<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2253641</hangar_id>
 <dok_id>GU03110</dok_id>
 <rm>2006/07</rm>
 <beteckning>110</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2006/07:110</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>N</organ>
 <mottagare>TU</mottagare>
 <nummer>110</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2007-04-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2008-08-18 09:16:12</systemdatum>
 <publicerad>2007-04-10 00:00:00</publicerad>
 <titel>Rapportering av händelser inom civil luftfart m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>hämtad_2</status>
 <htmlformat>saknas</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GU03110/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GU03110</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GU03110</dokumentstatus_url_xml>
 <html>1 &lt;br&gt;
Regeringens proposition &lt;br&gt;
2006/07:110 &lt;br&gt;
Rapportering av händelser inom civil luftfart m.m. Prop. &lt;br&gt;
2006/07:110 &lt;br&gt;
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. &lt;br&gt;
Stockholm den 3 april 2007 &lt;br&gt;
Fredrik Reinfeldt &lt;br&gt;
Åsa Torstensson &lt;br&gt;
(Näringsdepartementet) &lt;br&gt;
Propositionens huvudsakliga innehåll &lt;br&gt;
I denna proposition lämnas förslag till bestämmelser som genomför &lt;br&gt;
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juli 2003 &lt;br&gt;
om rapportering av händelser inom civil luftfart. Med händelser avses i &lt;br&gt;
detta sammanhang sådant som inträffat och som avviker från det normala &lt;br&gt;
och har eller kunde ha påverkat flygsäkerheten. Händelsen skall inte vara &lt;br&gt;
av så allvarligt slag att regelverket om undersökning av olyckor och &lt;br&gt;
allvarliga tillbud är tillämpligt. Rapporter om händelser skall lagras i &lt;br&gt;
särskilda databaser som skall vara tillgängliga för flygsäkerhetsmyndigheterna &lt;br&gt;
i Europa. Därigenom skall de som är ansvariga för flygsäkerhetsfrågor &lt;br&gt;
få bättre underlag för sina beslut och åtgärder och förhoppningsvis &lt;br&gt;
kunna avhjälpa brister innan dessa får allvarliga konsekvenser. &lt;br&gt;
Ett viktigt inslag i förslagen till bestämmelser är nya bestämmelser i &lt;br&gt;
sekretesslagen (1980:100). Dessa nya sekretessbestämmelser blir också &lt;br&gt;
tillämpliga i förhållande till andra rättsakter från EU som rör civil luftfart, &lt;br&gt;
som därigenom kan bli genomförda på ett mera komplett sätt än vad &lt;br&gt;
som hunnit göras hittills. Det gäller framför allt att sekretess skall gälla &lt;br&gt;
uppgifter som svenska myndigheter får tillgång till genom olika samarbeten &lt;br&gt;
mellan europeiska luftfartsmyndigheter och Europeiska gemenskapernas &lt;br&gt;
kommission. Om en sådan uppgift är sekretesskyddad i sitt &lt;br&gt;
”ursprungsland” skall den i normalfallet också vara det här. Det föreslås &lt;br&gt;
också ett sekretesskydd för den person som rapporterar in inträffade &lt;br&gt;
händelser. Hon eller han får också ett extra lagskydd rörande sin &lt;br&gt;
anställning. &lt;br&gt;
De nya sekretessbestämmelserna får dessutom en utformning som &lt;br&gt;
medför att bestämmelser om sekretess i Europaparlamentets och rådets &lt;br&gt;
direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 om säkerheten i fråga om luft&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
2 &lt;br&gt;
fartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen genomförs &lt;br&gt;
i svensk rätt. &lt;br&gt;
För att kunna använda ordet ”händelse” för mindre allvarliga incidenter &lt;br&gt;
föreslås att begreppet tas bort som samlingsbegrepp i lagstiftningen &lt;br&gt;
kring undersökning av olyckor. &lt;br&gt;
Genomförandet av direktiv 2003/42/EG är försenat, varför lagförslagen &lt;br&gt;
bör träda i kraft snarast. De nya bestämmelserna föreslås träda i &lt;br&gt;
kraft den 1 juli 2007.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
3 &lt;br&gt;
Innehållsförteckning &lt;br&gt;
1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5 &lt;br&gt;
2 Lagförslag..........................................................................................6 &lt;br&gt;
2.1 Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)........................6 &lt;br&gt;
2.2 Lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor............................................................................8 &lt;br&gt;
2.3 Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ....................12 &lt;br&gt;
3 Ärendet och dess beredning.............................................................13 &lt;br&gt;
4 Händelsedirektivet...........................................................................14 &lt;br&gt;
4.1 Allmänt om direktivet .......................................................14 &lt;br&gt;
4.2 Kort om direktivets bestämmelser ....................................15 &lt;br&gt;
5 En språkfråga...................................................................................19 &lt;br&gt;
6 Hur skall direktivet genomföras i Sverige? .....................................21 &lt;br&gt;
6.1 Allmänna tankar................................................................21 &lt;br&gt;
6.2 Hur direktivets bestämmelser kan genomföras i &lt;br&gt;
svensk lagstiftning ............................................................21 &lt;br&gt;
6.3 Straffrättslig bestämmelse.................................................33 &lt;br&gt;
6.4 Ikraftträdande ....................................................................34 &lt;br&gt;
7 Sekretessfrågor ................................................................................34 &lt;br&gt;
7.1 Sekretessbestämmelser i EG-rättsakter på den civila &lt;br&gt;
luftfartens område .............................................................34 &lt;br&gt;
7.2 Händelsedirektivet ............................................................35 &lt;br&gt;
7.3 Kontrolldirektivet..............................................................38 &lt;br&gt;
7.4 EASA-förordningen..........................................................39 &lt;br&gt;
7.5 Förordningen om tillhandahållande av tjänster.................40 &lt;br&gt;
7.6 Avtal mellan Europeiska gemenskapen och andra &lt;br&gt;
stater ..................................................................................41 &lt;br&gt;
7.7 Nya sekretessbestämmelser ..............................................42 &lt;br&gt;
7.8 Svenska myndigheters informationsskyldighet ................49 &lt;br&gt;
7.9 Frågan om meddelarfrihet.................................................49 &lt;br&gt;
8 Konsekvenser ..................................................................................50 &lt;br&gt;
9 Författningskommentarer ................................................................52 &lt;br&gt;
Bilaga 1 Remissinstanser .....................................................................55 &lt;br&gt;
Bilaga 2 Promemorians lagförslag.......................................................56 &lt;br&gt;
Bilaga 3 Promemorians sammanfattning .............................................62 &lt;br&gt;
Bilaga 4 Händelsedirektivet.................................................................63 &lt;br&gt;
Bilaga 5 Kontrolldirektivet ..................................................................77 &lt;br&gt;
Bilaga 6 EASA-förordningen ..............................................................88 &lt;br&gt;
Bilaga 7 Förordning om tillhandahållande av tjänster.......................109 &lt;br&gt;
Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag ...............................................119 &lt;br&gt;
Bilaga 9 Lagrådets yttrande ...............................................................125&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
4 &lt;br&gt;
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 april 2007..........127 &lt;br&gt;
Rättsdatablad..........................................................................................128&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
5 &lt;br&gt;
1 Förslag till riksdagsbeslut &lt;br&gt;
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till &lt;br&gt;
1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297), &lt;br&gt;
2. lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, och &lt;br&gt;
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
6 &lt;br&gt;
2 Lagförslag &lt;br&gt;
2.1 Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivsTPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT i fråga om luftfartslagen (1957:297)TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
dels att 11 kap. 7 § skall ha följande lydelse, &lt;br&gt;
dels att rubriken närmast före 11 kap. 1 § skall lyda ”Flygräddningstjänst, &lt;br&gt;
bärgning, undersökning av luftfartsolyckor och rapportering av &lt;br&gt;
händelser”, &lt;br&gt;
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 11 kap. 8–10 §§, &lt;br&gt;
samt närmast före 11 kap. 8 § en ny rubrik av följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
11 kap. &lt;br&gt;
7 §TPF&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Om undersökning från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
av luftfartsolyckor &lt;br&gt;
och andra händelser som berör &lt;br&gt;
luftfarten finns bestämmelser i &lt;br&gt;
lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor. &lt;br&gt;
Om undersökning från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
av luftfartsolyckor &lt;br&gt;
och tillbud till sådana olyckor &lt;br&gt;
finns bestämmelser i lagen &lt;br&gt;
(1990:712) om undersökning av &lt;br&gt;
olyckor. &lt;br&gt;
Rapportering av händelser m.m. &lt;br&gt;
8 §TPF&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
I syfte att förbättra flygsäkerheten &lt;br&gt;
skall händelser inom civil &lt;br&gt;
luftfart rapporteras till behörig &lt;br&gt;
myndighet. &lt;br&gt;
Med händelse inom civil luftfart &lt;br&gt;
avses i denna lag driftsavbrott, &lt;br&gt;
defekt, fel eller annan onormal &lt;br&gt;
omständighet som har inverkat &lt;br&gt;
eller kan inverka på flygsäkerheten, &lt;br&gt;
även om händelsen inte lett &lt;br&gt;
till sådana luftfartsolyckor eller &lt;br&gt;
tillbud som avses i lagen &lt;br&gt;
(1990:712) om undersökning av &lt;br&gt;
olyckor. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om &lt;br&gt;
rapportering av händelser inom civil luftfart (EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex &lt;br&gt;
32003L0042). &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT Lagen omtryckt 1986:166. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1990:713. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
PT Tidigare 8 § upphävd genom 1990:713.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
7 &lt;br&gt;
9 §TPF&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Regeringen får meddela föreskrifter &lt;br&gt;
om vilka personer inom &lt;br&gt;
civil luftfart som skall vara skyldiga &lt;br&gt;
att rapportera händelser &lt;br&gt;
enligt 8 §. &lt;br&gt;
Regeringen eller den myndighet &lt;br&gt;
regeringen bestämmer meddelar &lt;br&gt;
närmare föreskrifter om rapportering &lt;br&gt;
av händelser. &lt;br&gt;
10 §TPF&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
En arbetsgivare får inte utsätta &lt;br&gt;
en arbetstagare för repressalier på &lt;br&gt;
grund av att arbetstagaren har &lt;br&gt;
rapporterat en händelse enligt &lt;br&gt;
denna lag. &lt;br&gt;
Om en arbetstagare utsätts för &lt;br&gt;
repressalier skall arbetsgivaren &lt;br&gt;
betala skadestånd till arbetstagaren &lt;br&gt;
för den förlust som uppkommer &lt;br&gt;
och för den kränkning &lt;br&gt;
som repressalierna innebär. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
PT Tidigare 9 § upphävd genom 1978:232. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
PT Tidigare10 § upphävd genom 1990:713.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
8 &lt;br&gt;
2.2 Lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 9–12 och 15 §§ lagen (1990:712) om &lt;br&gt;
undersökning av olyckor skall ha följande lydelse. &lt;br&gt;
Lydelse enligt prop. 2006/07:45 Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
4 §TPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall göras i fråga om händelser &lt;br&gt;
som har inträffat i Sverige. Om en &lt;br&gt;
sådan händelse berör ett utländskt &lt;br&gt;
fartyg, får undersökning enligt &lt;br&gt;
denna lag dock göras endast om &lt;br&gt;
det finns särskilda skäl och fartyget &lt;br&gt;
befinner sig inom Sveriges &lt;br&gt;
sjöterritorium. &lt;br&gt;
Undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
av en händelse som berör ett &lt;br&gt;
svenskt fartyg eller luftfartyg skall &lt;br&gt;
göras även när händelsen har &lt;br&gt;
inträffat utomlands, om annat inte &lt;br&gt;
följer av en internationell överenskommelse &lt;br&gt;
som har biträtts av &lt;br&gt;
Sverige. Om händelsen berör ett &lt;br&gt;
luftfartyg med en totalvikt av &lt;br&gt;
högst 2 250 kg och som inte skall &lt;br&gt;
ha luftvärdighetsbevis, skall en &lt;br&gt;
undersökning göras endast om det &lt;br&gt;
är av synnerlig vikt från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
och en undersökning inte &lt;br&gt;
görs i den stat inom vars territorium &lt;br&gt;
händelsen inträffade. &lt;br&gt;
Om en händelse som berör spårfordon &lt;br&gt;
i internationell trafik &lt;br&gt;
inträffat på eller nära den svenska &lt;br&gt;
gränsen, får den myndighet som &lt;br&gt;
enligt 5 § ansvarar för undersökningen &lt;br&gt;
komma överens med motsvarande &lt;br&gt;
myndighet i den andra &lt;br&gt;
berörda staten om vilken av dem &lt;br&gt;
som skall göra undersökningen &lt;br&gt;
eller att de skall göra den tillsammans. &lt;br&gt;
En undersökning enligt denna &lt;br&gt;
lag skall göras i fråga om olyckor &lt;br&gt;
och tillbud som har inträffat i &lt;br&gt;
Sverige. Om en sådan olycka eller &lt;br&gt;
ett tillbud berör ett utländskt fartyg, &lt;br&gt;
får en undersökning enligt &lt;br&gt;
denna lag dock göras endast om &lt;br&gt;
det finns särskilda skäl och &lt;br&gt;
fartyget befinner sig inom &lt;br&gt;
Sveriges sjöterritorium. &lt;br&gt;
En undersökning enligt denna &lt;br&gt;
lag av en olycka eller ett tillbud &lt;br&gt;
som berör ett svenskt fartyg eller &lt;br&gt;
luftfartyg skall göras även när &lt;br&gt;
olyckan eller tillbudet har inträffat &lt;br&gt;
utomlands, om annat inte följer av &lt;br&gt;
en internationell överenskommelse &lt;br&gt;
som har biträtts av Sverige. Om &lt;br&gt;
olyckan eller tillbudet rör ett luftfartyg &lt;br&gt;
med en totalvikt av högst &lt;br&gt;
2 250 kg och som inte skall ha &lt;br&gt;
luftvärdighetsbevis, skall en &lt;br&gt;
undersökning göras endast om det &lt;br&gt;
är av synnerlig vikt från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
och en undersökning inte &lt;br&gt;
görs i den stat inom vars territorium &lt;br&gt;
olyckan eller tillbudet &lt;br&gt;
inträffade. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Om en olycka eller ett tillbud &lt;br&gt;
som berör spårfordon i internationell &lt;br&gt;
trafik inträffat på eller &lt;br&gt;
nära den svenska gränsen, får den &lt;br&gt;
myndighet som enligt 5 § ansvarar &lt;br&gt;
för undersökningen komma &lt;br&gt;
överens med motsvarande &lt;br&gt;
myndighet i den andra berörda &lt;br&gt;
staten om vilken av dem som skall &lt;br&gt;
göra undersökningen eller att de &lt;br&gt;
skall göra den tillsammans. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 2006:20.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
9 &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
6 § &lt;br&gt;
Syftet med en undersökning &lt;br&gt;
enligt denna lag skall vara att &lt;br&gt;
1. så långt som möjligt klarlägga &lt;br&gt;
såväl händelseförloppet och &lt;br&gt;
orsaken till händelsen som skador &lt;br&gt;
och effekter i övrigt, &lt;br&gt;
2. ge underlag för beslut om &lt;br&gt;
åtgärder som har som mål att förebygga &lt;br&gt;
en upprepning av händelsen &lt;br&gt;
eller att begränsa effekten av &lt;br&gt;
liknande händelser, &lt;br&gt;
3. ge underlag för en bedömning &lt;br&gt;
av de insatser som samhällets &lt;br&gt;
räddningstjänst har gjort i samband &lt;br&gt;
med händelsen och, om det &lt;br&gt;
finns skäl därtill, för förbättringar &lt;br&gt;
av räddningstjänsten. &lt;br&gt;
Syftet med en undersökning &lt;br&gt;
enligt denna lag skall vara att &lt;br&gt;
1. så långt som möjligt klarlägga &lt;br&gt;
såväl händelseförloppet och &lt;br&gt;
orsaken till olyckan eller tillbudet &lt;br&gt;
som skador och effekter i övrigt, &lt;br&gt;
2. ge underlag för beslut om &lt;br&gt;
åtgärder som har som mål att förebygga &lt;br&gt;
en upprepning av olyckan &lt;br&gt;
eller tillbudet eller att begränsa &lt;br&gt;
effekten av sådana olyckor eller &lt;br&gt;
tillbud, &lt;br&gt;
3. ge underlag för en bedömning &lt;br&gt;
av de insatser som samhällets &lt;br&gt;
räddningstjänst har gjort i samband &lt;br&gt;
med olyckan eller tillbudet &lt;br&gt;
och, om det finns skäl därtill, för &lt;br&gt;
förbättringar av räddningstjänsten. &lt;br&gt;
7 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en &lt;br&gt;
undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall, i den mån det är praktiskt &lt;br&gt;
genomförbart, underrätta dem som &lt;br&gt;
kan vara berörda av händelsen och &lt;br&gt;
ge dem tillfälle att yttra sig. Dessa &lt;br&gt;
har rätt att närvara vid undersökning &lt;br&gt;
på olycksplatsen och vid &lt;br&gt;
utredningsarbetet i övrigt, om det &lt;br&gt;
kan ske utan men för utredningen. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en &lt;br&gt;
undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall, i den mån det är praktiskt &lt;br&gt;
genomförbart, underrätta dem som &lt;br&gt;
kan vara berörda av olyckan eller &lt;br&gt;
tillbudet och ge dem tillfälle att &lt;br&gt;
yttra sig. Dessa har rätt att närvara &lt;br&gt;
vid undersökning på olycksplatsen &lt;br&gt;
och vid utredningsarbetet i övrigt, &lt;br&gt;
om det kan ske utan men för &lt;br&gt;
utredningen. &lt;br&gt;
Vid tillämpningen av första stycket skall dock alltid iakttas de &lt;br&gt;
bestämmelser om medverkan vid undersökningar som finns i internationella &lt;br&gt;
överenskommelser som har biträtts av Sverige. &lt;br&gt;
Lydelse enligt prop. 2006/07:45 Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
9 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får hålla &lt;br&gt;
förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. &lt;br&gt;
Myndigheten får också ta med sig och granska handlingar eller &lt;br&gt;
föremål som kan antas vara av sådan betydelse. &lt;br&gt;
Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet &lt;br&gt;
som gör undersökningen begära att polismyndigheten lämnar den hjälp &lt;br&gt;
som behövs vid utredningen. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För polismyndighetens utredning gäller &lt;br&gt;
bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken i &lt;br&gt;
tillämpliga delar.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
10 &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
har rätt att få tillträde &lt;br&gt;
till platsen för händelsen. Om tillträde &lt;br&gt;
vägras, får polismyndigheten &lt;br&gt;
lämna den hjälp som behövs. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
har rätt att få tillträde &lt;br&gt;
till platsen för olyckan eller tillbudet&lt;br&gt;
. Om tillträde vägras, får &lt;br&gt;
polismyndigheten lämna den hjälp &lt;br&gt;
som behövs. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
10 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
får begära att vittnen &lt;br&gt;
eller sakkunniga hörs vid domstol &lt;br&gt;
eller att någon föreläggs att tillhandahålla &lt;br&gt;
handlingar eller föremål. &lt;br&gt;
En sådan begäran skall göras &lt;br&gt;
hos den tingsrätt inom vars &lt;br&gt;
område händelsen har inträffat &lt;br&gt;
eller den berörda personen vistas. &lt;br&gt;
Rätten skall hålla förhör eller &lt;br&gt;
meddela föreläggande, om laga &lt;br&gt;
hinder inte möter. Därvid gäller &lt;br&gt;
bestämmelserna om bevisupptagning &lt;br&gt;
utom huvudförhandling. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
får begära att vittnen &lt;br&gt;
eller sakkunniga hörs vid domstol &lt;br&gt;
eller att någon föreläggs att tillhandahålla &lt;br&gt;
handlingar eller föremål. &lt;br&gt;
En sådan begäran skall göras &lt;br&gt;
hos den tingsrätt inom vars &lt;br&gt;
område olyckan eller tillbudet har &lt;br&gt;
inträffat eller den berörda &lt;br&gt;
personen vistas. Rätten skall hålla &lt;br&gt;
förhör eller meddela föreläggande, &lt;br&gt;
om laga hinder inte möter. Därvid &lt;br&gt;
gäller bestämmelserna om bevisupptagning &lt;br&gt;
utom huvudförhandling. &lt;br&gt;
11 § &lt;br&gt;
Om det har inträffat en olycka &lt;br&gt;
eller en annan händelse som &lt;br&gt;
undersöks enligt denna lag, får &lt;br&gt;
egendom som kan antas vara av &lt;br&gt;
betydelse för undersökningen inte &lt;br&gt;
rubbas utan tillstånd av polismyndigheten &lt;br&gt;
eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker händelsen. &lt;br&gt;
Om det har inträffat en olycka &lt;br&gt;
eller ett tillbud som undersöks &lt;br&gt;
enligt denna lag, får egendom som &lt;br&gt;
kan antas vara av betydelse för &lt;br&gt;
undersökningen inte rubbas utan &lt;br&gt;
tillstånd av polismyndigheten eller &lt;br&gt;
den myndighet som undersöker &lt;br&gt;
olyckan eller tillbudet. &lt;br&gt;
Detta gäller inte, om egendomen rubbas för att rädda människoliv eller &lt;br&gt;
om det i övrigt finns synnerliga skäl därtill. &lt;br&gt;
12 § &lt;br&gt;
Den som har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som avses i 11 § första &lt;br&gt;
stycket skall genast anmäla det till &lt;br&gt;
polismyndigheten eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker olyckan. &lt;br&gt;
Detsamma gäller den som, efter en &lt;br&gt;
händelse som berör luftfarten, sjöfarten &lt;br&gt;
eller spårtrafiken och som &lt;br&gt;
undersöks enligt denna lag, har &lt;br&gt;
tagit till vara egendom som har &lt;br&gt;
transporterats med det luftfartyg, &lt;br&gt;
fartyg eller spårfordon som berörs &lt;br&gt;
Den som har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som avses i 11 § första &lt;br&gt;
stycket skall genast anmäla det till &lt;br&gt;
polismyndigheten eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker olyckan. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Detsamma gäller den som, efter en &lt;br&gt;
olycka eller ett tillbud som berör &lt;br&gt;
luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken &lt;br&gt;
och som undersöks enligt &lt;br&gt;
denna lag, har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som har transporterats med &lt;br&gt;
det luftfartyg, fartyg eller spår&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
11 &lt;br&gt;
av händelsen eller egendom som &lt;br&gt;
hör till luftfartyget, fartyget, spårfordonet &lt;br&gt;
eller till den spåranläggning &lt;br&gt;
som berörs av händelsen. &lt;br&gt;
Om det behövs, får myndigheten &lt;br&gt;
ta hand om egendomen. &lt;br&gt;
fordon som berörs av olyckan eller &lt;br&gt;
tillbudet eller egendom som hör &lt;br&gt;
till luftfartyget, fartyget, spårfordonet &lt;br&gt;
eller till den spåranläggning &lt;br&gt;
som berörs. Om det &lt;br&gt;
behövs, får myndigheten ta hand &lt;br&gt;
om egendomen. &lt;br&gt;
15 § &lt;br&gt;
Regeringen får i fråga om kommunal &lt;br&gt;
räddningstjänst föreskriva &lt;br&gt;
att kommunen skall underrätta den &lt;br&gt;
myndighet som avses i 5 § första &lt;br&gt;
stycket om en händelse som skall &lt;br&gt;
undersökas enligt denna lag. &lt;br&gt;
Regeringen får i fråga om kommunal &lt;br&gt;
räddningstjänst föreskriva &lt;br&gt;
att kommunen skall underrätta den &lt;br&gt;
myndighet som avses i 5 § första &lt;br&gt;
stycket om en olycka eller ett tillbud &lt;br&gt;
som skall undersökas enligt &lt;br&gt;
denna lag. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
12 &lt;br&gt;
2.3 Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivsTPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT att det i sekretesslagen (1980:100)TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT skall &lt;br&gt;
införas två nya paragrafer, 4 kap. 6 § och 7 kap. 52 §, av följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
4 kap. &lt;br&gt;
6 § &lt;br&gt;
Sekretess gäller i myndighets &lt;br&gt;
verksamhet som avser internationellt &lt;br&gt;
samarbete avseende tillsyn av &lt;br&gt;
civil luftfart för uppgift som lämnats &lt;br&gt;
av annan stat eller mellanfolklig &lt;br&gt;
organisation, om det kan &lt;br&gt;
antas att myndighetens arbete för &lt;br&gt;
en säkrare civil luftfart motverkas &lt;br&gt;
om uppgiften röjs. &lt;br&gt;
I fråga om uppgift i allmän &lt;br&gt;
handling gäller sekretessen i högst &lt;br&gt;
fyrtio år. &lt;br&gt;
7 kap. &lt;br&gt;
52 § &lt;br&gt;
Sekretess gäller hos Rikspolisstyrelsen, &lt;br&gt;
Kustbevakningen, &lt;br&gt;
Statens haverikommission, Luftfartsverket &lt;br&gt;
och Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
för uppgift som lämnats av enskild &lt;br&gt;
i en rapport om händelse inom &lt;br&gt;
civil luftfart enligt 11 kap. 8 § &lt;br&gt;
luftfartslagen (1957:297), om det &lt;br&gt;
kan antas att den enskilde eller &lt;br&gt;
någon närstående till den enskilde &lt;br&gt;
lider men om uppgiften röjs. &lt;br&gt;
I fråga om uppgift i allmän &lt;br&gt;
handling gäller sekretessen i högst &lt;br&gt;
femtio år. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.&lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om &lt;br&gt;
rapportering av händelser inom civil luftfart (EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex &lt;br&gt;
32003L0042) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 &lt;br&gt;
om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i &lt;br&gt;
gemenskapen (EUT L 143, 30.4.2004, s. 76, Celex 32004L0036). &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
13 &lt;br&gt;
3 Ärendet och dess beredning &lt;br&gt;
Den 13 juni 2003 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv &lt;br&gt;
2003/42/EG om rapportering av händelser inom civil luftfart. Med &lt;br&gt;
händelse avses driftsavbrott, defekt, fel eller annan onormal omständighet &lt;br&gt;
som har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten men inte lett till &lt;br&gt;
olycka eller allvarligt tillbud, vilka undersöks närmare enligt lagen &lt;br&gt;
(1990:712) om undersökning av olyckor och förordningen (1990:717) &lt;br&gt;
om undersökning av olyckor. Syftet med direktivet är att öka flygsäkerheten. &lt;br&gt;
Direktivet skulle ha varit genomfört senast den 4 juli 2005. Detta &lt;br&gt;
har inte hunnits med i Sverige. &lt;br&gt;
Den 21 april 2004 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv &lt;br&gt;
2004/36/EG om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som &lt;br&gt;
använder flygplatser i gemenskapen. Syftet med direktivet är också att &lt;br&gt;
öka flygsäkerheten, bl.a. genom säkerställande av att internationella &lt;br&gt;
säkerhetsnormer verkligen följs genom harmonisering av regler och &lt;br&gt;
förfaranden för rampinspektioner av luftfartyg från tredje land som &lt;br&gt;
landar på flygplatser inom gemenskapen. Detta direktiv är genomfört i &lt;br&gt;
svensk rätt med undantag för två artiklar om sekretess. &lt;br&gt;
Inom Näringsdepartementet har promemorian Rapportering av &lt;br&gt;
händelser inom civil luftfart m.m. (Ds 2006:18) arbetats fram. I promemorian &lt;br&gt;
lämnas förslag till hur direktiven kan genomföras i svensk rätt. &lt;br&gt;
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna &lt;br&gt;
återfinns i bilaga 1. Eftersom remisstiden var knappt två månader &lt;br&gt;
erbjöds remissinstanserna att lägga fram sina synpunkter vid ett &lt;br&gt;
remissammanträde om ett skriftligt svar inte skulle hinnas tas fram. Ingen &lt;br&gt;
remissinstans har utnyttjat den möjligheten. En sammanställning av &lt;br&gt;
remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr &lt;br&gt;
N2006/6989/RS). &lt;br&gt;
I promemorian återfanns även förslag till förordningstexter. Vissa &lt;br&gt;
remissinstanser har endast framfört synpunkter på dessa. Förordningstexterna &lt;br&gt;
behandlas dock inte i denna proposition. Promemorians lagförslag &lt;br&gt;
återfinns i bilaga 2. Promemorians sammanfattning återfinns i &lt;br&gt;
bilaga 3. &lt;br&gt;
Direktiv 2003/42/EG om rapportering av händelser inom civil luftfart &lt;br&gt;
finns med som bilaga 4. &lt;br&gt;
Direktiv 2004/36/EG om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje &lt;br&gt;
land som använder flygplatser i gemenskapen finns med som bilaga 5. &lt;br&gt;
I denna proposition behandlas även Europaparlamentets och rådets &lt;br&gt;
förordning (EG) nr 1592/2002 av den 15 juli 2002 om fastställande av &lt;br&gt;
gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande &lt;br&gt;
av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, se bilaga 6, och Europaparlamentets &lt;br&gt;
och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars &lt;br&gt;
2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma &lt;br&gt;
europeiska luftrummet (”förordning om tillhandahållande av tjänster”), &lt;br&gt;
se bilaga 7.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
14 &lt;br&gt;
Förenklat sätt att omnämna behandlade EG-rättsakter &lt;br&gt;
I denna proposition behandlas och omnämns fyra EG-rättsakter mera &lt;br&gt;
ingående. För att läsningen av texten skall underlättas kommer dessa &lt;br&gt;
rättsakter att i den följande texten benämnas på ett förenklat sätt enligt &lt;br&gt;
följande. &lt;br&gt;
EASA-förordningen = Europaparlamentets och rådets förordning (EG) &lt;br&gt;
nr 1592/2002 av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma &lt;br&gt;
bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk &lt;br&gt;
byrå för luftfartssäkerhet (EGT L 240, 7.9.2002, s. 1, Celex &lt;br&gt;
32002R1592). &lt;br&gt;
Händelsedirektivet = Europaparlamentets och rådets direktiv &lt;br&gt;
2003/42/EG av den 13 juni 2003 om rapportering av händelser inom civil &lt;br&gt;
luftfart (EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex 32003L0042). &lt;br&gt;
Förordningen om tillhandahållande av tjänster = Europaparlamentets &lt;br&gt;
och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 mars 2004 om tillhandahållande &lt;br&gt;
av flygtrafiktjänster inom det gemensamma europeiska &lt;br&gt;
luftrummet (”förordning om tillhandahållande av tjänster”) (EUT L 96, &lt;br&gt;
31.3.2004, s. 10, Celex 32004R0550). &lt;br&gt;
Kontrolldirektivet = Europaparlamentets och rådets direktiv &lt;br&gt;
2004/36/EG av den 21 april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg &lt;br&gt;
från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen (EUT L 143, &lt;br&gt;
30.4.2004, s. 76, Celex 32004L0036). &lt;br&gt;
Lagrådet &lt;br&gt;
Regeringen beslutade den 15 mars 2007 att inhämta Lagrådets yttrande &lt;br&gt;
över de lagförslag som återfinns i bilaga 8. Lagrådets yttrande återfinns i &lt;br&gt;
bilaga 9. Regeringen har delvis följt Lagrådets synpunkter, se närmare &lt;br&gt;
under artiklarna 2 och 4 i avsnitt 6.2. I förhållande till lagrådsremissen &lt;br&gt;
har dessutom några redaktionella ändringar gjorts.&lt;br&gt;
4 Händelsedirektivet &lt;br&gt;
4.1 Allmänt om direktivet &lt;br&gt;
Europaparlamentet och rådet antog den 13 juni 2003 händelsedirektivet. &lt;br&gt;
Direktivets syfte och tankarna bakom det kan utläsas av ingressen till &lt;br&gt;
direktivet. Där sägs bl.a. detta. Olycksfrekvensen inom den civila luftfarten &lt;br&gt;
har varit tämligen konstant under den senaste tioårsperioden. Det &lt;br&gt;
kan likväl befaras att den beräknade trafikökningen kan leda till en &lt;br&gt;
ökning av antalet olyckor inom den närmaste framtiden. Syftet med &lt;br&gt;
rådets direktiv 94/56/EG av den 21 november 1994 om grundläggande &lt;br&gt;
principer för utredning av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart är &lt;br&gt;
att förebygga olyckor genom att underlätta ett snabbt genomförande av &lt;br&gt;
utredningar. Erfarenheten visar att en olycka ofta föregås av en rad tillbud &lt;br&gt;
och andra fel som visar på brister i flygsäkerheten. För att det skall &lt;br&gt;
vara möjligt att förbättra säkerheten inom den civila luftfarten krävs&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
15 &lt;br&gt;
bättre kunskaper om dessa händelser, vilket skulle underlätta analyser &lt;br&gt;
och göra det lättare att följa utvecklingen så att åtgärder kan vidtas för att &lt;br&gt;
komma till rätta med situationen. &lt;br&gt;
Därför bör varje medlemsstat inrätta ett system för obligatorisk &lt;br&gt;
rapportering av händelser. Händelserna bör rapporteras av personalen &lt;br&gt;
inom olika delar av den civila luftfarten som uppmärksammar sådant &lt;br&gt;
som kan vara av intresse för att förebygga olyckor. Genom ett utbyte av &lt;br&gt;
information om sådana händelser skulle det bli betydligt lättare att upptäcka &lt;br&gt;
eventuella risker. &lt;br&gt;
Säkerhetsinformationen bör vara tillgänglig för sådana organ som &lt;br&gt;
reglerar säkerheten inom den civila luftfarten eller som utreder olyckor &lt;br&gt;
och tillbud i gemenskapen och, om det anses lämpligt, för personer som &lt;br&gt;
kan dra lärdom av den och som kan vidta eller initiera åtgärder för att &lt;br&gt;
förbättra säkerheten. &lt;br&gt;
På grund av säkerhetsinformationens känsliga natur är insamlingen av &lt;br&gt;
den beroende av att sekretessen garanteras, att källan skyddas och att &lt;br&gt;
förtroendet hos den personal som arbetar inom den civila luftfarten upprätthålls. &lt;br&gt;
Allmänheten bör dock ha tillgång till allmän information om &lt;br&gt;
säkerhetsnivån inom luftfarten. Lämpliga åtgärder bör därför vidtas för &lt;br&gt;
inrättande av system för konfidentiell rapportering. &lt;br&gt;
Vidare framgår det av ingressen att de tekniska rapporteringskraven &lt;br&gt;
skall överensstämma med dem som utarbetats av JAA (de gemensamma &lt;br&gt;
luftfartsmyndigheterna) och Eurocontrol (den europeiska organisationen &lt;br&gt;
för säkrare flygtrafiktjänst). Arbetet inom dessa två europeiska organisationer &lt;br&gt;
bör beaktas vid upprättandet av förteckningen över händelser som &lt;br&gt;
skall rapporteras. Utvecklingen inom ramen för ICAO (Internationella &lt;br&gt;
luftfartsorganisationen, ett FN-organ) bör också beaktas. &lt;br&gt;
Rapporteringskravet skall också omfatta luftfartyg som är registrerade &lt;br&gt;
i en medlemsstat eller handhas av ett företag som är etablerat i en &lt;br&gt;
medlemsstat när händelsen inträffar utanför gemenskapens territorium. &lt;br&gt;
För att informationsutbytet mellan medlemsstaterna och kommissionen &lt;br&gt;
skall fungera bör alla använda lämplig programvara. &lt;br&gt;
4.2 Kort om direktivets bestämmelser &lt;br&gt;
Artikel 1, syfte &lt;br&gt;
I artikeln anges syftet med direktivet att vara att bidra till att förbättra &lt;br&gt;
flygsäkerheten genom att säkerställa att relevant säkerhetsinformation &lt;br&gt;
rapporteras, samlas in, lagras, skyddas och sprids. Det enda syftet med &lt;br&gt;
rapportering av händelser är att förebygga olyckor och tillbud, och inte &lt;br&gt;
att fastställa skuld- eller ansvarsfrågor. &lt;br&gt;
Artikel 2, definitioner &lt;br&gt;
I artikeln definieras ”händelse” och ”anonymisering”. Med händelse &lt;br&gt;
avses driftsavbrott, defekt, fel eller annan onormal omständighet som har &lt;br&gt;
eller kan ha inverkat på flygsäkerheten men inte har lett till haverier eller &lt;br&gt;
allvarliga tillbud enligt definitionerna i artikel 3 a och k i direktiv &lt;br&gt;
94/56/EG.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
16 &lt;br&gt;
Men anonymisering avses avlägsnande från inlämnade rapporter av &lt;br&gt;
alla personuppgifter angående uppgiftslämnaren liksom tekniska detaljuppgifter &lt;br&gt;
som kan få till följd att uppgiftslämnarens, eller tredje parts, &lt;br&gt;
identitet röjs. &lt;br&gt;
Artikel 3, räckvidd &lt;br&gt;
I artikeln anges att direktivet skall tillämpas på händelser som utgör en &lt;br&gt;
fara eller som, om de inte åtgärdas, skulle utgöra en fara för luftfartyget, &lt;br&gt;
ombordvarande eller andra personer. En förteckning över exempel på &lt;br&gt;
sådana händelser återfinns i två bilagor till direktivet. Kommissionen får &lt;br&gt;
i enlighet med ett visst förfarandet som anges i artikel 10.2 besluta att &lt;br&gt;
ändra bilagorna för att utöka eller ändra exemplen. &lt;br&gt;
Vidare återfinns i artikeln sedvanliga bestämmelser om direktivets &lt;br&gt;
tillämpning på flygplatsen i Gibraltar. &lt;br&gt;
Artikel 4, obligatorisk rapportering &lt;br&gt;
I artikeln anges vilka funktionärer inom den civila luftfarten som skall &lt;br&gt;
vara skyldiga att rapportera händelser till de behöriga myndigheterna. &lt;br&gt;
Det är &lt;br&gt;
1. operatören eller befälhavaren, &lt;br&gt;
2. den tillverkar eller reparerar luftfartyg eller utrustning för dessa, &lt;br&gt;
3. den som undertecknar ett intyg om verkstadsrevision eller idrifttagande &lt;br&gt;
av ett luftfartyg eller av dess utrustning, &lt;br&gt;
4. den som utövar en funktion för vilken det krävs trafikledartillstånd &lt;br&gt;
eller tillstånd att hantera flyginformation, &lt;br&gt;
5. den som är chef vid en flygplats som är öppen för kommersiell &lt;br&gt;
trafik, &lt;br&gt;
6. den som utövar en tillsynsfunktion av flygnavigationsanläggningar, &lt;br&gt;
7. den som utövar en funktion som har samband med luftfartygets &lt;br&gt;
hantering på marken. &lt;br&gt;
Kortfattat kan man sammanfatta dessa funktionärer som personer som &lt;br&gt;
antingen har en faktisk kontroll över ett luftfartyg eller har sådan &lt;br&gt;
funktion inom luftfarten att han eller hon lätt kan upptäcka förhållanden &lt;br&gt;
som skall rapporteras. &lt;br&gt;
I punkt 2 öppnas en möjlighet för medlemsstaterna att uppmuntra &lt;br&gt;
frivillig rapportering av händelser från andra personer som utövar funktioner &lt;br&gt;
som liknar dem som räknats upp ovan. &lt;br&gt;
Artikel 5, insamling och lagring av information &lt;br&gt;
Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter som skall &lt;br&gt;
inrätta ett system för att samla in, utvärdera, bearbeta och lagra information &lt;br&gt;
om händelser som rapporterats. En sådan myndighet skall arbeta &lt;br&gt;
opartiskt. För svensk del är det i första hand Luftfartsstyrelsen eller &lt;br&gt;
Statens haverikommission som kan komma i fråga. &lt;br&gt;
Om en medlemsstat utser mer än ett organ eller institut, skall den utse &lt;br&gt;
ett av dessa som kontaktpunkt för det informationsutbyte som skall förekomma &lt;br&gt;
mellan medlemsstaterna och kommissionen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
17 &lt;br&gt;
De myndigheter som utses skall lagra insamlade rapporter i sina databaser. &lt;br&gt;
Haverier och allvarliga tillbud, dvs. sådana tilldragelser som redan &lt;br&gt;
i dag utreds av Statens haverikommission, skall också lagras i dessa &lt;br&gt;
databaser. &lt;br&gt;
Artikel 6, informationsutbyte &lt;br&gt;
Medlemsstaterna skall delta i ett informationsutbyte, vilket innebär att all &lt;br&gt;
relevant säkerhetsinformation som lagras i databaserna skall ställas till &lt;br&gt;
förfogande för de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och för &lt;br&gt;
kommissionen. Databaserna skall vara kompatibla med en programvara &lt;br&gt;
som skall utvecklas av kommissionen för att underlätta genomförandet &lt;br&gt;
av direktivet. Kommissionen skall också i enlighet med ett kommittologiförfarande &lt;br&gt;
vidta lämpliga åtgärder för att underlätta detta informationsutbyte. &lt;br&gt;
Artikeln innehåller också en bestämmelse om att den behöriga &lt;br&gt;
myndighet, som tar emot en rapport om en händelse skall lägga in den i &lt;br&gt;
databaserna och när det är nödvändigt underrätta den behöriga myndigheten &lt;br&gt;
i den medlemsstat där händelsen ägde rum, där luftfartyget är registrerat, &lt;br&gt;
där luftfartyget är tillverkat och där operatören har behörighet. &lt;br&gt;
Artikel 7, spridning av information &lt;br&gt;
Enligt punkt 1 skall det organ som ålagts uppdraget att reglera säkerheten &lt;br&gt;
och att utreda haverier och tillbud inom den civila luftfarten i gemenskapen &lt;br&gt;
ha tillgång till sådan information om händelser som samlats in &lt;br&gt;
och utbytts så att de kan dra lärdom av de händelser som rapporterats för &lt;br&gt;
att förbättra säkerheten. För svensk del skall alltså Luftfartsstyrelsen och &lt;br&gt;
Statens haverikommission ha full tillgång till den databas där svenska &lt;br&gt;
händelser registreras och genom vilken man kan få tillgång till andra &lt;br&gt;
medlemsstaters noteringar. &lt;br&gt;
Enligt punkt 2 skall kommissionen på eget initiativ besluta om åtgärder &lt;br&gt;
och därtill hörande villkor för att sprida den information som avses i &lt;br&gt;
punkt 1 till berörda parter. Innan kommissionen beslutar om sådana &lt;br&gt;
åtgärder och villkoren skall samråd ske med en rådgivande kommitté. &lt;br&gt;
Dessa åtgärder, som kan vara allmänna eller avse ett enskilt fall, skall &lt;br&gt;
grunda sig på behovet &lt;br&gt;
– att förse personer och organisationer med den information de &lt;br&gt;
behöver för att förbättra säkerheten inom civil luftfart, &lt;br&gt;
– att begränsa spridningen av information till vad som är absolut nödvändigt &lt;br&gt;
för användarens ändamål i syfte att säkerställa lämplig sekretess &lt;br&gt;
för denna information. &lt;br&gt;
Beslutet att sprida information enligt denna punkt skall begränsas till &lt;br&gt;
vad som är absolut nödvändigt för användarens ändamål. &lt;br&gt;
Av punkt 3 följer att för att informera allmänheten om säkerhetsnivån &lt;br&gt;
inom civil luftfart får medlemsstaterna minst en gång per år offentliggöra &lt;br&gt;
en säkerhetsöversikt som omfattar information om de typer av händelser &lt;br&gt;
som anmälts inom ramen för deras nationella system för obligatorisk &lt;br&gt;
rapportering av händelser. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Medlemsstaterna får också offentliggöra &lt;br&gt;
anonymiserade rapporter.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
18 &lt;br&gt;
Artikel 8, skydd av information &lt;br&gt;
Som redovisats ovan är ett syfte med det aktuella direktivet att få berörd &lt;br&gt;
personal att rapportera en mängd slags händelser, däribland även händelser &lt;br&gt;
som orsakats av personalens och luftfartsföretagets egna tillkortakommanden. &lt;br&gt;
Det finns därför ett antal bestämmelser som begränsar &lt;br&gt;
användningen av insamlad information. Sålunda måste medlemsstaterna, &lt;br&gt;
i enlighet med sin nationella lagstiftning, vidta nödvändiga åtgärder för &lt;br&gt;
att säkerställa lämplig sekretess för den information som de erhåller. De &lt;br&gt;
får endast använda denna information i enlighet med syftet med direktivet. &lt;br&gt;
Oavsett vilken typ av händelse och olycka eller allvarligt tillbud det är &lt;br&gt;
fråga om, och hur den klassificeras, får enskilda personers namn och &lt;br&gt;
adress aldrig registreras i den databas som nämnts ovan om artikel 5. &lt;br&gt;
I punkt 3 stadgas att medlemsstaterna skall avstå från att inleda rättsliga &lt;br&gt;
förfaranden rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser &lt;br&gt;
som de får kännedom om endast på grund av att de rapporterats inom &lt;br&gt;
ramen för det nationella systemet för obligatorisk rapportering av händelser, &lt;br&gt;
utom i de fall det rör sig om grov oaktsamhet. Denna bestämmelse &lt;br&gt;
gäller inte straffrättsliga förfaranden. &lt;br&gt;
I punkt 4 finns ett krav på arbetsrättsligt skydd för den personal som &lt;br&gt;
rapporterar om tillbud som de kan känna till. &lt;br&gt;
Slutligen finns i punkten 5 en föreskrift om att denna artikel inte skall &lt;br&gt;
påverka tillämpningen av nationella bestämmelser om rättsliga myndigheters &lt;br&gt;
tillgång till information. &lt;br&gt;
Artikel 9, frivillig rapportering &lt;br&gt;
Utöver det system med obligatorisk rapportering som fastställs i artiklarna &lt;br&gt;
4 och 5 får medlemsstaterna utse ett eller flera organ med uppgift &lt;br&gt;
att inrätta ett system med frivillig rapportering för att samla in och &lt;br&gt;
analysera information om observerade brister i luftfartssystemet vilka &lt;br&gt;
inte behöver rapporteras enligt systemet med obligatorisk rapportering, &lt;br&gt;
men som uppgiftslämnaren har uppfattat som en faktisk eller potentiell &lt;br&gt;
risk. Om en medlemsstat väljer att inrätta ett system med frivillig &lt;br&gt;
rapportering, skall den fastställa villkoren för hur det eller de organ som &lt;br&gt;
den har utsett skall anonymisera de frivilliga rapporter som läggs fram i &lt;br&gt;
enlighet med detta system. Medlemsstaterna skall se till att relevant &lt;br&gt;
anonymiserad säkerhetsinformation som härrör från analysen av den &lt;br&gt;
konfidentiella rapporteringen lagras och finns tillgänglig för alla parter så &lt;br&gt;
att den kan användas för att öka luftfartssäkerheten. &lt;br&gt;
Artikel 10, kommitté &lt;br&gt;
I artikeln finns sedvanliga formella bestämmelser om den kommitté som &lt;br&gt;
skall biträda kommissionen inför vissa beslut. Kommissionen skall &lt;br&gt;
biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 12 i rådets förordning &lt;br&gt;
(EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av &lt;br&gt;
tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Artiklarna 5 och 7 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om &lt;br&gt;
de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
19 &lt;br&gt;
genomförandebefogenheter skall tillämpas, med beaktande av bestämmelserna &lt;br&gt;
i artikel 8 i beslutet. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut &lt;br&gt;
1999/468/EG skall vara tre månader. Kommittén skall själv anta sin &lt;br&gt;
arbetsordning. &lt;br&gt;
Artikel 11, genomförande &lt;br&gt;
Enligt direktivets bestämmelser skall medlemsstaterna sätta i kraft de &lt;br&gt;
lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv &lt;br&gt;
före den 4 juli 2005. Detta har inte hunnits med i Sverige. &lt;br&gt;
5 En språkfråga &lt;br&gt;
Regeringens förslag: För att motverka begreppsförvirring ersätts &lt;br&gt;
ordet ”händelse” i luftfartslagen (1957:297) och i lagen (1990:712) &lt;br&gt;
om undersökning av olyckor med ”olycka eller tillbud” i motsvarande &lt;br&gt;
form när oklarhet kan uppstå. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att man genomgående &lt;br&gt;
byter ut ”händelse” mot ”allvarlig händelse”. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anför att man utan att &lt;br&gt;
göra något ingrepp i lagen om undersökning av olyckor bör kunna ange &lt;br&gt;
de händelser som skall rapporteras utifrån den föreslagna 11 kap. 8 § &lt;br&gt;
andra stycket luftfartslagen. Luftfartsstyrelsen ifrågasätter om utbytet av &lt;br&gt;
”händelse” till ”allvarlig händelse” kan innebära mer än en redaktionell &lt;br&gt;
ändring. Detta eftersom 3 § lagen om undersökning av olyckor inte &lt;br&gt;
enbart tar sikte på tillbud av allvarligare slag utan sådana olyckor och &lt;br&gt;
olyckstillbud där en undersökning är påkallad av säkerhetssynpunkt. &lt;br&gt;
Vidare påpekas att den i promemorian återgivna lydelsen av 4 § inte &lt;br&gt;
överensstämmer med den lydelsen bestämmelsen har efter den 1 april &lt;br&gt;
2006. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Det nu aktuella direktivet använder &lt;br&gt;
ordet ”händelse” för att beteckna tillbud av mindre allvarligt slag. I lagstiftningen &lt;br&gt;
om undersökning av olyckor regleras hur olyckor och &lt;br&gt;
allvarligare tillbud skall utredas ur säkerhetssynpunkt. I lagen (1990:712) &lt;br&gt;
om undersökning av olyckor och förordningen (1990:717) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor används ordet ”händelse” som samlingsbegrepp för &lt;br&gt;
olyckor och tillbud. Ordet ”händelse” finns också med denna betydelse i &lt;br&gt;
11 kap. 7 § luftfartslagen (1957:297) och 116 § luftfartsförordningen &lt;br&gt;
(1986:171). &lt;br&gt;
Med det nu aktuella direktivet om rapportering av händelser i betydelsen &lt;br&gt;
mindre allvarliga tillbud finns det en påtaglig risk för begreppsförvirring. &lt;br&gt;
För att motverka detta bör ordet ”händelse” i lagstiftningen om &lt;br&gt;
undersökning av olyckor m.m. bytas ut och ersättas med något annat ord &lt;br&gt;
eller uttryck som kan fungera som samlingsbegrepp. I sammanhanget &lt;br&gt;
skall särskilt beaktas att bestämmelserna om undersökning av olyckor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
20 &lt;br&gt;
och rapportering av händelser riktar sig till en förhållandevis stor krets av &lt;br&gt;
personer, varav många utan speciell juridisk skolning. &lt;br&gt;
Med hjälp av synonymlexikon m.m. har följande ord som kan fungera &lt;br&gt;
som alternativ till ”händelse” hittats. Synonymer för olycka och tillbud &lt;br&gt;
tas också med. &lt;br&gt;
Olycka: missöde, kalamitet, olyckshändelse, olycksfall, katastrof, &lt;br&gt;
tragedi, haveri, krasch, missöde, tillbud, &lt;br&gt;
tillbud: incident, hotande händelse, varning, liten olycka, skrämskott, &lt;br&gt;
hot, ansats, förebud, varsel, alarm, incident, &lt;br&gt;
händelse: tillfälle, företeelse, tilldragelse, skeende, begivenhet, &lt;br&gt;
historia, fall, episod, intermezzo, handling, fenomen. &lt;br&gt;
Som tänkbara alternativ till ”händelse” i detta sammanhang kan tilldragelse &lt;br&gt;
och intermezzo komma i fråga. Inget av dessa alternativ är dock &lt;br&gt;
någon lyckad lösning. &lt;br&gt;
I stället föreslogs i promemorian att ordet ”händelse” byts ut mot &lt;br&gt;
”allvarlig händelse”. I lagen om undersökning av olyckor kan en oklarhet &lt;br&gt;
uppkomma – såsom Luftfartsstyrelsen påpekat – om ett sådant utbyte &lt;br&gt;
sker. Därför föreslås att ”händelse” tas bort som samlingsbegrepp och att &lt;br&gt;
man i stället upprepar ”olyckor eller tillbud” i olika böjningsformer där &lt;br&gt;
”händelse” återfinns i dagens regelverk. &lt;br&gt;
Samordning med prop. 2006/07:45 &lt;br&gt;
Regeringen beslutade den 22 februari 2007 propositionen Andra järnvägspaketet &lt;br&gt;
– fortsatt EU-harmonisering av järnvägslagstiftningen &lt;br&gt;
(prop. 2006/07:45). I den propositionen återfinns bl.a., liksom i denna &lt;br&gt;
proposition, förslag till ändring i 4 och 9 §§ lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor. Lagförslagen i förstnämnda proposition föreslås &lt;br&gt;
träda i kraft den 1 juni 2007, dvs. före det att lagförslagen i förevarande &lt;br&gt;
proposition föreslås träda i kraft (den 1 juli 2007). &lt;br&gt;
När det gäller 4 § föreslås i prop. 2006/07:45 ett nytt, tredje stycke där &lt;br&gt;
ordet ”händelse” används. Regeringen föreslår nu att ordet ersätts med &lt;br&gt;
”olycka eller ett tillbud”, i enlighet med de principer som redovisas i &lt;br&gt;
denna proposition. &lt;br&gt;
I den redan lämnade propositionen finns också ett förslag till ny &lt;br&gt;
lydelse av 2 § lagen om undersökning av olyckor, där ordet ”händelser” &lt;br&gt;
används. Regeringen bedömer att det inte är behövligt att nu ändra ordet &lt;br&gt;
”händelser”, då ordet i den paragrafen används på ett sådant sätt att det &lt;br&gt;
inte får en karaktär av samlingsbegrepp.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
21 &lt;br&gt;
6 Hur skall direktivet genomföras i Sverige? &lt;br&gt;
6.1 Allmänna tankar &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Händelsedirektivet genomförs huvudsakligen &lt;br&gt;
genom att nya bestämmelser införs i luftfartslagen (1957:297) och i &lt;br&gt;
sekretesslagen (1980:100), och i ett senare skede i luftfartsförordningen &lt;br&gt;
(1986:171). &lt;br&gt;
Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna har inte närmare kommenterat detta. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Vissa av direktivets bestämmelser är &lt;br&gt;
sådana att de kräver lagform, bl.a. bestämmelserna om ett arbetsrättsligt &lt;br&gt;
skydd för den som rapporterar händelser. För luftfartsbestämmelser med &lt;br&gt;
anknytning till flygsäkerhet finns redan i dag många bemyndiganden till &lt;br&gt;
regeringen och Luftfartsstyrelsen. &lt;br&gt;
Man skulle kunna genomföra huvuddelen av lagstiftningsarbetet i form &lt;br&gt;
av att ändra lagen (1990:712) om undersökning av olyckor. Det finns &lt;br&gt;
gemensamma nämnare i sakfrågorna, och Statens haverikommission &lt;br&gt;
skall ha tillgång till uppgifter om rapporterade händelser för att kunna &lt;br&gt;
beakta dessa i samband med utredningar av olyckor och allvarliga tillbud. &lt;br&gt;
Mot en sådan lösning talar att den nuvarande lagen om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor just riktar in sig på undersökningen och rättigheter &lt;br&gt;
respektive skyldigheter som är knutna till sådana undersökningar. &lt;br&gt;
Systemet med att rapportera händelser skall normalt sett inte medföra att &lt;br&gt;
en särskild undersökning inleds, utan att man samlar på sig en faktabank &lt;br&gt;
om olika förhållanden där saker och ting inte fungerat på ett optimalt sätt. &lt;br&gt;
De åtgärder som vanligen kan bli aktuella är att komplettera lämnade &lt;br&gt;
uppgifter så att rapporten blir av god kvalitet. Det tilltänkta förfarandet &lt;br&gt;
har vissa likheter med statistikinsamling. Detta talar för att direktivet om &lt;br&gt;
händelserapportering huvudsakligen genomförs i en annan ordning än &lt;br&gt;
som en ändring av regelverket kring undersökning av olyckor. &lt;br&gt;
Ett lämpligare alternativ är att komplettera luftfartslagen (1957:297) &lt;br&gt;
och luftfartsförordningen (1986:171). I båda dessa författningar finns ett &lt;br&gt;
antal ”lediga” paragrafer på lämpligt ställe. Det gäller paragrafer som &lt;br&gt;
upphävts tidigare. &lt;br&gt;
Denna proposition utgår från en sådan lösning. &lt;br&gt;
6.2 Hur direktivets bestämmelser kan genomföras i &lt;br&gt;
svensk lagstiftning &lt;br&gt;
I det följande återges den svenska lydelsen för varje artikel samt lämnas &lt;br&gt;
ett förslag om hur bestämmelsen skall genomföras.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
22 &lt;br&gt;
Artikel 1 &lt;br&gt;
Syfte &lt;br&gt;
Syftet med detta direktiv är att bidra till att förbättra flygsäkerheten &lt;br&gt;
genom att säkerställa att relevant säkerhetsinformation rapporteras, &lt;br&gt;
samlas in, lagras, skyddas och sprids. &lt;br&gt;
Det enda syftet med rapportering av händelser är att förebygga &lt;br&gt;
olyckor och tillbud, inte att fastställa skuld- eller ansvarsfrågor. &lt;br&gt;
Artikel 2 &lt;br&gt;
Definitioner &lt;br&gt;
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här &lt;br&gt;
anges: &lt;br&gt;
1. UhändelseU: driftsavbrott, defekt, fel eller annan onormal omständighet &lt;br&gt;
som har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten men inte har lett till &lt;br&gt;
haverier eller allvarliga tillbud enligt definitionerna i artikel 3 a och k i &lt;br&gt;
direktiv 94/56/EG (nedan kallade "haverier eller allvarliga tillbud"). &lt;br&gt;
2. UanonymiseringU: avlägsnande från inlämnade rapporter av alla &lt;br&gt;
personuppgifter angående uppgiftslämnaren liksom tekniska detaljuppgifter &lt;br&gt;
som kan få till följd att uppgiftslämnarens, eller tredje parts, &lt;br&gt;
identitet röjs. &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Artiklarna genomförs i en ny 11 kap. 8 § luftfartslagen &lt;br&gt;
där det införs en skyldighet för personer inom luftfarten att &lt;br&gt;
rapportera händelser. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens &lt;br&gt;
förslag. Ett förtydligande om syftet med händelserapporterna &lt;br&gt;
fanns inte med i promemorians förslag. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Luftfartsverket har pekat på att det enda syftet &lt;br&gt;
med rapportering av händelser är att förebygga olyckor och tillbud och &lt;br&gt;
inte att fastställa skuld eller ansvar. Detta bör återspeglas tydligare i lagtexten. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Syftet med direktivet, som återfinns i &lt;br&gt;
artikel 1, bör återspeglas i en inledande paragraf i ett nytt avsnitt i luftfartslagen &lt;br&gt;
(1957:297), 11 kap. 8 §. Som Luftfartsverket påpekat kan &lt;br&gt;
syftet tydliggöras bättre. Även Lagrådet har framfört synpunkter på hur &lt;br&gt;
paragrafen skall utformas, och regeringen följer Lagrådets förslag. Som &lt;br&gt;
Lagrådet noterat, att även om det sägs att syftet med rapporterna inte &lt;br&gt;
skall vara att fastställa skuld- eller ansvarsfrågor, kan det knappast uteslutas &lt;br&gt;
att uppgifterna någon gång kan få betydelse även i sådana &lt;br&gt;
sammanhang. Det är då värt att framhålla att en myndighet inte får &lt;br&gt;
grunda ingripanden enbart på uppgifter som lämnats i en händelserapport. &lt;br&gt;
Det måste i så fall finnas andra uppgifter tillgängliga som ger &lt;br&gt;
anledning för en myndighet att påbörja ett förfarande som kan leda fram &lt;br&gt;
till ett ingripande av något slag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
23 &lt;br&gt;
Av de två definitionerna som återfinns i artikel 2 i direktivet finns &lt;br&gt;
behov att ta med definitionen av händelse i 11 kap. 8 § andra stycket luftfartslagen. &lt;br&gt;
Däremot behöver inte ordet ”anonymisering” användas i &lt;br&gt;
någon svensk författningstext, och kan därför bortses från i detta &lt;br&gt;
sammanhang. &lt;br&gt;
Artikel 3 &lt;br&gt;
Räckvidd &lt;br&gt;
1. Detta direktiv skall tillämpas på händelser som utgör en fara eller &lt;br&gt;
som, om de inte åtgärdas, skulle utgöra en fara för luftfartyget, ombordvarande &lt;br&gt;
eller andra personer. En förteckning över exempel på sådana &lt;br&gt;
händelser återfinns i bilagorna I och II. &lt;br&gt;
2. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 10.2 besluta &lt;br&gt;
att ändra bilagorna för att utöka eller ändra exemplen. &lt;br&gt;
3. Detta direktivs tillämpning på flygplatsen i Gibraltar påverkar inte &lt;br&gt;
Spaniens eller Förenade kungarikets rättsliga ställning med avseende på &lt;br&gt;
tvisten om överhöghet över det territorium där flygplatsen är belägen. &lt;br&gt;
4. Tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv på flygplatsen i &lt;br&gt;
Gibraltar skall uppskjutas till dess att ordningen i den gemensamma förklaring &lt;br&gt;
som avgavs av Spaniens och Förenade kungarikets utrikesministrar &lt;br&gt;
den 2 december 1987 har genomförts. När så sker, skall &lt;br&gt;
Spaniens och Förenade kungarikets regeringar underrätta rådet om &lt;br&gt;
detta. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Punkt 1 samt bilagorna om vad som skall &lt;br&gt;
förstås med ”händelse” genomförs genom att nya bestämmelser tas in &lt;br&gt;
i luftfartsförordningen (1986:171) och genom myndighetsföreskrifter &lt;br&gt;
från Luftfartsstyrelsen. &lt;br&gt;
Övriga punkter i artikeln rör inte Sverige och behöver inte genomföras. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: har inte närmare kommenterat detta. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Av de fyra punkterna i denna artikel &lt;br&gt;
är det bara den första som behöver beaktas vid det svenska genomförandet, &lt;br&gt;
samt punkten 2 till viss del. Förhållandena rörande Gilbraltars &lt;br&gt;
flygplats kan lämnas därhän. &lt;br&gt;
Förteckningen med exempel på händelser som skall anmälas och som &lt;br&gt;
återfinns i bilagorna I och II till direktivet är mycket lång och omfattande. &lt;br&gt;
Förteckningarna kan dessutom komma att ändras av kommissionen &lt;br&gt;
med kort varsel. Det är därför lämpligt att förteckningarna tas &lt;br&gt;
in i en myndighetsföreskrift som Luftfartsstyrelsen kan utfärda. I andra &lt;br&gt;
stycket av den föreslagna 11 kap. 9 § luftfartslagen tas in en erinran om &lt;br&gt;
möjligheten för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att &lt;br&gt;
utfärda sådana föreskrifter. Med denna metod behöver inte riksdagen &lt;br&gt;
kopplas in varje gång kommissionen justerar bilagorna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
24 &lt;br&gt;
Artikel 4 &lt;br&gt;
Obligatorisk rapportering &lt;br&gt;
1. Medlemsstaterna skall föreskriva att varje nedan förtecknad person &lt;br&gt;
vid utövandet av sina funktioner skall rapportera händelser som omfattas &lt;br&gt;
av artikel 3 till de behöriga myndigheter som avses i artikel 5.1: &lt;br&gt;
a) Operatören eller befälhavaren på ett turbindrivet luftfartyg eller ett &lt;br&gt;
luftfartyg inom det allmänna transportväsendet som används av en &lt;br&gt;
operatör för vars verksamhet en medlemsstat ombesörjer säkerhetsövervakningen. &lt;br&gt;
b) Den som under övervakning av en medlemsstat bedriver verksamhet &lt;br&gt;
avseende konstruktion, tillverkning, underhåll eller modifiering av ett &lt;br&gt;
turbindrivet luftfartyg eller ett luftfartyg inom det allmänna transportväsendet, &lt;br&gt;
eller av dess utrustning eller delar av denna. &lt;br&gt;
c) Den som under övervakning av en medlemsstat undertecknar ett &lt;br&gt;
intyg om verkstadsrevision eller idrifttagande av ett turbindrivet luftfartyg &lt;br&gt;
eller ett luftfartyg inom det allmänna transportväsendet, eller av &lt;br&gt;
dess utrustning eller delar av denna. &lt;br&gt;
d) Den som utövar en funktion för vilken det från en medlemsstat krävs &lt;br&gt;
trafikledartillstånd eller tillstånd att hantera flyginformation. &lt;br&gt;
e) Den som är chef vid en flygplats som omfattas av rådets förordning &lt;br&gt;
(EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde &lt;br&gt;
till flyglinjer inom gemenskapen. &lt;br&gt;
f) Den som utövar en funktion som har samband med installation, &lt;br&gt;
modifiering, underhåll, reparation, översyn, flygkontroll eller inspektion &lt;br&gt;
av flygnavigationsanläggningar som en medlemsstat skall ansvara för. &lt;br&gt;
g) Den som utövar en funktion som har samband med luftfartygets &lt;br&gt;
hantering på marken, inbegripet bränslepåfyllning, service, iordningställande &lt;br&gt;
av lastbesked, lastning, avisning och bogsering vid en flygplats &lt;br&gt;
som omfattas av förordning (EEG) nr 2408/92. &lt;br&gt;
2. Medlemsstaterna får uppmuntra frivillig rapportering av sådana &lt;br&gt;
händelser som avses i artikel 3.1 från alla personer som inom annan civil &lt;br&gt;
luftfartsverksamhet utövar liknande funktioner som de i punkt 1. &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Regeringen bemyndigas i 11 kap. 9 § första &lt;br&gt;
stycket luftfartslagen att meddela föreskrifter om vilka personer som &lt;br&gt;
skall vara skyldiga att rapportera händelser inom civil luftfart. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Punkt 2 om uppmuntran till frivillig &lt;br&gt;
rapportering behöver inte få någon särskild reglering då enskilda &lt;br&gt;
redan i dag alltid har rätten och möjligheten att informera berörda &lt;br&gt;
myndigheter om gjorda iakttagelser. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: har inte yttrat sig i denna del. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I punkt 1 anges vilka &lt;br&gt;
personer inom civilflyget som skall vara skyldiga att anmäla händelser &lt;br&gt;
som inträffar. Flygplatser som ”omfattas av rådets förordning (EEG) nr &lt;br&gt;
2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer &lt;br&gt;
inom gemenskapen” kan i princip ersättas med ”flygplatser som är &lt;br&gt;
öppna för kommersiell lufttrafik”. Det är ett åläggande för enskilda&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
25 &lt;br&gt;
personer att göra saker vid vissa tillfällen, och bestämmelsen bör därför &lt;br&gt;
genomföras i Sverige i lagbestämmelse. Härvid skall dock följande &lt;br&gt;
beaktas. Det är en förhållandevis omfattande förteckning över olika &lt;br&gt;
personer som har vissa kontrollmöjligheter av luftfartyg eller har sådana &lt;br&gt;
arbetsuppgifter att de förhållandevis lätt kan notera anmärkningsvärda &lt;br&gt;
avvikelser, brister eller liknande företeelser som bör föranleda en rapport. &lt;br&gt;
Det ligger också i sakens natur att denna förteckning kan komma att &lt;br&gt;
justeras när mera erfarenhet erhållits från tillämpningen av regelverket. &lt;br&gt;
Detta sammantaget indikerar att lagformen är mindre lämplig i detta &lt;br&gt;
sammanhang. I denna proposition föreslås därför att regeringen &lt;br&gt;
bemyndigas att i förordning ange vilka personer som skall omfattas av en &lt;br&gt;
skyldighet att rapportera händelser. Just detta bemyndigande föreslås inte &lt;br&gt;
kunna föras vidare till någon myndighet. &lt;br&gt;
Rapporteringsskyldigheten omfattar ”turbindrivna” luftfartyg samt &lt;br&gt;
luftfartyg som används inom det allmänna transportväsendet. Med denna &lt;br&gt;
avgränsning gäller direktivets bestämmelser alla jetflygplan, turbopropflygplan &lt;br&gt;
och turbindrivna helikoptrar samt alla andra sorters luftfartyg &lt;br&gt;
som används inom det allmänna transportväsendet. För begreppet ”ett &lt;br&gt;
luftfartyg inom det allmänna transportväsendet” varierar språkbruket i &lt;br&gt;
olika språkversioner av direktivet. Den tyska texten använder begreppet &lt;br&gt;
”Verkehrsluftfahrzuegs” vilket närmast motsvaras av ”trafikluftfartyg” &lt;br&gt;
på svenska. På engelska används ”a public transport aircraft”, på franska &lt;br&gt;
”un aéronef de transport public” och på danska ”et luftfartøj till offentlig &lt;br&gt;
transport”. En sannolik tolkning är att alla luftfartyg som används för &lt;br&gt;
transporter av allmänheten mot betalning skall omfattas. Därmed faller &lt;br&gt;
luftfartyg som används för privat bruk, av flygskolor, för s.k. aerial work &lt;br&gt;
(kraftledningsinspektioner, bogsering, flygfotografering och liknande) &lt;br&gt;
utanför direktivets obligatoriska tillämpning. Dessutom faller historiska &lt;br&gt;
luftfartyg utanför liksom ultralätta flygplan, deltavingar och liknande. &lt;br&gt;
Det kan sättas i fråga om en sådan begränsning är önskvärd och om det &lt;br&gt;
svenska regelverket skall vara begränsat till enbart vad som följer av &lt;br&gt;
direktivets regler. I varje fall bör alla luftfartyg som drivs med motor och &lt;br&gt;
som används på något sätt yrkesmässigt omfattas. Statistiken över &lt;br&gt;
olyckor och tillbud inom civil luftfart visar på att säkerheten generellt är &lt;br&gt;
god, men är sämst för privatflyget. Detta talar för att eventuella begränsningar &lt;br&gt;
i rapporteringsskyldigheten skall göras så att de flesta luftfartyg &lt;br&gt;
som används av privatflyget omfattas av rapporteringsskyldigheten. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I &lt;br&gt;
denna proposition föreslås därför att rapporteringsskyldigheten skall &lt;br&gt;
gälla alla ”motordrivna luftfartyg”. &lt;br&gt;
Det finns också ett behov för regeringen eller den myndighet som &lt;br&gt;
regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om tillämpningen &lt;br&gt;
av bestämmelserna, exempelvis föreskrifter med exempel på sådana &lt;br&gt;
avvikelser från det normala som skall medföra att en händelse &lt;br&gt;
rapporteras. Som Lagrådet framhållit är ett bemyndigande från riksdagen &lt;br&gt;
inte nödvändigt för att det skall vara möjligt att meddela de avsedda föreskrifterna. &lt;br&gt;
Bestämmelsen har inte heller syftet att vara ett formenligt &lt;br&gt;
bemyndigande för regering och berörda myndigheter, utan har tagits in i &lt;br&gt;
lagen för att den har ett betydande informationsvärde för både rättstillämpande &lt;br&gt;
organ och – inte minst – allmänheten om att regering och &lt;br&gt;
myndigheter kan komma att meddela närmare föreskrifter som rör det &lt;br&gt;
område som anges i paragrafen (jfr Håkan Strömberg, Normgivnings&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
26 &lt;br&gt;
makten enligt 1974 års regeringsform, tredje upplagan, 1999, s. 145). &lt;br&gt;
Regeringen anser att informationsbestämmelser av detta slag, som från &lt;br&gt;
strikt juridisk synpunkt kan anses överflödiga, ger upplysningar till &lt;br&gt;
allmänheten inte bara om regeringens föreskriftsrätt utan också om att &lt;br&gt;
det kan finnas bestämmelser som rör det aktuella ämnet i andra typer av &lt;br&gt;
författningar. Det bör däremot klart framgå av lagen att det inte är frågan &lt;br&gt;
om ett formellt bemyndigande. &lt;br&gt;
Punkten 2 om att uppmuntra frivillig rapportering från andra personer &lt;br&gt;
än dem som räknas upp i punkten 1, kräver ingen speciell lagstiftningsåtgärd. &lt;br&gt;
För svensk del finns inget större intresse att vidta åtgärder för att &lt;br&gt;
uppmuntra detta. Däremot kan man ta denna punkt till intäkt för att det är &lt;br&gt;
tillåtet enligt direktivet att ge de bestämmelser som genomför punkten 1 &lt;br&gt;
en delvis vidare ram genom att de blir tillämpliga på alla motordrivna &lt;br&gt;
luftfartyg. &lt;br&gt;
En myndighet kan inte heller hindra enskilda från att ta kontakter och &lt;br&gt;
lämna rapporter. I dessa fall får sådana rapporter eventuellt granskas &lt;br&gt;
något mera ingående, och om man kan konstatera att det är en självständig &lt;br&gt;
händelse som täcks in av direktivets bestämmelser kan den &lt;br&gt;
registreras i systemet som andra rapporter. Någon särskild ordning för &lt;br&gt;
detta krävs inte. &lt;br&gt;
Artikel 5 &lt;br&gt;
Insamling och lagring av information &lt;br&gt;
1. Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter som &lt;br&gt;
skall inrätta ett system för att samla in, utvärdera, bearbeta och lagra &lt;br&gt;
information om händelser som rapporterats i enlighet med artikel 4. &lt;br&gt;
Följande myndigheter som arbetar opartiskt kan anförtros detta &lt;br&gt;
ansvar: &lt;br&gt;
a) Den nationella civila luftfartsmyndigheten, och/eller &lt;br&gt;
b) det utredningsorgan eller utredningsinstitut som inrättats i enlighet &lt;br&gt;
med artikel 6 i direktiv 94/56/EG, och/eller &lt;br&gt;
c) ett annat oberoende organ eller institut som har tilldelats denna &lt;br&gt;
funktion. &lt;br&gt;
Om en medlemsstat utser mer än ett organ eller institut, skall den utse &lt;br&gt;
ett av dessa som kontaktpunkt för det informationsutbyte som nämns i &lt;br&gt;
artikel 6.1. &lt;br&gt;
2. De behöriga myndigheterna skall lagra de insamlade rapporterna i &lt;br&gt;
sina databaser. &lt;br&gt;
3. Haverier och allvarliga tillbud skall också lagras i dessa databaser. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Regeringen avser att peka ut Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
som huvudansvarig myndighet för händelserapporteringen. &lt;br&gt;
Detta kan ske i förordningsform. Bestämmelser om lagring av &lt;br&gt;
händelserapporter liksom uppgifter om haverier och allvarliga tillbud &lt;br&gt;
kan också meddelas i förordningsform. &lt;br&gt;
Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens &lt;br&gt;
bedömning.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
27 &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Luftfartsstyrelsen anser att styrelsen tydligt skall &lt;br&gt;
pekas ut som ansvarig myndighet för händelserapporteringen och &lt;br&gt;
kontaktpunkt för informationsutbytet. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: I artikeln anges vilken myndighet &lt;br&gt;
eller vilka myndigheter i Sverige som kan komma i fråga att hantera &lt;br&gt;
frågor om händelserapportering. Myndigheten eller myndigheterna skall &lt;br&gt;
arbeta opartiskt. För svensk del är det enligt punkten 1 a Luftfartsstyrelsen, &lt;br&gt;
enligt punkten 1 b Statens haverikommission eller enligt &lt;br&gt;
punkten 1 c en annan myndighet som kan pekas ut av regeringen. Statens &lt;br&gt;
haverikommission är en liten myndighet med mycket speciell verksamhet, &lt;br&gt;
och framstår av rent praktiska skäl som mindre lämpad att få huvudansvaret &lt;br&gt;
för händelserapporteringen. Luftfartsstyrelsen är beredd att ta på &lt;br&gt;
sig detta huvudansvar och är i övrigt lämplig för denna uppgift. Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
hanterar för övrigt redan i dag ett stort antal händelser som &lt;br&gt;
rapporteras in utan att det finns formella lagbestämmelser om detta. &lt;br&gt;
Några planer att tillskapa en ny myndighet finns inte. Regeringen avser &lt;br&gt;
därför att låta Luftfartsstyrelsen bli huvudansvarig myndighet. Det bör &lt;br&gt;
också bli Luftfartsstyrelsen som skall pekas ut som kontaktpunkt för &lt;br&gt;
informationsutbyte. &lt;br&gt;
Punkterna 2 och 3 kan också genomföras genom en bestämmelse i &lt;br&gt;
förordning. Rent praktiskt betyder de att Luftfartsstyrelsen och Statens &lt;br&gt;
haverikommission måste ha gemensamma databaser eller i varje fall tillgång &lt;br&gt;
till varandras databaser. Värt att notera är att när det i direktivet &lt;br&gt;
talas om ”haverier och allvarliga tillbud” i punkten 3 så ryms detta i &lt;br&gt;
begreppet ”olyckor och tillbud” som används i författningarna om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor. &lt;br&gt;
Luftfartsstyrelsens synpunkt får beaktas i det kommande arbetet med &lt;br&gt;
att ta fram erforderliga förordningar. &lt;br&gt;
Artikel 6 &lt;br&gt;
Informationsutbyte &lt;br&gt;
1. Medlemsstaterna skall delta i ett informationsutbyte, vilket innebär &lt;br&gt;
att all relevant säkerhetsinformation som lagras i de databaser som &lt;br&gt;
avses i artikel 5.2 skall ställas till förfogande för de behöriga myndigheterna &lt;br&gt;
i andra medlemsstater och för kommissionen. &lt;br&gt;
Databaserna skall vara kompatibla med den programvara som &lt;br&gt;
beskrivs i punkt 3. &lt;br&gt;
2. Den behöriga myndighet, som utsetts i enlighet med artikel 5.1, som &lt;br&gt;
tar emot en rapport om en händelse skall lägga in den i databaserna och &lt;br&gt;
när det är nödvändigt underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat &lt;br&gt;
där händelsen ägde rum, där luftfartyget är registrerat, där &lt;br&gt;
luftfartyget är tillverkat och/eller där operatören har behörighet. &lt;br&gt;
3. Kommissionen skall utveckla särskild programvara för detta direktiv. &lt;br&gt;
Kommissionen skall därvid ta hänsyn till behovet av kompatibilitet &lt;br&gt;
med befintlig programvara i medlemsstaterna. De behöriga myndigheterna &lt;br&gt;
får använda denna programvara för sina egna databaser. &lt;br&gt;
4. Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som anges i &lt;br&gt;
artikel 10.2 vidta lämpliga åtgärder för att underlätta det informationsutbyte &lt;br&gt;
som avses i punkt 1. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
28 &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: De delar av artikeln som måste genomföras &lt;br&gt;
i Sverige gäller deltagande i ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna &lt;br&gt;
och kommissionen. Detta kan regleras i luftfartsförordningen. &lt;br&gt;
Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: har inte yttrat sig i denna del. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: Av denna artikel är det bara &lt;br&gt;
punkterna 1 och 2 som berör Sverige. Punkterna 3 och 4 riktar sig till &lt;br&gt;
kommissionen. &lt;br&gt;
En av de grundläggande tankarna bakom EG-direktivet är att bygga &lt;br&gt;
upp en stor omfattande kunskapsbank där olika händelser finns noterade. &lt;br&gt;
Genom denna gemensamma kunskapsbank kan haveriutredare i olika &lt;br&gt;
medlemsstater få kännedom om tidigare noterade svagheter eller brister &lt;br&gt;
som kanske bara ger sig till känna vid sällsynta tillfällen. Därigenom kan &lt;br&gt;
de säkerhetsrekommendationer som haveriutredningarna ibland leder &lt;br&gt;
fram till grunda sig på ett mera gediget material än tidigare. Dessutom &lt;br&gt;
skall en medlemsstat informera andra om rapporterade händelser där &lt;br&gt;
andra medlemsstater kan beröras. &lt;br&gt;
Bestämmelserna riktar sig till myndigheterna, i första hand Luftfartsstyrelsen, &lt;br&gt;
och kan därför tas in i luftfartsförordningen. &lt;br&gt;
Artikel 7 &lt;br&gt;
Spridning av information &lt;br&gt;
1. Det organ som ålagts uppdraget att reglera säkerheten och att &lt;br&gt;
utreda haverier och tillbud inom den civila luftfarten i gemenskapen &lt;br&gt;
skall ha tillgång till sådan information om händelser som samlats in och &lt;br&gt;
utbytts i enlighet med artiklarna 5 och 6, så att de kan dra lärdom av de &lt;br&gt;
händelser som rapporterats för att förbättra säkerheten. &lt;br&gt;
2. Utan att det påverkar allmänhetens rätt att få tillgång till kommissionens &lt;br&gt;
handlingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning &lt;br&gt;
(EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till &lt;br&gt;
Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, skall &lt;br&gt;
kommissionen på eget initiativ och i enlighet med förfarandet i artikel &lt;br&gt;
10.2 besluta om åtgärder och därtill hörande villkor för att sprida den &lt;br&gt;
information som avses i punkt 1 till berörda parter. Dessa åtgärder, som &lt;br&gt;
kan vara allmänna eller avse ett enskilt fall, skall grunda sig på behovet &lt;br&gt;
− att förse personer och organisationer med den information de &lt;br&gt;
behöver för att förbättra säkerheten inom civil luftfart, &lt;br&gt;
− att begränsa spridningen av information till vad som är absolut &lt;br&gt;
nödvändigt för användarens ändamål i syfte att säkerställa lämplig &lt;br&gt;
sekretess för denna information. &lt;br&gt;
Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 8 skall beslutet att &lt;br&gt;
sprida information enligt denna punkt begränsas till vad som är absolut &lt;br&gt;
nödvändigt för användarens ändamål. &lt;br&gt;
3. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
För att informera allmänheten om säkerhetsnivån inom civil luftfart &lt;br&gt;
får medlemsstaterna minst en gång per år offentliggöra en säkerhetsöversikt &lt;br&gt;
som omfattar information om de typer av händelser som anmälts &lt;br&gt;
inom ramen för deras nationella system för obligatorisk rapportering av&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
29 &lt;br&gt;
händelser. Medlemsstaterna får också offentliggöra anonymiserade &lt;br&gt;
rapporter. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Denna artikel behandlar hur insamlad och &lt;br&gt;
lagrad information skall användas och spridas. I den utsträckning &lt;br&gt;
artikeln berör svenska myndigheter kan den genomföras genom &lt;br&gt;
förordning. &lt;br&gt;
Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens &lt;br&gt;
bedömning. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: har inte behandlat denna del. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: För svensk del betyder punkt 1 &lt;br&gt;
att Luftfartsstyrelsen och Statens haverikommission skall ha tillgång till &lt;br&gt;
här i landet registrerade händelser liksom händelser som registrerats i &lt;br&gt;
andra medlemsstater. Luftfartsstyrelsen har uppdraget att reglera säkerheten &lt;br&gt;
inom civil luftfart här i riket, och Statens haverikommission har &lt;br&gt;
uppdraget att utreda haverier och tillbud inom civil luftfart. Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
utreder också vissa mindre allvarliga incidenter. På gemenskapsnivå &lt;br&gt;
finns inget organ som utreder haverier och tillbud. Europeiska &lt;br&gt;
byrån för luftfartssäkerhet, EASA, är under uppbyggnad och det pågår ett &lt;br&gt;
arbete med att lägga allt fler arbetsuppgifter på den. &lt;br&gt;
Av andra punkten följer att kommissionen skall informera om sådana &lt;br&gt;
inrapporterade händelser som kan läggas till grund för säkerhetshöjande &lt;br&gt;
åtgärder och liknande. Information som lämnas med stöd av denna punkt &lt;br&gt;
skall vara restriktiv. Denna punkt riktar sig inte till medlemsstaterna och &lt;br&gt;
behöver således inte genomföras här i landet. Intressant är dock att &lt;br&gt;
kommissionen kan sprida viss information som omfattas av sekretess i &lt;br&gt;
kommissionen, och därför bör omfattas av sekretess även här. &lt;br&gt;
För att tillgodose allmänhetens intresse att följa säkerhetssituationen &lt;br&gt;
inom civil luftfart får varje medlemsstat ställa samman översikter över &lt;br&gt;
inrapporterade händelser. Sådana översikter bör ske på sådant sätt att &lt;br&gt;
man inte kan identifiera enskilda företag eller befattningshavare. En &lt;br&gt;
medlemsstat får också anonymisera lämnade rapporter och offentliggöra &lt;br&gt;
dessa. Denna punkt genomförs lämpligen genom en bestämmelse i luftfartsförordningen. &lt;br&gt;
Artikel 8 &lt;br&gt;
Skydd av information &lt;br&gt;
1. Medlemsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning &lt;br&gt;
vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig sekretess för den &lt;br&gt;
information som de erhåller i enlighet med artiklarna 6.1 och 7.1. De får &lt;br&gt;
endast använda denna information i enlighet med syftet med detta direktiv. &lt;br&gt;
2. Oavsett vilken typ av händelse och olycka eller allvarligt tillbud det &lt;br&gt;
är fråga om, och hur den klassificeras, får enskilda personers namn och &lt;br&gt;
adress aldrig registreras i den databas som avses i artikel 5.2. &lt;br&gt;
3. Utan att det påverkar tillämpningen av tillämpliga straffrättsliga &lt;br&gt;
bestämmelser, skall medlemsstaterna avstå från att inleda rättsliga för&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
30 &lt;br&gt;
faranden rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser som de &lt;br&gt;
får kännedom om endast på grund av att de rapporterats inom ramen för &lt;br&gt;
det nationella systemet för obligatorisk rapportering av händelser, utom &lt;br&gt;
i de fall det rör sig om grov oaktsamhet. &lt;br&gt;
4. Medlemsstaterna skall, i enlighet med sin nationella lagstiftning och &lt;br&gt;
praxis, se till att personal som rapporterar om tillbud som de kan känna &lt;br&gt;
till inte blir föremål för efterräkningar från arbetsgivarens sida. &lt;br&gt;
5. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av nationella bestämmelser &lt;br&gt;
om rättsliga myndigheters tillgång till information. &lt;br&gt;
OBS! Punkten 1 om sekretess behandlas i nästa avsnitt. &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Punkten 4 genomförs genom befintliga regler &lt;br&gt;
i lagen (1982:80) om anställningsskydd och genom att det i luftfartslagen &lt;br&gt;
införs en ny paragraf, 11 kap. 10 §, som anger att en arbetsgivare &lt;br&gt;
vid skadeståndsansvar inte får utsätta en arbetstagare som &lt;br&gt;
rapporterar händelser för repressalier. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Punkten 2 förbjuder registrering av &lt;br&gt;
enskilda personers namn och adress i aktuella databaser, vilket kan &lt;br&gt;
genomföras genom förordning. &lt;br&gt;
Punkten 3 säger att medlemsstaterna i vissa fall skall avstå från att &lt;br&gt;
inleda rättsliga förfaranden för olika överträdelser om man endast har &lt;br&gt;
fått kännedom om dessa genom en händelserapport. Denna punkt kan &lt;br&gt;
genomföras genom förordning. &lt;br&gt;
Punkten 5 om rättsliga myndigheters tillgång till information täcks &lt;br&gt;
redan av gällande bestämmelser i 14 kap. sekretesslagen (1980:100). &lt;br&gt;
Promemorians förslag: överensstämmer delvis med regeringens förslag &lt;br&gt;
och bedömning. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Riksdagens ombudsmän anser att regler om &lt;br&gt;
arbetsrättsligt skydd passar mindre bra i luftfartslagen, samt att det inte &lt;br&gt;
framgår av promemorian om det föreligger något behov av särskild &lt;br&gt;
reglering utöver det skydd som arbetsrätten ger. Luftfartsverket har framfört &lt;br&gt;
synpunkter på utformningen av 11 kap. 10 §. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Punkt 2 är tämligen &lt;br&gt;
lätt att genomföra. Det kan ske genom en ny bestämmelse i luftfartsförordningen. &lt;br&gt;
Det är särskilt svårt att försöka omsätta punkten 3 till begripliga och &lt;br&gt;
tillämpbara svenska regler. Först görs ett undantag från bestämmelsens &lt;br&gt;
tillämpning, nämligen att gällande straffrättsliga regler skall gälla även &lt;br&gt;
fortsättningsvis. Sedan sägs att medlemsstaten skall avstå från att inleda &lt;br&gt;
rättsliga förfaranden rörande oöverlagda eller oavsiktliga lagöverträdelser &lt;br&gt;
som den får kännedom om endast på grund av att de &lt;br&gt;
rapporterats inom ramen för bestämmelserna om rapportering av händelser &lt;br&gt;
inom civil luftfart. Undantag görs för de fall då lagöverträdelsen skett &lt;br&gt;
av grov oaktsamhet. Detta måste tolkas på följande sätt. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En händelse som &lt;br&gt;
rapporteras in kan ha berott på en åtgärd, en underlåtelse eller en &lt;br&gt;
felaktighet som inte är straffsanktionerad. Skulle den vara straffsanktionerad &lt;br&gt;
är punkten inte tillämplig enligt inledningen. Det finns åtskilliga &lt;br&gt;
moment inom den civila luftfarten som skall utföras på visst sätt enligt &lt;br&gt;
regelboken, men som inte är straffsanktionerade. Då måste man under&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
31 &lt;br&gt;
söka vilka ”rättsliga förfaranden” vid sidan av straffrättsliga reaktioner &lt;br&gt;
som skulle kunna bli aktuella i detta sammanhang. En näraliggande &lt;br&gt;
reaktion är att ifrågasätta innehavet av ett certifikat eller tillstånd till viss &lt;br&gt;
verksamhet. Sådana reaktioner skall alltså inte vara tillåtna för myndigheterna &lt;br&gt;
att vidta om den enda grunden för ifrågasättandet är den &lt;br&gt;
rapporterade händelsen. Skulle myndigheterna däremot få kännedom om &lt;br&gt;
samma händelse även på annat sätt finns inget hinder mot att man inleder &lt;br&gt;
ett förfarande mot den försumlige. Ett annat rättsligt förfarande skulle &lt;br&gt;
kunna vara ett skadeståndskrav på grund av att en händelse i ett luftfartyg &lt;br&gt;
gett upphov till åtgärder på en flygplats, och dessa åtgärder förorsakat &lt;br&gt;
flygplatshavaren extra kostnader. &lt;br&gt;
Verkligheten är ofta sådan att det i framtiden kan uppkomma andra &lt;br&gt;
situationer som är svåra att förutse, men där myndigheterna skulle kunna &lt;br&gt;
inleda rättsliga förfaranden utifrån gällande svenska regler. Värt att &lt;br&gt;
notera är att det är medlemsstaten som skall avstå från att inleda rättsliga &lt;br&gt;
förfaranden. Exempelvis faller skadeståndskrav från privata personer &lt;br&gt;
utanför denna bestämmelses tillämpningsområde. &lt;br&gt;
Det sista undantaget i punkten 3 ”utom i de fall det rör sig om grov &lt;br&gt;
oaktsamhet” gäller fall av grov vårdslöshet. I sådana fall får rättsliga förfaranden &lt;br&gt;
inledas. &lt;br&gt;
I punkten 4 finns ett krav på skydd mot efterräkningar från arbetsgivarens &lt;br&gt;
sida för personal som rapporterar in händelser. Riksdagens &lt;br&gt;
ombudsmän anser att regler om arbetsrättsligt skydd passar mindre bra i &lt;br&gt;
luftfartslagen samt att det inte framgår av promemorian om det föreligger &lt;br&gt;
ett behov av särskild reglering utöver det skydd som arbetsrätten ger. &lt;br&gt;
Regeringen delar delvis denna uppfattning. Lagen (1982:80) om anställningsskydd &lt;br&gt;
får anses ge ett fullgott skydd mot uppsägning eller avsked i &lt;br&gt;
dessa fall. Det kan nämligen inte anses vara saklig grund för uppsägning &lt;br&gt;
eller avsked att en anställd fullgör sina lagenliga skyldigheter att &lt;br&gt;
rapportera inträffade händelser. För att säkerställa direktivets krav på &lt;br&gt;
skydd mot andra efterräkningar föreslår regeringen dock att en särskild &lt;br&gt;
bestämmelse om skydd mot repressalier från arbetsgivarens sida införs i &lt;br&gt;
11 kap. 10 § luftfartslagen. En sådan bestämmelse bör utformas med &lt;br&gt;
förebild i bl.a. 22 § jämställdhetslagen (1991:433), 8 § lagen (1999:132) &lt;br&gt;
om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder &lt;br&gt;
och 7 § lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på &lt;br&gt;
grund av sexuell läggning. Det innebär att arbetsgivaren inte får utsätta &lt;br&gt;
en arbetstagare för repressalier på grund av att arbetstagaren rapporterat &lt;br&gt;
en händelse enligt den skyldighet som föreskrivs i luftfartslagen. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En &lt;br&gt;
arbetsgivare som bryter mot förbudet mot repressalier bör vara skyldig &lt;br&gt;
att betala skadestånd till arbetstagaren för den förlust som uppkommer &lt;br&gt;
och för den kränkning som repressalierna innebär. Detta överensstämmer &lt;br&gt;
med motsvarande reglering i jämställdhetslagen och diskrimineringslagstiftningen. &lt;br&gt;
Som Riksdagens ombudsmän påpekat passar arbetsrättsliga bestämmelser &lt;br&gt;
mindre väl i luftfartslagen, men i brist på lämpligare alternativ &lt;br&gt;
och för att säkerställa att svensk rätt uppfyller direktivets krav stannar &lt;br&gt;
regeringen ändå för att föreslå att en sådan bestämmelse införs i luftfartslagen. &lt;br&gt;
Bestämmelserna i artikel 8 skall inte påverka tillämpningen av nationella &lt;br&gt;
bestämmelser om rättsliga myndigheters tillgång till information&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
32 &lt;br&gt;
enligt punkten 5. Denna punkt torde redan vara tillgodosedd genom &lt;br&gt;
framför allt bestämmelserna i 14 kap. sekretesslagen. &lt;br&gt;
Artikel 9 &lt;br&gt;
Frivillig rapportering &lt;br&gt;
1. Utöver det system med obligatorisk rapportering som fastställs i &lt;br&gt;
artiklarna 4 och 5 får medlemsstaterna utse ett eller flera organ med &lt;br&gt;
uppgift att inrätta ett system med frivillig rapportering för att samla in &lt;br&gt;
och analysera information om observerade brister i luftfartssystemet &lt;br&gt;
vilka inte behöver rapporteras enligt systemet med obligatorisk rapportering, &lt;br&gt;
men som uppgiftslämnaren har uppfattat som en faktisk eller &lt;br&gt;
potentiell risk. &lt;br&gt;
2. Om en medlemsstat väljer att inrätta ett system med frivillig &lt;br&gt;
rapportering, skall den fastställa villkoren för hur det eller de organ som &lt;br&gt;
den har utsett enligt punkt 1 skall anonymisera de frivilliga rapporter &lt;br&gt;
som läggs fram i enlighet med detta system. &lt;br&gt;
3. Medlemsstaterna skall se till att relevant anonymiserad säkerhetsinformation &lt;br&gt;
som härrör från analysen av den konfidentiella rapporteringen &lt;br&gt;
lagras och finns tillgänglig för alla parter så att den kan &lt;br&gt;
användas för att öka luftfartssäkerheten. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Artikeln som rör frivillig rapportering &lt;br&gt;
behöver och bör inte genomföras i Sverige. &lt;br&gt;
Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: har inte berört frågan. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: I denna artikel ges möjligheten &lt;br&gt;
för medlemsstaterna att inrätta ett särskilt system för frivilliga rapporteringar &lt;br&gt;
av händelser, dvs. att andra personer än dem som räknas upp i &lt;br&gt;
artikel 4 lämnar rapporter, eller att andra händelser än de som täcks av &lt;br&gt;
bilagorna till direktivet rapporteras in. Någon ambition att tillskapa en &lt;br&gt;
särskild ordning för frivillig rapportering finns inte för närvarande. Däremot &lt;br&gt;
är det naturligtvis alltid möjligt för en privatperson att redogöra för &lt;br&gt;
iakttagelser som man bedömer kan påverka säkerheten hos ett luftfartyg. &lt;br&gt;
Artikel 10 &lt;br&gt;
Kommitté &lt;br&gt;
1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats genom &lt;br&gt;
artikel 12 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december &lt;br&gt;
1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden &lt;br&gt;
inom området civil luftfart. &lt;br&gt;
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut &lt;br&gt;
1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i &lt;br&gt;
beslutet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
33 &lt;br&gt;
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre &lt;br&gt;
månader. &lt;br&gt;
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. &lt;br&gt;
Artikel 11 &lt;br&gt;
Genomförande &lt;br&gt;
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar &lt;br&gt;
som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 4 juli 2005. De &lt;br&gt;
skall genast underrätta kommissionen om detta. &lt;br&gt;
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en &lt;br&gt;
hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de &lt;br&gt;
offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall &lt;br&gt;
varje medlemsstat själv utfärda. &lt;br&gt;
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de &lt;br&gt;
centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det &lt;br&gt;
område som omfattas av detta direktiv. &lt;br&gt;
Artikel 12 &lt;br&gt;
Ikraftträdande &lt;br&gt;
Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska &lt;br&gt;
unionens officiella tidning. &lt;br&gt;
Artikel 13 &lt;br&gt;
Adressater &lt;br&gt;
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Artiklarna 10–13 om en kommitté och &lt;br&gt;
genomförandet av direktivet m.m. är av sådant slag att de inte behöver &lt;br&gt;
genomföras i svensk rätt. &lt;br&gt;
Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: har inte yttrat sig i denna del. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: Artiklarna 10–13 är i direktiv &lt;br&gt;
normalt förekommande artiklar som inte behöver några särskilda genomförandeåtgärder &lt;br&gt;
på nationell nivå. &lt;br&gt;
6.3 Straffrättslig bestämmelse &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Skyldigheten att rapportera händelser bör &lt;br&gt;
vara straffsanktionerad med böter. Detta kan regleras i förordning. &lt;br&gt;
Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: har inte kommenterat denna del.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
34 &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: Direktivet säger inget om &lt;br&gt;
medlemsstaternas skyldighet att införa några straffrättsliga bestämmelser &lt;br&gt;
vid genomförandet. Det kan ändå ifrågasättas om inte den person som &lt;br&gt;
enligt regelverket skall vara skyldig att rapportera en händelse skall &lt;br&gt;
riskera en påföljd om hon eller han ändå medvetet underlåter att fullfölja &lt;br&gt;
denna skyldighet. &lt;br&gt;
Det är lämpligt att skyldigheten kompletteras med en straffbestämmelse &lt;br&gt;
som i varje fall stadgar böter för underlåtenhet att rapportera &lt;br&gt;
en händelse. Om man nöjer sig med att bara ha böter i straffskalan kan en &lt;br&gt;
straffbestämmelse tas in i 135 § luftfartsförordningen (1986:171). Den &lt;br&gt;
bör i så fall inordnas i nuvarande system och läggas in som punkt 21, &lt;br&gt;
vilket medför att nuvarande punkt 21 får betecknas 22. &lt;br&gt;
6.4 Ikraftträdande &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli &lt;br&gt;
2007. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: I promemorian lämnades inget förslag på tidpunkt &lt;br&gt;
för ikraftträdande. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: har inte kommenterat denna fråga. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Eftersom direktivet redan skulle ha &lt;br&gt;
varit genomfört brådskar det med ikraftträdandet av lagarna och förordningarna. &lt;br&gt;
Kommissionen har också beslutat att inleda domstolsförfarande &lt;br&gt;
mot Sverige för det bristfälliga genomförande. Den tidigaste möjliga tidpunkten &lt;br&gt;
för lagförslagen att träda i kraft torde vara den 1 juli 2007. &lt;br&gt;
Eftersom det här är fråga om ett nytt regelverk om en verksamhet som &lt;br&gt;
redan i dag fungerar på frivillig basis behövs inga särskilda övergångsbestämmelser. &lt;br&gt;
Händelser som inträffar före ikraftträdandet får fortsättningsvis &lt;br&gt;
rapporteras på frivillighetens grund, men efter ikraftträdandet &lt;br&gt;
blir rapporteringen en skyldighet. &lt;br&gt;
7 Sekretessfrågor &lt;br&gt;
7.1 Sekretessbestämmelser i EG-rättsakter på den civila &lt;br&gt;
luftfartens område &lt;br&gt;
I det nu aktuella händelsedirektivet, liksom i flera andra rättsakter på den &lt;br&gt;
civila luftfartens område, återfinns bestämmelser om informationsutbyte &lt;br&gt;
mellan medlemsstaterna och kommissionen samt om sekretess för de &lt;br&gt;
uppgifter som utbyts. Syftet med dessa bestämmelser är att hålla kollegor &lt;br&gt;
i Europa informerade om gjorda iakttagelser, att öka kunskapsmassan &lt;br&gt;
och förbättra grunderna för säkerhetsrekommendationer samt att i tid &lt;br&gt;
upptäcka svagheter av olika slag innan en allvarlig olycka inträffar. &lt;br&gt;
Enstaka händelser i medlemsstaterna ger kanske inte tillräckliga indika&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
35 &lt;br&gt;
tioner för svagheter i konstruktioner, rutiner och liknande men sammantagna &lt;br&gt;
erfarenheter från hela EU ger en väsentligt bättre grund att stå på. &lt;br&gt;
I detta lagstiftningsärende kommer, förutom bestämmelserna om &lt;br&gt;
sekretess i direktivet om rapportering av händelser inom civil luftfart, &lt;br&gt;
även vissa bestämmelser om sekretess i andra EG-rättsakter, som ännu &lt;br&gt;
inte genomförts i svensk rätt, att behandlas. Vidare kommer även vissa &lt;br&gt;
avtal mellan EU och vissa andra stater om samarbete i flygsäkerhetsfrågor &lt;br&gt;
att behandlas. &lt;br&gt;
7.2 Händelsedirektivet &lt;br&gt;
Uppgifter som skall utbytas enligt direktivet &lt;br&gt;
Som nämnts i avsnitt 4.2 är syftet med Europaparlamentets och rådets &lt;br&gt;
direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om rapportering av händelser &lt;br&gt;
inom civil luftfart (händelsedirektivet, jfr avsnitt 3) att bidra till att förbättra &lt;br&gt;
flygsäkerheten genom att säkerställa att relevant information &lt;br&gt;
rapporteras, samlas in, lagras, skyddas och sprids. Det enda syftet med &lt;br&gt;
rapporteringen av händelser är att förebygga olyckor och tillbud, inte att &lt;br&gt;
fastställa skuld- eller ansvarsfrågor. &lt;br&gt;
Medlemsstaterna åläggs enligt artikel 6 att delta i ett informationsutbyte &lt;br&gt;
som innebär att relevant säkerhetsinformation skall göras tillgänglig &lt;br&gt;
för kommissionen och behöriga myndigheter i andra medlemsstater. &lt;br&gt;
De uppgifter Sverige får tillgång till inom ramen för detta &lt;br&gt;
informationsutbyte kan röra enskilda, t.ex. flygbolag, men de kan också &lt;br&gt;
gälla andra medlemsstaters förhållanden direkt eller indirekt eftersom &lt;br&gt;
händelser, tillbud och olyckor kan bero på många faktorer såsom, förutom &lt;br&gt;
luftfartyget och besättningen, bristfällig väderrapportering, flygvägarna, &lt;br&gt;
flygtrafiktjänsten eller utformningen av flygplatsen. &lt;br&gt;
Behovet av sekretess &lt;br&gt;
Enligt artikel 8.1 i direktivet skall medlemsstaterna i enlighet med sin &lt;br&gt;
nationella lagstiftning vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa &lt;br&gt;
lämplig sekretess för den information som de erhåller. Enligt artikel 8.4 &lt;br&gt;
skall vidare medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning &lt;br&gt;
och praxis se till att personer som rapporterar om tillbud som de kan &lt;br&gt;
känna till inte blir föremål för efterräkningar från arbetsgivarens sida. &lt;br&gt;
Artikel 8 skall läsas mot bakgrund av beaktandesats 11 där det anges &lt;br&gt;
att insamlingen av säkerhetsinformationen, på grund av informationens &lt;br&gt;
känsliga natur, är beroende av att sekretess garanteras, att källan skyddas &lt;br&gt;
och att förtroendet hos den personal som arbetar inom den civila luftfarten &lt;br&gt;
upprätthålls. &lt;br&gt;
Frågan är då vilken sekretess som finns för sådana uppgifter enligt &lt;br&gt;
gällande rätt. &lt;br&gt;
Enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) kan sekretess gälla för &lt;br&gt;
uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt rör &lt;br&gt;
annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller &lt;br&gt;
juridisk person i annan stat eller statslös i vissa fall. Inför Sveriges &lt;br&gt;
anslutning till Europeiska unionen försågs bestämmelsen med ett s.k. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
rakt&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
36 &lt;br&gt;
skaderekvisit, dvs. uppgifter som anges i bestämmelsen kan bara hemlighållas &lt;br&gt;
om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser &lt;br&gt;
eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Presumtionen är &lt;br&gt;
således att sådana uppgifter är offentliga. Regeringsrätten fann t.ex. i &lt;br&gt;
rättsfallet RÅ 2000 ref. 22 att uppgifter i en bilaga till en ansökan om &lt;br&gt;
utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad foderbeta som &lt;br&gt;
hade inlämnats till Miljø- och energiministeriet i Danmark och skickats &lt;br&gt;
till Jordbruksverket via EG-kommissionen inte omfattades av sekretess &lt;br&gt;
enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen, trots att det fanns en sekretessbestämmelse &lt;br&gt;
i det direktiv som reglerade informationsutbytet avseende sådana &lt;br&gt;
ansökningar och trots att Miljø- och energiministeriet vid förfrågan hade &lt;br&gt;
framfört åsikten att vissa uppgifter i bilagan borde hållas hemliga. &lt;br&gt;
Regeringsrätten ansåg att förarbetsuttalandena till införandet av det raka &lt;br&gt;
skaderekvisitet, vilka bl.a. berör frågan hur man skall se på sekretessbestämmelser &lt;br&gt;
i direktiv, speglar systematiken bakom sekretessregleringen &lt;br&gt;
samt att denna innebär följande. I fråga om den gemensamma beslutsprocessen, &lt;br&gt;
t.ex. förhandlingspositioner och liknande, är det i första &lt;br&gt;
hand utrikessekretess som blir aktuell medan det däremot, när det gäller &lt;br&gt;
enskildas intressen, är de sekretessbestämmelser som tar sikte på sekretesskyddet &lt;br&gt;
för enskilda som skall tillämpas. Regeringsrätten, som fann att &lt;br&gt;
skaderekvisitet i 2 kap. 1 § inte kunde anses vara uppfyllt i det aktuella &lt;br&gt;
fallet, upphävde Kammarrättens dom och Jordbruksverkets beslut och &lt;br&gt;
visade målet åter till Jordbruksverket för fortsatt prövning huruvida &lt;br&gt;
hinder mot utlämnande av bilagan mötte enligt någon annan bestämmelse &lt;br&gt;
i sekretesslagen. &lt;br&gt;
Av det sagda framgår att det är osäkert i vilken mån de uppgifter som &lt;br&gt;
utbyts inom ramen för direktivet om rapportering av händelser av civil &lt;br&gt;
luftfart skulle anses vara omfattade av sekretess enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen. &lt;br&gt;
Den s.k. försvarssekretessen i 2 kap. 2 § sekretesslagen kan ibland bli &lt;br&gt;
tillämplig på uppgifter som rör händelser inom civil luftfart. Detta på &lt;br&gt;
grund av att vissa flygplatser och vissa delar av flygtrafiktjänsten är av &lt;br&gt;
betydelse för totalförsvaret. Lagrummet kan också bli tillämpligt när en &lt;br&gt;
händelse rör något som inbegriper såväl civil som militär luftfart. Sekretess &lt;br&gt;
enligt detta lagrum torde dock inte under fredstid aktualiseras i &lt;br&gt;
någon större utsträckning. &lt;br&gt;
Enligt 5 kap. 2 § 5 sekretesslagen gäller sekretess för uppgift som &lt;br&gt;
lämnar eller kan bidra till upplysning om säkerhets- eller bevakningsåtgärd &lt;br&gt;
med avseende på den civila luftfarten, om det kan antas att &lt;br&gt;
åtgärden motverkas om uppgiften röjs. Bakgrunden till bestämmelsen är &lt;br&gt;
att Luftfartsstyrelsen i samråd med Rikspolisstyrelsen ansvarar för ett &lt;br&gt;
nationellt program för att förebygga brott mot den civila luftfartens &lt;br&gt;
säkerhet. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Luftfartsskyddet är till för dels luftfartyg och flygplatser, &lt;br&gt;
inbegripet olika byggnader och anläggningar, dels de personer som uppehåller &lt;br&gt;
sig där. De brott man främst vill hindra är olika våldsbrott såsom &lt;br&gt;
sabotage och kapning samt hot om och förberedelser till sådana brott. &lt;br&gt;
Uppgifter som kan skyddas med stöd av denna bestämmelse kan exempelvis &lt;br&gt;
vara i vilken omfattning ett flygplan skall genomsökas före en &lt;br&gt;
flygning, detaljerade uppgifter om hur passagerare och bagage skall &lt;br&gt;
kontrolleras och vilka slags fraktförsändelser som skall genomsökas &lt;br&gt;
(prop. 2001/02:191 s. 95 och 115).&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
37 &lt;br&gt;
Uppgifter som skall utbytas med anledning av händelsedirektivet &lt;br&gt;
kommer således endast undantagsvis att omfattas av sekretess enligt 5 &lt;br&gt;
kap. 2 § 5. &lt;br&gt;
Sekretess gäller vidare enligt 8 kap. 6 § första stycket 1 för statlig &lt;br&gt;
myndighets verksamhet som består i bl.a. tillsyn med avseende på &lt;br&gt;
transportverksamhet för uppgift om enskildas affärs- eller driftsförhållanden, &lt;br&gt;
om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. &lt;br&gt;
Absolut sekretess gäller också i vissa fall för uppgift om en enskild som &lt;br&gt;
trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för myndighetens verksamhet &lt;br&gt;
(8 kap. 6 § första stycket 2). En förutsättning för att sekretess &lt;br&gt;
skall gälla enligt paragrafens första stycke är att regeringen har förordnat &lt;br&gt;
om det. &lt;br&gt;
Enligt 2 § sekretessförordningen (1980:657) och punkt 30 i bilagan till &lt;br&gt;
sekretessförordningen gäller sekretess som avses i 8 kap. 6 § första &lt;br&gt;
stycket sekretesslagen i Luftfartsstyrelsens tillsynsverksamhet. De &lt;br&gt;
rapporter om händelser inom civil luftfart som lämnas till Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
från svenska uppgiftslämnare lämnas inom ramen för myndighetens &lt;br&gt;
tillsyn. Den nämnda sekretessbestämmelsen kan således tillämpas &lt;br&gt;
på uppgifter om enskildas affärs- och driftsförhållanden i sådana &lt;br&gt;
rapporter hos Luftfartsstyrelsen, om skaderekvisitet är uppfyllt. &lt;br&gt;
Frågan är då om bestämmelsen i 8 kap. 6 § kan tillämpas på uppgifter &lt;br&gt;
om enskildas affärs- och driftförhållanden som kommissionen och andra &lt;br&gt;
medlemsstater ställer till Luftfartsstyrelsens förfogande enligt direktivet. &lt;br&gt;
För att kunna besvara den frågan måste man först ta ställning till om &lt;br&gt;
sådana uppgifter mottas i Luftfartsstyrelsens tillsynsverksamhet. &lt;br&gt;
Enligt 1 § tredje stycket förordningen (2004:1110) med instruktion för &lt;br&gt;
Luftfartsstyrelsen är myndighetens huvuduppgifter bl.a. att främja en &lt;br&gt;
säker, kostnadseffektiv och miljösäker luftfart (punkt 1) och utöva tillsyn &lt;br&gt;
av den civila luftfarten, särskilt flygsäkerheten (punkt 3). De uppgifter &lt;br&gt;
som Luftfartsstyrelsen erhåller från kommissionen och andra medlemsstater &lt;br&gt;
enligt direktivet tar myndigheten inte emot i sin tillsynsverksamhet &lt;br&gt;
i den mening begreppet har i myndighetsinstruktionen utan i den verksamhet &lt;br&gt;
som anges under 1 § tredje stycket 1 i instruktionen. Uppgifterna &lt;br&gt;
har dock stor betydelse för och används i tillsynsverksamheten. Enligt &lt;br&gt;
förarbetena till sekretesslagen åsyftas vidare med ordet ”tillsyn” i 8 kap. &lt;br&gt;
6 § sekretesslagen det område som vid tiden för sekretesslagens &lt;br&gt;
införande beskrevs med ordet kontroll. Ordet ”tillsyn” skall enligt &lt;br&gt;
förarbetena därför inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses omfatta &lt;br&gt;
alla de fall där en myndighet har en övervakande eller styrande funktion i &lt;br&gt;
förhållande till näringslivet (prop. 1979/80:2, del A, s. 235, jfr också &lt;br&gt;
Sekretesslagen En kommentar, Regner m.fl., s. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
8:14.) Med hänsyn härtill &lt;br&gt;
får den information som Luftfartsstyrelsen mottar från kommissionen &lt;br&gt;
och andra medlemsstater enligt direktivet anses mottagen i myndighetens &lt;br&gt;
tillsynsverksamhet i den mening begreppet har i 8 kap. 6 § sekretesslagen. &lt;br&gt;
I 8 kap. 6 § andra stycket finns en specialregel för uppgifter som en &lt;br&gt;
myndighet erhåller från en annan stat eller mellanfolklig organisation i &lt;br&gt;
vissa fall. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess, i den mån riksdagen &lt;br&gt;
godkänt avtal härom med främmande stat eller mellanfolklig organisation, &lt;br&gt;
hos myndighet i verksamhet som avses i paragrafens första stycke &lt;br&gt;
för uppgift om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
38 &lt;br&gt;
myndigheten förfogar över på grund av avtalet. I begreppet avtal anses &lt;br&gt;
ingå rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. &lt;br&gt;
anslutningsfördragen och förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s &lt;br&gt;
institutioner (jfr prop. 2004/05:142 s. 50, prop. 2005/06:45 s. 155 och &lt;br&gt;
prop. 2005/06:140 s. 87). Bestämmelsen i 8 kap. 6 § andra stycket förutsätter &lt;br&gt;
dock att den aktuella rättsakten innehåller en klausul om att uppgifterna &lt;br&gt;
inte får lämnas vidare i det aktuella fallet. Bestämmelsen i artikel &lt;br&gt;
8.1 i direktivet om rapportering av händelser slår inte fast vilken sekretess &lt;br&gt;
som skall gälla för de uppgifter som utbyts enligt direktivet utan &lt;br&gt;
överlämnar åt medlemsstaterna att säkra ”lämplig sekretess” (på engelska &lt;br&gt;
appropriate confidentiality). Med hänsyn härtill kan 8 kap. 6 § andra &lt;br&gt;
stycket inte anses vara tillämpligt på de uppgifter som kommissionen och &lt;br&gt;
andra medlemsstater gör tillgängliga för Luftfartsstyrelsen enligt direktivet. &lt;br&gt;
Däremot kan 8 kap. 6 § första stycke tillämpas på sådana uppgifter &lt;br&gt;
hos Luftfartsstyrelsen. Sekretessen enligt det stycket gäller emellertid &lt;br&gt;
med ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är att uppgifterna är &lt;br&gt;
offentliga. &lt;br&gt;
Av motsvarande skäl som anförts beträffande Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
omfattas uppgifter som lämnats av kommissionen eller andra medlemsstater &lt;br&gt;
inte av sekretess enligt 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen hos &lt;br&gt;
Statens haverikommission. &lt;br&gt;
Sekretess enligt 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen gäller hos &lt;br&gt;
Statens haverikommission i verksamhet som består i utredning enligt &lt;br&gt;
lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och förordningen &lt;br&gt;
(1990:717) om undersökning av olyckor eller enligt motsvarande äldre &lt;br&gt;
bestämmelser samt särskild utredning som har tillsatts av regeringen för &lt;br&gt;
att utreda en sådan olycka som avses i 2 § nämnda lag (2 § sekretessförordningen &lt;br&gt;
[1980:657] och punkt 110 i bilagan till den nämnda förordningen). &lt;br&gt;
Formuleringen av den sistnämnda punkten i bilagan till &lt;br&gt;
sekretessförordningen medför att uppgifter i rapporter om händelser &lt;br&gt;
inom civil luftfart inte omfattas av sekretess enligt 8 kap. 6 § första &lt;br&gt;
stycket hos Statens haverikommission, och det oavsett om rapporterna &lt;br&gt;
lämnats av svenska uppgiftslämnare, av kommissionen eller andra &lt;br&gt;
medlemsstater. &lt;br&gt;
Systemet med händelserapportering bygger vidare på att personal som &lt;br&gt;
rapporterar om tillbud inte skall bli föremål för några efterräkningar från &lt;br&gt;
arbetsgivarens sida. I dag finns ingen möjlighet att hemlighålla de &lt;br&gt;
rapporterandes identitet eller utsagor. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7.3 Kontrolldirektivet &lt;br&gt;
Uppgifter som skall utbytas enligt direktivet &lt;br&gt;
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 &lt;br&gt;
om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser &lt;br&gt;
i gemenskapen (kontrolldirektivet, jfr avsnitt 3) syftar till att höja &lt;br&gt;
flygsäkerheten genom att harmonisera reglerna och förfarandena för &lt;br&gt;
rampinspektioner av luftfartyg från tredje land som landar på flygplatser &lt;br&gt;
inom EU.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
39 &lt;br&gt;
Varje medlemsstat skall fastställa lämpliga metoder för att säkerställa &lt;br&gt;
att rampinspektioner genomförs om misstanke föreligger att luftfartyget &lt;br&gt;
inte överensstämmer med internationella säkerhetsnormer (artikel 4.1). &lt;br&gt;
Medlemsstaterna får vidare fastställa bestämmelser för genomförande av &lt;br&gt;
rampinspektioner enligt ett stickprovsförfarande, utan att särskild misstanke &lt;br&gt;
föreligger, under förutsättning att sådana bestämmelser är förenliga &lt;br&gt;
med gemenskapsrätten och internationell rätt. Ett sådant förfarande skall &lt;br&gt;
genomföras på ett icke-diskriminerande sätt. &lt;br&gt;
Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall enligt direktivet delta i &lt;br&gt;
ett ömsesidigt informationsutbyte. Den informationen som utbyts skall, &lt;br&gt;
på begäran av en behörig myndighet, omfatta en förteckning över de &lt;br&gt;
flygplatser i den berörda medlemsstaten som är öppna för internationell &lt;br&gt;
lufttrafik med angivelse av antalet utförda rampinspektioner per kalenderår &lt;br&gt;
samt hur många gånger luftfartyg från tredje land använt varje &lt;br&gt;
flygplats i förteckningen (artikel 5.1). Olika standardiserade rapporter &lt;br&gt;
skall vidare utan dröjsmål överlämnas till kommissionen och, på deras &lt;br&gt;
begäran, till medlemsstaternas behöriga myndigheter samt till Europeiska &lt;br&gt;
byrån för luftfartssäkerhet, EASA (artikel 5.2). Om en standardiserad &lt;br&gt;
rapport visar att en möjlig säkerhetsrisk föreligger eller om en rampinspektionsrapport &lt;br&gt;
visar att ett luftfartyg inte överensstämmer med internationella &lt;br&gt;
säkerhetsnormer och kan utgöra en möjlig säkerhetsrisk, skall &lt;br&gt;
rapporten omedelbart lämnas till alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna &lt;br&gt;
och till kommissionen (artikel 5.3). &lt;br&gt;
Kommissionen skall varje år offentliggöra en rapport med samlad &lt;br&gt;
information som skall vara tillgänglig för allmänheten och branschens &lt;br&gt;
aktörer och innehålla en analys av all information som mottagits i enlighet &lt;br&gt;
med artikel 5. Analysen skall vara enkel och lättfattlig samt ange om &lt;br&gt;
det kan finnas en förhöjd säkerhetsrisk för passagerare. Varifrån denna &lt;br&gt;
information kommer skall inte avslöjas i analysen (artikel 6.2). &lt;br&gt;
Behov av sekretess &lt;br&gt;
Enligt artikel 6.1 skall medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning &lt;br&gt;
vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa lämplig sekretess &lt;br&gt;
för den information som de mottagit i enlighet med artikel 5 &lt;br&gt;
Av de sekretessbestämmelser som nämns i avsnitt 7.2 är det främst &lt;br&gt;
8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen som kan bli tillämplig på uppgifter &lt;br&gt;
som utbyts enligt direktivet om säkerheten i fråga om luftfartyg &lt;br&gt;
från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen. Såvitt gäller nu &lt;br&gt;
aktuella uppgifter kan bestämmelsen endast bli tillämplig hos Luftfartsstyrelsen. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7.4 EASA-förordningen &lt;br&gt;
Uppgifter som skall utbytas enligt förordningen &lt;br&gt;
Huvudsyftet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr &lt;br&gt;
1592/2002 av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma &lt;br&gt;
bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk &lt;br&gt;
byrå för luftfartssäkerhet (EASA-förordningen, jfr avsnitt 3) är att&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
40 &lt;br&gt;
skapa och upprätthålla en hög och enhetlig säkerhetsnivå inom den civila &lt;br&gt;
luftfarten i Europa. &lt;br&gt;
Enligt artikel 11.1 skall Europeiska unionens kommission, Europeiska &lt;br&gt;
byrån för luftfartssäkerhet och de nationella luftfartsmyndigheterna utbyta &lt;br&gt;
all för dem tillgänglig information i samband med tillämpningen av &lt;br&gt;
förordningen och dess tillämpningsföreskrifter. Enheter som har fått i &lt;br&gt;
uppgift att utreda flyghaverier och tillbud eller att analysera händelser &lt;br&gt;
har rätt att få tillgång till denna information. &lt;br&gt;
Kommissionen skall enligt artikel 11.2, utan att det påverkar allmänhetens &lt;br&gt;
rätt att få tillgång till kommissionens handlingar enligt Europaparlamentets &lt;br&gt;
och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens &lt;br&gt;
tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, i &lt;br&gt;
enlighet med förfarandet i artikel 54.3 besluta om åtgärder för att på eget &lt;br&gt;
initiativ sprida den information som avses i punkt 1 till berörda parter. &lt;br&gt;
Dessa åtgärder, som kan vara generella eller enskilda, skall grunda sig på &lt;br&gt;
behovet av att a) ge personer och organisationer den information som de &lt;br&gt;
behöver för att förbättra flygsäkerheten, b) begränsa informationsspridningen &lt;br&gt;
till vad som är absolut nödvändigt för användarnas syfte för att &lt;br&gt;
säkerställa lämplig sekretess för denna information. &lt;br&gt;
Europeiska byrån för luftfartssäkerhet skall årligen offentliggöra en &lt;br&gt;
säkerhetsöversyn för att hålla allmänheten informerad om den allmänna &lt;br&gt;
säkerhetsnivån (artikel 11.4). &lt;br&gt;
Behov av sekretess &lt;br&gt;
De nationella luftfartsmyndigheterna skall enligt artikel 11.3 i enlighet &lt;br&gt;
med sin nationella lagstiftning vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa &lt;br&gt;
lämplig sekretess för den information som de får enligt artikel 11.1. &lt;br&gt;
Av de sekretessbestämmelser som nämns i avsnitt 7.2 är det främst &lt;br&gt;
8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen som kan bli tillämplig på vissa av &lt;br&gt;
de uppgifter som utbyts enligt EASA-förordningen. &lt;br&gt;
7.5 Förordningen om tillhandahållande av tjänster &lt;br&gt;
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 550/2004 av den 10 &lt;br&gt;
mars 2004 om tillhandahållande av flygtrafiktjänster inom det gemensamma &lt;br&gt;
europeiska luftrummet (”förordning om tillhandahållande av &lt;br&gt;
tjänster”) (förordningen om tillhandahållande av tjänster, jfr avsnitt 3) &lt;br&gt;
ingår som en del i ett paket om fyra EG-förordningar (nr 549/2004, &lt;br&gt;
550/2004, 551/2004 och 552/2004) om det gemensamma luftrummet. &lt;br&gt;
Syftet med förordning nr 550/2004 är att fastställa gemensamma krav för &lt;br&gt;
säkert och effektivt tillhandahållande av flygtrafiktjänster i gemenskapen &lt;br&gt;
(artikel 1.1). &lt;br&gt;
Enligt artikel 13.1 i sistnämnda förordning skall, när det gäller allmän &lt;br&gt;
flygtrafik, relevanta verksamhetsrelaterade uppgifter utbytas i realtid &lt;br&gt;
mellan alla leverantörer av flygtrafiktjänster, luftrummets användare och &lt;br&gt;
flygplatser så att deras operativa behov kan underlättas. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Berörda &lt;br&gt;
myndigheter, certifierade leverantörer av flygtrafiktjänster, luftrummets &lt;br&gt;
användare och flygplatser skall beviljas tillgång till verksamhetsrelaterade &lt;br&gt;
uppgifter på ett icke-diskriminerande sätt (artikel 13.2).&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
41 &lt;br&gt;
Enligt artikel 18.1 får de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet &lt;br&gt;
med sin nationella lagstiftning, i likhet med kommissionen, inte röja &lt;br&gt;
förtrolig information, särskilt om informationen avser leverantörer av &lt;br&gt;
flygtrafiktjänster, deras affärsmässiga förhållanden och deras kostnadskomponenter. &lt;br&gt;
Som nämnts i avsnitt 7.2 gäller enligt 8 kap. 6 § andra stycket &lt;br&gt;
sekretesslagen sekretess, i den mån riksdagen godkänt avtal härom med &lt;br&gt;
främmande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet &lt;br&gt;
som avses i paragrafens första stycke för uppgift om enskilds &lt;br&gt;
ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten förfogar &lt;br&gt;
över på grund av avtalet. Den valda formuleringen ”förfogar över” medför &lt;br&gt;
att bestämmelsen inte bara omfattar uppgifter som svenska myndigheter &lt;br&gt;
erhåller från utlandet utan även uppgifter som inhämtas inom landet &lt;br&gt;
enligt avtalet. Som nämnts tidigare anses begreppet avtal i detta sammanhang &lt;br&gt;
omfatta bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap &lt;br&gt;
i EU, dvs. anslutningsfördragen och förordningar och direktiv som &lt;br&gt;
utfärdas av EU:s institutioner (jfr prop. 2004/05:142 s. 50, prop. &lt;br&gt;
2005/06:45 s. 155 och prop. 2005/06:140 s. 87). Bestämmelsen i 8 kap. &lt;br&gt;
6 § andra stycket förutsätter för sin tillämplighet att den aktuella rättsakten &lt;br&gt;
innehåller en klausul om att uppgifterna inte får lämnas vidare i det &lt;br&gt;
aktuella fallet. Artikel 18.1 i förordningen om tillhandahållande av &lt;br&gt;
tjänster får anses utgöra en sådan sekretessklausul. I den mån uppgifter &lt;br&gt;
som omfattas av den sistnämnda artikeln lämnas till svenska myndigheter &lt;br&gt;
kan sådana uppgifter således hemlighållas enligt 8 kap. 6 § andra stycket &lt;br&gt;
sekretesslagen. &lt;br&gt;
7.6 Avtal mellan Europeiska gemenskapen och andra &lt;br&gt;
stater &lt;br&gt;
För att ytterligare förbättra flygsäkerheten har EG ingått avtal om &lt;br&gt;
informationsutbyte på flygsäkerhetsområdet med dess medlemsstater och &lt;br&gt;
andra länder. &lt;br&gt;
Den 16 oktober 2006 ingick EG ett avtal med dess medlemsstater samt &lt;br&gt;
Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, f.d. jugoslaviska &lt;br&gt;
republiken Makedonien, Island, Kroatien, Montenegro, Norge, &lt;br&gt;
Rumänien, Serbien och FN:s övergångsförvaltning i Kosovo om ett &lt;br&gt;
gemensamt europeiskt luftrum Avtalet har publicerats i EUT (EUT L &lt;br&gt;
285, 16.10.2006, s. 1). Avtalet träder i kraft när samtliga har ratificerat &lt;br&gt;
det, men får tillämpas provisoriskt dessförinnan under vissa villkor. I &lt;br&gt;
avtalet ingår bl.a. EASA-förordningen, förordningen om tillhandahållande &lt;br&gt;
av flygtrafiktjänster samt händelsedirektivet, men inte kontrolldirektivet. &lt;br&gt;
Med Marocko har ett snarlikt avtal skrivits under den 12 december &lt;br&gt;
2006. Det innefattar också de båda EG-förordningarna och händelsedirektivet. &lt;br&gt;
Detta avtal har ännu inte publicerats i EUT. &lt;br&gt;
EES-staterna Norge och Island är parter i avtalet av den 16 oktober &lt;br&gt;
2006, men inte Schweiz. &lt;br&gt;
Med Schweiz finns ett speciellt avtal på sju verksamhetsområden, bl.a. &lt;br&gt;
luftfart. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det avtalet omfattar i dag såväl de båda EG-förordningarna som &lt;br&gt;
de båda direktiven. Avtalet och de i detta sammanhang relevanta&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
42 &lt;br&gt;
ändringarna i bilagan till avtalet finns publicerade i EGT och EUT (EGT &lt;br&gt;
L 114, 30.4.2002, s. 1, EUT L 347, 30.12.2005, s. 91, EUT L 298, &lt;br&gt;
27.10.2006, s. 23, EUT L 298, 27.10.2006, s. 25, EUT L 318, &lt;br&gt;
17.11.2006, s. 31). &lt;br&gt;
Samtliga nu omnämnda avtal är av dynamisk typ som på ett förhållandevis &lt;br&gt;
enkelt sätt kan utökas till att omfatta annan gemenskapslagstiftning. &lt;br&gt;
Vad som har sagts om tillämpliga sekretessbestämmelser i avsnitt &lt;br&gt;
7.2–4 gäller även beträffande uppgifter som utbyts enligt dessa avtal. &lt;br&gt;
Den bedömning som har gjorts i avsnitt 7.5 om tillämpligheten av 8 kap. &lt;br&gt;
6 § andra stycket sekretesslagen gäller även för uppgifter som en svensk &lt;br&gt;
myndighet förfogar över på grund av ett avtal mellan Sverige och EG, &lt;br&gt;
andra medlemsstater i unionen samt andra stater om tillämpning av förordningen &lt;br&gt;
om tillhandahållande av tjänster samt för uppgifter som en &lt;br&gt;
svensk myndighet förfogar över på grund av ett avtal mellan EG och en &lt;br&gt;
annan stat om tillämpning av samma förordning. &lt;br&gt;
7.7 Nya sekretessbestämmelser &lt;br&gt;
Regeringens förslag: Det skall införas nya sekretessbestämmelser i &lt;br&gt;
sekretesslagen. &lt;br&gt;
Sekretess skall gälla i myndighets verksamhet som avser internationellt &lt;br&gt;
samarbete avseende tillsyn av civil luftfart för uppgift som lämnats av &lt;br&gt;
annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att myndighetens &lt;br&gt;
arbete för en säkrare civil luftfart motverkas om uppgiften röjs. &lt;br&gt;
För uppgift i allmän handling skall sekretessen gälla i högst fyrtio år. &lt;br&gt;
Sekretess skall gälla hos Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen, Statens &lt;br&gt;
haverikommission, Luftfartsverket och Luftfartsstyrelsen för uppgift som &lt;br&gt;
lämnats av enskild i en rapport om händelser inom civil luftfart, om det &lt;br&gt;
kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider &lt;br&gt;
men om uppgiften röjs. För uppgift i allmän handling skall sekretessen &lt;br&gt;
gälla i högst femtio år. &lt;br&gt;
Promemorians förslag: Överstämmer huvudsakligen med regeringens &lt;br&gt;
förslag. I promemorian föreslogs att sekretess skulle gälla i verksamhet &lt;br&gt;
som avser internationellt samarbete avseende tillsyn av civil luftfart eller &lt;br&gt;
annat samarbete om flygsäkerhet för uppgift som lämnats av annan stat &lt;br&gt;
eller mellanfolklig organisation, om det kunde antas att det har varit en &lt;br&gt;
förutsättning för lämnande av informationen att uppgiften inte skulle &lt;br&gt;
röjas. Vidare föreslogs att skyddet för enskilda rapportörers person &lt;br&gt;
endast skulle gälla hos Luftfartsstyrelsen. &lt;br&gt;
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, däribland Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
, Kustbevakningen och Luftfartsverket, framhåller att rapporter &lt;br&gt;
om händelser som expedieras till Luftfartsstyrelsen kommer att vara &lt;br&gt;
allmänna handlingar även hos de avsändande myndigheterna och att &lt;br&gt;
bestämmelsen om sekretess till skydd för enskilda rapportörer därför bör &lt;br&gt;
vara tillämplig även hos dessa myndigheter. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Luftfartsstyrelsen har vidare &lt;br&gt;
påpekat att Statens haverikommission enligt direktivet skall ha full tillgång &lt;br&gt;
till den databas om händelser som Luftfartstyrelsen skall hantera. &lt;br&gt;
Enskilda personer namn och adress får visserligen inte registreras i data&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
43 &lt;br&gt;
basen, men eftersom uppgifter om en händelse i sig kan avslöja vem &lt;br&gt;
rapportören är bör sekretessbestämmelsen till skydd för rapportören &lt;br&gt;
enligt Luftfartsstyrelsen vara tillämplig även hos Statens haverikommission. &lt;br&gt;
Luftfartsstyrelsen föreslår att ”hos Luftfartsstyrelsen” utgår ur &lt;br&gt;
den föreslagna bestämmelsen, som på så sätt blir tillämplig hos samtliga &lt;br&gt;
myndigheter där en händelserapport kan finnas. &lt;br&gt;
Riksdagens ombudsmän (JO) konstaterar att den föreslagna nya 4 kap. &lt;br&gt;
6 § innebär att den stat som lämnar uppgifter till det tänkta systemet har &lt;br&gt;
ett – om än indirekt – avgörande inflytande på om uppgifterna skall vara &lt;br&gt;
skyddade av sekretess eller inte. Lagstiftaren bör med utgångspunkt från &lt;br&gt;
önskemålet om största möjliga offentlighet pröva och ange vilka uppgifter &lt;br&gt;
som trots allt bör vara hemliga. JO anser vidare att det föreslagna &lt;br&gt;
skaderekvisitet förefaller mindre väl förenligt med ett system som bygger &lt;br&gt;
på uppgiftsskyldighet och att lagförslaget kräver ytterligare överväganden. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag &lt;br&gt;
Sekretess till skydd för uppgifter från myndigheter eller enskilda i Sverige &lt;br&gt;
Som framgått av avsnitt 7.2–5 kan uppgifter om enskildas affärs- och &lt;br&gt;
driftförhållanden som lämnas eller inhämtas inom Sverige enligt &lt;br&gt;
händelsedirektivet, kontrolldirektivet, EASA-förordningen och förordningen &lt;br&gt;
om tillhandahållande av tjänster omfattas av sekretess hos Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen, 2 § sekretessförordningen &lt;br&gt;
och punkt 30 i bilagan till förordningen. Undantagsvis kan även &lt;br&gt;
bestämmelserna i 2 kap. 2 § och 5 kap. 2 § 5 bli tillämpliga på uppgifter &lt;br&gt;
som lämnas eller inhämtas på grund av direktiven och förordningarna. &lt;br&gt;
När det är fråga om uppgifter om enskildas affärs- och driftförhållanden &lt;br&gt;
anser regeringen att motsvarande sekretess som gäller hos &lt;br&gt;
Luftfartsstyrelsen lämpligen bör gälla även hos Statens haverikommission. &lt;br&gt;
Ett sådant resultat kan uppnås genom en ändring i bilagan till &lt;br&gt;
sekretessförordningen. När det gäller uppgifter som på grund av direktiven &lt;br&gt;
eller förordningarna lämnas eller inhämtas inom Sverige i övrigt &lt;br&gt;
anser regeringen att det inte behöver göras någon ändring av sekretessregleringen, &lt;br&gt;
utom såvitt avser uppgifter om den person som lämnar en &lt;br&gt;
rapport om händelser inom civil luftfart. När det gäller sådana uppgifter &lt;br&gt;
gör regeringen följande överväganden. &lt;br&gt;
Sekretess till skydd för den som rapporterar en händelse inom civil luftfart &lt;br&gt;
Det kan finnas många olika orsaker till att händelser inom civil luftfart &lt;br&gt;
inträffar. Det kan vara mindre lyckade tekniska lösningar i planet, bristfälliga &lt;br&gt;
rutiner i flygplanets handbok, att man valt en mindre lyckad &lt;br&gt;
komponent vid konstruktionen av flygplanet m.m. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Händelsedirektivet &lt;br&gt;
innehåller också en bestämmelse om att en anställd som fullgör sin &lt;br&gt;
rapporteringsskyldighet inte får drabbas av någon form av repressalie &lt;br&gt;
från arbetsgivarens sida. Den bestämmelsen avses bli genomförd genom &lt;br&gt;
att särskilda bestämmelser om detta införs i luftfartslagen. Trots de föreslagna &lt;br&gt;
bestämmelserna finns det en risk att en person kan komma att&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
44 &lt;br&gt;
tveka att göra en anmälan, bl.a. av det skälet att orsaken till händelser &lt;br&gt;
som utlöser rapporteringsskyldighet kan återfinnas i det som kallas ”den &lt;br&gt;
mänskliga faktorn”, dvs. att den som är satt att göra en viss åtgärd vid &lt;br&gt;
visst tillfälle inte gör detta. Den pilot, flygledare eller annan som vet med &lt;br&gt;
sig att han eller hon inte följt regelboken till punkt och pricka riskerar att &lt;br&gt;
förlora flygcertifikat och andra tillstånd vilket naturligtvis dämpar viljan &lt;br&gt;
att rapportera det inträffade. Han eller hon blir självfallet ännu mera &lt;br&gt;
obenägen att rapportera det inträffade om han eller hon vet att det &lt;br&gt;
inträffade kan bli allmänt känt. Ur ett flygsäkerhetsperspektiv är det &lt;br&gt;
främst det som inträffat som är intressant, inte vem som rapporterat. &lt;br&gt;
Mot denna bakgrund bedöms en sekretessbestämmelse som medför att &lt;br&gt;
uppgifter om rapportören inte offentliggörs vara en förutsättning för att &lt;br&gt;
direktivets bestämmelser skall få fullt genomslag. &lt;br&gt;
Om man sekretesskyddar uppgifter om den som lämnar en händelserapport, &lt;br&gt;
kan man fundera på om inte motsvarande skydd skall gälla för &lt;br&gt;
den som inrapporterar en olycka eller ett allvarligt tillbud. Frågan är &lt;br&gt;
berättigad, men bör besvaras först sedan man beaktat följande. Olyckor &lt;br&gt;
och allvarliga tillbud blir som regel bekanta för allmänheten oavsett om &lt;br&gt;
någon särskild person anmäler dessa till myndigheterna. Intresset av &lt;br&gt;
insyn är också starkare när det gäller olyckor och allvarligare tillbud än &lt;br&gt;
när det är fråga om händelser som oftast inte märks eller noteras av dem &lt;br&gt;
som inte är direkt berörda. Ändrade sekretessregler för allvarligare händelser &lt;br&gt;
är inte heller något som följer av direktivet om rapportering av &lt;br&gt;
händelser. Något förslag i den riktningen lämnas därför inte. &lt;br&gt;
En ny sekretessbestämmelse bör således införas till skydd för den som &lt;br&gt;
rapporterar en händelse inom civil luftfart. Inte bara namnet på anmälaren &lt;br&gt;
bör kunna hemlighållas utan även själva innehållet i anmälan, om &lt;br&gt;
uppgifterna på något sätt på något sätt kan avslöja vem anmälaren är. &lt;br&gt;
Förekomsten av en anmälan eller utsaga bör kunna hemlighållas helt om &lt;br&gt;
blotta förekomsten av en anmälan skulle kunna avslöja vem som har &lt;br&gt;
gjort den. &lt;br&gt;
Händelser inom civil luftfart skall rapporteras till Luftfartsstyrelsen. &lt;br&gt;
Sekretessen bör därför gälla hos denna myndighet. Som flera remissinstanser &lt;br&gt;
framhållit bör sekretessen även gälla hos en myndighet varifrån &lt;br&gt;
en rapport om händelser expedieras. Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen &lt;br&gt;
bedriver i egen regi luftfart som utan att vara militär sker &lt;br&gt;
endast för statsändamål. De nya bestämmelserna i 11 kap. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
luftfartslagen &lt;br&gt;
om rapporteringsskyldighet för civil luftfart blir, genom 15 kap. 2 § luftfartslagen, &lt;br&gt;
tillämpliga även på sådan statsluftfart som dessa myndigheter &lt;br&gt;
bedriver. Vidare kan en rapport skickas från Luftfartsverket, som arbetar &lt;br&gt;
med luftfart i andra former. Därutöver kommer Statens haverikommission &lt;br&gt;
att ha tillgång till den databas avseende händelserapporter som &lt;br&gt;
Luftfartsstyrelsen skall föra. I denna databas får visserligen inte uppgifter &lt;br&gt;
om enskildas namn och adresser registreras. Eftersom blotta förekomsten &lt;br&gt;
av en anmälan i vissa fall kan avslöja vem rapportören är bör emellertid &lt;br&gt;
sekretessbestämmelsen vara tillämplig även hos Statens haverikommission. &lt;br&gt;
Sekretess bör således gälla hos nämnda myndigheter för uppgift som &lt;br&gt;
lämnats av enskild i rapport om händelser inom civil luftfart, om det kan &lt;br&gt;
antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider men &lt;br&gt;
om uppgiften röjs.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
45 &lt;br&gt;
Sekretesstiden bör var så pass lång att en yrkeskarriär kan skyddas, &lt;br&gt;
dvs. femtio år. &lt;br&gt;
Bestämmelsen bör placeras i 7 kap. sekretesslagen som innehåller &lt;br&gt;
bestämmelser om sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds &lt;br&gt;
personliga förhållanden. &lt;br&gt;
Uppgifter som lämnas till svenska myndigheter från Europeiska unionens &lt;br&gt;
kommission, andra medlemsstater, Europeiska byrån för luftfartsäkerhet &lt;br&gt;
eller tredje land &lt;br&gt;
Bestämmelserna om informationsutbyte i händelsedirektivet, kontrolldirektivet, &lt;br&gt;
EASA-förordningen samt förordningen om tillhandahållande &lt;br&gt;
av tjänster innebär att medlemsstaterna är skyldiga att lämna uppgifter &lt;br&gt;
till andra medlemsstater, till kommissionen och, enligt det sistnämnda &lt;br&gt;
direktivet och EASA-förordningen, till den Europeiska byrån för luftfartssäkerhet. &lt;br&gt;
Båda direktiven och EASA-förordningen innebär vidare att &lt;br&gt;
medlemsstaterna är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder enligt sin &lt;br&gt;
nationella lagstiftning för att säkerställa lämplig sekretess för den &lt;br&gt;
information de har mottagit. Som nämnts i avsnitt 7.6 har EG även ingått &lt;br&gt;
avtal med andra stater om tillämpning av dessa direktiv och förordningar. &lt;br&gt;
Den information Sverige får tillgång till enligt direktiven och förordningarna &lt;br&gt;
kan bl.a. avse uppgifter om enskildas affärs- och driftförhållanden. &lt;br&gt;
Den information som skall utbytas enligt direktivet om &lt;br&gt;
rapportering av händelser inom civil luftfart och de båda förordningarna &lt;br&gt;
kan även avse andra medlemsstaters eller andra staters förhållanden &lt;br&gt;
direkt eller indirekt. Det beror bl.a. på att händelser, tillbud och olyckor &lt;br&gt;
kan bero på många faktorer såsom – förutom luftfartyget och besättningen &lt;br&gt;
– bristfällig väderrapportering, flygvägarna, flygtrafiktjänsten &lt;br&gt;
eller utformningen av flygplatsen. Vidare skall enligt förordningen om &lt;br&gt;
tillhandahållande av tjänster uppgifter utbytas mellan bl.a. flygplatser &lt;br&gt;
och leverantörer av flygtrafiktjänster. I andra stater är sådana leverantörer &lt;br&gt;
ofta statliga organ. &lt;br&gt;
Som nämnts i avsnitt 7.6 får de nationella tillsynsmyndigheterna enligt &lt;br&gt;
artikel 18.1 i den sistnämnda förordningen i enlighet med sin nationella &lt;br&gt;
lagstiftning inte röja förtrolig information, särskilt om informationen &lt;br&gt;
avser leverantörer av flygtrafiktjänster, deras affärsmässiga förhållanden &lt;br&gt;
och deras kostnadskomponenter, som de nationella tillsynsmyndigheterna &lt;br&gt;
erhållit enligt förordningen. Den nationella sekretessbestämmelse &lt;br&gt;
som förutsätts i nämnda artikel får, så vitt avser uppgifter om enskildas &lt;br&gt;
affärs- och driftförhållanden, av de skäl som anförts i avsnitt 7.5 anses &lt;br&gt;
vara genomförd genom bestämmelsen i 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen. &lt;br&gt;
Som nämnts i avsnitt 7.6 gäller detta även de fall då skyldigheten &lt;br&gt;
att tillämpa förordningen följer av ett mellan Sverige, EG, andra &lt;br&gt;
medlemsstater och andra stater ingånget avtal eller av ett avtal mellan EG &lt;br&gt;
och en annan stat. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Som nämnts ovan är dock leverantörer av flygtrafiktjänster &lt;br&gt;
i andra stater oftast inte enskilda utan statliga organ. &lt;br&gt;
Som framgått av redogörelsen i avsnitt 7.2–4 kan vidare uppgifter om &lt;br&gt;
enskildas affärs- och driftförhållanden som lämnas till Sverige enligt de &lt;br&gt;
båda direktiven och EASA-förordningen omfattas av sekretess hos Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
enligt 8 kap. 6 § första stycket sekretesslagen, 2 § &lt;br&gt;
sekretessförordningen och punkt 30 i bilagan till förordningen. Rege&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
46 &lt;br&gt;
ringen har vidare för avsikt att införa motsvarande sekretess hos Statens &lt;br&gt;
haverikommission genom en ändring i sekretessförordningens bilaga. &lt;br&gt;
Sekretessen enligt 8 kap. 6 § första stycket gäller emellertid med ett rakt &lt;br&gt;
skaderekvisit, dvs. presumtionen är att uppgifterna är offentliga. &lt;br&gt;
Den nya sekretessbestämmelsen, som föreslås till skydd för rapportören &lt;br&gt;
av en händelse inom civil luftfart, kommer inte bara att kunna &lt;br&gt;
tillämpas på uppgifter om inhemska rapportörer utan kommer även att &lt;br&gt;
kunna tillämpas på motsvarande uppgifter som ställs till förfogande för &lt;br&gt;
Luftfartsstyrelsen och Statens haverikommission av kommissionen, &lt;br&gt;
andra medlemsstater eller av en stat som har ingått avtal med EG om &lt;br&gt;
tillämpning av direktivet om rapportering av händelser. &lt;br&gt;
Övriga uppgifter som Sverige skall ha tillgång till enligt sistnämnda &lt;br&gt;
direktiv, de båda förordningarna och avtal som andra stater ingått med &lt;br&gt;
EG om tillämpning av direktivet och förordningarna saknar dock i &lt;br&gt;
princip sekretesskydd i Sverige. &lt;br&gt;
Generellt sett gäller starkare sekretess för de uppgifter som skall &lt;br&gt;
utbytas enligt de båda direktiven och förordningarna i andra stater än i &lt;br&gt;
Sverige. Som exempel kan informationsutbytet enligt direktivet om &lt;br&gt;
rapportering av händelser inom civil luftfart nämnas. Detta direktiv &lt;br&gt;
skulle ha genomförts före den 4 juli 2005. Det förekommer dock i dag att &lt;br&gt;
vissa medlemsstater inte låter svenska myndigheter ta del av uppgifter på &lt;br&gt;
grund av att Sverige inte kan garantera tillräckligt sekretesskydd. Detta &lt;br&gt;
gäller t.ex. Danmark. I Danmark infördes år 2001 absolut sekretess för &lt;br&gt;
händelserapporter. Från dansk sida är man ovillig att låta andra länder ta &lt;br&gt;
del av sådana rapporter om man inte får fullgoda garantier för att deras &lt;br&gt;
rapporter behåller sin sekretess i det andra landet. I dag kan Sverige inte &lt;br&gt;
erbjuda sådana garantier, och svenska myndigheter får därför inte ta del &lt;br&gt;
av exempelvis de händelserapporter som SAS lämnat till en dansk myndighet, &lt;br&gt;
vilket uppfattas som ett stort problem hos berörda tjänstemän som &lt;br&gt;
har att kontrollera andra delar av SAS. Även vid kontakt med andra &lt;br&gt;
länder har Luftfartsstyrelsen fått signaler om att myndigheten inte &lt;br&gt;
kommer att få ta del av händelserapporter på det obehindrade sätt som &lt;br&gt;
förutsätts i direktivet. &lt;br&gt;
Det kan således konstateras att avsaknaden i Sverige av vad som av &lt;br&gt;
andra stater upplevs som ett adekvat sekretesskydd för uppgifter som de &lt;br&gt;
lämnar i flygsäkerhetssammanhang kan utgöra ett hinder mot ett fullgott &lt;br&gt;
informationsutbyte i flygsäkerhetsfrågor. Det kan i detta sammanhang &lt;br&gt;
inte anses tillräckligt att utvidga tillämpningsområdet för det svaga &lt;br&gt;
sekretesskydd som i dag gäller för uppgifter om enskildas affärs- och &lt;br&gt;
driftförhållanden hos Statens haverikommission eller att införa en &lt;br&gt;
sekretessbestämmelse till skydd för rapportören av händelser inom civil &lt;br&gt;
luftfart. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En ny bestämmelse i 4 kap. sekretesslagen &lt;br&gt;
Som nämnts tidigare kan den information Sverige får tillgång till enligt &lt;br&gt;
de båda direktiven och förordningarna avse uppgifter om enskildas &lt;br&gt;
affärs- och driftförhållanden. Den information som skall utbytas enligt &lt;br&gt;
direktivet om rapportering av händelser inom civil luftfart och de båda &lt;br&gt;
förordningarna kan emellertid även avse andra medlemsstaters eller &lt;br&gt;
andra staters förhållanden direkt eller indirekt. Det beror bl.a. på att&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
47 &lt;br&gt;
händelser, tillbud och olyckor kan bero på många faktorer såsom – förutom &lt;br&gt;
luftfartyget och besättningen – bristfällig väderrapportering, flygvägarna, &lt;br&gt;
flygtrafiktjänsten eller utformningen av flygplatsen. När det &lt;br&gt;
gäller det informationsutbyte som enligt förordningen om tillhandahållande &lt;br&gt;
av tjänster skall ske mellan bl.a. flygplatser och leverantörer av &lt;br&gt;
flygtrafiktjänster skall vidare beaktas att sådana leverantörer i andra &lt;br&gt;
stater ofta utgörs av statliga organ. Som framgått tidigare saknar sådana &lt;br&gt;
uppgifter som skall utbytas enligt direktiven och förordningarna och som &lt;br&gt;
inte avser enskildas affärs- och driftförhållanden i princip sekretesskydd i &lt;br&gt;
Sverige. En annan medlemsstat kan dock av hänsyn till t.ex. turismen &lt;br&gt;
vara lika ovillig att lämna ut uppgifter om händelser som rör bristande &lt;br&gt;
säkerhet på t.ex. en flygplats, som ett enskilt flygbolag kan vara &lt;br&gt;
beträffande uppgifter om brister i t.ex. ett flygplan, om uppgifterna blir &lt;br&gt;
offentliga hos mottagaren. Mot denna bakgrund föreslogs i promemorian &lt;br&gt;
att en ny bestämmelse skulle införas även i 4 kap. sekretesslagen. Det &lt;br&gt;
sistnämnda kapitlet innehåller bestämmelser om sekretess med hänsyn &lt;br&gt;
till myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn. &lt;br&gt;
Enligt den i promemorian föreslagna bestämmelsen skulle sekretess gälla &lt;br&gt;
i verksamhet som avser internationellt samarbete avseende tillsyn av civil &lt;br&gt;
luftfart eller annat samarbete om flygsäkerhet för uppgift som lämnats av &lt;br&gt;
annan stat eller mellanfolklig organisation, om det kan antas att det har &lt;br&gt;
varit en förutsättning för lämnande av informationen att uppgiften inte &lt;br&gt;
skulle röjas. &lt;br&gt;
Riksdagens ombudsmän (JO) har riktat viss kritik mot den i promemorian &lt;br&gt;
föreslagna bestämmelsen. JO har bl.a. påpekat att bestämmelsen &lt;br&gt;
innebär att den stat som lämnar uppgifter till det tänkta systemet har ett – &lt;br&gt;
om än indirekt – avgörande inflytande på om uppgifterna skall vara skyddade &lt;br&gt;
av sekretess eller inte. Frågan är då vad som kan anses vara lämplig &lt;br&gt;
sekretess för uppgifter som har betydelse för flygsäkerheten när uppgifterna &lt;br&gt;
omfattas av absolut sekretess i t.ex. Danmark samtidigt som &lt;br&gt;
motsvarande svenska uppgifter är offentliga? Som JO har påpekat är det i &lt;br&gt;
promemorian föreslagna skaderekvisitet ”om det kan antas att det varit &lt;br&gt;
en förutsättning för den andra statens eller mellanfolkliga organisationens &lt;br&gt;
lämnande av informationen att uppgiften inte skulle röjas” inte &lt;br&gt;
väl förenligt med att medlemsstaterna har en uppgiftsskyldighet enligt &lt;br&gt;
direktiven och förordningarna. Å andra sidan skulle en bedömning från &lt;br&gt;
svensk sida att ”lämplig sekretess” för en stor del av de uppgifter som &lt;br&gt;
andra medlemsstater är skyldiga att hålla tillgängliga för Sverige innebär &lt;br&gt;
”ingen sekretess” kunna medföra att Sverige inte anses ha uppfyllt sina &lt;br&gt;
skyldigheter enligt direktiven och förordningarna. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Andra medlemsstater &lt;br&gt;
skulle kunna hävda att de i ett sådant läge inte heller har någon skyldighet &lt;br&gt;
att lämna sådana uppgifter till Sverige. Det kan således konstateras &lt;br&gt;
att de andra medlemsstaterna trots föreskriven uppgiftsskyldighet kan &lt;br&gt;
vara ovilliga att lämna uppgifter i den utsträckning som förutsätts i &lt;br&gt;
direktiven och förordningarna om uppgifterna blir offentliga i Sverige. &lt;br&gt;
En annan följd skulle kunna bli att medlemsstaterna visserligen lämnar &lt;br&gt;
uppgifter till såväl Sverige som andra medlemsstater, men i mindre &lt;br&gt;
omfattning än de annars skulle ha gjort, och att informationsutbytet &lt;br&gt;
därmed riskerar att bli mindre omfattande och av sämre kvalitet än vad &lt;br&gt;
som annars skulle vara fallet. Om så sker minskar effektiviteten inte bara &lt;br&gt;
i Sveriges utan också i andra medlemsstaters flygsäkerhetsarbete och då&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
48 &lt;br&gt;
motverkas syftet med direktiven och förordningarna, dvs. att förbättra &lt;br&gt;
flygsäkerheten. Regeringen finner således att det finns ett behov av att i &lt;br&gt;
4 kap. sekretesslagen införa en ny sekretessbestämmelse för sådana uppgifter &lt;br&gt;
som Luftfartsstyrelsen och Statens haverikommission erhåller &lt;br&gt;
enligt direktiven och förordningarna från kommissionen, andra medlemsstater, &lt;br&gt;
Europeiska byrån för luftfartsäkerhet och från andra stater som &lt;br&gt;
ingått avtal med EG om tillämpning av direktiven och förordningarna. &lt;br&gt;
Att styrkan på sekretessen enligt den nya bestämmelsen till viss del blir &lt;br&gt;
beroende av vilken sekretess som gäller för uppgifterna hos den stat som &lt;br&gt;
lämnat uppgifterna är ofrånkomligt. Det är dock inte ovanligt att svenska &lt;br&gt;
uppgifter och motsvarande sådana uppgifter som erhålls från andra &lt;br&gt;
medlemsstater omfattas av olika stark sekretess, se t.ex. 8 kap. 6 § första &lt;br&gt;
stycket sekretesslagen jämfört med andra stycket i samma paragraf och &lt;br&gt;
8 kap. 5 § första–tredje styckena sekretesslagen jämfört med fjärde &lt;br&gt;
stycket i samma paragraf. &lt;br&gt;
För att sekretessen enligt den nya bestämmelsen inte skall bli för &lt;br&gt;
omfattande bör den inte göras absolut. En strävan bör i stället vara att &lt;br&gt;
inte införa mer sekretess än vad som bedöms nödvändigt för att Sverige &lt;br&gt;
skall kunna delta i det internationella samarbetet på ett effektivt sätt. &lt;br&gt;
Bestämmelsen bör därför utformas så att sekretess gäller i myndighets &lt;br&gt;
verksamhet som avser internationellt samarbete avseende tillsyn av civil &lt;br&gt;
luftfart för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig organisation, &lt;br&gt;
om det kan antas att myndighetens arbete för en säkrare civil &lt;br&gt;
luftfart motverkas om uppgiften röjs. Vid denna bedömning kan bl.a. &lt;br&gt;
vägas in vilket sekretesskydd uppgifterna har hos den staten som har &lt;br&gt;
lämnat uppgiften och vilken effekt ett offentliggörande av uppgiften &lt;br&gt;
skulle kunna antas ha på det framtida informationsutbytet. Sekretessen &lt;br&gt;
bör gälla lika länge som utrikessekretessen enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen, &lt;br&gt;
dvs. i högst fyrtio år. &lt;br&gt;
Konkurrens mellan flera olika sekretessbestämmelser &lt;br&gt;
En och samma uppgift kan omfattas av flera olika sekretessbestämmelser &lt;br&gt;
till skydd för olika intressen. I en sådan konkurrenssituation är det den &lt;br&gt;
bestämmelse som ger uppgiften det starkaste skyddet som fäller utslaget &lt;br&gt;
(prop. 1979/80:2 Del A s. 70). &lt;br&gt;
Som nämnts tidigare kan uppgifter om enskildas affärs och driftförhållanden &lt;br&gt;
omfattas av sekretess hos Luftfartsstyrelsen enligt 8 kap. 6 § &lt;br&gt;
första stycket sekretesslagen, 2 § sekretessförordningen och punkt 30 i &lt;br&gt;
bilagan till förordningen. Regeringen har vidare för avsikt att införa motsvarande &lt;br&gt;
sekretess hos Statens haverikommission genom en ändring i &lt;br&gt;
sekretessförordningens bilaga. Sekretessen enligt 8 kap. 6 § första stycket &lt;br&gt;
gäller emellertid med ett rakt skaderekvisit, dvs. presumtionen är att &lt;br&gt;
uppgifterna är offentliga. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det kan således hända att uppgifter om &lt;br&gt;
enskildas affärs- och driftsförhållanden som omfattas av t.ex. absolut &lt;br&gt;
sekretess i den stat som gjort uppgifterna tillgängliga för de svenska &lt;br&gt;
myndigheterna enligt något av direktiven eller EASA-förordningen, vid &lt;br&gt;
en sekretessprövning enligt 8 kap. 6 § första stycket bedöms vara offentliga. &lt;br&gt;
I ett sådant fall kan sekretessbestämmelsen i 4 kap. sekretesslagen &lt;br&gt;
bli tillämplig, om skaderekvisitet i den bestämmelsen anses vara uppfyllt.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
49 &lt;br&gt;
7.8 Svenska myndigheters informationsskyldighet &lt;br&gt;
Medlemsstaterna har enligt båda direktiven och båda förordningarna en &lt;br&gt;
skyldighet att hålla uppgifter, som inhämtas nationellt enligt direktiven &lt;br&gt;
och förordningarna, tillgängliga för kommissionen och behöriga myndigheter &lt;br&gt;
i andra medlemsstater samt i vissa fall för Europeiska byrån för &lt;br&gt;
luftfartsäkerhet. Sverige har även förpliktelser att lämna information i &lt;br&gt;
enlighet med de avtal som ingåtts mellan EG och andra stater om &lt;br&gt;
tillämpning av direktiven och EG-förordningarna. Vissa av de uppgifter &lt;br&gt;
som Sverige i enlighet med det sagda måste lämna ut omfattas av &lt;br&gt;
sekretess redan i dag och ytterligare vissa uppgifter kommer att omfattas &lt;br&gt;
av sekretess enligt de bestämmelser som föreslås i detta lagstiftningsärende. &lt;br&gt;
Enligt 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen får en uppgift som omfattas &lt;br&gt;
av sekretess inte röjas för utländsk myndighet eller mellanfolklig &lt;br&gt;
organisation annat än om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift &lt;br&gt;
därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall &lt;br&gt;
skulle få utlämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande &lt;br&gt;
myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen &lt;br&gt;
att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den &lt;br&gt;
mellanfolkliga organisationen. &lt;br&gt;
En föreskrift om uppgiftsskyldighet i en EG-förordning är att jämställa &lt;br&gt;
med en föreskrift i lag eller förordning enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen &lt;br&gt;
(jfr prop. 1999/2000:126 s. 160 och 283). Något behov av att i svensk lag &lt;br&gt;
eller förordning införa någon särskild föreskrift med anledning av den &lt;br&gt;
uppgiftsskyldighet som stadgas i artikel 11.1 i EASA-förordningen och i &lt;br&gt;
artikel 13 i förordningen om tillhandahållande av tjänster finns således &lt;br&gt;
inte. &lt;br&gt;
När det gäller de uppgiftsskyldigheter som stadgas i de båda direktiven &lt;br&gt;
har regeringen för avsikt att med stöd av 1 kap. 3 § tredje stycket införa &lt;br&gt;
en sekretessbrytande bestämmelse i luftfartsförordningen (1986:171). &lt;br&gt;
Den bestämmelsen bör även omfatta uppgiftslämnande i enlighet med de &lt;br&gt;
avtal som EU ingått med andra stater om tillämpning av direktiven. &lt;br&gt;
7.9 Frågan om meddelarfrihet &lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Det finns inte tillräckligt starka skäl att &lt;br&gt;
inskränka meddelarfriheten med anledning av de här föreslagna &lt;br&gt;
sekretessbestämmelserna. &lt;br&gt;
Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens &lt;br&gt;
bedömning. &lt;br&gt;
Remissinstanserna har inte yttrat sig i denna del. &lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning: Den s.k. meddelarfriheten, dvs. &lt;br&gt;
rätten enligt 1 kap. 3 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen (TF) och &lt;br&gt;
1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) att lämna uppgift i vilket &lt;br&gt;
ämne som helst för publicering i de medier som de båda grundlagarna &lt;br&gt;
omfattar, är inte obegränsad. De tystnadsplikter som har företräde framför &lt;br&gt;
meddelarfriheten räknas upp i 16 kap. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 § sekretesslagen.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
50 &lt;br&gt;
En redogörelse för omständigheter som kan utgöra skäl för att inskränka &lt;br&gt;
meddelarfriheten finns i prop. 1979/80:2 Del A s. 111 f. Sådana &lt;br&gt;
skäl kan t.ex. vara att en uppgift lämnats i förtroende eller att en uppgift &lt;br&gt;
omfattas av absolut sekretess eller – i viss utsträckning – att en uppgift &lt;br&gt;
omfattas av sekretess med ett omvänt skaderekvisit. &lt;br&gt;
Den nu föreslagna sekretessbestämmelsen i 4 kap. är, i likhet med &lt;br&gt;
övriga sekretessbestämmelser i det kapitlet, försedd med ett s.k. rakt &lt;br&gt;
skaderekvisit. Ingen av de tystnadsplikter som följer av sekretessbestämmelser &lt;br&gt;
i 4 kap. inskränker meddelarfriheten. Några särskilda skäl att &lt;br&gt;
göra en annan bedömning beträffande den nu förslagna bestämmelsen &lt;br&gt;
föreligger inte. &lt;br&gt;
Även den föreslagna sekretessen till skydd för rapportörer av händelser &lt;br&gt;
inom civil luftfart är försedd med ett rakt skaderekvisit. Det kan vidare &lt;br&gt;
konstateras att av de befintliga sekretessbestämmelser till skydd för &lt;br&gt;
anmälare, exempelvis bestämmelserna i 7 kap. 6, 7, 8, 20 och 43 §§ &lt;br&gt;
sekretesslagen, är det enbart den tystnadsplikt som följer av anmälarskyddet &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 6 § som inskränker meddelarfriheten. Detta beror &lt;br&gt;
på att sistnämnda bestämmelse avser anmälan inom hälso-, sjukvårds och &lt;br&gt;
socialtjänstområdet, där det gäller sekretess med ett omvänt s.k. &lt;br&gt;
skadrekvisit och där man med vissa undantag har låtit tystnadsplikten få &lt;br&gt;
företräde framför meddelarfriheten. Någon sådan särskild anledning att &lt;br&gt;
låta den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen få företräde &lt;br&gt;
framför meddelarfriheten föreligger inte. &lt;br&gt;
Någon ändring i 16 kap. 1 § sekretesslagen föreslås således inte. &lt;br&gt;
8 Konsekvenser &lt;br&gt;
Genomförandet av direktivet om händelserapportering kommer att öka &lt;br&gt;
den information som säkerhetsmyndigheterna inom den civila luftfarten, &lt;br&gt;
Statens haverikommission och Luftfartsstyrelsen, får tillgång till. Detta &lt;br&gt;
bör få positiva effekter på flygsäkerheten. Visserligen finns det redan i &lt;br&gt;
dag ett system med rapportering av händelser, men jämförelser med &lt;br&gt;
exempelvis Danmark indikerar att antalet rapporter med stor sannolikhet &lt;br&gt;
kommer att öka. &lt;br&gt;
Kostnaderna för att hantera det ökade antalet rapporter torde kunna &lt;br&gt;
inrymmas i myndigheternas normala budgetramar. I varje fall är detta &lt;br&gt;
utgångspunkten. När de nya reglerna varit i kraft en tid kan erfarenheterna &lt;br&gt;
ge anledning till en annan bedömning. &lt;br&gt;
De nya reglerna kommer att öka skyddet för den person som &lt;br&gt;
rapporterar inträffade händelser. &lt;br&gt;
Sverige kommer att på ett lättare sätt kunna delta i det informationsutbyte &lt;br&gt;
mellan medlemsstaterna i EU samt kommissionen som förutsätts i &lt;br&gt;
direktivet om händelserapportering med hänsyn till de nya sekretessreglerna &lt;br&gt;
som föreslås. Genom dessa förbättras också rättsläget &lt;br&gt;
beträffande andra rättsakters genomförande. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Luftfartsstyrelsen har påpekat att förslaget sannolikt kommer att medföra &lt;br&gt;
att antalet rapporter kommer att öka, vilket kan komma att kräva&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
51 &lt;br&gt;
ökade resurser vilka dock i dag är svåra att förutsäga. Luftfartsstyrelsens &lt;br&gt;
verksamhet betalas av flygets passagerare genom en avgift. Eventuellt &lt;br&gt;
behov av ytterligare resurser får tillgodoses på detta sätt genom justering &lt;br&gt;
av avgiften. Några extra anslag från statens sida är inte aktuella.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
52 &lt;br&gt;
9 Författningskommentarer &lt;br&gt;
Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) &lt;br&gt;
11 kap. &lt;br&gt;
7 § och rubriken före 1 § &lt;br&gt;
I 7 § byts bara uttrycket ”andra händelser som berör luftfarten” ut mot &lt;br&gt;
”tillbud till sådana olyckor” i enlighet med vad som föreslagits i &lt;br&gt;
promemorian och lagrådsremissen. Rubriken till 11 kap. kompletteras &lt;br&gt;
med ”samt rapportering av händelser” för att bättre motsvara innehållet i &lt;br&gt;
det kommande avsnittet. &lt;br&gt;
8 § och rubriken före 8 § &lt;br&gt;
I denna nya paragraf föreslås i första stycket att händelser inom civil &lt;br&gt;
luftfart skall rapporteras till behörig myndighet. Vilken myndighet som &lt;br&gt;
skall vara behörig får läggas fast i förordningsform. &lt;br&gt;
Vad som menas med händelser definieras i andra stycket. Definitionen &lt;br&gt;
motsvarar ungefär direktivets definition i artikel 2. &lt;br&gt;
Avsnittet som börjar med 8 § får en ny mellanrubrik. &lt;br&gt;
9 § &lt;br&gt;
I paragrafen, som är ny, bemyndigas regeringen i första stycket att &lt;br&gt;
meddela föreskrifter om vilka personer som skall vara skyldiga att &lt;br&gt;
rapportera händelser. Detta bemyndigande innefattar inte något medgivande &lt;br&gt;
till fortsatt delegation. &lt;br&gt;
En upplysning om att regeringen och berörd myndighet, och då i första &lt;br&gt;
hand Luftfartsstyrelsen, får meddela kompletterande föreskrifter om &lt;br&gt;
händelserapportering lämnas i andra stycket. &lt;br&gt;
10 § &lt;br&gt;
Direktivets bestämmelser om att personal som rapporterar händelser inte &lt;br&gt;
skall bli föremål för efterräkningar från arbetsgivarens sida genomförs &lt;br&gt;
dels genom lagen (1982:80) om anställningsskydd där det ställs upp ett &lt;br&gt;
krav på att en uppsägning skall vara sakligt grundad, dels genom den nya &lt;br&gt;
paragrafens första stycke. Den nya bestämmelsen införs efter förebild i &lt;br&gt;
bl.a. 22 § jämställdhetslagen (1991:433), 8 § lagen (1999:132) om förbud &lt;br&gt;
mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder och 7 § &lt;br&gt;
lagen (1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av &lt;br&gt;
sexuell läggning. &lt;br&gt;
Exempel på repressalier lämnas bl.a. i propositionen Lag om förbud &lt;br&gt;
mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder, (prop. &lt;br&gt;
1997/98:179, s. 88) där det sägs: ”Exempel på repressalier är att arbetstagaren &lt;br&gt;
får kännas vid en försämring av sina arbetsvillkor eller att en förväntad &lt;br&gt;
förmån uteblir. Det kan även vara fråga om försämrade arbetsuppgifter, &lt;br&gt;
en större arbetsbelastning, onormala krav på övertid, uteblivna &lt;br&gt;
förmåner eller liknande trakasseriåtgärder.”&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
53 &lt;br&gt;
Bestämmelsen i andra stycket innebär att den som blivit utsatt för &lt;br&gt;
repressalier av arbetsgivaren på grund av en rapportering av en händelse &lt;br&gt;
har rätt till både ekonomiskt och allmänt skadestånd (jfr avsnitt 6.2 under &lt;br&gt;
artikel 8). &lt;br&gt;
Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor &lt;br&gt;
I 4, 6, 7, 9–12 och 15 §§ ersätts ordet ”händelse” med ”olycka eller tillbud” &lt;br&gt;
i olika böjningsformer för att motverka begreppsförvirring (jfr &lt;br&gt;
avsnitt 5). &lt;br&gt;
Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) &lt;br&gt;
4 kap. 6 § &lt;br&gt;
Paragrafen, som har behandlats i avsnitt 7.7, är ny. &lt;br&gt;
Enligt första stycket gäller sekretess i myndighets verksamhet som &lt;br&gt;
avser internationellt samarbete avseende tillsyn inom den civila luftfarten &lt;br&gt;
för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig organisation, &lt;br&gt;
om det kan antas att myndighetens arbete för en säkrare civil luftfart &lt;br&gt;
motverkas om uppgiften röjs. Ordet ”tillsyn” skall här inte ges en alltför &lt;br&gt;
snäv tolkning utan skall anses omfatta alla de fall då en myndighet har en &lt;br&gt;
övervakande eller styrande funktion på samma sätt som gäller för &lt;br&gt;
tillämpningen av 8 kap. 6 § sekretesslagen (jfr prop. 1979/80:2, Del A, s. &lt;br&gt;
235 och Sekretesslagen, En kommentar, Regner m.fl. , s. 8:14). &lt;br&gt;
Som framgått av avsnitt 7.7 får Sverige i dag inte tillgång till alla uppgifter &lt;br&gt;
som är avsedda att utbytas inom det internationella samarbetet &lt;br&gt;
avseende tillsyn av civil luftfart eftersom uppgifterna i regel omfattas av &lt;br&gt;
en stark sekretess hos andra stater och då de i regel blir offentliga i &lt;br&gt;
Sverige. Om svenska myndigheter inte får tillgång till sådana uppgifter &lt;br&gt;
som avses utbytas inom det internationella samarbetet försvåras det &lt;br&gt;
svenska flygsäkerhetsarbetet och säkerhetsarbetet riskerar att uppnå lägre &lt;br&gt;
kvalitet än det annars skulle ha gjort. Vid tillämpning av den nya &lt;br&gt;
bestämmelsens skaderekvisit bör därför hänsyn bl.a. tas till vilket sekretesskydd &lt;br&gt;
uppgifterna har hos den stat som har lämnat uppgifterna och &lt;br&gt;
vilken effekt ett offentliggörande av uppgifterna kan antas ha på det &lt;br&gt;
framtida informationsutbytet. &lt;br&gt;
Sekretessen skall enligt andra stycket gälla lika länge som utrikessekretessen &lt;br&gt;
i 2 kap. 1 § sekretesslagen, nämligen i högst 40 år. &lt;br&gt;
7 kap. 52 § &lt;br&gt;
Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 7.7. &lt;br&gt;
Enligt första stycket skyddas uppgifter om personer som rapporterar in &lt;br&gt;
en händelse till Luftfartsstyrelsen. Sekretessen skall också gälla hos &lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen och Luftfartsverket, där händelserapporter &lt;br&gt;
kan komma att upprättas, samt hos Statens haverikommission&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
54 &lt;br&gt;
som genom direktåtkomst kommer att ha full tillgång till lagrade uppgifter &lt;br&gt;
hos Luftfartsstyrelsen. &lt;br&gt;
Sekretessen skall gälla alla uppgifter om rapportören som kan leda till &lt;br&gt;
att dennas identitet röjs. Själva händelsen skall däremot inte omfattas av &lt;br&gt;
sekretessen, såvida det inte framgår av händelsen i sig vem rapportören &lt;br&gt;
är. &lt;br&gt;
Bestämmelsen, som har utformats efter förebild i 7 kap. 43 §, innehåller &lt;br&gt;
ett rakt skaderekvisit vilket innebär att en presumtion för offentlighet &lt;br&gt;
gäller. &lt;br&gt;
I andra stycket anges att sekretessen gäller i högst 50 år, vilket är &lt;br&gt;
samma tidsbegränsning som gäller snarlika rapporter inom sjöfarten &lt;br&gt;
enligt 7 kap. 43 § sekretesslagen.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 1 &lt;br&gt;
55 &lt;br&gt;
Remissinstanser &lt;br&gt;
Riksdagens ombudsmän, Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslern, &lt;br&gt;
Statens haverikommission, Datainspektionen, Luftfartsverket, Luftfartsstyrelsen, &lt;br&gt;
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation &lt;br&gt;
och Sveriges Akademikers Centralorganisation. &lt;br&gt;
Remissinstanser som inte inkommit med något yttrande: Flygarbetsgivarna &lt;br&gt;
och Föreningen Svenskt Flyg. &lt;br&gt;
Remissvar har dessutom inkommit från Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
56 &lt;br&gt;
Promemorians lagförslag &lt;br&gt;
Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivsTPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT i fråga om luftfartslagen (1957:297)TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
dels att 11 kap. 7 § samt rubriken närmast före 11 kap. 1 § skall ha &lt;br&gt;
följande lydelse, &lt;br&gt;
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11 kap. 8–11 §§, &lt;br&gt;
samt närmast före 11 kap. 8 § en ny rubrik av följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
11 kap. &lt;br&gt;
Flygräddningstjänst, bärgning &lt;br&gt;
och undersökning av luftfartsolyckor &lt;br&gt;
Flygräddningstjänst, bärgning, &lt;br&gt;
undersökning av luftfartsolyckor &lt;br&gt;
och rapportering av &lt;br&gt;
händelser &lt;br&gt;
7 §TPF&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Om undersökning från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
av luftfartsolyckor &lt;br&gt;
och andra händelser som berör &lt;br&gt;
luftfarten finns bestämmelser i &lt;br&gt;
lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor. &lt;br&gt;
Om undersökning från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
av luftfartsolyckor &lt;br&gt;
och andra allvarliga händelser &lt;br&gt;
som berör luftfarten finns &lt;br&gt;
bestämmelser i lagen (1990:712) &lt;br&gt;
om undersökning av olyckor. &lt;br&gt;
Rapportering av händelser m.m. &lt;br&gt;
8 §TPF&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Som ett bidrag till en förbättrad &lt;br&gt;
flygsäkerhet skall händelser inom &lt;br&gt;
civil luftfart rapporteras, och &lt;br&gt;
rapporterna samlas in, lagras, &lt;br&gt;
skyddas och spridas. &lt;br&gt;
Med händelse inom civil luftfart &lt;br&gt;
avses driftsavbrott, defekt, fel eller &lt;br&gt;
annan onormal omständighet som &lt;br&gt;
har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten &lt;br&gt;
men inte lett till haverier &lt;br&gt;
eller sådana allvarliga tillbud &lt;br&gt;
som regleras i lagen (1990:712) &lt;br&gt;
om undersökning av olyckor. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om &lt;br&gt;
rapportering av händelser inom civil luftfart, EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex &lt;br&gt;
32003L0042. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT Lagen omtryckt 1986:166. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1990:713. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
PT Tidigare upphävd 1990:713.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
57 &lt;br&gt;
9 §TPF&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Regeringen meddelar närmare &lt;br&gt;
bestämmelser om vilka personer &lt;br&gt;
inom civil luftfart som skall vara &lt;br&gt;
skyldiga att rapportera händelser &lt;br&gt;
enligt 8 §. &lt;br&gt;
Regeringen eller den myndighet &lt;br&gt;
regeringen bestämmer meddelar &lt;br&gt;
närmare bestämmelser i övrigt om &lt;br&gt;
rapportering m.m. av händelser. &lt;br&gt;
10 §TPF&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
En arbetstagare får inte sägas &lt;br&gt;
upp eller avskedas enbart på grund &lt;br&gt;
av att arbetstagaren rapporterar en &lt;br&gt;
händelse. Sker det ändå, skall uppsägningen &lt;br&gt;
eller avskedandet &lt;br&gt;
ogiltigförklaras, om arbetstagaren &lt;br&gt;
begär det. &lt;br&gt;
11 §TPF&lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
En arbetstagare som rapporterar &lt;br&gt;
en händelse är inte skyldig att bara &lt;br&gt;
av detta skäl godta &lt;br&gt;
1. några andra minskade anställningsförmåner &lt;br&gt;
eller försämrade &lt;br&gt;
arbetsvillkor, eller &lt;br&gt;
2. någon annan omplacering än &lt;br&gt;
en sådan som kan ske inom ramen &lt;br&gt;
för anställningsavtalet. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den dd mm 2007. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
PT Tidigare upphävd 1990:713. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
PT Tidigare upphävd 1990:713. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
PT Tidigare upphävd 1990:713.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
58 &lt;br&gt;
Lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av &lt;br&gt;
olyckor &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 9–12 och 15 §§ lagen (1990:712) om &lt;br&gt;
undersökning av olyckor skall ha följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
4 § &lt;br&gt;
Undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall göras i fråga om händelser &lt;br&gt;
som har inträffat i Sverige. Om en &lt;br&gt;
sådan händelse berör ett utländskt &lt;br&gt;
fartyg, får undersökning enligt &lt;br&gt;
denna lag dock göras endast om &lt;br&gt;
det finns särskilda skäl och fartyget &lt;br&gt;
befinner sig inom Sveriges &lt;br&gt;
sjöterritorium. &lt;br&gt;
Undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
av en händelse som berör ett &lt;br&gt;
svenskt fartyg eller luftfartyg skall &lt;br&gt;
göras även när händelsen har &lt;br&gt;
inträffat utomlands, om annat inte &lt;br&gt;
följer av en internationell överenskommelse &lt;br&gt;
som har biträtts av &lt;br&gt;
Sverige. &lt;br&gt;
Undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall göras i fråga om allvarliga &lt;br&gt;
händelser som har inträffat i &lt;br&gt;
Sverige. Om en sådan allvarlig &lt;br&gt;
händelse berör ett utländskt fartyg, &lt;br&gt;
får undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
dock göras endast om det finns &lt;br&gt;
särskilda skäl och fartyget befinner &lt;br&gt;
sig inom Sveriges sjöterritorium. &lt;br&gt;
Undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
av en allvarlig händelse som berör &lt;br&gt;
ett svenskt fartyg eller luftfartyg &lt;br&gt;
skall göras även när denna har &lt;br&gt;
inträffat utomlands, om annat inte &lt;br&gt;
följer av en internationell överenskommelse &lt;br&gt;
som har biträtts av &lt;br&gt;
Sverige. &lt;br&gt;
Vid tillämpningen av första stycket skall dock alltid iakttas de &lt;br&gt;
bestämmelser om medverkan vid undersökningar som finns i internationella &lt;br&gt;
överenskommelser som har biträtts av Sverige. &lt;br&gt;
6 § &lt;br&gt;
Syftet med en undersökning &lt;br&gt;
enligt denna lag skall vara att &lt;br&gt;
1. så långt som möjligt klarlägga &lt;br&gt;
såväl händelseförloppet och &lt;br&gt;
orsaken till händelsen som skador &lt;br&gt;
och effekter i övrigt, &lt;br&gt;
2. ge underlag för beslut om &lt;br&gt;
åtgärder som har som mål att förebygga &lt;br&gt;
en upprepning av händelsen &lt;br&gt;
eller att begränsa effekten av &lt;br&gt;
liknande händelser, &lt;br&gt;
3. ge underlag för en bedömning &lt;br&gt;
av de insatser som samhällets &lt;br&gt;
räddningstjänst har gjort i samband &lt;br&gt;
med händelsen och, om det &lt;br&gt;
finns skäl därtill, för förbättringar &lt;br&gt;
av räddningstjänsten. &lt;br&gt;
Syftet med en undersökning &lt;br&gt;
enligt denna lag skall vara att &lt;br&gt;
1. så långt som möjligt klarlägga &lt;br&gt;
såväl händelseförloppet och &lt;br&gt;
orsaken till den allvarliga &lt;br&gt;
händelsen som skador och effekter &lt;br&gt;
i övrigt, &lt;br&gt;
2. ge underlag för beslut om &lt;br&gt;
åtgärder som har som mål att förebygga &lt;br&gt;
en upprepning av den &lt;br&gt;
allvarliga händelsen eller att &lt;br&gt;
begränsa effekten av liknande &lt;br&gt;
allvarliga händelser, &lt;br&gt;
3. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
ge underlag för en bedömning &lt;br&gt;
av de insatser som samhällets &lt;br&gt;
räddningstjänst har gjort i samband &lt;br&gt;
med den allvarliga &lt;br&gt;
händelsen och, om det finns skäl &lt;br&gt;
därtill, för förbättringar av räddningstjänsten.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
59 &lt;br&gt;
7 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en &lt;br&gt;
undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall, i den mån det är praktiskt &lt;br&gt;
genomförbart, underrätta dem som &lt;br&gt;
kan vara berörda av händelsen och &lt;br&gt;
ge dem tillfälle att yttra sig. Dessa &lt;br&gt;
har rätt att närvara vid undersökning &lt;br&gt;
på olycksplatsen och vid &lt;br&gt;
utredningsarbetet i övrigt, om det &lt;br&gt;
kan ske utan men för utredningen. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en &lt;br&gt;
undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall, i den mån det är praktiskt &lt;br&gt;
genomförbart, underrätta dem som &lt;br&gt;
kan vara berörda av den allvarliga &lt;br&gt;
händelsen och ge dem tillfälle att &lt;br&gt;
yttra sig. Dessa har rätt att närvara &lt;br&gt;
vid undersökning på olycksplatsen &lt;br&gt;
och vid utredningsarbetet i övrigt, &lt;br&gt;
om det kan ske utan men för &lt;br&gt;
utredningen. &lt;br&gt;
9 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får hålla &lt;br&gt;
förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. &lt;br&gt;
Myndigheten får också granska handlingar eller föremål som kan &lt;br&gt;
antas vara av sådan betydelse. &lt;br&gt;
Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet &lt;br&gt;
som gör undersökningen begära att polismyndigheten lämnar den hjälp &lt;br&gt;
som behövs vid utredningen. För polismyndighetens utredning gäller &lt;br&gt;
bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken i &lt;br&gt;
tillämpliga delar. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
har rätt att få tillträde &lt;br&gt;
till platsen för händelsen. Om &lt;br&gt;
tillträde vägras, får polismyndigheten &lt;br&gt;
lämna den hjälp som behövs. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
har rätt att få tillträde &lt;br&gt;
till platsen för den allvarliga &lt;br&gt;
händelsen. Om tillträde vägras, får &lt;br&gt;
polismyndigheten lämna den hjälp &lt;br&gt;
som behövs. &lt;br&gt;
10 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
får begära att vittnen &lt;br&gt;
eller sakkunniga hörs vid domstol &lt;br&gt;
eller att någon föreläggs att tillhandahålla &lt;br&gt;
handlingar eller föremål. &lt;br&gt;
En sådan begäran skall göras &lt;br&gt;
hos den tingsrätt inom vars &lt;br&gt;
område händelsen har inträffat &lt;br&gt;
eller den berörda personen vistas. &lt;br&gt;
Rätten skall hålla förhör eller &lt;br&gt;
meddela föreläggande, om laga &lt;br&gt;
hinder inte möter. Därvid gäller &lt;br&gt;
bestämmelserna om bevisupptagning &lt;br&gt;
utom huvudförhandling. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
får begära att vittnen &lt;br&gt;
eller sakkunniga hörs vid domstol &lt;br&gt;
eller att någon föreläggs att tillhandahålla &lt;br&gt;
handlingar eller föremål. &lt;br&gt;
En sådan begäran skall göras &lt;br&gt;
hos den tingsrätt inom vars &lt;br&gt;
område den allvarliga händelsen &lt;br&gt;
har inträffat eller den berörda &lt;br&gt;
personen vistas. Rätten skall hålla &lt;br&gt;
förhör eller meddela föreläggande, &lt;br&gt;
om laga hinder inte möter. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Därvid &lt;br&gt;
gäller bestämmelserna om bevisupptagning &lt;br&gt;
utom huvudförhandling. &lt;br&gt;
11 § &lt;br&gt;
Om det har inträffat en olycka &lt;br&gt;
eller en annan händelse som &lt;br&gt;
undersöks enligt denna lag, får &lt;br&gt;
Om det har inträffat en olycka &lt;br&gt;
eller en annan allvarlig händelse &lt;br&gt;
som undersöks enligt denna lag,&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
60 &lt;br&gt;
egendom som kan antas vara av &lt;br&gt;
betydelse för undersökningen inte &lt;br&gt;
rubbas utan tillstånd av polismyndigheten &lt;br&gt;
eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker händelsen. &lt;br&gt;
får egendom som kan antas vara &lt;br&gt;
av betydelse för undersökningen &lt;br&gt;
inte rubbas utan tillstånd av polismyndigheten &lt;br&gt;
eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker den allvarliga &lt;br&gt;
händelsen. &lt;br&gt;
Detta gäller inte, om egendomen rubbas för att rädda människoliv eller &lt;br&gt;
om det i övrigt finns synnerliga skäl därtill. &lt;br&gt;
12 § &lt;br&gt;
Den som har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som avses i 11 § första &lt;br&gt;
stycket skall genast anmäla det till &lt;br&gt;
polismyndigheten eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker olyckan. &lt;br&gt;
Detsamma gäller den som, efter en &lt;br&gt;
händelse som berör luftfarten, sjöfarten &lt;br&gt;
eller spårtrafiken och som &lt;br&gt;
undersöks enligt denna lag, har &lt;br&gt;
tagit till vara egendom som har &lt;br&gt;
transporterats med det luftfartyg, &lt;br&gt;
fartyg eller spårfordon som berörs &lt;br&gt;
av händelsen eller egendom som &lt;br&gt;
hör till luftfartyget, fartyget, spårfordonet &lt;br&gt;
eller till den spåranläggning &lt;br&gt;
som berörs av &lt;br&gt;
händelsen. Om det behövs, får &lt;br&gt;
myndigheten ta hand om egendomen. &lt;br&gt;
Den som har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som avses i 11 § första &lt;br&gt;
stycket skall genast anmäla det till &lt;br&gt;
polismyndigheten eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker olyckan. &lt;br&gt;
Detsamma gäller den som, efter en &lt;br&gt;
allvarlig händelse som berör luftfarten, &lt;br&gt;
sjöfarten eller spårtrafiken &lt;br&gt;
och som undersöks enligt denna &lt;br&gt;
lag, har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som har transporterats med det &lt;br&gt;
luftfartyg, fartyg eller spårfordon &lt;br&gt;
som berörs av den allvarliga &lt;br&gt;
händelsen eller egendom som hör &lt;br&gt;
till luftfartyget, fartyget, spårfordonet &lt;br&gt;
eller till den spåranläggning &lt;br&gt;
som berörs av den &lt;br&gt;
allvarliga händelsen. Om det &lt;br&gt;
behövs, får myndigheten ta hand &lt;br&gt;
om egendomen. &lt;br&gt;
15 § &lt;br&gt;
Regeringen får i fråga om &lt;br&gt;
kommunal räddningstjänst föreskriva &lt;br&gt;
att kommunen skall underrätta &lt;br&gt;
den myndighet som avses i &lt;br&gt;
5 § första stycket om en händelse &lt;br&gt;
som skall undersökas enligt denna &lt;br&gt;
lag. &lt;br&gt;
Regeringen får i fråga om &lt;br&gt;
kommunal räddningstjänst föreskriva &lt;br&gt;
att kommunen skall underrätta &lt;br&gt;
den myndighet som avses i &lt;br&gt;
5 § första stycket om en allvarlig &lt;br&gt;
händelse som skall undersökas &lt;br&gt;
enligt denna lag. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den dd mm 2007.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 2 &lt;br&gt;
61 &lt;br&gt;
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att det i sekretesslagen (1980:100) skall införas &lt;br&gt;
två nya paragrafer, 4 kap. 6 § och 7 kap. 52 §, av följande lydelse. &lt;br&gt;
4 kap. &lt;br&gt;
6 § Sekretess gäller i verksamhet som avser internationellt samarbete &lt;br&gt;
avseende tillsyn av civil luftfart eller annat samarbete om flygsäkerhet &lt;br&gt;
för uppgift som lämnats av annan stat eller mellanfolklig organisation, &lt;br&gt;
om det kan antas att det varit en förutsättning för den andra statens eller &lt;br&gt;
den mellanfolkliga organisationens lämnande av informationen att uppgiften &lt;br&gt;
inte skulle röjas. &lt;br&gt;
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio år. &lt;br&gt;
7 kap. &lt;br&gt;
52 § Sekretess gäller hos Luftfartsstyrelsen för uppgift som lämnats av &lt;br&gt;
enskild i rapport om händelser inom civil luftfart enligt 11 kap. 8 § luftfartslagen &lt;br&gt;
(1957:297) om det kan antas att den enskilde eller någon närstående &lt;br&gt;
till den enskilde lider men om uppgiften röjs. &lt;br&gt;
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio &lt;br&gt;
år. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den dd mm 2007.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 3 &lt;br&gt;
62 &lt;br&gt;
Promemorians sammanfattning &lt;br&gt;
I denna promemoria lämnas förslag till bestämmelser för att Sverige skall &lt;br&gt;
genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den &lt;br&gt;
13 juli 2003 om rapportering av händelser inom civil luftfart. Med &lt;br&gt;
händelser avses i detta sammanhang sådant som inträffat och som &lt;br&gt;
avviker från det normala och har eller kunnat ha påverkat flygsäkerheten. &lt;br&gt;
Händelsen skall inte vara av så allvarligt slag att regelverket om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor och allvarliga tillbud är tillämpligt. Rapporter om &lt;br&gt;
händelser skall lagras i särskilda databaser som skall vara tillgängliga för &lt;br&gt;
flygsäkerhetsmyndigheterna i Europa. Därigenom skall de som är &lt;br&gt;
ansvariga för flygsäkerhetsfrågor få bättre underlag för sina beslut och &lt;br&gt;
åtgärder och förhoppningsvis kunna avhjälpa brister innan dessa får &lt;br&gt;
allvarliga konsekvenser. &lt;br&gt;
Ett viktigt inslag i förslagen till bestämmelser är nya bestämmelser i &lt;br&gt;
sekretesslagen (1980:100). Dessa nya sekretessbestämmelser blir också &lt;br&gt;
tillämpliga i förhållande till andra rättsakter från EU som rör civil luftfart, &lt;br&gt;
som därigenom kan bli genomförda på ett mera komplett sätt än vad &lt;br&gt;
som hunnit göras hittills. Det gäller framför allt att sekretess skall gälla &lt;br&gt;
uppgifter som svenska myndigheter får tillgång till genom olika samarbeten &lt;br&gt;
mellan europeiska luftfartsmyndigheter och kommissionen. Om &lt;br&gt;
en sådan uppgift är sekretesskyddad i sitt ”ursprungsland” skall den vara &lt;br&gt;
det även här. Det föreslås också ett sekretesskydd för den person som &lt;br&gt;
rapporterar in inträffade händelser. Hon eller han får också ett extra lagskydd &lt;br&gt;
rörande sin anställning. &lt;br&gt;
För att kunna använda ordet ”händelse” för mindre allvarliga incidenter &lt;br&gt;
föreslås att begreppet ”allvarlig händelse” används som samlingsbegrepp &lt;br&gt;
i lagstiftningen kring undersökning av olyckor. &lt;br&gt;
Genomförandet av direktiv 2003/42/EG är försenat, varför lagförslagen &lt;br&gt;
bör träda i kraft snarast. Något exakt datum för ikraftträdandet anges inte &lt;br&gt;
i denna promemoria.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
63 &lt;br&gt;
Händelsedirektivet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
64&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
65&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
66&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
67&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
68&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
69&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
70&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
71&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
72&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
73&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
74&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
75&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 4 &lt;br&gt;
76&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
77 &lt;br&gt;
Kontrolldirektivet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
78&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
79&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
81&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
82&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
83&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
84&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
85&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
86&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 5 &lt;br&gt;
87&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
88 &lt;br&gt;
EASA-förordningen&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
89&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
90&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
91&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
92&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
93&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
94&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
95&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
96&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
97&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
98&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
99&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
101&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
102&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
103&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
104&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
105&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
106&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
107&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 6 &lt;br&gt;
108&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
109 &lt;br&gt;
Förordning om tillhandahållande av tjänster&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
110&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
111&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
112&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
113&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
114&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
115&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
116&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
117&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 7 &lt;br&gt;
118&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 8 &lt;br&gt;
119 &lt;br&gt;
Lagrådsremissens lagförslag &lt;br&gt;
Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivsTPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT i fråga om luftfartslagen (1957:297)TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
dels att 11 kap. 7 § skall ha följande lydelse, &lt;br&gt;
dels att rubriken närmast före 11 kap. 1 § skall lyda ”Flygräddningstjänst, &lt;br&gt;
bärgning, undersökning av luftfartsolyckor och rapportering av &lt;br&gt;
händelser”, &lt;br&gt;
dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11 kap. 8–11 §§, &lt;br&gt;
samt närmast före 11 kap. 8 § en ny rubrik av följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
11 kap. &lt;br&gt;
7 §TPF&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Om undersökning från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
av luftfartsolyckor &lt;br&gt;
och andra händelser som berör &lt;br&gt;
luftfarten finns bestämmelser i &lt;br&gt;
lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor. &lt;br&gt;
Om undersökning från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
av luftfartsolyckor &lt;br&gt;
och tillbud till sådana olyckor som &lt;br&gt;
berör luftfarten finns bestämmelser &lt;br&gt;
i lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor. &lt;br&gt;
Rapportering av händelser m.m. &lt;br&gt;
8 §TPF&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Som ett bidrag till en förbättrad &lt;br&gt;
flygsäkerhet skall händelser inom &lt;br&gt;
civil luftfart rapporteras, och &lt;br&gt;
rapporterna samlas in, lagras, &lt;br&gt;
skyddas och spridas. Rapporternas &lt;br&gt;
syfte skall inte vara att fastställa &lt;br&gt;
skuld- eller ansvarsfrågor. &lt;br&gt;
Med händelse inom civil luftfart &lt;br&gt;
avses driftsavbrott, defekt, fel eller &lt;br&gt;
annan onormal omständighet som &lt;br&gt;
har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten &lt;br&gt;
men inte lett till &lt;br&gt;
haverier eller sådana allvarliga &lt;br&gt;
tillbud som regleras i lagen &lt;br&gt;
(1990:712) om undersökning av &lt;br&gt;
olyckor. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om &lt;br&gt;
rapportering av händelser inom civil luftfart (EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex &lt;br&gt;
32003L0042). &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT Lagen omtryckt 1986:166. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 1990:713. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
PT Tidigare 8 § upphävd genom 1990:713.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 8 &lt;br&gt;
120 &lt;br&gt;
9 §TPF&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Regeringen får meddela föreskrifter &lt;br&gt;
om vilka personer inom &lt;br&gt;
civil luftfart som skall vara skyldiga &lt;br&gt;
att rapportera händelser &lt;br&gt;
enligt 8 §. &lt;br&gt;
Regeringen eller den myndighet &lt;br&gt;
regeringen bestämmer meddelar &lt;br&gt;
närmare föreskrifter om rapportering &lt;br&gt;
av händelser. &lt;br&gt;
10 §TPF&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
En arbetsgivare får inte utsätta &lt;br&gt;
en arbetstagare för repressalier på &lt;br&gt;
grund av att arbetstagaren har &lt;br&gt;
rapporterat en händelse enligt &lt;br&gt;
denna lag. &lt;br&gt;
Om en arbetstagare utsätts för &lt;br&gt;
repressalier skall arbetsgivaren &lt;br&gt;
betala skadestånd till arbetstagaren &lt;br&gt;
för den förlust som uppkommer &lt;br&gt;
och för den kränkning &lt;br&gt;
som repressalierna innebär. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
PT Tidigare 9 § upphävd genom 1978:232. &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
PT Tidigare10 § upphävd genom 1990:713.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 8 &lt;br&gt;
121 &lt;br&gt;
Lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av &lt;br&gt;
olyckor &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att 4, 6, 7, 9–12 och 15 §§ lagen (1990:712) om &lt;br&gt;
undersökning av olyckor skall ha följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
4 §TPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT &lt;br&gt;
Undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall göras i fråga om händelser &lt;br&gt;
som har inträffat i Sverige. Om en &lt;br&gt;
sådan händelse berör ett utländskt &lt;br&gt;
fartyg, får undersökning enligt &lt;br&gt;
denna lag dock göras endast om &lt;br&gt;
det finns särskilda skäl och fartyget &lt;br&gt;
befinner sig inom Sveriges &lt;br&gt;
sjöterritorium. &lt;br&gt;
Undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
av en händelse som berör ett &lt;br&gt;
svenskt fartyg eller luftfartyg skall &lt;br&gt;
göras även när händelsen har &lt;br&gt;
inträffat utomlands, om annat inte &lt;br&gt;
följer av en internationell överenskommelse &lt;br&gt;
som har biträtts av &lt;br&gt;
Sverige. Om händelsen berör ett &lt;br&gt;
luftfartyg med en totalvikt av &lt;br&gt;
högst 2 250 kg och som inte skall &lt;br&gt;
ha luftvärdighetsbevis, skall en &lt;br&gt;
undersökning göras endast om det &lt;br&gt;
är av synnerlig vikt från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
och en undersökning inte &lt;br&gt;
görs i den stat inom vars territorium &lt;br&gt;
händelsen inträffade. &lt;br&gt;
En undersökning enligt denna &lt;br&gt;
lag skall göras i fråga om olyckor &lt;br&gt;
och tillbud som har inträffat i &lt;br&gt;
Sverige. Om en sådan olycka eller &lt;br&gt;
ett tillbud berör ett utländskt &lt;br&gt;
fartyg, får en undersökning enligt &lt;br&gt;
denna lag dock göras endast om &lt;br&gt;
det finns särskilda skäl och &lt;br&gt;
fartyget befinner sig inom &lt;br&gt;
Sveriges sjöterritorium. &lt;br&gt;
En undersökning enligt denna &lt;br&gt;
lag av en olycka eller ett tillbud &lt;br&gt;
som berör ett svenskt fartyg eller &lt;br&gt;
luftfartyg skall göras även när &lt;br&gt;
olyckan eller tillbudet har inträffat &lt;br&gt;
utomlands, om annat inte följer av &lt;br&gt;
en internationell överenskommelse &lt;br&gt;
som har biträtts av Sverige. Om &lt;br&gt;
olyckan eller tillbudet rör ett luftfartyg &lt;br&gt;
med en totalvikt av högst 2 &lt;br&gt;
250 kg och som inte skall ha luftvärdighetsbevis, &lt;br&gt;
skall en undersökning &lt;br&gt;
göras endast om det är av &lt;br&gt;
synnerlig vikt från säkerhetssynpunkt &lt;br&gt;
och en undersökning inte &lt;br&gt;
görs i den stat inom vars territorium &lt;br&gt;
olyckan eller tillbudet &lt;br&gt;
inträffade. &lt;br&gt;
6 § &lt;br&gt;
Syftet med en undersökning &lt;br&gt;
enligt denna lag skall vara att &lt;br&gt;
1. så långt som möjligt klarlägga &lt;br&gt;
såväl händelseförloppet och &lt;br&gt;
orsaken till händelsen som skador &lt;br&gt;
och effekter i övrigt, &lt;br&gt;
2. ge underlag för beslut om &lt;br&gt;
åtgärder som har som mål att förebygga &lt;br&gt;
en upprepning av händelsen &lt;br&gt;
Syftet med en undersökning &lt;br&gt;
enligt denna lag skall vara att &lt;br&gt;
1. så långt som möjligt klarlägga &lt;br&gt;
såväl händelseförloppet och &lt;br&gt;
orsaken till olyckan eller tillbudet &lt;br&gt;
som skador och effekter i övrigt, &lt;br&gt;
2. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
ge underlag för beslut om &lt;br&gt;
åtgärder som har som mål att förebygga &lt;br&gt;
en upprepning av olyckan &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Senaste lydelse 2006:20.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 8 &lt;br&gt;
122 &lt;br&gt;
eller att begränsa effekten av &lt;br&gt;
liknande händelser, &lt;br&gt;
3. ge underlag för en bedömning &lt;br&gt;
av de insatser som samhällets &lt;br&gt;
räddningstjänst har gjort i samband &lt;br&gt;
med händelsen och, om det &lt;br&gt;
finns skäl därtill, för förbättringar &lt;br&gt;
av räddningstjänsten. &lt;br&gt;
eller tillbudet eller att begränsa &lt;br&gt;
effekten av liknande händelser, &lt;br&gt;
3. ge underlag för en bedömning &lt;br&gt;
av de insatser som samhällets &lt;br&gt;
räddningstjänst har gjort i samband &lt;br&gt;
med olyckan eller tillbudet &lt;br&gt;
och, om det finns skäl därtill, för &lt;br&gt;
förbättringar av räddningstjänsten. &lt;br&gt;
7 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en &lt;br&gt;
undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall, i den mån det är praktiskt &lt;br&gt;
genomförbart, underrätta dem som &lt;br&gt;
kan vara berörda av händelsen och &lt;br&gt;
ge dem tillfälle att yttra sig. Dessa &lt;br&gt;
har rätt att närvara vid undersökning &lt;br&gt;
på olycksplatsen och vid &lt;br&gt;
utredningsarbetet i övrigt, om det &lt;br&gt;
kan ske utan men för utredningen. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en &lt;br&gt;
undersökning enligt denna lag &lt;br&gt;
skall, i den mån det är praktiskt &lt;br&gt;
genomförbart, underrätta dem som &lt;br&gt;
kan vara berörda av olyckan eller &lt;br&gt;
tillbudet och ge dem tillfälle att &lt;br&gt;
yttra sig. Dessa har rätt att närvara &lt;br&gt;
vid undersökning på olycksplatsen &lt;br&gt;
och vid utredningsarbetet i övrigt, &lt;br&gt;
om det kan ske utan men för &lt;br&gt;
utredningen. &lt;br&gt;
9 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör en undersökning enligt denna lag får hålla &lt;br&gt;
förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. &lt;br&gt;
Myndigheten får också granska handlingar eller föremål som kan &lt;br&gt;
antas vara av sådan betydelse. &lt;br&gt;
Om utredningen inte kan fullföljas på annat sätt, får den myndighet &lt;br&gt;
som gör undersökningen begära att polismyndigheten lämnar den hjälp &lt;br&gt;
som behövs vid utredningen. För polismyndighetens utredning gäller &lt;br&gt;
bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken i &lt;br&gt;
tillämpliga delar. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
har rätt att få tillträde &lt;br&gt;
till platsen för händelsen. Om tillträde &lt;br&gt;
vägras, får polismyndigheten &lt;br&gt;
lämna den hjälp som behövs. &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
har rätt att få tillträde &lt;br&gt;
till platsen för olyckan eller tillbudet&lt;br&gt;
. Om tillträde vägras, får &lt;br&gt;
polismyndigheten lämna den hjälp &lt;br&gt;
som behövs. &lt;br&gt;
10 § &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
får begära att vittnen &lt;br&gt;
eller sakkunniga hörs vid domstol &lt;br&gt;
eller att någon föreläggs att tillhandahålla &lt;br&gt;
handlingar eller föremål. &lt;br&gt;
En sådan begäran skall göras &lt;br&gt;
hos den tingsrätt inom vars &lt;br&gt;
område händelsen har inträffat &lt;br&gt;
eller den berörda personen vistas. &lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rätten skall hålla förhör eller &lt;br&gt;
meddela föreläggande, om laga &lt;br&gt;
Den myndighet som gör undersökningen &lt;br&gt;
får begära att vittnen &lt;br&gt;
eller sakkunniga hörs vid domstol &lt;br&gt;
eller att någon föreläggs att tillhandahålla &lt;br&gt;
handlingar eller föremål. &lt;br&gt;
En sådan begäran skall göras &lt;br&gt;
hos den tingsrätt inom vars &lt;br&gt;
område olyckan eller tillbudet har &lt;br&gt;
inträffat eller den berörda &lt;br&gt;
personen vistas. Rätten skall hålla &lt;br&gt;
förhör eller meddela föreläggande,&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 8 &lt;br&gt;
123 &lt;br&gt;
hinder inte möter. Därvid gäller &lt;br&gt;
bestämmelserna om bevisupptagning &lt;br&gt;
utom huvudförhandling. &lt;br&gt;
om laga hinder inte möter. Därvid &lt;br&gt;
gäller bestämmelserna om bevisupptagning &lt;br&gt;
utom huvudförhandling. &lt;br&gt;
11 § &lt;br&gt;
Om det har inträffat en olycka &lt;br&gt;
eller en annan händelse som &lt;br&gt;
undersöks enligt denna lag, får &lt;br&gt;
egendom som kan antas vara av &lt;br&gt;
betydelse för undersökningen inte &lt;br&gt;
rubbas utan tillstånd av polismyndigheten &lt;br&gt;
eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker händelsen. &lt;br&gt;
Om det har inträffat en olycka &lt;br&gt;
eller ett tillbud som undersöks &lt;br&gt;
enligt denna lag, får egendom som &lt;br&gt;
kan antas vara av betydelse för &lt;br&gt;
undersökningen inte rubbas utan &lt;br&gt;
tillstånd av polismyndigheten eller &lt;br&gt;
den myndighet som undersöker &lt;br&gt;
händelsen. &lt;br&gt;
Detta gäller inte, om egendomen rubbas för att rädda människoliv eller &lt;br&gt;
om det i övrigt finns synnerliga skäl därtill. &lt;br&gt;
12 § &lt;br&gt;
Den som har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som avses i 11 § första &lt;br&gt;
stycket skall genast anmäla det till &lt;br&gt;
polismyndigheten eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker olyckan. &lt;br&gt;
Detsamma gäller den som, efter en &lt;br&gt;
händelse som berör luftfarten, sjöfarten &lt;br&gt;
eller spårtrafiken och som &lt;br&gt;
undersöks enligt denna lag, har &lt;br&gt;
tagit till vara egendom som har &lt;br&gt;
transporterats med det luftfartyg, &lt;br&gt;
fartyg eller spårfordon som berörs &lt;br&gt;
av händelsen eller egendom som &lt;br&gt;
hör till luftfartyget, fartyget, spårfordonet &lt;br&gt;
eller till den spåranläggning &lt;br&gt;
som berörs av händelsen. &lt;br&gt;
Om det behövs, får myndigheten &lt;br&gt;
ta hand om egendomen. &lt;br&gt;
Den som har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som avses i 11 § första &lt;br&gt;
stycket skall genast anmäla det till &lt;br&gt;
polismyndigheten eller den myndighet &lt;br&gt;
som undersöker olyckan. &lt;br&gt;
Detsamma gäller den som, efter en &lt;br&gt;
olycka eller ett tillbud som berör &lt;br&gt;
luftfarten, sjöfarten eller spårtrafiken &lt;br&gt;
och som undersöks enligt &lt;br&gt;
denna lag, har tagit till vara egendom &lt;br&gt;
som har transporterats med &lt;br&gt;
det luftfartyg, fartyg eller spårfordon &lt;br&gt;
som berörs av händelsen &lt;br&gt;
eller egendom som hör till luftfartyget, &lt;br&gt;
fartyget, spårfordonet &lt;br&gt;
eller till den spåranläggning som &lt;br&gt;
berörs av händelsen. Om det &lt;br&gt;
behövs, får myndigheten ta hand &lt;br&gt;
om egendomen. &lt;br&gt;
15 § &lt;br&gt;
Regeringen får i fråga om kommunal &lt;br&gt;
räddningstjänst föreskriva &lt;br&gt;
att kommunen skall underrätta den &lt;br&gt;
myndighet som avses i 5 § första &lt;br&gt;
stycket om en händelse som skall &lt;br&gt;
undersökas enligt denna lag. &lt;br&gt;
Regeringen får i fråga om kommunal &lt;br&gt;
räddningstjänst föreskriva &lt;br&gt;
att kommunen skall underrätta den &lt;br&gt;
myndighet som avses i 5 § första &lt;br&gt;
stycket om en olycka eller ett tillbud &lt;br&gt;
som skall undersökas enligt &lt;br&gt;
denna lag. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 8 &lt;br&gt;
124 &lt;br&gt;
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) &lt;br&gt;
Härigenom föreskrivsTPF&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
FPT att det i sekretesslagen (1980:100)TPF&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
FPT skall &lt;br&gt;
införas två nya paragrafer, 4 kap. 6 § och 7 kap. 52 §, av följande lydelse. &lt;br&gt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse &lt;br&gt;
4 kap. &lt;br&gt;
6 § &lt;br&gt;
Sekretess gäller i myndighets &lt;br&gt;
verksamhet som avser internationellt &lt;br&gt;
samarbete avseende tillsyn av &lt;br&gt;
civil luftfart för uppgift som lämnats &lt;br&gt;
av annan stat eller mellanfolklig &lt;br&gt;
organisation, om det kan &lt;br&gt;
antas att myndighetens arbete för &lt;br&gt;
en säkrare civil luftfart motverkas &lt;br&gt;
om uppgiften röjs. &lt;br&gt;
I fråga om uppgift i allmän &lt;br&gt;
handling gäller sekretessen i högst &lt;br&gt;
fyrtio år. &lt;br&gt;
7 kap. &lt;br&gt;
52 § &lt;br&gt;
Sekretess gäller hos Rikspolisstyrelsen, &lt;br&gt;
Kustbevakningen, &lt;br&gt;
Statens haverikommission, Luftfartsverket &lt;br&gt;
och Luftfartsstyrelsen &lt;br&gt;
för uppgift som lämnats av enskild &lt;br&gt;
i en rapport om händelser inom &lt;br&gt;
civil luftfart enligt 11 kap. 8 § &lt;br&gt;
luftfartslagen (1957:297), om det &lt;br&gt;
kan antas att den enskilde eller &lt;br&gt;
någon närstående till den enskilde &lt;br&gt;
lider men om uppgiften röjs. &lt;br&gt;
I fråga om uppgift i allmän &lt;br&gt;
handling gäller sekretessen i högst &lt;br&gt;
femtio år. &lt;br&gt;
U &lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2007.&lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
PT Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om &lt;br&gt;
rapportering av händelser inom civil luftfart (EUT L 167, 4.7.2003, s. 23, Celex &lt;br&gt;
32003L0042) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 &lt;br&gt;
om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i &lt;br&gt;
gemenskapen (EUT L 143, 30.4.2004, s. 76, Celex 32004L0036). &lt;br&gt;
TP&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
PT Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 9 &lt;br&gt;
125 &lt;br&gt;
Lagrådets yttrande &lt;br&gt;
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2007-03-27 &lt;br&gt;
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt-Åke Nilsson, regeringsrådet &lt;br&gt;
Stefan Ersson och justitierådet Lars Dahllöf. &lt;br&gt;
Rapportering av händelser inom civil luftfart m.m. &lt;br&gt;
Enligt en lagrådsremiss den 15 mars 2007 (Näringsdepartementet) har &lt;br&gt;
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till &lt;br&gt;
1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297), &lt;br&gt;
2. lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, &lt;br&gt;
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100). &lt;br&gt;
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Olof Hedberg, &lt;br&gt;
biträdd av kanslirådet Eva Lenberg. &lt;br&gt;
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: &lt;br&gt;
Genom förslagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv &lt;br&gt;
2003/42/EG av den 13 juli 2003 om rapportering av händelser inom civil &lt;br&gt;
luftfart. Det är fråga om händelser som inte är olyckor eller allvarliga &lt;br&gt;
tillbud men som kan påverka flygsäkerheten. Rapporter om sådana &lt;br&gt;
händelser skall lagras i särskilda databaser och vara tillgängliga för &lt;br&gt;
flygsäkerhetsmyndigheterna inom EU i deras kontinuerliga arbete för att &lt;br&gt;
främja flygsäkerheten. &lt;br&gt;
Lagen om ändring i luftfartslagen &lt;br&gt;
11 kap. &lt;br&gt;
8 § &lt;br&gt;
Enligt föreslagna 11 kap. 8 § skall, som ett bidrag till en förbättrad flygsäkerhet, &lt;br&gt;
händelser inom civil luftfart rapporteras och rapporterna samlas &lt;br&gt;
in, lagras, skyddas och spridas. Rapporternas syfte skall inte vara att fastställa &lt;br&gt;
skuld- eller ansvarsfrågor. Vidare sägs i förslaget till lagtext att &lt;br&gt;
med händelse inom civil luftfart avses driftavbrott, defekt, fel eller annan &lt;br&gt;
onormal omständighet som har eller kan ha inverkat på flygsäkerheten &lt;br&gt;
men inte lett till haverier eller sådana allvarliga tillbud som regleras i &lt;br&gt;
lagen (1990:712) om undersökning av olyckor. &lt;br&gt;
Lagrådet anser att den del av lagförslaget som handlar om hur uppgifterna &lt;br&gt;
skall behandlas när de väl kommit in till en behörig myndighet &lt;br&gt;
(”samlas in, lagras, skyddas och spridas”) lämpar sig bättre för förordningsform. &lt;br&gt;
Lagrådet noterar vidare att, även om det sägs att syftet med rapporterna &lt;br&gt;
inte skall vara att fastställa skuld- eller ansvarsfrågor, det knappast kan &lt;br&gt;
uteslutas att uppgifterna någon gång kan få betydelse även i sådana &lt;br&gt;
sammanhang. Bl.a. av det skälet bör det övervägas att begränsa lagtexten&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110 &lt;br&gt;
Bilaga 9 &lt;br&gt;
126 &lt;br&gt;
till att ange vad syftet med bestämmelserna är. Frågeställningen kan &lt;br&gt;
belysas ytterligare i författningskommentaren. &lt;br&gt;
Lagrådet förordar också att vissa redaktionella ändringar görs i lagtexten. &lt;br&gt;
Lagrådet föreslår mot denna bakgrund att paragrafen ges exempelvis &lt;br&gt;
följande lydelse. &lt;br&gt;
I syfte att förbättra flygsäkerheten skall händelser inom civil luftfart &lt;br&gt;
rapporteras till behörig myndighet. &lt;br&gt;
Med händelse inom civil luftfart avses i denna lag driftavbrott, &lt;br&gt;
defekt, fel eller annan onormal omständighet som har inverkat eller &lt;br&gt;
kan inverka på flygsäkerheten, även om händelsen inte lett till sådana &lt;br&gt;
luftfartsolyckor eller tillbud som avses i lagen (1990:712) om undersökning &lt;br&gt;
av olyckor. &lt;br&gt;
9 § &lt;br&gt;
I paragrafens andra stycke föreslås att regeringen eller den myndighet &lt;br&gt;
som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om rapportering &lt;br&gt;
av händelser. &lt;br&gt;
Enligt Lagrådets mening är det här fråga om verkställighetsföreskrifter. &lt;br&gt;
Således behövs inget uttryckligt bemyndigande och Lagrådet föreslår att &lt;br&gt;
andra stycket utgår. &lt;br&gt;
Övriga lagförslag &lt;br&gt;
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
127 &lt;br&gt;
Näringsdepartementet &lt;br&gt;
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 april 2007. &lt;br&gt;
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, statsråden Olofsson, Odell, Bildt, &lt;br&gt;
Husmark Pehrsson, Leijonborg, Odenberg, Erlandsson, Torstensson, &lt;br&gt;
Hägglund, Carlsson, Littorin, Borg, Sabuni, Adelsohn Liljeroth, &lt;br&gt;
Tolgfors. &lt;br&gt;
Föredragande: Statsrådet Torstensson. &lt;br&gt;
Regeringen beslutar proposition 2006/07:110 Rapportering av händelser &lt;br&gt;
inom civil luftfart m.m.&lt;br&gt;
Prop. 2006/07:110&lt;br&gt;
128 &lt;br&gt;
Rättsdatablad &lt;br&gt;
Författningsrubrik Bestämmelser som &lt;br&gt;
inför, ändrar, upphäver &lt;br&gt;
eller upprepar &lt;br&gt;
ett normgivningsbemyndigande &lt;br&gt;
Celexnummer för &lt;br&gt;
bakomliggande EGregler &lt;br&gt;
luftfartslag (1957:297) 11 kap. 9 § 32003L0042 &lt;br&gt;
32004L0036&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2>lag om ändring i luftfartslagen (1957:297).</lydelse2>
<utskottet> Bifall</utskottet>
<kammaren>Bifall</kammaren>
<behandlas_i>2006/07:TU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp>Acklamation</kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2>lag om ändring i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.</lydelse2>
<utskottet> Bifall</utskottet>
<kammaren>Bifall</kammaren>
<behandlas_i>2006/07:TU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp>Röstning</kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2>lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</lydelse2>
<utskottet> Bifall</utskottet>
<kammaren>Bifall</kammaren>
<behandlas_i>2006/07:TU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp>Acklamation</kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2007-04-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>REG</kod>
<namn>Registrering</namn>
<datum>2007-04-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>70</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2007-04-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2007-04-11 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2007-04-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2007-04-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 05:32:29</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GU03110</dok_id>
<systemdatum>2017-10-19 16:53:34</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Trafikutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 05:32:29</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GU03110</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_200607__110.pdf</filnamn>
<filstorlek>580248</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Rapportering av händelser inom civil luftfart m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/19FFE534-AC2C-4AC2-96D0-F797EBCC4342</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2006/07:TU13</uppgift>
<ref_dok_id>GU01TU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2006/07</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>TU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Rapportering av händelser inom civil luftfart m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>