2345954GO03652000/0165propproppropProposition 2000/01:65PropositionPropositionMiljödepartementet6502001-02-01 00:00:002025-12-19 14:06:492001-01-01 00:00:00Kemikaliestrategi för Giftfri miljö Prop. 2000/01:65digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GO0365/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GO0365https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0365
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>2000/01:65</h1>
<h2>Kemikaliestrategi för Giftfri miljö</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0365/prop_200001__65-1.png" style="width:36pt;height:22pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>2000/01:65</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 1 februari 2001</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Kjell Larsson</p>
<p>(Miljödepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145) lade regeringen<br>fram ett förslag till system med femton miljökvalitetsmål, som<br>godkändes av riksdagen (bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:87). Det<br>övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att vi till nästa generation<br>skall kunna överlämna ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta.<br>I den kommande miljömålspropositionen avser regeringen att lämna<br>förslag till mer preciserade delmål för att uppnå miljökvalitetsmålen.<br>Målet Giftfri miljö behandlas dock huvudsakligen i denna proposition.<br>Beträffande målet Giftfri miljö har Miljömålskommittén lämnat förslag<br>till sex delmål. Fem av dessa behandlas i denna proposition, medan<br>förslaget till delmål om sanering av förorenade områden kommer att<br>lämnas i miljömålspropositionen.</p>
<p>I propositionen vidareutvecklas också hur de nya riktlinjerna för<br>kemikaliepolitiken som lades fast i propositionen Svenska miljömål skall<br>definieras och genomföras.</p>
<p>Den stora okunskapen om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper<br>samt om kemiska ämnens förekomst i varor utgör grundläggande<br>problem i arbetet för en giftfri miljö. Detta problem måste lösas för att nå<br>målet Giftfri miljö inom en generation.</p>
<p>Regeringen konstaterar i propositionen att EU är en viktig arena för<br>fortsatta åtgärder för att nå målet Giftfri miljö. Sverige kommer att verka<br>för att den kemikaliestrategi som nu utarbetas inom EU blir ett effektivt<br>verktyg för att komma till rätta med problemen på kemikalieområdet.</p>
<p>Regeringen föreslår i propositionen bl.a. att farliga ämnen skall fasas<br>ut. Nyproducerade varor som används på ett sådant sätt att de kommer ut<br>i kretsloppet skall senast år 2007 så långt det är möjligt vara fria från<br>cancerframkallande ämnen och andra ämnen som påverkar arvsmassan</p>
<p>1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 65</p>
<p>eller stör fortplantningen. Varorna skall inte heller innehålla några nya<br>organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande. I<br>produktionsprocesserna skall inte ingå farliga ämnen av angivet slag, om<br>användningen kan skada hälsa och miljö. Detsamma gäller för<br>kvicksilver, kadmium och bly och dessa ämnen skall inte heller<br>förekomma i nyproducerade varor efter i propositionen angivna årtal.</p>
<p>Regeringen föreslår också att hälso- och miljöriskerna med<br>användningen av kemiska ämnen skall minska fortlöpande och att detta<br>skall kunna mätas med hjälp av indikatorer och nyckeltal som<br>myndigheterna kommer att utarbeta. Riktvärden för minst 100 kemiska<br>ämnen skall också utarbetas. I propositionen presenteras också strategier<br>för hur delmålen skall nås.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p>
<p>2 Ärendet och dess beredning...............................................................6</p>
<p>2.1 Miljömålskommitténs betänkande Framtidens miljö..........6</p>
<p>2.2 Kemikalieutredningens betänkande Varor utan faror.........6</p>
<p>2.3 Naturvårdsverkets och Kemikalieinspektionens rapport</p>
<p>Att finna farliga flöden........................................................6</p>
<p>3 Målet Giftfri miljö och dess precisering............................................7</p>
<p>4 Utgångspunkter i arbetet för Giftfri miljö.........................................9</p>
<p>5 Delmål för att nå en giftfri miljö.....................................................15</p>
<p>5.1 Kunskap om kemiska ämnens hälso- och</p>
<p>miljöegenskaper................................................................15</p>
<p>5.1.1 Delmål 1..........................................................15</p>
<p>5.1.2 Strategier för att nå delmål 1...........................17</p>
<p>5.2 Miljö- och hälsoinformation om varor..............................21</p>
<p>5.2.1 Delmål 2..........................................................21</p>
<p>5.2.2 Strategier för att nå delmål 2...........................22</p>
<p>5.3 Utfasning av särskilt farliga ämnen...................................25</p>
<p>5.3.1 Delmål 3..........................................................25</p>
<p>5.3.2 Kriterier för särskilt farliga ämnen.................28</p>
<p>5.3.3 EU-inriktade strategier för att nå delmål 3.....33</p>
<p>5.3.4 Nationella strategier för att nå delmål 3..........38</p>
<p>5.3.5 Internationella strategier för att nå delmål 3 ...41</p>
<p>5.4 Fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna</p>
<p>med kemikalier................................... 44</p>
<p>5.4.1 Delmål 4..........................................................44</p>
<p>5.4.2 Strategier för att nå delmål 4...........................46</p>
<p>5.5 Riktvärden för milj ökvalitet..............................................54</p>
<p>5.5.1 Delmål 5..........................................................54</p>
<p>5.5.2 Strategier för att nå delmål 5...........................55</p>
<p>6 Behov av forskning och metodutveckling.......................................56</p>
<p>7 Tillsyn och inspektionsverksamhet.................................................59</p>
<p>8 Uppföljning......................................................................................60</p>
<p>9 Ekonomiska konsekvenser...............................................................61</p>
<p>10 Ordlista............................................................................................63</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av Miljömålskommitténs betänkande<br>”Framtidens miljö- allas vårt ansvar” SOU 2000:52 i de<br>delar som rör GIFTFRI MILJÖ.............................................65</p>
<p>Bilaga 2 Sammanfattning av Kemikalieutredningens</p>
<p>betänkande ”Varor utan faror” SOU 2000:53 .......................69</p>
<p>Bilaga 3 Sammanfattning av Naturvårdsverkets och<br>Kemikalieinspektionens rapport 5036 ”Att finna<br>farliga flöden” ....................................................................81</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna avseende<br>Miljömålskommitténs betänkande ”Framtidens miljö -<br>allas vårt ansvar” (SOU 2000:52)..........................................84</p>
<p>Bilaga 5 Företeckning över remissinstanserna och remiss-<br>yttrandena över Kemikalieutredningens rapport<br>”Varor utan faror”(SOU 2000:53).........................................87</p>
<p>Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna avseende<br>Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionens rapport<br>”Att finna farliga flöden”.......................................................89</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 februari 2001 ......90</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen godkänner fem delmål under<br>miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (kapitel 5).</p>
<h2>2 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>1 denna proposition behandlas bl.a. följande utredningsförslag och<br>rapporter.</p>
<h3>2.1 Miljömålskommitténs betänkande Framtidens miljö</h3>
<p>Miljömålskommittén (M 1998:07) överlämnade i juni 2000 sitt<br>slutbetänkande Framtidens miljö - allas vårt ansvar (SOU 2000:52).<br>Betänkandet kommer att behandlas i en separat proposition som<br>regeringen kommer att överlämna till riksdagen under våren.<br>Kommitténs förslag som rör miljömålet Giftfri miljö behandlas i denna<br>proposition, så när som på förslaget till delmål om sanering av<br>förorenade områden. Detta delmål behandlas i den kommande<br>miljömålspropositionen. En sammanfattning av betänkandets förslag<br>beträffande miljökvalitetsmålet Giftfri miljö finns i bilaga 1. En<br>sammanfattning av betänkandet i sin helhet kommer att finnas i<br>miljömålspropositionen. Betänkandet har remissbehandlats och en<br>förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns<br>tillgängliga i Miljödepartementet (dnr M2000/2362/Mk).</p>
<h3>2.2 Kemikalieutredningens betänkande Varor utan faror</h3>
<p>Kcmikalieutredningen (M1998:09) överlämnade i juni 2000 sitt<br>betänkande Varor utan faror (SOU 2000:53). Betänkandet innehåller<br>förslag till hur regeringens nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken kan<br>genomföras. Utredningen lämnar förslag till kriterier för de miljö- och<br>hälsoegenskaper hos kemikalier som anges i riktlinjerna. Förslag lämnas<br>också på vilka åtgärder som kan vidtas för att uppnå riktlinjerna. En<br>sammanfattning av betänkandet lämnas i bilaga 2. Betänkandet har<br>remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i<br>bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr<br>M2OOO/2317/Kn).</p>
<h3>2.3 Naturvårdsverkets och Kemikalieinspektionens<br>rapport Att finna farliga flöden</h3>
<p>Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har haft regeringens<br>uppdrag att genomföra en översiktlig studie av upplagring och flöden av<br>farliga kemikalier i samhället, i syfte alt ge underlag för bedömningar av<br>vilka ytterligare studier som behövs på området. Uppdraget har<br>redovisats i rapporten Att finna farliga flöden (rapport 5036). En<br>sammanfattning av rapporten finns i bilaga 3. Betänkandet har<br>remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i<br>bilaga 6. Remissyttrandena finns tillgängliga i Miljödepartementet (dnr<br>M1999/5160/Kn).</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<h2>3 Målet Giftfri miljö och dess precisering</h2>
<h3>Av riksdagen fastställt miljökvalitetsmål:</h3>
<p>Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller<br>utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den<br>biologiska mångfalden.</p>
<p>Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås inom en generation.</p>
<h3>Precisering av miljökvalitetsmålet:</h3>
<p>Precisering av Giftfri miljö innebär att:</p>
<p>• Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära<br>bakgrundsnivåerna.</p>
<p>• Haltema av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll.</p>
<p>• Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och<br>inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen är nära noll och för<br>övriga kemiska ämnen inte skadlig för människor.</p>
<p>• Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade.</p>
<p>De två första punkterna fanns med i regeringens precisering av målet<br>redan i propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145), medan de<br>två sista är kompletteringar enligt Miljömålskommitténs förslag.<br>Preciseringen om exponering av människor för särskilt farliga ämnen<br>föreslås för att tydliggöra att människans exponering för kemiska ämnen<br>behandlas utifrån ett helhetsperspektiv. Detta innebär att all exponering<br>för ett ämne eller en ämnesgrupp beaktas oberoende av om den sker i<br>arbetsmiljö, yttre miljö eller inomhusmiljö. I propositionen Svenska<br>miljömål föreslog regeringen under målet God bebyggd miljö en<br>precisering för sanering och efterbehandling av förorenade områden.<br>Nuvarande precisering har modifierats och flyttats till målet Giftfri miljö,<br>i enlighet med Miljömålskommitténs förslag.</p>
<p>Målet Giftfri miljö innebär alltså att haltema av naturligt<br>förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna och haltema av<br>naturfrämmande ämnen är nära noll. Målet anger i likhet med övriga<br>miljökvalitetsmål den miljökvalitet som bör uppnås inom en generation,<br>dvs. till ca år 2020. För att göra det möjligt att nå målet är det bl.a. viktigt<br>att minimera ytterligare förorening av miljön genom att minska<br>nytillförseln av farliga ämnen högst väsentligt. En utfasning av<br>användningen av ämnen som är långlivade och bioackumulerande är i<br>detta sammanhang av största betydelse.</p>
<p>Även om kraftfulla åtgärder mot användningen av kemiska ämnen med<br>vissa egenskaper genomförs kommer det att vara svårt att till fullo nå<br>målet till denna tidpunkt. Skälet till det är att vissa ämnen redan är vitt<br>spridda i miljön och det är, med de tekniker som står till buds i dag, en<br>omöjlighet att t.ex. rena hela Östersjön från PCB eller hela södra Sverige<br>från det bly som finns ansamlat i marken.</p>
<p>Tillförseln av farliga ämnen sker dels som ett resultat av aktiviteter i<br>landet men också genom spridning från andra länder. Det krävs alltså<br>åtgärder både nationellt och internationellt för att nå målet. Det faktum</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>att internationella åtgärder krävs för att målet skall kunna nås fullt ut<br>innebär också en osäkerhet i bedömningen av om målet kommer att<br>kunna nås.</p>
<p>Sambandet mer övriga milökvalitetsmål</p>
<p>1 propositionen Svenska miljömål lade regeringen fram ett förslag till<br>system med femton miljökvalitetsmål, som godkändes av riksdagen (bet.<br>1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:87). Det övergripande syftet med<br>miljökvalitetsmålen är att till nästa generation kunna överlämna ett<br>samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. 1 den kommande<br>miljömålspropositionen avser regeringen att lämna förslag till mer<br>preciserade delmål för att uppnå miljömålen. Målet Giftfri miljö<br>behandlas dock huvudsakligen i denna proposition. Även målet<br>Begränsad klimatpåverkan kommer att behandlas i en särskild<br>proposition. Beträffande Giftfri miljö har Miljömålskommittén lämnat<br>förslag till sex delmål. Fem av dessa behandlas i denna proposition,<br>medan förslaget till delmål om sanering av förorenade områden kommer<br>att lämnas i miljömålspropositionen. Delmålen inom Giftfri miljö är<br>således uppdelade i två olika propositioner.</p>
<p>Målet Giftfri miljö har flera beröringspunkter med andra miljömål.<br>Flera av de andra miljömålen är knutna till en viss del av miljön, t.ex.<br>luften, grundvattnet, sjöarna eller den bebyggda miljön. Målet Giftfri<br>miljö täcker in förekomsten av farliga ämnen som framställts av<br>människan och som spridits i alla delar av miljön. Delmål inom andra<br>mål bidrar till att uppnå Giftfri miljö samtidigt som målet Giftfri miljö<br>stöder andra mål. Ett exempel är att delmål om begränsning av mängden<br>cancerframkallande ämnen i luft, inom målet Frisk luft, bidrar till att<br>uppnå Giftfri miljö.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<h2>Utgångspunkter i arbetet för Giftfri miljö</h2>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Regeringens bedömning: Den stora okunskapen om kemiska ämnens<br>hälso- och miljöegenskaper samt om kemiska ämnens förekomst i varor<br>utgör grundläggande problem i arbetet för en giftfri miljö. En<br>förutsättning för att kunna nå målet Giftfri miljö inom en generation är<br>en snabb lösning på detta problem. En stor mängd ämnen marknadsförs<br>utan att tillräcklig kunskap om deras effekter och egenskaper finns.</p>
<p>Därtill behövs kraftfulla åtgärder mot användningen av hälso- och<br>miljöfarliga ämnen.</p>
<p>Många av de åtgärder som krävs för att kunna nå målet Giftfri miljö<br>innebär förändringar på EU-nivå. Sverige kommer att verka för att den<br>kemikaliestrategi som nu utarbetas inom EU blir ett effektivt verktyg för<br>att komma till rätta med problemen på kemikalieområdet. Avvaktan på<br>framgångar i EU-arbetet får dock inte leda till en brist på nationella<br>initiativ.</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs forslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser delar<br>Kemikalieutredningens bedömning att det inte är acceptabelt att det<br>saknas kunskap om egenskaperna hos de ämnen som används i kemiska<br>produkter och varor i dag. Ett relativt stort antal remissinstanser<br>(myndigheter, miljö- och konsumentorganisationer) instämmer också i<br>bedömningen att kraftfulla åtgärder behövs mot användningen av de mest<br>hälso- och miljöfarliga ämnena.</p>
<p>Samtliga remissinstanser som kommenterat förslagen om hur åtgärder<br>skall vidtas delar också utredningens bedömning att åtgärderna för att bli<br>effektiva måste vidtas på internationell nivå med böljan inom EU. Enligt<br>Landsorganisationen i Sverige (LO) saknas emellertid en<br>genomförandestrategi för hur arbetet inom EU skall bedrivas och en<br>vägledning för den nationella kemikaliepolitiken för den händelse att<br>förslagen inte vinner tillräckligt stöd inom EU eller ställs på framtiden.</p>
<p>Kooperativa förbundet (KF) saknar ett helhetsperspektiv på hur målet<br>Giftfri miljö skall nås.</p>
<h4>Skälen for regeringens bedömning</h4>
<p>Problembilden</p>
<p>Kemikalier spelar en viktig roll i dagens samhälle. Vi använder kemiska<br>produkter i många sammanhang. Som exempel på användningsområden<br>kan nämnas läkemedel, bekämpningsmedel, tvätt- och rengöringsmedel<br>och målarfärger. Kemiska ämnen ingår också i varor, såsom kläder,<br>möbler och datorer. Samtidigt som kemikalierna har bidragit till vårt<br>välstånd har de också vållat hälso- och miljömässiga problem.</p>
<p>Farliga ämnen har spridits i miljön under lång tid. Det finns en mängd<br>områden i Sverige där halterna av farliga ämnen i t.ex. mark eller<br>sediment är kraftigt förhöjda till följd av industriell verksamhet. För vissa</p>
<p>ämnen är halterna i miljön förhöjda över större områden. Det gäller t.ex.<br>för bly, som under många år spridits via bilavgaser.</p>
<p>Det finns ett mycket stort antal kemiska ämnen på marknaden. Ingen<br>vet med exakthet hur många ämnen som hanteras på den globala<br>marknaden, men antalet ligger sannolikt inom intervallct 20 000 - 70 000<br>ämnen. I Sverige förekommer drygt 11 000 ämnen i de ca 60 000<br>kemiska produkter som tillverkas i eller importeras till landet. Ytterligare<br>ämnen kommer in i Sverige via importerade varor som inte är kemiska<br>produkter.</p>
<p>I dag är kunskapsbristen beträffande kemiska ämnens hälso- och<br>miljöegenskaper stor. För nya ämnen finns krav i EU:s regelverk som<br>innebär att de måste vara testade innan de får släppas ut på marknaden,<br>men för redan existerande ämnen finns inga sådana krav. En<br>undersökning gjord av EG-kommissionens kemikaliebyrå European<br>Chemicals Bureau (ECB), publicerad 1999, visar att endast för 14<br>procent av de ca 2 500 högvolymkemikalier som används inom EU finns<br>uppgifter tillgängliga motsvarande de baskrav som ställs på nya ämnen<br>innan de får släppas ut på marknaden. Delta innebär alt det saknas sådan<br>kunskap för drygt 2 150 ämnen som används i volymer över 1 000 ton<br>per år. I USA har Environmcntal Protection Agency (EPA) utfört en<br>undersökning som visade att endast sju procent av ämnena som tillverkas<br>i eller importeras till USA i mer än ca 450 ton/år uppfyller de minimikrav<br>på information som OECD anser vara nödvändiga.</p>
<p>Kunskapsbristen är också stor om varors innehåll av kemiska ämnen.<br>För kemiska produkter finns det regler inom EU för hur information om<br>produkternas innehåll av farliga ämnen skall lämnas, t.ex. genom<br>varuinformationsblad och märkning. För varor av annat slag finns inte<br>motsvarande krav. Det gör att den som köper en vara, t.ex. en<br>mobiltelefon eller ett klädesplagg, inte får information om innehållet av<br>farliga ämnen i varan. Den ökande globala handeln med varor har gjort<br>det ännu svårare att leta upp sådan information. Många varor består av<br>komponenter som tillverkats i flera led i olika länder.</p>
<p>Människa och miljö kan exponeras för kemiska ämnen när ämnena<br>används i kemiska produkter. Exponering kan också ske genom att<br>ämnena läcker ut från varor. För många ämnen är utsläppen till miljön<br>från varor större än de samlade utsläppen från industrier och andra<br>punktkällor.</p>
<p>En volymmässigt stor andel av de kemiska ämnen som hanteras i<br>samhället har farliga egenskaper i något avseende. När människa och<br>miljö exponeras för dessa ämnen kan det leda till hälso- eller<br>miljöeffekter. Effekter kan uppstå som ett resultat av exponering av ett<br>enskilt ämne. Det sker också en kontinuerlig exponering för ett stort antal<br>ämnen i låga doser, där orsakssambanden mellan exponering och effekt<br>är svårare att klarlägga. Överkänslighet och allergier orsakade av bl.a.<br>kemiska ämnen är ett växande problem, t.ex. vid exponering för<br>isocyanater inom arbetslivet. Bristfälliga mätmetoder har dock hittills<br>ofta dolt sambandet mellan ohälsan och arbetet.</p>
<p>Riskbedömningen av kemikalier måste utgå från de känsligaste<br>individerna, barn och andra känsliga grupper, t.ex. personer med<br>speciella sjukdomar. Barn är mer utsatta än vuxna av flera skäl - de har<br>låg kroppsvikt och deras immunförsvar och övriga kroppsliga<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>10</p>
<p>försvarsmekanismer är inte färdigutvecklade. Barn kommer också på helt<br>andra sätt i direkt kontakt med mark och föremål som gör att intaget eller<br>påverkan av föroreningar eller farliga substanser kan bli mycket<br>omfattande. Barn är också extra känsliga för luftföroreningar från<br>fordonsavgaser och föroreningar i inomhusluften. Innehållet av farliga<br>kemikalier och föroreningar i leksaker, kläder och barnmat kräver fortsatt<br>hög uppmärksamhet. Här är det avgörande med samlade internationella<br>regelverk och bedömningar. Eftersom det kan ta en livstid innan<br>hälsoeffekter uppträder eller kan kopplas till kemikaliepåverkan är det<br>synnerligen viktigt att försiktighetsprincipen tillämpas när det gäller<br>kemikaliers och den näraliggande miljöns effekt på barn och andra<br>känsliga grupper.</p>
<p>Vi vet av erfarenhet att ämnen med vissa egenskaper kan ge upphov<br>till särskilt stora problem. Det handlar om ämnen med allvarliga<br>hälsoeffekter, t.ex. cancerframkallande (cancerogena), arvsmasse-<br>påverkande (mutagena) och fortplanlningsstörande (reprotoxiska) ämnen.<br>Det handlar också om ämnen som har sådana egenskaper att de blir kvar i<br>miljön under lång tid. Ämnen som är långlivade (persistenta) och som<br>samtidigt kan ansamlas (bioackumuleras) i levande organismer kan ge<br>upphov till problem under lång tid. Välkända exempel på sådana ämnen<br>är PCB och DDT. När PCB började användas var inte dess negativa<br>effekter kända. När effekterna väl upptäcktes hade ämnet redan fått en<br>vid spridning i samhället och miljön. Trots att ämnet har varit förbjudet i<br>snart 30 år finns det kvar i miljön och nya effekter upptäcks än i dag.<br>Den långa bromssträcka som behövs för att få ned halterna av långlivade<br>ämnen i miljön kräver ett speciellt förhållningssätt till dessa ämnen,<br>oavsett om man har kunskap om deras giftighet eller inte.</p>
<p>Ämnen som är långlivade kan också förflyttas över stora avstånd<br>genom transport med vindar och vattenströmmar. Höga halter av ämnen<br>kan då påträffas i områden där ämnena aldrig har använts, t.ex. i<br>polartrakter.</p>
<p>Ämnen med farliga egenskaper kan vara avsiktligt tillverkade.<br>Människan kan också avsiktligen utvinna sådana ämnen ur naturen för att<br>använda dem i olika funktioner. Farliga ämnen kan också uppkomma<br>oavsiktligt, t.ex. som ett resultat av nedbrytning av andra ämnen eller i<br>samband med industriprocesser eller förbränning. Vid avfallsförbränning<br>bildas t.ex. dioxiner och furaner som en följd av att organiska ämnen och<br>klor finns tillgängliga i processen. Kunskaperna om oavsiktligt bildade<br>ämnen är ännu mindre än kunskaperna om de avsiktligt bildade. Det är<br>överhuvudtaget till stor del okänt vilka de ämnen är som bildas<br>oavsiktligt vid t.ex. förbränning.</p>
<p>Det kommer ständigt ut nya varor som innehåller farliga ämnen på<br>marknaden. Dessa varor har varierande livslängd. Många varor har<br>mycket lång livslängd som t.ex. olika komponenter i byggnader och finns<br>kvar i många decennier. Kemikalieproblemen är inte bara relaterade till<br>nya varor, utan är i hög grad relaterade till de varor som redan finns<br>inlagrade i samhället. Farliga ämnen kan läcka ut ur varorna under<br>användningstiden och innebära problem i samband med återvinning eller<br>slutligt omhändertagande i avfallsledet.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>11</p>
<p>Redan fastlagda mål och riktlinjer</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Målet Giftfri miljö är ett av de femton miljökvalitetsmål som lades fast i<br>propositionen Svenska Miljömål (prop. 1997/98:145, bet.<br>1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:87). Målet utgår från den s.k.<br>Esbjergdeklarationen som undertecknades av Sverige och övriga<br>deltagarländer vid den fjärde Nordsjökonfcrcnsen år 1995. I<br>deklarationen formuleras målet att utsläppen av farliga ämnen till<br>Nordsjön skall ha upphört år 2020. Det slutliga målet är att halterna av<br>naturfrämmande ämnen i miljön skall vara nära nollnivån och att halterna<br>av naturligt förekommande ämnen skall vara nära bakgrundsnivåerna.<br>Farliga ämnen definieras såsom ämnen eller ämnesgrupper som är<br>toxiska (giftiga), långlivade och bioackumulerbara.</p>
<p>Helsingforskommissionen (Baltic Marine Environment Protection<br>Commission, HELCOM) antog vid ministermötet i Visby 1996 ett mål<br>för Östersjön som motsvarar Esbjergdeklarationens mål.</p>
<p>Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är vidare än det som fastslogs i<br>Esbjergdeklarationen. Det innefattar nämligen hela miljön och inte bara<br>den marina miljön.</p>
<p>I propositionen Svenska miljömål lades också riktlinjer för<br>kemikaliepolitiken fast. Syftet med riktlinjerna är att de skall vara<br>genomförda inom 10-15 år och att de skall bidra till att målet Giftfri<br>miljö nås. Riktlinjerna innebär att:</p>
<p>• Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är i<br>huvudsak</p>
<p>- fria från organiska, av människan framställda ämnen, som är<br>långlivade och bioackumulerbara samt ämnen som ger upphov<br>till dessa ämnen,</p>
<p>- fria från av människan framställda ämnen som är cancer-<br>framkallande, arvsmassepåverkande, och hormonstörandc,<br>inklusive fortplantningsstörande.</p>
<p>• Nyproducerade varor som introduceras på marknaden är i<br>huvudsak fria från kvicksilver, kadmium och bly och deras<br>föreningar.</p>
<p>• Metaller används i sådana tillämpningar att metallerna inte<br>kommer ut i miljön i en omfattning som medför att miljö och<br>människors hälsa kan komma till skada.</p>
<p>• Organiska, av människan framställda ämnen, som är långlivade<br>och bioackumulerbara förekommer i produktionsprocesser<br>endast om företaget kan visa att hälsa och miljö inte kommer<br>till skada. Tillstånd och villkor enligt miljöbalken är utformade<br>så att denna riktlinje kan säkerställas.</p>
<p>I regeringens skrivelse 1999/2000:114 En miljöorienterad<br>produktpolitik gör regeringen bedömningen att fastlagda riktlinjer för<br>kemikaliepolitiken, i fråga om användningen av kemikalier i varor, bör<br>ingå i en miljöorienterad produktpolitik.</p>
<p>12</p>
<p>Kemikaliearbetet inom EU</p>
<p>Regler om kemikalier har funnits länge inom EU. Regler om<br>klassificering och märkning av kemiska ämnen kom redan 1967. Andra<br>viktiga regler på kemikalieområdet är direktiv om klassificering och<br>märkning av kemiska beredningar (preparat), direktiv om begränsningar<br>av farliga ämnen och förordningen om bedömning och kontroll av<br>riskerna med existerande ämnen. Dessa direktiv kan sägas utgöra kärnan<br>i EU:s kemikaliearbete, men det finns fler betydelsefulla direktiv, t.ex.<br>direktiv om bekämpningsmedel (uppdelat på växtskyddsmedel och<br>biocider), utsläpp till luft och vatten samt om producentansvar och<br>avfallshantering.</p>
<p>EG:s rättakter på kemikalieområdet kan delas in i rättsakter som är<br>harmoniserade och rättsakter som inte är harmoniserade. Att en rättsakt<br>är harmoniserad betyder att den måste genomföras i alla medlemsländer<br>med en i princip gemensam kravnivå för alla länder, dvs. att ett enskilt<br>land i princip inte kan gå före och ställa hårdare miljökrav. De centrala<br>rättsakterna på kemikalieområdet är harmoniserade. Den rättsliga<br>grunden för harmoniserade direktiv, som numera är artikel 95 i<br>Amsterdamfördraget (tidigare artikel 100a), hänvisar till den<br>gemensamma marknaden. I samma artikel (artikel 95.4) återfinns den s.k.<br>miljögarantin som under vissa angivna villkor ger ett medlemsland rätt<br>att ha strängare regler än vad som har bestämts i ett harmoniserat<br>direktiv. Hur långt miljögarantin i praktiken sträcker sig är svårt att uttala<br>sig om, då någon närmare praxis på området ännu inte har vuxit fram. De<br>rättsakter som inte är harmoniserade ger medlemsländerna vidare ramar<br>för att på nationell nivå bestämma kravnivåer och andra regler för<br>aktörerna på marknaden. Ett icke-harmoniserat direktiv ger med andra<br>ord medlemsländerna rätt att ha andra och strängare regler än vad som<br>har bestämts genom den aktuella rättsakten. En rättsakt, t.ex. ett direktiv<br>som inte innehåller krav på harmoniserade bestämmelser, brukar kallas<br>för ett minimidirektiv. Med detta menas att alla länder måste iaktta<br>kraven i direktivet, men att det enskilda medlemslandet har rätt att gå<br>längre. Erfarenheten har visat att om ett medlemsland har infört strängare<br>regler på nationell nivå, kan detta höja ambitionsnivån i det<br>gemensamma EU-arbetet.</p>
<p>De senaste åren har EU:s arbete med kemikalier kritiserats bl.a. för att<br>arbetet med riskbedömning och riskhantering av existerande ämnen gått<br>alldeles för långsamt. Vid det informella miljöministermötet i Chester<br>våren 1998 uttalade kommissionen att den avsåg utarbeta en strategi för<br>kemikalier. Vid sitt möte i december 1998 antog miljörådet slutsatser<br>som underströk behovet av att utarbeta en integrerad och<br>sammanhängande strategi för EU:s framtida kemikaliepolitik. En hög<br>grad av skydd för människors hälsa och miljön i en snabbt ökande<br>marknad för kemikalier samt en ändamålsenlig funktion av den inre<br>marknaden angavs som ett syfte. Den framtida kemikaliepolitiken skulle<br>enligt rådet återge försiktighetsprincipen och principen om en hållbar<br>utveckling.</p>
<p>Vid det informella miljöministermötet i Weimar i maj 1999 fortsatte<br>diskussionerna om en framtida kemikaliepolitik inom EU. Bland annat<br>lyftes frågan om databrist för många kemikalier fram. Vid mötet<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>13</p>
<p>diskuterades också behovet av en gemensam produktpolicy samt Prop. 2000/01:65<br>sambandet mellan en kemikaliepolicy och en produktpolicy.</p>
<p>Vid miljörådets möte i juni 1999 uppmärksammades en rad brister i<br>den nuvarande kemikaliepolitiken. Rådet konstaterade i sina slutsatser,<br>bl.a. mot bakgrund av att riskbedömningar enbart utarbetats för ett<br>mycket litet antal existerande ämnen, att det nuvarande<br>tillvägagångssättet knappast kommer att kunna leda till de<br>riskbegränsningar som bedömdes nödvändiga till skydd för människors<br>hälsa och miljö. Dessutom betonades vikten av att etablera ett mer<br>flexibelt synsätt där en fullständig riskbedömning inte alltid behöver vara<br>nödvändig för att förbereda åtgärder för riskhantering. Även vikten av att<br>etablera strategier för att uppnå effektiva åtgärder för riskhantering för<br>sådana ämnen som kan orsaka hot om allvarlig eller irreversibel skada på<br>människors hälsa eller miljö betonades. Att stimulera till utbyte av farliga<br>ämnen mot mindre farliga ämnen angavs också som viktigt.</p>
<p>Europeiska kommissionen arbetar för närvarande med att ta fram ett<br>förslag till kemikaliestrategi som den avser att presentera i början av år<br>2001. Kommissionen förbereder dessutom en grönbok om en integrerad<br>produktpolitik (IPP).</p>
<p>1 dag sker det en omfattande handel med varor över nationsgränserna.<br>De varor och kemikalier som används i Sverige är till övervägande delen<br>tillverkade eller framställda i något annat land. Därför är det viktigt för<br>Sverige att på internationell och europeisk nivå aktivt och kraftfullt verka<br>för att farliga ämnen skall fasas ut för att därigenom göra det möjligt att<br>nå målet Giftfri miljö. Genom att arbeta för en omställning i mer<br>miljöanpassad riktning inom hela unionen kan också utsläppen av farliga<br>ämnen till luft och vatten begränsas. Därmed minskas risken för<br>spridning av farliga ämnen till Sverige via luft och vatten. Det är också<br>viktigt att EU:s regelsystem används på ett optimalt sätt.</p>
<p>Åtgärder som innebär kostnader, t.ex. framtagande av information om<br>ämnen, underlättas ju fler länder som deltar i arbetet och ju fler företag<br>som kan dela på kostnaden.</p>
<p>Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att det är<br>synnerligen angeläget att verka för att den EU-gemensamma<br>kemikaliestrategi som nu utformas får ett innehåll som kan bidra till alt<br>lösa många av de frågor som har betydelse för möjligheterna att nå en<br>giftfri miljö. Avvaktan på framgångar i EU-arbetet får dock inte leda till<br>en brist på nationella initiativ. Det är också viktigt att<br>försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen är vägledande för arbetet<br>med att begränsa risker från användningen av kemikalier som sådana och<br>i varor.</p>
<p>Sverige kommer också att aktivt delta i kemikaliesäkerhetsarbetet<br>inom andra internationella organisationer.</p>
<p>14</p>
<h2>Delmål för att nå en giftfri miljö</h2>
<p>Delmålen inom Giftfri miljö har lagts upp på ett sådant sätt att de bildar<br>ett system för att lösa problemen inom området. Vissa av delmålen<br>bygger delvis på att andra delmål uppnås. Så kan t.ex. delmål 3, om<br>utfasning av ämnen med särskilt farliga egenskaper, inte nås fullt ut om<br>kunskap inte finns om egenskaperna hos de ämnen som hanteras på<br>marknaden (delmål 1). Att delmålen delvis bygger på varandra gör att<br>vissa delmål måste uppnås relativt snabbt om generationsmålet skall<br>kunna nås.</p>
<h3>5.1 Kunskap om kemiska ämnens hälso- och<br>miljöegenskaper</h3>
<h4>5.1.1 Delmål 1</h4>
<p>Regeringens forslag: Senast år 2010 skall det finnas uppgifter om<br>egenskaperna hos alla avsiktligt framställda eller utvunna kemiska<br>ämnen som hanteras på marknaden. För ämnen som hanteras i högre<br>volymer och för övriga ämnen som t.ex. efter inledande översiktliga<br>tester bedöms som särskilt farliga skall uppgifter om egenskaperna finnas<br>tillgängliga tidigare än 2010. Samma krav på uppgifter skall då gälla för<br>såväl nya som existerande ämnen. Senast år 2020 skall det även så långt<br>möjligt finnas uppgifter om egenskaperna hos alla oavsiktligt framställda<br>och utvunna kemiska ämnen.</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs förslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Miljömåls-<br>kommittén har för ämnen som hanteras i medelhöga och höga volymer<br>föreslagit att kraven på uppgifter om egenskaper skall finnas senast år<br>2005 respektive år 2009.</p>
<p>Remissinstanserna: Det råder en bred enighet bland remiss-<br>instanserna om att kunskapen om ämnens hälso- och miljö egenskaper<br>måste öka. Kemikontoret liksom Sveriges Industriförbund m.fl. delar<br>denna syn, men anser att tidsplanen är alltför ambitiös. De anser också att<br>omfattningen av kraven måste behovsanpassas och inte alltid vara de<br>samma som för nya ämnen. Vissa andra remissinstanser, t.ex.<br>Naturskyddsföreningen och Örebro kommun tycker att tidsplanen för<br>högvolymämnen är rimlig, men att kraven för övriga ämnen borde<br>inträffa tidigare. Naturskyddsföreningen anser också att det bör<br>övervägas om inte ekonomiska styrmedel, riktade mot ämnen för vilka<br>kunskap saknas, skulle kunna påskynda testningen avsevärt.<br>Naturskyddsföreningen anser vidare att för att stärka efterlevnaden av<br>kunskapskraven också felaktig eller undermålig inrapportering bör vara<br>kopplad till sanktioner som kan utdömas om myndigheterna vid<br>exempelvis stickprov finner brister. Kungl. Skogs- och<br>Lantbruksakademien tycker att satsningar bör göras för att samla ny<br>kunskap, så att arbetet kan göras fortare än på föreslagen tid. Linköpings<br>universitet menar att nya förbättrade analysmetoder kan behöva tas fram<br>inför testningen. Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>15</p>
<p>Försvarets forskningsanstalt (FOA) anser att målet behöver kompletteras<br>vad avser ämnen som uppstår oavsiktligt i samband med produktions-<br>processer, förbränning m.m., eller som uppslår genom omvandling av<br>ämnen som framställts avsiktligt. Länsstyrelsen i Stockholms län delar<br>denna uppfattning och menar också att kunskapen om synergieffekter<br>måste öka. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det är motiverat<br>att ställa särskilt höga krav på högvolymkemikalier och menar samtidigt<br>att kraven på denna kunskap inte får sänkas. Om det inte skulle vara<br>möjligt att få gehör för kraven på högvolymkemikalier till år 2005 är det<br>därför enligt LO bättre att skjuta fram tidsgränsen än att sänka kraven på<br>kunskap.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Kunskap om kemiska ämnens hälso-<br>och miljöegenskaper är grundläggande för allt säkerhetsarbete på<br>kemikalieområdet, och därmed också en viktig förutsättning för att<br>skydda den biologiska mångfalden och människors hälsa. Kunskap om<br>kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper är också en förutsättning för<br>att kunna bedöma vilka ämnen som omfattas av lagstiftning samt av<br>regeringens beslutade riktlinjer för kemikaliepolitiken. Flera av de andra<br>delmålen inom Giftfri miljö blir svåra att uppnå om detta delmål inte nås<br>i tid. Det innebär också att om delmål 1 inte uppnåtts till 2010 så finns<br>det stor risk för att det av riksdagen antagna övergripande miljökvalitets-<br>målet Giftfri miljö inte kan nås.</p>
<p>I dag är kunskapsbristen beträffande kemiska ämnens hälso- och<br>miljöegenskaper mycket stor. Som nämnts i kapitel 4 finns det krav på<br>kunskap om egenskaperna hos nya ämnen som släpps ut på marknaden<br>medan detta i dag inte krävs för existerande ämnen. Endast för en liten<br>del av de existerande ämnena finns grundläggande kunskaper om deras<br>egenskaper.</p>
<p>Regeringen anser att det inte är rimligt att kraven på kunskap för<br>existerande ämnen är lägre än vad de är för nya ämnen. Den som<br>hanterar ett ämne måste ha rätt att få veta om ämnet har farliga<br>egenskaper, helt oberoende av om ämnet har funnits länge på marknaden<br>eller om det är ett nytt ämne. Med tanke bl.a. på den testningskapacitet<br>som finns på laboratorier behövs viss tid för genomförandet av<br>testningen av det stora antalet existerande ämnen. Regeringen förordar<br>därför ett stegvis förfarande, där kraven på att ämnena måste vara testade<br>infaller först för ämnen som tillverkas eller importeras i höga volymer (><br>1 000 ton/år) och därefter för ämnen i medelhöga volymer (10-1 000<br>ton/år) och sist för ämnen i låga volymer (<10 ton/år). Regeringen anser<br>att rimliga tidpunkter för krav på information kan vara år 2005 för ämnen<br>i höga volymer och 2009 för ämnen i medelhöga volymer. Skälet till att<br>högvolymkemikalier bör testas först är att dessa kan ge upphov till störst<br>exponering av människor och miljön. Det kan dock finnas skäl att utöka<br>kraven på kunskap för ämnen som används i lägre volymer om de kan<br>misstänkas ha sådana egenskaper som utgör en särskild risk.</p>
<p>Kemikontoret har i sitt remissyttrande pekat på att längre tider behövs<br>för att genomföra testerna enligt delmålet, bl.a. mot bakgrund av att<br>laboratorieresurserna är begränsade. Regeringen anser dock att delmålet<br>behöver nås senast år 2010. Skälen till detta är att så länge som kunskap<br>saknas om ämnens egenskaper finns det risk för att ämnena hanteras<br>felaktigt och därför kan leda till skador. Delmålet har också stor<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>16</p>
<p>betydelse för möjligheterna att nå övriga delmål. Om det skall vara<br>möjligt att nå generationsmålet, som innebär att miljön skall vara fri från<br>ämnen som kan skada människor och miljö, måste vi ha kunskap som gör<br>att vi kan identifiera ämnen med farliga egenskaper senast år 2010. Det<br>kan visserligen finnas problem med att laboratorieresurserna i dag inte<br>räcker till, men regeringen anser att tio år är en så lång tid att det finns<br>utrymme för att under den tiden successivt bygga ut laboratorie-<br>kapaciteten och utveckla ytterligare försöksdjursfria testmetoder.<br>Tillsynsmyndigheterna bör följa marknaden när det gäller laboratorierna<br>så att kvalitet och kompetens upprätthålls.</p>
<p>Det finns i dag också en samsyn internationellt på att problemen med<br>den stora kunskapsbristen måste åtgärdas och flera initiativ för ökad<br>kunskap har redan tagits. Bl.a. har USA:s miljömyndighet Environmental<br>Protection Agency (EPA) startat ett program som syftar till att få<br>industrin att ta fram information för ca 3 000 ämnen till år 2004.<br>Kemikalieindustrins internationella samarbetsorgan, International<br>Council of Chemical Associations (ICCA), har tagit ett initiativ som<br>innebär att information skall tas fram för ca 1 000 ämnen till år 2005.<br>Regeringen har valt tidpunkterna i delmålet, vid vilka informationen om<br>ämnenas egenskaper skall vara framme, så att de skall harmonisera med<br>de initiativ som redan har tagits.</p>
<p>Ämnen med farliga egenskaper kan, vid sidan av de avsiktligen<br>framställda eller utvunna ämnena, också uppstå oavsiktligt. Regeringen<br>delar den syn som Naturvårdsverket m.fl. framför att även denna fråga<br>behöver lösas för att målet Giftfri miljö skall nås. Det är därför viktigt att<br>testkraven inte bara omfattar de ämnen som avsiktligen produceras, utan<br>också täcker in de ämnen som kan uppstå vid nedbrytning av dessa<br>ämnen, om det finns skäl att anta att nedbrytningsproduktema kan ha<br>farliga egenskaper. Farliga ämnen kan också uppstå i t.ex. industriella<br>processer eller vid förbränning.</p>
<h4>5.1.2 Strategier för att nå delmål 1</h4>
<p>Regeringens bedömning: Sverige bör verka för att det ställs krav på<br>kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper inom EU.<br>Detta kan ske genom att EU:s regler ändras så att samma krav ställs på<br>såväl nya ämnen, som skall släppas ut på den gemensamma marknaden,<br>som på existerande ämnen. Ämnen som inte uppfyller kraven bör inte få<br>förekomma på marknaden. Sverige bör också verka för att EU:s regler<br>ändras så att företagen får ett tydligt ansvar för att bedöma riskerna med<br>de ämnen som de tillverkar eller importerar samt vidta behövliga<br>åtgärder för att begränsa riskerna. Sverige bör såväl inom EU som på<br>nationell nivå verka för en kraftfull satsning på utveckling av testmetoder<br>som kan minska behovet av försöksdjur.</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs förslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till att EU väljs<br>som den huvudsakliga arenan för genomförandet av delmålet.<br>Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det är principiellt riktigt att<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>17</p>
<p>ställa samma krav på alla ämnen som finns på marknaden eftersom man<br>såväl i yrkeslivet som i allmän användning likabehandlar nya och gamla<br>kemikalier. Flera remissinstanser berör frågan om att testkraven kommer<br>att öka antalet djurförsök. Naturskyddsföreningen påpekar, liksom många<br>andra, vikten av att tillämpa alternativa metoder till djurförsök och att<br>utveckla nya metoder som leder till avsevärt färre djurförsök. Samtidigt<br>anser föreningen att djurförsök, när alternativ inte står till buds,<br>möjliggör en totalt sett minskad påverkan på djur och biologisk mångfald<br>i ekosystemen och därför ofta är försvarbara. Skogs- och Jordbrukets<br>forskningsråd tror att Miljömålskommitténs bedömning av möjligheterna<br>att utveckla alternativa metoder inom en snar framtid är alltför<br>optimistiska. Institutet för miljömedicin pekar på behovet av att använda<br>hela djur, både i tester men också i forskning som syftar till att utveckla<br>alternativa metoder. Centrala försöksdjursnämnden (CFN) understryker<br>vikten av att den målsättning för den svenska försöksdjuranvändningen<br>som regeringen lagt fast inte urholkas. CFN menar att det bör bli fråga<br>om en balansgång där samhällets intressen av säkerhet för människan<br>och miljön ställs mot de berättigade kraven på en djurskyddsmässig<br>rimlig användning av djur. Stiftelsen Forskning utan djurförsök påpekar i<br>sitt remissvar att arbetet med att testa samtliga existerande kemikalier<br>med dagens metoder kan innebära att omkring 14 miljoner djur kommer<br>att utsättas för djurförsök om inga särskilda åtgärder vidtas för att<br>motverka detta. Stiftelsen anser därför att en tidsplan för när validerade<br>alternativa testmetoder bör finnas tillgängliga bör tas fram och kraven på<br>testning av existerande kemikalier bör skjutas upp i de fall man kan anta<br>att validerade alternativa testmetoder finns tillgängliga inom några år.<br>Stiftelsen anser vidare att Sverige bör upprätta en handlingsplan för<br>arbetet med att utveckla, standardisera och validera försöksdjursfria<br>testmetoder, samt för hur validerade metoder skall fås internationellt<br>accepterande snabbare än idag.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: 1 miljöbalken finns stöd för att<br>ställa krav på kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper.<br>Miljöbalken anger dock inte i detalj vilka uppgifter som behöver finnas.<br>Kemikalier tillverkas över hela världen. Den svenska tillverkningen av<br>kemikalier är relativt begränsad. Regeringen anser att detaljerade krav på<br>kunskap om kemiska ämnens egenskaper behöver ställas. För att sådana<br>krav skall vara verkningsfulla och realistiska måste ansvaret för att ta<br>fram uppgifter delas mellan de företag som tillverkar ämnena. Det bästa<br>vore att krav på att ta fram kunskap om kemiska ämnen kunde ställas<br>globalt, men eftersom det sannolikt tar lång tid att arbeta fram ett sådant<br>system anser regeringen att kraven i första hand bör ställas inom EU.<br>Kostnaderna för alt testa kemikalier kan på så vis fördelas mellan<br>tillverkare i flera länder. Sverige bör driva frågan inom ramen för den<br>kemikaliestrategi, som utarbetas av kommissionen.</p>
<p>För att kravet på kunskap verkligen skall genomföras fullt ut krävs<br>styrning via regler. Antingen kan befintliga regler om existerande ämnen<br>ändras så att de omfattar kunskapskrav eller så kan nya regler införas<br>särskilt med detta syfte. Kemikalieutredningen har i sitt betänkande visat<br>hur EU:s befintliga regler skulle kunna ändras för att tillgodose behovet<br>av att ta fram kunskap. Det är viktigt att datum anges för när<br>informationen om ämnena skall finnas framme, att denna information<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>18</p>
<p>rapporteras in til] kommissionen, samt att ämnen som inte uppfyller Prop. 2000/01:65<br>informationskraven efter angivna datum inte längre får sättas på<br>marknaden. Om information enligt kraven saknas för ett ämne bör det<br>behandlas som ett nytt ämne, vilket innebär att det skall omfattas av<br>kraven på förhandsanmälan innan det får sättas ut på marknaden igen.<br>Den information som rapporteras in till kommissionen bör i möjligaste<br>mån göras tillgänglig för myndigheter, forskare, företag och allmänheten.</p>
<p>Kraven på de tester som skall utföras för nya ämnen varierar i dag<br>beroende på hur stora volymer av ämnen som avses tillverkas eller<br>importeras. Tester av t.ex. fortplantningsstömingar och cancer-<br>framkallande förmåga är förhållandevis komplicerade och tidskrävande.<br>Krav på sådana tester ställs i dag bara för ämnen som är tänkta att<br>förekomma i större volymer. Det är rimligt att det på motsvarande sätt<br>skall kunna ställas högre krav på de existerande ämnen som tillverkas<br>eller importeras i höga volymer, eftersom det finns en större potential för<br>exponering av ämnen i höga volymer. I dag finns en möjlighet för<br>myndigheterna att modifiera kraven på testning av högvolymkemikalier<br>från fall till fall. När ett mycket stort antal existerande ämnen skall testas<br>blir dock ett sådant system alltför komplicerat. Därför bör ett stegvis<br>förfarande eftersträvas, där ett visst testresultat på en nivå med automatik<br>styr behovet av vilka ytterligare tester som skall utföras, oavsett ämnets<br>volym.</p>
<p>Sverige avser också att verka för att hänsyn tas till den totala volymen<br>av ett ämne som finns på marknaden när krav ställs på vilken kunskap<br>om ett ämnes egenskaper skall finnas framme.</p>
<p>Kraven på testning måste utformas så att det både för nya och gamla<br>ämnen skall gå att avgöra om ämnena omfattas av de kriterier som anges<br>i delmål 3, se avsnitt 5.3.1. Det innebär att testkraven som ställs på nya<br>ämnen idag måste vidareutvecklas. Exempelvis måste krav ställas på att<br>ämnen som inte är lättnedbrytbara testas vidare med avseende på<br>halveringstid. Likaledes måste biokoncentrationsfaktorer tas fram i större<br>utsträckning, för att avgöra vilka ämnen som uppfyller kriterierna med<br>avseende på bioackumulering. Testkrav på hormonstörande effekter bör<br>också införas så snart standardiserade testmetoder har tagits fram. Vissa<br>modifieringar i testkraven kan behöva göras för grupper av ämnen för att<br>lösa praktiska problem med t.ex. låg vattenlöslighet. Arbete pågår redan i<br>dag med att göra särskilda anpassningar av testkraven i de fall det är<br>nödvändigt.</p>
<p>Det är viktigt att de uppgifter om ämnena som tas fram av företagen<br>snabbt omsätts i riskbedömningar och, om så behövs, även i<br>riskbegränsande åtgärder. I dag finns regler inom EU för<br>riskbedömningar av såväl nya som existerande ämnen. Dessa regler är<br>utformade så att information om ämnenas egenskaper och användning<br>rapporteras av företagen, medan själva riskbedömningen görs av<br>myndigheterna. Hittills har sådana riskbedömningar endast inletts för ett<br>drygt hundratal existerande ämnen. När information tas fram för alla<br>ämnen på marknaden är det inte rimligt att myndigheterna skall utföra<br>riskbedömningarna. Systemet bör därför ändras så att företagen får ett<br>tydligt ansvar för att göra riskbedömningar och vidta behövliga<br>försiktighetsåtgärder. Däri ingår också att lämna information om<br>ämnenas egenskaper till användare i senare led. Myndigheterna bör</p>
<p>19</p>
<p>inrikta sina resurser på att granska riskbedömningarna för de ämnen där<br>riskerna kan antas vara störst.</p>
<p>Att testa kemikaliers hälso- och miljöfarlighet med dagens metoder<br>medför att djurförsök krävs. Dessa är både dyra och tidskrävande.<br>Regeringen anser att det finns skäl att utveckla metoder för testningen av<br>ämnena på ett sådant sätt att antalet djurförsök begränsas. En strategi kan<br>vara att inledande översiktliga tester (sereeningtester) görs med in vitro-<br>metoder. Regeringen avser att verka för att ett förfaringssätt liknande<br>detta införs inom EU i de fall acceptabla metoder finns tillgängliga. På så<br>sätt kan såväl djurs lidande som tid och pengar sparas. Det är därför<br>viktigt att Sverige såväl nationellt som inom EU kraftfullt verkar för att<br>testmetoder som begränsar antalet djurförsök utvecklas och utvärderas,<br>så att de kan ligga till grund för förändrade standarder. Införandet av ett<br>stegvis förfarande som regeringen föreslagit i avsnitt 5.1.1. kompletterat<br>med sereeningmetoder enligt ovan för att urskilja vilka ämnen som är<br>farliga eller särskilt farliga skulle också bidra till att minska antalet<br>djurförsök. Testkraven enligt EU:s regler måste därför förändras i takt<br>med att nya testmetoder som kräver färre djurförsök kommer fram.<br>Regeringen avser att verka för en utvärdering av vilka försöksdjursfria<br>testmetoder som kan ersätta de metoder som används idag. En sådan<br>utvärdering bör också bedöma det fortsatta behovet av metodutveckling<br>och behovet av resurser. Regeringen avser att i en skrivelse under våren<br>2001 ge riksdagen en beskrivning av de frågor som hör samman med<br>användningen av försöksdjur. Skrivelsen är avsedd att ge fördjupade<br>upplysningar om bl.a. verksamhetens omfattning, ändamål, kraven på<br>verksamheten i bl.a. djurskyddslagstiftningen, de etiska övervägandena<br>och de resultat som uppnås genom användningen av försöksdjur. Det<br>kommer också att ges exempel på metoder som ersätter eller förfinar<br>alternativt minskar användningen av försöksdjur. Det är också viktigt att<br>kraven på testning ses tillsammans med kraven på utfasning av ämnen<br>med vissa särskilt farliga egenskaper. Enligt förslagen i delmål 3 avser<br>Sverige att verka för att ämnen som har vissa egenskaper bör fasas ut. De<br>egenskaper som avses är bl.a. svåmedbrytbarhet och bioackumulering.<br>Metoderna för att testa dessa egenskaper kräver förhållandevis få<br>försöksdjur. Om ett ämne först undersöks med avseende på dessa<br>egenskaper och man finner att ämnet omfattas av kraven på utfasning<br>finns det i princip inte skäl att göra ytterligare tester - såvida det inte<br>fortsättningsvis kommer att användas efter dispens.</p>
<p>Även om kraven på testning är tänkta att rikta sig mot de enskilda<br>företag som tillverkar eller importerar ett ämne är det viktigt att företagen<br>hittar former för samverkan när tester skall utföras. Del finns ekonomiska<br>drivkrafter för detta, samtidigt som en samverkan bidrar till att minska<br>antalet tester och därmed ett minskat behov av djurförsök.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>20</p>
<h3>5.2 Miljö- och hälsoinformation om varor</h3>
<h4>5.2.1 Delmål 2</h4>
<p>Regeringens förslag: Senast år 2010 skall varor vara försedda med<br>hälso- och miljöinformation om de farliga ämnen som ingår.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Miljömålskommitténs och Kemikalieutredningens förslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Många remissinstanser är positiva till delmålet.<br>Flera remissinstanser betonar vikten av att systemet, för att vara effektivt,<br>måste gälla på EU-nivå och helst på global nivå. Folkhälsoinstitutet anser<br>att varor bör förses med innehållsdeklaration. Kooperativa förbundet<br>menar att konsumenternas roll är central och ser det därför som angeläget<br>med ett miljömärkningssystem som omfattar fler produktgrupper än i dag<br>på det sätt som utredningen föreslår. Detta bör dessutom kompletteras<br>med ett internationellt Intemetbaserat system för konsumentinformation.<br>Byggsektorns Kretsloppsråd pekar på att delmålet innebär kostnader för<br>näringslivet men att ett sådant system kan vara ett hjälpmedel i arbetet<br>med att systematiskt byta ut farliga ämnen i varor. Rådet påtalar också, i<br>likhet med Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet, Sveriges<br>Färgfabrikanters förening m.fl., att det krävs utbildning för dem som<br>skall ta emot informationen. Sveriges Konsumenter i Samverkan menar<br>att en grundläggande riktlinje inom kemikaliepolitiken måste vara att<br>konsumenterna får bättre information om olika produkter, främst genom<br>märkning men också i form av utbildning. De anser att konkreta åtgärder<br>måste till för en utbildningsstrategi i skolorna och för vuxenutbildningen<br>för att därmed snabbare uppnå det långsiktiga målet Giftfri miljö.<br>Konsumentverket lyfter fram behovet av ett ökat samarbete mellan<br>myndigheter i frågor som rör miljöargument vid marknadsföring av<br>produkter. Naturskyddsföreningen anser att informationssystem måste<br>vara utarbetade långt före 2010. Försvarets forskningsanstalt (FOA)<br>tycker att det behövs forskning kring hur kemikaliers hälso- och<br>miljöpåverkan bättre kan vägas in i livscykelanalyser.<br>Riksantikvarieämbetet tycker att miljöinformationen även bör omfatta<br>inverkan på den fysiska kulturmiljön. Länsstyrelsen i Stockholm menar<br>att kunskaper om hur farliga ämnen flödar i samhället måste byggas upp.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen gjorde i prop.<br>1997/98:145 Svenska miljömål bedömningen att det behövs väl utformad<br>information om varors innehåll av farliga kemikalier, bl.a. för att<br>underlätta för inköpare och även för konsumenter att tillämpa<br>produkt val sprincipen.</p>
<p>I dag finns system för klassificering och märkning av kemiska<br>produkter inom EU. Det finns också regler om att mer utförlig<br>information skall lämnas till yrkesmässiga användare i form av<br>varuinformationsblad. För varor som inte är kemiska produkter finns<br>däremot inga lagstadgade krav om att informera om varans innehåll.<br>Således kan varor såsom datorer, telefoner, kläder och möbler säljas utan<br>att kunden får information om eventuella farliga ämnen som ingår i<br>varorna. Eftersom ämnen som ingår i varor, t.ex. i form av<br>flamskyddsmedel, mjukgörare eller färgämnen, kan läcka ut när varorna</p>
<p>21</p>
<p>används är det viktigt att känna till vilka ämnen som finns i varoma.<br>Även vid återvinning och avfallshantering är det viktigt att känna till<br>vilka ämnen som ingår i varorna, så att de kan tas om hand på ett miljö-<br>och hälsomässigt godtagbart sätt. Sådan kunskap bidrar till att<br>miljökvalitctsmålet Giftfri miljö kan nås.</p>
<p>Regeringen finner i enlighet med Miljömålskommitténs förslag att år<br>2010 är en lämplig tidpunkt för när varor senast skall vara försedda med<br>sådan hälso- och miljöinformation att användarna kan förstå riskerna och<br>hantera varoma på ett säkert sätt. Informationen kan behöva utformas på<br>olika sätt beroende på vilken målgrupp den riktar sig till. Regeringens<br>förslag innebär att varainformationen skall vara ett komplement till<br>delmål 3, där ämnen helt fasas ut på grund av sina inneboende<br>egenskaper.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<h4>5.2.2 Strategier för att nå delmål 2</h4>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen kommer att verka för att ett<br>EU-gemensamt system tas fram för utformning av hälso- och<br>miljöinformation för varor som inte är kemiska produkter. Regeringen<br>avser att låta utreda hur ett sådant system skulle kunna utformas. I<br>avvaktan på ett sådant system bör företagen på frivillig väg lämna hälso-<br>och miljöinformation. I miljövarudeklarationer bör information om<br>varans innehåll av kemiska ämnen alltid ingå.</p>
<p>Kunskapen om flödena av varor och om varornas innehåll av farliga<br>ämnen behöver också byggas upp inom de centrala myndigheterna.</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs forslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.</p>
<p>Naturvårdsverkets och Kemikalieinspektionens förslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.</p>
<p>(Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, Att finna farliga flöden,<br>Naturvårdsverkets rapport 5036)</p>
<p>Remissinstanserna: SJVEDAC är positivt till att miljövaru-<br>deklarationer skall omfatta kemikalicinnehåll. Statistiska Centralbyrån<br>ser positivt på ett fortsatt uppdrag om materialflöden. Astma och<br>Allergiförbundet välkomnar att erforderliga utredningar genomförs<br>skyndsamt. Förbundet förutsätter att systemet för information om<br>innehållet skall innefatta frågor som rör astma, allergi och annan<br>överkänslighet. Socialstyrelsen anser att kriterier måste tas fram av<br>ansvariga myndigheter för vad som skall finnas i ämnes- och<br>varuinformation. Detta är enligt Socialstyrelsen också viktigt ur ett<br>tillsynsperspektiv. Kemikontoret påpekar att ett EU-gemensamt system<br>för att vara effektivt måste vara gemensamt inte bara inom EU utan<br>också på global nivå. Kemikalieinspektionen instämmer i kommitténs<br>förslag om att regeringen genom en särskild utredning tar fram underlag<br>för det fortsatta EU-arbetet när det gäller utformning av hälso- och<br>miljöinformation. Göteborgs kommun menar att ett nationellt samarbete<br>bör kunna inledas mellan leverantörer, användare och myndigheter för ett<br>framtagande av ett system för innehållsdeklaration av andra varor än<br>kemiska produkter. Ett sådant arbete skulle sedan enligt Göteborgs</p>
<p>22</p>
<p>kommun kunna ligga till grund för det föreslagna svenska arbetet för ett<br>EU-gemensamt system.</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: I dag sker en omfattande handel<br>med varor mellan länder, såväl inom som utanför EU. Även om den<br>slutliga monteringen av en vara sker i Sverige kan komponenterna som<br>varan består av ha importerats från flera olika länder. För att<br>konsumenterna skall kunna få reda på vad en vara innehåller måste<br>företagen ta fram sådan information. För varor som i alla led har<br>tillverkats i Sverige skulle ett informationssystem kunna utformas<br>nationellt, men eftersom det stora flertalet varor helt eller delvis har<br>tillverkats i ett annat land behöver systemet utformas så att informationen<br>om innehållet följer med varje komponent i varje produktionsled över<br>nationsgränserna. För att kraven på att importerade varor skall förses<br>med information skall bli verkningsfulla behövs påtryckning från en<br>tillräckligt stor marknad.</p>
<p>Regeringen kommer därför att verka för att ett system för information<br>om varors innehåll av farliga kemiska ämnen införs inom EU. Systemet<br>bör gälla för varor som tillverkas inom eller importeras till unionen.</p>
<p>Det är viktigt att informationen är lätt att sprida och lätt att förstå.<br>Informationssystemen kan behöva utformas på olika sätt beroende på om<br>de riktar sig till professionella inköpare eller privatpersoner.<br>Ställningstaganden behöver också göras beträffande vilka ämnen som<br>skall tas hänsyn till vid utformningen av informationen och om vissa<br>varugrupper bör prioriteras framför andra. Regeringen avser därför att<br>låta utreda de närmare detaljerna kring hur ett system för miljö- och<br>hälsoinformation för varor bör utformas. Utredningen är tänkt att ligga<br>till grund för arbetet med att driva dessa frågor inom EU.</p>
<p>I avvaktan på att EU-system utvecklas för hälso- och miljöinformation<br>för varor spelar frivilliga system för sådan information en viktig roll.<br>Frivillig information som lämnas av företagen kan vara granskad av<br>tredje part. Exempel på frivilliga system, där granskning av tredje part<br>förekommer, är positiv miljömärkning och miljövarudeklarationer. För<br>att de frivilliga systemen skall bli effektiva redskap på vägen mot att nå<br>delmålet behöver de dels utvidgas till att omfatta fler produktgrupper än i<br>dag, dels behöver de på ett tydligt sätt väga in kemikalieaspekter. En<br>utgångspunkt bör vara att, där så är lämpligt, dessa system öppnas för<br>fler aktörer som utför märkning utifrån i förväg fastställda kriterier, vilka<br>skall vara objektiva och transparenta.</p>
<p>AB Svenska Miljöstymingsrådet ansvarar för ett nationellt system för<br>certifierade miljövarudeklarationer. Miljöstymingsrådet har tagit fram<br>bestämmelser för certifierade miljövarudeklarationer, baserade på en<br>teknisk rapport inom den internationella standardiseringsorganisationen<br>(ISO). De specifika kraven för en enskild produktgrupp utarbetas i<br>samverkan med branschföreträdare. Deklarationerna baseras på<br>livscykelanalyser. Enligt den tekniska rapporten kan en förteckning över<br>kemikalieinnehåll ingå, men detta är inget krav. I syfte att bidra till att nå<br>målet bör information om en varas innehåll av kemiska ämnen alltid ingå<br>i miljövarudeklarationer. Den livscykelanalys som deklarationerna<br>baseras på bör vara sådan att den på ett fullgott sätt omfattar den<br>påverkan på hälsa och miljö som förorsakas av kemikalier.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>23</p>
<p>Miljövarudeklarationer riktar sig i huvudsak till tillverkare och Prop. 2000/01:65<br>professionella inköpare inom industri och förvaltning. Positiv<br>miljömärkning däremot ger en mer sammanfattande bild av en varas<br>miljöpåverkan och lämpar sig därigenom för information till privata<br>konsumenter. För alt den positiva miljömärkningen skall kunna fylla sin<br>funktion bättre bör den utökas till betydligt fler produktgrupper.</p>
<p>När det gäller kemiska produkter finns, som tidigare nämnts, system<br>för informationsöverföring i form av märkning och varu-<br>informationsblad. Det finns dock problem med att varuinformationsblad<br>kan vara inaktuella och inte ta upp alla relevanta uppgifter om ämnet som<br>finns att tillgå. Regeringen kommer mot den bakgrunden att se över om<br>gällande regler behöver ändras så att företagen skall datera sina<br>varuinformationsblad och uppdatera dessa med jämna tidsintervall, t.ex.<br>senast vart tredje år, eller så snart ny kunskap kommer fram.</p>
<p>Det finns också ett behov av att på central nivå ha tillgång till uppgifter<br>om varors innehåll av farliga ämnen samt hur varorna flödar och byggs<br>in i samhället. För kemiska produkter finns uppgifter om<br>sammansättningen inrapporterade till Kemikalieinspektionens<br>produktregister. Dessa uppgifter är till stor hjälp i arbetet med att minska<br>riskerna med användningen av kemiska produkter. För övriga varor finns<br>ingen motsvarande information om deras innehåll samlad centralt. Den<br>importerade mängden varor framgår av utrikeshandelsstatistiken och<br>motsvarande inhemsk produktion framgår av industristatistiken, men<br>varornas sammansättning framgår inte. Till stor del saknas också<br>uppgifter om hur varoma byggs in i samhället och hur farliga ämnen<br>läcker ut från varor. Regeringen delar därför Naturvårdsverkets och<br>Kemikalieinspektionens syn på att bättre kunskaper behöver byggas upp<br>på dessa områden. Statistiska Centralbyrån har en viktig roll i att bygga<br>upp statistik över materialflöden. Statistiska Centralbyrån har i mars<br>2000 till regeringen redovisat förslag beträffande uppbyggnad av en<br>framtida matcrialfiödesstatistik (rapport 2000:4), som bl.a. omfattar<br>flöden av kemikalier och metaller. Frågan om en fortsatt uppbyggnad av<br>ett sådant system bereds för närvarande inom Regeringskansliet.</p>
<p>24</p>
<h3>5.3</h3>
<h4>5.3.1</h4>
<h3>Utfasning av särskilt farliga ämnen</h3>
<h4>Delmål 3</h4>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Regeringens förslag: I fråga om utfasning av farliga ämnen skall<br>följande gälla.</p>
<p>Nyproducerade varor skall så långt det är möjligt vara fria från:</p>
<p>- cancerframkallande, (cancerogena), arvsmassepåverkande<br>(mutagena) och fortplantningsstörande (reprotoxiska) ämnen senast år<br>2007 om varoma är avsedda att användas på ett sådant sätt att de kommer<br>ut i kretsloppet,</p>
<p>- nya organiska ämnen som är långlivade (persistenta) och<br>bioackumulerande, så snart som möjligt, dock senast år 2005,</p>
<p>- övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket<br>bioackumulerande senast år 2010,</p>
<p>- övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande<br>senast år 2015,</p>
<p>- kvicksilver senast år 2003 samt kadmium och bly senast år 2010.</p>
<p>Dessa ämnen skall inte heller användas i produktionsprocesser om inte<br>företaget kan visa att hälsa och miljö inte kan komma till skada.</p>
<p>Redan befintliga varor, som innehåller ämnen med ovanstående<br>egenskaper eller kvicksilver, kadmium samt bly, skall hanteras på ett<br>sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön.</p>
<p>Delmålet avser ämnen som människan framställt eller utvunnit från<br>naturen. Delmålet avser även ämnen som ger upphov till ämnen med<br>ovanstående egenskaper, inklusive de som bildats oavsiktligt.</p>
<p>Regeringens bedömning: Delmålet bör kompletteras till att omfatta<br>även hormonstörande, allergiframkallande och nervskadande ämnen,<br>ämnen som är skadliga för immunsystemet samt andra ämnen som<br>bedöms innebära motsvarande risk för människor. Strategier för<br>genomförandet av delmålet och en precisering av kriterier för<br>utfasningen av dessa farliga ämnen bör vara framtagna senast år 2005.</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs förslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Delmålet har dock<br>kompletterats med ett förslag om hantering av redan befintliga varor.</p>
<p>Remissinstanserna: Många av remissinstanserna stöder förslaget till<br>delmål. Naturvårdsverket anser att målet bör kompletteras avseende<br>ämnen som bildas oavsiktligt. Verket anser också i likhet med Banverket,<br>Länsstyrelserna i Södermanland och Jönköping samt Chalmers Tekniska<br>Högskola att målet måste kompletteras beträffande de ämnen som redan<br>finns inbyggda i varor i samhället och som kan läcka ut därifrån.<br>Livsmedelsverket och Karlstads kommun tycker att livsmedel borde<br>lyftas fram tydligare. För de farliga ämnen som inte längre tillverkas blir<br>kostråd ett av de få instrument som kan användas för att minska<br>exponeringen av människor. Kemikalieinspektionen anser att delmålet,<br>vad avser cancerframkallande, arvsmassepåverkande och<br>fortplantningsstörande ämnen, bör inriktas på konsumentanvändning - i<br>likhet med vad som föreslagits av Kemikalieutredningen (SOU 2000:53).<br>Kemikontoret, Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet, Sveriges<br>Färgfabrikanters förening m.jl. anser att delmålet i grunden bör utgå från</p>
<p>25</p>
<p>bedömningar av risker och inte inneboende egenskaper. Ett generellt<br>angreppssätt baserat på inneboende egenskaper kan dock vara<br>acceptabelt, åtminstone för långlivade och bioackumulerande ämnen, om<br>åtgärder genomförs i internationell samverkan och möjligheter till<br>undantag ges. Göteborgs kommun anser att en komplettering av<br>riktlinjerna behöver göras så att tillverkaren skall kunna visa att ämnen<br>kan oskadliggöras när de inte längre skall användas. Fältbiologerna<br>anser att tidpunkterna generellt bör infalla betydligt tidigare än vad som<br>föreslås. Kemikontoret anser också, liksom Svenska Gruvföreningen, att<br>utfasning av bly i den omfattning som föreslås inte är riskmässigt<br>motiverat, medan andra, t.ex. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) anser att<br>blysänken kan avvecklas med små problem. Länsstyrelserna i<br>Östergötland och Västra Götaland anser att bly i fiskesänken och<br>ammunition snarast bör förbjudas. Fiskeriverket anser också att en sådan<br>avveckling är angelägen. Institutet för miljömedicin pekar på behovet av<br>utveckling av testmetoder för bl.a. hormonstörande ämnen. De saknar<br>också, i likhet med Astma- och allergiförbundet, Folkhälsoinstitutet<br>m.fl., en diskussion om allergiframkallande ämnen.<br>Naturskyddsföreningen anser att tidpunkterna i målet är satta alltför långt<br>fram i tiden.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Delmålet utgår i<br>huvudsak från de redan fastställda nya riktlinjerna för kemikaliepolitiken<br>(prop. 1997/98:145 Svenska miljömål, bet. 1998/99:MJU6, rskr.<br>1998/99:87). Regeringen vill därför erinra om skälen för de nya<br>riktlinjerna inom kemikaliepolitiken, som framfördes i propositionen<br>Svenska miljömål. Utgångspunkten för riktlinjerna är bl.a. att ämnen som<br>är långlivade och bioackumulerande alltid utgör en potentiell risk för<br>människors hälsa och för miljön. Långlivade ämnen kan spridas långväga<br>med vindar och strömmar eller genom handel med varor. Därigenom<br>riskerar de alt hamna i känsliga miljöer där effekterna blir särskilt stora.<br>Cancerframkallande, arvsmassepåverkande eller hormonstörandc (inkl,<br>fortplantningsstörande) effekter är så allvarliga att ämnen med någon av<br>dessa egenskaper inte skall få orsaka ofrivillig exponering. Metallerna<br>kvicksilver och bly är båda mycket giftiga och dessutom<br>bioackumulerande, vilket innebär att de kan tas upp och ansamlas i en<br>organism. Kadmium kan ge skador på njurar och skelett. Nuvarande<br>intag av kadmium ligger nära den nivå som kan ge skador på människor.</p>
<p>Den långa bromssträcka som behövs för att få ner halterna av<br>långlivade ämnen i miljön gör att åtgärder bör vidtas mot dem även om<br>det saknas uppgifter om att de är toxiska (giftiga). Det räcker med att det<br>finns kännedom om att ämnena är bioackumulerande (kan ansamlas i<br>organismer). Detta gäller även om tester har utförts och dessa inte har<br>visat på effekter, eftersom det inte är möjligt att testa alla typer av<br>effekter och normala testsystem inte tar hänsyn till de speciella<br>exponcringsförhållandcn som råder genom att individen blir utsatt för<br>dessa ämnen under mycket lång tid, kanske ett helt liv.</p>
<p>Delmålet innebär ett förändrat sätt att se på vilket underlag som krävs<br>för att vidta åtgärder mot farliga ämnen. I dag är den gängse synen inom<br>EU att fullständiga riskbedömningar krävs för att vidta<br>begränsningsåtgärder mot ämnen. EU:s nuvarande arbete med<br>riskbedömningar går dock mycket långsamt. Reglerna om bedömning</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>26</p>
<p>och kontroll av risker med existerande ämnen kom 1993 och i november<br>2000 var endast sex ämnen helt färdiga i programmet. Innebörden av<br>delmålet är att för effekter som är särskilt allvarliga skall kännedom om<br>ämnenas inneboende hälso- och miljöfarlighet räcka som underlag för att<br>fasa ut ämnet. Fullständiga riskbedömningar skall alltså inte behövas. På<br>så vis kan takten i riskbegränsningsarbetet ökas avsevärt i förhållande till<br>dagens läge och åtgärder kommer att kunna vidtas mot de farligaste<br>ämnena inom rimlig tid.</p>
<p>Regeringen angav i prop. 1997/98:145 Svenska miljömål att den har<br>för avsikt att verka för att de nya riktlinjerna skall vara genomförda inom<br>10-15 år. För vissa ämnen, t.ex. kvicksilver, angavs betydligt kortare tid<br>för genomförande. I delmålet har de olika ämneskategorierna delats upp<br>och närmare preciseringar gjorts beträffande när olika delar av målet bör<br>vara uppfyllda. Årtalen har valts så att industrin ges skälig tid för<br>omställning. Om utfasningen av ämnena i huvudsak kan ske i takt med<br>övrig produktutveckling, minskar de ekonomiska konsekvenserna.<br>Beträffande långlivade och bioackumulerande ämnen bör man först<br>kunna införa restriktioner för att introducera nya sådana ämnen på<br>marknaden. Med nya ämnen avses alltså i delmålet ämnen som kommer<br>nya på marknaden efter det att restriktioner har införts.</p>
<p>Delmålet avser både ämnen som människan framställt eller utvunnit<br>från naturen. Delmålet omfattar ämnen med egenskaper som regeringen<br>har bedömt som särskilt angelägna att åtgärda. Det finns visserligen<br>andra oönskade egenskaper hos ämnen. Exempel på sådana är t.ex.<br>allergiframkallande och nervskadande egenskaper. Som ett komplement<br>till detta delmål behövs därför kraftfulla åtgärder för riskminskning även<br>av andra farliga ämnen, vilket behandlas i delmål 4 (kap. 5.4.1). Delmål<br>3 behöver med tiden utvecklas till att omfatta fler egenskaper än i dag.<br>Flera remissinstanser har påtalat behovet av att fasa ut ämnen som är<br>allergiframkallande, nervskadande eller skadliga för immunsystemet.<br>Även andra ämnen med motsvarande farlighet kan behöva fasas ut.<br>Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att komma med<br>förslag till vilka egenskaper som skall omfattas av delmålet och kriterier<br>för dessa egenskaper.</p>
<p>Eftersom ämnen med egenskaper som avses i delmålet har använts<br>under lång tid finns sådana ämnen i varor som är i bruk i samhället i dag.<br>Det kan röra sig om varor som har en återstående förväntad livstid på<br>flera decennier. Dessa varor måste hanteras på ett sådant sätt att ämnena<br>inte läcker ut i miljön eller kan förorsaka exponering av människor. Ett<br>insamlande av och stopp för fortsatt användning av vissa sådana varor<br>bör övervägas.</p>
<p>Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har på regeringens<br>uppdrag redovisat en översiktlig studie (Rapport 5036) av upplagring och<br>flöden av farliga kemikalier i samhället. Syftet med studien har varit att<br>ge underlag för bedömningar om vilka åtgärder som behövs för att öka<br>kunskaperna om, och bättre kunna följa farliga ämnens förekomst i<br>samhället, deras läckage till miljön och exponeringen av människor. I<br>rapporten konstateras att befintliga kunskaper om förekomst och flöden<br>av farliga ämnen har betydande brister. Detta gäller inte minst<br>förekomsten av farliga ämnen i varor och emissioner från varor samt<br>oavsiktligt framställda ämnen. Kemikalieinspektionen och<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>27</p>
<p>Naturvårdsverket lämnar en rad förslag till hur de själva och andra<br>myndigheter bör agera för att fylla kunskapsluckorna.</p>
<p>För att nå målet är strategier för agerande inom EU viktiga (kap.</p>
<p>5.3.3) . Dessa kompletteras av strategier för agerande nationellt (kap.</p>
<p>5.3.4) . På lite längre sikt är det viktigt att verka för en global utfasning av<br>de ämnen som omfattas av delmålet (kap. 5.3.5).</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<h4>5.3.2 Kriterier for särskilt farliga ämnen</h4>
<p>Regeringens bedömning: Vid tolkningen av vad som skall avses med<br>begreppen i delmålet bör följande gälla.</p>
<p>Med ”mycket långlivade ämnen” avses ämnen som har en<br>halveringstid som är längre än 26 veckor i simuleringstest vid 20 °C.</p>
<p>Med ”mycket bioackumulerande ämnen” avses ämnen som har en<br>biokoncentrationslaktor högre än 5 (XX).</p>
<p>Med ”långlivade ämnen” avses ämnen som har en halveringstid som är<br>längre än 8 veckor i simuleringstest vid 20°C.</p>
<p>Med ”bioackumulerande ämnen” avses ämnen som har en<br>biokonccntrationsfaktor högre än 2 000.</p>
<p>De ämnen som skall omfattas av riktlinjen om cancerframkallande,<br>arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen bör vara de<br>ämnen som klassificerats med avseende på dessa egenskaper inom<br>kategori 1 eller 2 i EG-direktivet (67/548/EEG) om klassificering,<br>förpackning och märkning av farliga ämnen.</p>
<p>Kemikalieutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) anser att<br>principen all klassificera ämnen efter nedbrylbarhet och<br>bioackumulerbarhet är användbar för de kemiska substanser som<br>uppfyller de uppsatta kriterierna. KVA pekar också på vikten av att<br>använda fältdata i de fall sådana finns tillgängliga. IVL Svenska<br>Miljöinstitutet AB och Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut anser<br>att det finns brister i metoderna för att mäta ämnens nedbrytbarhet.<br>Kemikontoret tycker inte att man skall sätta kriterier för ämnen som är<br>cancerframkallande, arvsmassepåverkande eller fortplantningsstörande,<br>utan att dessa bör bedömas ämne för ämne.</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning</h4>
<p>För att delmålet skall kunna tillämpas praktiskt behöver gränser anges för<br>när ett ämne är så långlivat respektive bioackumulerande att det skall<br>omfattas av delmålet. På motsvarande sätt behöver begreppen<br>cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande<br>definieras. Regeringen anser att sådana gränser bör göras så enkla som<br>möjligt och att de i största möjliga utsträckning bör baseras på<br>standardiserade testmetoder.</p>
<p>28</p>
<p>Långlivade och bioackumulerande ämnen</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Vetenskapliga överväganden ligger till grund för de gränser som satts för<br>hur långlivat och bioackumulerande ett ämne skall vara för att omfattas<br>av kraven på utfasning. Att sätta gränser av detta slag är dock inte bara<br>en vetenskaplig fråga eftersom det inte är möjligt att ange en exakt gräns<br>över vilken skador uppkommer. Risken för att ämnen skall leda till kända<br>eller hittills oförutsedda skador ökar dock ju mer långlivat och<br>bioackumulerande ett ämne är. Politiska överväganden måste därför till<br>om hur stora risker vi är beredda att acceptera och när försiktighets-<br>principen bör tillämpas. Till grund för valet av kriterier i delmålet ligger<br>alltså både vetenskapliga och politiska överväganden.</p>
<p>Vid valet av gränser för långlivade ämnen är en viktig utgångspunkt i<br>vilken omfattning ett ämne kan förväntas stanna kvar i miljön, samt hur<br>lång tid det tar för halterna av ämnet att sjunka sedan tillförseln avbrutits.<br>Ämnens nedbrytbarhet kan mätas i förhållandevis enkla test som avgör<br>om ett ämne är lättnedbrytbart. Sådana test kan användas för att sortera ut<br>ämnen som inte omfattas av delmålet. Alla ämnen som inte är<br>lättnedbrytbara kan dock inte betraktas som så långlivade att de bör<br>omfattas av delmålet. Gränsvärdet för långlivade ämnen bör därför<br>baseras på ämnets halveringstid, uppmätt enligt standardiserade metoder.<br>Ett ämnes halveringstid i miljön avgör både hur stor mängd av ämnet<br>som kvarstannar i miljön vid en viss tillförsel och hur lång bromssträckan<br>är sedan tillförseln upphört.</p>
<p>Regeringens bedömning är att för ett ämne som bryts ned med minst<br>50 procent under loppet av ett år, blir bromssträckan tillräckligt kort<br>(minst 90 procent bryts ned på fyra år). Ämnen som inte omfattas av<br>detta kriterium skall då relativt snabbt kunna elimineras från miljön om<br>deras användning begränsas, t.ex. på grund av att allvarliga, men<br>oförutsebara toxiska effekter upptäcks.</p>
<p>Den faktiska nedbrytningen i miljön är beroende av många faktorer,<br>såsom temperatur, fuktighet och mikrobiell aktivitet. Standardiserade<br>tester utförda under kontrollerade förhållanden vid 20°C ger en<br>nedbrytning som är högre än den faktiska nedbrytningen i svensk miljö.<br>Om hänsyn tas till temperaturförhållandena i Mälardalen finner man att<br>om ett ämne där skall brytas ned med 50 procent under ett år bör det ha<br>en halveringstid på ca 16 veckor vid test utförda vid 20°C. En stor del av<br>Sverige ligger dock norr om Mälardalen, förutsättningarna för<br>nedbrytning är inte alltid de optimala och temperaturerna i mark och<br>vatten kan vara lägre än vad meteorologiska data från luft visar. Detta<br>medför att det tar längre tid för ett ämne att brytas ned i stora delar av<br>landet. Mot bakgrund av detta delar regeringen Kemikalieutredningens<br>bedömning att delmålet bör omfatta de ämnen som har en maximal<br>halveringstid på åtta veckor i simuleringstest vid 20°C, om de samtidigt<br>uppfyller de kriterier som anges för bioackumulerbarhet.</p>
<p>Att ett ämne är bioackumulerande innebär att ämnet kan tas upp och<br>ansamlas i organismen i högre halter än i omgivningen eller i födan. Ett<br>ämnes fettlöslighet kan tjäna som en första indikation på att ett ämne kan<br>ha potential för bioackumulering. Enkla test av fettlöslighet räcker dock<br>inte för att avgöra vilka ämnen som omfattas av kriterierna. Regeringen<br>gör bedömningen att ett ämnes bioackumulerande förmåga i första hand</p>
<p>29</p>
<p>bör mätas som dess biokonccntrationsfaktor, bestämd med i dag<br>tillängliga, standardiserade, internationellt vedertagna testmetoder. För<br>ämnen som används i låga volymer kan värden uppskattade genom s.k.<br>struktur-aktivitcts-modeller accepteras som godtagbar information om i<br>vilken grad fcltlösliga, biotillgängliga ämnen är bioackumulerande.</p>
<p>Bioackumulerbara ämnen kan överföras mellan organismer,<br>exempelvis via modersmjölk hos däggdjur och från bytesdjur till rovdjur<br>i näringskedjan. Om bioackumulerbara ämnen ansamlas hos rovdjur i<br>högre grad än hos bytesdjur, dvs. kan anrikas i näringskedjan, anses<br>ämnena vara biomagnifierande. Att ett ämne är biomagnifierande medför<br>ökad exponeringsrisk, särskilt för organismer högst upp i näringskedjan,<br>med tillhörande ökad risk för att tidigare oförutsebara skadliga effekter<br>skall visa sig.</p>
<p>Regeringen delar Kemikalieutredningens syn på att syftet med kriteriet<br>för bioackumulerbarhet främst bör vara att förhindra spridning av ämnen<br>som är bioackumulerbara i hög grad, samt sådana som kan vara<br>biomagnifierande och därmed kan utgöra ett ytterligare förstärkt hot för<br>organismer framför allt på de högre nivåerna i näringskedjan.</p>
<p>Det finns ingen exakt gräns för när ett ämne är så bioackumulerande<br>alt det riskerar att bli biomagnifierande. Resultat från studier som gjorts<br>på detta område visar att ett ämne kan vara biomagnifierande om<br>biokonccnlrationsfaktorn är högre än ungefär 3 500. Det finns dock flera<br>osäkerheter på området att ta hänsyn till, bl.a. att det är oklart vilken<br>relevans biokoncentrationsfaktorer, som uppmäts i vattenmiljö, har för<br>bioackumulering i landlevande organismer. De studier som har gjorts har<br>varit fokuserade på ett begränsat antal ämnen och experimentellt<br>bestämda biokoncentrationsfaktorer underskattar i viss utsträckning<br>ämnens bioackumulerbarhet eftersom upptag via föda inte inräknas.</p>
<p>Gränsen för utfasning med avseende på bioackumulerbarhet bör därför<br>sättas lägre än den gräns över vilken ämnen riskerar vara<br>biomagnifierande. Mot bakgrund av detta delar regeringen<br>Kemikalieutredningens bedömning att delmålet bör omfatta de ämnen<br>som har en biokoncentrationsfaktor över 2 000, om de samtidigt<br>uppfyller de kriterier som anges för nedbrytning.</p>
<p>I Kemikalieutredningens betänkande Varor utan faror (SOU 2000:53)<br>finns en grundligare genomgång av de vetenskapliga skälen bakom de<br>gränser som satts för egenskaperna svåmedbrytbarhet och<br>bioackumulering. I utredningen presenteras också pågående<br>internationellt arbete med att sätta gränser för dessa egenskaper inom<br>bl.a. FN och konventionen för skydd av den marina miljön i<br>Nordostatlanten (OSPAR). Kemikalieutredningen anordnade en<br>diskussion om gränsvärden för långlivade och bioackumulerbara ämnen<br>med internationella experter på området. Det fanns vid det mötet en bred<br>enighet om att ämnen som har en biokoncentrationsfaktor över 5 000 och<br>en halveringstid över 26 veckor kan fasas ut enbart på grund av dessa<br>egenskaper. Det finns således goda förutsättningar att inom EU och<br>internationellt kunna gå fram snabbare med den grupp av ämnen som är<br>mycket långlivade och mycket bioackumulerande. Regeringen gör<br>bedömningen att det därför finns skäl att definiera gränser för mycket<br>långlivade respektive mycket bioackumulerande ämnen och att dessa bör</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>30</p>
<p>gå vid en halveringstid över 26 veckor och en biokoncentrationsfaktor Prop. 2000/01:65<br>över 5 000.</p>
<p>Cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande<br>ämnen</p>
<p>Inom EG:s ämnesdirektiv, rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni<br>1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering,<br>förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT nr 196, 16.8.1967, s.l,<br>Celex 31967L0548), finns i dag definitioner på vad som avses med<br>cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande<br>ämnen. I direktivet finns också kriterier för klassificering av kemiska<br>ämnen med avseende på dessa egenskaper. Beroende på hur starka<br>vetenskapliga bevis det finns, inplaceras ämnena i en av tre kategorier. I<br>kategori 1 placeras ämnen för vilka det finns klara bevis för att ämnet ger<br>dessa effekter hos människa. I kategori 2 placeras ämnen för vilka det<br>finns klara bevis om skadliga effekter vid djurstudier och i kategori 3<br>placeras ämnen för vilka det finns vissa belägg från djurstudier för att<br>ämnena ger dessa effekter, men där beläggen inte är tillräckliga för en<br>inplacering i kategori 2.</p>
<p>Flera EG-direktiv, som reglerar användningen eller hanteringen av<br>cancerframkallande, arvsmassepåverkande eller fortplantningsstörande<br>ämnen, hänvisar till klassificeringen enligt ämnesdirektivet. Det görs i<br>dessa sammanhang ingen åtskillnad mellan ämnen i kategori 1 och 2.<br>Enligt EG:s s.k. begränsningsdirektiv, rådets direktiv 76/769/EEG av den<br>27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra<br>författningar om begränsning av användning och utsläppande på<br>marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT nr L<br>262, 27.9.1976, s.201, Celex 31976L0769), får ämnen i kategori 1 eller 2<br>inte förekomma i kemiska produkter i sådana kvantiteter att produkterna<br>skall märkas med avseende på dessa effekter, om produkterna är avsedda<br>för att säljas till allmänheten. Regeringen gör bedömningen att sådana<br>kemiska produkter som inte får säljas till allmänheten som sådana inte<br>heller bör förekomma i andra typer av varor som säljs till allmänheten.<br>Mot den bakgrunden bör delmålet omfatta de cancerframkallande,<br>arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen som är<br>klassificerade i kategori 1 eller 2, enligt EG:s ämnesdirektiv. De ämnen<br>som därmed omfattas är inte bara de ämnen som klassificerats av<br>kommissionen och som förts upp i bilagan till direktivet, utan också de<br>ämnen som företagen själva med hjälp av kriterierna i direktivet<br>klassificerat inom dessa kategorier.</p>
<p>Indelningen i olika kategorier inom ämnesdirektivet är alltså baserad<br>på graden av bevis för att ett ämne förorsakar en viss effekt. Den tar inte<br>hänsyn till ämnenas potens, dvs. hur hög dos som krävs för att ge upphov<br>till skada i en viss andel av en grupp av t.ex. försöksdjur. Detta kan ses<br>som en brist i nuvarande klassificeringssystem och regeringen anser<br>därför att det är angeläget att Sverige verkar för att ämnenas potens ges<br>större tyngd vid klassificeringen av cancerframkallande, arvsmasse-<br>påverkande och fortplantningsstörande ämnen.</p>
<p>31</p>
<p>Hormonstörande ämnen</p>
<p>Ämnen med hormonstörande verkan kan ge upphov till en rad olika<br>effekter. De kan t.ex. förorsaka störningar i fortplantningsförmågan,<br>missbildad avkomma, cancer, påverkan på immunsystemet, diabetes,<br>hjärtkärlsjukdomar, benskörhet och påverkan på nervsystemet. Foster<br>och unga individer är mer känsliga för hormonstörandc ämnen än vuxna.</p>
<p>Regeringen delar Kemikalieutredningens bedömning att det i dagsläget<br>inte går att fastställa några kriterier för när ett ämne skall anses vara så<br>hormon störande att det bör omfattas av regeringens nya riktlinjer för<br>kemikaliepolitiken. Ett viktigt skäl till det är att det för närvarande inte<br>finns några internationellt accepterade testmetoder för hormonstörande<br>ämnen. Mot bakgrund av de allvarliga effekter som dessa ämnen kan<br>medföra är det dock synnerligen angeläget att en utveckling sker så att<br>kriterier snarast kan bestämmas. Samtidigt är det viktigt att notera att<br>flera av de effekter som hormonstörande ämnen kan ge upphov till ligger<br>inom effektområden som omfattas av delmålet. Eftersom foster är<br>särskilt känsliga för hormon störande ämnen bör en stor del av de effekter<br>som ämnena kan ge kunna inrymmas i effektområdet<br>fortplantningsstömingar, förutsatt att testmetoderna vidareutvecklas och<br>att relevanta tester av fortplantningsstömingar också utvecklas på det<br>ckotoxikologiska området.</p>
<p>Regeringen kommer att verka för att kriterier för hormonstörande<br>ämnen skall kunna utvecklas bl.a. genom att satsa på ytterligare<br>forskning inom området och utveckling av testmetoder, vilka i största<br>möjliga utsträckning bör vara försökdjursfria. En bred forskning, särskilt<br>när det gäller alternativa metoder, behövs som grund för utveckling av<br>testmetoder. Det är viktigt att ytterligare klarlägga vilka effekter<br>hormonstörandc ämnen kan ge samt på vilket sätt ämnena verkar i<br>kroppen när de ger dessa effekter. Beträffande utveckling av testmetoder<br>pågår ett arbete inom OECD, som Sverige aktivt deltar i. Det finns ett<br>behov av att utveckla både enkla, billiga liksom mer avancerade tester.<br>Enkla tester behövs för att kunna testa många ämnen och grovt sortera ut<br>de som kan vara hormon störande. De enkla tester som finns i dag måste<br>göras mer tillförlitliga. Mer avancerade tester behövs för att utröna om<br>sådana ämnen som efter enklare test kan misstänkas ha hormonstörandc<br>verkan verkligen har det.</p>
<p>I december 1999 presenterade Europeiska kommissionen en strategi<br>för hormonstörandc ämnen, KOM( 1999)706. Strategin är uppdelad på<br>agerande på kort, medellång och lång sikt. Den omfattar framtagande av<br>en lista över misstänkt hormonstörandc ämnen. Listan kommer bl.a. att<br>användas för att identifiera ämnen som är prioriterade för ytterligare<br>testning och ämnen som kan bli föremål för reglering. Strategin innebär<br>också att ytterligare forskning skall bedrivas inom området och lämpliga<br>testmetoder utvecklas. Det senare skall ske i samarbete med OECD, som<br>redan i dag bedriver ett aktivt arbete på området. Strategin tar också upp<br>riskhantering genom frivilliga insatser från industrin och genom<br>ändringar i befintliga regler på kemikalieområdet.</p>
<p>Strategin diskuterades vid miljörådets möte i Bryssel den 30 mars<br>2000. Rådet framhöll bl.a. att strategin måste samordnas med<br>gemenskapens allmänna strategi för kemiska ämnen, som kommissionen</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>32</p>
<p>kommer att föreslå. Rådet betonade att försiktighetsprincipen måste Prop. 2000/01:65<br>tillämpas för att det skall gå snabbt och effektivt att reagera på<br>problemet.</p>
<p>Regeringen gör bedömningen att för att nå framgång med arbetet inom<br>området hormon störande ämnen behövs insatser såväl nationellt, inom<br>EU, som i andra internationella organ - där arbete med utveckling av<br>riktlinjer för testmetoder inom OECD utgör en viktig plattform.</p>
<h4>5.3.3 EU-inriktade strategier för att nå delmål 3</h4>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen avser att inom EU verka för att<br>regler införs som förbjuder användningen av de ämnen som omfattas av<br>delmålet.</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs forslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Det finns en bred uppslutning kring att EU är en<br>viktig arena för att genomföra delmålet. Naturskyddsföreningen m.fl.<br>tycker dock att ett agerande i EU bör kombineras med mer kraftfulla<br>nationella åtgärder.</p>
<h4>Skälen for regeringens bedömning</h4>
<p>För att delmålet, och de delar av regeringens nya riktlinjer för<br>kemikaliepolitiken som omfattas av delmålet, skall nås krävs en samsyn,<br>i första hand på EU-nivå. Det finns flera skäl till att välja EU som bas för<br>agerandet när det gäller att genomföra delmålet.. Farliga ämnen sprids i<br>varor som det handlas med internationellt. Det finns risk för att<br>restriktioner mot ämnen i varor kan betraktas som tekniska handelshinder<br>om de införs ensidigt nationellt. Att kontrollera att reglerna efterlevs blir<br>också lättare om de införs med hela EU som bas. Farliga ämnen sprids<br>inte bara med varoma som sådana utan kan också spridas med vindar och<br>vattenströmmar. Även för att minska risken för sådan spridning är det<br>angeläget att åtgärder mot de farliga ämnena vidtas inom hela EU.</p>
<p>Det finns flera sätt att verka för förändringar av reglerna på kemikalie-<br>och varuområdet. När det gäller generella åtgärder mot hela grupper av<br>ämnen ser regeringen ett behov av att verka direkt gentemot EU, t.ex.<br>inom ramen för den kemikaliestrategi som nu tas fram av kommissionen.<br>Sverige kommer att verka direkt inom bl.a. EU:s kemikaliestrategi för en<br>utfasning av de långlivade och bioackumulerande ämnen samt de<br>cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande<br>ämnen som omfattas av delmålet. Om gemenskapsregleringen inte ger ett<br>tillräckligt miljö- och hälsoskydd, är det möjligt att i fråga om enskilda<br>ämnen och användningar ta fram nationella bestämmelser. Detta<br>förutsätter att grundläggande EU-rättsliga principer iakttas och att ämnet<br>eller användningen inte omfattas av harmoniserade EG-bestämmelser.<br>Sådana nationella bestämmelser kan också påverka EU-arbetet.</p>
<p>De regler som kan behövas inom EU för att genomföra delmålet kan<br>antingen införas genom ändringar i befintliga direktiv och förordningar<br>eller genom att helt nya rättsakter skapas.</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 65</p>
<p>Reglering av långlivade och bioackumulerande ämnen i EU</p>
<p>Kemikalieutrcdningen har som ett underlag för kommande förhandlingar<br>visat på hur befintliga rättsakter skulle kunna ändras i syfte att uppnå<br>delmålet. Förslaget innebär i korthet att nya klassificeringskritericr införs<br>för långlivade och bioackumulerande ämnen samt att nya gränser för<br>märkning av kemiska beredningar (preparat) som innehåller sådana<br>ämnen införs. Begränsningar av användningen av dessa ämnen kan,<br>enligt förslaget, införas genom att i begränsningsdirektivet (rådets<br>direktiv 76/769/EEG) föra in hänvisningar till de ämnen som omfattas av<br>den nya märkningen. En sådan konstruktion, som innebär att<br>användningsbegränsningar införs genom att begränsningsdirektivet<br>hänvisar till en grupp ämnen och preparat som givits viss klassificering i<br>direktivet 67/548/EEG samt i Europaparlamentets och rådets direktiv<br>1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas<br>lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och<br>märkning av farliga preparat (EGT nr L 200, 30.7.1999, s.l, Celex<br>31999L0045) finns redan för cancerframkallande, arvsmassepåverkande<br>och fortplantningsstörande ämnen.</p>
<p>Regeringen avser att verka för att de ämnen som omfattas av delmålet<br>fasas ut inom EU, antingen genom förändringar i befintliga rättsakter<br>eller genom tillkomsten av nya. Det är viktigt att den som använder en<br>kemisk produkt som innehåller ett ämne som omfattas av delmålet skall<br>få kännedom om det så fort som möjligt, t.ex. genom att reglerna om<br>klassificering och märkning ändras.</p>
<p>Regeringen gör bedömningen att det är möjligt att gå fram snabbare<br>med att reglera de ämnen som är mest långlivade och bioackumulerande.<br>Det bör också vara möjligt att gå snabbare fram med att förbjuda att nya<br>ämnen som är långlivade och bioackumulerande släpps ut på marknaden<br>än att förbjuda ämnen som redan finns på marknaden. Ett stegvis<br>förfarande kan vara strategiskt för att inom EU få gehör för att basera en<br>reglering på ämnenas inneboende farliga egenskaper, i stället för att<br>basera användningsbegränsningar på fullständiga riskbedömningar.</p>
<p>Förbud mot att introducera nya långlivade och bioackumulerande<br>ämnen bör införas så snart som möjligt, dock senast år 2005. Därmed ges<br>en klar signal till företagen att de i sin produktutveckling bör styra bort<br>från ämnen med sådana egenskaper.</p>
<p>För mycket långlivade och mycket bioackumulerbara ämnen som<br>redan finns på marknaden kommer Sverige att verka för att förbud införs<br>inom EU senast år 2010. Senast år 2015 bör delta förbud ha utökats till<br>att även omfatta de övriga ämnen som i delmålet definierats som<br>långlivade och bioackumulerbara. Samma regler kommer då att gälla för<br>ämnen som funnits på marknaden sedan tidigare som för nyintroducerade<br>ämnen.</p>
<p>Det är viktigt att förbuden omfattar alla typer av varor. Dessa ämnen<br>skall inte få förekomma i kemiska produkter, men inte heller förekomma<br>i andra typer av varor som tillverkas inom eller importeras till EU.</p>
<p>Vissa specifika och tidsbegränsade undantag kan behövas från<br>förbuden, t.ex. för forskningsändamål och för användning i industri-<br>anläggningar, under förutsättning att företagen vidtar åtgärder för att<br>säkerställa att ingen spridning till miljön sker. Tidsbegränsade undantag<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>34</p>
<p>bör också kunna ges efter prövning för viss användning eller viss typ av Prop. 2000/01:65<br>vara. Ett medgivande om undantag bör gälla inom hela gemenskapen.</p>
<p>Reglering av cancerframkallande, arvsmassepåverkande och<br>fortplantningsstörande ämnen i EU</p>
<p>Det finns i dag regler som begränsar användningen av cancer-<br>framkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande ämnen.<br>Enligt EG:s begränsningsdirektiv (rådets direktiv 76/769/EEG) får<br>ämnen i kategori 1 eller 2 inte förekomma i kemiska produkter, i sådana<br>kvantiteter att produkterna skall märkas med avseende på dessa effekter,<br>om produkterna är avsedda för att säljas till allmänheten. Eftersom<br>ämnen med dessa egenskaper också används i varor och det finns risk för<br>att kemiska ämnen läcker ut ur varor bör enligt Kemikalieutredningens<br>förslag dagens begränsningar för cancerframkallande, arvsmasse-<br>påverkande och fortplantningsstörande kemiska produkter senast år 2007<br>utvidgas till att även omfatta övriga konsumenttillgängliga varor.<br>Regeringen avser att verka för att detta genomförs på EU-nivå.</p>
<p>I ett nästa steg bör även den yrkesmässiga användningen av kemiska<br>produkter och andra varor som innehåller dessa ämnen omfattas. På<br>arbetsmiljöområdet finns regler för att skydda arbetstagare. Syftet med<br>att begränsa den yrkesmässiga användningen är därför inte primärt att<br>skydda arbetstagare, utan att skydda konsumenter från exponering som<br>kan uppstå i samband med yrkesmässig användning. Ett exempel på detta<br>är om en yrkesman använder en kemisk produkt som innehåller ämnen<br>av aktuellt slag i t.ex. en byggnad och ämnet därefter läcker ut och ger<br>upphov till en exponering av de personer som vistas i byggnaden.</p>
<p>En stor andel av de cancerframkallande ämnen som förekommer i<br>samhället finns i de petroleumbaserade bränslena. 1 begränsnings-<br>direktivet görs undantag för motorbränslen. Dagens regler omfattar<br>således inte försäljning av bensin och andra bränslen till privat-<br>konsumenter. För att delmålet skall kunna nås behöver dock använd-<br>ningen eller sammansättningen av petroleumbaserade bränslen ändras.</p>
<p>Regeringen kommer inom EU att verka för fortsatta förändringar av<br>sammansättningen av bränslen. Frågor om fordon och bränslen behandlas<br>inom EU i Fordons- och oljeprogrammen (Auto-Oil). Kommissionen har<br>i oktober 2000 kommit med ett meddelande om en genomgång av det<br>andra Auto-Oil programmet KOM(2000)626 slutlig. De hittills före-<br>slagna åtgärderna för petroleumbaserade bränslen bidrar till delmålet<br>men räcker inte för att delmålet skall nås. Regeringen avser att uppdra åt<br>Naturvårdsverket att tillsammans med Kemikalieinspektionen och<br>Energimyndigheten utreda frågan om förändringar av användningen och<br>sammansättningen av petroleumbaserade bränslen i syfte att få fram<br>underlag för fortsatt agerande inom EU och nationellt.</p>
<p>Reglering av kvicksilver, kadmium och bly i EU</p>
<p>Med tanke på handel och gränsöverskridande luftföroreningar bör<br>kvicksilver, kadmium och bly avvecklas inom hela EU. Det finns också<br>skäl att verka för minskade utsläpp t.ex. i samband med förbränning.<br>Sverige anmälde sommaren 2000 en ändring i förordningen 1998:944 om<br></p>
<p>35</p>
<p>förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av Prop. 2000/01:65<br>kemiska produkter, som innebär utökningar i förbudet mot kvicksilver.</p>
<p>Som tidigare nämnts kan en sådan anmälan leda till att frågan får högre<br>prioritet för gemensamma åtgärder inom unionen. Den fortsatta<br>hanteringen av den gjorda anmälan bör kunna ge vägledning för om<br>anmälan av nationella förbud kan vara en framkomlig väg att begränsa<br>användningen av kvicksilver ytterligare.</p>
<p>Sverige avser också att verka för att rådets direktiv 91/157/EEG av den</p>
<p>18 mars 1991 om batterier och ackumulatorer som innehåller vissa<br>farliga ämnen (EGT nr L 078, 26.3.19991, s. 38, Celex 31991L0157)<br>skärps så att återstående användning av kvicksilver upphör inom det<br>området.</p>
<p>Bly bör fasas ut genom en kombination av förbud och frivilliga<br>åtgärder. Den största spridningen av bly till miljön sker genom<br>användning av blyammunition och blysänkcn. Regeringen avser att<br>anmäla ett förbud för dessa användningsområden. Sverige bör också<br>verka för att rådets direktiv 69/493/EEG av den 15 december 1969 om<br>tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kristallglas (EGT<br>L326, 29.12.1969, s.36, Celex 31996L0493) ändras så att användning av<br>bly inte skall krävas för att få marknadsföra glas under vissa<br>benämningar.</p>
<p>Sverige bör verka för att ett förbud för användning av kadmium införs<br>inom EU. För detta behöver reglerna i begränsningsdirektivet, direktiv<br>76/769/EEG, ändras, men det behövs också skärpningar i direktiv<br>91/157/EEG om batterier. Sverige bör fortsatt verka för att<br>batteridirektivet snarast anpassas till de tekniska framsteg som gjorts<br>beträffande kadmiumbatterier. 1 fosforgödsel kan kadmium förekomma<br>som förorening. Sverige har gränsvärden för hur mycket kadmium som<br>får finnas i sådana gödselmedel. Arbete pågår för närvarande med att se<br>över behovet av att också införa gränsvärden på EU-nivå. Sverige bör i<br>detta arbete fortsätta att verka för att ett gränsvärde för kadmium i<br>fosforgödsel införs i rådets direktiv 76/116/EEG av den 18 december<br>1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gödselmedel<br>(EGT L 024, 30.1.1976, s.21, Celex 31976L0116).</p>
<p>Bekämpningsmedel</p>
<p>De ämnen som omfattas av delmålet bör inte förekomma i varor av något<br>slag. Det innebär att de inte heller bör förekomma i bekämpningsmedel.<br>För bekämpningsmedel görs, till skillnad från flertalet övriga kemiska<br>produkter, en förhandsgranskning av myndigheterna innan produkterna<br>får släppas ut på marknaden. Bekämpningsmedlen regleras genom två<br>olika direktiv i EU. Det ena är direktivet om växtskyddsmedel, rådets<br>direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av<br>växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 19.8.1991, s.l, Celex<br>31991L0414). Det andra direktivet omfattar biocider (t.ex. slembe-<br>kämpningsmedel, råttgift och träskyddsmedel) Europaparlamentets och<br>rådets direktiv 98/7/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av<br>biocidprodukter på marknaden (EGT L 123, 24.4.1998, s.l, Celex<br>31998L0008). Inom EU pågår nu ett arbete med att utvärdera alla<br>verksamma ämnen i dessa båda grupper. De ämnen som bedöms som</p>
<p>acceptabla för användning förs upp på en s.k. positivlista. Sverige bör<br>aktivt arbeta för att ämnen som uppfyller de kriterier som anges i<br>delmålet inte förs upp på positivlistoma inom EU.</p>
<p>Andra regler inom EU som kan påverka genomförandet av delmålet</p>
<p>Bland andra regler inom EU som kan bidra till att uppnå delmålet märks<br>direktiv om producentansvar. De syftar i första hand till att skapa<br>förutsättningar för återvinning av varor av olika slag. Producentansvar<br>för uttjänta produkter kan dock även ge möjlighet att fasa ut särskilt<br>farliga ämnen i varor. Dels kan det i anslutning till reglerna om<br>producentansvar ställas krav på att varoma inte får innehålla vissa farliga<br>ämnen, dels får producenterna en allmän och stark drivkraft att ta bort<br>skadliga ämnen ur sina varor eftersom de ges ansvar för återvinningen. I<br>EU finns exempel på direktiv om producentansvar som omfattar krav<br>beträffande innehållet av vissa ämnen. Ett sådant direktiv är<br>Europaparlamentets och rådets direktiv (2000/53/EG) av den 18<br>september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s 34, Celex<br>32000L0053). Ett annat exempel är de direktiv om elektriska och<br>elektroniska produkter som nu föreligger som förslag från kommissionen<br>(KOM(2000)347 slutlig). För elektriska och elektroniska produkter har<br>kommissionen lämnat förslag till två direktiv med nära anknytning till<br>varandra, där det ena behandlar producentansvar och det andra utfasning<br>av farliga ämnen i produkterna.</p>
<p>Sverige kommer i EU att verka för att det i nya direktiv om<br>producentansvar tydligt framgår att producenterna har ansvar för att<br>utforma produkterna på ett sådant sätt att de kan återvinnas, vilket bl.a.<br>kan innebära att innehållet av farliga ämnen i varor begränsas.</p>
<p>Till regler som skulle kunna bidra till delmålet men också möjligen<br>skulle kunna försvåra genomförandet av delmålet hör produktdirektiven.<br>Med produktdirektiv menas här EG-direktiv vars syfte är att undanröja<br>hinder för den fria rörligheten av varor. Till den gmppen hör bl.a. de s.k.<br>nya metoden-direktiven och andra direktiv som ställer krav på CE-<br>märkning eller typgodkännande av produkter.</p>
<p>Om produktdirektiven utvecklas så att de tar hänsyn till kriterierna för<br>ämnen som skall omfattas av delmålet, så bidrar detta till att delmålet<br>nås. Det finns dock risk för regelkonflikter mellan produktdirektiv och<br>direktiv som har till syfte att begränsa användningen av kemikalier.</p>
<p>Tidigare begränsningar av kemiska ämnen har huvudsakligen gällt<br>restriktioner mot ämnen och preparat (kemiska produkter) som sådana. I<br>enstaka fall har det varit fråga om begränsningar mot förekomsten i andra<br>typer av varor. Att införa begränsningar för varor som innehåller farliga<br>ämnen aktualiserar ett flertal juridiska frågeställningar. Om regler om<br>begränsningar för varor införs på gemenskapsnivå, i t.ex. begränsnings-<br>direktivet, och detta medför att en vara kommer att täckas både av<br>begränsningsreglema och bestämmelserna i något eller flera produkt-<br>direktiv, uppstår frågor om rättsakternas inbördes förhållanden och om<br>vilka bestämmelser som skall ha företräde. Ett slutligt svar på frågorna<br>om eventuella regelkonflikter kan givetvis endast ges genom att de<br>behandlas av EG-domstolen.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>37</p>
<p>Regeringen anser dock alt frågan om risk för regclkonfliklcr mellan<br>produktdirektiv och direktiv som har till syfte att begränsa användningen<br>av kemikalier behöver belysas ytterligare inom gemenskapen, vilket<br>skulle kunna ske inom ramen för arbetet med EU:s kemikaliestrategi och<br>den integrerade produktpolitiken.</p>
<p>Det finns också överenskommelser om ömsesidigt erkännande (Mutual<br>Recognition Agreement, MRA) mellan EG och länder utanför EU, som<br>utgör en bland flera metoder att undanröja handelshinder och underlätta<br>marknadstillträde.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<h4>5.3.4 Nationella strategier för att nå delmål 3</h4>
<p>Regeringens bedömning: På nationell nivå bör de riktlinjer som<br>kommer till uttryck i delmålet vara vägledande för företagens arbete fram<br>till dess att bindande regler införs inom EU.</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs förslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Konsumentverket framhåller att nationella<br>åtgärder måste komplettera EU-baserade och internationella regelverk<br>och att nationella åtgärder kan ha stor betydelse för att driva frågorna<br>framåt i raskare takt. Kungl. Skogs- och lantbruksakademien anser att det<br>är angeläget att frågorna drivs med full kraft på nationell nivå. Svenska<br>Naturskyddsföreningen anser att det inte finns ett givet<br>motsatsförhållande mellan kraftfulla nationella åtgärder och ett mer<br>generellt arbete inom exempelvis EU.</p>
<h4>Skälen för regeringens bedömning</h4>
<p>Under tiden fram till dess vi får regler på EU-nivå för de ämnen som<br>omfattas av delmålet kommer informativa och marknadsdrivna styrmedel<br>att spela en viktig roll för all driva utvecklingen framåt mot delmålet.<br>Frivilliga insatser från industrins sida kommer också att ha stor<br>betydelse. Det finns flera exempel på alt en framsynt hållning i<br>miljöfrågor kan löna sig i ett längre perspektiv. De företag som redan nu<br>inriktar sin produktutveckling mot sådana lösningar som inte kräver<br>ämnen som omfattas av delmålet kommer att ha ett försprång den dag<br>regler kommer på området.</p>
<p>Regeringen har i skrivelsen 1999/2000:114 En miljöorienterad<br>produktpolitik beskrivit olika marknadsdrivna styrmedel och deras roll i<br>arbetet med att minska produkters negativa påverkan på hälsa och miljö.<br>Här behandlas styrmedlen därför endast vad avser deras roll i arbetet för<br>en giftfri miljö. Styrmedel av frivillig och marknadsdriven karaktär har<br>betydelse för att uppnå delmål 3, men också för att uppnå delmål 4. Flera<br>av styrmedlen kommer därför också att behandlas i delmål 4 (kap. 5.4.2).</p>
<p>Företagets eget arbete med att på frivillig väg fasa ut de ämnen som<br>omfattas av delmålet är viktigt. En förutsättning för att arbetet skall bli<br>framgångsrikt är att företagen har god kontroll över sin kemikalie-<br>användning och att företaget kontrollerar om något ämne som<br>förekommer på företaget eller i företagets produkter omfattas av de</p>
<p>38</p>
<p>kriterier som angivits i delmålet. Ett sådant arbete har stöd i förordningen<br>(1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll.</p>
<p>Ett exempel på hur myndigheterna kan stötta företagen i deras<br>frivilliga arbete är det arbete som bedrivits vid Naturvårdsverket under<br>åren 1996-1998, enligt en kemikalieplan. Syftet med arbetet har varit att<br>i samarbete med berörda verksamhetsutövare bedöma i vilken mån den<br>yrkesmässiga kemikalieanvändningen utgör en risk för miljöpåverkan.<br>Ett annat syfte har varit att upprätta en prioritering över vad som behöver<br>åtgärdas och om möjligt få till stånd åtgärder som minskar miljö-<br>påverkan. Naturvårdsverket har arbetat med 14 branscher och för de mest<br>kemikalieintensiva branscherna har riskreducerande åtgärder diskuterats<br>för 20-30 kemiska ämnen. Många åtgärder är redan genomförda.</p>
<p>Allt fler företag och myndigheter inför nu miljöledningssystem.<br>Miljöledningssystemen ställer i sig inte krav på kemikalieanvändningen,<br>utöver gällande lagkrav. Systemen ger däremot ett verktyg för bättre<br>ordning och kontroll av företagens och den offentliga sektorns<br>kemikaliehantering.</p>
<p>Naturvårdsverket har till regeringen i december 1999 kommit in med<br>en rapport i vilken ett system för information till allmänheten om<br>användning och utsläpp av farliga kemikalier beskrivs. Naturvårdsverket<br>kommer att bygga upp ett sådant system. Syftet är att på ett lättillgängligt<br>sätt lämna information till allmänheten om användning och utsläpp av ett<br>antal utvalda kemiska ämnen från industriella och kommunala<br>anläggningar. Förebilder för sådana system finns sedan tidigare i andra<br>länder, t.ex. i USA. Systemet är tänkt att byggas ut stegvis.</p>
<p>En annan typ av informativa styrmedel är olika former av positiv<br>miljömärkning. Så kallad typ I-märkning innebär miljömärkning som är<br>certifierad av tredje part. Regeringen förutsätter att SIS Miljömärkning<br>och de andra organ som utfärdar miljömärkning av typ I anammar de<br>kriterier som anges i delmålet, så att varor som innehåller ämnen som<br>omfattas av delmålet inte ges en positiv miljömärkning.</p>
<p>Informativa styrmedel kan också bestå i att en myndighet upprättar<br>listor eller annan information om farliga ämnen. En av de mest välkända<br>listorna som har upprättats över farliga ämnen är Kemikalieinspektionens<br>OBS-lista. Listan är baserad på vissa angivna kriterier. OBS-listans<br>kriterier fångar redan i dag upp de ämnen som omfattas av delmålet. Det<br>behövs således ingen ytterligare utveckling av listan för att den skall ge<br>information om de ämnen som omfattas av delmålet, men det är viktigt<br>att listan blir så lättförståelig och användarvänlig som möjligt.<br>Kemikalieutredningen gjorde en undersökning av hur OBS-listan<br>används och vilka åsikter som finns om listan bland användarna. Listan<br>ses av många som hanterar kemiska produkter som en värdefull hjälp,<br>även om den av vissa ses som alltför svår och det finns önskemål om att<br>den görs mer användarvänlig. Kemikalieinspektionen och<br>Naturvårdsverket bör därför ta initiativ till en dialog med ett antal kemi-<br>kalieanvändande branscher för att initiera utvecklingen av verksamhets-<br>anpassad information om hälso- och miljöfarliga kemikalier.</p>
<p>De informativa styrmedlen kan också ses som marknadsdrivna<br>styrmedel, eftersom marknaden via informationen görs uppmärksam på<br>förekomsten av farliga ämnen och därigenom får möjlighet att välja en<br>annan produkt. Den offentliga upphandlingen är en viktig drivkraft för att<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>39</p>
<p>fasa ut de hälso- och miljöfarliga ämnen som omfattas av delmålet. I den<br>offentliga upphandlingen bör krav ställas på att ämnen som omfattas av<br>delmålets kriterier för utfasning inte ingår i de kemiska produkter eller<br>andra varor som upphandlas. Sverige skall verka för att EG:s direktiv<br>klargörs eller ändras så att det tydligt framgår att höga krav på<br>miljöanpassning är möjliga att ställa.</p>
<p>Kvicksilver, kadmium och bly</p>
<p>Med tanke på handel och gränsöverskridande luftföroreningar bör<br>kvicksilver, kadmium och bly avvecklas inom hela EU. För kvicksilver<br>och bly behandlas anmälan av nationella förbud i kapitel 5.3.3, eftersom<br>anmälan av sådana förbud kan bidra till att frågan får en högre prioritet<br>inom EU.</p>
<p>De användningsområden för bly som inte täcks av förslagen om<br>regleringar avvecklas även fortsättningsvis på frivillig väg.<br>Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket bör följa den frivilliga<br>avvecklingen och vid behov föreslå kompletterande åtgärder som behövs<br>för att målet skall nås.</p>
<p>Blyackumulatorer, såsom startbatterier i bilar, utgör det mängdmässigt<br>största användningsområdet för bly. Nya batterisystem är under<br>utveckling, men det råder enligt Kemikalieutredningen tveksamhet om<br>möjligheten att få igång en produktion av dessa i tillräcklig omfattning<br>för att de skall kunna ersätta blyackumulatorcma inom en tioårsperiod.<br>Regeringen anser att blyackumulatorcma bör avvecklas på sikt. I<br>avvaktan på att alternativ som är bättre från hälso- och miljösynpunkt<br>utvecklas och att produktionssystem skapas kan blyackumulatorer<br>användas i slutna kretslopp. Återtagandet av blyackumulatorer sker i dag<br>nästan till 100 procent. Av det återvunna blyet går dock bara ca två<br>tredjedelar till produktion av nya ackumulatorer. För att kunna sluta<br>kretsloppet måste branschen utveckla kvaliteten på det återvunna blyet så<br>att nya ackumulatorer kan produceras uteslutande från återvunna<br>ackumulatorer.</p>
<p>Produktionsprocesser</p>
<p>I produktionsprocesser skall de ämnen som omfattas av delmålet inte<br>användas på ett sådant sätt att hälsa och miljö kan komma till skada. Det<br>innebär att strikta krav behöver ställas på utsläpp från produktions-<br>processer. Regeringen delar Kemikalieutredningens syn att miljöbalken<br>generellt ger goda möjligheter att, när det gäller produktionsprocesser,<br>genomföra de nya riktlinjerna inom kemikaliepolitiken och därmed även<br>delmålet. När en miljödomstol eller länsstyrelse prövar en ansökan om<br>miljöfarlig verksamhet skall detta göras utifrån miljöbalkcns mål.<br>Prövningsmyndighcten skall också tillämpa de allmänna hänsynsreglema<br>i miljöbalken, såsom försiktighetsprincipen och produklvalsprincipen.<br>Att miljöbalken är ett instrument för att slyra mot de fastställda<br>miljömålen och att miljömålen ger ledning beträffande vilka krav som<br>bör ställas på en verksamhetsutövare framgår av uttalanden i<br>propositionen 1997/98:45 Miljöbalk. Utsläpp av ämnen som omfattas av</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>40</p>
<p>delmålet bör således beaktas vid prövningen av en ansökan om tillstånd<br>för miljöfarlig verksamhet.</p>
<p>För att en miljödomstol eller länsstyrelse skall ta sådana hänsyn vid<br>prövning av en ansökan om miljöfarlig verksamhet bör beslutsunderlaget<br>innehålla uppgifter om utsläpp och användning av de kemiska ämnen<br>som omfattas av delmålet. Regeringen avser låta utreda frågan om vilka<br>regeländringar som kan krävas för att ställa krav på att ansökan skall<br>innehålla uppgifter om de ämnen som omfattas av delmålet.</p>
<p>Varor i bruk i samhället i dag</p>
<p>Långlivade och bioackumulerande ämnen skall, enligt de förslag som<br>läggs fram, inte förekomma i nyproducerade varor efter vissa årtal.<br>Detsamma gäller cancerframkallande, arvsmassepåverkande och<br>fortplantingsstörande ämnen samt kvicksilver, kadmium och bly. Sådana<br>ämnen har dock använts länge i samhället och har hunnit byggas in i<br>varor med lång livslängd, som t.ex. byggnader, maskiner och fordon.<br>Sådana ämnen kommer också att fortsätta byggas in i varor till dess att<br>utfasningskraven börjar gälla.</p>
<p>För att nå en giftfri miljö räcker det inte med att stoppa nytillförseln av<br>de ämnen som omfattas av delmålet. Det finns också skäl att hantera<br>redan befintliga varor i samhället, som innehåller ämnen med dessa<br>egenskaper, på ett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön.<br>Regeringen har i skrivelsen 1999/2000:114 En miljöorienterad<br>produktpolitik redovisat strategier för hur bl.a. dessa frågor bör hanteras<br>framdeles och också identifierat de aktörer som har de bästa<br>förutsättningarna att se till att strategierna fullföljs.</p>
<p>Beroende på det enskilda ämnets egenskaper och användning kan<br>risken för att ämnet skall läcka ut ur varor variera. Därför behövs olika<br>strategier för den fortsatta hanteringen av olika ämnen. För vissa ämnen i<br>vissa varor kan det vara acceptabelt med en fortsatt användning till dess<br>varan tjänat ut, förutsatt att det sker ett säkert omhändertagande av varan<br>i avfallsledet. I andra fall, där risken för spridning är större, kan det vara<br>motiverat att samla in varoma innan de har tjänat ut. En sådan insamling<br>pågår i dag för varor som innehåller kvicksilver eller PCB.</p>
<h4>5.3.5 Internationella strategier for att nå delmål 3</h4>
<p>Regeringens bedömning: Regeringen avser att i ett längre perspektiv<br>verka för en global utfasning av de ämnen som omfattas av delmålet.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs förslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Det finns en bred uppslutning från remiss-<br>instanserna om betydelsen av att agera på den globala arenan, dels därför<br>att föroreningarna sprids över världen, dels därför att en konkurrens-<br>neutral situation för nationell och EU-industri skall finnas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: För att genomföra de nya<br>riktlinjerna inom kemikaliepolitiken krävs åtgärder på nationell nivå<br>såväl som på EU-nivå och internationell nivå. Tyngdpunkten i strategin<br></p>
<p>41</p>
<p>för att uppnå delmålet ligger därför på förändringar inom EU. På sikt är<br>dock inte EU tillräckligt då såväl handeln med som utvecklingen av<br>många kemikalier och varor sker på global nivå. De kemikalier och varor<br>som säljs i Sverige är ofta tillverkade i andra länder, inte sällan utanför<br>Europa. Om skadliga kemikalier tillverkas eller används i länder med<br>bristfällig kemikaliekontroll kan de därefter spridas mycket snabbt över<br>hela världen via handel med olika varor. Vid sidan av handeln som<br>spridningsväg sker dessutom långväga spridning av bl.a. vissa långlivade<br>ämnen via vindar till områden med kallare klimat där nedbrytningen av<br>ämnet går ännu långsammare, som i Sverige.</p>
<p>Den globala handeln försvårar också möjligheten att överblicka<br>kemikalieanvändningen vid tillverkning av varor, eftersom varoma ofta<br>har genomgått flera produktionsled i olika länder innan de kommer till<br>Sverige.</p>
<p>Sveriges fördjupade samarbete med andra europeiska länder samt det<br>svenska medlemskapet i Världshandelsorganisationen (World Trade<br>Organization, WTO) medför begränsningar av den nationella handlings-<br>friheten och är förknippat med åtaganden som bl.a. innebär att vissa<br>bestämmelser måste följas vid utformningen av miljöåtgärder som kan ha<br>inverkan på den internationella handeln. Även av denna orsak finns det<br>skäl att tillmäta det internationella arbetet stor vikt.</p>
<p>Den grundläggande strategin för Sveriges agerande internationellt på<br>kemikalieområdet är och bör vara att föra ut och verka för att Sveriges<br>grundläggande principer och de riktlinjer inom kemikaliepolitiken som<br>kommer till uttryck i delmålet får genomslag i det globala samarbetet.</p>
<p>En grundläggande strategi för handels- och kemikaliepolitiken bör vara<br>att dessa ömsesidigt skall stödja varandra. Det är angeläget att<br>utvecklingen av handelsreglerna går parallellt med utvecklingen mot<br>miljömässigt acceptabla varor. I dag finns inga globala krav på att<br>varoma skall uppfylla någon miniminivå på miljöanpassning eller att de<br>inte skall innehålla vissa lärliga kemikalier.</p>
<p>Regeringen bedömer att det pågående arbetet för att integrera<br>miljöaspekter inom allt utvecklingssamarbete bör intensifieras och<br>fördjupas. Ett prioriterat område i detta sammanhang är kemikalier. Detta<br>är särskilt viktigt med tanke på att en stor del av användningen och<br>produktionen av farliga kemikalier, liksom varor som innehåller sådana<br>kemikalier, sker i utvecklingsländer. Det bör därför vara naturligt att<br>SIDA i sitt utvecklingssamarbete uppmärksammar dessa frågor.</p>
<p>Globala konventioner med förbud för hälso- och miljöfarliga<br>kemikalier är ytterst viktiga för att Sverige skall kunna nå sina miljömål<br>och minska hälso- och miljöproblemen med kemikalier. En diskussion<br>som förs inom WTO är huruvida globala miljöövercnskommelser skall<br>ha företräde före handelsreglerna eller om WTO-reglema skall vara<br>överordnade. EU har med svenskt stöd bl.a. drivit linjen att få till stånd<br>ett tillägg i WTO:s regelverk (artikel 20) som innebär att handels-<br>regelvcrkct inte i efterhand skall kunna överpröva miljööverens-<br>kommelser som omfattar en stor del av världens länder eller dess handel.<br>Varje miljööverenskommelse som syftar till att förbättra miljön riskerar<br>annars att omintetgöras genom anmälningar till WTO:s tvislcförfarandc.<br>Frågan är ännu inte löst. Regeringen anser att det inte är acceptabelt att</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>42</p>
<p>miljökonventioner skulle kunna betraktas som underordnade WTO-<br>reglema.</p>
<p>Inom flera olika internationella organisationer bedrivs sedan många år<br>verksamhet inom kemikalieområdet. Ett av de viktigaste organen för att<br>globalt föra ut en sammanhållen svensk kemikaliepolitik, inklusive de<br>nya riktlinjerna inom kemikaliekontrollen, är det mellanstatliga organet<br>Forum för kemikaliesäkerhet (IFCS). Sverige kommer inom detta forum<br>att verka för att de grundläggande principerna, främst försiktighets-<br>principen, produktvalsprincipen och företagens ansvar och den<br>helhetssyn som finns i svenskt kemikaliekontrollarbete vilken bl.a.<br>inkluderar både hälso- och miljöaspekter, förs ut och också tillämpas på<br>global nivå. Särskilt prioriterade frågor för svenskt agerande är bl.a.<br>global utfasning av ämnen som omfattas av de nya riktlinjerna inom<br>svensk kemikaliekontroll samt global harmonisering av reglerna om<br>klassificering och märkning av kemikalier.</p>
<p>Ett annat viktigt organ är FN:s miljöprogram (UNEP). År 1995 fattade<br>UNEP beslut om att inleda en internationell process för att nå en global<br>konvention om långlivade (persistenta) organiska ämnen (POP).<br>Förhandlingarna inleddes våren 1998 och beräknas kunna avslutas med<br>en mellanstatlig konferens för undertecknande av konventionen i<br>Stockholm våren 2001. Konventionen kommer i ett första steg att<br>omfatta tolv ämnen. Sverige och EU bör verka för att konventionen på<br>sikt utvidgas till att gälla även i fråga om sådana långlivade och<br>bioackumulerande ämnen som omfattas av de utfasningskriterier som<br>anges i delmålet. Sverige avser att som ett första steg nominera ett antal<br>särskilt prioriterade ämnen som bör omfattas av globala begränsningar<br>inom ramen för konventionen. Kemikalieinspektionen har därför givits i<br>uppdrag att ta fram en förteckning över de ämnen som bör prioriteras.</p>
<p>År 1979 färdigställdes inom FN:s ekonomiska kommission för Europa<br>(UN/ECE) en konvention om långväga gränsöverskridande luft-<br>föroreningar (Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution,<br>CLRTAP), även kallad Genévekonventionen. Inom konventionen finns<br>bl.a. ett protokoll om tungmetaller och ett om långlivade organiska<br>miljögifter. Protokollen tar sikte både på utsläpps- och<br>förekomstbegränsningar och de undertecknades 1998. Sverige och EU<br>bör verka för att CLRTAP-konventionen kompletteras med ett<br>övergripande mål om att punktutsläpp och diffusa utsläpp av farliga<br>ämnen bör upphöra till 2020. Ett sådant mål utgår från formuleringen i<br>Esbjergdeklarationen, men bör vara inriktat på luft. Ett mer generellt<br>synsätt bör också användas för att inlemma ämnen som skall omfattas av<br>konventionens begränsningar. Generella kriterier bör t.ex. tillämpas för<br>ämnen med särskilt farliga inneboende egenskaper, dvs. i första hand<br>sådana som är långlivade och bioackumulerande samt sådana som har<br>cancerframkallande, arvsmassepåverkande, fortplantningsstörande eller<br>hormonstörande egenskaper. Protokollet om tungmetaller bör snarast<br>utvidgas för att ytterligare minska den långväga luftspridningen av<br>kadmium och kvicksilver.</p>
<p>Inom OECD pågår utveckling av testmetoder och harmonisering av<br>klassificering och märkning. Sverige och EU bör bl.a. verka för att<br>testmetoder för hormonstörande egenskaper utvecklas och standardiseras<br>och att nya testmetoder tas fram för halveringstider och för</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>43</p>
<p>bioackumulering i landmiljö. Arbete med att finna nya testmetoder som<br>inte kräver djurförsök bör prioriteras. Sverige avser verka för att en<br>strategi med inledande översiktliga in vitro-tester införs även på<br>internationell nivå i syfte att minska antalet djurförsök. Andra områden<br>inom vilka Sverige och EU bör verka är att ytterligare harmoniserade<br>kriterier för klassificering och märkning tas fram samt att OECD:s<br>utvärderingar av från risksynpunkt särskilt angelägna existerande ämnen<br>förankras och accepteras globalt.</p>
<p>Kemikaliefrågorna och de ämnen som skall omfattas av Esbjerg-<br>deklarationen s mål bör vidareutvecklas vid nästa Nordsjökonferens år<br>2002. Sverige bör verka för att användningen både i kemiska produkter<br>och andra varor samt utsläpp av de ämnen som kommer att omfattas av<br>OSPAR även omfattas av Helsingforskonventionen. De ämnen som<br>omfattas av Kemikalieutredningens kriterier för utfasning, bör prioriteras<br>i det fortsatta arbetet med riskhanteringsåtgärder inom Helsingfors-<br>konventionen.</p>
<p>Om ändringar i form av begränsningar görs av tillverkning, försäljning<br>och användning av ämnen bör detta få till konsekvens att även reglerna<br>om import och export ändras. Därtill bör skyldigheten att klassificera och<br>märka kemikalier vid export utvidgas till att också omfatta krav på att<br>lämna varuinformationsblad. Detta är särskilt betydelsefullt vid export<br>till utvecklingsländer.</p>
<h3>5.4 Fortlöpande minskning av hälso- och miljöriskerna</h3>
<h3>med kemikalier</h3>
<h4>5.4.1 Delmål 4</h4>
<p>Regeringens förslag: Hälso- och miljöriskerna vid framställning och<br>användning av kemiska ämnen skall minska fortlöpande fram till år 2010<br>enligt indikatorer och nyckeltal som skall fastställas av berörda<br>myndigheter. Under samma tid skall förekomsten och användningen av<br>kemiska ämnen som försvårar återvinning av material minska.</p>
<p>Delmålet avser ämnen som inte omfattas av delmål 3.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Miljömålskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Många remissinstanser stöder delmålet.</p>
<p>Naturvårdsverket vill att delmålet skall kompletteras med att hälso- och<br>miljöriskerna vid olika processer skall minska. Kemikontoret är skeptiskt<br>till att riskminskning skall kunna påvisas med hjälp av indikatorer och<br>nyckeltal. Kemikontoret påpekar alt risken är stor att man genom att<br>förenkla verkligheten drar felaktiga slutsatser. Jordbruksverket anser att<br>delmålets betydelse för användningen av bekämpningsmedel bör<br>tydliggöras.</p>
<p>Skälen till regeringens förslag: För att komma till rätta med de hälso-<br>och miljöproblem som förorsakas av kemikalier behöver åtgärder vidtas<br>mot de allra farligaste ämnena. För att rikta åtgärder mot dessa ämnen<br>räcker det med att känna till deras inneboende egenskaper, i enlighet med<br>delmål 3. Vid sidan av de allra farligaste ämnena, som åtgärdas på detta<br></p>
<p>44</p>
<p>sätt, finns ett stort antal ämnen som inte är så farliga att de omfattas av de<br>kriterier som presenterats i kapitel 5.3.2, men som ändå är att betrakta<br>som farliga. Dit hör alla de övriga ämnen som omfattas av klassificering<br>och märkning på grund av sin farlighet. Dit hör också alla ämnen som på<br>grund av bristfälliga uppgifter inte klassificerats som hälso- och<br>miljöfarliga i dag men som kan komma att omfattas av klassificeringen<br>när mer uppgifter kommer fram om dem. Till de farliga ämnena hör<br>också sådana som uppvisar andra farliga egenskaper än de som täcks in<br>av dagens klassificeringssystem.</p>
<p>För att nå målet Giftfri miljö måste de särskilt farliga ämnena<br>avvecklas. Övriga ämnen måste hanteras på ett sådant sätt att de inte<br>leder till en exponering av människor och miljö som kan innebära risker<br>eller leda till att halterna ökar i förhållande till bakgrundsnivåerna.</p>
<p>I prop. 1997/98:145 Svenska miljömål presenterade regeringen nya<br>riktlinjer för kemikaliepolitiken. Delmålet Giftfri miljö inrymmer den<br>riktlinje som innebär att metaller används i sådana tillämpningar att<br>metallerna inte kommer ut i miljön i en omfattning som medför att<br>miljön och människors hälsa kan komma till skada. Övriga riktlinjer<br>täcks av delmål 3.</p>
<p>Förekomsten av vissa ämnen i varor kan också vara ett problem vid<br>återvinning. Förekomsten av farliga ämnen kan leda till<br>arbetsmiljöproblem i samband med återvinningen. Farliga ämnen i varor<br>som återvinns kan också i nästa led, då nya varor produceras, få en mer<br>okontrollerad spridning än i de ursprungliga varoma. Det är dock inte<br>bara farliga ämnen som kan ge problem vid återvinning. Vissa ämnen<br>kan ge tekniska problem vid återvinning. Ett exempel på detta är att vissa<br>stabilisatorer som används i PVC-plast inte är möjliga att blanda med<br>varandra. Plast med olika stabilisatorer måste då skiljas åt vid<br>återvinning. Det är därför viktigt att ta hänsyn till möjligheterna att<br>bygga upp en effektiv återvinning redan när varoma utformas. En sådan<br>strävan främjar målet Giftfri miljö och bidrar också till en hållbar<br>utveckling i bred bemärkelse.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>45</p>
<h4>5.4.2 Strategier för att nå delmål 4</h4>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Regeringens bedömning: Kemikalieinspektionen och</p>
<p>Naturvårdsverket bör utveckla indikatorer och nyckeltal för att följa upp<br>riskminskningen enligt delmålet.</p>
<p>Tillverkare, importörer, leverantörer och användare av kemiska<br>produkter och andra varor bedriver ett systematiskt miljöarbete t.ex. med<br>stöd av system för miljöledning som omfattar kemikaliesäkerhet. De tar<br>ansvar för produkterna, så att dessa inte medför oacceptabla risker i<br>något hanteringsled.</p>
<p>Regeringen avser att verka för att arbetet med att bedöma och<br>kontrollera risker inom EU ändras så att</p>
<p>- det i huvudsak inriktas mot de ämnen som inte omfattas av delmålet<br>om utfasning av särskilt farliga ämnen (delmål 3), eftersom dessa bör<br>fasas ut utan att riskbedömning behöver göras,</p>
<p>- företagen ges ett större ansvar för riskbedömning och riskhantering,</p>
<p>- arbetet med riskbedömningarna påskyndas genom att bedömnings-<br>metoderna utvecklas.</p>
<p>Kemikalieutredningens och Miljömålskommitténs förslag:<br>Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Kemikontoret m.fl. remissinstanser från närings-<br>livet anser att det är mycket positivt att industrin skall ges ett utökat<br>ansvar. Sveriges Konsumenter i Samverkan kan inte förstå varför<br>företagen skall ges ”fullt ansvar för dataframtagning”. Byggsektorns<br>Kretsloppsråd menar att utredningens ansats att arbeta med marknads-<br>drivna styrmedel är positiv och att frivilliga verktyg kan och bör spela en<br>större roll i kemikaliepolitiken. Sveriges byggindustrier delar utred-<br>ningens syn på informativa och marknadsdrivna styrmedel. Svenska<br>Arbetsgivarföreningen, Sveriges Industriförbund och Näringslivets<br>nämnd för regelgranskning understryker vikten av att utfasning eller<br>annan styrning av hanteringen av kemiska ämnen med hjälp av<br>marknadsorienterade styrmedel sker på basis av riktlinjer som gäller på<br>gemenskapsnivå. Statskontoret och Konsumentverket tillstyrker<br>utredningens förslag vad gäller offentlig upphandling. Kommers-<br>kollegium anser att den offentliga upphandlingen inte är ett lämpligt<br>instrument att nå miljömål utan frågor på miljöområdet av gräns-<br>överskridande räckvidd bör avgöras internationellt. Nämnden för<br>offentlig upphandling liksom Bilindustriföreningen anser all offentlig<br>upphandling är en mindre lämplig metod för utfasning av kemikalier än<br>andra metoder som föreslås i utredningen. Kemikontoret anser att för att<br>undvika handelshinder, bör tillämpandet av kriterierna för utfasning vid<br>offentlig upphandling anstå tills de är accepterade på EU-nivå.<br>Länsstyrelsen i Västa Götaland menar däremot att den offentliga<br>upphandlingen kan bli en viktig drivkraft för utbyten, men att kunskap<br>om tillverkningsprocesser krävs hos dem som genomför upphandlingen,<br>så att utfasningsämnen inte har använts vid tillverkningen av en vara.</p>
<p>46</p>
<h4>Skälen for regeringens bedömning</h4>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Delmålets utgångspunkt är att användning av kemikalier skall ske på ett<br>sådant sätt att riskerna minimeras. Delmålet är således inriktat på risker,<br>som är en sammanvägning av ämnenas farlighet och människans och<br>miljöns exponering för dem. Detta är en viktig principiell skillnad<br>jämfört med delmål 3 som har sin utgångspunkt enbart i ämnenas<br>farlighet, som när den är tillräckligt hög räcker som grund för utfasning<br>av ämnen.</p>
<p>Utveckling av indikatorer och nyckeltal</p>
<p>Målet bygger på en kontinuerlig minskning av riskerna med<br>användningen av kemiska ämnen inom olika områden och i olika varor.<br>För att göra målet uppföljningsbart måste riskminskningen kunna mätas.<br>Det finns därför behov av att utveckla indikatorer för detta. Vissa<br>indikatorer och nyckeltal, som på ett övergripande sätt speglar<br>kemikalieanvändningen, finns redan. Kemikalieinspektionen har t.ex.<br>utvecklat ett bekämpningsmedelsindex, som utgår från användningen av<br>bekämpningsmedel med olika klassificering.</p>
<p>Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har i sitt betänkande Gröna<br>nyckeltal - följ den ekologiska omställningen (SOU 1999:127) från 1999<br>föreslagit gröna nyckeltal som skall underlätta för beslutsfattare och<br>andra intresserade att följa den ekologiska omställningen i Sverige.<br>Bland dessa nyckeltal finns ett som handlar om användningen av<br>kemikalier.</p>
<p>Eftersom kemikalieområdet är så omfattande är det svårt att med ett<br>enkelt tal beskriva utvecklingen inom området i dess helhet. En indikator<br>som är avsedd för att mäta riskminskning måste därför alltid kombineras<br>med en analys som förklarar vilka faktorer som lett till att värdet på<br>indikatorn förändrats.</p>
<p>Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket bör utveckla indikatorer<br>eller nyckeltal för att följa upp riskminskningen enligt delmålet. I det<br>arbetet är det viktigt att de indikatorer och nyckeltal som redan finns<br>utnyttjas på bästa sätt.</p>
<p>Viktiga principer i arbetet</p>
<p>I arbetet med att nå delmålet måste försiktighetsprincipen och produkt-<br>valsprincipen vara vägledande. Innebörden av försiktighetsprincipen är<br>att skyddsåtgärder måste vidtas innan skada på hälsa eller miljö har<br>uppstått, trots att sambandet mellan orsak och verkan kan vara osäkert.<br>Produktvalsprincipen innebär att skadliga kemiska produkter skall<br>ersättas med mindre skadliga eller ofarliga produkter när så är möjligt.<br>Att tillämpa nya tekniska lösningar som inte innebär att kemikalier måste<br>användas är också en viktig tillämpning av principen.</p>
<p>I Sverige har dessa principer sedan länge tillämpats på kemikalie-<br>området. Försiktighetsprincipen finns också i EG-fördraget och i flera<br>internationella konventioner inom miljöområdet. Principen har även<br>kommit till uttryck i några av EG:s rättsakter, t.ex. i rådets direktiv<br>90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt</p>
<p>47</p>
<p>modifierade organismer (EGT nr L 117,8.5.1990, s.l, 31990L219). Inom<br>EU har produktvalsprineipen kommit till uttryek i bl.a. direktiv 98/8/EG<br>om biocider.</p>
<p>Regeringen avser att verka för att dessa principer kommer till uttryck i<br>EU:s kemikaliestrategi. Försiktighetsprincipen finns visserligen i EG-<br>fördraget men bör också, för att göras tydligare, föras in i EG-rättsakter<br>på kemikalieområdet, särskilt i direktiv 76/769/EEG som begränsar<br>användningen av vissa farliga ämnen.</p>
<p>En annan viktig grundläggande princip är att den som förorsakar<br>miljöstörningar har att bekosta de åtgärder som behövs för att förebygga<br>eller avhjälpa olägenheter. Principen är internationellt vedertagen och<br>kallas allmänt för PPP (pollutcr pays principlc). Principen har slagits fast<br>i EG-fördraget och i FN:s Rio-deklaration.</p>
<p>Riskbedömning och riskhantering i EU</p>
<p>Inom EU finns regler för riskbedömning och riskhantering av såväl nya<br>som existerande ämnen. Reglerna om nya ämnen är sammanlänkade med<br>systemet för förhandsanmälan av nya ämnen. Programmet för bedömning<br>och kontroll av risker med existerande kemiska ämnen har funnits sedan<br>1993. Fram till november 2000 hade 131 ämnen prioriterats för<br>bedömning i programmet. För sex ämnen hade den slutliga publiceringen<br>av resultatet av bedömningen skett i Europeiska Gemenskapernas<br>Tidning (EGT). För fyra av dessa ämnen fanns strategier för<br>riskreduktion och för två var bedömningen att sådana strategier inte<br>behövdes.</p>
<p>Arbetet med riskbedömning och riskhantering av existerande ämnen<br>inom EU går således långsamt. Programmet omfattar i dag ämnen som<br>tillverkas inom eller importeras till EU i volymer över 10 ton. Det finns<br>ca 10 000 sådana ämnen och även om inte alla dessa ämnen behöver<br>bedömas i programmet kommer det med dagens takt att ta mycket lång<br>tid att ens utvärdera en bråkdel av dem.</p>
<p>Regeringen avser att verka för att arbetet med riskbedömningar inom<br>EU:s program påskyndas. Ett viktigt led i den processen är alt ge<br>företagen ett större ansvar än de har i dag. I dag utförs risk-<br>bedömningarna för såväl nya som existerande ämnen av de nationella<br>myndigheterna. Det är också myndigheterna som utarbetar strategier för<br>riskhantering för de ämnen som visat sig kunna innebära en risk. I<br>enlighet med vad som sagts i samband med delmål 1 avser regeringen att<br>verka för att företagen får ett tydligt ansvar för att utföra initiala<br>riskbedömningar för de ämnen som de tillverkar eller importerar. För<br>sådana ämnen som uppfyller kriterierna för utfasning, enligt delmål 3,<br>behöver fullständiga riskbedömningar inte göras. Åtgärder bör för dessa<br>vidtas baserat enbart på de inneboende egenskaperna. För övriga ämnen<br>bör företagen göra en initial riskbedömning. Myndigheterna bör inrikta<br>sina resurser på att granska riskbedömningarna för de ämnen där riskerna<br>kan antas vara störst.</p>
<p>Metodiken för riskbedömningar bör också ses över. Arbete i sådan<br>riktning pågår såväl i Sverige som inom EU. Ett syfte bland andra är att<br>närma reglerna om existerande och nya ämnen till varandra.<br>Försiktighetsprincipen bör komma till uttryck i reglerna. Metoderna för<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>48</p>
<p>riskbedömning inom EU bör förändras i syfte att påskynda Prop. 2000/01:65<br>bedömningarna. Detta kan ske genom att bedömningarna görs mer<br>riktade mot de områden som för det enskilda ämnet är av störst betydelse<br>för en eventuell risk. Metodiken för riskbedömningar bör samtidigt<br>utvecklas så att den ger bättre möjligheter än i dag att ta hänsyn till<br>viktiga faktorer såsom varors bidrag till emissionerna av ett ämne,<br>ämnens nedbrytbarhet och bioackumulering samt samverkan mellan<br>olika ämnen. För att få en bättre bild av emissionerna av kemiska ämnen<br>behöver de företag som använder kemikalier, t.ex. i varuproduktion, få<br>ett ansvar för att ta fram sådana uppgifter.</p>
<p>Bekämpningsmedel</p>
<p>Som nämnts i samband med delmål 3 görs för bekämpningsmedel, till<br>skillnad från flertalet övriga kemiska produkter, en förhandsgranskning<br>av myndigheterna innan produkterna får släppas ut på marknaden.<br>Sverige bör verka för att försiktighetsprincipen förs in i de båda direktiv<br>som reglerar bekämpningsmedel inom EU, direktivet 91/414/EEG om<br>växtskyddsmedel samt direktivet 98/8/EG om biocider. Därtill bör<br>produktvalsprincipen komma till uttryck i båda direktiven. I dag skall<br>denna princip tillämpas vid beslut om verksamma ämnen i<br>biocidprodukter. Detta fungerar så att alla ämnen som används i en viss<br>tillämpning, t.ex. i träskyddsmedel, utvärderas vid samma tidpunkt. Det<br>blir därigenom möjligt att jämföra riskerna med olika ämnen avsedda för<br>samma funktion och välja bort de mest skadliga. Någon motsvarighet<br>finns inte i växtskyddsmedelsdirektivet. Sverige bör därför verka för att<br>produktvalsprincipen skall komma till uttryck även i detta direktiv.</p>
<p>Inom EU pågår nu ett arbete med att utvärdera alla verksamma ämnen<br>i växtskyddsmedel och biocider. De ämnen som bedöms som acceptabla<br>för användning förs upp på en s.k. positivlista. Som nämnts i samband<br>med delmål 3 är det viktigt att aktivt arbeta för att ämnen som omfattas<br>av det delmålet inte förs upp på positivlistoma. Några bekämpnings-<br>medel som tidigare varit förbjudna i Sverige har förts upp på dessa listor.<br>Det är nu synnerligen viktigt att Sverige aktivt arbetar för att inte fler av<br>de tidigare förbjudna bekämpningsmedlen förs upp på positivlistoma.<br>Möjligheterna att inte godkänna bekämpningsmedel som innehåller dessa<br>ämnen nationellt är mycket begränsade. Det finns dock möjlighet vid<br>speciella skäl att förbjuda bekämpningsmedel som satts upp på<br>positivlistan. Det kan vara klimatologiska skäl, vilka gör att ett<br>bekämpningsmedel inte bryts ner och därför riskerar att spridas på ett<br>icke önskvärt sätt. Sådana skäl skulle kunna bli aktuella för Sverige.</p>
<p>För bekämpningsmedel i jordbruk och trädgårdsnäring har regeringen<br>ställt upp övergripande mål om minskade hälso- och miljörisker i<br>propositionen 1997/98:2 Hållbart fiske och jordbruk. Pågående<br>åtgärdsprogram för att minska riskerna vid användning av bekämpnings-<br>medel tar fasta på att kartlägga och kvantifiera riskerna samt att med<br>hjälp av en rad olika åtgärder reducera riskerna. Arbetet inom<br>programmet omfattar såväl förhandsgranskning av bekämpningsmedel<br>som åtgärder för att t.ex. minska den totala användningen, utveckla<br>alternativa bekämpningsmetoder och förbättra hanteringen liksom att öka<br>kunskapsnivån hos användarna. Det är angeläget att EU utvecklar en<br></p>
<p>49</p>
<p>samlad strategi för att minska riskerna vid användning av bekämpnings-<br>medel inom jordbruket och trädgårdsnäringen.</p>
<p>Metaller</p>
<p>Två av de riktlinjer som presenterades i prop. 1997/98:145 Svenska<br>miljömål handlar om metaller. Den ena innebär att varor i huvudsak skall<br>vara fria från kvicksilver, kadmium och bly, vilken inryms i delmål 3.<br>Den andra riktlinjen om metaller innebär att metaller i övrigt används i<br>sådana tillämpningar att de inte kommer ut i miljön i en omfattning som<br>medför att miljö och människors hälsa kan komma till skada.</p>
<p>För att kunna tillämpa den senare riktlinjen är det viktigt att kunskaper<br>om metaller och metallföreningar kommer fram. Kravet på kunskap om<br>ämnen, enligt delmål 1, omfattar metaller såväl som andra ämnen.<br>Kunskaper om såväl hälso- och miljöfarligheten som exponeringen för<br>metallerna är viktiga för att kunna omsätta denna riktlinje. I avvaktan på<br>mer fullständig kunskap bör särskild försiktighet iakttas med att använda<br>metaller med hög toxicitet, metaller för vilka halterna i människor eller<br>miljön redan förhöjts samt metaller vars naturliga haller i miljön är låga.<br>Del senare har sin grund i att halterna av sådana metaller snabbt kan<br>flerdubblas jämfört med den naturliga bakgrunden, vilket strider mot<br>miljömålet Giftfri miljö - som innebär att halterna av naturligt<br>förekommande ämnen skall vara nära bakgrunden. Ämnen som<br>förekommer naturligt i låga halter har också ofta visat sig kunna vara<br>mycket toxiska. För att kunna nå målet är det viktigt att åtgärder inriktas<br>mot de användningsområden som leder till en stor spridning av metaller.<br>Det är emellertid viktigt att beakta bakgrundshalter av de ämnen som<br>förekommer naturligt i miljön. Kunskapen om geologin är då en viktig<br>utgångspunkt. Ämnen som kommer ut i miljön på grund av mänskliga<br>aktiviteter måste ställas i relation till de naturliga halterna. I områden där<br>t.ex. de naturliga halterna av metaller är höga kan det vara nödvändigt att<br>begränsa utsläppen av metaller från mänsklig aktivitet mer än inom andra<br>områden.</p>
<p>Vad som sagts om bedömningar och kontroll av risker med ämnen<br>inom EU gäller för metaller såväl som för andra ämnen. Flera metaller<br>och mctallföreningar är för närvarande föremål för riskbedömningar<br>inom EU. Sverige bör bidra till riskbedömningarna och utvecklingen av<br>strategier för riskhantering för metaller. Särskilt viktigt är att den<br>information och kunskap om emissioner från olika varugrupper som<br>kommer fram inom ramen för aktuell forskning tas till vara i EU-arbetet.</p>
<p>Metaller som används i stora volymer i Sverige är bl.a. koppar, zink,<br>krom och nickel. För dessa pågår eller planeras riskbedömningar inom<br>EU. Det är viktigt att Sverige i dessa sammanhang bidrar med de<br>kunskaper som kommit fram genom svensk forskning och att Sverige<br>verkar för gemensamma strategier för riskhantering. Parallellt med det<br>bör åtgärder vidtas nationellt för att stimulera ett utbyte till hälso- och<br>miljömässigt bättre alternativ inom de användningsområden som leder<br>till stor diffus spridning av metallerna. Kemikalieutredningen har<br>identifierat områden med stor diffus spridning av metaller från varor,<br>baserat på aktuell mctallforskning. Viktiga områden att arbeta med i det<br>sammanhanget är bl.a. koppar, bly och zink i bromsbelägg, koppar i<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>50</p>
<p>vattenledningar, koppar i båtbottenfärger, krom och arsenik i träskydds-<br>medel, zink i gummidäck, zink i rostskyddsmedel, främst i trafikmiljön<br>samt nickel, nickelföreningar och kromater i produkter som kommer i<br>kontakt med hud.</p>
<p>På senare tid har ett stort antal metaller, som tidigare haft en mer eller<br>mindre begränsad användning, börjat användas i ökande omfattning. Det<br>rör sig om metaller som används i nya tekniska produkter på t.ex.<br>elektronikområdet. Exempel på några metaller vars användning har ökat<br>de senaste decennierna är silver, indium, palladium, platina, antimon,<br>selen, tellur och vanadin. Kunskapen om dessa metaller är ofta bristfällig<br>och det är viktigt att kunskap, i enlighet med delmål 1, kommer fram så<br>snart som möjligt med tanke på den ökande användningen. Företagen har<br>skyldighet att förhindra att användningen medför negativa effekter och<br>måste vidta åtgärder samtidigt som nya uppgifter om metallers spridning<br>och effekter kontinuerligt måste följas av Kemikalieinspektionen och<br>Naturvårdsverket för att kontrollera att företagen tar sitt ansvar.</p>
<p>Ett särskilt område där den ökande användningen av vissa metaller kan<br>innebära problem är avloppsslam. I slammet ansamlas en stor del av de<br>metallmängder som nöts av från produkter i vårt samhälle. I dag finns<br>gränsvärden för endast sju metaller. Övriga metaller analyseras inte<br>regelbundet i slam. Forskning har visat att ett stort antal metaller<br>påträffas i slam i varierande halter. Nya analysmetoder har gjort det<br>lättare att analysera metaller. Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i<br>uppdrag att föreslå gränsvärden för relevanta metaller i slam som i dag<br>inte finns upptagna i förordning (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i<br>samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, samt<br>se över befintliga gränsvärden.</p>
<p>För att uppnå målet Giftfri miljö bör metaller återvinnas i största<br>möjliga utsträckning med undantag för de metaller som helt skall fasas ut<br>från kretsloppet. Återvinningen bidrar till att begränsa miljö- och<br>hälsoriskerna med metallanvändningen. Bättre statistik behövs för att<br>kunna följa återvinningen av metaller och sätta tydliga mål för enskilda<br>metaller. Producentansvar kan vara ett viktigt styrmedel för att främja<br>metallåtervinning.</p>
<p>För många av de volymmässigt stora metallerna, såsom koppar samt<br>krom och nickel i rostfritt stål är återvinningen hög redan idag.<br>Återvinningen bör dock kunna höjas ytterligare. Teknikerna för åter-<br>vinning av volymmässigt stora metaller behöver förbättras ytterligare. De<br>metaller som används i små, men ibland ökande, volymer återvinns i<br>varierande grad beroende på deras marknadsvärde. För metaller som<br>guld, platina och silver sker en hög återvinning medan andra metaller<br>med lågt marknadsvärde knappast alls återvinns. Nya system behöver<br>därför skapas för återvinning av dessa metaller. Detta kan behöva göras i<br>internationell samverkan för att metallmängderna skall bli tillräckliga för<br>verksamheten.</p>
<p>Nationella åtgärder</p>
<p>För att delmålet om en allmän riskminskning skall gå att genomföra<br>måste alla aktörer involveras i arbetet; företag som tillverkar eller<br>importerar kemiska ämnen, företag som tillverkar eller importerar andra<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>51</p>
<p>typer av varor samt de som yrkesmässigt, eller privat, använder kemiska<br>produkter och andra varor. Tillverkare, importörer och andra leverantörer<br>av kemiska produkter och varor måste ta ansvar för dessa under hela<br>livslängden bl.a. genom all inte sätta ut kemiska produkter och varor på<br>marknaden som i något hanteringsled innebär oacceptabla risker.<br>Användare måste undvika att nyttja sådana kemiska produkter och varor<br>som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de<br>kan ersättas med produkter eller varor som kan antas vara mindre farliga.<br>Användarna måste också vidta sådana åtgärder vid hanteringen av<br>kemiska produkter och varor att exponeringen av människor och miljön<br>för kemiska ämnen minskar fortlöpande.</p>
<p>Ökad kunskap om ämnenas egenskaper och spridningen av dem är<br>grundläggande i arbetet. Kunskapen om ämnena kommer att öka i takt<br>med att delmål 1 realiseras. Det räcker dock inte med att kunskapen<br>kommer fram - den måste spridas och omsättas i riskbegränsande<br>åtgärder. Kunskapen om ämnens förekomst måste också öka.<br>Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har haft regeringens<br>uppdrag att påbörja en kartläggning av farliga flöden av kemikalier.<br>Delta arbete måste fortsätta. Naturvårdsverket avser att inom ramen för<br>sitt löpande arbete föra en dialog med andra berörda myndigheter och<br>aktörer på marknaden om hur ett system för beräkning av emissioner från<br>diffusa källor kan utvecklas. I det innefattas t.ex. rollfördelning,<br>prioritering av källor och ämnen, metodutveckling och analys av brister i<br>kunskapsunderlaget. Arbetet skall samordnas med andra pågående<br>arbeten inom EU på området. Annan grundläggande kunskap som är<br>viktig att beakta är metallhalter som förekommer naturligt i miljön.<br>Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) gör biokemiska<br>kartläggningar som ger en indikation om de biotillgängliga halterna av<br>metaller i miljön. Detta är viktig information i samband med diskussioner<br>om bedömningar av metallers miljöpåverkan då metaller i sig inte<br>behöver vara speciellt biotillgängliga. Denna tillgänglighet varierar med<br>de olika tillstånden metallerna befinner sig i.</p>
<p>Flera av de styrmedel som behandlats i de nationella strategierna för att<br>nå delmål 3 bör vara användbara även för att nå delmål 4.</p>
<p>Listor över farliga ämnen kan vara en hjälp i företagens arbete med att<br>nå delmålet. Kemikalieinspektionens s.k. OBS-lista omfattar de ämnen<br>som täcks av delmål 3, men också andra ämnen med farliga egenskaper,<br>baserat på vissa kriterier. En vidareutveckling av OBS-listan i syfte att<br>göra den mer användarvänlig, inklusive verksamhetsanpassning, gagnar<br>alltså även delmål 4.</p>
<p>Det register över kemikalieutsläpp som Naturvårdsverket avser att<br>utveckla kommer troligen i första hand att inriktas mot dc ämnen som<br>omfattas av delmål 3. Registret bör dock kunna utvecklas på ett sådant<br>sätt att det med tiden också omfattar och ger information om andra<br>farliga ämnen.</p>
<p>Ett forum av ökande betydelse för överföring av kunskap om ämnens<br>egenskaper är Internet. Myndigheter och branschorganisationer har<br>genom Internet fått ökade möjligheter att ge information om hälso- och<br>miljöfarliga kemikalier och att anpassa den med utgångspunkt från de<br>avsedda användargruppernas behov av och möjligheter till att<br>tillgodogöra sig informationen.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>52</p>
<p>Offentlig upphandling är ett viktigt redskap inte bara beträffande<br>ämnen som omfattas av delmål 3, utan också som en hjälp att uppnå<br>delmål 4. Därför bör miljökrav ställas i offentliga upphandlingar där<br>relevanta miljökrav kan formuleras och utvärderas. Försiktighets-<br>principen och produktvalsprincipen bör tillämpas vid utformningen av<br>sådana miljökrav.</p>
<p>Tillverkare, importörer, leverantörer och användare måste för att klara<br>delmålet bedriva ett systematiskt miljöarbete. Företagen skall enligt<br>förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll förteckna<br>de kemiska produkter som hanteras i verksamheten och som kan<br>innebära hälso- eller miljörisker. System för miljöledning kan utgöra ett<br>ytterligare stöd för ett systematiskt arbete. Sådana system är frivilliga,<br>men bidrar till organisation och effektivisering av miljöarbetet med<br>tydliga mål, uppföljning av resultat och ansvarsfördelning. De två mest<br>kända systemen är EU:s miljöstyrnings- och revisionsordning EMAS<br>(Eco-Management and Audit Scheme) och Internationella standardi-<br>seringsorganisationens miljöledningssystem ISO 14001.</p>
<p>Enligt ISO 14001 och EMAS skall betydande miljöaspekter i<br>verksamheten identifieras och mål ställas upp. Systemen ställer också<br>krav på ständig förbättring. Det är viktigt att företagen i dessa<br>sammanhang tar tillräcklig hänsyn till de miljöaspekter som är<br>förknippade med användningen av kemikalier. Regeringen avser att<br>verka för att användning av farliga kemikalier i EMAS-förordningen<br>läggs till de exempel som ges på vad som kan ingå i miljöredovisningens<br>sammanfattning av uppgifter om organisationens miljöarbete.</p>
<p>Regeringen avser, i enlighet med vad som sagts i skrivelsen<br>1999/2000:114, att verka för att miljöledningssystem inom såväl privat<br>som offentlig sektor fortsatt främjas. En särskilt viktig fråga är hur de<br>små och medelstora företagen kan stimuleras till att införa<br>miljöledningssystem. Miljöstymingsrådet bedriver verksamhet som<br>syftar till att underlätta detta, vilket även NUTEK har gjort. Vidare är det<br>viktigt med ett utbyte mellan tillsynsmyndigheter och certifieringsorgan,<br>där myndigheterna kan bidra till att höja certifieringsorganens kompetens<br>om kemikaliefrågor. Tillsynsmyndigheternas kompetens om miljö-<br>ledningssystem bör också höjas.</p>
<p>En annan angelägen fråga inom såväl delmål 3 som delmål 4 är att<br>produktdirektiv och harmoniserade produktstandarder inte ställer<br>specifika krav på varors innehåll. Innehållet måste kunna ändras<br>allteftersom nya alternativ, som uppfyller samma funktion men med<br>lägre risker, blir tillgängliga på marknaden.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>53</p>
<h3>5.5</h3>
<h4>5.5.1</h4>
<h3>Riktvärden för miljökvalitet</h3>
<h4>Delmål 5</h4>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Regeringens förslag: För minst 100 utvalda kemiska ämnen, som inte<br>omfattas av delmål 3, skall det senast år 2010 finnas riktvärden fastlagda<br>av berörda myndigheter. Riktvärdena skall ange vilka halter som får<br>förekomma i miljön eller vilka halter människor högst får utsättas<br>(exponeras) för. Syftet är att riktvärdena på sikt skall fastställas som<br>miljökvalitetsnormer. </p>
<p>Miljömålskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser stöder delmålet.</p>
<p>Kemikalieinspektionen föreslår en höjning av ambitionsnivån till minst<br>200 ämnen. Bakgrunden är att arbete nu pågår med att införa rådets<br>direktiv 76/464, vilket innebär att riktvärden för yttre miljö kommer att<br>sättas för 50-100 ämnen under år 2001. Eftersom bedömningsgrunder är<br>en väl inarbetad term föreslår inspektionen att den införs som alternativ<br>till benämningen riktvärden. Kemikontoret menar att det medför stora<br>kostnader att mäta och följa fastställda riktvärden. Länsstyrelserna i<br>Stockholms län och i Södermanland poängterar att berörda myndigheter<br>måste utarbeta gemensamma riktvärden till skydd för människors hälsa.<br>Institutet för miljömedicin betonar att de riskbedömningar som skall ligga<br>till grund för riktvärdena bör göras på myndigheter och forsknings-<br>institut. Institutet ifrågasätter också, i likhet med Naturskyddsföreningen,<br>riktvärdenas juridiska status. Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet,<br>Sveriges Färgfabrikanters förening m.fl. anser att man inte bör utelämna<br>tekniska och ekonomiska aspekter. Lantbrukarnas riksförbund menar att<br>dricksvattendirektivets gränser beträffande bekämpningsmedel bör gälla.<br>Marks kommun vill ha konkreta mål för ämnen som befinner sig i<br>kretsloppet, t.ex. för kvicksilverhalter i fisk.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Miljömålet Giftfri miljö innebär att<br>halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön skall vara nära<br>bakgrundsnivåerna och att halterna av naturfrämmande ämnen i miljön<br>skall vara nära noll. För alt uppnå detta måste ämnen med särskilt farliga<br>egenskaper fasas ut, enligt delmål 3. Det behövs också en allmän<br>riskminskning, i enlighet med delmål 4. Syftet med de riktvärden som<br>föreslås i detta delmål är att definiera vad som enligt miljömålet skall<br>avses med nära bakgrundsnivåer och nära noll. Riktvärden är tänkta att<br>utvecklas för ämnen som kan innebära risker men som inte omfattas av<br>de generella kraven på utfasning, enligt delmål 3. Riktvärden bör<br>utvecklas både för hälsa och miljö. Riktvärdena skall baseras på riskerna<br>med de kemiska ämnena och ange den halt under vilken effekter, baserat<br>på dagens kunskap, inte förväntas. Riktvärdena kan därför behöva<br>vidareutvecklas när kunskapsunderlaget ökar. Syftet är att riktvärdena på<br>sikt skall göras om till miljökvalitetsnormer, som då blir juridiskt<br>bindande.</p>
<p>Regeringen delar Miljömålskommitténs bedömning att det senast år<br>2002 bör finna en första lista på riktvärden för ämnen med farliga<br>egenskaper. Regeringen delar också Miljömålskommitténs uppfattning<br></p>
<p>54</p>
<p>att det därefter bör tas fram riktvärden fortlöpande och för minst 100 Prop. 2000/01:65<br>ämnen under perioden fram till år 2010 enligt uppsatta mål.</p>
<h4>5.5.2 Strategier for att nå delmål 5</h4>
<p>Regeringens bedömning: Kemikalieinspektionen och</p>
<p>Naturvårdsverket bör ges huvudansvaret för att utveckla riktvärdena.<br>Andra myndigheter bör involveras i arbetet efter behov.</p>
<p>Företagen måste arbeta för att riktvärdena inte skall överskridas.</p>
<p>Miljömålskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har kommenterat<br>strategierna för att nå delmål 5.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ett arbete för att ta fram<br>riktvärden har inletts på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket.<br>Eftersom det i dag inte finns något system för riktvärden av det slag som<br>avses i delmålet, rnåste arbetet inledas med att berörda myndigheter<br>utarbetar ett fungerande system för att ta fram riktvärden. Riktvärdenas<br>tänkta användningssätt och juridiska status har stora likheter med de<br>bedömningsgrunder för olika ämnen som Naturvårdsverket har tagit<br>fram. Det finns därför goda skäl att se över möjligheterna att samordna<br>ett system med riktvärden med det befintliga systemet för<br>bedömningsgrunder. Riktvärdena bör dock alltid utgå från effekter, till<br>skillnad från dagens bedömningsgrunder som i vissa fall helt utgår från<br>statistiska fördelningar av halter uppmätta i miljön. Ett arbete med att<br>prioritera vilka ämnen som skall omfattas av riktvärden bör också<br>påbörjas snarast.</p>
<p>Riktvärdena är tänkta att kunna användas i bedömningar av vad som är<br>godtagbar miljökvalitet (dvs. motsvarar miljökvalitetsmålet Giftfri<br>miljö), dels vid myndigheternas tillståndsprövningar och tillsyn, dels i<br>näringslivets egna miljöarbete.</p>
<p>När t.ex. miljöövervakning eller mätningar utförda av näringslivet<br>påvisar att riktvärden överskrids måste åtgärder vidtas för att minska<br>tillförseln av de aktuella ämnena. Vilka åtgärder som behövs måste<br>analyseras från fall till fall. Det kan röra sig om allt från att minska<br>utsläppen från en punktkälla till att vidta åtgärder mot läckage från varor<br>eller verka internationellt för minskad långväga lufttransport av ämnen.<br>Riktvärdena kan också utgöra ett underlag för att sätta miljökvalitets-<br>normer i de fall sådana kan vara ett lämpligt styrmedel.</p>
<p>Enligt preciseringen av målet Giftfri miljö skall den sammanlagda<br>exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och inomhusmiljö inte vara<br>skadlig för människor. Detta bör ligga till grund för riktvärden som sätts<br>till skydd för människors hälsa. För att kunna ta hänsyn till den samlade<br>exponeringen krävs att Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket tar<br>initiativ till ett utökat samarbete med de myndigheter som i dag arbetar<br>med dessa frågor inom olika områden, t.ex. Arbetsmiljöverket,<br>Livsmedelsverket och Socialstyrelsen.</p>
<p>55</p>
<h2>6 Behov av forskning och metodutveckling</h2>
<p>Kemikalieutredningen har i sitt betänkande pekat på behovet av<br>forskning och metodutveckling inom kemikalieområdet och lyft fram<br>angelägna forskningsområden. Många remissinstanser har i sina<br>yttranden understrukit behovet av forskning och metodutveckling.</p>
<p>Det finns stora kunskapsluckor beträffande kemiska ämnens<br>egenskaper, förekomst och spridning. Flera av delmålen är tänkta att<br>avhjälpa dessa problem. Det är viktigt att betona att det är företagen som<br>har ansvaret för att testa kemiska ämnens egenskaper och informera om<br>deras spridning. Det är också företagen som har ansvaret för att utveckla<br>alternativ till farliga ämnen. Som stöd för genomförandet av delmålen<br>behövs dock även forskning inom många områden. Det rör sig både om<br>grundläggande naturvetenskaplig forskning, men också om teknisk och<br>samhällsvetenskaplig forskning. Forskning behövs t.ex. för att identifiera<br>effekter som ämnen kan ha, vid sidan av de effekter som undersöks i<br>standardiserade testprogram. Ett annat exempel är att grundläggande<br>teknisk forskning kan behövas för att ge förutsättningar för utveckling av<br>mindre farliga alternativ.</p>
<p>Det finns också behov av utveckling av testmetoder, för att förbättra<br>tester och för att kunna införa tester inom angelägna områden som i dag<br>inte omfattas av testprogram inom t.ex. EU och OECD. Det är också<br>angeläget att utveckla godkända testmetoder som inte innebär<br>användning av försöksdjur.</p>
<p>Många av remissinstanserna, både från näringslivet, myndigheterna<br>och forskningssidan pekar på vikten av att en kraftfull satsning på<br>forskning inom området görs, så att ett bättre underlag kommer fram.</p>
<p>Forskningsbehov</p>
<p>Regeringen har i prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse framhållit att<br>en kraftfull, nationell satsning på grundläggande miljökemisk,<br>ekotoxikologisk och toxikologisk forskning är en förutsättning för att<br>Sverige skall kunna driva kemikaliefrågoma i internationella fora på ett<br>kunskapsbaserat, välgrundat och därmed övertygande sätt.</p>
<p>I det följande anges, som en fördjupning till de områden som berördes<br>i prop. 2000/01:3, exempel på prioriterade forskningsområden för att nå<br>miljömålet Giftfri miljö.</p>
<p>Med tanke på dagens allt mer komplexa exponeringssituation finns<br>skäl att rikta forskningsinsatser mot allt mer subtila effekter på människa<br>och miljö. Det behövs i det sammanhanget forskning kring hur effekter<br>av olika ämnen samverkar (t.ex. synergieffekter). Det behövs också<br>forskning kring hur exponering för ämnen i låga doser under lång tid<br>påverkar människa och miljö.</p>
<p>Den svenska miljöforskningen har i dag en framträdande position.<br>Kemikalieutredningen framhåller dock att det finns ett problem med att<br>forskningen i stor utsträckning fokuseras på de mest uppseendeväckande<br>miljöproblemen och att detta ofta sker på bekostnad av grundläggande<br>forskning som kan leda fram till kunskaper som är nödvändiga för<br>framtiden. Forskningen måste också breddas till att omfatta fler ämnen<br>med olika typer av egenskaper.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>56</p>
<p>Det går inte att i förväg med säkerhet fastställa var framtida Prop. 2000/01:65<br>forskningsbehov inom området föreligger. I redogörelsen för problem-<br>bilden (sid. 9) påpekades att kunskapsbristen beträffande kemiska<br>ämnens miljö- och hälsoegenskaper är stor. Sannolikt finns det åtskilliga<br>miljö- och hälsoproblem kopplade till kemikalieanvändningen som ännu<br>inte är identifierade. För att klarlägga hotbilden behövs därför icke<br>öronmärkta forskningsmedel utöver de områden vi i dag vet behöver<br>prioriteras. Om den goda renommé som kännetecknar svensk miljö-<br>forskning skall kunna bibehållas är det viktigt med ett system för<br>fördelning av forskningsmedel inom området som är ändamålsenligt för<br>att upprätthålla kvaliteten. Forskarstyming och kollegial utvärdering av<br>projekt medför att inomvetenskaplig kvalitet krävs för att ett projekt skall<br>erhålla medel. Det svenska systemet med forskningsråd, där initiativ till<br>nya forskningsprojekt tas av forskare eller forskargrupper som bedöms i<br>konkurrens med andra projekt har visat sig vara mycket framgångsrikt.</p>
<p>Det rör sig om ett stort arbetsfält som lämpligast bearbetas i<br>internationellt samarbete och där Sverige bör delta aktivt. Det är viktigt<br>att resurser avsätts för detta arbete i Sverige, inte minst för att kunna<br>bedöma ämnenas uppträdande och toxicitet i vår miljö, vilken på många<br>sätt avviker från miljön i andra delar av världen.</p>
<p>Exempel på prioriterad forskning som stöd för delmål 3 är att öka<br>kunskapen när det gäller nedbrytning och bioackumulering.<br>Bioackumulering mäts i dag främst i vattenmiljö. Det finns ett behov av<br>studier av bioackumulering i landlevande organismer, vilket är en<br>förutsättning för att relevanta testmetoder på detta område skall kunna<br>utvecklas. Förhållandet mellan bioackumulering och biomagnifiering<br>behöver belysas. Nedbrytning av organiska miljöföroreningar under olika<br>förhållanden är ett forskningsområde av stort intresse för metod-<br>utveckling på området. Det är också av stort intresse att öka kunskaperna<br>om variationer i nedbrytbarhet och deras orsaker.</p>
<p>För metaller är forskning om nedbrytning inte relevant, eftersom de är<br>grundämnen och således inte kan brytas ner. I stället bör forsknings-<br>insatser riktas mot metallernas förekomstformer och omvandlingar<br>mellan dessa. Metallernas förekomstform påverkar tillgängligheten för<br>upptag i levande organismer.</p>
<p>Ett annat angeläget forskningsområde är hormonstörande ämnen, inom<br>vilket såväl effekter på människa som påverkan på lägre och högre djur<br>behöver klarläggas ytterligare. Det är framför allt av vikt att klarlägga<br>genom vilka grundläggande mekanismer de hormonstörande ämnena<br>verkar i kroppen.</p>
<p>På exponeringsområdet är studier av emissioner av ämnen från varor<br>ett område av intresse. Det behövs exempelvis metodik för uppskattning<br>av ackumulation i samhället av ämnen i långlivade varor samt mätningar<br>av emissioner av ämnen från de varor som ackumulerats i samhället.<br>Baserat på sådan forskning kan emissionsfaktorer för ämnen i olika<br>material och miljöer utvecklas.</p>
<p>Miljömedicinska studier behövs även av möjlig inverkan av kemiska<br>ämnen på t.ex. utveckling av allergier och effekter på utveckling,<br>inlärningsförmåga och mental kapacitet. Det är också av stort intresse att<br>undersöka möjligheten att utnyttja genteknologisk forskning för att<br>identifiera känsliga grupper och organismer.</p>
<p>57</p>
<p>Vidareutveckling av metoder för riskbedömning är ytterligare ett<br>viktigt område där forskningsinsatser krävs.</p>
<p>Kemikalieutredningen pekar också på behovet av en långsiktig<br>uppföljning av effekter och halter i anslutning till fortlöpande miljö-<br>övervakning, samt möjligheter att kunna ställa dessa mot exempelvis<br>register med hälsodata som underlag för forskning. Regeringen anser<br>också att det behövs mer forskning för att klarlägga vilka ämnen som<br>bildas i industriella processer eller vid förbränning och problemets<br>storlek. Det behövs också forskning om samverkanseffekler mellan olika<br>ämnen. Delmål 1 är också en förutsättning för genomförandet av en<br>miljöorienterad produktpolitik.</p>
<p>För att styra utvecklingen mot en minskad användning av ämnen med<br>farliga egenskaper kan olika styrmedel användas. Det finns i det<br>sammanhanget behov av forskning kring olika styrmedel och deras<br>effektivitet i olika situationer. Samhällsvetenskaplig forskning kan också<br>bidra till ökad förståelse kring beteende- och attitydförändringar i sam-<br>hället i förhållande till ökad kunskap om kemiska ämnen och till olika<br>former av styrmedel. Samspelet mellan vetenskap och politik är ett<br>intressant forskningsområde som kan leda till ökade möjligheter att nå<br>framgång inte minst internationellt. Det finns också behov av forskning<br>som underlag för metodutveckling t.ex. inom miljöekonomi samt<br>integrering av kemikaliefrågor i verktyg på miljöområdet såsom<br>livscykelanalyser.</p>
<p>Slutligen behövs teknisk forskning för att stödja utveckling av mindre<br>farliga kemikalier och utveckling av mindre kemikaliekrävande tekniker,<br>i syfte att möjliggöra ersättning i användningsområden där farliga<br>kemikalier används i dag. Likaså är det angeläget att i syfte alt minska<br>risker vid hantering stödja utveckling av säkrare tekniker.</p>
<p>Behov av metodutveckling</p>
<p>För att möjliggöra att kunskap tas fram om kemiska ämnens inneboende<br>egenskaper såsom deras nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet samt<br>effektrelaterade egenskaper såsom cancerframkallande, arvsmasse-<br>påverkande, fortplantningsstörande och hormonstörande förmåga, krävs i<br>många fall att nya metoder och tekniker utvecklas och att gamla<br>vidareutvecklas. Det är här dessutom synnerligen angeläget att peka på<br>vikten av att arbeta i riktning mot testmetoder som leder till ett minskat<br>behov av djurförsök. Därutöver krävs att exempelvis rutinmässigt<br>användbara analystekniker utvecklas för att möjliggöra studier av flera<br>ämnens flöden med varor och förekomst i miljön än vad som är möjligt i<br>dag.</p>
<p>Behovet av att minska mängden tester på djur, för att ta reda på<br>ämnens egenskaper och effekter, kan uppnås genom att modeller för att<br>beräkna ämnens egenskaper utvecklas mot större noggrannhet och att<br>flera djurfria testmetoder utvecklas. De försöksdjur som ändå används<br>måste utnyttjas bättre så alt antalet djur som behövs relativt sett minskar,<br>samtidigt som det är viktigt att verka för att djurens förhållanden<br>förbättras. Regeringen avser som framgår av avsnitt 5.1.2. att verka för<br>en utvärdering av försöksdjursfria testmetoder samt hur den framtida<br>metodutvecklingen på området bör inriktas för att minska antalet<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>58</p>
<p>djurförsök, t.ex. genom översiktliga tester med in vitro-metoder. Prop. 2000/01:65<br>Utvecklingen av nya tekniker, t.ex. nanoteknik, kan komma att bidra till<br>att testning av kemikalier förändras och därmed till att antalet djurförsök<br>minskar.</p>
<p>Angelägna områden för metodutveckling är testmetoder för<br>hormonstörande effekter (inklusive vidareutveckling av tester av<br>fortplantningsstömingar) och testmetoder för att kunna bestämma hur<br>långlivade och bioackumulerande ämnen är. Det behövs också utveckling<br>av kemiska analysmetoder för miljöprover bl.a. för att rutinmässigt<br>kunna bestämma förekomsten i miljön av farliga ämnen.</p>
<p>För att nya testmetoder skall kunna standardiseras och börja användas i<br>stor skala krävs ett omfattande arbete med att utvärdera testema.<br>Regeringen vill särskilt framhålla behovet av sådant arbete.</p>
<h2>7 Tillsyn och inspektionsverksamhet</h2>
<p>För att nå miljökvalitetsmålet måste delmålen omsättas i praktiken. Det<br>måste finnas tillsyn och inspektion för att säkerställa att så verkligen<br>sker. Tillsyn och inspektionsverksamhet är en nationell angelägenhet.<br>Kemikalieutredningen fick ett tilläggsuppdrag som redovisats i ett<br>betänkande (SOU 2001:4) i början av januari 2001. I uppdraget ingick<br>bl.a. att belysa och klargöra den framtida rollen inom kemikalie-<br>kontrollen för Kemikalieinspektionen och andra centrala, regionala och<br>lokala tillsynsmyndigheter. I detta ingick organisationen av den<br>nationella tillsynen. Kemikalieutredningen föreslår förändringar i<br>ansvarsfördelningen för tillsynen mellan centrala och lokala<br>myndigheter. Utredningen anser slutligen att Kemikalieinspektionen<br>måste förstärkas och ger förslag till fördelning mellan skatter och<br>avgifter för den framtida finansieringen av verksamheten. Regeringen<br>avser att återkomma i denna fråga.</p>
<p>Många av remissinstanserna påpekar vikten av att ökade resurser<br>kommer till för att en tillräckligt god tillsyn skall komma till stånd. De<br>regionala och kommunala myndigheterna liksom Svenska<br>Kommunförbundet betonar också vikten av att de centrala<br>myndigheterna liksom, i förekommande fall, de regionala, ger ett bättre<br>stöd till den myndighet som utövar tillsynen.</p>
<p>Trots att tillsynen i grunden är nationell blir det alltmer angeläget för<br>svensk del att kemikalietillsynen och regelefterlevnaden fungerar<br>tillfredsställande inom hela EU. Bakgrunden till detta är att en stor andel<br>kemiska produkter och andra varor på den svenska marknaden är<br>producerade i länder utanför Sverige, och en stor del utanför EU.<br>Varoma kommer ofta in till Sverige via andra EU-länder.</p>
<p>Inom EU har initiativ tagits till nätverk som syftar till att utveckla och<br>samordna inspektionsmetodik samt utbyta erfarenheter och information<br>mellan medlemsstaterna. Två sådana nätverk är 1MPEL Network<br>(European Network for the Implementation of Environmental Law) och<br>CLEEN (Chemical Legislation European Enforcement Network). IMPEL<br>arbetar med tillsynsfrågor som gäller regler om yttre miljö, vilka<br>vanligen är s.k. minimiregler där ett enskilt medlemsland kan ställa högre</p>
<p>59</p>
<p>krav än vad som föreskrivs i direktivet. CLEEN arbetar med tillsyn över<br>kemiska produkter och andra produkter som har fri rörlighet inom EU,<br>där restriktioner införs genom harmoniserade direktiv som länderna<br>måste införa. Med stöd av CLEEN genomför medlemsstaternas<br>tillsynsmyndigheter samordnad tillsyn över kemikaliereglerna i EU.</p>
<p>Medlemsstaternas tillsyn är en viktig del av riskbegränsningsarbetet<br>och en förutsättning för trovärdigheten i EU:s regelverk. Frågor om<br>tillsyn och regelefterlevnad måste därför uppmärksammas i högre<br>utsträckning och förstärkas i den politiska diskussionen om en ny<br>kemikaliestrategi. Sverige bör verka för att det arbete som bedrivs inom<br>ramen för IMPEL och CLEEN utvecklas och stöds av kommissionen.<br>Väglcdningsdokument med minimikrav på tillsyn och regelefterlevnad<br>av kemikaliereglerna bör tas fram.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<h2>8 Uppföljning</h2>
<p>För att kunna bedöma om arbetet för att nå delmålen bedrivs på ett<br>effektivt sätt måste det följas upp och utvärderas. Ett nationellt och ett<br>regionalt uppföljnings- och utvärderingssystem baserat på indikatorer<br>knutet till miljömålen har föreslagits av Miljömålskommittcn.<br>Kommittén föreslog också att ett miljömålsråd skall inrättas, vars uppgift<br>skulle vara att tillsammans med miljömålsansvariga myndigheter föreslå<br>lämpliga indikatorer för att följa upp miljömålen. Enligt kommitténs<br>förslag bör regeringen besluta vilka myndigheter som skall vara<br>ansvariga för de olika miljömålen. Huvudansvarig myndighet för Giftfri<br>miljö bör vara Kemikalieinspektionen. Förslaget om system för<br>uppföljning och eventuellt inrättande av ett miljömålsråd behandlas<br>vidare i den kommande miljömålspropositionen.</p>
<p>Det finns ett behov av utökad miljöövervakning för att följa upp beslut<br>om begränsningar och frivilliga åtaganden för att minska användningen<br>av kemikalier med oönskade miljö- och hälsoeffekter. Framför allt<br>behöver antalet ämnen som övervakas utökas. Det kan ske genom att fler<br>undersökningar av översiktlig karaktär genomförs - där mätningar av ett<br>stort antal ämnen görs. Sådana mätningar kan göras i miljöer där halterna<br>av ämnena kan förväntas vara höga, dvs. nära källor och i stadsmiljöer.<br>Resultat från översiktliga undersökningar av det slaget kan ge värdefullt<br>underlag till prioriteringar av vilka ämnen som bör ingå i mer omfattande<br>program. De ämnen som hittas i höga halter nära källor bör vara mer<br>prioriterade att söka efter även i mer avlägsna områden jämfört med de<br>ämnen som inte förekommer i detekterbara halter ens nära källor. Ny<br>analysteknik ger ökade förutsättningar för att mäta fler ämnen på samma<br>gång som t.ex. är fallet inom metallområdet.</p>
<p>Det finns också ett behov av utökad hälsorelatcrad miljöövervakning,<br>för att följa upp människors exponering. För att möjliggöra uppföljning<br>bakåt i tiden av eventuella nya miljögifter som upptäcks behövs<br>provbanker, där material samlas över åren. Det finns ett behov av sådana<br>provbanker både för miljöprover och för mänsklig vävnad.</p>
<p>60</p>
<h2>Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Statsfmansiella konsekvenser</p>
<p>Att driva genomförandet av delmålen, nationellt och inom EU, kräver<br>insatser av svenska myndigheter. Den myndighet som berörs mest av<br>genomförandet är Kemikalieinspektionen. Inriktningen på inspektionens<br>framtida arbete och frågan om hur myndighetens arbete skall finansieras<br>har utretts av Kemikalieutredningen. Utredningen redovisade sina förslag<br>i början av januari 2001.</p>
<p>Kemikalieutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 2001:4)<br>förstärkningar av Kemikalieinspektionen de närmaste tre åren. De<br>föreslagna förstärkningarna med nya tjänster och ytterligare medel avser<br>främst tillsynen enligt 14 kap. miljöbalken, det EU-inriktade<br>riskbedömnings- och riskbegränsningsarbetet samt övrigt arbete med<br>anledning av huvudansvaret för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.<br>Regeringen avser att återkomma i denna fråga.</p>
<p>Övriga myndigheter som deltar i genomförandet av målet Giftfri miljö<br>förväntas klara arbetet inom ramen för befintliga budgetmedel.</p>
<p>Konsekvenser för näringslivet</p>
<p>Kemikalieutredningen har beräknat kostnaderna för att ta fram uppgifter<br>om ämnens egenskaper i enlighet med delmål 1. Avsikten med de<br>beräkningar som gjorts är inte att visa på den exakta kostnaden utan<br>snarare att ange en storleksordning. Vidare har utredningen förutsatt att<br>kostnaderna för testning fördelas mellan tillverkare i EU i förhållande till<br>deras produktion och att testningen slås ut över nio år (dvs. sker fram till<br>2010). Ingen vet exakt hur många ämnen som finns på marknaden men<br>en rimlig gissning är enligt Kemikalieutredningen att det finns 20 000 -<br>40 000 ämnen i de volymsintervall som kräver testning av hälso- och<br>miljöegenskaper. Slutsatsen av Kemikalieutredningens beräkning var att<br>kostnaden för den svenska kemiindustrin skulle ligga på 15 miljoner<br>kronor per år om det totala antalet ämnen som testas inom EU är 20 000.<br>Om det totala antalet ämnen är 40 000 ligger kostnaden på 30 miljoner<br>kronor per år. Det utgör 0,2 respektive 0,4 promille av kemiindustrins<br>omsättning. Kemikontoret har i sitt remissyttrande redovisat en alternativ<br>beräkning. Enligt den skulle kostnaderna för testning bli dubbelt så höga<br>som i Kemikalieutredningen beräkning. Även med ett sådant antagande<br>skulle dock kostnaderna fortfarande bli mindre än en promille av<br>omsättningen. Det är dock viktigt i sammanhanget att notera att<br>kostnaderna kommer att skilja sig åt mellan olika företag, beroende på<br>om de tillverkar ämnen som de redan har testat eller om de tillverkar<br>ämnen som är otestade.</p>
<p>Beträffande utfasning av ämnen enligt delmål 3 och riskminskning<br>enligt delmål 4 och 5 går konsekvenserna för näringslivet inte fullt ut att<br>förutsäga så länge vi inte känner till egenskaperna hos alla ämnen som<br>förekommer på marknaden och därmed inte heller vet exakt vilka ämnen<br>som kommer att behöva åtgärdas.</p>
<p>Generellt kan dock sägas att eftersom strategierna i hög grad bygger på<br>ett genomförande inom EU blir effekterna på svenskt näringslivs</p>
<p>61</p>
<p>konkurrenskraft mindre än om de byggt på nationella regleringar. EU:s<br>konkurrenskraft gentemot tredje land kan dock komma att påverkas på<br>grund av kostnadsökningar inom unionen. En strävan att även föra ut<br>strategierna globalt bör kunna minska denna påverkan. Tidpunkterna i<br>delmålen är också satta på ett sådant sätt att ordentlig tid ges för<br>omställning, vilket minskar de ekonomiska konsekvenserna. Under en tid<br>på tio år behöver förändringar i produktionen ofta ske ändå och är<br>spelreglerna klara från början kan industrin inrikta sin produktutveckling<br>mot sådana ämnen som inte omfattas av krav på utfasning. Det är också<br>viktigt att notera alt krav på utfasning och riskminskning får olika<br>effekter inom olika delar av näringslivet. Företag som tillverkar eller<br>importerar ämnen som på grund av sina egenskaper bör avvecklas kan<br>komma att få omställningskostnader, åtminstone temporärt. Företag som<br>däremot utvecklar och kan tillhandahålla alternativa kemikalier eller<br>tekniker gynnas, eftersom dc får en större marknad för sina produkter.<br>Det finns också en skillnad mellan tillverkare av kemikalier och företag<br>som använder kemikalier. Företag som använder kemikalier har ofta ett<br>intresse av att få så bra information som möjligt om dessa och att få<br>tillgång till ämnen med så låg farlighet som möjligt. De användande<br>företagen kan därför i många lägen gynnas av en utveckling i linje med<br>delmålen.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>62</p>
<h2>10 Ordlista</h2>
<p>Arvsmassepåverkande ämnen</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bioackumulerande ämnen</p>
<p>Cancerframkallande ämnen</p>
<p>Existerande ämnen</p>
<p>Fortplantningsstörande ämnen</p>
<p>Hormonstörande ämnen</p>
<p>Reglerna i EG:s ämnesdirektiv (rådets<br>direktiv 67/548/EEG) definierar vad<br>som avses med bl.a. arvsmasse-<br>påverkande ämnen. Ämnen och<br>beredningar skall klassificeras i<br>faroklassen arvsmassepåverkande om<br>de vid inandning, förtäring eller upptag<br>genom huden kan orsaka ärftliga<br>genetiska defekter eller öka deras<br>incidens.</p>
<p>Ämnen som ansamlas i organismer i<br>högre halter än i den omgivande miljön<br>eller födan.</p>
<p>Reglerna i EG:s ämnesdirektiv<br>definierar vad som avses med bl.a.<br>cancerframkallande ämnen. Ämnen och<br>beredningar skall klassificeras i<br>faroklassen cancerframkallande om de<br>vid inandning, förtäring eller upptag<br>genom huden kan orsaka cancer eller<br>öka dess incidens.</p>
<p>EU:s regelverk skiljer på existerande<br>och nya ämnen. Existerande ämnen<br>definieras som de ämnen som angavs<br>finnas på den gemensamma marknaden<br>1981 och som är förtecknade i The<br>European Inventory of Existing<br>Commercial Chemical Substances<br>(EINECS).</p>
<p>Reglema i EG:s ämnesdirektiv<br>definierar vad som avses med bl.a.<br>fortplantningsstörande ämnen. Ämnen<br>och beredningar skall klassificeras i<br>faroklassen fortplantningsstörande om<br>de vid inandning, förtäring eller upptag<br>genom huden kan orsaka, eller öka<br>incidensen av, icke ärftliga skador på<br>avkomman eller försämrad manlig eller<br>kvinnlig fertilitet.</p>
<p>Ämnen som genom att störa balansen i<br>kroppens hormonsystem kan ge upphov<br>till en rad olika effekter t.ex. störningar<br>i fortplantningsförmågan,<br>missbildningar hos avkomman, cancer,<br>påverkan på immunsystemet, diabetes,<br>hjärtkärlsjukdomar, benskörhet eller<br>påverkan på nervsystemet.</p>
<p>63</p>
<p>Högvolymkemikalier</p>
<p>Import</p>
<p>Kemiska produkter</p>
<p>Kemiska ämnen</p>
<p>Lågvolymkemikalier</p>
<p>Långlivade ämnen</p>
<p>Mellanvolymkemikalier</p>
<p>Nya ämnen</p>
<p>Organiska ämnen</p>
<p>Varor</p>
<p>Ämnen som tillverkades eller<br>importerades i mängder över 1 000 ton<br>per år under en viss tid i anslutning till<br>att EU-reglema om existerande ämnen<br>trädde i kraft.</p>
<p>Införande av varor från annat land.<br>Oftast avses tredje land utanför EU.<br>Kemiska ämnen och beredningar av<br>kemiska ämnen. I EU:s regler<br>motsvaras begreppet kemiska produkter<br>av begreppen ämnen och preparat.<br>Grundämnen och deras kemiska<br>föreningar.</p>
<p>Ämnen som tillverkades eller<br>importerades i mängder under 10 ton<br>per år under en viss tid i anslutning till<br>att EU-reglema om existerande ämnen<br>trädde i kraft.</p>
<p>Ämnen som genom begränsad<br>nedbrytning kan förväntas stanna kvar<br>en längre tid i miljön.</p>
<p>Ämnen som tillverkades eller<br>importerades i mängder mellan 10 och<br>1 000 ton per år under en viss tid i<br>anslutning till att EU-reglema om<br>existerande ämnen trädde i kraft.<br>EU:s regelverk skiljer på existerande<br>och nya ämnen. Nya ämnen definieras<br>som de ämnen som inte är upptagna på<br>The European Inventory of Existing<br>Commercial Chemical Substances<br>(EINECS).</p>
<p>Kemikalier som baseras på grundämnet<br>kol i kemisk förening med grundämnet<br>väte, inklusive sådana föreningar där<br>vätet helt eller delvis ersatts med andra<br>ämnen som t.ex. halogener.</p>
<p>Med varor avses såväl kemiska<br>produkter som varor av annat slag.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>64</p>
<h2>Sammanfattning av Miljömålskommitténs<br>betänkande "Framtidens miljö- allas vårt ansvar"<br>SOU 2000:52 i de delar som rör GIFTFRI MILJÖ</h2>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>RIKSDAGENS BESLUTADE MÅL:</h4>
<p>”Miljön skall vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller<br>utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den<br>biologiska mångfalden.</p>
<p>Miljökvalitetsmålet innebär:</p>
<p>• Halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön är nära<br>bakgrundsnivåerna.</p>
<p>• Halterna av naturfrämmande ämnen i miljön är nära noll.”</p>
<h4>KOMMITTÉNS FÖRSLAG TILL DELMÅL</h4>
<p>Förslag till kompletterande preciseringar av miljökvalitetsmålet:</p>
<p>• Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre miljö och<br>inomhusmiljö är, för särskilt farliga ämnen är nära noll och för övriga<br>kemiska ämnen inte skadlig för människor.</p>
<p>• Förorenade områden är undersökta och vid behov åtgärdade.</p>
<h4>Förslag till etappmål:</h4>
<p>1. År 2010 har alla avsiktligt framställda eller utvunna kemiska ämnen<br>som hanteras på marknaden data motsvarande de krav som ställs på<br>nya ämnen. För ämnen som hanteras i höga respektive medelhöga<br>volymer bör data finnas redan år 2005 respektive år 2009.</p>
<p>2. År 2010 är varor försedda med hälso- och miljöinformation.</p>
<p>3. Nyproducerade varor är i huvudsak fria från;</p>
<p>- cancerframkallande, arvsmassepåverkande och<br>fortplantningsstörande ämnen senast år 2007,</p>
<p>- mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen senast år</p>
<p>2010,</p>
<p>- långlivade och bioackumulerande ämnen senast år 2015,</p>
<p>- kvicksilver senast år 2003 samt kadmium och bly senast år 2010.<br>Sådana ämnen används inte heller i produktionsprocesser på ett<br>sådant sätt att hälsa och miljö kan komma till skada.</p>
<p>4. Hälso- och miljöriskerna med användningen av kemiska ämnen har<br>minskat fortlöpande fram till 2010 enligt indikatorer/nyckeltal som<br>fastställts av berörda myndigheter, liksom förekomst och användning<br>av kemiska ämnen som försvårar återvinning av material.</p>
<p>5. För minst 100 utvalda kemiska ämnen, som inte omfattas av<br>etappmål 3, finns år 2010 riktvärden fastlagda av berörda<br>myndigheter.</p>
<p>6. Förorenade områden är identifierade samt undersökta och minst 30<br>procent av områdena av riskklass mycket stor och stor är åtgärdade<br>senast år 2010.</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 65</p>
<p>Etappmål 1 och 3 bygger huvudsakligen på Kemikalieutredningens Prop. 2000/01:65<br>förslag (Varor utan faror SOU 2000:53). Bilaga 1</p>
<h4>VILKA ÄR PROBLEMEN - OCH HUR KAN DE LÖSAS?</h4>
<p>Ett stort hinder för att nå en giftfri miljö är bristen på kunskap om<br>kemiska ämnen. Det är därför av yttersta vikt alt klarlägga kemiska<br>ämnens egenskaper, hur ämnen samverkar, förekomst i framför allt<br>varor, flöden och hur människor och miljö påverkas av dem samt hur<br>hantering och användning bör ske för att minska riskerna. Spridning av<br>kemiska ämnen kan ske från andra länder via luft, vatten och transporter.<br>Föroreningar i mark, grundvatten, sediment, byggnader och anläggningar<br>är ett annat problem. De flesta har uppkommit genom utsläpp, spill eller<br>olyckshändelser under efterkrigstiden fram till 1980-talet. Antalet<br>förorenade områden i landet beräknas vara 22 000, varav hälften är<br>idcnli lierade.</p>
<p>För att nå målen behövs en mycket offensiv satsning, nationellt,<br>internationellt och i EU. Gemensamma system och regelverk inom EU är<br>mycket betydelsefulla. Dessutom behövs en sanering av förorenade<br>områden, men det är tveksamt om allt kan ske på en generations sikt.<br>Utredningen gör bedömningen att en giftfri miljö inte kan uppnås inom<br>en generation. För det krävs fortsatta insatser. Däremot finns det<br>förutsättningar att uppnå ett miljötillstånd där halterna av farliga ämnen<br>är så låga att de inte märkbart påverkar hälsa eller biologisk mångfald.</p>
<p>HUR NÅ ETAPPMÅLEN?</p>
<h4>ÅTGÄRDER</h4>
<p>För att nå det första etappmålet måste Sverige verka för att det senast år<br>2005 finns ett EU-gemensamt system som kräver att industrin tar fram<br>data om existerande ämnen. Därutöver bör Sverige verka i OECD för att<br>testmetoder utvecklas och standardiseras, bl.a. för att identifiera<br>förekomst av oavsiktligt bildade ämnen. Ett viktigt arbete är också att få<br>alternativa testmetoder utvecklade och internationellt accepterade - för<br>att minska behovet av djurförsök.</p>
<p>För att nå etappmål 2 måste Sverige arbeta för att det senast år 2007<br>finns ett EU-gemensamt system för utformning av hälso- och<br>miljöinformation för varor som inte är kemiska produkter. 1 avvaktan på<br>ett sådant system är det viktigt att näringslivet tar fram information om<br>kemiska ämnens egenskaper och varors livscykelanalyser för att omsätta<br>dem i miljövarudeklarationer. Företag inom branscher som har varor med<br>stor spridning i samhället bör, genom frivilliga åtaganden, år 2005<br>tillhandahålla varudeklarationer som inkluderar hälso- och miljö-<br>information.</p>
<p>Nyproducerade varor skall år 2010 vara fria från t.ex. kvicksilver,<br>kadmium och bly och av människan framställda ämnen som är<br>långlivade och bioackumulerbara, samt ämnen som är<br>cancerframkallande, arvsmassepåverkande och fortplantningsstörande för<br>att det tredje etappmålet skall nås.</p>
<p>66</p>
<p>Det fjärde etappmålet kräver bl.a. att tillverkare, importörer och andra<br>leverantörer av kemiska produkter och varor tar ansvar för dessa under<br>hela livslängden. Användare måste undvika att använda hälso- och<br>miljöfarliga produkter och varor om de kan ersättas med mindre farliga.<br>Användare och andra hanterare måste också vidta åtgärder så att<br>exponering av människa och miljö för kemiska ämnen minskar<br>fortlöpande. År 2005 skall system för miljöledning och relevant<br>miljöarbete omfatta anvisningar om kemiska ämnen så att hälso- och<br>miljörisker och avfallsaspekter av dessa beaktas av varor i hela<br>livscykeln.</p>
<p>Det femte etappmålet siktar till att ta fram riktvärden för kemiska<br>ämnen som fortfarande kommer att vara tillåtna på lång sikt, t.ex.<br>metaller som förekommer naturligt i miljön. Vissa bekämpningsmedel är<br>andra exempel. För att nå målet skall berörda myndigheter år 2002 ha<br>utarbetat ett fungerande system för att ta fram bedömningsgrunder och<br>riktvärden. Samma år skall det finnas en första lista på riktvärden för<br>ämnen med farliga egenskaper. Därefter tas riktvärden fram fortlöpande.</p>
<p>En rad åtgärder måste vidtas för att det sjätte etappmålet skall kunna<br>nås. Före utgången av 2002 måste t.ex. alla länsstyrelser ha ett regionalt<br>program för arbetet med efterbehandling och markrestriktioner för<br>förorenade områden. Varje kommun måste ha kompletterat sin<br>avfallsplan med ett program för efterbehandling av förorenade områden<br>och redovisning av behov av markrestriktioner. Förorenade områden<br>skall vara identifierade och riskklassade och ett antal demonstrations-<br>projekt vara genomförda. Före utgången av 2005 måste kommunerna ha<br>redovisat de förorenade områdena i sina översiktsplaner och vid behov<br>angivit riktlinjer för markanvändningen. Före utgången av 2010 skall de<br>förorenade områden som tidigare bedömts innebära en stor risk eller<br>mycket stor risk ha undersökts översiktligt. Ca 7 000 områden tillhör<br>dessa riskkategorier och etappmålet innebär att 30 procent av dessa skall<br>vara undersökta och åtgärdade.</p>
<h4>STYRMEDEL</h4>
<p>Det behövs en kraftfull satsning på både normativa och informativa<br>styrmedel. De marknadsdrivna krafterna är viktiga för att få till stånd ett<br>systematiskt riskminskningsarbete. Företagens arbete med miljö-<br>varudeklarationer och positiv miljömärkning är exempel på detta.</p>
<p>Ett mycket viktigt styrmedel är svenskt deltagande i EU-arbetet och<br>andra internationella sammanhang. Under de närmaste åren gäller det<br>framför allt för svenska myndigheter att vara med och skapa EU-<br>gemensamma system och regelverk, t.ex. krav på att varor förses med<br>hälso- och miljöinformation enligt ett gemensamt system och förbud att<br>använda kemiska ämnen med särskilt farliga egenskaper i<br>konsumentvaror. Vidare är information och utbildning viktiga styrmedel<br>för att minska riskerna vid användning av kemiska ämnen.</p>
<p>Fortsatt arbete i befintliga EU-program om klassificering och<br>märkning är också angeläget, liksom att kräva utfasning av användningen<br>av vissa ämnen. Insatser måste också göras för att Sverige inte skall<br>behöva tillåta tidigare förbjudna ämnen till följd av harmoniseringar<br>inom EU, t.ex. vad gäller bekämpningsmedel. I båda dessa fall bör</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>67</p>
<p>Sverige offensivt utnyttja möjligheterna att hävda rätten att behålla eller<br>införa nationella förbud. Andra områden som kräver internationell<br>samverkan är att minska spridningen av långväga transporterade<br>föroreningar, liksom internationellt standardiseringsarbete.</p>
<p>1 den mån åtgärder inte vidtas på EU-nivå i önskad takt för att<br>miljömålen skall kunna uppnås, bör Sverige så långt det är möjligt gå<br>före med hårdare krav. Ekonomiska styrmedel i form av skatter och<br>avgifter bör t.ex. övervägas.</p>
<p>Forsknings- och utbildningsinsatser behövs inom en rad områden, t.ex.<br>kring samband mellan dos och respons, samverkanseffekter mellan flera<br>ämnen och utveckling av alternativa testmetoder för att minska<br>djurförsöken</p>
<p>Det finns också behov av samhällsvetenskaplig forskning, t.ex. kring<br>olika styrmedels effektivitet för att nå målet giftfri miljö, liksom<br>forskning kring hur attityder och beteenden påverkas.</p>
<p>En ökad samverkan måste komma till stånd, t.ex. mellan företag, men<br>också mellan myndigheter, näringsliv och andra intressenter. En viktig<br>förutsättning är att aktörerna enas om en gemensam problembild för ett<br>lyckat internationellt agerande. Ansvariga myndigheter som behöver<br>samverka mer är Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket,<br>Arbctarskyddsstyrelsen, Yrkesinspektionen, länsstyrelserna och<br>kommunerna. Detta mål är avstämt med Kemikalieutredningen som<br>arbetar med kriterier för farliga ämnen.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>68</p>
<h2>Sammanfattning av Kemikalieutredningens<br>betänkande ”Varor utan faror” SOU 2000:53</h2>
<h4>Kemikalieutredningens uppdrag</h4>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Utifrån miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö och de nya riktlinjerna för<br>kemikaliepolitiken har Kemikalieutredningen (M 1998:09) fått i uppdrag<br>att föreslå hur de nya riktlinjerna inom kemikaliepolitiken skall<br>genomföras. I uppdraget har bl.a. ingått att definiera de ämnen som bör<br>omfattas av de nya riktlinjerna, t.ex. hur långlivat och bioackumulerande<br>ett ämne skall vara för att det inte bör få användas i nyproducerade varor.<br>Uppdraget har också innefattat att utreda vilka ytterligare åtgärder och<br>styrmedel som behövs för att kunna genomföra riktlinjerna. Utredningen<br>skall även analysera ekonomiska och andra konsekvenser av förslagen.</p>
<p>Det är viktigt att framhålla att det utöver genomförandet av de nya<br>riktlinjerna även behövs omfattande åtgärder mot särskilt farliga ämnen<br>som redan finns i samhället - i varor och på deponier - samt mot den<br>stora fortsatta användningen av kemikalier, för att miljökvalitetsmålet om<br>en giftfri miljö skall kunna nås. De ämnen som vi föreslår skall omfattas<br>av de nya riktlinjerna är troligtvis några hundra, vilket innebär att<br>åtskilliga tusen ämnen återstår. För ett helhetsgrepp vad gäller målet om<br>en giftfri miljö hänvisar utredningen framför allt till<br>Miljömålskommitténs (M 1998:07) betänkande (SOU 2000:52) och<br>Kemikalieinspektionens underlagsrapport till regeringen om Giftfri<br>miljö.</p>
<h4>Några utgångspunkter (kapitel 2)</h4>
<p>Kemikalier spelar en viktig roll i vårt samhälle. Utvecklingen av kemiska<br>ämnen och produkter har starkt bidragit till dagens materiella välstånd.</p>
<p>Men kemikalieanvändningen har också bidragit till välfärdens<br>avigsidor. Farliga ämnen kan förorsaka skador på människa och miljö.<br>Antalet ämnen på marknaden har ökat kraftigt de senaste decennierna,<br>liksom flödena av varor och kemikalier som ingår i dessa. Det stora<br>antalet ämnen och kemiska produkter gör att området är<br>svåröverblickbart.</p>
<p>Ytterligare ett problem med dagens kemikalieanvändning är den stora<br>bristen på kunskap om ämnens hälso- och miljöegenskaper. På grund av<br>den stora kunskapsbristen kan man idag vare sig identifiera alla ämnen<br>som är hälso- eller miljöfarliga eller göra riskbedömningar och vidta<br>riskbegränsningsåtgärder i tillräcklig omfattning.</p>
<p>Problemet med användningen av långlivade och bioackumulerande<br>samt cancerframkallande, arvsmassepåverkande, reproduktionsstörande<br>och hormonstörande ämnen är att effekterna av utsläpp - både direkta<br>utsläpp och diffusa utsläpp via varor m.m. - är fördröjda. Det som släpps<br>ut idag kan få effekter först inom ett eller ett par decennier. Det kan<br>också ta mycket lång tid innan åtgärder för att förhindra effekter ger<br>resultat. Hotet om skadliga effekter av kemikalier på människa och miljö<br>gör att man inom såväl politiken som näringslivet måste tänka på<br>betydligt längre sikt än vad som är vanligt i samhället idag.</p>
<p>69</p>
<p>4 Riksdagen 2000/01. 1 sand. Nr 65</p>
<p>Det internationella arbetet på kemikalieområdet är av stor betydelse,<br>eftersom många problem med kemikalier inte kan lösas på nationell nivå.<br>De kemikalier och varor som säljs är ofta tillverkade i andra länder.<br>Ämnena sprids således via handeln med varor. Dessutom kan vissa<br>svårnedbrytbara ämnen transporteras med vindar och på så vis komma<br>till miljöer långt från både tillverkning och användning.</p>
<p>Utredningens slutsats är därför att det med hänsyn till varuperspektivet<br>är uppenbart att de angivna riktlinjerna inte kan genomföras enbart med<br>åtgärder på nationell nivå, utan i huvudsak måste vidtas på internationell<br>nivå, i ett första steg främst på EU-nivå. Utredningen anser att<br>begränsningar av kemiska ämnen som innebär särskilt stora risker för<br>hälsa och miljö bör ske genom lagstiftning inom EU. Men även<br>marknadsdrivna och frivilliga styrmedel måste användas för att nå<br>framgång. Det behövs lösningar hos marknaden själv, där t.ex.<br>miljömärkning, miljöledningssystem, miljövarudeklarationer samt<br>offentlig och annan upphandling kan bli viktiga drivkrafter.</p>
<p>Ytterligare arbete behövs av såväl myndigheter som näringslivet för att<br>komplettera och fördjupa arbetet med att genomföra riktlinjerna och för<br>att kunna uppnå miljökvalitelsmålet om en giftfri miljö. Utredningens<br>ambition har varit att med förslagen i detta betänkande formulera en bra<br>grund för det fortsatta arbetet såväl inom som utanför Sverige.</p>
<h4>EU behöver en ny kemikaliestrategi (kapitel 3)</h4>
<p>EU är den arena som Sverige i första hand bör använda för att genomföra<br>de nya riktlinjerna. Utredningen har lämnat ett antal förslag på<br>förändringar av EU:s politik och i EU:s regelverk på kemikalieområdet.</p>
<p>Som grund för en ny kemikaliepolitik bör Sverige verka för att man<br>inom EU antar en ny kemikaliestrategi. Denna bör baseras på samma<br>principer som finns i miljöbalken, nämligen försiktighetsprincipen,<br>produktvalsprincipen och principen om företagens ansvar (inkl,<br>producentansvar och att förorenaren skall betala). Med dessa tre<br>principer som grund föreslår utredningen att en ny kemikaliestrategi bör<br>innebära bl.a. följande:</p>
<p>Försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen bör införas direkt i<br>EG:s rättsakter på kemikalieområdet.</p>
<p>I en ny kemikaliestrategi är det viktigt att man betonar att ett<br>långsiktigt perspektiv alltid skall användas vid bedömning av hälso- och<br>miljöeffekter av kemikalier. En av de viktigaste delarna bör vidare vara<br>att ställa samma dokumentationskrav på existerande ämnen som på nya<br>ämnen. Företagen bör tydligt ges ansvaret för att data tas fram, och<br>företagen bör också utföra initiala riskbedömningar och vid behov vidta<br>försiktighetsåtgärder.</p>
<p>En kommande kemikaliestrategi i EU måste också innehålla signaler<br>om att skärpningar av EU:s keniikalielagstiftning kommer att behöva<br>ske. I ett första steg bör det ske genom ändringar i befintlig lagstiftning.<br>På längre sikt bör EU:s keniikalielagstiftning samlas under ett<br>ramdirektiv eller motsvarande.</p>
<p>Frågan om att ett mer generellt angreppssätt bör tillämpas mot de<br>hälso- och miljöfarligaste ämnena bör lyftas fram i EU:s kommande<br>kemikaliestrategi. Detta angreppssätt bör bl.a. innebära att åtgärder vidtas</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>70</p>
<p>mot ämnen som är långlivade och bioackumulerbara samt Prop. 2000/01:65</p>
<p>cancerframkallande, arvsmassepåverkande, fortplantnings- och Bilaga 2</p>
<p>hormonstörande ämnen. Dessutom bör det i den kommande<br>kemikaliestrategin anges att användningen av kvicksilver, kadmium och<br>bly samt deras föreningar i huvudsak bör upphöra.</p>
<p>Vi föreslår också att tillsynen inom kemikalieområdet behöver<br>förbättras. Även det bör lyftas fram i en kommande kemikaliestrategi i<br>EU.</p>
<h4>Förslag till EU-system för krav på kunskap om kemiska ämnens<br>hälso- och miljöegenskaper (kapitel 4)</h4>
<p>Kunskap om kemiska ämnens hälso- och miljöegenskaper är<br>grundläggande för allt säkerhetsarbete på kemikalieområdet. Kunskap<br>om ämnenas inneboende hälso- och miljöegenskaper är också en<br>förutsättning för att kunna identifiera de ämnen som omfattas av de nya<br>riktlinjerna. Idag saknas i stor utsträckning sådan kunskap för de redan<br>existerande ämnena på marknaden. Däremot ställs krav på att det måste<br>finnas kunskaper om ämnets hälso- och miljöegenskaper när det gäller<br>nya kemiska ämnen.</p>
<p>Vi föreslår att alla ämnen som används - oavsett om de är nya eller<br>redan existerande - skall omfattas av samma krav på uppgifter om<br>ämnets egenskaper. Reglerna bör innebära att ämnen där data saknas inte<br>får släppas ut på marknaden efter vissa årtal. Därefter skall ämnena<br>behandlas som om de vore nya ämnen, vilket innebär att de omfattas av<br>befintliga regler om förhandsanmälan av nya ämnen.</p>
<p>De datakrav som ställs i ämnesdirektivet måste utökas vad gäller<br>ämnens långlivade och bioackumulerande egenskaper, och så snart<br>testmetoder finns även i fråga om hormonstörande egenskaper.</p>
<h4>Förslag till utfasningskriterier för långlivade och bioackumulerande<br>ämnen (avsnitt 5.1 och bilaga 3)</h4>
<p>Utredningen definierar ett organiskt ämne som långlivat (persistent) om<br>det är stabilt i miljön i betydelsen att det bryts ned långsamt. Ett långlivat<br>ämne motstår således i hög grad de olika processer i miljön som leder till<br>nedbrytning av andra, mindre motståndskraftiga ämnen.</p>
<p>Att ett ämne är bioackumulerbart innebär att det är tillgängligt för<br>upptag av organismer, samt att det tas upp snabbare än det kan utsöndras<br>eller brytas ner. Ämnet kan därmed ansamlas i organismer i högre halter<br>än i omgivningen eller födan.</p>
<p>Utredningen har bedömt det som allvarligare att ett biotillgängligt<br>ämne är långlivat än att det är bioackumulerande eftersom ett långlivat<br>ämne ger upphov till långvarig exponering, och det finns risk för att<br>oförutsedda effekter manifesterar sig under exponeringstiden. Det finns<br>dessutom risk att långlivade ämnen transporteras till miljöer långt ifrån<br>produktions- och användningsplatsen. Därutöver tar det lång tid att få<br>ned halterna i miljön av ett långlivat ämne, även sedan tillförseln<br>stoppats.</p>
<p>Utredningen har övervägt olika halveringstider för när ett ämne bör<br>betraktas som oacceptabelt långlivat samt för när ett ämne bör betraktas</p>
<p>71</p>
<p>som oacceptabelt bioackumulcrbart. Efter diskussioner med forskare<br>såväl nationellt som internationellt föreslår utredningen att nya ämnen<br>inte får släppas ut på marknaden fr.o.m. 2005, och existerande ämnen<br>fr.o.m. 2015, om de är så långlivade och bioackumulerbara:</p>
<p>■ att deras halveringstid är längre än 8 veckor (i simuleringstest vid<br>20° C), och</p>
<p>■ att deras biokoncentrationsfaktor är högre än 2 000 (BCF för fisk),<br>eller</p>
<p>• att de på grundval av andra tillförlitliga vetenskapliga studier eller<br>internationellt accepterade beräkningsmetoder bedöms uppfylla dessa<br>kriterier.</p>
<p>Utredningen föreslår också utfasning fr.o.m. 2010 av existerande<br>ämnen om ämnena är så långlivade och bioackumulerbara:</p>
<p>• att deras halveringstid är längre än 26 veckor (i simuleringstest vid<br>20° C), och</p>
<p>■ att deras biokoncentrationsfaktor är högre än 5 000 (BCF för fisk),<br>eller</p>
<p>■ att de på grundval av andra tillförlitliga vetenskapliga studier eller<br>internationellt accepterade beräkningsmetoder bedöms uppfylla dessa<br>kriterier.</p>
<p>Förslag till utfasningskriterier for cancerframkallande,<br>arvsmassepåverkande och reproduktionsstörande ämnen (avsnitt 5.2<br>och bilaga 4)</p>
<p>I EU:s ämnesdirektiv (rådets direktiv 67/548) finns definitioner på vad<br>som avses med cancerframkallande, arvsmassepåverkande och<br>fortplantningsstörande ämnen. 1 ämnesdirektivet finns också särskilda<br>kriterier för klassificering av kemiska ämnen när det gäller dessa<br>egenskaper. Beroende på hur starka vetenskapliga bevis det finns,<br>inplaceras ämnena i en av tre kategorier. 1 kategori 1 placeras ämnen för<br>vilka det är bevisat att skador uppkommer hos människa. 1 kategori 2<br>placeras sådana ämnen för vilka det finns klara bevis om skadliga<br>effekter vid djurstudier. I kategori 3 är bevisen svagare.</p>
<p>Enligt begränsningsdirektivet (76/769/EEG) får inte ämnen i kategori 1<br>eller 2 finnas i kemiska produkter som är avsedda att säljas till<br>allmänheten. Utredningen förordar att detta förbud utsträcks till att även<br>omfatta alla andra slag av varor såsom t.ex. datorer, kläder och bildäck.<br>Utredningen föreslår således att de ämnen som klassificerats som<br>cancerogena, mutagena eller reproduktionstoxiska inom kategori 1 eller 2<br>enligt EG:s ämnesdirektiv (67/548/EEG) bör omfattas av de nya<br>riktlinjernas krav på utfasning.</p>
<h4>Hormonstörandc ämnen (avsnitt 5.2 och bilaga 5)</h4>
<p>Utredningen har också haft i uppdrag att föreslå kriterier för när ett ämne<br>skall anses vara så hormonstörande att det inte bör ingå i varor. Eftersom<br>det ännu saknas internationellt vedertagna testmetoder och kriterier för<br>hormonstörande ämnen har utredningen inte sett det som möjligt att</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>72</p>
<p>föreslå sådana kriterier. Däremot föreslår utredningen en handlingsplan Prop. 2000/01:65<br>för det fortsatta arbetet inom området. Bilaga 2</p>
<h4>Metaller (kapitel 5, 6 och 7 samt bilaga 6)</h4>
<p>Kvicksilver, kadmium och bly skall enligt riktlinjerna avvecklas. Med<br>tanke på den handel med varor som sker över nationsgränserna och<br>spridningen via luften anser utredningen att dessa ämnen bör avvecklas<br>inom hela EU. Beträffande kadmium har Sverige idag förbud som är mer<br>långtgående än EU:s regler och Sverige har ett undantag från de<br>gemensamma reglerna. Innan det undantaget löper ut 2002 skall<br>kommissionen se över bestämmelserna om kadmium i<br>begränsningsdirektivet (76/769/EEG). Sverige bör i samband med det<br>driva att ett totalförbud mot kadmium införs inom EU.</p>
<p>För kvicksilver och bly anser utredningen att anmälan av nationella<br>förbud kan vara ett sätt att väcka frågan om avveckling inom EU.<br>Utredningen anser mot den bakgrunden att det svenska förbudet mot<br>kvicksilver bör göras heltäckande senast 2003. För bly återstår idag två<br>användningsområden som leder till en direktspridning av bly till miljön -<br>ammunition och fiskesänken. Utredningen föreslår att bly i ammunition<br>och fiskesänken förbjuds senast 2008. Det största användningsområdet<br>för bly är blyackumulatorer såsom startbatterier i bilar. Här är det svårt<br>att hitta alternativ, så fram tills dess att en avveckling kan genomföras är<br>det viktigt att återvinningen sker i slutna kretslopp.</p>
<p>Övriga metaller får enligt riktlinjerna användas på ett sådant sätt att de<br>inte kommer ut och förorsakar skador; användningen skall alltså inte leda<br>till risker. Flera av de volymmässigt större metallerna riskbedöms nu<br>inom EU:s program för existerande ämnen. Det är viktigt att Sverige<br>bidrar till dessa bedömningar och bevakar att effektiva åtgärder vidtas<br>mot de risker som bedömningarna kan komma att peka på.</p>
<p>Eftersom riskbedömningar inom EU ofta tar flera år att genomföra<br>anser utredningen att det är lämpligt att redan nu börja vidta åtgärder mot<br>de användningsområden som vi vet ger upphov till stor spridning av<br>metaller. Exempel på sådana områden är bromsbelägg, träskyddsmedel,<br>båtbottenfärger och vattenledningar.</p>
<p>För att undvika att allt större mängder metall ansamlas i samhället och<br>på deponier, med risk för läckage till miljön, är det viktigt med en<br>effektiv återvinning av metaller. Tekniker och system för återvinning<br>behöver förbättras ytterligare.</p>
<h4>Förslag till skärpningar av EU:s regler om begränsningar av<br>kemiska ämnen</h4>
<p>Utredningen lämnar en rad förslag till vilka förändringar av EU:s<br>lagstiftning på kemikalie- och varuområdet som Sverige bör verka för i<br>syfte att genomföra de nya riktlinjerna på kemikalieområdet.</p>
<p>Ämnesdirektivet (67/548/EEG)</p>
<p>Nya klassificerings- och märkningsbestämmelser bör införas för ämnen<br>som uppfyller utredningens förslag till utfasningskriterier för långlivade</p>
<p>73</p>
<p>och bioackumulerande ämnen. Ämnena skall märkas med symbol för<br>miljöfarlighet och med nya riskfraser. De nya bestämmelserna bör<br>tillämpas fr.o.m. 2005. De datakrav som ställs i ämnesdirektivet måste<br>utökas vad gäller ämnens långlivade och bioackumulerande egenskaper<br>och, så snart testmetoder finns, även i fråga om hormon störande<br>egenskaper.</p>
<p>Preparatdirektivet (1999/45/EG)</p>
<p>Ändringar behöver göras för att bestämma den koncentration som skall<br>gälla för att ett preparat som innehåller långlivade och bioackumulerande<br>ämnen skall märkas med symbol för miljöfarlighet och de nya<br>riskfrasema. Haltgränscn föreslås till 0,25 procent. Det bör också införas<br>en ändring i reglerna om varuinformationsblad som innebär att de bör<br>uppdateras senast vart tredje år, eller så snart ny kunskap kommer fram.</p>
<p>Begränsningsdirektivet (76/769/EEG)</p>
<p>Utredningen föreslår att försiktighetsprincipen förs in i direktivet.<br>Utredningen föreslår också följande förändringar för att fasa ut de ämnen<br>som omfattas av de nya riktlinjerna:</p>
<p>• Nya ämnen som anmälts enligt ämnesdirektivet efter 2004, och som<br>omfattas av de nya riskfrasema med avseende på persistens och<br>bioackumulering, skall inte få användas i kemiska produkter som<br>släpps ut på marknaden fr.o.m. 2005. Detta förbud bör även omfatta<br>varor som innehåller sådana kemiska produkter.</p>
<p>• Existerande och nya ämnen som anmälts före 2005 skall fr.o.m. 2010<br>omfattas av begränsningarna ovan, om de omfattas av de nya<br>klassificerings- och märkningsbestämmelserna och har en<br>halveringstid på > 6 månader och en biokoncentrationsfaktor på ><br>5000.</p>
<p>• Fr.o.m. 2015 skall begränsningarna även gälla för alla ämnen som<br>omfattas av de nya riskfraserna.</p>
<p>• Dagens begränsningar för cancerframkallande, arvsmassepåverkande<br>och reproduktionsstörande kemiska produkter bör senast 2007<br>utvidgas till att även omfatta övriga konsumenttillgängliga varor. På<br>sikt bör även yrkesmässig användning omfattas.</p>
<p>• Vissa undantag från förbuden föreslås.</p>
<p>Förordningen om riskbedömning av existerande ämnen</p>
<p>Utredningen föreslår att försiktighetsprincipen förs in i rådets förordning<br>(EEG) nr 793/93 om bestämmelser om bedömning och kontroll av risker<br>med existerande ämnen. Utredningen föreslår också att förenklingar i<br>arbetet med riskbedömningar görs. Metoderna för riskbedömning bör<br>också förändras för att snabba upp bedömningarna samt för att bättre ta<br>hänsyn till viktiga faktorer som framför allt:</p>
<p>• varors bidrag till emissionerna av ett ämne</p>
<p>• ämnens persistenta och bioackumulerande egenskaper</p>
<p>• samverkan mellan olika ämnen.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>74</p>
<p>Produktdirektiv och standarder</p>
<p>■ Förhållandet mellan regler om begränsningar av varor som innehåller<br>farliga kemikalier och EG-direktiv som reglerar varor bör utredas för<br>att klarlägga regelkonflikter och behov av ändringar i EG-<br>lagstiftningen för att öka möjligheterna att genomföra och tillämpa<br>bestämmelser om begränsningar.</p>
<p>• Miljö- och hälsoskyddshänsyn måste tas vid utformning av nya<br>standarder och införas i befintliga standarder. Varje ny<br>produktstandard bör genomgå en miljöbedömning.</p>
<p>• Kristalldirektivet (69/493) bör ändras så att användning av bly inte<br>krävs.</p>
<p>• Batteridirektivet (91/157/EEG) bör anpassas till de tekniska framsteg<br>som gjorts beträffande kadmiumbatterier. Direktivet bör också skärpas<br>så att återstående användning av kvicksilver upphör senast 2003.</p>
<p>■ Gödselmedelsdirektivet (76/116/EEG) bör skärpas avseende gödselns<br>innehåll av kadmium.</p>
<p>• Restriktioner beträffande fordons kemikalieinnehåll bör införas i<br>direktivet om typgodkännande av motorfordon (70/156/EEG).</p>
<p>' Miljöstyrningssystem — EMAS-förordningen</p>
<p>Utredningen menar att kemikaliefrågoma bör tydliggöras i förordningen.</p>
<p>Tillsyn</p>
<p>Frågor om tillsyn och regelefterlevnad behöver uppmärksammas i högre<br>utsträckning än hittills. Minimikrav på tillsyn och regelefterlevnad av<br>kemikaliereglerna bör införas.</p>
<h4>Marknadsdrivna styrmedel (avsnitt 7.3)</h4>
<p>Användningen av mjuka/marknadsdrivna styrmedel kan bli värdefull i<br>arbetet med att uppnå de nya riktlinjerna. Utredningen lämnar en rad<br>förslag som tar sikte på att använda och utveckla sådana styrmedel så att<br>de i större utsträckning än idag tar hänsyn till kemikalieanvändningen.</p>
<p>Offentlig upphandling</p>
<p>Den offentliga upphandlingen kan bli en viktig drivkraft för att fasa ut de<br>hälso- och miljöfarliga ämnen som omfattas av de nya riktlinjerna inom<br>kemikaliepolitiken. Man bör kunna ställa krav på att ämnen som omfattas<br>av utredningens föreslagna kriterier för utfasning inte ingår i de kemiska<br>produkter eller andra varor som upphandlas.</p>
<p>Positiv miljömärkning</p>
<p>Varor som innehåller ämnen som omfattas av utredningens föreslagna<br>kriterier för utfasning bör inte kunna få en positiv miljömärkning. Det är<br>angeläget att fler varugrupper omfattas av positiv miljömärkning.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>75</p>
<p>Kemikalieinspektionens OBS-lista</p>
<p>Utredningen har som ett särskilt projekt utvärderat<br>Kemikalieinspektionens OBS-lista. Resultatet av utvärderingen<br>presenteras i bilaga 8 i utredningens betänkande. Sammanfattningsvis<br>anser utredningen att utformningen av OBS-listan bör ses över i syfte att<br>bli mer användarvänlig. Dessutom behöver verksamhetsanpassad<br>information om hälso- och miljöfarliga kemikalier tas fram i större<br>utsträckning än idag. Huvudansvaret för sådan information bör ligga på<br>näringslivet. Dessutom bör den lntcrnctbaserade informationen om<br>hälso- och miljöfarliga kemikalier utvecklas i mer användarvänlig<br>riktning (sökmetoder, databaser m.m.).</p>
<p>Miljövarudeklarationer</p>
<p>Frivilliga s.k. miljövarudeklarationer bör alltid innehålla information om<br>en varas innehåll av hälso- och miljöfarliga kemikalier. Den<br>livscykclanalys som deklarationen baseras på bör på ett fullgott sätt<br>omfatta den påverkan på hälsa och miljö som förorsakas av kemikalier.</p>
<p>Miljöledningssystem</p>
<p>Kemikaliefrågoma bör tydliggöras i de miljöledningssystem som<br>används. Användning av kemikalier bör alltid ingå i miljöredovisningens<br>sammanfattning av uppgifter om organisationens miljöarbete.</p>
<h4>Förslag till fortsatta uppdrag (avsnitt 7.4)</h4>
<p>Inom ramen för utredningen har ett antal områden identifierats som<br>behöver vidareutvecklas genom fortsatta utredningar eller<br>myndighetsuppdrag för att de nya riktlinjerna skall kunna genomföras<br>fullt ut. Nedan sammanfattas några av de viktigaste områdena.</p>
<p>Särskild utredning om petroleumbaserade bränslen</p>
<p>Sammansättningen av petroleumbaserade bränslen behöver ändras för att<br>regeringens riktlinjer skall kunna genomföras fullt ut.<br>Kemikalieutredningen föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att<br>utreda hur man bättre än idag kan driva fram en användning av fordon<br>som ger mindre utsläpp av bl.a. cancerframkallande ämnen. Utredningen<br>bör också se över hur man kan styra mot en användning av bränslen med<br>lågt eller inget innehåll av cancerframkallande ämnen i sådana<br>användningsområden där en del av bränslena kan förväntas avgå i<br>oförbränd form (t.ex. från äldre fordon eller arbetsmaskiner). Detta<br>förslag lämnas i samråd med Miljömålskommittén.</p>
<p>Särskild utredning om hälso- och miljöinformation för varor</p>
<p>För varor andra än kemiska produkter finns idag inga regler om hälso-<br>och miljöinformation beträffande deras innehåll av kemikalier. Det<br>innebär all dagens konsumenter inte har någon möjlighet att ta reda på<br></p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>76</p>
<p>innehållet av exempelvis flamsky dds medel i elektronik och textilier, Prop. 2000/01:65<br>bakteriedödande kemikalier i kläder och disktrasor eller mjukgörare i Bilaga 2<br>plastprodukter. Utredningen föreslår att Sverige bör verka för ett EU-<br>gemensamt system för utformning av hälso- och miljöinformation för<br>varor som inte är kemiska produkter. Detta är en komplex fråga.<br>Utredningen föreslår därför att en särskild utredning tar fram underlag<br>för det fortsatta EU-arbetet i denna fråga. Detta förslag lämnas i samråd<br>med Miljömålskommittén.</p>
<p>Gränsvärden för slam</p>
<p>År 2012 bör gränsvärden för slam finnas för alla metaller som används i<br>Sverige. Utredningen föreslår att Naturvårdsverket ges i uppdrag att<br>föreslå gränsvärden för metaller som idag inte finns upptagna i<br>förordning (1998:994) om förbud m.m. i vissa fall i samband med<br>hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter, samt se över<br>befintliga gränsvärden. Särskilt bör gränsvärdet för kadmium i slam ses<br>över i syfte att sänka värdet.</p>
<h4>Förslag till fortsatt internationellt arbete (kapitel 8)</h4>
<p>Utöver de åtgärder som utredningen föreslår inom ramen för Sveriges<br>medlemskap i EU, behöver åtgärder också vidtas inom ramen för andra<br>internationella organ. Utredningen har gått igenom det internationella<br>arbete som är av betydelse för de nya riktlinjerna inom<br>kemikalieområdet.</p>
<p>I takt med att den internationella handeln med kemikalier och varor<br>ökar blir det internationella arbetet med kemikaliekontroll allt viktigare.<br>Av de kommande årens internationella arbete lyfter utredningen särskilt<br>fram följande.</p>
<p>Den kommande konventionen med globala begränsningar för de mest<br>skadliga ämnena (POP)</p>
<p>Sverige bör verka för att konventionen på sikt utvidgas till att gälla även i<br>fråga om sådana långlivade och bioackumulerande ämnen som omfattas<br>av de nya riktlinjerna inom kemikaliepolitiken. Sverige bör så snart som<br>möjligt verka för att nominera ett antal prioriterade ämnen som bör<br>omfattas av globala begränsningar inom ramen för konventionen.</p>
<p>Det mellanstatliga Forum för kemikaliesäkerhet (IFCS)</p>
<p>Inom Forum för kemikaliesäkerhet (IFCS) bör Sverige verka för att de<br>grundläggande principerna (främst försiktighetsprincipen, utbytes-<br>principen och företagens ansvar) som finns i svensk kemikaliekontroll<br>förs ut och också tillämpas på en global nivå. En särskild prioriterad<br>fråga bör vara att börja diskutera en global utfasning av ämnen som<br>omfattas av de nya riktlinjerna.</p>
<p>5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 65</p>
<p>Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar Prop. 2000/01:65<br>(CLRTAP) Bilaga 2</p>
<p>Konventionen bör kompletteras med målet att utsläpp - från punktkällor<br>och från diffusa utsläpp från varor - skall upphöra till 2020. Fler ämnen<br>bör omfattas av begränsningar inom konventionen. Generella kriterier<br>bör användas för att successivt utveckla konventionen till att omfatta fler<br>ämnen, bl.a. sådana som omfattas av de nya riktlinjerna. Protokollet om<br>tungmetaller bör snarast utvidgas för att ytterligare minska den långväga<br>luftspridningen av kadmium och kvicksilver.</p>
<p>Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)</p>
<p>OECD har sedan länge bedrivit ett viktigt arbete på kemikalieområdet,<br>t.ex. när det gäller faro- och riskanalys, riktlinjer för testning,<br>dokumentationskrav, harmonisering av klassificerings- och<br>märkningssystem m.m. Inom OECD bör Sverige verka för att<br>testmetoder för hormonstörande egenskaper utvecklas och att de<br>befintliga testmetoderna för fortplantningsstörande effekter<br>vidareutvecklas så att dessa i högre grad kan fånga upp hormonstörande<br>verkan. Nya testmetoder bör tas fram för halveringstidcr i landmiljö samt<br>för bioackumulering i landmiljö. Vidare bör ytterligare harmoniserade<br>kriterier för klassificering och märkning tas fram. Arbetet med att finna<br>nya testmetoder som inte kräver djurförsök bör prioriteras inom OECD.</p>
<p>Nordsjökonferensen, OSPAR och HELCOM</p>
<p>Kemikalicfrågorna och de ämnen som skall omfattas av<br>Esbjcrgdcklarationens mål bör vidareutvecklas vid nästa<br>Nordsjökonferens 2002. Sverige bör inför detta möte ta fram en svensk<br>strategi med förslag på vilka frågor som bör förankras vid mötet med<br>syfte att på längre sikt åstadkomma bindande beslut inom t.ex. OSPAR<br>och HELCOM. De ämnen som omfattas av de nya riktlinjerna inom<br>kemikaliepolitiken bör vara utgångspunkt vid det fortsatta arbetet inom<br>ramen för såväl Nordsjökonferensen som OSPAR och HELCOM.<br>Sverige bör inför OSPAR:s nästa ministermöte 2003 prioritera<br>kemikalicfrågorna i syfte att få beslut om det nya angreppssättet inom<br>kemikaliepolitiken som inkluderar att fasa ut de ämnen som omfattas av<br>utredningens utfasningskriterier. Persislenta och bioackumulerande<br>ämnen bör prioriteras i detta arbete.</p>
<h4>Förslag om forskning, miljöövervakning och uppföljning</h4>
<p>Företagen skall ha ansvar för att ta fram kunskap om ämnens hälso- och<br>miljöegenskaper och förekomst i varor. Satsningar på forskning,<br>miljöövervakning och annan uppföljning är därtill av stor betydelse.<br>Forskning behövs för att t.ex. ge underlag för vidareutveckling av<br>testmetoder. Miljöövervakning behövs bl.a. för att följa kemiska ämnens<br>förekomst i samhälle och miljö.</p>
<p>Behovet av forskningsinsatser på miljöområdet ökar i takt med att nya<br>kemikalier framställs och används. Forskningsinsatser behövs även när</p>
<p>78</p>
<p>nya skadeverkningar på hälsa och miljö upptäcks eller misstänks. Det<br>största forskningsbehovet rör dock troligen existerande ämnen, eftersom<br>man i de flesta fall vet väldigt lite om deras egenskaper och effekter, och<br>om hur de sprids i miljön. Arbetet mot miljömålet om en giftfri miljö och<br>genomförandet av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken kräver en<br>utvidgad dimension på miljöforskningen. En kraftfull, nationell satsning<br>på grundläggande miljökemisk, ekotoxikologisk och toxikologisk<br>forskning är dessutom en förutsättning för att Sverige skall kunna driva<br>kemikaliefrågoma i internationella forum på ett kunskapsbaserat,<br>välgrundat och därmed övertygande sätt.</p>
<p>Utredningen bedömer även behovet av metodutveckling som stort,<br>liksom behovet att validera, standardisera och implementera test- och<br>analysmetoder. Detta gäller främst utveckling av testmetoder, där<br>behovet att ta fram tester på hormonstörande effekter är särskilt stort,<br>samt utveckling av rutinmässigt användbara analysmetoder där sådana<br>saknas.</p>
<p>Att mäta kemiska ämnens förekomst i miljön är ett sätt att skaffa<br>kunskap om vilka ämnen som kan utgöra miljöproblem. Från<br>utredningens synpunkt är sådan kemikalieövervakning en viktigt del i<br>uppföljningen av de åtgärder som vidtas för att nå miljömålet om en<br>giftfri miljö.</p>
<p>Bland de kompletteringar till dagens miljöövervakningsprogram som<br>utredningen föreslår finns övervakning av vissa utfasningsämnen,<br>övervakning av bekämpningsmedelsrester i jordbruksområden, utökad<br>hälsorelaterad miljöövervakning, samt ett utökat program för regelbundet<br>återkommande screening-undersökningar av miljöföroreningar i miljö<br>och organismer. Framtida miljöövervakning på metallområdet bör<br>utvidgas till att omfatta så många metaller som möjligt. Utöver<br>traditionell miljöövervakning bör även miljöövervakning av varor<br>utvecklas och genomföras. Det är viktigt att miljöprover samlas i en<br>”provbank” för att man bakåt skall kunna följa eventuella nya<br>miljögiftsproblem som upptäcks i framtiden. Utredningen ser det som<br>nödvändigt att i större utsträckning komplettera kemikalieövervakningen<br>med modeller för hur ämnen sprids.</p>
<p>För övergripande uppföljningsändamål behövs en löpande redovisning<br>av olika former av uppföljning och utvärdering både i form av<br>detaljerade rapporter och i form av enklare nyckeltal, vilka även bör<br>spegla bl.a. de forsknings- och miljöövervakningsinsatser som görs.<br>Beroende på valet av styrmedel för att nå de nya riktlinjerna kan<br>uppföljningen ha olika karaktär. Naturvårdsverket har i samråd med bl.a.<br>Kemikalieinspektionen utvecklat ett system med indikatorer för<br>uppföljning av miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö, vilket har<br>behandlats vidare av Miljömålskommittén (M 1998:07).<br>Kemikalieutredningen anser att arbetet med indikatorer är en viktig del i<br>uppföljningsarbetet.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>79</p>
<h4>Konsekvenser av forslagen</h4>
<p>Konsekvenser av kravet på data för alla ämnen</p>
<p>Att beräkna kostnaderna för att ta fram data om alla ämnen som<br>tillverkas i eller importeras till EU är mycket svårt eftersom många<br>faktorer är okända. Det är exempelvis okänt hur många ämnen som<br>förekommer på den europeiska marknaden. Vanliga gissningar är att ca<br>20 000 ämnen används, andra gissningar ligger på ca 40 000-60 000<br>ämnen. I det svenska produktregistret finns 11 000 ämnen som används i<br>kemiska produkter på den svenska marknaden.</p>
<p>Utredningen har gjort tre räkneexempel utgående från att det finns<br>11 000, 20 000 eller 40 000 ämnen på marknaden. Kostnaderna för att ta<br>fram data baseras på uppgifter från EPA och avser något mindre<br>omfattande krav än dc som föreslås av utredningen. Exemplen ger dock<br>en uppfattning om kostnadernas storleksordning. Resultatet av dessa<br>räkneexempel är att kostnaderna för svensk industri uppskattas till 73<br>miljoner kronor för 11 000 ämnen, 130 miljoner kronor för 20 000<br>ämnen och 270 miljoner kronor för 40 000 ämnen. Fördelat på det antal<br>år som utredningen föreslår för genomförandet, dvs. 9 år, blir kostnaden<br>8, 15 respektive 30 miljoner kronor per år. Det kan jämföras med den<br>svenska kemiindustrins omsättning på 71 000 miljoner kronor per år.</p>
<p>Konsekvenser av utredningens kriterier för utfasning</p>
<p>Konsekvenserna av alt ämnen med vissa egenskaper inte längre får<br>användas går inte att bedöma, eftersom vi inte vet exakt vilka ämnen som<br>kommer att omfattas av kraven förrän mer kunskaper om ämnenas<br>egenskaper finns. Utredningen har ändå försökt att belysa<br>konsekvenserna för näringslivet genom att föra samtal med<br>representanter för vissa branscher. Branscherna har valts utifrån<br>produktregistrets uppgifter om vilka branscher som använder de ämnen<br>som på grundval av dagens kunskap kan antas komma att falla inom de<br>föreslagna kriterierna.</p>
<p>Flertalet av representanterna framhåller att förslagen går i linje med<br>företagets eller branschens egna mål och visioner. Representanterna för<br>byggbranschen bedömer att konsekvenserna blir måttliga, även om de<br>t.ex. blir större för materialproduccntcrna än för byggentreprenörerna.<br>Byggentreprenörerna har framfört att de självklart kan bygga hus m.m.<br>om 10-15 år även utan de aktuella ämnena. Materialindustrin å sin sida<br>framhåller att 10-15 år inte är lång tid om stora processanläggningar<br>måste bytas ut.</p>
<p>Behovet av ökad kompetens inom kemikalieområdet och bättre<br>informationstillgång betonas också. Representanterna för<br>baskemikalieindustrin, färgindustrin samt byggplast-, plastförpacknings-<br>och plastvaruindustrin har framhållit att det var mycket svårt att bedöma<br>konsekvenserna av förslagen. Man menade dock att 10-15 år är en rimlig<br>omställningstid.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>80</p>
<h2>Sammanfattning av Naturvårdsverkets och<br>Kemikalieinspektionens rapport 5036 "Att finna<br>farliga flöden"</h2>
<p>En översiktlig studie av upplagring och flöden av farliga kemiska ämnen<br>har genomförts. Avsikten har varit att identifiera områden där kunskapen<br>behöver förbättras för att man översiktligt skall kunna uppskatta flöden<br>och upplagring av farliga ämnen i samhället med en rimlig tillförlitlighet.<br>Fokus i utredningen har varit att närmare identifiera kunskapsluckor och<br>föreslå åtgärder till förbättringar inför kommande översiktliga<br>uppskattningar av flöden.</p>
<p>Ökad kunskap behövs på flera områden. De åtgärder som föreslås kan<br>anpassas till den ambitionsnivå som är rimlig med hänsyn till syfte och<br>kostnader. Kostnaderna måste till stor del belysas närmare inom ramen<br>för genomförandet av angivna förslag. Det betyder att förbättringarna bör<br>genomföras stegvis.</p>
<p>Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen föreslår följande:</p>
<p>• Naturvårdsverket bör fortsätta arbetet med utsläppsstatistik från<br>punktkällor i enlighet med förslag som läggs i redovisningen av<br>regeringsuppdraget ”Information om användning och utsläpp av<br>farliga kemikalier”.</p>
<p>• Naturvårdsverket avser att inom ramen för sitt löpande arbete föra en<br>dialog med andra berörda myndigheter och aktörer på marknaden om<br>hur ett system för beräkning av emissioner från diffusa källor kan<br>utvecklas. I det innefattas till exempel rollfördelning, prioritering av<br>källor och ämnen, metodutveckling, analys av brister i<br>kunskapsunderlag. Arbetet skall samordnas med andra pågående<br>arbeten inom EU på området.</p>
<p>■ Läkemedelsverket bör få i uppdrag att utreda om informationen om<br>kvantitet och kemiska ämnen i läkemedel kan göras lättillgänglig.</p>
<p>• Läkemedelsverket bör få i uppdrag att se över möjligheter att förbättra<br>företagens rapportering av hygienprodukter och kosmetik.</p>
<p>■ Kemikalieinspektionen avser att inom ramen för sitt löpande arbete ge<br>förslag till hur förordning och föreskrifter om anmälan till<br>produktregistret bör förändras.</p>
<p>• Statistiska centralbyrån bör få i uppdrag att fortsätta det påbörjade<br>arbetet med statistik över materialflöden även efter redovisningen i<br>mars år 2000.</p>
<p>• Statistiska centralbyrån bör få i uppdrag att i samverkan med<br>Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen föreslå hur en<br>redovisning baserad på mängder i ton i industristatistiken och<br>utrikeshandelsstatistiken skall ske på bästa sätt.</p>
<p>• Miljöövervakningen bör stärkas i enlighet med de förslag som<br>Naturvårdsverket gav i redovisningen av regeringsuppdraget ”Hur<br>miljöövervakningen kan användas för att följa upp beslut om<br>begränsning och/eller frivilliga åtaganden för att minska användningen<br>av kemikalier med oönskade miljö- och hälsoeffekter”.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>81</p>
<h4>Behov av att kunna följa flöden och upplagring av farliga ämnen</h4>
<p>1 dagens samhälle har kemiska ämnen en vidsträckt användning och stor<br>betydelse för vårt dagliga liv. Många av dessa påverkar hälsa och miljö<br>negativt. Det förekommer också biologiska effekter i miljön och på<br>människor, som idag inte kan förklaras men där en av orsakerna kan vara<br>spridningen av kemiska ämnen. En stor mängd farliga ämnen finns<br>ackumulerade i samhället och spridning av ämnen sker kontinuerligt från<br>olika led.</p>
<p>Läckagct av farliga ämnen är totalt sett mycket omfattande och<br>kommer att fortgå under lång tid. Det är därför angeläget att öka<br>kunskaperna om farliga ämnen som är inlagrade i samhället och om<br>risken för och vid exponering av dessa ämnen. Därigenom kan en större<br>säkerhet vinnas vid beslut om åtgärder inom kemikaliepolitiken och vid<br>beslut om inriktningen av miljöövervakningen.</p>
<h4>Val av ämnen</h4>
<p>Det finns inte någon entydig definition av ”farliga ämnen”. För att pröva<br>befintliga källors användbarhet och om möjligt belysa variationen i flöde<br>och ackumulation har fyra mindre grupper av ämnen studerats. Dessa<br>exempclgruppcr betecknas som farliga för hälsa och/eller miljö utifrån<br>olika kriterier. De fyra exempelgruppema är:</p>
<p>1. Exempel på ämnen som kan vara svåmedbrytbara (persistenta),<br>bioackumulerande och giftiga (toxiska) i miljön.</p>
<p>2. Ämnen som i Kemikalieinspektionens produktregister angivits ha<br>funktionen lösningsmedel.</p>
<p>3. Exempel på allergiframkallande ämnen.</p>
<p>4. Vissa metaller; bly, kadmium, kvicksilver, arsenik, krom, nickel, zink<br>och koppar.</p>
<h4>Flödesvägar för ämnen</h4>
<p>Tillförsel av kemiska ämnen (inklusive farliga ämnen) till Sverige sker<br>vid inhemsk industriell tillverkning av ämnen och varor, import av rena<br>ämnen eller blandningar av ämnen, import av varor eller utvinns som<br>naturresurser inom landet. Kemiska ämnen kan också bildas naturligt i<br>biologiska processer. Oavsiktligt bildas biprodukter vid industriell<br>tillverkning, användning och avfallshantering. Långväga transporter via<br>luft och vatten ger också en tillförsel av kemiska ämnen till Sverige.</p>
<p>Farliga ämnen används i varor och fasta konstruktioner. Även vid<br>produktion av varor (inklusive energi), t. ex. förbränning, används stora<br>mängder varje år. Upplagring sker i varor och fasta konstruktioner men<br>även på deponi och i förorenade områden.</p>
<p>Bortförsel av farliga ämnen sker genom de emissioner som sker vid<br>samtliga steg i flödet, dvs produktion, användning och upplagring.<br>Bortförsel sker även vid export av varor och avfall samt<br>gränsöverskridande transporter via luft och vatten.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>82</p>
<h4>Översiktlig kvantifiering</h4>
<p>Ca 160 miljoner ton varor tillförs samhället varje år och ca 7 miljoner ton<br>kasseras som konsumtionsavfall och ca 60 miljoner ton som<br>produktionsavfall (varav ca 50 miljoner ton gruvavfall). Den<br>ackumulerade mängden varor och fasta konstruktioner i användning i<br>samhället uppskattas till ca 2 000 miljoner ton och i deponi över 1 000<br>miljoner ton. Storleksordning för den totala mängden emissioner saknas<br>men torde, inklusive bildade förbränningsrester, uppgå till över 60<br>miljoner ton årligen.</p>
<p>Av de ca 40 miljoner ton kemiska produkter som enligt<br>Kemikalieinspektionens produktregister tillförs Sverige årligen utgör ca<br>tre fjärdedelar ämnen som klassificeras som farliga för hälsa eller miljö<br>enligt EG:s direktiv för klassificering, förpackning och märkning av<br>farliga ämnen eller enligt Kemikalieinspektionens OBS-lista. I dessa<br>mängder ingår inte farliga ämnen i importerade varor.</p>
<p>Observera att exponering och risken för skada inte är proportionell mot<br>den omsatta mängden av farliga ämnen.</p>
<h4>Befintliga källor inte tillräckliga</h4>
<p>Uppgifter om förekomst och flöden av farliga ämnen finns dels i form av<br>befintlig statistik och databaser, dels i form av flödesanalyser eller<br>liknande utredningar för enskilda ämnen eller material. I utredningen har<br>konstaterats att befintligt källmaterial har betydande brister i form av<br>framför allt täckningsgrad och kompatibilitet.</p>
<p>I uppdraget använda källor är bland annat officiell statistik över svensk<br>produktion, utrikeshandel, avfall och utsläpp, Kemikalieinspektionens<br>produktregister, uppgifter om läkemedel och kosmetik,<br>miljöövervakningen samt ett antal utredningar av enskilda ämnen eller<br>material.</p>
<p>Uppgifter om förekomst av farliga ämnen i varor och emissioner från<br>varor saknas nästan helt.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>83</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna avseende <sup>Pro</sup>P- 2000/01:65</h2>
<h2>Miljömålskommitténs betänkande Framtidens miljö - <sup>Bllagd 4<br></sup>allas vårt ansvar (SOU 2000:52)</h2>
<p>Remissvar har inkommit frän följande remissinstanser:<br>Miljööverdomstolen, Svea hovrätt, Kommerskollegium, Statskontoret,<br>Statistiska centralbyrån, Försvarsmakten, Försvarets materielverk,<br>Kustbevakningen, Statens Räddningsverk, Försvarets forskningsanstalt,<br>Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet,</p>
<p>Folkhälsoinstitutet, Statens fastighetsverk, Ekonomistymingsverket,<br>Riksrcvisionsverkct, Konjunkturinstitutet, Nämnden för offentlig<br>upphandling, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län,<br>Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län,<br>Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län.<br>Länsstyrelsen i Kronobergs län. Länsstyrelsen i Kalmar län,<br>Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen<br>i Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västra<br>Götalands län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro<br>län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län,<br>Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län,<br>Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,<br>Länsstyrelsen i Norrbottens län, Forskningsrådsnämnden,<br>Naturvetenskapliga forskningsrådet, Stockholms universitet, Institutet för<br>miljömedicin, Linköpings universitet, Lund universitet, Umeå<br>universitet, Chalmers tekniska högskola AB, Statens jordbruksverk,<br>Statens livsmedelsverk, Fiskeriverket, Skogs- och jordbrukets<br>forskningsråd (SJFR), Sametinget, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),<br>Riksantikvarieämbetet, Naturhistoriska riksmuseet, Naturvårdsverket,<br>Kemikalieinspektionen, Statens strålskyddsinstitut, Statens<br>kärnkraflinspektion, Kärnavfallsfondens styrelse, Statens geotekniska<br>institut, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI),<br>Boverket, Fonden för fukt- och mögelskador, Lantmäteriverket,<br>Byggforskningsrådet, Centrum för kunskap om ekologisk hållbarhet,<br>Banverket, Vägverket, Kommunikationsforskningsbcrcdningen (KFB),<br>Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statens institut för kommunikationsanalys<br>(SIKA), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Arbelarskyddsstyrelsen,<br>Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Sveriges geologiska<br>undersökning (SGU), Skogsstyrelsen, Glesbygdsverket, Statens<br>energimyndighet, Stockholms kommun, Gislavcds kommun, Kalmar<br>kommun, Lunds kommun, Göteborgs kommun, Marks kommun,<br>Karlstads kommun, Örebro kommun, Borlänge kommun, Falu kommun,<br>Ömsköldsviks kommun, Kiruna kommun, Pajala kommun, Stockholms<br>läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Sveriges<br>Hembygdsförbund, Museernas samarbetsråd, Handikappförbundens<br>Samarbetsorganisation(HSO), Svenska Kommunförbundet,</p>
<p>Landstingsförbundet, Svenska Samers Riksförbund,</p>
<p>Naturskyddsföreningen, Jägarnas Riksförbund, Sveriges Industriförbund,<br>Kooperativa Förbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Vatten-<br>och Avloppsverksförcningen, Svenska kraftverksföreningen, Svenska<br>Fjärrvärmeföreningen, Svenska Turistföreningen, Landsorganisationen i</p>
<p>84</p>
<p>Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, Astma- och allergiförbundet,<br>Bilindustriföreningen, Byggsektorns Kretsloppsråd, Ekologiska<br>lantbrukarna, Fältbiologerna, Greenpeace, Grossistförbundet Svensk<br>Handel, Grus- och makadamföreningen, Hyresgästernas Riksförbund,<br>ICA förbundet, IVL Svenska Miljöinstitutet AB, Kemikontoret,<br>Kontrollföreningen för ekologisk odling (KRAV), Miljöförbundet<br>Jordens Vänner, Motormännens riksförbund, Plast- och kemi-<br>branscherna, SIS Miljömärkning, Sjunde AP-fonden, Sportfiskarna,<br>Sågverkens Riksförbund, Svenska bioenergiföreningen, Sveriges<br>elleverantörer, Svenska Gruvföreningen, Svenska lokaltrafikföreningen,<br>Svenska Renhållningsverksföreningen, Svenska torvproducent-<br>föreningen, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges Fastighetsägareförbund,<br>Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund, Sveriges<br>livsmedelsindustriförbund, Sveriges skogsindustrier, Sveriges<br>snöskoterägares riksorganisation (Snofed), Sveriges verkstadsindustrier,<br>Vattenbrukamas Riksförbund, Villaägarnas Riksförbund, Svenska<br>världsnaturfonden, Nordegio, Regionförbundet i Kalmar län, Region<br>Skåne, Regionstyrelsen i Västra Götaland, Näringslivets nämnd för<br>regelgranskning.</p>
<p>Därutöver har följande inkommit med svar:</p>
<p>Institutet för psykosocial medicin, Sveriges nötköttsproducenter, LRF<br>ungdom, Hörselskadades riksförbund, Miljö- och hälsovårds-<br>inspektörernas tjänstemannaförening, Ringhals AB, Föreningen för el-<br>och bildskärmsskadade, OKG AB, Analysgruppen vid KSU, Forsmarks<br>kraftgrupp, Svenska Gasföreningen, Jemkontoret, Fortifikationsverket,<br>Färgelanda kommun, Fritidsodlingens Riksorganisation, Sveriges<br>biodlares riksförbund, Pinnab inneklimat AB, HHM-teknik, Föreningen<br>för Jämtlands läns fjällbygd, Sveriges Limleverantörers förening m fl.,<br>Motorföramas helnykterhetsförbund, Föreningen för elektricitetens<br>rationella användning, Fenix - Tvärkårens Miljöutskott, Malmö<br>högskola, Barsebäck Kraft AB, Sundsvall vatten, Ungdomshearingen<br>2000-09-13 i riksdagen, Saab automobile, Skärgårdarnas Riksförbund,<br>Godstransport delegationen, Djurens rätt, Svenska Botaniska Föreningen.</p>
<p>Följande instanser har inte kommit in med remissvar:</p>
<p>Stiftelsen Institutet för framtidsstudier, Stockholm Environment Institute,<br>Stiftelsen för Miljöstrategisk forskning, Båstads kommun, Vellinge<br>kommun, Älvdalens kommun, Jokkmokks kommun, Svenska<br>vägföreningen, Företagarnas riksorganisation, Hushållningssällskapens<br>förbund, Svenska Petroleum Institutet, Konsumenter i samverkan,<br>Maskinentreprenörema, Näringslivets miljöchefer, Q 2000,<br>Skogssällskapet, Studiefrämjandet, Svensk kämbränslehantering,<br>Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges snöfordonsleverantörer,<br>Återvinningsindustriema, Föreningen för samhällsplanering.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>85</p>
<p>Följande instanser har avstått från att lämna synpunkter:</p>
<p>Riksgäldskontoret, Kungl Tekniska Högskolan, Piteå kommun,<br>Företagamas Riksorganisation, FRISAM, Svenska Kyrkan, Sveriges<br>Byggindustrier.</p>
<p>Följande instanser hänvisar till ett annat yttrande:</p>
<p>Grecnpeace hänvisar till yttrande till prop. 1997/98:145.</p>
<p>Svenska bioenergiföreningen hänvisar till tidigare avgett remissyttrande<br>över betänkandet från Klimatkommittén och utredningen ”Handla för att<br>uppnå miljömål”, samt brev till Mljömålskommittén 2000-04-14<br>”Kommentarer till Miljömålskommitténs skrivning om Bara naturlig<br>försurning”.</p>
<p>Sveriges Byggindustrier hänvisar till 131 Byggsektorns Kretsloppsråd<br>yttrande.</p>
<p>Sveriges Fastighetsägareförbund hänvisar till 131 Byggsektorns<br>Kretsloppsråd yttrande.</p>
<p>Sveriges livsmedelsinduslriförbund hänvisar till 117 för övergripande<br>synpunkter.</p>
<p>SAAB Automobile AB hänvisar till 130 Bilindustriföreningens yttrande.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>86</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna och remiss-<br>yttrandena över Kemikalieutredningens rapport<br>Varor rutan faror (SOU 2000:53)</h2>
<p>Remissvar har inkommit från följande remissinstanser:</p>
<p>Miljööverdomstolen Svea hovrätt, Statskontoret, Statistiska centralbyrån<br>(SCB), Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), SIS<br>- standardiseringen i Sverige, Kommerskollegium, Socialstyrelsen,<br>Läkemedelsverket, Riksrevisionsverket (RRV), Nämnden för offentlig<br>upphandling (NOU), Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län,<br>Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län,<br>Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen<br>i Norrbottens län, Karolinska institutet för miljömedicin (IMM), Uppsala<br>universitet, Lunds universitet, Umeå universitet, Statens jordbruksverk,<br>Centrala försöksdjursnämnden (CFN), Statens livsmedelsverk,<br>Fiskeriverket, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Naturhistoriska<br>riksmuseet, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Boverket,<br>Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Närings- och teknikutvecklingsverket<br>(NUTEK), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Skogsstyrelsen,<br>Affärsverket svenska kraftnät, Jemkontoret, SP Sveriges Provnings- och<br>Forskningsinstitut, Stockholms stad, Göteborgs kommun, Umeå<br>kommun, Landstinget i Västmanlands län, Kungl. Vetenskapsakademien<br>(KVA), Kungl. Skogs- och lantbruksakademien (KSLA), Kungliga<br>Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Svenska Kommunförbundet,<br>Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen (SNF), Svensk<br>Handel, Kooperativa Förbundet (KF), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),<br>Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen (VAV), Tjänstemännens<br>centralorganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation<br>(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska<br>arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges industriförbund, Näringslivets<br>nämnd för regelgranskning (NNR), Astma- och allergiförbundet,<br>Bilindustriföreningen, Byggsektorns kretsloppsråd, Förbundet djurens<br>rätt, Företagarnas riksorganisation, IC A-förbundet, IVL svenska<br>miljöinstitutet AB, Kemikontoret, Kemisk-tekniska leverantörförbundet,<br>Konsumenter i samverkan, Läkemedelsindustriföreningen (LIF),<br>Miljöförbundet jordens vänner, Plast- och kemibranschema, Svenska<br>gruvföreningen, Sveriges byggindustrier, Sveriges Färgfabrikanters<br>Förening (SVEFF) och Sveriges konsumentråd.</p>
<p>Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) har<br>lämnat ett gemensamt remissvar. Näringslivets nämnd för<br>regelgranskning (NNR) instämmer i detta. Kemisk- Tekniska<br>Leverantörförbundet (KTF) och Sveriges Färgfabrikanters Förening<br>(SVEFF) har också lämnat ett gemensamt remissvar tillsammans med<br>Sveriges Limleverantörers Förening och Branschföreningen för<br>Industriell och Institutionell Hygien (IIH). Företagarnas riksorganisation<br>(FR) instämmer i de synpunkter som Kemikontoret lämnat, men för även<br>fram en del egna synpunkter. Jemkontoret instämmer i remissyttranden<br>från Svenska Gruvföreningen, Kemikontoret och Industriförbundet, men<br>för också fram en del egna synpunkter.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>87</p>
<p>Följande remissinstanser har inte kommit in med remissvar:</p>
<p>SIS-miljömärkning AB, Mistra - Stiftelsen för miljöstrategisk forskning,<br>Helsingborgs kommun, Föreningen Sveriges skogsindustrier,<br>Betongvaruindustrins riksförbund, Greenpcacc, Miljörådet för elektriska<br>och elektroniska produkter (MEEP), Näringslivets miljöchefer samt<br>Sveriges verkstadsindustrier.</p>
<p>Miljööverdomstolen, Landstingsförbundet och TCO har kommit in med<br>svar, men har inte lämnat några synpunkter på betänkandet.</p>
<p>Därutöver har följande kommit in med svar:</p>
<p>Sveriges Limlevcrantörers Förening och Branschföreningen för<br>Industriell och Institutionell Hygien (IIH), Stiftelsen Forskning utan<br>djurförsök, Scandinavian Copper Development Association (SCDA) och<br>Henrik Tideström.</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>88</p>
<p>Förteckning över remissinstanserna avseende<br>Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionens<br>rapport Att finna farliga flöden - Kemikalier i<br>samhället</p>
<p>Remissvar har inkommit från följande 31 remissinstanser</p>
<p>Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Kommerskollegium, SIS-<br>miljömärkning AB, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Apoteket AB,<br>Generaltullstyrelsen Tullverket, Riksrevisionsverket, Nämnden för<br>offentlig upphandling, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms<br>län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Högskolan i Kalmar, Statens<br>livsmedelsverk, Boverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och<br>teknikutvecklingsverket (NUTEK), Linköpings kommun, Östersunds<br>kommun, Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen SNF,<br>Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Landsorganisationen i Sverige (LO),<br>Bilindustriföreningen, Kemikontoret, Läkemedelsindustriföreningen LIF<br>Svensk Handel, RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen, Sveriges<br>Industriförbund, Svenska Vatten och Avloppsverksföreningen (VAV)</p>
<p>Följande remissinstanser har inte kommit in med remissvar</p>
<p>Sveriges lantbruksuniversitet, IVL Svenska Miljöinstitutet AB,<br>Batteriföreningen, Byggsektorns kretsloppsråd, Greenpeace, Kemisk-<br>Tekniska Leverantörförbundet, Miljörådet för elektriska och elektroniska<br>produkter (MEEP), Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB),<br>Återvinningsindustriema</p>
<p>Följande remissinstanser har avstått från att lämna synpunkter<br>Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Uppsala universitet, Svenska<br>Kommunförbundet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges<br>akademikers centralorganisation (SACO), Svenska</p>
<p>arbetsgivareföreningen (SAF)</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>89</p>
<h2>Miljödepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 februari 2001.</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Thalén,<br>Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros,<br>Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,<br>Ringholm, Bodström.</p>
<p>Föredragande: Statsrådet Larsson</p>
<p>Prop. 2000/01:65</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri<br>miljö.</p>
<p>90</p>
11att riksdagen godkänner fem delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (kapitel 5).?11att riksdagen godkänner fem delmål under miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (kapitel 5).bifall=utskottet2000/01:MJU15?BBordläggning2001-02-08 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning2001-02-08 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning2001-02-09 00:00:00inträffat3hanvisningREGRegistrering2001-02-09 00:00:00inträffat70hanteringMOTMotionstid slutar2001-02-23 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avMiljödepartementet2014-11-24 01:20:57statustextstatustextÄrendet är avslutatGO03652019-05-22 17:19:39tilldelatTilldelatMiljö- och jordbruksutskottet2014-11-24 01:20:57behandlas_i2000/01:MJU15GO01MJU15bet2000/01MJU15Kemikaliestrategi för Giftfri miljöBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ27mot2000/01MJ27med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ28mot2000/01MJ28med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ29mot2000/01MJ29med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ30mot2000/01MJ30med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ31mot2000/01MJ31med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ32mot2000/01MJ32med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöMotionföljdmotionav Eskil Erlandsson m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ31mot2000/01MJ31med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöav Eskil Erlandsson m.fl. (C)Motionföljdmotionav Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ32mot2000/01MJ32med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöav Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Göte Jonsson m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ27mot2000/01MJ27med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för giftfri miljöav Göte Jonsson m.fl. (M)Motionföljdmotionav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ28mot2000/01MJ28med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöav Marietta de Pourbaix-Lundin (M)Motionföljdmotionav Siw Persson (FP)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ29mot2000/01MJ29med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöav Siw Persson (FP)Motionföljdmotionav Thomas Julin (MP)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:65<br/>
Kemikaliestrategi för Giftfri miljöGO02MJ30mot2000/01MJ30med anledning av prop. 2000/01:65 Kemikaliestrategi för Giftfri miljöav Thomas Julin (MP)Motion