<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2223873</hangar_id>
 <dok_id>GU03119</dok_id>
 <rm>2006/07</rm>
 <beteckning>119</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2006/07:119</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>N</organ>
 <mottagare>TU</mottagare>
 <nummer>119</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2007-06-01 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2008-08-18 09:16:21</systemdatum>
 <publicerad>2007-06-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>En effektivare lag om elektronisk kommunikation</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>hämtad_2</status>
 <htmlformat>saknas</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GU03119/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GU03119</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GU03119</dokumentstatus_url_xml>
 <html>1 &lt;br&gt;
Regeringens proposition &lt;br&gt;
2006/07:119 &lt;br&gt;
En effektivare lag om elektronisk kommunikation Prop. &lt;br&gt;
2006/07:119 &lt;br&gt;
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. &lt;br&gt;
Stockholm den 31 maj 2007 &lt;br&gt;
Fredrik Reinfeldt &lt;br&gt;
Åsa Torstensson &lt;br&gt;
(Näringsdepartementet) &lt;br&gt;
Propositionens huvudsakliga innehåll &lt;br&gt;
I propositionen lämnas förslag till åtgärder för att förkorta handläggningstiden &lt;br&gt;
och effektivisera processen hos de allmänna förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
i mål enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
(LEK). &lt;br&gt;
Kammarrätten skall vara sista instans för prövning av mål enligt LEK. &lt;br&gt;
I syfte att stärka kompetensen hos de allmänna förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
skall särskilda ledamöter i form av ekonomiska experter delta när länsrätten &lt;br&gt;
och kammarrätten avgör mål enligt LEK som avser konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
åtgärder enligt lagen. Sådana mål skall handläggas skyndsamt. &lt;br&gt;
För att möjliggöra en skyndsam handläggning och för att skapa ordning i &lt;br&gt;
processen begränsas möjligheterna att efter viss tid åberopa nya omständigheter &lt;br&gt;
och bevis i länsrätten. I kammarrätten skall nya omständigheter &lt;br&gt;
eller bevis endast få åberopas om det finns synnerliga skäl. Vidare införs &lt;br&gt;
det en bestämmelse om att förvaltningsdomstolarna vid prövningen av &lt;br&gt;
inhibitionsfrågor när det gäller beslut enligt LEK särskilt skall beakta &lt;br&gt;
syftet med lagen. &lt;br&gt;
Vidare föreslås en skadeståndsskyldighet för operatörer med betydande &lt;br&gt;
inflytande på en marknad som inte följer skyldighetsbeslut enligt LEK. &lt;br&gt;
Tillsynsmyndigheten skall slutligen få rätt att förelägga en part att tillhandahålla &lt;br&gt;
de uppgifter och handlingar som behövs för att kunna pröva &lt;br&gt;
en tvist enligt 7 kap. 10 § LEK. &lt;br&gt;
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2008.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
Innehållsförteckning &lt;br&gt;
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3 &lt;br&gt;
2 Lagtext ...............................................................................................4 &lt;br&gt;
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation ................................................4 &lt;br&gt;
2.2 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar .........................................................8 &lt;br&gt;
3 Ärendet och dess beredning.............................................................10 &lt;br&gt;
4 Gällande rätt ....................................................................................10 &lt;br&gt;
5 Vissa myndighetsfrågor m.m...........................................................13 &lt;br&gt;
6 En effektivare domstolsprocess för mål enligt lagen (2003:389) &lt;br&gt;
om elektronisk kommunikation.......................................................14 &lt;br&gt;
6.1 Behovet av reformer .........................................................14 &lt;br&gt;
6.2 Särskilda ledamöter i förvaltningsdomstolarna ................17 &lt;br&gt;
6.3 Prövningen av inhibitionsfrågor .......................................21 &lt;br&gt;
6.4 Skyndsam handläggning av mål .......................................25 &lt;br&gt;
6.5 Färre domstolsinstanser ....................................................27 &lt;br&gt;
6.6 Preklusionsregler...............................................................31 &lt;br&gt;
7 Rätt att förelägga part att tillhandahålla uppgifter...........................35 &lt;br&gt;
8 Skyldighet för företag med betydande inflytande på en &lt;br&gt;
marknad att ersätta skada.................................................................37 &lt;br&gt;
9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................40 &lt;br&gt;
10 Omprövning av beslut .....................................................................41 &lt;br&gt;
11 Konsekvenser ..................................................................................42 &lt;br&gt;
12 Författningskommentar ...................................................................44 &lt;br&gt;
12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation ..............................................44 &lt;br&gt;
12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om &lt;br&gt;
allmänna förvaltningsdomstolar........................................51 &lt;br&gt;
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Effektivare LEK &lt;br&gt;
(SOU 2006:88) ......................................................................53 &lt;br&gt;
Bilaga 2 Betänkandets lagförslag.........................................................63 &lt;br&gt;
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ......................................70 &lt;br&gt;
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag .................................................71 &lt;br&gt;
Bilaga 5 Lagrådets yttrande .................................................................77 &lt;br&gt;
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 2007 ...........81 &lt;br&gt;
Rättsdatablad............................................................................................82&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
1 Förslag till riksdagsbeslut &lt;br&gt;
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till &lt;br&gt;
1. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, &lt;br&gt;
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
2 Lagtext &lt;br&gt;
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation &lt;br&gt;
dels att nuvarande 7 kap. 10 a § skall betecknas 10 b §, &lt;br&gt;
dels att 8 kap. 19 och 21 §§ skall ha följande lydelse, &lt;br&gt;
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 7 kap. 10 a och &lt;br&gt;
13 a §§ och 8 kap. 23–28 §§, samt närmast före 7 kap. 13 a § och 8 kap. &lt;br&gt;
23, 25 och 28 §§ nya rubriker av följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
7 kap. &lt;br&gt;
10 a § &lt;br&gt;
Tillsynsmyndigheten får förelägga &lt;br&gt;
en part att tillhandahålla &lt;br&gt;
myndigheten de uppgifter och &lt;br&gt;
handlingar som behövs för att pröva &lt;br&gt;
en tvist enligt 10 § och som avser &lt;br&gt;
1. allmänna skyldigheter som &lt;br&gt;
gäller enligt denna lag, &lt;br&gt;
2. villkor som meddelats med &lt;br&gt;
stöd av lagen, eller &lt;br&gt;
3. särskilda skyldigheter som &lt;br&gt;
beslutats med stöd av 4 kap. 4 § &lt;br&gt;
eller 5 kap. 13 eller 14 §. &lt;br&gt;
Föreläggandet får förenas med &lt;br&gt;
vite. Vid prövning av en ansökan &lt;br&gt;
om utdömande av vite får även &lt;br&gt;
vitets lämplighet bedömas. &lt;br&gt;
Skadestånd &lt;br&gt;
13 a § &lt;br&gt;
Om ett företag som enligt 8 kap. &lt;br&gt;
7 § skall anses ha ett betydande &lt;br&gt;
inflytande på en viss marknad &lt;br&gt;
uppsåtligen eller av oaktsamhet &lt;br&gt;
vidtar en åtgärd som strider mot &lt;br&gt;
en skyldighet som beslutats med &lt;br&gt;
stöd av 4 kap. 4 § eller 5 kap. 13 &lt;br&gt;
eller 14 § eller som följer av &lt;br&gt;
5 kap. 12 §, skall företaget ersätta &lt;br&gt;
den skada som därigenom uppkommer. &lt;br&gt;
Detsamma gäller den &lt;br&gt;
som uppsåtligen eller av oaktsam&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
5 &lt;br&gt;
het underlåter att vidta en åtgärd &lt;br&gt;
som är nödvändig för att efterkomma &lt;br&gt;
en sådan skyldighet. &lt;br&gt;
Rätten till sådan ersättning &lt;br&gt;
faller bort, om talan inte väcks &lt;br&gt;
inom tio år från det att skadan &lt;br&gt;
uppkom. &lt;br&gt;
8 kap. &lt;br&gt;
19 § &lt;br&gt;
En myndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som &lt;br&gt;
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. &lt;br&gt;
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. &lt;br&gt;
Kammarrättens avgörande i ett &lt;br&gt;
mål enligt denna lag får inte överklagas. &lt;br&gt;
21 §TPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Ett beslut om underrättelse enligt &lt;br&gt;
7 kap. 4 § och ett beslut om att &lt;br&gt;
inte ta upp en tvist för avgörande &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 a § första stycket &lt;br&gt;
får inte överklagas. &lt;br&gt;
Ett beslut om underrättelse &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 4 §, ett beslut om &lt;br&gt;
föreläggande enligt 7 kap. 10 a § &lt;br&gt;
och ett beslut om att inte ta upp en &lt;br&gt;
tvist för avgörande enligt 7 kap. &lt;br&gt;
10 b § första stycket får inte &lt;br&gt;
överklagas. &lt;br&gt;
Handläggning i domstol &lt;br&gt;
23 § &lt;br&gt;
Mål i länsrätt och kammarrätt &lt;br&gt;
som avser överprövning av följande &lt;br&gt;
beslut skall handläggas &lt;br&gt;
skyndsamt: &lt;br&gt;
1. beslut om särskilda skyldigheter &lt;br&gt;
med stöd av 4 kap. 4 § eller &lt;br&gt;
5 kap. 13 eller 14 §, &lt;br&gt;
2. beslut i ett tillsynsärende &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 5 §, om tillsynen &lt;br&gt;
avsett efterlevnaden av ett beslut &lt;br&gt;
som anges i 1, &lt;br&gt;
3. beslut vid prövning av en tvist &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 §, om tvisten grundar &lt;br&gt;
sig på ett beslut som avses i 1, &lt;br&gt;
och &lt;br&gt;
4. beslut om identifiering av &lt;br&gt;
företag med betydande inflytande &lt;br&gt;
på en marknad enligt 6 §. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 2006:26.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
6 &lt;br&gt;
24 § &lt;br&gt;
I mål som avses i 23 § får en &lt;br&gt;
part i länsrätten åberopa en ny &lt;br&gt;
omständighet eller ett nytt bevis &lt;br&gt;
efter det att fyra månader gått från &lt;br&gt;
det att tiden för överklagande gått &lt;br&gt;
ut, endast om parten gör sannolikt &lt;br&gt;
att parten inte kunnat åberopa omständigheten &lt;br&gt;
eller beviset tidigare &lt;br&gt;
eller annars haft giltig ursäkt att &lt;br&gt;
inte göra det. &lt;br&gt;
I mål som avses i 23 § får en ny &lt;br&gt;
omständighet eller ett nytt bevis &lt;br&gt;
åberopas först i kammarrätten endast &lt;br&gt;
om det finns synnerliga skäl. &lt;br&gt;
Domstolarnas sammansättning &lt;br&gt;
25 § &lt;br&gt;
Vid prövningen av mål som &lt;br&gt;
avses i 23 § skall länsrätten bestå &lt;br&gt;
av två lagfarna ledamöter och två &lt;br&gt;
ekonomiska experter. Om en av de &lt;br&gt;
ekonomiska experterna får förhinder &lt;br&gt;
sedan handläggningen har &lt;br&gt;
påbörjats, är rätten ändå domför. &lt;br&gt;
Första stycket första meningen &lt;br&gt;
gäller inte om något annat följer &lt;br&gt;
av 18 § lagen (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar. &lt;br&gt;
26 § &lt;br&gt;
När kammarrätten prövar mål &lt;br&gt;
som avses i 23 § skall kammarrätten &lt;br&gt;
bestå av tre lagfarna ledamöter &lt;br&gt;
och två ekonomiska experter. &lt;br&gt;
Om en av de ekonomiska experterna &lt;br&gt;
får förhinder sedan handläggningen &lt;br&gt;
har påbörjats, är rätten &lt;br&gt;
ändå domför. &lt;br&gt;
Kammarrätten är domför utan &lt;br&gt;
ekonomiska experter i sådana fall &lt;br&gt;
som anges i 12 § andra stycket &lt;br&gt;
1–3 lagen (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar samt &lt;br&gt;
vid prövning av mål som är av &lt;br&gt;
enkel beskaffenhet. &lt;br&gt;
I övrigt gäller, även i mål som &lt;br&gt;
avses i första stycket, 12 § femte–&lt;br&gt;
sjunde styckena lagen (1971:289) &lt;br&gt;
om allmänna förvaltningsdomsto&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
7 &lt;br&gt;
lar i fråga om kammarrättens &lt;br&gt;
sammansättning. Vid behandlingen &lt;br&gt;
av frågor om prövningstillstånd &lt;br&gt;
och frågor som behandlas &lt;br&gt;
samtidigt därmed skall dock även &lt;br&gt;
en ekonomisk expert ingå i rätten, &lt;br&gt;
om inte målet är av enkel beskaffenhet. &lt;br&gt;
27 § &lt;br&gt;
Regeringen, eller den myndighet &lt;br&gt;
som regeringen bestämmer, förordnar &lt;br&gt;
för viss tid dem som skall &lt;br&gt;
tjänstgöra som ekonomiska experter &lt;br&gt;
enligt 25 och 26 §§. Inträffar &lt;br&gt;
medan en ekonomisk expert &lt;br&gt;
deltar i behandlingen av ett mål en &lt;br&gt;
omständighet som medför att förordnandet &lt;br&gt;
skall upphöra att gälla, &lt;br&gt;
skall förordnandet ändå anses &lt;br&gt;
fortsätta att gälla i det pågående &lt;br&gt;
målet. &lt;br&gt;
Den som skall tjänstgöra som &lt;br&gt;
ekonomisk expert skall vara svensk &lt;br&gt;
medborgare och får inte vara underårig &lt;br&gt;
eller i konkurstillstånd &lt;br&gt;
eller ha förvaltare enligt 11 kap. &lt;br&gt;
7 § föräldrabalken. &lt;br&gt;
Inhibition &lt;br&gt;
28 § &lt;br&gt;
När en domstol enligt 28 § förvaltningsprocesslagen &lt;br&gt;
(1971:291) &lt;br&gt;
tar ställning till om ett beslut som &lt;br&gt;
fattats med stöd av denna lag tills &lt;br&gt;
vidare inte skall gälla skall domstolen &lt;br&gt;
särskilt beakta det som i &lt;br&gt;
1 kap. 1 § anges om lagens syfte. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. &lt;br&gt;
2. För skada som orsakats före ikraftträdandet gäller inte de nya &lt;br&gt;
bestämmelserna i 7 kap. 13 a §. &lt;br&gt;
3. För avgöranden som kammarrätten träffat före ikraftträdandet gäller &lt;br&gt;
8 kap. 19 § i sin äldre lydelse. &lt;br&gt;
4. För överklagade avgöranden som träffats före ikraftträdandet gäller &lt;br&gt;
inte de nya bestämmelserna i 8 kap. 23 och 24 §§.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
8 &lt;br&gt;
2.2 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 17 §§ lagen (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarTPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT skall ha följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
11 §TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Regeringen får bestämma &lt;br&gt;
att en avdelning skall vara förlagd till någon annan ort än den där &lt;br&gt;
domstolen har sitt säte. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman. &lt;br&gt;
Om särskild sammansättning av &lt;br&gt;
kammarrätt vid behandling av vissa &lt;br&gt;
mål finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152) &lt;br&gt;
och lagen (1990:886) om granskning &lt;br&gt;
och kontroll av filmer och videogram. &lt;br&gt;
Bestämmelser om särskild &lt;br&gt;
sammansättning vid behandling &lt;br&gt;
av mål enligt 10 kap. kommunallagen &lt;br&gt;
(1991:900) och 22 kap. &lt;br&gt;
kyrkolagen (1992:300) finns i 13 a &lt;br&gt;
§. &lt;br&gt;
Om särskild sammansättning av &lt;br&gt;
kammarrätt vid behandling av vissa &lt;br&gt;
mål finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152), &lt;br&gt;
lagen (1990:886) om granskning &lt;br&gt;
och kontroll av filmer och videogram &lt;br&gt;
och lagen (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation. Bestämmelser &lt;br&gt;
om särskild sammansättning &lt;br&gt;
vid behandling av mål enligt &lt;br&gt;
10 kap. kommunallagen &lt;br&gt;
(1991:900) och 22 kap. kyrkolagen &lt;br&gt;
(1992:300) finns i 13 a §. &lt;br&gt;
12 §TPF&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna &lt;br&gt;
ledamöter får ej sitta i rätten. &lt;br&gt;
När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten, är &lt;br&gt;
kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler &lt;br&gt;
än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant fall ej sitta i &lt;br&gt;
rätten. Kammarrätt är dock domför utan nämndemän &lt;br&gt;
1. vid prövning av överklagande av beslut som ej innebär att målet avgöres, &lt;br&gt;
2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande samt &lt;br&gt;
vid annan åtgärd som avser endast måls beredande, &lt;br&gt;
3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att detta &lt;br&gt;
prövats i sak. &lt;br&gt;
Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat mål, &lt;br&gt;
får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare målet. &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av vissa mål finns bestämmelser i &lt;br&gt;
fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152) och lagen (1990:886) &lt;br&gt;
om granskning och kontroll av &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av vissa mål finns bestämmelser i &lt;br&gt;
fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152), lagen (1990:886) om &lt;br&gt;
granskning och kontroll av filmer &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Lagen omtryckt 1981:1323. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1998:1801. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1998:373.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
op. 2006/07:119&lt;br&gt;
9 &lt;br&gt;
och videogram och lagen Pr&lt;br&gt;
(2003:389) om elektronisk kommunikation&lt;br&gt;
. Bestämmelser om &lt;br&gt;
domförhet vid behandling av kommunalbesvärsmål &lt;br&gt;
finns i 13 a §. &lt;br&gt;
filmer och videogram. Bestämmelser &lt;br&gt;
om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av kommunalbesvärsmål finns i &lt;br&gt;
13 a §. &lt;br&gt;
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför &lt;br&gt;
med två ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid &lt;br&gt;
behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning &lt;br&gt;
av överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med &lt;br&gt;
frågan om prövningstillstånd. Vid behandling av en fråga om avvisning &lt;br&gt;
av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är &lt;br&gt;
kammarrätten domför med två ledamöter, om de är ense om slutet. &lt;br&gt;
Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten &lt;br&gt;
domför med en lagfaren domare. &lt;br&gt;
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren &lt;br&gt;
ledamot i kammarrätten eller, om de inte är av sådant slag att de &lt;br&gt;
bör förbehållas lagfarna ledamöter, av en annan tjänsteman i kammarrätten &lt;br&gt;
som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser &lt;br&gt;
om detta meddelas av regeringen. &lt;br&gt;
17 §TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om &lt;br&gt;
inte annat följer av 17 a eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder &lt;br&gt;
sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren &lt;br&gt;
domare och två nämndemän. &lt;br&gt;
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller &lt;br&gt;
svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad &lt;br&gt;
som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. &lt;br&gt;
Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen &lt;br&gt;
har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om &lt;br&gt;
domförhet. &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av mål om fastighetstaxering &lt;br&gt;
finns, förutom i 18 §, bestämmelser &lt;br&gt;
i fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152). &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av mål om fastighetstaxering och &lt;br&gt;
av vissa mål om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
finns, förutom i 18 §, &lt;br&gt;
bestämmelser i fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152) respektive &lt;br&gt;
lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation. &lt;br&gt;
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa &lt;br&gt;
hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring &lt;br&gt;
i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen &lt;br&gt;
efter samråd med dem. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.&lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1997:392.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
10 &lt;br&gt;
3 Ärendet och dess beredning &lt;br&gt;
Den 17 februari 2005 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare &lt;br&gt;
med uppdrag att undersöka behovet av ändrade regler för samutnyttjande &lt;br&gt;
av master m.m. som ingår i allmänna kommunikationsnät för &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation. Den 7 november 2005 överlämnade utredningen &lt;br&gt;
delbetänkandet När en räcker – mastdelning för miljön (SOU &lt;br&gt;
2005:97). &lt;br&gt;
Regeringen beslutade den 6 oktober 2005 om tilläggsdirektiv till utredningen. &lt;br&gt;
I tilläggsdirektiven fick utredningen i uppdrag att utvärdera &lt;br&gt;
beslutsprocessen enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
och att lämna förslag till åtgärder som, med beaktande av rättssäkerhetsaspekter &lt;br&gt;
och relevanta EG-direktiv, kan effektivisera processen. Utredaren &lt;br&gt;
skulle också utföra en avstämning med analys av myndighetsorganisationen &lt;br&gt;
och, vid behov, föreslå nödvändiga förändringar. Utredningen &lt;br&gt;
antog för denna del av uppdraget namnet Utredningen om översyn av &lt;br&gt;
lagen om elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
Utredningen överlämnade den 23 oktober 2006 sitt slutbetänkande Effektivare &lt;br&gt;
LEK (SOU 2006:88). En sammanfattning av betänkandet finns &lt;br&gt;
i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. &lt;br&gt;
En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. &lt;br&gt;
En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig i Näringsdepartementet &lt;br&gt;
(dnr N2006/8580/ITP). &lt;br&gt;
Lagrådet &lt;br&gt;
Regeringen beslutade den 26 april 2007 att inhämta Lagrådets yttrande &lt;br&gt;
över det lagförslag som finns i bilaga 4. &lt;br&gt;
Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. &lt;br&gt;
Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.2, 6.3, 6.5 och 6.6 samt i &lt;br&gt;
författningskommentaren. Vissa redaktionella ändringar har därutöver &lt;br&gt;
gjorts i lagtexten. &lt;br&gt;
4 Gällande rätt &lt;br&gt;
Inledning &lt;br&gt;
Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) syftar till att &lt;br&gt;
enskilda och myndigheter skall få tillgång till säkra och effektiva elektroniska &lt;br&gt;
kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet &lt;br&gt;
av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet. Syftet &lt;br&gt;
skall uppnås främst genom att konkurrensen och den internationella &lt;br&gt;
harmoniseringen på området främjas. Samhällsomfattande tjänster skall &lt;br&gt;
dock alltid finnas tillgängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet &lt;br&gt;
till överkomliga priser. Vid lagens tillämpning skall särskilt beaktas &lt;br&gt;
elektroniska kommunikationers betydelse för yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
11 &lt;br&gt;
Genom LEK har i huvudsak det EG-rättsliga regelverket för elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation genomförts. Det EG-rättsliga regelverket består av &lt;br&gt;
fem harmoniseringsdirektiv, varav ett ramdirektiv och fyra särdirektiv, &lt;br&gt;
samt ett beslut om radiospektrumpolitik. &lt;br&gt;
Åtgärder som vidtas med stöd av LEK får inte vara mer ingripande än &lt;br&gt;
som framstår som rimligt och skall vara proportionella med hänsyn till &lt;br&gt;
lagens syfte och de övriga intressen som lagen skall skydda. &lt;br&gt;
LEK gäller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster &lt;br&gt;
med tillhörande installationer och tjänster samt annan radioanvändning. &lt;br&gt;
Med elektroniska kommunikationsnät avses system för överföring och &lt;br&gt;
i tillämpliga fall utrustning för koppling eller dirigering samt andra resurser &lt;br&gt;
som medger överföring av signaler, via tråd eller radiovågor, på &lt;br&gt;
optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier oberoende &lt;br&gt;
av vilken typ av information som överförs. Exempel på nät är telenät, &lt;br&gt;
kabel-TV-nät och andra bredbandsnät. &lt;br&gt;
Med elektroniska kommunikationstjänster avses tjänster som vanligen &lt;br&gt;
tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av &lt;br&gt;
överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. &lt;br&gt;
Lagen omfattar sålunda den tekniska infrastrukturen, men inte själva &lt;br&gt;
innehållet i tjänsterna. &lt;br&gt;
Bestämmelserna i LEK ersätter inte föreskrifter om prövning enligt &lt;br&gt;
annan lag. Förutom bestämmelserna i denna lag finns det i radio- och &lt;br&gt;
TV-lagen (1996:844) bestämmelser om sändningar av ljudradio- och TVprogram &lt;br&gt;
som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med &lt;br&gt;
tekniska hjälpmedel. Om utrustning finns det bestämmelser i lagen &lt;br&gt;
(2000:121) om radio- och teleterminalutrustning. &lt;br&gt;
Post- och telestyrelsen (PTS) är den myndighet som tar emot anmälningar, &lt;br&gt;
prövar ansökningar, beslutar om skyldigheter och i övrigt prövar &lt;br&gt;
frågor och handlägger ärenden samt utövar tillsyn enligt lagen och enligt &lt;br&gt;
föreskrifter meddelade med stöd av lagen. &lt;br&gt;
Grundtanken i LEK är att ha en flexibel reglering. Lagen innehåller &lt;br&gt;
färre generella skyldigheter för operatörer än den tidigare lagstiftningen. &lt;br&gt;
I stället innehåller lagen verktyg som skall användas om konsumenternas &lt;br&gt;
behov inte tillgodoses av marknaden eller om inte konkurrensen fungerar. &lt;br&gt;
Lagstiftningen är uppbyggd så, att PTS skräddarsyr skyldigheter i &lt;br&gt;
beslut om det behövs. Det innebär att det krävs att PTS fattar beslut i ett &lt;br&gt;
enskilt fall, för att en sådan skyldighet skall gälla. &lt;br&gt;
Skyldigheter för operatörer &lt;br&gt;
PTS skall fortlöpande fastställa vilka produkt- och tjänstemarknader som &lt;br&gt;
har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter för &lt;br&gt;
operatörer. Vid fastställandet skall Europeiska kommissionens rekommendation &lt;br&gt;
om relevanta produkt- och tjänstemarknader samt riktlinjer &lt;br&gt;
för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande &lt;br&gt;
på marknaden beaktas. PTS skall fortlöpande analysera de relevanta &lt;br&gt;
marknader som har fastställts. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För varje marknad skall det fastställas om &lt;br&gt;
det råder effektiv konkurrens. &lt;br&gt;
Om det konstateras att det inte råder effektiv konkurrens på en fastställd &lt;br&gt;
marknad, skall företag med betydande inflytande på den markna&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
12 &lt;br&gt;
den identifieras (s.k. SMP-operatör) och beslut meddelas om skyldigheter. &lt;br&gt;
Ett företag skall anses ha ett betydande inflytande på en fastställd &lt;br&gt;
marknad om det, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en &lt;br&gt;
ställning av sådan ekonomisk styrka att det i betydande omfattning kan &lt;br&gt;
uppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av &lt;br&gt;
konsumenterna. &lt;br&gt;
Om det konstateras att det råder effektiv konkurrens på en fastställd &lt;br&gt;
marknad, skall skyldigheter som har beslutats upphävas. &lt;br&gt;
Den som kontrollerar tillträde till slutanvändare får förpliktas att mot &lt;br&gt;
marknadsmässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd &lt;br&gt;
som krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra. &lt;br&gt;
En operatör som har ett betydande inflytande på en viss marknad, skall &lt;br&gt;
åläggas en eller flera skyldigheter. Ett sådant skyldighetsbeslut skall syfta &lt;br&gt;
till att skapa effektiv konkurrens. &lt;br&gt;
Skyldigheterna kan till exempel avse att upplåta tillträde till nät och &lt;br&gt;
tillhörande installationer, ge insyn i form av referenserbjudanden, verka &lt;br&gt;
för icke-diskriminering och att tillämpa särredovisning. En typ av prisreglering &lt;br&gt;
som en operatör kan åläggas är att inte ta ut mer än kostnadsorienterat &lt;br&gt;
pris för en viss tjänst. &lt;br&gt;
Tillsyn och tvistlösning &lt;br&gt;
PTS har tillsyn över efterlevnaden av lagen och de beslut om skyldigheter &lt;br&gt;
eller villkor samt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. &lt;br&gt;
PTS får förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen &lt;br&gt;
att tillhandahålla myndigheten upplysningar och handlingar som behövs &lt;br&gt;
för att kunna utöva tillsyn enligt lagen bl.a. avseende efterlevnaden av de &lt;br&gt;
skyldigheter som ålagts en operatör. Sådana förelägganden får förenas &lt;br&gt;
med vite. &lt;br&gt;
Uppkommer det en tvist mellan operatörer t.ex. i fråga om skyldigheter &lt;br&gt;
som följer av lagen, får en part hänskjuta tvisten för avgörande av PTS. &lt;br&gt;
Myndigheten skall så snart som möjligt besluta i de frågor som tvisten &lt;br&gt;
gäller. Beslutet skall som huvudregel meddelas inom fyra månader från &lt;br&gt;
det att begäran om tvistlösning kom in till myndigheten. &lt;br&gt;
Om en part hänskjutit en tvist för avgörande får PTS i stället avgöra &lt;br&gt;
tvisten inom ramen för den allmänna tillsynen eller hänskjuta tvisten till &lt;br&gt;
medling om det bedöms som lämpligare. &lt;br&gt;
Överklagande &lt;br&gt;
Beslut enligt LEK eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av &lt;br&gt;
LEK får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Därvid gäller bestämmelserna &lt;br&gt;
i förvaltningsprocesslagen (1971:291) och lagen &lt;br&gt;
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Prövningstillstånd krävs &lt;br&gt;
vid överklagande till kammarrätten. Beslut som avser identifiering av &lt;br&gt;
företag med betydande inflytande på andra marknader än den som anges &lt;br&gt;
i 5 kap. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
12 § får överklagas endast i samband med att beslut att införa, &lt;br&gt;
upphäva eller ändra en skyldighet överklagas. Ett beslut om att inte ta &lt;br&gt;
upp en tvist för avgörande enligt 7 kap. 10 a § första stycket får inte&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
13 &lt;br&gt;
överklagas. Beslut enligt LEK eller enligt föreskrifter som meddelats &lt;br&gt;
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat har bestämts. &lt;br&gt;
Av forumbestämmelserna i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
följer att PTS beslut överprövas av Länsrätten i Stockholms &lt;br&gt;
län. Länsrättens avgöranden kan överklagas till Kammarrätten i &lt;br&gt;
Stockholm, vars avgöranden i sin tur kan överklagas till Regeringsrätten.&lt;br&gt;
5 Vissa myndighetsfrågor m.m. &lt;br&gt;
Myndighetsorganisation &lt;br&gt;
Post- och telestyrelsen (PTS) är enligt förordningen (1997:401) med &lt;br&gt;
instruktion för Post- och telestyrelsen central förvaltningsmyndighet med &lt;br&gt;
ett samlat sektorsansvar inom området för elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
Förutom PTS finns det andra myndigheter med ansvarsområden som &lt;br&gt;
även omfattar området för elektronisk kommunikation. Sådana myndigheter &lt;br&gt;
är främst Datainspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket &lt;br&gt;
och Radio- och TV-verket, vars verksamhet grundas på annan lagstiftning, &lt;br&gt;
såsom personuppgiftslagen (1998:204), konkurrenslagen (1993:20) &lt;br&gt;
eller marknadsföringslagen (1995:450). &lt;br&gt;
Den nuvarande myndighetsorganisationen beskrevs i propositionen &lt;br&gt;
Lag om elektronisk kommunikation, m.m. (prop. 2002/03:110 s. 322 ff.) &lt;br&gt;
där regeringen bedömde att PTS skulle utföra samtliga uppgifter enligt &lt;br&gt;
LEK. &lt;br&gt;
Att dela upp uppgifterna mellan olika myndigheter ter sig således i &lt;br&gt;
nuläget mindre lämpligt, bl.a. med hänvisning till effektivitetsskäl &lt;br&gt;
och önskemål om en tydlig myndighetsstruktur. Någon uppdelning &lt;br&gt;
av myndighetsuppgifterna avseende olika funktioner är för &lt;br&gt;
närvarande inte heller påkallat. Däremot bör myndigheten se till att &lt;br&gt;
internt vara organiserad så att normerande, verkställande och &lt;br&gt;
dömande uppgifter skiljs åt. Detta kan ske genom att tillstånd, tillsyn, &lt;br&gt;
tvistlösning och föreskriftsarbete sköts på olika enheter eller &lt;br&gt;
avdelningar inom myndigheten. &lt;br&gt;
Regeringen kommer att ta initiativ till en avstämning med analys &lt;br&gt;
av hur den föreslagna ordningen har fungerat. Detta kommer att &lt;br&gt;
ske två år efter det att lagen trätt i kraft, dvs. i juli 2005.----Vid &lt;br&gt;
avstämningen bör det följas upp hur myndighetsstrukturen har &lt;br&gt;
fungerat. Skulle det därvid konstateras att ett behov av förändringar &lt;br&gt;
föreligger bör frågor som en funktionsuppdelning kunna övervägas. &lt;br&gt;
Vid en sådan avstämning bör särskilt de olika samrådsförfarandena &lt;br&gt;
analyseras. Det bör även vara möjligt att då se över om &lt;br&gt;
regelverket är utformat så att en effektiv, rättssäker och ändamålsenlig &lt;br&gt;
myndighetsstruktur främjas. &lt;br&gt;
Utredningens bedömning är att den nuvarande ansvarsfördelningen &lt;br&gt;
mellan myndigheterna fungerar tillfredställande och att den inte bör ändras. &lt;br&gt;
PTS har hittills haft en funktionsuppdelad verksamhet. Utredningen &lt;br&gt;
konstaterar vidare att funktionsuppdelningen mellan olika verksamheter &lt;br&gt;
inom PTS inte är meningsfull. Ett av skälen till detta är bland annat att&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
14 &lt;br&gt;
alla beslut fattas av samma personer, trots att ärendena handläggs vid &lt;br&gt;
olika enheter. &lt;br&gt;
Mot bakgrund av den avstämning som gjorts bedömer regeringen att &lt;br&gt;
det inte finns skäl att ändra den nuvarande ansvarsfördelningen mellan de &lt;br&gt;
berörda myndigheterna. Regeringen delar vidare utredningens bedömning &lt;br&gt;
avseende funktionsindelning. Då det inte finns något formellt krav &lt;br&gt;
på funktionsuppdelning kan PTS bestämma sin organisation i enlighet &lt;br&gt;
med de förutsättningar som ges i verksförordningen (1995:1322). &lt;br&gt;
De flesta europeiska regleringsmyndigheter har en sakfrågeindelad organisation. &lt;br&gt;
Myndigheten har påbörjat en omorganisation i enlighet med &lt;br&gt;
utredningens slutsatser. &lt;br&gt;
Vissa frågor i det fortsatta konkurrensfrämjande arbetet &lt;br&gt;
Utredningen har analyserat PTS konkurrensfrämjande arbete dels inom &lt;br&gt;
ramen för utredningens myndighetsöversyn men också i anslutning till de &lt;br&gt;
olika förslag som utredningen presenterat. Med anledning av myndighetsöversynen &lt;br&gt;
konstaterar utredningen att samarbetet mellan PTS och &lt;br&gt;
Konkurrensverket (KKV) bör öka. Detta föreslås bland annat ske genom &lt;br&gt;
ett fördjupat samråd myndigheterna emellan angående förslag om skyldigheter &lt;br&gt;
för SMP-operatörer och genom utarbetande av en långsiktig &lt;br&gt;
strategi för sektorn elektronisk kommunikation. Tanken med det utökade &lt;br&gt;
samarbetet är bl.a. att det skall syfta till att främja en långsiktigt fungerande &lt;br&gt;
konkurrens och leda till förbättrade skyldighetsbeslut. Utredningen &lt;br&gt;
har vidare konstaterat att en bidragande orsak till de många överklagandena &lt;br&gt;
har varit att de konkurrensfrämjande besluten inte varit klart &lt;br&gt;
preciserade. Detta synes till viss del ha berott på att PTS under en kort tid &lt;br&gt;
efter lagens ikraftträdande, skulle fatta ett flertal beslut om skyldigheter &lt;br&gt;
enligt LEK. Regeringen överväger att snarast vidta åtgärder som ligger i &lt;br&gt;
linje med utredningens slutsatser. &lt;br&gt;
6 En effektivare domstolsprocess för mål enligt &lt;br&gt;
lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation &lt;br&gt;
6.1 Behovet av reformer &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Beslut enligt lagen om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
bör även fortsättningsvis överklagas till allmän förvaltningsdomstol. &lt;br&gt;
Åtgärder bör vidtas inom ramen för förvaltningsprocessen &lt;br&gt;
för att förkorta handläggningstiden och effektivisera processen hos &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms &lt;br&gt;
län, Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket, Tele2 Sverige AB &lt;br&gt;
och Telenor Sverige AB delar utredningens uppfattning att mål enligt&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
15 &lt;br&gt;
lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) även fortsättningsvis &lt;br&gt;
skall avgöras av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Länsrätten &lt;br&gt;
menar att behovet av åtgärder för att korta handläggningstiderna i &lt;br&gt;
domstol har minskat och att genomförandet av förslagen möjligen bör &lt;br&gt;
vänta något tills regelverket under viss tid hunnit tillämpas i sin helhet. &lt;br&gt;
Regeringsrätten anser att det finns skäl att förutsättningslöst överväga &lt;br&gt;
om inte vissa mål enligt LEK hellre bör prövas i annan ordning än i allmän &lt;br&gt;
förvaltningsdomstol. I avvaktan härpå bör specialregler för förvaltningsprocessen &lt;br&gt;
inte införas. &lt;br&gt;
JO anser att utredningen har anfört goda skäl för en ändrad instansordning. &lt;br&gt;
Konkurrensverket anser att instansordningen enligt LEK bör samordnas &lt;br&gt;
med den som gäller enligt konkurrenslagen (1993:20). Teracom AB &lt;br&gt;
anser att målen i första hand bör prövas av Marknadsdomstolen eller en &lt;br&gt;
annan ny specialdomstol. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 8 kap. 19 § LEK gäller att &lt;br&gt;
en myndighets beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats &lt;br&gt;
med stöd av lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Samma &lt;br&gt;
ordning gällde även tidigare för beslut enligt telelagen (1993:597). &lt;br&gt;
Den EG-rättsliga regleringen på området för elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
har som övergripande målsättning att åstadkomma ett harmoniserat &lt;br&gt;
regelverk för elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster &lt;br&gt;
samt tillhörande faciliteter och tjänster. De mål och &lt;br&gt;
principer som EG-regelverket skall uppnå är att främja dels konkurrensen &lt;br&gt;
på området, dels den inre marknaden och dels slutanvändarnas intressen. &lt;br&gt;
EG-direktiven på området har huvudsakligen genomförts genom LEK. &lt;br&gt;
En av de viktigaste förändringarna i och med att LEK ersatte telelagen &lt;br&gt;
(1993:597) är att många av de generella skyldigheter som tidigare framgick &lt;br&gt;
direkt av lagen nu åläggs operatörer genom förvaltningsbeslut av &lt;br&gt;
tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen (PTS). Syftet med förändringen &lt;br&gt;
är att ge en mer flexibel reglering, där PTS kan ålägga skyldigheter &lt;br&gt;
för de aktörer som bedöms ha ett betydande marknadsinflytande, efter &lt;br&gt;
en analys av konkurrenssituationen på de delmarknader som definierats &lt;br&gt;
som relevanta. På så sätt skall myndigheten kunna skräddarsy regleringen &lt;br&gt;
så att man ålägger ”rätt” skyldigheter på de marknader där det &lt;br&gt;
behövs, utan att tynga hela sektorn med reglering. En effekt av detta blir &lt;br&gt;
emellertid att en mycket stor del av marknadsregleringen nu också är &lt;br&gt;
möjlig att överklaga eftersom den fastställs genom enskilda myndighetsbeslut. &lt;br&gt;
Det har visat sig att det nya regelsystemet har fört med sig att beslut &lt;br&gt;
enligt LEK överklagas i ovanligt hög grad. Utredningen har också funnit &lt;br&gt;
att det ofta blir en utdragen skriftväxling hos förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Detta tycks bero på att möjligheterna att komma in med kompletterande &lt;br&gt;
uppgifter under handläggningen är stora och att detta kan användas för &lt;br&gt;
att fördröja avgörandet av LEK-målen. Därtill kommer att dessa mål ofta &lt;br&gt;
är omfattande och tekniskt och ekonomiskt komplicerade. När målen väl &lt;br&gt;
är färdiga för slutligt avgörande avgörs de dock relativt snabbt av förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
Tiden fram till ett slutligt avgörande för mål enligt &lt;br&gt;
LEK är i sig inte anmärkningsvärt lång jämfört med tiden det tar att avgöra &lt;br&gt;
andra mål av liknande omfattning och komplexitet i de allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
16 &lt;br&gt;
Sektorn för elektronisk kommunikation förändras kontinuerligt och &lt;br&gt;
snabbt, framför allt beroende på en snabb teknisk utveckling och en växande &lt;br&gt;
konvergens mellan olika infrastrukturer och olika tjänster. Marknaden &lt;br&gt;
för elektronisk kommunikation har en sådan karaktär att redan etablerade &lt;br&gt;
operatörer ofta har en stor fördel i förhållande till nya företag. &lt;br&gt;
Förseningar i genomförandet av en konkurrensskapande reglering kan &lt;br&gt;
leda till negativa effekter som består även efter det att regleringen trätt i &lt;br&gt;
kraft. En annan effekt av fördröjningar i regleringen är att nya aktörer &lt;br&gt;
riskerar att avskräckas från att göra investeringar för att ta sig in på &lt;br&gt;
marknaden. Den långa tidsåtgången och den osäkerhet som därigenom &lt;br&gt;
skapas på marknaden kan missgynna nya aktörer som riskerar att slås ut &lt;br&gt;
från marknaden redan i ett inledningsskede. Därigenom skapas nya inträdesbarriärer, &lt;br&gt;
trots att regelverket syftar till att eliminera sådana. &lt;br&gt;
Marknaden för elektronisk kommunikation har stor betydelse för &lt;br&gt;
svensk ekonomi. Det finns dessutom ett starkt allmänt intresse av väl &lt;br&gt;
utvecklade och fungerande elektroniska kommunikationer med så stort &lt;br&gt;
utbyte som möjligt i fråga om urvalet av elektroniska kommunikationstjänster &lt;br&gt;
samt dessas pris och kvalitet. &lt;br&gt;
Vidare är det så att besluten ofta har stor ekonomisk betydelse för &lt;br&gt;
marknadsaktörerna. Det finns därför ett incitament för den som anser sig &lt;br&gt;
negativt påverkad av ett beslut att överklaga det. Det finns inte något &lt;br&gt;
sanktionssystem mot illojal processföring. En part har därför sällan något &lt;br&gt;
att förlora på ett överklagande. För marknaden i stort blir däremot konsekvenserna &lt;br&gt;
ofta att det dröjer lång tid innan regleringsbesluten vinner laga &lt;br&gt;
kraft. Enligt 8 kap. 22 § LEK gäller visserligen beslut som huvudregel &lt;br&gt;
omedelbart, men i praktiken har det visat sig att många beslut om konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
åtgärder har inhiberats av förvaltningsdomstolarna. En &lt;br&gt;
direkt effekt av detta kan bli att konkurrensen på marknaden fungerar &lt;br&gt;
sämre under processen, även om domstolen sedermera fastställer det &lt;br&gt;
överklagade beslutet. &lt;br&gt;
Mot den nu angivna bakgrunden är det viktigt att handläggningen hos &lt;br&gt;
PTS och förvaltningsdomstolarna inte drar ut på tiden. Med beaktande av &lt;br&gt;
den snabba marknadsutvecklingen inom tillämpningsområdet för LEK &lt;br&gt;
står det klart att de många överklagade besluten och de nuvarande handläggningstiderna &lt;br&gt;
innan mål enligt lagen blir slutligt avgjorda innebär ett &lt;br&gt;
stort problem. Det framstår som att det har varit alltför lätt att inom ramen &lt;br&gt;
för befintliga processrättsliga regler äventyra effektiviteten av konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
åtgärder enligt LEK. &lt;br&gt;
Om inte åtgärder vidtas för att förkorta handläggningstiderna hos PTS &lt;br&gt;
och förvaltningsdomstolarna finns det en klar risk att den konkurrensskapande &lt;br&gt;
regleringen blir ineffektiv eller fördröjd. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Detta får konsekvenser &lt;br&gt;
för den långsiktiga utvecklingen på marknaden, bl.a. genom att investeringar &lt;br&gt;
som skulle kunna bidra till ökad konkurrens och komma enskilda &lt;br&gt;
och myndigheter till godo inte genomförs. Detta försvårar uppnåendet av &lt;br&gt;
målen för LEK. En väl fungerande reglering är avgörande för en positiv &lt;br&gt;
utveckling av de olika marknaderna. Även från det allmännas sida finns &lt;br&gt;
det ett starkt intresse av att marknadsregleringen inte förhindras eller försenas. &lt;br&gt;
Om inte marknaderna utvecklas får det negativa effekter för enskilda &lt;br&gt;
och samhället i stort. För att syftet med regleringen skall kunna &lt;br&gt;
uppnås är det alltså på detta område särskilt viktigt att marknadsaktörerna &lt;br&gt;
får snabba beslut som de kan inrätta sig efter.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
17 &lt;br&gt;
Utredningen har övervägt huruvida vissa av målen enligt LEK i stället &lt;br&gt;
borde kunna överklagas till Marknadsdomstolen som första och enda &lt;br&gt;
instans. Genom en sådan förändring skulle det enligt utredningen gå att &lt;br&gt;
uppnå en skyndsammare överklagandeprocess. Utredningen konstaterar &lt;br&gt;
dock att det finns en upparbetad kompetens i de allmänna förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
när det gäller att hantera målen enligt LEK. Utredningen &lt;br&gt;
konstaterar vidare att en överflyttning av vissa LEK-mål skulle kräva att &lt;br&gt;
Marknadsdomstolen tillförs ekonomiska och personella resurser, eftersom &lt;br&gt;
målen från PTS skulle utgöra en högst påtaglig utvidgning av domstolens &lt;br&gt;
nuvarande arbetsuppgifter. Slutligen konstaterar utredningen att &lt;br&gt;
ett snabbare förfarande kan uppnås även genom förändringar inom den &lt;br&gt;
nuvarande ordningen. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning är sammanfattningsvis att det är uppenbart att &lt;br&gt;
det finns ett behov av att skynda på överklagandeprocessen och att det &lt;br&gt;
bör vidtas åtgärder för att åstadkomma detta snarast. Enligt regeringens &lt;br&gt;
mening finns det inte skäl att nu överväga en annan ordning för domstolsprövning &lt;br&gt;
av beslut som fattats av PTS. Åtgärder som behövs för att &lt;br&gt;
effektivisera förfarandet vid handläggningen av LEK-mål bör således &lt;br&gt;
vidtas inom ramen för processen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
6.2 Särskilda ledamöter i förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Särskilda ledamöter skall delta när länsrätten &lt;br&gt;
och kammarrätten avgör mål om identifiering av företag med betydande &lt;br&gt;
inflytande på en fastställd marknad, mål om fastställande av &lt;br&gt;
särskilda skyldigheter för dessa företag samt tillsyns- och tvistlösningsmål &lt;br&gt;
som grundar sig på sådana särskilda skyldigheter. De särskilda &lt;br&gt;
ledamöterna skall vara ekonomiska experter. De skall vara &lt;br&gt;
svenska medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd &lt;br&gt;
eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. &lt;br&gt;
Länsrätten skall avgöra sådana mål med två lagfarna ledamöter och &lt;br&gt;
två ekonomiska experter. Länsrätten skall dock vara domför med en &lt;br&gt;
lagfaren ledamot ensam vid avgörandet av mål av enkel beskaffenhet &lt;br&gt;
samt vid beredningsbeslut och beslut som inte innefattar slutligt avgörande &lt;br&gt;
av mål. &lt;br&gt;
Kammarrätten skall vid avgörandet av dessa mål bestå av tre lagfarna &lt;br&gt;
ledamöter och två ekonomiska experter. Vid avgörande av frågor &lt;br&gt;
om prövningstillstånd, och frågor som behandlas i samband därmed, &lt;br&gt;
skall dock kammarrätten vara domför med två lagfarna ledamöter &lt;br&gt;
och en ekonomisk expert. Kammarrätten skall vara domför utan &lt;br&gt;
ekonomiska experter vid prövning som inte innebär att målet slutligt &lt;br&gt;
avgörs, vid beslut under beredningen av mål samt vid beslut som innebär &lt;br&gt;
att domstolen skiljer sig från målet utan att detta prövas i sak. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Slutligen skall kammarrätten vara domför med en lagfaren ledamot &lt;br&gt;
vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och med två lagfarna &lt;br&gt;
ledamöter, om de är ense om slutet, vid avvisning av för sent inkomna &lt;br&gt;
överklaganden. &lt;br&gt;
Om förordnandet för en ekonomisk expert löper ut under pågående &lt;br&gt;
handläggning av ett mål skall förordnandet ändå gälla med avseende &lt;br&gt;
på målet.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
18 &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Förslaget &lt;br&gt;
omfattade dock inte tillsyns- och tvistlösningsmål. Utredningen &lt;br&gt;
föreslog inte heller särskilda domförhetsregler för mål av enkel beskaffenhet &lt;br&gt;
och för beslut på beredningsstadiet samt inte för vissa avskrivnings- &lt;br&gt;
och avvisningsbeslut. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms &lt;br&gt;
län, Domstolsverket, Post- och telestyrelsen, Teracom AB, TeliaSonera &lt;br&gt;
AB, Tele2 Sverige AB, Telenor Sverige AB och British Telecom &lt;br&gt;
tillstyrker förslaget. Verizon Sweden AB, Dataphone Scandinavia AB och &lt;br&gt;
Colt Telecom AB ifrågasätter hur det rent praktiskt kommer att säkerställas &lt;br&gt;
att experterna har tillräckliga kunskaper och tillräcklig branschkännedom. &lt;br&gt;
Länsrätten i Stockholms län och TeliaSonera AB menar att ekonomiska &lt;br&gt;
experter bör delta i fler avgöranden än vad utredningen föreslår. &lt;br&gt;
Länsrätten i Stockholms län föreslår också att domstolen ges möjlighet &lt;br&gt;
att själv avstå från sådant deltagande i mål av enklare beskaffenhet. &lt;br&gt;
Domstolsverket menar att det bör övervägas om särskilda ledamöter skall &lt;br&gt;
delta även när länsrätt och kammarrätt avgör tillsyns- och tvistlösningsmål. &lt;br&gt;
Tele2 Sverige AB menar att särskilda ledamöter bör delta även i tillsyns- &lt;br&gt;
och tvistlösningsmål, om det inte är uppenbart att behovet saknas. &lt;br&gt;
Post- och telestyrelsen menar att länsrätten, efter att ha hört parterna, &lt;br&gt;
bör avgöra om särskilda ledamöter skall delta i avgörandet. Ett sådant &lt;br&gt;
beslut bör inte få överklagas särskilt. Om särskilda ledamöter inte deltagit &lt;br&gt;
i länsrätten, bör detsamma gälla i kammarrätten. Har däremot särskilda &lt;br&gt;
ledamöter deltagit i länsrätten bör detsamma gälla i kammarrätten. &lt;br&gt;
Regeringsrätten ifrågasätter behovet av ekonomiska experter. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag &lt;br&gt;
Bakgrund &lt;br&gt;
Enligt 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
(LAFD) är länsrätt som huvudregel domför med en lagfaren domare och &lt;br&gt;
tre nämndemän. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets &lt;br&gt;
omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna ledamöter utökas &lt;br&gt;
med en. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Enligt 18 § &lt;br&gt;
LAFD är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam i vissa fall. &lt;br&gt;
Såvitt avser mål enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
(LEK) gäller det i huvudsak vid avgörande av mål av enkel beskaffenhet &lt;br&gt;
och när åtgärder för beredning av mål vidtas, liksom vid beslut som inte &lt;br&gt;
innefattar slutligt avgörande av mål. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utredningen har funnit att länsrätten vid avgörande av mål enligt LEK &lt;br&gt;
normalt har förstärkt sammansättning på så sätt att rätten består av två &lt;br&gt;
lagfarna ledamöter och tre nämndemän. &lt;br&gt;
Enligt 12 § LAFD är kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter. &lt;br&gt;
Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten. &lt;br&gt;
Beslut om utpekande av operatörer med betydande inflytande på en &lt;br&gt;
marknad (s.k. SMP-beslut) fattas utifrån konkurrensrättsliga principer &lt;br&gt;
och med hjälp av konkurrensrättslig metodik (jfr prop. 2002/03:110 s. &lt;br&gt;
275). Den analys som behöver göras i ärenden som mynnar ut i SMPbeslut, &lt;br&gt;
och eventuellt följande beslut om särskilda skyldigheter enligt 4&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
19 &lt;br&gt;
och 5 kap. LEK, uppvisar stora likheter med de överväganden som behöver &lt;br&gt;
göras inom ramen för den allmänna konkurrensrätten. &lt;br&gt;
Behovet av särskild kompetens &lt;br&gt;
Det kan konstateras att de bedömningar som måste göras i ärenden enligt &lt;br&gt;
LEK såväl av PTS som av domstolarna är komplicerade på flera sätt, inte &lt;br&gt;
minst ekonomiskt. Det har riktats kritik mot att metoderna för att göra &lt;br&gt;
marknadsanalyser och sättet att motivera beslut i sådana mål inte är utvecklade. &lt;br&gt;
Vidare har domstolarnas överprövning av definitioner av relevanta &lt;br&gt;
marknader och av skyldighetsbeslut kritiserats. Det har därvid hävdats &lt;br&gt;
att domstolarna inte besitter tillräcklig kunskap i de frågeställningar &lt;br&gt;
som aktualiseras. De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan är i &lt;br&gt;
huvudsak positiva till utredningens förslag att särskilda ledamöter skall &lt;br&gt;
delta även vid prövning i länsrätten och kammarrätten av mål enligt &lt;br&gt;
LEK. &lt;br&gt;
Att särskilda ledamöter deltar i avgörandet av vissa mål i länsrätten &lt;br&gt;
och kammarrätten är ingen nyhet. Enligt 13 a och 17 a §§ LAFD skall &lt;br&gt;
särskilda ledamöter med god kännedom om kommunal verksamhet ingå i &lt;br&gt;
rätten vid kammarrättens och länsrättens behandling av mål enligt &lt;br&gt;
10 kap. kommunallagen (1991:900) och mål enligt 22 kap. kyrkolagen &lt;br&gt;
(1992:300). Vidare skall det vid länsrättens och kammarrättens prövning &lt;br&gt;
av vissa fastighetstaxeringsmål ingå värderingstekniska ledamöter med &lt;br&gt;
sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering, se 21 kap. 8 §, 22 kap. 4 §, &lt;br&gt;
29 kap. 1 § och 30 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Vid &lt;br&gt;
kammarrättens prövning av mål enligt lagen (1990:886) om granskning &lt;br&gt;
och kontroll av filmer och videogram skall särskilda ledamöter med &lt;br&gt;
särskilda kunskaper om film respektive beteendevetenskap ingå i rätten, &lt;br&gt;
se 22 § i lagen. &lt;br&gt;
Enligt regeringens mening är det mycket viktigt att förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
i mål om överklagade SMP-beslut och om överklagade skyldighetsbeslut &lt;br&gt;
har tillgång till såväl ett tillfredsställande underlag för sina &lt;br&gt;
avgöranden som tillräcklig kunskap i sakfrågorna. Avgörandena har stor &lt;br&gt;
betydelse för samhällsekonomin och främjandet av konkurrens på de &lt;br&gt;
aktuella marknaderna. Ett system med experter som deltar i avgörandena &lt;br&gt;
tillför värdefull sakkunskap på ett område som är ekonomiskt komplicerat. &lt;br&gt;
Visserligen har domstolarna enligt 24 § förvaltningsprocesslagen &lt;br&gt;
(1971:291) möjlighet att inhämta yttranden från sakkunniga. Ett sådant &lt;br&gt;
förfarande är dock tidsödande. Det kommer inte heller att i praktiken &lt;br&gt;
kunna förenas med det krav på skyndsam handläggning av mål som regeringen &lt;br&gt;
föreslår i avsnitt 5.4. Möjligheten att inhämta sakkunnigyttranden &lt;br&gt;
är alltså inte tillräcklig. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ekonomiska experter bör därför ersätta nämndemän &lt;br&gt;
som ledamöter av rätten vid vissa av länsrättens avgöranden av mål &lt;br&gt;
enligt LEK.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
20 &lt;br&gt;
Vilka måltyper skall omfattas &lt;br&gt;
Ekonomiska experter bör till en början delta i avgöranden som rör överklagande &lt;br&gt;
av SMP-beslut samt beslut om åläggande av skyldigheter med &lt;br&gt;
stöd av 4 kap. 4 § och 5 kap. 13 och 14 §§ LEK. &lt;br&gt;
Flera remissinstanser har dessutom anfört att de särskilda ledamöterna &lt;br&gt;
även bör delta vid avgörandet av tillsyns- och tvistlösningsmål. Det har &lt;br&gt;
hävdats att särskilt innehållet i kostnadsmodeller kräver kunskap i ekonomiska &lt;br&gt;
frågor som en domstol normalt saknar. Regeringen instämmer i &lt;br&gt;
bedömningen att det, av de av remissinstanserna anförda skälen, är &lt;br&gt;
värdefullt att ekonomiska experter deltar även i tillsyns- och tvistlösningsmål, &lt;br&gt;
om det överklagade beslutet grundar sig på ett beslut om särskilda &lt;br&gt;
skyldigheter enligt LEK. &lt;br&gt;
Det finns dock inte behov av särskilda ledamöter i alla typer av mål. &lt;br&gt;
Som Länsrätten i Stockholms län har påpekat bör det vid länsrätten finnas &lt;br&gt;
möjlighet för en lagfaren domare ensam att avgöra mål av enklare &lt;br&gt;
beskaffenhet. Även beslut under beredningsstadiet bör kunna fattas av en &lt;br&gt;
lagfaren domare. &lt;br&gt;
Kompetensfrågor och sammansättningsregler &lt;br&gt;
Det är viktigt att de särskilda ledamöter som skall delta i prövningen av &lt;br&gt;
mål enligt LEK i domstol har rätt kompetens, samtidigt som de inte får &lt;br&gt;
vara knutna till PTS eller till någon av operatörerna på marknaden för &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation. Den kompetens som efterfrågas synes vara &lt;br&gt;
allmän ekonomisk kompetens, snarare än särskild kompetens när det &lt;br&gt;
gäller elektronisk kommunikation. De företagsekonomer och nationalekonomer &lt;br&gt;
som förordnats att tjänstgöra i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen &lt;br&gt;
i mål enligt konkurrenslagen (1993:20) bör kunna förordnas &lt;br&gt;
att tjänstgöra även vid förvaltningsdomstolarna i målen enligt LEK. &lt;br&gt;
De lagfarna ledamöterna bör utgöra majoriteten i domstolen, såväl i &lt;br&gt;
länsrätten som i kammarrätten. De aktuella målen avgörs normalt i förstärkt &lt;br&gt;
sammansättning i länsrätt på så sätt att två lagfarna ledamöter deltar &lt;br&gt;
i avgörandet. Enligt regeringens mening bör det vara så även i fortsättningen. &lt;br&gt;
Denna princip bör lagfästas. Förutom de två lagfarna ledamöterna &lt;br&gt;
bör två ekonomiska experter delta i avgörandena. I kammarrätten &lt;br&gt;
bör utgångspunkten vara att kammarrätten utöver sin normala sammansättning &lt;br&gt;
med tre lagfarna ledamöter tillförs två ekonomiska experter. &lt;br&gt;
Om en av de ekonomiska experterna får förhinder vid länsrättens eller &lt;br&gt;
kammarrättens behandling av ett mål bör det inte hindra att beslut fattas. &lt;br&gt;
Däremot bör förhinder för någon av de lagfarna ledamöterna utesluta &lt;br&gt;
domförhet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Enligt 12 § LAFD gäller för frågor om prövningstillstånd att kammarrätten &lt;br&gt;
är domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. &lt;br&gt;
Detta bör vara huvudregel även i fortsättningen, med det tillägget att en &lt;br&gt;
ekonomisk expert bör delta i avgörandet, om inte målet är av enkel beskaffenhet. &lt;br&gt;
Vidare bör kammarrätten liksom vid andra typer av mål vara &lt;br&gt;
domför med en lagfaren ledamot vid beslut om avskrivning av mål efter &lt;br&gt;
återkallelse liksom vid åtgärder som endast avser beredandet av mål samt &lt;br&gt;
med två lagfarna ledamöter, om de är ense, vid beslut om avvisning av &lt;br&gt;
för sent inkomna överklaganden, jfr 12 § femte–sjunde styckena LAFD.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
21 &lt;br&gt;
De ekonomiska experterna bör utses av regeringen, eller den myndighet &lt;br&gt;
som regeringen bestämmer, för viss tid. Den som är ekonomisk expert &lt;br&gt;
skall vara svensk medborgare och inte vara underårig eller i konkurstillstånd &lt;br&gt;
eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Om det &lt;br&gt;
under handläggningen av ett mål inträffar en omständighet som medför &lt;br&gt;
att ett förordnande för en ekonomisk expert skall upphöra att gälla, bör &lt;br&gt;
förordnandet fortsätta att gälla med avseende på målet. Lagrådets synpunkter &lt;br&gt;
i denna del har därmed tillgodosetts. &lt;br&gt;
6.3 Prövningen av inhibitionsfrågor &lt;br&gt;
Regeringens förslag: En bestämmelse införs som lyfter fram betydelsen &lt;br&gt;
av att en domstol som prövar en begäran om inhibition av ett beslut &lt;br&gt;
som fattats enligt lagen om elektronisk kommunikation särskilt &lt;br&gt;
skall beakta syftet med lagen, så som det framgår av lagens inledande &lt;br&gt;
bestämmelse. &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Regeringsrätten och Länsrätten i Stockholms län &lt;br&gt;
avstyrker förslaget. Post- och telestyrelsen anför att större hänsyn måste &lt;br&gt;
tas till de allmänna intressen som ligger bakom regleringen och är tveksamma &lt;br&gt;
till om förslagen är tillräckliga och får de önskvärda effekterna. &lt;br&gt;
Telenor Sverige AB, Teracom AB och TeliaSonera AB avstyrker förslaget. &lt;br&gt;
Tele2 Sverige AB och Verizon Sweden AB, Dataphone Scandinavia &lt;br&gt;
AB och Colt Telecom AB söker en tydligare definition i lagen vad &lt;br&gt;
som ska utgöra skäl för inhibition. Motsvarande synpunkter framförs från &lt;br&gt;
Teracom AB och Lantbrukarnas riksförbund (LRF). LRF anför vidare att &lt;br&gt;
för det fall lagstiftningen enbart ändras till att domstolen skall få inhibera &lt;br&gt;
besluten endast med beaktande av syftet med lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation (LEK) bör en tydlig och mycket sträng definition &lt;br&gt;
göras i lagen om vad som kan utgöra skäl för inhibition. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag &lt;br&gt;
Gällande rätt &lt;br&gt;
Enligt 8 kap. 22 § LEK gäller beslut av Post- och telestyrelsen (PTS) &lt;br&gt;
även efter överklagande, om inte annat har bestämts. Bestämmelsen genomför &lt;br&gt;
artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG &lt;br&gt;
av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät &lt;br&gt;
och kommunikationstjänster (ramdirektiv)TPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
F. PT Enligt denna &lt;br&gt;
artikel skall överklagade beslut fortsätta att gälla i väntan på utgången av &lt;br&gt;
prövningen, såvida inte överklagandeinstansen beslutar annorlunda. Utgångspunkten &lt;br&gt;
är alltså att besluten tills vidare skall gälla. &lt;br&gt;
Med stöd av 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan en domstol &lt;br&gt;
efter överklagande besluta om inhibition. Förutsättningarna för att meddela &lt;br&gt;
inhibition har utformats i praxis, se särskilt RÅ 1990 ref. 82 och RÅ &lt;br&gt;
1998 not 93. Denna praxis innebär i huvudsak följande. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En bedömning &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT EUT L 108, 24.4.2002, s. 33 (Celex 32002L0021).&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
22 &lt;br&gt;
skall göras dels av vilken betydelse det kan ha för den klagande att verkställigheten &lt;br&gt;
skjuts upp i avvaktan på den slutliga prövningen, dels av vilket &lt;br&gt;
eller vilka motstående intressen som kan tala för en omedelbar verkställighet. &lt;br&gt;
Vidare måste en preliminär bedömning göras av sakfrågan i &lt;br&gt;
målet i syfte att klarlägga vilken grad av sannolikhet som föreligger för &lt;br&gt;
att överklagandet kommer att bifallas. För inhibition bör i allmänhet krävas &lt;br&gt;
en tämligen hög grad av sannolikhet för ett slutligt bifall till överklagandet. &lt;br&gt;
Om emellertid en omedelbar verkställighet kan antas medföra &lt;br&gt;
betydande olägenheter för en enskild klagande och det samtidigt kan &lt;br&gt;
konstateras att det inte finns något motstående intresse som starkt talar &lt;br&gt;
för att verkställighet ändå sker utan fördröjning, bör inhibition kunna &lt;br&gt;
meddelas redan när utgången i målet framstår som oviss. &lt;br&gt;
Rättspraxis &lt;br&gt;
Som utredningen har konstaterat innebär tillämpningen av denna praxis &lt;br&gt;
på området för elektronisk kommunikation att det finns ett förhållandevis &lt;br&gt;
stort utrymme för inhibitionsbeslut. Av 1 kap. 1 § LEK följer att bestämmelserna &lt;br&gt;
syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till &lt;br&gt;
säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte &lt;br&gt;
vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras &lt;br&gt;
pris och kvalitet. Syftet skall uppnås främst genom att konkurrensen &lt;br&gt;
och den internationella harmoniseringen på området främjas. Det är viktigt &lt;br&gt;
att de allmänna intressen som ligger bakom regleringen, och som &lt;br&gt;
PTS företräder i egenskap av sektorsmyndighet på området, beaktas inte &lt;br&gt;
bara vid slutliga avgöranden utan också vid prövningen av inhibitionsfrågor. &lt;br&gt;
Om PTS konkurrensfrämjande beslut inhiberas i stor omfattning, &lt;br&gt;
trots att de senare fastställs, kan den långsiktiga utvecklingen på marknaden &lt;br&gt;
påverkas negativt vilket i sin tur riskerar att motverka syftet med &lt;br&gt;
lagen och regleringens bakomliggande intressen. &lt;br&gt;
Som anförts i avsnitt 6.1 är ett av skälen till att PTS konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
beslut inte fått genomslag att besluten i stor utsträckning har inhiberats &lt;br&gt;
sedan beslutet överklagats. Av de 45 mål som vid årsskiftet &lt;br&gt;
2005/2006 var anhängiga i länsrätten hade frågan om inhibition prövats i &lt;br&gt;
24 mål. I 16 av målen hade PTS beslut inhiberats, dvs. i två tredjedelar &lt;br&gt;
av fallen. Vid utgången av mars 2007 hade åtta av de mål i vilka PTS &lt;br&gt;
beslut inhiberats avgjorts av länsrätten. I sju av dessa mål hade PTS beslut &lt;br&gt;
fastställts. Ett mål hade blivit återförvisat till PTS för fortsatt handläggning, &lt;br&gt;
varefter talan återkallats av den sökande. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Konsekvenserna av att de allmänna bakomliggande intressena inte beaktas &lt;br&gt;
i tillräckligt stor utsträckning torde vara särskilt tydliga beträffande &lt;br&gt;
tillträdesskyldigheter, där ett inhibitionsbeslut riskerar att medverka till &lt;br&gt;
nya inträdesbarriärer, trots att regelverket syftar till att eliminera sådana. &lt;br&gt;
Även om ett skyldighetsbeslut vunnit laga kraft kan dess verkningar dock &lt;br&gt;
hindras genom inhibition av efterföljande tillsyns- och tvistlösningsbeslut &lt;br&gt;
enligt LEK.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
23 &lt;br&gt;
Ett exempel &lt;br&gt;
Både PTS och utredningen har pekat på det s.k. bitströmsbeslutet som ett &lt;br&gt;
exempel där inhibitionsbeslut har bidragit till att försena regelverkets införande. &lt;br&gt;
Europeiska kommissionen har rekommenderat att bredbandstillträde &lt;br&gt;
för grossistledet i form av bitströmstillträde definieras som en relevant &lt;br&gt;
marknad. Med bitströmstillträde avses att en grossistkund, av den &lt;br&gt;
SMP-operatör som förfogar över ett accessnät, hyr en komplett tjänst för &lt;br&gt;
överföring av bredband mellan en nätnod och slutkunden. I november &lt;br&gt;
2004 beslutade PTS att följa kommissionens marknadsrekommendation. &lt;br&gt;
Myndigheten identifierade TeliaSonera AB som en operatör med betydande &lt;br&gt;
inflytande på marknaden och ålade företaget vissa skyldigheter. &lt;br&gt;
TeliaSonera AB skulle bl.a. tillgodose varje rimlig begäran från en annan &lt;br&gt;
operatör om bitströmstillträde. Besluten överklagades emellertid av TeliaSonera &lt;br&gt;
AB och var under 2005 och 2006 inhiberade i olika perioder av &lt;br&gt;
länsrätten och Regeringsrätten. Regeringsrätten beslutade den 31 januari &lt;br&gt;
2007 (mål nr 4691-06) att inte bevilja prövningstillstånd i målet och besluten &lt;br&gt;
trädde därmed i kraft. &lt;br&gt;
Införandet av reglerat bitströmstillträde, i enlighet med PTS beslut, har &lt;br&gt;
således fördröjts med mer än två år vilket påverkat konkurrenssituationen &lt;br&gt;
på marknaden. Som PTS har konstaterat, bl.a. i rapporten ”Konkurrenssituationen &lt;br&gt;
2006 på olika delmarknader inom området elektronisk kommunikation” &lt;br&gt;
(PTS-ER-2007:2, s. 46 f), är ett reglerat utbud av bitströmstillträde &lt;br&gt;
nödvändigt för att säkerställa en tillfredsställande konkurrens på &lt;br&gt;
bredbandsmarknaden. Bitströmstillträde underlättar för operatörer att etablera &lt;br&gt;
sig även i telestationer med mindre kundunderlag och där det inte &lt;br&gt;
lönar sig att sätta in egen utrustning. &lt;br&gt;
Problemen inom LEK:s tillämpningsområde &lt;br&gt;
Det är viktigt att PTS konkurrensfrämjande beslut enligt LEK får snabbast &lt;br&gt;
möjliga genomslag, med beaktande av rättssäkerhetsaspekter. Detta är &lt;br&gt;
av särskild vikt då marknaden för elektronisk kommunikation karakteriseras &lt;br&gt;
av en snabb teknisk utveckling och marknadens aktörer är beroende &lt;br&gt;
av att snabbt följa med i marknadsutvecklingen. Ett beslut som inhiberas &lt;br&gt;
innebär t.ex. möjligheter för den SMP-operatör som beslutet avser att &lt;br&gt;
relativt ostört, trots en snabb underliggande marknadsutveckling, kunna &lt;br&gt;
positionera sig ytterligare på en slutkundsmarknad för de produkter som &lt;br&gt;
beslutet avser att öka konkurrensen på. Detta missgynnar konsumenterna &lt;br&gt;
av de produkter som det ursprungliga beslutet varit avsett att skydda. &lt;br&gt;
Att det kan saknas konkurrerande operatörer till en SMP-operatör får &lt;br&gt;
särskilda konsekvenser på marknader med en kraftig tillväxt. Det är vanligtvis &lt;br&gt;
under tillväxtfasen som leverantörer kan attrahera nya kunder. De &lt;br&gt;
marknadsandelar som etableras under denna fas kan bestå en lång tid &lt;br&gt;
framöver och utdragna rättsprocesser riskerar därför att hämma konkurrensen &lt;br&gt;
under lika lång tid. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vissa remissinstanser har invänt att antalet inhibitionsbeslut kommer &lt;br&gt;
att minska allteftersom domstolarna prövar olika typer av frågor i sak, &lt;br&gt;
och rättsläget sålunda klarläggs. Enligt regeringens mening kommer dock &lt;br&gt;
frågan om inhibitionsbeslutens effekter även fortsatt att vara aktuell. &lt;br&gt;
Detta gäller inte minst mot bakgrund av att marknaderna för elektronisk&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
24 &lt;br&gt;
kommunikation förändras kontinuerligt. Enligt 8 kap. 5 och 6 §§ LEK &lt;br&gt;
skall PTS fortlöpande analysera produkt- och tjänstemarknaderna och införa &lt;br&gt;
skyldigheter om det är motiverat. Behovet av nya konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
beslut kommer därför att kvarstå, varvid nya frågeställningar kommer &lt;br&gt;
att uppstå. Det kan i detta sammanhang också erinras om att Europeiska &lt;br&gt;
kommissionen under 2007 kommer att revidera marknadsrekommendationen &lt;br&gt;
avseende de 18 relevanta delmarknaderna. Som ett led i &lt;br&gt;
PTS fortlöpande analysarbete planerar PTS att under 2008 fatta nya konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
beslut. Eftersom nya beslut och efterföljande tillsyns och &lt;br&gt;
tvistlösningsbeslut fortlöpande kommer att prövas av domstolarna &lt;br&gt;
torde de problem som inhibition av beslut som senare fastställs medför &lt;br&gt;
att vara fortsatt aktuella. &lt;br&gt;
Enligt regeringens bedömning har de konkurrensfrämjande besluten &lt;br&gt;
enligt LEK en stor betydelse från allmän synpunkt. Effekterna av inhibitionsbeslut &lt;br&gt;
kan bli stora såväl för enskilda som för samhället. De allmänna &lt;br&gt;
intressen som ligger bakom regleringen och som PTS har till uppgift &lt;br&gt;
att företräda måste få tillräckligt genomslag, även vid inhibitionsprövningen. &lt;br&gt;
Detta synes inte ha blivit fallet i den praxis som utvecklats &lt;br&gt;
av domstolarna. &lt;br&gt;
En särskild inhibitionsbestämmelse i LEK &lt;br&gt;
Mot ovan angivna bakgrund föreslog regeringen i lagrådsremissen att det &lt;br&gt;
i LEK skulle föras in en särskild bestämmelse om att domstolarna, vid &lt;br&gt;
prövning av inhibitionsbeslut, särskilt skall beakta syftet med lagen som &lt;br&gt;
det framgår av 1 kap. 1 § i lagen. &lt;br&gt;
Lagrådet har avstyrkt förslaget och därvid anfört att det är en självklarhet &lt;br&gt;
att förvaltningsdomstolarna vid prövningen av inhibitionsfrågor även &lt;br&gt;
beaktar de syften som ligger bakom den lagstiftning som aktualiseras i &lt;br&gt;
målet. Lagrådet menar också att förslaget ger upphov till frågetecken när &lt;br&gt;
det gäller om inhibitionsfrågor i mål enligt LEK skall prövas med frångående &lt;br&gt;
av den praxis som utbildats kring den allmänna inhibitionsbestämmelsen &lt;br&gt;
i 28 § förvaltningsprocesslagen. &lt;br&gt;
Regeringen instämmer i och för sig i Lagrådets uppfattning att lagens &lt;br&gt;
syften självklart skall beaktas vid prövningen av inhibitionsfrågor. Som &lt;br&gt;
har anförts ovan är dock regeringens uppfattning att så inte synes ha skett &lt;br&gt;
i tillräcklig omfattning inom tillämpningsområdet för LEK. Av de skäl &lt;br&gt;
som anförts ovan är det viktigt från allmän synpunkt att särskilt markera &lt;br&gt;
att domstolarna bör ägna ytterligare uppmärksamhet åt vad LEK syftar &lt;br&gt;
till att åstadkomma, nämligen en fungerande konkurrens, och vad inhibition &lt;br&gt;
av konkurrensfrämjande beslut kan innebära för möjligheterna att i &lt;br&gt;
rimlig tid uppnå detta. Förslaget skall ses som en del i ett paket av förslag &lt;br&gt;
som syftar till att använda de medel som står till buds för att uppnå en &lt;br&gt;
mer effektiv handläggning av mål enligt LEK. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Enligt regeringens mening &lt;br&gt;
finns det därför sammanfattningsvis, trots vad Lagrådet har anfört, skäl &lt;br&gt;
att lyfta fram de allmänna intressen som ligger bakom regleringen. Det &lt;br&gt;
bör i likhet med vad som föreslogs i lagrådsremissen göras genom ett &lt;br&gt;
förtydligande av att domstolarna, vid prövning av inhibitionsbeslut, &lt;br&gt;
särskilt skall beakta syftet med lagen, så som det framgår av 1 kap. 1 § i &lt;br&gt;
lagen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
25 &lt;br&gt;
Utgångspunkten för prövningen av inhibitionsfrågor i mål enligt LEK &lt;br&gt;
är givetvis fortfarande den praxis som utbildats kring den allmänna inhibitionsbestämmelsen &lt;br&gt;
i 28 § förvaltningsprocesslagen. &lt;br&gt;
Utvecklingen inom EU &lt;br&gt;
Frågan om inhibition av tillsynsmyndigheternas beslut är även föremål &lt;br&gt;
för överväganden inom ramen för översynen av EG:s regelverk på området &lt;br&gt;
för elektronisk kommunikation. Förslag till nya EG-direktiv förväntas &lt;br&gt;
under sommaren 2007. Europeiska kommissionen har under 2006 i ett &lt;br&gt;
meddelande (KOM[2006] 334 slutlig) med tänkbara förändringar av regelverket, &lt;br&gt;
pekat på att om domstolar rutinmässigt inhiberar tillsynsmyndighetens &lt;br&gt;
beslut i avvaktan på ett avgörande, kan det skapa underlag för &lt;br&gt;
att använda överklagandeprocessen som ett sätt att förhala. Detta är något &lt;br&gt;
som kan hindra utvecklingen i riktning mot konkurrens på en viss marknad. &lt;br&gt;
Ett sätt att hantera detta är, enligt kommissionen, att det i artikel 4 i &lt;br&gt;
ramdirektivet förs in en regel som säger att beslut skall kunna inhiberas &lt;br&gt;
endast när en irreparabel skada för den som överklagar kan visas. Enligt &lt;br&gt;
kommissionen skulle detta kunna harmonisera kriterierna för inhibition &lt;br&gt;
samt leda till att antalet överklaganden minskar betydligt. Regeringen &lt;br&gt;
avser att inom ramen för översynen av EG-direktiven verka för att möjligheterna &lt;br&gt;
att inhibera konkurrensfrämjande beslut begränsas. &lt;br&gt;
6.4 Skyndsam handläggning av mål &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Mål i länsrätten och kammarrätten om identifiering &lt;br&gt;
av företag med betydande inflytande på en fastställd marknad, &lt;br&gt;
mål om fastställande av särskilda skyldigheter för dessa företag samt &lt;br&gt;
tillsyns- och tvistlösningsmål som grundar sig på sådana särskilda &lt;br&gt;
skyldigheter, skall handläggas skyndsamt. &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen &lt;br&gt;
föreslog att det skulle gälla en tidsfrist på sex månader för avgörande &lt;br&gt;
av mål i länsrätt och kammarrätt. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms &lt;br&gt;
län, Domstolsverket, Tele2 Sverige AB, Telenor Sverige AB, Verizon &lt;br&gt;
Sweden AB, Dataphone Scandinavia AB, Colt Telecom AB, British &lt;br&gt;
Telecom och Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker förslaget helt eller &lt;br&gt;
delvis. JO har inte haft någon erinran mot förslaget. Telenor Sverige AB &lt;br&gt;
menar att ett bättre alternativ ur rättssäkerhetssynpunkt vore att föreskriva &lt;br&gt;
att mål enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
skall handläggas skyndsamt. &lt;br&gt;
Regeringsrätten och TeliaSonera AB avstyrker förslaget. Även Justitiekanslern &lt;br&gt;
menar, liksom TeliaSonera AB, att de aktuella måltypernas &lt;br&gt;
särdrag inte motiverar införandet av snäva tidsramar för avgörande av &lt;br&gt;
mål. Justitiekanslern, som i och för sig instämmer i bedömningen att det &lt;br&gt;
finns behov av att avgöra denna typ av mål snabbare än som sker i dag, &lt;br&gt;
påpekar att sådana tidsramar är ganska främmande för förvaltningspro&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
26 &lt;br&gt;
cessrätten i övrigt. I stället bör det anges att ärendena skall hanteras &lt;br&gt;
skyndsamt. &lt;br&gt;
Kammarrätten i Stockholm menar att tillämpningen i vissa fall inte &lt;br&gt;
kommer att bli helt enkel. Med hänsyn till att vissa av målen är av så &lt;br&gt;
komplicerad natur att kan bli svårt att klara tidsfristen, bör den kunna &lt;br&gt;
förlängas om det finns synnerliga skäl. &lt;br&gt;
Sveriges advokatsamfund är kritiskt till förslaget, eftersom det riskerar &lt;br&gt;
att medföra betänkligheter ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Dessutom riskerar &lt;br&gt;
en tidsram att bli alltför snäv med hänsyn till målens komplexitet. &lt;br&gt;
Länsrätten i Stockholms län förordar av rättssäkerhetsskäl att avsteg från &lt;br&gt;
reglerna bör få ske om det finns särskilda skäl. &lt;br&gt;
Telenor Sverige AB anser att det kan finnas skäl att införa en maximitid &lt;br&gt;
för kammarrättens prövning av en ansökan om prövningstillstånd, &lt;br&gt;
t.ex. en månad från det att överklagandet kom in till kammarrätten. &lt;br&gt;
Verizon Sweden AB, Dataphone Scandinavia AB och Colt Telecom AB &lt;br&gt;
menar att det finns en mycket stor risk för att processerna även fortsättningsvis &lt;br&gt;
drar ut på tiden. Det bör dessutom beskrivas tydligare vad synnerliga &lt;br&gt;
hinder betyder och vilka faktorer som skall påverka bedömningen. &lt;br&gt;
Regeringsrätten anser att de problem som kan finnas på området bör &lt;br&gt;
lösas på annat sätt än genom att införa särskilda processregler. Förvaltningsprocessen &lt;br&gt;
förlorar annars i överskådlighet och osäkerhet uppstår om &lt;br&gt;
betydelsen av tidigare förvaltningsrättslig praxis. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Som anförts i avsnitt 6.1 bedömer regeringen &lt;br&gt;
att det finns ett starkt behov av att förändra domstolsprocessen &lt;br&gt;
vid överklagande av beslut av Post- och telestyrelsen (PTS) enligt lagen &lt;br&gt;
(2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK), så att beslut av PTS &lt;br&gt;
om konkurrensfrämjande åtgärder vinner laga kraft inom rimlig tid. Utgångspunkten &lt;br&gt;
bör därvid vara att göra förändringar inom ramen för den &lt;br&gt;
nuvarande ordningen med överprövning i förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
Det har framkommit att ett stort problem i mål enligt LEK är att skriftväxlingen &lt;br&gt;
i länsrätten och kammarrätten drar ut på tiden. Olägenheter &lt;br&gt;
kan uppstå när nytt material i form av nya omständigheter eller bevis förs &lt;br&gt;
in sent under processen. Sådana förfaranden är inte ovanliga. Olägenheterna &lt;br&gt;
är särskilt svåra när åberopandet sker efter det att motparten och &lt;br&gt;
domstolen uppfattat skriftväxlingen som avslutad. &lt;br&gt;
Det har inte riktats någon kritik i sig mot förvaltningsdomstolarnas &lt;br&gt;
handläggning av målen. Det finns inte heller något som tyder på att mål &lt;br&gt;
enligt LEK i allmänhet handläggs långsammare än andra mål av motsvarande &lt;br&gt;
omfattning och komplexitet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tidsåtgången tycks snarare bero på att &lt;br&gt;
förvaltningsprocesslagens (1971:291) rättegångsregler inte innehåller &lt;br&gt;
tillräckligt starka påtryckningsmedel för att driva på parternas processföring &lt;br&gt;
i mål enligt LEK på ett sätt som möjliggör ett tillräckligt snabbt avgörande. &lt;br&gt;
Som har konstaterats tidigare är marknaden för elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
mycket dynamisk och den har stor betydelse såväl för operatörerna &lt;br&gt;
som för andra enskilda och för samhället i stort. För att den konkurrensskapande &lt;br&gt;
regleringen skall kunna fungera i praktiken och få önskvärt &lt;br&gt;
genomslag är det viktigt att operatörerna får snabba besked om vad som &lt;br&gt;
skall gälla på en viss marknad så att de kan inrätta sig efter det. En fördröjning &lt;br&gt;
av regleringens införande kan leda till långvariga negativa ef&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
27 &lt;br&gt;
fekter både för enskilda och för samhället. För att syftet med regleringen &lt;br&gt;
skall kunna uppnås är det alltså på detta område särskilt viktigt att marknadsaktörerna &lt;br&gt;
får snabba beslut som de kan inrätta sig efter. Konsekvenserna &lt;br&gt;
av en illojal processföring på området för elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
kan därför bli allvarliga. Med hänsyn till de speciella förhållanden &lt;br&gt;
som råder på marknaden för elektronisk kommunikation är det önskvärt &lt;br&gt;
att mål enligt LEK handläggs snabbare än normalt i förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
Utredningen har föreslagit att problemet delvis bör lösas genom att det &lt;br&gt;
införs tidsfrister i LEK för när ett mål senast skall vara avgjort efter det &lt;br&gt;
att det kommit in till domstol. Sådana tidsfrister har införts på vissa områden &lt;br&gt;
till följd av EG-rätten, framför allt när det gäller förvaltningsmyndigheters &lt;br&gt;
handläggning. Bestämmelser av detta slag är dock främmande &lt;br&gt;
för svensk förvaltningstradition. De saknar dessutom rättsverkan. Vidare &lt;br&gt;
är det önskvärt att ha en mer flexibel reglering. Enligt regeringens mening &lt;br&gt;
är det därför inte lämpligt att införa generella tidsfrister för förvaltningsdomstolarnas &lt;br&gt;
avgörande av mål enligt LEK. Däremot finns det skäl &lt;br&gt;
att behandla vissa mål enligt LEK med förtur. Det bör därför införas en &lt;br&gt;
bestämmelse i LEK om att vissa mål bör handläggas skyndsamt av förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
En rimlig utgångspunkt för handläggningen är att mål i normalfallet &lt;br&gt;
skall kunna avgöras inom sex månader från det att de kommer in till &lt;br&gt;
domstolen. Regeringens förslag till preklusionsregler i avsnitt 6.6 torde &lt;br&gt;
underlätta detta. I vissa fall torde ett snabbare avgörande kunna ske, t.ex. &lt;br&gt;
om målet är av enkel beskaffenhet. Om målet å andra sidan är mycket &lt;br&gt;
komplicerat eller särskilt omfattande jämfört med andra liknande mål kan &lt;br&gt;
det vara rimligt med en längre handläggningstid. Även i sådana fall &lt;br&gt;
gäller dock kravet på skyndsamhet. Med hänsyn till att kammarrätten, &lt;br&gt;
enligt vad som föreslås i avsnitt 6.5, kommer att fungera som prejudikatinstans &lt;br&gt;
kan ett skäl till en något längre handläggningstid i vissa fall &lt;br&gt;
där vara att målet har prejudikatvärde. &lt;br&gt;
Behovet av en ändrad processordning gäller inte alla typer av mål. &lt;br&gt;
Problemet med utdragna domstolsprocesser gäller i första hand för de &lt;br&gt;
mål som rör PTS konkurrensfrämjande åtgärder. Regeringen instämmer i &lt;br&gt;
utredningens bedömning att beslut om att utpeka en dominerande operatör &lt;br&gt;
och om att införa skyldigheter mot en sådan operatör skall omfattas &lt;br&gt;
av de nya reglerna. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Regeringen instämmer också i bedömningen att dessa &lt;br&gt;
regler bör gälla för prövningen av överklagade beslut inom ramen för &lt;br&gt;
PTS tillsyns- och tvistlösningsverksamhet om besluten rör den konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
regleringen. I övriga mål enligt LEK, t.ex. överklagade &lt;br&gt;
beslut om frekvenstilldelning, bör det däremot inte gälla något krav på &lt;br&gt;
skyndsam handläggning. &lt;br&gt;
6.5 Färre domstolsinstanser &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Kammarrätten skall utgöra sista instans för &lt;br&gt;
prövning av mål enligt lagen om elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
28 &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Konkurrensverket, Lantbrukarnas riksförbund, &lt;br&gt;
Telenor Sverige AB, British Telecom, Verizon Sweden AB, Dataphone &lt;br&gt;
Scandinavia AB och Colt Telecom AB tillstyrker förslaget. JO har ingen &lt;br&gt;
erinran mot förslaget. Sveriges Television AB är tveksamt till förslaget. &lt;br&gt;
Regeringsrätten, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i Stockholms &lt;br&gt;
län, Domstolsverket, TeliaSonera AB, Teracom AB, Tele2 Sverige AB, &lt;br&gt;
Affärsverket svenska kraftnät och Sveriges advokatsamfund avstyrker &lt;br&gt;
förslaget. Flera remissinstanser hänvisar allmänt till att rättssäkerhetsskäl &lt;br&gt;
talar mot förslaget. &lt;br&gt;
Regeringsrätten, som påpekar att den har till uppgift att vara prejudikatinstans &lt;br&gt;
på det förvaltningsrättsliga området och att det mot den bakgrunden &lt;br&gt;
måste krävas särskilda omständigheter och tungt vägande skäl &lt;br&gt;
för att skära av instansordningen, anser att det inte finns tillräckliga skäl &lt;br&gt;
för att genomföra förslaget. Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i &lt;br&gt;
Stockholms län anför liknande skäl för sina ståndpunkter. Domstolsverket &lt;br&gt;
menar att frågan om att skära av instansordningen är för tidigt väckt. Teracom &lt;br&gt;
AB menar att ett genomförande av förslaget kräver att domstolarna &lt;br&gt;
besitter tillräcklig kompetens. British Telecom anför liknande synpunkter. &lt;br&gt;
Enligt Regeringsrätten och JO bör det övervägas att ändra instansordningen &lt;br&gt;
så att målen handläggs i annan ordning än vid allmän förvaltningsdomstol. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag &lt;br&gt;
Bakgrund &lt;br&gt;
Regeringen föreslår i avsnitt 6.4 att mål enligt lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation skall handläggas skyndsamt. Ytterligare ett sätt &lt;br&gt;
att korta tiden fram till ett avgörande som vunnit laga kraft är att minska &lt;br&gt;
antalet överklagandeinstanser. Antalet instanser påverkar tidsåtgången &lt;br&gt;
innan det finns ett slutligt avgörande. Beslut enligt LEK överklagas i dag &lt;br&gt;
till Länsrätten i Stockholms län. Överklaganden av länsrättens beslut prövas &lt;br&gt;
av Kammarrätten i Stockholm, vars beslut i sin tur kan överklagas till &lt;br&gt;
Regeringsrätten. Målen är således koncentrerade till en domstol per instans. &lt;br&gt;
Vid en jämförelse med övriga EU- och EES-länder är det endast i Sverige &lt;br&gt;
och Danmark som den nationella tillsynsmyndighetens beslut kan &lt;br&gt;
överklagas till tre instanser. Även om det krävs prövningstillstånd i såväl &lt;br&gt;
kammarrätten som Regeringsrätten, och sådant tillstånd oftast inte meddelas, &lt;br&gt;
har utredningens analys visat att det tar tämligen lång tid även innan &lt;br&gt;
beslut fattas om att inte ta upp ett mål till prövning. Som framgått &lt;br&gt;
tidigare har det understrukits att snabba besked är viktiga för utvecklingen &lt;br&gt;
av så dynamiska marknader som det är frågan om inom området för &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det är viktigt såväl för berörda företag som &lt;br&gt;
för samhället i stort att det snabbt ges besked som marknaden kan rätta &lt;br&gt;
sig efter.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
29 &lt;br&gt;
En förkortad instanskedja &lt;br&gt;
Regeringen bedömer att en förkortad instanskedja skulle vara ett värdefullt &lt;br&gt;
komplement till de föreslagna reglerna om skyndsam handläggning. &lt;br&gt;
Man kan i och för sig ifrågasätta lämpligheten av en så ingripande åtgärd &lt;br&gt;
som att korta instanskedjan när det gått förhållandevis kort tid från det att &lt;br&gt;
LEK trätt i kraft. Avvikelser från allmänna principer om möjligheter till &lt;br&gt;
överprövning bör dock kunna göras, oavsett den tid regleringen varit i &lt;br&gt;
kraft, om det finns tungt vägande skäl för det. Det är alltså i detta fall i &lt;br&gt;
första hand behovet av snabba avgöranden som motiverar en sådan &lt;br&gt;
avvikelse. Detta hänger samman med måltypernas särskilda karaktär. Det &lt;br&gt;
finns starka intressen från både enskild och allmän synpunkt att företagen &lt;br&gt;
får snabba besked och av att de konkurrensfrämjande besluten kan få &lt;br&gt;
effekt så snart som möjligt. Som framförts i avsnitt 6.1 finns det annars &lt;br&gt;
risk för negativa konsekvenser på marknadens utveckling och för samhället &lt;br&gt;
i stort liksom för att syftet med bestämmelserna i LEK motverkas. &lt;br&gt;
Det står också klart att treinstanssystemet har inneburit att det ännu inte &lt;br&gt;
utvecklats någon praxis av större omfattning, eftersom prejudikatinstansen &lt;br&gt;
prövat så få mål. Detta är otillfredsställande. &lt;br&gt;
Enligt regeringens mening är det mest närliggande alternativet att begränsa &lt;br&gt;
instansordningen på så sätt att kammarrätten får utgöra sista instans &lt;br&gt;
för mål enligt LEK. Det skulle innebära att kammarrätten blir prejudikatinstans &lt;br&gt;
på området. En sådan ordning finns redan för Migrationsöverdomstolen &lt;br&gt;
som hör till Kammarrätten i Stockholm. &lt;br&gt;
Frågan om rättssäkerhet i domstolsprocessen aktualiseras när möjligheterna &lt;br&gt;
att överklaga begränsas. Enligt regeringens mening är det väl &lt;br&gt;
förenligt med kraven på rättssäkerhet att kammarrätten utgör sista instans &lt;br&gt;
för prövning av mål enligt LEK. Den expertkompetens som PTS besitter, &lt;br&gt;
i egenskap av ansvarig sektorsmyndighet, säkerställer att de beslut som &lt;br&gt;
fattas allmänt sett håller en hög kvalitet. En viktig aspekt av rättssäkerheten &lt;br&gt;
är också att det inte skall dröja för länge innan det finns ett slutligt &lt;br&gt;
avgörande. I detta sammanhang bör man också beakta den förstärkning &lt;br&gt;
av förvaltningsdomstolarnas kompetens som förslaget att ekonomiska &lt;br&gt;
experter skall delta i avgörandena innebär, se avsnitt 6.2. Vidare är det &lt;br&gt;
endast en länsrätt och en kammarrätt som prövar frågor enligt LEK. &lt;br&gt;
Domstolarna har dessutom lång erfarenhet av målen, och de har organiserat &lt;br&gt;
sig för att hantera frågorna på ett samlat sätt. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Eftersom mycket få &lt;br&gt;
mål på detta område tas upp till prövning av Regeringsrätten är det i realiteten &lt;br&gt;
redan nu så att Kammarrätten i Stockholm till stor del utformar &lt;br&gt;
praxis på området. Den samlade upparbetade kompetensen på området &lt;br&gt;
som finns inom Länsrätten i Stockholms län och Kammarrätten i Stockholm &lt;br&gt;
får bedömas som tillfyllest för att säkerställa en rättssäker och förutsebar &lt;br&gt;
behandling av målen. &lt;br&gt;
Enligt regeringens mening är det ett starkt intresse att ha en så sammanhållen &lt;br&gt;
instansordning som möjligt på området för elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
I lagrådsremissen föreslogs därför att kammarrätten skulle &lt;br&gt;
vara sista instans för prövning inte bara av de konkurrensfrämjande besluten, &lt;br&gt;
utan av samtliga mål enligt LEK.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
30 &lt;br&gt;
Lagrådets synpunkter &lt;br&gt;
Lagrådet har avstyrkt förslaget att en kammarrätt skall göras till slutinstans &lt;br&gt;
för LEK-målen av principiella skäl. Regeringen delar Lagrådets &lt;br&gt;
uppfattning att utgångspunkten för de allmänna domstolsorganisationerna &lt;br&gt;
bör vara ett treinstanssystem. Genom de olika rollerna hos de tre domstolsinstanserna &lt;br&gt;
kan en hög grad av rättssäkerhet uppnås samtidigt som &lt;br&gt;
rättsbildningen gynnas. Samtidigt måste det allmänna domstolssystemet &lt;br&gt;
kunna tillhandahålla en ändamålsenlig tvistlösning även för måltyper &lt;br&gt;
som kräver särlösningar. För att avsteg skall göras från den normala instansordningen &lt;br&gt;
bör det krävas att det finns särskilda skäl. När det gäller &lt;br&gt;
området för elektronisk kommunikation är det genom myndighets- och &lt;br&gt;
domstolsbesluten som spelreglerna för de aktörer som verkar på marknaden &lt;br&gt;
klargörs. Den regleringsosäkerhet på marknaden som uppstår om &lt;br&gt;
det tar lång tid innan besluten blir slutgiltigt fastställda av domstol missgynnar &lt;br&gt;
framförallt nya aktörer. Dessa riskerar därmed att slås ut från &lt;br&gt;
marknaden redan i ett inledningsskede. Förseningar i införandet av en &lt;br&gt;
konkurrensskapande reglering kan leda till att nya aktörer avskräcks från &lt;br&gt;
att göra investeringar för att ta sig in på marknaden. Därigenom hämmas &lt;br&gt;
konkurrensen trots att syftet med åtgärderna är det motsatta. De negativa &lt;br&gt;
effekterna kan bestå under lång tid även efter det att regleringen trätt i &lt;br&gt;
kraft. Detta leder till avsevärda olägenheter för såväl enskilda som för &lt;br&gt;
samhället. Det är följaktligen på detta område av särskild betydelse att &lt;br&gt;
rättskipningen kan ske snabbt och effektivt. Nu angivna omständigheter &lt;br&gt;
måste anses utgöra sådana särskilda skäl som motiverar avsteg från den &lt;br&gt;
normala instansordningen. Genom en förkortad instanskedja i förening &lt;br&gt;
med övriga föreslagna åtgärder säkerställs att en ändamålsenlig tvistlösning &lt;br&gt;
kan tillhandahållas för de aktuella målen. Regeringen ser inga konstitutionella &lt;br&gt;
problem med denna lösning. Med hänsyn till att den valda &lt;br&gt;
lösningen, som Lagrådet konstaterar, innebär ett avsteg från vad som &lt;br&gt;
normalt gäller finns det dock anledning att noga följa utvecklingen för att &lt;br&gt;
kunna överväga om lösningen är den bästa för att uppnå syftet med att &lt;br&gt;
tillhandahålla en ändamålsenlig tvistlösning inom detta område. &lt;br&gt;
Dispensgrunder &lt;br&gt;
När det gäller vilka dispensgrunder som skall gälla för att kammarrätten &lt;br&gt;
skall ta upp mål till prövning gör regeringen följande bedömning. Det &lt;br&gt;
kan ifrågasättas om samma dispensgrunder som i dag gäller för Regeringsrätten &lt;br&gt;
skall gälla för kammarrätten i fortsättningen. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det skulle innebära &lt;br&gt;
att kammarrätten får meddela prövningstillstånd endast om det är av &lt;br&gt;
vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatdispens) eller om det &lt;br&gt;
annars finns synnerliga skäl (extraordinär dispens) att pröva överklagandet. &lt;br&gt;
En sådan ordning skulle otvetydigt leda till snabbare avgöranden, &lt;br&gt;
eftersom länsrätten då i praktiken skulle utgöra sista instans för de flesta &lt;br&gt;
mål. Detta är en ordning som gäller för beslut som överklagas från Migrationsverket &lt;br&gt;
till migrationsdomstolarna. Migrationsöverdomstolen kan &lt;br&gt;
alltså inte ta upp ett mål enbart för att det finns skäl till ändring av en migrationsdomstols &lt;br&gt;
dom (ändringsdispens). Förhållandena är dock speciella &lt;br&gt;
för denna typ av mål. Motivet till denna ordning är att långa väntetider i &lt;br&gt;
dessa mål innebär psykiskt lidande för den enskilde som under denna tid&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
31 &lt;br&gt;
tvingas leva under pressade förhållanden (se prop. 2004/05:170 s. 106). &lt;br&gt;
Dessa skäl gör sig inte gällande på området för elektroniska kommunikationer. &lt;br&gt;
Även om effektivitetsskäl kan anses tala för begränsade dispensgrunder &lt;br&gt;
bör kammarrätten inte göras till en renodlad prejudikatinstans. &lt;br&gt;
Detta gäller inte minst mot bakgrund av att det i fortsättningen endast &lt;br&gt;
kommer att vara två instanser som överprövar mål enligt LEK. &lt;br&gt;
Kammarrätten bör med hänsyn till det sammantaget sett låga målantalet &lt;br&gt;
på området kunna fungera som prejudikatinstans trots en möjlighet till &lt;br&gt;
ändringsdispens. Därigenom skapas också en lämplig balans mellan den &lt;br&gt;
kortare instansordningen och behovet av överprövning. Kammarrätten &lt;br&gt;
bör därför kunna meddela prövningstillstånd enligt samma dispensgrunder &lt;br&gt;
som nu gäller. Sammanfattningsvis bör alltså såväl prejudikatdispens &lt;br&gt;
som extraordinär dispens och ändringsdispens kunna meddelas. &lt;br&gt;
6.6 Preklusionsregler &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Särskilda preklusionsregler skall gälla i mål om &lt;br&gt;
identifiering av företag med betydande inflytande på en fastställd &lt;br&gt;
marknad, mål om fastställande av särskilda skyldigheter för dessa företag &lt;br&gt;
samt tillsyns- och tvistlösningsmål som grundar sig på sådana &lt;br&gt;
särskilda skyldigheter. I länsrätten skall nya omständigheter eller ny &lt;br&gt;
bevisning få åberopas när fyra månader gått endast om parten gör sannolikt &lt;br&gt;
att parten har haft en giltig ursäkt att inte åberopa omständigheten &lt;br&gt;
eller beviset tidigare. I kammarrätten får nya omständigheter &lt;br&gt;
eller nya bevis endast åberopas om det finns synnerliga skäl. &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Domstolsverket, Länsrätten i Stockholms län, &lt;br&gt;
Sveriges kommuner och landsting, Näringslivets telekomförening, Tele2 &lt;br&gt;
Sverige AB, Verizon Sweden AB, Dataphone Scandinavia AB, Colt Telecom &lt;br&gt;
AB och British Telecom tillstyrker förslaget helt eller delvis. &lt;br&gt;
Regeringsrätten, Justitieombudsmannen, Justitiekanslern, Teracom &lt;br&gt;
AB, TeliaSonera AB, Sveriges Television AB, Telenor Sverige AB avstyrker &lt;br&gt;
förslaget helt eller delvis eller är tveksamma till förslaget. &lt;br&gt;
Justitieombudsmannen anser att förslaget inte är helt enkelt att förena &lt;br&gt;
med officialprincipen och förvaltningsdomstolarnas strävan efter materiellt &lt;br&gt;
riktiga avgöranden samt påpekar att det finns en risk för rättssäkerhetsförluster. &lt;br&gt;
Justitiekanslern menar att det möjligen kan finnas skäl att införa en bestämmelse &lt;br&gt;
som liknar 42 kap. 15 a § rättegångsbalken som kompletterar &lt;br&gt;
en föreskrift om att ärenden skall handläggas skyndsamt. &lt;br&gt;
Domstolsverket förespråkar en mer restriktiv reglering och påpekar att &lt;br&gt;
det finns en risk för att det kommer att uppstå särskilda processer i frågan &lt;br&gt;
om en part haft möjlighet att åberopa en omständighet inom den fyramånadersfrist &lt;br&gt;
som gäller i länsrätten. &lt;br&gt;
Sveriges Television AB ifrågasätter behovet av förslaget. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Näringslivets telekomförening anser att förslaget skulle kunna skärpas &lt;br&gt;
ytterligare, t.ex. genom att förkorta tiden för skriftväxling i länsrätten.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
32 &lt;br&gt;
Telenor Sverige AB ifrågasätter behovet av en preklusionsregel i länsrätten. &lt;br&gt;
I stället bör den föreslagna bestämmelsen gälla för handläggningen &lt;br&gt;
i kammarrätten. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag &lt;br&gt;
Bakgrund &lt;br&gt;
Som har framhållits i avsnitt 6.1 är det inte ovanligt att en part kommer &lt;br&gt;
med nya åberopanden först sent i processen, efter det att såväl rätten som &lt;br&gt;
motparten uppfattat skriftväxlingen som avslutad. Detta kan givetvis &lt;br&gt;
orsaka problem, särskilt när det medför att avgörandet av målet försenas. &lt;br&gt;
Med nu gällande ordning är möjligheterna att motverka en sådan &lt;br&gt;
processföring relativt begränsade. &lt;br&gt;
Enligt 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall rätten se till att ett &lt;br&gt;
mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Vid behov anvisar rätten &lt;br&gt;
hur utredningen bör kompletteras. Överflödig utredning får avvisas. &lt;br&gt;
Enligt 37 § förvaltningsprocesslagen gäller i mål som kräver prövningstillstånd, &lt;br&gt;
att omständigheter eller bevis som en klagande åberopar &lt;br&gt;
först i Regeringsrätten får åberopas endast om det föreligger särskilda &lt;br&gt;
skäl. &lt;br&gt;
För att kravet på en skyndsam handläggning av mål enligt lagen &lt;br&gt;
(2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) skall få avsedd effekt &lt;br&gt;
är det viktigt att parterna redan tidigt i processen klart anger de omständigheter &lt;br&gt;
och bevis som de åberopar till grund för sin talan. Enligt regeringens &lt;br&gt;
mening innehåller inte den nuvarande ordningen tillräckligt &lt;br&gt;
starka incitament för parterna i mål enligt LEK att göra alla sina åberopanden &lt;br&gt;
i sådan tid att det kan säkerställas att handläggningen blir effektiv. &lt;br&gt;
Enbart det förhållandet att målen, enligt vad som föreslås i avsnitt &lt;br&gt;
6.4, skall handläggas skyndsamt är inte tillräckligt. Detta krav riktar sig &lt;br&gt;
endast till förvaltningsdomstolarna. För att komma till rätta med parternas &lt;br&gt;
processföring krävs åtgärder som inriktar sig specifikt på detta. Som &lt;br&gt;
har framhållits ovan kan illojal processföring från en parts sida få stora &lt;br&gt;
konsekvenser såväl på marknaden som för andra enskilda och för samhället. &lt;br&gt;
I förvaltningsprocesslagen finns inga preklusionsregler motsvarande &lt;br&gt;
dem som finns för dispositiva tvistemål enligt rättegångsbalken. I dispositiva &lt;br&gt;
tvistemål kan tingsrätten med stöd av 42 kap. 15 a § rättegångsbalken, &lt;br&gt;
utan hänsyn till hur processen har förts, meddela parterna att förberedelsen &lt;br&gt;
vid en viss senare tidpunkt skall anses vara avslutad. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I sådant &lt;br&gt;
fall får en part åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis efter den &lt;br&gt;
tidpunkten, endast om parten gör sannolikt att han har haft en giltig ursäkt &lt;br&gt;
att inte åberopa omständigheten eller beviset tidigare eller målets &lt;br&gt;
prövning inte fördröjs i någon väsentlig mån, om åberopandet tillåts. Enligt &lt;br&gt;
50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken får en part i dispositiva &lt;br&gt;
tvistemål i hovrätten till stöd för sin talan åberopa en omständighet eller &lt;br&gt;
ett bevis som inte lagts fram tidigare endast om han gör sannolikt att han &lt;br&gt;
inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller han &lt;br&gt;
annars haft giltig ursäkt att inte göra det. &lt;br&gt;
Det stora krav på utredningsskyldighet som ålagts förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
avspeglar det oftast mycket ojämna styrkeförhållandet mellan en&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
33 &lt;br&gt;
enskild part, som oftast för sin egen talan, och en offentlig motpart. Det &lt;br&gt;
gör också att det inte är lämpligt att införa generella preklusionsregler i &lt;br&gt;
förvaltningsprocessen. Införandet av preklusionsregler kan dessutom &lt;br&gt;
anses stå i strid med officialprincipen, så som den framgår av 8 § förvaltningsprocesslagen. &lt;br&gt;
Detta är även Lagrådets uppfattning. Officialprincipens &lt;br&gt;
tillämpning måste dock anpassas till processföremålets natur och till &lt;br&gt;
partsförhållandena i målet. I praktiken blir det närmast fråga om en &lt;br&gt;
princip om huruvida, och i så fall i vilken utsträckning, rätten skall få ingripa &lt;br&gt;
i en utredning som i första hand parterna skall svara för. &lt;br&gt;
I förarbetena till LEK diskuterades officialprincipens tillämpning i mål &lt;br&gt;
enligt lagen, se prop. 2002/03:110 s. 304. Det konstaterades där att parterna &lt;br&gt;
har möjlighet att träffa avtal om flera av de förhållanden som lagen &lt;br&gt;
reglerar, men att sådana avtal kan sättas ur spel genom myndighetsbeslut. &lt;br&gt;
Det privaträttsliga inslaget får därmed vika för det offentligrättsliga intresset &lt;br&gt;
vid konflikter dem emellan. Tvister enligt lagen har alltså förutom &lt;br&gt;
privaträttsliga inslag även offentligrättsliga inslag, vilket ansågs motivera &lt;br&gt;
att officialprincipen skall gälla vid prövningen. &lt;br&gt;
Behovet av särskilda preklusionsregler &lt;br&gt;
Regeringens uppfattning är att de flesta mål enligt LEK är av en delvis &lt;br&gt;
annan karaktär och avviker från de flesta övriga mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
Det återspeglar sig inte minst i den normala partsställningen &lt;br&gt;
med Post- och telestyrelsen (PTS) på den ena sidan och ett &lt;br&gt;
eller flera bolag som vanligen företräds av erfarna juridiska ombud, på &lt;br&gt;
den andra sidan. Dessutom handlägger förvaltningsdomstolarna mål där &lt;br&gt;
PTS har fattat beslut inom ramen för tvistlösningsförfarandet enligt &lt;br&gt;
7 kap. 10 § LEK. Dessa mål är flerpartsmål med kommersiella operatörer &lt;br&gt;
som står mot varandra. Dessutom är PTS part. Styrkeförhållandena är i &lt;br&gt;
dessa fall inte sådana att det motiverar nästan obegränsade möjligheter &lt;br&gt;
för en enskild part att åberopa ny bevisning och nya omständigheter. Särskilt &lt;br&gt;
tvistlösningsmålen kan sägas ha ett visst släktskap med tvistemål, &lt;br&gt;
eftersom de frågor som avhandlas i slutänden berör vilka villkor som &lt;br&gt;
skall gälla i ett avtalsförhållande mellan två kommersiella bolag. Måltyperna &lt;br&gt;
får anses vara tämligen speciella för förvaltningsprocessen i stort. &lt;br&gt;
Reglerna för förvaltningsprocessen är inte i alla avseenden lämpade för &lt;br&gt;
denna typ av mål. Det kan därför vara behövligt att komplettera reglerna &lt;br&gt;
i förvaltningsprocessen med för måltypen särskilt anpassade regler. &lt;br&gt;
Enligt regeringens mening har erfarenheterna visat att det finns skäl att &lt;br&gt;
inte fullt ut tillämpa officialprincipen i mål enligt LEK. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det behövs nya &lt;br&gt;
lösningar när det gäller att förbättra parternas processföring. I de måltyper &lt;br&gt;
där regeringen föreslår att målen skall handläggas skyndsamt i länsrätten &lt;br&gt;
och kammarrätten ligger det nära till hands att införa begränsningar &lt;br&gt;
av rätten att åberopa nya omständigheter och ny bevisning. Genom &lt;br&gt;
preklusionsregler efter mönster av vad som gäller i hovrätten i dispositiva &lt;br&gt;
tvistemål kan man skapa bättre ordning i processen, hindra att onödigt &lt;br&gt;
material tillförs denna samt åstadkomma ett snabbare avgörande. &lt;br&gt;
Att införa sådana preklusionsregler är i och för sig en ingripande åtgärd, &lt;br&gt;
eftersom det tar bort en parts möjlighet att åberopa nya omständigheter &lt;br&gt;
eller bevis. Det kan inte bortses från att sådana regler skapar en viss &lt;br&gt;
risk för materiellt oriktiga domar. Enligt regeringens mening finns det&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
34 &lt;br&gt;
dock anledning att i de mål som nu är i fråga något mer betona det privaträttsliga &lt;br&gt;
intresset i processen och låta parterna i högre grad sörja för utredningen &lt;br&gt;
i målen i förvaltningsdomstol. Det är också så att det allmännas &lt;br&gt;
intresse i processen bevakas av PTS, som är part i målen. Om preklusionsregler &lt;br&gt;
framgår direkt av lag får dessutom de processförutsättningar &lt;br&gt;
som sådana regler innebär förutsättas vara kända av operatörerna på &lt;br&gt;
marknaden. Man får därför också utgå från att operatörerna anpassar sin &lt;br&gt;
processföring efter de nya förutsättningarna. &lt;br&gt;
Enligt regeringens mening finns det vid en samlad bedömning övervägande &lt;br&gt;
skäl för att begränsa parternas möjligheter att åberopa nya omständigheter &lt;br&gt;
och ny bevisning i förvaltningsdomstolarna i de mål om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation där regeringen föreslagit att handläggningen &lt;br&gt;
skall ske skyndsamt. Begränsningarna bör gälla utan hänsyn till om parterna &lt;br&gt;
tidigare har visat sig vara försumliga i sin processföring. &lt;br&gt;
Preklusionsreglernas närmare utformning &lt;br&gt;
Länsrätten är första domstolsinstans. Därför bör det inte finnas någon begränsning &lt;br&gt;
i möjligheten att inledningsvis åberopa nya omständigheter &lt;br&gt;
och ny bevisning i denna instans. För att bestämmelsen om att målen &lt;br&gt;
skall handläggas skyndsamt skall få önskvärd effekt anser regeringen att &lt;br&gt;
det bör införas en tidsfrist inom vilken en part som huvudregel skall &lt;br&gt;
kunna åberopa ny bevisning eller nya omständigheter. Efter denna tidsfrist &lt;br&gt;
bör rätten att göra nya åberopanden i huvudsak skäras av. Av effektivitetsskäl &lt;br&gt;
bör preklusionsfristen i länsrätten framgå direkt av lagtexten. &lt;br&gt;
Denna frist bör, som utredningen föreslagit, vara fyra månader. Fyramånadersfristen &lt;br&gt;
hindrar naturligtvis inte att rätten avgör målet tidigare om &lt;br&gt;
målet är färdigberett. &lt;br&gt;
Undantag måste givetvis göras för sådana fall där parten kan göra sannolikt &lt;br&gt;
att parten inte kunnat göra åberopandet tidigare eller annars har en &lt;br&gt;
giltig ursäkt för att inte ha gjort det. I begreppet giltig ursäkt får anses &lt;br&gt;
ingå det fallet att parten inte haft anledning att göra åberopandet tidigare. &lt;br&gt;
Bedömningen bör ske utifrån partens egna förutsättningar att föra processen &lt;br&gt;
på ett tillbörligt sätt. &lt;br&gt;
Om en av parterna tillåts att åberopa en ny omständighet eller ny bevisning &lt;br&gt;
bör självklart dennes motpart tillåtas att göra de åberopanden &lt;br&gt;
som behövs till bemötande av detta. I sådant fall ligger det i sakens natur &lt;br&gt;
att parten regelmässigt har giltig ursäkt att inte ha åberopat den nya &lt;br&gt;
omständigheten eller det nya beviset tidigare. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
När det i övrigt gäller behovet av undantag finns det anledning att utgå &lt;br&gt;
från den nya regelns syfte och hur den praktiskt skall kunna sörja för &lt;br&gt;
processeffektivitet. Det finns anledning att vara restriktiv vid bedömningen &lt;br&gt;
av om ytterligare undantagsmöjligheter bör finnas. Utgångspunkten &lt;br&gt;
för regeringens förslag är att länsrätten har förhållandevis kort &lt;br&gt;
tid på sig att avgöra målen enligt LEK. Målen skall avgöras skyndsamt. &lt;br&gt;
Det finns därför knappast något utrymme för en regel liknande den som &lt;br&gt;
finns i 42 kap. 15 a § rättegångsbalken att ett åberopande får tillåtas om &lt;br&gt;
målets prövning inte fördröjs i någon väsentlig mån. Någon annan grund &lt;br&gt;
för undantag från åberopsförbudet bör alltså inte finnas. &lt;br&gt;
Enligt vad regeringen föreslagit i avsnitt 6.5 kommer kammarrätten att &lt;br&gt;
vara sista instans för målen från PTS. Där bör möjligheterna att åberopa&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
35 &lt;br&gt;
ny bevisning eller nya omständigheter vara mycket små. Det är därför &lt;br&gt;
rimligt att preklusionsreglerna för kammarrätten motsvarar minst de krav &lt;br&gt;
som gäller i Regeringsrätten. I 37 § förvaltningsprocesslagen anges att &lt;br&gt;
omständighet eller bevis som klagande i mål som kräver prövningstillstånd &lt;br&gt;
åberopar först i Regeringsrätten endast får beaktas om det finns &lt;br&gt;
särskilda skäl för detta. Med beaktande av att regeringen föreslår en &lt;br&gt;
preklusionsregel redan i länsrätten bör det dock ställas ett hårdare krav än &lt;br&gt;
så för att få åberopa nya omständigheter eller ny bevisning i kammarrätten. &lt;br&gt;
Det bör också beaktas att båda parter i denna typ av mål är kommersiella &lt;br&gt;
operatörer som normalt företräds av ombud och som har särskilda &lt;br&gt;
kunskaper på sakområdet. Det bör därför kunna ställas höga krav på processföringen &lt;br&gt;
i målen. För att över huvud taget få åberopa nya omständigheter &lt;br&gt;
eller ny bevisning i kammarrätten bör det krävas att det föreligger &lt;br&gt;
synnerliga skäl. &lt;br&gt;
För att processen inte skall fördröjas bör beslut i frågor om tillåtande &lt;br&gt;
av nya omständigheter eller ny bevisning i länsrätten inte få överklagas &lt;br&gt;
särskilt. Detta är också huvudregeln för överklagande av beslut som inte &lt;br&gt;
innebär att målet avgörs, se 34 § förvaltningsprocesslagen. Det behövs &lt;br&gt;
inte någon särskild lagregel om detta. &lt;br&gt;
7 Rätt att förelägga part att tillhandahålla uppgifter &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten får förelägga en part att &lt;br&gt;
tillhandahålla myndigheten de uppgifter och handlingar som behövs &lt;br&gt;
för att pröva ett ärende om tvistlösning och som avser allmänna skyldigheter &lt;br&gt;
som gäller enligt lagen om elektronisk kommunikation, villkor &lt;br&gt;
som meddelats med stöd av lagen eller särskilda skyldigheter som &lt;br&gt;
ålagts enligt lagen. Föreläggandet får förenas med vite. &lt;br&gt;
Föreläggandet skall inte få överklagas. Vid prövning av en ansökan &lt;br&gt;
om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Verizon Sweden AB, Dataphone Scandinavia AB, &lt;br&gt;
Colt Telecom AB, British Telecom och TeliaSonera AB tillstyrker förslaget. &lt;br&gt;
Kammarrätten i Stockholm förordar att förslaget utgår och menar att &lt;br&gt;
det offentligrättsliga intresset här bör vika för det privaträttsliga inslaget. &lt;br&gt;
Dessutom är den föreslagna bestämmelsen vagt utformad. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Post- och telestyrelsen (PTS) kan i &lt;br&gt;
dag med stöd av 7 kap. 3 § första stycket och 8 kap. 1 § första stycket &lt;br&gt;
lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) förelägga den &lt;br&gt;
som bedriver verksamhet som omfattas av lagen att tillhandahålla myndigheten &lt;br&gt;
upplysningar och handlingar i vissa ärenden. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Av 7 kap. 3 § första stycket LEK följer att PTS kan kräva in uppgifter &lt;br&gt;
för sin tillsyn bland annat i fråga om efterlevnaden av de allmänna skyldigheter &lt;br&gt;
som gäller enligt lagen och de villkor som meddelats med stöd&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
36 &lt;br&gt;
av lagen, samt efterlevnaden av de skyldigheter som ålagts enligt 4 och &lt;br&gt;
5 kap. LEK. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. &lt;br&gt;
Av 8 kap. 1 § LEK följer att PTS kan kräva in uppgifter bland annat i &lt;br&gt;
vissa tillståndsärenden eller för att kunna besluta om skyldigheter enligt &lt;br&gt;
4 och 5 kap. i lagen. &lt;br&gt;
Bestämmelsen i 7 kap. 3 § LEK genomför artikel 10.1 och 10.4 i Europaparlamentets &lt;br&gt;
och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om &lt;br&gt;
auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster &lt;br&gt;
(auktorisationsdirektiv)TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT, medan bestämmelsen i 8 kap. 1 § LEK &lt;br&gt;
genomför artikel 5.1 i det s.k. ramdirektivet (2002/21/EG) och artikel &lt;br&gt;
11.1 c–f i auktorisationsdirektivet. &lt;br&gt;
Det finns dock ingen bestämmelse i LEK som ger PTS befogenhet att &lt;br&gt;
begära in de uppgifter och handlingar som behövs för att pröva ett tvistlösningsärende &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 § LEK. Om PTS anser att uppgifter eller &lt;br&gt;
handlingar behöver begäras in från en part i ett tvistlösningsärende måste &lt;br&gt;
myndigheten utnyttja möjligheten i 7 kap. 10 a § LEK att i vissa fall besluta &lt;br&gt;
att inte ta upp tvisten för avgörande och i stället avgöra tvisten genom &lt;br&gt;
en åtgärd inom ramen för den allmänna tillsynen. I ett sådant ärende &lt;br&gt;
kan PTS med stöd av 7 kap. 3 § LEK begära in de uppgifter som behövs. &lt;br&gt;
Därefter måste den som ursprungligen begärt prövning av tvisten på nytt &lt;br&gt;
hänskjuta tvisten för avgörande av PTS. De uppgifter som behövs för &lt;br&gt;
prövningen finns då tillgängliga hos PTS. &lt;br&gt;
Den beskrivna ordningen är varken effektiv eller ändamålsenlig. PTS &lt;br&gt;
bör ha möjlighet att genom föreläggande begära in de uppgifter och &lt;br&gt;
handlingar som behövs även inom ramen för tvistlösningsförfarandet. En &lt;br&gt;
sådan lösning leder också till minskad administration och ökad effektivitet. &lt;br&gt;
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen ett tillägg i LEK som &lt;br&gt;
möjliggör för PTS att begära in uppgifter och handlingar även vid prövning &lt;br&gt;
av en tvist. &lt;br&gt;
PTS förelägganden bör kunna förenas med vite, i likhet med vad som &lt;br&gt;
gäller enligt 7 kap. 3 § LEK. Enligt 7 kap. 10 § andra stycket LEK skall &lt;br&gt;
PTS som huvudregel fatta beslut i ett tvistlösningsärende inom fyra &lt;br&gt;
månader från det att begäran kom in. Det är således angeläget att avgörandet &lt;br&gt;
inte uppehålls av ett överklagande av vitesföreläggandet. Som &lt;br&gt;
utredningen har föreslagit bör därför föreläggandet inte få överklagas. I &lt;br&gt;
stället bör vitets lämplighet kunna prövas i mål om utdömande av vitet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT EUT L 108, 24.4.2002, s. 21 (Celex 32002L0020).&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
37 &lt;br&gt;
8 Skyldighet för företag med betydande inflytande &lt;br&gt;
på en marknad att ersätta skada &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Om ett företag som har betydande inflytande på &lt;br&gt;
en marknad uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar en åtgärd som strider &lt;br&gt;
mot, eller underlåter att vidta en åtgärd som är nödvändig för att &lt;br&gt;
efterkomma, en skyldighet som beslutats med stöd av 4 kap. 4 § eller &lt;br&gt;
5 kap. 13 eller 14 §§ lagen om elektronisk kommunikation eller som &lt;br&gt;
följer av 5 kap. 12 § samma lag, skall företaget ersätta den skada som &lt;br&gt;
därigenom uppkommer. Rätten till sådan ersättning faller bort om talan &lt;br&gt;
inte väcks inom tio år från det att skadan uppkommit. &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens &lt;br&gt;
förslag. Utredningen föreslog dock att Stockholms tingsrätt alltid skall &lt;br&gt;
vara behörig att pröva frågor om skadestånd. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Konkurrensverket, Tele2 Sverige AB, Telenor &lt;br&gt;
Sverige AB, Verizon Sweden AB, Dataphone Scandinavia AB, Colt Telecom &lt;br&gt;
AB samt British Telecom tillstyrker förslaget. Post- och telestyrelsen &lt;br&gt;
tillstyrker men har svårt att se effekten av förslaget. Stockholms universitet &lt;br&gt;
tillstyrker förslaget, men anför att en förstärkning av skyldighetsbeslutens &lt;br&gt;
styrande effekt dock troligtvis uppnås bättre genom t.ex. offentligrättsliga &lt;br&gt;
sanktioner och att förslaget stärker behoven av preciserade &lt;br&gt;
skyldighetsbeslut. &lt;br&gt;
TeliaSonera AB avstyrker förslaget och anför att tydligare beslut och &lt;br&gt;
PTS tillsyn med möjlighet till förelägganden vid vite samt möjlighet till &lt;br&gt;
tvistlösning är tillräckliga åtgärder. TeliaSonera AB anför vidare att den &lt;br&gt;
föreslagna skyldigheten innebär en omfattande utvidgning av det skadeståndssanktionerade &lt;br&gt;
området i förhållande till vad som gäller enligt konkurrensrätten. &lt;br&gt;
Teracom AB anser att PTS beslut måste bli mycket mer &lt;br&gt;
precisa om civilrättsliga verkningar skall införas. Länsrätten i Stockholms &lt;br&gt;
län anser att frågan bör utredas ytterligare. &lt;br&gt;
Kammarrätten i Stockholm anser tillsammans med Teracom AB att &lt;br&gt;
preskriptionstiden bör vara kortare än tio år. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag &lt;br&gt;
Bakgrund &lt;br&gt;
Den 2 januari 2001 trädde Europaparlamentets och rådets förordning &lt;br&gt;
(EG) nr 2887/2000 av den 18 december 2000 om tillträde till accessnätTPF&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
F, PT&lt;br&gt;
den s.k. LLUB-förordningen (local loop unbundling) i kraft. Regleringen &lt;br&gt;
innebar sammanfattningsvis att Post- och telestyrelsen (PTS) kunde förplikta &lt;br&gt;
en operatör att lämna tillträde till sitt accessnät. En förpliktelse &lt;br&gt;
kunde förenas med skyldighet att offentliggöra ett referenserbjudande &lt;br&gt;
som skall innehålla vissa bestämda uppgifter. En i huvudsak motsvarande &lt;br&gt;
reglering finns numera i artikel 9.4 i det s.k. tillträdesdirektivet &lt;br&gt;
(2002/19/EG). &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
PT EGT L 336, 30.12.2000, s. 4 (Celex 32000R2887).&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
38 &lt;br&gt;
Trots att den konkurrensfrämjande regleringen varit i kraft en viss tid &lt;br&gt;
präglades marknaden vid införandet av lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation (LEK) fortfarande av betydande problem. I förarbetena &lt;br&gt;
till LEK anfördes följande angående tillträdesregleringen (se prop. &lt;br&gt;
2002/03:110 s. 187). &lt;br&gt;
De skäl som låg bakom införandet av regleringen gör sig enligt regeringen &lt;br&gt;
fortfarande gällande. Alltjämt är det så att nytillkomna operatörer &lt;br&gt;
inte i tillräcklig grad disponerar över någon väl utbyggd alternativ &lt;br&gt;
nätinfrastruktur, även om utvecklingen med lokala nät för datakommunikation &lt;br&gt;
(LAN – Local Area Network), metallbaserade eller fiberoptikbaserade, &lt;br&gt;
och elnät som accessnät vunnit visst insteg på senare tid. &lt;br&gt;
Därtill kommer användningen av kabel-TV-nät, och yttäckande radioaccess &lt;br&gt;
(FWA – Fixed Wireless Access). Det lokala metallbaserade accessnätet &lt;br&gt;
i det fasta kretskopplade telefonnätet är fortfarande ett av de &lt;br&gt;
minst konkurrensutsatta segmenten på den liberaliserade telemarknaden. &lt;br&gt;
Någon förändring av detta kan inte ses under överskådlig tid. &lt;br&gt;
Trots en tillträdesreglering som tillämpats sedan 2001 kan det konstateras &lt;br&gt;
att LLUB-marknaden alltjämt präglas av konkurrensproblem som bland &lt;br&gt;
annat yttrar sig i form av diskriminerande beteenden. Denna bild bekräftas &lt;br&gt;
också av konkurrerande operatörer, som framhåller olika tillträdesfrågor &lt;br&gt;
som särskilt problematiska. Det har under flera år kontinuerligt &lt;br&gt;
framförts klagomål till PTS om olika diskriminerande åtgärder. &lt;br&gt;
PTS konkurrensfrämjande skyldighetsbeslut måste i praktiken ofta &lt;br&gt;
följas upp genom tillsynsåtgärder för att få effekt. Dessutom är det vanligt &lt;br&gt;
förekommande att operatörer på de olika marknaderna hänskjuter &lt;br&gt;
tvister om skyldigheternas innebörd för avgörande av PTS, eftersom man &lt;br&gt;
inte kan komma överens med den operatör som har ett betydande inflytande &lt;br&gt;
på marknaden. Härigenom fördröjs genomslaget i praktiken. Det &lt;br&gt;
framstår som tydligt att de instrument som finns i LEK för att förmå operatörerna &lt;br&gt;
att följa skyldighetsbesluten inte är tillräckliga. Enligt regeringens &lt;br&gt;
mening krävs det ytterligare påtryckningsmedel som ökar incitamenten &lt;br&gt;
för de dominerande operatörerna att följa skyldighetsbesluten &lt;br&gt;
och som därigenom åstadkommer ett snabbare genomslag av skyldighetsbesluten. &lt;br&gt;
Om en operatör som har betydande inflytande på en marknad inte följer &lt;br&gt;
ett skyldighetsbeslut som meddelats enligt LEK, vare sig detta sker &lt;br&gt;
genom en handling eller en underlåtenhet, kan detta orsaka skada för &lt;br&gt;
andra operatörer, eftersom dessa operatörer helt eller delvis inte får del &lt;br&gt;
av de rättigheter som regelverket ger dem. Den skada som operatörerna &lt;br&gt;
åsamkas i sådana fall utgörs av ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk &lt;br&gt;
skada som uppkommer utan samband med en person- eller sakskada, se &lt;br&gt;
1 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). &lt;br&gt;
Skadeståndsrätten skiljer mellan skador som uppkommer i avtalsförhållanden &lt;br&gt;
och skador som inte uppkommer i avtalsförhållanden, s.k. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
utomobligatoriska förhållanden. Skadeståndslagen innehåller en särskild &lt;br&gt;
bestämmelse om ersättning för ren förmögenhetsskada i utomobligatoriska &lt;br&gt;
förhållanden. Enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen skall den som vållar &lt;br&gt;
ren förmögenhetsskada genom brott ersätta skadan.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
39 &lt;br&gt;
Skadestånd enligt LEK &lt;br&gt;
Beslut om skyldigheter enligt LEK grundar i sig inte ett avtalsförhållande &lt;br&gt;
mellan den förpliktade operatören och den som blir berättigad på grund &lt;br&gt;
av beslutet. Överträdelser av skyldigheter enligt LEK är inte heller straffsanktionerade. &lt;br&gt;
Den som bryter mot sådana skyldigheter ådrar sig således &lt;br&gt;
inte någon skadeståndsskyldighet för de förmögenhetsskador som andra &lt;br&gt;
operatörer på marknaden drabbas av pga. beteendet. Enligt regeringens &lt;br&gt;
mening är detta otillfredsställande. Som flera remissinstanser varit inne &lt;br&gt;
på framstår det som naturligt att den som inte följer de konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
åtgärder som kan beslutas enligt LEK och därigenom orsakar &lt;br&gt;
skada också skall ersätta denna skada. &lt;br&gt;
Bestämmelser om att ren förmögenhetsskada skall ersättas även i &lt;br&gt;
utomobligatoriska förhållanden finns bl.a. på den allmänna konkurrensrättens &lt;br&gt;
område. Enligt 33 § konkurrenslagen (1993:20) skall företag som &lt;br&gt;
uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder förbuden mot konkurrensbegränsande &lt;br&gt;
samarbete och missbruk av dominerande ställning ersätta den &lt;br&gt;
skada som därigenom uppkommer. &lt;br&gt;
En skadeståndssanktion kan utformas så att den inte är beroende av att &lt;br&gt;
PTS först vidtagit åtgärder t.ex. inom sin tillsynsverksamhet. Kontrollen &lt;br&gt;
av efterlevnaden av de konkurrensfrämjande besluten blir i sådant fall &lt;br&gt;
inte helt beroende av PTS initiativ. Regler om skadestånd kan skapa incitament &lt;br&gt;
för andra företag och enskilda att själva ingripa mot beteenden &lt;br&gt;
som inte främjar konkurrensen på marknaderna för elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
En skadeståndssanktion kan således komplettera de offentliga &lt;br&gt;
sanktioner som finns i LEK. Skadestånd har därmed inte bara en reparativ &lt;br&gt;
funktion utan också en preventiv funktion. Företagen löper risk att &lt;br&gt;
drabbas dels av skadestånd, som sammantaget kan uppgå till stora belopp, &lt;br&gt;
dels av den negativa publicitet som en skadeståndsprocess kan ge. &lt;br&gt;
Mot den nu angivna bakgrunden bör det införas ett skadeståndsansvar &lt;br&gt;
för de operatörer som av uppsåt eller oaktsamhet inte följer PTS skyldighetsbeslut. &lt;br&gt;
Konkurrensfrämjande skyldigheter kan beslutas med stöd av &lt;br&gt;
4 kap. 4 § LEK i förhållande till konkurrerande operatörer, och med stöd &lt;br&gt;
av 5 kap. 13 och 14 §§ framför allt i förhållande till slutkunder. Likaså &lt;br&gt;
bör överträdelser av skyldigheterna enligt 5 kap. 12 § LEK att ge abonnenter &lt;br&gt;
möjlighet till förval och prefixval vara skadeståndssanktionerade. &lt;br&gt;
Skadeståndsansvaret bör gälla såväl positiva åtgärder som strider mot &lt;br&gt;
sådana skyldigheter som underlåtenhet att vidta åtgärder som är nödvändiga &lt;br&gt;
för att efterkomma skyldigheterna. &lt;br&gt;
En förutsättning för att skadeståndsansvaret skall få genomslag är att &lt;br&gt;
det finns en tillräckligt klar och preciserad skyldighet som den dominerande &lt;br&gt;
operatören skall rätta sig efter. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I annat fall kan det tänkas att skadeståndsansvar &lt;br&gt;
utesluts eftersom företagets agerande inte kan anses oaktsamt &lt;br&gt;
eller uppsåtligt. &lt;br&gt;
Skadeståndsansvaret bör vidare gälla i förhållande till var och en. Även &lt;br&gt;
konsumenter och andra användare bör kunna väcka talan om skadestånd. &lt;br&gt;
Detta är en naturlig ordning mot bakgrund av LEK:s skyddsintressen så &lt;br&gt;
som de framgår av 1 kap. 1 § i lagen. Det förstärker också skadeståndets &lt;br&gt;
reparativa och preventiva effekt. &lt;br&gt;
Av särskild betydelse för utkrävande av skadeståndsansvar är de möjligheter &lt;br&gt;
till grupprättegång som finns enligt lagen (2002:599) om grupp&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
40 &lt;br&gt;
rättegång, särskilt i sådana fall där det är fråga om en serie av ersättningskrav &lt;br&gt;
som det inte är praktiskt att driva till process vart och ett för &lt;br&gt;
sig. Det förekommer ett förhållandevis stort antal konsumentklagomål på &lt;br&gt;
området för elektronisk kommunikation. Regeringen bedömer att möjligheten &lt;br&gt;
att föra grupptalan beträffande skadestånd pga. överträdelser av &lt;br&gt;
skyldighetsbeslut enligt LEK kan vara en viktig förutsättning för att konsumenter &lt;br&gt;
skall få praktisk möjlighet till kompensation. På så vis kan möjligheten &lt;br&gt;
till skadestånd enligt LEK bidra till att stärka skyddet för konsumenter &lt;br&gt;
på området elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
Talan om skadestånd bör väckas vid allmän domstol. Det finns inte &lt;br&gt;
skäl att införa särskilda forumregler i LEK utan de allmänna forumreglerna &lt;br&gt;
i 10 kap. rättegångsbalken bör gälla. Talan bör, i likhet med vad &lt;br&gt;
som gäller enligt 33 § konkurrenslagen (1993:20), kunna väckas i tio år &lt;br&gt;
från det att skadan uppkom. &lt;br&gt;
I författningskommentaren utvecklas skadeståndsansvarets omfattning &lt;br&gt;
närmare. &lt;br&gt;
Förslaget att införa en skadeståndssanktion innebär inte någon risk för &lt;br&gt;
att tillämpningen av PTS beslut enligt LEK försenas, eftersom en skadeståndsprocess &lt;br&gt;
inte inverkar på möjligheten att verkställa PTS beslut.&lt;br&gt;
9 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Ändringarna skall träda i kraft den 1 januari &lt;br&gt;
2008. &lt;br&gt;
Bestämmelsen om att kammarrättens beslut inte får överklagas skall &lt;br&gt;
inte tillämpas på beslut som kammarrätten fattat före ikraftträdandet. &lt;br&gt;
De nya bestämmelserna om skyndsam handläggning av mål i förvaltningsdomstolarna, &lt;br&gt;
liksom om begränsning av möjligheterna att där &lt;br&gt;
åberopa nya omständigheter och bevis, skall endast tillämpas om det &lt;br&gt;
överklagade beslutet har fattats efter ikraftträdandet. &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. &lt;br&gt;
Utredningen föreslog att bestämmelserna om skadeståndsskyldighet skall &lt;br&gt;
tillämpas endast på skyldighetsbeslut som fattats efter ikraftträdandet. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att det bör klargöras &lt;br&gt;
att skadeståndsskyldigheten endast avser sådana skyldigheter enligt &lt;br&gt;
4 kap. 4 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation som beslutats &lt;br&gt;
med stöd av de nya bestämmelserna. &lt;br&gt;
Sveriges advokatsamfund anser att skadeståndsskyldighet även borde &lt;br&gt;
komma i fråga då skyldigheten uppkommit före lagens ikraftträdande, &lt;br&gt;
om den skadeståndsgrundande handlingen företagits efter ikraftträdandet. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna ändringarna i lagen &lt;br&gt;
(2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) bör träda i kraft så &lt;br&gt;
snart som möjligt. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2008. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Regeringen har i avsnitt 8 föreslagit att företag som har betydande inflytande &lt;br&gt;
på en marknad och som uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar &lt;br&gt;
en åtgärd som strider mot, eller underlåter att vidta en åtgärd som är nödvändig &lt;br&gt;
för att efterkomma, en skyldighet som meddelats enligt LEK skall &lt;br&gt;
ersätta skada som därigenom orsakas. Förslaget har civilrättsliga verk&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
41 &lt;br&gt;
ningar. I sådant fall följer av allmänna regler att nya bestämmelser inte är &lt;br&gt;
tillämpliga på rättigheter och skyldigheter som har uppkommit före &lt;br&gt;
ikraftträdandet. Detta gäller oavsett om det uttrycks i en övergångsbestämmelse &lt;br&gt;
eller inte. Det behövs alltså inte någon särskild regel om detta. &lt;br&gt;
De nya bestämmelserna bör dock, som Sveriges advokatsamfund föreslagit, &lt;br&gt;
tillämpas på skadegörande handlingar eller underlåtenheter som hänför &lt;br&gt;
sig till tiden efter ikraftträdandet även om själva skyldigheten uppkommit &lt;br&gt;
före ikraftträdandet. Detta bör klargöras i en övergångsbestämmelse. &lt;br&gt;
Det är angeläget att de nya bestämmelserna för att effektivisera domstolsprocessen &lt;br&gt;
får effekt utan onödigt dröjsmål. När det gäller förslaget &lt;br&gt;
om att kammarrättens avgöranden enligt LEK inte skall få överklagas bör &lt;br&gt;
den nya ordningen gälla för de mål som är föremål för kammarrättens &lt;br&gt;
prövning vid ikraftträdandet, men som då ännu inte avgjorts. Det föreslås &lt;br&gt;
därför en övergångsbestämmelse om detta. &lt;br&gt;
De nya bestämmelserna om skyndsam handläggning av mål liksom om &lt;br&gt;
begränsningar i rätten att åberopa nya omständigheter och bevis i förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
bör endast gälla i mål där det överklagade beslutet &lt;br&gt;
fattats efter ikraftträdandet. &lt;br&gt;
Regeringen bedömer att det i övrigt saknas behov av övergångsbestämmelser.&lt;br&gt;
10 Omprövning av beslut &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse om att &lt;br&gt;
27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut &lt;br&gt;
inte skall tillämpas vid tvistlösningsförfarandet. &lt;br&gt;
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att det införs en &lt;br&gt;
bestämmelse om att 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om &lt;br&gt;
omprövning av beslut inte skall tillämpas vid tvistlösningsförfarandet. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon erinran mot &lt;br&gt;
förslaget. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Enligt 27 § förvaltningslagen &lt;br&gt;
(1986:223) skall en myndighet som finner att ett beslut som den har meddelat &lt;br&gt;
som första instans är uppenbart oriktigt, på grund av nya omständigheter &lt;br&gt;
eller av någon annan anledning, ändra beslutet om det kan ske &lt;br&gt;
snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. &lt;br&gt;
Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida inte klaganden &lt;br&gt;
begär att beslutet tills vidare inte skall gälla (inhibition). Skyldigheten &lt;br&gt;
gäller däremot inte om myndigheten har överlämnat handlingarna i ärendet &lt;br&gt;
till en högre instans, eller om det i annat fall finns särskilda skäl mot &lt;br&gt;
att myndigheten ändrar beslutet. Enligt 28 § förvaltningslagen förfaller &lt;br&gt;
ett överklagande av en myndighets beslut, om myndigheten själv ändrar &lt;br&gt;
beslutet så som klaganden begär. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ändrar myndigheten beslutet på annat &lt;br&gt;
sätt än så som klaganden begär, skall överklagandet anses gälla det nya &lt;br&gt;
beslutet, om inte överklagandet skall avvisas på grund av att det kommit &lt;br&gt;
in för sent.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
42 &lt;br&gt;
Ärenden om tvistlösning hos Post- och telestyrelsen (PTS) är flerpartsärenden &lt;br&gt;
där parterna har motstridiga intressen. Om PTS ändrar ett beslut &lt;br&gt;
som den fattat inom ramen för tvistlösningsförfarandet innebär detta en &lt;br&gt;
nackdel för motparten. Omprövning kan alltså inte bli aktuell när beslut i &lt;br&gt;
tvistlösningsärenden har överklagats. Utredningens förslag är därför obehövligt &lt;br&gt;
och bör inte genomföras. &lt;br&gt;
Att handlingarna efter rättidsprövningen skall överlämnas utan dröjsmål &lt;br&gt;
följer av det allmänna skyndsamhetskravet i 7 § förvaltningslagen. &lt;br&gt;
11 Konsekvenser &lt;br&gt;
I denna proposition lämnas förslag till åtgärder för att förkorta handläggningstiden &lt;br&gt;
och effektivisera processen hos de allmänna förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
i mål enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
(LEK). Förslag lämnas också i syfte att effektivisera handläggningen &lt;br&gt;
av tvistlösningsärenden hos Post- och telestyrelsen (PTS). &lt;br&gt;
Förslagen leder inte till att några nya typer av mål förs till de allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna. Det totala antalet mål i domstolarna kommer att &lt;br&gt;
minska något som en följd främst av regeringens förslag om att möjligheten &lt;br&gt;
att överklaga till Regeringsrätten slopas. &lt;br&gt;
Enligt de föreslagna förfarandereglerna skall målen handläggas skyndsamt &lt;br&gt;
vilket visserligen ställer ökade krav på prioritering av verksamheten &lt;br&gt;
hos förvaltningsdomstolarna. Förslaget att begränsa möjligheten att åberopa &lt;br&gt;
nya omständigheter och bevis leder dock, åtminstone på sikt, till att &lt;br&gt;
mindre resurser, går åt till att administrera målen. Därigenom förbättras &lt;br&gt;
förutsättningarna för ett snabbare avgörande och mindre resurser förbrukas. &lt;br&gt;
Förslagen bedöms alltså leda till att antalet mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna &lt;br&gt;
sammantaget minskar och att de kan avgöras snabbare. &lt;br&gt;
Både för PTS och förvaltningsdomstolarna bedöms effekterna av &lt;br&gt;
förslagen vara att kostnaderna minskar. &lt;br&gt;
Förslaget om att lagens syfte särskilt skall beaktas vid beslut om inhibition &lt;br&gt;
förväntas ge positiva effekter på marknadens funktionssätt genom &lt;br&gt;
att de konkurrensfrämjande besluten får snabbare genomslag. &lt;br&gt;
Kostnaderna för arvoden till de ekonomiska experterna är högre än &lt;br&gt;
kostnaderna för arvoden till nämndemän. Kostnaderna för att administrera &lt;br&gt;
de ekonomiska experterna kan dessutom vara något högre. Dessa skillnader &lt;br&gt;
bedöms dock vara försumbara totalt sett. Det är ett förhållandevis &lt;br&gt;
litet antal mål som hör till den kategori som kräver ekonomiska experter. &lt;br&gt;
Förslaget om skadeståndsansvar kan komma att innebära att ett antal &lt;br&gt;
nya mål uppkommer i allmän domstol, vilket ökar kostnaderna något i de &lt;br&gt;
allmänna domstolarna och hos berörda företag. Sannolikt torde dock antalet &lt;br&gt;
skadeståndsmål komma att bli begränsat. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Förslaget förstärker dessutom &lt;br&gt;
incitamenten för SMP-operatörer att sluta frivilliga avtal om villkor &lt;br&gt;
i enlighet med skyldighetsbesluten. En del av de konflikter som i dag &lt;br&gt;
leder till tillsyns- och tvistlösningsärenden hos PTS och domstolarna &lt;br&gt;
torde därigenom kunna undvikas. &lt;br&gt;
Den något ökade kostnaden för de allmänna domstolarna förväntas &lt;br&gt;
rymmas inom den samlade ramen för rättsväsendet, genom att kostnaderna &lt;br&gt;
för förvaltningsdomstolarna minskar till följd av förslagen som&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
43 &lt;br&gt;
effektiviserar förvaltningsprocessen. Även företagen kommer att lägga &lt;br&gt;
ner mindre resurser på rättsprocesser. &lt;br&gt;
Genomförandet av regeringens förslag leder sammantaget till att konkurrensen &lt;br&gt;
på marknaden kommer att fungera bättre och till att företagens &lt;br&gt;
drivkrafter att göra långsiktiga investeringar kommer att öka. Förslagen &lt;br&gt;
bidrar till att förbättra konsumenternas tillgång till elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
och deras utbyte av de tjänster som erbjuds. &lt;br&gt;
Sammantaget bedömer regeringen att de samhällsekonomiska effekterna &lt;br&gt;
av förslagen blir såväl positiva som betydande. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning är att förslagen inte har några effekter på den &lt;br&gt;
kommunala självstyrelsen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, &lt;br&gt;
jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att uppnå &lt;br&gt;
de integrationspolitiska målen. Ur miljösynpunkt har förslagen inga &lt;br&gt;
konsekvenser.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
44 &lt;br&gt;
12 Författningskommentar &lt;br&gt;
12.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
7 kap. &lt;br&gt;
10 a § &lt;br&gt;
Tillsynsmyndigheten får förelägga en part att tillhandahålla myndigheten &lt;br&gt;
de uppgifter och handlingar som behövs för att pröva en tvist enligt &lt;br&gt;
10 § och som avser &lt;br&gt;
1. allmänna skyldigheter som gäller enligt denna lag, &lt;br&gt;
2. villkor som meddelats med stöd av lagen, eller &lt;br&gt;
3. särskilda skyldigheter som beslutats med stöd av 4 kap. 4 § eller &lt;br&gt;
5 kap. 13 eller 14 §. &lt;br&gt;
Föreläggandet får förenas med vite. Vid prövning av en ansökan om &lt;br&gt;
utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas. &lt;br&gt;
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 7. &lt;br&gt;
Genom bestämmelsen i första stycket får tillsynsmyndigheten samma &lt;br&gt;
befogenheter att inhämta uppgifter vid tvistlösning som gäller enligt &lt;br&gt;
7 kap. 3 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) i &lt;br&gt;
fråga om tillsyn. Myndigheten kan direkt utfärda ett föreläggande för att &lt;br&gt;
få fram de uppgifter från en part i ärendet som behövs för att pröva en &lt;br&gt;
tvist enligt 7 kap. 10 §. Materialet måste dock ha relevans för den prövning &lt;br&gt;
som är aktuell. Vidare får tillsynsmyndigheten inte kräva in mer &lt;br&gt;
material än som är erforderligt. Med uppgifter avses såväl muntliga som &lt;br&gt;
skriftliga uppgifter. Begreppet handling avses ha samma innebörd som i &lt;br&gt;
2 kap. tryckfrihetsförordningen. Ett föreläggande att tillhandahålla handlingar &lt;br&gt;
kan därmed även avse upptagningar som kan läsas, avlyssnas eller &lt;br&gt;
på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. &lt;br&gt;
Enligt ändringen i 8 kap. 21 § får ett föreläggande att tillhandahålla &lt;br&gt;
handlingar eller uppgifter inte överklagas. Av 8 kap. 22 § följer vidare att &lt;br&gt;
beslutet gäller omedelbart. Detta kompenseras av att ett vitesföreläggande, &lt;br&gt;
enligt andra stycket, i stället får prövas i hela dess vidd i mål om &lt;br&gt;
utdömande av vitet. Prövningen av vitesföreläggandet skall inte vara &lt;br&gt;
begränsad till en kontroll av föreläggandets laglighet i sak och form utan &lt;br&gt;
skall även omfatta dess lämplighet. Bestämmelsen är utformad med &lt;br&gt;
7 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) som förebild. &lt;br&gt;
Som JO har påpekat följer det av lagen (1985:206) om viten att utdömande &lt;br&gt;
av vite prövas av länsrätt på ansökan av PTS. Särskilda bestämmelser &lt;br&gt;
om detta behövs alltså inte. Även i övrigt gäller lagen om viten &lt;br&gt;
för sådana viten som föreslås här. Att vitet inte skall dömas ut om ändamålet &lt;br&gt;
med vitet har förlorat sin betydelse framgår av 9 § första stycket &lt;br&gt;
lagen om viten. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ändamålet med vitet anses normalt inte ha förfallit om &lt;br&gt;
vitesföreläggandet väl har iakttagits men först efter det att den i föreläggandet &lt;br&gt;
angivna tidsfristen löpt ut (se prop. 1984/85:96 s. 55).&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
45 &lt;br&gt;
Skadestånd &lt;br&gt;
13 a § &lt;br&gt;
Om ett företag som enligt 8 kap. 7 § skall anses ha ett betydande inflytande &lt;br&gt;
på en viss marknad uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar en &lt;br&gt;
åtgärd som strider mot en skyldighet som beslutats med stöd av 4 kap. &lt;br&gt;
4 § eller 5 kap. 13 eller 14 § eller som följer av 5 kap. 12 §, skall företaget &lt;br&gt;
ersätta den skada som därigenom uppkommer. Detsamma gäller &lt;br&gt;
den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att vidta en åtgärd &lt;br&gt;
som är nödvändig för att efterkomma en sådan skyldighet. &lt;br&gt;
Rätten till sådan ersättning faller bort, om talan inte väcks inom tio &lt;br&gt;
år från det att skadan uppkom. &lt;br&gt;
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 8. Den har utformats med &lt;br&gt;
33 § konkurrenslagen (1993:20) som förebild. &lt;br&gt;
Skadeståndsansvaret omfattar inte bara allt positivt handlande som strider &lt;br&gt;
mot ett skyldighetsbeslut och som orsakar skada. Även underlåtenheter &lt;br&gt;
som orsakar skada sanktioneras. Det ställs alltså ett skadeståndssanktionerat &lt;br&gt;
krav på operatörer med betydande inflytande på en marknad &lt;br&gt;
att vara aktiva för att följa beslut om särskilda skyldigheter enligt LEK. &lt;br&gt;
Den föreslagna regleringen innebär att ersättning kan lämnas för ren &lt;br&gt;
förmögenhetsskada. När det gäller vilka skador som är ersättningsgilla &lt;br&gt;
får ledning hämtas ur skadeståndsrättsliga principer. När det gäller andra &lt;br&gt;
företag och avtalsparter torde i första hand ersättning för inkomstförlust &lt;br&gt;
och intrång i näringsverksamhet komma i fråga som ersättningsgilla skador. &lt;br&gt;
Extra kostnader för motparter till företag med ett betydande inflytande &lt;br&gt;
på en marknad kan uppstå pga. missgynnande affärsvillkor eller &lt;br&gt;
oberättigade krav på tilläggsprestationer. Sådana kostnader skall ersättas. &lt;br&gt;
Andra situationer som kan leda till ökade kostnader eller minskad omsättning &lt;br&gt;
som skall ersättas är förfaranden som innebär hinder för konkurrerande &lt;br&gt;
företags näringsutövning. &lt;br&gt;
När det gäller att bestämma skadans storlek är det erfarenhetsmässigt &lt;br&gt;
svårt att mer exakt beräkna omfattningen av konkurrensskador. En ekonomiskt &lt;br&gt;
realistisk bedömning bör eftersträvas. Om det uppkommer bevissvårigheter &lt;br&gt;
har rätten enligt 35 kap. 5 § rättegångsbalken möjlighet att &lt;br&gt;
uppskatta skadan till ett skäligt belopp. &lt;br&gt;
I övrigt gäller skadeståndslagens (1972:207) och skadeståndsrättens &lt;br&gt;
allmänna principer enligt rättspraxis och doktrin. Det innebär bl.a. att det &lt;br&gt;
ställs krav på adekvat kausalitet mellan den skadevållande handlingen &lt;br&gt;
och den uppkomna skadan. Hur dessa principer skall tillämpas på skador &lt;br&gt;
i nu aktuella fall får, som på andra områden inom skadeståndsrätten, bli &lt;br&gt;
en uppgift för rättstillämpningen att avgöra. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Likaså får det bli en fråga för &lt;br&gt;
rättstillämpningen att avgöra frågor om kretsen av skadeståndsberättigade. &lt;br&gt;
Hit hör bl.a. frågan om i vilka fall sambandet mellan den påstådda &lt;br&gt;
skadan och den skadegörande överträdelsen är av sådant slag att skadeståndsskyldighet &lt;br&gt;
föreligger. &lt;br&gt;
Enligt gällande allmänna bevisbörderegler är det den som begär ersättning &lt;br&gt;
som skall bevisa att vederbörande har drabbats av en ersättningsgill &lt;br&gt;
skada och att det dessutom finns ett orsakssamband mellan överträdelsen &lt;br&gt;
och skadan.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
46 &lt;br&gt;
Ett mål om skadestånd enligt LEK bör anses utgöra ett rent dispositivt &lt;br&gt;
tvistemål. Lagregeln får därmed till följd att allmän domstol får tolka och &lt;br&gt;
tillämpa bestämmelserna i LEK och skyldighetsbesluten självständigt i &lt;br&gt;
alla dess delar. Det krävs således inte att det först finns ett beslut av PTS &lt;br&gt;
i ett tillsynsärende om överträdelse av en konkurrensfrämjande skyldighet &lt;br&gt;
enligt LEK. Det innebär också att även om det vid tiden för rättegången &lt;br&gt;
i allmän domstol redan finns ett sådant avgörande från PTS, så &lt;br&gt;
har detta ingen prejudicerande betydelse för målet. Det är endast ett &lt;br&gt;
bevisfaktum, vars åberopande inte är bindande för rätten. Däremot kan &lt;br&gt;
naturligtvis normalt sett ett gällande föreläggande om att upphöra med en &lt;br&gt;
överträdelse av en meddelad skyldighet som utfärdats av PTS vara en &lt;br&gt;
viktig del av bevisningen i målet. &lt;br&gt;
En annan konsekvens av lagbestämmelsen är att två prejudikatinstanser &lt;br&gt;
uppkommer, dels Kammarrätten i Stockholm (se 8 kap. 19 §), dels &lt;br&gt;
Högsta domstolen. Ingen av dessa domstolar är dock bunden av den &lt;br&gt;
andra domstolens avgöranden av frågor enligt LEK. &lt;br&gt;
8 kap. &lt;br&gt;
19 § &lt;br&gt;
En myndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som &lt;br&gt;
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. &lt;br&gt;
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. &lt;br&gt;
Kammarrättens avgörande i ett mål enligt denna lag får inte överklagas. &lt;br&gt;
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.5. Tillägget av andra stycket &lt;br&gt;
innebär att kammarrätten blir sista instans för samtliga mål enligt LEK. &lt;br&gt;
Kammarrätten har dock inte gjorts till en renodlad prejudikatinstans. De &lt;br&gt;
nuvarande förutsättningarna för att meddela prövningstillstånd i kammarrätten &lt;br&gt;
kvarstår oförändrade. Förutom prejudikatdispens och extraordinär &lt;br&gt;
dispens kan alltså även ändringsdispens komma i fråga, se 34 a § förvaltningsprocesslagen &lt;br&gt;
(1971:291). &lt;br&gt;
21 § &lt;br&gt;
Ett beslut om underrättelse enligt 7 kap. 4 §, ett beslut om föreläggande &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 a § och ett beslut om att inte ta upp en tvist för &lt;br&gt;
avgörande enligt 7 kap. 10 b § första stycket får inte överklagas. &lt;br&gt;
Ändringen innebär att förelägganden enligt 7 kap. 10 a § inte får överklagas. &lt;br&gt;
Om ett vitesföreläggande enligt denna bestämmelse inte följs kan &lt;br&gt;
tillsynsmyndigheten begära att vitet döms ut enligt bestämmelserna i lagen &lt;br&gt;
(1985:206) om viten. Av 3 kap. 23 § utsökningsbalken följer att &lt;br&gt;
domar eller beslut om utdömande av vite inte får verkställas förrän de har &lt;br&gt;
vunnit laga kraft. Med stöd av den nya bestämmelsen i 7 kap. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
10 a § &lt;br&gt;
andra stycket kan föreläggandet prövas i hela dess vidd inom ramen för &lt;br&gt;
vitesprocessen. Bestämmelsen täcker även osanktionerade förelägganden &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 a §.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
47 &lt;br&gt;
Handläggning i domstol &lt;br&gt;
23 § &lt;br&gt;
Mål i länsrätt och kammarrätt som avser överprövning av följande beslut &lt;br&gt;
skall handläggas skyndsamt: &lt;br&gt;
1. beslut om särskilda skyldigheter med stöd av 4 kap. 4 § eller 5 kap. &lt;br&gt;
13 eller 14 §, &lt;br&gt;
2. beslut i ett tillsynsärende enligt 7 kap. 5 §, om tillsynen avsett efterlevnaden &lt;br&gt;
av ett beslut som anges i 1, &lt;br&gt;
3. beslut vid prövning av en tvist enligt 7 kap. 10 §, om tvisten grundar &lt;br&gt;
sig på ett beslut som avses i 1, och &lt;br&gt;
4. beslut om identifiering av företag med betydande inflytande på en &lt;br&gt;
marknad enligt 6 §. &lt;br&gt;
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 6.4. &lt;br&gt;
De uppräknade målen enligt LEK blir förtursmål i länsrätten och &lt;br&gt;
kammarrätten. En allmän utgångspunkt är att målen normalt bör avgöras &lt;br&gt;
inom sex månader från det att tiden för överklagande gick ut. I mål av &lt;br&gt;
enklare beskaffenhet bör en kortare handläggningstid kunna komma i &lt;br&gt;
fråga. Preklusionsfristen i 24 § hindrar inte att länsrätten avgör ett mål &lt;br&gt;
innan fristen löpt ut om målet är färdigberett. &lt;br&gt;
I vissa fall kan en något längre handläggningstid accepteras, t.ex. om &lt;br&gt;
ett mål är ovanligt komplicerat eller ovanligt omfattande i förhållande till &lt;br&gt;
andra liknande mål enligt LEK. En annan sådan situation är att en part &lt;br&gt;
enligt 24 § har tillåtits att åberopa nya omständigheter eller ny bevisning &lt;br&gt;
och handläggningen därigenom försenas. För kammarrättens del kan en &lt;br&gt;
längre handläggningstid också bli aktuell om avgörandet har prejudikatvärde &lt;br&gt;
och målets karaktär även i övrigt motiverar detta. &lt;br&gt;
24 § &lt;br&gt;
I mål som avses i 23 § får en part i länsrätten åberopa en ny omständighet &lt;br&gt;
eller ett nytt bevis efter det att fyra månader gått från det att tiden &lt;br&gt;
för överklagande gått ut, endast om parten gör sannolikt att parten &lt;br&gt;
inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset tidigare eller annars &lt;br&gt;
haft giltig ursäkt att inte göra det. &lt;br&gt;
I mål som avses i 23 § får en ny omständighet eller ett nytt bevis åberopas &lt;br&gt;
först i kammarrätten endast om det finns synnerliga skäl. &lt;br&gt;
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 6.6. &lt;br&gt;
Syftet med bestämmelserna är att komma till rätta med problemet att &lt;br&gt;
skriftväxlingen i vissa mål enligt LEK drar ut på tiden och att parterna &lt;br&gt;
ofta i ett sent skede av handläggningen åberopar nya omständigheter och &lt;br&gt;
bevis. Genom bestämmelserna tvingas parterna att tidigare slutligt ange &lt;br&gt;
vilka omständigheter och bevis som åberopas. I denna typ av mål är båda &lt;br&gt;
parter kommersiella operatörer som normalt företräds av ombud och som &lt;br&gt;
har särskilda kunskaper på sakområdet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det bör därför ställas höga krav &lt;br&gt;
på processföringen i målen. Vidare underlättar bestämmelsen för domstolarna &lt;br&gt;
att avgöra målen skyndsamt. Preklusionsfristen i första stycket&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
48 &lt;br&gt;
hindrar naturligtvis inte ett avgörande av målet innan fristen löpt ut, om &lt;br&gt;
målet då är färdigberett. &lt;br&gt;
Bestämmelsen i första stycket har sin förebild i 50 kap. 25 § tredje &lt;br&gt;
stycket rättegångsbalken. Tillämpningen av bestämmelsen bör göras mot &lt;br&gt;
bakgrund av partens förutsättningar att föra processen. När en part företräds &lt;br&gt;
av ett ombud bör förutsättningarna att få åberopa ny bevisning eller &lt;br&gt;
nya omständigheter efter att den angivna tidsfristen gått ut vara relativt &lt;br&gt;
begränsade. En situation där giltig ursäkt kan anses föreligga är att en &lt;br&gt;
part inte haft anledning att åberopa en omständighet eller ett bevis tidigare, &lt;br&gt;
t.ex. för att motparten tillåtits att åberopa en ny omständighet eller ett &lt;br&gt;
nytt bevis. Detta bör naturligtvis kunna bemötas. I övrigt bör i tillämpliga &lt;br&gt;
delar den praxis som utbildats vid tillämpningen av 50 kap. 25 § tredje &lt;br&gt;
stycket rättegångsbalken kunna vara vägledande även här. &lt;br&gt;
Av 34 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) följer att beslut i länsrätten &lt;br&gt;
i frågor enligt första stycket inte får överklagas särskilt. &lt;br&gt;
Enligt andra stycket finns det mycket små möjligheter att åberopa nya &lt;br&gt;
omständigheter eller bevis i kammarrätten. Detta tillåts bara i extraordinära &lt;br&gt;
situationer. Bestämmelsen underlättar för kammarrätten att fullgöra &lt;br&gt;
sin prejudikatbildande funktion trots kravet på skyndsam handläggning &lt;br&gt;
även av sådana mål. Kammarrättens beslut i dessa frågor får inte överklagas, &lt;br&gt;
se 8 kap. 19 § andra stycket. &lt;br&gt;
Domstolarnas sammansättning &lt;br&gt;
25 § &lt;br&gt;
Vid prövningen av mål som avses i 23 § skall länsrätten bestå av två &lt;br&gt;
lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de ekonomiska &lt;br&gt;
experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, &lt;br&gt;
är rätten ändå domför. &lt;br&gt;
Första stycket första meningen gäller inte om något annat följer av &lt;br&gt;
18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. &lt;br&gt;
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 6.2. &lt;br&gt;
Paragrafen innehåller undantag från de allmänna domförhetsreglerna &lt;br&gt;
för länsrätt i 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
när det gäller vissa mål enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
De särskilda reglerna om länsrättens sammansättning kommer &lt;br&gt;
enligt första stycket att gälla i mål som avser identifiering av företag med &lt;br&gt;
betydande inflytande på en fastställd marknad, mål som avser åläggande &lt;br&gt;
av skyldigheter mot sådana företag samt tillsyns- och tvistlösningsmål &lt;br&gt;
som grundar sig på ett skyldighetsbeslut. Bestämmelserna innebär att &lt;br&gt;
ekonomiska experter som huvudregel skall ingå i rätten vid avgörandet &lt;br&gt;
av mål i de angivna målkategorierna. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Länsrätten skall bestå av ett jämnt antal ledamöter. Detta innebär att &lt;br&gt;
det vid lika röstetal vid en omröstning blir ordförandens mening som &lt;br&gt;
skall gälla, se 26 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
jämfört med 16 kap. 3 § rättegångsbalken (jfr prop. 1971:14 s. 70 f och &lt;br&gt;
109 samt prop. 1971:30 s. 700). &lt;br&gt;
Av andra stycket följer att länsrätten är domför med en lagfaren ledamot &lt;br&gt;
ensam i vissa fall. Hit hör bl.a. vidtagande av åtgärder för beredning&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
49 &lt;br&gt;
av mål och andra beslut som inte innebär att mål avgörs slutligt samt avgörande &lt;br&gt;
av mål av enkel beskaffenhet. &lt;br&gt;
26 § &lt;br&gt;
När kammarrätten prövar mål som avses i 23 § skall kammarrätten &lt;br&gt;
bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av &lt;br&gt;
de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har &lt;br&gt;
påbörjats, är rätten ändå domför. &lt;br&gt;
Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i sådana fall &lt;br&gt;
som anges i 12 § andra stycket 1–3 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
samt vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. &lt;br&gt;
I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § femte–&lt;br&gt;
sjunde styckena lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar i &lt;br&gt;
fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor &lt;br&gt;
om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt därmed &lt;br&gt;
skall dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av &lt;br&gt;
enkel beskaffenhet. &lt;br&gt;
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 6.2. &lt;br&gt;
Paragrafen innehåller undantag från de allmänna domförhetsreglerna &lt;br&gt;
för kammarrätt i 12 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
i sådana mål som avses i 23 §. Enligt första stycket skall ekonomiska &lt;br&gt;
experter som huvudregel ingå i rätten vid prövningen av sådana &lt;br&gt;
mål. &lt;br&gt;
Enligt andra stycket är kammarrätten domför utan ekonomiska experter &lt;br&gt;
vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet &lt;br&gt;
slutligt avgörs, vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande &lt;br&gt;
samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande liksom vid &lt;br&gt;
beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att detta prövats i &lt;br&gt;
sak. &lt;br&gt;
Vidare gäller enligt tredje stycket att kammarrätten är domför med en &lt;br&gt;
lagfaren domare vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och &lt;br&gt;
vid åtgärder som endast avser beredandet av mål. Vid behandling av frågor &lt;br&gt;
om avvisning av ett överklagande på grund av att det inkommit för &lt;br&gt;
sent är kammarrätten domför med två ledamöter, om de är ense om slutet. &lt;br&gt;
Slutligen gäller att kammarrätten, vid behandling av frågor om prövningstillstånd &lt;br&gt;
och frågor som behandlas samtidigt därmed, är domför &lt;br&gt;
med två lagfarna ledamöter och en ekonomisk expert, om inte målet är av &lt;br&gt;
enkel beskaffenhet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
27 § &lt;br&gt;
Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, förordnar &lt;br&gt;
för viss tid dem som skall tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 25 &lt;br&gt;
och 26 §§. Inträffar medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen &lt;br&gt;
av ett mål en omständighet som medför att förordnandet skall upphöra &lt;br&gt;
att gälla, skall förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående &lt;br&gt;
målet.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
50 &lt;br&gt;
Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk &lt;br&gt;
medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha &lt;br&gt;
förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. &lt;br&gt;
Paragrafen är ny. Den har i enlighet med Lagrådets förslag utformats &lt;br&gt;
med 64 d § konkurrenslagen (1993:20) som förebild. &lt;br&gt;
Inhibition &lt;br&gt;
28 § &lt;br&gt;
När en domstol enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) tar &lt;br&gt;
ställning till om ett beslut som fattats med stöd av denna lag tills vidare &lt;br&gt;
inte skall gälla skall domstolen särskilt beakta det som i 1 kap. 1 § anges &lt;br&gt;
om lagens syfte. &lt;br&gt;
Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 6.3. &lt;br&gt;
Syftet med bestämmelsen är att lyfta fram betydelsen av att en domstol &lt;br&gt;
som prövar en fråga om inhibition av ett beslut enligt LEK särskilt beaktar &lt;br&gt;
de allmänna intressen som ligger bakom lagen. De allmänna målen &lt;br&gt;
med lagstiftningen uttrycks i 1 kap. 1 § som att enskilda och myndigheter &lt;br&gt;
skall få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer &lt;br&gt;
och största möjliga utbyte vad gäller elektroniska kommunikationstjänster &lt;br&gt;
samt deras pris och kvalitet. Målet skall främst uppnås genom att &lt;br&gt;
konkurrensen och den internationella harmoniseringen på området främjas. &lt;br&gt;
Utgångspunkten för prövningen av inhibitionsfrågor är givetvis fortfarande &lt;br&gt;
den praxis som utbildats kring den allmänna inhibitionsbestämmelsen &lt;br&gt;
i 28 § förvaltningsprocesslagen. Bestämmelsen innebär dock att &lt;br&gt;
utrymmet för att meddela inhibitionsbeslut inom området blir mindre än &lt;br&gt;
tidigare. Frågan var gränsen lämpligen skall gå måste dock bli en fråga &lt;br&gt;
för den allmänna rättstillämpningen att avgöra. &lt;br&gt;
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser &lt;br&gt;
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. &lt;br&gt;
2. För skada som orsakats före ikraftträdandet gäller inte de nya &lt;br&gt;
bestämmelserna i 7 kap. 13 a §. &lt;br&gt;
3. För avgöranden som kammarrätten träffat före ikraftträdandet &lt;br&gt;
gäller 8 kap. 19 § i sin äldre lydelse. &lt;br&gt;
4. För överklagade avgöranden som träffats före ikraftträdandet &lt;br&gt;
gäller inte de nya bestämmelserna i 8 kap. 23 och 24 §§. &lt;br&gt;
Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 9. &lt;br&gt;
Bestämmelsen i punkt 2 innebär att även skyldighetsbeslut som fattats &lt;br&gt;
före ikraftträdandet är skadeståndssanktionerade, under förutsättning att &lt;br&gt;
skadan orsakas genom en handling eller underlåtenhet efter ikraftträdandet. &lt;br&gt;
Enligt punkt 3 kommer förbudet mot att överklaga kammarrättens avgöranden &lt;br&gt;
att träda i kraft omedelbart. Avgöranden som kammarrätten har&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
51 &lt;br&gt;
träffat före ikraftträdandet skall dock efter överklagande prövas av Regeringsrätten &lt;br&gt;
enligt 8 kap. 19 § i dess äldre lydelse. &lt;br&gt;
Så som bestämmelsen i punkt 4 är utformad kommer avgöranden som &lt;br&gt;
träffats före ikraftträdandet, men som överprövas efter ikraftträdandet, att &lt;br&gt;
handläggas enligt äldre bestämmelser i den lägre instansen och enligt de &lt;br&gt;
nya bestämmelserna i den högre instansen. &lt;br&gt;
12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om &lt;br&gt;
allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
11 § &lt;br&gt;
En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Regeringen får bestämma &lt;br&gt;
att en avdelning skall vara förlagd till någon annan ort än &lt;br&gt;
den där domstolen har sitt säte. Chef för en avdelning är presidenten &lt;br&gt;
eller en lagman. &lt;br&gt;
Om särskild sammansättning av kammarrätt vid behandling av &lt;br&gt;
vissa mål finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), &lt;br&gt;
lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram &lt;br&gt;
och lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser &lt;br&gt;
om särskild sammansättning vid behandling av mål enligt 10 &lt;br&gt;
kap. kommunallagen (1991:900) och 22 kap. kyrkolagen (1992:300) &lt;br&gt;
finns i 13 a §. &lt;br&gt;
12 § &lt;br&gt;
Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra &lt;br&gt;
lagfarna ledamöter får ej sitta i rätten. &lt;br&gt;
När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten, &lt;br&gt;
är kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. &lt;br&gt;
Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant &lt;br&gt;
fall ej sitta i rätten. Kammarrätt är dock domför utan nämndemän &lt;br&gt;
1. vid prövning av överklagande av beslut som ej innebär att målet &lt;br&gt;
avgöres, &lt;br&gt;
2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande &lt;br&gt;
samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande, &lt;br&gt;
3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att &lt;br&gt;
detta prövats i sak. &lt;br&gt;
Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat &lt;br&gt;
mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare &lt;br&gt;
målet. &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling av vissa mål finns bestämmelser i &lt;br&gt;
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (1990:886) om granskning &lt;br&gt;
och kontroll av filmer och videogram och lagen (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §. &lt;br&gt;
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten &lt;br&gt;
domför med två ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller &lt;br&gt;
vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
52 &lt;br&gt;
krävs för prövning av överklagande, om frågorna behandlas före &lt;br&gt;
eller i samband med frågan om prövningstillstånd. Vid behandling &lt;br&gt;
av en fråga om avvisning av ett överklagande på grund av att det har &lt;br&gt;
kommit in för sent är kammarrätten domför med två ledamöter, om &lt;br&gt;
de är ense om slutet. &lt;br&gt;
Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten &lt;br&gt;
domför med en lagfaren domare. &lt;br&gt;
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en &lt;br&gt;
lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om de inte är av sådant slag &lt;br&gt;
att de bör förbehållas lagfarna ledamöter, av en annan tjänsteman i &lt;br&gt;
kammarrätten som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare &lt;br&gt;
bestämmelser om detta meddelas av regeringen. &lt;br&gt;
17 § &lt;br&gt;
Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, &lt;br&gt;
om inte annat följer av 17 a eller 18 §. Om en av nämndemännen får &lt;br&gt;
förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför &lt;br&gt;
med en lagfaren domare och två nämndemän. &lt;br&gt;
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller &lt;br&gt;
svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver &lt;br&gt;
vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om &lt;br&gt;
antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder &lt;br&gt;
sedan handläggningen har påbörjats gäller första stycket &lt;br&gt;
andra meningen i fråga om domförhet. &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling av mål om fastighetstaxering och av &lt;br&gt;
vissa mål om elektronisk kommunikation finns, förutom i 18 §, bestämmelser &lt;br&gt;
i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) respektive lagen &lt;br&gt;
(2003:389) om elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall &lt;br&gt;
fastställa hur många nämndemän som skall finnas i varje län för &lt;br&gt;
tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan &lt;br&gt;
nämndemännen efter samråd med dem. &lt;br&gt;
I paragraferna erinras om att det i vissa avseenden gäller särskilda domförhetsregler &lt;br&gt;
i länsrätt och kammarrätt när det gäller prövningen av vissa &lt;br&gt;
mål enligt LEK, se 8 kap. 25 och 26 §§ LEK.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
53 &lt;br&gt;
Sammanfattning av betänkandet Effektivare LEK &lt;br&gt;
(SOU 2006:88) &lt;br&gt;
Problemen &lt;br&gt;
Myndighetsorganisationen &lt;br&gt;
PTS är enligt förordningen (1997:401) med instruktion för Post- och telestyrelsen &lt;br&gt;
central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar (sektorsansvar) &lt;br&gt;
inom postområdet och inom området för elektronisk kommunikation. &lt;br&gt;
Förutom PTS finns även ett antal andra myndigheter med ansvarsområden &lt;br&gt;
inom området för elektronisk kommunikation – framförallt &lt;br&gt;
Datainspektionen, Konkurrensverket, Konsumentverket, Konsumentombudsmannen &lt;br&gt;
samt Radio- och TV-verket. &lt;br&gt;
När det gäller området för elektronisk kommunikation har PTS fokuserat &lt;br&gt;
sitt arbete på att främja konkurrensen. Detta överensstämmer också &lt;br&gt;
väl med hur målen för sektorn är utformade. De främsta medlen för att &lt;br&gt;
uppnå dessa mål är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens &lt;br&gt;
utan snedvridningar eller begränsningar samt att främja internationell &lt;br&gt;
harmonisering. &lt;br&gt;
PTS arbete med att främja konkurrensen sker genom att man fortlöpande &lt;br&gt;
analyserar de delmarknader där det kan vara motiverat att införa &lt;br&gt;
skyldigheter enligt LEK utifrån kommissionens rekommendation samt &lt;br&gt;
riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av betydande marknadsinflytande. &lt;br&gt;
Myndigheten skall i detta sammanhang fastställa relevant &lt;br&gt;
marknad, identifiera företag med betydande inflytande på marknaden &lt;br&gt;
(SMP, significant market power) samt meddela dessa företag skyldigheter. &lt;br&gt;
Besluten reglerar vad som skall gälla på en viss delmarknad. Det är &lt;br&gt;
alltså fråga om förhandsreglering (ex ante), i motsatts till den generella &lt;br&gt;
konkurrensrätten, där ingripande huvudsakligen sker i efterhand (ex post) &lt;br&gt;
t.ex. när en dominerande aktör har missbrukat sin ställning, även om &lt;br&gt;
konkurrenslagstiftningens bestämmelser också har en förebyggande effekt &lt;br&gt;
på företagens agerande. &lt;br&gt;
I SMP-förfarandet är PTS skyldigt att samråda med Konkurrensverket; &lt;br&gt;
denna samrådsskyldighet gäller dock endast det första steget, dvs. att &lt;br&gt;
fastställa relevanta marknader och identifiera företag med betydande inflytande &lt;br&gt;
på marknaden – inte beslut om skyldigheterna. Utredningen har &lt;br&gt;
dock noterat att PTS genom det nya regelverket har fått stor beslutanderätt &lt;br&gt;
och stort ansvar på området, och det har framförts invändningar mot &lt;br&gt;
hur myndighetsorganisationen ser ut på området för elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
samt mot PTS starka ställning. &lt;br&gt;
Besluts- och överklagandeprocessen &lt;br&gt;
PTS har meddelat ett stort antal beslut utifrån den nya lagstiftningen. &lt;br&gt;
Många av dessa beslut har överklagats till domstol. &lt;br&gt;
PTS avgöranden överklagas till de allmänna förvaltningsdomstolarna, &lt;br&gt;
närmare bestämt till Länsrätten i Stockholms län, Kammarrätten i Stockholm &lt;br&gt;
och slutligen Regeringsrätten. I länsrätten hanteras målen på en &lt;br&gt;
särskild enhet, PTS-enheten, och domstolen har avsatt särskild personal&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
54 &lt;br&gt;
för att hantera dessa mål. Målen bereds och handläggs av föredraganden &lt;br&gt;
och fiskaler, men svårare frågor avgörs slutligt av två chefsrådmän och &lt;br&gt;
tre nämndemän. I Kammarrätten i Stockholm hanteras målen från PTS på &lt;br&gt;
en av domstolens ordinarie avdelningar. &lt;br&gt;
Antalet mål från PTS är relativt litet i förhållande till antalet andra mål &lt;br&gt;
i förvaltningsdomstolarna – såväl i länsrätten som i kammarrätten – men &lt;br&gt;
det har dock skett en successiv ökning sedan LEK trädde i kraft. Vid årsskiftet &lt;br&gt;
2005/2006 fanns 45 pågående mål från PTS vid Länsrätten i &lt;br&gt;
Stockholms län och 20 mål i Kammarrätten i Stockholm. Den 15 juli &lt;br&gt;
2006 var motsvarande siffror 55 respektive 5 mål. &lt;br&gt;
Den 15 augusti 2006 hade PTS fattat beslut vad gäller 17 av de 18 &lt;br&gt;
marknader som anges i kommissionens rekommendationer. På 11 av &lt;br&gt;
marknaderna har PTS pekat ut en eller flera SMP-operatörer, vilka också &lt;br&gt;
meddelats skyldigheter. &lt;br&gt;
Besluten om skyldigheter har överklagats av någon eller några aktörer &lt;br&gt;
på samtliga marknader utom en. Flera av de beslut som PTS tagit under &lt;br&gt;
andra halvåret 2004 hade exempelvis ännu inte slutligt avgjorts i domstol &lt;br&gt;
i september 2006. &lt;br&gt;
Ett åskådliggörande exempel på detta är PTS beslut att utse TeliaSonera &lt;br&gt;
till SMP-operatör på marknaden för bitströmstillträde och att &lt;br&gt;
ålägga företaget skyldigheter. PTS fattade sitt beslut den 24 november &lt;br&gt;
2004. Genom en dom den 20 april 2006 fastställde länsrätten myndighetens &lt;br&gt;
beslut, och den 3 juli 2006 beslutade kammarrätten att inte meddela &lt;br&gt;
prövningstillstånd, Regeringsrätten har dock därefter beslutat att ta upp &lt;br&gt;
frågan om prövningstillstånd i kammarrätten till prövning genom ett beslut &lt;br&gt;
den 28 juli 2006. &lt;br&gt;
Till utredningen har framförts att det är ett problem att domstolarna i &lt;br&gt;
stor omfattning valt att hindra vidare verkställighet av de beslut PTS fattat &lt;br&gt;
genom att beslut om inhibition. Exempelvis anger PTS att det är ett &lt;br&gt;
problem att ovan nämnda beslut om bitströmstillträde inte gick att verkställa &lt;br&gt;
eftersom beslutet hade inhiberats av länsrätten och ännu inte slutligt &lt;br&gt;
avgjorts. Länsrätten i Stockholms län avslog genom sin dom den 20 &lt;br&gt;
april 2006 Telia Soneras överklagande och hävde samtidigt beslutet om &lt;br&gt;
inhibition från den 3 februari 2005. PTS har först därefter kunnat påbörja &lt;br&gt;
tillsynen av den drygt 14 månader tidigare meddelade skyldigheten. Vidare &lt;br&gt;
verkställighet har dock återigen hindrats genom att Regeringsrätten &lt;br&gt;
beslutat om prövningstillstånd och inhibition den 28 juli 2006. Av de 45 &lt;br&gt;
mål som vid årsskiftet 2005/2006 pågick i Länsrätten i Stockholms län &lt;br&gt;
hade det beslutats om inhibition i 16 av målen. &lt;br&gt;
Tvistlösning &lt;br&gt;
Enligt 7 kap. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
10 § LEK skall PTS avgöra tvister mellan aktörer på marknaden &lt;br&gt;
för elektronisk kommunikation, och man skall dessutom besluta i &lt;br&gt;
de frågor som tvisten gäller så snart som möjligt; beslut skall meddelas &lt;br&gt;
inom fyra månader från det att ansökan kommit in till myndigheten. Utredningen &lt;br&gt;
har noterat att det finns vissa problem med att hålla denna fyramånadersfrist &lt;br&gt;
vid tvistlösning. Problemen är dock inte särskilt stora, &lt;br&gt;
utan de flesta mål avgörs inom tidsfristen. Utredningen har dock konstaterat &lt;br&gt;
att det saknas regler som gör det möjligt för tillsynsmyndigheten att &lt;br&gt;
påskynda tvistlösningsförfarandet eller förhindra att någon part förhalar&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
55 &lt;br&gt;
ärendet. Flertalet aktörer anser dessutom att kravet på PTS att upprätthålla &lt;br&gt;
en funktionsuppdelning leder till merarbete och ineffektivitet, vilket &lt;br&gt;
även PTS har framfört. &lt;br&gt;
Utredningens bedömning &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att särreglering inom området elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
är nödvändig under överblickbar tid samtidigt som det långsiktiga &lt;br&gt;
syftet är att marknaderna skall fås att fungera så väl att en förreglering &lt;br&gt;
inte behövs. Det finns idag på marknaderna för elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
en betydande regleringsosäkerhet. Den hämmar investeringsutvecklingen &lt;br&gt;
och försvårar möjligheterna att etablera fungerande konkurrens &lt;br&gt;
och därmed utbudet av tjänster till konsumenterna. &lt;br&gt;
Den grundläggande ansvarsfördelningen mellan myndigheterna fungerar &lt;br&gt;
enligt utredningens uppfattning tillfredsställande. Däremot bör samarbetet &lt;br&gt;
mellan PTS och Konkurrensverket förbättras och utvecklas. Även &lt;br&gt;
beslutsprocessen (inklusive tvistlösningsförfarandet) inom PTS kan förbättras. &lt;br&gt;
De problem utredningen noterat på dessa områden bidrar till regleringsosäkerheten. &lt;br&gt;
Utredningen konstatera också att den utdragna handläggningen av &lt;br&gt;
målen från PTS utgör ett allvarligt problem och försenar genomförandet &lt;br&gt;
av regleringen. Enligt utredningen beror de långa överklagandeprocesserna &lt;br&gt;
i första hand på att förvaltningsprocesslagens regler, som styr processerna &lt;br&gt;
i de allmänna förvaltningsdomstolarna, inte är anpassade för att &lt;br&gt;
driva på ett avgörande i målen från PTS. Om parterna önskar att lägga till &lt;br&gt;
ytterligare skrifter finns det små möjligheter för domstolarna att förhindra &lt;br&gt;
detta. En annan faktor som, enligt utredningen, leder till utdragna &lt;br&gt;
processer är möjligheten att överklaga till som mest tre domstolsinstanser. &lt;br&gt;
Förslagen &lt;br&gt;
Utredningen presenterar i detta betänkande ett antal förslag till förändringar &lt;br&gt;
i LEK. Syftet med förslagen är att minska regleringsosäkerheten &lt;br&gt;
och bidra till att den reglering som under överskådlig tid är nödvändig på &lt;br&gt;
delar av området för elektronisk kommunikation blir väl avvägd. Utredningen &lt;br&gt;
lägger förslag som tydliggör den långsiktiga regleringsstrategin &lt;br&gt;
och de kortsiktiga skyldighetsbesluten, men föreslår också åtgärder som &lt;br&gt;
kortar tiden från PTS beslut till dess besluten vunnit laga kraft. Förslagen &lt;br&gt;
avser att bland annat förkorta överklagandeprocesserna och förbättra PTS &lt;br&gt;
beslut för att därigenom kunna minska rättsosäkerheten. Förslagen i betänkandet &lt;br&gt;
avser att leda till förbättringar när det gäller hur PTS utformar &lt;br&gt;
den långsiktiga strategin för området elektronisk kommunikation och hur &lt;br&gt;
myndigheten utformar sina beslut samt ett förbättrat tvistlösningsförfarande. &lt;br&gt;
En viktig del i förslagen är också ett utökat och förbättrat samarbete &lt;br&gt;
med Konkurrensverket. Vidare läggs förslag till att förändra processreglerna &lt;br&gt;
vid hantering av mål från PTS för att besluten snabbare skall &lt;br&gt;
kunna tillämpas. Enligt utredningen kommer förslagen att minska regleringsosäkerheten &lt;br&gt;
och därmed ha positiva effekter på konkurrens och&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
56 &lt;br&gt;
investeringsvilja vilket medför en snabbare utveckling av olika tjänster &lt;br&gt;
till nytta för konsumenterna. &lt;br&gt;
Normbesluten &lt;br&gt;
Utredningen har konstaterat att PTS många gånger i praktiken använder &lt;br&gt;
sig av ett trestegsförfarande för att införa skyldigheter för aktörer med &lt;br&gt;
betydande inflytande på en fastställd marknad. Utredningen har också &lt;br&gt;
konstaterat att besluten i enlighet med riktlinjerna i förarbetena preciseras &lt;br&gt;
successivt i skyldighetsbeslut, tillsynsbeslut och tvistlösningsbeslut. &lt;br&gt;
Flera operatörer anser att framför allt skyldighetsbesluten, men till viss &lt;br&gt;
del även tillsyns- och tvistlösningsbesluten, är alltför oprecisa. Utredningen &lt;br&gt;
delar den uppfattningen. Det viktigaste problemet är att besluten &lt;br&gt;
inte anses vara tillräckligt tydliga vad gäller att klargöra vilka skyldigheter &lt;br&gt;
SMP-företagen har, för att detta sedan skall kunna läggas till grund &lt;br&gt;
för affärsmässiga överenskommelser mellan företagen. Detta är givetvis &lt;br&gt;
något som leder till stor osäkerhet på marknaden. &lt;br&gt;
Enligt utredningens bedömning finns det goda förutsättningar för att &lt;br&gt;
mer precisa skyldighetsbeslut av PTS skulle minska tidsåtgången för utredningar &lt;br&gt;
och mildra konflikter mellan marknadsaktörerna. Utredningen &lt;br&gt;
föreslår därför en markering av hur viktigt det är med en precisering genom &lt;br&gt;
att ett sådant krav införs i bestämmelsen om skyldighetsbesluten i &lt;br&gt;
8 kap. 6 § LEK. Det avgörande bör vara att besluten är så klara och &lt;br&gt;
tydliga att den förpliktade och den berättigade vet sina rättigheter och &lt;br&gt;
skyldigheter. Syftet med ett sådant krav är att ytterligare understryka att &lt;br&gt;
besluten, så långt möjligt, direkt bör kunna ligga till grund för &lt;br&gt;
överenskommelser mellan den förpliktade och de berättigade. &lt;br&gt;
Ett förslag till att skapa en ytterligare drivkraft för PTS att precisera &lt;br&gt;
sina skyldighetsbeslut är att regeringen i regleringsbrevet för PTS kräver &lt;br&gt;
att myndigheten årligen redovisar den genomsnittliga tidsåtgången från &lt;br&gt;
beslut till tillämpning för samtliga meddelade skyldighetsbeslut. &lt;br&gt;
Enligt utredningen är en åtgärd för preciserade skyldigheter att det införs &lt;br&gt;
civilrättsliga verkningar av skyldighetsbesluten. Möjligheten att &lt;br&gt;
kräva skadestånd kommer enligt utredningen att rikta operatörernas &lt;br&gt;
uppmärksamhet på vikten av att PTS precisera skyldigheterna. Utredningen &lt;br&gt;
föreslår därför att det införs en regel som säger att om ett företag &lt;br&gt;
med uppsåt eller av oaktsamhet vidtar en åtgärd som strider mot, eller &lt;br&gt;
försummar att vidta en åtgärd som är nödvändig för att följa, en skyldighet &lt;br&gt;
som meddelats enligt 4 kap. 4 § eller 5 kap. 13–14 §§ LEK eller som &lt;br&gt;
följer av 5 kap. 12 § samma lag, skall företaget ersätta den skada som &lt;br&gt;
därmed uppkommer. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Enligt utredningen bör regeringen ge en oberoende expert i uppdrag att &lt;br&gt;
analysera hur Post- och telestyrelsen utformat motiveringarna av sina &lt;br&gt;
marknads- och skyldighetsbeslut, hur besluten eventuellt skulle kunna &lt;br&gt;
utvecklas och vilka eventuella lagändringar som kan behövas för att den &lt;br&gt;
önskade utvecklingen skall komma till stånd. &lt;br&gt;
För att åstadkomma en tydlig formell åtskillnad mellan skyldighetsbeslut &lt;br&gt;
och tvistlösning föreslår utredningen att det bör klargöras att skyldighetsbesluten &lt;br&gt;
inte får gälla förhållandet mellan vissa parter; de skall &lt;br&gt;
gälla allmänna skyldigheter för den förpliktade adressaten, samtidigt som &lt;br&gt;
de även gäller till förmån för var och en som enligt lagstiftningen ingår i&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
57 &lt;br&gt;
den krets för vilken beslutet innebär en rättighet. Då blir gränsen mellan &lt;br&gt;
tillsyn och tvistlösning tydligare, eftersom tillsynen dels handlar om huruvida &lt;br&gt;
den förpliktade efterlever skyldigheterna, dels kan resultera i ett &lt;br&gt;
föreläggande att följa lagen eller skyldighetsbesluten. Tvistlösning, däremot, &lt;br&gt;
handlar om att klargöra vilka villkor som skall gälla mellan två &lt;br&gt;
parter med anledning av skyldigheter enligt lagen eller beslut som meddelats &lt;br&gt;
med stöd av lagen. &lt;br&gt;
Förslaget kan leda till tydligare skyldighetsbeslut, eftersom det blir &lt;br&gt;
klart att skyldighetsbesluten skall vara mer preciserade och att det således &lt;br&gt;
inte kan påföras något utöver dessa skyldigheter genom tvistlösning. &lt;br&gt;
När det gäller tillsyn är detta uppenbart, eftersom tillsyn måste gälla just &lt;br&gt;
efterlevnaden av en förpliktelse av något slag. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår därför att det klargörs i 8 kap. 6 § LEK att en &lt;br&gt;
skyldighet inte får begränsas till att avse förhållandet mellan ett företag &lt;br&gt;
med betydande inflytande på en fastställd marknad och en eller vissa &lt;br&gt;
motparter, utan den skall gälla allmänt i förhållande till alla som blir berättigade &lt;br&gt;
tack vare beslutet. &lt;br&gt;
Tvistlösningen &lt;br&gt;
Utredningens uppfattning är att förslaget om att skyldighetsbeslut skall &lt;br&gt;
preciseras leder till att färre tvister blir föremål för tvistlösning. Tvistlösningsinstitutet &lt;br&gt;
kommer därigenom att renodlas, eftersom myndigheten &lt;br&gt;
genom tvistlösningen kan fastställa vilka villkor som skall gälla mellan &lt;br&gt;
vissa bestämda parter. &lt;br&gt;
För att åstadkomma goda förutsättningar för en väl fungerande marknad &lt;br&gt;
är det väsentligt att LEK tillämpas på ett rättssäkert sätt. Det är därför, &lt;br&gt;
enligt utredningen, viktigt att de skyldigheter som åläggs enligt lagen &lt;br&gt;
beslutas i enlighet med det förfarande som gäller skyldighetsbesluten vad &lt;br&gt;
gäller samråd med marknadens aktörer, andra myndigheter och Europeiska &lt;br&gt;
gemenskapernas kommission – inte i någon annan form. Det är därför &lt;br&gt;
viktigt att tvistlösningen enligt LEK innebär en rättssäker uttolkning &lt;br&gt;
av dessa skyldighetsbeslut. Det måste stå fullständigt klart att det inte &lt;br&gt;
kan bli fråga om att tillföra några nya eller utvidgade skyldigheter i samband &lt;br&gt;
med tvistlösning. &lt;br&gt;
När det gäller PTS utformning av sitt inre arbete i förhållande till bl.a. &lt;br&gt;
tvistlösningsärendena anser utredningen att det saknas skäl för att ställa &lt;br&gt;
krav på PTS att upprätthålla en organisatorisk uppdelning mellan de &lt;br&gt;
olika funktionerna inom myndigheten. PTS bör i stället kunna organisera &lt;br&gt;
sig på det sätt som myndigheten finner lämpligast för att genomföra sitt &lt;br&gt;
uppdrag. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Däremot föreslår utredningen att det, för att garantera en rättssäker &lt;br&gt;
tvistlösning, alltid skall krävas att ärenden om tvistlösning skall avgöras &lt;br&gt;
av en lagfaren tjänsteman. &lt;br&gt;
I tvister som prövas enligt LEK är det vanligt att PTS måste pröva frågan &lt;br&gt;
om vilken dag tvisten uppkommit när en part begär att avgörandet &lt;br&gt;
skall gälla förfluten tid, dvs. innan begäran inkom till myndigheten. Det &lt;br&gt;
är då inte ovanligt att PTS beslut innebär att tvisten prövas från den dag &lt;br&gt;
när tvistlösning begärdes vid myndigheten. Enligt PTS tillämpning av &lt;br&gt;
lagen förutsätts alltså en tvist ha uppkommit när begäran om tvistlösning &lt;br&gt;
gjordes vid myndigheten. Är parterna ense om att tvisten uppkommit vid&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
58 &lt;br&gt;
en tidigare tidpunkt godtar PTS detta. Är de däremot oense om detta &lt;br&gt;
måste den som begär tvistlösning från ett tidigare datum bevisa att tvisten &lt;br&gt;
uppkommit redan då, vilket i många fall är svårt. &lt;br&gt;
Det finns en fara med en sådan tillämpning, eftersom den riskerar att &lt;br&gt;
leda till att parterna skyndar sig att begära tvistlösning vid PTS, innan &lt;br&gt;
man har tömt ut möjligheterna att lösa tvisten genom kommersiella förhandlingar. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår därför att det regleras särskilt i LEK att prövningen &lt;br&gt;
av en tvist får omfatta tiden innan ansökan kom in till myndigheten, &lt;br&gt;
om sökanden innan dess begärt förhandlingar med motparten om &lt;br&gt;
saken men sådana antingen inte har kommit till stånd eller inte har lett till &lt;br&gt;
att något avtal har kunnat träffas om saken. Prövningen får då omfatta &lt;br&gt;
tiden från den dag när det begärda avtalet eller villkoret skulle ha börjat &lt;br&gt;
gälla, dock tidigast från den dag när en begäran om förhandlingar gjordes. &lt;br&gt;
Utredningen konstaterar att PTS oftast förmår meddela beslut i tvistlösningsärenden &lt;br&gt;
inom den lagstadgade fyramånadersfristen. Det förekommer &lt;br&gt;
dock att denna tidsfrist överskrids p.g.a. tvisternas komplexitet &lt;br&gt;
och omfattning. För dessa fall finns dock möjlighet till undantag från &lt;br&gt;
fristen enligt lagen. &lt;br&gt;
En vanligare orsak till tidsåtgången verkar dock vara att parterna ändrar &lt;br&gt;
sina yrkanden eller framställer nya yrkanden på ett sent stadium av &lt;br&gt;
handläggningen. Det är inte heller ovanligt att parterna begär upprepade &lt;br&gt;
anstånd för att skicka in sina yttranden; det kan inte uteslutas att detta &lt;br&gt;
sker med syftet att försöka förhala ärendet. I sammanhanget är det en &lt;br&gt;
väsentlig faktor att motparten i ett tvistlösningsärende ofta inte har något &lt;br&gt;
att vinna på en snabb handläggning, utan att detta främst ligger i sökandens &lt;br&gt;
intresse. &lt;br&gt;
För att styra upp tvistlösningsförfarandet enligt LEK krävs att förfarandet &lt;br&gt;
regleras med hänsyn till att det är fråga om ett förfarande med &lt;br&gt;
motstående enskilda intressen. Utredningen föreslår därför att det införs &lt;br&gt;
bestämmelser i LEK om förfarandet vid tvistlösning. &lt;br&gt;
Ett problem i ett tvistlösningsärende kan vara att PTS inte får in det &lt;br&gt;
underlag från parterna som behövs. Enligt utredningen ger de befintliga &lt;br&gt;
reglerna inte PTS tillräcklig befogenhet för att begära in de upplysningar &lt;br&gt;
och underlag som krävs i ärendet. Utredningen föreslår därför att PTS &lt;br&gt;
skall ges möjlighet att förelägga en part att komma in med nödvändigt &lt;br&gt;
underlag. Föreläggandet skall kunna förenas med vite. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Överklagandeprocessen &lt;br&gt;
En viktig fråga är självklart varför domstolsprocesserna tar så lång tid. &lt;br&gt;
Utredningen drar slutsatsen att det är skriftväxlingen och handläggningen &lt;br&gt;
som drar ut på tiden; när målen väl är färdiga för slutligt avgörande, så &lt;br&gt;
avgörs de relativt snabbt i domstolarna. Utredningen anser inte att de &lt;br&gt;
resurser som förvaltningsdomstolarna avsatt för att hantera mål från PTS &lt;br&gt;
är bristfälliga. Det förefaller i stället snarast som om dessa mål i någon &lt;br&gt;
mån är prioriterade i förhållande till andra mål som inte med stöd av lag &lt;br&gt;
skall hanteras med förtur. Detta gäller särskilt Länsrätten i Stockholms &lt;br&gt;
län och den där inrättade PTS-enheten.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
59 &lt;br&gt;
Utredningen har övervägt huruvida målen från PTS i stället borde &lt;br&gt;
kunna överklagas till Marknadsdomstolen som första och enda instans. &lt;br&gt;
Genom en sådan förändring skulle det gå att uppnå en skyndsammare &lt;br&gt;
överklagandeprocess. En ytterligare fördel med att flytta över mål till &lt;br&gt;
Marknadsdomstolen skulle vara att ekonomiska experter därmed deltar i &lt;br&gt;
avgörandena, och av förarbeten till LEK framgår att SMP-besluten skall &lt;br&gt;
fattas utifrån konkurrensrättsliga principer och med hjälp av konkurrensrättsliga &lt;br&gt;
metoder (prop. 2002/03:110, s. 275). &lt;br&gt;
Enligt utredningen är dock ett av de starkaste skälen för att behålla &lt;br&gt;
målen från PTS i de allmänna förvaltningsdomstolarna att det där finns &lt;br&gt;
en upparbetad kompetens för sådana mål. &lt;br&gt;
Det är dessutom så att det normalt bör kunna anföras starka skäl för att &lt;br&gt;
ändra en rådande ordning, särskilt om inkörningsproblemen med en nyordning &lt;br&gt;
kan förväntas motverka målet att snabba på överklagandeprocessen. &lt;br&gt;
Även om utredningen är övertygad om att en förändring med Marknadsdomstolen &lt;br&gt;
som första och enda instans ger ett snabbare förfarande &lt;br&gt;
än i dag, så kan detta uppnås även genom förändringar inom den nuvarande &lt;br&gt;
ordningen. Dessutom är en förändring inom den nuvarande ordningen &lt;br&gt;
betydligt enklare att genomföra än om man skulle flytta över målen &lt;br&gt;
till Marknadsdomstolen. &lt;br&gt;
Sammantaget anser utredningen att målen från PTS även fortsättningsvis &lt;br&gt;
skall överklagas till de allmänna förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
Färre domstolsinstanser &lt;br&gt;
Utredningen anser att rättssäkerheten kan bibehållas för målen från PTS &lt;br&gt;
även om kammarrätten är sista instans. Att minska antalet överklagandeinstanser &lt;br&gt;
kan förkorta tiden till dess att beslut enligt LEK vinner laga &lt;br&gt;
kraft. Utredningen föreslår därför att möjligheten att överklaga PTS beslut &lt;br&gt;
ända upp till Regeringsrätten tas bort, och att kammarrätten i stället &lt;br&gt;
utgör sista domstolsinstans för samtliga mål från PTS. Kammarrätten &lt;br&gt;
skall kunna ta upp ett mål till prövning enligt samma dispensgrunder som &lt;br&gt;
gäller i dag. &lt;br&gt;
Särskilda ledamöter &lt;br&gt;
Utredningen föreslår att särskilda ledamöter (ekonomiska experter) skall &lt;br&gt;
delta när länsrätt och kammarrätt avgör frågor om identifiering av företag &lt;br&gt;
med betydande inflytande på en fastställd marknad och frågor om fastställande &lt;br&gt;
av särskilda skyldigheter för sådana företag. &lt;br&gt;
Tidsfrister för handläggning och avgöranden &lt;br&gt;
För att påskynda det slutliga avgörandet av PTS beslut om konkurrensfrämjande &lt;br&gt;
frågor bör domstolarna ges möjlighet att driva på avgörandet. &lt;br&gt;
En sådan möjlighet skapas om domstolarna har en tidsfrist för när mål &lt;br&gt;
skall vara avgjorda, kombinerat med tidsfrister för när skriftväxlingen &lt;br&gt;
skall vara avslutad. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utredningen föreslår att det införs en regel som säger att överklagade &lt;br&gt;
beslut enligt 8 kap. 6 § LEK skall vara avgjorda i länsrätten eller kam&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
60 &lt;br&gt;
marrätten inom sex månader från det att tiden för överklagande gick ut. &lt;br&gt;
Om det finns synnerliga hinder för ett avgörande kan dock tidsfristen &lt;br&gt;
förlängas. Skriftväxlingen i länsrätten skall anses vara avslutad fyra månader &lt;br&gt;
efter att tiden för överklagande gick ut. I kammarrätten skall &lt;br&gt;
skriftväxlingen anses avslutad efter två månader från det att domstolen &lt;br&gt;
tagit ställning till frågan om prövningstillstånd. Dessa tidsfrister kan förlängas &lt;br&gt;
om det finns särskilda skäl för detta. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår även att särskilda preklusionsregler införs i 8 kap. &lt;br&gt;
LEK för handläggningen i länsrätt och kammarrätt. I länsrätten skall nya &lt;br&gt;
omständigheter eller ny bevisning få åberopas efter att fyra månader gått &lt;br&gt;
från tiden för överklagande gick ut endast om parten gör sannolikt att han &lt;br&gt;
inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset tidigare. I kammarrätten &lt;br&gt;
får nya omständigheter eller nya bevis åberopas endast om det finns &lt;br&gt;
synnerliga skäl för detta. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår att en domstol som prövar en framställan om inhibition &lt;br&gt;
av ett beslut som fattats enligt LEK särskilt skall ta hänsyn till &lt;br&gt;
syftet med lagen, så som det framgår av lagens portalparagraf i 1 kap. &lt;br&gt;
1 §. Länsrätten och kammarrätten skall vara skyldiga att ange skälen för &lt;br&gt;
ett beslut om att PTS avgörande tills vidare inte skall gälla. &lt;br&gt;
Myndighetsorganisationen &lt;br&gt;
Utredningen anser att den nuvarande ansvarsfördelning mellan myndigheterna &lt;br&gt;
när det gäller det konkurrensfrämjande arbetet på området för &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation fungerar tillfredsställande och därför inte bör &lt;br&gt;
ändras. Däremot bör samarbetet mellan PTS och Konkurrensverket öka &lt;br&gt;
för att främja en långsiktigt fungerande konkurrens och minska regleringsosäkerheten &lt;br&gt;
genom förbättrade skyldighetsbeslut. &lt;br&gt;
När det gäller samråd mellan PTS och Konkurrensverket i SMP-ärenden &lt;br&gt;
föreslår utredningen att PTS skall begära in ett skriftligt yttrande från &lt;br&gt;
Konkurrensverket i frågor som avses i 21–22 §§ FEK, dvs. när det gäller &lt;br&gt;
förslag om skyldigheter mot ett företag med ett betydande inflytande på &lt;br&gt;
en fastställd marknad. Samrådet skall gälla ett upprättat förslag till beslut. &lt;br&gt;
Ett beslut som avviker från Konkurrensverkets yttrande skall innehålla &lt;br&gt;
skälen till varför yttrandet inte har följts. &lt;br&gt;
Utredningen föreslår också att PTS skall samarbeta med Konkurrensverket &lt;br&gt;
om en långsiktig strategi. &lt;br&gt;
PTS inre organisation &lt;br&gt;
Utredningen anser att PTS är en väl fungerande myndighet med hög &lt;br&gt;
kompetens inom det området man ansvarar för. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utredningen har fått kännedom &lt;br&gt;
om att många aktörer anser att kravet på PTS att upprätthålla en &lt;br&gt;
funktionsuppdelning mellan normgivning, tillsyn och tvistlösning leder &lt;br&gt;
till merarbete och ineffektivitet. Dessa aktörer förordar i stället en sakfrågeindelade &lt;br&gt;
organisation vid PTS. Andra aktörer menar dock att det &lt;br&gt;
inte är lämpligt att en och samma myndighet utövar alla dessa funktioner, &lt;br&gt;
bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt. &lt;br&gt;
Utredningen gör samma bedömning som vid tvistlösning när det gäller &lt;br&gt;
frågan om funktionsuppdelning mellan de normativa besluten och till&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
61 &lt;br&gt;
synsbesluten enligt LEK. Med hänsyn till att samma personer fattar beslut &lt;br&gt;
i ärendena fyller funktionsuppdelningen inte något syfte. För att &lt;br&gt;
möjliggöra en ökad effektivitet genom nyttjandet av samordningsfördelar &lt;br&gt;
anser utredningen att PTS inte behöver upprätthålla en organisatorisk &lt;br&gt;
uppdelning mellan de olika funktionerna inom myndigheten. PTS bör i &lt;br&gt;
stället kunna organisera sig på det sätt som myndigheten finner mest &lt;br&gt;
lämpat, för att genomföra sitt uppdrag i dessa delar. &lt;br&gt;
Utredningen anser dock att det finns anledning att ställa tydligare krav &lt;br&gt;
på PTS i några hänseenden. Regeringen bör t.ex. ge myndigheten i uppdrag &lt;br&gt;
att föreslå kvantitativa indikatorer med vilka man kan redovisa den &lt;br&gt;
årliga utvecklingen av övergripande måluppfyllelse, konsumentklagomål, &lt;br&gt;
fördröjning mellan beslut och tillämpning samt kvaliteten i besluten. &lt;br&gt;
Det är utredningens bedömning att det också behövs nya strukturella &lt;br&gt;
grepp för att öka tydligheten och förutsägbarheten i PTS agerande. Det &lt;br&gt;
bör därför ställas krav på en långsiktig strategi för området för elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation. Utredningen föreslår därför att regeringen ger PTS &lt;br&gt;
uppdraget att, i samråd med Konkurrensverket, utarbeta en långsiktig &lt;br&gt;
strategi på området för elektronisk kommunikation minst vart tredje år. &lt;br&gt;
Strategin bör utgöra dels en grund för arbetet med marknads- och skyldighetsbesluten &lt;br&gt;
enligt LEK, dels ett underlag för politikutformningen på &lt;br&gt;
området både nationellt och inom EU. Strategin skall ha en siktlängd på &lt;br&gt;
fem år och den skall prövas översiktligt varje år. &lt;br&gt;
Utredningen anser att PTS och Konkurrensverkets verksamhet på området &lt;br&gt;
för elektronisk kommunikation även fortsättningsvis skall finansieras &lt;br&gt;
med avgifter. Beslut om de årliga avgifternas storlek skall fattas av &lt;br&gt;
regeringen. PTS skall ta emot avgifterna och självt få disponera över &lt;br&gt;
dessa, med undantag för de medel som Konkurrensverket behöver för sin &lt;br&gt;
medverkan vid marknads- och skyldighetsbesluten. Handläggningsavgifter &lt;br&gt;
skall även fortsättningsvis beslutas och disponeras av PTS. Regeringen &lt;br&gt;
skall besluta om hur mycket av de årliga avgiftsintäkterna som &lt;br&gt;
Konkurrensverket skall få disponera för sin medverkan enligt FEK. Båda &lt;br&gt;
myndigheterna skall redovisa sin medelsanvändning till regeringen. &lt;br&gt;
Konsekvenser av förslagen &lt;br&gt;
En grundläggande tanke bakom de förslag som presenteras i betänkandet &lt;br&gt;
är att de sammantaget skall leda till snabbare beslutsprocesser och en mer &lt;br&gt;
effektiv myndighetsorganisation. Detta kommer att medföra att regleringsosäkerheten &lt;br&gt;
minskar och att tiden kortas fram till dess att PTS &lt;br&gt;
beslut kan tillämpas. Detta bör enligt utredningen få positiva effekter på &lt;br&gt;
marknadernas funktionssätt. Konkurrensen kommer att fungera bättre &lt;br&gt;
och företagens drivkrafter för långsiktiga investeringar kommer att öka. &lt;br&gt;
Detta får positiva samhällsekonomiska effekter och bidrar till att förbättra &lt;br&gt;
tillgången till elektronisk kommunikation för konsumenterna. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utredningens bedömning av förslagens sammantagna samhällsekonomiska &lt;br&gt;
konsekvenser är att PTS och förvaltningsdomstolarna kan &lt;br&gt;
minska sina kostnader. Även företagen kommer att behöva lägga ner &lt;br&gt;
mindre resurser på rättstvister. Konkurrensverket, de allmänna domstolarna &lt;br&gt;
och Regeringskansliet får något ökade kostnader. Beslutsprocessen &lt;br&gt;
kommer att påskyndas vilket i motsvarande utsträckning bedöms kunna&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
62 &lt;br&gt;
ge betydande samhällsekonomiska fördelar i form av lägre priser samt ett &lt;br&gt;
ökat och bättre tjänsteutbud. &lt;br&gt;
De samlade samhällsekonomiska effekterna blir därför enligt utredningen &lt;br&gt;
både positiva och betydande.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
63 &lt;br&gt;
Betänkandets lagförslag &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation &lt;br&gt;
dels att 7 kap. 10 § samt 8 kap. 6, 19, 21 och 22 §§ skall ha följande &lt;br&gt;
lydelse &lt;br&gt;
dels att 12 nya paragrafer, 7 kap. 10 b–g och 18 §§ samt 8 kap. &lt;br&gt;
23–27 §§, skal föras in i lagen &lt;br&gt;
dels att nya rubriker skall föras in före 7 kap. 10 b, d och f §§ samt &lt;br&gt;
8 kap. 23, 26 och 27 §§. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
7 kap. &lt;br&gt;
10 § &lt;br&gt;
Uppkommer det en tvist mellan &lt;br&gt;
dem som tillhandahåller elektroniska &lt;br&gt;
kommunikationsnät eller &lt;br&gt;
kommunikationstjänster eller tillhörande &lt;br&gt;
tjänster i fråga om skyldigheter &lt;br&gt;
som följer av denna lag &lt;br&gt;
eller av föreskrifter, tillståndsvillkor &lt;br&gt;
eller beslut om förpliktelser &lt;br&gt;
som meddelats med stöd av lagen, &lt;br&gt;
får en part hänskjuta tvisten för &lt;br&gt;
avgörande av tillsynsmyndigheten. &lt;br&gt;
Uppkommer det en tvist mellan &lt;br&gt;
dem som tillhandahåller elektroniska &lt;br&gt;
kommunikationsnät eller &lt;br&gt;
kommunikationstjänster eller tillhörande &lt;br&gt;
tjänster i fråga om skyldigheter &lt;br&gt;
som följer av denna lag &lt;br&gt;
eller av föreskrifter, tillståndsvillkor &lt;br&gt;
eller beslut om förpliktelser &lt;br&gt;
som meddelats med stöd av lagen, &lt;br&gt;
får en part hänskjuta tvisten för &lt;br&gt;
avgörande av tillsynsmyndigheten. &lt;br&gt;
Myndigheten skall så snart som &lt;br&gt;
möjligt besluta i de frågor som &lt;br&gt;
tvisten gäller. Beslutet skall meddelas &lt;br&gt;
senast inom fyra månader &lt;br&gt;
från det att begäran kom in till &lt;br&gt;
myndigheten, om längre tid inte är &lt;br&gt;
nödvändig med hänsyn till tvistens &lt;br&gt;
omfattning eller andra särskilda &lt;br&gt;
omständigheter. &lt;br&gt;
Prövningen får omfatta tiden &lt;br&gt;
innan ansökan kom in till myndigheten, &lt;br&gt;
om sökanden innan ansökan &lt;br&gt;
kom in begärt förhandlingar med &lt;br&gt;
motparten om tvistefrågan men &lt;br&gt;
förhandlingar inte har kommit till &lt;br&gt;
stånd eller inte har lett till att avtal &lt;br&gt;
träffats om tvistefrågan. Prövningen &lt;br&gt;
får då omfatta tiden från &lt;br&gt;
den dag det begärda avtalet eller &lt;br&gt;
villkoret skulle ha börjat att gälla, &lt;br&gt;
dock tidigast från den dag då begäran &lt;br&gt;
om förhandlingar gjordes. &lt;br&gt;
Ärendets anhängiggörande &lt;br&gt;
10 b § &lt;br&gt;
Ansökan om prövning av tvist &lt;br&gt;
enligt 10 § skall ske skriftligen. &lt;br&gt;
Den skall innehålla uppgifter om &lt;br&gt;
1. personnummer eller organisationsnummer, &lt;br&gt;
2. postadress, &lt;br&gt;
3. telefonnummer,&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
64 &lt;br&gt;
4. förhållanden i övrigt av betydelse &lt;br&gt;
för delgivning med parten, &lt;br&gt;
5. motsvarande uppgifter om &lt;br&gt;
motparten. &lt;br&gt;
Företräds sökanden av ställföreträdare &lt;br&gt;
skall motsvarande uppgifter &lt;br&gt;
lämnas även om denne. &lt;br&gt;
Har sökanden vidtalat ett ombud &lt;br&gt;
att företräda denne, skall ombudets &lt;br&gt;
namn, postadress och telefonnummer &lt;br&gt;
anges. Ansökan skall &lt;br&gt;
även innehålla motsvarande uppgifter &lt;br&gt;
om ställföreträdare eller &lt;br&gt;
ombud för motparten. &lt;br&gt;
Uppgifter om motparten behöver &lt;br&gt;
lämnas endast om uppgiften &lt;br&gt;
utan särskild utredning är tillgänglig &lt;br&gt;
för sökanden. &lt;br&gt;
Ändrade förhållanden skall av &lt;br&gt;
parten utan dröjsmål anmälas till &lt;br&gt;
tillsynsmyndigheten. &lt;br&gt;
10 c § &lt;br&gt;
I ansökan skall anges vad som &lt;br&gt;
yrkas samt de omständigheter som &lt;br&gt;
åberopas till stöd för yrkandet. &lt;br&gt;
Om sökanden yrkar att beslutet &lt;br&gt;
skall gälla för tid innan ansökan &lt;br&gt;
kom in till myndigheten, skall ansökan &lt;br&gt;
även innehålla uppgifter om &lt;br&gt;
när förhandling med motparten &lt;br&gt;
begärdes och vad begäran omfattade. &lt;br&gt;
I ansökan skall även anges &lt;br&gt;
om en uppgift i ansökan eller det &lt;br&gt;
som hör till den bör omfattas av &lt;br&gt;
sekretess enligt sekretesslagen &lt;br&gt;
(1980:100). &lt;br&gt;
Är ansökningshandlingen så &lt;br&gt;
ofullständig att den inte kan läggas &lt;br&gt;
till grund för prövning i sak, &lt;br&gt;
skall tillsynsmyndigheten förelägga &lt;br&gt;
sökanden att inom viss tid avhjälpa &lt;br&gt;
bristen vid påföljd att ärendet &lt;br&gt;
annars inte tas upp till prövning. &lt;br&gt;
Detsamma gäller om handlingen &lt;br&gt;
inte uppfyller föreskrifterna &lt;br&gt;
i 10 b §, såvida inte bristen är av &lt;br&gt;
ringa betydelse för frågan om delgivning.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
65 &lt;br&gt;
Ärendets handläggning &lt;br&gt;
10 d § &lt;br&gt;
Ansökningshandlingen och det &lt;br&gt;
som hör till den skall, med de begränsningar &lt;br&gt;
som gäller enligt 14 &lt;br&gt;
kap. 5 § sekretesslagen &lt;br&gt;
(1980:100), tillställas motparten. &lt;br&gt;
Motparten skall föreläggas att &lt;br&gt;
svara inom viss tid vid påföljd att &lt;br&gt;
ärendet ändå kan komma att avgöras. &lt;br&gt;
Motparten skall i svaret ange &lt;br&gt;
huruvida denne medger eller bestrider &lt;br&gt;
yrkandena i ärendet och, &lt;br&gt;
om yrkandena bestrids, skälen för &lt;br&gt;
detta. &lt;br&gt;
10 e § &lt;br&gt;
Tillsynsmyndigheten skall så &lt;br&gt;
snart som möjligt besluta i de frågor &lt;br&gt;
som tvisten gäller. Beslutet &lt;br&gt;
skall meddelas senast inom fyra &lt;br&gt;
månader från det att ansökan kom &lt;br&gt;
in till myndigheten, om längre tid &lt;br&gt;
inte är nödvändig med hänsyn till &lt;br&gt;
tvistens omfattning eller andra &lt;br&gt;
särskilda omständigheter. &lt;br&gt;
Övriga bestämmelser &lt;br&gt;
10 f § &lt;br&gt;
Bestämmelserna i 27 och 28 §§ &lt;br&gt;
förvaltningslagen (1986:223) om &lt;br&gt;
omprövning av beslut skall inte &lt;br&gt;
tillämpas på tillsynsmyndighetens &lt;br&gt;
avgörande av en tvist. &lt;br&gt;
10 g § &lt;br&gt;
Om det behövs för utredningen &lt;br&gt;
av ett ärende enligt 7 kap. 10 §, &lt;br&gt;
får tillsynsmyndigheten förelägga &lt;br&gt;
en part att tillhandahålla myndigheten &lt;br&gt;
upplysningar och handlingar &lt;br&gt;
som avser allmänna skyldigheter &lt;br&gt;
som gäller enligt denna &lt;br&gt;
lag, villkor som meddelats med &lt;br&gt;
stöd av lagen eller skyldigheter &lt;br&gt;
som ålagts enligt 4 och 5 kap. Föreläggandet &lt;br&gt;
får förenas med vite. &lt;br&gt;
Fråga om utdömande av vite &lt;br&gt;
enligt första stycket prövas av&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
66 &lt;br&gt;
länsrätt på ansökan av tillsynsmyndigheten. &lt;br&gt;
Vid prövning av ansökan &lt;br&gt;
om utdömande av vite får &lt;br&gt;
även vitets lämplighet bedömas. &lt;br&gt;
18 § &lt;br&gt;
Om ett företag uppsåtligen eller &lt;br&gt;
av oaktsamhet vidtar en åtgärd &lt;br&gt;
som strider mot eller underlåter &lt;br&gt;
att vidta en åtgärd som är nödvändig &lt;br&gt;
för att efterkomma en skyldighet &lt;br&gt;
som meddelats enligt 4 kap. &lt;br&gt;
4 § eller 5 kap. 13–14 §§ eller som &lt;br&gt;
följer av 5 kap. 12 §, skall företaget &lt;br&gt;
ersätta den skada som därigenom &lt;br&gt;
uppkommer. &lt;br&gt;
Rätten till sådan ersättning faller &lt;br&gt;
bort, om talan inte väcks inom &lt;br&gt;
tio år från det att skadan uppkom. &lt;br&gt;
Stockholms tingsrätt är alltid behörig &lt;br&gt;
att pröva frågor om skadestånd &lt;br&gt;
enligt denna paragraf. &lt;br&gt;
8 kap. &lt;br&gt;
6 § &lt;br&gt;
Den myndighet som regeringen bestämmer skall fortlöpande analysera &lt;br&gt;
de relevanta marknader som har fastställts enligt 5 §. Därvid skall Europeiska &lt;br&gt;
gemenskapernas kommissions riktlinjer för marknadsanalys och &lt;br&gt;
bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden beaktas. &lt;br&gt;
För varje marknad skall det fastställas om det råder effektiv konkurrens. &lt;br&gt;
Om det vid en bedömning enligt &lt;br&gt;
första stycket konstateras att det &lt;br&gt;
inte råder effektiv konkurrens på &lt;br&gt;
en fastställd marknad, skall företag &lt;br&gt;
med betydande inflytande på &lt;br&gt;
den marknaden identifieras och &lt;br&gt;
beslut meddelas om skyldigheter &lt;br&gt;
enligt 4 kap. 4 § och 5 kap. 13 och &lt;br&gt;
14 §§. &lt;br&gt;
Om det vid en bedömning enligt &lt;br&gt;
första stycket konstateras att det &lt;br&gt;
inte råder effektiv konkurrens på &lt;br&gt;
en fastställd marknad, skall företag &lt;br&gt;
med betydande inflytande på den &lt;br&gt;
marknaden identifieras och beslut &lt;br&gt;
meddelas om skyldigheter enligt 4 &lt;br&gt;
kap. 4 § och 5 kap. 13 och 14 §§. &lt;br&gt;
En sådan skyldighet för den förpliktade &lt;br&gt;
skall gälla i förhållande &lt;br&gt;
till var och en. Vid utformningen &lt;br&gt;
av en sådan skyldighet skall &lt;br&gt;
myndigheten sträva efter att &lt;br&gt;
skyldigheten skall vara så klar och &lt;br&gt;
tydlig att det under lättar för dem &lt;br&gt;
som berörs av beslutet att tillämpa &lt;br&gt;
det. &lt;br&gt;
Om det vid en bedömning enligt första stycket konstateras att det råder &lt;br&gt;
effektiv konkurrens på en fastställd marknad, skall skyldigheter som har &lt;br&gt;
beslutats med stöd av 4 kap. 4 § och 5 kap. 13 och 14 §§ upphävas. Tid&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
67 &lt;br&gt;
punkten för upphävande av en skyldighet skall bestämmas med hänsyn &lt;br&gt;
till berörda parters intressen. &lt;br&gt;
För gränsöverskridande marknader som fastställts enligt beslut av Europeiska &lt;br&gt;
gemenskapernas kommission skall åtgärder enligt första–tredje &lt;br&gt;
styckena beslutas efter samråd med behöriga myndigheter i berörda länder. &lt;br&gt;
19 § &lt;br&gt;
En myndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som &lt;br&gt;
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. &lt;br&gt;
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. &lt;br&gt;
Kammarrättens avgörande i ett &lt;br&gt;
mål enligt denna lag får inte överklagas. &lt;br&gt;
21 § &lt;br&gt;
Ett beslut om underrättelse enligt &lt;br&gt;
7 kap. 4 § och ett beslut om att &lt;br&gt;
inte ta upp en tvist för avgörande &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 a § första stycket &lt;br&gt;
får inte överklagas. &lt;br&gt;
Ett beslut om underrättelse enligt &lt;br&gt;
7 kap. 4 §, ett beslut om att &lt;br&gt;
inte ta upp en tvist för avgörande &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 a § första stycket &lt;br&gt;
och ett beslut om föreläggande &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 g § får inte överklagas. &lt;br&gt;
22 § &lt;br&gt;
Ett beslut enligt denna lag eller &lt;br&gt;
enligt föreskrifter som meddelats &lt;br&gt;
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, &lt;br&gt;
om inte annat har bestämts. &lt;br&gt;
Ett beslut enligt denna lag eller &lt;br&gt;
enligt föreskrifter som meddelats &lt;br&gt;
med stöd av lagen skall gälla omedelbart, &lt;br&gt;
om inte annat har bestämts. &lt;br&gt;
Detta gäller dock inte beslut &lt;br&gt;
om utdömande av vite som &lt;br&gt;
meddelats med stöd av lagen. &lt;br&gt;
Handläggning i domstol &lt;br&gt;
23 § &lt;br&gt;
Länsrätten skall avgöra ett mål &lt;br&gt;
som avser följande frågor senast &lt;br&gt;
sex månader efter det att tiden för &lt;br&gt;
överklagande gick ut: &lt;br&gt;
1. åläggande enligt 4 kap. 4 §, &lt;br&gt;
2. förpliktelse enligt 5 kap. 13 §, &lt;br&gt;
3. förpliktelse enligt 5 kap. 14 §, &lt;br&gt;
4. beslut i ett tillsynsärende enligt &lt;br&gt;
7 kap. 5 § om tillsynen avsett &lt;br&gt;
sådan fråga som anges i 1–3, &lt;br&gt;
5. beslut i ett tvistlösningsärende &lt;br&gt;
enligt 7 kap 10 § om tvisten &lt;br&gt;
avser sådan fråga som anges i &lt;br&gt;
1–3.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
68 &lt;br&gt;
Tidsfristen enligt första stycket &lt;br&gt;
får förlängas om det föreligger &lt;br&gt;
synnerliga hinder för ett avgörande &lt;br&gt;
inom den i första stycket angivna &lt;br&gt;
fristen. &lt;br&gt;
Om länsrättens avgörande i en &lt;br&gt;
fråga som avses i första stycket &lt;br&gt;
överklagas skall kammarrätten &lt;br&gt;
avgöra målet senast sex månader &lt;br&gt;
från det att tiden för överklagande &lt;br&gt;
gick ut. Vad som i andra stycket &lt;br&gt;
sägs om förlängning av tidsfristen &lt;br&gt;
gäller även kammarrättens prövning. &lt;br&gt;
Om ett beslut i en sådan fråga &lt;br&gt;
som avses i 20 § första stycket &lt;br&gt;
överklagas gäller vad som föreskrivs &lt;br&gt;
i första till tredje stycket. &lt;br&gt;
24 § &lt;br&gt;
När länsrätten prövar en fråga &lt;br&gt;
som avses i 23 § skall skriftväxlingen &lt;br&gt;
anses avslutad när fyra &lt;br&gt;
månader gått från det att tiden för &lt;br&gt;
överklagande gick ut. &lt;br&gt;
Efter den i första stycket angivna &lt;br&gt;
tidpunkten får en part åberopa &lt;br&gt;
en ny omständighet eller ett nytt &lt;br&gt;
bevis endast om parten gör sannolikt &lt;br&gt;
att han inte kunnat eller haft &lt;br&gt;
anledning att åberopa omständigheten &lt;br&gt;
eller beviset tidigare. &lt;br&gt;
25 § &lt;br&gt;
När kammarrätten prövar en &lt;br&gt;
fråga som avses i 23 § skall skriftväxlingen &lt;br&gt;
anses avslutad när två &lt;br&gt;
månader gått från det att domstolen &lt;br&gt;
meddelat beslut i frågan om &lt;br&gt;
prövningstillstånd. &lt;br&gt;
När kammarrätten prövar en &lt;br&gt;
fråga som avses i första stycket får &lt;br&gt;
en omständighet eller ett bevis &lt;br&gt;
som åberopats först där beaktas &lt;br&gt;
endast om det föreligger synnerliga &lt;br&gt;
skäl.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
69 &lt;br&gt;
Domstolarnas sammansättning &lt;br&gt;
26 § &lt;br&gt;
Vid prövning av ett beslut enligt &lt;br&gt;
6 § andra stycket skall länsrätten &lt;br&gt;
bestå av två lagfarna ledamöter &lt;br&gt;
och två ekonomiska experter. En &lt;br&gt;
av de lagfarna ledamöterna skall &lt;br&gt;
vara rättens ord förande. Vad nu &lt;br&gt;
sagts gäller ej, om annat följer av &lt;br&gt;
18 § lagen (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar. &lt;br&gt;
När kammarrätten avgör en sådan &lt;br&gt;
fråga som avses i första &lt;br&gt;
stycket skall kammarrätten bestå &lt;br&gt;
av tre lagfarna ledamöter och två &lt;br&gt;
ekonomiska experter. Vid behandling &lt;br&gt;
av en fråga om prövningstillstånd &lt;br&gt;
i ett sådant mål som avses i &lt;br&gt;
första stycket skall dock kammarrätten &lt;br&gt;
bestå av två eller tre lagfarna &lt;br&gt;
ledamöter och en ekonomisk &lt;br&gt;
expert. &lt;br&gt;
Regeringen utser de ekonomiska &lt;br&gt;
experterna i länsrätten och kammarrätten &lt;br&gt;
för viss tid. &lt;br&gt;
Inhibition &lt;br&gt;
27 § &lt;br&gt;
När en domstol enligt 28 § förvaltningsprocesslagen &lt;br&gt;
(1971:291) &lt;br&gt;
tar ställning till om ett beslut som &lt;br&gt;
fattats med stöd av denna lag tills &lt;br&gt;
vidare inte skall gälla skall domstolen &lt;br&gt;
särskilt beakta vad som i 1 &lt;br&gt;
kap. 1 § anges om lagens syfte. &lt;br&gt;
När ett beslut enligt första &lt;br&gt;
stycket avser en sådan fråga som &lt;br&gt;
anges i 23 § första stycket skall det &lt;br&gt;
av beslutet framgå de skäl som &lt;br&gt;
bestämt utgången. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. &lt;br&gt;
2. Skadeståndsskyldighet enligt 7 kap. 18 § gäller endast sådan skyldighet &lt;br&gt;
som beslutats efter ikraftträdandet. &lt;br&gt;
3. Bestämmelserna i 8 kap. 19 § andra stycket gäller inte för beslut &lt;br&gt;
som kammarrätten fattat före ikraftträdandet. &lt;br&gt;
4. Bestämmelserna i 8 kap. 23–25 §§ tillämpas endast på överklagade &lt;br&gt;
beslut som en myndighet fattat efter ikraftträdandet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 3 &lt;br&gt;
70 &lt;br&gt;
Förteckning över remissinstanserna &lt;br&gt;
Remissvar har inkommit från Riksdagens ombudsmän (JO), Riksrevisionen, &lt;br&gt;
Stockholms tingsrätt, Regeringsrättens ledamöter, Kammarrätten i &lt;br&gt;
Stockholm, Länsrätten i Stockholms län, Justitiekanslern, Domstolsverket, &lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen, Kommerskollegium, Ekonomistyrningsverket, &lt;br&gt;
Länsstyrelsen i Uppsala län, Datainspektionen, Verket för förvaltningsutveckling, &lt;br&gt;
Institutet för rättsinformatik vid Stockholms universitet, Juridiska &lt;br&gt;
fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Kungliga tekniska högskolan, &lt;br&gt;
Statskontoret, Radio- och TV-verket, Marknadsdomstolen, Konsumentverket, &lt;br&gt;
Affärsverket svenska kraftnät, Post- och telestyrelsen, &lt;br&gt;
Banverket Telenät, Konkurrensverket, Verket för näringslivsutveckling, &lt;br&gt;
Teracom AB, TeliaSonera AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Television &lt;br&gt;
AB, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges kommuner och landsting, &lt;br&gt;
Näringslivets regelnämnd, Näringslivets telekomförening, IT-företagen, &lt;br&gt;
Sveriges advokatsamfund, Företagarna, HI3G Access AB, Tele2 Sverige &lt;br&gt;
AB, AB Stokab, Telenor Sverige AB, Bredbandsbolaget B2 AB, Glocalnet &lt;br&gt;
AB, British Telecom, Verizon Sweden AB, Dataphone Scandinavia &lt;br&gt;
AB, Colt Telecom AB och Ventelo Sverige AB.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
71 &lt;br&gt;
Lagrådsremissens lagförslag &lt;br&gt;
Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation &lt;br&gt;
dels att nuvarande 7 kap. 10 a § skall betecknas 10 b §, &lt;br&gt;
dels att 8 kap. 19 och 21 §§ skall ha följande lydelse, &lt;br&gt;
dels att det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 7 kap. 10 a och &lt;br&gt;
13 a §§ och 8 kap. 23–28 §§, samt närmast före 7 kap. 13 a § och 8 kap. &lt;br&gt;
23, 25 och 28 §§ nya rubriker av följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
7 kap. &lt;br&gt;
10 a § &lt;br&gt;
Tillsynsmyndigheten får förelägga &lt;br&gt;
en part att tillhandahålla myndigheten &lt;br&gt;
de uppgifter och handlingar &lt;br&gt;
som behövs för att pröva en &lt;br&gt;
tvist enligt 10 § och som avser &lt;br&gt;
1. allmänna skyldigheter som &lt;br&gt;
gäller enligt denna lag, &lt;br&gt;
2. villkor som meddelats med &lt;br&gt;
stöd av lagen, eller &lt;br&gt;
3. särskilda skyldigheter som &lt;br&gt;
beslutats med stöd av 4 kap. 4 § &lt;br&gt;
eller 5 kap. 13 eller 14 §. &lt;br&gt;
Föreläggandet får förenas med &lt;br&gt;
vite. Vid prövning av en ansökan &lt;br&gt;
om utdömande av vite får även &lt;br&gt;
vitets lämplighet bedömas. &lt;br&gt;
Skadestånd &lt;br&gt;
13 a § &lt;br&gt;
Om ett företag som enligt 8 kap. &lt;br&gt;
7 § skall anses ha ett betydande &lt;br&gt;
inflytande på en viss marknad &lt;br&gt;
uppsåtligen eller av oaktsamhet &lt;br&gt;
vidtar en åtgärd som strider mot &lt;br&gt;
en skyldighet som beslutats med &lt;br&gt;
stöd av 4 kap. 4 § eller 5 kap. 13 &lt;br&gt;
eller 14 § eller som följer av &lt;br&gt;
5 kap. 12 §, skall företaget ersätta &lt;br&gt;
den skada som därigenom uppkommer. &lt;br&gt;
Detsamma gäller den &lt;br&gt;
som uppsåtligen eller av oaktsamhet &lt;br&gt;
underlåter att vidta en åtgärd&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
72 &lt;br&gt;
som är nödvändig för att efterkomma &lt;br&gt;
en sådan skyldighet. &lt;br&gt;
Rätten till sådan ersättning faller &lt;br&gt;
bort, om talan inte väcks inom &lt;br&gt;
tio år från det att skadan uppkom. &lt;br&gt;
8 kap. &lt;br&gt;
19 § &lt;br&gt;
En myndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som &lt;br&gt;
meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. &lt;br&gt;
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. &lt;br&gt;
Kammarrättens avgörande i ett &lt;br&gt;
mål enligt denna lag får inte överklagas. &lt;br&gt;
21 §TPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Ett beslut om underrättelse enligt &lt;br&gt;
7 kap. 4 § och ett beslut om att &lt;br&gt;
inte ta upp en tvist för avgörande &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 a § första stycket &lt;br&gt;
får inte överklagas. &lt;br&gt;
Ett beslut om underrättelse enligt &lt;br&gt;
7 kap. 4 §, ett beslut om föreläggande &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 a § och &lt;br&gt;
ett beslut om att inte ta upp en tvist &lt;br&gt;
för avgörande enligt 7 kap. 10 b § &lt;br&gt;
första stycket får inte överklagas. &lt;br&gt;
Handläggning i domstol &lt;br&gt;
23 § &lt;br&gt;
Mål i länsrätt och kammarrätt &lt;br&gt;
som avser överprövning av följande &lt;br&gt;
beslut skall handläggas &lt;br&gt;
skyndsamt: &lt;br&gt;
1. beslut om särskilda skyldigheter &lt;br&gt;
med stöd av 4 kap. 4 § eller &lt;br&gt;
5 kap. 13 och 14 §§, &lt;br&gt;
2. beslut i ett tillsynsärende enligt &lt;br&gt;
7 kap. 5 §, om tillsynen avsettS&lt;br&gt;
e SSSfterlevnaden av ett beslut som &lt;br&gt;
anges i 1, &lt;br&gt;
3. beslut vid prövning av en tvist &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 10 §, om tvisten grundar &lt;br&gt;
sig på ett beslut som avses i 1, &lt;br&gt;
och &lt;br&gt;
4. beslut om identifiering av företag &lt;br&gt;
med betydande inflytande på &lt;br&gt;
en marknad enligt 6 §. &lt;br&gt;
24 § &lt;br&gt;
I mål som avses i 23 § får en &lt;br&gt;
part i länsrätten åberopa en ny &lt;br&gt;
omständighet eller ett nytt bevis &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 2006:26.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
73 &lt;br&gt;
efter det att fyra månader gått från &lt;br&gt;
det att tiden för överklagande gått &lt;br&gt;
ut, endast om parten gör sannolikt &lt;br&gt;
att parten inte kunnat åberopa omständigheten &lt;br&gt;
eller beviset tidigare &lt;br&gt;
eller annars haft giltig ursäkt att &lt;br&gt;
inte göra det. &lt;br&gt;
I mål som avses i 23 § får en ny &lt;br&gt;
omständighet eller ett nytt bevis åberopas &lt;br&gt;
först i kammarrätten endast &lt;br&gt;
om det finns synnerliga skäl. &lt;br&gt;
Domstolarnas sammansättning &lt;br&gt;
25 § &lt;br&gt;
Vid prövningen av mål som avses &lt;br&gt;
i 23 § skall länsrätten bestå av &lt;br&gt;
två lagfarna ledamöter och två &lt;br&gt;
ekonomiska experter. Om en av de &lt;br&gt;
ekonomiska experterna får förhinder &lt;br&gt;
sedan handläggningen har påbörjats, &lt;br&gt;
är rätten ändå domför. &lt;br&gt;
Första stycket första meningen &lt;br&gt;
gäller inte om något annat följer &lt;br&gt;
av 18 § lagen (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar. &lt;br&gt;
26 § &lt;br&gt;
När kammarrätten prövar mål &lt;br&gt;
som avses i 23 § skall kammarrätten &lt;br&gt;
bestå av tre lagfarna ledamöter &lt;br&gt;
och två ekonomiska experter. &lt;br&gt;
Om en av de ekonomiska experterna &lt;br&gt;
får förhinder sedan handläggningen &lt;br&gt;
har påbörjats, är rätten &lt;br&gt;
ändå domför. &lt;br&gt;
Kammarrätten är domför utan &lt;br&gt;
ekonomiska experter i sådana fall &lt;br&gt;
som anges i 12 § andra stycket 1–&lt;br&gt;
3 lagen (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar samt vid &lt;br&gt;
prövning av mål som är av enkel &lt;br&gt;
beskaffenhet. &lt;br&gt;
I övrigt gäller, även i mål som &lt;br&gt;
avses i första stycket, 12 § femte–&lt;br&gt;
sjunde styckena lagen (1971:289) &lt;br&gt;
om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
i fråga om kammarrättens &lt;br&gt;
sammansättning. Vid behandlingen &lt;br&gt;
av frågor om prövningstillstånd &lt;br&gt;
och frågor som behandlas&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
74 &lt;br&gt;
samtidigt därmed skall dock även &lt;br&gt;
en ekonomisk expert ingå i rätten, &lt;br&gt;
om inte målet är av enkel beskaffenhet. &lt;br&gt;
27 § &lt;br&gt;
Regeringen, eller den myndighet &lt;br&gt;
som regeringen bestämmer, förordnar &lt;br&gt;
för viss tid dem som skall &lt;br&gt;
tjänstgöra som ekonomiska experter &lt;br&gt;
enligt 25 och 26 §§. &lt;br&gt;
Den som skall tjänstgöra som &lt;br&gt;
ekonomisk expert skall vara svensk &lt;br&gt;
medborgare och får inte vara underårig &lt;br&gt;
eller i konkurstillstånd &lt;br&gt;
eller ha förvaltare enligt 11 kap. &lt;br&gt;
7 § föräldrabalken. &lt;br&gt;
Inhibition &lt;br&gt;
28 § &lt;br&gt;
När en domstol enligt 28 § förvaltningsprocesslagen &lt;br&gt;
(1971:291) &lt;br&gt;
tar ställning till om ett beslut som &lt;br&gt;
fattats med stöd av denna lag tills &lt;br&gt;
vidare inte skall gälla skall domstolen &lt;br&gt;
särskilt beakta det som i &lt;br&gt;
1 kap. 1 § anges om lagens syfte. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. &lt;br&gt;
2. För skada som orsakats före ikraftträdandet gäller inte den nya föreskriften &lt;br&gt;
i 7 kap. 13 a §. &lt;br&gt;
3. För beslut som kammarrätten fattat före ikraftträdandet gäller 8 kap. &lt;br&gt;
19 § i sin äldre lydelse. &lt;br&gt;
4. För överklagade beslut som fattats före ikraftträdandet gäller inte de &lt;br&gt;
nya föreskrifterna 8 kap. 23 och 24 §§.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
75 &lt;br&gt;
Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 17 §§ lagen (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
11 §TPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Regeringen får bestämma &lt;br&gt;
att en avdelning skall vara förlagd till någon annan ort än den där &lt;br&gt;
domstolen har sitt säte. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman. &lt;br&gt;
Om särskild sammansättning av &lt;br&gt;
kammarrätt vid behandling av vissa &lt;br&gt;
mål finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152) &lt;br&gt;
och lagen (1990:886) om granskning &lt;br&gt;
och kontroll av filmer och videogram. &lt;br&gt;
Bestämmelser om särskild &lt;br&gt;
sammansättning vid behandling &lt;br&gt;
av mål enligt 10 kap. kommunallagen &lt;br&gt;
(1991:900) och 22 kap. &lt;br&gt;
kyrkolagen (1992:300) finns i &lt;br&gt;
13 a §. &lt;br&gt;
Om särskild sammansättning av &lt;br&gt;
kammarrätt vid behandling av vissa &lt;br&gt;
mål finns bestämmelser i fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152), &lt;br&gt;
lagen (1990:886) om granskning &lt;br&gt;
och kontroll av filmer och videogram &lt;br&gt;
och lagen (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation. Bestämmelser &lt;br&gt;
om särskild sammansättning &lt;br&gt;
vid behandling av mål enligt &lt;br&gt;
10 kap. kommunallagen &lt;br&gt;
(1991:900) och 22 kap. kyrkolagen &lt;br&gt;
(1992:300) finns i 13 a §. &lt;br&gt;
12 §TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna &lt;br&gt;
ledamöter får ej sitta i rätten. &lt;br&gt;
När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten, är &lt;br&gt;
kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler &lt;br&gt;
än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant fall ej sitta i &lt;br&gt;
rätten. Kammarrätt är dock domför utan nämndemän &lt;br&gt;
1. vid prövning av överklagande av beslut som ej innebär att målet avgöres, &lt;br&gt;
2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande samt &lt;br&gt;
vid annan åtgärd som avser endast måls beredande, &lt;br&gt;
3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att detta &lt;br&gt;
prövats i sak. &lt;br&gt;
Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat mål, &lt;br&gt;
får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare målet. &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av vissa mål finns bestämmelser i &lt;br&gt;
fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152) och lagen (1990:886) &lt;br&gt;
om granskning och kontroll av &lt;br&gt;
filmer och videogram. BestämmelOm &lt;br&gt;
domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av vissa mål finns bestämmelser i &lt;br&gt;
fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152), lagen (1990:886) om &lt;br&gt;
granskning och kontroll av filmer &lt;br&gt;
och videogram och lagen &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1998:1801. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1998:373.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
ilaga 4 &lt;br&gt;
76 &lt;br&gt;
B&lt;br&gt;
(2003:389) om elektronisk kommunikation&lt;br&gt;
. Bestämmelser om &lt;br&gt;
domförhet vid behandling av kommunalbesvärsmål &lt;br&gt;
finns i 13 a §. &lt;br&gt;
ser om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av kommunalbesvärsmål finns i &lt;br&gt;
13 a §. &lt;br&gt;
Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför &lt;br&gt;
med två ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid &lt;br&gt;
behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning &lt;br&gt;
av överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med &lt;br&gt;
frågan om prövningstillstånd. Vid behandling av en fråga om avvisning &lt;br&gt;
av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är &lt;br&gt;
kammarrätten domför med två ledamöter, om de är ense om slutet. &lt;br&gt;
Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten &lt;br&gt;
domför med en lagfaren domare. &lt;br&gt;
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren &lt;br&gt;
ledamot i kammarrätten eller, om de inte är av sådant slag att de &lt;br&gt;
bör förbehållas lagfarna ledamöter, av en annan tjänsteman i kammarrätten &lt;br&gt;
som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare bestämmelser &lt;br&gt;
om detta meddelas av regeringen. &lt;br&gt;
17 §TPF&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om &lt;br&gt;
inte annat följer av 17 a eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder &lt;br&gt;
sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren &lt;br&gt;
domare och två nämndemän. &lt;br&gt;
Om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller &lt;br&gt;
svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad &lt;br&gt;
som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. &lt;br&gt;
Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen &lt;br&gt;
har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om &lt;br&gt;
domförhet. &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av mål om fastighetstaxering &lt;br&gt;
finns, förutom i 18 §, bestämmelser &lt;br&gt;
i fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152). &lt;br&gt;
Om domförhet vid behandling &lt;br&gt;
av mål om fastighetstaxering och &lt;br&gt;
av vissa mål om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
finns, förutom i 18 §, &lt;br&gt;
bestämmelser i fastighetstaxeringslagen &lt;br&gt;
(1979:1152) respektive &lt;br&gt;
lagen (2003:389) om elektronisk &lt;br&gt;
kommunikation. &lt;br&gt;
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall fastställa &lt;br&gt;
hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring &lt;br&gt;
i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen &lt;br&gt;
efter samråd med dem. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.&lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1997:392.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
77 &lt;br&gt;
Lagrådets yttrande &lt;br&gt;
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2007-05-15 &lt;br&gt;
Närvarande: f.d. justitierådet Lars K Beckman, justitierådet Leif &lt;br&gt;
Thorsson och regeringsrådet Lars Wennerström. &lt;br&gt;
Ändringar i lagen om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
Enligt en lagrådsremiss den 26 april 2007 (Näringsdepartementet) har regeringen &lt;br&gt;
beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till &lt;br&gt;
1. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, &lt;br&gt;
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. &lt;br&gt;
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Pontus &lt;br&gt;
Söderström. &lt;br&gt;
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: &lt;br&gt;
Allmänt &lt;br&gt;
Syftet med förslagen i remissen är att skapa förutsättningar för en förkortning &lt;br&gt;
av handläggningstiderna och en effektivisering av processen hos &lt;br&gt;
de allmänna förvaltningsdomstolarna i mål enligt lagen (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation (LEK). För att uppnå dessa syften – som i &lt;br&gt;
och för sig får anses vara allmängiltiga för alla typer av mål – föreslås &lt;br&gt;
bl.a. en förkortning av instanskedjan som innebär att möjligheten att &lt;br&gt;
överklaga hos Regeringsrätten tas bort. I stället avses Kammarrätten i &lt;br&gt;
Stockholm få bli slutinstans och prejudikatinstans. Skälen för att det nu &lt;br&gt;
föreslås en ny processordning ifråga om handläggningen av mål enligt &lt;br&gt;
LEK synes närmast vara betingade av att beslut enligt LEK överklagas i &lt;br&gt;
ovanligt hög grad och att skriftväxlingen i länsrätten och kammarrätten &lt;br&gt;
drar ut på tiden samt att det inte finns något sanktionssystem mot illojal &lt;br&gt;
processföring. Dessa omständigheter framstår emellertid inte som några &lt;br&gt;
särskilt övertygande skäl för att ta bort Regeringsrätten från instanskedjan. &lt;br&gt;
Det saknas i princip överhuvudtaget skäl att skära av instansordningen &lt;br&gt;
när en målgrupp väl kan hänföras till förvaltningsdomstolarnas verksamhetsområde. &lt;br&gt;
Tidigare har så skett genom att mål i vissa fall kunnat överklagas &lt;br&gt;
direkt hos kammarrätten eller Regeringsrätten men inte genom att &lt;br&gt;
helt utesluta Regeringsrätten från instanskedjan. Det förhållandet att så &lt;br&gt;
ändå skett i fråga om utlänningsmål var, som påtalats i lagrådsremissen, &lt;br&gt;
betingat av att förhållandena i denna typ av mål är speciella. Redan införandet &lt;br&gt;
av kammarrätten som slutinstans innebar här för övrigt en förlängning &lt;br&gt;
av instanskedjan i en målgrupp där det med hänsyn till enskilda &lt;br&gt;
personers välbefinnande var särskilt angeläget att målen kunde komma &lt;br&gt;
till ett slutligt avgörande utan några längre handläggningstider. I förevarande &lt;br&gt;
fall är emellertid många gånger fråga om tvister mellan mycket&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
78 &lt;br&gt;
resursstarka parter där motiven för en särbehandling inte är lika framträdande. &lt;br&gt;
Förslaget att låta kammarrätten svara för prejudikatbildningen på området &lt;br&gt;
inger även betänkligheter i andra avseenden. Regeringsrätten är enligt &lt;br&gt;
11 kap. 1 § regeringsformen högsta förvaltningsdomstol och det vore &lt;br&gt;
olyckligt om den i grundlagen fastlagda generella kompetensen att &lt;br&gt;
utforma förvaltningsprocessen och överpröva de måltyper som förekommer &lt;br&gt;
hos de allmänna förvaltningsdomstolarna utarmades så att den &lt;br&gt;
för olika målgrupper endast kom till uttryck i mål om resning eller återställande &lt;br&gt;
av försutten tid. Kammarrättsorganisationen är vidare i sin nuvarande &lt;br&gt;
utformning inte uppbyggd för att vara en prejudikatinstans. Om &lt;br&gt;
prejudikatuppgiften åläggs en kammarrätt kommer t.ex. prövningen att &lt;br&gt;
utövas av tre lagfarna ledamöter som inte alla behöver vara ordinarie &lt;br&gt;
domare, vilket rimligtvis får anses utgöra en svagare sammansättning än &lt;br&gt;
den som förekommer vid prövning i slutinstansen av förvaltningsmål i &lt;br&gt;
allmänhet. Det kan också noteras att förslagen i lagrådsremissen till &lt;br&gt;
skillnad mot utlänningslagen (2005:716) inte alls redovisar några bestämmelser &lt;br&gt;
rörande hur rätten bör vara sammansatt i mål av stor principiell &lt;br&gt;
betydelse. &lt;br&gt;
I sammanhanget bör emellertid beaktas att den analys som behöver &lt;br&gt;
göras i ärenden som mynnar ut i myndighetsbeslut i form av s.k. SMPbeslut &lt;br&gt;
och eventuellt efterföljande beslut om skyldigheter enligt 4 och 5 &lt;br&gt;
kap. LEK uppvisar stora likheter med de överväganden som behöver &lt;br&gt;
göras vid tvister mellan enskilda inom ramen för den allmänna konkurrensrätten. &lt;br&gt;
Den i Sverige etablerade domstolsstrukturen innebär i och &lt;br&gt;
för sig från principiella synpunkter att allmänna förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
överprövar myndighetsbeslut medan allmän domstol löser tvister mellan &lt;br&gt;
enskilda och avgör frågor om ansvar för brott, och denna struktur på &lt;br&gt;
domstolsväsendet bör inte frångås utan starka skäl. De måltyper som kan &lt;br&gt;
förekomma i mål enligt LEK är dock, som påpekas i lagrådsremissen, &lt;br&gt;
tämligen speciella för förvaltningsprocessen i stort och i lagrådsremissen &lt;br&gt;
föreslås nu även att det för länsrättens och kammarrättens prövning av &lt;br&gt;
vissa beslut enligt LEK skall gälla särskilda processuella regler som får &lt;br&gt;
anses stå i strid med den för förvaltningsprocessen grundläggande officialprincip &lt;br&gt;
som 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ger uttryck för. &lt;br&gt;
Mot nu angiven bakgrund kan starkt ifrågasättas om inte mål enligt &lt;br&gt;
LEK bör prövas av den bl.a. för konkurrensfrågor särskilt inrättade &lt;br&gt;
Marknadsdomstolen och inte av de allmänna förvaltningsdomstolarna, &lt;br&gt;
vilket också skulle kunna medföra en ytterligare förkortning av handläggningstiderna. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I lagrådsremissen avvisas denna lösning med att den &lt;br&gt;
skulle kräva att Marknadsdomstolen tillförs ekonomiska och personella &lt;br&gt;
resurser samt att länsrätten och kammarrätten har lång kompetens på området &lt;br&gt;
som nu också avses bli förstärkt med ekonomisk kompetens. Mot &lt;br&gt;
detta bör vägas att LEK varit i kraft endast fyra år och att antalet mål &lt;br&gt;
ändå sammantaget sett varit mycket lågt samt att den kompetensförstärkning &lt;br&gt;
som länsrätt och kammarrätt anses vara i behov av skall komma till &lt;br&gt;
stånd genom utnyttjande av de företagsekonomer och nationalekonomer &lt;br&gt;
som förordnats att tjänstgöra i Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen &lt;br&gt;
i mål enligt konkurrenslagen (1993:20). För det fall målen enligt &lt;br&gt;
LEK fördes över till Marknadsdomstolen torde därför de resurser som &lt;br&gt;
kan frigöras från de allmänna förvaltningsdomstolarna väl svara mot de&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
79 &lt;br&gt;
ytterligare resurser som kan behöva tillföras Marknadsdomstolen samtidigt &lt;br&gt;
som ett mer sammanhållet domstolsförfarande erhölls på det konkurrensrättsliga &lt;br&gt;
området. &lt;br&gt;
Med hänvisning till det anförda avstyrker Lagrådet att en kammarrätt &lt;br&gt;
görs till slutinstans för mål enligt LEK och förordar i stället att det närmare &lt;br&gt;
övervägs om inte i allt fall vissa mål enligt LEK lämpligen bör &lt;br&gt;
handläggas i annan ordning än inom ramen för processen hos de allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna. I avvaktan härpå bör nuvarande instansordning &lt;br&gt;
för handläggningen av målen enligt LEK kvarstå utan att några &lt;br&gt;
mer genomgripande förändringar sker av det förvaltningsprocessrättliga &lt;br&gt;
regelverk som styr målens handläggning hos förvaltningsdomstolarna. &lt;br&gt;
Vissa av de lagändringar som nu föreslås är dock att se som neutrala i &lt;br&gt;
förhållande till valet av process- och instansordning. Detta gäller t.ex. de &lt;br&gt;
föreslagna bestämmelserna rörande skadestånd och tillsynsmyndighetens &lt;br&gt;
rätt att förelägga part att tillhandahålla myndigheten uppgifter och handlingar, &lt;br&gt;
vilka i sammanhanget framstår som väl avvägda. Lagrådet godtar &lt;br&gt;
också att det när det gäller handläggningen av mål enligt LEK införs ett &lt;br&gt;
allmänt skyndsamhetskrav som tillsammans med en aktiv och kraftfull &lt;br&gt;
processledning i hög grad kan förväntas nedbringa handläggningstiderna &lt;br&gt;
för dessa mål. &lt;br&gt;
Lagrådet anser sig – även om det får ses som ett provisorium i avbidan &lt;br&gt;
på att målen förs över till Marknadsdomstolen – kunna godta förslaget att &lt;br&gt;
särskilda ledamöter som ekonomiska experter skall delta när länsrätten &lt;br&gt;
och kammarrätten avgör vissa mål enligt LEK, ävensom de förslag i övrigt &lt;br&gt;
som lämnas rörande domstolarnas sammansättning vid handläggningen &lt;br&gt;
av dessa mål. &lt;br&gt;
Beträffande enskildheter i de lagförslag som lagrådsremissen innehåller &lt;br&gt;
har Lagrådet i övrigt följande erinringar. &lt;br&gt;
Förslaget till lag om ändring i lagen om elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
7 kap. 10 a § och 8 kap. 21 § &lt;br&gt;
Genom den föreslagna nya paragrafen får tillsynsmyndigheten befogenhet &lt;br&gt;
att förelägga en part att tillhandahålla de uppgifter och handlingar &lt;br&gt;
som behövs för prövning av ett sådant ärende om tvistlösning som avses &lt;br&gt;
i 7 kap. 10 §. Enligt paragrafens andra stycke får föreläggandet förenas &lt;br&gt;
med vite. Vidare föreslås gälla att vid prövning av en ansökan om utdömande &lt;br&gt;
av vite även vitets lämplighet skall få bedömas. &lt;br&gt;
I 8 kap. 21 § föreslås att ett beslut om föreläggande enligt 7 kap. 10 a § &lt;br&gt;
inte skall få överklagas. &lt;br&gt;
Som anförs i remissen är den föreslagna regleringen i vad avser vite utformad &lt;br&gt;
med 7 kap. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2 § taxeringslagen (1990:324) som förebild (se även &lt;br&gt;
överklagandeförbudet i 6 kap. 2 § taxeringslagen). Överklagandeförbudet &lt;br&gt;
kompenseras alltså av att föreläggandet i hela dess vidd, alltså beträffande &lt;br&gt;
såväl laglighet som lämplighet, i stället får prövas i mål om utdömande &lt;br&gt;
av vitet. I författningskommentaren anges att någon särskild bestämmelse &lt;br&gt;
om förelägganden som inte förenats med vite inte ansetts behövlig. &lt;br&gt;
Ett sådant föreläggande kan enligt den föreslagna bestämmelsen inte&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
80 &lt;br&gt;
överklagas och kan inte heller prövas i den ordning som sålunda skall &lt;br&gt;
gälla för förelägganden vid vite. &lt;br&gt;
Förslaget avviker från vad som gäller beträffande vite som avses i &lt;br&gt;
7 kap. 3 § andra stycket LEK. Någon särskild förklaring till detta har inte &lt;br&gt;
lämnats i remissen. Vid föredragningen har emellertid upplysts att bakgrunden &lt;br&gt;
är att tillsynsmyndigheten enligt 7 kap. 10 § andra stycket LEK &lt;br&gt;
som huvudregel skall meddela beslut i ett tvistlösningsärende inom fyra &lt;br&gt;
månader från det att begäran kom in och att det alltså får anses angeläget &lt;br&gt;
att avgörandet inte uppehålles av ett överklagande av vitesföreläggandet. &lt;br&gt;
Med det anförda tillstyrker Lagrådet de remitterade förslagen. &lt;br&gt;
8 kap. 27 § &lt;br&gt;
Bestämmelsen har utformats med 64 d § konkurrenslagen som förebild, &lt;br&gt;
men det har enligt författningskommentaren inte ansetts behövas någon &lt;br&gt;
bestämmelse om effekten av att det inträffar något som gör att en ekonomisk &lt;br&gt;
expert blir obehörig under beredningen av ett mål. Följaktligen &lt;br&gt;
måste en ekonomisk expert i ett sådant läge frånträda sin befattning med &lt;br&gt;
målet. Enligt de föreslagna bestämmelserna i 8 kap. 26 och 27 §§ är förvaltningsdomstolen &lt;br&gt;
ändå domför om den andra ekonomiska experten inte &lt;br&gt;
har förhinder. &lt;br&gt;
För den situationen att en för viss tid förordnad experts förordnande &lt;br&gt;
löper ut under pågående handläggning av ett mål medför förebilden i &lt;br&gt;
konkurrenslagen och dess förebild i 4 kap. 10 a § rättegångsbalken &lt;br&gt;
emellertid att förordnandet alltjämt anses gälla med avseende på målet. &lt;br&gt;
Enligt det nyss sagda kan det måhända antas att domstolen ändå oftast &lt;br&gt;
förblir domför, men en bestämmelse i överensstämmelse med förebilden &lt;br&gt;
framstår ändå som önskvärd så att inte expertens nedlagda arbete går till &lt;br&gt;
spillo i onödan. &lt;br&gt;
8 kap. 28 § &lt;br&gt;
Paragrafen innehåller en bestämmelse av innebörd att domstol som prövar &lt;br&gt;
en inhibitionsfråga i mål enligt LEK särskilt skall beakta de syften &lt;br&gt;
som ligger bakom lagen. Att förvaltningsdomstolarna vid ställningstagande &lt;br&gt;
till frågor om inhibition, i likhet med vad som gäller när domstolen &lt;br&gt;
slutligt avgör ett mål, även beaktar de syften som ligger bakom &lt;br&gt;
den lagstiftning som aktualiseras i målet är en självklarhet. En bestämmelse &lt;br&gt;
härom som särskilt tar sikte på denna aspekt i LEK framstår därför &lt;br&gt;
som onödig och närmast ägnad att förvirra och ge upphov till frågetecken &lt;br&gt;
rörande huruvida inhibitionsfrågor med avseende på mål enligt LEK &lt;br&gt;
skall prövas med frångående av den praxis som utvecklats kring den allmänna &lt;br&gt;
inhibitionsbestämmelsen i 28 § förvaltningsprocesslagen. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lagrådet &lt;br&gt;
avstyrker därför den föreslagna inhibitionsbestämmelsen.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
81 &lt;br&gt;
Näringsdepartementet &lt;br&gt;
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 maj 2007. &lt;br&gt;
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, statsråden Olofsson, Odell, Bildt, &lt;br&gt;
Husmark Pehrsson, Leijonborg, Erlandsson, Torstensson, Carlgren, &lt;br&gt;
Hägglund, Björklund, Carlsson, Littorin, Malmström, Billström, &lt;br&gt;
Adelsohn Liljeroth. &lt;br&gt;
Föredragande: statsrådet Torstensson. &lt;br&gt;
Regeringen beslutar proposition 2006/07:119 En effektivare lag om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:119&lt;br&gt;
82 &lt;br&gt;
Rättsdatablad &lt;br&gt;
Författningsrubrik Bestämmelser som &lt;br&gt;
inför, ändrar, upphäver &lt;br&gt;
eller upprepar &lt;br&gt;
ett normgivningsbemyndigande &lt;br&gt;
Celexnummer för &lt;br&gt;
bakomliggande EGregler &lt;br&gt;
Lag (2003:389) om &lt;br&gt;
elektronisk kommunikation &lt;br&gt;
8 kap. 27 § &lt;br&gt;
Lag (1971:289) om allmänna &lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar &lt;br&gt;
11 §, 12 §, 17 § &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>0</nummer>
<beteckning>0</beteckning>
<lydelse>Riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2>1. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.</lydelse2>
<utskottet> Bifall</utskottet>
<kammaren>Bifall</kammaren>
<behandlas_i>2007/08:TU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp>Röstning</kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2007-06-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2007-06-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>REG</kod>
<namn>Registrering</namn>
<datum>2007-06-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>70</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2007-06-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2007-06-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 05:08:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GU03119</dok_id>
<systemdatum>2017-10-19 16:53:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Trafikutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 05:08:42</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GU03119</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_200607__119.pdf</filnamn>
<filstorlek>587928</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>En effektivare lag om elektronisk kommunikation</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/F013CE22-337F-4E1A-B692-674C928D9AA9</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2007/08:TU2</uppgift>
<ref_dok_id>GV01TU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2007/08</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>TU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>En effektivare lag om elektronisk kommunikation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kent Persson m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2006/07:119&lt;br/&gt;
En effektivare lag om elektronisk kommunikation</uppgift>
<ref_dok_id>GU02T16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2006/07</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>T16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>En effektivare lag om elektronisk kommunikation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kent Persson m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>