2222933GO03792000/0179propproppropProposition 2000/01:79PropositionPropositionJustitiedepartementet7902001-03-12 00:00:002025-12-19 14:06:592001-01-01 00:00:00Stöd till brottsoffer Prop. 2000/01:79digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GO0379/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GO0379https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0379
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>2000/01:79</h1>
<h2>Stöd till brottsoffer</h2>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 12 mars 2001</p>
<p>Lena Hjelm-Wallén</p>
<p>Thomas Bodström</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0379/prop_200001__79-1.png" style="width:43pt;height:53pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>2000/01:79</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Propositionen behandlar åtgärder för att förbättra stödet till dem som<br>utsatts för brott.</p>
<p>Det föreslås att rätten till målsägandebiträde utvidgas genom att<br>begränsningen till brott enligt brottsbalken i 1 § punkt 3 i lagen<br>(1988:609) om målsägandebiträde tas bort. Genom en sådan ändring blir<br>det möjligt för domstolen att i alla mål som kan ge fängelse pröva om<br>förutsättningarna för förordnande av målsägandebiträde är uppfyllda. Det<br>blir exempelvis möjligt för en domstol att förordna målsägandebiträde<br>vid överträdelse av besöksförbud.</p>
<p>Socialtjänsten har en viktig roll att fylla när det gäller samhällets stöd<br>till brottsoffer. För att lyfta fram och förtydliga detta ansvar föreslås att<br>socialtjänstlagen (1980:620) kompletteras så att det klart framgår att<br>socialtjänsten har ett ansvar för alla kommuninnevånare som har utsatts<br>för brott och som behöver stöd och hjälp.</p>
<p>I propositionen behandlas, utöver de föreslagna lagändringarna, även<br>andra åtgärder som regeringen bedömer nödvändiga för att förbättra<br>stödet till brottsoffer. Bland annat redovisas ett antal<br>förordningsändringar som regeringen avser genomföra för att ytterligare<br>förbättra informationen och stödet till brottsoffer. Vidare aviseras ett<br>antal myndighetsgemensamma och myndighetsspecifika uppdrag.<br>Regeringen presenterar även en strategi för det fortsatta<br>brottsofferarbetet.</p>
<p>Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.</p>
<p>1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 79</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................5</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om</p>
<p>målsägandebiträde..............................................................5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620). 6</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning..............................................................7</p>
<p>4 Allmänna utgångspunkter.................................................................8</p>
<p>5 Strategi för stödet till brottsoffer.....................................................11</p>
<p>5.1 Inledning...........................................................................11</p>
<p>5.2 Utbildning för rättsväsendet..............................................15</p>
<p>5.3 Samverkan........................................................................16</p>
<p>5.3.1 Samordning mellan myndigheter....................16</p>
<p>5.3.2 Försöksverksamheter för samordning av ideella</p>
<p>krafter..............................................................17</p>
<p>5.3.3 Fortsatta insatser för bättre samarbete............20</p>
<p>5.4 Forskning..........................................................................21</p>
<p>6 Stöd till vittnen, målsägande m.fl....................................................24</p>
<p>6.1 Bakgrund...........................................................................24</p>
<p>6.2 Uppdrag att starta vittnesstödsverksamhet.......................25</p>
<p>7 Informations- och underrättelseskyldighet......................................26</p>
<p>7.1 Polisens informationsskyldighet.......................................26</p>
<p>7.2 Åklagarnas underrättelseskyldighet m.m..........................29</p>
<p>7.3 Domstolarna och brottsoffren...........................................31</p>
<p>8 Socialtjänsten och brottsoffren........................................................33</p>
<p>8.1 Inledning...........................................................................33</p>
<p>8.2 Socialtjänstens ansvar.......................................................35</p>
<p>9 Målsägandebiträde och stödperson.................................................37</p>
<p>9.1 Inledning...........................................................................37</p>
<p>9.2 Utvidgad rätt till målsägandebiträde.................................39</p>
<p>9.3 Målsägandebiträde och stödperson...................................40</p>
<p>9.4 Efterlevandes rätt till målsägandebiträde..........................42</p>
<p>10 övriga frågor...................................................................................44</p>
<p>10.1 Besöksförbud....................................................................44</p>
<p>10.2 Åklagarens skyldighet att föra talan om enskilt anspråk.. 46</p>
<p>10.3 Särskilda forumregler för förföljda personer....................48</p>
<p>10.3.1 Inledning.........................................................48</p>
<p>10.3.2 Frågan om särskilda forumregler behöver</p>
<p>utredas.............................................................52</p>
<p>10.4 Ekonomisk ersättning till enskild som fatt fingerade</p>
<p>personuppgifter.................................................................55</p>
<p>10.5 Lagen om särskild företrädare för barn............................57</p>
<p>10.5.1 Bakgrund........................................................57</p>
<p>10.5.2 Förslag till förtydligande................................58</p>
<p>11 Ekonomiska konsekvenser..............................................................62</p>
<p>12 F örfattningskommentarer................................................................65</p>
<p>12.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om</p>
<p>målsägandebiträde............................................................65</p>
<p>12.2 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)65</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens betänkande.......................66</p>
<p>Bilaga 2 Utredningens lagförslag........................................................75</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna......................................90</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag.................................................91</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................................................93</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2001.........94</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde,</p>
<p>2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om<br>målsägandebiträde</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1§*</p>
<p>När förundersökning har inletts skall ett särskilt biträde för<br>målsäganden (målsägandebiträde) förordnas i mål om</p>
<p>1. brott enligt 6 kap. brottsbalken, om det inte är uppenbart att<br>målsäganden saknar behov av sådant biträde,</p>
<p>2. brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilket fängelse kan följa,<br>eller enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök, förberedelse eller<br>stämpling till sådant brott, om det med hänsyn till målsägandens<br>personliga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan<br>antas att målsäganden har behov av sådant biträde,</p>
<p>3. annat brott enligt brotts-<br>balken, på vilket fängelse kan<br>följa, om det med hänsyn till<br>målsägandens personliga för-<br>hållanden och övriga omständig-<br>heter kan antas att målsäganden<br>har ett särskilt starkt behov av<br>sådant biträde.</p>
<p>Målsägandebiträde får förordnas i högre rätt, om åklagaren eller den<br>tilltalade har överklagat domen i ansvarsdelen.</p>
<p>3. annat brott på vilket fängelse<br>kan följa, om det med hänsyn till<br>målsägandens personliga förhåll-<br>anden och övriga omständigheter<br>kan antas att målsäganden har ett<br>särskilt starkt behov av sådant<br>biträde.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydeke 1994:59.</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen<br>(1980:620)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 8 a § socialtjänstlagen (1980:620)’ skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Socialnämnden bör verka för att</p>
<p>kvinnor som är eller har varit<br>utsatta för våld eller andra<br>övergrepp i hemmet får stöd och<br>hjälp för att förändra sin situation.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>8 a §<sup>2</sup></p>
<p>Socialnämnden bör verka för att<br>den som utsatts för brott och<br>dennes anhöriga får stöd och<br>hjälp. Socialnämnden bör härvid<br>särskilt beakta att kvinnor som är<br>eller har varit utsatta för våld eller<br>andra övergrepp i hemmet kan<br>vara i behov av stöd och hjälp för<br>att förändra sin situation.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1988:871.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1998:409.</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Regeringen beslutade den 15 juni 1995 att tillkalla en särskild utredare<br>med uppgift att utvärdera de åtgärder som hade vidtagits på<br>brottsofferområdet under den föregående tioårsperioden. Utredningen<br>skulle vidare överväga behovet av förändringar i gällande lagstiftning<br>och förändringar i övrigt när det gäller åtgärder för brottsoffer.</p>
<p>Utredningen antog namnet Brottsofferutredningen (Ju 1995:07). Den<br>avlämnade i mars 1998 betänkandet BROTTSOFFER Vad har gjorts?<br>Vad bör göras? (SOU 1998:40). Betänkandet innehåller förslag till olika<br>åtgärder för att förbättra stödet till personer som utsatts för brott eller<br>som riskerar att utsättas för brott. Bland annat föreslås att tillämp-<br>ningsområdet för målsägandebiträde skall utvidgas och att det skall bli<br>möjligt för domstol att under vissa förutsättningar förordna en stödperson<br>till den som utsatts för brott. I betänkandet framhölls också att frågan om<br>rättegångskostnadernas fördelning i tvistemål om skadestånd borde<br>studeras, men att detta inte kunde ske inom ramen för utredningens<br>uppdrag. Denna fråga har sedermera behandlats i proposition<br>1999/2000:47.</p>
<p>Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.<br>Utredningens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remiss-<br>behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3.<br>Remissyttrandena och en remissammanställning finns tillgängliga i<br>Justitiedepartementet (dnr Ju98/1237).</p>
<p>Vissa av Brottsofferutredningens förslag om åtgärder till stöd för<br>brottsoffer har redan behandlats av regeringen och riksdagen, vilket<br>redovisas i avsnitt 4.</p>
<p>Regeringen tar i denna proposition ställning till övriga förslag som<br>Brottsofferutredningen har presenterat. Regeringen behandlar även ett<br>par förslag beträffande tillämpningen av lagen (1999:997) om särskild<br>företrädare för barn, som anhängiggjorts i Justitiedepartementet år 2000<br>(Ju2000/1642 och Ju2000/5184).</p>
<p>Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande också en översyn av<br>besöksförbudslagstiftningen. Olika åtgärder övervägs i syfte att ytter-<br>ligare förbättra skyddet för våldsutsatta kvinnor.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 1 februari 2001 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådet lämnade förslagen utan<br>erinran. En redaktionell ändring har dock gjorts.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h2>Allmänna utgångspunkter</h2>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Brottsofferbegreppet</p>
<p>I propositionen används både begreppet brottsoffer och begreppet<br>målsägande. Begreppet brottsoffer är allmänt vedertaget i den juridiska<br>doktrinen, men förekommer inte i lagstiftningen. Där används i stället<br>termen målsägande. Av 20 kap. 8 § rättegångsbalken (RB) framgår att<br>målsägande är den mot vilket ett brott har blivit begånget eller som har<br>blivit förnärmad av brottet eller lidit skada. Det finns många definitioner<br>av begreppet brottsoffer. I det följande används därför genomgående<br>begreppet målsägande i de fall definitionen är av direkt betydelse för<br>tillämpningen av en lagregel.</p>
<p>Bakgrund</p>
<p>Brottsoffrens behov av skydd och stöd har under de senaste två<br>decennierna varit föremål för en mängd olika utredningar och förslag.<br>Många av dem har också lett till att samhällets skydd och stöd till<br>brottsoffren förbättrats avsevärt. I direktiven till Brottsofferutredningens<br>uppdrag redovisas dessa åtgärder utförligt (dir. 1995:94). Denna redo-<br>visning har av Brottsofferutredningens uppdaterats och kompletterats<br>med de åtgärder som vidtagits under tiden från det att direktiven gavs<br>fram till dess att betänkandet överlämnades år 1998.</p>
<p>Bakgrunden till Brottsofferutredningen står att finna i Justitieutskottets<br>betänkande 1994/95:JuU13.1 detta konstaterade utskottet att det var dags<br>att med ett samlat grepp utvärdera det lagstiftningsarbete m.m. som den<br>senaste tioårsperioden hade pågått på brottsofferområdet. Utskottet<br>uttalade bland annat följande. ”En mängd åtgärder för att stärka<br>brottsoffrets ställning i olika avseenden har i snabb takt genomförts<br>under senare år. Nya lagar har införts och gamla har setts över och<br>ändrats. En betydande del av de regeländringar som genomförts rör<br>myndigheternas handläggning av brottsofferärenden och frågor angående<br>den information som skall lämnas samt det stöd och den hjälp som<br>myndigheten skall tillhandahålla människor som drabbats av brott.”</p>
<p>I utredningens uppdrag ingick också att analysera de åtgärder som<br>vidtagits på brottsofferområdet under den senaste tioårsperioden och<br>överväga behovet av förändringar i gällande lagstiftning och förändringar<br>i övrigt när det gäller stödet till brottsoffer.</p>
<p>Brottsofferutredningen konstaterar i sitt betänkande att de åtgärder som<br>vidtagits har haft stor betydelse för brottsoffren men att det fortfarande<br>finns brister, framför allt vad gäller rättsväsendets och andra<br>myndigheters kunskap om brottsofferproblematiken, bemötande av<br>brottsoffer samt information till målsägande och vittnen. Det rör sig<br>således till stor del om brister som inte enbart kan åtgärdas genom att nya<br>lagregler tillskapas.</p>
<p>Ökad fokusering på brottsoffer</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Sedan Brottsofferutredningen lämnade sitt betänkande har frågor som rör<br>brottsoffer till följd av såväl direkta som indirekta åtgärder hamnat än<br>mer i fokus. För närvarande pågår inom en rad myndigheter och<br>organisationer runt om i landet ett stort antal projekt som syftar till att<br>förbättra villkoren för dem som utsatts för brott. Vad som under de<br>senaste åren, vid sidan av uppdrag m.m. från regeringen samt<br>Brottsoffermyndighetens och olika ideella organisationers betydelsefulla<br>arbete, sannolikt har haft störst betydelse för att stimulera denna process<br>är de projekt som initierats och genomförts med medel från<br>Brottsofferfonden. Under de sex år som fonden har funnits har närmare<br>70 miljoner kronor fördelats på ca 500 projekt spridda över landet. Det<br>rör sig om en mängd olika projekt inom forskning, utbildning och<br>informationsverksamhet. I en nyligen genomförd utvärdering av fonden<br>Fem år med brottsofferfonden - en beskrivning och en utvärdering av<br>fondens verksamhet och resultat - konstateras också att fonden har haft<br>stor betydelse för att föra upp brottsofferffågoma på dagordningen och få<br>in ett brottsofferperspektiv i olika verksamheter.</p>
<p>En annan bidragande faktor av betydelse för denna process är den<br>ökade satsning som görs för att förebygga brott. Genom att effektiva<br>brottsförebyggande åtgärder vidtas minskar antalet brott. Färre brott<br>innebär att färre människor drabbas av brott. Känslan av trygghet ökar.</p>
<p>Polisen har kritiserats för att inte ta brottsofferproblematiken på allvar.<br>Mot bakgrund av sådan kritik och med anledning av de uttalanden som<br>Brottsofferutredningen gjort i sitt betänkande har Rikspolisstyrelsen<br>(Polishögskolan) på eget initiativ arbetat fram en brottsofferhandbok som<br>är tänkt att tjäna som en teoretisk och praktisk handledning för polisen<br>inför 2000-talet. Huvudsyftet med handboken är att inom polisen skapa<br>bättre förståelse för brottsoffrens handlingsmönster och behov. Den ger<br>också exempel på hur polismyndigheter kan effektivisera och förbättra<br>sitt stöd till brottsoffer. I boken skisseras även en modell för hur en<br>polismyndighet kan organiseras för att i praktiken leva upp till<br>statsmakternas krav. Bland annat beskrivs betydelsen av att all personal<br>inom polisorganisationen - från den enskilde polismannen och den<br>civilanställde anmälningsupptagaren till länspolismästaren - har kunskap<br>om dels den egna organisationen, dels samhällets samlade brotts-<br>offerstöd.</p>
<p>I detta sammanhang bör även regeringens proposition 1997/1998:55<br>Kvinnofrid nämnas, som riksdagen fattade beslut om år 1998 (bet.<br>1997/98:JuU13, rskr 1997/98:250). Förutom förslag till åtgärder mot<br>mäns våld mot kvinnor, prostitution och sexuella trakasserier beslutade<br>regeringen i samband med denna om en rad myndighetsgemensamma<br>och myndighetsspecifika uppdrag som berörde brottsoffer, framför allt<br>utsatta kvinnor. Sammanlagt 41 miljoner kronor avsattes för en mängd<br>olika åtgärder, bland annat sex och en halv miljoner kronor till<br>fortbildning av de yrkesgrupper som på olika sätt kommer i kontakt med<br>utsatta kvinnor, sex miljoner kronor i höjt stöd till kvinnojourerna, fem<br>miljoner till ett utvecklingsarbete om våld mot kvinnor och prostitution<br>och två miljoner till en särskild brottsofferundersökning. Myndigheterna<br>arbetar för närvarande med dessa och övriga uppdrag. Det finns<br></p>
<p>anledning att anta att detta arbete, även om det i första hand gäller mäns<br>våld mot kvinnor, kommer att vara till generell nytta för<br>brottsofferarbetet.</p>
<p>Förslag som redan behandlats m.m.</p>
<p>Flera av de konkreta förslag till åtgärder som Brottsofferutredningen<br>presenterat i sitt betänkande har redan behandlats. Riksdagen har fattat<br>beslut om att höja avgiften till brottsofferfonden från 300 till 500 kronor<br>(prop. 1998/99:100, bet. 1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249). De medel<br>som denna höjning tillför fonden används för att på olika sätt stödja<br>brottsoffren. I anslutning härtill har regeringen även genomfört en<br>ändring i förordningen (1994:426) om brottsofferfond för att underlätta<br>för ideella organisationer att erhålla bidrag till sin löpande verksamhet.<br>Riksdagen har vidare fattat beslut om att begränsa brottsoffers skyldighet<br>att ersätta en skadeståndsskyldigs rättegångskostnader (prop.<br>1999/2000:47, bet. 1999/2000:LU14, rskr. 1999/2000:164).</p>
<p>Barns utsatta situation har uppmärksammats särskilt. Den 1 januari<br>2000 trädde lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn i kraft<br>(prop. 1998/99:133, bet. 1999/2000:JuU2, rskr. 1999/2000:49). Genom<br>denna lag har möjligheterna att ta till vara barnets rätt stärkts väsentligt i<br>sådana fall där en vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står i<br>ett nära förhållande till misstänks för brott mot barnet.</p>
<p>Även brottsoffers möjlighet att fa ta del av uppgifter i<br>brottsutredningar som de behöver för att kunna ta till vara sin rätt har<br>utretts (Ds 2000:64). Promemorian remissbehandlas för närvarande.</p>
<p>Regeringen har vidare, genom såväl direkta uppdrag till polis-,<br>åklagar- och domstolsväsendet som genom regleringsbrev och andra<br>budgetdokument, verkat för att stärka de brottsutsattas situation. Under<br>de tre senaste åren har t.ex. ett av verksamhetsmålen för polisen varit att<br>deras stöd till brottsoffer skall förbättras. I 1999 års regleringsbrev<br>uppdrogs dessutom åt Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren att till-<br>sammans se över och förbättra rutinerna i ärenden om besöksförbud.<br>Regeringen uppdrog, i juni 1999, åt rättsväsendets myndigheter att<br>utarbeta forsknings- och kunskapsstrategier för sina respektive<br>verksamhetsområden (Jul999/2920). Myndigheterna skulle bland annat<br>redovisa sina mål och strategier för att tillgodose behoven av utbildning,<br>forskning, utvecklingsarbete och information inom sina respektive<br>områden.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har i respektive regleringsbrev<br>för år 2000 givits i uppdrag att, som ett led i kampen mot brott med<br>rasistiska eller homofobiska inslag, upprätta en strategi för att säkerställa<br>att personalen har god kunskap om grunden för dessa brott och om<br>situationen för de grupper som utsätts för dem. I detta arbete skall de<br>kunskapsstrategier som utarbetats enligt ovan nämnda regeringsbeslut<br>den 23 juni 1999 beaktas.</p>
<p>Riksåklagaren har dessutom i regleringsbrevet för år 2000 ålagts ett<br>återrapporteringskrav för vilka åtgärder som vidtagits inom åklagar-<br>organisationen, för att ytterligare förbättra åklagarnas bemötande av och<br>stöd till målsäganden och vittnen.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>10</p>
<p>Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förbättra domstolarnas<br>bemötande och omhändertagande av brottsoffer. Redan i 1998 års<br>regleringsbrev uppdrogs åt Domstolsverket att efter samråd med<br>Brottsofferutredningen och Brottsoffermyndigheten ta fram ett åtgärds-<br>program för att förbättra domstolarnas bemötande av parter, vittnen,<br>målsägande och andra som kommer i kontakt med domstolarna.</p>
<p>Domstolsverket har vidare, i likhet med Rikspolisstyrelsen och<br>Riksåklagaren, fatt i uppdrag att upprätta en strategi för att säkerställa att<br>personalen har god kunskap om såväl grunden för rasistiska,<br>ffämlingsfientliga eller homofobiska yttringar som om situationen för de<br>grupper som utsätts för sådana brott.</p>
<p>När det gäller hot mot vittnen föreslog Brottsofferutredningen att<br>Rikspolisstyrelsen skulle ges i uppdrag att tillsammans med Riks-<br>åklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta ett nationellt handlings-<br>program för skydd av bevispersoner. Regeringen har givit ett sådant<br>uppdrag, vilket har redovisats den 14 december år 2000 (dnr. Ju<br>2000/6615). Vidare har, på grund av bland annat förslag från<br>Brottsofferutredningen, försöksverksamhet med användning av video-<br>teknik i rättegång startats vid ett antal domstolar i landet (prop.<br>1998/99:65). Regeringen har också givit en särskild utredare i uppdrag<br>att analysera medlingens roll i rättssystemet (dir. 1998:30). Betänkandet,<br>som överlämnades till regeringen den 29 november år 2000,<br>remissbehandlas för närvarande (Medling vid ungdomsbrott, SOU<br>2000:15).</p>
<p>En rad olika åtgärder har alltså vidtagits under de senaste åren för att<br>förbättra skyddet och stödet till brottsoffer. Ett flertal av dessa åtgärder<br>har varit inriktade på att åtgärda just brister vad gäller rättsväsendets<br>bemötande/omhändertagande av och information till brottsoffer.<br>Rikspolisstyrelsens brottsofferhandbok samt de olika projekt och<br>utbildningsinsatser som pågår är viktiga instrument för att få till stånd en<br>ökad medvetenhet om brottsoffrens behov, vilket i sin tur bör komma att<br>avspegla sig i myndigheternas kontakter med brottsoffer.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h2>5 Strategi för stödet till brottsoffer</h2>
<h3>5.1 Inledning</h3>
<p>Regeringen presenterar i denna proposition vissa förslag till förändrad<br>lagstiftning, som bedöms som nödvändiga för att ytterligare förbättra det<br>rättsliga stödet för dem som utsatts för brott.</p>
<p>En viktig utgångspunkt för regeringens fortsatta överväganden är dock<br>att det som framför allt behövs för att ytterligare stärka stödet och<br>skyddet för brottsoffer är attitydförändringar, ökad kunskap och ett<br>utvecklat samarbete mellan myndigheter och mellan myndigheter och<br>ideella organisationer. Ställningstagandet grundar sig på de slutsatser<br>som kan dras utifrån Brottsofferutredningens betänkande och utifrån<br>aktuell forskning på brottsofferområdet (viktimologisk forskning).</p>
<p>Att förändra attityder, att öka kunskapen och att förbättra samarbetet<br>mellan olika aktörer är emellertid inte något som kan åstadkommas över</p>
<p>11</p>
<p>en natt. För detta krävs ett metodiskt och målinriktat arbete. Regeringens<br>strategi för att ytterligare förbättra situationen för brottsoffer kan sägas<br>bestå av följande huvudlinjer.</p>
<p>Utbildningsinsatser</p>
<p>Den som har utsatts för brott skall bemötas på ett korrekt sätt och erhålla<br>relevant information om såväl utvecklingen i det egna ärendet som vilket<br>stöd som finns att tillgå. Det är regeringens övertygelse att brister i<br>bemötande och omhändertagande till stor del har sitt ursprung i dåliga<br>kunskaper om vad det innebär att ha blivit utsatt för brott. Alla som<br>arbetar inom rättsväsendet och som kommer i kontakt med brottsoffer<br>bör därför erhålla utbildning om brottsofferproblematiken. Det är<br>emellertid inte tillräckligt med engångsvisa utbildningsinsatser eftersom<br>sådana ofta tenderar att falla i glömska med tiden. Inom varje myndighet<br>och mellan olika myndigheter måste komma till stånd en kontinuerlig<br>diskussion om brottsofferfrågor, där erfarenheter och ny kunskap tas till<br>vara på ett dynamiskt sätt. Myndigheterna bör utarbeta handlingsplaner<br>för hur de framgent skall arbeta med brottsofferfrågor.</p>
<p>Samarbete</p>
<p>För att rättsväsendets myndigheter skall kunna ge brottsoffer det stöd och<br>skydd som de har rätt att förvänta sig måste myndigheterna ha ett väl<br>utvecklat samarbete. Om en myndighet i rättskedjan tar väl hand om<br>brottsoffer medan andra låter bli, blir det samlade intrycket ändå dåligt.<br>Den som utsatts for brott skall exempelvis genom såväl åklagare som<br>domstol kunna få information om vad som skall hända vid en eventuell<br>domstolsförhandling. Han eller hon skall som huvudregel heller inte<br>behöva inställa sig till en domstolsförhandling på egen hand.</p>
<p>Av särskild vikt är vidare att ta tillvara de tjänster som frivillig-<br>organisationer kan erbjuda. Ideella brottsofferorganisationer, exempelvis<br>Brottsofferjouremas Riksförbund (BOJ), Riksorganisationen för<br>kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS) och Sveriges<br>Kvinnojourers Riksförbund (SKR) är ett viktigt och nödvändigt<br>komplement till det allmänna. De bör ges så goda förutsättningar som<br>möjligt för sitt arbete. Myndigheternas handlingsplaner bör innehålla en<br>strategi för samarbetet med ideella organisationer.</p>
<p>Forskning</p>
<p>Forskning om brottsoffer är av stor betydelse för att man i framtiden<br>skall kunna minska människors utsatthet och rädsla för brott samt<br>ytterligare utveckla insatserna for brottsoffer. Den utbildning som<br>kontinuerligt bör ske inom rättsväsendet måste bygga på relevant<br>kunskap. Grunden för denna kunskap är forsknings- och utvecklings-<br>arbete. Den viktimologiska forskningen i vårt land är dock ännu<br>förhållandevis outvecklad. Detta var också ett av skälen till att Brotts-<br>offerfonden inrättades den 1 juli 1994. År 1997 genomförde Brotts-<br>offermyndigheten en inventering av brottsofferforskningen i Sverige.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>12</p>
<p>Den visade att det då pågick 51 forskningsprojekt runt om i landet.<br>Brottsofferfonden finansierade 19 av dessa projekt och var därmed den<br>största enskilda finansiären. Den viktimologiska forskningen måste<br>emellertid vidgas och fördjupas ytterligare. För att detta skall kunna ske<br>måste viktimologiska forskningsmiljöer finnas vid landets universitet och<br>högskolor.</p>
<p>Barn som brottsoffer</p>
<p>Barn som brottsoffer skall uppmärksammas ytterligare. Under senare år<br>har flera åtgärder vidtagits för att förbättra skyddet för och stödet till<br>utsatta barn och ungdomar. Det har gjorts ett flertal ändringar i olika<br>straffrättsliga bestämmelser. Vidare har i budgetarbetet behovet av<br>myndighetssamarbete betonats när det gäller att motverka våld i hemmet<br>mot kvinnor och barn, liksom nödvändigheten av en skyndsam<br>handläggning när barn är inblandade i en rättsprocess. Den 1 januari i år<br>trädde dessutom lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom<br>förskoleverksamhet, skola och barnomsorg i kraft (prop. 1999/2000:123,<br>bet. 2000/01 :UbU4, rskr. 2000/01:6). Den syftar till att öka skyddet för<br>barn mot att personal, som har dömts för vissa brott, anställs i dessa<br>verksamheter.</p>
<p>Dessa åtgärder är alla steg i rätt riktning, men det är viktigt att arbetet<br>med att förstärka barn och ungdomars rättssäkerhet fortsätter. Detta har<br>också regeringen framhållit i sin skrivelse Barn - här och nu,<br>Redogörelse för bampolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s<br>konvention om barnets rättigheter (skr.l999/2000:137). Även<br>forskningen om barns utsatthet är angelägen (avsnitt 5.4).</p>
<p>En av samhällets viktigaste uppgifter är att skydda barn från sexuella<br>och andra allvarliga kränkningar. I den nu pågående översynen av<br>bestämmelserna om sexualbrott ägnas särskild uppmärksamhet åt brott<br>som riktas mot barn (1998 års sexualbrottskommitté [Ju 1998:48] ). Det<br>pågår vidare arbete med att stärka rättssäkerheten för barn som utsätts för<br>brott. Förutom det steg som har tagits i och med lagen (1999:997) om<br>särskild företrädare för barn, som trädde i kraft 1 januari 2000 (prop.<br>1998/99:133. bet. 1999/2000:JuU2, rskr. 1999/2000:49) betonas bland<br>annat i denna proposition betydelsen av att förbättra rättsväsendets och<br>andra myndigheters bemötande av dem som utsatts för brott.</p>
<p>Kommittén mot barnmisshandel (dir. 1998:105) överlämnade i april<br>2000 sitt delbetänkande Barnmisshandel - Polisens och åklagarnas<br>handläggningstider och arbetsmetoder (SOU 2000:42). I betänkandet<br>lämnas flera förslag som tar sikte på polis och åklagares arbete med<br>förundersökningar. Bland annat föreslås att det i grundutbildningen för<br>poliser skall införas moment som ger alla poliser kunskap om<br>barnkonventionens budskap, hur man möter bam samt hur man hanterar<br>de särskilda frågor som kommer upp i ärenden där bam är inblandade.<br>Det föreslås vidare att det skall finnas utbildning på central nivå som tar<br>sikte på att vidareutbilda poliser i att handlägga bammisshandelsärenden.<br>Dessa och övriga förslag i betänkandet bereds för närvarande i<br>Regeringskansliet. Men förslagen och de uppdrag som aviseras i denna</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>13</p>
<p>proposition omfattar givetvis även bam och ungdomar som utsatts för Prop. 2000/01:79<br>brott.</p>
<p>Olika åtgärder behövs</p>
<p>I regeringens strategi för att öka stödet till brottsoffer ingår även andra<br>komponenter. En betydelsefull sådan är polisens arbete med<br>brottsofferfrågor. Brottsofferarbetet är enligt regeringens mening en<br>viktig del i den polisiära verksamheten. Det är angeläget att polisen är<br>medveten om detta och att denna insikt genomsyrar polisens arbete.<br>Polisen är ofta den första representant för samhället som brottsoffer<br>kommer i kontakt med. Mötet mellan ett brottsoffer och polisen är därför<br>mycket viktigt ur flera olika aspekter. Vad som för den enskilde<br>polismannen kan uppfattas som en rutinhändelse är inte sällan för den<br>drabbade något som endast inträffar en gång i livet och som väcker<br>starka känslor. Det är viktigt att polisen har kunskap om och förståelse<br>för hur sårbar en person kan vara efter att ha varit med om en starkt<br>känsloladdad händelse. Detta har betydelse både för medborgarnas<br>förtroende för rättsväsendet och för polisens, åklagarens och domstolens<br>utredning respektive prövning av det inträffade.</p>
<p>Det har i olika sammanhang framförts önskemål till regeringen om att<br>regeringen bör ingripa i polisorganisationen och se till att det inrättas<br>särskilda brottsofferenheter. Det ankommer dock inte på regeringen att<br>lämna synpunkter på hur polisen bör organisera sin verksamhet.<br>Generellt sett bör brottsofferfrågor vara en integrerad del i polisarbetet.<br>Samtidigt är det naturligtvis angeläget att det finns en klar ansvars-<br>fördelning vid varje polismyndighet för brottsofferverksamheten. Riks-<br>polisstyrelsen arbetar emellertid kontinuerligt för att förbättra polisens<br>stöd till brottsoffer och hur detta stöd skall organiseras ankommer det på<br>myndigheten själv att ta ställning till. Organisationen kan också se olika<br>ut inom olika polismyndigheter. Polismyndigheten i Uppsala län har t.ex.<br>långt framskridna planer på att inrätta en ”brottsofferenhet” med central<br>placering i myndigheten.</p>
<p>Ytterligare en betydelsefull komponent i regeringens strategi är<br>Brottsoffermyndigheten vilken, på samma sätt som Brottsofferfonden,<br>tillskapades i syfte att förstärka brottsoffrens ställning. När Brottsoffer-<br>myndigheten bildades år 1994 så var det bland annat för att skapa<br>förutsättningar för bättre överblick, samordning och utveckling av<br>brottsofferområdet. Myndigheten har under de drygt sex år som den<br>funnits på ett påtagligt sätt bidragit till att lyfta fram brottsofferfrågor i<br>olika sammanhang. Inom myndigheten finns numera en omfattande<br>kunskap som det är angeläget att tillvarata i det fortsatta arbetet.<br>Regeringen har därför för avsikt att ge Brottsoffermyndigheten en<br>mycket aktiv roll också i det fortsatta brottsofferarbetet.</p>
<p>En annan viktig del av regeringens strategi är att korta handläggnings-<br>tidema inom rättsväsendet och öka uppklaringsprocenten vad gäller brott.<br>Regeringen tillsatte i detta syfte den 7 december år 2000 en särskild<br>beredning med uppgift att lämna förslag på hur dessa mål skall uppnås<br>(dir. 2000:90). Beredningens uppdrag omfattar till en början ett antal<br>huvuduppgifter. Den skall undersöka möjligheterna att förkorta den</p>
<p>14<br></p>
<p>genomsnittliga tiden från det att ett brott anmäls till dess dom faller och Prop. 2000/01:79<br>kan verkställas. Beredningen skall också överväga på vilket sätt den<br>brottsutredande verksamheten ytterligare kan förbättras. Därutöver skall<br>beredningen behandla vissa övergripande frågor om myndigheters<br>lokalisering samt utbildning, kompetensutveckling och personalrörlighet<br>inom rättsväsendet.</p>
<p>Som nämnts ovan bedömer regeringen det som nödvändigt att även<br>föreslå vissa lagändringar för att ytterligare öka det lagreglerade stödet<br>för dem som utsatts för brott. När det gäller besöksförbudslagstiftningen<br>fann Brottsofferutredningen att lagen fungerar relativt väl men att den<br>bättre bör avpassas efter parternas förhållande i det enskilda fallet.<br>Regeringen delar denna bedömning men anser också, vilket många<br>tragiska händelser visat de senaste åren, att ytterligare åtgärder måste<br>vidtas för att förbättra skyddet för förföljda och våldsutsatta kvinnor.<br>Inom Justitiedepartementet utreds för närvarande möjligheten att bland<br>annat använda elektronisk fotboja vid överträdelse av besöksförbud.</p>
<p>Ändringar i lagen (1988:609) om målsägandebiträde och en ökad<br>satsning på mer stöd till vittnen och målsäganden är viktiga åtgärder, dels<br>för att öka brottsoffrens trygghet och möjlighet att tillvarata sin rätt under<br>den straffrättsliga processen, dels för att söka förhindra att målsäganden<br>och vittnen på grund av exempelvis rädsla undandrar sig att vittna.<br>Likaså måste det anses angeläget att den som utsatts för så allvarliga hot<br>mot sin säkerhet att han eller hon för att skydda sig måste byta identitet<br>inte också skall behöva drabbas ekonomiskt. I denna del lämnar<br>regeringen dock inget förslag eftersom regeringen anser det vara<br>nödvändigt att utreda om ersättning även skall kunna utgå i andra fall där<br>någon på grund av hot tvingas skydda sin identitet (se nedan avsnitt.<br>10.4).</p>
<h3>5.2 Utbildning för rättsväsendet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och<br>Domstolsverket bör var och en få i uppdrag att i samverkan med<br>Brottsoffermyndigheten genomföra utbildning i brottsofferfrågor för<br>personal som ännu inte genomgått sådan särskild utbildning.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket bör vidare få i<br>uppdrag att i samråd med Brottsoffermyndigheten ta fram hand-<br>lingsplaner för hur respektive myndighet i framtiden skall arbeta för att<br>se till att berättigade krav från brottsoffren på polis, åklagar- och<br>domstolsväsendet uppfylls. Myndigheternas handlingsplaner bör<br>redovisas till regeringen i samband med årsredovisningen för år 2001.</p>
<p>Utredningens bedömning: Utredningen har föreslagit att<br>Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket skall få i uppdrag<br>att inom respektive område anordna utbildning i brottsofferfrågor.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor<br>instämmer i huvudsak med utredningens överväganden.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: En betydelsefull faktor för vilka<br>konsekvenser ett brott kan få för den enskilde individen är de<br>följdhändelser som brottet medför. Händelsen i sig utgör inte alltid det<br></p>
<p>15</p>
<p>största hotet mot den drabbades framtida psykiska hälsa. Lika avgörande<br>kan bemötandet eller bristen på lämpliga åtgärder och information vara<br>efter det att händelsen ägt rum. Människor i kris måste behandlas på ett<br>sådant sätt att risken för en så kallad sekundär traumatisering minskas.</p>
<p>Med sekundär traumatisering avses den psykiska stress som kan uppstå<br>till följd av att omgivningen reagerar på ett för den drabbade negativt<br>sätt. Det sekundära traumat kan uppstå i mötet med exempelvis polis,<br>åklagare eller domare som saknar kunskap om och förståelse för hur<br>sårbar en person är efter att ha varit med om en starkt känsloladdad<br>händelse. Information behövs för att den som utsatts för brott skall kunna<br>ta tillvara sin rätt. Information behövs också för att han eller hon skall<br>kunna återfå kontrollen och kunna handskas med sin situation. Men ett<br>gott omhändertagande är inte bara av central betydelse för offrets<br>rehabilitering. Det är också av största betydelse ur rättssäkerhets-<br>synpunkt. Får människor intrycket av att rättsväsendets representanter<br>nonchalerar eller bagatelliserar vissa typer av brott finns det en uppenbar<br>risk att förtroendet för rättsväsendet minskar.</p>
<p>Brister såväl vad gäller hänsynsfullt bemötande som när det gäller att<br>ge relevant information kan svårligen åtgärdas genom ny eller förändrad<br>lagstiftning. Vad som måste komma till stånd är en attitydförändring hos<br>dem som i sitt dagliga arbete möter brottsoffer. Det är därför regeringens<br>övertygelse att utbildning i olika brottsofferfrågor är av stor betydelse för<br>att åtgärda flertalet av de brister som Brottsofferutredningen genom sina<br>undersökningar visat alltjämt finns vad gäller samhällets omhänder-<br>tagande av och stöd till brottsoffer.</p>
<p>Sedan Brottsofferutredningens betänkande presenterades har utbild-<br>ning i brottsofferfrågor genomförts, men i varierande omfattning, inom<br>polis-, åklagar- och domstolsväsendet. Längst har Riksåklagaren kommit<br>som tillsammans med Brottsoffermyndigheten har genomfört utbildning<br>för i stort sett alla åklagare i landet.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör liknande utbildningsinsatser genom-<br>föras för personal inom polis- och domstolsväsendet samt för annan<br>berörd personal inom åklagarväsendet. Regeringen avser därför att<br>uppdra åt envar av Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstols-<br>verket att i samverkan med Brottsoffermyndigheten anordna utbildning<br>för den personal inom respektive myndighet som i sitt dagliga arbete<br>kommer i kontakt med människor som utsatts för brott.</p>
<p>För att ytterligare understryka vikten av att konkreta resultat uppnås<br>avser regeringen dessutom att uppdra åt nämnda myndigheter att i<br>samråd med Brottsoffermyndigheten ta fram handlingsplaner för hur<br>respektive myndigheter framgent skall arbeta för att tillse att berättigade<br>krav från brottsoffren på polis, åklagar- och domstolsväsendet uppfylls.</p>
<h3>5.3 Samverkan</h3>
<h4>5.3.1 Samordning mellan myndigheter</h4>
<p>Betydelsen av ett nära samarbete mellan polis, åklagare och domstolar<br>har uppmärksammats allt mer under senare år. Detta har bland annat lett<br>till att regeringen påbörjat ett omfattande arbete för att modernisera<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>16</p>
<p>rättsväsendet. Arbetet omfattar organisationsförändringar, förändrade och<br>nya arbetsmetoder, personalutbildning och annan kompetensutveckling.<br>Arbetet skall i ökad utsträckning utgå från en helhetssyn på verksam-<br>heten och, med bibehållen respekt för den inbördes rollfördelningen,<br>långtgående myndighetssamverkan. Medborgarperspektivet är grunden<br>för och skall genomsyra allt arbete. Det gäller såväl i det brotts-<br>förebyggande arbetet som i de olika myndigheternas arbete med att lösa<br>tvister, tillgodose rättsanspråk, utreda och lagföra brott, verkställa straff<br>och ge stöd till brottsoffer.</p>
<p>En rad olika projekt för att förbättra samverkan har inletts. Som<br>exempel kan nämnas att det vid landets samtliga åklagarmyndigheter i<br>samverkan med berörda myndigheter har inletts så kallade<br>rättskedjeprojekt. Med rättskedjeprojekt menas att myndigheterna inom<br>rättsväsendet, med iakttagande av den inbördes rollfördelningen, är<br>beroende av varandras verksamhet för att tillgodose den enskilde<br>medborgarens krav på minskad brottslighet och ökad trygghet. Målet<br>med projekten är att med bibehållen kvalitet och rättssäkerhet<br>åstadkomma en snabbare genomströmning genom hela rättskedjan från<br>brottsanmälan till slutlig lagföring. Detta kommer att komma såväl<br>brottsoffren som de misstänkta gärningsmännen till godo.</p>
<p>De rättsvårdande myndigheterna kan dock endast göra en del av det<br>som sammantaget måste till för att förbättra situationen för brottsoffer.<br>För att åstadkomma ett fullgott omhändertagande måste även andra<br>aktörer involveras i långt större utsträckning än vad som hitintills varit<br>fallet. På det lokala planet finns en rad kommunala inrättningar, privata<br>initiativ, ideella organisationer, lokala brottförebyggande råd och andra<br>aktörer som direkt eller indirekt kan hjälpa och stödja brottsoffer.</p>
<h4>5.3.2 Försöksverksamheter för samordning av ideella krafter</h4>
<p>Riksdagen fattade år 1999 beslut om att höja avgiften till<br>Brottsofferfonden från 300 till 500 kronor (prop. 1998/99:100, bet.<br>1998/99:FiU27, rskr. 1998/99:249). I anslutning härtill genomförde<br>regeringen även en ändring i förordningen (1994:426) om brottsofferfond<br>för att underlätta för ideella organisationer att erhålla bidrag till sin<br>löpande verksamhet.</p>
<p>Brottsofferutredningen föreslog denna höjning i sitt betänkande och<br>menade att de ca sju miljoner kronor i årligt tillskott till Brotts-<br>offerfonden som den skulle innebära borde tillföras de ideella orga-<br>nisationer som arbetar med brottsofferinriktad verksamhet. Samarbete<br>mellan olika organisationer borde enligt utredningen premieras.</p>
<p>Brottsofferutredningen kontaktades under arbetets gång av såväl<br>Brottsoffeijouremas Riksförbund (BOJ) som av Brottsoffermyndigheten<br>med förslag om hur brottsofferarbetet bäst skulle kunna samordnas. BOJ<br>föreslog att det borde tillsättas särskilda länsassistenter med uppgift att<br>samordna verksamheten vid brottsoffeijourema i respektive län. Dessa<br>skulle vara anställda av BOJ. Tillgängligheten vid landets brottsoffer-<br>jourer skulle därmed öka menade man.</p>
<p>Brottsoffermyndigheten föreslog i stället att samordnama skulle vara<br>statligt anställda och att de skulle ha ett övergripande regionalt</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>17</p>
<p>samordningsansvar. En region kunde tänkas utgöra ett större geografiskt<br>område än ett län och på så sätt skulle inte hela tillskottet till<br>Brottsofferfonden behöva tas i anspråk för att finansiera brottsoffer-<br>assistenter. Enligt Brottsoffermyndigheten skulle ett statligt huvud-<br>mannaskap innebära ett slags kvalitetssäkring och det skulle gagna även<br>andra ideella organisationer i deras löpande verksamhet. En nackdel som<br>myndigheten förutsåg med statligt anställda samordnare var att de ideella<br>organisationerna därmed riskerade att förlora något av sin ideella prägel.<br>Brottsoffermyndigheten föreslog därför att den skulle få genomföra en<br>försöksverksamhet med en statligt anställd regional brottsofferassistent.</p>
<p>Brottsofferutredningen föreslog emellertid, efter en diskussion om<br>olika tänkbara alternativ för att få till stånd en bättre tillgänglighet,<br>samverkan och samordning ute i de olika länen, att de jourer som vill<br>samverka borde gå samman och hos Brottsofferfonden ansöka om medel<br>för att anställa en brottsofferassistent, eller på annat sätt förbättra<br>tillgängligheten.</p>
<p>I en skrivelse till Justitiedepartementet i juni 1998 föreslog Brotts-<br>offermyndigheten i samarbete med BOJ två parallella försöksverk-<br>samheter för samordning av ideella krafter. En med Brottsoffer-<br>myndigheten som huvudman och en med BOJ som huvudman. Förslagen<br>var likalydande med de förslag som lämnats till Brottsofferutredningen.<br>Medel beviljades för båda dessa projekt. Brottsoffermyndighetens<br>projekt kom att förläggas till Örebro och omfatta Örebro län. BOJ:s<br>projekt - en länscentral - förlädes till de två länen Södermanland och<br>Östergötland.</p>
<p>örebroprojektet</p>
<p>Syftet med Brottsoffermyndighetens projekt var att få till stånd ett ökat<br>samarbete och en bättre samordning mellan de ideella organisationerna<br>liksom mellan dessa och den offentliga verksamheten.</p>
<p>Projektet inleddes med att en ”brottsoffersamordnare” anställdes och<br>med en inventering av vilka ideella organisationer som var verksamma i<br>området. Syftet var dels att utröna vilken brottsofferinriktad verksamhet<br>som pågick i länet, dels att informera om projektet och om Brottsoffer-<br>myndighetens verksamhet. Inventeringen visade att det stora flertalet<br>myndigheter inte hade någon särskild beredskap för att möta brottsoffer.</p>
<p>För att få i gång en diskussion om brottsoffers utsatthet och särskilda<br>behov deltog samordnaren i ett antal utbildnings- och informationsträffar<br>vid myndigheterna. Vidare skapades ett särskilt nätverk, dels för<br>samverkan och erfarenhetsutbyte, dels för att anordna gemensamma<br>utbildningstillfällen i brottsofferrelaterade frågor. Genom nätverksträffar<br>skapades kontaktvägar mellan företrädare för verksamheter med<br>anknytning till brottsoffer. Ett annat syfte med nätverket var att initiera<br>handlingsplaner för brottsofferffågor. Myndigheterna i regionen<br>tillfrågades om de behövde hjälp för att ta fram handlingsplaner. De fick<br>även via en enkät besvara frågor om vilken beredskap som fanns för att<br>möta brottsoffer. Resultatet av enkäten användes sedan som underlag i<br>det fortsatta arbetet.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>18</p>
<p>Ett av målen med projektet var att fa till stånd en fungerande<br>verksamhet med stöd till vittnen och målsäganden vid tingsrätter inom<br>regionen (Örebro, Hallsberg, Lindesberg och Karlskoga). När projektet<br>startade i mars 1999 hade brottsoffeijourema i länet, med undantag av<br>den i Karlskoga, inte resurser för att genomföra ett projekt av den<br>storleksordning som vittnesstödsverksamhet innebär. Med stöd av<br>samordnaren byggdes vittnesstödsverksamhet upp vid de tre tingsrätter i<br>länet där sådan verksamhet inte fanns tidigare. Konkret innebar detta att<br>ett fyrtiotal personer erhöll s.k. vittnesstödsutbildning. Flera av dem<br>rekryterades från högskolan i Örebro.</p>
<p>Örebroprojekt har utvärderats av fil. mag. Erik Jakobsson (Samordning<br>av brottsoffer- och vittnesstöd i Örebro län, Brottsoffermyndigheten).<br>Han anser, sammanfattningsvis, att Örebroproj ektet har varit ett lyckat<br>projekt, även om det inte kunde genomföras helt enligt projektplanen.<br>Det har lagt en grund för fortsatt arbete på området. Enligt utvärderaren<br>vore det olyckligt om inte projektet övergick i en fortsättning där<br>strukturer och rutiner blir stabilare och där olika aktörer på<br>brottsofferområdet finner varandra i ett något mer formaliserat men<br>samtidigt lyhört och flexibelt samspel.</p>
<p>Länsassistentproj ektet</p>
<p>Målet med inrättandet av en länsassistent var att öka brottsoffers<br>möjlighet att komma i kontakt med sin lokala jour. Öppettiderna för<br>inkommande telefonsamtal förlängdes från i snitt några timmar i veckan<br>till 30 timmar i veckan. Brottsoffer som ringde till den lokala jouren<br>skulle slippa att mötas av en telefonsvarare. Detta var tanken som byggde<br>på antagandet att åtskilliga brottsoffer förmodligen avstår från att lämna<br>ett inspelat meddelande. Brottsoffeijouren får då inte möjlighet att bistå<br>dessa. Vid sidan av denna målsättning skulle länscentralen fungera som<br>ett stöd för den allmänna frivilligverksamheten i de lokala jourerna inom<br>de två länen. Projektet påbörjades den 1 februari 1999 och pågick till och<br>med den 31 januari 2000. Länscentralen har täckt åtta lokala jourer.</p>
<p>Även detta projekt har utvärderats. Utvärderingen har genomförts av<br>Henrik Sanden vid Linköpings universitet (En fråga om tillgänglighet.<br>Utvärdering av Brottsofferjourens försök med länscentral i<br>Södermanland/Östergötland 1999). Han anser, sammanfattningsvis, att<br>det är svårt att dra några slutsatser om huruvida införandet av<br>länscentralen i sig har resulterat i ett ökat antal ärenden. Men det är<br>rimligt att anta att tillgängligheten har blivit bättre. Brottsoffret har mötts<br>av en mänsklig röst som i korta drag har förhört sig om fallet och därefter<br>relativt snart blivit uppringd av en lokal stödperson.</p>
<p>Länscentralens servicefunktion har, menar utvärderaren, även varit till<br>nytta för andra än brottsoffren. Regionens stödpersoner har haft<br>möjlighet att ringa länsassistentema för att få handledning i besvärliga<br>ärenden. Myndigheter och media har lätt kunnat få information om<br>brottsofferjouremas verksamhet och kunnat erbjudas kontakt med<br>aktuella jourrepresentanter.</p>
<p>Utredaren redogör även för vissa problem som fanns när projektet<br>startades. Bland annat var flera av de lokala jourerna oroliga för att</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>19</p>
<p>länscentralen skulle ta arbete ifrån dem. Vidare ansågs Riksförbundet ta<br>dålig hänsyn till de lokala jourernas önskemål, vilket skapade irritation i<br>organisationen. I dag anges dock samtliga lokala jourer vara positiva till<br>verksamheten.</p>
<p>Avslutningsvis konstaterar utredaren att försöket med en länscentral<br>var föranlett av Riksförbundets önskan att öka jourernas möjlighet att<br>hjälpa brottsoffer i praktiska och medmänskliga frågor. Som emellertid<br>framgår av Brottsofferjouremas egen statistik tilldelas jourerna den<br>övervägande delen av ärendena från polisen.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h4>5.3.3 Fortsatta insatser för bättre samarbete</h4>
<p>Regeringens bedömning: Polis, åklagare och domstolar bör samverka i<br>frågor som rör stöd till brottsoffer. Det kan också i vissa fall vara<br>önskvärt att sådan samverkan sker med andra myndigheter och med<br>ideella organisationer. Regeringen avser att i regleringsbrevet för år 2002<br>uppdra åt Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket att<br>verka för att en ökad samverkan i brottsofferfrågor kommer till stånd.</p>
<p>Brottsoffermyndigheten bör ges i uppdrag att starta lokal<br>brottsoffersamverkan på ytterligare platser i landet.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har inga konkreta förslag i denna<br>del. Utredningen har dock framhållit vikten av samarbete mellan<br>myndigheter som kommer i kontakt med brottsoffer. Utredning anser<br>vidare att samarbete mellan olika ideella brottsofferorganisationer bör<br>premieras.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser har betonat vikten av ett<br>utvecklat samarbete mellan myndigheter och mellan myndigheter och<br>ideella organisationer.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ett utvecklat samarbete mellan<br>polis, åklagare och domstolar är av största vikt för att åstadkomma ett<br>gott omhändertagande av brottsoffer. Det kan också vara betydelsefullt<br>att få till stånd samverkan med andra myndigheter, exempelvis mellan<br>polis, åklagare, socialtjänst och ideella organisationer i syfte att utveckla<br>myndigheternas arbete med brottsofferfrågor. Regeringen avser att i<br>regleringsbrevet för år 2002 uppdra åt Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren<br>och Domstolsverket att verka för att en ökad samverkan i brotts-<br>offerfrågor kommer till stånd. De åtgärder som vidtagits skall rapporteras<br>till regeringen i samband med nästkommande årsredovisning.</p>
<p>Det ovan redovisade Örebroprojektet har enligt regeringens mening<br>haft många positiva effekter. Som tidigare framgått ledde projekt-<br>verksamheten till att vittnesstöd initierades vid tre tingsrätter, att ett<br>nätverk byggdes upp mellan företrädare för olika myndigheter i regionen<br>och att ett flertal utbildningar i brottsofferrelaterade frågor anordnades.<br>De konkreta åtgärder som genomfördes har i sin tur gett efterverkningar<br>som varit mycket positiva och viktiga för utvecklingen av brotts-<br>offertänkandet. Enbart det faktum att en brottsoffersamordnare fanns på<br>plats och hade kontinuerliga kontakter med myndigheter och ideella<br>organisationer gjorde att diskussioner och aktiviteter utifrån ett brotts-<br>offerperspektiv ökade. Projektet har ökat medvetenheten om brottsoffers</p>
<p>20</p>
<p>situation i Örebro län som i sin har gett ”ringar på vattnet” inom flera<br>offentliga verksamheter. Nätverksarbetet utvecklas kontinuerligt. Det<br>finns förutsättningar för att nätverket i framtiden kan vara den på-<br>drivande kraft som krävs för att ett brottsofferperspektiv skall föras in i<br>det dagliga arbetet på myndigheter i regionen. Kanaler för erfaren-<br>hetsutbyte och samarbete har även skapats mellan den offentliga<br>verksamheten och de ideella organisationerna, vilket medför att det<br>engagemang som finns inom organisationerna bättre tas till vara.</p>
<p>En annan positiv effekt som förtjänar att nämnas är att samarbetet med<br>högskolan i Örebro lett till att brottsofferjourema fått en bredare<br>rekryteringsbas även för sin ordinarie verksamhet. Att värva<br>vittnesstödjare från högskolan har dessutom på ett naturligt sätt fört in<br>brottsofferperspektivet i högskoleutbildningarna. Under projektåret<br>ökade utbildningsutbudet i regionen inom brottsofferområdet. Flera<br>större utbildningstillfållen anordnades inom områden där ökad kunskap<br>behövs. Som exempel kan nämnas ett stort seminarium om sexualbrott<br>mot bam. Även i angränsande regioner anordnades evenemang utifrån<br>Örebroprojektet, som syftade till att öka medvetenheten om brottsoffers<br>situation.</p>
<p>Enligt regeringens mening torde en starkt bidragande orsak till<br>framgången vara att det funnits en statligt anställd person som varit<br>pådrivande och som fungerat som en länk mellan myndigheterna och de<br>ideella organisationerna. Regeringen anser att det ligger i linje med<br>Brottsoffermyndighetens uppdrag att även framgent i projektform<br>bedriva liknande verksamhet på orter där det bedöms finnas behov av en<br>extra kraftsamling för att få i gång brottsofferarbetet. Regeringen har för<br>avsikt att diskutera de närmare formerna för ett sådant uppdrag med<br>Brottsoffermyndigheten.</p>
<p>När det gäller försöksverksamheten med länscentraler har<br>Brottsofferjouremas Riksförbund i kontakter med Justitiedepartementet<br>uppgett att det förs diskussioner mellan förbundet och de lokala jourerna<br>om huruvida länscentraler var den bästa modellen eller inte. Enligt<br>uppgift kommer man förmodligen att välja olika lösningar i olika delar<br>av landet.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h3>5.4 Forskning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Brottsoffermyndigheten bör få i uppdrag<br>att förbereda och utforma ett forskningsprogram för viktimologisk<br>forskning och återkomma till regeringen med förslag om hur ett sådant<br>program skall kunna genomföras.</p>
<p>Utredningen bedömning: Utredningen har inte behandlat frågan.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Viktimologi är en förhållandevis<br>ny akademisk disciplin, som internationellt har ökat under senare år. I<br>Sverige och övriga nordiska länder har dock den viktimologiska<br>forskningen fortfarande liten spridning. Området är tvärvetenskapligt och<br>spänner över vitt skilda ämnen som kriminologi, sociologi, medicin,<br>juridik och psykologi.</p>
<p>21</p>
<p>Den viktimologiska forskningen brottas med problem som rör Prop. 2000/01:79<br>strukturella och grundläggande förutsättningar för möjligheten att över<br>huvud taget forska inom detta område. För det första råder det brist på<br>handledare, eftersom det finns få disputerade som verkar inom<br>viktimologins område. Av de 51 forskningsprojekt som pågick vid tiden<br>för den inventering, som Brottsoffermyndigheten genomförde år 1997,<br>drevs flertalet av doktorander. Detta leder vidare till nästa problem - att<br>finna finansiering för forskningsprojekten. De traditionella forsknings-<br>finansiärerna har inte möjlighet att ge medel till doktorandprojekt. När då<br>antalet disputerade forskare är lågt blir situationen självfallet<br>bekymmersam. Ett tredje problem är att viktimologin konkurrerar om<br>duktiga forskare med andra mer etablerade forskningsämnen. Detta<br>tillsammans med det faktum att viktimologi för närvarande berörs väldigt<br>lite eller inte alls i universitetens grundutbildningar gör, att det kan vara<br>svårt att etablera intresse för viktimologisk forskning hos personer som<br>väljer forskarbanan.</p>
<p>När Brottsofferfonden inrättades år 1994 var syftet att stödja olika<br>projekt och verksamheter som bidrar till att utveckla brottsofferarbetet i<br>vårt land. Fonden kan bland annat stödja forskningsprojekt och för<br>närvarande finansierar den närmare 30 sådana projekt. Flera forsknings-<br>projekt som bedrivits med medel från fonden har resulterat i<br>avhandlingar och artiklar i såväl svenska som internationella tidskrifter.</p>
<p>Men för att forskningen inom viktimologi skall vidgas och fördjupas är<br>det nödvändigt att det blir lättare att bedriva sådan forskning generellt<br>sett. Det är till exempel viktigt att viktimologiska forskarmiljöer växer<br>fram på landets universitet. Fler disputerade forskare kommer då att<br>finnas, vilka kan fungera som handledare för doktorander.</p>
<p>De pågående viktimologiska forskningsprojekten hade vid invente-<br>ringen år 1997 i princip tre huvudinriktningar; en feministiskt influerad<br>forskning med fokus på utsatta kvinnor, behandlingsforskning med fokus<br>på utsatta bam och allmänviktimologisk forskning. Även om det alltså<br>pågår viss forskning inom dessa områden så är den inte alls av den<br>omfattning som är önskvärd och långt ifrån heltäckande. Vad beträffar<br>utsatta kvinnor är detta område mycket brett och rymmer en mängd olika<br>frågeställningar. Dessa har hittills bara i begränsad utsträckning berörts<br>av forskning. Det behövs forskning om prostitution och om pornografins<br>inverkan på sexualbrott och om riskbedömningar av hot som riktas mot<br>kvinnor av män de tidigare haft en relation med.</p>
<p>När det gäller bam är forskning inom områden som kan bringa ljus<br>över utsatta barns handlingsmönster angelägen. Detta är viktigt bland<br>annat för att kunna ge personal inom barnomsorg och i skola kunskap<br>som ger dem möjligheter att tidigt upptäcka att bam far illa och för att<br>våga agera. Genom den nästan dagliga kontakt som bamomsorgspersonal<br>och lärare har med bam skulle de med bättre kunskapsunderlag ha goda<br>förutsättningar att upptäcka de utsatta barnen. Av central betydelse för<br>rättsväsendet är att det bedrivs forskning om hur man bäst förhör bam<br>och hur man skall tolka barns vittnesmål. Dessutom bör forskningen om<br>hur bam som lever i socialt utsatta miljöer med bl.a. drogmissbruk,<br>fysisk och psykisk misshandel fördjupas.</p>
<p>Viktimologi är ett nytt forskningsfält som ännu befinner sig i ett<br>uppbyggnadsskede. Att nämna alla outforskade områden är inte möjligt,<br></p>
<p>22</p>
<p>men ytterligare några bör ändå lyftas fram i detta sammanhang. I en tid<br>när nazism och rasism tycks ha slagit rot i vårt land och växer sig allt<br>starkare är det oerhört viktigt att de brott som begås och som har<br>beröringspunkter med främlingsfientlighet och fientlighet gentemot<br>andra grupper, t.ex. homosexuella, uppmärksammas särskilt. Kun-<br>skaperna om denna typ av brottslighet är otillräckliga, vilket gör det svårt<br>att särskilja dem från andra brott. Inte minst viktigt är det att undersöka<br>hur offren for brott med främlingsfientliga, rasistiska och homofobiska<br>inslag upplever mötet med polisen och övriga representanter för<br>rättsväsendet.</p>
<p>Ett närliggande område, där det i princip saknas viktimologisk forsk-<br>ning, är brottsoffrens möte med rättsväsendet. I samband med<br>behandlingen av ansökningar om brottsskadeersättning har Brottsoffer-<br>myndigheten uppmärksammat många problem som brottsoffren möter i<br>kontakten med rättsväsendet. De visar på kunskapsluckor vad gäller<br>bemötande av brottsoffer, där offren inte sällan utsätts for så kallad<br>sekundär viktimisering. Med sekundär viktimisering avses den psykiska<br>stress som uppstår till följd av att omgivningen reagerar på ett för den<br>drabbade negativt sätt. Det sekundära traumat kan uppstå t.ex. i mötet<br>med polis, åklagare eller domare om de saknar kunskap om och<br>förståelse för hur sårbar en person kan vara efter att ha varit med om en<br>starkt känsloladdad händelse. Forskning visar att det sekundära traumat<br>kan reduceras med hjälp av ökad kunskap om den drabbades situation.<br>Men detta förutsätter att de som kommer i kontakt med brottsoffer är<br>medvetna om de särskilda reaktioner och behov som kan föreligga hos<br>dem som varit utsatta för brott.</p>
<p>Av särskilt intresse för rättsväsendet är också forskning om<br>brottsoffers ofta till synes irrationella beteende efter brott och om<br>effektiva förhörstekniker av brottsoffer i allmänhet och bam i synnerhet.<br>Denna forskning är särskilt viktig, då den har direkt koppling till<br>rättssäkerheten. Ett brottsoffer anses ofta som mindre trovärdigt om han<br>eller hon ändrar sin historia mellan förhör och rättegång. Vissa<br>forskningsresultat tyder dock på att detta är ett vanligt beteende hos<br>brottsoffer.</p>
<p>Forskning inom nämnda områden har betydelse för Sverige som<br>rättssäkerhetsstat. Ett korrekt bemötande av brottsoffren skulle kunna ge<br>bättre information om vad som egentligen hänt, vilket skulle vara positivt<br>för lagföringen. Men forskningen skulle också gagna samhället ur ett<br>bredare perspektiv. Förvisso skulle det vara till fördel för brottsoffer om<br>bättre bevisupptagning ledde till fler fallande domar. Det skulle även<br>gynna brottsoffren om sekundär viktimisering skulle kunna undvikas.<br>Men forskning som rör brottsoffer måste också handla om insatser som<br>direkt syftar till att hjälpa dem som har drabbats av brott att återgå till ett<br>normalt liv. Detta innebär att behandlingsprogram och terapiverksam-<br>heter för rehabilitering av brottsoffer måste utvecklas. Sådan forskning<br>bedrivs för närvarande sparsamt. Ökad kunskap inom dessa områden<br>skulle kunna leda till farre sjukskrivningar och större möjligheter för<br>brottsoffer att återgå till arbete efter brottet.</p>
<p>Brottsoffermyndigheten fungerar i dag som kunskapscentrum i<br>brottsofferfrågor genom att myndigheten administrerar Brottsofferfonden<br>och genom bibliotek, där myndigheten samlar litteratur, både publicerad<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>23</p>
<p>och annan, och tidskrifter. Sammantaget bidrar detta till att ge Prop. 2000/01:79<br>Brottsoffermyndigheten en god överblick över forskningsläget, såväl i</p>
<p>Sverige som internationellt. Fortsatta insatser på detta område bör ske i<br>samverkan mellan Brottsofferfonden och Riksbankens Jubileumsfond,<br>övriga organ som kan vara lämpliga, bl.a. Brottsförebyggande rådet, bör<br>också kontaktas. Regeringen avser därför att ge Brottsoffermyndigheten i<br>uppdrag att förbereda och utforma ett forskningsprogram för viktimo-<br>logisk forskning och återkomma till regeringen med förslag hur detta<br>program skall kunna genomföras.</p>
<h2>6 Stöd till vittnen, målsägande m.fl.</h2>
<h3>6.1 Bakgrund</h3>
<p>Målsägandens och vittnens situation i samband med rättegång<br>kännetecknas av att det för många rör sig om första besöket i en domstol.<br>En situation som för parter och vittnen ofta präglas av stor osäkerhet.<br>Målsägandens och vittnens roll i rättegångar innebär inte sällan att en<br>annan människa utpekas såsom ansvarig för en brottslig handling, vilket<br>gör att situationen också kan kännas obehaglig och hotfull. Som tidigare<br>framgått biträds målsäganden många gånger av ett målsägandebiträde,<br>som kan tjäna som ett stöd i samband med domstolsförhandlingen.<br>Målsäganden har också rätt att åtföljas av en s.k. stödperson. Någon<br>motsvarighet till målsägandebiträde för vittnen finns inte. Vittnen har<br>heller inte någon lagstadgad rätt att åtföljas av en stödperson under<br>rättegången. Under den senaste tioårsperioden har i stället ideellt<br>anordnad vittnesstödsverksamhet vuxit fram på olika håll i landet.</p>
<p>Redan år 1989 startade den ideella Riksorganisationen mot brott -<br>Våga Värna Varandra - ett s.k. vittnesprojekt med syfte att bland annat<br>förbättra vittnenas villkor och informera om vad det innebär att vittna.<br>Som frivilliga ledsagare medverkade bland annat nämndemän,<br>juridikstuderande, pensionerade polismän och stödpersoner från brotts-<br>offetjourema. År 1995 startade Brottsofferjouren i Växjö i samverkan<br>med polismyndigheten och tingsrätten på orten en försöksverksamhet<br>med vittnesstödsverksamhet. Denna föll väl ut och liknande verksamhet<br>har påbörjats på många olika håll i landet. Som exempel kan nämnas att<br>Brottsoffermyndigheten varit med och byggt upp vittnesstödsverksamhet<br>i Örebro, Umeå och Uppsala. I Jönköpings län har dessutom under år<br>1999 genomförts en försöksverksamhet med vittnesstöd vid länets<br>allmänna domstolar. Projektet har bedrivits som ett samarbetsprojekt<br>mellan Domstolsverket och Brottsofferjouremas Riksförbund. I dag finns<br>vittnesstöd vid 32 av landets tingsrätter och vid tre hovrätter.<br>Brottsofferjouremas riksförbund deltar i stödverksamheten vid 29<br>domstolar. Vid övriga domstolar drivs verksamheten på annat sätt.</p>
<p>Syftet med vittnesstöd i domstolen är att öka grundtryggheten för<br>vittnen och brottsoffer då de sitter och väntar på att målet skall ropas upp<br>samt att vid behov förklara hur en rättegång går till. Ett annat syfte är att<br>efter rättegången kunna hjälpa till och svara på frågor av enklare art som<br>kan ha uppstått i samband med rättegången. Inte minst viktigt är att se till<br></p>
<p>24</p>
<p>att vittnen och brottsoffer får någon att prata med i pauserna. De s.k.<br>vittnesstöden har instruktioner att inte diskutera det aktuella ärendet med<br>vittnet eller brottsoffret.</p>
<h3>6.2 Uppdrag att starta vittnesstödsverksamhet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Vittnesstöd bör finnas vid samtliga<br>tingsrätter och hovrätter inom tre år. Regeringen har för avsikt att<br>uppdra åt Brottsoffermyndigheten att tillsammans med Dom-<br>stolsverket ta fram en plan för hur regeringens mål skall kunna uppnås<br>och medverka till att vittnesstödsverksamhet anordnas vid de orter där<br>sådan verksamhet ännu inte bedrivs. Planen bör redovisas för<br>regeringen senast den 31 december år 2001.</p>
<p>Utredningens förslag: Ideellt anordnad vittnesstödsverksamhet bör<br>uppmuntras på olika sätt.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan är<br>positiva. Domstolsverket framhåller vikten av att vittnesstöds-<br>verksamheten får en lämplig finansiell lösning. Brottsoffermyndigheten<br>anser att termen ”vittnesstöd” är missvisande och förordar i stället termen<br>”rättegångsstöd”. Röda Korset anser att vittnesstödsverksamheten<br>fungerar bäst om den vilar på ideell grund. Domstolarna bör därför få till<br>uppgift att ta kontakt med olika frivilligorganisationer för att diskutera<br>intresset för vittnesstöd, utbildningsinsatser och organisation.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Den ideella vittnesstöds-<br>verksamheten som vuxit fram under den senaste tioårsperioden fyller<br>viktiga funktioner och möter behov hos många av domstolarnas besökare<br>såväl före och under som efter ett framträdande i rätten. Vittnen och<br>andra som vid ankomsten till domstolen har mötts av en person som har<br>till uppgift att stödja dem har känt sig tryggare och vittnes-<br>stödsverksamheten uppges även ha bidragit till att i viss mån uppväga<br>brister i den fysiska miljön i tingsrätterna. Detta är mycket positivt.<br>Regeringen avser därför att avsätta medel för att stimulera igångsättandet<br>av vittnesstödsverksamhet vid de tingsrätter och hovrätter där sådan<br>verksamhet ännu inte finns (se avsnitt 11).</p>
<p>Brottsoffermyndigheten har bred kunskap vad gäller såväl<br>brottsofferarbete som vittnesstödsverksamhet. Myndigheten har även god<br>erfarenhet av att samarbeta med ideella organisationer i dessa frågor. Det<br>ter sig därför naturligt att Brottsoffermyndigheten och Domstolsverket<br>gemensamt får i uppdrag att medverka till att anordna införandet av<br>vittnesstödsverksamhet vid de tingsrätter och hovrätter där sådan<br>verksamhet ännu inte bedrivs. Uppdraget är nära kopplat till de ideella<br>organisationer som förväntas utföra själva arbetet. Uppbyggnaden av<br>vittnesstödsverksamheten bör därför ske i samråd med Brotts-<br>offeijouremas Riksförbund och andra berörda ideella organisationer.</p>
<p>Förutsättningarna för vittnesstödsverksamhet är olika runt om i landet.<br>Det krävs att det finns ideella organisationer eller, t.ex. som i Uppsala<br>och Örebro, högskolestuderande eller andra som är beredda att åta sig<br>dessa uppgifter. Det krävs också att de lokala domstolarna ges goda<br>möjligheter att påverka hur vittnesstödsverksamheten skall anordnas för<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>25</p>
<p>att det skall kunna anpassas efter lokala behov och förutsättningar. Mot<br>denna bakgrund bör igångsättandet av vittnesstödsverksamhet ske i två<br>etapper. Under den första sexmånadersperioden bör en kartläggning ske<br>av förutsättningarna för vittnesstödsverksamhet på respektive orter.<br>Diskussioner bör inledas med berörda domstolschefer, med lokala ideella<br>brottsofferorganisationer och andra berörda. Det bör också övervägas om<br>det behövs ytterligare åtgärder från regeringens sida for att uppnå målet.<br>Resultatet av detta skall redovisas till regeringen senast den 31 december<br>2001.</p>
<h2>7 Informations- och underrättelseskyldighet</h2>
<h3>7.1 Polisens informationsskyldighet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det är angeläget att rättsväsendet bemöter<br>alla brottsoffer på ett korrekt sätt och att dessa tillhandahålls relevant<br>information i enlighet med bestämmelserna i bland annat förunder-<br>sökningskungörelsen (1947:948). Information om vilket stöd som<br>finns att få från bland annat ideella brottsofferorganisationer bör<br>lämnas i betydligt större utsträckning än vad som synes vara fallet i<br>dag. För att uppnå detta syfte kommer 13 a § i förundersöknings-<br>kungörelsen att ändras.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren bör få i uppdrag att i samråd<br>utarbeta en metod till stöd för hur polis och åklagare som en del av<br>respektive myndigheters kvalitetssäkringsarbete skall kunna följa<br>utvecklingen av hur brottsoffer upplever sig bli bemötta. Domstols-<br>verket bör få i uppdrag att utveckla en motsvarande metod for<br>domstolsväsendet.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår inga förändringar<br>beträffande polisens författningsreglerade informationsskyldighet.<br>Däremot föreslås att Rikspolisstyrelsen vid sina inspektioner bör<br>uppmärksamma hur informationsskyldigheten genomförs.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor<br>instämmer i huvudsak med utredningens överväganden.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De rättsvårdande myndig-<br>heternas skyldighet att ge information till dem som utsatts för brott har<br>skärpts vid flera tillfallen under de senaste decennierna. Trots detta visar<br>olika undersökningar att det alltjämt finns brister i hur rättsväsendet<br>fullgör denna skyldighet. Brottsofferutredningen redovisar i sitt<br>betänkande att även de som har till uppgift att förmedla denna<br>information, i första hand polisen, åklagarna och domstolarna anser att de<br>måste bli bättre på att informera brottsoffren.</p>
<p>Polisens informationsskyldighet regleras i förundersökningskun-<br>görelsen (1947:948). Bestämmelserna fick sin huvudsakliga utformning<br>genom författningsändringar år 1994.1 samband med dessa förändringar<br>övervägdes om informationsskyldigheten enligt 13 § skulle göras<br>absolut. Någon sådan regel uppställdes emellertid inte. I den departe-<br>mentspromemoria, Brottsoffren i blickpunkten - åtgärder för att stärka<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>26</p>
<p>brottsoffrens ställning (Ds 1993:29), som låg till grund för 1994 års<br>ändringar, uttalades att när det gäller information om brotts-<br>skadeersättning bör huvudregeln vara att sådan information i princip<br>alltid skall lämnas. Det måste dock kunna göras undantag om kretsen av<br>målsägande är mycket stor. Information om möjligheter till målsägande-<br>biträde och om besöksförbud skall lämnas i de fall då någon av<br>åtgärderna kan bli aktuell. Beträffande information om stödperson,<br>rättshjälp och stödjande organ uttalades, att sådan information skall<br>lämnas i lämplig utsträckning, såvida inte brottet har integritetskränkande<br>inslag. I det sistnämnda fallet bör informationen alltid lämnas.</p>
<p>Det ansågs inte heller finnas skäl att införa en generell bestämmelse<br>om att målsägande fortlöpande skall få underrättelser om viktigare<br>händelser i brottsutredningen. Det framhölls dock som rimligt att alla<br>målsägande som så önskar skall fa besked om olika beslut som fattas i<br>ärendet. Detta är också den lösningen som regeringen valde. Som<br>reglerna är utformade i dag finns det inte något absolut krav på att<br>information skall lämnas.</p>
<p>I Brottsoffermyndighetens rapport Brottsofferarbetet i Sverige - en<br>kunskapsöversikt (rapport 1997:1 s. 40 ff.) redovisas flera undersök-<br>ningar som gjorts beträffande brottsoffers erfarenheter av polisen. Enligt<br>dessa är personer som utsatts för brott i huvudsak nöjda med polisens<br>agerande. Den främsta orsaken till det missnöje, som ändå kommer till<br>uttryck, är bristen på information. Det som efterfrågas är framför allt<br>uppgifter om utvecklingen i det egna ärendet och upplysningar om<br>möjligheten till kompensation och ersättning för kostnader, som har<br>uppkommit till följd av brottet.</p>
<p>En annan fråga av stor vikt är polisens skyldighet att informera<br>målsäganden om vilka myndigheter, organisationer och andra som kan<br>lämna stöd och hjälp. Enligt 13 a § tredje stycket förundersöknings-<br>kungörelsen (1947:948) skall sådan information lämnas i lämplig<br>utsträckning. Det har från bland annat Brottsofferjouremas Riksförbund<br>framförts att de brottsoffer jourerna möter ofta inte har fått sådan<br>information och att bestämmelsen därför bör förtydligas. För brottsoffren<br>kan sådan information utgöra skillnaden mellan ingen hjälp alls och ett<br>välbehövligt stöd. Informationen är också av direkt betydelse för<br>brottsofferjouremas verksamhet.</p>
<p>Regeringen delar uppfattningen att information om ideella orga-<br>nisationer är av stor betydelse och är därför positiv till ett förtydligande<br>av 13 a § tredje stycket förundersökningskungörelsen. Skyldigheten att<br>lämna ifrågavarande information bör emellertid inte vara absolut. Det<br>finns med all säkerhet tillfällen där den aktuella informationen är onödig<br>för brottsoffret, och det kan även finnas tillfållen där det kan vara<br>praktiskt taget omöjligt att komma i kontakt med den som utsatts för ett<br>brott. Den förordningsändring som sålunda kommer att genomföras<br>kommer därför att ha som utgångspunkt att den aktuella informations-<br>skyldigheten alltid skall fullgöras, såvida det inte är uppenbart att<br>informationen inte behövs. Det kommer också att göras undantag för<br>situationer där det kan vara praktiskt omöjligt att fullgöra informations-<br>skyldigheten.</p>
<p>Det har vidare framförts önskemål till regeringen om att det skall vara<br>möjligt för polisen att, utan brottsoffrets samtycke, rutinmässigt skicka</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>27</p>
<p>över information till brottsofferjourer om dem som anmält att de utsatts<br>för brott. Brottsoffeijourema skulle på så sätt få vetskap om vilka som<br>eventuellt kan vara i behov av stöd och hjälp och själva kunna ta kontakt<br>med dem. För uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska<br>förhållanden - bland annat i utredning enligt bestämmelserna om<br>förundersökning i brottmål - gäller emellertid sekretess med ett s.k.<br>omvänt skaderekvisit (9 kap. 17 § sekretesslagen [1980:100]). Det<br>betyder att de aktuella uppgifterna inte får lämnas ut om det inte står klart<br>att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men. Enligt regeringens mening kan man inte<br>utgå från att alla brottsoffer vill att polisen skall vidarebefordra uppgifter<br>om dem till exempelvis en lokal brottsoffeijour, även om syftet är att<br>brottsoffret skall erbjudas stöd och hjälp. Vad som i stället är önskvärt är<br>att polisen, när de fullgör sin skyldighet enligt 13 a § förundersök-<br>ningskungörelsen (1947:948), när det är möjligt och lämpligt, frågar<br>brottsoffret om denne vill att polisen skall kontakta en stödorganisation.<br>Samtycker brottsoffret till detta finns det inget som hindrar att aktuell<br>information vidarebefordras. Mycket talar för att ett sådant agerande från<br>polisens sida skulle gagna brottsoffren och underlätta för de ideella<br>organisationerna att komma i kontakt med människor i behov av stöd.</p>
<p>Ett talande exempel på att polisens hantering av brottsofferärenden är<br>viktig är den statistik som förs vid brottsofferjouren i Katrineholm. Av<br>denna framgår att jourens ärendetillströmning ökade från 36 ärenden<br>under 1998 till 163 ärenden 1999 (jan. - nov.) efter det att den lokala<br>polisen omarbetat sina rutiner.</p>
<p>Regeringen anser att information till dem som utsatts för brott är av<br>utomordentligt stor vikt. Polisen har redan i dag en omfattande<br>informations- och uppgiftsskyldighet. Enligt regeringens mening är<br>denna i huvudsak tillräcklig och ändamålsenlig när den fullgörs på ett<br>korrekt sätt. Rikspolisstyrelsen, som genomfört inspektioner och<br>uppmärksammat vissa brister, arbetar fortlöpande för att förbättra<br>polisens arbete i detta hänseende. Sådant arbete pågår även på många<br>polismyndigheter runt om i landet. Detta förhållande, tillsammans med<br>ovan aviserade förtydligande av informationsskyldigheten i 13 a §<br>förundersökningskungörelsen och det faktum att Rikspolisstyrelsen för<br>närvarande arbetar med att ta fram en brottsofferhandbok - som bland<br>annat behandlar betydelsen av information - talar enligt regeringens<br>mening för att situationen i detta hänseende kommer att förbättras<br>väsentligt.</p>
<p>Det är viktigt att det arbete som nu pågår med brottsofferfrågor far ett<br>ordentligt genomslag och att det verkligen genomsyrar arbetet på lokal<br>nivå. Regeringen har därför för avsikt att uppdra åt Rikspolisstyrelsen<br>och Riksåklagaren att utarbeta en metod för hur polis, åklagare inom<br>ramen för sin kvalitetssäkrande verksamhet med jämna mellanrum, t.ex.<br>vart annat eller vart tredje år, skall kunna genomföra undersökningar av<br>hur brottsoffer upplever sig bemötta i sina kontakter med polis och<br>åklagare. Det är också angeläget att denna typ av undersökningar<br>genomförs inom domstolsväsendet. Regeringen har därför för avsikt att<br>ge Domstolsverket i uppdrag att ta fram en motsvarande metod till stöd<br>för domstolarnas kvalitetsarbete.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>28</p>
<h3>7.2 Åklagarnas underrättelseskyldighet m.m.</h3>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Regeringens bedömning: Åklagarnas underrättelseskyldighet enligt<br>förundersökningskungörelsen (1947:948) bör utökas till att omfatta<br>beslut om att åtal skall väckas.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att åklagarnas<br>underrättelseskyldighet enligt förundersökningskungörelsen (1947:948)<br>bör utökas till att omfatta beslut om att åtal skall väckas och att<br>underrättelsen bör ske genom att målsäganden tillställs en kopia av<br>stämningsansökan. Utredningen har vidare föreslagit att åklagarnas<br>arbete bör fördelas så att det i möjligaste mån är samma åklagare som<br>handlägger målet från förundersökningen till huvudförhandlingen. Det<br>har också betonats att åklagarna bör kontakta målsäganden i domstolen i<br>samband med att förhandlingen skall äga rum.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor<br>instämmer i huvudsak med utredningens överväganden.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det finns enligt nu gällande<br>bestämmelser i förundersökningskungörelsen ingen skyldighet för<br>åklagare eller domstol att informera målsäganden om att åtal har väckts.<br>Vetskap om detta får målsäganden i regel först när han eller hon genom<br>domstolens försorg får en kallelse till huvudförhandling.</p>
<p>Brottsoffer har, som tidigare nämnts, i flera undersökningar uppgivit<br>att information bidrar till deras känsla av trygghet och till att de känner<br>sig delaktiga i processen. Enbart detta skulle, enligt regeringens mening,<br>vara tillräckligt för att motivera Brottsofferutredningens förslag i denna<br>del.</p>
<p>Det finns emellertid även andra skäl för att slå fast nämnda<br>informationsskyldighet. Ett sådant är att åklagare många gånger varken<br>träffar eller talar med målsäganden innan huvudförhandlingen äger rum.<br>I en undersökning av brottsoffers upplevelser av rättsväsendet (Lindgren<br>1999) kom 68 procent av de tillfrågade i kontakt med åklagare först på<br>rättegångsdagen, antingen strax innan rättegången böljade eller inne i<br>själva rättssalen. Majoriteten av brottsoffren var missnöjda med detta och<br>hade önskat att få träffa åklagaren tidigare. Genom att införa en<br>skyldighet för åklagarna att informera målsäganden om beslutet att väcka<br>åtal skapas, enligt regeringens mening, på ett tidigare stadium en naturlig<br>kontaktväg mellan åklagarkammaren och målsäganden. Målsäganden får<br>vetskap om åklagarens beslut och kan därigenom, om han eller hon så<br>önskar, kontakta aktuell åklagarkammare för ytterligare information.<br>Regeringen avser således att genomföra en sådan ändring i förundersök-<br>ningskungörelsen.</p>
<p>Brottsofferutredningen har föreslagit att informationsskyldigheten<br>skall fullgöras genom att målsäganden tillställs en kopia av stämnings-<br>ansökan. Enligt regeringens mening finns inte skäl att författningsreglera<br>i vilken form den skriftliga underrättelsen skall ske. Underrättelse-<br>skyldigheten bör, under förutsättning att handlingen innehåller relevant<br>information till målsäganden om innebörden av stämningsansökan, lika<br>gärna kunna fullgöras i en separat handling.</p>
<p>29</p>
<p>Det finns enligt nu gällande bestämmelser ingen skyldighet för Prop. 2000/01:79<br>åklagare att personligen sammanträffa eller ta kontakt med målsäganden<br>före huvudförhandlingen. Riksåklagaren har förutskickat att han har för<br>avsikt att utarbeta en metodhandbok som ersätter de tidigare allmänna<br>råd (RÅC 1:122), som bland annat behandlar frågan om hur åklagarna<br>bör förhålla sig till brottsoffer före och i samband med huvudförhandling.<br>I metodhandboken skall bland annat tydligare framgå att en åklagare som<br>huvudregel alltid bör vara tillmötesgående när det gäller önskemål från<br>målsäganden om att få träffa eller tala med honom eller henne innan<br>huvudförhandling. Det skall också framgå att åklagarna, under<br>iakttagande av sitt objektivitetskrav, skall vinnlägga sig om en god<br>kontakt med målsäganden under själva huvudförhandlingen. Den 15<br>september 2000 tillsatte Riksåklagaren dessutom en arbetsgrupp med<br>uppgift att ta fram material som kan ligga till grund för en utbildning i<br>frågor om jäv och åklagaretik. Mot denna bakgrund finns enligt<br>regeringen inte skäl att nu föreslå att åklagares kontakt med målsägande<br>skall författningsregleras.</p>
<p>Brottsofferutredningen har vidare föreslagit att åklagarnas arbete bör<br>fördelas så att det i möjligaste mån är samma åklagare som handlägger<br>målet från förundersökningen till huvudförhandlingen. Utredningen<br>menar att det enligt nuvarande ordning inte är ovanligt att en åklagare<br>handlägger målet under förundersökningen och väcker åtal, och att det<br>sedan är en annan åklagare som har målet vid huvudförhandling.<br>Riksåklagaren har i denna del av sitt remissyttrande framhållit att<br>åklagarna, i de fall de kan förutse att det är av vikt att samma åklagare<br>har målet från förundersökning till huvudförhandling, som regel<br>kontaktar domstolen med detta önskemål. Åklagarna har dock svårt att<br>styra över vilka mål de får i domstolen, eftersom domstolarna på många<br>håll inte tar hänsyn till deras önskemål i detta hänseende. Riksåklagaren<br>framhåller också att den föreslagna ordningen skulle få till följd att flera<br>åklagare måste uppträda i rätten under en och samma förhandlingsdag.<br>Riksåklagaren har emellertid i sina planeringsdirektiv för år 2001 slagit<br>fast att andelen åklagarbundna mål skall öka.</p>
<p>Fördelningen av åklagarnas arbete och schemaläggning av domstols-<br>förhandlingar är en fråga för berörda myndigheter att själva ta ställning<br>till. En rimlig strävan bör emellertid vara att det är en och samma<br>åklagare i mål, där det kan antas att detta är till fördel för målsäganden.<br>Målsägandens uppfattning bör i detta sammanhang tillmätas stor<br>betydelse. Det bör ankomma på åklagaren att försöka komma överens<br>med domstolen så att detta i möjligaste mån uppnås.</p>
<p>Regeringen vill i detta sammanhang även påminna om det arbete som<br>pågår inom rättsväsendet med att förstärka medborgarperspektivet och<br>rättskedj eperspekti vet.</p>
<p>30</p>
<h3>7.3</h3>
<h3>Domstolarna och brottsoffren</h3>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Sammanfattning: Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för år 1998<br>åt Domstolsverket att efter samråd med Brottsofferutredningen och<br>Brottsoffermyndigheten utarbeta ett åtgärdsprogram med förslag till<br>åtgärder för att förbättra domstolarnas bemötande av parter, vittnen,<br>målsägande och andra som kommer i kontakt med domstolarna.<br>Domstolsverket har redovisat uppdraget och arbetar för närvarande<br>med att genomföra de åtgärder som föreslagits i åtgärdsprogrammet.<br>Regeringens bedömning: Någon ytterligare åtgärd från regeringens<br>sida är för närvarande inte motiverad.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har inte några författningsförslag i<br>denna del. Utredningen har däremot föreslagit att</p>
<p>- det vid vatje domstol bör utses någon eller några personer som skall<br>vara ansvariga för att besvara frågor från målsäganden och vittnen,</p>
<p>- det med domstolarnas kallelser bör fogas information om bland annat<br>hur en rättegång går till,</p>
<p>- domstolslokalema bör utformas så att målsäganden och vittnen inte<br>behöver konfronteras med den tilltalade,</p>
<p>- domstolarna bör se till att det finns personal i eller i anslutning till<br>väntrummen och i större utsträckning ge expeditionsvaktema<br>arbetsuppgifter som rör bemötande av målsägande och vittnen.</p>
<p>Utredningen anser vidare att ideellt anordnad vittnesstödsverksamhet bör<br>uppmuntras på olika sätt.</p>
<p>Remissinstanserna: Utredningens förslag stöds i allt väsentligt av<br>remissinstanserna.</p>
<p>Bakgrund</p>
<p>Regeringen uppdrog i 1998 års regleringsbrev åt Domstolsverket att<br>utarbeta ett program med förslag till åtgärder för att förbättra<br>domstolarnas bemötande av parter, vittnen, målsägande och andra som<br>kommer i kontakt med domstolarna. Åtgärdsprogrammet skulle tas fram<br>i samråd med Brottsofferutredningen och Brottsoffermyndigheten.</p>
<p>Domstolsverket har redovisat uppdraget i rapporten ”Domstolarnas<br>bemötande av allmänheten - ett åtgärdsprogram” (juli 1998, dnr Ju<br>98/2513).</p>
<p>Domstolsverkets åtgärdsprogram</p>
<p>I åtgärdsprogrammet redovisar Domstolsverket att en samlad översyn av<br>samtliga de kallelser och andra handlingar som domstolarna tillställer<br>enskilda kommer att genomföras.</p>
<p>Beträffande utbildning anges att beteendevetenskapliga samt andra<br>moment om brottsofferfrågor och invandrarfrågor skall föras in i den<br>utbildning och fortbildning som ges för samtliga personalkategorier vid<br>domstolarna.</p>
<p>31</p>
<p>Vikten av att det vid alla domstolar finns relevant och aktuellt Prop. 2000/01:79<br>informationsmaterial tillgängligt i allmänhetens utrymmen poängteras.<br>Domstolsverket aviserar dessutom att ett informationsblad skall utarbetas<br>till vittnen. Domstolarna rekommenderas att ge en eller flera personer i<br>uppgift att ansvara för informationsmaterial och for att målsäganden och<br>vittnen tillställs information om rättegångsförfarandet m.m. med<br>kallelsen. Det anges vidare att det vid alla domstolar - om möjligt - bör<br>utses någon eller några personer som är ansvariga för att besvara frågor<br>från i första hand målsägande och vittnen, men även andra enskilda som<br>har frågor om inställelse m.m. Likaså framhålls att domstolarna i större<br>utsträckning än vad som i dag är fallet bör ge personal, företrädesvis<br>expeditionsvakter, arbetsuppgifter rörande bemötandet av målsägande<br>och vittnen m.fl.</p>
<p>Domstolsverket uppger vidare att det kontinuerligt följer den tekniska<br>utvecklingen. Myndigheten kommer att överväga nya tekniska lösningar<br>för att uppnå en mer effektiv informationsförmedling till besökare i<br>domstol.</p>
<p>Domstolarna rekommenderas vidare att fortlöpande överväga om<br>fördelningen av separata rum mellan olika användarkategorier är<br>ändamålsenliga och att därvid särskilt beakta målsägandes och vittnens<br>behov. Domstolsverket framhåller också vikten av att de separata<br>rummen är tydligt skyltade och att det av kallelsen till domstolen bör<br>framgå om det finns möjlighet att vänta i separat rum.</p>
<p>Slutligen föreslås att en försöksverksamhet, där parter och andra kan<br>medverka i en domstolsförhandling genom användning av videoteknik,<br>inleds.</p>
<p>Vad har hänt sedan åtgärdsprogrammet redovisades?</p>
<p>Regeringen följer kontinuerligt Domstolsverkets och domstolarnas arbete<br>med att genomföra ovan redovisade åtgärdsprogram. Vid underhands-<br>kontakter med Domstolsverket i oktober 2000 framkom att arbetet med<br>omarbetning av kallelseblanketter blivit fördröjt, men att detta inom kort<br>skall påbörjas i projektform.</p>
<p>Vad gäller utbildning har såväl före som efter åtgärdsprogrammet i<br>Domstolsverkets ordinarie utbildning för kanslipersonal funnits särskilda<br>avsnitt om bemötande, brottsoffrens situation, rasism m.m. Domstolarna<br>har även haft lokala aktiviteter om framför allt bemötandefrågor.</p>
<p>I kurserna för icke ordinarie domare tas bemötandefrågoma och det<br>mångkulturella samhället upp kontinuerligt. I såväl basutbildningen för<br>nyutnämnda ordinarie domare som i den återkommande utbildningen för<br>ordinarie domare finns avsnitt om bemötande och om etniska frågor.<br>Detta betyder att alla nyutnämnda domare får sådan utbildning och att<br>alla ordinarie domare kommer att ha fått det om ca tre år. Det tar tre år<br>innan alla ordinarie domare har hunnit gå igenom den återkommande<br>utbildningen som är en obligatorisk kursvecka.</p>
<p>Domstolsverket har vidare utarbetat informationsblad om att vittna vid<br>domstol, målsägande vid domstol, brottmålsrättegången i tingsrätt,<br>brottmål sdomen och dess följder. Denna information finns tillgänglig på<br>Domstolsverkets intranätssida och kan hämtas av domstolarna och</p>
<p>32</p>
<p>bifogas kallelsen. Informationen finns också tillgänglig på myndighetens<br>Internet sida. Materialet uppdateras fortlöpande.</p>
<p>När det gäller den muntliga information som skall lämnas till måls-<br>äganden, vittnen m.fl. i domstol är detta något som domstolarna själva<br>måste förbättra. Domstolsverket uppger sig sträva efter att möjliggöra<br>önskad servicenivå i detta avseende.</p>
<p>Domstolslokalemas utformning är föremål för en kontinuerlig översyn<br>och vid ombyggnationer beaktas alltid behovet av särskilda väntrum för<br>målsägande.</p>
<p>Domstolsverkets förslag om en försöksverksamhet där parter och andra<br>kan medverka i en domstolsförhandling genom användning av<br>videoteknik har omhändertagits av regeringen (prop. 1998/99:65) och för<br>närvarande pågår sådan försöksverksamhet vid ett antal domstolar i<br>landet.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De förslag som Brottsoffer-<br>utredningen lämnat i denna del har samtliga det gemensamt att de inte<br>lämpar sig för lagstiftningsåtgärder. Enligt regeringens mening ligger de<br>åtgärder som Domstolsverket aviserade i handlingsplanen och som<br>myndigheten nu arbetar med väl i linje med vad som bör förbättras för att<br>åstadkomma ett bättre omhändertagande av målsäganden, vittnen och<br>andra som kommer i kontakt med domstolarna. Enligt regeringens<br>mening bör dock arbetet med att genomföra åtgärdsprogrammet bedrivas<br>med större intensitet. Det är exempelvis inte acceptabelt att det<br>fortfarande förekommer att kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp<br>tvingas möta och vänta tillsammans med den misstänkte gärningsmannen<br>i domstolens gemensamma väntrum. Arbetet med att inrätta särskilda<br>väntrum pågår men vid de tingsrätter och hovrätter där sådana ännu inte<br>finns borde detta enligt regeringens mening rimligtvis kunna lösas på<br>annat sätt, exempelvis genom att målsäganden kan få vänta i ett<br>angränsande kontorsutrymme.</p>
<p>Regeringen är övertygad om att den satsning på vittnesstöd som skall<br>inledas vid landets tingsrätter och hovrätter också kommer att bidra till<br>ett bättre omhändertagande. Likaså bör den utbildning som avses<br>genomföras leda till att en ökad förståelse och medvetenhet om<br>brottsoffers behov.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h2>8 Socialtjänsten och brottsoffren</h2>
<h3>8.1 Inledning</h3>
<p>Socialtjänsten är en viktig del i samhällets välfärdssystem. De<br>övergripande målen och de grundläggande värderingarna för samhällets<br>socialtjänst - demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet - anges i 1 §<br>socialtjänstlagen (1980:620). De medel som lagen anvisar för att<br>socialtjänsten skall nå uppsatta mål utgörs av strukturinriktade insatser<br>som syftar till en god samhällsmiljö, t. ex. genom medverkan i<br>samhällsplanering, uppsökande verksamhet, falt- och grannskapsarbete,<br>allmänt inriktade insatser som gäller generellt utformade socialinsatser</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 79</p>
<p>för vissa grupper i samhället samt individinriktade insatser som är direkt<br>anpassade till den enskilde individens behov.</p>
<p>Socialtjänstlagen har karaktären av målinriktad ramlag och ger<br>kommunen långtgående frihet att anpassa sin verksamhet efter lokala<br>förutsättningar och i samråd med den enskilde. Lagen innehåller<br>allmänna riktlinjer men också mer preciserade mål för vissa grupper.<br>Socialtjänsten skall till exempel verka för att bam och ungdomar växer<br>upp under trygga och goda förhållanden, att äldre människor kan leva<br>och bo självständigt och att människor som saknar medel för sitt<br>uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning.</p>
<p>Kommunerna har enligt 3 § socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för<br>att de människor som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som<br>de behöver. Men detta innebär inte att andra myndigheter befrias från det<br>ansvar som åvilar dem. En av huvuduppgifterna för socialtjänsten är att<br>lämna enskilda människor den hjälp och det stöd som han eller hon<br>behöver och som inte kan tillgodoses på annat sätt. Kommunens ansvar<br>omfattar naturligtvis även människor som är eller har varit utsatta för<br>våld. Under hänsynstagande till människans ansvar för sin situation skall<br>socialtjänsten inrikta sig på att frigöra och utveckla enskildas resurser.</p>
<p>En vägledande princip för det individinriktade arbetet inom social-<br>tjänsten är helhetssynen. Den innebär att man skall utgå från människans<br>totala situation i samhället; i familjen, i arbetet, på fritiden och i<br>bostadsområdet. Det är således inte bara de symptom den enskilde visar<br>upp som skall vara utgångspunkten för insatserna. En helhetssyn<br>förutsätter samarbete över sektorsgränser, vilket lett till att social-<br>tjänstlagen också betonar strukturella insatser och medverkan i samhälls-<br>planeringen. Andra vägledande principer är frivillighet, självbestäm-<br>mande, flexibilitet, normalisering samt närhet och kontinuitet.</p>
<p>Frågan om socialtjänstens ansvar för en särskild grupp brottsoffer -<br>våldsutsatta kvinnor - har relativt nyligen varit föremål för regeringens<br>överväganden. Kvinnovåldskommissionen avlämnade i juni 1995<br>slutbetänkandet Kvinnofrid (SOU 1995:60). Slutbetänkandet innehöll<br>förslag till olika åtgärder för att förbättra stödet och hjälpen till kvinnor<br>som utsatts för våld och andra övergrepp och åtgärder för att förebygga<br>våld mot kvinnor. Vad gällde socialtjänsten konstaterade kommissionen<br>att det fanns brister i socialtjänstens arbete med kvinnor som utsätts för<br>våld. Frågan om våld mot kvinnor verkade i bland vara lågt prioriterad.<br>Socialsekreterarna befanns, bland annat på grund av bristande kunskaper<br>i allmänhet, inte vara tillräckligt uppmärksamma på problemet. Detta,<br>tillsammans med det faktum att det inte är ovanligt att våldsutsatta<br>kvinnor av olika anledningar döljer att de är utsatta för våld i sina hem,<br>ledde enligt kommissionens mening till att kvinnor som utsätts för våld<br>sällan erbjöds några insatser och att kvinnorna inte heller efterfrågade<br>dessa.</p>
<p>Regeringen delade kommissionens bedömning och föreslog i<br>proposition 1997/98:55 att socialtjänstlagens allmänna riktlinjer skulle<br>kompletteras med en särskild bestämmelse om socialtjänstens ansvar för<br>våldsutsatta kvinnor. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens<br>förslag (prop. 1997/98:55, bet. 1997/98:JuUl 3, rskr. 1997/98:250). Som<br>följd innehåller socialtjänstlagen numera en bestämmelse (8 a §) om att<br>socialnämnden bör verka för att de som är eller har varit utsatta för våld</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>34</p>
<p>eller andra övergrepp i hemmet får stöd och hjälp för att förändra sin<br>situation.</p>
<p>I samband med nämnda proposition gav regeringen dessutom<br>Socialstyrelsen i uppdrag att leda ett utvecklingsarbete i frågor om våld<br>mot kvinnor och att utarbeta allmänna råd för hur socialtjänsten bör<br>arbeta med dessa frågor. Arbetet syftar till att stödja kompetens-<br>uppbyggnad och metodutveckling inom socialtjänsten och hälso- och<br>sjukvården för att dessa frågor på ett bättre sätt skall kunna införlivas i<br>den ordinarie verksamheten. Regeringen fattade också beslut om<br>fortbildningsinsatser för personal inom bland annat socialtjänsten.</p>
<h3>8.2 Socialtjänstens ansvar</h3>
<p>Regeringens förslag: Socialtjänstlagen (1980:620) kompletteras så att<br>det framgår att socialnämndens ansvar omfattar alla brottsoffer.</p>
<p>Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att<br>bedriva ett utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i dess arbete med<br>brottsofferfrågor.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att socialtjänstlagen<br>kompletteras så att det av lagtexten framgår att socialtjänstens ansvar<br>omfattar alla som har utsatts för brott. Utredningen har vidare föreslagit<br>att Socialstyrelsens regeringsuppdrag att leda ett utvecklingsarbete i<br>frågor om våld mot kvinnor även skall gälla utarbetandet av<br>handlingsprogram och/eller rutiner inom socialtjänsten för<br>omhändertagande av brottsoffer.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till<br>förslagen. Socialstyrelsen och Svenska Kommunförbundet avstyrker dock<br>förslaget om ett tillägg till socialtjänstlagen (1980:620) om<br>socialtjänstens ansvar för brottsoffer. Ett flertal remissinstanser<br>poängterar vikten av att särskilt uppmärksamma bam. Linköpings<br>universitet betonar att brottsoffer inte bör beskrivas som en enhetlig<br>kategori människor. Inom begreppet brottsoffer ryms personer i många<br>olika livssituationer. Ett par remissinstanser, däribland Sveriges<br>Socialchefer, varnar för att en vidgad ansats vad gäller allmänna frågor<br>om brottsofferproblematik kan få till följd att frågor som rör familjevåld<br>och kvinnomisshandel får minskad uppmärksamhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning:</p>
<p>En allmän regel i socialtjänstlagen om socialtjänstens ansvar för och<br>skyldigheter gentemot brottsoffer</p>
<p>Brottsofferutredningen har föreslagit att socialtjänstlagen kompletteras<br>med en allmän bestämmelse om socialtjänstens ansvar för och<br>skyldigheter gentemot brottsoffer. Som anförts ovan är socialtjänstlagen<br>en ramlag och kommunens ansvar omfattar redan idag alla dem som<br>utsatts för våld. Den som drabbats av brott kan alltid vända sig till de<br>sociala myndigheterna för att få stöd och hjälp. Det kan handla om såväl<br>materiellt som psykologiskt stöd. Att komplettera lagen med en särskild<br>regel om socialtjänstens ansvar för dem som utsatts för brott medför</p>
<p>35</p>
<p>således i och för sig ingen förändring i rättsligt hänseende. Detta är också<br>något som framhållits av såväl Socialstyrelsen som Svenska<br>Kommunförbundet, som båda har avstyrkt förslaget med hänvisning till<br>att kommunerna redan i dag har detta ansvar och att man inte bör införa<br>en detaljreglering i socialtjänstlagen.</p>
<p>Samma resonemang gällde naturligtvis även för den nyligen införda<br>bestämmelsen i 8 a § socialtjänstlagen. Av denna följer att social-<br>nämnden bör verka för att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld<br>eller andra övergrepp i hemmet bör fa stöd och hjälp för att förändra sin<br>situation. Inte heller införandet av den bestämmelsen innebar någon<br>egentlig förändring i förhållande till vad som tidigare gällde.<br>Bestämmelsen motiverades dock av att Kvinnovåldskommissionen funnit<br>så stora brister i socialtjänstens arbete med frågor som rörde våld mot<br>kvinnor att det bedömdes som nödvändigt att klargöra kommunens<br>ansvar i detta hänseende.</p>
<p>Enligt regeringens mening gör sig samma argument lika starkt gällande<br>vad gäller behovet av en allmän regel om socialtjänstens ansvar för och<br>skyldigheter gentemot alla som har utsatts för brott. Regeringen delar<br>således Brottsofferutredningens bedömning i denna fråga. Genom en<br>sådan bestämmelse klargörs att socialtjänsten har ett ansvar för att stödja<br>och hjälpa alla dem som utsatts för brott och att det bör bedrivas ett<br>aktivt arbete i detta hänseende. En viktig uppgift för socialtjänsten i detta<br>sammanhang är att inom ramen för grannskapsarbetet verka för att<br>samarbete med andra myndigheter och med ideella organisationer<br>kommer till stånd. Samverkansgrupper kan leda till en ökad kännedom<br>om vilka möjligheter till hjälp och stöd för brottsoffer som kan erbjudas<br>och till ett effektivare resursutnyttjande. Även anhöriga till den som har<br>utsatts för brott kan vara i behov av stöd och hjälp.</p>
<p>I uppföljningen av lagändringen från år 1998 har konstaterats att det<br>fortfarande finns brister när det gäller socialtjänstens stöd till våldsutsatta<br>kvinnor. Regeringen vill därför påtala vikten av att socialtjänsten<br>fortsätter att utveckla metoder för det förebyggande arbetet och för stöd<br>till våldsutsatta kvinnor. Här bör socialtjänsten särskilt uppmärksamma<br>barns utsatta situation när det förekommer våld i familjen.</p>
<p>Invändningen från Sveriges Socialchefer, att en vidgad ansats vad<br>gäller allmänna frågor om brottsofferproblematik skulle kunna få till<br>följd att frågor som rör familjevåld och kvinnomisshandel får minskad<br>uppmärksamhet, kan i och för sig haft fog för sig när Brottsofferutred-<br>ningens betänkande kom år 1998. Det har dock gått ett antal år sedan<br>dess och arbetet med frågor som rör våld mot kvinnor har bland annat<br>genom Socialstyrelsens och andra myndigheters stöd stimulerat det<br>lokala arbetet. Detta utvecklingsarbete bör fortsätta i en vidare form. Det<br>har vidare skapats ett Nationellt råd för kvinnofrid. Rådets arbete samt ett<br>fortsatt utvecklingsarbete borgar för ett fortsatt fokus på dessa viktiga<br>frågor.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Uppdrag att bedriva ett utvecklingsarbete</p>
<p>Såväl Socialstyrelsen som Svenska Kommunförbundet har förklarat sig<br>positiva till Brottsofferutredningens förslag om att Socialstyrelsens</p>
<p>36</p>
<p>regeringsuppdrag att leda ett utvecklingsarbete i frågor om våld mot Prop. 2000/01:79<br>kvinnor utvidgas till att omfatta mer allmänna frågor om brottsoffer.</p>
<p>Regeringen delar Brottsofferutredningens bedömning. Förutom Social-<br>styrelsens allmänna ansvar för att utveckla socialtjänsten har myndig-<br>heten en central roll i det pågående arbetet med frågor som rör mäns våld<br>mot kvinnor. Den kunskap som nu finns upparbetad inom myndigheten<br>beträffande dessa frågor kan till stora delar antas vara tillämplig också på<br>frågor som rör andra brottsoffer än kvinnor som har blivit utsatta för våld<br>i hemmet. Det är viktigt att Socialstyrelsen ger uttryck för sin uppfattning<br>om hur socialtjänsten mer allmänt bör arbeta med brottsofferfrågor.<br>Regeringen har därför för avsikt att uppdra åt Socialstyrelsen att bedriva<br>ett utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i dess arbete med<br>brottsofferfrågor. Socialstyrelsens vägledning av socialtjänstens arbete<br>har ofta skett genom allmänna råd. I detta arbete kan emellertid andra<br>former än allmänna råd vara mer lämpliga för att stödja och vägleda<br>socialtjänsten. Det är angeläget att utvecklingsarbetet bedrivs utåtriktat<br>och att olika sätt att sprida kunskapen eftersträvas så att det når ut till<br>samtliga kommuner i landet. Samråd bör ske med Brottsoffer-<br>myndigheten som har kompetens på området och bred erfarenhet av<br>brottsofferarbete. Uppdraget bör redovisas i årsredovisningen för år<br>2003.</p>
<p>Som framhållits av Linköpings universitet är gruppen brottsoffer inte<br>en enhetlig kategori människor. Inom begreppet brottsoffer ryms både<br>bam och vuxna personer i många olika livssituationer. Enligt regeringens<br>mening bör detta beaktas inom ramen för Socialstyrelsens utvecklings-<br>arbete.</p>
<p>9.1</p>
<h2>Målsägandebiträde och stödperson</h2>
<h3>Inledning</h3>
<p>Målsägandens behov av personligt stöd under förundersökningen och<br>själva rättegången har varit föremål för ett flertal överväganden av<br>regeringen under de senaste två decennierna. Redan år 1984 infördes en<br>möjlighet för målsäganden att under vissa förutsättningar fa ha med sig<br>ett personligt stöd under huvudförhandling (20 kap. 15 §</p>
<p>rättegångsbalken [RB]). Behovet av personligt och kurativt stöd<br>uppmärksammades även i samband med införandet av lagen (1988:609)<br>om målsägandebiträde. I förarbetena till lagen anges att det ankommer på<br>målsägandebiträdet att lämna ett personligt och kurativt stöd till sin<br>klient (prop. 1987/88:107 s. 24 ff.). Lagen om målsägandebiträde<br>medförde dock ingen förändring vad gäller möjligheten för målsäganden<br>att åtföljas av en stödperson. Tvärtom så framhölls i förarbetena att<br>regeln om stödperson borde kvarstå, även om det kunde förutsättas att<br>behov av stödperson ofta inte kommer att finnas i de fall<br>målsägandebiträde förordnats. År 1994 utökades målsägandens<br>möjligheter att ha med sig stödperson (prop. 1993/94:143, bet.<br>1993/94:JuU25, rskr. 1993/94:320). Dels fick målsäganden själv rätt att<br>bestämma om han eller hon skall åtföljas av en stödperson vid förhör<br></p>
<p>37</p>
<p>under rättegång, dels lagreglerades målsägandens rätt att ha med sig en Prop. 2000/01:79<br>stödperson vid förhör under förundersökning (20 kap. 15 § och 23 kap.</p>
<p>10 § RB).</p>
<p>Lag om målsägandebiträde</p>
<p>Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1 juli 1988.<br>Den innebar att målsäganden fick rätt till ett eget juridiskt biträde vid<br>förundersökning och rättegång vid vissa typer av brott, i första hand vid<br>grövre sexuella övergrepp. Den 1 januari 1991 utvidgades möjligheterna<br>att få målsägandebiträde till att gälla samtliga sexualbrott utan<br>begränsning (prop. 1989/90:158, bet. 1990/91:JuU4, rskr 1990/91:16).<br>Dessutom blev reglerna mer generösa även vid andra brott där<br>målsägandebiträde kan komma i fråga, t.ex. i mål om misshandel, olaga<br>hot och rån.</p>
<p>År 1994 utvidgades rätten till målsägandebiträde ytterligare genom att<br>det infördes en möjlighet att förordna målsägandebiträde i samtliga mål<br>om brott enligt brottsbalken för vilka fängelse ingår i straffskalan (prop.<br>1993/94:26). Förutsättningen för ett förordnande i dessa fall är att det<br>med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och andra<br>omständigheter finns ett särskilt starkt behov av biträde.</p>
<p>Utvärdering av lagen om målsägandebiträde</p>
<p>Domstolsverket (DV) fick den 15 juni 1995 i uppdrag av regeringen att<br>undersöka hur bland annat lagen om målsägandebiträde tillämpas.<br>Resultatet av undersökningen har redovisats i en rapport Målsägande-<br>biträde - en utvärdering av tillämpningen av lagen om målsägandebiträde<br>m.m. (DV rapport 1996:2). Resultatet tyder på att lagen om målsägande-<br>biträde i stort sett tillämpas i enlighet med intentionerna vid dess<br>tillkomst och att reformen har haft en viss kvalitetshöjande effekt på<br>rättsprocessen. Rapporten ger dock vid handen att det finns ett antal<br>områden där kritik kan riktas mot lagens utformning och där det kan<br>finnas anledning till att överväga förändringar. Det som anges vara mest<br>angeläget att se över är om lagens tillämpningsområde, främst 1 § första<br>stycket 2, behöver justeras, om förfarandet under förundersökningen bör<br>ges en mer framskjuten position, om det finns behov att förändra eller<br>förtydliga bestämmelserna om målsägandebiträdets uppgifter och om det<br>finns anledning att förändra reglerna om ersättning till målsägande-<br>biträde, t.ex. genom att ersättningen regleras i någon form av taxa.</p>
<p>De förändringar som Domstolsverket ansåg angelägna att överväga låg<br>mycket nära det uppdrag som givits till Brottsofferutredningen<br>beträffande målsägandebiträdesinstitutet, utom frågor som gäller<br>ersättning till målsägandebiträden. Regeringen beslutade därför den 22<br>augusti 1996 att överlämna DV:s rapport till utredningen för vidare<br>behandling.</p>
<p>38</p>
<h3>9.2</h3>
<h3>Utvidgad rätt till målsägandebiträde</h3>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Regeringens forslag: Rätten till målsägandebiträde utvidgas genom<br>att begränsningen till brott enligt brottsbalken tas bort.</p>
<p>Utredningens forslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan är<br>positiva till förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande ordning kan<br>målsägandebiträde bara förordnas i mål om brott enligt brottsbalken. Det<br>betyder att det saknas möjlighet för domstol att förordna ett målsägande-<br>biträde vid exempelvis överträdelse av besöksförbud, eftersom detta brott<br>regleras i en särskild lag, lagen om besöksförbud.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att det skall vara möjligt att förordna<br>målsägandebiträde vid alla mål om brott varpå fängelse kan följa. Enligt<br>utredningen framstår den nuvarande begränsningen som svårförståelig<br>eftersom det finns andra brott än brottbalksbrott där det kan finnas ett<br>lika starkt behov av målsägandebiträde. Överträdelse av besöksförbud<br>nämns som ett exempel.</p>
<p>I samband med 1994 års utvidgning av rätten till målsägandebiträde<br>övervägdes huruvida en begränsning till brott enligt brottsbalken var en<br>lämplig avgränsning (prop. 1993/94:26, sid. 18). Dåvarande departe-<br>mentschefen konstaterade att en sådan begränsning skulle innebära att<br>ärenden om besöksförbud i samband med talan i brottmål skulle komma<br>att hamna utanför lagens tillämpningsområde. Med hänvisning till att<br>denna begränsning i realiteten inte skulle få så stor betydelse, eftersom<br>de fåtal fall där besöksförbud prövas av domstol i samband med åtal<br>oftast rör sådana brott där det ändå finns möjlighet att förordna<br>målsägandebiträde, avstod regeringen från att föreslå att begränsningen<br>till brottbalksbrott togs bort.</p>
<p>Det finns nu anledning att ompröva tidigare ställningstagande i denna<br>del. Under senare år har antalet meddelade besöksförbud och över-<br>trädelser av dessa ökat betydligt. Även om antalet fall, där överträdelse<br>av besöksförbud prövas av domstol utan samband med åtal rörande annat<br>brott, är relativt litet framstår det enligt regeringens mening som rimligt<br>att domstol skall ha möjlighet att förordna målsägandebiträde när ett<br>sådant ärende är aktuellt och förutsättningarna i övrigt är för handen.</p>
<p>Den utvidgning av rätt till målsägandebiträde som skett sedan lagen<br>tillkom har motiverats med att det har ansetts angeläget att införa en<br>möjlighet för domstol att förordna målsägandebiträde också vid brott där<br>inslaget av sexuellt eller annat våld saknas, men där integritets-<br>kränkningen är betydande. Möjligheten till förordnande enligt 1 § första<br>stycket 3 är dock fortfarande starkt begränsad. Ett förordnande skall bara<br>ske om det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och<br>omständigheterna i övrigt kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt<br>behov av biträde. Att överträdelse av besöksförbud i de flesta fall är<br>integritetskränkande för den beslutet avser skydda torde stå helt klart.</p>
<p>Den föreslagna utvidgade rätten till målsägandebiträde kan utformas<br>på olika sätt. En är att i lagtexten direkt räkna upp de ytterligare<br>brottstyper som skall kunna föranleda förordnande av målsägandebiträde,<br>förutom överträdelse av besöksförbud, exempelvis mål om köns-</p>
<p>39</p>
<p>stympning av kvinnor (lag [1982:316] med förbud mot könsstympning<br>av kvinnor). Med en sådan lösning riskerar man emellertid att vissa andra<br>fall som bör motivera målsägandebiträde faller utanför tillämpnings-<br>området. En annan lösning är att, som utredningen föreslagit, ta bort<br>begränsningen till brottsbalksbrott i 1 § första stycket 3. På så sätt<br>åstadkommer man en regel som innebär att domstolen i alla mål om brott<br>varpå fängelse kan följa har möjlighet att pröva om förutsättningarna för<br>förordnande av målsägandebiträde är uppfyllda. Enligt regeringens<br>mening är den senare lösningen att föredra, en uppfattning som<br>regeringen delar med i stort sett samtliga remissinstanser som yttrat sig i<br>denna del.</p>
<p>Även fortsättningsvis skall dock gälla att biträde bara skall förordnas<br>om det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden och<br>omständigheterna i övrigt kan antas att han eller hon har ett särskilt starkt<br>behov av biträde. Vidare bör det även fortsättningsvis krävas att<br>bevisläget och det processuella läget i övrigt är sådant att man måste<br>räkna med att målsäganden kommer att utsättas för ingående eller<br>pressande förhör. En ytterligare förutsättning enligt nuvarande ordning är<br>att målsägandens fysiska eller psykiska tillstånd skall vara sådant att han<br>eller hon kan antas ha väsentlig nytta av ett juridiskt biträde. Även denna<br>förutsättning skall gälla fortsättningsvis. I och med att dessa<br>begränsningar för förordnande alltjämt skall gälla torde den nu<br>föreslagna ändringen inte medföra annat än en relativt begränsad ökning<br>av antalet mål där målsägandebiträde förordnas.</p>
<h3>9.3 Målsägandebiträde och stödperson</h3>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Regeringens bedömning: Nuvarande ordning beträffande stödperson<br>bör behållas.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att en särskild<br>stödperson skall kunna förordnas i mål om brott på vilket fängelse kan<br>följa. Utredningen har vidare föreslagit att en förordnad stödperson skall<br>ha rätt till ersättning för sin inställelse enligt i huvudsak samma principer<br>som målsäganden.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna är generellt sett positiva till ett<br>utökat användande av stödpersoner. Från framför allt domstolshåll har<br>emellertid framförts farhågor om att införandet av ytterligare ett institut<br>till stöd för målsägande, vid sidan av målsägandebiträde och nuvarande<br>reglering om stödperson, kan leda till besvärliga gränsdragningsproblem.<br>Flera remissinstanser har vidare framhållit att det inte bör förekomma att<br>det förordnas både stödperson och målsägandebiträde för samma person.<br>En utökad användning av stödpersoner bör enligt dessa remissinstanser<br>leda till en motsvarande minskning av antalet målsägandebiträdes-<br>förordnanden. Brottsofferjouremas riksförbund och Riksorganisationen<br>för Kvinnojourer i Sverige har understrukit vikten av att den som<br>förordnas som stödperson har tillräckliga kunskaper.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Målsägandens behov av<br>personligt stöd under förundersökning och själva rättegången har varit</p>
<p>40</p>
<p>föremål for ett flertal överväganden av regeringen under de senaste två<br>decennierna. Redan år 1984 infördes en möjlighet för målsäganden att<br>under vissa förutsättningar få ha med sig ett personligt stöd under<br>huvudförhandling (20 kap. 15 § rättegångsbalken [RB]). Behovet av<br>personligt och kurativt stöd uppmärksammades även i samband med<br>införandet av lagen (1988:609) om målsägandebiträde. I förarbetena till<br>lagen (prop. 1987/88:107 s. 24 ff.) anges att det är en uppgift for<br>målsägandebiträdet att lämna personligt och kurativt stöd till sin klient.<br>Lagen om målsägandebiträde medförde dock ingen förändring vad gäller<br>möjligheten för målsäganden att åtföljas av en stödperson. Tvärtom<br>framhölls i förarbetena uttryckligen att regeln om stödperson borde<br>kvarstå, även om det kunde förutsättas att sådant behov ofta inte kommer<br>att finnas i de fall målsägandebiträde förordnats. År 1994 (prop.<br>1993/94:143) utökades målsägandens möjligheter att ha med sig<br>stödperson. Dels fick målsäganden själv rätt att bestämma om han eller<br>hon skall åtföljas av en stödperson vid förhör under rättegång, dels<br>lagreglerades målsägandens rätt att ha med sig en stödperson vid förhör<br>under förundersökning.</p>
<p>Utredningen föreslår i sitt betänkande att stödperson skall kunna<br>förordnas enligt samma förutsättningar som föreslås gälla för<br>förordnande av målsägandebiträde - i mål om brott på vilket fängelse<br>kan följa. Som skäl för detta åberopas dels att det personliga och kurativa<br>stödet skulle bli bättre, dels att biträdet skulle få möjlighet att ge mera<br>juridisk hjälp än vad som nu är fallet, allt inom en rimlig kostnadsram.</p>
<p>Regeringen ifrågasätter i och för sig inte utredningens uppfattning att<br>målsäganden många gånger kan vara i behov av ett bättre personligt och<br>kurativt stöd under och i samband med rättegången än vad som i dag<br>tillhandahålls. Frågan är dock om detta behov på föreslaget sätt skall<br>tillgodoses genom att ytterligare ett institut inrättas eller om det bör<br>tillgodoses på annat sätt. Som nämnts tidigare är det en uppgift för<br>målsägandebiträdet att vid sidan av den juridiska delen av sitt uppdrag<br>lämna personligt och kurativt stöd till sin klient. Även om<br>målsägandebiträdet inte är professionell i denna sin kurativa uppgift<br>torde det stöd som denne lämnar ändå vara tillräckligt för att hjälpa de<br>flesta målsägande att klara av pressande situationer under rättegången.</p>
<p>Ett bra och professionellt bemötande och stöd av målsägandebiträdet är<br>således vad målsäganden skall kunna kräva och förvänta sig av<br>rättsväsendet. Det är också det centrala under domstolsförhandlingarna.<br>Men domstolsmiljön är främmande för de flesta och kan upplevas<br>skrämmande. Förmågan att klara pressade situationer är också mycket<br>individuell. Om målsäganden till följd av den psykiskt påfrestande<br>situationen behöver ett mer kurativt stöd än det målsägandebiträdet kan<br>erbjuda tillgodoses detta bäst av målsägandens sociala nätverk, vänner<br>och anhöriga. Insatser från frivilligorganisationer kan också ha stor<br>betydelse i sådana sammanhang. Stödet från personer som frivilligt<br>engagerar sig, som kanske själva har upplevt liknande situationer, torde<br>vara väl så värdefullt som en av domstolen förordnad stödperson. Har<br>målsäganden dessutom ett mer kvalificerat behov av kurativt stöd torde<br>inte insatser i samband med själva domstolsförhandlingarna vara<br>tillräckliga. Stöd måste då kunna erbjudas såväl före som efter dessa<br>förhandlingar. Även här kan frivilligorganisationemas insatser ha stor</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>41</p>
<p>betydelse, men behövs professionella kurativa insatser är det främst en<br>uppgift för socialtjänsten och hälso- och sjukvården.</p>
<p>Som framgår av avsnitt 6 avser regeringen verka för att<br>vittnesstödsverksamhet anordnas vid de tingsrätter och hovrätter där<br>sådan verksamhet ännu inte bedrivs. Detta torde bidra till att behovet av<br>stödpersoner minskar ytterligare. Regeringens bedömning är således att<br>nuvarande ordning bör behållas oförändrad.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h3>9.4 Efterlevandes rätt till målsägandebiträde</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det bör inte införas en möjlighet för domstol<br>att förordna målsägandebiträde för andra än dem som är att betrakta som<br>målsägande.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att rätten till<br>målsägandebiträde bör utvidgas till att avse även vissa efterlevande som<br>inte direkt intar målsägandeställning.</p>
<p>Remissinstanserna: Av de remissinstanser som har yttrat sig över<br>utredningens förslag har flertalet varit i huvudsak positiva eller inte haft<br>något att erinra.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Lagen (1988:609) om måls-<br>ägandebiträde tillkom, som nämnts tidigare, för att förbättra situationen<br>för personer som fallit offer för grova våldsbrott. Regeringen ansåg det<br>önskvärt att förbättra deras ställning i den rättsliga processen och ge dem<br>bättre hjälp och stöd i samband med förundersökning och rättegång. I<br>propositionen med förslag till lag om målsägandebiträde anförde<br>dåvarande chefen för Justitiedepartementet att behovet av målsägande-<br>biträde fick anses vara särskilt stort vid grövre sexualbrott eftersom<br>målsäganden i dessa fall regelmässigt utsätts för pressande förhör.<br>Uppgift står ofta mot uppgift och den tilltalade har ofta ett starkt intresse<br>av att förringa målsägandens trovärdighet och att framställa henne i<br>ofördelaktig dager. En av de viktigaste uppgifterna för målsägande-<br>biträdet förutsågs vara att få målsäganden att förstå varför man under<br>förundersökningen och rättegången måste ställa så detaljerade frågor av<br>djupt personlig natur. En annan viktig uppgift för målsägandebiträdena<br>angavs vara att bevaka att deras klienter inte utsätts för onödigt obehag<br>vid förhör m.m.</p>
<p>Departementschefen anförde vidare att det i enskilda fall rörande<br>brottslighet av annan art naturligtvis kan förekomma att målsäganden har<br>ett ungefär lika stort behov av biträde som i mål om grova sexualbrott.<br>För att kostnadsfri juridisk hjälp till målsäganden skulle komma i fråga i<br>dessa fall, när målsäganden inte för någon egen talan i målet, menade<br>departementschefen dock att det borde krävas att själva brottet var av<br>kvalificerat slag och att det hade inneburit en svår kränkning av offret.<br>Ytterligare en förutsättning för förordnande av målsägandebiträde i dessa<br>fall angavs vara att situationen skulle vara sådan som generellt föreligger<br>i våldtäktsmål, alltså att det kan förväntas att målsäganden kommer att<br>bli utsatt för ingående och pressande förhör.</p>
<p>Vid lagens tillkomst fanns sålunda en tydlig avgränsning av i vilka mål<br>det kunde bli aktuellt med ett förordnande av målsägandebiträde. Syftet<br></p>
<p>42</p>
<p>med lagstiftningen framgår också tydligt. Den tillkom för att förbättra det<br>juridiska och kurativa stödet under förundersökning och rättegång för<br>dem som utsatts för ett grovt våldsbrott i mål där det är vanligtvis<br>förekommer att målsäganden utsätts för pressande och integritets-<br>kränkande förhör. Lagstiftningens tillämpningsområde omfattade med<br>andra ord inte det behov av kurativt och juridiskt stöd som efterlevande<br>till den som dödats genom brott kan ha.</p>
<p>Den 1 januari 1991 utvidgades möjligheterna att få målsägandebiträde<br>och rätt att få ett sådant biträde finns numera i princip alla mål om<br>sexualbrott. Dessutom blev reglerna mer generösa även vid övriga brott<br>där målsägandebiträde kan komma i fråga, t.ex. i mål om misshandel,<br>olaga hot och rån. Denna förändring har kommit till uttryck genom att<br>det inte längre krävs ett ”särskilt starkt” behov av biträde. Det räcker med<br>ett konstaterande av att behov föreligger. Behovet skall i det enskilda<br>fallet prövas utifrån en helhetsbedömning av målsägandens situation satt<br>i relation till det brott som målet gäller. Som dåvarande departe-<br>mentschefen anförde i lagstiftningsärendet (prop. 1989/90:158) bör dock<br>även fortsättningsvis uppställas vissa förutsättningar med avseende på<br>målsägandens personliga situation i målet, exempelvis vad gäller brottets<br>art, bevisläget m.m.(jfr prop. 1987/88:107 s. 38).</p>
<p>Utrymmet för att förordna målsägandebiträde för efterlevande till den<br>som dödats genom brott torde således även efter 1991 års lagändring vara<br>mycket begränsat. Förutom att den efterlevande skall vara att betrakta<br>som målsägande enligt processrättsliga regler krävs att även övriga<br>förutsättningar för att förordna målsägandebiträde är uppfyllda. Som<br>Göteborgs tingsrätt framhållit i sitt remissyttrande är det ovanligt att<br>efterlevande hörs i bevissyfte under förundersökning och huvud-<br>förhandling, ens i skadeståndsdelen.</p>
<p>Rättspraxis tyder dock på en något generösare tillämpning. I flera<br>uppmärksammade mordrättegångar under senare år, exempelvis den s.k.<br>Stureplansrättegången, rättegången efter morden i Malexander och<br>brandrättegången i Göteborg har målsägandebiträden förordnats för de<br>efterlevande.</p>
<p>Denna utveckling är enligt regeringens mening rimlig och kan även<br>sägas gå hand i hand med den utveckling som skett i rättspraxis vad<br>gäller närståendes rätt till ersättning för psykiska besvär som utgör<br>personskada. Regeringen har förståelse för att även andra närstående till<br>den som dödats genom brott kan vara i behov av stöd. Tiden fram till<br>rättegång och själva förhandlingen kan naturligtvis vara lika smärtsam<br>och pressande för dem. Ur principiell synvinkel får det dock anses som<br>tveksamt att tillerkänna dem som överhuvudtaget inte är målsägande<br>kostnadsfritt juridiskt biträde. Det skulle vara ett betydande avsteg från<br>de principer som i dag är styrande vid tillsättandet av målsägandebiträde<br>och skulle kräva en översyn av grunderna för hela målsägande-<br>biträdesinstitutet. Enligt regeringens mening får de nuvarande reglerna<br>anses vara väl avvägda. Med dessa fångar man upp dem som har störst<br>behov av målsägandebiträde. Att utsträcka samhällets åtagande till att<br>omfatta även andra än dem som är att betrakta som målsäganden är i vart<br>fall för närvarande inte aktuellt. Regeringen har dock för avsikt att inom<br>ett par år se över målsägandebiträdesinstitutet. Vid denna översyn</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>43</p>
<p>kommer efterlevandes behov av juridiskt stöd att uppmärksammas<br>särskilt.</p>
<p>Regeringen vill avslutningsvis nämna att det pågår ett intensivt arbete<br>inom den Europeiska unionen för att förstärka brottsoffers ställning i den<br>rättsliga processen. En bland flera frågor som diskuteras är hur skyddet<br>för efterlevande till den som dödats genom brott i annat medlemsland<br>skall förstärkas. Bland annat övervägs att införa en möjlighet för<br>brottsoffer och efterlevande att anmäla brott och ansöka om ersättning i<br>det land där han eller hon bor. Tanken är att det egna hemlandet i dessa<br>ärenden skall vara skyldig att bistå brottsoffret eller den efterlevande i<br>dennes kontakter med utländska myndigheter.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h2>10 Övriga frågor</h2>
<h3>10.1 Besöksförbud</h3>
<p>Regeringens bedömning: Socialnämnd bör underrättas om en<br>domstols eller en åklagares beslut i ett ärende om besöksförbud när<br>partema har gemensamma bam,</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen, som funnit att lagen om<br>besöksförbud fungerar relativt väl, föreslår att beslut om besöksförbud i<br>större utsträckning bör avpassas efter partemas förhållanden. Detta gäller<br>särskilt när partema har gemensamma bam. 1 dessa fall bör även<br>underrättelse om beslutet skickas till berörd socialnämnd. Utredningen<br>föreslår vidare att Riksåklagaren bör ges i uppdrag att ta fram särskilda<br>informationsblad.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positiva till<br>utredningens förslag i denna del.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar utredningens<br>slutsats att lagen om besöksförbud fungerar relativt väl. Regeringen anser<br>dock att de många tragiska händelser som inträffat på senare tid talar för<br>att skyddet måste förbättras ytterligare. Inom Justitiedepartementet pågår<br>för närvarande en beredning av frågor om skydd for kvinnor som utsatts<br>för brott av dem närstående män. De rättsliga förutsättningarna för<br>intensivövervakning med elektronisk kontroll i samband med besöks-<br>förbud utreds. Vidare övervägs andra sätt att åstadkomma ett ökat skydd<br>for utsatta kvinnor. En viktig utgångspunkt är att åtgärderna som skall<br>skydda kvinnan inte i första hand skall inskränka hennes rörelsefrihet<br>eller inkräkta på hennes integritet.</p>
<p>Information om besöksförbud</p>
<p>Enligt 13 a § andra stycket förundersökningskungörelsen (1947:948)<br>skall undersökningsledaren, när det gäller brott som innebär att besöks-<br>förbud kan bli aktuellt, så snart som möjligt informera målsäganden om<br>reglerna för besöksförbud. Brottsofferutredningen konstaterade dock att<br>målsäganden inte alltid får denna information eller att de i vart fall inte<br>förstått den. Det finns redan i dag ett informationsblad som tagits fram av<br></p>
<p>44</p>
<p>åklagarväsendet där det informeras både om ”vanliga besöksförbud” och<br>om utvidgade besöksförbud. Från flera håll, bland annat från de<br>kvinnojourer som besvarade en enkät om besöksförbud från Brottsoffer-<br>utredningen, har det emellertid framförts att detta informationsblad bör<br>förbättras.</p>
<p>Att det finns brister vad gäller information till målsäganden har även<br>framkommit i flera andra sammanhang. Som exempel kan nämnas att<br>Rikspolisstyrelsen under 1997 genomförde inspektion av handläggningen<br>av brottsofferfrågor hos de olika polismyndigheterna. Resultaten från<br>dessa inspektioner bekräftar att det finns brister vad gäller polisens<br>fullgörande av informationsskyldigheten.</p>
<p>Det är enligt regeringens mening ett oavvisligt krav att målsäganden<br>får information om det skydd i form av besöksförbud som samhället har<br>att erbjuda och vad ett sådant beslut innebär för berörda parter. Förutom<br>att den skriftliga informationen skall vara lättförståelig är det en uppgift<br>för polisen och åklagarväsendet att försäkra sig om att de som berörs av<br>beslutet verkligen har förstått dess innebörd.</p>
<p>För att förbättra informationen föreslog Brottsofferutredningen att<br>Riksåklagaren skulle få i uppdrag att ta fram särskilda informationsblad.<br>Remissinstanserna var positiva till förslaget. Riksåklagaren framhöll<br>också att förbättrade informationsbroschyrer sannolikt skulle leda till<br>farre överträdelser.</p>
<p>Till följd härav uppdrog regeringen i regleringsbrevet för 1999 åt<br>Riksåklagaren att tillsammans med Rikspolisstyrelsen se över rutinerna i<br>dessa ärenden (dnr. Ju2000/1022). Arbetet har bedrivits i en gemensam<br>arbetsgrupp som lämnat förslag till bland annat informationsrutiner och<br>en kvalitetssäkringsblankett. Arbetsgruppen har vidare övervägt frågor<br>som rör säkrare hot- och riskbedömningar. Förslagen kommer i första<br>hand att behandlas vidare inom myndigheternas fortsatta utvecklings-<br>arbete avseende våld mot kvinnor, men kommer även att beaktas inom<br>ramen för de överväganden som för närvarande görs beträffande<br>besöksförbudslagstiftningen.</p>
<p>Individuellt anpassade besöksförbud och underrättelse till socialnämnd</p>
<p>Reglerna om besöksförbud utgår från förutsättningen att ett besöksförbud<br>i princip gäller generellt, dvs. omfattar alla typer av kontakter. Enligt 3 §<br>lagen om besöksförbud (1988:688) skall emellertid besöksförbudet förses<br>med de begränsningar och undantag som är påkallade i det enskilda<br>fallet. Det kan t.ex. röra sig om tillåtna kontakter som föranleds av frågor<br>rörande gemensamma bam (se prop. 1987/88:137). Vidare framgår av<br>1 § fjärde stycket att kontakter som med hänsyn till särskilda<br>omständigheter är uppenbart befogade, aldrig omfattas av besöks-<br>förbudet.</p>
<p>Regeringen anser att det är angeläget att beslut om besöksförbud<br>anpassas efter partemas förhållanden, särskilt när de har gemensamma<br>bam. Om hänsyn inte tas till att det finns bam i förhållandet kan<br>besöksförbudet i praktiken även innebära ett umgängesförbud, trots att<br>förbudet inte omfattar barnen. Det kan dock vara svårt att urskilja vad<br>som är uppenbart befogade kontakter, dvs. tillåtna överträdelser av ett<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>45</p>
<p>besöksförbud. Därtill kommer att åklagarna sällan utnyttjar bestäm-<br>melsen i 3 §. Om man redan från böljan anger vad som är befogade<br>kontakter torde senare tillämpningsproblem många gånger kunna<br>undvikas. Oavsett hur ett besöksförbud utformas torde det emellertid<br>innebära problem av olika slag när parterna har gemensamma bam.<br>Regeringen instämmer därför i utredningens förslag om att socialnämnd<br>alltid skall underrättas om beslut om besöksförbud när partema har<br>gemensamma bam. Detta förslag välkomnas också av flertalet remiss-<br>instanser.</p>
<p>Regeringen avser att reglera denna fråga i förordning (1988:691) om<br>tillämpning av lagen (1988:688) om besöksförbud.</p>
<h3>10.2 Åklagarens skyldighet att föra talan om enskilt<br>anspråk</h3>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Regeringens bedömning: Lagstiftningen om åklagarens skyldighet<br>att föra målsägandens talan synes vara tillräckligt långtgående enligt<br>nuvarande ordning. Det bör ankomma på Riksåklagaren att se till att<br>åklagarna far lämplig utbildning i skadeståndsrätt och att nuvarande<br>bestämmelser tillämpas på ett korrekt sätt.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran på<br>något undantag när.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Åklagarens skyldighet att föra<br>målsägandens talan om enskilt anspråk regleras i 22 kap. 2 §<br>rättegångsbalken (RB). Om ett enskilt anspråk grundas på ett brott som<br>hör under allmänt åtal, är åklagaren, enligt bestämmelsens första stycke<br>skyldig att på målsägandens begäran i samband med åtalet förbereda och<br>utföra även målsägandens talan. Skyldigheten gäller under förutsättning<br>att det kan ske utan väsentlig olägenhet och att målsägandens anspråk<br>inte är uppenbart obefogat. Om målsäganden vill att det enskilda<br>anspråket skall tas upp i samband med åtalet, skall han eller hon meddela<br>undersökningsledaren eller åklagaren detta och lämna uppgifter om de<br>omständigheter som ligger till grund för anspråket. Om undersök-<br>ningsledaren eller åklagaren vid utredningen om ett brott finner att ett<br>enskilt anspråk kan grundas på brottet skall denne, enligt paragrafens<br>andra stycke, om det kan ske i god tid före åtalet, underrätta målsäganden<br>om detta. Enligt tredje stycket skall samma bestämmelser tillämpas om<br>det enskilda anspråket har övertagits av någon annan.</p>
<p>Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring år 1988<br>(prop. 1987/88:1, JuU 14, rskr. 81). Genom den ändringen skärptes<br>förutsättningarna för att åklagaren skall avstå från att föra målsägandens<br>talan. Bakgrunden till ändringen var att man ville stärka brottsoffrets<br>(målsägandens) ställning och göra det lättare för denne att få till stånd en<br>domstolsprövning av sitt anspråk. Den nya regleringen syftade också till<br>att åstadkomma en bättre enhetlighet i fråga om åklagarnas benägenhet<br>att föra målsägandens talan.</p>
<p>46</p>
<p>Brottsofferutredningen har i en enkätundersökning frågat åklagare i<br>vilken utsträckning de hjälper målsäganden att formulera sina<br>skadeståndsanspråk. Den övervägande delen svarade att de hjälper<br>målsäganden med detta när de blir tillfrågade. Det sker dock i mycket<br>olika utsträckning. Flera åklagare svarade att de är restriktiva med att<br>föreslå vilka belopp som målsäganden bör yrka. De beskriver i stället<br>vilka poster som skadeståndet kan avse. Andra svarade att de brukar<br>hänvisa till Brottsoffermyndighetens praxis i ersättningsärenden. Ingen<br>åklagare svarade att de inte hjälper målsäganden med skadestånds-<br>anspråket. En del uppgav dock att det sker sällan. Ett par åklagare<br>svarade att de undviker att hjälpa målsäganden med skadestånds-<br>anspråket därför att de som åklagare skall vara opartiska.</p>
<p>Resultatet av enkätundersökningen ger vid handen att det trots 1988<br>års lagstiftning fortfarande finns betydande skillnader i hur mycket stöd<br>som målsäganden får och hur benägna åklagarna är att ta på sig uppgiften<br>att föra målsägandens talan om enskilt anspråk. Detta har också<br>framkommit under remissbehandlingen. Flera tingsrätter och hovrätter<br>har anfört att åklagarna i många fler fall än för närvarande borde kunna<br>föra målsägandens talan. Frågan är om det på grund av dessa brister i<br>lagens tillämpning finns skäl att på nytt ändra bestämmelsen.</p>
<p>Brottsofferutredningen anser att nuvarande reglering är tillräckligt<br>långtgående och att någon lagändring inte är nödvändig. Utredning<br>föreslår i stället att Riksåklagaren i sina allmänna råd klargör i vilken<br>utsträckning åklagaren skall hjälpa målsäganden att formulera sina<br>skadeståndsanspråk.</p>
<p>Regeringen delar Brottsofferutredningens uppfattning. Bestämmelsen<br>innebär en långtgående skyldighet för åklagaren att bistå den enskilde<br>med hans eller hennes skadeståndstalan. Att den inte tillämpas på avsett<br>sätt tyder snarast på att det finns ett utbildningsbehov, vilket också<br>framkommit bland annat genom vad flera av åklagarna uppgett i sina<br>enkätsvar.</p>
<p>Riksåklagaren har i samband med remissbehandlingen förklarat att han<br>har för avsikt att inleda en översyn av sina (numera upphävda) allmänna<br>råd ”Målsägande i brottmål”. Det är enligt regeringens mening angeläget<br>att en sådan översyn snarast genomförs. Som flera åklagarkammare<br>anfört bör översynen även kombineras med adekvat utbildning för<br>åklagarna i de delar av skadeståndsrätten, där nödvändiga kunskaper<br>synes saknas. Regeringen förutsätter också att Riksåklagaren inom ramen<br>för sin tillsynsverksamhet undersöker att vidtagna åtgärder far avsedd<br>effekt.</p>
<p>Mot nu angivna bakgrund finner regeringen att Brottsofferutredningens<br>förslag kan godtas. Regeringen föreslår ingen ändring av 22 kap. 2 § RB.</p>
<p>I sammanhanget skall avslutningsvis nämnas en promemoria som<br>upprättats av Domstolsverkets arbetsgrupp för processrättsliga frågor den<br>12 oktober år 2000. I den föreslås att det införs en mer långtgående<br>skyldighet för åklagare att utföra målsägandens talan om enskilt anspråk.<br>Vidare föreslås bland annat skärpta krav, hämtade från tvistemåls-<br>processen, om vad som skall anges när ett enskilt anspråk anmäls i<br>brottmålsrättegång. Promemorian, som överlämnades till Justitiedeparte-<br>mentet den 14 december år 2000, bereds för närvarande i<br>Regeringskansliet (dnr Ju2000/6591).</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>47</p>
<h3>10.3 Särskilda forumregler för förföljda personer</h3>
<h4>10.3.1 Inledning</h4>
<p>Frågan om särskilda forumregler för förföljda personer har övervägts vid<br>ett flertal tillfällen under senare år. Bland annat föreslog Kvinnovålds-<br>kommissionen i sitt betänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60) en särskild<br>forumregel för frågor om vårdnad och umgänge när ett bam medgivits<br>fingerade personuppgifter. Behörig domstol i dessa fall skulle enligt<br>förslaget vara Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor övervägde i sitt<br>betänkande Några folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) en särskild<br>forumregel som skulle berättiga käranden att väcka talan där han själv<br>har sitt hemvist om sekretess råder beträffande svarandens hemvist eller<br>om svaranden har fingerade personuppgifter. Utredningen bedömde dock<br>att någon sådan särskild regel inte behövdes. Skälet för detta angavs vara<br>att den nuvarande ordningen är till fördel för den förföljde eftersom den<br>leder till att han eller hon emellanåt inte kan nås för rättegång. Flera<br>remissinstanser ansåg dock att en särskild forumregel behövs, särskilt då<br>en part har sekretessmarkering.</p>
<p>I förarbetena till de senaste ändringarna i lagen om fingerade<br>personuppgifter (prop. 1997/98:9), uttalade regeringen att frågan om<br>särskilda forumregler för förföljda personer bör övervägas ytterligare och<br>att en sådan utredning bör omfatta såväl mål om vårdnad och umgänge<br>som andra tvistemål. Regeringen ansåg att frågan lämpligen kunde<br>behandlas inom ramen för Brottsofferutredningens uppdrag.</p>
<p>Sekretessmarkering</p>
<p>Enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess bland annat<br>i verksamhet som avser folkbokföring eller annan liknande registrering<br>av befolkningen. Sekretessen gäller för uppgift om enskilds personliga<br>förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde<br>eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Sekretess kan<br>gälla för en särskilt känslig uppgift om exempelvis adoption men också<br>för en normalt harmlös uppgift om adress som kan behöva skyddas vid<br>personförföljelse. 1 vissa fall kan man på förhand misstänka att en<br>uppgift kommer att efterfrågas för att användas på ett sätt som kan vara<br>till men för den enskilde, t.ex. att en adressuppgift används som ett led i<br>förföljelse. Skattemyndigheten, som ansvarar för folkbokföringsregistret,<br>har då möjlighet att föra in en s.k. sekretessmarkering i registret.<br>Markeringen anger att särskild försiktighet bör iakttas vid bedömningen<br>av om uppgifter om personen i fråga bör lämnas ut, eftersom uppgifterna<br>kan omfattas av sekretess. Sekretessmarkering är alltså avsedd att ge<br>myndigheten en varningssignal vid utlämnande av uppgifter som normalt<br>sker utan särskild sekretessprövning. Markeringen anger att personen i<br>fråga t.ex. löper risk för förföljelse. Den omständigheten har naturligtvis<br>stor betydelse vid en prövning av om en uppgift kan lämnas ut. För att<br>markeringen skall få avsedd effekt får den regelmässigt omfatta samtliga<br>medlemmar i den förföljdes hushåll.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>48</p>
<p>Sekretessmarkering har använts inom folkbokföringen under många år.<br>Skatteförvaltningen har också utarbetat särskilda rutiner för systemet<br>med sekretessmarkeringar. Förfarandet med sekretessmarkering är inte<br>närmare lagreglerat men motsvarar det som gäller för den hemligstämpel<br>som enligt 15 kap. 3 § sekretesslagen kan åsättas en allmän handling.<br>Förfarandet med sekretessmarkering har accepterats i Justitieombuds-<br>mannens praxis, se JO 1984/85 s. 282 och JO 1987/88 s. 195.</p>
<p>Kvarskrivning</p>
<p>Reglerna om kvarskrivning återfinns i folkbokföringslagen (1991:481).<br>Enligt 16 § får en person som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för<br>brott, förföljelser eller allvarliga trakasserier på annat sätt, om han har<br>flyttat eller avser att flytta, efter ansökan medges att vara folkbokförd på<br>den gamla folkbokföringsorten i högst tre år (kvarskrivning). När det inte<br>längre finns skäl för kvarskrivning skall den upphöra. Kvarskrivning får<br>även medges den utsatte personens medflyttande familj. Kvarskrivning<br>beslutas av skattemyndigheten. Skyddet vid kvarskrivning är inriktat på<br>att hemlighålla den förföljdes bostadsort och verkliga adress då skydd<br>med stöd av sekretessreglerna bedöms otillräckligt. Kvarskrivning skall<br>främst skydda mot sådan personförföljelse som grundas på att en person<br>spåras med hjälp av uppgift om adress m.m. som finns hos<br>folkbokföringen.</p>
<p>En kvarskriven person har normalt bytt bostadsort men är inte<br>folkbokförd på vistelseorten. I stället är personen folkbokförd -<br>kvarskriven - där hon eller han tidigare var bosatt. Personens verkliga<br>adress registreras inte inom folkbokföringen och sprids inte heller till<br>andra myndigheter. Den kvarskrivne är i folkbokföringen registrerad<br>endast med adress hos den skattemyndighet som har beslutat om<br>kvarskrivningen. Det är också denna adress som automatiskt överförs<br>från folkbokföringen till myndigheter och företag m.m. Post som sänds<br>till den kvarskrivne med ledning av adressen som folkbokföringen<br>tillhandahåller hamnar alltså hos skattemyndigheten. Myndigheten har<br>kännedom om personens verkliga adress och vidaresänder posten till den<br>kvarskrivne. Skattemyndigheten skall förvara uppgiften om den<br>kvarskrivnes adress på ett betryggande sätt.</p>
<p>Fingerade personuppgifter</p>
<p>Bestämmelser om fingerade personuppgifter infördes den 1 juli 1991 och<br>regleras i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter. Enligt 1 §<br>lagen om fingerade personuppgifter får en person som är folkbokförd i<br>landet medges att använda andra personuppgifter om sig själv än de<br>verkliga (fingerade personuppgifter) om det finns en uppenbar risk att<br>personen kan bli utsatt för särskilt allvarlig brottslighet som riktar sig<br>mot dennes liv, hälsa eller frihet. Det krävs också att personen inte kan<br>ges tillräckligt skydd på annat sätt.</p>
<p>När ett medgivande att använda fingerade personuppgifter har givits<br>registreras den som fått medgivandet med bland annat fingerat<br>personnummer och namn i folkbokföringen. Därifrån förs de fingerade<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>49</p>
<p>uppgifterna vidare till bland annat olika myndigheter på samma sätt som<br>andra folkbokföringsuppgifter. Personen i fråga använder så gott som<br>undantagslöst de fingerade uppgifterna. Den "gamla identiteten" är<br>avregistrerad inom folkbokföringen. Det framgår att avregistreringen har<br>sin grund i att den enskilde använder fingerade personuppgifter. Den som<br>fått fingerade personuppgifter är folkbokförd under de nya uppgifterna på<br>den ort där hon eller han är bosatt. Genom att personen använder<br>fingerade personuppgifter om sig själv kan vederbörande sägas ge sken<br>av att vara en annan person än den hon eller han verkligen är.</p>
<p>Fingerade personuppgifter har samma syfte som kvarskrivning.<br>Åtgärden skall skydda mot att en viss person utsätts för förföljelse av en<br>eller flera andra personer. Förföljaren är ofta känd när fråga om byte<br>aktualiseras men åtgärden kan användas även när denne inte går att<br>närmare identifiera. Mera avgränsat kan syftet med fingerade<br>personuppgifter sägas vara att hindra att en förföljare, med hjälp av<br>allmänna handlingar hos en myndighet, far kännedom om var den person<br>som behöver skyddas bor eller vistas.</p>
<p>Fingerade personuppgifter medför inte någon rättslig förändring av<br>personens namn eller andra förhållanden. Den skyddade får rätt att dölja<br>de verkliga uppgifterna men rättsligt är hon eller han samma person som<br>tidigare. Personen i fråga torde inte ha någon skyldighet att använda de<br>fingerade uppgifterna utan kan i vissa sammanhang också nyttja sitt<br>verkliga namn och personnummer m.m. Det har inte någon privaträttslig<br>betydelse om personen ingår avtal eller andra rättshandlingar med<br>användande av verkliga eller fingerade uppgifter. Hela tiden är det<br>samma rättssubjekt som kan göras ansvarigt. Motsvarande gäller i fråga<br>om offentligrättsliga förpliktelser.</p>
<p>Nuvarande ordning - forumregler och skyddad identitet</p>
<p>Enligt den allmänna forumregeln i 10 kap. 1 § RB skall talan väckas vid<br>rätten på den ort där svaranden har sitt hemvist. När svaranden har<br>erhållit sekretessmarkering har käranden små möjligheter att få<br>kännedom om svarandens hemvist. I vissa fall kan skattemyndigheten,<br>som ju känner till svarandens adress, medverka till att en svarande som<br>har sekretessmarkering får del av en ansökan om stämning. Det fordras<br>då att käranden klargör förhållandena och att domstolen begär hjälp av<br>skattemyndigheten med att få kontakt med svaranden. Om denna ingår i<br>svaromål utan att göra foruminvändning kan målet handläggas på vanligt<br>sätt. Det förekommer dock att en svarande som får del av<br>stämningsansökan genom skattemyndighetens försorg inte ingår i<br>svaromål. Käranden kan då behöva visa att han väckt talan vid rätt<br>forum. Om skattemyndigheten, med hänvisning till sekretesslagens<br>regler, inte röjer uppgiften om svarandens hemvist kan käranden inte<br>fullgöra sin skyldighet att visa rätt forum. Hans talan kommer då att<br>avvisas.</p>
<p>Skattemyndigheten har inte alltid rätt att hemlighålla uppgiften om<br>svarandens hemvist. I vissa fall måste uppgiften lämnas ut. Det kan gälla<br>exempelvis när det är en annan person än förföljaren som framställer ett<br>anspråk i domstol. Då kan det knappast av särskild anledning antas att</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>50</p>
<p>svaranden eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs (se<br>7 kap. 15 § sekretesslagen).</p>
<p>När det är förföljaren som vill inleda rättegång talar naturligtvis<br>mycket för att skattemyndigheten bör hemlighålla uppgifterna om den<br>förföljde. Samtidigt kan emellertid även en förföljare ha ett berättigat<br>anspråk på att kunna föra talan mot en person som han tidigare har<br>trakasserat. I familjerättsliga mål föreligger ofta en tydlig konflikt mellan<br>motstående intressen. I ett visst fall kan en kvinna som har fått<br>sekretessmarkering på grund av förföljelse ha bam tillsammans med<br>förföljaren. Mot rätten till umgänge mellan barnet som kvinnan har<br>vårdnaden om och barnets far får då ställas kvinnans behov av skydd.<br>Det kan inte uteslutas att en sekretessprövning i ett visst fall leder fram<br>till att en utpekad förföljare i egenskap av kärande, trots sekretess-<br>markering, får del av uppgiften om svarandens/offrets hemvist. I<br>praktiken torde det dock ankomma på den utpekade förföljaren att visa<br>att svaranden inte kommer att lida något men om uppgiften om dennes<br>hemvist röjs. Det kan troligen inte ske utan att käranden förebringar<br>ganska omfattande utredning om sina personliga förhållanden. Trots vad<br>som nu har sagts ligger det närmast till hands att anta att en utpekad<br>förföljare kommer att ha mycket svårt att få ut uppgiften om offrets<br>hemvist. Om det finns den minsta risk att en uppgift om hemvist kommer<br>att användas för förföljelse kan det förefalla självklart att uppgiften inte<br>skall lämnas ut. Samtidigt kan ett sådant ställningstagande komma i<br>konflikt med europeiska konventionen om skydd för de mänskliga<br>rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).<br>Enligt denna har var och en då hans eller hennes civila rättigheter eller<br>skyldigheter berörs rätt att få sin sak prövad av en domstol. Får käranden<br>inte reda på adressen kan han sålunda inte utöva denna sin rätt att väcka<br>talan.</p>
<p>Vidare uppkommer fråga om en kvarskriven person kan medverka i en<br>rättegång, som svarande eller kärande, utan att avslöja sin verkliga<br>adress. Frågan är naturligtvis särskilt aktuell om det är förföljaren som är<br>den kvarskrivnes motpart. I den mån en motpart till en kvarskriven<br>person skall lämna uppgift om den kvarskrivne kan uppgifterna om<br>namn, personnummer, hemvist samt postadressen hos skattemyndigheten<br>inhämtas på vanligt sätt från folkbokföringen. Om en kvarskriven person<br>som är svarande i en rättegång följer rättens förelägganden och kallelser<br>behöver varken domstolen eller motparten känna till den kvarskrivnes<br>verkliga adress. Motsvarande gäller om vederbörande har anledning att<br>själv inleda rättegång. Den kvarskrivne kan således tämligen problemfritt<br>uppträda i en process utan att avslöja sin verkliga adress. Praktiska<br>problem kan dock uppkomma om förföljaren är den kvarskrivnes motpart<br>och den kvarskrivne behöver vara personligen närvarande vid en muntlig<br>förhandling.</p>
<p>När det gäller den som fått fingerade personuppgifter kan det, i likhet<br>med vad som gäller vid sekretessmarkering, bli problem för såväl, den<br>enskilde som tredje man. Det är inte meningen att det skall finnas någon<br>laglig möjlighet för den som använder fingerade personuppgifter att<br>undandra sig några förpliktelser. Personen i fråga har inte heller rätt att<br>vägra medverka i ett rättsligt förfarande med hänvisning till att han fått<br>fingerade personuppgifter. Det är inte otänkbart att personen ifråga kan</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>51</p>
<p>bli skyldig att inställa sig personligen exempelvis inför allmän domstol.<br>Därvid föreligger risk för att den skyddade personens verkliga identitet<br>avslöjas. Även om den som använder fingerade personuppgifter anlitar<br>ombud eller biträde är en sådan risk inte utesluten.</p>
<p>Justitieombudsmannen (JO) har behandlat frågan om delgivning av<br>stämning i ett mål om umgängesrätt m.m. där svaranden hade fingerade<br>personuppgifter (se JO:s ämbetsberättelse, 2000/01:J01, sid. 36-40). JO<br>konstaterar inledningsvis, efter att ha redogjort för regleringen i 15 kap.<br>5 § och 14 kap. 2 § tredje stycket sekretesslagen (1980:100), att det enligt<br>2 § delgivningslagen (1970:428) åligger den myndighet där målet eller<br>ärendet handläggs att ombesörja delgivning. Då det torde ha varit näst<br>intill omöjligt för käranden att, i enlighet med 33 kap. 1 § RB, i ansökan<br>om stämning ange bl.a. svarandens adress och förhållandena i övrigt av<br>betydelse för delgivning, menar JO att det hade ålegat tingsrätten att fa<br>fram uppgifterna. Skyldigheten förelåg i vart fall när det hade visat sig att<br>svaranden inte avsåg att bidra till målets handläggning.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h4>10.3.2 Frågan om särskilda forumregler behöver utredas</h4>
<p>Regeringens bedömning: Frågan om särskilda forumregler i mål där<br>ena parten har fått sekretessmarkering, medgetts kvarskrivning eller<br>fått fingerade personuppgifter bör utredas särskilt.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det görs ett tillägg i<br>bestämmelsen om allmänt forum i tvistemål (10 kap. 1 § RB) så att<br>käranden - i de fall där svaranden har medgetts att använda fingerade<br>personuppgifter eller har sekretessmarkering - kan väcka talan vid den<br>domstol där käranden har sitt hemvist. Om käranden saknar hemvist i<br>Sverige föreslås denne ha rätt att väcka talan vid Stockholms tingsrätt.<br>Utredningen föreslår vidare beträffande mål om vårdnad och umgänge -<br>för det fall det råder sekretess om barnets hemvist eller barnet har<br>fingerade personuppgifter - att talan får väckas där käranden har sin<br>hemvist eller, om denne saknar hemvist i Sverige, vid Stockholms<br>tingsrätt. I fråga om äktenskapsmål föreslås - för de fall en av parterna<br>saknar hemvist i Sverige och den andra har ett sekretessbelagt hemvist<br>eller använder fingerade personuppgifter och har sitt hemvist i Sverige -<br>att Stockholms tingsrätt görs till behörig domstol.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig över<br>förslaget. Justitieombudsmannen, som i och för sig inte har något att<br>erinra mot förslaget, framhåller att de föreslagna forumreglema är<br>begränsade till vissa typer av mål. Det innebär att de t.ex. inte omfattar<br>mål om underhåll till bam, om talan inte väcks i äktenskapsmål eller mål<br>om vårdnad om bam. Eftersom samma överväganden som motiverar<br>särskilda forumregler i äktenskapsmål och vårdnadsmål kan göra sig<br>gällande även i andra typer av familjerättsliga mål menar<br>Justitieombudsmannen att det är önskvärt med en mer allmän översyn av<br>de särskilda forumreglema.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De överväganden som har gjorts<br>av Kvinnovåldskommissionen (SOU 1995:60) och Utredningen om vissa<br>folkbokföringsfrågor (SOU 1996:68) beträffande särskilda forumregler</p>
<p>52</p>
<p>for personer med sekretessmarkering eller fingerade personuppgifter har<br>varit inriktade på förhållandevis begränsade delar av den problematik<br>som frågan om särskilda forumregler enligt regeringens mening ger<br>anledning att diskutera.</p>
<p>Kvinnovåldskommissionen synes närmast ha lagt aspekter om<br>rättssäkerhet till grund for sitt forslag om en särskild forumregel i<br>vårdnads-, boende- och umgängestvister.</p>
<p>Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor har å sin sida till<br>övervägande del sett på frågan ur den skyddades perspektiv, vilket ledde<br>utredningen fram till slutsatsen att det inte fanns skäl att föreslå någon<br>ändring av forumreglema eftersom den nuvarande ordningen redan i dag<br>utgör ett bra skydd for den som skall skyddas.</p>
<p>I förarbetena till regeringens förslag med anledning av Utredningen om<br>vissa folkbokföringsfrågors betänkande uttalade regeringen att frågan om<br>särskilda forumregler for förföljda personer borde övervägas ytterligare<br>och att en sådan utredning lämpligen borde omfatta såväl mål om<br>vårdnad och umgänge som andra tvistemål (prop. 1997/98:9). Eftersom<br>frågan omfattades av det uppdrag som Brottsofferutredningen hade ansåg<br>regeringen att frågan skulle behandlas inom ramen för det arbetet.</p>
<p>Som angetts ovan har Brottsofferutredningen föreslagit att det bör<br>göras ett tillägg till 10 kap. 1 § rättegångsbalken så att käranden - i de<br>fall där svaranden har medgetts att använda fingerade personuppgifter<br>eller har sekretessmarkering - kan väcka talan vid den domstol där han<br>eller hon har sin hemvist. Om käranden saknar hemvist i Sverige föreslås<br>denne ha rätt att väcka talan vid Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Utredningen har vidare, beträffande mål om vårdnad och umgänge -<br>för det fall det råder sekretess om barnets hemvist eller barnet har<br>fingerade personuppgifter — föreslagit att talan bör få väckas där<br>käranden har sitt hemvist eller, om denne saknar hemvist i Sverige, vid<br>Stockholms tingsrätt. I fråga om äktenskapsmål föreslås - för de fall en<br>av parterna saknar hemvist i Sverige och den andra har ett<br>sekretessbelagt hemvist eller använder fingerade personuppgifter och har<br>sitt hemvist i Sverige - att Stockholms tingsrätt görs till behörig domstol.</p>
<p>Utredningen har dock inte på något mer ingående sätt diskuterat de för-<br>och nackdelar en reglering av forumfrågan för med sig för den som vill<br>väcka talan mot en person med skyddade uppgifter respektive för<br>sistnämnda person. Utredningen har endast anfört att om det råder<br>sekretess beträffande en förföljd persons hemvist eller han eller hon har<br>fingerade personuppgifter, så finns det en uppenbar risk för att denna<br>person far sitt hemvist eller sin identitet avslöjad om han eller hon blir<br>instämd i ett tvistemål. Utredningen anser att en särskild forumregel i<br>tvistemål i allmänhet visserligen inte skulle utesluta risken men dock<br>minska den. Det förslag som Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor<br>har övervägt men förkastat anges av Brottsofferutredningen vara den<br>bästa lösningen</p>
<p>Eventuella fördelar eller nackdelar med särskilda forumregler i<br>familjerättsliga mål har inte heller diskuterats. Utredningen konstaterar<br>att det i familjemål behövs en särskild forumregel för de fall då det råder<br>sekretess beträffande barnets hemvist eller barnet har fingerade<br>personuppgifter. Beträffande äktenskapsmål anges att sådana mål enligt<br>14 kap. 3 § ÄktB. skall tas upp av tingsrätten i den ort där kvinnan eller</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>53</p>
<p>mannen har sitt hemvist. Har ingen av dem hemvist i Sverige tas målet<br>upp av Stockholms tingsrätt. En kärande som har hemvist i Sverige kan<br>ju välja mellan sitt eget och svarandens hemvistforum och därför behövs<br>enligt utredningen inte någon särskild forumregel för äktenskapsmål i<br>allmänhet. För det fall en av parterna saknar hemvist i Sverige och den<br>andre har ett sekretessbelagt hemvist eller använder fingerade<br>personuppgifter och har hemvist i Sverige, föreslås dock ett tillägg som<br>gör Stockholms tingsrätt till behörig domstol också i dessa fall.</p>
<p>Brottsofferutredningens förslag syftar enligt vad som anges i<br>betänkandet till att öka skyddet for dem som har sekretessmarkering eller<br>fingerade personuppgifter. Någon analys av att denna effekt skulle<br>uppnås har emellertid inte förebringats. Som reglerna är utformade i dag<br>är det mycket svårt for en käranden att få fram adressen till en person<br>med sekretessmarkering och nästintill omöjligt vad gäller en person som<br>medgivits rätt att använda fingerade personuppgifter. Detta leder, som<br>bland annat framhållits av Utredningen om vissa folkbokföringsfrågor,<br>till att käranden inte kan väcka talan mot personen i fråga. Detta kommer<br>man inte tillrätta med genom att ändra forumreglema på föreslaget sätt<br>eftersom käranden fortfarande kommer att ha lika svårt att få fram<br>svarandens adressuppgifter. Här har visserligen Justitieombudsmannen,<br>som redogjorts för ovan, uttalat att det åligger domstolen att få fram de<br>uppgifter som behövs för att delge svaranden stämningsansökan. En<br>sådan eventuell skyldighet torde dock bara föreligga i indispositiva<br>tvistemål. Till detta kommer att frågan om domstolens behörighet<br>egentligen skall prövas innan frågor om delgivning över huvud taget kan<br>bli aktuella.</p>
<p>Det positiva som skulle kunna uppnås med en ändring i enlighet med<br>utredningens förslag är dock att svaranden som medverkar till att<br>domstolsprocessen kan genomföras inte på grund av forumbestäm-<br>melsemas utformning får sin nya hemort (hemvist) avslöjad. Här kan<br>dock andra problem göra sig gällande, som t.ex. domstols möjlighet att<br>hemlighålla adressuppgifter vid exempelvis delgivning med svaranden<br>m.m. Det kan vidare uppstå säkerhetsrisker i och med att den som lever<br>under skyddad identitet kan bli tvungen att inställa sig personligen. En<br>annan brist med utredningens förslag är, såsom framhållits av<br>Justitieombudsmannen, att utredningen inte beaktat att det även finns<br>andra mål och ärenden for vilka det kan finnas behov av särskilda<br>forumregler då ena parten har skyddad identitet. Som exempel kan<br>nämnas talan om underhåll (7 kap. 12 § fÖräldrabalken) och mål om<br>hävande av faderskap (7 kap. 3 § fÖräldrabalken).</p>
<p>Det ovan anförda talar enligt regeringens mening for att frågan om<br>särskilda forumregler bör utredas ytterligare. Det är enligt regeringens<br>mening av största betydelse att de som har skyddad identitet får ett så<br>heltäckande skydd som möjligt och att det därför genomförs en samlad<br>översyn av samtliga mål- och ärendetyper där forumreglema kan vara av<br>betydelse i detta hänseende. En sådan utredning bör, förutom forum-<br>frågan, även omfatta reglerna i 33 kap. rättegångsbalken om parts<br>skyldighet att uppge namn, adress m.m., samt domstols möjlighet att<br>hemlighålla uppgifter i samband med kallelser, förhandling, delgivning<br>med svaranden. Utredningen bör också ha till uppdrag att se över<br>nuvarande ordning ur ett rättssäkerhetsperspektiv för käranden så att</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>54</p>
<p>utformningen av forumbestämelsema inte far till följd att den europeiska<br>konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de<br>grundläggande friheterna åsidosätts.</p>
<h3>10.4 Ekonomisk ersättning till enskild som fatt fingerade<br>personuppgifter</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det kan i några fall vara skäligt att en<br>person som på grund av förföljelse tvingas byta sin identitet far<br>ekonomisk hjälp från staten. Behovet av ekonomisk hjälp kan dock<br>finnas också i andra fall, exempelvis vid s.k. kvarskrivning.<br>Rikspolisstyrelsen med flera myndigheter har överlämnat ett förslag<br>om nationell handlingsplan för skydd av bevispersoner. Detta<br>innehåller förslag om ersättning till skyddade bevispersoner i vissa<br>fall. Ersättningsfrågan bör behandlas i ett sammanhang. Detta sker<br>lämpligen inom ramen för den fortsatta beredningen av det nationella<br>handlingsprogrammet.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att de personer som<br>medges att använda fingerade personuppgifter skall kunna tillerkännas<br>ersättning i skälig omfattning för de kostnader som kan uppkomma i<br>samband med identitetsbytet.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget<br>är positiva eller har inget att erinra. Svea hovrätt anser dock att den<br>föreslagna lydelsen av 7 § tredje stycket lagen (1991:483) om fingerade<br>personuppgifter behöver justeras på så sätt att det framgår att beslutet kan<br>”överklagas” till Stockholms tingsrätt. Svea hovrätt anser vidare att det<br>bör införas en tidsfrist för ett sådant överklagande. Rikspolisstyrelsen<br>tillstyrker förslaget under förutsättning att de ersättningar som utges inte<br>belastar polisväsendets anslag och att styrelsen tillförs medel för själva<br>förvaltningsuppgiften. Brottsoffermyndigheten anser i likhet med<br>Helsingborgs tingsrätt att även de som erhållit sekretessmarkering och<br>kvarskrivning skall kunna få ersättning för sina kostnader. Brottsoffer-<br>myndigheten förordar vidare att den ges i uppgift att fatta beslut om och<br>administrera den ifrågavarande ersättningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening kan<br>det vara rimligt att samhället i några fall ger ekonomisk hjälp till den som<br>på grund av förföljelse eller risk för allvarlig brottslighet tvingas<br>hemlighålla sitt namn och adress och därigenom drabbas av extraordinära<br>kostnader. Det kan vara kostnader som har samband med byte av<br>bostadsort eller med försäljning av en fastighet eller bostadsrätt och<br>kostnader i samband med att den enskilde måste byta arbete. Brottsoffer-<br>utredningen har föreslagit att de personer som medges att använda<br>fingerade personuppgifter skall kunna tillerkännas ersättning i skälig<br>omfattning för de kostnader som kan uppkomma i samband med<br>identitetsbytet. Ersättning föreslås lämnas bara i den mån de uppkomna<br>kostnaderna inte kan ersättas på annat sätt, exempelvis genom<br>socialtjänsten.</p>
<p>Som regeringen framhållit i förarbetena till de senaste ändringarna i<br>lagen om fingerade personuppgifter (prop. 1997/98:9) kan emellertid<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>55</p>
<p>kostnader av ifrågavarande slag uppkomma också för kvarskrivna Prop. 2000/01:79<br>personer och personer som har erhållit sekretessmarkering. Utredningen<br>har berört detta och konstaterat att de kostnader och andra olägenheter<br>som uppkommer kan vara i stort sett lika för en kvarskriven person som<br>för den som fått fingerade personuppgifter. Båda dessa kategorier borde<br>därför kunna få ersättning för de merkostnader som uppstår. Utredningen<br>har emellertid inte kunnat lösa finansieringsfrågan för ett större antal<br>förföljda personer och har därför valt att begränsa sitt förslag till att gälla<br>de personer som medgivits att använda fingerade personuppgifter.</p>
<p>Även justitieutskottet har yttrat sig i frågan (1997/98:SkU5 s.35).<br>Utskottet anslöt sig i huvudsak till vad regeringen anfört i prop.<br>1997/98:9, men uttalade att det kan ifrågasättas om inte det allmänna bör<br>ta ett ansvar i de fall där orsaken till förföljelsen är att den drabbade har<br>uppfyllt sin vittnesplikt. Utskottet, som erinrade om att vittnesplikten är<br>sanktionerad (36 kap. 7 och 21 §§ rättegångsbalken), ansåg att det måste<br>övervägas om den som förföljs på grund av att han eller hon har uppfyllt<br>sin vittnesplikt skall vara hänvisad bara till ersättning i form av<br>skadestånd, brottsskadeersättning samt vad som kan utgå inom ramen för<br>socialtjänsten. Skatteutskottet delade justitieutskottets bedömning.</p>
<p>Som nämnts tidigare beslutade regeringen i november 1999 att uppdra<br>åt Rikspolisstyrelsen att i samverkan med Riksåklagaren, Kriminal-<br>vårdsstyrelsen, Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten utarbeta ett<br>förslag till ett nationellt handlingsprogram för skydd av vittnen,<br>målsäganden och andra bevispersoner. Detta uppdrag har nu redovisats<br>och i den rapport som överlämnades till regeringen den 14 december<br>2000 lämnas bland annat förslag till en ny lag om skydd för<br>bevispersoner. Med bevisperson skall enligt förslaget förstås den som i<br>egenskap av målsägande, vittne, misstänkt eller i annan egenskap lämnar<br>uppgifter under förundersökning eller rättegång. Även make, samman-<br>boende, bam och annan till bevispersonen särskilt närstående föreslås<br>också omfattas av det skydd som skall kunna beredas med stöd av lagen.</p>
<p>De personer som omfattas av skydd enligt den föreslagna lagen skall<br>kunna erhålla ersättning för kostnader för boende, uppehälle, resor<br>transporter och andra liknande för programmets genomförande nöd-<br>vändiga utgifter. I rapporten understryks också nödvändigheten av att<br>samordna det skydd som föreslås i denna lag med andra åtgärder såsom<br>sekretessmarkering, kvarskrivning och fingerade personuppgifter.</p>
<p>Som regeringen tidigare uttalat kan det anses rimligt att samhället i<br>speciella fall ger ekonomisk hjälp till den som på grund av förföljelse<br>eller risk för allvarlig brottslighet tvingas hemlighålla sitt namn och<br>adress och därigenom drabbas av extraordinära kostnader. Det förslag<br>som Brottsofferutredningen presenterat avser ersättning till dem som fått<br>medgivande att använda fingerade personuppgifter. Ersättning kan<br>emellertid vara lika motiverad i andra fall, exempelvis vid kvarskrivning.<br>De förslag om ersättningsmöjligheter som ingår i förslaget om ett<br>nationellt handlingsprogram för skydd av vittnen tar sikte på samma<br>frågor. Enligt regeringens mening är det viktigt att frågan om ersättning<br>till dem som är i behov av skydd behandlas uttömmande och i ett<br>sammanhang. Detta görs lämpligen inom ramen för den fortsatta<br>beredningen av förslaget om det nationella handlingsprogrammet.</p>
<p>56</p>
<h3>10.5 Lagen om särskild företrädare för bam</h3>
<h4>10.5.1 Bakgrund</h4>
<p>Den 1 januari 2000 trädde lag (1999:997) om särskild företrädare för<br>bam i kraft (prop. 1998/99:133. bet. 1999/2000: JuU2, rskr.<br>1999/2000:49). Lagen tillkom för att stärka möjligheterna att tillvarata<br>barns rätt när en vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står i<br>ett nära förhållande till misstänks för brott mot barnet. För att förbättra<br>förutsättningarna för att utreda sådana brottsmisstankar kan i vissa fall en<br>särskild företrädare förordnas för barnet. Denne skall i stället för barnets<br>vårdnadshavare ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i<br>rättegång.</p>
<p>En central bestämmelse i lagen är möjligheten för domstol att fatta ett<br>interimistiskt beslut om förordnande (6 §). Härigenom kan vissa in-<br>ledande utredningsåtgärder genomföras utan vårdnadshavarens vetskap,<br>vilket kan vara av stor betydelse i denna typ av utredningar.</p>
<p>Uppsala tingsrätt och Åklagarkammaren i Falun har var för sig i<br>skrivelser till Justitiedepartementet (Ju2000/1642 och Ju2000/5184)<br>uppmärksammat regeringen på vissa potentiella problem med lagen,<br>framför allt vad gäller hur lagens bestämmelse om interimistiskt beslut<br>samverkar med reglerna i lagen (1996:242) om domstolsärenden<br>(ärendelagen) och socialtjänstlagen (1980:620) om kommunikation med<br>parterna respektive information till socialtjänsten. På grund av<br>bestämmelser om kommunikation och information i nämnda lagar finns,<br>enligt tingsrätten och åklagarkammaren, risk för att vårdnadshavare i<br>vissa fall får reda på att domstol har fattat ett interimistiskt beslut om<br>särskild företrädare innan dess att polis/åklagare har hunnit genomföra ett<br>första förhör eller läkarundersökning har påbörjats.</p>
<p>Kommunikation m.m. i ärenden om särskild företrädare för barn</p>
<p>Ett av motiven för införandet av lagen om särskild företrädare för bam<br>var att det i vissa fall finns ett behov för åklagare och polis att vid<br>framför allt misstanke om sexuella övergrepp av närstående kunna företa<br>vissa inledande utredningsåtgärder utan vårdnadshavares vetskap. Om<br>misstankarna initialt inte kan utredas närmare utan inblandning av den<br>som misstänks för övergreppet finns risk för att brott mot bam i stor<br>utsträckning förblir outredda och inte lagförda och att pågående<br>övergrepp fortsätter.</p>
<p>Ett interimistiskt beslut om att förordna en företrädare för barnet är<br>naturligtvis en mycket ingripande åtgärd från samhällets sida. I 7 § har<br>därför angetts att åklagaren skall underrätta vårdnadshavaren om de<br>utredningsåtgärder som vidtas i fråga om barnet sedan det interimistiska<br>beslutet har meddelats och att underrättelsen skall lämnas så snart det är<br>möjligt utan men för utredningen. I författningskommentaren till nämnda<br>bestämmelse sägs att den väsentliga aspekten, när det gäller tidpunkten<br>för underrättelse om t.ex. att förhör hålls med barnet eller att barnet<br>genomgår läkarundersökning, är intresset av att undvika att en<br>vårdnadshavare ges tillfälle att påverka barnet till men för utredningen.<br>Det anges vidare att vårdnadshavaren med hänsyn till detta normalt sett<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>57</p>
<p>bör kunna underrättas så snart ett förhör eller en läkarundersökning har<br>påbörjats.</p>
<p>Som påpekats av Uppsala tingsrätt och som framgår av 13 och 14 §§<br>lagen om särskild företrädare för bam skall en ansökan om<br>ställföreträdare handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden<br>med barnets vårdnadshavare som motpart i ärendet. Det betyder att<br>handlingar och beslut i ärendet som huvudregel skall kommuniceras med<br>och expedieras till vårdnadshavama.</p>
<p>Av 16 § förundersökningskungörelsen (1947:948) följer att social-<br>nämnd, om inte hinder möter, i god tid skall underrättas om tid och plats<br>för förhör med den som är under tjugo år om det finns skäl att anta att<br>vad som förekommit bör föranleda ingripande från socialnämnden. För<br>socialtjänstens del gäller, enligt 50 a § tredje stycket socialtjänstlagen<br>(1980:620), att när en utredning huruvida socialnämnden behöver ingripa<br>till en underårigs skydd eller stöd inleds, skall den som berörs av<br>utredningen underrättas. 1 52 § stadgas vidare att den enskilde bör hållas<br>underrättad om de anteckningar som förs om honom.</p>
<p>Sekretess</p>
<p>Av 9 kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) framgår att sekretess gäller for<br>enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärenden om särskild<br>företrädare för bam, när det kan antas att den enskilde eller någon honom<br>närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller utan<br>att part begär det.</p>
<p>Förutom nämnda sekretessbestämmelse kan sekretess i domstol i<br>ärenden om särskild företrädare även gälla enligt bestämmelserna om<br>sekretess under förundersökning samt enligt bestämmelserna om<br>överförd sekretess (se 5 kap. 1 §, 9 kap. 17 § och 12 kap. 1 § sekretess-<br>lagen.</p>
<h4>10.5.2 Förslag till förtydligande</h4>
<p>Regeringens bedömning: Det är angeläget att ändamålet med ett<br>interimistiskt beslut om särskild företrädare för bam inte riskeras<br>genom en omedelbar expediering av beslutet till partema. Starka<br>rättssäkerhetsaspekter talar samtidigt för att partema bör få del av<br>beslutet så snart som möjligt. Förordningen (1999:998) om särskild<br>företrädare för bam bör därför kompletteras med en bestämmelse som<br>uttryckligen anger dels att en domstol får avvakta med att expediera<br>ett interimistiskt beslut om särskild företrädare för bam, dels inom<br>vilken tid ett sådant beslut senast skall sändas till partema.</p>
<p>Utredningens förslag: Har inte varit föremål för utredningens<br>överväganden.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Syftet med lagen om särskild<br>företrädare för bam är att på ett bättre sätt än tidigare kunna ta till vara<br>barnets rätt när en vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står<br>i ett nära förhållande till misstänks för brott. Lagen syftar till att förbättra<br>förutsättningarna för att utreda sådana brottsmisstankar. Som framhållits<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>58</p>
<p>ovan är möjligheten för domstol att fatta ett interimistiskt beslut om<br>ställföreträdare utan att höra barnets vårdnadshavare en viktig del i<br>aktuell lagstiftning, eftersom det kan vara av stor betydelse att<br>vårdnadshavaren inte far tillfälle att påverka barnet i initialskedet av<br>utredningen.</p>
<p>Fråga har uppkommit om, och i så fall när, domstol skall kommunicera<br>och expediera en ansökan och ett beslut om interimistiskt förordnade<br>med motparten, dvs. med barnets vårdnadshavare. Frågan är föranledd av<br>att det i lagen om särskild företrädare för bam inte uttryckligen sägs<br>något om huruvida domstolen får avvakta med att fullgöra sin<br>kommuniceringsskyldighet enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden<br>(ÄL) till dess att ändamålet med det interimistiska förordnandet inte<br>längre riskeras. Lagen om särskild företrädare för bam reglerar heller inte<br>när ett interimistiskt beslut skall expedieras till motparten.</p>
<p>Av 7 § följer att åklagaren, så snart det är möjligt utan men för<br>utredningen, skall underrätta vårdnadshavaren om de utredningsåtgärder<br>som vidtas i fråga om barnet sedan det interimistiska beslutet har<br>meddelats. Syftet med bestämmelsen är uppenbar. Lagstiftningen skulle<br>till stor del förfelas om den åsidosatte vårdnadshavaren fick reda på att<br>en särskild företrädare förordnats innan barnet har hunnit höras eller varit<br>föremål för andra förundersökningsåtgärder. Som framhållits av Uppsala<br>tingsrätt talar lagtexten emellertid bara om åklagarens skyldighet att<br>underrätta vårdnadshavama om de förundersökningsåtgärder som har<br>vidtagits i fråga om barnet sedan det interimistiska beslutet har<br>meddelats. Syftet med 7 § lagen om särskild företrädare för bam får i och<br>för sig anses ha varit att rätten skall avvakta med att underrätta motparten<br>om beslutet och om åklagarens ansökan till dess åklagaren har meddelat<br>rätten att underrättelse enligt 7 § lämnats till vårdnadshavaren. Lagtexten<br>behandlar dock inte uttryckligen frågan om den skyldighet, som följer av<br>bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen),<br>för domstol att kommunicera och expediera handlingar och beslut i<br>ärendet med motparten.</p>
<p>Av 13 § lagen om särskild företrädare för bam framgår att ärenden<br>enligt nämnda lag skall handläggas enligt ÄL. Av lagen framgår vidare<br>att barnets vårdnadshavare är åklagarens motpart (14§).</p>
<p>Av 2 § ÄL framgår att bestämmelserna i ÄL bara är tillämpliga i den<br>mån det inte, i annan lag än förvaltningslagen, finns en bestämmelsen<br>som avviker från ÄL. Finns sådana bestämmelser har dessa företräde.</p>
<p>ÄL innehåller flera regler som tar sikte på domstols skyldighet att<br>kommunicera handlingarna i ett ärende. Av såväl 15 § som 22 § ÄL<br>följer att ett ärende som huvudregel aldrig slutligt får avgöras utan att<br>motparten först har fatt tagit del av och möjlighet att yttra sig över vad<br>som anförts i ärendet.</p>
<p>Den nu aktuella frågeställning bör enligt regeringens mening delas upp<br>enligt följande. (1) Skyldighet att kommunicera ansökan inför det<br>interimistiska beslutet, (2) skyldighet att expediera det interimistiska<br>beslutet och eventuellt material knutet till nämnda beslut samt (3)<br>skyldighet att, inför det slutliga beslutet i ärendet, kommunicera allt<br>material som tillförts ärendet av annan än barnets vårdnadshavare.</p>
<p>När det gäller domstols skyldighet att kommunicera ansökan inför det<br>interimistiska beslutet följer det av 26 §, första stycket, ÄL, att domstol -<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>59</p>
<p>om det är av synnerlig vikt - för tiden intill dess att ärendet har avgjorts<br>får besluta om sådana åtgärder som säkerställer det som ärendet gäller.<br>Den som åtgärden rör skall dessförinnan ha fått tillfälle att yttra sig, om<br>det inte är fara i dröjsmål. Enligt motiven (prop. 1995/96:115 En ny lag<br>om domstolsärenden) kan i andra situationer ett provisoriskt beslut -<br>även utan någon särskild undantagsbestämmelse - meddelas redan innan<br>den inledande skrivelsen har kommunicerats. Det understryks dock att<br>detta inte får tolkas så att en sådan handläggning skulle vara lämplig<br>annat än i undantagsfall. Detta utesluter enligt motiven inte att det finns<br>åtskilliga fall i vilka ett interimistiskt beslut eller inhibitionsbeslut kan<br>komma till stånd utan kommunicering.</p>
<p>Även lagen om särskild företrädare för bam innehåller en reglering av<br>betydelse för frågan om kommunicering av ansökan före ett interimistiskt<br>beslutet om särskild företrädare för bam. Av 6 § följer att domstolen - i<br>de fall det är nödvändigt för att barnets rätt skall tas till vara - utan att<br>höra barnets vårdnadshavare får besluta om ett interimistiskt förordnande<br>av särskild företrädare för bam innan ärendet avgörs.</p>
<p>Huruvida nämnda 6 § skall uppfattas som en särreglering i förhållande<br>till 26 § ÄL torde närmast vara en semantisk fråga. Slutsatsen är dock att<br>det så väl i ÄL som i lagen om särskild företrädare för bam - finns stöd<br>för att fatta ett interimistiskt beslut om särskild företrädare utan<br>föregående kommunicering av ansökan.</p>
<p>Från frågan om kommunicering skall skiljas frågan om expediering av<br>det interimistiska beslutet och det material ifrågavarande beslut kan ha<br>grundats på sedan ett beslut väl är fattat. ÄL innehåller, till skillnad från<br>lagen om särskild företrädare för bam, en regel om expediering av beslut<br>(29 § ÄL). Denna bestämmelse avser dock bara slutliga beslut. Enligt 26<br>§ andra stycket förordning (1996:271) om mål och ärenden i allmän<br>domstol (MÄF) bör emellertid ett beslut som varken är slutligt eller har<br>meddelats vid ett sammanträde sändas till parten inom samma tid och på<br>samma sätt som ett slutligt beslut, om beslutet kan överklagas särskilt.<br>Denna regel är dock försedd med ett undantag. 1 paragrafens andra st.,<br>sista meningen anges nämligen att om beslutet har fattas utan att en part<br>har hörts, behöver beslutet inte sändas till den parten förrän det kan göras<br>utan att verkställigheten av beslutet riskeras. Denna undantagsregel är<br>emellertid inte tillämplig när det gäller interimistiskt beslut om särskild<br>företrädare för bam eftersom det inte är verkställigheten av beslutet som<br>riskeras, om beslutet omedelbart expedieras till motparten. Med stöd av<br>26 § MÄF skulle sålunda, i och för sig, kunna hävdas att domstol skall<br>expediera ett interimistiskt beslut om särskild företrädare för bam inom<br>samma tidsramar som gäller för slutliga beslut. Bestämmelsen är dock<br>fakultativ till sin natur och någon ytterligare ledning för exakt när<br>domstolen skall expediera beslutet ges inte.</p>
<p>Det ligger i sakens natur att ett interimistiskt beslut om särskild<br>företrädare för bam inte bör expedieras så snabbt att ändamålet med det<br>interimistiska beslutet riskeras. Samtidigt talar starka rättssäkerhets-<br>aspekter för att domstolen inte skall kunna avvakta med att expediera det<br>interimistiska beslutet längre än vad som är absolut nödvändigt. Att dessa<br>båda intressen balanseras mot varandra är viktigt. Regeringen har därför,<br>för att undanröja eventuella oklarheter, för avsikt att inom kort reglera<br>frågan om expediering av interimistiska beslut om särskild företrädare<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>60</p>
<p>för bam i förordning (1999:998) om särskild företrädare for bam. Prop. 2000/01:79<br>Regleringen skall ha som utgångspunkt att expediering far avvaktas<br>under en begränsad tid och inte längre än vad som är oundgängligen<br>nödvändigt för att inte ändamålet med beslutet skall riskeras.</p>
<p>En liknande reglering finns, som nämnts ovan, redan i dag - i 26 §<br>andra stycket sista meningen MÄF - beträffande sådana beslut som har<br>fattas utan att en part har hörts, och där verkställigheten av beslutet<br>annars riskeras.</p>
<p>Vad gäller domstols skyldighet att, infor det slutliga beslutet i ärendet,<br>kommunicera allt material som tillförts ärendet av annan än barnets<br>vårdnadshavare kan det enligt regeringens mening aldrig komma i fråga<br>att göra avsteg från denna regel.</p>
<p>Socialtjänstens underrättelseskyldighet</p>
<p>Polisens informationsskyldighet till socialnämnd enligt 16 § förunder-<br>sökningskungörelsen (1947:948) och socialnämndens underrättelse-<br>skyldighet enligt 50 a § socialtjänstlagen (1980:620) skulle också kunna<br>leda till att vårdnadshavama far kunskap om ett interimistiskt beslut<br>innan dess att inledande förundersökningsåtgärder hunnit vidtagas.<br>Bestämmelsen om underrättelse i 50 a § socialtjänstlagen avser<br>emellertid socialnämndens beslut att inleda en undersökning om<br>huruvida socialtjänsten behöver ingripa till en underårigs skydd eller<br>stöd. Socialnämnden är enligt denna bestämmelse sålunda inte skyldig att<br>informera vårdnadshavama om polismyndighets eller åklagares beslut<br>om att inleda förundersökning eller om att en domstol har fattat beslut<br>om att interimistiskt förordna en särskild företrädare. Informations-<br>skyldigheten uppkommer först i och med att socialnämnden fattar beslut<br>om att inleda en egen utredning rörande barnet.</p>
<p>I de fall där socialtjänsten får en underrättelse från polisen om att<br>förhör skall äga rum, och att det fattats ett interimistiskt beslut om<br>särskild företrädare för ett bam, torde det i och för sig ankomma på<br>socialnämnden att utan dröjsmål inleda en utredning. Men med tanke på<br>att det endast kan röra sig om en mycket kort tidsintervall innan<br>åklagaren själv informerar vårdnadshavama om det interimistiska<br>förordnandet förefaller det osannolikt att socialnämnden skall ha<br>verkställt sin underrättelseskyldighet före åklagaren. Detta sammantaget<br>med det faktum att socialtjänstlagen bygger på frivillighet och öppenhet<br>talar enligt regeringens mening för att det inte bör införas en reglering<br>som stipulerar att socialtjänsten i vissa fall skall avvakta med<br>underrättelse enligt 50a § socialtjänstlagen (1980:620). Regeringen<br>föreslår därför ingen lagändring i denna del.</p>
<p>Regeringen kommer dock att vara uppmärksam på hur lagen om<br>särskild företrädare för bam tillämpas och om den har fått avsedd effekt.<br>Som förutskickats i motiven till aktuell lagstiftning (prop. 1998/99:133,<br>sid. 20) kommer regeringen inom ett par år ta initiativ till en utvärdering<br>av lagen. Om denna utvärdering ger vid handen att lagen inte har<br>förbättrat förutsättningarna för att utreda och förebygga fortsatta<br>övergrepp mot bam, kommer en översyn av lagen att genomföras.</p>
<p>61</p>
<h2>11</h2>
<h2>Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Regeringens bedömning: För att stödet till brottsoffer skall kunna<br>utvecklas i enlighet med regeringens förslag och bedömningar bör under<br>en tvåårsperiod sammanlagt 9,5 miljoner kronor tillskjutas. Medlen avses<br>främst användas för att stimulera verksamheten med vittnesstöd, lokal<br>brottsoffersamverkan och utbildningsinsatser för personal vid<br>rättsväsendets myndigheter.</p>
<p>Ändringen i lagen (1988:609) om målsägandebiträde medför<br>förmodligen vissa kostnadsökningar. Dessa bedöms dock vara av<br>begränsad omfattning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Attitydförändringar, ökad<br>kunskap och ett utvecklat samarbete mellan myndigheter och mellan<br>myndigheter och ideella organisationer är nödvändiga inslag i arbetet<br>med att förstärka och utveckla stödet och skyddet för brottsoffer. För att<br>stimulera och underlätta en sådan förändring och utveckling bedömer<br>regeringen att sammanlagt 9,5 miljoner kronor bör avsättas under en<br>tvåårsperiod. Medlen bör finnas tillgängliga från och med den 1 juli 2001<br>och fördelas mellan åren 2001 och 2002 på så sätt att 3 miljoner kronor<br>finns tillgängliga det första året och 6,5 miljoner kronor år 2002.<br>Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga i samband<br>med 2001 års ekonomiska vårproposition och budgetpropositionen för år<br>2002. Medlen behövs till följande ändamål:</p>
<p>Brister i bemötande och omhändertagande av brottsoffer har till stor<br>del sin grund i bristande kunskaper. Alla som inom rättsväsendet i sitt<br>arbete kommer i kontakt med brottsoffer bör därför få utbildning om<br>brottsofferproblematiken (avsnitt 5.2). För att adekvat utbildning skall<br>kunna erbjudas anser regeringen att sammanlagt 3 miljoner kronor bör<br>avsättas för detta ändamål under aktuell tidsperiod.</p>
<p>För att kunna erbjuda brottsoffer ett gott stöd är det viktigt att berörda<br>myndigheter och ideella organisationer samverkar och samordnar sina<br>insatser på lokal nivå. Försöksverksamheter med att förbättra samordning<br>mellan myndigheter och ideella krafter har visat sig ha positiva effekter<br>(avsnitt 5.3). Brottsoffermyndigheten bör därför få i uppdrag att initiera<br>lokal brottsoffersamverkan på fler plaster i landet. För detta arbete<br>beräknas sammanlagt 1,5 miljoner.</p>
<p>Den vittnesstödsverksamhet som för närvarande bedrivs på ett trettiotal<br>orter i landet har visat sig fylla en viktig funktion och möter behoven hos<br>många av domstolarnas besökare (avsnitt 6.2). Regeringen anser att en<br>sådan verksamhet bör finnas vid landets samtliga tings- och hovrätter.<br>Vittnesstödsverksamheten bör som hittills bedrivas på ideell basis och de<br>organisatoriska lösningarna bör kunna variera efter lokala behov och<br>förutsättningar. Sammanlagt 3 miljoner kronor under aktuell tidsperiod<br>beräknas för att initiera och stimulera sådan verksamhet.</p>
<p>Poliser är de samhällsrepresentanter som människor som utsatts för<br>brott i störst utsträckning kommer i kontakt med. Hur de då blir bemötta<br>och vilken information brottsoffren då får är av stor betydelse (avsnitt<br>7.1). Det är också angeläget att polis och åklagare följer utvecklingen av<br>hur brottsoffer upplever att de blivit bemötta. För att det skall kunna ske</p>
<p>62</p>
<p>fortlöpande och på ett smidigt sätt bör Rikspolisstyrelsen och Riks-<br>åklagaren få i uppdrag att utarbeta en metod for att inom ramen för sin<br>kvalitetssäkringsverksamhet följa utvecklingen av hur brottsoffer<br>upplever sig bemötta. Ett motsvarande uppdrag bör även ges till Dom-<br>stolsverket. Kostnaden för ett sådant metodutvecklingsarbete beräknas<br>till 0,5 miljoner kronor.</p>
<p>Regeringen föreslår i denna lagrådsremiss att socialtjänstlagen<br>(1980:620) kompletteras så att det framgår att socialnämndens ansvar<br>omfattar alla brottsoffer (avsnitt 8.2). Med anledning av detta bör<br>Socialstyrelsen få i uppdrag att bedriva utvecklingsarbete till stöd för<br>socialtjänsten i dess arbete med brottsofferfrågor. Ett sådant uppdrag bör<br>ses som en naturlig fortsättning på det arbete som för närvarande bedrivs<br>inom styrelsen, vilket rör mäns våld mot kvinnor. Detta arbete har sin<br>grund i ett uppdrag till Socialstyrelsen i samband med den s.k.<br>Kvinnofridspropositionen (1997/98:55). Den kunskap som nu finns<br>upparbetad inom myndigheten om dessa frågor kan till stor del vara en<br>tillgång också i frågor som rör andra brottsoffer än kvinnor.<br>Socialstyrelsen bör för ett sådant uppdrag få disponera sammanlagt 1,5<br>miljoner kronor under aktuell tidsperiod.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Sammanställning av de särskilda medlen för att utveckla stödet till<br>brottsoffer:</p>
<p>(miljoner kronor)</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Ändamål</p></td><td>
<p>Belopp<br>år 2001</p></td><td>
<p>år 2002</p></td><td>
<p>totalt</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Utbildningsinsatser</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>2</p></td><td>
<p>3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lokal brottsoffersamverkan</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Vittnesstöd</p></td><td>
<p>1</p></td><td>
<p>2</p></td><td>
<p>3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Metodutveckling</p></td><td>
<p>0,5</p></td><td>
<p>-</p></td><td>
<p>0,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Kunskapsutveckling</p></td><td></td><td>
<p>1,5</p></td><td>
<p>1,5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>socialtjänst</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Summa</p></td><td>
<p>3,0</p></td><td>
<p>6,5</p></td><td>
<p>9,5</p></td></tr>
</table>
<p>Lagförslagen</p>
<p>Rätten till målsägandebiträde föreslås utvidgas genom att begränsningen<br>till brott enligt brottsbalken i 1 § första stycket 3 i lagen (1988:609) om<br>målsägandebiträde tas bort. Genom en sådan ändring blir det möjligt för<br>domstolen att i alla mål om brott som kan ge fängelse pröva om<br>förutsättningarna för förordnande av målsägandebiträde är uppfyllda.</p>
<p>Vid målsägandebiträdeslagens tillkomst var det i princip kostnadsfritt<br>för målsäganden att få stöd av ett målsägandebiträde. Biträdet hade rätt<br>till ersättning av allmänna medel i enlighet med dåvarande bestämmelser<br>i rättshjälpslagen för biträde vid allmän rättshjälp, dvs. ersättning med<br>skäligt belopp för arbete, tidsspillan och utlägg. Den tilltalade kunde<br>dock i vissa fall bli skyldig att helt eller delvis återbetala kostnaderna för<br>målsägandebiträdet enligt reglerna i 31 kap. RB. I propositionen (prop.<br></p>
<p>63</p>
<p>1986/87:107, sid. 35 f) uttalades att reformen, i förening med andra<br>föreslagna reformer inom rättshjälpsområdet, kunde genomföras inom<br>ramen för oförändrade resurser. När rätten till målsägandebiträde<br>utvidgades till följd av förslagen i prop. 1989/90:158 om utvidgad rätt till<br>målsägandebiträde m.m. konstaterades att detta i mångt och mycket var<br>en anpassning av lagtexten till praxis. Domstolarna hade nämligen blivit<br>generösare vid tillämpningen av lagen, enligt vad som kunde utläsas av<br>Domstolsverkets statistik över kostnadsutvecklingen. Den föreslagna<br>utvidgningen bedömdes därför rymmas inom ramen för givna resurser.</p>
<p>Det är mycket svårt att beräkna omfattningen av de kostnadsökningar<br>som den nu föreslagna utvidgningen av rätten till målsägandebiträde kan<br>förväntas medföra, då det inte finns något underlag för att bedöma det<br>ytterligare antal ärenden som kan tillkomma till följd av detta.</p>
<p>Antalet betalningsposter för målsägandebiträde uppgick år 1996 till 4<br>116, år 1997 till 4 378 och år 1998 till 5 537. Den genomsnittliga<br>kostnaden per betalningspost respektive år var ca 7 802 kronor, 8 012<br>kronor och 8 428 kronor. Första halvåret 1999 uppgick antalet<br>betalningsposter till 3 125 och den genomsnittliga kostnaden per post till<br>ca 8 620 kronor. Kostnaderna för målsägandebiträde har totalt sett ökat<br>kraftigt under senare år. År 1998 uppgick de till närmare 47 miljoner<br>kronor, år 1999 drygt 53 miljoner kronor och år 2000 till över 73<br>miljoner kronor. Utfallet år 2000 har påverkats av de båda brand-<br>rättegångarna i Göteborg, vilka tillsammans genererade utgifter på mer<br>än 5 miljoner kronor. Dessa rättegångar får dock betraktas som<br>extraordinära, men även med hänsyn taget till detta är kostnadsökningen<br>mellan åren 1999 och 2000 markant.</p>
<p>Om antalet betalningsposter t.ex. skulle öka med 100 per år till en<br>uppskattad genomsnittlig kostnad på 9 000 per post skulle de ökade<br>kostnaderna till följd av det nuvarande förslaget vara mindre än en miljon<br>kronor. Även om det är svårt att uppskatta antalet ärenden som kan<br>tillkomma förväntas de i varje fall inte bli fler än mellan fem och 10<br>procent av nuvarande antal. Med ett sådant antagande skulle antalet<br>betalningsposter uppgå till ca 300 - 600 per år till en sammanlagd<br>kostnad av mellan 2,7 - 5,4 miljoner kronor.</p>
<p>Kostnaderna för målsägandebiträde belastar anslaget 4:12 Rättshjälps-<br>kostnader m.m. I budgetpropositionen för år 2001 uppgår detta anslag till<br>sammanlagt 730 miljoner kronor. Regeringen har framhållit svårig-<br>heterna att prognostisera kostnaderna på detta anslag, och med ovan<br>nämnda antaganden påverkas anslagsbelastningen endast marginellt.<br>Regeringen avser dock att noga följa utvecklingen av de kostnads-<br>ökningar en ändrad bestämmelse kan komma att medföra.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>64</p>
<h2>12 F örfattningskommentarer</h2>
<h3>12.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om<br>målsägandebiträde</h3>
<p>1 §</p>
<p>I 1 § första stycket 3 har begränsningen till brott enligt brottsbalken tagits<br>bort. Ändringen innebär att målsägandebiträde kan förordnas även vid<br>andra brott där fängelse ingår straffskalan, t.ex. överträdelse av<br>besöksförbud om det med hänsyn till målsägandens personliga<br>förhållanden och övriga omständigheter kan antas att målsäganden har ett<br>särskilt starkt behov av sådant biträde. Skälen for förslaget har redovisats<br>i avsnitt 9.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<h3>12.2 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen<br>(1980:620)</h3>
<p>8a§</p>
<p>Ändringen innebär att det inledningsvis klargörs att socialnämnden har<br>ett ansvar för att stödja och hjälpa dem som har utsatts för brott och att<br>det bör bedrivas ett aktivt arbete i detta hänseende. I och med ändringen<br>har bestämmelsen blivit könsneutral och korresponderar bättre med den<br>s.k. likställighetsprincipen som kommit till uttryck i 2 § kommunallagen<br>(1991:900). I sakligt hänseende innebär den förändrade ordalydelsen<br>dock ingen ändring mot vad som redan tidigare gällt enligt 5 §<br>socialtjänstlagen.</p>
<p>Det skall framhållas att det förhållandet att en person utsatts för brott<br>inte med automatik behöver föranleda insatser från socialtjänsten. När<br>det gäller lindrigare händelser och även vid viss svårare brottslighet kan<br>det egna nätverket bestående av familj och vänner många gånger lämna<br>det bästa stödet. Även ffivilligorganisationer och andra grupper i<br>samhället har en viktig funktion att fylla i sammanhanget.</p>
<p>I paragrafen anges att socialnämnden, i sin brottsofiferstödjande<br>verksamhet, särskilt bör beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta<br>for våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och<br>hjälp for att förändra sin situation. Denna formulering är i huvudsak<br>likalydande med paragrafens föregående lydelse. Någon förändring i sak<br>är heller inte avsedd. Skälen för förslaget har redovisats i avsnitt 8.</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 79</p>
<h2>Sammanfattning av utredningens betänkande</h2>
<p>Utredningen redovisar i betänkandet en genomgång och analys av de<br>åtgärder som den senaste tioårsperioden har vidtagits på brottsoffer-<br>området. Vidare ger utredningen förslag till författningsändringar och<br>andra åtgärder som behövs för att förbättra brottsoffrens situation.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Begreppet brottsoffer</h4>
<p>Begreppet brottsoffer kan definieras på olika sätt. Utredningen avser I<br>betänkandet med benämningen brottsoffer främst fysiska personer som<br>direkt har drabbats av ett brott. I vissa avsnitt behandlar utredningen<br>dock en vidare krets än de direkt drabbade t.ex. anhöriga till någon som<br>har dödats genom brott.</p>
<h4>Rättsväsendet och brottsoffren</h4>
<p>Polisens och åklagarens informationsskyldighet</p>
<p>I förundersökningskungörelsen (1947:948) finns bestämmelser om<br>polisens och åklagarens skyldighet att lämna information till<br>målsäganden på olika stadier av förundersökningen. Bestämmelserna<br>fick i huvudsak sin nuvarande lydelse genom författningsändringar år<br>1994 som syftade till att stärka målsägandens ställning. Utredningen<br>anser det viktigt att den som har drabbats av brott får information om<br>vilka möjligheter det finns att fa juridisk, ekonomisk och annan hjälp<br>samt att informationen ges vid rätt tillfälle och på lämpligt sätt. De<br>nuvarande reglerna framstår i stort sett som tillräckliga. Riks-<br>polisstyrelsen bör vid sina inspektioner av polismyndigheternas<br>handläggning av brottsofferfrågor uppmärksamma hur informations-<br>skyldigheten sköts. Beträffande åklagarnas informationsskyldighet<br>föreslår utredningen att denna skall utvidgas till att avse även beslut om<br>att åtal skall väckas. Underrättelsen bör ske genom att en kopia av<br>stämningsansökan skickas till målsäganden.</p>
<p>Besöksförbud</p>
<p>Lagen (1988:688) om besöksförbud, som trädde i kraft den 1 juli 1988,<br>var ett led i strävandena att skydda främst kvinnor som utsätts för<br>förföljelse och trakasserier av män som de tidigare har sammanlevt med.<br>Ett besöksförbud innebär ett förbud för en person att besöka eller på<br>annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna<br>person. Lagen har vid två tidigare tillfällen, år 1989 och år 1995,<br>utvärderats av Brottsförebyggande rådet.</p>
<p>Utredningen har i en enkät till samtliga brottsoffer- och kvinnojourer<br>frågat hur besöksförbudet fungerar och om det tillgodoser det behov av<br>skydd som finns. På uppdrag av utredningen har fil. dr. Ingrid Sahlin<br>undersökt erfarenheterna av lagen hos såväl den som förbudet avser att<br>skydda som den som har meddelats beslutet. Undersökningarna visar att</p>
<p>66</p>
<p>lagen fungerar relativt väl och i enlighet med dess syften. Beslut om<br>besöksförbud bör dock i fråga om begränsningar och undantag i större<br>utsträckning avpassas efter parternas förhållanden. Detta gäller särskilt<br>när parterna har gemensamma bam. I dessa fall föreslår utredningen att<br>socialnämnden skall underrättas om förbudet. För att förbättra<br>informationen om vad ett besöksförbud innebär föreslås att Riksåkla-<br>garen får i uppdrag att ta fram särskilda informationsblad.</p>
<p>Åklagarens skyldighet att föra talan om enskilt anspråk</p>
<p>Åklagaren har enligt 22 kap. 2 § rättegångsbalken en skyldighet att föra<br>målsägandens talan om enskilt anspråk om det kan ske utan väsentlig<br>olägenhet och anspråket inte är uppenbart ogrundat. Riksåklagaren har<br>utfärdat allmänna råd Målsägande i brottmål som ger åklagarna god<br>handledning. Utredningen finner att lagstiftningen är tillräckligt långt-<br>gående men påtalar vissa brister i tillämpningen. Utredningen föreslår att<br>Riksåklagaren får i uppdrag att i de allmänna råden klargöra i vilken<br>utsträckning som åklagaren skall hjälpa målsäganden att formulera sina<br>skadeståndsanspråk. Riksåklagaren bör vidare regelbundet kontrollera att<br>de allmänna råden följs.</p>
<p>Målsägandebiträde och stödperson</p>
<p>Ett målsägandebiträde förordnas av rätten och har enligt lagen<br>(1988:609) om målsägandebiträde till uppgift att bistå målsäganden i det<br>rättsliga förfarandet. Som biträde förordnas i allmänhet en advokat eller<br>en biträdande jurist på en advokatbyrå. Biträdet får ersättning enligt<br>samma principer som gäller för ett biträde enligt rättshjälpslagen. En<br>stödperson är avsedd att vara ett personligt stöd åt målsäganden vid<br>förhör under förundersökningen och rättegången. Stödpersonens rätt att<br>närvara vid sådana förhör regleras i rättegångsbalken. För stödpersonens<br>medverkan fordras inget förordnande och denne får ingen ersättning för<br>sin inställelse.</p>
<p>Utredningen har tagit del av en utvärdering av lagen om<br>målsägandebiträde och användningen av stödperson som har genomförts<br>av Domstolsverket år 1996. Utredningen har vidare genom egna enkäter<br>och genom en undersökning av fil. dr. Ingrid Sahlin sökt utröna<br>brottsoffrens erfarenheter av målsägandebiträde och stödperson. Det kan<br>konstateras att målsägandebiträdesreformen har haft en kvalitetshöjande<br>effekt på det rättsliga förfarandet och bidragit till att stärka brottsoffrens<br>ställning.</p>
<p>Villkoren för förordnande av målsägandebiträde</p>
<p>Utredningen har övervägt en mera omfattande ändring av de villkor för<br>förordnande av målsägandebiträde som anges i 1 § lagen om måls-<br>ägandebiträde men stannat för en justering av 1 § punkten 3. Utredningen<br>föreslår att begränsningen till brott enligt brottsbalken tas bort.<br>Lagändringen innebär att det blir möjligt att få ett målsägandebiträde vid<br>alla brott på vilka fängelse kan följa, t.ex. överträdelse av besöksförbud.<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>67</p>
<p>övriga förutsättningar för prövningen av målsägandens behov av biträde<br>enligt punkten 3 kvarstår oförändrade.</p>
<p>Målsägandebiträdets uppgifter</p>
<p>Domstolsverkets rapport om tillämpningen av lagen om målsägande-<br>biträde visar att biträdet ofta förordnas först sedan åtal har väckts.<br>Utredningen förordar att målsägandebiträdet förordnas tidigare i<br>processen än som nu sker. Utredningen har övervägt om ett målsägande-<br>biträde borde förordnas av åklagaren men har avvisat en sådan lösning.</p>
<p>En målsägande som för talan är part i målet och har enligt<br>rättegångsbalkens regler rätt att ställa frågor till tilltalade, vittnen och<br>sakkunniga. Utredningen föreslår att frågerätten utvidgas till att gälla<br>även målsägande som inte för talan. På så sätt utökas även<br>målsägandebiträdets frågerätt. Utredningen föreslår vidare att<br>målsägandebiträdets uppgifter utvidgas till att omfatta även sådant<br>avslutande arbete som att hjälpa målsäganden att fa ut ett tilldömt<br>skadestånd.</p>
<p>Stödpersonens uppgifter och användning i rättsprocessen</p>
<p>Utredningen föreslår en ökad användning av stödpersoner i det rättsliga<br>förfarandet. En stödperson kan vara ett komplement till målsägande-<br>biträdet eller utgöra ett tillräckligt stöd i de fall de rättsliga frågorna är av<br>den arten att åklagaren kan ta tillvara målsägandens rättsliga intressen.<br>Enligt förslaget skall en särskild stödperson kunna förordnas i mål om<br>brott på vilket fängelse kan följa. Undersökningsledaren, dvs. polisen<br>eller åklagaren, skall kunna ge ett sådant förordnande under förunder-<br>sökningen. I övrigt skall rätten förordna stödpersonen. Rätten till ett<br>personligt stöd enligt 20 kap. 15 § rättegångsbalken behålls men<br>begreppet stödperson föreslås fortsättningsvis avse endast dem som<br>förordnas som stödperson. Utredningen föreslår vidare att den särskilt<br>förordnade stödpersonen får rätt till ersättning för sin inställelse enligt i<br>huvudsak samma principer som målsäganden.</p>
<p>Efterlevandes rätt till målsägandebiträde och stödperson</p>
<p>Utredningen föreslår att efterlevande till den som har dödats genom brott<br>under vissa förutsättningar får rätt till målsägandebiträde och stödperson.</p>
<p>Rättsväsendets information till och bemötande av brottsoffer</p>
<p>I svaren på utredningens enkäter till bl.a. olika aktörer inom rättsväsendet<br>samt brottsoffer- och kvinnojourer är det vanligaste förslaget till<br>förbättringar för målsägande och vittnen att informationen bör förbättras.<br>För att åstadkomma en sådan förbättring föreslår utredningen ett utökat<br>samarbete mellan polisen och de lokala brottsofferstödjande organisa-<br>tionerna. Den lokala polisledningen bör verka för att en samverkans-<br>grupp med representanter för dessa organisationer, polisen, åklagar-</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>68</p>
<p>myndigheten, socialtjänsten, hälso- och sjukvården och kriminalvården<br>kommer till stånd. Inom varje polismyndighet bör vidare utses någon<br>eller några personer med ett särskilt ansvar för brottsofferfrågor.</p>
<p>Vad gäller åklagarna hänvisar utredningen i första hand till Riksåkla-<br>garens allmänna råd. Vidare bör åklagarnas arbete organiseras så att det i<br>möjligaste mån är samma åklagare som handlägger målet från förunder-<br>sökningen till huvudförhandlingen.</p>
<p>För domstolarnas del understryker utredningen vikten av att den<br>skriftliga information som finns bl.a. om hur rättegången går till alltid<br>bifogas kallelserna. Vidare föreslås att det vid domstolarna utses någon<br>eller några personer som ansvariga för att besvara frågor från målsägande<br>och vittnen. Utredningen föreslår också att domstolslokalema utformas<br>så att målsäganden och vittnen inte behöver konfronteras med den<br>tilltalade. Domstolarna bör se till att det finns expeditionsvakter eller<br>annan personal i eller i anslutning till allmänhetens utrymmen.<br>Expeditionsvaktema bör i större utsträckning ges arbetsuppgifter som rör<br>bemötande av målsägande och vittnen. Domstolschefema och de lokala<br>jourerna bör verka för att ideellt anordnad vittnesstödsverksamhet<br>kommer i gång.</p>
<p>Utbildningsfrågor</p>
<p>Utredningen konstaterar att det finns behov av utbildning i olika brotts-<br>offerfrågor inom rättsväsendets samtliga yrkesgrupper. God kunskap om<br>brottsoffers reaktioner och behov underlättar inte bara för brottsoffret<br>utan kan bl.a. bidra till en säkrare bevisvärdering. Utredningen föreslår<br>att Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren och Domstolsverket far i uppdrag<br>att inom respektive område anordna utbildning i brottsofferfrågor.</p>
<p>Rättegångskostnader i mål om skadestånd</p>
<p>Utredningen har uppmärksammat frågan om målsägandens ansvar för<br>motpartens rättegångskostnader i mål om skadestånd på grund av brott<br>som handläggs som tvistemål. Att ändra rättegångsbalken regler om<br>rättegångskostnadernas fördelning i tvistemål kräver noggranna över-<br>väganden. Utredningen anser att frågan bör utredas i ett annat samman-<br>hang.</p>
<h4>Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten</h4>
<p>Hälso- och sjukvården</p>
<p>Personalen inom hälso- och sjukvården fyller en viktig funktion i<br>samhällets omhändertagande av brottsoffer. Det är därför angeläget att<br>denna personal ges utbildning om brottsoffers behov och reaktioner.<br>Regeringen har i propositionen Kvinnofrid (prop. 1997/98:55) föreslagit<br>ökade utbildningsinsatser för hälso- och sjukvårdens personal i fråga om<br>våld mot kvinnor. Utredningen föreslår att dessa utbildningsinsatser även<br>skall innehålla mer allmänna moment om brottsoffer och att det bör<br>skapas rutiner för omhändertagandet också beträffande andra grupper av<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>69</p>
<p>brottsoffer än kvinnor som har utsatts för våld i hemmet. Utredningen<br>föreslår också att Socialstyrelsens uppdrag att leda ett utvecklingsarbete i<br>frågor om våld mot kvinnor skall innehålla den problematik som mer<br>allmänt gäller för brottsoffer. Utredningen finner även att rättsintygens<br>kvalitet bör förbättras och föreslår därför att Socialstyrelsen skärper<br>tillsynen över tillämpningen av de allmänna råd som utfärdats på detta<br>område. Frågan om rättsintyg bör också behandlas i läkarnas utbildning.</p>
<p>Socialtjänsten</p>
<p>Socialtjänsten har en betydelsefull roll när det gäller stöd till brottsoffer.<br>Dess personal kommer ofta i kontakt med människor som har varit<br>utsatta för brott. Utredningen föreslår att det i socialtjänstlagen införs en<br>särskild bestämmelse om socialtjänstens ansvar för brottsoffer. Vidare<br>föreslås att de utbildningsinsatser för personal inom socialtjänsten som<br>regeringen har föreslagit i propositionen Kvinnofrid även skall innehålla<br>mer allmänna frågor om brottsoffer. Detta gäller också regerings-<br>uppdraget till Socialstyrelsen att leda ett utvecklingsarbete i frågor om<br>våld mot kvinnor. Handlingsprogram och rutiner bör utarbetas inom<br>socialtjänsten för omhändertagandet av brottsoffer. Utredningen föreslår<br>vidare att frågan om ett erhållet skadestånd på grund av brott skall<br>inverka på ett brottsoffers rätt till försöijningsstöd enligt socialtjänstlagen<br>bör behandlas av den utredning som för närvarande ser över vissa frågor<br>rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109).</p>
<p>Medling i brottsoffrens intresse</p>
<p>Försöksverksamhet med medling mellan gärningsman och offer pågår på<br>flera platser i Sverige. Socialtjänsten är engagerad antingen som<br>initiativtagare eller på annat sätt. Utredningen konstaterar att medling<br>kan vara till fördel för brottsoffer under förutsättning att det tas tillbörlig<br>hänsyn till dem i medlingssituationen. En utvidgad försöksverksamhet<br>med medling liksom ytterligare utredning bedömer utredningen som<br>positivt.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Brottsoffermyndigheten och brottsofferfonden</h4>
<p>Brottsoffermyndigheten</p>
<p>Utredningen anser att Brottsoffermyndigheten, som inrättades år 1994,<br>får anses uppfylla de intentioner som lagstiftaren hade när myndigheten<br>inrättades, nämligen att verksamhetens övergripande uppgift skulle vara<br>att främja brottsoffers rättigheter, behov och intressen. Utredningen anser<br>inte att det finns skäl att tillskapa en brottsofferombudsman vare sig som<br>en särskild tjänst eller i förening med chefsskapet för Brottsoffer-<br>myndigheten.</p>
<p>70</p>
<p>Brottsofferfonden</p>
<p>Brottsofferfonden, som inrättades samtidigt som Brottsoffermyndigheten,<br>lämnar ett betydelsefullt stöd till forskning, utbildning, information och<br>annan utvecklingsverksamhet som gäller brottsofferfrågor. Fonden<br>tillförs i huvudsak medel genom brottsofferavgiften. En sådan avgift på<br>300 kr åläggs den som döms för ett eller flera brott, om fängelse ingår i<br>straffskalan för något av brotten. Utredningen föreslår att begränsningen<br>att bidrag ur fonden bara får lämnas till löpande verksamhet, om det finns<br>särskilda skäl, tas bort så att de ideella organisationerna i större<br>omfattning kan få bidrag till sin verksamhet från fonden. Utredningen har<br>också prövat frågan om uppbörd eller indrivning av brottsofferavgiftema<br>behöver effektiviseras men funnit att så inte är fallet.</p>
<p>För att tillföra fonden medel föreslår utredningen att brottsoffer-<br>avgiften höjs från 300 kr till 500 kr. Genom denna höjning beräknas<br>fonden få ett tillskott på cirka 7 miljoner kr per år. Utredningen föreslår<br>att tillskottet reserveras för bidrag till de ideella organisationerna, främst<br>den löpande verksamheten.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>Brottsskadeersättning och andra ersättningsfrågor</h4>
<p>Handläggningen av brottsskadeärenden överfördes till Brottsoffer-<br>myndigheten från den tidigare Brottsskadenämnden i samband med att<br>myndigheten inrättades år 1994. Utredningen konstaterar att Brottsoffer-<br>myndighetens hantering av brottsskadeärendena fungerar väl. Utred-<br>ningen föreslår att det införs en möjlighet för den skadelidande att få<br>brottsskadeersättning i förskott i särskilt ömmande fall. Det försäkrings-<br>skydd för skador på grund av brott som erbjuds genom kollektiva och<br>privata försäkringar och som omfattar skador på grund av brott är i<br>huvudsak tillfredsställande.</p>
<h4>Ideella organisationer</h4>
<p>De ideella organisationerna, brottsoffer- och kvinnojourer m.fl., utgör ett<br>viktigt komplement till samhällets stöd åt brottsoffer. Utredningen anser<br>det angeläget att tillgängligheten till dessa organisationer ökar. Det<br>tillskott om cirka 7 miljoner kr per år som brottsofferfonden kommer att<br>få genom höjningen av brottsofferavgiften bör därför tillföras de ideella<br>organisationer som arbetar med brottsofferinriktad verksamhet att<br>användas för t.ex. anställning av brottsofferassistenter. Utredningen<br>avvisar en ordning med statligt anställda brottsofferassistenter liksom<br>assistenter anställda av Brottsofferjouremas riksförbund. I stället föreslås<br>att de jourer och andra ideella organisationer som vill samverka går<br>samman och ansöker om medel hos brottsofferfonden för att anställa en<br>assistent eller på annat sätt ordna sin verksamhet så att tillgängligheten<br>ökar. På så sätt kan assistenterna placeras där behovet finns. Samarbete<br>mellan olika lokala ideella organisationer bör prioriteras vid<br>medelstilldelning ur fonden.</p>
<p>71</p>
<h4>Andra åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning</h4>
<p>Kronofogdemyndighetens underrättelseskyldighet till målsägande m.m.</p>
<p>Utredningen har bl.a. genom en enkätundersökning till landets<br>kronofogdemyndigheter försökt utvärdera en reform från år 1994 som<br>syftade till att underlätta för målsäganden att fa ut ett tilldömt<br>skadestånd. Reformen innebär att en målsägande, som är fysisk person,<br>inte självbehöver ta initiativ till att frågan om verkställighet tas upp.<br>Domen eller strafföreläggandet skickas direkt till kronofogde-<br>myndigheten som sedan underrättar målsäganden. Någon tillförlitlig<br>uppföljning har dock inte gått att genomföra eftersom det saknas statistik<br>som särskilt visar de mål där underrättelse sker. Utredningen föreslår att<br>Riksskatteverket ges i uppdrag att se till att statistiken förbättras i detta<br>avseende. Vidare föreslås att Riksskatteverket får i uppdrag att ta fram<br>bättre och mer lättförståeliga blanketter för kronofogdemyndigheternas<br>underrättelser till målsäganden och för ansökan om verkställighet.<br>Domstolsverket och Riksskatteverket bör få i uppdrag att utarbeta<br>informationsmaterial om verkställighetsförfarandet som kan ges till både<br>målsäganden och den dömde i samband med domen.</p>
<p>Bistånd till brottsoffer utomlands</p>
<p>Utredningen har behandlat de regler om rättshjälp i utlandsange-<br>lägenheter och ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet<br>som ändrades år 1994. Reglernas tillämpning har år 1996 undersökts av<br>Domstolsverket vad gäller rättshjälp och av Utrikesdepartementet<br>avseende annat ekonomiskt bistånd. Utredningen konstaterar att det<br>endast finns ett fåtal ärenden av båda kategorierna och anser det därför<br>inte meningsfullt att för närvarande göra någon ytterligare undersökning.</p>
<p>Lagstiftningen om rättspsykiatrisk vård</p>
<p>Utredningen har behandlat de bestämmelser som gäller vårdinrätt-<br>ningarnas skyldighet att i vissa fall underrätta målsäganden om att den<br>som har dömts till rättspsykiatrisk vård vistas utanför vårdinrättningen.<br>Med hänsyn till att Tvångspsykiatrikommittén (dir. 1995:140) ser över<br>denna fråga finner utredningen inte skäl att lämna förslag i den delen.</p>
<p>Kriminalvårdens underrättelseskyldighet till målsäganden m.m.</p>
<p>I propositionen Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m. (prop.<br>1997/98:95) har regeringen lämnat förslag om underrättelse till<br>målsäganden om en intagens utevistelser i vissa fall. Förslaget innebär<br>bl.a. att vissa restriktiva undantag från underrättelseskyldigheten medges<br>när en underrättelse om en planerad vistelse utanför anstalten på grund av<br>bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart obehövlig<br>eller när en underrättelse kan tänkas medföra fara för den intagnes liv<br>eller hälsa. Regeringen har vidare i propositionen Vissa reformer av<br>påföljdssystemet (prop. 1997/98:96) föreslagit en ny lag om verks-<br>tällighet av sluten ungdomsvård. I lagförslaget finns en bestämmelse om<br></p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>72</p>
<p>underrättelse till målsägande med i huvudsak samma innehåll som den Prop. 2000/01:79<br>ovan nämnda. Utredningen anser inte att forslagen åsidosätter Bilaga 1<br>målsägandens befogade intressen att få information.</p>
<h4>Åtgärder i anledning av hot mot målsägande och vittnen</h4>
<p>Utredningen har gått igenom de olika åtgärder som kan vidtas när en<br>målsägande eller ett vittne är utsatt för hot. Vidare har utredningen<br>genom rättsstatistiken och enkäter till polis, åklagare, domstolar och<br>advokater försökt utröna omfattningen och utvecklingen av hot och andra<br>övergrepp mot målsägande och vittnen. Genom enkäterna har utred-<br>ningen även sökt svar på om övergreppens karaktär har förändrats.<br>Resultatet av utredningens undersökning tyder på att det relativt sällan<br>förekommer att bevispersoner utsätts för övergrepp. Vare sig rätts-<br>statistiken eller enkätsvaren tyder på att det skett någon egentlig ökning<br>av antalet övergrepp eller att övergreppen skulle ha ändrat karaktär de<br>senaste åren. I de flesta fall av hot mot bevispersoner är de åtgärder som<br>rättsväsendet för närvarande kan använda tillräckliga för att skydda<br>dessa. Det är emellertid väsentligt att det finns beredskap och rutiner<br>inom rättsväsendet för att ge bevispersoner det skydd som behövs.</p>
<p>För att skapa ett bättre skydd i de mer allvarliga fallen föreslår<br>utredningen att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att i samråd med<br>Riksåklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen utarbeta ett nationellt<br>handlingsprogram för skydd av bevispersoner i enlighet med vad som<br>sägs I Europarådets rekommendation R (97) 13 om hot mot vittnen m.m.<br>Vidare bör Domstolsverket få i uppdrag att starta en försöksverksamhet<br>med videoteknik vid förhör med hotade bevispersoner i domstol.</p>
<p>Utredningen har även övervägt en ordning med möjlighet för<br>bevispersoner att under vissa förutsättningar få vara anonyma i för-<br>hållande till den tilltalade. Det förhållandet att hot och andra övergrepp<br>mot målsägande och vittnen enligt utredningens undersökningar<br>förekommer relativt sällan och inte har ökat i någon större omfattning<br>talar mot att införa en sådan ordning liksom vad som i övrigt framgår av<br>undersökningarna, nämligen att de övergrepp som förekommer främst<br>riktas mot personer som den tilltalade har en relation till. En möjlighet<br>till anonymitet skulle alltså inte ge något skydd i sådana fall. Ett tungt<br>vägande skäl mot anonymitetsregler är att försvararen, som vid<br>utfrågningen av målsäganden eller vittnet ofta kommer att få kännedom<br>om bevispersonens identitet, måste förtiga detta för sin klient och på så<br>sätt hamnar i en konfliktsituation gentemot klienten. Mot bakgrund av<br>nämnda omständigheter och det förhållandet att principen om<br>offentlighet och parts rätt till fullständig insyn I processmaterialet inte<br>bör åsidosättas utan mycket starka skäl finner utredningen det för<br>närvarande inte motiverat föreslå en sådan ordning.</p>
<p>Det skydd som finns för förföljda personer inom folkbokföringen, t.ex.<br>kvarskrivning på den tidigare adressen, har förbättrats genom författ-<br>ningsändringar som i huvudsak trädde i kraft den 1 januari 1998.<br>Utredningen föreslår att skyddet kompletteras med särskilda forumregler<br>i tvistemål för förföljda personer. Vidare föreslås att det införs en</p>
<p>73<br></p>
<p>möjlighet för personer som har fatt fingerade personuppgifter att få<br>ersättning för kostnader i samband med identitetsbytet.</p>
<h4>Brottsförebyggande verksamhet ur ett brottsofferperspektiv</h4>
<p>Sedan utredningens direktiv beslutades i juni 1995 har det skett mycket<br>på det brottsförebyggande området. Regeringen har presenterat ett<br>nationellt brottsförebyggande program, som tar upp bl.a. kopplingen<br>mellan brottsförebyggande arbete och brottsofferarbete. Vidare har en<br>kommitté för genomförande av programmet tillsatts. Utredningen utgår<br>från att den kommittén i sitt arbete beaktar de konsekvenser som de<br>brottsförebyggande åtgärderna har från brottsoffersynpunkt. Det är<br>viktigt att brottsoffrens situation uppmärksammas i den brottsföre<br>byggande verksamheten. Med hänsyn till den koppling som finns mellan<br>brottsförebyggande arbete och brottsofferarbete kan utredningens förslag<br>sägas ha även en brottsförebyggande effekt.</p>
<h4>Ekonomiska konsekvenser av utredningens förslag</h4>
<p>De flesta av utredningens förslag kan genomföras utan nämnvärda<br>kostnadsökningar. Tillskottet till de ideella organisationerna är<br>finansierat genom en höjning av brottsofferavgiften. Den samlade<br>effekten av utredningens förslag, nämligen en förbättring av brottsoffrens<br>situation, bör fa en positiv inverkan på samhällsekonomin i stort t.ex.<br>genom ett minskat antal sjukskrivningar. Minskat lidande och en högre<br>livskvalitet för personer som har varit utsatta för brott går dock inte att<br>mäta i pengar.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>74</p>
<h2>Utredningens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om<br>målsägandebiträde</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:609) om målsägande-<br>biträde</p>
<p>dels att lagens rubrik skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att 1-4, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 1 a-1 c och 5 a §§.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>Lag (1988:609) om målsägande- Lag (1988:609) om målsägande-<br>biträde biträde och stödperson</h4>
<p>1 §*</p>
<p>När förundersökning har inletts skall ett särskilt biträde för<br>målsäganden (målsägandebiträde) förordnas i mål om</p>
<p>1. brott enligt 6 kap. brottsbalken, om det inte är uppenbart att<br>målsäganden saknar behov av sådant biträde,</p>
<p>2. brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilket fängelse kan följa,<br>eller enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök, förberedelse eller<br>stämpling till sådant brott, om det med hänsyn till målsägandens<br>personliga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan<br>antas att målsäganden har behov av sådant biträde,</p>
<p>3. annat brott enligt brottsbalken,<br>på vilket fängelse kan följa, om det<br>med hänsyn till målsägandens<br>personliga förhållanden och övriga<br>omständigheter kan antas att<br>målsäganden har ett särskilt starkt<br>behov av sådant biträde</p>
<p>3. annat brott på vilket fängelse<br>kan följa, om det med hänsyn till<br>målsägandens personliga för-<br>hållanden och övriga omständig-<br>heter kan antas att målsäganden har<br>ett särskilt starkt behov av sådant<br>biträde</p>
<p>När förundersökning har inletts<br>kan en lämplig person förordnas<br>som stöd och hjälp (stödperson) åt<br>målsägande som skall höras i mål<br>om brott på vilket fängelse kan<br>följa, om målsäganden har behov<br>av ett sådant stöd.</p>
<p>lb§</p>
<p>Har efterlevande make, sambo,<br>bröstarvinge, fader, moder eller<br>syskon till någon som dödats</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:59.<br></p>
<p>75</p>
<p>genom brott med hänsyn till sina Prop. 2000/01:79<br>personliga förhållanden eller Bilaga 2<br>andra omständigheter behov av ett<br>målsägandebiträde skall ett sådant<br>biträde förordnas när förundersök-<br>ning har inletts.</p>
<p>Första stycket gäller också för<br>förordnande av stödperson för<br>efterlevande.</p>
<p>För ett förordnande enligt denna<br>paragraf gäller i övrigt samma<br>bestämmelser som för ett måls-<br>ägandebiträde eller stödperson åt<br>en målsägande.</p>
<p>1 c§</p>
<p>Målsägandebiträde får förordnas Målsägandebiträde och stöd-</p>
<p>i högre rätt, om åklagaren eller den person får förordnas i högre rätt,<br>tilltalade har överklagat domen i om åklagaren eller den tilltalade<br>ansvarsdelen. har överklagat domen i ansvars-</p>
<p>delen.</p>
<p>Målsägandebiträde får inte för-<br>ordnas sedan åklagaren har beslutat<br>att allmänt åtal inte skall väckas<br>eller att sådant åtal skall läggas<br>ned.</p>
<p>Målsägandebiträdet skall ta till<br>vara målsägandens intressen i<br>målet samt lämna stöd och hjälp<br>till målsäganden.</p>
<p>Målsägandebiträdet skall bistå<br>målsäganden med att föra talan om<br>enskilt anspråk i anledning av<br>brottet, om detta inte görs av<br>åklagaren.</p>
<p>2§<sup>2</sup></p>
<p>Målsägandebiträde eller stöd-<br>person får inte förordnas sedan<br>åklagaren har beslutat att allmänt<br>åtal inte skall väckas eller att<br>sådant åtal skall läggas ned.</p>
<p>3 §<sup>3</sup></p>
<p>Målsägandebiträdet skall bistå<br>målsäganden med att föra talan om<br>enskilt anspråk i anledning av<br>brottet, om detta inte görs av åkla-<br>garen. Målsägandebiträdet skall<br>även i övrigt ta till vara måls-<br>ägandens intressen i målet och<br>bistå målsäganden med att få ut<br>tilldömt skadestånd samt lämna<br>stöd och hjälp i den mån måls-<br>ägandens behov i det avseendet<br>inte tillgodoses av en stödperson.</p>
<p>Målsägandebiträdets och stöd-<br>personens uppgift kvarstår även<br>om talan avskilts enligt 22 kap. 5 §<br>rättegångsbalken för att handläggas<br>som särskilt mål enligt reglerna för<br>tvistemål, såvida målet inte hand-</p>
<p>Målsägandebiträdets uppgift<br>kvarstår även om talan avskilts<br>enligt 22 kap. 5 § rättegångsbalken<br>för att handläggas som särskilt mål<br>enligt reglerna för tvistemål, såvida<br>inte målet handläggs enligt 1 kap.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:59.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1994:59.</p>
<p>76</p>
<p>3 d § rättegångsbalken. Måls- läggs enligt 1 kap. 3 d § rättegångs-<br>ägandebiträdets uppgift kvarstår balken. Målsägandebiträdets och<br>också om tingsrättens dom över- stödpersonens uppgift kvarstår<br>klagas endast i fråga om enskilt också om tingsrättens dom över-<br>anspråk. klagas endast i fråga om enskilt</p>
<p>anspråk.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>4§<sup>4</sup></p>
<p>Målsägandebiträde förordnas på Målsägandebiträde eller stöd-<br>begäran av målsäganden eller när person förordnas på begäran av<br>det annars finns anledning till det. målsäganden eller när det annars<br>Vid förordnandet tillämpas 26 § finns anledning till det. Vid<br>första stycket rättshjälpslagen förordnande av målsägandebiträde<br>(1996:1619). tillämpas 26 § första stycket</p>
<p>rättshjälpslagen (1996:1619).</p>
<p>I fråga om byte av målsägandebiträde och rätt för sådant biträde att<br>sätta någon annan i sitt ställe tillämpas 26 § andra och tredje styckena<br>rättshjälpslagen.</p>
<p>Byte av stödperson får ske, om<br>det finns skäl för det.</p>
<p>Målsägandebiträdet skall Målsägandebiträdet eller stöd-</p>
<p>entledigas, om det är påkallat med personen skall entledigas, om det<br>hänsyn till förhållandena i målet är påkallat med hänsyn till<br>eller om det annars finns skäl för förhållandena i målet eller det<br>det. annars finns skäl för det.</p>
<p>I övrigt tillämpas i fråga om målsägandebiträde rättegångsbalkens<br>regler om rättegångsbiträde.</p>
<p>Beslut i frågor som avses i denna<br>lag fattas av rätten. I de fall som<br>avses i 6 § får dock målsägande-<br>biträdet själv besluta om utredning<br>i samma utsträckning som enligt 17<br>§ rättshjälpslagen (1996:1619)</p>
<p>5a§</p>
<p>Stödpersonen har rätt till<br>ersättning av allmänna medel för<br>inställelse vid förhör under för-<br>undersökningen och rättegången<br>enligt bestämmelser som rege-<br>ringen meddelar.</p>
<p>§’</p>
<p>Beslut som avser stödperson<br>fattas under förundersökningen av<br>undersökningsledaren. Beslutet<br>skall prövas av rätten om måls-<br>äganden begär det.</p>
<p>Beslut i övriga frågor som avses<br>i denna lag fattas av rätten. I de fall<br>som avses i 6 § får dock måls-<br>ägandebiträdet själv besluta om<br>utredning i samma utsträckning<br>som enligt 17 § rättshjälpslagen</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1996:1644.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse 1996:1644.</p>
<p>77</p>
<p>gäller för bilräde vid rättshjälp.</p>
<p>(1996:1619) gäller för biträde vid Prop. 2000/01:79<br>rättshjälp. Bilaga 2</p>
<p>Bestämmelserna i 31 kap.<br>rättegångsbalken om skyldighet för<br>den tilltalade eller annan att till<br>staten återbetala kostnader för<br>försvarare som enligt rättens beslut<br>har betalats av allmänna medel<br>gäller även i fråga om kostnader<br>för målsägandebiträde. I mål där<br>målsägandebiträdets uppgifter<br>kvarstår enligt 3 § andra stycket<br>gäller beträffande dessa kostnader<br>bestämmelserna i 18 kap. rätte-<br>gångsbalken om ansvar för mot-<br>parts rättegångskostnader.</p>
<p>8§<sup>6</sup></p>
<p>Bestämmelserna i 31 kap.<br>rättegångsbalken om skyldighet för<br>den tilltalade eller annan att till<br>staten återbetala kostnader för<br>försvarare som enligt rättens beslut<br>har betalats av allmänna medel<br>gäller även i fråga om kostnader<br>för målsägandebiträde och stöd-<br>person. I mål där målsägande-<br>biträdets och stödpersonens upp-<br>gifter kvarstår enligt 3 § andra<br>stycket gäller beträffande dessa<br>kostnader bestämmelserna i 18 kap.<br>rättegångsbalken om ansvar för<br>motparts rättegångskostnader.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1996:1644.</p>
<p>78</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 10 kap. 1 §, 20 kap. 15 §, 23 kap. 10 §, 36<br>kap. 17 §, 40 kap. 10 § och 49 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>10 kap.</h4>
<p>1 §'</p>
<p>Laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort, där svaranden<br>har sitt hemvist.</p>
<p>Är svaranden folkbokförd i Sverige anses som hans hemvist den ort<br>där han var folkbokförd den 1 november föregående år.</p>
<p>För bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan<br>inrättning gälle som hemvist den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om<br>säte för styrelsen ej är bestämt eller styrelse ej finnes, där förvaltningen<br>föres. Lag samma vare i fråga om kommun eller annan sådan menighet.</p>
<p>Dödsbo sökes vid den rätt, där den döde skolat svara.</p>
<p>Den som icke äger känt hemvist vare sig inom eller utom riket sökes<br>där han uppehåller sig. Är han svensk medborgare och uppehåller han sig<br>utom riket eller är hans uppehållsort okänd, sökes han där han inom riket<br>senast haft hemvist eller uppehållit sig.</p>
<p>Om en person har medgetts att<br>använda fingerade personuppgifter<br>enligt lagen (1991:483) om finge-<br>rade personuppgifter eller om<br>sekretess enligt 7 kap. 15 § sekre-<br>tesslagen (1980:100) gäller för<br>personens folkbokföringsuppgifter,<br>far talan väckas mot denne vid<br>rätten i den ort, där käranden har<br>sitt hemvist. Saknar käranden<br>hemvist i Sverige far talan väckas<br>vid Stockholms tingsrätt.</p>
<h4>20 kap.</h4>
<p>Målsägande, som hörs med<br>anledning av åklagarens talan, får<br>åtföljas av lämplig person som<br>personligt stöd (stödperson) under<br>rättegången. Sådan stödperson som<br>rätten har kännedom om skall om<br>möjligt underrättas om rättegången.</p>
<p>I vissa fall kan målsägande-</p>
<p>10 §</p>
<p>Målsägande, som hörs med<br>anledning av åklagarens talan, får<br>åtföljas av en lämplig person som<br>personligt stöd under rättegången.<br>En sådan person som rätten har<br>kännedom om skall om möjligt<br>underrättas om rättegången.</p>
<p>I vissa fall kan målsägande-</p>
<p>Senaste lydelse 1991:485.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>79</p>
<p>biträde förordnas enligt lagen<br>(1988:609) om målsägandebiträde.</p>
<p>Målsägandebiträde skall kallas<br>till huvudförhandling eller annat<br>sammanträde i rätten där måls-<br>äganden eller målsägandens ställ-<br>företrädare skall höras.<br></p>
<p>biträde och stödperson förordnas<br>enligt lagen (1988:609) om måls-<br>ägandebiträde och stödperson.</p>
<p>Målsägandebiträde och stöd-<br>person skall kallas till huvud-<br>förhandling eller annat samman-<br>träde i rätten där målsäganden eller<br>målsägandens ställföreträdare skall<br>höras.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>23 kap.</h4>
<p>10 §<sup>f</sup></p>
<p>Vid förhör skall såvitt möjligt ett av undersökningsledaren anmodat<br>trovärdigt vittne närvara.</p>
<p>Undersökningsledaren skall bestämma om någon annan än ett vittne<br>får närvara vid förhör. Vid förhör, som enligt 18 § andra stycket hålls på<br>den misstänktes begäran, har han och hans försvarare rätt att närvara.<br>Även vid annat förhör får försvarare närvara, om det kan ske utan men<br>för utredningen.</p>
<p>Målsägandebiträde har rätt att Målsägandebiträde har rätt att<br>närvara vid förhör med måls- närvara vid förhör med måls-<br>äganden. Detsamma gäller en stöd- äganden. Detsamma gäller en stöd-<br>person, om hans närvaro inte är till person, om hans närvaro inte är till<br>men för utredningen. men för utredningen, liksom ett</p>
<p>personligt stöd enligt 20 kap. 15 §<br>rättegångsbalken.</p>
<p>Är den som hörs under 15 år, bör den som har vårdnaden om honom<br>vara närvarande vid förhöret, om det kan ske utan men för utredningen.</p>
<p>Undersökningsledaren får förordna att vad som förekommit vid förhör<br>inte får uppenbaras.</p>
<h4>36 kap.</h4>
<p>17 §<sup>3</sup></p>
<p>Ett vittnesförhör skall inledas av den part som åberopat förhöret, om<br>inte rätten bestämmer annat. Vid förhöret skall vittnet först beredas<br>tillfälle att på egen hand eller, om det behövs, med stöd av frågor avge<br>sin berättelse i ett sammanhang.</p>
<p>Motparten skall sedan få tillfälle att höra vittnet. Om motparten inte är<br>närvarande eller om det av annan anledning behövs, bör rätten leda<br>denna del av förhöret.</p>
<p>Därefter får rätten och parterna Därefter får rätten och parterna<br>ställa ytterligare frågor till vittnet, ställa ytterligare frågor till vittnet.<br>Den part som åberopat förhöret bör Den part som åberopat förhöret bör<br>först få tillfälle till detta. först få tillfälle till detta. Även en</p>
<p>målsägande som inte för talan har<br>rätt att ställa frågor till vittnet.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:420.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1987:747.</p>
<p>80</p>
<p>Har ingen av parterna eller båda åberopat förhöret, skall detta inledas<br>av rätten, om det inte är lämpligare att någon av parterna inleder förhöret.</p>
<p>Frågor, som genom sitt innehåll, sin form eller sättet för deras<br>framställande inbjuder till visst svar, får inte ställas annat än om det vid<br>förhör enligt andra stycket behövs för att undersöka i vad mån vittnets<br>berättelse stämmer med det verkliga händelseförloppet. Rätten skall<br>avvisa frågor, som uppenbart inte hör till saken eller som är förvirrande<br>eller på annat sätt otillbörliga.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h4>40 kap.</h4>
<p>10 §</p>
<p>Då sakkunnig höres muntligen,<br>företages förhöret av rätten. Med<br>rättens tillstånd må dock sakkunnig<br>höras av parterna. Rätten och<br>parterna äge ställa frågor till den<br>sakkunnige.</p>
<p>Då sakkunnig höres muntligen,<br>företages förhöret av rätten. Med<br>rättens tillstånd må dock sakkunnig<br>höras av parterna. Rätten och<br>parterna äge ställa frågor till den<br>sakkunnige. Åven en målsägande<br>som inte för talan i målet får ställa<br>frågor till denne.</p>
<p>Rätten skall avvisa frågor, som uppenbart ej höra till saken eller som<br>äro förvirrande eller eljest otillbörliga.</p>
<p>Har den sakkunnige avgivit skriftligt utlåtande, må, om rätten finner<br>det lämpligt, utlåtandet helt eller delvis uppläsas.</p>
<h4>49 kap.</h4>
<p>5§<sup>4</sup></p>
<p>En tingsrätts beslut får överklagas särskilt, om tingsrätten i beslutet</p>
<p>1. avvisat ett ombud, ett biträde eller en försvarare eller ogillat</p>
<p>ett yrkande om detta,</p>
<p>2. ogillat ett yrkande av tredje man att få delta i rättegången som<br>intervenient eller målsägande eller prövat fråga enligt 13 kap. 7 § om<br>övertagande av ett käromål,</p>
<p>3. förelagt en part eller någon annan att lägga fram skriftligt bevis eller<br>att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning<br>enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2<br>kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara<br>av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör<br>eller förhör med en part under sanningsförsäkran,</p>
<p>4. prövat en fråga om utdömande av förelagt vite eller häkte eller om<br>ansvar för förseelse i rättegången eller om skyldighet för någon att ersätta<br>rättegångskostnad,</p>
<p>5. prövat en fråga om ersättning eller förskott av allmänna medel till<br>målsägande eller enskild part eller om ersättning eller förskott till biträde,<br>försvarare, vittne, sakkunnig eller någon annan,</p>
<p>6. prövat en fråga i tvistemål om kvarstad eller annan åtgärd enligt<br>15 kap. eller i brottmål om häktning, restriktioner enligt 24 kap. 5 a §, en</p>
<p>Senaste lydelse 1996:1624.</p>
<p>81</p>
<p>åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande enligt 28 kap.<br>brottsbalken,</p>
<p>7. avslagit en begäran om biträde 7. avslagit en begäran om</p>
<p>eller försvarare eller till sådant stödperson, biträde eller försvarare<br>uppdrag utsett någon annan än eller till sådant uppdrag utsett<br>parten föreslagit, någon annan än parten föreslagit,</p>
<p>8. prövat en fråga som gäller rättshjälp enligt rättshjälpslagen<br>(1996:1619) i annat fall än som avses i 5 eller 7,</p>
<p>9. avslagit en begäran om att ersättning till vittne som åberopats av en<br>enskild part skall utgå av allmänna medel enligt 36 kap. 24 § andra<br>stycket eller</p>
<p>10. prövat en fråga enligt 33 kap. brottsbalken om avräkning av tiden<br>för vissa frihetsberövanden.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>82</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 14 kap. 3 § äktenskapsbalken skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>14 kap.</h4>
<p>Äktenskapsmål tas upp av<br>tingsrätten i den ort där kvinnan<br>eller mannen har sitt hemvist. Har<br>ingen av dem hemvist här i landet,<br>tas målet upp av Stockholms<br>tingsrätt.</p>
<p>3§ ..</p>
<p>Äktenskapsmål tas upp av<br>tingsrätten i den ort där kvinnan<br>eller mannen har sitt hemvist. Har<br>ingen av dem hemvist här i landet<br>eller har den make som har hem-<br>vist här medgetts att använda<br>fingerade personuppgifter enligt<br>lagen (1991:483) om fingerade<br>personuppgifter eller gäller sekre-<br>tess enligt 7 kap. 15 § sekre-<br>tesslagen (1980:100) for den<br>makens folkbokföringsuppgifter, tas<br>målet upp av Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>83</p>
<h3>4 Förslag till lag om ändring i fÖräldrabalken</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 6 kap. 17 § fÖräldrabalken skall ha följande<br>lydelse.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>6 kap.</p>
<p>17 §*</p>
<p>Frågor om vårdnad eller<br>umgänge tas upp av rätten i den ort<br>där barnet har sitt hemvist. Sådana<br>frågor kan tas upp även i samband<br>med äktenskapsmål. Om det inte<br>finns någon behörig domstol, tas<br>frågorna upp av Stockholms<br>tingsrätt.</p>
<p>i</p>
<p>Frågor om vårdnad eller<br>umgänge tas upp av rätten i den ort<br>där barnet har sitt hemvist. Har<br>barnet medgetts att använda finge-<br>rade personuppgifter enligt lagen<br>(1991:483) om fingerade person-<br>uppgifter eller gäller sekretess<br>enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen<br>(1980:100) för barnets folkbok-<br>föringsuppgifter tas sådana frågor<br>upp av rätten i den ort där<br>käranden har sitt hemvist eller, om<br>denne saknar hemvist i Sverige, av<br>Stockholms tingsrätt. Frågor om<br>vårdnad och umgänge kan tas upp<br>även i samband med äktenskaps-<br>mål. Om det inte finns någon<br>behörig domstol, tas frågorna upp<br>av Stockholms tingsrätt.</p>
<p>Frågor om vårdnad som avses i 4-8 och 10 §§ samt 10 b § andra<br>stycket samt frågor om umgänge som avses i 15 § handläggs i den<br>ordning som är föreskriven för tvistemål. Står barnet under vårdnad av<br>båda föräldrarna eller en av dem och är föräldrarna överens i saken, får<br>de väcka talan genom gemensam ansökan.</p>
<p>Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning som gäller för<br>domstolsärenden.</p>
<p>I mål om vårdnad kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stämning.<br>Dom i mål om vårdnad eller umgänge får meddelas utan<br>huvudförhandling, om parterna är överens i saken.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:1433.</p>
<p>84</p>
<h3>5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om<br>fingerade personuppgifter</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1991:483) om fingerade<br>personuppgifter skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>7§*</p>
<p>Rikspolisstyrelsen skall bistå den som har fått medgivande att använda<br>fingerade personuppgifter vid kontakter med andra myndigheter och i<br>övrigt lämna den hjälp som krävs, om den enskildes hjälpbehov inte kan<br>tillgodoses på annat sätt.</p>
<p>Rikspolisstyrelsen far i skälig<br>omfattning tillerkänna den person<br>som har medgetts att använda<br>fingerade personuppgifter ersätt-<br>ning for de kostnader som kan ha<br>uppkommit till följd av med-<br>givandet, i den mån ersättning inte<br>kan utgå på annat sätt.</p>
<p>Rikspolisstyrelsens beslut i<br>ersättningsfrågan skall på begäran<br>av den enskilde prövas av<br>Stockholms tingsrätt. Begäran om<br>en sådan prövning skall göras hos<br>Rikspolisstyrelsen, som i så fall<br>skall överlämna ärendet till rätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1997:988.</p>
<p>85</p>
<h3>7 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:713) om<br>homosexuella sambor</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att lagen (1987:713) om homosexuella sambor<sup>1<br></sup>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall<br>vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser<br>tillämpas även på de homosexuella samborna:</p>
<p>1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,</p>
<p>2. ärvdabalken,</p>
<p>3. jordabalken,</p>
<p>4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,</p>
<p>5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,</p>
<p>6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde<br>stycket av anvisningarna till 31 § samt punkterna 3 a, 3 b och 4 av<br>anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370),</p>
<p>7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,</p>
<p>8. bostadsrättslagen (1991:614),</p>
<p>9. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,</p>
<p>10. 5 kap. 18 § tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988),</p>
<p>11. 10 § insiderlagen (1990:1342),</p>
<p>12. 14 kap. 3 §, 4 § tredje stycket och 8 § tredje stycket vallagen<br>(1997:157),</p>
<p>13. 36 § första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigeval,<br>m.m.,</p>
<p>14.4 § lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall,</p>
<p>15. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad,</p>
<p>16. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, 15 och 16 §§, 12 kap. 7 och 8 §§ samt<br>16 kap. 7 och 9 §§ fÖräldrabalken,</p>
<p>17. säkerhetsskyddslagen 17. säkerhetsskyddslagen</p>
<p>(1996:627), samt (1996:627),</p>
<p>18. lagen (1996:1231) om 18. lagen (1996:1231) om</p>
<p>skattereduktion för fastighetsskatt i skattereduktion för fastighetsskatt i<br>vissa fall vid 1997-2001 års vissa fall vid 1997-2001 års</p>
<p>taxeringar. taxeringar, samt</p>
<p>19. lagen (1988:609) om måls-<br>ägandebiträde och stödperson.</p>
<p>Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara<br>ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1998:775.</p>
<p>86</p>
<h3>8 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:419) om<br>brottsofferfond</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1994:419) om brottsofferfond<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Den som döms för ett eller flera</p>
<p>1§</p>
<p>Den som döms för ett eller flera</p>
<p>brott skall, om fängelse ingår i<br>straffskalan för något av brotten, i<br>domen åläggas att betala en avgift<br>på 300 kr. Detsamma gäller när<br>fråga om ansvar för brott tas upp av<br>åklagare genom strafföreläggande.</p>
<p>brott skall, om fängelse ingår i<br>straffskalan för något av brotten, i<br>domen åläggas att betala en avgift<br>på 500 kr. Detsamma gäller när<br>fråga om ansvar för brott tas upp av<br>åklagare genom strafföreläggande.</p>
<p>Avgift skall inte tas ut om påföljdseftergift meddelas.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>2. För brott som har begåtts före ändringens ikraftträdande gäller inte<br>den högre avgiften.</p>
<p>87</p>
<h3>9 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) Prop. 2000/01:79</h3>
<p>Bilaga 2<br>Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620) skall tas in</p>
<p>en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>8a§</p>
<p>Socialnämnden bör verka för att<br>den som har drabbats av brott får<br>det stöd och den hjälp som den<br>brottsdrabbade personen liksom<br>dennes anhöriga behöver</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>88</p>
<h3>10 Förslag till lag om ändring i brottskadelagen (1978:413) Prop. 2000/01:79</h3>
<p>Bilaga 2<br>Härigenom föreskrivs att det i brottsskadelagen (1978:413) skall tas in<br>en ny paragraf, 18 §, av följande lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>18 §</p>
<p>Om det med hänsyn till den<br>skadelidandes behov av omedelbar<br>hjälp finns synnerliga skäl, får<br>brottsskadeersättningen helt eller<br>delvis betalas ut i förskott.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.</p>
<p>89</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<p>Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rådet, Brottsofferjouremas<br>riksförbund, Brottsoffermyndigheten, Dalarnas läns landsting,<br>Domstolsverket, Ekobrottsmyndigheten, Finansförbundet, Folkhälso-<br>institutet, Forum för frivilligt socialt arbete, Frälsningsarmén, Föreningen<br>Brottsoffer, Föreningen Sveriges polischefer, Föreningen Sveriges<br>socialchefer, Föreningen Våga Värna Varandra - Riksorganisationen mot<br>brott, Försäkringsförbundet, Gävle tingsrätt, Göteborgs kommun,<br>Göteborgs tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Hovrätten över Skåne och<br>Blekinge Huddinge kommun, Juridiska fakulteten vid Uppsala<br>universitet, Justitiekanslem, Kalmar kommun, Kiruna kommun,<br>Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminologiska institutionen vid Stockholms<br>universitet, Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Luleå<br>tingsrätt, Lunds kommun, Medicinska fakulteten vid Linköpings<br>universitet, Nämndemännens Riksförbund, Regionförbundet i Skåne,<br>Riksdagens ombudsmän, Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället,<br>Riksförsäkringsverket, Rikskvinnocentrum, Riksorganisationen för<br>anhöriga till våldsdödade, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige,<br>Rikspolisstyrelsen, Riksskatteverket, Riksåklagaren, Rädda barnens<br>riksorganisation, Rättshjälpsmyndigheten, Rättsmedicinalverket, Sam-<br>hällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet, Socialstyrelsen,<br>Statens institutionsstyrelse, Stockholms läns landsting, Stockholms<br>tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Svea hovrätt, Svensk Handel, Svenska<br>arbetsgivarföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska kommun-<br>förbundet, Svenska kyrkans centralstyrelse, Svenska Läkarsällskapet,<br>Svenska Mansjourers riksorganisation, Svenska polisförbundet, Svenska<br>Röda Korset, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Akademikers central-<br>organisation, Sveriges domareförbund, Sveriges Kvinnojourers riks-<br>förbund, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Psykologförbund, Sveriges<br>Riksförbund för brottsdrabbade resenärer, Tjänstemännens central-<br>organisation, Umeå Brottsofferjour, Uppsala kommun, Vårdförbundet<br>SHSTF, Västemorrlands läns landsting, Växjö tingsrätt, Örebro tingsrätt,<br>Östersunds kommun.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>90</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om<br>målsägandebiträde</h3>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde<br>skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1§‘</p>
<p>När förundersökning har inletts skall ett särskilt biträde för<br>målsäganden (målsägandebiträde) förordnas i mål om</p>
<p>1. brott enligt 6 kap. brottsbalken, om det inte är uppenbart att<br>målsäganden saknar behov av sådant biträde,</p>
<p>2. brott enligt 3 eller 4 kap. brottsbalken, på vilket fängelse kan följa,<br>eller enligt 8 kap. 5 eller 6 § brottsbalken eller försök, förberedelse eller<br>stämpling till sådant brott, om det med hänsyn till målsägandens<br>personliga relation till den misstänkte eller andra omständigheter kan<br>antas att målsäganden har behov av sådant biträde,</p>
<p>3. annat brott enligt brotts-<br>balken, på vilket fängelse kan<br>följa, om det med hänsyn till<br>målsägandens personliga för-<br>hållanden och övriga omständig-<br>heter kan antas att målsäganden<br>har ett särskilt starkt behov av<br>sådant biträde.</p>
<p>3. annat brott på vilket fängelse<br>kan följa, om det med hänsyn till<br>målsägandens personliga förhåll-<br>anden och övriga omständigheter<br>kan antas att målsäganden har ett<br>särskilt starkt behov av sådant<br>biträde.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:59.</p>
<p>91</p>
<p>2 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)<br>Härigenom föreskrivs att 8 a § socialtjänstlagen (1980:620)' skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Socialnämnden bör verka för att</p>
<p>kvinnor som är eller har varit<br>utsatta för våld eller andra<br>övergrepp i hemmet far stöd och<br>hjälp för att förändra sin situation.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>8 a §<sup>2</sup></p>
<p>Socialnämnden bör verka för att<br>den som utsatts for brott och<br>dennes anhöriga far stöd och<br>hjälp. Socialnämnden bör härvid<br>särskilt beakta att kvinnor som är<br>eller har varit utsatta för våld eller<br>andra övergrepp i hemmet kan<br>vara i behov av stöd och hjälp för<br>att förändra sin situation.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1988:871.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1998:409.</p>
<p>92</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-02-09</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif<br>Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 1 februari 2001 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde,</p>
<p>2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren<br>Per-Anders Sunesson.</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>93</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2001</p>
<p>Närvarande: Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden Thalén, Sahlin,<br>von Sydow, Klingvall, Östros, Messing, Engqvist, Larsson, Bodström</p>
<p>Föredragande: statsrådet Bodström</p>
<p>Prop. 2000/01:79</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 2000/01:79 Stöd till brottsoffer</p>
<p>94</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall= utskottet2000/01:JuU20?INLInlämning2001-03-15 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning2001-03-16 00:00:00inträffat2hanvisningHÄNHänvisning2001-03-20 00:00:00inträffat3hanvisningREGRegistrering2001-03-20 00:00:00inträffat70hanteringMOTMotionstid slutar2001-03-30 00:00:00planerat4hanvisningMOTMotionstid slutar2001-04-02 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-22 23:08:11statustextstatustextÄrendet är avslutatGO03792019-05-22 17:19:40tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-22 23:08:11behandlas_i2000/01:JuU20GO01JuU20bet2000/01JuU20BrottsofferBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju11mot2000/01Ju11med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju12mot2000/01Ju12med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju13mot2000/01Ju13med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju14mot2000/01Ju14med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju15mot2000/01Ju15med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferMotionföljdmotionav Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju14mot2000/01Ju14med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferav Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)Motionföljdmotionav Gunnel Wallin m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju12mot2000/01Ju12med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferav Gunnel Wallin m.fl. (C)Motionföljdmotionav Johan Pehrson (FP)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju15mot2000/01Ju15med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferav Johan Pehrson (FP)Motionföljdmotionav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju13mot2000/01Ju13med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)Motionföljdmotionav Ragnwi Marcelind m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:79<br/>
Stöd till brottsofferGO02Ju11mot2000/01Ju11med anledning av prop. 2000/01:79 Stöd till brottsofferav Ragnwi Marcelind m.fl. (KD)Motion