<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2286164</hangar_id>
 <dok_id>GO0372</dok_id>
 <rm>2000/01</rm>
 <beteckning>72</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2000/01:72</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utbildningsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>72</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2001-02-22 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:06:59</systemdatum>
 <publicerad>2001-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0372/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0372</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0372</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;2000/01:72&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Vuxnas lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och utvecklingen av vuxenutbildningen&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0372/prop_200001__72-1.png" style="width:64pt;height:103pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 22 februari 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingegerd Wärnersson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Utbildningsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs förslag om mål och strategi för utveckling av&lt;br&gt;vuxnas lärande. Förslagen rörande utvecklingen av vuxenutbildningen tar&lt;br&gt;sin utgångspunkt i en analys av innebörden av begreppet livslångt&lt;br&gt;lärande. Den framtida vuxenutbildningen skall möta människor och&lt;br&gt;tillgodose deras behov av lärande utifrån den enskilda personens&lt;br&gt;önskemål, behov och förutsättningar och stödja vuxnas delaktighet i det&lt;br&gt;livslånga lärandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen betonar vikten av att det förnyelse- och utvecklings-&lt;br&gt;arbete som bedrivits under kunskapslyftet tas tillvara, vidareutvecklas&lt;br&gt;och integreras i verksamheten. Skolhuvudmännens ansvar härför betonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av att kommunerna - i samverkan med andra kommuner,&lt;br&gt;folkbildningen och privata utbildningsanordnare - utvecklar en roll inte&lt;br&gt;bara som utbildningsanordnare utan också som samordnare av&lt;br&gt;informationsinsatser, vägledning, utbildningsmöjligheter framhålls.&lt;br&gt;Särskilda medel föreslås ställas till kommunernas förfogande år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satsningar föreslås på forskning och på kompetensutveckling av lärare&lt;br&gt;inom vuxenutbildningen för att utveckla vuxenpedagogiskt arbetssätt och&lt;br&gt;specialpedagogik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättrade möjligheter för personer med funktionshinder att delta i&lt;br&gt;vuxenutbildning föreslås bl.a. genom ett vidgat uppdrag till den nya&lt;br&gt;myndigheten för specialpedagogiska frågor och satsningar på utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av t.ex. Internet-bascrade läromedel för döva och hörselskadade. Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;Kommunerna föreslås iå ytterligare resurser för utbyggnad av särvux,&lt;br&gt;som föreslås kunna innefatta estetisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring i skollagen (1985:1100) föreslås så att vuxenutbildningen ges&lt;br&gt;möjlighet att tillgodose enskilda människors behov av en bredare&lt;br&gt;kompetensutveckling på gymnasial nivå än vad nuvarande regler tillåter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens skolor för vuxna föreslås få en vidgad roll som innebär att&lt;br&gt;skolorna förutom att erbjuda distansutbildning även skall stödja&lt;br&gt;kommunernas användning av distansmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skollagen (1985:1100) föreslås ändrad så att rätten till svenska för&lt;br&gt;invandrare omfattar alla vuxna invandrare. Kursplanen för sfi skall kunna&lt;br&gt;differentieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen för en ny statlig utvärdering av folkbildningen redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iförslag förs fram om ett nytt rekryterande studiebidrag inom&lt;br&gt;studiemedelssystemets ram, motsvarande 100 eller 122,5 procent av&lt;br&gt;studiemedlen. Bidraget utformas så att det kan användas som ett verktyg i&lt;br&gt;den uppsökande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt riktat statsbidrag motsvarande ca 47 000 platser i kommunal&lt;br&gt;vuxenutbildning och ca 7 000 platser inom folkhögskolan föreslås för&lt;br&gt;perioden 2003-2005.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext..............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skolor for vuxna...............................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.............................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund..........................................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Omfattning och erfarenheter av kunskapslyftet.....................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Mål och strategi for vuxnas lärande...............................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Flexibelt lärande.............................................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Inledning................................................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Pedagogisk-metodisk utveckling............................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Att främja vuxnas lärande..............................................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunal vuxenutbildning...........................................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;Fortsatt utveckling efter projekttiden.....................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 En vidgad roll för SSV...........................................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Svenskundervisning för invandrare (Sfi).......................................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Särvux............................................................................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Folkbildningen...............................................................................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Bakgrund................................................................................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Folkbildningen och det livslånga lärandet.............................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 Utvärdering av folkbildningen...............................................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Personer med funktionshinder och det livslånga lärande...............74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Studiefinansiering..........................................................................81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Förbättrade studiemedel för vuxnas lärande..........................81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Nationell styrning...........................................................................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 Nytt statsbidrag......................................................................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 En ny författningsreglering....................................................89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 Frågan om rätt till viss utbildning..........................................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Förteckning av remissinstanser som avgivit yttrande över&lt;br&gt;betänkandet Kunskapsbygget 2000 - det livslånga lärandet&lt;br&gt;(SOU 2000:28)........................................................................93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning av deltagare vid remissmöte med anledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontorets rapport (Statskontoret 2000:27).......................95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslär att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i skollagen (1985:1100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor lör vuxna,&lt;br&gt;dels godkänner vad regeringen förordar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål och strategi för vuxnas lärande (kapitel 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en särskild form av studiemedel för vissa vuxenstuderande&lt;br&gt;(kapitel 13),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. inrättande av ett nytt statsbidrag till kommuner och folkbildningen&lt;br&gt;(avsnitt 14.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2§ och 13 kap. 1§ skollagen&lt;br&gt;(1985:1100)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande vuxenutbildning syftar till att ge vuxna sådana&lt;br&gt;kunskaper och färdigheter som de behöver för att delta i samhälls- och&lt;br&gt;arbetsliv. Den skall också syfta till att möjliggöra fortsatta studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasial vuxenutbildning syf-&lt;br&gt;tar till att ge vuxna kunskaper och&lt;br&gt;färdigheter motsvarande de som&lt;br&gt;ungdomar kan få genom gymna-&lt;br&gt;sieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påbyggnadsutbildning syftar till att ge vuxna en sådan utbildning som&lt;br&gt;leder till en ny nivå inom deras yrke eller till ett nytt yrke. Vad som sägs i&lt;br&gt;detta kapitel om gymnasial vuxenutbildning gäller också påbyggnadsut-&lt;br&gt;bildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasial vuxenutbildning&lt;br&gt;syftar till att ge vuxna kunskaper&lt;br&gt;och färdigheter på en nivå som&lt;br&gt;motsvarar den som utbildningen i&lt;br&gt;gymnasieskolan skall ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sfi syftar till att ge vuxna&lt;br&gt;nyanlända invandrare grund-&lt;br&gt;läggande kunskaper i svenska&lt;br&gt;språket och om det svenska&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen anordnas som en&lt;br&gt;kurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sfi syftar till att ge vuxna&lt;br&gt;invandrare grundläggande kunska-&lt;br&gt;per i svenska språket och om det&lt;br&gt;svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen anordnas som kur-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1997:1212.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1108) om&lt;br&gt;statens skolor för vuxna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:1108) om statens skolor för&lt;br&gt;vuxna skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens skolor för vuxna skall&lt;br&gt;komplettera den kommunala&lt;br&gt;vuxenutbildningen genom att&lt;br&gt;erbjuda utbildning av i huvudsak&lt;br&gt;samma slag i form av distans-&lt;br&gt;undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer om skolornas förläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens skolor för vuxna skall&lt;br&gt;stödja kommunernas användning&lt;br&gt;av distansmetoder i vuxen-&lt;br&gt;utbildningen och komplettera den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen&lt;br&gt;genom att erbjuda utbildning av i&lt;br&gt;huvudsak samma slag i form av&lt;br&gt;distansundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 1 juni 1995 tillkallade regeringen en parlamentarisk&lt;br&gt;kommitté (dir. 1995:67) för att utreda vissa frågor rörande vuxen-&lt;br&gt;utbildningen. Kommittén tog sig namnet Kunskapslyftskommittén&lt;br&gt;(KLK). Uppdraget var att i ett första steg föreslå mål för ett nationellt&lt;br&gt;kunskapslyft för vuxna som en del i en strategi för ett livslångt lärande. I&lt;br&gt;ett andra steg bestod uppdraget i att lägga fram förslag till&lt;br&gt;ansvarsfördelning mellan den offentligt finansierade utbildningen,&lt;br&gt;arbetslivet och individen. Kommitténs arbete skulle vara slutfört senast&lt;br&gt;den 1 mars 1997. Kommittén publicerade i februari 1996 ett första&lt;br&gt;delbetänkande, En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande&lt;br&gt;(SOU 1996:27). Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tilläggsdirektiv (dir. 1996:71) den 12 september 1996 gav regeringen&lt;br&gt;KLK i uppdrag att följa den femåriga vuxenutbildningssatsningen och&lt;br&gt;årligen rapportera till regeringen samt ansvara för att fristående&lt;br&gt;utvärderingar skulle komma till stånd. Uppdraget i sin helhet skulle&lt;br&gt;slutföras den 1 mars 2000. Kommittén har i enlighet med dessa&lt;br&gt;tilläggsdirektiv överlämnat två delbetänkanden, den 1 april 1998&lt;br&gt;respektive den 1 april 1999, Vuxenutbildning och livslångt lärande -&lt;br&gt;Situationen inför och under första året med Kunskapslyftet&lt;br&gt;(SOU 1998:51) och Vuxenutbildning för alla? - Andra året med&lt;br&gt;Kunskapslyftet (SOU 1999:39). Dessa delbetänkande har&lt;br&gt;remissbehandlats. Sammanställningar av remissvaren finns tillgängliga i&lt;br&gt;Utbildningsdepartementet (dnr. U1998/2129/V och U1999/1523/V).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tilläggsdirektiv (dir. 1997:104) den 18 september 1997 gav&lt;br&gt;regeringen KLK i uppdrag att rapportera om funktionshindrades möjlig-&lt;br&gt;heter att delta i vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1999 lät regeringen remissbehandla en inom Utbildnings-&lt;br&gt;departementet upprättad promemoria om Handläggning av ansökningar&lt;br&gt;om särskilt utbildningsbidrag. Remissvaren finns tillgängliga i Utbild-&lt;br&gt;ningsdepartementet (dnr. U1999/2148/ST).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I april 2000 överlämnade KLK sitt slutbetänkande Kunskapsbygget&lt;br&gt;2000 - det livslånga lärandet (SOU 2000:28). Betänkandet har remiss-&lt;br&gt;behandlats. Förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 1. En&lt;br&gt;sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Utbildnings-&lt;br&gt;departementet (dnr. U2000/1585/V).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av förslag i KLK:s delbetänkande (SOU 1999:39) upp-&lt;br&gt;drog regeringen den 25 november 1999 åt Statskontoret att överväga bl.a.&lt;br&gt;för- och nackdelar med en inordning av svenskundervisning för&lt;br&gt;invandrare i den kommunala vuxenutbildningen och gymnasieskolan.&lt;br&gt;Statskontorets rapport Svenskundervisning för invandrare (sfi) - en egen&lt;br&gt;skolform eller del av komvux? har behandlats vid ett remissmöte, som&lt;br&gt;anordnades av Utbildningsdepartementet den 20 september 2000.&lt;br&gt;Förteckning över remissinstanser finns i bilaga 2. Minnesanteckningar&lt;br&gt;från remissmötet finns tillgängliga i Utbildningsdepartementet&lt;br&gt;(dnr. U2000/2747/V).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för en landsomfattande, särskild satsning på vuxenutbildning&lt;br&gt;presenterades i den s.k. sysselsättningspropositionen, Vissa åtgärder för&lt;br&gt;att halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag för budgetåret&lt;br&gt;1995/96, finansiering m.m. (prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU 15,&lt;br&gt;rskr. 1995/96:307) oeh regleras i förordningen (1998:276) om statligt&lt;br&gt;stöd till särskilda satsningar på utbildning av vuxna. Satsningen, som&lt;br&gt;påbörjades den 1 juli 1997, avser att under en femårsperiod årligen ställa&lt;br&gt;statliga medel till förfogande för att genomföra vuxenutbildning&lt;br&gt;motsvarande 100 000 årsstudieplatser inom kommunal vuxenutbildning&lt;br&gt;och folkhögskola. Målgruppen är i första hand arbetslösa som saknar&lt;br&gt;treårig gymnasiekompetens. Anställda och andra kan få delta i mån av&lt;br&gt;plats. Till satsningen knöts ett särskilt utbildningsbidrag (UBS) som ger&lt;br&gt;arbetslösa i åldern 25-55 år möjlighet att under ett år bedriva studier på&lt;br&gt;grundskole- och gymnasienivå med en ersättning motsvarande deras&lt;br&gt;arbetslöshetsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1996 inbjöd dåvarande statsrådet Ylva Johansson landets alla&lt;br&gt;kommuner att delta i en femårig satsning för ett nationellt kunskapslyft&lt;br&gt;för vuxna. Av inbjudan till kommunerna framgick att ett viktigt syfte&lt;br&gt;med denna omfattande satsning på vuxenutbildning var att genom&lt;br&gt;förnyelse och utvecklingsarbete lägga grunden till en förändrad&lt;br&gt;vuxenutbildning avpassad för 2000-talets behov efter femårsperiodens&lt;br&gt;slut. Ett annat viktigt syfte som angavs var att öka sysselsättningen och&lt;br&gt;den ekonomiska tillväxten. Vidare betonade regeringen att satsningen&lt;br&gt;skulle präglas av målstyrning och ske i dialog med kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 22 augusti 1996 tillkallade regeringen en delegation&lt;br&gt;med uppgift att förbereda och inledningsvis leda den särskilda vuxen-&lt;br&gt;utbildningssatsningen. Delegationen, som senare fick namnet Delegation-&lt;br&gt;en för kunskapslyftet, bestod av representanter för dåvarande Ut-&lt;br&gt;bildnings-, Finans-, Arbetsmarknads-, Inrikes- samt Närings- och han-&lt;br&gt;delsdepartementet och hade ställning som myndighet inom Regerings-&lt;br&gt;kansliet. Till delegationen var ett sekretariat knutet som svarade för&lt;br&gt;kontakterna med kommunerna och ansvarade för informationsinsatser.&lt;br&gt;Uppdraget att leda satsningen överfördes till Statens skolverk med verkan&lt;br&gt;från och med den l juli 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringsbeslut den 12 juni 1997 och den 21 juni 2000 har&lt;br&gt;Skolverket i uppdrag att i samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen, Centrala&lt;br&gt;studiestödsnämnden och Statistiska centralbyrån ansvara för halvårsvisa&lt;br&gt;rapporter till regeringen avseende uppföljning av kunskapslyftet.&lt;br&gt;Rapporteringen skall innehålla uppgifter om genomförd volym,&lt;br&gt;information om deltagarna och deras resultat på individnivå samt&lt;br&gt;uppgifter om utbildningsanordnare. 1 anslutning till sitt remissvar över&lt;br&gt;KLK:s slutbetänkande presenterade Skolverket rapporten Med vuxen-&lt;br&gt;utbildningen i fokus, som är en sammanfattande analys av de tre första&lt;br&gt;åren inom kunskapslyftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade i december 1999 en särskild utredare&lt;br&gt;(dir. 1999:107) med uppgift att utreda vissa frågor rörande vägledningen&lt;br&gt;i skolväsendet mm. Utredaren har i en särskild skrivelse den&lt;br&gt;22 september 2000 redovisat vissa principiella synpunkter på väg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledningsfrågorna. Uppdraget skall i sin helhet redovisas senast den&lt;br&gt;31 mars 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den likaledes i december 1999 tillkallade särskilde utredaren&lt;br&gt;(dir. 1999:86) av validering av vuxnas kunskap och kompetens har i en&lt;br&gt;skrivelse den 15 september 2000 redovisat arbetsläget inom utredningen&lt;br&gt;och den försöksverksamhet av validering av utländsk yrkeskompetens&lt;br&gt;som utredaren har i uppdrag att genomföra. Uppdraget skall i sin helhet&lt;br&gt;redovisas senast den 1 oktober 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skrivelse från IT-kommissionen hösten 2000 har synpunkter&lt;br&gt;framförts till regeringen rörande behovet av insatser för ett bättre och&lt;br&gt;bredare utbud av Internet-baserad vuxenutbildning. Kommissionen&lt;br&gt;lämnar förslag om att bl.a. etablera kunskapsområdet ”flexibelt lärande&lt;br&gt;på Internet” och att stimulera utvecklingen av flexibla, interaktiva ut-&lt;br&gt;bildningar på Internet genom en utvecklingsfond. Förslagen syftar till att&lt;br&gt;förbättra synligheten och arbetsmarknadsvärdet av vuxnas kunskaper och&lt;br&gt;att förbättra förutsättningarna för vuxenlärande genom en översyn av&lt;br&gt;studiestödssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver har idéer, synpunkter och förslag rörande den framtida&lt;br&gt;utformningen av vuxenutbildningen i Sverige förts fram vid ett stort antal&lt;br&gt;konferenser. Dessa har anordnats av bl.a. Utbildningsdepartementet,&lt;br&gt;Delegationen för kunskapslyftet, Skolverket, enskilda kommuner,&lt;br&gt;Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning (R-vux) och&lt;br&gt;andra organisationer med anknytning till vuxenutbildningssatsningen.&lt;br&gt;Till detta kommer särskilda skrivelser till regeringen från bl.a. kommuner&lt;br&gt;och enskilda samt den allmänna debatten om vuxenutbildning och&lt;br&gt;livslångt lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de betänkanden som Kunskapslyftskommittén har redovisat&lt;br&gt;till regeringen i enlighet med sina direktiv har kommittén publicerat&lt;br&gt;följande rapporter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;SOU 1996:164 Livslångt lärande i arbetslivet - steg på&lt;br&gt;vägen mot ett kunskapssamhälle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;SOU 1996:188 Vuxenutbildare ser på sig själva,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;SOU 1997:120 Vuxenpedagogik i Sverige - Forskning,&lt;br&gt;utbildning, utveckling - En kartläggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;SOU 1997:158 Vuxenpedagogik i teori och praktik -&lt;br&gt;Kunskapslyftet i fokus och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;SOU 1999:141 Från Kunskapslyftet till en Strategi för&lt;br&gt;Livslångt Lärande. Ett perspektiv på svensk vuxen-&lt;br&gt;utbildningspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna proposition bygger således på ett omfattande underlag, som tagits&lt;br&gt;fram successivt under flera års tid. Härtill skall läggas erfarenheterna av&lt;br&gt;ett brett och rikt varierat förnyelse- och utvecklingsarbete i ett mycket&lt;br&gt;stort antal kommuner. Detta arbete är mera sällan dokumenterat i&lt;br&gt;systematisk form, men har utgjort underlag för många av de rapporter&lt;br&gt;som tagits fram under den period som kunskapslyftet pågått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materialets omfattning gör det inte heller möjligt att systematiskt&lt;br&gt;redovisa alla de förslag som förekommer i betänkanden och rapporter&lt;br&gt;samt remissinstansernas och regeringens bedömning av dessa. Enbart i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K.LK:s huvudbetänkande finns drygt 80 formella förslag och ytterligare Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;nästan 50 ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Omfattning och erfarenheter av kunskapslyftet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftet är nu inne på den andra hälften av den femåriga projekt-&lt;br&gt;perioden. Den satsning som regeringen gjorde har visat sig ge önskade&lt;br&gt;resultat. Enskilda individer har fått en unik möjlighet att öka sin&lt;br&gt;kompetens och samtidigt växa i tro på sin egen förmåga. Det har också&lt;br&gt;visat sig att människor i hög utsträckning tagit tillvara denna möjlighet.&lt;br&gt;Arbetslivets utvecklingspotential har ökat med en välutbildad befolkning&lt;br&gt;både vad gäller möjlighet till arbetsorganisatoriska förändringar och&lt;br&gt;användandet av moderna produktionsmetoder. Den internationella&lt;br&gt;uppmärksamheten som kunskapslyftet rönt, har gett Sverige en plattform&lt;br&gt;att på ett aktivt sätt påverka den europeiska debatten om livslångt&lt;br&gt;lärande. Som en följd av den stora efterfrågan på utbildning kom&lt;br&gt;satsningen att under åren 1998, 1999 och 2000 få en avsevärt större&lt;br&gt;omfattning än vad som ursprungligen avsetts. De statliga anslagen under&lt;br&gt;åren 1997-2000 har uppgått till sammanlagt 11 858 miljoner kronor&lt;br&gt;avseende utbildningskostnader och 28 348 miljoner kronor avseende&lt;br&gt;studiestöd - särskilt utbildningsbidrag (UBS), särskilt vuxenstudiestöd&lt;br&gt;(SVUX) samt särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVIJXA). Under&lt;br&gt;denna period har kommunerna årligen genomfört mer verksamhet inom&lt;br&gt;ramen för kunskapslyftet än det antal årsstudieplatser de tilldelats statliga&lt;br&gt;medel för. Av den totala volymen har ca 10 000 platser årligen&lt;br&gt;genomförts som folkhögskolekurser vid folkhögskolor. Denna verk-&lt;br&gt;samhet har följts och redovisats av Folkbildningsrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet studerande i kunskapslyftet särredovisas inte från övrig&lt;br&gt;gymnasial vuxenutbildning i Skolverkets halvårsvisa uppföljningar.&lt;br&gt;Dessa uppföljningar avspeglar hela den kommunala vuxenutbildningen&lt;br&gt;på gymnasial nivå. Från det första halvåret med kunskapslyftet hösten&lt;br&gt;1997 har antalet studerande i kommunernas gymnasiala vuxenutbildning&lt;br&gt;ökat från ca 173 000 studerande till som högst 228 000 våren 1999.&lt;br&gt;Under den period som kunskapslyftet pågått har andelen studerande som&lt;br&gt;saknar treårig gymnasieutbildning varierat mellan 63 och 69 procent.&lt;br&gt;Störst andel korttidsutbildade deltagare finns i landsbygds- och&lt;br&gt;glesbygdskommuner. Under kunskapslyftsperioden har hittills ca&lt;br&gt;675 000 personer deltagit i kommunal vuxenutbildning i någon&lt;br&gt;omfattning. Av dessa har nästan 630 000 personer studerat minst en kurs&lt;br&gt;på gymnasial nivå. Omfattningen av deras studier uppgår i genomsnitt till&lt;br&gt;ca sex månaders heltidsstudier per person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Skolverkets senaste rapport, Delrapport 7, framgår att av det totala&lt;br&gt;antalet studerande inom den kommunala vuxenutbildningen var&lt;br&gt;83 procent av dem som finansierade sina studier med det särskilda&lt;br&gt;utbildningsbidraget, aktuella på arbetsförmedlingen i anslutning till&lt;br&gt;kursstarten våren 2000. Andelen deltagare över 30 år i den kommunala&lt;br&gt;vuxenutbildningen har ökat från 49 procent hösten 1997 till knappt&lt;br&gt;60 procent våren 2000. Andelen män i den kommunala&lt;br&gt;vuxenutbildningen var 33 procent våren 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet har rapporterat till regeringen om omfattningen av Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;kunskapslyftet. I rapporterna har rådet bl.a. redovisat antalet invandrare&lt;br&gt;och kvinnor. Andelen kvinnor är ungefär lika hög som i den kommunala&lt;br&gt;vuxenutbildningen. Folkbildningsrådets uppföljningar visar att folk-&lt;br&gt;högskolan har en högre andel funktionshindrade än vad övriga skol-&lt;br&gt;former har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av grundläggande vuxenutbildning sedan år 1997 har&lt;br&gt;påverkats dels av i vilken omfattning kommunerna har anordnat&lt;br&gt;orienteringskurser, dels av den ökade flexibiliteten i den kommunala&lt;br&gt;vuxenutbildningen med möjlighet att samtidigt studera på grundläggande&lt;br&gt;och gymnasial nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna erbjuda en efterfrågestyrd utbildning har kommunerna&lt;br&gt;sedan år 1997 utvecklat olika tillvägagångssätt i syfte att fånga upp de&lt;br&gt;studerandes utbildningsönskemål. Mer än hälften av kommunerna&lt;br&gt;bedöms av Skolverket ha använt sig av de studerandes önskemål som en&lt;br&gt;av flera grunder vid planering av kursutbud. Tre fjärdedelar av&lt;br&gt;kommunerna bestämmer sitt kursutbud efter samråd med arbets-&lt;br&gt;förmedlingen och tar ofta kontakt med arbetsgivare om deras behov av&lt;br&gt;arbetskraft. Flertalet kommuner samverkar med arbetsförmedlingen när&lt;br&gt;det gäller rekrytering av deltagare och den uppsökande verksamheten&lt;br&gt;sker ofta i samarbete med arbetsförmedling och fackliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla kommuner erbjuder enligt Skolverket någon form av studie- och&lt;br&gt;yrkesvägledning. Samtliga kommuner har också i sina ansökningar om&lt;br&gt;statsbidrag för kunskapslyftet beskrivit hur de avser att satsa på&lt;br&gt;vägledning. I nästan hälften av landets kommuner är kommunens och&lt;br&gt;arbetsförmedlingens vägledning samlokaliserad. Med både statliga och&lt;br&gt;kommunala medel har s.k. vägledningscentrum byggts upp som har&lt;br&gt;resurser, utrustning och personal med en total vägledningsservice, allt&lt;br&gt;från information om yrken och utbildningar till fördjupade väglednings-&lt;br&gt;samtal. Arbetet med att utforma individuella studieplaner har kommit&lt;br&gt;olika långt och kvaliteten skiftar starkt mellan olika kommuner. I ungefär&lt;br&gt;en tredjedel av kommunerna saknas individuella studieplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kommuner arbetar med validering. Begreppet validering har en&lt;br&gt;vid innebörd. Skolverket visar i en rapport att det finns många varierande&lt;br&gt;uppfattningar i kommunerna när det gäller validering. Med validering&lt;br&gt;avser regeringen en strukturerad bedömning, värdering och erkännande&lt;br&gt;av kunskaper och kompetens som uppnåtts både i och utanför det&lt;br&gt;formella utbildningsväsendet. Enligt Skolverket förekommer validering i&lt;br&gt;ungefär en tredjedel av kommunerna och i nästan två tredjedelar av&lt;br&gt;kommunerna pågår utvecklingsarbete inom detta område. Sammantaget&lt;br&gt;efterlyses mer kunskaper inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra flesta kommuner använder sig av externa utbildnings-&lt;br&gt;anordnare, dvs. andra än kommunens egen vuxenutbildning. Den&lt;br&gt;kvalitetsgranskning, som Skolverket genomfört på uppdrag av regeringen&lt;br&gt;avseende utbildning på entreprenad, visar att externa anordnare ofta&lt;br&gt;erbjuder pedagogiska processer som är utvecklade utifrån de vuxnas&lt;br&gt;perspektiv. Granskningen visar dock att de externa anordnarnas&lt;br&gt;erfarenheter inte alltid tas till vara av kommunerna i utvecklingsarbetet.&lt;br&gt;Vidare tyder granskningen på att det finns brister i kommunernas&lt;br&gt;ledning, styrning och egentillsyn när det gäller utbildning på entreprenad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket har följt upp målet att höja utbildningsnivån och redovisat&lt;br&gt;resultatet i en rapport LYFT eller BREDD'1. Rapporten bygger på en&lt;br&gt;enkätundersökning av deltagare i kommunal vuxenutbildning&lt;br&gt;läsåret 1997/98. Under detta läsår hade en tredjedel av de studerande,&lt;br&gt;som vid studiernas början saknade treårig gymnasieutbildning, höjt sin&lt;br&gt;utbildningsnivå enligt Statistiska centralbyråns s.k. SUN-klassiticering.&lt;br&gt;SUN-klassificeringen innebär att en studerande måste fullfölja kurser&lt;br&gt;motsvarande 500 gymnasiepoäng samt ha godkända resultat i engelska,&lt;br&gt;svenska och matematik för att tillgodogöra sig en höjning av&lt;br&gt;utbildningsnivån. Systemet innebär att många som inhämtat kurser som&lt;br&gt;omfattar mer än 500 gymnasiepoäng inte formellt höjs till en ny&lt;br&gt;utbildningsnivå, om inte de specifika kraven på engelska, svenska och&lt;br&gt;matematik varit uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingar som utförts på uppdrag av KLK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten från en undersökning som Inregia AB presenterade&lt;br&gt;våren 2000 Resultaten av Kunskapslyftets första 18 månader -&lt;br&gt;jämförelser mellan kommunerna visar att glesbygdskommuner och&lt;br&gt;kommuner där arbetslösheten är hög har satsat mer på kunskapslyftet än&lt;br&gt;andra kommuner. Detsamma gäller även kommuner där andelen&lt;br&gt;korttidsutbildade är hög. Den statistiska analysen visar att det framför allt&lt;br&gt;är fyra faktorer som samvarierar med kommunernas omfattning av&lt;br&gt;verksamheten inom kunskapslyftet. Ju högre arbetslöshet i kommunen,&lt;br&gt;desto fler deltagare i kunskapslyftet. Ju fler korttidsutbildade i en&lt;br&gt;kommun, desto mer satsar man på kunskapslyftet. Ju mindre kommunal&lt;br&gt;vuxenutbildning som tidigare fanns i kommunen, desto mer verksamhet i&lt;br&gt;kunskapslyftet. Studiernas omfattning per kommuninvånare är också&lt;br&gt;större i glesbygdskommuner än i andra typer av kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 2000 presenterades också resultatet av en enkät-&lt;br&gt;undersökning som genomförts av forskare vid institutionen för pedagogik&lt;br&gt;och didaktik, Kunskapslyftets effekter på kort sikt. Enkätstudie av&lt;br&gt;deltagare och jämförelsegrupper mellan 1998 och 7999, Lander R. &amp;amp;&lt;br&gt;Larsson M., Göteborgs universitet. Enligt rapporten var 90 procent av&lt;br&gt;deltagarna nöjda med kunskapslyftet. Studien visar också att tre&lt;br&gt;fjärdedelar av deltagarna i kunskapslyftet hade lått arbete eller gått vidare&lt;br&gt;till fortsatta studier. Huvudslutsatsen i studien är att kunskapslyftets&lt;br&gt;effekter på sysselsättningen inte kan bedömas än. Effekterna förskjuts,&lt;br&gt;eftersom många väljer att fortsätta med sina studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån presenterade våren 2000 en studie som&lt;br&gt;genomförts för att belysa de mer långsiktiga effekterna av&lt;br&gt;vuxenutbildning avseende inkomstförhållanden, högskolestudier och&lt;br&gt;arbetslöshet. (Inkomst- och sysselsättningseffekter av kommunal&lt;br&gt;vuxenutbildning, Gun Alm Stenflo, SCB Temarapport 2000:1,&lt;br&gt;Prognosinstitutet). Studerande i kommunal vuxenutbildning&lt;br&gt;åren 1992-1993 har jämförts med studerande i kunskapslyftet år 1997.&lt;br&gt;Resultaten visar att kommunal vuxenutbildning leder till positiva effekter&lt;br&gt;både när det gäller inkomst och sysselsättning. De studerande i kunskaps-&lt;br&gt;lyftet skiljer sig delvis från dem som tidigare studerade i kommunal&lt;br&gt;vuxenutbildning bl.a. genom att de i mycket högre grad än tidigare går&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare till högskolestudier. Slutsatsen i studien är att om arbetsmarknaden Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;inte radikalt förändras, bör de positiva effekterna också gälla för dem&lt;br&gt;som i dag går kunskapslyftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Mål och strategi för vuxnas lärande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: l-öljande mål och strategi skall gälla för&lt;br&gt;utveckling av vuxnas lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla vuxna skall ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och&lt;br&gt;utveckla sin kompetens i syfte att främja personlig utveckling,&lt;br&gt;demokrati, jämställdhet ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt en&lt;br&gt;rättvis fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strategi:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Pedagogik och arbetsformer utvecklas för att motsvara individernas&lt;br&gt;föränderliga och ökande behov av lärande i ett kunskapsbaserat&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Individens lärande och kunskapssökande stöds genom rådgivning&lt;br&gt;och vägledning, baserad på erkännande av faktiska, redan&lt;br&gt;förvärvade kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ändamålsenliga lärmiljöer samt undervisning, handledning och&lt;br&gt;nätbaserad utbildning tillhandahålls i en omfattning som så långt&lt;br&gt;möjligt svarar mot alla vuxnas varierande behov av och&lt;br&gt;förutsättningar för lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ekonomiskt stöd erbjuds vuxna för att stimulera till deltagande i&lt;br&gt;utbildning och kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Samhället, arbetsgivarna och de enskilda ansvarar gemensamt för&lt;br&gt;att olika individers och olika gruppers behov av såväl allmän som&lt;br&gt;specialinriktad utbildning tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Allt formellt och icke formellt lärande, som åtnjuter samhällets&lt;br&gt;stöd, genomsyras av ett demokratiskt förhållningssätt och respekt&lt;br&gt;för allas lika värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En grundläggande sarnsyn över politikområden och samverkan&lt;br&gt;mellan myndigheter, arbetsmarknadens parter och folkrörelser&lt;br&gt;eftersträvas för att förverkliga individernas lärande och kompetens-&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommitténs förslag: Mot bakgrund av några globala&lt;br&gt;scenarier betonar kommittén att utbildning och kompetensutveckling&lt;br&gt;utgör strategiska positioner och att den kanske viktigaste aspekten är&lt;br&gt;kopplingen mellan kunskapssamhälle och livslångt lärande. I de scenarier&lt;br&gt;som tecknats handlar det om att det krävs en välutbildad befolkning, en&lt;br&gt;kreativ miljö med attraktiva arbetsplatser, ett rikt kulturellt utbud och&lt;br&gt;flexibla möjligheter till livslångt lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterar att relationerna mellan information, kunskap&lt;br&gt;och utveckling är komplicerade men viktiga att uppmärksamma på både&lt;br&gt;samhälls- och individnivå. Man kan hävda att vi lever i ett kunskaps- och&lt;br&gt;informationssamhälle där kunskap är innehållet och informationstekniken&lt;br&gt;mediet. Det är innehållet som är förändringskraften men mediet under-&lt;br&gt;lättar förändringsprocessen. På individnivå talar man om kedjan: data -&lt;br&gt;information - kunskap - eftertanke - handlande. Kommittén betonar att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det finns många skäl till att livslångt lärande är betydelsefullt och blivit Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;allt mer betydelsefullt. En fundamental aspekt som anges är att i och med&lt;br&gt;att kunskapsmassan kontinuerligt växer, blir det allt orimligare att tänka&lt;br&gt;sig att man i ungdomen skall kunna inhämta mer än en bråkdel av de&lt;br&gt;kunskaper man kommer att behöva under sitt liv. Det mesta av dessa&lt;br&gt;kunskaper har inte ens utvecklats när man går i ungdomsskolan. Det&lt;br&gt;livslånga lärandet har därmed ett värde i sig. Men också politiskt,&lt;br&gt;kulturellt och för arbetslivet betonas värdet av livslångt lärande. Alla&lt;br&gt;måste ha tillgång till en plattform - en god basutbildning - för det&lt;br&gt;fortsatta lärandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärande i det formella utbildningssystemet måste kunna gå att&lt;br&gt;kombinera med annat lärande, t.ex. lärande på en arbetsplats. Alla&lt;br&gt;individer måste fa möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt&lt;br&gt;inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta. Det far inte&lt;br&gt;finnas några återvändsgränder inom utbildningsväsendet eller andra&lt;br&gt;hinder för individen att skräddarsy sin utbildning. Vidare poängteras att&lt;br&gt;särskilda satsningar krävs för att motverka att individer med&lt;br&gt;funktionshinder inte skall hamna vid sidan av utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtida utmaningar för den svenska utbildningspolitiken blir enligt&lt;br&gt;kommittén att starkare betona:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utbildningspolitiken som resursskapare och som en del i&lt;br&gt;innovationssystemet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utbildningspolitiken som drivkraft för ökad konkurrens-&lt;br&gt;kraft som en del i infrastrukturen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utbildningspolitiken som problemlösare - livslångt lärande&lt;br&gt;för arbetskraft med kort utbildning och med en åldrande&lt;br&gt;befolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga uppgifter för staten blir enligt kommittén att värna den&lt;br&gt;demokratiska utvecklingen, att förhindra att marknadskrafterna&lt;br&gt;undergräver viktiga kulturella värden och att motverka polarisering på&lt;br&gt;arbetsmarknaden och mellan grupper och regioner i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de scenarier som tecknats i anslutning till Långtidsutredningen - både&lt;br&gt;det optimistiska och det mindre optimistiska - antyds att det kan bli ett&lt;br&gt;överskott av personer med enbart grundskoleutbildning, vilket enligt&lt;br&gt;KLK motiverar en fortsatt satsning på vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterar att Sverige internationellt sett ligger bra till i&lt;br&gt;många utbildnings- och arbetsmarknadsmässiga avseenden. Trots detta&lt;br&gt;måste statliga satsningar på utbildning och kompetensutveckling&lt;br&gt;fortsätta. Kommittén anser att det är av yttersta vikt att det även inom&lt;br&gt;andra politikområden genomförs åtgärder som leder till att det skapas fler&lt;br&gt;kvalificerade jobb, ökar efterfrågan på välutbildat arbetskraft samt&lt;br&gt;stimulerar individer och arbetsgivare att själva investera i utbildning och&lt;br&gt;kompetensutveckling. Det är viktigt att investeringarna i utbildning på&lt;br&gt;både grundläggande och högre nivå fortsätter. En politik som uppmuntrar&lt;br&gt;ett brett deltagande av arbetskraften i utbildning och vidareutbildning kan&lt;br&gt;spela en viktig roll för ekonomisk tillväxt och en bred välstånds-&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvuduppgift för utbildningssystemet blir att ge alla individer&lt;br&gt;möjligheter att tillägna sig och utveckla de grundläggande kunskaper och&lt;br&gt;färdigheter som individerna behöver för att bli delaktiga i samhället och&lt;br&gt;som behövs på arbetsmarknaden. När ny kunskap produceras snabbt blir&lt;br&gt;utbildningens huvuduppgift att ge en bas för framtida aktiviteter. Staten&lt;br&gt;bör garantera alla möjlighet att få treårig gymnasiekompetens och staten&lt;br&gt;bör garantera individerna tillgång till en viss minimistandard i fråga om&lt;br&gt;infrastruktur för livslångt lärande. Kommitténs bedömning är att sådana&lt;br&gt;investeringar är samhällsekonomiskt lönsamma. Kommunerna bör ha&lt;br&gt;huvudansvaret for genomförandet av dessa satsningar. Motiven för dessa&lt;br&gt;förslag ligger dels i medborgarrätt, dels i effektivitet. Kommittén för ett&lt;br&gt;resonemang om vad som skulle kunna vara en lämplig ansvarsfördelning&lt;br&gt;mellan stat, individ och arbetsliv när det gäller utbildning och livslångt&lt;br&gt;lärande. I detta sammanhang förs vissa principiella ställningstaganden&lt;br&gt;fram beträffande statliga styrmedel. Rätten till gymnasiekompetens för&lt;br&gt;vuxna bör inte vara beroende av konjunkturerna. Myndigheternas&lt;br&gt;uppgifter att följa upp mål och utöva tillsyn bör skiljas från de främjande&lt;br&gt;uppgifterna. Former för regelbundna överläggningar och överens-&lt;br&gt;kommelse mellan staten och kommunerna bör etableras på utbildnings-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller relationerna mellan staten och kommunerna anser&lt;br&gt;kommittén att det är angeläget att hålla fast vid decentraliseringen, men&lt;br&gt;att de nationella målen för utbildningspolitiken måste bli tydligare och att&lt;br&gt;individens ställning skall stärkas genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 sina resonemang om livslångt lärande slår kommittén fast att&lt;br&gt;infrastrukturen för utbildningsområdet är en viktig beståndsdel i det&lt;br&gt;sociala kapitalet. Det är också en grund för allt lärande som i framtiden&lt;br&gt;kommer att pågå i hemmet, i vardagslivet, på arbetsplatserna, på fritiden&lt;br&gt;och i föreningslivet. Detsamma gäller för alla andra aktiviteter av vilka&lt;br&gt;formellt arrangerad utbildning utgör en liten del. Kommittén pekar på att&lt;br&gt;folkbildning och föreningsverksamhet fyller viktiga funktioner i&lt;br&gt;vardagslärandet. Studiecirklar, studiegrupper och chatgrupper där&lt;br&gt;deltagarna har gemensamma intressen ges som andra exempel på detta&lt;br&gt;informella lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera bredden i vuxenlärandet delar kommittén in lärandet i&lt;br&gt;tre kategorier: individuellt vardagslärande, lärande i arbetslivet och&lt;br&gt;lärande i studier. Kommittén betonar att lärande i arbetslivet är en särskilt&lt;br&gt;viktig faktor i det totala livslånga lärandet. Ju mer kunskapssamhället&lt;br&gt;utvecklas, desto större andel kan man förvänta sig att lärandet i&lt;br&gt;arbetslivet kommer att utgöra av det totala lärandet som även det&lt;br&gt;förväntas öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Få instanser har direkt kommenterat kommitténs&lt;br&gt;skrivningar inom detta område. Ett antal instanser uttalar sig i allmänna&lt;br&gt;ordalag positivt om den vida bakgrund som kommittén tecknar. Det man&lt;br&gt;framför allt betonar är individperspektivet och de demokratiska&lt;br&gt;aspekterna. Det finns dock en del kritiska synpunkter på att helhets-&lt;br&gt;perspektivet inte alltid följs upp och slår igenom i betänkandet på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen delar kommitténs perspektiv att lärandet bör&lt;br&gt;vara livslångt och livsvitt, samtidigt som det främjar ett effektivt och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättvist kunskapssamhälle. Bl.a. Statskontoret, Stockholms stad och&lt;br&gt;Folkbildningsrådet anser att individperspektivet saknas i för stor&lt;br&gt;utsträckning i betänkandet. Vidare framhåller Statskontoret att&lt;br&gt;utredningen inte tagit tillräcklig hänsyn till att det livslånga lärandet och&lt;br&gt;vuxenutbildning är två skilda frågeställningar. Riksrevisionsverket anser&lt;br&gt;inte att belysningen av vuxenutbildningen i förhållande till kunskaps-&lt;br&gt;samhället och det livslånga lärandet är tillräcklig samt att betänkandet&lt;br&gt;förmedlar en syn på komvux roll i kunskapssamhället som enbart&lt;br&gt;kompensatorisk. Skolverket anser att betänkandet inte utgår från ett livs-&lt;br&gt;långt lärandeperspektiv utan mer från ett system med återkommande&lt;br&gt;utbildning. Högskoleverket framhåller att det livslånga lärande-&lt;br&gt;perspektivet bör innebära att livet inte skall delas upp i perioder och att&lt;br&gt;det eftergymnasiala perspektivet borde finnas med i större utsträckning.&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att betänkandet för&lt;br&gt;mycket fokuseras på den formella vuxenutbildningen på gymnasienivå.&lt;br&gt;Integrationsverket efterlyser den etniska dimensionen i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av instanserna ställer sig bakom de generella förslagen om&lt;br&gt;garanterad tillgång till gymnasiekompetens samt en minimistandard av&lt;br&gt;infrastruktur och pekar på positiva erfarenheter från kunskapslyftet. TCO&lt;br&gt;understryker att gymnasial utbildning för alla är ett grundläggande krav&lt;br&gt;om kunskapssamhällets möjligheter skall vara tillgängliga för alla och&lt;br&gt;kunskapslyftets koncentration mot arbetslösa far därför inte vara&lt;br&gt;vägledande för den framtida vuxenutbildningen. Arbetsmarknads-&lt;br&gt;styrelsen framhåller att många vetenskapliga studier och offentliga&lt;br&gt;utredningar under senare år visat på att nationernas välstånd och&lt;br&gt;ländernas konkurrenskraft i växande utsträckning är beroende av den&lt;br&gt;mänskliga arbetsinsatsen och av människors utbildning och kompetens&lt;br&gt;att ta till vara och utveckla ny kunskap och ny teknik. I det framtida&lt;br&gt;arbetslivet är en kontinuerlig kompetensförnyelse en förutsättning för&lt;br&gt;trygghet till arbete. Utbildning och livslångt lärande blir&lt;br&gt;kommunicerande kärl med arbete och välfård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid slutet av 1960-talet präglades den utbildningspolitiska diskussionen&lt;br&gt;av insikten att de skolkunskaper som inhämtas i barndomen och ung-&lt;br&gt;domen inte kommer att vara tillräckliga för hela livets behov av kunskap&lt;br&gt;och vetande. Utvecklingen i arbetslivet och samhället i övrigt skulle för&lt;br&gt;de flesta komma att kräva återkommande perioder av utbildning under&lt;br&gt;hela den yrkesverksamma perioden. Återkommande utbildning var en&lt;br&gt;strategi som i hög grad låg till grund vid utformningen av 1970-talets&lt;br&gt;reformer inom vuxenutbildningen och högskolan. Den utgör fortfarande&lt;br&gt;grunden för dagens vuxenutbildning och det studiefinansieringssystem&lt;br&gt;som gäller fram till den 1 juli 2001. Samhällets satsning på&lt;br&gt;vuxenutbildning har under denna period utgjort ett viktigt verktyg för att&lt;br&gt;åstadkomma social utjämning och ökad jämlikhet. De senaste femton&lt;br&gt;åren har i hög grad präglats av den elektroniska revolution som i grunden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändrat villkoren för arbete, ekonomi, lärande och kommunikation.&lt;br&gt;Industrisamhällets arbetsorganisation var jämförelsevis stabil över tid och&lt;br&gt;gjorde det möjligt att identifiera yrken som var gemensamma tor många&lt;br&gt;arbetsplatser. En växande del av dagens arbetsmarknad formas som&lt;br&gt;tidsbegränsade projekt med utpräglad platt organisation. Avgränsningen&lt;br&gt;av individens uppgifter är specifik för projektet. Behovet av kompetens&lt;br&gt;är ofta unikt för varje projekt. Yrken i traditionell mening är inte alltid&lt;br&gt;möjliga att identifiera, även om fasta jobb ännu dominerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomgripande förändring av arbetslivet som denna utveckling&lt;br&gt;medfört har beskrivits i bl.a. rapporten Kompetensparadox? (Ds 2000:49)&lt;br&gt;I detta sammanhang hänvisar vi till dessa beskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba samhällsförändring som pågår och som hela tiden tycks&lt;br&gt;accelerera, ställer nya krav på alla medborgare. Informations- och&lt;br&gt;kommunikationstekniken (IT) gör det möjligt att följa ekonomiska och&lt;br&gt;politiska skeenden i realtid över hela världen. Tillgången till information&lt;br&gt;och möjligheterna att tillägna sig ny kunskap är tillsynes obegränsad.&lt;br&gt;Betydelsen av att kunna granska och värdera information växer därmed&lt;br&gt;kraftigt. Den enskilde måste ta ställning till situationer som direkt&lt;br&gt;påverkar hans eller hennes livssituation och där han eller hon inte har&lt;br&gt;någon tidigare erfarenhet att luta sig mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma demokratiska och humanistiska värdena utmanas&lt;br&gt;ständigt. Den nya tekniken har skapat villkor, som skärper behoven av&lt;br&gt;värdering och källkritik. Förtrogenhet med den gemensamma värde-&lt;br&gt;grunden är då avgörande för förmågan att hantera de situationer som kan&lt;br&gt;uppstå. Folkrörelsernas tradition att i sin verksamhet erbjuda för-&lt;br&gt;utsättningar för delaktighet och gemenskap men även som mötesplatser&lt;br&gt;för lärande och kunskapsutveckling blir fortsatt en viktig faktor i&lt;br&gt;demokratiutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vuxnas behov av och förutsättningar för lärande har som en följd av&lt;br&gt;denna utveckling förändrats. Lärandet kan inte avgränsas till ungdoms-&lt;br&gt;åren och några avgränsade perioder under yrkeslivet därefter. Som KLK&lt;br&gt;påpekar innebär kunskapsmassans snabba tillväxt att mycket av den&lt;br&gt;kunskap som en person behöver under sitt liv ännu inte har utvecklats när&lt;br&gt;han eller hon går i ungdomsskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på flexibilitet och förändring är stora inom såväl arbetslivet&lt;br&gt;som samhällslivet i övrigt. Lärandet blir i allt högre grad en daglig och&lt;br&gt;ständig följeslagare. För att kunna sköta och behålla arbetet, byta arbete,&lt;br&gt;utveckla och förverkliga sig själv och fungera väl som samhälls-&lt;br&gt;medborgare kommer alla kontinuerligt att behöva lära nytt och lära om.&lt;br&gt;Att under barn- och ungdomsåren ha skaffat sig en bred plattform för&lt;br&gt;fortsatt lärande och succdssivt kunnat vidga denna blir än mer avgörande.&lt;br&gt;Bara en bred grund och goda möjligheter att bygga på denna med den&lt;br&gt;kunskap som krävs vid varje tillfälle ger individen valfrihet och&lt;br&gt;möjligheter att påverka vid förändringar i arbets- och samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett livslångt lärande börjar i det lilla barnets nyfikenhet och kunskaps-&lt;br&gt;sökande och skall sedan vara en realitet under hela livet. Ett kontinuerligt&lt;br&gt;lärande, är självfallet inte något nytt. Det har i en mening förekommit och&lt;br&gt;varit en förutsättning för individernas och samhällets utveckling så länge&lt;br&gt;som mänskligheten har funnits på jorden. Väsentligen har det handlat om&lt;br&gt;ett erfarenhetsbaserat informellt lärande i vardagen och sedan 1800-talet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompletterat med mer formaliserat lärande under barn- och ungdomsåren&lt;br&gt;och under de senaste årtiondena av studieperioder som vuxen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dagens svenska utbildningspolitik tar sig detta uttryck i en allmän&lt;br&gt;förskola, grundskola med högt ställda mål, en gymnasieskola för alla&lt;br&gt;ungdomar, i en fortgående utbyggnad av högskolan och vuxenutbildning&lt;br&gt;för alla. Förslagen i denna proposition tar fasta på behovet av förändring&lt;br&gt;och utveckling inom dagens vuxenutbildning för att motsvara de krav&lt;br&gt;som ett konsekvent förhållningssätt till principen om livslångt lärande&lt;br&gt;ställer. Indirekt lyfter förslagen också fram utvecklingsbehov inom andra&lt;br&gt;delar av utbildningsväsendet, inte minst högskolan, och inom andra&lt;br&gt;politiska verksamhetsområden. De bildningsideal som utgjort grunden för&lt;br&gt;svensk folkbildning och som i hög grad präglat även annan vuxen-&lt;br&gt;utbildning har relevans också i kunskapssamhället. De utgör en&lt;br&gt;betydelsefull motvikt mot en förenklad och instrumentell kunskapssyn,&lt;br&gt;som ibland präglar främst utbildning på arbetsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen under våren 2001 lägger fram två propositioner som&lt;br&gt;behandlar förutsättningar för vuxnas lärande resp, kvalificerad&lt;br&gt;yrkesutbildning (prop. 2000/01:63) så sker det i avsikt att forma en&lt;br&gt;strategi för utveckling av det livslånga lärandet som avser vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har i olika internationella sammanhang aktivt deltagit i arbetet att&lt;br&gt;utveckla förhållningssätt och strategier som rör det livslånga lärandet.&lt;br&gt;Våra erfarenheter av i ett internationellt perspektiv närmast unika&lt;br&gt;satsningar på vuxnas lärande under det senaste kvartsseklet har därvid&lt;br&gt;varit en tillgång, men också skapat högt ställda förväntningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OECD-ländernas utbildningsministrar träffades i januari 1996 för att&lt;br&gt;diskutera en gemensam strategi med syftet att göra ”ett livslångt lärande&lt;br&gt;till en verklighet för alla”. Mötet resulterade i en gemensam policy-&lt;br&gt;strategi för livslångt lärande som bl.a. innefattade:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att främja sambandet mellan lärande och arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att etablera nya ”vägar och broar” som underlättar flexibla&lt;br&gt;övergångar mellan utbildning, personalutbildning och&lt;br&gt;kompetensförsörjning i arbetslivet, och genom att skapa&lt;br&gt;och förbättra instrument för validering av kunskap och&lt;br&gt;kompetens, var dessa än är förvärvade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att skapa incitament för enskilda, arbetsgivare och&lt;br&gt;anordnare att investera mer i livslångt lärande och att&lt;br&gt;producera ”förädlingsvärde” genom förbättrad kvalitet och&lt;br&gt;effektivitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att tänka över roller och ansvarsfördelning hos alla parter,&lt;br&gt;särskilt arbetsgivare och olika regeringsdepartement och&lt;br&gt;myndigheter, som har inflytande över utbudet av och&lt;br&gt;efterfrågan på tillfållen för lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är satsningen på kunskapslyftet ett steg på vägen i denna&lt;br&gt;strategi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På toppmötet i Lissabon våren 2000 formulerade EU:s stats- och&lt;br&gt;regeringschefer ett nytt strategiskt mål för unionen. Den Europeiska&lt;br&gt;unionen skall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska&lt;br&gt;kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk&lt;br&gt;tillväxt med ller och bättre arbetstillfällen och en högre grad av&lt;br&gt;social sammanhållning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutsatserna från Lissabontoppmötet bekräftas att livslångt lärande är en&lt;br&gt;förutsättning för en lyckad övergång till en kunskapsbaserad ekonomi&lt;br&gt;och ett kunskapsbaserat samhälle. Vidare anges att de europeiska&lt;br&gt;utbildningssystemen måste anpassas både till kunskapssamhällets krav&lt;br&gt;och till behovet av att öka sysselsättningsnivån och förbättra&lt;br&gt;sysselsättningens kvalitet. Systemen måste stå till tjänst med&lt;br&gt;skräddarsydda utbildningsmöjligheter för målgrupper under livets olika&lt;br&gt;skeden: ungdomar, vuxna arbetslösa och personer inne på&lt;br&gt;arbetsmarknaden, vars kunskaper riskerar att bli inaktuella på grund av&lt;br&gt;den snabba utvecklingen. Detta nya synsätt bör, enligt slutsatserna ha tre&lt;br&gt;huvudkomponenter; utveckling av lokala utbildningscentrum, främjande&lt;br&gt;av nya grundläggande färdigheter, särskilt i fråga om informationsteknik,&lt;br&gt;samt klarare och tydligare utbildningsbevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förbättra tillgängligheten till lärande och kvaliteten i utbildningen&lt;br&gt;blir en viktig åtgärd för att svara mot dessa utmaningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Europeiska rådets extra möte om sysselsättning i november 1997&lt;br&gt;inleddes den samordnade europeiska sysselsättningsstrategin,&lt;br&gt;Luxemburgprocessen. Medlemsstaterna skall årligen presentera&lt;br&gt;handlingsplaner för sysselsättning mot bakgrund av EU:s sysselsättnings-&lt;br&gt;riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningens roll för sysselsättning och ekonomisk tillväxt tillskrivs&lt;br&gt;stor betydelse och i slutsatserna från Lissabontoppmötet anmodas EU:s&lt;br&gt;utbildningsråd att ”allmänt dryfta konkreta framtida mål för&lt;br&gt;utbildningssystemen med fokusering på gemensamma intressen och&lt;br&gt;prioriteringar och respekt för den nationella mångfalden i syfte att bidra&lt;br&gt;till Luxemburgprocessen” och att presentera en mer omfattande rapport&lt;br&gt;inför Europeiska rådet under våren 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s utbildningsråd antog i februari 2001 en rapport om framtidsmålen&lt;br&gt;för utbildningssystemet som skall överlämnas till stats- och&lt;br&gt;regeringscheferna vid Stockholmstoppmötet i mars 2001. I rapporten&lt;br&gt;anges tre mål, som syftar till att uppfylla det strategiska mål som sattes&lt;br&gt;vid Lissabontoppmötet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att förbättra utbildningssystemens kvalitet och effektivitet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att underlätta tillgång för alla till god utbildning under hela&lt;br&gt;livet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att öppna utbildningssystemen mot omvärlden: mot det&lt;br&gt;omgivande samhället på lokal och nationell nivå, mot&lt;br&gt;Europa, mot Europa och den övriga världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Feira uppmanas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”medlemsstaterna, rådet och kommissionen att inom sina&lt;br&gt;behörighetsområden fastställa enhetliga strategier och praktiska&lt;br&gt;åtgärder för att främja livslångt lärande för alla”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-kommissionen presenterade i november 2000 ett memorandum om&lt;br&gt;Livslångt lärande. Syftet med denna skrift att är inleda en debatt om en&lt;br&gt;övergripande strategi för genomförandet av livslångt lärande i&lt;br&gt;medlemsstaterna. Kommissionen avser att med ledning av resultaten av&lt;br&gt;denna debatt återkomma till medlemsländerna under hösten 2001 med ett&lt;br&gt;forslag till åtgärdspaket för att förverkliga Lissabon-mötets ambitioner.&lt;br&gt;I sitt memorandum lyfter kommissionen fram sex områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Garantera allmän och fortlöpande tillgång till lärande för&lt;br&gt;att förvärva eller förnya de färdigheter som behövs för ett&lt;br&gt;varaktigt deltagande i kunskapssamhället,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. klart höja investeringen i mänskliga resurser för att&lt;br&gt;prioritera Europas viktigaste tillgång, nämligen dess folk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utarbeta effektiva metoder för undervisning och inlärning&lt;br&gt;samt miljöer för ett ständigt livslångt och livsvitt lärande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. avsevärt förbättra de sätt på vilka deltagande i lärande och&lt;br&gt;resultaten därav uppfattas och värderas, särskilt vad gäller&lt;br&gt;icke-formell och informell inlärning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;se till att alla lätt kan få tillgång till information och råd&lt;br&gt;om möjligheter till lärande i hela Europa, och det under&lt;br&gt;hela livet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. tillhandahålla möjligheter till livslångt lärande så nära&lt;br&gt;inlärarna som möjligt, i deras egna samhällen och med stöd&lt;br&gt;av IT-baserade hjälpmedel där det är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I medlemsländerna är utgångspunkterna för arbetet att förverkliga&lt;br&gt;ambitioner av detta slag mycket olika. Allmänt kan man säga att de&lt;br&gt;nordiska länderna har bättre förutsättningar än flertalet övriga medlems-&lt;br&gt;stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som regeringen för fram i denna proposition kan ses som ett&lt;br&gt;led i förverkligandet av en nationell strategi för att nå de övergripande&lt;br&gt;målen i Lissabon-överenskommelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;. Livslångt lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Skolverkets rapport Det livslånga och livsvida lärandet beskrivs&lt;br&gt;begreppet livslångt lärande i två dimensioner, dels det livslånga och dels&lt;br&gt;det livsvida. Det livslånga är enkelt att acceptera, nämligen att vi alla lär&lt;br&gt;oss från vaggan till graven. I rapporten förs därefter in begreppet det&lt;br&gt;livsvida lärandet. Det livsvida lärandet beskrivs som lärande i tre olika&lt;br&gt;organisatoriska eller situationsbundna former:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;formellt lärande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;icke formellt lärande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;informellt lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med formellt lärande avses organiserad utbildning inom ramen för det&lt;br&gt;offentliga utbildningsväsendet. Här återfinns bl.a. barnomsorg och&lt;br&gt;ungdomsskola liksom högskola och kommunal vuxenutbildning. Det som&lt;br&gt;utmärker formellt lärande är att det sker inom ramen för det regelverk&lt;br&gt;som styr det offentliga utbildningsväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Icke formellt lärande är utbildning organiserad vid sidan om det&lt;br&gt;offentliga utbildningsväsendet. Här ålerlinns bl.a. huvuddelen av folk-&lt;br&gt;bildningen, den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen,&lt;br&gt;personalutbildning och annan kursverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informellt lärande präglas av att det inte föreligger någon tydlig&lt;br&gt;utbildningssituation. Det sker på arbetsplatsen, i föreningslivet, i familjen&lt;br&gt;och i vardagen. Situationen har inte alltid en lärande intention utan&lt;br&gt;lärandet blir en bieffekt av något annat, men ger ändå betydelsefulla&lt;br&gt;effekter på individernas kunskaper och kompetenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna beskrivning är en förenkling enligt rapporten och lärandet kan&lt;br&gt;analyseras i andra termer, t.ex. typen av lärmiljö, verksamhetens&lt;br&gt;huvudmannaskap eller pedagogisk grundsyn. En principiellt avgörande&lt;br&gt;skillnad är att i synnerhet det formella, men även i stor utsträckning det&lt;br&gt;icke formella lärandet är styrt vad gäller kunskapssyn, innehåll,&lt;br&gt;inriktning och arbetsformer. Styrningen utövas dels genom läroplaner&lt;br&gt;och kursplaner, där sådana finns, och i alla fall av en lärare eller hand-&lt;br&gt;ledare t.ex. genom val av studiematerial. Vid informellt lärande är det&lt;br&gt;däremot individen själv som har att svara för urval och kritisk&lt;br&gt;granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det livslånga lärandet låter sig sålunda inte enkelt fångas i en modell&lt;br&gt;enligt rapporten. Beskrivningen visar att ett samlat stöd för individers&lt;br&gt;lärande och inte minst förutsättningar för vuxnas lärande griper över liera&lt;br&gt;politiska verksamhetsområden. Åtgärder för att anpassa samhällets&lt;br&gt;insatser till den nya situationen berör förutom utbildningspolitik även&lt;br&gt;t.ex. arbetsmarknads- och näringspolitik, men också stat och kommun&lt;br&gt;och övriga arbetsgivare liksom de fackliga organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nationell strategi för livslångt lärande behöver utformas, så att den&lt;br&gt;stöder både de arrangerade lärsituationerna och de icke arrangerade. En&lt;br&gt;utveckling av samverkansformer mellan olika politiska verksamhets-&lt;br&gt;områden är av stor betydelse för alt utveckla stödet för det livslånga&lt;br&gt;lärandet. Behovet att erkänna och ta tillvara kunskap oberoende hur den&lt;br&gt;har förvärvats är tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsekonomin och vuxnas lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har satt upp ett mål för sysselsättningen. Fram till år 2004&lt;br&gt;skall 80 procent av den arbetsföra befolkningen mellan 20- 64 år vara i&lt;br&gt;arbete. I oktober 2000 var sysselsättningsgraden 77,5 procent, jämfört&lt;br&gt;med 76 procent under samma månad 1999. Vuxnas lärande kan i hög&lt;br&gt;grad bidra till att förverkliga detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prognosinstitutet (PI) vid Statistiska centralbyrån (SCB) redovisar i sin&lt;br&gt;Temarapport en prognos på arbetskraftens förändringar. Skillnaden&lt;br&gt;mellan prognosen och utfallet visar, att vi har en särskilt stark utveckling&lt;br&gt;av sysselsättningen i åldrar upp till 35 år. Utfallet för dessa åldrar ligger&lt;br&gt;över SCB:s prognosvärden. I åldrarna över 35 år råder det omvända&lt;br&gt;förhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandevis många ungdomar i åldern 16-19 år har kommit ut på&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Under de senaste tre åren har tillskottet varit på nästan&lt;br&gt;30 000 personer. Det betyder att allt fler unga inte fullföljer sin&lt;br&gt;gymnasieutbildning, utan söker sig ut på arbetsmarknaden. Detta skapar i&lt;br&gt;sin tur om några år krav på fortsatt lärande för denna grupp unga, för att&lt;br&gt;de skall kunna behålla sitt faste på arbetsmarknaden, söka sig vidare till&lt;br&gt;fortsatt utbildning eller allmänt stärka sin kompetens. SCB:s temarapport&lt;br&gt;visar att personer som avslutade kommunal vuxenutbildning&lt;br&gt;läsåret 1992/93 återfinns som studerande vid högskolan år 1997 i mycket&lt;br&gt;högre grad än personer i kontrollgruppen. Kontrollgruppen bestod&lt;br&gt;individer med samma kön, ålder, boenderegion, utbildning och&lt;br&gt;arbetslöshet år 1991. Det är sannolikt att detta mönster kommer att hålla i&lt;br&gt;sig särskilt bland de unga som i dag väljer arbete i stället för studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysen visar att personer som deltagit i kommunal vuxenutbildning&lt;br&gt;har högre förvärvsinkomst och högre andel sysselsatta än kontroll-&lt;br&gt;gruppen. Det är vidare klarlagt att deltagarna i komvux har kortare&lt;br&gt;perioder av arbetslöshet än personer i kontrollgruppen. Samman-&lt;br&gt;fattningsvis tyder studien på att en flexibel vuxenutbildning bidrar till en&lt;br&gt;ökad sysselsättningsgrad, en ökad förvärvsinkomst samt kortare tider i&lt;br&gt;arbetslöshet. Resultaten tyder på att åtgärder som stöder vuxnas lärande&lt;br&gt;medverkar till att uppnå långsiktigt hög sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sysselsättningsfrågan - och därmed 80-procentmålet - bör ses i ett kort&lt;br&gt;och ett mer långsiktigt perspektiv. På kort sikt är det sannolikt så att ett&lt;br&gt;ökat arbetskraftsdeltagande i åldrar under 45 år är den viktigaste vägen&lt;br&gt;att öka sysselsättningen. Här gäller det att finna lösningar för att&lt;br&gt;stimulera ett ökat deltagande, t.ex. att det skall gå lättare att kombinera&lt;br&gt;arbete och studie. Med hänsyn till behovet att öka antalet långtids-&lt;br&gt;utbildade i flera yrkesområden, exempelvis lärare, ingenjörer och&lt;br&gt;sjuksköterskor, bör man undvika att locka unga att avbryta sina studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att sysselsättningsmålet skall kunna uppnås är det viktigt att hela&lt;br&gt;arbetskraften är väl rustad för att ta de arbeten som skapas.&lt;br&gt;Arbetskraftspotentialen finns främst bland personer över 45 år, men att&lt;br&gt;öka arbetskraftsdeltagandet i dessa åldersgrupper kan vara svårt,&lt;br&gt;åtminstone på kort sikt. Utbildning i olika former är ett viktigt verktyg&lt;br&gt;för att ge personer i dessa åldersgrupper en ny chans på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Inte minst kan utbildning utgöra ett viktigt inslag i rehabilitering av&lt;br&gt;personer som av olika skäl tvingats lämna sina tidigare arbeten. Samtidigt&lt;br&gt;måste man vara medveten om att det i ett ekonomisk-politiskt perspektiv&lt;br&gt;finns ett samband mellan omfattningen av utbildningsinsatserna och&lt;br&gt;omfattningen av arbetsutbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den demografiska utvecklingen innebär att en allt större del av&lt;br&gt;arbetskraften är äldre än 45 år. Samtidigt arbetar allt farre fram till&lt;br&gt;65 års ålder. Inte minst bland äldre kvinnor är förvärvsfrekvensen låg. Ett&lt;br&gt;ökat arbetskraftsutbud i dessa åldrar förutsätter att individerna har en för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsmarknadens behov adekvat utbildning och kompetens. Lärande Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;som vuxen har också stor betydelse för att stimulera människor att finna&lt;br&gt;möjligheter till fortsatt arbete genom att byta yrke eller utveckling till nya&lt;br&gt;uppgifter på arbetsplatsen. Vuxnas lärande kan därmed motverka trenden&lt;br&gt;att alltför många äldre faller ut ur arbetslivet långt innan de blir 65 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd för vuxnas lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället stöder i dag både det arrangerade och det icke arrangerade&lt;br&gt;lärandet på många olika sätt. Skillnaden är främst att stödet till det&lt;br&gt;arrangerade lärande är direkt och tydligt, medan stödet till del icke&lt;br&gt;arrangerade är indirekt och del primära syftet är inte alltid att stödja&lt;br&gt;lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart ges merparten av stödet till arrangerat lärande inom ramen&lt;br&gt;för utbildningspolitiken, som omfattar olika skolformer i det formella ut-&lt;br&gt;bildningssystemet och studiestöd. Inom ramen för arbetsmarknads-&lt;br&gt;politiken stöds utbildning i form av arbetsmarknadsutbildning. Genom&lt;br&gt;närings- och skattepolitiken ges stöd till kompetensutveckling i&lt;br&gt;arbetslivet. Socialpolitiken ger stöd till direkta utbildningsinsatser, bl.a.&lt;br&gt;för rehabilitering, som finansieras av försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har sedan 1960-talet intagit en tätposition i västvärlden i fråga&lt;br&gt;om satsningar på vuxnas lärande. Tillkomsten av kommunal vuxen-&lt;br&gt;utbildning, uppbyggnaden av arbetsmarknadsutbildningen inom ramen&lt;br&gt;för den aktiva arbetsmarknadspolitiken, de studiesociala reformerna vid&lt;br&gt;mitten av 1970-talet fullföljde den tradition som grundlagts genom det&lt;br&gt;folkligt förankrade studie- och bildningsarbctet inom folkbildningen. De&lt;br&gt;anmärkningsvärt goda och mycket uppmärksammade svenska resultaten i&lt;br&gt;OECD:s jämförande undersökningar av vuxnas läsförståelse torde kunna&lt;br&gt;förklaras bl.a. med denna långsiktiga satsning på vuxnas lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket stor del av det arrangerade lärandet sker i form av personal-&lt;br&gt;utbildning finansierad av arbetsgivare. En allt snabbare ökning av medel&lt;br&gt;tillgängliga genom den europeiska socialfonden för kompetensutveckling&lt;br&gt;ställer nya krav på tillgång till stöd för lärande. Statligt stöd lämnas också&lt;br&gt;till olika föreningar som i sin verksamhet arrangerar utbildning. De&lt;br&gt;regionala tillväxtavtalen har pekat på behovet av utbildningsinsatser som&lt;br&gt;en förutsättning för att främja regional tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 vissa fall betalar enskilda redan i dag avsevärda belopp till privata&lt;br&gt;utbildningsanordnare för att få tillgång till speciellt attraktiva kurser och&lt;br&gt;utbildningar. Inom folkbildningen förekommer sedan länge avgifter, om&lt;br&gt;än på en ganska låg nivå. Det individuella kompetenssparandet kan, om&lt;br&gt;det genomförs öka människors efterfrågan på olika slags utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det icke arrangerade lärandet har av naturliga skäl inte någon tydlig&lt;br&gt;koppling till ett direkt offentligt stöd, eftersom det i stor utsträckning&lt;br&gt;bygger på initiativ som utgår från individen själv. Däremot kan den&lt;br&gt;enskilde använda olika samhällsstödda verksamheter för sitt lärande.&lt;br&gt;Exempel på sådan verksamhet är när grupper av individer startar studie-&lt;br&gt;cirklar i syfte att stödja varandras lärande. Biblioteken och deras roll i&lt;br&gt;både skola och samhälle är ett annat exempel. Museerna och annat&lt;br&gt;kulturutbud har sedan lång tid varit en viktig kunskapskälla för många&lt;br&gt;människor. Mediaburen information ökar explosionsartat i dag: i tryckt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;form, ett snabbt växande antal radio- och TV-kanaler och inte minst&lt;br&gt;Internet. Denna utveckling ger oanade möjligheter till lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Komplexiteten visar att vi behöver en nationell strategi för livslångt&lt;br&gt;lärande som innefattar ett helhetstänkande över den traditionella&lt;br&gt;indelningen i nuvarande politiska verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället stöder i dag vuxnas lärande dels genom att tillhandahålla&lt;br&gt;undervisning, dels genom system för studiefinansiering, Men också&lt;br&gt;genom bidrag till utbildning i företag som tillhandahåller utbildning för&lt;br&gt;anställda i syfte att upprätthålla och främja sysselsättning. Det är nöd-&lt;br&gt;vändigt att samhället anpassar sina system för att främja lärande och&lt;br&gt;kompetensutveckling till de behov av och villkor för vuxnas lärande som&lt;br&gt;kan förutses för de första årtiondena av 2000-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det livslånga lärandet är i grunden ett individuellt projekt. När man tar&lt;br&gt;det till utgångspunkt för planering av samhällets insatser, måste man utgå&lt;br&gt;från de enskilda individernas behov. Perspektivet behöver vara individ-&lt;br&gt;centrerat, däremot kan många gånger själva lärandet bäst ske i samspel&lt;br&gt;med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resurser som stat och kommun kan avsätta för att stödja vuxnas&lt;br&gt;lärande måste användas effektivt. Utgångspunkten måste vara att individ-&lt;br&gt;en, inom ramen för givna resurser, skall kunna fa ett stöd vid den tid-&lt;br&gt;punkt, i det sammanhang och med den inriktning han eller hon behöver.&lt;br&gt;Möjligheten till lärande och stödet till detta måste i ökad grad finnas när&lt;br&gt;och där medborgaren behöver och söker ny kunskap. Han eller hon måste&lt;br&gt;i möjligaste mån själv kunna bestämma innehåll, tid och form. Att i ett&lt;br&gt;givet utbud enbart kunna välja mellan terminsbundna kurser försvårar&lt;br&gt;ofta för enskilda personer att tillgodose sitt aktuella behov av kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stat och kommun har inte ensamma ansvar för att de enskilda individ-&lt;br&gt;erna erbjuds och tar tillvara de tillfällen till lärande som utvecklingen&lt;br&gt;kräver. Parterna på arbetsmarknaden och de enskilda medborgarna delar&lt;br&gt;ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av detta ansvar mellan individen, parterna och samhället&lt;br&gt;är en central fråga. Lika central blir frågan om fördelningen av insatserna&lt;br&gt;mellan individerna. I detta sammanhang diskuteras i första hand sam-&lt;br&gt;hällets insatser, som med nödvändighet är begränsade. Inom vuxen-&lt;br&gt;utbildningsområdet har staten eftersträvat en fördelningspolitisk profil,&lt;br&gt;som prioriterat dem med kortast utbildning. Andra strävanden som har&lt;br&gt;betydelse för resursfördelningen är av sysselsättnings- och tillväxtpolitisk&lt;br&gt;natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kunskapssamhället är fördelningsfrågan fortfarande aktuell.&lt;br&gt;Konsekvenserna för dem som har den kortaste utbildningen eller&lt;br&gt;inadekvata kunskaper blir i dag och i framtiden än mer drastiska.&lt;br&gt;Fördelningsfrågan accentueras av den demografiska utvecklingen, som&lt;br&gt;på sikt medför att tillflödet till arbetsmarknaden av unga med modern&lt;br&gt;utbildning minskar, medan de stora åldersgrupperna, som ofta har mindre&lt;br&gt;aktuell kunskap, utgör en allt större del av arbetskraften. Samhällets&lt;br&gt;insatser för att främja lärande inom den vuxna befolkningen bör därför&lt;br&gt;även fortsättningsvis i första hand riktas mot dem som har störst behov,&lt;br&gt;dvs. vuxna som saknar kunskaper motsvarande treårig gymnasie-&lt;br&gt;utbildning. Såväl kraven på rättvisa och delaktighet i samhället mellan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;individer och generationer som nödvändigheten av en välutbildad och Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;kompetent arbetskraft stöder en sådan prioritering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för den kommunala vuxenutbildningen är i dag att&lt;br&gt;göra det möjligt för dem som redan gått igenom gymnasieskolan att&lt;br&gt;komplettera sina val av program eller kurser i syfte att få behörighet för&lt;br&gt;viss fortsatt utbildning. Inte minst behovet att öka antalet personer&lt;br&gt;behöriga till naturvetenskapliga och tekniska utbildningar motiverar att&lt;br&gt;resurser satsas på gymnasial utbildning av personer, såväl unga som&lt;br&gt;äldre, som redan har en treårig gymnasieutbildning. Den grundläggande&lt;br&gt;principen om allas lika tillgång till lärande innebär att särskilda insatser&lt;br&gt;därutöver behöver göras, för att möta behoven hos människor med&lt;br&gt;funktionshinder, vilka annars lätt utestängs. Att sätta av resurser för&lt;br&gt;ungdomar, som just genomgått gymnasieskolan - eller som fortfarande&lt;br&gt;går i gymnasieskolan - och som vill höja sina betyg, måste i detta&lt;br&gt;perspektiv ha lägsta prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många vuxna tar för sig av de möjligheter till lärande som finns. De&lt;br&gt;allra flesta behöver dock någon form av stöd och vägledning för att&lt;br&gt;kunna välja och planera inte bara sina studier utan också yrkesinriktning&lt;br&gt;och karriär. Utbildnings- och studievalet är också av avgörande betydelse&lt;br&gt;för utvecklingen av självförtroende, social kompetens och personlig växt.&lt;br&gt;För dem, för vilka ett arrangerat lärande är främmande eller t.o.m. hot-&lt;br&gt;fullt, krävs särskilda åtgärder för att förhindra marginalisering och ut-&lt;br&gt;slagning. På samma sätt som erbjudandet om utbildning i dagens vuxen-&lt;br&gt;utbildning lockar fler välutbildade än kortutbildade och fler kvinnor än&lt;br&gt;män är benägenheten att anamma tanken på ett livslångt lärande knappast&lt;br&gt;lika förankrad hos alla människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som förvärvat kunskaper på annat sätt än genom formell&lt;br&gt;utbildning eller som har utländsk utbildning eller som förlorat sina&lt;br&gt;dokument behöver det Unnas möjligheter till validering av faktisk&lt;br&gt;kunskap och yrkeskompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändrad vuxenutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skisserade utvecklingen innebär att fokus behöver förskjutas från&lt;br&gt;undervisning i skollika former till ett mer flexibelt stöd för individens&lt;br&gt;lärande. Modern teknik kan användas för långtgående individualisering&lt;br&gt;och geografisk spridning. Kunskap förmedlad med modern teknik&lt;br&gt;behöver dock nästan alltid kompletteras med individuell handledning. Ju&lt;br&gt;mer begränsade den enskildes erfarenheter av självständiga studier är,&lt;br&gt;desto viktigare är den personliga handledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kommunal nivå innebär detta att planeringsfaktorer som skolhus,&lt;br&gt;klassrum, grupper, lektioner och undervisning får minskad betydelse&lt;br&gt;medan faktorer som handledning och IT samt lärande på arbetsplatsen, i&lt;br&gt;studiecentra och på fritiden blir viktigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kunskap som vuxna söker följer inte alltid utbildningssystemets&lt;br&gt;indelning i nivåer, program och kurser. En individs behov av ny kunskap,&lt;br&gt;aktualiseras av strävan att kunna sköta och behålla arbetet, men också att&lt;br&gt;kunna byta arbete, att utvecklas i arbetet, att förstå och vara delaktig i&lt;br&gt;samhällsutvecklingen. Detta kräver inte sällan studier på olika nivåer och&lt;br&gt;inom olika ämnesområden. Att kunna studera parallellt på olika nivåer,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl kursplanebundet som icke kursplanebundet, är grundläggande för&lt;br&gt;att individen skall kunna nå sina kunskapsmål på rimlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett konsekvent förhållningssätt till det livslånga lärandet innebär att&lt;br&gt;krav måste ställas på långtgående förändring av vuxenutbildningen,&lt;br&gt;såsom den formats under de senaste 25 åren. Ett omfattande utvecklings-&lt;br&gt;arbete har redan inletts inom ramen för kunskapslyftet. Erfarenheterna&lt;br&gt;från denna kraftsamling på vuxnas lärande och kompetensutveckling&lt;br&gt;utgör en viktig utgångspunkt för det fortsatta förändringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftet innebar en mycket kraftig volymökning på kort tid. För&lt;br&gt;att klara av denna var det naturligt att söka otraditionella lösningar. I&lt;br&gt;skeden av snabb volymtillväxt är det också jämförelsevis lätt att få gehör&lt;br&gt;för nya idéer, såväl pedagogiskt som organisatoriskt. Tillväxten gör det&lt;br&gt;möjligt att tillföra det nya utan att något annat behöver tas bort. Statens&lt;br&gt;särskilda bidrag till kommuner och folkhögskolor kommer nu att minska&lt;br&gt;och avses fr.o.m. år 2003 ligga på ca hälften av innevarande års&lt;br&gt;bidragsnivå. Den minskning av verksamheten som då genomförs måste&lt;br&gt;ske på ett sådant sätt att gjorda framsteg inte går förlorade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftet har medverkat till att ytterligare utveckla marknaden&lt;br&gt;för utbildning som skapades genom att länsarbetsnämnderna i mitten av&lt;br&gt;1980-talet började upphandla arbetsmarknadsutbildning. I dag finns det&lt;br&gt;ett betydande antal utbildningsanordnare vid sidan av kommunernas&lt;br&gt;utbildning i egen regi, som har bidragit till att öka variationsrikedomen,&lt;br&gt;inte minst vad gäller pedagogik, tillgänglighet och innehåll.&lt;br&gt;Kommunerna, arbetsmarknadsverket och försäkringskassorna är stora&lt;br&gt;uppdragsgivare, men även företag, andra myndigheter och förvaltningar&lt;br&gt;köper utbildningstjänster av dem. Inom ramen för kunskapslyftet har&lt;br&gt;dessa utbildningsanordnare genomfört betydande volymer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det system för individuell kompetensutveckling som för närvarande&lt;br&gt;bereds inom Regeringskansliet kan också bidra till att stimulera vuxnas&lt;br&gt;lärande. Den europeiska socialfonden tillför också utbildningsområdet&lt;br&gt;stora belopp. Därmed bör det finnas förutsättningar för att en&lt;br&gt;variationsrikedom vidareutvecklas även när det särskilda projektet&lt;br&gt;kunskapslyftet inordnas i den reguljära verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och strategi för vuxnas lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrund som tecknats i detta avsnitt föreslår regeringen att&lt;br&gt;riksdagen antar dels mål för vuxnas lärande, dels en strategi för hur&lt;br&gt;vuxnas lärande - vid sidan av högskoleutbildningen - skall förverkligas i&lt;br&gt;ett samhälle som präglas av livslångt lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till mål har formulerats i anslutning till de mål för&lt;br&gt;vuxenutbildning som riksdagen ställt sig bakom upprepade gånger sedan&lt;br&gt;slutet av 1960-talet. Dessa målformuleringar innefattar ett demokratimål,&lt;br&gt;ett tillväxtpolitiskt mål, ett individmål och ett fördelningspolitiskt mål.&lt;br&gt;Denna sammansatta målbild har alltjämt relevans. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning skall målet för vuxnas lärande inför 2000-talet formuleras på&lt;br&gt;följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla vuxna skall ges möjlighet att utvidga sina kunskaper och&lt;br&gt;utveckla sin kompetens i syfte att främja personlig utveckling,&lt;br&gt;demokrati, jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt&lt;br&gt;en rättvis fördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är det ändamålsenligt att tydligt lägga fast&lt;br&gt;hur det uppställda målet skall nås, genom att en strategi för för-&lt;br&gt;verkligande av vuxnas lärande i ett samhälle präglat av livslångt lärande&lt;br&gt;antas av riksdagen. I de föregående avsnitten i detta kapitel har ett antal&lt;br&gt;centrala områden pekats ut. I det följande i denna proposition redovisar&lt;br&gt;regeringen mer i detalj hur olika delar av vuxenutbildningen bör&lt;br&gt;förändras för att målet skall nås och en rad åtgärder, som stöder en sådan&lt;br&gt;förändring. Strategin föreslås omfatta följande punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Pedagogik och arbetsformer utvecklas för att motsvara&lt;br&gt;individernas föränderliga och ökande behov av lärande i&lt;br&gt;ett kunskapsbaserat samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Individens lärande och kunskapssökande stöds genom&lt;br&gt;rådgivning och vägledning, baserad på erkännande av&lt;br&gt;faktiska, redan förvärvade kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Ändamålsenliga lärmiljöer samt undervisning, handledning&lt;br&gt;och nätbaserad utbildning tillhandahålls i en omfattning&lt;br&gt;som så långt möjligt svarar mot alla vuxnas varierande&lt;br&gt;behov av och förutsättningar för lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Ekonomiskt stöd erbjuds vuxna för att stimulera till&lt;br&gt;deltagande i utbildning och kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Samhället, arbetsgivarna och de enskilda ansvarar&lt;br&gt;gemensamt för att olika individers och olika gruppers&lt;br&gt;behov av såväl allmän som specialinriktad utbildning&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Allt formellt och icke formellt lärande, som åtnjuter&lt;br&gt;samhällets stöd, genomsyras av ett demokratiskt&lt;br&gt;förhållningssätt och respekt för allas lika värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En grundläggande samsyn över politikområden och sam-&lt;br&gt;verkan mellan myndigheter, arbetsmarknadens parter och&lt;br&gt;folkrörelser eftersträvas för att förverkliga individernas lär-&lt;br&gt;ande och kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett delat ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften för staten när det gäller vuxnas lärande är att ange mål och&lt;br&gt;vissa riktlinjer för utvecklingen, att lägga fast de formella ramarna som&lt;br&gt;säkerställer likvärdighet och rättstrygghet för medborgarna samt att - för&lt;br&gt;vissa ändamål och i viss utsträckning - ställa resurser till förfogande.&lt;br&gt;Lärandet förverkligas av de enskilda människorna med stöd av insatser&lt;br&gt;från kommuner, folkhögskolor, studieförbund, andra utbildnings-&lt;br&gt;anordnare, arbetsgivare, fackliga organisationer och många andra, inte&lt;br&gt;minst andra som deltar i det livslånga lärandet. I en del avseenden kan&lt;br&gt;staten utöva en starkare styrning genom att knyta särskilda villkor till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieringen. Så har skett t.ex. under kunskapslyftet och så föreslås ske Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;under ytterligare tre år vad gäller kommunernas utbildning för vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna proposition handlar bl.a. om hur villkoren för vuxnas lärande&lt;br&gt;kan utvecklas när den särskilda organisation som skapades för kunskaps-&lt;br&gt;lyftet skall övergå i reguljär verksamhet. Inte minst är det fråga om hur&lt;br&gt;det förnyelse- och utvecklingsarbete som bedrivits under projektperioden&lt;br&gt;kan tas tillvara, vidareutvecklas och integreras i den dagliga verk-&lt;br&gt;samheten. Ansvaret för att så sker vilar på de många aktörerna, framför&lt;br&gt;allt skolhuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag och bedömningar som redovisas här gör inte anspråk på att&lt;br&gt;slutligt lägga fast riktlinjer för vuxenutbildningen lång tid framöver. De&lt;br&gt;snabba samhällsförändringarna gör det sannolikt nödvändigt att relativt&lt;br&gt;regelbundet anpassa regelverk och lösningar till nya omständigheter.&lt;br&gt;Detta mått av osäkerhet i framtidsbedömningen får dock aldrig tas till&lt;br&gt;intäkt för avstå från utveckling och förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisar regeringen sin syn på hur villkoren för vuxnas&lt;br&gt;lärande och därmed en viktig del av hur det livslånga lärandet bör&lt;br&gt;utvecklas, främst inom vuxenutbildningen. På ett antal punkter föreslås&lt;br&gt;att medel ställs till förfogande för att möjliggöra eller påskynda&lt;br&gt;utvecklingen. Några förslag till ändrad lagstiftning förs också fram.&lt;br&gt;Regeringen avser att på grundval av riksdagens kommande beslut&lt;br&gt;förordningsmässigt förnya regleringen av kommunernas utbildning för&lt;br&gt;vuxna, statens skolor för vuxna och svenskundervisningen för invandrare.&lt;br&gt;Frågan om ny lagreglering av vuxenutbildningen får prövas på grundval&lt;br&gt;av Skollagskommitténs förslag. Regeringen avser också att återkomma&lt;br&gt;till riksdagen med förslag rörande en särskild form av studiemedel för&lt;br&gt;vissa vuxenstuderande, vägledning och validering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Flexibelt lärande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel redovisar regeringen sin syn på en rad frågor som rör&lt;br&gt;vuxnas lärande. Väsentligen handlar det om pedagogiska och metodiska&lt;br&gt;frågor som normalt hanteras av skolledare och lärare. Samtidigt har valet&lt;br&gt;av arbetssätt, pedagogik och metod ett starkt samband med synen på&lt;br&gt;vuxnas lärande och de krav som kunskapssamhället ställer på detta&lt;br&gt;lärande. För att underlätta förståelsen av regeringens förslag i denna&lt;br&gt;proposition och av den utveckling av stödet till vuxnas lärande som för-&lt;br&gt;ordas, redovisas bedömningen relativt utförligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Pedagogisk-mctodisk utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens skolverk bör få i uppdrag att dels&lt;br&gt;initiera forskning och utveckling med inriktning mot vuxnas lärande,&lt;br&gt;dels stödja kompetensutveckling av lärare med inriktning mot&lt;br&gt;vuxenpedagogiskt arbetssätt och specialpedagogik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommitténs förslag: Kommittén föreslår att regeringen&lt;br&gt;skall vidta åtgärder för att åstadkomma en kraftfull och omedelbar&lt;br&gt;satsning på forskning inom området vuxenutbildning och livslångt&lt;br&gt;lärande och lägga detta under Vetenskapsrådels ämnesråd för humaniora&lt;br&gt;och samhällsvetenskap. Den framtida forskningen bör utvidgas från att&lt;br&gt;hittills i huvudsak ha varit en fråga för de pedagogiska institutionerna till&lt;br&gt;alt i framtiden omfatta liera discipliner och ämnen. Kommittén föreslår&lt;br&gt;att ett eller tlera resurscentrum får i uppdrag att ansvara för spridning av&lt;br&gt;resultat från både svensk och internationell forskning kring vuxen-&lt;br&gt;utbildning och bygga ett nätverk för erfarenhetsutbyte. En organisations-&lt;br&gt;kommitté föreslås få i uppdrag att utreda lämpliga former för hur kunskap&lt;br&gt;om flexibelt lärande bör spridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån föreslås få i uppdrag att underhålla och upp-&lt;br&gt;datera de databaser som utvecklats i samband med Kommitténs&lt;br&gt;utvärderingar. De medel som beslutas för forskning om livslångt lärande&lt;br&gt;föreslås avsättas för ett förprojekt som syftar till att ta fram ett&lt;br&gt;statistikförsörjningsprogram för det aktuella forskningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår kommittén att Skolverket ges i uppdrag att kartlägga&lt;br&gt;behovet av fort- och vidareutbildning i specialpcdagogiska frågor för&lt;br&gt;lärare i den kommunala vuxenutbildningen och vid behov föreslå åt-&lt;br&gt;gärder. Folkbildningsrådet föreslås ges motsvarande uppdrag för sina&lt;br&gt;lärare i specialpcdagogiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Få instanser har berört de frågor som gäller&lt;br&gt;statistik men de som berört förslaget ställer sig positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som uttalar sig kring förslagen rörande&lt;br&gt;forskning och kompetensutveckling är majoriteten för en utveckling inom&lt;br&gt;området vuxnas lärande. Även tanken på ctablcring av nätverk för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarenhetsutbyte och spridning av forskningsresultat stöds av flertalet.&lt;br&gt;Skolverket anser att satsningar på forskning och utveckling inom det&lt;br&gt;vuxenpedagogiska området krävs bl.a. med tanke på utökningen av&lt;br&gt;aktörer, vilket kräver ett säkerställande av kompetensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Relativt få av instanserna har berört frågan om kartläggning av behovet&lt;br&gt;av fort- och vidareutbildning i specialpedagogiska frågor men de som&lt;br&gt;gjort det är generellt positiva. Skolverket betonar dock att en sådan&lt;br&gt;kartläggning redan sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: De förändringar i samhälle och&lt;br&gt;arbetsliv som brukar beskrivas som övergången från industrisamhället till&lt;br&gt;informationssamhället reser krav även på förändrade arbetssätt och&lt;br&gt;förhållningssätt inom pedagogikens område. Skolan och utbildnings-&lt;br&gt;systemet har än mindre än tidigare monopol på kunskap. Den intresserade&lt;br&gt;kan själv söka den kunskap han eller hon önskar och på så sätt själv styra&lt;br&gt;sitt lärande. Det klassiska problemet att alls få tillgång till information&lt;br&gt;har i hög grad ersatts med svårigheten att välja och värdera i ett svår-&lt;br&gt;överskådligt flöde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärande sker inte bara i klassrum. Lärande pågår kontinuerligt såväl i&lt;br&gt;hemmet och på fritiden som på en arbetsplats eller i en utbildnings-&lt;br&gt;situation. Tillgången till information ökar ständigt. Det gäller för det&lt;br&gt;formaliserade lärandet att ta vara på denna möjlighet. Alla medborgare&lt;br&gt;skall ha rätten att ta del av det ”nya” samhällets möjligheter till lärande.&lt;br&gt;Det livslånga och livsvida lärandet skall genomsyra människors vardag.&lt;br&gt;Vuxenutbildning skall möta många olika människors behov. En del är&lt;br&gt;mycket studiemotiverade och målinriktade, andra har lockats tillbaka till&lt;br&gt;ett utbildningssystem, som tidigare inte har erbjudit någon utmaning eller&lt;br&gt;lust till lärande. I det livslånga lärandet kan människor på nytt behöva&lt;br&gt;lära sig att lära. Det kan handla om att sätta upp mål för sitt lärande, att&lt;br&gt;fokusera på själva lärandet, att utveckla attityder till hur inlärning går till&lt;br&gt;och att värdera det egna lärandet. Ett nytt förhållningssätt till vuxnas&lt;br&gt;lärande behöver därför utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett intressant samspel mellan det formella och det informella&lt;br&gt;lärandet. Hur kan korsbefruktning ske mellan det ena och det andra&lt;br&gt;lärandet? På vilket sätt kan det formella lärandet lära av arbetslivet och&lt;br&gt;hur kan det informella och icke-formella lärandet på ett aktivt och&lt;br&gt;reflekterande sätt närma sig det formella lärandet? Det moderna arbets-&lt;br&gt;livets komplexa nätverksbyggande kring kompetensutveckling bör vara&lt;br&gt;ett centralt område för forskning kring vuxnas lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållningssätt till vuxnas lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pedagogiken är stadd i ständig förändring. Metoder och modeller växlar&lt;br&gt;över tid. Många olika benämningar förekommer, som exempelvis&lt;br&gt;förmedlingspedagogik, aktivitetspedagogik och dialogpedagogik. Det&lt;br&gt;finns inte en pedagogik som passar alla människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En pedagogik anpassad till vuxnas särskilda behov beskrivs i KLK:s&lt;br&gt;rapport Vuxenpedagogik i teori och praktik, Kunskapslyftet i fokus, på&lt;br&gt;följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;undervisningen skall utgå från kursdeltagarnas&lt;br&gt;livserfarenheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;undervisningen skall utveckla individerna socialt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;undervisningen skall vara problemorienterad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;man skall använda sig av tekniker som baserar sig på&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kursdeltagarna skall ha ett påtagligt inflytande på&lt;br&gt;kursplanering och genomförande av undervisningen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utvärderingen skall utgöras av en ömsesidig (lärare -&lt;br&gt;kursdeltagare) mätning av kursinnehåll och uppläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förhållningssätt gäller i dag i hög grad även för grundskolan och&lt;br&gt;gymnasieskolan. I Läroplanen för de frivilliga skolformerna från år 1994&lt;br&gt;framhålls: ”Kunskapsmålen är desamma för ungdomar och vuxna,&lt;br&gt;kursernas innehåll, omfattning och tyngdpunkter behöver inte vara iden-&lt;br&gt;tiska”. Undervisning som riktar sig till vuxna har dock att utgå från&lt;br&gt;vuxnas erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor har olika inlärningsstilar. En pedagogisk verksamhet som&lt;br&gt;riktar sig till vuxna måste förhålla sig till detta faktum. Den bästa&lt;br&gt;pedagogiken är den som utgår från individens behov och förutsättningar&lt;br&gt;och anpassar sina medel och metoder på ett sätt som gagnar denne bäst -&lt;br&gt;oavsett vilken utbildningsform de studerande väljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärandet påverkas också av under vilka förutsättningar det sker och i&lt;br&gt;vilken miljö man befinner sig. Den samhällstödda vuxenutbildningen och&lt;br&gt;dess formaliscrade lärande, kan ha helt andra förutsättningar än det infor-&lt;br&gt;mella lärandet. Det är därför viktigt att vuxenutbildningen förhåller sig&lt;br&gt;till vuxnas lärande, så att även det informella lärandet premieras och till-&lt;br&gt;varatas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självförtroende är en viktig förutsättning för att lärande skall komma&lt;br&gt;till stånd. Har människan tidigare lärt sig att underskatta sin förmåga och&lt;br&gt;också fatt sin nyfikenhet hämmad, så får delta starkt negativa effekter på&lt;br&gt;lärandet och kunskapsbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Del livslånga lärandet bygger därför på individens tro på sin egen&lt;br&gt;förmåga och vilja att utvecklas. Om erfarenheter från tidigare utbild-&lt;br&gt;ningssituationer är negativa blir en viktig uppgift för vuxenutbildningen&lt;br&gt;att utveckla förutsättningar för lärande där positiva upplevelser dom-&lt;br&gt;inerar. ”Lusten att lära” återkommer om förutsättningarna är de bästa. En&lt;br&gt;av vuxenutbildningens uppgifter är att locka studieovana in i lärande&lt;br&gt;situationer. Pedagogik, metodik och didaktik måste förhålla sig till alla&lt;br&gt;individers lika rätt till utbildning och skall utvecklas i förhållande till de&lt;br&gt;nya uppgifter som vuxenutbildningen har att lösa i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individualisering - Individens möjligheter till studier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som arbetar med utbildning måste anta utmaningen att sätta individen&lt;br&gt;i centrum. Utbildningen bör i så stor utsträckning som möjligt vara efter-&lt;br&gt;frågestyrd. Detta kan åstadkommas bl.a. genom att de studerandes&lt;br&gt;individuella studieplaner används som underlag för planeringen av&lt;br&gt;utbildningen. Det flexibla lärandet innebär att det skall vara möjligt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;välja tid och plats för sitt lärande. Skolverket har, i den nyss nämnda&lt;br&gt;rapporten Med vuxenutbildning i fokus, beskrivit en enkel modell för hur&lt;br&gt;tillgänglighet och former för lärande kan se ut:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma tid - samma plats, får representera den traditionella formen&lt;br&gt;av en grupp, ett rum och en lärare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma tid - olika plats, videokonferenser är ett exempel,&lt;br&gt;olika tid - samma plats, är det som vi kallar öppen pedagogisk&lt;br&gt;verksamhet. Den representeras ofta av begrepp som lärcentra,&lt;br&gt;kunskapshus etc.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt olika tid - olika plats, är i princip en mycket individanpassad&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom informations- och kommunikationsteknologin ökar&lt;br&gt;möjligheterna att anpassa tid och plats för lärande till varje studerandes&lt;br&gt;önskemål och behov. Inte minst för vissa funktionshindrade ökar IT&lt;br&gt;tillgängligheten till kunskap på ett avgörande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individualisering handlar också, och kanske främst, om att välja och&lt;br&gt;organisera stoffet och anpassa studietakten så att alla deltagare får största&lt;br&gt;möjliga utbyte av sitt kunskapssökande. Också här erbjuder IT nya&lt;br&gt;redskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetensutveckling inom specialpedagogik ökar lärarnas förmåga att&lt;br&gt;möta vuxna i behov av särskilt stöd. Ur ett pedagogiskt perspektiv skall&lt;br&gt;individen ges möjlighet att identifiera sin egen lärstil. De anpassningar,&lt;br&gt;som individen behöver för sitt lärande, skall erbjudas i så stor ut-&lt;br&gt;sträckning som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändrad lärarroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demokratiska principer genomsyrar pedagogiken och utvecklingen går&lt;br&gt;mot ökade möjligheter för deltagarna till inflytande och påverkan på&lt;br&gt;lärandets planering och genomförande inom det formaliserade lärandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Snabb teknisk utveckling, vilken medför ökad tillgänglighet till&lt;br&gt;information och fakta, underlättar det informella lärandet, men skapar&lt;br&gt;också möjligheter för det formella lärandet att hitta nya former. I KLK:s&lt;br&gt;rapport Vuxenpedagogik i teori och praktik, Kunskapslyftet i fokus,&lt;br&gt;beskrivs detta lärandet som att ”Man lär sig bli en informationsarbetare”.&lt;br&gt;I det sammanhanget får läraren en utökad roll från att ha varit utbildare&lt;br&gt;till att också bli en ”kunskapsvägvisare”. Det blir naturligt att förskjuta&lt;br&gt;fokus från undervisningen till elevernas lärande. Målen för den kurs eller&lt;br&gt;de moment som är aktuella måste tydliggöras. De studerande söker själva&lt;br&gt;efter informationen. Lärarens uppgift blir att skapa struktur och hjälpa&lt;br&gt;individen att omsätta information till kunskap i ett sammanhang där&lt;br&gt;dialogen mellan lärare och elev får en central roll. Med tanke på den flod&lt;br&gt;av information som sköljer över oss, blir källkritisk granskning särskilt&lt;br&gt;viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De distansstudieformer som nu växer fram, måste utformas så att de&lt;br&gt;inte endast upprepar läromedlets eller förmedlingspedagogikens sätt att&lt;br&gt;presentera ett budskap. Den nya tekniken får inte locka till återgång till&lt;br&gt;programmerad undervisning. Distanslärande kräver mer än informations-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kommunikationsteknologi. För att verkligt lärande skall komma till&lt;br&gt;stånd, krävs också möjligheter till diskussion och reflexion. Värdet av&lt;br&gt;lärande i grupp får då inte underskattas. Därvid utgör inte minst folk-&lt;br&gt;bildningen, arbetsplatser, folkbibliotek och lokala studiecentra viktiga&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenhetsbaserat lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningssystemen har inte alltid tagit tillvara möjligheterna till ett&lt;br&gt;erfarenhetsbaserat lärande. Kompetens inhämtad i traditionell skolmiljö&lt;br&gt;har ibland premierats i förhållande till kompetens, som erhållits i det&lt;br&gt;praktiska livet. I KLK:s rapport Från Kunskapslyftet till en Strategi för&lt;br&gt;livslångt lärande (SOU 1999:141) framhålls, att såväl studiekompetens&lt;br&gt;som arbetslivskompetens är komplexa kunskaper, som båda innehåller&lt;br&gt;”formella” kompetenser och ”reella” sådana. I ett system som präglas av&lt;br&gt;helhetstänkande och där lärande sker i olika miljöer ökar de studieovanas&lt;br&gt;möjlighet till förståelse för sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsplatsens lärande skiljer sig ibland från lärandet inom det&lt;br&gt;formella utbildningsväsendet. Personer i arbetslivet lär i förhållande till&lt;br&gt;arbetsgruppens gemensamma uppgift. När arbetsplatsen utvecklats till en&lt;br&gt;lärande organisation kan arbetslaget utveckla sin kompetens i ett&lt;br&gt;nätverksliknande kunskapssystem, där alla parter är beroende av att ny&lt;br&gt;kompetens utvecklas. Vuxna som lär senare i livet kan ha utvecklat&lt;br&gt;strategier för lärande, vilket kan komma i konflikt med det lärande som&lt;br&gt;premieras i mer traditionell skolförlagd undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag om en ny kvalificerad yrkesutbildning som regeringen&lt;br&gt;presenterar i propositionen (prop. 2000/01:63) om Kvalificerad yrkes-&lt;br&gt;utbildning bygger på att arbetslivet som pedagogisk miljö tas tillvara&lt;br&gt;inom det formella utbildningsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara lättare att se behovet av ytterligare kompetensutveckling&lt;br&gt;om lärandet är kopplat till en arbetsplats. Formerna för arbetslivsanknutet&lt;br&gt;lärande kan utvecklas ytterligare. Utbildningsmoment kan genomföras&lt;br&gt;såväl på arbetsplatser som i skolmiljöer. Detta kräver kompetens-&lt;br&gt;utveckling för såväl lärare som handledare i arbetslivet. Det handlar om&lt;br&gt;att nå en större mångfald genom utveckling av lärandets villkor i form av&lt;br&gt;arbetsorganisation, processutveckling, vuxenanpassning och koppling till&lt;br&gt;arbetslivets villkor och krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det som sagts kan begreppet validering förstås också ur ett&lt;br&gt;pedagogiskt perspektiv. Om förhållningssättet till lärande förändras mot&lt;br&gt;att också tillvarata erfarenheter inhämtade utanför utbildningssystemet,&lt;br&gt;blir validering naturlig och nödvändig. Vid validering gäller det att skapa&lt;br&gt;en samlad bild av den studerandes kunskaper och erfarenheter vare sig&lt;br&gt;del är läkta, praktisk hantering, handlag eller förståelse för hur kunskapen&lt;br&gt;skall användas. Ett konsekvent förhållningssätt till det livslånga lärandet&lt;br&gt;innebär att validering utvecklas och tillhandahålls i varje utbildnings-&lt;br&gt;situation. Den kunskap som finns i arbetslivet kring informellt lärande&lt;br&gt;och erkännande av kunskap som förvärvats på så sätt, behöver tas tillvara&lt;br&gt;när pedagogiska metoder för validering utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tvärvetenskapligt och ämnesövergripande arbetssätt är som nämnts&lt;br&gt;ofta värt att sträva eller. Det informella lärandet är inte bundet till ämnen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller kurser. Problemlösningsförmåga kan finnas även om ämnes- Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;kunskaperna inte är dokumenterade. Däremot är problemlösnings-&lt;br&gt;förmågan situationsbunden och lösningen av problemet skapar förståelse&lt;br&gt;Lärande i informella sammanhang kan utgöra en källa till förnyelse inom&lt;br&gt;pedagogik, metodik och didaktik. I kommunal vuxenutbildning, där en&lt;br&gt;kursutformad studieorganisation dominerar, kan det vara svårt att arbeta&lt;br&gt;tematiskt. Inom folkhögskolan är detta arbetssätt snarast regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett arbetssätt av detta slag framstår det som självklart att den&lt;br&gt;studerande skall kunna plocka avsnitt ur det formella utbildnings-&lt;br&gt;systemets kurser och kombinera dem för att tillgodose individuella&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genusaspekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mäns och kvinnors behov av återkommande kompetensutveckling inom&lt;br&gt;det livslånga lärandet skall tillfredsställas på lika villkor. Enligt Skol-&lt;br&gt;verket är det 53 procent av vardera könet, som inte har en utbildning&lt;br&gt;motsvarande treårigt gymnasium. I vuxenutbildningen är däremot två av&lt;br&gt;tre deltagare kvinnor. Svårigheten att rekrytera lågutbildade män har varit&lt;br&gt;påtaglig i kunskapslyftet. (Se: Varför vill inte Manfred läsa vidare?,&lt;br&gt;Åsenlöf, Karlstads universitet, 1999). För att förändra dessa förhållanden&lt;br&gt;krävs omfattande insatser eftersom ojämlikheten mellan kvinnor och män&lt;br&gt;har sin grund i strukturella maktskillnader mellan könen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många försök har gjorts för att stimulera såväl kvinnor som män att&lt;br&gt;bryta könsmässigt traditionella mönster vad gäller val av utbildning och&lt;br&gt;yrke. Vissa begränsade framgångar kan uppnås i ett projekt, men när&lt;br&gt;projektets inriktning konfronteras med den omgivande och traditionella&lt;br&gt;verkligheten, är det svårt att uppnå varaktiga effekter och särskilt effekter&lt;br&gt;av någon större omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det som till den särskilda vuxenutbildningssatsningen knyts för-&lt;br&gt;hoppningar om att den skall kunna bidra till att bryta den könsuppdelade&lt;br&gt;arbetsmarknaden, är det angeläget att analysera vad det krävs av den som&lt;br&gt;förväntas bidra till att uppnå detta samhällsmål. Den arbetssökande&lt;br&gt;förväntas ha tillräckligt självförtroende för att vilja och våga välja en&lt;br&gt;utbildning. Den arbetssökande förväntas att våga ”gå mot strömmen” dvs.&lt;br&gt;att våga välja en utbildning som inte följer traditionella könsmässiga val.&lt;br&gt;Den arbetssökande förväntas satsa på en ny yrkesbana och därmed - om&lt;br&gt;han/hon får arbete i det yrke utbildningen syftar till - börja en ny karriär&lt;br&gt;vad gäller anställningstid och risk för uppsägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genusperspektiv på vuxenutbildning kan ses på olika nivåer, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fördelning på kvinnor och män bland de som studerar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kvinnors och mäns utbildnings- och yrkesval&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kommunernas utbildningserbjudanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utbildningens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;medvetenhet och förhållningssätt hos lärare/handledare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor har länge varit i majoritet bland de studerande inom den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen - ett faktum som inte tidigare väckte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon större uppmärksamhet. Även inom folkbildningen deltar fler Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;kvinnor än män, även om fördelningen är något jämnare än inom den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen. Kunskapslyftets målgrupp är i första&lt;br&gt;hand arbetssökande med kort tidigare utbildning oeh när satsningen&lt;br&gt;startade var ungefar lika många kvinnor som män arbetslösa. Uppdraget&lt;br&gt;till kommunerna har ökat medvetenheten om behovet av en aktiv&lt;br&gt;rekrytering och det statliga stödet har också gjort det möjligt att satsa mer&lt;br&gt;på rekrytering och vägledning än tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en vanlig föreställning att kvinnor har kortare utbildning än män&lt;br&gt;och därför behöver prioriteras. I ett samhälle där mannen är norm har&lt;br&gt;jämställdhetsarbete ofta handlat om att kartlägga och synliggöra kvinnors&lt;br&gt;sämre villkor och genom olika insatser försöka kompensera kvinnor.&lt;br&gt;Erfarenheten, inte minst från kunskapslyftet, talar dock för att kvinnor i&lt;br&gt;högre grad än män är benägna alt se utbildning som en väg att förändra&lt;br&gt;sin livssituation. Män är underrepresenterade i vuxenutbildningen och det&lt;br&gt;kan därför finnas anledning att göra särskilda satsningar på rekrytering av&lt;br&gt;män. Totalt sett är dock män en gynnad grupp eftersom de har betydligt&lt;br&gt;större tillgång till fort- och vidareutbildning i arbetslivet än kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer kunskap behövs om genusperspektiven på vuxenutbildning och&lt;br&gt;vuxenutbildningens roll för individen. Några viktiga områden som&lt;br&gt;behöver belysas är t.ex.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;orsaker till kvinnors och mäns olika intresse för&lt;br&gt;vuxenstudier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samband mellan kvinnors och mäns deltagande i&lt;br&gt;vuxenstudier och den utbildning som erbjuds i&lt;br&gt;kommunerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;huruvida det finns könsmässiga skillnader i lärstilar och&lt;br&gt;om hur olika arbetsmetoder i vuxenutbildningen passar&lt;br&gt;kvinnor respektive män och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;hur lusten att lära utvecklas under skoltiden och hur den&lt;br&gt;påverkar vuxnas studieintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett perspektiv av livslångt lärande kommer individens eget ansvar för&lt;br&gt;sin egen kompetensutveckling att öka. Samhällets uppgift blir då bl.a. att&lt;br&gt;på olika sätt uppmuntra dem som inte spontant söker sig till lär-&lt;br&gt;möjligheter och som kanske inte heller planerar för ett formellt&lt;br&gt;vuxenlärandc. För att samhället skall kunna ta sitt ansvar behövs mer&lt;br&gt;kunskap om bl.a. genusperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Skolverket nu får resurser för att finansiera forskning, bör såväl&lt;br&gt;genusperspektiv som vuxnas lärande kunna lyftas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvalitet i vuxenutbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvaliteten i det livslånga lärandet måste säkras. Inom det offentliga&lt;br&gt;utbildningssystemet i Sverige råder mål- och resultatstyrning, vilket&lt;br&gt;kräver regelbunden uppföljning och utvärdering. Uppfyllandegrad och&lt;br&gt;lörändringsbehov kan lättare definieras och organisationer blir då&lt;br&gt;lärande. 1 Kunskapslyftskommitténs delrapporter har bland annat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstaterats att vissa styrdokument är mer använda än andra inom den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen. Sålunda är kursplaner och betygskriterier&lt;br&gt;mera använda än programmål. Detta faktum återspeglar bilden av en&lt;br&gt;kursutformad verksamhet snarare än en verksamhet präglad av&lt;br&gt;helhetstänkande. Kvalitetssäkring av stödet for vuxnas lärande ställer&lt;br&gt;ökade krav på uppföljning och utvärdering särskilt som viss utbildning&lt;br&gt;genomförs på entreprenad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en kvalitativt god verksamhet, är det viktigt att de&lt;br&gt;utbildningsanordnare som skall genomföra utbildningen har de&lt;br&gt;nödvändiga kvalifikationerna. Det utvecklingsarbete för lärare inom&lt;br&gt;vuxenutbildningen, som regeringen initierade under år 1998, har fått ett&lt;br&gt;stort gensvar. Det antyder att behovet av kompetensutveckling är stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I både det första och andra delbetänkandet från KLK understryks&lt;br&gt;behovet av kompetensutveckling för lärare. Utredningen pekar på olika&lt;br&gt;kompetensbehov för olika grupper av medarbetare: undervisare,&lt;br&gt;handledare, vägledare och ledare. Kommittén föreslår, att Skolverket får i&lt;br&gt;uppdrag att följa upp den kommunala fort- och vidareutbildningen av&lt;br&gt;vuxenundervisningens personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för den nya lärarutbildningen kommer det att finnas&lt;br&gt;möjlighet för redan yrkesverksamma lärare att vidareutbilda sig inom&lt;br&gt;vuxenpedagogikens område. Vuxenpedagogik kommer även att finnas&lt;br&gt;som en inriktning för lärarstuderande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämpliga nyckeltal för att mäta effekter av en förändrad&lt;br&gt;vuxenpedagogik måste också definieras. Skolverket har i uppdrag att&lt;br&gt;utveckla kvalitetsindikatorer för vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning kring dessa frågor behöver stimuleras. Möjligheter till&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte och nätverksbyggande gynnar kvalitetsarbetet. De&lt;br&gt;kvalitetsredovisningar, som kommunerna har skyldighet att ta fram,&lt;br&gt;måste i högre utsträckning även fokusera på vuxnas lärande. Kvalitets-&lt;br&gt;arbetet inom samhällstödd vuxenutbildning behöver vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT som ett av lärandets verktyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår vardag präglas till stor del av den moderna informationstekniken.&lt;br&gt;Under senare år har helt nya vägar öppnats och andra mönster skapats för&lt;br&gt;samtalet och kunskapssökandet. Med den snabba utvecklingen och&lt;br&gt;förändringen av samhälle och arbetsliv följer kravet på varje enskild&lt;br&gt;individ att ta ansvar för sitt lärande och aktivt söka ny kunskap i det&lt;br&gt;livslånga lärandet. Då det informella lärandet i dag i hög grad sker genom&lt;br&gt;informations- och kommunikationsteknik (IT) är det viktigt inte minst&lt;br&gt;från demokrati- och jämställdhetssynpunkt att den nya tekniken görs&lt;br&gt;tillgänglig för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT erbjuder möjligheter till pedagogisk/metodiskt nytänkande. När-&lt;br&gt;utbildning av mer traditionell karaktär kan varvas med utbildning på&lt;br&gt;distans. Deltagarna kan få tillgång till lärande situationer oberoende av&lt;br&gt;tid och rum. Gränsen mellan de olika lärformema suddas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det IT-baserade lärandet ställer större krav även på läraren eller&lt;br&gt;utbildaren. Uppgiften blir mer stimulerande men även svårare. För-&lt;br&gt;trogenhet med tekniken och dess innehåll och möjligheter krävs för att&lt;br&gt;verklig förändring skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läraren är inte längre ensam förmedlare av kunskap. Uppgiften att Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;vägleda och stödja den studerande vid urval, granskning och värdering av&lt;br&gt;information blir allt mer betydelsefull. Kravet att möta den vuxen-&lt;br&gt;studerande på den nivå han/hon befinner sig är tydligt, liksom att anpassa&lt;br&gt;utbildningen efter individens behov av flexibilitet vad gäller studiernas&lt;br&gt;omfattning och genomförande oberoende av tid och rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informations- och kommunikationsteknikens påverkan på vuxnas&lt;br&gt;lärande är ett viktigt forskningsområde. Samspelet mellan människa och&lt;br&gt;teknik i en lärande situation behöver ytterligare belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pågående satsningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra den nya tekniken tillgänglig för alla fastslår regeringen i&lt;br&gt;propositionen om (prop. 1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9,&lt;br&gt;rskr. 1999/2000:2569 Ett informationssamhälle för alla att ambitionen för&lt;br&gt;Sverige, som redan är en ledande IT-nation, bör vara att som första land&lt;br&gt;bli ett informationssamhälle tillgängligt för alla. I propositionen anger&lt;br&gt;regeringen inriktning för statens åtaganden avseende IT-infrastrukturcn.&lt;br&gt;Där framhålls också vikten av att erbjuda medborgarna möjlighet till&lt;br&gt;kompetensutveckling inom lT-området inte minst ur demokratiskt,&lt;br&gt;jämställdhets- och arbetsmarknadsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nationell satsning på IT i skolan (ITiS) genomförs för närvarande,&lt;br&gt;Lärandets verktyg - nationellt program för IT i skolan (skr. 1997/98:176)&lt;br&gt;1'liS fokuserar främst på skolutveckling, där lärandet utvecklas genom att&lt;br&gt;ett nytt pedagogiskt redskap används. Satsningen har tillkommit för att ge&lt;br&gt;lärarna stöd att ta till sig och utnyttja de nya möjligheter som IT erbjuder.&lt;br&gt;Parallellt stöder ITiS utvecklingen i kommunerna genom att ekonomiskt&lt;br&gt;bidra till utbyggnaden av infrastrukturen för 11' i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITiS, har hittills berört endast ungdomsskolans lärare, men efter beslut&lt;br&gt;på grundval av regeringens förslag i budgetpropositionen omfattar sats-&lt;br&gt;ningen även lärare inom vuxenutbildningen fr.o.m. den 1 januari 2001.&lt;br&gt;Regeringen avser alt i budgetpropositionen för år 2002 föreslå en ökning&lt;br&gt;av resurserna till ITiS så att även folkhögskolans lärare skall kunna&lt;br&gt;omfattas av kompetensutvecklingssatsningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskap och kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En successiv förändring av dagens vuxenutbildning så att den motsvarar&lt;br&gt;de krav vuxnas lärande ställer i kunskapssamhället måste innehålla en&lt;br&gt;satsning på kunskapsutveckling genom forskning och utvecklingsarbete&lt;br&gt;och kompetensutveckling tor personalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommittén för fram förslag (SOU 2000:28) om en&lt;br&gt;kraftig satsning på forskning inom vuxenutbildning och livslångt lärande&lt;br&gt;samt ett förhållningssätt där den framtida forskningen inte enbart bedrivs&lt;br&gt;inom det pedagogiska området. Ett tvärdisciplinellt angreppssätt skulle&lt;br&gt;ge en fylligare bild av hur vuxnas lärande ser ut. Områden som kan vara&lt;br&gt;intressanta är enligt kommittén de antropologiska, ekonomiska,&lt;br&gt;filosofiska, handikappvetenskapliga och sociologiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar i allt väsentligt kommitténs bedömning. Regeringen&lt;br&gt;har i lärarutbildningsreformen öppnat möjlighet för aktiva lärare att be-&lt;br&gt;driva forskningsarbete i sin profession. I propositionen (prop. 2000/01:3)&lt;br&gt;om Forskning och förnyelse har regeringen lagt förslag som innebär en&lt;br&gt;förstärkning av forskningen inom det utbildningsvetenskapliga området. I&lt;br&gt;propositionen föreslås också att Vetenskapsrådet ger en utbildnings-&lt;br&gt;vetenskaplig kommitté i uppdrag att ansvara för samverkan mellan&lt;br&gt;forskningsfinansiärer inom och utanför rådet kring utbildnings-&lt;br&gt;vetenskapliga insatser för att skapa en överblick över området och dess&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt Skolverket att initiera forskning och&lt;br&gt;utveckling med särskild inriktning på vuxnas lärande. Utöver den kraftiga&lt;br&gt;allmänna förstärkning av Skolverkets forskningsanslag som nyligen&lt;br&gt;genomförts, avser regeringen återkomma till riksdagen i budget-&lt;br&gt;propositionen för år 2002 och föreslå att ytterligare sammanlagt&lt;br&gt;12 miljoner kronor anvisas under perioden 2002-2005.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att uppdra åt Statens skolverk att under åren&lt;br&gt;2002-2004 genomföra en tidsbegränsad satsning på kompetensutveckling&lt;br&gt;av lärare med inriktning mot vuxenpedagogiskt arbetssätt och&lt;br&gt;specialpedagogik. Den modell för kompetensutveckling som utvecklats&lt;br&gt;inom ITiS bör därvid kunna tjäna som förebild. Verket avses fa disponera&lt;br&gt;sammanlagt ca 21 miljoner kronor för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har under år 2000 inbjudit högskolor att inkomma med&lt;br&gt;projektbeskrivningar om hur de skulle kunna fungera som vuxen-&lt;br&gt;pedagogiska centra. Utbildningsdepartementet har därefter valt ut Lärar-&lt;br&gt;högskolan i Stockholm, Högskolan i Jönköping och Linköpings&lt;br&gt;universitet som fått planeringsbidrag för att utveckla och fördjupa sina&lt;br&gt;projektbeskrivningar. Regeringen räknar med att fatta beslut så att&lt;br&gt;verksamheten kommer i gång under år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Att främja vuxnas lärande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är angeläget att kommunerna bedriver&lt;br&gt;ett utvecklingsarbete som främjar vuxnas lärande. Berörda myndigheter&lt;br&gt;bör få i uppdrag att analysera eventuella hinder i myndigheternas&lt;br&gt;regelverk som försvårar utvecklingsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: I denna del av betänkandet framförs inga konkreta&lt;br&gt;förslag utan kommittén hänvisar till tidigare betänkanden och en&lt;br&gt;diskussion kring infrastruktur. Kommittén betonar att utvecklingen av&lt;br&gt;infrastrukturen är viktig för effektiviteten i hela utbildningssystemet för&lt;br&gt;allt vuxenlärande - inte bara för utbildning upp till gymnasial nivå.&lt;br&gt;Kommunerna skall stå för mångfald och flexibilitet i utbildningsutbudet&lt;br&gt;och olika utbildningsanordnare skall utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att en väl fungerande infrastruktur för delar av det&lt;br&gt;livslånga lärandet måste kännetecknas av en kedja som kommittén&lt;br&gt;beskriver på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;uppsökande verksamhet - rekrytering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;studie- och yrkesvägledning - individuella studieplaner,&lt;br&gt;fördjupade individuella studieplaner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;validering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;samarbetet med olika utbildningsanordnare, statliga och&lt;br&gt;kommunala förvaltningar och med näringsliv om ett&lt;br&gt;flexibelt kursutbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;flexibelt lärande - individuella studiegångar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;stöd - särskilt stöd, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utvärdering och kvalitetssäkring på lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att även handikapporganisationerna bör ges möjlighet&lt;br&gt;att ta del av de särskilda medel som utgår till fackliga organisationer för&lt;br&gt;rekrytering och uppsökande insatser. För att få en mångfald inom&lt;br&gt;området bör det enligt kommittén övervägas var huvudmannaskapet för&lt;br&gt;denna verksamhet skall förläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller vikten av en väl genomtänkt och i relation till&lt;br&gt;olika anordnare objektiv studie- och yrkesvägledning och föreslår att&lt;br&gt;kommitténs synpunkter när det gäller utbildning för studie- och yrkes-&lt;br&gt;vägledare överlämnas till den pågående utredningen om Vägledningen i&lt;br&gt;skolväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bliersom kommitténs betänkande inte innehåller&lt;br&gt;några konkreta förslag har instanserna inte i någon större utsträckning&lt;br&gt;behandlat delta kapitel. Flertalet instanser - hälften av myndigheterna, de&lt;br&gt;flesta kommuner och övriga instanser - har uttalat sig positivt och slöder&lt;br&gt;i allmänna ordalag kommitténs förslag om en garanterad minimistandard&lt;br&gt;för infrastruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad det gäller uppsökande verksamhet och rekrytering uppvisar&lt;br&gt;remissinstanserna en splittrad bild men många betonar vikten av en sådan&lt;br&gt;verksamhet. Socialstyrelsen anser att särskilda åtgärder behövs för mål-&lt;br&gt;grupper med särskilda behov. Integrationsverket föreslår att ett särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anslag ges för att stimulera invandrarorganisationer och trossamfund att&lt;br&gt;delta i uppsökande verksamhet. Statens institut för handikappfrågor i&lt;br&gt;skolan, Folkbildningsrådet m.fl. delar kommitténs uppfattning att även&lt;br&gt;handikapporganisationer bör fa ta del av medel för uppsökande&lt;br&gt;verksamhet och rekrytering. Flertalet kommuner stöder i stort&lt;br&gt;kommitténs förslag om förstärkt infrastruktur men uttalar sig inte explicit&lt;br&gt;om huvudmannaskapet för rekrytering och uppsökande verksamhet. Flera&lt;br&gt;kommuner framhåller dock bestämt att kommunen bör vara huvudman&lt;br&gt;för denna verksamhet och att det inte står i motsatsförhållande till att&lt;br&gt;fackliga organisationer, handikappföreningar m.fl. engageras i arbetet.&lt;br&gt;De fackliga instanserna betonar sin roll i den uppsökande och&lt;br&gt;rekryterande verksamheten och anser att samarbetet med kommunerna&lt;br&gt;bör utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det livslånga lärandet är ett&lt;br&gt;individuellt projekt. Utmaningen för den samhällstödda vuxen-&lt;br&gt;utbildningen är att möta alla utifrån individuella önskemål, behov och&lt;br&gt;förutsättningar. Syftet är att ge individen möjlighet att utöka sitt&lt;br&gt;kunnande och utveckla sin kompetens för att främja personlig utveckling,&lt;br&gt;delaktighet, ekonomisk tillväxt och sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor har olika förutsättningar för lärandet på grund av tidigare&lt;br&gt;skolgång, arbets- och livserfarenheter. Dessa skilda förutsättningar på-&lt;br&gt;verkar människors önskemål och deras självupplevda behov av lärande.&lt;br&gt;Samhället har ett speciellt ansvar för att stödja de personer som inte tar&lt;br&gt;egna initiativ för att möta de, ökande kraven på kunskaper. Allas behov&lt;br&gt;av lärande skall kunna tillgodoses oberoende av t.ex. utbildnings-&lt;br&gt;bakgrund, kön eller etnisk tillhörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vuxenutbildningen har hittills i allt för hög utsträckning mött&lt;br&gt;individerna som ett kollektiv med gemensam bakgrund och gemensamma&lt;br&gt;behov. Utbildningen har ofta anordnats i form av färdiga paket. Detta&lt;br&gt;konstaterandet om individuella olikheter ställer krav på en ökad&lt;br&gt;flexibilitet när det gäller att möta människor i den uppsökande&lt;br&gt;verksamheten, i vägledningssituationer och i utbildningens anordnande.&lt;br&gt;Men det ställer också krav på en ökad lokal samverkan mellan aktörer i&lt;br&gt;form av utbildningsanordnare, arbetsförmedling, fackliga organisationer&lt;br&gt;och socialtjänst. I kommunens strategi för att möta vuxnas behov av&lt;br&gt;utbildning och lärande bör ingå en övergripande plan för verksamheten&lt;br&gt;utifrån lokala förutsättningar. Kunskapslyftet har stimulerat till olika&lt;br&gt;former av samarbete mellan olika utbildningsanordnare och myndigheter&lt;br&gt;samt till kontakter med företrädare för olika branscher. Regional&lt;br&gt;samverkan inom ramen för tillväxtavtalen och de regionala kompetens-&lt;br&gt;råden har också påbörjats i vissa kommuner. Det är viktigt att det arbete&lt;br&gt;som sker i kommunerna och de erfarenheter som finns tas tillvara och&lt;br&gt;vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsökande verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många vuxna söker sig självmant till utbildning med hjälp av enkel&lt;br&gt;information som erbjuds genom tillgängliga kanaler. För vuxna, med&lt;br&gt;begränsade och ibland negativa erfarenheter av studier, kan steget in i&lt;br&gt;vuxenstudier vara svårt att ta. Information om och marknadsföring av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika utbildningsvägar måste då kompletteras med andra åtgärder. En&lt;br&gt;sådan åtgärd är uppsökande verksamhet för att i det personliga mötet&lt;br&gt;informera om olika möjligheter till utbildning och skapa motivation till&lt;br&gt;studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har enligt skollagen (1985:1100) skyldighet att bedriva&lt;br&gt;uppsökande verksamhet vad gäller personer som behöver grundläggande&lt;br&gt;vuxenutbildning och en informationsskyldighet i fråga om gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning. Genom kunskapslyftet har dessa verksamheter ut-&lt;br&gt;vecklats, i många fall genom en nära samverkan med fackliga&lt;br&gt;organisationer och handikapporganisationer. Inom de fackliga&lt;br&gt;organisationerna pågår också en snabb utveckling för att finna nya former&lt;br&gt;att bedriva kompetensutveckling. Metallindustriarbetarförbundets arbete&lt;br&gt;med kompetensombud på arbetsplatser är exempel på sådan verksamhet.&lt;br&gt;Lärdomar från kunskapslyftet är att för vissa individer, som har ett långt&lt;br&gt;steg att ta, till att börja en utbildning krävs ett omfattande och tids-&lt;br&gt;krävande motivationsskapande arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av vikt att kommunen tar tillvara alla samverkansmöjligheter till&lt;br&gt;uppsökande och motivationsskapande verksamhet. Det kan t.ex. handla&lt;br&gt;om förebilder från arbetsplatsen, föreningslivet, fackliga organisationer&lt;br&gt;och handikapporganisationer. Orienteringskurserna har i många&lt;br&gt;kommuner fungerat som en brygga mellan uppsökande verksamhet och&lt;br&gt;en mer systematiserad vägledning. Genom orienteringskurserna som har&lt;br&gt;arrangerats av bl.a. studieförbund, har många personer med svag studie-&lt;br&gt;motivation fått en inblick i vad vuxenlärande kan innebära samt hjälp och&lt;br&gt;stöd med studieplaneringen. I de självförtroendestärkandc insatser som&lt;br&gt;ingått i kursen har många funnit en motivation till vidare studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spännvidden från de mest svårmotiverade till de mycket målinriktade&lt;br&gt;som söker sig till vuxenutbildningen för enstaka behörighetsgivande&lt;br&gt;kurser är mycket stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra det möjligt att ytterligare stärka organisationernas&lt;br&gt;uppsökande verksamhet avser regeringen att i budgetpropositionen&lt;br&gt;återkomma med förslag om att tillföra verksamheten ytterligare&lt;br&gt;ca 10 miljoner kronor fr.o.rn. år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledning med anknytning till studier, utbildning och arbete bestäms till&lt;br&gt;sin form och innehåll utifrån behov, förväntningar och krav formulerade&lt;br&gt;av å ena sidan den enskilde individen, å andra sidan av olika aktörer i&lt;br&gt;samhället. Det är individens behov, intressen och förutsättningar som&lt;br&gt;skall styra utbudet av tillgängliga utbildningar, samhällets och arbets-&lt;br&gt;marknadens möjligheter och krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid som kunskapslyftet pågått har den totala omfattningen av&lt;br&gt;studie- och yrkesvägledning ökat kraftigt. Stora skillnader finns dock på&lt;br&gt;den kommunala nivån. Trenden är att utbildningar i allt högre grad&lt;br&gt;skräddarsys utifrån individers och olika verksamheters behov. Ofta&lt;br&gt;handlar det om att inte välja hela utbildningsprogram, utan att plocka&lt;br&gt;utvalda delar, vilket innebär en förskjutning mot ett tydligare individuellt&lt;br&gt;ansvarstagande. Vägledning är viktigt inför studiestarten, under studie-&lt;br&gt;tiden och i samband med studiernas slutförande med utgångspunkt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;individens behov och studiemål. Värdering av de formella och informella&lt;br&gt;kunskaper en person besitter är därmed en aspekt som påverkar&lt;br&gt;vägledningen. Studie- och yrkesvägledningen utgör också ett väsentligt&lt;br&gt;inslag i många personers kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom individernas motiv for studier är olika, krävs ett&lt;br&gt;professionellt stöd for att de skall kunna göra väl underbyggda val och&lt;br&gt;sätta upp mål för sina studier. Behovet av detta stöd kan variera från&lt;br&gt;person till person. De första valen och målsättningarna för studierna är&lt;br&gt;startpunkten för en process där målen och valen hela tiden måste kunna&lt;br&gt;förändras. Vägledning är därför en kontinuerlig process, där den enskilde&lt;br&gt;studerandes val skall vara avgörande och inte den enskilda kommunens&lt;br&gt;eller utbildningsanordnarens prioriteringar. IT och Internet-baserade&lt;br&gt;informationskällor öppnar nya vägar för att förbättra omfattningen av och&lt;br&gt;kvaliteten i vägledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera olika aktörer, med skilda roller, bidrar på olika sätt till en&lt;br&gt;individs livsplanering. Det kan handla om bl.a. information, rådgivning,&lt;br&gt;stöttning, handledning, karriäranalys och underlag för validering. Den&lt;br&gt;enskilde möter olika former av vägledning i olika situationer: genom&lt;br&gt;kontakter med arbetsförmedlingen vid arbetslöshet, på socialförvaltning,&lt;br&gt;på försäkringskassan inför rehabilitering och inte minst vid kontakter&lt;br&gt;med olika utbildningsanordnare. Dessa situationer utmynnar ofta i någon&lt;br&gt;form av individuell handlings- eller studieplan. Ett berättigat krav som&lt;br&gt;den enskilde kan ställa är att de olika aktörerna - med hänsyn till sina&lt;br&gt;respektive ansvarsområden och roller - skall samverka för att ge&lt;br&gt;individen ett beslutsunderlag utifrån ett helhetsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverkets undersökningar visar att om individerna får möjlighet till&lt;br&gt;väl underbyggda val så överensstämmer dessa val i mycket hög grad med&lt;br&gt;arbetslivets efterfrågan av kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade i december 1999 en särskild utredare med&lt;br&gt;uppgift att kartlägga och analysera vägledning i skolväsendet&lt;br&gt;(dir. 1999:107). Utredaren skall kartlägga och analysera individens behov&lt;br&gt;av studie- och yrkesvägledning inom skolväsendet och föreslå mål för&lt;br&gt;studie- och yrkesvägledningen utifrån de förändrade krav som&lt;br&gt;utbildningsväsende, arbetsliv och samhällsutveckling ställer. Vidare skall&lt;br&gt;utredaren föreslå hur samarbete inom och utom utbildningssystemet kan&lt;br&gt;utvecklas och pröva i vilken mån förslagen har effekter på vägledningen&lt;br&gt;inom Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att återkomma till frågor om vägledning efter det att&lt;br&gt;utredningen redovisat sitt uppdrag den 31 mars 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Validering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den faktiska kunskap en individ besitter måste lyftas fram och tas till&lt;br&gt;vara i varje vägledningssituation. Ett instrument för detta är valideringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor har olika kunskaper och kompetenser tillägnade både i ett&lt;br&gt;formellt utbildningssystem och genom ett informellt lärande i vardags-&lt;br&gt;livet eller yrkeslivet. I en rad olika sammanhang är det viktigt att hela den&lt;br&gt;kompetens en enskild person besitter kan dokumenteras. Olika personer&lt;br&gt;har olika behov beroende på i vilket sammanhang dokumentationen av&lt;br&gt;deras kunskaper skall användas. Den enskilde kan ha ett behov av att få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sina kunskaper validerade mot specifika kompetenskrav i arbetslivet. Ett&lt;br&gt;annat behov kan vara att få dem värderade mot det formella&lt;br&gt;utbildningssystemets krav för ett visst betyg och för att formellt kunna&lt;br&gt;tillgodoräkna kunskaperna. En tredje situation är när kunskaperna tas till&lt;br&gt;vara i en pedagogisk process t.ex. i en vägledningssituation eller i en&lt;br&gt;utbildningssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sistnämnda är viktigt inte minst för hur en validering under&lt;br&gt;pågående utbildning kan ge den studerande en möjlighet att reglera sin&lt;br&gt;studietakt. För människor med lång livs- och yrkeserfarenhet är det inte&lt;br&gt;rimligt att behöva starta studierna på en nivå, som fastställs med&lt;br&gt;utgångspunkt från de kunskaper som den enskilde har dokumenterade&lt;br&gt;från det formella utbildningssystemet i sin ungdom. Hur informell&lt;br&gt;kunskap praktiskt skall kunna tillgodoräknas och vad kunskaperna skall&lt;br&gt;valideras mot är frågor som måste lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den validering som hittills skett och sker i Sverige har i huvudsak skett&lt;br&gt;mot kursplaner, med undantag av den yrkesprövning av invandrare som&lt;br&gt;sker inom Arbetsmarknadsverket i form av intyg eller certi fikat för att&lt;br&gt;beskriva personens yrkeskompetens. Även näringslivet och bransch-&lt;br&gt;organisationer är involverade i utvecklingsarbete med alt värdera&lt;br&gt;människors yrkeskunskaper mot olika bransehcertiflkat. Genom en&lt;br&gt;process där vägledning och validering utgör viktiga beståndsdelar får&lt;br&gt;individen goda förutsättningar för ett fortsatt lärande. Det kommer att&lt;br&gt;innebära efterfrågan på utbildning anpassad efter den enskildes behov&lt;br&gt;och önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett föränderligt samhälls- och arbetsliv åldras kunskap och kompetens&lt;br&gt;snabbt. Gamla väl beprövade metoder visar sig inte längre vara använd-&lt;br&gt;bara. Förmågan att lära på nytt blir en av de viktigaste kompetenserna.&lt;br&gt;Många försök att definiera behov av framtida kompetenser har gjorts och&lt;br&gt;görs. Risken kan finnas att man då definierar de behov som för tillfället&lt;br&gt;är tydliga, men som inte är bestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt sker en ökad lökusering på certifiering och mätning av&lt;br&gt;yrkeskompetenser, ofta som ett resultat av krav på kvalitet och&lt;br&gt;kvalitetsmätning. Traditionell mätning av kompetenser genom prov och&lt;br&gt;tester motverkar sitt syfte. Vissa personer kan stressas av situationen och&lt;br&gt;kan tappa tron på den egna förmågan. Utvecklingen av metoder för&lt;br&gt;validering bör därför kännetecknas av att fokus förflyttas från prövning,&lt;br&gt;testning och mätning mot bedömning av kompetenser i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att man skall kunna mäta t.ex. yrkeskompetens krävs en helhets-&lt;br&gt;bedömning av individens hela kunskapsmassa baserad både på praktik&lt;br&gt;och teori. Utifrån tidigare resonemang om att validering kan ha olika&lt;br&gt;syfte för den enskilde, varierar sättet att bedöma för att fa fram dessa&lt;br&gt;kompetenser. I många fall är det viktigt att en miljö skapas så att sådana&lt;br&gt;faktorer som problemlösningsförmåga, självständigt tänkande eller&lt;br&gt;förmågan att planera arbetet finns med och kommer fram. Därmed kan en&lt;br&gt;mer rättvis bedömning av en persons samlade kunskap och kompetens&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog i december 1999 åt en särskild utredare för att se&lt;br&gt;över frågan om validering av vuxnas kunskap och kompetens&lt;br&gt;(dir. 1999:86). Utredningsmannen skall bl.a. genomföra tre pilotprojekt&lt;br&gt;Regeringen har i december 2000 givit utredaren tilläggsdirektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(dir. 2000:84) som innebär att utredaren även bl.a. skall kartlägga den&lt;br&gt;valideringsverksamhet som pågår i kommunerna. Uppdraget skall&lt;br&gt;slutredovisas den 1 oktober 2001. Regeringen avser att därefter åter-&lt;br&gt;komma till frågan om validering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av den utbildning som erbjuds för vuxna bedrivs av tradition&lt;br&gt;terminsvis och genomförs i klassrum i någon av kommunens&lt;br&gt;skolbyggnader. Studier kan i större kommuner ibland bedrivas både på&lt;br&gt;dag- och kvällstid. Omfattningen är vanligtvis begränsad till hel- eller&lt;br&gt;halvtidsstudier inom ramen for en eller flera kurser. Den kraftiga&lt;br&gt;volymökningen under kunskapslyftet ökade variationen i utbildnings-&lt;br&gt;utbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När individens behov av kunskap skall styra är det naturligt att&lt;br&gt;efterfrågan inte alltid följer utbildningssystemets indelning i nivåer eller&lt;br&gt;kurser eller tidpunkter för kursstart och kursslut. Det är inte alltid möjligt&lt;br&gt;eller önskvärt för en person att följa en utbildning som löper i en viss&lt;br&gt;takt, som är förlagd till en viss ort eller studielokal och som pågår ett&lt;br&gt;visst antal timmar i veckan. Individernas olika mål för sitt lärande kan&lt;br&gt;vara kursplaneanknutet, men kan också vara preciserat i helt andra&lt;br&gt;termer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär att en enskild anordnare sällan kan tillgodose behoven hos&lt;br&gt;alla studerande. Den enskildes behov kan inte alltid tillgodoses genom&lt;br&gt;klassrumsundervisning i grupper om 16 eller 30 deltagare. De studerande&lt;br&gt;behöver kunna välja mellan olika verksamhetsformer och själv påverka&lt;br&gt;studietakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika personers skilda förutsättningar att tillägna sig kunskap kräver&lt;br&gt;variation när det gäller valet av pedagogik och metodik. Verksamhetens&lt;br&gt;tillgänglighet måste också anpassas så att de stämmer överens med den&lt;br&gt;enskildes efterfrågan. Sammantaget betyder detta att individen måste ges&lt;br&gt;möjlighet att påverka arbetssätt och uppläggning av utbildningen så att&lt;br&gt;denna formas utifrån deltagarens villkor och önskemål. Denna flexibilitet&lt;br&gt;måste skapas med utgångspunkt i de lokala förutsättningar som finns i&lt;br&gt;varje kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan kommuner eller i regioner ökar möjligheterna till ett&lt;br&gt;rikt och varierat utbud. Det är därför naturligt att kommunerna&lt;br&gt;eftersträvar att fungera både som en samordnare av utbildningar och som&lt;br&gt;utbildningsanordnare. Kommunens utbildning för vuxna i egen regi&lt;br&gt;(komvux) blir därmed en av många genomförare av utbildningen i en&lt;br&gt;kommun. Genom att fungera som -samordnare kan kommunen i&lt;br&gt;samarbete med andra kommuner erbjuda medborgarna en mångfald&lt;br&gt;möjligheter att förverkliga sina studieplaner. Den enskilde ges då ökade&lt;br&gt;möjligheter att få sina önskemål om innehåll, pedagogik och studietakt&lt;br&gt;tillgodosedda. Också när utbildningen genomförs i entreprenadform är&lt;br&gt;kommunen huvudman för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av kommunernas viktigaste arbetsuppgift i detta perspektiv blir att&lt;br&gt;bedriva ett utvecklingsarbete för att kvalitetssäkra utbildningarna. Det&lt;br&gt;skapar även utbildningsmöjligheter och verksamhetsformer som kan&lt;br&gt;förändras i takt med utvecklingen av den enskildes, samhällets och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetslivets önskemål. Förutom att kommunen bör ha samlad kunskap om&lt;br&gt;utbildningsutbudet och möjlighet att skapa inlärningssituationer måste&lt;br&gt;även kommunen kunna erbjuda olika former av stöd för lärandet.&lt;br&gt;Behovet kan variera utifrån individens förutsättningar. Dels stöd för det&lt;br&gt;direkta lärandet, dels ett stöd på grund av särskilda behov. Ett tydligt&lt;br&gt;exempel är teknik och handledning vid distansutbildning. Ett annat är&lt;br&gt;anpassade miljöer efter den enskildes särskilda behov i form av assistans-&lt;br&gt;stöd, tolk eller tillgängliga lokaler för människor med olika former av&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet skall inte vara beroende av en kommuns samlade utbildnings-&lt;br&gt;utbud utan bör även omfatta de personer som följer högskoleutbildning&lt;br&gt;på distans eller någon annan form av utbildning. I ett långt perspektiv bör&lt;br&gt;det omfatta all form av önskad kompetensutveckling. Inom ramen för&lt;br&gt;kunskapslyftet har kommunerna utvecklat olika stödformer för lärande&lt;br&gt;och organiserat det under samlingsnamn som lärcentra och kunskapens&lt;br&gt;hus. Dessa centra kan vara båda stationära och mobila för att nå&lt;br&gt;människor där de befinner sig. Det är viktigt att påpeka att dessa&lt;br&gt;funktioner byggs upp utifrån lokala förutsättningar och inte utifrån en&lt;br&gt;centraliserad modell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärande främjas av att det knyts till en viss situation. Det är därför&lt;br&gt;värdefullt med ett lärande som är knutet till en praktisk vardag, t.ex. en&lt;br&gt;arbetsplats. För den som söker utbildning och inte är anställd, kan det&lt;br&gt;finnas behov av att koppla lärandet till konkreta situationer ute på&lt;br&gt;arbetsplatserna. Det omvända förhållandet att en person har anställning&lt;br&gt;men behöver få stöd för sitt lärande som arbetsplatsen inte kan erbjuda&lt;br&gt;bör kommunen erbjuda stöd för personen i fråga. Båda fallen visar att det&lt;br&gt;därför är viktigt att den lokala arbetsmarknaden knyts närmare till&lt;br&gt;utbildningsanordnarna och vice versa. Detta skapar förutsättningar för att&lt;br&gt;utbildningsanordnarna skall kunna tillhandahålla utbildning med ett&lt;br&gt;modernt innehåll som stämmer överens med de behov individen har för&lt;br&gt;att stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Det ger en möjlighet för&lt;br&gt;företagen lokalt och regionalt att ständigt ha tillgång till utbildnings-&lt;br&gt;anordnare som kan erbjuda efterfrågad utbildning. Detta samspel mellan&lt;br&gt;utbildningsanordnarna och arbetslivet är nödvändigt för att främja tillväxt&lt;br&gt;i företagen och därmed en lokal och regional utveckling som kommer&lt;br&gt;hela samhället tillgodo. Regeringens avsikt med tillväxtavtalen var bl.a.&lt;br&gt;alt skapa en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiestöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individens möjligheter till studier beror inte enbart på en välutbyggd&lt;br&gt;tillgänglighet till utbildning. Individen har även behov av ekonomiskt&lt;br&gt;stöd under sin studietid. Detta stöd har stor betydelse för rekrytering av&lt;br&gt;studerande. För vissa grupper är ett förmånligt studiestöd en nöd-&lt;br&gt;vändighet för att ta beslut om att investera i sitt eget lärande. Många&lt;br&gt;människor drar sig för att ta lån för sina studier. För att dessa skall ta&lt;br&gt;steget in i utbildning krävs ett snabbt beslut om hur deras privat-&lt;br&gt;ekonomiska situation kan lösas. Detta gäller framförallt de som startar&lt;br&gt;med en kort utbildningsbakgrund. Det blir därför nödvändigt att beslutet&lt;br&gt;om stöd fattas så nära individen som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte dessa möjligheter finns riskerar stora grupper lämnas åt sidan&lt;br&gt;och kunskapsklyftorna ökar i stället för att utjämnas. Det är därför som&lt;br&gt;regeringen föreslår ett nytt statligt studiebidrag som ersätter det särskilda&lt;br&gt;utbildningsbidraget (UBS) och där kommunerna får ett starkt inflytande&lt;br&gt;över besluten i varje enskilt fall. I avsnitt 13.1 beskrivs detta förslag mer i&lt;br&gt;detalj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på vilka studier eller utbildningsinsatser individen tar del av&lt;br&gt;finns det i dag en rad stöd. Det finns i dag flera olika finansiella stöd för&lt;br&gt;individen kopplat till arbetsmarknads-, social- eller utbildningspolitiska&lt;br&gt;skäl. En gemensam nämnare för dessa är ofta att det ingår utbildnings-&lt;br&gt;inslag i det specifika programmet. I en strategi för livslångt lärande är det&lt;br&gt;viktigt att kunna ge ett samlat stöd för själva lärandet oavsett hur&lt;br&gt;individens ekonomiska situation säkerställs av samhället. De olika&lt;br&gt;finansiella stöden för individerna, och inte minst studiestödet, har under&lt;br&gt;lång tid i Sverige inte betraktats som en kostnad för samhället utan som&lt;br&gt;en investering. En investering som ger avkastning i ett senare skede i&lt;br&gt;form av ökad ekonomisk tillväxt, högre sysselsättning eller social och&lt;br&gt;kulturell utveckling. Detta synsätt har skapat möjligheter för människor&lt;br&gt;att skaffa sig utbildning som bidragit till ett personligt växande, en&lt;br&gt;positiv samhällsutveckling och ett konkurrenskraftigt arbetsliv. De&lt;br&gt;resurser som tas i anspråk under studietiden motiverar därför att&lt;br&gt;effektiviteten och kvalitén i vuxenutbildningen tillmäts stor vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det ovanstående har beskrivits en, som regeringen bedömer, nöd-&lt;br&gt;vändig utveckling av förutsättningarna för vuxnas lärande. Det bör&lt;br&gt;understrykas att de olika politiska verksamhetsområdena inte far ses som&lt;br&gt;avgränsade verksamheter utan måste samverka för att göra livslångt&lt;br&gt;lärande till en realitet för individen och därmed stärka samhällets&lt;br&gt;viktigaste resurs för tillväxt nämligen de enskilda medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att det kan finnas hinder i berörda myndig-&lt;br&gt;heters regelverk som omöjliggör eller försvårar en utveckling av sam-&lt;br&gt;verkan för individernas bästa. Exempel på detta kan vara möjligheten för&lt;br&gt;kommunen och arbetsförmedlingen att göra samordningsvinster om ut-&lt;br&gt;bildningar är upphandlade hos samma utbildningsanordnare. Det är bl.a.&lt;br&gt;mot den bakgrunden som regeringen avser att ge berörda myndigheter i&lt;br&gt;uppdrag att analysera och föreslå förändringar i nuvarande regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommunal infrastruktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa åtgärder för att främja vuxnas lärande kan beskrivas som basen i&lt;br&gt;en infrastruktur för det livslånga lärandet. Med undantag för studiestödet&lt;br&gt;svara kommunerna för denna främjande organisation finns. På samma&lt;br&gt;sätt som goda kommunikationer, en väl fungerande skola och ett brett&lt;br&gt;utbud av kultur- och fritidsaktiviteter gör en kommun attraktiv för&lt;br&gt;invånare och företag utgör infrastrukturen för vuxnas lärande en viktig&lt;br&gt;konkurrensfaktor i kunskapssamhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att kommunerna tar sitt ansvar för att etablera en&lt;br&gt;infrastruktur för livslångt lärande. Detta innebär emellertid inte att den&lt;br&gt;uteslutande består av kommunala aktiviteter. Snarare handlar det om att&lt;br&gt;bygga nätverk, att skapa former och kanaler för samarbete och samverkan&lt;br&gt;mellan kommunala förvaltningar, statliga myndigheter och institutioner,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;folkbildningen, utbildnings- och konsultföretag, parterna pä arbets-&lt;br&gt;marknaden, handikapporganisationer och andra berörda aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidraget till kommunerna för utbildning inom kunskapslyftet är&lt;br&gt;beräknat så att det ger viss ersättning till kommunerna för insatser av&lt;br&gt;delta slag. Också den del av statsbidraget som beräknas för utbildning vid&lt;br&gt;folkhögskolor inom kunskapslyftet innehåller ett sådant moment. Så bör&lt;br&gt;vara fallet så länge ett riktat bidrag utgår till gymnasial vuxenutbildning.&lt;br&gt;Som en engångsinsats för att stimulera utvecklingen av infrastrukturen&lt;br&gt;för vuxnas lärande avser regeringen alt i budgetpropositionen tor år 2002&lt;br&gt;föreslå att kommunerna år 2002 tillfors ca 350 miljoner kronor som knyts&lt;br&gt;till statsbidraget för gymnasial vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunal vuxenutbildning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5-7 har vi redovisat övergripande ställningstaganden till&lt;br&gt;utvecklingen av vuxenutbildningen i syfte att anpassa den till principen&lt;br&gt;om livslångt lärande. I detta och närmast följande kapitel konkretiseras&lt;br&gt;dessa ställningstaganden för de olika verksamhetsformerna inom vuxen-&lt;br&gt;utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Fortsatt utveckling efter projekttiden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är angeläget att utvecklingsarbete&lt;br&gt;bedrivs i kommunerna med en mångfald av anordnare och att&lt;br&gt;utveckling av individuella studieplaner och validering fortsätter.&lt;br&gt;Statens skolverk bör få i uppdrag att analysera behovet av&lt;br&gt;förändringar av kursplanerna och betygssystemet inom den&lt;br&gt;grundläggande vuxenutbildningen samt att kartlägga lokala kurser&lt;br&gt;inom den kommunala vuxenutbildningen och analysera behovet av&lt;br&gt;förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag och remissinstanserna: Redovisningen av&lt;br&gt;kommitténs förslag och remissinstansernas synpunkter som berör detta&lt;br&gt;avsnitt finns beskrivna i kapitel 5. Kommittén behandlar utvecklings-&lt;br&gt;frågorna inom detta område på ett sådant sätt att en uppdelning skulle&lt;br&gt;försvåra möjligheterna att bibehålla överblicken av kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I skolformen kommunal vuxen-&lt;br&gt;utbildning ingår grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxen-&lt;br&gt;utbildning och påbyggnadsutbildning. Huvudman för utbildningen är,&lt;br&gt;som framgår av namnet, kommunerna. Gymnasial vuxenutbildning&lt;br&gt;anordnas även av statens skolor för vuxna (SSV). I anslutning till&lt;br&gt;kommunal vuxenutbildning får kommunerna och SSV anordna uppdrags-&lt;br&gt;utbildning. På uppdrag av kommunerna anordnas även utbildning på&lt;br&gt;entreprenad hos många utbildningsanordnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala vuxenutbildningen har haft en väsentlig roll i svensk&lt;br&gt;utbildningspolitik, inte minst ur en demokrati- och rättviseaspekt. Den&lt;br&gt;har varit ett effektivt instrument för att motverka snedrekrytering till&lt;br&gt;högre utbildning. Kommunal vuxenutbildning har varit en möjlighet för&lt;br&gt;personer som helt eller delvis saknat formell eller reell kompetens att&lt;br&gt;erhålla denna för att sedan gå vidare inom arbetslivet eller till vidare&lt;br&gt;studier. Kommunal vuxenutbildning har också i många fall mött&lt;br&gt;individerna på den kunskapsnivå där de befinner sig och använt både&lt;br&gt;prövning och diagnostisering för att de så snabbt som möjligt skall kunna&lt;br&gt;tillgodogöra sig sina studier på rätt nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal vuxenutbildning har varit och skall även fortsättningsvis&lt;br&gt;vara ett alternativ för alla vuxna. Även om utvecklingen går i riktning&lt;br&gt;mot en större variation när det gäller arbets- och organisationsformer,&lt;br&gt;kommer det även under överskådlig framtid att finnas vissa behov av&lt;br&gt;utbildning i form av gruppundervisning i fasta lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning kommer den kommunala vuxen- Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;utbildningen även fortsättningsvis att utgöra en viktig del av den&lt;br&gt;samhällsstödda vuxenutbildningen. Därmed kommer den att - vid sidan&lt;br&gt;av studiestödet - utgöra en stor del av det stöd samhället ger till vuxnas&lt;br&gt;deltagande i det livslånga lärandet. Genom en väl utbyggd organisation,&lt;br&gt;där utbildningen kan erbjudas i praktiskt taget samtliga kommuner,&lt;br&gt;antingen i egen regi eller i samverkan med andra kommuner, har den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen unika förutsättningar att ta detta ansvar.&lt;br&gt;Därvid har den kommunala vuxenutbildningen ett särskilt stort ansvar för&lt;br&gt;att nå dem med lägst utbildningsbakgrund men även andra grupper med&lt;br&gt;särskilda behov såsom funktionshindrade och invandrare. Prioriteringen&lt;br&gt;av dessa målgrupper måste kunna ske samtidigt som den kommunala&lt;br&gt;vuxenutbildningen kan erbjuda möjligheter till behörighets-&lt;br&gt;kompletteringar för högskolestudier. Flera kommuner har inte minst&lt;br&gt;under kunskapslyftet, utvecklat former för detta breda ansvarstagande&lt;br&gt;och regeringen bedömer att en fördjupad samverkan mellan kommuner&lt;br&gt;och enskilda högskolor bör utvecklas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de uttalade syftena med kunskapslyftet förutom höjd samlad&lt;br&gt;utbildningsnivå är att förändra och utveckla vuxenutbildningen. Under&lt;br&gt;den tid som kunskapslyftet har pågått har detta också skett i många&lt;br&gt;kommuner. Flera av de utvärderingar som gjorts, och som redovisades i&lt;br&gt;kapitel 3, ger vid handen att det finns en stark förändringsvilja i de olika&lt;br&gt;verksamheterna. Inte minst ett ökat antal utbildningsanordnare har lett till&lt;br&gt;en differentiering som drivit på utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora utmaningen för kommunerna är nu att utveckla en kärn-&lt;br&gt;verksamhet som man bedriver i egen regi så att den även fortsättningsvis&lt;br&gt;blir ett attraktivt alternativ både för individen och för arbetslivet. Ett sätt&lt;br&gt;att nå dit är en ökad samverkan såväl med den privata som med den&lt;br&gt;offentliga sektorn. Det pågår en omfattande utbildning och kompetens-&lt;br&gt;utveckling inom ramen för personalutbildning. Kommunal vuxen-&lt;br&gt;utbildning skulle kunna spela en större roll i detta sammanhang. De&lt;br&gt;formella förutsättningarna för detta finns redan i dag inom uppdrags-&lt;br&gt;utbildningen men det är ett område med hög utvecklingspotential. Det&lt;br&gt;innebär inte att det offentliga utbildningsväsendet övertar ansvaret för&lt;br&gt;personalutbildning. Ett aktivt engagemang i kompetensutvecklingen i&lt;br&gt;arbetslivet tillför utbildningsorganisationen viktig kunskap som grund för&lt;br&gt;utveckling av den reguljära verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nära samspel med arbetslivet bidrar till att säkra utbildningens&lt;br&gt;kvalitet och aktualitet. Av avgörande betydelse för verksamhetens&lt;br&gt;kvalitet är vidare, som tidigare nämnts, en fortsatt utveckling av arbets-&lt;br&gt;sätt och arbetsformer i riktning mot en fokusering på lärandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har identifierat ett antal utvecklingsområden för den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mångfald av anordnare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kommuner har under kunskapslyftet utvecklat en verksamhet som&lt;br&gt;når högt ställda kvalitativa mål. Viss utbildning har förlagts till externa&lt;br&gt;anordnare, när möjligheterna varit större att nå kvalitetsmålen än med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet i egen regi. Den starkare anknytning till arbetslivet som då&lt;br&gt;uppnåtts har varit av stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen andra anordnare har ökat kraftigt under perioden, vilket&lt;br&gt;inneburit att utbudet för den enskilde blivit betydligt större. Ett flertal&lt;br&gt;kommuner har utvecklat en ny roll som förmedlare av utbildning.&lt;br&gt;Resultatet har blivit att samarbete har etablerats inte bara mellan olika&lt;br&gt;anordnare utan även mellan kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En differentiering av utbildningsutbudet med flera anordnare kan öka&lt;br&gt;möjligheterna för den enskilde att välja med utgångspunkt i sitt eget&lt;br&gt;behov av lärande. Det är angeläget att mångfalden av anordnare ut-&lt;br&gt;vecklas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett led i strävandena att skapa goda förutsättningar för medborgarnas&lt;br&gt;lärande kan vara att kommuner samverkar, exempelvis inom regioner, via&lt;br&gt;samverkansavtal eller kommunalförbund på det sätt som exempelvis sker&lt;br&gt;i Göteborgsregionen. En annan möjlighet ligger i samverkan med&lt;br&gt;anordnare som erbjuder distanslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärande och intyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nuvarande systemet är den gymnasiala nivån i kommunal vuxen-&lt;br&gt;utbildningen knuten till gymnasieskolans kursplaner på så sätt, att en&lt;br&gt;gemensam läroplan gäller för de två skolformerna och samma kursplaner&lt;br&gt;skall tillämpas. Vuxnas behov av lärande, i ett samhälle präglat av&lt;br&gt;livslångt lärande, är ofta mer varierat än ungdomars. För ungdomar ställs&lt;br&gt;kravet att gymnasieskolans utbildning skall utgöra en sammanhållen&lt;br&gt;helhet. Den vuxnes behov av kunskap är emellertid sällan så omfattande&lt;br&gt;att det krävs ett helt gymnasieprogram eller ens en hel kurs. En&lt;br&gt;yrkesverksam person kan ha behov av att läsa in vissa områden för att&lt;br&gt;öka eller uppdatera sin kompetens i förhållande till förändringar på&lt;br&gt;arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om individen ges möjlighet att uppnå de mål, som han eller hon själv&lt;br&gt;bestämmer öppnar sig nya möjligheter till ett efterfrågestyrt system&lt;br&gt;kopplat till den individuella studieplanen. Stora krav kommer då att&lt;br&gt;ställas på vägledning och information. Det intyg på uppnådda mål som&lt;br&gt;kan ges formaliserar lärandet. Intyget är en garant för kvaliteten och för&lt;br&gt;att individen senare kan inhämta resterande avsnitt, vilket kan leda till&lt;br&gt;formella betyg. Intygen kan också användas som en kommunikation med&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning kommer behovet för vuxna att få sina&lt;br&gt;kunskaper dokumenterade i andra former än genom betyg att efterfrågas i&lt;br&gt;högre grad än i dag. Den pågående utredningen om validering har i upp-&lt;br&gt;drag att belysa och utveckla modeller för detta. Regeringen avser att åter-&lt;br&gt;komma till frågan i samband med behandlingen av utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala kurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har erfarit att kommunerna i ökad utsträckning utnyttjar&lt;br&gt;möjligheterna att inrätta lokala kurser. De lokala kursernas andel av&lt;br&gt;volymen inom vuxenutbildningen på gymnasial nivå har dubblerats sedan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hösten 1997. Det finns ungefär 800 nationella kurser som är entydigt Prop. 2000/01:72.&lt;br&gt;definierad för behörighet till fortsatt utbildning. Läsåret 1999/2000 fanns&lt;br&gt;2 700 lokala kurser redovisade i Skolverkets nationella uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tänkbara orsaker till denna utveckling kan vara en osäkerhet om hur&lt;br&gt;målen i de nationella kurserna skall tolkas. En strävan att hävda sig i&lt;br&gt;konkurrensen mellan anordnare och att utvecklingen inom t.ex. IT-&lt;br&gt;områdct går så snabbt att nationella kursplaner ännu inte utvecklats kan&lt;br&gt;vara andra orsaker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lokala kurserna medverkar på ett positivt sätt till en formalisering&lt;br&gt;av nya kompetenser som krävs på en arbetsmarknad i snabb förändring.&lt;br&gt;De rymmer emellertid även vissa risker. Särskilt för de studerandes&lt;br&gt;trygghet och rättssäkerhet kan en alltför vildvuxen flora av lokala kurser&lt;br&gt;skapa problem på längre sikt. Värdet av lokala kurser vid övergång till&lt;br&gt;högskolan måste vara otvetydigt för alt undvika återvändsgränder för den&lt;br&gt;enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvaliteten i lokala kurser kan säkerställas på olika sätt. En tänkbar väg&lt;br&gt;är att de lokala kurserna t.ex. förankras tydligare hos lokala parter på&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Detta skulle kunna ske i samverkan mellan&lt;br&gt;kommunens vuxenutbildning och de regionala kompetensråden. En&lt;br&gt;annan väg är att registrera de lokala kurserna nationellt, vilket skulle öka&lt;br&gt;möjligheterna för andra kommuner att använda dem och inte själva&lt;br&gt;behöva ta fram egna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt Skolverket att närmare kartlägga de&lt;br&gt;lokala kurserna inom den kommunala vuxenutbildningen. Dessutom&lt;br&gt;analysera behovet av eventuella förändringar i nuvarande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuella studieplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De individuella studieplanerna är av stor betydelse för den enskilda&lt;br&gt;individen. Där är det möjligt att formulera egna mål för studier samt att&lt;br&gt;planera och dokumentera kompetensutveckling. I förordningen&lt;br&gt;(1998:276) om statligt stöd till särskilda satsningar på utbildning av&lt;br&gt;vuxna är det klart uttalat att en studieplan skall inrättas för varje&lt;br&gt;deltagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan framhållits utgör de individuella studieplanerna ett viktigt&lt;br&gt;instrument i arbetet alt förverkliga det livslånga lärandet. Alla studerande&lt;br&gt;inom kommunal vuxenutbildning som så önskar skall ha rätt att få hjälp&lt;br&gt;att upprätta en sådan plan. Flera olika instanser arbetar på olika sätt med&lt;br&gt;att precisera individens behov och önskemål. Del är synnerligen&lt;br&gt;angeläget att sträva efter en bättre samordning mellan förvaltningar och&lt;br&gt;myndigheter som arbetar ined individuella studie- eller handlingsplaner,&lt;br&gt;främst arbetsförmedlingen, socialförvaltningen och försäkringskassan. I&lt;br&gt;många kommuner har utveckling av samverkan kommit långt och&lt;br&gt;regeringen anser det angeläget att detta arbete vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Validering och prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om validering har behandlats utifrån principiella utgångspunkter i&lt;br&gt;det föregående. Inom kommunal vuxenutbildning har under kunskaps-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lyftet modeller och metoder utvecklats för att använda validering som ett Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;reguljärt inslag i den pedagogiska processen. Regeringen anser att det är&lt;br&gt;mycket värdefullt att detta utvecklingsarbete fortsätter i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Validering i en vidare mening är emellertid inte formellt reglerad på&lt;br&gt;annat sätt än att det finns bestämmelser i 4 kap. 15 a § förordningen&lt;br&gt;(1992:403) om kommunal vuxenutbildning som ger rektorn möjlighet att&lt;br&gt;under vissa förutsättningar ge betyget Godkänd på en kurs även om&lt;br&gt;eleven inte har gått igenom kursen. I avvaktan på resultaten av&lt;br&gt;utredningen om Validering av vuxnas kunskap och kompetens&lt;br&gt;(dir. 1999:86) bör gällande regelverk dock kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande vuxenutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla vuxna som saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i grund-&lt;br&gt;skolan och är bosatt i landet har en lagstadgad rätt att delta i grund-&lt;br&gt;läggande vuxenutbildning från och med andra kalenderhalvåret det år han&lt;br&gt;eller hon fyller 20 år. Kommunerna har skyldighet att inte bara tillhanda-&lt;br&gt;hålla utbildning utan också att aktivt verka för att boende i kommunen&lt;br&gt;som saknar grundskolekompetens deltar i utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande vuxenutbildning omfattar ett antal ämnen och betyg&lt;br&gt;sätts på varje avslutad kurs eller delkurs. Ett sammanfattande betyg sätts&lt;br&gt;på hela kursen eller när den studerande har fått betyg på samtliga&lt;br&gt;delkurser av en kurs. Den som har fått minst betyget Godkänd i den&lt;br&gt;grundläggande vuxenutbildningens samtliga kärnämnen har rätt att få&lt;br&gt;slutbetyg. Betygstegen är Icke Godkänd, Godkänd samt Väl Godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 flera kommuner har man på ett flexibelt sätt låtit individen studera&lt;br&gt;såväl grundläggande kurser som gymnasiala. För att enskilda personers&lt;br&gt;behov av kompetensutveckling och lärande skall kunna tillgodoses är det&lt;br&gt;viktigt att studier samtidigt kan bedrivas på olika nivåer. En studerande&lt;br&gt;kan behöva kompensera kunskapsbrister på grundskolenivå i matematik,&lt;br&gt;på gymnasienivå i språk och i beteendevetenskap på högskolenivå.&lt;br&gt;Systemet måste medge att studierna sker parallellt på alla tre nivåerna.&lt;br&gt;Den studerande skall inte behöva slutföra studierna på en nivå för att få&lt;br&gt;gå vidare till nästa. Denna flexibilitet finns inte generellt i systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket har i sin rapport Styrdokument för vuxenutbildning beskrivit&lt;br&gt;strukturen inom olika delar av den kompetensgivande vuxenutbildningen.&lt;br&gt;Där konstateras att de olika delarna av vuxenutbildningssystemet har&lt;br&gt;olikformade kurser. Om en individ skall kunna kombinera studier på&lt;br&gt;olika nivåer, bör enligt Skolverket systemet bestå av kursplaner och&lt;br&gt;betygssystem av samma karaktär. Någon fullständig analys av hur&lt;br&gt;kurserna hänger samman har inte gjorts. Skolverket anser att det är av&lt;br&gt;stor vikt att systemet blir påbyggbart och nationellt likvärdigt, så att en&lt;br&gt;individ kan studera vid olika tillfallen i livet och även i en annan&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har mot denna bakgrund för avsikt att ge Skolverket i&lt;br&gt;uppdrag att analysera behovet av förändringar i kursplaner och betygs-&lt;br&gt;system inom den grundläggande vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;En vidgad roll för SSV&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna&lt;br&gt;skall ändras sä att del där föreskrivs att statens skolor lor vuxna skall&lt;br&gt;stödja kommunernas användning av distansmcloder i vuxen-&lt;br&gt;utbildningen och komplettera den kommunala vuxenutbildningen&lt;br&gt;genom att erbjuda utbildning av i huvudsak samma slag i form av&lt;br&gt;distansundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Staten skolor för vuxna bör från och med&lt;br&gt;den 1 juli 2001 utgöra en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommittcns förslag: Kommittén föreslår att staten bör&lt;br&gt;ansvara för att det sker en snabb uppbyggnad av Internct-baserade kurser&lt;br&gt;inom såväl grundläggande som gymnasial utbildning och att en&lt;br&gt;planeringsram om 500 miljoner kronor avsätts under en åttaårsperiod för&lt;br&gt;delta ändamål. En organisationskommitté bör få i uppdrag att utreda&lt;br&gt;formerna för hur detta projekt skali organiseras. Utvecklingsarbetet bör&lt;br&gt;delas upp i två perioder. Statens skolor för vuxna eller andra lämpliga&lt;br&gt;aktörer föreslås få i uppdrag att dels vidareutveckla en handledarroll för&lt;br&gt;olika utbildningsanordnares verksamma lärare, dels fungera som stöd för&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet presenterade under&lt;br&gt;våren 1999 en promemoria med förslag till utveckling av skolorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet instanser ställer sig bakom en satsning&lt;br&gt;på Internet-baserade kurser men många menar att en satsning på&lt;br&gt;500 miljoner kronor är tilltagen i överkant och påpekar att det inte får ske&lt;br&gt;på bekostnad av andra insatser. Andra påpekar att det tidsperspektiv som&lt;br&gt;är satt är för långt; kurserna riskerar att bli föråldrade. Några instanser,&lt;br&gt;bl.a. Nutek, menar att lärontedelsmarknaden bäst ser till att utveckling&lt;br&gt;sker. Många instanser vill i sammanhanget även trycka på och betona att&lt;br&gt;Internet-baserade kurser är ett hjälpmedel/komplement och inte en&lt;br&gt;fristående lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har behandlats vid ett remissmöte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Betydelsen av en&lt;br&gt;fortsatt utveckling av vuxenutbildningen så att den stöder ett flexibelt,&lt;br&gt;livslångt lärande har lyfts fram i föregående kapitel. Användning av&lt;br&gt;modern teknik för att stödja lärande, distribuera kunskap, undervisa och&lt;br&gt;handleda är ett centralt inslag i en sådan utveckling. Vid framväxten av&lt;br&gt;en infrastruktur för det livslånga lärandet är ett karaktäristiskt inslag, att&lt;br&gt;många olika anordnare använder sig av distansmetoder för att nå hela&lt;br&gt;målgruppen och för att utveckla sin pedagogik. Material framtaget för&lt;br&gt;distansutbildning är ofta värdefullt komplement i vanlig närundervisning&lt;br&gt;för att differentiera och individualisera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna utveckling är välkommen, men rymmer också vissa problem&lt;br&gt;och risker. Utveckling av pedagogiskt väl fungerade Internet-baserat&lt;br&gt;material är dyrbart. För att begränsa kostnaderna kan man lätt komma att&lt;br&gt;kompromissa med viktiga pedagogiska principer. Fascinationen av&lt;br&gt;mediets möjligheter får inte leda till en återgång till 1970-talets&lt;br&gt;programmerade undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan flera år finns det ett växande utbud av pedagogiskt inriktade&lt;br&gt;program, som riktar sig till enskilda och till utbildningsanordnare. Det&lt;br&gt;har tagits fram delvis av olika kommuner, delvis av olika foretag. T.ex.&lt;br&gt;tillhandahåller Stockholms stad fritt på Internet program som omfattar ett&lt;br&gt;antal centrala kurser i gymnasial vuxenutbildning. Som ofta när det&lt;br&gt;handlar om ett område, som förväntas växa snabbt, är utbudet svår-&lt;br&gt;överskådligt och ojämnt. Enskilda lärare och skolledare skulle ha stor&lt;br&gt;nytta av en aktuell, bred, allsidig och objektiv information om det&lt;br&gt;tillgängliga utbudet. Regeringen anser att det i SSV:s utvidgade uppdrag&lt;br&gt;bör ingå att tillhandahålla sådan information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av den nya tekniken har gjort skillnaden mellan läro-&lt;br&gt;medel och kurs otydlig. En interaktiv programvara kan innehålla mycket&lt;br&gt;mer än ett endimensionellt läromedel av konventionellt slag. Det som&lt;br&gt;ytterst skiljer anordnaren av utbildning från den som producerar program&lt;br&gt;är rätten att sätta betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att staten i princip inte skall engagera sig i utveckling&lt;br&gt;av program för Intemet-baserad utbildning. Det finns inte anledning att&lt;br&gt;etablera någon annan ansvarsfördelning på detta område än den som&lt;br&gt;gäller för andra typer av läromedel. I den mån staten skall engagera sig är&lt;br&gt;det av samma skäl som gäller för läromedel i allmänhet, dvs. inom&lt;br&gt;områden där det annars inte skulle produceras några läromedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid SSV finns kunskap om och erfarenheter av distansutbildning, som&lt;br&gt;utvecklats under lång tid. Det finns goda förutsättningar att vidare-&lt;br&gt;utveckla denna kompetens inom distansutbildningsområdet bl.a. genom&lt;br&gt;samverkan med Distansutbildningsmyndigheten (Distum). Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning bör SSV:s uppdrag breddas så att skolorna också&lt;br&gt;skall kunna erbjuda kommunerna stöd i arbetet med att utveckla&lt;br&gt;vuxenutbildningen, i syfte att erbjuda ett flexibelt lärande. I takt med att&lt;br&gt;utbudet av distansutbildning på gymnasial nivå, i kommunal regi,&lt;br&gt;utvecklas med utnyttjande av egenproducerad eller inköpt programvara.&lt;br&gt;Det blir då rimligt att statens insatser successivt förskjuts från att själv&lt;br&gt;anordna distanskurser till att stödja kommunerna i deras eget arbete.&lt;br&gt;Staten kan på detta sätt bäst främja utveckling och användning av&lt;br&gt;distansutbildning inom vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete med såväl Intemet-baserad som annan distansutbildning kräver&lt;br&gt;en annan lärar- och handledarroll och ett annat arbetssätt än traditionell&lt;br&gt;vuxenutbildning. Behovet av kompetensutveckling på detta område kan&lt;br&gt;bedömas öka i takt med att allt fler utbildningsanordnare utnyttjar&lt;br&gt;distansutbildningens möjligheter. Det är viktigt att pedagogik och&lt;br&gt;metodik anpassad till distansutbildningens krav utvecklas och att&lt;br&gt;kunskaperna härom sprids. SSV bör kunna spela en viktig roll i ett sådant&lt;br&gt;utvecklingsarbete, som också bör kunna utgöra basen för fortbildning&lt;br&gt;riktad till lärare och skolledare, som skall arbeta som handledare och&lt;br&gt;lärare för deltagare för distansutbildning. Det är därvid naturligt att SSV&lt;br&gt;samarbetar med en eller flera enheter för lärarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 12 i det följande diskuteras möjligheterna att tillgodose&lt;br&gt;behovet av teckentolk för att döva, dövblinda och vissa hörselskadade&lt;br&gt;skall kunna delta i vuxenutbildning. Det åligger varje utbildnings-&lt;br&gt;anordnare att tillhandahålla det tolkstöd som behövs. I praktiken har de&lt;br&gt;studerande dock betydande svårigheter att fa tolkinsatsen finansierad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även på delta område skulle SSV kunna erbjuda ett värdefullt&lt;br&gt;komplement till den kommunala vuxenutbildningen. Skolorna bör enligt&lt;br&gt;regeringens mening 11 i uppdrag att tillsammans med Slllts läromedels-&lt;br&gt;enheter utveekla distansmetoder och IT-läromedel, som riktar sig till&lt;br&gt;studerande som har teckenspråk som första språk, inom kommunal&lt;br&gt;vuxenutbildning och folkhögskola. Den erfarenhet som llnns inom folk-&lt;br&gt;bildningen bl.a. vid Västanviks folkhögskola bör därvid tas tillvara.&lt;br&gt;Regeringen avser att i budgetpropositionen återkomma med förslag om&lt;br&gt;att anvisa ca 10 miljoner kronor tor detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skolornas resurser utökas och gradvis tas i anspråk för att genom-&lt;br&gt;föra nya uppgifter bör de, enligt regeringens uppfattning, även fort-&lt;br&gt;sättningsvis ha ett ansvar för att utveckla och erbjuda gymnasial vuxen-&lt;br&gt;utbildning på distans. Ett eget utbildningsanordnande utgör en väsentlig&lt;br&gt;grund för den föreslagna rådgivande rollen. Det bör då i första hand röra&lt;br&gt;sig om stöd till ett flexibelt lärande inom områden, där elevunderlaget i&lt;br&gt;flertalet kommuner är för litet för att kurser skall kunna komma till stånd&lt;br&gt;eller inte lockar andra aktörer. Skolorna kan på så sätt bidra till att&lt;br&gt;studerande i hela landet kan förverkliga sina studieplaner på hemorten. I&lt;br&gt;takt med att distansutbildningen utvecklas i kommunerna är det rimligt&lt;br&gt;att tyngdpunkten i SSV:s uppdrag förskjuts mot att i ökad grad utgöra ett&lt;br&gt;stöd för kommunerna. De studerandes möjligheter att fullfölja påbörjade&lt;br&gt;kurser måste därvid säkerställas. Det blir en viktig uppgift för styrelsen&lt;br&gt;att prioritera mellan de olika grenarna av skolornas verksamhet inom de&lt;br&gt;med nödvändighet begränsade ramarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSVs verksamhet bör mot denna bakgrund inriktas mot följande&lt;br&gt;områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utveckla och tillhandahålla gymnasial vuxenutbildning i&lt;br&gt;form av distansutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;utveckla och sprida kunskap om arbetssätt och metoder vid&lt;br&gt;användning av mediaburet material som stöd för ett&lt;br&gt;flexibelt lärande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tillhandahålla fortbildning för lärare och skolledare, som&lt;br&gt;skall arbeta som handledare och lärare för deltagare i&lt;br&gt;distansutbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tillhandahålla beskrivande information om det aktuella&lt;br&gt;utbudet av Intemet-baserad programvara, som har relevans&lt;br&gt;för vuxnas lärande i första hand på gymnasial nivå samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;i samarbete med den nya myndigheten för special-&lt;br&gt;pedagogik utveckla och tillhandahålla stöd för vuxen-&lt;br&gt;studerande som har teckenspråk som första språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att 1 § lagen om statens skolor för vuxna skall&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av verksamheten vid SSV inom de här angivna områdena&lt;br&gt;innebär att ny kompetens kommer att behöva utvecklas eller tillföras. En&lt;br&gt;särskild projektgrupp inom Utbildningsdepartementet har inom ramen för&lt;br&gt;kunskapslyftet disponerat medel för utveckling av verksamheten vid&lt;br&gt;SSV. För det fortsatta utvecklingsarbetet i anslutning till förnyelsen av&lt;br&gt;verksamheten, får styrelserna för SSV under budgetåret 2001 disponera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda medel. För utvecklingsarbete under åren 2002 och 2003 avses Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;styrelsen få disponera sammanlagt ytterligare 11 miljoner kronor. Den&lt;br&gt;beskrivna utvecklingen bör, med de resurstillskott som nämnts, kunna&lt;br&gt;genomföras i takt med att kompetensprofilen förändras. Det innebär detta&lt;br&gt;att verksamheternas omfattning totalt sett kommer att öka. Det ankommer&lt;br&gt;på myndighetens styrelse, att fördela utvecklingsresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SSV bör enligt regeringens bedömning utgöra en samlad resurs för&lt;br&gt;flexibelt lärande och distansutbildning för vuxna på gymnasial nivå.&lt;br&gt;Verksamheten vid de två skolorna måste därför bedrivas så att de&lt;br&gt;kompletterar och stärker varandra, men också ske i samverkan med andra&lt;br&gt;aktörer, främst kommuner, Distum och den nya myndigheten för special-&lt;br&gt;pedagogik. Det är särskilt angeläget att uppmärksamma möjligheterna till&lt;br&gt;synergieffekter genom ett utvecklat samarbete med Distum. För att stärka&lt;br&gt;samarbetet mellan skolorna och effektivera resursanvändningen har riks-&lt;br&gt;dagen på grundval av förslag i budgetpropositionen för år 2001 beslutat&lt;br&gt;att en för skolorna gemensam styrelse skall utses från den 1 juli 2001.&lt;br&gt;Regeringen avser att föreskriva att skolorna från och med den 1 juli 2001&lt;br&gt;skall utgöra en myndighet av de skäl som anges i budgetpropositionen för&lt;br&gt;år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Svenskundervisning för invandrare (Sfi)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skollagen (1985:1100) skall ändras så alt det&lt;br&gt;där föreskrivs att Sfi syftar till att ge vuxna invandrare och inte enbart&lt;br&gt;nyanlända grundläggande kunskaper i svenska språket och om det&lt;br&gt;svenska samhället. Vidare skall lagen ändras så att utbildningen&lt;br&gt;anordnas som kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sfi bör utformas så att verksamheten&lt;br&gt;lokalt kan anpassas till varje deltagares förutsättningar och behov att&lt;br&gt;lära sig talad och skriven svenska. Skolverket bör få i uppdrag att dels&lt;br&gt;utarbeta förslag till en ny kursplan, dels undersöka hur sfi för&lt;br&gt;högutbildade invandrare kan anordnas i högskolemiljö. Sfi bör kvarstå&lt;br&gt;som egen skolform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket och riksdagens revisorer: Sfi-verksamhetcn har analyserats&lt;br&gt;och utretts i flera olika sammanhang under senare år. Skolverket har&lt;br&gt;den 8 juni 1998 i en översyn av kursplanen för svenskundervisning för&lt;br&gt;invandrare bl.a. föreslagit att kursplanen för sfi bör delas i två delar med&lt;br&gt;cn separat baskurs i alfabetisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer har nyligen i rapporten Språk och arbete granskat&lt;br&gt;sfi och arbetsmarknaden för invandrare. Revisorerna föreslår bl.a. att&lt;br&gt;svenskundervisningen för invandrare bör förändras så att den bättre mot-&lt;br&gt;svarar behoven hos eleverna. Den stora grupp som inte klarar sfi i dess&lt;br&gt;nuvarande form bör kunna få en möjlighet att avsluta studierna för att gå&lt;br&gt;vidare till annan verksamhet som passar dem bättre. Revisorerna påpekar&lt;br&gt;också att en stor andel lärare saknar utbildning i svenska som andraspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Revisorerna anser vidare att Skolverket tydligare bör prioritera upp-&lt;br&gt;giften att främja utvecklingen av kvaliteten på svenskundervisningen för&lt;br&gt;invandrare och föreslår att regeringen initierar en granskning av&lt;br&gt;kvaliteten inom sfi och hur undervisningen kan göras effektivare genom&lt;br&gt;utveckling av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskoinmitténs förslag: Kommittén har i sitt betänkande&lt;br&gt;Vuxenutbildning för alla (SOU 1999:39) bl.a. föreslagit att sfi skall&lt;br&gt;upphöra att vara en egen skolform och i stället inordnas i komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: instämmer i huvudsak i kommitténs förslag.&lt;br&gt;Några, bl.a, Integrationsverket framhåller att sfi spelar en stor roll i&lt;br&gt;integrationsarbetet och därmed invandrares etablering på&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Ett inordnande av sfi i komvux skulle göra&lt;br&gt;utbildningen mindre flexibel och minska kontakterna med arbetslivet. Sfi&lt;br&gt;kan i stället förbättras genom delningen av kursen och utveckling av&lt;br&gt;praktikverksamheten. Många remissinstanser påpekar att det nya studie-&lt;br&gt;stödssystemet inte är avpassat för nyanlända invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om social och etnisk mångfald i högskolan (dir.&lt;br&gt;1999:79): har i sitt betänkande (SOU 2000:47) föreslagit att&lt;br&gt;svenskundervisning för utländska gymnasister och akademiker bör om&lt;br&gt;möjligt bör ske i högskolmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt&lt;br&gt;detta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontorets rapport om Svenskundervisning för invandrare&lt;br&gt;(sfi) - egen skolform eller del av komvux?: Statskontoret redovisar&lt;br&gt;konsekvenser av olika alternativ, men lägger inte fram några egna&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissmötet: Företrädare för kommunerna och för verksamheten&lt;br&gt;talade vid mötet för ett inordnande i kommunal vuxenutbildning, medan&lt;br&gt;integrationsverkets företrädare talade för att bevara sfi som särskild&lt;br&gt;skolform. Argument framfördes också för den av Skolverket förslagna&lt;br&gt;delningen av kursen och för utveckling av praktikverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: För de människor&lt;br&gt;som flyttar till Sverige från något annat land och annat språkområde får&lt;br&gt;det livslånga lärandet en särskild dimension. Modersmålet fungerar inte&lt;br&gt;längre annat än inom familjekretsen och den egna språkgruppen. Möjlig-&lt;br&gt;heterna till anpassning och integration i det svenska samhället är i hög&lt;br&gt;grad beroende av möjligheterna och förmågan att tillägna sig det svenska&lt;br&gt;språket. Stora delar av arbetsmarknaden är de facto stängd för den som&lt;br&gt;inte behärskar svenska jämförelsevis väl, såväl i tal som skrift. Det gäller&lt;br&gt;nyanlända invandrare, men också dem som varit i landet en längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen i svenska för invandrare utgör en viktig del av&lt;br&gt;integrationspolitiken som den utformades genom riksdagens beslut år&lt;br&gt;1998 (prop. 1997/98:16, bet. 1997/98:SfU6, rskr. 1997/98:68). I&lt;br&gt;propositionen framhölls bl.a. att invandrares behov av stöd i stor&lt;br&gt;utsträckning bör kunna tillgodoses genom den generella politiken.&lt;br&gt;Nyanlända invandrare har dock särskilda behov av stöd under den första&lt;br&gt;tiden i Sverige. Sfi kan ses som en sådan säråtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskundervisningen är också en del av arbetsmarknadspolitiken&lt;br&gt;Särskilt under perioder med svag efterfrågan på arbetskraft drabbas de&lt;br&gt;med dåliga svenskkunskaper särskilt hårt av arbetslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sfi är också relaterad till utbildningspolitiken. Sfi är en skolform inom&lt;br&gt;det offentliga utbildningsväsendet för vuxna. För många invandrare är det&lt;br&gt;sfi-undervisningen, som lägger grunden för ett fortsatt livslångt lärande i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sfi skall sålunda samtidigt bidra till att förverkliga politiken inom flera&lt;br&gt;områden. Detta innebär, att förväntningarna på resultaten av verk-&lt;br&gt;samheten varierar beroende på vilket avnämarperspektiv som anläggs.&lt;br&gt;Kritik mot sfi-utbildningen har varit vanlig. Alltför få deltagare uppnår&lt;br&gt;sålunda kunskapsmålen inom rimlig tid och de som avslutat utbildningen&lt;br&gt;uppges ha otillräckliga kunskaper både i förhållande till arbetslivets krav&lt;br&gt;och - enligt andra kritiker - för fortsatt utbildning i svenska. Ytterligare&lt;br&gt;andra kritiker menar att målen är alltför ambitiösa. Många deltagare&lt;br&gt;deltar termin efter termin utan att göra framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att situationen inom sfi är bekymmersam. Bara var&lt;br&gt;tredje deltagare når målen inom fem terminer. Efter fyra år har knappt&lt;br&gt;hälften av deltagarna nått denna sfi-nivå. Studieavbrott och avhopp är&lt;br&gt;vanliga. Det är dessutom rimligt att anta, att det finns ett samband mellan&lt;br&gt;föräldrars misslyckanden inom den grundläggande svenskundervisningen&lt;br&gt;och de svårigheter deras barn senare möter i grundskolan. En betydande&lt;br&gt;del av de ungdomar som inte når målen i grundskolan har annat&lt;br&gt;modersmål än svenska. Språkets betydelse för invandrarnas integration&lt;br&gt;på arbetsmarknaden och i samhällslivet är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 13 kap. 1 § skollagen (1985:1100) syftar sfi till att ge vuxna&lt;br&gt;nyanlända invandrare grundläggande kunskaper i svenska språket och om&lt;br&gt;det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 de riktlinjer för sfi som riksdagen antog år 1994 med anledning av&lt;br&gt;propositionen (prop. 1993/94:126, bet. 1993/94:UbU 10,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:341) om svenskundervisning för invandrare (sfi)&lt;br&gt;fastställdes dock att kommunerna skall vara skyldiga alt erbjuda&lt;br&gt;svenskundervisning för invandrare (sfi) till de personer som är bosatta i&lt;br&gt;kommunen och som saknar sådana grundläggande kunskaper i svenska&lt;br&gt;språket som sfi avser ge. Detta innebär att även den som vistats i landet&lt;br&gt;en längre tid har rätt till sfi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att invandrare påbörjar sina sfi-studier direkt när de&lt;br&gt;blivit folkbokförda i en kommun och rätten till sfi inträtt. Många sfi-&lt;br&gt;deltagare gör dock avbrott i sina studier för att t.ex. börja arbeta, vara&lt;br&gt;barnlediga eller p.g.a. sjukdom. För den som t.ex. direkt efter ankomsten&lt;br&gt;fått ett arbete medvetenheten av behovet för svenskstudier komma först&lt;br&gt;efter några år vid en period av arbetslöshet. Det är då ofta de skriftliga&lt;br&gt;kunskaperna som saknas. Erfarenheten har också visat att den som&lt;br&gt;genomgått sfi vid ankomsten till Sverige men sedan under liera år inte&lt;br&gt;fått möjlighet att använda sina kunskaper förlorar dem snart. De kan&lt;br&gt;därför åter behöva delta i sfi under en period. 13 kap. 1 § skollagen skall&lt;br&gt;därför ändras i enlighet med de riktlinjer som antagits av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En differentierad utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagarna i sfi är en mycket heterogen grupp. Enligt 13 kap. 1 §&lt;br&gt;skollagen (1985:1100) anordnas utbildningen som en kurs. Den är i&lt;br&gt;princip gemensam för alla, såväl akademiker, yrkesvana arbetare och&lt;br&gt;analfabeter, oberoende av ålder och modersmål. Enligt kursplanen skall&lt;br&gt;dock ”hänsyn tas till de sinsemellan mycket olika målgrupperna.&lt;br&gt;Analfabeter och lågutbildade har exempelvis andra behov av utbildning&lt;br&gt;än högutbildade.” Eleven skall också, enligt kursplanen, påbörja sina&lt;br&gt;studier på den nivå som bestäms av förkunskaperna. Av riksdagens&lt;br&gt;revisorers rapport framgår att äldre elever har svårare att klara sfi-nivån&lt;br&gt;än yngre och medelålders elever. Deltagarnas utbildningsbakgrund och&lt;br&gt;lärartätheten spelar också en avgörande roll för studieresultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner med ett större antal invandrare har naturligtvis goda&lt;br&gt;möjligheter att nivågruppera sfi-deltagarna. Enligt en undersökning i&lt;br&gt;113 kommuner, som genomförts av Integrationsverket, är det endast fyra&lt;br&gt;kommuner som inte gör någon gruppering av deltagarna efter bakgrund&lt;br&gt;och förutsättningar. Särskilda kurser för akademiker förekommer i&lt;br&gt;26 kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt statistik från Skolverket är det mer än 50 procent av deltagarna,&lt;br&gt;som inte når sfi-nivån inom fyra års studier. Bland dem finns det flera&lt;br&gt;grupper deltagare, som av olika anledningar förmodligen aldrig kan nå&lt;br&gt;sfi-nivån. Ilit hör t.ex. äldre personer, analfabeter och personer med&lt;br&gt;mycket kort utbildning samt flyktingar med svåra psykiska problem. De&lt;br&gt;har ändå behov att lära sig och kan lära sig så mycket svenska att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klarar ett vardagsliv i Sverige. Andra, t.ex. dyslektiker kan lära sig tala&lt;br&gt;och förstå talad svenska bra, men har stora svårigheter att lära sig läsa&lt;br&gt;och skriva svenska. För ytterligare andra ingår inte tanken på ett liv&lt;br&gt;utanför för den trängre familjekretsen i föreställningsvärlden, varför de&lt;br&gt;saknar motivation att lära sig språket. För dessa deltagare är den&lt;br&gt;nuvarande kursplanens mål för sfi-studierna inte realistiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande kursplanen är primärt utformad för att lägga grunden&lt;br&gt;för fortsatta studier i svenska. Den svarar därför mindre väl mot de krav&lt;br&gt;på kunskaper i svenska som ställs vid övergång till yrkesutbildning eller&lt;br&gt;direkt inträde på arbetsmarknaden. Ett särskilt test i svenska, som skulle&lt;br&gt;svara mot arbetslivets krav på språkkunskaper, har därför aktualiserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns av dessa skäl, enligt regeringens uppfattning, anledning att&lt;br&gt;skapa formella förutsättningar att differentiera utbildningen och&lt;br&gt;utbildningsmålen, så att verksamheten bättre kan anpassas till den&lt;br&gt;enskilde deltagarens förutsättningar och behov. I dag blir sfi ett miss-&lt;br&gt;lyckande för den som inte har förutsättningar att nå den för alla&lt;br&gt;studerande gemensamma sfi-nivån. Ett betyg från en för individens&lt;br&gt;behov anpassad och realistisk kurs kan i stället stärka självförtroendet.&lt;br&gt;Ett ur utbildningssynpunkt meningslöst, fortsatt deltagande i sfi upplevs&lt;br&gt;oftast negativt av den studerande, innebär kostnader för kommunen och&lt;br&gt;försenar integrationen i det svenska samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sfi bör därför utformas så att verksamheten lokalt kan anpassas till&lt;br&gt;varje deltagares förutsättningar och behov att lära sig talad och skriven&lt;br&gt;svenska. Det innebär inte att den nuvarande kursen skall delas in i&lt;br&gt;etapper. Det handlar i stället om att skapa möjligheter att utifrån&lt;br&gt;individuella studieplaner forma kursen så att varje elev kan koncentrera&lt;br&gt;sig på de delar där han eller hon har förutsättningar att göra framsteg och&lt;br&gt;som har betydelse för den planerade kommande verksamheten i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som avser att gå vidare till studier i svenska bör den&lt;br&gt;nuvarande sfi-nivån ligga fast. Kursplanen för svenska som andra språk i&lt;br&gt;komvux är utformad så att den bygger på den nuvarande sfi-kursplanen.&lt;br&gt;För att tillgodose dem som har andra planer bör kursplanen ges ett så&lt;br&gt;öppet och flexibelt innehåll att utbildningen kan ge enskilda deltagare en&lt;br&gt;adekvat grund t.ex. för yrkesutbildning på olika nivåer eller för direkt&lt;br&gt;övergång till arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sfi-nivån utgör i dag ett formellt eller reellt krav för tillträde till såväl&lt;br&gt;yrkesutbildningar som arbetsmarknadspolitiska åtgärder, även om den&lt;br&gt;inte alltid svarar mot de faktiskt erforderliga kunskaperna i svenska. En&lt;br&gt;differentiering av sfi-utbildningen, som syftar till att anpassa den bättre&lt;br&gt;till deltagarnas kommande behov, innebär naturligtvis att också dessa&lt;br&gt;förkunskapskrav måste modifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till alternativa inriktningar får inte tas till intäkt för att&lt;br&gt;inskränka deltagarnas rätt till svenskutbildning. Den deltagare som så&lt;br&gt;önskar bör alltjämt ha rätt att fortsätta sin utbildning tills han eller hon&lt;br&gt;når sfi-nivån eller inte längre gör framsteg. Det bör liksom nu vara&lt;br&gt;möjligt, att efter sfi-utbildning och en yrkesutbildning eller en tids yrkes-&lt;br&gt;verksamhet komma tillbaka till sfi-utbildningen och skaffa sig den&lt;br&gt;formella grund som krävs för vidare svenskstudier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt Skolverket att utarbeta förslag till en ny&lt;br&gt;kursplan. I kursplanearbetet är det viktigt att ta hänsyn till att såväl&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andraspråksinlärningen som integrationen, i det svenska samhället Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;normalt främjas av att språkstudierna kan bedrivas parallellt med t.ex.&lt;br&gt;yrkesutbildning, praktik eller förvärvsarbete. Skolverket skall i detta&lt;br&gt;arbete samråda bl.a. med Arbetsmarknadsstyrelsen och Integrations-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder förändringar i 13 kap. 1 § skollagen (1985:1100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket talar, enligt regeringens uppfattning, för att den av utredningen&lt;br&gt;om social och etnisk mångfald i högskolan i betänkandet Mångfald i&lt;br&gt;Högskolan (SOU 2000:47) föreslagna ordningen, att de högutbildade&lt;br&gt;invandrarna skall genomgå sfi-utbildningen vid universitet och hög-&lt;br&gt;skolor, skulle påskynda deras inträde på den svenska arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Det föreligger inga formella hinder för kommunerna att uppdra åt en&lt;br&gt;högskola att anordna sfi för en grupp invandrare. Enligt vad regeringen&lt;br&gt;erfarit sker redan i några fall samarbete mellan kommuner och en&lt;br&gt;högskola. Högskolornas krav på ersättning för sfi-utbildning uppges i&lt;br&gt;några fall ha utgjort hinder för att någon överenskommelse skall träffas.&lt;br&gt;Att det inte finns något etablerat system för interkommunal ersättning när&lt;br&gt;det gäller sfi, försvårar den samverkan mellan kommuner som krävs för&lt;br&gt;att skapa från kostnadssynpunkt tillräckligt stora grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt Skolverket att tillsammans med&lt;br&gt;Högskoleverket och Svenska kommunförbundet undersöka de praktiska&lt;br&gt;möjligheterna att förverkliga mångfaldsutrcdningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sfi som egen skolform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommittén föreslog att sfi organisatoriskt skall inordnas i&lt;br&gt;kommunal vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser, som nyss framhållits, med stort allvar på situationen&lt;br&gt;inom sfi. Det finns dock inget som talar för att de aktuella problemen&lt;br&gt;primärt kan hänföras till att sfi är en egen skolform inom det offentliga&lt;br&gt;utbildningsväsendet för vuxna. De praktiska och administrativa fördelar&lt;br&gt;som skulle kunna uppnås i kommunerna måste vägas mot skolformens&lt;br&gt;grundläggande uppdrag och behovet av åtgärder för att komma tillrätta&lt;br&gt;med nuvarande problem. Skolformens identitet och status behöver&lt;br&gt;snarare stärkas. Den särskilda professionalitet som krävs av lärarna inom&lt;br&gt;sfi behöver betonas. Betydelsen av ämnesteoretisk, didaktisk och&lt;br&gt;metodisk kompetens hos lärarna måste understrykas. Kunskap om andra&lt;br&gt;myndigheters arbete för samhällets integrationsinsatser är också en viktig&lt;br&gt;del av professionalitet. Inte i någon annan del av skolväsendet tolereras&lt;br&gt;att en mycket stor del av lärarna saknar adekvat utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för 2001 beräknade regeringen under det under&lt;br&gt;utgiftsområde 16 uppförda anslaget 25:15 Bidrag till viss verksamhet&lt;br&gt;inom vuxenutbildningen 7,5 miljoner kronor för utveckling av sfi.&lt;br&gt;Regeringen avser att inom kort ge Skolverket i uppdrag att genomföra en&lt;br&gt;satsning på kompetensutveckling för lärare inom sll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lärarhögskolan i Stockholm finns sedan år 1998 ett Nationellt&lt;br&gt;centrum för sfi och svenska som andraspråk. Det finansieras under år&lt;br&gt;2001 under ovannämnda anslag. Verksamheten vid centret har&lt;br&gt;utvärderats av Skolverket, som förordar att den ges permanent form.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning bör centret kunna spela en viktig roll när&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det gäller såväl att stärka svenskundervisningen för invandrare som&lt;br&gt;undervisningen i svenska som andraspråk i skolan. Verksamheten bör&lt;br&gt;därför nu ges permanentas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållningssättet till svenskundervisningen för invandrare och till dem&lt;br&gt;som är verksamma inom denna måste präglas av den stora betydelse sfi&lt;br&gt;har för att förverkliga utbildningspolitiska, sysselsättningspolitiska och&lt;br&gt;integrationspolitiska mål i det svenska samhället. Attityderna till&lt;br&gt;verksamheten som sådan har betydelse för synen på deltagarna i denna.&lt;br&gt;Dessa attitydfrågor är viktigare än ett formellt inordnande av sfi i&lt;br&gt;komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin rapport visar Statskontoret att ett avgörande problem att inordna&lt;br&gt;Sfi i komvux är frågan om studiefinansiering. Enligt Statskontorets&lt;br&gt;beräkningar kommer merkostnaderna för staten vid ett inordnande av&lt;br&gt;deltagarna i studiestödssystemet att långsiktigt överstiga besparingarna i&lt;br&gt;kommunerna med flera hundra miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sfi bör därför kvarstå som särskild skolform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Särvux&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Särvux bör byggas ut i syfte att öka&lt;br&gt;undervisningstiden och förbättra möjligheterna för den enskilda att nå&lt;br&gt;målen. Skolverket bör få i uppdrag att följa utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F.stetisk verksamhet bör kunna erbjudas inom särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskonimitténs förslag: Kommittén föreslår att personer&lt;br&gt;med utvecklingsstörning garanteras utbildning som övriga vuxna när det&lt;br&gt;gäller grundläggande utbildning och på gymnasial nivå i en omfattning&lt;br&gt;av kurser som motsvarar de nationella eller specialutformade program&lt;br&gt;som ungdomar med utvecklingsstörning kan studera i gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Skolverket, Socialstyrelsen, Folkbildningsrådet&lt;br&gt;samt SIH anser att personer med utvecklingsstörning skall garanteras&lt;br&gt;utbildning i likhet med kommitténs förslag. Stockholms stad tror att&lt;br&gt;kommitténs beräkning av kostnader för en särvuxreform är&lt;br&gt;underdimensionerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Antalet deltagare i särvux är&lt;br&gt;drygt 4 000 personer per år men behovet är sannolikt avsevärt större.&lt;br&gt;Enligt kommitténs beräkningar torde drygt 45 000 personer vara i&lt;br&gt;berättigade till särvux. Skolverket har i rapporten En utvärdering av&lt;br&gt;Särvux påtalat flera utvecklingsområden inom särvux. Skolverkets&lt;br&gt;rapport visar på följande utvecklingsområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Undervisningstiden kan öka. 1 dag är genomsnittet endast&lt;br&gt;2,2 timmar undervisning per vecka. De timplaner som&lt;br&gt;finns fastställda underskrids ofta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Uppfyllelse av kursplancmålen. Många kommuner har&lt;br&gt;arbetat fram egna kursplaner i stället för de nationellt&lt;br&gt;fastställda planerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Kunskapsmålen nås i ringa omfattning. Många gånger&lt;br&gt;grundar sig detta i att deltagarna far en undervisning som&lt;br&gt;inte motsvarar deras behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Möjlighet till estetisk verksamhet. Ett lärande främjas av&lt;br&gt;att kunna använda alla sinnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Ökat inslag av arbetslivspraktik. Flera kommuner har&lt;br&gt;genom att utbildning genomförts på deltagarnas&lt;br&gt;arbetsplatser eller med nära anknytning till deltagarnas&lt;br&gt;vardag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Den uppsökande verksamheten har brister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av Skolverkets rapport avsatte regeringen hösten 1999&lt;br&gt;särskilda medel för att stimulera en utveckling av särvux. Medlen har&lt;br&gt;använts till ett antal projekt spridda över landet som skall slutredovisas&lt;br&gt;senast den 1 september 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av projekten har som syfte att fördjupa kunskaperna hur arbete med&lt;br&gt;personer med förvärvade hjärnskador kan bedrivas. Ett annat utvecklar&lt;br&gt;och undersöker möjligheterna med att bedriva distansstudier för&lt;br&gt;särvuxelcver i glesbygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av resultaten i utvärderingen planerar Skolverket att Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;genomföra tillsyn av särvux särskilt vad avser studiernas omfattning i&lt;br&gt;förhållande till utbildningens kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av det föregående eftersträvar regeringen att det skall&lt;br&gt;finnas en infrastruktur för det livslånga lärandet där alla vuxna kan känna&lt;br&gt;sig delaktiga och få sina behov tillgodosedda. Skolverket har redovisat ett&lt;br&gt;antal områden där särvux kan utvecklas för att kunna erbjuda&lt;br&gt;utvecklingsstörda en utbildning som är anpassade efter deras behov och&lt;br&gt;förutsättningar. Självfallet måste verksamheten bedrivas i enlighet med&lt;br&gt;gällande styrdokument. Den omständigheten att deltagarna själva har&lt;br&gt;svårigheter att hävda sina egna intressen gör måldokumenten och&lt;br&gt;tillämpningen av dem särskilt betydelsefulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverkets undersökning visar, att estetisk verksamhet har varit ett&lt;br&gt;medel för att nå målen i andra ämnen, exempelvis kommunikation och&lt;br&gt;svenska. Det är en verksamhetsform som gagnar deltagarna genom att&lt;br&gt;öka deras självförtroende, kreativitet och samarbetsförmåga. Estetisk&lt;br&gt;verksamhet bör därför enligt regeringens bedömning kunna erbjudas&lt;br&gt;inom särvux. Eftersom gruppen som studerar i särvux är heterogen, är&lt;br&gt;kravet på individuella studieplaner särskilt stor. Det finns därför&lt;br&gt;anledning att understryka att särvux redan i dag omfattas av kravet på&lt;br&gt;individuella studieplaner. Regeringen delar vidare Skolverkets upp-&lt;br&gt;fattning att kontakterna med arbetslivet bör öka. Genom arbetslivs-&lt;br&gt;anknuten praktik får de studerande möjlighet att koppla lärandet till sitt&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket talar för att alla vuxna utvecklingsstörda skall ha en rätt att&lt;br&gt;delta i särvux liknande den rättighet som i dag finns för vuxna som&lt;br&gt;saknar grundskolekompetens, att delta i grundläggande vuxenutbildning.&lt;br&gt;Det finns dock flera svårigheter både att definiera och förverkliga en&lt;br&gt;sådan rättighet. Sålunda fyller särvux olika funktion för olika vuxna&lt;br&gt;utvecklingsstörda beroende på handikappets svårighetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten inom särvux skall syfta till att ge människor en&lt;br&gt;möjlighet att tillgodogöra sig ny kunskap eller vidmakthålla förvärvade&lt;br&gt;kunskaper. Det är däremot inte särvux uppgift att ta över ansvaret för&lt;br&gt;daglig omsorg och stimulans. Denna gränsdragning är naturligtvis svår i&lt;br&gt;det enskilda fallet, men är viktig för möjligheterna att utforma en&lt;br&gt;kvalitativt god verksamhet inom särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser regeringen att det inte finns skäl att införa&lt;br&gt;en rättighetslagstiftning. Särvux bör dock byggas ut i den takt som till-&lt;br&gt;gången på personal medger. Det är angeläget att kommunerna planerar&lt;br&gt;för denna utbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med KLK:s förslag avser regeringen att återkomma till&lt;br&gt;riksdagen i budgetpropositionen för år 2002 med förslag att årligen&lt;br&gt;avsätta ca 7,5 miljoner kronor av statsbidraget till vuxenutbildningen för&lt;br&gt;utbyggnaden. Detta i syfte att bl.a. öka undervisningstiden och därmed&lt;br&gt;förbättra möjligheten den enskilde att nå målen. Regeringen avser också&lt;br&gt;att ge uppdrag till Skolverket att följa utvecklingen i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Folkbildningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Dc inledande kapitlen har som utgångspunkt en syn på vuxnas lärande&lt;br&gt;som innefattar alla. Perspektivet är att den av samhället stödda vuxen-&lt;br&gt;utbildningen skall tillhandahålla ett tor individerna anpassat utbildnings-&lt;br&gt;utbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har i hög grad bidragit till en hög bildningsnivå i&lt;br&gt;Sverige. Resultaten från flera internationella studier pekar entydigt på att&lt;br&gt;läskunnighet och läsförståelse är hög i Sverige jämfört med många&lt;br&gt;jämförbara länder. En anledning till de goda resultaten är de investeringar&lt;br&gt;som har gjorts på utbildning och bildning sedan årtionden tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har givit sin syn på folkbildningen år 1991&lt;br&gt;(prop. 1990/91:82, bet. 1990/91 :UbU 18, rskr. 1990/91:358) och år 1998&lt;br&gt;(prop. 1997/98:115, bet. 1997/98;KrU 17, rskr. 1997/98:258). 1 och med&lt;br&gt;riksdagens beslut år 1991 kom folkbildningen att få ökad frihet från&lt;br&gt;styrning frän statens sida. 1 stället för att vara styrd av detaljregler anger&lt;br&gt;riksdagen och regeringen sedan år 1991 syften för statsbidraget. Bidraget&lt;br&gt;skall bl.a. främja en verksamhet som gör det möjligt för kvinnor och män&lt;br&gt;att påverka sin livssituation, stärka och utveckla demokratin och bredda&lt;br&gt;kulturintresset i samhället. Dessutom skall verksamhet som syftar till att&lt;br&gt;utjämna utbildningsklyftor och höja utbildningsnivån prioriteras. Utöver&lt;br&gt;detta är personer med funktionshinder, utländsk bakgrund samt arbetslösa&lt;br&gt;särskilt viktiga målgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 2000 hade studiecirkelverksamheten drygt 2,8 miljoner deltagare&lt;br&gt;därutöver deltog i folkbildningen drygt 16,8 miljoner i kulturprograms-&lt;br&gt;verksamheten. Folkhögskolornas verksamhet samlar drygt 100 000 del-&lt;br&gt;tagare varje år varav drygt 30 000 deltar i de långa kurserna, inkl,&lt;br&gt;ca 10 000 deltagare inom ramen för kunskapslyftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen erbjuder ett brett utbud av kurser och utbildningar.&lt;br&gt;Utöver de allmänna kurserna har folkhögskolorna även specialinriktade&lt;br&gt;kurser. Det kan t.ex. handla om dyslexikurser, anpassningskurser och&lt;br&gt;teckenspråkslärarkurscr. Folkhögskolan och studieförbund har lyckats&lt;br&gt;mycket väl vad gäller social integration, stimulans till självständigt&lt;br&gt;arbete, återkoppling och stöd. De har också lyckats rekrytera deltagare&lt;br&gt;med funktionshinder i högre utsträckning än andra anordnare. Folkhög-&lt;br&gt;skolorna har dessutom ett antal utbildningar som till form och innehåll&lt;br&gt;kan sägas motsvara dem som ges inom ramen för den kvalificerade&lt;br&gt;yrkesutbildningen. Mediautbildningar, kantorsutbildningar och fritids-&lt;br&gt;pedagogutbildningen är några som kan nämnas. Många utbildningar är&lt;br&gt;behörighetsgivande till högre studier. Även i studieförbunden finns&lt;br&gt;liknande utbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen erbjuder också tillfällen till kulturupplevelser och ett&lt;br&gt;eget skapande, inte minst i de drygt 250 kommuner som saknar statliga&lt;br&gt;kulturinstitutioner är folkbildningen en viktig aktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom folkbildningens spridning över hela landet och lokala Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;anknytning spelar den en mycket viktig roll för samhället såväl nationellt&lt;br&gt;som regionalt och lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Folkbildningen och det livslånga lärandet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att skapa förutsättningar för ett individanpassat lärande där individen&lt;br&gt;själv är med och bestämmer på vilken nivå, på vilket sätt, i vilka former&lt;br&gt;och till vilket syfte han eller hon studerar krävs en infrastruktur med&lt;br&gt;många utbildningsanordnare och möjligheter till att stödja människors&lt;br&gt;lärande. I en sådan infrastruktur spelar folkbildningen en viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom folkbildningens arbetssätt öppnas möjligheter till kunskaps-&lt;br&gt;sökande för var och en utifrån egen erfarenhet och längs egna vägar, utan&lt;br&gt;att begränsas av krav på resultat och utan uteslutningsmekanismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkrörelserna har med sina starka bildningssträvanden, varit ett starkt&lt;br&gt;verktyg för tillväxt och välfärd. Självbildning och självorganisering som&lt;br&gt;utgår från individen i växande har gett oss starka självständiga människor&lt;br&gt;och rörelser som påverkat samhället och stärkt demokratin. Genom sin&lt;br&gt;metodik, humanistiska grundsyn och starka deltagarinflytande stimulerar&lt;br&gt;folkbildningen många människor som annars inte skulle inleda ett aktivt&lt;br&gt;kunskapssökande och lärande. De som inte känt sig trygga i skolväsendet&lt;br&gt;kan i folkbildningen finna ett alternativ där de far ett ökat självförtroende&lt;br&gt;och en ökad självinsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har stor betydelse för många funktionshindrade.&lt;br&gt;Jämfört med många andra utbildningsformer har folkbildningen en hög&lt;br&gt;andel funktionshindrade bland deltagarna. Också inom ramen för&lt;br&gt;kunskapslyftet har folkbildningen haft en mycket hög andel funktions-&lt;br&gt;hindrade i sina kurser. Flera folkhögskolor och studieförbund erbjuder&lt;br&gt;både långa och korta kurser särskilt anpassade till funktionshindrades&lt;br&gt;behov. Anpassningskursema som erbjuds på flera folkhögskolor har&lt;br&gt;medfört att många funktionshindrade erhållit redskap och kunskaper för&lt;br&gt;att klara sin livssituation på bästa sätt. Deltagarna far dels ökad kunskap&lt;br&gt;om funktionshindret och stimulans genom allmänbildande och kulturella&lt;br&gt;inslag, dels social gemenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har genom sin form, särart och sitt innehåll flera upp-&lt;br&gt;gifter att fylla inte minst i ett samhälle präglat av det livslånga lärandet.&lt;br&gt;Behoven i dag är desamma som då den växte fram - förståelse av helhet&lt;br&gt;och sammanhang, eftertanke, kunskap och insikt för att kunna påverka&lt;br&gt;samhället och sina egna livsvillkor. För att samhället skall fungera och&lt;br&gt;för att medborgarna skall vara medvetna och göra rätt val, krävs det&lt;br&gt;aktiva, solidariska och engagerade människor som skapar ett samhälle&lt;br&gt;som gynnar oss alla. Folkbildningens värdegrund och demokratiska&lt;br&gt;grundsyn och arbetssätt är en viktig faktor i en tid där demokratin utsätts&lt;br&gt;för ständiga påfrestningar. Genom folkbildningen kan många tillsammans&lt;br&gt;med andra belysa och diskutera en fråga utifrån egna erfarenheter och ta&lt;br&gt;väl underbyggd ställning till allehanda spörsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har en nära koppling till svenskt folkrörelse- och&lt;br&gt;föreningsliv, som bl.a. idésmedja och plantskola för folkrörelsearbetet.&lt;br&gt;Genom denna koppling kan folkbildningen sätta sin egen prägel på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheten utan krav på några kommersiella eller andra intressen.&lt;br&gt;Lärandet sker utifrån vissa grundläggande värderingar. Många folk-&lt;br&gt;högskolor och studieförbund vilar ofta på en ideologisk grund vilket ger&lt;br&gt;dem en särskild karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många vill förkovra sig enbart för sin personliga utvecklings skull. Det&lt;br&gt;kan t.ex. handla om att lära sig ett nytt språk, lära sig mer om sin&lt;br&gt;hembygd eller hur IT påverkar vår vardag. Det reguljära utbildnings-&lt;br&gt;systemet tillgodoser inte dessa möjligheter och om det gör det är det med&lt;br&gt;andra krav än vad folkbildningen ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tid då IT påverkar vår vardag allt mer är det viktigt att inte vissa&lt;br&gt;grupper lämnas efter andra så att kunskapsklyftorna fördjupas. 1 en&lt;br&gt;framtid kommer ännu fler möjligheter att öppnas med den nya tekniken.&lt;br&gt;IT ställer krav på andra kunskaper än tidigare. Det är i dag än viktigare&lt;br&gt;att kunna värdera och kritiskt granska information än tidigare. Studie-&lt;br&gt;cirkeln utgör ett utmärkt torg där man kan värdera och diskutera det&lt;br&gt;breda utbudet av information som finns i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det livslånga och livsvida lärandet har folkbildningen sålunda en&lt;br&gt;viktig uppgift. För att även fortsättningsvis kunna styras av sin egen idé&lt;br&gt;och sätta sina egna mål måste den vara oberoende och inte tvingas till&lt;br&gt;kommersialisering. Folkbildningen skall även fortsättningsvis vara fri&lt;br&gt;och frivillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att folkbildningen är ett nationellt ansvar som&lt;br&gt;omfattar såväl staten som kommuner och landsting. Under de senaste&lt;br&gt;åren har vissa kommuner och landsting minskat bidragen till&lt;br&gt;studieförbunden markant. I ett flertal kommuner har kommunerna givit&lt;br&gt;studieförbunden bidrag för att genomföra en verksamhet som annars&lt;br&gt;ligger under kommunens kompetens. Detta innebär att studieförbunden -&lt;br&gt;på ett principiellt plan - har kompromissat med sin frihet. Regeringens&lt;br&gt;syn är att folkbildningen kan och bör fungera som en motkraft till de&lt;br&gt;kommersiella, elitistiska och segregerande krafter som är så tydliga i&lt;br&gt;dagens samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Utvärdering av folkbildningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En statlig utvärdering av folkbildningen&lt;br&gt;bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: När styrningen av folkbildningen&lt;br&gt;övergick från regelstyrning till en indirekt målstyrning betonades vikten&lt;br&gt;av kontinuerliga utvärderingar och uppföljningar. I folkbildningsarbetet&lt;br&gt;är det därför en naturlig del av arbetet att ständigt utvärdera och följa upp&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolor och studieförbund genomför kontinuerligt utvärdering&lt;br&gt;av verksamheten. Folkbildningsrådet följer upp de olika verksamheterna&lt;br&gt;utifrån flera aspekter. Eftersom syftena med statsbidraget i högre grad är&lt;br&gt;inriktade på kvalitativa än kvantitativa aspekter ställs stora krav på ett&lt;br&gt;välutvecklat utvärderingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det arbete som Folkbildningsrådet genomfor är det viktigt att&lt;br&gt;folkbildningen utvärderas även av staten. Den tidigare statliga&lt;br&gt;utvärderingen, som inleddes år 1994, (SUFO96), visade att sådana&lt;br&gt;utvärderingar ger regeringen värdefull erfarenhet om folkbildningen och&lt;br&gt;dess betydelse för den enskilde och samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 2001 har regeringen aviserat att det är&lt;br&gt;dags för en ny utvärdering av folkbildningen. Regeringen vill nu&lt;br&gt;återkomma till innehållet i en sådan utvärdering. Regeringen avser att&lt;br&gt;uppdra åt en särskild utredare att ytterligare precisera inriktningen av de&lt;br&gt;studier som bör genomföras samt att upphandla dessa och samordna&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisar regeringen ett antal frågor som borde ingå i&lt;br&gt;utvärderingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet har av regeringen givits i uppdrag att fördela medel&lt;br&gt;till sina medlemsorganisationer. Rådet har därmed fått vissa myndighets-&lt;br&gt;uppgifter. Detta förfarande har fungerat bra, men det innebär också att&lt;br&gt;rådet far dubbla roller - en roll som fördelare av statsbidraget men också&lt;br&gt;en roll som företrädare för sina medlemmar. Rådet skall se till att medlen&lt;br&gt;används i enlighet med statens syften. Då rådet styrs av sina egna&lt;br&gt;medlemmar finns det en inbyggd motsättning i systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nu tio år sedan Folkbildningsrådet bildades och fick sina upp-&lt;br&gt;gifter av staten. Rådet har sedan dess genomfört ett antal utvärderingar,&lt;br&gt;som på olika sett visat i vilken utsträckning medlen används enligt de av&lt;br&gt;regeringen fastställda syftena. Riksrevisionsverket (RRV) lämnade&lt;br&gt;hösten 1999 en rapport till regeringen rörande folkbildningens styrning&lt;br&gt;och kontroll. RRV menade att det nuvarande systemet innehåller vissa&lt;br&gt;risker när det gäller styrning och kontroll. Detta beror bl.a. på att rådet&lt;br&gt;har att bevaka statens intressen samtidigt som det bevakar de egna&lt;br&gt;medlemmarnas intressen. Vidare har folkbildningen en mängd&lt;br&gt;intressenter på flera nivåer, vilken gör att styrningen kan te sig olika&lt;br&gt;beroende på vilken nivå man befinner sig på. På lokal nivå, där&lt;br&gt;folkbildningen far sin konkreta utformning, kan styrningen många gånger&lt;br&gt;vara mycket detaljerad. RRV konstaterade vid sin granskning av rådets&lt;br&gt;bidragskriterier, att dessa i hög grad var inriktade på kvantitet i stället för&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten utgick år 1991 från att folkbildningen själv måste reagera och&lt;br&gt;vidta åtgärder internt om det visar sig att viss bedriven verksamhet inte&lt;br&gt;uppfyller de villkor som staten angett för att statsbidrag skall utgå. Detta&lt;br&gt;har också skett vid ett par tillfallen. Rådet har också initierat etiska&lt;br&gt;diskussioner inom folkbildningen i syfte att påverka verksamhetens&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny statlig utvärdering bör enligt regeringens mening innefatta en&lt;br&gt;djupare utvärdering av rådets roll och funktion, bl.a. med utgångspunkt i&lt;br&gt;det dubbla uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens särart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut med anledning av folkbi Idningspropositionen&lt;br&gt;(prop. 1990/91:85) år 1991 lades fast, att den utbildning som bedrivs&lt;br&gt;inom folkbildningen till form och arbetssätt tydligt skall skilja sig från&lt;br&gt;utbildning inom det offentliga skolväsendet och högskolan. Avsikten med&lt;br&gt;detta var att studieförbund och folkhögskolor tydligt skulle profilera sin&lt;br&gt;verksamhet både vad gäller arbetsform och uppläggning men också att de&lt;br&gt;ideologiska uttrycken avspeglade sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998 års folkbildningsproposition (prop. 1997/98:115) innebar att&lt;br&gt;denna restriktion togs bort, då det övriga skolväsendet hade närmat sig&lt;br&gt;folkbildningen i liera avseenden. Det skulle vara en uppgift för&lt;br&gt;folkbildningen själv att utveckla pedagogiska former utan statlig in-&lt;br&gt;blandning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen utgick regeringen från att folkbildningen själv skulle ta&lt;br&gt;ansvar för att all utbildning, som anordnas med statsbidrag, skulle präglas&lt;br&gt;av folkbildningens kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för kunskapslyftet har staten fördelat 10 000 årsstudie-&lt;br&gt;platser till folkhögskolorna. Sedan början av 1990-talet har särskilda&lt;br&gt;medel ställts till folkbildningens förfogande inom ramen för arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiken. Regeringen har i budgetpropositionen för år 2001&lt;br&gt;föreslagit att antalet utbildningsplatser som ställs till folkhögskolornas&lt;br&gt;förfogande inom kunskapslyftet skall, i likhet med kommunerna, minska&lt;br&gt;fr.o.m. år 2001. Minskningen för folkhögskolan är dock relativt mindre&lt;br&gt;än för kommunerna. I dagsläget står de 10 000 platserna inom ramen för&lt;br&gt;kunskapslyftet för drygt 30 procent av folkhögskolornas långa kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l-olkbildningen har vidare av staten givits uppgifter inom ramen för&lt;br&gt;olika utbildningssatsningar, senast i anslutning till EMU-frågan. Utöver&lt;br&gt;de statliga medlen har folkbildningen erhållit medel från andra bidrags-&lt;br&gt;givare i syfte att erbjuda utbildning. Bl.a. har kommunerna upphandlat&lt;br&gt;utbildning från folkhögskolor och studieförbund i en omfattning mot-&lt;br&gt;svarande drygt 6 000 årsplatser. Folkhögskolor och studieförbund har i&lt;br&gt;allt högre omfattning kommit all agera på en utbildningsmarknad på&lt;br&gt;samma villkor som övriga utbildningsanordnare. 1 1991 års folk-&lt;br&gt;bildningsproposition anges emellertid att folkbildningen skall vara&lt;br&gt;opåverkad av kommersiella eller andra intressen. Inom folkbildningen&lt;br&gt;pågår en debatt kring dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan det finnas skäl att inom ramen för den statliga&lt;br&gt;utvärderingen undersöka om och i så fall hur den externt finansierade&lt;br&gt;verksamheten som helhet påverkat folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen och kulturen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen spelar en viktig roll för att förverkliga de kulturpolitiska&lt;br&gt;målen. Om kulturpolitikens inriktning mot ökad delaktighet, reella&lt;br&gt;yttrandemöjligheler, kulturella förnyelse, positivt bruk av kulturarvet och&lt;br&gt;kulturer som en obunden, utmanande och dynamisk kraft i samhället skall&lt;br&gt;uppnås, behöver folkbildningen stärka sina insatser. Idérikedomen och&lt;br&gt;initiativkraften inom folkbildningen kommer även fortsättningsvis att ha&lt;br&gt;stor betydelse för utvecklingen av kulturen i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de drygt 250 kommuner som saknar statliga kulturinstitutioner utgör&lt;br&gt;folkbildningen en viktigt aktör för att stimulera och utveckla kultur-&lt;br&gt;arbetet. Många människor som annars inte skulle ta del av kulturutbud&lt;br&gt;har genom folkbildningen fått både del och deltagit i kulturaktiviter av&lt;br&gt;skilda slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturen har en stor betydelse för människan. I en tid där krafter verkar&lt;br&gt;för kommersialisering av kulturen spelar det ideella arbetet stor roll.&lt;br&gt;Genom ett ideellt arbete ges möjligheter till egna kulturupplevelser och&lt;br&gt;ett bevarande av kulturhistorien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syftena med statens bidrag till folkbildningen har regering och&lt;br&gt;riksdag angivit att bidraget skall bredda kulturintresset, skapa&lt;br&gt;förutsättningar för egna kulturupplevelser och eget skapande. Folk-&lt;br&gt;bildningens betydelse som en arena där möten kan ske mellan&lt;br&gt;kulturarbetare och amatörer kan inte nog understyrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta syfte tillfördes folkbildningen i samband med folkbildnings-&lt;br&gt;propositionen våren 1998 Det bör därför vara en fråga för utvärderingen&lt;br&gt;att studera vilken betydelse och roll folkbildningen har för kulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen och dess effekter för deltagarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av syftena med bidraget till folkbildningen är att det skall stödja en&lt;br&gt;verksamhet som gör det möjligt för människor att påverka sin livs-&lt;br&gt;situation och att skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen&lt;br&gt;genom t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Folkbildningen syftar&lt;br&gt;även till att utjämna utbildningsklyftor och att höja utbildningsnivån i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Folkbildningsrådets årsredovisningar far regeringen varje år en&lt;br&gt;bild av folkbildningens omfattning i form av deltagarantal, antal&lt;br&gt;anordnade kurser etc. Denna statistiska bild säger däremot inte särskilt&lt;br&gt;mycket om vilka effekter folkbildningen haft för de enskilda deltagarna.&lt;br&gt;Statistiken avslöjar inte om folkbildningen givit människor styrka att&lt;br&gt;delta i samhällsutvecklingen eller om de har valt att gå vidare till andra&lt;br&gt;studier. Vi vet i dag relativt lite vad som händer efter en avslutad folk-&lt;br&gt;högskolekurs eller en avslutad studiecirkel. Hur många väljer att gå&lt;br&gt;vidare till högskolan? 1 vilken grad har en studiecirkel påverkat del-&lt;br&gt;tagarna till att göra olika ställningstaganden? Hur ser lärprocesserna ut i&lt;br&gt;cirklar som riktar sig till ungdomar och i vilken utsträckning påverkar&lt;br&gt;dessa deras framtid? Vilken betydelse har folkbildningen för&lt;br&gt;lokalsamhällets utveckling? Vad innebär minskade bidrag från&lt;br&gt;kommunerna för utvecklingen av folkbildningen? Dessa frågor kräver en&lt;br&gt;djupare analys än vad statistiska data kan ge. Analyser av folkbildningens&lt;br&gt;effekter for deltagarna bör därför ingå i en utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningens egna utvärderingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I folkbildningen pågår en omfattande självutvärdering. Detta arbete är&lt;br&gt;värdefullt och ger såväl folkbildningen själv som regeringen möjlighet&lt;br&gt;till djupare analyser. Under de gångna åren har ett stort antal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvärderingsprojekt initierats inom folkbildningen. Folkbildningen har på&lt;br&gt;detta sätt blivit belyst utifrån liera synvinklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har erfarit att många av studierna har varit föremål för&lt;br&gt;diskussion inom folkbildningen. De har ofta rönt stort intresse såväl inom&lt;br&gt;folkbildningen som utanför folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intressant fråga att belysa är huruvida och i så fall på vilket sätt den&lt;br&gt;självinitierade utvärderingen har påverkat verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen och personer med funktionshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningen har i hög grad genomfört en verksamhet som har varit&lt;br&gt;tillgänglig för funktionshindrade. Genom folkbildningen har - som&lt;br&gt;nämnts - många personer med funktionshinder fått en möjlighet till att&lt;br&gt;erhålla kunskaper för att fungera i samhället. Folkhögskolan är speciell i&lt;br&gt;vuxenutbildningssammanhang i så måtto att det finns längre kurser som&lt;br&gt;vänder sig särskilt till människor med funktionshinder. Regeringen har i&lt;br&gt;syftet med statens bidrag angivit, att personer med funktionshinder utgör&lt;br&gt;en av de viktiga grupperna för statens stöd till folkbildningen.&lt;br&gt;Folkbildningsrådet avsätter mot denna bakgrund tio procent av stats-&lt;br&gt;bidraget till kostnadskrävande insatser för personer med funktionshinder&lt;br&gt;vid folkhögskolorna. För särskilt kostnadskrävande insatser kan&lt;br&gt;statsbidrag från Sisus komplettera Folkbildningsrådcts avsatta medel.&lt;br&gt;Dessutom har Sisus medel för assistans i utbildningssituationen vilket gör&lt;br&gt;att folkhögskolan är den enda vuxenutbildningsform som kan erbjuda&lt;br&gt;deltagarna undervisning i små grupper, individuellt stöd, tolk och&lt;br&gt;assistans m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver kurser riktade till personer med funktionshinder anordnar folk-&lt;br&gt;högskolorna s.k. anpassningskurser. De är särskilt anpassade korta kurser&lt;br&gt;som vänder sig till vuxna som nyligen förvärvat ett funktionshinder och&lt;br&gt;till deras anhöriga. Anpassningskurser har funnits sedan början av 1980-&lt;br&gt;talet och är som regel en till tre veckor långa. Ett 30-tal folkhögskolor&lt;br&gt;anordnar anpassningskurser i samarbete med 13 handikapp-&lt;br&gt;organisationer. Syftet med kurserna är att ge de studerande redskap och&lt;br&gt;kunskaper lör att klara sin livssituation på bästa sätt. Deltagarna får dels&lt;br&gt;ökad kunskap om funktionshindret och stimulans genom allmänbildande&lt;br&gt;och kulturella inslag, dels social gemenskap. För att möjliggöra dessa&lt;br&gt;kurser beviljar Sisus medel så att folkhögskolan skall kunna finansiera&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av folkhögskolorna har möjlighet till intemat. Enligt Kunskaps-&lt;br&gt;lyftskommitténs bedömning råder det oklarheter om finansieringen av&lt;br&gt;särskilt anpassat boende, habilitering och omsorgskostnader inom&lt;br&gt;folkhögskolan. När det gäller finansieringsfrågan av dessa kostnader&lt;br&gt;handlar det ofta om huruvida kommunen förklarar sig villig att bistå den&lt;br&gt;funktionshindrade med bidrag till dessa kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid inte ses som ett statligt åtagande då detta faller inom&lt;br&gt;ramen för kommunernas åliggande. Riksdagen har beslutat&lt;br&gt;(prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240) att&lt;br&gt;kommunerna skall ta ett kostnadsansvar för motsvarande kostnader inom,&lt;br&gt;den riksrekryterande gymnasieutbildningen för ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhögskolans verksamhet håller en hög kvalitet, men det råder ofta Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;okunskap i kommunerna om verksamheten. Den statliga utvärderingen&lt;br&gt;bör belysa verksamheten för deltagare med behov av särskilt anpassat&lt;br&gt;boende, omsorgs- och habiliteringsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Personer med funktionshinder och det&lt;br&gt;livslånga lärande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I ett perspektiv av vuxnas lärande och ett lärande för alla måste&lt;br&gt;utbildningen göras tillgänglig för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att se frågor om personer med funktionshinder och&lt;br&gt;vuxenutbildningen i ett helhetsperspektiv. Regeringen har därför valt att&lt;br&gt;behandla frågor som rör personer med funktionshinder i de olika delar&lt;br&gt;som behandlar förutsättningar för vuxnas lärande. I detta kapitel&lt;br&gt;beskriver regeringen de specifika frågor som rör personer med&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nya myndigheten som skall ansvara&lt;br&gt;för vissa specialpcdagogiska frågor bör utveckla former för&lt;br&gt;specialpedagogiskt stöd till vuxenutbildningen och utveckla läromedel&lt;br&gt;inriktade mot vuxna funktionshindrades behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har i sitt slutbetänkande haft&lt;br&gt;utgångspunkten att utbildningen skall göras möjlig för alla. Kommittén&lt;br&gt;har diskuterat de problem oeh hinder som många personer med&lt;br&gt;funktionshinder möter i utbildningssituationen. Utifrån denna&lt;br&gt;problemställning har kommittén lämnat ett antal förslag till hur stat och&lt;br&gt;utbildningsanordnare kan finna lösningar lör att underlätta det livslånga&lt;br&gt;lärandet för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan följer en kort sammanfattning av dessa och remissinstansernas&lt;br&gt;synpunkter på förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att staten bör ta ett övergripande ansvar för att&lt;br&gt;produktionen av anpassad litteratur överensstämmer med efterfrågan på&lt;br&gt;litteratur inom de utbildningsformer som vänder sig till vuxna. Vidare&lt;br&gt;anser kommittén att staten bör ansvara för att läromcdclskostnaderna för&lt;br&gt;studerande i behov av anpassade läromedel inte överstiger&lt;br&gt;läromedelskostnaderna för övriga vuxenstuderande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hjälpmedel för personer med funktionshinder har&lt;br&gt;kommittén funnit att reglerna som styr hur ansvaret att tillhandahålla&lt;br&gt;dessa inom skolan är oklar och tolkas olika av olika huvudmän.&lt;br&gt;Kommittén ser mot bakgrund av detta positivt på regeringens initiativ att&lt;br&gt;tillsätta en särskild utredare med uppdrag att se över hjälpmedels-&lt;br&gt;försörjningen. Kommittén anser att hjälpmedelsförsörjningen bör vara&lt;br&gt;oberoende av eventuella diagnoser och utgå från de studerandes behov av&lt;br&gt;hjälpmedel och att samma förutsättningar för att erhålla nödvändiga&lt;br&gt;hjälpmedel bör föreligga oavsett vilken utbildningsform den studerande&lt;br&gt;väljer att studera inom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bestämda uppfattning är alt det är av största vikt att&lt;br&gt;ansvariga huvudmän ser över den fysiska tillgängligheten i och i kring&lt;br&gt;utbildningslokalerna samt vidtar nödvändiga åtgärder för att öka&lt;br&gt;tillgängligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att staten bör finansiera de kostnader som uppstår&lt;br&gt;för att genomföra utbildningstolkning inom den offentligt finansierade&lt;br&gt;vuxenutbildningen. Kommitténs utgångspunkt är att kostnaderna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieras via ett samlat anslag hos en huvudman. De ökade kostnaderna Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;finansieras via en omfördelning av de medel som satsas på vuxen-&lt;br&gt;utbildningen. Kommittén menar att anslaget till kommunerna bör minska&lt;br&gt;i motsvarande omfattning som stödet till utbildningstolkning. Förslagen&lt;br&gt;innebär att kommunkollektivet anses fråntas finansieringsansvaret för&lt;br&gt;utbildningstolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att regeringen skall ge utredningen om statens stöd&lt;br&gt;i specialpedagogiska frågor (dir. 2000:09) i uppdrag att utreda och lämna&lt;br&gt;förslag på hur stöd i specialpedagogiska frågor till skolhuvudmännen&lt;br&gt;inom den kommunala utbildningen för vuxna skall organiseras inom&lt;br&gt;ramen för organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommittén har tagit ett helhetsgrepp om frågan&lt;br&gt;om stöd till studerande med funktionshinder och fått mycket beröm för&lt;br&gt;detta helhetsgrepp. Skolverket menar att frågor som rör studerande med&lt;br&gt;funktionshinder skall behandlas inom de ordinarie systemen. Socia-&lt;br&gt;lstyrelsen vill se en samplanering mellan utbildningsanordnarna, övriga&lt;br&gt;intressenter och den enskilde själv för att stödja människors lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera instanser pekar på de möjligheter folkhögskolorna och studie-&lt;br&gt;förbunden har och har haft när det gäller riktade insatser för personer&lt;br&gt;med funktionshinder. Både folkhögskolor och studieförbund arbetar på&lt;br&gt;ett föredömligt sätt för att tillgodose individens behov är en vanligt&lt;br&gt;förekommande åsikt bland remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsinstitutet menar att det är av vikt att staten tar ett över-&lt;br&gt;gripande ansvar för läromedelsproduktionen och ser till att den överens-&lt;br&gt;stämmer med den efterfrågade. Även Talboks- och punktskriftsbiblioteket&lt;br&gt;vill ha en central hantering av läromedlen för personer med&lt;br&gt;funktionshinder. Socialstyrelsen poängterar vikten av att ta tillvara på&lt;br&gt;folkhögskolans specialpedagogiska kunskaper och erfarenheter. Flera&lt;br&gt;remissinstanser, Ams, Sisus, SIH m.fl. betonar bristerna i den fysiska&lt;br&gt;tillgängligheten till lokaler. SIH saknar förslag om förbättringar i den&lt;br&gt;fysiska miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sisus anser att staten skall finansiera utbildningstolkningen via ett&lt;br&gt;centralt anslag. Folkbildningsrådet, Skolverket och ett antal andra anser&lt;br&gt;att Sisus skall sköta administreringen av utbildningstolkningen.&lt;br&gt;Högskoleverket och bl.a. Stockholms universitet motsätter sig en&lt;br&gt;centralisering av resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet ser gärna att en utredning tillsätts för att undersöka&lt;br&gt;hur folkhögskolorna skall få tillgång till specialpedagogiskt stöd och hur&lt;br&gt;deras kunskaper inom området kan tas tillvara. Socialstyrelsen vill gärna&lt;br&gt;att en kartläggning av specialpedagogiken sker och att även andra&lt;br&gt;grupper såsom skolledning, yrkes- och studievägledare inkluderas. SIH är&lt;br&gt;positiv till förslaget att en ny specialpedagogisk myndighet ges möjlighet&lt;br&gt;att sälja sina tjänster till utbildningsanordnare. Det kan medföra att den&lt;br&gt;vuxnes behov av specialpedagogiskt stöd kan få stå tillbaka för kostnaden&lt;br&gt;när det gäller stödets utformning och innehåll. Nutek vill att en utredning&lt;br&gt;tillsätts för att undersöka hur ett nationellt ansvar för utveckling och&lt;br&gt;tillämpning av specialpedagogik inom vuxenutbildningen kan utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I KLKs delbetänkande (SOU 1999:39) framförs följande statistik och&lt;br&gt;slutsatser rörande personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLK genomförde på uppdrag av regeringen en undersökning av&lt;br&gt;situationen för personer med funktionshinder i vuxenutbildningen.&lt;br&gt;Resultaten visar bl.a. på att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;en femtedel av befolkningen har ett funktionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;av dessa anser en tredjedel att funktionshindret innebär en&lt;br&gt;mycket nedsatt arbetsförmåga eller försvårar studier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;personer med funktionshinder har i jämförelse med övriga&lt;br&gt;befolkningen en låg utbildningsnivå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;högre andel icke sysselsatta, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lägre andel i studier än övriga befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av utredningen visar att behovet av ett lärande är stort för&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Eftersom personer med funktionshinder&lt;br&gt;utgör en heterogen grupp krävs det individuella lösningar och en väl&lt;br&gt;utbyggd infrastruktur för att tillgodose behoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelverk och ansvarsfördelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av grundprinciperna i den offentliga handikappolitiken är ansvars-&lt;br&gt;och finansieringsprincipen. Den innebär att varje sektor i samhället skall&lt;br&gt;utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla&lt;br&gt;medborgare. Behövs anpassning skall detta finansieras inom ramen för&lt;br&gt;den befintliga verksamheten. För offentligt finansierad verksamhet inne-&lt;br&gt;bär detta att medlen skall finansiera de åtgärder som behövs för att verk-&lt;br&gt;samheten skall vara tillgänglig för alla. Denna allmänt formulerade&lt;br&gt;princip har emellertid inte omsatts i tvingande lagstiftning. De lagar och&lt;br&gt;förordningar som reglerar den nuvarande vuxenutbildningen utgår från&lt;br&gt;att anordnarna skall kunna ta emot alla vuxna som tillhör målgruppen för&lt;br&gt;utbildningen oavsett funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har ställt sig bakom de standardregler som FN har ställt upp&lt;br&gt;för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och&lt;br&gt;jämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även ett antal aktörer som är berörda i frågan. 1 KLKs be-&lt;br&gt;tänkanden (SOU 1999:39 och 2000:28) finns en genomgång av samtliga&lt;br&gt;aktörer som är berörda. Socialtjänsten, Försäkringskassan och&lt;br&gt;utbildningsanordnare är några av de aktörer som cn person med&lt;br&gt;funktionshinder måste ha kontakt med. Stödet för studier ser dessutom&lt;br&gt;annorlunda ut för deltagarna. Många av deltagarna med funktionshinder&lt;br&gt;har stöd från flera instanser med olika regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad kunskap och ett bättre bemötande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det räcker dock inte med att hindren är borttagna i lagar och för-&lt;br&gt;ordningar. Andra hinder för att personer med funktionshinder skall ges&lt;br&gt;möjlighet att studera bottnar ofta i okunskap bland personalen hos&lt;br&gt;utbildningsanordnaren. Kunskapslyftskommittén redovisade i sitt&lt;br&gt;betänkande (SOU 1999:39) att personalen vid landets komvuxenheter&lt;br&gt;och folkhögskolor ofta upplever att de saknar den pedagogiska&lt;br&gt;kompetens sont behövs för att undervisa deltagare med funktionshinder.&lt;br&gt;Det tycks dessutom vara relativt ovanligt att personalen får fortbildning&lt;br&gt;för att bättre kunna anpassa utbildningssituationen för studerande med&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är utbildningsanordnaren som ansvarar för att&lt;br&gt;utbildningen görs tillgänglig och håller hög kvalitet för alla är det&lt;br&gt;olyckligt att det många gånger brister i kunskapen om dessa personers&lt;br&gt;särskilda behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra undervisningsmiljön för studerande med funktions-&lt;br&gt;hinder krävs insatser för fortbildning och information om deras situation&lt;br&gt;inom vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den handikappolitiska propositionen Från patient till&lt;br&gt;medborgare — en nationell handlingsplan för handikappolitiken (prop.&lt;br&gt;1999/2000:79) visat på vikten av en ökad kunskap kring bemötandet.&lt;br&gt;Riksdagen har anvisat medel för en flerårig kompetensutveckling för&lt;br&gt;personer inom olika samhällsområden kring frågor som rör bemötande av&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Statens institut för särskilt utbildningsstöd&lt;br&gt;(Sisus) har fått ett särskilt ansvar för att denna kompetensutveckling skall&lt;br&gt;äga rum. Sisus har för detta ändamål erhållit 12 miljoner kronor fr.o.m.&lt;br&gt;budgetåret 2001. Av dessa skall 9 miljoner kronor användas till&lt;br&gt;stimulansbidrag till särskilda projekt under åren 2001-2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika huvudmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna erbjuda personer med funktionshinder en utbildning&lt;br&gt;anpassad efter deras behov är det av vikt att det finns ett bra samarbete&lt;br&gt;mellan de olika huvudmän som är berörda. Studerande med&lt;br&gt;funktionshinder har ofta kontakter med flera olika myndigheter. En del&lt;br&gt;behöver rehabiliterande insatser där ett flertal olika instanser är&lt;br&gt;involverade. Som tidigare nämnts är Försäkringskassan, arbets-&lt;br&gt;förmedlingen och utbildningsanordnare några instanser som en person&lt;br&gt;kan möta när han eller hon vill utbilda sig. Det kan t.ex. röra sig om&lt;br&gt;personer som behöver utbildning som ett led i en rehabiliteringsprocess.&lt;br&gt;För den enskilde handlar det om att erhålla en utbildning anpassad efter&lt;br&gt;hans eller hennes specifika behov. Det handlar även om att ha ett&lt;br&gt;studiefinansieringssystem som är lätt att överblicka. Gemensamt för&lt;br&gt;hälso- och sjukvården, socialtjänsten och vuxenutbildningen är att de har&lt;br&gt;det övergripande målet att stärka individens ställning och ge den enskilde&lt;br&gt;resurser för ett självständigare liv. Genom ett samarbete mellan&lt;br&gt;vuxenutbildningens huvudmän och hälso- och sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;kan de offentligas resurser utnyttjas mer effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läromedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förhållanden som råder på läromedelsområdet innebär att vuxen-&lt;br&gt;studerande i behov av anpassad litteratur inte ges möjlighet att studera på&lt;br&gt;villkor som är likvärdiga med övriga vuxenstuderandes. I regeringens&lt;br&gt;proposition (prop. 1998/99:105) om Elever med funktionshinder - ansvar&lt;br&gt;för utbildning och stöd, har regeringen betonat alt staten även&lt;br&gt;fortsättningsvis bör ha ett åtagande att elever med funktionshinder, som&lt;br&gt;är beroende av särskilt utvecklade eller anpassade läromedel ges tillgång&lt;br&gt;till sådana. Vid Slll:s läromedelsenheter bedrivs ett värdefullt arbete&lt;br&gt;inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i budgetpropositionen för år 2002 återkomma med&lt;br&gt;förslag om att under perioden 2002-2005 öka resurserna till den blivande&lt;br&gt;myndigheten för specialpedagogiska frågor disposition med sammanlagt&lt;br&gt;12 miljoner kronor för utveckling av läromedel för vuxna med&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommittén gör i sitt betänkande bedömningen att reglerna&lt;br&gt;som styr ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel inom skolan är oklara&lt;br&gt;och tolkas olika av olika huvudmän. Vissa av reglerna bygger på&lt;br&gt;överenskommelser mellan staten och Landstingsförbundet. Sedan dessa&lt;br&gt;överenskommelser träffades i mitten av 1980-talet har en rad&lt;br&gt;förhållanden på hjälpmedelsområdet ändrats i grunden. När det gäller&lt;br&gt;studier vid folkhögskola tolkas reglerna om hjälpmedel olika mellan&lt;br&gt;landstingen. Kostnaderna för hjälpmedel har ökat dramatiskt sedan&lt;br&gt;datorn infördes som ett personligt och kraftfullt hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedel kan behövas i utbildnings- och inlärningssituationen men&lt;br&gt;också i den dagliga livsföringen. Det kan därför vara svårt att finna en&lt;br&gt;gränsdragning mellan vad som är ett hjälpmedel eller vad som är ett&lt;br&gt;läromedel. Ett exempel är när studerande kan behöva utrustning i både&lt;br&gt;skolan och i hemmet för att kunna göra sina läxor. Reglerna tillämpas&lt;br&gt;olika när det gäller vad som är grundutrustning, alltså skolans ansvar, och&lt;br&gt;vad som är ett personligt hjälpmedel för daglig livsföring och därmed&lt;br&gt;landstingets ansvar. I de fall en dator bedöms som grundutrustning finns&lt;br&gt;det risk att deltagaren tvingas dela dator med andra studerande, vilket i&lt;br&gt;sin tur kan innebära svårighet för en studerande som är beroende av&lt;br&gt;anpassning av datorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iljälpmedelsfrågan är således komplicerad. I regeringens handikap-&lt;br&gt;poliliska proposition Från patient till medborgare - en nationell&lt;br&gt;handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) har regeringen&lt;br&gt;aviserat att en särskild utredare kommer att tillsättas för att se över hjälp-&lt;br&gt;medelsförsörjningen för studerande inom hela utbildningsområdet&lt;br&gt;inklusive vuxenutbildningen och folkhögskolan och för att lämna förslag&lt;br&gt;till eventuella åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser inom kort att ge direktiv till en utredning om&lt;br&gt;hjälpmedel för personer med funktionshinder. Frågan bereds för&lt;br&gt;närvarande inom Regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysisk tillgänglighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de största hindren som en person med funktionshinder möter i&lt;br&gt;utbildningssituationen är den fysiska tillgängligheten. KLK genomförde&lt;br&gt;en enkätundersökning i ämnet och fann att drygt 40 procent av alla&lt;br&gt;folkhögskolor bedömde att behovet av att anpassa lokalerna var stort. I&lt;br&gt;ett flertal vuxenutbildningsenheter visade undersökningen att den fysiska&lt;br&gt;tillgängligheten helt eller delvis utestängde personer med rörelsehinder.&lt;br&gt;Inom högskolan är problemen desamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver själva utbildningslokalerna måste vägen till och från&lt;br&gt;utbildningen, biblioteken, vägledningscentrumet osv. ha en hög&lt;br&gt;tillgänglighet. Handikappombudsmannen genomförde en enkätunder-&lt;br&gt;sökning i landets samtliga kommuner. Man fann att bristerna i&lt;br&gt;tillgängligheten till offentliga lokaler var mycket stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens handikappolitiska proposition (prop. 1999/2000:79,&lt;br&gt;bet. 1999/2000 :SoUl 4, rskr. 1999/2000:240) gör regeringen&lt;br&gt;bedömningen att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbarheten&lt;br&gt;för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga bör vara&lt;br&gt;åtgärdade före utgången av år 2010 i befintliga lokaler dit&lt;br&gt;allmänheten har tillträda och på befintliga allmänna platser. Boverket&lt;br&gt;bör ges i uppdrag att förtydliga de krav som nu finns i plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) på tillgänglighet i samband med nybyggnad och&lt;br&gt;ändring av allmänna platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har angivit ett flertal utvecklingsområden när det gäller&lt;br&gt;tillgängligheten ur flera aspekter i nämnda proposition. Bl.a. avser&lt;br&gt;regeringen att skapa ett nationellt center med uppgift att vara ett&lt;br&gt;nationellt rådgivande organ i frågor om tillgänglighet. Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannen får i uppgift att fullgöra dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningstolk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och vissa&lt;br&gt;hörselskadade skall kunna delta i vuxenutbildningen är att de får tillgång&lt;br&gt;till tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLKs utvärdering har visat att studerande som behöver utbildningstolk&lt;br&gt;har betydande svårigheter att få tolkinsatsen finansierad. Den grund-&lt;br&gt;läggande orsaken är att utbildningstolkning är förknippat med stora&lt;br&gt;kostnader för utbildningsanordnaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande systemet för att finansiera utbildningstolkning inom&lt;br&gt;vuxenutbildningen innebär i regel att finansieringsansvaret ligger på&lt;br&gt;utbildningsanordnaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de grundläggande principerna i svensk handikappolitik är den så&lt;br&gt;kallade ansvars- och finansieringsprincipen. På en övergripande nivå&lt;br&gt;betyder detta att de medel som avsätts för vuxenutbildningen i princip&lt;br&gt;skall täcka kostnader även för studerande med funktionshinder. Varje&lt;br&gt;utbildningsanordnare, oftast kommun eller folkhögskola, bör därför&lt;br&gt;tillhandahålla det tolkstöd som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer dock att frågan om utbildningstolk är av den&lt;br&gt;karaktären att speciella insatser kan behöva göras. På detta område skulle&lt;br&gt;SSV, som tidigare nämnts (avsnitt 8.2), kunna erbjuda ett värdefullt&lt;br&gt;komplement till den kommunala vuxenutbildningen. Skolorna bör enligt&lt;br&gt;regeringens mening få i uppdrag att tillsammans med Slll:s&lt;br&gt;läromedelsenheter utveckla läromedel, som riktar sig studerande som har&lt;br&gt;teckenspråk som första språk inom kommunal vuxenutbildning och&lt;br&gt;folkhögskola. Den erfarenhet som finns bl.a. vid Västanviks och&lt;br&gt;Strömbäcks folkhögskolor bör därvid tas tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialpedagogiskt stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas i dag en aktör med ett nationellt ansvar för utveckling och&lt;br&gt;tillämpning av specialpedagogik inom vuxenutbildningen. Många av de&lt;br&gt;som studerar inom vuxenutbildningen har ett behov av specialpedagogik.&lt;br&gt;Regeringen tillsatte våren 2000 en organisationskommitté (dir. 2000:9)&lt;br&gt;med uppgift att förbereda ombildandet av Statens institut för handikapp-&lt;br&gt;frågor i skolan (SIH).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De argument som talar för att det bör finnas ett centralt ansvar för att&lt;br&gt;upprätthålla spetskompetens i specialpcdagogiska frågor som berör barn-&lt;br&gt;och ungdomsskolan är giltiga även inom vuxenutbildningen. Ett av de&lt;br&gt;starkaste argumenten för ett centralt ansvar är att många kommuner är&lt;br&gt;små och därmed har få elever vilket gör det svårt att upprätthålla en hel-&lt;br&gt;täckande specialpedagogisk kompetens. Argumentet blir starkare&lt;br&gt;eftersom vuxenutbildningen är heterogen med många olika anordnare.&lt;br&gt;Stora delar av vuxenutbildningen har dessutom mycket gemensamt med&lt;br&gt;ungdomsskolan. Många lärare arbetar med både ungdomar och vuxna,&lt;br&gt;lokaler delas ofta mellan ungdomar och vuxna. De läroplaner som styr&lt;br&gt;vuxenutbildningen är giltiga även för ungdomsutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya organisationen skall dessutom rikta sitt stöd mot kommunen.&lt;br&gt;Eftersom huvudmannen ofta är densamme för ungdomsskolan som&lt;br&gt;vuxenutbildningen är det inkonsekvent att undanta vuxenutbildningen&lt;br&gt;från den nya myndighetens ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid vissa delar där det skiljer i högre utsträckning&lt;br&gt;mellan ungdomars behov och vuxnas behov. Det gäller bl.a. vägledning,&lt;br&gt;studiefinansiering, samverkan mellan olika aktörer som t.ex. arbets-&lt;br&gt;marknadsmyndigheter och försäkringskassor. Mycket pekar på att vuxen-&lt;br&gt;utbildningen kommer att bedrivas i flexiblare former, där studier kan ske&lt;br&gt;oberoende av tid och plats som hel- och deltidsstudier etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör mot bakgrund av detta bedömningen att den blivande&lt;br&gt;myndigheten tor specialpedagogiska frågor får i uppdrag att bistå&lt;br&gt;skolhuvudmännen inom den kommunala utbildningen för vuxna med&lt;br&gt;specialpedagogiskt stöd. Regeringen avser att i budgetpropositionen för&lt;br&gt;år 2002 återkomma med förslag om alt fr.o.m. år 2002 tillföra den&lt;br&gt;blivande myndigheten för specialpedagogiska frågor erforderliga resurser&lt;br&gt;för detta utvidgade uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Studiefinansiering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Förbättrade studiemedel för vuxnas lärande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I syfte att rekrytera till studier skall studiemedel&lt;br&gt;från och med år 2003 kunna lämnas som studiebidrag med 4,39 eller&lt;br&gt;5,38 procent av prisbasbeloppet per vecka vid studier på heltid. Dessa&lt;br&gt;studiemedel skall kunna lämnas till personer som är minst 25 år och är&lt;br&gt;arbetslösa eller riskerar arbetslöshet eller som har vissa funktionshinder.&lt;br&gt;Studiemedlen skall kunna lämnas för utbildning på grundskole- eller&lt;br&gt;gymnasienivå under högst 50 veckor utöver den tid som gäller för&lt;br&gt;studiemedel i övrigt på den aktuella nivån. Kommunen skall yttra sig&lt;br&gt;över ansökan. För varje kommun skall en ekonomisk ram beräknas for&lt;br&gt;stödet. Det särskilda utbildningsbidraget (UBS) avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskomniitténs forslag: Kommittén föreslår att ytterligare en&lt;br&gt;bidragsnivå inrättas för studier på grundläggande nivå inom&lt;br&gt;studiemedelssystemet där hela totalbeloppet utgörs av bidrag. Vidare&lt;br&gt;föreslår utredningen att arbetslösa med en dagpenning i arbetslöshets-&lt;br&gt;försäkringen över den s.k. brytpunkten även fortsättningsvis erbjuds ett&lt;br&gt;inkomstrelaterat studiestöd. Kommittén anser att vuxenstuderande på&lt;br&gt;grundskolenivå inte skall behöva skuldsätta sig och att studiemedels-&lt;br&gt;systemet inte är tillräckligt attraktivt för att kunna rekrytera personer med&lt;br&gt;en, relativt sett, hög inkomst. Man föreslår därför att studerande på&lt;br&gt;grundskolenivå skall kunna få studiemedel med 100 procent bidrag och,&lt;br&gt;som en rekryteringsförstärkning, att arbetslösa studerande med en&lt;br&gt;dagpenning över brytpunkten även fortsättningsvis skall erbjudas ett&lt;br&gt;studiestöd med inkomstrelatering under högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att den övre åldersgränsen för behörighet till statliga&lt;br&gt;vuxenstudiestöd skall vara 55 år. Dessutom föreslår kommittén att stöd&lt;br&gt;skall utgå till arbetslösa studerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att föreslagna förändringar skall gälla för studier&lt;br&gt;på grundskole- och gymnasial nivå oavsett skolform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser - mer än hälften av&lt;br&gt;myndigheterna och de flesta kommuner - ställer sig positiva till förslagen&lt;br&gt;om höjd nivå för studier på grundläggande nivå, ett inkomstrelaterat&lt;br&gt;studiestöd och höjd åldersgräns. Många menar att det i stort innebär&lt;br&gt;förbättringar jämfört med det nu gällande systemet. Statens skolverk och&lt;br&gt;Statskontoret anser dock att vissa av förslagen motverkar tanken på ett&lt;br&gt;enkelt och lättöverskådligt system. Folkbildningsrådet vill se vissa&lt;br&gt;riktade insatser för funktionshindrade och för personer i arbetslivet med&lt;br&gt;kort utbildning bakom sig. Centrala studiestödsnämnden (CSN) anser att&lt;br&gt;ett mer förmånligt studiestöd bör lämnas fram till dess att en vuxen fått&lt;br&gt;gymnasiekompetens och tillstyrker förslaget att grundskolestuderande&lt;br&gt;skall få studiemedel med ett 100-procentigt bidrag. Enligt CSN bör det&lt;br&gt;inte finnas några generella tidsgränser för rätten till studiestöd för&lt;br&gt;vuxenstuderande på grundläggande nivå. CSN avstyrker förslaget att&lt;br&gt;arbetslösa även i framtiden skall kunna få ett inkomstrelaterat studiestöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I två av Kunskapslyftskomniitténs tidigare delbetänkandcn Vuxen-&lt;br&gt;utbildning lor alla? Andra året med kunskapslyftet (SOU 1999:39) och&lt;br&gt;Vuxenutbildning och livslångt lärande (SOU 1998:51) har frågan om&lt;br&gt;studiestöd berörts. Inga konkreta förslag lämnades i dessa betänkanden.&lt;br&gt;Kommittén påtalade vissa problem med det nuvarande systemet och&lt;br&gt;betonade vikten av att snabbt få till stånd ett nytt studiestödssystem med&lt;br&gt;lasta, enkla och flexibla regler som möjliggör smidiga övergångar mellan&lt;br&gt;de olika studiefinansieringskällor som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser har i remissyttranden över dessa betänkanden&lt;br&gt;uttalat sig om studiestödet och i stort anslutit sig till kommitténs syn-&lt;br&gt;punkter om behovet av ett nytt reformerat studiestödssystem. Av de drygt&lt;br&gt;100 kommuner, som har yttrat sig över betänkandena framhåller samtliga&lt;br&gt;att det är nödvändigt att skapa ett enhetligt, tydligt och generöst&lt;br&gt;studiestöd för att man skall lyckas rekrytera korttidsutbildade vuxna till&lt;br&gt;studier. Genomgående synpunkter från kommunerna var att antal&lt;br&gt;utbildningsplatser och antalet studiestöd måste samordnas och att&lt;br&gt;kommunen som svarar för intagning av studerande också måste få besluta&lt;br&gt;om studiestöd inom ”vissa givna ramar”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorian: Utbildningsdepartementet tog år 1999&lt;br&gt;fram en promemoria med ett förslag om att överföra en del av&lt;br&gt;beslutsrätten för UBS på kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet kommuner anser att eftersom de&lt;br&gt;ansvarar för intagning av studerande de också måste få besluta om&lt;br&gt;studiestöd inom ”vissa givna ramar”. Några av de största kommunerna&lt;br&gt;motsatte sig dock en decentralisering med hänvisning till den&lt;br&gt;administrativa belastningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När riksdagen beslutade om den&lt;br&gt;särskilda satsningen på vuxenutbildningen, kunskapslyftet, innehöll&lt;br&gt;beslutet två moment. Det ena var att efter ansökan från kommunerna&lt;br&gt;fördela medel för de direkta utbildningskostnaderna och utvecklings-&lt;br&gt;insatserna. Det andra var att införa ett särskilt utbildningsbidrag (UBS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UBS är ett bidrag som är kopplat till arbetslöshetsförsäkringen. Det&lt;br&gt;innebär att UBS utgår med samma belopp som skulle ha utgått i form av&lt;br&gt;ersättning från arbetslöshetskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven för att införa ett särskilt utbildningsbidrag var att&lt;br&gt;kunskapslyftet som primär målgrupp skall rekrytera människor som är&lt;br&gt;arbetslösa och saknar kunskaper motsvarande treårigt gymnasium.&lt;br&gt;Regeringen gjorde den bedömningen, vilket i senare utvärderingar visat&lt;br&gt;sig helt riktig, att om denna målgrupp skall ta steget in i utbildning så&lt;br&gt;krävs ett stöd som gör att individerna upplever en ekonomisk trygghet.&lt;br&gt;Erfarenheterna från kunskapslyftet visar entydigt, att skall man nå de&lt;br&gt;mest svårrekryterade som samtidigt är i störst behov av kunskapshöjning&lt;br&gt;och som dessutom har längst väg att gå, så är den personliga ekonomin&lt;br&gt;av avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UBS är ett mycket förmånligt bidrag. Det har ändå riktats kritik mot&lt;br&gt;systemet. Synpunkterna har i huvudsak varit inriktade på fyra huvud-&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;För människor där steget till studier kräver ett långvarigt Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;motivationsarbete, måste ett besked om ekonomin under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;studietiden kunna lämnas i direkt anslutning till&lt;br&gt;rekryterings- och vägledningssamtalet. Att ansöka om&lt;br&gt;studiemedel och vänta i flera veckor på slutligt besked&lt;br&gt;utgör i många fall ett avgörande hinder i rekryterings-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Många personer som har stort behov av utbildning, särskilt&lt;br&gt;invandrare och yngre arbetslösa, har inte kvalificerat sig&lt;br&gt;för ersättning från arbetslöshetskassan. De kan därmed inte&lt;br&gt;komma i fråga för UBS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För personer med deltidsarbete och därmed låg ersättnings-&lt;br&gt;nivå i arbetslöshetsförsäkringen har inte UBS haft till-&lt;br&gt;räcklig rekryterande effekt. Samtidigt är ofta kompetens-&lt;br&gt;utveckling avgörande för att de skall kunna få heltids-&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För dem som har den längsta vägen att gå på grund av&lt;br&gt;tidigare kort utbildning, men också för personer som har&lt;br&gt;särskilda behov t.ex. beroende på funktionshinder, har den&lt;br&gt;tid UBS kan utgå, ett år, bedömts vara för kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen beslutat om ett sammanhållet, reformerat&lt;br&gt;studiestödssystem. Reformen innebär att systemet förändras så att det blir&lt;br&gt;enklare och mer lättöverskådligt. Systemet bygger på att studiemedel&lt;br&gt;lämnas som en kombination av bidrag och lån inom ett totalbelopp som&lt;br&gt;är lika för alla studerande och är knutet till prisbasbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Kunskapslyftskommittén att många som&lt;br&gt;behöver utbildning på grundskole- eller gymnasienivå inte kan rekryteras&lt;br&gt;utan ett förmånligt studiebidrag. I propositionen (prop. 1999/2000:10) om&lt;br&gt;Ett reformerat studiestödssystem framhöll regeringen att studiestöds-&lt;br&gt;systemet bör vara långsiktigt hållbart samtidigt som det också är flexibelt&lt;br&gt;så att framtida förändringar är möjliga inom systemets ram i förhållande&lt;br&gt;till utvecklingen bl.a. på utbildningsområdet. Regeringens förslag innebär&lt;br&gt;att principen med det samordnade studiestödssystemet bibehålls men att&lt;br&gt;förändringar nu vidtas genom att studiemedelssystemet kompletteras med&lt;br&gt;att studiemedel till sitt fulla belopp helt kan utgå som bidrag och således&lt;br&gt;inte innehåller någon lånedel. Denna utformning av studiestödet syftar till&lt;br&gt;att främja rekrytering av vissa grupper studerande till grundläggande och&lt;br&gt;gymnasial vuxenutbildning. Det särskilda utbildningsbidraget (UBS)&lt;br&gt;avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag skall det förbättrade stödet, för att fylla sitt&lt;br&gt;syfte att verka rekryteringsfrämjande, således utgå med bidrag som utgör&lt;br&gt;100 procent av totalbeloppet i studiemedlen (4,39 procent av&lt;br&gt;prisbasbeloppet per vecka) ca 7 200 kr per månad vid heltidsstudier.&lt;br&gt;Därigenom får den aktuella målgruppen samma ekonomiska standard&lt;br&gt;under studierna som studerande med studiemedel i form av bidrag och&lt;br&gt;lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att många personer som är i yrkesverksam ålder skall kunna&lt;br&gt;rekryteras till studier fordras dock att studiestödsnivån ligger på den nivå&lt;br&gt;som motsvaras av totalbeloppet i studiemedlen plus det tilläggslån som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan lämnas inom det nya studiemedelssystemet. I rekryteringssyfte bör&lt;br&gt;därför personer som under en tolvmånädersperiod före studierna haft en&lt;br&gt;ekonomisk levnadsnivå som överstiger totalbeloppet erhålla ytterligare&lt;br&gt;bidrag med 22,5 procent (0,99 procent av prisbasbeloppet per vecka). Det&lt;br&gt;totala bidraget blir i sådana fall ca 8 800 kr per månad (5,38 procent av&lt;br&gt;prisbasbeloppet per vecka). Tilläggslån skall inte kunna lämnas&lt;br&gt;därutöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiemedel med 100 procent eller 122,5 procent bidrag skall kunna&lt;br&gt;lämnas utan att inkräkta på den längsta tid, som studiemedel - enligt det&lt;br&gt;regelverk som skall gälla från den 1 juli i år - kan lämnas för studier på&lt;br&gt;grundskole- eller gymnasienivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om studiemedlen skall bygga på en kunskap om den enskildes&lt;br&gt;villkor och förutsättningar. Till ansökan skall därför alltid fogas ett&lt;br&gt;yttrande från kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiemedel med 100 procent eller 122,5 procent bidrag skall kunna&lt;br&gt;lämnas i mån av tillgång på medel inom en resursram. Studier då den&lt;br&gt;studerande uppbär studiemedel ger pensionsrätt. Studiemedel enligt&lt;br&gt;studiestödslagen är inte skattepliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen räknar med att återkomma till riksdagen hösten 2001 med&lt;br&gt;erforderliga lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem som kan få studiemedel med 100 eller 122,5 procent bidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förbättrade stödet skall således verka rekryterande till studiemedels-&lt;br&gt;berättigande utbildning och skall därför kunna lämnas för studier på&lt;br&gt;grundskole- eller gymnasienivå till studerande som har rätt till&lt;br&gt;studiemedel för sådan utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika att ett generöst studiestöd ger felaktiga signaler till&lt;br&gt;studerande i gymnasieskolan behövs en nedre åldersgräns. Den&lt;br&gt;studerande skall därför vara minst 25 år för att kunna få bidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet är att stimulera personer med kon tidigare utbildning att påbörja&lt;br&gt;utbildning på grundläggande nivå eller gymnasienivå. Det riktar sig till&lt;br&gt;personer som saknar treårig gymnasieutbildning, är i stort behov av&lt;br&gt;kompetensutveckling till exempel på grund av ny produktionsteknik,&lt;br&gt;arbetsorganisationsförändringar eller strukturomvandlingar, och som&lt;br&gt;riskerar arbetslöshet eller redan är arbetslösa. Det handlar inte sällan om&lt;br&gt;personer med läs- och skrivsvårigheter eller andra funktionshinder, och&lt;br&gt;som behöver särskilt långt tid för att nå studiemålen, i synnerhet under&lt;br&gt;studiernas början. För att nå dessa personer är det naturligt att&lt;br&gt;kommunerna samarbetar med den uppsökande verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;bl.a. av fackliga organisationer och handikapporganisationer. Syftet med&lt;br&gt;utbildningen skall vara att stärka individens ställning på arbets-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förbättrade stödet, som enligt regeringens mening är mycket&lt;br&gt;förmånligt, skall kunna ges i de fall det på goda grunder kan antas att det&lt;br&gt;verksamt kommer att bidra till en positiv utveckling för individen. Det är&lt;br&gt;därför nödvändigt att ett bra beslutsunderlag föreligger i varje enskilt fall.&lt;br&gt;Därvid behöver den sökandes hemkommun medverka. Den enskildes&lt;br&gt;ansökan bör lokalt prövas mot individens behov av stödet för att&lt;br&gt;överhuvudtaget påbörja studier och därmed stärka sin ställning på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsmarknaden. Den bör också prövas mot de förutsättningar personen&lt;br&gt;bedöms ha att nå de uppsatta målen inom en tidsram som omfattar den&lt;br&gt;totala tiden med studiemedel. Ett yttrande från kommunen skall därför&lt;br&gt;bifogas ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förbättrade stödet bör också kunna fungera som ett verktyg, som&lt;br&gt;kan användas i den uppsökande och motiverande verksamheten. Systemet&lt;br&gt;behöver bl.a. därför ges en sådan utformning att det blir överblickbart för&lt;br&gt;den sökande. Det är då viktigt att man på kommunal nivå kan lämna&lt;br&gt;pålitliga besked om möjligheten att få stödet. För varje kommun bör det&lt;br&gt;därför beräknas en resursram. Inom denna ram bör stöd beviljas av CSN i&lt;br&gt;den ordning ansökningarna kommer in. Genom ett uppföljningssystem&lt;br&gt;knutet till CSN kan kommunen vid varje tidpunkt överblicka utrymmet&lt;br&gt;för ytterligare ansökningar. Inom detta utrymme kan en sökande, vars&lt;br&gt;ansökan kommunen efter sin prövning tillstyrker och som uppfyller de&lt;br&gt;formella kriterierna, räkna med att få studiemedel med 100 procent eller&lt;br&gt;122,5 procent bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid som det förbättrade stödet kan lämnas för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna nya stödet är avsett att vara ett utpräglat rekryteringsstöd,&lt;br&gt;som normalt leder vidare till fortsatta studier. Det skall därför lämnas&lt;br&gt;under en förhållandevis kort period. Enligt regeringens bedömning bör&lt;br&gt;det avsedda syftet normalt ha uppnåtts inom 50 veckor. För studier&lt;br&gt;därefter skall de nuvarande reglerna i studiemedelssystemet gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administration av det förbättrade stödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att lämna stödet till en enskild person fattas av CSN på&lt;br&gt;grundval av den enskildes ansökan och kommunens yttrande däröver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt CSN att förbereda ett uppföljnings-&lt;br&gt;system som uppfyller högt ställda krav på säkerhet och enkel hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CSN:s beslut bör liksom övriga beslut om studiemedel kunna över-&lt;br&gt;klagas hos Överklagandenämnden för studiestöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Nationell styrning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Nytt statsbidrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett nytt riktat statsbidrag för kommunal&lt;br&gt;vuxenutbildning skall införas från och med den 1 januari 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 januari 2006 skall bidraget inordnas i det&lt;br&gt;generella bidraget till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt riktat bidrag skall under samma tid lämnas till&lt;br&gt;folkbildningen för kurser inom folkhögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 januari 2006 skall bidraget inordnas i det&lt;br&gt;generella bidraget till folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommitténs förslag: Kommittén föreslår att staten skall&lt;br&gt;välja det generella statsbidrags- och utjämningssystemet som&lt;br&gt;finansieringsmodell. KLK förslår också att den särskilda delegationen för&lt;br&gt;det kommunala utjämningssystemet ges tilläggsdirektiv för att lämna&lt;br&gt;förslag till hur och när statliga medel skall föras in i del generella&lt;br&gt;statsbidraget till kommunerna. En övergångsperiod om fem år föreslås.&lt;br&gt;Vidare föreslår kommittén att folkhögskolorna även fortsättningsvis skall&lt;br&gt;få särskilda medel för utbildningar som motsvarar grundläggande och&lt;br&gt;gymnasial nivå och som ger grundläggande behörighet till högskole-&lt;br&gt;studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dimensioneringen av vuxenutbildningen efter kunskapslyftets upp-&lt;br&gt;hörande år 2002 föreslås uppgå till 65 000 helårsplatser, varav 5 000 till&lt;br&gt;grundläggande vuxenutbildning och 10 000 platser till folkhögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för förslagen bedöms av kommittén totalt uppgå till&lt;br&gt;2 319 miljoner kronor årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera myndigheter är positiva till kommitténs&lt;br&gt;förslag, däribland Skolverket och Statskontoret. Båda dessa myndigheter&lt;br&gt;ser dock vissa risker och problem med det generella statsbidraget.&lt;br&gt;Skolverket anser att det finns viss risk för att kommunerna, när de inte&lt;br&gt;längre får kompensation för den utbildning som faktiskt genomförs i&lt;br&gt;första hand kommer att se till att fylla kurser i den egna organisationen. I&lt;br&gt;stället skall de försöka tillgodose enskilda individers speciella&lt;br&gt;utbildningsbehov och önskemål samt värna mångfalden i utbildnings-&lt;br&gt;utbudet. Risk finns att träffsäkerheten minskas. Statskontoret påpekar att&lt;br&gt;övergången från det specialdcstinerade till det generella statsbidraget kan&lt;br&gt;medföra kraftiga förändringar för en enskild kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsrådet är positivt till KLKs förslag, under förutsättning att&lt;br&gt;staten kontrollerar att kommunerna inte enbart använder medlen, för att&lt;br&gt;finansiera sådan vuxenutbildning som enbart anordnas i kommunens&lt;br&gt;egen regi. En sådan utveckling menar man äventyrar individens val-&lt;br&gt;möjligheter avseende utbud, pedagogik och anordnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Riksrevisionsverket och Nutek anser att KLKs finansierings-&lt;br&gt;förslag är alltför svagt underbyggt för att det fullt ut skall vara möjligt att&lt;br&gt;ta ställning till förslaget. Nutek ser en risk att kommunerna använder&lt;br&gt;pengarna till andra verksamheter om medlen inte är specialdestinerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet kommuner förordar det generella statsbidrags- och Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;utjämningssystemet med motivet att ett samlat statbidrag ger kommunen&lt;br&gt;ökade möjligheter att planera på längre sikt och efter lokala behov.&lt;br&gt;Många kommuner menar att ytterligare analyser behöver göras vad gäller&lt;br&gt;den interkommunala ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kommuner vill dock behålla ett specialdestinerat statsbidrag&lt;br&gt;alternativt ha en kombinationsmodell. Bl.a. Malmö stad, Leksands och&lt;br&gt;Norrköpings kommuner förespråkar ett riktat statsbidrag. De främsta&lt;br&gt;motiven som framhålls för detta är framförallt de positiva erfarenheterna&lt;br&gt;från kunskapslyftet, främst styrningseffekten, och möjligheten att anpassa&lt;br&gt;bidraget till olika slags förändringar. Svenska kommunförbundet är&lt;br&gt;positivt till att tillämpa det generella bidragssystemet. Vad gäller över-&lt;br&gt;gången från riktat statsbidrag till det generella statsbidragssystemet anser&lt;br&gt;förbundet att nedtrappningen av det statliga stödet för den särskilda&lt;br&gt;vuxenutbildningssatsningen skall ske successivt för att säkra satsningen&lt;br&gt;på vuxenutbildning även efter det att projektet med kunskapslyftet&lt;br&gt;avslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När kunskapslyftet som projekt&lt;br&gt;upphör den 1 juli 2002 och staten minskar sitt åtagande kommer detta att&lt;br&gt;på olika sätt att påverka och förändra kommunernas förutsättningar att&lt;br&gt;anordna vuxenutbildning och främja vuxnas lärande. Det finns påtagliga&lt;br&gt;risker att kommunerna, när statens bidrag minskar, kommer att ställas&lt;br&gt;inför konflikter vad gäller att samtidigt tillgodose den egna&lt;br&gt;organisationens ekonomiska behov och enskilda individers speciella&lt;br&gt;utbildningsbehov. Detta kan komma att accentueras när det gäller bl.a. att&lt;br&gt;värna en mångfald av utbildningsanordnare, något som också påtalats av&lt;br&gt;flera remissinstanser. Det finns en risk för att den positiva utveckling och&lt;br&gt;förändring av vuxenutbildningen som pågått sedan kunskapslyftet&lt;br&gt;startade kan komma att försvagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det angeläget att ansvaret för att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för vuxnas lärande under ytterligare några år delas mellan&lt;br&gt;stat och kommun. Den utvecklingskraft som skapats i dialogen mellan&lt;br&gt;stat och kommun under kunskapslyftsperioden får inte gå förlorad när&lt;br&gt;statens bidragsstyming minskar. Ett riktat statsbidrag under en&lt;br&gt;övergångsperiod ger goda förutsättningar för staten att föra en dialog med&lt;br&gt;kommunerna kring de enskilda kommunernas utvecklingsbehov.&lt;br&gt;Kommunernas möjligheter förbättras att successivt utveckla ett varaktigt&lt;br&gt;system för vuxnas lärande, som främjar delaktighet, personlig utveckling,&lt;br&gt;sysselsättning och ekonomisk tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett riktat statsbidrag bör utformas så att kommunerna kan välja mellan&lt;br&gt;att ta emot bidraget och att avstå. För att få statsbidrag skall det krävas att&lt;br&gt;kommunen uppfyller vissa villkor. Enligt regeringens uppfattning bör&lt;br&gt;villkoren i huvudsak bestå av två delar, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att genomföra en viss utbildningsvolym, som står i en&lt;br&gt;given relation till det statliga bidraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att åta sig att successivt utveckla förutsättningarna för&lt;br&gt;vuxnas lärande enligt de i kapitel 5-7 angivna riktlinjerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen för år 2001 under anslaget till den särskilda vuxen-&lt;br&gt;utbildningssatsningen beräknas en anslagsnivå år 2003, som motsvarar&lt;br&gt;ca 49 000 årsplatser i kommunernas utbildning för vuxna och&lt;br&gt;ca 7 000 platser inom folkhögskolan. Regeringen avser att i budget-&lt;br&gt;propositionen återkomma med förslag rörande omfattningen av statens&lt;br&gt;engagemang. För att underlätta omställningen till en minskad omfattning&lt;br&gt;av den gymnasiala vuxenutbildningen avses statsbidraget år 2002&lt;br&gt;begränsas till att motsvara ca 70 000 årsstudieplatser samtidigt som&lt;br&gt;kommunerna engångsvis tillförs ca 350 miljoner kronor för att utveckla&lt;br&gt;infrastrukturen för livslångt lärande. År 2003 beräknas statsbidraget&lt;br&gt;motsvara knappt 47 000 platser i kommunernas utbildning för vuxna och&lt;br&gt;ca 7 000 platser inom folkhögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna finansierar själva den s.k. basorganisalionen, som om-&lt;br&gt;fattar sammanlagt knappt 38 000 årsplatser. Relationen mellan det nya&lt;br&gt;statsbidraget och kommunernas satsning bör tills vidare bibehållas i&lt;br&gt;huvudsak oförändrad. Till skillnad från vad som gällt under kunskaps-&lt;br&gt;lyftsperioden bör relationen dock beräknas schablonmässigt och vara lika&lt;br&gt;för alla kommuner. Statens bidrag bör därför från år 2003 motsvara&lt;br&gt;ca 55 procent av den totala utbildningsvolymen. Bidraget till folkhög-&lt;br&gt;skolan bör i princip regleras på samma sätt som statsbidraget till&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på motprestation följs upp och om åtagandena inte nås regleras&lt;br&gt;detta vid kommande utbetalningstilllallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från kunskapslyftet visar, att kommunerna visat stor&lt;br&gt;förmåga, att utforma lokala lösningar. De visar också att kommunernas&lt;br&gt;roll på ett tydligt sätt förskjutits från att främst ha varit utbildnings-&lt;br&gt;anordnarc till ett betydligt mer differentierat uppdrag omfattande bl.a.&lt;br&gt;information, vägledning, uppsökande verksamhet, alltså en mer sam-&lt;br&gt;ordnande funktion. Kommunerna har dock kommit olika långt i sitt&lt;br&gt;utvecklingsarbete och har olika problembilder. Den föreslagna stals-&lt;br&gt;bidragskonstruktionen syftar till att stimulera en fortsatt utveckling i den&lt;br&gt;riktning som beskrivs i kapitel 5-7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor betydelse att statens resurser styrs dit där de ger störst&lt;br&gt;effekt, där problemen finns och där behoven av förändring är störst. Ett&lt;br&gt;utvecklat system för vuxnas lärande innebär stimulans för lokal tillväxt&lt;br&gt;och därför bör särskild uppmärksamhet ägnas de kommuner som av olika&lt;br&gt;skäl har hög arbetslöshet och begränsad tillväxt. Det är av fördelnings-&lt;br&gt;politiska skäl och ur en likvärdighetsaspekt angeläget att alla vuxna&lt;br&gt;bereds likvärdiga möjligheter till lärande oavsett var i landet man bor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya statsbidraget behöver kopplas till en stärkt och utvecklad&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering. Skolverket har i uppdrag att leda och följa&lt;br&gt;arbetet med kunskapslyftet och har därvid utvecklat formerna för en&lt;br&gt;dialog och ett samspel med kommunerna rörande utvecklingen av vuxnas&lt;br&gt;lärande. Ett riktat statsbidrag, som kopplas till en dialog mellan&lt;br&gt;kommunerna och Skolverket, ger möjlighet att anpassa fördelningen och&lt;br&gt;ta hänsyn till det förändringsbehov som är utmärkande för en samhälls-&lt;br&gt;stödd struktur för vuxnas lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya statsbidraget skall tillämpas från och med budgetåret 2003.&lt;br&gt;Regeringen avser att förlänga giltigheten av förordningen (1998:276) om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statligt stöd till särskilda satsningar på utbildning av vuxna till utgången Prop. 2000/01:72&lt;br&gt;av år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 En ny författningsreglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: 11 kap. 2 § andra stycket skollagen (1985:1100)&lt;br&gt;skall ändras så att det där anges att gymnasial vuxenutbildning syftar&lt;br&gt;till att ge vuxna kunskaper och färdigheter på en nivå som motsvarar&lt;br&gt;den som utbildningen i gymnasieskolan skall ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en samordning och precisering&lt;br&gt;av bestämmelser för kommunal och statlig utbildning för vuxna i en&lt;br&gt;vuxenutbildningslag och en vuxenutbildningsförordning och att&lt;br&gt;regeringen överlämnar till Skollagskommittén att lämna förslag till&lt;br&gt;närmare innehåll i den föreslagna vuxenutbildningslagen. Vidare föreslås&lt;br&gt;att särskilda kvantitativa mål för kommunal utbildning för vuxna och&lt;br&gt;Statens skolor för vuxna fastställs. Dessa mål skall kunna variera i tid och&lt;br&gt;genom sina mått vara lätta att följa upp och utvärdera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag tveksamma till&lt;br&gt;införandet av en vuxenutbildningslag. De flesta myndigheter är negativa&lt;br&gt;till en särskild utbildningslag. Skolverket ser inget behov av en särskild&lt;br&gt;vuxenutbildningslag om en nationell strategi för vuxenutbildning&lt;br&gt;formuleras. Högskoleverket avvisar förslaget om en vuxenutbildningslag&lt;br&gt;med hänvisning till att lagen inte är heltäckande, vilket medför att en stor&lt;br&gt;del av vuxnas lärande och utbildning kommer att hamna utanför den&lt;br&gt;föreslagna lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 11 kap. 2 § andra stycket&lt;br&gt;skollagen (1985:1100) syftar gymnasial vuxenutbildning till att ge vuxna&lt;br&gt;kunskaper och färdigheter motsvarande de som ungdomar kan få genom&lt;br&gt;gymnasieskolan. Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 1990/91:85&lt;br&gt;s. 122) framgår att avsikten var att en utbildning skall leda till samma&lt;br&gt;kompetens oavsett om den genomförs inom gymnasieskolan eller inom&lt;br&gt;gymnasial vuxenutbildning. I propositionen framhölls särskilt att den&lt;br&gt;gymnasiala vuxenutbildningens innehåll skulle nära anknyta till&lt;br&gt;gymnasieskolan och på så sätt utgöra en spegelbild av större delen av&lt;br&gt;gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening måste vuxenutbildningen utgå från den&lt;br&gt;enskilda individens behov och förutsättningar och därför präglas av stor&lt;br&gt;flexibilitet. Den studerande bör kunna kombinera delar från olika&lt;br&gt;program eller sätta samman delar av kurser utifrån ett individuellt&lt;br&gt;kompetensbehov. Det kan också konstateras att den gymnasiala vuxen-&lt;br&gt;utbildningen innehåller - och bör innehålla - kurser som inte före-&lt;br&gt;kommer i gymnasieskolan. Mot den nu angivna bakgrunden föreslår&lt;br&gt;regeringen att målbestämmelsen i 11 kap. 2 § andra stycket skollagen&lt;br&gt;skall ändras så att det där anges att gymnasial vuxenutbildning syftar till&lt;br&gt;att ge vuxna kunskaper och färdigheter på en nivå som motsvarar den&lt;br&gt;som utbildningen i gymnasieskolan skall ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i övrigt gäller den författningsmässiga regleringen av&lt;br&gt;skolväsendet prövas den för närvarande av Skollagskommittén&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(dir. 1999:15). Kommittén beräknas lägga fram sitt betänkande i början&lt;br&gt;av hösten 2001. 1 avvaktan på ställningstagande till kommitténs förslag&lt;br&gt;bör en särskild vuxenutbildningslag inte aktualiseras utan frågan får&lt;br&gt;prövas i del sammanhanget. Den nuvarande regleringen av kunskapslyftet&lt;br&gt;avses som tidigare nämnts gälla till utgången av år 2002. Ett nytt regel-&lt;br&gt;verk för bl.a. kommunal vuxenutbildning bör träda i kraft 1 januari 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens utgångspunkt är att för den del av vuxnas lärande som har&lt;br&gt;kommunen som huvudman bör finnas en reglering som ger kommunerna&lt;br&gt;stort utrymme. Det är på det lokala planet detaljerna skall utformas. För&lt;br&gt;att systemet skall vara så flexibelt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens del av styrningen av skolväsendet, där en del utgörs av den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen, sker genom mål och resultatstyrning.&lt;br&gt;Kunskapslyftet, som är ett tidsbegränsat projekt, har en mer direkt&lt;br&gt;styrning i form av bl.a. riktade statsbidrag. Ett av syftena med kunskaps-&lt;br&gt;lyftet är att förnya vuxenutbildningen och att prova nya verksamhets-&lt;br&gt;former. De möjligheter som erbjudits kommunerna under projekttiden&lt;br&gt;har i hög grad, bidragit till förnyelse, utveckling och mångfald. Vid&lt;br&gt;utvärderingar har det framkommit alt olika föreskrifter kolliderat med&lt;br&gt;varandra. Ett sådant exempel är vid antagning där två olika prioriterade&lt;br&gt;målgrupper kan urskiljas: arbetslösa som saknar treårig gymnasie-&lt;br&gt;utbildning som gäller i förordningen (1998:276) om statligt stöd till&lt;br&gt;särskilda satsningar på utbildning av vuxna och vuxna med lägst&lt;br&gt;utbildningsnivå som gäller i förordningen (1992:403) om kommunal&lt;br&gt;vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framtida systemet för vuxnas lärande måste karaktäriseras av nya&lt;br&gt;former och möjligheter för lärande, där individens behov och efterfrågan,&lt;br&gt;i större utsträckning än i dag är styrande. Regeringen avser att utarbeta en&lt;br&gt;helt ny förordning om kommunernas utbildning för vuxna, som skall&lt;br&gt;ersätta den nuvarande förordningen (1992:403) om kommunal&lt;br&gt;vuxenutbildning och förordningen (1998:276) om statligt stöd till&lt;br&gt;särskilda satsningar på utbildning för vuxna. Förordningen skall&lt;br&gt;möjliggöra och stödja en utveckling enligt de riktlinjer som redovisats i&lt;br&gt;kapitlen 5-7.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Frågan om rätt till viss utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens skolverk bör få i uppdrag att föreslå&lt;br&gt;hur kommunernas insatser lör att tillgodose möjligheter för vuxnas&lt;br&gt;lärande kan följas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att staten bör garantera&lt;br&gt;individerna tillgång till en viss minimistandard vad gäller infrastruktur&lt;br&gt;för livslångt lärande i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vuxnas tillgång till gymnasial utbildning skall säkerställas i en om-&lt;br&gt;fattning som motsvarar ungdomarnas nationella eller specialutformade&lt;br&gt;program. Detta framhålls som en rättvisefråga, en fråga om demokrati, en&lt;br&gt;samhällsekonomisk fråga och en fråga om att avskaffa återvändsgränder.&lt;br&gt;Vuxnas tillgång till studier bör enligt kommittén utformas som en garanti&lt;br&gt;att tillsammans med tidigare studier få läsa en utbildningsvolym&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattande 2 000 gymnasiepoäng med godkända resultat. Om tidigare&lt;br&gt;studier i gymnasieskolan omfattar endast ett år (800 gymnasiepoäng)&lt;br&gt;skall den vuxne ges möjlighet att läsa in en hel gymnasial utbildning.&lt;br&gt;Rätten skall även gälla personer som först i vuxen ålder fullföljt&lt;br&gt;utbildning på grundläggande nivå. Om inte särskilda skäl finns skall&lt;br&gt;studierna kunna påbörjas inom tre till sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till studier på gymnasial nivå skall innebära att den studerande&lt;br&gt;har rätt att välja bland samtliga nationella kurser. Om kommunen inte kan&lt;br&gt;erbjuda önskad kurs, skall den sökande ha rätt att välja att gå sin utbild-&lt;br&gt;ning på annan ort och hemkommunen är då skyldig att betala inter-&lt;br&gt;kommunal ersättning. Kommunerna skall vara skyldiga att erbjuda ut-&lt;br&gt;bildning på dag- och/eller kvällstid i ett system av flexibelt lärande där&lt;br&gt;exempelvis även distansutbildning och Internet-baserat lärande skall&lt;br&gt;kunna ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser ställer sig bakom vuxnas&lt;br&gt;rätt till utbildning upp till gymnasial nivå. Högskoleverket poängterar&lt;br&gt;dock att satsningar måste ske både på bredd och spets och att rättigheten&lt;br&gt;därför måste ställas mot andra insatser. Vissa instanser framhåller att&lt;br&gt;detta rättigheten bör innebära att grundläggande behörighet för högre&lt;br&gt;studier uppnås. Angående rätten till en utbildningsvolym om 2 000 poäng&lt;br&gt;framför många instanser, bl.a. Skolverket, att det är viktigt att detta&lt;br&gt;betraktas som ett golv inte ett tak. Handikappförbundens Samarbets-&lt;br&gt;organ betonar att detta är än viktigare för personer med utvecklings-&lt;br&gt;störning. Svenska kommunförbundet betonar också att nivån inte får bli&lt;br&gt;ett självändamål. Ett antal instanser framför att hänsyn måste tas till att&lt;br&gt;gamla utbildningar kan behöva kompletteras och att formella kunskaper&lt;br&gt;inte nödvändigtvis innebär reella sådana. Statskontoret anser att det&lt;br&gt;offentliga åtagandet bör preciseras till att gälla kärnämneskurser eller&lt;br&gt;liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad det gäller att rätten till studier skall gälla samma omfattning som&lt;br&gt;motsvarar ungdomars nationella eller specialutformade program framförs&lt;br&gt;något fler synpunkter. Några instanser bl.a. Svenska kommunförbundet&lt;br&gt;och Göteborgs stad framhåller att detta kan ger en större valfrihet än i&lt;br&gt;ungdomsskolan. Många kommuner menar att förslaget är principiellt rätt&lt;br&gt;men att det blir svårt för kommunen att uppfylla, även med regional sam-&lt;br&gt;verkan. Många pekar i sammanhanget på svårigheter runt den inter-&lt;br&gt;kommunala ersättningen bl.a. vad det gäller dyrare yrkeskurser. Liknande&lt;br&gt;resonemang förs runt den föreslagna begränsade tiden innan studierna&lt;br&gt;kan påbörjas. Skolverket betonar vikten av begränsad väntetid, särskilt&lt;br&gt;om öppna och flexibla lärmiljöer skall utvecklas. Kommunernas&lt;br&gt;skyldighet att tillhandahålla utbildning i ett system av flexibelt lärande&lt;br&gt;mottas generellt positivt, men vissa kommuner framhåller att det kan&lt;br&gt;tolkas för ”strängt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Genom kunskapslyftet har&lt;br&gt;formerna för vuxenutbildningen utvecklats. Kommunerna har byggt upp&lt;br&gt;en ny infrastruktur som i större utsträckning än tidigare ger den&lt;br&gt;flexibilitet som svarar mot individernas och samhällets förändrade krav&lt;br&gt;och behov. Det är angeläget att den strukturen både upprätthålls och&lt;br&gt;vidareutvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar flera remissinstansers uppfattning att det är förenat&lt;br&gt;med betydande risker och nackdelar att införa en skyldighets- och/eller&lt;br&gt;rättighetslagstiftning. Det är uppenbart att en exakt angiven nivå eller&lt;br&gt;volym, med begränsade resurser i kommunerna, riskerar att också bli ett&lt;br&gt;tak för kommunernas åtagande i förhållande till den enskilde. De totala&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenserna är som Svenska kommunförbundet har&lt;br&gt;påpekat inte möjliga att bedöma. En definierad nivå verkar också&lt;br&gt;normerande på den enskildes studieval, oavsett hans eller hennes faktiska&lt;br&gt;behov av kompetensutveckling. Att välja nivå att förenat med ett&lt;br&gt;betydande mått av godtycke. Varje definierad gräns kommer att motverka&lt;br&gt;syftet att stödja individerna i ett livslångt lärande. Möjligheten att byta&lt;br&gt;yrkesinriktning och yrkeskarriär får inte förbehållas dem dom inte&lt;br&gt;utnyttjade vuxenutbildningen i relativt unga år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet att tillförsäkra den enskilde möjlighet till stöd för det lärande&lt;br&gt;som han eller hon behöver och efterfrågar tillgodoses bättre genom att&lt;br&gt;staten ställer krav på kommunerna att utveckla infrastrukturen för det&lt;br&gt;livslånga lärandet på det sätt som redovisats i det föregående. Sådana&lt;br&gt;krav förutses sålunda kopplas till det nya riktade statsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen förutsätter en mer utvecklad uppföljning,&lt;br&gt;utvärdering och tillsyn än vad som hittills varit vanlig. Regeringen avser&lt;br&gt;att uppdra åt Skolverket att inför övergången till en ny ordning redovisa&lt;br&gt;hur detta kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som avgivet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:72&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;yttrande över betänkandet Kunskapsbygget 2000 - &lt;sup&gt;Bllaga 1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;det livslånga lärandet (SOU 2000:28)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret, Statistiska Centralbyrån, Socialstyrelsen, Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannen, Hjälpmedelsinstitutet, Statens institut för särskilt&lt;br&gt;utbildningsstöd, Riksrevisionsverket, Statens skolverk, Statens institut för&lt;br&gt;handikappfrågor i skolan, Folkbildningsrådet, Högskoleverket, Centrala&lt;br&gt;studiestödsnämnden, Distansutbildningsmyndigheten, Integrationsverket,&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetslivsinstitutet, Rådet för arbetslivs-&lt;br&gt;forskning, Jämställdhetsombudsmannen, Institutet för arbetsmarknads-&lt;br&gt;politisk utvärdering, Närings- och teknikutvecklingsverket, Stockholms&lt;br&gt;universitet, Kungliga Tekniska högskolan, Högskolan Dalarna, Lunds&lt;br&gt;universitet, Högskolan i Kalmar, Karlstads universitet, Statens skolor för&lt;br&gt;vuxna i Härnösand, Statens skolor för vuxna i Norrköping, Talboks- och&lt;br&gt;punktskriftsbiblioteket, Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms&lt;br&gt;universitet, Kommittén för översyn av skollagen m.m. (U 1999:01),&lt;br&gt;Utredningen om validering av vuxnas kunskap och kompetens&lt;br&gt;(U 1999:06), Utredningen om vägledningen i skolväsendet (U1999:ll),&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Hallands län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västerbottens län, Stockholms läns landsting, Hallands läns landsting,&lt;br&gt;Västmanlands läns landsting, Dalarnas läns landsting, Västerbottens läns&lt;br&gt;landsting, Ale kommun, Askersunds kommun, Borlänge kommun, Borås&lt;br&gt;kommun, Essunga kommun, Finspångs kommun, Flens kommun,&lt;br&gt;Gotlands kommun, Gävle kommun, Göteborgs stad, Haninge kommun,&lt;br&gt;Helsingborgs kommun, Hjos kommun, Järfälla kommun, Leksands&lt;br&gt;kommun, Ljusdals kommun, Ljusnarsbergs kommun, Lycksele kommun,&lt;br&gt;Malmö stad, Nacka kommun, Norrköpings kommun, Nybro kommun,&lt;br&gt;Nässjö kommun, Ragunda kommun, Stenungsunds kommun, Stockholm&lt;br&gt;stad, Strömstad kommun, Svedala kommun, Söderhamns kommun,&lt;br&gt;Söderköpings kommun, Tierps kommun, Torsås kommun, Trollhättans&lt;br&gt;kommun, Vårgårda kommun, Växjö kommun, Östhammars kommun,&lt;br&gt;Brunnsviks folkhögskola, Fellingsbro folkhögskola, Forsa folkhögskola,&lt;br&gt;Furuboda folkhögskola, Göteborgs folkhögskola, Hagaberg folkhögskola,&lt;br&gt;Kalix folkhögskola, Kristinehamns folkhögskola, Ljungskile folk-&lt;br&gt;högskola, Lunnevad folkhögskola, Medlefors folkhögskola, PRO:s folk-&lt;br&gt;högskola, Rinkeby folkhögskola, Arbetarnas bildningsförbund, Folk-&lt;br&gt;universitetet, Frikyrkliga studieförbundet, Studiefrämjandet, Studie-&lt;br&gt;förbundet Medborgarskolan, Studieförbundet vuxenskolan, Sveriges&lt;br&gt;Kyrkliga Studieförbund, Tjänstemännens Bildningsverksamhet, Kungliga&lt;br&gt;Vetenskapsakademien, Svenska Kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund,&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Central-&lt;br&gt;organisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen, Ledarna, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Skolledarna,&lt;br&gt;Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, Folkbildningsförbundet, Rörelse-&lt;br&gt;folkhögskolornas intresseorganisation, Sveriges fiskares riksförbund,&lt;br&gt;Riksförbundet för kommunal och statlig vuxenutbildning, Lyftnätet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges vägledarförening, Sveriges Förenade Studentkårer, Förbundet&lt;br&gt;Mot Läs- och Skrivsvårigheter, Föreningen Sveriges Dövblinda,&lt;br&gt;Handikappförbundens Samarbetsorgan, Hörselskadades Riksförbund,&lt;br&gt;Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Riksförbundet för Trafik- och&lt;br&gt;Polioskadade, Reumatikerförbundet, Riksförbundet för utvecklingsstörda&lt;br&gt;barn, ungdomar och vuxna, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och&lt;br&gt;ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Sveriges Dövas&lt;br&gt;Riksförbund och Synskadades Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dessa har följande spontana remissyttranden inkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO Sektionen i Botkyrka-Salcm, Komvux i Ilerrljunga, Umeå kommun,&lt;br&gt;Härnösands kommun, Skellefteå kommun, Linköpings Kommun, Kyrka&lt;br&gt;arbetsliv i Linköpings stift, Nyköpings folkhögskola, Riksföreningen&lt;br&gt;Särvuxpedagogerna, Kerstin Lundin Ilagblom, Komvux Sjöbo,&lt;br&gt;Liljeholmens folkhögskola, Alma folkhögskola, LO-facken i Göteborg,&lt;br&gt;Östergötlands bildningsförbund, Östsam, Arbetsförmedlingsnämnden i&lt;br&gt;Valdemarsvik, Ålsta folkhögskola, Sollefteå Kommun, Sveriges&lt;br&gt;Utbildningsradio, ABF Ludvika/LO, LO-sektionen i Haninge/Tyresö,&lt;br&gt;Kjesäter folkhögskola, SISU kirottsutbildarna, Glesbygdsverket,&lt;br&gt;Komvux i Visby, Komvux i Eskilstuna, Viskadalens folkhögskola,&lt;br&gt;Höglandsrådet, Lindesbergs kommun, Härnösands folkhögskola, Arbets-&lt;br&gt;marknadsnämnden, SVF.RD (Sveriges riksorganisation för distans-&lt;br&gt;utbildning), Upplands-Bro Kommun och Jan Boström (rektor, komvux&lt;br&gt;Gotland).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning av deltagare vid remissmöte med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01 :72&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;anledning av Statskontorets rapport (Statskontoret Bilaga 2&lt;br&gt;2000:27)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Statens skolverk, Folkbildningsrådet, Högskoleverket, Internationella&lt;br&gt;programkontoret, Centrala studiestödsnämnden, Nationellt centrum för&lt;br&gt;sfi och svenska som andraspråk, Diskrimineringsombudsmannen,&lt;br&gt;Integrationsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Borås kommun, Eskilstuna&lt;br&gt;kommun, Gnosjö kommun, Göteborgs kommun, Jokkmokks kommun,&lt;br&gt;Malmö kommun, Linköpings kommun, Sandvikens kommun, Tyresö&lt;br&gt;kommun, Uppsala kommun, Örebro kommun, Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Tjänstemännens&lt;br&gt;Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Skolledarna, Rvux,&lt;br&gt;Riksförbundet Internationella Föreningen för Invandrarkvinnor,&lt;br&gt;Somaliska riksförbundet i Sverige och Sverigefinska Riksförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har skrivelser inkommit från Riksrevisionsverket, Integrations-&lt;br&gt;verket, Jokkmokks kommun, Trelleborgs kommun, Svenska Arbets-&lt;br&gt;givareföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation, Föreningen för&lt;br&gt;Utländska Akademiker, Internationella Juri§ter i Sverige samt Lernia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 februari 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande och statsråden Thalcn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Winberg, Ulvskog, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Engqvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ingegerd Wärnersson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 2000/01:72 Vuxnas lärande och&lt;br&gt;utvecklingen av vuxenutbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elandera Gotab 61067, Stockholm 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:UbU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:UbU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om mål och strategi för vuxnas lärande (kapitel 5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om mål och strategi för vuxnas lärande (kapitel 5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:UbU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om en särskild form av studiemedel för vissa vuxenstuderande (kapitel 13)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:UbU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om en särskild form av studiemedel för vissa vuxenstuderande (kapitel 13)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om inrättande av ett nytt statsbidrag till kommuner och folkbildningen (avsnitt 14.1).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om inrättande av ett nytt statsbidrag till kommuner och folkbildningen (avsnitt 14.1).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:UbU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2001-02-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2001-02-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2001-03-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2001-03-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>REG</kod>
<namn>Registrering</namn>
<datum>2001-03-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>70</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2001-03-15 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2001-03-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utbildningsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 23:27:52</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GO0372</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:19:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Utbildningsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 23:27:52</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2000/01:UbU15</uppgift>
<ref_dok_id>GO01UbU15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UbU15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ana Maria Narti (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ana Maria Narti (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Beatrice Ask m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Beatrice Ask m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Christina Pettersson och Sylvia Lindgren (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Christina Pettersson och Sylvia Lindgren (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elisabeth Fleetwood m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elisabeth Fleetwood m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jeppe Johnsson (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jeppe Johnsson (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Laila Bäck och Mariann Ytterberg (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Laila Bäck och Mariann Ytterberg (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roy Hansson (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roy Hansson (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roy Hansson (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roy Hansson (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sofia Jonsson m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sofia Jonsson m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulf Nilsson m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulf Nilsson m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Yvonne Andersson m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:72&lt;br/&gt;
Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ub28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:72 Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Yvonne Andersson m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>