2348487 GO0967 2000/01 67 prot prot Riksdagens protokoll 2000/01:67 Protokoll Protokoll 67 0 2001-02-15 00:00:00 2005-10-27 12:17:15 2001-02-15 00:00:00 Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:67 Torsdagen den 15 februari webbnav {54625D66-518E-4EA5-A286-E58FF9B3201F} https://data.riksdagen.se/dokument/GO0967/text https://data.riksdagen.se/dokument/GO0967 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0967 <br><div class="sidhuvud_publikation">Riksdagens snabbprotokoll</div> <div class="sidhuvud_beteckning">Protokoll 2000/01:67</div> <div class="sidhuvud_datum">Torsdagen den 15 februari</div> <div class="sidhuvud_klockslag">Kl. 12.00 - 13.28</div> <hr class="sidhuvud_linje"> <pre>14.00 - 15.45</pre><pre>Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor</pre><pre>-------------------------------------------------------------</pre><pre>1 § Justering av protokoll</pre><pre>Justerades protokollet för den 9 februari. 2 § Nya riksdagsledamöter, m.m.</pre><pre>Upplästes och lades till handlingarna följande från Valprövningsnämnden inkomna</pre><pre>Berättelser om granskning av bevis för riksdagsleda- mot och ersättare för riksdagsledamöter Till Valprövningsnämnden har från Riksskatte- verket inkommit bevis om att Lars Lilja (s), Vännäs, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 1 mars 2001 sedan Mats Lindberg (s) avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Från Riksskatteverket har ock- så inkommit protokoll angående utseende av ersätta- re. Valprövningsnämnden har denna dag granskat beviset för den nya ledamoten och protokollet angå- ende ersättare och därvid funnit att de blivit utfärdade i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen. Stockholm den 14 februari 2001 Lars Tottie/ Kerstin Siverby</pre><pre>Till Valprövningsnämnden har från Riksskatte- verket inkommit bevis om att Carl-Axel Johansson (m), Köpingebro, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr.o.m. den 1 mars 2001 sedan Gun Hellsvik (m) avsagt sig sitt uppdrag som riksdagsledamot. Från Riksskatteverket har också inkommit protokoll angå- ende utseende av ersättare. Valprövningsnämnden har denna dag granskat beviset för den nya ledamoten och protokollet angå- ende ersättare och därvid funnit att de blivit utfärdade i enlighet med 19 kap. 11 § vallagen. Stockholm den 14 februari 2001 Lars Tottie/ Kerstin Siverby</pre><pre>3 § Svar på interpellation 2000/01:229 om le- galisering av prostitution</pre><pre>Anf. 1 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Lars Elinderson har frågat mig om jag ämnar ta kontakt med den tyske jämställdhetsmi- nistern för att markera den svenska regeringens syn på prostitution. Han frågar också om jag avser att ta några särskilda initiativ under det svenska ordföran- deskapet i EU i avsikt att påverka Tyskland i frågan om en eventuell legalisering av prostitution i landet. Den svenska regeringen har tydligt markerat att kvinnokroppen inte ska betraktas som en handelsvara som kan köpas och säljas. Det mest kända exemplet på detta ställningstagande är den kriminalisering av köpare av sexuella tjänster som infördes i samband med att riksdagen antog regeringens kvinnofridspro- position. Inom EU har sedan 1996 frågan om sexslavhandel och sexuell exploatering av barn stått högt på dagord- ningen, mycket tack vare insatser från den förre kommissionären Anita Gradin och Europaparlamen- tarikern Maj Britt Theorin. All handel bygger på att det finns kunder och att det finns en efterfrågan. Om det inte fanns kunder som tog sig rätten att betrakta kvinnokroppar som ting, så fanns det ej heller någon marknad där offren för denna hantering kunde utbjudas och utnyttjas. Den svenska regeringens syn på denna fråga lig- ger i linje med tilläggsprotokollet om handel med människor, speciellt kvinnor och barn bl.a. för pro- stitution, till FN:s konvention om transnationell orga- niserad brottslighet, en konvention som även Tysk- land undertecknat. Att Sverige har denna syn är väl känt bland samt- liga EU:s medlemsländer. Under det svenska ordför- andeskapet kommer jag själv, biståndsministern och justitieministern att anordna ett flertal möten i syfte att påskynda och förstärka det gemensamma arbetet mot människohandel och dess värsta form sexslav- handel. I anslutning till de möten som jag deltar i kommer det att finnas flera tillfällen att påminna om och tydliggöra den svenska synen i denna fråga och då även belysa detta särskilt i kontakter med min tyske kollega. Jag kommer därför att framhålla att en legitime- ring av prostitution försvårar arbetet med att bekämpa sexslavhandeln och att det kan motverka arbetet med att återföra offren för sexslavhandel och prostitution till ett fullvärdigt och mänskligt vardagsliv. En legi- timering skapar också grogrund för en växande pro- stitution. Jag vill avslutningsvis understryka att jag i likhet med Lars Elinderson anser att en legitimering av prostitution är ett mycket stort bakslag i arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män.</pre><pre>Anf. 2 LARS ELINDERSON (m): Herr talman! Jag vill börja med att tacka jäm- ställdhetsministern för svaret på min interpellation men får samtidigt beklaga att jag upplever svaret som undvikande. Jämställdhetsministern brukar i andra sammanhang inte skräda orden när det gäller brister i jämställdhet eller förhållanden som motverkar jäm- ställdhet mellan könen. Det säger jag inte som en kritik, tvärtom. Jag tror att det är viktigt att hålla en hög profil i frågor som gäller jämställdhet och där vi också från vårt land har ett gott anseende. I den inhemska debatten om prostitutionen har tonläget stundtals varit ganska högt trots att me- ningsmotsättningarna mellan de olika partierna inte har gällt synen på prostitutionen som sådan utan ute- slutande, eller nästan uteslutande, rört sig om vilka medel som är mest verksamma för att motverka pro- stitutionen. Denna gemensamma syn markeras också i behandlingen av trafficking-frågan, som just nu är ganska aktuell. Men när det gäller tendenserna till liberalisering och t.o.m. legalisering av prostitution i bl.a. EU:s största medlemsland verkar, om jag förstår svaret rätt, jämställdhetsministern inte speciellt upprörd. För det första berör hon över huvud taget inte i sitt svar det tyska förslag till legalisering av prostitution som min fråga avser. Hon talar uteslutande om det negativa i en legitimisering av prostitution i allmänhet, vilket är en helt annan fråga. I Tyskland har man för närvarande presenterat en radikalt ny lagstiftning där syftet enligt jämställd- hetsministerns kollega i Tyskland är att prostitution ska, för att citera tidningspress, jämställas med andra servicetjänster. Jämställdhetsministern säger visserli- gen att hon ska tydliggöra den svenska synen i den här frågan i de möten hon deltar i, särskilt då med sin tyska kollega. Det kan ju vara bra. Men någon reak- tion i övrigt mot denna lagstiftning planerar hon up- penbarligen inte. Jag framställde, herr talman, min interpellation bl.a. för att jag reagerade över bristen i balans när jämställdhetsministrarna, och då särskilt den svenska jämställdhetsministern, uttalade sig i abortfrågan i anslutning till mötet med EU:s jämställdhetsministrar i Norrköping för några veckor sedan. Däremot sakna- des över huvud taget reaktioner på nyheten om den planerade tyska legaliseringen av prostitution som kom ungefär samtidigt. Interpellationssvaret stärker intrycket att jäm- ställdhetsministern inte är särskilt upprörd över den lagstiftning som är på gång i Tyskland. Jag ser det tvärtom som mycket allvarligt att EU:s största med- lemsland nu planerar inte bara en legitimering av prostitutionen utan en ren legalisering. Det här kommer enligt min uppfattning att öka svårigheterna att komma till rätta med det växande problemet med sexslavhandel och övergrepp mot kvinnor. Frågan hade därför förtjänat en starkare reaktion från Sveriges sida under ordförandeskapet.</pre><pre>Anf. 3 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Herr talman! Jag vill börja med att tacka Lars Elinderson, som har uppmärksammat den här frågan och skrivit den här interpellationen. Det är glädjande att männen går in i debatten på det här sättet. Kvin- nohandel kan aldrig skiljas från prostitution. Har vi inte prostitution, eller saknas det en marknad för den, sker ingen kvinnohandel. Det är beklämmande att det varje år säljs en miljon kvinnor i världen varav hälf- ten i Europa. Det finns säkert stora mörkertal här. Det är många som också upplever psykiskt våld, och givetvis fysiskt våld. Till Sverige kommer det 200- 500 varje år från andra länder. Jag vill också tacka jämställdhetsminister Marga- reta Winberg för arbetet i trafficking-frågan och för att hon har rest runt till alla ansökarländer, tagit upp de här frågorna och verkligen reagerat och visat på problematiken. Jag förstår i och för sig bekymret, eftersom län- derna inte erkänner problemet. Jag talade själv med en tysk delegat för ett tag sedan, och man skyller i princip på Ryssland och andra östländer och vill inte ta något eget ansvar. Och då kan man ju förstå att det undermedvetet ligger att prostitutionen håller på att legaliseras i Tyskland och att man inte vill tala om den. Men prostitution är aldrig frivillig. Om den största nationen i EU väljer att legalisera prostitutionen driver vi kvinnor till en marknad som inte är frivillig och som strider mot deras egna intres- sen och deras egna möjligheter. I detta sammanhang är det viktigt att vi hela tiden trycker på tanken om kvinnors empoverment i jämställdhetsarbetet. Jag förstår att Margareta Winberg under ordför- andeskapet är på väg att anta ett dokument om traf- ficking, och vi hoppas att det blir klart för Europa under ordförandeskapet. Men vad jag där vill trycka på är att det är FN-protokollet som måste implemen- teras på ett sådant sätt att prostitution aldrig kan vara frivillig för någon av parterna. I detta sammanhang är det också väldigt viktigt att Margareta Winberg tar fram just kvinnors hälsa och att hon gör ett klart och tydligt uttalande att legalisering av prostitution strider mot jämställdheten vad gäller kvinnors hälsa, efter- som de ju blir svagare både mentalt och fysiskt. Här har alltså ministern mycket att göra, och jag hoppas verkligen att jämställdhetsministern kommer att göra ett tydligt uttalande mot det tyska förslaget, så att det ger ett mycket klart och tydligt utslag. Givetvis vet de andra länderna att Sverige har en lagstiftning mot prostitution som i och för sig bara behandlar den ena parten. Jag hade själv önskat att den också skulle behandla den andra, eftersom kvin- nan blir svagare och svagare i detta sammanhang, men jag förstår också de sociala skäl som ligger bak- om ställningstagandet. Men det är viktigt just med ett tydligt uttalande om att man ställer krav på arbetet för kvinnors hälsa och att FN-dokumentet implementeras när det gäller dessa frågor.</pre><pre>Anf. 4 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Jag blir lite konfunderad när jag hör Lars Elinderson. Det är möjligt att det skrivna svaret var otydligt. Men i så fall kan jag gärna förtydliga mig muntligt. Det finns nämligen inget som helst skäl för mig att inte offentligt säga att jag skarpt ogillar det som håller på att ske i Tyskland. Det strider mot jämställdhet. Det strider mot medmänsklighet. Jag tycker att det strider mot mänskliga rättigheter, därför att prostitutionen i sig, köpet och betraktelsesättet när det gäller kvinnokroppen som om det handlade om skosnören, en bil eller ett kylskåp är så oerhört främ- mande för oss alla i Sverige, tror jag, och naturligtvis för mig också. Och det finns inget som helst skäl att inte klart och tydligt deklarera det. Och det är ett bakslag för jämställdheten i Tyskland. Men eftersom Tyskland är det största landet också i EU så är det väldigt svårt. Jag har tagit upp frågan om prostitution i dessa sammanhang. Men jag vet att det finns länder - Holland är ett sådant land - som inte alls delar vår åsikt i denna fråga. Jag har mycket svårt att förstå dem, och de har mycket svårt att förstå oss. Det som vi kan fortsätta att göra är att diskutera, argumentera och övertyga. Det är ju bara övertygelse genom ar- gumentering som gäller. Sedan säger Lars Elinderson att vi är överens om målen men att metoderna lär skilja sig åt. Ja, jag vet att moderaterna var emot den nya lagen när den kom för två år sedan. Då blir min motfråga: Vilka metoder ska vi då använda för att minska prostitutionen, för att eliminera den? Den ska ju helst av allt bort helt och hållet. Vilka metoder föreslår Lars Elinderson i Sve- rige och i EU? Och hur ska vi lyckas övertyga länder som inte tycker som vi när vi nu tror så mycket på det som vi själva har gjort, i alla fall målen? Att jag inte tog upp denna fråga i Norrköping be- rodde på att jag råkade frågan om Bush och inställ- ningen till aborter. Det var svar på en ren fråga. An- nars var ju ämnet för Norrköpingsmötet inte riktigt detta, utan det handlade ju om att ha ett gender- perspektiv på socialförsäkringssystemen och om möjligheten att kombinera föräldraskap och förvärvs- arbete. Ja, Ulla-Britt Hagström, FN-protokollet ska gälla. Jag har så sent som i dag förvissat mig om det hos justitieminstern. Och han säger att också kommissio- nären Vitorino är helt inne på att det är det som ska ligga till grund. Och det har ju alla länder åtminstone inom EU skrivit under på. Och kvinnors hälsa blir t.ex. en fråga för mötet i New York i början av mars. Då blir det också tillfälle för mig att ta upp kvinnors hälsa i perspektivet av prostitution och sexslavhandel.</pre><pre>Anf. 5 LARS ELINDERSON (m): Herr talman! Jag vill tacka för det något tydligare uttrycket för jämställdhetsministerns syn på prostitu- tionen och den lagstiftning som är på gång i Tysk- land. Jag medger att jag blev ganska besviken när jag läste svaret, därför att det verkade som om jämställd- hetsministern inte ville tala om det tyska lagförslaget i sitt svar, eftersom det över huvud taget inte nämndes utan enbart allmänna tendenser till legitimering och liberalisering av prostitutionen i allmänhet. Jag tror att det är en viktig symbolisk fråga att Sverige reagerar också mot de olika nationella lag- stiftningarna. Vi har självklart begränsningar i fråga om att uttala oss som ordförandeland. När jämställd- hetsministern i anslutning till en sådan här konferens kan uttala sig så bestämt och kategoriskt i en fråga som har jämställdhetsaspekter, så borde det finnas förutsättningar att också vara åtminstone lika tydlig i en annan fråga. Min reaktion var självklart att förståelsen för den tyska hållningen var något större därför att det är partikamrater i Tyskland som ligger bakom den lag- stiftningen. Men jag hoppas att jag får en bekräftelse på att så inte är fallet. Även om jag inte var med när den s.k. sexköpsla- gen antogs så är jag fortfarande tveksam till om man verkligen når det syfte som lagen har genom den i detta fall ensidiga kriminaliseringen av den ena par- ten i sexhandeln. Jag ska inte säga att jag vill ändra eller riva upp lagen, men jag vill säga att den utvärde- ring som faktiskt har presenterats i dag i en av landets tidningar ändå visar att prostitutionen inte har mins- kat genom denna lag men att den har fått andra for- mer. Den har t.o.m. inneburit negativa konsekvenser för de berörda kvinnorna i fråga om den halvöppna prostitution som bedrivs på gatorna, alltså utomhus. Det ska bli intressant att se den fortsatta behandlingen av den utvärdering som har gjorts av polisen när det gäller hur den här lagen fungerar och om det blir en diskussion om förändringar i lagstiftningen, kanske t.o.m. i enlighet med det som vi sade från vårt partis sida när lagen antogs, nämligen att en sådan lag måste vara balanserad och att man i så fall måste skjuta in sig på båda parter i detta sammanhang. Eftersom statsrådet efterlyste min syn på denna trafficking-fråga i allmänhet kan jag säga att jag delar Ulla-Britt Hagströms syn på FN-stadgan. Det finns ju en motsättning, i varje fall så här långt, mellan EU:s, eller kommissionens, syn på trafficking-frågan och FN:s syn, eftersom man har ett snävare och mer in- skränkt och begränsat synsätt. Man tar inte med pro- stitutionsfrågan som sådan. Det har kanske sin förklaring i att det i en del län- der finns en annan uppfattning i själva prostitutions- frågan. Därför efterlyser jag återigen en starkare re- aktion från jämställdhetsministern, inte minst i sam- band med att vi i olika EU-sammanhang diskuterar detta, en starkare reaktion mot den lagstiftning som är på gång i Tyskland.</pre><pre>Anf. 6 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Herr talman! Jag vill först konstatera att utan lag- stiftningen hade vi haft ett ännu värre läge. Genom lagstiftningen, även om vi inte har hunnit med båda parter, har vi sagt nej till prostitution, och den attity- den är väldigt viktig. Sedan vill jag tacka Margareta Winberg för att det är FN-protokollet som ska gälla och för engagemanget för kvinnors hälsa. Jag vet att Margareta Winberg engagerar sig enormt i dessa frågor inte minst genom det jämställdhetsråd som Margareta Winberg kallar till och lyssnar in alla kvinnoorganisationers synpunkter, vilket jag tycker är väldigt positivt och bra. En fråga dock skulle jag vilja ställa till Margareta Winberg. Det gäller brottsoffer som kommer till Sve- rige. Vi har en sådan lagstiftning att man inte kan stanna och vittna mot hallicken. Man körs i väg hem, ofta kanske till svårare förhållanden som leder till prostitution. Vi har exempel på detta. Skulle man kunna finna en möjlighet att låta trafficking-offer stanna här, skaffa sig ordnade förhållanden, åtminsto- ne inte kastas hem utan att få stöd för sitt fortsatta liv i hemlandet? Jag tycker det är väldigt bra med inviten från Lars Elinderson att vi tillsammans, hela riksdagen, skulle kunna gå ut och tala om att vi är starkt emot den le- galisering av prostitutionen som Tyskland föresprå- kar. Det skulle ge ett väldigt tryck. Kanske Margareta Winberg som regeringens företrädare då skulle kunna peka på betydelsen av de dokument som vi har skrivit under. Man måste kunna ha någon form av utvärde- ring där vi tittar på de dokument länderna har skrivit under och se hur man följer upp de dokumenten. Det kan man säkert göra utan att knäppa Tyskland på näsan som nation utan få dem att inse att det här har vi skrivit under, och det är viktigt.</pre><pre>Anf. 7 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Vi är bara i början av vår ordföran- deskapsperiod. Det har gått snart två månader. Vi har haft ett stort möte om jämställdhet ur en viss aspekt, men jag kan försäkra både Lars Elinderson och Ulla- Britt Hagström att det kommer att hända mycket mer under de månader som återstår. Närmast står den 8 mars, den internationella kvinnodagen. Då kommer det att tas ett initiativ av kommissionen och ordföran- delandet i Bryssel i de här frågorna. Då finns det också skäl att ta upp det här perspektivet, nämligen prostitutionen. Den stora frågan då kommer att vara trafficking. Vi kommer också den 8 mars att ha ett möte med kommissionen som leds av Prodi där just trafficking kommer att vara ett huvudämne och där Sverige naturligtvis deltar som ordförandeland. Vi har ett kalendarium där de olika ministrarna har skrivit, och vi är många ministrar som har del i denna fråga. Vi har utifrån våra olika utgångspunkter beskrivit vad vi ämnar göra under vårt ordförande- skap. På sista sidan finns ett kalendarium som visar att vi flera gånger varje månad på ministernivå kom- mer att ha möten med andra ministrar runtom i EU och också med ansökarländerna där de här frågorna tas upp. Jag vill nog hävda att frågan om trafficking och därmed också frågan om prostitution kommer att bli mycket väl belyst under det svenska ordförande- skapet. När det sedan gäller den polisrapport som kom i dagarna är det lite olika uppfattningar om huruvida den är bra eller dålig. Jag har ännu inte läst hela rap- porten, men jag har fått den föredragen för mig i vissa delar. Jag har också i dag talat med en av de poliser som arbetar på gatan och som har en helt annan syn. Om man ska tala om experter är han en av de verkliga experterna, som var med innan lagen kom och är med nu. Han tycker att det är en dålig rapport, den stäm- mer inte alls med erfarenheterna i Stockholm. Han menar att gatuprostitutionen här har minskat med två tredjedelar. Antalet sexköpande män har minskat med mellan 70 och 80 %, och antalet koppleriingripanden som lett till fällande dom har fördubblats. Det var väl ingen som trodde att den här lagen en- bart skulle lösa alla problem. Så är det ju inte. Det handlar om någonting mycket djupare och mycket mer omfattande, nämligen en värdering av hur vi ser på värdet av kvinnor och hur vi ser på värdet av män. Där är det så i vår värld, inklusive Sverige, att fortfa- rande värderas kvinnor lägre än män. I det här fallet får det till följd att man anser att en kvinnas kropp, precis som ett kylskåp eller ett par skosnören, kan vara till salu. Regeringen och efter vad jag förstår riksdagen delar inte den uppfattningen. Det är som jag brukar säga när jag håller föredrag utomlands: Not for sale.</pre><pre>Anf. 8 LARS ELINDERSON (m): Herr talman! Jag vill betona att det är viktigt att frågan om prostitution inte försvinner i debatten om trafficking. Trafficking-frågan är på ganska centrala punkter skild från prostitutionsfrågan. Det är också det som är anledningen till att EU-kommissionen i sin rapport har hamnat något vid sidan av FN, som har ett bredare perspektiv i diskussionen. Jag vill betona min uppfattning att Sverige ska driva på i frågan om FN- protokollet när det gäller synen på trafficking så att också prostitutionsfrågan kommer in i sammanhang- et. Jag hoppas och utgår ifrån att prostitutionsfrågan i sig i den nationella lagstiftningen lyfts upp som en diskussionspunkt i det kommande arbetet under ord- förandehalvåret. Det var också syftet med min inter- pellation. Jag tycker naturligtvis att det är positivt med de uttalanden som vi har fått från statsrådet här i dag men beklagar samtidigt att reaktionen inte kom automatiskt när det offentliggjordes vilken lagstift- ning som är på gång i Tyskland. Avslutningsvis skulle jag vilja säga att det är vik- tigt att utvärdering av all lagstiftning ska vara sank- tionerad, dvs. att det ska finnas ett arbetssätt som är accepterat från alla parter. Om nu Rikspolisstyrelsen utser en grupp som får till uppgift att utvärdera den här lagstiftningen måste den naturligtvis göra det på ett sätt som man kan hänvisa till i den fortsatta dis- kussionen. Jag har också talat med enskilda polismän och so- cialarbetare som jobbar med förebyggande av prosti- tution som hävdar precis motsatsen, att en av anled- ningarna till att vi har fått en sådan ökning av IT- handeln på det här området är just lagstiftningen och att man inte alls med säkerhet kan säga att prostitu- tionen har minskat därför att den synliga gatuprosti- tutionen är mindre. Jag tycker att det ska vara en fråga som det ska vara fokus på i den fortsatta diskus- sionen om utvärderingen av lagstiftningen.</pre><pre>Anf. 9 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Huruvida handeln på Internet hade varit mindre eller lika stor som i dag om vi inte hade haft den nya lag som vi fick för två år sedan tror jag att vi har väldigt svårt att uttala oss om. Vad vi kan se är att den synliga gatuprostitutionen har minskat. Vi kan lyssna till de poliser som arbetar direkt på gatan med de kvinnor som tidigare var där och som nu har blivit betydligt färre. Män som köper i den öppna prostitutionen har blivit betydligt färre. De hävdar också att de på annat sätt har haft nytta av den här lagen. Men min fråga kvarstår. När vi röstade om den här lagen, innan den trädde i kraft den 1 januari 1999, var moderaterna emot. Det var 43 moderater som inte ville att vi skulle ha den här lagen. Jag kan respektera det under förutsättning att man hade någonting annat. Det har jag inte fått svar på. Vad är moderaternas andra alternativ när man inte ville ha den här lagen? Jag delar uppfattningen att man måste utvärdera så- dant här. Möjligen är det något tidigt att göra en or- dentlig utvärdering. Man ska samtidigt komma i håg att lagen också speglar ett synsätt, precis som lagen mot barnaga och lagen mot kvinnomisshandel. Det speglar synsättet: Vissa saker gör man inte. Vissa saker tycker vi är fel, och då får vi markera det. Det yttersta sättet att mar- kera det är genom att stifta en lag. Det är förstås väldigt viktigt att lagen också re- spekteras och ger effekt. Men det kan man bara ut- värdera i efterhand. I det här fallet speglar den också en åsikt. Regeringen lade fram förslaget eftersom regeringen tyckte att kvinnokroppen inte är till salu.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>4 § Svar på interpellation 2000/01:225 om häs- tar till slakt utomlands</pre><pre>Anf. 10 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Gudrun Lindvall har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att få bukt med situatio- nen att hästar från Sverige slaktas utomlands. Det s.k. transportdirektivet som beslutades år 1991 och ändrades år 1995 är ett harmoniserat direk- tiv. Det innebär att de bestämmelser som antagits är gemensamma för alla medlemsstater. Skälet för detta är en strävan att underlätta handel mellan medlems- staterna. Det är därför inte tillåtet för enskilda med- lemsländer att ha strängare regler än direktivets för transporter som sker mellan EU-länderna. Enligt direktivet får djur inte transporteras under sådana förhållanden att de kan komma till skada eller orsakas lidande. Djuren ska veterinärbesiktigas före lastning. Djur får endast transporteras när de är lämpliga att transportera och när åtgärder har vidtagits för djurens skötsel under sändningen och vid ankomsten till be- stämmelseorten. Djur som är sjuka eller skadade får inte transporteras. Gällande EG-regelverk innebär att levande djur fritt kan föras mellan medlemsländerna. Sverige har ingen möjlighet att förhindra utförsel av hästar till andra medlemsstater vare sig dessa ska säljas som sport- och fritidshästar eller för slakt. Ekonomiska intressen gör att hästar, som inte anses vara värda att behålla, transporteras till slakterier som betalar ett bra pris. Generellt anser jag att det är nödvändigt att ver- ka för att långa transporter av levande djur till slakt ersätts med transporter av kött. Det gäller naturligtvis inte bara hästar utan alla djurslag. Självfallet är det varje hästägares eget ansvar att se till att den häst man äger slaktas på närmaste slak- teri och slipper utsättas för långa transporter till häst- marknader och slakterier utomlands. Kommissionen har nyligen offentliggjort en rap- port (KOM(2000)809) angående de erfarenheter medlemsstaterna gjort efter genomförandet av rådets direktiv 95/29/EG om ändring av direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport. Denna rapport kan utnyttjas som riktlinje i det fortsatta ar- betet med att förbättra villkoren för djur under trans- port. Kommissionens rapport diskuterades på minister- rådsmötet den 29 januari, och samstämmigheten var stor bland ministrarna om att det finns behov av för- bättringar inom området djurtransporter. Några av synpunkterna som framkom var att transporttiderna bör minskas samt att djur bör slaktas så nära uppföd- ningsplatsen som möjligt. Jag kommer självfallet att fortsätta min kamp mot plågsamma djurtransporter, och jag vet att jag i detta har stöd från alla EU:s jord- bruksministrar.</pre><pre>Anf. 11 GUDRUN LINDVALL (mp): Herr talman! Jag vill tacka för svaret, som jag måste säga att jag är förvånad över. Som många kän- ner till är detta en fråga som också lyfts av Aftonbla- det i veckan. Man vet att ungefär 5 000 hästar för- svinner ur landet och går till den slaktprisspekula- tionscirkus som förekommer. Dessa hästar försvinner ur landet. De hamnar på slakterimarknader och slakterier i Belgien, Frankrike och Italien under förhållanden som där är vidriga. Margareta Winberg har sagt helt andra saker i Afton- bladet än vad som står i interpellationssvaret. Jag är naturligtvis intresserad av att höra om det som står i tidningen är sådana åtgärder som Margareta Winberg står fast vid även i riksdagens kammare. Jag har tagit upp dessa transporter i en motion hösten 1999. Jag tog också upp dem i EU-nämnden den 26 januari i år och fick då ett sådant svar att jag lämnade in en interpellation, eftersom jag tyckte att svaret var mycket nonchalant. Tyvärr tycker jag lika- dant om detta svar. Jag kan höra jordbruksministrar runtom i EU stå och säga ungefär samma saker. Hur kommer vi då till rätta med transporterna? Det är naturligtvis dags att gå från ord till hand- ling, Margareta Winberg. De transporter som före- kommer i Sverige är inte acceptabla. Dessutom är de faktiskt illegala, som också påpekats i Aftonbladets serie. Det kontrolleras inte om de hästar som går ut ur landet har de intyg dom erfordras. Om det nu finns krav på intyg för att köra hästar vidare till andra län- der bör väl någon kontrollera om de har dem eller inte. Det intressanta är inte att diskutera hur mycket jordbruksministern har vetat tidigare eller senare. Den film som visades här i riksdagen och som jordbruks- ministern var med och tittade på, Some Lie Dying, visade precis detta. Även då fick vi höra att jord- bruksministern skulle tala med sina kolleger i Brys- sel. Det är dags att få stopp på transporterna. Jag har ett antal förslag som jag tänkte höra hur jordbruksmi- nistern ställer sig till. Kontrollera transporterna. Kontrollera hästhälsan. Hur mår de hästar som transporteras? Finns de veteri- närintyg som ska finnas? Finns alla papper? Och framför allt, håller transporten de standarder som kan krävas? Jag är övertygad om att många av transpor- terna då kommer att stoppas, eftersom det inte för- håller sig så. Många av dessa hästar kommer från människor som tror sig ha sålt dem till ett liv. De säljer hästen billigt därför att de tror att den ska slippa dö, och så hamnar den i cirkusen. Jag har varit i kontakt med många människor som blivit förskräckta när de får reda på att sådant här existerar. Sätt i gång med en annonskampanj från regering- ens sida i Ridsport, Trav och galopp, på nätet och alla andra ställen där det säljs hästar på annons så att människor vet att om de säljer en häst för billigt finns risken att den hamnar i den här cirkusen! Alla ska veta att minst 5 000 kr är ett pris som de ska ta för att garantera att hästen inte hamnar i cirkusen. Då tror jag att många är mycket mer noga när de säljer häs- ten. Se till att öka bidragen till nödslakt. Många av dessa hästar ska inte heller bli livsmedel. Det bästa vore om de fick dö hemma på gården eller i närheten av stallet. Man kan införa ett bidrag till det som kallas nödslakt eller för att slakta hästen hemma så att den sedan blir kadaver. Det kan t.ex. vara 2 200 kr eller 2 500 kr. Då slipper hästarna att hamna i cirkusen. Det kan också vara en möjlighet. Den här problematiken tas också upp i den hästut- redning som jordbruksministern fick på sitt bord den 1 december. Där finns inga förslag till åtgärder alls. Sverige har nu chansen, eftersom det ska hållas en stor hästkonferens med anledning att EU- medlemskapet, att ta tag i frågan och se till att det blir ett stopp på hanteringen. Dessutom, jordbruksministern, har man i dag hit- tat nya vägar för hästarna, inte inom EU utan till Polen. Därifrån går de vidare till Italien. Den trans- porten borde vara ganska lätt att kontrollera, eftersom den går till vad som kallas för tredje land. Vad tänker jordbruksministern göra för att sätta stopp för denna hantering?</pre><pre>Anf. 12 AGNETA BRENDT (s): Herr talman! Jag hade inte uppmärksammat att det var interpellationsdebatt i dag. Jag har på morgonen skrivit en fråga till jordbruksministern angående hästtransporterna. Jag tyckte att det var lite tokigt att göra det. Det är bättre att jag anmäler mig till debat- ten. Jag har liksom alla andra upprörts över de bilder jag har sett. Jag har också blivit uppringd tidigare av den del personer som har uppmärksammat mig på transporterna av hästar från t.ex. Ukraina ned till Sydeuropa. Min fråga till jordbruksministern är: Vad kan vi som parlamentariker göra för att påverka situationen, och vilka åtgärder har jordbruksministern för avsikt att vidta för att vi ska kunna få ett stopp på djurplåge- riet?</pre><pre>Anf. 13 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Det låter väldigt enkelt när man får höra förslag som går från ord till handling. Det låter väldigt enkelt. Jag skulle vilja ställa en motfråga. Vad tycker Gudrun Lindvall att jag ska göra i ett EU där det finns 15 länder som alla ska komma överens? Det är nämligen så att det inte är ett land som be- stämmer. Det är inte Tyskland, Frankrike eller Sveri- ge som gör det, utan vi bestämmer tillsammans, låt vara med lite olika röstetal men ändå. Vi bestämmer med kvalificerad majoritet. Det betyder att ett antal länder måste tycka likadant. För att ett antal länder ska tycka likadant behövs det att man talar. Det behövs ord. Det är inte så lätt att gå från ord till handling. Tala gärna om vad jag inte har gjort som jag borde ha gjort i orden. Det är vad jag kan göra tills det blir så många som tycker som jag, för då kan det bli handling. Jag vågar nog påstå att det inte finns något annat land som har drivit de här frågorna som Sverige har gjort. Jag kan också jämföra med situationen 1995 när vi började som medlemmar i EU. Då hånflinade många länder åt mig. Det skickades runt en nidbild på hur den svenska djuromsorgen såg ut. Det var en gris som satt och rökte cigarr i baksätet på en limousine och knackade den mänskliga chauffören på ryggen och sade: Stopp chaufför, jag måste gå ut och kissa. Sådana bilder skickas inte runt i dag. Det kan jag försäkra Gudrun Lindvall. I dag är det en helt annan diskussion och ett helt annat förhållningssätt till de här frågorna. Vi är inte framme, men vi har kommit en bit på vägen därför att inte bara jag, utan många människor i de olika länderna har pratat och använt orden mot sina ministrar. Ministrarna är ju trots allt ängsliga för vad väljarna tycker, och särskilt om det är många som tycker likadant. Så tar Gudrun Lindvall upp filmen Some Lie Dy- ing. Jag vill bara korrigera henne på en punkt. Den var inte från Sverige. Gudrun Lindvall fick det att framstå som om den vore det. Den var inte filmad i Sverige. Den var filmad i andra länder. Nästa vecka kommer jag att presentera nya rikt- linjer för djuromsorgen, djurskyddet och djuretiken. Jag kommer att presentera detta för att få höra de europeiska djurskyddsorganisationernas synpunkter på det. Det kommer att resultera i någonting som så småningom kommer att nå denna riksdag. Men det är klart att vi också har mycket kvar att göra här. Gudrun Lindvall tar själv upp kontrollen. Ja, vem är det som ska kontrollera detta? Det är kommu- nerna. Vad har Gudrun Lindvall att säga om den kommunala tillsynen och kontrollen? När vi för dis- kussioner om att kanske föra över den därför att det brister, då säger Miljöpartiet att kommunerna ska fortsätta att göra den. Hur vill Gudrun Lindvall åtgär- da det? Agneta Brendt tar upp samma fråga. Vi har inget förbud mot införsel av t.ex. hästar från Ukraina om man följer de regler vi har, och framför allt smitt- skyddsreglerna. När det gäller transporterna är det inte förrän de kommer in i EU som de ska följa det transportdirektiv som vi var överens om 1996. Det är ett transportdirektiv som vi nu diskuterar. Det gjorde vi på mitt första ministermöte, och det kommer att komma upp återigen. Sverige anser att det transport- direktivet, som för övrigt inte ens följs av alla länder, i sig är för svagt.</pre><pre>Anf. 14 GUDRUN LINDVALL (mp): Herr talman! För det första är det alldeles själv- klart att vi stöder jordbruksministern i försöken att få direktiven bättre. Men det har ingenting att göra med det som sker i Sverige. Vi måste se till att sopa fram- för egen dörr för att vi ska bli riktigt trovärdiga i Bryssel. Vi kan konstatera att det sker en utförsel av hästar från Sverige som strider mot de lagar och regler vi har här. Det krävs veterinärintyg från Jordbruksver- ket, men många av de hästtransportörer som trans- porterar ut hästar till den här hemska marknaden har inte det. De kör transit. De plomberar sina transpor- ter, och de kontrolleras aldrig. Jag kan bara citera vad jordbruksministern säger i Aftonbladet: "Det som stötte mig i artiklarna var att tullen inte tittar in i vagnarna, de borde kunna göra det." Det håller jag med om. Jag håller med om vad jordbruksministern tycker i Aftonbladet. Tullen borde kunna kontrollera detta. Om jordbruksministern anser att kommunerna ska kontrollera att Jordbruksverkets direktiv följs, måste hon informera kommunerna om det så att de kan göra en sådan kontroll. Det är framför allt i Hel- singborg det sker. Men här tyckte jordbruksministern att det var tullen som skulle göra det. Jag hade ett antal förslag på hur man skulle kom- ma till rätta med detta. Jag fick inget svar. Jord- bruksministern kan kanske lyssna den här gånger. Man måste kontrollera transporterna, precis som jordbruksministern säger i artikeln. Det vore jättebra om man började kontrollera. Jordbruksministern själv antydde att tullen kunde göra det. Om jordbruksmi- nistern tycker att någon annan kan göra det, vill jag säga att jag är mest intresserad av att kontrollen kommer till stånd. Sätt i gång med en annonskampanj i de tidskrifter där det säljs hästar så att folk blir medvetna om detta! Många vet inte detta. Man säljer kanske en häst för 2 000-3 000 till någon som säger att hans hustru ska ha den för att rida i skogen på, men det är inte sant. Jag har pratat med många som har fått reda på detta. Jag vet också människor som håller på med hästar som köper de här billiga hästarna för att se till att de inte hamnar i slaktcirkusen. Se till att vi får en rejäl annonskampanj! Det kan faktiskt regeringen kosta på sig. Se till att införa ett bidrag! Det står också här i Aftonbladet: "Jag har bett att få direktiv om en ny utredning: Vilka ekonomiska morötter krävs för att i stället för att skicka ut små kalvar och hästar slakta dem i Sverige och exportera köttet?" Är det ett för- slag som bara Aftonbladet ska ha, eller ska vi få höra ett sådant förslag här i kammaren också? Det vore utmärkt. Ett förslag som jag har är att man inför bidrag vid nödslakt, dvs. slakt hemma. Då hamnar djuret inte i livsmedelshanteringen. Det går till kadaver. Jag tror att många skulle välja att slakta hästen hemma om människor fick ett sådant bidrag eftersom man är rädd för att den ska hamna i en felaktig hantering. Avser jordbruksministern att ta upp detta på den hästkonferens som ska hållas? I så fall tycker jag att ett krav för att det ska bli trovärdigt är att vi vet att den typen av hantering inte sker här i Sverige. Det är hemskt svårt att skydda sig mot cyniska människor som utnyttjar djur på ett sätt som jag hop- pas att både jordbruksministern och jag tycker är förskräckligt, men vi måste ju försöka. Vi måste få stopp på detta i Sverige. Många transporter finner dessutom nya vägar via Baltikum och Polen för att hamna i den cirkus som går vidare ned till Italien. Bilderna i Some Lie Dying var hämtade därifrån. Jag måste säga att Sverige faktiskt har ett litet ansvar även där. Jag tog upp detta när jag var i Polen med jord- bruksutskottet, både på tjänstemannanivå och på politikernivå. Det intressanta var att när jag tog upp det på tjänstemannanivå talade man om att man var orolig för situationen. När jag tog upp det på politi- kernivå sade man att det inte förekom och hänvisade till att det inte var lagligt. Det är precis så jag känner att jordbruksministern gör här. Hon hänvisar till att det inte är lagligt och säger därmed att vi ska jobba för det i Bryssel. Men vi måste ju se till att få bort det som sker här och som vi inte vill ha. Vi måste ha kontroll, men också det som jord- bruksministern säger i Aftonbladet, nämligen ekono- miska incitament för att den här hanteringen inte ska finnas. Det jag tror skulle vara viktigast är en rejäl informationskampanj till människor som säljer hästar.</pre><pre>Anf. 15 AGNETA BRENDT (s): Herr talman! Jag tackar för det svar jag fick. Jag förstår att detta är en fråga som inte är så lätt att lösa. Jag uppskattar att jordbruksministern kommer att fortsätta att diskutera transporttiderna. Det är kanske det som är orsaken till att det fortfarande lönar sig att slakta så långt bort från den plats där djuren växer upp. Det här handlar ju inte bara om hästar, utan det handlar om djur över huvud taget som fraktas runt i Europa. Jag hoppas att vi kan vara framgångsrika i den här frågan.</pre><pre>Anf. 16 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Man kan göra mycket som politiker. Man kan var väldigt uppfinningsrik och hitta på kam- panjer, men jag ifrågasätter om regeringen ska ha en kampanj för vad priserna på gamla hästar ska vara. Det tycker jag låter något utanför vad en regering ska syssla med. Jag undrar också hur Gudrun Lindvall ser på frå- gan om ägarens ansvar. Vi måste väl ändå säga att ägaren har ett ansvar för hästen när man använder den, om man rider på den eller har den för att hålla landskapet öppet, och även när den blir äldre och eventuellt sjuk. Jag tycker att Gudrun Lindvall lite grann bortser från ägarens ansvar och skjuter in all- ting på regeringen, den ska t.o.m. sätta priser så att de inte blir för låga. Det är väl ändå att gå lite väl långt. Gudrun Lindvall säger att vi ska sopa framför egen dörr. Självklart ska vi göra det. Men jag kan inte gå på uppgifter som Gudrun Lindvall får någonstans ifrån eller som Aftonbladet skriver i sin tidning. Om jag ska kunna arbeta med någotsånär trovärdighet måste jag gå på vad mina myndigheter undersöker, kontrollerar och får fram. Vi har inte fått några uppgifter om plågsamma transporter av hästar i Sverige. Jag vill säga det. Om jag skulle få det, skulle jag naturligtvis sopa. Jag har också ställt frågan eftersom Gudrun Lindvall på olika sätt tagit upp detta med mig. Jag har inte fått något bejakande svar. Då är det lite svårt att säga att jag läste det i tidningen och därför måste vi göra någon- ting. Det duger inte. Man måste ha mer kött på benen än att bara hänvisa till en tidningsartikel. Gudrun Lindvall säger att nu kan tullen få kon- trollera det här. Är hon då beredd att flytta kontrollen och tillsynen? Det har ju Miljöpartiet varit stora mot- ståndare till när vi har försökt att diskutera det. Jag anser att kommunerna av olika skäl inte kan fullfölja detta på det bästa sättet. Små kommuner kan inte ha den här expertisen. Är Gudrun Lindvall då beredd att ändra sig och sitt partis uppfattning på den här punkten? Ingen skulle vara gladare än jag. Detta är ett problem, som jag ser det. Sedan till nya stöd för nödslakt. Det är någonting som näringen har varit med om att avskaffa. Men när man inför nya stöd kan man inte göra det enbart i Sverige. Vi är medlemmar i EU nu. Vi tycker båda två - vi tyckte i alla fall båda två - ganska illa om det. Vi kan tycka mycket om det nu också. Men nu är vi där, och då måste sådana här saker notifieras. Då är det inte så lätt att säga att vi ska införa det här enbart hos oss. När det gäller slakt nära uppfödningen håller vi på att arbeta med direktiv till en utredning som ska se efter vilka ekonomiska incitament som behövs inte bara i Sverige, för det går inte, utan över huvud taget. Men vi börjar i Sverige, och sedan ska vi försöka applicera det på EU-nivå. Man ska se efter vilka eko- nomiska incitament som behövs för att bonden ska behålla kalven - mer än tio dagar i andra länder, 14 dagar i Sverige - tills naveln är läkt och han kan skicka iväg den till Holland. Det är en, tycker jag, barbarisk sak som jag gärna vill stoppa. Men nu har vi detta regelverk, och nu ska vi se om vi på annat sätt kan förmå bonden att behålla kalven längre. I slutändan blir det fråga om hur vi ska övertyga svenska folket om att äta mer kalvkött så att vi slipper att skicka kalvar till kontinenten, där man uppenbarli- gen gillar kalvkött mer än i Sverige.</pre><pre>Anf. 17 GUDRUN LINDVALL (mp): Herr talman! Det blir märkligt när jordbruksmi- nistern i tidningen säger att hon är villig att införa ekonomiska styrmedel och sedan här i talarstolen säger att det inte är möjligt. Det finns tydligen en uppgift till tidningar och en annan uppgift här. Det som fick Aftonbladet att skriva var en rapport från en före detta anställd på Jordbruksverket. Det finns alltså en rapport från Jordbruksverket. Och då finns det alltså en myndighet som är ansvarig för detta som slår larm. Dessutom säger sig riksåklagaren i nästa nummer vara villig att börja titta på det här. Han har nämligen fått indikationer på att det finns ganska mycket plåg- samma, olagliga, illegala transporter. Han vill börja titta på det här, så det finns alltså myndighetsstöd för ett agerande. Det är också lite förvånande att det inte skulle gå att genomföra det jag säger. Mycket av det som före- slås i hästutredningen - man föreslår t.ex. stöd till inköp av ridhästar till ridskolor - anses ligga utanför jordbrukspolitiken. Man kan mycket väl tänka sig att slakt av sporthästar, som det här ofta handlar om, ska ligga utanför jordbrukspolitiken. Den typen av slakt skulle naturligtvis kunna ligga utanför. Om jordbruksministern inte alls är villig att börja informera människor om vad det handlar om kan jag lova att mitt parti kommer att göra det. Jag föreslår inte att vi ska sätta något pris på hästar. Jag menar att vi ska se till att informera alla människor så att man vet att det här förekommer, så att man försöker und- vika att den egna hästen hamnar där. Det finns cyniska människor, men de allra flesta som har hästar skulle bli förfärade och chockade om man upptäckte att den häst man har sålt har hamnat i det här. Något sådant vill man absolut inte. Men man har inte haft kunskapen. Min vilja med en an- nonskampanj är att se till att detta blir riktigt känt hos alla. Jag hoppas att vi gemensamt kan fortsätta att lösa den här frågan. Jag får väl ändå ha en stor förhopp- ning om att den här frågan kommer att lösas på ett sätt som gör att vi blir av med den här typen av trans- porter. Jag hoppas att de få hästar som nu går ur lan- det - om vi inte kan hindra det totalt - transporteras på ett sätt som är lagligt när det gäller både de papper som ska vara med och det sätt de transporteras på. Helst ska de naturligtvis slaktas. Jag och Miljöpartiet kommer att göra allt för att se till att den här frågan hålls vid liv och att informatio- nen kommer ut till alla.</pre><pre>Anf. 18 Jordbruksminister MARGARETA WINBERG (s): Herr talman! Det är inte bara Gudrun Lindvall som kommer att hålla den här frågan vid liv. Det kommer också regeringen att göra. Vi har ett antal aktiviteter under vårt ordförandeskap där just djurom- sorg, djurskydd och djuretik lyfts fram. Jag har bl.a. sagt att vid ett tillfälle ska vi i denna i övrigt mycket slutna församling som Ministerrådet utgör ha en öp- pen debatt om etik och moral när det gäller djurhåll- ning. Det är av det skälet att våra medborgare runtom i de olika länderna måste få veta vad deras ministrar säger när vi sitter där, för att sedan kunna ställa olika politiker till svars om det inte blir som de lovar. Det kommer vi att ha i maj. Vi kommer också i slutet av våren att ha en stor djurskyddskonferens här i Stockholm där djuren är i centrum, där djurens egna behov, djurens perspektiv, är i centrum och inte människans behov av djuren. Då kommer alla olika djurslag att behandlas - t.ex. cir- kusdjur, djur i bur och försöksdjur, förutom de djur vi har för livsmedelsproduktion. I den rapport som Gudrun Lindvall talar om finns det ingenting som säger att det är plågsamma trans- porter. Transporter i sig är ju inte förbjudna. Det kan vi inte göra. Det finns ingenting som säger att de är plågsamma. Det är det man har försökt att spegla i artiklarna. Jag välkomnar verkligen att Miljöpartiet går ut med annonskampanjer och annat. Det är också sådant som djurskyddsorganisationerna har att göra. Det är därför de finns. De driver opinion, och det är väl alldeles utmärkt. Jag utesluter inte att vi på andra sätt, dock inte genom att annonsera - det tror jag inte att regeringen brukar göra - kommer att upplysa och genom våra myndigheter tala om för dem som äger djur hur man ska sköta djur. Det är en uppgift för myndigheterna. Jag vill också säga att det förslag om en fristående djurskyddsmyndighet som nu är ute på remiss - om det nu blir så, vilket jag hoppas och tror - kan vara ett bra sätt att ytterligare öka trycket i de här frågorna.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>5 § Svar på interpellation 2000/01:218 om poli- tisk fri radio</pre><pre>Anf. 19 Kulturminister MARITA ULV- SKOG (s): Herr talman! Lars Lindblad har frågat mig om jag ämnar dra tillbaka regeringens proposition (1999/2000:55) om kommersiell lokalradio och om jag avser att använda skönhetstävlingsmodellen för tilldelningen av frekvenser. Han har vidare frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att konkurrens- neutralitet ska råda mellan gamla och nya stationer samt vad jag avser att göra med alla de möjliga licen- serna på AM- och FM-banden. Jag besvarar frågorna i ett sammanhang. Regeringen lade förra året fram nyss nämnda pro- position om nya bestämmelser för den kommersiella lokalradion i avsikt att stärka yttrandefriheten i eter- medierna genom att öka mångfalden och den lokala förankringen. Syftet med förslaget är att varje lokal- radiostation ska få en oberoende ställning med själv- ständig programverksamhet och ha en lokal karaktär. Bakgrunden är att konstitutionsutskottet i denna riksdag redan 1994 konstaterade att den kommersiella radion inte har utvecklats enligt de ursprungliga in- tentionerna. De lokala stationerna är ofta beroende av centrala programnätverk, och de regler som skulle motverka en dominans på marknaden av ett fåtal kapitalstarka företag hade visat sig otillräckliga. Ut- skottet ansåg därför att det var nödvändigt att se över lagstiftningen och lade även fram ett förslag om en s.k. stopplag. Riksdagen antog lagen hösten 1995. Lagen innebär att nya tillstånd för kommersiell lokal- radio inte får meddelas. Regeringen tillsatte därefter en parlamentarisk kommitté som hösten 1996 pre- senterade betänkandet Den lokala radion (SOU 1996:176) med förslag om ändrade regler för den kommersiella lokalradion. Med hänsyn till bl.a. re- missinstansernas kritik ansåg regeringen emellertid att det inte var möjligt att genomföra förslagen. En särskild utredare fick därför i uppdrag att på nytt lägga fram ett förslag om de framtida villkoren, vilket resulterade i betänkandet Den framtida kommersiella lokalradion (SOU 1999:14). Regeringens proposition innebär i huvudsak att Radio- och TV-verket ska fördela sändningstillstån- den. När det uppstår konkurrens om ett sändningstill- stånd ska urvalet baseras på en samlad bedömning av ägarförhållanden och åtaganden i fråga om pro- graminnehåll. Radio- och TV-verket ska sträva efter en fördelning av tillstånd som innebär att sändningar- na i hög grad utgörs av eget material och program med lokal anknytning. Dessutom ska verket sträva efter att dominans över nyhetsförmedling och opini- onsbildning motverkas. Det är viktigt att möjligheter- na till mångfald tas till vara och därför ska beaktas om den sökande ger ut en dagstidning eller sänder radio eller TV i sändningsområdet. Sändningsverk- samheten som ska bedrivas bör också kunna ske var- aktigt med god kapacitet och kvalitet. Därför ska verket även ta hänsyn till finansiella och tekniska förutsättningar vid fördelningen av tillstånd. För de befintliga tillstånden har regeringen före- slagit att särskilda övergångsbestämmelser ska gälla. I huvudsak innebär dessa att de nuvarande bestäm- melserna fortsätter att gälla t.o.m. 2008. Därefter ska de nya reglerna gälla även för befintliga tillsånd med undantag för koncessionsavgifterna. I praktiken inne- bär detta dock endast att den nuvarande s.k. tredje- delsregeln, dvs. att det under minst en tredjedel av dygnet ska sändas program som framställts särskilt för den egna verksamheten, kommer att ersättas med en ny tretimmarsregel. Den nya regeln innebär att tillståndshavarna i stället måste sända minst tre timmar eget material under dagtid, alltså från klockan 6 på morgonen till klockan 21 på kvällen. Avsikten med denna bestäm- melse är givetvis att minska mängden centralproduce- rade program och i stället öka mångfalden och den lokala förankringen i enlighet med de ursprungliga intentioner som den borgerliga regeringen lade fram i början av 1990-talet. Samtidigt föreslås att de befintliga tillstånden ska kunna förlängas med fyra år i taget även efter 2008, till skillnad från dagens bestämmelser som ger de nuvarande radiostationerna rätt till förlängning endast en gång, dvs. t.o.m. 2008. Som jag tidigare nämnde ansåg konstitutionsut- skottet att den kommersiella radion inte har utveck- lats enligt intentionerna. KU:s uppfattning gör sig fortfarande gällande. Jag ser därför ingen anledning för regeringen att dra tillbaka förslaget. Vad gäller frågan om konkurrensneutralitet utgår jag ifrån att Lars Lindblad syftar på att olika konces- sionsavgifter kommer att gälla. Svaret är att förslaget inte snedvrider konkurrensen mer än vad auktions- systemet gör i dag. Därför behöver inte heller några särskilda åtgärder vidtas. Dagens koncessionsavgifter är nämligen redan nu mycket varierande. Minimibeloppet är 20 000 kr och den högsta avgift som betalas ligger på ca 3,5 miljo- ner kronor. Regeringens förslag är ju att de nya till- stånden ska kosta 40 000 kr per år, lika för alla. Det finns cirka tio tillstånd kvar att fördela i FM- bandet till kommersiell lokalradio. Dessa tillstånd kan komma att förenas med villkor om t.ex. en viss mängd eget material. Eftersom det därigenom ställs större krav på de nya tillståndshavarna än vad som är fallet i dag, anser jag att det är både rättvist och rim- ligt att staten inte kräver en större avgift än vad som behövs för att täcka administrationskostnaderna. Produktion av program kostar som bekant pengar. Vårt förslag får, som jag tidigare redogjort för, inte några särskilt betungande effekter för de befintliga tillståndshavarna. Det är då också rimligt att de fort- sätter att betala de avgifter de faktiskt själva har satt prislappen på. Dessutom är det ingenting som hindrar att nuvarande tillståndshavare återlämnar sina till- stånd och ansöker på nytt efter att det lysts ut. I den särskilda utredarens uppdrag om den framti- da kommersiella lokalradion ingick att överväga om sändningar i AM-banden skulle omfattas av förslaget till nya bestämmelser. Utredningen fann emellertid att det saknas tillräckligt intresse för sådana sändningar. Regeringen har i den nu aktuella propositionen sagt sig dela denna uppfattning och har mot den bakgrun- den valt att inte låta dessa sändningar i AM-banden ingå i förslaget.</pre><pre>Anf. 20 LARS LINDBLAD (m): Herr talman! Jag vill inleda med att tacka kultur- ministern för svaret på min interpellation. Över 2 200 000 personer, däribland jag själv, lyssnar varje dag på den privata lokalradion i Sverige. Faktum är att på vissa platser är lyssnarantalet större för den privata lokalradion än lyssnarantalet för P1, P2, P3 och P4 tillsammans. 85 lokalradiostationer har startat sedan 1993, och ca 2 000 personer arbetar på dessa 85 radiostationer. Många unga och äldre får ta del av musik och program som de inte fått ta del av om radion inte släppts fri. Dessa miljoner människor anser onekligen att detta är radio av god kvalitet. Kulturministern anser att god radio är radio som producerar minst tre timmar lokalt material. Är det inte så att vad som är god kvalitet bestäms av lyssnarna? Om man tycker att en kanal har dålig kvalitet slutar man lyssna. Det får i sin tur konsekvenser i reklamintäkter osv. Regeringen lade hösten 1994 tillsammans med Centern fram en stopplag med syfte att stoppa upp- komsten av nya lokalradiostationer. Då liksom nu utnyttjade vi moderater en s.k. vilandeförklaring för att skjuta upp genomförandet av lagen. Under den perioden startades nya kanaler i 14 sändningsområ- den, där det tidigare inte fanns något alternativ till Sveriges radio. På platser som Gotland, Blekinge, norra Bohus- län, Trestadsområdet, Skövde, Mora, Sälen, Hudiks- vall, Örnsköldsvik, Södertälje, Varberg och västra Småland skulle det inte finnas några alternativ i dag. 25 radiostationer skulle inte finnas, och alla de män- niskor som arbetar där skulle inte ha sina jobb. Socialdemokraterna har vid upprepade tillfällen gjort allt för att stopa den fria radion. Men det är inte det enda man försökt stoppa genom åren. Ni stoppade Radio nord och Radio syd på 1960-talet. Ni var emot NORDSAT på 1980-talet, den gemensamma nordiska public service-satelliten. Vissa socialdemokrater försökte t.o.m. stoppa parabolantennen i Sverige på 1980-talet. Det är en tydlig politik som motverkar fria medier som inte kontrolleras av politiker. Den proposition som lagts fram är ett hot mot den fria radion. En undersökning gjord av Göteborgs universitet visar att radiobranschen inte skulle klara av de förändringar som propositionen innebär. Till- ståndens längd, konkurrenssnedvridningen genom de nya koncessionsavgifterna och tretimmarsregeln slår hårt mot de etablerade radiokanalerna. Justitiekanslern har kritiserat förslaget och anser att det bryter mot yttrandefrihetsgrundlagens förbud mot censur. Är det inte så att kulturministern i grund och bot- ten är emot den fria radion? Är det inte så att den proposition som lagts fram är så långt som ministern och regeringen vågar gå med hänsyn till den starka opinionen mot förslaget? Är det inte så att om rege- ringen kunnat så hade man stoppat reklamradion helt? På Gotland och i Blekinge och på andra platser hade det inte funnits något alternativ alls till Sveriges radio om regeringen hade lyckats införa stopplagen 1995. Jag vill fråga kulturministern: På vilket sett hade detta lett till en större mångfald på dessa platser? Anser kulturministern inte att den privata lokalradion tillfört lyssnarna något? Är det inte så att Marita Ulv- skog inte tycker om privat reklamradio?</pre><pre>Anf. 21 KENTH HÖGSTRÖM (s): Herr talman! Det här är femte gången under den här mandatperioden som vi diskuterar den kommersi- ella lokalradion. Ett otal gånger har den också debat- teras i det utskott jag är ledamot av, konstitutionsut- skottet. Positionerna är uppenbarligen väl kända. Vi be- höver kanske inte repetera alla argument, men på några punkter bör nog en del frågor belysas extra. Jag vill ställa ett par frågor till interpellanten Lars Lindblad. Har Lars Lindblad tagit del av den stora under- sökning som publicerades i fjol och som är gjord av Tekniska högskolan i samarbete med tonsättarnas och upphovsmännens organisation? Den heter Musikut- budet i svenska etermedier, med underrubriken Oh, I play it again. Den visar med klar tydlighet att den kommersiella lokalradion inte blev den mångfaldens radio som utlovades av dem som drev fram auktionsförfarandet 1992-1993. Har interpellanten Lars Lindblad hunnit ta del av kandidatuppsatsen Reklamradion versus Ulvskog som är gjord av Handelshögskolan vid Göteborgs univer- sitet? Lars Lindblad citerade uppenbarligen ur den. Läser man vidare i den texten finner man klart och tydligt att branschen brottas med ett huvudsakligt bekymmer. Det är de dyra koncessionsavgifterna som den borgerliga regeringen själv drev att man skulle införa. Man har med öppna ögon suttit på Stockholms auktionsverk och ropat in oerhört dyra konces- sionsavgifter. I denna utredning visar man med all önskvärd tydlighet att de var för dyra. De var för besvärliga. De gav inte möjligheter att utveckla den radio som man så hett önskade. Har Lars Lindblad vidare läst den mycket intres- santa tidningsartikel som publicerades i Aftonbladet lördagen den 3 februari, signerad Bert Karlsson? Denne Bert Karlsson, ägare av ett av Sveriges få kvarvarande musikförlag, Mariann Songs i Skara, säger där: "Det finns alltså utrymme för musikproducenter att marknadsföra nya artister och låtar. I stället spelas redan befintliga hits om och om igen. Denna likrikt- ning började med reklamkanalernas intåg i Sverige. Jag satt själv i riksdagen när tillstånden såldes ut och ångrar bittert den naivitet som fick mig och andra riksdagsledamöter att tro på de vinstjagande bolagens snömos om 'lokal förankring' och 'mångfald'." Detta är hårda ord från en av Sveriges mest rutine- rade musikförläggare, en av Sveriges mest fram- gångsrika utgivare av musik. Han säger vidare: "I de kommersiella kanalerna spelas enbart ny el- ler gammal hitmusik. Sveriges Radio P3 hakar på jakten efter lyssnarsiffror och tror att man gör detta bäst genom att prioritera utländskt framför svenskt." Denne Bert Karlsson ångrar sig, och utan honom hade den borgerliga regeringen inte kunnat genomfö- ra sina auktionsförfaranden 1993. Jag satt själv på Stockholms Auktionsverk 1995 då Hudiksvallsfre- kvenserna skulle ropas ut. Jag tillhörde ett antal mu- sikälskare och radio-freaks som var intresserade av att ropa in en av de frekvenserna. Vad mötte vi? Jo, ett bulvanförfarande. En person som inte ens var där ropade via fullmakt in den ena, varpå ett tidningsfö- retags ledningsfigurer ropade in den andra, helt i strid med den intention som Birgit Friggebo hade med lagen. Jag menar att den lag som sjösattes 1993 har ha- vererat.</pre><pre>Anf. 22 Kulturminister MARITA ULV- SKOG (s): Herr talman! Lars Lindblad beskriver hur många människor som lyssnar på lokalradion, och han gör en stor sak av att han själv lyssnar på den. Det gör även jag. Däremot har vi nu hört vad Bert Karlsson tyckte om resultatet av den lokalradioreform som genomför- des under den borgerliga regeringen. Man kan också läsa vad det ansvariga statsrådet Birgit Friggebo har sagt om detta. Hon säger att hon inte är ett dugg intresserad. Hon var egentligen aldrig intresserad, och hon tycker inte att det har blivit bra. Hon lyssnar på P1. Det är också ett slags betygssättning. Vi som in- tresserar oss för och bryr oss om den kommersiella lokalradion tycker att det är viktigt med innehållet i den här propositionen, som riksdagen egentligen redan har tagit ställning till, även om det ännu inte kunnat fattas beslut om den. Jag vill dock säga att det icke ska finnas någon stupstock år 2008 för dem som nu har satt fast sig i dessa dyra kostnader genom auktionsförfarandet. De kan fortsätta även efter 2008. De drabbas icke av Friggebos stupstock. De ska visserligen erbjuda lite mera mångfald efter 2008, alltså lite mer av lokalt producerat material, precis som de ursprungliga in- tentionerna var, i stället för att låta cd-växlare köra samma hits - en del väldigt gamla - även i de nyaste kanalerna. I muren kring monopolen, som man inte heller ville skapa men som blev ett resultat av auktionsför- farandet, åstadkommer vi med den nya propositionen en liten spricka, som gör det möjligt att efter en sam- lad bedömning av innehållsambitioner och vilka som står bakom radioföretagen faktiskt få fler än de riktigt stora och rika att vara med om att göra denna hög- kvalitativa lokalradio, som i alla fall innehåller mer av variation. Detta är väldigt viktigt för oss. Jag tänker inte svara på Lars Lindblads uppräk- ning av galna saker som har sagts av socialdemokra- ter i medieföretagen de senaste 50 åren. Jag skulle med råge kunna matcha det med vad moderater har sagt. Allt har gått ut på att yttrandefriheten är en medborgarrätt som heter pengar.</pre><pre>Anf. 23 LARS LINDBLAD (m): Herr talman! Det känns som om jag har blivit mi- nister för en dag. Nu är interpellanten, som har ställt frågorna, plötsligt angripen från två håll. Det har i diskussionen sagts att den här frågan har debatterats många gånger. Kenth Högström hade räknat fram inte mindre än fem sådana tillfällen. Det är kanske inte så konstigt eftersom det gäller en oer- hört viktig fråga, som tilldrar sig ett oerhört stort intresse i opinionen. Jag tycker personligen att den fria radion är bra, och den ger mig mycket. Det är roligt att även kul- turministern lyssnar på den fria radion. Jag lyssnar gärna på P3 och ibland också på P1, men jag tycker att musikkanalerna tillför något extra som jag vill ha. Jag skulle dock inte drömma om att låta mitt tycke få politiska konsekvenser. Vad jag tycker är bra radio är inte intressantare än vad de övriga 2,2 miljonerna dagliga lyssnare tycker. Det är därför främmande för mig att vi här i riksdagshuset ska besluta hur många timmar lokalt material som ska produceras. Det kommer onekligen att ställa till en hel del problem för de radiokanaler som sänder i dag. Regeringen påstår sig vilja öka mångfalden, men för mig handlar mångfald om ett underifrånperspek- tiv, om vad lyssnare vill ha snarare än om politiskt godtycke om vad lyssnarna borde lyssna på. Den andra frågan handlar om radiokanalernas för- utsättningar. Jag kan lugna Kenth Högström med att jag visst har tagit del av de rapporter som han nämn- de. Jag har framför allt satt mig in i Göteborgsrap- porten, men jag har även skummat de övriga. Visst pekar man på en del problem, bl.a. på kostnaderna för dagens koncessioner, men man säger sig också i summeringen vara allmänt nöjd med de regler som vi har i dag men vara oroad över de regler som är på gång. Radiobranschen har själv pekat på de problemen. Det finns också ett problem med det nya förfarande som man ska fördela koncessionerna efter. Framför allt kommer det att innebära att de i dag etablerade kanalerna kommer att tvingas ställa sig allra sist i kön av dem som vill delta i skönhetstävlingen. Det är ett allvarligt hot mot de kanaler vars utbud många lyss- nar på i dag. Men jag vill faktiskt ta upp frågan om vad som hade hänt om stopplagen hade gått igenom åtminsto- ne 1995, Marita Ulvskog. Den politik som förs i dag är en konsekvens av det som fanns då. Man har gång efter gång konsekvent velat försvåra för de privata alternativen. Jag vill återigen ställa den fråga som jag tycker är relevant i den här debatten. Om den lag som regeringen tillsammans med Centern ville införa 1995 hade drivits igenom, hade det inte funnits alternativ radio på de ställen som jag räknade upp. På vilket sätt hade det lett till en större mångfald? Och på vilket sätt leder det till en mångfald i etern att man styr upp kanaler att producera just lokalt material? Man använder i dag på vissa av de viktiga kana- lerna och på den viktigaste sändningstiden centralt material, och lyssnarna gillar detta. På vilket sätt bidrar det till att mångfalden minskar?</pre><pre>Anf. 24 KENTH HÖGSTRÖM (s): Herr talman! Det är fullt naturligt att den här de- batten förs i kammaren för femte gången. Detta har inte bara interpellanten givit anledning till, utan också det moderata ungdomsförbundet, som hand i hand med radioutgivarna driver en politisk kampanj riktad enbart mot kulturminister Marita Ulvskog som person och som politiker. Jag har funderat, och jag har frågat radioutgivarna om det kan vara meningen att den kommersiella pri- vata lokalradion upplåter egen sändningstid för egna politiska budskap. Är det förenligt med t.ex. yttrande- frihetsgrundlagen? Vi sade att de politiska partierna skulle ha möjligheter att marknadsföra sig på det sättet, men kan radioutgivarna själva göra det ihop med Moderata ungdomsförbundet? Uppenbarligen kan man det. Radio- och TV-verket har inte ingripit. Då får frågan en extra dimension. Då måste man ta debatten där den förs. Jag har tagit debatten mot er i Radio Match i Ble- kinge. Jag har tagit debatten i radions P1. Jag har tagit debatten på olika ställen därför att jag menar att ni går ut med osaklig information. Den nya lagen som Ma- rita Ulvskog föreslår gör det möjligt för nya etable- ringar inom de frekvensband som är tillgängliga. Det är lokalt producerad radio precis i enlighet med de intentioner ni själva hade 1993. Vad var det för fel med de intentionerna? Jo, den politiska praktiken efter 1993 års auktionsförfarande har havererat samt- liga de villkor som ställdes upp. Det blev inte det man sade. Det blev en riksnätverkstäckande radio. Då menar jag att längre fram, när rökridåerna har lagt sig, kanske vi kunde formulera ett annat budskap för radion, t.ex. ett par kommersiella rikskanaler som jag skulle föredra framför dem vi nu har.</pre><pre>Anf. 25 Kulturminister MARITA ULV- SKOG (s): Herr talman! Lars Lindblad vill inte utgå från vad han tycker. Men den borgerliga regering som kon- struerade den kommersiella lokalradio vi har i dag tyckte någonting. De skrev i sin proposition att det är angeläget att möjligheterna att starta nya radiostatio- ner får till följd att antalet självständiga röster ökar väsentligt. Detta kan ske om varje radiostation får en oberoende ställning med inriktning mot sitt lokala spridningsområde. En utveckling som skulle leda till att den privata radion kom att domineras av ett fåtal kedjeföretag skulle inte nämnvärt öka mångfalden och bör därför motverkas. I dag är det fyra nätverk som äger 91 % av till- stånden. Vi vet hur det har gått med de andra villko- ren som den borgerliga regeringen satte upp. Kanske valde man att formulera den väldigt dramatiska stup- stocken år 2008, då man inte skulle få hålla på längre med sitt tillstånd, just därför att man ville ha en möj- lighet att gå in i ett nytt skede om det hade visat sig att resultaten blev dåliga. Vi tycker att det är att göra stort våld på dem som har gjort stora investeringar i de befintliga kommersiella radiostationerna. Vi kan inte göra så. Vi väljer i stället att förlänga tillstånden. De får hålla på med denna verksamhet så långt vi som talar i denna kammare i dag kan över- blicka, i fyraårsintervaller. Men däremot försöker vi genom andra villkor se till så att de går att leva upp till de ursprungliga intentionerna. Lars Lindblad har helt missuppfattat stopplagen. Stopplagen var något som riksdagen tog initiativ till för att de tio tillstånd som finns kvar inte skulle fort- sätta att auktioneras ut. Det som är vår sak är att vi älskar den lokala radion, men vi tycker inte att bara företag som är rika och stora ska dominera. Radio är så viktigt att många bör vara involverade i detta. Det är dessutom en väg till mångfald. Vi gillar inte mo- nopol på mediemarknaden.</pre><pre>Anf. 26 LARS LINDBLAD (m): Herr talman! Kenth Högström ondgjorde sig över politiska kampanjer från ungdomsförbund. Det är viktigt att unga människor engagerar sig. Det är na- turligt att Moderata ungdomsförbundet engagerar sig i en fråga som är oerhört viktig för många ungdomar. Jag kan också påminna lyssnarna om att det inte var så länge sedan som Moderata ungdomsförbundet tillsammans med Högströms och Ulvskogs eget ung- domsförbund SSU bedrev kampanj i radiofrågan. Det låter fint med att regeringen vill skapa mång- fald, och att man vill ge dem som inte har möjlighet att ta sig in på marknaden att göra det. Samtidigt vill jag citera ur den rapport från Göteborgs universitet som Högström hänvisade till. Det framgår att de är beredda att hålla med företrädare för den privata lokalradion om den snedvridning av konkurrensen som skulle uppstå vid ett genomförande av proposi- tionen. De etablerade stationerna skulle få mycket svårt att klara sig mot nya stationer, vilka skulle be- tala avsevärt mindre i koncessionsavgifter och följ- aktligen få en konkurrensfördel gentemot de redan etablerade stationerna. Detta är inte att skapa en marknad med lika förut- sättningar. Detta är att skapa en marknad med olika förutsättningar som inte bidrar till en bättre radio. Jag tror att 2,2 miljoner människor inte kan ha fel. Det är många människor som uppskattar den radio som finns i dag. Det är också ett faktum att radiob- ranschen, med många andra, pekar på att regeringens politik leder till en sämre möjlighet för radiokanaler- na att verka. Jag tror att det i grunden finns en stor politisk skillnad när det gäller synen på den fria radi- on. För mig personligen är det viktigt att det inte är politiker som ska bestämma vad som är bra radio. Det är lyssnarna som ska bestämma vad som är bra radio. Där går vi mot regeringens politik.</pre><pre>Anf. 27 Kulturminister MARITA ULV- SKOG (s): Herr talman! SSU och Moderata ungdomsförbun- det slog sig ihop i en kampanj mot det förra förslaget till kommersiell lokalradio, dvs. hur vi skulle nå fram till att få bort auktionssystemet och ändå se till att det finns en bra kommersiell radio. Vi valde att göra en helt ny utredning, och upp- draget gav vi till den SSU-ordförande som engagera- de sig i detta. Det är med detta förslag som grund som vi har lagt fram en proposition. Men det verkar inte spela någon roll. Hur vi än förändrar förslagen står moderaterna där som en vägg för att försvara auk- tionssystemet, dvs. icke mångfalden, icke de 2,2 miljoner av oss som lyssnar på den kommersiella lokalradion och njuter av den periodvis men tycker att det skulle behövas lite mer av variation och att mo- nopolen inte ska styra. Jag tycker inte att Lars Lind- blad med automatik ska räkna in de 2,2 miljonerna bland dem som stöder honom. Vi är många som ger stöd och som i högsta grad är aktiva när det gäller den kommersiella lokalradion. Men vi accepterar inte att fyra nätverk bestämmer att vi ska höra på identiskt samma s.k. lokalradio över hela landet. Det har alltså förekommit en kampanj i den kom- mersiella lokalradion. Jag ska ta en radio-spot som Tove Lifvendahl i MUF har varit ute med i lokalra- diosändningarna: Jag heter Tove Lifvendahl och är ordförande för Moderata ungdomsförbundet. Nu hotas den fria radion återigen av maktgalna politiker. Det är dags att befria radion. Du har rätt! Jag skulle vilja säga så här: Jag heter Marita Ulv- skog. Moderaterna vill skrota yttrandefriheten. Pen- ninggalna politiker vill hindra dig från att höra olika sorters musik och olika sorters radio. Du har rätt! De har fel!</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad. Ajournering</pre><pre>Kammaren beslutade kl. 13.28 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då frågestunden skulle börja. Återupptagna förhandlingar</pre><pre>Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.</pre><pre>6 § Frågestund</pre><pre>Anf. 28 TALMANNEN: Kammarens sammanträde återupptas nu för riks- dagens frågestund. I denna frågestund deltar statsmi- nister Göran Persson, statsrådet Ingela Thalén, för- svarsminister Björn von Sydow, statsrådet Maj-Inger Klingvall och miljöminister Kjell Larsson. Statsmi- nistern besvarar allmänpolitiska frågor. Övriga stats- råd besvarar frågor var och en inom sitt ansvarsområ- de. Låt mig också påminna om att frågor och svar ska vara korta och konkreta, högst en minut. Offentlighetsprincipen</pre><pre>Anf. 29 BO KÖNBERG (fp): Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsministern. Det gäller en av de viktigare frågorna i vårt land, nämligen offentlighetsprincipen. Den är nu aktuell beroende på diskussioner inom EU under svenskt ordförandeskap. I början av året sade statsministern i en intervju att han inte ville kompromissa om offentligheten. Han sade t.o.m. att om det skulle hända någonting som gick utöver tryckfrihetsförordningens gränser kom- mer vi att skjuta beslutet vidare till nästa land, dvs. över halvårsskiftet. Därefter har det kommit en hel del mindre trevliga budskap från olika håll. Senast i förrgår framgick det att några av våra allierade i offentlighetsfrågan, näm- ligen EU-parlamentarikerna, var besvikna på Sverige, om man ska tro en artikel i Svenska Dagbladet. Jag har två frågor till statsministern. Den första är om han personligen noga följer den här frågan under det svenska ordförandeskapet. Den andra är om han personligen kvarstår vid sin utfästelse från början av året, dvs. att det är bättre att skjuta på det hela än att ta ett dåligt beslut.</pre><pre>Anf. 30 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Jag följer frågan så noga som jag förmår. Det betyder att vi har satt upp den som en av de frågor som vi har särskild uppmärksamhet riktad på - av två skäl. Frågan är svår, och den är särskilt svår för Sverige dels därför att vi har en position inom unionen där vi inte har en majoritet med oss, dels därför att vi ska hantera den under vårt ordföran- deskap. Helst ska vi vara klara före den 1 maj. Det ligger i Amsterdamfördragets slutsatser. Jag känner mig trots allt, så här långt, trygg. Jag tror att vi kommer att komma fram till en lösning som fyller våra krav - om vi kan fortsätta att jobba kon- struktivt tillsammans med parlamentet. Men skulle parlamentet börja glida i väg i en annan riktning har vi naturligtvis ett nytt politiskt läge. Jag tror inte att det blir så, och därför tror jag att vi under vårt ordför- andeskap kommer att förmå att sy ihop en lösning som är till fördel för unionen och också tillgodoser svenska krav.</pre><pre>Anf. 31 BO KÖNBERG (fp): Fru talman! Jag är glad att statsministern följer frågan noga. Vi inser alla att han naturligtvis har många andra frågor på sin dagordning, men det här är en mycket viktig fråga för det svenska folkstyret. Jag hoppas förstås också att han har rätt i sin bedömning att det går att få fram en bra överenskommelse. Men när statsministern hänvisar till behovet av att vi står nära parlamentet i den här frågan blir jag lite förvånad. Som jag sade i min första fråga kom det ju tidningsuppgifter denna vecka på temat inte att Sveri- ge var besviket på parlamentet utan att EU- parlamentarikerna var besvikna på Sverige. Jag skulle gärna vilja höra statsministern utveckla om de har missuppfattat alltihop så att han i dag kan lugna dem - man kan väl tänka sig att en del av det som sägs här kan översättas till lämpliga språk och distribueras bland EU-parlamentarikerna. Den bild som jag och andra har fått, bl.a. på grund av ett radioprogram i går där det ansvariga statsrådet deltog, är tyvärr att det finns anledning till oro på den här punkten.</pre><pre>Anf. 32 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Alla EU-parlamentariker tycker sä- kert inte om den svenska regeringen eller den svenska hållningen. Men parlamentets gemensamma ställ- ningstagande i öppenhetsfrågorna är ju av sådant slag att det ligger nära vår uppfattning. Vi har uppfattat parlamentet som en allierad. Nu ska vi sy ihop en lösning under vårt ordföran- deskap där vi också får med dem som har väldigt olikartad uppfattning om detta jämfört med den vi och parlamentet har. Det är den svåra politiska ba- lansgången vi ska försöka att åstadkomma. Det skulle förvåna mig mycket om parlamentet under den processen skulle börja hylla dem som söker någon typ av kompromiss. Man kommer naturligtvis att hålla på sin ståndpunkt och driva den stenhårt, så tydligt och kraftfullt som möjligt, för att få den lös- ning eller den kompromiss vi kommer fram till så nära sin egen uppfattning som möjligt. Så fungerar det, och den processen har jag respekt för. Jag känner ännu ingen oro, men jag kan inte säga att jag betrak- tar detta som en lätt uppgift. Den är svår - kanske den svåraste vi har under det svenska ordförandeskapet. Fastighetsskatten</pre><pre>Anf. 33 MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m): Fru talman! Min fråga till statsministern är: På vilket sätt blir det lättare för en barnfamilj med chockhöjd fastighetsskatt att ha råd att bo kvar i sitt småhus i Haninge eller Täby bara för att en annan barnfamilj, t.ex. i Älvsbyn eller i Arjeplog, får sänkt fastighetsskatt?</pre><pre>Anf. 34 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Hela den här skattediskussionen som Moderaterna driver utgår ju från att vi ska ta ut så lite skatt som möjligt. Vi har uppfattningen att vi ska ta ut den skatt vi behöver för att täcka ett generöst väl- färdssamhälles åtaganden. För en barnfamilj i Haninge och en i Älvsbyn är det viktigt att vi har en skola som fungerar. Det är viktigt för barnen, oavsett var de växer upp, att ha en skola av samma höga kvalitet. Den skolan betalar vi i stor utsträckning med hjälp av skatter, och de skatter- na tar vi ut på ett sådant sätt att vi fördelar bördorna och bärkraften över landet. Vid en total sammanväg- ning ger det här en samhällsmodell som har visat sig fungera någotsånär väl. Den kan bli bättre. Men att ställa Haninge mot Älvsbyn, som Moderaterna gör, är en kortsiktig politik. Möjligen går det att få stöd för den i några mycket rika Stockholmskommuner, men jag tvivlar på att landet i övrigt tycker att det är en klok väg att gå att på det här viset sätta olika landsän- dar mot varandra.</pre><pre>Anf. 35 MARIETTA DE POURBAIX- LUNDIN (m): Fru talman! Jag konstaterar att jag inte fick något svar. Det kanske inte var väntat heller, för svaret finns inte i någon logik eller verklighet utan mera i någon ideologisk värld. Det var också vad statsmi- nistern tog fram. Skälet till att jag ställer den här frågan är att statsministerns finansminister vid åtskilliga tillfällen har uttalat just att han ser dem som bor i småhus som ett kollektiv. Det är inte människor av kött och blod som blir tvingade att flytta, utan det är omfördelning av ett kollektiv det handlar om. Jag måste säga att jag finner det ganska cyniskt att se på oss medborgare som ett kollektiv: Man tar inte ut mer skatt totalt, men någon förlorar på det och någon vinner på det. Så, statsministern, tycker jag inte att man kan se på en- skilda människor i Sverige.</pre><pre>Anf. 36 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Vi har en politik i Sverige där vi hjälps åt att bära bördorna och där vi fördelar efter möjlighet att ta bördan och ansvaret. Mot den politi- ken har Moderaterna ständigt opponerat. Släppte vi loss er politik och lät den gå skulle vi få våldsamma klyftor i landet, och det vill vi inte ha. Det är rätt, på den punkten är jag överens med frågeställaren, att det här är ideologi. Det är ett ut- tryck för solidaritet och sammanhållning. Vi kommer att se till att de hushåll som har en svag ekonomisk ställning skyddas vad gäller fastighetsskatten. De som har större marginaler betalar. Samtidigt kommer vi att se till att inom landet fördela om möjligheterna att finansiera den gemensamma sektorn. Mot det har Moderaterna invänt. Den striden får vi ta i kommande valrörelse. Jag är nyfiken inte på var Moderaterna står utan mer på vad Moderaternas tilltänkta regeringsun- derlag tycker i den frågan. Miljöforskningen</pre><pre>Anf. 37 LENA EK (c): Fru talman! Min fråga ställer jag till miljöminis- tern. Miljöforskning och finansiering av miljöforsk- ning, liksom vilja till miljöforskning, håller på att bli en het politisk potatis - äntligen, skulle jag vilja säga. För några dagar sedan anlände ett brev till riksdagens ledamöter från en grupp professorer inom miljöområ- det. Det gäller växtekologi, försurning, tungmetaller, fauna, markvetenskap, korrosion, geologi, ekologi, ekotoxi, marinbiologi osv. De påpekar att 14 professorer vilkas fasta tjänster, tillsatta offentligt och finansierade efter avtal med respektive universitet - från början från Naturvårds- verket, sedan dribblade över till stiftelsen MISTRA och sedan till Forskningsrådet för miljö - nu inte har någon finansiering från årsskiftet. Det är alltså några månader kvar och sedan handlar det om att de här tjänsterna inte längre finns. Frånsett allmänna frågor om att hålla skriftligt ingångna avtal och om tvist- och arbetsrättsligt skydd också för miljöforskare, något som väl ändå är anständigt - avser miljöminis- tern att drastiskt skära ned svensk miljöforskning?</pre><pre>Anf. 38 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Jag är liksom Lena Ek väldigt glad över att sambandet mellan forskning och miljö har blivit allt starkare. Jag tror att det inte finns något område, något politiskt område, som är mer forsk- ningsberoende än miljöpolitiken. Det är också det som ligger bakom att vi har stärkt resurserna till mil- jöforskningen väsentligt de senaste åren, inte minst genom ett gott samarbete mellan regeringen, Väns- terpartiet och Miljöpartiet. Vi har också bildat ett särskilt forskningsråd för miljöfrågor och areella näringar, som nu precis har börjat träda i kraft. Vi har stora resurser inom MIST- RA. Vi har givit Naturvårdsverket ökade resurser varav vi har tagit en del till det nya forskningsrådet. Nu blir det de här nya forskningsfinansiärernas uppgift att prioritera forskning och bedöma hur man ska fortsätta att utnyttja de mycket framgångsrika forskare som frågan avsåg.</pre><pre>Anf. 39 LENA EK (c): Fru talman! Det gäller forskare spridda på våra största universitet på tjänster tillsatta efter mycket hård konkurrens. De är verkligen duktiga. Nu är det så att jag i min skrivelse har brev från både Forsk- ningsrådet och MISTRA där man avsäger sig finansi- eringsansvaret för de här forskarna, likaså från Natur- vårdsverket. Dessa utgör tillsammans bulken i svensk miljöforskning. De har tidigare agerat internationellt för att stödja våra förhandlare vid internationella miljökonferenser av stor vikt och tyngd. De här förberedande arbetena akutfinansieras nu av Tyskland och Schweiz för att få fram underlag till viktiga internationella miljöförhandlingar. Min fråga blir då: Har miljöministern för avsikt att handgripli- gen frånta Sverige en ledande position inom det här området i och med att ingen av de här institutionerna har påtagit sig finansieringsansvar? Utländska rege- ringar får alltså kliva in för att akutbetala vissa insat- ser.</pre><pre>Anf. 40 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Självfallet har jag inte den ambitio- nen. Det som har skett nu är en förändring när det gäller forskningsansvaret och finansieringen av forskningen. Med den förändringen kommer också ett ansvar för det nya rådet, för Naturvårdsverket och för MISTRA att göra sina prioriteringar när det gäller den här forskningen. Jag är övertygad om att man kommer att klara av att göra en sådan prioritering och skapa bättre möjligheter i framtiden än hittills för den mycket framgångsrika miljöforskning som bedrivs i Sverige. Jag kan tyvärr inte gå in i detalj på det ärende som Lena Ek har tagit upp och t.ex. kommentera de brev som har kommit eftersom den här frågan formellt sett ligger hos utbildningsminister Thomas Östros. Men jag kan som miljöminister garantera att jag kommer att göra vad jag kan för att fortsätta öka resurserna till den svenska miljöforskningen och fortsätta markera det starka sambandet mellan en framgångsrik miljö- politik, en framgångsrik politik för hållbar utveckling, och starka insatser på forskningsområdet. Försäkringssystemen</pre><pre>Anf. 41 GUDRUN SCHYMAN (v): Fru talman! Jag vill ställa min fråga till statsmi- nistern. Det gäller våra gemensamt finansierade för- säkringssystem. Jag tänker på sjukförsäkringen och på a-kassan. Det är ju en diskussion om vi ska fort- sätta ha den här typen av system och om de har en tillräcklig legitimitet, om de som är med och betalar får ut tillräckligt mycket av dem. Det kommer också förslag från andra partier, från borgerliga partier, om att vi ska byta system och gå över till privatiserade lösningar. Jag tror, och hoppas att vi mellan Social- demokraterna och Vänstern är överens om, att vi ska förstärka de här systemen. Vi har ju fört en diskus- sion, och kommer att föra en diskussion nu i förhand- lingarna om vårbudgeten, om att bl.a. höja taken. Nu har det också kommit upp en diskussion som gäller just a-kassan, att utöka tillträdet till den för fler. LO har i dag lanserat en idé om att också stärka gol- ven, dvs. höja lägsta ersättningen i a-kassan för att på det sättet människor ska bli befriade från att söka socialbidrag. Min fråga till statsministern är hur han reagerar på det här.</pre><pre>Anf. 42 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Jag reagerar. Och jag gör det med en viss glädje, faktiskt. För vi är nu i ett läge i Sverige då vi kan ta oss an den tredje fasen av återhämtningen: Först få ordning på ekonomin, sedan knäcka arbets- lösheten och nu använda resurserna för att förbättra välfärden. A-kassan har vi börjat med. Där har vi redan tagit de första stegen. Det kommer vi att fortsätta med. Men vad jag tycker är ideologiskt intressant är att nu ta oss an uppgiften med de andra sociala försäkring- arna. Det gäller inte minst taken. Enklare uttryckt gäller det att höja det försäkringsbelopp som är för- säkrat så att också inkomsttagare som har bättre in- komster kommer in i dessa system. Det är viktigt. Det är inte minst viktigt för att vi då också möter en privat försäkringsmarknad som annars i framtiden kommer att vara basen för en privatisering av sjukvården. Så vi kommer att komma tillbaka med dessa för- slag. Om det blir till vårbudgeten eller om det är höstbudgeten som är rätt tillfälle återstår att se. Det annonserades redan den 20 januari 1996 i en artikel i tidningen Arbetet kan jag för övrigt tala om.</pre><pre>Anf. 43 GUDRUN SCHYMAN (v): Fru talman! Jag tycker att det är skönt att höra att vi är överens om tagen när det gäller de här försäk- ringarna och att vi ska försöka undvika en privatise- ring av den här delen av välfärdssektorn. Jag kan väl också tolka det här som att det är en tydlig signal till de förhandlare som snart ska påbörja vårens förhand- lingar så att de vet att det finns positiva signaler i detta politiska signalsystem.</pre><pre>Anf. 44 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Ja, det är positiva signaler. Men exakt hur förhandlingarna bedrivs får vi se. Vi ska se vilket utrymme vi har och allt detta. Dock är det ju så att de sociala försäkringarna är väldigt effektiva. De är billiga att hantera. De omfattar alla. De är bra för den enskilde. Det är oerhört viktigt att man har en upp- slutning kring dem från breda grupper i samhället. Det är därför vi vill förbättra dem. Samtidigt är vi, som jag sade förut, inte särskilt glada över att det växer fram privata försäkringslös- ningar som ska betala för en sjukvård där de som har råd går före i köer. Jag tror att vi möter också en sådan utveckling, en sådan erodering av försäkrings- systemen, genom att höja de s.k. taken. Vad gäller LO:s förslag kommer vi tillsammans mellan partiet och LO att diskutera det här. Sedan kommer regeringen tillbaka. Förändringar i utlänningslagen</pre><pre>Anf. 45 MAGDA AYOUB (kd): Fru talman! Jag vill rikta min fråga till statsrådet Maj-Inger Klingvall. Förra året fattade vi i riksdagen ett beslut om anknytningar. Jag ska läsa innantill från själva beslutet. Där står: "Ett tidsbegränsat uppe- hållstillstånd ges normalt två gånger under en tvåårs- period. Om ett förhållande upphört under denna peri- od ska fortsatt uppehållstillstånd trots detta kunna beviljas om sökanden eller sökandens barn utsatts för våld eller för handlingar som innefattar allvarlig kränkning av sökandens eller barnets frihet eller frid." Det andra i det här beslutet var att: "Regeln om att uppehållstillstånd ska ha beviljats före inresa här i landet ska behållas. Undantag ska dock kunna göras om utlänningen har stark anknytning till en i Sverige bosatt person och det skäligen inte kan krävas att utlänningen återvänder till ett annat land för att ge in ansökan där." Lagändringen gällde från den 1 juli 2000. Nu ef- terföljs inte den här regeln. Har statsrådet tänkt göra något åt detta?</pre><pre>Anf. 46 Statsrådet MAJ-INGER KLING- VALL (s): Fru talman! Det här var ju viktiga förändringar i utlänningslagen, och de var efterlängtade av många. Det var en fråga som också hade diskuterats mycket här i kammaren. Det som är självklart när vi nu har stiftat en ny lag är naturligtvis att vi följer upp om tillämpningen stämmer överens med lagstiftarens mening. Så här gäller nu att vi följer resultatet av den förändrade lagstiftningen väldigt noga.</pre><pre>Anf. 47 MAGDA AYOUB (kd): Fru talman! Gång på gång får vi brev och samtal om att kvinnor, och även barn, som är utsatta för misshandel ska utvisas. Det finns flera fall även bland dem som har stark anknytning. Jag undrar vad som är stark anknytning när det gäller dessa fall, eftersom det ofta handlar om en kvinna som väntar barn med mannen, och de är kanske gifta sedan ett eller två år tillbaka, och de har fått ett utvisningsbeslut. Jag und- rar om statsrådet kommer att agera i denna fråga, eftersom lagen måste följas.</pre><pre>Anf. 48 Statsrådet MAJ-INGER KLING- VALL (s): Fru talman! Avsikten med denna förändring var att stärka skyddet för kvinnor och barn. I dagsläget är det därför viktigt att vi följer effekterna av den för- ändrade lagstiftningen. Den har ju inte varit i kraft särskilt länge. Därför är det naturligtvis oerhört vik- tigt att vi noga följer detta. Och om effekterna inte blir de avsedda, så får vi naturligtvis göra en pröv- ning. Men jag anser inte att vi är i den situationen riktigt ännu. Lagstiftningen måste få fungera något längre innan vi kan göra ett sådant ställningstagande. Underhållsskyldiga föräldrar</pre><pre>Anf. 49 MONICA GREEN (s): Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Ingela Thalén. Den gäller underhållsskyldiga föräldrar som oftast är pappor. De gör sitt yttersta för att deras barn ska ha det bra där de bor. De är angelägna om att betala underhåll för sina barn. De vill också att deras barn ska bo hos dem så ofta som möjligt, och de vill göra något bra när barnen bor hos dem. De vill kunna gå på bio, gå till badhuset eller göra någon annan aktivitet tillsammans. De pappor som jag träffar och som är underhålls- skyldiga känner att de har ett oerhört skuldtyngt liv. De har en relativt hög hyra, eftersom de vill att bar- nen ska ha en egen vrå, kanske inte ett eget rum, men helst ett eget rum när de bor hos dem. De känner också en oro för framtiden inför det eventuellt kom- mande förslaget om att underhållsstödet ska höjas. Har statsrådet något svar till dessa pappor?</pre><pre>Anf. 50 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Det finns flera sätt att stödja ensam- försörjarhushållen, och det är den diskussionen som har varit föremål för debatt under en tid. Då har vi i dag en möjlighet, och det är att räkna upp underhålls- stödet. Om vi väljer denna möjlighet är det självklart att vi också tittar på inkomstgränserna för dem som är underhållsskyldiga. Utgångspunkten är ju att båda föräldrarna ska sörja för sina barn. Jag är medveten om det som Monica Green tar upp. Och om vi nu går in i underhållsstödet för att justera upp hushållsekonomin i ensamförsörjarfamil- jerna då måste vi också titta på de inkomstgränser som gäller i underhållsstödsreglerna. Det kan finnas andra sätt att stödja ensamförsörjarhushållen. Och Familjestödsutredningen som kommer att lämna sitt betänkande inom kort har behandlat också dessa frågor. Men på Monica Greens fråga kan jag svara att om vi höjer underhållsstödet så måste vi också justera inkomstgränserna.</pre><pre>Anf. 51 MONICA GREEN (s): Fru talman! Jag tackar för det. Det känns säkert bra för dem som hör det svaret. Jag träffar metallare på Volvo i Skövde. De har startat en kamratstödjarförening. De träffar bl.a. dessa pappor. Man tycker att metallare ändå har hyfsat bra betalt, men ändå har de denna svåra ekonomiska situation när det gäller att betala sitt underhåll och klara av sin egen situation. Det gäller att tänka på dessa underhållsskyldiga pappor framöver.</pre><pre>Anf. 52 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Jag delar Monica Greens beskrivning och önskan om att man ska stödja dessa pappor. Vi får inte glömma bort att hela utgångspunkten för diskussionen är barnen och att både mamma och pappa har ansvar för att försörja barnen. Det är viktigt för mig att stryka under att min utgångspunkt när vi nu tittar på hushållsekonomin för både dem som är underhållsskyldiga och dem som är ensamförsörjar- hushåll är att det är barnens situation som är i fokus. Men som en förlängning av det är det båda föräldrar- na som ska ha möjlighet att umgås med sina barn. Hälsoundersökning av soldater i FN-insatser</pre><pre>Anf. 53 LARS ÅNGSTRÖM (mp): Fru talman! Uppgifterna om att s.k. uranammuni- tion som användes i Gulfkriget för tio år sedan bidra- git till en kraftigt ökad cancerfrekvens både hos civil- befolkning och hos de FN-trupper som tjänstgjorde där är väl kända. Och sedan i höstas finns det också uppgifter om att samma sorts ammunition orsakat cancer hos civila och FN-trupper som tjänstgjort i Bosnien och i Kosovo. Den svenska försvarsmakten har intagit en väldigt förnekande och nonchalant attityd, från att inga un- dersökningar alls skulle göras på de svenska FN- trupperna till att bara för några veckor sedan här i riksdagen förneka att det fanns några uppgifter om ett samband mellan denna ammunition och ökad cancer- frekvens. Nu hörde jag uppgifter i Sveriges Radio i går om att 10 % av de FN-svenskar som deltog i Gulfkriget har drabbats av cancer. Min fråga till försvarsministern är: Vad avser mi- nistern att göra för att få Försvarsmakten att ta ett ökat ansvar och bringa klarhet i denna fråga? Och vad avser ministern att göra för att FN-svenskar i framtida insatser inte ska behöva riskera att drabbas av sådana här följdverkningar igen?</pre><pre>Anf. 54 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Jag anser att överbefälhavaren suc- cessivt har klargjort att Försvarsmakten har en aktiv och sökande inställning i denna fråga. Jag vågar nog säga att detsamma har gällt i andra länder, där man kanske från början intog en position som innebar att detta inte var vetenskapligt fastställt, eller rättare sagt att det var fastställt att det inte förelåg några sam- band. Det förekommer nu undersökningar i flera länder. I vårt land har Försvarsmakten inlett ett arbete med en vetenskaplig undersökning för att klarlägga om det finns risk för förhöjd cancerfrekvens eller inte hos våra soldater. Och jag har själv sett till att de behöriga myndigheterna på detta område och Försvarsmakten kommit fram till att ta dessa frågeställningar på all- var. Varje soldat som känner på sig att han eller hon har varit utsatt för någonting av detta kan söka sig till Försvarsmakten för att direkt få möjligheter till en hälsoundersökning.</pre><pre>Anf. 55 LARS ÅNGSTRÖM (mp): Fru talman! Tack så mycket för beskedet att För- svarsmakten nu intar en mer aktiv inställning. Det är nämligen oroande, eftersom svenskar som deltar i FN-insatser gör det frivilligt. Och om de möts av en nonchalans och drabbas av sådant som förnekas att det över huvud taget existerar och inte känner till riskerna så riskerar man ju att minska antalet frivilliga i framtida FN-insatser. Jag skulle också vilja fråga vilka initiativ som mi- nistern avser att ta under det svenska ordförandeska- pet i EU för att få de få stater som har s.k. uranam- munition att sluta använda sådan?</pre><pre>Anf. 56 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Det är riktigt att frågan först kanske kom att behandlas inom EU när den togs upp och blev aktuell på nytt. Den har ju varit känd sedan tidi- gare, men den togs upp vid årsskiftet. Men egentligen kom alla våra internationella samarbetsorganisationer in på frågan. Och det fastställdes en arbetsfördelning som innebär att det i första hand är Nato och Förenta nationerna med sina underorgan som är ansvariga för framtagandet av vetenskapliga undersökningar om hur förhållandena kan ha varit, både när det gäller grundforskningsfrågeställningen och om soldater har utsatts för hälsorisker. Jag vill också säga att jag instämmer med Lars Ångström på en punkt, nämligen att om man ska kunna rekrytera personal på frivillig basis, vilket det ju handlar om, måste det finnas en trovärdighet i vad man från ledningen både själv får reda på och talar om för dem som rekryteras inför det att de ska kom- ma till ett missionsområde. Det svenska försvaret</pre><pre>Anf. 57 KARIN ENSTRÖM (m): Fru talman! Jag har också en fråga till försvarsmi- nistern. I förra veckan hände det mycket. Vi hade utrikespolitisk debatt, och försvarsministern var sam- tidigt i Moskva. Då kunde vi i Svenska Dagbladet läsa rubriken Försvaret klarar inte ett anfall. Tidning- en hänvisade till två framtidsstudier om det svenska försvaret som var beställda av högkvarteret och ut- förda av Totalförsvarets forskningsinstitut och av en amerikansk konsultfirma. Resultatet av studierna var att Sverige vid angrepp inte har förmåga att klara sig utan militär hjälp uti- från. Efterverkningarna lät inte vänta på sig. För- svarsministern fick agera från Moskva. Han uttryckte sitt missnöje, och den ansvarige generalen fick hastigt lämna sitt uppdrag i Försvarsberedningen. Då frågar jag försvarsministern om han menar att det inte är tillåtet att studera andra scenarier än dem som är politiskt korrekta och bästafallsalternativ?</pre><pre>Anf. 58 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Vi bedriver ett planeringsarbete på både kort och längre sikt för Försvarsmakten och i Försvarsmakten. Det ska utgå ifrån det som överbe- fälhavaren fastställer som möjliga scenarier. Det finns ingenting i de scenarier som har varit i dessa rappor- ter som har sin utgångspunkt i det. Följaktligen bör det inte ligga till grund för Försvarsmaktens plane- ring. Nu kommer Försvarsmakten med sina perspektiv- planer om ungefär två veckor, och där kommer det att finnas scenarier som naturligtvis är uttryck för att det kan bli bekymmersamma förhållanden, risker och väpnade angrepp. Det är självklart att sådant ska studeras. Men utgångspunkten måste vara det som överbefälhavaren efter att ha ställt samman alla delar av högkvarterets arbete finner som riktiga utgångs- punkter.</pre><pre>Anf. 59 KARIN ENSTRÖM (m): Fru talman! Tack för det, försvarsministern. Jag hoppas att det inte är så som jag fick intryck av i förra veckan, att frågan är så känslig för regeringen och socialdemokraterna att det inte ens är tillåtet att stude- ra de obekväma värstafallsalternativen, eftersom det skulle vara olyckligt om vi baserade hela vår plane- ring på önskvärd utveckling och inte på sådant som tyvärr kan inträffa.</pre><pre>Anf. 60 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Det är absolut inte fråga om att vi har scenarier som endast uttrycker önskvärd utveckling. Hela försvaret bygger på att det ska finnas en möjlig- het att använda försvaret i en icke önskad utveckling. Däremot försöker vi ange vad som är realistiska situ- ationer. Min bedömning, grundad på både förutva- rande och nuvarande överbefälhavarens, är att vi har ett försvar som förmår att avskräcka ifrån och be- kämpa den typ av väpnade angrepp som i nuet eller under en period framåt kan tänkas riktas mot vårt land. Irlands ekonomipolitik</pre><pre>Anf. 61 MATZ HAMMARSTRÖM (mp): Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. I måndags tillrättavisades Irland av EU:s finansminist- rar för sin ekonomiska politik. I ett gemensamt utta- lande uppmanas Irland att justera sin tilläggsbudget för 2001. Därmed blev Irland det första EMU-land som fick svart på vitt på att man inte längre är fri att föra en självständig budgetpolitik efter en EMU- anslutning. Irlands ekonomi går bra, arbetslösheten har sjun- kit till under 4 %, man har ett budgetöverskott och minskande statsskuld. Nu vill man satsa mer på den offentliga sektorn. Det gillar inte EU, och Sverige stöder EU:s linje. Agerandet mot Irland visar mycket tydligt att ett inträde i EMU innebär att man ger upp den nationella suveräniteten över den egna statsbudgeten. Vi gröna tycker att det är oacceptabelt att EU lägger sig i de enskilda EU-ländernas ekonomiska politik. Min fråga till statsministern är: Är det verkligen rimligt att Sverige accepterar och t.o.m. aktivt stöder att Irland får en tillrättavisning för att de i sin budget vill satsa mer på offentlig sektor? Kunde vi inte åt- minstone ha markerat att statsbudgeten är en nationell angelägenhet genom att inte delta i beslutet?</pre><pre>Anf. 62 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Jag tycker att det är mycket rimligt mot bakgrund av vad EMU faktiskt är. Irland har inte bara ett stort överskott och kraftig tillväxt utan också en stigande inflation. Den stigande inflationen i en valutaunion får de andra länderna i valutaunionen ta bördan av. Nu är Irland en liten ekonomi, så det ska- kar inte valutaunionen. Hade det varit en stor ekono- mi som hade betett sig på så sätt hade de andra ome- delbart fått betala för det. Det är det sambandet som man hävdar från finansministrarnas sida. Är man med i den klubben och drar fördel som Irland gör av låga räntor ska man också ta sitt ansvar så att man inte för en politik som faktiskt driver upp inflationen och därmed förstör för andra länder. Det är så det hänger ihop. Och detta har jag talat om länge. Jag tycker att det är högst rimligt att de som samverkar i en valu- taunion också försöker att samordna sin ekonomiska politik så att man inte förstör för varandra utan tvärt- om driver en politik där man stöder varandra. Det är vad det handlar om.</pre><pre>Anf. 63 MATZ HAMMARSTRÖM (mp): Fru talman! Jag får tacka statsministern för svaret. Även om det är så att Irland har en hög inflation skulle Irland ha kunnat påverka sin inflation om de liksom vi hade haft möjlighet att föra en självständig räntepolitik. Men nu är Irland anslutet till EMU, och då är det den europeiska centralbanken som bestäm- mer räntepolitiken. Då är det inte Irlands verklighet man utgår ifrån utan, precis som statsministern sade i Göteborgs-Posten i måndags, den monetära politik som centralbanken för med sikte på de stora länder- nas behov. Här har vi ett av grundproblemen med EMU. Eu- ropeiska centralbankens politik ligger inte i fas med verkligheten i Irland. Då begränsas Irlands möjlighe- ter att föra en självständig politik. Anser statsministern att de enskilda medlemslän- derna ska ha rätt att föra en självständig ekonomisk politik utan att få tillrättavisningar av EU, eller vore det acceptabelt att Sverige, om vi en dag mot förmo- dan skulle vara EMU-anslutna, fick kritik för att vi ville satsa på äldreomsorg och skola?</pre><pre>Anf. 64 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Frågeställaren har rätt på en punkt. Det är att när Irland gick med i EMU fick de nya förutsättningar. För Irlands del betydde det kraftigt sänkt ränta. Skulle Irland nu stå utanför skulle de naturligtvis ha en räntenivå som åtminstone låg på samma nivå som den brittiska, alltså en väsentligt högre ränta än vad de har i dag. Jag tycker att fallet Irland är värt att studera för oss i Sverige. Irland är ett litet land i utkanten av den monetära unionen som har en avvikande ekonomisk utveckling. Den penningpo- litik som bedrivs bedrivs naturligtvis inte i första hand med sikte på den irländska situationen - det vore naivt att tro - utan med något slags samman- vägning av hela valutaområdets förutsättningar. Isolerat skulle Irland kanske ha haft, om de hade haft en egen ekonomi i den meningen, en högre ränta. Nu är det inte så, utan de drar fördel av att ligga i skydd av andra och ha en låg ränta och en stabil va- lutakurs. Då kommer också kraven på den ekonomis- ka politiken, att inte fördärva detta. Vi får se hur det fungerar för Irlands del. Att kra- vet kommer från de andra är fullt rimligt och riktigt. Vi får se hur det fungerar. Det är en pusselbit för oss som vi ska väga in när vi ska ta ställning till vårt eventuella medlemskap i framtiden. Riksbankens årsredovisning</pre><pre>Anf. 65 BENGT-OLA RYTTAR (s): Fru talman! Jag har en fråga till statsministern. Häromdagen fick vi en årsredovisning från Sveri- ges riksbank för år 2000. Där ser vi att vinsten är 20 miljarder, valutareserven är mer än 150 miljarder och bankens samlade tillgångar ligger en bra bit över 200 miljarder. Nu föreslår Riksbanksfullmäktige att man överför 28 miljarder till staten, och det är bra. Där har vi ett stort hål att stoppa de miljarderna i. Men, statsmi- nistern, är det rimligt att det finns så mycket pengar kvar i Riksbanken nu när vi har en flytande valuta- kurs och inget växelkursmål för Riksbanken? Skulle det bli så i framtiden att vi trots folkviljan går med i EMU kommer de här miljarderna att konfiskeras av den europeiska centralbanken.</pre><pre>Anf. 66 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Jag vill inte från denna talarstol re- censera Riksbanken. Vi har ett fullmäktige som frå- geställaren har påverkat utseendet av. Det leder fel om jag recenserar detta fullmäktige och den ledning som sitter i Riksbanken. Det är frågeställaren som i det här fallet har större möjligheter än jag att föra debatten via valda ombud i fullmäktige. Så ser det ut, och det måste vi komma ihåg. Jag är egentligen ganska glad att vi har möjlighet att ställa en sådan fråga. Det säger någonting som landets ekonomiska utveckling och läge. Jag har varit med om tider då frågeställningen hade ansetts som nästintill fullständigt fantasifull att ställa. Nu är det lite bättre ordning på torpet. Jag vill alltså inte recensera Riksbankens politik. Jag hänvisar frågeställaren till fullmäktige.</pre><pre>Anf. 67 BENGT-OLA RYTTAR (s): Fru talman! Jag får tacka statsministern för svaret. Jag begärde faktiskt ingen recension av Riksbankens politik, utan jag ville ha statsministerns uppfattning om det rimliga i att så oerhört mycket pengar ligger där passivt alldeles i onödan.</pre><pre>Anf. 68 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Jag är inte säker på att det var så fel uppfattat av mig. Om jag ska börja på att bedöma rimligheten i politiken kommer jag trots allt ganska nära en recension. Jag lämnar detta till Bengt-Ola Ryttar, en av riksdagens mest framstående ledamöter vad gäller granskning av penningpolitik, Sveriges koppling till EU och inte minst diskussionen om en rimlig avvägning mellan de institutioner vi har i Sve- rige: en självständig riksbank, en regering och en riksdag. Hur ska detta hanteras? Jag väntar ivrigt på den offentliga debatt som Ryttar drar i gång. Förvarets materiel</pre><pre>Anf. 69 BERIT ADOLFSSON (m): Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern som är lite udda och liten och som egentligen handlar om livsmedel och djurhantering, men som jag tror att ministern kan svara på. Det gäller försvarets materiel. Jag är intresserad av att tamdjur ska slippa forslas genom hela Sverige för att slaktas. En som jag tycker strålande idé är att slaktaren kommer till djuren och inte tvärtom. Nu finns det väldigt få mobila slakterier i Sverige, och det tar lång tid att bygga sådana. Jag uppfattar att regeringen också har detta som en viktig fråga. Min fråga är följande. Det ryktas att försvaret i sin ägo har många mobila slakterier som tydligen ska användas i tider av ofärd och för extrema förhållan- den. Vet ministern något om att dessa skulle kunna ställas till djurens förfogande, eller kanske jag kan få information om vart jag ska vända mig?</pre><pre>Anf. 70 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Det är faktiskt en svår fråga att svara på. Jag tror att det förhåller sig som frågeställaren säger. I den gamla krigsorganisation som nu är under utrangering skulle försvaret och landet kunna klara sig flera år, ungefär som det var under andra världs- kriget. Nog har jag sett i tabeller att det har funnits den typen av förband, dvs. fältslakterier. Tanken är nu att entreprenör ska anlitas för att kunna sälja den materiel som vi inte behöver. För- svarsmaktens högkvarter håller på att göra upp allde- les nu i dagarna, tror jag, vem som ska bli entrepre- nör. Det får bli en fråga för den entreprenören och eventuella kunder om detta är någonting som skulle kunna användas på det sätt som frågeställaren tar upp.</pre><pre>Anf. 71 BERIT ADOLFSSON (m): Fru talman! Jag uppfattar en viss positiv inställ- ning till frågan hos ministern. Jag förväntar mig att om det finns en köpare till materielet kommer det att säljas till rätt personer. Jag väntar på detta. Bostadsbidraget</pre><pre>Anf. 72 OWE HELLBERG (v): Fru talman! Jag har en fråga till Ingela Thalén. Klyftorna i samhället har ökat under 90-talet. En grupp som har fått det sämre är bostadsbidragstagar- na. Reglerna har kraftigt förändrats. Bl.a. får många i dag återbetalningskrav på bostadsbidrag de fått två år tidigare. Det kan handla om tusenlappar. Ingen vet vad som händer med dem som inte kan betala tillba- ka. Hamnar de hos kronofogden eller i annan pen- ningnöd? För att ge människor möjlighet att slippa återbe- talningskrav infördes en ny lag. Den ger dem som har sämst inkomst möjlighet att slippa återbetalningen. Lagen har fungerat mycket dåligt. Inte ens 10 % av dem som har ansökt om att slippa återbetalningskra- ven har fått sin sak prövad. Riksförsäkringsverket skickade en rapport till ministern om detta i augusti förra året, och än har ingen förändring skett. Varför har inte ministern agerat i den här frågan?</pre><pre>Anf. 73 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Det är precis som Owe Hellberg sä- ger. Frågan har varit uppe. Vi har haft ett år på oss att följa frågan. Nu har det i uppföljningen efter det se- naste årsskiftet visat sig vara lite bättre, men dessvär- re inte riktigt så bra som vi hade hoppats på. Det är min avsikt att under våren gå igenom frå- gan och återkomma efter en sådan genomgång.</pre><pre>Anf. 74 OWE HELLBERG (v): Fru talman! Ca 75 000 personer har ansökt om att få slippa återbetalningskravet, men bara ca 7 000 har fått sin sak prövad. Dessutom har de fått väldigt olika behandling beroende på var de bor i landet. Anledningen till detta är naturligtvis de rigida kraven på att människor ska anmäla inkomstföränd- ringar under inkomståret oavsett om de vid tillfället har bostadsbidrag eller ej. Det är ett orimligt krav på fattiga människor som ofta får tillfälliga inkomster som de inte har kunnat räkna med. Vänsterpartiet reserverade sig mot förslaget och ville ha en annan modell. Vi ville ha den danska mo- dellen. Min fråga till minister blir nu: De ca 70 000 som inte har fått sin ansökan prövad, kommer de att få sin ansökan prövad framöver i det som kommer att bli någon typ av ny lagstiftning? Den väntar vi på, men den kan vi inte vänta på hur länge som helst.</pre><pre>Anf. 75 Statsrådet INGELA THALÉN (s): Fru talman! Det är väldigt viktig att understryka att en allmän utgångspunkt för bostadsbidragen är att man ska ha rätt bostadsbidrag i förhållande till den hyra man har och den inkomst man har i familjen. Det är därför man tidigare genomförde förändringar- na. Jag tycker inte att det är orimligt att man löpande under året anmäler ändrad inkomst. Däremot är det, som Owe Hellberg säger, ett bekymmer om de an- mälningarna inte blir tillgodosedda på rätt sätt och de visar sig vara av tillfällig karaktär. Det är bl.a. den typen av förändringar man måste se över. Det är all- deles rimligt att man har lika behandling över hela landet. Mot den bakgrunden är det min avsikt att se över frågan nu under våren. Våldet i samhället</pre><pre>Anf. 76 ELVER JONSSON (fp): Fru talman! Våldet i vår tid finns på så många ställen. Det finns i gatulivet, på idrottsplatsen, inte minst på krogarna och i deras närhet och tragiskt också i våra skolor. I en arbetsmarknadsrapport upp- ger fyra av fem att de känner oro över våldstendenser också i arbetslivet. Vi har våldet också på många andra ställen. Det gäller inte minst videovåld. I fil- mens ofta förljugna värld glorifierar man våldet. Min fråga till regeringen blir om det just nu pågår en aktivitet och ett arbete som gör att man på bred front skulle kunna komma till rätta med de inslag som det finns en sådan bred, för att inte säga total, upp- slutning kring att vi måste bekämpa för att få ett mju- kare och varmare samhälle.</pre><pre>Anf. 77 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Frågan är allmänt hållen. Låt mig också ge ett allmänt svar. Först tycker jag att Elver Jonsson har en riktig in- gång och gör en riktig beskrivning av ett angeläget samhällsproblem som är växande. Det eländet delar vi med hela vår omvärld. Här finns en lång rad saker. Dels handlar det om hur vi som föräldrar agerar i vår fostrargärning. Det finns anledning att föra samtal om detta. Dels handlar det om hur vi som vuxna age- rar som förebilder för ungdomar utanför vår egen familj. Det finns anledning att fundera på detta. Dels handlar det om hur vi som vuxna agerar på arbets- platser gentemot varandra. Mobbning är ingenting som bara förekommer i skolor. Det handlar naturligtvis också om hur vi bestämt från skolans sida exempelvis driver värdregrundsfrå- gorna. Det handlar om hur vi med olika samhällsin- satser möter droger, drogliberalism och allt sådant som breder ut sig och som också är kopplat till dessa fenomen och företeelser. Det handlar om hur vi kan hantera sådant som tull och polis för att se till att det inte strömmar in ytterligare droger över landets grän- ser. Det är en lång rad insatser som var för sig kan va- ra mindre kraftfulla men som sammantaget syftar till att just skapa det som Elver Jonsson efterlyser, ett mjukare samhälle.</pre><pre>Anf. 78 ELVER JONSSON (fp): Fru talman! Tack, statsministern, för svaret att re- geringen också ser det i ett brett perspektiv. Jag tror att det vill till ett helt batteri av insatser om vi ska komma till rätta med det. Även om vi inte ska över- tolka och skrämma upp i onödan är detta en realitet. Jag noterar med tacksamhet att statsministern också ser det så. Vi behöver bara bläddra i dagstidningen för att se det. Man hinner bara till första sidan där det talas om att bussförare är rädda för våldet, att det är farligt att arbeta ensam i butik, att våld och hot i ar- betslivet ökar och att våldet blir allt grövre bland ungdomarna. Därför tror jag, precis som Göran Persson sade, att det behövs ett samlat grepp. Nu när vi lever i pro- jektens tidevarv blir min fråga: Skulle detta inte kun- na vara ett projekt där vi får något av en spontan rörelse som kanske leder till en folklig väckelse och en samlad insats mot det som är störande och förstö- rande? Det skulle vara välgörande om statsministern sade att vi ska ta tag i det här, om inte förr så när EU- mötet är över.</pre><pre>Anf. 79 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Jag är inte främmande för ett sådant initiativ. Det kan vara en god idé att fundera på. Om Elver Jonsson är så generös och säger att vi kan få våren på oss att tänka, ska jag väl svara positivt och säga att vi får se när vi kommer fram till sommaren och efter sommaren om vi inte ska göra detta till en gemensam angelägenhet. Det kanske är så att det redan pågår, och då kan vi göra sådant som redan pågår mer synligt eller lite större i omfattning. Men vi tar tiden på oss. Jag delar den oro som frågeställaren ger uttryck för. Försvarets ekonomi</pre><pre>Anf. 80 AMANDA AGESTAV (kd): Fru talman! Jag har en fråga till försvarsministern. Mediernas rapportering för några veckor sedan om nya svarta hål i Försvarsmaktens ekonomi aktualise- rar en frågeställning och ett förslag som har väckts här i riksdagen av en kristdemokrat och en moderat. Det är ett förslag om att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att granska riksdagsbeslutet från den 30 mars förra året för att försöka hitta de strukturella felkällor som uppenbarligen finns i försvarsbe- slutsprocessen och som i förlängningen leder till budgetproblem. Min fråga är då: Är försvarsministern beredd att verka för att regeringen snarast tillsätter en arbets- grupp för att granska detta?</pre><pre>Anf. 81 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Frågaren menar att det är klarlagt att det finns strukturella bristfälligheter i det beslut som riksdagen fattade för ungefär ett år sedan. Jag tror inte att så är fallet. Den analys vi hittills har fått från För- svarsmakten pekar inte på att det är strukturella pro- blem. Däremot finns det överdrag på övnings- och utbildningsanslaget som, enligt de uppgifter vi har hittills, kan bero på att avveckling av personal inte har gått lika snabbt som den borde ha gjort och vissa andra faktorer. Den 22 februari kommer överbefälhavaren att lämna in bokslutet för förra året till regeringen. Då får vi också se vad överbefälhavaren anser att det finns att peka på. Regeringen kommer att ta ställning till frågan om hur vi ska kunna gå vidare i det kommande budgetarbetet.</pre><pre>Anf. 82 AMANDA AGESTAV (kd): Fru talman! Tack för svaret. Detta är ju ett åter- kommande problem. Vid en redovisning i försvarsut- skottet för någon vecka sedan redovisades det att bokslutet för tidigare år är minus 700 miljoner och för innevarande år uppåt 1 miljard. Någonstans måste det ju finnas ett strukturellt problem. Jag undrar vilka åtgärder försvarsministern tänker vidta för att komma till rätta med detta.</pre><pre>Anf. 83 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Ett strukturellt problem som vi ser är ekonomifunktionen inom Försvarsmakten. Försvars- departementet har därför också tagit kontakt med Ekonomistyrningsverket. Ekonomistyrningsverket kommer att gå in i Försvarsmaktens ekonomisystem och se om de är tillräckligt starka för att ge den in- formation som behövs till alla som fattar beslut inom Försvarsmakten. Jag tror att det finns anledning att stärka ekonomifunktionerna inom Försvarsmakten. Frågan vad som kan göras i sak under innevaran- de år är en sak som överbefälhavaren nu arbetar med. Tanken är inte att låta det gå dithän att vi också inne- varande år får ett stort överdrag på övnings- och ut- bildningsanslaget. Låt mig få säga att på ett annat viktigt anslag, nämligen materielanskaffningen, har vi i stället an- slagssparanden. Det totala nettot för Försvarsmakten kan ligga på ett visst anslagssparande. Anhörigbesök</pre><pre>Anf. 84 EVA JOHANSSON (s): Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Maj-Inger Klingvall. Det finns i Sverige en del ganska stora invandrargrupper som en tid har haft påtagliga pro- blem med att få ta emot besök av nära släktingar och anhöriga från sina f.d. hemländer. De anhöriga får inget visum. Förklaringen torde vara att man är rädd för att de ska hoppa av här. Det här drabbar bl.a. personer med sitt ursprung i Eritrea som vill kunna ta emot nära släktingar på besök här. Det kan vara åldrade föräldrar som vill besöka barn och barnbarn. Vi har fått en rapport om detta också. Jag vill fråga Maj-Inger Klingvall om regeringen är beredd att ändra den här hållningen och se mer generöst på ansökningar som handlar om att nära anhöriga på rimliga villkor får möjligheter att besöka sina släktingar här i Sverige. Det handlar om nära släktskap där vi brukar vara angelägna om att man kan upprätthålla kontakterna.</pre><pre>Anf. 85 Statsrådet MAJ-INGER KLING- VALL (s): Fru talman! Viseringsreglerna bygger på att vi har en reglerad invandring till vårt land. Men samtidigt ska viseringarna naturligtvis användas på ett bra sätt så att de underlättar för ett normalt besöksutbyte av släktingar och även av forskare, artister och vilka det nu kan vara som kommer till Sverige i olika sam- manhang. Om vi ser på hur viseringarna bedöms och hur många som får möjlighet att komma hit ligger vi i dag på ett snitt på 85 % bifallna viseringsansökning- ar. Det ger ett mått på hur generös viseringspolitiken är. Vi har viseringsförordningen i vår utlänningslag, men det är Migrationsverket som står för praxisbild- ningen och som tid efter annan omprövar sin praxis. Den avgörs av styrelsen i Migrationsverket där flera representanter från de politiska partierna sitter med.</pre><pre>Anf. 86 EVA JOHANSSON (s): Fru talman! Jag är medveten om att det totalt sett ser ut på det sätt som Maj-Inger Klingvall redogör för, men för vissa ganska stora invandrargrupper i Sverige är detta ett påtagligt och stort bekymmer. Den här hållningen hos svenska myndigheter förhind- rar dem faktiskt från att ha någorlunda normala kon- takter med mycket nära släktingar. Det handlar som sagt ofta om åldrade föräldrar som vill besöka sina barn och barnbarn här i Sverige. Jag tycker att det finns anledning för regeringen att överväga om man inte ska medverka till att den här hållningen blir nå- got mer generös.</pre><pre>Anf. 87 Statsrådet MAJ-INGER KLING- VALL (s): Fru talman! Vi har just aktualiserat den grupp som Eva Johansson nämner, nämligen de äldre, och deras möjligheter att komma hit. Därför har jag gett direk- tiv till Anhörigutredningen att just titta på viserings- reglerna för äldre anhöriga. Försvarets ekonomi</pre><pre>Anf. 88 CARL FREDRIK GRAF (m): Fru talman! Jag vill följa upp frågan till försvars- ministern om försvarets ekonomi. Vi hörde just om bristerna på mellan 700 miljoner och 1 miljard. Är det försvarsministerns ambition att det försvarsbeslut som förvisso var otillräckligt, men likväl fattades, ska uppfyllas till hundra procent?</pre><pre>Anf. 89 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Tack för frågan! Svaret är ja. Det jag särskilt kommer att uppmärksamma i det material som överbefälhavaren kommer att lämna in är frågan om ominriktningen sker med den hastighet och kraft som vi förutsett. Är det så att avvecklingen av för- band som vi inte behöver i det säkerhetspolitiska läge som råder inte går tillräckligt snabbt? Är det så att våra satsningar på forskning och ut- veckling, framtagande av ny materiel, förmåga till ledning osv. går i den takt vi vill? Skapar vi tillräckligt utrymme för att förbereda oss för internationella insatser? Just de avgörande faktorerna kommer jag att lägga tonvikten vid när jag bedömer överbefälhavarens resultatrapportering.</pre><pre>Anf. 90 CARL FREDRIK GRAF (m): Fru talman! Jag uppfattar försvarsministerns svar på det viset att han inte är beredd att tillföra ytterliga- re medel om det visar sig att det skulle behövas, utan tanken är att minska ambitionsnivån. Är det korrekt?</pre><pre>Anf. 91 Försvarsminister BJÖRN VON SY- DOW (s): Fru talman! Det är inte fråga om att minska ambi- tionsnivån. Det är fråga om att avveckla den typ av förband och grundorganisationsbindningar, t.ex. vad gäller personal, som ska avvecklas för att vi under det säkerhetspolitiska läge som råder ska ha ett försvar som är mer relevant både i nuet och några år framåt. Vi kommer icke att tillföra några extra medel. Den plan som regeringen fick från överbefälhavaren är i princip en giltig och fullt genomförbar plan. EU:s framtid</pre><pre>Anf. 92 MARGIT GENNSER (m): Fru talman! Herr statsminister, en fråga. I EU-parlamentet i förrgår kritiserade ordförande Prodi Niceavtalet därför att inte rätt fråga hade be- handlats och fortsatte: Regeringar, EU-parlamentet och kommissionen måste bestämma sig om EU:s framtid och ge svar på frågan om vi alla är klara över om ifall vi vill bygga en framtida världsmakt, inte endast ett handelsblock. Statsministern har uttalat sig för mellanstatligt, mer begränsat samarbete, inte en federal världsmakt. Nu är frågan ställd. Står statsministern vid denna övertygelse? Kommer statsministern att kämpa för sin övertygelse i den konferens som ordförande Prodi kommer att sammankalla?</pre><pre>Anf. 93 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Vi ska kämpa sida vid sida, och vi ska segra på något sätt. Hur vet jag inte. Det där är en efterdyning till Nicediskussionen. Det är känt att alla inte var nöjda med Nicefördraget. Det fanns de som tyckte att vi skulle ha gått mycket längre i EU-utveckling mot mer av överstatlighet, federativa inslag. Jag tycker inte att det är en bra utveckling. Sveri- ge har inte stött en sådan linje. Vi var därför ganska nöjda med Nicefördraget. Jag vet att i Europaparla- mentet finns stark kritik mot Nicefördraget just därför att det inte gick tillräckligt långt i den riktning som Romano Prodi pläderar för. Det är hans uppfattning. Jag står för den uppfattning som vi kom fram till i Nice. Jag tycker att den var väl avvägd. Den öppnar framför allt för utvidgningen av EU. Sedan blir det här en fortsatt diskussion för framtiden. Det finns olika uppfattningar. Det kommer att vägas och argu- menteras fram och tillbaka. Jag känner mig faktiskt ganska trygg i den svenska positionen. Vi är på inget sätt isolerade.</pre><pre>Anf. 94 MARGIT GENNSER (m): Fru talman! Tack för svaret. Jag hoppas att stats- ministern står kvar vid att kämpa. Jag hade önskat att jag hade kunnat vara med och se till att det verkligen blir kämpa av. Jag är mycket desillusionerad. Blair har sagt många gånger att han ska kämpa. Många är de andra som också har sagt det. Men det har inte blivit något veto. Det har inte blivit några stridiga takter från dem som inte vill ha en världsmakt. Och till sist: Om Niceavtalet är vi inte riktigt överens, men det är en annan historia.</pre><pre>Anf. 95 Statsminister GÖRAN PERS- SON (s): Fru talman! Vi kan väl göra en liten arbetsfördel- ning. Om jag klarar den socialdemokratiska sidan, så kan Margit Gennser ta den moderata. Och sedan hjälps vi åt med att bekämpa det här med överstatlig- het och federalism och allt sådant, så tror jag nog att det blir lite bättre.</pre><pre>Anf. 96 TALMANNEN: Detta fick bli det sista inlägget i denna frågestund som därmed är avslutad. Jag tackar regeringens och kammarens företrädare för er medverkan. Det var, som jag tidigare sade, ett mycket stort antal frågor denna gång. Jag har försökt hinna med så många som möjligt.</pre><pre>7 § Information från regeringen om FN:s mil- jöorgan UNEP:s miljöministermöte i Nairobi</pre><pre>Anf. 97 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Innan UNEP:s årliga möte började i Nairobi besökte jag Kitale i nordvästra Kenya. Kitale är det första området av numera sex där svenskar under snart två decennier har stöttat tidningen Vi:s skogsplantering. Nu finns det sådana planteringar i två områden i Kenya, i två områden i Uganda men också i två områden i Tanzania. Vi besökte en bonde och hans familj efter att ha färdats på erbarmliga vägar, efter att ha sett den starkt eroderade jorden, efter att ha upplevt de första teck- nen på utbredd öken under den ständigt närvarande starka solen. Framför en av de tre hyddorna hos bonden stod familjen uppradad - hustrun, några morföräldrar, de fem barnen. Den minsta var kanske två år med tjocka kinder och bruna nyfikna ögon. Bonden berättade om sitt liv på en alldeles ut- märkt engelska. När jag berömde honom för hans engelska berättade han att han också var utbildad folkskolelärare, men naturligtvis utan möjlighet att få något jobb. Hans marker dög inte längre till bete för de två kor som familjen som hade. Det innebar att han re- gelbundet fick dra i väg från gården med sina söner och sina två kor för att under månader i sträck leta efter lämpliga betesmarker någon annanstans. Det innebar att korna var borta från familjen. Det fanns ingen mjölk till de hemmavarande barnen. Det inne- bar också att pojkarna var tvungna att följa med pap- pa. De kunde inte gå i skolan under den perioden. Här bedriver vi nu i samarbete mellan Vi, alla dem som har varit med och stött projektet och Sida ett arbete där jag redan nu kunde se hur man kommer att göra det möjligt för den här familjen att öka sin pro- duktion, att ha korna hemma, att se till att inte öknen äter sig in på de här områdena, att stoppa jorderosio- nen. Jag känner mig ganska glad över att själv ha varit med och bidragit till detta. Jag känner mig glad över att vi har kunnat genomföra ett sådant här pro- jekt under flera decennier med stöd från många svenskar med sina frivilliga insatser. Detta berättar jag också därför att det tydligt il- lustrerar någon av de allra mest brännande globala miljöproblemen såsom ökenutbredningen och jor- derosionen. Det illustrerar också kopplingen mellan miljöproblemen och kampen mot fattigdomen. Det blir så uppenbart, när man har möjlighet att besöka de här platserna på jorden, att man inte kan klara fattigdomen om man inte samtidigt angriper miljöproblemen, och att man inte kan klara mil- jöproblemen om man inte samtidigt angriper fattig- domen. Den här bonden hade inget alternativ om han ville ge mjölk till sina barn, än att överbeta de små åker- lappar som han hade till sitt förfogande. Fru talman! Den globala miljöpolitiken har egent- ligen funnits på vår globala politiska dagordning under knappt tre decennier. Det började med Stock- holmskonferensen 1972. Nu har vi nästa år i Sydafri- ka möjlighet att lägga fast riktlinjerna för det fortsatta arbetet för global hållbar utveckling. Inte minst i ljuset av det jag just berättade är det en gigantisk uppgift vi tar på oss. Vi kan konstatera att miljöfrågorna har kommit allt högre upp på den internationella politiska dag- ordningen under de här snart tre decennierna. Vi har utarbetat och antagit mer än 200 globala miljökon- ventioner. På en mängd områden pågår ett intensivt arbete, inte minst när det gäller kemikalier. Ansträngningarna har inte varit tillräckliga. När världens miljöministrar, ungefär 100 av oss, samlades i Malmö förra året, kunde vi konstatera att de grund- läggande negativa trenderna är svåra att bryta och att vi inte har lyckats bryta dem än. Det krävs ytterligare åtgärder, men framför allt måste vi tveklöst och snabbt genomföra de beslut som redan har fattats, inte minst under den stora konferensen i Rio. Tillståndet i världen understryker behovet av handling. Den rikaste femtedelen av världens befolk- ningen svarar för 86 % av den totala konsumtionen. Den fattigaste femtedelen får hålla till godo med 1,3 %. En miljard människor lever under det absoluta fattigdomsstrecket. Lika många saknar tillgång till rent vatten. De välbärgade i-länderna och den växande me- delklassen i alltfler u-länder har konsumtionsvanor och livsstilar som kännetecknas av hög energiför- brukning och hög materialomsättning. Det leder till ett ohållbart resursslöseri som genererar en allt större produktion av avfalls- och restprodukter. Den miljö- förstöring som följer av detta drabbar oftast de redan fattiga, och förstärker på så sätt fattigdomen. När vatten, skogar, markområden och kustzoner överutnyttjas slår det extra hårt mot de människor som är direkt beroende av naturresurserna för sin överlevnad. Fattigdomen i kombination med den fortsatta befolkningsökningen leder i sin tur till ytter- ligare överutnyttjande av en redan hårt ansträngd naturresursbas. Låt mig ge ett litet exempel på hur vi hanterar vå- ra gemensamma resurser. När Exxon Valdez förliste 1989 betraktades det som en stor miljökatastrof - med rätta. Sedan dess har 1,1 miljon ton olja spillts ut i världshaven. Det mot- svarar 30 fartyg av Exxon Valdez storlek. Detta pågår hela tiden. Genom globaliseringen förs människor samman genom att avstånd krymper och genom att informa- tion blir tillgänglig för allt fler. Förståelsen mellan olika kulturer kan komma att öka. Vi kan få mer av universell samsyn och värde- grund för hur de globala utmaningarna ska mötas. Jag vill se mötena i Malmö och Nairobi som uttryck för detta. Samtidigt ger globaliseringen inte alla tillgång till de positiva möjligheterna. Vi ser en kortsiktig hante- ring av våra gemensamma tillgångar, ojämlikheter mellan fattig och rik och mellan nord och syd för- stärks. Mycket tyder också på att globaliseringen har för- svårat för utvecklingsländerna att minska fattigdo- men. De flesta utvecklingsländerna har haft en liten eller t.o.m. negativ ekonomisk tillväxt de senaste tio åren med stagnerande export och försämrad levnads- standard. Den positiva tillväxten i resten av världen har där- för inneburit ökade skillnader i inkomst och också ökade skillnader i teknisk kapacitet och kompetens. Kapitalet går inte dit där det finns flest fattiga, utan dit där tillväxtpotentialen är högst. Det kan samman- falla, men oftast gör det inte det. Sartaj Aziz, tidigare pakistansk minister, pekade under Nairobimötet på kopplingen mellan miljö och fattigdom. Han menade att de globala ansträngning- arna i dag alltför mycket styrs av EU-världens egen oro för framtiden och att man glömmer dagens akuta problem. Jag menar att vi med samma allvar måste hantera de miljöproblem som försämrar livsvillkoren för de många fattiga. Sartaj har naturligtvis rätt, och jag hävdar att vi måste ta ansvar för hela världens framtid. Vi måste bekämpa fattigdomen. Det är viktigt för en hållbar utveckling och för att vi ska åstadkomma en miljö- mässigt sund ekonomisk utveckling som kan komma alla till godo. Därför tycker jag att det är viktigt att miljö och fattigdom kommer att stå i fokus under nästa års toppmöte i Sydafrika och att dessa frågor förs in i en debatt om globaliseringens effekter. Den globala utmaningen kräver ett starkt politisk agerande inter- nationellt som kan fördela globaliseringens positiva sidor och samtidigt begränsa de negativa effekterna. Det globala miljöministerforumet, det möte som UNEP hade i Nairobi, innehöll framgångar på en rad punkter. Mötet lyfte blicken framåt när det gäller det pågående arbetet på kemikalieområdet. Efter fram- gångarna med de nyligen avslutade POPS- förhandlingarna beslutade vi nu att gå vidare för att forma en global kemikaliestrategi. Som EU- ordförande lyckades Sverige få gehör för att UNEP till nästa miljöministerforum 2002 ska utveckla en sådan strategi. En grundläggande del är naturligtvis allmänhetens tillgång till information om miljö- och hälsorisker samt utvecklande av substitutionsprinci- pen. Det är en viktig utveckling av UNEP:s verksam- hetsområde som på sikt kan göra det möjligt att forma en global kemikaliekonvention. Mötet beslutade även att påbörja en global riskvärdering av kvicksilver. I ett nästa steg bör även andra tungmetaller såsom kadmium inbegripas. UNEP ska också i samråd med näringslivet påskynda utfasningen av bly i bensin. Det innebär att vi nu inte bara har en nationell of- fensiv för en skärpt kemikaliepolitik, att vi även inom EU nu skärper tagen, utan att vi också på det lokala området med POPS-strategin och de nya initiativen tar förhoppningsvis ganska stora steg framåt i hante- ringen av farliga kemikalier. Den pågående globaliseringen kräver ett stärkt politisk agerande också internationellt. Därför var det viktigt att mötet enades om hur arbetet för en mer kraftfull internationell miljöförvaltning ska fortsätta. En ministergrupp ska till nästa möte år 2002 föreslå förstärkningar och se över finansieringen av UNEP. Syftet är att minska den splittring som i dag råder med över 200 olika miljöavtal. Det internationella miljöarbetet måste bli mer samordnat och antalet möten minska för att möjliggöra ett aktivt deltagande från utvecklingsländerna. UNEP har inte i dag den styrka som krävs för att vara den globala ledande kraft som behövs på miljöområdet. Vidare antogs ett nytt tioårsprogram för stärkan- det av internationell miljörätt - ett väldigt viktigt område - och en ny vattenstrategi; två viktiga doku- ment för den fortsatta inriktningen av UNEP:s arbete. Speciellt glädjande var, tycker jag, de ambitiösa mål som sattes upp för UNEP vad gäller öppenhet och kontakt med frivilligorganisationer. Ambitionen när det gäller ungdomars deltagande i beslutsproces- sen har höjts betydligt. Det var lika glädjande för mig vid det här mötet som vid många tidigare möten att kunna diskutera med de unga representanterna från alla världsdelar som fanns på plats i Nairobi, delvis finansierade av svenska pengar. När det gäller vårt arbete för att möta den globala utmaningen är detta inte minst viktigt. Vi måste ar- beta målmedvetet, med stor öppenhet och ett aktivt deltagande från det civila samhällets alla aktörer, inte minst ungdomar som kommer att vara bärare av våra beslut för framtiden. Min sydafrikanske kollega, Mohammed Valli Moosa, sade att toppmötet i Johannesburg år 2002 inte bara får handla om att se bakåt. Världen kräver att vi också visar vägen framåt - en väg byggd av mod och övertygelse.</pre><pre>Anf. 98 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag tycker att miljöministern visar ett bra engagemang i de här frågorna, som är så viktiga: den globala miljöpolitiken, kampen mot fattigdom och den skuldavskrivning som diskuteras. Jag har två frågor. Miljöministern nämnde inget om någon särskild strategi för att stärka kvinnorna för bekämpande av fattigdomen. Det finns t.ex. länder där kvinnor inte ens har möjlighet att äga mark. Vad i det här projektet innehåller möjligheter att stärka kvinnorna? Min andra fråga handlar om kemikalierna. Jag uppfattar det som en motgång att kommissionens förslag inte ger något klart besked om vilka kemikali- er som kommer att fasas ut och inte generellt anger vilka långlivade kemikalier som kan ansamlas i våra kroppar osv. Detta har skjutits på framtiden trots att forskningen visar att dessa ämnen ofta medför skada på natur och hälsa. Hur kan vi påverka EU-kommissionen att bli lite tuffare i de här frågorna?</pre><pre>Anf. 99 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Jag känner mig nästan benägen att be om ursäkt för att jag inte nämnde kvinnorna. Vi ska inte ha en särskild strategi för kvinnorna. Däremot blir det nu mer och mer så att kvinnornas situation beaktas i de olika strategier och förslag som vi lägger fram. Det enkla skälet härtill är att när det gäller de globala miljöfrågorna, t.ex. vatten i fattiga länder, är det kvinnorna som blir mest drabbade av den nuva- rande situationen. Det är i regel de som plågas mest av att inte ha rent vatten till sina barn. Det är i regel de som får gå i kanske många timmar för att hitta en mer eller mindre dyig pöl vatten och släpa hem någon liter hem till sin hydda eller till sin by. Detta har inneburit att kvinnornas roll inom de här politikområdena har förstärkts alltmer. Det gäller även för de beslut som vi har fattat i Nairobi. I kemikaliefrågan tar Ulla-Britt Hagström upp EU:s förslag. Jag nämnde att jag upplever att vi nu har en mycket stark kemikaliepolitik i vårt land efter den kemikalieproposition som vi lade fram för inte så länge sedan. Vi har nu fått ett förslag från EU, och det finns skillnader mellan det förslaget och det för- slag som vi har lagt fram, t.ex. när det gäller synen på bioackumulerbara och persistenta ämnen. Vi ska nu noga analysera EU:s förslag och ska sedan som ord- förandeland i EU försöka komma fram till ett bra ställningstagande för hela EU. Som grund för detta har vi naturligtvis vårt eget förslag. Dessutom har vi nu inom UNEP beslutat om en betydligt skärpt syn på kemikalier. Det lyckosamma beslutet om persistenta organiska förorenare för- handlade vi fram för bara någon månad sedan. Vi följer nu upp det med en ordentlig framryckning när det gäller kvicksilver, bly i bensin och andra tung- metaller som t.ex. kadmium.</pre><pre>Anf. 100 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd): Fru talman! Jag vill bara tacka och önska miljö- ministern lycka till. Jag hoppas att man i de skriftliga dokumenten behandlar kvinnornas möjligheter.</pre><pre>Anf. 101 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Jag får tacka tillbaka.</pre><pre>Anf. 102 ÅSA TORSTENSSON (c): Fru talman! Också jag skulle vilja tacka ministern för den engagerande beskrivning som så tydligt fång- ar in vårt uppdrag att se sambandet mellan fattigdom och de globala miljöproblemen. Därmed har man också, som ministern sade, fångat in kärnan i Riokon- ferensens uppdrag, nämligen de rika ländernas ansvar för att gå före och sopa rent för egen dörr. Miljöministern beskriver i det här sammanhanget EU:s roll och ministerns roll som framgångsrika i vad gäller att processa fram olika dokument. Att sopa rent för egen dörr faller dock tillbaka på Sveriges eget engagemang. När FN:s klimatpanel för en tid sedan lade fram en mycket alarmerande rapport om föränd- ringar av jordens klimat sade sig ministern vara ska- kad. Rapporten och forskarnas slutsatser är alarme- rande, och man kan väl förvänta sig att ett land som Sverige ser om sitt eget hus. Samtidigt kan vi också läsa om att den svenska exportkreditnämnden bidrar till att de svenska garan- tierna i förhållande till landets storlek medverkar mer till växthuseffekten än något annat lands garantier. De svenska garantierna avser stora energiintensiva pro- jekt som bygger fast mottagarländerna i fossilberoen- de. Detta sker samtidigt som miljöministern så noga betonar vikten av det globala och internationella agerandet utan att, som jag tycker, samtidigt sopa rent för egen dörr. Det vore intressant om ministern fak- tiskt ville ta tag i det som vi har möjlighet att råda över på hemmaplan. Ministern har utlovat en klimatproposition, men den har skjutits på framtiden. Utan en egen klimat- strategi blir det svårare för Sverige att i internatio- nella sammanhang hävda en egen tuff roll. Jag vill konkret fråga ministern: Undergräver det inte trovär- digheten att Sverige säger en sak i internationella sammanhang och på hemmaplan agerar på annat sätt?</pre><pre>Anf. 103 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Nej, Åsa Torstensson, det finns ing- enting här som undergräver trovärdigheten. Jag skulle gärna vilja resa med Åsa Torstensson till några av de här internationella mötena och låta Åsa Torstensson uppleva det förtroende som finns för svensk miljöpo- litik och svensk biståndspolitik liksom inte minst för kopplingen mellan de två frågorna. Det är nästan så att man ibland blir generad. Det är klart att detta också innebär stora förvänt- ningar på att vi ska försöka inta en ledarroll och på- verka de andra industrialiserade länderna - inte minst när Sverige nu är ordförandeland i EU - att se till att EU spelar en progressiv roll i den globala miljöpoliti- ken. Det är min starka ambition att bidra till detta, och jag tror att jag so far har lyckats ganska väl. Vad sedan gäller den svenska klimatpolitiken är Sverige ett av de industrialiserade länder som har de lägsta utsläppen av klimatgaser. USA har 20 ton per invånare och år i koldioxidutsläpp, och Sverige har 6 ton. Vi ligger lite över det europeiska genomsnittet. Vi har antagit ett mål att 2000 ha samma utsläpp av koldioxid som 1990. Jag tror att jag nu kan lova att vi kommer att klara det målet med råge. Regeringen har nu förklarat att vi ska sätta upp ett mål att till 2010 minska utsläppen med 2 %. Vi kommer även 2010 att med marginal klara att tillhöra de länder som har de lägsta koldioxidutsläppen i den rika världen. Detta är delvis en följd av en mycket aktiv politik på klimatområdet. Sverige införde som första land koldioxidbeskattning 1991. Sverige har gått före med stöd till, som jag tror, vid det här laget 1 300 olika projekt i lokala investeringsprogram, varav en stor andel är klimatrelaterade. Jag skulle kunna räkna upp ett antal ytterligare åtgärder. Min talartid är nu ute, men jag utgår från att Åsa Torstensson kommer tillbaka till frågan om EKN, så att jag kan ta upp den i mitt nästa inlägg.</pre><pre>Anf. 104 ÅSA TORSTENSSON (c): Fru talman! Jag hoppas att ministern då också kommenterar den kritik som har riktats mot Export- kreditnämnden och som vi också har kunnat läsa om i tidningarna.</pre><pre>Anf. 105 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Jag har tagit del av den här kritiken. Eftersom jag tidigare under några år har varit chef för Exportkreditnämnden har jag naturligtvis varit speci- ellt intresserad av att se vad som ligger bakom de anförda siffrorna. Jag har även träffat den person, Dennis Pamlin på Världsnaturfonden, som har tagit fram de här uppgifterna. Jag har från honom fått ett antal förslag till hur regeringen skulle kunna agera i framtiden. Jag ska naturligtvis begrunda dem och göra vad jag kan. Exportkreditnämnden har nu utvecklat en miljö- policy. Det var faktiskt något som jag själv tog initia- tivet till när jag var chef för Exportkreditnämnden. Jag är fortfarande inte övertygad om riktigheten i den kategorisering som har gjorts av Världsnaturfon- den innebärande att Sverige stöder mer koldioxidge- nerande export än andra länder. Det är också tvek- samt att beskriva det så. Vi har en tradition att vara duktiga på att göra pappersmaskiner eftersom vi har en lång tradition av skogsbruk. Det viktiga är inte att pappersmaskinerna genererar koldioxid, utan det viktiga är att de svenska pappersmaskinerna, som EKN garanterar när det gäller finansieringen, är bättre i fråga om miljöprestanda än andra pappersmaskiner som konkurrerar med dem. Jag ska titta på om det är möjligt att göra en sådan kartläggning.</pre><pre>Anf. 106 WILLY SÖDERDAHL (v): Fru talman! Jag vill anknyta till det som miljömi- nistern började med, nämligen ökenutbredningen. Miljöministern berättade om ett positivt exempel. Det är roligt. Jag försöker från gång till annan att stötta Vi-skogen. Jag hoppas att det finns många sådana positiva exempel. Men tyvärr blir det mer öken, inte mindre. Det är ett mycket allvarligt problem som generar miljöflyktingar, med de problem som det ger till följd. Frågan togs upp i en konvention i Rio. Men vad jag förstår anslogs inte särskilda medel. Vilken är strategin för att minska ökenutbredningen? Finns det en särskild strategi gentemot ökenutbredningen?</pre><pre>Anf. 107 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Det finns olika strategier, Willy Sö- derdahl. Låt mig först konstatera att den frågan har växt i betydelse under det senaste decenniet. Det är därför speciellt glädjande att vi började med det ar- betet i Kenya enligt det exempel jag beskrev för så lång tid som 20 år sedan. Det växer nu fram en hel del olika projekt som handlar om olika typer av agro-forestry, som det kallas för på det fina engelska språket, dvs. kombina- tionen av skogs- och jordbruk. Det finns ordentliga insatser som görs när det gäller både FAO och UNEP för att uppmärksamma detta. Det finns t.o.m. tecken på att ökenspridningen växer i Europa, vilket gör att även EU har engagerat sig i frågan. Sedan har vi självfallet det långsiktiga perspekti- vet med risker för att klimatförändringarna kommer att ytterligare förstärka ökenspridningen. Jag besökte också i Kitale Olof Palme s Agro-Forestry Center, som också var en hjärtevärmande anläggning som har funnits i ungefär tio år. Den används för utbildning och rådgivning till bönderna i hela provinsen. Där visas med en mängd olika exempel hur man kan för- stärka produktionen från jordbruket på ett sätt som förhindrar jorderosion och ökenutbredning.</pre><pre>Anf. 108 WILLY SÖDERDAHL (v): Fru talman! Jag hoppas att alla projekten som miljöministern tar upp är framgångsrika och får verk- lig spridning. De som har nämnts här gäller länder i Afrika. Men som miljöministern säger närmar sig problemet Europa. En del av världen där man inte hör så mycket om ökenspridning men där det kanske är det största pro- blemet är Kina. Där finns stora flyktingströmmar med stora konfliktrisker som följd. Är Kina med i diskus- sionerna? Har man erkänt problemet? Är man i så fall beredd att göra någonting åt det och ta hjälp utifrån?</pre><pre>Anf. 109 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Kina är aktivt i det globala miljöar- betet. Jag har vid flera tillfällen träffat min kinesiske kollega både i Kina och i Sverige. Han var en av deltagarna under miljöministermötet i Malmö förra året. Kina spelar en viktig roll som stort och kraftfullt land inom gruppen av utvecklingsländer. Jag vågar däremot inte ge mig in och ha någon uppfattning om hur Kina ser på ökenspridnings- problemet i sitt eget land. Jag hoppas att jag kan fors- ka lite grann i det och sedan lämna över de informa- tionerna till Willy Söderdahl vid ett annat tillfälle.</pre><pre>Anf. 110 INGVAR ERIKSSON (m): Fru talman! Miljöministern redovisade en ökande gemensamhetssyn inom EU vad gäller många pro- blem och utmaningar på miljöområdet. Det finns anledning att glädja sig över de steg som nu tas ge- mensamt inom EU för en bättre miljö. Statsrådet tog också upp den allvarliga frågan om de stora oljeutsläpp som sker i haven, tyvärr också inom Europa och i våra svenska vatten. Här behövs uppenbart kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med problemen. Är man mellan EU- länderna helt överens om de offensiva åtgärder och insatser som behövs på området?</pre><pre>Anf. 111 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Det sker nu ordentliga förstärkningar av EU:s politik på området, delvis som en följd av den katastrof som inträffade när fartyget Erika gick på grund utanför Bretagnes kust och med de omfat- tande oljeskador som det ledde till. Det var något av en väckarklocka som har lett fram till konkreta åtgär- der, t.ex. när det gäller kravet på dubbla skrov på oljefartyg och en hel del annat. För vår del är detta EU-samarbete självfallet mycket viktigt, men våra närliggande problem gäller inte bara EU utan också länder som ligger utanför EU, även om en del av dem, t.ex. de baltiska länderna och Polen, är på väg in i EU. Det innebär att vi måste ha ett samarbete även med de länderna. Det har vi inom ramen för Östersjöstrategin, HELCOM- samarbetet. Vi kan nu också redovisa ett antal åtgär- der där vi har skärpt insatserna. Det finns mottag- ningsanläggningar runt hela Östersjön där det går att gratis bli av med sitt oljespill. Det är ökad övervak- ning, som har inneburit en minskning av de konstate- rade oljespillen på svenskt vatten. Problemet är att de möjligen har skett på annat vatten där övervakningen inte är lika effektiv som här. Vi jobbar nu på att ta fram en skärpt lagstiftning på området som ger större möjligheter att komma åt befälhavarna på fartyg som släpper ut olja. Det är ett exempel på skärpningarna. Där kommer en proposi- tion till riksdagen under våren. Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp en mängd sådana områden. Jag tror i och för sig att det mest effektiva sättet att förhindra oljespill är att få tag på något rederi eller fartyg som gör sig skyldig till ut- släpp och se till att konsekvenserna blir kännbara. Det har varit svårt att åstadkomma tidigare. Jag hoppas och tror att stillaliggandetiden för Alambra, som fortfarande ligger fast i en baltisk hamn efter att ha spillt en mängd oljespill även på den svenska sidan av Östersjön, och de böter som ska betalas tillsammans med den dåliga PR som detta har inneburit för flagg- länder, rederi, kommer att innebära försiktighet även från andra rederier och fartyg.</pre><pre>Anf. 112 INGVAR ERIKSSON (m): Fru talman! Jag vill tacka för den, inom ramen för den tid som finns, utförliga beskrivningen och redo- visningen. Det är uppenbart att dessa frågor tas på stort allvar. Vi får hoppas att just förhållandet att de baltiska staterna står inför ett medlemskap i EU kan driva på utvecklingen så att frågorna tas på än större allvar. Apropå sätt att upptäcka: Jag hörde i går i mass- medierna att man från ett JAS-plan hade upptäckt en båt som släppte ut olja. Jag vet inte hur omfattande det var. Det visar att man på olika sätt kan engagera olika organisationer och olika enheter, både statliga och andra, i arbetet. Jag hoppas också att den skärpta lagstiftningen kommer relativt snabbt. Statsrådet sade i vår - jag hoppas vi hinner med det före sommaruppehållet.</pre><pre>Anf. 113 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Den lagstiftningen ligger på Närings- departementet. Jag vågar inte säga exakt vid vilken tidpunkt propositionen ska läggas fram. Jag vågar inte heller lova att den ska behandlas i riksdagen under våren. Jag hoppas att så är fallet, men jag är inte rik- tigt säker på det. Jag tycker också att det var trevligt att försvaret hjälpte till att upptäcka skurkarna som släpper ut olja. Det var visserligen ett ganska litet utsläpp. Men det gick att genom det snabba militära maskineriet få snabb informationen om detta, via stridsledningen och till myndigheter som kunde ingripa. Genom att det gick så snabbt kunde man knyta fartyget till just det oljeutsläppet. Nu görs vissa analyser av oljeinne- hållet för att få fram ytterligare bevisning i frågan. Även om det var ett litet utsläpp tror jag att det är viktigt att man tar alla möjligheter att se till att de som begår dessa brott, som det faktiskt är fråga om, också får kännas vid följder av detta.</pre><pre>Anf. 114 INGEMAR JOSEFSSON (s): Fru talman! Det har på senare tid i kammaren fö- rekommit vid flera tillfällen att man har ifrågasatt den vetenskapliga grunden för att klimatförändringarna skulle ha något samband med mänsklig aktivitet. Min fråga är då: Kan man se att samma tendenser finns runtom i världen? Är det så att tilltron till veten- skapsmän ökar eller minskar? Kan miljöministern i så fall berätta om de erfarenheter som han har från sina besök utomlands? Är det så att man blir mer sams om grunderna, eller blir man mer och mer osams om skälen till klimatförändringarna?</pre><pre>Anf. 115 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Låt mig svara på det sättet att gene- rellt sett är det min ganska bestämda uppfattning att tilltron till t.ex. IPCC och till de vetenskapsmän som står bakom de rapporterna ökar, parallellt med att medvetenheten om klimatfrågorna ökar. Jag tror att det faktum att medvetenheten om klimatfrågorna ökar hänger ihop med att fler och fler människor upplever att det är något konstigt som händer med klimatet. Det räcker egentligen att cykla hit i dag, en dag i februari, när det är sju åtta grader varmt för att drab- bas av den tanken. Vetenskapsmän på det här området har en mycket trovärdig förklaringsmodell till detta. Vi vet i dag att vi har mer koldioxid i atmosfären än vi har haft på 420 000 år, kanske än vi har haft på 10 miljoner år, enligt de beräkningar som man har gjort. Vi vet att vi har 31 % mer koldioxid i atmosfären än vi hade när industrialismen började på 1700-talet. Vi vet att kol- dioxid är en klimatgas. Vi vet att temperaturen har ökat undan för undan och att 1998 förmodligen var det varmaste året sedan vi började mäta temperaturen på ett tillförlitligt sätt i mitten av 1800-talet. Jag tror att man kan säga att förtroendet för de här bedömningarna håller på att öka, även om det finns de som misstror dem. Jag brukar säga till dem som misstror bedömningarna att även om de själva inte är övertygade om att detta är sant måste de ta intryck av att så många framstående vetenskapsmän lyfter fram detta som den sannolika utvecklingen och av rena försiktighetsskäl vara med om att vi vidtar åtgärder för att möta ökningen av mänskligt skapade klimatga- ser i atmosfären.</pre><pre>Anf. 116 INGEMAR JOSEFSSON (s): Fru talman! För flera år sedan var vi här i kamma- ren överens om detta. När nu det största oppositions- partiet flera gånger tar upp och ifrågasätter de här siffrorna kan man bli konfunderad. Därför undrade jag om detta var en trend på flera ställen i världen. Om det nu är så, som jag tycker och som miljömi- nistern uppenbarligen också tycker, vad anser då ministern att vi ska göra för att informera allmänheten så att det inte blir desinformation, så att vetenskaps- männens rapporter kan komma allmänheten till del och de också kan bilda sig en uppfattning.</pre><pre>Anf. 117 Miljöminister KJELL LARS- SON (s): Fru talman! Det kan ju vara så att en del av be- dömningarna här har påverkats av att den tillträdde amerikanske presidenten i sin valrörelse har uttalat tvivel om klimatförändringarna och deras ursprung i mänsklig påverkan och mänskliga utsläpp av växt- husgaser. Det tvivlet kanske har fångats upp även av en del representanter för, som Ingemar Josefsson sade, det största oppositionspartiet här i riksdagen. Egentligen vill jag inte spekulera över om så är fallet. Vad ska man göra åt detta? Jag tycker inte att man ska göra så mycket åt att det finns de som tvivlar. Jag tycker i och för sig att det är bra att det finns veten- skapsmän som deltar i debatten och har en annan uppfattning än den gängse. Det vore lite farligt om alla vetenskapsmän plötsligt hade exakt samma upp- fattning - då tror jag att det skulle vara något lurt. Vi måste naturligtvis se till att konfrontera den breda enighet som finns bakom klimatförändringarna med dem som har annorlunda uppfattningar och pröva det mot varandra. Sedan håller vi också på, som Ingemar Josefsson vet, och arbetar med det förslag till en informa- tionskampanj om klimatfrågorna som Klimatutred- ningen lade fram ett förslag om. Jag hoppas att vi kan gå vidare med den frågan inför vårpropositionen i år. Den ska i och för sig inte behöva vänta på klimatpro- positionen, som kommer till hösten. Vi har också dragit i gång ett informationssamar- bete mellan ett antal organisationer, inklusive Natur- skyddsföreningen, kyrkan och andra, som också syf- tar till att skapa information om klimateffekterna och klimatförändringarna.</pre><pre>Överläggningen var härmed avslutad.</pre><pre>8 § Anmälan om inkomna faktapromemorior om förslag från Europeiska kommissionen, m.m.</pre><pre>Talmannen anmälde att följande faktapromemori- or om förslag från Europeiska kommissionen inkom- mit och överlämnats till utskott: 2000/01:76 Förslag till Europaparlamentets och Rå- dets förordning om åtgärder mot antipersonella minor (truppminor) KOM (2000) 880 till utrikes- utskottet 2000/01:77 Förslag till Europaparlamentets och rå- dets direktiv om livförsäkring (omarbetad version) KOM (2000) 398 till finansutskottet 2000/01:78 Förslag till Europaparlamentets och rå- dets förordning om fastställandet av gemensamma bestämmelser på luftfartsområdet och inrättandet av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, EASA KOM (2000) 595 till trafikutskottet 2000/01:79 Förslag till rådets beslut om underteck- nande av INTERBUS-överenskommelsen om till- fällig internationell persontransport med buss KOM (2000) 799 till trafikutskottet 2000/01:80 Rapport från kommissionen till rådet om godstransporter på väg genom Österrike samt För- slag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokoll 9 till Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige avseende sys- temet för miljöpoäng för tunga lastfordon i trafik genom Österrike KOM (2000) 862 till trafikut- skottet 2000/01:81 Förslag till Europaparlamentet och rådets förordning om inrättande av .EU som toppdomän på Internet KOM (2000) 827 till trafikutskottet 2000/01:82 Meddelande från kommissionen till Eu- ropaparlamentet och rådet om en andra omgång gemenskapsåtgärder avseende sjösäkerhet till följd av oljetankfartyget Erikas förlisning: Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av en europeisk sjösäkerhetsbyrå KOM (2000) 802 till trafikutskottet 2000/01:83 Meddelande från kommissionen till Eu- ropaparlamentet och rådet om en andra omgång gemenskapsåtgärder avseende sjösäkerhet till följd av oljetankfartyget Erikas förlisning: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om in- rättande av ett gemensamt övervaknings-, kon- troll- och informationssystem för sjöfarten KOM (2000) 802 till trafikutskottet 2000/01:84 Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och Sociala Kommittén och regionkommittén om resultatet av världskonferensen om radiokommunikationer 2000 (WRC-2000) med relevans för radiospekt- rumpolitiken i Europeiska gemenskapen KOM (2000) 811 till trafikutskottet</pre><pre>9 § Bordläggning</pre><pre>Anmäldes och bordlades Proposition 2000/01:60 Ändringar i lagen (1992:1683) om prov- tagning på djur, m.m.</pre><pre>10 § Anmälan om interpellationer</pre><pre>Anmäldes att följande interpellationer framställts</pre><pre>den 14 februari</pre><pre>2000/01:248 av Maud Ekendahl (m) till finansminis- ter Bosse Ringholm Smugglingen av punktskattebelagda varor 2000/01:249 av Carina Hägg (s) till vice statsminis- tern Lena Hjelm-Wallén Kirunasvenskarna 2000/01:250 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till socialminister Lars Engqvist Tillsynen av äldrevården 2000/01:251 av Peter Pedersen (v) till kulturminister Marita Ulvskog Fonogramstödet 2000/01:252 av Sture Arnesson (v) till näringsminis- ter Björn Rosengren Uppsägningarna vid Banverket 2000/01:253 av Rune Berglund (s) till näringsminis- ter Björn Rosengren Vindkraften</pre><pre>Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 februari.</pre><pre>11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar</pre><pre>Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar framställts</pre><pre>den 14 februari</pre><pre>2000/01:687 av Mikael Oscarsson (kd) till justitiemi- nister Thomas Bodström Reglerna för vapenattrapper 2000/01:688 av Mikael Oscarsson (kd) till justitiemi- nister Thomas Bodström Handläggningstiderna för brottsutredningar 2000/01:689 av Rolf Gunnarsson (m) till finansmi- nister Bosse Ringholm Ekonomiska ersättningar till gode män och förvaltare 2000/01:690 av Yvonne Ruwaida (mp) till finansmi- nister Bosse Ringholm Ekonomiska rekommendationer till Irland 2000/01:691 av Tasso Stafilidis (v) till näringsminis- ter Björn Rosengren Diskriminering i arbetslöshetsförsäkringen 2000/01:692 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Ingela Thalén Deltidssjukskrivning vid studier 2000/01:693 av Margareta Viklund (kd) till socialmi- nister Lars Engqvist Särbehandlingen av kvinnor 2000/01:694 av Margareta Viklund (kd) till statsmi- nister Göran Persson Hedersmord 2000/01:695 av Kalle Larsson (v) till statsrådet Maj- Inger Klingvall Migrationsverkets tillämpning av Genèvekonventio- nen 2000/01:696 av andre vice talman Eva Zetterberg (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Utvisning av misshandlade kvinnor 2000/01:697 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet Maj- Inger Klingvall Ny instansordning i utlänningsärenden 2000/01:698 av Tasso Stafilidis (v) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Asyl till österrikiska medborgare 2000/01:699 av Inger Davidson (kd) till statsrådet Maj-Inger Klingvall Utvisning av misshandlade kvinnor 2000/01:700 av Margareta Viklund (kd) till för- svarsminister Björn von Sydow Bantning av försvaret 2000/01:701 av Margareta Viklund (kd) till för- svarsminister Björn von Sydow Försvarsmaktens ekonomiska situation 2000/01:702 av Susanne Eberstein (s) till försvarsmi- nister Björn von Sydow Förvaring av automatkarbin i bostad 2000/01:703 av Inger Strömbom (kd) till försvarsmi- nister Björn von Sydow Personalavgångar i försvaret 2000/01:704 av Inger Strömbom (kd) till försvarsmi- nister Björn von Sydow Rekryteringen till utlandsstyrkorna 2000/01:705 av Harald Nordlund (fp) till utbild- ningsminister Thomas Östros Brist på internationellt jämförbar gymnasiekompetens 2000/01:706 av Ola Karlsson (m) till kulturminister Marita Ulvskog Skattemedel till prostitution 2000/01:707 av Sten Tolgfors (m) till socialminister Lars Engqvist Omfördelningspolitiken 2000/01:708 av Sten Tolgfors (m) till socialminister Lars Engqvist Kvinnliga chefer 2000/01:709 av Christina Axelsson (s) till försvars- minister Björn von Sydow Avgångsvederlag för officerare 2000/01:710 av Mikael Oscarsson (kd) till närings- minister Björn Rosengren PPP-finansiering av E 4 förbi Uppsala 2000/01:711 av Mikael Oscarsson (kd) till närings- minister Björn Rosengren Byggstarten av E 4 förbi Uppsala 2000/01:712 av Jan-Evert Rådhström (m) till nä- ringsminister Björn Rosengren Statens ansvar för SAS ur ett näringspolitiskt per- spektiv 2000/01:713 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Inge- gerd Wärnersson Mörkertal om mobbning 2000/01:714 av Kent Härstedt (s) till justitieminister Thomas Bodström Alkoholsmuggling</pre><pre>den 15 februari</pre><pre>2000/01:715 av Sten Tolgfors (m) till utrikesminister Anna Lindh Zimbabwe 2000/01:716 av Christina Nenes (s) till socialminister Lars Engqvist Gränsdragningen mellan god man/förvaltare och personligt ombud 2000/01:717 av Kenneth Johansson (c) till socialmi- nister Lars Engqvist Ekonomin för personer med funktionshinder 2000/01:718 av Göran Norlander (s) till statsrådet Ulrica Messing Kapitalförsörjning för glesbygdsföretagare 2000/01:719 av Elizabeth Nyström (m) till närings- minister Björn Rosengren Riksväg 45 2000/01:720 av Lena Ek (c) till försvarsminister Björn von Sydow Tillgång till reservaggregat 2000/01:721 av Inger Strömbom (kd) till försvarsmi- nister Björn von Sydow Kvinnorna i försvaret 2000/01:722 av Inger Strömbom (kd) till finansmi- nister Bosse Ringholm Konsekvenser av det ökade antalet rån 2000/01:723 av Kenth Skårvik (fp) till miljöminister Kjell Larsson Uppvärmningen av bostäder 2000/01:724 av Ingegerd Saarinen (mp) till miljömi- nister Kjell Larsson Lokalisering av kärnavfall 2000/01:725 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsmi- nister Göran Persson EU:s utveckling 2000/01:726 av Per-Samuel Nisser (m) till justitiemi- nister Thomas Bodström Poliser som arrestantvakter 2000/01:727 av Per-Samuel Nisser (m) till justitiemi- nister Thomas Bodström Polistransporter 2000/01:728 av Anita Sidén (m) till statsrådet Inge- gerd Wärnersson Arbetsmiljön i skolan 2000/01:729 av Lars U Granberg (s) till näringsmi- nister Björn Rosengren Sanktioner vid underlåtenhet att upprätta energiplan</pre><pre>Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda- gens snabbprotokoll tisdagen den 20 februari.</pre><pre>12 § Anmälan om skriftliga svar på frågor</pre><pre>Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in- kommit</pre><pre>den 14 februari</pre><pre>2000/01:587 av Gudrun Lindvall (mp) till miljömi- nister Kjell Larsson Åtgärder mot kadmium 2000/01:620 av Claes-Göran Brandin (s) till miljö- minister Kjell Larsson Övergång till renare båtbensin 2000/01:632 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till försvarsminister Björn von Sydow Information om pyrotekniska produkter 2000/01:636 av Harald Nordlund (fp) till miljömi- nister Kjell Larsson Telenätsutbyggnadens påverkan på den biologiska mångfalden 2000/01:652 av Rosita Runegrund (kd) till miljömi- nister Kjell Larsson Nedskräpningen av våra kuster</pre><pre>den 15 februari</pre><pre>2000/01:630 av Lars Hjertén (m) till justitieminister Thomas Bodström Polissituationen i Västra Götaland 2000/01:638 av Helena Bargholtz (fp) till socialmini- ster Lars Engqvist Vårdnadshavarens samtycke vid vård av barn inom BUP 2000/01:647 av Inger Strömbom (kd) till statsrådet Lars-Erik Lövdén Studentbostäder i storstadsområdena 2000/01:651 av Göte Jonsson (m) till justitieminister Thomas Bodström Polishelikopter 2000/01:657 av Carina Hägg (s) till utrikesminister Anna Lindh President Bushs abortpolitik 2000/01:661 av Sofia Jonsson (c) till statsrådet Lars- Erik Lövdén Studentbostäder 2000/01:662 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Britta Lejon Statligt grundbidrag till ungdomsorganisationer</pre><pre>Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 20 februari.</pre><pre>13 § Kammaren åtskildes kl. 15.45.</pre><pre> Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen från sammanträdets början till ajourneringen kl. 13.28 och av talmannen därefter till sammanträdets slut.</pre>