<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2359337</hangar_id>
 <dok_id>GO0358</dok_id>
 <rm>2000/01</rm>
 <beteckning>58</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2000/01:58</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>58</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2001-01-18 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:06:49</systemdatum>
 <publicerad>2001-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt m.m. Prop. 2000/01:58 </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0358/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0358</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0358</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;2000/01:58&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt&lt;br&gt;m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0358/prop_200001__58-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 18 januari 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det inom EU upprättade&lt;br&gt;utkastet till rambeslutet om penningtvätt, identifiering, spårande,&lt;br&gt;spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 58&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning...............................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förverkandekonventionen...................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EU:s gemensamma åtgärd om penningtvätt, identifiering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och vinning av brott.............................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska unionens rambeslut om penningtvätt, identifiering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och&lt;br&gt;vinning av brott..................................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.............................................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rambeslutets innehåll.........................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Antagande av rambeslutet.................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av lagändring.......................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser...............................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagal &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gemensam åtgärd...............................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utkast till rådets rambeslut................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 januari 2001......27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det inom EU upprättade&lt;br&gt;utkastet till rambeslut om penningtvätt, identifiering, spårande,&lt;br&gt;spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 58&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;EU:s ministerråd för rättsliga och inrikes frågor antog den 3 december&lt;br&gt;1998 en gemensam åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande,&lt;br&gt;spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel och vinning av brott&lt;br&gt;(EGT L 333, 9.12.1988, s. 1). Regeringens beslut om att anta den&lt;br&gt;gemensamma åtgärden fattades vid regeringssammanträde den 26&lt;br&gt;november 1998 (Ju98/3958). Den gemensamma åtgärden är i svensk&lt;br&gt;version fogad till denna proposition som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma åtgärden är avsedd att komplettera Europarådets&lt;br&gt;konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av&lt;br&gt;vinning av brott av den 8 november 1990 (förverkandekonventionen) och&lt;br&gt;syftar till att förbättra medlemsstaternas samarbete när det gäller&lt;br&gt;penningtvätt, beslag och förverkande. Enligt den gemensamma åtgärden&lt;br&gt;skall medlemsstaterna se till att deras lagstiftning om förverkande och&lt;br&gt;penningtvätt är så generell som möjligt och kan tillämpas på alla typer av&lt;br&gt;brott. Det föreskrivs att medlemsstaterna skall ta bort eller begränsa sina&lt;br&gt;reservationer till förverkandekonventionens bestämmelser i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att Sverige ratificerade förverkandekonventionen&lt;br&gt;gjordes den förklaringen att artiklarna 2 (förverkande) och 6&lt;br&gt;(penningtvättsbrott) endast skulle tillämpas på vissa former av brott (SÖ&lt;br&gt;1996:19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska lagstiftningen om penningtvätt ändrades den 1 juli 1999&lt;br&gt;(prop. 1998/99:19, bet. 1998/99:JuU8, rskr. 1998/99:134). Bl.a.&lt;br&gt;utvidgades kretsen av brott som kan vara förbrott till penningtvätt på ett&lt;br&gt;sådant sätt att förklaringen till artikel 6 kunde återkallas. Beslut om&lt;br&gt;återkallelse av förklaringen fattades vid regeringssammanträde den 10&lt;br&gt;juni 1999 (Jul999/2704/L5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 17 juni 1999 beslutade regeringen genom tilläggsdirektiv (dir.&lt;br&gt;1999:48) att Förverkandeutredningen (Ju 1997:02) skulle ges i uppdrag&lt;br&gt;att undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att Sverige skall&lt;br&gt;kunna återkalla eller i största möjliga mån begränsa förklaringen till&lt;br&gt;artikel 2 i förverkandekonventionen. Utredningen skulle även lämna de&lt;br&gt;förslag till författningsändringar som den ansåg nödvändiga.&lt;br&gt;Förverkandeutredningen överlämnade sitt betänkande Effektivare&lt;br&gt;förverkandelagstiftning (SOU 1999:147) i januari 2000. Betänkandet har&lt;br&gt;rcmissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns&lt;br&gt;tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2OOO/33O).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ikraftträdandet av Amsterdamfördraget presenterade Frankrike i&lt;br&gt;juli 2000 ett förslag till rambeslut som i tillämpliga delar skall ersätta och&lt;br&gt;skärpa den gemensamma åtgärden (EGT C 243, 24.8.2000, s. 9). Vid&lt;br&gt;ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor den 17 oktober 2000 nåddes&lt;br&gt;en principöverenskommelse om innehållet i rambeslutet.&lt;br&gt;Europaparlamentet har yttrat sig över förslaget. Avsikten är att&lt;br&gt;rambcslutet skall antas vid ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor&lt;br&gt;den 15-16 mars 2001 eller senast vid ministerrådet för rättsliga och&lt;br&gt;inrikes frågor den 28-29 maj 2001. Utkastet till rambeslut i senaste&lt;br&gt;svensk version är fogad till denna proposition som bilaga 2. Den&lt;br&gt;överenskomna texten avviker i vissa delar från Frankrikes ursprungliga&lt;br&gt;förslag. Bl.a. har vissa bestämmelser strukits. I den senaste versionen av&lt;br&gt;den överenskomna texten har detta markerats på så sätt att vissa artiklar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saknar innehåll. Omnumrering av artiklarna kommer att ske då texten,&lt;br&gt;efter sedvanlig språkgranskning, erhåller sin slutgiltiga utformning.&lt;br&gt;Rambeslutet har alltså ännu inte varit föremål för granskning av EU:s&lt;br&gt;juristlingvister. Det kan därför inte uteslutas att vissa språkliga&lt;br&gt;justeringar kommer att göras i texten. Därutöver kommer&lt;br&gt;artikelnumreringen att förändras. Några ändringar av innehållet i sak kan&lt;br&gt;dock inte förutses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förverkandekonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 september 1990 antog Europarådets ministerråd en konvention om&lt;br&gt;penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott&lt;br&gt;(förverkandekonventionen). Syftet med konventionen är att stärka det&lt;br&gt;internationella samarbetet för att bekämpa allvarliga brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 i förverkandekonventionen innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;åtgärder för förverkande som skall vidtas på nationell nivå. Punkten 1&lt;br&gt;anger att vaije part skall vidta sådana lagstiftningsåtgärder och andra&lt;br&gt;åtgärder som kan vara nödvändiga för att kunna förverka hjälpmedel vid&lt;br&gt;brott och vinning av brott eller egendom vars värde motsvarar sådan&lt;br&gt;vinning. Någon begränsning till vissa brott görs inte. Enligt punkten 2 i&lt;br&gt;samma artikel har emellertid parterna möjlighet att i samband med&lt;br&gt;tillträdet till konventionen förklara att bestämmelsen i punkten 1 skall&lt;br&gt;vara tillämplig endast beträffande vissa bestämda brott eller vissa&lt;br&gt;kategorier av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 innehåller definitioner av vissa termer som skall gälla vid&lt;br&gt;konventionens tillämpning. Med vinning avses således varje ekonomisk&lt;br&gt;fördel av brottsliga gärningar. Den kan bestå av all slags egendom såväl&lt;br&gt;materiell som immateriell samt lös eller fast egendom. Hjälpmedel&lt;br&gt;definieras som all slags egendom som på något sätt, helt eller delvis,&lt;br&gt;använts eller varit avsedd att användas för att begå brottslig gärning eller&lt;br&gt;brottsliga gärningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att konventionen ratificerades avgav Sverige bl.a. den&lt;br&gt;förklaringen att bestämmelsen i artikel 2, punkten 1 för Sveriges del skall&lt;br&gt;vara tillämplig på sådant utbyte av brott och sådana hjälpmedel vid brott&lt;br&gt;som kan förverkas enligt bestämmelserna ' i brottsbalken,&lt;br&gt;narkotikastrafflagen (1968:64) eller lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel. Beträffande annan brottslighet förbehöll sig&lt;br&gt;Sverige rätten att, i den utsträckning så är motiverat med hänsyn till&lt;br&gt;brottstypen, föreskriva förverkande i mer begränsad omfattning (prop.&lt;br&gt;1995/96:49, bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59 samt SÖ 1996:19).&lt;br&gt;Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 1 november 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 EU:s gemensamma åtgärd om penningtvätt,&lt;br&gt;identifiering, spårande, spärrande, beslag och&lt;br&gt;förverkande av hjälpmedel och vinning av brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I april 1997 antog ministerrådet en handlingsplan mot den organiserade&lt;br&gt;brottsligheten (EGT C 251, 15.8.1997, s. 1). Handlingsplanen godkändes&lt;br&gt;av Europeiska rådet i juni 1997. Planen innehåller 15 politiska riktlinjer&lt;br&gt;och 30 särskilda rekommendationer i vilka främst rådet uppmanas att&lt;br&gt;vidta en rad åtgärder inom olika områden. I handlingsplanen betonas&lt;br&gt;vikten av att varje medlemsstat har en väl utvecklad och omfattande&lt;br&gt;lagstiftning avseende penningtvätt och förverkande av vinning av brott. I&lt;br&gt;rekommendation 26 anges en rad åtgärder som bör vidtas på detta&lt;br&gt;område. Där uttalades bl.a. att kriminaliseringen av penningtvätt bör&lt;br&gt;göras så allmän som möjligt, att en rättslig grund bör skapas för bredast&lt;br&gt;möjliga befogenheter att utreda penningtvätt, att en studie bör företas i&lt;br&gt;syfte att förbättra möjligheterna att spåra och beslagta olagliga tillgångar&lt;br&gt;och att verkställa domstolsbeslut om förverkande av tillgångar som&lt;br&gt;härrör från organiserad brottslighet samt att regler om förverkande bör&lt;br&gt;införas som gör det möjligt att besluta om förverkande oberoende av om&lt;br&gt;gärningsmannen är närvarande eller inte. Antagandet av den gemen-&lt;br&gt;samma åtgärden utgjorde ett led i genomförandet av handlingsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma åtgärden kompletterar förverkandekonventionen&lt;br&gt;och syftar till att förbättra medlemsstaternas samarbete när det gäller&lt;br&gt;penningtvätt, beslag och förverkande. Enligt den gemensamma åtgärden&lt;br&gt;skall medlemsstaterna se till att deras lagstiftning om förverkande och&lt;br&gt;penningtvätt är så generell som möjligt och kan tillämpas på alla typer av&lt;br&gt;brott. Avsikten är att medlemsstaterna skall ta bort eller begränsa sina&lt;br&gt;reservationer till förverkandekonventionens bestämmelser i de delar som&lt;br&gt;rör penningtvätt och förverkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservationer mot förverkandekonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall enligt artikel 1 se till att inga reservationer görs&lt;br&gt;eller vidhålls mot artiklarna 2 och 6 i förverkandekonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 1 a anges således att inga reservationer får göras eller&lt;br&gt;vidhållas mot artikel 2 i förverkandekonventionen om brottet bestraffas&lt;br&gt;med frihetsberövande eller frihetsberövandc åtgärd där högsta straffet är&lt;br&gt;mer än ett år. Bestämmelsen gäller dock inte reservationer som har gjorts&lt;br&gt;avseende förverkande av vinning av brott som bestraffas enligt&lt;br&gt;skattelagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 1 b anges att inga reservationer skall göras eller vidhållas&lt;br&gt;mot artikel 6 i förverkandekonventionen beträffande “allvarliga brott”.&lt;br&gt;Till denna kategori av brott skall under alla förhållanden räknas de brott&lt;br&gt;som bestraffas med frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än&lt;br&gt;ett år, eller, när det gäller stater som har en minimitröskel för brott i sitt&lt;br&gt;rättssystem, brott som bestraffas med frihetsberövande eller&lt;br&gt;frihetsberövande åtgärd där lägsta straffet är mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdeförverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 punkten 2 föreskriver att varje medlemsstat skall se till att dess&lt;br&gt;lagstiftning och förfaranden när det gäller förverkande av vinning av&lt;br&gt;brott även möjliggör värdeförverkande, såväl i inhemska förfaranden&lt;br&gt;som i förfaranden som inleds på begäran av annan stat. Medlemsstaterna&lt;br&gt;kan emellertid undanta förverkande av egendom vars värde motsvarar&lt;br&gt;vinning från brott i ringa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser för att underlätta samarbetet när det gäller att identifiera,&lt;br&gt;spåra, spärra eller beslagta och förverka egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 punkten 3 föreskriver att varje medlemsstat skall se till att dess&lt;br&gt;lagstiftning och förfaranden ger den möjlighet att, på begäran från en&lt;br&gt;annan medlemsstat, identifiera och spåra misstänkt vinning av brott, om&lt;br&gt;det finns rimlig grund att misstänka att en brottslig handling har begåtts.&lt;br&gt;Sådan lagstiftning och sådana förfaranden skall göra det möjligt att ge&lt;br&gt;rättslig hjälp på ett så tidigt stadium som möjligt av en utredning och&lt;br&gt;medlemsstaterna skall för detta ändamål vara restriktiva med att utnyttja&lt;br&gt;de fakultativa vägransgrunder som anges i förverkandekonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2 skall varje medlemsstat utarbeta en användarvänlig&lt;br&gt;handledning som bl.a. skall innehålla upplysningar om var rådgivning&lt;br&gt;finns att tillgå och en redogörelse för vilken rättslig hjälp medlemsstaten&lt;br&gt;kan tillhandahålla för att identifiera, spåra, spärra eller beslagta och&lt;br&gt;förverka hjälpmedel och vinning av brott. Handledningarna skall bl.a.&lt;br&gt;tillställas generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd och hållas&lt;br&gt;uppdaterade av medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 3 åläggs medlemsstaterna att ge samma prioritet som&lt;br&gt;den som tillämpas vid inhemska förfaranden åt alla framställningar från&lt;br&gt;andra medlemsländer när det gäller att identifiera, spåra, spärra eller&lt;br&gt;beslagta och förverka tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 innehåller bestämmelser om hur medlemsstaterna skall&lt;br&gt;förfara vid ansökan om rättslig hjälp. Medlemsstaterna skall uppmuntra&lt;br&gt;till direkta kontakter mellan utredare, undersökningsdomare och åklagare&lt;br&gt;i medlemsstaterna genom att på ett lämpligt sätt utnyttja tillgängliga&lt;br&gt;former för samarbete för att säkerställa att framställningar om rättslig&lt;br&gt;hjälp genom formella kanaler inte görs i onödan. Om det inte är möjligt&lt;br&gt;att verkställa en framställan om rättslig hjälp på det sätt som förväntas av&lt;br&gt;den ansökande staten, skall den anmodade staten, efter lämpligt samråd&lt;br&gt;med den ansökande staten och med iakttagande av nationell lagstiftning&lt;br&gt;och internationella åtaganden, sträva efter att tillgodose framställningen&lt;br&gt;på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 5 föreskrivs att medlemsstaterna, när det inte strider mot deras&lt;br&gt;lagstiftning, skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att minimera&lt;br&gt;riskerna för att tillgångar skingras. I detta skall inbegripas de åtgärder&lt;br&gt;som kan erfordras för att tillgångar som är föremål för en framställan&lt;br&gt;från en annan medlemsstat skyndsamt skall kunna spärras eller tas i&lt;br&gt;beslag så att en senare begäran om förverkande inte motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 6 anges att medlemsstaterna skall säkerställa att det finns ett&lt;br&gt;system för att göra deras domstolar förtrogna med bästa rutiner för&lt;br&gt;internationellt samarbete när det gäller att identifiera, spåra, spärra eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 58&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslagta och förverka hjälpmedel vid brott och vinning av brott. Prop. 2000/01:58&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall också säkerställa att lämplig utbildning enligt&lt;br&gt;bästa rutiner ges till alla utredare, undersökningsdomare, åklagare och&lt;br&gt;andra tjänstemän som berörs av internationellt samarbete om att&lt;br&gt;identifiera, spåra, spärra eller beslagta och förverka tillgångar. Slutligen&lt;br&gt;skall ordförandeskapet och berörda medlemsstater, när så är lämpligt, i&lt;br&gt;samarbete med det europeiska rättsliga nätverket och Europol, vid behov&lt;br&gt;anordna seminarier för tjänstemän från medlemsstaterna och andra&lt;br&gt;berörda sakkunniga för att främja och utveckla bästa rutiner och för att&lt;br&gt;uppmuntra till överensstämmande förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 7 framgår att rådet före utgången av år 2000 skall göra en&lt;br&gt;översyn av den gemensamma åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 innehåller bestämmelser om att medlemsstaterna som&lt;br&gt;huvudregel skall vidta lämpliga åtgärder för att genomföra den&lt;br&gt;gemensamma åtgärden så snart den träder i kraft. Det gäller dock inte&lt;br&gt;åtagandet i artikel 1. I den mån detta åtagande kräver lagändringar åtar&lt;br&gt;sig medlemsstaterna att inom tre år efter det att den gemensamma&lt;br&gt;åtgärden trädde i kraft, för sina respektive parlament, lägga fram&lt;br&gt;lämpliga förslag till genomförande av artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 anger att den gemensamma åtgärden skall offentliggöras i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning och att den träder i kraft&lt;br&gt;samma dag som den offentliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Europeiska unionens rambeslut om&lt;br&gt;penningtvätt, identifiering, spårande,&lt;br&gt;spärrande, beslag och förverkande av&lt;br&gt;hjälpmedel till och vinning av brott&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet (dvs. stats- och regeringscheferna i EU:s medlems-&lt;br&gt;stater) höll den 15-16 oktober 1999 ett särskilt möte i Tammerfors om&lt;br&gt;skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i EU.&lt;br&gt;Europeiska rådet ansåg att när det gäller nationell straffrätt bör insatserna&lt;br&gt;för att enas om gemensamma definitioner, grunder för åtal och påföljder i&lt;br&gt;ett första skede koncentreras till ett begränsat antal sektorer med särskild&lt;br&gt;betydelse, t.ex. ekonomisk brottslighet, innefattande bl.a. penningtvätt&lt;br&gt;(slutsats nr 48). Därutöver framhöll Europeiska rådet att det är fast&lt;br&gt;beslutet att se till att konkreta åtgärder vidtas för spårande, spärrande,&lt;br&gt;beslag och förverkande av vinning av brott (slutsats nr 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsformen gemensam åtgärd tillämpades i tredje pelaren före&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande. Beslutsformen finns dock&lt;br&gt;fortfarande kvar i andra pelaren. Bland medlemsstaterna råder det delade&lt;br&gt;meningar om, och i så fall på vilket sätt, de gemensamma åtgärderna är&lt;br&gt;bindande för medlemsstaterna. Med anledning härav presenterade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike i juli 2000 ett förslag till rambeslut om penningtvätt, Prop. 2000/01:58&lt;br&gt;identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel&lt;br&gt;till brott och vinning av brott. En principöverenskommelse om innehållet&lt;br&gt;i rambeslutet träffades av ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor&lt;br&gt;den 17 oktober 2000. Europaparlamentet har yttrat sig över förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Rambeslutets innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reservationer mot 1990 års konvention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1 i utkastet till rambeslut motsvarar innehållsmässigt artikel 1.1 i&lt;br&gt;den gemensamma åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 1 a anges således att inga reservationer får göras eller&lt;br&gt;vidhållas mot artikel 2 i förverkandekonventionen om brottet bestraffas&lt;br&gt;med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är&lt;br&gt;mer än ett år. Medlemsstaterna får emellertid vidhålla reservationerna&lt;br&gt;mot artikel 2 i förverkandekonventionen när det gäller förverkande av&lt;br&gt;vinning av skattebrott under förutsättning att man såväl nationellt som&lt;br&gt;vid internationellt samarbete kan förverka sådan vinning genom&lt;br&gt;nationell, EG-rättslig eller internationell lagstiftning för indrivning av&lt;br&gt;skattefordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 1 b anges att inga reservationer får göras eller vidhållas i&lt;br&gt;fråga om artikel 6 i förverkandekonventionen när det gäller “allvarliga&lt;br&gt;brott”. Till denna kategori av brott skall under alla förhållanden räknas&lt;br&gt;de brott som bestraffas med frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är&lt;br&gt;mer än ett år, eller, när det gäller stater som har en minimitröskel för&lt;br&gt;brott i sitt rättssystem, brott som bestraffas med frihetsberövande eller&lt;br&gt;frihetsberövande åtgärd där lägsta straffet är mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 innebär att varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;som är förenliga med dess påföljdssystem för att brotten enligt artiklarna&lt;br&gt;6.1 a och 6.1 b i förverkandekonventionen (dvs. penningtvättsbrott)&lt;br&gt;enligt artikel 1 b i rambeslutet skall vara underkastade frihetsberövande&lt;br&gt;straff, varvid det högsta straffet inte skall vara mindre än fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor den 17 oktober 2000,&lt;br&gt;då principöverenskommelsen om innehållet i rambeslutet träffades,&lt;br&gt;enades också ministerrådet om att följande uttalande, såvitt avser artikel&lt;br&gt;2, skall tas till rådets protokoll vid antagandet av rambeslutet. “Rådet&lt;br&gt;erkänner att vid fastställandet av en minimitröskel för det högsta straffet&lt;br&gt;bör överensstämmelse mellan de interna straffsystemen fortfarande&lt;br&gt;beaktas. Rådet anser vidare att det är lämpligt, när en gemensam åtgärd&lt;br&gt;vidtas avseende vissa straffbara gärningar, att i vaije enskilt fall pröva&lt;br&gt;om det är nödvändigt att fastställa en minimitröskel för det högsta straffet&lt;br&gt;för att inrätta ett område av säkerhet, frihet och rättvisa.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdeförverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3, som i stort sett motsvarar artikel 1.2 i den gemensamma&lt;br&gt;åtgärden, föreskriver att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som&lt;br&gt;krävs för att dess lagstiftning och förfaranden när det gäller förverkande&lt;br&gt;av vinning av brott även, åtminstone i de fall där denna vinning inte är&lt;br&gt;åtkomlig, skall möjliggöra förverkande av egendom till ett värde&lt;br&gt;motsvarande vinningens. Detta skall gälla både i rent inhemska&lt;br&gt;förfaranden och i förfaranden som inleds på begäran av en annan&lt;br&gt;medlemsstat, innefattande begäran om verkställighet av utländska beslut&lt;br&gt;om förverkande. Medlemsstaterna kan emellertid undanta förverkande av&lt;br&gt;egendom vars värde motsvarar vinning av brott i fall där detta värde är&lt;br&gt;lägre än 4 000 euro. Orden egendom, vinning och förverkande skall ha&lt;br&gt;samma betydelse som i artikel 1 i förverkandekonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandling av framställningar om rättslig hjälp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 motsvarar artikel 3 i den gemensamma åtgärden och anger att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att alla&lt;br&gt;framställningar från andra medlemsstater när det gäller identifiering,&lt;br&gt;spårande, spärrande eller beslag och förverkande av tillgångar skall&lt;br&gt;behandlas med samma prioriteringsgrad som den som tillämpas vid&lt;br&gt;inhemska förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävande av gällande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 anger att artiklarna 1, 3, 5.1 och 8.2 i den gemensamma&lt;br&gt;åtgärden skall upphöra att gälla genom rambeslutet. Av denna artikel&lt;br&gt;framgår således vilka bestämmelser i den gemensamma åtgärden som&lt;br&gt;inte skall vara tillämpliga efter antagandet av utkastet till rambeslut samt,&lt;br&gt;motsatsvis, vilka bestämmelser som skall fortsätta att tillämpas i den&lt;br&gt;form som föreskrivs i den gemensamma åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 föreskriver att medlemsstaterna senast den 31 december 2002&lt;br&gt;skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa rambeslutet.&lt;br&gt;Medlemsstaterna skall senast den 1 mars 2003 till rådets&lt;br&gt;generalsekretariat och kommissionen överlämna texterna till de&lt;br&gt;bestämmelser genom vilka deras åtaganden enligt rambeslutct har&lt;br&gt;överförts till nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Territoriellt tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 8 a anges att rambcslutet skall tillämpas på Gibraltar så snart&lt;br&gt;tillämpningen av 1990 års konvention har utsträckts till Gibraltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 9 anges att rambeslutet träder i kraft samma dag som det&lt;br&gt;offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Antagande av rambeslutet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksdagen godkänner utkastet till Europeiska&lt;br&gt;unionens rambeslut om penningtvätt, identifiering, spårande&lt;br&gt;spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den ökade rörligheten mellan olika&lt;br&gt;länder har tillsammans med införandet av modem informationsteknik lett&lt;br&gt;till att brottsligheten, särskilt den ekonomiska, i betydligt större&lt;br&gt;utsträckning än tidigare är gränsöverskridande. Denna utveckling ställer&lt;br&gt;utan tvekan ökade krav på det internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän förutsättning för att internationellt samarbete skall kunna&lt;br&gt;fungera väl är att de berörda ländernas nationella regler när det gäller&lt;br&gt;penningtvättbrott och förverkande inte skiljer sig åt mera markant. Den&lt;br&gt;nationella straffrätten och straffprocessrätten bildar nämligen i de flesta&lt;br&gt;fall ramen för hur långt vaije land är berett att sträcka sig i fråga om&lt;br&gt;internationellt straffrättsligt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har under lång tid prioriterat åtgärder mot ekonomisk&lt;br&gt;brottslighet. Det finns därför ett starkt svenskt intresse av att det&lt;br&gt;internationella samarbetet när det gäller möjligheterna att ingripa mot&lt;br&gt;penningtvätt och att förverka vinning från brott görs så omfattande som&lt;br&gt;möjligt. Rambeslutets bestämmelser ligger därför väl i linje med&lt;br&gt;Sveriges intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att Sverige skall uppfylla åtagandena enligt rambeslutet krävs dock&lt;br&gt;att Sveriges förklaring till artikel 2 i förverkandekonventionen begränsas&lt;br&gt;på så sätt att den endast kan tillämpas på brott för vilka är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det arbete som föregick Sveriges anslutning till förverkande-&lt;br&gt;konventionen uttalade regeringen att målsättningen bör vara att&lt;br&gt;förverkandekonventionens bestämmelser skall få en så vidsträckt&lt;br&gt;tillämpning som möjligt. Vid framtida överväganden beträffande&lt;br&gt;förverkandebestämmelser som är knutna till olika brottstyper bör därför&lt;br&gt;hänsyn tas till förverkandekonventionens bestämmelser (prop.&lt;br&gt;1995/96:49, s. 11). Riksdagen gjorde inte någon annan bedömning (bet.&lt;br&gt;1995/96:JuUlO, rskr. 1995/96:59).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot angiven bakgrund att Sverige bör verka för ett&lt;br&gt;antagande av rambeslutet. Eftersom ett rambeslut enligt artikel 34.2 b i&lt;br&gt;Fördraget om Europeiska unionen är bindande för medlemsstaterna och&lt;br&gt;då det nu aktuella rambeslutet innehåller bestämmelser som föranleder&lt;br&gt;ändring av en förklaring till förverkandekonventionen som godkänts av&lt;br&gt;riksdagen, gör regeringen bedömningen att riksdagens godkännande skall&lt;br&gt;inhämtas innan Sverige röstar för ett antagande av rambeslutet i&lt;br&gt;ministerrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Behovet av lagändring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Svensk lagstiftning uppfyller i allt&lt;br&gt;väsentligt de krav som följer av rambeslutet. Bestämmelsen i artikel 1&lt;br&gt;a i den gemensamma åtgärden respektive rambeslutet innebär dock att&lt;br&gt;Sverige bör begränsa sin förklaring till artikel 2 i&lt;br&gt;förverkandekonventionen. En slutlig analys av vilket&lt;br&gt;lagstiftningsbehov en sådan begränsning föranleder bör anstå till&lt;br&gt;beredningen av Förverkandeutredningens betänkande Effektivare&lt;br&gt;förverkandelagstiftning (SOU 1999:147).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Penningtvättbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om penningtvättbrott i artikel 1 b i den gemensamma&lt;br&gt;åtgärden respektive rambeslutet kräver inte några lagstiftningsåtgärder.&lt;br&gt;Den svenska lagstiftningen om penningtvätt ändrades den 1 juli 1999&lt;br&gt;(prop. 1998/99:19, bet. 1998/99:JuU8, rskr. 1998/99:134). Bl.a.&lt;br&gt;utvidgades kretsen av de brott som kan vara förbrott till penningtvätt på&lt;br&gt;ett sådant sätt att förklaringen till artikel 6 i förverkandekonventionen&lt;br&gt;kunde återkallas. Detta skedde genom regeringsbeslut den 10 juni 1999&lt;br&gt;(JU1999/2704/L5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller rambeslutets bestämmelse i artikel 2 om ett minsta&lt;br&gt;gemensamt maximistraff för penningtvättsbrott kräver ändring av svensk&lt;br&gt;lag. Bestämmelsen innebär nämligen att de förfaranden som anges i&lt;br&gt;artikel 6.1a och 6.1 b i förverkandekonventionen skall vara underkastade&lt;br&gt;frihetsstraff, varvid det högsta straffet inte skall understiga fyra år. De&lt;br&gt;angivna förfarandena är enligt svensk rätt straffbara såsom häleri, eller&lt;br&gt;penninghäleri i 9 kap. 6 och 6 a §§ brottsbalken. Maximistraffet för grovt&lt;br&gt;häleri respektive penninghäleri är sex års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rambeslutets övriga bestämmelser (förverkande av värdet och&lt;br&gt;behandling av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp) återfinns även&lt;br&gt;i den gemensamma åtgärden (artiklarna 1.2 och 3). Bestämmelserna&lt;br&gt;innebär att medlemsstaterna åtar sig att se till att deras lagstiftning&lt;br&gt;medger inte bara sak- utan också värdeförverkande, såväl i nationella&lt;br&gt;förfaranden som i förfaranden som inleds på begäran av främmande stat,&lt;br&gt;inbegripet verkställighet av utländska värdeförverkanden samt att&lt;br&gt;framställningar från andra medlemsstater skall behandlas med samma&lt;br&gt;prioriteringsgrad som den som tillämpas vid inhemska förfaranden.&lt;br&gt;Därutöver innehåller den gemensamma åtgärden ett antal bestämmelser&lt;br&gt;som syftar till att effektivisera det internationella rättsliga samarbetet i&lt;br&gt;brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska lagstiftningen torde väl uppfylla dessa krav. För en&lt;br&gt;närmare redogörelse i dessa delar hänvisas till regeringens proposition&lt;br&gt;Internationell rättslig hjälp i brottmål (1999/2000:61). I propositionen ges&lt;br&gt;en utförlig redogörelse för den gemensamma åtgärdens bestämmelser i&lt;br&gt;ovan angivna delar och hur de förhåller sig till den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges tillträde till förverkandekonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det arbete som föregick Sveriges tillträde till förverkandekonventionen&lt;br&gt;gjorde regeringen bl.a. följande uttalanden när det gäller konventionens&lt;br&gt;bestämmelser om förverkande (se prop. 1995/96:49 s. 10-11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet utbyte av brott torde i allt väsentligt motsvara vinning med den&lt;br&gt;innebörd som detta uttryck har enligt förverkandekonventionen. Trots det ger&lt;br&gt;konventionens förverkandebestämmelser anledning till vissa&lt;br&gt;tillämpningsproblem. Även om förverkande av utbyte kan komma i fråga vid&lt;br&gt;brottsbalksbrotten och många brott enligt specialstraffrätten, så sträcker sig&lt;br&gt;lagstiftningen inte alltid lika långt som förverkandekonventionen. Detta gäller&lt;br&gt;t.ex. lagen (1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen).&lt;br&gt;Enligt 9 § kan sålunda i fråga om egendom som varit föremål för&lt;br&gt;varusmugglingsbrott endast egendomen eller, om egendomen inte längre finns i&lt;br&gt;behåll, dess värde förklaras förverkat. Förverkande kan alltså inte ske i fråga om&lt;br&gt;annat utbyte av ett varusmugglingsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även hjälpmedel skall kunna förverkas enligt artikel 2. Med hjälpmedel&lt;br&gt;avses enligt artikel 1 egendom som har använts eller “varit avsedd att användas”&lt;br&gt;vid brott. Detta senare går längre än vad som är generellt möjligt att förverka&lt;br&gt;enligt svensk lag, även om egendom av detta slag i många fall kan förverkas&lt;br&gt;enligt 36 kap. 2 eller 3 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något behov av en generell utvidgning av möjligheterna till förverkande kan&lt;br&gt;enligt regeringens mening inte anses föreligga. Frågan om hur långt dessa&lt;br&gt;möjligheter skall sträcka sig får i stället övervägas särskilt för varje brott. Det&lt;br&gt;skulle föra för långt att i detta sammanhang göra sådana överväganden. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör den möjlighet att begränsa bestämmelsens tillämpning&lt;br&gt;som står till buds därför utnyttjas av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med konventionen är att komma åt framför allt allvarligare former av&lt;br&gt;kriminalitet. De bestämmelser som är av central betydelse för förverkande av&lt;br&gt;vinning av sådan brottslighet återfinns i brottsbalken och narkotikastrafflagen&lt;br&gt;(1968:64). Förverkandebestämmelserna i båda dessa lagar är utformade på ett&lt;br&gt;sådant sätt att konventionens förverkandebestämmelser inte ger någon anledning&lt;br&gt;till tillämpningsproblem, varför artikel 2 för Sveriges del generellt bör kunna&lt;br&gt;gälla utbyte och hjälpmedel för vilka förverkande enligt dessa lagar kan komma&lt;br&gt;i fråga.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel har utarbetats med&lt;br&gt;narkotikastrafflagen som förebild, varför även möjligheterna till förverkande&lt;br&gt;överensstämmer med dem som ges enligt sistnämnda lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förklaring som Sverige, i enlighet med artikel 2, punkt 2 avger bör...&lt;br&gt;vara utformad så att den klargör att möjligheter till förverkande ges också vid&lt;br&gt;annan brottslighet än enligt brottsbalken, narkotikastrafflagen och lagen om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel, om än att förutsättningarna vid andra brott kan&lt;br&gt;vara något mer restriktiva. Detta bör kunna åstadkommas genom att Sverige i sin&lt;br&gt;förklaring anger att Sverige beträffande annan brottslighet än brottsbalken,&lt;br&gt;narkotikastrafflagen och lagen om förbud mot vissa dopningsmedel förbehåller&lt;br&gt;sig rätten att, i den utsträckning så är motiverat med hänsyn till brottstypen,&lt;br&gt;föreskriva förverkande i mer begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framhållits anser regeringen att målsättningen bör vara att&lt;br&gt;förverkandekonventionens bestämmelser skall få en så vidsträckt tillämpning&lt;br&gt;som möjligt. Vid framtida överväganden beträffande förverkandebestämmelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;knutna till olika brottstyper bör därför hänsyn tas till förverkandekonventionens Prop. 2000/01:58&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen gjorde inte någon annan bedömning än regeringen i ovan&lt;br&gt;redovisade delar (bet. 1995/96:JuU10, rskr. 1995/96:59).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkandeutredningen har i enlighet med sina direktiv behandlat&lt;br&gt;frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas för att Sverige skall kunna&lt;br&gt;återkalla eller i största möjliga mån begränsa sin förklaring till artikel 2 i&lt;br&gt;förverkandekonventionen. I sitt betänkande konstaterar utredningen att&lt;br&gt;den under sitt utredningsarbete inte hört några önskemål om vidgade&lt;br&gt;möjligheter att förverka hjälpmedel vid brott enligt brottsbalken. För att&lt;br&gt;regleringen bättre skall motsvara förverkandekonventionens krav föreslår&lt;br&gt;utredningen dock att 36 kap. 2 § brottsbalken kompletteras på så sätt att&lt;br&gt;förverkande under de i paragrafen i övrigt angivna betingelserna kan ske&lt;br&gt;även av föremål som varit avsedda att komma till brottslig användning,&lt;br&gt;förutsatt att brottet i fråga fullbordats eller kommit till straffbart försök&lt;br&gt;eller straffbar förberedelse eller stämpling. Därutöver föreslår&lt;br&gt;utredningen att bestämmelserna i 36 kap. 1 § brottsbalken om&lt;br&gt;förverkande av utbyte av brott skall, om inte annat är föreskrivet, gälla&lt;br&gt;även i fråga om utbyte av utanför balken straffbelagda gärningar för vilka&lt;br&gt;stadgas fängelse i mer än ett år. Motsvarande utvidgning föreslås också i&lt;br&gt;fråga om tillämpningsområdet för bestämmelserna i 36 kap. 2 §&lt;br&gt;brottsbalken om förverkande av egendom som har använts eller varit&lt;br&gt;avsedd att användas som hjälpmedel vid brott. Vidare skulle de&lt;br&gt;specialstraffrättsliga författningar som redan i dag innehåller regler om&lt;br&gt;förverkande kompletteras i den mån detta är påkallat med hänsyn till den&lt;br&gt;gemensamma åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag i dessa delar har endast kommenterats av ett par&lt;br&gt;remissinstanser. Svea hovrätt instämmer i att behovet av vidgade&lt;br&gt;möjligheter till hjälpmedelsförverkande inte kan anses särskilt uttalat,&lt;br&gt;men har i övrigt inget att erinra mot de föreslagna ändringarna. Inte&lt;br&gt;heller Stockholms tingsrätt har något att erinra mot den föreslagna&lt;br&gt;utvidgningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lagändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av redovisningen ovan har Sverige inte gjort någon&lt;br&gt;reservation mot artikel 2 i förverkandekonventionen såvitt avser&lt;br&gt;brottsbalken, narkotikastrafflagen och dopningslagen. För brott enligt&lt;br&gt;dessa lagar gäller således konventionens förverkandebestämmelser utan&lt;br&gt;inskränkning. Vid ratifikationen av förverkandekonventionen gjordes&lt;br&gt;alltså den bedömningen att förverkandebestämmelserna i dessa lagar är&lt;br&gt;utformade på ett sådant sätt att konventionens bestämmelser uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges förklaring till artikel 2 i förverkandekonventionen innebär&lt;br&gt;således att det beträffande annan specialstraffrättslig lagstiftning än&lt;br&gt;narkotikastrafflagen och dopningslagen, i den utsträckning så är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiverat med hänsyn till brottstypen, kan föreskrivas förverkande i mer&lt;br&gt;begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts ovan konstaterades vid tillträdet till konventionen att de&lt;br&gt;svenska reglerna om förverkande av utbyte av brott i stor utsträckning&lt;br&gt;medger förverkande beträffande allvarlig brottslighet, men att&lt;br&gt;lagstiftningen i vissa fall inte sträckte sig tillräckligt långt. Som också&lt;br&gt;redogjorts för ovan nämndes som huvudsakligt exempel&lt;br&gt;förverkandebestämmelsen i 9 § varusmugglingslagen. Varusmugglings-&lt;br&gt;lagen ersattes den 1 januari 2001 av lagen (2000:1225) om straff för&lt;br&gt;smuggling (prop. 1999/2000:124, bet. 2000/01:JuU2, rskr. 2000/01:28).&lt;br&gt;Enligt den nya lagen skall även utbyte av brott och ersättning för&lt;br&gt;brottsomkostnader kunna förverkas i sådan utsträckning som förutsätts&lt;br&gt;enligt förverkandekonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund framstår det som rimligt att anta att några mer&lt;br&gt;omfattande lagstiftningsåtgärder inte behöver vidtas för att Sverige skall&lt;br&gt;kunna begränsa sin förklaring till artikel 2 i förverkandekonventionen i&lt;br&gt;enlighet med vad som tidigare sagts. Det kan emellertid inte helt&lt;br&gt;uteslutas att det på något område i lagstiftningen kan finnas straffrättsliga&lt;br&gt;bestämmelser som inte är förenade med de möjligheter till förverkande&lt;br&gt;som förutsätts för en sådan begränsning av förklaringen och som därför&lt;br&gt;nödvändiggör lagändring. En möjlighet att redan i detta sammanhang&lt;br&gt;uppfylla ett eventuellt behov av lagstiftning vore att omedelbart&lt;br&gt;genomomföra Förverkandeutredningens förslag till utvidgning av&lt;br&gt;tillämpningsområdet för brottsbalkens bestämmelser om förverkande av&lt;br&gt;utbyte av brott och hjälpmedel vid brott. Enligt regeringens mening kan&lt;br&gt;det emellertid, särskilt med hänsyn till den reform som redan har&lt;br&gt;genomförts i fråga om smugglingsbrotten, ifrågasättas om det föreligger&lt;br&gt;behov av en så generell reglering av möjligheten till förverkande som&lt;br&gt;Förverkandeutredningen har föreslagit. Som tidigare nämnts har förslaget&lt;br&gt;kommenterats av endast ett fåtal av remissinstanserna. Även om dessa i&lt;br&gt;huvudsak förklarat sig inte ha något att erinra mot den föreslagna&lt;br&gt;lösningen är det regeringens uppfattning, att förslaget bör underkastas&lt;br&gt;ytterligare analys, bl.a. avseende vilka konsekvenser detta kan tänkas få i&lt;br&gt;förhållande till vissa specialstraffrättsliga bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att såväl frågan om det över huvud taget&lt;br&gt;behövs någon lagstiftning för att kunna begränsa förklaringen till artikel&lt;br&gt;2 i förverkandekonventionen som frågan om hur denna i så fall bör&lt;br&gt;utformas behöver övervägas ytterligare. Dessa överväganden bör&lt;br&gt;lämpligen ske i samband med den fortsatta beredningen av För-&lt;br&gt;verkandeutredningens betänkande. Regeringen avser att senast i början&lt;br&gt;av 2002 återkomma till riksdagen med de förslag som den beredningen&lt;br&gt;utmynnar i. Som tidigare nämnts skall medlemsländerna ha vidtagit&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder för att uppfylla rambeslutet senast den 31 december&lt;br&gt;2002. Med hänsyn till det intresse Sverige har av att rambeslutet antas,&lt;br&gt;och då svensk lagstiftning redan i dag i allt väsentligt synes uppfylla de&lt;br&gt;krav som följer av rambeslutet, anser regeringen emellertid att&lt;br&gt;antagandet av rambeslutet inte bör fördröjas i avvaktan på det slutliga&lt;br&gt;ställningstagandet till lagstiftningsbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att antagandet av det kommande&lt;br&gt;rambeslutet och begränsningen av förklaringen till artikel 2 i&lt;br&gt;förverkandekonventionen inte föranleder några ökade kostnader för&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GEMENSAM ÅTGÄRD av den 3 december 1998 antagen av rådet&lt;br&gt;på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om&lt;br&gt;penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och&lt;br&gt;förverkande av hjälpmedel och vinning av brott (98/699/RIF)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT OM FÖLJANDE&lt;br&gt;GEMENSAMMA ÅTGÄRD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel K&lt;br&gt;3.2 b i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Förenade kungarikets initiativ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av den handlingsplan från högnivågruppen för frågor som&lt;br&gt;rör organiserad brottslighet som godkändes av Europeiska rådet i&lt;br&gt;Amsterdam den 16-17 juni 1997, särskilt rekommendation 26 b om bättre&lt;br&gt;möjligheter att spåra och beslagta vinning av brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter granskning av Europaparlamentets synpunkter efter&lt;br&gt;ordförandeskapets hörande i enlighet med artikel K 6 i Fördraget om&lt;br&gt;Europeiska unionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av de gemensamma åtgärderna av den 5 december 1997&lt;br&gt;om införande av en ordning för utvärdering av tillämpning och&lt;br&gt;genomförande på nationell nivå av internationella åtaganden i kampen&lt;br&gt;mot den organiserade brottsligheten&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; respektive av den 19 mars 1998 om&lt;br&gt;införande av ett utbytes-, utbildnings- och samarbetsprogram riktat till&lt;br&gt;personer med ansvar för kampen mot organiserad brottslighet (Falcone-&lt;br&gt;programmet)&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till medlemsstaternas åtagande när det gäller principerna i&lt;br&gt;Europarådets konvention från 1990 om penningtvätt, efterforskning,&lt;br&gt;beslag och förverkande av vinning av brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av den föreslagna gemensamma åtgärden om att göra&lt;br&gt;deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens&lt;br&gt;medlemsstater till ett brott, och med särskilt beaktande av de brott som&lt;br&gt;omfattas av den gemensamma åtgärden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till kraven i rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991&lt;br&gt;om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för&lt;br&gt;tvättning av pengar&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; och de 40 rekommendationer angående bekämpande&lt;br&gt;av penningtvätt som gjorts av finansiella aktionsgruppen mot&lt;br&gt;penningtvätt (FATF) i versionen från 1996 och särskilt rekommendation&lt;br&gt;4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT L 344, 15.12.1997, s. 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT L 99, 31.3.1998, s. 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;EGTL 166, 28.6.1991, s. 77.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av den gemensamma åtgärden av den 17 december 1996&lt;br&gt;om tillnärmning av Europeiska unionens medlemsstaters lagstiftning och&lt;br&gt;praktiska tillämpning för att bekämpa narkotikamissbruk samt förebygga&lt;br&gt;och bekämpa olaglig narkotikahandel&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med tanke på det gemensamma målet att förbättra samordningen mellan&lt;br&gt;brottsbekämpande myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med erinran om den gemensamma åtgärden om inrättande av ett&lt;br&gt;europeiskt rättsligt nätverk som antogs av rådet den 29 juni 1998&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av att möjligheten att avbryta brottslig verksamhet på&lt;br&gt;området för organiserad brottslighet förbättras genom effektivare&lt;br&gt;samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller att identifiera, spåra,&lt;br&gt;spärra eller beslagta och förverka tillgångar som härrör från brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av att inbördes överensstämmande rutiner effektiviserar&lt;br&gt;det europeiska samarbetet när det gäller att identifiera, spåra, spärra,&lt;br&gt;beslagta och förverka olagliga tillgångar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av att det i rekommendation 16 i den ovan nämnda&lt;br&gt;handlingsplanen om bekämpande av den organiserade brottsligheten&lt;br&gt;framhålls att det är nödvändigt att påskynda förfarandena för rättsligt&lt;br&gt;samarbete i frågor med anknytning till organiserad brottslighet och att&lt;br&gt;kraftigt minska dröjsmålen vid överföring av, och svar på,&lt;br&gt;framställningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till medlemsstaternas anslutning till 1959 års europeiska&lt;br&gt;konvention om inbördes rättshjälp i brottmål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot bakgrund av Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering&lt;br&gt;av narkotika och psykotropa ämnen från 1988 och Förenta nationernas&lt;br&gt;generalförsamlings extra session om narkotika år 1998,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med erkännande av de landvinningar som har gjorts genom 1996 års&lt;br&gt;Dublinseminarium om förverkande av tillgångar genom att hindren för&lt;br&gt;effektivt samarbete identifierades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med förutsättningen att de samarbetsformer som fastställs i denna&lt;br&gt;gemensamma åtgärd inte påverkar andra former av bilateralt eller&lt;br&gt;multilateralt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT L 342, 31.12.1996. s. 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT L 191, 7.7.1998, s. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. För att få till stånd effektivare åtgärder mot den organiserade&lt;br&gt;brottsligheten skall medlemsstaterna se till att inga reservationer görs&lt;br&gt;eller vidhålls mot följande artiklar i Europarådets konvention från 1990&lt;br&gt;om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av&lt;br&gt;brott (nedan kallad 1990 års konvention):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 2; om brottet bestraffas med frihetsberövande eller&lt;br&gt;frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 6; om det gäller allvarliga brott. Sådana brott bör under alla&lt;br&gt;förhållanden innefatta de brott som bestraffas med frihetsberövande eller&lt;br&gt;frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år, eller, när det&lt;br&gt;gäller de stater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, brott&lt;br&gt;som bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där&lt;br&gt;lägsta straffet är mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Led a skall inte påverka reservationer som har gjorts avseende&lt;br&gt;förverkande av vinning av brott som bestraffas enligt skattelagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat skall se till att dess lagstiftning och förfaranden när&lt;br&gt;det gäller förverkande av vinning av brott även möjliggör förverkande av&lt;br&gt;egendom vars värde motsvarar sådan vinning, både i rent inhemska&lt;br&gt;förfaranden och i förfaranden som inleds på begäran av en annan&lt;br&gt;medlemsstat, inbegripet begäran om verkställighet av utländska beslut&lt;br&gt;om förverkande. Medlemsstaterna kan emellertid undanta förverkande av&lt;br&gt;egendom vars värde motsvarar vinning från brott i ringa fall. Orden&lt;br&gt;“egendom”, “vinning” och “förverkande” skall ha samma betydelse som&lt;br&gt;i artikel 1 i 1990 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje medlemsstat skall se till att dess lagstiftning och förfaranden ger&lt;br&gt;den möjlighet att, på begäran från en annan medlemsstat, identifiera och&lt;br&gt;spåra misstänkt vinning av brott, om det finns rimlig grund att misstänka&lt;br&gt;att en brottslig handling har begåtts. Sådan lagstiftning och sådana&lt;br&gt;förfaranden skall göra det möjligt att ge rättshjälp på ett så tidigt stadium&lt;br&gt;som möjligt av en utredning och medlemsstaterna kommer för detta&lt;br&gt;ändamål att sträva efter att gentemot andra medlemsstater vara restriktiva&lt;br&gt;med att utnyttja de fakultativa vägransgrunder som anges i artikel 18.2&lt;br&gt;och 18.3 i 1990 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall inom ramen för verksamheten i det europeiska&lt;br&gt;rättsliga nätverket utarbeta en användarvänlig handledning som&lt;br&gt;innehåller upplysningar om var rådgivning finns att tillgå och som&lt;br&gt;redogör för vilken rättshjälp medlemsstaten kan tillhandahålla för att&lt;br&gt;identifiera, spåra, spärra eller beslagta och förverka hjälpmedel och&lt;br&gt;vinning av brott. Handledningen skall även innehålla uppgift om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtliga viktiga begränsningar i fråga om sådan rättshjälp och vilken&lt;br&gt;information som de ansökande staterna skall tillhandahålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd skall tillställas de&lt;br&gt;handledningar som i avses i punkt 1 och skall översätta dem till de&lt;br&gt;officiella språken vid Europeiska gemenskapens institutioner.&lt;br&gt;Generalsckretariatet skall sända handledningarna till medlemsstaterna,&lt;br&gt;det europeiska rättsliga nätverket och Europol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Varje medlemsstat skall se till att den handledning som avses i punkt 1&lt;br&gt;hålls uppdaterad och att samtliga ändringar skickas till rådets&lt;br&gt;gencralsekretariat för att översättas och skickas ut i enlighet med punkt 2.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 3&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall ge samma prioritet som den som tillämpas vid&lt;br&gt;inhemska förfaranden åt alla framställningar från andra medlemsstater&lt;br&gt;när det gäller att identifiera, spåra, spärra eller beslagta och förverka&lt;br&gt;tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Medlemsstaterna skall uppmuntra till direkta kontakter mellan&lt;br&gt;utredare, undersökningsdomare och åklagare i medlemsstaterna genom&lt;br&gt;att på lämpligt sätt utnyttja tillgängliga former för samarbete för att&lt;br&gt;säkerställa att framställningar om rättshjälp genom formella kanaler inte&lt;br&gt;görs i onödan. När det är nödvändigt med en formell framställan skall&lt;br&gt;den ansökande staten se till att den är korrekt utformad och uppfyller&lt;br&gt;samtliga krav i den anmodade staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. När det inte är möjligt att verkställa en framställan om rättshjälp på det&lt;br&gt;sätt som förväntas av den ansökande staten, skall den anmodade staten,&lt;br&gt;efter lämpligt samråd med den ansökande staten och med fullt&lt;br&gt;iakttagande av nationell lagstiftning och internationella åtaganden, sträva&lt;br&gt;efter att tillgodose framställningen på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Medlemsstaterna skall överlämna en framställan om rättshjälp så snart&lt;br&gt;som den exakta arten av den rättshjälp som erfordras har fastställts och,&lt;br&gt;när en framställan har markerats med “brådskande” eller en tidsfrist har&lt;br&gt;angivits, förklara skälen för detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall, när det inte strider mot deras lagstiftning, vidta&lt;br&gt;alla nödvändiga åtgärder för att minimera riskerna för att tillgångar&lt;br&gt;skingras. I detta skall inbegripas de åtgärder som kan erfordras för att&lt;br&gt;tillgångar som är föremål för en framställan från en annan medlemsstat&lt;br&gt;skyndsamt skall kunna spärras eller tas i beslag så att en senare begäran&lt;br&gt;om förverkande inte motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det vid behandlingen av en framställan om rättshjälp i ett område i&lt;br&gt;en medlemsstat uppstår behov att vidta ytterligare efterforskningar i ett&lt;br&gt;annat område i denna medlemsstat skall medlemsstaten, under&lt;br&gt;förutsättning att detta inte strider mot dess lagstiftning, vidta alla åtgärder&lt;br&gt;som är möjliga för att den nödvändiga rättshjälpen skall kunna ges utan&lt;br&gt;att någon ytterligare skriftlig framställan behöver göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om verkställandet av en framställan medför att det är nödvändigt att&lt;br&gt;göra ytterligare efterforskningar avseende en angränsande fråga, och den&lt;br&gt;ansökande staten lämnar in en kompletterande skriftlig framställan, skall&lt;br&gt;den anmodade staten, under förutsättning att detta inte strider mot dess&lt;br&gt;lagstiftning, vidta alla åtgärder som är möjliga för att påskynda&lt;br&gt;verkställandet av en sådan kompletterande framställan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 6&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall säkerställa att det finns ett system för att göra&lt;br&gt;deras domstolar förtrogna med bästa rutiner vid internationellt samarbete&lt;br&gt;när det gäller att identifiera, spåra, spärra eller beslagta och förverka&lt;br&gt;hjälpmedel och vinning av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall säkerställa att lämplig utbildning enligt bästa&lt;br&gt;rutiner ges till alla utredare, undersökningsdomare, åklagare och andra&lt;br&gt;tjänstemän som berörs av internationellt samarbete om att identifiera,&lt;br&gt;spåra, spärra eller beslagta och förverka tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Ordförandeskapet och berörda medlemsstater skall, när så är lämpligt i&lt;br&gt;samarbete med det europeiska rättsliga nätverket och Europol, vid behov&lt;br&gt;anordna seminarier för tjänstemän från medlemsstaterna och andra&lt;br&gt;berörda sakkunniga för att främja och utveckla bästa rutiner och för att&lt;br&gt;uppmuntra till överensstämmande förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall före utgången av år 2000 göra en översyn av denna&lt;br&gt;gemensamma åtgärd mot bakgrund av resultaten från tillämpningen av&lt;br&gt;den gemensamma åtgärden av den 5 december 1997 om införande av en&lt;br&gt;ordning för utvärdering av tillämpning och genomförande på nationell&lt;br&gt;nivå av internationella åtaganden i kampen mot den organiserade&lt;br&gt;brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 8&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall om inte annat följer av punkt 2 vidta alla&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att genomföra denna gemensamma åtgärd så snart&lt;br&gt;som den träder i kraft, och de skall se till att dess innehåll kommer till&lt;br&gt;deras relevanta nationella och lokala myndigheters kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemsstaterna skall, inom tre år efter det att denna gemensamma&lt;br&gt;åtgärd har trätt i kraft, lägga fram lämpliga förslag till genomförande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;artikel 1 för övervägande av de behöriga myndigheterna, i syfte att anta&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 9&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Denna gemensamma åtgärd skall offentliggöras i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas officiella tidning och träder i kraft samma dag som den&lt;br&gt;offentliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdad i Bryssel den 3 december 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;K. SCHLÖGL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS RAMBESLUT .../.../RIF&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;av den&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag&lt;br&gt;och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA&lt;br&gt;RAMBESLUT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 31&lt;br&gt;a, 31 c, 31 e och artikel 34.2 b i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Republiken Frankrikes initiativ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av följande skäl:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Rådet har antagit gemensam åtgärd 98/699/RIF om penningtvätt,&lt;br&gt;identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel&lt;br&gt;till och vinning av brott&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i&lt;br&gt;Tammerfors den 15-16 oktober 1999 och ordförandeskapets slutsatser&lt;br&gt;från Europeiska rådets möte i Wien den 11-12 december 1998 bör&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. (...)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Europeiska rådet konstaterar att den grova brottsligheten får allt större&lt;br&gt;konsekvenser på skatte- och tullområdet och uppmanar medlemsstaterna&lt;br&gt;att utan reservationer lämna ömsesidig rättslig hjälp (tidigare inbördes&lt;br&gt;rättshjälp) vid utredning och åtal av grov ekonomisk brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Europeiska rådet rekommenderar tillnärmning av straffrätten och&lt;br&gt;förfarandena vid penningtvätt (t.ex. förverkande av medel) samt klargör&lt;br&gt;att definitionen av brottslig verksamhet som utgör förbrott till&lt;br&gt;penningtvätt bör vara enhetlig och tillräckligt omfattande i alla&lt;br&gt;medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a. Europeiska rådet i Tammerfors ansåg att när det gäller nationell&lt;br&gt;straffrätt bör insatserna för att enas om gemensamma definitioner,&lt;br&gt;grunder för åtal och påföljder i ett första skede koncentreras till ett&lt;br&gt;begränsat antal sektorer med särskild betydelse, t.ex. ekonomisk&lt;br&gt;brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 b. Europeiska rådet i Tammerfors konstaterade att penningtvätt är en&lt;br&gt;central del i den organiserade brottsligheten och att den bör utrotas&lt;br&gt;varhelst den förekommer. Det är fast beslutet att se till att det vidtas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; EGT L 333, 9.12.1998, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkreta åtgärder för spårande, spärrande, beslag och förverkande av&lt;br&gt;vinning av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Medlemsstaterna har anslutit sig till principerna i Europarådets&lt;br&gt;konvention från 1990, nedan kallad “1990 års konvention”, om&lt;br&gt;penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 1&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Reservationer mot 1990 års konvention&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att förstärka kampen mot den organiserade brottsligheten skall&lt;br&gt;medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att inga reservationer&lt;br&gt;skall göras eller vidhållas mot följande artiklar i 1990 års konvention:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;Artikel 2, om brottet bestraffas med frihetsberövande eller&lt;br&gt;frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall emellertid kunna vidhålla reservationerna mot&lt;br&gt;artikel 2 i 1990 års konvention när det gäller förverkande av vinning av&lt;br&gt;skattebrott endast för att möjliggöra ett förverkande av sådan vinning&lt;br&gt;både på ett nationellt plan och inom ramen för det internationella&lt;br&gt;samarbetet, på grundval av rättsliga instrument på nationell och&lt;br&gt;internationell nivå och gemenskapsnivå för indrivning av&lt;br&gt;skattefordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Artikel 6, om det gäller allvarliga brott. Sådana brott bör under alla&lt;br&gt;förhållanden innefatta de brott som bestraffas med frihetsberövande eller&lt;br&gt;frihetsberövande åtgärd där högsta straffet är mer än ett år, eller, när det&lt;br&gt;gäller de stater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, brott&lt;br&gt;som bestraffas med frihetsberövande eller frihetsberövande åtgärd där&lt;br&gt;lägsta straffet är mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 2&lt;br&gt;Påföljder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall, i överensstämmelse med sitt straffsystem, vidta&lt;br&gt;de åtgärder som krävs för att brotten enligt artikel 6.1 a och 6.1 b i 1990&lt;br&gt;års konvention, enligt artikel 1 b i detta rambeslut, skall vara&lt;br&gt;underkastade frihetsberövande straff, varvid det högsta straffet inte skall&lt;br&gt;understiga fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 3&lt;br&gt;Förverkande av värdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som krävs för att dess&lt;br&gt;lagstiftning och förfaranden när det gäller förverkande av vinning av&lt;br&gt;brott även, åtminstone i de fall där denna vinning inte är åtkomlig, skall&lt;br&gt;möjliggöra förverkande av egendom till ett värde motsvarande&lt;br&gt;vinningens, både i rent inhemska förfaranden och i förfaranden som&lt;br&gt;inleds på begäran av en annan medlemsstat, inbegripet begäran om&lt;br&gt;verkställighet av utländska beslut om förverkande. Medlemsstaterna kan&lt;br&gt;emellertid undanta förverkande av egendom vars värde motsvarar&lt;br&gt;vinning av brott i fall där detta värde är lägre än 4 000 euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orden “egendom”, “vinning” och “förverkande” skall ha samma&lt;br&gt;betydelse som i artikel 1 i 1990 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;(utgår)&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 5&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Behandling av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att alla&lt;br&gt;framställningar från andra medlemsstater när det gäller identifiering,&lt;br&gt;spårande, spärrande eller beslag och förverkande av tillgångar skall&lt;br&gt;behandlas med samma prioriteringsgrad som den som tillämpas vid&lt;br&gt;inhemska förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 6&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;(utgår)&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 7&lt;br&gt;Upphävande av gällande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 1, 3, 5.1 och 8.2 i gemensam åtgärd 98/699/RIF skall upphöra&lt;br&gt;att gälla genom detta rambeslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 8&lt;br&gt;Genomförande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för&lt;br&gt;efterlevnad av detta rambeslut senast den 31 december 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Medlemsstaterna skall senast den 1 mars 2003 till rådets&lt;br&gt;generalsekretariat och kommissionen överlämna texterna till de&lt;br&gt;bestämmelser genom vilka deras åtaganden enligt detta rambeslut&lt;br&gt;överförs till nationell lagstiftning och i förekommande fall de&lt;br&gt;anmälningar som lämnats in enligt artikel 40.2 i 1990 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet skall senast den 31 december 2003 på grundval av denna Prop. 2000/01:58&lt;br&gt;information och en skriftlig rapport från kommissionen utvärdera i vilken Bilaga 2&lt;br&gt;utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för&lt;br&gt;efterlevnad av detta rambeslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 8 a&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Territoriellt tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Detta rambeslut skall tillämpas på Gibraltar så snart som tillämpningen&lt;br&gt;av 1990 års konvention har utsträckts till Gibraltar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Artikel 9&lt;br&gt;Ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 januari 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,&lt;br&gt;Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,&lt;br&gt;Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 2000/01:58 Sveriges antagande av&lt;br&gt;rambeslut om penningtvätt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 60996, Stockholm 2001&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det inom EU upprättade utkastet till rambeslut om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det inom EU upprättade utkastet till rambeslut om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:JuU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2001-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2001-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2001-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2001-01-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>REG</kod>
<namn>Registrering</namn>
<datum>2001-01-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>70</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2001-02-09 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 09:11:53</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GO0358</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:19:39</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 09:11:53</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2000/01:JuU17</uppgift>
<ref_dok_id>GO01JuU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Sveriges antagande av rambeslut om penningtvätt m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>