<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2225557</hangar_id>
 <dok_id>GU0355</dok_id>
 <rm>2006/07</rm>
 <beteckning>55</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2006/07:55</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>N</organ>
 <mottagare>TU</mottagare>
 <nummer>55</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2007-03-16 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2008-08-18 09:55:14</systemdatum>
 <publicerad>2007-03-16 00:00:00</publicerad>
 <titel>Statens ansvar för vissa betaltjänster</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>hämtad_2</status>
 <htmlformat>saknas</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GU0355/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GU0355</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GU0355</dokumentstatus_url_xml>
 <html>1 &lt;br&gt;
Regeringens proposition &lt;br&gt;
2006/07:55 &lt;br&gt;
Statens ansvar för vissa betaltjänster Prop. &lt;br&gt;
2006/07:55 &lt;br&gt;
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. &lt;br&gt;
Stockholm den 15 mars 2007 &lt;br&gt;
Fredrik Reinfeldt &lt;br&gt;
Maud Olofsson &lt;br&gt;
(Näringsdepartementet) &lt;br&gt;
Propositionens huvudsakliga innehåll &lt;br&gt;
Den grundläggande kassaservice som i dag tillhandahålls av Posten AB &lt;br&gt;
(publ) genom Svensk Kassaservice bör ersättas av ett statligt åtagande att &lt;br&gt;
tillhandahålla grundläggande betaltjänster. I propositionen redovisas ett &lt;br&gt;
antal nya lösningar som vuxit fram på betaltjänstmarknaden under de &lt;br&gt;
senaste åren. Mot bakgrund av denna utveckling anser regeringen att &lt;br&gt;
marknaden i första hand bör tillhandahålla grundläggande betaltjänster &lt;br&gt;
och staten övervaka att så sker. Med grundläggande betaltjänster avses &lt;br&gt;
betalningsförmedling, uttag av kontanter samt hantering av dagskassor &lt;br&gt;
för näringsidkare och ideella föreningar. &lt;br&gt;
Det föreslås ett politiskt mål för de grundläggande betaltjänsterna. &lt;br&gt;
Målet skall vara: Alla i samhället skall ha tillgång till grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster till rimliga priser. &lt;br&gt;
Det statliga åtagandet bör endast omfatta de orter och den landsbygd &lt;br&gt;
där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av &lt;br&gt;
marknaden. &lt;br&gt;
I propositionen föreslås vidare att lagen (2001:1276) om grundläggande &lt;br&gt;
kassaservice skall upphävas per den 31 december 2008 och att &lt;br&gt;
Posten AB (publ) får påbörja en avveckling av kassaserviceverksamheten &lt;br&gt;
tidigast från och med den 1 juli 2008. &lt;br&gt;
Statens åtagande avseende de grundläggande betaltjänsterna bör &lt;br&gt;
tillhandahållas genom att tjänsterna får upphandlas. Upphandlingen bör &lt;br&gt;
göras av Post- och telestyrelsen. Länsstyrelserna bör ha till uppgift att &lt;br&gt;
bevaka att de grundläggande betaltjänsterna motsvarar samhällets behov. &lt;br&gt;
För att underlätta övergången från nuvarande ordning till andra &lt;br&gt;
alternativ för de personer som i dag bedöms ha störst behov av Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice, t.ex. pensionärer, avser regeringen att ge Post- och telestyrelsen &lt;br&gt;
i uppdrag att genomföra en informations- och utbildningsinsats&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
och därigenom hjälpa dessa personer till nya, enkla och kostnadseffektiva &lt;br&gt;
betaltjänster.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
Innehållsförteckning &lt;br&gt;
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4 &lt;br&gt;
2 Förslag till lag om upphävande av lagen (2001:1276) om &lt;br&gt;
grundläggande kassaservice ..............................................................5 &lt;br&gt;
3 Ärendet och dess beredning...............................................................6 &lt;br&gt;
4 Bakgrund ...........................................................................................7 &lt;br&gt;
5 Den grundläggande kassaservicen i dag............................................8 &lt;br&gt;
6 Vilka är de grundläggande betaltjänsterna? ....................................10 &lt;br&gt;
7 Vilket ansvar har staten för de grundläggande betaltjänsterna?......13 &lt;br&gt;
8 Politiskt mål.....................................................................................19 &lt;br&gt;
9 Hur skall de grundläggande betaltjänsterna tillhandahållas? ..........20 &lt;br&gt;
9.1 Ett statligt ägt bolag, marknadens utbud eller &lt;br&gt;
upphandling?.....................................................................22 &lt;br&gt;
9.2 Upphandling av de av staten garanterade &lt;br&gt;
grundläggande betaltjänsterna ..........................................25 &lt;br&gt;
9.3 Särskilda insatser för vissa grupper ..................................29 &lt;br&gt;
9.4 Behovet och utformningen av en ändamålsenlig &lt;br&gt;
bevakning ..........................................................................32 &lt;br&gt;
10 Konsekvenser av förslagen..............................................................34 &lt;br&gt;
10.1 Statsfinansiella konsekvenser ...........................................34 &lt;br&gt;
10.2 Konsekvenser för små företags arbetsförutsättningar.......36 &lt;br&gt;
10.3 Konsekvenser för sysselsättningen ...................................37 &lt;br&gt;
10.4 Konsekvenser för den regionala utvecklingen..................37 &lt;br&gt;
Bilaga 1 Promemorians lagförslag.......................................................39 &lt;br&gt;
Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Statens ansvar för &lt;br&gt;
vissa betaltjänster (N2007/1398/ITFoU)...............................40 &lt;br&gt;
Bilaga 3 Förteckning över de instanser som fått promemorian &lt;br&gt;
Statens ansvar för vissa betaltjänster på remiss.....................42 &lt;br&gt;
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2007 .........43&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
1 Förslag till riksdagsbeslut &lt;br&gt;
Regeringen föreslår att riksdagen &lt;br&gt;
1. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen &lt;br&gt;
(2001:1276) om grundläggande kassaservice, &lt;br&gt;
2. godkänner vad regeringen föreslår om politiskt mål för de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna (avsnitt 8), &lt;br&gt;
3. godkänner vad regeringen föreslår om ändrat verksamhetsföremål &lt;br&gt;
för Posten AB (publ) (avsnitt 9.2).&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
5 &lt;br&gt;
2 Förslag till lag om upphävande av lagen &lt;br&gt;
(2001:1276) om grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
skall upphöra att gälla vid utgången av år 2008. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
1. Det statligt ägda bolag som skall tillhandahålla kassaservice enligt &lt;br&gt;
lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice får börja avveckla &lt;br&gt;
denna verksamhet tidigast från och med den 1 juli 2008. &lt;br&gt;
2. Om bolaget avser att påbörja en avveckling av verksamheten innan &lt;br&gt;
lagen upphör att gälla, skall bolaget senast den 1 oktober 2007 ge in en &lt;br&gt;
avvecklingsplan till Post- och telestyrelsen.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
6 &lt;br&gt;
3 Ärendet och dess beredning &lt;br&gt;
Staten har tagit på sig ett ansvar för en rikstäckande kassaservice. &lt;br&gt;
Ansvaret framgår av 1 § lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
(kassaservicelagen) som trädde i kraft den 1 januari 2002. I lagen &lt;br&gt;
föreskrivs att det skall finnas en kassaservice i hela landet som innebär &lt;br&gt;
att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga &lt;br&gt;
priser. Genom hänvisning till vallagen (1997:157) utsågs Posten AB &lt;br&gt;
(publ) (Posten) att svara för en rikstäckande tillgång till en sådan tjänst. &lt;br&gt;
Sedan riksdagen den 23 november 2005 beslutat om en ny vallag och i &lt;br&gt;
samband därmed även ändrat kassaservicelagen pekas Posten inte längre &lt;br&gt;
ut som tillhandahållare genom en hänvisning till vallagen (prop. &lt;br&gt;
2004/05:163, bet. 2005/06:KU9, rskr. 2005/06:33). Enligt ändringen i &lt;br&gt;
kassaservicelagen skall kassaservicen, från och med den 1 januari 2006, &lt;br&gt;
tillhandahållas av det statligt ägda aktiebolag som regeringen bestämmer. &lt;br&gt;
I förordningen (2005:882) om grundläggande kassaservice har regeringen &lt;br&gt;
pekat ut Posten som detta aktiebolag. Posten tillhandahåller i dag &lt;br&gt;
den grundläggande kassaservicen genom sitt dotterbolag Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
AB (Svensk Kassaservice). &lt;br&gt;
När det gäller fastställandet av statens ansvar för kassaservice har &lt;br&gt;
frågans komplexitet lett till att ett antal utredningar tillkallats under det &lt;br&gt;
senaste decenniet. &lt;br&gt;
I Betalserviceutredningens betänkande Kassaservice (SOU 1998:159) &lt;br&gt;
föreslogs bl.a. att statens ansvar för kassaservice skulle upphöra, den &lt;br&gt;
numera upphävda bankrörelselagen (1987:617) ändras och stöd utgå till &lt;br&gt;
länsstyrelser och livsmedelsbutiker för deras möjligheter att bidra till och &lt;br&gt;
tillhandahålla finansiella tjänster. Utredningens förslag föranledde inte &lt;br&gt;
någon åtgärd från den dåvarande regeringens sida. &lt;br&gt;
Hösten 2003 tillsatte regeringen en särskild utredare för att bl.a. utreda &lt;br&gt;
behovet av statliga insatser för den grundläggande kassaservicen (dir. &lt;br&gt;
2003:117). Utredningen som tog namnet Post- och kassaserviceutredningen, &lt;br&gt;
lämnade i maj 2004 delbetänkandet Samhällets behov av &lt;br&gt;
betaltjänster (SOU 2004:52) med förslag till lösningar för den framtida &lt;br&gt;
kassaservicen. Utredningen föreslog bl.a. att kassaservicelagen skulle &lt;br&gt;
upphävas och att Post- och telestyrelsen skulle få i uppdrag av regeringen &lt;br&gt;
att upphandla de grundläggande betaltjänsterna på de orter och den &lt;br&gt;
landsbygd där det inte är kommersiellt motiverat att tillhandahålla sådana &lt;br&gt;
tjänster och där det heller inte finns några jämförbara alternativ. &lt;br&gt;
Betänkandet remissbehandlades och en övervägande majoritet av &lt;br&gt;
remissinstanserna var positiva och tillstyrkte utredningens förslag. &lt;br&gt;
Utredningens förslag genomfördes aldrig av den dåvarande regeringen. &lt;br&gt;
Den snabba utvecklingen på betaltjänstområdet föranledde regeringen &lt;br&gt;
att våren 2006 ge Post- och telestyrelsen i uppdrag (N2006/1746/ITFoU) &lt;br&gt;
att kartlägga och analysera tillgången till kassaservice. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Syftet var att låta &lt;br&gt;
regeringen veta var och hur Svensk Kassaservice tillhandahåller grundläggande &lt;br&gt;
kassaservice och hur servicenivån förhåller sig till det av riksdagen &lt;br&gt;
fastlagda målet. Uppdraget redovisades i oktober 2006 i rapporten &lt;br&gt;
Tillgång till kassaservice – kartläggning och analys (PTS-ER-2006:41, &lt;br&gt;
PTS dnr 06-6657/39, rapporten daterad den 27 oktober 2006).&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
7 &lt;br&gt;
Näringsdepartementet har därefter upprättat promemorian Statens &lt;br&gt;
ansvar för vissa betaltjänster (N2007/1398/ITFoU) som behandlar frågan &lt;br&gt;
om statens ansvar för de grundläggande betaltjänsterna samt tillhandahållandet &lt;br&gt;
av dessa. Promemorians lagförslag och en sammanfattning av &lt;br&gt;
promemorian finns i bilaga 1 respektive bilaga 2. &lt;br&gt;
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna &lt;br&gt;
finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena &lt;br&gt;
finns tillgänglig hos Näringsdepartementet (dnr N2007/1398/ITFoU). &lt;br&gt;
Lagrådet &lt;br&gt;
Det framlagda lagförslaget om upphävande av lagen (2001:1276) om &lt;br&gt;
grundläggande kassaservice hör till Lagrådets granskningsområde. Med &lt;br&gt;
beaktande av innebörden av lagförslaget får detta anses vara av sådan &lt;br&gt;
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från &lt;br&gt;
Lagrådet har därför inte inhämtats. &lt;br&gt;
4 Bakgrund &lt;br&gt;
Den nuvarande regleringen av den grundläggande kassaservicen härrör &lt;br&gt;
från en tid då betalningsmönster och kontanthantering baserades på &lt;br&gt;
manuella tjänster hos Posten eller bankerna. Historiskt sett har Posten via &lt;br&gt;
det i hela landet utbyggda postkontorsnätet och via vissa av lantbrevbärarna &lt;br&gt;
tillhandahållit kassaservice parallellt med postservicen. Under &lt;br&gt;
många decennier hade kassatjänster en framträdande roll inom Postens &lt;br&gt;
verksamhet. Ansvaret för den grundläggande kassaservicen säkerställdes &lt;br&gt;
under åren 1994–2001 genom ett avtal om särskilda skyldigheter mellan &lt;br&gt;
staten och Posten, varigenom villkoren för Postens skyldigheter fastställdes &lt;br&gt;
till att omfatta både rikstäckande post- och kassaservice. &lt;br&gt;
Stora förändringar har dock skett på marknaden för betaltjänster under &lt;br&gt;
senare år. Medan flertalet tidigare var hänvisade till Posten eller banken &lt;br&gt;
för att ta ut kontanter och betala räkningar använder de flesta i dag &lt;br&gt;
kontokort, elektronisk girering, brevgiro eller autogiro. Enskilda och &lt;br&gt;
företag kan i allt större utsträckning sköta sin löpande ekonomi utan att &lt;br&gt;
besöka ett bank- eller kassaservicekontor. Denna utveckling beror inte &lt;br&gt;
minst på att allt fler fått tillgång till Internet och att de tjänster som &lt;br&gt;
erbjuds via Internet utvecklats. Det är viktigt både för företag och privatpersoner &lt;br&gt;
i hela landet att ha tillgång till Internet med god överföringskapacitet &lt;br&gt;
och hög tillförlitlighet för att klara ekonomiska transaktioner &lt;br&gt;
elektroniskt. &lt;br&gt;
År 1999 beslutade Postens styrelse att företaget skulle upphöra med &lt;br&gt;
finansiella tjänster varpå Postens samarbetsavtal med Nordea Bank AB &lt;br&gt;
(publ) (f.d. Merita Nordbanken) sades upp. I samband med vårpropositionen &lt;br&gt;
1999 (prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr. &lt;br&gt;
1998/99:249) inhämtade regeringen riksdagens bemyndigande att sälja &lt;br&gt;
Postgirot Bank AB (publ). Möjligheten för Posten att hålla konton och på &lt;br&gt;
egen hand erbjuda finansiella tjänster var god fram till 2001 då Postgirot &lt;br&gt;
Bank såldes till dåvarande Nordbanken.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
8 &lt;br&gt;
För att garantera ett grundutbud av manuella betaltjänster i hela landet &lt;br&gt;
ansåg den dåvarande regeringen att Posten även i fortsättningen skulle &lt;br&gt;
tillhandahålla rikstäckande kassaservice. Regleringen av kassaservicen &lt;br&gt;
bröts dock ut ur postlagen (1993:1684) och togs in i lagen (2001:1276) &lt;br&gt;
om grundläggande kassaservice (kassaservicelagen). Enligt 1 § i lagen &lt;br&gt;
skall det finnas en kassaservice i hela landet som innebär att alla har &lt;br&gt;
möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. Som &lt;br&gt;
nämnts under avsnitt 3 utsågs Posten genom en hänvisning till vallagen &lt;br&gt;
(1997:157) att svara för en rikstäckande tillgång till en sådan tjänst. Efter &lt;br&gt;
en ändring i kassaservicelagen skall kassaservicen från och med den &lt;br&gt;
1 januari 2006 i stället tillhandahållas av det statligt ägda aktiebolag som &lt;br&gt;
regeringen bestämmer. I förordningen (2005:882) om grundläggande &lt;br&gt;
kassaservice har regeringen pekat ut Posten som detta aktiebolag. &lt;br&gt;
Sedan 2002 bedriver Posten kassaserviceverksamheten i ett separat nät &lt;br&gt;
genom det helägda dotterbolaget Svensk Kassaservice. Nätet är skiljt &lt;br&gt;
från Postens nät för brev och paket. Posten har på grund av tidigare stora &lt;br&gt;
förluster i kassaverksamheten arbetat intensivt med att rationalisera den. &lt;br&gt;
5 Den grundläggande kassaservicen i dag &lt;br&gt;
Under senare år har betalningsmönster och förutsättningar för kontanthantering &lt;br&gt;
i samhället förändrats i grunden. Behovet av kassaservice har &lt;br&gt;
således minskat samtidigt som de manuella tjänsterna blivit allt dyrare. &lt;br&gt;
Statens nuvarande ansvar för grundläggande kassaservice formades &lt;br&gt;
ursprungligen för att svara upp mot det behov av manuella tjänster över &lt;br&gt;
disk för betalning av räkningar och uttag av kontanter som då fanns. De &lt;br&gt;
behov som finns i dag och som kan förväntas framöver är emellertid helt &lt;br&gt;
annorlunda. Temo-undersökningar som Post- och telestyrelsen låtit göra &lt;br&gt;
visar att en övervägande majoritet av befolkningen aldrig betalar &lt;br&gt;
räkningar eller tar ut kontanter hos Svensk Kassaservice. &lt;br&gt;
Med stöd av dessa undersökningar har Post- och telestyrelsen i sin &lt;br&gt;
rapport Tillgång till kassaservice bedömt att antalet personer som &lt;br&gt;
använder Svensk Kassaservice för att betala räkningar och/eller ta ut &lt;br&gt;
kontanter sannolikt ligger mellan en och två procent av den vuxna &lt;br&gt;
befolkningen, eller omkring 120 000 personer. En majoritet av befolkningen &lt;br&gt;
använder följaktligen aldrig eller sällan kassaservicetjänster. &lt;br&gt;
Detta märks också tydligt i det antal transaktioner som görs genom &lt;br&gt;
Svensk Kassaservice. Minskningen för samtliga transaktioner, oavsett &lt;br&gt;
tjänst, har varit relativt konstant under den gångna femårsperioden och &lt;br&gt;
har i genomsnitt uppgått till 16 procent per år. Sedan millennieskiftet har &lt;br&gt;
transaktionsvolymen hos Svensk Kassaservice minskat med 65 procent. &lt;br&gt;
Bolaget räknar med att efterfrågan framöver kommer att fortsätta sjunka &lt;br&gt;
med 15 procent om året. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det mesta tyder på att minskningen kommer att &lt;br&gt;
ligga på samma nivå de närmaste åren. &lt;br&gt;
De tjänster som Svensk Kassaservice erbjuder privatpersoner, företag, &lt;br&gt;
myndigheter och organisationer i hela landet är att verkställa och ta emot &lt;br&gt;
betalningar, få tillgång till kontanta medel på vissa värdehandlingar samt &lt;br&gt;
göra insättningar och uttag på konton. Svensk Kassaservice saknar egen &lt;br&gt;
bankverksamhet men agerar uppdragstagare för GE Money bank (endast&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
9 &lt;br&gt;
uttag), Länsförsäkringar Bank, Nordea/PlusGirot och SkandiaBanken &lt;br&gt;
Aktiebolag (publ). Swedbank AB (publ) (f.d. FöreningsSparbanken) har &lt;br&gt;
per den 1 januari 2007 sagt upp sitt samarbetsavtal med Svensk Kassaservice. &lt;br&gt;
Verksamheten bedrivs i dag i olika serviceformer, nämligen kontor i &lt;br&gt;
Svensk Kassaservices egen regi, kontor i partnerregi samt genom lantbrevbärare. &lt;br&gt;
Vid utgången av 2006 fanns det 505 fasta serviceställen hos &lt;br&gt;
Svensk Kassaservice, av vilka 374 drevs i egen regi. Sammanlagt har &lt;br&gt;
Svensk Kassaservice tecknat avtal med 171 partner/uppdragstagare och &lt;br&gt;
bland dessa återfinns bl.a. näringsidkare som ICA samt livsmedelshandlare &lt;br&gt;
som Kooperativa förbundet (KF) och Axfood. Även kommuner &lt;br&gt;
och föreningar återfinns bland uppdragstagarna. Flera av branschorganisationen &lt;br&gt;
Svensk Bensinhandels drivmedelsstationer erbjuder i dag, &lt;br&gt;
med god rikstäckning, kassatjänster såsom uppdragstagare för Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice. Den policy som tillämpas för öppethållandet utgår från &lt;br&gt;
kundunderlaget för respektive serviceställe. &lt;br&gt;
Under perioden januari–oktober 2006 stängde Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
138 fasta serviceställen och avvecklade 15 uppdragstagare. Enligt &lt;br&gt;
bolagets policy för stängning av kontor har, i de fall bankalternativ &lt;br&gt;
saknas på orten, ett nedlagt kontor ersatts av serviceformen beställd &lt;br&gt;
kassaservice, vilket innebär att boende kan ringa och beställa kassaservice &lt;br&gt;
hem till bostaden från en av Postens lantbrevbärare. Övergången &lt;br&gt;
från serviceformen fast kontor till beställd kassaservice har generellt sett &lt;br&gt;
lett till minskade transaktionsvolymer i det aktuella området. Således har &lt;br&gt;
de boende funnit enklare och billigare former för betalning och kontantuttag. &lt;br&gt;
Dessutom tyder mycket på att Post- och kassaserviceutredningens &lt;br&gt;
förslag (Samhällets behov av betaltjänster, SOU 2004:52) om en successiv &lt;br&gt;
avveckling av Svensk Kassaservice fungerat som ett incitament för &lt;br&gt;
flera aktörer på marknaden att utveckla tjänsteutbudet. &lt;br&gt;
Den nuvarande regleringen av tillgången på rikstäckande grundläggande &lt;br&gt;
kassaservice, liksom anknytningen till Postens kontorsnät, &lt;br&gt;
tillkom i en tid då betalningsmönster och kontanthantering baserades på &lt;br&gt;
manuella tjänster inom Posten eller bankerna. Eftersom regleringen inte &lt;br&gt;
anpassats till de förändrade förutsättningarna på marknaden för &lt;br&gt;
betalningar och kontanthantering, har kostnaderna för att tillhandahålla &lt;br&gt;
en rikstäckande kassaservice enligt nuvarande modell blivit mycket höga &lt;br&gt;
för staten. Ökade transaktionskostnader har inte kunnat kompenseras &lt;br&gt;
genom ökade avgifter gentemot kunderna. Detta har lett till att den totala &lt;br&gt;
kostnaden för staten under flera år överstigit de 400 miljoner kronor som &lt;br&gt;
årligen utgår som ersättning till Posten för tillhandahållande av den &lt;br&gt;
grundläggande kassaservicen. Det tidigare underskottet i Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
har tärt på Postens kapital då bolaget fått skjuta till medel för att &lt;br&gt;
täcka förlusterna. Detta har försvårat en sund ekonomisk utveckling av &lt;br&gt;
Postens kärnverksamhet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Eftersom endast en till två procent av den &lt;br&gt;
vuxna befolkningen använder Svensk Kassaservice för att betala &lt;br&gt;
räkningar och/eller ta ut kontanter visar en jämförelse, mellan behovet av &lt;br&gt;
Svensk Kassaservice och det sätt på vilket tjänsterna tillhandahålls, &lt;br&gt;
således på en kraftig översubventionering. En översubvention som även &lt;br&gt;
inkluderar en indirekt subvention till bankerna då ersättningen som dessa &lt;br&gt;
betalar Svensk Kassaservice för de tjänster som tillhandahålls inte &lt;br&gt;
medger full kostnadstäckning. Om ingen förändring sker kommer staten&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
10 &lt;br&gt;
riskera att kostnaderna för att upprätthålla rikstäckande kassaservice i &lt;br&gt;
nuvarande omfattning successivt kan komma att öka i framtiden. &lt;br&gt;
Detta har sammantaget lett till att såväl omfattningen av statens ansvar &lt;br&gt;
för de tjänster som i dag omfattas av den grundläggande kassaservicen, &lt;br&gt;
som det sätt på vilket dessa tjänster skall tillhandahållas har behövt övervägas. &lt;br&gt;
Detta kommer att behandlas närmare i de följande avsnitten. Där &lt;br&gt;
kommer bl.a. behandlas vilka tjänster som kan anses som grundläggande &lt;br&gt;
för samhället, vilka som är i behov av tjänsterna, vem som skall tillhandahålla &lt;br&gt;
dem och vilket ansvar staten skall ta för att sådana tjänster &lt;br&gt;
finns tillgängliga för alla. &lt;br&gt;
6 Vilka är de grundläggande betaltjänsterna? &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Med grundläggande betaltjänster bör avses &lt;br&gt;
betalningsförmedling, uttag av kontanter samt hantering av dagskassor &lt;br&gt;
för näringsidkare och ideella föreningar. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens &lt;br&gt;
bedömning. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Det klart övervägande antalet remissinstanser har &lt;br&gt;
tillstyrkt bedömningen av vad som bör avses vara grundläggande betaltjänster. &lt;br&gt;
Finansinspektionen, som tillstyrker förslaget, anser att det bör &lt;br&gt;
framgå att även betalningar till utlandet inkluderas. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning &lt;br&gt;
Den närmare utformningen av den grundläggande kassatjänsten som i &lt;br&gt;
dag tillhandahålls av Svensk Kassaservice är inte reglerad. I lagen &lt;br&gt;
(2001:1276) om grundläggande kassaservice (kassaservicelagen) anges &lt;br&gt;
bara att det skall finnas en kassaservice i hela landet som innebär att alla &lt;br&gt;
har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser &lt;br&gt;
samt att den skall tillhandahållas genom ett statligt bolag som regeringen &lt;br&gt;
bestämmer. Genom lagen bemyndigas regeringen att meddela närmare &lt;br&gt;
föreskrifter om de tjänster som skall ingå i kassaservicen. Några sådana &lt;br&gt;
föreskrifter har hittills inte meddelats. I förarbetena till lagen (prop. &lt;br&gt;
2001/02:34, s. 12) anges att de tjänster som ingår i kassaservicen i dagsläget &lt;br&gt;
framförallt är möjlighet att betala räkningar, ta ut kontanter på vissa &lt;br&gt;
värdehandlingar och att göra insättningar och uttag på konton. Tjänsterna &lt;br&gt;
bör också, med vissa undantag, tillhandahållas fem dagar i veckan. &lt;br&gt;
Varken i kassaservicelagen eller i den förutvarande motsvarande &lt;br&gt;
regleringen i postlagen (1993:1684) har det preciserats på vilket sätt &lt;br&gt;
tjänsterna skall tillhandahållas, om det t.ex. skall ske över disk eller på &lt;br&gt;
annat sätt. &lt;br&gt;
Den grundläggande kassaservicen har syftat till att säkra tillgången till &lt;br&gt;
manuell service. Detta har lett till att diskussionen mest handlat om hur &lt;br&gt;
tillgången till ett rikstäckande nät för manuella tjänster skall säkerställas. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Frågan om vilka tjänster som utgör ett grundläggande behov för samhället &lt;br&gt;
har i stort sett inte varit föremål för någon diskussion. Sett i ljuset&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
11 &lt;br&gt;
av den snabba utvecklingen på marknaden för betalningar och kontanthantering &lt;br&gt;
som skett under senare år kan man hävda att kassaservicen &lt;br&gt;
hittills säkrat gamla och relativt sett mer kostsamma manuella lösningar. &lt;br&gt;
Statens kostnad för tillhandahållandet av dessa lösningar är hög. Mot &lt;br&gt;
bakgrund av utvecklingen på IT-området, i kombination med förändrade &lt;br&gt;
betaltjänstvanor, anser regeringen att fokus måste flyttas mot nya &lt;br&gt;
lösningar. Att betala räkningar via brevgiro eller Internet löser problemet &lt;br&gt;
för många, men inte för alla. Vissa grupper kommer även fortsättningsvis &lt;br&gt;
att ha behov av manuella tjänster. &lt;br&gt;
Samtliga de tjänster som omfattas av den grundläggande kassaservicen &lt;br&gt;
tillhandahålls i dag, förutom av Svensk Kassaservice av ett antal &lt;br&gt;
kommersiella aktörer. Att notera är att Posten sedan 2001 saknat egen &lt;br&gt;
bankverksamhet och agerat endast som uppdragstagare för olika banker. &lt;br&gt;
Vid sidan av Svensk Kassaservice har även storbankerna ett kontorsnät &lt;br&gt;
över landet. Vid sidan av storbankerna finns det också flera s.k. nischbanker &lt;br&gt;
som har koncentrerat sin verksamhet till ett eller ett fåtal kontor. &lt;br&gt;
Nischbankerna förlitar sig på moderna transaktionsmedier som Internet, &lt;br&gt;
telefonbank, bank- och kreditkort samt uttagsautomater. Flertalet av &lt;br&gt;
dessa alternativ är också betydligt billigare än de som erbjuds av Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice inom ramen för den grundläggande kassaservicen. &lt;br&gt;
Betalningsförmedling och kontantuttag &lt;br&gt;
Under senare år har marknaden för betaltjänster förändrats kraftigt, en &lt;br&gt;
utveckling som alltjämt pågår. Numera sker fler och fler betalningar &lt;br&gt;
genom olika typer av betal- och kreditkort eller via Internet eller giro. &lt;br&gt;
Det finns inte något som tyder på att utvecklingen skall brytas och antalet &lt;br&gt;
kontanttransaktioner över disk kommer sannolikt fortsätta att minska. &lt;br&gt;
Skälen till att kontantbetalningarna har minskat beror främst på att övriga &lt;br&gt;
betalningssätt, t.ex. kort, innebär såväl lägre kostnader för både betalare &lt;br&gt;
och betalningsmottagare som en högre säkerhet då mängden kontanter i &lt;br&gt;
omlopp minskar. Hos bankerna syns en tydlig strävan att öka andelen &lt;br&gt;
kortbetalningar och elektroniska betalningar. Här kan också framhållas &lt;br&gt;
att den årliga Temo-undersökning som Post- och telestyrelsen genomför &lt;br&gt;
och som belyser allmänhetens kassatjänstvanor 2006 visade att Internet &lt;br&gt;
är det vanligaste sättet för allmänheten att betala sina räkningar. Det var &lt;br&gt;
endast 3 procent av de tillfrågade i undersökningen som då uppgav att de &lt;br&gt;
betalade sina räkningar över disk hos Svensk Kassaservice. En majoritet &lt;br&gt;
av befolkningen tog enligt mätningen 2006 vanligen ut pengar i bankautomat &lt;br&gt;
av typen Bankomat eller Minuten. &lt;br&gt;
Om staten även i fortsättningen skulle ta på sig ett ansvar för att vidmakthålla &lt;br&gt;
eller bygga ut ett rikstäckande nät för tjänster som skall utföras &lt;br&gt;
på uppdrag av banker och andra kreditinstitut skulle det kunna snedvrida &lt;br&gt;
konkurrensen på marknaden. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För att i största möjliga utsträckning &lt;br&gt;
undvika konkurrenssnedvridning bör statens ansvar för tjänsteutbudet &lt;br&gt;
således begränsas till sådana tjänster som är grundläggande för samhällets &lt;br&gt;
behov. &lt;br&gt;
Av de tjänster som i dag anses ingå i den grundläggande kassaservicen &lt;br&gt;
är det framförallt möjligheterna att göra betalningar och ta ut kontanter &lt;br&gt;
som måste anses som de viktigaste ur ett samhällsperspektiv. Det bör &lt;br&gt;
således finnas en möjlighet att utföra betalningsförmedling och att göra&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
12 &lt;br&gt;
uttag av kontanter både med hjälp av kort, utbetalningskort eller motsvarande. &lt;br&gt;
När det gäller tjänster som insättning på inlåningskonto är detta &lt;br&gt;
behov inte lika uppenbart. Det bör i stället vara en uppgift för &lt;br&gt;
marknadens aktörer att se till att det finns en tillräcklig infrastruktur för &lt;br&gt;
att kunderna skall kunna göra insättningar på konto. Även uttag i kassa &lt;br&gt;
direkt mot konto med hjälp av uttagsblankett bör, på samma sätt som &lt;br&gt;
insättning på konto, inte anses ingå i de grundläggande behoven. &lt;br&gt;
Regeringen konstaterar att det är andra betalningsformer än kontanthantering &lt;br&gt;
som bör främjas och att ambitionen skall vara att öka kortanvändningen. &lt;br&gt;
En av fördelarna med en sådan utveckling är bl.a. den &lt;br&gt;
minskade risken för rån. &lt;br&gt;
Dagskassehantering &lt;br&gt;
Trots fördelarna med betalningar med kort måste dock under överskådlig &lt;br&gt;
tid enskildas tillgång till kontanter utgöra ett grundläggande behov för &lt;br&gt;
samhället. På motsvarande sätt måste det vara ett grundläggande behov &lt;br&gt;
för samhället att näringsidkare och ideella föreningar kan hantera &lt;br&gt;
kontanter. För dessa grupper tillgodoses tillgången på kontanter genom &lt;br&gt;
dagskassehanteringen. Svensk Kassaservices hantering av dagskassor &lt;br&gt;
består t.ex. av uppräkning och insättning av dagskassor bestående av fler &lt;br&gt;
än tio sedlar på företagskonto eller föreningskonto. Dagskassorna tas i &lt;br&gt;
huvudsak emot över disk, men det går även att teckna avtal om att lämna &lt;br&gt;
dagskassor till lantbrevbäraren. I dagskassetjänsten ingår även beställning &lt;br&gt;
av mynt och sedlar samt i vissa geografiska områden hantering av &lt;br&gt;
utländsk valuta. &lt;br&gt;
Hantering av dagskassor bör alltså ingå i de grundläggande betaltjänsterna. &lt;br&gt;
Vilka moment i hanteringen som skall ingå i de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna måste dock avgöras från fall till fall. Den snabba &lt;br&gt;
förändringen av kontanthanteringen gör dock att alternativa tillhandahållare &lt;br&gt;
snabbt etableras, se avsnitt 7, och att betydelsen av Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
minskar. &lt;br&gt;
När det gäller kontanter tillhandahålls dessa fritt vid Riksbankens &lt;br&gt;
depåer och som ett komplement planeras etablering av depåer som hålls &lt;br&gt;
av banker på flera platser i landet. Därigenom skall en god försörjning av &lt;br&gt;
sedlar uppnås i hela landet och behovet av transporter av sedlar minskar. &lt;br&gt;
De risker i kontanthanteringen som är förknippade med värdetransporterna &lt;br&gt;
skall därmed minskas. Depåerna kommer i allt väsentligt &lt;br&gt;
att hållas av Bankernas Depå AB (BDB) som samägs av de sex stora &lt;br&gt;
kontantanvändande bankerna. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det bör dock redan här framhållas att det i dag inte går att ange vad &lt;br&gt;
som i framtiden skall anses omfattas av begreppet grundläggande betaltjänster, &lt;br&gt;
utan behovet hos olika användargrupper måste vara styrande och &lt;br&gt;
betaltjänsterna måste kunna ändras över tiden i takt med beteendeförändringar &lt;br&gt;
och teknisk utveckling. Eftersom de tjänster som bör omfattas av &lt;br&gt;
statens ansvar således inte är begränsade till tjänster som tillhandahålls &lt;br&gt;
genom manuell betjäning över disk i kassa, anser regeringen att grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster är ett bättre samlingsnamn än nuvarande kassaservice. &lt;br&gt;
Sammantaget innebär det anförda att de tjänster som alla i samhället &lt;br&gt;
får anses ha ett grundläggande behov av är möjlighet till betalningsför&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
13 &lt;br&gt;
medling och uttag av kontanter. För näringsidkare och ideella föreningar &lt;br&gt;
finns det dessutom ett behov av att kunna hantera dagskassor. &lt;br&gt;
7 Vilket ansvar har staten för de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna? &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Alla i samhället bör ha tillgång till grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster. I första hand bör marknaden tillhandahålla &lt;br&gt;
dessa tjänster och staten övervaka att så sker. Statens ansvar för de &lt;br&gt;
grundläggande betaltjänsterna bör endast omfatta de orter och den &lt;br&gt;
landsbygd där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses &lt;br&gt;
av marknaden. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens &lt;br&gt;
bedömning. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna har &lt;br&gt;
tillstyrkt promemorians förslag till statligt ansvar eller lämnat den utan &lt;br&gt;
erinran. Finansinspektionen anser dock att statens ansvar endast bör &lt;br&gt;
omfatta privatpersoner och inte företags eller föreningars behov av dagskassehantering. &lt;br&gt;
Konkurrensverket anser inte att det visats att det skulle &lt;br&gt;
finnas hållbara samhällsekonomiska motiv för att låta dagskassehantering &lt;br&gt;
ingå i statens ansvar. Göteborgs stad understryker i sitt remissvar &lt;br&gt;
behovet av att särskilt uppmärksamma den typ av glesbygdsproblematik &lt;br&gt;
som finns i vissa storstadsområden med dålig banknärvaro. Sveriges &lt;br&gt;
Pensionärers Riksförbund (SPRF) understryker i sitt remissvar behovet &lt;br&gt;
av att grundläggande betaltjänster finns att tillgå på ett tryggt och säkert &lt;br&gt;
sätt. SPRF anser att betaltjänster skall tillhandahållas på platser dit man &lt;br&gt;
kan färdas med allmänna kommunikationer och i lokaler som är &lt;br&gt;
videoövervakade. Sveriges Kommuner och Landsting efterlyser ett &lt;br&gt;
tydligare och mer konkret förslag präglat av en större helhetssyn. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning &lt;br&gt;
Hur ser tillgången till grundläggande betaltjänster ut i Sverige? &lt;br&gt;
Det bör anses vara ett grundläggande behov för samhället att alla kan &lt;br&gt;
utföra betalningsförmedling och göra uttag av kontanter. Därutöver bör &lt;br&gt;
det finnas möjlighet till hantering av dagskassor för näringsidkare och &lt;br&gt;
ideella föreningar. I dag tillhandahålls dessa tjänster på en rad olika sätt. &lt;br&gt;
Betalningsuppdrag kan ske t.ex. via Internet, brev- eller autogiro. &lt;br&gt;
Kontanter kan tas ut i uttagsautomater och i butiker. Tjänsterna kan &lt;br&gt;
också utföras med manuell betjäning över disk hos banker och hos &lt;br&gt;
Svensk Kassaservice. &lt;br&gt;
Om man ser till de olika möjligheter som finns att utföra betaltjänster &lt;br&gt;
får behovet anses väl tillgodosett i städer och större tätorter. Där finns &lt;br&gt;
såväl en god tillgång på alternativ där man kan utföra kassaserviceärenden &lt;br&gt;
som tillgång till alternativ i form av uttagsautomater och butiker &lt;br&gt;
för kontantuttag. Post- och telestyrelsen nämner i sin rapport att&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
14 &lt;br&gt;
bankernas tidigare tendens att avveckla sin lokala närvaro på senare år &lt;br&gt;
vänt då flera av bankerna i ökad utsträckning nu anser att den lokala närvaron &lt;br&gt;
är viktig för kundrelationen. Det avgörande för bankerna är att &lt;br&gt;
utveckla och erbjuda tjänster som tillgodoser kundernas behov och som &lt;br&gt;
bidrar till effektivare betalflöden m.m. Bankerna strävar efter att ersätta &lt;br&gt;
kontanter med kortbetalningar och elektroniska betalningar. En viss &lt;br&gt;
beredskap verkar dock finnas hos bankerna att möta en ökad efterfrågan &lt;br&gt;
på vissa kontant- och kassatjänster i den mån Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
minskar sitt kontorsnät. Med hänsyn till att även tillgången till Internet &lt;br&gt;
och användningen av Internetbaserade lösningar är större i storstäderna &lt;br&gt;
får vissa kundkategoriers behov av Svensk Kassaservice i dessa områden &lt;br&gt;
anses vara mer begränsat. Detsamma torde vara tillämpligt på de flesta &lt;br&gt;
andra städer och tätorter i Sverige. Det finns dock ett antal mindre orter &lt;br&gt;
som saknar bankalternativ för utförande av manuella tjänster. Kunderna &lt;br&gt;
är där hänvisade till Svensk Kassaservice. &lt;br&gt;
I tätortsnära landsbygd och glesbygd är befolkningen i allt större &lt;br&gt;
utsträckning hänvisad till tätorterna för service. I dessa områden finns på &lt;br&gt;
de flesta håll bara Svensk Kassaservice genom lantbrevbäringen kvar för &lt;br&gt;
dem som är beroende av manuell service, då bankerna lagt ned sina &lt;br&gt;
kontor. Tillgången till Internet är också mindre i dessa områden, liksom &lt;br&gt;
antalet uttagsautomater. Tillgången till Internet fortsätter dock att öka &lt;br&gt;
rent allmänt över landet och IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet &lt;br&gt;
har byggts ut även i sådana områden, bl.a. med hjälp av statligt &lt;br&gt;
stöd. I den mån tillgången till Internet fortsätter att öka i dessa områden &lt;br&gt;
minskar behovet av insatser för att säkerställa betalningsförmedling. En &lt;br&gt;
utbyggnad av IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet gör att &lt;br&gt;
också företagens behov av betaltjänster tillgodoses i dessa områden. &lt;br&gt;
Den lantbrevbärarservice som utförs av Posten är utformad så att vid &lt;br&gt;
avstånd upp till en kilometer från postlåda till bostad erhålls kassaservice &lt;br&gt;
i bostaden. Äldre personer och personer med funktionshinder har alltid &lt;br&gt;
rätt till kassaservice i bostaden. När avståndet från poststället till &lt;br&gt;
bostad/verksamhetsställe överstiger en kilometer tillhandahålls kassaservice &lt;br&gt;
vid postlådan. Glesbygdsverket har för att identifiera den grupp &lt;br&gt;
som geografiskt har sämst tillgång till Svensk Kassaservice, beräknat hur &lt;br&gt;
många personer som har långt avstånd till ett fast serviceställe. Det finns &lt;br&gt;
alltså en grupp personer som utifrån ett geografiskt perspektiv saknar &lt;br&gt;
kommersiella alternativ och som av det skälet får anses ha ett direkt &lt;br&gt;
behov av de tjänster som Svensk Kassaservice tillhandahåller på dessa &lt;br&gt;
orter i dag. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Av de som bor i sådana områden är det, enligt Post- och &lt;br&gt;
kassaserviceutredningens (Samhällets behov av betaltjänster, SOU &lt;br&gt;
2004:52) beräkningar, omkring en halv miljon människor som använder &lt;br&gt;
sig av Svensk Kassaservice. Som utredningen konstaterade var det &lt;br&gt;
emellertid bara ca 75 000 personer av dessa som bedömdes ha Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice som sitt huvudsakliga alternativ. Detta utgör således den &lt;br&gt;
grupp som har behov av tillgång till betaltjänster på grund av geografiska &lt;br&gt;
skäl. &lt;br&gt;
Därutöver går det att identifiera några grupper i samhället som &lt;br&gt;
använder de tjänster som Svensk Kassaservice tillhandahåller i högre &lt;br&gt;
utsträckning än andra. Det totala antalet personer i dessa grupper är stort. &lt;br&gt;
Det rör sig främst om pensionärer och personer med funktionshinder, &lt;br&gt;
studenter, invandrare och personer som nekas bankrelation. Ser man&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
15 &lt;br&gt;
däremot till vilka av dessa som har Svensk Kassaservice som sitt huvudsakliga &lt;br&gt;
alternativ är antalet betydligt mindre och det är ännu färre som &lt;br&gt;
inte har tillgång till ett annat fysiskt alternativ. Detta gäller framförallt &lt;br&gt;
för pensionärer och invandrare. Post- och kassaserviceutredningen uppskattade &lt;br&gt;
antalet personer i dessa grupper till ca 100 000 personer. &lt;br&gt;
Regeringen vill understryka att syftet med Post- och kassaserviceutredningens &lt;br&gt;
beräkning inte var att få ett statistiskt exakt antal. Det kan &lt;br&gt;
vara så att det verkliga antalet personer som är beroende av Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice i dag avviker något från vad utredningen kom fram till. &lt;br&gt;
Regeringen anser ändå att utredningens uppskattningar får anses vara &lt;br&gt;
tillräckliga för att ligga till grund för en bedömning av vilka i samhället &lt;br&gt;
som är i behov av kassaservice. &lt;br&gt;
Det totala antalet personer som av en eller annan anledning har behov &lt;br&gt;
av Svensk Kassaservice uppskattades av Post- och kassaserviceutredningen &lt;br&gt;
således till ca 175 000. &lt;br&gt;
Härutöver finns den grupp av människor som i dag får tillgång till &lt;br&gt;
grundläggande kassaservice via lantbrevbäringen. Denna tjänst finns på &lt;br&gt;
landsbygden och i glesbyggd där det inte finns underlag för ett fast &lt;br&gt;
serviceställe. I dag har omkring 735 000 hushåll över hela landet tillgång &lt;br&gt;
till kassaservice via lantbrevbäringen. Enligt senast gjorda uppskattning &lt;br&gt;
var det inom denna grupp ca 220 000 personer som använde lantbrevbäraren &lt;br&gt;
för att uträtta kassaserviceärenden. Denna grupp har sedan dess &lt;br&gt;
minskat och under 2006 uppgick det totala antalet kassatransaktioner i &lt;br&gt;
lantbrevbäringen till endast 1,7 miljoner transaktioner. &lt;br&gt;
Det är alltså bara de som bor i områden där marknaden inte erbjuder &lt;br&gt;
alternativ till Svensk Kassaservice eller de som av andra skäl inte kan &lt;br&gt;
utnyttja de betaltjänster som marknaden tillhandahåller, som kan sägas &lt;br&gt;
ha ett behov av tillgång till grundläggande betaltjänster i form av fasta &lt;br&gt;
serviceställen eller andra alternativ. &lt;br&gt;
Näringsidkare och ideella föreningar har ett behov av dagskassehantering. &lt;br&gt;
Dessa tjänster tillhandahålls i dag till mindre företag i huvudsak &lt;br&gt;
genom banker och Svensk Kassaservice. Större företag anlitar i &lt;br&gt;
stället värdeföretag som Securitas Systems AB, G4S AB m.fl. Av &lt;br&gt;
rapporten från Post- och telestyrelsen framgår att i det fall Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
inte längre deltar i kontanthanteringen bedöms det vara möjligt &lt;br&gt;
för värdetransportörerna att ta över de tillkommande volymerna av dagskassehantering &lt;br&gt;
och uppräkningstjänster. Av landets ca 20 uppräkningscentraler, &lt;br&gt;
där kontanter samlas upp, sorteras och äkthetskontrolleras, &lt;br&gt;
drivs för närvarande fyra stycken av Svensk Kassaservice. Omkring 80 &lt;br&gt;
procent av utflödet från uppräkningscentralerna används till att fylla på &lt;br&gt;
bankomater. &lt;br&gt;
Som behandlats i avsnitt 6 växer nya alternativ fram för kontanthantering. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Eftersom utgångspunkten för all näringsverksamhet måste &lt;br&gt;
vara att den skall bära sina egna kostnader får avsaknaden av dagskassehantering &lt;br&gt;
anses vara ett problem som är begränsat till orter där marknaden &lt;br&gt;
inte tillgodoser detta behov. För närmare beskrivning av dagskassehanteringen, &lt;br&gt;
se avsnitt 6.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
16 &lt;br&gt;
Svensk Kassaservices verksamhet i relation till behovet av grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster &lt;br&gt;
De som har ett faktiskt behov av de tjänster som Svensk Kassaservice i &lt;br&gt;
dag erbjuder genom den grundläggande kassaservicen, och som inte tillhandahålls &lt;br&gt;
av marknadens aktörer kan som nämnts ovan delas in i två &lt;br&gt;
huvudgrupper, dels 75 000 personer som bor i områden där det saknas &lt;br&gt;
kommersiella alternativ på grund av geografiska skäl, dels 100 000 &lt;br&gt;
personer som av andra särskilda skäl kan sägas vara beroende av det &lt;br&gt;
manuella alternativ över disk som Svensk Kassaservice erbjuder. &lt;br&gt;
När Post- och kassaserviceutredningen ställde dessa behov i relation &lt;br&gt;
till den verksamhet som Svensk Kassaservice bedriver framgick att de &lt;br&gt;
kontor som svarade för de transaktioner som utförs av dessa grupper – ca &lt;br&gt;
260 kontor såväl i glesbygd och tätortsnära landsbygd som i storstadsområden &lt;br&gt;
– endast svarade för omkring 7 procent av den totala &lt;br&gt;
transaktionsvolymen inom Svensk Kassaservice. Flera av de orter som &lt;br&gt;
ingår i denna beräkning ligger dock i närheten av andra orter där det &lt;br&gt;
finns tillgång till manuella tjänster över disk, vilket innebär att det &lt;br&gt;
verkliga behovet sannolikt är något lägre. I takt med att nya och mer &lt;br&gt;
kostnadseffektiva betalningssätt har introducerats har de relativa &lt;br&gt;
kostnaderna för den verksamhet som Svensk Kassaservice bedriver ökat. &lt;br&gt;
Beträffande möjligheten att betala räkningar redovisar Post- och &lt;br&gt;
telestyrelsen i sin rapport att betalning över disk i bank eller hos Svensk &lt;br&gt;
kassaservice är det dyraste sättet att betala sina räkningar och att &lt;br&gt;
kostnaden per transaktion hos Svensk Kassaservice har stigit från 9 kr år &lt;br&gt;
1999 till 47 kronor år 2006. Varje PlusGiroavi kostar mellan 25–50 &lt;br&gt;
kronor att betala över disk på bankkontor, medan årsavgiften för brevgiro &lt;br&gt;
eller Internetbank hos de flesta banker ligger runt 200 kronor. I årsavgiften &lt;br&gt;
för brevgiro och Internetbank ingår som regel antingen ett &lt;br&gt;
obegränsat antal betalningar per år eller en betalorder per månad. Den &lt;br&gt;
grundläggande kassaservicen som Posten numera tillhandahåller genom &lt;br&gt;
Svensk Kassaservice har också under lång tid uppvisat kraftiga underskott. &lt;br&gt;
Om verksamheten skall fortsätta att bedrivas i samma omfattning &lt;br&gt;
som i dag förväntas inga stora förändringar i detta avseende. Förutom &lt;br&gt;
verksamhetsförluster i Svensk Kassaservice har Posten också omstruktureringskostnader. &lt;br&gt;
Nya lösningar på betaltjänstmarknaden &lt;br&gt;
Som tidigare påpekats tyder mycket på att Post- och kassaserviceutredningens &lt;br&gt;
förslag (SOU 2004:52, s. 32 ff.) påverkat utvecklingen mot &lt;br&gt;
alternativa lösningar. De banker som i dag har avtal med Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
undersöker möjliga nya kanaler till sina kunder. Swedbank AB &lt;br&gt;
(publ) (f.d. FöreningsSparbanken) har nyligen avslutat sitt samarbete &lt;br&gt;
med Svensk Kassaservice och detsamma gäller Migrationsverkets &lt;br&gt;
utbetalning av dagersättning till asylsökande. Vissa behov av dagskassehantering &lt;br&gt;
kvarstår dock för verket. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Post- och telestyrelsen redovisar i sin rapport ett antal nya möjligheter &lt;br&gt;
att tillgodose behovet av betaltjänster. Genom introduktion av nya kassasystem &lt;br&gt;
kan t.ex. flera betalningstransaktioner hanteras. För detta krävs&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
17 &lt;br&gt;
utveckling av system med funktionalitet som knyter samman betalningssystem &lt;br&gt;
inom bankerna och hos kortutfärdarna med kassasystemen. &lt;br&gt;
För kunder hos ICA och Coop finns redan i dag en möjlighet att med &lt;br&gt;
en enkel korttransaktion direkt i butik sätta in och ta ut kontanter på eget &lt;br&gt;
konto. Vad gäller uttag av kontanter medger ICA kontantuttag på 2 000 &lt;br&gt;
kronor per tillfälle med Nordea Bank AB:s (publ) eller Swedbanks bankkort, &lt;br&gt;
medan ICA Bankens eget kort medger uttag på upp till 15 000 &lt;br&gt;
kronor per tillfälle i omkring 1 400 ICA-butiker runt om i landet. I Coops &lt;br&gt;
omkring 1 000 butiker finns möjlighet att ta ut upp till 500 kronor på &lt;br&gt;
svenska bankkort samt 2 000 på kundens MedMera-kort. Coop har till &lt;br&gt;
skillnad från ICA inte någon egen bank, men MedMera AB är ett av &lt;br&gt;
Finansinspektionen registrerat kreditmarknadsbolag, vilket betyder att &lt;br&gt;
inlåningen omfattas av den statliga insättningsgarantin. &lt;br&gt;
Introduktionen av nya, från storbankerna fristående, bankomatsystem &lt;br&gt;
ökar tillgången till kontanter t.ex. på orter där bankomater från de stora &lt;br&gt;
bankerna saknas. Automatiserade betalningsterminaler där räkningar kan &lt;br&gt;
betalas med kort eller kontanter är ytterligare exempel på vad den &lt;br&gt;
tekniska utvecklingen kan erbjuda och där lösningar redan finns tillgängliga. &lt;br&gt;
West International AB har utvecklat en ny betalautomat, &lt;br&gt;
Paystation, för betalning av räkningar och utbetalning från betalningsavi. &lt;br&gt;
Vidare har företaget Kuponginlösen AB utvecklat en ny tjänst som &lt;br&gt;
möjliggör betalning av räkningar över disk i dagligvaruhandeln. &lt;br&gt;
Bland de nya aktörer som placerat ut ett hundratal uttagsautomater &lt;br&gt;
nämner Post- och telestyrelsen även det bankoberoende företaget &lt;br&gt;
Kontanten AB. Hittills har exempelvis kommuner och kommunala &lt;br&gt;
bostadsföretag valt denna lösning. Även Axfood, med över 300 butiker &lt;br&gt;
som inte erbjuder några egna konton, driver en aktivitet med installation &lt;br&gt;
av kontantuttagsautomater från Kontanten AB. OK/Q8 erbjuder redan i &lt;br&gt;
dag kassaservice som uppdragstagare för Svensk Kassaservice vid ett &lt;br&gt;
antal av sina stationer och har, liksom Statoil, förklarat intresse av att på &lt;br&gt;
sina drivmedelsstationer erbjuda möjligheter att betala räkningar och ta &lt;br&gt;
ut kontanter på avier från PlusGiro och Bankgiro. Vid flera av branschorganisationen &lt;br&gt;
Svensk Bensinhandels drivmedelsstationer erbjuds i dag &lt;br&gt;
kassatjänster såsom uppdragstagare för Svensk Kassaservice. Medlemsföretagens &lt;br&gt;
bensinstationer har en god rikstäckning och finns på över &lt;br&gt;
hälften av de 134 orter som enligt Svensk Kassaservices definition &lt;br&gt;
saknar bankalternativ. AB Svenska Spel och AB Trav &amp; Galopp (ATG) &lt;br&gt;
har tusentals onlineuppkopplade terminaler utplacerade hos sina &lt;br&gt;
uppdragstagare i rikstäckande nät. Enligt information som lämnats till &lt;br&gt;
Post- och telestyrelsen kan dessa terminaler tämligen enkelt utrustas med &lt;br&gt;
tjänster för betalning av räkningar och uttag på kort och andra värdehandlingar. &lt;br&gt;
De asylsökande får dagersättning från Migrationsverket under den tid &lt;br&gt;
deras ärende behandlas. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För utbetalning av denna ersättning har &lt;br&gt;
Migrationsverket tidigare haft ett avtal med Nordea Bank AB (publ) &lt;br&gt;
(Plusgirot) och Svensk Kassaservice. Det har inneburit att de asylsökande &lt;br&gt;
endast kunnat hämta ut sin ersättning som engångsbelopp under &lt;br&gt;
ett fåtal dagar i månaden hos Svensk Kassaservice. Migrationsverket har &lt;br&gt;
under lång tid arbetat med att hitta en ny lösning för utbetalningarna då &lt;br&gt;
rutinen inte varit tillfredställande.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
18 &lt;br&gt;
Sedan den 1 januari 2006 är det ICA Banken AB som ombesörjer &lt;br&gt;
utbetalningen av de asylsökandes dagersättning genom att de asylsökande &lt;br&gt;
får ett kort med tillhörande pinkod. Detta betyder att dessa &lt;br&gt;
personer, som tidigare varit hänvisade till Svensk Kassaservice numera &lt;br&gt;
erhåller sina utbetalningar via ett rikstäckande nät av ICA-butiker och &lt;br&gt;
bankernas uttagsautomater. Migrationsverket gör för närvarande ca &lt;br&gt;
25 000 utbetalningar per månad via ICA Banken. Denna enskilda åtgärd &lt;br&gt;
har löst behoven hos nästan 10 procent av den grupp med särskilda &lt;br&gt;
behov som definierades av Post- och kassaserviceutredningen. Sammantaget &lt;br&gt;
erbjuder således marknadens aktörer i stora delar av landet ett antal &lt;br&gt;
både enkla, effektiva och därtill relativt sett billiga alternativ för att &lt;br&gt;
utföra de tjänster som ingår i det utbud som erbjuds genom den grundläggande &lt;br&gt;
kassaservicen. &lt;br&gt;
Statens ansvar för grundläggande betaltjänster &lt;br&gt;
Ett tillhandahållande av grundläggande betaltjänster på samma sätt som &lt;br&gt;
den grundläggande kassaservicen tillhandahålls i dag, genom ett av &lt;br&gt;
staten garanterat rikstäckande nät av serviceställen, innebär stora &lt;br&gt;
kostnader för staten. De allra flesta utnyttjar dessutom andra kommersiella &lt;br&gt;
alternativ för att utföra dessa tjänster. Som nämnts ovan bedömde &lt;br&gt;
Post- och kassaserviceutredningen att det rör sig om ca 175 000 personer &lt;br&gt;
som har ett uttalat behov av den manuella service som Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
tillhandahåller. Detta behov skall ställas mot kostnaderna för &lt;br&gt;
staten att tillhandahålla denna service. Verksamheten i Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
har under flera år varit negativ. Efter att den statliga ersättningen &lt;br&gt;
om 400 miljoner kronor inräknats har de kostnader som direkt drabbat &lt;br&gt;
Posten även indirekt belastat staten eftersom Posten är ett helägt statligt &lt;br&gt;
bolag. Den förbättring som Svensk Kassaservice uppvisar för 2004 och &lt;br&gt;
2005 är en effekt av vissa temporära åtgärder med neddragningar av bl.a. &lt;br&gt;
antalet kontor och serviceställen. Det är dock tveksamt om dessa åtgärder &lt;br&gt;
har några bestående effekter på resultatet. &lt;br&gt;
Regeringen anser därför, vid en avvägning mellan kostnaderna för en &lt;br&gt;
bibehållen rikstäckande organisation och de reella behov som den &lt;br&gt;
faktiskt tillgodoser, att det inte är rimligt att behålla den nuvarande &lt;br&gt;
organisationen. Alla i samhället bör ha tillgång till grundläggande betaltjänster. &lt;br&gt;
För såväl privatpersoner som företag är tillgång till bredband &lt;br&gt;
ofta en förutsättning för att effektivt kunna hantera betaltjänster elektroniskt. &lt;br&gt;
I första hand bör marknaden tillhandahålla grundläggande betaltjänster &lt;br&gt;
och staten övervaka att så sker. Statens ansvar för de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna bör således endast avse de orter och den landsbygd &lt;br&gt;
där behovet av alla eller någon av de grundläggande betaltjänsterna, &lt;br&gt;
dvs. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
betalningsförmedling, kontantuttag eller dagskassehantering för &lt;br&gt;
näringsidkare och ideella föreningar, inte tillgodoses av marknaden. &lt;br&gt;
Enligt Post- och kassaserviceutredningens uppskattning handlar det om &lt;br&gt;
mellan 180 och 200 orter. &lt;br&gt;
Ett statligt ansvar för grundläggande betaltjänster skulle inte ha någon &lt;br&gt;
innebörd om det inte vore förenat med en begränsning av vad tjänsterna &lt;br&gt;
får kosta i förhållande till kunden. Det statliga ansvaret bör därför också &lt;br&gt;
innefatta att priset för de grundläggande betaltjänsterna är rimligt. I detta &lt;br&gt;
ligger att tjänsterna inte får vara så kostsamma att de inte ter sig rimliga&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
19 &lt;br&gt;
för flertalet av dem som skulle vilja nyttja tjänsterna. En utgångspunkt &lt;br&gt;
bör kunna vara vad tjänsterna kostar i orter där de tillhandahålls på rent &lt;br&gt;
kommersiella grunder. Ett statligt ansvar får heller inte ha negativ &lt;br&gt;
påverkan på framväxten av den kommersiella servicen i regionala projekt &lt;br&gt;
på orten. &lt;br&gt;
Som redan nämnts bedriver Svensk Kassaservice sin verksamhet som &lt;br&gt;
uppdragstagare för banker i olika serviceformer, nämligen kontor i egen &lt;br&gt;
regi, kontor i partnerregi samt genom lantbrevbärare. De näringsidkare &lt;br&gt;
som Svensk Kassaservice har tecknat avtal med och som i dag utför &lt;br&gt;
tjänsterna är t.ex. lokala tobakshandlare, ATG-ombud eller videouthyrare. &lt;br&gt;
Eftersom i stort sett samma kategori av näringsidkare sannolikt &lt;br&gt;
kommer att tillhandahålla tjänsterna i framtiden bedömer regeringen, att &lt;br&gt;
antalet tänkbara tillhandahållare inte kommer att bli färre när marknaden &lt;br&gt;
tillhandahåller dessa tjänster i kombination med ett statligt ansvar. &lt;br&gt;
Konkurrensverket anser att det i promemorian inte redovisas några &lt;br&gt;
hållbara samhällsekonomiska skäl för att låta dagskassehanteringen ingå &lt;br&gt;
i statens ansvar. Enligt verket kan det för samhället vara mer lönsamt att &lt;br&gt;
stödja småföretag i glesbygd med andra medel än att säkerställa ett visst &lt;br&gt;
mått av tillgänglighet till dagskassehantering i hela landet. &lt;br&gt;
Regeringen vill, med anledning av denna synpunkt, understryka att den &lt;br&gt;
garanti rörande dagskassehanteringen som regeringen bedömt skall ingå i &lt;br&gt;
de grundläggande betaltjänsterna inte står i konflikt med sådana insatser, &lt;br&gt;
då statens åtagande bara gäller för de fall där det inte finns något annat &lt;br&gt;
alternativ. Det finns således inga hinder mot att de behov som dessa &lt;br&gt;
näringsidkare har av kontanter, där så är möjligt, tillgodoses på andra &lt;br&gt;
enklare, billigare och effektivare sätt. &lt;br&gt;
8 Politiskt mål &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Målet för politiken för de grundläggande betaltjänsterna &lt;br&gt;
skall vara att alla i samhället skall ha tillgång till grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster till rimliga priser. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Det klart övervägande antalet remissinstanser har &lt;br&gt;
tillstyrkt förslaget om ett nytt politiskt mål eller lämnat det utan erinran. &lt;br&gt;
Konkurrensverket invänder dock mot formuleringen av det politiska &lt;br&gt;
målet och verket föreslår att ”priser” ersätts med ”villkor”. Handikappombudsmannen &lt;br&gt;
instämmer i promemorians förslag till politiskt mål och &lt;br&gt;
understryker att statens ansvar måste gälla för personer med funktionshinder, &lt;br&gt;
oavsett vem som tillhandahåller tjänsterna. Handikappförbundens &lt;br&gt;
samarbetsorgan (Handikappförbunden) anser att det föreslagna politiska &lt;br&gt;
målet är bra, möjligen med tillägget att tjänsterna förutom att de erbjuds &lt;br&gt;
till rimliga priser också erbjuds inom rimlig tid. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lantbrukarnas Riksförbund &lt;br&gt;
(LRF) anser att det föreslagna politiska målet är vällovligt och &lt;br&gt;
betonar vikten av att staten tar ansvar för att betaltjänstservicen fungerar i &lt;br&gt;
hela landet. Förbundet pekar i sitt remissvar på ett fortsatt stort behov av &lt;br&gt;
regelbunden kontanthantering via lantbrevbärare för dem som driver &lt;br&gt;
verksamhet utanför tätorter. Lantbrevbäringen bör därför omfattas av de&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
20 &lt;br&gt;
nya lösningar som avses ersätta Svensk Kassaservice. Jönköpings &lt;br&gt;
kommun anser inte att ”rimliga priser” är ett tydligt mål då det kan tolkas &lt;br&gt;
som att landsbygdsbor riskerar att behöva betala mer för tjänsterna än de &lt;br&gt;
som bor i tätorter. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Betalningsförmedling och kontantförsörjning &lt;br&gt;
är nödvändiga inslag i en väl fungerande ekonomi och ingår i &lt;br&gt;
den meningen i samhällets infrastruktur. I dag säkerställs detta behov i &lt;br&gt;
samhället genom lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice där &lt;br&gt;
det slås fast att ”det skall finnas en kassaservice i hela landet som innebär &lt;br&gt;
att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga &lt;br&gt;
priser”. &lt;br&gt;
I nästa avsnitt föreslås att lagen om grundläggande kassaservice skall &lt;br&gt;
upphävas. Någon ny lag föreslås inte ersätta kassaservicelagen. Alla i &lt;br&gt;
samhället bör dock ha tillgång till grundläggande betaltjänster. I nästa &lt;br&gt;
avsnitt återkommer regeringen till var och hur dessa tjänster bör tillhandahållas. &lt;br&gt;
Dessa skall huvudsakligen tillhandahållas av marknadens &lt;br&gt;
aktörer och staten bör övervaka att så sker. Staten bör bara se till att &lt;br&gt;
tjänsterna tillhandahålls på de orter och den landsbygd där behovet inte &lt;br&gt;
tillgodoses av marknaden. Tjänsterna bör också tillhandahållas till &lt;br&gt;
rimliga priser. &lt;br&gt;
Det mesta talar för att marknaden i framtiden kommer att tillgodose en &lt;br&gt;
allt större del av befolkningens behov av betaltjänster. För en liten grupp &lt;br&gt;
kommer det dock även fortsättningsvis att finnas ett behov av statliga &lt;br&gt;
insatser. &lt;br&gt;
Post- och kassaserviceutredningen har föreslagit att denna rätt bör &lt;br&gt;
formuleras i ett nytt politiskt mål med lydelsen: Alla i samhället skall ha &lt;br&gt;
tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. &lt;br&gt;
Genom ett tydligt mål skapas det inte bara en tydlighet i vilka krav &lt;br&gt;
som ställs på tillgången till betaltjänster i samhället. Det ges samtidigt &lt;br&gt;
goda möjligheter att följa upp och utvärdera om alla har tillgång till dessa &lt;br&gt;
tjänster och om de delar som staten tillhandahåller sker på ett ur statsfinansiellt &lt;br&gt;
så effektivt sätt som möjligt. &lt;br&gt;
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att detta bör formuleras i ett &lt;br&gt;
nytt politiskt mål, som bör underställas riksdagen för beslut. Målet bör &lt;br&gt;
lyda: Alla i samhället skall ha tillgång till grundläggande betaltjänster till &lt;br&gt;
rimliga priser. &lt;br&gt;
9 Hur skall de grundläggande betaltjänsterna &lt;br&gt;
tillhandahållas? &lt;br&gt;
Den nuvarande grundläggande kassaservicen, som i huvudsak består i &lt;br&gt;
tillhandahållande av vissa tjänster i ett rikstäckande servicenät genom &lt;br&gt;
Posten och Svensk Kassaservice, skall under en övergångsperiod &lt;br&gt;
avvecklas. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I första hand bör marknaden i stället tillhandahålla dessa &lt;br&gt;
tjänster och staten övervaka att så sker. På de orter och den landsbygd &lt;br&gt;
där behovet av grundläggande betaltjänster inte kommer att tillgodoses &lt;br&gt;
av marknaden, skall staten ansvara för att dessa tjänster tillhandahålls. &lt;br&gt;
Man kan tänka sig olika handlingsalternativ när det gäller vem som &lt;br&gt;
skall tillhandahålla de grundläggande betaltjänsterna. Ett sätt skulle vara&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
21 &lt;br&gt;
att Posten sålde Svensk Kassaservice till någon annan aktör som skulle &lt;br&gt;
driva verksamheten vidare. Tjänsterna skulle också kunna tillhandahållas &lt;br&gt;
direkt av staten genom en myndighet eller ett statligt verk. Ett annat sätt &lt;br&gt;
skulle vara att se dessa tjänster som tilläggstjänster som det är en &lt;br&gt;
skyldighet för bankerna att tillhandahålla. Staten skulle även, på samma &lt;br&gt;
sätt som sker i dag via Posten, kunna ge ett statligt ägt bolag i uppdrag att &lt;br&gt;
tillhandahålla tjänsterna. Slutligen skulle tjänsterna kunna tillhandahållas &lt;br&gt;
genom annan statlig åtgärd, t.ex. upphandling. &lt;br&gt;
Det första alternativet, att någon tar över Svensk Kassaservices verksamhet, &lt;br&gt;
anser inte regeringen vara någon långsiktigt hållbar lösning då &lt;br&gt;
det i stort sett inte innebär någon förändring. Det mesta talar för att &lt;br&gt;
dagens underskott skulle kvarstå vilket gör en långsiktig drift omöjlig. &lt;br&gt;
Inte heller det andra alternativet att staten skulle ta ett direkt ansvar för &lt;br&gt;
att tillhandahålla dessa tjänster genom en myndighet eller ett statligt verk &lt;br&gt;
innebär, enligt regeringen, någon långsiktigt hållbar lösning. Båda alternativen &lt;br&gt;
leder till en hantering som är alltför dyr och saknar flexibilitet. &lt;br&gt;
Om en myndighet skulle få till uppgift att tillhandahålla de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna, kräver en sådan lösning dessutom att myndighetens &lt;br&gt;
verksamhet står på egna ben. Det kan inte anses acceptabelt att en &lt;br&gt;
statlig myndighet skulle bli beroende av att myndigheten kan bli en &lt;br&gt;
banks uppdragstagare eller, enligt den nya ordningen, teckna uppdragsavtal &lt;br&gt;
med bank eller annat kreditinstitut. Eftersom staten, efter Postens &lt;br&gt;
försäljning av Postgirot 2001, inte längre har någon egen bankrörelse kan &lt;br&gt;
en sådan lösning inte anses som en framkomlig väg. &lt;br&gt;
Alternativet att genom införandet av en s.k. samhällsomfattande tjänst, &lt;br&gt;
ålägga bankerna en skyldighet att tillhandahålla tjänsterna, skulle i och &lt;br&gt;
för sig vara en möjlig lösning. Det skulle dock innebära ett avsteg från &lt;br&gt;
den förda politiken för lagstiftningen för finansiella tjänster och är därför &lt;br&gt;
inte genomförbart under rådande omständigheter. En jämförelse kan &lt;br&gt;
också göras med den lösning som man har valt i Finland. Där finns i och &lt;br&gt;
för sig en lagstadgad skyldighet för bankerna att tillhandahålla konto &lt;br&gt;
med tilläggstjänster i de fall det inte finns några sakliga skäl att vägra &lt;br&gt;
tillgång till konto. Denna skyldighet innefattar emellertid inte något krav &lt;br&gt;
på att tillhandahålla manuella tjänster i hela landet. För dem som av olika &lt;br&gt;
skäl inte kan utnyttja de tjänster som är knutna till kontot görs insatser &lt;br&gt;
via andra kanaler, exempelvis socialtjänst. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Mot bakgrund av det sistnämnda &lt;br&gt;
anser regeringen inte att detta är en lämplig lösning i Sverige. De &lt;br&gt;
alternativ som regeringen anser bäst svarar mot de behov som samhället &lt;br&gt;
skall garantera är att dessa tjänster tillhandahålls genom ett statligt ägt &lt;br&gt;
bolag som i dag eller genom annan statlig åtgärd, t.ex. upphandling. I det &lt;br&gt;
följande kommer regeringen att göra en närmare granskning av dessa &lt;br&gt;
alternativ.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
22 &lt;br&gt;
9.1 Ett statligt ägt bolag, marknadens utbud eller &lt;br&gt;
upphandling? &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
skall upphöra att gälla vid utgången av 2008. En avveckling av &lt;br&gt;
kassaservicetjänsterna skall få ske under en övergångsperiod med &lt;br&gt;
början tidigast den 1 juli 2008. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: På de orter och den landsbygd där &lt;br&gt;
behovet av grundläggande betaltjänster inte kommer att tillgodoses av &lt;br&gt;
marknaden, kan tjänsterna komma att behöva upphandlas. För att &lt;br&gt;
främja framväxten av lokala lösningar bör regeringen noga följa &lt;br&gt;
utvecklingen på området. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag och &lt;br&gt;
bedömning. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt &lt;br&gt;
förslaget eller lämnat det utan erinran. Handikappombudsmannen (HO) &lt;br&gt;
är av uppfattningen att tidpunkten då lagen (2001:1276) om grundläggande &lt;br&gt;
kassaservice upphör att gälla bör samordnas med införandet av &lt;br&gt;
en ny lag om förbud och andra åtgärder mot diskriminering. Vidare pekar &lt;br&gt;
HO på att det vid en upphandling bör ingå bedömning av tillgänglighet &lt;br&gt;
för personer med funktionshinder. Svenska Bankföreningen tillstyrker &lt;br&gt;
såväl förslaget att upphäva lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
som förslaget om upphandling, men hade föredragit en avgränsning &lt;br&gt;
till tjänster som kräver fysisk infrastruktur. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag och bedömning &lt;br&gt;
Vissa av de grundläggande betaltjänsterna kan behöva upphandlas &lt;br&gt;
Historiskt har kassaservice varit en integrerad del i postverksamheten. &lt;br&gt;
Utvecklingen under senare år har emellertid förändrat förutsättningarna &lt;br&gt;
för Posten att tillhandahålla kassaservicetjänster. Detta har skett delvis &lt;br&gt;
som en följd av framväxten av alternativ på marknaden, delvis som en &lt;br&gt;
följd av förändringar i Postens verksamhet. Posten har t.ex. varken kvar &lt;br&gt;
någon bankrörelse eller postgiroverksamhet. Sedan några år tillbaka drivs &lt;br&gt;
kassaservicen dessutom i ett separat nät skiljt från Postens nät för brev &lt;br&gt;
och paket. Verksamheterna bedrivs i olika bolag och med olika firmabeteckningar &lt;br&gt;
gentemot kunderna. Under de senaste åren har alltså sambandet &lt;br&gt;
mellan kassaservice och Postens övriga verksamhet i princip upphört. &lt;br&gt;
Av Post- och telestyrelsens rapport framgår att styckkostnaderna för &lt;br&gt;
kassatransaktionerna i Svensk Kassaservices glesbygdsnät är höga. &lt;br&gt;
Enligt en överslagsberäkning som bolaget gjort uppgår dessa till mer än &lt;br&gt;
90 kronor per transaktion i den delen av kontorsnätet, jämfört med en för &lt;br&gt;
hela landet genomsnittlig kostnad på ca 30 kronor per transaktion. Den &lt;br&gt;
ersättning som Svensk Kassaservice får från bankerna för de tjänster som &lt;br&gt;
bolaget tillhandahåller genom sitt servicenät medger inte kostnadstäckning. &lt;br&gt;
Detta innebär att underskotten i kassaservicen till en del kan &lt;br&gt;
sägas spegla en indirekt subvention till banksystemet. Om den verksam&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
23 &lt;br&gt;
het som Svensk Kassaservice skall bedriva inskränks till de orter och &lt;br&gt;
områden där det inte finns andra alternativ riskerar det att öka underskotten &lt;br&gt;
per förmedlad enhet ytterligare. &lt;br&gt;
Ett sådant kontinuerligt underskott skulle i sin tur komma att tära på &lt;br&gt;
Postens kapital. Om statens ersättning för betaltjänsterna, liksom &lt;br&gt;
beträffande kassaservicen, fortlöpande skulle komma att understiga &lt;br&gt;
Postens verkliga kostnader för verksamheten, måste förr eller senare &lt;br&gt;
staten gå in med ett aktieägartillskott. Detta kan då komma i konflikt med &lt;br&gt;
bl.a. EG:s regler om statligt stöd, vilka återfinns i artiklarna 86–87 i EGfördraget. &lt;br&gt;
I december 2005 anmälde regeringen till Europeiska kommissionen &lt;br&gt;
(kommissionen) sin avsikt att fortsätta ge Posten ett bidrag för &lt;br&gt;
åren 2006–2007 för tillhandahållande genom dotterbolaget Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i form av &lt;br&gt;
grundläggande kassaservice (N2005/10329/NL). Efter ett års granskning &lt;br&gt;
och inhämtande av omfattande underlag fattade kommissionen beslut den &lt;br&gt;
22 november 2006 (N642/2005). Av beslutet framgår att den anmälda &lt;br&gt;
åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i EGfördraget &lt;br&gt;
och att åtgärden ifråga är förenlig med artikel 86.2 i EGfördraget, &lt;br&gt;
dvs. förenlig med den gemensamma marknaden. I slutet av &lt;br&gt;
december 2006 aktualiserades frågan om Postens kassaservice återigen. &lt;br&gt;
Kommissionen har begärt att Sverige redogör för valet av Posten som &lt;br&gt;
tillhandahållare av grundläggande kassaservice. Eftersom valet av Posten &lt;br&gt;
skett utan att detta föregåtts av ett bundet anbudsförfarande eller något &lt;br&gt;
annat öppet förfarande, menar kommissionen att det inte kan uteslutas att &lt;br&gt;
EG-reglerna om offentlig upphandling har överträtts. &lt;br&gt;
Av de olika alternativ som Post- och kassaserviceutredningen (SOU &lt;br&gt;
2004:52) övervägde för hur betaltjänster skulle tillhandahållas i framtiden, &lt;br&gt;
var det enligt utredningen bara alternativet som omfattade &lt;br&gt;
upphandling av tjänsterna som representerar en ur ett ekonomiskt &lt;br&gt;
perspektiv uthållig utveckling. Som beskrivs ovan, se avsnitt 7, har på &lt;br&gt;
senare tid ett antal nya lösningar vuxit fram. Den utvecklingen kan &lt;br&gt;
främja konkurrensen på marknaden samt ge ökad valfrihet och lägre &lt;br&gt;
priser för användarna. Regeringen ser därför positivt på denna utveckling &lt;br&gt;
och vill därför att marknaden i första hand bör ges möjlighet att erbjuda &lt;br&gt;
tjänsterna. Även om regeringen i första hand förordar marknadens &lt;br&gt;
lösningar är regeringen samtidigt väl medveten om dess begränsningar. &lt;br&gt;
Eftersom det finns orter och landsbygd där marknaden för närvarande &lt;br&gt;
inte erbjuder vissa av de grundläggande betaltjänsterna kan staten behöva &lt;br&gt;
vidta stödåtgärder, exempelvis i form av upphandling. För att främja &lt;br&gt;
framväxten av lokala lösningar avser regeringen att noga följa utvecklingen &lt;br&gt;
på området. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den av Post- och kassaserviceutredningen utförda rundfrågningen &lt;br&gt;
bland banker m.fl. visar att det bör finnas aktörer som mot ersättning är &lt;br&gt;
beredda att erbjuda grundläggande betaltjänster i områden där kommersiella &lt;br&gt;
alternativ saknas. Mycket talar också för att flera av dessa aktörer &lt;br&gt;
kan vara lämpligare som tillhandahållare än Posten av de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna. Det kan antas att det i de flesta fall kommer att röra sig &lt;br&gt;
om aktörer som redan finns på marknaden och som har en infrastruktur &lt;br&gt;
som kan användas för tjänsterna. Det handlar framförallt om aktörer &lt;br&gt;
inom handeln i förening med bankväsendet samt om företag inom värdehanteringsbranschen. &lt;br&gt;
Sådana aktörer torde i många fall kunna tillhanda&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
24 &lt;br&gt;
hålla en högre servicenivå än vad Svensk Kassaservice har gjort, t.ex. i &lt;br&gt;
fråga om öppettider och geografisk tillgänglighet. Det är också fullt &lt;br&gt;
möjligt att tjänsterna blir billigare gentemot kunderna. &lt;br&gt;
Om man väljer att gå in med statliga åtgärder, exempelvis i form av &lt;br&gt;
upphandling, endast i vissa områden är det också lättare att anpassa &lt;br&gt;
statens stöd efter det faktiska behovet över tiden. Samtidigt utnyttjas hela &lt;br&gt;
samhällets infrastruktur för att ta till vara det mest kostnadseffektiva &lt;br&gt;
utförandet. Även ur ett konsumentperspektiv finns det fördelar med det &lt;br&gt;
valda alternativet eftersom det med en sådan lösning finns en utvecklingspotential &lt;br&gt;
jämfört med dagens servicenivå. &lt;br&gt;
Sammantaget anser regeringen att det anförda innebär att det inte &lt;br&gt;
längre finns några skäl att tillhandahålla kassaservicetjänster genom ett &lt;br&gt;
statligt ägt bolag. Därav följer att åliggandet för Posten att tillhandahålla &lt;br&gt;
grundläggande kassaservice bör upphöra. Möjligheterna att använda sig &lt;br&gt;
av andra aktörer än Posten för att kunna erbjuda en bättre service till &lt;br&gt;
allmänheten till lägre kostnad för staten bör i stället tas till vara. Genom &lt;br&gt;
att andra aktörer som använder en infrastruktur för andra ändamål ges &lt;br&gt;
tillfälle att också tillhandahålla grundläggande betaltjänster kan en bättre &lt;br&gt;
anpassning ske till de fallande transaktionsvolymerna för manuella &lt;br&gt;
betaltjänster. &lt;br&gt;
Tillhandahållandet bör således i fortsättningen säkerställas genom att &lt;br&gt;
regeringen noga följer utvecklingen på betaltjänstmarknaden och vidtar &lt;br&gt;
nödvändiga åtgärder, exempelvis upphandling, om brister i tillhandahållandet &lt;br&gt;
uppstår. Det innebär att det uppdrag som Posten har i dag &lt;br&gt;
genom lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice kan upphöra. &lt;br&gt;
Upphävande av lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
Som framgår av föregående avsnitt gör regeringen bedömningen att den &lt;br&gt;
grundläggande kassaservicen inte längre skall tillhandahållas av Posten &lt;br&gt;
eller någon annan av staten utpekad tillhandahållare. Utgångspunkten är i &lt;br&gt;
stället att de grundläggande betaltjänsterna i stor utsträckning kommer att &lt;br&gt;
kunna tillhandahållas av marknaden. Endast där marknaden inte erbjuder &lt;br&gt;
dessa tjänster har staten ett ansvar. Därför bör lagen om grundläggande &lt;br&gt;
kassaservice upphävas. &lt;br&gt;
Som regeringen återkommer till i nästa avsnitt föreslås en övergångsperiod &lt;br&gt;
(1 juli–31 december 2008) under vilken Posten ges möjlighet att &lt;br&gt;
avveckla kassaserviceverksamheten. För att det skall finnas en rimlig &lt;br&gt;
möjlighet att få nya lösningar på plats bör Posten, om bolaget avser att &lt;br&gt;
påbörja en avveckling av verksamheten som Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
bedriver, senast den 1 oktober 2007 ge in en avvecklingsplan till Post och &lt;br&gt;
telestyrelsen. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Mot denna bakgrund bör det vara lämpligt att lagen om &lt;br&gt;
grundläggande kassaservice upphör att gälla den 31 december 2008.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
25 &lt;br&gt;
9.2 Upphandling av de av staten garanterade grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen bör få i uppdrag att &lt;br&gt;
upphandla grundläggande betaltjänster på de orter och den landsbygd &lt;br&gt;
där behovet av tjänsterna inte tillgodoses av marknaden. &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Posten AB (publ) skall från och med den &lt;br&gt;
1 juli 2008 ha som verksamhetsföremål att genom lantbrevbäringen, &lt;br&gt;
gentemot kund, utföra grundläggande betaltjänster på begäran av den &lt;br&gt;
som tillhandahåller tjänsterna på uppdrag av staten. Bolaget skall från &lt;br&gt;
och med den 1 januari 2009 inte längre ha som verksamhetsföremål &lt;br&gt;
att bedriva grundläggande kassaservice. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens &lt;br&gt;
bedömning och förslag. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt &lt;br&gt;
att de grundläggande betaltjänsterna upphandlas i enlighet med &lt;br&gt;
förslaget eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen understryker &lt;br&gt;
vikten av att det vid upphandlingen ställs krav på rutiner för redovisning &lt;br&gt;
och kontroll, fysisk säkerhet, sekretess och utbildning. Post- och telestyrelsen &lt;br&gt;
redovisar i sitt yttrande en viss tveksamhet inför den föreslagna &lt;br&gt;
upphandlingen. Det förhållandet att flera aktörer är beredda att utföra &lt;br&gt;
tjänsterna skulle enligt Post- och telestyrelsen kunna tala för en upphandling &lt;br&gt;
men de anser ändå att det saknas anledning för staten att &lt;br&gt;
formulera ett sådant uppdrag. Enligt myndigheten torde det finnas olika &lt;br&gt;
möjligheter att utnyttja andra aktörer där behov finns. Nämnden för &lt;br&gt;
offentlig upphandling (NOU) har i sitt remissvar framfört att om &lt;br&gt;
upphandlade avtal skall finnas i kraft med början den 1 juli 2008 bör &lt;br&gt;
upphandlingen rimligen förberedas ett halvår före detta datum. &lt;br&gt;
Konsumentverket ifrågasätter om upphandling är den mest ändamålsenliga &lt;br&gt;
metoden för staten att säkerställa tillgången till betaltjänster för &lt;br&gt;
alla i hela landet. Verket efterlyser överväganden om andra statliga &lt;br&gt;
åtgärder än upphandling. Pensionärernas Riksorganisation (PRO) har &lt;br&gt;
inte någon invändning mot att tjänsterna upphandlas men efterlyser &lt;br&gt;
generellt ett större åtagande från bankernas sida. Posten AB har inget att &lt;br&gt;
invända mot att bolaget genom lantbrevbäringen ges möjlighet att tillhandahålla &lt;br&gt;
grundläggande betaltjänster som underleverantör till aktörer &lt;br&gt;
som upphandlas av Post- och telestyrelsen. Folkrörelserådet Hela &lt;br&gt;
Sverige ska leva instämmer i huvuddragen i övervägandena och ställer &lt;br&gt;
sig, med några bestämda förbehåll, bakom förslagen. Förbehållen rör den &lt;br&gt;
bristande samordning som blir resultatet av sektorspolitiken och som &lt;br&gt;
präglar samhällsutvecklingen. Folkrörelserådet befarar att den föreslagna &lt;br&gt;
upphandlingen leder till osäkra och kortsiktiga lösningar. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Facket för &lt;br&gt;
Service och kommunikation (SEKO) säger sig när det gäller förslaget att &lt;br&gt;
upphandla grundläggande betaltjänster vara negativa till förslaget då man &lt;br&gt;
anser att det blir en intrikat uppgift för den upphandlande myndigheten &lt;br&gt;
att avgöra på vilken nivå och i vilken omfattning tjänsterna skall &lt;br&gt;
upphandlas. Upphandlingen måste få tydliga direktiv när det gäller &lt;br&gt;
tjänsternas kvalitet och de anställdas situation.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
26 &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning och förslag &lt;br&gt;
Upphandlingsförfarandet &lt;br&gt;
På de orter och den landsbygd där marknaden inte tillhandahåller grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster skall staten säkerställa tillgången till dessa tjänster, &lt;br&gt;
vilket kan ske genom upphandling. &lt;br&gt;
Den del av de grundläggande betaltjänsterna som staten skall garantera &lt;br&gt;
måste anses utgöra en s.k. tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, eftersom &lt;br&gt;
betaltjänsterna utgör en sådan tjänst som måste garanteras samtliga &lt;br&gt;
medborgare på lika villkor. Det innebär att den upphandling av dessa &lt;br&gt;
tjänster som Post- och telestyrelsen gör skall ske i överensstämmelse &lt;br&gt;
med EG-fördragets artikel 86.2. &lt;br&gt;
Innan staten vidtar åtgärder, t.ex. i form av upphandling, måste de orter &lt;br&gt;
och den landsbygd identifieras som omfattas av statens ansvar. Post- och &lt;br&gt;
kassaserviceutredningen bedömde att upphandling skulle kunna bli &lt;br&gt;
aktuell för ca 180–200 orter i Sverige. Det rör sig om glesbygd inbegripet &lt;br&gt;
tätortsnära sådan. Inom vissa områden kan det vara bara någon enstaka &lt;br&gt;
av de grundläggande betaltjänsterna, dvs. betalningsförmedling, kontantuttag &lt;br&gt;
eller dagskassehantering för näringsidkare och ideella föreningar, &lt;br&gt;
som saknas medan i andra områden inte någon av dem finns att tillgå. &lt;br&gt;
För att servicen skall bli så bra som möjligt och för att samhället skall &lt;br&gt;
kunna utnyttja den befintliga infrastruktur som redan finns bör det finnas &lt;br&gt;
en möjlighet att upphandla varje tjänst för sig. Detta eftersom upphandlingen &lt;br&gt;
av de grundläggande betaltjänsterna inte på någon ort eller i &lt;br&gt;
något område bör vara mer omfattande än det faktiska behovet. &lt;br&gt;
Om det visar sig att någon tjänst saknas på en viss ort skall det, inför &lt;br&gt;
en eventuell ny upphandling, göras en bedömning av om marknaden &lt;br&gt;
kommer att tillhandahålla tjänsten där. Det är bara när marknaden inte &lt;br&gt;
tillgodoser behovet av grundläggande betaltjänster som upphandling får &lt;br&gt;
ske. Om det t.ex. finns ett bankkontor med kontanthantering på en ort så &lt;br&gt;
skall upphandling av en betaltjänst på orten eller i närbelägen landsbygd &lt;br&gt;
inte ske. &lt;br&gt;
Arbetet med att identifiera de orter som uppfyller dessa villkor &lt;br&gt;
kommer att vara centralt för att fastställa var upphandling får genomföras. &lt;br&gt;
För att få ett så bra och fullständigt beslutsunderlag som möjligt &lt;br&gt;
skall den som har uppdraget att genomföra upphandlingen ta tillvara den &lt;br&gt;
kunskap som finns hos andra centrala myndigheter och regionala organ &lt;br&gt;
som arbetar med regional utveckling och kommersiell service. Vidare &lt;br&gt;
skall den kunskap som finns om lokala förhållanden tas tillvara genom &lt;br&gt;
dialog med lokala och regionala organ. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Exempelvis bör myndigheten &lt;br&gt;
hämta kunskap från arbetet med de lokala utvecklingsprogrammen för &lt;br&gt;
kommersiell service samt det statistiska material om serviceslag som &lt;br&gt;
finns hos olika centrala myndigheter och regionala organ. Regeringen ser &lt;br&gt;
därför att det är en självklarhet att myndigheten för att bedöma den &lt;br&gt;
lokala servicen och servicebehovet inför upphandlingen inhämtar &lt;br&gt;
synpunkter från de berörda organen. Som exempel kan nämnas länsstyrelser, &lt;br&gt;
regionala självstyrelseorgan eller samverkansorgan samt även &lt;br&gt;
de kommuner som har tecknat lokala utvecklingsavtal. Vidare finns det &lt;br&gt;
möjlighet för myndigheten att inför upphandlingen inhämta information &lt;br&gt;
om tillgängligheten för personer med funktionshinder och för äldre.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
27 &lt;br&gt;
Även om staten har det yttersta ansvaret för att det finns tillgång till &lt;br&gt;
grundläggande betaltjänster för alla, bör det erinras om att det finns en &lt;br&gt;
risk med ett sådant system. Om marknadens aktörer vet att staten täcker &lt;br&gt;
samhällets behov där de själva inte anser att det är tillräckligt lönsamt, &lt;br&gt;
finns det en risk att marknaden koncentrerar sig på de lönsamma delarna &lt;br&gt;
och låter staten ta hand om de mindre lönsamma. Därför måste den &lt;br&gt;
upphandlande enheten i varje enskilt fall göra en bedömning av om det &lt;br&gt;
finns behov av betaltjänster, och i så fall vilka, som staten bör svara för. &lt;br&gt;
Vid den avvägningen bör det också kunna vägas in om t.ex. tjänsteutbudet &lt;br&gt;
har ökat i en annan närbelägen ort. Det måste dock alltid, och i &lt;br&gt;
varje enskilt fall, ske en noggrann avvägning mellan de ibland motstående &lt;br&gt;
intressena, dvs. statens kostnader för att upphandla grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster och det övergripande målet att människor och &lt;br&gt;
företag i alla delar av landet skall ha tillgång till såväl kommersiell som &lt;br&gt;
offentlig service i tillräcklig omfattning. Även i dessa fall bör länsstyrelser, &lt;br&gt;
regionala självstyrelseorgan eller samverkansorgan samt även &lt;br&gt;
de kommuner som har tecknat lokala utvecklingsavtal kunna ge den &lt;br&gt;
upphandlande myndigheten vägledning. De bedömningar som gjorts av &lt;br&gt;
behoven av betaltjänster, och i vilken mån dessa omfattas av statens &lt;br&gt;
ansvar, bör av länsstyrelserna redovisas i den rapport som de föreslås få i &lt;br&gt;
uppdrag att ge in till regeringen varje år, se nedan avsnitt 9.4. &lt;br&gt;
För att systemet skall vara såväl flexibelt som erbjuda bra service &lt;br&gt;
samtidigt som samhällets övriga infrastruktur utnyttjas på ett så effektivt &lt;br&gt;
sätt som möjligt bör de kontrakt som upphandlas avse en väl avvägd &lt;br&gt;
period. Det innebär att perioden måste anpassas efter vilken typ av tjänst &lt;br&gt;
som upphandlas. Det bör vara en uppgift för den som genomför &lt;br&gt;
upphandlingen att ta ställning till hur det tjänsteutbud som varje &lt;br&gt;
upphandling omfattar skall se ut. Det kommer därför att vara en viktig &lt;br&gt;
del i arbetet med att genomföra en upphandling att se till att kravspecifikationen &lt;br&gt;
för respektive tjänsteslag utformas så att tjänsten på bästa &lt;br&gt;
sätt svarar mot samhällets behov samtidigt som tjänsteutformningen är &lt;br&gt;
kostnadseffektiv. &lt;br&gt;
Detta innebär också att den som får till uppgift att upphandla, fortlöpande &lt;br&gt;
måste följa utvecklingen för de grundläggande betaltjänsterna &lt;br&gt;
inför förlängningar av avtal och eventuellt nya upphandlingar. Det gäller &lt;br&gt;
särskilt om befintliga serviceställen läggs ner eller om någon etablerar &lt;br&gt;
sig inom ett område där tjänsterna tidigare har upphandlats. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För denna &lt;br&gt;
uppföljning bör exempelvis materialet i Konsumentverkets servicedatabas &lt;br&gt;
samt Glesbygdsverkets och vissa regioners material om olika &lt;br&gt;
servicefunktioner kunna nyttjas. &lt;br&gt;
Upphandlingen kan komma att omfatta landsbygd där betaltjänster inte &lt;br&gt;
kan erbjudas inom rimligt avstånd, i en närbelägen ort eller vid annat &lt;br&gt;
serviceställe. Vid bedömningen av vad som anses vara rimligt avstånd &lt;br&gt;
kan exempelvis allmänna kommunikationer vägas in. För dessa områden &lt;br&gt;
har Posten i dag genom sitt lantbrevbärarnät en servicestruktur som till &lt;br&gt;
en del sammanfaller med de områden där staten måste ta ett ansvar. Vid &lt;br&gt;
sidan av Posten kan även andra underleverantörer tänkas. Det viktiga bör &lt;br&gt;
vara att lösningen ger god tillgänglighet på rimliga villkor för kunderna. &lt;br&gt;
För att säkerställa att det finns ett bra underlag för en sådan bedömning &lt;br&gt;
bör det av upphandlingsunderlaget framgå att den som deltar i upphandlingen &lt;br&gt;
avseende dessa områden får tillhandahålla den upphandlade&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
28 &lt;br&gt;
tjänsten genom Postens lantbrevbäring eller likvärdig servicekanal. När &lt;br&gt;
Posten beräknar kostnaderna för de aktuella tjänsterna anser regeringen &lt;br&gt;
att Posten måste beakta att det rör sig om en tilläggstjänst utöver den &lt;br&gt;
ordinarie posttjänsten. Regeringen förutsätter att Posten, i en sådan situation, &lt;br&gt;
vid sin prissättning av de aktuella tjänsterna inte tillämpar ett &lt;br&gt;
avkastningskrav som går utöver ramen för det ekonomiska mål som &lt;br&gt;
beslutats för bolaget vid bolagsstämma. &lt;br&gt;
För att tydligt ange att Posten, i de här aktuella områdena, får utföra &lt;br&gt;
dessa tjänster som ligger vid sidan av den postala kärnverksamheten, &lt;br&gt;
föreslår regeringen att Posten från och med den 1 juli 2008 skall ha som &lt;br&gt;
verksamhetsföremål att genom lantbrevbäringen, gentemot kund, utföra &lt;br&gt;
grundläggande betaltjänster på begäran av den som tillhandahåller &lt;br&gt;
tjänsterna på uppdrag av staten. Från och med denna tidpunkt får &lt;br&gt;
nämligen Posten börja avveckla Svensk Kassaservice och avvecklingen &lt;br&gt;
måste samordnas med Post- och telestyrelsens upphandling. Vidare föreslår &lt;br&gt;
regeringen att bolaget från och med den 1 januari 2009 inte längre &lt;br&gt;
skall ha som verksamhetsföremål att bedriva grundläggande kassaservice, &lt;br&gt;
eftersom lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice då &lt;br&gt;
upphört att gälla. &lt;br&gt;
Vid upphandling av betalningsförmedling, som ingår i de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna, skall den upphandlande myndigheten försäkra &lt;br&gt;
sig om att den som lämnar anbud har Finansinspektionens tillstånd enligt &lt;br&gt;
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller har rätt att driva &lt;br&gt;
verksamheten enligt motsvarande utländsk reglering. Därigenom säkerställs &lt;br&gt;
att den som får uppdraget att tillhandahålla denna tjänst på uppdrag &lt;br&gt;
av staten uppfyller nödvändiga krav på säkerhet. &lt;br&gt;
Som regeringen återkommer till i avsnitt 9.4 bör länsstyrelserna få till &lt;br&gt;
uppgift att i samverkan med de organ som i respektive län ansvarar för &lt;br&gt;
det regionala utvecklingsarbetet bevaka att den grundläggande betaltjänsten &lt;br&gt;
motsvarar samhällets behov och regelbundet återrapportera om &lt;br&gt;
detta till regeringen. &lt;br&gt;
Upphandlande myndighet &lt;br&gt;
Regeringen anser att uppdraget att genomföra eventuella upphandlingar &lt;br&gt;
bör gå till en statlig myndighet. &lt;br&gt;
Vid en avvägning mellan de olika frågor som aktualiseras i samband &lt;br&gt;
med upphandlingen gör regeringen bedömningen att Post- och telestyrelsen, &lt;br&gt;
som redan har en upphandlingsorganisation och har erfarenhet &lt;br&gt;
av stora offentliga upphandlingar inom t.ex. området för elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation, bör bli upphandlande myndighet. Något tillsynsansvar &lt;br&gt;
kommer inte längre att åvila Post- och telestyrelsen när det gäller grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster. Det blir, som framgår nedan under avsnitt 9.4, &lt;br&gt;
länsstyrelserna som får regeringens uppdrag att bevaka att de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna motsvarar samhällets behov. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Övergångsperiod &lt;br&gt;
Att omedelbart ställa om tillhandahållandet av de grundläggande betaltjänsterna &lt;br&gt;
från det sätt som de tillhandahålls i dag av Svensk Kassa&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
29 &lt;br&gt;
service till den verksamhet som eventuellt kan behöva upphandlas &lt;br&gt;
bedöms inte möjlig. Risken för glapp i servicen blir stor om inte tillräcklig &lt;br&gt;
tid för en omställning ges. Ett sätt att underlätta övergången, utan &lt;br&gt;
att den fördröjs onödigt i tiden, är att tillåta att den sker under en övergångsperiod. &lt;br&gt;
Vid en avvägning av hur lång en sådan period bör vara bör &lt;br&gt;
hänsyn tas både till Postens verksamhet och Post- och telestyrelsens &lt;br&gt;
upphandling. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har i sitt &lt;br&gt;
remissvar framfört att om upphandlade avtal skall finnas i kraft med &lt;br&gt;
början den 1 juli 2008 bör upphandlingen rimligen förberedas ett halvår &lt;br&gt;
före detta datum. &lt;br&gt;
Regeringen bedömer att det är möjligt för Post- och telestyrelsen att &lt;br&gt;
genomföra eventuella upphandlingar med verkan från den 1 juli 2008, &lt;br&gt;
dvs. avtalen skall där så krävs kunna börja gälla från och med detta &lt;br&gt;
datum. Regeringen bedömer vidare att det är tillräckligt med en period &lt;br&gt;
om ytterligare sex månader, dvs. fram till 31 december 2008, för att &lt;br&gt;
Posten skall ha nödvändiga förutsättningar för att hinna avveckla den &lt;br&gt;
verksamhet som Svensk Kassaservice bedriver. En sådan avveckling &lt;br&gt;
måste ske i samverkan mellan Post- och telestyrelsen och Posten för att &lt;br&gt;
det skall gå att samordna upphandlingen med avvecklingen. Posten skall &lt;br&gt;
därför, om bolaget avser att påbörja en avveckling av verksamheten hos &lt;br&gt;
Svensk Kassaservice under perioden 1 juli–31 december 2008, senast &lt;br&gt;
den 1 oktober 2007 ge in en avvecklingsplan till Post- och telestyrelsen. &lt;br&gt;
9.3 Särskilda insatser för vissa grupper &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Post- och telestyrelsen bör ges i uppdrag &lt;br&gt;
att genomföra informations- och utbildningsinsatser för att hjälpa de &lt;br&gt;
personer som bedöms ha behov av kassatjänster till nya, enkla och &lt;br&gt;
kostnadseffektiva betaltjänster. &lt;br&gt;
Post- och telestyrelsens nuvarande uppdrag att upphandla post- och &lt;br&gt;
kassatjänster till personer med funktionshinder bör ändras till att avse &lt;br&gt;
posttjänster och grundläggande betaltjänster till personer med funktionshinder. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens &lt;br&gt;
bedömning. &lt;br&gt;
Remissinstanser: En klar majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt &lt;br&gt;
förslaget om särskilda insatser för vissa grupper eller lämnat det utan &lt;br&gt;
erinran. Försäkringskassan säger sig gärna bistå Post- och telestyrelsen &lt;br&gt;
med informationsinsatsen. Socialstyrelsen finner det positivt med de &lt;br&gt;
föreslagna insatserna men ifrågasätter om de är tillräckliga. Post- och &lt;br&gt;
telestyrelsen anser när det gäller informationsinsatser att även Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice är väl lämpat att informera kunderna. Konsumentverket &lt;br&gt;
pekar på att de föreslagna informations- och utbildningsinsatserna är alltför &lt;br&gt;
oprecist beskrivna. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Svenska KommunalPensionärers Förbund (SKPF) &lt;br&gt;
anser att de föreslagna åtgärderna till stöd för vissa grupper är &lt;br&gt;
otillräckliga. Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) föreslår att &lt;br&gt;
insatserna borde pågå under en längre tidsperiod än vad som föreslagits.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
30 &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning &lt;br&gt;
Information och utbildning &lt;br&gt;
Som regeringen konstaterat i avsnitt 7 finns det några grupper i samhället &lt;br&gt;
som i större utsträckning än andra i dag använder sig av de manuella &lt;br&gt;
tjänster över disk som erbjuds av Svensk Kassaservice. Det rör sig t.ex. &lt;br&gt;
om de pensionärer som i dag är direkt hänvisade till Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
för att få ut sin pension. Därutöver finns det de som p.g.a. hög ålder, &lt;br&gt;
sjukdom eller vana har svårt att ändra sitt beteende. Även invandrare &lt;br&gt;
använder Svensk Kassaservice i något större utsträckning än befolkningen &lt;br&gt;
i sin helhet. Personer med funktionshinder har i allmänhet inte &lt;br&gt;
något behov av specifika kassaservicetjänster som till omfattning och &lt;br&gt;
innehåll skiljer sig från den övriga befolkningens behov, men det finns &lt;br&gt;
undergrupper som kan ha särskilda behov av kassaservicetjänster. &lt;br&gt;
Personer med utvecklingsstörning som saknar personlig assistent eller &lt;br&gt;
hjälp av anhöriga och psykiskt sjuka tillhör de grupper som kan ha svårt &lt;br&gt;
att hantera alternativa tjänster. &lt;br&gt;
För att tillgodose behovet av enkla och kostnadseffektiva betaltjänster &lt;br&gt;
kan information och utbildning behövas vid övergången till nya tjänster. &lt;br&gt;
Regeringen anser att Post- och telestyrelsen bör ges i uppdrag att, i &lt;br&gt;
samband med omställningen, genomföra en informations- och &lt;br&gt;
utbildningsinsats. Myndigheten skall då inhämta synpunkter från andra &lt;br&gt;
berörda myndigheter, organisationer samt kommunernas konsumentvägledare &lt;br&gt;
för att hjälpa de personer som bedöms ha behov av kassatjänster &lt;br&gt;
till enklare och mer kostnadseffektiva betaltjänster. Informationsinsatserna &lt;br&gt;
bör dessutom ske i samverkan med bankerna och Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice. &lt;br&gt;
För de personer som bedöms ha särskilda behov av kassatjänster, &lt;br&gt;
såsom äldre pensionärer och personer som nekas bankkonto, kan &lt;br&gt;
avvecklingen av Svensk Kassaservice innebära en stor omställning. Det &lt;br&gt;
handlar främst om de personer som använder Svensk Kassaservice som &lt;br&gt;
enda kanal för att betala räkningar och ta ut kontanter. Äldre pensionärer &lt;br&gt;
behöver inte i nämnvärd utsträckning påverkas negativt om de får &lt;br&gt;
tillräcklig information och stöd för att ta till sig alternativa tjänster som &lt;br&gt;
exempelvis brevgiro och enklare korttjänster. För majoriteten av dessa &lt;br&gt;
personer innebär sannolikt en avveckling av Svensk Kassaservice en &lt;br&gt;
möjlighet att inom en nära framtid via inträde i banksystemet beredas &lt;br&gt;
tillgång till nya, billigare och enklare tjänster och på så sätt leda till en &lt;br&gt;
förbättring. Även för kunder som väljer att besöka Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
någon eller några gånger per år, men som vanligen använder andra sätt &lt;br&gt;
för att betala sina räkningar på, kan en avveckling av Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
innebära fördelar. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Informationsinsatser kopplade till avvecklingsperioden &lt;br&gt;
kan bidra till att dessa ”sällankunder” upptäcker nya tjänster &lt;br&gt;
och serviceställen när det gäller att ta ut pengar och betala räkningar. Det &lt;br&gt;
kan ta viss tid innan befolkningen ändrar beteende. Men Post- och &lt;br&gt;
telestyrelsen bedömer i sin rapport Tillgång till kassaservice, att när &lt;br&gt;
Postens skyldighet att svara för tillhandahållandet av kassaservice upphör &lt;br&gt;
så kommer befolkningen i ännu större utsträckning att använda för dem &lt;br&gt;
billigare alternativa betaltjänster.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
31 &lt;br&gt;
I sin rapport har Post- och telestyrelsen beräknat antalet personer som &lt;br&gt;
av Post- och kassaserviceutredningen bedömdes ha särskilda behov av &lt;br&gt;
kassaservice. Det rör sig framför allt om personer som av olika anledningar &lt;br&gt;
saknar bankrelation och personer som bor på orter utan bankalternativ. &lt;br&gt;
Post- och telestyrelsen konstaterar att gruppen sedan 2004 &lt;br&gt;
minskat betydligt. Den kraftiga minskningen har främst skett i två &lt;br&gt;
grupper, nämligen asylsökande och pensionärer. Gruppen asylsökande, &lt;br&gt;
som behandlas närmare i avsnitt 7, uppgår i dag till fler än 15 000 &lt;br&gt;
personer och har erhållit en kortlösning där kontantuttag av dagersättning &lt;br&gt;
numera kan göras i ICA:s butiker eller bankernas uttagsautomater. &lt;br&gt;
Utbetalningar till ålderspensionärer utan bankkonto &lt;br&gt;
Inom gruppen pensionärer finns inga generella behov av tillgång till &lt;br&gt;
Svensk Kassaservices tjänster, men på individnivå kan det av olika &lt;br&gt;
anledningar finnas ett större behov av personlig service i samband med &lt;br&gt;
utförandet av betaltjänsterna. Behovet återfinns främst i gruppen ”äldre &lt;br&gt;
pensionärer” som i större utsträckning än andra i dag använder sig av de &lt;br&gt;
manuella tjänster över disk som erbjuds av Svensk Kassaservice. Bland &lt;br&gt;
gruppen äldre pensionärer har emellertid antalet personer som erhåller &lt;br&gt;
pension via utbetalningskort minskat kraftigt sedan 2004. Ett antal äldre &lt;br&gt;
pensionärer får fortfarande, trots Försäkringskassans framgångsrika &lt;br&gt;
arbete med att styra över utbetalningar till kontoinsättningar i &lt;br&gt;
betalningsmottagarens bank, sin pension via utbetalningskort. &lt;br&gt;
Försäkringskassan beräknar att antalet minskar med ca 15 procent per år &lt;br&gt;
och vid utgången av 2008 beräknas det endast vara ca 24 000 personer &lt;br&gt;
som kommer att få sin pension via utbetalningskort. &lt;br&gt;
Post- och telestyrelsen upphandlar i dag utsträckt lantbrevbäring i form &lt;br&gt;
av post- och kassaservicetjänster till äldre och personer med funktionshinder &lt;br&gt;
i glesbygd, vars situation ofta kompliceras av långa avstånd till &lt;br&gt;
olika serviceinrättningar. Tjänsten innebär att lantbrevbäraren tillhandahåller &lt;br&gt;
kassatjänster i anslutning till bostaden. Från Post- och telestyrelsen &lt;br&gt;
har uppgift inhämtats att det för närvarande är 1 568 hushåll som erhåller &lt;br&gt;
denna service. Regeringen anser att Post- och telestyrelsen även fortsättningsvis &lt;br&gt;
bör ha i uppdrag att upphandla dessa tjänster och upphandlingen &lt;br&gt;
skall liksom tidigare avse posttjänster och det som i fortsättningen &lt;br&gt;
benämns grundläggande betaltjänster. &lt;br&gt;
Personer som nekas bankkonto med tilläggstjänster &lt;br&gt;
Vid sidan av de övriga grupperna som här beskrivits finns de personer &lt;br&gt;
som vill ha ett bankkonto, men av olika anledningar nekas ett sådant och &lt;br&gt;
av det skälet varken får tillgång till kort eller giro av olika slag. Det kan &lt;br&gt;
röra sig om personer som tidigare misskött sig på olika sätt genom att &lt;br&gt;
begå brott eller på annat sätt missbrukat tillgången till konton, kort eller &lt;br&gt;
dylikt. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bank- och finansieringsföretag, vilka tillhandahåller kontoformer som &lt;br&gt;
omfattas av den statliga insättningsgarantin enligt lagen (1995:1571) om &lt;br&gt;
insättningsgaranti, är skyldiga att ta emot insättningar på sådana konton &lt;br&gt;
från var och en. Undantag från skyldigheten får göras om det finns&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
32 &lt;br&gt;
sakliga skäl för institutet att vägra någon att öppna ett inlåningskonto. &lt;br&gt;
När det gäller tilläggstjänster som är knutna till konton finns det ingen &lt;br&gt;
lagstadgad skyldighet för instituten att tillhandahålla sådana tjänster bara &lt;br&gt;
för att kontona omfattas av insättningsgarantin. Finansinspektionen &lt;br&gt;
rekommenderar dock att kontohavare bör ges möjlighet att koppla &lt;br&gt;
tilläggstjänster till ett inlåningskonto, om det inte finns skäl mot detta (se &lt;br&gt;
Finansinspektionens Allmänna råd om inlåningskonton och tillhörande &lt;br&gt;
banktjänster, FFFS 2001:8). Personer som nekas bankrelation bör ändå &lt;br&gt;
kunna välja att hantera sina ärenden manuellt på ett bankkontor. &lt;br&gt;
Att alla skall ha tillgång till betaltjänster kopplade till vissa inlåningskonton &lt;br&gt;
får anses utgöra ett led i att ge alla tillgång till enkla och effektiva &lt;br&gt;
betaltjänster. Som framgått vid de tidigare utredningar som gjorts har det &lt;br&gt;
varit fråga om ett fåtal personer som nekats bankkonto med tilläggstjänster. &lt;br&gt;
Den omständigheten att Svensk Kassaservices tjänster funnits att &lt;br&gt;
tillgå kan dock ha haft en viss betydelse i det sammanhanget. &lt;br&gt;
Enligt nuvarande banklagstiftning och övriga regler för den finansiella &lt;br&gt;
marknaden kan en bank om det föreligger saklig grund vägra att tillhandahålla &lt;br&gt;
konto m.m. Även om det inte finns någonting som tyder på &lt;br&gt;
att detta skulle vara ett problem ser regeringen att det ändå kan finnas &lt;br&gt;
risk för att vissa resurssvaga konsumentgrupper kan stängas ute från &lt;br&gt;
basala banktjänster. &lt;br&gt;
Syftet med Finansinspektionens allmänna råd är att verka för att &lt;br&gt;
bankerna har en tillfredställande hantering av inlåningskonton och tillhörande &lt;br&gt;
banktjänster. Redan i dag har Finansinspektionen tillsyn över att &lt;br&gt;
de allmänna råden efterlevs av instituten. Vidare sker via Konsumenternas &lt;br&gt;
Bank- och finansbyrå återrapportering till Finansinspektionen av &lt;br&gt;
eventuella missförhållanden. &lt;br&gt;
Utvecklingen av nya betaltjänster inom handeln kan rimligen innebära &lt;br&gt;
att personer som nekas bankkonto blir en grupp som får fördelar av &lt;br&gt;
utvecklingen av mer lättillgängliga och billigare tjänster utan krav på att &lt;br&gt;
kunden kopplas till ett bankkonto. Även fortsättningsvis kommer det att &lt;br&gt;
finnas en möjlighet för dem som nekas bankkonto med tilläggstjänster i &lt;br&gt;
form av exempelvis brevgiro och kontokort att göra in- och utbetalningar &lt;br&gt;
med kontanter över disk på bank. &lt;br&gt;
9.4 Behovet och utformningen av en ändamålsenlig &lt;br&gt;
bevakning &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Länsstyrelserna bör få i uppdrag att i samverkan &lt;br&gt;
med de organ som i respektive län ansvarar för det regionala &lt;br&gt;
utvecklingsarbetet bevaka att de grundläggande betaltjänsterna motsvarar &lt;br&gt;
samhällets behov. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens &lt;br&gt;
bedömning. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Det klart övervägande antalet remissinstanser har &lt;br&gt;
tillstyrkt förslaget om länsstyrelsernas bevakningsuppdrag eller lämnat &lt;br&gt;
det utan erinran. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Finansinspektionen, som är positiv till förslaget, pekar &lt;br&gt;
även på att Riksbanken som i dag skall främja ett säkert och effektivt &lt;br&gt;
betalningsväsende, bör ha ett uttalat ansvar att övervaka och rapportera&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
33 &lt;br&gt;
brister i betalningssystemet på konsumentnivå. Konkurrensverket gör &lt;br&gt;
bedömningen att det borde vara den upphandlande myndigheten som har &lt;br&gt;
uppdraget att fortlöpande bevaka att de grundläggande betaltjänsterna &lt;br&gt;
motsvarar samhällets behov. Glesbygdsverket understryker att en del av &lt;br&gt;
bevakningsuppdraget bör vara att följa prisutvecklingen för betaltjänsterna. &lt;br&gt;
Sveriges kommuner och landsting anser inte att det föreslagna &lt;br&gt;
bevakningsuppdraget till länsstyrelserna tillräckligt väl tillgodoser de &lt;br&gt;
krav som bör ställas på ett heltäckande statligt ansvar. Svenska Bankföreningen &lt;br&gt;
framför i sitt yttrande att tydliga kriterier för länsstyrelsernas &lt;br&gt;
behovsbedömning krävs för att undvika en negativ påverkan på &lt;br&gt;
konkurrenssituationen. Vidare påpekar Bankföreningen att den årliga &lt;br&gt;
redovisningen av länsstyrelsernas bevakning måste vara öppen, och att &lt;br&gt;
detsamma skall gälla omfattningen och kostnaden för de statligt finansierade &lt;br&gt;
tjänsterna. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: Den finansiella verksamhet som &lt;br&gt;
ingår i de grundläggande betaltjänsterna står i allmänhet under tillsyn av &lt;br&gt;
Finansinspektionen. Bestämmelser om detta finns i dag framförallt i &lt;br&gt;
lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Vissa verksamheter &lt;br&gt;
som ingår i grundläggande betaltjänster, som hantering av dagskassor, &lt;br&gt;
kan dock ligga utanför Finansinspektionens tillsyn. Det kan t.ex. gälla &lt;br&gt;
värdetransporter. Den grundläggande kassaservicen som sådan har inte i &lt;br&gt;
något skede stått under Post- och telestyrelsens egentliga tillsyn. Post och &lt;br&gt;
telestyrelsen har dock ett uppdrag att bevaka att kassaservicen &lt;br&gt;
motsvarar samhällets behov. &lt;br&gt;
Enligt vad som föreslagits ovan skall den nuvarande grundläggande &lt;br&gt;
kassaservicen försvinna och lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
upphöra att gälla. I stället skall alla erbjudas grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster. Eftersom de grundläggande betaltjänsterna inte kommer att &lt;br&gt;
regleras i lag kan det inte bli aktuellt med någon tillsyn i egentlig &lt;br&gt;
bemärkelse. &lt;br&gt;
Däremot behövs liksom i dag en uppföljning av hur tjänsterna tillhandahålls &lt;br&gt;
allmänheten. Som framgått ovan bör Post- och telestyrelsen få &lt;br&gt;
till uppgift att upphandla de grundläggande betaltjänsterna i vissa delar &lt;br&gt;
av landet. Givetvis innebär en sådan uppgift även att myndigheten måste &lt;br&gt;
följa upp att tjänsterna tillhandahålls och hur det sker. Myndigheten &lt;br&gt;
måste göra detta av två skäl. Dels måste myndigheten bevaka att de &lt;br&gt;
parter som myndigheten ingått avtal med uppfyller sina åtaganden, dels &lt;br&gt;
måste myndigheten inför kommande upphandlingar ha en tillräcklig &lt;br&gt;
insyn i förhållandena på marknaderna för sådana tjänster för att kunna &lt;br&gt;
bedöma var ett framtida upphandlingsbehov föreligger. Det skulle kunna &lt;br&gt;
anses att en sådan uppföljning vore tillräcklig för att bevaka samhällets &lt;br&gt;
behov av grundläggande betaltjänster. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Regeringen bedömer dock att en från den upphandlande myndigheten &lt;br&gt;
fristående organisation bör tilldelas uppgiften att fortlöpande bevaka &lt;br&gt;
samhällets behov av grundläggande betaltjänster. Bevakningen bör &lt;br&gt;
inriktas på om det politiska målet för grundläggande betaltjänster som &lt;br&gt;
föreslagits i avsnitt 8 uppfylls. Tillgången till och behovet av tjänsterna &lt;br&gt;
skall därvid relateras till de statsfinansiella kostnader som upphandlingen &lt;br&gt;
resulterar i. En årlig avstämning kan fokusera på denna nyttoaspekt. &lt;br&gt;
Efter att ha övervägt olika myndigheter utifrån deras ansvarsområden &lt;br&gt;
gör regeringen bedömningen att länsstyrelserna ligger närmast till hands&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
34 &lt;br&gt;
för uppgiften. Länsstyrelserna bör därför få i uppdrag att i samverkan &lt;br&gt;
med de organ som i respektive län ansvarar för det regionala utvecklingsarbetet &lt;br&gt;
bevaka att de grundläggande betaltjänsterna motsvarar &lt;br&gt;
samhällets behov. Dessutom kommer Länsstyrelsen i Dalarnas län att få &lt;br&gt;
ett samordningsansvar med rapporteringsskyldighet till regeringen. I &lt;br&gt;
detta arbete kan det också finnas behov av kontakter med de regionala &lt;br&gt;
självstyrelseorganen respektive samverkansorganen i de län där sådana &lt;br&gt;
finns. &lt;br&gt;
Länsstyrelserna, förutom i Skåne, Västra Götalands, Kalmar och &lt;br&gt;
Gotlands län, har i dag bland annat uppgifter i fråga om regional utveckling &lt;br&gt;
som innefattar olika åtgärder för att stödja kommersiell service och &lt;br&gt;
nå målen för den regionala utvecklingspolitiken. Bevakningen av hur de &lt;br&gt;
grundläggande betaltjänsterna motsvarar samhällets behov kommer att &lt;br&gt;
omfattas av länsstyrelsernas ansvar för kommersiell service. De länsstyrelser &lt;br&gt;
som inte har ansvar för kommersiell service får fullgöra bevakningsuppdraget &lt;br&gt;
i samverkan med de organ som i respektive län ansvarar &lt;br&gt;
för det regionala utvecklingsarbetet. I det bevakningsuppdrag som länsstyrelserna &lt;br&gt;
får och som finns beskrivet ovan bör det särskilt anges att &lt;br&gt;
länsstyrelserna skall rapportera i vilken utsträckning det förekommit att &lt;br&gt;
möjligheter att utföra grundläggande betaltjänster har försvunnit som kan &lt;br&gt;
innebära att staten bör gå in för att säkra tillgången till dessa tjänster. I &lt;br&gt;
bevakningen av hur de aktuella tjänsterna motsvarar samhällets behov &lt;br&gt;
ingår också att bedöma tillgängligheten till tjänsterna ur äldres och funktionshindrades &lt;br&gt;
perspektiv. &lt;br&gt;
Länsstyrelsernas rapportering bör ske efter samråd med Post- och telestyrelsen, &lt;br&gt;
Finansinspektionen och med t.ex. pensionärsorganisationer. &lt;br&gt;
Länsstyrelsen i Dalarnas län skall samordna arbetet och också vara den &lt;br&gt;
som på basis av respektive länsstyrelses underlag och bedömning av hur &lt;br&gt;
väl de politiska målen har uppfyllts, årligen redovisar till regeringen i en &lt;br&gt;
gemensam rapport. &lt;br&gt;
10 Konsekvenser av förslagen &lt;br&gt;
10.1 Statsfinansiella konsekvenser &lt;br&gt;
Posten AB (publ) &lt;br&gt;
Förslagen och bedömningarna i denna proposition innebär en långsiktigt &lt;br&gt;
hållbar lösning för att tillgodose samhällets behov av grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster. Post- och kassaserviceutredningen (Samhällets behov av &lt;br&gt;
betaltjänster, SOU 2004:52) gjorde bedömningen att det är statsfinansiellt &lt;br&gt;
och samhällsekonomiskt ohållbart att bevara nuvarande &lt;br&gt;
struktur. Den årliga ersättning om 400 miljoner kronor som Posten får &lt;br&gt;
från staten har under flera år inte täckt bolagets kostnader för åtagandet &lt;br&gt;
om en rikstäckande kassaservice. Det nuvarande systemet har därför &lt;br&gt;
medfört stora årliga underskott i verksamheten hos Svensk Kassaservice. &lt;br&gt;
De förbättrade resultat som bolaget uppvisat för 2004 och 2005 är en &lt;br&gt;
effekt av vissa temporära åtgärder med neddragningar av bl.a. antalet &lt;br&gt;
kontor och serviceställen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
35 &lt;br&gt;
Förslagen och bedömningarna i denna proposition enligt vilket Postens &lt;br&gt;
åtagande upphör, innebär en långsiktig reducering av statens samlade &lt;br&gt;
kostnader. För 2008 innebär förslaget dock kortsiktigt ökade kostnader &lt;br&gt;
för Posten då Svensk Kassaservice avvecklas. Verksamhetens negativa &lt;br&gt;
resultat har sedan tidigare varit kända för Posten, varför avsättningar &lt;br&gt;
gjorts med omkring 1,5 miljarder kronor för framtida verksamhetsförluster &lt;br&gt;
och omstruktureringskostnader. Dessa avsättningar kan &lt;br&gt;
användas för att täcka de kostnader som uppstår under avvecklingsperioden. &lt;br&gt;
Regeringen avser att noga följa avvecklingen och de kostnader &lt;br&gt;
som denna leder till för bolaget. &lt;br&gt;
Enligt förslaget fortsätter Posten att under 2007 och 2008 bedriva &lt;br&gt;
verksamheten enligt nuvarande uppdrag genom Svensk Kassaservice. &lt;br&gt;
Under denna period erhåller därför Posten liksom tidigare en ersättning &lt;br&gt;
för åtagandet om en rikstäckande kassaservice. Ersättningens storlek &lt;br&gt;
kommer under 2008 att påverkas av om Posten väljer att påbörja en &lt;br&gt;
avveckling av Svensk Kassaservice. Eftersom Postens åtagande upphör &lt;br&gt;
den 31 december 2008 kommer någon ersättning till Posten inte att utgå &lt;br&gt;
från och med 2009. &lt;br&gt;
Kostnaden för de upphandlade betaltjänsterna &lt;br&gt;
Bedömningen i propositionen innebär att de upphandlade tjänsterna i sin &lt;br&gt;
helhet skall finnas tillgängliga från och med den 1 januari 2009. Andra &lt;br&gt;
halvåret 2008 blir därmed en övergångsperiod i enlighet med vad som &lt;br&gt;
beskrivs i avsnitt 9.2. Post- och kassaserviceutredningen har beräknat den &lt;br&gt;
årliga kostnaden för de upphandlade tjänsterna till mellan 200 och 300 &lt;br&gt;
miljoner kronor. Med hänsyn till att nya lösningar vuxit fram sedan Post och &lt;br&gt;
kassaserviceutredningen lämnade sitt betänkande anses behovet av &lt;br&gt;
upphandling i dag inte lika stort som tidigare. Kostnaden beräknas därför &lt;br&gt;
kunna bli lägre och finansieras inom ramen för de medel som hittills &lt;br&gt;
avsatts för ersättning till Posten för tillhandahållandet av en grundläggande &lt;br&gt;
kassaservice. &lt;br&gt;
Post- och telestyrelsen &lt;br&gt;
I propositionen redovisas att Post- och telestyrelsens uppgift att genomföra &lt;br&gt;
och följa upp upphandlingar kommer att innebära ökade förvaltningskostnader &lt;br&gt;
för myndigheten. Denna kostnad har beräknats till två &lt;br&gt;
miljoner kronor per år från och med 2008. Post- och telestyrelsen &lt;br&gt;
kommer även ges i uppdrag att genomföra en informations- och utbildningsinsats &lt;br&gt;
och myndigheten bör för 2008 få särskilda medel för att täcka &lt;br&gt;
en uppskattad kostnad på 8 miljoner kronor. Även denna kostnad kan &lt;br&gt;
finansieras inom ramen för de medel som hittills avsatts för ersättning till &lt;br&gt;
Posten för tillhandahållandet av en grundläggande kassaservice. För 2007 &lt;br&gt;
hanteras Post- och telestyrelsens kostnader inom befintliga ramar. &lt;br&gt;
Länsstyrelserna &lt;br&gt;
Bedömningen innebär ökade kostnader för länsstyrelserna, särskilt för &lt;br&gt;
den länsstyrelse som skall vara samordnande för bevakningsuppdraget&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
36 &lt;br&gt;
och ansvara för återrapportering till regeringen. Kostnaderna beräknas till &lt;br&gt;
2 miljoner kronor och kan från och med 2009 finansieras inom ramen för &lt;br&gt;
de medel som hittills avsatts för ersättning till Posten för tillhandahållandet &lt;br&gt;
av en grundläggande kassaservice. &lt;br&gt;
Övriga berörda myndigheter &lt;br&gt;
Eventuella ökade kostnader som kan uppstå för övriga myndigheter som &lt;br&gt;
berörs av regeringens bedömningar i denna proposition anses kunna &lt;br&gt;
hanteras inom ramen för de ordinarie förvaltningsmedel som respektive &lt;br&gt;
myndighet disponerar. &lt;br&gt;
Anslaget 37:3 Ersättning till Posten AB (publ) för grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
under utgiftsområde 22 Kommunikationer. &lt;br&gt;
I budgetpropositionen för 2007 beräknas anslagsnivån till 400 miljoner &lt;br&gt;
kronor för 2008. Sammantaget visar genomgången ovan av de &lt;br&gt;
ekonomiska konsekvenserna av förslaget att samtliga kostnader som är &lt;br&gt;
förknippade med det nya systemet kan finansieras inom ramen för de &lt;br&gt;
medel som beräknats på anslaget. För 2008 kommer ingen besparing att &lt;br&gt;
uppstå medan kostnaderna för 2009, när Svensk Kassaservice har &lt;br&gt;
avvecklats, beräknas minska. I budgetpropositionen för 2008 avser &lt;br&gt;
regeringen att återkomma med förslag om delvis ändrat ändamål för &lt;br&gt;
anslaget, ny nivå på anslaget samt omfördelningar till de berörda &lt;br&gt;
myndigheternas förvaltningsanslag. &lt;br&gt;
10.2 Konsekvenser för små företags arbetsförutsättningar &lt;br&gt;
Genomförandet av regeringens bedömningar kommer att innebära en viss &lt;br&gt;
omställning för småföretagare på orter med tillgång till kommersiella &lt;br&gt;
alternativ. Småföretagarnas behov av grundläggande betaltjänster är mer &lt;br&gt;
geografiskt betingat än kopplat till dem som grupp, visar gjorda undersökningar. &lt;br&gt;
Hanteringen av dagskassor, med önskemål om daglig &lt;br&gt;
inlämning, är en viktig del i infrastrukturen runt företagandet men kan &lt;br&gt;
endast hanteras via bankkontor, servicebox eller värdetransport. De &lt;br&gt;
tjänster som småföretagare främst nyttjar hos Svensk Kassaservice är &lt;br&gt;
inlösen av utbetalningskort och betalning av räkningar, medan det endast &lt;br&gt;
är 3 procent av småföretagarna som lämnar sina dagskassor till Svensk &lt;br&gt;
Kassaservice. För närvarande finns det, förutom bankerna, i huvudsak &lt;br&gt;
kontantdetaljister i Sverige som hanterar dagskassor, nämligen Securitas &lt;br&gt;
Systems AB, G4S samt Svensk Kassaservice. Högre priser och längre &lt;br&gt;
avstånd har medfört att fristående företag i glesbygd själva lämnar in sina &lt;br&gt;
dagskassor på ett bank- eller Svensk Kassaservicekontor. Som Post- och &lt;br&gt;
telestyrelsen har redovisat i sin rapport förekommer det att företag som &lt;br&gt;
befinner sig långt från närmaste bankkontor, Svensk Kassaservicekontor &lt;br&gt;
eller deponeringsställe lämnar in dagskassorna så sällan som en gång i &lt;br&gt;
veckan eller var fjortonde dag. &lt;br&gt;
Regeringen kommer genom länsstyrelsernas årliga rapportering att &lt;br&gt;
kunna följa hur väl småföretagarnas behov av t.ex. dagskassehantering&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
37 &lt;br&gt;
tillgodoses efter det att upphandlingen genomförts. Genom att även Post och &lt;br&gt;
telestyrelsen får del av denna information, utöver den fortlöpande &lt;br&gt;
bevakning som myndigheten själv gör, bedömer regeringen att eventuella &lt;br&gt;
missförhållanden på någon ort kommer att kunna åtgärdas. &lt;br&gt;
10.3 Konsekvenser för sysselsättningen &lt;br&gt;
Till följd av minskad efterfrågan och lägre intäkter har Posten &lt;br&gt;
kontinuerligt bedrivit arbete med omstrukturering av servicenätet. I syfte &lt;br&gt;
att anpassa strukturen till behovet beslutade Svensk Kassaservice i april &lt;br&gt;
2003 att genomföra kraftiga nedskärningar i antalet kontor. Neddragningarna &lt;br&gt;
har främst skett i större orter som har bank som alternativ till &lt;br&gt;
Svensk Kassaservice. Av de 505 serviceställen som servicenätet &lt;br&gt;
omfattade i december 2006 bedrevs 374 i egen regi. Till det fasta nätet av &lt;br&gt;
serviceställen tillkommer ca 2 550 lantbrevbärarlinjer som betjänar &lt;br&gt;
ungefär 750 000 hushåll. Vid samtliga serviceställen som drivs i egen &lt;br&gt;
regi är det personal från Svensk Kassaservice som bemannar kassorna. &lt;br&gt;
Till följd av neddragningarna av serviceställen har antalet anställda &lt;br&gt;
minskat och medeltalet anställda uppgick i december 2006 till &lt;br&gt;
1 050. Av dessa är en övervägande majoritet kvinnor över 55 år, varav &lt;br&gt;
många även är över 60 år. &lt;br&gt;
När det gäller Svensk Kassaservices personal har de under lång tid levt &lt;br&gt;
i ovisshet och väntat på besked om verksamhetens framtid. Vidare har &lt;br&gt;
kritiken till följd av nedlagda serviceställen ofta riktats mot personalen, &lt;br&gt;
som på grund av den osäkra situationen inte alltid kunnat bemöta denna &lt;br&gt;
kritik. Neddragningarna inom Svensk Kassaservice har i många fall lett &lt;br&gt;
till att personal fått arbeta ensamma på ett serviceställe, vilket är &lt;br&gt;
otillfredsställande ur säkerhetssynpunkt. &lt;br&gt;
För att kunna erbjuda de anställda vid Svensk Kassaservice skäliga &lt;br&gt;
avvecklingsvillkor har Posten under flera år gjort omfattande &lt;br&gt;
avsättningar för avvecklingskostnader och de anställda kommer att &lt;br&gt;
erbjudas de avgångslösningar som gäller i Svensk Kassaservice. Förutom &lt;br&gt;
pensionslösningar har Posten ett omställningsprogram som innebär att de &lt;br&gt;
anställda uppbär lön under ett antal månader samtidigt med andra &lt;br&gt;
stödinsatser. Utfallet av omställningsprogrammet visar per den &lt;br&gt;
30 september 2006 att 84 procent av de 3 618 medarbetare som deltagit i &lt;br&gt;
programmet funnit en lösning. &lt;br&gt;
Regeringen kommer att följa hur den nya strukturen med upphandling &lt;br&gt;
av grundläggande betaltjänster möjliggör ett utökat tjänsteutbud med &lt;br&gt;
betaltjänster hos en livsmedelshandlare eller bensinstation och hur detta &lt;br&gt;
kan komma att öka deras kundunderlag och eventuellt innebära nya &lt;br&gt;
arbetstillfällen. &lt;br&gt;
10.4 Konsekvenser för den regionala utvecklingen &lt;br&gt;
Om regeringen skulle avstå från att vidta de åtgärder som framgår ovan &lt;br&gt;
skulle den fortsatta utvecklingen sannolikt innebära att Svensk Kassaservice &lt;br&gt;
ändå på sikt skulle minska antalet serviceställen till följd av &lt;br&gt;
rationaliseringar. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analyser som gjorts av Institutet för Framtidsstudier,&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
38 &lt;br&gt;
som redovisas av Post- och kassaserviceutredningen, visar bl.a. att det &lt;br&gt;
sker en fortsatt koncentration av Sveriges befolkning till storstadsregionerna. &lt;br&gt;
Undantag finns med inflyttningsöverskott av barnfamiljer till &lt;br&gt;
viss tätortsnära landsbygd som därigenom uppvisar en befolkningsökning. &lt;br&gt;
På orter med vikande efterfrågan har Posten i olika omgångar &lt;br&gt;
strukturerat om sitt servicenät och successivt minskat antalet fasta &lt;br&gt;
servicepunkter för kassaservice. Svensk Kassaservice har definierat att &lt;br&gt;
tillräckligt kundunderlag anses saknas om ett serviceställe har 30 kundbesök &lt;br&gt;
eller färre per dag. Fasta serviceställen ersätts då med lantbrevbäring, &lt;br&gt;
postväska eller service hos partner. Permanenta förändringar har &lt;br&gt;
krävt dispens från bolagets centrala ledning. När dagligvarubutiker läggs &lt;br&gt;
ner innebär det ofta även försämring för annan service då butikerna ofta &lt;br&gt;
agerat ombud för spel, apotek, post m.m. &lt;br&gt;
Om inga av ovanstående åtgärder vidtas kommer den fortsatta utvecklingen &lt;br&gt;
sannolikt innebära att servicen, i form av t.ex. minskade öppettider, &lt;br&gt;
vid Svensk Kassaservice ytterligare försämras. &lt;br&gt;
Behovsanalyser visar dock att behovet av Svensk Kassaservice är &lt;br&gt;
mycket begränsat och att den föreslagna modellen med upphandling av &lt;br&gt;
grundläggande betaltjänster är avsedd att täcka det behov som marknaden &lt;br&gt;
inte tillgodoser. Övergången från en grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
till den nu föreslagna modellen med av staten garanterade grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster säkerställer att behovet av dessa tjänster tillgodoses ur ett &lt;br&gt;
regionalt perspektiv genom att de upphandlas där det bedöms &lt;br&gt;
nödvändigt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
39 &lt;br&gt;
Promemorians lagförslag &lt;br&gt;
Förslag till lag om upphävande av lagen (2001:1276) om &lt;br&gt;
grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice &lt;br&gt;
skall upphöra att gälla vid utgången av år 2008. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
1. Det statligt ägda bolag som skall tillhandahålla kassaservice enligt &lt;br&gt;
lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice får börja avveckla &lt;br&gt;
denna verksamhet tidigast från och med den 1 juli 2008. &lt;br&gt;
2. Om bolaget avser att påbörja en avveckling av verksamheten innan &lt;br&gt;
lagen upphör att gälla, skall bolaget senast den 1 oktober 2007 ge in en &lt;br&gt;
avvecklingsplan till Post- och telestyrelsen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
40 &lt;br&gt;
Sammanfattning av promemorian Statens ansvar för &lt;br&gt;
vissa betaltjänster (N2007/1398/ITFoU) &lt;br&gt;
Samhällets behov av manuella betaltjänster, liksom frågan om statens &lt;br&gt;
ansvar för tillhandahållandet av dessa tjänster har utretts i flera sammanhang &lt;br&gt;
under senare år. Förslagen i denna promemoria bygger till stor del &lt;br&gt;
på tidigare utredningar och når samma slutsats, nämligen att fokus måste &lt;br&gt;
flyttas mot nya lösningar som bättre svarar mot samhällets behov. Det &lt;br&gt;
finns därför inte längre skäl att tillhandahålla kassaservicetjänster genom &lt;br&gt;
ett statligt ägt bolag och åliggandet för Posten AB (publ) (Posten) att &lt;br&gt;
tillhandahålla grundläggande kassaservice bör därför upphöra. &lt;br&gt;
I första hand bör marknaden tillhandahålla dessa tjänster och staten &lt;br&gt;
övervaka att så sker. Statens ansvar bör endast omfatta de orter och den &lt;br&gt;
landsbygd där behovet av grundläggande betaltjänster inte tillgodoses av &lt;br&gt;
marknaden. &lt;br&gt;
Med grundläggande betaltjänster avses betalningsförmedling, uttag av &lt;br&gt;
kontanter samt hantering av dagskassor för näringsidkare och ideella &lt;br&gt;
föreningar. &lt;br&gt;
Det föreslås ett politiskt mål för de grundläggande betaltjänsterna. &lt;br&gt;
Målet skall vara: Alla i samhället skall ha tillgång till grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänster till rimliga priser. &lt;br&gt;
De minskade behoven av manuella betaltjänster beror inte minst på att &lt;br&gt;
allt fler fått tillgång till Internet och att de tjänster som erbjuds via Internet &lt;br&gt;
utvecklats. Sett i ljuset av den snabba utvecklingen på marknaden för &lt;br&gt;
betalningar och kontanthantering som skett under senare år kan man &lt;br&gt;
hävda att fokus hittills legat på att säkra gamla och relativt sett mer kostsamma &lt;br&gt;
manuella lösningar. Statens kostnad för tillhandahållandet av &lt;br&gt;
dessa lösningar är hög. Mot bakgrund av utvecklingen på IT-området, i &lt;br&gt;
kombination med förändrade betaltjänstvanor, måste fokus flyttas mot &lt;br&gt;
nya lösningar. Den övergripande ambitionen måste vara att främja andra &lt;br&gt;
betalningsformer än kontanthantering och att öka kortanvändningen. En &lt;br&gt;
av fördelarna med en sådan utveckling är bl.a. den minskade risken för &lt;br&gt;
rån. Att betala räkningar via brevgiro eller Internet löser problemet för &lt;br&gt;
många, men vissa grupper kommer dock alltid att ha behov av manuella &lt;br&gt;
tjänster. &lt;br&gt;
Om man väljer att gå in med statliga åtgärder, exempelvis i form av &lt;br&gt;
upphandling, endast i vissa områden är det också lättare att anpassa &lt;br&gt;
statens stöd efter det faktiska behovet över tiden. Samtidigt utnyttjas hela &lt;br&gt;
samhällets infrastruktur för att ta till vara det mest kostnadseffektiva &lt;br&gt;
utförandet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Även ur ett konsumentperspektiv finns det fördelar med det &lt;br&gt;
valda alternativet eftersom det med en sådan lösning finns en utvecklingspotential &lt;br&gt;
jämfört med dagens servicenivå. &lt;br&gt;
Möjligheterna att använda sig av andra aktörer än Posten för att kunna &lt;br&gt;
erbjuda en bättre service till allmänheten till lägre kostnad för staten bör &lt;br&gt;
tas till vara. Genom att andra aktörer som använder en infrastruktur för &lt;br&gt;
andra ändamål ges tillfälle att också tillhandahålla grundläggande betaltjänster, &lt;br&gt;
kan en bättre anpassning ske till de fallande transaktionsvolymerna &lt;br&gt;
för manuella betaltjänster.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
41 &lt;br&gt;
Tillhandahållandet får således i fortsättningen säkerställas genom att &lt;br&gt;
regeringen noga följer utvecklingen på betaltjänstmarknaden och vidtar &lt;br&gt;
nödvändiga åtgärder, exempelvis upphandling, om brister i tillhandahållandet &lt;br&gt;
uppstår. Ett uppdrag bör ges till Post- och telestyrelsen enligt &lt;br&gt;
vilket upphandling av grundläggande betaltjänster får ske på de orter och &lt;br&gt;
den landsbygd där behovet av tjänsterna inte kommer att tillgodoses av &lt;br&gt;
marknaden. &lt;br&gt;
Även om staten har det yttersta ansvaret för att det finns tillgång till &lt;br&gt;
grundläggande betaltjänster för alla, bör det erinras om att det finns en &lt;br&gt;
risk med ett sådant system. Om marknadens aktörer vet att staten täcker &lt;br&gt;
samhällets behov där de själva inte anser att det är tillräckligt lönsamt, &lt;br&gt;
finns det en risk att marknaden koncentrerar sig på de lönsamma delarna &lt;br&gt;
och låter staten ta hand om de mindre lönsamma. Därför måste den &lt;br&gt;
upphandlande enheten i varje enskilt fall göra en bedömning av om det &lt;br&gt;
finns behov av betaltjänster, och i så fall vilka, som staten bör svara för. &lt;br&gt;
Vid den avvägningen bör det också kunna vägas in om t.ex. tjänsteutbudet &lt;br&gt;
har ökat i en annan närbelägen ort. Det måste dock alltid och i &lt;br&gt;
varje enskilt fall ske en noggrann avvägning mellan de ibland motstående &lt;br&gt;
intressena, dvs. statens kostnader för att upphandla grundläggande betaltjänster &lt;br&gt;
och det övergripande målet om att människor och företag i alla &lt;br&gt;
delar av landet skall ha tillgång till såväl kommersiell som offentlig &lt;br&gt;
service i tillräcklig omfattning. I dessa fall bör länsstyrelser, regionala &lt;br&gt;
självstyrelseorgan eller samverkansorgan samt även de kommuner som &lt;br&gt;
har tecknat lokala utvecklingsavtal kunna ge den upphandlande myndigheten &lt;br&gt;
vägledning. Bedömningar av sådana behov bör länsstyrelserna &lt;br&gt;
särskilt redovisa i den rapport som de i avsnitt 9.4 föreslås få i uppdrag &lt;br&gt;
att ge in till regeringen varje år. &lt;br&gt;
För att få ett så bra och fullständigt beslutsunderlag som möjligt skall &lt;br&gt;
den som har uppdraget att genomföra upphandlingen ta tillvara den &lt;br&gt;
kunskap som finns om lokala förhållanden genom dialog med lokala &lt;br&gt;
organ. Myndigheten måste därför inför upphandlingen inhämta &lt;br&gt;
synpunkter från de berörda organen. Som exempel kan nämnas länsstyrelser, &lt;br&gt;
regionala självstyrelseorgan eller samverkansorgan samt även &lt;br&gt;
de kommuner som har tecknat lokala utvecklingsavtal, för att bedöma &lt;br&gt;
den lokala servicen och servicebehovet. &lt;br&gt;
Länsstyrelserna bör ha till uppgift att bevaka att de grundläggande &lt;br&gt;
betaltjänsterna motsvarar samhällets behov. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För att underlätta övergången från nuvarande ordning till andra &lt;br&gt;
alternativ för de grupper som i dag bedöms ha störst behov och &lt;br&gt;
utnyttjande av Svensk Kassaservice, t.ex. pensionärer, föreslås olika &lt;br&gt;
insatser. Bland annat bör Post- och telestyrelsen få i uppdrag att genomföra &lt;br&gt;
informations- och utbildningsinsatser för att hjälpa dessa grupper till &lt;br&gt;
nya, enkla och kostnadseffektiva betaltjänster. &lt;br&gt;
I promemorian föreslås också att lagen (2001:1276) om grundläggande &lt;br&gt;
kassaservice skall upphävas per den 31 december 2008.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55 &lt;br&gt;
Bilaga 3 &lt;br&gt;
42 &lt;br&gt;
Förteckning över de instanser som fått promemorian &lt;br&gt;
Statens ansvar för vissa betaltjänster på remiss &lt;br&gt;
Sveriges Riksbank, Svea Hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Domstolsverket, &lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket, Krisberedskapsmyndigheten, &lt;br&gt;
Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Handikappombudsmannen, &lt;br&gt;
Myndigheten för handikappolitisk samordning, Riksgälden, &lt;br&gt;
Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Statskontoret, &lt;br&gt;
Nämnden för offentlig upphandling, Länsstyrelsen i Västerbottens &lt;br&gt;
län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas &lt;br&gt;
län, Västra Götalandsregionen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen &lt;br&gt;
i Uppsala län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Post- och telestyrelsen, &lt;br&gt;
Konkurrensverket, Glesbygdsverket, Verket för näringslivsutveckling, &lt;br&gt;
Konsumentverket, Göteborgs stad, Stockholms stad, Vansbro &lt;br&gt;
kommun, Vetlanda kommun, Vilhelmina kommun, Handikappförbundens &lt;br&gt;
samarbetsorgan, Synskadades Riksförbund, PRO Pensionärernas &lt;br&gt;
Riksorganisation, Sveriges Pensionärsförbund, Svenska &lt;br&gt;
KommunalPensionärers Förbund, Sveriges Pensionärers Riksförbund &lt;br&gt;
SPRF, Sveriges kommuner och landsting, Svensk Kassaservice AB, &lt;br&gt;
Axfood AB, Posten AB, AB Svenska Spel, Svensk handel, Svenskt &lt;br&gt;
Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk Bensinhandel, &lt;br&gt;
Näringslivets Regelnämnd, Sveriges Konsumenter i samverkan, &lt;br&gt;
Sveriges Konsumenter, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva, Facket &lt;br&gt;
för Service och Kommunikation SEKO, Fackförbundet ST, Facket för &lt;br&gt;
service och Kommunikation – Posten, Sveriges Akademikers Centralorganisation &lt;br&gt;
– Posten, Handelsanställdas Förbund, Samarbetsorgan för &lt;br&gt;
etniska organisationer i Sverige, Föreningen Landsbygdshandelns &lt;br&gt;
Främjande, FAR SRS, Svenska Bankföreningen, GE Money Bank AB, &lt;br&gt;
ICA Banken AB, Länsförsäkringar Bank, Nordea AB, Skandinaviska &lt;br&gt;
Enskilda Banken AB, Svenska Handelsbanken AB, Swedbank AB, &lt;br&gt;
Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Fristående Sparbankers Riksförbund, &lt;br&gt;
G4S, Kuponginlösen AB, Securitas AB, Statoil AB, OK/Q8 &lt;br&gt;
AB, ICA-handlarnas Förbund, Kooperativa Förbundet, Livsmedelshandlareförbundet &lt;br&gt;
SSLF, Dagligvaruleverantörernas förbund Svensk &lt;br&gt;
Servicehandel &amp; Fast Food, AB Trav och Galopp, och SmåKom. &lt;br&gt;
Yttrande har dessutom avgetts av: Jönköpings kommun.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:55&lt;br&gt;
43 &lt;br&gt;
Näringsdepartementet &lt;br&gt;
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 mars 2007. &lt;br&gt;
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, statsråden Olofsson, Odell, Ask, &lt;br&gt;
Husmark Pehrsson, Leijonborg, Larsson, Erlandsson, Carlgren, &lt;br&gt;
Hägglund, Björklund, Littorin, Borg, Malmström, Sabuni, Billström, &lt;br&gt;
Adelsohn Liljeroth, Tolgfors. &lt;br&gt;
Föredragande: Statsrådet Olofsson. &lt;br&gt;
Regeringen beslutar proposition 2006/07:55 Statens ansvar för vissa &lt;br&gt;
betaltjänster.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>Regeringen föreslår att riksdagen</lydelse>
<lydelse2>antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice.</lydelse2>
<utskottet> Bifall</utskottet>
<kammaren>Bifall</kammaren>
<behandlas_i>2006/07:TU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp>Acklamation</kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>Regeringen föreslår att riksdagen</lydelse>
<lydelse2>godkänner vad regeringen föreslår om politiskt mål för de grundläggande betaltjänsterna (avsnitt 8).</lydelse2>
<utskottet> Bifall</utskottet>
<kammaren>Bifall</kammaren>
<behandlas_i>2006/07:TU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp>Acklamation</kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>Regeringen föreslår att riksdagen</lydelse>
<lydelse2>godkänner vad regeringen föreslår om ändrat verksamhetsföremål för Posten AB (publ) (avsnitt 9.2).</lydelse2>
<utskottet> Bifall</utskottet>
<kammaren>Bifall</kammaren>
<behandlas_i>2006/07:TU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp>Acklamation</kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2007-03-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2007-03-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2007-03-19 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2007-03-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2007-04-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:11:15</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GU0355</dok_id>
<systemdatum>2017-10-19 16:53:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Trafikutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:11:15</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GU0355</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_200607__55.pdf</filnamn>
<filstorlek>288585</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Statens ansvar för vissa betaltjänster</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/76B4C33A-AD44-4B47-9E25-133D22EBAE4B</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2006/07:TU16</uppgift>
<ref_dok_id>GU01TU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2006/07</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>TU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Statens ansvar för vissa betaltjänster m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berit Andnor och Stefan Wikén (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2006/07:55&lt;br/&gt;
Statens ansvar för vissa betaltjänster</uppgift>
<ref_dok_id>GU02T12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2006/07</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Statens ansvar för vissa betaltjänster</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berit Andnor och Stefan Wikén (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Börje Vestlund m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2006/07:55&lt;br/&gt;
Statens ansvar för vissa betaltjänster</uppgift>
<ref_dok_id>GU02T13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2006/07</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Statens ansvar för vissa betaltjänster</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Börje Vestlund m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kristina Zakrisson m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2006/07:55&lt;br/&gt;
Statens ansvar för vissa betaltjänster</uppgift>
<ref_dok_id>GU02T15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2006/07</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Statens ansvar för vissa betaltjänster</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kristina Zakrisson m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Monica Green (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2006/07:55&lt;br/&gt;
Statens ansvar för vissa betaltjänster</uppgift>
<ref_dok_id>GU02T11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2006/07</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Statens ansvar för vissa betaltjänster</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Monica Green (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Peter Pedersen m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2006/07:55&lt;br/&gt;
Statens ansvar för vissa betaltjänster</uppgift>
<ref_dok_id>GU02T14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2006/07</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Statens ansvar för vissa betaltjänster</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Peter Pedersen m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>