<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2286548</hangar_id>
 <dok_id>GO0383</dok_id>
 <rm>2000/01</rm>
 <beteckning>83</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2000/01:83</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>83</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2001-03-14 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:06:59</systemdatum>
 <publicerad>2001-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning Prop. 2000/01:83</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0383/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0383</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0383</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;2000/01:83&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om&lt;br&gt;utlämning&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0383/prop_200001__83-1.png" style="width:38pt;height:49pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 14 mars 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inom Europeiska unionen (EU) har det utarbetats en konvention om&lt;br&gt;utlämning mellan medlemsstaterna. Konventionen undertecknades av&lt;br&gt;samtliga medlemsstater den 27 september 1996. Konventionen utgör ett&lt;br&gt;led i strävandena att underlätta utlämning inom EU och skall ses som ett&lt;br&gt;komplement till bl.a. den inom Europarådet år 1957 utarbetade&lt;br&gt;utlämningskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya konventionen innebär bl.a. att utlämning inte skall vägras&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna enbart av det skälet att den som begärs utlämnad&lt;br&gt;är medborgare i den anmodade staten. Medlemsstaterna får emellertid&lt;br&gt;reservera sig mot bestämmelsen eller ställa upp särskilda villkor för att&lt;br&gt;lämna ut egna medborgare. Utlämning mellan medlemsstaterna skall&lt;br&gt;kunna medges i större utsträckning än i dag. Straffnivån på de brott som&lt;br&gt;skall kunna föranleda utlämning sänks från fängelse i mer än ett år till&lt;br&gt;fängelse i sex månader. Utlämning skall också kunna ske för brott som är&lt;br&gt;preskriberade enligt den anmodade statens lagstiftning. Mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna förutsätts också utlämning kunna ske för politiska brott.&lt;br&gt;Om det brott som utlämningsframställningen grundas på är&lt;br&gt;”konspiration” eller deltagande i en brottslig organisation med syfte att&lt;br&gt;begå vissa allvarliga brott, skall inte något krav på s.k. dubbel&lt;br&gt;straffbarhet gälla. Medlemsstaterna kan reservera sig mot sistnämnda två&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att Sverige skall tillträda konventionen. Det&lt;br&gt;föreslås vidare att Sverige skall ingå ett nytt bilateralt utlämningsavtal&lt;br&gt;med Kanada. Samtidigt läggs det fram förslag till nödvändiga ändringar i&lt;br&gt;lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) och lagen&lt;br&gt;(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge (nordiska utlämningslagen). Det föreslås att utlämning av svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgare till en annan EU-stat skall vara möjligt under vissa Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;restriktiva förutsättningar och villkor. Utlämning skall kunna ske om den&lt;br&gt;som begärs utlämnad vid tiden för brottet sedan minst två år&lt;br&gt;stadigvarande har vistats i den ansökande staten eller om det är fråga om&lt;br&gt;ett grovt brott. Som villkor för utlämning av en svensk medborgare skall&lt;br&gt;som huvudregel ställas att han eller hon skall verkställa ett eventuellt&lt;br&gt;straff i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning inom EU skall inte kunna vägras enbart av den anledningen&lt;br&gt;att brottet är politiskt eller att det skulle vara preskriberat enligt svensk&lt;br&gt;lag. Den som har utlämnats skall kunna avstå från specialitetsprincipens&lt;br&gt;skydd och från skyddet mot vidareutlämning. Vad nu sagts skall inte&lt;br&gt;gälla svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa andra ändringar föreslås också i utlämningslagen för att reglerna&lt;br&gt;för utlämning skall anpassas till de övriga åtaganden som följer av&lt;br&gt;konventionen. De föreslagna ändringarna innebär samtidigt att&lt;br&gt;utlämningsreglcma anpassas till de krav som Schengenkonventionen&lt;br&gt;ställer. Vidare föreslås att den generella strafftröskeln för utlämning -&lt;br&gt;fängelse i mer än ett år - sänks, så att kravet vid utlämning utanför EU&lt;br&gt;och Norden blir att gärningen skall motsvara brott som enligt svensk lag&lt;br&gt;kan medföra fängelse i ett år eller mer. Ändringen, som kan antas&lt;br&gt;innebära endast en marginell förändring i antalet personer som utlämnas,&lt;br&gt;är en anpassning till 1957 års utlämningskonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001, oberoende av&lt;br&gt;om konventionen då har trätt i kraft mellan medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämning för brott..............................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge.................................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................. 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande reglering........................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlämningslagen...............................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Villkoren för utlämning..................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förfarandet......................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förenklat utlämningsförfarande inom EU......18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nordiska utlämningslagen..........................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Villkoren för utlämning..................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förfarandet......................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1996 års EU-konvention om utlämning...........................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund...........................................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konventionens huvudsakliga innehåll och dess förhållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till svensk rätt....................................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avtalet&amp;nbsp;med Kanada om utlämning.................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden..................................................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämning...........................................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ratificering av avtalet med Kanada om utlämning...........28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändringar i förhållande till utlämningslagen....................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlämning av svenska medborgare.................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Strafflröskeln för utlämning............................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlämning för politiska brott..........................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Preskription.....................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Undantag från kravet på dubbel straffbarhet ..41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialitetsprincipen och vidareutlämning.....44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Transitering.....................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunikationsvägar m.m............................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtekniska frågor m.m..................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m..........................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenska förklaringar och reservationer till 1996 års&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämningskonvention m.m.............................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser...............................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;br&gt;utlämning för brott............................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge.................................................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag.......................................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;1996 års EU-konvention om utlämning.................................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Utdrag ur Schengenkonventionen..........................................82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Avtal om utlämning mellan Sveriges regering och Kanadas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regering..................................................................................85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna som yttrat sig över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departementspromemorian Sveriges tillträde till 1996 års EU-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konvention om utlämning (Ds 2000:3)..................................97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag..................................................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 2001 .......111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels godkänner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konventionen om utlämning mellan Europeiska unionens med-&lt;br&gt;lemsstater, med de förklaringar beträffande artiklarna 3, 7, 12-14&lt;br&gt;samt 18 som regeringen har förordat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;avtalet den 15 februari 2000 om utlämning mellan Sveriges&lt;br&gt;regering och Kanadas regering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;br&gt;utlämning för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för&lt;br&gt;brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 40 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 2, 4, 6, 10, 14, 16, 26, 28 och 32 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubrikerna närmast före 1 och 23 §§ skall placeras närmast före&lt;br&gt;2 respektive 24 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 2 § skall lyda ”Förutsättningar för&lt;br&gt;utlämning”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 23 § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;”Tvångsmedel i avvaktan på en framställning om utlämning”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 3-3 c, 12 a och&lt;br&gt;27 a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i främmande stat är&lt;br&gt;misstänkt, tilltalad eller dömd för&lt;br&gt;där straffbelagd gärning och uppe-&lt;br&gt;håller sig här i riket må efter beslut&lt;br&gt;av regeringen utlämnas till den&lt;br&gt;staten enligt vad i denna lag sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk medborgare må ej ut-&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i en annan stat är&lt;br&gt;misstänkt, tilltalad eller dömd för&lt;br&gt;där straffbelagd gärning och uppe-&lt;br&gt;håller sig här i riket får efter beslut&lt;br&gt;av regeringen utlämnas till den&lt;br&gt;staten i enlighet med bestämmel-&lt;br&gt;serna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 28-39 finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om ett förenklat&lt;br&gt;förfarande i vissa fall vid ut-&lt;br&gt;lämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk medborgare får inte&lt;br&gt;utlämnas enligt denna lag i annat&lt;br&gt;fall än där det är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk medborgare får&lt;br&gt;utlämnas till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen för lagföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1975:292.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Tidigare 3 § upphävd genom 1975:292.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han eller hon vid tiden för Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;brottet sedan minst två år stadig-&lt;br&gt;varande vistats i den ansökande&lt;br&gt;staten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begärs motsvarar brott,&lt;br&gt;för vilket det enligt svensk lag är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i mer än fyra&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gärningen i sin helhet&lt;br&gt;begåtts i Sverige, får utlämning&lt;br&gt;beviljas endast om gärningen&lt;br&gt;innefattar medverkan till ett brott&lt;br&gt;som begåtts utom riket eller om&lt;br&gt;utlämning beviljas även för en&lt;br&gt;gärning som begåtts utom riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om ut-&lt;br&gt;lämning skall beviljas i fall som&lt;br&gt;avses i denna paragraf skall&lt;br&gt;särskilt beaktas möjligheterna till&lt;br&gt;lagföring i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utlämning beviljas i fall&lt;br&gt;som avses i 3 § skall som villkor&lt;br&gt;för utlämningen ställas att den&lt;br&gt;som begärs utlämnad skall&lt;br&gt;återföras till Sverige för&lt;br&gt;verkställighet här av ett ådömt&lt;br&gt;frihetsstraff eller annat frihets-&lt;br&gt;berövande i anledning av brottet.&lt;br&gt;Detta villkor behöver dock inte&lt;br&gt;ställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som begärs utlämnad&lt;br&gt;vid tiden för brottet sedan minst&lt;br&gt;två år stadigvarande vistats i den&lt;br&gt;stat till vilken utlämning begärs,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den som begärs utlämnad&lt;br&gt;samtycker till att verkställighet&lt;br&gt;sker i den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När verkställighet enligt första&lt;br&gt;stycket skall ske i Sverige tilläm-&lt;br&gt;pas 25 g § lagen (1972:260) om&lt;br&gt;internationellt samarbete rörande&lt;br&gt;verkställighet av brottmålsdom.&lt;br&gt;Vid verkställigheten skall den&lt;br&gt;dömde alltid räknas till godo den&lt;br&gt;tid av påföljden som avtjänats i&lt;br&gt;den andra staten och den tid som&lt;br&gt;han eller hon med anledning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott som avses med påföljden Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;varit anhållen eller häktad i den&lt;br&gt;andra staten eller i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3b$&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk medborgare får ut-&lt;br&gt;lämnas till en medlemsstat i Euro-&lt;br&gt;peiska unionen för verkställighet&lt;br&gt;av frihetsstraff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han eller hon vid tiden för&lt;br&gt;brottet sedan minst två år stadig-&lt;br&gt;varande vistats i den ansökande&lt;br&gt;staten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han eller hon samtycker&lt;br&gt;till utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke till verkställighet i den&lt;br&gt;andra staten i fall som avses i 3 a&lt;br&gt;och 3 b §§ skall lämnas till den&lt;br&gt;åklagare som verkställer utred-&lt;br&gt;ning enligt 16 eller 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke återkallas&lt;br&gt;innan beslut om utlämning har&lt;br&gt;verkställts, skall återkallelsen be-&lt;br&gt;aktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må någon utlämnas, med&lt;br&gt;mindre den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begäres motsvarar&lt;br&gt;brott, för vilket enligt svensk lag&lt;br&gt;är stadgat fängelse i mer än ett år.&lt;br&gt;Har personen i den främmande&lt;br&gt;staten dömts för gärningen, må&lt;br&gt;han utlämnas allenast om påfölj-&lt;br&gt;den utgör minst frihetsstraff i fyra&lt;br&gt;månader eller annat omhänder-&lt;br&gt;tagande på anstalt under motsvar-&lt;br&gt;ande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utlämning till främmande&lt;br&gt;stat ske for gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket, må utlämning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får beviljas endast&lt;br&gt;om den gärning for vilken ut-&lt;br&gt;lämning begärs motsvarar brott,&lt;br&gt;för vilket enligt svensk lag är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i ett år eller&lt;br&gt;mer. Utlämning till en medlems-&lt;br&gt;stat i Europeiska unionen får dock&lt;br&gt;beviljas om den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begärs motsvarar brott,&lt;br&gt;för vilket enligt svensk lag är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i sex månader&lt;br&gt;eller mer. Har personen i den&lt;br&gt;ansökande staten dömts för&lt;br&gt;gärningen, får han utlämnas&lt;br&gt;endast om påföljden utgör minst&lt;br&gt;frihetsstraff i fyra månader eller&lt;br&gt;annat omhändertagande på anstalt&lt;br&gt;under motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utlämning ske till en&lt;br&gt;annan stat för gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket, får utlämning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1975:292.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den staten samtidigt medgivas&lt;br&gt;jämväl for annan gärning som&lt;br&gt;motsvarar brott enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har personen i den främmande&lt;br&gt;staten dömts till gemensam påföljd&lt;br&gt;for gärning som avses i första&lt;br&gt;stycket första punkten och för&lt;br&gt;annan gärning som motsvarar brott&lt;br&gt;enligt svensk lag, må utlämning&lt;br&gt;för gärningarna äga rum, om den&lt;br&gt;gemensamma påföljden utgör&lt;br&gt;minst frihetsstraff i fyra månader&lt;br&gt;eller annat omhändertagande på&lt;br&gt;anstalt under motsvarande tid.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den staten samtidigt beviljas även&lt;br&gt;för annan gärning som motsvarar&lt;br&gt;brott enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har personen i den ansökande&lt;br&gt;staten dömts till gemensam påföljd&lt;br&gt;för gärning som avses i första&lt;br&gt;stycket första eller andra me-&lt;br&gt;ningen och för annan gärning som&lt;br&gt;motsvarar brott enligt svensk lag,&lt;br&gt;får utlämning för gärningarna&lt;br&gt;beviljas, om den gemensamma&lt;br&gt;påföljden utgör minst frihetsstraff i&lt;br&gt;fyra månader eller annat om-&lt;br&gt;händertagande på anstalt under&lt;br&gt;motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning må ej beviljas för&lt;br&gt;politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar gärningen tillika brott&lt;br&gt;av icke politisk beskaffenhet, må&lt;br&gt;utlämning beviljas för det brottet,&lt;br&gt;såframt gärningen i det särskilda&lt;br&gt;fallet prövas övervägande äga&lt;br&gt;karaktären av ett icke politiskt&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får inte beviljas för&lt;br&gt;ett politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar gärningen även ett&lt;br&gt;brott som inte är politiskt, får&lt;br&gt;utlämning beviljas för det brottet,&lt;br&gt;om gärningen i det särskilda fallet&lt;br&gt;övervägande har karaktären av ett&lt;br&gt;icke politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte vid&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen eller om ett&lt;br&gt;avslag på denna grund skulle&lt;br&gt;strida mot en internationell&lt;br&gt;överenskommelse som gäller&lt;br&gt;mellan Sverige och den ansökande&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas for ett politiskt&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fråga om den person som&lt;br&gt;avses med framställningen här i&lt;br&gt;riket meddelats dom beträffande&lt;br&gt;det uppgivna brottet eller med stöd&lt;br&gt;av 20 kap. 7 § rättegångsbalken&lt;br&gt;eller motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;annan författning meddelats beslut&lt;br&gt;att icke tala å brottet, må ut-&lt;br&gt;lämning för det brottet ej äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej heller må utlämning beviljas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fråga om den som begärs&lt;br&gt;utlämnad här i riket meddelats&lt;br&gt;dom beträffande det uppgivna&lt;br&gt;brottet eller med stöd av 20 kap.&lt;br&gt;7 § rättegångsbalken eller mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse i annan&lt;br&gt;författning meddelats beslut att&lt;br&gt;inte åtala for brottet, får utlämning&lt;br&gt;för det brottet inte beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får inte heller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1975:292.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om straff för brottet skulle vara&lt;br&gt;förfallet enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fråga om ansvar för brottet&lt;br&gt;prövats genom lagakraftägande&lt;br&gt;dom, meddelad i annan främ-&lt;br&gt;mande stat än den som gjort&lt;br&gt;framställning om utlämning, och&lt;br&gt;är brottet förövat i den först&lt;br&gt;nämnda staten eller har denna stat&lt;br&gt;tillträtt den europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konventionen den 13 december&lt;br&gt;1957, den europeiska konvention-&lt;br&gt;en den 28 maj 1970 om brottmåls-&lt;br&gt;doms internationella rättsverk-&lt;br&gt;ningar eller den europeiska&lt;br&gt;konventionen den 15 maj 1972 om&lt;br&gt;överförande av lagföring i brott-&lt;br&gt;mål eller har den staten slutit sär-&lt;br&gt;skilt avtal med Sverige om ut-&lt;br&gt;lämning för brott, må den till-&lt;br&gt;talade ej utlämnas för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han har frikänts från an-&lt;br&gt;svar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han har förklarats skyldig&lt;br&gt;till brottet utan att påföljd har ut-&lt;br&gt;dömts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om ådömd påföljd har verk-&lt;br&gt;ställts i sin helhet eller verkställig-&lt;br&gt;heten pågår, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om ådömd påföljd har bort-&lt;br&gt;fallit enligt lagen i den stat där&lt;br&gt;domen meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket gäller ej i fråga&lt;br&gt;om brott, som har förövats i den&lt;br&gt;stat som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning eller mot denna stat&lt;br&gt;eller menighet eller allmän&lt;br&gt;inrättning i den staten, eller brott,&lt;br&gt;som avses i 2 kap. 3 § 5 eller 6&lt;br&gt;brottsbalken, såvida ej lagföringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas, om straff för brottet Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;skulle vara förfallet enligt svensk&lt;br&gt;lag. Detta gäller inte vid utläm-&lt;br&gt;ning till en medlemsstat i Europei-&lt;br&gt;ska unionen eller om ett avslag på&lt;br&gt;denna grund skulle strida mot en&lt;br&gt;internationell överenskommelse&lt;br&gt;som gäller mellan Sverige och den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas om straff för&lt;br&gt;brottet skulle vara förfallet enligt&lt;br&gt;svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fråga om ansvar för brottet&lt;br&gt;prövats genom lagakraftägande&lt;br&gt;dom, meddelad i en annan stat än&lt;br&gt;den som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning, och är brottet förövat i&lt;br&gt;den först nämnda staten eller har&lt;br&gt;denna stat tillträtt den europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen den 13&lt;br&gt;december 1957 eller en överens-&lt;br&gt;kommelse som avses i 2 kap. 5 a §&lt;br&gt;jjärde stycket brottsbalken eller&lt;br&gt;har den staten slutit särskilt avtal&lt;br&gt;med Sverige om utlämning för&lt;br&gt;brott, får den som begärs ut-&lt;br&gt;lämnad inte utlämnas för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han eller hon har frikänts&lt;br&gt;från ansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;om han eller hon har&lt;br&gt;förklarats skyldig till brottet utan&lt;br&gt;att påföljd har utdömts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om ådömd påföljd har verk-&lt;br&gt;ställts i sin helhet eller verkställig-&lt;br&gt;heten pågår, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om ådömd påföljd har bort-&lt;br&gt;fallit enligt lagen i den stat där&lt;br&gt;domen meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket gäller inte i fråga&lt;br&gt;om brott, som har förövats i den&lt;br&gt;stat som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning eller mot denna stat&lt;br&gt;eller menighet eller allmän inrätt-&lt;br&gt;ning i den staten, eller brott, som&lt;br&gt;avses i 2 kap. 3 § 6 eller 7&lt;br&gt;brottsbalken, såvida /nte lag-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har skett på begäran av den stat föringen har skett på begäran av Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;som gjort framställning om den stat som gjort framställning&lt;br&gt;utlämning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om utlämning eller efter att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som begärs utlämnad har ut-&lt;br&gt;lämnats från denna stat för lag-&lt;br&gt;föring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om utlämning&lt;br&gt;skall ges in till Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid framställningen skall fogas&lt;br&gt;avskrift av häktningsbeslut eller&lt;br&gt;dom som åberopas eller, i fall som&lt;br&gt;avses i 4 § andra stycket, annan&lt;br&gt;utredning på vilken framställning-&lt;br&gt;en grundas. I den mån det ej&lt;br&gt;framgår av nämnda handlingar,&lt;br&gt;skall uppgift lämnas om personens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utlämning till en medlems-&lt;br&gt;stat i Europeiska unionen eller när&lt;br&gt;det annars följer av en inter-&lt;br&gt;nationell överenskommelse som är&lt;br&gt;bindande för Sverige, för den som&lt;br&gt;har utlämnats, utöver vad som&lt;br&gt;följer av 12 § första stycket 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtalas eller straffas för annat&lt;br&gt;brott som han eller hon har begått&lt;br&gt;före utlämningen, om han eller&lt;br&gt;hon har lämnat sitt samtycke till&lt;br&gt;det eller om det för brottet enligt&lt;br&gt;lagen i den ansökande staten inte&lt;br&gt;kan följa eller inte är utdömt&lt;br&gt;frihetsstraff eller någon annan&lt;br&gt;åtgärd som innefattar frihets-&lt;br&gt;berövande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vidareutlämnas till en annan&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska unionen&lt;br&gt;om han eller hon har lämnat sitt&lt;br&gt;samtycke till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;den som har utlämnats är svensk&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om utlämning&lt;br&gt;skall göras skriftligen. Den för&lt;br&gt;översändas per telefax eller, efter&lt;br&gt;överenskommelse i det enskilda&lt;br&gt;fallet, på annat sätt. Fram-&lt;br&gt;ställningen skall ges in till&lt;br&gt;Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid framställningen skall fogas&lt;br&gt;avskrift av häktningsbeslut eller&lt;br&gt;dom som åberopas eller, i fall som&lt;br&gt;avses i 4 § andra stycket, annan&lt;br&gt;utredning på vilken fram-&lt;br&gt;ställningen grundas. I den mån det&lt;br&gt;inte framgår av nämnda&lt;br&gt;handlingar, skall uppgift lämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 2000:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationalitet och hemvist, brottets&lt;br&gt;beskaffenhet, tid och plats for&lt;br&gt;brottet samt i den främmande&lt;br&gt;staten tillämpliga straffbestämmel-&lt;br&gt;ser. Signalement skall om möjligt&lt;br&gt;företes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om personens nationalitet och Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;hemvist, brottets beskaffenhet, tid&lt;br&gt;och plats för brottet samt i den&lt;br&gt;ansökande staten tillämpliga&lt;br&gt;straffbestämmelser. Signalement&lt;br&gt;skall om möjligt lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren skall till grund&lt;br&gt;för sitt yttrande verkställa&lt;br&gt;forderlig utredning enligt vad&lt;br&gt;förundersökning i brottmål&lt;br&gt;stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;er-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivet för&lt;br&gt;av rätten gäller&lt;br&gt;dess ärendet har&lt;br&gt;om utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren skall till grund&lt;br&gt;för sitt yttrande verkställa&lt;br&gt;erforderlig utredning enligt vad&lt;br&gt;som gäller vid förundersökning i&lt;br&gt;brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren eller åklagare&lt;br&gt;som verkställer utredningen får&lt;br&gt;under utredningen begära kom-&lt;br&gt;pletterande information av be-&lt;br&gt;hörig myndighet i en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen. Sådan direkt&lt;br&gt;kommunikation får även ske om&lt;br&gt;det har avtalats i en internationell&lt;br&gt;överenskommelse som är bindande&lt;br&gt;för Sverige eller om den andra&lt;br&gt;staten tillåter det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel gäller vad som&lt;br&gt;i allmänhet är&lt;br&gt;brottmål. Beslut&lt;br&gt;tills vidare intill&lt;br&gt;avgjorts eller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas, intill dess denna har&lt;br&gt;verkställts. Finner Högsta dom-&lt;br&gt;stolen att det finns hinder mot&lt;br&gt;utlämning enligt 1-10 §§, upphör&lt;br&gt;dock beslutet genast att gälla.&lt;br&gt;Föreligger sådant hinder mot&lt;br&gt;utlämning som avses i 11 § första&lt;br&gt;stycket, gäller beslutet inte under&lt;br&gt;tid då personen med anledning av&lt;br&gt;misstanke om brott som där avses&lt;br&gt;är berövad friheten som anhållen&lt;br&gt;eller häktad eller undergår&lt;br&gt;fängelsestraff eller på annat sätt är&lt;br&gt;omhändertagen på anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har&lt;br&gt;beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot rättens beslut i fråga&lt;br&gt;om tvångsmedel förs genom&lt;br&gt;besvär till högsta domstolen utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivet för&lt;br&gt;av rätten gäller&lt;br&gt;dess ärendet har&lt;br&gt;om utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel gäller vad som&lt;br&gt;i allmänhet är&lt;br&gt;brottmål. Beslut&lt;br&gt;tills vidare intill&lt;br&gt;avgjorts eller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas, intill dess denna har&lt;br&gt;verkställts. Finner högsta domstol-&lt;br&gt;en hinder mot utlämning möta&lt;br&gt;enligt 1-10 §§, upphör dock&lt;br&gt;beslutet genast att gälla. Föreligger&lt;br&gt;sådant hinder mot utlämning som&lt;br&gt;avses i 11 § första stycket, gäller&lt;br&gt;beslutet ej under tid då personen&lt;br&gt;med anledning av misstanke om&lt;br&gt;brott som där avses är berövad&lt;br&gt;friheten som anhållen eller häktad&lt;br&gt;eller undergår fängelsestraff eller&lt;br&gt;eljest är omhändertagen på anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut i fråga om&lt;br&gt;tvångsmedel överklagas till&lt;br&gt;Flögsta domstolen utan inskränk-&lt;br&gt;ning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:227.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls häktad i ut-&lt;br&gt;lämningsärendet äger påfordra, att&lt;br&gt;ny förhandling skall äga rum inom&lt;br&gt;tre veckor från det beslut senast&lt;br&gt;meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls häktad i ut- Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;lämningsärendet kan begära att ny&lt;br&gt;förhandling skall äga rum inom tre&lt;br&gt;veckor från det att beslut senast&lt;br&gt;har meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;far medge, att den som av&lt;br&gt;främmande stat utlämnas till annan&lt;br&gt;stat får föras genom riket, om&lt;br&gt;denne inte är svensk medborgare&lt;br&gt;och det inte heller annars finns&lt;br&gt;synnerliga skäl mot det. Fram-&lt;br&gt;ställning om detta ges in till&lt;br&gt;Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sker utlämningen till Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island eller Norge må&lt;br&gt;medgivas, att även svensk&lt;br&gt;medborgare föres genom riket, om&lt;br&gt;hinder ej skulle ha förelegat för&lt;br&gt;utlämning av honom till den mot-&lt;br&gt;tagande staten enligt 2 eller 4 §&lt;br&gt;lagen (1959:254) om utlämning&lt;br&gt;för brott till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;far medge, att den som av en stat&lt;br&gt;utlämnas till en annan stat får&lt;br&gt;föras genom riket, om denne inte&lt;br&gt;är svensk medborgare och det inte&lt;br&gt;heller annars finns synnerliga skäl&lt;br&gt;mot det. Framställning om detta&lt;br&gt;ges in till Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande får lämnas till att&lt;br&gt;en svensk medborgare förs genom&lt;br&gt;riket, om hinder inte skulle ha&lt;br&gt;förelegat för utlämning av honom&lt;br&gt;eller henne till den mottagande&lt;br&gt;staten enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;2 eller 4 § lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkännager de&lt;br&gt;internationella överenskommelser&lt;br&gt;som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon som är eftersökt för&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till&lt;br&gt;att bli utlämnad, får utlämnings-&lt;br&gt;frågan prövas i ett förenklat för-&lt;br&gt;farande med de avvikelser från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon som är eftersökt för&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till&lt;br&gt;att bli utlämnad, far utlämnings-&lt;br&gt;frågan prövas i ett förenklat för-&lt;br&gt;farande med de avvikelser från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag som framgår av 29-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40§§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag som framgår av 29-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-?*&amp;gt;§§-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske tillfrågas av&lt;br&gt;åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall han också&lt;br&gt;tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att, utan särskilt&lt;br&gt;medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller straffa honom för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 2000:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat brott som begåtts före utlämningcn än som omfattas av&lt;br&gt;eftersökningcn och att utlämna honom till någon annan medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen. Han skall upplysas om innebörden av att samtycke&lt;br&gt;och medgivande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande&lt;br&gt;lämnas till åklagaren. Därvid&lt;br&gt;tillämpas samma förfarande som&lt;br&gt;vid utlämning for brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande&lt;br&gt;lämnas till åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket andra meningen&lt;br&gt;tillämpas inte när den som efter-&lt;br&gt;söks är svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;eller ett medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande&lt;br&gt;staten underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel.&lt;br&gt;Detta hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om&lt;br&gt;samtycke lämnas efter denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om&lt;br&gt;utlämning har verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande&lt;br&gt;staten skall omedelbart underrättas om återkallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;som avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte inte&lt;br&gt;samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från den dag&lt;br&gt;han anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet lämnat sitt&lt;br&gt;samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:254) om utlämning för brott&lt;br&gt;till Danmark, Finland, Island och Norge skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för politiskt brott må&lt;br&gt;ske, allenast om gärningen eller&lt;br&gt;gärning av motsvarande be-&lt;br&gt;skaffenhet är i svensk lag belagd&lt;br&gt;med straff och den som begärs&lt;br&gt;utlämnad ej är svensk med-&lt;br&gt;borgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för ett politiskt brott&lt;br&gt;får endast ske om gärningen eller&lt;br&gt;en gärning av motsvarande be-&lt;br&gt;skaffenhet i svensk lag är belagd&lt;br&gt;med straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om utlämning får&lt;br&gt;inte avslås på grund av att brottet&lt;br&gt;är politiskt, om detta skulle strida&lt;br&gt;mot en internationell överenskom-&lt;br&gt;melse som gäller mellan Sverige&lt;br&gt;och den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas för ett politiskt&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkännager de&lt;br&gt;internationella överenskommelser&lt;br&gt;som avses i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I promemorian Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om&lt;br&gt;utlämning (Ds 2000:3) föreslås att Sverige skall tillträda konventionen&lt;br&gt;och att det i anledning av tillträdet skall göras vissa ändringar i lagen&lt;br&gt;(1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) och lagen&lt;br&gt;(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge (nordiska utlämningslagen). Regeringen behandlar i detta ärende&lt;br&gt;de förslag som läggs fram i promemorian. Promemorians lagförslag finns&lt;br&gt;i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen i promemorian är utformad med beaktande av 1996 års&lt;br&gt;konvention om utlämning mellan EU:s medlemsstater (1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention) och Schengcnkonventionens bestämmelser om&lt;br&gt;utlämning, bilagorna 2 och 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna finns i bilaga 5. En sammanställning över remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju/2000/387/BIRS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärendet behandlas även ett bilateralt avtal mellan Sverige och Kanada&lt;br&gt;om utlämning, bilaga 4. Avtalet föranleder inte någon lagändring. Vidare&lt;br&gt;behandlas frågan om sänkning av den allmänna strafftröskeln i 4 § första&lt;br&gt;stycket utlämningslagen. Dessa frågor har beretts genom att utkast till&lt;br&gt;lagrådsremissen har överlämnats till Domstolsverket, Riksåklagaren,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen för synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 15 februari 2001 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de förslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 7. Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen, men har också&lt;br&gt;föreslagit vissa justeringar. Regeringen har på de flesta punkter följt&lt;br&gt;Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i&lt;br&gt;lagtexten. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i författ-&lt;br&gt;ningskommentaren. Regeringen har dock inte följt Lagrådets förslag till&lt;br&gt;omformulering av 6, 10 och 32 §§ utlämningslagen och av vissa delar av&lt;br&gt;12 a § utlämningslagen och 4 § i nordiska utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande reglering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlämningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utlämningslagen innehåller regler om villkoren för och förfarandet vid&lt;br&gt;utlämning från Sverige till annan stat än Danmark, Island, Finland och&lt;br&gt;Norge. Lagen är tillkommen i nära anslutning till det arbete inom&lt;br&gt;Europarådet som ledde fram till 1957 års europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konvention (1957 års utlämningskonvention) och bygger i allt väsentligt&lt;br&gt;på denna konvention (prop. 1957:156, 1LU 1957:37, rskr. 1957:377;&lt;br&gt;även prop. 1958:139, SÖ 1959:65).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att Sverige år 1997 ratificerade 1995 års konvention&lt;br&gt;om ett förenklat förfarande för utlämning mellan Europeiska unionens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstater (1995 års utlämningskonvention) infördes ett antal nya Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;bestämmelser i utlämningslagen (prop. 1996/97:88, bet. 1995/96:JuU15,&lt;br&gt;rskr. 1996/97:198, SÖ 1998:43). Dessa bestämmelser har trätt i kraft i&lt;br&gt;förhållande till Tyskland, Spanien, Österrike och Nederländerna (SFS&lt;br&gt;1999:746 och SFS 2000:701).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.1 Villkoren for utlämning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 2 § utlämningslagen finns ett förbud mot utlämning av svenska&lt;br&gt;medborgare. Förbudet gäller utlämning enligt utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § far utlämning ske under förutsättning att den gärning för&lt;br&gt;vilken utlämning begärs motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i mer än ett år. Avser framställningen flera brott är&lt;br&gt;det tillräckligt att ett av dem är av denna svårhetsgrad. Har dom&lt;br&gt;meddelats i den ansökande staten, måste påföljden dessutom utgöra&lt;br&gt;frihetsstraff i minst fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt&lt;br&gt;under motsvarande tid. Det krävs alltså s.k. dubbel straffbarhet för&lt;br&gt;utlämning och i princip att brotten är av en viss svårhetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får inte beviljas för militära brott och inte heller för&lt;br&gt;politiska brott (5 och 6 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning far enligt 7 § inte heller beviljas om det kan befaras att den&lt;br&gt;som har utlämnats på grund av sin härstamning, tillhörighet till en viss&lt;br&gt;samhällsgrupp eller religiösa eller politiska uppfattning löper risk att bli&lt;br&gt;utsatt för förföljelse som riktar sig mot hans liv eller hälsa eller som på&lt;br&gt;annat sätt är av allvarligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 § far utlämning inte beviljas, om det skulle strida mot&lt;br&gt;grundläggande humanitära krav, t.ex. mot bakgrund av den eftersöktes&lt;br&gt;ungdom eller hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 § uppställs vissa krav på bevisning i skuldfrågan. I princip fordras&lt;br&gt;dom eller häktningsbeslut från behörig myndighet i den stat som ansöker&lt;br&gt;om utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § far utlämning inte beviljas bl.a. om dom beträffande det&lt;br&gt;aktuella brottet har meddelats här i landet. Vidare uppställs förbud mot&lt;br&gt;utlämning om straff för brottet skulle vara förfallet (preskriberat) enligt&lt;br&gt;svensk lag. I paragrafen finns även bestämmelser om betydelsen av att&lt;br&gt;det redan finns en dom som har meddelats i utlandet och som gäller den&lt;br&gt;gärning för vilken utlämning begärs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II &amp;nbsp;§ behandlar situationen att lagföring eller straffverkställighet&lt;br&gt;beträffande annan brottslighet pågår i Sverige. Utlämning kan inte ske så&lt;br&gt;länge ett sådant hinder består. Däremot kan tillfällig utlämning beviljas&lt;br&gt;med villkor att den som har utlämnats senare överlämnas till svensk&lt;br&gt;myndighet, om utlämningen begärs för att han skall kunna delta i en&lt;br&gt;rättegång i den andra staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utlämning beviljas kan enligt 12 § vissa villkor uppställas. Den&lt;br&gt;som utlämnas får t.ex. inte, utan medgivande av regeringen i det&lt;br&gt;särskilda fallet, åtalas eller straffas i den främmande staten för något&lt;br&gt;annat brott som han begått före utlämningen (specialitetsprincipen). Han&lt;br&gt;får inte heller utan sådant medgivande vidareutlämnas till annan stat. Den&lt;br&gt;som utlämnas får inte straffas med döden. Dessa villkor behöver normalt&lt;br&gt;inte uppställas gentemot stater som har tillträtt 1957 års utlämnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konvention eller med vilka Sverige har utlämningsavtal. De intressen&lt;br&gt;som villkoren i 12 § skyddar har i allmänhet beaktats i konventionen&lt;br&gt;eller i avtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 § finns bestämmelser om prövning av konkurrerande utlämnings-&lt;br&gt;framställningar från två eller flera stater avseende samma person.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.2 Förfarandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det formella förfarandet vid utlämning regleras i 14-22 &amp;nbsp;§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämningslagen. Särskilda regler finns vid s.k. förenklad utlämning&lt;br&gt;inom EU, se 28—40 §§ och avsnitt 4.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om utlämning skall enligt 14 § ges in till&lt;br&gt;Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 15 § skall regeringen omedelbart avslå en framställning om det&lt;br&gt;är uppenbart att den inte bör bifallas. Om framställningen inte avslås&lt;br&gt;direkt skall Riksåklagaren avge yttrande innan regeringen fattar beslut i&lt;br&gt;anledning av framställningen. Om den person som begärs utlämnad inte&lt;br&gt;har samtyckt till att utlämnas skall ärendet dessutom prövas av Högsta&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Högsta domstolen har funnit att det finns hinder mot utlämning&lt;br&gt;enligt 1-10 §§, får regeringen enligt 20 § inte bifalla framställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 23 § regleras användandet av tvångsmedel i avvaktan på en&lt;br&gt;utlämningsframställning från främmande stat, dvs. i de fall då det ännu&lt;br&gt;inte finns någon formell utlämningsframställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 24 § för regeringen medge att den som har utlämnats ställs till&lt;br&gt;ansvar i den främmande staten för annan, före utlämningen förövad&lt;br&gt;gärning, än den för vilken utlämning skett eller att vidareutlämning får&lt;br&gt;ske från den ansökande staten till en tredje stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan framställning om utlämning har gjorts för åtal inte väckas för det&lt;br&gt;uppgivna brottet, om inte utlämningsframställningen har avslagits (25 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieministern kan enligt 26 § medge att den som av främmande stat&lt;br&gt;har utlämnas till annan utomnordisk stat får föras genom Sverige, om han&lt;br&gt;inte är svensk medborgare och det inte heller av andra skäl föreligger&lt;br&gt;hinder mot transiteringen. Enligt andra stycket får en svensk medborgare&lt;br&gt;i vissa fall transiteras till ett annat nordiskt land.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.3 Förenklat utlämningsförfarande inom EU&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regler om ett förenklat utlämningsförfarande inom EU finns i 28-40 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i EU&lt;br&gt;samtycker till att bli utlämnad kan utlämningsfrågan prövas i ett&lt;br&gt;förenklat förfarande (28 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsatt att eftersökningen från den andra staten innehåller vissa&lt;br&gt;uppgifter behöver en formell utlämningsframställning inte göras (30 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en uppgift för allmän åklagare på lokal nivå att utreda om&lt;br&gt;förutsättningarna för utlämning är uppfyllda (31 §). I det avseendet gäller&lt;br&gt;de allmänna reglerna i utlämningslagen. Den eftersökte skall tillfrågas&lt;br&gt;om han samtycker till utlämning (32 §). I samband med det skall han&lt;br&gt;tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten alt lagföra honom&lt;br&gt;för brott som begåtts före utlämningen och som inte omfattas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eftersökningen och att vidareutlämna honom till annan medlemsstat i Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;EU. Enligt samma paragraf skall en eventuell återkallelse av samtycket&lt;br&gt;eller medgivandet som görs innan utlämningen verkställs beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har samtycke lämnats skall åklagaren överlämna ärendet till&lt;br&gt;Riksåklagaren, som kan besluta om utlämning om det är uppenbart att&lt;br&gt;utlämning skall beviljas (33 §). I annat fall skall ärendet överlämnas till&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet för beslut. Beslut i fall då flera stater&lt;br&gt;begärt utlämning av samma person eller beslut om avslag på den grunden&lt;br&gt;att det finns hinder mot utlämning skall dock alltid fattas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om transport genom Sverige av någon som utlämnas&lt;br&gt;enligt det förenklade förfarandet skall göras hos Justitiedepartementet&lt;br&gt;(40 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Den nordiska utlämningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 27 § utlämningslagen gäller inte den lagen i förhållande till de&lt;br&gt;övriga nordiska länderna. Gentemot dessa gäller i stället den nordiska&lt;br&gt;utlämningslagen. Den nordiska utlämningslagen är tillkommen i nära&lt;br&gt;samarbete mellan de nordiska länderna, som alla har antagit en likartad&lt;br&gt;lagstiftning (prop. 1959:72, 1LU 1959:22, rskr. 1959:207).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.1 Villkoren för utlämning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 1-8 §§ finns bestämmelser om villkoren för utlämning från Sverige till&lt;br&gt;de övriga nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utlämning fordras enligt 1 § endast att gärningen är belagd med&lt;br&gt;straff i den ansökande staten. Något generellt krav på dubbel straffbarhet&lt;br&gt;finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk medborgare kan enligt 2 § utlämnas om han vid tiden för&lt;br&gt;brottet sedan minst två år stadigvarande vistats i den stat till vilken&lt;br&gt;utlämning begärs eller den gärning för vilken utlämning begärs&lt;br&gt;motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer&lt;br&gt;än fyra år, dvs. att det i straffskalan ingår fängelse i mer än fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 § uppställs som huvudregel att utlämning inte far ske om endast&lt;br&gt;böter kan ådömas för gärningen i den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för politiskt brott far enligt 4 § ske endast om gärningen&lt;br&gt;motsvarar brott enligt svensk lag och den som begärs utlämnad inte är&lt;br&gt;svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § far utlämning inte beviljas om det här i riket har meddelats&lt;br&gt;dom eller åtalsunderlåtelse angående det eller de brott som ligger till&lt;br&gt;grund för utlämningsframställningen. Enligt 6 § innebär en inledd&lt;br&gt;förundersökning, ett åtal för annat allvarligt brott eller en förestående&lt;br&gt;straffverkställighet att utlämning inte kan ske så länge hindret består.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § anges vissa villkor som skall uppställas för att utlämning skall&lt;br&gt;kunna beviljas. Den som utlämnas far inte lagföras för ett brott begånget&lt;br&gt;före utlämningen om han har dömts eller meddelats åtalsunderlåtelse här&lt;br&gt;i landet för det brottet. Gäller det en svensk medborgare eller ett politiskt&lt;br&gt;brott far lagföring för annat brott ske endast om regeringen lämnat&lt;br&gt;särskilt medgivande till detta eller om den som har utlämnats har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtyckt till lagforingen eller frivilligt stannat kvar i landet efter den Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;lagföring som utlämningen avsett eller, sedan han lämnat den ansökande&lt;br&gt;staten, frivilligt återvänt dit. Vidarcutlämning till en tredje stat enligt 8 §&lt;br&gt;kräver i princip ett särskilt medgivande av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.2 Förfarandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska utlämningsförfarandet regleras i 9-16 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 9 § följer att de berörda myndigheterna, till skillnad från vad som&lt;br&gt;gäller enligt 1957 års utlämningslag, skall ta direkt kontakt med varandra&lt;br&gt;istället för att ge in ansökan till Justitiedepartementet. Det innebär att en&lt;br&gt;framställning om utlämning sänds till en åklagarmyndighet eller&lt;br&gt;åklagarkammare på den ort där den eftersökte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lokal åklagare verkställer en utredning enligt reglerna om&lt;br&gt;förundersökning i brottmål (10 §). Om den eftersökte samtycker till&lt;br&gt;utlämning, kan den lokale åklagaren enligt 15 §, med vissa undantag,&lt;br&gt;själv meddela beslut om utlämning. Om förutsättningar för beslut på&lt;br&gt;lokal nivå inte är uppfyllda, skall ärendet överlämnas till Riksåklagaren.&lt;br&gt;Riksåklagaren för besluta om utlämning om det är uppenbart att&lt;br&gt;framställningen skall beviljas och den inte rör en svensk medborgare&lt;br&gt;eller avser utlämning för politiskt brott. I dessa fall är beslutsrätten&lt;br&gt;förbehållen regeringen. Regeringen har enligt 15 a § möjlighet att&lt;br&gt;inhämta yttrande från Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av tvångsmedel regleras i 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 § för den som utlämnas från en nordisk stat till en annan&lt;br&gt;transiteras genom Sverige utan särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1996 års EU-konvention om utlämning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I september 1993 enades EU:s ministerråd om en förklaring som drog&lt;br&gt;upp riktlinjerna för att effektivisera utlämningsförfarandet mellan EU:s&lt;br&gt;medlemsstater. En rådsarbetsgrupp fick till uppgift att utarbeta ett förslag&lt;br&gt;till utlämningskonvention som skulle göra utlämningsförfarandet enklare&lt;br&gt;och smidigare än den ordning som följer av 1957 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention. I juni 1994 beslutade rådet att uppmärksamheten först skulle&lt;br&gt;riktas mot förfärandet i de fall då de berörda personerna samtycker till att&lt;br&gt;bli utlämnade. Konventionen om ett förenklat förfarande beträffande&lt;br&gt;personer som lämnar sitt samtycke till utlämning antogs av rådet och&lt;br&gt;undertecknades den 10 mars 1995. Arbetet med de återstående frågorna&lt;br&gt;har sedan fortsatt och lett fram till konventionen om utlämning mellan&lt;br&gt;EU:s medlemsstater (1996 års utlämningskonvention). Konventionen&lt;br&gt;undertecknades av samtliga medlemsstater den 27 september 1996. Den&lt;br&gt;har ännu inte trätt i kraft. Konventionstexten finns intagen i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996 års utlämningskonvention skall också ses mot bakgrund av&lt;br&gt;Schengensamarbetet, som har till syfte att med hänsyn till den fria&lt;br&gt;rörligheten för personer inom EU utveckla det polisiära och rättsliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbetet mellan medlemsstaterna. Sverige har beslutat att ansluta sig&lt;br&gt;till Schengensamarbetet genom att tillträda tillämpningskonventionen till&lt;br&gt;Schengenavtalet (Schengenkonventionen; se prop. 1997/98:42, bet.&lt;br&gt;1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181). Schengenkonventionen innehåller&lt;br&gt;bl.a. regler om utlämning (art. 59-66), se bilaga 3. Reglerna syftar till att&lt;br&gt;komplettera och underlätta tillämpningen av 1957 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention. På några punkter tangerar reglerna i Schengenkonventionen&lt;br&gt;bestämmelserna i 1996 års utlämningskonvention. Dessa redovisas&lt;br&gt;närmare i avsnitt 5.2 (vid artikel 9), 7.3.1 (under rubriken&lt;br&gt;Straffverkställighet) och 7.3.4. I lagen (2000:343) om internationellt&lt;br&gt;polisiärt samarbete finns bestämmelser om polissamarbete inom EU och&lt;br&gt;som föranleds av Sveriges anslutning till Schengenkonventionen (prop.&lt;br&gt;1999/2000:64, bet. 1999/2000:JuU 17, rskr. 1999/2000:215).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 oktober 2000 trädde ny lagstiftning i kraft för internationell&lt;br&gt;rättslig hjälp i brottmål (prop. 1999/2000:61, bet. 1999/2000:JuU19, rskr.&lt;br&gt;1999/2000:216). Lagen syftar bl.a. till att anpassa svensk lagstiftning till&lt;br&gt;Schengenkonventionens motsvarande regler. Schengenkonventionens&lt;br&gt;regler om överförande av straffverkställighet utan den dömdes samtycke&lt;br&gt;har förts in i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande&lt;br&gt;verkställighet av brottmålsdom (prop. 1999/2000:45 bet.&lt;br&gt;1999/2000:JuU13 och JuU19, rskr. 1999/2000:172 och 216). Denna&lt;br&gt;lagstiftning trädde i kraft den 30 september 2000 (SFS 2000:294).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Konventionens huvudsakliga innehåll och dess&lt;br&gt;förhållande till svensk rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konventionens huvudsyfte är enligt artikel 1.1 att komplettera bestäm-&lt;br&gt;melserna i och att underlätta tillämpningen av 1957 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention. Att konventionen är avsedd att vara en komplettering till&lt;br&gt;1957 års utlämningskonvention (och de två tilläggsprotokoll som hör till&lt;br&gt;denna) innebär att bestämmelserna i den konventionen fortsätter att gälla&lt;br&gt;i alla frågor som inte regleras i 1995 och 1996 års utlämnings-&lt;br&gt;konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 1.2 är 1996 års utlämningskonvention inte avsedd att&lt;br&gt;påverka tillämpningen av mer förmånliga bestämmelser i bilaterala eller&lt;br&gt;multilaterala avtal som är i kraft mellan medlemsstaterna. Konventionen&lt;br&gt;påverkar inte heller mer förmånliga bestämmelser till följd av likartad&lt;br&gt;lagstiftning som gäller mellan medlemsstaterna. Exempel på detta är den&lt;br&gt;samnordiska lagstiftningen, som för svensk del kommit till uttryck i den&lt;br&gt;nordiska utlämningslagen (se ovan under avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 2 sänks - i jämförelse med 1957 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention - strafftröskeln för utlämningsbara brott till sex månaders&lt;br&gt;frihetsstraff i den anmodade staten, medan den nuvarande gränsen på tolv&lt;br&gt;månader behålls i fråga om den ansökande statens lagstiftning. Artikeln&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 7.3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 görs undantag från kravet på dubbel straffbarhet när det&lt;br&gt;gäller vissa grova fall av organiserad brottslighet och terrorism. Artikeln&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 7.3.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4 far utlämning för straffverkställighet inte vägras på den&lt;br&gt;grunden att den eftersökte, om han utlämnas, kommer att placeras på en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan plats än i kriminalvårdsanstalt. Det kan t.ex. gälla vid verkställig-&lt;br&gt;het av ett fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk&lt;br&gt;kontroll. Bestämmelsen är förenlig med den svenska lagstiftningen, som&lt;br&gt;vid utlämning för lagföring knyter an till straffskalan för brottet och inte&lt;br&gt;till påföljden i det särskilda fallet (se 4 § utlämningslagen). Även vid&lt;br&gt;utlämning för straffverkställighet är den svenska lagstiftningen förenlig&lt;br&gt;med konventionsbestämmelsen, eftersom denna endast omfattar frihets-&lt;br&gt;berövande påföljd. Artikeln föranleder således inga lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 artikel 5 slås som huvudregel fast att den anmodade staten inte får&lt;br&gt;betrakta något brott som politiskt. Begränsningar är möjliga, bl.a. på det&lt;br&gt;sättet att varje medlemsstat kan förklara att den nämnda huvudregeln&lt;br&gt;skall gälla endast i fråga om gärningar som avses i Europakonventionen&lt;br&gt;om bekämpande av terrorism (terrorismkonventionen). Artikeln&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 7.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 gäller beträffande s.k. fiskaliska brott - dvs. brott mot&lt;br&gt;lagstiftning rörande skatter och avgifter samt tullar och valuta-&lt;br&gt;transaktioner - att utlämning skall kunna ske om gärningen motsvarar ett&lt;br&gt;brott av samma beskaffenhet enligt den anmodade statens lagstiftning,&lt;br&gt;även om den anmodade statens lagstiftning inte föreskriver samma slag&lt;br&gt;av skatter och avgifter eller inte har samma typ av bestämmelser på&lt;br&gt;området. Motsvarande bestämmelse finns i andra tilläggsprotokollet till&lt;br&gt;1957 års utlämningskonvention. Tilläggsprotokollet har ratificerats av&lt;br&gt;Sverige (prop. 1978/79:80, JuU 1978/79:18, rskr. 1978/79:157, SÖ&lt;br&gt;1979:13), men däremot inte av alla EU:s medlemsstater. Bestämmelserna&lt;br&gt;fordrar därför inga ytterligare lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 behandlar utlämning av egna medborgare. Huvudregeln är&lt;br&gt;här att utlämning inte får vägras på den grunden att den som begärs&lt;br&gt;utlämnad är medborgare i den anmodade staten. Varje medlemsstat har&lt;br&gt;dock möjlighet att vägra utlämning eller att ställa upp särskilda villkor&lt;br&gt;för att lämna ut egna medborgare. Artikeln behandlas i avsnitt 7.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 8 far utlämning inte vägras på den grunden att brottet&lt;br&gt;eller påföljden preskriberats enligt den anmodade statens lagstiftning.&lt;br&gt;Artikeln behandlas i avsnitt 7.3.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 innehåller en regel för de fall då amnesti har beviljats i den&lt;br&gt;anmodade staten rörande det aktuella brottet. Bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;utlämning inte skall beviljas för brottet i fråga. Schengenkonventionen&lt;br&gt;innehåller en liknande reglering. Enligt artikel 62.2 skall amnesti som&lt;br&gt;utfördas i den anmodade staten inte utgöra hinder mot utlämning, såvida&lt;br&gt;inte brottet faller under den statens domsrätt. I andra tilläggsprotokollet&lt;br&gt;till 1957 års utlämningskonvention finns en bestämmelse med samma&lt;br&gt;innehåll. Vid ratificeringen av tilläggsprotokollet konstaterades att 10 §&lt;br&gt;första stycket utlämningslagen innehåller ett förbud mot utlämning i de&lt;br&gt;fall som bestämmelsen tar sikte på. Någon lagändring ansågs därför inte&lt;br&gt;nödvändig (prop. 1978/79:80 s. 14). Det finns inte anledning att göra&lt;br&gt;någon annan bedömning nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 10 och 11 innebär avsteg från det skydd som&lt;br&gt;specialitetsprincipen ger, på så sätt att den som har utlämnats i vissa fall&lt;br&gt;kan dömas för brott begångna före utlämningen utan att dessa legat till&lt;br&gt;grund för utlämningsbeslutet och utan att den anmodade medlemsstaten i&lt;br&gt;efterhand har lämnat sitt samtycke. Detta gäller när den påföljd som kan&lt;br&gt;komma i fråga är av icke frihetsberövande art eller då den som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämnats själv avstår från att åberopa specialitetsprincipen. Enligt artikel&lt;br&gt;12 skall vidareutlämning, dvs. utlämning från den ansökande staten till&lt;br&gt;en tredje EU-stat, normalt inte kräva särskilt samtycke från den&lt;br&gt;anmodade staten. Artiklarna 10-12 behandlas i avsnitt 7.3.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 föreskriver att varje medlemsstat skall utse en central-&lt;br&gt;myndighet för hanteringen av utlämningsärenden samt att utlämnings-&lt;br&gt;framställningar far göras med utnyttjande av telefax. Enligt artikel 14&lt;br&gt;kan en stat medge att berörda myndigheter i respektive land kan kontakta&lt;br&gt;varandra direkt for kompletterande upplysningar. Artiklarna behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 7.3.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15 innehåller undantag från krav på bestyrkande av handlingars&lt;br&gt;äkthet och andra formaliteter. Några sådana krav ställs inte upp i den&lt;br&gt;svenska utlämningslagstiftningen. Artikeln kräver därför inte några&lt;br&gt;lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 16 ges bestämmelser om dokumentation vid transitering.&lt;br&gt;Dokumentationen motsvarar i stort vad en framställning om utlämning&lt;br&gt;enligt det förenklade utlämningsförfarandet mellan EU:s medlemsstater&lt;br&gt;skall innehålla (se 29 § utlämningslagen). Någon reglering av krav på&lt;br&gt;dokumentationen vid framställningar om transitering har hittills inte&lt;br&gt;ansetts motiverad (se prop. 1996/97:88 s. 27). Något skäl för en annan&lt;br&gt;ståndpunkt finns för närvarande inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17 behandlar frågan om reservationer. Enligt artiklarna 3&lt;br&gt;(undantag från kravet på dubbel straffbarhet), 5 (politiska brott), 6&lt;br&gt;(fiskaliska brott) och 7 (utlämning av egna medborgare) finns möjlig-&lt;br&gt;heter att reservera sig eller uppställa villkor for dessa bestämmelsers&lt;br&gt;tillämpning. Några andra reservationsmöjligheter finns inte. Svenska&lt;br&gt;förklaringar och reservationer till konventionen redovisas i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis gör artikel 18 det möjligt för de medlemsstater som&lt;br&gt;kommer överens om detta att tillämpa konventionens bestämmelser&lt;br&gt;innan konventionen formellt har trätt i kraft, dvs. innan samtliga femton&lt;br&gt;medlemsstater har ratificerat den. Ikraftträdandefrågan behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 7.3.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär 1996 års utlämningskonvention vidgade&lt;br&gt;möjligheter i förhållande till 1957 års utlämningskonvention vad gäller&lt;br&gt;att få medborgare i den anmodade staten utlämnade. Möjligheterna att&lt;br&gt;vägra utlämning på grund av preskription eller med hänsyn till att&lt;br&gt;gärningen i fråga kan anses vara politisk eller politiskt betingad&lt;br&gt;begränsas. Konventionen innehåller också undantag från specialitets-&lt;br&gt;principen och kravet på samtycke vid utlämning till en tredje stat samt, i&lt;br&gt;vissa fall, från kravet på dubbel straffbarhet. Utlämning skall också i viss&lt;br&gt;utsträckning kunna ske for brott som enligt 1957 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention inte är tillräckligt allvarliga för att självständigt kunna medge&lt;br&gt;utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Avtalet med Kanada om utlämning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige har med Kanada förhandlat fram ett bilateralt utlämningsavtal, se&lt;br&gt;bilaga 3. Avtalet undertecknades den 15 februari 2000 och ersätter&lt;br&gt;tidigare utlämningsavtal mellan länderna (SÖ 1976:30, SÖ 1980:21). En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målsättning med det nya avtalet, som bl.a. innebär att utlämning kan ske&lt;br&gt;för ett större antal brott än tidigare, är att förenkla utlämningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De 22 artiklarna i avtalet följer i huvudsak det tidigare avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 anger ett åtagande för avtalsparterna att utlämna enligt avtalet&lt;br&gt;för lagföring och för straffverkställighet. Det bör noteras att avtalet för&lt;br&gt;Sveriges del inte utesluter utlämning för brott som faller utanför dess&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 2.1 följer en skyldighet att utlämna för brott som är belagt&lt;br&gt;med frihetsstraff i minst två år. Vid utlämning för straffverkställighet&lt;br&gt;skall enligt artikel 2.3 minst sex månaders frihetsstraff återstå att&lt;br&gt;verkställa. Enligt artikel 2.5 kan utlämning ske för fiskala brott.&lt;br&gt;Utgångspunkten är att förutsättningarna i artikel 2.1 - och i förekom-&lt;br&gt;mande fall dessutom artikel 2.3 - är uppfyllda. Samma förutsättningar&lt;br&gt;gäller enligt artikel 2.9 för att s.k accessorisk utlämning (se 4 § andra&lt;br&gt;stycket utlämningslagen) skall kunna beviljas. Utlämning skall vidare&lt;br&gt;enligt artikel 2.6 beviljas för brott som har begåtts utanför den ansökande&lt;br&gt;statens territorium, förutsatt att den anmodade staten under motsvarande&lt;br&gt;förhållanden hade haft jurisdiktion för brottet eller om den som begärs&lt;br&gt;utlämnad är medborgare i den ansökande staten. Av bestämmelsen i&lt;br&gt;artikel 2.7 följer att ett brott är utlämningsbart om gärningen vid&lt;br&gt;brottstillfället var kriminaliserad i den ansökande staten och om&lt;br&gt;kriminalisering vid tiden för utlämningsframställningen dessutom förelåg&lt;br&gt;i den anmodade staten. Artikel 2.8 avser det fallet att utlämning begärs&lt;br&gt;för verkställighet av en dom på både fängelse och böter, vilket enligt den&lt;br&gt;svenska utlämningslagstiftningcn är möjligt. Bestämmelsen är dock&lt;br&gt;fakultativ. Det svenska påföljdssystemet innebär att kombinationen&lt;br&gt;fängelse och böter mycket sällan utdöms, varför Sverige inte kommer att&lt;br&gt;kunna utnyttja möjligheten att begära utlämning med stöd av&lt;br&gt;bestämmelsen. Även i övrigt står artikeln i överensstämmelse med den&lt;br&gt;svenska utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 anger obligatoriska utlämninghinder. Dessa motsvarar i&lt;br&gt;huvudsak vad som utgör hinder för utlämning enligt 5-7 och 10 §§&lt;br&gt;utlämninglagcn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4, som anger diskretionära utlämningshinder, får&lt;br&gt;utlämning vägras bl.a. om den anmodade staten med stöd av egen&lt;br&gt;jurisdiktion kommer att lagföra brottet. Bestämmelsen kräver inte någon&lt;br&gt;ändring av utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får enligt artikel 5 vägras om den som begärs utlämnad är&lt;br&gt;medborgare i den anmodade staten. Frågan om utlämning av svenska&lt;br&gt;medborgare behandlas i avsnitt 7.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 skall utlämningsframställningar ske på diplomatisk&lt;br&gt;väg. Genom en ändring i 14 § utlämningslagen (prop. 1999/2000:61, bet.&lt;br&gt;1999/2000:JuU19, rskr. 1999/2000:216)) har Sverige avskaffat kravet på&lt;br&gt;att utlämningsframställningar skall göras på diplomatisk väg. För svensk&lt;br&gt;del kommer utlämningsframställningar från Kanada att godtas även om&lt;br&gt;de inte görs på diplomatisk väg. Avtalet bör dock i denna del&lt;br&gt;kompletteras med en s.k. noteväxling, där Sverige och Kanada förklarar&lt;br&gt;att utlämningsframställningar och efterföljande skriftväxling kan ske&lt;br&gt;mellan staternas justitiedepartement. Frågor om kommunikationsvägar&lt;br&gt;m.m. behandlas i avsnitt 7.3.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 anger den utredning som den ansökande staten skall bifoga en&lt;br&gt;utlämningsframställning. Bestämmelsen, som är den mest betydande&lt;br&gt;förändringen i förhållande till det tidigare avtalet, innebär bl.a. att ett&lt;br&gt;häktningsbeslut från en domstol i den ansökande staten skall godtas som&lt;br&gt;tillräcklig utredning och grund för utlämningsframställningen om det&lt;br&gt;åtföljs av en sammanställning där åklagaren anger sin bevisning i målet&lt;br&gt;samt att bevisningen upptagits i enlighet med den ansökande statens&lt;br&gt;lagstiftning. I ett utlämningsärende där utlämning begärs från Sverige&lt;br&gt;innebär bestämmelsen att 9 § tredje stycket utlämningslagen kan&lt;br&gt;tillämpas. En motsvarande bestämmelse finns i artikel XI i tilläggs-&lt;br&gt;konventionen till utlämningskonventionen med Amerikas Förenta Stater&lt;br&gt;(se SÖ 1984:34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 8 krävs inte legalisering eller bestyrkande av handlingar&lt;br&gt;som ligger till grund för en utlämningsframställning. Bestämmelsen&lt;br&gt;överensstämmer med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 föreskriver att alla handlingar som överlämnas i enlighet med&lt;br&gt;avtalet skall vara översatta till den anmodade statens officiella språk. Vid&lt;br&gt;framställning om utlämning från Kanada skall framställningen således&lt;br&gt;vara översatt till engelska eller franska. Enligt artikel 10 far den&lt;br&gt;anmodade staten begära kompletterande dokumentation om det bedöms&lt;br&gt;vara nödvändigt. Bestämmelsen överensstämmer med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning den anmodade statens lagstiftning medger det kan&lt;br&gt;enligt artikel 11 utlämning beviljas trots att förutsättningarna i artikel 7&lt;br&gt;inte är uppfyllda. Förutsättningen för bestämmelsens tillämplighet är att&lt;br&gt;den som begärs utlämnad samtycker till det. Bestämmelsen innebär inte&lt;br&gt;att kravet efterges på utredning enligt 14 § andra stycket utlämnings-&lt;br&gt;lagen. Även om den som begärs utlämnad samtycker till det, måste det&lt;br&gt;vara möjligt att av utredningen bedöma om det finns något hinder mot&lt;br&gt;utlämning. Om den som begärs utlämnad samtycker till utlämning&lt;br&gt;innebär bestämmelsen emellertid att en kanadensisk dom eller häktnings-&lt;br&gt;beslut skall godtas, om det inte framgår att domslutet eller häktnings-&lt;br&gt;beslutet är uppenbart oriktigt (jfr 9 § tredje stycket utlämningslagen).&lt;br&gt;Bestämmelsen kräver inte någon ändring av utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12 innehåller bestämmelser om provisoriskt anhållande och&lt;br&gt;motsvarar i allt väsentligt samma bestämmelse i 1976 års avtal. Artikel&lt;br&gt;12.5 och 12.6 är nya och innebär att ett beslut om anhållande kan&lt;br&gt;förlängas eller ändras - inom ramen för utlämningslagens bestämmelser&lt;br&gt;- till ett annat tvångsmedelsbeslut. Bestämmelsen kräver inte någon&lt;br&gt;ändring av utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 innehåller bestämmelser om konkurrerande framställningar,&lt;br&gt;artikel 14 behandlar frågor om överlämnande och artikel 15 frågor om&lt;br&gt;uppskjutet överlämnande. I sistnämnda artikel har tillkommit en&lt;br&gt;bestämmelse som möjliggör tillfällig utlämning (jfr 11 § andra stycket&lt;br&gt;utlämningslagen). Inte heller dessa bestämmelser kräver någon ändring&lt;br&gt;av utlämningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16 motsvarar artikel 21 i 1957 års utlämningskonvention och&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om överlämnande av beslagtagen egendom.&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär inte någon saklig förändring i förhållande till&lt;br&gt;1976 års avtal (jfr prop. 1958:139 s 15). Frågor om beslag och&lt;br&gt;överlämnande av egendom kan även prövas enligt lagen (2000:562) om&lt;br&gt;internationell rättslig hjälp i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 77 får den som har utlämnats inte åtalas, straffas eller&lt;br&gt;häktas för brott som han har begått före utlämningen förutom i vissa&lt;br&gt;angivna fall, bl.a. om den som har utlämnats samtycker till en sådan&lt;br&gt;åtgärd inför de rättsliga myndigheterna i den stat dit han eller hon har&lt;br&gt;utlämnats. Artikeln omfattas av bestämmelsen i den föreslagna 12 a §&lt;br&gt;och kräver därför inte någon lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18 reglerar vidareutlämning till tredje stat. Bestämmelsen&lt;br&gt;överensstämmer med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transiteringsbestämmelsen i artikel 19 innebär en förenkling i&lt;br&gt;förhållande till 1976 års avtal, bl.a. genom att en framställningen endast&lt;br&gt;behöver innehålla de upplysningar som krävs för ett provisoriskt&lt;br&gt;anhållande enligt artikel 12, men kräver inte någon lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20 behandlar frågor om kostnader i utlämningsärenden.&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär inte någon ändring i sak och kräver inte någon&lt;br&gt;lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 21 handhas svenska utlämningsframställningar inför&lt;br&gt;kanadensiska domstolar av Kanadas justitieminister. Kanadensiska&lt;br&gt;utlämningsframställningar handläggs enligt utlämningslagen, med beak-&lt;br&gt;tande av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1976 års utlämningsavtal med Kanada upphör enligt artikel 22 att gälla&lt;br&gt;när det nya avtalet har ratificerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bedöms utlämningsavtalet med Kanada inte kräva&lt;br&gt;någon annan lagändring än den som föranleds av artikel 17 - dvs. möjlig-&lt;br&gt;heten för den som har utlämnats att genom sitt samtycke avstå från&lt;br&gt;specialitetsprincipens skydd. Den frågan behandlas i avsnitt 7.3.6.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utlämning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall ratificera 1996 års utlämnings&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran. Rikspolisstyrelsen har framhållit betydelsen av att rättssystemen i&lt;br&gt;de stater som i framtiden beviljas medlemskap i EU uppfyller högt&lt;br&gt;ställda krav. Detta är, enligt styrelsen, en förutsättning för ett fortsatt&lt;br&gt;förtroendefullt samarbete i brottsbekämpande syfte mellan medlems-&lt;br&gt;staterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En förutsättning för att med&lt;br&gt;framgång kunna bekämpa grov kriminalitet är att metoder för lagföring&lt;br&gt;och straffverkställighet är effektiva. Med ökad internationell rörlighet&lt;br&gt;krävs för detta ändamål ett långtgående gränsöverskridande samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoren för brottslig verksamhet i Europa har förändrats avsevärt&lt;br&gt;efter tillkomsten av 1957 års utlämningskonvention. Det har blivit&lt;br&gt;särskilt tydligt under de senaste åren. Det europeiska samarbetet med&lt;br&gt;minskad gränskontroll och ökad rörlighet mellan länderna har inneburit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya möjligheter också för den internationella brottsligheten. Det är av Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;yttersta vikt att den här typen av allvarlig brottslighet kan bekämpas och&lt;br&gt;att det sker på ett effektivt sätt. Detta förutsätter en kontinuerlig&lt;br&gt;omprövning och förnyelse av den reglering som gäller för internationellt&lt;br&gt;straffrättsligt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den förklaring som 1993 antogs av EU:s ministerråd, och som legat&lt;br&gt;till grund för arbetet med 1996 års utlämningskonvention, konstateras att&lt;br&gt;utlämningsinstitutet spelar en avgörande roll när det gäller medlems-&lt;br&gt;staternas möjligheter att utöva sin behörighet på straffrättens område. Det&lt;br&gt;betonas också att det finns betydande likheter mellan de olika medlems-&lt;br&gt;staternas kriminalpolitik och att det framför allt finns ett ömsesidigt&lt;br&gt;förtroende för att de nationella rättssystemen fungerar på ett korrekt och&lt;br&gt;rättssäkert sätt. Detta har gjort det möjligt att, i syfte att underlätta och&lt;br&gt;effektivisera utlämning mellan medlemsstaterna, lägga fram nya och&lt;br&gt;mindre restriktiva bestämmelser bl.a. när det gäller kravet på dubbel&lt;br&gt;straffbarhet, politiska brott och utlämning av egna medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svensk del finns en lång tradition av samarbete på utlämnings-&lt;br&gt;rättens område inom Norden, där reglerna för utlämning är mer liberala&lt;br&gt;än i utomnordiska förhållanden. Erfarenheterna av detta samarbete är&lt;br&gt;goda. Den nordiska modellen har också varit av intresse som förebild vid&lt;br&gt;utarbetandet av konventionen. Det finns nu enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning starka skäl att vidareutveckla det europeiska samarbetet i&lt;br&gt;utlämningsfrågor i den riktning som gäller mellan de nordiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framtida utvidgning av EU kommer att tillföra den internationella&lt;br&gt;brottsbekämpningen nya möjligheter. En grundläggande förutsättning är&lt;br&gt;dock att medlemsstaternas förtroende för varandras rättssystem kvarstår&lt;br&gt;även efter en utvidgning. Det är därför av största vikt att rättssystemen i&lt;br&gt;kandidatländerna granskas ingående och att varje ny medlemsstat delar&lt;br&gt;de nuvarande unionsstatemas grundläggande värderingar i frågor som&lt;br&gt;gäller t.ex. rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. I den pågående&lt;br&gt;bedömningen av kandidatländerna tillmäts dessa frågor en mycket stor&lt;br&gt;betydelse. Ett väl fungerande rättssystem och förmåga att delta i&lt;br&gt;internationell brottsbekämpning är absoluta förutsättningar för EU:s&lt;br&gt;primära funktioner och därmed också för att kunna delta som medlem i&lt;br&gt;EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utlämning av svenska medborgare kommer det alltid att i&lt;br&gt;det enskilda fallet vara möjligt att avslå en framställning med hänvisning&lt;br&gt;till det svenska medborgarskapet. Detta är i överensstämmelse med 1996&lt;br&gt;års utlämningskonvention och kommer att framgå av den svenska&lt;br&gt;reservationen till artikel 7 (se avsnitt 8). Följaktligen kommer det aldrig,&lt;br&gt;med den föreslagna reservationen, att finnas någon skyldighet att lämna&lt;br&gt;ut en svensk medborgare. De övriga reservationsmöjligheter som finns i&lt;br&gt;konventionen kommer att utnyttjas så att Sverige - också efter en&lt;br&gt;utvidgning av EU - kan upprätthålla god rättssäkerhet för den som&lt;br&gt;utlämnas till en annan stat. De möjligheter som finns i utlämningslagen&lt;br&gt;att vägra utlämning t.ex. av humanitära skäl (se 7 och 8 §§) gäller oavsett&lt;br&gt;nationaliteten hos den som begärs utlämnad. Detta bidrar också till en&lt;br&gt;fortsatt god rättssäkerhet. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att&lt;br&gt;Sverige tillträder 1996 års utlämningskonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Ratificering av avtalet med Kanada om utlämning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Sverige skall ratificera avtalet om utlämning&lt;br&gt;mellan Sveriges regering och Kanadas regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller inget sådant förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sverige har av tradition inte krävt&lt;br&gt;avtal för att medge utlämning. En del stater - däribland Kanada - kräver&lt;br&gt;emellertid att det finns ett formligt avtal för att kunna utlämna. Det&lt;br&gt;nuvarande utlämningsavtalet mellan Sverige och Kanada (SÖ 1976:30,&lt;br&gt;SÖ 1980:21) har varit förenat med vissa tillämpningsproblem, främst på&lt;br&gt;grund av det höga beviskrav den kanadensiska utlämningslagstiftningen&lt;br&gt;tidigare uppställde för att utlämning skulle kunna medges. Nu har den&lt;br&gt;kanadensiska utlämningslagen ändrats, vilket medger ett enklare&lt;br&gt;utlämningsförfarande än tidigare. Sverige har liksom tidigare intresse av&lt;br&gt;att utlämning till och från Kanada kan komma till stånd i syfte att&lt;br&gt;förhindra och bekämpa brott. En förutsättning för det är att Sverige och&lt;br&gt;Kanada ingår ett nytt utlämningsavtal. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;Sverige ratificerar avtalet med Kanadas regering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Ändringar i förhållande till utlämningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.3.1 Utlämning av svenska medborgare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En svensk medborgare skall under vissa&lt;br&gt;förutsättningar kunna utlämnas till en medlemsstat i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för lagföring förutsätter att det rör sig om ett särskilt grovt&lt;br&gt;brott eller att den som begärs utlämnad vid tidpunkten för brottet&lt;br&gt;stadigvarande hade vistats i den ansökande staten i minst två år.&lt;br&gt;Huvudregeln skall vara att den som utlämnas för lagföring återförs till&lt;br&gt;Sverige efter avslutad rättegång, för att här verkställa ett eventuellt&lt;br&gt;frihetsstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning skall även kunna beviljas för straffverkställighet, under&lt;br&gt;förutsättning av samtycke från den som begärs utlämnad eller att han&lt;br&gt;eller hon vid tidpunkten för brottet stadigvarande hade vistats i den&lt;br&gt;ansökande staten i minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det s.k. förenklade utlämningsförfarandet, som kräver samtycke av&lt;br&gt;den som begärs utlämnad, skall kunna tillämpas även vid utlämning av&lt;br&gt;svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Promemorian föreslog dock att s.k. förenklat utlämningsför-&lt;br&gt;farande inte skall kunna tillämpas vid utlämning av svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;eller lämnat det utan erinran. Göteborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Ekobrottsmyndigheten samt Ekobrottsmyndigheten, Södra avdelningen,&lt;br&gt;har ansett att lagtexten bör förtydligas, så att det klart framgår från vilken&lt;br&gt;tidpunkt tvåårsgränsen skall räknas. Enligt Ekobrottsmyndigheten, Östra&lt;br&gt;avdelningen, bör en svensk medborgare kunna utlämnas redan efter ett&lt;br&gt;års stadigvarande vistelse i en annan EU-stat. Åklagarkammaren i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyköping har ansett att Sverige bör förbehålla sig fri prövningsrätt i Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;utlämningsfrågor som rör nordiska medborgare. Juridiska Fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Uppsala Universitet har däremot ifrågasatt om det finns&lt;br&gt;rättsligt stöd for att särbehandla medborgare i de andra nordiska&lt;br&gt;länderna. Malmö tingsrätt och Överåklagaren i Västerås har ansett att&lt;br&gt;det förenklade utlämningsförfarandet bör kunna tillämpas även på en&lt;br&gt;svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund och nuvarande reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämningslagen tillåter inte utlämning av svenska medborgare. Den&lt;br&gt;nordiska utlämningslagen tillåter sådan utlämning under förutsättning att&lt;br&gt;den som utlämnas vid tiden för brottet stadigvarande vistats i den&lt;br&gt;ansökande staten i minst två år eller att det gäller ett grovt brott. I avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 redogörs for de ytterligare förutsättningar och villkor som gäller för&lt;br&gt;utlämning av en svensk medborgare inom Norden. Enligt lagen&lt;br&gt;(1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribunalerna&lt;br&gt;för brott mot internationell humanitär rätt (tribunallagen) är det möjligt&lt;br&gt;att utlämna en svensk medborgare för lagföring inför tribunalen (se prop.&lt;br&gt;1993/94:142 s. 29f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 7.1 i 1996 års utlämningskonvention är huvudregeln att&lt;br&gt;utlämning till en annan medlemsstat i EU inte får vägras på den grunden&lt;br&gt;att den eftersökte är medborgare i den anmodade staten. Artikel 7.2 ger&lt;br&gt;varje medlemsstat en möjlighet att i samband med ratificering av&lt;br&gt;konventionen förklara att den inte avser att utlämna egna medborgare&lt;br&gt;eller att den kommer att göra det endast under vissa förutsättningar. En&lt;br&gt;sådan reservation gäller i fem år och måste sedan förnyas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien, Irland och Nederländerna är länder som sedan tidigare&lt;br&gt;utlämnar egna medborgare. Spanien, Danmark, Portugal, Tyskland,&lt;br&gt;Finland, Grekland och Nederländerna är de stater som hittills ratificerat&lt;br&gt;1996 års utlämningskonvention. Danmark har därvid förklarat att man,&lt;br&gt;åtminstone tills vidare, inte kommer att bevilja utlämning av egna&lt;br&gt;medborgare. Tyskland har nyligen ändrat sin konstitution för att&lt;br&gt;möjliggöra utlämning av egna medborgare, men har ännu inte ändrat sin&lt;br&gt;utlämningslagstiftning så att utlämning av egna medborgare kan ske. Inte&lt;br&gt;heller Grekland kommer att utlämna egna medborgare. Spanien,&lt;br&gt;Portugal, Finland och Nederländerna kommer däremot att utlämna egna&lt;br&gt;medborgare under olika förutsättningar. Enligt de finska bestämmelserna&lt;br&gt;krävs för utlämning av finska medborgare bl.a. att det gäller ett grovt&lt;br&gt;brott och att straffverkställigheten, om den som har utlämnats samtycker&lt;br&gt;till det, skall ske i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nordiska länderna har i förklaringar till 1957 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention angett bl.a. att icke-nordiska medborgare bosatta i något av&lt;br&gt;de nordiska länderna i konventionens mening jämställs med egna&lt;br&gt;medborgare. I samband med undertecknandet av 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention har de nordiska EU-ländema förklarat att de inte&lt;br&gt;kommer att åberopa dessa förklaringar som grund för att vägra utlämning&lt;br&gt;av medborgare från icke-nordiska stater. Däremot finns inte något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamt ställningstagande i frågan om utlämning av egna med-&lt;br&gt;borgare. Danmark och Finland har valt olika lösningar och i samband&lt;br&gt;med ratificeringen av konventionen måste Sverige ta ställning till om&lt;br&gt;utlämning av svenska medborgare skall tillåtas och om det i så fall skall&lt;br&gt;uppställas några villkor för detta. En annan fråga är hur medborgare i&lt;br&gt;övriga nordiska länder - som också omfattas av Sveriges förklaring till&lt;br&gt;1957 års utlämningskonvention - skall behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utlämning av svenska medborgare tillåtas ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den betydande rättslikheten mellan de nordiska länderna och den&lt;br&gt;ömsesidigt starka tilltron till varandras rättssystem, har bidragit till att&lt;br&gt;man mellan länderna har ansett sig kunna utlämna egna medborgare.&lt;br&gt;Även om rättslikheten inom EU inte är lika framträdande som inom&lt;br&gt;Norden, finns det en grundläggande ömsesidig tilltro till rättsordningarna&lt;br&gt;i andra unionsstater. Det bör också noteras att EU:s medlemsstater sedan&lt;br&gt;lång tid har samarbetat inom Europarådets ram. Som resultat av det&lt;br&gt;samarbetet har en rad olika straffrättsliga konventioner utarbetats. Det&lt;br&gt;gäller, förutom 1957 års utlämningskonvention, bl.a. 1959 års&lt;br&gt;konvention om inbördes rättshjälp i brottmål (rättshjälpskonventionen,&lt;br&gt;SÖ 1968:15), 1983 års konvention om överförande av dömda personer&lt;br&gt;(överförandekonventionen, SÖ 1985:1) och 1990 års konvention om&lt;br&gt;penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott&lt;br&gt;(förverkandekonventionen, SÖ 1996:19). Detta långvariga samarbete har&lt;br&gt;inneburit att de olika staternas rättssystem närmat sig varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också framhållas att de stater som i dag är medlemmar i EU&lt;br&gt;har varit med om att utarbeta och sedan länge är anslutna till konven-&lt;br&gt;tionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna av den 4 november 1950 (Europakonventionen, SÖ 1952:35).&lt;br&gt;Samtliga medlemsstater är alltså skyldiga att iaktta de minimikrav som&lt;br&gt;ställs på en rättvis rättegång enligt artikel 6 i denna konvention. Till&lt;br&gt;dessa krav hör även bl.a. den åtalades rätt att på ett språk som han förstår,&lt;br&gt;i detalj bli underrättad om innebörden av och orsaken till anklagelsen&lt;br&gt;mot honom, rätt till tillräcklig tid att förbereda sitt försvar, rätt till&lt;br&gt;rättegångsbiträde, rätt att förhöra vittnen samt rätt till bistånd av tolk utan&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den minskade gränskontrollen i förening med en ökad rörlighet över&lt;br&gt;gränserna inom Europa är faktorer som underlättar för den internationella&lt;br&gt;brottsligheten att breda ut sig. Sannolikt är det många gånger en slump i&lt;br&gt;vilket land en misstänkt person grips. Rättegångar med personer från&lt;br&gt;olika länder inblandade kan också förväntas bli vanligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan följd av den ökade internationella rörligheten är att&lt;br&gt;begreppen medborgarskap och hemvist inte längre är lika naturligt&lt;br&gt;förknippade med varandra. Att vara medborgare i en stat och ha hemvist&lt;br&gt;i en annan är idag inte något ovanligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu tecknade bakgrunden ter det sig inte rimligt att en svensk&lt;br&gt;medborgare som bott en längre tid i en annan EU-stat och där gjort sig&lt;br&gt;skyldig till brott skall kunna undvika lagföring i den staten genom att&lt;br&gt;resa till Sverige. Rättigheten inom EU att bo och arbeta i ett land där man&lt;br&gt;inte är medborgare bör också innebära en skyldighet att i vissa fall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underkasta sig det andra landets regler och jurisdiktion. Det finns Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;visserligen möjligheter enligt 2 kap. 2 § brottsbalken att i Sverige lagfora&lt;br&gt;svenska medborgare for brott begångna utomlands. De svårigheter som&lt;br&gt;uppstår, framför allt i bevishänseende, gör dock att detta alternativ ibland&lt;br&gt;har ett begränsat praktiskt värde. Det gäller t.ex. vid brottslighet med&lt;br&gt;flera medverkande. Särskilda problem vid lagföring i Sverige kan också&lt;br&gt;uppstå vid s.k. territoriellt begränsade brott. För en effektiv brotts-&lt;br&gt;bekämpning på det internationella planet är det av yttersta vikt att&lt;br&gt;lagföring kan ske där brottet har begåtts och bevisningen finns&lt;br&gt;tillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning talar starka skäl för att även gentemot&lt;br&gt;EU:s medlemsstater tillämpa ett system for utlämning av ungefär samma&lt;br&gt;slag som gäller i nordiska förhållanden och att det därmed också bör vara&lt;br&gt;möjligt att utlämna svenska medborgare till en EU-stat. I likhet med det&lt;br&gt;nordiska systemet bör dock - åtminstone inledningsvis - vissa&lt;br&gt;restriktioner gälla. Det svenska ställningstagandet när det gäller utläm-&lt;br&gt;ning av svenska medborgare bör vara sådant att regeringen ges utrymme&lt;br&gt;for en fri prövningsrätt. Om det i ett särskilt fall anses lämpligare bör&lt;br&gt;lagföring kunna äga rum i Sverige istället för att personen utlämnas. Den&lt;br&gt;reglering som föreslås i det följande anger närmast under vilka&lt;br&gt;förutsättningar utlämning av en svensk medborgare överhuvudtaget skall&lt;br&gt;kunna komma ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som anförts som skäl för att tillåta utlämning av svenska&lt;br&gt;medborgare till andra EU-stater - dvs. ökad brottslighet till följd av ökad&lt;br&gt;rörlighet av personer och minskad gränskontroll - gör sig inte lika starkt&lt;br&gt;gällande i förhållande till Kanada som till EU-medlemsstater. Utlämning&lt;br&gt;av egna medborgare är inte något som förutsätts enligt det avtalet.&lt;br&gt;Sverige bör därför inte heller i fortsättningen utlämna svenska&lt;br&gt;medborgare till Kanada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka allmänna förutsättningar skall gälla for utlämning av svenska&lt;br&gt;medborgare?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått av det föregående, bör syftet med att medge utlämning&lt;br&gt;av svenska medborgare vara att åstadkomma en ordning som förhindrar&lt;br&gt;att en svensk medborgare undandrar sig lagföring eller straff genom att&lt;br&gt;bege sig till Sverige. Samtidigt måste detta intresse vägas mot svenska&lt;br&gt;statens anspråk på suveränitet när det gäller utövande av myndighet över&lt;br&gt;svenska medborgare som befinner sig i Sverige och även mot de anspråk&lt;br&gt;på skydd som svenska medborgare bör kunna ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning for att utlämning för lagföring skall&lt;br&gt;kunna beviljas bör vara att en rättegång i Sverige skulle innebära sämre&lt;br&gt;förutsättningar för att saken får en riktig utgång med hänsyn till det&lt;br&gt;processuella läget eller att det inte finns möjlighet att genomföra&lt;br&gt;rättegången i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att lagföring äger rum där de processuella och praktiska&lt;br&gt;förutsättningarna för detta är de bästa är naturligtvis särskilt stor när det&lt;br&gt;gäller grova brott. I situationer där den eftersökte inte har en längre tids&lt;br&gt;anknytning till den ansökande staten bör det därför ställas upp ett krav på&lt;br&gt;att gärningen skall vara av en viss svårhetsgrad för att utlämning skall&lt;br&gt;beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den eftersökte under en längre tid varit bosatt i den ansökande&lt;br&gt;staten finns normalt en sådan anknytning till den staten att en utlämning&lt;br&gt;bör kunna beviljas även om brottet är av mindre allvarlig karaktär. I&lt;br&gt;dessa fall bör kraven på brottets svårhetsgrad inte sättas högre än vad&lt;br&gt;som allmänt skall gälla vid utlämning inom EU. (Som framgår av avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 föreslås att den gränsen såvitt gäller den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;skall vara fängelse i sex månader). Om det i ett enskilt fall framstår som&lt;br&gt;stötande att utlämning beviljas trots att den eftersökte varit bosatt i den&lt;br&gt;ansökande staten under en längre tid, kan utlämning vägras med&lt;br&gt;hänvisning till regeringens fria prövningsrätt i ärenden som gäller&lt;br&gt;utlämning av svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att utlämna svenska medborgare till en annan medlemsstat&lt;br&gt;för lagföring bör därför - liksom inom Norden - förutsätta att det gäller&lt;br&gt;ett särskilt allvarligt brott eller att det rör sig om en person som varaktigt&lt;br&gt;har vistats i den andra staten. Ekobrottsmyndigheten, Östra avdelningen,&lt;br&gt;har förespråkat en ettårsgräns snarare än promemorians förslag om minst&lt;br&gt;två års vistelse i den ändra staten. Ekobrottsmyndigheten har påpekat att&lt;br&gt;en person som under ett års tid förväntas vara bosatt utanför Sverige&lt;br&gt;erhåller skattebefrielse och förmodas i stället betala skatt i vistelselandet.&lt;br&gt;Det är inte helt ovanligt att svenska medborgare försöker undvika&lt;br&gt;beskattning i såväl Sverige som i den andra staten. För att underlätta&lt;br&gt;lagföring av svenska medborgare som på detta vis begår skattebrott&lt;br&gt;utomlands borde, enligt myndigheten, villkoret i lagförslaget liksom det&lt;br&gt;villkor som redan uppställs i nordiska utlämningslagen på minst två års&lt;br&gt;stadigvarande vistelse, istället ändras till ett krav på ett års vistelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en tvåårsregel omfattas i huvudsak personer som valt att med&lt;br&gt;någon varaktighet bosätta sig i den andra staten. Även om en ettårsregel&lt;br&gt;säkert skulle tjäna de syften som Ekobrottsmyndigheten har framhållit,&lt;br&gt;kan det också antas att en sådan regel skulle medföra att utlämning blev&lt;br&gt;möjligt av t.ex. studenter, au pairs och andra personer som typiskt sett&lt;br&gt;vistas utomlands under en begränsad tid. Det framstår i nuläget inte som&lt;br&gt;önskvärt att utsträcka möjligheten till utlämning av svenska medborgare&lt;br&gt;så långt. Utlämning av en svensk medborgare bör därför enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning kunna ske om den gärning för vilken utlämning&lt;br&gt;begärs motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse&lt;br&gt;i mer än fyra år eller om den eftersökte vid tiden för brottet sedan minst&lt;br&gt;två år stadigvarande har vistats i den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gärningen i sin helhet begåtts i Sverige bör utlämning fa beviljas&lt;br&gt;endast om den innefattar medverkan till ett brott som begåtts utom riket&lt;br&gt;eller om utlämning beviljas även för en gärning som begåtts utom riket.&lt;br&gt;Ett sådant villkor uppställs även i den nordiska utlämningslagen (se prop.&lt;br&gt;1959:72 s.33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffverkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är var det straff som ådöms den som har utlämnats skall&lt;br&gt;verkställas. Den frågan hänger också samman med huruvida utlämning&lt;br&gt;endast för straffverkställighet skall vara möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finland ställs som villkor för utlämning av finska medborgare att den&lt;br&gt;som har utlämnats efter domen skall återföras till Finland för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställa ett eventuellt frihetsstraff där. Utlämning av finska medborgare Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;får äga rum endast för lagföring och inte för straffverkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om det finns anledning att vara lika restriktiv vid utlämning&lt;br&gt;av svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en vedertagen uppfattning bör straffverkställighet ske i den stat&lt;br&gt;till vilken den dömde har störst faktisk anknytning, t.ex. där hans&lt;br&gt;anhöriga finns och där hans återanpassning till samhället bäst sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om straffverkställighet i det fall utlämning beviljas&lt;br&gt;för lagföring kan följande sägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det gäller en svensk medborgare som bor i en annan stat finns&lt;br&gt;knappast något bärande skäl som talar för att straffverkställigheten alltid&lt;br&gt;bör ske i Sverige. Den som vid tiden för gärningen varaktigt vistats i den&lt;br&gt;andra staten sedan minst två år bör således kunna lämnas ut utan att ett&lt;br&gt;villkor om återförande ställs upp. Det bör dock inte finnas något hinder&lt;br&gt;mot att man i det enskilda fallet ställer upp ett sådant villkor om det finns&lt;br&gt;tillräckligt starka skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör noteras att det finns en möjlighet enligt överförandekon-&lt;br&gt;ventionen att, om den dömde samtycker till det och det i övrigt är&lt;br&gt;lämpligt, verkställighet av ett fängelsestraff som dömts ut i en stat förs&lt;br&gt;över till den stat där den dömde är medborgare. Konventionen har&lt;br&gt;ratificerats av samtliga EU:s medlemsstater. Numera finns ett tilläggs-&lt;br&gt;protokoll till överförandekonventionen, enligt vilket krav på samtycke&lt;br&gt;från den dömde i vissa situationer inte uppställs. Överförande enligt den&lt;br&gt;konventionen kan dock endast ske om både den stat som dömt personen&lt;br&gt;och den stat där verkställigheten av straffet kan ske har samtyckt till ett&lt;br&gt;överförande. Det kan därför finnas anledning att i ett enskilt fall ställa&lt;br&gt;som villkor att verkställigheten av straffet skall ske i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller svenska medborgare som inte har en sådan anknytning&lt;br&gt;till den andra staten bör, i likhet med den finska modellen, uppställas&lt;br&gt;krav på att den som har utlämnats efter lagföring återförs till Sverige för&lt;br&gt;att verkställa en eventuell frihetsberövande påföljd här. En förutsättning&lt;br&gt;bör självfallet vara att vederbörande själv föredrar att verkställa straffet&lt;br&gt;här. Ett sådant villkor kan sägas ligga i linje med överförandekon-&lt;br&gt;ventionen och de svenska reglerna om överförande av dömda personer.&lt;br&gt;Villkoret om straffverkställighet i Sverige bör endast gälla frihetsstraff.&lt;br&gt;Det kan inte anses befogat och är knappast heller möjligt att uppställa&lt;br&gt;motsvarande villkor vid icke frihetsberövande påföljder. Inte bara&lt;br&gt;fängelse utan även andra typer av frihetsstraff som kan utdömas i andra&lt;br&gt;länder bör dock omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredningen bör alltså klarläggas om den eftersökte vill&lt;br&gt;verkställa ett eventuellt frihetsstraff i Sverige. Om den eftersökte avstått&lt;br&gt;från straffverkställighet i Sverige medger överförandekonventionen, som&lt;br&gt;tidigare har nämnts, att straffverkställigheten likväl kan överföras hit, om&lt;br&gt;förhållandena ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att utlämningen förenas med villkor att straffet skall&lt;br&gt;verkställas i Sverige bör verkställigheten här ske enligt 25 g § lagen&lt;br&gt;(1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av&lt;br&gt;brottmålsdom (internationella verkställighetslagen). Detta möjliggör&lt;br&gt;omvandling av den utdömda påföljden i vissa speciella fall, t.ex. om den&lt;br&gt;utdömda påföljden innebär någon form av tvångsvård. Enligt 25 §&lt;br&gt;internationella verkställighetslagen skall den dömde tillgodoräknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frihetsberövande som skett i den andra staten med anledning av det Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;aktuella brottet i den mån så kan ske och följer av en överenskommelse&lt;br&gt;med den andra staten. När det gäller en svensk medborgare som&lt;br&gt;utlämnats för lagföring och sedan återförs till Sverige för verkställighet&lt;br&gt;av straffet bör sådan avräkning alltid ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller utlämning endast för straffverkställighet, kan det&lt;br&gt;diskuteras om utlämning av svenska medborgare över huvud tagel skall&lt;br&gt;kunna komma i fråga. Det primära syftet med att tillåta utlämning för&lt;br&gt;lagföring är ju att en rättegång skall kunna komma till stånd där&lt;br&gt;förutsättningarna för detta är bäst. När rättegången väl ägt rum väger&lt;br&gt;skälen för utlämning inte lika tungt, särskilt med hänsyn till&lt;br&gt;möjligheterna att överföra straffverkställigheten till Sverige. Enligt&lt;br&gt;25 a § internationella verkställighetslagen kan straffverkställighet föras&lt;br&gt;över till Sverige utan den dömdes samtycke, om denne försökt undandra&lt;br&gt;sig straffet genom att fly hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer dock förmodligen att finnas fall där någon möjlighet att&lt;br&gt;överföra straffverkställigheten hit inte finns och där anknytningen till den&lt;br&gt;andra staten är sådan att möjligheterna till återanpassning är större om&lt;br&gt;verkställigheten sker i den staten. Enligt regeringens uppfattning bör&lt;br&gt;därför en möjlighet öppnas för utlämning för straffverkställighet, om den&lt;br&gt;dömde sedan minst två år räknat från tiden för brottet stadigvarande&lt;br&gt;vistats i den ansökande staten eller om denne samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga villkor för utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7.2 i 1996 års utlämningskonvention medger att en medlemsstat i&lt;br&gt;samband med att den tillträder konventionen förklarar att egna med-&lt;br&gt;borgare inte kommer att utlämnas eller att utlämning av egna medborgare&lt;br&gt;kommer att tillåtas endast under vissa angivna förutsättningar. Enligt&lt;br&gt;artikel 7.3 gäller en sådan förklaring i fem år; därefter måste förklaringen&lt;br&gt;förnyas eller förändras. Det är inte möjligt att skärpa de villkor som&lt;br&gt;ursprungligen ställts - villkoren kan bara mildras eller återtas. Detta&lt;br&gt;innebär att det är särskilt angeläget för Sverige att redan från början&lt;br&gt;överväga vilka möjligheter till reservationer som bör utnyttjas.&lt;br&gt;Möjligheten till utlämning av svenska medborgare utanför de nordiska&lt;br&gt;länderna innebär en principiell nyhet, vars omfattning och konsekvenser&lt;br&gt;är svåra att nu överblicka. Det framstår mot bakgrund av det som&lt;br&gt;motiverat att - tills vidare - alltjämt betrakta preskription och politiska&lt;br&gt;brott som utlämningshinder för svenska medborgare. Det skall inte heller&lt;br&gt;vara möjligt för en svensk medborgare att avstå från specialitets-&lt;br&gt;principens skydd eller från skyddet mot vidareutlämning. De svenska&lt;br&gt;reservationerna till konventionen redovisas i avsnitt 8. Reservationerna&lt;br&gt;bör noga följas upp och omvärderas så snart anledning till det ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förenklade utlämningsförfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan särskild fråga gäller tillämpningen av 1995 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention om ett förenklat utlämningsförfarande. Enligt denna kan&lt;br&gt;utlämning beslutas av Riksåklagaren i ett förenklat förfarande om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eftersökte samtycker till utlämning. Fråga uppkommer om detta förfa-&lt;br&gt;rande bör kunna tillämpas vid utlämning av svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Malmö tingsrätt och Överåklagaren i Västerås bör, i motsats till&lt;br&gt;vad som föreslås i promemorian, det förenklade förfarandet kunna&lt;br&gt;tillämpas även på svenska medborgare. Det förenklade utlämnings-&lt;br&gt;förfarandet har beskrivits i avsnitt 4.1.3. Den grundläggande förutsätt-&lt;br&gt;ningen för att det skall kunna tillämpas är att den eftersökte samtycker&lt;br&gt;till det. Förfarandet innebär att utlämning kan komma till stånd snabbare&lt;br&gt;och utan att vissa av de krav som det ordinära utlämningsförfarandet&lt;br&gt;uppställer är uppfyllda. Detta gynnar inte bara den stat som begär&lt;br&gt;utlämning, utan också den person som utlämnas och som därigenom&lt;br&gt;besparas den tidsutdräkt som det ordinära förfarandet kan medföra. Det&lt;br&gt;kan antas att den som samtycker till utlämning i allmänhet gör detta för&lt;br&gt;att påskynda och få avklarat sina mellanhavanden med de rättsliga&lt;br&gt;myndigheterna i den fråga som har föranlett begäran om utlämning.&lt;br&gt;Möjligheten att tillämpa det förenklade utlämningsförfarandet torde&lt;br&gt;således många gånger vara ett intresse hos den som begärs utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är av vilken anledning en svensk medborgare, som vill låta sig&lt;br&gt;lagföras eller avtjäna ett fängelsestraff i den andra staten, skall undantas&lt;br&gt;från möjligheten att tillämpa det förenklade förfarandet. I nordiska&lt;br&gt;utlämningsärenden kan en svensk medborgare som samtycker till&lt;br&gt;utlämning under motsvarande förutsättning utlämnas till en nordisk stat&lt;br&gt;efter beslut av lokal åklagare. Enligt det förenklade utlämnings-&lt;br&gt;förfarandet skall allmän åklagare skyndsamt utreda om förutsättningarna&lt;br&gt;för utlämning är uppfyllda. Beslut om utlämning fattas av Riksåklagaren,&lt;br&gt;som i vissa fall har en skyldighet att överlämna utlämningsfrågan till&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet för beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt regeringens mening inte något bärande skäl för att&lt;br&gt;undanta svenska medborgare från tillämpningen av det förenklade&lt;br&gt;utlämningsförfarandet. Förhållandena i det enskilda fallet bör avgöra om&lt;br&gt;det är lämpligt att det förenklade förfarandet tillämpas på en svensk&lt;br&gt;medborgare. Däremot bör det, av samma skäl som har angetts för det&lt;br&gt;ordinära utlämningsförfarandet, inte vara möjligt för en svensk med-&lt;br&gt;borgare att avstå från specialitetsprincipens skydd eller från skyddet mot&lt;br&gt;vidareutlämning Det bör även framhållas att den kompetens och&lt;br&gt;erfarenhet som finns hos Riksåklagaren väl svarar mot de rättssäker-&lt;br&gt;hetskrav som kan uppställas i dessa fall. Därtill kommer att Riksåkla-&lt;br&gt;garen skall besluta endast i de fall då det är uppenbart att ansökningen&lt;br&gt;skall beviljas. I alla andra fall skall ärendet överlämnas till chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet, som antingen själv beslutar eller överlämnar&lt;br&gt;ärendet till regeringen för beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning av personer som kan jämställas med svenska medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillträdet till 1957 års utlämningskonvention avgavs från svensk sida&lt;br&gt;en förklaring att i Sverige bosatta utländska medborgare, medborgare i&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge samt utländska medborgare bosatta&lt;br&gt;i någon av dessa stater i konventionens mening kan jämställas med&lt;br&gt;svenska medborgare. Motsvarande förbehåll lämnades av övriga&lt;br&gt;nordiska länder. Möjligheten att beträffande utomnordiska medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägra utlämning på denna grund har de senaste årtiondena såvitt känt inte&lt;br&gt;tillämpats i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till undertecknandet av 1996 års utlämningskonvention har&lt;br&gt;Danmark, Finland och Sverige förklarat att de i forhållande till&lt;br&gt;medlemsstater som garanterar lika behandling inte kommer att åberopa&lt;br&gt;förbehållet till 1957 års utlämningskonvention som grund för att vägra&lt;br&gt;utlämning av ulomnordiska medborgare som är bosatta i något av dessa&lt;br&gt;länder. Förklaringen torde inte innebära någon faktisk förändring av den&lt;br&gt;praxis som Sverige hittills tillämpat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbehållet till 1957 års utlämningskonvention innebär att möjligheten&lt;br&gt;att i utlämningsärendcn likställa nordiska medborgare med svenska&lt;br&gt;medborgare formellt kvarstår även efter ett tillträde till 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention. Utlämningslagstiftningen utgör inte något hinder&lt;br&gt;mot en sådan tillämpning. Det kan dock antas att möjligheten att vägra&lt;br&gt;utlämning av nordiska medborgare även fortsättningsvis kommer att&lt;br&gt;tillämpas ytterst restriktivt. I allmänhet saknas det anledning att behandla&lt;br&gt;nordiska medborgare annorlunda än andra utländska medborgare vid&lt;br&gt;utlämning inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.2 StrafTtröskeln för utlämning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Utlämning till en medlemsstat i EU får beviljas&lt;br&gt;om det enligt svensk lag kan följa fängelse i sex månader eller mer för&lt;br&gt;brott som gärningen motsvarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafftröskeln sänks även vid utlämning utom EU och Norden.&lt;br&gt;Utlämning till en sådan stat kan beviljas om det enligt svensk lag kan&lt;br&gt;följa fängelse i ett år eller mer för det brott som gärningen motsvarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Frågan om en sänkning av strafftröskeln vid utlämning till en stat&lt;br&gt;utanför EU och Norden behandlades dock inte i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2 i 1957 års&lt;br&gt;utlämningskonvention skall utlämning beviljas för brott som både i den&lt;br&gt;ansökande och den anmodade staten är belagt med frihetsstraff i minst ett&lt;br&gt;år. I syfte att bibehålla det tillämpningsområde som sedan tidigare gällde&lt;br&gt;för den svenska utlämningslagen, gjorde Sverige vid ratificcringen av&lt;br&gt;konventionen ett förbehåll mot bestämmelsen som innebär att det för&lt;br&gt;utlämning till en annan stat skall krävas att den aktuella gärningen&lt;br&gt;motsvarar brott för vilket fängelse i mer än ett år kan följa enligt svensk&lt;br&gt;lag. Danmark och Norge gjorde motsvarande förbehåll (prop. 1964:10, s.&lt;br&gt;218f, SÖ 1967:46). Enligt utlämningslagen krävs för utlämning till annan&lt;br&gt;stat att den aktuella gärningen motsvarar brott för vilket enligt svensk lag&lt;br&gt;kan följa fängelse i mer än ett år. Lagen ställer inte något krav på att&lt;br&gt;brottet skall vara av viss svårhet i den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1996 års konvention skall brottet enligt den ansökande statens&lt;br&gt;lagstiftning vara belagt med fängelse eller motsvarande i lägst ett år, dvs.&lt;br&gt;strafftröskeln i 1957 års utlämningskonvention behålls. När det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den anmodade staten sänks dock strafftröskeln till sex månader. Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;Konventionen ger inte möjlighet till reservationer i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den förslagna anpassningen till 1996 års konvention är att&lt;br&gt;öka antalet utlämningsbara brott inom unionen. Det faktum att den sänkta&lt;br&gt;strafftröskeln endast gäller den anmodade staten, liksom de praktiska och&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenser ett utlämningsförfarande innebär för de&lt;br&gt;inblandade staterna, torde begränsa ändringens betydelse i praktiken.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening är det motiverat att förstärka det straffrättsliga&lt;br&gt;samarbetet inom unionen genom att öppna möjligheten till utlämning till&lt;br&gt;en annan EU-stat även i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör samtidigt justera den generella strafftröskeln i utlämnings-&lt;br&gt;lagen och återkalla förbehållet till 1957 års utlämningskonvention.&lt;br&gt;Sverige, Danmark och Norge är bland konventionsstatema ensamma om&lt;br&gt;att ha en strafftröskel som avviker från konventionens artikel 2. Detta&lt;br&gt;vållar problem när det internationella straffrättsliga samarbetet skall&lt;br&gt;vidareutvecklas. Den avvikande ordning som gäller i Sverige, Danmark&lt;br&gt;och Norge har bl.a. uppmärksammats i det pågående arbetet inom&lt;br&gt;Europarådet med att utarbeta en konvention för datarelaterad brottslighet.&lt;br&gt;Där finns det behov av att slå fast en strafftröskel för utlämning som kan&lt;br&gt;accepteras inte bara inom Europarådskretsen utan även på global nivå.&lt;br&gt;Den standard som slagits fast i 1957 års konvention, som alltså övriga&lt;br&gt;drygt 30-tal konventionsstater anslutit sig till, kan i de förhandlingarna&lt;br&gt;knappast ifrågasättas av Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändring av strafftröskeln, från ett krav på att den utlämnings-&lt;br&gt;grundande gärningen skall motsvara ett brott som enligt svensk lag&lt;br&gt;stadgar fängelse i mer än ett år, till att motsvarande krav går vid fängelse&lt;br&gt;i minst ett år, innebär endast en marginell ändring i antalet utlämnings-&lt;br&gt;bara brott. Enligt såväl brottsbalken som den centrala specialstraffrätten&lt;br&gt;är antalet brott med ett års fängelse som högsta straff relativt begränsat.&lt;br&gt;Det bör också anmärkas att utlämning för brott som i det enskilda fallet&lt;br&gt;framstår som bagatellartade kan vägras med stöd av den grundläggande&lt;br&gt;fria prövningsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund inte längre motiverat att behålla det&lt;br&gt;svenska förbehållet till 1957 års utlämningskonvention. Den generella&lt;br&gt;strafftröskeln i utlämningslagen bör således sänkas så att utlämning,&lt;br&gt;utanför EU och Norden kan medges om gärningen motsvarar brott som&lt;br&gt;enligt svensk lag kan medföra fängelse i ett år eller mer. I Danmark och&lt;br&gt;Norge övervägs motsvarande lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.3 Utlämning för politiska brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Utlämning av någon annan än en svensk&lt;br&gt;medborgare till en medlemsstat i EU far inte vägras endast på den&lt;br&gt;grunden att brottet är politiskt. Bestämmelserna bör utformas generellt&lt;br&gt;för att täcka även framtida åtaganden i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: 6 § utlämningslagen innehåller ett&lt;br&gt;förbud mot utlämning för politiska brott. Enligt artikel 5.1 i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention får den anmodade staten inte betrakta något brott&lt;br&gt;som politiskt vid tillämpningen av konventionen. Vissa reservations-&lt;br&gt;möjligheter finns dock enligt artikel 5.2. Förbudet att vägra utlämning&lt;br&gt;med hänvisning till att det aktuella brottet är av politisk art får begränsas&lt;br&gt;till brott enligt artiklarna 1 och 2 i terrorismkonventionen - bl.a. kapning,&lt;br&gt;flygplatssabotage och vissa andra mycket allvarliga brott - eller till&lt;br&gt;gärningar som rubriceras som konspiration eller sammanslutning av&lt;br&gt;brottslingar i syfte att begå vissa brott som anges i terrorismkon-&lt;br&gt;ventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon internationellt vedertagen definition av vad som avses med&lt;br&gt;politiska brott finns inte. Även i Sverige förekommer olika tolkningar av&lt;br&gt;begreppet. I förarbetena till utlämningslagen (prop. 1957:156 s. 55f.)&lt;br&gt;görs en skillnad mellan absolut politiska brott och relativt politiska brott,&lt;br&gt;där det förra begreppet avser brott som riktar sig direkt mot staten - t.ex.&lt;br&gt;högmålsbrott, uppror och spioneri - medan det senare begreppet avser&lt;br&gt;gärningar som är straffbara som vanliga brott - t.ex. mord och stöld -&lt;br&gt;men som har ett politiskt motiv eller där ett politiskt moment ingår. Det&lt;br&gt;konstateras vidare att det inte finns förutsättningar alt i lagtexten ge en&lt;br&gt;närmare definition av begreppet politiskt brott, utan att tolkningen får ske&lt;br&gt;i tillämpningen med beaktande av omständigheterna i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med Sveriges anslutning till 1957 års utlämningskonvention&lt;br&gt;lämnades en förklaring av innebörd att Sverige i det enskilda fallet&lt;br&gt;förbehåller sig rätten att avgöra om brottet är politiskt. Sverige har även&lt;br&gt;reserverat sig mot bestämmelser i terrorismkonventionen, som före-&lt;br&gt;skriver att vissa närmare angivna brott - bl.a. brott som anges i Haag-&lt;br&gt;konventionen för bekämpning av olaga besittningstagande av luftfartyg -&lt;br&gt;inte skall anses som politiska (prop. 1976/77:124 s. 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan den utlämningslag som föregick utlämningslagen - 1913 års lag&lt;br&gt;om utlämning av förbrytare - innehöll ett förbud mot utlämning för&lt;br&gt;politiska brott. Traditionellt har tre skäl ansetts ligga bakom detta förbud,&lt;br&gt;nämligen (1) att skydda individen mot en godtycklig rättegång, (2) att ge&lt;br&gt;länder en möjlighet att förhålla sig neutrala till andra länders&lt;br&gt;inrikespolitiska förhållanden samt (3) att politiska brott bör betraktas som&lt;br&gt;nationella och inte internationella angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har framhållits, finns det stora likheter mellan samhälls&lt;br&gt;och rättssystemen i EU:s medlemsstater. Det finns framför allt ett stort&lt;br&gt;ömsesidigt förtroende för andra staters förmåga och önskan att upp-&lt;br&gt;rätthålla demokratiska principer. Neutralitetsargumentet, att dagens&lt;br&gt;politiska förbrytare kan vara morgondagens statsmän, kan inte anses ha&lt;br&gt;någon större relevans i vår del av världen. Brottslighet med politiska&lt;br&gt;inslag är, där den förekommer, en i högsta grad internationell verksamhet&lt;br&gt;och angelägenhet. Att hindra och bekämpa terrorism, även då den har en&lt;br&gt;politisk bakgrund, bör vara grundläggande för det straffrättsliga&lt;br&gt;samarbetet inom den EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har politiska brott inte varit särskilt vanligt förekommande i&lt;br&gt;utlämningsärenden. Att en gärning har ett politiskt motiv anses i&lt;br&gt;allmänhet inte tillräckligt för att den i ett utlämningsärcnde skall anses ha&lt;br&gt;en övervägande karaktär av politiskt brott (se t.ex. NJA 1972 s. 358).&lt;br&gt;Sverige har under utarbetandet av 1996 års utlämningskonvention stött&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattningen, att det förhållandet att ett brott är politiskt inte skall få Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;åberopas som hinder för utlämning inom EU. En sådan ändring påverkar&lt;br&gt;inte möjligheten att vägra utlämning enligt 7 § utlämningslagen, dvs. i de&lt;br&gt;fall då en person på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss&lt;br&gt;samhällsgrupp, religiös eller politisk uppfattning eller annars på grund av&lt;br&gt;politiska förhållanden riskerar att utsättas för förföljelse eller att&lt;br&gt;vidaresändas till ett land där han riskerar sådan förföljelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I februari 1998 undertecknade Sverige FN:s konvention om be-&lt;br&gt;kämpande av terroristbombdåd (terroristbombningskonventionen). Enligt&lt;br&gt;konventionen får en framställning om utlämning för ett brott som&lt;br&gt;omfattas av konventionen inte avslås enbart av det skälet att det rör sig&lt;br&gt;om ett politiskt brott, ett brott förknippat med ett sådant brott eller ett&lt;br&gt;brott som begåtts under inverkan av politiska motiv. Reservations-&lt;br&gt;möjligheter finns inte enligt konventionen. Frågan om Sveriges tillträde&lt;br&gt;till konventionen kommer att läggas fram för riksdagen i anslutning till&lt;br&gt;detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått under avsnitt 7.3.1, bör det även i fortsättningen, på&lt;br&gt;samma sätt som enligt den nordiska utlämningslagen, finnas ett förbud&lt;br&gt;mot utlämning av svenska medborgare för politiska brott. Sveriges&lt;br&gt;tillträde till 1996 års utlämningskonvention innebär att utlämning av&lt;br&gt;annan än en svensk medborgare inte får vägras enbart på grund av att det&lt;br&gt;är fråga om ett politiskt brott. Detta bör komma till uttryck i den svenska&lt;br&gt;utlämningslagstiftningen, såväl i 1957 års utlämningslag som i den&lt;br&gt;nordiska utlämningslagen. En ändring bör göras i den nordiska ut-&lt;br&gt;lämningslagen, eftersom regeln om utlämning för politiska brott där är&lt;br&gt;fakultativt utformad. Bestämmelserna bör utformas så att även framtida&lt;br&gt;konventionsåtaganden i ämnet - t.ex. terroristbombningskonventionen -&lt;br&gt;omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis är det regeringens uppfattning att Sverige skall&lt;br&gt;ansluta sig till 1996 års utlämningskonvention på denna punkt, utan att&lt;br&gt;utnyttja de möjligheter till förbehåll som konventionen erbjuder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.4 Preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Utlämning till en medlemsstat i EU far inte&lt;br&gt;vägras enbart på den grunden att brottet skulle vara preskriberat enligt&lt;br&gt;svensk lag. Detta gäller dock inte om den som begärs utlämnad är&lt;br&gt;svensk medborgare. Bestämmelsen bör utformas generellt för att täcka&lt;br&gt;även framtida konventionsåtaganden i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Domstolsverket har påpekat att det kan uppkomma&lt;br&gt;situationer där Sverige kan bevilja internationell rättslig hjälp i brottmål,&lt;br&gt;men där det i samma ärende inte är möjligt att utlämna en svensk&lt;br&gt;medborgare. Överåklagaren i Malmö har ansett att även svenska&lt;br&gt;medborgare bör kunna utlämnas i fall där brottet är preskriberat enligt&lt;br&gt;svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 10 § andra stycket&lt;br&gt;utlämningslagen får utlämning inte beviljas om straff för brottet skulle&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara förfallet enligt svensk lag, dvs. preskriberat enligt bestämmelserna i Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;35 kap. brottsbalken om bortfallande av påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8.1 i 1996 års utlämningskonvention föreskriver att utlämning&lt;br&gt;inte får vägras på den grunden att brottet eller verkställigheten av straffet&lt;br&gt;skulle vara preskriberat enligt den anmodade statens lagstiftning.&lt;br&gt;Undantag härifrån kan göras enligt artikel 8.2, om den anmodade staten&lt;br&gt;enligt sin lagstiftning har straffrättslig jurisdiktion över brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schengenkonventionen innehåller också en regel om preskription i&lt;br&gt;utlämningsärenden. I Schengenkonventionens artikel 62.1 föreskrivs att&lt;br&gt;endast den ansökande statens bestämmelser om preskriptionsavbrott skall&lt;br&gt;tillämpas. I samband med Sveriges tillträde till Schengenkonventionen&lt;br&gt;konstaterades att det är oklart om den eller bestämmelserna i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention skall ha företräde i fråga om preskriptionsavbrott&lt;br&gt;(prop. 1997/98:42 s. 93f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de allmänna bestämmelserna i 1996 års utlämningskonvention&lt;br&gt;(artikel 1.1), uttalas att syftet med den konventionen är att komplettera&lt;br&gt;och underlätta tillämpningen av bl.a. Schengenkonventionen. 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention far också anses behandla frågan om preskription&lt;br&gt;ur ett bredare perspektiv än Schengenkonventionen. En rimlig tolkning är&lt;br&gt;att frågan om preskription inklusive preskriptionsavbrott skall bedömas&lt;br&gt;med utgångspunkt i den ansökande statens lag. Enligt artikel 8.1 blir ju&lt;br&gt;den anmodade statens preskriptionsbestämmelser i det fallet helt utan&lt;br&gt;betydelse. Om den anmodade staten har straffrättslig jurisdiktion över&lt;br&gt;gärningen, kan denna däremot hävda att frågan om preskription - dock&lt;br&gt;inte frågan om preskriptionsavbrott - skall bedömas enligt dess lag.&lt;br&gt;Utlämning kan då vägras på grund av att preskription har inträtt.&lt;br&gt;Bestämmelserna får därmed sägas komplettera varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från allmänna utgångspunkter är det enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;rimligt att det är preskriptionstiden i den stat där brottet är förövat som&lt;br&gt;skall vara avgörande för möjligheten att bevilja utlämning. Vad den&lt;br&gt;anmodade statens lagstiftning innebär i detta avseende bör däremot ha&lt;br&gt;mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sannolikt blir den praktiska betydelsen liten av ett avstående från&lt;br&gt;preskriptionsinvändning enligt artikel 8. Den svenska straffrättsliga&lt;br&gt;kompetensen är vidsträckt och i flertalet fall torde möjligheten till&lt;br&gt;undantag enligt artikel 8.2 kunna åberopas, om utlämning i ett enskilt fall&lt;br&gt;skulle anses stridande mot grundprinciperna om preskription i den&lt;br&gt;svenska strafflagstiftningen. En anpassning i detta avseende av den&lt;br&gt;svenska utlämningslagen till reglerna i Schengenkonventionen och 1996&lt;br&gt;års utlämningskonvention bör således i praktiken inte innebära några&lt;br&gt;avgörande förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för att tills vidare inte låta svenska medborgare omfattas av de&lt;br&gt;nya reglerna har redovisats under avsnitt 7.3.1. Den skyldighet som&lt;br&gt;konventionsåtagandena innebär - dvs. att inte vägra utlämning av&lt;br&gt;personer som inte är svenska medborgare av det skälet att brottet skulle&lt;br&gt;vara preskriberat enligt svensk lag - bör framgå av 1957 års utlämnings-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.5&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Undantag från kravet på dubbel straffbarhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall reservera sig mot bestämmelsen i&lt;br&gt;artikel 3.1, som innebär att en gärning, som enligt den ansökande statens&lt;br&gt;lag rubriceras som konspiration eller deltagande i en kriminell&lt;br&gt;organisation, under vissa omständigheter skall vara undantagen från&lt;br&gt;kravet på dubbel straffbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Malmö tingsrätt har ifrågasatt om bestämmelserna i&lt;br&gt;brottsbalken täcker alla de brottsliga gärningar som Sverige, enligt&lt;br&gt;konventionen, är skyldig att kriminalisera och göra utlämningsbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som har redovisats i avsnitt 4.1.1,&lt;br&gt;förutsätter utlämningslagen att den gärning som utlämningsfram-&lt;br&gt;ställningen grundas på skall vara belagd med straff även enligt svensk&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3.1 i 1996 års utlämningskonvention görs vissa undantag från&lt;br&gt;kravet på dubbel straffbarhet. Skyldigheten att avstå från kravet på&lt;br&gt;dubbel straffbarhet gäller brott som enligt den ansökande statens&lt;br&gt;lagstiftning rubriceras som ”konspiration” eller ”sammanslutning av&lt;br&gt;brottslingar” och som där är belagt med frihetsstraff eller frihets-&lt;br&gt;berövande skyddsåtgärd i lägst ett år. Ett ytterligare villkor för att&lt;br&gt;skyldigheten att avstå från kravet på dubbel straffbarhet skall gälla är att&lt;br&gt;syftet med konspirationen eller sammanslutningen är att begå ett eller&lt;br&gt;flera av de brott som avses i artikel 1 eller 2 i terrorismkonventionen&lt;br&gt;(artikel 3.1 a) eller narkotikabrott eller andra former av organiserad&lt;br&gt;brottslighet eller andra våldshandlingar som är riktade mot en persons&lt;br&gt;liv, fysiska integritet, eller som skapar allmän fara för personer, om det&lt;br&gt;för brottet kan följa frihetsstraff eller annan frihetsberövande&lt;br&gt;skyddsåtgärd i lägst ett år (artikel 3.1 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gärningar som avses i artikel 1 i terrorismkonventionen är brott&lt;br&gt;enligt 1970 års Haagkonvention för bekämpande av olaga besittnings-&lt;br&gt;tagande av luftfartyg (artikel. 1 a), brott enligt 1971 års Montreal-&lt;br&gt;konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet&lt;br&gt;(artikel 1 b), grova brott som innebär angrepp mot diplomaters eller&lt;br&gt;andra internationellt skyddade personers liv, kroppsliga integritet eller&lt;br&gt;frihet (artikel 1 c), brott som innebär människorov, tagande av gisslan&lt;br&gt;eller grovt olaga inspärrande (artikel 1 d), brott som innebär användning&lt;br&gt;av bomber, granater, raketer, automatiska skjutvapen eller brev- eller&lt;br&gt;paketbomber, om användningen innebär fara för personer (artikel 1 e)&lt;br&gt;samt försök att begå något av de angivna brotten eller medverkan och&lt;br&gt;försök till medverkan till sådant brott (artikel 1 f). Artikel 2 i&lt;br&gt;konventionen innebär begränsningar i att som grund för att vägra&lt;br&gt;utlämning åberopa att brottet är att anse som politiskt eller politiskt&lt;br&gt;motiverat. Som tidigare nämnts har Sverige gjort förbehåll i fråga om&lt;br&gt;denna bestämmelse (se avsnitt 7.3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott som avses i Ilaag- och Montrealkonventionema är straffbelagda i&lt;br&gt;13 kap. 5 a § brottsbalken som kapning av luftfartyg resp, luftfarts-&lt;br&gt;sabotage. I fråga om övriga brott som avses i terrorismkonventionen är&lt;br&gt;bestämmelserna i 3 och 4 kap. brottsbalken att tillämpa. I 19 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbalken finns en bestämmelse om straffskärpning för förgripelse mot&lt;br&gt;en främmande makts statsöverhuvud eller representant här i riket genom&lt;br&gt;ett brott som avses i 3 eller 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1996 års utlämningskonvention kan en medlemsstat förklara att&lt;br&gt;den inte avstår från kravet på dubbel straffbarhet eller att avståendet skall&lt;br&gt;gälla endast under vissa förutsättningar (artikel 3.3). Det åligger&lt;br&gt;emellertid en stat som utnyttjar reservationsmöjligheten att göra vissa&lt;br&gt;former av deltagande i en kriminell organisation med något av de&lt;br&gt;angivna syftena till ett utlämningsbart brott (artikel 3.4). Även personer&lt;br&gt;som inte deltagit i det egentliga utförandet av brottet skall kunna straffas,&lt;br&gt;om personens bidrag varit avsiktligt och lämnats med kännedom om&lt;br&gt;antingen gruppens allmänna brottsliga verksamhet eller syfte eller dess&lt;br&gt;avsikt att begå det aktuella brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådant deltagande som avses i artikel 3.4 torde i allt väsentligt&lt;br&gt;omfattas av bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken om medverkan,&lt;br&gt;förberedelse och stämpling till brott, förutsatt att deltagandet i gruppen&lt;br&gt;kan bedömas som ett främjande av brottsligheten samt att gärnings-&lt;br&gt;mannen har åtminstone eventuellt uppsåt till att brotten skall komma till&lt;br&gt;fullbordan. Samtliga de huvudbrott som avses i artikel 3.4 torde också&lt;br&gt;vara kriminaliserade på förberedelsestadiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att främjande skall vara straffbart såsom medhjälp krävs enligt&lt;br&gt;svensk rätt inte att medhjälparen har deltagit aktivt i den brottsliga&lt;br&gt;gärningen. Det kan vara tillräckligt att medhjälparen psykiskt har styrkt&lt;br&gt;gärningsmannen i hans eller hennes uppsåt. Ansvar för medhjälp&lt;br&gt;förutsätter emellertid att det är fråga om ett konkret brott och som har&lt;br&gt;kommit så långt i genomförandet att åtminstone ett straffbart försök&lt;br&gt;föreligger. Motsvarande krav uppställs inte för ansvar för förberedelse&lt;br&gt;till brott. För sådant ansvar krävs inte att brottsplanen är lika konkret och&lt;br&gt;det förutsätts inte heller att försökspunkten har nåtts. De handlingar som&lt;br&gt;kan föranleda ansvar för förberedelse är emellertid snävare avgränsade&lt;br&gt;än vad som gäller för medhjälp. Den nuvarande lydelsen av 23 kap. 2 §&lt;br&gt;brottsbalken, där förberedelse regleras, innehåller en begränsande&lt;br&gt;uppräkning av de förfaranden som kan föranleda ansvar. Denna har&lt;br&gt;ansetts vara delvis föråldrad och alltför snäv. Straffansvarsutredningen&lt;br&gt;har i sitt betänkande Straffansvarets gränser (SOU 1996:185), föreslagit&lt;br&gt;en mer generell utformning av förberedelsebrottet. Regeringen avser att&lt;br&gt;under våren 2001 lägga fram en proposition med förslag till en ny&lt;br&gt;lagstiftning om bl.a. förberedelse till brott med utgångspunkt delvis i&lt;br&gt;utredningens förslag. I vart fall efter att en sådan reform har genomförts&lt;br&gt;torde de förfaranden som avses i artikel 3.4 kunna betraktas som&lt;br&gt;utlämningsbara brott i Sverige. När det slutligen gäller frågan om uppsåt&lt;br&gt;torde sådan vetskap som avses i artikel 3.4 normalt vara att betrakta som&lt;br&gt;åtminstone eventuellt uppsåt. I detta hänseende måste nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning anses vara tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om Sverige bör reservera sig mot bestämmelsen i&lt;br&gt;konventionen om att avstå från kravet på dubbel straffbarhet måste&lt;br&gt;beaktas att utlämningen i sig är en mycket ingripande åtgärd för den&lt;br&gt;enskilde. Oavsett hur den slutliga prövningen av åtalet utfaller kan en&lt;br&gt;utlämning vara förenad med ett frihetsberövande av betydande&lt;br&gt;varaktighet, både i Sverige och därefter i den andra staten. Kravet på&lt;br&gt;dubbel straffbarhet fyller bl.a. den funktionen att förutsebarheten ökar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när det gäller att bedöma i vilka fall utlämning från Sverige kan komma&lt;br&gt;att ske. Genom kravet på dubbel straffbarhet underlättas vidare&lt;br&gt;prövningen for de instanser som har att ta ställning till om tillräcklig grad&lt;br&gt;av misstanke föreligger för att utlämning skall kunna ske. Således skulle&lt;br&gt;det sannolikt kunna innebära betydande svårigheter for en svensk&lt;br&gt;domstol att ta ställning om tillräckliga skäl för häktning i ett&lt;br&gt;utlämningsärende föreligger, om den aktuella gärningen inte är straffbar i&lt;br&gt;Sverige. Detta gäller särskilt som bedömningen i allmänhet måste göras&lt;br&gt;utifrån ett begränsat material. Det torde också många gånger kunna&lt;br&gt;ifrågasättas om det är rimligt att från svensk sida vidta en så ingripande&lt;br&gt;åtgärd som utlämning i fall där den aktuella gärningen inte är så&lt;br&gt;klandervärd att den ansetts böra vara straffbar enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns å andra sidan skäl som på ett generellt plan talar för en&lt;br&gt;uppmjukning av kravet på dubbel straffbarhet. Som ovan anförts bygger&lt;br&gt;det rättsliga samarbetet inom Norden på en grundläggande tilltro till&lt;br&gt;varandras system. Med denna utgångspunkt skulle kunna anföras att&lt;br&gt;medlemsstaterna också skall acceptera varandras bedömningar av&lt;br&gt;kriminaliseringens omfattning. En straffbestämmelse kan ju t.ex. vara&lt;br&gt;motiverad av vissa särpräglade förhållanden i ett visst land.&lt;br&gt;Straffbestämmelserna kan också ha olika teknisk konstruktion, t.ex. vad&lt;br&gt;avser kriminalisering av osjälvständiga brottsformer, som medför att&lt;br&gt;kravet på dubbel straffbarhet kan brista på ett omotiverat sätt. Att införa&lt;br&gt;undantag från kravet på dubbel straffbarhet skulle emellertid innebära en&lt;br&gt;principiell nyhet i den icke-nordiska utlämningslagstiftningen. Med&lt;br&gt;hänsyn till de invändningar som i enlighet med det tidigare sagda kan&lt;br&gt;riktas mot en sådan ordning, bör frågan underkastas mer ingående&lt;br&gt;överväganden än vad som är möjligt i detta ärende. Sannolikt skulle ett&lt;br&gt;avstående från kravet på dubbel straffbarhet i utlämningssammanhang&lt;br&gt;också behöva förses med undantag, bl.a. för vissa fall där gärningen&lt;br&gt;begåtts i eller från Sverige. Det bör samtidigt noteras att de praktiska&lt;br&gt;effekterna av ett svenskt förbehåll på denna punkt sannolikt är mycket&lt;br&gt;begränsade. Det område som skulle omfattas av ett slopat krav på dubbel&lt;br&gt;straffbarhet är i allt väsentligt redan straffbelagt i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen blir att Sverige tills vidare skall utnyttja möjligheten att&lt;br&gt;reservera sig mot bestämmelsen i artikel 3.1 om avstående från kravet&lt;br&gt;dubbel straffbarhet. Regeringen bedömer att det krav på kriminalisering&lt;br&gt;som enligt artikel 3.4 följer med en sådan reservation inte föranleder&lt;br&gt;några lagstiftningsåtgärder i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.6&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Specialitetsprincipen och vidareutlämning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En person som har utlämnats till en medlemsstat i&lt;br&gt;EU eller till en stat med vilken Sverige har en sådan internationell&lt;br&gt;överenskommelse, får i den staten lagforas eller verkställa straff för ett&lt;br&gt;brott som han har begått före utlämningen och som inte omfattas av&lt;br&gt;utlämningsbeslutet under förutsättning att han själv samtycker till det.&lt;br&gt;Även utan samtycke far den som har utlämnats lagföras för brott för&lt;br&gt;vilket inte är föreskrivet frihetsberövande påföljd. Den som har utlämnats&lt;br&gt;till en medlemsstat i EU kan under förutsättning av eget samtycke&lt;br&gt;vidareutlämnas till en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts gäller inte om den som har utlämnats är svensk&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Promemorian behandlar inte utlämningsavtalet med Kanada, som&lt;br&gt;bl.a. innebär att den som har utlämnats frivilligt kan avstå från&lt;br&gt;specialitetsprincipens skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran. Juridiska fakultetsslyrelsen vid Lunds Universitet har dock&lt;br&gt;ifrågasatt om den föreslagna ordningen i tillräcklig grad beaktar&lt;br&gt;rättsskyddet för den som begärs utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Specialitetsprincipen innebär att den ansökande staten inte får lagföra&lt;br&gt;den som har utlämnats för andra brott än de för vilka utlämning har&lt;br&gt;beviljats. Den ansökande staten får inte heller till en tredje stat&lt;br&gt;vidareutlämna den som har utlämnats. Specialitetsprincipen och förbudet&lt;br&gt;mot vidareutlämning kommer till uttryck i 12 § första stycket 1&lt;br&gt;utlämningslagen. Enligt 24 § kan regeringen medge undantag från dessa&lt;br&gt;förbud. Om den som begärs utlämnad redan från början samtycker till&lt;br&gt;utlämning kan reglerna om det förenklade förfarandet för utlämning&lt;br&gt;inom EU blir tillämpliga. Den eftersökte skall då tillfrågas om han avstår&lt;br&gt;från specialitetsprincipens skydd och medger att vidareutlämning far ske&lt;br&gt;(32 § första stycket utlämningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialitetsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialitetsprincipen behandlas i artiklarna 10 och 11 i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention. I utlämningsavtalet med Kanada finns en&lt;br&gt;specialitetsregel i artikel 17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10.1 i 1996 års utlämningskonvention innebär att den som har&lt;br&gt;utlämnats, utan den anmodade statens medgivande kan lagföras för&lt;br&gt;gärningar som inte omfattas av utlämningsbeslutet och som har begåtts&lt;br&gt;före detta, om gärningarna inte är belagda med frihetsstraff eller&lt;br&gt;frihetsberövande skyddsåtgärder. Det är också möjligt att åtala och döma&lt;br&gt;en person även om brottet är belagt med frihetsstraff. I det fallet får dock&lt;br&gt;påföljden inte verkställas utan samtycke från den anmodade staten. Den&lt;br&gt;som har utlämnats kan även lagföras för andra gärningar eller kvarhållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för verkställighet av frihetsberövande påföljder, om han själv Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;uttryckligen avstår från tillämpning av specialitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1995 och 1996 års utlämningskonventioner skiljer&lt;br&gt;sig åt bl.a. på så sätt att ett avstående från specialitetsprincipens skydd i&lt;br&gt;det förra fallet är generellt, men enligt 1996 års utlämningskonvention&lt;br&gt;endast avser de gärningar som den som har utlämnats uttryckligen&lt;br&gt;samtycker till. En annan skillnad ligger i att avstående enligt det&lt;br&gt;förenklade utlämningsförfarandet sker i samband med utlämningen, inför&lt;br&gt;den anmodade statens rättsliga myndigheter. Enligt 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention skall den som har utlämnats lämna sitt samtycke&lt;br&gt;inför de rättsliga myndigheterna i den stat dit utlämningen har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som uttalades vid ratificeringen av 1995 års utlämningskonvention, är&lt;br&gt;en uppmjukning av det skydd som specialitetsprincipen ger acceptabelt i&lt;br&gt;kretsen av EU:s medlemsstater (se prop. 1996/97:88 s. 23). Artikel 10 i&lt;br&gt;1996 års utlämningskonvention utgör en förenkling och effektivisering&lt;br&gt;av utlämningsförfarandet såtillvida att medlemsstaterna inte behöver göra&lt;br&gt;en förnyad utlämningsframställning, t.ex. i fall då den som har utlämnats&lt;br&gt;själv samtycker till lagföring eller verkställighet av straff som faller&lt;br&gt;utanför den ursprungliga framställningen eller när det rör sig om&lt;br&gt;bagatellartade brott. Mot bakgrund av detta är det enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning rimligt att vid utlämning till en EU-medlemsstat tillerkänna&lt;br&gt;den som utlämnas eller har utlämnats rätten och förmågan att avsäga sig&lt;br&gt;specialitetsprincipens skydd. Av skäl som har angetts i avsnitt 7.3.1 bör&lt;br&gt;en svensk medborgare inte kunna avstå från specialitetsprincipens skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avsägelse från den som har utlämnats bör även kunna tillmätas&lt;br&gt;rättslig verkan i förhållande till stater med vilka Sverige har särskilda&lt;br&gt;utlämningsavtal, i den utsträckning detta följer av avtalet. Artikel 17 i&lt;br&gt;utlämningsavtalet med Kanada innehåller en sådan bestämmelse. Enligt&lt;br&gt;bestämmelsen kan den som har utlämnats avstå från specialitets-&lt;br&gt;principens skydd för en viss gärning. Avståendet skall göras inför de&lt;br&gt;rättsliga myndigheterna i den stat dit han eller hon har utlämnats. Artikel&lt;br&gt;11 i 1996 års utlämningskonvention innebär att en stat vid tillträdet till&lt;br&gt;konventionen - eller senare - kan förklara att samtycke till undantag från&lt;br&gt;specialitetsprincipen skall presumeras föreligga i förhållande till en&lt;br&gt;annan stat som har lämnat motsvarande förklaring. I ett enskilt fall kan&lt;br&gt;dock staten förklara att samtycke inte föreligger. Frågan om undantag&lt;br&gt;från specialitetsprincipen blir då underkastad statens vanliga regler, med&lt;br&gt;undantag för de fall som anges i artikel 10.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Norden krävs regeringens medgivande enligt 18 § nordiska&lt;br&gt;utlämningslagen till ytterligare lagföring eller verkställighet endast när&lt;br&gt;det gäller svenska medborgare eller politiska brott. Detta hänger samman&lt;br&gt;med att det inom Norden inte finns något krav på dubbel straffbarhet&lt;br&gt;utom när det gäller utlämning av svenska medborgare eller för politiska&lt;br&gt;brott. Specialitetsprincipen och kravet på dubbel straffbarhet samverkar&lt;br&gt;nämligen på så sätt att det senare kravet skulle förlora sitt innehåll om&lt;br&gt;den ansökande staten var fri att lagföra den som har utlämnats för vilka&lt;br&gt;brott som helst när utlämningen väl verkställts. Inom EU upprätthålls i&lt;br&gt;princip kravet på dubbel straffbarhet och det ter sig särskilt mot den&lt;br&gt;bakgrunden vara alltför långtgående att i nuläget generellt avstå från det&lt;br&gt;skydd och den möjlighet till kontroll som specialitetsprincipen innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige bör därför inte välja alternativet med presumerat samtycke i Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;konventionens artikel 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10 innehåller också bestämmelser om hur det skall gå till när&lt;br&gt;den som har utlämnats ger sitt samtycke till undantag från specialitets-&lt;br&gt;principen (artikel 10.2). Samtycket skall lämnas inför behörig myndighet&lt;br&gt;i den ansökande staten och antecknas i protokoll, i enlighet med den&lt;br&gt;statens interna rätt. Den som har utlämnats skall ha rätt till juridiskt&lt;br&gt;biträde. Bestämmelserna har betydelse för Sverige i rollen som an-&lt;br&gt;sökande stat. Bestämmelser om ett motsvarande förfarande för&lt;br&gt;situationer som omfattas av den aktuella bestämmelsen i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention bör införas i förordningen (1982:306) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om utlämning för brott till Sverige (utlämnings-&lt;br&gt;förordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rätten till juridiskt biträde gjordes vid ratificeringen av&lt;br&gt;1995 års utlämningskonvention bedömningen att offentlig försvarare&lt;br&gt;normalt skulle komma att förordnas i de aktuella ärendena och att någon&lt;br&gt;särskild bestämmelse om juridiskt biträde därför inte var erforderlig för&lt;br&gt;att uppfylla konventionens krav (prop. 1996/97:88 s. 20). Regeringen gör&lt;br&gt;samma bedömning i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidareutlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12.1 i 1996 års utlämningskonvention behandlar vidareutlämning.&lt;br&gt;Huvudregeln är att den anmodade statens medgivande inte skall krävas&lt;br&gt;för vidareutlämning. Enligt artikel 12.2 får en medlemsstat förklara att&lt;br&gt;den inte kommer att tillämpa artikel 12.1 i andra fall än då detta&lt;br&gt;föranleds av reglerna om utlämning enligt det förenklade förfarandet&lt;br&gt;eller när den som har utlämnats själv samtycker till att bli vidare-&lt;br&gt;utlämnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma skäl som anförts när det gäller specialitetsprincipen talar för att&lt;br&gt;vidareutlämning bör kräva regeringens medgivande eller samtycke från&lt;br&gt;den som har utlämnats. En svensk medborgare bör inte heller kunna&lt;br&gt;lämna sitt samtycke till att vidareutlämnas. Sverige bör därför utnyttja&lt;br&gt;den möjlighet till förbehåll som artikel 12.2 ger. Förbehållet omfattar inte&lt;br&gt;utlämning enligt det förenklade förfarandet enligt 1995 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention eller det fall då den eftersökte samtycker till vidareutlämning.&lt;br&gt;När utlämning skall ske enligt reglerna för det förenklade förfarandet&lt;br&gt;skall den eftersökte tillfrågas om han avstår från att åberopa&lt;br&gt;specialitetsprincipen. Om han gör det innebär det, när detta förfarande är&lt;br&gt;tillämpligt, automatiskt att vidareutlämning till en annan medlemsstat&lt;br&gt;också kan ske utan medgivande från den anmodade staten. Ett samtycke&lt;br&gt;från den eftersökte i andra fall än då det förenklade förfarandet använts&lt;br&gt;innebär att den anmodade statens medgivande inte krävs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.7 Transitering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om transport genom Sverige av svenska&lt;br&gt;medborgare vid utlämning från ett nordiskt land till ett annat nordiskt&lt;br&gt;land utvidgas till att gälla också vid utlämning mellan olika&lt;br&gt;medlemsstater i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En svensk medborgare lär enligt&lt;br&gt;huvudregeln inte transiteras genom Sverige. Om utlämningen sker till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island eller Norge får dock även en svensk&lt;br&gt;medborgare transiteras genom Sverige, om hinder mot utlämning från&lt;br&gt;Sverige till den mottagande staten inte hade förelegat enligt den nordiska&lt;br&gt;utlämningslagen. Möjligheten att tillåta transitering av svenska medborg-&lt;br&gt;are som hade kunnat utlämnas till den mottagande staten bör, även om&lt;br&gt;bestämmelsen inte torde få någon nämnvärd praktisk betydelse, enligt&lt;br&gt;regeringen göras tillämplig även på transitering från en EU-medlemsstat&lt;br&gt;till en annan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.8 Kommunikationsvägar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Framställningar om utlämning skall kunna&lt;br&gt;lämnas in per telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet,&lt;br&gt;på annat sätt. Sverige skall avge en förklaring om att Sverige -&lt;br&gt;gentemot de EU-medlemsstater som avgett en motsvarande förklaring&lt;br&gt;- kommer att tillåta att kompletterande upplysningar i ett&lt;br&gt;utlämningsärende utväxlas direkt mellan berörda myndigheter. I&lt;br&gt;utlämningslagen tas in en bestämmelse om att Riksåklagaren eller&lt;br&gt;annan åklagare som verkställer utredningen skall ha möjlighet till&lt;br&gt;sådan direkt kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Överåklagaren i Stockholm och Överåklagaren i Västerås&lt;br&gt;har ansett att centralmyndighetsfunktionen bör flyttas till Riksåklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Från den 1 oktober 2000 är&lt;br&gt;Justitiedepartementet centralmyndighet i ärenden om internationell&lt;br&gt;rättslig hjälp liksom i ärenden om utlämning för brott (prop.&lt;br&gt;1999/2000:61, bet. 1999/2000:JulJ19, rskr. 1999/2000:216). Samtidigt&lt;br&gt;har kravet avskaffats på att ansökningar görs på diplomatisk väg i sådana&lt;br&gt;ärenden till och från Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens artikel 13.1 föreskriver att varje stat skall utse en&lt;br&gt;centralmyndighet för hanteringen av utlämningsärenden. Vidare före-&lt;br&gt;skriver samma artikel att utlämningsframställningar får göras med&lt;br&gt;utnyttjande av telefax. Konventionens bestämmelser om användning av&lt;br&gt;telefax har sin motsvarighet i ett avtal mellan EU:s medlemsstater om&lt;br&gt;förenkling och modernisering av metoder för överlämnande av&lt;br&gt;framställningar om utlämning, det s.k. San Sebastianavtalet. Sverige har&lt;br&gt;anslutit sig till det avtalet. Det bör tas in en bestämmelse i 14 §&lt;br&gt;utlämningslagen som klargör att utlämningsframställningar får göras per&lt;br&gt;telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet, på annat sätt,&lt;br&gt;t.ex. via elektronisk post. Bestämmelsen bör gälla generellt och inte bara&lt;br&gt;i förhållande till EU:s medlemsstater. En motsvarande bestämmelse finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redan för ansökningar om rättslig hjälp i brottmål (2 kap. 4 § fjärde&lt;br&gt;stycket lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 14 kan medlemsstaterna genom ömsesidiga förklaringar&lt;br&gt;skapa möjligheter att direkt hos de rättsliga myndigheterna i den andra&lt;br&gt;staten begära ytterligare upplysningar i enskilda ärenden. I samband med&lt;br&gt;en sådan förklaring skall också anges vilka myndigheter som är behöriga&lt;br&gt;för direkt kommunikation. Det saknas särskilda bestämmelser om sådan&lt;br&gt;kommunikation i den svenska utlämningslagstiftningen. I många fall&lt;br&gt;torde det vara fråga om rena kompletteringar till en översänd utlämnings-&lt;br&gt;framställning och det är då naturligt att kommunikationen sker mellan de&lt;br&gt;myndigheter som gjort respektive tagit emot framställningarna, normalt&lt;br&gt;centralmyndigheterna, För andra fall bör Sverige emellertid använda den&lt;br&gt;möjlighet till direkt kommunikation som artikel 14 innehåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om möjlighet till direkt kommunikation bör enligt&lt;br&gt;regeringen tas in i 16 § utlämningslagen respektive i utlämnings-&lt;br&gt;förordningen. För svensk del bör Riksåklagaren eller annan åklagare som&lt;br&gt;handlägger ett utlämningsärende vara behörig att använda sig av direkt&lt;br&gt;kommunikation när det gäller ärenden om utlämning från Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.9 Lagtekniska frågor m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nya bestämmelser som 1996 års utlämnings-&lt;br&gt;konvention och utlämningsavtalet med Kanada föranleder arbetas in i&lt;br&gt;utlämningslagen respektive nordiska utlämningslagen. Vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar görs i utlämningslagen för att öka över-&lt;br&gt;skådligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Dock har Justitiekanslern, JK, efterlyst en belysning av&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan Justitiekanslern och allmän åklagare vid&lt;br&gt;gränsöverskridande brottslighet. Flera remissinstanser har beklagat att&lt;br&gt;utlämningslagens oöverskådlighet inte minskar genom de nu aktuella&lt;br&gt;lagändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Som har framgått av det föregående&lt;br&gt;förutsätter ett tillträde till 1996 års utlämningskonvention liksom&lt;br&gt;Schengenkonventionen att det görs ändringar i utlämningslagen. Ett&lt;br&gt;möjligt alternativ hade varit att sammanföra de nya bestämmelserna med&lt;br&gt;de som gäller det förenklade förfarandet i ett särskilt avsnitt för&lt;br&gt;utlämning inom EU. För att göra regelverket något mer överskådligt&lt;br&gt;föreslås dock att de särskilda reglerna för utlämning till andra EU-stater&lt;br&gt;utformas som undantag i respektive paragraf där det aktuella villkoret&lt;br&gt;behandlas. Några bestämmelser i konventionen rör förfarandet vid&lt;br&gt;utlämning till Sverige, vilket kommer att regleras i utlämnings-&lt;br&gt;förordningen. Förfarandet vid inhämtande av samtycke från en person&lt;br&gt;som begärs utlämnad från Sverige regleras lämpligen - på samma sätt&lt;br&gt;som gäller för nordiska förhållanden - i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämningslagen har varit i kraft i över 40 år och speglar delvis en&lt;br&gt;annan tids förhållanden. Kritiken som gäller att lagen är oöverskådlig är&lt;br&gt;delvis berättigad. Det har inte varit möjligt att inom ramen för detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete företa den genomgripande översyn av lagen som är önskvärd. Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;Regeringen avser dock att, när utrymme härför ges, företa en sådan. Den&lt;br&gt;av Justitiekanslern efterfrågade belysningen av ansvarsfördelning mellan&lt;br&gt;Justitiekanslern och allmän åklagare vid gränsöverskridande brottslighet&lt;br&gt;kräver överväganden som lämpligast sker i det sammanhanget. Några&lt;br&gt;mindre ändringar bör emellertid göras i syfte att öka överskådligheten. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § bör en hänvisning till reglerna om det förenklade förfarandet tas in.&lt;br&gt;Rubriken ”Förutsättningar för utlämning” bör placeras närmast före 2 §,&lt;br&gt;som är den första paragraf som anger förutsättningarna för utlämning.&lt;br&gt;23 § är en central bestämmelse i utlämningslagen och har ett stort&lt;br&gt;praktiskt användningsområde. Paragrafens placering under rubriken&lt;br&gt;”Övriga bestämmelser” är inte tillfredställande. För att lyfta fram&lt;br&gt;innehållet i paragrafen bör den förses med en egen mellanrubrik av&lt;br&gt;lydelse ” Tvångsmedel i avvaktan på en framställning om utlämning”.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.10 Ikraftträdande m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sverige skall avge en förklaring om att Sverige&lt;br&gt;gentemot medlemsstater i EU som avgett en motsvarande förklaring&lt;br&gt;kommer att tillämpa 1996 års utlämningskonvention innan den trätt i&lt;br&gt;kraft. De nya bestämmelserna i utlämningslagen skall dock tillämpas&lt;br&gt;oberoende av om den andra staten har avgett en förklaring om&lt;br&gt;ömsesidig tillämpning eller inte. De föreslagna lagändringarna bör&lt;br&gt;kunna träda i kraft den 1 oktober 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Konventionen träder enligt artikel 18&lt;br&gt;i kraft 90 dagar efter det att den sista medlemsstaten har deponerat sitt&lt;br&gt;ratifikationsinstrument. Det kan på goda grunder antas att avsevärd tid&lt;br&gt;kommer att förflyta före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till de skäl som har anförts under avsnitt 7.1 för att&lt;br&gt;Sverige skall ratificera konventionen, kan konstateras att det finns&lt;br&gt;anledning att göra det möjligt att tillämpa de nya reglerna så snart som&lt;br&gt;möjligt. Den svenska utlämningslagstiftningen är av tradition tillämplig&lt;br&gt;utan krav på ömsesidighet. Det är därför naturligt att tillämpa de nya&lt;br&gt;bestämmelserna i förhållande till samtliga medlemsstater i EU. Detta bör&lt;br&gt;göras oberoende av när konventionen träder i kraft i sin helhet eller om&lt;br&gt;en ansökande stat har avgett en förklaring enligt artikel 18.4 om att&lt;br&gt;konventionen kommer att tillämpas även innan den trätt i kraft gentemot&lt;br&gt;stater som har gjort en motsvarande förklaring. Sverige bör dock avge en&lt;br&gt;förklaring enligt artikel 18.4 för att möjliggöra ömsesidig tillämpning av&lt;br&gt;konventionen innan den träder i kraft gentemot stater som kräver en&lt;br&gt;sådan förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att de nya reglerna träder i kraft den 1 oktober&lt;br&gt;2001. Reglerna skall tillämpas även på brott som har begåtts dessför-&lt;br&gt;innan. Det behövs därför inte någon övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Svenska förklaringar och reservationer till Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;1996 års utlämningskonvention m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 17 i 1996 års utlämningskonvention är reservations-&lt;br&gt;möjligheterna enligt konventionen begränsade till de bestämmelser där&lt;br&gt;en sådan rätt uttryckligen framgår. Under avsnitt 7.3.5 har lämnats en&lt;br&gt;redogörelse för artikel 3, som bl.a. rör frågan om dubbel strafföarhet. Av&lt;br&gt;skäl som anges där skall Sverige f.n. inte avstå från kravet på dubbel&lt;br&gt;straffbarhet i de fall som avses i artikel 3.1. Sverige bör vid artikel 3.3&lt;br&gt;förklara att artikel 3.1 inte kommer att tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5.1 skall inget brott - i fråga om utlämning - betraktas&lt;br&gt;som politiskt. Frågan har behandlats under avsnitt 7.3.3. Med den&lt;br&gt;inställning som Sverige därmed intar till utlämning för politiska brott,&lt;br&gt;saknas anledning att avge en reservation enligt artikel 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 behandlar frågan om fiskaliska brott. Av skäl som har&lt;br&gt;redovisats under avsnitt 5.2, skall Sverige inte utnyttja reservations-&lt;br&gt;möjligheten enligt artikel 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En EU-medlemsstat kan enligt artikel 7.2 förklara att den inte kommer&lt;br&gt;att bevilja utlämning av egna medborgare eller att den kommer att tillåta&lt;br&gt;detta endast under vissa förutsättningar som närmare anges. Frågan om&lt;br&gt;utlämning av svenska medborgare har behandlats i avsnitt 7.3.1. Sverige&lt;br&gt;skall under vissa förutsättningar och villkor kunna lämna ut svenska&lt;br&gt;medborgare till en EU-medlemsstat. Av den svenska förklaringen till&lt;br&gt;artikel 7 bör därför följande framgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Artiklarna 5, 8 samt 10-12 i denna konvention skall inte tillämpas&lt;br&gt;avseende svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Utlämning av en svensk medborgare för lagföring kan beviljas endast&lt;br&gt;under förutsättning att den som begärs utlämnad vid tiden för brottet&lt;br&gt;sedan minst två år varit stadigvarande bosatt i den ansökande staten eller&lt;br&gt;att den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott för vilket&lt;br&gt;enligt svensk lag är stadgat fängelse i mer än fyra år. Om gärningen i sin&lt;br&gt;helhet har begåtts i Sverige, får utlämning för lagföring beviljas endast&lt;br&gt;om gärningen innefattar medverkan till ett brott som har begåtts utom&lt;br&gt;riket eller om utlämning beviljas även för en gärning som har begåtts&lt;br&gt;utom riket. Om utlämning beviljas för lagföring kan Sverige uppställa&lt;br&gt;villkor om att den som utlämnas skall återföras till Sverige för&lt;br&gt;verkställighet av ett eventuellt frihetsstraff eller annat frihetsberövande i&lt;br&gt;anledning av brottet. Vid återförande tillämpas vad svensk lag&lt;br&gt;föreskriver i fråga om överförande av verkställighet av brottmålsdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Utlämning av en svensk medborgare för straffverkställighet kan&lt;br&gt;beviljas om den som begärs utlämnad vid tiden för brottet sedan minst&lt;br&gt;två år varit stadigvarande bosatt i den ansökande staten eller om denne&lt;br&gt;inför en svensk åklagare samtycker till utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;Vid utlämning av en svensk medborgare enligt 1995 års&lt;br&gt;utlämningskonvention tillämpas inte Sveriges förklaring till artikel 9 i&lt;br&gt;den konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Sverige kommer, gentemot stater som garanterar lika behandling, inte&lt;br&gt;att åberopa den svenska förklaringen vid artikel 6.1 i 1957 års&lt;br&gt;utlämningskonvention om att med svenska medborgare likställa&lt;br&gt;utomnordiska medborgare bosatta här, i Danmark eller i Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall vidare lämna en förklaring enligt artikel 12.2 om att&lt;br&gt;artikel 15 i 1957 års utlämningskonvention angående vidareutlämning till&lt;br&gt;tredje stat skall fortsätta att tillämpas, bortsett från de fall enligt det&lt;br&gt;förenklade utlämningsförfarandet där den som utlämnas uttryckligen&lt;br&gt;avstår från skyddet mot vidareutlämning. Däremot skall Sverige inte&lt;br&gt;lämna förklaring enligt artikel 11 om presumerat samtycke till avstående&lt;br&gt;från specialitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med artikel 13.2 skall Sverige ange vilken myndighet som är&lt;br&gt;centralmyndighet i utlämningsärenden. I en förklaring till artikel 14 skall&lt;br&gt;Sverige förklara vilka myndigheter som i utlämningsärenden har rätt att&lt;br&gt;ha direktkontakt med sina utländska motsvarigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige skall slutligen, enligt artikel 18.4, förklara att konventionen -&lt;br&gt;även innan den har trätt i kraft - kommer att tillämpas mot andra&lt;br&gt;medlemsstater som har avgett motsvarande förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att den generella strafftröskeln i utlämningslagen&lt;br&gt;anpassas till strafftröskeln i 1957 års utlämningskonvention, finns nu&lt;br&gt;förutsättningar för att återta det svenska förbehållet till artikel 2 i den&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regleringen innebär att möjligheterna att lämna ut&lt;br&gt;misstänkta personer till andra medlemsstater i EU ökar. Det torde,&lt;br&gt;åtminstone i vissa fall, innebära att en rättegång i Sverige kan undvikas,&lt;br&gt;vilket i sin tur är en kostnadsbesparing. Å andra sidan ökar också&lt;br&gt;möjligheterna att få personer utlämnade till Sverige. Hur stor ökningen&lt;br&gt;kan förväntas bli i praktiken är svårt att bedöma, men en viss&lt;br&gt;kostnadsökning för lagföring och straffverkställighet kan sannolikt&lt;br&gt;förutses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget gör regeringen bedömningen att tillträdet till 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention, utlämningsavtalet med Kanada och anpassningen&lt;br&gt;till Schengenkonventionens regler - såvitt nu är i fråga - inte kommer att&lt;br&gt;medföra några kostnadsökningar för staten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;br&gt;utlämning för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i en annan stat är misstänkt, tilltalad eller dömd för där&lt;br&gt;straffbelagd gärning och uppehåller sig här i riket får efter beslut av&lt;br&gt;regeringen utlämnas till den staten i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 28-39 §S finns särskilda bestämmelser om ett förenklat förfarande i&lt;br&gt;vissa fall via utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första stycket är språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt och behandlas i avsnitt 7.3.9. Stycket har Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;tillkommit för att genom en särskild hänvisning till det förenklade&lt;br&gt;utlämningsförfarandet förbättra lagens överskådlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk medborgare får inte utlämnas enligt denna lag i annat fall än&lt;br&gt;där det är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i enlighet med Lagrådets förslag ändrats med anledning&lt;br&gt;av att det införs möjligheter att enligt 3-3 c §§ i vissa fäll utlämna en&lt;br&gt;svensk medborgare till en EU-stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk medborgare får utlämnas till en medlemsstat i Europeiska&lt;br&gt;unionen for lagföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han eller hon vid tiden för brottet sedan minst två år stadigvarande&lt;br&gt;vistats i den ansökande staten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar brott, för vilket&lt;br&gt;det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gärningen i sin helhet begåtts i Sverige, får utlämning beviljas&lt;br&gt;endast om gärningen innefattar medverkan till ett brott som begåtts utom&lt;br&gt;riket eller om utlämning beviljas även för en gärning som begåtts utom&lt;br&gt;riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om utlämning skall beviljas i fall som avses i&lt;br&gt;denna paragraf skall särskilt beaktas möjligheterna till lagföring i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3-3 c §§ är nya och är en anpassning till artikel 7 i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention. Frågan om utlämning av svenska medborgare&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 7.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna for utlämning av svenska medborgare anges i 3 §&lt;br&gt;första och andra styckena och motsvarar i huvudsak 2 § i den nordiska&lt;br&gt;utlämningslagen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket punkten 1 far en svensk medborgare utlämnas om&lt;br&gt;han eller hon vid tiden för brottet sedan minst två år stadigvarande vistats&lt;br&gt;i den ansökande staten. Vistelsens varaktighet skall, liksom vid&lt;br&gt;tillämpningen av den nordiska utlämningslagen, räknas från tidpunkten&lt;br&gt;för brottet. Vistelsekravet gäller for varje brott för vilket utlämning sker.&lt;br&gt;Även i övrigt tillämpas samma principer som i nordiska utlämnings-&lt;br&gt;ärenden. Exempelvis är personens bostad, arbete och familjeförhållanden&lt;br&gt;av betydelse för bedömningen. Avbrott för kortare tid, t.ex. semester,&lt;br&gt;påverkar inte bedömningen av vistelsens karaktär (se prop. 1959:72&lt;br&gt;s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen skall enligt tredje stycket särskilt beaktas om&lt;br&gt;lagföring kan ske i Sverige. Det är naturligt att en rättegång bör äga rum&lt;br&gt;där de bästa förutsättningarna finns för att genomföra en rättvis och&lt;br&gt;materiellt riktig rättegång. Även personens anknytning till Sverige har&lt;br&gt;betydelse vid bedömningen. Anknytningen till Sverige bör i allmänhet&lt;br&gt;tillmätas mindre betydelse om det är fråga om ett grovt brott. Vid&lt;br&gt;bedömningen skall även andra omständigheter beaktas, t.ex. personens&lt;br&gt;hälsotillstånd och övriga personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utlämning beviljas i fall som avses i 3 § skall som villkor för&lt;br&gt;utlämningen ställas att den som begärs utlämnad skall återföras till&lt;br&gt;Sverige för verkställighet här av ett ådömt frihetsstraff eller annat&lt;br&gt;frihetsberövande i anledning av brottet. Detta villkor behöver dock inte&lt;br&gt;ställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som begärs utlämnad vid tiden för brottet sedan minst två år&lt;br&gt;stadigvarande vistats i den stat till vilken utlämning begärs, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den som begärs utlämnad samtycker till att verkställighet sker i&lt;br&gt;den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När verkställighet enligt första stycket skall ske i Sverige tillämpas&lt;br&gt;25 g § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande&lt;br&gt;verkställighet av orottmålsaom. Vid verkställigheten skall den dömde&lt;br&gt;alltid räknas till godo den tid av påföljden som avtjänats i den andra&lt;br&gt;staten och den tid som han eller hon med anledning av brott som avses&lt;br&gt;med påföljden varit anhållen eller häktad i den andra staten eller i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en svensk medborgare utlämnas för lagföring skall enligt första&lt;br&gt;stycket som huvudregel gälla att beslutet förenas med ett villkor om att&lt;br&gt;han eller hon efter domen skall återföras till Sverige för verkställighet här&lt;br&gt;av ett ådömt straff. Villkoret skall avse endast frihetsberövande påföljder&lt;br&gt;eller andra frihetsberövanden i anledning av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor om återförande kan behöva ställas upp även för den&lt;br&gt;händelse att den som begärs utlämnad visar sig vara psykiskt&lt;br&gt;otillräknelig och därför, enligt den ansökande statens lagar, inte kan&lt;br&gt;straffas. I vissa stater överlämnas en person som befunnits vara&lt;br&gt;straffrättsligt otillräknelig till psykiatrisk vård. Det bör även för en sådan&lt;br&gt;situation vara möjligt att uppställa villkor om skyldighet för den&lt;br&gt;ansökande staten att till Sverige återföra den som har utlämnats. Detta&lt;br&gt;framgår av sista ledet i första styckets första mening (annat&lt;br&gt;frihetsberövande i anledning av brottet). Av 12 § tredje stycket följer att&lt;br&gt;även andra villkor om återförande kan ställas vid utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde har en starkare anknytning till den ansökande staten&lt;br&gt;genom att han eller hon har varit bosatt där i minst två år före brottet,&lt;br&gt;behöver ett villkor om återförande inte ställas upp. Detta far avgöras med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Att villkor om&lt;br&gt;verkställighet i Sverige inte heller behöver ställas upp om den dömde&lt;br&gt;själv vill verkställa straffet i den ansökande staten är i linje med de&lt;br&gt;nuvarande förutsättningarna för överförande av straffverkställighet enligt&lt;br&gt;överförandekonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet verkställs här - som framgår av paragrafens andra stycke - i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i lagen (1972:260) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (IVL). Bestämmelsen&lt;br&gt;har i enlighet med Lagrådets förslag utformats så att det tydligare&lt;br&gt;framgår att den i sak motsvarar andra meningen i 25 § tredje stycket IVL.&lt;br&gt;Det framstår inte som lämpligt att - som Lagrådet varit inne på - i detta&lt;br&gt;lagstiftningsärende införa någon möjlighet till ytterligare avräkning än&lt;br&gt;för de fall som sedan länge gällt enligt IVL. I dessa fall skall den dömde&lt;br&gt;alltid tillgodoräknas tid som han eller hon varit frihetsberövad i den&lt;br&gt;andra staten och i Sverige med anledning av det aktuella brottet. Den&lt;br&gt;ansökande staten bör underrättas om vad som gäller från svensk sida i&lt;br&gt;fråga om verkställighet av ett eventuellt frihetsstraff efter återförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk medborgare får utlämnas till en medlemsstat i Europeiska&lt;br&gt;unionen för verkställighet av frihetsstraff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han eller hon vid tiden for brottet sedan minst två år stadigvarande&lt;br&gt;vistats i den ansökande staten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han eller hon samtycker till utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Utlämning av en svensk medborgare för straffverkställighet förutsätter&lt;br&gt;att denne vid tiden för brottet stadigvarande hade vistats i den ansökande&lt;br&gt;staten i minst två år eller att han eller hon samtycker till utlämning.&lt;br&gt;Därutöver kan utlämning av svenska medborgare alltså endast ske för&lt;br&gt;lagföring. Det kan knappast befaras att denna begränsning medför att en&lt;br&gt;svensk medborgare med en verkställbar dom från en annan EU-stat kan&lt;br&gt;undandra sig straffverkställighet. Om en svensk medborgare har avvikit&lt;br&gt;från straffverkställighet i en annan EU-stat och begett sig till Sverige&lt;br&gt;finns det enligt Schengenkonventionen och tilläggsprotokollet till&lt;br&gt;överförandekonventionen möjligheter att utan personens samtycke&lt;br&gt;överföra straffverkställigheten till Sverige (se avsnitt 7.3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller personer med stark anknytning till den andra staten skall&lt;br&gt;enligt den aktuella bestämmelsen möjligheterna till straffverkställighet i&lt;br&gt;Sverige vägas mot personens anknytning till den andra staten. Är&lt;br&gt;omständigheterna sådana att anknytningen dit är större än till Sverige kan&lt;br&gt;möjligheterna till återanpassning i vissa fall vara bättre om verkställig-&lt;br&gt;heten sker i den andra staten. Det kan finnas fall där den som utlämnas,&lt;br&gt;trots stark anknytning till den andra staten, kan förväntas vara betjänt av&lt;br&gt;att få avsluta straffverkställigheten i Sverige. Vid bedömningen bör&lt;br&gt;därför, så långt detta är möjligt att förutse, även beaktas möjligheterna till&lt;br&gt;ett senare överförande av straffverkställigheten till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke till verkställighet i den andra staten i fall som avses i 3 a och 3&lt;br&gt;b SS skall lämnas till den åklagare som verkställer utredning enligt 16&lt;br&gt;eller 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke återkallas innan beslut om utlämning har verkställts,&lt;br&gt;skall återkallelsen beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall frågan om samtycke till verkställighet i den&lt;br&gt;ansökande staten behandlas i en sådan utredning som det åligger&lt;br&gt;Riksåklagaren att utföra enligt 16 § eller - när det är fråga om utlämning&lt;br&gt;enligt det förenklade förfarandet - utredning enligt 31 §. Utredningen&lt;br&gt;verkställs enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål.&lt;br&gt;Regelmässigt uppdras åt en lokal åklagare att utföra en sådan utredning&lt;br&gt;och det är till denne som ett samtycke skall lämnas. Närmare bestäm-&lt;br&gt;melser om hur samtycket skall lämnas bör regleras i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En återkallelse av samtycke skall enligt andra stycket beaktas om den&lt;br&gt;sker innan utlämningsbeslutet har verkställts. Innebörden av en&lt;br&gt;återkallelse är att samtycke inte skall anses ha lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får beviljas endast om den gärning för vilken utlämning&lt;br&gt;begärs motsvarar brott, för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse&lt;br&gt;i ett år eller mer. Utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen får&lt;br&gt;dock beviljas om den gärning för vilken utlämning begärs motsvarar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott, för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i sex månader Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;eller mer. Har personen i den ansökande staten dömts för gärningen, får&lt;br&gt;han utlämnas endast om påföljden utgör minst frihetsstrafi i fyra&lt;br&gt;månader eller annat omhändertagande på anstalt under motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utlämning ske till en annan stat för gärning som avses i första&lt;br&gt;stycket, får utlämning till den staten samtidigt beviljas även för annan&lt;br&gt;gärning som motsvarar brott enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har personen i den ansökande staten dömts till gemensam påföljd för&lt;br&gt;gärning som avses i första stycket första eller andra meningen och för&lt;br&gt;annan gärning som motsvarar brott enligt svensk lag, får utlämning för&lt;br&gt;gärningarna beviljas, om den gemensamma påföljden utgör minst&lt;br&gt;frihetsstraff i fyra månader eller annat omhändertagande på anstalt under&lt;br&gt;motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket första meningen är en anpassning till&lt;br&gt;strafftröskeln i 1957 års utlämningskonvention, se avsnitt 7.3.2. Den&lt;br&gt;innebär att om det maximala straffet för ett brott enligt svensk lag är&lt;br&gt;minst fängelse i ett år så är brottet numera utlämningsbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillägget i första stycket andra meningen motsvarar artikel 2.1 i 1996&lt;br&gt;års utlämningskonvention. När det gäller svenska medborgare innebär&lt;br&gt;den nya bestämmelsen att strafftröskeln vid utlämning inom EU sänks&lt;br&gt;endast i de fall där personen vid tiden för brottet varit stadigvarande&lt;br&gt;bosatt i den ansökande staten i minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övriga ändringarna i första stycket samt andra och tredje styckena&lt;br&gt;är språkliga och redaktionella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning/är inte beviljas för ett politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar gärningen även ett brott som inte är politiskt, får utlämning&lt;br&gt;beviljas för det brottet, om gärningen i det särskilda fallet övervägande&lt;br&gt;har karaktären av ett icke politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte vid utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen eller om ett avslag på denna grund skulle strida mot&lt;br&gt;en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige och den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare får inte utlämnas för ett politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har fått ett nytt tredje stycke, som innebär att utlämning i&lt;br&gt;vissa fall inte längre kan vägras enbart på den grunden att det är fråga om&lt;br&gt;ett politisk brott. Bestämmelsen är en anpassning till artikel 5.1 i 1996&lt;br&gt;års utlämningskonvention, se avsnitt 7.3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utrycklig bestämmelse om förbud mot utlämning av svenska&lt;br&gt;medborgare för politiska brott har tagits in i fjärde stycket.&lt;br&gt;Begränsningen har stöd i den reservation som Sverige avser att lämna i&lt;br&gt;anslutning till artikel 7 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet är den föreslagna lydelsen av paragrafen svårläst&lt;br&gt;eftersom den utformats så att tredje stycket utgör ett undantag från första&lt;br&gt;stycket och fjärde stycket ett undantag från undantaget. Lagrådet har&lt;br&gt;föreslagit att tredje och fjärde styckena läggs ihop till ett stycke.&lt;br&gt;Regeringen anser dock att Lagrådets förslag till omformulering av&lt;br&gt;paragrafen inte blir så tydlig som är önskvärt. Det är särskilt angeläget att&lt;br&gt;de bestämmelser som rör förutsättningarna för utlämning av svenska&lt;br&gt;medborgare tydligt kan särskiljas från bestämmelser som gäller för&lt;br&gt;övriga fall. Den av Lagrådet föreslagna lydelsen bör därför inte väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet att vägra utlämning för politiska brott inverkar inte på&lt;br&gt;möjligheten att vägra utlämning med stöd av andra bestämmelser i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämningslagen, t.ex. 7 §. Där sägs att en framställning om utlämning Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;alltid skall avslås om den som begärs utlämnad riskerar förföljelse t.ex.&lt;br&gt;på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller&lt;br&gt;religiösa eller politiska uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fråga om den som begärs utlämnad här i riket meddelats dom&lt;br&gt;beträffande det uppgivna brottet eller med stöd av 20 kap. 7 §&lt;br&gt;rättegångsbalken eller motsvarande bestämmelse i annan författning&lt;br&gt;meddelats beslut alt inte åtala för brottet, får utlämning för det brottet&lt;br&gt;inte beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får inte heller beviljas, om straff för brottet skulle vara&lt;br&gt;förfallet enligt svensk lag. Detta gäller inte vid utlämning till en&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska unionen eller om ett avslag på denna grund&lt;br&gt;skulle strida mot en internationell överenskommelse som gäller mellan&lt;br&gt;Sverige och den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare får inte utlämnas om strajf för brottet&lt;br&gt;skulle vara forfallet enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fråga om ansvar för brottet prövats genom lagakraftägande dom,&lt;br&gt;meddelad i en annan stat än den som gjort framställning om utlämning,&lt;br&gt;och är brottet förövat i den först nämnda staten eller har denna stat&lt;br&gt;tillträtt den europeiska utlämningskonventionen den 13 december 1957&lt;br&gt;eller en överenskommelse som avses i 2 kap. 5 a § fjärde stycket&lt;br&gt;brottsbalken eller har den staten slutit särskilt avtal med Sverige om&lt;br&gt;utlämning för brott, får den som begärs utlämnad inte utlämnas för&lt;br&gt;brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han eller hon har frikänts från ansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han eller hon har förklarats skyldig till brottet utan att påföljd&lt;br&gt;har utdömts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om ådömd påföljd har verkställts i sin helhet eller verkställigheten&lt;br&gt;pågår, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om ådömd påföljd har bortfallit enligt lagen i den stat där domen&lt;br&gt;meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket gäller inte i fråga om brott, som har förövats i den stat&lt;br&gt;som gjort framställning om utlämning eller mot denna stat eller menighet&lt;br&gt;eller allmän inrättning i den staten, eller brott, som avses i 2 kap. 3 § 6&lt;br&gt;eller 7 brottsbalken, såvida inte lagföringen har skett på begäran av den&lt;br&gt;stat som gjort framställning om utlämning eller efter att den som begärs&lt;br&gt;utlämnaahar utlämnats från denna stat för lagföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket är en anpassning till artikel 8 i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention, se avsnitt 7.3.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning far inte vägras enbart på den grunden att straff för brottet&lt;br&gt;skulle ha varit preskriberat enligt svensk lag. Detta gäller vid utlämning&lt;br&gt;till en annan medlemsstat i unionen eller om ett avslag med hänvisning&lt;br&gt;till preskription strider mot en internationell överenskommelse som&lt;br&gt;gäller mellan Sverige och den ansökande staten. Av artikel 8.2 i&lt;br&gt;konventionen framgår att utlämning kan vägras med hänvisning till att&lt;br&gt;straff för brottet skulle vara preskriberat enligt den anmodade statens lag,&lt;br&gt;om den staten själv haft behörighet att lagföra brottet. Som framgår av 2&lt;br&gt;kap. brottsbalken är de svenska jurisdiktionsreglema omfattande. Detta&lt;br&gt;torde i flertalet fall innebära att Sverige har en möjlighet att vägra&lt;br&gt;utlämning om brottet skulle vara preskriberat. När det gäller svenska&lt;br&gt;medborgare kan dock utlämning aldrig beviljas om brottet skulle vara&lt;br&gt;preskriberat, se det nya tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 7.3.4 har också berörts bestämmelsens förhållande till artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62.1 i Schengenkonventionen. Det är svårt att bedöma vilken praktisk&lt;br&gt;betydelse Schengenkonventionens bestämmelse om preskriptionsavbrott&lt;br&gt;kommer att få. Bestämmelsen torde kunna aktualiseras i den situationen&lt;br&gt;där Sverige med stöd av artikel 8.2 i 1996 års utlämningskonvention&lt;br&gt;åberopar jurisdiktion för att kunna vägra utlämning för ett preskriberat&lt;br&gt;brott. Vid sådant förhållande kan den ansökande staten hävda att&lt;br&gt;preskriptionsavbrott har skett även om motsvarande åtgärd inte skulle&lt;br&gt;betraktas som preskriptionsavbrytande enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde och femte styckena har gjorts vissa ändringar, främst med&lt;br&gt;anledning av ändringar i 2 kap. 3 och 5 a §§ brottsbalken. Övriga&lt;br&gt;ändringar i paragrafen är språkliga och redaktionella. Lagrådet har, med&lt;br&gt;det resonemang som redogörs för under kommentaren till 6 §, föreslagit&lt;br&gt;att paragrafens andra och tredje stycken slås samman. Av skäl som har&lt;br&gt;utvecklats vid kommentaren till 6 § bör dock den av regeringen&lt;br&gt;föreslagna lydelsen inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utlämning till en medlemsstat i Europeiska unionen eller när det&lt;br&gt;annars följer av en internationell överenskommelse som är bindande för&lt;br&gt;Sverige, far den som har utlämnats, utöver vad som följer av 12 § första&lt;br&gt;stycket f,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtalas eller straffas för annat brott som han eller hon har begått&lt;br&gt;före utlämningen, om han eller hon har lämnat sitt samtycke till det eller&lt;br&gt;om det för brottet enligt lagen i den ansökande staten inte kan följa eller&lt;br&gt;inte är utdömt frihetsstraff eller någon annan åtgärd som innefattar&lt;br&gt;frihetsberövande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vidareutlämnas till en annan medlemsstat i Europeiska unionen om&lt;br&gt;han eller hon har lämnat sitt samtycke till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om den som har utlämnats är svensk&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 7.3.6 och motsvarar artiklarna&lt;br&gt;10-12 i 1996 års utlämningskonvention. Lagtexten i första stycket har&lt;br&gt;formulerats om med anledning av Lagrådets yttrande. Lagrådet har även&lt;br&gt;föreslagit att bestämmelsen i andra stycket i stället skrivs in i första&lt;br&gt;stycket. Av skäl som har utvecklats vid kommentaren till 6 § bör dock&lt;br&gt;den av regeringen föreslagna lydelsen inte ändras. Lagrådet har vidare&lt;br&gt;föreslagit att det övervägs att i 12 § föra in en hänvisning till 12 a §.&lt;br&gt;Regeringen anser dock inte att en sådan hänvisning är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att en person som har utlämnats, genom att&lt;br&gt;lämna sitt samtycke kan avstå från specialitetsprincipens skydd eller&lt;br&gt;medge vidareutlämning. Avståndet måste vara specificerat till vissa&lt;br&gt;angivna gärningar. Ett generellt avstående från specialitetsprincipen kan&lt;br&gt;alltså inte ske med stöd av denna bestämmelse (jfr 32 § första stycket&lt;br&gt;utlämningslagen). Ett avstående skall enligt artikel 10.2 lämnas inför de&lt;br&gt;behöriga rättsliga myndigheterna i den ansökande staten. Bestämmelser&lt;br&gt;om hur sådant samtycke skall inhämtas när någon har utlämnats till&lt;br&gt;Sverige kommer att införas i utlämningsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialitetsprincipen luckras också upp på så sätt att den ansökande&lt;br&gt;staten får rätt att, även utan regeringens medgivande eller den utlämnades&lt;br&gt;samtycke, lagföra denne för vissa mindre allvarliga brott som begåtts&lt;br&gt;före utlämningen. När det gäller straffverkställighet är det framför allt&lt;br&gt;böter som kommer i fråga. En frihetsinskränkande åtgärd som trätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böter som kommer i fråga. En frihetsinskränkande åtgärd som trätt&lt;br&gt;istället för bötesstraffet på grund av att beloppet inte har betalats bör&lt;br&gt;dock kunna verkställas utan den utlämnade statens medgivande (se 15 §&lt;br&gt;bötesverkställighetslagen och förklaranderapporten till 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan ett sådant avstående inte göras av en svensk&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om utlämning skall göras skriftligen. Den får&lt;br&gt;översändas per telefax eller, efter överenskommelse i det enskilda fallet,&lt;br&gt;på annat sätt. Framställningen skall ges in till Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid framställningen skall fogas avskrift av häktningsbeslut eller dom&lt;br&gt;som åberopas eller, i fall som avses i 4 § andra stycket, annan utredning&lt;br&gt;på vilken framställningen grundas. I den mån det inte framgår av nämnda&lt;br&gt;handlingar, skall uppgift lämnas om personens nationalitet och hemvist,&lt;br&gt;brottets beskaffenhet, tid och plats för brottet samt i den ansökande&lt;br&gt;staten tillämpliga straffbestämmelser. Signalement skall om möjligt&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket motsvarar bestämmelser i artikel 13 i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention och behandlas i avsnitt 7.3.8. Ändringarna i andra&lt;br&gt;stycket är språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren skall till grund for sitt yttrande verkställa erforderlig&lt;br&gt;utredning enligt vad som gäller vid förundersökning i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren eller åklagare som verkställer utredningen får under&lt;br&gt;utredningen begära kompletterande information av behörig myndighet i&lt;br&gt;en medlemsstat i Europeiska unionen. Sådan direkt kommunikation får&lt;br&gt;även ske om det har avtalats i en internationell överenskommelse som är&lt;br&gt;bindande för Sverige eller om den andra staten tillåter det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel gäller vad som i allmänhet är föreskrivet för brottmål.&lt;br&gt;Beslut av rätten gäller tills vidare intill dess ärendet har avgjorts eller, om&lt;br&gt;utlämning beviljas, intill dess denna har verkställts. Finner Ilögsta&lt;br&gt;domstolen att det finns hinder mot utlämning enligt 1-10 §§, upphör&lt;br&gt;dock beslutet genast att gälla. Föreligger sådant hinder mot utlämning&lt;br&gt;som avses i 11 § första stycket, gäller Deslutet inte under tid då personen&lt;br&gt;med anledning av misstanke om brott som där avses är berövaa friheten&lt;br&gt;som anhållen eller häktad eller undergår fängelsestraff eller på annat sätt&lt;br&gt;är omhändertagen på anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har&lt;br&gt;beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut i fråga om tvångsmedel överklagas till Högsta&lt;br&gt;domstolen utan inskränkning till viss tia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls häktad i utlämningsärendet kan begära, att ny&lt;br&gt;förhandling skall äga rum inom tre veckor från det att beslut senast har&lt;br&gt;meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket är en anpassning till artikel 14 i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention och behandlas i avsnitt 7.3.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om direkt kommunikation är möjlig i det enskilda fallet beror på om&lt;br&gt;den ansökande staten avgett en förklaring av den innebörden till 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention. Sverige kommer att avge en sådan förklaring. Av&lt;br&gt;förklaringen skall också framgå vilken eller vilka myndigheter som är&lt;br&gt;behöriga att lämna och ta emot information. Har den ansökande staten&lt;br&gt;inte avgett någon sådan förklaring får kommunikationen ske mellan&lt;br&gt;centralmyndigheterna. Bestämmelsen har utformats så att direktkom-&lt;br&gt;munikation är möjlig även i förhållande till andra stater som tillåter detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ändringar i paragrafen är språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Justitiedepartementet får medge, att den som av en stat&lt;br&gt;utlämnas till en annan stat far föras genom riket, om denne inte är svensk&lt;br&gt;medborgare och det inte heller annars finns synnerliga skäl mot det.&lt;br&gt;Framställning om detta ges in till Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande får lämnas till att en svensk medborgare fors genom riket,&lt;br&gt;om hinder inte skulle ha förelegat för utlämning av honom eller henne&lt;br&gt;till den mottagande staten enligt denna lag eller enligt 2 eller 4 § lagen&lt;br&gt;(1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket är språklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket, som inte har någon motsvarighet i 1996 års&lt;br&gt;utlämningskonvention, föranleds av möjligheten att utlämna svenska&lt;br&gt;medborgare (se avsnitt 7.3.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkännager de internationella överenskommelser som avses&lt;br&gt;i aennalag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 27 a §, som är en ny paragraf, tillkännager regeringen de&lt;br&gt;internationella överenskommelser som avses i lagen. Hänvisningar till&lt;br&gt;sådana överenskommelser finns i 6, 10, 12 a och 16 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon som är eftersökt för utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till att bli utlämnad, får utlämningsfrågan&lt;br&gt;prövas i ett förenklat förfarande med de avvikelser från denna lag som&lt;br&gt;framgår av 29-39 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är redaktionell och följer av att 40 § inte längre behövs när&lt;br&gt;Justitiedepartementet numera enligt 26 § är centralmyndighet även i&lt;br&gt;transitärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske tillfrågas av&lt;br&gt;åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall han också&lt;br&gt;tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att, utan särskilt&lt;br&gt;medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller straffa honom för&lt;br&gt;annat brott som begåtts före utlämningen än som omfattas av&lt;br&gt;eftersökningen och att utlämna honom till någon annan medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen. Han skall upplysas om innebörden av att samtycke&lt;br&gt;och medgivande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande lämnas till åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket andra meningen tillämpas inte när den som eftersöks är&lt;br&gt;svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;eller ett medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall aen ansökande&lt;br&gt;staten underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel.&lt;br&gt;Detta hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om&lt;br&gt;samtycke lämnas efter denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om&lt;br&gt;utlämning har verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande&lt;br&gt;staten skall omedelbart underrättas om återkallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;som avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte inte&lt;br&gt;samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från den dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet lämnat sitt&lt;br&gt;samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sadant samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare hänvisningen i andra stycket till det förfarande för&lt;br&gt;inhämtande av samtycke som gäller inom Norden har tagits bort. Hur det&lt;br&gt;skall ske bör i stället regleras särskilt i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall en svensk medborgare inte tillfrågas enligt&lt;br&gt;första stycket om han avstår från specialitetsprincipens skydd, se avsnitt&lt;br&gt;7.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har med det resonemang som redogörs för under&lt;br&gt;kommentaren till 6 § föreslagit att bestämmelsen i tredje stycket arbetas&lt;br&gt;in i första stycket. Av skäl som har utvecklats vid kommentaren till 6 §&lt;br&gt;bör dock den av regeringen föreslagna lydelsen inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för ett politiskt brott får endast ske om gärningen eller en&lt;br&gt;gärning av motsvarande beskaffenhet i svensk lag är belagd med straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om utlämning får inte avslås på grund av att brottet är&lt;br&gt;politiskt, om detta skulle striaa mot en internationell överenskommelse&lt;br&gt;som gäller mellan Sverige och den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare får inte utlämnas för ett politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkännager de internationella överenskommelser som&lt;br&gt;avses i anara stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen behandlas i avsnitt 7.3.3. Ändringarna i första stycket är&lt;br&gt;språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra och tredje styckena är nya och motsvarar i huvudsak tredje och&lt;br&gt;fjärde styckena i 6 § utlämningslagen. Andra stycket har formulerats om&lt;br&gt;med anledning av Lagrådets yttrande. Fjärde stycket motsvarar 27 a §&lt;br&gt;utlämningslagen. Se även kommentarerna till dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ikraftträdande behandlas i avsnitt 7.3.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;br&gt;utlämning för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för&lt;br&gt;brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 40 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 4, 6, 10, 14, 16, 26, 28 och 32 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubrikerna närmast före 1 § och 23 § skall placeras närmast&lt;br&gt;före 2 § respektive 24 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 23 § skall införas en ny rubrik, Provisoriska&lt;br&gt;tvångsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 3, 3 a, 3 b, 3 c, 12 a&lt;br&gt;och 27 a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i främmande stat är&lt;br&gt;misstänkt, tilltalad eller dömd för&lt;br&gt;där straffbelagd gärning och&lt;br&gt;uppehåller sig här i riket må efter&lt;br&gt;beslut av regeringen utlämnas till&lt;br&gt;den staten enligt vad i denna lag&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i främmande stat är&lt;br&gt;misstänkt, tilltalad eller dömd för&lt;br&gt;där straffbelagd gärning och&lt;br&gt;uppehåller sig här i riket får efter&lt;br&gt;beslut av regeringen utlämnas till&lt;br&gt;den staten enligt vad i denna lag&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 28-39 §§ finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om ett förenklat&lt;br&gt;förfarande i vissa fall vid&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;2 § får en svensk medborgare&lt;br&gt;utlämnas till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen för lagföring&lt;br&gt;om denne vid tiden för brottet&lt;br&gt;sedan minst två år stadigvarande&lt;br&gt;vistats i den ansökande staten eller&lt;br&gt;den gärning for vilken utlämning&lt;br&gt;begärs motsvarar brott, for vilket&lt;br&gt;enligt svensk lag är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i mer än fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gärningen i sin helhet&lt;br&gt;begåtts i Sverige får utlämning&lt;br&gt;beviljas endast om gärningen&lt;br&gt;innefattar medverkan till ett brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som begåtts utom riket eller när&lt;br&gt;utlämning beviljas även för en&lt;br&gt;gärning som begåtts utom riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av om utlämning&lt;br&gt;skall beviljas enligt denna paragraf&lt;br&gt;skall särskilt beaktas möjligheterna&lt;br&gt;till lagföring här i landet och&lt;br&gt;vilken anknytning till Sverige den&lt;br&gt;som begärs utlämnad har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utlämning beviljas enligt&lt;br&gt;3 § skall som villkor för ut-&lt;br&gt;lämningen ställas att den som&lt;br&gt;begärs utlämnad skall återföras&lt;br&gt;till Sverige för verkställighet av ett&lt;br&gt;eventuellt frihetsstraff här. Detta&lt;br&gt;villkor behöver dock inte ställas&lt;br&gt;om den som begärs utlämnad&lt;br&gt;sedan minst två år stadigvarande&lt;br&gt;vistats i den stat till vilken&lt;br&gt;utlämning begärs eller denne&lt;br&gt;samtycker till att verkställigheten&lt;br&gt;sker i den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När verkställighet skall ske i&lt;br&gt;Sverige enligt första stycket&lt;br&gt;tillämpas 25-25 b §§ lagen&lt;br&gt;(1972:260) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande verkställighet&lt;br&gt;av brottmålsdom. Vid verkställig-&lt;br&gt;heten skall den dömde alltid&lt;br&gt;räknas till godo den tid av&lt;br&gt;påföljden som avtjänats i den&lt;br&gt;andra staten och tid som han eller&lt;br&gt;hon varit anhållen, häktad eller på&lt;br&gt;annat sätt frihetsberövad där eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Sverige med anledning av det&lt;br&gt;brott som påföljden avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § får en svensk medborgare&lt;br&gt;utlämnas till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen för verk-&lt;br&gt;ställighet av frihetsstraff om denne&lt;br&gt;sedan minst två år stadigvarande&lt;br&gt;vistats i den ansökande staten eller&lt;br&gt;om han eller hon samtycker till&lt;br&gt;utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av om utlämning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall beviljas utan samtycke från Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;den som begärs utlämnad skall Bilaga 1&lt;br&gt;särskilt beaktas möjligheterna till&lt;br&gt;ett senare överförande av straff-&lt;br&gt;verkställigheten till Sverige och&lt;br&gt;vilken anknytning till Sverige den&lt;br&gt;som begärs utlämnad har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke till verkställighet i den&lt;br&gt;andra staten enligt 3 a och 3 b §§&lt;br&gt;skall lämnas till den åklagare som&lt;br&gt;verkställer den utredning som&lt;br&gt;avses i 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke återkallas&lt;br&gt;innan beslut om utlämning har&lt;br&gt;verkställts, skall återkallelsen&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må någon utlämnas, med&lt;br&gt;mindre den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begäres motsvarar&lt;br&gt;brott, för vilket enligt svensk lag&lt;br&gt;är stadgat fängelse i mer än ett år.&lt;br&gt;Har personen i den främmande&lt;br&gt;staten dömts för gärningen, må&lt;br&gt;han utlämnas allenast om&lt;br&gt;påföljden utgör minst frihetsstraff i&lt;br&gt;fyra månader eller annat om-&lt;br&gt;händertagande på anstalt under&lt;br&gt;motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utlämning till främmande&lt;br&gt;stat ske för gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket, må utlämning till&lt;br&gt;den staten samtidigt medgivas&lt;br&gt;jämväl för annan gärning som&lt;br&gt;motsvarar brott enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har personen i den främmande&lt;br&gt;staten dömts till gemensam påföljd&lt;br&gt;för gärning som avses i första&lt;br&gt;stycket första punkten och för&lt;br&gt;annan gärning som motsvarar brott&lt;br&gt;enligt svensk lag, må utlämning&lt;br&gt;för gärningarna äga rum, om den&lt;br&gt;gemensamma påföljden utgör&lt;br&gt;minst frihetsstraff i fyra månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får beviljas endast&lt;br&gt;om den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begärs motsvarar brott,&lt;br&gt;för vilket enligt svensk lag är&lt;br&gt;stadgat fängelse i mer än ett år.&lt;br&gt;Utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen far dock&lt;br&gt;beviljas om for brottet kan folja&lt;br&gt;fängelse i minst sex månader. Har&lt;br&gt;personen i den främmande staten&lt;br&gt;dömts för gärningen, får han&lt;br&gt;utlämnas endast om påföljden&lt;br&gt;utgör minst frihetsstraff i fyra&lt;br&gt;månader eller annat omhänder-&lt;br&gt;tagande på anstalt under mot-&lt;br&gt;svarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utlämning till främmande&lt;br&gt;stat ske för gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket, får utlämning till&lt;br&gt;den staten samtidigt medges även&lt;br&gt;för annan gärning som motsvarar&lt;br&gt;brott enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har personen i den främmande&lt;br&gt;staten dömts till gemensam påföljd&lt;br&gt;för gärning som avses i första&lt;br&gt;stycket första punkten och för&lt;br&gt;annan gärning som motsvarar brott&lt;br&gt;enligt svensk lag, får utlämning&lt;br&gt;för gärningarna äga rum, om den&lt;br&gt;gemensamma påföljden utgör&lt;br&gt;minst frihetsstraff i fyra månader&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annat omhändertagande på&lt;br&gt;anstalt under motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning må ej beviljas för&lt;br&gt;politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar gärningen tillika brott&lt;br&gt;av icke politisk beskaffenhet, må&lt;br&gt;utlämning beviljas för det brottet,&lt;br&gt;såframt gärningen i det särskilda&lt;br&gt;fallet prövas övervägande äga&lt;br&gt;karaktären av ett icke politiskt&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fråga om den person som&lt;br&gt;avses med framställningen här i&lt;br&gt;riket meddelats dom beträffande&lt;br&gt;det uppgivna brottet eller med stöd&lt;br&gt;av 20 kap. 7 § rättegångsbalken&lt;br&gt;eller motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;annan författning meddelats beslut&lt;br&gt;att icke tala å brottet, må&lt;br&gt;utlämning för det brottet ej äga&lt;br&gt;rum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej heller må utlämning beviljas,&lt;br&gt;om straff för brottet skulle vara&lt;br&gt;förfallet enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fråga om ansvar för brottet&lt;br&gt;prövats genom lagakraftägande&lt;br&gt;dom, meddelad i annan främ-&lt;br&gt;mande stat än den som gjort&lt;br&gt;framställning om utlämning, och&lt;br&gt;är brottet förövat i den först&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annat omhändertagande på&lt;br&gt;anstalt under motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får inte beviljas för&lt;br&gt;ett politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar gärningen även ett&lt;br&gt;brott som inte är politiskt, får&lt;br&gt;utlämning beviljas för det brottet,&lt;br&gt;om gärningen i det särskilda fallet&lt;br&gt;övervägande har karaktär av ett&lt;br&gt;icke politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om ett&lt;br&gt;avslag på denna grund strider mot&lt;br&gt;en internationell överenskommelse&lt;br&gt;som gäller mellan Sverige och den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas för politiska&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fråga om den person som&lt;br&gt;avses med framställningen här i&lt;br&gt;riket meddelats dom beträffande&lt;br&gt;det uppgivna brottet eller med stöd&lt;br&gt;av 20 kap. 7 § rättegångsbalken&lt;br&gt;eller motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;annan författning meddelats beslut&lt;br&gt;att icke tala å brottet, får&lt;br&gt;utlämning för det brottet inte äga&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller får utlämning&lt;br&gt;beviljas, om straff för brottet&lt;br&gt;skulle vara preskriberat enligt&lt;br&gt;svensk lag. Detta gäller inte om ett&lt;br&gt;avslag på denna grund strider mot&lt;br&gt;en internationell överenskommelse&lt;br&gt;som gäller mellan Sverige och den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas om straff för&lt;br&gt;brottet skulle vara preskriberat&lt;br&gt;enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fråga om ansvar för brottet&lt;br&gt;prövats genom lagakraftägande&lt;br&gt;dom, meddelad i annan främ-&lt;br&gt;mande stat än den som gjort&lt;br&gt;framställning om utlämning, och&lt;br&gt;är brottet förövat i den först&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnda staten eller har denna stat&lt;br&gt;tillträtt den europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konventionen den 13 december&lt;br&gt;1957, den europeiska konven-&lt;br&gt;tionen den 28 maj 1970 om brott-&lt;br&gt;målsdoms internationella rätts-&lt;br&gt;verkningar eller den europeiska&lt;br&gt;konventionen den 15 maj 1972 om&lt;br&gt;överförande av lagföring i&lt;br&gt;brottmål eller har den staten slutit&lt;br&gt;särskilt avtal med Sverige om&lt;br&gt;utlämning för brott, må den&lt;br&gt;tilltalade ej utlämnas för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han har frikänts från&lt;br&gt;ansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han har förklarats&lt;br&gt;skyldig till brottet utan att påföljd&lt;br&gt;har utdömts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om ådömd påföljd har&lt;br&gt;verkställts i sin helhet eller&lt;br&gt;verkställigheten pågår, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;om ådömd påföljd har&lt;br&gt;bortfallit enligt lagen i den stat där&lt;br&gt;domen meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket gäller ej i fråga&lt;br&gt;om brott, som har förövats i den&lt;br&gt;stat som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning eller mot denna stat&lt;br&gt;eller menighet eller allmän&lt;br&gt;inrättning i den staten, eller brott,&lt;br&gt;som avses i 2 kap. 3 § 5 eller 6&lt;br&gt;brottsbalken, såvida ej lagföringen&lt;br&gt;har skett på begäran av den stat&lt;br&gt;som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnda staten eller har denna stat&lt;br&gt;tillträtt den europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konventionen den 13 december&lt;br&gt;1957, den europeiska konven-&lt;br&gt;tionen den 28 maj 1970 om brott-&lt;br&gt;målsdoms internationella rätts-&lt;br&gt;verkningar eller den europeiska&lt;br&gt;konventionen den 15 maj 1972 om&lt;br&gt;överförande av lagföring i&lt;br&gt;brottmål eller har den staten slutit&lt;br&gt;särskilt avtal med Sverige om&lt;br&gt;utlämning för brott, får den&lt;br&gt;tilltalade inte utlämnas för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han har frikänts från&lt;br&gt;ansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han har förklarats&lt;br&gt;skyldig till brottet utan att påföljd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;har utdömts,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. om ådömd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;påföljd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;har&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;verkställts i sin&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;helhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;verkställigheten pågår, eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. om ådömd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;påföljd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;har&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;bortfallit enligt lagen i den stat där&lt;br&gt;domen meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket gäller inte i fråga&lt;br&gt;om brott, som har förövats i den&lt;br&gt;stat som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning eller mot denna stat&lt;br&gt;eller menighet eller allmän&lt;br&gt;inrättning i den staten, eller brott,&lt;br&gt;som avses i 2 kap. 3 § 5 eller 6&lt;br&gt;brottsbalken, såvida inte&lt;br&gt;lagföringen har skett på begäran&lt;br&gt;av den stat som gjort framställning&lt;br&gt;om utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;12 § 1 får den som utlämnas till en&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtalas eller straffas för annat&lt;br&gt;brott som han eller hon har begått&lt;br&gt;före utlämningen om han eller hon&lt;br&gt;har lämnat sitt samtycke till det&lt;br&gt;eller det för brottet enligt lagen i&lt;br&gt;den ansökande staten inte kan&lt;br&gt;följa eller inte är utdömt&lt;br&gt;frihetsstraff eller någon annan&lt;br&gt;åtgärd som innefattar frihets-&lt;br&gt;berövande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vidareutlämnas till en annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemsstat i Europeiska unionen Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;om han eller hon har lämnat sitt Bilaga 1&lt;br&gt;samtycke till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;den som utlämnas är svensk&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om utlämning&lt;br&gt;skall inges till utrikesdeparte-&lt;br&gt;mentet. Den skall göras på&lt;br&gt;diplomatisk väg, om Sverige ej i&lt;br&gt;förhållande till den främmande&lt;br&gt;staten har överenskommit att&lt;br&gt;tillämpa annan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid framställningen skall fogas&lt;br&gt;avskrift av häktningsbeslut eller&lt;br&gt;dom som åberopas eller, i fall som&lt;br&gt;avses i 4 § andra stycket, annan&lt;br&gt;utredning på vilken framställ-&lt;br&gt;ningen grundas. I den mån det ej&lt;br&gt;framgår av nämnda handlingar,&lt;br&gt;skall uppgift lämnas om personens&lt;br&gt;nationalitet och hemvist, brottets&lt;br&gt;beskaffenhet, tid och plats för&lt;br&gt;brottet samt i den främmande&lt;br&gt;staten tillämpliga straffbestämmel-&lt;br&gt;ser. Signalement skall om möjligt&lt;br&gt;företes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om utlämning&lt;br&gt;skall göras skriftligen. Den får&lt;br&gt;översändas per telefax eller, efter&lt;br&gt;överenskommelse i det enskilda&lt;br&gt;fallet, på annat sätt. Fram-&lt;br&gt;ställningen skall ges in till Justitie-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid framställningen skall fogas&lt;br&gt;avskrift av häktningsbeslut eller&lt;br&gt;dom som åberopas eller, i fall som&lt;br&gt;avses i 4 § andra stycket, annan&lt;br&gt;utredning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;på&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vilken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framställningen grundas. I den&lt;br&gt;mån det inte framgår av nämnda&lt;br&gt;handlingar, skall uppgift lämnas&lt;br&gt;om personens nationalitet och&lt;br&gt;hemvist, brottets beskaffenhet, tid&lt;br&gt;och plats för brottet samt i den&lt;br&gt;främmande staten tillämpliga&lt;br&gt;straffbestämmelser. Signalement&lt;br&gt;skall om möjligt företes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren skall till grund&lt;br&gt;för sitt yttrande verkställa&lt;br&gt;erforderlig utredning enligt vad om&lt;br&gt;förundersökning i brottmål är&lt;br&gt;stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel gäller vad som&lt;br&gt;i allmänhet är föreskrivet för&lt;br&gt;brottmål. Beslut av rätten gäller&lt;br&gt;tills vidare intill dess ärendet har&lt;br&gt;avgjorts eller, om utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren skall till grund&lt;br&gt;för sitt yttrande verkställa&lt;br&gt;erforderlig utredning enligt vad&lt;br&gt;som gäller vid förundersökning i&lt;br&gt;brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren får under utred-&lt;br&gt;ningen begära kompletterande&lt;br&gt;information av behörig myndighet&lt;br&gt;i en annan stat om sådan direkt&lt;br&gt;kommunikation har avtalats i en&lt;br&gt;internationell överenskommelse&lt;br&gt;som är bindande för Sverige eller&lt;br&gt;om den andra staten även annars&lt;br&gt;tillåter detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel gäller vad som&lt;br&gt;i allmänhet är föreskrivet för&lt;br&gt;brottmål. Beslut av rätten gäller&lt;br&gt;tills vidare intill dess ärendet har&lt;br&gt;avgjorts eller, om utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas, intill dess denna har&lt;br&gt;verkställts. Finner högsta dom-&lt;br&gt;stolen hinder mot utlämning möta&lt;br&gt;enligt 1-10 §§, upphör dock&lt;br&gt;beslutet genast att gälla. Föreligger&lt;br&gt;sådant hinder mot utlämning som&lt;br&gt;avses i 11 § första stycket, gäller&lt;br&gt;beslutet ej under tid då personen&lt;br&gt;med anledning av misstanke om&lt;br&gt;brott som där avses är berövad&lt;br&gt;friheten som anhållen eller häktad&lt;br&gt;eller undergår fängelsestraff eller&lt;br&gt;eljest är omhändertagen på anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljas, intill dess denna har Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;verkställts. Finner Högsta dom- Bilaga 1&lt;br&gt;stolen hinder mot utlämning möta&lt;br&gt;enligt 1-10 §§, upphör dock&lt;br&gt;beslutet genast att gälla. Föreligger&lt;br&gt;sådant hinder mot utlämning som&lt;br&gt;avses i 11 § första stycket, gäller&lt;br&gt;beslutet inte under tid då personen&lt;br&gt;med anledning av misstanke om&lt;br&gt;brott som där avses är berövad&lt;br&gt;friheten som anhållen eller häktad&lt;br&gt;eller undergår fängelsestraff eller&lt;br&gt;annars är omhändertagen på&lt;br&gt;anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot rättens beslut i fråga&lt;br&gt;om tvångsmedel förs genom&lt;br&gt;besvär till högsta domstolen utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls häktad i&lt;br&gt;utlämningsärendet äger påfordra,&lt;br&gt;att ny förhandling skall äga rum&lt;br&gt;inom tre veckor från det beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut i fråga om&lt;br&gt;tvångsmedel överklagas till&lt;br&gt;Högsta domstolen utan inskränk-&lt;br&gt;ning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls häktad i&lt;br&gt;utlämningsärendet kan begära, att&lt;br&gt;ny förhandling skall äga rum inom&lt;br&gt;tre veckor från det beslut senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senast meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för justitiedepartementet&lt;br&gt;äger medgiva, att den som av&lt;br&gt;främmande stat utlämnas till annan&lt;br&gt;stat må föras genom riket, såframt&lt;br&gt;denne icke är svensk medborgare&lt;br&gt;och ej heller eljest synnerliga skäl&lt;br&gt;äro däremot. Framställning härom&lt;br&gt;göres på diplomatisk väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sker utlämningen till Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island eller Norge må&lt;br&gt;medgivas, att även svensk med-&lt;br&gt;borgare föres genom riket, om&lt;br&gt;hinder ej skulle ha förelegat för&lt;br&gt;utlämning av honom till den&lt;br&gt;mottagande staten enligt 2 eller 4 §&lt;br&gt;lagen (1959:254) om utlämning&lt;br&gt;för brott till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;kan medge, att den som av&lt;br&gt;främmande stat utlämnas till annan&lt;br&gt;stat för föras genom riket, om&lt;br&gt;denne inte är svensk medborgare&lt;br&gt;och det inte heller i övrigt&lt;br&gt;föreligger synnerliga skäl mot&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande får lämnas till att&lt;br&gt;en svensk medborgare förs genom&lt;br&gt;riket, om hinder inte skulle ha&lt;br&gt;förelegat för utlämning av honom&lt;br&gt;till den mottagande staten enligt&lt;br&gt;denna lag eller enligt 2 eller 4 §&lt;br&gt;lagen (1959:254) om utlämning&lt;br&gt;för brott till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkännager de&lt;br&gt;internationella överenskommelser&lt;br&gt;som avses i 6 § tredje stycket, 10 §&lt;br&gt;andra stycket och 16 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon som är eftersökt för&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till&lt;br&gt;att bli utlämnad, får utlämnings-&lt;br&gt;frågan prövas i ett förenklat&lt;br&gt;förfarande med de avvikelser från&lt;br&gt;denna lag som framgår av 29-&lt;br&gt;40 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon som är eftersökt för&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till&lt;br&gt;att bli utlämnad, får ullämnings-&lt;br&gt;frågan prövas i ett förenklat&lt;br&gt;förfarande med de avvikelser från&lt;br&gt;denna lag som framgår av 29-&lt;br&gt;39§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;den eftersökte är svensk med-&lt;br&gt;borgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske tillfrågas av&lt;br&gt;åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall han också&lt;br&gt;tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att, utan särskilt&lt;br&gt;medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller straffa honom för&lt;br&gt;annat brott som begåtts före utlämningen än som omfattas av&lt;br&gt;eftersökningen och att utlämna honom till någon annan medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen. Han skall upplysas om innebörden av att samtycke&lt;br&gt;och medgivande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande Samtycke och medgivande&lt;br&gt;lämnas till åklagaren. Därvid lämnas till åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas samma förfarande som&lt;br&gt;vid utlämning för brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;eller ett medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande&lt;br&gt;staten underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel.&lt;br&gt;Detta hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om&lt;br&gt;samtycke lämnas efter denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om&lt;br&gt;utlämning har verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande&lt;br&gt;staten skall omedelbart underrättas om återkallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;som avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte inte&lt;br&gt;samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från den dag&lt;br&gt;han anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet lämnat sitt&lt;br&gt;samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:83&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1959:254) om utlämning för&lt;br&gt;brott till Danmark, Finland, Island och Norge att 4 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för politiskt brott må&lt;br&gt;ske, allenast om gärningen eller&lt;br&gt;gärning av motsvarande be-&lt;br&gt;skaffenhet är i svensk lag belagd&lt;br&gt;med straff och den som begärs&lt;br&gt;utlämnad ej är svensk med-&lt;br&gt;borgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för ett politiskt brott&lt;br&gt;får endast ske om gärningen eller&lt;br&gt;en gärning av motsvarande&lt;br&gt;beskaffenhet i svensk lag är&lt;br&gt;belagd med straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om utlämning för ett&lt;br&gt;politiskt brott får inte avslås på&lt;br&gt;denna grund om detta skulle strida&lt;br&gt;mot en internationell överens-&lt;br&gt;kommelse som gäller mellan&lt;br&gt;Sverige och den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkännager de&lt;br&gt;internationella överenskommelser&lt;br&gt;som avses i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas för politiska&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1996 års EU-konvention om utlämning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rådets akt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;av den 27 september 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om upprättande av konventionen om utlämning mellan Europeiska&lt;br&gt;unionens medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(96/C 313/02)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA UNIONENS RÅD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som beaktar Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel K 3.2 c i&lt;br&gt;detta, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som för att uppnå unionens mål betraktar förbättringen av möjligheterna&lt;br&gt;för utlämning mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen som en&lt;br&gt;fråga av gemensamt intresse som utgör en del av det samarbete om vilket&lt;br&gt;stadgas i avdelning VI i fördraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESLUTAR att härmed upprätta den konvention, inbegripet bilagan till&lt;br&gt;denna, vars text återfinns i bilagan till denna akt och som denna dag har&lt;br&gt;undertecknats av företrädarna för regeringarna i unionens medlemsstater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;REKOMMENDERAR att medlemsstaterna antar den i enlighet med sina&lt;br&gt;konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 27 september 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M. LOWRY&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KONVENTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upprättad på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen&lt;br&gt;om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DE HÖGA FÖRDRAGSSLUTANDE PARTERNA till denna&lt;br&gt;konvention, Europeiska unionens medlemsstater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM HÄNVISAR TILL rådets akt om Europeiska unionen av den 27&lt;br&gt;september 1996,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR förbättra det straffrättsliga samarbetet mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna såvitt avser såväl lagföring som verkställighet av&lt;br&gt;domar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÄR MEDVETNA OM att utlämning har stor betydelse inom det&lt;br&gt;rättsliga samarbetet för att uppnå dessa mål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM UNDERSTRYKER att medlemsstaterna har ett gemensamt&lt;br&gt;intresse av att säkerställa att utlämningsförfarandena sker effektivt och&lt;br&gt;snabbt i den omfattning deras statsskick är grundade på demokratiska&lt;br&gt;principer och medlemsstaterna iakttar de skyldigheter som fastställs i&lt;br&gt;konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM UTTRYCKER sitt förtroende för sina rättssystems uppbyggnad&lt;br&gt;och systemens sätt att fungera och för samtliga medlemsstaters förmåga&lt;br&gt;att garantera en opartisk rättegång,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ERINRAR OM att rådet, genom sin akt av den 10 mars 1995,&lt;br&gt;upprättade konventionen om ett förenklat förfarande för utlämning&lt;br&gt;mellan Europeiska unionens medlemsstater,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR intresset av att det mellan Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater sluts en konvention som kompletterar den europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen av den 13 december 1957 och övriga gällande&lt;br&gt;konventioner på området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM BEAKTAR att bestämmelserna i dessa konventioner förblir&lt;br&gt;tillämpliga på alla de frågor som inte behandlas i denna konvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ENATS OM FÖLJANDE:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention har till syfte att komplettera bestämmelserna i och&lt;br&gt;underlätta tillämpningen mellan Europeiska unionens medlemsstater av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den europeiska utlämningskonventionen av den 13 december 1957 Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(nedan kallad &amp;quot;Europeiska utlämningskonventionen&amp;quot;), &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den europeiska konventionen om bekämpande av terrorism av den 27&lt;br&gt;januari 1977 (nedan kallad &amp;quot;Europakonventionen om bekämpande av&lt;br&gt;terrorism&amp;quot;),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av&lt;br&gt;Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om det gradvisa avskaffandet av&lt;br&gt;kontrollerna vid de gemensamma gränserna, inom ramen för&lt;br&gt;förbindelserna mellan de medlemsstater som är parter till denna&lt;br&gt;konvention, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kapitel 1 i fördraget om utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål&lt;br&gt;mellan Konungariket Belgien, Storhertigdömet Luxemburg och&lt;br&gt;Konungariket Nederländerna av den 27 juni 1962, ändrat genom&lt;br&gt;protokollet av den 11 maj 1974 (nedan kallat &amp;quot;Beneluxfördraget&amp;quot;) inom&lt;br&gt;ramen för förbindelserna mellan medlemsstaterna i den ekonomiska&lt;br&gt;unionen Benelux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Punkt 1 påverkar inte tillämpningen av mer förmånliga bestämmelser&lt;br&gt;i bilaterala eller multilaterala avtal mellan medlemsstater, och inte heller&lt;br&gt;överenskommelser om utlämning som träffats på grundval av en enhetlig&lt;br&gt;lagstiftning eller motsvarande lagstiftning om verkställighet inom en&lt;br&gt;medlemsstats territorium av sådana häktningsbeslut som är utfärdade&lt;br&gt;inom en annan medlemsstats territorium, på det sätt som föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 28.3 i Europeiska utlämningskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utlämningsbara brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utlämning skall medges för brott som enligt den ansökande&lt;br&gt;medlemsstatens lagstiftning är belagt med frihetsstraff eller&lt;br&gt;frihetsberövande skyddsåtgärd upp till en tid av lägst tolv månader och&lt;br&gt;som, enligt den anmodade medlemsstatens lagstiftning, är belagt med&lt;br&gt;frihetsstraff eller frihetsberövande skyddsåtgärd upp till en tid av lägst&lt;br&gt;sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utlämning får inte vägras på den grunden att lagstiftningen i den&lt;br&gt;anmodade medlemsstaten inte föreskriver samma slag av&lt;br&gt;frihetsberövande skyddsåtgärder som lagstiftningen i den ansökande&lt;br&gt;medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Artikel 2.2 i Europeiska utlämningskonventionen och artikel 2.2 i&lt;br&gt;Beneluxfördraget skall även tillämpas när vissa brott är belagda med&lt;br&gt;bötesstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 3&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Konspiration och sammanslutning av brottslingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om det brott som ligger till grund för begäran om utlämning enligt&lt;br&gt;den ansökande medlemsstatens lagstiftning rubriceras som konspiration&lt;br&gt;eller sammanslutning av brottslingar och är belagt med frihetsstraff eller&lt;br&gt;frihetsberövande skyddsåtgärd upp till en tid av lägst tolv månader, får&lt;br&gt;utlämning inte vägras på den grunden att den anmodade medlemsstatens&lt;br&gt;lagstiftning inte föreskriver att samma gärningar utgör ett brott, om syftet&lt;br&gt;med konspirationen eller sammanslutningen är att begå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) ett eller flera av de brott som avses i artiklarna 1 och 2 i&lt;br&gt;Europakonventionen om bekämpande av terrorism, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) varje annat brott som är belagt med frihetsstraff eller&lt;br&gt;frihetsberövande skyddsåtgärd upp till en tid av lägst tolv månader&lt;br&gt;gällande narkotikabrott och andra former av organiserad brottslighet eller&lt;br&gt;andra våldshandlingar som är riktade mot en persons liv, fysiska&lt;br&gt;integritet eller frihet, eller som skapar allmän fara för personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. För att fastställa om syftet med konspirationen eller samman-&lt;br&gt;slutningen är att begå ett av de brott som avses i punkt 1 a eller 1 b i&lt;br&gt;denna artikel skall den anmodade medlemsstaten beakta uppgifterna i&lt;br&gt;häktningsbeslutet eller i ett beslut med samma rättsverkan eller i den&lt;br&gt;fällande domen avseende den person som har begärts utlämnad samt i de&lt;br&gt;uppgifter om brott som avses i artikel 12.2 b i Europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen eller i artikel 11.2 b i Beneluxfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En medlemsstat får i samband med underrättelse enligt artikel 18.2&lt;br&gt;förklara att den förbehåller sig rätten att inte tillämpa punkt 1 eller att&lt;br&gt;tillämpa den under vissa, närmare angivna omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje medlemsstat som har gjort en reservation enligt punkt 3 skall&lt;br&gt;föreskriva att följande utgör brott för vilket utlämning skall medges&lt;br&gt;enligt artikel 2.1: handlande varigenom en person bidrar till att en grupp&lt;br&gt;personer, som handlar med gemensamt syfte, begår ett eller flera brott&lt;br&gt;gällande terrorism enligt artiklarna 1 och 2 i Europakonventionen om&lt;br&gt;bekämpande av terrorism, narkotikabrott och andra former av&lt;br&gt;organiserad brottslighet eller andra våldshandlingar som är riktade mot&lt;br&gt;en persons liv, fysiska integritet eller frihet, eller som skapar allmän fara&lt;br&gt;för personer, när brotten är belagda med frihetsstraff eller&lt;br&gt;frihetsberövande skyddsåtgärd upp till en tid av lägst tolv månader, även&lt;br&gt;om den personen inte deltar i det egentliga utförandet av det eller de&lt;br&gt;berörda brotten; bidraget skall ha varit avsiktligt och getts med&lt;br&gt;kännedom antingen om syftet och gruppens allmänna brottsliga&lt;br&gt;verksamhet eller om gruppens avsikt att begå det eller de berörda brotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beslut om frihetsberövande med placering på annan plats än&lt;br&gt;kr im inalvårdsanstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för lagföring får inte vägras på den grunden att begäran, i&lt;br&gt;enlighet med artikel 12.2 a i Europeiska utlämningskonventionen eller&lt;br&gt;artikel 11.2 a i Beneluxfördraget, stöds av ett beslut av en rättslig&lt;br&gt;myndighet i den ansökande medlemsstaten om att beröva en person&lt;br&gt;friheten genom att placera denne på annan plats än kriminalvårdsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Politiska brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vid tillämpningen av denna konvention får den anmodade&lt;br&gt;medlemsstaten inte betrakta något brott som ett politiskt brott, en gärning&lt;br&gt;förknippad med ett sådant brott eller ett brott inspirerat av politiska&lt;br&gt;motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Varje medlemsstat får i samband med underrättelse enligt artikel 18.2&lt;br&gt;förklara att den kommer att tillämpa punkt 1 endast på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) brott enligt artiklarna 1 och 2 i Europakonventionen om bekämpande&lt;br&gt;av terrorism, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) gärningar, rubricerade som konspiration eller sammanslutning av&lt;br&gt;brottslingar, som överensstämmer med det handlande som beskrivs i&lt;br&gt;artikel 3.4 med syfte att begå ett eller flera av de brott som avses i&lt;br&gt;artiklarna 1 och 2 i Europakonventionen om bekämpande av terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i artikel 3.2 i Europeiska utlämningskonventionen&lt;br&gt;och artikel 5 i Europakonventionen om bekämpande av terrorism&lt;br&gt;påverkas inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;De reservationer som gjorts enligt artikel 13 i Europakonventionen&lt;br&gt;om bekämpande av terrorism skall inte tillämpas på utlämning mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 6&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fiskaliska brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När det gäller brott mot lagstiftningen avseende skatter och avgifter,&lt;br&gt;tullar och valutatransaktioner skall även de gärningar som enligt den&lt;br&gt;anmodade medlemsstatens lagstiftning motsvarar ett brott av samma&lt;br&gt;beskaffenhet föranleda utlämning under de förutsättningar som anges i&lt;br&gt;denna konvention, Europeiska utlämningskonventionen och Benelux-&lt;br&gt;fördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utlämning får inte vägras på den grunden att den anmodade&lt;br&gt;medlemsstatens lagstiftning inte föreskriver samma slag av skatter eller&lt;br&gt;avgifter eller inte innehåller samma typ av bestämmelser när det gäller&lt;br&gt;skatter och avgifter, tullar och valutatransaktioner som den ansökande&lt;br&gt;medlemsstatens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje medlemsstat får i samband med underrättelse enligt artikel 18.2&lt;br&gt;förklara att den kommer att bevilja utlämning, såsom för fiskaliskt brott,&lt;br&gt;endast för gärningar som kan utgöra ett brott mot lagstiftningen avseende&lt;br&gt;punktskatter, mervärdesskatt eller tullar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utlämning av egna medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utlämning får inte vägras på den grunden att den person som är&lt;br&gt;föremål för begäran om utlämning är medborgare i den anmodade&lt;br&gt;medlemsstaten i den mening som avses i artikel 6 i Europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat får i samband med underrättelse enligt artikel 18.2&lt;br&gt;förklara att den inte kommer att bevilja utlämning av sina egna&lt;br&gt;medborgare eller att den kommer att tillåta detta endast under vissa&lt;br&gt;förutsättningar som den närmare anger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. De reservationer som avses i punkt 2 gäller i fem år räknat från den&lt;br&gt;första dag då denna konvention tillämpas av den berörda medlemsstaten.&lt;br&gt;Reservationerna kan dock förnyas för ytterligare perioder av samma&lt;br&gt;längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolv månader före den dag då reservationen upphör att gälla skall&lt;br&gt;depositarien informera den berörda medlemsstaten om denna förfallodag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaten skall, senast tre månader före utgången av varje&lt;br&gt;femårsperiod, underrätta depositarien om den vidhåller sin reservation,&lt;br&gt;om den ändrar den så att villkoren för utlämning mildras eller om den&lt;br&gt;återtar reservationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om underrättelse enligt föregående stycke inte sker skall depositarien&lt;br&gt;informera den berörda medlemsstaten om att dess reservation anses&lt;br&gt;automatiskt förlängd för en period av sex månader; före utgången av&lt;br&gt;denna period bör medlemsstaten lämna en underrättelse. Om&lt;br&gt;underrättelse inte skett vid utgången av denna period anses reservationen&lt;br&gt;förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 8&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Preskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utlämning får inte vägras på den grunden att brottet eller&lt;br&gt;verkställigheten av straffet preskriberats enligt den anmodade&lt;br&gt;medlemsstatens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den anmodade medlemsstaten kan underlåta att tillämpa punkt 1 om&lt;br&gt;ansökan om utlämning grundas på gärningar som faller under denna stats&lt;br&gt;behörighet enligt dess egen strafflag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 9&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Amnesti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning skall inte beviljas för brott som omfattas av amnesti i den&lt;br&gt;anmodade medlemsstaten om denna var behörig att lagfora brottet enligt&lt;br&gt;sin egen strafflag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Andra gärningar än de som har legat till grund för begäran om&lt;br&gt;utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För andra gärningar som den utlämnade personen har begått före&lt;br&gt;överlämnandet än den som har legat till grund för begäran om utlämning&lt;br&gt;får den utlämnade personen, utan att den anmodade statens samtycke&lt;br&gt;behöver inhämtas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) åtalas eller dömas, när gärningarna inte är belagda med frihetsstraff&lt;br&gt;eller frihetsberövande skyddsåtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) åtalas eller dömas, om inte de straffrättsliga åtgärderna medför att&lt;br&gt;den personliga friheten inskränks,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) bli föremål för en icke frihetsberövande påföljd, inbegripet böter eller&lt;br&gt;en liknande åtgärd, eller en åtgärd som träder i stället för detta, även om&lt;br&gt;påföljden inskränker den personliga friheten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) åtalas, dömas, kvarhållas för verkställandet av ett straff eller en&lt;br&gt;skyddsåtgärd eller bli föremål för någon annan inskränkning av den&lt;br&gt;personliga friheten, om personen efter överlämnandet uttryckligen avstår&lt;br&gt;från att åberopa specialitetsprincipen avseende de särskilda gärningar&lt;br&gt;som har begåtts före överlämnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om den utlämnade personen avstår på det sätt som avses i punkt 1 d,&lt;br&gt;skall avståendet lämnas inför de behöriga rättsliga myndigheterna i den&lt;br&gt;ansökande medlemsstaten och antecknas i ett protokoll, i enlighet med&lt;br&gt;den statens interna rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;det avstående som avses i punkt 1 d skall tas emot under sådana Bilaga 2&lt;br&gt;omständigheter att det framgår att personen frivilligt gett uttryck för detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och varit fullt medveten om följderna härav. För det ändamålet skall den&lt;br&gt;utlämnade personen ha rätt till juridiskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Om den anmodade medlemsstaten har avgett en förklaring i enlighet&lt;br&gt;med artikel 6.3, skall punkt 1 a, 1 b och 1 c i den här artikeln inte&lt;br&gt;tillämpas på fiskaliska brott med undantag av de brott som avses i artikel&lt;br&gt;6.3.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 11&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Presumtion om samtycke från den anmodade medlemsstaten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat får i samband med underrättelse enligt artikel 18.2&lt;br&gt;eller vid vaije annan tidpunkt förklara att i statens förbindelser med&lt;br&gt;övriga medlemsstater som har avgett samma förklaring skall samtycke&lt;br&gt;enligt artikel 14.1 a i Europeiska utlämningskonventionen och artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 a i Beneluxfördraget anses ha lämnats om inte, i ett enskilt fall,&lt;br&gt;staten tillkännager något annat när den beviljar utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När medlemsstaten, i ett enskilt fall, har uppgivit att samtycket inte skall&lt;br&gt;anses ha lämnats skall artikel 10.1 fortsätta att tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 12&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vidareutlämning till en annan medlemsstat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Artikel 15 i Europeiska utlämningskonventionen och artikel 14.1 i&lt;br&gt;Beneluxfördraget är inte tillämpliga på begäran om vidareutlämning från&lt;br&gt;en medlemsstat till en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En medlemsstat får i samband med underrättelse enligt artikel 18.2&lt;br&gt;förklara att artikel 15 i Europeiska utlämningskonventionen och artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 i Beneluxfördraget skall fortsätta att tillämpas om inte annat&lt;br&gt;föreskrivs i artikel 13 i konventionen om ett förenklat förfarande för&lt;br&gt;utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; eller den berörda&lt;br&gt;personen samtycker till att vidareutlämnas till en annan medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 13&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Centralmyndighet och överföring av dokument per telefax&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Vaije medlemsstat skall utse en centralmyndighet eller, om det&lt;br&gt;föreskrivs enligt dess konstitutionella ordning, centralmyndigheter som&lt;br&gt;är ansvariga för överföring och mottagande av begäran om utlämning&lt;br&gt;och erforderliga handlingar till stöd för en sådan begäran samt all annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'EGTnrC78,30.3.1995, s. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;officiell skriftväxling som gäller en begäran om utlämning, om inte annat Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;anges i denna konvention. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat skall i samband med underrättelse enligt artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2 ange den eller de myndigheter som har utsetts enligt punkt 1 i denna&lt;br&gt;artikel. Medlemsstaten skall meddela depositarien om alla ändringar&lt;br&gt;såvitt avser beslutet om ansvarig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En begäran om utlämning och de handlingar som avses i punkt 1 får&lt;br&gt;överföras per telefax. Varje centralmyndighet skall vara utrustad med en&lt;br&gt;telefax för överföring och mottagande av sådana handlingar och skall se&lt;br&gt;till att den fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. När en telefax används vid tillämpningen av denna artikel skall&lt;br&gt;meddelandet krypteras genom cn apparat som är kopplad till den telefax&lt;br&gt;som centralmyndigheten använder, för att garantera såväl överföringens&lt;br&gt;ursprung som att överföringen är konfidentiell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall samråda om den praktiska tillämpningen av denna&lt;br&gt;artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. För att garantera utlämningshandlingamas äkthet skall den ansökande&lt;br&gt;medlemsstatens centralmyndighet i sin begäran förklara att den intygar&lt;br&gt;att de handlingar som överförts till stöd för begäran överensstämmer med&lt;br&gt;originalen och lämna en beskrivning av de överförda handlingarna. Om&lt;br&gt;den anmodade medlemsstaten ifrågasätter att handlingarna överens-&lt;br&gt;stämmer med originalen har dess centralmyndighet rätt att kräva att&lt;br&gt;centralmyndigheten i den ansökande medlemsstaten inom skälig tid&lt;br&gt;företer originalhandlingama eller en bestyrkt kopia av dessa antingen på&lt;br&gt;diplomatisk väg eller på något annat sätt, som gemensamt överens-&lt;br&gt;kommits.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 14&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare upplysningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat får i samband med underrättelse enligt artikel 18.2&lt;br&gt;eller vid varje annan tidpunkt förklara att, i statens förbindelser med&lt;br&gt;övriga medlemsstater som har avgett samma förklaring får de rättsliga&lt;br&gt;myndigheterna eller andra behöriga myndigheter i dessa övriga&lt;br&gt;medlemsstater vid behov vända sig direkt till den nämnda&lt;br&gt;medlemsstatens rättsliga myndigheter eller andra behöriga myndigheter,&lt;br&gt;ansvariga för de straffrättsliga åtgärderna mot den person som begärs&lt;br&gt;utlämnad, för att anhålla om ytterligare upplysningar i enlighet med&lt;br&gt;artikel 13 i Europeiska utlämningskonventionen eller artikel 12 i&lt;br&gt;Beneluxfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en medlemsstat avger en sådan förklaring skall den ange vilka&lt;br&gt;rättsliga myndigheter eller andra behöriga myndigheter som har rätt att&lt;br&gt;anhålla om, meddela och ta emot sådana ytterligare upplysningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 15&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestyrkande av äkthet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje handling eller kopia av en handling som har överlämnats i ett&lt;br&gt;utlämningsärende skall vara befriad från kravet på bestyrkande av äkthet&lt;br&gt;och andra formaliteter, om inte annat uttryckligen föreskrivs i denna&lt;br&gt;konvention, i Europeiska utlämningskonventionen eller i Benelux-&lt;br&gt;fördraget. I det senare fallet skall kopior av handlingar anses bestyrkta&lt;br&gt;när deras äkthet intygats av de rättsliga myndigheter som utfärdat&lt;br&gt;originalet eller av den centralmyndighet som avses i artikel 13.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 16&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Transitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid transitering, i den mening som avses i artikel 21 i Europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen och artikel 21 i Beneluxfördraget, genom en&lt;br&gt;medlemsstats territorium till en annan medlemsstat skall följande&lt;br&gt;bestämmelser tillämpas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) De upplysningar som finns i en begäran om transitering skall vara&lt;br&gt;tillräckliga för att göra det möjligt för transiteringsmedlemsstaten att&lt;br&gt;bedöma begäran och att vidta de tvångsåtgärder gentemot den utlämnade&lt;br&gt;personen som är nödvändiga för transitcringens genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det ändamålet skall följande upplysningar anses vara tillräckliga:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Den utlämnade personens identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Förekomsten av ett häktningsbeslut eller ett annat beslut med samma&lt;br&gt;rättsverkan eller en verkställbar dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottets natur och den rättsliga beskrivningen av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En beskrivning av de omständigheter under vilka brottet begåtts,&lt;br&gt;inbegripet datum och plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Begäran om transitering och de upplysningar som avses i a får sändas&lt;br&gt;till transiteringsmedlemsstaten på varje sätt som innebär att begäran&lt;br&gt;dokumenteras skriftligen. Transiteringsmedlemsstaten skall tillkännage&lt;br&gt;sitt beslut på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Om transiteringen sker med flyg utan planerad mellanlandning skall&lt;br&gt;den ansökande medlemsstaten, om en icke planerad landning görs, förse&lt;br&gt;den berörda medlemsstaten med de upplysningar som anges i a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Om inte annat föreskrivs i bestämmelserna i denna konvention,&lt;br&gt;särskilt artiklarna 3, 5 och 7, skall artikel 21.1, 21.2, 21.5 och 21.6 i&lt;br&gt;Europeiska utlämningskonventionen och artikel 21.1 i Beneluxfördraget&lt;br&gt;fortsätta att tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 17&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reservationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention kan inte bli föremål för några andra reservationer än&lt;br&gt;dem som uttryckligen föreskrivs i denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 18&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall antas av medlemsstaterna i enlighet med&lt;br&gt;deras konstitutionella bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall underrätta generalsekreteraren för Europeiska&lt;br&gt;unionens råd när de förfaranden som deras konstitutionella bestämmelser&lt;br&gt;föreskriver för antagande av denna konvention har genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Denna konvention träder i kraft nittio dagar efter det att den&lt;br&gt;underrättelse som avses i punkt 2 lämnats av den stat - som skall vara&lt;br&gt;medlem i Europeiska unionen när rådet antar den akt genom vilken&lt;br&gt;denna konvention upprättas - som sist fullgör denna formalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Fram till det att denna konvention träder i kraft får varje medlemsstat&lt;br&gt;i samband med underrättelse enligt punkt 2 eller vid varje annan tidpunkt&lt;br&gt;förklara att konventionen, vad medlemsstaten beträffar, är tillämplig i&lt;br&gt;dess förbindelser med de medlemsstater som har gjort samma förklaring.&lt;br&gt;Dessa förklaringar skall börjar gälla nittio dagar efter det att de har&lt;br&gt;deponerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Denna konvention skall tillämpas endast på sådan begäran som görs&lt;br&gt;efter dagen då den träder i kraft eller efter dagen då den börjar tillämpas&lt;br&gt;mellan den anmodade medlemsstaten och den ansökande medlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 19&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anslutning av nya medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna konvention skall vara öppen för anslutning för varje stat som&lt;br&gt;blir medlem i Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Texten till denna konvention, avfattad på den anslutande&lt;br&gt;medlemsstatens språk, utarbetad av Europeiska unionens råd, skall vara&lt;br&gt;giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos depositarien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Denna konvention skall, i förhållande till varje stat som ansluter sig&lt;br&gt;till den, träda i kraft nittio dagar efter det att staten har deponerat sitt&lt;br&gt;anslutningsinstrument eller på dagen för denna konventions ikraft-&lt;br&gt;trädande, om denna ännu inte har trätt i kraft då nittiodagarsperioden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;löper ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om denna konvention ännu inte har trätt i kraft när anslutnings-&lt;br&gt;instrumenten deponeras, skall artikel 18.4 tillämpas på de anslutande&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 20&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Depositarie&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Generalsekreteraren för Europeiska unionens råd är depositarie för&lt;br&gt;denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Depositarien skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;br&gt;offentliggöra uppgifter avseende antaganden och anslutningar,&lt;br&gt;förklaringar och reservationer samt alla andra underrättelser som rör&lt;br&gt;denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade befullmäktigade&lt;br&gt;ombud undertecknat denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i ett enda exemplar på spanska, danska, tyska, grekiska,&lt;br&gt;engelska, franska, iriska, italienska, nederländska, portugisiska, finska,&lt;br&gt;och svenska, varvid alla texter är lika giltiga, och deponerad i arkiven vid&lt;br&gt;generalsekretariatet för Europeiska unionens råd. Generalsekreteraren&lt;br&gt;skall vidarebefordra en bestyrkt kopia till vaije medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utdrag ur Schengenkonventionen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kapitel 4&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Utlämning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bestämmelserna i detta kapitel avser att komplettera såväl den&lt;br&gt;europeiska utlämningskonventionen av den 13 september 1957 som, vad&lt;br&gt;gäller förbindelserna mellan de avtalsslutande parter som är medlemmar i&lt;br&gt;den ekonomiska unionen Bcnelux, kapitel 1 i Beneluxavtalet av den 27&lt;br&gt;juni 1962 om utlämning och inbördes rättshjälp i brottmål, ändrad genom&lt;br&gt;tilläggsprotokoll av den 21 maj 1974, samt att underlätta tillämpningen&lt;br&gt;av dessa avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i punkt 1 utgör inget hinder för tillämpningen av&lt;br&gt;mer vittomfattande bestämmelser i gällande bilaterala avtal mellan de&lt;br&gt;avtalsslutande parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser förbindelserna mellan två avtalsslutande parter, varav den ena&lt;br&gt;inte tillträtt den europeiska konventionen av den 13 september 1957 om&lt;br&gt;utlämning, skall bestämmelserna i den konventionen tillämpas med&lt;br&gt;beaktande av gjorda förbehåll och avgivna förklaringar, antingen i&lt;br&gt;samband med ratificeringen av konventionen eller, vad avser de&lt;br&gt;avtalsslutande parter som inte tillträtt konventionen, i samband med&lt;br&gt;ratificering, godkännande eller antagande av denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike förbinder sig att på en avtalsslutande parts begäran utlämna en&lt;br&gt;person som dömts för en gärning, för vilken enligt fransk lag är stadgat&lt;br&gt;ett längsta frihetsstraff eller annat omhändertagande upp till en tid av&lt;br&gt;lägst två år, och enligt lagen hos den ansökande parten ett längsta&lt;br&gt;frihetsstraff eller annat omhändertagande upp till en tid av lägst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Beträffande preskriptionsavbrott skall endast den ansökande partens&lt;br&gt;bestämmelser tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Amnesti som meddelats av den anmodade parten skall endast utgöra&lt;br&gt;hinder mot utlämning om brottet faller under denna parts domsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Frånvaron av angivelse eller annat officiellt meddelande som medger&lt;br&gt;lagföring, och som endast krävs enligt den anmodade partens&lt;br&gt;lagstiftning, påverkar inte skyldigheten att utlämna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtalsslutande parterna förbinder sig, i enlighet med den konvention&lt;br&gt;och det avtal som anges i artikel 59, att sinsemellan utlämna de personer&lt;br&gt;som av de rättsliga myndigheterna i den ansökande staten är åtalade för&lt;br&gt;något av de brott som avses i artikel 50.1, eller som är efterlysta av dessa&lt;br&gt;myndigheter för verkställighet av straff eller annan säkerhetsåtgärd för&lt;br&gt;ett sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En registrering i &amp;quot;Schengens informationssystem”, som gjorts i enlighet&lt;br&gt;med artikel 95 skall ha samma verkan som en begäran om tillfälligt&lt;br&gt;omhändertagande i enlighet med artikel 16 i den europeiska&lt;br&gt;konventionen av den 13 september 1957 om utlämning eller i enlighet&lt;br&gt;med artikel 15 i Beneluxavtalet av den 27 juni 1962 om utlämning och&lt;br&gt;inbördes rättshjälp i brottmål, ändrat genom tilläggsprotokoll av den 11&lt;br&gt;maj 1974.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utan att det påverkar möjligheten att anlita diplomatisk väg skall&lt;br&gt;framställningar om utlämning och transitering översändas från det&lt;br&gt;behöriga ministeriet hos den ansökande parten till det behöriga&lt;br&gt;ministeriet hos den anmodade parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Behöriga ministerier är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;i Belgien: justitieministeriet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;i Förbundsrepubliken Tyskland: förbundsrepublikens justitie-&lt;br&gt;ministerium och delstaternas ministrar eller senatorer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;i Frankrike: utrikesministeriet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;i Luxemburg: justitieministeriet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;i Nederländerna: justitieministeriet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om utlämning av en eftersökt person inte uttryckligen möter något&lt;br&gt;hinder enligt lagen hos den anmodade parten, kan denna part medge&lt;br&gt;utlämning utan något formellt förfarande, såvida den som begärs&lt;br&gt;utlämnad ger sitt samtycke därtill i ett protokoll som upprättas i närvaro&lt;br&gt;av en medlem av judiciell myndighet och efter att ha hörts av denne i&lt;br&gt;avsikt att informera om rätten till formellt utlämningsförfarande. Den&lt;br&gt;som begärs utlämnad kan låta sig biträdas av juridiskt ombud i samband&lt;br&gt;med hörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid utlämning i enlighet med punkt 1 kan inte den eftersökte, som Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;uttryckligen förklarar sig avstå från det skydd som specialitetsprincipen Bilaga 3&lt;br&gt;ger, återkalla denna förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Avtal om utlämning mellan Sveriges regering och&lt;br&gt;Kanadas regering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;SVERIGES REGERING OCH KANADAS REGERING,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM ÖNSKAR göra sitt samarbete för förhindrande och bekämpning av&lt;br&gt;brott effektivare genom att sluta ett avtal om utlämning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bekräftar sin respekt för varandras rättssystem och rättsliga&lt;br&gt;institutioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR ÖVERENSKOMMIT OM följande:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att utlämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endera avtalsslutande stat åtar sig att i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;detta avtal till den andra avtalsslutande staten utlämna varje person på&lt;br&gt;dess territorium som är eftersökt för lagföring eller för ådömande eller&lt;br&gt;verkställande av ett straff i den ansökande staten för ett utlämningsbart&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Brott vilka kan föranleda utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För tillämpningen av detta avtal skall utlämning beviljas för&lt;br&gt;handlande som enligt båda avtalsslutande staternas lagstiftning utgör ett&lt;br&gt;brott belagt med frihetsstraff under en tid av minst två år eller med ett&lt;br&gt;strängare straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;För tydlighets skull bekräftar de två avtalsslutande staterna att det&lt;br&gt;handlande som avses i punkt 1 i denna artikel innefattar stämpling,&lt;br&gt;försök, förberedelse eller medverkan till brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om framställningen om utlämning avser en person som dömts till&lt;br&gt;frihetsstraff av domstol i den ansökande staten för ett utlämningsbart&lt;br&gt;brott skall utlämning beviljas om minst sex månader återstår att&lt;br&gt;verkställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Vid tillämpningen av denna artikel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) skall det vara utan betydelse om de avtalsslutande staternas&lt;br&gt;lagstiftning hänför brottet till samma brottskategori eller betecknar&lt;br&gt;brottet med samma terminologi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) skall vid bedömningen av om handlingen utgör brott mot den&lt;br&gt;anmodade statens lagstiftning alla handlingar beaktas som läggs den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;person till last vars utlämning begärs, varvid det skall vara utan betydelse Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;om enligt de avtalsslutande staternas lagstiftning de i brottet ingående Bilaga 4&lt;br&gt;brottsrekvisiten är olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Ett brott av fiskal karaktär, inklusive brott mot lagstiftningen rörande&lt;br&gt;beskattning, tull, valutakontroll eller varje annat fiskalt ämne, är ett&lt;br&gt;utlämningsbart brott. Utlämning får inte vägras på den grunden att den&lt;br&gt;anmodade statens lagstiftning inte föreskriver samma slag av skatt eller&lt;br&gt;annan pålaga eller inte innehåller en reglering av samma slag beträffande&lt;br&gt;skatt eller annan pålaga, tull eller valuta som den ansökande statens&lt;br&gt;lagstiftning, förutsatt att det handlande för vilket utlämning begärs utgör&lt;br&gt;brott i den anmodade staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om brottet har begåtts utanför den ansökande statens territorium skall&lt;br&gt;utlämning beviljas om den anmodade statens lagstiftning föreskriver&lt;br&gt;jurisdiktion i fråga om ett brott begånget utanför dess territorium under&lt;br&gt;liknande omständigheter eller om den eftersökte är medborgare i den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Utlämning får beviljas enligt bestämmelserna i detta avtal oberoende&lt;br&gt;av när det brott förövades för vilket utlämning begärs under förutsättning&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) det utgjorde brott i den ansökande staten vid den tidpunkt då det&lt;br&gt;handlande som utgör brottet skedde, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) det påstådda handlandet skulle ha utgjort ett brott mot gällande&lt;br&gt;lagstiftning i den anmodade staten om det ägt rum inom den anmodade&lt;br&gt;statens område vid tidpunkten för framställningen om utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Om framställningen om utlämning hänför sig till en dom på både&lt;br&gt;fängelse och böter, får den anmodade staten bevilja utlämning för&lt;br&gt;verkställande av såväl fängelsestraffet som bötesstraffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Om framställningen om utlämning hänför sig till flera brott av vilka&lt;br&gt;vart och ett är belagt med straff enligt båda staternas lagstiftning, men av&lt;br&gt;vilka några inte uppfyller de andra kraven i punkterna 1 och 3, får den&lt;br&gt;anmodade staten bevilja utlämning även för sådana brott under&lt;br&gt;förutsättning att vederbörande skall utlämnas för åtminstone ett&lt;br&gt;utlämningsbart brott.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 3&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Obligatoriska utlämningshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning skall inte beviljas i följande fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) om det brott för vilket utlämning begärs av den anmodade staten&lt;br&gt;anses som ett politiskt brott eller som ett brott av politisk karaktär,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om det finns grundad anledning att anta att framställningen om Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;utlämning har gjorts i syfte att åtala eller straffa en person på grund av Bilaga 4&lt;br&gt;dennes ras, religion, nationalitet eller politiska uppfattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) om lagakraftägande dom föreligger i den anmodade staten mot den&lt;br&gt;eftersökte för det brott för vilket utlämning begärs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) om lagföring eller straff för det brott för vilket utlämning begärs är&lt;br&gt;uteslutet på grund av preskription enligt lagstiftningen i den ansökande&lt;br&gt;staten eller den anmodade staten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) om det brott för vilket utlämning begärs utgör ett brott mot militär&lt;br&gt;lagstiftning men inte mot allmän strafflag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Diskretionära utlämningshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får vägras i följande fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) om det brott för vilket utlämning begärs är underkastat den anmodade&lt;br&gt;statens jurisdiktion och denna stat kommer att lagfora brottet. I ett sådant&lt;br&gt;fall skall den anmodade staten, innan den avslår framställningen och efter&lt;br&gt;att ha rådgjort med den ansökande staten, besluta om vederbörande skall&lt;br&gt;utlämnas eller om ärendet skall överlämnas till egna behöriga&lt;br&gt;myndigheter för lagföring. Vid avgörandet skall den anmodade staten&lt;br&gt;beakta alla relevanta omständigheter, däribland men inte endast:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tidpunkten och platsen för förövandet av brottet eller platsen där&lt;br&gt;brottet var avsett att begås,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;platsen där skadan inträffade eller var avsedd att inträffa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) &amp;nbsp;de avtalsslutande staternas respektive intressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) &amp;nbsp;den eftersöktes och offrets medborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) &amp;nbsp;&amp;nbsp;den eftersöktes sedvanliga bosättningsort, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vi) &amp;nbsp;bevisningens tillgänglighet och belägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om lagföring har inletts mot den eftersökte i den anmodade staten för&lt;br&gt;det brott för vilket utlämning begärs, eller om de behöriga myndigheterna&lt;br&gt;i den anmodade staten i enlighet med sin lagstiftning har beslutat att inte&lt;br&gt;inleda lagföring eller att avsluta lagföring som har inletts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) om brottet enligt den ansökande statens lagstiftning är belagt med&lt;br&gt;dödsstraff, såvida inte denna stat förbinder sig att inte yrka dödsstraff&lt;br&gt;eller, om dödsstraff utdöms, att inte låta verkställa det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) om, i undantagsfall, den anmodade staten med beaktande även av&lt;br&gt;brottets svårhetsgrad och den ansökande statens intressen finner att&lt;br&gt;utlämning på grund av den eftersöktes personliga förhållanden, i&lt;br&gt;synnerhet med hänsyn till hans ålder eller hälsotillstånd, skulle vara&lt;br&gt;oförenlig med humanitära hänsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) när den eftersökte i en tredje stat har blivit slutgiltigt frikänd eller&lt;br&gt;dömd för det brott för vilket utlämning begärs och, om han dömts, den&lt;br&gt;ådömda påföljden till fullo har verkställts eller inte längre är verkställbar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) &amp;nbsp;om den eftersökte enligt lagstiftningen i den anmodade staten vid&lt;br&gt;tiden för brottet var att anse som en ung lagöverträdare och den lag som&lt;br&gt;kommer att tillämpas på vederbörande i den ansökande staten inte är&lt;br&gt;förenlig med de grundläggande principerna i den anmodade statens&lt;br&gt;lagstiftning rörande unga lagöverträdare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) om den eftersökte befinner sig i den anmodade staten till följd av&lt;br&gt;utlämning från en tredje stat och det samtycke som krävs från denna&lt;br&gt;tredje stat för vidareutlämning vägras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utlämning av egna medborgare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utlämning får vägras när den person vars utlämning begärs är&lt;br&gt;medborgare i den anmodade staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om den anmodade staten vägrar utlämning i enlighet med punkt 1,&lt;br&gt;skall den överlämna ärendet till egna vederbörande myndigheter i syfte&lt;br&gt;att lagföra vederbörande för alla eller något av de brott för vilka&lt;br&gt;utlämning har begärts. Denna stat skall underrätta den ansökande staten&lt;br&gt;om varje vidtagen åtgärd och om utgången av varje lagföring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 6&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunikationsvägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställningar om utlämning och varje efterföljande skriftväxling skall&lt;br&gt;ske på diplomatisk väg.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handlingar som skall överlämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Följande handlingar skall överlämnas som stöd för en framställning&lt;br&gt;om utlämning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i samtliga fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) upplysningar om den eftersökta personens signalement, identitet,&lt;br&gt;vistelseort och medborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) en redogörelse av åklagare eller annan person i offentlig tjänst Bilaga 4&lt;br&gt;angående det handlande som utgör det brott för vilket utlämning begärs&lt;br&gt;med angivande av tid och plats för brottet, typen av brott och med&lt;br&gt;återgivande av den lagtext som beskriver brottet och det tillämpliga&lt;br&gt;straffet. Denna redogörelse skall också ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att dessa lagbestämmelser var i kraft både vid tiden för brottet och&lt;br&gt;vid tiden för framställningen om utlämning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;om åtal för brottet, åläggande eller verkställighet av straff för brottet&lt;br&gt;är uteslutet på grund av preskription, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;om brottet begåtts utanför den ansökande statens territorium, de&lt;br&gt;lagbestämmelser på vilka den grundar sin jurisdiktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i fall där en person är anklagad eller eftersökt för lagföring för ett&lt;br&gt;brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;häktningsbeslutet eller varje annat beslut med samma kraft och&lt;br&gt;verkan i original eller kopia, som utfärdats i den ansökande staten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;om den anmodade statens lagstiftning så kräver, bevisning som&lt;br&gt;skulle utgöra tillräckliga skäl för att häkta och åtala den eftersökta&lt;br&gt;personen, om handlandet hade ägt rum i den anmodade staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte skall en sammanfattning av fakta i målet med angivande av&lt;br&gt;bevisningen, inklusive bevis om gärningsmannens identitet, godtas som&lt;br&gt;full bevisning avseende de fakta som anges däri, förutsatt att den&lt;br&gt;åklagare som upprättar sammanfattningen intygar, att den angivna&lt;br&gt;bevisningen upptagits i enlighet med den ansökande statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningen får innefatta utlåtanden, redogörelser, återgivningar&lt;br&gt;eller annan lämplig dokumentation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningen får innehålla bevisning som upptagits i den&lt;br&gt;ansökande staten eller på annat håll och skall godtas som bevisning&lt;br&gt;oberoende av om sådan bevisning i annat fall skulle godtas enligt den&lt;br&gt;anmodade statens lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i fall där en person är eftersökt för verkställighet av dom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;domen i original eller kopia eller annan handling som anger den&lt;br&gt;fällande domen och straffet som skall avtjänas, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;om en del av straffet redan har verkställts, en förklaring från en&lt;br&gt;person i offentlig tjänst med angivande av hur mycket av straffet som&lt;br&gt;återstår att verkställa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) i fråga om en framställning från Kanada som avser en person som har&lt;br&gt;befunnits skyldig men som inte dömts till straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) häktningsbeslutet i original eller kopia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;en handling i original eller kopia som anger att personen har&lt;br&gt;befunnits skyldig, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) &amp;nbsp;en förklaring att ett straff kommer att ådömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beträffande en person som är dömd i sin utevaro skall de krav som&lt;br&gt;avser överlämnande av sådana handlingar som anges i a) och b) i punkt 1&lt;br&gt;gälla. Om det emellertid fastställs att anklagelsen med uppgift om tiden&lt;br&gt;och platsen för rättegången eller utevarodomcn har delgivits personligen&lt;br&gt;med den eftersökta personen och denne inte har inställt sig inför&lt;br&gt;domstolen eller begagnat sig av rätten att överklaga och erhålla en ny&lt;br&gt;rättegång, skall de krav som avser överlämnande av sådana handlingar&lt;br&gt;som anges i a) och c) i punkt 1 gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Alla handlingar och kopior av handlingar som överlämnats till stöd&lt;br&gt;för en framställning om utlämning och som framstår som att ha blivit&lt;br&gt;bestyrkta eller utfärdade av en judiciell myndighet, en åklagare eller&lt;br&gt;person i offentlig tjänst i den ansökande staten eller med deras&lt;br&gt;bemyndigande, skall godtas i utlämningsförfarandet i den anmodade&lt;br&gt;staten och behöver inte avges under ed eller högtidlig förklaring och skall&lt;br&gt;godtas utan bevis avseende underskrift eller tjänsteställning hos den&lt;br&gt;person som framstår som att ha undertecknat eller bestyrkt dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Varje översättning som gjorts i den ansökande staten av handlingar&lt;br&gt;som överlämnats till stöd för en framställning om utlämning skall godtas&lt;br&gt;för alla ändamål i utlämningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 8&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Legalisering av överlämnade handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen legalisering eller något bestyrkande av handlingar som&lt;br&gt;överlämnats till stöd för framställningen om utlämning skall erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 9&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Språk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla handlingar som överlämnas i enlighet med detta avtal skall vara&lt;br&gt;avfattade på eller översatta till ett officiellt språk i den anmodade staten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare dokumentation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den anmodade staten finner att den dokumentation som lämnats till&lt;br&gt;stöd för en framställning om utlämning inte är tillräcklig för att i enlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med detta avtal bevilja utlämning, får den staten begära ytterligare&lt;br&gt;dokumentation inom en tidsperiod som den anger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 11&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förenklat utlämningsförfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning som den anmodade statens lagstiftning medger kan&lt;br&gt;utlämning beviljas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal, trots att&lt;br&gt;kraven i artikel 7 inte har uppfyllts, förutsatt att den eftersökta personen&lt;br&gt;samtycker till att utlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 12&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Provisoriskt anhållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I brådskande fall får den ansökande staten skriftligen begära att den&lt;br&gt;eftersökta personen provisoriskt anhålls. En sådan begäran får göras&lt;br&gt;direkt mellan Sveriges Utrikesdepartement och Kanadas Justitie-&lt;br&gt;departement, varvid vägen över den internationella kriminalpolis-&lt;br&gt;organisationen (Interpol) får användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En framställning om provisoriskt anhållande skall innehålla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) uppgift om den eftersöktes signalement, identitet, vistelseort och&lt;br&gt;medborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) uppgift om att utlämning av den eftersökte kommer att begäras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) namn, tid och plats för brottet och en kort redogörelse för de faktiska&lt;br&gt;omständigheterna i ärendet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) uppgift angående förefintligheten av ett häktningsbeslut eller en&lt;br&gt;fällande dom, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) uppgift om det längsta straff som kan följa på brottet enligt den&lt;br&gt;ansökande statens lagstiftning eller om det straff som har ådömts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den anmodade staten skall genast underrätta den ansökande staten&lt;br&gt;om de åtgärder som vidtagits med anledning av framställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ett provisoriskt anhållande skall upphöra om en framställning om&lt;br&gt;utlämning inte har mottagits&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) av Kanada inom sextio dagar, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) av Sverige inom fyrtio dagar efter anhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om framställningen om utlämning mottas inom den tillämpliga tid&lt;br&gt;som anges i punkt 4 men denna inte åtföljs av de handlingar som krävs&lt;br&gt;enligt artikel 7, får behöriga myndigheter i den anmodade staten i den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsträckning dess egen lagstiftning tillåter utsträcka tiden för mottagande&lt;br&gt;av handlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Den eftersökta personen får när som helst under förfarandet tillfälligt&lt;br&gt;friges på de villkor som bedöms vara nödvändiga för att säkerställa att&lt;br&gt;personen inte lämnar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Utgången av den tillämpliga tidsperiod som anges i punkt 4 utesluter&lt;br&gt;inte inledandet av efterföljande utlämningsförfarande, om en framställ-&lt;br&gt;ning om utlämning därefter mottas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 13&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Konkurrerande framställningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När framställningar mottas från två eller flera stater om utlämning av&lt;br&gt;samma person antingen för samma brott eller för olika brott, skall den&lt;br&gt;anmodade staten avgöra till vilken av dessa stater personen skall&lt;br&gt;utlämnas och skall underrätta dessa stater om sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vid avgörandet av till vilken stat en person skall utlämnas skall den&lt;br&gt;anmodade staten ta hänsyn till alla relevanta omständigheter och, i&lt;br&gt;synnerhet, till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) brottens relativa svårhetsgrad om framställningarna avser olika brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) liden och platsen för varje brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) tidpunkterna för framställningarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) vederbörandes medborgarskap, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) vederbörandes sedvanliga bosättningsort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 14&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den anmodade staten skall så snart ett beslut med anledning av&lt;br&gt;framställningen om utlämning fattats underrätta den ansökande staten om&lt;br&gt;detta beslut. Skäl skall anges för varje fullständigt eller partiellt avslag på&lt;br&gt;en framställning om utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om utlämning beviljas skall den anmodade staten underrätta den&lt;br&gt;ansökande staten om under hur lång tid vederbörande varit berövad&lt;br&gt;friheten till följd av framställningen om utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om utlämning beviljas skall den anmodade staten överlämna&lt;br&gt;vederbörande vid sådant avreseställe på sitt territorium som är lämpligt&lt;br&gt;för den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den ansökande staten skall föra bort vederbörande från den&lt;br&gt;anmodade staten inom sådan skälig tidrymd som den anmodade staten&lt;br&gt;anger och om vederbörande inte har förts bort inom denna tid får den&lt;br&gt;anmodade staten vägra att utlämna denna person för samma brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om avtalsslutande stat på grund av förhållanden över vilka den inte&lt;br&gt;råder hindras från att överlämna eller föra bort den person som skall&lt;br&gt;utlämnas, skall den underrätta den andra avtalsslutande staten. De&lt;br&gt;avtalsslutande staterna skall besluta om ett nytt datum för överlämnande,&lt;br&gt;varvid bestämmelserna i punkt 4 skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 15&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Uppskjutet eller tillfälligt överlämnande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Om vederbörande är åtalad eller avtjänar straff i den anmodade staten&lt;br&gt;för ett annat brott än det för vilket utlämning begärs får den anmodade&lt;br&gt;staten överlämna vederbörande eller uppskjuta överlämnandet till dess&lt;br&gt;rättegångsförfarandet avslutats eller straffet helt eller delvis verkställts.&lt;br&gt;Den anmodade staten skall underrätta den ansökande staten om varje&lt;br&gt;sådant uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om en person har befunnits kunna utlämnas får den anmodade staten&lt;br&gt;i den utsträckning dess lagstiftning medger tillfälligt överlämna&lt;br&gt;vederbörande för att han skall åtalas på villkor som skall fastställas i&lt;br&gt;samråd med den ansökande staten. En person som återsänts till den&lt;br&gt;anmodade staten efter ett tillfälligt överlämnande kan slutgiltigt&lt;br&gt;överlämnas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal för att verkställa&lt;br&gt;ett ådömt straff.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 16&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande av egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I den utsträckning dess lagstiftning tillåter skall den anmodade staten&lt;br&gt;på framställning från den ansökande staten beslagta och överlämna&lt;br&gt;egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) som kan erfordras som bevisning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) som har förvärvats till följd av brottet och som vid tidpunkten för&lt;br&gt;gripandet påträffas i den eftersökta personens besittning eller som senare&lt;br&gt;upptäcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Egendom som beslagtagits i enlighet med punkt 1 skall överlämnas&lt;br&gt;även i de fall utlämning har beviljats men inte kan fullföljas på grund av&lt;br&gt;vederbörandes död eller flykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om egendom kan komma att bli underkastad beslag eller för-&lt;br&gt;verkande, kan den anmodade staten i samband med pågående rättegång i&lt;br&gt;brottmål tillfälligt kvarhålla eller överlämna den på villkor att den&lt;br&gt;återlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Rättigheter som den anmodade staten eller tredje man kan ha&lt;br&gt;förvärvat i egendomen skall bevaras. Om sådana rättigheter finns skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendomen återställas utan kostnad till den anmodade staten så snart som&lt;br&gt;möjligt efter rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 17&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Specialitetsregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den som utlämnats skall inte åtalas, straffas eller häktas för annat&lt;br&gt;före hans överlämnande begånget brott än sådana för vilka han&lt;br&gt;utlämnats, och hans frihet skall inte heller begränsas av något annat skäl,&lt;br&gt;utom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) om den anmodade staten samtycker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) om vederbörande efter att ha haft möjlighet att lämna den ansökande&lt;br&gt;staten inte har gjort det inom fyrtiofem dagar från sin slutgiltiga&lt;br&gt;frigivning eller om han har återvänt till denna stat efter att ha lämnat den,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) om den utlämnade personen samtycker inför en judicicll myndighet i&lt;br&gt;den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En begäran om samtycke av den anmodade staten enligt punkt 1&lt;br&gt;skall, på begäran av den anmodade staten, åtföljas av de tillämpliga&lt;br&gt;handlingar som krävs enligt artikel 7 liksom av ett protokoll över varje&lt;br&gt;redogörelse lämnad av den utlämnade personen angående det aktuella&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det åtal för vilket vederbörande utlämnats senare ändras, får han&lt;br&gt;åtalas eller dömas, förutsatt att brottet under sin nya rubricering är,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) grundat på väsentligen samma faktiska omständigheter som angetts i&lt;br&gt;framställningen om utlämning och i de handlingar som överlämnats till&lt;br&gt;stöd för denna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) belagt med samma längsta straff eller med ett kortare straff än det&lt;br&gt;brott för vilket vederbörande utlämnats.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 18&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vidareutlämning till tredje stat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När någon överlämnats skall den ansökande staten inte utlämna&lt;br&gt;denne till tredje stat för ett brott som begåtts före vederbörandes&lt;br&gt;överlämnande, om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den anmodade staten samtycker till denna utlämning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) vederbörande har haft möjlighet att lämna den ansökande staten och&lt;br&gt;inte har gjort det inom fyrtiofem dagar från den slutgiltiga frigivningen&lt;br&gt;avseende det brott för vilket han överlämnats av den anmodade staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller om han har frivilligt återvänt till den ansökande staten efter att ha Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;lämnat den. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den anmodade staten kan när samtycke enligt punkt 1 a) begärs&lt;br&gt;fordra att de handlingar företes som överlämnats av den tredje staten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 19&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Transitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. I den utsträckning som dess lagstiftning medger, skall transitering&lt;br&gt;genom en av de avtalsslutande staternas territorium beviljas på&lt;br&gt;framställning från den andra avtalsslutande staten. Framställningen om&lt;br&gt;transitering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) kan översändas på vaije sätt som ger skriftlig dokumentation, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) skall innehålla de upplysningar som anges i artikel 12, punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Inget transiteringstillstånd skall behövas när flygtransport används&lt;br&gt;och ingen landning förutses på transitstatens territorium. I händelse av en&lt;br&gt;oförutsedd landning kan denna stat kräva en framställning om&lt;br&gt;transitering enligt punkt 1. Transitstaten skall hålla den som skall&lt;br&gt;transiteras i häkte till dess framställningen har mottagits och&lt;br&gt;transiteringen genomförts, förutsatt att framställningen har mottagits&lt;br&gt;inom tjugofyra timmar från den oförutsedda landningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 20&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Den anmodade staten skall vidtaga alla erforderliga åtgärder och&lt;br&gt;svara för alla kostnader för förfarandet som uppkommit till följd av&lt;br&gt;utlämningsframställningen inklusive lagföring till följd av en vägran att&lt;br&gt;bevilja utlämning på grund av medborgarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den anmodade staten skall bära de kostnader som uppkommit på&lt;br&gt;dess territorium för gripandet av den person, vars utlämning begärs och&lt;br&gt;för vederbörandes hållande i häkte fram till överlämnandet till den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den ansökande staten skall bära de kostnader som uppkommer för&lt;br&gt;överförandet av den utlämnade från den anmodade statens territorium.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 21&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handhavandet av förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Beträffande en utlämningsframställning som överlämnats av Sverige&lt;br&gt;skall Kanadas justitieminister handha utlämningsförfarandet inför&lt;br&gt;kanadensiska domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Beträffande en utlämningsframställning som överlämnats av Kanada&lt;br&gt;skall utlämningsförfarandet handhas i enlighet med svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 22&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande och uppsägning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Detta avtal skall ratificeras; ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i&lt;br&gt;Ottawa så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Detta avtal skall träda i kraft den dag då ratifikationsinstrumenten&lt;br&gt;utväxlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Vid ikraftträdandet skall detta avtal upphäva och ersätta överens-&lt;br&gt;kommelsen mellan Sverige och Kanada om utlämning, undertecknad i&lt;br&gt;Stockholm den 25 februari 1976, och ändrad genom skriftväxling mellan&lt;br&gt;Sverige och Kanada i Stockholm den 18 och 25 november 1980.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Detta avtal skall tillämpas på varje framställning som överlämnas&lt;br&gt;efter dess ikraftträdande, även om brottet för vilket utlämning begärs&lt;br&gt;begicks före denna dag. Varje utlämningsframställning som överlämnas&lt;br&gt;före avtalets ikraftträdande skall emellertid regleras av bestämmelserna i&lt;br&gt;1976 års överenskommelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Endera avtalsslutande stat kan säga upp detta avtal när som helst&lt;br&gt;genom skriftlig underrättelse till den andra staten. Uppsägningen skall&lt;br&gt;träda i kraft sex månader från dagen för mottagandet av ett sådant&lt;br&gt;tillkännagivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade därtill vederbörligen&lt;br&gt;bemyndigade av sina respektive regeringar underskrivit detta avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOM SKEDDE i Stockholm den 15 februari 2000, i likalydande&lt;br&gt;exemplar på svenska, engelska och franska språken, vilka alla har lika&lt;br&gt;giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖR SVERIGES REGERING FÖR KANADAS REGERING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Lindh &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Philippe P. Kirsch&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna som yttrat sig&lt;br&gt;över departementspromemorian Sveriges tillträde till&lt;br&gt;1996 års EU-konvention om utlämning (Ds 2000:3)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande myndigheter och organisationer har yttrat sig över&lt;br&gt;departementspromemorian Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention&lt;br&gt;om utlämning (Ds 2000:3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Malmö&lt;br&gt;tingsrätt, Justitiekanslern, Domstolsverket, Statens invandrarverk,&lt;br&gt;Utlänningsnämnden, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Sveriges Domareförbund,&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från Ekobrottsmyndigheten,&lt;br&gt;Ekobrottsmyndigheten, Södra avdelningen, Ekobrottsmyndigheten, Östra&lt;br&gt;avdelningen, Åklagarmyndigheten i Göteborg, Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Linköping, Åklagarmyndigheten i Luleå, Åklagarmyndigheten i Malmö,&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Nyköping, Åklagarmyndigheten i Stockholm,&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Västerås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning&lt;br&gt;för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:668) om utlämning för&lt;br&gt;brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 40 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1,4, 6, 10, 14, 16, 26, 28 och 32 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubrikerna närmast före 1 och 23 §§ skall placeras närmast före&lt;br&gt;2 respektive 24 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 2 § skall lyda ”Förutsättningar för&lt;br&gt;utlämning”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 23 § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;”Provisoriska tvångsmedel”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 3, 3 a, 3 b, 3 c, 12 a&lt;br&gt;och 27 a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i främmande stat är&lt;br&gt;misstänkt, tilltalad eller dömd för&lt;br&gt;där straffbelagd gärning och&lt;br&gt;uppehåller sig här i riket må efter&lt;br&gt;beslut av regeringen utlämnas till&lt;br&gt;den staten enligt vad i denna lag&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i en annan stat är&lt;br&gt;misstänkt, tilltalad eller dömd för&lt;br&gt;där straffbelagd gärning och uppe-&lt;br&gt;håller sig här i riket får efter beslut&lt;br&gt;av regeringen utlämnas till den&lt;br&gt;staten i enlighet med bestämmel-&lt;br&gt;serna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 28-39 ££ finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om ett förenklat&lt;br&gt;förfarande i vissa fall vid ut-&lt;br&gt;lämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;2 § får en svensk medborgare&lt;br&gt;utlämnas till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen för lagföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om denne vid tiden för brottet&lt;br&gt;sedan minst två år stadigvarande&lt;br&gt;vistats i den ansökande staten,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begärs motsvarar brott,&lt;br&gt;för vilket det enligt svensk lag är&lt;br&gt;stadgat fängelse i mer än fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1975:292.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Tidigare 3 § upphävd genom 1975:292.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har gärningen i sin helhet Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;begåtts i Sverige, får utlämning Bilaga 6&lt;br&gt;beviljas endast om gärningen&lt;br&gt;innefattar medverkan till ett brott&lt;br&gt;som begåtts utom riket eller om&lt;br&gt;utlämning beviljas även för en&lt;br&gt;gärning som begåtts utom riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om&lt;br&gt;utlämning skall beviljas enligt&lt;br&gt;denna paragraf skall särskilt&lt;br&gt;beaktas möjligheterna till lag-&lt;br&gt;föring här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utlämning beviljas enligt&lt;br&gt;3 § skall som villkor för ut-&lt;br&gt;lämningen ställas att den som&lt;br&gt;begärs utlämnad skall återföras&lt;br&gt;till Sverige för verkställighet här&lt;br&gt;av ett eventuellt frihetsstraff eller&lt;br&gt;annat frihetsberövande i anled-&lt;br&gt;ning av brottet. Detta villkor&lt;br&gt;behöver dock inte ställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som begärs utlämnad&lt;br&gt;vid tiden för brottet sedan minst&lt;br&gt;två år stadigvarande vistats i den&lt;br&gt;stat till vilken utlämning begärs,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den som begärs utlämnad&lt;br&gt;samtycker till att verkställigheten&lt;br&gt;sker i den ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När verkställighet enligt första&lt;br&gt;stycket skall ske i Sverige&lt;br&gt;tillämpas 25 g § lagen (1972:260)&lt;br&gt;om internationellt samarbete&lt;br&gt;rörande verkställighet av brott-&lt;br&gt;målsdom. Vid verkställigheten&lt;br&gt;skall den dömde alltid räknas till&lt;br&gt;godo den tid av påföljden som&lt;br&gt;avtjänats i den andra staten och&lt;br&gt;den tid som han eller hon varit&lt;br&gt;anhållen, häktad eller på annat&lt;br&gt;sätt frihetsberövad där eller i&lt;br&gt;Sverige med anledning av det brott&lt;br&gt;som påföljden avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i&lt;br&gt;2 § får en svensk medborgare&lt;br&gt;utlämnas till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen för verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må någon utlämnas, med&lt;br&gt;mindre den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begäres motsvarar&lt;br&gt;brott, för vilket enligt svensk lag&lt;br&gt;är stadgat fängelse i mer än ett år.&lt;br&gt;Har personen i den främmande&lt;br&gt;staten dömts för gärningen, må&lt;br&gt;han utlämnas allenast om&lt;br&gt;påföljden utgör minst frihetsstraff i&lt;br&gt;fyra månader eller annat&lt;br&gt;omhändertagande på anstalt under&lt;br&gt;motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utlämning till främmande&lt;br&gt;stat ske för gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket, må utlämning till&lt;br&gt;den staten samtidigt medgivas&lt;br&gt;jämväl för annan gärning som&lt;br&gt;motsvarar brott enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har personen i den främmande&lt;br&gt;staten dömts till gemensam påföljd&lt;br&gt;för gärning som avses i första&lt;br&gt;stycket första punkten och för&lt;br&gt;annan gärning som motsvarar brott&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställighet av frihetsstraff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han eller hon vid tiden för&lt;br&gt;brottet sedan minst två år&lt;br&gt;stadigvarande vistats i den an-&lt;br&gt;sökande staten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han eller hon samtycker&lt;br&gt;till utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke till verkställighet i den&lt;br&gt;andra staten enligt 3 a och 3 b §§&lt;br&gt;skall lämnas till den åklagare som&lt;br&gt;verkställer utredning enligt 16&lt;br&gt;eller 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke återkallas&lt;br&gt;innan beslut om utlämning har&lt;br&gt;verkställts, skall återkallelsen&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får beviljas endast&lt;br&gt;om den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begärs motsvarar brott,&lt;br&gt;för vilket enligt svensk lag är&lt;br&gt;stadgat fängelse i ett år eller mer.&lt;br&gt;Utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen får dock be-&lt;br&gt;viljas om den gärning för vilken&lt;br&gt;utlämning begärs motsvarar brott,&lt;br&gt;för vilket enligt svensk lag är&lt;br&gt;stadgat fängelse i sex månader&lt;br&gt;eller mer. Har personen i den&lt;br&gt;ansökande staten dömts för&lt;br&gt;gärningen, får han utlämnas&lt;br&gt;endast om påföljden utgör minst&lt;br&gt;frihetsstraff i fyra månader eller&lt;br&gt;annat omhändertagande på anstalt&lt;br&gt;under motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall utlämning ske till en&lt;br&gt;annan stat för gärning som avses i&lt;br&gt;första stycket, får utlämning till&lt;br&gt;den staten samtidigt beviljas även&lt;br&gt;för annan gärning som motsvarar&lt;br&gt;brott enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har personen i den ansökande&lt;br&gt;staten dömts till gemensam påföljd&lt;br&gt;för gärning som avses i första&lt;br&gt;stycket första eller andra&lt;br&gt;meningen och för annan gärning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1975:292.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt svensk lag, må utlämning&lt;br&gt;för gärningarna äga rum, om den&lt;br&gt;gemensamma påföljden utgör&lt;br&gt;minst frihetsstraff i fyra månader&lt;br&gt;eller annat omhändertagande på&lt;br&gt;anstalt under motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning må ej beviljas för&lt;br&gt;politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar gärningen tillika brott&lt;br&gt;av icke politisk beskaffenhet, må&lt;br&gt;utlämning beviljas för det brottet,&lt;br&gt;såframt gärningen i det särskilda&lt;br&gt;fallet prövas övervägande äga&lt;br&gt;karaktären av ett icke politiskt&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som motsvarar brott enligt svensk Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;lag, får utlämning för gärningarna Bilaga 6&lt;br&gt;beviljas, om den gemensamma&lt;br&gt;påföljden utgör minst frihetsstraff i&lt;br&gt;fyra månader eller annat om-&lt;br&gt;händertagande på anstalt under&lt;br&gt;motsvarande tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får inte beviljas för&lt;br&gt;ett politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar gärningen även ett&lt;br&gt;brott som inte är politiskt, får&lt;br&gt;utlämning beviljas för det brottet,&lt;br&gt;om gärningen i det särskilda fallet&lt;br&gt;övervägande har karaktären av ett&lt;br&gt;icke politiskt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte vid&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen eller om ett&lt;br&gt;avslag på denna grund strider mot&lt;br&gt;en internationell överenskommelse&lt;br&gt;som gäller mellan Sverige och den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas får ett politiskt&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fråga om den person som&lt;br&gt;avses med framställningen här i&lt;br&gt;riket meddelats dom beträffande&lt;br&gt;det uppgivna brottet eller med stöd&lt;br&gt;av 20 kap. 7 § rättegångsbalken&lt;br&gt;eller motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;annan författning meddelats beslut&lt;br&gt;att icke tala å brottet, må utläm-&lt;br&gt;ning för det brottet ej äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej heller må utlämning beviljas,&lt;br&gt;om straff för brottet skulle vara&lt;br&gt;förfallet enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i fråga om den som begärs&lt;br&gt;utlämnad här i riket meddelats&lt;br&gt;dom beträffande det uppgivna&lt;br&gt;brottet eller med stöd av 20 kap.&lt;br&gt;7 § rättegångsbalken eller mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse i annan&lt;br&gt;författning meddelats beslut att&lt;br&gt;inte åtala för brottet, får utlämning&lt;br&gt;för det brottet inte beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning får inte heller&lt;br&gt;beviljas, om straff för brottet&lt;br&gt;skulle vara preskriberat enligt&lt;br&gt;svensk lag. Detta gäller inte vid&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen eller om ett&lt;br&gt;avslag på denna grund strider mot&lt;br&gt;en internationell överenskommelse&lt;br&gt;som gäller mellan Sverige och den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1975:292.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fråga om ansvar för brottet&lt;br&gt;prövats genom lagakraftägande&lt;br&gt;dom, meddelad i annan främ-&lt;br&gt;mande stat än den som gjort&lt;br&gt;framställning om utlämning, och&lt;br&gt;är brottet förövat i den först&lt;br&gt;nämnda staten eller har denna stat&lt;br&gt;tillträtt den europeiska utlämnings-&lt;br&gt;konventionen den 13 december&lt;br&gt;1957, den europeiska konven-&lt;br&gt;tionen den 28 maj 1970 om&lt;br&gt;brottmålsdoms internationella&lt;br&gt;rättsverkningar eller den euro-&lt;br&gt;peiska konventionen den 15 maj&lt;br&gt;1972 om överförande av lagföring&lt;br&gt;i brottmål eller har den staten slutit&lt;br&gt;särskilt avtal med Sverige om&lt;br&gt;utlämning för brott, må den&lt;br&gt;tilltalade ej utlämnas för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han har frikänts från&lt;br&gt;ansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han har förklarats skyldig&lt;br&gt;till brottet utan alt påföljd har&lt;br&gt;utdömts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;om ådömd påföljd har&lt;br&gt;verkställts i sin helhet eller&lt;br&gt;verkställigheten pågår, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;om ådömd påföljd har&lt;br&gt;bortfallit enligt lagen i den stat där&lt;br&gt;domen meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket gäller ej i fråga&lt;br&gt;om brott, som har förövats i den&lt;br&gt;stat som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning eller mot denna stat&lt;br&gt;eller menighet eller allmän&lt;br&gt;inrättning i den staten, eller brott,&lt;br&gt;som avses i 2 kap. 3 § 5 eller 6&lt;br&gt;brottsbalken, såvida ej lagföringen&lt;br&gt;har skett på begäran av den stat&lt;br&gt;som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas om straff för&lt;br&gt;brottet skulle vara preskriberat&lt;br&gt;enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har fråga om ansvar för brottet&lt;br&gt;prövats genom lagakraftägande&lt;br&gt;dom, meddelad i en annan stat än&lt;br&gt;den som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning, och är brottet förövat i&lt;br&gt;den först nämnda staten eller har&lt;br&gt;denna stat tillträtt den europeiska&lt;br&gt;utlämningskonventionen den 13&lt;br&gt;december 1957 eller en överens-&lt;br&gt;kommelse som avses i 2 kap. 5 a §&lt;br&gt;fjärde stycket brottsbalken eller&lt;br&gt;har den staten slutit särskilt avtal&lt;br&gt;med Sverige om utlämning för&lt;br&gt;brott, får den som begärs ut-&lt;br&gt;lämnad inte utlämnas för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han har frikänts från&lt;br&gt;ansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han har förklarats skyldig&lt;br&gt;till brottet utan att påföljd har&lt;br&gt;utdömts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;om ådömd påföljd har&lt;br&gt;verkställts i sin helhet eller&lt;br&gt;verkställigheten pågår, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;om ådömd påföljd har&lt;br&gt;bortfallit enligt lagen i den stat där&lt;br&gt;domen meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket gäller inte i fråga&lt;br&gt;om brott, som har förövats i den&lt;br&gt;stat som gjort framställning om&lt;br&gt;utlämning eller mot denna stat&lt;br&gt;eller menighet eller allmän&lt;br&gt;inrättning i den staten, eller brott,&lt;br&gt;som avses i 2 kap. 3 § 6 eller 7&lt;br&gt;brottsbalken, såvida inte lag-&lt;br&gt;föringen har skett på begäran av&lt;br&gt;den stat som gjort framställning&lt;br&gt;om utlämning eller efter att den&lt;br&gt;eftersökte har utlämnats från&lt;br&gt;denna stat för lagföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utlämning till en medlems-&lt;br&gt;stat i Europeiska unionen eller när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om utlämning&lt;br&gt;skall ges in till Justitiede-&lt;br&gt;partementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid framställningen skall fogas&lt;br&gt;avskrift av häktningsbeslut eller&lt;br&gt;dom som åberopas eller, i fall som&lt;br&gt;avses i 4 § andra stycket, annan&lt;br&gt;utredning på vilken framställ-&lt;br&gt;ningen grundas. I den mån det ej&lt;br&gt;framgår av nämnda handlingar,&lt;br&gt;skall uppgift lämnas om personens&lt;br&gt;nationalitet och hemvist, brottets&lt;br&gt;beskaffenhet, tid och plats för&lt;br&gt;brottet samt i den främmande&lt;br&gt;staten tillämpliga straffbestäm-&lt;br&gt;melser. Signalement skall om&lt;br&gt;möjligt företes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren skall till grund&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det annars följer av en inter-&lt;br&gt;nationell överenskommelse som är&lt;br&gt;bindande för Sverige, för den som&lt;br&gt;har utlämnats, utan hinder av vad&lt;br&gt;som sägs i 12 § första stycket 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtalas eller straffas för annat&lt;br&gt;brott som han eller hon har begått&lt;br&gt;före utlämningen, om han eller&lt;br&gt;hon har lämnat sitt samtycke till&lt;br&gt;det eller om det för brottet enligt&lt;br&gt;lagen i den ansökande staten inte&lt;br&gt;kan följa eller inte är utdömt&lt;br&gt;frihetsstraff eller någon annan&lt;br&gt;åtgärd som innefattar frihets-&lt;br&gt;berövande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vidareutlämnas till en annan&lt;br&gt;medlemsstat i Europeiska unionen&lt;br&gt;om han eller hon har lämnat sitt&lt;br&gt;samtycke till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;den som har utlämnats är svensk&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om utlämning&lt;br&gt;skall göras skriftligen. Den för&lt;br&gt;översändas per telefax eller, efter&lt;br&gt;överenskommelse i det enskilda&lt;br&gt;fallet, på annat sätt. Framställ-&lt;br&gt;ningen skall ges in till Justitie-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid framställningen skall fogas&lt;br&gt;avskrift av häktningsbeslut eller&lt;br&gt;dom som åberopas eller, i fall som&lt;br&gt;avses i 4 § andra stycket, annan&lt;br&gt;utredning på vilken fram-&lt;br&gt;ställningen grundas. I den mån det&lt;br&gt;inte framgår av nämnda hand-&lt;br&gt;lingar, skall uppgift lämnas om&lt;br&gt;personens nationalitet och&lt;br&gt;hemvist, brottets beskaffenhet, tid&lt;br&gt;och plats för brottet samt i den&lt;br&gt;ansökande staten tillämpliga&lt;br&gt;straffbestämmelser. Signalement&lt;br&gt;skall om möjligt företes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren skall till grund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 2000:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:227.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sill yttrande verkställa er-&lt;br&gt;forderlig utredning enligt vad om&lt;br&gt;förundersökning i brottmål är&lt;br&gt;stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sitt yttrande verkställa&lt;br&gt;erforderlig utredning enligt vad&lt;br&gt;som gäller vid förundersökning i&lt;br&gt;brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren eller annan be-&lt;br&gt;hörig åklagare får under utred-&lt;br&gt;ningen begära kompletterande&lt;br&gt;information av behörig myndighet&lt;br&gt;i en medlemsstat i Europeiska&lt;br&gt;unionen eller, om sådan direkt&lt;br&gt;kommunikation har avtalats i en&lt;br&gt;internationell överenskommelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är bindande för Sverige eller&lt;br&gt;av behörig myndighet i en annan&lt;br&gt;stat om den staten tillåter detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel gäller vad som&lt;br&gt;i allmänhet är föreskrivet för&lt;br&gt;brottmål. Beslut av rätten gäller&lt;br&gt;tills vidare intill dess ärendet har&lt;br&gt;avgjorts eller, om utlämning&lt;br&gt;beviljas, intill dess denna har&lt;br&gt;verkställts. Finner högsta dom-&lt;br&gt;stolen hinder mot utlämning möta&lt;br&gt;enligt 1-10 §§, upphör dock&lt;br&gt;beslutet genast att gälla. Föreligger&lt;br&gt;sådant hinder mot utlämning som&lt;br&gt;avses i 11 § första stycket, gäller&lt;br&gt;beslutet ej under tid då personen&lt;br&gt;med anledning av misstanke om&lt;br&gt;brott som där avses är berövad&lt;br&gt;friheten som anhållen eller häktad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tvångsmedel gäller vad som&lt;br&gt;i allmänhet är föreskrivet för&lt;br&gt;brottmål. Beslut av rätten gäller&lt;br&gt;tills vidare intill dess ärendet har&lt;br&gt;avgjorts eller, om utlämning&lt;br&gt;beviljas, intill dess denna har&lt;br&gt;verkställts. Finner Högsta dom-&lt;br&gt;stolen att det finns hinder mot&lt;br&gt;utlämning enligt 1-10 §§, upphör&lt;br&gt;dock beslutet genast att gälla.&lt;br&gt;Föreligger sådant hinder mot&lt;br&gt;utlämning som avses i 11 § första&lt;br&gt;stycket, gäller beslutet inte under&lt;br&gt;tid då personen med anledning av&lt;br&gt;misstanke om brott som där avses&lt;br&gt;är berövad friheten som anhållen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller undergår fängelsestraff eller eller häktad eller undergår&lt;br&gt;eljest är omhändertagen på anstalt. fängelsestraff eller på annat sätt är&lt;br&gt;omhändertagen på anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsmedel kan meddelas även efter det att utlämning har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot rättens beslut i fråga&lt;br&gt;om tvångsmedel förs genom&lt;br&gt;besvär till högsta domstolen utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls häktad i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämningsärendet äger påfordra,&lt;br&gt;att ny förhandling skall äga rum&lt;br&gt;inom tre veckor från det beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens beslut i fråga om&lt;br&gt;tvångsmedel överklagas till&lt;br&gt;Högsta domstolen utan inskränk-&lt;br&gt;ning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som hålls häktad i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utlämningsärendet kan begära att&lt;br&gt;ny förhandling skall äga rum inom&lt;br&gt;tre veckor från det att beslut senast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senast meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;får medge, att den som av&lt;br&gt;främmande stat utlämnas till annan&lt;br&gt;stat får föras genom riket, om&lt;br&gt;denne inte är svensk medborgare&lt;br&gt;och det inte heller annars finns&lt;br&gt;synnerliga skäl mot det.&lt;br&gt;Framställning om detta ges in till&lt;br&gt;Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sker utlämningen till Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island eller Norge må&lt;br&gt;medgivas, att även svensk med-&lt;br&gt;borgare föres genom riket, om&lt;br&gt;hinder ej skulle ha förelegat för&lt;br&gt;utlämning av honom till den&lt;br&gt;mottagande staten enligt 2 eller 4 §&lt;br&gt;lagen (1959:254) om utlämning&lt;br&gt;för brott till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;får medge, att den som av en stat&lt;br&gt;utlämnas till en annan stat får föras&lt;br&gt;genom riket, om denne inte är&lt;br&gt;svensk medborgare och det inte&lt;br&gt;heller annars finns synnerliga skäl&lt;br&gt;mot .det. Framställning om detta&lt;br&gt;ges in till Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande får lämnas till att&lt;br&gt;en svensk medborgare förs genom&lt;br&gt;riket, om hinder inte skulle ha&lt;br&gt;förelegat för utlämning av honom&lt;br&gt;eller henne till den mottagande&lt;br&gt;staten enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;2 eller 4 § lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkännager de&lt;br&gt;internationella överenskommelser&lt;br&gt;som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon som är eftersökt för&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till&lt;br&gt;att bli utlämnad, får utlämnings-&lt;br&gt;frågan prövas i ett förenklat för-&lt;br&gt;farande med de avvikelser från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag som framgår av 29-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon som är eftersökt för&lt;br&gt;utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen samtycker till&lt;br&gt;att bli utlämnad, får utlämnings-&lt;br&gt;frågan prövas i ett förenklat&lt;br&gt;förfarande med de avvikelser från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag som framgår av 29-&lt;br&gt;59§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som eftersöks för utlämning skall så snart det kan ske tillfrågas av&lt;br&gt;åklagare om han samtycker till utlämning. I sådant fall skall han också&lt;br&gt;tillfrågas om han medger rätt för den ansökande staten att, utan särskilt&lt;br&gt;medgivande enligt 24 §, ställa honom till ansvar eller straffa honom för&lt;br&gt;annat brott som begåtts före utlämningen än som omfattas av&lt;br&gt;eftersökningen och att utlämna honom till någon annan medlemsstat i&lt;br&gt;Europeiska unionen. Han skall upplysas om innebörden av att samtycke&lt;br&gt;och medgivande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke och medgivande Samtycke och medgivande&lt;br&gt;lämnas till åklagaren. Därvid lämnas till åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 2000:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:209.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas samma förfarande som&lt;br&gt;vid utlämning för brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och&lt;br&gt;Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket andra meningen&lt;br&gt;tillämpas inte när den som efter-&lt;br&gt;söks är svensk medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansökande staten skall omedelbart underrättas om ett samtycke&lt;br&gt;eller ett medgivande. Är den eftersökte anhållen eller ålagd reseförbud&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet och samtycker han inte, skall den ansökande&lt;br&gt;staten underrättas om detta inom tio dagar från beslutet om tvångsmedel.&lt;br&gt;Detta hindrar dock inte att det förenklade förfarandet tillämpas även om&lt;br&gt;samtycke lämnas efter denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett samtycke eller medgivande återkallas innan beslut om&lt;br&gt;utlämning har verkställts, skall återkallelsen beaktas. Den ansökande&lt;br&gt;staten skall omedelbart underrättas om återkallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan underrättelse från rätten till chefen för Justitiedepartementet&lt;br&gt;som avses i 23 § andra stycket skall lämnas endast om den eftersökte inte&lt;br&gt;samtycker till att utlämnas eller om han inte inom tio dagar från den dag&lt;br&gt;han anhölls eller ålades reseförbud eller anmälningsskyldighet lämnat sitt&lt;br&gt;samtycke till utlämningen eller om han återkallar ett sådant samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning Prop. 2000/01:83&lt;br&gt;för brott till Danmark, Finland, Island och Norge &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 6&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:254) om utlämning för brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till Danmark, Finland, Island och Norge skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för politiskt brott må&lt;br&gt;ske, allenast om gärningen eller&lt;br&gt;gärning av motsvarande be-&lt;br&gt;skaffenhet år i svensk lag belagd&lt;br&gt;med straff och den som begärs&lt;br&gt;utlämnad ej är svensk med-&lt;br&gt;borgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning för ett politiskt brott&lt;br&gt;får endast ske om gärningen eller&lt;br&gt;en gärning av motsvarande&lt;br&gt;beskaffenhet i svensk lag är&lt;br&gt;belagd med straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om utlämning för ett&lt;br&gt;politiskt brott får inte avslås på&lt;br&gt;denna grund om detta strider mot&lt;br&gt;en internationell överenskommelse&lt;br&gt;som gäller mellan Sverige och den&lt;br&gt;ansökande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är svensk medborgare&lt;br&gt;får inte utlämnas för ett politiskt&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkännager de&lt;br&gt;internationella överenskommelser&lt;br&gt;som avses i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-03-06&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Lars Ä. Beckman, regeringsrådet&lt;br&gt;Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 15 februari 2001 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Joakim Zetterstedt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning för brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2, 3 och 3 b §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § finns en till synes kategorisk regel om att svenska medborgare inte&lt;br&gt;får utlämnas. I de nya 3 och 3 b §§ föreslås att svenska medborgare, utan&lt;br&gt;hinder av 2 §, får utlämnas i vissa fall. Redan idag finns det undantag&lt;br&gt;från huvudregeln i 2 §, nämligen dels i lagen om utlämning för brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge (jfr 27 § utlämningslagen), dels i&lt;br&gt;lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella&lt;br&gt;tribunalerna för brott mot internationell humanitär rätt (till vilken hän-&lt;br&gt;visning saknas i utlämningslagen). När nu undantag från 2 § skall tas in&lt;br&gt;själva utlämningslagen accentueras paragrafens karaktär av huvudregel&lt;br&gt;med undantag. Lagrådet förordar därför att bestämmelsen i 2 § avslutas&lt;br&gt;med exempelvis följande: ”... utlämnas enligt denna lag annat än i fall&lt;br&gt;där det är särskilt föreskrivet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I så fall kan 3 och 3 b §§ inledas med ”En svensk medborgare får&lt;br&gt;utlämnas till ...”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket i paragrafen innehåller bestämmelser om verkställighet i&lt;br&gt;Sverige av frihetsstraff som ådömts efter utlämning. Enligt styckets&lt;br&gt;andra mening skall vid verkställigheten den dömde alltid räknas till godo&lt;br&gt;den tid av påföljden som avtjänats i den andra staten och den tid som han&lt;br&gt;eller hon varit anhållen, häktad eller på annat sätt frihetsberövad där eller&lt;br&gt;i Sverige med anledning av det brott som påföljden avser. Mot den&lt;br&gt;föreslagna avfattningen kan anmärkningar riktas. En sådan är att om t.ex.&lt;br&gt;häktningstid i den andra staten avräknats från ett ådömt fängelsestraff -&lt;br&gt;på motsvarande sätt som enligt 33 kap. brottsbalken - 3 a § kan synas&lt;br&gt;innebära att häktningstiden kommer att bli dubbelt avräknad, nämligen&lt;br&gt;dels som en del av det avtjänade frihetsstraffet, dels särskilt som&lt;br&gt;häktningstid. Vidare omfattar uttrycket ”på annat sätt frihetsberövad”&lt;br&gt;såväl ett ådömt frihetsstraff som t.ex. sådan tid varunder den dömde&lt;br&gt;varit gripen utan att vara anhållen eller häktad och som i motsvarande&lt;br&gt;fall inte skall avräknas enligt brottsbalken. Enligt Lagrådets mening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle det vara bättre om andra meningen i 3 a § andra stycket&lt;br&gt;utformades i närmare anslutning till den korresponderande regeln i 25 §&lt;br&gt;tredje stycket lagen om internationellt samarbete rörande verkställighet&lt;br&gt;av brottmålsdom. Därvid bör övervägas om sådan tid varunder den&lt;br&gt;dömde varit frihetsberövad på annat sätt än som anhållen eller häktad och&lt;br&gt;som enligt brottsbalken skulle ha avräknats i ett motsvarande fall (t.ex.&lt;br&gt;tid för rättspsykiatrisk undersökning) skall avräknas enligt utläm-&lt;br&gt;ningslagen och internationella verkställighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke i dess nuvarande lydelse får utlämning&lt;br&gt;inte beviljas för politiska brott. I remissen föreslås att till paragrafen&lt;br&gt;fogas ett tredje och ett fjärde stycke. I det tredje stycket föreskrivs att&lt;br&gt;utlämningsförbudet inte gäller bl.a. vid utlämning till en medlemsstat i&lt;br&gt;EU. I det fjärde stycket anges att en svensk medborgare inte får utlämnas&lt;br&gt;för ett politiskt brott. Det förhållandet att paragrafen utformats så att det&lt;br&gt;nya tredje stycket utgör ett undantag från första stycket och fjärde stycket&lt;br&gt;ett undantag från undantaget gör paragrafen svårläst. Lagrådet föreslår att&lt;br&gt;tredje och fjärde styckena läggs ihop till ett stycke med följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Utan hinder av första stycket får utlämning ske av annan än svensk&lt;br&gt;medborgare till en medlemsstat i Europeiska unionen eller annars med&lt;br&gt;stöd av en internationell överenskommelse som gäller mellan Sverige&lt;br&gt;och den ansökande staten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra och tredje stycken har i likhet med 6 § utformats så att&lt;br&gt;de innehåller ett utlämningsförbud, ett undantag från förbudet och ett&lt;br&gt;undantag från undantaget. Om det godtas vad Lagrådet föreslagit under&lt;br&gt;6 § bör 10 § utformas på motsvarande sätt. Följdändring bör då göras i&lt;br&gt;sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna nya paragraf reglerar ett undantag från 12 § första stycket 1 i&lt;br&gt;lagen. Enligt det lagrummet skall vid beviljande av utlämning i&lt;br&gt;tillämpliga delar ställas upp villkor om att den dömde inte utan särskilt&lt;br&gt;medgivande enligt 24 § får åtalas eller straffas i den andra staten för&lt;br&gt;annat brott som begåtts före utlämningen (den s.k. specialitetsprincipen)&lt;br&gt;eller, utom i fall som avses i 13 § andra stycket, utlämnas till tredje stat,&lt;br&gt;med mindre han underlåtit att, oaktat hinder inte mött, lämna den andra&lt;br&gt;staten inom 45 dagar efter rättegång och undergående av straff eller&lt;br&gt;annan påföljd som kan ha ådömts honom för brott, för vilket utlämning&lt;br&gt;ägt rum, eller återvänt dit sedan han lämnat det landet (skyddet mot&lt;br&gt;vidareutlämning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 12 a § är emellertid inte utformade utifrån utgångs-&lt;br&gt;punkten att det i 12 § talas om villkor som ställs upp vid utlämningen. De&lt;br&gt;framstår närmast som undantagsregler riktade till den stat till vilken&lt;br&gt;utlämning begärts. I stället utgör bestämmelserna ytterligare undantag&lt;br&gt;från specialitetsprincipen och skyddet mot vidareutlämning. Förhållandet&lt;br&gt;skulle framgå klarare om 12 a § inleddes med: ” Vid utlämning av annan&lt;br&gt;än svensk medborgare till en medlemstat i Europeiska unionen eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annars med stöd av en internationell överenskommelse som gäller mellan&lt;br&gt;Sverige och den ansökande staten får den som utlämnas, utöver vad som&lt;br&gt;följer av 12 § första stycket 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följs Lagrådets förslag kan andra stycket i remissförslaget utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör det övervägas om inte 12 § bör förses med en hänvisning&lt;br&gt;till 12 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen bör utformas på motsvarande sätt som 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om utlämning för brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås ändringar i 4 §. I tydlighetens intresse och under&lt;br&gt;åberopande av vad Lagrådet anfört i anslutning till 6 § utlämningslagen&lt;br&gt;föreslår Lagrådet att i första stycket orden ”och den som begärs utlämnad&lt;br&gt;ej är svensk medborgare” behålls i dess nuvarande lydelse, att det&lt;br&gt;föreslagna tredje stycket utgår samt att andra stycket ges följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”En begäran om utlämning för ett politiskt brott får inte avslås på grund&lt;br&gt;av att brottet är politiskt, om det strider mot en internationell&lt;br&gt;överenskommelse som gäller mellan Sverige och den ansökande staten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sahlin, Engqvist, Larsson, Lejon, Lövdén, Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 2000/01:83 Sveriges tillträde till 1996&lt;br&gt;års EU-konvention om utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 61174, Stockholm 2001&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater, med de förklaringar beträffande artiklarna 3, 7, 12-14 samt 18 som regeringen har förordat</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen om utlämning mellan Europeiska unionens medlemsstater, med de förklaringar beträffande artiklarna 3, 7, 12-14 samt 18 som regeringen har förordat</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:JuU26</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet den 15 februari 2000 om utlämning mellan Sveriges regering och Kanadas regering</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:JuU26</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner avtalet den 15 februari 2000 om utlämning mellan Sveriges regering och Kanadas regering</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:JuU26</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2001-03-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2001-03-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2001-03-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>REG</kod>
<namn>Registrering</namn>
<datum>2001-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>70</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2001-04-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 11:09:46</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GO0383</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:19:41</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 11:09:46</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2000/01:JuU26</uppgift>
<ref_dok_id>GO01JuU26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:83&lt;br/&gt;
Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ju19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:83 Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kia Andreasson m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:83&lt;br/&gt;
Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ju19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:83 Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kia Andreasson m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>