2359636 GO0342 2000/01 42 prop prop prop Proposition 2000/01:42 Proposition Proposition Justitiedepartementet 42 0 2000-11-23 00:00:00 2025-12-19 14:06:49 2001-01-01 00:00:00 Kommuner och landsting i internationell samverkan Prop. 2000/01:42 digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GO0342/text https://data.riksdagen.se/dokument/GO0342 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0342 <h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>2000/01:42</h1> <h2>Kommuner och landsting i internationell<br>samverkan</h2> <p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p> <p>Stockholm den 23 november 2000</p> <p>Göran Persson</p> <p>Britta Lejon<br>(Justitiedepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0342/prop_200001__42-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/> <p>Prop.</p> <p>2000/01:42</p> <h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2> <p>I propositionen behandlas frågeställningar om den kommunala kompe-<br>tensen vid internationell samverkan. Därvid görs den bedömningen att<br>det inte behövs någon ytterligare kompetensutvidgande lagstiftning for<br>att kommunerna och landstingen skall kunna medverka i ett normalt vän-<br>orts- eller vänregionssamarbete. I propositionen konstateras emellertid att<br>arbetet med att se över frågor om den kommunala kompetensen vid in-<br>ternationell samverkan bör fortsätta.</p> <p>Det föreslås att bestämmelserna om kommunal tjänsteexport och<br>kommunalt internationellt bistånd sammanförs i en ny lag. Samtidigt för-<br>enklas och förtydligas bestämmelserna. Genom den nya lagen upphävs<br>dels lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport, dels lagen (1994:693)<br>om rätt för kommuner och landsting att lämna internationell katastrof-<br>hjälp och annat bistånd.</p> <p>Kommuner och landsting skall själva fa avgöra på vilket sätt tjänsteex-<br>porten lämpligast skall bedrivas. Nuvarande krav på regeringens medgi-<br>vande för s.k. direktexport av kommunala tjänster tas därför bort. I lagen<br>klargörs att kommunalförbund, kommunala företag och regionförbund<br>far bedriva tjänsteexport.</p> <p>En förutsättning för kommunalt internationellt bistånd skall inte längre<br>vara att det inträffat en katastrof eller annan sådan nödsituation i det<br>mottagande landet. Kravet på att biståndet skall vara humanitärt tas där-<br>för bort. Kravet på regeringens tillstånd för utvidgat bistånd till länder<br>som får statligt bistånd avskaffas och ersätts med en anmälningsskyldig-<br>het. Kommuner och landsting skall få möjlighet att lämna utvidgat bi-<br>stånd också till länder som inte får svenskt statligt bistånd. Regeringens<br>tillstånd kommer dock att krävas for sådan biståndsverksamhet. Det klar-</p> <p>1 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 42<br></p> <p>görs också att kommunalförbund, kommunala företag och regionförbund Prop. 2000/01:42<br>far ägna sig åt biståndsverksamhet.</p> <p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.</p> <h2>Innehållsförteckning</h2> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p> <p>2 &nbsp;&nbsp;Förslag till lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt</p> <p>internationellt bistånd........................................................................6</p> <p>3 &nbsp;&nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................8</p> <p>4 &nbsp;&nbsp;Kommunernas och landstingens internationella verksamhet............8</p> <p>4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Internationellt samarbete.....................................................8</p> <p>4.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det internationella samarbetet har ändrat</p> <p>karaktär.............................................................8</p> <p>4.1.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Regionala samverkansprojekt...........................9</p> <p>4.1.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nordiskt gränssamarbete..................................9</p> <p>4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Decentraliserat samarbete och vänortssamarbete...........10</p> <p>4.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Decentraliserat samarbete...............................10</p> <p>4.2.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Vänorts- och vänregionssamarbete.................11</p> <p>4.2.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Fördjupat vänortssamarbete............................12</p> <p>4.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Svenska kommuner och EU..............................................12</p> <p>5 &nbsp;&nbsp;Behovet av förändringar i lagstiftningen.........................................13</p> <p>5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Internationell verksamhet och kommunal kompetens......13</p> <p>5.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det behövs en enklare lagstiftning bättre anpassad till</p> <p>nuvarande förhållanden.................................................... 15</p> <p>5.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det finns behov av att fortsätta översynen.......................16</p> <p>6 &nbsp;&nbsp;Kommunal tj änsteexport.................................................................17</p> <p>6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;En fortsatt tjänsteexportverksamhet.................................17</p> <p>6.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................17</p> <p>6.1.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................17</p> <p>6.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kommunala tjänster och varor..........................................20</p> <p>6.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................20</p> <p>6.2.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................21</p> <p>6.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Åt vem får tjänsterna tillhandahållas?..............................23</p> <p>6.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................23</p> <p>6.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bedömning......................................................23</p> <p>6.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Affärsmässighet................................................................24</p> <p>6.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................24</p> <p>6.4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bedömning......................................................24</p> <p>6.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Regeringens medgivande..................................................26</p> <p>6.5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................26</p> <p>6.5.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................27</p> <p>6.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Att begränsa det kommunala risktagandet........................29</p> <p>6.6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................29</p> <p>6.6.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................29</p> <p>7 &nbsp;&nbsp;Kommunalt internationellt bistånd..................................................31</p> <p>7.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;En fortsatt internationell biståndsverksamhet...................31</p> <p>7.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................31</p> <p>7.1.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................31</p> <p>7.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Utrustning som inte längre behövs...................................32</p> <p>7.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................32</p> <p>7.2.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................33</p> <p>7.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bistånd till ett land som får statligt bistånd......................34</p> <p>7.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................34</p> <p>7.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................35</p> <p>7.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Regeringens tillstånd ersätts med en anmälnings-<br>skyldighet..........................................................................37</p> <p>7.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................37</p> <p>7.4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................38</p> <p>7.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Tillstånd att lämna bistånd till länder som inte får</p> <p>statligt bistånd...................................................................39</p> <p>7.5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning.........................................39</p> <p>7.5.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................40</p> <p>7.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Snabba biståndsinsatser i svåra situationer.......................41</p> <p>7.6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;N uvarande ordning.........................................41</p> <p>7.6.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag............................................................41</p> <p>8 &nbsp;&nbsp;Vänorts- och vänregionssamarbetet................................................42</p> <p>8.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande förhållanden.................................42</p> <p>8.1.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bedömning......................................................43</p> <p>9 &nbsp;&nbsp;Lagteknisk lösning och kostnader...................................................45</p> <p>10 &nbsp;F örfattningskommentar...................................................................46</p> <p>Bilaga 1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Sammanfattning av promemorian.......................................52</p> <p>Bilaga 2 &nbsp;&nbsp;Promemorians lagförslag........................ 56</p> <p>Bilaga 3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Förteckning över remissinstanserna....................................58</p> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p> <p>den 23 november 2000............................................................................59</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2> <p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om<br>kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd.</p> <h2>Förslag till lag om kommunal tjänsteexport ^Pr°P- 2000/01:42<br>och kommunalt internationellt bistånd</h2> <p>Härigenom föreskrivs följande.</p> <p>1 § Kommuner och landsting får ägna sig åt verksamhet som anges i<br>denna lag oberoende av bestämmelserna i kommunallagen (1991:900).<br>Kommuner och landsting får också besluta att kommunala företag,<br>kommunalförbund eller regionförbund får ägna sig åt sådan verksamhet<br>på samma villkor.</p> <h4>Tjänsteexport</h4> <p>Tjänster</p> <p>2 § En kommun får tillhandahålla sådan kunskap och erfarenhet som<br>finns i den kommunala verksamheten (kommunal tjänst) för export<br>(tjänsteexport).</p> <p>Varor</p> <p>3 § Som ett led i en tjänsteexport får kommunen i begränsad omfattning<br>exportera en vara när varan utgör ett nödvändigt komplement till eller har<br>ett naturligt samband med den tillhandahållna kommunala tjänsten.</p> <p>Villkor</p> <p>4 § Kommunal tjänsteexport skall ske på affärsmässiga grunder.</p> <p>De produktrisker, kommersiella risker, politiska risker, finansiella<br>risker och valutarisker som tjänsteexporten kan innebära skall beaktas i<br>varje exportaffär och begränsas genom att säkerhet ställs eller genom<br>separata garantier eller försäkringar.</p> <h4>Bistånd</h4> <p>Formerna för biståndet</p> <p>5 § En kommun får lämna bistånd i form av utrustning, rådgivning,<br>utbildning eller på annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd.<br>Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra<br>utbildning och rådgivning.</p> <p>6 § Bistånd till ett land som inte får svenskt statligt bistånd får lämnas av<br>en kommun i form av utrustning som kommunen inte längre behöver för<br>sin verksamhet.</p> <p>Regeringen får ge tillstånd till att bistånd även i form av annan utrust-<br>ning än som avses i första stycket, rådgivning, utbildning eller på annat<br>sätt lämnas till ett land som inte får svenskt statligt bistånd. Bistånd i<br></p> <p>form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra utbildning Prop. 2000/01:42<br>och rådgivning.</p> <p>7 § En kommun som lämnar bistånd i form av utrustning får i skälig om-<br>fattning använda medel för att transportera och ställa i ordning utrust-<br>ningen så att den kan tas i bruk.</p> <p>8 § Bistånd enligt denna lag får också lämnas till en internationell hjälp-<br>organisation för att utgöra hjälp till ett land i en rådande eller framtida<br>nödsituation eller i en annan svår situation som är en följd av en nödsitu-<br>ation.</p> <p>Villkor</p> <p>9 § En kommun skall förvissa sig om att bistånd som den lämnar kom-<br>mer till avsedd användning. Detta gäller dock inte om biståndet avser<br>utrustning som kommunen inte längre behöver för sin verksamhet.</p> <p>10 § En kommun som lämnar bistånd till ett land som får svenskt statligt<br>bistånd skall anmäla åtgärden och omfattningen på biståndet till Styrel-<br>sen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Anmälan skall dock<br>inte göras om biståndet avser utrustning som kommunen inte längre<br>behöver för sin verksamhet.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.</p> <p>2. Genom lagen upphävs lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport<br>och lagen (1994:693) om rätt för kommuner och landsting att lämna in-<br>ternationell katastrofhjälp och annat bistånd.</p> <p>3. De upphävda lagarna skall fortfarande tillämpas på tjänsteexport och<br>bistånd där tillstånd har lämnats eller som annars inletts före ikraftträ-<br>dandet.</p> <h2>3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ärendet och dess beredning</h2> <p>Kommunernas och landstingens möjligheter att engagera sig internatio-<br>nellt styrs av dels vad som kan följa av den allmänna kompetensen i<br>kommunallagen (1991:900), dels de speciallagar som finns för denna<br>verksamhet. För närvarande är två sådana lagar aktuella; lagen<br>(1986:753) om kommunal tjänsteexport och lagen (1994:693) om rätt för<br>kommuner och landsting att lämna internationell katastrofhjälp och annat<br>bistånd.</p> <p>Bestämmelserna om tjänsteexport och internationellt bistånd speglar<br>det synsätt som rådde för mer än femton år sedan och har visat sig vara<br>svåra att tolka och tillämpa. Kommunernas internationella verksamhet<br>bedrivs i dag under delvis andra förutsättningar än när lagstiftningen togs<br>fram. Mot denna bakgrund har Justitiedepartementets kommunenhet gått<br>igenom gällande lagstiftning om kommunal tjänsteexport och om kata-<br>strofhjälp m.m. Genomgången har redovisats i departementspromemo-<br>rian Enklare regler för kommunal tjänsteexport och kommunalt<br>internationellt bistånd - Internationell verksamhet och kommunal<br>kompetens (Ds 2000:11). En sammanfattning av promemorian finns i<br>bilaga 1. Promemorians lagförslag framgår av bilaga 2. Promemorian<br>har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i<br>bilaga 3. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i<br>Justitiedepartementet (dnr Ju2000/1536/K).</p> <h2>4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kommunernas och landstingens<br>internationella verksamhet</h2> <h3>4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Internationellt samarbete</h3> <h4>4.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det internationella samarbetet har ändrat karaktär</h4> <p>Den kommunala internationella verksamheten bedrivs i dag under delvis<br>andra förutsättningar och betingelser än dem som gällde fram till 1990-<br>talets början då den nuvarande kommunallagen (1991:900) trädde i kraft.<br>En påtaglig och åtminstone delvis ny trend i Europa under 1990-talet är<br>att inte bara företag och nationalstater, utan också regioner och kommu-<br>ner i olika länder systematiskt har samarbetat med varandra. I dag pågår<br>ett relativt omfattande internationellt inriktat arbete i de svenska kommu-<br>nerna och landstingen om man jämför med hur det tidigare har varit. De<br>upprättar och utvecklar numera egna internationella kontakter av olika<br>slag. Inte minst har de senaste årens utveckling i länderna i Central- och<br>Östeuropa samt Baltikum påverkat inte bara Sverige som nation utan<br>även den kommunala nivån.</p> <p>En annan viktig faktor är Sveriges medlemskap i Europeiska unionen<br>(EU). EU har liksom Europarådet kommit att inrikta sitt arbete mot att<br>stödja bl.a. de nya demokratierna i Europa i deras strävan att bli en del av<br>det europeiska samarbetet. Inom båda dessa organisationer har den<br>kommunala nivåns betydelse i samarbetet markerats bland annat genom<br>att kommunerna och landstingen har företrädare i Regionkommittén</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>inom EU respektive Kommunalkongressen (CLRAE) inom Europarådet.<br>Man skulle kunna säga att det s.k. decentraliserade samarbetet, se avsnitt<br>4.2.1, har tillfört den traditionella säkerhetspolitiken, EU-politiken och<br>biståndspolitiken ett nytt moment.</p> <p>Flertalet kommuner och landsting har under senare delen av 1990-talet<br>antagit, eller håller på att utarbeta, strategier för sitt internationella ar-<br>bete. Dessa strategier är i praktiken oftast fokuserade på EU-frågor, regi-<br>onala utvecklingsfrågor eller uppbyggandet av en generell internationell<br>kompetens.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <h4>4.1.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Regionala samverkansprojekt</h4> <p>I Sverige pågår en utveckling där lokala och nya regionalt baserade aktö-<br>rer samverkar för att etablera sig i internationella sammanhang, framför<br>allt inom ramen för EU-medlemskapet. I dag är nästan alla svenska<br>kommuner representerade i Bryssel genom något organ för interregional<br>samverkan till exempel regionkontoren för West Sweden, Sydsam, East<br>Sweden, North Sweden, Mälardalsrådet och Stockholmsregionen. Syftet<br>med verksamheten är att öka regionens aktiviteter inom EU och verka för<br>medlemmarnas intressen till exempel deras möjligheter att söka och få<br>bidrag från EU:s många stödprogram. Dessa s.k. storregioner bedriver<br>för det mesta också aktiviteter i Sverige.</p> <h4>4.1.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nordiskt gränssamarbete</h4> <p>Enligt svensk rätt kan svenska myndigheter samarbeta över riksgränser i<br>all verksamhet som inte är att hänföra till myndighetsutövning i egentlig<br>mening. En förutsättning är emellertid att verksamheten inte styrs av lag-<br>regler som kan anses innefatta hinder för att den utförs i ett gränsöver-<br>skridande samarbete.</p> <p>Kommunernas gränssamarbete sker i dag framför allt inom Norden. Ett<br>uttryck för detta är överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Norge<br>och Sverige om kommunalt samarbete över nordiska riksgränser (prop.<br>1977/78:44, SÖ 1978:1). Överenskommelsen innebär att länderna erkän-<br>ner kommunernas rätt att samarbeta med kommuner i annat fördragsslu-<br>tande land om vården av sina angelägenheter, i den mån hinder för sådant<br>samarbete inte föreligger i det egna landets lagar eller övriga bestämmel-<br>ser.</p> <p>Samarbetet sker vanligen i fasta former, huvudsakligen i kommittéer.<br>Samarbete kan också ske i stiftelser, ekonomiska föreningar eller aktie-<br>bolag. Det finns inte några rättsliga hinder för svenska myndigheter i en<br>gränsregion att genomföra riksgränsöverskridande samarbete i exempel-<br>vis ett bolag där kommuner på ömse sidor om gränsen är aktieägare.</p> <p>Ett exempel på ett omfattande samarbete över riksgränsen mellan två<br>kommuner är samarbetet mellan Haparanda och finska Tomeå. Inom<br>Justitiedepartementet undersöks för närvarande de rättsliga förutsättning-<br>arna för kommuner och landsting att bilda gemensamma offentligrätts-<br>liga organ över riksgränsen mot Finland.</p> <h3>4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Decentraliserat samarbete och vänortssamarbete</h3> <h4>4.2.! &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Decentraliserat samarbete</h4> <p>Östersjösamarbete samt samarbete i Central- och Östeuropa</p> <p>För Sveriges del har samarbetet mellan länderna kring Östersjön ökat<br>markant inom olika sektorer och på olika samhällsnivåer. I samarbetet<br>ingår till exempel att främja säkerhet och demokrati, stimulera mark-<br>nadsekonomin, bekämpa kriminalitet och att värna om den gemensamma<br>miljön. Den lokala och regionala nivån har en betydande roll i det trans-<br>nationella samarbetet och utvecklingen av detta har varit intensiv i Öster-<br>sjöregionen.</p> <p>När en svensk kommun eller ett svenskt landsting samverkar med en<br>motsvarande enhet i något av våra östliga eller sydöstliga grannländer<br>används ofta begreppet decentraliserat samarbete. Decentraliserat samar-<br>bete kan också ske genom storregioner i vilka flera landsting och kom-<br>muner i olika län samverkar. Även om det finns intressanta exempel på<br>samverkan med Rumänien, Bulgarien och Ungern (utan Sida-stöd) och<br>Ukraina (med Sida-stöd) är Polen, Estland, Lettland, Litauen och Ryss-<br>land (i praktiken nordvästra Ryssland) de normala samarbetspartema. I<br>en majoritet av kommuner och landsting pågår ett sådant decentraliserat<br>samarbete.</p> <p>Decentraliserat samarbete kan ha formen av ett generellt vänortsavtal<br>eller avse samarbete inom en eller flera speciella sektorer. Samarbetet är<br>också förankrat i kommunens eller landstingets beslutande organ och<br>avser sakområden som faller inom den kommunala kompetensen och<br>ligger inom den normala verksamhetens ram (demokrati och administra-<br>tion, skola, hälso- och sjukvård, omvårdnad, lokal miljö, utveckling av<br>lokalt och regionalt förankrat näringsliv, kultur och fritid etc.) samt står i<br>en rimlig proportion till kommunens eller landstingets allmänna verk-<br>samhet. Samarbetets främsta syfte är att tillgodose den kommunala nyt-<br>tan genom ett utbyte av erfarenheter och prestationer. Utifrån ett omfat-<br>tande utbyte av detta slag har också i många fall en fördjupad samverkan<br>bl.a. i demokrati- och miljöprojekt vuxit fram.</p> <p>Förutsättningarna för att genomföra samarbetsprojekt i Östersjöområ-<br>det och i Central- och Östeuropa är på väg att förändras. De medfmansie-<br>ringskällor som finns tillgängliga för kommuner och landsting för inter-<br>nationellt samarbete ökar ständigt i antal och omfattning. Detsamma<br>gäller kommunernas och landstingens engagemang genom vänorts- och<br>vänregionskontakter inom EU och övriga Europa.</p> <p>Projekt som tidigare bl.a. finansierades med biståndsmedel, eller ur de<br>båda Öslersjömiljarderna, kommer i framtiden, genom EU:s utvidg-<br>ningsprocess, i ökande grad att kunna finansieras också genom struktur-<br>politiken och EU:s fonder och program för Central- och Östeuropa samt<br>Baltikum (Pharc, Tacis och Interreg IIIB).</p> <p>Regeringen beslutade i maj i år alt utreda samarbetet med Central- och<br>Östeuropa (dir. 2000:39). Arbetet skall utgöra underlag för beslut om<br>behov, inriktning och former för stödet till Central- och Östeuropa efter<br>2001. Utredningen skall enligt direktiven redovisa resultatet av sitt arbete<br>senast den 30 november 2000.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>10</p> <p>Intresseorganisationer i Östersjöregionen</p> <p>Det finns en stark politisk vilja att på lokal och regional nivå samverka i<br>Östersjöregionen, både kring strategiska frågor för hela Östersjöregionen<br>och i konkreta samverkansprojekt. Baltic Sea States Subregional Confe-<br>rence (BSSSC), som samlar de regionala aktörerna under Östersjörådet,<br>har representanter för svenska kommuner och landsting. Conference of<br>Peripheral Maritime Regions (CPMR) och dess Baltic Sea Comission<br>(BSC) är en liknande samarbetsorganisation där landstingen finns repre-<br>senterade. Union of the Baltic Cities (UBC) är en organisation där bl.a.<br>svenska kommuner ingår och som tillvaratar städernas intressen i Öster-<br>sjöregionen.</p> <p>Sveriges EU-medlemskap och det faktum att de baltiska staterna och<br>flera länder i Central- och Östeuropa ansökt om medlemskap skapar nya<br>förutsättningar för ett växande framtida samarbete på decentraliserad<br>nivå över de nationella gränserna.</p> <h4>4.2.2 Vänorts- och vänregionssamarbete</h4> <p>Kontakter mellan svenska kommuner och utländska vänorter har en lång<br>tradition. Vänorts samarbetet var ofta den enda formen för kommuner att<br>ha kontakter med andra länder. De sporadiska träffarna med vänorten var<br>ett uttryck för nordiskt samförstånd eller västeuropeisk förbrödring efter<br>andra världskriget och hade normalt inte någon direkt koppling till kom-<br>munens vardagliga verksamhet. I dag ser det mycket annorlunda ut. Efter<br>hand utvecklades också samarbete på regional nivå med Sveriges grann-<br>länder.</p> <p>Efter förändringarna i Östeuropa för drygt tio år sedan har det lokala<br>och regionala samarbetet ändrat karaktär. Utöver kulturutbyten före-<br>kommer även olika former av projektsamarbete i exempelvis miljö-,<br>administrations-, utbildnings-, social- och turismfrågor. Försök att<br>stimulera till samarbete mellan företag i vänörterna respektive vänregio-<br>nema förekommer också.</p> <p>Svenska kommuner har för närvarande nästan 1 000 vänorter utom-<br>lands. De flesta vänörterna finns i Europa, i huvudsak i Norden. Över<br>200 kommuner har någon form av samarbete med partners i Sveriges<br>östliga och sydöstliga grannländer. Även i EU-länder har nya vänorter<br>tillkommit. Det är naturligt för många kommuner att utgå ifrån befintliga<br>vänortsrelationer när det gäller att etablera nya kontakter i Europa, såväl<br>inom som utom EU. Vänörterna håller på att utvecklas till viktiga<br>ingångar för svenska kommuner till andra kommuner i Europa.</p> <p>I många landsting finns numera en insikt om den egna regionens om-<br>världsberoende och möjligheten att dra nytta av internationella kontakter.<br>Alla svenska landsting är sedan några år tillbaka involverade i samarbete<br>med Estland, Lettland, Litauen, Polen och nordvästra Ryssland. Det finns<br>en klar tendens till att man sökt samarbete med geografiskt närliggande<br>regioner och länder.</p> <p>Samarbetet mellan svenska landsting och aktörer på andra sidan Öster-<br>sjön spänner över i stort sett alla de områden där landstingen är verk-<br>samma. Det handlar om regional utveckling, planering, trafik- och de-</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>11</p> <p>mokratifrågor samt samarbete inom hälso- och sjukvårdsområdet. Bland Prop. 2000/01:42<br>samverkansprojekten ligger tonvikten på det senare området.</p> <h4>4.2.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Fördjupat vänortssamarbete</h4> <p>Det statliga stödet utgör en viktig del i de insatser som de svenska kom-<br>munerna gör for de utländska kommuner man samarbetar med. Sedan år<br>1990 disponerar Svenska Kommunförbundet enligt en överenskommelse<br>med Sida vissa medel för stöd till fördjupat vänortssamarbete med<br>Central- och Östeuropa samt Baltikum.</p> <p>Det fördjupade vänortssamarbete som Sida stöder förutsätter att det<br>finns ett vänortsavtal. Svenska Kommunförbundet förvaltar systemet för<br>Sida:s räkning och utgör den svenska vänortskommunens motpart för<br>projektutformning, finansieringsbeslut och projektredovisning. Finansie-<br>ringen får avse främst kunskapsöverföring.</p> <p>Under åren 1997, 1998 och 1999 var ramen för stödet cirka 21 miljo-<br>ner kronor respektive 29 miljoner kronor och 40 miljoner kronor. Sedan<br>år 1999 har stödet kompletterats med möjligheter också för landsting att<br>1'å bidrag till decentraliserat samarbete på regional nivå.</p> <p>Utvärderingar visar att det kommunala vänortssamarbetet i flera fall<br>banat väg för näringslivskontakter. För att skapa synergieffekter i de in-<br>ternationella kontakterna samarbetar också flera landsting med andra<br>aktörer i den egna regionen.</p> <h3>4.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Svenska kommuner och EU</h3> <p>Strukturfonder</p> <p>En direkt konsekvens av EU-medlemskapet utgör Sveriges möjligheter<br>att få del av unionens ekonomiska medel för strukturpolitiskt utveck-<br>lingsarbete. För kommande programperiod åren 2000-2006 kommer<br>cirka 19 miljarder kronor att finnas tillgängliga från strukturfonderna<br>inom tre olika mål och fyra gemenskapsinitiativ i Sverige.</p> <p>Kommunerna har i allmänhet varit mycket aktiva aktörer i föregående<br>programperiods utvecklingsprojekt och de har också varit en av de<br>största medfinansiärerna. Företrädare för kommuner och landsting har<br>haft ett stort inflytande över hur medlen fördelats.</p> <p>Gemenskapsinitiativ</p> <p>Strukturfondsmålen kompletteras under kommande programperiod av<br>fyra s.k. gemenskapsinitiativ som också finansieras av strukturfonderna.<br>IntciTcg är det största gemenskapsinitiativet och handlar om att utveckla<br>samarbete över nationsgränserna. Det övergripande målet är att se till att<br>nationella gränser inte utgör hinder för balanserad utveckling och inte-<br>gration i Europa. En stor del av initiativet avser gränsregionalt samar-<br>bete.</p> <p>12</p> <p>För tidigare programperiod har i vissa fall projektsamarbetet inom ra-<br>men för gemenskapsinitiativen utgjort basen i kommunernas internatio-<br>nella engagemang.</p> <p>Övrigt transnationellt EU-samarbete</p> <p>Sveriges medlemskap i EU har medfört möjligheter för svenska kommu-<br>ner att engagera sig också i en rad olika andra EU-program, som är såväl<br>nationellt som internationellt inriktade. Det är dock hittills ett begränsat,<br>men växande, antal kommuner som aktivt engagerat sig i sådana pro-<br>gram.</p> <h2>5 Behovet av förändringar i lagstiftningen</h2> <h3>5.1 Internationell verksamhet och kommunal kompetens</h3> <p>Lokaliseringsprincipen begränsar det internationella engagemanget</p> <p>Det bör inledningsvis framhållas att enligt den svenska grundlagen så<br>måste det i lag meddelas vilka befogenheter kommunerna har (8 kap. 5 §<br>regeringsformen). Verksamhet som inte svarar mot en sådan reglering<br>faller således utanför kommunernas kompetensområde.</p> <p>Allt sedan 1860-talet när de första kommunalförfattningarna tillkom<br>har utgångspunkten varit att kommunal verksamhet skall bedrivas för<br>kommunmedlemmarna. Den kommunala lokaliseringsprincipen är ett<br>uttryck för detta och finns inskriven i kommunallagen. I 2 kap. 1 § sägs<br>att kommuner och landsting själva far ha hand om sådana angelägenheter<br>av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets<br>område eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart av sta-<br>ten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan. Som hu-<br>vudregel gäller således att en kommun inte får bedriva verksamhet utan-<br>för vare sig kommungränsen eller nationsgränsen. Utrikes- och bistånds-<br>politik har traditionellt sett hört till det statliga ansvarsområdet.</p> <p>Lokaliseringsprincipen har med tiden modifierats i rättspraxis och<br>vissa undantag har också gjorts i speciallagstiftning. Kommuner och<br>landsting kan i vissa fall vara berättigade att involvera sig i verksamheter<br>som till och med sträcker sig utanför rikets gränser.</p> <p>Ökat intresse för kommunal tjänsteexport</p> <p>Under 1970-talet förekom det endast i ringa omfattning att kunnandet<br>inom kommuner och landsting utnyttjades för export till andra länder.<br>Den tjänsteexport som hade sina rötter i den kommunala sektorn skedde<br>nästan uteslutande genom att enskilda kommun- och landstingsanställda<br>tog tjänstledigt från sina befattningar för att arbeta i privata företags<br>exportprojekt. I början av 1980-talet uppstod ett ökat intresse från<br>kommuner och landsting för ett aktivare engagemang i tjänsteexporten.<br>Vid samma tidpunkt var de samhällsekonomiska problemen betydande.<br>En rad åtgärder krävdes för att komma tillrätta med de ekonomiska<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>13</p> <p>balansproblemen. Regeringen konstaterade år 1982 i direktiven till Prop. 2000/01:42<br>Utredningen om export av kommunalt kunnande, att utvecklingen av<br>handels- och bytesbalansen därvid var av stor betydelse och att alla<br>möjligheter skulle tas till vara för att öka den svenska exporten (dir.</p> <p>1982:49). I detta sammanhang skulle såväl staten som kommuner och<br>landsting kunna spela en aktiv roll.</p> <p>Regeringen pekade också på flera omständigheter som motiverade ett<br>aktivt deltagande från kommuners och landstings sida i en sådan verk-<br>samhet. 1 samband med en investering ville beställaren ofta köpa därmed<br>sammanhängande utrustning, service etc. Kunnandet om dessa frågor<br>fanns hos kommuner och landsting. Sålunda kunde kommuner och<br>landsting bidra med att exportera tjänster som en del av ett fullständigt<br>system. Kommuner och landsting kunde också spela en viktig roll i<br>marknadsföringen av olika system.</p> <p>Bistånd till en omvärld i behov av hjälp</p> <p>Grundprincipen är att staten ansvarar för den svenska utrikes- och bi-<br>ståndspolitiken. Det finns emellertid sedan lång tid tillbaka ett starkt<br>engagemang i kommuner och landsting när det gäller att bistå en hjälpbe-<br>hövande omvärld. Kommunerna och landstingen ansågs ha speciella för-<br>utsättningar, särskilt i egenskap av sjukvårdshuvudmän, att på vissa om-<br>råden främja svenska hjälpinsatser i andra länder. Vidare ansågs kom-<br>munal och landstingskommunal personal, bl.a. läkare, sjuksköterskor,<br>tekniker och servicepersonal, representera ett kunnande som kunde<br>komma till användning i internationell biståndsverksamhet (jfr SOU<br>1974:86 och prop. 1975:84, s. 30 f.).</p> <p>Från kommunalt håll visade det sig också finnas ett betydande intresse<br>att medverka i biståndsverksamhet och därigenom få ge uttryck för soli-<br>daritet med lidande människor i andra länder. Intresset medförde att<br>kommuner och landsting fattade beslut om att med pengar eller materiel<br>bistå andra länder i nöd. Ibland vann besluten laga kraft och verkställdes,<br>ibland överklagades besluten och upphävdes såsom ej kompetensenliga. I<br>flera rättsfall från år 1973 konstaterade Regeringsrätten att olika lands-<br>tings medverkan i internationell biståndsverksamhet ledde till kompe-<br>tensöverskridanden eftersom åtgärderna inte ansågs vara landstings-<br>kommunala angelägenheter.</p> <p>Den kommunala kompetensen utvidgas</p> <p>Utvecklingen medförde ett behov av ny lagstiftning som utvidgade de<br>kommunala befogenheterna när det gäller engagemanget i den interna-<br>tionella verksamheten. Riksdagen fattade därför beslut år 1975 om att<br>anta lagen (1975:494) om rätt för kommun och landstingskommun att<br>lämna internationell katastrofhjälp och år 1986 lagen (1986:753) om<br>kommunal tjänsteexport. Lagen (1975:494) ersattes senare av lagen<br>(1994:693) om rätt för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att<br>lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd.</p> <p>I promemorian Enklare regler för kommunal tjänsteexport och kom-<br>munalt internationellt bistånd - Internationell verksamhet och kommunal<br></p> <p>14</p> <p>kompetens (Ds 2000:11) redovisas bakgrunden till den nuvarande lag-<br>stiftningen.</p> <h3>5.2 Det behövs en enklare lagstiftning bättre anpassad till<br>nuvarande förhållanden</h3> <p>En förändrad kommunal internationell samverkan</p> <p>Efterfrågan på kommunernas tjänster och kunnande har under det senaste<br>decenniet inte bara ökat utan också förändrat karaktär. I dag är det inte i<br>första hand katastrofhjälp som efterfrågas — inte heller tjänsteexport på<br>traditionell affärsmässig basis. I stället är det många gånger fråga om en<br>önskan att utbyta kunskap, ofta inom ramen för ett decentraliserat samar-<br>bete. Tendensen går från olika former av stödåtgärder mot ett samarbete<br>till ömsesidig nytta. De lokala och regionala internationella kontaktnäten<br>har vidgats väsentligt vilket på ett värdefullt sätt bidrar till arbetet med<br>att integrera Europa.</p> <p>Ett uttalat stöd för kommunal internationell samverkan</p> <p>Det finns i dag ett uttalat politiskt stöd för den internationella verksamhet<br>som kommuner och landsting bedriver och ett intresse att stödja en fort-<br>satt utveckling av detta engagemang.</p> <p>I propositionen om Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och<br>Östeuropa samt Baltikum uttalade regeringen bl.a. att ett mycket viktigt<br>komplement till utvecklingssamarbetet på central nivå är samarbetet på<br>lokal och regional nivå (prop. 1997/98:70 s. 34 ff.). Samarbetet har stor<br>betydelse dels för att det betonar vikten av en fungerande lokal demokrati<br>och förvaltning, dels för att betydande stödinsatser riktas till den lokala<br>och regionala nivån. Regeringen underströk att det är betydelsefullt att<br>Sverige fortsatt utnyttjar den kunskap som finns avseende kommunal och<br>regional självstyrelse till att utveckla samarbetet på regional och lokal<br>nivå med våra östliga grannar. Regeringen ansåg därför att vänorts- och<br>vänregionssamarbetet, inklusive samarbetet på länsstyrelsenivå, bör för-<br>djupas och utökas.</p> <p>I samband med Sveriges ordförandeskap i EU:s ministerråd 2001<br>kommer regeringen att stödja vänortssamarbete mellan svenska kommu-<br>ner och kommuner i andra medlemsländer och kandidatländer. Totalt har<br>20 miljoner kronor avsatts till projektet som benämns Vänort 2001.<br>Regeringen beslutade den 15 juni i år att fördela projektbidrag till 27<br>vänortspar för genomförande av projektet.</p> <p>Ett svårtillämpat och omodernt regelverk</p> <p>De regler som i dag finns om tjänsteexport och kommunalt internationellt<br>bistånd har visat sig vara svåra att tolka och tillämpa. Reglerna speglar<br>ett synsätt som var förhärskande på 1960- och 1970-talen och i viss mån i<br>början av 1980-talet. Från kommunalt håll har det pekats på att oklarhe-<br>ter i lagstiftningen kring vad kommuner och landsting kan tillåtas göra<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>15</p> <p>och behovet av ökade ekonomiska resurser utgör problem och hinder för Prop. 2000/01:42<br>utvecklingen av deras Östersjösamarbete.</p> <p>Lagstiftningen bör anpassas</p> <p>Den utveckling som pågår när det gäller kommunsektorns internationella<br>engagemang torde fortsätta under överskådlig framtid och kan också för-<br>väntas växa ytterligare i omfattning. Den lokala och regionala nivån<br>kommer att ha en viktig roll i Europasamarbetet, inte minst i EU:s<br>utvidgningsprocess. Svenska företag är framgångsrika i branscher som<br>har nära koppling till den offentliga sektorn, inte minst inom områden<br>som rör miljö och ekologisk hållbarhet. Det är också viktigt att i<br>anslutning till export av företagens varor och tjänster ta tillvara det<br>kommunala kunnandet och de kommunala erfarenheterna på dessa<br>områden. Av det sagda följer att det finns skäl att skapa ett enklare och<br>modernare regelverk som tar hänsyn till de förändringar som skett i<br>omvärlden. I propositionen föreslås en ny lag om kommunal<br>tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd. I den nya lagen har<br>reglerna förenklats och vissa nya möjligheter öppnats för kommunal<br>internationell verksamhet. Regeringen avser att följa utvecklingen på<br>området och hur lagen kommer att efterlevas samt att i något lämpligt<br>sammanhang redovisa för riksdagen de slutsatser som kan dras.</p> <h3>5.3 Det finns behov av att fortsätta översynen</h3> <p>Övrigt internationellt engagemang</p> <p>Utöver tjänsteexport, biståndsverksamhet samt vänorts- och vänregions-<br>samarbete är kommunerna och landstingen engagerade i flera olika inter-<br>nationella sammanhang (se avsnitt 4). Under 1990-talet har omfattningen<br>av insatser och antalet nätverk och kontakter stadigt ökat. Det blir nu allt<br>vanligare att både kommuner och landsting deltar i vad man kan kalla<br>storregionala samarbeten där vänskapsband knyts mellan regioner till<br>exempel Mälardalsrådet och Euroregion Baltic. Dessutom finns det stora<br>förväntningar på kommunernas och landstingens medverkan när det<br>gäller till exempel genomförandet av Östersjömiljard II, EU:s utvidgning<br>och förverkligandet av den s.k. nordliga dimensionen inom EU.</p> <p>Arbetet med att se över kompetensfrågorna bör fortsätta</p> <p>Kommunerna och landstingen har under senare tid spelat en allt större<br>roll i det internationella samarbetet. I dag finns former av internationell<br>verksamhet som de ägnar sig åt som i sig är både behjärtansvärda och till<br>gagn för den egna kommunen men som från kommunalrättsliga utgångs-<br>punkter kan ifrågasättas. Enligt regeringens mening finns det därför skäl<br>att fortsätta se över frågor om deras och de regionala självstyrelseorga-<br>nens kompetens i dessa sammanhang. Det handlar nu om att identifiera<br>och få en samlad bild av de kompetensproblem som kan finnas när<br>kommuner och landsting engagerar sig i internationellt arbete. Det kan<br>också finnas anledning att senare återkomma till riksdagen i frågan.</p> <p>16</p> <p>Regeringen anser också att det är väsentligt att en utvidgning av kommu-<br>nernas möjligheter att delta i internationellt arbete föregås av ett noggrant<br>övervägande av olika konsekvenser, ansvarsförhållanden och finansie-<br>ringsfrågor.</p> <p>Regionala tillväxtavtal och EG:s strukturfonder</p> <p>Från kommunalt håll pekas det ibland på att det finns behov av att skapa<br>en klarare bild av den kommunala kompetensen vid genomförandet av de<br>regionala tillväxtavtalen och vid deltagandet i olika projekt inom ramen<br>för EU:s strukturpolitik.</p> <p>I anslutning till en fortsatt översyn av kompetensfrågorna vid kommu-<br>nernas och landstingens internationella engagemang bör man också<br>undersöka om det finns kompetensproblem i samband med det kommu-<br>nala deltagandet i tillväxtavtalen och strukturfondsverksamheten.</p> <h2>6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kommunal tjänsteexport</h2> <h3>6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;En fortsatt tjänsteexportverksamhet</h3> <h4>6.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>I 1 § lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport anges att kommuner<br>och landsting far tillhandahålla kommunala tjänster för export. Det fram-<br>går inte av lagen att kommunala företag och kommunalförbund får be-<br>driva tjänsteexport.</p> <p>Kommuner och landsting kan lämna över vården av en kommunal<br>angelägenhet till ett företag. Detta framgår av 3 kap. 16 § kommunalla-<br>gen (1991:900). En förutsättning är dock att det inte föreskrivits en sär-<br>skild ordning för handhavandet av angelägenheten. Av 3 kap. 20 § kom-<br>munallagen framgår att kommuner och landsting far bilda kommunalför-<br>bund och lämna över vården av kommunala angelägenheter till sådana<br>förbund. Enligt 3 kap. 22 § samma lag skall, när ett kommunalförbund<br>har hand om en angelägenhet som det finns bestämmelser om i en sär-<br>skild författning, dessa bestämmelser om kommuner eller landsting gälla<br>för förbundet.</p> <h4>6.1.2 Förslag</h4> <p>Regeringens förslag: Kommuner och landsting får även fortsätt-<br>ningsvis rätt att bedriva tjänsteexport. Det klargörs att också<br>kommunala företag, kommunalförbund och regionförbund har rätt att<br>bedriva kommunal tjänsteexport.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Regionförbund omnämns dock inte i promemorians förslag</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller är posi-<br>tiva till förslaget. Stockholms kommun framhåller att tjänsteexport skall<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>17</p> <p>kommuner endast undantagsvis engagera sig i. Företagarnas Riksorgani-<br>sation avstyrker att kommunala företag skall få ägna sig åt tjänsteexport.<br>Enheter som skall få ägna sig åt tjänsteexport bör vara underkastade den<br>fulla insyn som följer av reglerna om offentliga handlingar och den rätt<br>till domstolsprövning som följer av bestämmelserna om laglighetspröv-<br>ning anser riksorganisationen.</p> <p>Regionförbundet i Kalmar län anser att det är skulle vara värdefullt om<br>det uttryckligen klargörs att den föreslagna lagen också omfattar region-<br>förbundet. Även Sydsam förutsätter att medgivandet även gäller de nya<br>självstyrelseorganen på regional nivå. Sveriges Industriförbund anser att i<br>den mån samma kompetens finns hos svenska företag bör kommuner och<br>landsting i princip avstå från export. Industriförbundet är av den uppfatt-<br>ningen att kommunala företag där kommunen inte utövar rättsligt be-<br>stämmande inflytande inte bör ges rätt att bedriva tjänsteexport. Skälet<br>till det är att det finns brister i insynen i dessa företag.</p> <h4>Skälen för regeringens förslag</h4> <p>Internationella kontakter bidrar till att integrera Europa</p> <p>Genom sina internationella kontakter bidrar kommuner och landsting på<br>ett värdefullt sätt till arbetet med att integrera Europa. Exporten av det<br>svenska förvaltningskunnandet liksom andra kontakter på lokal nivå för-<br>stärker de demokratiska strävandena i bl.a. Östersjöregionen och är av<br>säkerhetspolitisk betydelse. Genom att bidra till att lägga grunden för den<br>ekonomiska tillväxten i dessa länder kan också kommunernas och lands-<br>tingens arbete komma att ge positiva effekter på svenska förhållanden.</p> <p>Kommuner och landsting bör även fortsättningsvis få bedriva<br>tjänsteexport</p> <p>Tjänsteexporten innebär att arbetskraft efterfrågas i Sverige. Själva del-<br>tagandet i sig innebär kompetensutveckling för de inblandade. Det finns i<br>dag ett politiskt intresse både lokalt och nationellt av att stödja en fortsatt<br>utveckling av kommunernas och landstingens internationella engage-<br>mang. Även om den kommunala tjänsteexporten på traditionell affärs-<br>mässig basis har minskat något i betydelse så bör kommuner och lands-<br>ting ges en fortsatt rätt att fa bedriva tjänsteexport.</p> <p>Kommunala företag och kommunalförbund bör också få bedriva<br>tjänsteexport</p> <p>På senare tid har fråga uppkommit om vem som enligt lagen om kom-<br>munal tjänsteexport får tillhandahålla de kommunala tjänsterna för ex-<br>port. I några fall har kommunala företag på egen hand hos regeringen<br>ansökt om och erhållit tillstånd att bedriva tjänsteexport. Begreppen<br>kommuner och landsting har således ansetts omfatta även kommunala<br>företag utan att det framgår direkt av lagen. Likaså har det uppkommit<br>fråga om vad som gäller när ett kommunalförbund är inblandat i ett<br>tjänsteexportprojekt. Kommunal samverkan genom att kommuner ge-<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>18</p> <p>mensamt äger foretag eller bildar kommunalförbund förekommer i dag i<br>förhållandevis stor omfattning. Båda formerna av samverkan sker genom<br>självständiga juridiska personer.</p> <p>Genom lagen om kommunal tjänsteexport görs tjänsteexporten till en<br>kommunal angelägenhet. Även om denna angelägenhet, med stöd av<br>kommunallagen, skulle kunna överlämnas till ett kommunalt företag eller<br>ett kommunalförbund har det legat i sakens natur att tjänsteexporten varit<br>en biprodukt av en annan verksamhet, till exempel ett kunnande inom<br>sjukvården. Det har därför ibland uppkommit tveksamheter kring var<br>gränserna går för den kommunala kompetensen i dessa avseenden.</p> <p>En utgångspunkt är att det från statsmaktens sida inte finns några<br>önskemål att förhindra kommunala företag och kommunalförbund att be-<br>driva tjänsteexport. De är alternativa sätt att organisera sådan verksamhet<br>som kompetensmässigt lika gärna skulle kunna handhas av kommunerna<br>eller landstingen själva. Det är därför angeläget att det klargörs att även<br>kommunala företag och kommunalförbund far bedriva denna verksam-<br>het. Det kan nämnas att Lokaldemokratikommittén i sitt betänkande<br>Kommunal tjänsteexport och internationellt bistånd (SOU 1993:77) före-<br>slog att det i lagen om kommunal tjänsteexport skulle anges att bl.a. ett<br>sådant kommunalt företag som avses i 3 kap. 16-18 §§ kommunallagen<br>skulle få tillhandahålla kommunala tjänster för export.</p> <p>Mot ett förslag om en sådan klargörande bestämmelse skulle kunna<br>hävdas att möjligheterna till insyn i kommunala företag där en kommun<br>eller ett landsting inte utövar ett rättsligt bestämmande inflytande (jfr 1<br>kap. 9 § sekretesslagen) är starkt begränsade och att lagligheten av kom-<br>munala företags beslut inte kan prövas i domstol med stöd av bestämmel-<br>serna i 10 kap. kommunallagen. Det bör i sammanhanget framhållas att<br>dessa frågeställningar gäller allmänt för kommunala företags verksamhet<br>och de aktualiseras inte särskilt vid kommunal tjänsteexport.</p> <p>Regeringen beslutade den 25 november 1999 att tillsätta en parlamen-<br>tariskt sammansatt kommitté för att stärka den medborgerliga insynen<br>och deltagandet i den kommunala demokratin (dir. 1999:98). Kommittén,<br>som har antagit namnet Kommundemokratikommittén, skall bl.a. föreslå<br>åtgärder som kan stärka insynen i kommunalt delägda företag. I direkti-<br>ven anges att utgångspunkten skall vara att medborgarnas möjligheter till<br>insyn i den kommunala verksamheten inte skall vara beroende av på<br>vilket sätt kommuner och landsting väljer att bedriva sitt arbete. Offent-<br>lighet och allmänhetens rätt till insyn skall vara huvudregel i verksamhet<br>som kommunen ansvarar för och som helt eller delvis finansieras av<br>offentliga medel. Kommittén skall redovisa sina resultat senast den 31<br>maj 2001.</p> <p>Det bör också i sammanhanget nämnas att gällande lagstiftning medger<br>viss insyn och kontroll av kommunala företags verksamhet. Kommunsty-<br>relsens s.k. uppsiktsplikt omfattar numera även de kommunala företagens<br>verksamhet (6 kap. 1 § kommunallagen). Detta gäller oavsett om kom-<br>munen äger hela företaget eller är delägare i det. Uppsiktsplikten gäller<br>också sådana kommunalförbund som kommunen eller landstinget är<br>medlem i. Uppsiktsplikten har dock sina begränsningar i företag med<br>privata intressenter.</p> <p>De regler om stärkt kommunal revision som trädde i kraft den 1 januari<br>2000 har också förbättrat kontrollen över kommunala företag (prop.<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>19</p> <p>1998/99:66, bet. 1998/99:KU30, rskr. 1998/99:210, SFS 1999:621). De Prop. 2000/01:42<br>nya reglerna innebär bl.a. ökade möjligheter till informationsutbyte mel-<br>lan revisorer och lekmannarevisorer i kommunala företag och förtroen-<br>devalda revisorer i kommuner och landsting i syfte att möjliggöra en<br>samordnad kommunal revision i en kommun eller ett landsting.</p> <p>Ett förslag om att lagfästa kommunala företags och kommunalförbunds<br>rätt att bedriva tjänsteexport är i princip endast en kodifiering av vad som<br>i praktiken redan gäller. De brister som fortfarande finns när det gäller<br>möjligheterna till insyn i och kontroll av kommunala företag bör inte<br>hindra att sådana företag anförtros möjligheten att bedriva tjänsteexport.<br>Att man inte bör inskränka den rätt som givits kommuner och landsting<br>att fritt organisera sin verksamhet är ett argument som i detta avgränsade<br>sammanhang får anses väga tyngre. Frågan om brister i insyn och kon-<br>troll av kommunala företag är av generell karaktär och den bör därför<br>lämpligen övervägas i ett annat bredare sammanhang. Det bör därför i<br>den nya lagen klargöras att kommunala företag och kommunalförbund<br>också får bedriva tjänsteexport.</p> <p>Åven regionala självstyrelseorgan bör få bedriva tjänsteexport</p> <p>Enligt lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional<br>ansvarsfördelning skall i försökslänen regionala självstyrelseorgan överta<br>vissa statliga uppgifter. Med regionalt självstyrelseorgan avses i Gotlands<br>län Gotlands kommun, i Skåne län landstinget och i Västra Götalands län<br>landstinget. Genom 1986 års lag har kommuner och landsting fatt befo-<br>genhet att exportera kommunala tjänster. Man skulle med andra ord<br>kunna säga att eftersom självstyrelseorganet är kommunen respektive<br>landstinget så har det redan befogenhet att exportera kommunala tjänster.<br>Det nu aktuella förslaget ändrar inte detta förhållande. Något förtydli-<br>gande på den punkten behövs därför inte i den nya lagen.</p> <p>I Kalmar län är det regionförbundet som är regionalt självstyrelseor-<br>gan. Regionförbundet är bildat av kommuner och landsting i Kalmar län<br>som också kan överlämna vården av kommunala angelägenheter till för-<br>bundet. Det framgår av lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med<br>regionförbund i Kalmar och Skåne län. Eftersom regionlörbundet är ett<br>eget självständigt organ krävs det ett uttryckligt stöd i lagen för att ge det<br>samma befogenhet som andra självstyrelseorgan redan har när det gäller<br>att bedriva tjänsteexport eller lämna internationellt bistånd. Självstyrel-<br>seorganet i Kalmar län bör enligt regeringens mening ges en motsva-<br>rande befogenhet. Regeringen föreslår därför att en sådan bestämmelse<br>införs i den nya lagen.</p> <h3>6.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kommunala tjänster och varor</h3> <h4>6.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>Tjänster jor export</p> <p>Enligt 1986 års lag om kommunal tjänsteexport definieras kommunala<br>tjänster som sådana nyttigheter i form av kunskaper och erfarenheter som<br>finns i kommunernas och landstingens verksamhet. Genom att ange att<br></p> <p>20</p> <p>tjänsterna skall finnas i verksamheten ville man undvika att det byggdes<br>upp kommunal verksamhet som enbart eller till sin huvuddel var inriktad<br>på exportmarknaden. Tanken var nämligen att ta till vara det specifika<br>kunnandet och erfarenheterna i kommunerna och landstingen i syfte att<br>främja den svenska exporten. Man ville således inte skapa en helt ny<br>kommunal verksamhetsgren utan grunden för den kommunala verksam-<br>heten skulle även fortsättningsvis vara kommunmedlemmarnas behov<br>(prop. 1985/86:154 s. 7).</p> <p>Det är inom en rad olika verksamhetsområden som kommuner och<br>landsting kan exportera sina tjänster i form av erfarenheter och kun-<br>nande. Som exempel på sådana områden kan nämnas kollektivtrafik, ut-<br>bildning, vatten- och avloppsförsörjning, hamnverksamhet, brand- och<br>miljöskydd, samt energiförsörjning. För landstingens del är det främst<br>export inom sjukvårdsområdet som kan komma i fråga.</p> <p>Varor för export</p> <p>I förarbetena till lagen om kommunal tjänsteexport (prop. 1985/86:154 s.<br>12) anfördes att varuexport från en kommun eller ett landsting inte kan<br>förekomma med stöd av bestämmelserna i lagen, men att detta inte hind-<br>rar att det till en export av kommunala tjänster knyts någon vara eller<br>annan materiell produkt som utgör ett nödvändigt komplement till tjäns-<br>teexporten. Som exempel angavs mediciner eller förbrukningsmaterial av<br>något slag. Det betonades dock att tjänsteexporten i ett sådant fall måste<br>framstå som det helt väsentliga i sammanhanget.</p> <h4>6.2.2 Förslag</h4> <p>Regeringens förslag: Med kommunal tjänst skall även i fortsätt-<br>ningen avses sådana kunskaper och erfarenheter som redan finns i den<br>kommunala verksamheten. Det klargörs dock att ett visst inslag av<br>varuexport är tillåtet när det utgör ett nödvändigt komplement till eller<br>har ett naturligt samband med den tillhandahållna tjänsten.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för-<br>slag. Enligt promemorians förslag skall dock en kommunal tjänst inte<br>behöva finnas tillgänglig när kommunen eller landstinget planerar att<br>börja exportera den. Därför föreslås att definitionen av vad som är en<br>kommunal tjänst ändras till att avse sådan kunskap och erfarenhet som<br>kan förekomma i kommunal verksamhet.</p> <p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller<br>är uttalat positiva till promemorians förslag. Socialstyrelsen anför att för-<br>slagen sannolikt kommer bidra till att mottagarlandets villkor kan beaktas<br>mer än för närvarande och att de medför ökade möjligheter att ha en bred<br>resursbas att hämta tjänsterna från. Det slopade kravet på att en tjänst<br>skall finnas tillgänglig när kommunerna skall exportera den medför ökad<br>flexibilitet, enligt Socialstyrelsen. Att göra det möjligt att exportera varor<br>och utrustning, om de har samband med och är en förutsättning för ex-<br>porten av tjänster är logiskt, anser Socialstyrelsen. Socialstyrelsen pekar<br>också på vikten av att kommuner och landsting vid export av utrustning</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>21</p> <p>informerar sig om och följer de internationella riktlinjer som finns inom<br>området.</p> <p>Stockholms kommun anför att den kommunala tjänsteexporten bör be-<br>gränsas till att bistå med kunskaper och erfarenhet som i princip endast<br>finns inom den offentliga förvaltningen. Kommunen anser att lagförsla-<br>get skall inta en restriktivare hållning när det gäller tjänsteexportens<br>innehåll. När det gäller klargörandet att viss varuexport är tillåten menar<br>Norrtälje kommun att innebörden av uttrycket “i begränsad omfattning”<br>måste kunna tolkas olika både ur perspektivet vilken vara det är fråga om<br>och i förhållande till kommunens storlek.</p> <p>Företagarnas riksorganisation anser att det är viktigt att hålla på prin-<br>cipen om ett tydligt medlemsintresse i det som kommunen åtar sig.<br>Kommunernas kompetens bör inte utökas inom områden som inte riktar<br>sig mot de egna medlemmarna. Det bör snarare införas regler som tydli-<br>gare markerar ramarna för kompetensen, inte minst för den kommunala<br>näringsverksamheten. Riksorganisationen anser också att en tjänst som<br>skall exporteras måste finnas tillgänglig och avstyrker därför förslaget att<br>slopa kravet på detta. Sveriges Industriförbund är negativ till den före-<br>slagna definitionen av begreppet kommunal tjänst. Vidare anser förbun-<br>det att lagen inte bör tillåta att en verksamhet byggs upp för export. För-<br>bundet medger dock att den nuvarande lagtexten kanske är väl trubbig<br>och att ett alternativ kan vara att det av lagtexten framgår att den tjänst<br>som avses exporteras är ett utflöde av en verksamhet som helt eller<br>huvudsakligen är motiverad utifrån kommunens egna behov.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <h4>Skälen för regeringens förslag</h4> <p>Tjänsten måste falla inom den kommunala kompetensen</p> <p>En förutsättning för att fa tillhandahålla kommunala tjänster för export<br>enligt gällande lag är att tjänsterna redan finns i verksamheten. Lagen<br>avser på så sätt att förhindra att en verksamhet byggs upp enbart för<br>export.</p> <p>I promemorian föreslås att med kommunal tjänst skall även avses så-<br>dana kunskaper och erfarenheter som kan förekomma i kommunal verk-<br>samhet och att tjänsten inte längre behöver finnas tillgänglig när kom-<br>munen eller landstinget planerar att börja exportera den. Enligt prome-<br>morian kan sådana planer uppkomma i samband med att en kommunal<br>verksamhet håller på att byggas upp. Det klargörs inte närmare vilka<br>åtgärder under planeringsskedet som åsyftas och som kräver en regelför-<br>ändring. För att en kommunal tjänst skall kunna exporteras måste den<br>finnas tillgänglig. Som regeringen uppfattar förslaget åsyftas olika förbe-<br>redande kommunala beslut som har beröring eller direkt samband med<br>tjänsteexporten. Promemorian redovisar emellertid inte i vilken utsträck-<br>ning det kan finnas behov av att förändra reglerna på det föreslagna<br>sättet. Inte heller analyserar promemorian om förslaget skulle kunna<br>medföra några negativa konsekvenser för den kommunala verksamheten.<br>Regeringen finner att det inte finns övertygande skäl att genomföra pro-<br>memorians förslag i den nu behandlade delen.</p> <p>22</p> <p>Visst inslag av varuexport är tillåtet</p> <p>Det finns också ett behov av att tydliggöra i vilken omfattning som varor<br>kan ingå i kommunal tjänsteexport. Ett exempel är i vad mån som svensk<br>sjukvård kan exportera proteser. Utgångspunkten är fortfarande att kom-<br>munerna och landstingen inte skall ägna sig åt export av varor som en<br>självständig verksamhet. Det bör dock enligt regeringens mening klargö-<br>ras att ett visst inslag av varor är tillåtet i den mån varan utgör ett nöd-<br>vändigt komplement till eller har ett naturligt samband med den tillhan-<br>dahållna tjänsten. Detta har inte tidigare kommit till uttryck i lagstift-<br>ningen men har följt av den praxis som vuxit fram. Svensk sjukvård skall<br>till exempel kunna exportera proteser i den mån de hör ihop med export<br>av ortopediskt sjukvårdskunnande.</p> <h3>6.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Åt vem far tjänsterna tillhandahållas?</h3> <h4>6.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>I de fall då regeringens tillstånd inte krävs, far tjänster för export tillhan-<br>dahållas åt företag i Sverige eller åt staten. Detta är ett uttryck för den<br>s.k. avtalsmodellen (underleverantörsmodellen) där kommunen eller<br>landstinget uppträder som underleverantör till det exporterande företaget.<br>Fördelen med avtalsmodellen ansågs i förarbetena till lagen om kommu-<br>nal tjänsteexport vara att kommunerna och landstingen hos exportören<br>far tillgång till de kunskaper om de särskilda villkoren för export som de<br>själva saknar (prop. 1985/86:154 s. 8). För exportören ansågs avtalsmo-<br>dellen innebära främst den fördelen att han far tillgång till den kommu-<br>nala organisationens totala resurser och inte enbart till den kunskap som<br>en enskild tjänsteman besitter.</p> <p>Om särskilda skäl finns kan regeringen medge att tjänsterna tillhanda-<br>hålls under andra förutsättningar än åt företag i Sverige eller åt staten.<br>Sålunda kan en kommun få dispens att bedriva tjänsteexport som kon-<br>traktspart direkt mot en utländsk köpare, den s.k. huvudleverantörsmo-<br>dellen.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <h4>6.3.2 Bedömning</h4> <p>Regeringens bedömning: De kommunala tjänsterna bör även i fort-<br>sättningen fa tillhandahållas av kommuner och landsting som under-<br>leverantörer åt företag i Sverige eller åt staten och som huvud-<br>leverantörer direkt åt en offentlig eller privat köpare i utlandet.</p> <p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-<br>dömning.</p> <p>Remissinstanserna: Få remissinstanser berör frågeställningen. Stock-<br>holms Handelskammare anför att i den mån kommunala tjänster kan få<br>avsättning utomlands bör dessa förmedlas av från kommunen fristående<br>företag.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: I avsnitt 6.1.2 betonas kommu-<br>nernas och landstingens roll i integrationen av Europa och de har föresla-<br></p> <p>23</p> <p>gits få en fortsatt rätt att bedriva tjänsteexport. Det är enligt regeringens<br>mening inte aktuellt att göra några inskränkningar i den rätten vilket bl.a.<br>innebär att kommuner och landsting även fortsättningsvis bör få tillhan-<br>dahålla de kommunala tjänsterna som underleverantörer åt företag i Sve-<br>rige eller åt staten och som huvudleverantörer direkt åt en offentlig eller<br>privat köpare i utlandet.</p> <p>Med gällande bestämmelser får direkt tjänsteexport endast bedrivas<br>efter dispens från regeringen. Den frågan behandlas närmare i avsnitt<br>6.5.2.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <h3>6.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Affärsmässighet</h3> <h4>6.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>Kommunernas och landstingens engagemang i kommunal tjänsteexport<br>skall ske på affärsmässiga grunder. Det innebär enligt förarbetena till<br>lagen om kommunal tjänsteexport att det kommunala engagemanget<br>skall vara affärsmässigt motiverat och att även prissättningen bör ske på<br>affärsmässiga grunder (prop. 1985/86:154 s. 11).</p> <h4>6.4.2 Bedömning</h4> <p>Regeringens bedömning: Kravet på att kommunal tjänsteexport skall<br>| ske på affärsmässiga grunder bör finnas kvar.</p> <p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-<br>dömning.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser uttalar sig inte särskilt<br>om kravet på att verksamheten skall drivas affärsmässigt. De som uttalar<br>sig instämmer dock i bedömningen. Socialstyrelsen anför att förslaget<br>inte har någon lösning på hur olika tjänsteexportinsatser kan följas upp<br>och värderas. Det kommer enligt Socialstyrelsens mening att bli svårt att<br>kontrollera ambitionen att exporten skall ha en finansiering annorledes än<br>genom den kommunala budgeten och det blir ytterst en fråga mellan de<br>förtroendevalda och väljarna.</p> <p>Ekonomistyrningsverket anser att det i lagen skall anges att det ekono-<br>miska målet för tjänsteexporten är full kostnadstäckning. Enligt verket<br>innebär det bl.a. att kommunen efter sedvanlig riskanalys gör ett riskpå-<br>lägg som bör vara tillräckligt stort för att dels täcka oförutsedda kostna-<br>der som kan uppstå i samband med uppdraget i fråga, dels om möjligt<br>skapa cn buffert så att eventuella framtida underskott kan täckas. Sveri-<br>ges Industriförbund anser att det är väsentligt att bristande affärsmässig-<br>het kan prövas rättsligt och att detta aktualiserar frågor om överprövning,<br>tillsyn och effektiva sanktioner.</p> <p>24</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Affärsmässighet</p> <p>Syftet med de nuvarande bestämmelserna om kommunal tjänsteexport är<br>att svenska exportörer skall kunna komplettera sina insatser med det sär-<br>skilda kunnande som finns hos kommuner och landsting. Det är inte<br>meningen att kommunerna och landstingen skall konkurrera med privata<br>foretag på sådana områden där det redan finns ett kunnande inom när-<br>ingslivet.</p> <p>Utredningen om export av kommunalt kunnande framhöll i sitt betän-<br>kande Kommunalt kunnande - ett stöd för svensk export (SOU 1983:72)<br>att en kommunal exportmedverkan inte får verka konkurrenshämmande<br>eller konkurrenssnedvridande. Detta kunde enligt utredningen undvikas<br>endast om kommunerna och landstingen baserar sina exportinsatser på en<br>affärsmässig prissättning. Kommuner och landsting skall beräkna sina<br>kostnader och därmed prissätta sina tjänster enligt samma normer som<br>privata företag tillämpar, dvs. enligt affärsmässiga principer, ansåg<br>utredningen.</p> <p>Regeringen menade i likhet med utredningen att ett villkor för kom-<br>munal tjänsteexport bör vara att den sker på sedvanliga affärsmässiga<br>principer (prop. 1985/86:154 s. 11). Det ansågs väsentligt att kommuner<br>och landsting inte medverkar i export på andra villkor än dem som gäller<br>för näringslivet. Kravet på affärsmässighet vid prissättningen av de<br>kommunala tjänsterna ansågs också vara motiverat med tanke på det<br>risktagande som exportaffärer kan innebära.</p> <p>I propositionen Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtra-<br>fik, m.m. (prop. 1995/96:167, s. 32) förde regeringen ett resonemang<br>kring begreppet affärsmässig prissättning. Regeringen hänvisade till att<br>innebörden av att verksamheten skall bedrivas på affärsmässig grund<br>tidigare beskrivits i samband med propositionen Handel med el i konkur-<br>rens (prop. 1993/94:162). I det sammanhanget angavs att företaget skall<br>tillämpa ett affärsmässigt beteende och en korrekt prissättning och att<br>viss vinstmarginal skall inräknas i priset, om inte annat undantagsvis är<br>motiverat. Vidare angavs att det villkor som gäller för det privata när-<br>ingslivets affärsdrivande verksamhet skulle vara vägledande.</p> <p>I propositionen om den kommunala uppdragsverksamheten påpekade<br>regeringen dock att det inte var möjligt att med någon större exakthet<br>ange vad som i olika branscher är att betrakta som affärsmässig prissätt-<br>ning. Kostnadsberäkningar och prissättning skall ske enligt samma nor-<br>mer som tillämpas av de privata företagen inom respektive bransch. I<br>priset skall som huvudregel inräknas en viss vinstmarginal om inte annat<br>är affärsmässigt motiverat. Det kan också bli aktuellt att ställa upp<br>avkastningskrav. Hur stor till exempel en vinstmarginal skall eller bör<br>vara eller vilken ersättning man skall ta ut för risktagandet är en<br>bedömning som måste göras för varje typ av verksamhet och med hänsyn<br>till den praxis som tillämpas i branschen. Det behöver inte alls strida mot<br>kravet på affärsmässighet att i speciella situationer inte räkna med någon<br>vinst eller enbart med en mycket liten vinst. Marknadssituationen kan vid<br>olika tillfallen vara sådan att utrymmet för att ta ut en vinst rent faktiskt<br>är litet eller i stort sett obefintligt. Regeringen anförde vidare i<br>propositionen att den inte hade för avsikt att i lag eller på annat sätt ställa<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>25</p> <p>uttryckliga krav på kommuner och landsting om vilken vinstmarginal<br>som de bör ha eller vilka kostnader som ett riskpålägg bör täcka.<br>Regeringen noterade också att några sådana uttryckliga krav inte heller<br>finns tor de privata aktörerna.</p> <p>Kravet på affärsmässighet bör gälla även i fortsättningen</p> <p>Kravet på affärsmässighet bör enligt regeringens bedömning finnas kvar.<br>Konkurrensen på marknaden får inte hämmas eller snedvridas. Det är<br>inte heller meningen att kommunala medel skall subventionera kommu-<br>nernas engagemang i andra länder.</p> <p>Kommunal tjänsteexport måste, oavsett hur den bedrivs, vara affärs-<br>mässig. Vad som är affärsmässig prissättning får bedömas i enlighet med<br>vad som allmänt gäller i affärsdrivande verksamhet. Det innebär som<br>huvudregel bl.a. att full ersättning måste tas ut för sålda tjänster.</p> <p>Det införs inga sanktioner mot bristande affärsmässighet</p> <p>Sveriges Industriförbund anser att kommunala beslut skall kunna under-<br>kastas en rättslig prövning av om kravet på affärsmässighet har uppfyllts.<br>Förbundet menar också att man bör överväga sanktioner mot kommuner<br>och landsting för det fall det föreligger en bristande affärsmässighet.<br>Promemorian föreslår inte några sådana bestämmelser. Inte heller har<br>någon annan remissinstans påpekat att det behövs sådana ingripande<br>regler som förbundet menar. Konkurrensverket har anfört att utifrån<br>verkets utgångspunkter föranleder förslagen inga särskilda kommentarer.</p> <p>I förarbetena till 1986 års lag noterades det att om de kommunala<br>exportinsatserna baserades på en affärsmässig prissättning krävde det i<br>sin tur att verksamheten organiseras på ett sådant sätt att uppföljning och<br>kontroll av den kan ske (prop. 1985/86:154, s. 10 f.). Några särskilda<br>bestämmelser om detta föreslogs emellertid inte.</p> <p>Utgångspunkten har hittills varit att den kommunala revisionen och<br>den allmänna tillsyn som myndigheter med uppgift att övervaka att kon-<br>kurrensen inte snedvrids utövar får anses utgöra tillräckliga garantier för<br>att exportverksamheten bedrivs på ett tillfredsställande sätt. Det har inte<br>heller framkommit att bristande affärsverksamhet vid kommunal tjänste-<br>export skulle vara ett stort problem. Regeringen anser därför att det för<br>närvarande inte finns skäl att överväga frågan ytterligare.</p> <h3>6.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Regeringens medgivande</h3> <h4>6.5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>Om det finns särskilda skäl till det får regeringen för visst fall medge att<br>kommunerna och landstingen tillhandahåller tjänster åt andra än företag i<br>Sverige eller åt staten.</p> <p>Skälen för regeringsprövning var bl.a. att verksamheten måste bedrivas<br>på ett sådant sätt att förtroendet för kommunerna och landstingen som<br>samhällsorgan inte rubbas. Därför ansågs det dels inte vara tillräckligt<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>26</p> <p>med ett krav på särskilda skäl och dels inte möjligt att fullständigt ange Prop. 2000/01:42<br>de fall när tjänsteexport fick ske (prop. 1985/86:154 s. 10).</p> <h4>6.5.2 Förslag</h4> <p>Regeringens förslag: Det nuvarande kravet på regeringens med-<br>givande för tjänsteexport enligt den s.k. huvudleverantörsmodellen<br>(direktexport) tas bort.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller ställer<br>sig positiva till förslaget. Företagarnas Riksorganisation och Stockholms<br>Handelskammare avstyrker förslaget och anser att kravet på regeringens<br>medgivande skall finnas kvar. Sveriges Industriförbund anför att det är<br>mycket väsentligt att generell rätt till tjänsteexport inte medges. Tillstånd<br>bör endast undantagsvis medges där det också skall bedömas om det<br>finns privata företag som kan agera huvudleverantör.</p> <h4>Skälen för regeringens förslag</h4> <p>Lokaldemokratikommittén ville avskaffa kravet på tillstånd för<br>direktexport</p> <p>Redan år 1992 anförde regeringen i direktiven till Lokaldemokratikom-<br>mittén att en sida av kommunernas och landstingens internationella verk-<br>samhet är överföringar av administrativt och tekniskt kunnande till bl.a.<br>de nya kommuner som byggs upp i Central- och Östeuropa. Regeringen<br>ansåg att de svenska kommunerna och landstingen bör kunna spela en<br>viktig roll i detta sammanhang. Vidare angav direktiven att det med ett<br>framtida integrerat Europa i sikte fanns skäl att överväga lättnader i de<br>restriktioner som fanns för exporten av kommunala tjänster (dir.<br>1992:12).</p> <p>Lokaldemokratikommittén föreslog i sitt delbetänkande Kommunal<br>tjänsteexport och internationellt bistånd (SOU 1993:77) att kommuner,<br>landsting och kommunala företag skulle fa tillhandahålla tjänster dels<br>som underleverantörer åt företag i Sverige eller åt staten och dels genom<br>direkt export till offentlig eller privat köpare i utlandet. Förslaget inne-<br>höll inte något krav på tillstånd för denna verksamhet. Kommittén ansåg<br>att det inte torde medföra några risker att låta kommunerna själva avgöra<br>om de vill engagera sig i tjänsteexport på egen hand. De kommuner som<br>uppträtt på exportmarknaden hade varit försiktiga och inte tagit några<br>onödiga risker. Kommunerna och landstingen hade i regel skaffat kom-<br>petent hjälp för avtalstecknande och hade oftast försäkrat sig mot ska-<br>deståndskrav.</p> <p>I propositionen 1993/94:189 bedömde regeringen att kravet på medgi-<br>vande för export av kommunala tjänster annat än som underleverantör<br>borde vara kvar. Som skäl anförde regeringen att behovet verkade vara<br>begränsat och att tjänsteexport på egen hand innebar ett risktagande<br>(s. 6).</p> <p>27</p> <p>Det decentraliserade samarbetet bör underlättas</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Arbetet med den europeiska integrationen går allt snabbare. Europeiska<br>unionen kan inom en inte alltför avlägsen framtid förväntas få ett tiotal<br>nya medlemmar. Det decentraliserade samarbetet med Östeuropa<br>utvecklas allt mer. De lokala kontakterna med de framväxande<br>demokratierna kring Östersjön är också, som tidigare nämnts, viktiga<br>inslag i det säkerhetspolitiska arbetet och bidrar på olika sätt till att lägga<br>grunden för den ekonomiska tillväxten i dessa länder. Detta kan komma<br>att ge positiva effekter även på svenska förhållanden.</p> <p>Det finns i dag från statens sida inga önskemål att förhindra en fortsatt<br>utveckling av det decentraliserade samarbetet. Tvärtom har det från<br>regeringens sida vid flera tillfällen uttalats att det är subnationella aktörer<br>som på vissa områden har de bästa förutsättningarna att utföra insatser i<br>samarbetsländerna som gagnar den svenska bistånds-, EU-utvidgnings-<br>och Östersjöpolitiken. Det statliga ekonomiska stödet utgör en viktig<br>beståndsdel i samband med de insatser som kommuner och landsting gör<br>för sina utländska motsvarigheter. Det framgår bl.a. av det senaste be-<br>slutet om kommunal direktexport av tjänster som regeringen fattade den<br>31 maj 2000. Beslutet innebär att Tibro kommun genom Tibro Trätek-<br>niska Centrum får tillhandahålla vissa utbildningsinsatser i Sydafrika.<br>Från kostnaderna för projektet avräknas merparten av det stöd till Syd-<br>afrika på 5 miljoner kronor som Sida står för.</p> <p>Man kan konstatera att kommunernas och landstingens uppgift att<br>överföra administrativt och tekniskt kunnande till bl.a. de nya kommuner<br>som byggs upp i Central- och Östeuropa har uppmuntrats allt mer av<br>statsmakterna. Det finns i dag i än större utsträckning än tidigare skäl att<br>underlätta denna verksamhet genom att genomföra vissa lättnader i<br>restriktionerna för exporten av kommunala tjänster.</p> <p>Regeringens medgivande bör inte längre krävas</p> <p>De skäl som tidigare har motiverat en regeringsprövning har i dag inte<br>samma aktualitet. Sedan lagen trädde i kraft år 1987 har regeringen<br>handlagt 16 ärenden om medgivanden. I samtliga fall har medgivande<br>lämnats. Det går emellertid inte att utesluta att verksamheten är mer om-<br>fattande än vad som återspeglas i antalet regeringsbeslut om medgivande.<br>Det är dock inte känt att den förorsakat några problem för de inblandade<br>kommunerna eller landstingen som är av den art att det motiverar en dy-<br>lik restriktion. Många kommuner och landsting har i dag en större erfa-<br>renhet och en bättre kunskap om vad den internationella verksamheten<br>innebär. 1 och med detta har de bättre förutsättningar nu än tidigare att<br>göra korrekta bedömningar av bl.a. riskerna med verksamheten. Det bör<br>också framhållas att några liknande regeringsmedgivanden inte behövs<br>för utövandet av den övriga kommunalekonomiska verksamheten.</p> <p>Tiden är nu enligt regeringens mening mogen för att ge kommuner och<br>landsting förtroendet att själva avgöra på vilket sätt tjänsteexport lämpli-<br>gast skall bedrivas och hur riskerna skall minimeras. Det nuvarande kra-<br>vet på regeringens medgivande för tjänsteexport enligt den s.k. huvudle-<br>vcrantörsmodellen bör därför tas bort.</p> <p>28</p> <p>När det gäller de särskilda frågeställningarna om insyn i och kontroll Prop. 2000/01:42<br>av kommunala foretag hänvisas till vad som anförts under avsnitt 6.1.2.</p> <h3>6.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Att begränsa det kommunala risktagandet</h3> <h4>6.6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>Tjänsteexport innebär liksom annan exportverksamhet ett visst riskta-<br>gande. När regeringen prövar ett ärende om medgivande till kommunal<br>tjänsteexport bedöms så långt det är möjligt riskerna i samband med<br>projektet. Om regeringen sedan ger tillstånd till tjänsteexporten skall<br>också de villkor som behövs för att begränsa det kommunala risktagandet<br>anges.</p> <p>Regeringen brukar låta Exportrådet och Exportkreditnämnden yttra sig<br>över riskbedömningen i ärendena. Det har emellertid ofta visat sig vara<br>svårt att bedöma riskerna med ett specifikt projekt på det underlag som<br>finns tillgängligt. Det har också varit svårt att bedöma om en kommun<br>som exportör av en tjänst kan förväntas fullfölja affären. På grund härav<br>har Exportkreditnämndens yttranden endast omfattat en generell riskbe-<br>dömning av det mottagande landet.</p> <p>Av de beslut som regeringen har fattat om medgivande till kommunal<br>tjänsteexport framgår att angivna villkor vanligen är allmängiltiga och<br>kortfattade.</p> <h4>6.6.2 Förslag</h4> <p>Regeringens förslag: Det införs en bestämmelse som klargör att det<br>kommunala risktagandet måste begränsas.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser uttalar sig inte särskilt<br>om förslaget. Några uttalar sig positivt om förslaget. Exportkreditnämn-<br>den har synpunkter på förslagets utformning och lämnar ett förslag till ny<br>bestämmelse.</p> <p>Malmö kommun anser att hela förslaget är en onödig detaljreglering.<br>Töreboda kommun, Södermanlands läns landsting, Skåne läns landsting,<br>Västra Götalands läns landsting, Landstingsförbundet, Svenska Kom-<br>munförbundet, Regionförbundet i Kalmar län och Sydsam anser att det är<br>en onödig detaljreglering att föreskriva krav på förskottsbetalning.<br>Skövde kommun tvivlar på att det erfordras en bestämmelse som begrän-<br>sar risktagandet och hänvisar till reglerna i 8 kap. kommunallagen<br>(1991:900). Sveriges Industriförbund anför att begränsningen i riskta-<br>gandet inte synes tillräckligt effektiv och ifrågasätter hur rättslig pröv-<br>ning skall ske och vilka sanktioner som finns.</p> <p>29</p> <h4>Skälen for regeringens förslag</h4> <p>Risktagandet bör begränsas</p> <p>Med regeringens förslag (avsnitt 6.5.2) kommer det inte längre att göras<br>någon utomstående prövning av det tekniska och ekonomiska risktagan-<br>det. Det innebär självfallet inte att det är acceptabelt att en kommun eller<br>ett landsting tar vilka risker som helst. Utgångspunkten måste enligt<br>regeringens mening alltid vara ett lågt kommunalt risktagande i samband<br>med tjänsteexport. Det stämmer också väl överens med att kommunal<br>verksamhet skall utövas på ett ändamålsenligt och från ekonomisk syn-<br>punkt tillfredsställande sätt, vilket följer av kommunallagens bestäm-<br>melse om att kommuner och landsting skall ha en god ekonomisk hus-<br>hållning i sin verksamhet (8 kap. 1 § kommunallagen).</p> <p>För att minska riskerna vid kommunal tjänsteexport bör det i lag läg-<br>gas fast vilka krav som bör ställas på ett kommunalt deltagande i denna<br>verksamhet. Exportkreditnämnden har kritiserat promemorians förslag<br>för att på denna punkt vara oklart och missvisande och har lämnat ett<br>förslag till utformning av bestämmelsen. Regeringen delar Exportkredit-<br>nämndens uppfattning och har utformat sitt förslag i huvudsak på det sätt<br>nämnden föreslagit. Bestämmelsens nya lydelse innebär att kommuner<br>och landsting i varje enskilt fall får avgöra i vilken lämplig omfattning<br>som risktagandet skall begränsas.</p> <p>Laglighetsprövning i vissa fall av beslut om tjänsteexport</p> <p>Om en kommun i alltför liten utsträckning vidtagit åtgärder för att be-<br>gränsa riskerna så torde inte det kommunala beslutet kunna upphävas<br>efter laglighetsprövning enbart på den grunden. Detta beror på att lämp-<br>ligheten av ett beslut inte kan prövas i en sådan process. Givetvis kan<br>beslutet komma att upphävas om det till exempel inte har tillkommit i<br>laga ordning eller omfattas av någon annan grund för laglighetsprövning.</p> <p>Regeringen har enligt nuvarande lagstiftning möjlighet att i ett beslut<br>om medgivande till tjänsteexport ange de villkor som behövs för att be-<br>gränsa det kommunala risktagandet. Det finns i dag inte någon möjlighet<br>att rättsligt pröva kommunala beslut som bryter mot angivna villkor. Det<br>nu aktuella förslaget innebär härvid ingen förändring. Regeringen anser<br>att det för närvarande inte finns några starka skäl som talar för att frågan<br>om rättslig prövning och möjligheter till sanktioner behöver övervägas<br>ytterligare.</p> <p>Frågan om insyn i och kontroll av kommunala företag har behandlats<br>ovan under avsnitt 6.1.2.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>30</p> <h2>7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kommunalt internationellt bistånd</h2> <h3>7.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;En fortsatt internationell biståndsverksamhet</h3> <h4>7.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Kommuner och landsting har rätt att lämna humanitärt bistånd till ett<br>annat land. Det framgår av 1 § lagen (1994:693) om rätt för kommuner<br>och landsting att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd.<br>Rätten att lämna internationell katastrofhjälp har kommuner och lands-<br>ting haft sedan mitten av 1970-talet.</p> <h4>7.1.2 Förslag</h4> <p>Regeringens förslag: Kommuner och landsting ges en fortsatt rätt att<br>ägna sig åt biståndsverksamhet. Det klargörs att också kommunalför-<br>bund, kommunala företag och regionförbund skall fa ägna sig åt sådan<br>verksamhet.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p> <p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller<br>är uttalat positiva till förslagen. Riksrevisionsverket pekar på att uppgifts-<br>fördelningen mellan stat och kommun i utrikes- och biståndspolitik är en<br>viktig principiell fråga där verket förväntat sig en något grundligare pro-<br>blemanalys och tydligare beskrivning av de nya förutsättningar som<br>motiverar en förändring av tidigare ställningstaganden. Stockholms<br>kommun framhåller att kommuner endast undantagsvis skall engagera sig<br>i biståndsverksamhet.</p> <p>Företagarnas Riksorganisation avstyrker att kommunala företag skall<br>få ägna sig åt biståndsverksamhet. Regionförbundet i Kalmar län anser<br>att det skulle vara värdefullt om det uttryckligen klargörs att den före-<br>slagna lagen också omfattar regionförbundet. Sveriges Industriförbund<br>anför att en vägledande princip måste vara att det är staten och inte<br>kommuner och landsting som skall utforma biståndspolitiken och finan-<br>siera det svenska biståndet. Att ge bistånd kan aldrig vara en primär<br>kommunal angelägenhet varför en sådan verksamhet endast bör komma<br>ifråga i enstaka undantagsfall.</p> <h4>Skälen för regeringens förslag</h4> <p>Kommuner och landsting bör även fortsättningsvis få ägna sig åt<br>biståndsverksamhet</p> <p>En viktig utgångspunkt bör enligt regeringens mening även i fortsätt-<br>ningen vara att det är den svenska staten som ansvarar för den svenska<br>utrikes- och biståndspolitiken. Det har emellertid hos många kommuner<br>under lång tid funnits en stark vilja, särskilt i samband med inträffade<br>katastrofer, att genom medverkan i biståndsverksamhet ge uttryck för<br>solidaritet med befolkningen i drabbade länder och områden. I anslutning<br>till kommuners och landstings ökade internationella engagemang i början<br></p> <p>31</p> <p>av 1990-talet aktualiserades frågan om direkta hjälpinsatser till länder i<br>Central- och Östeuropa. De efterfrågade stödåtgärderna har efter hand<br>förändrat karaktär mot ett samarbete till ömsesidig nytta.</p> <p>Det förekommer i dag ett omfattande vänortssamarbete på den lokala<br>och regionala nivån mellan Sverige, Baltikum och Polen. Det finns fort-<br>farande ett behov av olika stödinsatser i området från svenska kommuner<br>och landsting. Dessutom kan förändringar i omvärlden ske snabbt och<br>nödsituationer uppstå, vilket inte minst visat sig på Balkan under senare<br>år. I särskilda situationer, där samarbete med centrala myndigheter av till<br>exempel politiska skäl är begränsat, kan insatser på lokal och ibland även<br>regional nivå vara motiverade inte minst for att förhindra att det berörda<br>samhället i sin helhet blir isolerat. Sådana former av decentraliserat sam-<br>arbete innehåller ofta ett starkt inslag av biståndsverksamhet. Regeringen<br>anser att det finns starka skäl för att kommuner och landsting även i fort-<br>sättningen bör ges rätt att ägna sig åt biståndsverksamhet.</p> <p>Kommunala företag, kommunalförbund och regionala självstyrelseorgan<br>bör också få ägna sig åt biståndsverksamhet</p> <p>Även om kommunala företag normalt inte ägnar sig åt biståndsverksam-<br>het finns det inte heller skäl att förhindra kommunala företag att ge inter-<br>nationellt bistånd. Samma bedömning gäller också för kommunalför-<br>bund. De kommunala företagen och kommunalförbunden är, som reger-<br>ingen tidigare framhållit i avsnitt 6.1.2, alternativa sätt att organisera den<br>kommunala verksamheten. Verksamhetsformen bör i de aktuella avseen-<br>dena inte styra den kommunala kompetensen. Det kan dock med gällande<br>lagstiftning, på samma sätt som gäller för tjänsteexporten, uppkomma<br>tveksamheter om var gränserna går kring den kommunala kompetensen.<br>Regeringen anser därför att det är angeläget att klargöra att kommunala<br>företag och kommunalförbund får lämna sådant bistånd. När det gäller de<br>särskilda frågeställningarna om insyn i och kontroll av kommunala före-<br>tag hänvisas till vad som anförts i avsnitt 6.1.2.</p> <p>På samma sätt som gäller för kommunal tjänsteexport bör bestämmel-<br>serna om internationellt bistånd även avse regionförbund. Regeringen<br>hänvisar till vad som anförts i den frågan i avsnitt 6.1.2.</p> <h3>7.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Utrustning som inte längre behövs</h3> <h4>7.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>Enligt gällande bestämmelser far kommuner och landsting lämna kata-<br>strofhjälp eller annat humanitärt bistånd i form av utrustning som de kan<br>avvara till ett annat land där det inträffar en katastrof eller på något annat<br>sätt uppstår en nödsituation. Det har ingen betydelse om landet där nöd-<br>situationen inträffat får svenskt statligt bistånd eller inte.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>32</p> <h4>7.2.2 Förslag</h4> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Regeringens förslag: Utrustning som inte längre behövs för den kom-<br>munala verksamheten far även i fortsättningen lämnas som bistånd<br>både till länder som får svenskt statligt bistånd och till länder som inte<br>får sådant bistånd.</p> <p>Att det inträffat en katastrof eller annan nödsituation i det mot-<br>tagande landet skall inte längre utgöra en förutsättning för att få lämna<br>bistånd. Inte heller behöver biståndet längre definieras som humani-<br>tärt.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Enligt promemorians förslag skall kommuner och landsting<br>anmäla till Sida när de lämnar bistånd i form av utrustning som inte<br>längre behövs till länder som får svenskt statligt bistånd.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller är uttalat<br>positiva till förslaget. Företagarnas Riksorganisation anser att ett krav på<br>bistånd bör vara att en katastrof eller liknande nöd föreligger.</p> <h4>Skälen för regeringens förslag</h4> <p>Utrustning som kan avvaras</p> <p>Kommuner och landsting har sedan mitten på 1970-talet haft en utvidgad<br>befogenhet att utan särskilt tillstånd bistå katastrofdrabbade länder med<br>utrustning som inte behövs för den kommunala verksamheten. Att<br>utrustningen kan avvaras betyder inte att den saknar bruks- eller mark-<br>nadsvärde.</p> <p>Uttrycket “utrustning som de kan avvara” härrör från lagen (1975:494)<br>om rätt för kommun och landstingskommun att lämna internationell kata-<br>strofhjälp. För att en kommun eller ett landsting skall få bistå ett kata-<br>strofdrabbat land med utrustning krävs att det, exempelvis på grund av<br>den tekniska utvecklingen, framstår som motiverat att ny utrustning<br>anskaffas för den egna verksamheten eller att utrustningen inte längre be-<br>hövs i denna verksamhet (jfr prop. 1975:84 s. 34). Det är inte tillåtet för<br>kommunerna att köpa utrustning i syfte att den skulle användas för bi-<br>ståndsinsatser. Ett jämförbart fall anses vara att en kommun skänker<br>utrustning till ett katastrofdrabbat land och därigenom tvingas att<br>anskaffa annan likvärdig utrustning. Kommunerna och landstingen ges<br>en tämligen stor frihet att själva avgöra om de kunde avstå från en viss<br>utrustning. Överföring av sådan utrustning - ofta i kombination med<br>materiel som insamlats av icke-statliga organisationer, (NGO) - har<br>under det gångna decenniet spelat en betydande roll som en del i det<br>decentraliserade samarbetet.</p> <p>Det har vid översynen av bestämmelserna och vid remissbehandlingen<br>av promemorian inte framkommit några skäl för att begränsa möjlighe-<br>terna för kommuner och landsting att delta i internationell biståndsverk-<br>samhet och därmed ge uttryck för solidaritet med andra människor som<br>behöver hjälp. Kommuner och landsting bör därför även i fortsättningen<br>ges rätt att lämna humanitärt bistånd i form av utrustning som inte längre</p> <p>2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 42<br></p> <p>behövs i den kommunala verksamheten till länder där det uppstår en nöd-<br>situation.</p> <p>I dagens samhälle leder den tekniska utvecklingen till att teknisk ut-<br>rustning snabbt blir omodern utan att den för den skull är förbrukad eller<br>obrukbar. Behoven följer teknikutvecklingen och i många fall byts den<br>omoderna utrustningen ut. När det till exempel gäller användningen av<br>persondatorer är detta förhållande påtagligt. När sådan utrustning inte<br>längre behövs i den kommunala verksamheten är det enligt regeringens<br>mening rimligt att den bör kunna få skänkas bort. Denna möjlighet bör<br>finnas även om biståndet inte alltid är att betrakta som humanitärt.</p> <p>Det finns också behov av att ge kommuner och landsting möjlighet att<br>få lämna bistånd som inte är att karaktärisera som humanitärt, i form av<br>utrustning som inte behövs, till länder som inte nödvändigtvis befinner<br>sig i en nödsituation. Kanske vill kommunen rikta sitt stöd till en vänort.<br>Ett krav på att en nödsituation skall föreligga och att biståndet skall vara<br>humanitärt skulle då ofta hindra ett sådant stöd.</p> <p>Kommuner och landsting bör själva få avgöra vem som skall få<br>utrustningen</p> <p>Det bör enligt regeringens mening ankomma på kommuner och landsting<br>att själva avgöra vem som skall få den utrustning som de inte längre be-<br>höver för sin verksamhet. Det bör inte heller spela någon roll om det<br>mottagande landet får svenskt statligt bistånd eller inte. Kravet på att det<br>i mottagarlandet skall ha inträffat en katastrof eller annan nödsituation<br>bör därför tas bort. I konsekvens med det bör biståndet inte heller karak-<br>täriseras som katastrofhjälp eller annat humanitärt bistånd.</p> <p>Eftersom det rör sig om utrustning som torde ha ett relativt lågt värde<br>innebär inte den föreslagna kompetensutvidgningen att det kommunala<br>biståndet riskerar att komma i konflikt med den officiella svenska utri-<br>kes- och biståndspolitiken. Det finns därför inte skäl att införa något krav<br>på regeringstillstånd eller någon anmälningsskyldighet för biståndsverk-<br>samheten.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <h3>7.3 Bistånd till ett land som får statligt bistånd</h3> <h4>7.3.1 Nuvarande ordning</h4> <p>Genom nu gällande bestämmelser har kommuner och landsting rätt att<br>lämna bistånd i form av annan utrustning (än sådan de kan avvara), råd-<br>givning, utbildning eller på annat sätt till länder som får svenskt statligt<br>bistånd. En förutsättning är dock att det där inträffat en katastrof eller<br>annan nödsituation. Det har också ansetts kompetensenligt att delta i<br>återuppbyggnadsarbetet efter en sådan nödsituation.</p> <p>Med uttrycket “svenskt statligt bistånd” avses bistånd som kanaliseras<br>direkt från staten eller någon statlig myndighet. Att frivilliga eller kyrk-<br>liga hjälporganisationer verkar i landet med hjälp av statliga bidrag är<br>inte tillräckligt. Uttrycket “annan utrustning” avser både ny och begag-<br>nad utrustning. Ett direkt penningbistånd får inte lämnas.</p> <p>34</p> <p>När kommuner eller landsting lämnar bistånd i form av annan utrust-<br>ning (än sådan de kan avvara), rådgivning, utbildning eller på annat sätt,<br>till länder som får svenskt statligt bistånd, skall de förvissa sig om att bi-<br>ståndet kommer till avsedd användning.</p> <h4>7.3.2 Förslag</h4> <p>Regeringens förslag: Till länder som får svenskt statligt bistånd får<br>kommunalt bistånd också ges i form av annan utrustning än sådan som<br>inte längre behövs för den kommunala verksamheten, rådgivning,<br>utbildning eller på annat sätt. Att det inträffat en katastrof eller annan<br>nödsituation i det mottagande landet skall inte längre vara en<br>förutsättning för biståndet. Den som lämnar utvidgat bistånd skall<br>förvissa sig om att det kommer till avsedd användning.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Enligt promemorians lagförslag skall kravet på att kommuner<br>och landsting skall förvissa sig om att biståndet kommer till avsedd<br>användning även gälla utrustning som inte behövs.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller är posi-<br>tiva till förslagen. Socialstyrelsen framhåller att inriktningen på utveck-<br>lingshjälp sannolikt får en förebyggande effekt vilket styrelsen menar är<br>positivt. Konkurrensverket anför att den förändrade karaktären på bistån-<br>det torde innebära att hjälpen blir mera långsiktig, vilket bör ge både<br>mera tid för och ett större behov av fastare planering och styrning, liksom<br>av en följande utvärdering. Verket understryker att kommunerna från<br>effektivitetssynpunkt bör utnyttja möjligheten att i konkurrens upphandla<br>varor och tjänster som ingår i biståndsprojektet. Östersunds kommun vill<br>att regeringen överväger en möjlighet för kommuner att få ge smärre<br>penningbelopp som bistånd till exempel inom ramen för ett vänortssam-<br>arbete.</p> <p>Företagarnas Riksorganisation anser att ett krav på bistånd bör vara<br>att en katastrof eller liknande nöd föreligger. Det långsiktiga utveck-<br>lingsbiståndet kräver såväl specialkunnande som samordning och är där-<br>för en självklar uppgift för staten menar riksorganisationen. Vidare anför<br>riksorganisationen att det inte bör vara tillåtet att köpa in utrustning för<br>bistånd eller att ge penningbistånd. Stockholms Handelskammare avstyr-<br>ker förslaget och anför att förslaget är ett försök att i efterhand upphöja<br>en lagstridig praxis till lag. Mot bakgrund av den brist på respekt för<br>lagtextens innebörd som kommunerna givit exempel på förefaller be-<br>greppet utvecklingshjälp vara alltför vitt och odefmierat för att tillåtas<br>hanteras av kommunerna menar handelskammaren. Enligt Sveriges<br>Industriförbund talar omsorgen om obligatoriskt uttaxerade medel och<br>risken för suboptimeringar i biståndspolitiken för att nuvarande regler<br>inte bör liberaliseras. Möjligen kan det enligt förbundet övervägas att<br>utvecklingsbistånd till annat land som får statligt bistånd får ges efter<br>tillstånd.</p> <p>35</p> <h4>Skälen for regeringens förslag</h4> <p>Det kommunala biståndet har ändrat karaktär</p> <p>Grundprincipen om att det är staten som skall ansvara för den svenska<br>offentliga utrikes- och biståndspolitiken är i lika hög grad gällande i dag<br>som tidigare. Det är mot denna bakgrund som förändringar i regleringen<br>av den kommunala biståndsverksamheten skall övervägas.</p> <p>De kommunala insatserna i framför allt våra östliga grannländer har<br>med tiden förändrat karaktär från att vara katastrofhjälp till att bli<br>utvecklingshjälp. Insatserna görs numera ofta inom ramen för ett<br>decentraliserat samarbete. En förutsättning för att få lämna bistånd i dag<br>är emellertid att det uppstått någon form av nödsituation i det mottagande<br>landet eller att det är fråga om ett återuppbyggnadsarbete efter en sådan<br>nödsituation. När det gäller de framväxande demokratierna i vårt<br>närområde finns det skäl att tro att dessa grunder för bistånd allt mer<br>sällan kommer att föreligga. Trots det kan man konstatera att det finns ett<br>behov av ett fortsatt lokalt stöd i olika former till dessa länder. Staten har<br>också på olika sätt visat sitt stöd för kommunernas och landstingens<br>insatser i området.</p> <p>Bestämmelserna för den kommunala biståndsverksamheten bör enligt<br>regeringens mening anpassas till de förändringar som skett. Kravet på att<br>det inträffat en katastrof eller annan nödsituation i det mottagande landet<br>bör därför tas bort. Det finns dock inte skäl att på annat sätt förändra<br>formerna för biståndet. Huvudregeln för kommunal biståndsverksamhet<br>som avser annat än utrustning som inte behövs i den kommunala verk-<br>samheten, skall alltså även i fortsättning vara att den lämnas till ett land<br>som får svenskt statligt bistånd.</p> <p>Inköp av utrustning för bistånd</p> <p>Kommuner och landsting fick genom 1994 års lag befogenhet att köpa in<br>utrustning, ny eller begagnad, för biståndsändamål. Detta motiverades<br>med att behoven av material på andra sidan Östersjön var mycket stora.<br>Även om situationen förändrats till det bättre i det nämnda området under<br>de drygt sex år som gått sedan 1994 års lag trädde i kraft så finns det inte,<br>enligt regeringens mening, skäl att i dag begränsa de kommunala befo-<br>genheterna i detta avseende. Det bör således även i fortsättningen vara<br>tillåtet för kommunerna att anskaffa utrustning i syfte att ge den i bistånd<br>till ett annat land.</p> <p>Bistånd i form av ekonomiskt stöd</p> <p>Regeringen har tidigare avvisat ett förslag om att rent penningbistånd<br>skall få förekomma med argumentet att detta är en uppgift som ankom-<br>mer på staten. Risken bedömdes också som relativt stor att ett sådant<br>bistånd kan hamna i fel händer (prop. 1993/94:189 s. 10). Det finns inte<br>heller skäl att nu ändra detta ställningstagande. Undantaget som finns när<br>det gäller ekonomiskt stöd för att genomföra utbildning och rådgivning<br>bör emellertid få vara kvar. Vidare bör, precis som i dag, kommunala<br>medel få användas för att transportera och ställa i ordning utrustning som<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>36</p> <p>lämnas som bistånd, så att den kan tas i bruk. Några ändringar i dessa Prop. 2000/01:42<br>avseenden föreslås således inte.</p> <p>Att biståndet kommer till avsedd användning</p> <p>Det finns också enligt regeringens mening skäl för att ha kvar nu gäl-<br>lande krav på att en kommun skall förvissa sig om att bistånd i form av<br>annan utrustning (än sådan den kan avvara), rådgivning, utbildning eller<br>på annat sätt, kommer till avsedd användning. En viktig utgångspunkt för<br>all kommunal verksamhet är nämligen att kommunmedlemmarna skall<br>kunna känna sig säkra på att deras skattemedel inte används på ett sätt<br>som inte är avsett. I promemorian föreslås att kravet på att en kommun<br>skall förvissa sig om att biståndet kommer till avsedd användning också<br>skall avse utrustning som kommunen inte längre behöver för sin verk-<br>samhet. Promemorian föreslår emellertid inte något motsvarande krav<br>när biståndet lämnas till länder som inte far svenskt statligt bistånd.<br>Regeringen anser inte att det är nödvändigt att utvidga kravet i enlighet<br>med promemorians förslag.</p> <p>Avgränsningen mot kommunal tjänsteexport</p> <p>När det gäller kommunal tjänsteexport så finns ett lagstadgat krav på<br>affärsmässighet för att garantera att konkurrensen gentemot det privata<br>näringslivet inte snedvrids (jfr avsnitt 6.4). Med nu gällande bestämmel-<br>ser om kommunalt internationellt bistånd upprätthålls i någon mån<br>avgränsningen mot kommersiell tjänsteexport genom att biståndet endast<br>far lämnas till länder där en nödsituation råder. Med det aktuella försla-<br>get skulle man kunna hävda att gränsen mellan verksamheterna kommer<br>suddas ut. En annan utgångspunkt när man talar om kommunal bistånds-<br>verksamhet får emellertid anses vara att den inte förutsätter några mot-<br>prestationer från mottagarlandet. Avsikten måste enligt regeringens<br>mening vara att olika kommunala utvecklingsinsatser i utlandet inte skall<br>konkurrera med näringslivets exportverksamhet. Tvärtom är ett av det<br>viktigaste skälen för dessa insatser just att de nu eller senare skall gynna<br>näringsklimatet mellan länderna.</p> <h3>7.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Regeringens tillstånd ersätts med en</h3> <h3>anmälningsskyldighet</h3> <h4>7.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>Det krävs enligt gällande bestämmelser regeringens tillstånd för att<br>kommuner och landsting skall få lämna bistånd i form av annan utrust-<br>ning, rådgivning, utbildning eller på annat sätt till länder som får svenskt<br>statligt bistånd. Kravet på tillstånd från regeringen infördes för att säker-<br>ställa en samordning av det statliga biståndet med de kommunala<br>biståndsinsatserna.</p> <p>3 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 42</p> <h4>1A.2 Förslag</h4> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Regeringens förslag: Kravet på regeringens tillstånd för kommunalt<br>bistånd till länder som får svenskt statligt bistånd avskaffas och ersätts<br>med en skyldighet att till Sida anmäla den aktuella åtgärden och<br>omfattningen av det bistånd som lämnas.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller är uttalat<br>positiva till förslaget. Enligt Konkurrensverkets uppfattning är en sam-<br>ordning av olika biståndsinsatser mycket viktig från effektivitetssyn-<br>punkt. Den föreslagna anmälningsskyldigheten skulle därför kunna kom-<br>pletteras med information tillbaka till anmälarna. Hallstahammars kom-<br>mun anser att anmälningsskyldigheten bör kunna ersättas med en<br>rekommendation om samråd mellan berörda myndigheter. Företagarnas<br>Riksorganisation anför att bistånd till länder som uppbär statligt bistånd<br>bör förutsätta tillstånd av regeringen. Stockholms Handelskammare<br>avstyrker förslaget.</p> <h4>Skälen för regeringens förslag</h4> <p>Regeringens tillstånd tillkom för att säkerställa samordningen</p> <p>1 Lokaldemokratikommitténs betänkande Kommunal tjänsteexport och<br>internationellt bistånd (SOU 1993:77) behandlades frågan om en utvidg-<br>ning av kommuners och landstings möjlighet att lämna internationell<br>katastrofhjälp, humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd (s. 79 ff.).<br>Kommittén slog fast att det är regering och riksdag som bär ansvaret för<br>Sveriges internationella förbindelser och som därför måste bestämma<br>biståndsverksamhetens inriktning och omfattning. Kommittén ansåg<br>också att detta inte behöver komma i konflikt med en utvidgning av<br>lagen som möjliggör för kommuner och landsting att tillhandahålla<br>bistånd till offentlig verksamhet i mottagarlandet. En förutsättning ansågs<br>dock vara att det utökade kommunala biståndet endast riktar sig till<br>länder som är föremål för statligt bistånd. Kommittén framhöll att det är<br>viktigt att biståndet samordnas mellan olika givare för att få ut mesta<br>möjliga effekt. Frågan om regeringen skulle ge tillstånd till sådan<br>biståndsverksamhet behandlades inte.</p> <p>I propositionen Kommunal biståndsverksamhet ansåg regeringen att<br>den utvidgade rätten att lämna bistånd skulle gälla bl.a. under förutsätt-<br>ning att regeringen lämnade tillstånd till det (prop. 1993/94:189). Reger-<br>ingsprövningen skulle införas för att säkerställa en samordning av det<br>statliga biståndet med de kommunala biståndsinsatserna.</p> <p>Samordningsförfarandet har inte fungerat</p> <p>Sedan lagen trädde i kraft den 1 juli 1994 har regeringen handlagt endast<br>sex tillståndsärendcn. Av dessa sex ärenden har fem haft samma sökande<br>och i huvudsak gällt samma fråga. 1 samtliga fall har tillstånd givits. Med<br>hänsyn till det ringa antalet tillståndsärenden som aktualiserats har förfa-<br>randet i praktiken inte fyllt någon samordnande funktion. Det skulle</p> <p>38</p> <p>också kunna tyda på att det inte finns något egentligt behov av en kom-<br>petensutvidgande reglering på området. Detta är enligt regeringens me-<br>ning en alltför långtgående slutsats. En stor del av kommunernas<br>biståndsverksamhet sker i dag inom ramen för medel som Sida förfogar<br>över. Insatserna är att karaktärisera som utvecklingsinsatser snarare än<br>som katastrofbistånd. Det har under hand framkommit att eftersom staten<br>beviljar ekonomiska medel för insatserna ifrågasätter kommuner och<br>landsting inte alltid om insatserna är förenliga med den kommunala<br>kompetensen.</p> <p>Ett anmälningsförfarande räcker för att samordna biståndet</p> <p>Frågan är då om det är nödvändigt att ha ett tillståndsförfarande som det<br>nu gällande. Även om biståndet utvidgas något med det nu aktuella för-<br>slaget finns det enligt regeringens uppfattning knappast skäl att tro att<br>samordningen inte skulle fungera på frivillig väg. Tillståndsförfarandet<br>bör därför avskaffas. Det är dock lämpligt att införa en skyldighet att till<br>staten anmäla en sådan kommunal biståndsverksamhet. Regeringen anser<br>inte att en rekommendation om samråd som Hallstahammars kommun<br>föreslagit är en tillräcklig åtgärd. En anmälningsskyldighet bör omfatta<br>alla former av bistånd som lämnas till ett land som får svenskt statligt<br>bistånd med undantag för utrustning som inte längre behövs för den<br>kommunala verksamheten (se avsnitt 7.2.2). Anmälningarna kommer att<br>ge staten en fortlöpande kunskap om den kommunala biståndsverksam-<br>heten och kommer att tjäna som ett bra underlag för samordningsarbetet.<br>Denna kunskap kan också fa betydelse när omfattningen på det statliga<br>biståndet skall fastställas. Konkurrensverkets förslag om information till-<br>baka till anmälarna synes enligt regeringens mening vara ändamålsenligt.<br>Det finns dock inte anledning att i lag reglera en sådan ordning utan den<br>bör kunna få en lösning genom diskussioner mellan Regeringskansliet,<br>Sida och företrädare för kommuner och landsting.</p> <h3>7.5 Tillstånd att lämna bistånd till länder som inte far<br>statligt bistånd</h3> <h4>7.5.1 Nuvarande ordning</h4> <p>Det finns enligt gällande lagstiftning inte någon möjlighet för kommuner<br>och landsting att lämna bistånd till ett land som inte far svenskt statligt<br>bistånd på annat sätt än i form av utrustning som de kan avvara. Be-<br>gränsningen motiverades med att det härmed inte uppstår några risker för<br>konflikter med Sveriges officiella utrikes- och biståndspolitik (prop.<br>1993/94:189, s. 10).</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>39</p> <h4>7.5.2 Förslag</h4> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Regeringens förslag: Det infors en möjlighet att lämna kommunalt<br>bistånd också i form av annan utrustning än sådan som inte längre<br>behövs för den kommunala verksamheten, rådgivning, utbildning eller<br>på annat sätt också till länder som inte får svenskt statligt bistånd. För<br>sådan biståndsverksamhet skall dock regeringens tillstånd krävas. Den<br>som lämnar utvidgat bistånd skall förvissa sig om att det kommer till<br>avsedd användning.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Promemorian föreslår också en möjlighet för regeringen att<br>kunna delegera rätten att ge tillstånd till biståndsverksamheten till en<br>myndighet.</p> <p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller<br>är positiva till förslaget. Sida föreslår att frågan om tillstånd att lämna<br>bistånd till ett land som inte får statligt svenskt bistånd prövas av reger-<br>ingen eller Utrikesdepartementet och inte av till exempel Sida. En sådan<br>prövning är nämligen mest relevant i förhållande till utrikespolitiken och<br>i krislägen. Vidare anför styrelsen att Sida oftast har ingen eller begrän-<br>sad kunskap om länder som inte far statligt svenskt bistånd.</p> <p>Stajfanstorps kommun anser att det är bra med en möjlighet till utökat<br>bistånd men vill inte att den föreslagna tillståndsgivningen införs.<br>Gotlands kommun förordar att det föreslagna tillståndet skall medföra att<br>en kommuns beslut om insatser enligt tillståndet inte skall kunna bli<br>föremål för laglighetsprövning. Hallstahammars kommun anser att det<br>inte är nödvändigt att utvidga biståndet till länder som inte får statligt<br>bistånd. Stockholms Handelskammare avstyrker förslaget.</p> <h4>Skälen för regeringens förslag</h4> <p>Det bör finnas en möjlighet att ge utvidgat bistånd också till länder som<br>inte får statligt bistånd</p> <p>Som tidigare har framhållits flera gånger är det staten som ansvarar för<br>den svenska utrikes- och biståndspolitiken. Denna princip skall fortfa-<br>rande gälla. Det kan emellertid finnas fall där en kommun eller ett lands-<br>ting vill lämna bistånd till ett land som inte är föremål för svensk statlig<br>biståndspolitik. Det kan till exempel avse bistånd i mindre omfattning till<br>en skola i en vänort i Afrika. Det bör enligt regeringens mening i ett<br>modernt regelverk också kunna finnas en sådan möjlighet. En möjlighet<br>för kommuner och landsting att lämna bistånd i form av annan utrustning<br>än sådan som de inte längre behöver, rådgivning, utbildning eller på<br>annat sätt också till länder som inte far svenskt statligt bistånd bör därför<br>införas.</p> <p>Med utrustning avses även här både ny och begagnad sådan. I konse-<br>kvens med vad som gäller för bistånd till länder som får svenskt statligt<br>bistånd bör ekonomiskt stöd få lämnas endast för att genomföra utbild-<br>ning och rådgivning. På samma sätt bör kommunala medel få användas<br>för att transportera och ställa i ordning utrustning som lämnas som<br>bistånd, så att den kan tas i bruk. Kravet på att kommunen eller<br></p> <p>40</p> <p>landstinget skall förvissa sig om att biståndet kommer till avsedd Prop. 2000/01:42<br>användning bör också enligt regeringens mening gälla när biståndet går<br>till länder som inte får svenskt statligt bistånd.</p> <p>För det utvidgade biståndet bör tillstånd krävas</p> <p>För att det kommunala biståndet i de här aktuella fallen inte skall komma<br>i konflikt med svensk utrikes- och biståndspolitik bör tillstånd krävas för<br>verksamheten. Regeringen delar Sida:s uppfattning att prövningsrätten<br>inte bör kunna delegeras utan att den bör göras av regeringen. En sådan<br>prövning avser i första hand biståndsåtgärdens förhållande till den<br>svenska utrikes- och biståndspolitiken. En ansökan om tillstånd bör dock<br>även kunna avslås med hänvisning till att den kommunala kompetensen<br>sannolikt överskrids. Regeringens tillstånd innebär emellertid inte att<br>åtgärderna godkänns som kompetensenliga. Denna fråga skall liksom<br>tidigare endast kunna avgöras av domstol.</p> <h3>7.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Snabba biståndsinsatser i svåra situationer</h3> <h4>7.6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande ordning</h4> <p>Enligt gällande bestämmelser skall katastrofhjälp eller annat humanitärt<br>bistånd i form av utrustning som kan avvaras lämnas direkt till ett land<br>där det inträffat en katastrof eller på något annat sätt uppstått en nödsitu-<br>ation. Utrustningen får också skickas genom en internationell hjälporga-<br>nisation. Sådan utrustning far också lämnas till en internationell hjälpor-<br>ganisation for att användas om en nödsituation senare skulle inträffa.</p> <p>Bistånd i form av annan utrustning, rådgivning, utbildning eller på<br>annat sätt, som får ges till ett land som får svenskt statligt bistånd, skall i<br>en nödsituation också skickas direkt till det andra landet eller genom en<br>internationell hjälporganisation. Det gäller även när biståndet ges i form<br>av ekonomiskt stöd för att genomföra utbildning och rådgivning. Sådant<br>bistånd kan emellertid inte lämnas till en hjälporganisation for att använ-<br>das vid ett senare tillfälle.</p> <h4>7.6.2 Förslag</h4> <p>Regeringens förslag: Bistånd till ett land där det uppstått en nödsitua-<br>tion eller en svår situation till följd av en nödsituation får lämnas<br>genom en internationell hjälporganisation. Alla former av bistånd<br>skall också få lämnas till en sådan organisation för att användas vid ett<br>senare tillfälle.</p> <p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker eller är<br>positiva till förslagen. Länsrätten i Blekinge län anser att förslaget behö-<br>ver förtydligas huruvida det ger rätt att lämna “ekonomiskt stöd” till en<br>internationell hjälporganisation. Socialstyrelsen framhåller att förslaget</p> <p>41</p> <p>bidrar till mer flexibla lösningar. Stockholms Handelskammare avstyrker<br>förslaget.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Ett land som har drabbats av en kata-<br>strof eller en annan nödsituation har alltid behov av snabba hjälpinsatser.<br>Det är därför angeläget att sådant bistånd kan ges direkt till det behö-<br>vande landet eller lämnas genom en etablerad internationell hjälporgani-<br>sation.</p> <p>Det ligger naturligtvis även i kommunernas intresse att biståndet i nöd-<br>situationer skall nå fram så fort som möjligt. Det förefaller därför enligt<br>regeringens mening onödigt att, som nu är fallet, uppställa krav på hur<br>biståndet skall lämnas. Gällande krav innebär också cn begränsning av<br>möjligheterna att agera. En svensk kommun torde med nuvarande regler<br>inte kunna delta i en gemensam biståndsinsats med till exempel andra<br>nordiska kommuner där en av de andra kommunerna tar på sig ansvaret<br>för att samordna och förmedla biståndet till mottagarlandet. Om kravet<br>tas bort blir detta möjligt.</p> <p>Enligt regeringens mening bör den nya lagen innehålla en bestämmelse<br>som endast klargör att det är förenligt med den kommunala kompetensen<br>alt kommuner och landsting lämnar alla tillåtna former av bistånd till en<br>internationell organisation när en nödsituation uppstått i ett land. Efter-<br>som det har stor betydelse att hjälpen når mottagarlandet snabbt bör<br>kommuner och landsting, redan innan en nödsituation inträffat, kunna få<br>skänka både utrustning som kan avvaras och annat bistånd till en inter-<br>nationell hjälporganisation.</p> <p>Regeringen anser alt det i en ny modern lagstiftning också bör finnas<br>möjlighet att lämna bistånd till en internationell hjälporganisation även i<br>andra svåra situationer än rena nödsituationer. Var gränsen går för vad<br>som skall anses vara en svår situation får avgöras i det enskilda fallet.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <h2>8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Vänorts- och vänregionssamarbetet</h2> <h4>8.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Nuvarande förhållanden</h4> <p>Det finns inte någon särskild lagreglering av den kommunala kompeten-<br>sen vid samarbete mellan vänorter eller vänregioner. Om samarbetet är<br>kompetensenligt får bedömas mot bakgrund av kommunallagens be-<br>stämmelser om den kommunala kompetensen och den särskilda lagstift-<br>ning som finns för kommunal tjänsteexport och internationell bistånds-<br>verksamhet.</p> <p>42</p> <h4>8.1.2 Bedömning</h4> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Regeringens bedömning: Vänorts- och vänregionssamarbete kan<br>innefatta tjänsteexport och internationellt bistånd men också annat<br>samarbete eller utbyte med en utländsk kommun, utländsk region,<br>eller motsvarande samfällighet. Ett sådant annat samarbete eller utbyte<br>som sker inom ramen för ett normalt vänorts- och vänregions-<br>samarbete tillgodoser vanligtvis ett allmänt till kommunen eller<br>landstinget knutet intresse. Någon kompetensutvidgande bestämmelse<br>för denna verksamhet behövs därför inte.</p> <p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be-<br>dömning.</p> <p>Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Västmanlands län, Karlskrona<br>kommun, Norrköpings kommun, Örebro kommun, Östersunds kommun,<br>Nyköpings kommun, Skövde kommun, Töreboda kommun, Östergötlands<br>läns landsting, Skåne läns landsting, Landstingsförbundet, Regionför-<br>bundet i Kalmar län, Svenska Kommunförbundet och Sydsam instämmer<br>på olika sätt i bedömningen att vänorts- och vänregionssamarbetet inte<br>kräver någon särskild reglering.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Vänortssamarbete förekommer i de flesta kommunerna</p> <p>Samarbete mellan svenska kommuner och utländska vänorter har före-<br>kommit under mycket lång tid. Ungefar 200 av Sveriges 289 kommuner<br>har någon form av vänortsrelation med kommuner eller regioner i våra<br>östliga grannländer. I många fall har en enskild kommun flera vänorter.<br>Samarbetet sker mer eller mindre formaliserat. Inledande kontakter<br>uttrycks ofta i en avsiktsförklaring (“letter of intent”) som senare följs<br>upp av fullmäktigebeslut och eventuellt vänortsavtal. I andra fall<br>påbörjas ett visst samarbete inom en definierad sektor eller inom ett<br>specifikt projekt, som sedan kan komma att följas av tydliga<br>samarbetsformer.</p> <p>Vänortssamarbetet omfattar många skilda områden</p> <p>Förutom tjänsteexport och internationellt bistånd har det lokala vänorts-<br>samarbetet traditionellt innefattat olika typer av erfarenhetsutbyten på till<br>exempel politikemivå och inom den kommunala förvaltningen. Vänor-<br>terna har också delat varandras erfarenheter inom olika sakområden till<br>exempel det sociala verksamhetsområdet (ungdomsfrågor och äldrefrå-<br>gor) räddningstjänst, bostadsplanering, utbildning, miljö, m.fl. områden.<br>Det traditionella vänortsutbytet har också inneburit samverkan på turism-<br>och rekreationsområdena samt inom kulturminnesvården. Kulturutbyten<br>har skett i olika former. Skolor och musikskolor har besökt varandra.<br>Man har verkat för att upprätta och bibehålla kontakter på föreningsnivå.<br>Temakonferenser och utställningar har anordnats tillsammans och för<br>varandras räkning. Personal inom de båda vänörternas förvaltningar har<br>utbytestjänstgjort hos varandra.</p> <p>43</p> <p>De kommunala initiativen har följts av att olika organisationer till<br>exempel Rotary- och Lionsklubbar, hembygdsföreningar, scouter,<br>idrottsföreningar m.fl. har stöttat och vidareutvecklat samarbetet mellan<br>vänorterna. Denna verksamhet har fatt ett mera omfattande och fördjupat<br>innehåll då det gällt samarbete med våra grannländer öster och sydöst om<br>Östersjön. Nya samverkansområden har under årens lopp tillkommit. Det<br>förekommer också samverkansformer där landsting, länsstyrelser, läns-<br>kommunförbund och kommuner samverkar i olika konstellationer.</p> <p>Den allmänna kommunala kompetensen</p> <p>Lagligheten av vänorts- och vänregionssamarbetet skall bedömas mot<br>bakgrund av kommunallagens bestämmelser om kommuners och lands-<br>tings allmänna befogenheter. Sålunda skall de angelägenheter som de<br>själva har hand tillgodose ett till kommunens eller landstingets område<br>eller deras medlemmar knutet allmänt intresse. Det finns inte någon om-<br>fattande praxis som klargör var gränserna går för den kommunala kom-<br>petensen på det här aktuella området.</p> <p>1 rättsfallet RÅ812:81 hade en kommun beslutat att göra en resa till en<br>finsk vänort. Länsstyrelsen ansåg att det kommunala beslutet inte var<br>olagligt och anförde: “Nordiskt vänortsutbyte innefattande bl.a. ömsesi-<br>diga besök och som sker inom rimliga ekonomiska ramar får anses falla<br>inom den kommunala kompetensen.” Regeringsrätten ändrade inte läns-<br>styrelsens beslut.</p> <p>I rättsfallet RÅ 1994 ref. 23 hade en västsvensk kommun beslutat att<br>delta i en västsvensk EG-representation i Bryssel. Kammarrätten ansåg<br>att beslutet att delta och att anslå medel för det var kompetensenligt.<br>Kammarrätten konstaterade att den aktuella verksamheten, som så gott<br>som helt synes inriktad på att främja näringslivet i Västsverige, inte all-<br>mänt sett kunde sägas vara en exklusiv angelägenhet för staten. Kammar-<br>rätten noterade också att praxis tillerkänt kommunerna befogenheter så-<br>vitt gäller åtgärder av allmänt näringslivsfrämjande slag och engagemang<br>i utställningar, mässor och annan kollektiv marknadsföring. Regerings-<br>rätten fastställde kammarrättens dom.</p> <p>Vänortssamarbetet har en klar kommunal karaktär</p> <p>Inom ramen för vänortssamarbetet har det förekommit en mängd olika<br>utbyten mellan vänorterna. Från svenska utgångspunkter får det antas att<br>utbyten av den art som här beskrivits många gånger har gett kommuner-<br>nas förtroendevalda och tjänstemän nya erfarenheter av kommunala för-<br>valtningsangelägenheter. Förutom detta och annan form av kompetensut-<br>veckling har utbytena också på andra sätt varit till ömsesidig nytta för<br>den kommunala verksamheten. De ömsesidiga insatserna har dock inte<br>alltid sammanfallit i tiden. Samarbetet har haft en klar kommunal karak-<br>tär, dvs. de områden och åtgärder som det omfattat skulle sannolikt<br>ansetts ha varit kommunala angelägenheter inom en svensk kommuns<br>geografiska område. Även utanför en kommuns geografiska område får<br>åtgärderna anses ha varit av allmänt intresse med anknytning till kom-<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>44</p> <p>munmedlemmama. Ett samarbete som uppvisar dessa kriterier kan Prop. 2000/01:42<br>karaktäriseras som normalt vänorts- eller vänregionssamarbete.</p> <p>Det behövs inte någon kompetensutvidgande bestämmelse</p> <p>Det mesta tyder enligt regeringens mening på att ett sådant normalt vän-<br>ortssamarbete relativt sett inte innefattat särskilt stora ekonomiska åta-<br>ganden i de kommunala budgetarna. Det är därför troligt att en domstol<br>vid en prövning skulle ha funnit att ett normalt vänortssamarbete är att<br>anse som kompetensenligt.</p> <p>Det kan dock inte uteslutas att det inom vänortssamarbetet har före-<br>kommit kommunala beslut där en domstol skulle ha funnit att vissa åt-<br>gärder inte varit förenliga med den kommunala kompetensen. I ett sådant<br>fall skulle domstolen ha undanröjt det kommunala beslutet. Denna ord-<br>ning dvs. att åtgärderna även fortsättningsvis får bedömas mot bakgrund<br>av den allmänna kompetensen, bör också gälla för framtiden.</p> <p>Vad som har sagts om kommunernas vänortssamarbete torde i huvud-<br>sak också gälla för landstingens vänregionssamarbete.</p> <p>Mot bakgrund av de redovisade slutsatserna och då det inte framkom-<br>mit något konkret behov av att i detta sammanhang utvidga kommuner-<br>nas eller landstingens befogenheter anser regeringen att det inte bör infö-<br>ras någon kompetensutvidgande bestämmelse för åtgärder inom ramen<br>för ett normalt vänorts- och vänregionssamarbete.</p> <h2>9 Lagteknisk lösning och kostnader</h2> <p>Två lagar blir en</p> <p>En ny lag föreslås i promemorian. I den föreslagna lagen inarbetas de nu<br>gällande bestämmelserna i lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport,<br>och i lagen (1994:693) om rätt för kommuner och landsting att lämna<br>internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Den nya lagen innehåller<br>vissa nya bestämmelser varav några i kompetensutvidgande riktning.<br>Vissa redaktionella ändringar föreslås också.</p> <p>Ikraftträdande</p> <p>Den nya lagen innebär att reglerna för kommunal tjänsteexport och<br>kommunalt internationellt bistånd blir enklare och att större möjligheter<br>ges för att utöva denna verksamhet. Kommuner och landsting behöver<br>inte vidta några särskilda förberedelser inför lagens ikraftträdande. Lagen<br>bör därför kunna träda i kraft den 1 juli 2001.</p> <p>Ekonomiska konsekvenser</p> <p>Den föreslagna lagen avser att underlätta för kommuner och landsting att<br>bedriva tjänsteexport och lämna internationellt bistånd. Förslagen inne-<br>bär att lagstiftningen görs mer lättillgänglig och att reglerna förenklas.</p> <p>45</p> <p>4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 42</p> <p>Detta bör underlätta administrationen av verksamheten och kan genom<br>det komma att innebära vissa minskade kostnader för kommuner och<br>landsting.</p> <p>De nu gällande kraven på regeringens medgivande för s.k. direkt<br>tjänsteexport och för att lämna utvidgat bistånd till länder som får<br>svenskt statligt bistånd avskaffas. Med hänsyn till de få medgivanden<br>som hittills meddelats medför denna förändring endast en marginell<br>kostnadsbesparing för staten, kommunerna och landstingen. Förslaget<br>innebär att det ekonomiska risktagandet vid direkt tjänsteexport inte<br>längre kommer att prövas av regeringen. I stället införs en bestämmelse<br>om att risktagandet i all kommunal tjänsteexport måste begränsas.</p> <p>Det medför en ny kostnad för staten att införa en möjlighet för kom-<br>muner och landsting att lämna utvidgat bistånd även till länder som inte<br>får svenskt statligt bistånd. Ett villkor för att få lämna bistånd på detta<br>sätt blir nämligen att regeringen ger tillstånd till det. Det är i dagsläget<br>omöjligt att närmare bedöma storleken på kostnaden. Ingenting i dag<br>talar emellertid för att möjligheten kommer att utnyttjas i någon större<br>omfattning. Tillståndsbesluten bedöms inte heller behöva föregås av<br>någon omfattande utredning. Mycket talar för att kostnaderna endast bör<br>bli marginella.</p> <p>De nya förslagen innebär inte några nya åligganden för kommuner<br>eller landsting och medför därför inte i sig några ökade kostnader. Varje<br>kommun eller landsting får själv bestämma om man skall bedriva tjäns-<br>teexport eller lämna internationellt bistånd. Kommunal tjänsteexport<br>skall även i fortsättningen ske på affärsmässiga grunder vilket bl.a. inne-<br>bär att kostnaderna måste tas ut i exportverksamheten.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <h2>10 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;F örfattningskommentar</h2> <h3>Förslaget till lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt<br>internationellt bistånd</h3> <p>1 § Kommuner och landsting får ägna sig åt verksamhet som anges i<br>denna lag oberoende av bestämmelserna i kommunallagen (1991:900).<br>Kommuner och landsting får också besluta att kommunala företag,<br>kommunalförbund eller regionförbund får ägna sig åt sådan verksam-<br>het på samma villkor._______________________________________________</p> <p>Frågeställningarna behandlas i avsnitten 6.1.2 och 7.1.2.</p> <p>Bestämmelsen är ny och klargör vilka juridiska personer som lagen<br>omfattar. Den fastställer vad som i praktiken redan gäller. Med kommu-<br>nala företag och kommunalförbund avses sådana företag och förbund<br>som anges i 3 kap. kommunallagen. Med regionförbund avses sådant<br>förbund som för närvarande bildas med stöd av lagen (1996:1415) om<br>försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar län och Skåne län. För<br>närvarande är Regionförbundet i Kalmar län det enda existerande region-<br>förbundet.</p> <p>Genom lagen utvidgas kommunernas befogenheter utöver vad som<br>följer av kommunallagen (1991:900). Bestämmelsen innebär också att<br></p> <p>46</p> <p>kommunallagens bestämmelser inte hindrar verksamhet som bedrivs med<br>stöd av lagen om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt<br>bistånd. Bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen, som ger uttryck för<br>den s.k. lokaliseringsprincipen, är ett exempel på en sådan bestämmelse<br>som annars skulle ha kommit i konflikt med bestämmelserna i den före-<br>slagna lagen.</p> <p>Kommuner och landsting får enligt kommunallagen och med stöd av<br>lagen (1996:1415) om försöksverksamhet med regionförbund i Kalmar<br>län och Skåne län, fatta beslut om att lämna över vården av kommunala<br>angelägenheter till kommunala företag, kommunalförbund eller region-<br>förbund. Med stöd av bestämmelsen i den nya lagen far kommuner och<br>landsting även besluta att ge kommunala företag, kommunalförbund och<br>regionförbund rätt att bedriva tjänsteexport och ge internationellt bistånd.<br>Ett sådant beslut fattas av fullmäktige och kan endast avse tjänster inom<br>ramen för sådana kommunala angelägenheter som samtidigt överlämnas<br>eller som tidigare överlämnats till företaget eller förbundet.</p> <h4>Tjänsteexport</h4> <p>Tjänster</p> <p>2 § En kommun far tillhandahålla sådan kunskap och erfarenhet som<br>finns i den kommunala verksamheten (kommunal tjänst) för export<br>(tjänsteexport).</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Förslaget behandlas i avsnitten 6.2.2 och 6.3.2.</p> <p>Bestämmelsen, som ger kommunerna den grundläggande rätten att<br>exportera kommunala tjänster, ersätter bestämmelsen i 1 och 2 §§ första<br>stycket lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport. Kommunala<br>tjänster skall även i fortsättningen avse sådana kunskaper och erfarenhe-<br>ter som redan finns i verksamheten. En utgångspunkt är att tjänsterna<br>skall vara av kommunal karaktär och som sådana kompetensenliga. Be-<br>stämmelsen anger ingen begränsning för hur de kommunala tjänsterna får<br>tillhandahållas. Kommuner och landsting kan därför tillhandahålla dem<br>både som underleverantör åt företag i Sverige eller åt staten (avtalsmo-<br>dellen) och som huvudleverantör direkt åt en offentlig eller privat köpare<br>i utlandet (huvudleverantörsmodellen).</p> <p>En förutsättning för kommunal tjänsteexport skall liksom tidigare vara<br>att kommunen eller landstinget redan bedriver den verksamhet där tjäns-<br>terna som skall exporteras finns. Tjänsteexporten måste med andra ord<br>vara ett utflöde av en verksamhet som helt eller huvudsakligen är motive-<br>rad utifrån kommun- eller landstingsmedlemmamas behov. Det skall<br>alltså inte heller i fortsättningen vara tillåtet att bygga upp en kommunal<br>verksamhet som enbart eller till sin huvuddel är inriktad på export.</p> <p>47</p> <p>Varor</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>3 § Som ett led i en tjänsteexport får kommunen i begränsad<br>omfattning exportera en vara när varan utgör ett nödvändigt<br>komplement till eller har ett naturligt samband med den tillhanda-<br>hållna kommunala tjänsten.</p> <p>Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.2.</p> <p>Bestämmelsen har ingen motsvarighet i gällande lagstiftning. Bestäm-<br>melsen avser att klargöra vad som i praktiken redan gäller (jfr prop.<br>1985/86:154, s. 12).</p> <p>Villkor</p> <p>4 § Kommunal tjänsteexport skall ske på affärsmässiga grunder.</p> <p>De produktrisker, kommersiella risker, politiska risker, finansiella<br>risker och valutarisker som tjänsteexporten kan innebära skall beaktas<br>i varje cxportaffår och begränsas genom att säkerhet ställs eller genom<br>separata garantier eller försäkringar.</p> <p>Frågeställningarna behandlas i avsnitten 6.4.2. och 6.6.2.</p> <p>Bestämmelsen anger de villkor som lagen ställer på kommunal tjänste-<br>export.</p> <p>Första stycket motsvarar 2 § andra stycket i 1986 års lag om kommu-<br>nal tjänsteexport.</p> <p>Andra stycket har tillkommit på grund av att regeringens tillstånds-<br>prövning avskaffas genom den nya lagen. Möjligheten för regeringen att<br>föreskriva villkor för tjänsteexporten upphör därmed. Enligt bestäm-<br>melsen måste kommunerna begränsa riskerna för tjänsteexportverk-<br>samhelcn. En viktig utgångspunkt är att det kommunala risktagandet i<br>samband med tjänsteexport alltid skall vara lågt. Riskerna bör begränsas i<br>lämplig omfattning med hänsyn till förutsättningarna i det enskilda fallet.</p> <p>Risker i utlandsaffårer kan klassificeras i fem olika risktyper. Bestäm-<br>melsen anger de olika risktyperna. Det är nödvändigt för aktörer som<br>uppträder på den internationella marknaden att skaffa sig kunskaper om<br>de viktigaste risktyperna. Det krävs betydande kunskaper för att göra<br>korrekta riskbedömningar. Det krävs också kunskaper om vilka risker<br>som kan begränsas. Enligt Exportkreditnämnden begränsas riskerna bäst<br>genom konkreta avtalsvillkor med motparten, dvs. den utländske köpa-<br>ren. Ett exempel på att sådant villkor kan vara att säkerhet ställs av mot-<br>parten eller en bank för att säkra motpartens prestation. Utanför tjänste-<br>exportavtalet kan risker begränsas genom garantier och försäkringar.</p> <p>48</p> <p>Bistånd</p> <p>Formerna för biståndet</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>5 § En kommun får lämna bistånd i form av utrustning, rådgivning,<br>utbildning eller på annat sätt till ett land som far svenskt statligt<br>bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att<br>genomföra utbildning och rådgivning.</p> <p>Förslagen behandlas i avsnitten 7.2.2 och 7.3.2.</p> <p>Bestämmelsen reglerar kommunalt bistånd till länder som får statligt<br>bistånd. Bestämmelsen ersätter delvis 1 § första och andra stycket samt<br>2 § första och andra stycket lagen (1994:693) om rätt för kommuner och<br>landsting att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd. Kravet<br>på att det skall föreligga en nödsituation och att biståndet skall vara<br>humanitärt har tagits bort.</p> <p>Med “utrustning” avses både utrustning som kommunen inte längre<br>behöver för sin verksamhet och annan utrustning (ny eller begagnad).<br>Uttrycket “till ett land” avser inte endast statsmakten i det andra landet<br>utan även till exempel en utländsk kommun.</p> <p>Precis som enligt den gamla lagen får kontant stöd ges för att täcka inte<br>bara kostnader för utbildning eller rådgivning utan även andra kostnader<br>som har ett samband därmed till exempel för resor och uppehälle.</p> <p>6 § Bistånd till ett land som inte får svenskt statligt bistånd får lämnas<br>av en kommun i form av utrustning som kommunen inte längre<br>behöver för sin verksamhet.</p> <p>Regeringen får ge tillstånd till att bistånd även i form av annan<br>utrustning än som avses i första stycket, rådgivning, utbildning eller<br>på annat sätt lämnas till ett land som inte far svenskt statligt bistånd.<br>Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra<br>utbildning och rådgivning.</p> <p>Förslagen behandlas i avsnitten 7.2.2. och 7.5.2.</p> <p>Bestämmelsen reglerar kommunalt bistånd till länder som inte får stat-<br>ligt bistånd. Första stycket ersätter delvis 1 § första och andra stycket i<br>1994 års lag. Kravet på att det skall ha uppstått en nödsituation och att<br>biståndet skall vara humanitärt har tagits bort. Uttrycket “utrustning som<br>de kan avvara” i 1994 års lag har bytts ut mot “utrustning som kommu-<br>nen inte längre behöver för sin verksamhet”. På så sätt klargörs det på ett<br>tydligare sätt vad som avses eftersom det beskriver att utrustningen<br>faktiskt finns hos kommunen och har använts i den kommunala<br>verksamheten. Huvudregeln bör alltså även i fortsättningen vara att det<br>inte skall vara tillåtet att köpa in utrustning för biståndsinsatser till länder<br>som inte får svenskt statligt bistånd. Uttrycket “till ett land” har<br>förklarats ovan i kommentaren till 5 §.</p> <p>Genom andra stycket införs en ny möjlighet att ge annat kommunalt<br>bistånd än i form av utrustning som inte längre behövs till ett land som<br>inte får statligt bistånd. Visst kontant stöd kan också komma i fråga (se<br>kommentaren till 5 §). Eftersom bistånd som avses i andra stycket kan</p> <p>49</p> <p>komma i konflikt med den svenska utrikes- och biståndspolitiken krävs<br>regeringens tillstånd. Tillståndet innebär inte att åtgärderna godkänns<br>som kompetensenliga. Denna fråga skall liksom tidigare endast kunna<br>avgöras av domstol. Den nya möjligheten att lämna bistånd är endast<br>tänkt att avse bistånd i mindre omfattning.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>7 § En kommun som lämnar bistånd i form av utrustning får i skälig<br>omfattning använda medel för att transportera och ställa i ordning<br>utrustningen så att den kan tas i bruk.</p> <p>Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.2 och 7.5.2.</p> <p>Bestämmelsen motsvarar i sak vad som gäller enligt 4 § i 1994 års lag.<br>När bistånd lämnas i form av utrustning får kommunen även i fortsätt-<br>ningen i skälig omfattning använda medel för att transportera, ställa i<br>ordning och ta i bruk utrustningen. Uttrycket “medel” inkluderar också<br>ekonomiskt stöd för angivna ändamål. Bestämmelsen tillåter alltså att<br>kommuner och landsting bistår andra länder med den rådgivning och<br>utbildning som kan behövas för att den överlämnade utrustningen skall<br>kunna tas i bruk och användas. Bestämmelsen gäller all utrustning som<br>får ges med stöd av 5 § eller 6 §.</p> <p>8 § Bistånd enligt denna lag får också lämnas till en internationell<br>hjälporganisation för att utgöra hjälp till ett land i en rådande eller<br>framtida nödsituation eller i en annan svår situation som är en följd av<br>en nödsituation.</p> <p>Förslaget behandlas i avsnitt 7.6.2.</p> <p>Bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i 1 § tredje stycket och 2 §<br>tredje stycket i 1994 års lag. En skillnad är att regleringen nu har gjorts<br>konsekvent och skall tillämpas på samma sätt oavsett i vilken form bi-<br>ståndet lämnas. Det klargörs också att den är tillämplig inte bara vid en<br>nödsituation utan också när en svår situation som är en följd av en nöd-<br>situation föreligger. Det kan till exempel avse återuppbyggnadsarbetet<br>efler en sådan nödsituation. Genom bestämmelsen blir del under dessa<br>förhållanden tillåtet att lämna alla former av bistånd som lagen medger<br>till cn internationell hjälporganisation. Det inkluderar också sådant eko-<br>nomiskt stöd som avses i 5 § och 6 § andra stycket. Bestämmelsen tillåter<br>också att biståndet ges till en sådan organisation för att användas vid en<br>framtida nödsituation eller svår situation.</p> <p>Villkor</p> <p>9 § En kommun skall förvissa sig om att bistånd som den lämnar<br>kommer till avsedd användning. Detta gäller dock inte om biståndet<br>avser utrustning som kommunen inte längre behöver för sin<br>verksamhet.</p> <p>Förslaget behandlas i avsnitten 7.3.2 och 7.5.2.</p> <p>50</p> <p>Bestämmelsen, som motsvarar 3 § i 1994 års lag, avser att minska ris-<br>kerna för att skattemedel används på ett olämpligt sätt. Den nya lydelsen<br>omfattar också den utvidgade möjligheten att ge bistånd till länder som<br>inte far svenskt statligt bistånd. Kommunen eller landstinget kan uppfylla<br>kravet i bestämmelsen genom att till exempel som villkor för att lämna<br>biståndet ställa krav på mottagaren att redovisa hur det har använts.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>10 § En kommun som lämnar bistånd till ett land som far svenskt<br>statligt bistånd skall anmäla åtgärden och omfattningen på biståndet<br>till Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Anmälan<br>skall dock inte göras om biståndet avser utrustning som kommunen<br>inte längre behöver för sin verksamhet.</p> <p>Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.2.</p> <p>Bestämmelsen är ny och ersätter tidigare krav på regeringens tillstånd<br>för att lämna annat bistånd än sådan utrustning som kommunen kan<br>avvara. I stället för att ansöka om tillstånd skall kommunen nu anmäla<br>vilket bistånd som ges och omfattningen av detsamma till Sida. Syftet<br>med bestämmelsen är att staten fortlöpande skall få kunskap om den<br>kommunala biståndsverksamheten och ett bra underlag för samordnings-<br>arbetet.</p> <p>Anmälningsskyldigheten omfattar dock inte bistånd i form av utrust-<br>ning som inte behövs för den kommunala verksamheten. Inte heller om-<br>fattar anmälningsskyldigheten bistånd som lämnas till länder som inte får<br>svenskt statligt bistånd. I de senare fallen föreligger en skyldighet att<br>söka tillstånd enligt 6 § andra stycket. Genom förfarandena får staten den<br>information som behövs om den verksamheten.</p> <p>Övergångsbestämmelser</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.</p> <p>2. Genom lagen upphävs lagen (1986:753) om kommunal tjänste-<br>export och lagen (1994:693) om rätt för kommuner och landsting att<br>lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd.</p> <p>3. De upphävda lagarna skall fortfarande tillämpas på tjänsteexport<br>och bistånd där tillstånd har lämnats eller som annars inletts före<br>ikraftträdandet.</p> <p>För tjänsteexport och bistånd som påbörjas före ikraftträdandet gäller<br>de äldre lagarna. Detsamma gäller för verksamhet som påbörjas efter<br>ikraftträdandet men för vilken medgivande (tillstånd) getts med stöd av<br>de gamla lagarna.</p> <p>51</p> <h2>Sammanfattning av promemorian</h2> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Bilaga 1</p> <h3>Kommunal tjänsteexport</h3> <h4>Gällande regler</h4> <p>Regler om kommunal tjänsteexport finns i lagen (1986:753) om kommu-<br>nal tjänsteexport. Kommuner och landsting får enligt lagen tillhandahålla<br>tjänster (kunskaper och erfarenheter) som finns i deras verksamhet för<br>export. Ett villkor är dock att verksamheten är affärsmässig. Vanligtvis<br>tillhandahålls tjänsterna åt företag i Sverige eller åt staten (avtalsmodel-<br>len). Om särskilda skäl finns kan regeringen medge direktexport (hu-<br>vudleverantörsmodellen). Regeringen skall då ange villkor för att be-<br>gränsa det kommunala risktagandet.</p> <h4>Förslag</h4> <p>Nyheter</p> <p>1. Definitionen av begreppet “kommunal tjänst” ändras varvid det tyd-<br>liggörs att de tjänster som kan bli föremål för kommunal tjänsteexport är<br>sådana som generellt sett är av kommunal karaktär och som sådana kom-<br>petensenliga. Tjänsten behöver inte finnas tillgänglig när kommunen pla-<br>nerar att börja exportera den. Gällande lagstiftning avser kunskap och<br>erfarenhet “som finns i” den kommunala verksamheten. Förslaget avser<br>kunskap och erfarenhet “som kan förekomma i kommunal verksamhet”.</p> <p>2. &nbsp;Kravet på regeringens medgivande för direktexport tas bort. Enligt<br>nuvarande lagstiftning får regeringen om det finns “särskilda skäl — för<br>visst fall” medge tillstånd till att en tjänst far tillhandahållas åt andra än<br>företag i Sverige eller staten. Endast 15 ansökningar har kommit in.<br>Samtliga har fått medgivanden.</p> <p>Redaktionella ändringar m.m.</p> <p>3. Det klargörs att kommunalförbund och kommunala företag kan be-<br>driva tjänsteexport. I nuvarande lag anges endast “kommuner” och<br>“landsting”. Begreppen har dock ansetts omfatta kommunala bolag.</p> <p>4. Det klargörs att visst inslag av varuexport är tillåtet när det utgör ett<br>nödvändigt komplement till eller har ett naturligt samband med den till-<br>handahållna tjänsten. Detta framgår inte av nu gällande lag.</p> <p>5. Det införs en bestämmelse om att det kommunala risktagandet måste<br>begränsas. Enligt nuvarande regler skall regeringen i beslut om medgi-<br>vande till tjänsteexport ange de villkor som behövs för att begränsa det<br>kommunala risktagandet.</p> <p>52</p> <h3>Kommunalt internationellt bistånd</h3> <h4>Gällande regler</h4> <p>Regler om kommunalt internationellt bistånd finns i lagen (1994:693) om<br>rätt for kommuner och landsting att lämna internationell katastrofhjälp<br>och annat bistånd. Kommuner och landsting får enligt lagen lämna kata-<br>strofhjälp eller annat humanitärt bistånd i form av utrustning som de kan<br>avvara till ett land där en katastrof eller annan nödsituation inträffat.<br>Möjligheten att lämna bistånd har också ansetts omfatta återuppbygg-<br>nadsskedet efter en nödsituation. Utrustningen lämnas direkt till det<br>andra landet eller genom en internationell hjälporganisation eller till en<br>sådan organisation för senare bruk.</p> <p>Om landet där nödsituationen inträffat far svenskt statligt bistånd får<br>bistånd ges också i form av annan utrustning (än som kan avvaras), råd-<br>givning, utbildning eller på annat sätt om regeringen ger tillstånd till det.<br>Utrustningen kan vara nyinköpt eller begagnad. Ekonomiskt stöd kan<br>bara ges för att genomföra utbildning och rådgivning. Biståndet lämnas<br>direkt till det andra landet eller till en hjälporganisation (dock ej för<br>senare bruk). Kommuner och landsting måste förvissa sig om att<br>biståndet kommer till avsedd användning.</p> <p>Medel får i skälig omfattning anvisas för att transportera och ställa i<br>ordning utrustning som ges i bistånd. Personal som behövs för att utrust-<br>ningen skall kunna tas i bruk far också ersättas.</p> <h4>Förslag</h4> <p>Nyheter</p> <p>6. En förutsättning för bistånd kommer inte längre att vara att det inträf-<br>fat en katastrof eller annan nödsituation i det mottagande landet. Bistån-<br>det har i praktiken redan ändrat karaktär från att vara katastrofhjälp till<br>att bli utvecklingshjälp.</p> <p>7. Kravet på regeringens tillstånd för bistånd (i form av annat än utrust-<br>ning som kan avvaras) till länder som får svenskt statligt bistånd avskaf-<br>fas och ersätts med en anmälningsskyldighet. Kravet på tillstånd infördes<br>för samordning med statliga biståndet. Endast sex ansökningar har kom-<br>mit in. Fem av dessa har haft samma sökande och har i huvudsak gällt<br>samma fråga. Samtliga har fatt tillstånd.</p> <p>8. Bistånd i form av utrustning som kommunerna “inte längre behöver”<br>(i gällande lag uttryckt “som de kan avvara”) i verksamheten behöver<br>inte längre definieras som humanitärt. Förslaget är en konsekvens av för-<br>slaget att ta bort kravet på katastrof eller nödsituation.</p> <p>9. Det införs en möjlighet för kommuner och landsting att lämna bistånd<br>i form av annan utrustning (än sådan som de inte längre behöver), råd-<br>givning, utbildning eller på annat sätt också till länder som inte får<br>svenskt statligt bistånd. Det krävs dock att regeringen eller den myndig-<br></p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Bilaga 1</p> <p>53</p> <p>het som regeringen bestämmer ger tillstånd för sådan biståndsverksam-<br>het.</p> <p>10. &nbsp;Bistånd får lämnas genom en internationell hjälporganisation eller<br>till en sådan organisation för senare bruk (skall också gälla annan utrust-<br>ning än som kan avvaras) även för en “svår situation” till följd av en<br>nödsituation. 1 dag gäller detta bara vid en nödsituation.</p> <p>Redaktionella ändringar m.tn.</p> <p>11. Det klargörs att också kommunalförbund och kommunala företag<br>skall få ägna sig åt biståndsverksamhet. Enligt nuvarande lag lar endast<br>kommuner och landsting det.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Bilaga 1</p> <h3>Vänorts- och vänregionssamarbetet</h3> <h4>Nuvarande ordning</h4> <p>Det finns inte någon särskild lagreglering av den kommunala kompeten-<br>sen vid vänorts- och vänregionssamarbete. Kompetensenligheten får<br>bedömas mot bakgrund av kommunallagens bestämmelser och den sär-<br>skilda lagstiftning som finns om tjänsteexport och internationellt bistånd.<br>Det finns inte heller någon omfattande praxis som klargör var gränserna<br>går för den kommunala kompetensen vid kommuners och landstings<br>internationella engagemang.</p> <h4>Bedömning</h4> <p>Åtgärder inom ramen för ett normalt vänorts- och vänregionssamarbete<br>torde i huvudsak fylla kraven på att utbytet tillgodoser ett allmänt till<br>kommunen eller landstinget knutet intresse. På grund härav och då det<br>inte framkommit något konkret behov av att utvidga befogenheterna i<br>detta sammanhang bör någon kompetensutvidgande lagstiftning inte<br>införas.</p> <h3>Övrigt internationellt engagemang och EG:s strukturfonder</h3> <h4>Bedömning</h4> <p>Det finns ett behov av ytterligare kunskaper om kommunernas och<br>landstingens roller och de insatser och åtgärder som de gör i det s.k. stor-<br>regionala arbetet och i samband med olika EG-projekt. I vissa samman-<br>hang är rollerna för närvarande oklara. Så är till exempel fallet när det<br>gäller strukturfondsarbetet och EU-arbetet med den s.k. nordliga dimen-<br>sionen. Arbetet med att se över de kommunala kompetensfrågorna bör<br>därför fortsätta i någon lämplig form.</p> <p>54</p> <h3>Lagteknisk lösning</h3> <h4>Förslag</h4> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Bilaga 1</p> <p>En ny lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt<br>bistånd införs. Genom den nya lagen upphävs dels lagen (1986:753) om<br>kommunal tjänsteexport, dels lagen (1994:693) om rätt för kommuner<br>och landsting att lämna internationell katastrofhjälp och annat bistånd.<br>Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2001.</p> <p>55</p> <h2>Promemorians lagförslag</h2> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Bilaga 2</p> <h3>Förslag till lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt<br>internationellt bistånd</h3> <p>Härigenom föreskrivs följande.</p> <p>1 § Utöver vad som följer av kommunallagen (1991:900) får kommuner<br>ägna sig åt sådan verksamhet som anges i denna lag.</p> <p>2 § Vad som i denna lag föreskrivs för kommuner gäller också för lands-<br>ting och sådana kommunala företag och kommunalförbund som anges i 3<br>kap. kommunallagen (1991:900).</p> <h4>Tjänsteexport</h4> <p>Tjänster</p> <p>3 § En kommun får tillhandahålla sådan kunskap och erfarenhet som kan<br>förekomma i kommunal verksamhet (kommunal tjänst) för export<br>(tjänsteexport).</p> <p>Karor</p> <p>4 § Som ett led i en tjänsteexport får en kommun i begränsad omfattning<br>exportera en vara när varan utgör ett nödvändigt komplement till eller har<br>ett naturligt samband med den tillhandahållna kommunala tjänsten.</p> <p>Villkor</p> <p>5 § Kommunal tjänsteexport skall ske på affärsmässiga grunder.</p> <p>De tekniska och ekonomiska risker som tjänsteexporten kan innebära<br>skall begränsas genom sedvanliga avtal, säkerheter, försäkringar eller<br>garantier. Om det inte finns särskilda skäl för annat skall kommunen<br>kräva förskottsbetalning för sina tjänster.</p> <h4>Bistånd</h4> <p>Formerna för biståndet</p> <p>6 § En kommun får lämna bistånd i form av utrustning, rådgivning, ut-<br>bildning eller på annat sätt till ett land som får svenskt statligt bistånd.<br>Bistånd i form av ekonomiskt stöd får lämnas endast för att genomföra<br>utbildning och rådgivning.</p> <p>7 § Bistånd till ett land som inte får svenskt statligt bistånd får lämnas av<br>en kommun i form av utrustning som kommunen inte längre behöver för<br>sin verksamhet.</p> <p>56</p> <p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer far ge till-<br>stånd till att bistånd även i form av annan utrustning än som avses i första<br>stycket, rådgivning, utbildning eller på annat sätt lämnas till ett land som<br>inte far svenskt statligt bistånd. Bistånd i form av ekonomiskt stöd får<br>lämnas endast för att genomföra utbildning och rådgivning.</p> <p>8 § En kommun som lämnar bistånd i form av utrustning får i skälig om-<br>fattning använda medel för att transportera, ställa i ordning och ta i bruk<br>utrustningen.</p> <p>9 § Bistånd får också lämnas till en internationell hjälporganisation för<br>att utgöra hjälp till ett land i en rådande eller framtida nödsituation eller<br>annan svår situation som är en följd av en nödsituation.</p> <p>KiZ/for</p> <p>10 § När en kommun lämnar bistånd med stöd av 6 § och 7 § andra<br>stycket skall den förvissa sig om att biståndet kommer till avsedd<br>användning.</p> <p>11 § En kommun som lämnar bistånd med stöd av 6 § skall snarast an-<br>mäla åtgärden och omfattningen av biståndet till Styrelsen för internatio-<br>nellt utvecklingssamarbete (Sida).</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Bilaga 2</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p> <p>2. Genom lagen upphävs lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport<br>och lagen (1994:693) om rätt för kommuner och landsting att lämna in-<br>ternationell katastrofhjälp och annat bistånd.</p> <p>3. De upphävda lagarna skall fortfarande tillämpas på tjänsteexport och<br>bistånd som tillstånd har lämnats för eller som annars inletts före ikraft-<br>trädandet.</p> <p>57</p> <h2>Förteckning över remissinstanserna</h2> <p>Eller remiss av promemorian Enklare regler för kommunal tjänsteexport<br>och kommunalt internationellt bistånd (Ds 2000:11) har svar kommit in<br>från: Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Göteborgs län, Länsrätten i<br>Blekinge län. Statskontoret, Styrelsen för internationellt utvecklingssam-<br>arbete (Sida), Svenska Institutet, Exportkreditnämnden, Statens rädd-<br>ningsverk, Socialstyrelsen, Ekonomistymingsverket, Länsstyrelsen i<br>Östergötlands län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Konkurrensverket,<br>Göteborgs kommun, Malmö kommun, Stockholms kommun, Kungälvs<br>kommun, Staffanstorps kommun, Borås kommun, Eskilstuna kommun,<br>Karlskrona kommun, Karlstads kommun, Lunds kommun, Norrköpings<br>kommun, Umeå kommun, Västerås kommun, Örebro kommun, Öster-<br>sunds kommun, Falkenbergs kommun, Nyköpings kommun, Skövde<br>kommun, Uddevalla kommun, Karlskoga kommun, Gotlands kommun,<br>Töreboda kommun, Lycksele kommun, Hallstahammars kommun, Marks<br>kommun, Norrtälje kommun, Vingåkers kommun, Södermanlands läns<br>landsting, Östergötlands läns landsting, Skåne läns landsting, Västra<br>Götalands läns landsting, Örebro läns landsting, Norrbottens läns lands-<br>ting, ALMI Företagspartner AB, Företagarnas Riksorganisation, Hälso-<br>och sjukvårdens östeuropakommitté, Landstingsförbundet, Regionför-<br>bundet i Kalmar län, Stockholms Handelskammare, Svenska Kommun-<br>förbundet, Sveriges Industriförbund, Sydsam.</p> <p>Riksrcvisionsverket, Österåkers kommun, Nybro kommun, Värnamo<br>kommun, Ockelbo kommun, Rättviks kommun och Strömstads kommun<br>har svarat att de avstår från att yttra sig.</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Bilaga 3</p> <p>58</p> <h2>Justitiedepartementet</h2> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 november 2000</p> <p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Thalén, Lindh, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros,<br>Rosengren, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström</p> <p>Föredragande: Britta Lejon</p> <p>Prop. 2000/01:42</p> <p>Regeringen beslutar proposition 2000/01:42 Kommuner och landsting i<br>internationell samverkan.</p> <p>59</p> <p>Eländers Gotab 60639, Stockholm 2000</p> 1 1 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd. ? 1 1 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om kommunal tjänsteexport och kommunalt internationellt bistånd. bifall =utskottet 2000/01:KU16 ? INL Inlämning 2000-11-29 00:00:00 planerat 60 hantering B Bordläggning 2000-11-30 00:00:00 inträffat 2 hanvisning INL Inlämning 2000-11-30 00:00:00 inträffat 60 hantering HÄN Hänvisning 2000-12-01 00:00:00 inträffat 3 hanvisning REG Registrering 2000-12-01 00:00:00 inträffat 70 hantering MOT Motionstid slutar 2001-01-19 00:00:00 inträffat 4 hanvisning inlamnatav Inlämnat av Justitiedepartementet 2014-11-23 15:18:45 statustext statustext Ärendet är avslutat GO0342 2019-05-22 17:19:37 tilldelat Tilldelat Konstitutionsutskottet 2014-11-23 15:18:45 behandlas_i 2000/01:KU16 GO01KU16 bet 2000/01 KU16 Kommuner och landsting i internationell samverkan Betänkande följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:42<br/> Kommuner och landsting i internationell samverkan GO02K3 mot 2000/01 K3 med anledning av prop. 2000/01:42 Kommuner och landsting i internationell samverkan Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:42<br/> Kommuner och landsting i internationell samverkan GO02K4 mot 2000/01 K4 med anledning av prop. 2000/01:42 Kommuner och landsting i internationell samverkan Motion följdmotion av Helena Bargholtz m.fl. (FP)<br/> med anledning av prop. 2000/01:42<br/> Kommuner och landsting i internationell samverkan GO02K3 mot 2000/01 K3 med anledning av prop. 2000/01:42 Kommuner och landsting i internationell samverkan av Helena Bargholtz m.fl. (FP) Motion följdmotion av Per Unckel m.fl. (M)<br/> med anledning av prop. 2000/01:42<br/> Kommuner och landsting i internationell samverkan GO02K4 mot 2000/01 K4 med anledning av prop. 2000/01:42 Kommuner och landsting i internationell samverkan av Per Unckel m.fl. (M) Motion