separat – &lt;br&gt;
andelen kriminalvårdare med 80 poäng eller mer låg då på 13 &lt;br&gt;
procent. År 2007 hade andelen med högskolekompetens stigit till &lt;br&gt;
16 procent och år 2008 låg den på 17 procent. Den vanligaste &lt;br&gt;
bakgrunden för kriminalvårdare är dock fortfarande en gymnasieutbildning&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
Bland samtliga anställda år 2008 var andelen med högskoleutbildning &lt;br&gt;
om 80 poäng eller mer 31 procent, varav 22 procent &lt;br&gt;
hade minst 120 poäng.6 &lt;br&gt;
Tabell 6.3 Kriminalvårdares utbildningsbakgrund (tillsvidareanställda), &lt;br&gt;
mars 2009 &lt;br&gt;
Utbildning Procent &lt;br&gt;
Förgymnasial utbildning 12 &lt;br&gt;
2-årigt gymnasium 26 &lt;br&gt;
3-årigt gymnasium 44 &lt;br&gt;
Högskoleutbildning 80–119 poäng 8 &lt;br&gt;
Högskoleutbildning 120 poäng eller mer 10 &lt;br&gt;
Summa 100 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården/Heroma. Utbildningsuppgifter saknas i Kriminalvårdens personalsystemet &lt;br&gt;
Heroma för 13% av kriminalvårdarna. &lt;br&gt;
5 Uppgifter från Kriminalvården för mars 2009. &lt;br&gt;
6 Samtliga ovan redovisade mätningar är gjorda i oktober innevarande år. &lt;br&gt;
117&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörerna utgör den första chefsnivån inom &lt;br&gt;
Kriminalvården. De är vanligen chefer för arbetslagen vid häkten, &lt;br&gt;
anstalter eller frivården och direkt underställda respektive kriminalvårdschef. &lt;br&gt;
De har som regel personal-, budget- och resultatansvar. &lt;br&gt;
De formella utbildningskraven är i stort sett desamma som för &lt;br&gt;
kriminalvårdarna, även om huvudinriktningen är akademisk utbildning. &lt;br&gt;
Kriminalvården ser gärna att den som söker en befattning &lt;br&gt;
som kriminalvårdsinspektör har erfarenhet av kriminalvårdsarbete &lt;br&gt;
och/eller arbete i arbetsledande befattning. &lt;br&gt;
6.3.4 Grundutbildning &lt;br&gt;
Alla nya medarbetare inom Kriminalvården ska inleda sin anställning &lt;br&gt;
med en central introduktionsutbildning &lt;br&gt;
Den som har anställts som kriminalvårdare eller som frivårdsinspektör &lt;br&gt;
ska därutöver genomgå en särskild grundutbildning. &lt;br&gt;
Under studietiden erhålls en tidsbegränsad anställning som efter &lt;br&gt;
avslutad och godkänd utbildning kan övergå till en tillsvidareanställning. &lt;br&gt;
Studierna sker på heltid och med lön. &lt;br&gt;
Utbildningen omfattar följande: &lt;br&gt;
• Central introduktion (3 veckor): Introduktionen syftar till att &lt;br&gt;
ge medarbetaren ökad förståelse för Kriminalvården som myndighet &lt;br&gt;
och dess roll i samhället. Fokus ligger på organisation &lt;br&gt;
och uppdrag, klienten, regelverket, säkerhet och etik. &lt;br&gt;
• Praktik (5 veckor): Det praktiska momentet syftar till att ge medarbetaren &lt;br&gt;
möjlighet att tidigt komma i kontakt med kriminalvårdsarbetet &lt;br&gt;
och ge miljökännedom men är också till för att &lt;br&gt;
Kriminalvården ska kunna bedöma medarbetarens personliga lämplighet. &lt;br&gt;
• Kriminalvårdsspecifik utbildning (12 veckor): Den kriminalvårdsspecifika &lt;br&gt;
utbildningen syftar till att ge fördjupad kunskap &lt;br&gt;
om Kriminalvårdens arbetsområde och arbetsmetoder. Fokus &lt;br&gt;
ligger på etik, regelverk, bakgrundsfaktorer till kriminalitet, &lt;br&gt;
hälsa och sjukvård, klientarbete samt säkerhet och konflikthantering. &lt;br&gt;
118&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
• Högskolekurs 15 högskolepoäng (8 veckor): Högskoleutbildningen &lt;br&gt;
genomförs som uppdragsutbildning i samarbete med &lt;br&gt;
flera högskolor. Kursen har samhälls- och beteendevetenskaplig &lt;br&gt;
inriktning, kopplat till Kriminalvårdens verksamhet. Om medarbetaren &lt;br&gt;
bedöms ha relevant högskoleutbildning kan dispens &lt;br&gt;
ges från denna del av grundutbildningen. &lt;br&gt;
6.3.5 Fortbildning och vidareutbildning &lt;br&gt;
Av de medarbetare som tidigare har varit anställda men som inte &lt;br&gt;
hade genomgått den numera obligatoriska grundutbildningen har &lt;br&gt;
drygt 600 under år 2008 deltagit i en anpassad grundutbildning. &lt;br&gt;
Därutöver har 135 medarbetare genomgått myndighetsgemensam &lt;br&gt;
fortbildning. &lt;br&gt;
Övriga vidareutbildningar är t.ex. säkerhetsutbildningar samt &lt;br&gt;
grundläggande- och påbyggnadsutbildning i brotts- och missbruksprogram.7 &lt;br&gt;
6.3.6 Chefsförsörjning &lt;br&gt;
Kriminalvården uppger att chefsförsörjningen är ett prioriterat &lt;br&gt;
område.8 &lt;br&gt;
I dag finns ett utbildningsprogram som vänder sig till medarbetare &lt;br&gt;
som bedöms ha förutsättningar att bli chef i den operativa &lt;br&gt;
verksamheten, dvs. kriminalvårdsinspektör. Programmet genomförs &lt;br&gt;
två gånger per år med 24 deltagare per gång. &lt;br&gt;
Därutöver finns det två chefsutvecklingsprogram för nyblivna &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörer. Chefsutvecklingsprogrammen har 16 &lt;br&gt;
deltagare vardera. Chefsutvecklingsprogrammet för första linjens &lt;br&gt;
chefer är obligatoriskt och innehåller tre block; personligt ledarskap &lt;br&gt;
(10 dagar), verksamhetsledning (12 dagar) samt leda i &lt;br&gt;
utveckling och förändring (5+10 dagar). Syftet med kursen är att &lt;br&gt;
deltagarna ska få ökad kunskap om Kriminalvårdens uppdrag, &lt;br&gt;
styrningsformer och organisation samt bl.a. få mer kunskap om &lt;br&gt;
programverksamheten och om relevant lagstiftning. &lt;br&gt;
7 Kriminalvården, Kriminalvårdens årsredovisning 2008. Kriminalvården ska enligt &lt;br&gt;
regleringsbrevet redovisa antal personer som har genomgått fortbildning. &lt;br&gt;
8 Se bl.a. Kriminalvården, Kriminalvårdens årsredovisning 2008 (även i årsredovisningarna &lt;br&gt;
för åren 2006 och 2007 har chefsförsörjningen lyfts fram som ett prioriterat område). &lt;br&gt;
119&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Det finns i dag ca 330 kriminalvårdsinspektörer inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
I slutet av år 2006 inrättades en ”chefsbank” som ska säkra &lt;br&gt;
tillgången till interna kandidater till högre chefsposter genom att ge &lt;br&gt;
dessa individuella utvecklingsplaner. År 2008 bestod chefsbanken &lt;br&gt;
av 15 personer. &lt;br&gt;
Kriminalvården står de kommande åren inför en generationsväxling &lt;br&gt;
av högre chefer. För att säkerställa att det då finns lämpliga &lt;br&gt;
chefskandidater att tillgå genomför Kriminalvården en högre chefsutbildning &lt;br&gt;
under åren 2008–2009 tillsammans med Försvarets &lt;br&gt;
materielverk och Vägverket. Den numera nedlagda myndigheten &lt;br&gt;
Verva deltog tidigare i utbildningen. &lt;br&gt;
Kriminalvården planerar för en systematisk utvärdering av &lt;br&gt;
chefskapet inom myndigheten under år 2009 i samband med att ett &lt;br&gt;
drygt 40-tal tidsbegränsade chefsförordnanden utvärderas och &lt;br&gt;
omprövas.9 &lt;br&gt;
6.3.7 Sjukfrånvaro &lt;br&gt;
Kriminalvården har länge haft problem med en hög sjukfrånvaro. &lt;br&gt;
Att den ordinarie personalen inte finns i tjänst medför stora kostnader &lt;br&gt;
för myndigheten och riskerar även att försämra förutsättningarna &lt;br&gt;
att uppnå verksamhetsmålen i och med att mindre &lt;br&gt;
kvalificerade vikarier måste tjänstgöra istället för ordinarie &lt;br&gt;
personal. En minskning av sjukfrånvaron skulle därför innebära en &lt;br&gt;
effektivisering för Kriminalvården. &lt;br&gt;
År 2008 var sjukfrånvaron 5,8 procent i förhållande till den &lt;br&gt;
totala tillgängliga arbetstiden. Kriminalvården hade visserligen &lt;br&gt;
minskat sjukfrånvaron med en halv procentenhet sedan år 2007, &lt;br&gt;
men i den statliga sektorn som helhet var den genomsnittliga &lt;br&gt;
sjukfrånvaron år 2008 3,4 procent (året innan var genomsnittet 3,7 &lt;br&gt;
procent). Polisen, en annan stor myndighet inom rättskedjan, har &lt;br&gt;
sedan år 2004 stadigt minskat sjukfrånvaron till 3,7 procent år &lt;br&gt;
2008. Även övriga myndigheter inom rättsväsendet har en avsevärt &lt;br&gt;
lägre sjukfrånvaro än Kriminalvården.10 &lt;br&gt;
De långtidssjuka står för dryga hälften av sjukfrånvaron (3,5 &lt;br&gt;
procent) inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
9 Kriminalvården, Budgetunderlag 2010. &lt;br&gt;
10 Statskontoret, Sjukfrånvaro i staten 2008 – myndigheter och sektorer. &lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Att få ned sjukfrånvaron är och har varit ett prioriterat område &lt;br&gt;
för Kriminalvården. Bland annat har myndigheten under flera år &lt;br&gt;
fått medel från Utvecklingsrådets projekt ”Satsa Friskt”. Arbetet &lt;br&gt;
har lett till att en hälsostrategisk plan antagits för åren 2009–2011 &lt;br&gt;
som ska innebära ett helhetsgrepp för att öka arbetsglädjen, &lt;br&gt;
arbetstillfredsställelsen och välbefinnandet på arbetsplatsen. Fokus &lt;br&gt;
ligger bl.a. på arbetsledning, kompetensutveckling och effektiv &lt;br&gt;
rehabilitering. Enligt verksamhetsplanen för år 2009 är målet en &lt;br&gt;
sjukfrånvaro för hela myndigheten om 5 procent. &lt;br&gt;
6.3.8 Jämställdhet och mångfald &lt;br&gt;
Regeringen har gett Kriminalvården i uppdrag att sträva efter att &lt;br&gt;
öka andelen medarbetare med utländsk bakgrund och motverka &lt;br&gt;
diskriminering på arbetsplatsen.11 Kriminalvården har tagit fram &lt;br&gt;
riktlinjer för jämställdhets- och mångfaldsarbetet, mot kränkande &lt;br&gt;
särbehandling och trakasserier respektive mot diskriminering. &lt;br&gt;
Eftersom dessa områden påverkar arbetsmiljön, blir det också en &lt;br&gt;
effektivitetsfråga. &lt;br&gt;
I grundutbildningen ingår viss utbildning i bl.a. mänskliga &lt;br&gt;
rättigheter och regler kring diskriminering. Kriminalvården anordnar &lt;br&gt;
också fortbildning avseende diskrimineringsfrågor. Enligt &lt;br&gt;
årsredovisningen för år 2008 hade totalt ca 740 personer fått &lt;br&gt;
utbildning i diskriminerings- och mångfaldsfrågor under det året. &lt;br&gt;
Statskontoret har nyligen utvärderat genomförandet av strategier &lt;br&gt;
eller handlingsplaner mot diskriminering vid ett antal &lt;br&gt;
myndigheter, bl.a. Kriminalvården. Statskontoret konstaterade att &lt;br&gt;
Kriminalvården har valt att ta fram centrala riktlinjer framför att ta &lt;br&gt;
fram en central mångfaldsplan. Regionkontorens uppgift var att &lt;br&gt;
utifrån de centrala riktlinjerna utarbeta handlingsplaner för det &lt;br&gt;
praktiska arbetet på regional och lokal nivå. Resultatet av &lt;br&gt;
Statskontorets uppföljning visade dock att detta endast hade skett i &lt;br&gt;
begränsad utsträckning och att planerna inte var uppdaterade eller &lt;br&gt;
endast omfattade aktiva åtgärder inom jämställdhetsområdet.12 &lt;br&gt;
Statskontoret bedömde att strategierna varken hade lett till en &lt;br&gt;
märkbar förbättring av ledningens och chefernas engagemang eller &lt;br&gt;
till att åtgärder hade vidtagits för att fördela ansvaret för dessa &lt;br&gt;
frågor. &lt;br&gt;
11 Regleringsbrev för budgetåret 2008 avseende Kriminalvården. &lt;br&gt;
12 Statskontoret, Rapport 2009:4. &lt;br&gt;
121&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
6.3.9 Verksamhetsanalyser &lt;br&gt;
Kriminalvårdens antog en handlingsplan år 2003 för effektivisering &lt;br&gt;
av myndighetens verksamhet. En av handlingsplanens 16 åtgärdsområden &lt;br&gt;
avsåg effektivare personalutnyttjande efter genomförd &lt;br&gt;
verksamhetsanalys. Syftet var att skapa en verksamhet där ”rätt &lt;br&gt;
person är på rätt plats vid rätt tid”. År 2004 redovisade Kriminalvården &lt;br&gt;
en samlad verksamhetsanalys till regeringen. &lt;br&gt;
Utredningen bedömde i det första delbetänkandet att analyserna &lt;br&gt;
var väl genomarbetade och bl.a. hade resulterat i att skillnader &lt;br&gt;
mellan verksamhetsställena successivt hade minskat på det sätt som &lt;br&gt;
utredningen beskrev. Kriminalvården beräknade att de åtgärder &lt;br&gt;
som vidtogs skulle leda till en årlig besparing på 80–100 mnkr. &lt;br&gt;
Utredningen bedömde dock att besparingen hade uppgått till 125 &lt;br&gt;
mnkr för år 2003. En del av besparingen kunde dock förklaras av &lt;br&gt;
att de intagna, låstes in under mer tid i sina bostadsrum, vilket &lt;br&gt;
utredningen betraktade som en försämring av vårdens kvalitet.13 &lt;br&gt;
Verksamhets- och konsekvensanalyser genomförs kontinuerligt &lt;br&gt;
inom Kriminalvården vid verksamhetsförändringar och för att &lt;br&gt;
arbetet ska bedrivas så effektivt som möjligt i förhållande till de &lt;br&gt;
begränsade ekonomiska resurserna. Arbetet bedrivs i samverkan &lt;br&gt;
med personalorganisationerna. &lt;br&gt;
6.4 Tidigare utredningar &lt;br&gt;
6.4.1 Inledning &lt;br&gt;
Nedan följer en kort presentation av tre externa utredningar som &lt;br&gt;
helt eller delvis har tagit upp personalfrågor inom Kriminalvården, &lt;br&gt;
samt en myndighetsintern utredning som har tagit upp frågan om &lt;br&gt;
en eventuell högskoleutbildning för den klientnära utbildningen - &lt;br&gt;
det s.k. högskoleprojektet. Utredningarna har med delvis skilda &lt;br&gt;
fokus gjort bedömningar och gett förslag rörande personalutnyttjandet. &lt;br&gt;
13 SOU 2008:71, s. 24 ff. &lt;br&gt;
122&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
6.4.2 Riksrevisionsverket, år 2002 &lt;br&gt;
Dåvarande Riksrevisionsverket (RRV) granskade år 2002, på &lt;br&gt;
regeringens uppdrag, effektiviteten i användningen av personalresurser &lt;br&gt;
inom kriminalvården.14 Uppdraget var en uppföljning av &lt;br&gt;
den granskning RRV genomförde åren 1998–1999.15 Inriktningen &lt;br&gt;
år 2002 låg bl.a. på personalstruktur, personalens kompetens, &lt;br&gt;
arbetsledning och arbetstidens förläggning. Utgångspunkten var &lt;br&gt;
målet att minska återfallen i brott. &lt;br&gt;
RRV ansåg att åtgärder behövde vidtas för att minska personalomsättningen &lt;br&gt;
inom Kriminalvården och behålla de högskoleutbildade &lt;br&gt;
vårdarna. En sådan åtgärd var, enligt RRV, en specialisering &lt;br&gt;
och uppdelning av vårdarrollen, vilket även skulle göra det &lt;br&gt;
lättare att rekrytera ny personal. Om en grupp vårdare ägnade &lt;br&gt;
huvuddelen av sin tid åt motivations-, påverkans- och behandlingsarbete &lt;br&gt;
skulle detta öka förutsättningarna för en mer omfattande &lt;br&gt;
programverksamhet. Permanent kategorisering skulle dock undvikas &lt;br&gt;
genom gemensamma uppgifter. RRV föreslog en specialisering i två &lt;br&gt;
vårdarroller, en med inriktning mot programverksamhet och en &lt;br&gt;
med inriktning mot säkerhet och omvårdnad. &lt;br&gt;
RRV uppmärksammade även det faktum att det, särskilt i &lt;br&gt;
storstäderna, fanns en stor andel vikarier, vilket påverkade programverksamhet &lt;br&gt;
och kontaktmannaskapet negativt. Rekom-mendationen &lt;br&gt;
innebar att kriminalvårdsmyndigheterna borde analysera vilka åtgärder &lt;br&gt;
som skulle kunna vidtas för att minska vikariebehovet. &lt;br&gt;
Vidare var ledningsfunktionerna och ansvarsförhållandena &lt;br&gt;
oklara, enligt RRV. Bl.a. uppmanades Kriminalvårdsverket att ge &lt;br&gt;
cheferna för kriminalvårdsmyndigheterna vägledning för hur ledningsfunktionerna &lt;br&gt;
skulle utformas och säkerställa att kriminal-vårdarna &lt;br&gt;
ges erforderlig arbetsledning särskilt när det gäller kontaktmannaskapet. &lt;br&gt;
Andra rekommendationer avsåg tjänstgöringsscheman och &lt;br&gt;
växeltjänstgöring mellan anstalt och frivård för att få in mer högskolekompetens &lt;br&gt;
i arbetet vid anstalterna. &lt;br&gt;
14 Riksrevisionsverket, RRV 2002:26. &lt;br&gt;
15 Riksrevisionsverket, RRV 1999:27. &lt;br&gt;
123&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
6.4.3 Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54) &lt;br&gt;
Kriminalvårdskommittén föreslog i sitt betänkande Framtidens &lt;br&gt;
kriminalvård, SOU 2005:54, att det ”i anstalterna ska finnas en &lt;br&gt;
personalkategori som är inriktad på att ge stöd och hjälp till den &lt;br&gt;
intagne och som den intagne särskilt ska kunna anförtro sig åt. Det &lt;br&gt;
ska också finnas en personalkategori inriktad på arbete med &lt;br&gt;
ordning och säkerhet”.16 Också Kriminalvårdskommittén bedömde &lt;br&gt;
att personalens kompetens behövde höjas genom en ökad grad av &lt;br&gt;
specialisering. Enligt kommittén skulle en föreslagen specialisering &lt;br&gt;
vara effektiv även ur resurssynpunkt. Specialiseringen skulle &lt;br&gt;
medföra bättre karriärmöjligheter, vilket skulle kunna leda till att &lt;br&gt;
kriminalvården som arbetsgivare blev mer attraktiv. &lt;br&gt;
6.4.4 Vervas utredning om strategisk kompetensförsörjning, &lt;br&gt;
år 2006 &lt;br&gt;
Verva (Verket för förvaltningsutveckling - myndigheten är numera &lt;br&gt;
nedlagd) fick år 2006 ett regeringsuppdrag att, i samverkan med &lt;br&gt;
Kriminalvården, analysera Kriminalvårdens arbete med strategisk &lt;br&gt;
kompetensförsörjning. Verva skulle även vid behov föreslå &lt;br&gt;
förändringar för att effektivisera kompetensförsörjningen. &lt;br&gt;
I rapporten framhölls ett antal punkter där det enligt Verva &lt;br&gt;
fanns brister i de analyser som Kriminalvården hade gjort avseende &lt;br&gt;
sitt kompetensbehov. Det handlade bl.a. om otydliga mål för verksamheten, &lt;br&gt;
prioritering bland målen och otydlig koppling mellan &lt;br&gt;
mål och kompetensbehov. Andra punkter var brist på normering av &lt;br&gt;
kompetenskrav, brist på helhetssyn avseende kompetensförsörjningsprocessen &lt;br&gt;
samt brist på empiri när det gällde sambandet &lt;br&gt;
mellan verksamhetsresultat och akademikertäthet/högskolemässighet. &lt;br&gt;
Verva föreslog bl.a. att det i verksamhetsplaneringen borde &lt;br&gt;
göras ett förtydligande av visionen ”Bättre ut” i mål- och verksamhetstermer &lt;br&gt;
och en tydligare koppling till kompetens-behoven. &lt;br&gt;
Vidare menade Verva att Kriminalvården inte hade fast-ställt &lt;br&gt;
kompetensbehovet genom en grundlig analys av verksam-heten och &lt;br&gt;
de krav som verksamheten ställer på vilken kompetens som krävs. &lt;br&gt;
Verva bedömde även att Kriminalvården inte tog till vara &lt;br&gt;
16 SOU 2005:54, s. 913. &lt;br&gt;
124&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
samverkansmöjligheter internt och externt vid bedömningen av &lt;br&gt;
kompetensbehovet. &lt;br&gt;
Verva sammanfattade synen på kompetensbehovet inom &lt;br&gt;
Kriminalvården som att myndigheten var allmänt positiv till &lt;br&gt;
”högskoleutbildning med kriminalvårdsinriktning, men utan någon &lt;br&gt;
systematisk empiri som stödjer behovet utifrån verksamhetens krav &lt;br&gt;
och som kan användas för att specificera detta ytterligare. &lt;br&gt;
Åsikterna skiljer sig i övrigt avsevärt internt, även om delrapporten &lt;br&gt;
från Högskoleprojektet, 2006-04-05, tyder på samförstånd.”17 &lt;br&gt;
Verva föreslog bl.a. att Kriminalvården skulle samverka med och &lt;br&gt;
rekrytera examinerade studenter från de högskolor som bedriver &lt;br&gt;
utbildning som är relevant för kriminalvårdsverksamheten. Verva &lt;br&gt;
menade också att Kriminalvården borde kunna ge kriminalvårdsspecifik &lt;br&gt;
kompetens genom egen utbildningsverksamhet. &lt;br&gt;
Vervas rapport ledde bl.a. till att Kriminalvården tog ett första &lt;br&gt;
steg och förändrade utbildningssystemet för medarbetarna i det &lt;br&gt;
klientnära arbetet. De flesta vårdarna skulle nu få utbildning före &lt;br&gt;
det att de fick en ordinarie tjänst vid häkten eller anstalter. &lt;br&gt;
6.4.5 Högskoleprojektet, år 2006 &lt;br&gt;
Kriminalvårdens s.k. högskoleprojekt lämnade en första rapport år &lt;br&gt;
2004 avseende den dåvarande grundutbildningen.18 I rapporten &lt;br&gt;
nämndes ett antal faktorer som skäl till varför en yrkeshögskola &lt;br&gt;
skulle vara ett bra alternativ för att säkra Kriminalvårdens kompetensbehov. &lt;br&gt;
En yrkeshögskola borde inrättas bl.a. då det kriminalvårdande &lt;br&gt;
uppdraget hade blivit allt svårare, att konkurrensen om &lt;br&gt;
den arbetskraft som Kriminalvården är intresserade av hade ökat &lt;br&gt;
och att unga har andra krav på sin framtida arbetsgivare när det &lt;br&gt;
gäller t.ex. arbetsuppgifter, ansvar, utvecklingsmöjligheter och &lt;br&gt;
värderingar. Genom en högskoleutbildning skulle också problemen &lt;br&gt;
med de många vikarierna minska drastiskt och myndigheten skulle &lt;br&gt;
då, enligt rapporten, istället kunna satsa på vidare- och fördjupningsutbildningar. &lt;br&gt;
Som en följd av den första rapporten gav Kriminalvården sin &lt;br&gt;
utbildningsorganisation, KRUT, i uppdrag att vidare utreda möjligheterna &lt;br&gt;
att starta en högskoleutbildning. En projektgrupp bildas &lt;br&gt;
17 Verva, Rapport 2006:04, s. 41. Läs mer om högskoleprojektet nedan. &lt;br&gt;
18 Kriminalvården, Framtidens kriminalvårdsutbildning – Hur ska kriminalvården säkerställa &lt;br&gt;
rätt kompetens i framtiden? &lt;br&gt;
125&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
bestående av representanter från olika delar av kriminalvårdsverksamheten &lt;br&gt;
samt fackliga representanter. Projektgruppen &lt;br&gt;
arbetade mellan april-november år 2005 och utredde hur en sådan &lt;br&gt;
utbildning kunde utformas och finansieras. &lt;br&gt;
Inom projektgruppen var man enig om att målgruppen för &lt;br&gt;
utbildningen skulle vara kriminalvårdare och att den skulle bygga &lt;br&gt;
på en sammanhållen vårdarroll. Vårdarens arbetsuppgifter kunde &lt;br&gt;
sedan specialiseras genom fortsatt utbildning och till fördjupade &lt;br&gt;
uppgifter och ett större ansvar. Projektgruppen såg dock en risk i &lt;br&gt;
att en specialisering kan innebära att säkerhets- och omvårdnadsområdet &lt;br&gt;
ses som mindre kvalificerat och att personalomsättningen &lt;br&gt;
därmed blir hög.19 &lt;br&gt;
Den tänkta akademiska ämnesbasen för den tvååriga utbildningen &lt;br&gt;
var socialt arbete med minst ett halvårs praktik. &lt;br&gt;
För arbete inom frivården skulle det enligt rapporten krävas en &lt;br&gt;
kompletterande tvåårig utbildning med inriktning på kriminalvård &lt;br&gt;
och med möjlighet att läsa vidare till en filosofie kandidatexamen &lt;br&gt;
inom socialt arbete eller något annat närliggande område. &lt;br&gt;
Av de högskolor/universitet som Kriminalvården kontaktade i &lt;br&gt;
samband med projektarbetet anmälde 11 sig som intresserade att &lt;br&gt;
starta utbildningen. Fyra av dessa föreslogs för en pilotomgång &lt;br&gt;
som skulle starta under vårterminen år 2007.20 &lt;br&gt;
En utbildningsplats skulle kosta ca 180 000 kr för en komplett &lt;br&gt;
yrkeshögskoleutbildning. Till detta kom kostnader för studiebidrag &lt;br&gt;
på 25 000 kr per år.21 Utbildningen skulle dock inte vara möjlig att &lt;br&gt;
bekosta inom de intresserade högskolornas och universitetens egna &lt;br&gt;
ekonomiska ramar utan Kriminalvården skulle behöva upphandla &lt;br&gt;
studieplatser, dvs. själva stå för utbildningskostnaden. &lt;br&gt;
Projektgruppen föreslog att det skulle vara möjligt för Kriminalvården &lt;br&gt;
att ge redan anställd personal möjlighet att läsa delar av &lt;br&gt;
högskoleutbildningen som fortbildning, eftersom det skulle kunna &lt;br&gt;
minska det kompetensgap och den statusskillnad som annars skulle &lt;br&gt;
kunna uppstå mellan de medarbetare som har genomgått och de &lt;br&gt;
som inte har genomgått högskoleutbildningen. &lt;br&gt;
Några åtgärder med anledning av projektgruppens delrapport, &lt;br&gt;
som redovisades i april 2006, har inte vidtagits. &lt;br&gt;
19 Kriminalvården, Delrapport från högskoleprojektet, 2006-04-05, s. 2. &lt;br&gt;
20 Delrapport från högskoleprojektet, 2006-04-05. &lt;br&gt;
21 Den enskildes kostnader för studierna föreslogs finansieras genom studiemedel. &lt;br&gt;
126&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
6.4.6 Sammanfattning &lt;br&gt;
Sammanfattningsvis kan konstateras att samtliga ovan redovisade &lt;br&gt;
utredningar och projekt särskilt har haft kriminalvårdarna och &lt;br&gt;
kriminalvårdarrollen i fokus. Samtliga utredningar och projekt har &lt;br&gt;
konstaterat att det finns ett behov av mer kompetens hos &lt;br&gt;
kriminalvårdarna. De flesta har föreslagit en högskoleutbildning för &lt;br&gt;
att förstärka denna kompetens. &lt;br&gt;
6.5 Rekrytering och grundutbildning i de nordiska &lt;br&gt;
länderna &lt;br&gt;
6.5.1 Inledning &lt;br&gt;
I samband med utredningens studiebesök vid kriminalvårdsmyndigheterna &lt;br&gt;
i Danmark respektive Norge diskuterades vissa &lt;br&gt;
personalfrågor, t.ex. avseende kompetensförsörjning och kompetensutveckling &lt;br&gt;
samt specialisering av vårdarrollen i respektive land. &lt;br&gt;
Uppgifter om kriminalvården i Finland har inhämtats genom &lt;br&gt;
skriftliga källor. &lt;br&gt;
6.5.2 Danmark &lt;br&gt;
Grundutbildningen för de danska kriminalvårdarna är en gymnasial &lt;br&gt;
treårig utbildning. Det första året består av teoretiska studier som &lt;br&gt;
följs av två års praktik. Grundkraven för att bli fængselbetjent, &lt;br&gt;
motsvarigheten till den svenska kriminalvårdaren, är att man är &lt;br&gt;
minst 21 år gammal och har en nio- eller tioårig folkskoleutbildning&lt;br&gt;
. All kriminalvårdsundervisning sker internt inom den &lt;br&gt;
danska kriminalvårdsmyndigheten, Kriminalforsorgen. I stort sett &lt;br&gt;
har ingen som söker en befattning som fængselbetjent högskolebakgrund&lt;br&gt;
. Det är en medveten strategi i Danmark att inte rekrytera &lt;br&gt;
akademiker som fængselbetjenter. Utveckling pågår av grundutbildningen, &lt;br&gt;
bl.a. ska handledningen ökas under praktiktiden och &lt;br&gt;
kunskapen om programverksamheten ska öka. &lt;br&gt;
Personalen inom frivården deltar inte i den grundläggande &lt;br&gt;
utbildningen. &lt;br&gt;
En fængselbetjent har vissa begränsade karriärmöjligheter, Hon &lt;br&gt;
eller han kan t.ex. bli avdelningsledare. Det finns även interna &lt;br&gt;
chefsprogram. Den årliga omsättningen av personal bedöms vara &lt;br&gt;
127&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
stor, särskilt bland de yngre medarbetarna. Under grundutbildningen &lt;br&gt;
är personalomsättningen ca 30 procent. Bland färdiga &lt;br&gt;
fængselbetjenter är den årliga omsättningen ca 7-8 procent &lt;br&gt;
6.5.3 Finland &lt;br&gt;
Motsvarigheten till kriminalvårdare kallas i Finland för fångvakt. &lt;br&gt;
Utbildningen, som leder till en grundexamen i fångvård, omfattar &lt;br&gt;
53 studieveckor och är på eftergymnasial nivå. Undervisningen sker &lt;br&gt;
på Brottspåföljdssektorns utbildningscentral. Antagningskraven är &lt;br&gt;
bl.a. att man ska vara minst 18 år gammal och ha en studentexamen &lt;br&gt;
eller motsvarande. I antagningen till yrkesutbildningen ingår ett &lt;br&gt;
skriftligt inträdesprov, fysiskt konditionstest och personlig &lt;br&gt;
intervju. &lt;br&gt;
I utbildningen ingår viss praktik på anstalterna. Det utgår lön &lt;br&gt;
under den största delen av studietiden, i övrigt kan studenten &lt;br&gt;
ansöka om statligt studiestöd. &lt;br&gt;
Brottsföljdssektorns utbildningscentral ansvarar även för &lt;br&gt;
fortbildning, och det finns även möjlighet att efter ett antal år &lt;br&gt;
studera vidare och ta en yrkeshögskoleexamen motsvarande &lt;br&gt;
socionom. Efter examen är det möjligt att få arbete som föreståndare &lt;br&gt;
eller expert av olika slag inom fång- och kriminalvårdssektorerna. &lt;br&gt;
6.5.4 Norge &lt;br&gt;
Den norska kriminalvårdsutbildningen är i dag en tvåårig &lt;br&gt;
eftergymnasial utbildning. Efter utbildningen följer en praktiktid &lt;br&gt;
om ett år. De grundläggande kraven för att bli fengselbetjent är &lt;br&gt;
högskolebehörighet samt vissa fysiska krav. Man ska också vara &lt;br&gt;
minst 21 år gammal och ha minst ett års arbetslivserfarenhet. Det &lt;br&gt;
är få med akademisk bakgrund som söker till utbildningen. Efter &lt;br&gt;
utbildningen erbjuds en vidareutbildning avseende säkerhet och för &lt;br&gt;
de som ska bli programansvariga. &lt;br&gt;
Omsättningen bedöms i dag vara för stor och Kriminalomsorgen &lt;br&gt;
skulle gärna se att äldre medarbetare rekryterades. I Norge &lt;br&gt;
diskuteras möjligheten att införa en treårig utbildning, man har &lt;br&gt;
dock valt att behålla den tvååriga utbildningen men med möjlighet &lt;br&gt;
att läsa vidare till motsvarande en filosofie kandidatexamen (det &lt;br&gt;
128&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
pågår f.n. ett arbete med att få utbildningen godkänd som examen &lt;br&gt;
inom högskolesystemet). &lt;br&gt;
Fengselbetjenternas karriärvägar är förhållandevis få även om &lt;br&gt;
man kan avancera till förstebetjent. &lt;br&gt;
Chefer rekryteras huvudsakligen internt, men myndigheten &lt;br&gt;
önskar få in fler utifrån. &lt;br&gt;
Det är få anställda inom Kriminalomsorgen som utnyttjar &lt;br&gt;
möjligheten till kompetensutveckling. &lt;br&gt;
Enligt företrädare för Kriminalomsorgen råder en bred politisk &lt;br&gt;
enighet i Norge om vikten av väl utbildade fengselbetjenter, trots &lt;br&gt;
att kostnaderna för utbildningen är höga. Utbildningen lyfts också &lt;br&gt;
fram som en viktig orsak till att det är få incidenter ute i &lt;br&gt;
verksamheten. &lt;br&gt;
6.5.5 Sammanfattning &lt;br&gt;
I de redovisade nordiska länderna har kriminalvårdsmyndigheterna &lt;br&gt;
valt att ha en gemensam, obligatorisk utbildningsgrund för blivande &lt;br&gt;
kriminalvårdare. I Norge och Finland är utbildningen eftergymnasial, &lt;br&gt;
i Danmark är den på gymnasial nivå. Utbildningen sker, &lt;br&gt;
i likhet med den gällande ordning i Sverige, direkt vid anställningen &lt;br&gt;
och den anställde uppbär lön under utbildningstiden. Både i &lt;br&gt;
Danmark och Norge erbjuds sammanlagt tre års grundutbildning, &lt;br&gt;
inklusive praktik. I Finland omfattar grundutbildningen ett års &lt;br&gt;
studier. &lt;br&gt;
Utredningens drar slutsatsen att den svenska Kriminalvården &lt;br&gt;
erbjuder mer kompetensutveckling och vidareutbildning än i de &lt;br&gt;
övriga nordiska länderna. Möjligheterna till karriärutveckling för de &lt;br&gt;
norska och danska kriminalvårdarna är mer begränsad än i Sverige. &lt;br&gt;
6.6 Personalorganisationer inom Kriminalvården &lt;br&gt;
6.6.1 Inledning &lt;br&gt;
Utredningen har varit i kontakt med de stora personalorganisationerna &lt;br&gt;
inom Kriminalvården och diskuterat specialiseringen &lt;br&gt;
av vårdaryrket samt akademiseringsfrågan och övrig &lt;br&gt;
personalpolitik inom myndigheten. Utredningen har träffat företrädare &lt;br&gt;
för Facket för Service och kommunikation, SEKO och &lt;br&gt;
Fackförbundet ST som har många medlemmar bland kriminal129&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
vårdarna. SEKO har bl.a. varit representerat i högskole-projektet &lt;br&gt;
vars resultat refereras ovan. Utredningen har även varit i kontakt &lt;br&gt;
med Sveriges akademikers centralorganisation SACO-S. &lt;br&gt;
SEKO hade den 31 januari 2009 3 586 medlemmar inom Kriminalvården, &lt;br&gt;
varav en majoritet är kriminalvårdare. ST hade 1 741 medlemmar &lt;br&gt;
varav ca 1 000 är kriminalvårdare. SACO har 1 398 medlemmar &lt;br&gt;
med anställning inom Kriminalvården.22 &lt;br&gt;
6.6.2 SEKO &lt;br&gt;
I sin dialog med utredningen framhöll SEKO bl.a. att de anser att &lt;br&gt;
baspersonalen på anstalter och häkten ska ha samma grundutbildning &lt;br&gt;
och att arbetet därefter kan uppdelas till att avse t.ex. &lt;br&gt;
vårdande respektive säkerhetsrelaterade frågor när man arbetar i &lt;br&gt;
sitt arbetslag. Det är dock viktigt att uppgifterna ska kunna variera &lt;br&gt;
för att motverka inlåsningseffekter. En fördel med ett sådant &lt;br&gt;
förfarande är att man på så sätt bättre kan hålla ihop arbetslaget. &lt;br&gt;
SEKO menar att den uppdelning som tidigare gjordes inom &lt;br&gt;
kriminalvården mellan ”socialassistenter” och säkerhetspersonal &lt;br&gt;
skapade en dålig arbetsmiljö. &lt;br&gt;
Vidare anser SEKO att den nuvarande kriminalvårdsutbildningen &lt;br&gt;
på 28 veckor är för kort för tillgodose de högt ställda &lt;br&gt;
krav som det svåra arbetet som kriminalvårdare medför. SEKO &lt;br&gt;
skulle gärna se ett ökat inslag av högskolemoment i utbildningen. &lt;br&gt;
SEKO ställer sig dock tveksam till att bara anställa akademiker som &lt;br&gt;
kriminalvårdare, eftersom mycket i yrket också handlar om &lt;br&gt;
fallenhet och intresse. Däremot är SEKO generellt sett positiva till &lt;br&gt;
att fler akademiker anställs som kriminalvårdare och anser att det &lt;br&gt;
bästa är en mix av olika bakgrunder. &lt;br&gt;
6.6.3 ST &lt;br&gt;
ST har framfört till utredningen att organisationen är positiv till att &lt;br&gt;
öka antalet kriminalvårdare med akademisk bakgrund trots att &lt;br&gt;
utförandet av de kriminalvårdande uppgifterna inte alltid kräver &lt;br&gt;
det. ST vill helst se en gemensam utbildningsgrund som sedan kan &lt;br&gt;
byggas vidare mot säkerhet respektive behandlingsarbete. ST menar &lt;br&gt;
att det inte går att begära att alla vårdare ska ha expertkompetens &lt;br&gt;
22 Kriminalvården, siffrorna är från den 31 januari år 2009. &lt;br&gt;
130&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
på alla områden, utan en specialisering kan alltså vara önskvärd. ST &lt;br&gt;
understryker också vikten av praktik i utbildningen. ST anser att &lt;br&gt;
karriärvägarna inom myndigheten är för begränsad idag. &lt;br&gt;
ST ser en effektiviseringspotential bl.a. i att ha en viss överkapacitet &lt;br&gt;
av personal för att minska den dyra övertidkostnaden. &lt;br&gt;
Dessutom bör samarbetet mellan Kriminalvården och Domstolsverket &lt;br&gt;
utvecklas med syfte att skapa bättre förutsättningar för &lt;br&gt;
planering av den gemensamma verksamheten vilket skulle leda till &lt;br&gt;
ökad effektivitet. ST fokuserar också mycket på de problem som är &lt;br&gt;
relaterade till klienter med neuropsykiatriska funktionshinder. &lt;br&gt;
Dessa grupper ställer allt större krav på arbetet inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
6.6.4 SACO-S &lt;br&gt;
SACO-S har uppgett till utredningen att man driver frågan om en &lt;br&gt;
ökad akademisk kompetens inom den slutna kriminalvården och &lt;br&gt;
ser sålunda positivt på en utveckling mot fler kriminalvårdare med &lt;br&gt;
akademisk beteendevetenskaplig bakgrund. Ett annat problem är &lt;br&gt;
att kriminalvårdaryrket blir ett genomgångsyrke för akademikerna, &lt;br&gt;
eftersom deras kompetens inte tas tillvara och inte heller uppskattas &lt;br&gt;
inom Kriminalvården. Det finns, enligt SACO-S, t.o.m. ett &lt;br&gt;
visst akademikerförakt inom vissa delar av Kriminalvården. &lt;br&gt;
Problemet bottnar enligt SACO-S i att Kriminalvården inte använder &lt;br&gt;
akademikernas kompetens utan dessa får samma uppgifter som de &lt;br&gt;
kriminalvårdare som har en utbildningsbakgrund med folkskola &lt;br&gt;
eller gymnasium. Det innebär att många akademiker t.ex. på &lt;br&gt;
anstalterna söker sig till andra och kanske mer utmanande arbeten. &lt;br&gt;
Ett annat problem som SACO-S pekar på är att det vid &lt;br&gt;
rekrytering av kriminalvårdsinspektörer inte finns något krav på &lt;br&gt;
akademisk grundkompetens. Långtifrån alla kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
har akademisk bakgrund. SACO-S anser att akademisk &lt;br&gt;
grundutbildning ska vara ett grundkrav för samtliga chefstjänster. &lt;br&gt;
SACO-S vill se en ökad specialisering av vårdarrollen, dels då &lt;br&gt;
möjligheten att rekrytera akademiker som baspersonal till häktena &lt;br&gt;
och anstalterna ökar, dels för att verksamhetsmålen i högre grad &lt;br&gt;
kan uppnås om kompetensen ökar. &lt;br&gt;
131&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
6.6.5 Sammanfattning &lt;br&gt;
Personalorganisationerna inom Kriminalvården är överens om att &lt;br&gt;
det är positivt med fler akademiker bland kriminalvårdarna, men &lt;br&gt;
både SEKO och ST framför att alla vårdartjänster inte kräver &lt;br&gt;
högskoleutbildning. SEKO understryker även behovet av vidareutbildning &lt;br&gt;
för dem som redan arbetar inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
SACO-S framhåller att akademikernas kompetens i dag inte tas &lt;br&gt;
tillvara, och att vårdaryrket därför blir ett genomgångsyrke för de &lt;br&gt;
som har sådan kompetens. SEKO och ST anser att det bör finnas &lt;br&gt;
en gemensam grundutbildning. En specialisering av uppgifterna &lt;br&gt;
mot vårdande/behandlingsarbete respektive säkerhet kan ske &lt;br&gt;
genom fort- och vidareutbildning. SEKO betonar dock att uppgifterna &lt;br&gt;
bör rotera för att minska inlåsningseffekter, medan ST &lt;br&gt;
anser att en mer permanent specialisering kan behövas. Så anser &lt;br&gt;
också SACO-S, dels då möjligheten att behålla rekryterade &lt;br&gt;
akademiker ökar och dels då det underlättar arbetet att uppnå &lt;br&gt;
verksamhetsmålen. &lt;br&gt;
6.7 Forskning &lt;br&gt;
Utredningen har i kapitel 2 i detta slutbetänkande konstaterat att &lt;br&gt;
forskning om kriminalvård i Sverige och även i våra nordiska &lt;br&gt;
grannländer är ett på flera sätt eftersatt forskningsområde. &lt;br&gt;
Kriminalvården och dess motsvarigheter i t.ex. Danmark och &lt;br&gt;
Norge har därför själva en aktiv roll i att bl.a. utveckla evidensbaserade &lt;br&gt;
behandlingsprogram, göra vetenskapliga utvärderingar och &lt;br&gt;
initiera ny kunskap inom behandlingsområdet. Den forskning som &lt;br&gt;
Kriminalvården stöder med ekonomiska medel handlar i huvudsak &lt;br&gt;
om att förbättra kvaliteten i behandlingsarbetet. &lt;br&gt;
Det finns vidare en begränsad och aktuell forskning kring den &lt;br&gt;
svenska kriminalvårdens personal och deras roll i kriminalvårdsverksamheten. &lt;br&gt;
I mitten av 1980-talet genomfördes den s.k. &lt;br&gt;
Härenstamska utredningen som var ett större forskningsprojekt &lt;br&gt;
och omfattade en tredjedel av personalen vid häkten och anstalter. &lt;br&gt;
Syftet var bl.a. att kartlägga arbetsförhållandena. Utredningen &lt;br&gt;
riktade bl.a. kritik mot organisationens oförmåga till förändring &lt;br&gt;
och många gånger ett otillräckligt ledarskap. Slutrapporten presenterades &lt;br&gt;
år 1989.23 &lt;br&gt;
23 Härenstam, A., 1989. &lt;br&gt;
132&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Pågående forskning kring vårdarrollen &lt;br&gt;
Vid Örebro universitet, akademin för juridik, psykologi och socialt &lt;br&gt;
arbete, pågår för närvarande ett forskningsprojekt avseende vårdarrollen &lt;br&gt;
och dess utveckling. Projektet ska slutrapporteras under år &lt;br&gt;
2010. Forskargruppen har ännu i huvudsak använt kvalitativa data, &lt;br&gt;
men ska framöver foga samman kvalitativa och kvantitativa studier &lt;br&gt;
till en gemensam analys.24 Projektets övergripande syfte är att, med &lt;br&gt;
utgångspunkt från interaktionen mellan kriminalvårdare och &lt;br&gt;
intagna, undersöka kriminalvårdsarbetets praktik – dess karaktär, &lt;br&gt;
förlopp, villkor och förutsättningar. &lt;br&gt;
En slutsats som hittills har gjorts är att förändringar inom &lt;br&gt;
Kriminalvården på senare år har inneburit en ökad arbetsdelning &lt;br&gt;
och specialisering mellan olika typer av avdelningar och vårdaruppgifter. &lt;br&gt;
I studien urskiljer forskarna tydliga subkulturella &lt;br&gt;
skillnader mellan kriminalvårdare på behandlingsavdelningar, &lt;br&gt;
normalavdelningar och säkerhetsavdelningar/grupper. Kriminalvårdens &lt;br&gt;
komplexa uppgift att både tjäna som samhällsskydd mot &lt;br&gt;
kriminalitet och bedriva rehabilitering, innebär enligt forskarna &lt;br&gt;
uppenbara dilemman och ofta svåra överväganden mellan olika &lt;br&gt;
handlingsalternativ i det dagliga arbetet. Frågan är hur dessa &lt;br&gt;
komplexa målsättningar omsätts i daglig praxis och i interaktionen &lt;br&gt;
mellan vårdare och intagna. Kriminalvårdarna möter i mer eller &lt;br&gt;
mindre grad svårigheter och motstånd i arbetet beroende på de &lt;br&gt;
intagnas informella regler och gruppkulturer på olika avdelningar. &lt;br&gt;
Forskarna har vidare konstaterat att det förekommer intressekonflikter &lt;br&gt;
mellan kriminalvårdare på olika avdelningar. Interaktionen &lt;br&gt;
mellan kriminalvårdare och intagna kan alltså inte enbart &lt;br&gt;
beskrivas som något som pågår mellan två grupper, personal och &lt;br&gt;
intagna. Ett problem som definierats i studien är att det pågår ett &lt;br&gt;
ständigt förhandlingsspel kring intressekonflikter och maktutövningen &lt;br&gt;
såväl mellan kriminalvårdare på olika avdelningar inom &lt;br&gt;
en anstalt, som mellan olika grupper av intagna och kriminalvårdare. &lt;br&gt;
Det saknas enligt forskarna kunskap om hur dessa, delvis &lt;br&gt;
motverkande krafter, intressen och maktrelationer omsätts i den &lt;br&gt;
dagliga interaktionen mellan intagna och kriminalvårdare.25 &lt;br&gt;
24 Bl.a. har en artikel publicerats i Arbetsmarknad &amp; Arbetsliv, årg. 14, nr 3: Nylander, Per &lt;br&gt;
Åke, Bruhn, Anders &amp; Lindberg, Odd, Säkerhet eller rehabilitering? Om subkulturell &lt;br&gt;
differentiering bland kriminalvårdare.. &lt;br&gt;
25 E-post från Lindberg, Odd. Kriminalvårdare i anstalt. Sänt den 30 mars 2009. &lt;br&gt;
133&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
6.8 Arbetsbelastning och tidsanvändning &lt;br&gt;
Utredningen har i intervju- och enkätundersökningen frågat hur &lt;br&gt;
de anställda använder sin arbetstid och hur de upplever sin &lt;br&gt;
arbetsbelastning. De har också tillfrågats hur de bedömer hur &lt;br&gt;
arbetstiden används utifrån möjligheten att nå målen för verksamheten. &lt;br&gt;
Av djupintervjuerna framgår bl.a. att kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
och kriminalvårdschefer uppfattar att en ökande administration, &lt;br&gt;
t.ex. e-postbevakning, möten m.m., inkräktar i alltför hög grad från &lt;br&gt;
mer angelägna arbetsuppgifter som verksamhetsutveckling och &lt;br&gt;
handledning av medarbetare. Cheferna vill att mer tid ska kunna &lt;br&gt;
användas för själva innehållet i verksamheten, så som programverksamhet &lt;br&gt;
och sysselsättning. &lt;br&gt;
Av enkätundersökningen framgår vidare att kriminalvårdsinspektörerna &lt;br&gt;
upplever en alltför hög arbetsbelastning. Övriga upplever &lt;br&gt;
inte arbetsbelastningen som anmärkningsvärt hög i jämförelse &lt;br&gt;
med utfallet i motsvarande undersökningar inom andra organisationer.26 &lt;br&gt;
Figur 6.1 Utredningens enkätundersökning: Arbetsbelastning. &lt;br&gt;
39%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
60%&lt;br&gt;
29% 66%&lt;br&gt;
69%&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
1%&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare&lt;br&gt;
(n=1336)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
(n=174)&lt;br&gt;
Total (n=1510)&lt;br&gt;
Jag har alltid för mycket att göra, det är aldrig lugnare perioder&lt;br&gt;
Periodvis har jag för mycket att göra, men däremellan är det lugnare perioder&lt;br&gt;
Bas: Samtliga Jag har sällan för mycket att göra&lt;br&gt;
39%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
60%&lt;br&gt;
29% 66%&lt;br&gt;
69%&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
1%&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare&lt;br&gt;
(n=1336)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
(n=174)&lt;br&gt;
Total (n=1510)&lt;br&gt;
Jag har alltid för mycket att göra, det är aldrig lugnare perioder&lt;br&gt;
Periodvis har jag för mycket att göra, men däremellan är det lugnare perioder&lt;br&gt;
Bas: Samtliga Jag har sällan för mycket att göra&lt;br&gt;
I undersökningen fick kriminalvårdare respektive kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
uppskatta hur arbetstiden förläggs. &lt;br&gt;
26 Jfr. Synovates riksundersökning som beskrivs i avsnitt 1.4. &lt;br&gt;
134&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Tabell 6.4 Utredningens enkätundersökning: Kriminalvårdares uppskattning &lt;br&gt;
av arbetstidens fördelning, medelvärde. &lt;br&gt;
Arbetsuppgift kriminalvårdare Andel av arbetstiden &lt;br&gt;
Säkerhetsarbete 27 % &lt;br&gt;
Omvårdande arbete 25 % &lt;br&gt;
Klientadministration 15 % &lt;br&gt;
Påverkansarbete 10 % &lt;br&gt;
Övrig administration 7 % &lt;br&gt;
Övrig tid 7 % &lt;br&gt;
Interna möten 6 % &lt;br&gt;
Fotnot: Andelarna är avrundade genomsnitt av grova skattningar och summerar därför inte till 100. &lt;br&gt;
Tabell 6.5 Utredningens enkätundersökning: Kriminalvårdsinspektörers &lt;br&gt;
uppskattning av arbetstidens fördelning, medelvärde. &lt;br&gt;
Arbetsuppgift kriminalvårdsinspektörer Andel av arbetstiden &lt;br&gt;
Möten inom ramen för personalansvar 22 % &lt;br&gt;
Arbetsledning 20 % &lt;br&gt;
Personaladministration 17 % &lt;br&gt;
Klientadministration 9 % &lt;br&gt;
Övrig administration 9 % &lt;br&gt;
Interna möten 8 % &lt;br&gt;
Säkerhetsarbete 7 % &lt;br&gt;
Övrig tid 3 % &lt;br&gt;
Omvårdande arbete 2 % &lt;br&gt;
Påverkansarbete 2 % &lt;br&gt;
Fotnot: Andelarna är avrundade genomsnitt av grova skattningar och summerar därför inte till 100. &lt;br&gt;
Utredningen har alltså inte gjort någon tidsmätning utan har låtit &lt;br&gt;
medarbetarna själva skatta hur arbetstiden används. För att kunna &lt;br&gt;
dra någon slutsats av denna skattning krävs det att den uppskattade &lt;br&gt;
tidsanvändningen jämförs t.ex. med riktlinjer från arbetsgivaren &lt;br&gt;
eller med medarbetarnas skattningar av hur en balanserad användning &lt;br&gt;
av arbetstiden borde vara. &lt;br&gt;
Kriminalvården saknar närmare riktlinjer för kriminalvårdarnas &lt;br&gt;
arbetstid, även om det pågår visst arbete kring den verksamhetsplanerade &lt;br&gt;
arbetstiden. Utredningen har därför bett respondenterna &lt;br&gt;
att själva redovisa hur de anser att deras arbetstid borde användas &lt;br&gt;
för att nå målen med verksamheten. Kriminalvårdarna vill ägna mer &lt;br&gt;
135&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
tid åt påverkansarbete och omvårdande arbete och mindre tid på &lt;br&gt;
klientadministration. Kriminalvårdsinspektörerna vill däremot i &lt;br&gt;
första hand ägna mer tid åt bl.a. arbetsledning och mindre tid på &lt;br&gt;
personal- och övrig administration och möten inom ramen för sitt &lt;br&gt;
personalansvar (t.ex. utvecklingssamtal och arbetsplatsträffar). &lt;br&gt;
Ett område där personalgrupperna synes ha olika uppfattningar &lt;br&gt;
avser de interna mötena. En fjärdedel av kriminalvårdarna tycker &lt;br&gt;
att för lite tid avsätts för interna möten, medan en fjärdedel av &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörerna tycker att det är för mycket mötestid. &lt;br&gt;
Det är dock inte säkert att yrkesgrupperna verkligen avser samma &lt;br&gt;
sak. Kriminalvårdsinspektörerna deltar förmodligen i många möten &lt;br&gt;
till vilka kriminalvårdarna inte har kallats.27 &lt;br&gt;
Tabell 6.6 Utredningens enkätundersökning: Kriminalvårdarnas bedömning &lt;br&gt;
av användning av arbetstiden utifrån möjligheten att nå målen &lt;br&gt;
för verksamheten. &lt;br&gt;
Arbetsuppgift För lite Lagom För mycket &lt;br&gt;
Påverkansarbete 51 % 40 % 1 % &lt;br&gt;
Omvårdande arbete 34 % 55 % 6 % &lt;br&gt;
Interna möten 25 % 55 % 7 % &lt;br&gt;
Övrig tid 22 % 56 % 5 % &lt;br&gt;
Säkerhetsarbete 21 % 64 % 10 % &lt;br&gt;
Klientadministration 12 % 56 % 22 % &lt;br&gt;
Övrig administration 12 % 60 % 13 % &lt;br&gt;
27 Internrevisionens rapport om baspersonalens informationsmiljö (Kriminalvården, &lt;br&gt;
Internrevisionen, Rapport 2008:1) pekar på bristen av återkommande och tidsmässigt &lt;br&gt;
omfattande möten. Detta påverkar enligt rapporten implementeringsarbetet och möjlighet &lt;br&gt;
för baspersonalen att få nödvändig vidareutbildning. Internrevisionen rekommenderar att &lt;br&gt;
det vid verksamhetsställena bör finnas schemalagda möten med tid för diskussion och &lt;br&gt;
reflektion och att dessa ska vara obligatoriska. &lt;br&gt;
136&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Tabell 6.7 Utredningens enkätundersökning: Kriminalvårdsinspektörernas &lt;br&gt;
bedömning av användning av arbetstiden utifrån möjligheten att &lt;br&gt;
nå målen för verksamheten. &lt;br&gt;
Arbetsuppgift För lite Lagom För mycket &lt;br&gt;
Arbetsledning 46 % 45 % 7 % &lt;br&gt;
Övrig tid 24 % 39 % 3 % &lt;br&gt;
Påverkansarbete 16 % 49 % 1 % &lt;br&gt;
Omvårdande arbete 15 % 50 % 1 % &lt;br&gt;
Säkerhetsarbete 14 % 57 % 6 % &lt;br&gt;
Interna möten 9 % 51 % 24 % &lt;br&gt;
Möten inom ramen för personalansvar 9 % 58 % 29 % &lt;br&gt;
Personaladministration 7 % 56 % 33 % &lt;br&gt;
Klientadministration 6 % 50 % 21 % &lt;br&gt;
Övrig administration 3 % 50 % 29 % &lt;br&gt;
En arbetsgrupp inom Kriminalvården har i en promemoria som &lt;br&gt;
skrevs hösten 2008 behandlat frågan om specialiserade yrkesroller &lt;br&gt;
och pekat ut två s.k. ”bristområden”. Ett avsåg anstalternas &lt;br&gt;
avdelningsarbete. I promemorian framförs att arbetsgruppen observerat &lt;br&gt;
att personalen inte var fysisk närvarande hos de intagna och &lt;br&gt;
att det inte fanns några naturliga ”kommunikationsytor” på &lt;br&gt;
häktena och i anstalterna. En orsak härtill angavs vara att &lt;br&gt;
arbetsuppgifterna inom ”kriminalvårdens absoluta kärnverksamhet” &lt;br&gt;
är för otydligt definierade och att arbetet i stor utsträckning &lt;br&gt;
bedrivs utifrån mätbara uppgifter, som att ”hämta matvagnen eller &lt;br&gt;
tömma pottan”. Det förstärker, enligt promemorian, uppfattningen &lt;br&gt;
att arbetet är okvalificerat och repetitivt. Det påpekades också att &lt;br&gt;
det är lättare att utföra sådant som syns och är mätbart och lättare &lt;br&gt;
kan följas upp.28 Av utredningens enkätundersökning framgår att &lt;br&gt;
personalen anser att de vill ägna mer tid åt motivation, påverkansarbete, &lt;br&gt;
vägledning och omvårdnad. &lt;br&gt;
28 Kriminalvården: Specialiserade yrkesroller i klientnära arbete, 2008-11-18. Enligt uppgift &lt;br&gt;
till utredningen har arbetet med den framtida vårdarrollen pågått en tid utan att det än så &lt;br&gt;
länge finns några tydliga ställningstaganden gjorda eller fattade beslut. Utredningsarbetet &lt;br&gt;
fortsätter under år 2009. &lt;br&gt;
137&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
6.9 Analys och slutsatser &lt;br&gt;
6.9.1 Inledning &lt;br&gt;
Förutsättningarna för att personalfrågorna ska kunna drivas &lt;br&gt;
effektivt inom Kriminalvården är att de är en del av ett strategiskt &lt;br&gt;
ramverk vid myndigheten, som utgår från de övergripande målen &lt;br&gt;
för verksamheten. Medarbetarna ska känna till målen för verksamheten, &lt;br&gt;
ha rätt kompetens och vara motiverade. En förutsättning för &lt;br&gt;
detta är bl.a. att det finns ett kompetent arbetsledarskap. &lt;br&gt;
6.9.2 Strategier &lt;br&gt;
Bedömning: Kriminalvårdens styrning av personalfrågorna kan &lt;br&gt;
utvecklas. &lt;br&gt;
Kriminalvårdarrollen är inte definierad vilket medför att det &lt;br&gt;
är svårt att lägga fast vad denna bör innehålla och hur den bör &lt;br&gt;
utvecklas. Först när vårdarrollen har definierats kan behovet av &lt;br&gt;
rekrytering och kompetensutveckling fastställas. Kriminalvårdens &lt;br&gt;
arbete med att utveckla en övergripande kompetensförsörjningsstrategi &lt;br&gt;
bör prioriteras. Strategin bör knytas till &lt;br&gt;
verksamhetens mål. &lt;br&gt;
Arbetet med individuella kompetensutvecklingsplaner bör &lt;br&gt;
förbättras. &lt;br&gt;
I kapitel 5 fann utredningen att Kriminalvården bör fastställa långsiktiga &lt;br&gt;
strategier inom en rad områden. Detta gäller även på &lt;br&gt;
personalområdet. &lt;br&gt;
I Kriminalvårdens vision ”Bättre ut” slås bl.a. fast att de &lt;br&gt;
anställda ska ha rätt utbildning och erforderlig kompetens. Det &lt;br&gt;
saknas dock i dag en ingående beskrivning av vad som ska ingå i en &lt;br&gt;
kriminalvårdares uppdrag eller vilken kompetens som erfordras för &lt;br&gt;
de olika arbetsuppgifter som kan komma i fråga. &lt;br&gt;
Kriminalvården har i budgetunderlaget för år 2010 beskrivit &lt;br&gt;
myndighetens pågående satsning på att öka andelen kriminalvårdare &lt;br&gt;
med eftergymnasial kompetens. En majoritet av vårdarna är &lt;br&gt;
gymnasieutbildade. Någon redovisning av behovet av eftergymnasial &lt;br&gt;
utbildning har Kriminalvården dock inte lämnat. Inte &lt;br&gt;
heller har Kriminalvården kunnat redovisa någon konsekvensanalys &lt;br&gt;
för att rekrytera personal med eftergymnasial utbildning, t.ex. &lt;br&gt;
138&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
avseende lönekostnadsutvecklingen eller hur personalomsättningen &lt;br&gt;
kan förändras. Kriminalvården har inte heller redovisat om det &lt;br&gt;
bedrivs något arbete för att öka den efterfrågade kompetensen hos &lt;br&gt;
den befintliga personalen, dvs. genom högskoleutbildning. &lt;br&gt;
Utredningen kan konstatera att personalomsättningen inom &lt;br&gt;
Kriminalvården är stor och att kostnaderna för nyrekrytering är &lt;br&gt;
höga. Om det är möjligt att kompetensutveckla den befintliga &lt;br&gt;
personalen istället för att rekrytera akademiker bör det leda till &lt;br&gt;
kostnadsbesparingar. En förutsättning för att kunna göra sådana &lt;br&gt;
avvägningar är dock att det är fastställt vilken kompetens Kriminalvården &lt;br&gt;
behöver på kort och lång sikt. &lt;br&gt;
Utredningen kan konstatera att flera av de interna projekt som &lt;br&gt;
Kriminalvården har bedrivit inom personalområdet inte har &lt;br&gt;
fullföljts. Det gäller t.ex. det s.k. högskoleprojektet och arbetet &lt;br&gt;
med specialisering av kriminalvårdarnas yrkesroll. Det är, inte &lt;br&gt;
minst inom personalområdet, självklart viktigt att angelägna &lt;br&gt;
förändringar genomförs så att utvecklingsarbetet kan fortskrida. &lt;br&gt;
Den medarbetarundersökning som Kriminalvården genomförde år &lt;br&gt;
2008 visade att ca en fjärdedel av medarbetarna inte har haft ett &lt;br&gt;
utvecklingssamtal de senaste 12 månaderna. De kompetensutvecklingsåtgärder &lt;br&gt;
som diskuteras under samtalet ska utmynna i &lt;br&gt;
individuella utvecklingsplaner. Medarbetarundersökningen visade &lt;br&gt;
också att en individuell kompetensutvecklingsplan endast hade tagits &lt;br&gt;
fram för tre av tio medarbetare. Nya riktlinjer för utvecklingssamtal &lt;br&gt;
ska enligt Kriminalvården implementeras under år 2009, vilka ska &lt;br&gt;
resultera i att en ökad kunskap avseende medarbetarnas kompetens &lt;br&gt;
erhålls och att individuella utvecklings-planer tas fram. Utredningen &lt;br&gt;
anser att Kriminalvården bör införa ett system för att följa upp om &lt;br&gt;
utvecklingssamtal sker och vad dessa ska leda till. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar alltså att Kriminalvården inte har &lt;br&gt;
definierat vilken kompetens som kriminalvårdarna ska ha. Kriminalvården &lt;br&gt;
bör prioritera att en inventering görs av den befintliga &lt;br&gt;
kompetensen och slå fast kompetenskraven på kort och lång sikt. &lt;br&gt;
Enligt verksamhetsplanen för år 2009 ska en strategi utvecklas &lt;br&gt;
för Kriminalvårdens långsiktiga personal- och kompetensförsörjning. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal ska kartläggas, analyser ska &lt;br&gt;
ske och det framtida behovet av kompetens ska ses över. I &lt;br&gt;
uppdraget ingår också att utreda hur kontaktmannarollen ska &lt;br&gt;
definieras. Uppdraget är övergripande och öppet och frågorna är &lt;br&gt;
inte nya. Arbetet har enligt uppgift ännu inte startat. &lt;br&gt;
139&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
6.9.3 Arbetsledning och chefsförsörjning &lt;br&gt;
Bedömning: Kriminalvården har ett fungerande system för &lt;br&gt;
chefsförsörjningen. &lt;br&gt;
Förutsättningarna för chefer i organisationen att utöva ett &lt;br&gt;
gott ledarskap kan utvecklas. Chefernas i den operativa verksamheten &lt;br&gt;
bör ges större möjligheter att påverka verksamheten. &lt;br&gt;
Deras tid för arbetsledning bör öka. &lt;br&gt;
En effektiv arbetsledning präglas enligt utredningens uppfattning &lt;br&gt;
av ett ledarskap som ger medarbetarna ansvar och möjlighet att &lt;br&gt;
påverka det egna arbetet. Det skapar engagemang hos medarbetarna &lt;br&gt;
och förutsätter att deras kompetens tas tillvara. &lt;br&gt;
Kriminalvården har under flera år prioriterat chefsförsörjningen. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att det finns flera chefsprogram, chefsutbildningar &lt;br&gt;
och en ”chefsbank” för att internt säkra chefsförsörjningen. &lt;br&gt;
Detta synes fungera på ett bra sätt. &lt;br&gt;
Närmaste chef &lt;br&gt;
Som framgår av kapitel 5 kritiseras myndighetens ledning i &lt;br&gt;
utredningens intervju- och enkätundersökning för detalj- och &lt;br&gt;
toppstyrning. Cheferna och medarbetarna upplever inte att ledningen &lt;br&gt;
har tilltro till deras kompetens. Samtidigt är målstyrningen &lt;br&gt;
svag. Även de närmaste cheferna, dvs. kriminalinspektörerna och &lt;br&gt;
kriminalvårdscheferna, får låga omdömen i enkätundersökningen. &lt;br&gt;
Det finns, enligt utredningens mening, ett samband mellan personalens &lt;br&gt;
uppfattning om den närmaste chefen och hur det uppfattas &lt;br&gt;
att den högsta ledningen utövar sin styrning. Förmågan till &lt;br&gt;
styrning från den högsta ledningen ”spiller ned” på den närmaste &lt;br&gt;
chefen som ska verkställa ledningens uppdrag och som ska &lt;br&gt;
motivera och förklara verksamhetsmålen. &lt;br&gt;
Kriminalvårdarnas uppfattning om sin närmaste chef, dvs. &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörerna, präglas främst av att cheferna inte &lt;br&gt;
upplevs som närvarande. Cheferna skapar inte ordning och &lt;br&gt;
strukturer som gör att arbetet kan bedrivas effektivt. De prioriterar &lt;br&gt;
inte mellan viktiga arbetsuppgifter. Cheferna följer inte heller upp &lt;br&gt;
att det som beslutas genomförs. I djupintervjuerna framkommer &lt;br&gt;
vidare kritiska synpunkter på att chefernas tid istället går åt till &lt;br&gt;
möten och olika typer av administration. Kriminalvårds140&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
inspektörerna bekräftar också i sina svar att de inte anser att de har &lt;br&gt;
tillräckligt med tid för arbetsledning av kriminalvårdarna. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörerna är inte heller positiva till det stöd &lt;br&gt;
de får av sina chefer, dvs. kriminalvårdscheferna. Endast knappt &lt;br&gt;
hälften av kriminalvårdsinspektörerna uppfattar att deras närmaste &lt;br&gt;
chef bidrar till att göra verksamheten mer effektiv genom ”ordning &lt;br&gt;
och struktur”. &lt;br&gt;
Figur 6.2 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer &lt;br&gt;
påståendena? &lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100&lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
Följer upp att det vi beslutar genomförs (n=1492)&lt;br&gt;
Ger oss stöd i prioriteringar mellan viktiga arbetsuppgifter (n=1489)&lt;br&gt;
Skapar ordning och strukturer som gör att vi kan arbeta effektivt&lt;br&gt;
(n=1491)&lt;br&gt;
Planerar verksamheten med god framförhållning (n=1489)&lt;br&gt;
Tar aktiv del i att utveckla verksamheten (n=1492)&lt;br&gt;
Utvecklar samarbetet i min arbetsgrupp/mitt arbetslag (n=1487)&lt;br&gt;
Ger stöd till medarbetare som vill förbättra verksamheten (n=1493)&lt;br&gt;
Ger mig återkoppling på ett sätt som gör att jag kan ut vecklas&lt;br&gt;
(n=1492)&lt;br&gt;
Diskuterar och förklarar bakgrund till beslut som kan beröra oss&lt;br&gt;
(n=1493)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) And el po sitiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
31 %&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
40 % 30 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Diskuterar och förklarar bakgrund till &lt;br&gt;
beslut som kan beröra oss (n=1493)&lt;br&gt;
Ger mig återkoppling på ett sätt som &lt;br&gt;
gör att jag kan utvecklas (n=1492)&lt;br&gt;
Ger stöd till medarbetare som vill &lt;br&gt;
förbättra verksamheten (n=1493)&lt;br&gt;
Utvecklar samarbetet i min arbetsgrupp/mitt &lt;br&gt;
arbetslag (n=1487)&lt;br&gt;
Tar aktiv del i att utveckla &lt;br&gt;
verksamheten (n=1492)&lt;br&gt;
Planerar verksamheten med god &lt;br&gt;
framförhållning (n=1489)&lt;br&gt;
Skapar ordning och strukturer som gör &lt;br&gt;
att vi kan arbeta effektivt (n=1491)&lt;br&gt;
Ger oss stöd i prioriteringar mellan &lt;br&gt;
viktiga arbetsuppgifter (n=1489)&lt;br&gt;
Följer upp att det vi beslutar &lt;br&gt;
genomförs (n=1492)&lt;br&gt;
Kriminalvårdens chefer kritiseras framförallt för den bristande &lt;br&gt;
förmågan att planera verksamheten med god framförhållning och &lt;br&gt;
att utveckla samarbetet i arbetslagen. Även om cheferna får bättre &lt;br&gt;
omdömen vad avser förmågan att diskutera och förklara bakgrunden &lt;br&gt;
till olika beslut och att ta aktiv del i att utveckla &lt;br&gt;
verksamheten, så är andelen som är positiva härtill ändå på en låg &lt;br&gt;
nivå. Resultatet är lågt i jämförelse med motsvarande undersökningar &lt;br&gt;
i andra organisationer.29 &lt;br&gt;
Medarbetarna inom Kriminalvården anser att ledarskapet inom &lt;br&gt;
organisationen saknas, vilket inte minst gäller kriminalvårdarnas &lt;br&gt;
syn på den närmaste chefen. Kriminalvårdsinspektörerna är mer &lt;br&gt;
positiva till sin närmaste chefs ledaregenskaper, men utfallet av &lt;br&gt;
utredningens undersökningar måste ändå även för dem ses som &lt;br&gt;
29 Jfr. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Synovates riksundersökning som beskrivs i avsnitt 1.4. &lt;br&gt;
141&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
låga. Resultatet skiljer sig dock en del mellan regionerna. &lt;br&gt;
Regionerna Stockholm och Mitt visar ett bättre resultat. &lt;br&gt;
Figur 6.3 Utredningens enkätundersökning: Min närmaste chef skapar &lt;br&gt;
ordning och strukturer som gör att vi kan arbeta effektivt. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
37 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1320)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=535)&lt;br&gt;
Anstalt (n=957)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=334)&lt;br&gt;
Stockholm (n=347)&lt;br&gt;
Syd (n=222)&lt;br&gt;
Väst (n=262)&lt;br&gt;
Öst (n=178)&lt;br&gt;
Total (n=1491)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=171)&lt;br&gt;
Utredningen finner att det finns en stor effektivitetspotential i att &lt;br&gt;
göra ledarskapet mer synligt ute i verksamheten. Ett ledarskap bör &lt;br&gt;
skapas som tydliggör målen, återkopplar och förankrar samt skapar &lt;br&gt;
förutsättningar för det engagemang hos medarbetarna som krävs &lt;br&gt;
för att verksamheten ska kunna bedrivas effektivt och för att nå &lt;br&gt;
verksamhetsmålen. Möjligheten för cheferna att leda sin personal &lt;br&gt;
bör därför öka. Utredningens enkätundersökning visade dock att &lt;br&gt;
inte minst kriminalvårdsinspektörerna har en hög arbetsbelastning. &lt;br&gt;
Genom att frigöra tid för dem skapas bättre förutsättningar att &lt;br&gt;
utöva ett effektivt ledarskap. Kriminalvården bör pröva om ett &lt;br&gt;
förstärkt verksamhetsstöd kan ge cheferna bättre förutsättningar &lt;br&gt;
att delta i verksamheten tillsammans med personalen. &lt;br&gt;
En tydligare och mer konkret långsiktig målstyrning, mindre &lt;br&gt;
detalj- och toppstyrning och ett förstärkt verksamhetsstöd skapar &lt;br&gt;
bättre förutsättningar för cheferna inom Kriminalvården att utöva &lt;br&gt;
ett gott ledarskap. &lt;br&gt;
142&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
6.9.4 Rekrytering och utbildning &lt;br&gt;
Bedömning: Det är inte nödvändigt att specialisera vårdarrollen &lt;br&gt;
om specialister med hög kompetens rekryteras för de mest &lt;br&gt;
kompetenskrävande vårdar- och säkerhetsuppgifterna. &lt;br&gt;
Dagens grundutbildning behöver fördjupas för att ge de kunskaper &lt;br&gt;
och färdigheter som vårdaryrket kräver. Grundutbildningen &lt;br&gt;
bör därför förlängas. Behovet av en gemensam kunskapsbas &lt;br&gt;
är så stort att grundutbildningen inte bör delas upp om &lt;br&gt;
vårdarrollen skulle specialiseras. &lt;br&gt;
Kontaktmannaskap är av strategisk betydelse för att &lt;br&gt;
Kriminalvården ska uppnå verksamhetens mål. &lt;br&gt;
Förslag: Med utgångspunkt i en ny kompetensförsörjningsstrategi &lt;br&gt;
bör Kriminalvården utreda förutsättningarna för en ny &lt;br&gt;
utbildningsstruktur. &lt;br&gt;
Kriminalvårdarrollen &lt;br&gt;
Kriminalvårdens inriktning gällande rekryterings- och utbildningsfrågorna &lt;br&gt;
har uttryckts i myndighetens beslut om Kriminalvårdens &lt;br&gt;
utbildning som meddelades våren 2009. Enligt beslutet ska &lt;br&gt;
utbildningen säkerställa kompetensen hos medarbetarna och leda &lt;br&gt;
mot visionen ”Bättre ut”.30 Som har framgått ovan har dock inte &lt;br&gt;
kriminalvårdarrollen definierats. Kriminalvården saknar också en &lt;br&gt;
kompetensförsörjningsstrategi där behovet av kompetens har &lt;br&gt;
identifierats. &lt;br&gt;
Det finns sammanlagt ca 5 600 kriminalvårdare inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
Deras arbetsuppgifter spänner över ett brett fält. &lt;br&gt;
Kriminalvårdarnas grundläggande uppdrag är att ansvara för att den &lt;br&gt;
dagliga verksamheten vid häktena och anstalterna fungerar på ett &lt;br&gt;
bra sätt. I arbetet ingår vardagliga uppgifter som post- och &lt;br&gt;
tvätthantering, inlåsning och visitation. I kriminalvårdarens arbete &lt;br&gt;
ingår också att övervaka ordning och säkerhet samt att genom &lt;br&gt;
samtal och rådgivning försöka få de intagna att reflektera över sin &lt;br&gt;
situation. Kriminalvårdaren ska bl.a. motivera de intagna som missbrukar &lt;br&gt;
alkohol eller narkotika att genomgå vård eller behandling. &lt;br&gt;
30 Kriminalvården, Kriminalvårdens utbildning, 2009. &lt;br&gt;
143&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Varje intagen ska ha en kontaktman som tillsammans med den &lt;br&gt;
intagne ska planera vistelsen i häktet eller anstalten, t.ex. den vård &lt;br&gt;
eller behandling som den intagne bör genomgå och den framtida &lt;br&gt;
utslussningen. Kontaktmannauppgiften är obligatorisk för &lt;br&gt;
kriminalvårdarna sedan drygt tio år tillbaka. &lt;br&gt;
Kompetens och yrkesroll &lt;br&gt;
Frågan om en specialisering av kriminalvårdsrollen har diskuterats i &lt;br&gt;
olika sammanhang, både inom och utanför Kriminalvården.31 Olika &lt;br&gt;
alternativ till specialisering har övervägts, förslag har t.ex. lämnats &lt;br&gt;
att vårdarna ska specialiseras mot en omvårdnads- och en &lt;br&gt;
säkerhetsinriktning. Om vårdarrollen specialiseras kan det också &lt;br&gt;
övervägas om utbildningen ska delas upp på motsvarande sätt. Det &lt;br&gt;
är möjligt att en specialiserad grundutbildning inte behöver vara så &lt;br&gt;
lång som en bredare och mer sammanhållen grundutbildning och &lt;br&gt;
att utbildningskostnaderna därmed kan begränsas. &lt;br&gt;
Så länge som kriminalvårdarrollen inte har slagits fast är det &lt;br&gt;
svårt att närmare ange vilken kompetens som kriminalvårdarna bör &lt;br&gt;
ha. Utredningen ställer sig dock skeptisk till om det verkligen &lt;br&gt;
föreligger ett behov av att specialisera kriminalvårdarna. &lt;br&gt;
Som redan har framgått anser utredningen att kriminalvårdsfrågorna &lt;br&gt;
bör ses i sin helhet och utgå från verksamhetens &lt;br&gt;
övergripande mål. De vardagliga arbetsuppgifterna, inklusive den &lt;br&gt;
dagliga vård och övervakning som ska ges, kräver engagemang, &lt;br&gt;
kompetens och yrkesskicklighet, men inte någon högre eller &lt;br&gt;
specialiserad kompetens. Det finns dock arbetsmoment inom både &lt;br&gt;
omvårdnadsarbetet och säkerhetsarbetet som kräver sådan kompetens. &lt;br&gt;
Genomförandet av en mer avancerad vård och behandling kan &lt;br&gt;
kräva akademikerkompetens. Högre kompetens kan också behövas &lt;br&gt;
för att bedöma behovet av och implementera samt förvalta &lt;br&gt;
säkerhetssystemen. Det senare är dock en uppgift som torde ligga &lt;br&gt;
utanför vårdarrollen. Den expertkunskap som krävs bör, enligt &lt;br&gt;
utredningens uppfattning, tillgodoses genom ett mindre antal &lt;br&gt;
kriminalvårdsspecialister. Akademiker eller andra med högre &lt;br&gt;
utbildning bör alltså rekryteras endast för de uppgifter som kräver &lt;br&gt;
högre kompetens. &lt;br&gt;
Kontaktmannaskapet har en strategisk betydelse för Kriminalvårdens &lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete. Utredningen har pekat på &lt;br&gt;
31 Se avsnitt 6.4. &lt;br&gt;
144&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
betydelsen av att detta fungerar på ett bra sätt. Kontaktmannauppgiften &lt;br&gt;
är obligatorisk för kriminalvårdarna. Då kontaktmannafunktionen &lt;br&gt;
är så viktig måste kriminalvårdarna ha tillräcklig &lt;br&gt;
kompetens härför. Kriminalvården bör överväga hur denna &lt;br&gt;
kompetens kan stärkas ytterligare. Kriminalvården bör överväga &lt;br&gt;
hur kontaktmannaskapet bör utformas i samband med att en ny &lt;br&gt;
kompetensförsörjningsstrategi tas fram. Utredningen har dock &lt;br&gt;
uppfattningen att kontaktmannauppgifterna inte bör göras svårare &lt;br&gt;
än att de även i framtiden kan utföras av kriminalvårdarna. &lt;br&gt;
Utbildning &lt;br&gt;
Kriminalvården har vid flera tillfällen, senast i budgetunderlaget för &lt;br&gt;
år 2010, angett att grundutbildningen för kriminalvårdare bör &lt;br&gt;
fördjupas och förlängas. Dagens grundutbildning, som omfattar 28 &lt;br&gt;
veckor, är betydligt kortare än de nordiska ländernas motsvarande &lt;br&gt;
utbildning som är mellan ett till tre år. Utredningens enkätundersökning &lt;br&gt;
visar också att dagens utbildning inte är tillräckligt &lt;br&gt;
omfattande. En av tre medarbetare svarar t.ex. att de har ett stort &lt;br&gt;
behov av utbildning eller fortbildning både avseende kriminalvårds och &lt;br&gt;
säkerhetsarbete. Även utredningen har uppfattningen att &lt;br&gt;
grundutbildningen bör förlängas till minst ett år för att vårdarna &lt;br&gt;
ska ges den breda och sammanhållna kunskapsbas som yrket &lt;br&gt;
kräver. En längre och mer gedigen utbildning skulle också höja &lt;br&gt;
statusen för yrket. Utredningen bedömer att det finns ett behov av &lt;br&gt;
en längre för alla obligatorisk grundutbildning oavsett om &lt;br&gt;
Kriminalvården genomför en specialisering av vårdarrollen eller &lt;br&gt;
inte, då behovet av en gemensam och utvecklad kunskapsbas är &lt;br&gt;
stort. Även om utbildningen delas upp i olika specialiteter behöver &lt;br&gt;
de gemensamma momenten bli omfattande för att vårdarna ska ges &lt;br&gt;
möjlighet att se helheten och sambandet mellan de olika arbetsuppgifterna. &lt;br&gt;
En kortare grundutbildning kan kanske kompenseras med &lt;br&gt;
vidareutbildning. Enligt utredningens uppfattning överväger dock &lt;br&gt;
fördelarna med en längre sammanhållen grundutbildning då en &lt;br&gt;
sådan ger bättre förutsättningar att i ett sammanhang skapa &lt;br&gt;
förståelse för hela verksamheten och förmedla goda attityder och &lt;br&gt;
förhållningssätt. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår att Kriminalvården utreder förutsättningarna &lt;br&gt;
för en ny utbildningsstruktur. I utredningen bör formerna &lt;br&gt;
145&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
för en ny grundutbildning prövas och vilka konsekvenser denna &lt;br&gt;
kan få för bl.a. behovet av fortbildning. Om kriminalvårdsspecialister &lt;br&gt;
anställs vid myndigheten bör det övervägas om det &lt;br&gt;
finns delar av grundutbildningen som dessa behöver genomgå. &lt;br&gt;
6.9.5 Utvecklingsmöjligheter och arbetsmiljö &lt;br&gt;
Bedömning: Den höga personalomsättningen inom Kriminalvården &lt;br&gt;
bland framför allt unga anställda kommer att medföra att &lt;br&gt;
myndigheten kommer att stå inför ett omfattande rekryteringsbehov. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör mer aktivt verka för en bättre arbetsmiljö, &lt;br&gt;
bl.a. på så sätt lokalerna moderniseras. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör lägga vikt vid utvecklings-möjligheter &lt;br&gt;
inom kriminalvårdarrollen och tydligare och bättre karriärvägar i &lt;br&gt;
myndigheten för framförallt kriminalvårdare. &lt;br&gt;
I analysen av utredningens intervju- och enkätundersökning &lt;br&gt;
framträder två personalrelaterade områden med särskilt stark &lt;br&gt;
effektiviseringspotential. Medarbetarnas inflytande i arbetet behöver &lt;br&gt;
bli större och deras kompetens behöver både utvecklas och &lt;br&gt;
användas på ett bättre sätt. Resultatet av utredningens undersökning &lt;br&gt;
bekräftar vad som framkom vid den medarbetarundersökning &lt;br&gt;
som Kriminalvården genomförde under år 2008. I &lt;br&gt;
denna fick kompetensutvecklingsområdet ett av de lägsta betygen. &lt;br&gt;
I Kriminalvårdens medarbetarenkät riktades kritik främst mot de &lt;br&gt;
bristande interna karriärvägarna och mot de begränsade möjligheterna &lt;br&gt;
till kompetensutveckling som Kriminalvården erbjuder sina &lt;br&gt;
anställda.32 &lt;br&gt;
Kriminalvården har en hög personalomsättning vilket leder till &lt;br&gt;
höga rekryterings- och utbildningskostnader varje år. Drygt hälften &lt;br&gt;
av de som säger upp sig har fått anställning utanför myndigheten. &lt;br&gt;
Kriminalvårdarna står för antalsmässigt flest avgångar. &lt;br&gt;
Kriminalvården har även länge haft problem med en hög &lt;br&gt;
sjukfrånvaro. &lt;br&gt;
32 Analysrapport: SCB:s analysmodell med Nöjd-Medarbetar-Index, Medarbetare om &lt;br&gt;
arbetsförhållandena Kriminalvården 2008. (Undersökningen genomfördes mars-april år &lt;br&gt;
2008.) &lt;br&gt;
146&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Tidigare utredningar har konstaterat att rekrytering av &lt;br&gt;
högskoleutbildade till Kriminalvården, och möjligheten att få behålla &lt;br&gt;
dessa, har hämmats av bl.a. löneläget och bristen på karriärmöjligheter. &lt;br&gt;
En annan farhåga som uttrycktes är att alltfler &lt;br&gt;
kriminalvårdare med gymnasiekompetens kommer att söka sig bort &lt;br&gt;
från Kriminalvården när myndigheten, utan någon inventering av &lt;br&gt;
sitt kompetensbehov, återkommande anger att det finns ett behov &lt;br&gt;
av fler akademiker.33 &lt;br&gt;
I utredningens djupintervjuer framkom att internutbildningen &lt;br&gt;
på senare år har förbättrats och att chefsutvecklingen nu uppmuntras. &lt;br&gt;
Däremot är karriärvägarna inte lika tydliga för den som &lt;br&gt;
inte vill bli chef. Kriminalvårdarnas karriärmöjligheter anses för &lt;br&gt;
dåliga. Det är i någon mån möjligt att fördjupa sig inom ett visst &lt;br&gt;
område, men det uppfattas inte att kompetensutvecklingen i sig &lt;br&gt;
leder till någon positiv löneutveckling.34 &lt;br&gt;
Av enkätundersökningen framgår vidare att medarbetarna till &lt;br&gt;
stor del upplever att deras yrkeskompetens inte används fullt ut. &lt;br&gt;
Endast 39 procent av de anställda är positiva och anser att deras &lt;br&gt;
kompetens används fullt ut. De uppfattade utvecklingsmöjligheterna &lt;br&gt;
får ett ännu sämre resultat, liksom möjligheterna att göra &lt;br&gt;
karriär. &lt;br&gt;
33 Se avsnitt 6.4.4 &lt;br&gt;
34 Utredningen valde att inte ta upp frågan om lön och löneutveckling i enkätformuläret. &lt;br&gt;
Medarbetarundersökningen tog upp frågan och faktorn Ersättning fick analysmodellens &lt;br&gt;
lägsta betygsindex, 27. Andelen missnöjda var störst för frågan din lön i förhållande till &lt;br&gt;
lönen för yrken med liknande arbetsuppgifter utanför Kriminalvården. &lt;br&gt;
147&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 6.4 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer &lt;br&gt;
påståendena? &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Inom Kriminalvården finns tydliga karriärvägar (n=1486)&lt;br&gt;
Inom mitt häkte/min anstalt finns goda möjligheter att&lt;br&gt;
utvecklas vidare i arbetet genom att få svårare och mer&lt;br&gt;
utmanande arbetsuppgifter (n=1493)&lt;br&gt;
Jag får den utbildning jag behöver för att utföra mina&lt;br&gt;
nuvarande arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt (n=1489)&lt;br&gt;
I mitt arbete används min yrkeskompetens fullt ut&lt;br&gt;
(n=1492)&lt;br&gt;
And el negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
33 % 39 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
I mitt arbete används min &lt;br&gt;
yrkeskompetens fullt ut (n=1492)&lt;br&gt;
Jag får den utbildning jag behöver &lt;br&gt;
för att utföra mina nuvarande arbetsuppgifter &lt;br&gt;
på bästa möjliga sätt &lt;br&gt;
(n=1489)&lt;br&gt;
Inom mitt häkte/min anstalt finns &lt;br&gt;
goda möjligheter att utvecklas vidare &lt;br&gt;
i arbetet genom att få svårare och &lt;br&gt;
mer utmanande arbetsuppgifter &lt;br&gt;
(n=1493)&lt;br&gt;
Inom Kriminalvården finns tydliga &lt;br&gt;
karriärvägar (n=1486)&lt;br&gt;
Kriminalvårdarna är mer negativt inställda till möjligheten att &lt;br&gt;
utvecklas vidare i arbetet genom att få svårare och mer utmanande &lt;br&gt;
arbetsuppgifter än kriminalvårdsinspektörerna. Hela 47 procent av &lt;br&gt;
kriminalvårdarna är negativa och 26 procent är positiva. Bland &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörerna är det tvärtom. 21 procent av dessa är &lt;br&gt;
negativa och 49 procent är positiva till sina utvecklingsmöjligheter. &lt;br&gt;
148&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Figur 6.5 Utredningens enkätunderökning: Inom mitt häkte/min anstalt &lt;br&gt;
finns goda möjligheter att utvecklas vidare i arbetet genom att få &lt;br&gt;
svårare och mer utmanande arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
31 %&lt;br&gt;
23 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
43 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
43 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
47 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
21 %&lt;br&gt;
47 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1 321)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=535)&lt;br&gt;
Anstalt (nr=958)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=335)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=223)&lt;br&gt;
Väst (n=264)&lt;br&gt;
Öst (n=177)&lt;br&gt;
Total (n=1 493)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörerna är också mer positiva till hur deras &lt;br&gt;
kompetens tas till vara än kriminalvårdarna. Andelen som inte &lt;br&gt;
anser att yrkeskompetensen används fullt ut är högre bland de &lt;br&gt;
yngre och högskoleutbildade. Dock anser även en stor andel av &lt;br&gt;
dem som inte har högskoleutbildning att deras kompetens inte tas &lt;br&gt;
tillvara. &lt;br&gt;
149&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 6.6 Utredningens enkätundersökning: I mitt arbete används min &lt;br&gt;
kompetens fullt ut. &lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
56 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
47 %&lt;br&gt;
70 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
9 %&lt;br&gt;
37 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare(n=1320)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
55+ år (n=301)&lt;br&gt;
45-54 år (n=413)&lt;br&gt;
30-44 år (n=632)&lt;br&gt;
-29 år (n=143) &lt;br&gt;
Grundskola/folkskola/&lt;br&gt;
motsvarande (n=107)&lt;br&gt;
Gymnasium/motsvarande &lt;br&gt;
Högskola/universitet&lt;br&gt;
motsvarande (n=605)&lt;br&gt;
Total (n=1492)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
(n=771)&lt;br&gt;
De högskoleutbildade är mer negativa än andra till möjligheten att &lt;br&gt;
utvecklas genom att få svårare och mer utmanande arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
De gymnasieutbildade är däremot mest negativa till möjligheten &lt;br&gt;
att göra karriär. Känslan av att karriärvägarna är stängda är inte &lt;br&gt;
särskilt förvånande, eftersom alternativa karriärvägar än chefkarriären &lt;br&gt;
är begränsad. Det är möjligt att, rent formellt, bli &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektör utan högskolekompetens. Men med tanke &lt;br&gt;
på det begränsade antal, under 50 personer per år, som får gå &lt;br&gt;
chefsprogrammet för första linjens chefer torde möjligheten att bli &lt;br&gt;
chef i praktiken vara mycket begränsad för icke-akademikerna. &lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Figur 6.7 Utredningens enkätundersökning: Inom Kriminalvården finns &lt;br&gt;
tydliga karriärvägar. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
in te&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
21 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
46 %&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Grundskola/folkskola/&lt;br&gt;
motsvarande (n=108)&lt;br&gt;
Gymnasium/motsvarande&lt;br&gt;
Högskola/universitet/&lt;br&gt;
motsvarande (n=601)&lt;br&gt;
Total (n=1486)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) An del po sitiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=768)&lt;br&gt;
Samtidigt som framför allt kriminalvårdarna inte anser att den egna &lt;br&gt;
kompetensen tas tillvara svarade en av tre av medarbetare att de har &lt;br&gt;
ett stort behov av ut- eller fortbildning inom både säkerhets- och &lt;br&gt;
det kriminalvårdande arbetet. &lt;br&gt;
Figur 6.8 Utredningens enkätundersökning: Hur bedömer du ditt behov av &lt;br&gt;
utbildning/fortbildning inom följande områden… &lt;br&gt;
Stort &lt;br&gt;
behov&lt;br&gt;
Litet &lt;br&gt;
behov&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
29 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
…kriminalvårdande&lt;br&gt;
arbete (n=1440)&lt;br&gt;
…säkerhetsarbete&lt;br&gt;
(n=1460)&lt;br&gt;
Litet behov (1-2) Stort behov (4-5) Varken litet eller sto rt behov (3)&lt;br&gt;
151&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
intagna måste erbjudas en acceptabel arbets respektive &lt;br&gt;
Slutsats &lt;br&gt;
Som tidigare har nämnts planerar myndigheten att rekrytera över &lt;br&gt;
600 nya medarbetare, de flesta för anstaltsverksamheten, de &lt;br&gt;
närmaste åren. Kriminalvården vill rekrytera fler välutbildade &lt;br&gt;
akademiker som kriminalvårdare. &lt;br&gt;
Kriminalvården kan säkert rekrytera akademiker. Den väsentliga &lt;br&gt;
frågan som utredningen har pekat på tidigare är dock vilket &lt;br&gt;
kompetensbehov Kriminalvården har. &lt;br&gt;
Enbart grundutbildningen kostar 240 000–336 000 kronor per &lt;br&gt;
person.35 Till detta tillkommer övriga kostnader för rekryteringsprocessen. &lt;br&gt;
Inte minst av kostnadsskäl är det alltså angeläget att &lt;br&gt;
Kriminalvården lyckas behålla den rekryterade personalen. &lt;br&gt;
En majoritet av kriminalvårdarna har inte någon högskoleutbildning &lt;br&gt;
och många har dessutom arbetat inom myndigheten &lt;br&gt;
under lång tid. Att kompetensutveckla dessa till rätt nivå och ta &lt;br&gt;
tillvara deras färdigheter och erfarenheter är en annan viktig utmaning &lt;br&gt;
för Kriminalvården.36 &lt;br&gt;
Det är viktigt att personalen ges individuella utvecklingsplaner. &lt;br&gt;
Arbetsmiljö &lt;br&gt;
Goda och ändamålsenliga arbetslokaler är en viktig arbetsmiljöfråga. &lt;br&gt;
I Kriminalvårdens medarbetarundersökning från år 2008 fick &lt;br&gt;
den fysiska arbetsmiljön vid myndigheten låga betyg. Sämst &lt;br&gt;
omdömen gavs beträffande arbetslokalerna. Utredningen har granskat &lt;br&gt;
effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning i sitt andra &lt;br&gt;
delbetänkande. I detta ingick en översyn av anstalternas skick. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterade bl.a. att många av lokalerna har ett stort &lt;br&gt;
renoverings- och underhållsbehov och att både de anställda och de &lt;br&gt;
35 Slutrapport – utvärdering av ny utbildningsstruktur (2009-04-08), dnr 2009-004496. &lt;br&gt;
36 I tidigare nämnd promemorian specialiserade yrkesroller, framhölls det att det i dag till &lt;br&gt;
stora delar är en organisk och icke-strukturell utveckling av yrkesroller inom myndigheten. &lt;br&gt;
Utvecklingen fyller ett kortsiktigt behov men ser inte till det längre perspektivet. &lt;br&gt;
Otydligheten och avsaknaden av en helhetssyn gör organisationen både svår att beskriva &lt;br&gt;
(dvs. innehållet i vårdarrollen) och även svår att leda och styra. Promemorian lyfte fram att &lt;br&gt;
den största risken med ett sådant synsätt är att myndigheten riskerar att enbart fokusera på &lt;br&gt;
vissa områden när man ser över specialiseringen av yrkesrollen. Myndigheten kan missa nya &lt;br&gt;
sakområden eller fokusera på områden i verksamheten som är aktuella för stunden. Slutligen &lt;br&gt;
konstaterades att det finns en samsyn vad gäller upplevda verksamhetsbehov inom &lt;br&gt;
Kriminalvården, men däremot inte när det gäller lämpliga organisatoriska lösningar. Specialiserade &lt;br&gt;
yrkesroller har en stark värdeladdning inom kriminalvården och en förändring kräver &lt;br&gt;
en uttalad strategisk inriktning, enligt promemorian. &lt;br&gt;
152&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
Figur 6.9 Utredningens enkätundersökning: Lokalerna jag arbetar i är &lt;br&gt;
vistelsemiljö.37 Utredningens intervju- och enkätundersökning &lt;br&gt;
visar också att samtliga tillfrågade personalgrupper önskar bättre &lt;br&gt;
lokaler. I djupintervjuerna framhölls att lokalernas utformning gör &lt;br&gt;
arbetet ineffektivt t.ex. då verksamheten ofta måste bedrivas på &lt;br&gt;
flera våningsplan och i flera byggnader. Flera regionchefer kritiserade &lt;br&gt;
byggprocessen, där de upplever sig ha för litet inflytande. &lt;br&gt;
Nära hälften av medarbetarna anser att lokalerna de arbetar i inte är &lt;br&gt;
ändamålsenliga. Kritiken är särskilt tydlig hos kriminalvårdarna och &lt;br&gt;
hos de anställda vid häktena. &lt;br&gt;
ändamålsenliga. &lt;br&gt;
33 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
20 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
36 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
29 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
44 % &lt;br&gt;
61 % &lt;br&gt;
43 % &lt;br&gt;
60 % &lt;br&gt;
43 % &lt;br&gt;
50 % &lt;br&gt;
34 % &lt;br&gt;
40 % &lt;br&gt;
46 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
47 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
27 % &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1320)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=531)&lt;br&gt;
Anstalt (n=961)&lt;br&gt;
Nord (n=149)&lt;br&gt;
Mitt (n=330)&lt;br&gt;
Stockholm (n=347)&lt;br&gt;
Syd (n=223)&lt;br&gt;
Väst (n=261)&lt;br&gt;
Öst (n=182)&lt;br&gt;
Total (n=1492)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
6.10 Sammanfattning &lt;br&gt;
Kriminalvården bör utveckla strategierna på personalområdet för &lt;br&gt;
identifieras. &lt;br&gt;
att de ska stämma överens med verksamhetens mål och behov. I &lt;br&gt;
synnerhet gäller det behovet av kompetens, kompetensutvecklingen &lt;br&gt;
och utvecklingsmöjligheter. Kriminalvårdarrollen är i &lt;br&gt;
dag inte definierad, vilket innebär att den önskvärda och långsiktiga &lt;br&gt;
utvecklingen av innehållet och målet i vårdarrollen inte är klar. Om &lt;br&gt;
vårdarrollen preciseras kan dels behovet av kompetensutveckling av &lt;br&gt;
befintlig personal bestämmas, dels framtida rekryteringsbehov &lt;br&gt;
37 SOU 2009:13. &lt;br&gt;
153&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens personal SOU 2009:80 &lt;br&gt;
154 &lt;br&gt;
ör ledarskapet i organisationen bör dock &lt;br&gt;
för&lt;br&gt;
tbildningsstr&lt;br&gt;
ställs inför ett &lt;br&gt;
om&lt;br&gt;
Kriminalvården har ett fungerande system för chefsförsörjning. &lt;br&gt;
Förutsättningarna f&lt;br&gt;
bättras. Topp- och detaljstyrningen bör minska. Samtidigt bör &lt;br&gt;
verksamhetsstödet utvecklas för att öka förutsättningarna för &lt;br&gt;
cheferna att aktivt delta i verksamheten tillsammans med medarbetarna &lt;br&gt;
och bl.a. arbeta mer med handledning av dessa. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår att Kriminalvården, mot bakgrund av en &lt;br&gt;
ny kompetensförsörjningsstrategi, utvecklar en ny u&lt;br&gt;
uktur. Grundutbildningen bör förlängas och fördjupas för att &lt;br&gt;
kunna ge bättre förutsättningar för att skapa förståelse för och &lt;br&gt;
delaktighet i Kriminalvårdens övergripande mål. Utredningen anser &lt;br&gt;
att det finns vissa områden, t.ex. inom behandlingsverksamheten, &lt;br&gt;
som kräver särskilt hög kompetens. Specialisering inom andra &lt;br&gt;
områden bedömer utredningen inte som nödvändig. &lt;br&gt;
Personalomsättningen är för hög och kommer enligt utredningens &lt;br&gt;
bedömning att leda till att Kriminalvården &lt;br&gt;
fattande rekryteringsbehov om myndigheten inte utvecklar och &lt;br&gt;
gör vårdarrollen mer attraktiv, bl.a. genom att erbjuda kompetensutveckling &lt;br&gt;
och goda karriärmöjligheter.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
7.1 Inledning &lt;br&gt;
IT-verksamheten är ett verksamhetsstöd till kärnverksamheten, i &lt;br&gt;
Kriminalvårdens fall den klientnära verksamheten. Olika typer av &lt;br&gt;
verksamheter kan ha olika behov av IT-stöd. Det kan finnas verksamheter &lt;br&gt;
där IT-stöd inte alls är nödvändigt, på samma sätt som &lt;br&gt;
det kan finns annan verksamhet som inte fungerar effektivt utan &lt;br&gt;
IT-stöd. Lagkraven på IT-verksamheten skiljer sig också åt mellan &lt;br&gt;
olika myndigheter och organisationer. Det kan därför vara svårt att &lt;br&gt;
jämföra deras IT-verksamhet eller kostnaderna för denna. &lt;br&gt;
I utredningens första delbetänkande Uppföljning av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektiviseringsarbete (SOU 2008:71) konstaterades att &lt;br&gt;
under perioden 2001–2003 hade de årliga kostnaderna för IT sänkts &lt;br&gt;
från 130 mnkr till 80–100 mnkr. Under perioden hade bl.a. driften av &lt;br&gt;
IT-verksamheten centraliserats och utvecklingsarbetet koncentrerats &lt;br&gt;
till att avse förbättringar av det äldre klientsystemet, istället för en &lt;br&gt;
omfattande utveckling av ett nytt system. Genom att centralisera 130 &lt;br&gt;
servrar till huvudkontoret från lokala driftställen friställdes 30–50 &lt;br&gt;
personer. Utredningen konstaterade i delbetänkandet att någon &lt;br&gt;
ytterligare kostnadseffektivisering av IT-verksamheten därefter inte &lt;br&gt;
hade skett. &lt;br&gt;
I detta kapitel granskas Kriminalvårdens ledning och styrning av &lt;br&gt;
den befintliga IT-verksamheten. Det undersöks om IT används på &lt;br&gt;
ett effektivt sätt och om det finns eventuella hinder för ett effektivt &lt;br&gt;
resursutnyttjande inom IT-området. Granskningen har genomförts &lt;br&gt;
med stöd av en konsult. Dennes rapport återfinns i bilaga 4. &lt;br&gt;
155&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
7.2 Kriminalvården och IT &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet är komplex. Den omfattar ett mycket &lt;br&gt;
stort antal klienter, ca 20 000 per år. De ska genomgå ett antal olika &lt;br&gt;
påföljder och ofta beredas behandling, vård eller utbildning. Under &lt;br&gt;
den s.k. klientresan kommer många att komma i kontakt med flera &lt;br&gt;
av Kriminalvårdens verksamhetsgrenar, dvs. häkte, anstalt och frivård. &lt;br&gt;
I dag finns det 31 häkten, 55 anstalter och 35 frivårdskontor. Sammanlagt &lt;br&gt;
finns det i Kriminalvården ca 9 600 anställda. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet kringgärdas av ett omfattande &lt;br&gt;
regelverk för att garantera att de enskilda personer som kommer i &lt;br&gt;
kontakt med myndigheten bemöts på ett rättstryggt och rättssäkert &lt;br&gt;
sätt. &lt;br&gt;
En förutsättning för att Kriminalvården ska kunna bedriva en &lt;br&gt;
effektiv kriminalvård och samtidigt kunna garantera rättstrygghet &lt;br&gt;
och rättsäkerhet i en diversifierad verksamhet är att det finns ett &lt;br&gt;
effektivt IT-stöd. &lt;br&gt;
7.3 Historisk utveckling &lt;br&gt;
7.3.1 Klientnära system &lt;br&gt;
Ett första steg mot ett centralt kriminalvårdsregister togs år 1938 &lt;br&gt;
när ”Stora kort” infördes för varje klient. År 1954 infördes klientakter. &lt;br&gt;
Det IT-baserade Kumulativregistret (KUM) infördes år &lt;br&gt;
1972. KUM var ett sekventiellt register som omfattade klienternas &lt;br&gt;
verkställigheter. Utskrifter från KUM kallades verkställighetsdata &lt;br&gt;
(VD-sidor) som bilades klientakterna. År 1975 kompletterades &lt;br&gt;
KUM med Sökregistret (SÖK). Man kunde nu se en begränsad &lt;br&gt;
mängd information i KUM utan att göra utskrifter. &lt;br&gt;
I början av 1990-talet infördes det klientadministrativa IT-systemet &lt;br&gt;
(KLAS), som fortfarande utgör grunden för dagens IT-system. KLAS &lt;br&gt;
Häkte och KLAS Anstalt skapades i två olika projekt och fick därför &lt;br&gt;
olika utformning. KLAS-systemen är fristående programinstallationer &lt;br&gt;
på häktena och anstalterna. &lt;br&gt;
Frivårdens klientadministrativa IT-system (FRAS) infördes i &lt;br&gt;
mitten av 1990-talet. &lt;br&gt;
Under 1990-talet påbörjades ett omfattande IT-projekt som skulle &lt;br&gt;
leda fram till ett helt nytt system, KLIS, som skulle täcka i stort sett &lt;br&gt;
Kriminalvårdens alla behov. År 1999 uttalade Riksrevisionsverket &lt;br&gt;
156&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
efter en granskning att KLIS inte kunde levereras i tid, att systemet &lt;br&gt;
inte skulle hålla tillräcklig kvalitet och att det skulle bli dyrare än &lt;br&gt;
beräknat. Dagen efter Riksrevisionsverkets uttalande lades projektet &lt;br&gt;
ned. Istället omstartades KLAS-systemen. &lt;br&gt;
En ny version av KLAS sattes i drift i början av år 2001. Senare &lt;br&gt;
samma år driftsattes KLAS Frivård. &lt;br&gt;
KUM/SÖK ersattes år 2003 med Kriminalvårdsregistret (KVR). &lt;br&gt;
Det centraliserade systemet gjorde det möjlighet att ta delar av &lt;br&gt;
information avseende samtliga klienters verkställigheter och om &lt;br&gt;
händelser kopplade till varje verkställighet. &lt;br&gt;
Samma år infördes en bokningsfunktion i KLAS Anstalt som &lt;br&gt;
ersatte ett äldre platsplaneringssystem. &lt;br&gt;
En funktion för strafftidsberäkning infördes i KVR år 2004. &lt;br&gt;
Löpande underhåll och förvaltning, samt viss nyutveckling av &lt;br&gt;
systemen pågår kontinuerligt. För närvarande pågår en avveckling &lt;br&gt;
av FRAS. Denna ska vara klar i oktober 2009. &lt;br&gt;
Kriminalvården deltar aktivt i RIF-samarbetet med övriga myndigheter &lt;br&gt;
inom rättsväsendet för ökad automatisering och digitalisering av &lt;br&gt;
all klientdokumentation. &lt;br&gt;
7.3.2 Ekonomiadministrativa och personaladministrativa &lt;br&gt;
system &lt;br&gt;
Som ekonomiadministrativt stöd använder Kriminalvården det inom &lt;br&gt;
staten mycket vanliga systemet från Agresso. &lt;br&gt;
För personaladministration hade Kriminalvården tidigare stordatorsystemet, &lt;br&gt;
PIR/SLÖR. I syfte att modernisera och effektivisera &lt;br&gt;
verksamheten avropades år 2002 PA-systemet Palett genom &lt;br&gt;
ett ramavtal som hade upphandlats av Ekonomistyrningsverket. &lt;br&gt;
Palett-systemet, som i dag saluförs under namnet Heroma, infördes &lt;br&gt;
i Kriminalvården år 2005. Systemet har visat sig ha ett antal fel &lt;br&gt;
som ännu inte har rättats till. Dessutom har viktiga leveranser uteblivit. &lt;br&gt;
Exempelvis är funktionerna för reseräkningar och statistikbearbetning &lt;br&gt;
ännu inte användbara. Den effektiviseringspotential som &lt;br&gt;
motiverade investeringen i systemet är därför inte fullt ut realiserad. &lt;br&gt;
157&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
7.4 Ledning och styrning av Kriminalvårdens ITverksamhet &lt;br&gt;
Vision, strategier och planer &lt;br&gt;
Det finns i dag inte någon vision eller strategi för IT-verksamheten &lt;br&gt;
inom Kriminalvården. Den senaste strategin, som formulerades för &lt;br&gt;
åren 1999–2002, innehöll en målsättning för arbetet med att &lt;br&gt;
centralisera IT-stödet. Det arbetet är sedan länge avslutat. Strategin &lt;br&gt;
ger således inte något stöd för den IT-verksamhet som i dag &lt;br&gt;
bedrivs inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
Tilldelning av resurser till IT-verksamheten sker, precis som för &lt;br&gt;
verksamheten i övrigt, per budgetår. Planeringshorisonten är ca ett &lt;br&gt;
år och följer budgetprocessen. &lt;br&gt;
Det finns inte i dag någon verksamhetsplanering för IT-verksamheten. &lt;br&gt;
I myndighetens verksamhetsplan för år 2009 omnämns &lt;br&gt;
inte IT-organisationen. Däremot finns det skäl att tro att flera av &lt;br&gt;
uppdragen i verksamhetsplanen kräver IT-organisationens delaktighet, &lt;br&gt;
t.ex. i uppdrag att utveckla statistikunderlag och införa en rutin för att &lt;br&gt;
registrera omhändertaget gods i KLAS Häkte. &lt;br&gt;
För särskilda förvaltningsobjekt inom IT-området, t.ex. programvaror &lt;br&gt;
eller tjänster, finns i vissa fall utvecklingsplaner. Dessa planer &lt;br&gt;
är inte formellt beslutade och kan inte verkställas utan att de har &lt;br&gt;
resurssatts. Utvecklingsplanerna kan därför snarast beskrivas som &lt;br&gt;
utkast. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål och IT-verksamheten &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhetsmål har inte brutits ned i specifika &lt;br&gt;
mål för IT-verksamheten. IT-verksamheten koncentreras i dag i &lt;br&gt;
stort sett till förvaltning och uppgradering av befintliga system. &lt;br&gt;
Informationen i Kriminalvårdens system är, med undantag för &lt;br&gt;
inom underrättelseverksamheten, inte informationsklassificerad. &lt;br&gt;
Organisatoriska förutsättningar &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-organisation har under flera år inte haft en &lt;br&gt;
fungerande ledning. Under våren 2009 anställdes en ny IT-chef &lt;br&gt;
som självfallet ännu inte har hunnit utveckla IT-stödet inom &lt;br&gt;
myndigheten. Under våren 2009 har Kriminalvården också påbörjat &lt;br&gt;
158&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
rekryteringen av en ansvarig för myndighetens informationssäkerhet. &lt;br&gt;
Systemledning &lt;br&gt;
Systemförvaltningen av samtliga IT-system ska ske i en styrgrupp &lt;br&gt;
bestående av IT-chefen, en representant för utvecklingsenheten, en &lt;br&gt;
kriminalvårdschef och stabschefen för region Väst. &lt;br&gt;
Styrgrupperna för de olika IT-systemen får riktlinjer och krav &lt;br&gt;
från respektive sakenhet. En övergripande, operativ förvaltningssamordning &lt;br&gt;
fördelar resurser och beslutar om prioriteringar, t.ex. &lt;br&gt;
med avseende på releaser och förvaltningsobjekt. &lt;br&gt;
Arbetssätt &lt;br&gt;
Kriminalvården har genom anpassningar av den vanligt förekommande &lt;br&gt;
IT-systemutvecklingsmodellen Rational Unified Process &lt;br&gt;
(RUP) skapat en egen arbetsmetod och förvaltningsmodell för ITverksamheten &lt;br&gt;
vid myndigheten (Kriminalvårdens Rational Unified &lt;br&gt;
Process, KRUP). KRUP används inte i alla delar av systemförvaltningen. &lt;br&gt;
7.5 Kompetens inom Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
Kriminalvården har som utgångspunkt valt att IT-personalen &lt;br&gt;
främst ska rekryteras från de egna leden, dvs. från den klientnära &lt;br&gt;
verksamheten. Verksamhetskunskapen är därför relativt hög, &lt;br&gt;
medan den formella IT-kompetensen är lägre. &lt;br&gt;
Utredningens intervjuer ger inte något entydigt svar på resursläget &lt;br&gt;
inom Kriminalvårdens IT-verksamhet. En del av de intervjuade &lt;br&gt;
uppger att IT-organisationen är underbemannad och därför &lt;br&gt;
beroende av vissa nyckelpersoner. Andra intervjuade säger att det &lt;br&gt;
inte finns någon resursbrist. &lt;br&gt;
Kriminalvården använder i viss utsträckning konsulter inom ITverksamheten. &lt;br&gt;
Förhållandet mellan antalet egen personal och &lt;br&gt;
antalet konsulter varierar mellan verksamhetsställena vilket, enligt &lt;br&gt;
vad utredningen erfar, inte beror på strategiska ställningstaganden &lt;br&gt;
utan mer på vilka traditioner som råder vid respektive enhet och &lt;br&gt;
hur den ekonomiska situationen där ser ut. Kriminalvården har &lt;br&gt;
159&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
uppgett att myndigheten nu strävar mot att minska antalet konsulter &lt;br&gt;
p.g.a. ekonomiska skäl. &lt;br&gt;
Den tekniska förvaltningen av KLAS-systemen har sedan 10 år &lt;br&gt;
lagts ut till ett externt IT-företag. &lt;br&gt;
7.6 Medarbetarnas uppfattning om IT-verksamheten &lt;br&gt;
Av utredningens intervju- och enkätundersökning kan konstateras &lt;br&gt;
att medarbetarna inom Kriminalvården anser att IT-systemen inom &lt;br&gt;
Kriminalvården är ineffektiva. Systemen är inte synkroniserade och &lt;br&gt;
medarbetarna påtalar att de tvingas lägga in uppgifter flera gånger i &lt;br&gt;
olika system. &lt;br&gt;
Figur 7.1 Utredningens enkätundersökning: Förekommer det att du &lt;br&gt;
behöver fylla i samma uppgift flera gånger i de IT-system du &lt;br&gt;
använder? &lt;br&gt;
28%&lt;br&gt;
48%&lt;br&gt;
17%&lt;br&gt;
6%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Ingen uppfattning/Minns ej&lt;br&gt;
Nej, det händer sällan&lt;br&gt;
eller aldrig&lt;br&gt;
Ja, det händer ibland&lt;br&gt;
Ja, det förekommer ofta&lt;br&gt;
Bas: Använder IT i arbetet (n=1454) &lt;br&gt;
Arbetet med statistik och uppföljning stöds inte fullt ut av ITsystemen. &lt;br&gt;
Av intervjuerna framgår också att Kriminalvården är en &lt;br&gt;
relativt ”IT-omogen” organisation, där IT fortfarande betraktas &lt;br&gt;
som något ”nytt”. Kraven på fungerande IT-system är lägre än vad &lt;br&gt;
som kan förväntas i förhållande till hur systemen uppges fungera. &lt;br&gt;
En slutsats är att många medarbetare har ”vant sig” vid icke fungerande &lt;br&gt;
system. &lt;br&gt;
En mycket stor andel av Kriminalvårdens personal i den klientnära &lt;br&gt;
verksamheten uppger att de använder IT-system regelbundet. &lt;br&gt;
87 procent anger att de arbetar i olika IT-system varje dag. Hälften &lt;br&gt;
160&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
av de anställda anser att de har det stöd som de behöver för att &lt;br&gt;
kunna utföra arbetet effektivt. Detta resultat är lågt i jämförelse &lt;br&gt;
med motsvarande undersökningar.1 &lt;br&gt;
Figur 7.2 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer &lt;br&gt;
påståendena? &lt;br&gt;
15 % 54 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
De som ansvarar för IT&lt;br&gt;
på Kriminalvårdens&lt;br&gt;
huvudkontor lyssnar på&lt;br&gt;
användarna ute i&lt;br&gt;
organisationen när ny&lt;br&gt;
funktionalitet tas fram&lt;br&gt;
(n=935)&lt;br&gt;
Jag har det stöd från ITsystem &lt;br&gt;
som jag behöver&lt;br&gt;
för att kunna utföra mitt&lt;br&gt;
arbete effektivt (n=1400)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Endast hälften av dem som använder IT-systemen bedömer att ITstödet &lt;br&gt;
är väl anpassat till de egna arbetsuppgifterna. Ännu färre &lt;br&gt;
anser att IT-systemen är användarvänliga. &lt;br&gt;
1 Jfr. Synovates riksundersökning som beskrivs i avsnitt 1.4. &lt;br&gt;
161&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 7.3 Utredningens enkätundersökning: Hur väl stämmer &lt;br&gt;
påståendena? &lt;br&gt;
Instämmer Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
18 %&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
7 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
80 %&lt;br&gt;
54 %&lt;br&gt;
Bas: Använder IT i arbetet&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20%100% 80% 0%60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Jag har tillräcklig&lt;br&gt;
utbildning i de IT-system&lt;br&gt;
jag använder.&lt;br&gt;
Om jag får problem med&lt;br&gt;
IT-systemen i mitt arbete&lt;br&gt;
vet jag till vem jag ska&lt;br&gt;
vända mig med frågor.&lt;br&gt;
Det är enkelt att arbeta i&lt;br&gt;
de IT-system vi har idag.&lt;br&gt;
IT-stödet är väl anpassat&lt;br&gt;
till mina arbetsuppgifter.&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=1454)&lt;br&gt;
(n=1454)&lt;br&gt;
(n=1454)&lt;br&gt;
(n=1454)&lt;br&gt;
Mest positiva till IT-systemen är kriminalvårdare i anstaltsverksamheten. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörerna anser i mindre utsträckning än &lt;br&gt;
kriminalvårdarna att IT-systemen är anpassade för de egna arbetsuppgifterna. &lt;br&gt;
Anställda vid häktena är mer kritiska till IT-systemen än &lt;br&gt;
medarbetare vid anstalterna. &lt;br&gt;
162&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
Figur 7.4 Utredningens enkätundersökning: IT-stödet är väl anpassat till &lt;br&gt;
mina arbetsuppgifter? &lt;br&gt;
18 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
17 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
20 %&lt;br&gt;
29 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
47 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
52 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
57 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1283)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=515)&lt;br&gt;
Anstalt (n=939)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=324)&lt;br&gt;
Stockholm (n=335)&lt;br&gt;
Syd (n=215)&lt;br&gt;
Väst (n=257)&lt;br&gt;
Öst (n=176)&lt;br&gt;
Total (n=1454)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
De som använder IT-systemen ofta är mer positiva till dem än de som &lt;br&gt;
använder IT mer sällan. I jämförelse med andra liknande undersökningar &lt;br&gt;
är dock resultatet lågt, oavsett nyttjandegrad.2 &lt;br&gt;
Figur 7.5 Utredningens enkätundersökning: Det är enkelt att arbeta i de &lt;br&gt;
IT-system vi har i dag? &lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
29 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
Använder IT i arbetet…&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
Bas: Använder IT i arbetet&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Mer sällan (n=28)&lt;br&gt;
Varje vecka (n=119)&lt;br&gt;
Varje dag (n=1307)&lt;br&gt;
Total (n=1454)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
2 Jfr. Synovates riksunderöskning som beskrivs i avsnitt 1.4. &lt;br&gt;
163&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Internrevisionen inom Kriminalvården gjorde under år 2008 en &lt;br&gt;
riskanalys av baspersonalens informationsmiljö. Internrevisionen &lt;br&gt;
kom i rapporten angående datormognad fram till att övervägande &lt;br&gt;
delen av personalen utan större problem kan hantera datorn och att &lt;br&gt;
den är ett väsentligt arbetsverktyg. Stöd hade inte hittats för att t.ex. &lt;br&gt;
ålder eller erfarenhet skulle ha någon större betydelse för datormognaden&lt;br&gt;
, men äldre medarbetare hade visat något mindre intresse &lt;br&gt;
för att använda datorn.3 &lt;br&gt;
I utredningens enkätundersökning uppger drygt hälften av &lt;br&gt;
medarbetarna att de anser att de har tillräcklig utbildning i de ITsystem &lt;br&gt;
som används. Fler positiva finns bland de yngre medarbetarna &lt;br&gt;
och bland dem med högre utbildning. &lt;br&gt;
Figur 7.6 Utredningens enkätundersökning: Jag har tillräcklig utbildning i &lt;br&gt;
de IT-system jag använder &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
21 %&lt;br&gt;
18 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
54 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
59 %&lt;br&gt;
65 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
52 %&lt;br&gt;
60 %&lt;br&gt;
Bas: Använder IT i arbetet&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0%100% 80% 60% 40% 20% 20% 40% 60% 80%0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Högskola/universitet/&lt;br&gt;
motsvarande (n=598)&lt;br&gt;
Gymnasium/motsvarande&lt;br&gt;
Grundskola/folkskola/&lt;br&gt;
motsvarande (n=104)&lt;br&gt;
-29 år (n=136)&lt;br&gt;
30-44 år (n=406)&lt;br&gt;
45-54 år (n=292)&lt;br&gt;
55+ år (n=292)&lt;br&gt;
Total (n=1454)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=743)&lt;br&gt;
7.7 Kostnader för IT-verksamheten &lt;br&gt;
Kriminalvårdens årliga kostnad för IT-verksamhet är i dag 123 mnkr. &lt;br&gt;
Enligt Kriminalvårdens egen jämförelse med andra myndigheter &lt;br&gt;
kostar myndighetens IT-verksamhet relativt lite. &lt;br&gt;
Planeringen följer budgetprocessen, dvs. sker på årsbasis. &lt;br&gt;
3 Baspersonalens informationsmiljö, Kriminalvårdens internrevision – rapport 2008:1. &lt;br&gt;
164&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
7.8 Analys och slutsatser &lt;br&gt;
7.8.1 IT och Kriminalvårdens kärnverksamhet &lt;br&gt;
Bedömning: Medvetenheten om den verksamhetsnytta som ett &lt;br&gt;
effektivt IT-stöd kan erbjuda är för låg inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
IT-verksamheten måste i högre grad integreras i kärnverksamheten &lt;br&gt;
och knytas till verksamhetens mål. Med rätt IT-stöd kan &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet effektiviseras. &lt;br&gt;
Det IT-stöd som finns är i hög grad skapat för en tillämpning &lt;br&gt;
inom Kriminalvården, men brister ofta i användarvänlighet. &lt;br&gt;
Det saknas i dag en tydlig relation mellan Kriminalvårdens mål och &lt;br&gt;
IT-verksamheten. IT-verksamheten följs således inte heller upp i &lt;br&gt;
förhållande till verksamhetsmålen. Genom de intervjuer som &lt;br&gt;
utredningen har låtit genomföra med bl.a. de IT-verksamhetsansvariga &lt;br&gt;
framkommer att de inte vet hur styrningen av IT-verksamheten &lt;br&gt;
sker eller om det över huvud taget finns någon styrning. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet har under lång tid bedrivits &lt;br&gt;
utan en formell, ordinarie IT-chef. Det har dock ändå funnits en &lt;br&gt;
förväntan hos Kriminalvårdens ledning att IT-funktionen ska &lt;br&gt;
inventera nya möjligheter och sälja in funktionalitet och projekt i &lt;br&gt;
organisationen. Samtidigt som IT-verksamheten har stått utan &lt;br&gt;
ledning har det också saknats sådan kompetens i den övriga organisationen &lt;br&gt;
som har gjort det möjligt att se hur IT-stödet kan utvecklas &lt;br&gt;
i den klientnära verksamheten och därmed formulera krav eller &lt;br&gt;
beställningar på en sådan utveckling. &lt;br&gt;
De IT-system som finns i den klientnära verksamheten har &lt;br&gt;
nästan helt utvecklats för Kriminalvårdens räkning. I utredningens &lt;br&gt;
intervju- och enkätundersökning har det dock framkommit att ITsystemen &lt;br&gt;
inte upplevs som tillräckligt utvecklade och därmed inte &lt;br&gt;
heller utgör ett stöd för att kunna bedriva en effektiv verksamhet. &lt;br&gt;
Samma uppgifter måste läggas in i olika system flera gånger. I &lt;br&gt;
vissa system saknas det uppgifter om när en viss anteckning har &lt;br&gt;
gjorts eller av vem och det går därför inte att lita på att uppgifterna &lt;br&gt;
är aktuella, vilket är en stor brist då många användare arbetar med &lt;br&gt;
systemen. Det leder till merarbete, t.ex. då riskbedömningar ska &lt;br&gt;
göras av de intagna. &lt;br&gt;
En förutsättning för att IT-verksamheten ska kunna utgöra ett &lt;br&gt;
effektivt stöd är att verksamhetsprocesserna i sig är väldokumenterade, &lt;br&gt;
effektiva och väl implementerade i verksamheten. Om så inte &lt;br&gt;
165&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
är fallet är det inte möjligt att utforma ett IT-stöd som är avpassat &lt;br&gt;
för att kunna hantera olika handlingsalternativ i en viss situation. &lt;br&gt;
Lika svårt blir det att beräkna den ekonomiska nyttan av en ITinvestering. &lt;br&gt;
Arbetssätten är inte kartlagda och definierade och, som &lt;br&gt;
har påpekats i kapitel 5, skiljer de sig dessutom mellan regionerna &lt;br&gt;
och mellan verksamhetsställena. För att kunna bedöma potentialen &lt;br&gt;
med ett modernt IT-stöd är det nödvändigt att Kriminalvården &lt;br&gt;
genomför en processöversyn, där realistiska tekniska möjligheter &lt;br&gt;
utgör en viktig beståndsdel när nya effektivare verksamhetsprocesser &lt;br&gt;
ska beslutas. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar således att det finns en stor effektiviseringspotential &lt;br&gt;
i Kriminalvårdens IT-verksamhet. Utvecklingen av &lt;br&gt;
IT-verksamheten måste ske inom ramen för Kriminalvårdens övergripande &lt;br&gt;
mål för verksamheten. IT-stödets relevans för kärnverksamheten &lt;br&gt;
bör också tydliggöras. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens övergripande mål för verksamheten bör, på &lt;br&gt;
samma sätt som för all operativ verksamhet, brytas ned i mål för &lt;br&gt;
IT-verksamheten. Behovet av IT-stöd i kärnverksamheten behöver &lt;br&gt;
identifieras. Det är utmärkt att Kriminalvården nu har sörjt för &lt;br&gt;
kontinuitet i ledarskapet för IT-verksamheten genom att utse en &lt;br&gt;
formell IT-chef. Denne bör verka för att skapa en medvetenhet &lt;br&gt;
inom hela myndigheten av vilka krav som måste ställas för att ITstödet &lt;br&gt;
ska kunna utvecklas och vilka utvecklingsprocesser detta &lt;br&gt;
kräver. &lt;br&gt;
Kriminalvården deltar tillsamman med andra myndigheter inom &lt;br&gt;
rättsväsendet aktivt i det s.k. RIF-samarbetet. På sikt kan detta &lt;br&gt;
samarbete medföra effektiviseringsvinster. Det är dock svårt att se &lt;br&gt;
när effektiviseringsvinsterna kan nås. Det interna IT-utvecklingsarbetet &lt;br&gt;
inom Kriminalvården bör därför inte bromsas upp med &lt;br&gt;
anledning av RIF-samarbetet men ändå i så stor utsträckning som &lt;br&gt;
möjligt anpassas till detta. &lt;br&gt;
166&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
7.8.2 Strategisk planering &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör besluta om en strategi för IT-verksamheten. &lt;br&gt;
Kriminalvården saknar i dag en vision för IT-verksamheten. Det &lt;br&gt;
finns inte heller någon aktuell IT-strategi. IT-organisationen har &lt;br&gt;
under de senaste åren i första hand har koncentrerats till att uppgradera &lt;br&gt;
de befintliga systemen. Någon egentlig utveckling av nya &lt;br&gt;
system i det klientnära arbetet har inte skett. Ett hinder för att &lt;br&gt;
kunna utveckla nya system är att planeringsperspektivet måste vara &lt;br&gt;
längre än den ettåriga planeringsprocess som gäller för Kriminalvårdens &lt;br&gt;
verksamhet i övrigt. I kombination med ett svagt eller &lt;br&gt;
obefintligt ledarskap för IT-organisationen har nyutveckling &lt;br&gt;
försvårats. &lt;br&gt;
Även enbart uppgradering av befintliga system är svår att &lt;br&gt;
genomföra utan en strategisk plattform för verksamheten. IT-området &lt;br&gt;
utvecklas ständigt och ny teknologi utmanar gamla föreställningar. &lt;br&gt;
Samarbetet inom Kriminalvårdens IT-organisation förefaller &lt;br&gt;
fungera väl. Avsaknaden av gemensamma mål resulterar dock i att &lt;br&gt;
verksamhetens prioriteringar mer anpassas efter enskilda medarbetares &lt;br&gt;
önskemål och förmåga än efter myndighetens behov. &lt;br&gt;
De som arbetar med IT-frågor inom Kriminalvården har dock &lt;br&gt;
gemensamma idéer om hur IT-stödet borde fungera. Ökad automatisering, &lt;br&gt;
mindre dubbelarbete i IT-systemen, papperslösa klientakter, &lt;br&gt;
effektivare administration och mer tid för klienterna är &lt;br&gt;
uttalade önskemål. Genom att fånga upp dessa tankar kan Kriminalvården &lt;br&gt;
ta ett första steg mot att formulera en vision och en strategi för &lt;br&gt;
myndighetens IT-verksamhet. &lt;br&gt;
7.8.3 Strategiska vägval &lt;br&gt;
Bedömning: Det finns ett antal områden inom IT-verksamheten &lt;br&gt;
där Kriminalvården snarast behöver fatta beslut av strategisk &lt;br&gt;
betydelse. &lt;br&gt;
Frånvaron av ledarskap i Kriminalvårdens IT-verksamhet har hittills &lt;br&gt;
lett till att det finns ett antal obesvarade frågor av stor betydelse för &lt;br&gt;
hur verksamheten ska utvecklas. Vid utredningens intervjuer med &lt;br&gt;
167&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
medarbetare inom IT-organisationen har dessa pekat på ett antal &lt;br&gt;
områden där verksamheten i dag saknar strategisk inriktning och &lt;br&gt;
därför ”står och stampar”. Förutsättningarna för att kunna komma &lt;br&gt;
vidare är nu dock bättre sedan en ordinarie IT-chef har anställts. &lt;br&gt;
Exempel på områden där strategiska ställningstaganden avseende &lt;br&gt;
IT-verksamheten krävs är följande: &lt;br&gt;
• Operativsystemsval – Ska Kriminalvården fortsätta med Microsoftprogram &lt;br&gt;
eller byta till programvaror med öppen källkod och därför &lt;br&gt;
ett lägre pris eller någon annan lösning? &lt;br&gt;
• Internet – Vilken grad av tillgänglighet ska erbjudas de anställda &lt;br&gt;
och de intagna? &lt;br&gt;
• Mobilitet – Hur hög mobilitet krävs och hur ska t.ex. transporttjänsten &lt;br&gt;
stödjas med IT? &lt;br&gt;
• Vilka metoder och standarder ska användas? &lt;br&gt;
• Drift – Ska Kriminalvården bygga ut sina egna datorhallar eller ska &lt;br&gt;
myndigheten lägga ut (”outsourca”) driften av ytterligare system? &lt;br&gt;
• Vilka tekniska plattformar ska användas? &lt;br&gt;
• Ska myndigheten införa ett nytt personaladministrativt system &lt;br&gt;
eftersom leverantören inte har förmått att korrigera de brister &lt;br&gt;
som finns i systemet Palett/Heroma? I dag sker en väsentlig del &lt;br&gt;
av det personaladministrativa arbetet helt utan IT-stöd. &lt;br&gt;
När dessa frågor om den långsiktiga inriktningen för verksamheten &lt;br&gt;
har besvarats följer fler frågor av mer operativ karaktär, t.ex.: &lt;br&gt;
• Vilka säkerhetslösningar (t.ex. elektroniska signaturer) är lämpliga? &lt;br&gt;
• Ska fler IT-tekniker anställas? &lt;br&gt;
• Hur ska kriminalvårdare erbjudas tillgång till IT-stödet? &lt;br&gt;
Frågorna kan inte besvaras utan att konsekvensutredningar har &lt;br&gt;
genomförts. Svaren på frågorna kommer att ha en långsiktig betydelse &lt;br&gt;
för Kriminalvårdens hela verksamhet och myndighetens förmåga &lt;br&gt;
att använda sina resurser på ett effektivt sätt. &lt;br&gt;
168&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
7.8.4 Särskilt om informationssäkerhet &lt;br&gt;
Bedömning: Informationssäkerhetsområdet bör ges särskild &lt;br&gt;
uppmärksamhet eftersom det kommer att öka förutsättningarna &lt;br&gt;
för Kriminalvården att följa de gällande författningskraven och &lt;br&gt;
förbättra möjligheterna för en effektiv hantering av relevant &lt;br&gt;
information. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör genomföra en informationsklassificering. &lt;br&gt;
Informationssäkerhetsområdet är en viktig del av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
verksamhet. Utredningens granskning visar att det i dag finns &lt;br&gt;
brister i hur informationen hanteras hos Kriminalvården. Myndigheten &lt;br&gt;
har dock beslutat att under våren 2009 anställa medarbetare &lt;br&gt;
med särskild kompetens på området. &lt;br&gt;
För att sekretesskyddet ska kunna upprätthållas bör känslig &lt;br&gt;
information inte vara tillgänglig för fler medarbetare än för dem &lt;br&gt;
som behöver informationen i sitt arbete. Säkerhetsklassningen av &lt;br&gt;
information ska också borga för att den är korrekt, tillgänglig och &lt;br&gt;
spårbar. &lt;br&gt;
I dag är endast informationen i underrättelseverksamheten &lt;br&gt;
säkerhetsklassificerad. För denna information finns särskilda &lt;br&gt;
interna domäner i säkerhetsregistret. I övrigt finns inte någon &lt;br&gt;
informationsklassificering, trots att en sådan är nödvändig för att &lt;br&gt;
sekretesskyddet ska kunna upprätthållas och för att möjliggöra &lt;br&gt;
kraven på funktionalitet i programvaror och teknik. Informationen &lt;br&gt;
är inte heller särskilt tekniskt svåråtkomlig. &lt;br&gt;
Ett annat problem är att information kan läggas in och ändras av &lt;br&gt;
olika användare, utan att det går att spåra i efterhand av vem och &lt;br&gt;
när detta har gjorts. Medarbetare inom myndigheten har uppgett &lt;br&gt;
att de inte alltid kan lita på att informationen i systemen är tillförlitlig. &lt;br&gt;
Det leder till osäkerhet och dubbelarbete. Om inaktuell eller &lt;br&gt;
oriktig information används kan det dessutom leda till att fel begås &lt;br&gt;
i myndighetsutövningen. &lt;br&gt;
Kriminalvården har ett omfattande arbete framför sig för att &lt;br&gt;
komma till rätta med informationssäkerhetsfrågorna i myndigheten. &lt;br&gt;
Förutsättningar för detta bör finnas nu när Kriminalvården har &lt;br&gt;
identifierat detta behov. Utredningen föreslår att en informationsklassificering &lt;br&gt;
snarast påbörjas, eftersom det kommer att ge bättre &lt;br&gt;
169&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
förutsättningar för Kriminalvården att efterkomma gällande lagkrav. &lt;br&gt;
En informationsklassificering bör även kunna leda till högre &lt;br&gt;
kostnadseffektivitet genom att aktuell och relevant information för &lt;br&gt;
givna situationer kan samordnas. Merarbete för att söka information &lt;br&gt;
bör då i högre grad kunna undvikas. &lt;br&gt;
7.8.5 Organisation och kompetens &lt;br&gt;
Bedömning: Det är nödvändigt att Kriminalvården förstärker &lt;br&gt;
ledarskapet i IT-verksamheten. &lt;br&gt;
Det finns behov av att tillföra myndigheten ytterligare ITkompetens. &lt;br&gt;
Utredningen har tidigare konstaterat att det under lång tid har &lt;br&gt;
saknats en fungerande, ordinarie chef för IT-organisationen, men &lt;br&gt;
att en sådan nu har anställts. Att det finns en ordinarie chef är en &lt;br&gt;
förutsättning för ett uthålligt ledarskap. Utredningen har också &lt;br&gt;
tidigare framhållit vikten av att en strategisk inriktning av ITverksamheten &lt;br&gt;
fastställs inom Kriminalvården. IT-systemen är &lt;br&gt;
viktiga redskap för att myndighetens ledning ska kunna driva &lt;br&gt;
verksamheten på ett kostnadseffektivt sätt och med hög kvalitet. &lt;br&gt;
Förutsättningar för detta måste alltså utvecklas. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-organisation består i dag i hög utsträckning &lt;br&gt;
av personer som har rekryterats från den klientnära verksamheten. &lt;br&gt;
Kompetenssammansättningen kan vara avpassad för den verksamhet &lt;br&gt;
som bedrivs i dag. Om IT-verksamheten ska kunna utvecklas &lt;br&gt;
till ett fullgott stöd för kärnverksamheten och bidra till en högre &lt;br&gt;
effektivitet inom Kriminalvården krävs dock personer med hög ITkompetens. &lt;br&gt;
Det är väsentligt att myndighetens beställarkompetens &lt;br&gt;
och förmåga att utforma moderna arkitekturlösningar stärks. &lt;br&gt;
Kriminalvården är därför i behov av fler medarbetare med högre &lt;br&gt;
formell IT-kompetens eller fler IT-konsulter. Med en högre ITkompetens &lt;br&gt;
finns förutsättningar att förbättra myndighetens &lt;br&gt;
kostnadseffektivitet och frigöra tid till den klientnära verksamheten. &lt;br&gt;
Det är enligt utredningens uppfattning inte en långsiktigt hållbar &lt;br&gt;
lösning att i hög grad förlita sig på att personal med enbart &lt;br&gt;
verksamhetskunskap kan ansvara för IT-utvecklingen. Med en för &lt;br&gt;
låg IT-kompetens finns det risk att utvecklingen styrs efter egna &lt;br&gt;
personliga upplevelser snarare än av myndighetens strategiska behov &lt;br&gt;
170&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens IT-verksamhet &lt;br&gt;
och av vad som behövs i verksamheten eller av vad som långsiktigt är &lt;br&gt;
de bästa lösningarna i tekniskt hänseende. &lt;br&gt;
7.8.6 Sammanfattande slutsatser &lt;br&gt;
Bedömning: Kriminalvården kan öka kostnadseffektiviteten &lt;br&gt;
genom en förbättrad IT-verksamhet. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet kräver omfattande administration, &lt;br&gt;
dokument- och ärendehantering och stöd i den klientnära verksamheten. &lt;br&gt;
Inom dessa områden behövs olika former av IT-stöd. &lt;br&gt;
Vid rätt grad av automatisering kan en högre kostnadseffektivitet &lt;br&gt;
uppnås. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet har under flera år hållits på en &lt;br&gt;
mycket sparsam nivå. I början av 2000-talet genomfördes ett &lt;br&gt;
besparingsprogram som medförde en väsentlig minskning av bl.a. &lt;br&gt;
IT-verksamhetens resurser. Därefter har styrningen av verksamheten &lt;br&gt;
varit svag. Denna har framför allt inriktats på att uppgradera &lt;br&gt;
befintliga system och genomföra utbyten av maskinvara, dvs. att &lt;br&gt;
förvalta och upprätthålla en viss nivå snarare än att utveckla den. &lt;br&gt;
Eftersom Kriminalvårdens verksamhet i övrigt har utvecklats, bl.a. &lt;br&gt;
genom den samordning som har skett sedan enmyndighetsreformen, &lt;br&gt;
bör nu satsningar göras på att förbättra IT-stödet. Det &lt;br&gt;
leder enligt utredningens bedömning till en ökad kostnadseffektivitet &lt;br&gt;
och frigjorda resurser för övrig kriminalvårdsverksamhet. &lt;br&gt;
För att kunna realisera de verksamhetsnyttor som bör finnas i &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-stöd är det nödvändigt att, vilket utredningen &lt;br&gt;
tidigare har påpekat, förbättra den långsiktiga strategiska styrningen &lt;br&gt;
av IT-verksamheten. För det krävs att kartläggningar och &lt;br&gt;
förstudier först genomförs för att säkerställa att insatser sätts in &lt;br&gt;
där de får bäst effekt. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar vidare att den ekonomiska planeringen &lt;br&gt;
för IT-verksamheten är för kort för att undvika supoptimeringar &lt;br&gt;
och kortsiktiga eller tillfälliga lösningar. &lt;br&gt;
Om Kriminalvården ska genomföra större utvecklingsprogram &lt;br&gt;
bör myndigheten överväga att införa en konteringsstruktur som är &lt;br&gt;
anpassad för IT-projekt. &lt;br&gt;
171&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet SOU 2009:80 &lt;br&gt;
172 &lt;br&gt;
7.9 Sammanfattning &lt;br&gt;
IT-verksamheten inom Kriminalvården har under flera år bedrivits &lt;br&gt;
kortsiktigt, utan strategisk planering och med ett svagt ledarskap. &lt;br&gt;
Nu har en ny ordinarie IT-chef utsetts vilket ger goda förutsättningar &lt;br&gt;
för att verksamheten ska kunna utvecklas till att bli ett &lt;br&gt;
effektivt IT-stöd, inte minst för Kriminalvårdens kärnverksamhet. &lt;br&gt;
Ett väl fungerade IT-stöd leder till en effektivare kriminalvårdsverksamhet &lt;br&gt;
och långsiktigt till högre kostnadseffektivitet. &lt;br&gt;
Genom att bryta ned verksamhetens mål på en nivå där det tydliggörs &lt;br&gt;
vilket stöd som krävs i olika hänseenden kan behovet av ITstöd &lt;br&gt;
fastställas. Kriminalvården bör besluta om en strategisk plan &lt;br&gt;
för IT-verksamheten. &lt;br&gt;
Redan nu befinner sig Kriminalvården i en situation där ett antal &lt;br&gt;
strategiska val måste göras för att verksamheten ska kunna utvecklas. &lt;br&gt;
För att den strategiska inriktningen ska kunna fastställas måste &lt;br&gt;
denna föregås av omfattande kartläggningar och konsekvensanalyser. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör särskilt förstärka informationssäkerhetsarbetet. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår att myndigheten genomför en informationsklassificering. &lt;br&gt;
Utredningen bedömer att Kriminalvården har bäst förutsättningar &lt;br&gt;
att förbättra IT-stödet med ett förstärkt ledarskap och med &lt;br&gt;
ytterligare IT-kompetens.&lt;br&gt;
8 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
8.1 Inledning &lt;br&gt;
Kriminalvården har genomfört en uppgradering av säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
under de senaste åren. I första hand har detta skett mot bakgrund &lt;br&gt;
av de uppmärksammade rymningarna från slutna anstalter år 2004. &lt;br&gt;
Enligt direktiven ska utredningen analysera och utvärdera &lt;br&gt;
Kriminalvårdens genomförda och planerade investeringar på säkerhetsområdet. &lt;br&gt;
En jämförelse ska göras med andra länder, i första &lt;br&gt;
hand de nordiska länderna. &lt;br&gt;
I utredningens första delbetänkande Uppföljning av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektiviseringsarbete (SOU 2008:71) redovisades de kostnader &lt;br&gt;
Kriminalvården har haft för den höjda säkerhetsnivån. Den &lt;br&gt;
redovisningen utgör en av grunderna för analysen i detta slutbetänkande. &lt;br&gt;
8.2 Bakgrund &lt;br&gt;
8.2.1 Allmänt &lt;br&gt;
Kriminalvården ska verka för att påföljder verkställs på ett säkert, &lt;br&gt;
humant och effektivt sätt. &lt;br&gt;
Påföljdssystemet omfattar böter och fängelse samt villkorlig &lt;br&gt;
dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. &lt;br&gt;
Lagens strängaste straff, livstids fängelse, får omvandlas av en domstol &lt;br&gt;
till ett tidsbestämt straff efter en ansökan härom. Sedan nya &lt;br&gt;
bestämmelser trädde i kraft år 2006 får det omvandlade straffets &lt;br&gt;
längd inte understiga det längsta tidsbestämda straff som kan dömas &lt;br&gt;
ut, dvs. för närvarande 18 år. När straffet har omvandlats till &lt;br&gt;
fängelse på viss tid friges den intagne normalt villkorligt efter det &lt;br&gt;
att två tredjedelar av det tidsbestämda straffet har verkställts. Det &lt;br&gt;
förekommer således i praktiken inte att någon sätts i fängelse för &lt;br&gt;
173&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
resten av livet. Även intagna som döms till livstids fängelse genomgår &lt;br&gt;
behandlingsprogram och har möjlighet att t.ex. få permissioner, &lt;br&gt;
för att ha förutsättningar att fungera i samhället efter frigivningen. &lt;br&gt;
Samtidigt torde det förmodligen finnas större incitament för den &lt;br&gt;
som är dömd till ett långt frihetsberövande straff att försöka undkomma &lt;br&gt;
detta, t.ex. genom att avvika. Det finns således en spänning &lt;br&gt;
mellan säkerhetsperspektivet och det vårdande perspektivet, vilket &lt;br&gt;
Kriminalvården tvingas förhålla sig till. &lt;br&gt;
8.2.2 Säkerhetsfrågornas omfattning &lt;br&gt;
Säkerhetsarbetet inom Kriminalvården omfattar ett flertal aspekter. &lt;br&gt;
När straffet ska verkställas i anstalt är det Kriminalvårdens ansvar &lt;br&gt;
att förhindra att den intagne avviker. Avvikelser kan ske t.ex. genom &lt;br&gt;
fritagning med hjälp av bistånd från medhjälpare utanför anstalten, &lt;br&gt;
genom att den intagne rymmer från anstalten eller genom att den &lt;br&gt;
intagne avviker när hon eller han är utanför anstalten vid transport &lt;br&gt;
eller permission. &lt;br&gt;
Som en del av säkerhetsarbetet ingår även att hindra att de intagna &lt;br&gt;
hotar eller skadar Kriminalvårdens personal, andra intagna eller &lt;br&gt;
att den intagne utgör en fara för sig själv. &lt;br&gt;
Den intagne ska hindras från att begå brott på och utanför &lt;br&gt;
anstalten. I säkerhetsarbetet ingår även att förhindra narkotikamissbruk &lt;br&gt;
i anstalter och häkten. &lt;br&gt;
Avslutningsvis ska kriminalvårdsanläggningarna, så långt möjligt, &lt;br&gt;
vara säkra från att drabbas negativt av bl.a. elavbrott, IT-störningar, &lt;br&gt;
brand och konsekvenserna av olyckor i samhället. &lt;br&gt;
8.2.3 Säkerhetsarbete fram till år 2004 &lt;br&gt;
Under 1990-talet genomfördes ett antal säkerhetshöjande åtgärdsprogram &lt;br&gt;
i första hand på initiativ av dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;
. Dessa var framför allt föranledda av rymningar från anstalter &lt;br&gt;
eller i samband med transporter samt till våldsamma händelser vid &lt;br&gt;
anstalterna. &lt;br&gt;
Antalet rymningar var relativt stort, i genomsnitt 374 rymningar &lt;br&gt;
per år under 1990-talet. Mellan åren 1991 och 2004 rymde dock &lt;br&gt;
endast en intagen från en anstalt med den högsta säkerhetsklassen. &lt;br&gt;
174&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
I juli 1994 inträffade ett allvarligt upplopp vid anstalten Tidaholm. &lt;br&gt;
Fler än hundra intagna vägrade återvända till sina bostadspaviljonger &lt;br&gt;
efter en promenad på anstaltsområdet. Händelsen utvecklades till &lt;br&gt;
ett upplopp. Byggnader sattes i brand och totalförstördes. Inledda &lt;br&gt;
förhandlingar med de intagna bröt samman när de meddelade att &lt;br&gt;
förtroenderådet hade upplösts, de hade inte längre någon talesman. &lt;br&gt;
Intagna som befann sig på låsta avdelningar evakuerades p.g.a. bränderna&lt;br&gt;
. På morgonen den följande dagen lyckades personalen, med &lt;br&gt;
hjälp av polis, återta kontroll över anstalten.1 Enligt en utvärdering &lt;br&gt;
av upploppet berodde detta i första hand på sysslolösheten bland de &lt;br&gt;
intagna, att för många intagna befann sig på promenadgården samtidigt, &lt;br&gt;
att dialogen mellan anstaltspersonalen och de intagna hade &lt;br&gt;
brutits och på att anstaltsledningen inte på ett tidigt stadium ingripit &lt;br&gt;
med större fasthet. Vidare framkom att samverkan med Polisen och &lt;br&gt;
Räddningsverket behövde stärkas, bl.a. vad gällde beredskapsrutiner &lt;br&gt;
och incidenthantering samt att beläggningsnivån på anstalter med &lt;br&gt;
högst säkerhet inte borde vara högre än 85 procent. Möjligheterna &lt;br&gt;
till differentiering, dvs. förutsättningarna för att dela upp de &lt;br&gt;
intagna i olika mindre grupper och kategorier, borde också &lt;br&gt;
förbättras enligt utvärderingen.2 &lt;br&gt;
Året därpå presenterade Kriminalvårdsstyrelsen rapporten Oro &lt;br&gt;
och upplopp på fängelser – ett förslag till motverkan. Ett av &lt;br&gt;
förslagen i rapporten var att minska storleken på den grupp intagna &lt;br&gt;
som vistas tillsammans. Med anledning av detta byggdes kriminalvårdsanstalterna &lt;br&gt;
i de högsta säkerhetsklasserna om. Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
ändrade också säkerhetsanstalternas organisation och &lt;br&gt;
utvecklade verkställighetens innehåll, allt i syfte att öka säkerheten. &lt;br&gt;
I rapporten redovisades åtgärder för att förbättra för de långtidsdömda. &lt;br&gt;
Verkställigheten skulle planeras så att innehållet i de intagnas &lt;br&gt;
sysselsättning och fritid varierades. Besöksmöjligheterna förbättrades &lt;br&gt;
vid flera anstalter. En riksmottagning inrättades vid Kumlaanstalten. &lt;br&gt;
Män som har dömts till fängelse i fyra år eller mer ska först &lt;br&gt;
överföras från häktet till riksmottagningen vid Kumlaanstalten för &lt;br&gt;
utredning. Riksmottagningen genomför i dag ca 500 utredningar &lt;br&gt;
varje år för att kunna avgöra vilken anstaltsplacering som är den &lt;br&gt;
mest lämpliga. &lt;br&gt;
År 1998 lade en arbetsgrupp inom kriminalvården fram den s.k. &lt;br&gt;
RSS-rapporten, med en beskrivning av risk-, skydds- och säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
vid anstalterna med den högsta säkerhetsklassen. Arbets1 &lt;br&gt;
Kriminalvårdens forskningskommitté, Bärsärkarna, s. 16. &lt;br&gt;
2 Ds 1994:140. &lt;br&gt;
175&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
gruppen hade tillkommit efter tre allvarliga händelser under åren &lt;br&gt;
1996–1997 då tre intagna hade dödats av medintagna. I rapporten &lt;br&gt;
föreslogs åtgärder för att minska förekomsten av hot och våld såväl &lt;br&gt;
mellan de intagna som mot personalen. De viktigaste orsakarna till &lt;br&gt;
förekomsten av våld och hot på anstalterna bedömdes vara ouppklarade &lt;br&gt;
narkotikaaffärer och gängbildningar inom och utom &lt;br&gt;
anstalterna, bl.a. inom s.k. MC- eller fängelsegäng. &lt;br&gt;
RSS-rapporten redovisade ett antal förslag för att komma till rätta &lt;br&gt;
med hoten och våldet inom anstalterna, bl.a. förbättrad informationsinsamling&lt;br&gt;
, förbättrad differentiering, ökad närvaro av personal och &lt;br&gt;
bättre rapportering om hot och våld. Dessutom föreslogs lagförändringar &lt;br&gt;
med avseende på kontroll av intagnas telefonsamtal &lt;br&gt;
och utökad brevgranskning. &lt;br&gt;
Inom Kriminalvårdsstyrelsen togs en handbok fram – Handbok &lt;br&gt;
om säkerhet och ordningsfrågor – som skulle utgöra ett underlag &lt;br&gt;
för säkerhetsarbetet vid de lokala myndigheterna. I föreskrifter och &lt;br&gt;
allmänna råd fastställdes rutiner för de lokala myndigheterna &lt;br&gt;
angående beredskapsplaneringen för åtgärder i händelse av våld, hot &lt;br&gt;
om våld eller andra allvarliga incidenter, KVVAF 2000:7. &lt;br&gt;
Den 28 maj 1999 inträffade de s.k. Malexandermorden, där en av &lt;br&gt;
gärningsmännen var på permission när morden ägde rum. Kriminalvårdsstyrelsens &lt;br&gt;
generaldirektör beordrade den 18 juni 1999 att &lt;br&gt;
samtliga myndighetschefer inom kriminalvården omedelbart skulle &lt;br&gt;
förvissa sig om att man hade erforderlig kontroll över de långtidsdömdas &lt;br&gt;
utevistelser. En arbetsgrupp inom kriminalvården tillsattes &lt;br&gt;
för att se över den praktiska tillämpningen av gällande regler för &lt;br&gt;
utevistelser. Arbetsgruppen redovisade i januari 2000 sitt uppdrag i &lt;br&gt;
rapporten Långtidsdömdas utevistelser. Enligt rapporten krävdes &lt;br&gt;
vissa förändringar av Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och omfattande &lt;br&gt;
förbättringar av den praktiska tillämpningen av regelverket &lt;br&gt;
samt av den interna kontrollen och uppföljningen. Nya föreskrifter &lt;br&gt;
trädde kraft under år 2000, vilket ledde till att antalet permissioner &lt;br&gt;
för långtidsdömda sjönk.3 &lt;br&gt;
Genom ny lagstiftning fick kriminalvården den 1 oktober 2001 &lt;br&gt;
möjlighet att registrera intagna som utgör särskilda säkerhetsrisker &lt;br&gt;
i ett centralt register. Säkerhetsregistret förbättrade förutsättningarna &lt;br&gt;
för informationsutbytet inom kriminalvården och underlättade &lt;br&gt;
arbetet med att differentiera de intagna för att förhindra olämpliga &lt;br&gt;
klientkonstellationer. Från februari 2004 gavs kriminalvården &lt;br&gt;
3 Bet. 2001/02:JuU6, s. 8 f. &lt;br&gt;
176&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
författningsstöd för att besluta om allmän inpasseringskontroll på &lt;br&gt;
anstalter och häkten. Formella möjligheter att störa mobiltelefontrafik &lt;br&gt;
inom anstalterna infördes också. &lt;br&gt;
Den 25 april 2002 gav regeringen i uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
att genomföra en flerårig särskild satsning för att bekämpa &lt;br&gt;
narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter. &lt;br&gt;
I januari 2003 gav Kriminalvårdsstyrelsen ledningen vid anstalten &lt;br&gt;
Hall i uppdrag att göra en översyn av verksamheten vid anstalten. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen anförde bl.a. att det vid anstalten hade skett &lt;br&gt;
ett antal uppmärksammade incidenter, bl.a. fritagningar av intagna &lt;br&gt;
vid permissioner och skadegörelser. I anstaltsledningens rapport &lt;br&gt;
Uppdrag KVM Hall 2004 redogjordes för ett antal åtgärder som &lt;br&gt;
hade vidtagits eller påbörjats vid tiden för rapporten.4 &lt;br&gt;
Enligt Rymningsutredningens uppfattning var arbetet med &lt;br&gt;
säkerhetsfrågor inom kriminalvården nedprioriterat från mitten av &lt;br&gt;
1990-talet till år 2004. Styrningen från den centrala ledningen var &lt;br&gt;
svag, vilket lett till brister i samsynen avseende säkerhetsfrågorna &lt;br&gt;
inom organisationen. Rymningsutredningen uppgav att utredningen i &lt;br&gt;
flera fall hade iakttagit att kriminalvården hade svårt att gå från &lt;br&gt;
beslut till genomförande.5 &lt;br&gt;
8.2.4 ”En ny situation” &lt;br&gt;
Under år 2004 inträffade flera händelser som regeringen i efterhand &lt;br&gt;
beskrev som ett uttryck för att svensk kriminalvård befann sig i en &lt;br&gt;
ny situation.6 &lt;br&gt;
På kvällen den 18 januari 2004 utlöstes ett brandlarm vid anstalten &lt;br&gt;
Kumla. Samtidigt körde en flyktbil fram till anstalten. Efter att ha &lt;br&gt;
gått över fälten intill anstaltsområdet tog två fritagare hål först i det &lt;br&gt;
yttre och sedan det därpå följande staketet. Därefter tog fritagarna &lt;br&gt;
sig med hjälp av stegar över muren och tog hål på det inre staketet. &lt;br&gt;
Efter att ha sågat hål i staketet kring promenadburen kunde tre &lt;br&gt;
intagna följa med fritagarna till flyktbilen. Fritagarna var beväpnade. &lt;br&gt;
Under fritagningen hade flera larm kvitterats utan att personalen &lt;br&gt;
kontrollerade varför de hade utlösts. Fritagarna uppmärksammades &lt;br&gt;
inte heller omedelbart i monitorerna i centralvakten, trots att de var &lt;br&gt;
synliga i flera minuter. &lt;br&gt;
4 SOU 2005:6, s. 64. &lt;br&gt;
5 SOU 2005:6, s. 109 ff. &lt;br&gt;
6 Ju2004/7296/KRIM. &lt;br&gt;
177&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Den 27 juli 2004 strax före midnatt kallades två vårdare till &lt;br&gt;
anstalten Halls observationsavdelning. Trots att alla intagna vid den &lt;br&gt;
tiden borde vara inlåsta för natten möttes de på avdelningen av en &lt;br&gt;
beväpnad intagen. En av vårdarna låstes in och den andre togs med &lt;br&gt;
som gisslan. Under vapenhot och med visst våld tvingade sig fyra &lt;br&gt;
intagna ut genom grinden till en väntande bil. &lt;br&gt;
Den 4 augusti 2004 strax efter klockan 17.00 backade en personbil &lt;br&gt;
med hög fart genom porten till Norrtäljeanstalten. De intagna &lt;br&gt;
hade vid tillfället s.k. kiosktid och befann sig utomhus. Efter att &lt;br&gt;
fritagarna hade klippt sönder det inre stängslet kunde tre intagna &lt;br&gt;
rymma. Vårdarna kunde inte hindra dem, eftersom fritagarna hade &lt;br&gt;
vapen. &lt;br&gt;
På kvällen den 23 september 2004 tog en av de intagna vid &lt;br&gt;
anstalten Mariefred en vårdare som gisslan med hjälp av en kniv. Tillsammans &lt;br&gt;
med en annan intagen lyckades han tvinga sig ut ur &lt;br&gt;
anstalten. En bil som stod inne i slussen till anstalten användes vid &lt;br&gt;
rymningen. Den gisslantagne vårdaren lyckades fly efter ett dygn. &lt;br&gt;
Rymningarna fick stor uppmärksamhet i media. Samtliga rymlingar &lt;br&gt;
kunde omhändertas efter en kort tid. Ett antal personer, bl.a. anställda &lt;br&gt;
inom kriminalvården, ställdes till ansvar för delaktighet i dessa. &lt;br&gt;
Polisen har beräknat merkostnaderna för rymningen från Hall &lt;br&gt;
till 2,1 mnkr, rymningen från Norrtälje till 2,1 mnkr och rymningen &lt;br&gt;
från Mariefred till 2,9 mnkr (någon kostnad för händelsen vid Kumla &lt;br&gt;
finns inte tillgänglig).7 &lt;br&gt;
Dessutom inträffade upplopp vid tre anstalter under andra halvåret &lt;br&gt;
2004. Den 4 juni 2004 uppstod ett av två upplopp vid anstalten &lt;br&gt;
Hällby. Sju intagna barrikaderade sig, slog sönder avdelningen och &lt;br&gt;
tog sig ut på promenadgården. Där kunde de omhändertas. Enligt &lt;br&gt;
kriminalvården berodde upploppet på att anstalten under en tid &lt;br&gt;
hade riktat särskilda åtgärder mot de intagna för att hitta narkotika &lt;br&gt;
och mobiltelefoner. Dessutom tillämpade Hällbyanstalten lagen &lt;br&gt;
(1974:203) om kriminalvård i anstalt, KvaL, hårdare än andra &lt;br&gt;
anstalter i samma säkerhetsklass.8 &lt;br&gt;
Den 21 augusti 2004 inträffade ett andra upplopp på anstalten &lt;br&gt;
Hällby. Efter att ha druckit mäsk började sju intagna att vandalisera &lt;br&gt;
avdelningen där de bodde. De barrikaderade sig på avdelningen. &lt;br&gt;
Efter andra försöket kunde anstaltens insatsstyrka bryta sig in och &lt;br&gt;
omhänderta de intagna.9 &lt;br&gt;
7 SOU 2005:6, s. 177 f. &lt;br&gt;
8 Kriminalvårdens forskningskommitté, Bärsärkarna, , s. 18 f. &lt;br&gt;
9 Kriminalvårdens forskningskommitté, Bärsärkarna, s. 19 f. &lt;br&gt;
178&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Den 1 september 2004 vägrade de intagna i en paviljong vid &lt;br&gt;
anstalten Mariefred att gå till jobbet efter lunchrasten. De hade &lt;br&gt;
påbörjat ett förtroenderådsmöte för att välja en ny ordförande, &lt;br&gt;
eftersom den tidigare ordföranden dagen innan hade blivit placerad &lt;br&gt;
på isoleringen. När personalen meddelade att de skulle låsas in &lt;br&gt;
p.g.a. arbetsvägran började de intagna att kasta möbler. Efter några &lt;br&gt;
timmar kunde de åtta intagna odramatiskt omhändertas av insatsstyrkor &lt;br&gt;
som hade kommit från anstalterna Hall och Kumla. Enligt &lt;br&gt;
kriminalvårdens uppföljning berodde upploppet bl.a. på otillräckliga &lt;br&gt;
möjligheter vid denna tid att differentiera de intagna på anstalten.10 &lt;br&gt;
Den 14 oktober 2004 inträffade på nytt en upploppsliknande &lt;br&gt;
situation vid anstalten Mariefred. Efter att ha isolerat de intagna vid &lt;br&gt;
en paviljong efter en misshandel beslutade anstaltsledningen att häva &lt;br&gt;
avskildheten och att flytta två av de intagna till andra avdelningar. &lt;br&gt;
När isoleringen bröts misshandlades en vårdare av en intagen, som &lt;br&gt;
kom över vårdarens nycklar. De intagna började därefter barrikadera &lt;br&gt;
dörren till avdelningen och att kasta stolar och bord mot &lt;br&gt;
vaktkuren. Några intagna kunde låsas in, men sex av dem lyckades &lt;br&gt;
ta sig ut på anstaltsområdet och springa till en annan paviljong. När &lt;br&gt;
de inte lyckades få de intagna vid denna paviljong att ansluta sig till &lt;br&gt;
upploppet återvände de till sin egen paviljong, där de omhändertogs. &lt;br&gt;
Kriminalvården konstaterade i sin rapport efter upploppet att &lt;br&gt;
allt fler intagna med destruktivt beteende hade placerats vid anstalten, &lt;br&gt;
vilket varit svårt att hantera. P.g.a. hög personalomsättning var det &lt;br&gt;
dessutom svårt att bygga upp ett gemensamt förhållningssätt mot &lt;br&gt;
de intagna vid anstalten.11 &lt;br&gt;
Den 22 oktober 2004 gick överfallslarmet på en avdelning vid &lt;br&gt;
anstalten Kristianstad. Två intagna hade kastat in två muggar i vårdarexpeditionen. &lt;br&gt;
De intagna som låstes in på avdelningen började &lt;br&gt;
där vandalisera avdelningens dagrum. De försökte också slå sönder &lt;br&gt;
ett fönster till promenadgården. Två av de intagna gav upp och &lt;br&gt;
omhändertogs, medan de övriga tog sig ut på promenadgården. &lt;br&gt;
Anstaltens personal och polis lyckades få de intagna att ta sig &lt;br&gt;
tillbaka till avdelningen där en förhandling påbörjades. Efter att &lt;br&gt;
förhandlingen avbrutits genomförde polisens piketgrupp en inbrytning. &lt;br&gt;
Med hjälp av OC-spray (s.k. pepparspray) kunde de intagna &lt;br&gt;
omhändertas och placeras på observationsavdelningen.12 &lt;br&gt;
10 Kriminalvårdens forskningskommitté, Bärsärkarna, s. 21 ff. &lt;br&gt;
11 Kriminalvårdens forskningskommitté, Bärsärkarna, s. 23 ff. &lt;br&gt;
12 Kriminalvårdens forskningskommitté, Bärsärkarna, s. 25 f. &lt;br&gt;
179&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Två dagar senare, den 24 oktober 2004, fick personalen på anstalten &lt;br&gt;
Kristianstad indikationer på att något var på gång vid en annan av &lt;br&gt;
avdelningarna inom anstalten. Vissa i personalen omplacerades för &lt;br&gt;
att undvika en gisslansituation. Samtidigt påbörjade insatsstyrkan och &lt;br&gt;
polis förberedelser för en insats. När de intagna vid den aktuella &lt;br&gt;
avdelningen utlöste ett brandlarm genomförde polisen en s.k. &lt;br&gt;
distraktion utanför avdelningen, vilket fick de intagna att samlas &lt;br&gt;
vid fönstren i ena änden av korridoren. Insatsstyrkan kunde då gå &lt;br&gt;
in och tvinga de intagna att återvända till sina celler. I upploppet &lt;br&gt;
deltog 14 intagna. I efterhand visade det sig att det fanns ett stort &lt;br&gt;
missnöje inom anstalten, bl.a. med maten. De intagna hade planerat &lt;br&gt;
en ”massrymning”, men planerna misslyckades.13 &lt;br&gt;
Den 23 september 2004 avgick den dåvarande generaldirektören. &lt;br&gt;
Den 26 september ersattes hon av dåvarande chefen för Rikskriminalpolisen &lt;br&gt;
Lars Nylén, som fortfarande är chef för Kriminalvården. &lt;br&gt;
Regeringen konstaterade att situationen på anstalterna och att &lt;br&gt;
sammansättningen av de intagna hade förändrats. Andelen intagna &lt;br&gt;
med långa strafftider hade ökat markant och de livstidsdömda hade &lt;br&gt;
under en tioårstid mer än fördubblats. Andelen narkotikamissbrukare &lt;br&gt;
hade också ökat, liksom andelen intagna med psykiska &lt;br&gt;
problem och störningar. Dessa förhållanden i förening med uppkomsten &lt;br&gt;
av kriminella gängbildningar och förekomsten av avancerad, &lt;br&gt;
organiserad och internationell brottslighet hade förändrat förutsättningarna &lt;br&gt;
för kriminalvården.14 &lt;br&gt;
Den 5 augusti 2004 beslutade den dåvarande generaldirektören &lt;br&gt;
att med omedelbar verkan genomföra ett antal säkerhetshöjande åtgärder &lt;br&gt;
vid de åtta slutna anstalterna med högst säkerhet; Hall, Hällby, &lt;br&gt;
Kirseberg, Kumla, Mariefred, Norrtälje, Tidaholm och Österåker. &lt;br&gt;
Som exempel på detta kan nämnas att de yttre inpasseringshindren &lt;br&gt;
förbättrades, inpasseringskontroller installerades, eftersök av mobiltelefoner &lt;br&gt;
intensifierades och högriskfångarna kartlades. Generaldirektören &lt;br&gt;
beordrade också en omvärlds- och säkerhetsanalys. Denna &lt;br&gt;
skulle redovisas i oktober 2004. Någon redovisning kom inte att &lt;br&gt;
ske, eftersom generaldirektören hade avgått dessförinnan.15 &lt;br&gt;
Regeringen gav den 19 augusti 2004 Kriminalvårdsstyrelsen i &lt;br&gt;
uppdrag att ta fram ett förslag till utformningen av en säkerhetsanstalt. &lt;br&gt;
Vid anstalten skulle de fängelsedömda kunna placeras för &lt;br&gt;
vilka risken för fortsatt brottslig verksamhet eller avvikelse bedöms &lt;br&gt;
13 Kriminalvårdens forskningskommitté, Bärsärkarna, s. 25 ff. &lt;br&gt;
14 Ju2004/7296/KRIM. &lt;br&gt;
15 SOU 2005:6, s. 87 f. &lt;br&gt;
180&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
vara särskilt hög och som under verkställigheten kräver särskilda &lt;br&gt;
arrangemang vad gäller säkerhet eller omhändertagande i övrigt.16 &lt;br&gt;
8.2.5 Säkert inlåst? (SOU 2005:6) &lt;br&gt;
Den 9 augusti 2004 beslutade regeringen att ge en särskild utredare &lt;br&gt;
i uppdrag att granska rymningarna under år 2004 från kriminalvårdsanstalterna &lt;br&gt;
Kumla, Hall och Norrtälje, samt enligt ett tilläggsuppdrag &lt;br&gt;
rymningen från anstalten Mariefred. Uppdraget redovisades &lt;br&gt;
av den s.k. Rymningsutredningen i februari 2005 genom &lt;br&gt;
betänkandet Säkert inlåst? – En granskning av rymningarna från &lt;br&gt;
Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004 (SOU 2005:6). &lt;br&gt;
Rymningsutredningen hade i uppdrag att kartlägga och analysera &lt;br&gt;
de fyra händelserna vi de nämnda anstalterna föreslå förändringar &lt;br&gt;
som ökade möjligheten att förutse, förebygga och ingripa vid rymningar &lt;br&gt;
eller fritagningar, särskilt från anstalter med förhöjd säkerhet. &lt;br&gt;
I uppdraget ingick att föreslå de säkerhetsrelaterade förändringar &lt;br&gt;
som behövdes i administrationen, organisationen, regelverket eller &lt;br&gt;
inom andra relevanta områden samt att beakta internationella &lt;br&gt;
förhållanden. &lt;br&gt;
Rymningsutredningen riktade kritik både mot kriminalvårdens &lt;br&gt;
centrala och lokala ledning. De hade brustit i förmågan att tänka i &lt;br&gt;
termer av nya typer av hot och i bedömningen av vad en ny typ av &lt;br&gt;
brottslighet, framför allt den organiserade brottsligheten, kunde &lt;br&gt;
medföra. Personalpolitiken hade försummats. Bristerna hade varit &lt;br&gt;
påtagliga vad gäller insatserna mot korruption och de svagheterna i &lt;br&gt;
ledarskapet. Den interna kulturen uppvisade särdrag som återverkat &lt;br&gt;
negativt på säkerheten. Säkerhetsarbetet inom kriminalvården hade &lt;br&gt;
under en följd av år haft en alltför låg prioritet både vad gäller &lt;br&gt;
innehåll och bemanning. Meddelade beslut om säkerhetshöjande &lt;br&gt;
åtgärder hade heller inte genomförts med tillräcklig kraft.17 &lt;br&gt;
År 2003 bedömde kriminalvården att åtta personer var i behov &lt;br&gt;
av förhöjd säkerhet. Rymningsutredningen konstaterade att behovet &lt;br&gt;
var mycket större än så. Det krävdes en utökning av antalet platser &lt;br&gt;
med särskilda säkerhetsarrangemang, från dåvarande 30 platser till &lt;br&gt;
150. Ett sätt att åstadkomma detta var att bygga ett särskilt säkerhetsfängelse&lt;br&gt;
. Rymningsutredningen bedömde även att det fanns ett behov &lt;br&gt;
att samordna riskbedömningen av de intagna och att förbättra &lt;br&gt;
16 Ju2004/7296/KRIM. &lt;br&gt;
17 SOU 2005:6, s. 9. &lt;br&gt;
181&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
underrättelseverksamheten. Rymningsutredningen anförde också &lt;br&gt;
skäl för att differentiera vårdarrollen och för att förbättra den &lt;br&gt;
dagliga ledningen av arbetet vid anstaltsavdelningarna. Flykten till &lt;br&gt;
administrativa uppgifter behövde stävjas. Rymningsutredningen uppfattade &lt;br&gt;
dessutom att personalen undvek direkt kontakt med de &lt;br&gt;
intagna och istället skötte avdelningen via monitorer i kontrollrummen. &lt;br&gt;
Det fanns också ett behov att förbättra rutinerna kring &lt;br&gt;
rekrytering och personalkontroll, bl.a. genom att ta fram utdrag ur &lt;br&gt;
belastnings- och misstankeregister samt genom psykologtester.18 &lt;br&gt;
Utredaren föreslog vidare att en säkerhetsenhet skulle bildas för &lt;br&gt;
att förtydliga styrningen och ledningen av säkerhetsarbetet. Det &lt;br&gt;
föreslogs också att regeringen i regleringsbrev borde ge tydligare &lt;br&gt;
anvisningar kring säkerhetsarbetet med krav på uppföljning och att &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet borde bli föremål för granskning av exempelvis &lt;br&gt;
Riksrevisionen eller Statskontoret.19 &lt;br&gt;
Eftersom kriminalvården har långtgående befogenheter att ingripa i &lt;br&gt;
människors liv och att inkräkta på den personliga integriteten ansåg &lt;br&gt;
Rymningsutredningen att det borde övervägas att skapas en &lt;br&gt;
oberoende organisation för tillsyn över kriminalvårdens verksamhet.20 &lt;br&gt;
De aktuella fritagningarna och upploppen visade att det fanns &lt;br&gt;
brister i det s.k. skalskyddet, både vad gällde den fysiska säkerheten &lt;br&gt;
och personalens förmåga att hantera utrustning och visitationssituationer. &lt;br&gt;
Säkerhetsskyddet behövde uppgraderas. En strategi för &lt;br&gt;
gisslansituationer behövde utformas i samråd med Rikspolisstyrelsen.21 &lt;br&gt;
Rymningsutredningen ansåg att kriminalvårdens personal inte &lt;br&gt;
borde beväpnas, eftersom det kunde leda till en upptrappning av &lt;br&gt;
våldet och skapa nya säkerhetsproblem. Rymningsutredningen ansåg &lt;br&gt;
inte heller att det var meningsfullt att kriminalisera rymningen som &lt;br&gt;
sådan. De flesta av de intagna som är placerade i en hög säkerhetsklass &lt;br&gt;
avtjänar långa fängelsestraff. Mot den bakgrunden menade &lt;br&gt;
Rymningsutredningen att hotet om ytterligare straff knappast &lt;br&gt;
avhåller dem från att rymma.22 &lt;br&gt;
Utredningen föreslog också att Kriminalvårdsstyrelsens styrelse &lt;br&gt;
skulle tillföras expertkompetens på säkerhetsområdet, att kriminalvården &lt;br&gt;
inte skulle tillhandahålla träningsutrustning på samma sätt &lt;br&gt;
18 SOU 2005:6, s. 12 ff. &lt;br&gt;
19 SOU 2005:6, s. 17 f. &lt;br&gt;
20 SOU 2005:6, s. 131 ff. &lt;br&gt;
21 SOU 2005:6, s. 160 ff. &lt;br&gt;
22 SOU 2005:6, s. 121 f. &lt;br&gt;
182&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
som tidigare och att unga intagna med tung kriminell belastning &lt;br&gt;
inte skulle placeras i större grupper.23 &lt;br&gt;
8.2.6 Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54) &lt;br&gt;
Regeringen beslutade den 10 oktober 2002 att tillkalla en parlamentariskt &lt;br&gt;
sammansatt utredning med uppdrag att utarbeta förslag &lt;br&gt;
till en ny kriminalvårdslag. Kommittén redovisade sitt betänkande &lt;br&gt;
Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54) i maj 2005. &lt;br&gt;
Kommittén hade bl.a. till uppgift att särskilt uppmärksamma &lt;br&gt;
frågor om hur verkställigheten kan anpassas så att den förebygger &lt;br&gt;
återfall i brott samtidigt som kraven på säkerhet och samhällsskydd &lt;br&gt;
iakttas. &lt;br&gt;
Kriminalvårdskommitténs utgångspunkt för anstaltsplaceringen &lt;br&gt;
var att den som tas in i anstalt ska placeras under så fria förhållanden &lt;br&gt;
som möjligt med hänsyn till ordning och säkerhet. I vissa &lt;br&gt;
fall ska dock den intagne bedömas som en s.k. högriskfånge och &lt;br&gt;
därmed hållas under särskilt hög kontroll och kunna avskiljas från &lt;br&gt;
andra intagna. Enligt kommitténs definition är en högriskfånge en &lt;br&gt;
intagen för vilket det föreligger en påtaglig risk för rymning eller &lt;br&gt;
fritagning eller en påtaglig risk för att hon eller han fortsätter med &lt;br&gt;
brottslig verksamhet av allvarligt slag under verkställigheten. De &lt;br&gt;
föreslagna reglerna om avskiljande från gemensamhet med andra &lt;br&gt;
intagna förväntades göra det lättare att besluta om avskiljande. &lt;br&gt;
Kommittén föreslog att det skulle införas kraftiga begränsningar &lt;br&gt;
i de intagnas rätt att inneha betalningsmedel och personliga tillhörigheter &lt;br&gt;
i anstalten och att utföra ekonomiska transaktioner med &lt;br&gt;
andra intagna. Kommittén föreslog även att kriminalvården skulle &lt;br&gt;
ges utökade möjligheter att t.ex. fotografera och kameraövervaka &lt;br&gt;
de intagna, förverka otillåten egendom samt kontrollera besökare. &lt;br&gt;
Vidare förslogs att ett förmånssystem inom kriminalvården &lt;br&gt;
skulle införas. Misskötsel från den intagne skulle enligt förslaget &lt;br&gt;
kunna leda till att denne flyttades ner i förmånssystemet eller inte &lt;br&gt;
beviljades villkorlig frigivning. Vissa av förslagen i betänkandet &lt;br&gt;
behandlades i prop. 2005/06:123, En modernare kriminalvårdslag. &lt;br&gt;
Lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2007. Genom de nya &lt;br&gt;
bestämmelserna förändrades förutsättningarna för villkorlig frigivning. &lt;br&gt;
Den villkorliga frigivning efter det att två tredjedelar av ett &lt;br&gt;
tidsbestämt straff har avtjänats kan nu skjutas upp om det finns &lt;br&gt;
23 SOU 2005:6, s. 173 ff. &lt;br&gt;
183&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
synnerliga skäl för det. Vid bedömningen om det finns synnerliga &lt;br&gt;
skäl ska det särskilt beaktas om den intagne har uppträtt hotfullt &lt;br&gt;
eller våldsamt mot personal eller andra intagna eller på annat sätt &lt;br&gt;
har stört ordningen eller säkerheten i anstalten, rymt eller avvikit i &lt;br&gt;
samband med permission eller vägrat att genomgå behandling.24 &lt;br&gt;
Ett andra steg i kriminalvårdsreformen behandlades i prop. &lt;br&gt;
2006/07:127, Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen. Lagändringarna &lt;br&gt;
trädde i kraft den 1 april 2008 och innebar bl.a. förenklade &lt;br&gt;
och mer enhetliga bestämmelser när det gällde intagnas rätt &lt;br&gt;
att inneha personlig egendom, brevgranskning och placering i &lt;br&gt;
avskildhet. &lt;br&gt;
Ytterligare förslag förväntas lämnas i en proposition av regeringen &lt;br&gt;
till riksdagen under hösten 2009. &lt;br&gt;
8.2.7 En nulägesbild av de intagna i anstalt &lt;br&gt;
Inom Kriminalvården finns det 5 014 anstaltsplatser. Huvuddelen &lt;br&gt;
av dessa platser finns i de lägre säkerhetsklasserna. Platserna är &lt;br&gt;
fördelade på 55 anstalter. &lt;br&gt;
Tabell 8.1 Antal platser per säkerhetsklass, februari 2009 &lt;br&gt;
Säkerhetsnivå Antal platser &lt;br&gt;
A 439 &lt;br&gt;
B 371 &lt;br&gt;
C 657 &lt;br&gt;
D 649 &lt;br&gt;
E 1 602 &lt;br&gt;
F (Öppna) 1 297 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården &lt;br&gt;
Kriminalvården uppger att den genomsnittliga beläggningen är 95 &lt;br&gt;
procent. &lt;br&gt;
Av de intagna är ca 95 procent män och drygt 5 procent är kvinnor. &lt;br&gt;
Kvinnorna är placerade vid någon av sex särskilda anstalter. &lt;br&gt;
24 Prop. 2005/06:123, s. 57. &lt;br&gt;
184&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Figur 8.1 Åldersfördelning, Intagna i anstalt (oktober 2008) &lt;br&gt;
0,0%&lt;br&gt;
5,0%&lt;br&gt;
10,0%&lt;br&gt;
15,0%&lt;br&gt;
20,0%&lt;br&gt;
25,0%&lt;br&gt;
30,0%&lt;br&gt;
15-17 18-20 21-24 25-29 30-34 35-44 45-54 55-64 65Källa&lt;br&gt;
: Kriminalvården &lt;br&gt;
Ett stort antal av de intagna är yngre än 30 år (ca 35 procent). En &lt;br&gt;
inte obetydlig andel är dock äldre än 55 år och i oktober 2008 fanns &lt;br&gt;
det ca 70 folkpensionärer bland de intagna. &lt;br&gt;
Kriminalvården uppger att knappt 30 procent av de intagna är &lt;br&gt;
utländska medborgare. Andelen har vuxit sedan början av 1990talet &lt;br&gt;
då antalet utländska intagna var knappt 20 procent. &lt;br&gt;
Ca 25 procent av de intagna har dömts till fängelse för våldsbrott &lt;br&gt;
(dvs. ett våldsbrott utgjorde huvudbrottet). &lt;br&gt;
185&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 8.2 Kort- och långtidsdömda intagna, åren 1990–2007 &lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
1000&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
3000&lt;br&gt;
4000&lt;br&gt;
5000&lt;br&gt;
6000&lt;br&gt;
7000&lt;br&gt;
1990 19 &lt;br&gt;
9 &lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
19 &lt;br&gt;
Mer än ett år&lt;br&gt;
Ett år eller mindre&lt;br&gt;
9 2 &lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
9 &lt;br&gt;
93 &lt;br&gt;
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2 &lt;br&gt;
0 &lt;br&gt;
01 &lt;br&gt;
2002 2003 20 &lt;br&gt;
0 &lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
20 &lt;br&gt;
0 &lt;br&gt;
5 &lt;br&gt;
2006 2 &lt;br&gt;
0 &lt;br&gt;
07 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalvårdsstatistik 2007 och tidigare årgångar. Åren 1990–1993 är mättidpunkten den 1 &lt;br&gt;
mars, därefter den 1 oktober. &lt;br&gt;
Den 1 mars 1990 utgjorde de långtidsdömda 43 procent av det &lt;br&gt;
sammanlagda antalet intagna. Denna andel hade den 1 oktober 2007 &lt;br&gt;
vuxit till 72 procent. De allra flesta som avtjänar straff i fängelse &lt;br&gt;
hade dömts till kortare straff än ett år. År 2008 hade ca 75 procent &lt;br&gt;
av dem som togs in i anstalt dömts till mindre än ett års fängelse. &lt;br&gt;
Ungefär hälften av de 10 000 personer som togs in i anstalt år 2008 &lt;br&gt;
avtjänade ett straff som var kortare än sex månader. En fjärdedel av &lt;br&gt;
de personer som lagförs för brott återfaller (lagförs för ett nytt &lt;br&gt;
brott) inom ett år. Inom tre år återfaller ca 40 procent av dem som &lt;br&gt;
har lagförts för brott. Hälften av dem som avtjänar sitt straff i &lt;br&gt;
anstalt gör det för första gången.25 &lt;br&gt;
De intagna utgör således en mycket blandad grupp. Tre &lt;br&gt;
fjärdedelar av alla anstaltsplatser tas upp av intagna som avtjänar &lt;br&gt;
långa straff. Den återstående fjärdedelen utnyttjas för korttidsdömda. &lt;br&gt;
Denna grupp är tre gånger så stor som antalet långtidsdömda. &lt;br&gt;
Många av de korttidsdömda avtjänar så korta straff att det &lt;br&gt;
är svårt att ge dem meningsfull vård och behandling. &lt;br&gt;
25 Brottsförebyggande rådet. &lt;br&gt;
186&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Kriminalvården kompliceras ytterligare av att bland de intagna &lt;br&gt;
har 60–80 procent någon form av personlighetsstörning. Ca 60 &lt;br&gt;
procent av de intagna har en missbruksproblematik. &lt;br&gt;
Enligt Kriminalvården tillhörde 255 av de intagna den 5 mars &lt;br&gt;
2009 grupper som kännetecknas av grov organiserad brottslighet. &lt;br&gt;
8.3 Ledning och styrning &lt;br&gt;
8.3.1 Regeringens styrning av säkerhetsfrågorna &lt;br&gt;
Enligt Rymningsutredningen26 uppfattade Kriminalvårdsstyrelsens &lt;br&gt;
dåvarande ledning (år 2004) att Regeringskansliets verksamhetsuppdrag &lt;br&gt;
var att Kriminalvårdsstyrelsen skulle få budgeten i balans &lt;br&gt;
och att de skulle komma tillrätta med överbeläggningen. Därutöver &lt;br&gt;
arbetade man inom kriminalvården med en effektivare schemaläggning &lt;br&gt;
av personalens arbetstider och med att skapa en sammanhållen &lt;br&gt;
kriminalvårdsmyndighet. Säkerhetsfrågorna hade dock inte &lt;br&gt;
någon framträdande roll i dialogen mellan Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
och Regeringskansliet. Enligt Rymningsutredningen borde Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
ha insett den avgörande betydelse som säkerhetsfrågorna &lt;br&gt;
har för kriminalvårdens trovärdighet. Säkerhetsfrågorna &lt;br&gt;
borde därför ha tagits upp i dialogen med Regeringskansliet. &lt;br&gt;
Rymningsutredningen poängterade också att det fanns behov att &lt;br&gt;
strama upp Regeringskansliets styrning genom tydligare anvisningar &lt;br&gt;
på området i regleringsbreven. Frågor av särskild betydelse borde &lt;br&gt;
följas av krav på uppföljning. Redovisningen borde avse både tid &lt;br&gt;
och form för hur uppdraget har genomförts.27 &lt;br&gt;
Vid en pressträff den 5 augusti 2004 meddelade justitieministern &lt;br&gt;
att han ville ha fortlöpande rapporter från Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
om säkerhetssituationen vid landets anstalter. Justitieministern &lt;br&gt;
informerade också om att en ny rymningssäker specialanstalt skulle &lt;br&gt;
byggas inom kort. Regeringsuppdraget till Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
att ta fram ett förslag avseende utformningen av en säkerhetsanstalt &lt;br&gt;
formaliserades, som har nämnts tidigare, den 19 augusti 2004. &lt;br&gt;
Förslaget skulle redovisas senast 1 december samma år.28 Den &lt;br&gt;
fördjupade myndighetsdialogen kring säkerhetsfrågorna innebar att &lt;br&gt;
en särskild handläggare vid Regeringskansliet utsågs i augusti 2004 &lt;br&gt;
26 SOU 2005:6, se avsnitt 8.2.4 i detta betänkande. &lt;br&gt;
27 SOU 2005:6, s. 135 f. &lt;br&gt;
28 Ju2004/7296/KRIM. &lt;br&gt;
187&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
med uppdrag att svara för kontakterna mellan Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
och Justitiedepartementet så att departementet fortlöpande &lt;br&gt;
skulle kunna följa hur kriminalvårdens säkerhetsarbete fortskred. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen avrapporterade inledningsvis veckovis per &lt;br&gt;
telefon vilka åtgärder som hade vidtagits på säkerhetsområdet. &lt;br&gt;
Informationen vidarebefordrades till berörda tjänstemän vid &lt;br&gt;
Justitiedepartementet samt till statssekreteraren som i sin tur informerade &lt;br&gt;
justitieministern och justitieutskottets ordförande. Från &lt;br&gt;
mitten av september skedde avrapporteringen månadsvis. Därutöver &lt;br&gt;
var säkerhetsarbetet en återkommande punkt vid de månatliga &lt;br&gt;
mötena mellan statssekreteraren och generaldirektören.29 &lt;br&gt;
I regleringsbrevet för budgetåret 2005 avseende kriminalvården &lt;br&gt;
beslutade regeringen att Kriminalvårdsstyrelsen skulle redovisa vilka &lt;br&gt;
åtgärder styrelsen hade vidtagit för att säkerställa säkerheten vid &lt;br&gt;
häkten och anstalter. Av redovisningen skulle framgå vilka åtgärder &lt;br&gt;
som hade vidtagits med anledning av det åtgärdsprogram som &lt;br&gt;
generaldirektören hade beslutat om den 5 augusti 2004. Dessutom &lt;br&gt;
skulle antalet avvikelser, omfattningen av våld eller hot om våld &lt;br&gt;
från intagna mot personal och omfattningen av våld mellan intagna &lt;br&gt;
vid anstalterna redovisas.30 &lt;br&gt;
I regleringsbrevet för budgetåret 2006 angav regeringen att Kriminalvården &lt;br&gt;
därutöver skulle återrapportera en analys av utvecklingen &lt;br&gt;
och en redovisning av hur underrättelseverksamheten hade &lt;br&gt;
utvecklats.31 &lt;br&gt;
Från budgetåret 2007 och framåt har Kriminalvården bl.a. haft i &lt;br&gt;
uppdrag att med utgångspunkt i ett antal s.k. indikatorer32 (sju för &lt;br&gt;
häkten och tio för anstalter) redovisa vad som har gjorts för att &lt;br&gt;
möta behovet av säkerhet, omsorg och rehabilitering. Bland indikatorerna &lt;br&gt;
finns antalet avvikelser av personer intagna i anstalt och &lt;br&gt;
häkte, antalet s.k. direktavvikelser, dvs. antalet rymningar från &lt;br&gt;
anstalts- och häktesanläggningar, och antalet allvarliga incidenter. &lt;br&gt;
Kriminalvården skulle också redovisa antalet avvikelser och allvarliga &lt;br&gt;
incidenter inom frivård och transporttjänst.33 Under budgetåret &lt;br&gt;
2008 skulle Kriminalvården särskilt redovisa de åtgärder som &lt;br&gt;
29 Bet. 2004/05:KU20. &lt;br&gt;
30 Ju2003/10223/KRIM m.fl., s. 2 ff. &lt;br&gt;
31 Ju2005/11639/KRIM m.fl., s. 2 f. och 6. &lt;br&gt;
32 Se detta betänkande i avsnitt 4.3. &lt;br&gt;
33 Ju2006/10427/KRIM m.fl., s. 2 ff., Ju2007/10795/KRIM m.fl., s. 2 ff., Ju2008/10579/KRIM &lt;br&gt;
m.fl. s. 1 ff. &lt;br&gt;
188&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
hade vidtagits för att bekämpa den organiserade brottsligheten, &lt;br&gt;
samt göra en bedömning av effekterna av vidtagna åtgärder.34 &lt;br&gt;
I budgetpropositionerna för år 2005 och framåt har det avseende &lt;br&gt;
kriminalvården poängterats att förekomsten av kriminella nätverk &lt;br&gt;
inom anstalterna och brott under verkställigheten inte är acceptabelt. &lt;br&gt;
Rymningar och ordningsstörningar i allmänhet ska förhindras. &lt;br&gt;
För att förhindra planerade och pågående otillåtna aktiviteter &lt;br&gt;
och hantera intagna som utgör säkerhetsrisker krävs, enligt &lt;br&gt;
regeringen, ett dynamiskt säkerhetstänkande. Personalen ska genom &lt;br&gt;
en tydlig, närvarande och professionell relation till de intagna &lt;br&gt;
påverka dem samt få kunskap om och förhindra planerade och &lt;br&gt;
pågående otillåtna aktiviteter. I budgetpropositionerna tas också &lt;br&gt;
upp flera exempel på pågående arbete inom olika områden, bl.a. &lt;br&gt;
lagstiftning, utbildning av personalen, underrättelsearbete, tekniska &lt;br&gt;
säkerhetsåtgärder och samverkan.35 Regeringen har i budgetpropositionerna &lt;br&gt;
för år 2007 och framåt påpekat att en lång tids fokus &lt;br&gt;
på säkerhet ställer krav på en vidare fokusering även på övrigt &lt;br&gt;
verksamhetsinnehåll.36 &lt;br&gt;
Enligt Kriminalvården har det efter augusti 2004 inte fattats &lt;br&gt;
några ytterligare formella regeringsbeslut med uppdrag till myndigheten &lt;br&gt;
avseende säkerhetsfrågor. &lt;br&gt;
Den nuvarande generaldirektören har vid flera tillfällen till &lt;br&gt;
utredningen framhållit att han har uppfattat regeringens beslut att &lt;br&gt;
ersätta den tidigare generaldirektören med honom själv, dvs. dåvarande &lt;br&gt;
chefen för Rikskriminalpolisen, som en tydlig signal att &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet inom Kriminalvården skulle prioriteras. &lt;br&gt;
8.3.2 Kriminalvårdens styrning av säkerhetsfrågorna &lt;br&gt;
Kriminalvården intensifierade sitt arbete med att förbättra säkerheten &lt;br&gt;
år 2004 efter det att de ovan beskrivna incidenterna inträffat. &lt;br&gt;
Åtgärder vidtogs och pågick således parallellt med Rymningsutredningens &lt;br&gt;
arbete, som redovisades i februari 2005. Rymningsutredningen &lt;br&gt;
konstaterade att flera av de konstaterade bristerna hade &lt;br&gt;
undanröjts genom vidtagna eller påbörjade insatser.37 Rymnings34 &lt;br&gt;
Ju2007/10795/KRIM m.fl., s. 6. &lt;br&gt;
35 prop. 2004/05:1 Utgiftsområde 4, s. 49, prop. 2005/06:1 Utgiftsområde 4, s. 46 f., prop. &lt;br&gt;
2006/07:1 Utgiftsområde 4, s. 31, prop. 2007/08:1 Utgiftsområde 4, s. 27 och prop. &lt;br&gt;
2008/09:1 Utgiftsområde 4, s. 23. &lt;br&gt;
36 prop. 2006/07:1 Utgiftsområde 4, s. 62, prop. 2007/08:1 Utgiftsområde 4, s. 53 och prop. &lt;br&gt;
2008/09:1 Utgiftsområde 4, s. 41. &lt;br&gt;
37 SOU 2005:6, s. 21. &lt;br&gt;
189&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
utredningens fokus var att hindra rymningar och fritagningar, medan &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen har ett vidare ansvar omfattande hela kriminalvårdens &lt;br&gt;
verksamhet. Styrelsens säkerhetsarbete koncentrerades &lt;br&gt;
inledningsvis främst på de åtta anstalterna med högst säkerhet och &lt;br&gt;
de fyra säkerhetshäktena.38 &lt;br&gt;
Rymningsutredningens betänkande ledde till att Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
gav ut 14 säkerhetspromemorior. Generaldirektören gav &lt;br&gt;
också uppdrag till organisationen avseende säkerhetshöjande åtgärder. &lt;br&gt;
En av åtgärderna var att skapa en säkerhetsorganisation med en &lt;br&gt;
central säkerhetsgrupp och regionala säkerhetskontaktpersoner. &lt;br&gt;
Säkerheten är en återkommande fråga i myndighetens verksamhetsplan, &lt;br&gt;
som är det övergripande strategiska dokumentet för organisationen. &lt;br&gt;
Det poängterades t.ex. i verksamhetsplanen för budgetåret &lt;br&gt;
2006 att säkerhet, ordning och reda är en förutsättning för en &lt;br&gt;
bra kriminalvård. &lt;br&gt;
Av verksamhetsplanen för år 2006 framgår följande avseende &lt;br&gt;
säkerhet: &lt;br&gt;
• Arbetet med att utveckla en professionell säkerhetsorganisation &lt;br&gt;
ska fortsätta. &lt;br&gt;
• En förbättrad krisorganisation ska utvecklas. &lt;br&gt;
• Etableringen av underrättelsetjänsten ska fortsätta. &lt;br&gt;
• Samarbetet med polis regionalt och centralt ska förstärkas. &lt;br&gt;
• Arbetet med tekniska och fysiska åtgärder ska fortsätta. &lt;br&gt;
• Rymningar i samband med transporter ska reduceras. &lt;br&gt;
• Arbetet med att förhindra att narkotika förs in i anstalt ska &lt;br&gt;
fortsätta, bl.a. genom ett ökat antal narkotikahundar. &lt;br&gt;
Därutöver poängterades det att alla nyanställda (tillsvidareanställda) &lt;br&gt;
inom sex månader ska påbörja Kriminalvårdens grundutbildning. &lt;br&gt;
Samtliga regioner och Transporttjänsten fick ett särskilt uppdrag &lt;br&gt;
att lämna en lägesrapport avseende det systematiska brandskyddet, &lt;br&gt;
men några ytterligare särskilda uppdrag gavs inte i &lt;br&gt;
verksamhetsplanen för det året. &lt;br&gt;
38 Kriminalvårdsstyrelsen, Säkert inlåst? – betänkande av Rymningsutredningen, Skrivelse till &lt;br&gt;
Justitiedepartementet. &lt;br&gt;
190&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Av 2007 års verksamhetsplan framgår bl.a. följande avseende &lt;br&gt;
säkerhet: &lt;br&gt;
• Implementeringen av det systematiska brandskyddet ska fullföljas. &lt;br&gt;
Följande uppdrag lämnades till regioncheferna: &lt;br&gt;
• Ansvar för att följa upp och vidta åtgärder med anledning av &lt;br&gt;
säkerhetshot mot verksamheten samt med anledning av iakttagelser &lt;br&gt;
vid egna inspektioner och inspektioner gjorda av &lt;br&gt;
huvudkontoret. &lt;br&gt;
• Ansvar för att upprätthålla en underrättelsekapacitet enligt &lt;br&gt;
Kriminalvårdens underrättelsemodell. &lt;br&gt;
• Till samtliga verksamhetsgrenar lämnades följande uppdrag: I &lt;br&gt;
regionerna ska enligt arbetsordningen finnas en beredskaps- och &lt;br&gt;
incidentorganisation. &lt;br&gt;
• Utvecklingen av underrättelsetjänsten ska fortsätta. &lt;br&gt;
• Resurser ska avsättas för att uppnå och vidmakthålla en god &lt;br&gt;
säkerhet, bl.a. avseende tekniska åtgärder, underrättelseverksamhet, &lt;br&gt;
effektiv placering av intagna, god personalrekrytering, god grundutbildning &lt;br&gt;
av personal, en nära kontakt med intagna och annan &lt;br&gt;
s.k. dynamisk säkerhet. &lt;br&gt;
• Nollvision ska gälla för rymningar. &lt;br&gt;
• Nollvision ska gälla avseende narkotika i häkten och anstalt. &lt;br&gt;
• Varje verksamhetsställe ska upprätta en övningsplan. &lt;br&gt;
Inom verksamhetsgrenen Anstalt skulle regionerna genomföra de &lt;br&gt;
åtgärder som hade beslutats som en följd av rymningsöversynen på &lt;br&gt;
E- och D-anstalter, den s.k. REDA-rapporten. Klient- och säkerhetsenheten &lt;br&gt;
vid Kriminalvårdens huvudkontor skulle utarbeta en &lt;br&gt;
modell för mobilstörning i anstalter med högsta säkerhet. Personalenheten &lt;br&gt;
gavs i uppdrag att följa upp och lämna förslag i anledning &lt;br&gt;
av Brottsförebyggande rådets rapport Hot och våld mot kriminalvårdens &lt;br&gt;
personal, Rapport 2006:5. &lt;br&gt;
Det poängterades återigen att alla nyanställda inom sex månader &lt;br&gt;
skulle påbörja Kriminalvårdens grundutbildning. &lt;br&gt;
191&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
I verksamhetsplanen för år 2008 angavs bl.a. följande avseende &lt;br&gt;
säkerhet samt ordning och reda: &lt;br&gt;
• Kriminalvårdens brandskyddarbete ska bedrivas i enlighet med &lt;br&gt;
beslutade riktlinjer. &lt;br&gt;
• Arbetet för säkerhetshot mot verksamheten ska bedrivas enligt &lt;br&gt;
de föreskrifter, riktlinjer och policy som hade beslutats. &lt;br&gt;
• Samtliga verksamhetsställen ska organisera och bedriva ett gott &lt;br&gt;
hot- och riskanalysgrundat säkerhetsarbete. &lt;br&gt;
• Inga rymningar från transporter ska tillåtas till följd av dålig &lt;br&gt;
planering och samordning, icke ändamålsenlig bemanning eller &lt;br&gt;
underlåtenhet att agera. &lt;br&gt;
• Varje verksamhetsställe ska upprätta en övningsplan för innevarande &lt;br&gt;
och nästkommande år. &lt;br&gt;
• Regioner och verksamhetsställen ska medverka i underrättelseverksamheten &lt;br&gt;
i enlighet med de årliga underrättelseplanerna. &lt;br&gt;
• Regionerna ska genomföra åtgärder med anledning av den &lt;br&gt;
reviderade REDA-rapporten. &lt;br&gt;
• Klient- och säkerhetsenheten ska upphandla teknik för mobilstörning &lt;br&gt;
i anstalter med högsta säkerhet. &lt;br&gt;
• Telefonsystemet för de intagna, INTIK, ska utvärderas och &lt;br&gt;
eventuellt utbyte bedömas. &lt;br&gt;
• Hundverksamheten ska utvecklas med utgångspunkt i en rapport &lt;br&gt;
från controllerenheten. &lt;br&gt;
• En riskanalys ska företas enligt förordningen (1995:1300) om &lt;br&gt;
statliga myndigheters riskhantering mot bakgrund av enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
den 1 januari 2006. &lt;br&gt;
• Klient- och säkerhetsenheten ska upprätta förslag om hantering &lt;br&gt;
av särskilt resurskrävande intagna. &lt;br&gt;
• Självmord i Kriminalvården ska motverkas genom ett aktivt &lt;br&gt;
preventionsarbete. &lt;br&gt;
• Personalenheten ska (återigen) löpande följa upp att bedöma &lt;br&gt;
behovet av åtgärder för att motverka våldet mot personal. &lt;br&gt;
192&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
År 2009 gavs bl.a. följande uppdrag i verksamhetsplanen avseende &lt;br&gt;
säkerhet samt ordning och reda: &lt;br&gt;
• Inom fokusområdet Vidmakthålla säkerheten genom underhåll &lt;br&gt;
och anskaffning ska en inventering över behov och avtal vad gäller &lt;br&gt;
säkerhetsutrustning genomföras, driftsäkerheten i elsystemen &lt;br&gt;
förbättras och brandskyddarbetet redovisas. &lt;br&gt;
• Inom fokusområdet Normering och utveckling av tekniska säkerhetssystemen &lt;br&gt;
ska en genomförandeplan för normering utarbetas. &lt;br&gt;
• Inom fokusområdet Narkotika och missbruk ska åtgärder enligt &lt;br&gt;
myndighetens narkotikahandlingsplan redovisas och antalet hundpatruller &lt;br&gt;
utökas. &lt;br&gt;
• Kontinuerlig fortbildning i akutsjukvård och suicidprevention &lt;br&gt;
ska ske och en försöksverksamhet med häkteskoordinator, s.k. &lt;br&gt;
Prison Security Officer, genomföras vid säkerhetshäktena. &lt;br&gt;
• En redovisning av vilka åtgärder som vidtagits med avseende på &lt;br&gt;
en plan för platser för särskilt resurskrävande intagna ska lämnas. &lt;br&gt;
• En ny bilförarutbildning ska påbörjas enligt en särskild plan. &lt;br&gt;
• Fortlöpande ska utbildningar genomföras i konflikt- och krishantering &lt;br&gt;
samt avseende personskydd. &lt;br&gt;
Uppföljning av säkerhetsarbetet sker i huvudsak genom säkerhetsgruppens &lt;br&gt;
försorg. I vissa fall ska uppnådda resultat redovisas i &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-baserade återrapporteringssystem Ebbemodellen. &lt;br&gt;
En avrapportering av specifika säkerhetsuppdrag ska fortlöpande &lt;br&gt;
lämnas till säkerhetsgruppen. Säkerhetsgruppen har i sin tur haft &lt;br&gt;
löpande uppdrag att genomföra säkerhetsrevisioner och att vidta &lt;br&gt;
säkerhetshöjande åtgärder. En del av säkerhetsrevisionerna har &lt;br&gt;
inriktats mot att följa upp Rymningsutredningens förslag. &lt;br&gt;
Det största säkerhetsintresset har riktats mot sex av de åtta &lt;br&gt;
anstalterna med högst säkerhetsklass, dvs. Hall, Hällby, Kumla, &lt;br&gt;
Norrtälje och Tidaholm och samt den nya anstalten Salberga. &lt;br&gt;
Arbetet har tagit sin utgångspunkt i 15 olika områden, t.ex. underrättelsearbete, &lt;br&gt;
legala förutsättningar, transporter, inpasseringskontroll, &lt;br&gt;
insatsberedskap och teknisk säkerhet. Inom de olika &lt;br&gt;
områdena har olika åtgärder vidtagits beroende på vilket behov som &lt;br&gt;
har funnits och med utgångspunkt i anstaltens säkerhetsklass. &lt;br&gt;
Arbetet har i första hand genomförts genom säkerhetsgruppens &lt;br&gt;
försorg. Åtgärderna har redovisats direkt till generaldirektören. &lt;br&gt;
193&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Inledningsvis, dvs. åren 2004–2005, skedde redovisningarna en gång &lt;br&gt;
per vecka. Enligt generaldirektören har det säkerhetshöjande arbetet &lt;br&gt;
på de säkraste anstalterna avstannat beträffande den tekniska &lt;br&gt;
säkerheten. &lt;br&gt;
Utöver åtgärderna vid de nämnda anstalterna har Kriminalvården &lt;br&gt;
framför allt genomfört punktinsatser på häkten och andra &lt;br&gt;
anstalter för att höja säkerheten. &lt;br&gt;
8.4 Genomförda förändringar &lt;br&gt;
8.4.1 Ledning och organisation &lt;br&gt;
Genom regeringens beslut att tillsätta en ny generaldirektör år 2004 &lt;br&gt;
sattes alltså säkerheten i fokus. Den nye generaldirektören hade, &lt;br&gt;
förutom att vara chef för Rikskriminalpolisen, som bl.a. ska &lt;br&gt;
samordna särskilda polisiära händelser i landet, arbetat mycket med &lt;br&gt;
säkerhetsfrågor inom kärnkraftsområdet. &lt;br&gt;
Generaldirektören har till utredningen uppgett att det är han &lt;br&gt;
själv som leder säkerhetsarbetet inom Kriminalvården och ansvarar &lt;br&gt;
för säkerhetsfilosofin. Utgångspunkten för säkerhetsfilosofin är att &lt;br&gt;
ta hänsyn till helheten genom att se hur de olika detaljerna &lt;br&gt;
samverkar. &lt;br&gt;
Under hösten 2004 tillsattes vid klient- och säkerhetsenheten en &lt;br&gt;
ny säkerhetsfunktion, säkerhetsgruppen. Gruppen leds av säkerhetschefen&lt;br&gt;
, som lyder under enhetschefen. Säkerhetschefen lyder dock &lt;br&gt;
direkt under generaldirektören i säkerhetsrelaterade frågor. &lt;br&gt;
På regional nivå finns det säkerhetsinspektörer. På anläggningarna &lt;br&gt;
finns det personal med särskilt ansvar för säkerhetsfrågor. &lt;br&gt;
En uppdaterad säkerhetshandbok fastställdes år 2007. Tillgången &lt;br&gt;
till säkerhetshandboken inom Kriminalvården är av sekretesskäl &lt;br&gt;
begränsad. &lt;br&gt;
8.4.2 Personal, utbildning och attityder &lt;br&gt;
Vid flera av rymningarna år 2004 visade det sig att de intagna hade &lt;br&gt;
haft hjälp av personal inne på anstalterna. Enligt den nuvarande &lt;br&gt;
generaldirektören har det förekommit, och förekommer fortfarande, &lt;br&gt;
okunskap och omedvetenhet om säkerhetsfrågor, vilket &lt;br&gt;
leder till risker för säkerheten och till risk för rymningar. Det har &lt;br&gt;
194&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
också förekommit att personal har bistått intagna genom att föra in &lt;br&gt;
vapen, narkotika och mobiltelefoner till anläggningarna. &lt;br&gt;
Kriminalvården har därför förändrat rekryteringsprocessen &lt;br&gt;
avseende den vårdande personalen. Kriterier för rekrytering har &lt;br&gt;
förbättrats och rekryteringen sker numera med hjälp av Pliktverket. &lt;br&gt;
Före det att någon kommer i fråga för anställning kontrolleras personen &lt;br&gt;
genom registerslagning i misstanke- och belastningsregistren. &lt;br&gt;
Många som ska arbeta i den klientnära verksamheten genomgår &lt;br&gt;
också en s.k. personalkontroll som vidtas med hjälp av Säkerhetspolisen. &lt;br&gt;
Kriminalvården har uppmärksammat behovet av ny utbildning &lt;br&gt;
för personalen. Myndigheten har utrett frågan om en eventuell &lt;br&gt;
högskoleutbildning för kriminalvårdare. Någon sådan har dock inte &lt;br&gt;
kommit till stånd. Kriminalvården beslutade istället år 2006 att &lt;br&gt;
införa en ny utbildning, den nuvarande grundutbildningen. Denna &lt;br&gt;
omfattar 20–28 veckor. Alla tillsvidareanställda ska genomgå grundutbildningen. &lt;br&gt;
Befintlig personal ska genomgå en anpassad utbildning. &lt;br&gt;
Målet är att alla ska ha genomgått utbildningen senast under år &lt;br&gt;
2009. Säkerhetsfrågorna utgör en väsentlig del av utbildningen.39 &lt;br&gt;
Generaldirektören har också påpekat vikten av att det i organisationen &lt;br&gt;
finns rätt ”attityd” och inställning till arbetets svårhet. Förutsättningarna &lt;br&gt;
för detta ska framför allt skapas vid rekryteringen, &lt;br&gt;
utbildningen och genom att utveckla ledarskapet i organisationen. &lt;br&gt;
Rymningsutredningen poängterade ledarskapets betydelse för &lt;br&gt;
att påverka personalen att utföra ett bra arbete. Bl.a. påpekade &lt;br&gt;
Rymningsutredningen att det föreföll som om personalen hade &lt;br&gt;
dragit sig undan från att aktivt finnas ute på avdelningarna.40 &lt;br&gt;
Kriminalvården har uppgett att förutsättningar för ett bättre &lt;br&gt;
ledarskap har åstadkommits genom enmyndighetsreformen och &lt;br&gt;
dess tydligare organisationsstruktur. &lt;br&gt;
8.4.3 Underrättelsearbete &lt;br&gt;
Under hösten 2004 inrättades Kriminalvårdens underrättelseverksamhet, &lt;br&gt;
KV-KUT. Underrättelsearbetet hade dock redan påbörjats &lt;br&gt;
tidigare. KV-KUT är centraliserad till Kriminalvårdens huvudkontor. &lt;br&gt;
En underrättelsemodell för Kriminalvården fastställdes år 2007. &lt;br&gt;
39 Se kapitel 6. &lt;br&gt;
40 SOU 2005:6, s. 147 ff. och 157 ff. &lt;br&gt;
195&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
8.4.4 Placering av intagna &lt;br&gt;
År 2005 förändrade Kriminalvården indelningen av anstalterna i &lt;br&gt;
säkerhetsklasser. De slutna anstalterna delades in i fem grupper &lt;br&gt;
(A–E) beroende på säkerhetsnivå. De öppna anstalterna/anstaltsavdelningarna &lt;br&gt;
tillhör grupp F. Förändringen av säkerhetsklasser &lt;br&gt;
tillkom för att möjliggöra större säkerhetsmässig differentiering av &lt;br&gt;
de intagna. &lt;br&gt;
År 2004 inrättades placeringsenheten med ansvar för i princip &lt;br&gt;
samtliga anstaltsplaceringar. Förutsättningarna för placering av de &lt;br&gt;
intagna beskrivs i Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd &lt;br&gt;
om placering av dömda i kriminalvårdsanstalt, KVFS 2006:13. &lt;br&gt;
Placeringsbeslutet ska föregås av en risk- och behovsbedömning. &lt;br&gt;
Vid bedömningen ska hänsyn tas till individens behov av behandling &lt;br&gt;
eller utbildning och till säkerhetsskäl, bl.a. risken för att den &lt;br&gt;
intagne ska avvika, fortsätta med brottslig verksamhet eller missbruka &lt;br&gt;
narkotika under verkställigheten. Det häkte eller den anstalt &lt;br&gt;
där den intagne befinner sig ska ta fram underlag till risk- och &lt;br&gt;
behovsbedömningen. Frivården ansvarar för att ta fram platsunderlaget &lt;br&gt;
om personen inte är intagen i häkte eller fängelse. &lt;br&gt;
Enligt de nämnda föreskrifterna och allmänna råden bör den &lt;br&gt;
intagne förflyttas till öppnare förhållanden så snart hänsynen till &lt;br&gt;
säkerheten inte längre lägger hinder för det. Omvänt får en omplacering &lt;br&gt;
ske till en anstalt eller anstaltsavdelning med högre säkerhet &lt;br&gt;
av säkerhets- eller av behandlingsskäl. &lt;br&gt;
Kriminalvården gör en kontinuerlig, månatlig säkerhetsbedömning &lt;br&gt;
av de intagna vid de åtta högst säkerhetsklassade anstalterna, vilket &lt;br&gt;
innebär att knappt 30 procent av alla intagna härigenom blir fortlöpande &lt;br&gt;
säkerhetsbedömda. Bedömningarna sker på anstalterna. &lt;br&gt;
8.4.5 Säkerhetsanstalt &lt;br&gt;
Den 19 augusti 2004 gav regeringen i uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen &lt;br&gt;
att ta fram ett förslag avseende utformningen av en ny &lt;br&gt;
säkerhetsanstalt. Enligt beslutet ska anstalten användas för intagna &lt;br&gt;
för vilka risken för fortsatt brottslig verksamhet eller avvikelse bedöms &lt;br&gt;
särskilt hög och som under verkställigheten kräver särskilda &lt;br&gt;
arrangemang vad gäller säkerhet och omhändertagande i övrigt.41 &lt;br&gt;
Enligt Rymningsutredningens uppskattning var antalet individer &lt;br&gt;
41 Ju2004/7296/KRIM. &lt;br&gt;
196&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
som borde omfattas av den högsta säkerheten inom kriminalvården &lt;br&gt;
ca 100–150 stycken.42 &lt;br&gt;
Den 7 december 2004 presenterade Kriminalvårdsstyrelsen sitt &lt;br&gt;
förslag angående en ny säkerhetsanstalt.43 Målgruppen beskrevs &lt;br&gt;
som långtidsdömda män med särskilda säkerhetsbehov utifrån tre &lt;br&gt;
huvudkriterier: &lt;br&gt;
• Förhöjd risk för våldsamma rymningar och fritagningar &lt;br&gt;
• Våldsbenägenhet eller andra allvarliga ordningsstörningar &lt;br&gt;
• Hög risk för fortsatt grov brottslighet under verkställigheten där &lt;br&gt;
det är extra viktigt att kontakten med omgivningen begränsas. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen bedömde att gruppens storlek kommer att &lt;br&gt;
variera över tid, men att ett 60-tal intagna kunde komma i fråga för &lt;br&gt;
placering på en säkerhetsplats. &lt;br&gt;
Av bl.a. säkerhets- och infrastrukturskäl bedömdes ”en anstalt i &lt;br&gt;
anstalten” vara det mest lämpliga sättet att ta fram säkerhetsplatserna. &lt;br&gt;
Anstalten Saltvik i Härnösand bedömdes ha goda förutsättningar &lt;br&gt;
för en nyetablering av en säkerhetsenhet. Dessutom föreslogs &lt;br&gt;
säkerhetsplatser vid anstalterna Hall, Kumla och Tidaholm. &lt;br&gt;
Säkerhetsenheten vid Saltvik föreslogs få 12–18 platser, Hall 18 &lt;br&gt;
säkerhetsplatser, Kumla 18–24 säkerhetsplatser och Tidaholm 6 &lt;br&gt;
säkerhetsplatser. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen föreslog även ett nytt behandlingsprogram, &lt;br&gt;
Violence Prevention Program (VPP), som bedömdes &lt;br&gt;
särskilt lämpligt för personer dömda för grova våldsbrott, högriskklienter &lt;br&gt;
och psykopater. &lt;br&gt;
I ett senare beslut fann Kriminalvården att Tidaholm inte bedömdes &lt;br&gt;
lämpligt för att inrymma säkerhetsplatser. Istället beslutades &lt;br&gt;
att tre identiska enheter med drygt 20 platser vardera skulle byggas &lt;br&gt;
vid Saltvik, Hall och Kumla. Vid enheterna ska dubbelt så många &lt;br&gt;
vårdare arbeta som vid en normalavdelning. Varje säkerhetsavdelning &lt;br&gt;
inom enheten ska innefatta sex platser. De intagna ska ha daglig &lt;br&gt;
sysselsättning med arbete, studier eller behandling. Platserna ska &lt;br&gt;
tas i bruk under åren 2009 och 2010. Sammanlagt får därmed &lt;br&gt;
Kriminalvården ca 60 säkerhetsplatser. &lt;br&gt;
42 SOU 2005:6, s. 139 f. &lt;br&gt;
43 Kriminalvårdsstyrelsen, Säkerhetsanstalt, 2004. &lt;br&gt;
197&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
8.4.6 Tekniska åtgärder &lt;br&gt;
Ett stort antal åtgärder för att förbättra den fysiska säkerheten vid &lt;br&gt;
anstalterna har vidtagits. De säkerhetshöjande åtgärderna har framför &lt;br&gt;
allt vidtagits vid sex av anstalterna med högst säkerhetsklass. &lt;br&gt;
Allmän inpasseringskontroll med metalldetektorer, på vissa ställen &lt;br&gt;
med röntgenutrustning, har införts och kommer att införas vid de &lt;br&gt;
fem säkerhetshäktena och vid tio av anstalterna. Vid dessa anstalter &lt;br&gt;
har också ett yttre perimeterskydd (dvs. ett yttre staket) uppförts, &lt;br&gt;
inpasseringsskydd satts upp och en översyn av nyckelsystemen &lt;br&gt;
genomförts. Vid andra anläggningar har insatser genomförts när &lt;br&gt;
det har uppmärksammats särskilda behov härför. &lt;br&gt;
Kriminalvården kameraövervakar i mycket större utsträckning &lt;br&gt;
än tidigare anstalternas allmänna utrymmen, t.ex. uppehållsrum, &lt;br&gt;
kök och arbetsutrymmen. Ett problem har varit att intagna har haft &lt;br&gt;
möjlighet att kommunicera med personer utanför anstalten med &lt;br&gt;
mobiltelefoner. Inpasseringskontrollen har, enligt Kriminalvården, &lt;br&gt;
begränsat möjligheten att få tillgång till en mobiltelefon. Kriminalvården &lt;br&gt;
har i flera år arbetat i projektform med att finna en lösning &lt;br&gt;
för mobilstörning. Slutsatsen är att det inte finns något system som &lt;br&gt;
klarar en total utstörning av kommunikation med mobiltelefon. &lt;br&gt;
Kriminalvården har även prövat mobildetektorutrustning, dvs. &lt;br&gt;
instrument som ger utslag om det finns mobiltelefoner i närheten. &lt;br&gt;
Möjligheten för de intagna att ringa till andra än vissa godkända &lt;br&gt;
nummer begränsas av Kriminalvårdens interna telefonsystem INTIK. &lt;br&gt;
Systemet har nyligen uppdaterats. INTIK är ett komplement till &lt;br&gt;
t.ex. brevgranskning för att begränsa de intagnas otillåtna kontakter &lt;br&gt;
med personer utanför anstalten, t.ex. för att planera brott eller &lt;br&gt;
rymningar.44 &lt;br&gt;
Ett särskilt internt IT-system hindrar att de intagna kommer ut &lt;br&gt;
på Internet, men ger dem möjlighet att komma åt godkänd information, &lt;br&gt;
t.ex. digitalt studiematerial. &lt;br&gt;
44 Enligt en artikel i Dagens Nyheter den 26 juni 2009 kan intagna kringgå telefonrestriktionerna &lt;br&gt;
i INTIK-systemet genom att använda IP-telefoni. I artikeln uppgav Kriminalvårdens &lt;br&gt;
säkerhetschef systemet ska bytas ut, men eftersom det behöver utvecklas av &lt;br&gt;
Kriminalvården själva beräknas det ta två-tre år innan det nya systemet kan tas i bruk. &lt;br&gt;
(Dagens Nyheter, “Fångar överlistar spärrade telefoner”, 26 juni 2009) &lt;br&gt;
198&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
8.4.7 Narkotika &lt;br&gt;
Regeringen har sedan år 2002 gett kriminalvården i uppdrag att förbättra &lt;br&gt;
situationen avseende narkotika i häkten och vid anstalterna. &lt;br&gt;
Kriminalvården har beslutat om en nollvision, dvs. ingen narkotika &lt;br&gt;
ska förekomma vid anläggningarna. &lt;br&gt;
För att uppnå visionen har Kriminalvården, som har nämnts, &lt;br&gt;
förbättrat inpasseringskontrollen och begränsat möjligheten att kasta &lt;br&gt;
något över muren genom uppförandet av ett yttre perimeterskydd &lt;br&gt;
vid vissa anstalter. &lt;br&gt;
År 2002 fanns det två narkotikahundar inom kriminalvården. I &lt;br&gt;
dag finns det 20 hundförare och 22 hundar. Narkotikahundarna &lt;br&gt;
underlättar och gör visitationerna effektivare. &lt;br&gt;
För att förhindra den att de intagna kommer över läkemedel som &lt;br&gt;
de inte har rätt till har myndigheten utökat restriktionerna kring &lt;br&gt;
läkemedelsförråden, som finns vid häkten och anstalter. &lt;br&gt;
8.4.8 Insatsorganisationen &lt;br&gt;
Kriminalvårdens insatsorganisation etablerades efter upploppet på &lt;br&gt;
Tidaholmsanstalten år 1994.45 Insatsgrupper finns numera vid vissa &lt;br&gt;
anstalter. Avsikten är att Kriminalvården ska ha en beredskap att &lt;br&gt;
hantera de flesta uppkomna konflikter utan hjälp av Polisen. Enligt &lt;br&gt;
Rymningsutredningen bör utgångspunkten vara att en ren ordningsstörning &lt;br&gt;
utan brott primärt är Kriminalvårdens ansvar, medan incidenter &lt;br&gt;
som innefattar brott bör handhas utan polis. Då ett brott &lt;br&gt;
har begåtts bör därför polis tillkallas. Den fortsatta insatsen bör då &lt;br&gt;
ledas av Polisen med eventuellt biträde av Kriminalvården.46 Ett &lt;br&gt;
koncept för att hantera gisslantagningar fastställdes under år 2005. &lt;br&gt;
8.4.9 Våldsanvändning &lt;br&gt;
Rymningsutredningen avvisade kravet på att Kriminalvårdens personal &lt;br&gt;
skulle beväpnas med skjutvapen eller OC-spray, bl.a. med beaktande &lt;br&gt;
av att risken för att graden av våld vid ingripanden skulle öka.47 &lt;br&gt;
I mars 2006 trädde Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna &lt;br&gt;
råd om användning av OC-spray (pepparspray) i Kriminalvården, &lt;br&gt;
45 Se Ds 1994:140. &lt;br&gt;
46 SOU 2005:6, s. 171. &lt;br&gt;
47 SOU 2005:6, s. 121. &lt;br&gt;
199&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
KVFS 2006:1, i kraft. Bestämmelserna medger tilldelning av OCspray &lt;br&gt;
till verksamhetsställen enligt huvudkontorets beslut. Chefen &lt;br&gt;
för ett verksamhetsställe får i samråd med säkerhetsgruppen besluta &lt;br&gt;
om vilka befattningshavare som har rätt att använda OC-spray. När &lt;br&gt;
OC-spray har använts ska en rapport överlämnas till verksamhetsstället, &lt;br&gt;
regionkontoret och huvudkontoret. Enligt föreskrifterna &lt;br&gt;
har huvudkontoret ansvaret för den särskilda tillsynen över hur &lt;br&gt;
OC-spray används. &lt;br&gt;
Ett nytt IT-baserat tillbuds- och incidentrapporteringssystem, &lt;br&gt;
ISAP, installerades år 2006. &lt;br&gt;
8.4.10 Säkerhet och suicidrisk &lt;br&gt;
År 2008 infördes ett s.k. screeninginstrument för att följa upp &lt;br&gt;
risken för självmord hos de häktade. Vid de fyra säkerhetshäktena &lt;br&gt;
infördes en ny funktion som häkteskoordinator, s.k. Prison Security &lt;br&gt;
Officer, hösten 2008. Koordinatorn ska ha ett uppsökande ansvar &lt;br&gt;
och aktivt medverka i planering, ledning och uppföljning av häktets &lt;br&gt;
arbete med självskadande handlingar. &lt;br&gt;
Kriminalvården har därutöver genomfört extra utbildningsinsatser &lt;br&gt;
i akutsjukvård och om suicidprevention, utökat omfattningen &lt;br&gt;
av psykologer på häktena, beslutat om nya rutiner för suicidprevention &lt;br&gt;
och genomfört övningar. En omvårdnadsinspektion &lt;br&gt;
genomfördes och redovisades i april 2009.48 &lt;br&gt;
8.4.11 Övrigt om säkerhet &lt;br&gt;
Brandskyddsarbetet har haft en framträdande plats i Kriminalvårdens &lt;br&gt;
säkerhetsarbete. Frågor om utrymning vid en brand eller &lt;br&gt;
en olycka bereder särskilda problem för myndigheten. &lt;br&gt;
Vid etablering av nya anläggningar har Kriminalvården särskilt &lt;br&gt;
kunnat beakta säkerhetsfrågor kring data, el- och telefonredundans. &lt;br&gt;
Kriminalvården har vidtagit ett antal andra åtgärder bl.a. för att &lt;br&gt;
förbättra säkerheten samt ”ordningen och redan” vid anstalterna. &lt;br&gt;
Bland dessa åtgärder finns beslut om vilka personliga ägodelar de &lt;br&gt;
intagna får ha i sitt bostadsrum. Detaljerade föreskrifter och allmänna &lt;br&gt;
48 Kriminalvården, Omvårdnadsinspektioner vid landets häkten 2008. &lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
råd om detta har beslutats för hela myndigheten.49 Begränsningarna &lt;br&gt;
har bl.a. inneburit att det är enklare att genomföra visitationer. &lt;br&gt;
8.4.12 Samverkan &lt;br&gt;
Kriminalvården har i dag en sambandsperson placerad vid Rikskriminalpolisen. &lt;br&gt;
Myndigheten samverkar med bl.a. Polisen i den &lt;br&gt;
för vissa myndigheter gemensamma mobiliseringen mot den grova &lt;br&gt;
organiserade brottsligheten, det s.k. GOB-arbetet, samt i Polisens &lt;br&gt;
Operativa råd. Kriminalvården har erbjudits att delta i Polisens &lt;br&gt;
regionala underrättelsecentrum, de s.k. RUC:arna. &lt;br&gt;
På den operativa nivån samverkar Kriminalvården med t.ex. polismyndigheterna&lt;br&gt;
, Åklagarmyndigheten och domstolarna. Samverkan &lt;br&gt;
omfattar många frågor av praktisk och operativ natur. I övrigt samverkar &lt;br&gt;
Kriminalvården med aktörer på den ort där de olika anläggningarna &lt;br&gt;
är lokaliserade, t.ex. med räddningstjänsten och sjukvården. &lt;br&gt;
8.5 Planerade förändringar &lt;br&gt;
Kriminalvården arbetar med en ny indelning av anstalternas säkerhetsklassning. &lt;br&gt;
I övrigt menar myndigheten att principerna för &lt;br&gt;
säkerhetsfilosofin och för säkerhetsarbetet nu är fastlagda, men att &lt;br&gt;
det återstår implementering i vissa avseenden. &lt;br&gt;
Kriminalvården arbetar för närvarande med elsäkerhetsfrågor och &lt;br&gt;
åskskyddet, samt frågan om reparationsberedskap och serviceavtal. &lt;br&gt;
Frågorna om informationssäkerhet kräver enligt Kriminalvården &lt;br&gt;
vidareutveckling.50 &lt;br&gt;
8.6 Resultatet av de genomförda förändringarna &lt;br&gt;
8.6.1 Kriminalvårdens uppföljning &lt;br&gt;
Verksamhetsplanen för Kriminalvården bryts ned i regionala verksamhetsplaner, &lt;br&gt;
som därefter preciseras i handlingsplaner inom respektive &lt;br&gt;
verksamhetsområde. Såväl kvantitativa som kvalitativa mål &lt;br&gt;
följs upp i den IT-baserade Ebbemodellen. Verksamhetsplanens mål &lt;br&gt;
och verksamheten i övrigt följs upp två gånger per år vid general49 &lt;br&gt;
Se Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om verkställighet i anstalt, KVFS 2008:3. &lt;br&gt;
50 Se kapitel 7 &lt;br&gt;
201&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
direktörens resultatdialoger med regioncheferna. Som regel har &lt;br&gt;
dessa föregåtts av uppföljningssamtal inom respektive region. &lt;br&gt;
Därutöver sker uppföljning av säkerhetsfrågor av säkerhetsgruppen, &lt;br&gt;
som årligen genomför ett antal tillsyner i organisationen. &lt;br&gt;
År 2008 genomfördes 19 säkerhetstillsyner i häkten och 22 på &lt;br&gt;
anstalter.51 &lt;br&gt;
Allvarliga incidenter anmäls i det nya incidentrapporteringssystemet, &lt;br&gt;
ur vilket ett antal statistiska uppgifter kan hämtas. &lt;br&gt;
8.6.2 Antal avvikelser &lt;br&gt;
Kriminalvården har kontinuerligt redovisat antalet avvikelser. &lt;br&gt;
Figur 8.3 Antal avvikelser från anstalter, Åren 1990–2008 &lt;br&gt;
527533 540558&lt;br&gt;
473&lt;br&gt;
329&lt;br&gt;
217 217191&lt;br&gt;
158182&lt;br&gt;
145&lt;br&gt;
179&lt;br&gt;
278269&lt;br&gt;
134 137&lt;br&gt;
74 68&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
300&lt;br&gt;
400&lt;br&gt;
500&lt;br&gt;
600&lt;br&gt;
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården &lt;br&gt;
Antalet avvikelser från anstalter sjönk under 1990-talet från 558 år &lt;br&gt;
1993 till 158 år 1999. Under åren 2003–2004 steg antalet avvikelser &lt;br&gt;
kraftigt. Under dessa år befann sig kriminalvården över huvud taget &lt;br&gt;
i en besvärlig situation med hög beläggning, platsbrist och ett &lt;br&gt;
eftersatt säkerhetsarbete. &lt;br&gt;
51 Kriminalvården, Årsredovisning 2008, s. 10 och 20. &lt;br&gt;
202&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Omedelbart efter det att säkerhetsuppgraderingen inleddes efter &lt;br&gt;
den svåra perioden med rymningar och upplopp minskade antalet &lt;br&gt;
avvikelser. År 2008 avvek 68 intagna, jämfört med 269 år 2004. &lt;br&gt;
Figur 8.4 Antal rymningar (direktavvikelser) från slutna anstalter, Åren &lt;br&gt;
2000–2008 &lt;br&gt;
36&lt;br&gt;
40&lt;br&gt;
41&lt;br&gt;
25&lt;br&gt;
44&lt;br&gt;
39&lt;br&gt;
33&lt;br&gt;
16&lt;br&gt;
14&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
8&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
15&lt;br&gt;
20&lt;br&gt;
25&lt;br&gt;
30&lt;br&gt;
35&lt;br&gt;
40&lt;br&gt;
45&lt;br&gt;
50&lt;br&gt;
1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008&lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården &lt;br&gt;
Mellan åren 1998–2004 rymde, dvs. avvek direkt fån anstalterna, &lt;br&gt;
25–44 intagna varje år från de slutna anstalterna. Antalet rymningar &lt;br&gt;
har därefter sjunkit till åtta år 2008. Fram till utgången av april år &lt;br&gt;
2009 hade 13 intagna avvikit. Av dem hade två rymt från slutna &lt;br&gt;
anstalter. &lt;br&gt;
År 2007 beslagtogs 701 mobiltelefoner, SIM-kort och mobiltelefonutrustning &lt;br&gt;
i anstalterna. År 2008 genomfördes 545 sådana &lt;br&gt;
beslag. &lt;br&gt;
8.6.3 Narkotikabeslag &lt;br&gt;
Kriminalvården tar årligen ca 100 000 urinprov på de intagna i &lt;br&gt;
avsikt att bekämpa narkotikamissbruket. &lt;br&gt;
År 2006 beslagtogs 1 285 gram amfetamin, 313 gram centralstimulerande &lt;br&gt;
medel och 22 gram opiater. De största beslagen av &lt;br&gt;
narkotika avsåg cannabis och andra centralstimulerande medel så &lt;br&gt;
som opiater. Drogerna hittades främst i allmänna lokaler, i celler &lt;br&gt;
203&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
och på intagna. År 2008 beslagtogs 178 gram cannabis, 88 gram &lt;br&gt;
centralstimulerande medel och 14 gram opiater. &lt;br&gt;
8.6.4 Antal incidenter &lt;br&gt;
Kriminalvården har sedan år 2004 anskaffat ett incidenthanteringssystem, &lt;br&gt;
ISAP. I systemet ska olika former av incidenter och vissa &lt;br&gt;
larm, bl.a. avseende fastighetsdriften, registreras. Systemet ska &lt;br&gt;
successivt införas i organisationen. I årsredovisningen till regeringen &lt;br&gt;
har Kriminalvården redovisat allvarliga incidenter för åren 2007 och &lt;br&gt;
2008. &lt;br&gt;
De incidenter som redovisas i systemet är hot och våld mot &lt;br&gt;
personal, våld mellan intagna, suicid, självskadande handlingar/ &lt;br&gt;
suicidförsök, brand och skadegörelse. En allvarlig incident är, enligt &lt;br&gt;
Kriminalvårdens definition, en händelse av sådan art att den riskerar &lt;br&gt;
att allvarligt skada Kriminalvårdens verksamhet, personalens och/ &lt;br&gt;
eller klienternas säkerhet och trygghet samt allmänhetens förtroende &lt;br&gt;
för verksamheten. &lt;br&gt;
Figur 8.5 Rapporterade allvarliga incidenter, Åren 2000–2008 &lt;br&gt;
000 0 00 0&lt;br&gt;
281&lt;br&gt;
309&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
50&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
250&lt;br&gt;
300&lt;br&gt;
350&lt;br&gt;
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008&lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården &lt;br&gt;
Kriminalvården saknar således statistik som går längre tillbaka än år &lt;br&gt;
2007. Personalorganisationen SEKO har däremot fört en lista över &lt;br&gt;
antalet incidenter inom kriminalvården sedan år 1993. Incident204&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
rapporteringen påbörjades efter det att det första mordet på en &lt;br&gt;
intagen ägde rum. &lt;br&gt;
Figur 8.6 SEKO:s incidentlista för allvarliga händelser inom &lt;br&gt;
kriminalvården, Åren 2000–20081008 &lt;br&gt;
21&lt;br&gt;
57&lt;br&gt;
53&lt;br&gt;
51&lt;br&gt;
77&lt;br&gt;
106&lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
91&lt;br&gt;
64&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
20&lt;br&gt;
40&lt;br&gt;
60&lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
00 &lt;br&gt;
0 &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
001 &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
0 &lt;br&gt;
02 &lt;br&gt;
2003 2004 2005 2 &lt;br&gt;
006 &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
007 &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
0 &lt;br&gt;
08 ( &lt;br&gt;
- &lt;br&gt;
8 ok &lt;br&gt;
t &lt;br&gt;
obe &lt;br&gt;
r &lt;br&gt;
) &lt;br&gt;
Källa: SEKO, Facket för Service och Kommunikation &lt;br&gt;
SEKO har hämtat uppgifterna till sin incidentlista från kriminalvårdens &lt;br&gt;
skyddsombuds rapportering. Listan har kontinuerligt uppdaterats &lt;br&gt;
av samma person vid SEKO. SEKO:s avgränsning av vad &lt;br&gt;
som är en incident skiljer sig från Kriminalvårdens definition, t.ex. &lt;br&gt;
omfattar SEKO:s lista framför allt mer våldsamma händelser. Mindre &lt;br&gt;
allvarliga hot eller suicidförsök har inte registrerats. &lt;br&gt;
Kriminalvården har uppgett att myndigheten saknar en uppföljning &lt;br&gt;
av antalet tillfällen då personal har använt våld mot de &lt;br&gt;
intagna, både våld som personal har använt inom ramen för sin laga &lt;br&gt;
befogenhet och av nöd- eller nödvärnsvåld. Personalen har inte &lt;br&gt;
heller någon författningsreglerad avrapporteringsskyldighet i andra &lt;br&gt;
fall än då fängsel enligt 23 § KvaL eller OC-spray har använts.52 &lt;br&gt;
52 Se KVFS 2006:13. &lt;br&gt;
205&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
8.6.5 Våld och hot mot personalen &lt;br&gt;
Kriminalvården redovisar hot och våld mot sin personal i incidentrapporteringssystemet&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
Kriminalvården har inte före år 2007 genomfört någon uppföljning &lt;br&gt;
avseende antalet incidenter med våld och hot mot personal. Utredningen &lt;br&gt;
har dock inhämtat uppgifter från Kriminalvården om antalet &lt;br&gt;
anmälda arbetsskador för att kunna göra följande sammanställning. &lt;br&gt;
De anmälningar som redovisas avser personalens arbetsskador som &lt;br&gt;
har uppkommit p.g.a. hot om våld, våld i avsikt att skada och våld &lt;br&gt;
utan avsikt att skada. &lt;br&gt;
Figur 8.7 Antal incidenter med våld och hot mot personal, Åren 2000–&lt;br&gt;
2008 &lt;br&gt;
00 000 00&lt;br&gt;
137&lt;br&gt;
114&lt;br&gt;
44&lt;br&gt;
46&lt;br&gt;
37 38 37&lt;br&gt;
30&lt;br&gt;
11&lt;br&gt;
14&lt;br&gt;
22&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
20&lt;br&gt;
40&lt;br&gt;
60&lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
140&lt;br&gt;
160&lt;br&gt;
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008&lt;br&gt;
Inrapporterade&lt;br&gt;
incidenter&lt;br&gt;
Anmälda&lt;br&gt;
arbetsskador&lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården &lt;br&gt;
Antalet anmälda arbetsskador p.g.a. våld och hot mot personalen &lt;br&gt;
sjönk drastiskt år 2006 efter att dessförinnan ha varit relativt &lt;br&gt;
konstant under flera år. Sedan år 2006 har anmälningarna åter ökat. &lt;br&gt;
Incidentrapporteringssystemet togs i begränsad omfattning i bruk &lt;br&gt;
år 2007. Att antalet anmälningar om våld och hot mot personal &lt;br&gt;
minskade mellan åren 2007 och 2008, samtidigt som systemet &lt;br&gt;
infördes på fler verksamhetsställen, förefaller märkligt eftersom &lt;br&gt;
antalet anmälda arbetsskador samtidigt ökade med över 50 procent. &lt;br&gt;
206&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
8.6.6 Våld mellan de intagna &lt;br&gt;
Antal tillfällen då våld har utövats mellan intagna redovisas alltså i &lt;br&gt;
Kriminalvårdens nya incidentrapporteringssystem. Under år 2008 &lt;br&gt;
inrapporterades 104 sådana incidenter på anstalter och häkten. Det &lt;br&gt;
inrapporterade antalet är enligt Kriminalvården orimligt litet. Det &lt;br&gt;
synes alltså föreligga brister i underlaget. &lt;br&gt;
Kriminalvården har inte heller genomfört någon uppföljning &lt;br&gt;
som sträcker sig längre tillbaka än år 2007 avseende antalet incidenter &lt;br&gt;
med våld mellan intagna. Utredningen har också i detta hänseende &lt;br&gt;
inhämtat uppgifter från Kriminalvården om antalet anmälda &lt;br&gt;
arbetsskador för att kunna göra följande sammanställning. De &lt;br&gt;
anmälningar som redovisas avser de intagnas arbetsskador som har &lt;br&gt;
uppkommit p.g.a. våld från någon annan intagen. &lt;br&gt;
Figur 8.8 Rapporterat våld mellan intagna, Åren 2000–2008 &lt;br&gt;
00 00 00 0&lt;br&gt;
61&lt;br&gt;
104&lt;br&gt;
011 113242&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
20&lt;br&gt;
40&lt;br&gt;
60&lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008&lt;br&gt;
Inrapporterade&lt;br&gt;
incidenter&lt;br&gt;
Anmälda&lt;br&gt;
arbetsskador&lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården &lt;br&gt;
Av antalet anmälda arbetsskador avseende våld mellan intagna kan &lt;br&gt;
konstateras att det före år 2007 inte har skett någon adekvat mätning &lt;br&gt;
av våldet mellan intagna. Kriminalvården kan inte heller ange vid &lt;br&gt;
hur många tillfällen de intagna har kommit till fysisk skada till följd &lt;br&gt;
av våld. &lt;br&gt;
Enligt SEKO har dödligt våld mellan intagna konstaterats vid &lt;br&gt;
sju tillfällen sedan år 1993. Senast det skedde var i juni 1998. &lt;br&gt;
207&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
8.6.7 Suicid &lt;br&gt;
Antalet självmord är störst i häktena. År 2007 inträffade 12 självmord &lt;br&gt;
i häkte, men genomsnittet är lägre. Antalet självmord i anstalt är &lt;br&gt;
i genomsnitt drygt ett per år. Enligt Kriminalvården avstyrde &lt;br&gt;
myndigheten 108 destruktivt självskadande handlingar eller självmordsförsök &lt;br&gt;
under år 2008. &lt;br&gt;
Figur 8.9 Fullbordade självmord i häkten och anstalt, Åren 2000–2008 &lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
12&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
22&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
11 1&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
8&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
12&lt;br&gt;
14&lt;br&gt;
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008&lt;br&gt;
Häkte&lt;br&gt;
Anstalt&lt;br&gt;
Källa: Kriminalvården, Faktablad Självmord (Suicid), 2009 &lt;br&gt;
8.7 Kriminalvårdarnas uppfattning om säkerheten &lt;br&gt;
De anställda inom Kriminalvården bedömer att säkerheten inom &lt;br&gt;
kriminalvården är hög. I utredningens enkätundersökning anser 85 &lt;br&gt;
procent av de tillfrågade att de utdömda påföljderna verkställs på &lt;br&gt;
ett säkert sätt. Nästan lika många uttalar att påföljderna verkställs &lt;br&gt;
på ett humant sätt. &lt;br&gt;
208&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Figur 8.10 Utredningens enkätundersökning: Hur tycker du att &lt;br&gt;
Kriminalvården lever upp till följande mål? &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Instämmer Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
83 %&lt;br&gt;
85 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
5 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
… att utdömda påföljder&lt;br&gt;
verkställs på ett säkert&lt;br&gt;
sätt (n=1455)&lt;br&gt;
… att utdömda påföljder&lt;br&gt;
verkställs på ett humant&lt;br&gt;
sätt (n=1458)&lt;br&gt;
… att minska återfallen i&lt;br&gt;
brott (n=1424)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3) &lt;br&gt;
I utredningens djupintervjuer får säkerhetsarbetet ett gott betyg. &lt;br&gt;
Kompetensen avseende säkerhetsfrågor bedöms som hög och &lt;br&gt;
utrustning och rutiner håller också en hög kvalitet. I enkätundersökningen &lt;br&gt;
är 80 procent av de tillfrågade positiva till säkerhetsarbetet. &lt;br&gt;
209&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 8.11 Utredningens enkätundersökning: Vilket betyg ger du &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet som helhet på häktet/anstalten där du arbetar? &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
80 %&lt;br&gt;
82 %&lt;br&gt;
77 %&lt;br&gt;
78 %&lt;br&gt;
74 %&lt;br&gt;
92 %&lt;br&gt;
77 %&lt;br&gt;
83 %&lt;br&gt;
76 %&lt;br&gt;
95 %&lt;br&gt;
78 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5 &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
9 %&lt;br&gt;
7 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
3 %&lt;br&gt;
10 %&lt;br&gt;
7 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
1 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1257)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=500)&lt;br&gt;
Anstalt (n=924)&lt;br&gt;
Nord (n=142)&lt;br&gt;
Mitt (n=319)&lt;br&gt;
Stockholm (n=329)&lt;br&gt;
Syd (n=208)&lt;br&gt;
Väst (n=254) &lt;br&gt;
Öst (n=172)&lt;br&gt;
Total (n=1497)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=168)&lt;br&gt;
Det område som de intervjuade framhåller behöver bli bättre är det &lt;br&gt;
s.k. dynamiska säkerhetsarbetet, dvs. i synnerhet att personalen är &lt;br&gt;
närvarande hos klienterna. Kriminalvårdsinspektörerna och vårdarna &lt;br&gt;
anser också i enkätundersökningen att de bör vara ute mer hos &lt;br&gt;
klienterna. Knappt hälften anser att personalen tillbringar tillräcklig &lt;br&gt;
tid tillsammans med de intagna vid häktena och anstalterna. &lt;br&gt;
210&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Figur 8.12 Utredningens enkätundersökning: Vilket betyg ger du det &lt;br&gt;
kriminalvårdande arbetet på häktet/anstalten där du arbetar när &lt;br&gt;
det gäller… &lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100&lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
…programverksamhet för de häktade/intagna&lt;br&gt;
(n=1444)&lt;br&gt;
...studier för de häktade/intagna (n=1438)&lt;br&gt;
...sysselsättning för de häktade/intagna (n=1484)&lt;br&gt;
...personalens förhållningssätt till de häktade/intagna&lt;br&gt;
(n=1491)&lt;br&gt;
…att personalen tillbringar tillräcklig tid tillsammans&lt;br&gt;
med de häktade/intagna (n=1482)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
33 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
4 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
89 % &lt;br&gt;
36 % &lt;br&gt;
55 % &lt;br&gt;
52 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
… att personalen tillbringar tillräcklig &lt;br&gt;
tid tillsammans med de &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1482)&lt;br&gt;
… personalens förhållningssätt till de &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1491)&lt;br&gt;
… sysselsättning för de &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1484)&lt;br&gt;
… studier för de häktade/intagna &lt;br&gt;
(n=1438)&lt;br&gt;
… programverksamhet för de &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1444)&lt;br&gt;
De olika aspekterna av säkerhetsarbetet får generellt högre omdömen &lt;br&gt;
än det kriminalvårdande arbetet. &lt;br&gt;
Figur 8.13 Utredningens enkätundersökning: Vilket betyg ger du &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet på häktet/anstalten där du arbetar när det &lt;br&gt;
gäller… &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
77% &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
72% &lt;br&gt;
62% &lt;br&gt;
72% &lt;br&gt;
75% &lt;br&gt;
70% &lt;br&gt;
71% &lt;br&gt;
75% &lt;br&gt;
85% &lt;br&gt;
82% &lt;br&gt;
… det fysiska och tekniska skyddet som t ex &lt;br&gt;
larm, stängsel, kameror etc (n=1493)&lt;br&gt;
… att regelverk, instruktioner och rutiner &lt;br&gt;
upprätthålls och efterlevs (n=1491)&lt;br&gt;
… kontrollåtgärder för att förhindra att narkotika &lt;br&gt;
kommer in på häktet/anstalten (n=1470)&lt;br&gt;
…att personalen är närvarande bland de &lt;br&gt;
häktade/intagna och kan förutse incidenter &lt;br&gt;
(n=1483)&lt;br&gt;
…rutiner för att hantera hot och våld mellan &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1458)&lt;br&gt;
… rutiner för att hantera hot och våld gentemot &lt;br&gt;
personalen (n=1462)&lt;br&gt;
.. Insatser mot självmord bland häktade/intagna &lt;br&gt;
(n=1436)&lt;br&gt;
…åtgärder för säkra transporter av &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1404)&lt;br&gt;
… riskbedömningar vid permissioner (n=878)&lt;br&gt;
7% &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
21% &lt;br&gt;
9% &lt;br&gt;
12% &lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
10% &lt;br&gt;
5% &lt;br&gt;
5% &lt;br&gt;
7% &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
21% &lt;br&gt;
9% &lt;br&gt;
12% &lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
10% &lt;br&gt;
5% &lt;br&gt;
5% &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
21% &lt;br&gt;
9% &lt;br&gt;
12% &lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
10% &lt;br&gt;
5% &lt;br&gt;
5% &lt;br&gt;
211&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
De flesta av de intervjuade anser att det fortfarande finns områden &lt;br&gt;
inom säkerhetsområdet som kan bli bättre. Kvarstående risker är t.ex. &lt;br&gt;
risken för överbeläggning som leder till att miljön blir stressande &lt;br&gt;
och störande för både personal och intagna. &lt;br&gt;
Medarbetarna uppger att de i dag känner sig trygga på sina arbetsplatser &lt;br&gt;
vid häktena och vid anstalterna. 91 procent upplever trygghet &lt;br&gt;
i arbetet med de intagna, 4 procent känner otrygghet. &lt;br&gt;
Figur 8.14 Utredningens enkätundersökning: Känner du dig trygg eller &lt;br&gt;
otrygg i arbetet med de häktade/intagna? &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
6 %&lt;br&gt;
5 %&lt;br&gt;
2 %&lt;br&gt;
2 %&lt;br&gt;
3 %&lt;br&gt;
5 %&lt;br&gt;
1 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
91 %&lt;br&gt;
88 %&lt;br&gt;
89 %&lt;br&gt;
87 %&lt;br&gt;
89 %&lt;br&gt;
97 %&lt;br&gt;
94 %&lt;br&gt;
92 %&lt;br&gt;
88 %&lt;br&gt;
98 %&lt;br&gt;
90 %&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1328)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=534)&lt;br&gt;
Anstalt (n=966)&lt;br&gt;
Nord (n=150)&lt;br&gt;
Mitt (n=335)&lt;br&gt;
Stockholm (n=347)&lt;br&gt;
Syd (n=221)&lt;br&gt;
Väst (n=267)&lt;br&gt;
Öst (n=181)&lt;br&gt;
Total (n=1501)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=173)&lt;br&gt;
Knappt hälften av medarbetarna, ca 40 procent, uppger att de har &lt;br&gt;
ett stort behov av utbildning eller fortbildning i säkerhetsarbete. &lt;br&gt;
212&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Figur 8.15 Utredningens enkätundersökning: Hur bedömer du ditt behov av &lt;br&gt;
utbildning/fortbildning inom följande områden… &lt;br&gt;
Stort &lt;br&gt;
behov&lt;br&gt;
Litet &lt;br&gt;
behov&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
29 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
…kriminalvårdande&lt;br&gt;
arbete (n=1440)&lt;br&gt;
…säkerhetsarbete&lt;br&gt;
(n=1460)&lt;br&gt;
Litet behov (1-2) Stort behov (4-5) Varken litet eller sto rt behov (3)&lt;br&gt;
8.8 Internationell jämförelse &lt;br&gt;
8.8.1 Inledning &lt;br&gt;
Utredningen har gjort studiebesök vid Kriminalforsorgen i Danmark &lt;br&gt;
och Kriminalomsorgen i Oslo. Nedanstående information har &lt;br&gt;
inhämtats vid dessa studiebesök. Uppgifterna har i efterhand sakgranskats &lt;br&gt;
av respektive myndighet i Danmark och i Norge. Utredningen &lt;br&gt;
har också inhämtat skriftlig information från Kriminalvårdsväsendet &lt;br&gt;
i Finland. &lt;br&gt;
8.8.2 Danmark &lt;br&gt;
I Danmark finns 13 anstalter, 37 häkten och 8 pensioner (udslusningsinstitutioner)&lt;br&gt;
. Knapp två tredjedelar av landets anstaltsplatser er &lt;br&gt;
öppna. Det finns 981 slutna anstaltsplatser, 1 637 häktesplatser och &lt;br&gt;
180 pensionsplatser. Det finns inga säkerhetsklasser, däremot finns &lt;br&gt;
det ca 60 anstaltsplatser med särskilt hög säkerhet. &lt;br&gt;
Direktoratet for Kriminalforsorgen är myndighetens huvudkontor. &lt;br&gt;
I Danmark finns inte någon regional nivå, utan de olika &lt;br&gt;
anstalterna, häktena och frivårdskontoren lyder direkt under &lt;br&gt;
direktoratet. De enskilda enheterna har stor handlingsfrihet inom &lt;br&gt;
213&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
ramen för de resultatkontrakt som har slutits med direktoratet. Till &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen hör även en utbildningsfunktion, Kriminalforsorgens &lt;br&gt;
Uddannelsecenter (KUC). &lt;br&gt;
Antalet fängelsedömda har vuxit kontinuerligt i Danmark. &lt;br&gt;
Antalet anstaltsplatser är dock ungefär stabilt sedan år 1984. I &lt;br&gt;
Danmark har det skett en medveten satsning på att använda andra &lt;br&gt;
påföljdsformer än fängelsestraff, t.ex. villkorlig dom och samhällstjänst. &lt;br&gt;
Enligt det flerårsavtal som har slutits mellan regeringen och &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen ska förutsättningarna för elektronisk övervakning &lt;br&gt;
utökas under åren 2008–2011, vilket kommer innebära att ett antal &lt;br&gt;
anstaltsplatser ska stängas. I Danmark finns en myndighetsgemensam &lt;br&gt;
placeringsfunktion. &lt;br&gt;
En säkerhetsuppgradering har skett inom dansk kriminalvård &lt;br&gt;
under de senaste åren. Orsaken till detta var de MC-relaterade gängbråk &lt;br&gt;
som ägde rum vid vissa anstalter under början av 2000-talet. &lt;br&gt;
Fokus har vilat på hög kompetens hos personalen och relativt hög &lt;br&gt;
personaltäthet. Den dynamiska säkerheten, dvs. att personalen ska &lt;br&gt;
arbeta nära klienterna, har varit den bärande principen för uppgraderingen. &lt;br&gt;
Däremot har det inte skett någon större uppgradering &lt;br&gt;
av den tekniska säkerheten. Danmark har infört delar motsvarande &lt;br&gt;
den svenska Kriminalvårdens underrättelsesystem, antalet säkra &lt;br&gt;
häktesplatser har utökats och mobilspårningsutrustning har införts. &lt;br&gt;
Ett arbete med att införa personliga överfallslarm pågår. &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen beslutade år 1993 ett principprogram för verksamheten&lt;br&gt;
. Enligt programmet ska kriminalvården genomföra verkställigheten &lt;br&gt;
så att den dömde fullföljer sitt straff med beaktande av &lt;br&gt;
allmänhetens rätt till skydd mot kriminalitet och på ett sätt som &lt;br&gt;
skyddar den intagne mot övergrepp och skadlig påverkan från &lt;br&gt;
andra intagna.53 &lt;br&gt;
Den danska myndighetens vision för säkerhetsarbetet är att &lt;br&gt;
kriminalvården ska kännetecknas av att det vid verksamhetsställena &lt;br&gt;
finns en hög nivå av dynamisk och fysisk säkerhet genom en kombination &lt;br&gt;
av tekniska, disciplinära och behandlande metoder med en &lt;br&gt;
tät kontakt mellan personalen och de intagna. Kriminalforsorgen &lt;br&gt;
ska arbeta för att de intagna inte ska rymma eller på annat sätt &lt;br&gt;
undandra sig straffverkställigheten eller begå nya brott under verkställighetstiden. &lt;br&gt;
Det ska inte heller finnas mobiltelefoner, vapen, &lt;br&gt;
alkohol, narkotika eller något annat som enligt författning är &lt;br&gt;
förbjudet i kriminalvårdens lokaler. &lt;br&gt;
53 Kriminalforsorgen, Kriminalforsorgens principprogram. &lt;br&gt;
214&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen har i övrigt inte några centrala riktlinjer för &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet, utan detta ska utföras lokalt enligt den princip om &lt;br&gt;
långtgående delegation som myndigheten tillämpar. Myndighetens &lt;br&gt;
säkerhetsavdelning är en rådgivande funktion för de lokala cheferna &lt;br&gt;
men genomför inte någon utvärdering lokalt. &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen redovisar omfattande statistik för uppföljning, &lt;br&gt;
bl.a. av antalet disciplinstraff, antalet beslut om att placera &lt;br&gt;
någon i avskildhet, antalet frivilliga placeringar i avskildhet, antalet &lt;br&gt;
beslut om att placera någon i observationscell (med och utan fixering), &lt;br&gt;
antalet tillfällen då handfängsel har använts och antalet omplaceringar &lt;br&gt;
från en öppen till en sluten anstaltsplats. &lt;br&gt;
Enligt Kriminalforsorgens ledning är rymningar inte ett stort &lt;br&gt;
problem i Danmark i dag. En viss ökning av antalet rymningar ägde &lt;br&gt;
rum under åren 2003–2005 i samband med problem med överbeläggning. &lt;br&gt;
Under de senaste tre åren har ingen rymt från en sluten &lt;br&gt;
anstalt i Danmark. Det är straffbart att rymma från anstalter och &lt;br&gt;
häkten i Danmark. &lt;br&gt;
Figur 8.16 Antal avvikelser, Kriminalforsorgen i Danmark, åren 2001–2007 &lt;br&gt;
0321400000&lt;br&gt;
27&lt;br&gt;
19&lt;br&gt;
8 8 6&lt;br&gt;
17&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
35&lt;br&gt;
27&lt;br&gt;
13&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
12 16&lt;br&gt;
9 11&lt;br&gt;
203&lt;br&gt;
182&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
117&lt;br&gt;
104&lt;br&gt;
71 73&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
50&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
250&lt;br&gt;
2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007&lt;br&gt;
Rymning (sluten anstalt)&lt;br&gt;
Rymning (häkte)&lt;br&gt;
Annan avvikelse från sluten anstalt och häkte&lt;br&gt;
Avvikelse öppen anstalt&lt;br&gt;
Källa: Kriminalforsorgen, Statistik, 2007 &lt;br&gt;
Enligt Kriminalforsorgens ledning förekommer det inte mycket &lt;br&gt;
narkotika vid de slutna anstalterna. Myndigheten har 12 narkotikahundar. &lt;br&gt;
Omfattande arbete har inriktats på olika missbruksprogram. &lt;br&gt;
År 2007 genomfördes drygt 39 000 urinprov varav 9,6 procent var &lt;br&gt;
positiva. Vid de slutna anstalterna var andelen positiva prov 7,5 &lt;br&gt;
215&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
procent. Antalet genomförda prover har ökat under de senaste &lt;br&gt;
åren, samtidigt som antalet positiva prov har minskat. &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen menar att den enskildes situation är den viktiga &lt;br&gt;
utgångspunkten för säkerhetsarbetet. Den som ställer till problem &lt;br&gt;
får inte bli en förebild för övriga intagna. Det är viktigt att &lt;br&gt;
personalen känner de intagna. Den som inte sköter sig får därför &lt;br&gt;
som regel flytta tillbaka till sin avdelning efter en till två veckor vid &lt;br&gt;
en avdelning med högre säkerhet. &lt;br&gt;
Antalet rapporterade tillfällen då anställda utsatts för våld och &lt;br&gt;
hot har minskat sedan år 2004. Huvuddelen av incidenterna utgjordes &lt;br&gt;
av hot mot de anställda. Av de 329 rapporterade incidenterna år &lt;br&gt;
2007 anmäldes 160 till polis för brottsutredning och 46 anmäldes &lt;br&gt;
som arbetsskada. &lt;br&gt;
Figur 8.17 Antal incidenter med våld och hot mot anställda, &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen i Danmark, åren 2004–2007 &lt;br&gt;
473&lt;br&gt;
364 363&lt;br&gt;
329&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
50&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
250&lt;br&gt;
300&lt;br&gt;
350&lt;br&gt;
400&lt;br&gt;
450&lt;br&gt;
500&lt;br&gt;
2004 2005 2006 2007&lt;br&gt;
Källa: Kriminalforsorgen &lt;br&gt;
N.B. Antalet redovisade incidenter under år 2004 omfattar perioden 12 mars–31 december. &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen har sedan den 1 mars 2004 följt upp antalet incidenter &lt;br&gt;
med våld och hot mot intagna i kriminalvården. I den &lt;br&gt;
officiella statistiken är incidenterna uppdelade på olika kategorier &lt;br&gt;
av våld och hot. Incidenterna är även fördelade på slutna respektive &lt;br&gt;
öppna anstalter och häkten. Under år 2007 inträffade flest incidenter &lt;br&gt;
riktade mot intagna i häktena. &lt;br&gt;
216&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Figur 8.18 Antal incidenter med våld och hot riktat mot intagna av andra &lt;br&gt;
intagna, Kriminalforsorgen i Danmark, åren 2004–2007 &lt;br&gt;
107&lt;br&gt;
159&lt;br&gt;
143&lt;br&gt;
199&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
50&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
250&lt;br&gt;
2004 2005 2006 2007&lt;br&gt;
Källa: Kriminalforsorgen &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen har den 1 juli 2009 påbörjat en utvärdering av &lt;br&gt;
användningen av OC-spray. De anställda bär inte någon utrustning &lt;br&gt;
för våldsanvändning på sig. &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen har uppföljande statistik avseende tillfällen &lt;br&gt;
då s.k. laga befogenhetsvåld har använts. I den officiella statistiken &lt;br&gt;
redovisas antalet händelser fördelat på slutna anstalter och häkten, &lt;br&gt;
samt om tårgas, sköld, batong eller ”handkraft” har använts vid &lt;br&gt;
våldsanvändningen. &lt;br&gt;
217&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Figur 8.19 Tvångs- och våldsanvändning, Kriminalforsorgen i Danmark, åren &lt;br&gt;
2000–2007 &lt;br&gt;
185&lt;br&gt;
172&lt;br&gt;
182&lt;br&gt;
202&lt;br&gt;
211&lt;br&gt;
201&lt;br&gt;
188&lt;br&gt;
199&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
50&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
250&lt;br&gt;
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007&lt;br&gt;
Källa: Kriminalforsorgen &lt;br&gt;
8.8.3 Norge &lt;br&gt;
I Norge finns 49 anstalter. De häktade placeras vid en anstalt. Det &lt;br&gt;
finns mellan 12 och 392 platser vid anstalterna. Sammanlagt finns det &lt;br&gt;
ca 3 500 anstaltsplatser, varav ca 22 procent i genomsnitt utnyttjades &lt;br&gt;
för häktade år 2008. Ca 5 procent av de intagna är kvinnor. &lt;br&gt;
Anstalterna är inte indelade i olika säkerhetsklasser. I Norge finns &lt;br&gt;
17 frivårdskontor. Enligt Kriminalomsorgens ledning är kriminalvården &lt;br&gt;
den mest prioriterade sektorn inom rättsväsendet för närvarande. &lt;br&gt;
Antalet anstaltsplatser har på fyra år ökat med 25 procent. &lt;br&gt;
Den genomsnittliga beläggningen var 95,8 procent år 2007.54 &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen består av Kriminalomsorgens sentrale forvaltning, &lt;br&gt;
som är en integrerad del av det norska justitiedepartementet. &lt;br&gt;
Det finns sex regionala administrativa kontor samt anstalter &lt;br&gt;
och frivårdskontor. Därutöver tillkommer en utbildningsorganisation, &lt;br&gt;
Kriminalomsorgens utdanningssenter (KRUS), och en central ITavdelning. &lt;br&gt;
Den dömde placeras i närheten till sitt hem genom ett regionalt &lt;br&gt;
placeringsbeslut. &lt;br&gt;
54 Kriminalomsorgen, Fakta om kriminalomsorgen &lt;br&gt;
218&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
I Norge kan en gärningsman dömas till forvaring, dvs. ett &lt;br&gt;
tidsobestämt straff där den dömde kan friges först efter det att hon &lt;br&gt;
eller han inte längre anses farlig för samhället. Därutöver ansvarar &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen för de personer som har dömts till ett tidsbestämt &lt;br&gt;
fängelsestraff, ett villkorligt straff med elektronisk övervakning &lt;br&gt;
eller annan frivårdspåföljd, samt de som genomgår &lt;br&gt;
utslussning. &lt;br&gt;
År 2002 påbörjade Kriminalomsorgen i Norge ett säkerhetsprogram&lt;br&gt;
, SIK. SIK ska bidra till att förankra säkerhetsstrategin. SIK är &lt;br&gt;
ett omfattande program, som är integrerat i grundutbildningen för &lt;br&gt;
vårdare, ges i kurser vid KRUS-utbildningen och vid uppföljningen &lt;br&gt;
inom regionerna.55 Ett fokus i arbetet har varit att analysera de fel &lt;br&gt;
som begås och hur de påverkar säkerheten. Lärdomarna från dessa &lt;br&gt;
analyser har nu omvandlats till en kvalitetsstandard inom ramen för &lt;br&gt;
ett kvalitetsprojekt. SIK-projektet har bl.a. lett till att två forskartjänster &lt;br&gt;
avseende säkerhet har inrättats vid KRUS och till att en &lt;br&gt;
samlad säkerhetsstatistik finns från år 2001. En del i säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
har varit att genomföra enkäter hos personalen avseende &lt;br&gt;
säkerhetskulturen, t.ex. om hur man ser på möjligheten och konsekvenserna &lt;br&gt;
av att erkänna egna misstag. Viss teknisk uppgradering &lt;br&gt;
har skett, bl.a. har det skett en upprustning av staket och kameraövervakning. &lt;br&gt;
Kriminalomsorgens ledning har dock poängterat i samtal &lt;br&gt;
med utredningen att det viktigaste är arbetet med personalen. &lt;br&gt;
Säkerhetsproblem uppkommer normalt inte p.g.a. materialfel utan &lt;br&gt;
p.g.a. mänskliga fel. I Norge har tre tjänstemän inom Kriminalomsorgen &lt;br&gt;
avlidit till följd av våld från intagna sedan år 1972. Enligt &lt;br&gt;
ledningen för Kriminalomsorgen berodde åtminstone två av fallen &lt;br&gt;
på bristande rutiner eller felaktig hantering av befintliga rutiner. &lt;br&gt;
År 2006 beslutade Kriminalomsorgen om en ny säkerhetsstrategi &lt;br&gt;
för åren 2006–2010. Den ersatte en liknande strategi från år &lt;br&gt;
1998. I den nya strategin poängteras att god säkerhet inte får ske på &lt;br&gt;
bekostnad av människovärdet och den ska ta till vara samhällets, de &lt;br&gt;
anställdas, de dömda och andras intagnas trygghet. Det poängteras &lt;br&gt;
att alla förändringar som påverkar säkerheten ska ske med beaktande &lt;br&gt;
av vilken effekt omställningen får för påverkansarbetet. Det uttalas &lt;br&gt;
även tydligt att när avvägningar mellan påverkansarbete och säkerhetsförändringar &lt;br&gt;
ska ske, ska säkerheten som huvudregel ges störst vikt. &lt;br&gt;
Vid sådana värderingar ska behovet av att tillvarata ordning och säkerhet &lt;br&gt;
på anstalterna bedömas som mindre viktiga än förändringar &lt;br&gt;
55 Kriminalomsorgen, Årsmelding 2007. &lt;br&gt;
219&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
som ska ske för att säkra liv, hälsa och samhällstrygghet. Det &lt;br&gt;
poängteras även i strategin att samliga inom Kriminalomsorgen ska &lt;br&gt;
ha en gemensam förståelse för vad som är ändamålsenlig säkerhet &lt;br&gt;
och vad som krävs för att uppnå de uppställda målen. Kriminalomsorgen &lt;br&gt;
har angett följande strategiska mål för åren 2006–2010.56 &lt;br&gt;
1. Säkerhetsstrukturen och styrningen av säkerhetsarbetet ska ses &lt;br&gt;
över. &lt;br&gt;
2. Den interna säkerhetsdokumentationen ska värderas och vidareutvecklas. &lt;br&gt;
3. Arbetet med riskvärderingar ska intensifieras i alla led på &lt;br&gt;
system- och individnivå. Detta ska även omfatta hur bemanning &lt;br&gt;
och utrustning ska anpassas efter olika risknivåer. &lt;br&gt;
4. Målinriktat arbete ska riktas mot organisationens säkerhetskultur &lt;br&gt;
och de anställdas kompetens. &lt;br&gt;
5. Kunskap och information ska samlas och fördelas snabbt och så &lt;br&gt;
öppet som informationens innehåll ger anledning till. &lt;br&gt;
6. Utbildning i säkerhetsarbete ska även omfatta samarbetspartners i &lt;br&gt;
rättskedjan, inom förvaltningsområdet och i frivilligorganisationer. &lt;br&gt;
7. Forskningsresultat som är relevanta för säkerhetsarbetet ska &lt;br&gt;
inhämtas och den egna forskningsinsatsen ska förstärkas. &lt;br&gt;
8. Kriminalomsorgen ska tydliggöra vilka åtgärder som i högst grad &lt;br&gt;
påverkar samhällets trygghet. Sådana åtgärder ska övervägas &lt;br&gt;
särskilt. &lt;br&gt;
Kriminalomsorgens ledning har uppgett att rymning inte är ett &lt;br&gt;
prioriterat säkerhetsproblem. Mycket få intagna rymmer. Det finns &lt;br&gt;
inte heller någon målsättning att anstalterna ska kunna motstå &lt;br&gt;
angrepp utifrån. Kriminalomsorgen anser att 30 av de intagna är &lt;br&gt;
s.k. samhällsfarliga och kräver särskilda säkerhetsinsatser. &lt;br&gt;
56 Kriminalomsorgen, Kriminalomsorgens sikkerhetsstrategi 2006–2010. &lt;br&gt;
220&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Figur 8.20 Antal avvikelser, Kriminalomsorgen i Norge, åren 2001–2008 &lt;br&gt;
13123134&lt;br&gt;
67&lt;br&gt;
62&lt;br&gt;
44&lt;br&gt;
50&lt;br&gt;
29&lt;br&gt;
40&lt;br&gt;
45&lt;br&gt;
37&lt;br&gt;
115&lt;br&gt;
112&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
105&lt;br&gt;
79&lt;br&gt;
74&lt;br&gt;
69&lt;br&gt;
71&lt;br&gt;
15 16&lt;br&gt;
13&lt;br&gt;
7 6 7 8&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
20&lt;br&gt;
40&lt;br&gt;
60&lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
140&lt;br&gt;
2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008&lt;br&gt;
Rymning Avvikelse öppen anstalt&lt;br&gt;
Uteblivelse efter permission Rymning från bevakad permission&lt;br&gt;
Källa: Kriminalomsorgen &lt;br&gt;
En särskild strategi finns för hantering av narkotika- och annat &lt;br&gt;
missbruk. Det ska vara svårt att använda narkotika inne på anstalterna, &lt;br&gt;
även om innehav av narkotika inte helt går att hindra vid de &lt;br&gt;
öppna anstalterna. Kriminalomsorgen har 12 narkotikahundar. &lt;br&gt;
Varje år genomförs ca 25 000 urinprov vid anstalterna. Ca 10 procent &lt;br&gt;
av proven är positiva, vilket Kriminalomsorgens ledning anser är ett &lt;br&gt;
tecken på att det missbruksdämpande arbetet går i positiv riktning &lt;br&gt;
med tanke på att 60 procent av de intagna är beroende av droger då &lt;br&gt;
verkställigheten påbörjas. &lt;br&gt;
Den norska Kriminalomsorgen ska under fem år följa utvecklingen &lt;br&gt;
av våld och hot mot anställda inom kriminalvården. Någon &lt;br&gt;
slutrapport har ännu inte redovisats. Förutom att årligen registrera &lt;br&gt;
antalet anmälda våldshändelser mot anställda vid anstalterna har &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen även genomfört undersökningar av våld och hot &lt;br&gt;
mot anställda inom frivården samt våld och hot mellan intagna. &lt;br&gt;
Dessutom har de genomfört en kvalitativ undersökning för att &lt;br&gt;
analysera det s.k. mörkertalet, dvs. fall som inte kommer till myndighetens &lt;br&gt;
kännedom. Av det material som hittills har redovisats kan &lt;br&gt;
utläsas att det fysiska våldet mot anställda har minskat från att 23 &lt;br&gt;
procent av de anställda hade utsatts för våld år 2004 till 14 procent &lt;br&gt;
år 2007. Det psykiska våldet, t.ex. hot för att skrämmas eller för att &lt;br&gt;
skapa osäkerhet, hade däremot blivit dubbelt så vanligt, en ökning &lt;br&gt;
221&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
från 10 till 20 procent. Verbalt våld, dvs. utskällningar eller nedvärderande &lt;br&gt;
utryck, är den vanligaste formen av psykiskt våld och &lt;br&gt;
utgjorde 150 fall år 2007. De som gör sig skyldiga till våld mot &lt;br&gt;
anställda är som regel dömda för våldsbrott.57 &lt;br&gt;
Tårgas, batonger och handfängsel finns samlade på olika platser &lt;br&gt;
vid de stora anstalterna för att kunna användas vid insatser. Kriminalomsorgen &lt;br&gt;
har dock hittills funnit att OC-spray inte ska införas &lt;br&gt;
inom den norska kriminalvårdsmyndigheten. &lt;br&gt;
Figur 8.21 Antal självrapporterade incidenter med våld och hot mot &lt;br&gt;
anställda, Kriminalomsorgen i Norge, åren 2004–2007 &lt;br&gt;
189&lt;br&gt;
160&lt;br&gt;
279&lt;br&gt;
204&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
50&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
250&lt;br&gt;
300&lt;br&gt;
2004 2005 2006 2007&lt;br&gt;
Källa: KRUS, Vold og trusler mot tilsatte i kriminalomsorgen 2007, s. 21. &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen i Norge redovisar antalet tillfällen då myndigheten &lt;br&gt;
har registrerat användningen av tvång eller våld. I statistiken i &lt;br&gt;
figuren redovisas då tårgas, batong, handfängsel eller sköld har &lt;br&gt;
använts. Kriminalomsorgen redovisar dessutom antal tillfällen då &lt;br&gt;
en intagen har placerats i avskildhet eller i säkerhetssäng. Igenomsnitt &lt;br&gt;
placeras intagna i avskildhet knappt 300 gånger per år, medan &lt;br&gt;
säkerhetssäng används vid 10–15 tillfällen per år. &lt;br&gt;
57 Kriminalomsorgen, Vold och trusler mot tillsatte i kriminalomsorgen 2007. &lt;br&gt;
222&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Figur 8.22 Tvångs- och våldsanvändning, Kriminalomsorgen i Norge, åren &lt;br&gt;
2000–2008 &lt;br&gt;
5 9 12&lt;br&gt;
226&lt;br&gt;
168&lt;br&gt;
620&lt;br&gt;
436 432&lt;br&gt;
131&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
300&lt;br&gt;
400&lt;br&gt;
500&lt;br&gt;
600&lt;br&gt;
700&lt;br&gt;
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008&lt;br&gt;
Källa: Kriminalomsorgen. &lt;br&gt;
En av Kriminalomsorgens stora utmaningar under de senaste åren &lt;br&gt;
har varit problemet med en lång kö för att påbörja straffverkställigheten. &lt;br&gt;
När problemet var som värst väntade över 3 000 &lt;br&gt;
personer på att få avtjäna sitt straff. Genom olika åtgärder är kön i &lt;br&gt;
dag enbart en tiondel så lång. Det är i Norge straffbart både att underlåta &lt;br&gt;
att efter kallelse inställa sig för verkställighet och att avvika från &lt;br&gt;
pågående straffverkställighet. &lt;br&gt;
Den nyligen lämnade stortingspropositionen om kriminalvården &lt;br&gt;
har presenterats i avsnitt 5.10.2. &lt;br&gt;
8.8.4 Finland &lt;br&gt;
I Finland ansvarar två myndigheter för verkställigheten av utdömda &lt;br&gt;
straff. Fångvårdsväsendet svarar för verkställigheten av fängelsestraff &lt;br&gt;
och omvandlingsstraff för böter. Kriminalvårdsväsendet har &lt;br&gt;
hand om samhällspåföljder, dvs. övervakning av villkorligt dömda &lt;br&gt;
unga, samhällstjänst och ungdomsstraff. Myndigheterna lyder under &lt;br&gt;
Brottspåföljdsverket. &lt;br&gt;
Det finns 26 anstalter i Finland, varav elva är öppna. Anstalterna &lt;br&gt;
har fördelats på fem regionfängelser. Ett regionfängelse består av &lt;br&gt;
223&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
ett antal anstalter och en placeringsenhet. Sammanlagt finns knappt &lt;br&gt;
4 000 anstaltsplatser. Häktade placeras i anstalt och motsvarar ca 15 &lt;br&gt;
procent av antalet intagna. &lt;br&gt;
Inom ramen för Fångvårdsväsendet finns även en hälsovårdsenhet, &lt;br&gt;
med ansvar för sjukvård och psykiatrisk vård av de intagna. &lt;br&gt;
Målet för Fångvårdsväsendet och Kriminalvårdsväsendet är att &lt;br&gt;
bidra till tryggheten i samhället genom att upprätthålla ett lagligt &lt;br&gt;
och säkert system för verkställighet av påföljder, medverka till att &lt;br&gt;
återfallsbrottsligheten reduceras och utslagningen som upprätthåller &lt;br&gt;
kriminalitet bryts. &lt;br&gt;
För att målet skall kunna uppnås genomförs verkställigheten så &lt;br&gt;
att den är säker för samhället, den dömde och personalen. Den &lt;br&gt;
dömdes chanser att klara sig i samhället och upprätthålla hälsa och &lt;br&gt;
välmåga ska främjas och den dömdes förmåga att tillägna sig ett &lt;br&gt;
levnadssätt utan kriminalitet förbättras. &lt;br&gt;
I den nya fängelselagstiftningen som trädde i kraft i oktober &lt;br&gt;
2006 accentuerades nödvändigheten att öka fångarnas förmåga att föra &lt;br&gt;
ett liv utan kriminalitet. Fängelsetiden uppfattas som en systematisk &lt;br&gt;
process med tre faser. Dessa faser är ankomsten till fängelset, &lt;br&gt;
avtjänandet av straffet och frigivningen. &lt;br&gt;
Vanligen placeras fångarna i det regionfängelse som är beläget &lt;br&gt;
närmast hemkommunen. När placeringen avgörs, beaktas bl.a. fångens &lt;br&gt;
kontakter med de närmaste anhöriga, ålder, kön, hälsotillstånd, &lt;br&gt;
tidigare kriminalitet, egna önskemål och möjlighet att delta i &lt;br&gt;
utbildning och behandling under strafftiden. Placeringsenheten &lt;br&gt;
ansvarar också för att upprätta en plan för verkställigheten. &lt;br&gt;
Den intagne ska iaktta ordningsstadgan på straffanstalten samt &lt;br&gt;
bestämmelser och anvisningar som meddelas av de anställda vid &lt;br&gt;
anstalten. Den intagne ska bete sig korrekt gentemot anställda och &lt;br&gt;
andra interner. &lt;br&gt;
Enligt Fångvårdsväsendet har narkotikakontrollen på anstalterna &lt;br&gt;
under de senaste åren avsevärt effektiverats. Narkotikabekämpningen &lt;br&gt;
har narkotikastrategin från år 1999 som grund. Strategin har år &lt;br&gt;
2001 kompletterats med en handbok i narkotikakontroll. Samtliga &lt;br&gt;
öppna anstalterna är drogfria, vilket innebär att där placeras bara &lt;br&gt;
intagna som har förbundit sig att avstå från alkohol och droger. &lt;br&gt;
Avhållsamheten kontrolleras med regelbundna tester. &lt;br&gt;
Rymning och försök därtill är straffbara gärningar. Strafflagen &lt;br&gt;
föreskriver för rymning böter eller fängelse upp till ett år. Under &lt;br&gt;
2008 år var det 14 intagna som rymde från slutna anstalter. Fem &lt;br&gt;
intagna försökte rymma. Vid utgången av året var det tre interner &lt;br&gt;
224&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
som befann sig på rymmen. Att avlägsna sig från en öppen anstalt &lt;br&gt;
behandlas inte som rymning. Om en intagna har avlägsnat sig från &lt;br&gt;
en öppen anstalt utan tillstånd, kan han eller hon disciplinärt bestraffas &lt;br&gt;
med enrum för högst 14 dygn. Dessutom ska den intagne överföras &lt;br&gt;
till en sluten anstalt. Totalt 55 intagna avvek år 2008 från öppna &lt;br&gt;
anstalter utan tillstånd. &lt;br&gt;
I Riihimäki fängelse inrättades en säkerhetsavdelning som startade &lt;br&gt;
verksamheten den 1 augusti 2007. En säkerhetsavdelning inledde &lt;br&gt;
verksamheten i Åbo fängelse den 10 december 2007. &lt;br&gt;
Säkerhetsavdelningen i Riihimäki fängelse har en kapacitet på &lt;br&gt;
åtta intagna, och den i Åbo på tio intagna. De vanligaste brotten &lt;br&gt;
hos de intagna som placerades på säkerhetsavdelningarna var i regel &lt;br&gt;
vålds- och narkotikabrott.58 &lt;br&gt;
8.8.5 Jämförande statistik &lt;br&gt;
Kriminalvårdsmyndigheterna i Norden redovisade år 2008 en &lt;br&gt;
gemensam statistik för åren 2002–2006. I det följande redovisas den &lt;br&gt;
statistik som är relevant i säkerhetshänseende. Uppgifter avseende &lt;br&gt;
Island, som inte kan jämföras med de övriga länderna, har undantagits&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
Sverige, som har flest invånare, hade även det största antalet &lt;br&gt;
platser inom kriminalvården. Finland hade i förhållande till folkmängden &lt;br&gt;
det minsta antalet intagna i anstalt. Frivårdssektorn var &lt;br&gt;
minst i Norge. Samtidigt var den tre gånger så stor i Danmark i &lt;br&gt;
förhållande till de ländernas respektive invånarantal. &lt;br&gt;
58 Fångvårdsväsendets årsredovisning år 2007, s. 42. &lt;br&gt;
225&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Tabell 8.2 Genomsnittligt antal intagna inom kriminalvården i Norden, år &lt;br&gt;
2006 &lt;br&gt;
Danmark Finland Norge Sverige &lt;br&gt;
I frivården 8 839 4 593 2 352 13 346 &lt;br&gt;
I kriminalvården 4 140 3 778 3 300 7 196 &lt;br&gt;
Total 12 979 8 371 5 652 20 542 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalomsorgen, Nordisk statistikk for kriminalomsorgen i Danmark, Finland, Island, Norge og &lt;br&gt;
Sverige 2002–2006, 2008 &lt;br&gt;
Tabell 8.3 Antal intagna i anstalt/häkte per 100 000 invånare, år 2006 &lt;br&gt;
Danmark Finland Norge Sverige &lt;br&gt;
Antal intagna per 100 000 invånare 76 72 74 79 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalomsorgen, Nordisk statistikk for kriminalomsorgen i Danmark, Finland, Island, Norge og &lt;br&gt;
Sverige 2002–2006, 2008 &lt;br&gt;
Antalet avvikelser var under perioden flest i Sverige. I förhållandet &lt;br&gt;
till antalet vårddygn var de dock flest i Finland (12 avvikelser per &lt;br&gt;
100 000 vårddygn under fyra år). I Danmark och Sverige avvek proportionellt &lt;br&gt;
sett ungefär lika många, åtta respektive nio rymningar. &lt;br&gt;
Antalet rymningar var minst i Norge. &lt;br&gt;
226&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Tabell 8.4 Antal avvikelser från anstalter i Norden, åren 2002–2006 &lt;br&gt;
2002 2003 2004 2005 2006 &lt;br&gt;
Danmark, avvikelser per 100 000 vårddygn 42 21 24 19 13 &lt;br&gt;
Danmark, avvikelser per 100 000 vårddygn, slutna &lt;br&gt;
anstalter och häkten &lt;br&gt;
3 1 1 1 2 &lt;br&gt;
Finland, avvikelser per 100 000 vårddygn 14 11 9 6 14 &lt;br&gt;
Finland, avvikelser per 100 000 vårddygn, slutna &lt;br&gt;
anstalter och häkten &lt;br&gt;
4 3 2 2 1 &lt;br&gt;
Norge, avvikelser per 100 000 vårddygn 17 14 14 8 11 &lt;br&gt;
Norge, avvikelser per 100 000 vårddygn, slutna &lt;br&gt;
anstalter och häkten &lt;br&gt;
0 0 0 1 0 &lt;br&gt;
Sverige, avvikelser per 100 000 vårddygn 37 54 48 25 26 &lt;br&gt;
Sverige, avvikelser per 100 000 vårddygn, slutna &lt;br&gt;
anstalter och häkten &lt;br&gt;
3 2 2 1 1 &lt;br&gt;
Källa: Kriminalomsorgen, Nordisk statistikk for kriminalomsorgen i Danmark, Finland, Island, Norge og &lt;br&gt;
Sverige 2002–2006, 2008 &lt;br&gt;
Figur 8.23 Avvikelser per 100 000 vårddygn, slutna anstalter och häkten i &lt;br&gt;
Norden, åren 2002–2006 &lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
2002 2003 2004 2005 2006&lt;br&gt;
Danmark Finland Norge Sverige&lt;br&gt;
Antalet avvikelser i förhållande till antalet vårddygn från slutna &lt;br&gt;
anstalter och häkten i Norden under åren 2002–2006 skiljer sig inte &lt;br&gt;
på något anmärkningsvärt sätt. &lt;br&gt;
227&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
8.9 Kostnaden för säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
Utredningen har i sitt första delbetänkande, SOU 2008:71, redovisat &lt;br&gt;
de kostnader Kriminalvården har haft för uppgraderingen av &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet fram till år 2007. &lt;br&gt;
Utredningen fann att den förhöjda säkerheten kostade 85–&lt;br&gt;
112 mnkr per år. Enligt de uppgifter som då fanns att tillgå beräknade &lt;br&gt;
utredningen att när säkerheten är fullt utbyggd kan kostnaden &lt;br&gt;
komma att uppgå till minst 230–260 mnkr per år. &lt;br&gt;
Tabell 8.2 Årliga merkostnader för förbättrad säkerhet år 2007 och fullt &lt;br&gt;
genomförd &lt;br&gt;
Åtgärd Årskostnad &lt;br&gt;
2007 (mnkr) &lt;br&gt;
Årskostnad fullt &lt;br&gt;
genomförd (mnkr) &lt;br&gt;
60 säkerhetsplatser investeringar, drift 0 150 &lt;br&gt;
Placering av intagna på anstalt i högre &lt;br&gt;
säkerhetsklass &lt;br&gt;
31 31 &lt;br&gt;
Yttre perimeterskydd 11 25 &lt;br&gt;
Ökat antal restriktioner i häkten 0 0 &lt;br&gt;
Transportverksamheten, ökad andel fängsel, &lt;br&gt;
ökat antal transporter mellan fängelser &lt;br&gt;
0 0 &lt;br&gt;
Säkerhetsgrupp och KV-KUT 7 7 &lt;br&gt;
OC-spray 7,5 4,5 &lt;br&gt;
Inpasseringskontroller 13 ? &lt;br&gt;
Kontroll vid rekrytering 12 12 &lt;br&gt;
Säkerhetsansvariga på anstalter 2,5 ? &lt;br&gt;
Övningar 1 2 &lt;br&gt;
Mobiltelefonstörning 0 ? &lt;br&gt;
Nyckelskåp 0,1 0,8 &lt;br&gt;
Summa 85,1 232,3+? &lt;br&gt;
Källa: SOU 2008:71, s. 72. &lt;br&gt;
De sammanlagda kostnaderna på årsbasis för den förhöjda säkerheten &lt;br&gt;
uppskattades av utredningen till 85 mnkr om en årsarbetskraft &lt;br&gt;
kostar 500 tkr. Om kostnaden per årsarbetskraft istället &lt;br&gt;
beräknas till 1 mnkr, dvs. om personalkostnader, lokaler och &lt;br&gt;
overhead inräknas utöver lön och sociala avgifter beräknade &lt;br&gt;
utredningen att kostnaden för uppgraderingen av säkerheten till &lt;br&gt;
112 mnkr. Den största tillkommande kostnadsposten, 31 mnkr, &lt;br&gt;
avser placering av intagna i anstalter med högre säkerhetsklass. &lt;br&gt;
228&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Andra större kostnader är yttre perimeterskydd, inpasseringskontroller &lt;br&gt;
och kontroller vid rekrytering. &lt;br&gt;
Utredningen fann att kostnaderna kunde komma att öka &lt;br&gt;
väsentligt jämfört med år 2007. Framför allt skulle årskostnader om &lt;br&gt;
ca 150 mnkr tillkomma för de 60 säkerhetsplatser som regeringen &lt;br&gt;
har beslutat ska inrättas. Fler anstalter kan behöva ges ett yttre &lt;br&gt;
perimeterskydd och inpasseringskontrollerna kan behöva utvidgas. &lt;br&gt;
En merkostnad utöver de redovisade kostnaderna om minst &lt;br&gt;
150 mnkr föreföll därför inte som otrolig för utredningen. &lt;br&gt;
I delbetänkandet ställde utredningen kostnaderna i relation till &lt;br&gt;
antalet rymningar. År 2004 skedde 33 rymningar från slutna anstalter. &lt;br&gt;
År 2007 hade antalet sjunkit till 10 rymningar. Minskningen med &lt;br&gt;
23 rymningar beräknades ha kostat 3,7–4,8 mnkr per förhindrad &lt;br&gt;
rymning.59 &lt;br&gt;
Utredningen har inför detta slutbetänkande bett Kriminalvården &lt;br&gt;
att komplettera eller justera de tidigare av utredningen redovisade &lt;br&gt;
kostnaderna. Kriminalvården har dock inte inkommit med något &lt;br&gt;
svar. I Kriminalvårdens verksamhetsplaner för åren 2008 och 2009 &lt;br&gt;
har utredningen kunnat konstatera att ytterligare budgetmedel har &lt;br&gt;
anslagits för bl.a. suicidpreventivt arbete och utbildning, för häkteskoordinator&lt;br&gt;
, för en utökad underrättelsetjänst och för en utvidgad &lt;br&gt;
hundverksamhet. &lt;br&gt;
8.10 Analys och slutsatser &lt;br&gt;
8.10.1 Utomstående styrning av säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
Bedömning: Kriminalvården har relativt självständigt kunnat &lt;br&gt;
utforma säkerhetsarbetet. &lt;br&gt;
Regeringen kräver återrapportering av resultatet av säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
bl.a. vad gäller antalet rymningar, men den utvecklingsinriktade &lt;br&gt;
styrningen i dessa frågor är nu mindre uttalad än tidigare. &lt;br&gt;
I samband med att rymningarna år 2004 tydliggjorde det bristande &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet inom kriminalvården markerade regeringen att det &lt;br&gt;
fanns ett överhängande behov av att vidta åtgärder. På kort tid &lt;br&gt;
tillsattes Rymningsutredningen, en ny generaldirektör utsågs och &lt;br&gt;
justitieministern krävde kontinuerliga uppföljningar. Regeringen &lt;br&gt;
59 SOU 2008:71, s. 72. &lt;br&gt;
229&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
gav också Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att utreda förutsättningarna &lt;br&gt;
för ett nytt säkerhetsfängelse. Några formella uppdrag &lt;br&gt;
inom säkerhetsområdet har dock därefter inte lämnats. &lt;br&gt;
Kriminalvården ska självklart rätta sig efter regeringens intentioner &lt;br&gt;
och de krav som Europarådets kommitté till förhindrande av &lt;br&gt;
tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling har ställt bl.a. i &lt;br&gt;
samband med sina inspektioner. Kriminalvården har dock därutöver &lt;br&gt;
varit relativt fri att utforma sitt säkerhetsarbete och sin &lt;br&gt;
säkerhetsfilosofi.60 &lt;br&gt;
Utredningen anser att det var riktigt att Kriminalvården inte &lt;br&gt;
följde Rymningsutredningens bedömning att det krävs 150 platser i &lt;br&gt;
den allra högsta säkerhetsnivån vid en säkerhetsanstalt. I dag inrättas &lt;br&gt;
sammanlagt ca 60 platser vid de tre säkerhetsenheterna. &lt;br&gt;
Den uppgradering som har skett vid sex anstalter och fyra &lt;br&gt;
häkten innebär att behovet av mycket säkra platser bör kunna &lt;br&gt;
uppfyllas. Om ett säkerhetsfängelse hade byggts eller ytterligare &lt;br&gt;
säkerhetsplatser inrättats hade det lett till mycket stora merkostnader&lt;br&gt;
. Internationella erfarenheter visar att säkerhetsfängelser är &lt;br&gt;
mycket dyra och svåra att omvandla till något annat användningsområde. &lt;br&gt;
Trots det blir de internationellt allt vanligare.61 I USA, där &lt;br&gt;
de s.k. supermax-fängelserna inrättades under 1980-talet, har antalet &lt;br&gt;
platser ökat framför allt på grund av att kriminalvårdsmyndigheterna &lt;br&gt;
har utökat den tänkta målgruppen när inrättande av nya &lt;br&gt;
säkerhetsfängelser har gett möjlighet till det.62 &lt;br&gt;
Rymningsutredningen fann att det fanns behov att strama upp &lt;br&gt;
Regeringskansliets styrning av kriminalvårdens säkerhetsarbete genom &lt;br&gt;
tydligare anvisningar i regleringsbreven. Frågor av särskild betydelse &lt;br&gt;
borde också följas av krav på uppföljning.63 Utredningen kan konstatera &lt;br&gt;
att regleringsbreven för budgetåren 2005 och 2006 innehöll &lt;br&gt;
krav på förbättringar vad gällde säkerheten. Kraven på återrapportering &lt;br&gt;
inom detta område har dock minskat därefter. Några &lt;br&gt;
utvecklingsinriktade uppdrag avseende säkerheten har inte heller &lt;br&gt;
riktats till Kriminalvården utan regeringen har sedan år 2007 framhållit &lt;br&gt;
att satsningen på säkerhet måste följas av insatser inom det &lt;br&gt;
kriminalvårdande området. &lt;br&gt;
60 Säkerhetsarbetet inom Kriminalvården påverkas också av medias rapportering – se &lt;br&gt;
Bäckman och Hansson. &lt;br&gt;
61 Rhodes, L. , s. 561 f. &lt;br&gt;
62 Ross, J. I., s. 61 f. &lt;br&gt;
63 SOU 2005:6, s. 135 f. &lt;br&gt;
230&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
8.10.2 Intern styrning av säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
Bedömning: Kriminalvården bör ta fram en uttalad säkerhetsstrategi &lt;br&gt;
med preciserade mål för säkerhetsarbetet som kan &lt;br&gt;
kommuniceras i organisationen. En bättre styrning av och mer &lt;br&gt;
delaktighet i säkerhetsarbetet kan åstadkommas genom konkretiserade &lt;br&gt;
mål. &lt;br&gt;
Säkerhetsarbetet har hög status i organisationen. Styrningen &lt;br&gt;
bör integreras i myndighetens ordinarie ledningsstruktur. &lt;br&gt;
Rymningarna år 2004, som i flera fall möjliggjordes genom bistånd &lt;br&gt;
av anställda inom kriminalvården, fick mycket negativ uppmärksamhet &lt;br&gt;
i media och i samhället i övrigt. Det var därför inte svårt för den &lt;br&gt;
nytillträdde generaldirektören att mobilisera en förändringsvilja för &lt;br&gt;
en säkrare kriminalvård. Säkerhetsarbetet kunde samlas kring nyckelorden &lt;br&gt;
”ordning och reda”, vilka den nuvarande generaldirektören &lt;br&gt;
uttalade i media redan samma dag som han utsågs av regeringen.64 &lt;br&gt;
De olika åtgärder som Kriminalvården har vidtagit på säkerhetsområdet &lt;br&gt;
visar att det har utvecklats och att det finns en sammanhållen &lt;br&gt;
tanke kring dessa frågor vid myndigheten. Arbete för att &lt;br&gt;
förbättra attityder och utbildning har varvats med tekniska säkerhetsåtgärder &lt;br&gt;
och åtgärder för att placera de intagna på ett säkrare sätt. &lt;br&gt;
Utredningen noterar att Kriminalvården i verksamhetsplanen &lt;br&gt;
för år 2009 har angett att ett av myndighetens fokusområden är att &lt;br&gt;
”vidmakthålla säkerheten”. Utredningen förstår detta så att Kriminalvården &lt;br&gt;
anser att effekten av säkerhetsuppgraderingen har nått en &lt;br&gt;
tillfredsställande nivå. &lt;br&gt;
Samtidigt visar utredningens djupintervjuer att personalen inte &lt;br&gt;
anser att säkerhetssatsningen är färdig. En stor andel, ca 40 procent, av &lt;br&gt;
de tillfrågade i enkätundersökningen anser dessutom att de behöver &lt;br&gt;
mera kompetens inom säkerhetsområdet. Skillnaden mellan myndighetens &lt;br&gt;
och medarbetarnas uppfattningar om det framtida säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
belyser det faktum att det inte finns en gemensam strategi &lt;br&gt;
eller enhetlig syn på hur säkerhetsarbetet nu ska utvecklas. &lt;br&gt;
Säkerhetsarbetet leds i betydande utsträckning direkt av generaldirektören. &lt;br&gt;
Generaldirektören har ansvaret för strategierna, för styrningen &lt;br&gt;
av säkerhetsorganisationen och, i många fall, för de enskilda &lt;br&gt;
åtgärder som har vidtagits efter det att han har upptäckt brister vid &lt;br&gt;
sina besök vid anläggningarna. Generaldirektören har beskrivit att &lt;br&gt;
64 Dagens Nyheter, ”Ordning och reda recept mot rymningar” &lt;br&gt;
231&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
det finns en bristande medvetenhet i organisationen om säkerhetsfrågor &lt;br&gt;
och gett detaljerade exempel härpå. &lt;br&gt;
Säkerhetsarbetet förknippas inom organisationen alltså i hög &lt;br&gt;
grad med generaldirektören personligen. Det har bidragit till att &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet har fått en hög status. Eftersom det operativa &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet först och främst bedrivs genom säkerhetsgruppen &lt;br&gt;
finns det dock tendenser till att säkerhetsarbetet betraktas som &lt;br&gt;
något av en ”specialfråga”, vid sidan av den ordinarie verksamheten, &lt;br&gt;
även om det från de allra flesta håll uttalas att säkerheten är &lt;br&gt;
grunden i arbetet. Att säkerheten är en specialfråga förstärks av att &lt;br&gt;
säkerhetsgruppens tvingande direktiv ofta ställs direkt till säkerhetsexperterna &lt;br&gt;
på regional eller lokal nivå, dvs. vid sidan om den &lt;br&gt;
ordinarie ledningsstrukturen.65 &lt;br&gt;
Det är nödvändigt att säkerheten ständigt finns närvarande hos &lt;br&gt;
alla inom Kriminalvården. Annars finns det en risk att personalen &lt;br&gt;
brister i omdöme vilket ökar säkerhetsriskerna. Om inte säkerhetsmedvetandet &lt;br&gt;
ständigt är högt kan vårdarna bli alltför otvungna med &lt;br&gt;
de intagna, vilket gör det svårt att hålla isär personliga relationer &lt;br&gt;
och ett professionellt yrkessätt. Flera sådana exempel finns från de &lt;br&gt;
uppmärksammade rymningarna år 2004. Det krävs därför en uppsättning &lt;br&gt;
fastställda regler som understödjer den grundläggande &lt;br&gt;
säkerhetsmedvetenheten hos personalen. Det krävs dessutom ett &lt;br&gt;
ledarskap som följer upp och bekräftar denna medvetenhet.66 &lt;br&gt;
Kriminalvården saknar dock en formaliserad strategi för säkerhetsarbetet&lt;br&gt;
, varför det inte är möjligt att i organisationen på ett strukturerat &lt;br&gt;
sätt kommunicera hur säkerhetsarbetet ska bedrivas på lång &lt;br&gt;
sikt, vad som ska uppnås eller hur säkerhetsarbetet ska integreras med &lt;br&gt;
Kriminalvårdens övriga verksamhet. De uttalade visionära målen &lt;br&gt;
för säkerhetsarbetet har varit nollvisioner avseende rymningar, droger, &lt;br&gt;
kriminella aktiviteter och våld, hot eller trakasserier. Några konkreta &lt;br&gt;
mål därutöver finns inte, även om det i sammanhanget bör &lt;br&gt;
nämnas att det omgående efter den sista rymningen i september &lt;br&gt;
2004 togs fram en mycket omfattande åtgärdslista. Kriminalvården &lt;br&gt;
insåg således att det fanns ett behov att möta bristerna med &lt;br&gt;
åtgärder som snabbt kunde leda till ett positivt resultat. &lt;br&gt;
Med utgångspunkt från säkerhetsarbetets speciella art är det självfallet &lt;br&gt;
att en del av åtgärderna inte kan redovisas öppet för personalen &lt;br&gt;
och de intagna. Kriminalvårdens styrning av säkerhetsarbetet har &lt;br&gt;
därför riktats endast till en liten del av organisationen i form av ett &lt;br&gt;
65 Se diskussion i avsnitt 5.10.1. &lt;br&gt;
66 Presley, D., s. 33 f. &lt;br&gt;
232&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
antal produktionsmål, t.ex. genom åtgärdslistor och ett mycket &lt;br&gt;
stort antal tvingande direktiv från säkerhetsgruppen. Utredningen &lt;br&gt;
har t.ex. erfarit att säkerhetsgruppen utkommit med 117 säkerhetsdirektiv &lt;br&gt;
under år 2008, varav 20 var tvingande. Styrningen av &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet sker vid sidan av de sedvanliga ledningsformerna. &lt;br&gt;
Det har t.o.m. någon gång lett till att tvingande direktiv från säkerhetsgruppen &lt;br&gt;
har stått i strid med myndighetens egna föreskrifter. &lt;br&gt;
Som nämndes i kapitel 5 uttrycks i utredningens intervjuundersökning &lt;br&gt;
omfattande kritik mot framför allt säkerhetsgruppen &lt;br&gt;
för att inte följa den beslutsväg som Kriminalvården i och med enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
har beslutat om. Säkerhetsfrågorna bör enligt &lt;br&gt;
utredningens uppfattning styras på samma sätt som andra verksamhetsfrågor &lt;br&gt;
genom Kriminalvårdens ordinarie ledningsstruktur, som &lt;br&gt;
härigenom ges förutsättningar att uppnå en samlad effektivitet &lt;br&gt;
inom samtliga verksamhetsområden. Kriminalvården bör därför &lt;br&gt;
fastställa mätbara mål för den interna styrningen av säkerhetsarbetet. &lt;br&gt;
Exempel på sådana mål skulle kunna vara ett minskat antal &lt;br&gt;
incidenter, ett minskat våld mellan intagna eller en ökad upplevd &lt;br&gt;
trygghet bland de anställda. En förutsättning härför är alltså att &lt;br&gt;
Kriminalvården, på sätt som nu sker, inför och tillämpar ett &lt;br&gt;
fungerande uppföljningssystem. &lt;br&gt;
8.10.3 Kriminalvårdens uppföljning av säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
Bedömning: Kriminalvården har i dag en fungerande tillsynsorganisation &lt;br&gt;
för säkerhetsarbetet. &lt;br&gt;
Avrapportering av allvarliga incidenter sker i det nya ITbaserade &lt;br&gt;
incidentrapporteringssystemet. Systemet bör dock utvecklas &lt;br&gt;
ytterligare och användas under längre tid för att bli mer &lt;br&gt;
tillförlitligt. &lt;br&gt;
Förslag: Av rättssäkerhetsskäl bör det införas krav på att &lt;br&gt;
ingripanden med våld mot intagna ska dokumenteras och skador &lt;br&gt;
på intagna p.g.a. våldsanvändning ska anmälas. Frågan bör &lt;br&gt;
behandlas inom ramen för en utredning om en framtida tillsynsmyndighet &lt;br&gt;
för Kriminalvården. &lt;br&gt;
Rymningsutredningen ansåg att kriminalvårdens tillsyn avseende &lt;br&gt;
bl.a. säkerhetsfrågorna inte var tillräcklig. Rymningsutredningen &lt;br&gt;
233&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
föreslog att tillsynen över verksamheten skulle förbättras och göras &lt;br&gt;
fristående från den övriga verksamheten.67 I dag finns det en kontrollfunktion&lt;br&gt;
, säkerhetsgruppen, som årligen genomför ett stort &lt;br&gt;
antal säkerhetstillsyner enligt en fastställd plan. Under år 2008 &lt;br&gt;
genomförde säkerhetsgruppen 19 säkerhetstillsyner i häkten och 22 &lt;br&gt;
på anstalter. Det finns således en enhet inom Kriminalvården med &lt;br&gt;
ett utpekat ansvar för tillsyn inom säkerhetsområdet. Utredningen &lt;br&gt;
har inte underlag för någon annan bedömning än att arbetet fungerar &lt;br&gt;
på ett effektivt sätt. &lt;br&gt;
Utredningen har tidigare beskrivit att arbetet i synnerhet inom &lt;br&gt;
säkerhetsområdet leds enligt vad som kan kallas en uppdrags- eller &lt;br&gt;
åtgärdstaktik. Kriminalvårdens uppföljning inom säkerhetsområdet &lt;br&gt;
har därför i första hand skett för att kontrollera att åtgärderna har &lt;br&gt;
vidtagits. &lt;br&gt;
Ett nytt IT-baserat incidentsystem har successivt införts inom &lt;br&gt;
Kriminalvården de senaste två åren. Kriminalvårdens anställda har &lt;br&gt;
sedan många år haft erfarenhet av att rapportera händelser till sina &lt;br&gt;
skyddsombud. Händelserna har antecknats i SEKO:s s.k. incidentlista &lt;br&gt;
sedan år 1993. Då Kriminalvården nu har fått i gång ett &lt;br&gt;
fungerande system har SEKO upphört med sin rapportering. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens system behöver dock utvecklas. Kriminalvården &lt;br&gt;
har uppgett att medarbetarna ”underrapporterar”, dvs. de rapporterar &lt;br&gt;
inte alla relevanta händelser. För att bedömningarna ska bli &lt;br&gt;
enhetliga, t.ex. av vad som är en så allvarlig incident att den ska &lt;br&gt;
rapporteras i systemet, och för att säkra analyser och slutsatser ska &lt;br&gt;
kunna dras avseende det inrapporterade resultatet krävs dessutom &lt;br&gt;
att systemet används under en längre tid. &lt;br&gt;
Ett grundläggande element i Kriminalvårdens verksamhet är att &lt;br&gt;
tvång utövas på de intagna. Denna tvångsanvändning utgör en i &lt;br&gt;
förväg beslutad åtgärd, t.ex. att en viss person ska placeras i avskildhet &lt;br&gt;
eller att vissa telefonrestriktioner ska gälla. Beslutet får fattas av &lt;br&gt;
någon med viss beslutsbehörighet och kan, som regel, om- eller &lt;br&gt;
överprövas. Tvångsanvändningen kan ske till följd av en incident, &lt;br&gt;
t.ex. om en intagen har utövat våld mot en vårdare, men är ett rent &lt;br&gt;
administrativt förfarande. &lt;br&gt;
På det sättet skiljer sig tvångsanvändning, enligt utredningens &lt;br&gt;
definition från våldsanvändning. Våldsanvändning är en rätt som &lt;br&gt;
tillkommer samtliga anställda för att betvinga en intagen, t.ex. för &lt;br&gt;
att få ett bråk att upphöra, kunna genomföra en beslutad tvångs67 &lt;br&gt;
SOU 2005:6, s. 131 f. &lt;br&gt;
234&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
åtgärd eller för att skydda andra intagna eller personal. Våldsanvändningen &lt;br&gt;
är ett faktiskt handlande och kan inte omprövas. &lt;br&gt;
Rättssäkerhetsskäl talar för att åtgärden och dess konsekvenser, &lt;br&gt;
t.ex. skador, beskrivs. Dokumentation avseende våldsanvändning &lt;br&gt;
bör, enligt utredningens uppfattning, granskas i efterhand av en &lt;br&gt;
överordnad chef på en viss nivå. &lt;br&gt;
En anställd ska omgående informera sin chef och berörda medarbetare &lt;br&gt;
om viktiga händelser och förhållanden inom sitt ansvarsområde &lt;br&gt;
eller om sådant som t.ex. kan påverka ordningen och säkerheten. &lt;br&gt;
I praxis på enskilda verksamhetsställen har det sannolikt &lt;br&gt;
utvecklats olika praxis om vad som ska betecknas som en ”viktig &lt;br&gt;
händelse”. Det saknas dock en myndighetsgemensam definition. &lt;br&gt;
Kriminalvården uppger att det finns rutiner för att hantera misstänkta &lt;br&gt;
brott av anställda inom anstalterna.68 Samtidigt kan konstateras &lt;br&gt;
att det saknas en författningsenlig skyldighet att anmäla det förhållandet &lt;br&gt;
att en anställd vid Kriminalvården har använt våld, med &lt;br&gt;
undantag av situationer då handfängsel eller OC-spray använts.69 &lt;br&gt;
Det finns således inte någon möjlighet att följa upp om våld har &lt;br&gt;
använts mot en intagen eller om våldet använts inom ramen för s.k. &lt;br&gt;
laga befogenhet enligt 24 kap. 2 § brottsbalken eller om den anställde &lt;br&gt;
har tvingats använda nöd- eller nödvärnsvåld enligt 24 kap. 1 och &lt;br&gt;
4 §§ brottsbalken. Det finns inte heller någon skyldighet enligt lag &lt;br&gt;
att anmäla, t.ex. till en tillsynsmyndighet, om en intagen p.g.a. våldsanvändning &lt;br&gt;
har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av &lt;br&gt;
allvarlig skada eller sjukdom. &lt;br&gt;
Frågorna om dokumentationsskyldighet och anmälningsplikt är &lt;br&gt;
särskilt betydelsefulla för att följa upp om säkerhetsarbetet lett till &lt;br&gt;
att de anställda inte har tvingats använda eller kunnat minska det &lt;br&gt;
legitima våldet mot de intagna och för att säkerställa att de intagnas &lt;br&gt;
grundläggande fri- och rättigheter iakttas. &lt;br&gt;
Samma diskussion fördes avseende polisingripanden före det att &lt;br&gt;
den nuvarande bestämmelsen i 28 § polislagen (1984:387) infördes &lt;br&gt;
år 1988. Betydelsen av en fullständig dokumentationsskyldighet vid &lt;br&gt;
polisingripanden har påtalats av Europarådets kommitté till förhindrande &lt;br&gt;
av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling vid &lt;br&gt;
en inspektion år 1991. De intagna i häkte och anstalt befinner sig i en &lt;br&gt;
särskilt utlämnad situation förhållande till Kriminalvården, eftersom &lt;br&gt;
deras kontakt med omvärlden är så begränsad. Utredningen &lt;br&gt;
har i kapitel 5 behandlat frågan om rättslig tillsyn inom kriminal68 &lt;br&gt;
Bet. 2007/08:JuU14, Motion 2007/08:Ju365. &lt;br&gt;
69 23 § KvaL resp. KVFS 2006:13. &lt;br&gt;
235&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
vården. Utredningen har bedömt att det finns behov för en extern &lt;br&gt;
tillsynsmyndighet för kriminalvården. Frågorna om en eventuell &lt;br&gt;
dokumentationsskyldighet av våldsanvändning och en anmälningsplikt &lt;br&gt;
om en intagen skadas p.g.a. våldsanvändning är av sådan &lt;br&gt;
karaktär att den lämpligen bör diskuteras i det sammanhanget och &lt;br&gt;
av en eventuell utredning med det specifika uppdraget. &lt;br&gt;
8.10.4 Effekterna av säkerhetsuppgraderingen &lt;br&gt;
Bedömning: Säkerhetsuppgraderingen inom Kriminalvården har &lt;br&gt;
inneburit färre rymningar och mindre narkotika på kriminalvårdsanläggningarna, &lt;br&gt;
vilket är Kriminalvårdens prioriterade mål. &lt;br&gt;
Säkerhetsnivån har blivit högre inom kriminalvården. Det &lt;br&gt;
saknas underlag som visar om våldet har minskat eller om antalet &lt;br&gt;
allvarliga incidenter har blivit färre. &lt;br&gt;
Efter det att säkerhetsuppgraderingen påbörjades år 2004 har ett &lt;br&gt;
stort antal åtgärder av olika slag vidtagits för att förbättra säkerheten &lt;br&gt;
inom kriminalvården. Kriminalvårdens uttalade mål för &lt;br&gt;
säkerhetsuppgraderingen har varit nollvisioner avseende rymningar, &lt;br&gt;
droger, kriminella aktiviteter och våld, hot eller trakasserier på &lt;br&gt;
kriminalvårdsanläggningarna. Kriminalvårdens uppföljning visar en &lt;br&gt;
positiv utveckling mot de uppställda målen. &lt;br&gt;
Antalet rymningar var, som har framgått, mycket högt under &lt;br&gt;
åren 2003–2004 jämfört med antalet rymningar både före och efter &lt;br&gt;
dessa år. Rymningarna ägde rum under en tid då belastningen på &lt;br&gt;
och beläggningsgraden vid anstalterna var hög. Den säkerhetsuppgradering &lt;br&gt;
som har ägt rum sedan år 2004 utgick från vad som &lt;br&gt;
kan betecknas som ett extraordinärt läge. Efter år 2004 har både &lt;br&gt;
beläggningsgraden och antalet rymningar minskat. Med tanke på &lt;br&gt;
att rymningarna nu nästan uteslutande sker från öppna anstalter, 68 &lt;br&gt;
rymningar år 2008, torde det inte vara realistiskt att minska dessa &lt;br&gt;
ytterligare. &lt;br&gt;
Kriminalvården har således uppnått ett gott resultat genom att &lt;br&gt;
ha minskat antalet rymningar. Det kan dock konstateras att antalet &lt;br&gt;
rymningar här visar samma utveckling och relativa nivå som i &lt;br&gt;
Danmark och Norge, där det inte har satsats lika mycket på säkerheten &lt;br&gt;
de senaste åren. Uppgraderingen av säkerheten torde således &lt;br&gt;
i vart fall inte ensamt ha lett till att antalet rymningar minskat. &lt;br&gt;
236&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Säkerhetsuppgraderingen har medfört betydande kostnader för &lt;br&gt;
Kriminalvården, vilket utredningen har visat i det första delbetänkandet &lt;br&gt;
(SOU 2008:71). Eftersom målen för uppgraderingen &lt;br&gt;
av säkerheten inte har varit fullständiga går det inte att ställa &lt;br&gt;
kostnaderna mot resultatet. Säkerhetsåtgärderna har haft ett vidare &lt;br&gt;
syfte än att bara uppnå de av Kriminalvården formulerade nollvisionerna. &lt;br&gt;
Det är inte möjligt att beräkna hur kostnaderna för &lt;br&gt;
säkerhetssatsningarna bör fördelas då dessa också finansierat annat, &lt;br&gt;
t.ex. bättre brandskydd, än åtgärder för att uppnå de nu nämnda &lt;br&gt;
målen. &lt;br&gt;
Rymningsutredningen iakttog att det särskilt på avdelningar &lt;br&gt;
med hög säkerhet förekom att vårdare drog sig undan de intagna. &lt;br&gt;
Rymningsutredningen bedömde företeelsen som en säkerhetsrisk, &lt;br&gt;
eftersom personal varken hör eller ser vad som förekommer på &lt;br&gt;
avdelningen. Vidare finns en risk att vissa intagna genom sina ledaregenskaper &lt;br&gt;
eller genom hot och våld tillåts styra en avdelning eller &lt;br&gt;
”ta över” en avdelning.70 &lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet har visat att av Kriminalvårdens anställda &lt;br&gt;
har ca 40 procent av vårdarna i anstalt, häkte och transporttjänst &lt;br&gt;
drabbats av våld, hot eller trakasserier.71 Enligt Brottsförebyggande &lt;br&gt;
rådets undersökning hade flera av dem som hade utsatts för hot &lt;br&gt;
blivit mer försiktiga, mindre personliga och mer byråkratiska i sitt &lt;br&gt;
sätt att bemöta de intagna. Att många utsatta upplevde rädsla och &lt;br&gt;
därigenom anlade en kyligare och försiktigare attityd mot de intagna &lt;br&gt;
kunde enligt Brottsförebyggande rådet ha indirekta konsekvenser &lt;br&gt;
på yrkesutövningen och på kriminalvården som system.72 &lt;br&gt;
Utredningen finner att under samma tid som säkerhetsuppgraderingen &lt;br&gt;
har pågått har antalet JO-anmälningar avseende kriminalvården &lt;br&gt;
ökat även om det kan vara svårt att visa något säkert missnöjessamband &lt;br&gt;
mellan anmälningsfrekvensen och säkerhetsuppgraderingen. &lt;br&gt;
I utredningens intervju- och enkätundersökning ger medarbetarna &lt;br&gt;
säkerhetssatsningen ett gott betyg. En stor andel av &lt;br&gt;
medarbetarna uppger också att de känner sig trygga på sitt arbetsställe. &lt;br&gt;
I intervjuerna uttrycktes att den förbättrade säkerheten inte &lt;br&gt;
har påverkat det kriminalvårdande arbetet. Kriminalvårdens ledning &lt;br&gt;
är mycket tydlig med att säkerhetsuppgraderingen till mycket liten &lt;br&gt;
70 SOU 2005:6, s. 159. &lt;br&gt;
71 Brottsförebyggande rådet, Rapport 2006:5, s. 33 f. &lt;br&gt;
72 Brottsförebyggande rådet, Rapport 2006:5, s. 46. &lt;br&gt;
237&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
del handlar om tekniska lösningar, utan den stora förändringen &lt;br&gt;
ligger i förändrade attityder. &lt;br&gt;
Det går dock inte att belägga att det nu är ”säkrare” inom &lt;br&gt;
Kriminalvården än tidigare. Antalet incidenter har t.ex. inte minskat, &lt;br&gt;
enligt SEKO. Antalet självmord har inte heller minskat, enligt &lt;br&gt;
Kriminalvårdens egen statistik. Kriminalvården har i övrigt inte &lt;br&gt;
någon statistik avseende incidenter, våld mellan intagna eller hot &lt;br&gt;
och våld mot personal förrän från år 2007. Införandet av det nya &lt;br&gt;
incidentrapporteringssystemet är inte heller slutfört. &lt;br&gt;
Att se till att de anställda inte utsätts för våld eller hot får, enligt &lt;br&gt;
utredningens uppfattning, betraktas som en av de allra viktigaste &lt;br&gt;
effektivitetsåtgärderna för att förbättra säkerheten vid kriminalvårdsanläggningarna&lt;br&gt;
. Med dagens höga tekniska säkerhetsnivå är det &lt;br&gt;
mycket svårt att från utsidan frita någon intagen eller häktad. &lt;br&gt;
Möjligheten att rymma består i princip att angripa en anställd, &lt;br&gt;
antingen direkt genom att ta den anställde som gisslan eller indirekt &lt;br&gt;
genom att hota och utöva utpressning mot den anställde. Kriminalvården &lt;br&gt;
har två år i rad, åren 2007 och 2008, gett sin personalenhet i &lt;br&gt;
uppdrag att följa upp behovet av åtgärder för att motverka våld mot &lt;br&gt;
de anställda. Frågan är av så stor betydelse att utredningen anser att &lt;br&gt;
den kräver särskilt hög prioritet. &lt;br&gt;
8.10.5 Kriminalvårdens säkerhetsarbete i ett &lt;br&gt;
internationellt/nordiskt perspektiv &lt;br&gt;
Bedömning: Den svenska kriminalvården har, i jämförelse med &lt;br&gt;
andra nordiska länder, genomfört en mer långtgående säkerhetsuppgradering &lt;br&gt;
och vidtagit fler åtgärder för att förbättra säkerheten. &lt;br&gt;
Eftersom Sverige i högre grad än de andra länderna saknar &lt;br&gt;
en uppföljande statistik om säkerhetsrelaterade frågor är det &lt;br&gt;
svårt att dra säkra slutsatser om omfattningen av säkerhetsuppgraderingen &lt;br&gt;
har varit motiverad. Det kan dock konstateras &lt;br&gt;
att Danmark och Norge har färre säkerhetsrelaterade problem, &lt;br&gt;
trots att de inte har satsat lika mycket på säkerhetsfrågor. De &lt;br&gt;
närmare orsakerna till detta har utredningen inte haft tillfällighet &lt;br&gt;
att utreda. &lt;br&gt;
I Sverige är betydligt fler personer intagna i anstalt än i de övriga &lt;br&gt;
nordiska länderna. I relation till folkmängden är dock antalet &lt;br&gt;
238&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
intagna relativt lika, ca 75 intagna per 100 000 invånare. Kriminalvårdens &lt;br&gt;
inriktning i de nordiska länderna skiljer sig åt i väsentliga &lt;br&gt;
hänseenden. I Norge och Finland avtjänar en betydligt mindre andel &lt;br&gt;
av de dömda sina straff genom frivårdspåföljder jämfört med &lt;br&gt;
Danmark och Sverige. Norge avser nu att förändra detta. I Danmark &lt;br&gt;
och Sverige avtjänar ungefär lika stora andelar av de dömda &lt;br&gt;
frivårdspåföljder och fängelsestraff, men i Danmark är nästan två &lt;br&gt;
tredjedelar av anstaltsplatserna öppna. I Sverige är motsvarande &lt;br&gt;
andel öppna platser endast en fjärdedel. Förutsättningarna mellan &lt;br&gt;
länderna är inte helt de samma, men de beskrivna skillnaderna &lt;br&gt;
torde i första hand mer bero på kriminalvårdspolitiska ställningstaganden &lt;br&gt;
än på att de intagna i väsentlig grad skulle skilja sig åt. &lt;br&gt;
En tänkbar förklaring till skillnaderna i satsning på säkerhet kan &lt;br&gt;
vara skillnaden i yttre tryck mot verksamheten i våra länder. I &lt;br&gt;
Danmark och i Norge har företrädare för respektive kriminalvårdsmyndighet &lt;br&gt;
uppgett att de har följt hur den svenska Kriminalvården &lt;br&gt;
har satsat på säkerheten under de senaste åren och i flera hänseenden &lt;br&gt;
också tagit efter Sverige. De har dock inte alltid valt att göra på &lt;br&gt;
samma sätt som här. Vid en nordisk jämförelse av säkerhetsläget &lt;br&gt;
vid anstalterna framstår antalet rymningar under åren 2003–2004 i &lt;br&gt;
Sverige inte som anmärkningsvärt högt.73 Jämförelsen försvåras &lt;br&gt;
dock av att det i Sverige endast finns knapphändig uppföljande &lt;br&gt;
statistik avseende säkerhetsrelaterade frågor. I Danmark och Norge &lt;br&gt;
finns det t.ex. statistik om incidenter, tvångs- och våldsanvändning, &lt;br&gt;
vilket den svenska Kriminalvården till stor del saknar. &lt;br&gt;
Från Danmarks och Norges sida är man noga med att påpeka att &lt;br&gt;
man där inte har varit utsatta för ett så stort politiskt och medialt &lt;br&gt;
tryck som det som fanns i Sverige under och efter år 2004. Företrädare &lt;br&gt;
för kriminalvårdsmyndigheterna där har uppgett att de &lt;br&gt;
därför inte behövt vidta åtgärder på det sätt som de har uppfattat &lt;br&gt;
att den svenska myndigheten tvingats till. De har vidare poängterat &lt;br&gt;
att de visserligen har haft ett antal rymningar från sina slutna &lt;br&gt;
anstalter, men att rymlingarna inte varit samhällsfarliga. De har &lt;br&gt;
därför respekt för att den svenska kriminalvårdsmyndigheten har &lt;br&gt;
vidtagit fler mer långtgående åtgärder då flera av dem som rymde i &lt;br&gt;
Sverige under år 2004 var farliga, däribland en man som hade &lt;br&gt;
mördat två poliser. Det påpekas att de erfarenheter som Kriminalvården &lt;br&gt;
har vunnit har varit till stora nytta även för de andra &lt;br&gt;
nordiska kriminalvårdsmyndigheterna. &lt;br&gt;
73 Se tabell 8.4 och figur 8.23. &lt;br&gt;
239&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
I Norge är man tveksam till att införa så många säkerhetsklasser &lt;br&gt;
som i Sverige, då de menar att det finns en risk för att de intagna &lt;br&gt;
ska ”fastna för högt”. Med ett stort antal säkerhetsklasser, som ska &lt;br&gt;
kombineras med olika behandlings- och påverkansprogram kan &lt;br&gt;
man tvingas att kompromissa kring vilken vård som ska erbjudas. &lt;br&gt;
Många säkerhetsklasser kan leda till att den intagne inte kan ges &lt;br&gt;
den bästa tillgängliga vården. &lt;br&gt;
Till utredningen har det också från nordiskt håll uttryckts viss &lt;br&gt;
tveksamhet till att ”ordning och reda” är den bästa utgångspunkten &lt;br&gt;
för en effektiv kriminalvård. Det har istället framhållits att en effektiv &lt;br&gt;
kriminalvård bäst kan nås genom att erbjuda de intagna så stor &lt;br&gt;
frihet som möjligt. Det har påpekats att det finns forskning som &lt;br&gt;
visar att kontakter under verkställigheten mellan intagna och ickekriminella &lt;br&gt;
personer utanför anstalten har en signifikant betydelse &lt;br&gt;
för att minska återfallsrisken.74 Både i Norge och i Danmark är &lt;br&gt;
närhetsprincipen levande, medan Kriminalvården i Sverige inte längre &lt;br&gt;
tillämpar den på ett tydligt sätt. I Norge har man för avsikt att &lt;br&gt;
stärka regionerna och se till att det i varje region finns anstalter av &lt;br&gt;
olika slag så att de intagna kan genomgå klientresan i närheten av &lt;br&gt;
hemmet. &lt;br&gt;
Den norska Kriminalomsorgens ledning konstaterar att även &lt;br&gt;
den som döms till så korta fängelsestraff som två månader riskerar &lt;br&gt;
att förlora jobbet, bostaden och kanske familjen innan de har frigetts. &lt;br&gt;
Den norska regeringen har därför föreslagit en s.k. tillbakeføringsgaranti &lt;br&gt;
i syfte att minska återfallen i brott genom att skapa &lt;br&gt;
ordnade förutsättningar för den intagne efter verkställigheten. &lt;br&gt;
I Danmark finns en strategi för att minska möjligheterna för &lt;br&gt;
vissa intagna att skapa sig status på anstalterna genom att klassas &lt;br&gt;
som ”särskilt krävande” eller som en ”säkerhetsrisk”. &lt;br&gt;
Utredningen har tidigare konstaterat att den svenska regeringen &lt;br&gt;
år 2004 tydligt markerade att en säkerhetsuppgradering var nödvändig &lt;br&gt;
inom kriminalvården. Motsvarande krav har inte ställts i &lt;br&gt;
Danmark eller Norge, vilket alltså delvis kan förklaras av att de &lt;br&gt;
personer som har rymt från anstalter i dessa länder inte har varit &lt;br&gt;
samhällsfarliga. &lt;br&gt;
Totalt sett förefaller problemet med rymningar inte ha varit &lt;br&gt;
unikt stort i Sverige. I Danmark och Norge har säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
inte haft lika hög prioritet som i Sverige och säkerhetsförbättringar &lt;br&gt;
74 Cooke, D.J., s. 110. &lt;br&gt;
240&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
har genomförts på annat sätt än här. I Danmark och Norge har man &lt;br&gt;
arbetat mer med dynamisk säkerhet och ökat personaltätheten. &lt;br&gt;
Utredningen har uppfattat att kriminalvårdsledningarna i Danmark &lt;br&gt;
och Norge mycket tydligt lyfter fram de intagna som enskilda &lt;br&gt;
individer. Ledningen i Danmark uttrycker t.ex. att man vill att &lt;br&gt;
personalen ska vara förebilder för de intagna. Störande individer, &lt;br&gt;
bl.a. sådana personer som i Sverige kallas för ”negativa ledare”, får &lt;br&gt;
inte heller ges onödig status genom myndighetens agerande. I Norge &lt;br&gt;
värnas närhetsprincipen och den intagnes möjlighet att interagera &lt;br&gt;
med det (icke-kriminella) samhället. En målsättning är där också &lt;br&gt;
att samtliga som döms till mindre än fyra års fängelse ska placeras &lt;br&gt;
direkt på en öppen anstalt. Ledningens syn på de intagna som &lt;br&gt;
individer genomsyrar verksamheten och får således faktiska konsekvenser &lt;br&gt;
i det klientnära arbetet. &lt;br&gt;
8.10.6 Utveckling av säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
Bedömning: De övergripande målen för Kriminalvården är att &lt;br&gt;
verkställa påföljder och minska återfallen i brott. Inom ramen &lt;br&gt;
för de målen ska säkerheten anpassas efter verksamhetskraven &lt;br&gt;
och de intagnas behov. En effektiv styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
förutsätter att säkerheten ses som en del av en helhet. &lt;br&gt;
Strikt säkerhet ska gälla för intagna som betecknas som &lt;br&gt;
samhällsfarliga eller som utgör en fara för andra intagna eller &lt;br&gt;
anställda inom Kriminalvården. Däremot kan det inte uteslutas &lt;br&gt;
att det räcker med tre säkerhetsklasser, två klasser med slutna &lt;br&gt;
och en klass med öppna anstaltsplatser, för att uppnå tillräcklig &lt;br&gt;
säkerhet. Färre säkerhetsklasser leder till ett mer kostnadseffektivt &lt;br&gt;
placeringsförfarande och kan ha betydelse för Kriminalvårdens &lt;br&gt;
förmåga att minska återfall i brott. &lt;br&gt;
Förslag: Kriminalvården bör utforma konkreta mål för säkerhetsarbetet. &lt;br&gt;
En ambitionsnivå för säkerhetsarbetet, t.ex. avseende &lt;br&gt;
personalens kompetens, bör läggas fast. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör analysera konsekvenserna av att minska &lt;br&gt;
antalet säkerhetsklasser. &lt;br&gt;
De övergripande målen för Kriminalvården är att verkställa påföljder &lt;br&gt;
och verka för att återfallen i brott minskar. &lt;br&gt;
241&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
En adekvat säkerhetsnivå är en förutsättning för fängelsestraffets, &lt;br&gt;
och därmed Kriminalvårdens, trovärdighet. En hög säkerhetsnivå &lt;br&gt;
bör däremot inte vara ett självständigt mål för Kriminalvården. &lt;br&gt;
Säkerhetsnivån ska dimensioneras efter vad som krävs för &lt;br&gt;
att garantera att påföljderna kan verkställas. Säkerheten ska även &lt;br&gt;
anpassas för att minska återfallsrisken, vilken t.ex. bör beaktas vid &lt;br&gt;
placering av de intagna, möjligheten till permissioner, rätt att ta &lt;br&gt;
emot besök, rätt att på annat sätt kommunicera med personer &lt;br&gt;
utanför häktet eller anstalten och möjlighet till utslussning. I &lt;br&gt;
frånvaro av någon säkerhetsstrategi går det inte att bedöma hur &lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete har anpassats till de övergripande &lt;br&gt;
målen. Regeringen har dock upprepade gånger i budgetpropositioner &lt;br&gt;
framhållit avseende Kriminalvården att en ”lång tids fokus på &lt;br&gt;
säkerhet ställer krav på en vidare fokusering även på övrigt verksamhetsinnehåll.”75 &lt;br&gt;
En effektiv styrning av säkerhetsarbetet förutsätter att ledningen, &lt;br&gt;
de anställda och de intagna kan förstå vilka de övergripande målen &lt;br&gt;
är, hur de ska nås och hur de ska utgöra en del av all den &lt;br&gt;
kriminalvård som ska bedrivas. Säkerhetsmedvetenheten kan höjas &lt;br&gt;
genom att Kriminalvården utvecklar uppföljningsbara mål för säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
som utgår från målen att minska återfallen i brott och &lt;br&gt;
att tryggheten för anställda och intagna i kriminalvården ska öka. &lt;br&gt;
Det finns en inneboende effektiviseringspotential i en förbättrad &lt;br&gt;
styrning av säkerhetsarbetet. Det har t.ex. redan konstaterats att &lt;br&gt;
Kriminalvårdens ledning och de medarbetare som har deltagit i &lt;br&gt;
utredningens djupintervju- och enkätundersökning har olika syn på &lt;br&gt;
den framtida ambitionen för säkerhetsarbetet. Det bör klarläggas &lt;br&gt;
vilken ambitionsnivå myndigheten ska ha. &lt;br&gt;
Det mest betydelsefulla för det framtida säkerhetsarbetet är att &lt;br&gt;
fortsätta att förstärka säkerhetsmedvetenheten och kunskapen hos &lt;br&gt;
de anställda. All kriminalvårdande personal bör utbildas i säkerhetsfrågor. &lt;br&gt;
Det ger möjlighet att både förmedla kunskap och värderingar &lt;br&gt;
till de anställda. Kompetensutvecklingen avseende säkerhetsfrågorna &lt;br&gt;
bör utformas så att det blir tydligt att säkerhetsarbetet är &lt;br&gt;
en del av det kriminalvårdande uppdraget och bör också utgå från &lt;br&gt;
de övergripande målen, t.ex. att minska de dömdas återfall i brott. &lt;br&gt;
75 Se prop. 2006/07:1 Utgiftsområde 4, s. 62, prop. 2007/08:1 Utgiftsområde 4, s. 53 och &lt;br&gt;
prop. 2008/09:1 Utgiftsområde 4, s. 41. &lt;br&gt;
242&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Färre säkerhetsklasser ökar förutsättningarna för effektiv placering &lt;br&gt;
Enligt 7 § lagen om kriminalvård i anstalt, KvaL, ska en intagen i &lt;br&gt;
första hand placeras i öppen anstalt om inte placering på en sluten &lt;br&gt;
anstalt är nödvändig, t.ex. av säkerhetsskäl. Inför varje anstaltsplacering &lt;br&gt;
ska en risk- och behovsbedömning göras enligt 2 § Kriminalvårdens &lt;br&gt;
föreskrifter och allmänna råd om placering av dömda i &lt;br&gt;
kriminalvårdsanstalt, KVFS 2006:13. Vid bedömningen ska hänsyn &lt;br&gt;
tas till individens behov av behandling, utbildning och till säkerhetsskäl&lt;br&gt;
, bl.a. risken för att den intagne ska avvika, fortsätta med brottslig &lt;br&gt;
verksamhet eller missbruka narkotika under verkställigheten. &lt;br&gt;
Utredningen har tidigare i avsnitt 8.10.2 konstaterat att Kriminalvården &lt;br&gt;
saknar en säkerhetsstrategi som vilar på en behovsinventering. &lt;br&gt;
Trots det beslutade kriminalvården år 2004 att dela in &lt;br&gt;
anstalterna i sex säkerhetsklasser (A-F). Förändringen tillkom för &lt;br&gt;
att möjliggöra en större säkerhetsmässig differentiering av de &lt;br&gt;
intagna. Kriminalvården har inte redovisat någon konsekvensanalys &lt;br&gt;
av detta beslut och hur det t.ex. har inverkat på målet att hindra &lt;br&gt;
återfall i brott. &lt;br&gt;
Det finns onekligen ett behov av en viss indelning av &lt;br&gt;
anstalterna/avdelningarna i olika säkerhetsklasser. Den främsta &lt;br&gt;
orsaken till det är att det måste finnas anstalter eller anstaltsavdelningar &lt;br&gt;
med tillräcklig säkerhetsnivå för de intagna som t.ex. är &lt;br&gt;
farliga för samhället, andra intagna eller de anställda inom Kriminalvården&lt;br&gt;
. En annan anledning att indela anstalterna i klasser kan vara &lt;br&gt;
att hindra grovt kriminellt belastade intagna att på anstalterna &lt;br&gt;
etablera ”brottsskolor” för yngre, påverkbara intagna. Sådana skyddsbehov &lt;br&gt;
föreligger dock inte beträffande alla intagna. Många kan &lt;br&gt;
placeras i öppna anstalter eller i anstalter med lägre säkerhet utan &lt;br&gt;
större risker. &lt;br&gt;
I Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om placering av &lt;br&gt;
dömda i kriminalvårdsanstalt, KVFS 2006:13, har Kriminalvården &lt;br&gt;
beslutat om förutsättningar och gett exempel för när en dömd ska &lt;br&gt;
placeras i en viss säkerhetsnivå: &lt;br&gt;
• En intagen bör placeras i en sluten anstalt/anstaltsavdelning E &lt;br&gt;
om en helhetsbedömning har gett vid handen att kravet på &lt;br&gt;
samhällsskydd inte kan tillgodoses vid vistelse i öppen anstalt. &lt;br&gt;
Till denna grupp hör intagna som kan befaras missbruka eller &lt;br&gt;
hantera narkotika under verkställigheten, som kan antas rymma &lt;br&gt;
från en öppen anstalt/anstaltsavdelning eller som vid vistelse i &lt;br&gt;
243&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
en öppen anstalt/anstaltsavdelning inte skulle kunna hindras &lt;br&gt;
från att återfalla i brottslig verksamhet. &lt;br&gt;
• En intagen bör placeras i en sluten anstalt/anstaltsavdelning &lt;br&gt;
D/C om en helhetsbedömning har gett vid handen att kravet på &lt;br&gt;
samhällsskydd inte kan tillgodoses vid vistelse i sluten anstalt/ &lt;br&gt;
anstaltsavdelning E. Till denna grupp hör intagna som befaras &lt;br&gt;
missbruka eller hantera narkotika under verkställigheten, som &lt;br&gt;
kan antas rymma från en anstalt/-anstaltsavdelning i grupp E &lt;br&gt;
eller som vid vistelse i en anstalt/anstaltsavdelning i grupp E inte &lt;br&gt;
skulle kunna hindras från att återfalla i brottslig verksamhet. &lt;br&gt;
Den dömde kan vara svårbehandlad på grund av psykisk störning &lt;br&gt;
eller ha benägenhet att ta till hot och våld. Han eller hon &lt;br&gt;
kan ha kontakter i den kriminella världen som kräver resurser i &lt;br&gt;
form av säkerhet och kontroll för att hindra att han organiserar &lt;br&gt;
brottslig verksamhet inifrån anstalt. I de fall stor risk föreligger &lt;br&gt;
och särskilda resurser fordras för att förhindra narkotikahantering, &lt;br&gt;
rymning, hot/våld och/eller brottslig verksamhet bör &lt;br&gt;
den intagne placeras i anstalt/anstaltsavdelning C. &lt;br&gt;
• En intagen bör placeras i en sluten anstalt/anstaltsavdelning B/A &lt;br&gt;
om en helhetsbedömning har gett vid handen att kravet på &lt;br&gt;
samhällsskydd inte kan tillgodoses vid vistelse i sluten anstalt/ &lt;br&gt;
anstaltsavdelning D/C. Till denna grupp hör intagna för vilka &lt;br&gt;
det föreligger risk för missbruk eller hantering av narkotika under &lt;br&gt;
verkställigheten, som kan antas planera kvalificerade rymningsförsök &lt;br&gt;
från en anstalt/anstaltsavdelning i grupp D/C eller som &lt;br&gt;
vid vistelse i en anstalt/anstaltsavdelning i grupp D/C inte skulle &lt;br&gt;
kunna hindras från att återfalla i allvarlig brottslig verksamhet. &lt;br&gt;
Den dömde kan vara särskilt svårbehandlad på grund av psykisk &lt;br&gt;
störning eller ha stor benägenhet att ta till hot och våld. Han &lt;br&gt;
eller hon kan ha etablerade kontakter i den kriminella organiserade &lt;br&gt;
världen varför särskilda resurser i form av säkerhet och &lt;br&gt;
kontroll fordras för att hindra att han organiserar brottslig &lt;br&gt;
verksamhet inifrån anstalt. I de fall avsevärd risk föreligger och &lt;br&gt;
förstärkta resurser fordras för att förhindra narkotikahantering, &lt;br&gt;
rymning, fritagning, hot/våld och/eller organiserad brottslig verksamhet &lt;br&gt;
bör den intagne placeras i anstalt/anstaltsavdelning A. &lt;br&gt;
Av Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd framgår att det i &lt;br&gt;
första hand är den säkerhetsmässiga bedömningen som ska vara &lt;br&gt;
vägledande för vilken säkerhetsklass den intagne ska placeras i. Det &lt;br&gt;
244&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
anges visserligen som en allmän förutsättning att den intagne ska &lt;br&gt;
flyttas till öppnare förhållanden så snart hänsynen till säkerheten &lt;br&gt;
inte längre lägger hinder för det, men några klarläggande riktlinjer &lt;br&gt;
eller exempel anges inte för detta. &lt;br&gt;
För utredningen framstår inte Kriminalvården beskrivning av &lt;br&gt;
skillnaderna mellan intagna som ska placeras i olika säkerhetsnivåer &lt;br&gt;
som särskilt stora. Som tidigare har nämnts kan Kriminalvården &lt;br&gt;
inte svara på vad det kostar att bygga en likartad anstalt i var och en &lt;br&gt;
av de olika säkerhetsklasserna eftersom det, enligt myndigheten, &lt;br&gt;
inte går att sortera ut säkerhetskostnaderna för sig. Som utredningen &lt;br&gt;
visat i sitt andra delbetänkande skiljer sig dock kostnaderna &lt;br&gt;
för anstalter med olika säkerhetsnivå avsevärt. Utredningen fann bl.a. &lt;br&gt;
att kostnaderna ökade för anstalter med högre säkerhetsklass.76 &lt;br&gt;
Eftersom alla behandlingsprogram inte ges på alla anstalter måste &lt;br&gt;
vårdplaneringen ställas mot beslutad säkerhetsklassificering vid &lt;br&gt;
placeringsbeslutet. Även om närhetsprincipen har tonats ned kan &lt;br&gt;
det ur bl.a. utslussningsperspektiv innebära problem att verkställigheten &lt;br&gt;
sker långt från bostadsorten, vilket också påverkar &lt;br&gt;
förutsättningarna för placeringen. Utredningen konstaterar således &lt;br&gt;
att säkerhetsklassificeringen av anstalterna utgör en svårighet vid &lt;br&gt;
placeringen. Placeringsprocessen kompliceras med antalet säkerhetsklasser&lt;br&gt;
. Färre säkerhetsklasser medför å andra sidan en högre kostnadseffektivitet &lt;br&gt;
i placeringsprocessen och kan i större utsträckning &lt;br&gt;
motverka formella hinder som kan innebära att kompromisser som &lt;br&gt;
påverkar förutsättningarna för det återfallsförebyggande arbetet &lt;br&gt;
eller säkerheten måste göras. &lt;br&gt;
Utredningen bedömer att en utgångspunkt för det fortsatta övervägandet &lt;br&gt;
kan vara att det är tillräckligt med tre säkerhetsklasser. &lt;br&gt;
Den högsta säkerhetsklassen bör förbehållas dömda som kan &lt;br&gt;
betecknas som samhällsfarliga. Därutöver ser utredningen egentligen &lt;br&gt;
inte något behov av fler än en ytterligare säkerhetsklass för slutna &lt;br&gt;
anstalter/anstaltsavdelningar. I denna säkerhetsnivå bör intagna &lt;br&gt;
placeras som inte är lika farliga, men som ändå inte kan placeras i en &lt;br&gt;
öppen anstalt, t.ex. p.g.a. brottets art eller svårhet, missbruksproblem &lt;br&gt;
eller benägenhet att ta till våld eller hot. Övriga intagna, &lt;br&gt;
som inte kan genomgå en frivårdspåföljd, bör placeras på en öppen &lt;br&gt;
anstalt. &lt;br&gt;
76 SOU 2009:13, s. 129. &lt;br&gt;
245&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar dock att en djupare konsekvensanalys &lt;br&gt;
måste företas innan det går att fastställa hur många säkerhetsklasser &lt;br&gt;
som är effektivast ställt i relation till Kriminalvården övergripande mål. &lt;br&gt;
Anpassad säkerhet medför lägre kostnader &lt;br&gt;
Den säkerhetssituation som förelåg år 2004, då ett antal intagna från &lt;br&gt;
de allra högsta säkerhetsklasserna kunde rymma, var inte acceptabel. &lt;br&gt;
Intagna som utgör en fara för samhället ska verkställa straffet &lt;br&gt;
under sådana förutsättningar att de inte får möjlighet att rymma. &lt;br&gt;
Säkerhetsnivån på de anstalter/anstaltsavdelningar där de verkställer &lt;br&gt;
straff ska också vara tillräckligt hög så att de inte ska kunna &lt;br&gt;
orsaka andra intagna eller medarbetare i Kriminalvården skada eller &lt;br&gt;
utsätta dem för fara. &lt;br&gt;
Utredningen bedömer att det i dag finns ca 1 000 intagna som &lt;br&gt;
inte får rymma. I dag avtjänar sammanlagt 810 intagna sitt straff i &lt;br&gt;
de två högsta säkerhetsklasserna, A och B. En stor andel av dessa &lt;br&gt;
ska avtjäna långa straff utan att de har begått eller kan förväntas &lt;br&gt;
begå våldsbrott utanför anstalterna. Många av de intagna i dessa &lt;br&gt;
säkerhetsklasser har dömts för narkotikabrott genom att vara &lt;br&gt;
aktiva i kriminella nätverk. Ca 250 av de intagna är medlemmar av &lt;br&gt;
grupper som kännetecknas av grov och organiserad brottslighet. &lt;br&gt;
Återfallsrisken för dessa intagna torde vara hög, om de inte förmås &lt;br&gt;
att bryta banden med de kriminella nätverken. Den som har dömts &lt;br&gt;
till ett långt straff kan ha mindre motivation att genomgå behandling, &lt;br&gt;
vilket i sin tur kan leda till en risk att de vill rymma. Den som &lt;br&gt;
inte har genomgått någon behandling vid rymningen har förmodligen, &lt;br&gt;
i den mån hon eller han inte omhändertas av polis eller &lt;br&gt;
ger upp, en hög benägenhet att återfalla i brott. Kombinationen av &lt;br&gt;
ett långt straff för ett allvarligt brott och obenägenheten att &lt;br&gt;
genomgå behandling på ett seriöst sätt medför hög rymningsrisk &lt;br&gt;
och hög risk för återfall i brott vilket gör att incitamentet är starkt &lt;br&gt;
för att placera dessa i hög säkerhetsklass.77 Med den utgångspunkten &lt;br&gt;
bedömer utredningen att den högsta säkerhetsnivån i &lt;br&gt;
framtiden bör omfatta något fler platser i den högsta säkerhetsklassen &lt;br&gt;
än som i dag finns inom säkerhetsklasserna A och B, dvs. &lt;br&gt;
omkring 1 000 platser. &lt;br&gt;
77 Se Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om placering av dömda i kriminalvårdsanstalt, &lt;br&gt;
KVFS 2006:13. &lt;br&gt;
246&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
Övriga intagna kan med Kriminalvårdens säkerhetsklassificering &lt;br&gt;
som grund inte betecknas som farliga. Bland dessa finns de som ska &lt;br&gt;
genomgå behandling, t.ex. missbruksvård, utbildning och social &lt;br&gt;
färdighetsträning, de som avtjänar så korta straff att behandling &lt;br&gt;
inte är meningsfull och de som inte vill delta i behandling. I dag &lt;br&gt;
avtjänar hälften av de intagna straff som är kortare än fem månaders &lt;br&gt;
fängelse. Hälften av de intagna har inte någon tidigare erfarenhet av &lt;br&gt;
fängelsestraff. Utgångspunkten är att alla ska genomgå behandling &lt;br&gt;
och vård. &lt;br&gt;
Utredningens principiella inställning är att det knappast är någon &lt;br&gt;
skillnad för säkerheten i samhället om någon som inte är farlig &lt;br&gt;
avviker från en anstalt än om t.ex. en person som genomgår &lt;br&gt;
intensivövervakning med elektronisk kontroll (IÖV) åsidosätter &lt;br&gt;
villkoren för övervakningen. Därmed blir frågan om att hindra &lt;br&gt;
dessa intagna från att avvika snarast en avvägning mellan trovärdigheten &lt;br&gt;
för påföljdssystemet och kostnaderna för säkerheten. &lt;br&gt;
Ett alltför stort fokus på att alla intagna ska hindras från att &lt;br&gt;
avvika medför att kriminalvårdskostnaderna blir mycket höga. &lt;br&gt;
Rimligen bör säkerhetsnivån för intagna som inte är farliga för &lt;br&gt;
samhället vara väsentligt lägre än i den högsta säkerhetsklassen. &lt;br&gt;
I frånvaro av någon tidigare konsekvensanalys av hur många &lt;br&gt;
säkerhetsklasser som behövs föreslår utredningen att Kriminalvården &lt;br&gt;
nu genomför en utredning med syftet att antalet säkerhetsklasser &lt;br&gt;
ska bli färre. En minskning av antalet säkerhetsklasser möjliggör &lt;br&gt;
för att placeringsförfarandet blir enklare. Om flexibiliteten i &lt;br&gt;
kriminalvården kan öka ger det redan på kort sikt en kostnadsbesparing. &lt;br&gt;
Utredningen poängterar att den som är en fara för samhället, &lt;br&gt;
för andra intagna eller för medarbetarna i Kriminalvården &lt;br&gt;
ska avtjäna straffet på ett sådant sätt att hon eller han inte ska &lt;br&gt;
kunna rymma. &lt;br&gt;
8.11 Sammanfattning &lt;br&gt;
År 2004 var kriminalvården i ett mycket besvärligt säkerhetsläge. &lt;br&gt;
De dåvarande kriminalvårdsmyndigheterna hade till viss del fortlöpande &lt;br&gt;
anpassat sig efter förändringar i säkerhetsläget, men någon &lt;br&gt;
beredskap för de fritagningar eller rymningar som då ägde rum &lt;br&gt;
fanns inte. Rymningsutredningen, som tillsattes som en följd av &lt;br&gt;
2004 års händelser, menade att säkerhetsområdet var nedprioriterat &lt;br&gt;
och att styrningen inom kriminalvården var svag. Kriminalvården &lt;br&gt;
247&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsarbete SOU 2009:80 &lt;br&gt;
har dock sedan år 2004 gjort en omfattande säkerhetsuppgradering. &lt;br&gt;
Ett antal åtgärder av säkerhetskaraktär har vidtagits efter de uppmärksammade &lt;br&gt;
rymningarna och de allvarliga händelser av upploppskaraktär &lt;br&gt;
som ägde rum åren 2003–2005. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens säkerhetsnivå är, tack vare den ambitiösa uppgraderingen, &lt;br&gt;
högre i dag än år 2004. Om resultatet av åtgärderna &lt;br&gt;
har blivit att kriminalvården dessutom är säkrare och tryggare för &lt;br&gt;
anställda och intagna går inte att säga, eftersom Kriminalvårdens &lt;br&gt;
målbild och uppföljning inte är fullständig. Kriminalvårdens ledning &lt;br&gt;
anför att säkerhetsfilosofin genomsyrar allt. Faktum är att under år &lt;br&gt;
2008 ökade antalet fullföljda behandlingsprogram i anstalt med 30 &lt;br&gt;
procent jämfört med år 2007,78 men vilken påverkan säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
har haft för att nå denna effekt är inte klarlagd. Parallellt &lt;br&gt;
med säkerhetsuppgraderingen har ett arbete pågått för att förbättra &lt;br&gt;
behandlingsarbetet inom Kriminalvården. Samtidigt har ny lagstiftning &lt;br&gt;
om t.ex. utslussning och intensivövervakning med &lt;br&gt;
elektronisk kontroll (IÖV) påverkat kriminalvården. Det är således &lt;br&gt;
omöjligt att fullt ut visa vilka effekter som säkerhetsarbetet fått eller &lt;br&gt;
att göra en helhetsbedömning av nyttan av de stora ekonomiska &lt;br&gt;
resurser som har tillskjutits härför. &lt;br&gt;
Sedan år 2004 har antalet rymningar dock sjunkit dramatiskt. &lt;br&gt;
Rymningar sker i dag endast från öppna anstalter, slutna anstalter &lt;br&gt;
med den lägsta säkerhetsnivån, vid transporter eller i samband med &lt;br&gt;
permissioner. Några direktavvikelser från de slutna anstalterna med &lt;br&gt;
högre säkerhetsklass förekommer inte. &lt;br&gt;
Samtidigt har säkerhetsuppgraderingen inneburit att narkotikamissbruket &lt;br&gt;
inom kriminalvården har kunnat begränsas. &lt;br&gt;
Säkerhetsuppgraderingen har dock inte inneburit att kriminalvården &lt;br&gt;
som sådan har blivit säkrare, dvs. att våldet mellan intagna &lt;br&gt;
eller mot personalen har minskat. &lt;br&gt;
En övervägande majoritet av de anställda har uppgett att de upplever &lt;br&gt;
sig trygga i arbetet med de intagna. Säkerhetsuppgraderingen &lt;br&gt;
får goda omdömen från medarbetarna. Medarbetarna anger bl.a. att &lt;br&gt;
samverkan är större än tidigare och kompetensen är högre, men det &lt;br&gt;
finns samtidigt många som vill ha ytterligare säkerhetsutbildning. &lt;br&gt;
Vid en nordisk jämförelse kan konstateras att den svenska &lt;br&gt;
kriminalvården omfattar flest klienter. P.g.a. frånvaron av uppföljande &lt;br&gt;
statistik från Sverige är det dock inte möjligt att jämföra &lt;br&gt;
säkerhetsläget i den nordiska kriminalvården, annat än vad gäller &lt;br&gt;
78 Kriminalvården, Årsredovisning 2008, s. 4. &lt;br&gt;
248&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kriminalvårdens säkerhetsarbete &lt;br&gt;
249 &lt;br&gt;
avvikelser. Antalet avvikelser från svenska slutna anstalter och häkten &lt;br&gt;
har inte varit anmärkningsvärt stort i jämförelse med de andra &lt;br&gt;
länderna, men har till viss del omfattat farligare personer. Säkerhetsuppgraderingen &lt;br&gt;
i Sverige har varit större än i t.ex. Danmark och &lt;br&gt;
Norge, där fokus i mycket högre grad förefaller ha varit på det &lt;br&gt;
kriminalvårdande arbetet och på att minska återfallen i brott. &lt;br&gt;
Ett led i att effektivisera arbetet i kriminalvården bör vara att &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet i större grad utvecklas med fokus på Kriminalvårdens &lt;br&gt;
övergripande mål att minska återfall i brott. En ambitionsnivå &lt;br&gt;
för säkerhetsarbetet, t.ex. avseende personalens kompetens &lt;br&gt;
bör läggas fast. Det är rimligt att säkerhetsarbetet koncentreras till &lt;br&gt;
intagna som betecknas som samhällsfarliga eller som utgör en fara &lt;br&gt;
för andra intagna eller anställda inom Kriminalvården. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör göra en analys av konsekvenserna av att &lt;br&gt;
minska antalet säkerhetsklasser. Det kan inte uteslutas att tre &lt;br&gt;
klasser, dvs. två slutna klasser och öppna anstalter är tillräckligt.&lt;br&gt;
9 Effektivare extern styrning av &lt;br&gt;
Kriminalvården &lt;br&gt;
9.1 Inledning &lt;br&gt;
Kriminalvården bedriver en omfattande verksamhet med många &lt;br&gt;
anställda. Kostnaden för verksamheten är hög. Det finns ett mycket &lt;br&gt;
stort allmänintresse för frågor om kriminalpolitik och frågor som &lt;br&gt;
rör rättsväsendet. Verksamheten fyller en viktig samhällsfunktion &lt;br&gt;
och riksdagens och regeringens politiska ambitioner måste genomsyra &lt;br&gt;
verksamheten. &lt;br&gt;
Utredningen har funnit att Kriminalvården kan effektiviseras &lt;br&gt;
genom en förbättrad ledning och styrning av verksamheten. Det &lt;br&gt;
innefattar också regeringens styrning av myndigheten. Utredningen &lt;br&gt;
har i sitt andra delbetänkande bl.a. föreslagit att regeringens styrning &lt;br&gt;
av Kriminalvårdens lokalförsörjning bör stärkas. Härigenom &lt;br&gt;
kan regeringen på ett centralt område försäkra sig om en utveckling &lt;br&gt;
som överensstämmer med de kriminalpolitiska intentionerna och få &lt;br&gt;
en bättre kontroll på Kriminalvårdens kostnadsutveckling.1 &lt;br&gt;
I detta slutbetänkande gör utredningen bedömningar om och &lt;br&gt;
lämnar förslag till hur Kriminalvårdens verksamhet kan effektiviseras i &lt;br&gt;
olika hänseenden. Utgångspunkten måste vara riksdagens och regeringens &lt;br&gt;
övergripande mål för kriminalvårdsverksamheten, främst att &lt;br&gt;
den som fullgör ett straff inte ska återfalla i brott. Kriminalvården &lt;br&gt;
bör formulera en övergripande strategi för hur de övergripande &lt;br&gt;
målen ska uppnås och ange klara, tydliga och uppföljningsbara &lt;br&gt;
verksamhetsmål så att den operativa verksamheten helt kan inriktas &lt;br&gt;
för att uppfylla dessa krav. Kriminalvårdens strategier och mål måste &lt;br&gt;
vara kända för alla som arbetar inom myndigheten så att alla förstår &lt;br&gt;
att fullgörandet av samtliga arbetsuppgifter sammantaget ska syfta &lt;br&gt;
till att uppfylla riksdagens och regeringens ambitioner. Kriminal1 &lt;br&gt;
SOU 2009:13. &lt;br&gt;
251&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivare extern styrning av Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
vårdsverksamheten måste kontrolleras, följas upp och återrapporteras &lt;br&gt;
på ett effektivt och tillförlitligt sätt så att det säkerställs att denna &lt;br&gt;
långsiktigt leder mot de uppställda målen. &lt;br&gt;
9.2 Regeringens styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
Bedömning: Regeringen kan bidra till att förutsättningarna för &lt;br&gt;
Kriminalvårdens interna styrning förbättras. &lt;br&gt;
Utredningen har i betänkandet pekat ut förbättringsområden där &lt;br&gt;
verksamheten kan göras effektivare. I utredningens djupintervju- och &lt;br&gt;
enkätundersökning framkommer en tydlig kritik mot ledningens &lt;br&gt;
framförhållning. Den främsta förklaringen till kritiken synes vara &lt;br&gt;
avsaknaden av en långsiktig strategisk inriktning för det verksamhetsnära &lt;br&gt;
operativa arbetet. Utredningen har därför som sin uppfattning &lt;br&gt;
framhållit att Kriminalvården kan utveckla sitt strategiska &lt;br&gt;
ramverk och långsiktiga arbete. &lt;br&gt;
Regeringen har beslutat att genomföra en effektivitetsöversyn &lt;br&gt;
inom hela rättskedjan. Kriminalvården har därför, vid sidan om återrapporteringskraven &lt;br&gt;
i regleringsbreven, fått ett antal enskilda uppdrag &lt;br&gt;
som har redovisats till Justitiedepartementet. Enligt Kriminalvården &lt;br&gt;
har redovisningstiderna inte sällan varit korta eller mycket &lt;br&gt;
korta. Generaldirektören har uttalat att tidsbristen utgör ett hinder &lt;br&gt;
för myndighetens utvecklingsarbete.2 &lt;br&gt;
Det är naturligtvis bra att regeringen söker säkerställa att Kriminalvårdens &lt;br&gt;
verksamhet bedrivs effektivt. När myndighetens tid och &lt;br&gt;
resurser läggs på att arbeta med sådana uppdrag kan det dock innebära &lt;br&gt;
att tillräcklig kraft inte läggs på att utveckla och förbättra den &lt;br&gt;
interna styrningen eller på andra viktiga utvecklingsfrågor. &lt;br&gt;
Kriminalvården måste enligt utredningens uppfattning ges bättre &lt;br&gt;
förutsättningar att koncentrera sitt utvecklingsarbete så att ledningen &lt;br&gt;
och styrningen av verksamheten kan utvecklas. Kriminalvården &lt;br&gt;
behöver regeringens stöd för att kunna effektivisera verksamheten. &lt;br&gt;
2 Kriminalvårdens generaldirektör uppgav t.ex. i personaltidningen RuntiKrim i april 2009 att &lt;br&gt;
”ibland känns det … som om besvarandet av frågor och remisser tar sån kraft att det kväver &lt;br&gt;
utvecklingen”. (RuntiKrim, nummer 2, april 2009, s. 2). &lt;br&gt;
252&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivare extern styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
9.3 Ordinarie styrning genom regleringsbrev m.m. &lt;br&gt;
Bedömning: Regeringen bör stödja Kriminalvårdens långsiktiga &lt;br&gt;
och strategiska styrning genom att tydliggöra målen för och i &lt;br&gt;
högre grad efterfråga analyser av myndighetens verksamhet. &lt;br&gt;
Förslag: Regeringen bör i Kriminalvårdens regleringsbrev tydligt &lt;br&gt;
ange och prioritetsordna resultatmåtten för myndigheten med &lt;br&gt;
utgångspunkt i de övergripande målen för verksamheten. &lt;br&gt;
Regeringen bör överväga om ett flerårigt styrdokument ska &lt;br&gt;
fastställas för Kriminalvården. &lt;br&gt;
Regeringen bör i Kriminalvårdens instruktion formalisera &lt;br&gt;
myndighetens skyldighet att samverka med Arbetsförmedlingen &lt;br&gt;
och kommunerna. &lt;br&gt;
Allmänt &lt;br&gt;
Regeringen styr myndigheterna bl.a. genom författningar, regleringsbrev&lt;br&gt;
, budgettilldelning och genom särskilda uppdrag. Regeringens &lt;br&gt;
utnämningar, mål- och resultatdialoger och andra mer informella &lt;br&gt;
kontakter innefattar också en styrning av myndigheterna. &lt;br&gt;
Utredningen kan konstatera att återrapporteringskraven på &lt;br&gt;
Kriminalvården har ökat i och med regleringsbrevet för år 2005. &lt;br&gt;
Fr.o.m. regleringsbrevet för år 2007 har dessutom specificeringen &lt;br&gt;
av den kvantitativa återrapporteringen ökat. I regleringsbrevet för &lt;br&gt;
år 2007 och framåt har ett antal s.k. indikatorer, dvs. resultatmått &lt;br&gt;
inom olika områden, angetts. &lt;br&gt;
I budgetpropositionen för år 2009 angav regeringen att regleringsbreven &lt;br&gt;
för år 2009 skulle förändras. Det har bl.a. inneburit att &lt;br&gt;
regleringsbrevens tidigare indelning i politikområde, verksamhetsområde &lt;br&gt;
och verksamhetsgren har tagits bort. Kriminalvården ska &lt;br&gt;
istället med utgångspunkt i instruktionen och indikatorerna under &lt;br&gt;
respektive verksamhetsområde ”redovisa vilka åtgärder som vidtagits &lt;br&gt;
och i vilken mån Kriminalvården fullgjort sina uppgifter och uppnått &lt;br&gt;
målen för hur verksamheten ska bedrivas”. &lt;br&gt;
Enligt en granskning av Ekonomistyrningsverket har andra departement &lt;br&gt;
än Justitiedepartementet i högre grad minskat rapporteringskraven &lt;br&gt;
för sina myndigheter. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att det pågår ett arbete vid Regeringskansliet &lt;br&gt;
för att förändra styrningen av förvaltningsmyndigheterna &lt;br&gt;
253&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivare extern styrning av Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
och att olika departement har hunnit olika långt i denna process. &lt;br&gt;
Inom ramen för det pågående arbetet bör den externa styrningen av &lt;br&gt;
Kriminalvården utvecklas. Utredningen bedömer att vissa förändringar &lt;br&gt;
av regeringens styrning av Kriminalvården kan ske redan i &lt;br&gt;
det kommande regleringsbrevet. I andra fall krävs ett målmedvetet, &lt;br&gt;
långsiktigt utvecklingsarbete för att styrningen av Kriminalvården &lt;br&gt;
ska ske samordnat med regeringens styrning av andra myndigheter. &lt;br&gt;
Mål och återrapportering &lt;br&gt;
Utredningen har visat att Kriminalvården kan utveckla den interna &lt;br&gt;
styrningen mot verksamhetens mål. Regeringen kan understödja en &lt;br&gt;
sådan utveckling genom att i sina styrdokument på ett tydligare &lt;br&gt;
sätt ta sin utgångspunkt i de övergripande målen för kriminalvårdsverksamheten, &lt;br&gt;
bl.a. att minska återfall i brott. &lt;br&gt;
Det är t.ex. viktigt att regeringen klargör vilka resultatmått som &lt;br&gt;
är centrala för hur Kriminalvårdens verksamhet bör utvecklas. Återrapporteringen &lt;br&gt;
bör således framför allt ta sikte på de nyckeltal som &lt;br&gt;
ger information om verksamhetsinriktningen. Regeringen bör även &lt;br&gt;
i större utsträckning efterfråga analyser om verksamheten. &lt;br&gt;
Vissa faktorer har särskild betydelse för Kriminalvårdens förmåga &lt;br&gt;
att minska återfallen i brott, t.ex. att missbruksvården fungerar, &lt;br&gt;
att påverkansprogrammen är effektiva, att de intagna når en viss &lt;br&gt;
grundläggande utbildningsnivå och att de intagna genomgår en yrkesutbildning. &lt;br&gt;
Även andra faktorer är viktiga för att brottspreventionen &lt;br&gt;
ska fungera, t.ex. att verkställighetsplanerna är genomtänkta och &lt;br&gt;
verkningsfulla och att utslussningen fungerar på ett bra sätt. &lt;br&gt;
Kriminalvården bedriver en mycket diversifierad verksamhet. &lt;br&gt;
Det är därför viktigt att bredden angrips med en fokuserad ansats. &lt;br&gt;
Regeringen kan stödja Kriminalvården i prioriteringsarbetet genom &lt;br&gt;
att tydligare lägga fast varför regeringen begär vissa uppgifter. &lt;br&gt;
Regleringsbrevet bör i större utsträckning än i dag användas för att &lt;br&gt;
förtydliga vilka förbättringar inom Kriminalvården som regeringen vill &lt;br&gt;
åstadkomma. Regeringens styrning kan då utvecklas så att Kriminalvården &lt;br&gt;
får bättre förutsättningar att inrikta och utveckla den &lt;br&gt;
strategiska styrningen av verksamheten i den riktning som regeringen &lt;br&gt;
önskar. &lt;br&gt;
Regeringen kan således påverka Kriminalvårdens styrprocesser &lt;br&gt;
så att fokus läggs mer på verksamhetens effekter än på myndighetens &lt;br&gt;
prestationer i olika hänseenden. &lt;br&gt;
254&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivare extern styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
Frivården, som har kontakt med klienter relativt lång tid efter &lt;br&gt;
det att de har frigivits bör kunna svara på många frågor om effekterna &lt;br&gt;
av kriminalvårdsarbetet, t.ex. vad gäller påverkan, behandling, &lt;br&gt;
utbildning och träning i social färdighet. &lt;br&gt;
Rättskedjeperspektiv &lt;br&gt;
Det är nödvändigt att regeringens styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
överensstämmer med styrningen av övriga berörda myndigheter, &lt;br&gt;
framför allt inom rättskedjan. I Ekonomistyrningens granskning av &lt;br&gt;
Åklagarmyndighetens interna styrning och kontroll förordades ett &lt;br&gt;
rättskedjeperspektiv i både den externa och interna styrningen, &lt;br&gt;
med syftet att skapa balans mellan kvantitet, kvalitet och kostnad &lt;br&gt;
vilket skulle kunna bidra till ett mer effektivt resursutnyttjande.3 &lt;br&gt;
Detsamma gäller Kriminalvården. &lt;br&gt;
När det talas om Kriminalvården uttrycks det ofta att myndigheten &lt;br&gt;
är ”sist i rättskedjan”, dvs. är den myndighet som får hantera &lt;br&gt;
resultatet av rättsväsendets produktionskedja. Med det perspektivet &lt;br&gt;
är det lätt att Kriminalvården betraktas som en passiv mottagare av &lt;br&gt;
andras arbete. Det är dock en förenklad syn på Kriminalvårdens &lt;br&gt;
insats. Kriminalvården är t.ex. också en producent av arbetskraft, &lt;br&gt;
dvs. personer som verkställer straff i anstalt eller i frivård ska genomgå &lt;br&gt;
vård, utbildning och social träning som ska ge dem möjlighet att gå &lt;br&gt;
ut i yrkesarbete eller i vidare studier. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens ansvarsområde sträcker sig alltså utanför rättskedjan&lt;br&gt;
. En god samverkan mellan Kriminalvården och även myndigheter &lt;br&gt;
och organisationer som inte ingår i rättsväsendet är därför &lt;br&gt;
nödvändig. Ett exempel är samarbetet med Arbetsförmedlingen, &lt;br&gt;
som har stärkts under de senaste åren. &lt;br&gt;
Kravet på att Kriminalvården i försörjnings- och boendefrågor &lt;br&gt;
ska samverka med Arbetsförmedlingen och kommunerna bör formaliseras &lt;br&gt;
genom att föras in i myndighetens instruktion på samma &lt;br&gt;
sätt som det i dag i instruktionen framgår att Kriminalvården i vissa &lt;br&gt;
sakfrågor ska samråda med t.ex. Domstolsverket, Åklagarmyndigheten &lt;br&gt;
och Rikspolisstyrelsen. Genom en sådan markering kan regeringen &lt;br&gt;
bidra till att perspektivet på Kriminalvårdens arbete vidgas. &lt;br&gt;
3 Ekonomistyrningsverket, Rapport 2009:7,s 51 ff. &lt;br&gt;
255&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivare extern styrning av Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Långsiktighet &lt;br&gt;
Det har förts en diskussion om regeringen bör utveckla strategiska, &lt;br&gt;
fleråriga styrdokument som kan ligga till grund för den löpande, &lt;br&gt;
årliga styrningen av myndigheternas verksamhet. Det har t.ex. föreslagits &lt;br&gt;
att fleråriga strategier ska tas fram som instrument för en &lt;br&gt;
mer långsiktig verksamhetsstyrning, t.ex. i budgetpropositionen för &lt;br&gt;
år 2001.4 Utredningen har i sitt delbetänkande avseende lokalförsörjningsfrågorna &lt;br&gt;
framhållit att det finns ett behov av att regeringen &lt;br&gt;
uttalar sig mer långsiktigt om Kriminalvårdens inriktning.5 &lt;br&gt;
I Danmark tecknar regeringen och kriminalvårdsmyndigheten &lt;br&gt;
ett fyraårigt ”avtal”, som anger förutsättningarna för verksamheten. &lt;br&gt;
I avtalet fastställs både utvecklingsområden och inom vilka områden &lt;br&gt;
besparingar ska ske under perioden. Det senaste avtalet gäller perioden &lt;br&gt;
2008–2011. Före det att ett nytt flerårsavtal tecknas beslutar &lt;br&gt;
den danska regeringen att en extern granskning ska genomföras av &lt;br&gt;
Kriminalforsorgens verksamhet. Under den tid avtalet löper ansvarar &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen för att omvärldsbevakningar och prognoser &lt;br&gt;
presenteras för hur verksamheten utvecklas. Vissa justeringar av &lt;br&gt;
den beslutade inriktningen kan ske under perioden, men som regel &lt;br&gt;
ligger avtalets huvudområden fast. &lt;br&gt;
Även i Norge finns det en större långsiktighet i styrningen av &lt;br&gt;
kriminalvården än i Sverige. Det kan bero på att den norska kriminalvårdsmyndigheten &lt;br&gt;
är mer direkt knuten till regeringen, jämfört med &lt;br&gt;
svenska förhållanden. &lt;br&gt;
Utredningen bedömer att en mer långsiktig syrning, t.ex. genom &lt;br&gt;
ett flerårigt styrdokument, är särskilt lämpligt att införa avseende &lt;br&gt;
Kriminalvården. Ett sådant skulle på kort sikt ge myndigheten &lt;br&gt;
bättre förutsättningar att inrätta ett nytt ledningssystem, vilket &lt;br&gt;
enligt utredningens mening bör tas fram.6 Med en större möjlighet &lt;br&gt;
till framförhållning får Kriminalvården möjlighet att sätta och arbeta &lt;br&gt;
efter strategiska mål, istället för att ”fastna” i den operativa vardagen &lt;br&gt;
där nya problem ständigt uppkommer. Kriminalvårdens uppdrag &lt;br&gt;
kräver långsiktig planering, t.ex. vad gäller att kunna genomföra &lt;br&gt;
insatser som leder till minskat återfall i brott och för att kunna &lt;br&gt;
tillgodose behovet av lokaler. På längre sikt skulle ett flerårigt &lt;br&gt;
styrdokument dessutom möjliggöra för regeringen att säkerställa att &lt;br&gt;
4 Regeringskansliet, RK-Styr, Rapport, 2009-05-15, s. 12. &lt;br&gt;
5 SOU 2009:13, s. 91 ff. &lt;br&gt;
6 Se avsnitt 5.10.4. &lt;br&gt;
256&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivare extern styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
Kriminalvårdens resurser används så effektivt som möjligt. Det gäller &lt;br&gt;
inte minst lokalförsörjningen, som genererar mycket stora kostnader. &lt;br&gt;
En mer långsiktig styrning skulle ge Kriminalvården bättre förutsättningar &lt;br&gt;
att verka för de övergripande målen, bl.a. att förhindra återfall &lt;br&gt;
i brott. Regeringen bör därför överväga att införa ett flerårigt &lt;br&gt;
styrdokument för Kriminalvården. &lt;br&gt;
Enligt utredningens uppfattning bör frågan särskilt bevakas i &lt;br&gt;
arbetet inom Regeringskansliet med att förstärka regeringens styrning &lt;br&gt;
av förvaltningsmyndigheterna. &lt;br&gt;
9.4 Uppdrag till Kriminalvården &lt;br&gt;
Förslag: Regeringen bör ge Kriminalvården i uppdrag att: &lt;br&gt;
1. Redovisa en övergripande strategi med inriktning på hur &lt;br&gt;
Kriminalvården ska uppnå målet att minska återfall i brott. &lt;br&gt;
Denna strategi bör kompletteras med en strategi för verksamhetsutveckling, &lt;br&gt;
en strategi för säkerhetsarbetet och en &lt;br&gt;
IT-strategi. &lt;br&gt;
2. Ta fram ett nytt ledningssystem och redovisa hur arbetet &lt;br&gt;
med detta fortskrider. &lt;br&gt;
3. Ta fram en plan för hur myndighetens systematiska egenkontroll &lt;br&gt;
ska utvecklas. &lt;br&gt;
4. Ta fram en utvecklad kompetensförsörjningsstrategi. &lt;br&gt;
5. Redovisa en fördjupad grundutbildningsstrategi med en konsekvensanalys. &lt;br&gt;
Kriminalvården står inför stora utmaningar. För att kunna möta &lt;br&gt;
dessa är det nödvändigt att myndigheten arbetar målmedvetet och &lt;br&gt;
uthålligt för att uppfylla riksdagens och regeringens mål för verksamheten. &lt;br&gt;
I det arbetet kan regeringen ge riktat stöd genom att ge &lt;br&gt;
Kriminalvården väl avpassade uppdrag. Uppdragen bör vara utformade &lt;br&gt;
så att styrningen av Kriminalvården koncentreras till de utvecklingsområden &lt;br&gt;
som utredningen har pekat ut. &lt;br&gt;
Utredningen har konstaterat att Kriminalvården saknar ett heltäckande &lt;br&gt;
strategiskt ramverk. Avsaknaden av ledande strategier gör &lt;br&gt;
att det är svårt att utveckla den operativa verksamheten i enlighet &lt;br&gt;
med den övergripande inriktningen för Kriminalvårdens verksamhet. &lt;br&gt;
257&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivare extern styrning av Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Utredningen föreslår därför att regeringen ger Kriminalvården i &lt;br&gt;
uppdrag att redovisa en övergripande strategi för sin verksamhet &lt;br&gt;
där inriktningen ska vara hur Kriminalvården ska uppnå de övergripande &lt;br&gt;
målen, bl.a. att minska återfall i brott. &lt;br&gt;
Den övergripande strategin bör kompletteras med nedbrutna &lt;br&gt;
strategier för verksamhetsutvecklingen, säkerhetsarbetet och ITinriktningen. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör presentera en plan för hur arbetet &lt;br&gt;
bör läggas upp och hur det ska genomföras och redovisas. Redovisningen &lt;br&gt;
bör ske till regeringen, eftersom resultatet av arbetet väntas få &lt;br&gt;
stor betydelse för Kriminalvårdens framtida inriktning och utveckling. &lt;br&gt;
Utredningen har visat att den mål- och resultatstyrningsmodell, &lt;br&gt;
den s.k. Ebbemodellen, som Kriminalvården i dag använder inte &lt;br&gt;
fungerar på ett tillfredställande sätt. Utredningen har därför föreslagit &lt;br&gt;
att Kriminalvården bör utveckla ett nytt ledningssystem. &lt;br&gt;
Regeringen bör ge Kriminalvården i uppdrag att ta fram ett sådant &lt;br&gt;
system och redovisa hur arbetet med detta fortskrider. &lt;br&gt;
Utredningen har framhållit att det är nödvändigt att Kriminalvården &lt;br&gt;
utvecklar sin egenkontroll inte minst avseende tillämpningen &lt;br&gt;
av det rättsliga regelverket. Regeringen bör ge Kriminalvården i &lt;br&gt;
uppdrag att ta fram en plan för hur egenkontrollen kan utvecklas. &lt;br&gt;
Uppdraget bör omfatta en redogörelse för hur denna är utformad i &lt;br&gt;
dag, pågående utvecklingsinsatser och vad Kriminalvården anser &lt;br&gt;
bör göras för att systematisera egenkontrollen. &lt;br&gt;
Utredningen har funnit att kriminalvårdarrollen inte är klart definierad&lt;br&gt;
. Det är alltså inte närmare preciserat vilka uppgifter som &lt;br&gt;
kriminalvårdarna ska ha nu och i framtiden. Det innebär att det är &lt;br&gt;
svårt att se vilken kompetens som måste krävas för att utföra de &lt;br&gt;
olika kriminalvårdande uppgifterna. Regeringen bör därför ge &lt;br&gt;
Kriminalvården i uppdrag att redovisa den kompetensförsörjningsstrategi &lt;br&gt;
som myndigheten arbetar med. &lt;br&gt;
Kriminalvården har under de senaste åren infört en obligatorisk &lt;br&gt;
grundutbildning för personalen i det klientnära arbetet. Grundutbildningen &lt;br&gt;
har haft en stor betydelse för att förbättra verksamheten &lt;br&gt;
och att forma attityder och inställning till Kriminalvårdens &lt;br&gt;
uppdrag hos medarbetarna. Den nuvarande grundutbildningen är &lt;br&gt;
dock inte tillräcklig för att ge Kriminalvården de bästa förutsättningarna &lt;br&gt;
för att nå myndighetens mål. I jämförelse med motsvarande &lt;br&gt;
utbildningar i Norden är grundutbildningen i Sverige väsentligen &lt;br&gt;
kortare. Utredningen har i i kapitel 6 föreslagit att Kriminalvården &lt;br&gt;
ska utveckla en ny utbildningsstruktur. Regeringen bör ge Kriminalvården &lt;br&gt;
i uppdrag att redovisa en ny fördjupad grundutbildnings258&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivare extern styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
strategi med en analys av konsekvenserna av om utbildningen förlängs &lt;br&gt;
till ett år, t.ex. med avseende på ekonomi, personalomsättning &lt;br&gt;
och behovet av ytterligare fortbildning. &lt;br&gt;
9.5 Organisatoriska förutsättningar &lt;br&gt;
Bedömning: Det strategiska arbetet vid Kriminalvården bör förstärkas &lt;br&gt;
och förbättras. En möjlighet kan vara att tillsätta en överdirektör &lt;br&gt;
med strategiska uppgifter vid myndigheten. &lt;br&gt;
Utredningen har visat att Kriminalvården är i behov av mer strategisk &lt;br&gt;
styrning. Kriminalvården har en organisation som, såvitt utredningen &lt;br&gt;
kan se, i sig ger goda förutsättningar för effektiva styrprocesser &lt;br&gt;
och för att en effektiv kriminalvårdsverksamhet ska kunna &lt;br&gt;
bedrivas av myndighetens medarbetare. Under de senaste åren &lt;br&gt;
har mycket kraft i organisationen gått till att genomföra enmyndighetsreformen&lt;br&gt;
, den omfattande säkerhetsuppgraderingen och till &lt;br&gt;
lokalförsörjningsfrågorna. Dessa frågor har varit av myndighetsövergripande &lt;br&gt;
karaktär och krävt stort engagemang av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
högsta ledning. &lt;br&gt;
Det har dock under utredningsarbetet framkommit att styrfunktionerna &lt;br&gt;
kan fastna i detaljfrågor inte minst vad avser den klientnära &lt;br&gt;
verksamheten. Det strategiska perspektivet blir lidande av för &lt;br&gt;
hög grad av detaljstyrning. &lt;br&gt;
Vissa frågor i en myndighet kan inte delegeras utan måste bedömas &lt;br&gt;
och avgöras av generaldirektören. Samtidigt måste många övergripande &lt;br&gt;
frågor, t.ex. visions- och strategiarbetet, samordnas av myndighetens &lt;br&gt;
högsta ledning. Det måste finnas en gemensam syn på hur &lt;br&gt;
det framtida arbetet ska formas. Utredningen finner att Kriminalvårdens &lt;br&gt;
strategiska överbyggnad härför inte är tillräcklig. En möjlighet &lt;br&gt;
att förstärka den strategiska nivån kan vara att regeringen &lt;br&gt;
utnämner en överdirektör vid Kriminalvården. &lt;br&gt;
259&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivare extern styrning av Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
9.6 Utredning om frivården &lt;br&gt;
Förslag: Regeringen bör besluta om att tillsätta en utredning &lt;br&gt;
om frivårdens verksamhet. &lt;br&gt;
Frivården har redan i dag huvudansvaret för den s.k. klientresan &lt;br&gt;
även i de fall där den dömde ska verkställa sitt straff vid en anstalt.7 &lt;br&gt;
Frivården påbörjar ofta sitt arbete redan i samband med rättegången &lt;br&gt;
då de ska genomföra en personutredning avseende den tilltalade. &lt;br&gt;
Frivården har också ansvaret för dem som i slutet av verkställighetstiden &lt;br&gt;
genomgår någon utslussningsåtgärd, t.ex. genom att intas &lt;br&gt;
på s.k. halvvägshus eller erbjudas utökad frigång. Dessutom övervakar &lt;br&gt;
Frivården varje dag ca 20 000 klienter som genomgår kriminalvård &lt;br&gt;
utanför anstalterna. Utredningen kan konstatera att det i dag &lt;br&gt;
finns kritik bland kriminalvårdarna mot att frivården inte i tillräcklig &lt;br&gt;
utsträckning deltar i anstaltsklienternas behandling och &lt;br&gt;
rehabilitering. Utredningen har dock inte haft möjlighet att utreda &lt;br&gt;
saken närmare. Det står dock klart att frivårdens arbete försvåras av &lt;br&gt;
att Kriminalvården endast i liten utsträckning tillämpar den s.k. &lt;br&gt;
närhetsprincipen, vilket betyder att de geografiska avstånden mellan &lt;br&gt;
klienten i anstalt och det ansvariga frivårdskontoret blir långt. &lt;br&gt;
Behandling och påverkan bör, tillsammans med adekvata utslussningsåtgärder&lt;br&gt;
, leda till större positiv påverkan på de intagna. Om &lt;br&gt;
utredningens förslag ska kunna genomföras och resultatet bli lyckosamt &lt;br&gt;
är frivårdens insatser oumbärliga. Det finns således anledning &lt;br&gt;
att i särskild ordning granska innehållet i kriminalvården utanför &lt;br&gt;
anstalterna och de förutsättningar som i dag finns i frivården. Möjligheterna &lt;br&gt;
till övervakning av klienterna är en sådan fråga som bör &lt;br&gt;
belysas särskilt. &lt;br&gt;
En utredning om frivården skulle sammanfalla med syftet med &lt;br&gt;
den översyn av påföljdssystemet som regeringen har beslutat ska &lt;br&gt;
genomföras. Påföljdsutredningen (Ju 2009:11) ska bl.a. analysera &lt;br&gt;
om det går att införa nya typer av straff för brottslingar, så att &lt;br&gt;
7 Riksrevisionen granskar för närvarande bl.a. Kriminalvårdens effektivitet i arbetet för att &lt;br&gt;
förebygga återfall i brott. I en förstudie har Riksrevisionen identifierat brister i verkställighetsplaneringen &lt;br&gt;
och samverkan vid frigivning. Fokus i den pågående granskningen ligger på &lt;br&gt;
verkställighetsplaneringen där frivården numera är samordningsansvariga. Granskningen kan &lt;br&gt;
bl.a. ge viktiga synpunkter avseende hela processen – frivårdens nuvarande roll och även &lt;br&gt;
framtida roll i verkställighetsplaneringen, samt hur samarbetet ser ut mellan frivården och &lt;br&gt;
övriga delar inom Kriminalvården samt samverkan med andra aktörer. Granskningen förväntas &lt;br&gt;
vara avslutad under hösten 2009. &lt;br&gt;
260&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivare extern styrning av Kriminalvården &lt;br&gt;
261 &lt;br&gt;
systemet blir mer flexibelt. Förutsättningarna för en effektiv frivård &lt;br&gt;
bör därvid ha en särskilt stor betydelse. &lt;br&gt;
9.7 Sammanfattning &lt;br&gt;
Regeringens styrning av Kriminalvården bör utvecklas för att ge &lt;br&gt;
myndigheten förutsättningar att förbättra verksamhetens resultat i &lt;br&gt;
förhållande till målet att minska återfallen i brott. Styrningen bör &lt;br&gt;
t.ex. förstärkas genom att regleringsbrevet till Kriminalvården förtydligas. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår att ett flerårigt styrdokument bör &lt;br&gt;
övervägas. &lt;br&gt;
Regeringen bör ge Kriminalvården i uppdrag att redovisa en &lt;br&gt;
övergripande strategi med fokus på hur Kriminalvården ska uppnå &lt;br&gt;
målet att minska återfall i brott. Denna strategi bör kompletteras &lt;br&gt;
med en strategi för verksamhetsutveckling, en strategi för säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
och en IT-strategi. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör till regeringen redovisa resultatet av arbetet &lt;br&gt;
med ett nytt ledningssystem och med myndighetens egenkontroll. &lt;br&gt;
Kriminalvården bör även redovisa en utvecklad kompetensförsörjningsstrategi. &lt;br&gt;
Grundutbildningen för personal i den klientnära verksamheten &lt;br&gt;
bör fördjupas och förlängas. Myndigheten bör därför redovisa &lt;br&gt;
ett förslag och en konsekvensanalys avseende en ny grundutbildning&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att ett sätt att förstärka Kriminalvårdens &lt;br&gt;
strategiska överbyggnad kan vara att tillsätta en överdirektör. &lt;br&gt;
Regeringen bör besluta om en särskild utredning om frivårdens &lt;br&gt;
verksamhet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
10 Kostnads- och konsekvensanalys &lt;br&gt;
10.1 Inledning &lt;br&gt;
Kommittéer och särskilda utredare ska enligt kommittéförordningen &lt;br&gt;
(1998:1474) göra en konsekvensanalys i där angivna hänseenden &lt;br&gt;
beträffande de förslag som lämnas. I det följande redovisas därför &lt;br&gt;
konsekvenserna av utredningens förslag. &lt;br&gt;
10.2 Ekonomiska konsekvenser för staten &lt;br&gt;
Kriminalvården &lt;br&gt;
Bedömning: Utredningens förslag förväntas leda till att ett &lt;br&gt;
omfattande arbete behöver vidtas inom Kriminalvården med &lt;br&gt;
bl.a. lednings-, styrnings-, säkerhets- och utbildningsfrågor. Arbetet &lt;br&gt;
kan förväntas leda till vissa övergångskostnader för myndigheten. &lt;br&gt;
Dessa bör inte bli större än att de kan rymmas inom &lt;br&gt;
Kriminalvårdens befintliga anslag. &lt;br&gt;
I detta arbete bör det finnas förutsättningar att beräkna de &lt;br&gt;
långsiktiga ekonomiska konsekvenserna av att Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektivitet ska öka. &lt;br&gt;
Kriminalvården beslutade år 2003 att genomföra ett effektiviseringsprogram &lt;br&gt;
med fokus på att minska kostnaderna. Detta handlingsprogram &lt;br&gt;
har utredningen utvärderat i det första delbetänkandet, &lt;br&gt;
SOU 2008:71. Utredningen fann bl.a. att besparingspotentialen som &lt;br&gt;
hade angetts i handlingsplanen i få fall överensstämde med det &lt;br&gt;
verkliga utfallet. Handlingsplanen ledde dock i viss utsträckning till &lt;br&gt;
kostnadsbesparingar. &lt;br&gt;
Utredningen har under sitt arbete kunnat ana områden där det &lt;br&gt;
möjligen finns ytterligare möjligheter att på kort sikt sänka kostna263&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kostnads- och konsekvensanalys SOU 2009:80 &lt;br&gt;
derna. I sitt sammanhang är sådana besparingar små. Utredningens &lt;br&gt;
fokus har dock inte varit på att förbättra kostnadseffektiviteten på &lt;br&gt;
kort sikt eller på att göra enstaka besparingsåtgärder. Från ett samhällsekonomiskt &lt;br&gt;
perspektiv är det på lång sikt mer lönsamt att &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet effektiviseras och myndighetens förmåga &lt;br&gt;
att nå de uppställda målen blir högre. &lt;br&gt;
Utredningens förslag förutsätter i många fall att ett omfattande &lt;br&gt;
arbete i Kriminalvården påbörjas. Konsekvensen av detta på kort &lt;br&gt;
sikt kan bli ett högt tryck internt, bl.a. med att utveckla ett förbättrat &lt;br&gt;
ledningssystem, nya uppföljningsverktyg och strategidokument. &lt;br&gt;
Detta arbete kan erfordra att särskilda resurser sätts av. Kostnaderna &lt;br&gt;
för detta bör inte bli större än att de ryms inom Kriminalvårdens &lt;br&gt;
befintliga anslag. &lt;br&gt;
Resultatet av Kriminalvårdens arbete bör på lång sikt i de flesta &lt;br&gt;
fall leda till besparingar. Det gäller särskilt om antalet säkerhetsklasser &lt;br&gt;
minskas, vilket bör leda till en större flexibilitet i kriminalvården. &lt;br&gt;
Däremot kan t.ex. en längre grundutbildning för medarbetare &lt;br&gt;
i den klientnära verksamheten leda till högre kostnader för &lt;br&gt;
Kriminalvården. Till viss del kan dessa kompenseras genom att behovet &lt;br&gt;
för fortbildning minskar. Det ligger i sakens natur att &lt;br&gt;
Kriminalvården i det fortsatta arbetet beaktar de ekonomiska konsekvenserna. &lt;br&gt;
På lång sikt ska Kriminalvårdens arbete leda till en minskad risk &lt;br&gt;
för återfall i brott. För Kriminalvården bör en effekt av en sådan &lt;br&gt;
minskning bli ett minskat behov av platser i häkten, anstalter och &lt;br&gt;
frivård. Därigenom kan kostnadsbesparingar komma att göras. &lt;br&gt;
Rättsväsendet i övrigt &lt;br&gt;
Bedömning: Utredningens förslag torde inte medföra några ökade &lt;br&gt;
kostnader för rättsväsendet. &lt;br&gt;
Flera av utredningens förslag innebär att förutsättningarna för hela &lt;br&gt;
rättsväsendet att minska brottsligheten på lång sikt kan förbättras. &lt;br&gt;
Förslagen förväntas dock inte medföra några ökade kostnader för &lt;br&gt;
rättsväsendets myndigheter. &lt;br&gt;
På lång sikt kommer minskat återfall i brott att leda till mindre &lt;br&gt;
kostnader även för rättsväsendet, t.ex. genom ett minskat ärendeinflöde. &lt;br&gt;
264&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Kostnads- och konsekvensanalys &lt;br&gt;
Andra statliga myndigheter &lt;br&gt;
Bedömning: Andra statliga myndigheter bedöms inte i nuläget &lt;br&gt;
komma att påverkas ekonomiskt av våra förslag. &lt;br&gt;
Vissa av de förslag som har behandlats kan i förlängningen ha betydelse &lt;br&gt;
även för andra statliga myndigheter. Genom ett ökat fokus på &lt;br&gt;
att förebygga återfall i brott kan ett ökat krav på samverkan mellan &lt;br&gt;
Kriminalvården och andra myndigheter att ställas. Redan i dag &lt;br&gt;
finns det ett samarbete mellan t.ex. Kriminalvården och Arbetsförmedlingen. &lt;br&gt;
Detta samarbete kan förväntas öka i framtiden, men &lt;br&gt;
är avhängigt av hur Kriminalvården utformar det kriminalvårdande &lt;br&gt;
arbetet. &lt;br&gt;
Övrigt &lt;br&gt;
Bedömning: Utredningens förslag att inrätta en ny myndighet &lt;br&gt;
för tillsyn av Kriminalvården medför ökade kostnader. Dessa &lt;br&gt;
kostnader bör inte finansieras genom att anslaget för Kriminalvården &lt;br&gt;
minskas eftersom utredningen föreslår att Kriminalvårdens &lt;br&gt;
egenkontroll samtidigt ska öka. &lt;br&gt;
Ett genomförande av utredningens förslag om en ny tillsynsmyndighet &lt;br&gt;
kräver en fördjupad analys, bl.a. avseende myndighetens &lt;br&gt;
preciserade uppdrag, organisation och arbetssätt. Innan &lt;br&gt;
denna analys har genomförts kan kostnaderna inte förutses. &lt;br&gt;
Utredningen har föreslagit att regeringen bör besluta om en ny tillsynsmyndighet &lt;br&gt;
över Kriminalvården. En förutsättning för att den &lt;br&gt;
nya tillsynsmyndigheten ska kunna genomföra en effektiv och rättssäker &lt;br&gt;
tillsyn är att Kriminalvårdens egenkontroll förbättras och förstärks. &lt;br&gt;
De ökade kostnader för staten som inrättandet av en ny &lt;br&gt;
tillsynsmyndighet innebär bör därför inte finansieras ur Kriminalvårdens &lt;br&gt;
anslag. &lt;br&gt;
Det är dessutom inte möjligt att i nuläget förutse kostnaderna &lt;br&gt;
för den nya tillsynsmyndigheten eftersom dess uppdrag, organisation &lt;br&gt;
och arbetssätt inte har fastställts. När detta har skett bör en ekonomisk &lt;br&gt;
konsekvensanalys göras. &lt;br&gt;
265&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kostnads- och konsekvensanalys SOU 2009:80 &lt;br&gt;
266 &lt;br&gt;
10.3 Konsekvenser för brottsligheten &lt;br&gt;
Bedömning: Utredningens förslag kan på sikt minska återfall i &lt;br&gt;
brott. &lt;br&gt;
Utredningen har tagit som utgångspunkt att föreslå förändringar &lt;br&gt;
som kan förbättra Kriminalvårdens förutsättningar att uppnå verksamhetsmålen. &lt;br&gt;
Ett övergripande mål är att minska återfall i brott. &lt;br&gt;
En konsekvens av om Kriminalvården bättre styr mot de uppställda &lt;br&gt;
målen på det sätt som utredningen förslagit är att brottsligheten &lt;br&gt;
kan minska. &lt;br&gt;
Utredningens förslag ska ses i sin helhet. De kan inte förväntas &lt;br&gt;
få någon effekt förrän på lång sikt. I dagsläget går det inte att förutse &lt;br&gt;
när dessa effekter kan inträffa eller hur stora de kan bli. &lt;br&gt;
10.4 Övriga konsekvenser &lt;br&gt;
Bedömning: Utredningens förslag förväntas inte i övrigt få några &lt;br&gt;
konsekvenser av de slag som anges i kommittéförordningen. &lt;br&gt;
Det finns inte någon anledning att anta att utredningens förslag &lt;br&gt;
kommer att påverka kostnaderna eller intäkterna för kommuner, &lt;br&gt;
företag eller enskilda. &lt;br&gt;
Förslagen kan inte heller förväntas få direkt betydelse för jämställdheten &lt;br&gt;
mellan kvinnor och män, barn, den personliga integriteten, &lt;br&gt;
det kommunala självstyret, för sysselsättning och offentlig &lt;br&gt;
service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, &lt;br&gt;
konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags &lt;br&gt;
eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.&lt;br&gt;
Referenser &lt;br&gt;
Offentligt tryck &lt;br&gt;
Riksdagstryck &lt;br&gt;
Bet. 2001/02:JuU6, Kriminalvårdsfrågor &lt;br&gt;
Bet. 2004/05:KU20, Granskningsbetänkande &lt;br&gt;
Propositioner &lt;br&gt;
prop. 1973:1, Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående &lt;br&gt;
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1973/74 &lt;br&gt;
prop. 1989/90:154, Proposition om en ny regional statlig förvaltning &lt;br&gt;
prop. 1996/97:1, Förslag till statsbudget för år 1997 &lt;br&gt;
prop. 2002/03:1, Förslag till statsbudget för år 2003 &lt;br&gt;
prop. 2002/03:99, Det nya Skatteverket &lt;br&gt;
prop. 2003/04:69, En ny statlig myndighet för socialförsäkringens &lt;br&gt;
administration &lt;br&gt;
prop. 2004/05:1, Förslag till statsbudget för år 2005 &lt;br&gt;
prop. 2004/05:176, Kriminalvården – en myndighet &lt;br&gt;
prop. 2005/06:1, Förslag till statsbudget för år 2006 &lt;br&gt;
prop. 2005/06:123, En modernare kriminalvård &lt;br&gt;
prop. 2006/07:1, Förslag till statsbudget för år 2007 &lt;br&gt;
prop. 2006/07:127, Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen &lt;br&gt;
prop. 2007/08:1, Förslag till statsbudget för år 2008 &lt;br&gt;
prop. 2008/09:1, Budgetpropositionen för år 2009 &lt;br&gt;
267&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Referenser SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Offentliga utredningar &lt;br&gt;
SOU 2004:100, Tillsyn. Förslag om en tydligare och effektivare &lt;br&gt;
tillsyn, Tillsynsutredningen &lt;br&gt;
SOU 2005:6, Säkert inlåst - En granskning av rymningarna från &lt;br&gt;
Kumla, Hall, Norrtälje och Mariefred 2004, Rymningsutredningen &lt;br&gt;
SOU 2005:54, Framtidens kriminalvård, Kriminalvårdskommittén &lt;br&gt;
SOU 2007:75, Att styra staten – regeringens styrning av sin förvaltning. &lt;br&gt;
Styrutredningen &lt;br&gt;
SOU 2008:71, Uppföljning av Kriminalvårdens effektiviseringsarbete, &lt;br&gt;
Utredningen Kriminalvårdens effektivitet &lt;br&gt;
SOU 2009:13, Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning, &lt;br&gt;
Utredningen Kriminalvårdens effektivitet &lt;br&gt;
Departementsskrivelser &lt;br&gt;
Ds 1994:140, Upploppet på Tidaholmsanstalten den 22 juli 1994 &lt;br&gt;
Ds 2006:15, Intern styrning och kontroll i staten &lt;br&gt;
Myndighetsbeslut m.m. &lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet, Hot och våld mot kriminalvårdens personal, &lt;br&gt;
Rapport 2006:5, 2006 &lt;br&gt;
Det Kongelige Justis- och Politidepartementet, St.meld.nr. 37 (20072008), &lt;br&gt;
Norge &lt;br&gt;
Ekonomistyrningsverket, Polisen – Styrning och uppföljning, EVS &lt;br&gt;
2009:6, 2009 &lt;br&gt;
Ekonomistyrningsverket, Åklagarmyndighetens interna styrning och &lt;br&gt;
kontroll – Förändringsbehov och möjligheter till utveckling, 2009:7, &lt;br&gt;
2009 &lt;br&gt;
Ekonomistyrningsverket, Kartläggning av regleringsbrev - Förändring &lt;br&gt;
av regleringsbreven mellan år 2008 och 2009, ESV 2009:16, 2009 &lt;br&gt;
Fångvårdsväsendet, Fångvårdsväsendets årsredovisning år 2007, Finland &lt;br&gt;
Justitieombudsmannen, JO dnr. 1452-2001, beslut 2002-04-09 &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen, Kriminalforsorgens principprogram, 1993, Danmark &lt;br&gt;
Kriminalforsorgen, Statistik, 2007, Danmark &lt;br&gt;
268&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Referenser &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen, Kriminalomsorgens sikkerhetsstrategi 2006-2010, &lt;br&gt;
Trygghet for samfunnet, domfelte, innsatte och tillsatte, 2006, &lt;br&gt;
Norge &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen, Fakta om kriminalomsorgen, 2007, Norge &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen, Årsmelding 2007, 2008, Norge &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen, KRUS, Vold og trusler mot tilsatte i kriminalomsorgen &lt;br&gt;
2007, 2009, Norge &lt;br&gt;
Kriminalomsorgen, Nordisk statistikk for kriminalomsorgen i Danmark, &lt;br&gt;
Finland, Island, Norge og Sverige 2002-2006, 2008, Norge &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, Oro och upplopp på fängelser – ett förslag till &lt;br&gt;
motverkan, 1995 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, RSS-rapporten, 1998 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, Handlingsplan för effektivisering 2004-2006, &lt;br&gt;
2 december 2003 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvården – en myndighet, 2004 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, Säkerhetsanstalt (KVS 2004-10163), 2004 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, Säkert inlåst? – betänkande av Rymningsutredningen, &lt;br&gt;
Skrivelse till Justitiedepartementet (KVS 05-20052477), &lt;br&gt;
2005 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, 1M/Georg, Hanteringen av klientärenden i &lt;br&gt;
den nya organisationen, 4 maj 2005 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvårdens organisation som en myndighet, &lt;br&gt;
31 maj 2005 &lt;br&gt;
Kriminalvårdens forskningskommitté, Bärsärkarna, Rapport 13, 2005 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Budgetunderlag 2003 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Budgetunderlag 2010 &lt;br&gt;
Kriminalvården, ”Bättre ut”, Kriminalvårdens vision och värdegrund , &lt;br&gt;
2007 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Faktablad Självmord (Suicid), 2009 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Framtidens kriminalvårdsutbildning. Delrapport från &lt;br&gt;
högskoleprojektet, 5 april 2006 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Hur ska kriminalvården säkerställa rätt kompetens i &lt;br&gt;
framtiden?, 20 oktober 2004 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Internrevisionen, Baspersonalens informationsmiljö, &lt;br&gt;
Rapport 2008:1, 2008 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Kriminalvården i Sverige, 2008 &lt;br&gt;
269&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Referenser SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Kriminalvårdens lokalförsörjning 2009-2020, 31 mars &lt;br&gt;
2009 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Kriminalvårdens utbildning, 16 april 2009 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Omvårdnadsinspektioner vid landets häkten 2008, &lt;br&gt;
2009 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Rapport över internrevisionens verksamhet under 2007, &lt;br&gt;
2008 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Rapport över internrevisionens verksamhet under 2008, &lt;br&gt;
2009 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Slutrapport – utvärdering av ny utbildningsstruktur, &lt;br&gt;
2009 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Specialiserade yrkesroller i klientnära arbete, 2008 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Verksamhetsplan år 2006 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Verksamhetsplan år 2007 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Verksamhetsplan år 2008 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Verksamhetsplan år 2009 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Utvärdering av kriminalvårdens organisation som en &lt;br&gt;
myndighet, 2006 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Årsredovisning 2006 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Årsredovisning, 2007 &lt;br&gt;
Kriminalvården, Årsredovisning, 2008 &lt;br&gt;
Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsernas tillsyn – dagsläge, &lt;br&gt;
möjliga förbättringar, framtidsutsikter (Redovisning av ett regeringsuppdrag &lt;br&gt;
Fi 2008/3093), Rapport 2009:2 &lt;br&gt;
Regeringskansliet, RK-Styr, Rapport, 2009-05-15 &lt;br&gt;
Riksrevisionsverket, Effektivare kriminalvård – en hinderanalys, RRV &lt;br&gt;
1999:27, 1999 &lt;br&gt;
Riksrevisionsverket, Kriminalvården personal. Uppföljning av Riksrevisionsverkets &lt;br&gt;
granskning av personalfrågor år 1998/99 – ett &lt;br&gt;
regeringsuppdrag, RRV 2002:26, 2002 &lt;br&gt;
Statskontoret, Effektivitetsgranskning av kriminalvården, Rapport &lt;br&gt;
2003:20, 2003 &lt;br&gt;
Statskontoret, Handlingsplaner och strategier mot diskriminering – &lt;br&gt;
Ett verktyg för att stärka myndighetens arbete mot diskriminering, &lt;br&gt;
Rapport 2009:4, 2009 &lt;br&gt;
270&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Referenser &lt;br&gt;
Statskontoret, Sjukfrånvaron i staten 2008 – myndigheter och sektorer, &lt;br&gt;
Rapport 2009:102, 2009 &lt;br&gt;
Verva, Analys av Kriminalvårdens arbete med strategisk kompetensförsörjning, &lt;br&gt;
Rapport 2006:04, 2006 &lt;br&gt;
Litteratur, artiklar och uppsatser &lt;br&gt;
Amaratunga, D. &amp; Baldry, D., ”Performance measurement in facilities &lt;br&gt;
management and its relationships with management theory &lt;br&gt;
and motivation”. Facilities, 20, (10), 2002, s. 327-336, &lt;br&gt;
Bruzelius, L. H. &amp; Skärvad, P-H., Integrerad organisationslära. Lund. &lt;br&gt;
Studentlitteratur, 1995 &lt;br&gt;
Bäckman, J. och Hansson, O., En kriminalvård i kris - En textanalys &lt;br&gt;
av mediernas dagordning och den politiska dagordningen, &lt;br&gt;
Linköpings universitet, 2007 &lt;br&gt;
Cooke, D.J., ”Prison Violence: A Scottish Perspective”, s. 110, i &lt;br&gt;
Flanagan, T., Incarcerating Criminals, Prisons and Jails in Social &lt;br&gt;
and Organizational Context, Oxford University Press, 1998 &lt;br&gt;
Dagens Nyheter, ”Ordning och reda recept mot rymningar”, 26 &lt;br&gt;
september 2006 &lt;br&gt;
Dagens nyheter, "Vi klarar inte längre att utreda självmorden", DN &lt;br&gt;
Debatt, 12 november 2008 &lt;br&gt;
Dagens Nyheter, “Fångar överlistar spärrade telefoner”, 26 juni &lt;br&gt;
2009 &lt;br&gt;
Elliott, L., Security, ”Without Care: Challenges for Restorative &lt;br&gt;
Values in Prison”, Contemporary Justice Review, Vol. 10, 2007, &lt;br&gt;
s. 193-208 &lt;br&gt;
Hjalmarsson, L., Metoder i forskning om produktivitet och effektivitet &lt;br&gt;
med tillämpningar på offentlig sektor. Stockholm: Allmänna &lt;br&gt;
Förlaget, 1991 &lt;br&gt;
Härenstam, A., Arbetsmiljö i anstalt, 1985-1989, 1985 &lt;br&gt;
Jacobsen, D. I. &amp; Thorsvik, J., Hur moderna organisationer fungerar&lt;br&gt;
. Lund: Studentlitteratur, 2002 &lt;br&gt;
Karlöf, B., Effektivitet, balansen mellan kundvärde och produktivitet. &lt;br&gt;
Industrilitteratur, 1997 &lt;br&gt;
Kriminalvården, RuntiKrim, nummer 2, april 2009 &lt;br&gt;
271&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Referenser SOU 2009:80 &lt;br&gt;
272 &lt;br&gt;
Ljungberg, A. &amp; Larsson, E. Processbaserad verksamhetsutveckling. &lt;br&gt;
Lund: Studentlitteratur, 2001 &lt;br&gt;
Molander, P., Nilsson, J-E. &amp; Schick, A., Vem styr? Relationen &lt;br&gt;
mellan Regeringskansliet och myndigheterna, 2002 &lt;br&gt;
Nylander, P., Bruhn, A. &amp; Lindberg, O., ”Säkerhet eller rehabilitering? &lt;br&gt;
Om subkulturell differentiering bland kriminalvårdare”, &lt;br&gt;
Arbetsmarknad &amp; Arbetsliv, årgång 14, nr 3, 2009 &lt;br&gt;
Presley, D., ”Security is Not Convenient”, Corrections Today, &lt;br&gt;
October 2008 &lt;br&gt;
Rhodes, L., ”Supermax as a Technology of Punishment”, Social &lt;br&gt;
Research, Vol. 74, No. 2, 2007 &lt;br&gt;
Riksdag och departement, ”Färre JO-inspektioner när klagomålen &lt;br&gt;
ökar”, 19 oktober 2008 &lt;br&gt;
Ross, J. I., ”Supermax Prisons”, Society, Vol. 44, No. 3, 2007&lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
Kommittédirektiv &lt;br&gt;
Ett effektivt resursutnyttjande inom Kriminalvården &lt;br&gt;
Dir. &lt;br&gt;
2008:19 &lt;br&gt;
Beslut vid regeringssammanträde den 14 februari 2008 &lt;br&gt;
Sammanfattning av uppdraget &lt;br&gt;
En särskild utredare får i uppdrag att följa upp och utvärdera effektiviseringsarbetet &lt;br&gt;
inom Kriminalvården. Utredaren ska &lt;br&gt;
- följa upp 2003 års effektiviseringsarbete, &lt;br&gt;
- identifiera och analysera ytterligare möjligheter till effektiviseringsåtgärder &lt;br&gt;
inom förvaltning, personal, IT, administration och &lt;br&gt;
övrig verksamhet samt &lt;br&gt;
- ange förutsättningar för olika effektiviseringsåtgärder och &lt;br&gt;
konsekvenser av dessa. &lt;br&gt;
Vidare ska utredaren granska effektiviteten i Kriminalvårdens &lt;br&gt;
arbete med att tillgodose sitt lokalförsörjningsbehov. Utredaren &lt;br&gt;
ska också redovisa förutsättningar för myndigheten att bygga nya &lt;br&gt;
och avveckla gamla platser inom ramen för tilldelade anslag. &lt;br&gt;
Utredaren ska utvärdera och analysera Kriminalvårdens genomförda &lt;br&gt;
och planerade investeringar på säkerhetsområdet. I denna &lt;br&gt;
delen ska en jämförelse göras med förhållanden i andra jämförbara &lt;br&gt;
länder, i första hand övriga nordiska länder. &lt;br&gt;
Uppdraget ska slutredovisas senast den 12 mars 2009. Utredaren &lt;br&gt;
ska senast den 19 juni 2008 lämna ett delbetänkande avseende &lt;br&gt;
uppföljning av 2003 års effektiviseringsarbete och eventuella förslag &lt;br&gt;
som har aktualiserats. &lt;br&gt;
273&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 1 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Bakgrund &lt;br&gt;
Kriminalvården ansvarar för verkställigheten av påföljder i fängelse &lt;br&gt;
och frivård samt för verksamheten vid häktena. Inom ansvarsområdet &lt;br&gt;
ingår även att utföra transporter, inte bara för Kriminalvården &lt;br&gt;
utan också för andra myndigheter, exempelvis polisen och Migrationsverket. &lt;br&gt;
Målet för verksamheten är att påföljder ska verkställas &lt;br&gt;
på ett humant, säkert och effektivt sätt samt att återfallen i brott &lt;br&gt;
ska minska. &lt;br&gt;
Tidigare effektiviseringsarbete &lt;br&gt;
Riksrevisionsverket (RRV) genomförde under 1999, på regeringens &lt;br&gt;
uppdrag, en granskning av Kriminalvårdens effektivitet. I rapporten &lt;br&gt;
Effektivare kriminalvård – en hinderanalys (RRV 1999:27) pekar &lt;br&gt;
verket på ett antal hinder mot ett effektivt resursutnyttjande, bl.a. &lt;br&gt;
brister i den centrala samordningen av styrningen och uppföljningen. &lt;br&gt;
För att bedöma resultatet av vidtagna åtgärder och identifiera &lt;br&gt;
eventuella kvarstående hinder fick Statskontoret 2003 i uppdrag &lt;br&gt;
att följa upp RRV:s granskning bl.a. vad gäller styrningsfrågor, &lt;br&gt;
resursutnyttjande av fängelseplatser och Transporttjänsten. &lt;br&gt;
Statskontoret presenterade rapporten Effektivitetsgranskning av &lt;br&gt;
kriminalvården (2003:20). Mot bakgrund av rapporten inledde &lt;br&gt;
Kriminalvården 2003 ett omfattande effektiviseringsarbete (Bättre &lt;br&gt;
men billigare). Som en del i detta arbete omorganiserades Kriminalvården &lt;br&gt;
till en myndighet och omförhandlade sina hyresavtal. &lt;br&gt;
Vidare fick Kriminalvården i uppdrag av regeringen att effektivisera &lt;br&gt;
utnyttjande av personalresurser genom att vidta en verksamhetsanalys. &lt;br&gt;
Särskilt om platsutbyggnaden &lt;br&gt;
Genom ett särskilt uppdrag lade regeringen 2003 fast de riktlinjer &lt;br&gt;
som skulle gälla för Kriminalvårdens långsiktiga lokalförsörjning. &lt;br&gt;
Riktlinjerna innebar att arbetet med att skapa fler häktes- och &lt;br&gt;
anstaltsplatser skulle genomföras så att anstaltsstrukturen i framtiden &lt;br&gt;
består av färre och större enheter och att all nybyggnation av &lt;br&gt;
platser skulle utformas så att en flexibel användning i fråga om &lt;br&gt;
säkerhet och beläggning medges. &lt;br&gt;
274&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 1 &lt;br&gt;
I juni 2007 gav regeringen Kriminalvården ett nytt uppdrag för &lt;br&gt;
den fortsatta utbyggnaden. I uppdraget anges att utgångspunkten &lt;br&gt;
för anstaltsstrukturen även i fortsättningen ska vara färre och &lt;br&gt;
större enheter som i största möjliga mån ger utrymme för en flexibel &lt;br&gt;
användning i fråga om säkerhet och beläggning. En annan viktig &lt;br&gt;
utgångspunkt för uppdraget är att utbyggnad ska ske vid redan &lt;br&gt;
befintliga enheter där det anses lämpligt och ekonomiskt motiverat. &lt;br&gt;
I de fall förutsättningar finns för samlokalisering med andra myndigheter &lt;br&gt;
i rättsväsendet är detta att föredra framför andra lösningar. &lt;br&gt;
Ekonomistyrningsverket fick samtidigt i uppdrag av regeringen &lt;br&gt;
att analysera effektiviteten i Kriminalvårdens byggprocess, särskilt &lt;br&gt;
med avseende på upphandling och projektering. &lt;br&gt;
Resurstillskott och resursbehov &lt;br&gt;
Utgångspunkten för uppdraget till Kriminalvården avseende den &lt;br&gt;
långsiktiga lokalförsörjningen 2003 var en ökad klienttillströmning. &lt;br&gt;
Den genomsnittliga beläggningen vid anstalter och häkten ökade &lt;br&gt;
mellan 1999 och 2004 med 37 procent, eller med nära 1 800 intagna, &lt;br&gt;
vilket ledde till brist på såväl anstalts- som häktesplatser. Högre krav &lt;br&gt;
på differentiering av intagna innebar också ökat behov av platser. &lt;br&gt;
Kriminalvården har under de senaste åren tillskapat ett antal nya &lt;br&gt;
häktes- och anstaltsplatser i landet och det krävs en fortsatt analys &lt;br&gt;
av det framtida behovet. &lt;br&gt;
För att möta det växande platsbehovet har regeringen tillfört &lt;br&gt;
Kriminalvårdens anslag extra resurser under flera år. Under åren &lt;br&gt;
2002–2004 tillfördes Kriminalvården sammanlagt 1 230 miljoner &lt;br&gt;
kronor i syfte att tillskapa fler platser. För att ge Kriminalvården &lt;br&gt;
möjlighet att bl.a. fullfölja sin planerade platsutbyggnad har Kriminalvårdens &lt;br&gt;
anslag för åren 2005–2007 tillförts ytterligare ramhöjning &lt;br&gt;
med 430 miljoner, 650 miljoner respektive 350 miljoner kronor. &lt;br&gt;
Kriminalvården har i budgetunderlaget för 2008 begärt ett &lt;br&gt;
resurstillskott med ca en miljard kronor årligen fr.o.m. 2009, bl.a. &lt;br&gt;
för att anpassa antalet platser till beräknad klientutveckling. Förstärkningen &lt;br&gt;
behövs, enligt Kriminalvården, även för att förbättra &lt;br&gt;
verksamhetsinnehållet, fortsätta satsningarna på säkerheten samt &lt;br&gt;
för utbildning av personalen. &lt;br&gt;
275&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 1 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Säkerheten har varit eftersatt &lt;br&gt;
Säkerhetsarbetet inom Kriminalvården var från mitten av 1990-talet &lt;br&gt;
lågt prioriterat både vad gäller innehåll och bemanning. Det saknades &lt;br&gt;
central samordning, styrning och strategier i säkerhetsarbetet. &lt;br&gt;
Det nedprioriterade säkerhetsarbetet är en förklaring till de uppmärksammade &lt;br&gt;
rymningarna 2004. &lt;br&gt;
Efter rymningarna 2004 har Kriminalvården satsat resurser på att &lt;br&gt;
höja säkerheten. För att förstärka säkerheten har Kriminalvården &lt;br&gt;
investerat i inpasseringshinder, förstärkta skalskydd, övervakningskameror, &lt;br&gt;
inpasseringskontroller och mobilstörningsutrustning. &lt;br&gt;
Uppgraderingen av säkerheten har skett på flertalet anstalter. På &lt;br&gt;
regeringens uppdrag har Kriminalvården utrett och därefter påbörjat &lt;br&gt;
arbetet med tre stycken s.k. säkerhetsanstalter. Dessutom har &lt;br&gt;
Kriminalvården satsat på s.k. dynamisk säkerhet genom utbildning &lt;br&gt;
av personal, förbättrat underrättelsearbete, aktiv klientplacering &lt;br&gt;
och insatsberedskap för att uppnå god prevention. En viktig del i &lt;br&gt;
säkerhetsarbetet är samarbetet med polisen både på lokal och på &lt;br&gt;
central nivå. &lt;br&gt;
Uppdraget &lt;br&gt;
Utgångspunkt &lt;br&gt;
Kriminalvården är sista länken i rättskedjan och är därmed beroende &lt;br&gt;
av hur övriga myndigheter agerar inom rättskedjan. Att prognostisera &lt;br&gt;
Kriminalvårdens behov av platser är förenat med svårigheter &lt;br&gt;
på grund av att ett stort antal okända faktorer påverkar &lt;br&gt;
utvecklingen. De rättspolitiska åtgärder som regeringen kommer &lt;br&gt;
att vidta under mandatperioden innebär stora utmaningar för &lt;br&gt;
svensk kriminalpolitik och kriminalvård framöver. Ett exempel på &lt;br&gt;
sådana faktorer är de förslag som kommer att lämnas av den pågående &lt;br&gt;
Straffnivåutredningen (Ju 2007:04). Utredningen har i uppdrag &lt;br&gt;
att föreslå förändringar i syfte att åstadkomma en straffmätning &lt;br&gt;
som markerar en skärpt syn på allvarliga våldsbrott, vilket &lt;br&gt;
kommer att få konsekvenser för rättsväsendet. Ett väl fungerande &lt;br&gt;
rättsväsende bygger på att det i alla delar är rätt dimensionerat för &lt;br&gt;
sin uppgift. En fortsatt satsning inom rättsväsendets område förutsätter &lt;br&gt;
en fortsatt effektivisering. &lt;br&gt;
276&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 1 &lt;br&gt;
Mot bakgrund av ovanstående ska utredaren följa upp och utvärdera &lt;br&gt;
hur effektiviseringsarbetet bedrivs inom Kriminalvården samt &lt;br&gt;
föreslå ytterligare möjliga områden för effektivisering &lt;br&gt;
Finns det hinder för effektivt resursutnyttjande? &lt;br&gt;
Såväl Riksrevisionsverkets som Statskontorets effektivitetsgranskningar &lt;br&gt;
av kriminalvården visade att det fanns hinder för ett effektivt &lt;br&gt;
resursutnyttjande inom Kriminalvården. De båda granskningarna &lt;br&gt;
pekade på att hinder för en effektiv verksamhet fanns bl.a. &lt;br&gt;
inom central styrning, personalanvändning, lokalanvändning, byggprocess &lt;br&gt;
och upphandling, information och IT-användning samt &lt;br&gt;
samverkan inom rättsväsendet. Mot bakgrund av rapporterna påbörjade &lt;br&gt;
Kriminalvården 2003 en genomlysning av verksamheten i &lt;br&gt;
syfte att säkerställa en effektiv organisation och med en budget i &lt;br&gt;
balans vid utgången av 2006. Inom ramen för effektiviseringsarbetet &lt;br&gt;
omorganiserades Kriminalvården till en myndighet, hyreskontrakt &lt;br&gt;
omförhandlades och en verksamhetsanalys genomfördes i &lt;br&gt;
syfte att uppnå ett effektivt personalutnyttjande. &lt;br&gt;
Utredaren ska följa hur 2003 års effektiviseringsarbete har &lt;br&gt;
genomförts. Om möjligt ska en beräkning göras av de kostnadsbesparingar &lt;br&gt;
de genomförda åtgärderna har lett till. &lt;br&gt;
Utredaren ska identifiera och analysera ytterligare möjliga områden &lt;br&gt;
för effektivisering inom Kriminalvården vad gäller förvaltning, &lt;br&gt;
personal, IT, administration och övrig verksamhet. I analysen ska &lt;br&gt;
det ingå en bedömning av den ekonomiska effekten av möjliga &lt;br&gt;
effektiviseringar samt en beskrivning av konsekvenser av olika &lt;br&gt;
effektiviseringsåtgärder. &lt;br&gt;
Utredaren ska granska effektiviteten i Kriminalvårdens arbete &lt;br&gt;
med att tillgodose sitt lokalförsörjningsbehov i förhållande till de &lt;br&gt;
riktlinjer regeringen beslutade om i juni 2007. Av granskningen ska &lt;br&gt;
också framgå förutsättningar för Kriminalvården att bygga nya och &lt;br&gt;
avveckla gamla enheter inom ramen för tilldelade anslag. &lt;br&gt;
Upprustning av säkerheten sedan rymningarna 2004 &lt;br&gt;
Efter de uppmärksammade rymningarna 2004 har Kriminalvården &lt;br&gt;
satsat på att förstärka säkerheten. Satsningar har gjorts för att uppgradera &lt;br&gt;
säkerheten, utbilda personal och upprätthålla säkerheten. &lt;br&gt;
277&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 1 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
278 &lt;br&gt;
Utredaren ska utvärdera och analysera Kriminalvårdens genomförda &lt;br&gt;
och planerade investeringar på säkerhetsområdet. Av redogörelsen &lt;br&gt;
ska framgå vilka kostnader Kriminalvården har haft i säkerhetsinvesteringar &lt;br&gt;
samt vilka kostnader myndigheten har för att &lt;br&gt;
upprätthålla säkerheten. Utredaren ska göra en bedömning av &lt;br&gt;
nuvarande säkerhetsnivå. Det ska också framgå i vilken utsträckning &lt;br&gt;
och form samverkan och samråd sker med övriga berörda &lt;br&gt;
myndigheter. Vidare ska en jämförelse göras med förhållanden i &lt;br&gt;
andra jämförbara länder, i första hand övriga nordiska länder. &lt;br&gt;
Redovisning av uppdraget &lt;br&gt;
Uppdraget ska slutredovisas senast den 12 mars 2009. Utredaren &lt;br&gt;
ska senast den 19 juni 2008 lämna ett delbetänkande avseende &lt;br&gt;
uppföljning av 2003 års effektiviseringsarbete och eventuella förslag &lt;br&gt;
som har aktualiserats. &lt;br&gt;
(Justitiedepartementet)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
Kommittédirektiv &lt;br&gt;
Tilläggsdirektiv till Utredningen &lt;br&gt;
Kriminalvårdens effektivitet (Ju 2008:02) &lt;br&gt;
Dir. &lt;br&gt;
2008:113 &lt;br&gt;
Beslut vid regeringssammanträde den 18 september 2008 &lt;br&gt;
Förlängd tid för uppdraget m.m. &lt;br&gt;
Med stöd av regeringens bemyndigande den 14 februari 2008 tillkallade &lt;br&gt;
chefen för Justitiedepartementet en särskild utredare med &lt;br&gt;
uppdrag att följa upp och utvärdera effektiviseringsarbetet inom &lt;br&gt;
Kriminalvården (dir: 2008:19). Utredningen har antagit namnet &lt;br&gt;
Utredningen Kriminalvårdens effektivitet (Ju 2008:02). I enlighet &lt;br&gt;
med direktiven har ett delbetänkande avseende uppföljning av 2003 &lt;br&gt;
års effektiviseringsarbete lämnats den 19 juni 2008. Uppdraget ska &lt;br&gt;
enligt direktiven slutredovisas den 12 mars 2009. &lt;br&gt;
Utredningstiden förlängs. Utredaren ska slutredovisa uppdraget &lt;br&gt;
senast den 1 oktober 2009. &lt;br&gt;
Uppdraget ändras även på så sätt att granskningen avseende &lt;br&gt;
effektiviteten i Kriminalvårdens arbete med att tillgodose sitt lokalförsörjningsbehov &lt;br&gt;
i förhållande till de riktlinjer regeringen beslutade &lt;br&gt;
om i juni 2007 ska lämnas i ett delbetänkande senast den 16 &lt;br&gt;
februari 2009. Av den granskningen ska också framgå förutsättningar &lt;br&gt;
för Kriminalvården att bygga nya och avveckla gamla &lt;br&gt;
enheter inom ramen för tilldelade anslag. Utredaren ska beakta &lt;br&gt;
Ekonomistyrningsverkets rapport Effektiviteten i Kriminalvårdens &lt;br&gt;
lokalförsörjning (ESV 2008:04). &lt;br&gt;
(Justitiedepartementet) &lt;br&gt;
279&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 3 &lt;br&gt;
281 &lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
Undersökningar bland chefer och medarbetare &lt;br&gt;
inom Kriminalvården för utredningen &lt;br&gt;
Kriminalvårdens effektivitet &lt;br&gt;
S-117279 &lt;br&gt;
Utredningen Kriminalvårdens effektivitet: Christina Sunderlöf, &lt;br&gt;
Johan Sørensson &lt;br&gt;
Synovate Sweden AB: Cecilia Svärd, &lt;br&gt;
Anders Stenström&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
282 &lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
Syfte &lt;br&gt;
Utredningen Kriminalvårdens effektivitet ska senast den 1 oktober &lt;br&gt;
2009 lämna sitt slutbetänkande till regeringen avseende ett antal &lt;br&gt;
effektivitetsfrågor i kriminalvården. Utredningen har hittills följt &lt;br&gt;
upp det effektiviseringsarbete som genomförts inom ramen för &lt;br&gt;
Kriminalvårdens effektiviseringsplan från 2003. Vidare har utredningen &lt;br&gt;
lämnat förslag till en effektivisering av Kriminalvårdens lokalförsörjning&lt;br&gt;
. Till slutbetänkandet ska utredningen också identifiera &lt;br&gt;
och analysera ytterligare möjligheter till effektiviseringsåtgärder. &lt;br&gt;
Denna undersökning har genomförts som en del av detta arbete. &lt;br&gt;
Undersökningen fokuserar på effektivitetsfrågor ur ett arbetsorganisatoriskt &lt;br&gt;
perspektiv. &lt;br&gt;
Undersökningen har genomförts i två steg: &lt;br&gt;
• Djupintervjuer bland regionchefer, häktes- och anstaltschefer, &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörer (chefer i första ledet) och kriminalvårdare. &lt;br&gt;
• En kvantitativ enkät bland kriminalvårdsinspektörer och kriminalvårdare. &lt;br&gt;
Rapporten sammanfattar resultat och slutsatser från bägge undersökningarna. &lt;br&gt;
Intervjuguide och frågeformulär &lt;br&gt;
Intervjuguide för djupintervjuerna och frågeformulär för den &lt;br&gt;
kvantitativa undersökningen har utarbetats i samråd mellan utredningen &lt;br&gt;
och Synovate. &lt;br&gt;
Insamlingsmetod och mätperiod &lt;br&gt;
De 21 djupintervjuerna genomfördes under perioden 20 mars–17 &lt;br&gt;
april 2009. Intervjuerna gjordes av Synovates ansvariga konsulter, &lt;br&gt;
Cecilia Svärd och Anders Stenström. &lt;br&gt;
I den kvantitativa enkätundersökningen genomfördes datainsamlingen &lt;br&gt;
genom postal enkät med två påminnelser till 2 530 &lt;br&gt;
intervjupersoner under perioden 16 april–19 maj 2009. Synovate&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
283 &lt;br&gt;
ansvarade för genomförandet. Totalt besvarade 1 510 intervjupersoner &lt;br&gt;
formuläret. Svarsfrekvensen i den kvantitativa enkätundersökningen &lt;br&gt;
är 61 procent efter bortsortering av ej målgruppsaktuella. För bortfallsredovisning, &lt;br&gt;
se kapitel ”Metodbeskrivning” (sidan 57). &lt;br&gt;
Endast statistiskt säkerställda skillnader kommenteras i &lt;br&gt;
rapporten &lt;br&gt;
Kommenterade skillnader i resultaten mellan olika grupper av svarande &lt;br&gt;
i den kvantitativa enkät-undersökningen är statistiskt säkerställda. &lt;br&gt;
Läsinstruktion till temperaturdiagrammen &lt;br&gt;
I frågor i den kvantitativa undersökningen får kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
och kriminalvårdare bedöma sin arbetsmiljö ur ett antal &lt;br&gt;
olika synvinklar. Flera av dessa frågor är hämtade från Synovates &lt;br&gt;
modell för medarbetarundersökningar. De diagram i vilka frågorna &lt;br&gt;
redovisas kallas temperaturdiagram. &lt;br&gt;
Temperaturdiagrammen har två staplar för varje delfråga, en röd &lt;br&gt;
och en blå. &lt;br&gt;
Den blå stapeln står för andelen positiva svar, (dvs. andelen som &lt;br&gt;
angivit 4 eller 5 på den fem-gradiga skalan, 4 är ljusblå och 5 mörkblå). &lt;br&gt;
De ”neutrala” dvs. de som angivit 3 ligger bredvid den blå stapeln &lt;br&gt;
i form av en vit stapel. De ingår dock inte i summan av andel &lt;br&gt;
positiva (de som svarat 4 och 5), som anges till höger om denna &lt;br&gt;
stapel. Anledningen är att 3 eller ”neutral” inte kännetecknar en väl &lt;br&gt;
fungerande organisation. För att en organisation ska definieras som &lt;br&gt;
framgångsrik krävs en hög andel 4:or eller 5:or på den femgradiga &lt;br&gt;
skalan. &lt;br&gt;
Den röda stapeln står för andelen negativa svar (de som svarat 1 &lt;br&gt;
eller 2, där 1 är mörkröd och 2 ljusröd). Till vänster om denna stapel &lt;br&gt;
står en siffra för den sammanlagda andelen 1 och 2. &lt;br&gt;
Andelarna i temperaturdiagrammen är beräknade med dem som &lt;br&gt;
tagit ställning i frågan som bas. Antalet som tagit ställning, den så &lt;br&gt;
kallade basen för redovisning, anges inom parantes (t.ex. ”n=1495”). &lt;br&gt;
Det interna bortfallet på varje fråga ligger normalt endast kring &lt;br&gt;
några procent. Om andelen som inte tagit ställning i en fråga &lt;br&gt;
överstiger fem procent kommenteras det i texten.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
284 &lt;br&gt;
Jämförelser med andra undersökningar &lt;br&gt;
I en större riksundersökning i Synovates webbpanel tillfrågades de &lt;br&gt;
som var yrkesverksamma om sin arbetsmiljö. I de fall identiska frågor &lt;br&gt;
använts i denna undersökning inom Kriminalvården jämförs &lt;br&gt;
resultaten med riksundersökningen. För att en fråga ska få en &lt;br&gt;
kommentar att resultaten avviker från riksundersökningen, så måste &lt;br&gt;
andelen positiva eller negativa skilja minst 10 procentenheter mellan &lt;br&gt;
de två undersökningarna. &lt;br&gt;
Synovates analyser av hundratals genomförda medarbetarundersökningar &lt;br&gt;
visar att en väl fungerande organisation får en andel positiva &lt;br&gt;
i frågorna som överstiger 65 procent och en andel negativa som &lt;br&gt;
inte är högre än 15 procent. Riksundersökningen som Synovate &lt;br&gt;
genomfört har betydligt lägre resultat än så. Att ligga lägre i resultaten &lt;br&gt;
än denna riksundersökning är med andra ord en tydlig signal &lt;br&gt;
att verksamheten behöver utvecklas. &lt;br&gt;
De viktigaste slutsatserna &lt;br&gt;
1. Styrningen av Kriminalvården behöver utvecklas &lt;br&gt;
Målstyrning &lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål att minska antalet återfall i brott är lätt att &lt;br&gt;
förstå, men eftersom flera omvärldsfaktorer och aktörer påverkar &lt;br&gt;
utfallet i detta mätetal är det svårt för medarbetarna att följa effekterna &lt;br&gt;
av just Kriminalvårdens insatser. Det är kanske en av orsakerna &lt;br&gt;
till att ”Bättre ut”, Kriminalvårdens vision, i första hand nämns som &lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål av både chefer och medarbetare. Med ”Bättre &lt;br&gt;
ut” avses att de dömda ska vara bättre rustade att klara ett liv utan &lt;br&gt;
kriminalitet och droger när de lämnar Kriminalvården än de var &lt;br&gt;
tidigare. Visionen knyter nära an till det kriminalvårdande arbetet, &lt;br&gt;
som är ett tydligt utvecklingsområde. Möjligen bör Kriminalvården &lt;br&gt;
överväga att frångå målet att minska antal återfall i brott till ett mål &lt;br&gt;
som chefer och medarbetare upplever att de kan påverka. Visionen &lt;br&gt;
”Bättre ut” stämmer bättre in på den beskrivningen. Uppföljningen &lt;br&gt;
av målen ligger på en lägre nivå än i arbetslivet i stort. &lt;br&gt;
Viktigt för medarbetarnas engagemang är att förstå målen för &lt;br&gt;
den egna verksamheten och det egna bidraget i det arbetet. Då krävs, &lt;br&gt;
förutom påverkbara mål, att Kriminalvårdens mål bryts ned på en &lt;br&gt;
operativ nivå i verksamheten och på individnivå. Resultaten visar&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
285 &lt;br&gt;
dock att Kriminalvårdens målstyrning är svag. Bara hälften upplever &lt;br&gt;
att målen på verksamhets- och individnivå är tydliga och ännu &lt;br&gt;
färre anser att de följs upp. &lt;br&gt;
Styrning från Kriminalvårdens ledning &lt;br&gt;
I undersökningen framkommer också en stark kritik mot toppstyrning &lt;br&gt;
från Kriminalvårdens högsta ledning. Varken chefer på &lt;br&gt;
olika nivåer eller kriminalvårdare anser att ledningen har en tilltro &lt;br&gt;
till deras kompetens. Verksamheten upplevs som detaljstyrd, ledningen &lt;br&gt;
styr inte bara vad utan också hur. Ett bristande lyssnande &lt;br&gt;
inåt i organisationen resulterar i direktiv om genomförande av åtgärder &lt;br&gt;
med alldeles för kort framförhållning. Bristfällig samordning inom &lt;br&gt;
huvudkontoret å ena sidan och mellan huvudkontoret och regionerna &lt;br&gt;
å andra sidan medför även att samma direktiv skickas ut från &lt;br&gt;
flera aktörer, vilket bidrar till att skapa otydlighet längre ned i organisationen. &lt;br&gt;
Resultatet blir att tid går från utveckling av verksamhet &lt;br&gt;
och medarbetare till administration och möten, samt att de många &lt;br&gt;
direktiven flyttar fokus från verksamheternas långsiktiga mål till att &lt;br&gt;
lösa uppgifter av mer kortsiktig karaktär. &lt;br&gt;
Ledarskap närmaste chef &lt;br&gt;
Den styrning på ledningsnivå som beskrivs ovan är sannolikt en av &lt;br&gt;
orsakerna till de mycket låga omdömen som medarbetarna ger sin &lt;br&gt;
närmaste chef. Första ledets chefer (kriminalvårdsinspektörerna) är &lt;br&gt;
inte närvarande i utvecklingen av verksamhet och medarbetare. Arbetet &lt;br&gt;
med strukturer och uppföljning för att skapa effektivitet i arbetet &lt;br&gt;
ute i arbetslagen lyser med sin frånvaro. När chefer på häkten &lt;br&gt;
och anstalter får en hög arbetsbörda i uppdrag från Kriminalvårdens &lt;br&gt;
ledning kan detta resultera i för svag styrning på lägre nivåer. Eftersom &lt;br&gt;
det kriminalvårdande uppdraget ska ske ute bland klienterna &lt;br&gt;
kan detta äventyra effektiviteten i organisationen. &lt;br&gt;
Det är av stor vikt för Kriminalvården att ledarskapet ute i verksamheten &lt;br&gt;
utvecklas. Chefer som tydliggör mål, återkopplar och förankrar &lt;br&gt;
skapar förutsättningar för det engagemang från medarbetarna &lt;br&gt;
som krävs för måluppfyllelse och effektivitet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
286 &lt;br&gt;
2. Medarbetarnas inflytande i arbetet behöver bli större &lt;br&gt;
Generellt anses enmyndighetsreformen ha bidragit till större tydlighet &lt;br&gt;
i organisationen när det gäller ansvar för beslut. Ansvar och befogenheter &lt;br&gt;
upplevs också tydliga av kriminalvårdare och kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
ute i verksamheten. Den ökande styrningen kan dock &lt;br&gt;
ha en baksida. En hög andel chefer och medarbetare, har flera gånger &lt;br&gt;
varit i situationer där de upplevt sina befogenheter i den egna &lt;br&gt;
rollen som för små. En stor andel anser inte att de har möjlighet att &lt;br&gt;
påverka den egna arbetssituationen genom till exempel prioriteringar. &lt;br&gt;
Tidsanvändningen anses inte främja uppfyllandet av målen; för &lt;br&gt;
mycket tid går till administration och möten, för lite tid till verksamhet &lt;br&gt;
och klienter. &lt;br&gt;
Kriminalvården behöver utveckla ett medarbetarskap där den &lt;br&gt;
enskilde medarbetaren har möjlighet att fatta beslut i viktiga situationer &lt;br&gt;
och påverka arbetets utformning. I nuläget upplever inte &lt;br&gt;
kriminalvårdare och kriminalvårdsinspektörer att organisationen litar &lt;br&gt;
på de anställdas kompetens. En sådan upplevelse tillsammans med &lt;br&gt;
för litet inflytande i arbetssituationen kan bidra till ett passivt medarbetarskap, &lt;br&gt;
där kvaliteten i arbetet gentemot klienterna blir lidande. &lt;br&gt;
Om de övergripande och individuella målen blir tydliga och uppföljningen &lt;br&gt;
av målen genomförs, bör medarbetarna kunna agera efter &lt;br&gt;
denna kompass, utan att detaljstyrning är nödvändig i varje situation. &lt;br&gt;
3. Kompetensen behöver både utvecklas och användas bättre &lt;br&gt;
Trots en satsning på kompetensutveckling av medarbetarna är upplevelsen &lt;br&gt;
av utvecklingsmöjligheter och karriärvägar låg, både bland dem &lt;br&gt;
med lägre och bland dem med högre utbildning. Andelen som anser &lt;br&gt;
att de får använda sin kompetens fullt ut respektive får nya utmaningar &lt;br&gt;
i arbetet är lägre inom Kriminalvården än i arbetslivet i stort. &lt;br&gt;
För att behålla kompetenta medarbetare som vill bidra till utvecklingen &lt;br&gt;
av Kriminalvården är främjande av utvecklingsmöjligheter i &lt;br&gt;
alla delar av organisationen och på alla nivåer en avgörande fråga. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål &lt;br&gt;
Effektivitet kan definieras som måluppfyllelse i förhållande till resursanvändning&lt;br&gt;
, dvs. att arbetsuppgifterna utförs så tids- och kostnadseffektivt &lt;br&gt;
som möjligt och på ett sådant sätt att målen för&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
287 &lt;br&gt;
verksamheten uppfylls. Måluppfyllelse är således en grundläggande &lt;br&gt;
del av begreppet. Det viktigaste målet för Kriminalvården är att &lt;br&gt;
antalet återfall i brott ska minska. Utdömda påföljder ska verkställas &lt;br&gt;
på ett humant och säkert sätt. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens vision är ”Bättre ut”, som innebär att de dömda &lt;br&gt;
ska vara bättre rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger &lt;br&gt;
när de lämnar Kriminalvården än de var tidigare. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
Kriminalvårdens vision var mycket väl känd bland de 21 chefer och &lt;br&gt;
medarbetare inom Kriminalvården som Synovate intervjuade inledningsvis &lt;br&gt;
i projektet. På frågan om vilket det viktigaste målet för &lt;br&gt;
Kriminalvårdens verksamhet är svarade en överväldigande majoritet &lt;br&gt;
”Bättre ut”. &lt;br&gt;
När Kriminalvårdens mål att minska återfall i brott diskuterades &lt;br&gt;
i djupintervjuerna har flera av intervjupersonerna en oklar bild av &lt;br&gt;
hur utvecklingen när det gäller återfall i brott ser ut. Flera vill tro att &lt;br&gt;
målet uppfylls allt bättre, men det finns en osäkerhet kring hur det &lt;br&gt;
förhåller sig. Många pekar på svårigheten att använda återfall i brott &lt;br&gt;
som ett mått på Kriminalvårdens effektivitet, eftersom många aktörer, &lt;br&gt;
konjunkturer m.fl. faktorer påverkar resultatet. Att studera den renodlade &lt;br&gt;
effekten av det kriminalvårdande arbetet i relation till målet &lt;br&gt;
anser flera är omöjligt. Samtidigt betonas att även om inte målet &lt;br&gt;
uppfylls, så är varje klient som inte återfaller i brott en seger för &lt;br&gt;
Kriminalvården. &lt;br&gt;
Betydligt säkrare var intervjupersonerna när det gäller att utdömda &lt;br&gt;
påföljder verkställs på ett humant och säkert sätt. Samtliga intervjupersoner &lt;br&gt;
ansåg att dessa mål uppfylls väl. Ett undantag som nämns &lt;br&gt;
när det gäller human verkställighet är isoleringen, samtidigt som den &lt;br&gt;
betraktas som nödvändig. Även överbelastning nämns som en orsak &lt;br&gt;
till inhuman kriminalvård, eftersom resurserna då måste användas &lt;br&gt;
för att upprätthålla en basal säkerhetsnivå, vilket innebär att klienter &lt;br&gt;
med restriktioner löper risken att bli än mer isolerade.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
288&lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
Resultaten i enkätundersökningen stämmer väl överens med djupintervjuerna. &lt;br&gt;
Andelen som inte tar ställning i frågan om Kriminalvården &lt;br&gt;
lever upp till målet att minska återfall i brott är sex procent. &lt;br&gt;
Av dem som tar ställning instämmer endast 28 procent i att Kriminalvården &lt;br&gt;
lever upp till målet. De allra flesta (cirka 85 procent) anser &lt;br&gt;
dock att Kriminalvården lever upp till målen att utdömda påföljder &lt;br&gt;
verkställs på ett humant respektive säkert sätt. &lt;br&gt;
Diagram 1 Hur tycker du att Kriminalvården lever upp till följande mål? &lt;br&gt;
Andelen som instämmer i att Kriminalvården lever upp till målet &lt;br&gt;
att minska återfallen i brott är under 35 procent i alla målgrupper &lt;br&gt;
förutom bland kriminalvårdsinspektörerna. Dessa och anställda vid &lt;br&gt;
anstalter har en mer positiv syn på hur väl målet uppfylls än kriminalvårdare &lt;br&gt;
och anställda vid häkten. Region Syd och Stockholm har en &lt;br&gt;
lägre andel som instämmer i att målet uppfylls väl. &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Instämmer Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
83 %&lt;br&gt;
85 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
5 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
… att utdömda påföljder&lt;br&gt;
verkställs på ett säkert&lt;br&gt;
sätt (n=1455)&lt;br&gt;
… att utdömda påföljder&lt;br&gt;
verkställs på ett humant&lt;br&gt;
sätt (n=1458)&lt;br&gt;
… att minska återfallen i&lt;br&gt;
brott (n=1424)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
289&lt;br&gt;
Diagram 2 Hur väl tycker du att Kriminalvården lever upp till följande mål: &lt;br&gt;
Att minska återfallen i brott. Resultat efter region, häkte/anstalt &lt;br&gt;
och befattning &lt;br&gt;
Även i frågorna om att utdömda påföljder verkställs på ett humant &lt;br&gt;
och säkert sätt har kriminalvårdsinspektörer och anställda vid anstalter &lt;br&gt;
en något mer positiv syn än kriminalvårdare och anställda vid häkten. &lt;br&gt;
Det finns också en del skillnader mellan regionerna. På frågan om &lt;br&gt;
påföljderna verkställs på ett humant sätt är andelen positiva lägre i &lt;br&gt;
regionerna Stockholm och Öst. Skillnaderna är dock inte dramatiska, &lt;br&gt;
andelen positiva är 76 respektive 79 procent även i dessa regioner. &lt;br&gt;
När det gäller att utdömda påföljder verkställs på ett säkert sätt är &lt;br&gt;
andelen positiva högre i region Mitt (90 procent) än i övriga regioner. &lt;br&gt;
Det kriminalvårdande arbetet &lt;br&gt;
Både i djupintervjuer och i enkätundersökning ställdes frågor om &lt;br&gt;
det kriminalvårdande arbetet på häkten och anstalter. En sammanfattning &lt;br&gt;
är att synen på det kriminalvårdande arbetet är positiv, de &lt;br&gt;
anställda upplever att arbetet utvecklas. Dock finns det mycket &lt;br&gt;
kvar att göra. &lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
43 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
46 %&lt;br&gt;
25 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
23 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
20 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1257)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=500)&lt;br&gt;
Anstalt (n=924)&lt;br&gt;
Nord (n=142)&lt;br&gt;
Mitt (n=319)&lt;br&gt;
Stockholm (n=329)&lt;br&gt;
Syd (n=208)&lt;br&gt;
Väst (n=254) &lt;br&gt;
Öst (n=172)&lt;br&gt;
Total (1 424)&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1257)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=500)&lt;br&gt;
Anstalt (n=924)&lt;br&gt;
Nord (n=142)&lt;br&gt;
Mitt (n=319)&lt;br&gt;
Stockholm (n=329)&lt;br&gt;
Syd (n=208)&lt;br&gt;
Väst (n=254) &lt;br&gt;
Öst (n=172)&lt;br&gt;
Total (1 424)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=168)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
290 &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
Det kriminalvårdande arbetet har förbättrats avsevärt anser intervjupersonerna&lt;br&gt;
. Många beskriver utvecklingen från 1970-talet, då det &lt;br&gt;
fanns en mycket stor flora av olika behandlingsprogram och sysselsättningar, &lt;br&gt;
vars effekter inte utvärderades. I dag är behandlingsprogrammen &lt;br&gt;
mycket mer kvalificerade och har vetenskapligt stöd. &lt;br&gt;
Kriminalvården har ett gemensamt grepp i frågorna och programmen &lt;br&gt;
utvärderas också kontinuerligt. Att man skulle vilja åstadkomma mer &lt;br&gt;
är ändå tydligt. T.ex. pekar en av intervjupersonerna på hur svårt det &lt;br&gt;
är att nå korttidsintagna med insatser. Arbetet med att motivera de &lt;br&gt;
intagna att delta i behandlingsprogram behöver utvecklas. Fler programledare &lt;br&gt;
efterfrågas och någon regionchef föreslår programteam &lt;br&gt;
som reser runt till olika verksamheter, i stället för ett par programledare &lt;br&gt;
på varje anstalt. &lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
Det kriminalvårdande arbetet får ett högt betyg av de flesta anställda. &lt;br&gt;
Vid en betygssättning av det kriminalvårdande arbetet på det egna &lt;br&gt;
häktet/anstalten ger drygt tre av fyra positiva omdömen. Kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
och anställda vid anstalter är oftare positiva än &lt;br&gt;
kriminalvårdare och anställda vid häkten. Anställda inom regionerna &lt;br&gt;
Mitt och Nord ger oftare positiva omdömen än anställda i övriga &lt;br&gt;
regioner. Andelen negativa är högre i region Stockholm.&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
291&lt;br&gt;
Diagram 3 Vilket betyg ger du det kriminalvårdande arbetet som helhet på &lt;br&gt;
häktet/anstalten där du arbetar? Resultat efter region, &lt;br&gt;
häkte/anstalt, befattning &lt;br&gt;
Intervjupersonerna fick också bedöma olika aspekter av det kriminalvårdande &lt;br&gt;
arbetet. Allra mest positiva omdömen får personalens förhållningssätt &lt;br&gt;
till de häktade/intagna. I övrigt är det uppenbart att &lt;br&gt;
en mängd områden skulle kunna förbättras, sett ur medarbetarnas &lt;br&gt;
perspektiv. Det gäller sysselsättning, studier och programverksamhet &lt;br&gt;
för de häktade/intagna och den tid personalen tillbringar tillsammans &lt;br&gt;
med de häktade/intagna. &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
77 %&lt;br&gt;
74 %&lt;br&gt;
76 %&lt;br&gt;
75 %&lt;br&gt;
68 %&lt;br&gt;
86 %&lt;br&gt;
87 %&lt;br&gt;
80 %&lt;br&gt;
72 %&lt;br&gt;
94 %&lt;br&gt;
75 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
6 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
9 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
2 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1311)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=529)&lt;br&gt;
Anstalt (n=955)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=330)&lt;br&gt;
Stockholm (n=344)&lt;br&gt;
Syd (n=220)&lt;br&gt;
Väst (n=262) &lt;br&gt;
Öst (n=180)&lt;br&gt;
Total (n=1484)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=173)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
292&lt;br&gt;
Diagram 4 Vilket betyg ger du det kriminalvårdande arbetet på häktet/anstalten &lt;br&gt;
där du arbetar när det gäller… &lt;br&gt;
I samtliga delfrågor om det kriminalvårdande arbetet är andelen &lt;br&gt;
positiva omdömen högre bland kriminalvårdsinspektörer och anställda &lt;br&gt;
vid anstalter än bland kriminalvårdare och anställda vid häkten. &lt;br&gt;
Undantaget är frågan om personalens förhållningssätt till de häktade/intagna, &lt;br&gt;
där andelen positiva är något högre vid häkten än vid &lt;br&gt;
anstalter. &lt;br&gt;
Andelen positiva i frågorna om olika aspekter på det kriminalvårdande &lt;br&gt;
arbetet är genomgående lägre i region Stockholm med &lt;br&gt;
undantag för programverksamheten. Region Nord har en lägre andel &lt;br&gt;
positiva i frågorna om studier och programverksamhet för de &lt;br&gt;
häktade/intagna, men en högre andel positiva när det gäller tid tillsammans &lt;br&gt;
med de häktade/intagna och personalens förhållningssätt. &lt;br&gt;
Särskilt positiva i frågan om programverksamhet är region Väst. &lt;br&gt;
Förslag till förbättringar av det kriminalvårdande arbetet &lt;br&gt;
Respondenterna ombads att skriva ned sina egna svar på två frågor. &lt;br&gt;
Den första öppna frågan i enkäten löd: ”Anser du att det kriminalvårdande &lt;br&gt;
arbetet skulle kunna förbättras och i så fall hur?” De öppna &lt;br&gt;
svaren visar på att svarsmönstren inte skiljer sig nämnvärt åt mellan &lt;br&gt;
Kriminalvårdare och Kriminalvårdsinspektörer. Generellt koncen100&lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100&lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
…programverksamhet för de häktade/intagna&lt;br&gt;
(n=1444)&lt;br&gt;
...studier för de häktade/intagna (n=1438)&lt;br&gt;
...sysselsättning för de häktade/intagna (n=1484)&lt;br&gt;
...personalens förhållningssätt till de häktade/intagna&lt;br&gt;
(n=1491)&lt;br&gt;
…att personalen tillbringar tillräcklig tid tillsammans&lt;br&gt;
med de häktade/intagna (n=1482)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
33 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
4 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
89 % &lt;br&gt;
36 % &lt;br&gt;
55 % &lt;br&gt;
52 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
… att personalen tillbringar tillräcklig &lt;br&gt;
tid tillsammans med de &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1482)&lt;br&gt;
… personalens förhållningssätt till de &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1491)&lt;br&gt;
… sysselsättning för de &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1484)&lt;br&gt;
… studier för de häktade/intagna &lt;br&gt;
(n=1438)&lt;br&gt;
… programverksamhet för de &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1444)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
293 &lt;br&gt;
trerade sig svaren kring följande kategorier, inom vilka respondenterna &lt;br&gt;
har identifierat utvecklingsområden: &lt;br&gt;
• Sysselsättning för de intagna/häktade &lt;br&gt;
• Att få mer tid med de intagna/häktade och personaltäthet &lt;br&gt;
• Ledarskap &lt;br&gt;
Med sysselsättning för klienterna menas i första hand kompetenshöjande &lt;br&gt;
insatser. Detta antas förbereda dem för ett liv utan kriminalitet &lt;br&gt;
efter verkställigheten och det anses även överlag stärka individernas &lt;br&gt;
självkänsla. Många menar att utbildningsinsatserna bör vara &lt;br&gt;
av praktisk snarare än teoretisk karaktär. En meningsfull sysselsättning &lt;br&gt;
bidrar även till stabilare relationer mellan intagna och personal: &lt;br&gt;
[…] framför allt behöver klienterna meningsfullt arbete, det motverkar &lt;br&gt;
mycket frustration och meningslösa hotsituationer. De skulle &lt;br&gt;
också minska mortifikationsprocessen på klienterna, vilket skulle skapa &lt;br&gt;
ett bättre arbetsklimat för samtliga och underlätta för olika påverkansprogram &lt;br&gt;
[…] (Kriminalvårdare) &lt;br&gt;
Att klienterna erbjuds en meningsfull sysselsättning kan bidra till &lt;br&gt;
minskade spänningar mellan dem och personalen. I en fängelsemiljö &lt;br&gt;
finns det mekanismer som bidrar till att klienterna blir till objekt. &lt;br&gt;
Den interna övervakningen är hög och kontakterna med omvärlden &lt;br&gt;
styrda och kringskurna. Samtidigt reglerar anstalten/häktet det mesta &lt;br&gt;
av klienternas dagliga liv. Detta bidrar till en rollreduktion; den &lt;br&gt;
intagne får bara en roll, klientrollen, med förväntningar om att vara &lt;br&gt;
ganska overksam och beroende. Detta bidrar till att distansera klienterna &lt;br&gt;
från fängelsets personal, och det kan leda till en stereotyp &lt;br&gt;
indelning i ”vi” och ”dom” mellan de grupperna. Meningsfulla sysselsättningar &lt;br&gt;
kan således vara en metod för att reducera effekten av &lt;br&gt;
denna process. Vid sidan av ren yrkesutbildning föreslås även att de &lt;br&gt;
intagna skall få träna på vardagliga sysselsättningar, som t.ex. att &lt;br&gt;
laga mat och baka. &lt;br&gt;
En förutsättning för att klienterna skall kunna erbjudas meningsfull &lt;br&gt;
sysselsättning är tid – tid för kriminalvårdarna att arbeta ”nära” &lt;br&gt;
de intagna. För att kunna göra detta krävs dels mer personal, dels &lt;br&gt;
förändringar av arbetets struktur, t.ex. färre klienter per kontaktman &lt;br&gt;
och att kontaktmannaskapet planeras in i schema. Somliga &lt;br&gt;
menar att de förväntas genomföra uppgifter, som inte är ”riktigt” &lt;br&gt;
kriminalvårdsarbete (t.ex. administration). Överlag efterfrågas mer&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
294 &lt;br&gt;
tid för behandlande/vårdande arbete. En kriminalvårdsinspektör &lt;br&gt;
och en kriminalvårdare beskriver situationen på följande sätt: &lt;br&gt;
Man har skurit ner så mycket på personal att man bara hinner med de &lt;br&gt;
fasta rutinerna, urinprov, visitation med mera. Svårt att hinna med att &lt;br&gt;
möta klienterna, bara sitta och tala med dem en stund. Arbetet med &lt;br&gt;
verkställigheten och frigivning kräver ändå förtroende och att man &lt;br&gt;
byggt upp någon form av relation. (Kriminalvårdsinspektör) &lt;br&gt;
Mer tid för personal att tillbringa tid med de intagna. Bort med patrulleringen&lt;br&gt;
. (Kriminalvårdare) &lt;br&gt;
Denna situation, i kombination med en relativt hög personalomsättning &lt;br&gt;
och många tillfälliga vikariat, skapar diskontinuitet och otrygghet &lt;br&gt;
för klienterna och för personalen. Vid sidan av klienternas sysselsättning &lt;br&gt;
och resursanvändningen efterfrågas verktyg för att kunna &lt;br&gt;
ställa större krav på klienterna (”morötter för de intagna”). Här diskuteras &lt;br&gt;
t.ex. incitament för att delta i programverksamhet och andra &lt;br&gt;
belöningar till de klienter som visar sig motiverade att förändras: &lt;br&gt;
Ett större ansvar borde läggas på den enskilde intagne exempelvis &lt;br&gt;
aktivt söka jobb, bättre/utökad självförvaltning. Större möjlighet till &lt;br&gt;
differentiering för att ge möjlighet att arbeta med de intagna som verkligen &lt;br&gt;
vill ha förändring. Här borde flexibiliteten vara större och det &lt;br&gt;
borde finnas mer att erbjuda dessa klienter. (Kriminalvårdsinspektör) &lt;br&gt;
Vissa Kriminalvårdare pekar på att detta helt saknas i dag, vilket &lt;br&gt;
resulterar i att det blir mer ”förvaring” än ”behandling”. &lt;br&gt;
De som valde att skriva om ledarskapet inom Kriminalvården &lt;br&gt;
framför kritik mot högsta ledningen, som upplevs vara för långt &lt;br&gt;
ifrån verksamhet. Denna toppstyrning anses ge upphov till ett ledarskap &lt;br&gt;
som präglas av kortsiktighet, inkonsekvens och bristande uppföljning. &lt;br&gt;
Följande citat belyser dessa aspekter: &lt;br&gt;
Chefer behöver lära sig att leda. Personal på huvudkontoret i regionkontoren &lt;br&gt;
är så långt ifrån verksamheten att deras beslut om hur vi på &lt;br&gt;
golvet ska arbeta ofta är helt ogenomförbara. (Kriminalvårdare) &lt;br&gt;
Eftersom kriminalvården styrs odemokratiskt och toppstyrt med &lt;br&gt;
svaga och rädda chefer finns otroligt mycket att arbeta med och förbättra. &lt;br&gt;
Mindre toppstyrning, mer demokratiskt. Det mesta är tyvärr &lt;br&gt;
situationsstyrt. Direktiv som spretar åt olika håll. Uppdrag och utredningar &lt;br&gt;
ska helst vara klara igår. Ekonomin på regional och lokal nivå &lt;br&gt;
handhas av amatörer. (Kriminalvårdsinspektör) &lt;br&gt;
Det efterfrågas även ett tydligare ledarskap, där cheferna styr och &lt;br&gt;
är närvarande i verksamheten. En förändrad balans mellan arbetsuppgifterna &lt;br&gt;
skulle kunna frigöra resurser, som i sin tur kan skapa&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
295 &lt;br&gt;
förutsättningar för cheferna att mer aktivt leda sin personal. &lt;br&gt;
Rekrytering och utbildning av chefer är ytterligare en aspekt, som i &lt;br&gt;
synnerhet kriminalvårdare, valde att skriva om: &lt;br&gt;
Personalen behöver utbildning i förhållningssätt – vardagssamtal. Vi &lt;br&gt;
som arbetar närmare intagna behöver mer kunskap om psykiatri, samtalsterapi&lt;br&gt;
, påverkansarbete. Dessutom behövs mer tid med intagna. Chefer &lt;br&gt;
behöver lära sig att leda. Personal på huvudkontoret i regionkontoren &lt;br&gt;
är så långt ifrån verksamheten att deras beslut om hur vi på golvet ska &lt;br&gt;
arbeta ofta är helt ogenomförbara (Kriminalvårdare). &lt;br&gt;
Var hittar kriminalvården alla konstiga och falska människor som &lt;br&gt;
snabbt får chefspositioner. Klienthandläggare, kvinspar saknar ledarkunskaper &lt;br&gt;
och ledarutbildningar. Se till att dessa genomgår en bättre &lt;br&gt;
urvalsmetod och en bra ledarutbildning innan anställning (Kriminalvårdare). &lt;br&gt;
Arbetet med säkerhet &lt;br&gt;
Kriminalvården har under de senaste åren haft ett starkt fokus på &lt;br&gt;
säkerheten vid häkten och anstalter. Resultaten från både djupintervjuer &lt;br&gt;
och enkätundersökning speglar en stark uppslutning kring &lt;br&gt;
säkerhetsfrågorna. Få upplever dock säkerhetsarbetet som ”färdigt”, &lt;br&gt;
det finns mer att göra även här, framför allt i det direkta arbetet &lt;br&gt;
gentemot klienterna. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
Säkerhetsarbetet får goda omdömen från samtliga intervjuade. &lt;br&gt;
Kompetensen i säkerhetsfrågor är högre än innan den stora säkerhetssatsningen &lt;br&gt;
och utrustning och rutiner håller en högre kvalitet. Samverkan &lt;br&gt;
mellan och likhet mellan regioner och verksamhetsområden &lt;br&gt;
är större nu än tidigare. Överbeläggning kan fortfarande innebära &lt;br&gt;
en risk, det blir svårt att hantera säkerheten när miljön är stressande &lt;br&gt;
och störande för både personal och klienter. Kompetensen inom &lt;br&gt;
säkerhet kan utvecklas ytterligare anser flera, t.ex. kunskap om lagar &lt;br&gt;
samt information till klienterna. Vårdarna kan utvecklas vidare i det &lt;br&gt;
dynamiska säkerhetsarbetet, dvs. att vara närvarande bland klienterna. &lt;br&gt;
Ibland är vårdarna inte tillräckligt närvarande, utan ”sätter sig i &lt;br&gt;
väntrummet”. Då finns alltid en större risk att klienterna tar över. &lt;br&gt;
Endast någon av de 21 intervjuade anser att säkerhetsarbetet nu är &lt;br&gt;
”tillräckligt bra”.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
296&lt;br&gt;
Ett mycket tydligt och enhälligt resultat från både regionchefer, &lt;br&gt;
häktes- och anstaltschefer samt kriminalvårdsinspektörer och kriminalvårdare &lt;br&gt;
är att säkerhetsarbetet är en förutsättning för det kriminalvårdande &lt;br&gt;
arbetet, det finns ingen motsättning mellan de två. Rollen &lt;br&gt;
har alltid varit dubbel; vård och bevakning. Att skalskyddet har förbättrats &lt;br&gt;
påverkar inte klimatet ”innanför murarna” eller relationen &lt;br&gt;
mellan vårdare och klient. Snarare, anser flera, är det bra för de &lt;br&gt;
intagna att säkerheten är tydlig. Det måste vara lugnt på häktet &lt;br&gt;
eller anstalten om ett vårdande arbete ska kunna bedrivas effektivt. &lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
Vid en betygsättning av säkerhetsarbetet vid det häkte/den anstalt &lt;br&gt;
där de tillfrågade arbetar är 80 procent positiva. Återigen ger kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
och anställda vid anstalter i något större utsträckning &lt;br&gt;
positiva omdömen än kriminalvårdare och anställda vid häkten. &lt;br&gt;
Allra mest positiv till säkerhetsarbetet vid häktet/anstalten är personalen &lt;br&gt;
i region Mitt. &lt;br&gt;
Diagram 5 Vilket betyg ger du säkerhetsarbetet som helhet på häktet/anstalten &lt;br&gt;
där du arbetar? Resultat efter region, anstalt/häkte &lt;br&gt;
och befattning &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
80 %&lt;br&gt;
82 %&lt;br&gt;
77 %&lt;br&gt;
78 %&lt;br&gt;
74 %&lt;br&gt;
92 %&lt;br&gt;
77 %&lt;br&gt;
83 %&lt;br&gt;
76 %&lt;br&gt;
95 %&lt;br&gt;
78 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5 &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
9 %&lt;br&gt;
7 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
3 %&lt;br&gt;
10 %&lt;br&gt;
7 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
1 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1257)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=500)&lt;br&gt;
Anstalt (n=924)&lt;br&gt;
Nord (n=142)&lt;br&gt;
Mitt (n=319)&lt;br&gt;
Stockholm (n=329)&lt;br&gt;
Syd (n=208)&lt;br&gt;
Väst (n=254) &lt;br&gt;
Öst (n=172)&lt;br&gt;
Total (n=1497)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=168)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
297&lt;br&gt;
De olika aspekterna av säkerhetsarbetet får generellt högre omdömen &lt;br&gt;
än det kriminalvårdande arbetet. Särskilt goda omdömen får åtgärder &lt;br&gt;
för säkra transporter av häktade/intagna (i denna fråga har sju &lt;br&gt;
procent avstått från att ta ställning) och riskbedömningar vid permissioner, &lt;br&gt;
fysiskt/tekniskt skydd och insatser mot självmord. En &lt;br&gt;
lägre andel positiva omdömen får personalens närvaro bland de &lt;br&gt;
häktade/intagna för att kunna förutse incidenter. Uppenbarligen &lt;br&gt;
upplever medarbetare att det fortfarande finns en förbättringspotential &lt;br&gt;
i säkerhetsarbetet, om än inte lika stor som i det kriminalvårdande &lt;br&gt;
arbetet. &lt;br&gt;
Diagram 6 Vilket betyg ger du det säkerhetsarbetet på häktet/anstalten där &lt;br&gt;
du arbetar när det gäller… &lt;br&gt;
Även i dessa frågor ger kriminalvårdsinspektörer oftare positiva &lt;br&gt;
omdömen än kriminalvårdare. Anställda vid anstalter är oftare positivare &lt;br&gt;
än anställda vid häkten när det gäller fysiskt och tekniskt &lt;br&gt;
skydd och rutiner för att hantera hot och våld gentemot personalen. &lt;br&gt;
Häktesanställda är oftare positiva till insatser mot självmord. &lt;br&gt;
Av regionerna får Mitt och Nord oftare positiva omdömen när &lt;br&gt;
det gäller olika delar av säkerhetsarbetet, medan region Stockholm &lt;br&gt;
genomgående får lägre resultat. &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
77% &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
72% &lt;br&gt;
62% &lt;br&gt;
72% &lt;br&gt;
75% &lt;br&gt;
70% &lt;br&gt;
71% &lt;br&gt;
75% &lt;br&gt;
85% &lt;br&gt;
82% &lt;br&gt;
… det fysiska och tekniska skyddet som t ex &lt;br&gt;
larm, stängsel, kameror etc (n=1493)&lt;br&gt;
… att regelverk, instruktioner och rutiner &lt;br&gt;
upprätthålls och efterlevs (n=1491)&lt;br&gt;
… kontrollåtgärder för att förhindra att narkotika &lt;br&gt;
kommer in på häktet/anstalten (n=1470)&lt;br&gt;
…att personalen är närvarande bland de &lt;br&gt;
häktade/intagna och kan förutse incidenter &lt;br&gt;
(n=1483)&lt;br&gt;
…rutiner för att hantera hot och våld mellan &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1458)&lt;br&gt;
… rutiner för att hantera hot och våld gentemot &lt;br&gt;
personalen (n=1462)&lt;br&gt;
.. Insatser mot självmord bland häktade/intagna &lt;br&gt;
(n=1436)&lt;br&gt;
…åtgärder för säkra transporter av &lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1404)&lt;br&gt;
… riskbedömningar vid permissioner (n=878)&lt;br&gt;
7% &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
21% &lt;br&gt;
9% &lt;br&gt;
12% &lt;br&gt;
13% &lt;br&gt;
10% &lt;br&gt;
5% &lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
298&lt;br&gt;
De allra flesta, 91 procent, upplever trygghet i arbetet med de &lt;br&gt;
häktade intagna, fyra procent upplever otrygghet. Kriminalvårdsinspektörer, &lt;br&gt;
anställda vid anstalter och medarbetare vid regionerna &lt;br&gt;
Mitt och Nord upplever oftare trygghet än kriminalvårdare, anställda &lt;br&gt;
vid anstalter och övriga regioner. &lt;br&gt;
Diagram 7 Känner du dig trygg eller otrygg i arbetet med de häktade/intagna? &lt;br&gt;
Resultat efter region, anstalt/häkte och befattning &lt;br&gt;
Användning av arbetstid &lt;br&gt;
Intervjupersonerna både i djupintervjuer och i enkätundersökningen &lt;br&gt;
har fått ta ställning till användandet av sin arbetstid. Det finns önskemål&lt;br&gt;
, framför allt bland chefer, om att få använda tiden mer till verksamhetsutveckling &lt;br&gt;
och handledning och mindre till administration. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
Den sammantagna bilden från djupintervjuerna är att framför allt &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörer och häktes-/anstaltschefer upplever en &lt;br&gt;
ökande administration (e-postbevakning, möten), som tar kraft från &lt;br&gt;
verksamhetsutveckling och handledning av medarbetare. Det är en &lt;br&gt;
önskan hos dem och också hos regioncheferna att mer tid används &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
6 %&lt;br&gt;
5 %&lt;br&gt;
2 %&lt;br&gt;
2 %&lt;br&gt;
3 %&lt;br&gt;
5 %&lt;br&gt;
1 %&lt;br&gt;
4 %&lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
91 %&lt;br&gt;
88 %&lt;br&gt;
89 %&lt;br&gt;
87 %&lt;br&gt;
89 %&lt;br&gt;
97 %&lt;br&gt;
94 %&lt;br&gt;
92 %&lt;br&gt;
88 %&lt;br&gt;
98 %&lt;br&gt;
90 %&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1328)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=534)&lt;br&gt;
Anstalt (n=966)&lt;br&gt;
Nord (n=150)&lt;br&gt;
Mitt (n=335)&lt;br&gt;
Stockholm (n=347)&lt;br&gt;
Syd (n=221)&lt;br&gt;
Väst (n=267)&lt;br&gt;
Öst (n=181)&lt;br&gt;
Total (n=1501)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=173)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
299 &lt;br&gt;
för innehållet i verksamheten; programverksamhet, sysselsättning &lt;br&gt;
etc. Man pekar på att arbete med verksamhetsanalyser pågår. &lt;br&gt;
Kriminalvårdarna arbetar huvudsakligen i kontakt med intagna &lt;br&gt;
eller med rent säkerhetsarbete. De flesta anser att detta är naturligt &lt;br&gt;
och de ser tidsanvändningen som balanserad och så effektiv som &lt;br&gt;
den kan bli. &lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
Enkätundersökningen stödjer resultaten från djupintervjuerna väl. &lt;br&gt;
Drygt hälften av kriminalvårdarnas tid ägnas åt säkerhets- och omvårdnadsarbete&lt;br&gt;
. Klientadministration och påverkansarbete utgör cirka en &lt;br&gt;
fjärdedel och resterande tid är administration, övrig tid och möten. &lt;br&gt;
Tabell 1 Kriminalvårdares uppskattning av arbetstidens fördelning, &lt;br&gt;
medelvärde. (Bas: Kriminalvårdare) &lt;br&gt;
Arbetsuppgift kriminalvårdare Andel av arbetstiden &lt;br&gt;
Säkerhetsarbete 27 % &lt;br&gt;
Omvårdande arbete 25 % &lt;br&gt;
Klientadministration 15 % &lt;br&gt;
Påverkansarbete 10 % &lt;br&gt;
Övrig administration 7 % &lt;br&gt;
Övrig tid 7 % &lt;br&gt;
Interna möten 6 % &lt;br&gt;
Bas: 1 336. Andelarna är avrundade genomsnitt av grova skattningar och summerar därför inte till 100. &lt;br&gt;
Drygt en tredjedel av kriminalvårdsinspektörernas tid ägnas åt &lt;br&gt;
personaladministration, övrig administration och interna möten. &lt;br&gt;
Tabell 2 Kriminalvårdsinspektörers uppskattning av arbetstidens fördelning, &lt;br&gt;
medelvärde. (Bas: Kriminalvårdsinspektörer) &lt;br&gt;
Arbetsuppgift kriminalvårdsinspektörer Andel av arbetstiden &lt;br&gt;
Möten inom ramen för personalansvar 22 % &lt;br&gt;
Arbetsledning 20 % &lt;br&gt;
Personaladministration 17 % &lt;br&gt;
Klientadministration 9 % &lt;br&gt;
Övrig administration 9 % &lt;br&gt;
Interna möten 8 % &lt;br&gt;
Säkerhetsarbete 7 % &lt;br&gt;
Övrig tid 3 % &lt;br&gt;
Omvårdande arbete 2 % &lt;br&gt;
Påverkansarbete 2 % &lt;br&gt;
Bas: 174. Andelarna är avrundade genomsnitt av grova skattningar och summerar därför inte till 100.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
300 &lt;br&gt;
Intressant är också hur kriminalvårdare respektive kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
skattar vilka arbetsuppgifter som de ägnar sig för lite &lt;br&gt;
respektive för mycket åt. &lt;br&gt;
Med beaktande av målen för verksamheten vill kriminalvårdarna &lt;br&gt;
ägna sig mer åt påverkansarbete och omvårdande arbete och arbeta &lt;br&gt;
mindre med klientadministration. &lt;br&gt;
Tabell 3 Anser du att du ägnar dig för lite, lagom eller för mycket åt de &lt;br&gt;
olika arbetsuppgifterna utifrån vad som skulle vara bästa för att &lt;br&gt;
nå målen för verksamheten? (Bas: Kriminalvårdare.) &lt;br&gt;
Arbetsuppgift För lite Lagom För mycket &lt;br&gt;
Påverkansarbete 51 % 40 % 1 % &lt;br&gt;
Omvårdande arbete 34 % 55 % 6 % &lt;br&gt;
Interna möten 25 % 55 % 7 % &lt;br&gt;
Övrig tid 22 % 56 % 5 % &lt;br&gt;
Säkerhetsarbete 21 % 64 % 10 % &lt;br&gt;
Klientadministration 12 % 56 % 22 % &lt;br&gt;
Övrig administration 12 % 60 % 13 % &lt;br&gt;
Bas: 1 336 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörerna vill ägna sig mer åt arbetsledning och &lt;br&gt;
”övrig tid”. Det är för mycket av personaladministration, övrig administration &lt;br&gt;
och möten inom ramen för personalansvar (till exempel &lt;br&gt;
utvecklingssamtal, arbetsplatsträffar etc). Även interna möten upplevs &lt;br&gt;
som en aktivitet som det finns för mycket av. &lt;br&gt;
Tabell 4 Anser du att du ägnar dig för lite, lagom eller för mycket åt de &lt;br&gt;
olika arbetsuppgifterna utifrån vad som skulle vara bästa för att &lt;br&gt;
nå målen för verksamheten? (Bas: Kriminalvårdare.) &lt;br&gt;
Arbetsuppgift För lite Lagom För mycket &lt;br&gt;
Arbetsledning 46 % 45 % 7 % &lt;br&gt;
Övrig tid 24 % 39 % 3 % &lt;br&gt;
Påverkansarbete 16 % 49 % 1 % &lt;br&gt;
Omvårdande arbete 15 % 50 % 1 % &lt;br&gt;
Säkerhetsarbete 14 % 57 % 6 % &lt;br&gt;
Interna möten 9 % 51 % 24 % &lt;br&gt;
Möten inom ramen för &lt;br&gt;
personalansvar 9 % 58 % 29 % &lt;br&gt;
Personaladministration 7 % 56 % 33 % &lt;br&gt;
Klientadministration 6 % 50 % 21 % &lt;br&gt;
Övrig administration 3 % 50 % 29 % &lt;br&gt;
Bas: 174&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
301&lt;br&gt;
Cirka tre av tio medarbetare upplever att de har för mycket att &lt;br&gt;
göra, det är aldrig lugnare perioder. Två av tre har periodvis för &lt;br&gt;
mycket att göra, men däremellan är det lugnare perioder, vilket är &lt;br&gt;
den arbetssituation som de flesta upplever mest positiv. Upplevelsen &lt;br&gt;
av arbetsbelastning stämmer helt överens med värden från Synovates &lt;br&gt;
riksundersökning. Arbetsbelastningen är dock betydligt högre bland &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörerna, en vanlig situation bland chefer. I denna &lt;br&gt;
grupp upplever 60 procent att de alltid har för mycket att göra, det &lt;br&gt;
är aldrig lugnare perioder. &lt;br&gt;
Diagram 8 Arbetsbelastning. Resultat för kriminalvårdare respektive &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
Effektivitet och arbetsorganisation &lt;br&gt;
Stora delar av undersökningen fokuserar arbetsorganisation, samarbete &lt;br&gt;
och ledning och styrning ute på häkten och anstalter. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
I djupintervjuerna ställdes en fråga om vilket stöd/vilka förändringar &lt;br&gt;
som skulle behöva genomföras för att arbetet skulle kunna bedrivas &lt;br&gt;
mer effektivt. &lt;br&gt;
Bland de intervjuade cheferna var det en utbredd uppfattning att &lt;br&gt;
besluten i arbetet behöver flyttas, så att de som arbetar med klienterna &lt;br&gt;
får större ansvar och befogenheter. Bättre IT-stöd är ett vanligt &lt;br&gt;
önskemål bland intervjuade i samtliga roller. &lt;br&gt;
1%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare&lt;br&gt;
(n=1336)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
(n=174)&lt;br&gt;
Total (n=1510)&lt;br&gt;
Bas: Samtliga&lt;br&gt;
39%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
60%&lt;br&gt;
29% 66%&lt;br&gt;
69%&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
1%&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare&lt;br&gt;
(n=1336)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
(n=174)&lt;br&gt;
Total (n=1510)&lt;br&gt;
Jag har alltid för mycket att göra, det är aldrig lugnare perioder&lt;br&gt;
Periodvis har jag för mycket att göra, men däremellan är det lugnare perioder&lt;br&gt;
Bas: Samtliga Jag har sällan för mycket att göra&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
302 &lt;br&gt;
Andra, mindre vanliga önskemål är bättre administrativt stöd &lt;br&gt;
(häktes-/anstaltschefer och kriminalvårdsinspektörer) med befogenheter &lt;br&gt;
att anställa administrativ personal (häktes-/anstaltschefer). &lt;br&gt;
Alla rollerna önskar bättre lokaler. Lokalerna gör arbetet ineffektivt&lt;br&gt;
, t.ex. därför att verksamheten finns på flera våningar och i flera &lt;br&gt;
byggnader, vilket försvårar bemanningen av arbetsplatsen. När det &lt;br&gt;
gäller lokalerna kritiserar flera regionchefer byggprocessen, där de &lt;br&gt;
upplever för litet inflytande. Transporterna får också kritik. På &lt;br&gt;
grund av platsbrist sker transporter över hela landet, vilket inte &lt;br&gt;
upplevs som vare sig säkert, humant eller effektivt. &lt;br&gt;
Bland regioncheferna finns önskemål om färre underställda för &lt;br&gt;
cheferna och bättre samverkan med andra aktörer (t.ex. arbetsförmedlingen, &lt;br&gt;
psykiatrin, beroendevården och kommunerna). &lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
I den kvantitativa undersökningen ställdes olika frågor om arbetsorganisation, &lt;br&gt;
samarbete och ledarskap som kan vara av vikt för att &lt;br&gt;
kunna bedriva arbetet effektivt. Flera frågor används i Synovates &lt;br&gt;
modell för medarbetarundersökningar. I de fall resultaten avviker &lt;br&gt;
anmärkningsvärt från de riksresultat Synovate har för denna medarbetarmodell, &lt;br&gt;
så kommenteras detta. &lt;br&gt;
Stöd för att arbeta effektivt &lt;br&gt;
Inledningsvis ställdes en fråga om hur medarbetarna bedömer det &lt;br&gt;
stöd de får för att kunna utföra sitt arbete effektivt. I denna subjektiva &lt;br&gt;
skattning ger endast hälften betygen ”mycket bra” eller &lt;br&gt;
”ganska bra”. Drygt en av fyra svarar ”mycket dåligt” eller ”dåligt”. &lt;br&gt;
Andelen positiva är högre bland kriminalvårdsinspektörer och &lt;br&gt;
anställda vid anstalter, jämfört med kriminalvårdare och anställda &lt;br&gt;
vid häkten. Bland regionerna är andelen positiva högre vid regionerna &lt;br&gt;
Nord, Mitt och Syd än vid Stockholm, Väst och Ost.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
303&lt;br&gt;
Diagram 9 Om du skulle ge ditt häkte/din anstalt ett betyg när det gäller &lt;br&gt;
det stöd du har för att bedriva arbetet effektivt, vilket betyg ger &lt;br&gt;
du då? Resultat efter region, häkte/anstalt och befattning &lt;br&gt;
En annan skillnad i svarsmönster är att de e som arbetar dag är mer &lt;br&gt;
positiva än de som arbetar natt. &lt;br&gt;
50 % &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
41 % &lt;br&gt;
44 % &lt;br&gt;
54 % &lt;br&gt;
43% &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
61 % &lt;br&gt;
55 % &lt;br&gt;
54 % &lt;br&gt;
43 % &lt;br&gt;
69 % &lt;br&gt;
47 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
28 % &lt;br&gt;
33 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
23 % &lt;br&gt;
38 % &lt;br&gt;
15 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
26 % &lt;br&gt;
30 % &lt;br&gt;
16 % &lt;br&gt;
29 % &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1 312)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=531)&lt;br&gt;
Anstalt (n=951)&lt;br&gt;
Nord (n=146)&lt;br&gt;
Mitt (n=327)&lt;br&gt;
Stockholm (n=347)&lt;br&gt;
Syd (n=220)&lt;br&gt;
Väst (n=260)&lt;br&gt;
Öst (n=181)&lt;br&gt;
Total (n=1 482)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=170)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
304&lt;br&gt;
Diagram 10 Om du skulle ge ditt häkte/din anstalt ett betyg när det gäller &lt;br&gt;
det stöd du har för att bedriva arbetet effektivt, vilket betyg ger &lt;br&gt;
du då? Resultat efter dag- eller nattjänstgöring &lt;br&gt;
Mål &lt;br&gt;
Att förstå målen för verksamheten och sin egen uppgift i det arbetet &lt;br&gt;
är både viktigt för medarbetarengagemanget och därmed också effektiviteten&lt;br&gt;
. Endast cirka hälften av medarbetarna upplever att de individuella &lt;br&gt;
målen i arbetet respektive målen för arbetsgruppen/arbetslaget &lt;br&gt;
är tydliga. Cirka två av tio tar avstånd från &lt;br&gt;
påståendet och anser inte att målen är tydliga. Det gäller särskilt de &lt;br&gt;
individuella målen. &lt;br&gt;
När det gäller uppföljningen av målen är resultaten ännu lägre; &lt;br&gt;
endast en av fyra anser att de individuella målen respektive målen för &lt;br&gt;
arbetsgruppen/arbetslaget följs upp. Cirka fyra av tio anser inte det. &lt;br&gt;
I frågan om tydlighet i målen är resultaten i ungefärlig nivå med &lt;br&gt;
Synovates riksundersökning, men uppföljning av mål får betydligt &lt;br&gt;
lägre resultat inom Kriminalvården. I riksundersökningen är andelen &lt;br&gt;
som instämmer i att målen följs upp cirka 40 procent för individuella &lt;br&gt;
mål och cirka 45 procent för målen för arbetsgruppen. Andelen &lt;br&gt;
negativa i de respektive frågorna är också lägre i riksundersökningen, &lt;br&gt;
cirka 25–30 procent. &lt;br&gt;
50 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
51 % &lt;br&gt;
39 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
28 % &lt;br&gt;
27 % &lt;br&gt;
34 % &lt;br&gt;
26 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Både natt och dag&lt;br&gt;
(n=227)&lt;br&gt;
Natt (n=96)&lt;br&gt;
Dag (n=1 156)&lt;br&gt;
Total (n=1 482)&lt;br&gt;
Negativa (1-2) Positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
305&lt;br&gt;
Diagram 11 Hur väl stämmer påståendena? Områdena individuella mål och &lt;br&gt;
verksamhetsmål &lt;br&gt;
Vid en jämförelse är kriminalvårdsinspektörerna, som ju också är &lt;br&gt;
ansvariga för verksamhets- och individuella mål i den egna arbetsgruppen/arbetslaget, &lt;br&gt;
oftare positiva i frågorna än kriminalvårdarna. &lt;br&gt;
Anställda vid anstalterna är också oftare positiva än anställda vid &lt;br&gt;
häktena. Bland regionerna har Nord och Väst lägre resultat i frågorna &lt;br&gt;
om mål och Mitt högre resultat. &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Hur vi når målen för&lt;br&gt;
arbetsgruppen/arbetslaget&lt;br&gt;
följs upp regelbundet.&lt;br&gt;
(n=1485)&lt;br&gt;
Målen för min&lt;br&gt;
arbetsgrupp/mitt arbetslag&lt;br&gt;
är tydliga. (n=1482)&lt;br&gt;
Mina individuella mål följs&lt;br&gt;
upp regelbundet. (n=1477)&lt;br&gt;
Mina individuella mål i&lt;br&gt;
arbetet är tydliga (n=1483)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
51 % &lt;br&gt;
26 % &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
27 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
21 % &lt;br&gt;
42 % &lt;br&gt;
21 % &lt;br&gt;
39 % &lt;br&gt;
Mina individuella mål i &lt;br&gt;
arbetet är tydliga (n=1483)&lt;br&gt;
Mina individuella mål följs &lt;br&gt;
upp regelbundet (n=1477)&lt;br&gt;
Målen för min arbetsgrupp/ &lt;br&gt;
mitt arbetslag är tydliga &lt;br&gt;
(n=1482)&lt;br&gt;
Hur vi når målen för arbetsgruppen/arbetslaget &lt;br&gt;
följs upp &lt;br&gt;
regelbundet (n=1485)&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
306&lt;br&gt;
Diagram 12 Mina individuella mål i arbetet är tydliga. Resultat efter region, &lt;br&gt;
häkte/anstalt och befattning &lt;br&gt;
Information &lt;br&gt;
Nästan sex av tio medarbetare anser att de får tillräcklig information &lt;br&gt;
om vad som händer inom häktet/anstalten respektive inom &lt;br&gt;
Kriminalvården. &lt;br&gt;
Resultaten för information inom häktet/anstalten ligger i nivå &lt;br&gt;
med Synovates riksundersökning, medan information inom Kriminalvården &lt;br&gt;
får mycket goda resultat jämfört med Synovates riksundersökning. &lt;br&gt;
I denna är endast knappt 50 procent är positiva till informationen &lt;br&gt;
inom den egna organisationen och drygt 20 procent &lt;br&gt;
negativa. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5 &lt;br&gt;
50 % &lt;br&gt;
43 % &lt;br&gt;
53 % &lt;br&gt;
47 % &lt;br&gt;
64 % &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
56 % &lt;br&gt;
52 % &lt;br&gt;
51 % &lt;br&gt;
25 % &lt;br&gt;
22 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
19 % &lt;br&gt;
13 % &lt;br&gt;
23 % &lt;br&gt;
16 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
21 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
20 % &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
52% &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1312)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=530)&lt;br&gt;
Anstalt (n=953)&lt;br&gt;
Nord (n=149)&lt;br&gt;
Mitt (n=326)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=223)&lt;br&gt;
Väst (n=258)&lt;br&gt;
Öst (n=181)&lt;br&gt;
Total (n=1483)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=171)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
307&lt;br&gt;
Diagram 13 Hur väl stämmer påståendena? Område information &lt;br&gt;
Inte helt överraskande har kriminalvårdsinspektörerna högre resultat &lt;br&gt;
när det gäller informationsfrågorna än kriminalvårdarna. Det är &lt;br&gt;
inga skillnader mellan häkten och anstalter. Särskilt positiva i informationsfrågorna &lt;br&gt;
är medarbetarna inom regionerna Mitt och Syd. &lt;br&gt;
Lägre resultat får Väst och Öst. &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Jag har tillgång till den&lt;br&gt;
information jag behöver&lt;br&gt;
om vad som händer inom&lt;br&gt;
Kriminalvården (n=1489)&lt;br&gt;
Jag har tillgång till den&lt;br&gt;
information jag behöver&lt;br&gt;
om vad som händer inom&lt;br&gt;
häktet/anstalten (n=1489)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
56 % &lt;br&gt;
59 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
11 % &lt;br&gt;
Jag har tillgång till den &lt;br&gt;
information jag behöver om &lt;br&gt;
vad som händer inom &lt;br&gt;
häktet/anstalten (n=1489)&lt;br&gt;
Jag har tillgång till den &lt;br&gt;
information jag behöver om &lt;br&gt;
vad som händer inom &lt;br&gt;
Kriminalvården (n=1489)&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
308&lt;br&gt;
Diagram 14 Jag har tillgång till den information jag behöver om vad som &lt;br&gt;
händer inom häktet/anstalten. Resultat efter region och befattning &lt;br&gt;
Arbetsrutiner &lt;br&gt;
När det gäller förekomsten av rutiner i arbetet och att rutinerna &lt;br&gt;
följs är drygt hälften av medarbetarna positiva. Mera tveksam är man &lt;br&gt;
till om arbetsrutinerna är effektiva, här instämmer endast knappt &lt;br&gt;
hälften. Både i frågan om huruvida rutinerna finns och om de är &lt;br&gt;
effektiva är andelen negativa nästan tjugo procent. &lt;br&gt;
Resultaten är inte jämförbara med Synovates riksundersökning &lt;br&gt;
annat än i frågan om effektivitet i arbetsrutiner. I denna fråga ligger &lt;br&gt;
resultaten för Kriminalvården i nivå med riksundersökningen. &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
Instämmer Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
51 % &lt;br&gt;
53 % &lt;br&gt;
60 % &lt;br&gt;
85 % &lt;br&gt;
52 % &lt;br&gt;
64 % &lt;br&gt;
58 % &lt;br&gt;
56 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
23 % &lt;br&gt;
22 % &lt;br&gt;
19 % &lt;br&gt;
16 % &lt;br&gt;
4 % &lt;br&gt;
20 % &lt;br&gt;
14 % &lt;br&gt;
14 % &lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1317)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Nord (n=149)&lt;br&gt;
Mitt (n=330)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=222)&lt;br&gt;
Väst (n=260)&lt;br&gt;
Öst (n=182)&lt;br&gt;
Total (n=1489)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
309&lt;br&gt;
Diagram 15 Hur väl stämmer påståendena? Området arbetsrutiner &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörerna anser i betydligt mindre utsträckning &lt;br&gt;
(36 procent) än kriminalvårdarna att de själva har tydliga rutiner i &lt;br&gt;
arbetet. Däremot är de oftare positiva till att rutiner följs i den egna &lt;br&gt;
arbetsgruppen/arbetslaget samt till effektiviteten i arbetsrutinerna. &lt;br&gt;
Återigen har Mitt ett mer positivt resultat än övriga regioner, cirka &lt;br&gt;
två av tre medarbetare i denna region anser att arbetsrutinerna är &lt;br&gt;
tydliga respektive följs. Även synen på effektiviteten i arbetsrutiner &lt;br&gt;
är mer positiv här. Det är inga skillnader mellan häkten och anstalter &lt;br&gt;
i frågorna om arbetsrutiner. &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
I min arbetsgrupp/mitt&lt;br&gt;
arbetslag har vi effektiva&lt;br&gt;
arbetsrutiner (n=1485)&lt;br&gt;
I min&lt;br&gt;
arbetsgrupp/arbetslag&lt;br&gt;
följer vi de rutiner som&lt;br&gt;
finns för arbetet (n=1489)&lt;br&gt;
Det finns tydliga rutiner&lt;br&gt;
för mitt arbete (n=1486)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
14 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
53 % &lt;br&gt;
58 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
Det finns tydliga rutiner &lt;br&gt;
för mitt arbete (n=1486)&lt;br&gt;
I min arbetsgrupp/ &lt;br&gt;
arbetslag följer vi de &lt;br&gt;
rutiner som finns för &lt;br&gt;
arbetet (n=1489)&lt;br&gt;
I min grupp/mitt arbetslag &lt;br&gt;
har vi effektiva &lt;br&gt;
arbetsrutiner (n=1485)&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
310&lt;br&gt;
Diagram 16 I min arbetsgrupp/mitt arbetslag har vi effektiva arbetsrutiner. &lt;br&gt;
Resultat efter region och befattning &lt;br&gt;
Arbetsuppgifter, ansvar och befogenheter &lt;br&gt;
En rad frågor ställdes om arbetsuppgifter, ansvar och befogenheter. &lt;br&gt;
Arbetsuppgifterna betraktas som tydliga av cirka hälften av medarbetarna. &lt;br&gt;
Endast en av tre anser att de kan prioritera mellan sina &lt;br&gt;
arbetsuppgifter. Knappt hälften anser att fördelningen av arbetsuppgifter &lt;br&gt;
i arbetsgruppen/arbetslaget är bra. &lt;br&gt;
När det gäller ansvar och befogenheter anser dock en klar majoritet &lt;br&gt;
att dessa är tydliga. &lt;br&gt;
I frågorna om fördelning av arbetsuppgifter och tydlighet i &lt;br&gt;
ansvar och befogenheter ligger resultaten för Kriminalvården i nivå &lt;br&gt;
med riksundersökningen. Möjligheten att prioritera mellan arbetsuppgifter &lt;br&gt;
är dock betydligt lägre inom Kriminalvården. I riksundersökningen &lt;br&gt;
är andelen positiva i denna fråga cirka 60 procent och &lt;br&gt;
andelen negativa knappt 20 procent. Frågan om tydligt definierade &lt;br&gt;
arbetsuppgifter kan inte jämföras med riksundersökningen. &lt;br&gt;
49 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
46 % &lt;br&gt;
47 % &lt;br&gt;
40 % &lt;br&gt;
56 % &lt;br&gt;
47 % &lt;br&gt;
56 % &lt;br&gt;
46 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
19 % &lt;br&gt;
20 % &lt;br&gt;
22 % &lt;br&gt;
17 % &lt;br&gt;
7 % &lt;br&gt;
20 % &lt;br&gt;
13 % &lt;br&gt;
19 % &lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1 314)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer (n=171)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=329)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=222)&lt;br&gt;
Väst (n=259)&lt;br&gt;
Öst (n=182)&lt;br&gt;
Total (n=1 485)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
311&lt;br&gt;
Diagram 17 Hur väl stämmer påståendena? Områdena arbetsuppgifter, &lt;br&gt;
ansvar och befogenheter &lt;br&gt;
Vid en jämförelse är kriminalvårdsinspektörerna genomgående mer &lt;br&gt;
positiva än kriminalvårdare och av regionerna har Mitt ett mer positivt &lt;br&gt;
resultat genomgående. Stockholm och Syd har lägre resultat i frågan &lt;br&gt;
om fördelning av arbetsuppgifter och Stockholm även i frågan &lt;br&gt;
om att kunna prioritera mellan arbetsuppgifter. Den enda skillnaden &lt;br&gt;
mellan häkten och anstalter är att möjligheten att prioritera &lt;br&gt;
mellan arbetsuppgifter upplevs vara större bland anställda vid anstalter. &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för&lt;br&gt;
mig vilka befogenheter&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för&lt;br&gt;
mig vilket ansvar &lt;br&gt;
Jag har möjlighet att&lt;br&gt;
prioritera &lt;br&gt;
Vi har en bra fördelning av&lt;br&gt;
arbetsuppgifterna &lt;br&gt;
Jag har tydligt&lt;br&gt;
definierande &lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
10 %&lt;br&gt;
10 %&lt;br&gt;
54 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
71 %&lt;br&gt;
73 %&lt;br&gt;
Jag har tydligt definierade &lt;br&gt;
arbetsuppgifter (n=1490)&lt;br&gt;
Vi har en bra fördelning av &lt;br&gt;
arbetsuppgifterna i min &lt;br&gt;
arbetsgrupp/mitt arbetslag &lt;br&gt;
(n=1485)&lt;br&gt;
Jag har möjlighet att prioritera &lt;br&gt;
mellan mina arbetsuppgifter &lt;br&gt;
(n=1488)&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig &lt;br&gt;
vilket ansvar jag har (n=1487)&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig &lt;br&gt;
vilka befogenheter jag har &lt;br&gt;
(n=1488)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
312&lt;br&gt;
Diagram 18 Jag har möjlighet att prioritera mellan mina arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
Resultat efter region, häkte/anstalt och befattning &lt;br&gt;
På frågan om medarbetarna någon gång upplevt att de saknar befogenheter&lt;br&gt;
, dvs. att besluten i arbetet borde fattas av dem själva/den roll &lt;br&gt;
han/hon har, men i stället måste fattas av någon annan roll/befattning, &lt;br&gt;
svarar nästan fyra av tio kriminalvårdare att det har hänt flera gånger. &lt;br&gt;
Andelen bland kriminalvårdsinspektörerna är 25 procent. Det är &lt;br&gt;
också skillnader mellan regionerna. &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
31 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
43 %&lt;br&gt;
37 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1318)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=530)&lt;br&gt;
Anstalt (n=958)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=329)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=223)&lt;br&gt;
Väst (n=261)&lt;br&gt;
Öst (n=182)&lt;br&gt;
Total (n=1488)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=171)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
313&lt;br&gt;
Diagram 19 Har du någon gång upplevt att du saknar befogenheter, dvs. att &lt;br&gt;
besluten i ditt arbete borde fattas av dig/din roll, men i stället &lt;br&gt;
måste fattas av någon annan roll/befattning? Resultat efter region &lt;br&gt;
och befattning &lt;br&gt;
Det motsatta förhållandet, att medarbetarna måste fatta beslut i &lt;br&gt;
arbetet som de tycker borde fattas av någon annan roll/befattning, &lt;br&gt;
är mera ovanligt. &lt;br&gt;
56%&lt;br&gt;
55%&lt;br&gt;
53%&lt;br&gt;
41%&lt;br&gt;
48%&lt;br&gt;
2%&lt;br&gt;
3%&lt;br&gt;
2%&lt;br&gt;
4%&lt;br&gt;
39%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
31%&lt;br&gt;
46%&lt;br&gt;
30%&lt;br&gt;
41%&lt;br&gt;
46%&lt;br&gt;
37%&lt;br&gt;
46%&lt;br&gt;
40%&lt;br&gt;
47%&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
7%&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
11%&lt;br&gt;
15%&lt;br&gt;
15%&lt;br&gt;
10% 4%&lt;br&gt;
4%&lt;br&gt;
4%&lt;br&gt;
2%&lt;br&gt;
6%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1336)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer (n=174)&lt;br&gt;
Nord (n=150)&lt;br&gt;
Mitt (n=335)&lt;br&gt;
Stockholm (n=351)&lt;br&gt;
Syd (n=225)&lt;br&gt;
Väst (n=268)&lt;br&gt;
Öst (n=182)&lt;br&gt;
Total (n=1510)&lt;br&gt;
Ja, flera gånger Ja, någon gång Nej, aldrig Ingen uppfattning&lt;br&gt;
Bas: Samtliga&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
314&lt;br&gt;
Diagram 20 Har du någon gång upplevt att du har för stora befogenheter, &lt;br&gt;
dvs. att du måste fatta beslut i ditt arbete som du tycker borde &lt;br&gt;
fattas av någon annan roll/befattning? Resultat efter befattning &lt;br&gt;
Fastän arbetsuppgifterna inte är så tydliga, förefaller ansvar och &lt;br&gt;
befogenheter vara det. Samtidigt är inflytandet över arbetsuppgifterna &lt;br&gt;
lågt, så lågt att få anser att de kan styra sitt arbete genom &lt;br&gt;
prioriteringar. Flera har också upplevt för små befogenheter. Arbetsfördelningen &lt;br&gt;
bedöms därmed inte heller som optimal. Möjligen kan &lt;br&gt;
det formella ansvaret och befogenheterna vara begränsande och bidra &lt;br&gt;
till att arbetet inte sker så effektivt som det borde. Varken kriminalvårdare &lt;br&gt;
eller kriminalvårdsinspektörer är tillfreds med situationen. &lt;br&gt;
Resultaten i frågorna om tydlighet i ansvar och befogenheter &lt;br&gt;
följer Synovates riksundersökning. Däremot ligger resultatet i frågan &lt;br&gt;
om att kunna prioritera mellan arbetsuppgifter betydligt lägre än i &lt;br&gt;
riksundersökningen. Även upplevelsen av tillräckliga befogenheter &lt;br&gt;
avviker negativt, även om resultaten inte är helt jämförbara i dessa &lt;br&gt;
frågor. &lt;br&gt;
Upplevelsen av för små befogenheter och brist på möjlighet att &lt;br&gt;
prioritera mellan arbetsuppgifter finns generellt inom Kriminalvården, &lt;br&gt;
det är inga skillnader mellan medarbetare med olika utbildningsnivåer &lt;br&gt;
eller olika arbetsuppgifter på detaljnivå. Den enda grupp som &lt;br&gt;
upplever större handlingsutrymme är kriminalvårdsinspektörerna, &lt;br&gt;
men för en chefsgrupp är resultaten ändå låga. &lt;br&gt;
44% 3%&lt;br&gt;
6%&lt;br&gt;
6%&lt;br&gt;
6% 33%&lt;br&gt;
31%&lt;br&gt;
55%&lt;br&gt;
45%&lt;br&gt;
57% 5%&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1336)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
(n=174)&lt;br&gt;
Total (n=1510)&lt;br&gt;
Ja, flera gånger Ja, någon gång Nej, aldrig Ingen uppfattning&lt;br&gt;
Bas: Samtliga&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
315&lt;br&gt;
Lokaler &lt;br&gt;
Utredningen har i delbetänkanden redan visat på brister i lokalförsörjningen &lt;br&gt;
inom Kriminalvården. Bristande ändamålsenlighet i &lt;br&gt;
lokaler kan i hög grad bidra till en ineffektiv verksamhet. Synovate &lt;br&gt;
ställde därför frågan i undersökningen, för att få ett mätetal på hur &lt;br&gt;
medarbetarna uppfattar lokalerna jämfört med andra möjliga effektivitetshinder. &lt;br&gt;
Resultaten bekräftar utredningens tidigare slutsatser. Nästan &lt;br&gt;
hälften av medarbetarna tar avstånd från påståendet att lokalerna de &lt;br&gt;
arbetar i är ändamålsenliga. Kritiken är mer utbredd bland kriminalvårdare &lt;br&gt;
och bland anställda vid häkten än bland kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
och anställda vid anstalter. Av regionerna är andelen &lt;br&gt;
negativa störst i Nord och Väst, men tillfredsställelsen med lokaler &lt;br&gt;
är generellt mycket låg. &lt;br&gt;
Frågan ställs inte i Synovates riksundersökning. &lt;br&gt;
Diagram 21 Lokalerna jag arbetar i är ändamålsenliga. Resultat efter region, &lt;br&gt;
häkte/anstalt och befattning &lt;br&gt;
33 % &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
18 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
20 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
24 % &lt;br&gt;
36 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
29 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
44 % &lt;br&gt;
61 % &lt;br&gt;
43 % &lt;br&gt;
60 % &lt;br&gt;
43 % &lt;br&gt;
50 % &lt;br&gt;
34 % &lt;br&gt;
40 % &lt;br&gt;
46 % &lt;br&gt;
32 % &lt;br&gt;
47 % &lt;br&gt;
48 % &lt;br&gt;
27 % &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1320)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=531)&lt;br&gt;
Anstalt (n=961)&lt;br&gt;
Nord (n=149)&lt;br&gt;
Mitt (n=330)&lt;br&gt;
Stockholm (n=347)&lt;br&gt;
Syd (n=223)&lt;br&gt;
Väst (n=261)&lt;br&gt;
Öst (n=182)&lt;br&gt;
Total (n=1492)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
316 &lt;br&gt;
Arbetssituation; IT-system &lt;br&gt;
Arbetsorganisationen har stor betydelse för effektiviteten, men bör &lt;br&gt;
också stödjas av IT-system. Inom Kriminalvården används ITsystem &lt;br&gt;
för exempelvis personal- och klientadministration (verkställighetsplanering), &lt;br&gt;
statistik etc. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
Djupintervjuerna ger en relativt entydig bild av en organisation som &lt;br&gt;
arbetar i ineffektiva system. Exempel på ineffektivitet är att KLAS &lt;br&gt;
och FRAS (systemen för klientadministration vid häkten/anstalter &lt;br&gt;
respektive frivården) inte är synkroniserade och att samma uppgifter &lt;br&gt;
behöver läggas in flera gånger i olika system. Vidare brister &lt;br&gt;
IT-support stundtals. Arbetet med statistik stöds inte heller av &lt;br&gt;
systemen fullt ut, även om det också finns kompetensbrist och brist i &lt;br&gt;
kvalitetssäkringen som hindrar en effektiv rapportering och ett &lt;br&gt;
effektivt användande av statistik. &lt;br&gt;
En annan insikt från intervjuerna är att Kriminalvården är en &lt;br&gt;
relativt ”IT-omogen” organisation, där IT ibland betraktas som något &lt;br&gt;
”nytt” och där kraven på fungerande IT möjligen är lägre än vad de &lt;br&gt;
borde vara i förhållande till hur det fungerar. Många har också &lt;br&gt;
”vant sig” vid icke fungerande system. &lt;br&gt;
Djupintervjuerna visade också på ett relativt lågt engagemang &lt;br&gt;
för statistik och uppföljning med hjälp av statistik. Frågor om statistik &lt;br&gt;
ställs inte i den kvantitativa undersökningen, men den brist på &lt;br&gt;
målstyrning och uppföljning som undersökningen visar tyder snarare &lt;br&gt;
på att statistiken är nödvändig att utveckla. &lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
I enkätundersökningen uppger 87 procent att de arbetar i ITsystem &lt;br&gt;
varje dag. Endast två procent uppger att de aldrig gör det. &lt;br&gt;
Av samtliga medarbetare uppger hälften att de som tagit ställning &lt;br&gt;
(det interna bortfallet på frågan är sju procent) att de har det &lt;br&gt;
stöd från IT-system som de behöver för att kunna utföra arbetet &lt;br&gt;
effektivt. I frågan om huruvida de som ansvarar för IT på Kriminalvårdens &lt;br&gt;
huvudkontor lyssnar på användarna när ny funktionalitet &lt;br&gt;
tas fram avstår 38 procent av medarbetarna från att ta ställning. Av&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
317&lt;br&gt;
dem som tar ställning anser endast en av tre att huvudkontoret &lt;br&gt;
lyssnar på användarna. Lika stor andel anser inte det. &lt;br&gt;
De frågor om IT som ställs i Kriminalvårdens undersökning har &lt;br&gt;
inte ställts i Synovates riksundersökning, så jämförelser är inte &lt;br&gt;
möjliga. Frågan om man har det stöd från IT-system som man &lt;br&gt;
behöver för att utföra arbetet effektivt möjligen kan dock möjligen &lt;br&gt;
jämföras med frågan i Synovates riksundersökning om att ha tillräckliga &lt;br&gt;
tekniska hjälpmedel för att kunna arbeta effektivt. I riksundersökningen &lt;br&gt;
ger två av tre de tekniska hjälpmedlen godkänt i &lt;br&gt;
detta avseende, ett mer positivt resultat än Kriminalvårdens bedömning &lt;br&gt;
av IT-systemen. &lt;br&gt;
Diagram 22 Hur väl stämmer påståendena? Område IT-system &lt;br&gt;
Av dem som använder IT tycker bara hälften att IT-stödet är väl &lt;br&gt;
anpassat till de egna arbetsuppgifterna. Användarvänligheten hos &lt;br&gt;
IT-systemen får ännu svagare omdömen. De allra flesta vet dock &lt;br&gt;
vart de ska vända sig med frågor om de får problem med IT. &lt;br&gt;
15 % 54 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
De som ansvarar för IT&lt;br&gt;
på Kriminalvårdens&lt;br&gt;
huvudkontor lyssnar på&lt;br&gt;
användarna ute i&lt;br&gt;
organisationen när ny&lt;br&gt;
funktionalitet tas fram&lt;br&gt;
(n=935)&lt;br&gt;
Jag har det stöd från ITsystem &lt;br&gt;
som jag behöver&lt;br&gt;
för att kunna utföra mitt&lt;br&gt;
arbete effektivt (n=1400)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
318&lt;br&gt;
Diagram 23 Hur väl stämmer påståendena? Område IT-system &lt;br&gt;
Drygt en av fyra uppger att de ofta behöver fylla i samma uppgift &lt;br&gt;
flera gånger i de IT-system de använder. &lt;br&gt;
Diagram 24 Förekommer det att du behöver fylla i samma uppgift flera &lt;br&gt;
gånger i de IT-system du använder? &lt;br&gt;
Instämmer Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
18 %&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
7 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
80 %&lt;br&gt;
54 %&lt;br&gt;
Bas: Använder IT i arbetet&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20%100% 80% 0%60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Jag har tillräcklig&lt;br&gt;
utbildning i de IT-system&lt;br&gt;
jag använder.&lt;br&gt;
Om jag får problem med&lt;br&gt;
IT-systemen i mitt arbete&lt;br&gt;
vet jag till vem jag ska&lt;br&gt;
vända mig med frågor.&lt;br&gt;
Det är enkelt att arbeta i&lt;br&gt;
de IT-system vi har idag.&lt;br&gt;
IT-stödet är väl anpassat&lt;br&gt;
till mina arbetsuppgifter.&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=1454)&lt;br&gt;
(n=1454)&lt;br&gt;
(n=1454)&lt;br&gt;
(n=1454)&lt;br&gt;
28%&lt;br&gt;
48%&lt;br&gt;
17%&lt;br&gt;
6%&lt;br&gt;
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%&lt;br&gt;
Ingen uppfattning/Minns ej&lt;br&gt;
Nej, det händer sällan&lt;br&gt;
eller aldrig&lt;br&gt;
Ja, det händer ibland&lt;br&gt;
Ja, det förekommer ofta&lt;br&gt;
Bas: Använder IT i arbetet (n=1454)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
319&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörerna anser i mindre utsträckning än kriminalvårdarna &lt;br&gt;
att IT-systemen är anpassade till de egna arbetsuppgifterna. I &lt;br&gt;
övrigt skiljer sig inte svaren åt mellan kriminalvårdare och kriminalvårdsinspektörer. &lt;br&gt;
Anställda vid anstalterna är generellt mer positiva &lt;br&gt;
till IT-systemen än anställda vid häkten. Det gäller också regionerna &lt;br&gt;
Mitt och Syd jämfört med framför allt Stockholm. &lt;br&gt;
Diagram 25 IT-stödet är väl anpassat till mina arbetsuppgifter. Resultat efter &lt;br&gt;
region, häkte/anstalt och befattning &lt;br&gt;
De som har en högskole-/universitetsutbildning använder IT något &lt;br&gt;
oftare och uppger i större utsträckning att de har den utbildning i &lt;br&gt;
systemen som de behöver respektive att de vet vart de kan vända &lt;br&gt;
sig med frågor. Däremot är inte deras bedömning av systemen i sig &lt;br&gt;
mer positiv än bland dem med lägre utbildning. &lt;br&gt;
När det gäller frågan om tillräcklig utbildning i IT-systemen går &lt;br&gt;
en tydlig skiljelinje mellan åldersgrupperna. &lt;br&gt;
18 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
17 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
20 %&lt;br&gt;
29 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
47 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
52 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
57 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1283)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=515)&lt;br&gt;
Anstalt (n=939)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=324)&lt;br&gt;
Stockholm (n=335)&lt;br&gt;
Syd (n=215)&lt;br&gt;
Väst (n=257)&lt;br&gt;
Öst (n=176)&lt;br&gt;
Total (n=1454)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
320&lt;br&gt;
Diagram 26 Jag har tillräcklig utbildning i de IT-system jag använder. Resultat &lt;br&gt;
efter ålder och utbildningsnivå &lt;br&gt;
Slutligen ger de som använder IT varje dag positiva omdömen i frågorna &lt;br&gt;
om IT i större utsträckning än de som använder IT mer sällan. &lt;br&gt;
Resultaten är dock låga oavsett nyttjandegrad. &lt;br&gt;
Diagram 27 Det är enkelt att arbeta i de IT-system vi har i dag. Resultat efter &lt;br&gt;
IT-användning &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
21 %&lt;br&gt;
18 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
54 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
59 %&lt;br&gt;
65 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
52 %&lt;br&gt;
60 %&lt;br&gt;
Bas: Använder IT i arbetet&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0%100% 80% 60% 40% 20% 20% 40% 60% 80%0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Högskola/universitet/&lt;br&gt;
motsvarande (n=598)&lt;br&gt;
Gymnasium/motsvarande&lt;br&gt;
Grundskola/folkskola/&lt;br&gt;
motsvarande (n=104)&lt;br&gt;
-29 år (n=136)&lt;br&gt;
30-44 år (n=406)&lt;br&gt;
45-54 år (n=292)&lt;br&gt;
55+ år (n=292)&lt;br&gt;
Total (n=1454)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=743)&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
29 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
Använder IT i arbetet…&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
Bas: Använder IT i arbetet&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20%100% 80% 60% 40% 20% 0%0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Mer sällan (n=28)&lt;br&gt;
Varje vecka (n=119)&lt;br&gt;
Varje dag (n=1307)&lt;br&gt;
Total (n=1454)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
321 &lt;br&gt;
Arbetssituation; kompetens och kompetensutveckling &lt;br&gt;
Frågor om kompetensnivåer och kompetensutveckling har ställts i &lt;br&gt;
bägge undersökningarna. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
I djupintervjuerna kommer den förbättrade internutbildningen och &lt;br&gt;
chefsutvecklingen upp spontant. En baksida av detta, som cheferna &lt;br&gt;
påtalar, är att det ibland kan vara svårt att bedriva en god verksamhet &lt;br&gt;
när många är borta på utbildningar. &lt;br&gt;
Akademiseringen av vårdarrollen finns det delade meningar om. &lt;br&gt;
Flera menar att alla arbetsuppgifter inte är lämpliga för akademiker &lt;br&gt;
och att det därför inte är realistiskt att enbart anställa akademiker. &lt;br&gt;
Akademiker har per automatik inte alltid rätt kompetens och det &lt;br&gt;
kan vara svårt att motivera en akademiker som inte upplever sig få &lt;br&gt;
tillräckligt utmanande arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
När det gäller karriärvägar anses chefsutvecklingen uppmuntras. &lt;br&gt;
Däremot är karriärmöjligheterna för dem som inte vill bli chefer &lt;br&gt;
otydliga. Karriärmöjligheterna för vårdarna anser cheferna är för &lt;br&gt;
dåliga. Vårdarna kan få nya arbetsuppgifter, som t.ex. kontaktmannaskap&lt;br&gt;
, men det finns ingen löneutveckling. Kriminalvårdarna själva &lt;br&gt;
problematiserar dock inte detta i så stor utsträckning. Någon konstaterar &lt;br&gt;
att det går att göra karriär, i synnerhet om personen i fråga &lt;br&gt;
är intresserad av personal-, organisations- eller behandlingsfrågor. &lt;br&gt;
Det är en fråga om individuell motivation snarare än att karriärvägarna &lt;br&gt;
helt saknas. &lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
Kriminalvården får låga resultat på frågan om huruvida medarbetarnas &lt;br&gt;
yrkeskompetens används fullt ut. Andelen som instämmer är &lt;br&gt;
endast 39 procent. Ännu lägre resultat får utvecklingsmöjligheter &lt;br&gt;
genom svårare och mer utmanande arbetsuppgifter och karriärvägar. &lt;br&gt;
Frågan om huruvida den egna yrkeskompetensen används fullt &lt;br&gt;
ut får lägre resultat i Kriminalvården än i Synovates riksundersökning, &lt;br&gt;
där andelen positiva är cirka 50 procent. Avvikelsen gentemot &lt;br&gt;
riksundersökningen är ännu större i frågan om utveckling genom &lt;br&gt;
att få svårare och mer utmanande arbetsuppgifter. I riksundersökningen &lt;br&gt;
är cirka 45 procent positiva i denna fråga och endast cirka&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
322&lt;br&gt;
25 procent negativa, dvs. skillnader mellan undersökningarna på &lt;br&gt;
nästan 20 procentenheter. I frågan om utbildning för att utföra &lt;br&gt;
nuvarande arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt är resultaten inom &lt;br&gt;
Kriminalvården i nivå med riksundersökningen. Frågan om karriärvägar &lt;br&gt;
ställs inte i riksundersökningen. &lt;br&gt;
Diagram 28 Hur väl stämmer påståendena? Områdena kompetens och &lt;br&gt;
kompetensutveckling &lt;br&gt;
Tillvaratagande av kompetens och utvecklingsmöjligheterna betraktas &lt;br&gt;
allmänt mer positivt bland kriminalvårdsinspektörer och anställda &lt;br&gt;
vid anstalter än bland kriminalvårdare och anställda vid häkten. Det &lt;br&gt;
är också skillnader mellan regioner; region Mitt kommer bäst ut vid &lt;br&gt;
en jämförelse, medan region Nord får lägre resultat. &lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Inom Kriminalvården finns tydliga karriärvägar (n=1486)&lt;br&gt;
Inom mitt häkte/min anstalt finns goda möjligheter att&lt;br&gt;
utvecklas vidare i arbetet genom att få svårare och mer&lt;br&gt;
utmanande arbetsuppgifter (n=1493)&lt;br&gt;
Jag får den utbildning jag behöver för att utföra mina&lt;br&gt;
nuvarande arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt (n=1489)&lt;br&gt;
I mitt arbete används min yrkeskompetens fullt ut&lt;br&gt;
(n=1492)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
33 % 39 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
I mitt arbete används min &lt;br&gt;
yrkeskompetens fullt ut (n=1492)&lt;br&gt;
Jag får den utbildning jag behöver &lt;br&gt;
för att utföra mina nuvarande arbetsuppgifter &lt;br&gt;
på bästa möjliga sätt &lt;br&gt;
(n=1489)&lt;br&gt;
Inom mitt häkte/min anstalt finns &lt;br&gt;
goda möjligheter att utvecklas vidare &lt;br&gt;
i arbetet genom att få svårare och &lt;br&gt;
mer utmanande arbetsuppgifter &lt;br&gt;
(n=1493)&lt;br&gt;
Inom Kriminalvården finns tydliga &lt;br&gt;
karriärvägar (n=1486)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
323&lt;br&gt;
Diagram 29 Inom mitt häkte/min anstalt finns goda möjligheter att utvecklas &lt;br&gt;
vidare i arbetet genom att få svårare och mer utmanande arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
Resultat efter region, häkte/anstalt och befattning &lt;br&gt;
Andelen som inte anser att deras yrkeskompetens används fullt ut &lt;br&gt;
är högre bland yngre och högskoleutbildade. Störst är dock skillnaden &lt;br&gt;
mellan kriminalvårdare och kriminalvårdsinspektörer. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
31 %&lt;br&gt;
23 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
43 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
43 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
47 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
51 %&lt;br&gt;
21 %&lt;br&gt;
47 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1 321)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=535)&lt;br&gt;
Anstalt (nr=958)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=335)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=223)&lt;br&gt;
Väst (n=264)&lt;br&gt;
Öst (n=177)&lt;br&gt;
Total (n=1 493)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
324&lt;br&gt;
Diagram 30 I mitt arbete används min kompetens fullt ut. Resultat efter &lt;br&gt;
utbildningsnivå, ålder och befattning &lt;br&gt;
Andra skillnader mellan utbildningsnivåerna är att högskole/universitetsutbildade &lt;br&gt;
oftare tar avstånd från att de kan utvecklas &lt;br&gt;
genom att få svårare och mer utmanande arbetsuppgifter. Det &lt;br&gt;
bekräftar möjligen bilden av att arbetsuppgifterna i Kriminalvården &lt;br&gt;
inte alltid anses tillräckligt utvecklande i denna grupp. Gymnasieutbildade &lt;br&gt;
är allra mest negativa till Kriminalvårdens karriärvägar. &lt;br&gt;
Möjligen kan detta ha ett samband med Kriminalvårdens ambition &lt;br&gt;
att anställa fler högskoleutbildade. De gymnasieutbildade kan då få &lt;br&gt;
känslan av att karriärvägarna är stängda om de inte utbildar sig &lt;br&gt;
vidare på högskolan. &lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
56 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
47 %&lt;br&gt;
70 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
26 %&lt;br&gt;
9 %&lt;br&gt;
37 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1320)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
55+ år (n=301)&lt;br&gt;
45-54 år (n=413)&lt;br&gt;
30-44 år (n=632)&lt;br&gt;
-29 år (n=143) &lt;br&gt;
Grundskola/folkskola/&lt;br&gt;
motsvarande (n=107)&lt;br&gt;
Gymnasium/motsvarande &lt;br&gt;
Högskola/universitet&lt;br&gt;
motsvarande (n=605)&lt;br&gt;
Total (n=1492)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=172)&lt;br&gt;
(n=771)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
325&lt;br&gt;
Diagram 31 Inom Kriminalvården finns tydliga karriärvägar. Resultat efter &lt;br&gt;
utbildning &lt;br&gt;
Trots en stor satsning på utbildning finns fortfarande ett stort &lt;br&gt;
behov av fler utvecklingsmöjligheter och karriärvägar i Kriminalvården. &lt;br&gt;
Den högre utbildningsnivå som eftersträvas bland de anställda &lt;br&gt;
måste också mötas av motsvarande arbetsuppgifter. Av de som &lt;br&gt;
besvarat undersökningen har fyra av tio en universitets/högskoleutbildning, &lt;br&gt;
i de allra flesta fall i beteende- eller samhällsvetenskap. &lt;br&gt;
Cirka en av tre medarbetare anser att de har ett stort behov av &lt;br&gt;
utbildning/fortbildning inom säkerhetsarbete respektive kriminalvårdsarbete. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
28 %&lt;br&gt;
21 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
46 %&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Grundskola/folkskola/&lt;br&gt;
motsvarande (n=108)&lt;br&gt;
Gymnasium/motsvarande&lt;br&gt;
Högskola/universitet/&lt;br&gt;
motsvarande (n=601)&lt;br&gt;
Total (n=1486)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=768)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
326&lt;br&gt;
Diagram 32 Hur bedömer du ditt behov av utbildning/fortbildning inom följande &lt;br&gt;
områden… &lt;br&gt;
Behovet av utbildning inom säkerhet är större bland anställda vid &lt;br&gt;
häkten än bland anställda vid anstalter. Män efterfrågar något oftare &lt;br&gt;
än kvinnor utbildning i kriminalvårdande arbete. &lt;br&gt;
Arbetssituation; samarbete &lt;br&gt;
Samarbetet mellan medarbetare kan hindra eller bidra till effektivitet. I &lt;br&gt;
dessa frågor, som främst ställdes i den kvantitativa undersökningen, &lt;br&gt;
är andelen positiva hög. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
I djupintervjuerna belystes samverkan främst ur ett chefsperspektiv. &lt;br&gt;
Flera regionchefer ansåg att samverkan mellan Kriminalvårdens &lt;br&gt;
olika delar behöver utvecklas, framför allt behöver frivårdens ansvar &lt;br&gt;
för klientresan bli tydligare. Arbetet med detta pågår. &lt;br&gt;
Samverkan mellan de olika nivåerna inom Kriminalvården (huvudkontor&lt;br&gt;
, region, anstalt/häkte) behöver också bli bättre. Ibland finns &lt;br&gt;
en bristande förståelse för varandras verksamheter. Detta är ett &lt;br&gt;
återkommande tema i intervjuerna på samtliga chefsnivåer. &lt;br&gt;
Stort &lt;br&gt;
behov&lt;br&gt;
Litet &lt;br&gt;
behov&lt;br&gt;
24 % 38 %&lt;br&gt;
29 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
…kriminalvårdande&lt;br&gt;
arbete (n=1440)&lt;br&gt;
…säkerhetsarbete&lt;br&gt;
(n=1460)&lt;br&gt;
Litet behov (1-2) Stort behov (4-5) Varken litet eller stort behov (3)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
327&lt;br&gt;
På anstalts-/häktesnivå pekar man på att det emellanåt kan finnas &lt;br&gt;
revir mellan olika delar av verksamheten, t.ex. sysselsättning kontra &lt;br&gt;
avdelning/säkerhet. &lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
På häkten/anstalter upplever medarbetarna samverkan med de närmaste &lt;br&gt;
kollegorna inom arbetsgrupp/arbetslag som mer väl fungerande &lt;br&gt;
än samverkan mellan arbetsgrupper/arbetslag. Detta är ett &lt;br&gt;
vanligt svarsmönster i undersökningar bland medarbetare. &lt;br&gt;
Resultaten ligger över nivån i Synovates riksundersökning i frågan &lt;br&gt;
om stöd från arbetskamrater för att lösa en arbetsuppgift, där &lt;br&gt;
andelen positiva i riksundersökningen endast är knappt 70 procent. &lt;br&gt;
Övriga frågor ställs inte i riksundersökningen. &lt;br&gt;
Diagram 33 Hur väl stämmer påståendena? Området samarbete &lt;br&gt;
Kriminalvårdarna är något mindre positiva i frågan om samverkan &lt;br&gt;
mellan arbetsgrupper/arbetslag än kriminalvårdsinspektörer. Det finns &lt;br&gt;
också skillnader mellan regionerna. Här har region Stockholm det &lt;br&gt;
svagaste resultatet. Resultaten skiljer sig inte mellan häkten och &lt;br&gt;
anstalter. &lt;br&gt;
76% &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
7 % 80 % &lt;br&gt;
19 % &lt;br&gt;
53% &lt;br&gt;
6 % &lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Inom mitt häkte/min anstalt&lt;br&gt;
samverkar de olika&lt;br&gt;
arbetsgrupperna/arbetslagen&lt;br&gt;
för att göra det bästa för de&lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1490)&lt;br&gt;
Inom min arbetsgrupp/mitt&lt;br&gt;
arbetslag samverkar vi för att&lt;br&gt;
göra det bästa för de&lt;br&gt;
häktade/intagna (n=1491&lt;br&gt;
När jag behöver mina&lt;br&gt;
arbetskamraters kompetens&lt;br&gt;
för att lösa en arbetsuppgift&lt;br&gt;
ger de mig alltid det stöd jag&lt;br&gt;
behöver (n=1497)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
328&lt;br&gt;
Diagram 34 Inom mitt häkte/min anstalt samverkar de olika arbetsgrupperna/arbetslagen &lt;br&gt;
för att göra det bästa för de häktade/intagna. &lt;br&gt;
Resultat efter region och befattning &lt;br&gt;
Arbetssituation; närmaste chef &lt;br&gt;
I ledning och styrning av verksamheten har närmaste chef en viktig &lt;br&gt;
roll. Chefen har ansvaret för att skapa förutsättningar för effektivitet &lt;br&gt;
och delaktighet i organisationen. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
I djupintervjuerna ställdes endast några få frågor om närmaste chef. &lt;br&gt;
Svaren präglades av viss försiktighet från de intervjuades sida. Närmaste &lt;br&gt;
chef upplevs ofta som relativt avlägsen. Kritiken som framkom &lt;br&gt;
handlade ofta om bristande närvaro bland medarbetarna, att &lt;br&gt;
chefernas tid i stället går åt till möten och administration. Detta är &lt;br&gt;
något som även kriminalvårdsinspektörerna själva bekräftar; att &lt;br&gt;
tiden till verksamhet och medarbetare har krympt. &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörerna och även häktes- och anstaltscheferna &lt;br&gt;
upplevde ofta stödet från sin närmaste chef positivt. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
56 %&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
43 %&lt;br&gt;
58 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
58 %&lt;br&gt;
52 %&lt;br&gt;
20 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
29 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
20 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1320)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Nord (n=149)&lt;br&gt;
Mitt (n=335)&lt;br&gt;
Stockholm (n=346)&lt;br&gt;
Syd (n=221)&lt;br&gt;
Väst (n=262)&lt;br&gt;
Öst (n=177)&lt;br&gt;
Total (n=1490)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=179)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
329&lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
I bedömningen av närmaste chef i enkätundersökningen är resultaten &lt;br&gt;
genomgående låga. Andelen positiva varierar mellan 25 och 40 &lt;br&gt;
procent. &lt;br&gt;
Samtliga frågor om närmaste chef får lägre resultat i Kriminalvården &lt;br&gt;
än i Synovates riksundersökning. Skillnaden är i de flesta fall &lt;br&gt;
strax under 10 procentenheter. Ännu större skillnader är det i frågan &lt;br&gt;
om att planera verksamheten med god framförhållning, där andelen &lt;br&gt;
negativa ligger på knappt 35 procent i riksundersökningen. &lt;br&gt;
Allra mest kritiska är medarbetarna när det gäller att planera &lt;br&gt;
verksamheten med god framförhållning och utveckling av samarbetet &lt;br&gt;
i arbetsgruppen/arbetslaget. Bäst betyg får cheferna när det &lt;br&gt;
gäller att diskutera och förklara bakgrund till beslut och att ta aktiv &lt;br&gt;
del i att utveckla verksamheten, men även i dessa frågor är andelen &lt;br&gt;
positiva låg. Ledarskapet tycks lysa med sin frånvaro. &lt;br&gt;
Diagram 35 Hur väl stämmer påståendena? Området närmaste chef &lt;br&gt;
Genomgående är kriminalvårdsinspektörerna mer positiva till ledarskapet &lt;br&gt;
hos närmaste chef, men för att vara chefer som bedömer en &lt;br&gt;
chef på högre nivå är resultaten ändå låga. Häkten har lägre resultat &lt;br&gt;
än anstalter och bland regionerna är andelen positiva särskilt låg vid &lt;br&gt;
regionerna Nord och Öst. &lt;br&gt;
100 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100&lt;br&gt;
Följer upp att det vi beslutar genomförs (n=1492)&lt;br&gt;
Ger oss stöd i prioriteringar mellan viktiga arbetsuppgifter (n=1489)&lt;br&gt;
Skapar ordning och strukturer som gör att vi kan arbeta effektivt&lt;br&gt;
(n=1491)&lt;br&gt;
Planerar verksamheten med god framförhållning (n=1489)&lt;br&gt;
Tar aktiv del i att utveckla verksamheten (n=1492)&lt;br&gt;
Utvecklar samarbetet i min arbetsgrupp/mitt arbetslag (n=1487)&lt;br&gt;
Ger stöd till medarbetare som vill förbättra verksamheten (n=1493)&lt;br&gt;
Ger mig återkoppling på ett sätt som gör att jag kan utvecklas&lt;br&gt;
(n=1492)&lt;br&gt;
Diskuterar och förklarar bakgrund till beslut som kan beröra oss&lt;br&gt;
(n=1493)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
41 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
31 %&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
36 %&lt;br&gt;
44 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
Bas: &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Besvarat 1-5&lt;br&gt;
Diskuterar och förklarar bakgrund till &lt;br&gt;
beslut som kan beröra oss (n=1493)&lt;br&gt;
Ger mig återkoppling på ett sätt som &lt;br&gt;
gör att jag kan utvecklas (n=1492)&lt;br&gt;
Ger stöd till medarbetare som vill &lt;br&gt;
förbättra verksamheten (n=1493)&lt;br&gt;
Utvecklar samarbetet i min arbetsgrupp/mitt &lt;br&gt;
arbetslag (n=1487)&lt;br&gt;
Tar aktiv del i att utveckla &lt;br&gt;
verksamheten (n=1492)&lt;br&gt;
Planerar verksamheten med god &lt;br&gt;
framförhållning (n=1489)&lt;br&gt;
Skapar ordning och strukturer som gör &lt;br&gt;
att vi kan arbeta effektivt (n=1491)&lt;br&gt;
Ger oss stöd i prioriteringar mellan &lt;br&gt;
viktiga arbetsuppgifter (n=1489)&lt;br&gt;
Följer upp att det vi beslutar &lt;br&gt;
genomförs (n=1492)&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
330&lt;br&gt;
Diagram 36 Min närmaste chef skapar ordning och strukturer som gör att vi &lt;br&gt;
kan arbeta effektivt. Resultat efter befattning, häkte/anstalt och &lt;br&gt;
region &lt;br&gt;
Kriminalvårdens ledning &lt;br&gt;
I och med enmyndighetsreformen 2006 genomfördes en stor förändring &lt;br&gt;
av ledning och styrning inom Kriminalvården, då alla verksamheter &lt;br&gt;
inom Kriminalvården blev en enda myndighet. Denna &lt;br&gt;
förändring belystes främst i djupintervjuerna. I den kvantitativa &lt;br&gt;
enkätundersökningen ställdes frågor om hur kriminalvårdare och &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörer bedömer Kriminalvårdens ledning. &lt;br&gt;
Resultat från djupintervjuerna &lt;br&gt;
I djupintervjuerna intervjuades fem av de sex regioncheferna, samt &lt;br&gt;
ytterligare en chef i Kriminalvårdens ledning, utvecklingschefen. &lt;br&gt;
Dessa fick ge sin syn på ledning och styrning inom Kriminalvården &lt;br&gt;
och förändringen sedan myndighetsreformen. Även häktes- och &lt;br&gt;
anstaltscheferna fick kommentera detta ämne och fastän frågorna &lt;br&gt;
inte ställdes lika explicit kom området upp även bland kriminalvårdsinspektörerna. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
24 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
37 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
33 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
39 %&lt;br&gt;
45 %&lt;br&gt;
40 %&lt;br&gt;
27 %&lt;br&gt;
49 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
22 %&lt;br&gt;
42 %&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1320)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=535)&lt;br&gt;
Anstalt (n=957)&lt;br&gt;
Nord (n=148)&lt;br&gt;
Mitt (n=334)&lt;br&gt;
Stockholm (n=347)&lt;br&gt;
Syd (n=222)&lt;br&gt;
Väst (n=262)&lt;br&gt;
Öst (n=178)&lt;br&gt;
Total (n=1491)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=171)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
331 &lt;br&gt;
I alla chefsled uttalar man sig mycket positivt om enmyndighetsreformen &lt;br&gt;
i bemärkelsen att det blivit mer ”ordning och reda”. &lt;br&gt;
Ansvar och befogenheter har tydliggjorts. Ibland tar besluten längre &lt;br&gt;
tid, men de blir också bättre, när synen på viktiga frågor samordnas. &lt;br&gt;
Det går också betydligt bättre att kraftsamla och samla &lt;br&gt;
kompetens i viktiga frågor som säkerhet, behandlingsprogram etc. &lt;br&gt;
Avigsidan av detta goda är att flera upplever en topp- och detaljstyrning &lt;br&gt;
från huvudkontoret. Regionchefer påpekar att de blir &lt;br&gt;
informationsbärare ut till verksamheterna i stället för att vara en &lt;br&gt;
strategisk samtalspartner i besluten. Huvudkontoret styr inte bara &lt;br&gt;
vad, utan också hur. Regioners och anstalters/häktens möjlighet att &lt;br&gt;
omprioritera eller att göra förändringar i själva genomförandet av &lt;br&gt;
åtgärderna blir kraftigt kringskurna. Även om det är positivt med &lt;br&gt;
tydligheten i organisationen, råder det ibland tveksamheter kring &lt;br&gt;
om besluten verkligen fattas på rätt plats/av rätt roll. Förankringen &lt;br&gt;
med verksamheterna bedöms som för svag. &lt;br&gt;
Uppdragen från huvudkontoret kommer också med alldeles för &lt;br&gt;
kort framförhållning, menar både häktes-/anstaltschefer och kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
. Det finns ingen förståelse för verksamheten, utan &lt;br&gt;
tiden rinner ut då häkten/anstalter utsätts för ”mailbombning” från &lt;br&gt;
huvudkontoret. Allt är viktigt, det finns inga prioriteringar mellan &lt;br&gt;
olika åtgärder. Många åtgärder ska genomföras på kort tid, vilket &lt;br&gt;
genererar alltmer administration och möten, i stället för en långsiktig &lt;br&gt;
utveckling av verksamhet och medarbetare i förhållande till &lt;br&gt;
målen. Det finns en stark motsättning mellan verksamheter och &lt;br&gt;
huvudkontor i detta avseende och den bekräftas också av flera &lt;br&gt;
regionchefer. &lt;br&gt;
Resultat från enkätundersökningen &lt;br&gt;
Resultaten från djupintervjuerna bekräftas när kriminalvårdare och &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörer bedömer Kriminalvårdens ledning i enkätundersökningen&lt;br&gt;
. I de olika frågorna avstår mellan 9 och 15 procent &lt;br&gt;
att ta ställning. Bland dem som tar ställning är kritiken utbredd, &lt;br&gt;
inte minst när det gäller Kriminalvårdens förmåga att planera förändringar &lt;br&gt;
i verksamheten med god framförhållning och att visa förtroende &lt;br&gt;
för medarbetarnas kompetens. I dessa frågor överstiger &lt;br&gt;
andelen negativa hälften av de anställda. &lt;br&gt;
Frågorna är inte helt jämförbara med Synovates riksundersökning &lt;br&gt;
annat än i frågan om kommunikationen av Kriminalvårdens&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
332&lt;br&gt;
mål. I denna fråga är resultaten endast strax under resultaten i &lt;br&gt;
riksundersökningen. Det är normalt att bedömningen av en företagsledning/motsvarande &lt;br&gt;
får lägre resultat än bedömningen av närmaste &lt;br&gt;
chef. Resultaten för Kriminalvårdens ledning i frågorna om &lt;br&gt;
planering med god framförhållning och förtroende för medarbetarnas &lt;br&gt;
kompetens får dock vid en jämförelse med närbesläktade frågeställningar &lt;br&gt;
som Synovate använder betraktas som exceptionellt låga. &lt;br&gt;
Diagram 37 Hur väl stämmer påståendena? Området Kriminalvårdens &lt;br&gt;
ledning &lt;br&gt;
Genomgående är kriminalvårdsinspektörerna och anställda vid anstalter &lt;br&gt;
något mer positiva till Kriminalvårdens ledning, men andelen &lt;br&gt;
positiva är låga även i dessa grupper. I frågan om framförhållning i &lt;br&gt;
planeringen av verksamheten är det inte några skillnader alls mellan &lt;br&gt;
kriminalvårdare och kriminalvårdsinspektörer, andelen negativa är &lt;br&gt;
cirka 60 procent i bägge grupperna. &lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
35 %&lt;br&gt;
34 %&lt;br&gt;
60 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
32 %&lt;br&gt;
30 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20%100% 80% 60% 40% 20% 0%0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Agerar i enlighet med&lt;br&gt;
Kriminalvårdens vision&lt;br&gt;
(n=1288)&lt;br&gt;
Är tydliga i sin&lt;br&gt;
kommunikation av&lt;br&gt;
Kriminalvårdens mål&lt;br&gt;
(n=1376)&lt;br&gt;
Visar förtroende för&lt;br&gt;
medarbetarnas&lt;br&gt;
kompetens (n=1314)&lt;br&gt;
Planerar förändringar i&lt;br&gt;
verksamheten med god&lt;br&gt;
framförhållning (n=1300)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
333&lt;br&gt;
Diagram 38 Kriminalvårdens högsta ledning planerar förändringar i verksamheten &lt;br&gt;
med god framförhållning. Resultat efter befattning, &lt;br&gt;
häkte/anstalt och region &lt;br&gt;
Det är något större skillnad i frågan om huruvida ledningen visar &lt;br&gt;
förtroende för medarbetarnas kompetens. Här är kriminalvårdsinspektörerna &lt;br&gt;
negativa i något mindre utsträckning, men andelen &lt;br&gt;
positiva är ändå mycket låg. &lt;br&gt;
60 %&lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
8 %&lt;br&gt;
8 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
15 %&lt;br&gt;
13 %&lt;br&gt;
8 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
64 %&lt;br&gt;
64 %&lt;br&gt;
59 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
57 %&lt;br&gt;
64 %&lt;br&gt;
55 %&lt;br&gt;
68 %&lt;br&gt;
62 %&lt;br&gt;
59 %&lt;br&gt;
11 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1131)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=465)&lt;br&gt;
Anstalt (n=845)&lt;br&gt;
Nord (n=128)&lt;br&gt;
Mitt (n=292)&lt;br&gt;
Stockholm (n=294)&lt;br&gt;
Syd (n=190)&lt;br&gt;
Väst (n=235)&lt;br&gt;
Öst (n=161)&lt;br&gt;
Total (n=1300)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=166)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
334&lt;br&gt;
Diagram 39 Kriminalvårdens högsta ledning visar förtroende för medarbetarnas &lt;br&gt;
kompetens. Resultat efter befattning, häkte/anstalt &lt;br&gt;
och region &lt;br&gt;
Allmänna synpunkter på Kriminalvården &lt;br&gt;
Av den kvalitativa förstudien framgick, vilket även framgår ovan, &lt;br&gt;
att utskick från huvudkontoret försvårar arbetet på häktena/ &lt;br&gt;
anstalterna, då de ordinarie målen för verksamheten får stå tillbaka &lt;br&gt;
för andra beslut, som ofta skall genomföras med kort varsel. Denna &lt;br&gt;
aspekt berörs även i de öppna svaren i undersökningen: &lt;br&gt;
Som kvinsp. blir arbetsbördan ibland ohållbar på grund av utskick/ &lt;br&gt;
uppdrag från regionen. Det sker ingen samordning utan flera stora &lt;br&gt;
uppdrag kan komma samtidigt från flera håll. Svårt att prioritera. &lt;br&gt;
(Kriminalvårdsinspektör). &lt;br&gt;
De olika enheterna på HK samarbetar inte vilket gör att vi får olika direktiv &lt;br&gt;
om samma sak […] (Kriminalvårdsinspektör) &lt;br&gt;
Detta bidrar till att skapa en osäkerhet i verksamheten kring vilka &lt;br&gt;
mål den egentligen skall uppnå. Det råder även en viss förvirring &lt;br&gt;
kring hur styrningen i organisationen fungerar, då enheter inom &lt;br&gt;
huvudkontoret inte samarbetar, samtidigt som dessas relation till &lt;br&gt;
regionerna är oklar. Det leder även till att ledarskapet tenderar att &lt;br&gt;
kännetecknas av kortsiktighet och medarbetarna ser inte de lång55 &lt;br&gt;
%&lt;br&gt;
Instämmer&lt;br&gt;
Instämmer &lt;br&gt;
inte&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
14 %&lt;br&gt;
20 %&lt;br&gt;
18 %&lt;br&gt;
12 %&lt;br&gt;
23 %&lt;br&gt;
57 %&lt;br&gt;
16 %&lt;br&gt;
58 %&lt;br&gt;
61 %&lt;br&gt;
53 %&lt;br&gt;
59 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
48 %&lt;br&gt;
50 %&lt;br&gt;
65 %&lt;br&gt;
38 %&lt;br&gt;
15 %&lt;br&gt;
19 %&lt;br&gt;
Bas: Besvarat 1-5&lt;br&gt;
100% 80% 60% 40% 20% 0% 20% 40% 60% 80% 100%&lt;br&gt;
Kriminalvårdare (n=1 149)&lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
Häkte (n=465)&lt;br&gt;
Anstalt (n=849)&lt;br&gt;
Nord (n=122)&lt;br&gt;
Mitt (n=292)&lt;br&gt;
Stockholm (n=313) &lt;br&gt;
Syd (n=191)&lt;br&gt;
Väst (n=233)&lt;br&gt;
Öst (n=163)&lt;br&gt;
Total (n=1 314)&lt;br&gt;
Andel negativa (1-2) Andel positiva (4-5) Neutrala (3)&lt;br&gt;
(n=166)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
335 &lt;br&gt;
siktiga målen för verksamheten. Sammantaget bidrar alla dessa processer &lt;br&gt;
till att skapa en otrygg organisation. &lt;br&gt;
Att medarbetarna upplever att förtroendet för deras kompetens &lt;br&gt;
är bristande kan vara en kombination av att de känner att de har &lt;br&gt;
svårt att påverka verksamheten och på den toppstyrning som &lt;br&gt;
Kriminalvården och dess högsta ledning kritiseras för. Toppstyrningen &lt;br&gt;
anses bl.a. medföra att kriminalvårdsinspektörernas roll &lt;br&gt;
inskränks, att besluten inte har förankring i verksamheten och att &lt;br&gt;
medarbetarna känner låg delaktighet. Nedan följer ett par citat från &lt;br&gt;
personer som anser att Kriminalvården är för toppstyrd: &lt;br&gt;
Tråkigt att kriminalvården blivit toppstyrd. Ingen chef får ta egna beslut. &lt;br&gt;
Allt ska vidare uppåt för beslut. (Kriminalvårdare) &lt;br&gt;
Mycket ordergivning. Svårt att vara med och bidra/utveckla verksamheten. &lt;br&gt;
Få vågar eller har möjlighet att vara kreativa. Mycket göra, och &lt;br&gt;
lite hur i högsta ledningsarbetet. (Kriminalvårdsinspektör) &lt;br&gt;
Kriminalvårdarna är även kritiska till sina anställningsvillkor (främst &lt;br&gt;
lönen), vilket kan få följande konsekvenser: &lt;br&gt;
Det finns väldigt många kompetenta och duktiga vårdare och chefer, &lt;br&gt;
men de kommer sällan till tjänsterna där man kan använda sig av deras &lt;br&gt;
kunskaper och erfarenheter. Jag tycker att Kriminalvården är på väg åt &lt;br&gt;
rätt håll, fast ett problem är att man tappar kunnig personal. Detta &lt;br&gt;
beror på att det är svårt att göra karriär och att lönen inte är i nivå för &lt;br&gt;
det arbete som man gör. (Kriminalvårdare) &lt;br&gt;
Det är stor omsättning av personal i dag. Man känner sig inte värdesatt. &lt;br&gt;
Om kriminalvården vill ha kompetent, välutbildad personal måste &lt;br&gt;
man höja statusen genom utbildning. Lönen är viktig. Den visar hur &lt;br&gt;
man värdesätts i sitt arbete. I dag hör man ofta: jag får bara betalt för &lt;br&gt;
att låsa in och upp. Ju mera man satsar på människor som har ett &lt;br&gt;
hjälpbehov, ju mindre kostar de i långa loppet. (Kriminalvårdare)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
336 &lt;br&gt;
Metodbeskrivning &lt;br&gt;
Djupintervjuer &lt;br&gt;
Djupintervjuerna fördelades på följande sätt i olika målgrupper: &lt;br&gt;
Tabell 5 Fördelning av djupintervjuer per målgrupp &lt;br&gt;
Målgrupp Häkte Anstalt Totalt &lt;br&gt;
Kriminalvårdare 2 3 5 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer 2 3 5 &lt;br&gt;
Häktes-/anstaltschefer 2 3 5 &lt;br&gt;
Regionchefer 5 &lt;br&gt;
Utvecklingschef 1 &lt;br&gt;
Totalt 21 &lt;br&gt;
Intervjuerna på häkten och anstalter spreds på olika säkerhetsklasser. &lt;br&gt;
15 av de 21 djupintervjuerna genomfördes per telefon och resterande &lt;br&gt;
6 var besöksintervjuer. &lt;br&gt;
Intervjuerna var semistrukturerade. Tillsammans med Effektivitetsutredningen &lt;br&gt;
arbetades en frågeguide fram, som sedan användes &lt;br&gt;
i intervjuerna. Frågeområdena i djupintervjuerna var: &lt;br&gt;
• Kriminalvårdens mål &lt;br&gt;
• Säkerhetsarbetet &lt;br&gt;
• Det kriminalvårdande arbetet &lt;br&gt;
• Styrning och ledning &lt;br&gt;
• Tidsanvändning &lt;br&gt;
• IT och statistik &lt;br&gt;
• Kompetensutveckling &lt;br&gt;
Kvantitativ enkätundersökning &lt;br&gt;
Målgrupp för undersökningen var kriminalvårdare och kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
i samtliga regioner (sex regioner). I målgruppen kriminalvårdare &lt;br&gt;
drogs ett slumpmässigt urval inom varje region (cirka 400 i &lt;br&gt;
urvalet i varje region, förutom region Nord där samtliga kriminalvårdare &lt;br&gt;
ingick i urvalet). I målgruppen kriminalvårdsinspektörer &lt;br&gt;
genomfördes en totalundersökning. Undersökningsresultaten har&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
337 &lt;br&gt;
därför vägts så att varje region och yrkesgrupp (kriminalvårdare/ &lt;br&gt;
kriminalvårdsinspektörer) får den inverkan på resultaten som de &lt;br&gt;
ska ha i förhållande till sin andel av hela målgruppen. &lt;br&gt;
Datainsamlingen pågick från och med 16 april till och med 19 &lt;br&gt;
maj 2009. Två påminnelser gick ut under fältperioden. Totalt skickades &lt;br&gt;
2 530 frågeformulär ut. Av dessa räknas 51 som så kallat ”Abortfall”, &lt;br&gt;
där adressen varit felaktig, intervjupersonen har slutat &lt;br&gt;
eller av något annat skäl inte har haft möjlighet att besvara formuläret. &lt;br&gt;
Totalt har 1 510 intervjupersoner svarat. &lt;br&gt;
Svarsfrekvensen efter justering för A-bortfall är därmed 61 procent. &lt;br&gt;
Svarsfrekvenserna är lägre bland kriminalvårdare än bland kriminalvårdsinspektörer&lt;br&gt;
. Region Stockholm har också en svarsfrekvens &lt;br&gt;
under genomsnittet, medan region Öst hade en svarsfrekvens över &lt;br&gt;
genomsnittet. Eftersom resultaten har vägts för befattning och &lt;br&gt;
region har effekterna av denna snedvridning justerats. &lt;br&gt;
Tabell 6 Svarsfrekvenser efter rensning för A-bortfall i olika delmålgrupper. &lt;br&gt;
(Bas: Samtliga) &lt;br&gt;
Målgrupp Svarsfrekvens % &lt;br&gt;
Kriminalvårdare 59 &lt;br&gt;
Kriminalvårdsinspektörer 79 &lt;br&gt;
Region Nord 59 &lt;br&gt;
Region Mitt 59 &lt;br&gt;
Region Stockholm 54 &lt;br&gt;
Region Syd 58 &lt;br&gt;
Region Väst 59 &lt;br&gt;
Region Öst 65 &lt;br&gt;
Häkten 62 &lt;br&gt;
Anstalter 61 &lt;br&gt;
Totalt 61&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
338&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 58 (69) &lt;br&gt;
Bilaga 1, formulär kvantitativ enkätundersökning &lt;br&gt;
¡   ¤   ¤Ǩ&lt;br&gt;
Regeringen har tillsatt en utredning som har till uppgift att se över Kriminalvårdens verksamhet. I&lt;br&gt;
utredningens slutrapport är frågor som rör ledning och styrning, personal, säkerhet och IT centrala.&lt;br&gt;
Utredningen har därför gett undersökningsföretaget Synovate (f.d. Temo) i uppdrag att genomföra&lt;br&gt;
en undersökning av hur chefer och medarbetare ser på arbetet i Kriminalvården.&lt;br&gt;
Under våren har djupintervjuer genomförts med chefer och medarbetare inom Kriminalvården. Nu&lt;br&gt;
kommer ett slumpmässigt urval av kriminalvårdsinspektörer och kriminalvårdare att få möjlighet&lt;br&gt;
att lämna synpunkter i denna enkät. Du ingår i detta urval.&lt;br&gt;
Dina svar kommer naturligtvis att behandlas helt konfidentiellt. Efter samråd med Kriminalvården&lt;br&gt;
har – av integritetsskäl – beslutats att enkäterna skickas till ditt arbetsställe. Synovates analys komǦ&lt;br&gt;
mer endast att omfatta de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna samt en sammanställǦ&lt;br&gt;
ning av resultaten i diagramform. Det kommer inte att gå att utläsa vad just du har svarat. Den&lt;br&gt;
sammanfattande analysen kommer att redovisas till utredningen.&lt;br&gt;
Har du några frågor om syftet med eller innehållet i undersökningen så kan du kontakta utredningǦ&lt;br&gt;
ens sekretariat:&lt;br&gt;
Christina Sundelöf, telefon: 076Ǧ824 54 81, eǦpost christina.sundelof@justice.minstry.se eller Johan&lt;br&gt;
Sørensson, telefon 076Ǧ765 00 57, eǦpost johan.sorensson@justice.ministry.se.&lt;br&gt;
Har du tekniska frågor om ifyllandet eller genomförandet av undersökningen kan du kontakta:&lt;br&gt;
Anders Stenström, Synovate, telefon 08Ǧ522 331 93, anders.stenstrom@synovate.com&lt;br&gt;
Tack för din medverkan!&lt;br&gt;
Mats Åhlund&lt;br&gt;
Särskild utredare&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
339&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 59 (69) &lt;br&gt;
LÄS DET HÄR INNAN DU BÖRJAR FYLLA I FORMULÄRET! &lt;br&gt;
Vi vill göra dig uppmärksam på att formuläret kommer att läsas maskinellt. Vi ber dig därför att &lt;br&gt;
tänka på följande när du fyller i formuläret: &lt;br&gt;
 Formuläret fylls i med en normal kulspetspenna (blå eller svart). &lt;br&gt;
 Vi ber dig besvara varje enskild fråga genom att sätta ett tydligt kryss för det svarsalternativ &lt;br&gt;
som stämmer bäst överens med din personliga uppfattning eller erfarenhet, så här: &lt;br&gt;
:&lt;br&gt;
 Om du vill ändra ett svar, fyll då i rutan med det felaktiga svaret helt, och sätt ett kryss &lt;br&gt;
för det rätta svaret, så här: : &lt;br&gt;
 När du besvarat hela frågeformuläret använder du dig av det frankerade svarskuvertet och &lt;br&gt;
postar det till Synovate.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
340&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 60 (69) &lt;br&gt;
BAKGRUNDSFRÅGOR &lt;br&gt;
1. Vilken är din KXYXGVDNOLarbetsuppgift? JD (Ange endast ett svarsalternativ.)&lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
 Programledare &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
 Klienthandläggare &lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
 Produktionsledare &lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
 Kontaktman &lt;br&gt;
5 &lt;br&gt;
 Säkerhetsarbete &lt;br&gt;
6 &lt;br&gt;
 Samordnare &lt;br&gt;
7 &lt;br&gt;
 Annan &lt;br&gt;
6. Ingick något av följande ämnen i dina &lt;br&gt;
högskolestudier? &lt;br&gt;
Ja Nej&lt;br&gt;
1 Sociologi &lt;br&gt;
2 Psykologi &lt;br&gt;
3 Juridik &lt;br&gt;
4 Annat samhällsvetenskapligt ämne &lt;br&gt;
2. Arbetar du dag eller natt? &lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
 Dag &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
 Natt &lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
 Både dag och natt &lt;br&gt;
3. Hur gammal är du? &lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
 -29 år &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
 30-44 år &lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
 45-54 år &lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
 55- år &lt;br&gt;
4. Hur länge har du arbetat inom Kriminalvården? &lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
 Mindre än 1 år &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
 1-2 år &lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
 3-4 år &lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
 5 år eller längre &lt;br&gt;
5. Vilken var din högsta utbildning innan du började arbeta inom Kriminalvården? &lt;br&gt;
(Markera endast ett svarsalternativ.) &lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
Grundskola/folkskola eller annan jämförbar utbildning ĺ GÅ TILL FRÅGA 7&lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
Gymnasium eller annan jämförbar utbildning ĺ GÅ TILL FRÅGA 7&lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
Högskola, universitet eller annan jämförbar utbildning&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
341&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 61 (69) &lt;br&gt;
KRIMINALVÅRDENS MÅL &lt;br&gt;
7. Hur väl tycker du att Kriminalvården lever upp till följande mål? &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Varken bra &lt;br&gt;
eller dåligt &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
bra &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
bra &lt;br&gt;
Ingen &lt;br&gt;
uppfattning &lt;br&gt;
Att minska återfallen i brott     &lt;br&gt;
Att utdömda påföljder verkställs på ett humant &lt;br&gt;
sätt &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
Att utdömda påföljder verkställs på ett säkert &lt;br&gt;
sätt &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
DET KRIMINALVÅRDANDE ARBETET &lt;br&gt;
8. Nu får du bedöma det kriminalvårdande arbetet på det häkte/den anstalt där du arbetar. Gör en bedömning &lt;br&gt;
även om du inte är direkt involverad med de häktade/intagna. &lt;br&gt;
Vilket betyg ger du det kriminalvårdande arbetet som helhet på häktet/anstalten där du arbetar?&lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
 Mycket dåligt &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
 Ganska dåligt &lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
 Varken bra eller dåligt &lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
 Ganska bra &lt;br&gt;
5 &lt;br&gt;
 Mycket bra &lt;br&gt;
6 &lt;br&gt;
 Ingen uppfattning &lt;br&gt;
9. Vilket betyg ger du det kriminalvårdande arbetet på det häkte/den anstalt där du &lt;br&gt;
arbetar när det gäller… &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Varken &lt;br&gt;
bra eller &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
bra &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
bra &lt;br&gt;
Ingen &lt;br&gt;
uppfattning &lt;br&gt;
…att personalen tillbringar tillräcklig &lt;br&gt;
tid tillsammans med de häktade/intagna. &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
…personalens förhållningssätt till &lt;br&gt;
de häktade/intagna &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
…sysselsättning för de häktade/intagna &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
…studier för de häktade/intagna     &lt;br&gt;
…programverksamhet för de häktade/intagna &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
342&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 62 (69) &lt;br&gt;
10. Anser du att det kriminalvårdande arbetet skulle kunna förbättras och i så fall hur? &lt;br&gt;
ARBETET MED SÄKERHET &lt;br&gt;
11. Nu får du bedöma säkerhetsarbetet på det häkte/den anstalt där du arbetar. Bedöm om säkerheten är &lt;br&gt;
tillfredsställande med utgångspunkt från den säkerhetsnivå häktet/anstalten har. &lt;br&gt;
Vilket betyg ger du säkerhetsarbetet som helhet på häktet/anstalten där du arbetar?&lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
 Mycket dåligt &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
 Ganska dåligt &lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
 Varken bra eller dåligt &lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
 Ganska bra &lt;br&gt;
5 &lt;br&gt;
 Mycket bra &lt;br&gt;
6 &lt;br&gt;
 Ingen uppfattning &lt;br&gt;
12. Känner du dig otrygg eller trygg i arbetet med de häktade/intagna? &lt;br&gt;
1 &lt;br&gt;
 Mycket otrygg &lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
 Ganska otrygg &lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
 Varken trygg eller otrygg &lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
 Ganska trygg &lt;br&gt;
5 &lt;br&gt;
 Mycket trygg &lt;br&gt;
6 &lt;br&gt;
 Ingen erfarenhet/ingen uppfattning&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
343&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 63 (69) &lt;br&gt;
13. Vilket betyg ger du säkerhetsarbetet på det häkte/den anstalt där du arbetar när det gäller… &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Varken bra &lt;br&gt;
eller dåligt &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
bra &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
bra &lt;br&gt;
Ingen uppfattning &lt;br&gt;
…det fysiska och tekniska skyddet som t &lt;br&gt;
ex larm, stängsel, kameror etc     &lt;br&gt;
…att regelverk, instruktioner och rutiner &lt;br&gt;
upprätthålls och efterlevs     &lt;br&gt;
…kontrollåtgärder för att förhindra att &lt;br&gt;
narkotika kommer in på häktet/anstalten &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
…kontrollåtgärder för att förhindra brott &lt;br&gt;
inifrån häktet/anstalten     &lt;br&gt;
…att personalen är närvarande bland de &lt;br&gt;
häktade/intagna och kan förutse incidenter &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
… rutiner för att hantera hot och våld &lt;br&gt;
mellan häktade/intagna     &lt;br&gt;
… rutiner för att hantera hot och våld &lt;br&gt;
gentemot personalen     &lt;br&gt;
…insatser mot självmord bland häktade/intagna &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
…åtgärder för säkra transporter av häktade/intagna &lt;br&gt;
    &lt;br&gt;
TILL DIG SOM ARBETAR PÅ EN ANSTALT, ÖVRIGA GÅR VIDARE TILL FRÅGA 15. &lt;br&gt;
14. Vilket betyg ger du säkerhetsarbetet på den anstalt där du arbetar när det gäller…&lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
dåligt &lt;br&gt;
Varken bra &lt;br&gt;
eller dåligt &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
bra &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
bra &lt;br&gt;
Ingen uppfattning &lt;br&gt;
…riskbedömningar vid permissioner. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
DINA ARBETSUPPGIFTER&lt;br&gt;
15. Vilket av alternativen nedan stämmer bäst in på hur det är för dig på arbetet? &lt;br&gt;
1  Jag har sällan för mycket att göra &lt;br&gt;
2  Periodvis har jag för mycket att göra, men däremellan är det lugnare perioder &lt;br&gt;
3  Jag har alltid för mycket att göra, det är aldrig lugnare perioder &lt;br&gt;
16. Hur är din arbetstid fördelad? Ange i procent. Summan ska bli 100 procent av den faktiska arbetstiden, &lt;br&gt;
även om du arbetar deltid. Arbetsuppgifterna e, f och g gäller endast chefer. &lt;br&gt;
% av hela arbetstiden&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
344&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 64 (69) &lt;br&gt;
a. Omvårdande arbete (d v s vårdarbete som inte är säkerhetsrelaterat) ______% &lt;br&gt;
b. Påverkansarbete (t ex motivations- och påverkansinsatser i form av samtal, bedrivande &lt;br&gt;
av brotts- och missbruksrelaterade program) ______%&lt;br&gt;
c. Säkerhetsarbete ______%&lt;br&gt;
d. Klientadministration ______%&lt;br&gt;
e. Chefsuppgifter: Personaladministration ______%&lt;br&gt;
f. Chefsuppgifter: Möten inom ramen för personalansvar, t ex utvecklingssamtal, &lt;br&gt;
leda APT-möten, möten i ledningsgrupp etc &lt;br&gt;
______%&lt;br&gt;
g. Chefsuppgifter: Arbetsledning, t ex instruktion till personal/handledning ______%&lt;br&gt;
h. Interna möten ______%&lt;br&gt;
i. Övrig administration ______%&lt;br&gt;
j. Övrig tid ______%&lt;br&gt;
Summa 100 %&lt;br&gt;
17. Hur är balansen i dina arbetsuppgifter? Anser du att du ägnar dig för lite, lagom eller för mycket åt de &lt;br&gt;
olika arbetsuppgifterna utifrån vad som skulle vara bäst för att nå målen för verksamheten? Arbetsuppgifterna &lt;br&gt;
e, f och g gäller endast chefer. &lt;br&gt;
För lite Lagom För &lt;br&gt;
mycket &lt;br&gt;
a. Omvårdande arbete (d v s vårdarbete som inte är säkerhetsrelaterat) &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
b. Påverkansarbete (t ex motivations- och påverkansinsatser i form av samtal, &lt;br&gt;
bedrivande av brotts- och missbruksrelaterade program) &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
c. Säkerhetsarbete &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
d. Klientadministration &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
e. Chefsuppgifter: Personaladministration &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
f. Chefsuppgifter: Möten inom ramen för personalansvar, t ex utvecklingssamtal, &lt;br&gt;
leda APT-möten, möten i ledningsgrupp etc &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
g. Chefsuppgifter: Arbetsledning, t ex instruktion till personal/handledning &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
h. Interna möten &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
i. Övrig administration &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
j. Övrig tid &lt;br&gt;
 &lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
345&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 65 (69) &lt;br&gt;
18. Om du skulle ge ditt häkte/din anstalt ett betyg när det gäller det stöd du har för att bedriva &lt;br&gt;
arbetet effektivt, vilket betyg ger du då? &lt;br&gt;
1  Mycket dåligt &lt;br&gt;
2  Ganska dåligt &lt;br&gt;
3  Varken bra eller dåligt &lt;br&gt;
4  Ganska bra &lt;br&gt;
5  Mycket bra &lt;br&gt;
6  Ingen uppfattning &lt;br&gt;
DIN ARBETSSITUATION: MÅL, INFORMATION OCH ARBETSORGANISATION &lt;br&gt;
19. Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
inte alls &lt;br&gt;
(1) &lt;br&gt;
2 3 4 &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
helt &lt;br&gt;
(5) &lt;br&gt;
Mina individuella mål i arbetet är tydliga. &lt;br&gt;
Mina individuella mål följs upp regelbundet. &lt;br&gt;
Målen för min arbetsgrupp/mitt arbetslag är &lt;br&gt;
tydliga. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Hur vi når målen för arbetsgruppen/arbetslaget &lt;br&gt;
följs upp regelbundet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag har tillgång till den information jag behöver &lt;br&gt;
om vad som händer inom häktet/anstalten. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag har tillgång till den information jag behöver &lt;br&gt;
om vad som händer inom Kriminalvården &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag har tydligt definierade arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
Det finns tydliga rutiner för mitt arbete. &lt;br&gt;
I min arbetsgrupp/mitt arbetslag följer vi de &lt;br&gt;
rutiner som finns för arbetet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I min arbetsgrupp/mitt arbetslag har vi effektiva &lt;br&gt;
arbetsrutiner. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vi har en bra fördelning av arbetsuppgifterna i &lt;br&gt;
min arbetsgrupp/mitt arbetslag. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jag har möjlighet att prioritera mellan mina &lt;br&gt;
arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig vilket ansvar &lt;br&gt;
jag har. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är klart och tydligt för mig vilka befogenheter &lt;br&gt;
jag har. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lokalerna jag arbetar i är ändamålsenliga. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
346&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 66 (69) &lt;br&gt;
20. Har du någon gång upplevt att du saknar befogenheter, d v s att besluten i ditt arbete borde &lt;br&gt;
fattas av dig/din roll, men i stället måste fattas av någon annan roll/befattning? &lt;br&gt;
1  Ja, flera gånger &lt;br&gt;
2  Ja, någon gång &lt;br&gt;
3  Nej, aldrig &lt;br&gt;
4  Ingen uppfattning &lt;br&gt;
21. Har du någon gång upplevt att du har för stora befogenheter, d v s att du måste fatta beslut i &lt;br&gt;
ditt arbete som du tycker borde fattas av någon annan roll/befattning? &lt;br&gt;
1  Ja, flera gånger &lt;br&gt;
2  Ja, någon gång &lt;br&gt;
3  Nej, aldrig &lt;br&gt;
4  Ingen uppfattning &lt;br&gt;
DIN ARBETSSITUATION: IT-SYSTEM &lt;br&gt;
22. Använder du någon form av IT-system i ditt arbete? &lt;br&gt;
1  Ja, varje dag &lt;br&gt;
2  Ja, inte varje dag men varje vecka &lt;br&gt;
3  Ja, men mer sällan än varje vecka &lt;br&gt;
4  Nej, aldrig ĺ GÅ TILL FRÅGA 25&lt;br&gt;
23. Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
inte alls &lt;br&gt;
(1) &lt;br&gt;
2 3 4 &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
helt &lt;br&gt;
(5) &lt;br&gt;
IT-stödet är väl anpassat till mina arbetsuppgifter.    &lt;br&gt;
Det är enkelt att arbeta i de IT-system vi har idag.    &lt;br&gt;
Om jag får problem med IT-systemen i mitt arbete vet jag &lt;br&gt;
till vem jag ska vända mig med frågor. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Jag har tillräcklig utbildning i de IT-system jag använder.    &lt;br&gt;
24. Förekommer det att du behöver fylla i samma uppgift flera gånger i de IT-system du använder? &lt;br&gt;
1  Ja, det förekommer ofta &lt;br&gt;
2  Ja, det händer ibland &lt;br&gt;
3  Nej, det händer sällan eller aldrig &lt;br&gt;
4  Ingen uppfattning/Minns ej&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
347&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 67 (69) &lt;br&gt;
25. Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
inte alls &lt;br&gt;
(1) &lt;br&gt;
2 3 4 &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
helt &lt;br&gt;
(5) &lt;br&gt;
Ingen &lt;br&gt;
uppfattning &lt;br&gt;
(6) &lt;br&gt;
Jag har det stöd från IT-system som jag behöver för att &lt;br&gt;
kunna utföra mitt arbete effektivt.     &lt;br&gt;
De som ansvarar för IT på Kriminalvårdens huvudkontor &lt;br&gt;
lyssnar på användarna ute i organisationen när ny funktionalitet &lt;br&gt;
tas fram. &lt;br&gt;
  &lt;br&gt;
DIN ARBETSSITUATION: SAMVERKAN MED KOLLEGOR &lt;br&gt;
26. Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
inte alls &lt;br&gt;
(1) &lt;br&gt;
2 3 4 &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
helt &lt;br&gt;
(5) &lt;br&gt;
När jag behöver mina arbetskamraters kompetens för &lt;br&gt;
att lösa en arbetsuppgift ger de mig alltid det stöd jag &lt;br&gt;
behöver. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Inom min arbetsgrupp/mitt arbetslag samverkar vi för &lt;br&gt;
att göra det bästa för de häktade/intagna.    &lt;br&gt;
Inom mitt häkte/min anstalt samverkar de olika arbetsgrupperna/arbetslagen &lt;br&gt;
för att göra det bästa för de &lt;br&gt;
häktade/intagna. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
DIN ARBETSSITUATION: KOMPETENS OCH KOMPETENSUTVECKLING &lt;br&gt;
27. Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
inte alls &lt;br&gt;
(1) &lt;br&gt;
2 3 4 &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
helt &lt;br&gt;
(5) &lt;br&gt;
I mitt arbete används min yrkeskompetens fullt ut.    &lt;br&gt;
Jag får den utbildning jag behöver för att utföra mina &lt;br&gt;
nuvarande arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Inom mitt häkte/min anstalt finns goda möjligheter att &lt;br&gt;
utvecklas vidare i arbetet genom att få svårare och mer &lt;br&gt;
utmanande arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Inom Kriminalvården finns tydliga karriärvägar.    &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Effektivitet i Kriminalvården SOU 2009:80 &lt;br&gt;
348&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 68 (69) &lt;br&gt;
28. Hur bedömer du ditt behov av utbildning/fortbildning inom följande &lt;br&gt;
områden? &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
litet behov &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
litet behov&lt;br&gt;
Varken stort &lt;br&gt;
eller litet &lt;br&gt;
behov &lt;br&gt;
Ganska &lt;br&gt;
stort behov &lt;br&gt;
Mycket &lt;br&gt;
stort behov &lt;br&gt;
Ej aktuellt/ Ingen &lt;br&gt;
uppfattning &lt;br&gt;
…säkerhetsarbete     &lt;br&gt;
…kriminalvårdande &lt;br&gt;
arbete     &lt;br&gt;
DIN ARBETSSITUATION: NÄRMASTE CHEF &lt;br&gt;
29. Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
Min närmaste chef... &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
inte alls &lt;br&gt;
(1) &lt;br&gt;
2 3 4 &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
helt &lt;br&gt;
(5) &lt;br&gt;
Diskuterar och förklarar bakgrund till &lt;br&gt;
beslut som kan beröra oss. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Ger mig återkoppling på ett sätt som gör &lt;br&gt;
att jag kan utvecklas. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Ger stöd till medarbetare som vill förbättra &lt;br&gt;
verksamheten. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Utvecklar samarbetet i min arbetsgrupp/mitt &lt;br&gt;
arbetslag. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Tar aktiv del i att utveckla verksamheten.    &lt;br&gt;
Planerar verksamheten med god framförhållning. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Skapar ordning och strukturer som gör att &lt;br&gt;
vi kan arbeta effektivt. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Ger oss stöd i prioriteringar mellan viktiga &lt;br&gt;
arbetsuppgifter. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Följer upp att det vi beslutar genomförs. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
SOU 2009:80 Effektivitet i Kriminalvården &lt;br&gt;
349&lt;br&gt;
Snr-117279 © Synovate Sweden AB 2009 69 (69) &lt;br&gt;
DIN ARBETSSITUATION: KRIMINALVÅRDENS LEDNING &lt;br&gt;
30. Hur väl stämmer påståendena? &lt;br&gt;
Kriminalvårdens högsta ledning...&lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
inte alls &lt;br&gt;
(1) &lt;br&gt;
2 3 4 &lt;br&gt;
Stämmer &lt;br&gt;
helt &lt;br&gt;
(5) &lt;br&gt;
Ingen &lt;br&gt;
uppfattning &lt;br&gt;
Planerar förändringar i verksamheten med god &lt;br&gt;
framförhållning. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Visar förtroende för medarbetarnas kompetens.     &lt;br&gt;
Är tydliga i sin kommunikation av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
mål. &lt;br&gt;
   &lt;br&gt;
Agerar i enlighet med Kriminalvårdens vision.     &lt;br&gt;
31. Har du något annat du vill ta upp när det gäller hur arbetet fungerar inom Kriminalvården? &lt;br&gt;
Skriv gärna ned det nedan. &lt;br&gt;
TACK FÖR ATT DU TOG DIG TID ATT SVARA PÅ VÅRA FRÅGOR!&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Granskning av Kriminalvårdens &lt;br&gt;
IT-verksamhet &lt;br&gt;
XLENT strategy 2009-09-01 &lt;br&gt;
351&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Sammanfattning &lt;br&gt;
På uppdrag av Utredningen Kriminalvårdens effektivitet har XLENT &lt;br&gt;
Strategy genomfört en granskning av Kriminalvårdens IT-verksamhet. &lt;br&gt;
Granskningen har genomförts under senvåren 2009. Inhämtning &lt;br&gt;
av uppgifter till analys och rapportering har huvudsakligen skett &lt;br&gt;
genom dokumentgranskning samt intervjuer med verksamhetsansvariga &lt;br&gt;
och nyckelpersoner inom IT. Granskningen har haft &lt;br&gt;
fokus på identifierade kritiska frågor förenade med ledning och &lt;br&gt;
styrning av IT-verksamheten. Djupare analyser av specifika utvecklingsprojekt &lt;br&gt;
har inte genomförts. &lt;br&gt;
De viktigaste observationer och bedömningar som XLENT &lt;br&gt;
Strategy har gjort är: &lt;br&gt;
• Styrning och ledning av Kriminalvårdens IT-verksamhet är &lt;br&gt;
mycket svag. IT-frågorna ligger långt ner på ledningens agenda &lt;br&gt;
och är till stor del marginaliserade inom organisationen. Under &lt;br&gt;
större delen av 2000-talet har IT-verksamheten saknat en &lt;br&gt;
fungerande ordinarie IT-chef. Att IT-funktionen på Kriminalvården &lt;br&gt;
ändå fungerar någorlunda bra beror sannolikt på att &lt;br&gt;
verksamheten är liten och beslutsvägarna korta. I nuläget finns &lt;br&gt;
dock ingen uppenbar spårbarhet mot myndighetsmål inom IT &lt;br&gt;
och verksamheten följs heller inte upp eller mäts i relation till &lt;br&gt;
några sådana mål. &lt;br&gt;
• Det saknas viktiga strategier och styrdokument, och de som &lt;br&gt;
finns framtagna är ofta inaktuella. Samtidigt finns ett stort &lt;br&gt;
behov av principiella ställningstaganden gällande exempelvis &lt;br&gt;
operativsystem, sourcing- och driftslösningar, konsultanvändande, &lt;br&gt;
internet, mobilitet och informationssäkerhet. &lt;br&gt;
• Informationssäkerhetsområdet är centralt för Kriminalvårdens &lt;br&gt;
arbete. Behovet av säkerhetsklassning av all information är stort &lt;br&gt;
för att därmed kunna garantera lagenlig sekretess, riktighet, &lt;br&gt;
tillgänglighet och spårbarhet. Detta kommer även få konsekvenser &lt;br&gt;
för hur IT-stöden kan utformas och användas. &lt;br&gt;
• En viktig förutsättning för att IT-stöd ska kunna tas fram och &lt;br&gt;
implementeras framgångsrikt i en verksamhet är att verksamheten &lt;br&gt;
i sig är välbeskriven och att det är tydligt vem som ska &lt;br&gt;
göra vad. Det är också en nödvändig förutsättning för effektivt ITstöd &lt;br&gt;
att först ha välfungerande, effektiva och tydliga processer för &lt;br&gt;
352&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
de områden som ska stödjas. Den situationen råder tyvärr inte &lt;br&gt;
inom hela Kriminalvården i nuläget. &lt;br&gt;
• Granskningen visar att verksamhetsnyttor sannolikt kan realiseras &lt;br&gt;
med hjälp av IT. Det kan öka kostnadseffektiviteten och &lt;br&gt;
frigöra resurser för annan verksamhet eller besparingar. En &lt;br&gt;
förutsättning för det är dock att processarbeten och förstudier &lt;br&gt;
först genomförs: det behövs såväl för att bedöma investeringar &lt;br&gt;
riktigt, som för att säkerställa att insatser prioriteras och sätts in &lt;br&gt;
där de ger bäst effekt. &lt;br&gt;
Kritiska frågeställningar: &lt;br&gt;
• Vad gör man inom IT på Kriminalvården? &lt;br&gt;
Den pågående verksamheten inom IT är till största del av förvaltningskaraktär. &lt;br&gt;
Viss nyutveckling och systemuppgradering pågår &lt;br&gt;
dessutom. &lt;br&gt;
Det pågår även övergripande samverkan inom det så kallade &lt;br&gt;
RIF-samarbetet, där Kriminalvården deltar. &lt;br&gt;
• Hur ser ledning och styrning av IT-verksamheten ut? &lt;br&gt;
Ledning och styrning sker genom samverkan mellan systemförvaltningen &lt;br&gt;
och IT-avdelningen. Inriktning av verksamheten inom &lt;br&gt;
beslutade budgetramar är i hög grad upp till cheferna på mellannivå &lt;br&gt;
i organisationen. Styrningen från Generaldirektören är mycket svag. &lt;br&gt;
• Vilka styrdokument finns framtagna och hur är de implementerade&lt;br&gt;
? &lt;br&gt;
Det vanligaste svaret på frågan är att det inte finns några &lt;br&gt;
styrdokument för verksamheten. Det man då avser är framför allt &lt;br&gt;
strategier och långsiktiga planer. Inom systemförvaltning och utvecklingsverksamheten &lt;br&gt;
finns arbetsmetoder och kortsiktiga utvecklingsplaner. &lt;br&gt;
• Hur arbetar myndigheten med analyser och beslutsunderlag? &lt;br&gt;
Analyser och beslutsunderlag för IT tas fram lokalt i organisationen &lt;br&gt;
och hanteras företrädesvis på enhetsnivå. I samband med &lt;br&gt;
budgetprocessen sker en prioritering och gallring av planerad verk353&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
samhet i relation till hela finansieringsbehovet för myndig-heten. &lt;br&gt;
Nyttokalkyler och beslutsunderlag för större förändringar är inte tillförlitliga &lt;br&gt;
så länge verksamhetsprocesserna inte är definie-rade i ett &lt;br&gt;
börläge med modernt IT-stöd. &lt;br&gt;
• Används IT effektivt i dag och kan man på ett kostnadseffektivt &lt;br&gt;
sätt utnyttja IT bättre? &lt;br&gt;
IT kan användas effektivare och bedömningen är att orealiserade &lt;br&gt;
nyttor finns i verksamheten och att dessa kan öka kostnadseffektiviteten &lt;br&gt;
och frigöra resurser för Kriminalvården. &lt;br&gt;
• Hur ser spårbarheten ut från de övergripande verksamhetsmålen &lt;br&gt;
ner till specifika aktiviteter inom IT? &lt;br&gt;
Det finns varken någon formaliserad eller på annat sätt tydlig &lt;br&gt;
spårbarhet från övergripande mål ner i IT-verksamheten. &lt;br&gt;
• Finns det hinder för effektivt resursutnyttjande inom IT-området? &lt;br&gt;
Avsaknaden av processkartläggning mot börläge, IT-omogen organisation &lt;br&gt;
och svagt intresse från Generaldirektören bedöms vara &lt;br&gt;
främsta hindren för effektiv användning av IT. &lt;br&gt;
Inledning &lt;br&gt;
Bakgrund &lt;br&gt;
Utredningen Kriminalvårdens effektivitet ska följa upp och utvärdera &lt;br&gt;
effektiviseringsarbetet inom Kriminalvården. Utredningen &lt;br&gt;
leds av överåklagare Mats Åhlund. &lt;br&gt;
Utredaren ska bland annat följa upp 2003 års effektiviseringsarbete, &lt;br&gt;
identifiera och analysera ytterligare möjligheter till effektivisering &lt;br&gt;
inom förvaltning, personal, IT, administration och övrig &lt;br&gt;
verksamhet samt ange förutsättningar för olika effektiviseringsåtgärder &lt;br&gt;
och konsekvenser av dessa. &lt;br&gt;
Utredningen har lämnat två delbetänkanden och ett slutbetänkande &lt;br&gt;
ska lämnas senast den 1 oktober 2009. &lt;br&gt;
354&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
XLENT Strategys uppdrag &lt;br&gt;
XLENT Strategys uppdrag är att genomföra en granskning av &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet inom ramen för Utredningen &lt;br&gt;
Kriminalvårdens effektivitets arbete. Det övergripande syftet är att &lt;br&gt;
identifiera och analysera möjliga effektiviseringar inom IT-området &lt;br&gt;
och dess styrning. Om möjligt ska en bedömning av ekonomiska &lt;br&gt;
effekten av tänkbara effektiviseringar göras. &lt;br&gt;
Kritiska frågeställningar som IT-granskningen ska besvara: &lt;br&gt;
• Vad gör man inom IT på Kriminalvården? &lt;br&gt;
• Hur ser ledning och styrning av IT-verksamheten ut? &lt;br&gt;
• Vilka styrdokument finns framtagna och hur är de implementerade? &lt;br&gt;
• Hur arbetar myndigheten med analyser och beslutsunderlag? &lt;br&gt;
• Används IT effektivt i dag? &lt;br&gt;
• Kan man på ett kostnadseffektivt sätt utnyttja IT bättre? &lt;br&gt;
• Hur ser spårbarheten ut från de övergripande verksamhetsmålen &lt;br&gt;
ner till specifika aktiviteter inom IT? &lt;br&gt;
• Finns det hinder för effektivt resursutnyttjande inom IT-området? &lt;br&gt;
Granskningen ska ge såväl en historisk tillbakablick på IT-området, &lt;br&gt;
som en bild av nuläget. &lt;br&gt;
Metod och avgränsningar &lt;br&gt;
Inhämtning av uppgifter till analys och rapportering har huvudsakligen &lt;br&gt;
genomförts genom inläsning av framtagna strategier och &lt;br&gt;
planer, uppföljning av utvecklingen på Kriminalvården samt intervjuer &lt;br&gt;
med verksamhetsansvariga och nyckelpersoner inom IT och &lt;br&gt;
myndighetsledning. Dokumentationen har till övervägande del &lt;br&gt;
valts ut av Kriminalvården själva, som svar på förfrågningar från &lt;br&gt;
utredningen. &lt;br&gt;
355&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Genomförda intervjuer: &lt;br&gt;
Namn Roll Datum och plats &lt;br&gt;
Lars Nylén GD 2009-06-05 Norrtälje &lt;br&gt;
Jan Plars IT-chef (ny) 2009-06-01 Telefonintervju &lt;br&gt;
Fredrik Wilhelmsson Chef Systemförvaltning 2009-04-22 Norrköping &lt;br&gt;
Berit Främberg Systemutvecklingschef 2009-04-22 Norrköping &lt;br&gt;
Lars-Åke Larsson Chef Kundcenter 2009-04-22 Norrköping &lt;br&gt;
Ulf Jonsson Chef Klient- och säkerhetsenheten 2009-05-28 Telefonintervju &lt;br&gt;
Linda Berglund Systemförvaltare Heroma 2009-06-24 Telefonintervju &lt;br&gt;
Som komplement till intervjuerna har även förtydliganden inhämtats &lt;br&gt;
och informationsutbyte skett via e-post med Jan Plars, &lt;br&gt;
Fredrik Wilhelmsson och Lars-Åke Larsson. &lt;br&gt;
Förutom den direkta datainsamlingen har även information &lt;br&gt;
utbytts med analysgrupperna från Synovate och Riksrevisionen. &lt;br&gt;
Avstämningar och samverkan med Utredningen Kriminalvårdens &lt;br&gt;
effektivitet har skett löpande under granskningsuppdraget. &lt;br&gt;
Informationsutbytet mellan de olika utredningsgrupperna har &lt;br&gt;
bidragit mycket till den generella förståelsen för verksamheten och &lt;br&gt;
ökat antalet observationer väsentligt. En nackdel skulle eventuellt &lt;br&gt;
kunna vara att bedömningar normeras och likriktas av sådant &lt;br&gt;
informationsutbyte. I det aktuella fallet är det emellertid inte troligt, &lt;br&gt;
då observationerna genomgående varit mycket samstämmiga. &lt;br&gt;
Granskningen har genomförts i enlighet med Utredningen &lt;br&gt;
Kriminalvårdens effektivitets uppdrag, med fokus på identifierade &lt;br&gt;
kritiska frågor. Genomgången omfattar inte djupare analyser av &lt;br&gt;
enskilda utvecklingsprojekt. &lt;br&gt;
Historisk tillbakablick över IT-verksamheten &lt;br&gt;
Utvecklingen av IT-verksamheten på Kriminalvården har beskrivits &lt;br&gt;
i många olika sammanhang. I fokus för befintliga historiebeskrivningar &lt;br&gt;
ligger oftast det klientadministrativa stödet. Klientadministrationen &lt;br&gt;
är central för verksamheten och den är dessutom mycket &lt;br&gt;
informationstung. Dokumenteringen av hela klientresan görs dessutom &lt;br&gt;
av många olika aktörer under lång tid. Övergripande har utvecklingen &lt;br&gt;
för det klientadministrativa systemstödet sett ut som följer: &lt;br&gt;
356&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
1930-talet • Centralt kriminalvårdsregister införs 1938 med ”Stora kort” för varje klient &lt;br&gt;
1950-talet • Klientakten införs 1954 &lt;br&gt;
1970-talet • Kumulativregistret (KUM) införs 1972. Detta var ett sekventiellt register som &lt;br&gt;
höll reda på klienternas alla verkställigheter. Utskrifter från KUM kallades &lt;br&gt;
verkställighetsdata (VD-sidor) och dessa bifogades in i klientakten. &lt;br&gt;
• Sökregistret (SÖK) sattes i drift 1975. Detta system gjorde att man kunde se &lt;br&gt;
en begränsad mängd informationen i KUM utan att göra utskrifter. &lt;br&gt;
1990-talet • I början av 1990-talet infördes de klientadministrativa systemen (KLAS) som &lt;br&gt;
fortfarande utgör grunden för dagens system. KLAS Häkte och KLAS Anstalt &lt;br&gt;
skapades i två olika projekt och såg därför olika ut. KLAS-systemen var &lt;br&gt;
fristående programinstallationer på alla anstalter och häkten. &lt;br&gt;
• Frivårdens klientadministrativa system (FRAS) infördes i mitten av 1990talet. &lt;br&gt;
• Under 1990-talet påbörjades ett omfattande IT-projekt som skulle leda fram &lt;br&gt;
till ett helt nytt system för hela Kriminalvårdens behov: KLIS. På Skärtorsdagen &lt;br&gt;
1999 kom pressmeddelande från Riksrevisionen som spådde att &lt;br&gt;
KLIS inte skulle leverera i tid, till rätt kvalitet eller kostnad. Dagen efter lades &lt;br&gt;
projektet ner. &lt;br&gt;
2000-talet • En ny version av KLAS sattes i drift i början av 2001. Senare samma år &lt;br&gt;
idriftsätts KLAS Frivård. &lt;br&gt;
• Samma datagallringsprinciper som i KUM införs, med gallring fem år efter &lt;br&gt;
sista prövotidens utgång, dvs 7 år efter muck. Sedan 2005 gallras data först &lt;br&gt;
efter 10 år. &lt;br&gt;
• KUM/SÖK ersätts påsken 2003 med Kriminalvårdsregistret (KVR). Detta &lt;br&gt;
centraliserade system medgav möjlighet att läsa alla verkställigheter för en &lt;br&gt;
klient, samt information om händelser kopplade till varje verkställighet. &lt;br&gt;
• Bokningsfunktionen i KLAS idriftsätts 2003, som ersättning för det gamla &lt;br&gt;
platsplaneringssystemet. &lt;br&gt;
• Strafftidsberäkning införs 2004 som ny funktionalitet i KVR. &lt;br&gt;
• Löpande underhåll och förvaltning, samt viss nyutveckling pågår &lt;br&gt;
kontinuerligt. &lt;br&gt;
• FRAS-avvecklingen pågår och ska vara klar oktober 2009. &lt;br&gt;
• Kriminalvården deltar aktivt i RIF-samarbetet med övriga myndigheter inom &lt;br&gt;
rättsväsendet, för ökad automatisering och digitalisering av all klientdokumentation. &lt;br&gt;
Även andra delar än klientadministrationen har behov av ett &lt;br&gt;
välfungerande IT-stöd för att kunna bedrivas effektivt. Speciellt &lt;br&gt;
viktiga områden för Kriminalvården är ekonomi- och personaladministration. &lt;br&gt;
Som ekonomiadministrativt stöd använder myndigheten det i &lt;br&gt;
staten mycket vanliga systemet från Agresso. När det gäller personal357&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
administration hade Kriminalvården tidigare ett stordator-system &lt;br&gt;
(PIR/SLÖR). För att modernisera och effektivisera verk-samheten &lt;br&gt;
avropades 2002 PA-systemet Palett via ramavtal upphandlat av ESV. &lt;br&gt;
Palett-systemet såldes vid den tidpunkten av företaget Parere AB. &lt;br&gt;
Det företaget har senare uppgått i WM-data som i sin tur har köpts &lt;br&gt;
upp av Logica. Palett-systemet saluförs nu under namnet Heroma. &lt;br&gt;
Systemet har visat sig ha ett antal fel som ännu inte rättats till och &lt;br&gt;
viktiga leveranser har också uteblivit. Exempelvis är funktionerna för &lt;br&gt;
rekrytering, kompetensmodulen och integrerad funktion för reseräkningar &lt;br&gt;
ännu inte användbara. När det gäller statistikbearbetning så &lt;br&gt;
är det problem med långa svarstider och felaktig behörighetsstyrning. &lt;br&gt;
Den effektiviserings-potential som motiverade investeringen i systemet &lt;br&gt;
är därför inte fullt ut realiserad. &lt;br&gt;
Styrning och ledning &lt;br&gt;
Observationer &lt;br&gt;
IT-organisationen på Kriminalvården har följande organisation: &lt;br&gt;
Under större delen av 2000-talet har IT-verksamheten saknat en &lt;br&gt;
fungerande ordinarie IT-chef. Under kortare tid hade dock myndigheten &lt;br&gt;
en externt rekryterad chef som enligt respondenterna inte &lt;br&gt;
fungerade bra i Kriminalvårdens organisation. Övrig tid har rollen &lt;br&gt;
hanterats genom tillförordnande av en enhetschef inom IT. Delvis &lt;br&gt;
på grund av detta saknas viktiga strategier och styr-dokument, och &lt;br&gt;
de som finns är ofta inaktuella. Prioriteringen av insatser på ITområdet &lt;br&gt;
är otydlig och verksamhetsplaner tas inte alltid fram. Den &lt;br&gt;
358&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
långsiktiga planeringen av verksamheten är av förvaltningskaraktär &lt;br&gt;
snarare än verksamhetsutvecklande. Under våren 2009 har en ny &lt;br&gt;
IT-chef anställts. Vid granskningstillfället var detta så pass nytt att &lt;br&gt;
eventuella effekter av den nya ledningen för verksamheten ännu &lt;br&gt;
inte börjat märkas. &lt;br&gt;
Verksamhetsprioriteringar &lt;br&gt;
Prioritering mellan IT-insatser är viktig när resurserna är begränsade &lt;br&gt;
och behoven stora. Inom Kriminalvården har det under flera &lt;br&gt;
år funnits tankar om att prioriteringar ska ske i ett IT-råd, med &lt;br&gt;
representation från verksledningen och de olika delarna av verksamheten. &lt;br&gt;
IT-rådet ska enligt planen sammanträda 2–3 gånger per &lt;br&gt;
år. På den stående agendan finns frågor som uppdatering och fastställande &lt;br&gt;
av IT-strategin, samordning av IT-verksamheten, prioritering &lt;br&gt;
mellan systemområden, samt fastställande av VP för ITområdet. &lt;br&gt;
Detta arbetssätt är emellertid inte alls implementerat, och &lt;br&gt;
i den mån prioriteringar mellan systemområden görs, så sker det i &lt;br&gt;
samband med den årliga budgetprocessen. &lt;br&gt;
Styrdokument &lt;br&gt;
Styrdokument används för att skapa en plattform för verksamheten &lt;br&gt;
att utgå ifrån. Utan styrdokument riskerar även små vägvalsfrågor &lt;br&gt;
skapa motsättningar eller låsningar i verksamheten. Inom IT förekommer &lt;br&gt;
många olika preferenser och ny teknologi utmanar &lt;br&gt;
ständigt gamla föreställningar. Det gör att behovet av styrdokument är &lt;br&gt;
betydligt större här än inom den övriga verksamheten. &lt;br&gt;
Kriminalvården saknar såväl styrdokument som vision och ITstrategi. &lt;br&gt;
Det finns heller ingen IT-verksamhetsplan för 2009, annat &lt;br&gt;
än vad som står att finna i verksamhetsplanen för hela myndigheten, &lt;br&gt;
vilket är en mycket begränsad information. Samtidigt finns &lt;br&gt;
ett stort behov av principiella ställningstaganden gällande exempelvis &lt;br&gt;
operativsystem, sourcing- och driftslösningar, konsultanvändande, &lt;br&gt;
internet, mobilitet och informationssäkerhet. &lt;br&gt;
359&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Målbild för IT &lt;br&gt;
För förvaltningsobjekt (programvaror eller tjänsteområden) finns &lt;br&gt;
tänkta utvecklingsplaner som är mer eller mindre detaljerade. Dessa &lt;br&gt;
planer är med nuvarande styrformer inte beslutade utan det är &lt;br&gt;
egentligen den årsvisa verksamhetsplaneringen som avgör om och &lt;br&gt;
när de genomförs. &lt;br&gt;
En helhetsbild av IT-stödet på lite längre sikt (3–10 år) saknas &lt;br&gt;
och det finns heller ingen vision att sikta mot eller att anpassa &lt;br&gt;
objektsplaner efter. &lt;br&gt;
Arbetssätt &lt;br&gt;
Arbetsmetod och förvaltningsmodell för utvecklingsarbetet för de &lt;br&gt;
klientadministrativa systemen inom IT finns implementerade och &lt;br&gt;
bygger på anpassningar av det vanligt förekommande Rational &lt;br&gt;
Unified Process (RUP) (här kallat Kriminalvårdens Rational Unified &lt;br&gt;
Process (KRUP)). KRUP används dock inte i alla delar av systemförvaltningen. &lt;br&gt;
Systemledning &lt;br&gt;
IT-systemens gemensamma styrgrupp består av IT-chefen, en &lt;br&gt;
representant från utvecklingsenheten, en kriminalvårdschef och en &lt;br&gt;
stabschef från region väst. &lt;br&gt;
Styrgrupperna för förvaltningsobjekten får riktlinjer och krav &lt;br&gt;
från respektive sakenhet. Det finns även en övergripande, operativ &lt;br&gt;
förvaltningssamordning där resurser fördelas, prioriteringar sker &lt;br&gt;
och problem löses. Alla releaser och förvaltningsobjekt lyder under &lt;br&gt;
denna samordning. &lt;br&gt;
Det saknas viktiga styrdokument för verksamheten t.ex. en ITstrategi &lt;br&gt;
och tillhörande perativa planer. Verskamhetsmålen bryts &lt;br&gt;
inte ner till särskilda IT-mål. &lt;br&gt;
360&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
Bedömningar &lt;br&gt;
På den direkta frågan om hur ledningen för myndigheten styr ITverksamheten &lt;br&gt;
är de vanligaste svaren: inte alls eller vet inte. &lt;br&gt;
Styrningen och ledningen av Kriminalvårdens IT-verksamhet är &lt;br&gt;
således mycket svag. IT-frågorna ligger långt ner på ledningens &lt;br&gt;
agenda och är till stor del marginaliserade inom organisationen. &lt;br&gt;
Orsakerna till det är troligen inte ointresse, utan snarare en &lt;br&gt;
bristande förståelse för hur IT kan användas för att effektivisera &lt;br&gt;
verksamheten. &lt;br&gt;
Att IT-funktionen på Kriminalvården ändå fungerar någorlunda &lt;br&gt;
bra beror antagligen på att verksamheten är så liten och beslutsvägarna &lt;br&gt;
så korta: IT-enheten, systemägare och utvecklare arbetar &lt;br&gt;
tätt ihop. IT-organisationen har helt enkelt anpassat sig till den &lt;br&gt;
svaga styrningen från myndighetens ledning och hittat egna vägar &lt;br&gt;
för att organisera verksamheten och lösa problem. &lt;br&gt;
Målstyrning &lt;br&gt;
Alla verksamheter som bedrivs inom ramen för en myndighet bör &lt;br&gt;
ha god spårbarhet till uppdrag, styrdokument och mål för &lt;br&gt;
verksamheten som helhet. Det gäller även IT-funktionen. I nuläget &lt;br&gt;
finns ingen uppenbar spårbarhet mot myndighetsmål och ITverksamheten &lt;br&gt;
följs heller inte upp eller mäts i relation till några &lt;br&gt;
sådana mål. Sannolikt kan effektiviteten öka om relevansen för &lt;br&gt;
kärnverksamheten tydliggörs. &lt;br&gt;
IT-strategi &lt;br&gt;
Den gamla strategin, som levde och utvecklades från 1999 till 2002, &lt;br&gt;
var viktig då myndigheten gick från decentraliserade applikationer &lt;br&gt;
och plattformar ute i landet, till centraliserade system. Den &lt;br&gt;
strategin är inte längre ett stöd för verksamheten. Nu finns ett &lt;br&gt;
antal mer eller mindre akuta frågor som kräver svar. För att få fram &lt;br&gt;
en ny och hållbar IT-strategi krävs dessutom en hel del utredningsarbete&lt;br&gt;
. Exempel på områden där en ny strategi behövs är: &lt;br&gt;
• Informationssäkerhet – hur ska Kriminalvården arbeta med säkerhetsklassning, &lt;br&gt;
sekretess, riktighet, tillgänglighet och spårbarhet? &lt;br&gt;
361&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
• Operativsystemsval – Microsoftprogram, open source eller annan &lt;br&gt;
lösning? &lt;br&gt;
• Internet – vilken grad av tillgänglighet ska anställda och klienter &lt;br&gt;
ha? &lt;br&gt;
• Mobilitet – hur hög mobilitet ska erbjudas och hur ska &lt;br&gt;
exempelvis transporttjänsten stödjas med IT? &lt;br&gt;
• Vilka metoder och standarder ska användas? &lt;br&gt;
• Drift – utbyggnad av egna datorhallar eller satsning på outsourcing? &lt;br&gt;
• Vilka tekniska plattformar ska användas? &lt;br&gt;
Det finns även frågor av mer operativ karaktär som följer av &lt;br&gt;
strategins inriktning, såsom: &lt;br&gt;
• Vilka säkerhetslösningar (elektroniska signaturer etc) är lämpliga? &lt;br&gt;
• Ska fler IT-tekniker anställas? &lt;br&gt;
• Ska kriminalvårdare erbjudas egna arbetsplatser i lokalerna? &lt;br&gt;
Vision och målbild för IT &lt;br&gt;
Enheterna som arbetar med IT-frågor förefaller ha ett gott samarbete &lt;br&gt;
och en fungerande samordning av verksamheten. Den dagliga &lt;br&gt;
ledningen av IT sköts i former som liknar system-förvaltning, med &lt;br&gt;
mindre modifieringar och viss ny funktionalitet som införs efterhand. &lt;br&gt;
Avsaknaden av IT-strategi och målbild för olika tidsperspektiv gör &lt;br&gt;
dock att prioriteringar blir otydliga och ambitionsnivån anpassas &lt;br&gt;
efter vad man vill och förmår, snarare än vad verksamheten har &lt;br&gt;
behov av. &lt;br&gt;
Drömmen om hur det perfekta IT-stödet skulle kunna fungera &lt;br&gt;
finns på flera håll i organisationen. Det scenariot består av sådant &lt;br&gt;
som ökad automatisering, mindre dubbelarbete i IT-systemen, &lt;br&gt;
papperslösa klientakter, effektivare administration och mer frigjord &lt;br&gt;
tid som kan komma klienterna tillgodo. Dessa visioner borde relativt &lt;br&gt;
enkelt kunna tecknas ned och tillsammans med lagkrav etc utgöra ett &lt;br&gt;
första steg mot en långsiktig målbild för IT. Denna målbild kan sedan &lt;br&gt;
utvecklas och förfinas systematiskt vartefter konsekvensanalyser &lt;br&gt;
genomförs. &lt;br&gt;
362&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
Verksamhetsmålen bör brytas ner även till IT-funktionens arbete. &lt;br&gt;
En målbild och strategi för IT bör formuleras så snart som möjligt. &lt;br&gt;
Konsekvensutredningar bör finnas för de stra-tegiska vägvalen. &lt;br&gt;
Verksamhetens stöd av IT &lt;br&gt;
Observationer &lt;br&gt;
IT-stödet som erbjuds de olika delarna av verksamheten har vuxit &lt;br&gt;
fram över tid och har ofta skräddarsytts efter Kriminalvårdens &lt;br&gt;
arbetssätt. Faktumet att personalen till stor del kommer från &lt;br&gt;
kärnverksamheten, i kombination med att IT-utvecklingen gått i &lt;br&gt;
makligt tempo, har erbjudit ett fungerande IT-stöd till relativt liten &lt;br&gt;
kostnad. Stödsystemen är dock inte helt användarvänliga. &lt;br&gt;
Informationssäkerhet &lt;br&gt;
Informationssäkerhetsområdet är centralt för Kriminalvårdens &lt;br&gt;
arbete. Säkerhetsklassning av information måste genomföras för att &lt;br&gt;
garantera lagenlig sekretess samt riktighet, tillgänglighet och &lt;br&gt;
spårbarhet. Granskningen visar att informationssäkerheten har &lt;br&gt;
uppenbara brister. En sådan brist handlar om informationsklassning, &lt;br&gt;
som utgör grunden för kravställan på såväl funktionalitet &lt;br&gt;
i programvaran som teknik. Den enda information som i dag har &lt;br&gt;
säkerhetsklassning är den som är kopplad till underrättelseverksamheten. &lt;br&gt;
För sådan information finns interna domäner i &lt;br&gt;
säkerhetsregistret. Övrig information, oavsett typ, är inte klassad. &lt;br&gt;
Även tekniskt är merparten av informationen i systemen inte &lt;br&gt;
speciellt svåråtkomlig, då näten hänger ihop fysiskt och databaser &lt;br&gt;
är gemensamma för många olika datatyper. En annan brist är att &lt;br&gt;
information kan läggas in och ändras av olika användare utan &lt;br&gt;
tillräcklig spårbarhet. Det kan leda till att information i systemen &lt;br&gt;
inte alltid ses som fullständigt tillförlitlig, vilket i sin tur kan leda &lt;br&gt;
till osäkerheter, dubbelarbete eller felaktig myndighetsutövning. &lt;br&gt;
363&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Målnedbrytning &lt;br&gt;
Spårbarheten från de övergripande verksamhetsmålen ner till &lt;br&gt;
specifika aktiviteter inom IT är otydlig. Nedbrytningen av målen är &lt;br&gt;
inte formaliserad och eventuell koppling till kärnverksamhetens &lt;br&gt;
mål är därmed slumpmässig eller indirekt uppkommen. &lt;br&gt;
På det personaladministrativa området har (som nämndes i &lt;br&gt;
historieavsnittet) leveranserna inte skett enligt specifikation. Resultatet &lt;br&gt;
är att funktioner som bör ha IT-stöd för att fungera effektivt, &lt;br&gt;
såsom reseräkningshantering och statistikbearbetning, fortfarande &lt;br&gt;
till stor del sköts manuellt. Så har situationen sett ut under en &lt;br&gt;
längre tid, men konsekvenserna är inte tillräckligt utredda. Kanske &lt;br&gt;
är det mer kostnadseffektivt att helt byta spår än att fortsätta &lt;br&gt;
resonera med en leverantör som har problem att leverera? &lt;br&gt;
En viktig förutsättning för att IT-stöd ska kunna tas fram och &lt;br&gt;
implementeras framgångsrikt i en verksamhet är att den i sig är &lt;br&gt;
välbeskriven och att det är tydligt vem som ska göra vad. Det är &lt;br&gt;
således en nödvändig förutsättning för effektivt IT-stöd att först ha &lt;br&gt;
välfungerande, effektiva och tydliga processer för de områden som &lt;br&gt;
ska stödjas. Den situationen råder tyvärr inte på Kriminalvården i &lt;br&gt;
nuläget, utan arbetssätten skiljer sig åt mellan regionerna och alla &lt;br&gt;
verksamhetsområdens arbetssätt är inte väldefinierade. Det är också &lt;br&gt;
oklart hur de processer som faktiskt finns beskrivna efterlevs. &lt;br&gt;
Stora delar av administrationen är fortfarande pappersbaserad &lt;br&gt;
och dubbelarbete i systemen är vanligt förekommande. &lt;br&gt;
Bedömningar &lt;br&gt;
Säkerhetsklassning &lt;br&gt;
Mycket av den information som hanteras i Kriminalvårdens system är &lt;br&gt;
av känslig karaktär. Den innehåller såväl integritetskänslig information &lt;br&gt;
för intagna klienter, som information med annat säkerhetsinnehåll. I &lt;br&gt;
klientakterna finns en stor del sådan infor-mation tillgänglig för &lt;br&gt;
många användare. En informationsklassning bör genomföras och &lt;br&gt;
påföljande säkerhetslösningar implementeras. Det är antagligen nödvändigt &lt;br&gt;
för att lagkrav ska uppfyllas. &lt;br&gt;
364&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
Verksamhetskrav &lt;br&gt;
Generaldirektören ser av allt att döma på IT som en sidoverksamhet, &lt;br&gt;
för framförallt IT-chefen att hantera efter bästa &lt;br&gt;
förmåga. Generaldirektören förväntar sig uttryckligen att IT-funktionen &lt;br&gt;
ska marknadsföra nya möjligheter och sälja in funktionalitet &lt;br&gt;
och projekt till övriga organisationen. Samtidigt finns inte den &lt;br&gt;
nödvändiga kommunikationen och kompetensen att identifiera &lt;br&gt;
möjligheterna med IT och formulera önskemål för stödfunktionalitet &lt;br&gt;
inom kärnverksamheten. Sammantaget skapar Kriminalvårdens synsätt &lt;br&gt;
och kompetens en situation där verksamheten och dess behov &lt;br&gt;
inte driver den interna IT-utvecklingen. Detta i sin tur gör att &lt;br&gt;
prioriteringar riskerar att bli fel och att effektiviseringspotentialer &lt;br&gt;
inte identifieras och realiseras. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens tillvägagångssätt för att motverka detta är att &lt;br&gt;
till största del anställa personal från kärnverksamheten in i ITorganisationen. &lt;br&gt;
Det förfarandet är dock inte långsiktigt hållbart &lt;br&gt;
eftersom det riskerar att gå ut över behoven av IT-kompetens. Det &lt;br&gt;
finns en risk att IT-utvecklare kravställer och tar fram system &lt;br&gt;
utifrån egna idéer om vad som är bäst för verksamheten, snarare än &lt;br&gt;
de stödfunktioner och lösningar som de aktiva i verksamheten &lt;br&gt;
verkligen efterfrågar. &lt;br&gt;
En del av den potential som finns inom IT beror naturligtvis på &lt;br&gt;
hur den gemensamma informationshanteringen inom rättsväsendet, &lt;br&gt;
det så kallade RIF-samarbetet, utvecklar sig. Ökad elektronisk &lt;br&gt;
hantering av domar och andra dokument ökar möjligheterna till &lt;br&gt;
automatisering. Det är dock inte en anledning att vänta och se, då &lt;br&gt;
det kan dröja länge innan nya former för överlämning av &lt;br&gt;
information och ärenden mellan myndigheter införs. &lt;br&gt;
Verksamhetsprocesser &lt;br&gt;
Ett kostnadseffektivt IT-stöd förutsätter att verksamhetsprocesserna i &lt;br&gt;
sig är väldokumenterade, effektiva och implementerade i verksamheten&lt;br&gt;
. Om så inte är fallet är såväl design som realistiska nyttovärderingar &lt;br&gt;
av IT-investeringar ogenomförbara. Den rådande bristen &lt;br&gt;
på tydlighet i processerna avspeglar sig i oklarheter rörande ITsystemens &lt;br&gt;
funktionalitet och tillämpning. I Kriminalvårdens fall &lt;br&gt;
räcker dock knappast att bara beskriva nuvarande processer på ett &lt;br&gt;
tydligt sätt. För att se den fulla potentialen med ett modernt IT365&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
stöd bör en processöversyn genomföras, där realistiska tekniska &lt;br&gt;
möjligheter tas med i utformningen av nya effektivare verksamhetsprocesser. &lt;br&gt;
I Synovates nyligen genomförda enkät på myndigheten uppger &lt;br&gt;
endast cirka hälften av de tillfrågade att IT-stödet är väl anpassat till &lt;br&gt;
de egna arbetsuppgifterna. Användarvänligheten i IT-systemen får &lt;br&gt;
ännu lägre betyg. Även om detaljerade interna förordningar är &lt;br&gt;
framtagna, så efterfrågas lathundar och manualer för systemen. &lt;br&gt;
Användarvänligheten sjunker då det är oklart vem som ska fylla i &lt;br&gt;
vad i systemen. Det är även svårt eller omöjligt att se vem som har &lt;br&gt;
fyllt i uppgifter i ärenden och när de har gjort det. I en miljö där &lt;br&gt;
många användare jobbar i samma system, som exempelvis i fallet &lt;br&gt;
med KLAS, är det en stor brist. När flera system också behöver &lt;br&gt;
startas parallellt och samma uppgifter fyllas i flera gånger ökar även &lt;br&gt;
risken för fel. &lt;br&gt;
Med rätt IT-stöd kan verksamheten effektiviseras. Alla förutsättningar &lt;br&gt;
för effektivisering med hjälp av IT finns dock inte &lt;br&gt;
på plats. Framförallt krävs effektiva och välbeskrivna processer. &lt;br&gt;
Kompetenssituation och konsultberoende &lt;br&gt;
Observationer &lt;br&gt;
IT- organisationen består till stor del av personal som tidigare har &lt;br&gt;
arbetat i andra delar av Kriminalvården. Det betyder att verksamhetskunskapen &lt;br&gt;
här är ovanligt hög. Den formella IT-kompetensen &lt;br&gt;
är däremot något lägre än normalt, med relativt få systemvetare och &lt;br&gt;
civilingenjörer. &lt;br&gt;
Just nu uppger några respondenter att man är underbemannade &lt;br&gt;
och personberoende inom IT. Den bilden är dock inte entydig och &lt;br&gt;
det är därför något oklart om det råder kompetensbrist inom IT, &lt;br&gt;
förutom inom informationssäkerhetsområdet där kompetens till &lt;br&gt;
stor del saknas. En rekrytering pågår för att förbättra den situationen. &lt;br&gt;
Antalet användare i systemen, informationens känslighet och de &lt;br&gt;
alltfler externa kontakterna talar för att en hel del arbete kopplat &lt;br&gt;
till informationssäkerhet troligen behöver göras. &lt;br&gt;
366&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
Konsultberoende &lt;br&gt;
Antalet anställda och mängden konsulter som används i verksamheten &lt;br&gt;
är inte resultatet av strategiska beslut utan beror på historiska &lt;br&gt;
och nuvarande utfall av budgetarbete och den årliga verksamhetsplaneringen. &lt;br&gt;
Förhållandet mellan egen personal och konsulter &lt;br&gt;
varierar med vad rådande ledarskap inom IT tycker passar bäst för &lt;br&gt;
tillfället. Ambitionen just nu är att minska antalet konsulter inom &lt;br&gt;
IT, då det anses för dyrt att hålla dagens nivå med konsulter. &lt;br&gt;
Den tekniska förvaltningen av KLAS-systemet outsourcades till &lt;br&gt;
Sirius IT för 10 år sedan och det fungerar enligt uppgift bra. &lt;br&gt;
Med nuvarande ambitionsnivå är kompetenssituationen inom IT &lt;br&gt;
acceptabel, med undantag för informationssäkerhetsområdet. &lt;br&gt;
Bedömningar &lt;br&gt;
Kompetenssammansättningen förefaller tämligen väl avpassad för &lt;br&gt;
verksamheten i den omfattning den i dag bedrivs. Det område som &lt;br&gt;
avviker från det är informationssäkerhet där mycket behöver göras. &lt;br&gt;
Det medvetandet finns inom myndigheten och åtgärder är på gång. &lt;br&gt;
Konsultberoende &lt;br&gt;
Behovet av konsulter inom IT-verksamheten beror helt på ambitionsnivån &lt;br&gt;
i relation till egen kompetens och egna resurser. Med &lt;br&gt;
stor sannolikhet finns möjligheter att öka effektiviteten avsevärt &lt;br&gt;
med hjälp av moderna IT-stöd. För att modernisera och lyfta ITverksamheten &lt;br&gt;
till en nivå där kostnadseffektiviteten för hela &lt;br&gt;
myndigheten förbättras och tid kan frigöras till klientarbete eller &lt;br&gt;
besparingar, kommer troligen mer personal eller fler konsulter än i &lt;br&gt;
dag behövas. Det är då även väsentligt att myndighetens beställarkompetens &lt;br&gt;
och förmåga att utforma moderna arkitekturlösningar &lt;br&gt;
stärks. &lt;br&gt;
För att realisera hela potentialen i kärnverksamheten finns behov &lt;br&gt;
av att tillföra myndigheten ytterligare IT-kompetens. &lt;br&gt;
367&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Ekonomisk planering och IT-kostnader &lt;br&gt;
Observationer &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-verksamhet är budgeterad till 107 miljoner &lt;br&gt;
kronor för 2009, vilket givet myndighetens storlek är förhållandevis &lt;br&gt;
lite. Detta har visats i jämförande studier som myndigheten själv &lt;br&gt;
genomfört. Det är ju i sig något positivt och det är inte självklart &lt;br&gt;
att högre kostnader skulle innebära bättre IT-stöd. IT-kostnaderna &lt;br&gt;
måste därför ställas i relation till verksamhetens erhållna stöd och &lt;br&gt;
sättet på vilket IT-verksamheten bedrivs. &lt;br&gt;
Budgetering och planering &lt;br&gt;
Den ekonomiska planeringshorisonten följer budgetprocessen. &lt;br&gt;
Myndigheten vet alltså ungefär ett år i förväg vad IT kommer att &lt;br&gt;
kosta, eller snarare omvänt, dvs vilket utrymme IT har till sitt &lt;br&gt;
förfogande. Då IT-verksamheten i stort sett handlar om förvaltning &lt;br&gt;
och uppgradering av befintliga system, fungerar det arbetssättet. Vid &lt;br&gt;
större utvecklingsprogram eller andra förändringar behövs oftast &lt;br&gt;
en längre planeringscykel. &lt;br&gt;
Kriminalvårdens IT-stöd levereras till förhållandevis låg kostnad. &lt;br&gt;
Den ekonomiska planeringshorisonten är cirka ett år och följer &lt;br&gt;
budgetprocessen. &lt;br&gt;
Bedömningar &lt;br&gt;
Att jämföra IT-kostnader mellan myndigheter är vanskligt då &lt;br&gt;
verksamheterna kan variera kraftigt dem emellan och därmed också &lt;br&gt;
lagkrav och behov av IT-stöd. Dessutom är ju IT per definition en &lt;br&gt;
stödfunktion som i de allra flesta fall inte har något egenvärde. &lt;br&gt;
Skillnaderna i synsätt mellan myndigheterna är därför stor. De kan &lt;br&gt;
vara allt från att IT är ett nödvändigt ont och en kostnadspost med &lt;br&gt;
hög risk som helst ska hållas till ett minimum, till att IT ska lösa &lt;br&gt;
alla upptänkliga problem, minska myndighetskostnaden kraftigt &lt;br&gt;
och att det mesta kan automatiseras. &lt;br&gt;
368&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
Kriminalvårdens kostnadseffektivitet &lt;br&gt;
Då det finns ett stort behov av administration, dokument- och &lt;br&gt;
ärendehantering och stöd till kärnverksamheten, så finns det även &lt;br&gt;
ett tydligt samband mellan IT-stöd och verksamheten, som vid rätt &lt;br&gt;
grad av automatisering ger kostnadseffektivitet. I Kriminalvårdens &lt;br&gt;
fall har IT-verksamheten hållits på en mycket sparsam nivå under &lt;br&gt;
lång tid. Därmed har troligen ett utrymme för effektiviseringar &lt;br&gt;
skapats. Detta kan exemplifieras med nedanstående figur där även &lt;br&gt;
Kriminalvårdens nuläge har illustrerats. &lt;br&gt;
Bedömningen är alltså att orealiserade verksamhetsnyttor sannolikt &lt;br&gt;
finns och att dessa kan öka kostnadseffektiviteten och frigöra &lt;br&gt;
resurser för Kriminalvården. Som tidigare beskrivits krävs dock att &lt;br&gt;
processarbeten och förstudier först genomförs för att säkerställa &lt;br&gt;
att insatser sätts in där de får bäst effekt. &lt;br&gt;
Ekonomisk planering &lt;br&gt;
Den ekonomiska planeringen för IT-verksamheten hanteras på &lt;br&gt;
samma sätt som verksamheten i övrigt. Det gör att planeringshorisonten &lt;br&gt;
blir mycket kort – som bäst ungefär ett och ett halvt år. &lt;br&gt;
Det är önskvärt med ett längre perspektiv för att undvika &lt;br&gt;
suboptimeringar och tillfälliga lösningar som på längre sikt skapar &lt;br&gt;
kostnader eller problem. &lt;br&gt;
369&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
Konteringsstrukturen för IT behöver även ses över i de fall långsiktiga &lt;br&gt;
större utvecklingsprogram ska genomföras. En konteringsstruktur &lt;br&gt;
anpassat till IT-projekt behövs även för att planering, genomförande &lt;br&gt;
och uppföljning ska bli effektiv och risker minimeras. &lt;br&gt;
IT kan åstadkomma ökad kostnadseffektivitet. Den ekonomiska &lt;br&gt;
planeringshorisonten för IT bör inte begränsas till den årliga &lt;br&gt;
budgetplaneringen. &lt;br&gt;
Rekommendationer för ökad effektivitet &lt;br&gt;
Följande aktiviteter skulle ge en ökad effektivitet i verksamheten och &lt;br&gt;
även ge ledningen ett gott beslutsunderlag för fortsatt utvecklingsarbete&lt;br&gt;
. &lt;br&gt;
1. Stärk styrning och ledning inom IT &lt;br&gt;
• IT är ett viktigt redskap för generaldirektören att driva verksamheten &lt;br&gt;
kostnadseffektivt och med hög kvalitet. &lt;br&gt;
• IT-organisationen bör alltid hållas bemannad på chefsnivå. &lt;br&gt;
• Bygg styrningen på de befintliga strukturer som redan fungerar. &lt;br&gt;
• Skapa relevans i verksamheten genom att bryta ned myndighetsmål &lt;br&gt;
till mål även för IT, och följ upp. &lt;br&gt;
2. Ta fram styrdokument och strategier för verksamheten &lt;br&gt;
• Genomför översyn och framtagande av i stort sett samtliga &lt;br&gt;
styrdokument och strategier. &lt;br&gt;
• Genomför konsekvensanalyser innan stora förändringar av inriktningar &lt;br&gt;
beslutas. &lt;br&gt;
370&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 4 &lt;br&gt;
3. Genomför ett arbete inom informationssäkerhet &lt;br&gt;
• Sammanställ lagkrav. &lt;br&gt;
• Genomför säkerhetsklassning av all information. &lt;br&gt;
• Säkerställ sekretess, riktighet, tillgänglighet och spårbarhet. &lt;br&gt;
• Beskriv konsekvenser och krav på IT-systemen och användande. &lt;br&gt;
4. Genomför en genomgripande processöversyn &lt;br&gt;
• Genomför översyn av samtliga verksamhetsprocesser som stöds &lt;br&gt;
av IT. &lt;br&gt;
• Kontrollera efterlevnad i organisationen. &lt;br&gt;
• Identifiera eventuella konsekvenser för IT-stöden. &lt;br&gt;
5. Genomför IT- investeringsanalyser baserade på &lt;br&gt;
kvalitetssäkrade processbeskrivningar &lt;br&gt;
• Genomför investeringsstudier. &lt;br&gt;
• Ta fram en utvecklingsplan baserad på identifierade verksamhetsnyttor. &lt;br&gt;
• Klassificera verksamhetsnyttor och formulera hur de ska tillvaratas &lt;br&gt;
vid realisering. &lt;br&gt;
• Genomför prioriteringar. &lt;br&gt;
6. Genomför effektiviseringsåtgärder baserat på &lt;br&gt;
ovanstående punkter. &lt;br&gt;
371&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 4 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
372 &lt;br&gt;
Referenser &lt;br&gt;
1. Diverse historiska styrdokument, arbetsmaterial och rapporter &lt;br&gt;
från Kriminalvården &lt;br&gt;
2. Delbetänkanden från Utredningen Kriminalvårdens effektivitet &lt;br&gt;
3. Synovate rapporten Effektivitet i Kriminalvården – Undersökningar &lt;br&gt;
bland chefer och medarbetare inom Kriminalvården &lt;br&gt;
för utredningen Kriminalvårdens effektivitet &lt;br&gt;
Kontaktuppgifter &lt;br&gt;
Mats Feldtmann &lt;br&gt;
Principal, Public Services &lt;br&gt;
Tel +46 8 519 510 00 &lt;br&gt;
Fax +46 8 519 511 50 &lt;br&gt;
Mobil +46 736 88 96 63 &lt;br&gt;
E-post mats.feldtmann@xlent.se &lt;br&gt;
XLENT Strategy &lt;br&gt;
Regeringsgatan 67 &lt;br&gt;
111 56 Stockholm&lt;br&gt;
373&lt;br&gt;
Kriminalvårdens vision och &lt;br&gt;
värdegrund ”Bättre ut”&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
374&lt;br&gt;
”Bättre ut”&lt;br&gt;
,SJNJOBMWÌSEFOT&lt;br&gt;
WJTJPOPDIWÊSEFHSVOE&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
375&lt;br&gt;
%NVISIONØRENPOSITIVTLADDADBILDAVENNSKVØRD&lt;br&gt;
FRAMTID$ENGERMENINGOCHIDENTITETOCHFRMEDLAR&lt;br&gt;
ENBØRANDEVØRDEGRUND3AMTIDIGTØRDENENM»LBILD&lt;br&gt;
SOMGERVØGLEDNINGOCHINSPIRATION&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
376&lt;br&gt;
&amp;ÚRORD&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENUTVECKLASNUIHIVAGTREAKT!LLMØNHETOCHUPPDRAGSG&lt;br&gt;
HARSTORAFRVØNTNINGARP»+RISSMIKNAYDLDV»RDEN"EAKTANDEAVSAMHØLL&lt;br&gt;
OCHHØNSYNTILLBROTTSOFFERHAMHRBETENLIVITMERFRAMTRØDANDEIVERKS&lt;br&gt;
"ROTTSLIGHETENØNDRARKARAKMINTØRELVLEARTIDØNGBILDNINGAROCHKRI&lt;br&gt;
NØTVERKFRSV»RARKLIENTARBETTALLET!TmERLLAVERKSAMHETSGRENARHARF»T&lt;br&gt;
KLIENTER%NTYDLIGPLANFRVGSERFKUSLLTØTLLIGHETENOCHBRAOCHMENIN&lt;br&gt;
INNEH»LLIDENØRENGRUNDSTEAHNFUMRANTTVERKSTØLLIGHETENSKAVAR&lt;br&gt;
OCH»TERFALLSFREBYGGANDE&amp;ANDREØNDRADLAGSTIFTNINGKRØVERNYTØNK&lt;br&gt;
OCHNYARUTINER&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENØRFR»NOCHMED»BØRENMYNDIGHETVILKETINNE&lt;br&gt;
KADEKRAVP»ENHETLIGHETEFEFNMEKY&lt;br&gt;
TNIVITETOCHINRESAMVERKAN3OM&lt;br&gt;
DIGHETFRVØNTASVIOCKS»KUNANASTPASYSARASSEFFEKTIVAREOCHSNABBARE&lt;br&gt;
NØRBEHOVENFRØNDRAS&lt;br&gt;
-EDVISIONENVISARVIVØGENFRARP»M»TFR+RIMINALV»RDEN$ENVILA&lt;br&gt;
ETTARBETESOMGJORTSTILLSAMRMAEFNR»SMNEDETTSTORTANTALMEDARBETA&lt;br&gt;
HELALANDETOCHFR»NALLAVERKFASARNMHEETSGRENAR$ENHJØLPERDENER&lt;br&gt;
KRIMINALV»RDARENATTUTVECKALREASOCHUTT NDERLØTTARFRNYAMEDARBET&lt;br&gt;
TATILLSIGDENVØRDEGRUNDOCHKNFULRTURSOMFRAMGENTUTGRGRUNDE&lt;br&gt;
HURVITARANSVARFROCHUTFRV»RTSAMHØLLSUPPDRAG+RIMINALV&lt;br&gt;
ETTMYCKETVIKTIGTOCHSV»RTATBRBETRAOCHESOMØRVØRTATTUTFRAP»E&lt;br&gt;
FRTROENDEINGIVANDESØTT&lt;br&gt;
.ORRKPINGSEPTEMBER&lt;br&gt;
,ARS.YL£N&lt;br&gt;
GENERALDIREKTR&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
377&lt;br&gt;
”Bättre ut”&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENØRBROTTSFREBYGGANDEKARMØNNISKORS&lt;br&gt;
TRYGGHETOCHBIDRARTILLETTTRYGGARESAMHØLLE&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENINGERFRTROENDE&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSKLIENTERØRBØTTRERUSTADEATTLEVAETTLIVUTAN&lt;br&gt;
KRIMINALITETOCHMISSBRUKEFTERVERKSTØLLDP»FLJD6»RTARBETE&lt;br&gt;
INNEBØRENPOSITIVSKILLNADFRKLIENTERNA&lt;br&gt;
6IP»VERKARAKTIVTUTVECKLINGENAV+RIMINALV»RDENSUPPDRAG&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSVISIONSAMMANFATTASIDEVISENv"ØTTREUTv&lt;br&gt;
7* 4 * 0 /&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
378&lt;br&gt;
5PPGIFTER&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSUPPGIFTERØRKRASTTGEØLLNAOMFRIV»RDOCHFØNGELSERVE&lt;br&gt;
DEP»FLJDERSOMDOMSTOLDMERUSPOTDRTERRIVAHØKTENOCHUTFRATRAN&lt;br&gt;
SAMTGRAPERSONUTREDNINGARIBP»ETROTTM»L5PPGIFTERNASKAUTFRAS&lt;br&gt;
SØKERTOCHHUMANTSØTTS»AT»TLAERGFALRILINGKANSKEEFFEKTIVTOCH&lt;br&gt;
BROTTFREBYGGS&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSKASØRSKILBRTVOTIDTTSA»LITGGHEØRTDERSOMSYFTARTILLATT&lt;br&gt;
UNDERVERKSTØLLIGHETFRHININNDRAE&lt;br&gt;
SMH»LISSBRUKETAVDROGERBEKØMPAS&lt;br&gt;
LETIVERKSTØLLIGHETENANPASTSATF&lt;br&gt;
SEFRIGTIEVRVARJEINDIVIDSBEHOVOCH&lt;br&gt;
NINGENFRBEREDS&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
379&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
380&lt;br&gt;
6ËRDEGRUNDEN&lt;br&gt;
)+RIMINALV»RDENSAMARBETARVHETOCHIFRKVALITETEFFEKTIVITETSØKE&lt;br&gt;
POSITIVP»VERKAN&lt;br&gt;
6»RTARBETEGERKLIENTERNAMNDJRLINGGHETERTILLUTVECKLINGOCHFRØ&lt;br&gt;
6IØRTYDLIGAOCHKORREKTAOCHGODYGGERP»AFREBILDER+LIENTARBETETB&lt;br&gt;
KUNSKAPSMIDIGHETOCHINLEVIELTESEUTENANAVKALLP»DENEGNAINTEGR&lt;br&gt;
6IKØNNERANSVARFROCHØRSTOHØLTRAVERV»RTSAMHØLLSUPPDRAGOC&lt;br&gt;
LOJALAMEDVERKSAMHETENSSYFTEOCHM»L&lt;br&gt;
6IKØNNERENGAGEMANGOCHDELAEGNAKTIGHETIARBETETOCHFRST»RDEN&lt;br&gt;
ARBETSINSATSENSBETYDELSEFRHELHETEN&lt;br&gt;
6IUTFRV»RTARBETES»ATTFKSRTROENDETFR+RIMINALV»RDENSTØR&lt;br&gt;
.YCKELORD&lt;br&gt;
+LIENnPETNØRRSOA NLIGTMENINTEPRIVAT&lt;br&gt;
0ROFESnKSIUONESKLAPOCHTLT YDLIGAVØRDERINGAR&lt;br&gt;
2ØTTSSØnKOKER REKT TOCHFRUTSØGBART&lt;br&gt;
0»LInSATSALIMGHØTØLLSSKY DOCHSØKERHET&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
381&lt;br&gt;
3ËKERHET&lt;br&gt;
ORDNING&lt;br&gt;
OCHREDA&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
382&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENBEDRIVSMEDGODSØKERHETOCHORDNINGOCHGØLLAND&lt;br&gt;
REGLERFLJS$ETSKNDEFRV»APARVRFE RKATSMRATOEMIHDEITOCHØGTEN RS&lt;br&gt;
FRUTSØTTNINGFRDET»TERFALLSFREBYGGANDEARBETET&lt;br&gt;
0ERSONALENØRKOMPETENTMEDVES&lt;br&gt;
ETENOCHP»LITLIGOCHHARGODPROF&lt;br&gt;
SIONELLKONTAKTMEDKLIENTERNARSØ6K&lt;br&gt;
EARRHJEMEDARBETARETARANSVARF&lt;br&gt;
TEN$ETKLIENTNØRAARBETETFRBETREOCHETLITARSIGP»ETTGOTTSØKERHETSA&lt;br&gt;
ANPASSATSKALSKYDD-ODERNTEKNIKUNDERLØTTARARBETET&lt;br&gt;
ENOMGODKLIENTKUNSKAPPLACEERASOCHBEMTSKLIENTERNAVIDVARJ&lt;br&gt;
TIDPUNKTRØTTUTIFR»NSØKERHETSKRAVOCHINDIVIDUELLABEHOV&lt;br&gt;
6IANALYSERARKRITISKAFAKTDOERNSOEROCHAM GERARTIDIGTMOTFRH»LLAN&lt;br&gt;
KANHOTAORDNINGENOCHSØKERHTETE&lt;br&gt;
NRIA6IHN INDRARBROTTSLIGAAKTIVI&lt;br&gt;
STALTEROCHHØKTEN"EREDSKAPSVØPGLAENDERSOMØRAKTUELLAOCHVADE&lt;br&gt;
OSSVIDINCIDENTER&lt;br&gt;
6IACCEPTERARINTEHOTTRAANKAHSSERIRGIAERELLERV»LDMOTANSTØLLDA&lt;br&gt;
ELLERINTAGNA&lt;br&gt;
3AMARBETEINOM+RIMINALV»RDENOCHNØRASAMVERKANMEDPOLISEN&lt;br&gt;
OCHANDRAØRNDVØNDIGTFRETPATFSSADRUTSEENDESKYDDSARBETEOCHAN&lt;br&gt;
KLIENTINSATSER&lt;br&gt;
7 *4*0/&amp;3½3&lt;br&gt;
 &amp; .4 5 3 "5 &amp;( * 4 , "0.3 ¯ %&amp; /&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
383&lt;br&gt;
0ÍVERKAN&lt;br&gt;
OCH&lt;br&gt;
BEHANDLING&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
384&lt;br&gt;
5TREDANDEUPPSKANDEOCHMOTØIGFVATRIONSHJANDEINSATSERBEREDERV&lt;br&gt;
RØTTP»FLJDANSTALTSPLACERINGOCHINSATSER&lt;br&gt;
6ARJEKLIENTØRVØLMEDVETENOMVADSOL&lt;br&gt;
MFRVØNTASUNDERVERKSTØ&lt;br&gt;
LIGHETENOCHHARENPLANSOMUPLAPMTUTTNTRARTILLSKTSAMHETOCHTIL&lt;br&gt;
ANSVARFREGNAHANDLINGAROCHUIN TAVGECKNE LING0LANENAKTIVERARDEN&lt;br&gt;
IANSTALT$ENBYGGERP»RISKBNEDEH»MLNLINGGERETTMENINGSFULLTIN&lt;br&gt;
VERKSTØLLIGHETENOCHØR»TERFALLSFREBYGGANDE&lt;br&gt;
"ROTTS&lt;br&gt;
OCHMISSBRUKSRELATERAD&lt;br&gt;
EPROGRAMERBJUDSALLAMOTIVERADE&lt;br&gt;
TERIFRIV»RDOCHANSTALT0ROKRGREA&lt;br&gt;
DMIMTENØREVIDENSBASERADEOCHAC&lt;br&gt;
RADE&amp;RVARJEKLIENTIANSTGIFOALTOCHHØRMAV KTEORDNASSYSSELSØTTNIN&lt;br&gt;
ARBETESTUDIERELLERANNANSTINRGEUKNØTURERADVERKSAMHET3YSSELSØTT&lt;br&gt;
KVALITETSSØKRAD&lt;br&gt;
)NOM+RIMINALV»RDENTOLERERNAESIRS&lt;br&gt;
NGP»ADROGER4ESTEROCHVISITATIO&lt;br&gt;
RARNARKOTIKA.ARKOTIKAHUNDNGARAVSKRØCKEROCHHINDRARINSMUGGLI&lt;br&gt;
NARKOTIKAIHØKTENOCHANSTALTER&lt;br&gt;
3ØKERHETS&lt;br&gt;
OCHP»VERKANSARBETCHGOETSKAPARTILLSAMMANSETTSØKERTO&lt;br&gt;
ANSTALTSKLIMATOCHMOTVERKARNEGATIVAINmUENSERMELLANINTAGNA&lt;br&gt;
ªTERFALLIBROTTOCHMISSBRUKFRIG&lt;br&gt;
REBIVYGGSGENOMEFFEKTIVAOCHBRA&lt;br&gt;
NINGSFRBEREDELSEROCHGENOMSAH MARBETEMEDANDRAMYNDIGHETEROC&lt;br&gt;
ORGANISATIONERIENSAMARBETANDEBEHANDLINGSKEDJA&lt;br&gt;
"EHANDLINGS&lt;br&gt;
OCHP»VERKANSAVØRBETRDERETFAS LJSUPPINDIVIDUELLTOCHUT&lt;br&gt;
UTIFR»NETT»TERFALLSPERSPEKTIV&lt;br&gt;
7 *4*0/&amp;3½3&lt;br&gt;
 &amp; .4 5 3 "5 &amp;( * 4 , "0.3 ¯ %&amp; /&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
385&lt;br&gt;
-EDARBETARE&lt;br&gt;
OCH&lt;br&gt;
LEDNING&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
386&lt;br&gt;
%TTETISKTFRH»LLNINGSSØTTGENOMSYRARVERKSAMHETEN&lt;br&gt;
$EANSTØLLDAØRLØMPADEFRYRINAKETUTBILDADEOCHKOMPETENTAIS&lt;br&gt;
YRKESROLLER$EØRINSATTAIKUPRIPDMRINAGLV»RDENSREGELVERKM»LOCH&lt;br&gt;
6ITARANSVARFRV»RTSAMHØLLSUPPDRAG6IUTVECKLARKONTINUERLIGTV»RA&lt;br&gt;
YRKESKUNSKAPEROCHDELTARFORHETLTPANDEISAMTALOMETIKOCHSØKE&lt;br&gt;
6IHARGODKLIENTKONTAKTOCHØ6IØRGODAFREBILDERFRKLIENTERNA&lt;br&gt;
UPPMØRKSAMMAP»OEGENTLIGHETEROCHAGERARSNABBTOMDESKULLE&lt;br&gt;
INTRØFFA&lt;br&gt;
%TTENGAGERATKUNNIGTREmEKR TERANDEOCHKLIENTNØRALEDARSKAPØ&lt;br&gt;
GRUNDENFRENFRAMG»NGSRIKKRIOCMHINALV»RD6ILØRAVFRAMG»NGAR&lt;br&gt;
MISSTAGOCHHARENGODVILJAOCHFTENRM»GAATTUTVECKLAVERKSAMHE&lt;br&gt;
+VALIT£NBEVISARSIGIDETALJERNA&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENHARRØTTBEMANNINØLLEGMEDRØTTKOMPETENSP»RØTTST&lt;br&gt;
VIDVARJETIDPUNKT!RBETSFOLRTMIGERNAMHETOTVERKARTRISTESSOCHLIKGI&lt;br&gt;
SOMFLJDAVRUTINARBETE&lt;br&gt;
7 *4*0/&amp;3½3&lt;br&gt;
 &amp; .4 5 3 "5 &amp;( * 4 , "0.3 ¯ %&amp; /&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
387&lt;br&gt;
2ESURS&lt;br&gt;
ANVËNDNING&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
388&lt;br&gt;
4ILLDELADERESURSERANVØNDSP»ETSØTT$ETTØNDAM»LSENLIGTOCHEFFEKTIVT&lt;br&gt;
lNNSENHELHETSSYNP»VERKSAMOCHETEN6IFOKUSERARP»MJLIGHETER&lt;br&gt;
FORTLPANDEUTVECKLING&lt;br&gt;
$ETlNNSETTOMFATTANDEUTBUDARIVA»LRTDERNNATIVTILLFØNGELSESOMF&lt;br&gt;
INITIERAROCHVERKSTØLLERMHMEDHEDRØGTTRTOVØRDIGHETEFFEKTIVITETOC&lt;br&gt;
RESURSER&lt;br&gt;
$ETR»DERBALANSMELLANEFTERAFR»GANOCHTILLG»NGP»PLATSER6»&lt;br&gt;
HØKTENOCHFØNGELSERØRSØKRAOCHHDERNUAMANAINSTITUTIONER$EØRM&lt;br&gt;
OCHLØTTARBETADE$EØRUTFONGOCHRMADEFRENGODINREDIFFERENTIERI&lt;br&gt;
mEXIBELANVØNDNING$ENFYSISKOCHAMILJNBIDRARTILLBEHANDLINGS&lt;br&gt;
P»VERKANSARBETESAMTENEFFEKTIVVERKSAMHET-ILJNØRRKFRI&lt;br&gt;
6ØLUNDERH»LLNAHØKTENOCHAN»RSTDASL&lt;br&gt;
TEROCHFRØMJARV»RTKRIMINALV&lt;br&gt;
ARBETE3ØKERHETSTEKNIKENOCHICKOCHVRIGTEKNIKØRMODERNIGOTTSK&lt;br&gt;
SKAPAREFFEKTIVITETIARBETET&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSUTBYGGNADSPROGRAMUTGRENUNIKMJLIGHETATT&lt;br&gt;
FRNYAOCHHJAKVALIT£NIKRIMINALV»RDEN&lt;br&gt;
6IARBETARFRENGODMILJ&lt;br&gt;
7 *4*0/&amp;3½3&lt;br&gt;
 &amp; .4 5 3 "5 &amp;( * 4 , "0.3 ¯ %&amp; /&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
389&lt;br&gt;
5TVECKLING&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
390&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSVERKSAMHETØRKUNSKAPSBASERAD"ROTTSLIGHETENS&lt;br&gt;
UTVECKLINGFLJSNOGA+UNSKPRAPOOBLEMKLMIENTERNASKOMPLEXASOCIALA&lt;br&gt;
BETEENDESTRNINGARMISSBRUIKKOCHKA RIMINALITETOCHOMFRAMG»NGSR&lt;br&gt;
METODERUTGRUNDERLAGFR+RIMINALV»RDENSOLIKAINSATSER&lt;br&gt;
3TØNDIGUTVECKLINGAVEVIDENSBASERADEPROGRAMOCHANDRA&lt;br&gt;
KUNSKAPSBASERADEINSATSERSKBETETAPARKVALITETOCHEFFEKTIVITETIAR&lt;br&gt;
&amp;RM»GANATTGRARISKBEDMNIENROCHGARLIKSOMFRIGIVNINGSFRBEREDELS&lt;br&gt;
UTSLUSSNINGURANSTALTUTVECKLASFORTLPANDE&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSUTVECKLINGSKERISAMVERKANMEDFORSKAREOCH&lt;br&gt;
UNIVERSITETOCHGENOMINTERNATIONELLAKONTAKTER&lt;br&gt;
)NFORMATIONSARBETETKOMMUNLIDACEVRARENSAKLIGOCHLØTTBEGRIPLIGBI&lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSVERKSAMHET$ETGETARE RBRAUNDERLAGFRBESLUTSFAT&lt;br&gt;
MEDIAOCHALLMØNHETOCHSKAPAOMRFRTAROENDEFRV»RTSØTTATTGEN&lt;br&gt;
V»RTSAMHØLLSUPPDRAG&lt;br&gt;
7 *4*0/&amp;3½3&lt;br&gt;
 &amp; .4 5 3 "5 &amp;( * 4 , "0.3 ¯ %&amp; /&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
391&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 5 SOU 2009:80 &lt;br&gt;
392&lt;br&gt;
.OLLVISIONER&lt;br&gt;
)NGARYMNINGAR&lt;br&gt;
)NGADROGER&lt;br&gt;
)NGAKRIMINELLAAKTIVITETER&lt;br&gt;
)NGETV»LDINGAHOTELLERTRAKASSERIER&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
SOU 2009:80 Bilaga 5 &lt;br&gt;
393&lt;br&gt;
!NFANG2EKLAMBYRÍ.ORRKÚPING !NFANG2EKLAMBYRÍ.ORRKÚPING &lt;br&gt;
+RIMINALV»RDENSLOGOTYP&lt;br&gt;
)KRIMINALV»RDENSVAPENING»RTV»NYCKLAR$EØRTØNKTASOM&lt;br&gt;
ENTIDSLINJEDØRSILVERNYCKELNL»SERINDETTIDIGARELIVETOCH&lt;br&gt;
GULDNYCKELNPPNARFRDETNYA.YCKLARNASTRETAGGARKAN&lt;br&gt;
SESSOMSYMBOLERFRV»RATREVERKSAMHETSGRENARSOMM»STE&lt;br&gt;
SAMVERKAFRATTVISKAN»VERKSAMHETSM»LENv"ØTTREUTv&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Statens offentliga utredningar 2009&lt;br&gt;
Kronologisk förteckning&lt;br&gt;
1. En mer rättssäker inhämtning av&lt;br&gt;
elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen. &lt;br&gt;
Ju.&lt;br&gt;
2. Nya nät för förnybar el. N.&lt;br&gt;
3. Ransonering och prisreglering i krig och&lt;br&gt;
fred. Fö.&lt;br&gt;
4. Sekretess vid anställning av myndighetschefer&lt;br&gt;
. Fi.&lt;br&gt;
5. Säkerhetskopiors rättsliga status. Ju.&lt;br&gt;
6. Återkrav inom välfärdssystemen.&lt;br&gt;
– Förslag till lagstiftning. Fi.&lt;br&gt;
7. Den svenska administrationen av jordbruksstöd. &lt;br&gt;
Jo.&lt;br&gt;
8. Trygg med vad du äter – nya myndigheter&lt;br&gt;
för säkra livsmedel och hållbar produktion. &lt;br&gt;
Jo.&lt;br&gt;
9. Säkerhetskontroller vid fullmäktigeoch &lt;br&gt;
nämndsammanträden. Fi.&lt;br&gt;
10. Miljöprocessen. M.&lt;br&gt;
11. En nationell cancerstrategi för &lt;br&gt;
framtiden. S.&lt;br&gt;
12. Skatt i retur. Fi.&lt;br&gt;
13. Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning. &lt;br&gt;
Ju.&lt;br&gt;
14. Grundlagsskydd för digital bio och andra&lt;br&gt;
yttrandefrihetsrättsliga frågor. Ju.&lt;br&gt;
15. Kraftsamling!&lt;br&gt;
– museisamverkan ger resultat. &lt;br&gt;
+ Bilagor. Ku.&lt;br&gt;
16. Betänkande av Kulturutredningen.&lt;br&gt;
Grundanalys&lt;br&gt;
Förnyelseprogram&lt;br&gt;
Kulturpolitikens arkitektur. Ku.&lt;br&gt;
17. Kommunal kompetenskatalog.&lt;br&gt;
En problemorientering. Ju.&lt;br&gt;
18. Två rapporter till Grundlagsutredningen.&lt;br&gt;
Ju.&lt;br&gt;
19. Aktiv väntan – asylsökande i Sverige. Ju.&lt;br&gt;
20. Mer järnväg för pengarna. N.&lt;br&gt;
21. Redovisning av kommunal medfinansiering. &lt;br&gt;
Fi.&lt;br&gt;
22. En ny alkohollag. S.&lt;br&gt;
23. Olovlig tobaksförsäljning. S.&lt;br&gt;
24. De statliga beställarfunktionerna och &lt;br&gt;
anläggningsmarknaden. N.&lt;br&gt;
25. Samordnad kommunstatistik för styrning&lt;br&gt;
och uppföljning. Fi.&lt;br&gt;
26. Det växande vattenbrukslandet. Jo.&lt;br&gt;
27. Ta klass. U.&lt;br&gt;
28. Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och&lt;br&gt;
flexibelt. + Bilagor. U.&lt;br&gt;
29. Fritid på egna villkor. IJ.&lt;br&gt;
30. Skog utan gräns? Jo.&lt;br&gt;
31. Effektiva transporter och samhällsbyggande &lt;br&gt;
– en ny struktur för sjö, luft,&lt;br&gt;
väg och järnväg. N.&lt;br&gt;
32. Socialtjänsten. Integritet – Effektivitet. S.&lt;br&gt;
33. Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar&lt;br&gt;
. Fi.&lt;br&gt;
34. Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. Ju.&lt;br&gt;
35. Moderna hyreslagar. Ju.&lt;br&gt;
36. Främja, Skydda, Övervaka &lt;br&gt;
– FN:s konvention om rättigheter för &lt;br&gt;
personer med funktionsnedsättning. IJ.&lt;br&gt;
37. Enklare beslutsfattande i ekonomiska&lt;br&gt;
föreningar. Ju.&lt;br&gt;
38. Ingen får vara Svarte Petter. Tydligare &lt;br&gt;
ansvarsfördelning inom socialtjänsten. S. &lt;br&gt;
39. En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. N.&lt;br&gt;
40. En ny modell för arbetsmiljötillsyn. A.&lt;br&gt;
41. Bättre och snabbare insättningsgaranti. Fi.&lt;br&gt;
42. Vattenverksamhet. M.&lt;br&gt;
43. Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården.&lt;br&gt;
U.&lt;br&gt;
44. Integritetsskydd i arbetslivet. A.&lt;br&gt;
45. Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;
. M.&lt;br&gt;
46. Försenad årsredovisning och bokföringsbrott, &lt;br&gt;
m.m. Ju.&lt;br&gt;
47. God arbetsmiljö - en framgångsfaktor? A&lt;br&gt;
48. Koncessioner för el- och gasnät. N.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
49. Bättre samverkan. Några frågor kring &lt;br&gt;
samspelet mellan sjukvård och socialförsäkring. &lt;br&gt;
S.&lt;br&gt;
50. Nytt pensionssystem för den statsunderstödda &lt;br&gt;
scenkonsten. Fi.&lt;br&gt;
51. Avskaffande av filmcensuren för vuxna&lt;br&gt;
– men förstärkt skydd för barn och unga&lt;br&gt;
mot skadlig mediepåverkan. Ku.&lt;br&gt;
52. Staten och imamerna. &lt;br&gt;
Religion, integration, autonomi. U.&lt;br&gt;
53. Fiskevård i enskilt vatten. En översyn av&lt;br&gt;
lagen om fiskevårdsområden. Jo.&lt;br&gt;
54. Uthållig älgförvaltning i samverkan. Jo.&lt;br&gt;
55. Ett effektivare smittskydd. S.&lt;br&gt;
56. Den nya migrationsprocessen. Ju.&lt;br&gt;
57. Myndighet för hållbart samhällsbyggande&lt;br&gt;
– en granskning av Boverket. M.&lt;br&gt;
58. Skatteförfarandet. Fi.&lt;br&gt;
59. Skatteincitament för gåvor till forskning&lt;br&gt;
och ideell verksamhet. Fi.&lt;br&gt;
60. Återvändandedirektivet och svensk rätt. &lt;br&gt;
Ju.&lt;br&gt;
61. Modernare adoptionsregler. Ju.&lt;br&gt;
62. Skatt på fluorerade växthusgaser. Fi.&lt;br&gt;
63. Totalförsvarsplikt och frivillighet. Fö.&lt;br&gt;
64. Flickor och pojkar i skolan – hur&lt;br&gt;
jämställt är det? U.&lt;br&gt;
65. Moderniserade skatteregler för ideell&lt;br&gt;
sektor. Fi.&lt;br&gt;
66. Signalspaning för polisiära behov. Ju.&lt;br&gt;
67. Försvarsmaktens helikopter 4 &lt;br&gt;
– frågan om vidmakthållande eller avveckling. &lt;br&gt;
Fö.&lt;br&gt;
68.Lag om stöd och skydd för barn och unga&lt;br&gt;
(LBU) + bilaga. S.&lt;br&gt;
69. En ny ransonerings- och prisregleringslag.&lt;br&gt;
Fö.&lt;br&gt;
70. Utvärdering av buggning och preventiva&lt;br&gt;
tvångsmedel. Ju. &lt;br&gt;
71. EU, Sverige och den inre marknaden &lt;br&gt;
– En översyn av horisontella bestämmelser &lt;br&gt;
inom varu- och tjänsteområdet. UD.&lt;br&gt;
72. Insyn och integritet i brottsbekämpningen &lt;br&gt;
– några frågor. Ju.&lt;br&gt;
73. Vägval för filmen. Ku.&lt;br&gt;
74. Höghastighetsbanor &lt;br&gt;
– ett samhällsbygge för stärkt utveckling&lt;br&gt;
och konkurrenskraft. N.&lt;br&gt;
75. Folkbokföringen. Fi.&lt;br&gt;
76. Svenskt rättsväsende i internationella&lt;br&gt;
uppdrag, m.m. Ju.&lt;br&gt;
77. EU:s Viseringskodex. Ju.&lt;br&gt;
78. Ökad säkerhet i domstol. Ju.&lt;br&gt;
79. Några begravningsfrågor. Ku.&lt;br&gt;
80. Kriminalvården – ledning och styrning. &lt;br&gt;
Ju.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Statens offentliga utredningar 2009&lt;br&gt;
Systematisk förteckning&lt;br&gt;
Justitiedepartementet&lt;br&gt;
En mer rättssäker inhämtning av elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation i brottsbekämpningen.[1]&lt;br&gt;
Säkerhetskopiors rättsliga status. [5]&lt;br&gt;
Effektiviteten i Kriminalvårdens lokalförsörjning. &lt;br&gt;
[13]&lt;br&gt;
Grundlagsskydd för digital bio och andra&lt;br&gt;
yttrandefrihetsrättsliga frågor. [14]&lt;br&gt;
Kommunal kompetenskatalog.&lt;br&gt;
En problemorientering. [17]&lt;br&gt;
Två rapporter till Grundlagsutredningen. [18]&lt;br&gt;
Aktiv väntan – asylsökande i Sverige. [19]&lt;br&gt;
Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. [34]&lt;br&gt;
Moderna hyreslagar. [35]&lt;br&gt;
Enklare beslutsfattande i ekonomiska&lt;br&gt;
föreningar. [37]&lt;br&gt;
Försenad årsredovisning och bokföringsbrott,&lt;br&gt;
m.m. [46]&lt;br&gt;
Den nya migrationsprocessen. [56]&lt;br&gt;
Återvändandedirektivet och svensk rätt. [60]&lt;br&gt;
Modernare adoptionsregler. [61]&lt;br&gt;
Signalspaning för polisiära behov. [66]&lt;br&gt;
Utvärdering av buggning och preventiva&lt;br&gt;
tvångsmedel. [70]&lt;br&gt;
Insyn och integritet i brottsbekämpningen&lt;br&gt;
– några frågor. [72]&lt;br&gt;
Svenskt rättsväsende i internationella uppdrag,&lt;br&gt;
m.m. [76]&lt;br&gt;
EU:s Viseringskodex. [77]&lt;br&gt;
Ökad säkerhet i domstol. [78]&lt;br&gt;
Kriminalvården – ledning och styrning. [80]&lt;br&gt;
Utrikesdepartementet&lt;br&gt;
EU, Sverige och den inre marknaden&lt;br&gt;
– En översyn av horisontella bestämmelser&lt;br&gt;
inom varu- och tjänsteområdet. [71]&lt;br&gt;
Försvarsdepartementet&lt;br&gt;
Ransonering och prisreglering i krig och fred.&lt;br&gt;
[3]&lt;br&gt;
Totalförsvarsplikt och frivillighet. [63]&lt;br&gt;
Försvarsmaktens helikopter 4 &lt;br&gt;
– frågan om vidmakthållande eller avveckling. &lt;br&gt;
[67]&lt;br&gt;
En ny ransonerings- och prisregleringslag.&lt;br&gt;
[69]&lt;br&gt;
Socialdepartementet&lt;br&gt;
En nationell cancerstrategi för framtiden. [11]&lt;br&gt;
En ny alkohollag. [22]&lt;br&gt;
Olovlig tobaksförsäljning. [23]&lt;br&gt;
Socialtjänsten. Integritet – Effektivitet. [32]&lt;br&gt;
Ingen får vara Svarte Petter. Tydligare ansvarsfördelning &lt;br&gt;
inom socialtjänsten. [38]&lt;br&gt;
Bättre samverkan. Några frågor kring samspelet &lt;br&gt;
mellan sjukvård och socialförsäkring. &lt;br&gt;
[49]&lt;br&gt;
Ett effektivare smittskydd. [55]&lt;br&gt;
Lag om stöd och skydd för barn och unga&lt;br&gt;
(LBU). + Bilaga. [68] &lt;br&gt;
Finansdepartementet&lt;br&gt;
Sekretess vid anställning av myndighetschefer&lt;br&gt;
. [4]&lt;br&gt;
Återkrav inom välfärdssystemen.&lt;br&gt;
– Förslag till lagstiftning. [6]&lt;br&gt;
Säkerhetskontroller vid fullmäktigeoch &lt;br&gt;
nämndsammanträden. [9]&lt;br&gt;
Skatt i retur. [12]&lt;br&gt;
Redovisning av kommunal medfinansiering.&lt;br&gt;
[21]&lt;br&gt;
Samordnad kommunstatistik för styrning&lt;br&gt;
och uppföljning. [25]&lt;br&gt;
Skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar&lt;br&gt;
. [33]&lt;br&gt;
Bättre och snabbare insättningsgaranti. [41]&lt;br&gt;
Nytt pensionssystem för den statsunderstödda &lt;br&gt;
scenkonsten. [50]&lt;br&gt;
Skatteförfarandet. [58]&lt;br&gt;
Skatteincitament för gåvor till forskning och &lt;br&gt;
ideell verksamhet. [59]&lt;br&gt;
Skatt på fluorerade växthusgaser. [62]&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Moderniserade skatteregler för ideell sektor.&lt;br&gt;
[65]&lt;br&gt;
Folkbokföringen. [75]&lt;br&gt;
Utbildningsdepartementet&lt;br&gt;
Ta klass. [27]&lt;br&gt;
Stärkt stöd för studier – tryggt, enkelt och&lt;br&gt;
flexibelt. + Bilagor. [28]&lt;br&gt;
Klinisk forskning – ett lyft för sjukvården. [43]&lt;br&gt;
Staten och imamerna. Religion, integration,&lt;br&gt;
autonomi. [52]&lt;br&gt;
Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är &lt;br&gt;
det? [64]&lt;br&gt;
Jordbruksdepartementet&lt;br&gt;
Den svenska administrationen av jordbruksstöd. &lt;br&gt;
[7]&lt;br&gt;
Trygg med vad du äter – nya myndigheter&lt;br&gt;
för säkra livsmedel och hållbar produktion. &lt;br&gt;
[8]&lt;br&gt;
Det växande vattenbrukslandet. [26]&lt;br&gt;
Skog utan gräns? [30]&lt;br&gt;
Fiskevård i enskilt vatten. En översyn av lagen&lt;br&gt;
om fiskevårdsområden. [53]&lt;br&gt;
Uthållig älgförvaltning i samverkan. [54]&lt;br&gt;
Miljödepartementet&lt;br&gt;
Miljöprocessen. [10]&lt;br&gt;
Vattenverksamhet. [42]&lt;br&gt;
Områden av riksintresse och Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;
. [45]&lt;br&gt;
Myndighet för hållbart samhällsbyggande&lt;br&gt;
– en granskning av Boverket. [57]&lt;br&gt;
Näringsdepartementet&lt;br&gt;
Nya nät för förnybar el. [2]&lt;br&gt;
Mer järnväg för pengarna. [20]&lt;br&gt;
De statliga beställarfunktionerna och&lt;br&gt;
anläggningsmarknaden. [24]&lt;br&gt;
Effektiva transporter och samhällsbyggande&lt;br&gt;
– en ny struktur för sjö, luft, väg och &lt;br&gt;
järnväg. [31]&lt;br&gt;
En ny kollektivtrafiklag. + Bilagor. [39]&lt;br&gt;
Koncessioner för el- och gasnät. [48]&lt;br&gt;
Höghastighetsbanor.&lt;br&gt;
Ett samhällsbygge för stärkt utveckling och&lt;br&gt;
konkurrenskraft. [74]&lt;br&gt;
Integrations- och jämställdhetsdepartementet&lt;br&gt;
Fritid på egna villkor. [29]&lt;br&gt;
Främja, Skydda, Övervaka &lt;br&gt;
– FN:s konvention om rättigheter för&lt;br&gt;
personer med funktionsnedsättning. [36]&lt;br&gt;
Kulturdepartementet&lt;br&gt;
Kraftsamling!&lt;br&gt;
– museisamverkan ger resultat. + Bilagor.&lt;br&gt;
[15]&lt;br&gt;
Betänkande av Kulturutredningen.&lt;br&gt;
Grundanalys&lt;br&gt;
Förnyelseprogram&lt;br&gt;
Kulturpolitikens arkitektur. [16]&lt;br&gt;
Avskaffande av filmcensuren för vuxna&lt;br&gt;
– men förstärkt skydd för barn och unga&lt;br&gt;
mot skadlig mediepåverkan. [51]&lt;br&gt;
Vägval för filmen. [73]&lt;br&gt;
Några begravningsfrågor. [79]&lt;br&gt;
Arbetsmarknadsdepartementet&lt;br&gt;
En ny modell för arbetsmiljötillsyn. [40]&lt;br&gt;
Integritetsskydd i arbetslivet. [44]&lt;br&gt;
God arbetsmiljö - en framgångsfaktor? [47] &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
</html>
</dokument>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GXB380</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>SOU_2009__80.pdf</filnamn>
<filstorlek>9668394</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Kriminalvården - ledning och styrning</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/E7822F12-0476-4602-8ACA-35278C184E38</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>