<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2286129</hangar_id>
 <dok_id>GO0332</dok_id>
 <rm>2000/01</rm>
 <beteckning>32</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2000/01:32</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>32</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-12-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:06:39</systemdatum>
 <publicerad>2001-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Säkerhetskontroll i domstol Prop. 2000/01:32</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0332/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0332</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0332</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;2000/01:32&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Säkerhetskontroll i domstol&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 december 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Thalén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att ändringar görs i lagen (1981:1064) om&lt;br&gt;säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar och att rubriken till lagen&lt;br&gt;ändras till lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll i domstol. De&lt;br&gt;föreslagna ändringarna har till syfte att minska risken för våld och annan&lt;br&gt;brottslighet av allvarligare slag i domstolarna genom att förstärka&lt;br&gt;tillträdesskyddet till domstolslokalcma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två former av säkerhetskontroll föreslås; allmän säkerhetskontroll och&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna föreslås få möjlighet att, som ett komplement till de&lt;br&gt;nuvarande säkerhetskontrollerna vid domstolsförhandlingar (särskild&lt;br&gt;säkerhetskontroll), utan koppling till ett visst mål, besluta om inpasse-&lt;br&gt;ringskontroll av besökare till domstolen med hjälp av teknisk utrustning,&lt;br&gt;när det finns anledning att befara att ett allvarligt brott kan komma att&lt;br&gt;begås i domstolens lokaler (allmän säkerhetskontroll). Kontrollen får&lt;br&gt;omfatta kroppsvisitation och undersökning av väskor, paket och andra&lt;br&gt;föremål som besökare till domstolen har med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll skall beslutas i administrativ ordning av&lt;br&gt;domstolschefen eller, efter delegering, av någon annan lagfaren domare&lt;br&gt;vid domstolen. Beslutet skall föregås av samråd med polismyndigheten&lt;br&gt;och föreslås gälla för viss tid. Beslutet skall även, vid behov, innehålla&lt;br&gt;uppgift om vilka lokaler som beslutet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid allmän säkerhetskontroll skall i princip samma personer som vid&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll samt anställda vid domstolen vara undantagna&lt;br&gt;från kontrollen. Därutöver föreslås att personer som infinner sig i&lt;br&gt;domstolens lokaler på grund av utövning av offentligt uppdrag skall&lt;br&gt;undantas från båda formerna av kontroll. Domstolens möjlighet att i&lt;br&gt;särskilda fall undanta också andra personer från kontrollen skall gälla för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;båda formerna av kontroll. Vid allmän säkerhetskontroll föreslås domsto-&lt;br&gt;len, om särskilda skäl talar för det, få inskränka kretsen av personer som&lt;br&gt;generellt är undantagna från kontroll. I lagen förtydligas också att&lt;br&gt;identitctskontroll endast får äga rum för att kunna fastställa om en&lt;br&gt;person, som uppger sig inte omfattas av säkerhetskontroll, skall undantas&lt;br&gt;från kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen föreslås att samma regler som för särskild säkerhetskontroll&lt;br&gt;också skall gälla i fråga om följden av att vägra underkasta sig allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll föreslås under vissa förutsättningar kunna&lt;br&gt;genomföras av annan personal än polismän. Sådan personal skall ha&lt;br&gt;ordningsvaktsutbildning och vara förordnad av den ansvariga polismyn-&lt;br&gt;digheten. Särskild säkerhetskontroll skall, såsom gäller i dag, utföras av&lt;br&gt;polismän men föreslås vid behov kunna ske med biträde av ordningsvak-&lt;br&gt;ter. Manuell kroppsvisitation får endast ske om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för åtgärden och skall utföras av polisman eller av ordningsvakt som&lt;br&gt;polismyndigheten har godkänt för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid allmän säkerhetskontroll föreslås väskor och andra föremål kunna&lt;br&gt;lämnas till förvaring under samma förutsättningar som gäller i dag, dock&lt;br&gt;skall okontrollerade föremål tas emot för förvaring endast om det kan&lt;br&gt;anses vara lämpligt. Vidare förtydligas lagtexten så att det klart framgår&lt;br&gt;att kontroll av förvarade föremål får ske endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1064) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar.....................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arrendenämnder och hyresnämnder..................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;va-nämnd..........................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningsvakter..................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.........................................................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rapporter och förslag........................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Risken for hot och annan brottslighet i domstolarna........19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolsverkets och domstolarnas säkerhetsarbete.........21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning.............................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Säkerhetskontroll i domstol.............................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän säkerhetskontroll i domstol..................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut om allmän säkerhetskontroll..................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Säkerhetskontrollens omfattning och utförande...............44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Användningen av ordningsvakter vid säkerhetskontroll i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol..............................................................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förvaring av föremål som inte undersökts vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetskontrollen...........................................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sanktioner for störande av ordningen vid domstolsförhandling.....58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överklagande..................................................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m..........................................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;F örfattningskommentar...................................................................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1064) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar...................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken, lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder samt i&lt;br&gt;lagen (1976:839) om Statens va-nämnd...........................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningsvakter..................................................................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Lagförslagen i Domstolsverkets rapport Förbättrat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillträdesskydd till domstolslokaler (DV-rapport 1997:3).....69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Remissinstanser som yttrat sig över Domstolsverkets rapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättrat tillträdesskydd till domstolslokaler.......................75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................................................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande.................................................................86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 2000... 90&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll vid dom-&lt;br&gt;stolsförhandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres-&lt;br&gt;nämnder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1064) om&lt;br&gt;säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll&lt;br&gt;vid domstolsförhandlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till lagen samt 1-9 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen närmast före :&lt;br&gt;rubriker av följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen närmast före&lt;br&gt;lydelsen ”Förbud att överklaga”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om säkerhetskontroll vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll enligt denna&lt;br&gt;lag får äga rum, om det till följd&lt;br&gt;av särskilda omständigheter finns&lt;br&gt;risk för att det i samband med en&lt;br&gt;domstolsförhandling kan komma&lt;br&gt;att förövas brott som innebär en&lt;br&gt;allvarlig fara för någons liv, hälsa&lt;br&gt;eller frihet eller för omfattande&lt;br&gt;förstörelse av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;, 2, 3, 8 och 9 §§ skall införas nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § skall införas en ny rubrik av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lag om säkerhetskontroll i&lt;br&gt;domstol&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll och&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll i domstol får&lt;br&gt;genomföras som allmän eller&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll får&lt;br&gt;genomföras, om det finns anled-&lt;br&gt;ning att befara att det i en&lt;br&gt;domstols lokaler kan komma att&lt;br&gt;förövas brott som innebär en&lt;br&gt;allvarlig fara för någons liv, hälsa&lt;br&gt;eller frihet eller för omfattande&lt;br&gt;förstörelse av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild säkerhetskontroll får&lt;br&gt;genomföras, om det till följd av&lt;br&gt;särskilda omständigheter finns risk&lt;br&gt;för att det i samband med en&lt;br&gt;domstolsförhandling kan komma&lt;br&gt;att förövas brott som anges i andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;:§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll beslu-&lt;br&gt;tas av domstolens chef eller annan&lt;br&gt;lagfaren domare som han eller&lt;br&gt;hon har delegerat beslutande-&lt;br&gt;rätten till. Särskild säkerhets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelas av domstolen efter&lt;br&gt;samråd med polismyndigheten&lt;br&gt;och, i brottmål, åklagaren. När&lt;br&gt;fråga om säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;prövas före förhandlingen, fattas&lt;br&gt;domstolens beslut av den till-&lt;br&gt;ämnade ordföranden vid förhand-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontroll beslutas av rätten eller, Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;om förhandlingen ännu inte har&lt;br&gt;inletts, av den som skall vara&lt;br&gt;ordförande vid förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan säkerhetskontroll beslutas&lt;br&gt;skall samråd ske med polismyn-&lt;br&gt;digheten och, i fråga om särskild&lt;br&gt;säkerhetskontroll i brottmål, med&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om allmän säkerhets-&lt;br&gt;kontroll skall avse viss tid och, vid&lt;br&gt;behov, innehålla uppgift om vilka&lt;br&gt;lokaler som beslutet avser. Ett be-&lt;br&gt;slut om särskild säkerhetskontroll&lt;br&gt;skall avse en viss förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll omfattar åhö-&lt;br&gt;rare och dem som har kallats att&lt;br&gt;närvara vid förhandlingen. Kon-&lt;br&gt;trollen avser dock inte rättens&lt;br&gt;ledamöter och andra som skall&lt;br&gt;närvara vid förhandlingen på&lt;br&gt;grund av utövning av allmän tjänst&lt;br&gt;och inte heller advokater. Dom-&lt;br&gt;stolen får, om särskilda skäl talar&lt;br&gt;för det, undanta andra personer&lt;br&gt;från kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll skall utföras&lt;br&gt;av polisman efter närmare anvis-&lt;br&gt;ningar av polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll om-&lt;br&gt;fattar besökare till domstolens&lt;br&gt;lokaler. Kontrollen avser dock inte&lt;br&gt;domstolens anställda eller nämn-&lt;br&gt;demän och andra som infinner sig&lt;br&gt;i domstolens lokaler på grund av&lt;br&gt;utövning av allmän tjänst eller&lt;br&gt;offentligt uppdrag och inte heller&lt;br&gt;advokater. Domstolen får, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl talar för det, undanta&lt;br&gt;andra personer från kontrollen&lt;br&gt;och besluta att personer som&lt;br&gt;annars skulle vara undantagna&lt;br&gt;skall omfattas av kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild säkerhetskontroll om-&lt;br&gt;fattar åhörare och dem som har&lt;br&gt;kallats att närvara vid förhand-&lt;br&gt;lingen. Kontrollen avser dock inte&lt;br&gt;rättens ledamöter och andra som&lt;br&gt;skall närvara vid förhandlingen på&lt;br&gt;grund av utövning av allmän tjänst&lt;br&gt;eller offentligt uppdrag och inte&lt;br&gt;heller advokater. Domstolen får,&lt;br&gt;om särskilda skäl talar för det,&lt;br&gt;undanta andra personer från&lt;br&gt;kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll genomförs,&lt;br&gt;efter närmare anvisningar av&lt;br&gt;polismyndigheten, av polisman.&lt;br&gt;Vid allmän säkerhetskontroll får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vapen och andra föremål som är&lt;br&gt;ägnade att komma till användning&lt;br&gt;vid brott som avses i 1 § eftersö-&lt;br&gt;kas. För detta ändamål får kropps-&lt;br&gt;visitation äga rum. Väskor och&lt;br&gt;andra föremål som medförs till&lt;br&gt;eller påträffas i rättssalen eller&lt;br&gt;lokaler som hör till denna får&lt;br&gt;undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte underkastar sig&lt;br&gt;föreskriven säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vägras tillträde till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock polismyndigheten besluta att&lt;br&gt;kontrollen skall genomföras av&lt;br&gt;ordningsvakt under ledning av&lt;br&gt;polisman. Vid särskild säkerhets-&lt;br&gt;kontroll får polismyndigheten&lt;br&gt;besluta att polisman som genomför&lt;br&gt;kontrollen skall biträdas av&lt;br&gt;ordningsvakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vapen och andra föremål som är&lt;br&gt;ägnade att komma till användning&lt;br&gt;vid brott som avses i 1 § eftersö-&lt;br&gt;kas. För detta ändamål får kropps-&lt;br&gt;visitation utföras. Väskor och&lt;br&gt;andra föremål som medförs till&lt;br&gt;eller påträffas i domstolens lokaler&lt;br&gt;får undersökas. Väskor och andra&lt;br&gt;föremål som lämnats till sådan&lt;br&gt;förvaring som avses i 6 § får dock&lt;br&gt;undersökas endast om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid allmän säkerhetskontroll&lt;br&gt;skall kroppsvisitation och under-&lt;br&gt;sökning av väskor och andra före-&lt;br&gt;mål ske genom användande av&lt;br&gt;metalldetektor eller liknande an-&lt;br&gt;ordning eller, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation och under-&lt;br&gt;sökning av väskor och andra&lt;br&gt;föremål som sker på annat sätt än&lt;br&gt;genom användande av metall-&lt;br&gt;detektor eller liknande anordning&lt;br&gt;får utföras av polisman eller av&lt;br&gt;ordningsvakt som polismyndig-&lt;br&gt;heten har godkänt för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Identitetskontroll får genomfö-&lt;br&gt;ras endast för att fastställa om en&lt;br&gt;person, som uppger sig inte om-&lt;br&gt;fattas av säkerhetskontroll, skall&lt;br&gt;undantas från kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte underkastar sig&lt;br&gt;allmän säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vägras tillträde till domstolens&lt;br&gt;lokaler. Den som inte underkastar&lt;br&gt;sig särskild säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vägras tillträde till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan än en åhörare&lt;br&gt;vägrar att underkasta sig säker-&lt;br&gt;hetskontroll, skall detta omedel-&lt;br&gt;bart anmälas till domstolen.&lt;br&gt;Domstolen skall då avgöra om den&lt;br&gt;som har vägrat att underkasta sig&lt;br&gt;säkerhetskontroll skall undantas&lt;br&gt;från denna. Får den som vägrar att&lt;br&gt;underkasta sig säkerhetskontroll&lt;br&gt;hämtas till domstolen, om han&lt;br&gt;uteblir, får domstolen förordna att&lt;br&gt;han trots sin vägran skall undergå&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte tillåter undersök-&lt;br&gt;ning av väska eller annat föremål&lt;br&gt;skall, om det inte kan anses&lt;br&gt;olämpligt, beredas tillfälle att&lt;br&gt;lämna föremålet till förvaring.&lt;br&gt;Lämnas föremålet till förvaring,&lt;br&gt;får tillträde inte vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påträffas vid säkerhetskontroll&lt;br&gt;något sådant föremål som avses i&lt;br&gt;5 § och tas det inte i beslag enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbal-&lt;br&gt;ken, skall den hos vilken föremålet&lt;br&gt;påträffas uppmanas att lämna det&lt;br&gt;ifrån sig för förvaring. Är inneha-&lt;br&gt;varen till ett påträffat föremål&lt;br&gt;okänd, får det omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte efterkommer&lt;br&gt;uppmaningen far avlägsnas från&lt;br&gt;domstolslokalen, om ej annat&lt;br&gt;följer av tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan än en åhörare&lt;br&gt;inte efterkommer en uppmaning&lt;br&gt;som avses i första stycket, skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som är kallad till en&lt;br&gt;förhandling vid domstolen vägrar&lt;br&gt;att underkasta sig säkerhetskon-&lt;br&gt;troll, skall detta omedelbart anmä-&lt;br&gt;las till domstolen. Den som enligt&lt;br&gt;2 § skall besluta om kontroll, skall&lt;br&gt;då avgöra om den som har vägrat&lt;br&gt;att underkasta sig säkerhetskon-&lt;br&gt;troll skall undantas från denna. Får&lt;br&gt;den som vägrar att underkasta sig&lt;br&gt;säkerhetskontroll hämtas till dom-&lt;br&gt;stolen, om han eller hon uteblir,&lt;br&gt;får den som skall besluta om&lt;br&gt;kontrollen förordna att personen&lt;br&gt;trots sin vägran skall undergå&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning enligt andra&lt;br&gt;stycket skall, såvitt avser allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll, om möjligt&lt;br&gt;rätten vid den förhandling till&lt;br&gt;vilken personen har kallats eller,&lt;br&gt;om förhandlingen ännu inte har&lt;br&gt;inletts, den som skall vara rättens&lt;br&gt;ordförande vid förhandlingen,&lt;br&gt;höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte tillåter undersök-&lt;br&gt;ning av väska eller annat föremål&lt;br&gt;skall, om det anses lämpligt, ges&lt;br&gt;tillfälle att lämna föremålet till&lt;br&gt;förvaring. Lämnas föremålet till&lt;br&gt;förvaring, får tillträde inte vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påträffas vid säkerhetskontroll&lt;br&gt;något sådant föremål som avses i&lt;br&gt;5 § första stycket första meningen&lt;br&gt;och tas det inte i beslag enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbal-&lt;br&gt;ken, skall den hos vilken föremålet&lt;br&gt;påträffas uppmanas att lämna det&lt;br&gt;ifrån sig för förvaring. Är inneha-&lt;br&gt;varen till ett påträffat föremål&lt;br&gt;okänd, får det omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte efterkommer&lt;br&gt;uppmaningen får avlägsnas från&lt;br&gt;domstolens lokaler, om inte annat&lt;br&gt;följer av tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som är kallad till en&lt;br&gt;förhandling vid domstolen inte&lt;br&gt;följer en uppmaning som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta omedelbart anmälas till&lt;br&gt;domstolen. Domstolen skall då&lt;br&gt;avgöra om den som har vägrat att&lt;br&gt;lämna föremålet ifrån sig skall fa&lt;br&gt;tillträde utan att lämna det ifrån&lt;br&gt;sig. Får den som vägrat att lämna&lt;br&gt;ifrån sig föremålet hämtas till&lt;br&gt;domstolen, om han uteblir, får&lt;br&gt;domstolen förordna att föremålet&lt;br&gt;trots hans vägran skall omhänder-&lt;br&gt;tas för förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket, skall detta omedel- Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;bart anmälas till domstolen. Den&lt;br&gt;som enligt 2 § skall besluta om&lt;br&gt;kontroll, skall då avgöra om den&lt;br&gt;som har vägrat att lämna föremålet&lt;br&gt;ifrån sig skall få tillträde utan att&lt;br&gt;lämna det ifrån sig. Får den som&lt;br&gt;vägrat att lämna ifrån sig före-&lt;br&gt;målet hämtas till domstolen, om&lt;br&gt;han eller hon uteblir, får den som&lt;br&gt;skall besluta om kontrollen förord-&lt;br&gt;na att föremålet trots personens&lt;br&gt;vägran skall omhändertas för&lt;br&gt;förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning enligt tredje&lt;br&gt;stycket skall, såvitt avser allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll, om möjligt&lt;br&gt;rätten vid den förhandling till&lt;br&gt;vilken personen har kallats eller,&lt;br&gt;om förhandlingen ännu inte har&lt;br&gt;inletts, den som skall vara rättens&lt;br&gt;ordförande vid förhandlingen,&lt;br&gt;höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;förvaring av föremål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål som har lämnats till&lt;br&gt;förvaring eller omhändertagits&lt;br&gt;enligt denna lag skall förvaras på&lt;br&gt;betryggande sätt. Om det begärs,&lt;br&gt;skall bevis om att ett föremål har&lt;br&gt;lämnats till förvaring eller omhän-&lt;br&gt;dertagits utfördas. Föremålet skall&lt;br&gt;återlämnas till den som har lämnat&lt;br&gt;det till förvaring eller från vilken&lt;br&gt;det omhändertagits när denne&lt;br&gt;lämnar rättssalen eller lokaler som&lt;br&gt;hör till denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål som har lämnats till&lt;br&gt;förvaring eller omhändertagits&lt;br&gt;enligt denna lag skall förvaras på&lt;br&gt;betryggande sätt. Om det begärs,&lt;br&gt;skall bevis om att ett föremål har&lt;br&gt;lämnats till förvaring eller omhän-&lt;br&gt;dertagits utfördas. Föremålet skall&lt;br&gt;återlämnas till den som har lämnat&lt;br&gt;det till förvaring eller från vilken&lt;br&gt;det omhändertagits när denne läm-&lt;br&gt;nar domstolens lokaler eller, vid&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll, rättssa-&lt;br&gt;len eller lokaler som hör till denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;kroppsvisitation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation som är av mera&lt;br&gt;väsentlig omfattning skall verk-&lt;br&gt;ställas i enskilt rum och om&lt;br&gt;möjligt i vittnes närvaro. Kropps-&lt;br&gt;visitation av kvinna får verkställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation som är av mera&lt;br&gt;väsentlig omfattning skall verk-&lt;br&gt;ställas i enskilt rum och om&lt;br&gt;möjligt i vittnes närvaro. Kropps-&lt;br&gt;visitation får verkställas eller&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller bevittnas endast av kvinna,&lt;br&gt;om undersökningen inte sker&lt;br&gt;genom elektrisk metalldetektor.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;bevittnas endast av person, som är Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;av samma kön som den som&lt;br&gt;visiteras, om undersökningen inte&lt;br&gt;sker genom metalldetektor eller&lt;br&gt;liknande anordning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid&lt;br&gt;rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som behövs. Han&lt;br&gt;får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder&lt;br&gt;otillbörligt. Han får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att&lt;br&gt;undvika trängsel. Rätten får förbjuda att annan tar upp förhör på fonetisk&lt;br&gt;väg, om det kan antas att upptagningen så besvärar den som hörs att det&lt;br&gt;blir till men för utredningen. Fotografi får inte tas i rättssalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i&lt;br&gt;övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla&lt;br&gt;ordningen får rätten förordna att han omedelbart skall tas i häkte och&lt;br&gt;kvarhållas där så länge sammanträdet varar, dock inte längre än tre dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om säkerhetskontroll vid dom- Om säkerhetskontroll i domstol&lt;br&gt;stolsförhandlingar finns särskilda finns särskilda föreskrifter,&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1065.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om&lt;br&gt;arrendenämnder och hyresnämnder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och&lt;br&gt;hyresnämnder skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet och ordning&lt;br&gt;vid domstol äger motsvarande tillämpning vid nämnd. Expert som avses i&lt;br&gt;5 § andra stycket denna lag får närvara vid hyresnämndens överläggning&lt;br&gt;till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1981:1064) om säkerhetskontroll&lt;br&gt;vid domstolsförhandlingar far&lt;br&gt;tillämpas vid nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1981:1064) om säkerhetskontroll&lt;br&gt;i domstol far tillämpas vid nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1981:1066.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om&lt;br&gt;Statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nämndens sammanträden och vid besiktning föres protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om offentlighet vid&lt;br&gt;domstol och i lagen (1981:1064)&lt;br&gt;om säkerhetskontroll vid domstols-&lt;br&gt;förhandlingar gäller i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om offentlighet vid&lt;br&gt;domstol och i lagen (1981:1064)&lt;br&gt;om säkerhetskontroll i domstol&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är berättigad att för sina sammanträden förfoga över&lt;br&gt;behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad, som ej&lt;br&gt;är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av&lt;br&gt;gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader skall de ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1067.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;ordningsvakter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:578) om ordningsvakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsvakter far förordnas&lt;br&gt;att tjänstgöra vid säkerhetskon-&lt;br&gt;troll i domstolar enligt vad som&lt;br&gt;anges i lagen (1981:1064) om&lt;br&gt;säkerhetskontroll i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns ett särskilt behov&lt;br&gt;och det är av väsentlig betydelse&lt;br&gt;från allmän synpunkt, för ord-&lt;br&gt;ningsvakter förordnas även i annat&lt;br&gt;fall än som avses i 2 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns ett särskilt behov&lt;br&gt;och det är av väsentlig betydelse&lt;br&gt;från allmän synpunkt, för ord-&lt;br&gt;ningsvakter förordnas även i annat&lt;br&gt;fall än som avses i 2 och 2 a §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1982 infördes lagen&lt;br&gt;(1981:1064) om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar (säkerhets-&lt;br&gt;kontrollagen). Härigenom har det blivit möjligt att genomföra kontroll-&lt;br&gt;åtgärder i samband med s.k. riskförhandlingar i domstol även i fall när&lt;br&gt;det inte kan riktas någon konkret brottsmisstanke mot en viss person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika händelser under senare år har aktualiserat frågan om skyddet i&lt;br&gt;domstolarna är tillräckligt. Regeringen gav den 6 april 1995 Riks-&lt;br&gt;åklagaren i uppdrag att tillsammans med Domstolsverket och Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen undersöka behovet av att stärka säkerheten och skyddet för de&lt;br&gt;anställda inom domstols- och åklagarväsendet. Uppdraget redovisades i&lt;br&gt;rapporten Ökat skydd för anställda inom domstolarna och åklagar-&lt;br&gt;väsendet (Åklagarväsendets rapport 1995:7). 1 enlighet med regeringens&lt;br&gt;uppdrag den 28 mars 1996 remitterades sedan rapporten av Riksåklaga-&lt;br&gt;ren, Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen till domstolar, åklagar- och&lt;br&gt;polismyndigheter (Ju95/4775). Härefter har en arbetsgrupp med företrä-&lt;br&gt;dare för Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikskriminalpolisen och Säker-&lt;br&gt;hetspolisen sammanställt remissvaren och lämnat förslag till åtgärder (se&lt;br&gt;vidare avsnitt 4.1). I arbetsgruppens rapport Åtgärder för att öka skyddet&lt;br&gt;för anställda inom domstolarna och åklagarväsendet lämnas även förslag&lt;br&gt;till författningsändringar (dnr Ju96/3967). Arbetsgruppen föreslår bl.a.&lt;br&gt;ökade möjligheter att genomföra säkerhetskontroll i domstol. De förslag&lt;br&gt;som avser ändringar i rättegångsbalken och säkerhetskontrollagen tas&lt;br&gt;upp i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av förslaget att utvidga möjligheterna att genomföra&lt;br&gt;säkerhetskontroll i domstol har Länsstyrelsen i Stockholms län i en skri-&lt;br&gt;velse den 30 januari 1997, vilken bl.a. lämnats till Justitiedepartementet,&lt;br&gt;uttalat att det kan finnas skäl att diskutera en lagändring som medger att&lt;br&gt;andra än polismän får utföra kontrollerna om dessa tenderar att öka (dnr&lt;br&gt;Ju95/1434). Länsstyrelsens skrivelse behandlas i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har, efter kontakter med Justitiedepartementet, utrett&lt;br&gt;frågan om lämpliga åtgärder för att förbättra skyddet i domstolarna och&lt;br&gt;redovisat detta i rapporten Förbättrat tillträdesskydd till domstolslokaler&lt;br&gt;(DV-rapport 1997:3). Rapporten har remissbehandlats och regeringen tar&lt;br&gt;i detta ärende upp rapportens förslag (dnr Ju97/2220).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har Rikspolisstyrelsen redan den 27 mars 1995 i en skrivelse&lt;br&gt;till Justitiedepartementet föreslagit en ändring i säkerhetskontrollagen&lt;br&gt;som avser frågan om annan än polisman skall få genomföra sådana&lt;br&gt;kontroller (dnr Ju95/1434). Förslaget, som inte har remissbehandlats&lt;br&gt;särskilt men som även återfinns i Domstolsverkets rapport, behandlas&lt;br&gt;också i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen i Domstolsverkets rapport finns i bilaga 1 och en för-&lt;br&gt;teckning av remissinstanserna i bilaga 2. En sammanställning av remiss-&lt;br&gt;yttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju97/2220).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 16 november 2000 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i bilaga 4. Lagrådet har haft synpunkter på den lagtekniska utformningen&lt;br&gt;av forslaget, men har inte motsatt sig att det genomfors. Lagrådet har&lt;br&gt;föreslagit vissa justeringar av lagtexten. Regeringen har följt Lagrådets&lt;br&gt;förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.&lt;br&gt;Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 6.3 och 6.4&lt;br&gt;samt i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I ett fritt och demokratiskt samhälle är det av grundläggande betydelse att&lt;br&gt;domstolarna kan verka fritt. Domstolsförhandlingar intar i sammanhang-&lt;br&gt;et en särställning på grund av intresset av att skydda förhandlingarnas&lt;br&gt;behöriga gång. Det är också ett särskilt rättssäkerhetsintresse att enskilda&lt;br&gt;parter och vittnen m.fl. skall kunna yttra sig fritt utan fruktan och oro för&lt;br&gt;våld i samband med en pågående förhandling. Det är även en väsentlig&lt;br&gt;arbetsmiljöfråga att domstolens personal kan känna sig trygg i sitt&lt;br&gt;dagliga arbete. Det är dessutom av stor vikt att allmänheten tryggt och&lt;br&gt;säkert skall kunna besöka landets domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om säkerheten i landets domstolar har flera olika dimensioner.&lt;br&gt;För att uppnå en god säkerhet för de anställda och personer som upp-&lt;br&gt;träder vid eller besöker domstolarna måste bl.a. frågor om lokalemas&lt;br&gt;utformning, utbildning, planering och ett regelverk som möjliggör olika&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder bedömas. Berörda myndigheter har uppmärksammat&lt;br&gt;säkerhetsfrågorna och bevakar situationen fortlöpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt mot bakgrund av de våldsdåd som inträffat i olika domstolar&lt;br&gt;har initiativ tagits för att förbättra säkerheten i domstolarna. Regeringen&lt;br&gt;har i de senaste årens regleringsbrev bl.a. ålagt Domstolsverket att åter-&lt;br&gt;rapportera de åtgärder som vidtas för att öka skyddet och säkerheten för&lt;br&gt;de anställda och andra som besöker domstolarna (se senast Statsliggaren&lt;br&gt;för år 2000, utg.omr. 4, s. 31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens uppdrag har säkerhetsfrågor utretts särskilt och förslag&lt;br&gt;till åtgärder redovisats. Dessa rapporter och förslag redovisas under&lt;br&gt;avsnitt 4.1 nedan. Även andra lagstiftningsåtgärder på det processuella&lt;br&gt;området kan bidra till en högre säkerhet i domstolarna. Det gäller t.ex.&lt;br&gt;möjligheten till videokonferens i rättegångar, som sedan den 1 januari&lt;br&gt;2000 har införts på försök i vissa domstolar genom lagen (1999:613) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med videokonferens i rättegång. En sådan videokon-&lt;br&gt;ferens kan användas t.ex. i fall när målsägande och vittnen på grund av&lt;br&gt;rädsla eller fruktan för sin säkerhet inte anser sig kunna inställa sig i&lt;br&gt;rättssalen (se prop. 1998/99:65 s. 24). Regeringen har till riksdagen&lt;br&gt;överlämnat ett förslag till motsvarande lagstiftning för allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Lagen föreslås träda i kraft den 1 april 2001 (prop.&lt;br&gt;1999/2000:142).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för säkerhetsarbetet bör vara en analys av de risker&lt;br&gt;och hot som finns och utvecklingen av dessa. En allmän bedömning av&lt;br&gt;den nuvarande situationen och några utvecklingstendenser redovisas&lt;br&gt;under avsnitt 4.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till personskydd och förslag till andra säkerhetshöjande&lt;br&gt;åtgärder för att skydda domare, åklagare och andra domstolsaktörer som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsätts för personliga hot när de befinner sig utanför domstolens lokaler&lt;br&gt;ligger vid sidan av detta lagstiftningsärende och är därför här inte&lt;br&gt;föremål för några överväganden. Regeringen har emellertid i ett annat&lt;br&gt;ärende (Jul999/5282) givit Rikspolisstyrelsen i uppdrag att, i samverkan&lt;br&gt;med Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen, Domstolsverket och Brotts-&lt;br&gt;offermyndigheten, utarbeta ett förslag till ett nationellt handlingsprogram&lt;br&gt;för skydd av vittnen, målsägande och andra bevispersoner som har&lt;br&gt;upplysningar att lämna i en brottsutredning. Domare och åklagare som&lt;br&gt;utsätts för personliga hot när de befinner sig utanför domstolens lokaler&lt;br&gt;får — i egenskap av brottsoffer - anses utgöra en sådan personkategori&lt;br&gt;som omfattas av handlingsprogrammet. Uppdraget redovisas troligen&lt;br&gt;före årsskiftet 2000/2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerheten för anställda och andra som vistas i domstolslokalema kan&lt;br&gt;bl.a. ökas genom praktiska åtgärder som myndigheterna själva vidtar.&lt;br&gt;Samtliga domstolar kan vidta vissa sådana praktiska åtgärder, medan&lt;br&gt;andra åtgärder förutsätter att domstolarna inte är alltför små. De praktiska&lt;br&gt;åtgärderna är inte heller föremål för överväganden i detta lagstiftnings-&lt;br&gt;ärende, men förtjänar ändå att nämnas för att ge en mer heltäckande bild&lt;br&gt;av frågan om säkerhetskontroll i domstolarna. Detta mer långsiktiga&lt;br&gt;säkerhetshöjande arbete som Domstolsverket, i samverkan med andra&lt;br&gt;myndigheter, genomfört och genomför redovisas i avsnitt 4.3.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Rapporter och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På regeringens uppdrag utarbetade Riksåklagaren, Domstolsverket och&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen rapporten Ökat skydd för anställda inom domstolarna&lt;br&gt;och åklagarväsendet (Åklagarväsendets rapport 1995:7). I rapporten&lt;br&gt;lämnades ett antal förslag till åtgärder som främst avser information,&lt;br&gt;utbildning, planering, teknisk säkerhet i lokaler och åtgärder när hot eller&lt;br&gt;våld har inträffat. Regeringen gav därefter de tre myndigheterna i&lt;br&gt;uppdrag att remittera rapporten till åklagarmyndigheter, domstolar och&lt;br&gt;polismyndigheter. Åklagarväsendets rapport remitterades till samtliga&lt;br&gt;dåvarande region- och distriktsåklagarmyndigheter, 53 domstolar och 16&lt;br&gt;länspolismästare samt till Rikspolisstyrelsens polisbyrå och personalbyrå.&lt;br&gt;Den fick ett positivt mottagande av remissinstanserna. Domstolarna&lt;br&gt;framhöll generellt vikten av att säkerhetsfrågorna uppmärksammas inte&lt;br&gt;bara vid brottmålsförhandlingar utan även vid förhandlingar i tvistemål&lt;br&gt;och förvaltningsmål. Från åklagarhåll betonades den bristfälliga säkerhe-&lt;br&gt;ten i domstolarnas lokaler. Svea hovrätt lämnade utförliga förslag till&lt;br&gt;lokalförbättringar som anses behövas för att höja säkerheten i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog vidare åt Riksåklagaren att i samverkan med de&lt;br&gt;andra myndigheterna sammanställa remissynpunkterna och att lämna&lt;br&gt;förslag till konkreta åtgärder (dnr Ju 95/4775). En gemensam arbetsgrupp&lt;br&gt;med företrädare för Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikskriminalpoliscn&lt;br&gt;och Säkerhetspolisen tillsattes och uppdraget redovisades i oktober 1996&lt;br&gt;i rapporten Åtgärder för att öka skyddet för anställda inom domstolarna&lt;br&gt;och åklagarväsendet(dnr Ju96/3967). Bland de åtgärder från myndighe-&lt;br&gt;ternas sida som föreslogs i Riksåklagarens rapport ingick bl.a. säkerhets-&lt;br&gt;planer för varje domstol och åklagarmyndighet, att säkerhetsansvariga&lt;br&gt;vid myndigheterna skulle utses, att information till och utbildning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personalen skulle ske samt att avtal med företagshälsovården angående&lt;br&gt;krisgrupper och andra psyko-sociala insatser skulle slutas eller ses över. I&lt;br&gt;rapporten lämnades vidare förslag till författningsändringar för att öka&lt;br&gt;möjligheterna att genomföra säkerhetskontroller och att hålla ordning vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar. Den förstnämnda ändringen avser förutsättning-&lt;br&gt;arna för säkerhetskontroll enligt lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll&lt;br&gt;vid domstolsförhandlingar och den sistnämnda en skärpning av påfölj-&lt;br&gt;derna enligt 9 kap. 5 § rättegångsbalken för den som stör en domstols-&lt;br&gt;förhandling eller bryter mot en föreskrift eller ett förbud avseende&lt;br&gt;förhandlingen som meddelats med stöd av 5 kap. 9 § samma balk. Dessa&lt;br&gt;förslag behandlas under avsnitt 6 och 7 nedan. Vidare föreslogs bl.a. en&lt;br&gt;straffskärpning för övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § brottsbalken). Med&lt;br&gt;utgångspunkt i detta förslag och ett förslag i promemorian Vittnen och&lt;br&gt;målsägande i domstol (Ds 1995:1) har straffet för detta brott skärpts från&lt;br&gt;den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:135, bet. 1996/97:JuU19, rskr.&lt;br&gt;1996/97:218, SFS 1997:389). Andra förslag har tagits om hand genom&lt;br&gt;förordningsändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har även senare (1999/2000:JuU7) givit regeringen tillkän-&lt;br&gt;na sin mening att straffet för övergrepp i rättssak bör skärpas ytterligare&lt;br&gt;och tillmätas samma straffvärde som mened (15 kap. 1 § brottsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har, som ovan angivits, också utrett frågan om lämp-&lt;br&gt;liga åtgärder för att förbättra skyddet i domstolarna och har redovisat&lt;br&gt;detta i rapporten Förbättrat tillträdesskydd till domstolslokaler (DV-&lt;br&gt;rapport 1997:3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Risken för hot och annan brottslighet i domstolarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har flera händelser inträffat i landets domstolar där&lt;br&gt;enskilda personer tagit till våld i samband med pågående processer. Detta&lt;br&gt;har i vissa fall lett till allvarliga personskador och även dödsfall. Några&lt;br&gt;av de allvarligaste polisanmälda händelserna som innefattat hot eller våld&lt;br&gt;har inträffat i Eskilstuna tingsrätt 1996, i Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge 1996 samt i Högsta domstolen 1997. Det kan också nämnas att&lt;br&gt;en mycket allvarlig händelse inträffade i Söderhamns tingsrätt 1971 då&lt;br&gt;lagmannen och två advokater sköts till döds under en förberedande&lt;br&gt;förhandling i ett tvistemål. Oavsett om de under 1990-talet inträffade&lt;br&gt;händelserna är att betrakta som enstaka incidenter eller utgör tecken på&lt;br&gt;en illavarslande utveckling, är det inträffade naturligtvis oacceptabelt och&lt;br&gt;aktualiserar frågan om ett ökat skydd för de som är anställda vid&lt;br&gt;domstolarna och andra som i tjänsten eller annars vistas i domstolarnas&lt;br&gt;lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna bedöma behovet av åtgärder och för att kunna vidta&lt;br&gt;erforderliga åtgärder mot våld och hot i domstolarna, måste hotbilden&lt;br&gt;mot landets domstolar analyseras. Så har också skett genom att Dom-&lt;br&gt;stolsverket, på Justitiedepartementets uppdrag, låtit utföra en omfattande&lt;br&gt;enkätundersökning riktad till landets samtliga domstolar. Information om&lt;br&gt;hot och risker i domstolarna har också inhämtats från Säkerhetspolisen,&lt;br&gt;Riksåklagaren och Brottsförebyggande rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Domstolsverkets undersökning utsattes personal vid 81 av&lt;br&gt;landets domstolar för hot under åren 1995-1999. Antalet framförda hot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördubblades från 1995 till 1999. Domarna var den yrkeskategori som&lt;br&gt;enskilt utsattes för flest hot. Sammantaget utsattes dock domstol ssekre-&lt;br&gt;terare, notarier och expeditionspcrsonal för fler hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hoten framfördes i regel muntligt direkt till den hotade. I vissa fall&lt;br&gt;framfördes hoten via telefon eller genom brev. Hoten framfördes i de&lt;br&gt;flesta fall i anslutning till en förhandling och då i domstolens lokaler.&lt;br&gt;Hoten riktades i första hand mot personer och även, i viss mindre&lt;br&gt;utsträckning, mot egendom. Ett fyrtiotal domstolar har angett att en eller&lt;br&gt;flera personer till följd av sina arbetsuppgifter har utsatts för trakasserier&lt;br&gt;av olika slag under tiden 1995-1999. Av dessa har knappt hälften blivit&lt;br&gt;utsatta flera gånger. I de allmänna domstolarna har incidenterna i cirka&lt;br&gt;hälften av fallen haft anknytning till brottmål. I den andra hälften har&lt;br&gt;anknytningen fördelats jämnt mellan familjemål, andra tvistemål och&lt;br&gt;andra ärenden. I förvaltningsdomstolarna har incidenterna i två tredje-&lt;br&gt;delar av fallen haft anknytning till skattemål, LVU-mål och psykiatrimål.&lt;br&gt;En tredjedel av fallen har haft anknytning till andra mål och ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som stått bakom hoten m.m. mot de anställda vid domstolarna är i&lt;br&gt;övervägande del av fallen män som uppträder ensamma och som kan&lt;br&gt;misstänkas vara drogpåverkade. Domstolarna har uppgivit att förövarna i&lt;br&gt;ungefär hälften av fallen varit s.k. &amp;quot;rättshaverister&amp;quot; som inte har någon&lt;br&gt;direkt anknytning till pågående mål. Den andra hälften utgörs huvud-&lt;br&gt;sakligen av parter i mål som ofta ansett sig förfördelade av domstolen.&lt;br&gt;Bara i några få fall kan förövaren hänföras till en nazistisk gruppering, ett&lt;br&gt;kriminellt s.k. mc-gäng eller annan organiserad brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med hoten har i över hälften av fallen varit att skrämma till viss&lt;br&gt;åtgärd eller passivitet, eller att hämnas. I många fall har syftet dock varit&lt;br&gt;oklart. I cirka 40 procent av fallen har polisanmälan skett. Av dessa har&lt;br&gt;25 procent lett till åtal och dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller domstolarnas lokaler visar enkätundersökningen att 33&lt;br&gt;domstolar utsatts för inbrott, 22 för inbrottsförsök, 54 för skadegörelse,&lt;br&gt;22 för bombhot och 24 för annan brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt enkätundersökningen har i många fall domstolens anställda upp-&lt;br&gt;levt att ordningen i samband med förhandlingar försämrats med tiden.&lt;br&gt;Också ordningen utanför rättssalarna, i allmänhetens utrymmen, upplevs&lt;br&gt;generellt som sämre än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast de domstolar som handlagt mål där nynazister varit inblandade&lt;br&gt;ser i dagsläget nynazismen som ett reellt hot mot domstolarna. Några&lt;br&gt;domstolar visar också viss oro inför den våldsanvändning som tycks ske&lt;br&gt;inom vissa vegangrupper och grupperingar inom den politiska ytterlig-&lt;br&gt;hetsvänstern. Det finns ingen information som tyder på att utländska&lt;br&gt;terroristgrupper på något sätt visar intresse för det svenska domstols-&lt;br&gt;väsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt information från Säkerhetspolisen och Riksåklagaren har hot&lt;br&gt;från kriminella grupper mot representanter för rättsväsendet aktualiserats&lt;br&gt;allt oftare de senaste åren. Tidigare tycks dessa grupper främst ha intres-&lt;br&gt;serat sig för vittnen och målsägande. Numera finns emellertid även ett&lt;br&gt;intresse att skrämma och hota poliser, åklagare och andra personer som&lt;br&gt;är involverade i rättsprocessen. Av den inhämtade informationen framgår&lt;br&gt;att dessa hot i många fall har kommit från kriminella mc-gäng och perso-&lt;br&gt;ner i mc-miljön. Vissa av dessa kriminella personer har även anknytning&lt;br&gt;till den extrema högern. Brotten har oftast riktats mot polismän, men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även åklagare har varit utsatta. Flertalet av dessa brott har ägt rum i södra&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i fallet med hoten och våldet från de nynazistiska gruppering-&lt;br&gt;arna, är det endast de domstolar som handlagt mål där mc-gäng varit&lt;br&gt;involverade som enligt enkätundersökningen ser dessa som ett reellt hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller personer med psykiska problem är det svårt att bedöma&lt;br&gt;vilken risk de utgör för domstolens anställda och övriga som vistats i&lt;br&gt;domstolen. Svårigheterna blir än större då t.ex. en rättsprocess och&lt;br&gt;händelser som orsakat denna kan vara utlösande faktorer för en psykisk&lt;br&gt;labilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De s.k. rättshaveristema anses av landets domstolar utgöra det största&lt;br&gt;hotet. Även parter i mål och anhöriga till parter anses i nuläget utgöra ett&lt;br&gt;större hot än extremister och organiserad brottslighet. Detta hot är ofta&lt;br&gt;svårt att identifiera och kan vara kopplat till allt ifrån en psykisk sjukdom&lt;br&gt;eller mental störning till parternas sociala situation och privata relationer.&lt;br&gt;I exempelvis familjemål och andra civilrättsliga mål är det därför allt&lt;br&gt;som oftast svårt att identifiera eventuella hot och det är därmed också i&lt;br&gt;det närmaste ogörligt att vidta erforderliga säkerhetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren angav i sin senaste årsredovisning att antalet rapporter&lt;br&gt;om hot eller incidenter riktade mot enskilda åklagare eller av generell&lt;br&gt;natur har ökat påtagligt jämfört med tidigare år. Vidare framgår att&lt;br&gt;landets åklagare under senare år generellt har upplevt en förstärkt hot-&lt;br&gt;bild, främst från nynazistiska grupperingar och s.k. mc-gäng, men även&lt;br&gt;från andra grova brottslingar. Riksåklagaren påpekar även att säkerhets-&lt;br&gt;nivån för åklagare inte är godtagbar vid många domstolar. Detta gäller&lt;br&gt;särskilt på orter med s.k. tingsställen, dvs. orter där det inte finns någon&lt;br&gt;egentlig tingsrätt utan bara lokaler som används av domsagans tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren pekar även i sin årsredovisning på det förhållandet att&lt;br&gt;verkställandet av ett hot riktat mot en åklagare ofta också kan drabba&lt;br&gt;domstolens personal eller övriga som vistas i domstolen, eftersom åkla-&lt;br&gt;garna i sin tjänsteutövning ofta befinner sig i domstolarnas lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hotutvecklingen mot landets domstolar är i viss mån kopplad till&lt;br&gt;brottsutvecklingen och samhällsutvecklingen i stort. Enligt sina instruk-&lt;br&gt;tioner skall Brottsförebyggande rådet göra prognoser för brottslighetens&lt;br&gt;utveckling. Prognoserna baseras på olika faktorer i samhället som kan&lt;br&gt;antas påverka brottsligheten, exempelvis ekonomisk utveckling, arbets-&lt;br&gt;löshet och demografiska frågor. Dessa prognoser kan dock inte på egen&lt;br&gt;hand läggas till grund för en bedömning av hotutvecklingen mot landets&lt;br&gt;domstolar. Inga andra myndigheter eller institutioner genomför veten-&lt;br&gt;skapliga undersökningar i aktuellt hänseende. Det finns emellertid inte&lt;br&gt;några tecken som tyder på att antalet våldsbrott i samhället i stort skulle&lt;br&gt;minska och risken bedöms - särskilt mot bakgrund av vad som ovan&lt;br&gt;redovisats - också vara stor att våldsbrottsligheten i och hoten mot&lt;br&gt;landets domstolar kommer fortsätta att öka.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Domstolsverkets och domstolarnas säkerhetsarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av det bombdåd som inträffade den 12 juni 1996 under en&lt;br&gt;förhandling i Eskilstuna tingsrätt beslutade Domstolsverket att utreda hur&lt;br&gt;säkerhetsrutinerna m.m. fungerat vid domstolen. Undersökningen avsåg&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetsrutinernas effektivitet och de åtgärder som vidtogs efter händel-&lt;br&gt;sen samt förslag till förbättringar. Undersökningen redovisades i rappor-&lt;br&gt;ten Utredning med anledning av sprängningen den 12 juni 1996 vid&lt;br&gt;Eskilstuna tingsrätt (DV rapport 1996:6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har också anordnat överläggningar i säkerhetsfrågor&lt;br&gt;där företrädare för Domstolsverket, olika domstolar, åklagarväsendet,&lt;br&gt;ST-Domstol, Rikspolisstyrelsen, Säkerhetspolisen, och Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund deltog. En lägesbeskrivning av säkerheten i domstolarna lämna-&lt;br&gt;des och frågor om lokaler, larmanordningar, säkerhetsplaner, utbildning,&lt;br&gt;krishantering och information diskuterades. Det framkom bl.a. att lokal-&lt;br&gt;frågorna är mycket viktiga och Domstolsverket framhöll att dessa frågor&lt;br&gt;samt behovet av informations- och utbildningsinsatser skulle behandlas&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av domstolarna har genomfört någon form av samverkan&lt;br&gt;med lokal polis och som regel med ytterligare någon myndighet, främst&lt;br&gt;kommunen, avseende räddningstjänst. Genomgående har skalskyddet,&lt;br&gt;dvs. skydd mot intrång i myndighetens lokaler, haft hög prioritet. Sam-&lt;br&gt;lokaliserade domstolar och nämnder samverkar ofta i säkerhetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har säkerhetsanalyser genomförts vid ett antal domsto-&lt;br&gt;lar. Säkerhetsanalyserna omfattade brandskydd och skalskydd. En sam-&lt;br&gt;manställning av dessa analyser delgavs samtliga domstolar för att bl.a.&lt;br&gt;tjäna som underlag vid upprättande och revidering av säkerhetsplaner.&lt;br&gt;Domstolsverket har under ett antal år genomfört regionala utbildningar&lt;br&gt;avseende beredskap och säkerhet. En mer riktad säkerhetsutbildning i&lt;br&gt;syfte att höja säkerhetsmedvetandet vid de domstolar där det kan anses&lt;br&gt;erforderligt övervägs också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsutbildning ingår som en del i utbildningen av nyutnämnda&lt;br&gt;domare och kommer också att ingå i utbildningen av bl.a. expeditions-&lt;br&gt;personal. Domstolsverket och Riksåklagaren har uttalat behov och vilja&lt;br&gt;att om möjligt samordna viss säkerhetsutbildning. Vid de domstolar där&lt;br&gt;säkerhetsplan finns framtagen är, i 96 procent av fallen, all personal&lt;br&gt;informerad om planens innehåll. I huvudsak har utbildningen skett som&lt;br&gt;information, ofta i kombination med självstudier. Särskild säkerhets-&lt;br&gt;genomgång har under 1999 förekommit vid 21 procent av domstolarna,&lt;br&gt;medan praktiska övningar genomförts i begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av domstolarna har någon form av krisgrupp organiserad&lt;br&gt;eller tillgänglig på annat sätt, främst genom företagshälsovården. Av de&lt;br&gt;myndigheter som uppgett att de inte har en krisgrupp, har en stor del i sitt&lt;br&gt;avtal med företagshälsovården inskrivet att en krisgrupp ska inrättas vid&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetshöjande åtgärder i form av omdisponeringar inom befintliga&lt;br&gt;lokaler för att skapa bättre möjligheter att ta emot häktade, målsägande,&lt;br&gt;vittnen och brottsoffer övervägs och genomförs kontinuerligt av domsto-&lt;br&gt;larna. Under de senaste åren har sådana frågor prioriterats på ett nytt sätt.&lt;br&gt;Tidigare tog säkerhetsåtgärderna oftast sikte på att tillgodose säkerhets-&lt;br&gt;behoven för de som yrkesmässigt är verksamma i domstolarna. Domsto-&lt;br&gt;larnas lokaler har starkt varierande förutsättningar att kunna anpassas till&lt;br&gt;nya behov. På ett betydande antal domstolar, främst i tingsrätterna, har&lt;br&gt;säkerhetsförhållandena kunnat förbättras de senaste åren genom begrän-&lt;br&gt;sade ombyggnadsåtgärder av rättssalar, väntrum och kringutrymmen för&lt;br&gt;besökare och parter. Osäkerheten beträffande domstolsväsendets framti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;da organisation har emellertid inneburit att vissa påkallade ombyggnads-&lt;br&gt;arbeten vid de mindre tingsrätterna inte har genomförts. Vid planering av&lt;br&gt;mera väsentliga lokalförändringar eller av nyanskaffning av lokaler&lt;br&gt;övervägs numera säkerhetsfrågorna ingående. Ofta är det säkerhetsfrågor&lt;br&gt;som aktualiserar lokalförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I standardutrustningen ingår sedan mitten av 1970-talet överfallslarm,&lt;br&gt;för att personal vid förhandlingar m.m. skall kunna påkalla hjälp vid hot&lt;br&gt;eller fara. Vid mitten av 1980-talet påbörjades installation av passage-&lt;br&gt;kontrollsystem för att avskilja förhandlingssalar och allmänna utrymmen&lt;br&gt;från kontorslokaler. Flera domstolar har övervägt installation av övervak-&lt;br&gt;ningskameror. Hittills har sådana installationer genomförts i mycket&lt;br&gt;begränsad omfattning (se avsnitt 6.1). Ombyggnationer har skett kontinu-&lt;br&gt;erligt under en mycket lång tidsperiod. De incidenter som inträffat på&lt;br&gt;senare tid har gjort att vissa insatser, t.ex. anordnande av nödutgångar för&lt;br&gt;personalen, givits ökad prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje domstol bör enligt rådande riktlinjer ha en bassäkerhetsnivå med&lt;br&gt;bl.a. överfallslarm och passagekontrollsystem. Av olika skäl är det&lt;br&gt;emellertid inte möjligt att ge alla domstolar samma säkerhetsnivå. Det&lt;br&gt;kommer därför även fortsättningsvis vid behov bli nödvändigt att flytta&lt;br&gt;förhandlingar till salar med hög säkerhetsnivå, såsom dem i Stockholm,&lt;br&gt;Göteborg och Malmö. Domstolsverket har beslutat att ta initiativ till att&lt;br&gt;en utredning om behovet av ytterligare säkerhetssalar genomförs tillsam-&lt;br&gt;mans med Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen och Riksåklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Gällande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i grundlag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett komplement till den i 2 kap. 1 § första stycket första punkten&lt;br&gt;regeringsformen grundlagsfästa yttrandefriheten är, enligt bestämmelsens&lt;br&gt;andra punkt, varje medborgare i förhållande till det allmänna&lt;br&gt;tillförsäkrad rätten till information. Denna informationsfrihet är ett&lt;br&gt;uttryck för offentlighetsprincipen och innebär frihet att inhämta och&lt;br&gt;motta upplysningar samt i övrigt ta del av andras yttranden. Yttrande-&lt;br&gt;och informationsfriheten får, enligt 2 kap. 13 § regeringsformen,&lt;br&gt;begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän&lt;br&gt;ordning och säkerhet, en enskilds anseende, privatlivets helgd,&lt;br&gt;förebyggande och beivrande av brott eller i övrigt endast om särskilt&lt;br&gt;viktiga skäl föranleder det. Vid bedömningen av begränsningar skall&lt;br&gt;särskilt beaktas vikten av vidast möjliga yttrande- och informationsfrihet.&lt;br&gt;Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen har varje svensk medborgare&lt;br&gt;rätt att ta del av allmänna handlingar. Enligt 2 kap. 14 andra stycket&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen får en myndighet inte på grund av att någon&lt;br&gt;begär att få ta del av en allmän handling efterforska vem han är eller&lt;br&gt;vilket syfte han har med sin begäran i större utsträckning än som behövs&lt;br&gt;för att myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att&lt;br&gt;handlingen lämnas ut. Bestämmelsen utgör alltså ett anonymitetsskydd&lt;br&gt;för den som vill ta del av allmänna handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att regeringsformens skydd för de medborgerliga fri-&lt;br&gt;och rättigheterna utvidgades och förstärktes genom grundlagsändringar&lt;br&gt;som trädde i kraft den 1 januari 1977 (prop. 1976/77:209, bet. KU&lt;br&gt;1975/76:56 och 1976/77:1, SFS 1976:871) infördes bl.a. en särskild&lt;br&gt;bestämmelse om domstolsförhandlingars offentlighet. Den återfinns i 2&lt;br&gt;kap. 11 § andra stycket regeringsformen och innebär att allmänheten&lt;br&gt;skall ha fritt tillträde till varje domstolsförhandling. I propositionen&lt;br&gt;betecknade departementschefen denna regel som en värdefull komplette-&lt;br&gt;ring till den allmänna informationsfriheten (prop. s. 127). Han framhöll&lt;br&gt;vidare att den insyn i domstolarnas verksamhet som möjliggörs genom&lt;br&gt;förhandlingsoffentligheten indirekt kommer att fungera som en garanti&lt;br&gt;för att också övriga i en rättsstat förekommande processuella principer&lt;br&gt;efterlevs vid domstolarna. Offentlighetsprincipen får, tillsammans med&lt;br&gt;den grundlagsskyddade informationsfriheten, anses innebära en rätt för&lt;br&gt;envar att övervara domstolsförhandlingar utan att behöva vare sig&lt;br&gt;utsättas för identitetskontroll, uppge sitt namn eller förklara varför han&lt;br&gt;eller hon önskar närvara vid förhandlingen. Offentlighetsprincipen får&lt;br&gt;dock, enligt 2 kap. 12 § regeringsformen, begränsas genom lag - eller i&lt;br&gt;vissa fall efter bemyndigande i lag - för att tillgodose ändamål som är&lt;br&gt;godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får emellertid&lt;br&gt;aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som&lt;br&gt;föranlett den eller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundprincipen att domstolsförhandlingar skall vara offentliga åter-&lt;br&gt;finns även i artikel 6 i den Europeiska konventionen angående skydd för&lt;br&gt;de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa-&lt;br&gt;konventionen), vilken sedan den 1 januari 1995 gäller som lag i Sverige.&lt;br&gt;Enligt artikeln har var och en, när det gäller prövning av personens civila&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter eller en anklagelse mot denne för brott, rätt&lt;br&gt;till en opartisk och offentlig rättegång. Vidare skall dom i målet&lt;br&gt;avkunnas offentligt. Rättegången får dock, enligt samma artikel, äga rum&lt;br&gt;inom stängda dörrar med hänsyn till vissa särskilt uppräknade intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till en opartisk och rättvis rättegång förutsätter även bl.a. att&lt;br&gt;parterna är likställda i processen på så vis att inte den ene gynnas proces-&lt;br&gt;suellt på den andres bekostnad. Denna princip, vilken ibland betecknas&lt;br&gt;”equality of arms”, ligger även som grund för rättegångsbalkens regel-&lt;br&gt;system och har också slagits fast i Europadomstolens praxis. Den åter-&lt;br&gt;speglas bl.a. i att en part i princip har rätt att närvara under hela&lt;br&gt;förhandlingen och ta del av allt material som läggs till grund för rättens&lt;br&gt;avgörande i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medborgare är vidare, enligt 2 kap. 6 § regeringsformen, gent-&lt;br&gt;emot det allmänna tillförsäkrad skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp&lt;br&gt;samt bl.a. kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång. Med&lt;br&gt;påtvingat kroppsligt ingrepp avses enligt förarbetena (prop. 1975/76:209&lt;br&gt;s. 147) främst våld mot människokroppen, men även åtgärder som brukar&lt;br&gt;betecknas som kroppsbesiktning. Med kroppsbesiktning avses bland&lt;br&gt;annat undersökning av människokroppens yttre och inre (se 28 kap. 12 §&lt;br&gt;andra stycket rättegångsbalken), t.ex. genomsökning av hår och kropps-&lt;br&gt;håligheter. Kroppsvisitation avser undersökning av en persons kläder och&lt;br&gt;av föremål som denne har med sig, t.ex. en väska. Uttrycket husrann-&lt;br&gt;sakan innefattar varje undersökning av hus, rum eller slutet förvarings-&lt;br&gt;ställe, t.ex. en låst väska, som företas av en myndighet oavsett syftet med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningen. Även detta skydd får begränsas genom lag och de Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;principer som anges i 2 kap. 12 § regeringsformen gäller också beträffan-&lt;br&gt;de sådana begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om säkerhetskontroll i domstol innebär att domstolen som&lt;br&gt;villkor för allmänhetens tillträde till en förhandling i vissa fall ges rätt att&lt;br&gt;föreskriva att kroppsvisitation och undersökning av väskor m.m. skall&lt;br&gt;äga rum. I samband med att lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar infördes, uttalade såväl departementschefen (prop.&lt;br&gt;1980/81:114 s. 8 f.f.) som Konstitutionsutskottet (yttrande KU 1981/82:2&lt;br&gt;y s. 16) och Justitieutskottet (bet. JuU 1981/82:7 s. 7) att förslaget&lt;br&gt;innebär inskränkningar i de grundlagsskyddade rättigheter som föreskrivs&lt;br&gt;i 2 kap. 6 § och 11 § andra stycket regeringsformen. Båda utskotten&lt;br&gt;delade dock departementschefens bedömning att den föreslagna lagstift-&lt;br&gt;ningen håller sig inom ramen för de rättighetsbegränsningar som framgår&lt;br&gt;av 2 kap. 12 § regeringsformen. Konstitutionsutskottet framhöll särskilt&lt;br&gt;att syftet med säkerhetskontrollen är att förhindra våldshandlingar i&lt;br&gt;rättssalen och i anslutande lokaler och att kontrollen därmed går ut på att&lt;br&gt;eftersöka vapen och andra farliga föremål, men däremot inte någon&lt;br&gt;granskning av handlingar. Justitieutskottet prövade om ett tillfreds-&lt;br&gt;ställande skydd kan uppnås på annat sätt och fann att möjligheten att&lt;br&gt;föranstalta om säkerhetskontroll inte kan avvaras. Utskottet underströk&lt;br&gt;dock vikten av att det i varje enskilt fall noga prövas om det går att uppnå&lt;br&gt;tillräcklig säkerhet genom bevakning och andra förebyggande åtgärder&lt;br&gt;samt att säkerhetskontroll inte får äga rum om andra åtgärder är&lt;br&gt;tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalkens bestämmelser om förhandlingsoffentlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundlagsfästa principen att domstolsförhandlingar skall vara&lt;br&gt;offentliga upprepas i 5 kap. 1 § rättegångsbalken. Med uttrycket förhand-&lt;br&gt;ling avses, enligt Processlagsberedningen, handläggning vid alla sådana&lt;br&gt;tillfallen då en part eller någon annan får närvara eller då annars bevis&lt;br&gt;skall upptas av rätten (SOU 1938:44 s. 109). Det är alltså inte bara&lt;br&gt;huvudförhandlingar och muntliga förberedelser som innefattas i begrep-&lt;br&gt;pet utan även t.ex. upptagande av bevis utom huvudförhandling eller till&lt;br&gt;framtida säkerhet, syn och förhandling angående häktning eller annat&lt;br&gt;tvångsmedel i brottmål, muntlig förhandling i hovrätt enligt 52 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen har uttalat att principen om domstolsförhand-&lt;br&gt;lingars offentlighet får anses innebära bl.a. en rätt för var och en att&lt;br&gt;närvara vid domstolsförhandlingar såsom åhörare utan att vara skyldig att&lt;br&gt;behöva uppge sitt namn eller underkasta sig identitetskontroll eller&lt;br&gt;kroppsvisitation (JO 1976/77 s. 27). Därmed skall allmänheten i princip&lt;br&gt;ha fritt tillträde till den lokal där en förhandling pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om domstolsförhandlingars offentlighet är emellertid inte&lt;br&gt;oinskränkt. Rättens ordförande har t.ex. rätt att, med stöd av 5 kap. 9 §&lt;br&gt;rättegångsbalken, begränsa antalet åhörare i rättssalen för att undvika&lt;br&gt;trängsel och att, enligt 5 kap. 2 § samma balk, vägra yngre åhörare till-&lt;br&gt;träde till förhandlingen. Rätten kan även, med stöd av 36 kap. 18 § och&lt;br&gt;37 kap. 3 § rättegångsbalken, i särskilda fall förordna att en viss åhörare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte får närvara vid förhör med ett vittne, en part eller en målsägande&lt;br&gt;som inte har ställning som part i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreskrivs vissa undantag från offentlighetsprincipen i 5 kap.&lt;br&gt;1 § andra-fjärde styckena rättegångsbalken. Undantagen innebär att&lt;br&gt;rätten kan besluta att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar och&lt;br&gt;därmed att personer stängs ute från förhandlingen. Ett sådant beslut får&lt;br&gt;inte överklagas särskilt. I paragrafen anges när rätten av sekretesskäl får&lt;br&gt;besluta om förhandling inom stängda dörrar. Det föreskrivs vidare att&lt;br&gt;förhör med en person som är under femton år eller som lider av en&lt;br&gt;psykisk störning får hållas utan åhörare och att regler om förhandlingar&lt;br&gt;inom stängda dörrar i andra författningar skall gälla när det är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller domar och beslut skall, enligt 5 kap. 5 § rättegångs-&lt;br&gt;balken, i allmänhet överläggningen ske i avskildhet medan avkunnandet&lt;br&gt;skall ske offentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningen vid domstolsförhandlingar och tvångsmedel vid ordnings-&lt;br&gt;störningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken ankommer det på rättens ordförande&lt;br&gt;att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden och att meddela de&lt;br&gt;föreskrifter som behövs. Ordföranden får vidare, med stöd av paragrafen,&lt;br&gt;visa ut den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder otill-&lt;br&gt;börligt. Om någon som har visats ut tränger sig in i rättssalen eller om&lt;br&gt;någon inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla&lt;br&gt;ordningen, får rätten omedelbart häkta personen så länge sammanträdet&lt;br&gt;varar, dock högst i tre dagar. En sådan åtgärd är enligt motiven inte att&lt;br&gt;betrakta som ett straff (NJA II 1943 s. 63).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem har med anledning av skrivelser med kritik mot dom-&lt;br&gt;stolars brist på ingripande mot ordningsstöming vid förhandling bl.a.&lt;br&gt;framhållit att det är angeläget att en god ordning upprätthålls inför rätten&lt;br&gt;och att varken domstolens ledamöter eller parter och vittnen skall behöva&lt;br&gt;finna sig i att trakasseras eller smädas utan att rättens ordförande ingriper&lt;br&gt;(se JK 1985 A.8 och 1987 A.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om straff för ordningsstörande beteende i domstol finns&lt;br&gt;i 9 kap. 5 § rättegångsbalken. Enligt paragrafen skall den som vid ett&lt;br&gt;sammanträde inför rätten stör förhandlingen eller bryter mot en föreskrift&lt;br&gt;eller ett förbud som har meddelats med stöd av 5 kap. 9 § samma balk,&lt;br&gt;dömas till penningböter. Till samma straffdoms även den som muntligen&lt;br&gt;inför rätten eller i en rättegångsskrift uttalar sig otillbörligt. Rätten skall&lt;br&gt;på eget initiativ ta upp och pröva frågor om ansvar enligt dessa bestäm-&lt;br&gt;melser och det krävs inte någon stämning eller förundersökning. I 9 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken finns dessutom andra bestämmelser om straff vid rätte-&lt;br&gt;gångsförseelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa former av uppträdanden vid en domstolsförhandling kan också&lt;br&gt;utgöra brott enligt brottsbalkens regler. Det anses t.ex. enligt 16 kap. 4 §&lt;br&gt;brottsbalken såsom störande av förrättning att genom våldshandling eller&lt;br&gt;oljud eller på annat sätt störa eller försöka hindra en domstolsförhand-&lt;br&gt;ling. Påföljden för detta brott är böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;br&gt;Till sin innebörd täcker denna straffbestämmelse och reglerna om rätte-&lt;br&gt;gångsförseelse i 9 kap. 5 § rättegångsbalken varandra (se Ekelöf, Rätte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gång I, 7. uppl., 1990, s. 181, fotnot 26). Vidare kan den som stör ord-&lt;br&gt;ningen därigenom göra sig skyldig till ett fridsbrott enligt 4 kap.,&lt;br&gt;ärekränkning enligt 5 kap. eller brott mot allmän verksamhet enligt 17&lt;br&gt;kap. brottsbalken. I viss utsträckning kan även överträdelser av straff-&lt;br&gt;bestämmelser enligt brottsbalken som begåtts inför rätten tas upp efter&lt;br&gt;ansvarsyrkande utan förundersökning eller stämning (se 19 kap. 5 §, 23&lt;br&gt;kap. 22 § och 45 kap. 2 § rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fotografering och ljudupptagning finns särskilda bestämmelser i 5&lt;br&gt;kap. 9 § och 9 kap. 5 § rättegångsbalken (se även Justitieombudsmannens&lt;br&gt;uttalanden med anledning av rättegången om mordet på statsminister&lt;br&gt;Olof Palme, JO 1992/93 s. 26 f.f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parts rätt att närvara vid en domstolsförhandling m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om förhandlingsoffentlighet och om ordning vid förhandling&lt;br&gt;gäller för var och en, dvs. även för parterna i en rättegång. Reglerna om&lt;br&gt;rättens möjligheter att besluta om förhandling inom stängda dörrar tar&lt;br&gt;däremot främst sikte på allmänhetens rätt att närvara. När en förhandling&lt;br&gt;äger rum inom stängda dörrar har alltså bara parterna - och vissa andra&lt;br&gt;personer enligt 5 kap. 3 § och 5 § första stycket rättegångsbalken -&lt;br&gt;tillträde. I undantagsfall kan dock ett sådant beslut även gälla gentemot&lt;br&gt;en part (se vidare nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om partsinsyn i handläggningen är grundläggande för rätte-&lt;br&gt;gångsordningen och återfinns i olika bestämmelser. I princip har en part&lt;br&gt;rätt att få del av alla omständigheter som läggs till grund för rättens&lt;br&gt;avgörande i målet. Rättegångsbalken innehåller också olika föreskrifter&lt;br&gt;om kommunikation samt om kallelser till och skyldighet att närvara vid&lt;br&gt;förhandlingar. Den som är misstänkt för brott är t.ex. skyldig att, enligt&lt;br&gt;21 kap. 2 § rättegångsbalken, infinna sig personligen vid huvudför-&lt;br&gt;handling i tingsrätt och hovrätt samt vid annan förhandling om hans&lt;br&gt;närvaro kan anses främja syftet med sammanträdet. Vidare är målsägan-&lt;br&gt;de i brottmål och parter i tvistemål samt ställföreträdare för målsägande&lt;br&gt;eller part, enligt 11 kap. 5 § och 20 kap. 14 § rättegångsbalken, i allmän-&lt;br&gt;het skyldiga att närvara vid huvudförhandling i tingsrätt och hovrätt. De&lt;br&gt;är även i vissa fall skyldiga att infinna sig till sammanträde för för-&lt;br&gt;beredelse eller annan förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part får enligt rättegångsbalken bara visas ut från en domstolsför-&lt;br&gt;handling i två situationer. Det får ske dels om parten uppträder störande&lt;br&gt;(5 kap. 9 §), dels om det finns anledning att anta att ett vittne, en annan&lt;br&gt;part eller en målsägande som inte för talan, på grund av rädsla eller&lt;br&gt;annan orsak inte fritt berättar sanningen på grund av partens närvaro eller&lt;br&gt;om parten hindrar förhöret (36 kap. 18 § och 37 kap. 3 §). 1 det senare&lt;br&gt;fallet har den utvisade parten rätt att ta del av förhöret och att ställa&lt;br&gt;frågor till den hörde. Det senare är särskilt viktigt för att uppfylla&lt;br&gt;Europakonventionens krav på en rättvis rättegång (artikel 6). I&lt;br&gt;rättegångsbalken föreskrivs att förhör som lämnats i en parts frånvaro&lt;br&gt;skall återges i behövlig omfattning när parten är närvarande, men i&lt;br&gt;många fall sker detta istället genom att parten från ett annat rum kan&lt;br&gt;avlyssna förhöret via högtalare, s.k. medhöming. Även om detta inte&lt;br&gt;uttryckligen föreskrivs beträffande den som enligt 5 kap. 9 § visas ut från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhandlingen, torde ett sådant återgivande ändå ske regelmässigt i en&lt;br&gt;eller annan form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om ett beslut om stängda dörrar normalt inte gäller gentemot&lt;br&gt;parterna kan det undantagsvis förekomma att ett sådant beslut också&lt;br&gt;avser en part. Justitieombudsmannen har i sin granskning av det s.k.&lt;br&gt;buggningsmålet (JO 1995/96 s. 29 f.f.) bl.a. uttalat sig om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att visa ut en part med hänvisning till sekretess. För att ett&lt;br&gt;beslut om stängda dörrar skall avse en part förutsätts att sekretessen även&lt;br&gt;gäller gentemot parten. Justitieombudsmannen fann att så kan vara fallet,&lt;br&gt;enligt 14 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen (1980:100), när partens&lt;br&gt;rätt till insyn i rättegången inte omfattar de uppgifter som kommer att&lt;br&gt;förebringas (s. 61). Sekretess kan därmed komma att gälla även gentemot&lt;br&gt;en part i ett mål med flera åtalspunkter och avse sådana delar av målet&lt;br&gt;som inte gäller hans eller hennes sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsoffentlighet m.m. i vissa domstolar och nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet i allmän förvaltningsdomstol enligt förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291) skall som huvudregel vara skriftligt, men muntlig förhandling&lt;br&gt;skall hållas i vissa fall (8 §). 1 länsrätt och kammarrätt skall muntlig för-&lt;br&gt;handling hållas om en enskild part begär det samt om förhandlingen inte&lt;br&gt;är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar emot det. I vissa måltyper&lt;br&gt;är emellertid muntlig förhandling huvudregel, t.ex. i mål om tvångs-&lt;br&gt;omhändertagande (se 35 § lagen [1990:52] med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vård av unga och 39 § lagen [1988:870] om vård av missbrukare i&lt;br&gt;vissa fall). Beträffande offentlighet och ordning vid förhandlingar gäller,&lt;br&gt;enligt 16 § förvaltningsprocesslagen, reglerna 5 kap. 1-5 och 9 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken i tillämpliga delar. Huvudregeln är alltså att även en för-&lt;br&gt;handling i en allmän förvaltningsdomstol skall vara offentlig, men att&lt;br&gt;domstolen får besluta att den skall hållas inom stängda dörrar. En förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol har något större möjligheter att besluta om förhandling&lt;br&gt;inom stängda dörrar på grund av sekretess än vad en allmän domstol har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om sanktioner vid ordningsöverträdelser finns i 38 § förvalt-&lt;br&gt;ningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhandlingar i Arbetsdomstolen gäller, enligt 5 kap. 3 §&lt;br&gt;lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, bl.a. rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler om rättegången i dispositiva tvistemål i tillämpliga delar. Genom&lt;br&gt;denna hänvisning gäller bl.a. hela rättegångsbalkens 5 kap. om offent-&lt;br&gt;lighet och ordning vid domstol och 9 kap. om straff och vite vid Arbets-&lt;br&gt;domstolen (se Sigeman (red.), Rättegången i arbetstvister, s. 257 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förfarandet i Marknadsdomstolen äger bestämmelserna i 5&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Detta föreskrivs i 16 §&lt;br&gt;lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. För vissa ärenden enligt&lt;br&gt;konkurrenslagen (1993:20) gäller utökade möjligheter till handläggning&lt;br&gt;inom stängda dörrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Patentbesvärsrätten skall förfarandet, enligt 9 § lagen (1977:729) om&lt;br&gt;patentbesvärsrätten, som huvudregel vara skriftligt, men muntlig&lt;br&gt;förhandling kan hållas. Beträffande offentlighet och ordning vid muntlig&lt;br&gt;förhandling gäller, enligt 10 § i lagen, bestämmelserna i 5 kap. 1-5 och&lt;br&gt;9 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar. Enligt samma paragraf har dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patentbesvärsrätten viss möjlighet att forordna om förhandling inom&lt;br&gt;stängda dörrar utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalkens regler om offentlighet och ordning gäller även vid&lt;br&gt;handläggning i arrende- och hyresnämnder - 27 § lagen (1973:188) om&lt;br&gt;arrendenämnder och hyresnämnder - och i Statens va-nämnd - 17 §&lt;br&gt;lagen (1976:839) om Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om tillträdesrätten till domstolarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domstolsbyggnad torde, liksom övriga offentliga byggnader, inte vara&lt;br&gt;att betrakta som offentlig plats i ordningslagens (1993:1617) mening.&lt;br&gt;Den rätt som normalt finns för var och en att uppehålla sig på offentlig&lt;br&gt;plats gäller således inte för domstolslokaler. I stället har byggnadens eller&lt;br&gt;lokalens ägare eller nyttjanderättshavare (i det här fallet staten) enligt&lt;br&gt;civilrättsliga principer rätt att bestämma vem som far vistas där eller&lt;br&gt;vilken verksamhet som får förekomma där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en domstolsbyggnad finns dock utrymmen som i realiteten är&lt;br&gt;tillgängliga för, eller till och med avsedda att användas av, allmänheten.&lt;br&gt;Sådana utrymmen omfattas av brottsbalkens begrepp allmän plats (se 16&lt;br&gt;kap. 16 §). Detta begrepp är mer vidsträckt än vad som avses med offent-&lt;br&gt;lig plats enligt ordningslagen (se 2 §) och omfattar varje plats, utomhus&lt;br&gt;eller inomhus, som är upplåten för eller på annat sätt frekventeras av&lt;br&gt;allmänheten (se kommentaren till Brottsbalken, kap. 13-24, supplement&lt;br&gt;3, januari 2000, s. 16:104 f.). Om allmänheten har tillträde till platsen&lt;br&gt;endast under vissa tider, är denna att anse som allmän under sådan tid&lt;br&gt;men inte i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget från begreppet allmän plats enligt brottsbalken är områden&lt;br&gt;dit allmänheten inte har fritt tillträde. Som exempel på sådana lokaler&lt;br&gt;kan, för domstolarnas vidkommande, nämnas domarnas tjänsterum,&lt;br&gt;övriga kontorsrum samt övriga personalutrymmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om i vart fall delar av en domstols lokaler sålunda är att beteckna&lt;br&gt;som allmän plats i brottsbalkens mening, har domstolen rätt att meddela&lt;br&gt;föreskrifter för tillträdesrätten. Det bör i sammanhanget påpekas att dom-&lt;br&gt;stolen vid utövandet av denna befogenhet naturligtvis har en skyldighet&lt;br&gt;att anpassa sådana föreskrifter så att inte medborgarnas grundlagsskyd-&lt;br&gt;dade intressen begränsas på ett otillbörligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det grundlagsskyddade kravet på öppenhet och tillgänglighet i dom-&lt;br&gt;stolarna medför alltså inte någon obegränsad tillträdesrätt. Domstols-&lt;br&gt;personalens anspråk på trygghet och ostördhet, liksom hänsynen till&lt;br&gt;parter, vittnen, målsägande och andra som skall medverka vid rättegång-&lt;br&gt;ar eller annars utöva verksamhet i domstolen, berättigar domstolen att,&lt;br&gt;som en allmän förutsättning för tillträde, ställa krav på att en besökare&lt;br&gt;har ett av rättsordningen godtagbart ärende till domstolen. Även om det&lt;br&gt;alltså föreligger en grundlagsskyddad rätt för var och en att fritt närvara&lt;br&gt;vid domstolsförhandlingar, finns det ingen motsvarande rätt att fritt&lt;br&gt;uppehålla sig i de lokaler som i övrigt disponeras av domstolen. Detta&lt;br&gt;innebär i praktiken att t.ex. missbrukare eller andra som använder dom-&lt;br&gt;stolens lokaler endast som uppehållsrum kan avvisas från domstols-&lt;br&gt;byggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare sagts får en myndighet inte på grund av att någon begär&lt;br&gt;att ta del av en allmän handling efterforska vem han eller hon är eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket syfte han eller hon har med sin begäran. Så får dock ske i&lt;br&gt;begränsad omfattning om det anses nödvändigt för att kunna ta ställning&lt;br&gt;till om det föreligger något lagligt hinder mot att lämna ut handlingen till&lt;br&gt;vederbörande (2 kap. 14 § andra stycket tryckfrihetsförordningen).&lt;br&gt;Såsom tidigare sagts får ett anonymitetsskydd också anses gälla för den&lt;br&gt;som vill besöka en domstol. I den utsträckning det är nödvändigt för att&lt;br&gt;kunna avgöra om en person har ett legitimt skäl att vistas i domstolens&lt;br&gt;lokaler, t.ex. för att utöva rätten att närvara vid en förhandling, får det&lt;br&gt;sålunda anses tillåtet att tillfråga en besökare om hans ärende till dom-&lt;br&gt;stolsbyggnaden. Om vederbörande uppger att han önskar övervara en&lt;br&gt;förhandling eller ta del av offentliga handlingar eller besöka domstolen&lt;br&gt;av andra liknande skäl är det däremot inte tillåtet att gå vidare och&lt;br&gt;efterforska varför vederbörande vill detta och inte heller att ta reda på&lt;br&gt;vem besökaren är. Någon allmän identitetskontroll av besökare till&lt;br&gt;domstolen får alltså inte förekomma (se avsnitt 6.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av ovan nämnda bestämmelser som innebär undantag från&lt;br&gt;principen om domstolsförhandlingars offentlighet, kan rätten vidare i&lt;br&gt;vissa fall besluta att en förhandling skall hållas inom stängda dörrar eller&lt;br&gt;att en viss person inte får närvara under hela eller delar av en&lt;br&gt;förhandling. Dessa bestämmelser gör det dock inte möjligt för domstolen&lt;br&gt;att av rena säkerhetsskäl och i brottsförebyggande syfte förordna att en&lt;br&gt;förhandling inte skall vara offentlig. Inte heller kan med tillämpning av&lt;br&gt;dessa regler en eller flera åhörare i förväg stängas ute från en förhandling&lt;br&gt;på grund av ett befarat angrepp i någon form mot rätten eller mot någon&lt;br&gt;som skall delta i en förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsåtgärder kan dock vidtas - förutom med stöd av regler som&lt;br&gt;behandlar polisens befogenheter och rättegångsbalkens regler om straff-&lt;br&gt;processuella tvångsmedel - med stöd av lagen (1981:1064) om säker-&lt;br&gt;hetskontroll vid domstolsförhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar (säkerhets-&lt;br&gt;kontrollagen) infördes den 1 juli 1981 sedan Justitieombudsmannen (JO&lt;br&gt;1976/77 s. 26-40) och Konstitutionsutskottet (KU 1975/76:56 och rskr.&lt;br&gt;414) hade uppmärksammat att det inte fanns någon laglig reglering av&lt;br&gt;möjligheterna att företa kontroll för att förebygga brott och förhindra att&lt;br&gt;ordningen och säkerheten störs i samband med en domstolsförhandling.&lt;br&gt;Departementschefen konstaterade att cn sådan säkerhetskontroll torde&lt;br&gt;innebära begränsningar av grundlagsskyddade rättigheter, men att de&lt;br&gt;intressen som kontrollen skulle komma att tjäna står i god överensstäm-&lt;br&gt;melse med de villkor som enligt regeringsformen gäller för inskränk-&lt;br&gt;ningar i de där skyddade rättigheterna (prop. 1980/81:114 s. 9 f.f.). Justi-&lt;br&gt;tieutskottet och Konstitutionsutskottet kom till motsvarande bedömning-&lt;br&gt;ar (bet. JuU 1981/82:7 och det därtill fogade yttrandet KU 1981/82:2 y).&lt;br&gt;Lagen har inte ändrats sedan den infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll får äga rum vid domstolsförhandlingar om det till&lt;br&gt;följd av särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med&lt;br&gt;förhandlingen kan komma att förövas brott som innebär en allvarlig fara&lt;br&gt;för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse av&lt;br&gt;egendom (1 §). Med domstolsförhandling avses varje sammanträde inför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten vid vilket parter och andra far närvara och kontroll får ske i alla&lt;br&gt;typer av mål. Möjligheten till säkerhetskontroll är inskränkt till s.k. risk-&lt;br&gt;förhandlingar, dvs. till fall när det föreligger en konkret brottsrisk.&lt;br&gt;Däremot krävs det inte att brottsmisstanken kan riktas mot en viss&lt;br&gt;person. Beslut om säkerhetskontroll meddelas av domstolen efter samråd&lt;br&gt;med polismyndigheten (2 §). I brottmål skall samråd även ske med&lt;br&gt;åklagaren. Under pågående förhandling fattas beslut om säkerhets-&lt;br&gt;kontroll av domstolen i den sammansättning som gäller för förhandlingen&lt;br&gt;i fråga och beslut som meddelas dessförinnan fattas av den tillämnade&lt;br&gt;ordföranden. Beslutet får inte överklagas (10§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollen sker i form av kroppsvisitation och undersökning av väskor&lt;br&gt;m.m. och skall utföras av polisman efter närmare anvisning av polismyn-&lt;br&gt;digheten (4 och 5 §§). Kroppsvisitation är tillåten men inte undersökning&lt;br&gt;av t.ex. hår, kroppsattrapper och kroppshåligheter, s.k. kroppsbesiktning.&lt;br&gt;Särskilda regler gäller för kroppsvisitation av mera väsentlig omfattning&lt;br&gt;och för kroppsvisitation av kvinnor (9 §). Väskor och andra föremål som&lt;br&gt;medförs till eller som påträffas i rättssalen eller andra till den hörande&lt;br&gt;utrymmen far också undersökas. Eventuella lås får vid behov brytas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontrollen bör i första hand ske vid ingången till rättssalen&lt;br&gt;och utföras med hjälp av metalldetektor (se prop. s. 21 och 23). Främst&lt;br&gt;skall vapen och andra föremål som är ägnade att komma till användning&lt;br&gt;vid våldshandlingar och andra övergrepp eftersökas. Den som utför&lt;br&gt;undersökningen far däremot inte ta del av handlingar, akter eller liknande&lt;br&gt;och identitetskontroll får inte förekomma vid sidan av övriga åtgärder (se&lt;br&gt;prop. s. 11 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åhörare och andra som skall närvara vid förhandlingen omfattas av&lt;br&gt;kontrollen (3 §). Undantagna är emellertid rättens ledamöter, andra som&lt;br&gt;är närvarande på grund av utövning av allmän tjänst - t.ex. protokoll-&lt;br&gt;förare, åklagare, poliser och vaktpersonal samt tjänstemän inom&lt;br&gt;kriminalvården och socialtjänsten - och advokater. Även andra personer&lt;br&gt;kan undantas när det föreligger särskilda skäl, t.ex. en biträdande jurist&lt;br&gt;på advokatbyrå som fungerar som offentlig försvarare eller ombud. De&lt;br&gt;personer som är undantagna antecknas ofta särskilt i domstolens beslut,&lt;br&gt;vilket tillställs den polismyndighet som skall verkställa beslutet, för att&lt;br&gt;underlätta det praktiska genomförandet av kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En åhörare som vägrar att genomgå kontroll skall vägras tillträde till&lt;br&gt;förhandlingen medan en annan person, t.ex. en part eller ett vittne, av&lt;br&gt;domstolen kan medges undantag (6 §). Om undantag inte meddelas eller&lt;br&gt;personen annars väljer att avlägsna sig far domstolen ta ställning till om&lt;br&gt;laga förfall kan anses föreligga. Domstolen kan förordna om hämtning&lt;br&gt;enligt de i rättegångsbalken stadgade reglerna härom. För det fall någon&lt;br&gt;vägrar undersökning av en väska eller ett annat föremål skall denne&lt;br&gt;beredas möjlighet att lämna föremålet till förvaring och far, om så sker,&lt;br&gt;inte vägras tillträde. En förutsättning är dock att den som verkställer&lt;br&gt;kontrollen inte anser det vara olämpligt att föremålet lämnas till&lt;br&gt;förvaring, t.ex. för att det kan befaras innehålla en sprängladdning (se&lt;br&gt;prop. s. 24). Hur förvaring skall gå till regleras särskilt (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vapen eller annat föremål som kan användas vid ett övergrepp far&lt;br&gt;tas i beslag om de förutsättningar som gäller enligt 27 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken är uppfyllda och gripande kan ske med stöd av 24 kap. 7 § samma&lt;br&gt;balk. Om det med hänsyn till omständigheterna inte finns anledning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana ingripanden skall personen uppmanas att lämna ifrån sig före-&lt;br&gt;målet till förvaring (7 §). En åhörare som vägrar lämna föremålet till&lt;br&gt;förvaring skall avvisas och beträffande annan person skall domstolen&lt;br&gt;avgöra om han eller hon skall fö medföra det till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroller i andra nordiska länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark och Norge saknas särskild lagstiftning om säkerhetskontroll i&lt;br&gt;domstol. Så har även tidigare varit fallet i Finland. Ett bombdåd i mars&lt;br&gt;1999 under en rättegång i Fredrikshamns tingsrätt gav emellertid upphov&lt;br&gt;till lagstiftningsåtgärder (prop. RP 3/1999) och den 1 januari 2000 trädde&lt;br&gt;en lag om säkerhetskontroller vid domstolar i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen får säkerhetskontroll anordnas vid alla domstolar, för att&lt;br&gt;sörja för säkerheten för dem som deltar i en rättegång och andra som&lt;br&gt;besöker eller arbetar i domstolen, för att trygga ordningen i domstolarna&lt;br&gt;samt för att skydda egendom. Beslutet fattas av domstolen, administrativt&lt;br&gt;eller för en viss förhandling av ordföranden, efter samråd med polisen,&lt;br&gt;och kan omfatta alla som önskar tillträde till domstolslokalema, de som&lt;br&gt;befinner sig där samt föremål som medförs. Det är domstolen som själv&lt;br&gt;får avgöra om och i vilken omfattning som säkerhetskontroll skall anord-&lt;br&gt;nas. Vidare kan domstolen besluta om undantag för vissa persongrupper,&lt;br&gt;såsom anställda, åklagare, poliser och advokater. Justitieministeriet kan&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter och anvisningar om de tekniska och&lt;br&gt;praktiska tillvägagångssätten vid kontrollerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollen skall utföras av polis, en anställd vid domstolen med&lt;br&gt;särskild utbildning eller någon annan som har godkänts för uppgiften av&lt;br&gt;polisen. Den skall i första hand utföras med metalldetektor eller annan&lt;br&gt;teknisk utrustning, men kroppsvisitation får även ske på annat sätt och&lt;br&gt;föremål får undersökas. Personer som vägrar att underkasta sig kontrol-&lt;br&gt;len får avlägsnas. För att avlägsna en person från domstolen kan säker-&lt;br&gt;hetskontrollanten vid behov använda sådana maktmedel som kan anses&lt;br&gt;vara försvarliga med hänsyn till personens uppträdande och övriga&lt;br&gt;omständigheter. Kontrollen skall ordnas så att den inte medför onödiga&lt;br&gt;olägenheter för den som kontrolleras och så att den inte skadar egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under riksdagsbehandlingen konstaterade Grundlags utskottet i sitt&lt;br&gt;yttrande till Lagutskottet (GrUU 2/1999) bl.a. att förslagen endast&lt;br&gt;medförde relativt små begränsningar av regeringsformens integritets-&lt;br&gt;skydd och föreskrifter om offentliga rättegångar. Utskottet ansåg att&lt;br&gt;kontroll med metalldetektor eller annan teknisk utrustning innebar endast&lt;br&gt;ett mycket begränsat intrång i den personliga integriteten och noterade att&lt;br&gt;en mer ingående kroppsvisitering kräver en grundad anledning att&lt;br&gt;misstänka att ett förbjudet föremål eller ämne medförs. Beträffande&lt;br&gt;förhandlingsoffentligheten konstaterade utskottet att ett avlägsnande bara&lt;br&gt;blir aktuellt när någon vägrar att underkasta sig en säkerhetskontroll, dvs.&lt;br&gt;som en konsekvens av den berördes eget beteende, och att de synnerligen&lt;br&gt;vägande skäl som ligger bakom förslaget gör att begränsningen inte är&lt;br&gt;relevant konstitutionellt sett. Utskottet ansåg vidare att möjligheten att&lt;br&gt;låta annan än polis använda maktmedel var grundlagsenligt. Utskottet&lt;br&gt;underströk också polisens begränsade resurser och påpekade att det i&lt;br&gt;andra sammanhang är tillåtet att väktare utför uppgifter för att upprätt-&lt;br&gt;hålla ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra former av säkerhetskontroller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har sedan år 1988 möjlighet att anordna säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser finns i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens&lt;br&gt;lokaler. Regeringsformens bestämmelser om yttrande- och informations-&lt;br&gt;frihet gäller naturligtvis även här och ett sammanträde i kammaren är&lt;br&gt;offentligt enligt 2 kap. 4 § riksdagsordningen. Även sammanträden med&lt;br&gt;riksdagens utskott kan genom beslut vara helt eller delvis offentliga&lt;br&gt;(4 kap. 12 § riksdagsordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagens ursprungliga lydelse fick säkerhetskontroll äga rum om det till&lt;br&gt;följd av särskilda omständigheter fanns risk för att det i samband med ett&lt;br&gt;sammanträde med riksdagens kammare eller vid en offentlig del av ett&lt;br&gt;sammanträde med ett utskott skulle komma att förövas brott som innebär&lt;br&gt;en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för omfattande för-&lt;br&gt;störelse av egendom (1 §). Beslutet om kontroll, vilket fattas av tal-&lt;br&gt;mannen, skall avse visst sammanträde eller viss tid (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av bl.a. två händelser med demonstranter som inträffade vid&lt;br&gt;kammarens sammanträden, ändrades lagen på så sätt att kravet på att det&lt;br&gt;skulle föreligga särskilda omständigheter togs bort (Riksdagens förvalt-&lt;br&gt;ningskontors förslag 1989/90:7, bet. 1989/90:KU33, SFS 1990:125).&lt;br&gt;Ändringen innebar att säkerhetskontroll får äga rum i syfte att förebygga&lt;br&gt;att det kan komma att förövas brott med sådan verkan som anges i&lt;br&gt;paragrafen. Samtidigt tidsbegränsades beslut om säkerhetskontroll så att&lt;br&gt;de far gälla högst en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontrollen omfattar besökare till åhörarläktare vid samman-&lt;br&gt;träde med riksdagens kammare och till utskottens sammanträdeslokaler&lt;br&gt;(3 §). Om särskilda skäl föreligger far talmannen undanta personer från&lt;br&gt;kontrollen. Kontrollen avser vapen eller andra föremål som är ägnade att&lt;br&gt;komma till användning vid brott och far omfatta kroppsvisitation och&lt;br&gt;undersökning av väskor och andra föremål (5 §). Efter närmare anvisning&lt;br&gt;av polismyndighet skall polisman utföra säkerhetskontrollen med biträde&lt;br&gt;av riksdagens vaktpersonal (4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 april 1999 ändrades lagen på så sätt att säkerhetskontroll vid&lt;br&gt;kammarens åhörarläktare och vid offentlig del av ett utskottssamman-&lt;br&gt;träde kan ske kontinuerligt (förslag 1997/98:RFK3, bet. 1998/99:KU7,&lt;br&gt;SFS 1999:22). Vidare skall säkerhetskontrollen vid vissa tillfällen kunna&lt;br&gt;ske som inpasseringskontroll vid entréerna till riksdagens byggnader&lt;br&gt;(1 §). Därmed kan kontrollen omfatta samtliga lokaler där riksdagen&lt;br&gt;bedriver verksamhet. Detta motiveras bl.a. av den utvidgade utåtriktade&lt;br&gt;verksamhet som sker i riksdagens lokaler (bet. s. 9). Dessutom slopas&lt;br&gt;den tidigare tidsbegränsningen för beslutet (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utskottsbehandlingen uttalade Konstitutionsutskottet bl.a. att det&lt;br&gt;framstår som uppenbart att det vid kammar- och utskottssammanträden&lt;br&gt;finns behov av åtgärder för att garantera säkerheten, även om det inte&lt;br&gt;föreligger något annat konkret hot om våldshandlingar eller andra&lt;br&gt;omständigheter som innebär risk för allvarliga brott än att delar av&lt;br&gt;landets politiska ledning finns samlad i lokalerna (bet. s. 10). Utskottet&lt;br&gt;påtalade vidare att kontroller som genomförs med metalldetektorbåge&lt;br&gt;eller handdetektor inte bland allmänheten torde uppfattas som särskilt&lt;br&gt;integritetskränkande i dag och inte heller upplevas som ett hinder mot att&lt;br&gt;besöka lokalerna. Behovet av säkerhet för riksdagens ledning, den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 32&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politiska ledningen och andra som vistas i lokalerna måste, enligt Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;utskottet, anses tillgodose det ändamål som är godtagbart i ett demokra-&lt;br&gt;tiskt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin behandling uppmärksammar Konstitutionsutskottet även Dom-&lt;br&gt;stolsverkets förslag i DV-rapport 1997:3 och remissyttrandena över dessa&lt;br&gt;(bet. s. 8 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär vidare att riksdagens vaktpersonal på egen hand&lt;br&gt;får utföra säkerhetskontroll som görs med metalldetektor (5 §). Kropps-&lt;br&gt;visitation på annat sätt än med hjälp av teknisk utrustning skall dock&lt;br&gt;även fortsättningsvis utföras av polisman. Konstitutionsutskottet hänvisar&lt;br&gt;också i denna del till att undersökning med metalldetektor inte torde upp-&lt;br&gt;levas som särskilt integritetskränkande samt uttalar bl.a. att riksdagens&lt;br&gt;vaktpersonal är välutbildad och lämplig att utföra metalldetcktorkontroll&lt;br&gt;(bet. s. 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i detta sammanhang också uppmärksammas att det i riksdags-&lt;br&gt;ordningens tilläggsbestämmelser (2 kap. 4 § tilläggsbestämmelse 2.4.1&lt;br&gt;andra stycket och 4 kap. 12 § tilläggsbestämmelse 4.12.2 andra stycket)&lt;br&gt;finns regler av ordningskaraktär som - utan att något formellt beslut om&lt;br&gt;säkerhetskontroll har fattats - medför att säkerhet på åhörarläktaren och&lt;br&gt;vid offentliga utskottssammanträden ökas. I dessa bestämmelser anges&lt;br&gt;nämligen att besökare på anmodan skall avlämna ytterkläder, väskor och&lt;br&gt;andra föremål som kan användas för att störa ordningen, för förvaring&lt;br&gt;under besöket i för ändamålet avsedda utrymmen. Sådana regler medför&lt;br&gt;automatiskt också en ökad säkerhet i och med att ordningsföreskrifterna&lt;br&gt;även minskar risken för att vapen och andra föremål som kan användas i&lt;br&gt;brottsligt syfte förs in i riksdagens lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om säkerhetskontroll finns även i lagen (1970:926) om särskild&lt;br&gt;kontroll på flygplats. Enligt dess 1 § får till förekommande av brott som&lt;br&gt;utgör allvarlig fara för säkerheten vid luftfart särskild kontroll på&lt;br&gt;flygplats äga rum. Det behöver inte finnas någon konkret misstanke om&lt;br&gt;brott för att kontroll skall få ske. Förordnande om särskild kontroll med-&lt;br&gt;delas av Rikspolisstyrelsen efter samråd med Luftfartsverket och skall&lt;br&gt;avse viss tid, högst tre månader varje gång (2 §). Vid kontrollen skall&lt;br&gt;vapen eller annat föremål som kan komma att användas vid sådant brott&lt;br&gt;som anges i 1 § eftersökas (3 §). Flygpassagerare och andra som uppe-&lt;br&gt;håller sig inom flygplatsens område får kroppsvisiteras samt väskor och&lt;br&gt;andra slutna förvaringsställen inom flygplatsområdet undersökas. Den&lt;br&gt;som inte frivilligt underkastar sig kroppsvisitation kan avvisas från&lt;br&gt;flygplatsens område (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild kontroll utförs, också enligt 3 §, av ”polisman efter beslut av&lt;br&gt;[polisstyrelsen]. Denna får förordna annan än polisman att under ledning&lt;br&gt;av polisman utföra sådan kontroll”. Kontrollerna används dock i en sådan&lt;br&gt;omfattning att den hårt belastade polisens resurser inte räcker till. Sedan&lt;br&gt;år 1974 har därför särskild kontroll fått utföras av andra personer, s.k.&lt;br&gt;flygplatskontrollanter, under ledning av polisman (prop. 1975:104, SFS&lt;br&gt;1974:599). Polis skall emellertid alltid finnas på plats för att kunna&lt;br&gt;ingripa vid eventuella incidenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om säkerheten på flygplatserna har utretts av Lufträttsutred-&lt;br&gt;ningen som lämnat vissa förslag i betänkandet Ny luftfartslag (SOU&lt;br&gt;1999:42). Enligt förslaget skall som huvudregel den särskilda kontrollen,&lt;br&gt;som omfattar kroppsvisitation av flygpassagerare och andra samt under-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökning av väskor och andra slutna förvaringsutrymmen, utföras av flyg-&lt;br&gt;platskontrollanter och inte av polispersonal. Vidare föreslås att den&lt;br&gt;särskilda kontrollen inte längre behöver ske under ledning av polis, utan&lt;br&gt;att det räcker med att polisen har tillsyn över verksamheten, och att&lt;br&gt;flygplatshållaren får ett ökat inflytande över bedömningen av lämplig&lt;br&gt;ambitionsnivå för säkerhetskontrollens omfattning och utförande. Den&lt;br&gt;personal som genomför kontrollerna skall vara förordnad av polismyn-&lt;br&gt;dighet och ha genomgått godkänd utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remitterats. Förslaget har i huvudsak fått positivt&lt;br&gt;bemötande från remissinstanserna. Förslaget är för närvarande föremål&lt;br&gt;för behandling i näringsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan relevant lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 28 kap. 11 § rättegångsbalken får - om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa - kroppsvisitation&lt;br&gt;göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet för att söka efter&lt;br&gt;föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter&lt;br&gt;som kan vara av betydelse för utredning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 19 § polislagen (1984:387) får en polisman som med laga stöd&lt;br&gt;griper eller annars omhändertar eller avlägsnar någon, i anslutning till&lt;br&gt;ingripandet kroppsvisitera denne i den utsträckning som är nödvändigt&lt;br&gt;antingen av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall&lt;br&gt;kunna tas om hand eller för att hans eller hennes identitet skall kunna&lt;br&gt;fastställas. En polisman får också kroppsvisitera i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs för att söka efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade&lt;br&gt;att användas vid brott mot liv eller hälsa om det med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat&lt;br&gt;enligt 36 kap. 3 § brottsbalken (brottsverktyg och vapen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om kroppsvisitation finns även i ett stort antal andra&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Säkerhetskontroll i domstol&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän säkerhetskontroll i domstol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Som ett komplement till de nuvarande säkerhets-&lt;br&gt;kontrollerna vid domstolsförhandlingar (särskild säkerhetskontroll) ges&lt;br&gt;domstolarna möjlighet att, utan koppling till ett visst mål, besluta om&lt;br&gt;inpasseringskontroll med hjälp av teknisk utrustning när det finns&lt;br&gt;anledning att befara att ett allvarligt brott kan komma att begås i&lt;br&gt;domstolens lokaler (allmän säkerhetskontroll).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag överensstämmer i stort med regeringens&lt;br&gt;förslag. Enligt Domstolsverkets förslag skall dock inpasseringskontroll&lt;br&gt;kunna anordnas utan krav på att en konkret hotbild föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget att&lt;br&gt;skapa förutsättningar för inpasseringskontroller vid domstolarnas entréer&lt;br&gt;eller lämnar förslaget utan erinran. Hovrätten för Västra Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt (majoriteten), Malmö tingsrätt och Riksåklagaren&lt;br&gt;avstyrker emellertid förslaget att sådan kontroll skall kunna genomföras&lt;br&gt;utan att det föreligger någon som helst indikation på risk eller hotbild.&lt;br&gt;Huddinge tingsrätt anför att allmän säkerhetskontroll i praktiken bara&lt;br&gt;kommer att beslutas när en hotbild kan konstateras och Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt framhåller att förslaget kan ge upphov till tillämpningsproblem,&lt;br&gt;vilket kan leda till kritik i efterhand om en olyckshändelse inträffar och&lt;br&gt;säkerhetskontroll inte har beslutats. Flera instanser anför att de olika&lt;br&gt;kontrollformema bör betecknas ”allmän” och ”särskild” säkerhets-&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är eniga om att förslaget håller sig inom vad som är&lt;br&gt;godtagbart med hänsyn till de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna.&lt;br&gt;Flera uttalar att det integritetsintrång som en kontroll med tekniska hjälp-&lt;br&gt;medel innebär är mycket begränsat. Många remissinstanser framhåller&lt;br&gt;dock att möjligheten till säkerhetskontroll inte ensam är tillräcklig för att&lt;br&gt;skapa ökad säkerhet i domstolarna och att även andra säkerhetsåtgärder&lt;br&gt;bör genomföras. Helsingborgs tingsrätt tar upp frågan om möjligheterna&lt;br&gt;till kameraövervakning i domstolarnas lokaler som ytterligare ett&lt;br&gt;moment för att öka säkerheten i domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt föreslår att en försöksverksamhet vid ett begränsat&lt;br&gt;antal domstolar bör genomföras innan permanent utrustning installeras&lt;br&gt;vid samtliga domstolar. Kammarrätten i Sundsvall anser att en helt ny&lt;br&gt;lag bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behovet av allmänna säkerhetskontroller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde aldrig vara möjligt att helt och hållet förhindra att en person&lt;br&gt;som är beredd att offra sitt eget liv genomför ett våldsangrepp mot en&lt;br&gt;domstol eller mot personer som uppträder i samband med en domstols-&lt;br&gt;förhandling. Inte heller finns möjlighet att helt skydda domstolarna mot&lt;br&gt;väpnade attacker eller bombattentat. Förslaget för att förbättra tillträdes-&lt;br&gt;skyddet till domstolarna är inriktat på sådana åtgärder som kan vidtas för&lt;br&gt;att uppnå en godtagbar och ur olika perspektiv rimlig säkerhetsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler om säkerhetskontroll vid domstol kan kontroll&lt;br&gt;anordnas för en viss förhandling. Vidare ställs det krav på en konkret&lt;br&gt;hotbild för att säkerhetskontroll skall få ske. Det fordras i dag att det på&lt;br&gt;grund av särskilda omständigheter finns risk för att det i samband med&lt;br&gt;den aktuella domstolsförhandlingen kan komma att förövas brott som&lt;br&gt;innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för&lt;br&gt;omfattande förstörelse av egendom (1 § säkerhetskontrollagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket och några remissinstanser har konstaterat att den&lt;br&gt;allmänna risknivån har höjts. Flera anför att det förekommer hot mot&lt;br&gt;domstolarna som inte kan kopplas till ett visst mål utan som i stället är av&lt;br&gt;en mer generell natur. Det konstateras att antalet säkerhetskontroller vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar har ökat, särskilt i storstadsregionerna. Nya typer&lt;br&gt;av brottslighet, särskilt sådan som hänger samman med vissa s.k. mc-&lt;br&gt;gäng samt brottslighet med nazistiska och andra antidemokratiska&lt;br&gt;förtecken, har bidragit till större risker för våldsdåd i domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både i Domstolsverkets och i Riksåklagarens rapporter betonas att&lt;br&gt;möjligheterna till att genomföra säkerhetskontroller bör utökas och att&lt;br&gt;det nu gällande kravet på att det till följd av särskilda omständigheter&lt;br&gt;skall finnas risk för allvarlig brottslighet för att säkerhetskontroll skall få&lt;br&gt;genomföras innebär en onödigt hög tröskel. Det föreslås därför att kravet&lt;br&gt;på ”särskilda omständigheter” vid riskbedömningen enligt 1 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetskontrollagen skall slopas, eftersom detta leder till en alltför&lt;br&gt;restriktiv tillämpning som ofta hindrar beslut om säkerhetskontroll i&lt;br&gt;framför allt tvistemål och förvaltningsmål. Domstolsverket framhåller att&lt;br&gt;det, enligt åklagare och domare, är mycket ovanligt att en konkret hotbild&lt;br&gt;kan konstateras. Trots att säkerhetskontrollagen är avsedd att tillämpas&lt;br&gt;för förhandlingar i alla måltyper förekommer, enligt Domstolsverket,&lt;br&gt;kontroller i praktiken nästan uteslutande i brottmål. Endast Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt redovisar i sitt remissvar att kontroll i tvistemål har förekommit.&lt;br&gt;Samtidigt kan det noteras att flera uppmärksammade våldsdåd har haft&lt;br&gt;anknytning till andra typer av mål än brottmål. Även i t.ex. familje- och&lt;br&gt;egendomsrättsliga mål kan parter och andra inblandade komma att&lt;br&gt;engagera sig så starkt att säkerhetsrisker uppstår. I dessa fall saknas dock&lt;br&gt;ofta möjligheter för domstolar och polisen att få kännedom om riskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt delar inte uppfattningen att riskerna har ökat och&lt;br&gt;att det generellt är mycket ovanligt att en konkret hotbild kan iakttas.&lt;br&gt;Enligt tingsrättens mening är det snarare en fråga om hur stora efterforsk-&lt;br&gt;ningar som görs för att så långt som möjligt konkretisera hotbilden.&lt;br&gt;Riksåklagaren delar däremot Domstolsverkets uppfattning, men påpekar&lt;br&gt;att svårigheterna att upptäcka hotsituationer kan överbryggas genom ett&lt;br&gt;förbättrat och mer strukturerat informationsutbyte mellan myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket påpekar också att även andra faktorer än svårigheten&lt;br&gt;att konstatera en konkret hotbild talar mot säkerhetskontroller i andra mål&lt;br&gt;än brottmål. En sådan faktor är den integritetskränkning som en kontroll i&lt;br&gt;ett särskilt mål innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen av möjligheterna att genomföra säkerhets-&lt;br&gt;kontroll i domstol innebär alltså att sådana kontroller inte kan genom-&lt;br&gt;föras i vissa situationer trots att det föreligger säkerhetsrisker. Det är av&lt;br&gt;största vikt att domstolarna skall kunna fullgöra sin verksamhet och&lt;br&gt;därvid tillhandahålla en god säkerhet för dem som besöker eller arbetar i&lt;br&gt;domstolen. För att möta detta behov av förbättrad säkerhet bör det infö-&lt;br&gt;ras en möjlighet att, som alternativ eller komplement till de nuvarande&lt;br&gt;säkerhetskontrollerna vid domstolsförhandlingar, anordna inpasserings-&lt;br&gt;kontroller i domstolarna. Kontrollen bör i huvudsak utföras med hjälp av&lt;br&gt;teknisk utrustning. För att åstadkomma erforderlig samordning mellan de&lt;br&gt;olika kontrollformema bör bestämmelser om den nya kontrollen tas in i&lt;br&gt;säkerhetskontrollagen. Enligt regeringens mening kan reformen genom-&lt;br&gt;föras utan att den föregås av en försöksverksamhet, bl.a. eftersom&lt;br&gt;reformen är så pass begränsad och endast innebär ett mindre ingrepp i&lt;br&gt;den personliga integriteten. En försöksverksamhet skulle inte heller&lt;br&gt;medföra några större ekonomiska besparingar (se avsnitt 10) eller andra&lt;br&gt;fördelar. Som framgår av avsnitt 9 kommer regeringen utvärdera den nya&lt;br&gt;lagstiftningen när den varit i kraft en tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom några remissinstanser har påpekat bör den nya formen av&lt;br&gt;säkerhetskontroll betecknas som ”allmän säkerhetskontroll” och den&lt;br&gt;befintliga kontrollen vid domstolsförhandlingar som ”särskild säkerhets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontroll”. Den närmare lagtekniska utformningen av bestämmelserna&lt;br&gt;behandlas i författningskommentaren (se avsnitt 11.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de befintliga möjligheterna till säkerhetskontroll har vissa vålds-&lt;br&gt;handlingar inträffat i våra domstolar. Inte heller de nu föreslagna föränd-&lt;br&gt;ringarna kommer emellertid att medföra en fullständig garanti för&lt;br&gt;säkerheten, men de innebär ändå att rättsliga förutsättningar för kontrol-&lt;br&gt;ler skapas beträffande säkerhetsrisker som är svåra att bedöma och som&lt;br&gt;inte kan bemötas med den nuvarande lagstiftningen. Ett fullständigt&lt;br&gt;skydd, t.ex. genom permanenta kontrollåtgärder, skulle innebära alltför&lt;br&gt;kraftiga avsteg från den grundlagsskyddade domstolsoffentligheten. En&lt;br&gt;så drastisk åtgärd kan inte anses vara motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som många remissinstanser har pekat på är det flera faktorer som&lt;br&gt;bidrar till en högre grad av säkerhet. En högre uppmärksamhet på risker-&lt;br&gt;na för att våldshandlingar kan begås, bättre planering och beredskap för&lt;br&gt;incidenter samt lokalförändringar är viktiga delar i det säkerhetshöjande&lt;br&gt;arbetet. I Åklagarväsendets rapport 1995:7 finns förslag om åtgärder för&lt;br&gt;ett förbättrat informationsutbyte mellan myndigheter genom t.ex. struktu-&lt;br&gt;rerade nätverk och säkerhetsplaner (se vidare avsnitt 6.2). Ytterligare&lt;br&gt;förbättringar vidtas fortlöpande genom Domstolsverkets säkerhetshöjan-&lt;br&gt;de arbete samt genom olika förändringar av domstolsförfarandet, t.ex.&lt;br&gt;möjligheterna till videokonferens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helsingborgs tingsrätt har tagit upp frågan om kameraövervakning&lt;br&gt;som ett säkerhetshöjande medel. Kameraövervakning regleras i lagen&lt;br&gt;(1998:150) om allmän kameraövervakning (se prop. 1997/98:64, bet.&lt;br&gt;1997/98:JuU14, rskr. 1997/98:170). Enligt lagen kan tillstånd till&lt;br&gt;kameraövervakning ges om intresset av sådan övervakning väger tyngre&lt;br&gt;än den enskildes intresse av att inte bli övervakad. Kameraövervakning&lt;br&gt;väcker nya frågor från integritetssynpunkt där den enskildes integritets-&lt;br&gt;skydd måste ställas mot behovet av övervakning. Frågan om kamera-&lt;br&gt;övervakning vid domstolar är svår och kontroversiell (Justitiekanslem&lt;br&gt;har t.ex. en annan uppfattning än Helsingborgs tingsrätt när det gäller&lt;br&gt;möjligheterna och förutsättningarna för tillstånd att använda kameror för&lt;br&gt;övervakning av allmänna utrymmen i domstolslokaler, se Länsrättens i&lt;br&gt;Skåne län dom 1998-11-25, mål nr 2143-98). Mot bakgrund härav och då&lt;br&gt;frågan får anses ligga vid sidan av detta lagstiftningsarbete och regering-&lt;br&gt;en därför saknar erforderligt utredningsunderlag i frågan, är regeringen&lt;br&gt;för närvarande inte beredd att lämna ett säkerhetshöjande förslag som&lt;br&gt;innefattar kameraövervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för att genomföra en allmän säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Domstolsverkets förslag behöver det inte föreligga någon konkret&lt;br&gt;hotbild med anknytning till ett visst mål för att domstolen skall kunna&lt;br&gt;besluta om allmän säkerhetskontroll. Avsikten är att sådan säkerhets-&lt;br&gt;kontroll skall kunna komma till stånd även i fall när en konkret hotbild&lt;br&gt;saknas, men det ändå kan föreligga en säkerhetsrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att säkerhetsrisken inte behöver ha någon anknytning till ett visst mål&lt;br&gt;ligger i den allmänna säkerhetskontrollens natur. Med hänsyn till att den&lt;br&gt;särskilda säkerhetskontrollen, på grund av bland annat integritetsintrång,&lt;br&gt;kan anses vara olämplig i vissa fall, särskilt när det gäller andra mål än&lt;br&gt;brottmål, bör det dock inte finnas något hinder mot att genomföra allmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetskontroll även i fall när säkerhetsrisken är hänförlig till ett visst&lt;br&gt;mål. Det bör, som Stockholms tingsrätt har anfört, heller inte uteslutas att&lt;br&gt;allmän säkerhetskontroll vid behov kan användas som ett komplement&lt;br&gt;till en särskild säkerhetskontroll. Vid valet av alternativ måste naturligt-&lt;br&gt;vis alltid en proportionalitetsprövning ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om krav på ett någorlunda konkretiserat hot eller&lt;br&gt;riskbild har Domstolsverkets förslag - som saknar ett sådant krav - fatt&lt;br&gt;ett blandat mottagande av remissinstanserna. Det kan noteras att det för&lt;br&gt;säkerhetskontroll i riksdagen inte ställs krav på någon konkret hotbild&lt;br&gt;utan bestämmelserna anger enbart för vilket syfte säkerhetskontroll får&lt;br&gt;ske. Domstolsverkets förslag är utformat med bestämmelserna för riksda-&lt;br&gt;gen som förebild. I remisskritiken har det bl.a. anförts att säkerhets-&lt;br&gt;kontroll ändå bara kommer att genomföras när någon form av hot har&lt;br&gt;identifierats och att bristen på en ”tröskel” kan ge upphov till tillämp-&lt;br&gt;ningsproblem. När det gäller syftet med varje form av säkerhetskontroll,&lt;br&gt;dvs. att förebygga och förhindra att det kan komma att förövas brott av&lt;br&gt;allvarligare slag, råder det dock ingen oenighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av reglerna måste det naturligtvis göras klart i vilka&lt;br&gt;situationer en allmän säkerhetskontroll kan vara motiverad. Såväl&lt;br&gt;regeringsformens proportionalitetskrav som ekonomiska överväganden&lt;br&gt;torde innebära att en säkerhetskontroll bara kommer till stånd när det&lt;br&gt;finns någon indikation på en säkerhetsrisk. Förutom som alternativ till&lt;br&gt;eller komplement till en särskild säkerhetskontroll, dvs. där hotet har&lt;br&gt;anknytning till en viss förhandling, kan man t.ex. tänka sig situationer&lt;br&gt;när ett generellt hot har framförts eller framkommit på annat sätt, när&lt;br&gt;domstolen samtidigt handlägger flera mål av ett slag som skulle kunna&lt;br&gt;betecknas som riskmål eller när domstolen prövar mål som utan att direkt&lt;br&gt;utgöra riskmål ändå väcker starka känslor hos olika grupper i samhället.&lt;br&gt;Det kan också röra sig om situationer då det allmänna samhällsklimatet&lt;br&gt;på orten ger upphov till farhågor om våldsamma incidenter. I vissa fall&lt;br&gt;kan det också tänkas att särskilt utsatta personer av en eller annan&lt;br&gt;anledning befinner sig i domstolens lokaler och att en generell hotbild&lt;br&gt;därmed kan uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra situationer, t.ex. när missbrukare eller andra använder domsto-&lt;br&gt;lens lokaler som uppehållsrum eller när det inte finns någon direkt&lt;br&gt;indikation på säkerhetsrisk skall andra åtgärder än säkerhetskontroll&lt;br&gt;vidtas. Ett bättre alternativ i sådana situationer kan t.ex. vara att anlita&lt;br&gt;ordningsvakter för att upprätthålla ordningen i domstolens lokaler. I vissa&lt;br&gt;fall kan det vara känt för rätten att det mellan parterna eller andra&lt;br&gt;personer som skall medverka vid en förhandling föreligger starka mot-&lt;br&gt;sättningar, utan att det därför framkommit uppgifter som tyder på att det&lt;br&gt;finns risk för ett direkt brottsligt angrepp på person eller egendom i&lt;br&gt;samband med förhandlingen. Då kan det ofta vara tillräckligt att, om&lt;br&gt;möjligt, flytta förhandlingen till en större rättssal eller möblera om i&lt;br&gt;rättssalen så att de berörda personerna inte behöver sitta allt för nära&lt;br&gt;varandra. Det kan också vara tillräckligt att se till att dessa personer kan&lt;br&gt;uppehålla sig i skilda rum i väntan på att det skall bli deras tur att höras&lt;br&gt;inför rätten. Sådana åtgärder torde också vara ganska vanligt&lt;br&gt;förekommande vid domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som betänkligt att skapa möjligheter att genomföra&lt;br&gt;säkerhetskontroll i domstol utan att den föranleds av någon som helst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;indikation på säkerhetsrisk, t.ex. som stickprovskontroller med ett&lt;br&gt;allmänt avskräckande syfte. Som Hovrätten för Västra Sverige påpekar&lt;br&gt;är det också med hänsyn till regeringsformen uteslutet med någon form&lt;br&gt;av stickprovsmässig säkerhetskontroll utan att det föreligger en hotbild&lt;br&gt;av något slag. Om sådana kontroller skulle göras möjliga är dessutom,&lt;br&gt;som Göteborgs tingsrätt påpekar, utrymmet större för att utsätta&lt;br&gt;domstolarna för kritik när något inträffar. Detta kan i sin tur medföra att&lt;br&gt;säkerhetskontroller genomförs i större utsträckning än vad som verkligen&lt;br&gt;är motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att allmän säkerhetskontroll, bland&lt;br&gt;annat för att vara förenlig med regeringsformen, måste förutsätta att&lt;br&gt;någon form av konkret säkerhetsrisk kan identifieras. Tröskeln bör&lt;br&gt;emellertid inte sättas särskilt högt och det bör vara tillräckligt att det&lt;br&gt;finns anledning att befara att ett allvarligt brott av det slag som redan&lt;br&gt;anges i säkerhetskontrollagen kan komma att begås i domstolens lokaler.&lt;br&gt;För att skapa skydd mot helt oförutsägbara våldshandlingar skulle det&lt;br&gt;däremot krävas permanenta kontroller, något som i enlighet med vad som&lt;br&gt;anförts ovan varken kan anses förenligt med grundlagsskyddade fri- och&lt;br&gt;rättigheter eller vara direkt påkallat för att förstärka tillträdesskyddet till&lt;br&gt;domstolslokalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige har föreslagit att förutsättningen för att få&lt;br&gt;förordna om allmän säkerhetskontroll i stället skall formuleras så att det&lt;br&gt;skall vara påkallat för att förhindra att brott förövas. En sådan&lt;br&gt;formulering synes emellertid enligt ordalydelsen kräva mer för att&lt;br&gt;säkerhetskontroll skall få beslutas än vad som är fallet enligt den av&lt;br&gt;regeringen förordade lydelsen. Med hänvisning till att tröskeln för en&lt;br&gt;allmän säkerhetskontroll bör ligga så lågt som möjligt, förefaller den nu&lt;br&gt;föreslagna formuleringen vara att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sin natur innebär säkerhetskontroller i domstol en inskränkning av de&lt;br&gt;grundläggande regler om integritetsskydd och domstolsoffentlighet som&lt;br&gt;finns i regeringsformen (se avsnitt 5). Sådana inskränkningar är i och för&lt;br&gt;sig tillåtna enligt regeringsformen men förutsätter att en avvägning görs&lt;br&gt;mellan å ena sidan intresset av säkerhet för anställda, parter och andra&lt;br&gt;besökare i domstolarna och å andra sidan intresset av största möjliga&lt;br&gt;öppenhet i domstolarnas arbete och den enskildes intresse av skydd för&lt;br&gt;den personliga integriteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom Domstolsverket och flera remissinstanser har anfört innebär&lt;br&gt;kontroll av det slag som nu föreslås ett relativt litet ingrepp i den person-&lt;br&gt;liga integriteten. Sådana kontroller förekommer ofta eller t.o.m. regel-&lt;br&gt;mässigt även i andra sammanhang, t.ex. på flygplatser, och de allra flesta&lt;br&gt;är därmed bekanta med dem. Inte heller för domstolsoffentligheten kan&lt;br&gt;den utvidgade möjligheten att anordna kontroller innebära någon större&lt;br&gt;inskränkning. Det står alltjämt var och en fritt att underkasta sig en&lt;br&gt;kontroll eller att avstå från detta och eventuellt ta de konsekvenser,&lt;br&gt;processuella eller andra, som kan vara förenade med ett sådant val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora betydelse som domstolarnas möjlighet att kunna verka fritt&lt;br&gt;har för det demokratiska samhället uppväger enligt regeringens mening&lt;br&gt;väl de begränsade inskränkningar som nämnts. För att domstolarna skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna fullgöra sin verksamhet måste de anställda, nämndemän, parter,&lt;br&gt;brottsoffer, vittnen och andra kunna känna sig säkra i domstolens lokaler&lt;br&gt;och man far utgå från att de som besöker domstolen är beredda att&lt;br&gt;underkasta sig en kontroll i detta syfte. Det är regeringens bedömning att&lt;br&gt;de samhällsviktiga intressen som forslaget om allmänna säkerhets-&lt;br&gt;kontroller i domstol är avsedda att skydda väger tyngre än de måttliga&lt;br&gt;rättighetsinskränkningar som det medför. Förslaget anses därmed falla&lt;br&gt;inom det utrymme for rättighetsinskränkningar som regeringsformen&lt;br&gt;anvisar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock framhållas att rättighetsbegränsande åtgärder aldrig, med&lt;br&gt;hänsyn till den proportionalitetsprincip som kommit till uttryck i 2 kap.&lt;br&gt;12 § andra stycket regeringsformen, far gå utöver vad som i det enskilda&lt;br&gt;fallet är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett dem.&lt;br&gt;Säkerhetskontroller får därmed inte beslutas slentrianmässigt. Den som&lt;br&gt;skall besluta om säkerhetskontroll måste alltså noggrant överväga om&lt;br&gt;säkerhetsriskerna kan minimeras till en acceptabel nivå genom andra,&lt;br&gt;mindre ingripande åtgärder. Som Domstolsverket har redogjort för i&lt;br&gt;rapporten finns andra förebyggande åtgärder att tillgå, såsom att hålla en&lt;br&gt;viss förhandling i en större rättssal, att låta personer uppehålla sig i skilda&lt;br&gt;rum, att kalla in väktare eller civilklädd polispersonal som övervakar en&lt;br&gt;domstolsförhandling eller att flytta en viss förhandling till en lokal&lt;br&gt;utanför domstolen. Även när allmän säkerhetskontroll övervägs måste&lt;br&gt;domstolen vid varje tillfälle ta ställning till om ett tillräckligt skydd kan&lt;br&gt;ges med hjälp av andra, mindre ingripande, åtgärder. När en allmän eller&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll genomförs är det dessutom viktigt att de&lt;br&gt;grundlagsskyddade fri- och rättigheterna i övrigt beaktas. Ett beslut om&lt;br&gt;säkerhetskontroll och genomförandet därav måste sålunda alltid ske med&lt;br&gt;beaktande av skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, förhandlings-&lt;br&gt;offentligheten, anonymitetsskyddet samt rätten i övrigt att yttra sig och&lt;br&gt;inhämta information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Beslut om allmän säkerhetskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beslut om allmän säkerhetskontroll skall kunna&lt;br&gt;fattas i administrativ ordning av domstolschefen. Domstolschefen kan&lt;br&gt;delegera beslutanderätten till någon annan lagfaren domare vid&lt;br&gt;domstolen. Beslutet om kontroll skall föregås av samråd med&lt;br&gt;polismyndigheten. Beslutet skall vidare gälla för viss tid och, vid behov,&lt;br&gt;innehålla uppgift om vilka lokaler, dvs. vilken fastighet eller vilken&lt;br&gt;adress, som beslutet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag, men innehåller inget förslag om att beslutet vid behov skall&lt;br&gt;innehålla uppgift om vilka lokaler beslutet avser. Domstolsverket föreslår&lt;br&gt;även en högsta tidsgräns om en månad för beslut om allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser som särskilt uttalat sig om&lt;br&gt;förslaget i denna del ställer sig tveksamma till den tidsbegränsning som&lt;br&gt;Domstolsverket föreslår. Hovrätten for Västra Sverige och Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt (majoriteten) anser att ett krav på omprövning kan godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten påtalar att enmånadsgränsen inte bör tillämpas slentrianmäs-&lt;br&gt;sigt och tingsrätten anser att konstruktionen är svårbegriplig eftersom den&lt;br&gt;allmänna säkerhetskontrollen, enligt förslaget, inte fordrar att några&lt;br&gt;särskilda omständigheter föreligger. Även Svenska Tidningsutgivare-&lt;br&gt;föreningen framhåller att tidsgränsen inte innebär någon egentlig&lt;br&gt;begränsning och att andra begränsningar därför bör övervägas, t.ex. att&lt;br&gt;ett beslut inte får förnyas utan att en hotbild med i vart fall en viss&lt;br&gt;konkretion kan påvisas. Några remissinstanser lämnar förslag på den&lt;br&gt;lagtekniska utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen understryker behovet av samråd med polisen innan&lt;br&gt;beslut fattas och Kriminalvårdsstyrelsen föreslår att samråd även bör ske&lt;br&gt;med kriminalvården. Riksåklagaren påtalar generellt behovet av bättre&lt;br&gt;informationsutbyte när det gäller risker för brottsliga handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Eftersom ett beslut om allmän säker-&lt;br&gt;hetskontroll påverkar hela domstolens verksamhet bör det, i enlighet med&lt;br&gt;Domstolsverkets förslag, fattas i administrativ ordning av domstolens&lt;br&gt;chef. Beslutanderätten bör kunna delegeras till annan lagfaren domare&lt;br&gt;vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom bl.a. Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har påpekat är det av&lt;br&gt;största vikt att informationsutbytet om säkerhetsrisker m.m. mellan olika&lt;br&gt;myndigheter förbättras. Indikationer om säkerhetsrisker kan i många fall&lt;br&gt;förmodas komma från polismyndigheten och det är även polisen som&lt;br&gt;skall utöva ledningen av den allmänna säkerhetskontrollen och vara&lt;br&gt;beredd att rycka ut vid behov. Av dessa skäl är det lämpligt att beslut om&lt;br&gt;säkerhetskontroll alltid sker efter samråd med polismyndigheten. När det&lt;br&gt;gäller allmän säkerhetskontroll som inte har samband med något särskilt&lt;br&gt;mål är det däremot svårare, särskilt i de större städerna, att söka samråd&lt;br&gt;med åklagare. Någon generell samrådsplikt med åklagaren eller andra&lt;br&gt;berörda, t.cx. kriminalvården bör därför inte föreskrivas i dessa fall.&lt;br&gt;Däremot bör krav på samråd med åklagare också fortsättningsvis gälla&lt;br&gt;vid särskild säkerhetskontroll i brottmål. Reglerna om samråd utesluter&lt;br&gt;naturligtvis inte att samråd utöver vad som är föreskrivet sker med&lt;br&gt;åklagare, kriminalvård och andra innan beslut fattas när domstolen finner&lt;br&gt;det vara lämpligt. Vid de större domstolarna, där säkerhetsfrågor normalt&lt;br&gt;aktualiseras oftare än vid de mindre, kan det också finnas fördelar med&lt;br&gt;mer permanenta former för samråd mellan domstol och polis. På sina håll&lt;br&gt;finns s.k. samrådsgrupper där domare, poliser och i vissa fall även åkla-&lt;br&gt;gare och andra personer ingår. Fördelarna med en sådan samrådsgrupp är&lt;br&gt;flera, bl.a. kan man diskutera mera långsiktiga lösningar på säkerhets-&lt;br&gt;problem och det kan också underlätta för domstolen att i god tid kunna lå&lt;br&gt;information om eventuellt föreliggande hot mot domstolen och dess&lt;br&gt;personal och även om risker i samband med en kommande förhandling&lt;br&gt;(jfr prop. 1980/81:114 s. 16). Vikten av ett bättre informationsutbyte&lt;br&gt;mellan olika myndigheter kommenteras även i avsnitt 6.1. Frågan om&lt;br&gt;underrättelse av beslut behandlas vidare i författningskommentaren (se&lt;br&gt;avsnitt 11.1). Också utan samråd kan viktig information om eventuella&lt;br&gt;hotbilder erhållas från personer som på ett eller annat sätt är involverade&lt;br&gt;i ett pågående mål eller på annat sätt har kännedom om förhållanden som&lt;br&gt;kan medföra säkerhetsrisker för domstolen. Om en person känner till&lt;br&gt;förhållanden som gör att denne misstänker att brott kan komma att begås&lt;br&gt;i domstolens lokaler, kan detta också leda till att personen själv begär att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolen skall förordna om säkerhetskontroll. Domstolen far då bedö-&lt;br&gt;ma uppgifterna och vidta de åtgärder den anser lämpliga (om överkla-&lt;br&gt;gande av domstols beslut rörande säkerhetskontroll, se avsnitt 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en tidsbegränsning av beslut om allmän säkerhetskontroll&lt;br&gt;är i linje med principen att inskränkningar av grundlagsskyddade rättig-&lt;br&gt;heter skall vara så begränsade som möjligt. Tidsbegränsningen innebär&lt;br&gt;dock inte, vilket även några remissinstanser har framhållit, någon&lt;br&gt;egentlig begränsning av möjligheterna att besluta om sådana kontroller.&lt;br&gt;Domstolarna kan, allt eftersom en säkerhetsrisk med viss konkretion kan&lt;br&gt;identifieras, forordna om allmän säkerhetskontroll under den tid som&lt;br&gt;säkerhetsrisken bedöms kommer kunna föreligga. Om högre krav skulle&lt;br&gt;ställas, medför detta att utrymmet för beslut också skulle begränsas. En&lt;br&gt;sådan ordning skulle motverka syftet med de allmänna kontrollerna,&lt;br&gt;nämligen att skapa en möjlighet att möta mera diffusa säkerhetsrisker.&lt;br&gt;Enligt regeringens förslag krävs det, till skillnad från Domstolsverkets&lt;br&gt;förslag, att det finns anledning att befara att ett allvarligare brott kan&lt;br&gt;komma att begås i domstolens lokaler, dvs. att det finns någon form av&lt;br&gt;konkretiserad indikation på en säkerhetsrisk (se avsnitt 6.1). Tiden under&lt;br&gt;vilken kontrollen skall pågå skall därmed också vara avhängig denna&lt;br&gt;risk, varför en kontinuerlig prövning måste göras i fråga om huruvida&lt;br&gt;risken kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget noteras att den tidsbegränsning om en månad&lt;br&gt;som infördes år 1990 i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riks-&lt;br&gt;dagens lokaler (se SFS 1990:125), togs bort år 1999 (se SFS 1999:22). I&lt;br&gt;den nya lydelsen föreskrivs i stället att beslut om säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;avse visst tillfälle, visst sammanträde eller viss tid (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare anförts är allmän säkerhetskontroll inte avsedd att vara&lt;br&gt;kontinuerlig utan i stället tidsbegränsad. Det bör därför föreskrivas att&lt;br&gt;beslutet om sådan kontroll skall avse viss tid. Att föreskriva en viss i&lt;br&gt;dagar, veckor eller månader angiven längsta tidsgräns framstår däremot&lt;br&gt;inte som motiverat mot bakgrund av vad som anförts ovan. På detta sätt&lt;br&gt;understryks även att tiden för kontrollen måste fastställas med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet och inte slentrianmässigt till en&lt;br&gt;angiven tidsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag innehåller inget förslag om att ett beslut om&lt;br&gt;allmän säkerhetskontroll skall innehålla uppgift om vilken eller vilka&lt;br&gt;lokaler som beslutet avser. En sådan uppgift skulle emellertid, enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning, vara nödvändig i vissa fall då den beslutande&lt;br&gt;domstolen har lokaler på olika adresser. Detta är i dag fallet med några&lt;br&gt;av landets större domstolar, men också domstolar som håller förhandling&lt;br&gt;vid s.k. tingsställen. Det förekommer också att domstolar håller förhand-&lt;br&gt;lingar i andra lokaler än domstolens egna (t.ex. höll Göteborgs tingsrätt&lt;br&gt;huvudförhandling med anledning av brandkatastrofen i Göteborg 1998 i&lt;br&gt;Svenska Mässans lokaler i Göteborg). En uppgift om vilken lokal&lt;br&gt;beslutet gäller kommer också kunna bli behövligt i de fall en hovrätt&lt;br&gt;håller förhandling på annan ort. För att inga tvivel skall råda om vilken&lt;br&gt;eller vilka lokaler - i meningen adresser eller fastigheter - som beslutet&lt;br&gt;avser bör beslutet därför, vid behov, innehålla en uppgift om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Säkerhetskontrollens omfattning och utförande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag; Allmän säkerhetskontroll i domstol skall omfatta&lt;br&gt;besökare till domstolen och genomföras som en inpasseringskontroll.&lt;br&gt;Syftet med kontrollen är att eftersöka vapen och andra farliga föremål.&lt;br&gt;Kontrollen får omfatta kroppsvisitation och undersökning av väskor,&lt;br&gt;paket m.m. med hjälp av teknisk utrustning, t.ex. larmbåge, handmetall-&lt;br&gt;detektor och röntgenmaskin. Manuell kroppsvisitation får endast ske om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid allmän säkerhetskontroll skall i princip samma personer som vid&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll samt anställda vid domstolen vara undantagna&lt;br&gt;från kontrollen. Därutöver skall personer som infinner sig i domstolens&lt;br&gt;lokaler på grund av utövning av offentligt uppdrag undantas från båda&lt;br&gt;formerna av kontroll. Ytterligare undantag är också möjliga. Om särskil-&lt;br&gt;da skäl föreligger får dock domstolen, vid allmän säkerhetskontroll,&lt;br&gt;inskränka kretsen av personer som är generellt undantagna från&lt;br&gt;kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen förtydligas att identitetskontroll endast får äga rum för att&lt;br&gt;kunna fastställa om en person, som uppger sig inte omfattas av&lt;br&gt;säkerhetskontroll, skall undantas från kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma regler som för särskild säkerhetskontroll skall gälla i fråga om&lt;br&gt;följden av att vägra underkasta sig allmän säkerhetskontroll och om&lt;br&gt;särskilda undantag från kontrollen. Beslut om särskilt undantag skall&lt;br&gt;fattas av den som har beslutat om säkerhetskontrollen, vilket när så är&lt;br&gt;möjligt skall ske efter samråd med den eller de som handlägger målet där&lt;br&gt;personen har kallats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser som särskilt uttalat sig om&lt;br&gt;förslaget i denna del ställer sig tveksamma till omfattningen av den&lt;br&gt;allmänna säkerhetskontrollen och har synpunkter på hur den skall&lt;br&gt;utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen uttalar att säkerhetskontroller bör omfatta alla perso-&lt;br&gt;ner som besöker domstolen och att generella undantag av principiella&lt;br&gt;skäl bör avskaffas. Stockholms tingsrätt påtalar att praktiska problem&lt;br&gt;kommer att uppstå, särskilt vid större domstolar, om andra än de anställ-&lt;br&gt;da skall undantas från den allmänna säkerhetskontrollen. Två rådmän vid&lt;br&gt;Länsrätten i Värmlands län (minoritet) anser att alla, inklusive rättens&lt;br&gt;ledamöter, bör kunna omfattas av kontrollen i undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige och Kammarrätten i Sundsvall anför att&lt;br&gt;manuell kroppsvisitation normalt bör kunna förekomma också vid allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern föreslår att det av lagtexten uttryckligen skall framgå&lt;br&gt;att enskild som inte tillhör den krets som skall undantas från kontrollen&lt;br&gt;inte får underkastas identitets- eller legitimationskontroll. Svenska&lt;br&gt;Tidningsutgivareföreningen framför ett liknande förslag. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt anför att legitimationskontroll kan vara aktuell endast i fråga om&lt;br&gt;personer som undantas från kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kontrollen måste utföras på ett sätt&lt;br&gt;som uppfyller syftet med densamma samtidigt som integritetsintrånget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blir så litet som möjligt. Kontrollen bör dessutom kunna genomforas&lt;br&gt;relativt enkelt och snabbt och så att praktiska tillämpningsproblem&lt;br&gt;undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll är avsedd att vara en inpasseringskontroll till&lt;br&gt;domstolens lokaler. Som Stockholms tingsrätt har pekat på kan det i&lt;br&gt;vissa fall med hänsyn till utformningen av domstolens lokaler vara&lt;br&gt;lämpligast att placera kontrollen på annan plats än i entrén till lokalerna,&lt;br&gt;t.ex. på ett visst våningsplan. Som beteckningen anger är dock den&lt;br&gt;allmänna säkerhetskontrollen avsedd att vara en generell kontroll av&lt;br&gt;besökare till domstolen, men inte en kontroll utanför en viss förhand-&lt;br&gt;lingssal. En kontroll som bara är avsedd att omfatta dem som närvarar&lt;br&gt;vid en viss förhandling och därför anordnas i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;förhandlingssalen skall därför även fortsättningsvis uppfylla kraven för&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll och beslutanderätten skall vara förbehållen&lt;br&gt;rätten eller dess tillämnade ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kontrollåtgärder som kan komma i fråga vid allmän säkerhetskontroll&lt;br&gt;är desamma som far förekomma enligt nuvarande reglering, dvs. kropps-&lt;br&gt;visitation och undersökning av väskor och paket m.m. Bedömningen i&lt;br&gt;avsnitt 6.1 av hur den allmänna säkerhetskontrollen förhåller sig till&lt;br&gt;grundlagsskyddade rättigheter, utgår från att kontrollen i första hand&lt;br&gt;skall genomföras med hjälp av metalldetektor eller annan liknande&lt;br&gt;teknisk anordning, vilket också Domstolsverket föreslår. Kroppsvisita-&lt;br&gt;tion och undersökning av föremål som sker med hjälp av tekniska&lt;br&gt;hjälpmedel uppfyller de inledningsvis angivna målsättningarna och bör&lt;br&gt;därför väljas som den normala metoden vid genomförandet av allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknisk utrustning som kan vara aktuell är s.k. larm- eller säkerhets-&lt;br&gt;bågar och handmetalldetektorer samt, vilket några remissinstanser sär-&lt;br&gt;skilt har påpekat, röntgenutrustning för undersökning av föremål. Med&lt;br&gt;hänsyn till att de allmänna säkerhetskontrollerna inte är avsedda att&lt;br&gt;genomföras som mer eller mindre permanenta åtgärder (se avsnitt 6.2)&lt;br&gt;finns det inget behov av att utrusta varje domstol med sådan utrustning.&lt;br&gt;Inköp av vakttjänster och teknisk utrustning kommer i stället ske centralt&lt;br&gt;med möjlighet för domstolarna att vid behov rekvirera aktuell utrustning&lt;br&gt;och personal från kontrakterat vaktbolag. De ekonomiska konsekven-&lt;br&gt;serna av regeringens förslag redovisas i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Manuell kroppsvisitation är inte avsedd att förekomma vid allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll annat än om den tekniska utrustningen ger utslag för&lt;br&gt;otillåtna föremål. Ett par remissinstanser har framhållit att detta klart bör&lt;br&gt;framgå av lagtexten. Regeringen delar denna bedömning. Det bör alltså&lt;br&gt;föreskrivas att kroppsvisitation som sker på annat sätt än genom använ-&lt;br&gt;dande av metalldetektor eller liknande anordning vid allmän säkerhets-&lt;br&gt;kontroll bara är tillåten om särskilda skäl föreligger. Frågan om vem som&lt;br&gt;bör fa genomföra kroppsvisitation på annat sätt än med hjälp av teknisk&lt;br&gt;utrustning behandlas i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kontrollåtgärder som föreslås beträffande allmän säkerhetskontroll&lt;br&gt;skiljer sig från vad som gäller vid särskild säkerhetskontroll. I det senare&lt;br&gt;fallet ställs det inte något krav på att kontrollen i första hand skall utföras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hjälp av tekniska anordningar - vilket dock i praktiken ofta torde&lt;br&gt;vara fallet - utan polismyndigheten får från fall till fall avgöra hur&lt;br&gt;kontrollen skall gå till. För särskild säkerhetskontroll ställs inte heller&lt;br&gt;något krav på särskilda skäl tor att manuell kroppsvisitation skall få&lt;br&gt;genomföras, men en proportionalitetsavvägning måste naturligtvis alltid&lt;br&gt;göras och en kroppsvisitation bör inte göras mer ingående än vad&lt;br&gt;ändamålet med åtgärden kräver (prop. 1980/81:114 s. 23). Reglerna om&lt;br&gt;kontrollåtgärder vid särskild säkerhetskontroll bör inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella undantag från säkerhetskontrollen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Domstolsverkets förslag skall vissa kategorier av personer vara&lt;br&gt;generellt undantagna från allmän säkerhetskontroll. Det gäller rättens&lt;br&gt;ledamöter och andra som infinner sig i domstolen på grund av utövande&lt;br&gt;av allmän tjänst samt advokater. Härtill skall andra personer kunna&lt;br&gt;undantas om särskilda skäl föreligger. Förslaget motsvarar vad som&lt;br&gt;gäller vid särskild säkerhetskontroll. Härutöver bör anställda vid domsto-&lt;br&gt;larna generellt undantas från kontroller. Flertalet remissinstanser som&lt;br&gt;yttrat sig har inte haft något att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser emellertid att den föreslagna kretsen av generellt&lt;br&gt;undantagna personer vid en allmän säkerhetskontroll skulle bli alltför&lt;br&gt;begränsad och att det kan förefalla rimligt att också den som på grund av&lt;br&gt;myndighets förordnande skall fullgöra en uppgift i domstolen är generellt&lt;br&gt;undantagen från säkerhetskontroll, även om han eller hon inte är i allmän&lt;br&gt;tjänst. Det kan t.ex. gälla pensionerade domare som fullgör vissa&lt;br&gt;dömande uppgifter eller offentliga försvarare och offentliga biträden som&lt;br&gt;inte är advokater. Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning,&lt;br&gt;vilket innebär att också personer som utför ett offentligt uppdrag&lt;br&gt;generellt skall undantas från allmän säkerhetskontroll. I sammanhanget&lt;br&gt;måste beaktas att de nu aktuella personerna är förordnade av domstolen.&lt;br&gt;Deras förordnande skall grundas på en lämplighetsbedömning, vilken&lt;br&gt;även måste anses omfatta personernas tillförlitlighet i säkerhetshänse-&lt;br&gt;ende. Förutom pensionerade ordinarie domare bör alltså även t.ex.&lt;br&gt;offentliga försvarare och biträden samt målsägandebiträden som inte är&lt;br&gt;advokater undantas från säkerhetskontroll. Med hänsyn till vad som nu&lt;br&gt;sagts om skälen för att undanta dessa personer från kontroll, anser&lt;br&gt;regeringen att det inte heller finns några bärande skäl för att de&lt;br&gt;fortsättningsvis skall omfattas av särskild säkerhetskontroll. Regeringen&lt;br&gt;anser således att ifrågavarande personer generellt skall undantas från&lt;br&gt;båda formerna av kontroll. En pensionerad ordinarie domare som vid&lt;br&gt;domstol skall fullgöra vissa dömande uppgifter, undantas emellertid&lt;br&gt;redan från särskild säkerhetskontroll i egenskap av ledamot av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid allmän säkerhetskontroll kan en ordning med generella undantag&lt;br&gt;föranleda tillämpningsproblem och Stockholms tingsrätt har anfört att&lt;br&gt;den allmänna säkerhetskontroll som Domstolsverket har föreslagit kan&lt;br&gt;vara besvärlig att genomföra i praktiken, särskilt vid större domstolar.&lt;br&gt;För en domstol med ett mycket stort antal besökare dagligen vore det,&lt;br&gt;enligt tingsrätten, administrativt ogörligt att kräva legitimation av alla&lt;br&gt;som föreslås kunna bli generellt undantagna från kontrollen. Tingsrätten&lt;br&gt;anser därför att den allmänna säkerhetskontrollen bör omfatta alla som&lt;br&gt;skall passera densamma, i vart fall om de inte är anställda vid domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har i sitt yttrande väckt frågan om inte generella&lt;br&gt;undantag över huvud taget bör avskaffas av principiella skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I yttrandet från Länsrätten i Värmlands län framhåller några rådmän att&lt;br&gt;det kan förekomma undantagsfall när det kan vara befogat att kontrollera&lt;br&gt;alla, t.o.m. rättens ledamöter, och de föreslår därför en ordning med en&lt;br&gt;fakultativ möjlighet att meddela generella undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella undantag för vissa personkategorier kan, särskilt vid större&lt;br&gt;domstolar, förväntas medföra att allmänna säkerhetskontroller blir mer&lt;br&gt;komplicerade och tar längre tid att genomföra än om alla som passerar&lt;br&gt;kontrollen undersöks. Motsvarande problem uppstår inte alls i samma&lt;br&gt;utsträckning vid särskild säkerhetskontroll. Tillämpningssvårighetema&lt;br&gt;talar emot att generella undantag bör gälla vid allmän säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grupper av personer som föreslås undantagna från kontrollen kan&lt;br&gt;dock, som tidigare sagts, inte anses utgöra någon säkerhetsrisk utan är&lt;br&gt;tvärtom nödvändiga för domstolarnas verksamhet. Det vore därför&lt;br&gt;betänkligt att kräva att de måste underkasta sig säkerhetskontroll. Doma-&lt;br&gt;re och andra anställda vid domstolen, nämndemän, andra som infinner&lt;br&gt;sig i domstolens lokaler på grund av utövning av allmän tjänst eller&lt;br&gt;offentligt uppdrag samt advokater bör därför i princip vara generellt&lt;br&gt;undantagna från allmän säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går dock inte att bortse från de praktiska invändningar som har&lt;br&gt;rests, vilka inte alltid kan begränsas genom separata ingångar eller andra&lt;br&gt;åtgärder. Såsom Stockholms tingsrätt har framhållit kan praktiska&lt;br&gt;svårigheter med att genomföra kontrollen komma medföra att allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll över huvud taget inte genomförs. Det bör därför finnas&lt;br&gt;utrymme för domstolen att vid allmän säkerhetskontroll besluta om&lt;br&gt;inskränkningar i undantagskretsen om särskilda skäl föreligger, t.ex.&lt;br&gt;stora verkställighetsproblem. Däremot bör reglerna om generella undan-&lt;br&gt;tag vid särskild säkerhetskontroll kvarstå oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom vid särskild säkerhetskontroll bör domstolen också vid allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll ha möjlighet att fakultativt besluta om ytterligare&lt;br&gt;undantag från kontrollen. Nedan återkommer frågan om särskilda&lt;br&gt;undantag beträffande personer som vägrar att underkasta sig säkerhets-&lt;br&gt;kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Identitetskontroll m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl i förarbetena till säkerhetskontrollagen (prop. 1980/81:114 s. 11 f.)&lt;br&gt;som i Domstolsverkets rapport (s. 33 f.) betonas att säkerhetskontrollen&lt;br&gt;inte far förenas med åtgärder för att undersöka en persons identitet eller&lt;br&gt;ärende, annat än för att kunna fastställa att personen har rätt att undantas&lt;br&gt;från kontrollen. Motivet för detta är främst att tillförsäkra det grundlags-&lt;br&gt;skyddade anonymitetsskyddet (se ovan avsnitt 6.1). Liksom detta grund-&lt;br&gt;lagsskydd omfattar rätten att ta del av allmänna handlingar utan att&lt;br&gt;behöva uppge sin identitet, måste också den som vill bevista en dom-&lt;br&gt;stolsförhandling eller i annat ärende besöka domstolen kunna göra detta&lt;br&gt;utan att behöva uppge sitt namn eller underkasta sig identitetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern, Rikspolisstyrelsen och Svenska Tidningsutgivare-&lt;br&gt;föreningen har särskilt tagit fasta på frågan om identitetskontroll och&lt;br&gt;anonymitetsskydd i sina remissvar och föreslagit att detta föreskrivs&lt;br&gt;särskilt i lagen. Rikspolisstyrelsen anför, beträffande anonymitets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddet, att bestämmelserna i 5 § andra stycket säkerhetsskyddslagen&lt;br&gt;(1996:627) kan tjäna som förebild. Där föreskrivs att säkerhetsskyddet&lt;br&gt;enligt lagen skall utformas med beaktande av enskildas rätt att enligt&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen ta del av allmänna handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ovan (avsnitt 6.1) betonats att det är mycket viktigt att den s.k.&lt;br&gt;proportionalitetsprincipen liksom samtliga de grundlagsskyddade fri- och&lt;br&gt;rättigheter som aktualiseras inför ett beslut om och vid genomförandet av&lt;br&gt;en säkerhetskontroll beaktas. Beaktandet av dessa fri- och rättigheter är&lt;br&gt;dock någonting som också varit en nödvändig förutsättning för hela&lt;br&gt;säkerhetskontrollagens tillkomst och utgör de yttre ramarna för lagen.&lt;br&gt;Eftersom lagstiftningen således i sig redan innefattar ett beaktande av&lt;br&gt;dessa fri- och rättigheter, behöver anonymitetsskyddet enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning inte uttryckligen anges i lagen på föreslaget sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som uppger sig tillhöra kretsen av de generellt undantagna (se&lt;br&gt;ovan) bör kunna avkrävas legitimation eller annat likvärdigt bevis på att&lt;br&gt;de har en ställning som berättigar till undantag. Detsamma bör gälla den&lt;br&gt;som, när frågan uppstår, kan komma i fråga for ett särskilt undantag från&lt;br&gt;säkerhetskontroll. Detta innebär inte någon inskränkning av offentlig-&lt;br&gt;hetsprincipen. Konsekvensen av vägran eller oförmåga att visa upp ett&lt;br&gt;sådant dokument är att personen måste genomgå en säkerhetskontroll för&lt;br&gt;att få tillträde till domstolslokalen, inte att han eller hon vägras tillträde&lt;br&gt;till denna. Även domstolens personal bör i detta syfte kunna avkrävas&lt;br&gt;legitimation eller liknande. Det är naturligtvis inte meningen att legitima-&lt;br&gt;tion skall avkrävas slentrianmässigt, utan endast i de fall då personen inte&lt;br&gt;är känd för kontrollpersonalen. Andra personer än de som åberopar&lt;br&gt;undantag från kontrollen och domstolens personal får aldrig avkrävas&lt;br&gt;legitimation eller tillfrågas om sin identitet eller ärende på ett sådant sätt&lt;br&gt;att det skulle innebära en inskränkning av den enskildes grundlagsskyd-&lt;br&gt;dade rätt till anonymitet. Regeringen delar, i detta avseende, den upp-&lt;br&gt;fattning som några remissinstanser har anfört att detta uttryckligen bör&lt;br&gt;anges i lagtexten. För att tydliggöra att identitetskontroll endast får ske&lt;br&gt;när någon som vill få tillträde till domstolens lokaler uppger sig vara&lt;br&gt;undantagen från säkerhetskontroll och inte för att allmänt klarlägga vilka&lt;br&gt;personer som skall undantas från kontroll, har på Lagrådets inrådan&lt;br&gt;lagtexten förtydligats i detta hänseende. I lagen anges således att&lt;br&gt;identitetskontroll endast får äga rum för att kunna fastställa om en&lt;br&gt;person, som uppger sig inte omfattas av säkerhetskontroll, skall undantas&lt;br&gt;från säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägran att underkasta sig kontroll och särskilda undantag från kontrollen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person som inte är undantagen enligt 3 § säkerhetskontrollagen&lt;br&gt;vägrar att underkasta sig allmän säkerhetskontroll bör följden, liksom vid&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll, i princip vara att personen vägras tillträde till&lt;br&gt;de lokaler som omfattas av kontrollen. Frågan om förvaring av föremål&lt;br&gt;som alternativ till kontroll behandlas under avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en person som har kallats att infinna sig till en förhandling vägrar&lt;br&gt;att undergå allmän säkerhetskontroll, uppstår samma frågeställningar&lt;br&gt;som vid särskild säkerhetskontroll. Det avser främst partema, ombud&lt;br&gt;som inte är undantagna från kontrollen, målsägande, vittnen, sakkunniga&lt;br&gt;och tolkar. De som är kallade att inställa sig vid domstolen är ofta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldiga att infinna sig och för dem som har ålagts personlig inställelse&lt;br&gt;finns det möjlighet att föreskriva olika former av sanktioner vid utevaro,&lt;br&gt;t.ex. att utge vite, dömas till böter eller hämtas till rätten. Utevaro kan&lt;br&gt;även medföra skyldighet att betala rättegångskostnader. I vissa fall kan&lt;br&gt;dom eller avskrivningsbeslut meddelas när en part inte inställer sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande särskild säkerhetskontroll har frågan lösts så att den som&lt;br&gt;verkställer kontrollen omedelbart skall anmäla till domstolen, dvs. rätten&lt;br&gt;eller rättens tilltänkta ordförande, om någon annan än en åhörare vägrar&lt;br&gt;att underkasta sig kontrollen. Domstolen har då möjlighet att ompröva&lt;br&gt;beslutet och särskilt medge att personen undantas från kontrollen (6 §&lt;br&gt;andra stycket). Detsamma gäller om ett farligt föremål påträffas hos&lt;br&gt;någon annan än en åhörare, men inte beslagtas, och personen vägrar att&lt;br&gt;lämna det till förvaring (7 § tredje stycket). Vid bedömningen om särskilt&lt;br&gt;undantag skall lämnas skall domstolen bl.a. väga in orsaken till vägran,&lt;br&gt;risken för att personen för med sig ett farligt föremål och möjligheten till&lt;br&gt;bevakning i rättssalen. Betydelsen för rättegången om personen inte hörs&lt;br&gt;bör också inverka på domstolens bedömning (prop. 1980/81:114 s. 24 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Lagrådets inrådan (se prop. 1980/81:114 s. 202 f.f.) infördes&lt;br&gt;dessutom en bestämmelse om att domstolen beträffande den som kan&lt;br&gt;hämtas till rätten om han eller hon uteblir - vilket enligt rättegångsbalken&lt;br&gt;gäller tilltalad i brottmål, part i ett indispositivt tvistemål, målsägande&lt;br&gt;som skall höras i anledning av åklagarens talan samt vittne - far förordna&lt;br&gt;att personen trots sin vägran att genomgå säkerhetskontroll, skall&lt;br&gt;genomgå säkerhetskontroll (6 § andra stycket). Lagrådet motiverade&lt;br&gt;detta bl.a. med att det inte förefaller lämpligt att en sådan person tillåts&lt;br&gt;välja mellan att undergå säkerhetskontroll eller att avlägsna sig från&lt;br&gt;rätten för att därefter till äventyrs hämtas, kanske redan samma dag, och i&lt;br&gt;samband därmed skyddsvisiteras. Motsvarande skulle enligt Lagrådet&lt;br&gt;gälla för den som kan hämtas till rätten och som vägrar att lämna från sig&lt;br&gt;ett medfört föremål för förvaring. Denne kan alltså tvingas lämna ifrån&lt;br&gt;sig föremålet till förvaring (7 § tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har föreslagit att samma ordning i princip skall gälla&lt;br&gt;vid allmän säkerhetskontroll och fört en diskussion om vem som i dessa&lt;br&gt;fall bör besluta om särskilda undantag, den som beslutat om kontrollen&lt;br&gt;alternativt rätten eller rättens tillämnade ordförande för den förhandling&lt;br&gt;till vilken personen har kallats. Domstolsverket har stannat för lösningen&lt;br&gt;att den som beslutat om kontrollen också skall besluta om särskilda&lt;br&gt;undantag samt bl.a. anfört att detta kan vara en fördel för uppfattningen&lt;br&gt;om rättens objektivitet i känsliga mål, t.ex. i vårdnadsmål. Enligt för-&lt;br&gt;slaget skall dock samråd om möjligt ske med rätten, eller dess tilltänkta&lt;br&gt;ordförande, i det mål där den aktuella förhandlingen hålls. Förslaget har&lt;br&gt;godtagits vid remissbehandlingen, men Justitiekanslem påpekar att för-&lt;br&gt;farandet kan leda till avsevärd tidsutdräkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner den föreslagna lösningen vara lämplig och gör&lt;br&gt;bedömningen att den är praktiskt genomförbar. Vid allmän säkerhets-&lt;br&gt;kontroll skall därmed den som fattar beslutet om kontrollen med stöd av&lt;br&gt;2 § också besluta om särskilda undantag från kontrollen eller, beträffande&lt;br&gt;den som får hämtas till domstolen vid utevaro, att personen skall&lt;br&gt;kontrolleras eller lämna från sig föremål till förvaring trots sin vägran.&lt;br&gt;Beslutet skall, när så kan ske, fattas efter samråd med rättens tillämnade&lt;br&gt;ordförande eller, om förhandlingen har inletts, med rätten. Det är dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte fråga om någon absolut samrådsplikt. Undantag bör fa göras t.ex. om&lt;br&gt;den med vilken samråd skall ske inte kan nås inom rimlig tid eller om&lt;br&gt;samrådet av annan orsak skulle leda till oacceptabel tidsutdräkt och&lt;br&gt;därmed möjligen också verkställighetsproblem. Om den person som&lt;br&gt;beslutat om kontrollen också skall vara ordförande vid en förhandling&lt;br&gt;som ännu inte inletts, behöver naturligtvis inte heller något samråd ske.&lt;br&gt;Vägran att genomgå säkerhetskontroll torde inte inträffa särskilt ofta.&lt;br&gt;Syftet med samråd är inte bara att möjliggöra välgrundade bedömningar i&lt;br&gt;fråga om undantag från kontroll, utan även att möjliggöra riktiga&lt;br&gt;bedömningar av hur målet skall handläggas och om personen kan anses&lt;br&gt;ha laga förfall om han eller hon inte inställer sig till förhandlingen m.m.&lt;br&gt;Om domstolens chef eller den domare som efter delegation beslutat om&lt;br&gt;allmän säkerhetskontroll inte personligen finns tillgänglig på domstolen&lt;br&gt;när fråga om särskilt undantag uppkommer, kan frågan lämpligen&lt;br&gt;avhandlas på telefon med vederbörande. Om domstolens chef inte kan&lt;br&gt;nås på telefon, kan dennes ställföreträdare på domstolen (se t.ex. 47 §&lt;br&gt;förordningen [1996:381] med tingsrättsinstruktion och 41 § förordningen&lt;br&gt;[1996:382] med länsrättsinstruktion) fatta beslut i frågan. Kan den&lt;br&gt;domare som fått beslutanderätten delegerad till sig inte nås på telefon,&lt;br&gt;bör domstolens chef kunna fatta beslut i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den möjlighet som finns att vägra en person som kallats till en för-&lt;br&gt;handling tillträde om han inte frivilligt genomgår säkerhetskontroll kan&lt;br&gt;inte anses strida mot artikel 6 i Europakonventionen, även om möjlig-&lt;br&gt;heten kan innebära att en kallad part inte ovillkorligen har rätt att närvara&lt;br&gt;vid förhandlingen. Som anförts i avsnitt 6.1 står det var och en fritt att&lt;br&gt;underkasta sig en kontroll eller att avstå från detta och ta de konsekven-&lt;br&gt;ser, processuella eller andra, som kan vara förenade med ett sådant val.&lt;br&gt;Normalt får alltså, som Lagrådet också särskilt framhållit, en vägran att&lt;br&gt;underkasta sig säkerhetskontroll med åtföljande frånvaro från en för-&lt;br&gt;handling anses innebära att parten själv valt att inte närvara. Något&lt;br&gt;problem uppkommer då inte i förhållande till konventionen (jfr Danelius,&lt;br&gt;Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, s. 170.). Regeringen delar&lt;br&gt;Lagrådets bedömning att domstolarna, vid sin prövning av huruvida&lt;br&gt;särskilda undantag från kontroll skall ges, alltid bör beakta artikel 6 i&lt;br&gt;Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Användningen av ordningsvakter vid&lt;br&gt;säkerhetskontroll i domstol&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Allmän säkerhetskontroll i domstol skall kunna&lt;br&gt;utföras av annan personal än polismän. Sådan personal skall ha ordnings-&lt;br&gt;vaktsutbildning och vara förordnad av den ansvariga polismyndigheten.&lt;br&gt;Kontrollen skall utföras under polismans ledning. Särskild säkerhets-&lt;br&gt;kontroll bör såsom i dag utföras av polispersonal, men skall vid behov&lt;br&gt;kunna ske med biträde av ordningsvakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation som sker på annat sätt än genom användande av&lt;br&gt;metalldetektor eller liknande anordning får utföras av polisman eller av&lt;br&gt;ordningsvakt som polismyndigheten har godkänt for uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag: Båda typerna av säkerhetskontroll bör fa&lt;br&gt;genomföras av ordningsvakter med särskilt förordnande under ledning av&lt;br&gt;polisman. När det gäller särskild säkerhetskontroll skall det ankomma på&lt;br&gt;polismyndigheten att avgöra huruvida särskilt förordnade ordningsvakter&lt;br&gt;i någon mån kan tjänstgöra vid kontrollen i stället för polispersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bland de remissinstanser som särskilt yttrat sig&lt;br&gt;angående möjligheten att låta annan än polisman utföra kontrollerna har&lt;br&gt;flera tillstyrkt förslaget, bl.a. Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;och Länsstyrelsen i Stockholms län. Svea hovrätt och Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt tillstyrker förslaget såvitt avser allmän säkerhetskontroll, men avstyr-&lt;br&gt;ker det i fråga om särskild säkerhetskontroll. Stockholms tingsrätt anser&lt;br&gt;vidare att kravet på att kontrollen skall ske under polismans ledning är&lt;br&gt;onödigt. Endast Länsrätten i Värmlands län (majoriteten) avstyrker helt&lt;br&gt;att annan än polis skall kunna genomföra säkerhetskontroller. Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen har i ett separat ärende (Ju95/1434, se avsnitt 3) föreslagit att&lt;br&gt;polismyndigheten bör ges möjlighet att förordna annan än polisman att&lt;br&gt;under ledning av polisman utföra säkerhetskontroll vid domstols-&lt;br&gt;förhandling. Förslaget motsvarar vad som efter lagändring 1974 gäller&lt;br&gt;för säkerhetskontroll vid flygplats. Länsstyrelsen i Stockholms län har i&lt;br&gt;samma ärende (Ju95/1434), utan att framställa något formellt förslag om&lt;br&gt;lagändring, uttalat att det kan finnas skäl att överväga en möjlighet att&lt;br&gt;låta andra än polismän utföra säkerhetskontroll vid domstolsförhand-&lt;br&gt;lingar om dessa uppdrag tenderar att öka. Vad som bör diskuteras är&lt;br&gt;enligt länsstyrelsen i så fall en lagändring motsvarande den som Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Uppgifter som tidigare varit förbe-&lt;br&gt;hållna polispersonal utförs i dag i stor utsträckning av andra personer.&lt;br&gt;Vissa uppgifter utförs av godkända väktare enligt lagen (1974:191) om&lt;br&gt;bevakningsföretag och av ordningsvakter enligt lagen (1980:578) om&lt;br&gt;ordningsvakter. Enligt 23 a § polislagen (1984:387) har polisen möjlighet&lt;br&gt;att förordna den som inte är anställd som arrestantvakt eller passkontrol-&lt;br&gt;lant inom polisväsendet och inte heller är polisman att tjänstgöra som&lt;br&gt;sådan vakt eller kontrollant. Vidare finns det sedan den 1 januari 1999&lt;br&gt;föreskrifter i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och lagen&lt;br&gt;(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. som medger&lt;br&gt;att kriminalvården förordnar väktare från auktoriserade bevakningsbolag&lt;br&gt;för vissa bevakningsuppgifter (se prop. 1997/98:95 s. 64 f.f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även särskilt reglerade säkerhetskontroller får i viss utsträckning&lt;br&gt;utföras av annan än polisman. Sedan 1974 får särskild kontroll på flyg-&lt;br&gt;plats under ledning av polisman utföras av andra personer som förordnats&lt;br&gt;av polismyndigheten. I samband med ändringen uttalade departements-&lt;br&gt;chefen att den särskilda flygplatskontrollen polisiärt sett är av rutin-&lt;br&gt;betonad och enkel natur och därför väl kan utföras av personer utan&lt;br&gt;polisutbildning (prop. 1974:105 s. 7 f.). Att använda polispersonal för de&lt;br&gt;aktuella uppgifterna ansågs därför vara en misshushållning med tillgäng-&lt;br&gt;liga polisresurser. Kravet att kontrollen skall ske under ledning av polis-&lt;br&gt;man motiverades med risken för att allvarliga våldsbrott kan inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroller i riksdagen skulle, enligt 4 § lagen (1988:144) om&lt;br&gt;säkerhetskontroll i riksdagens lokaler, i dess tidigare lydelse, utföras av&lt;br&gt;polisman, efter närmare anvisningar från polismyndigheten, med biträde&lt;br&gt;av riksdagens vaktpersonal. Efter en lagändring som trädde i kraft den 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;april 1999 (SFS 1999:22) får sådan kontroll numera utföras antingen av&lt;br&gt;polisman eller, efter polismyndighetens förordnande, av vaktpersonal vid&lt;br&gt;riksdagen (5 §). Medverkan av polis krävs bara vid annan form av&lt;br&gt;kroppsvisitation än genom metalldetektor eller liknande anordning.&lt;br&gt;Konstitutionsutskottet uttalade att det inte längre finns samma behov av&lt;br&gt;medverkan från polisens sida vid säkerhetskontroll, eftersom kontroll&lt;br&gt;med metalldetektor inte längre torde upplevas som särskilt integritets-&lt;br&gt;kränkande och då vaktpersonalen är väl utbildad samt lämplig för de&lt;br&gt;aktuella uppgifterna (bet. 1998/99:KU7 s. 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också i sammanhanget nämnas att bevakning av skyddsobjekt&lt;br&gt;(t.ex. riksdagsbyggnaden) enligt lagen (1990:217) om skydd för&lt;br&gt;samhällsviktiga anläggningar m.m., får utföras av polismän, men även av&lt;br&gt;särskilt utsedd personal, s.k. skyddsvakter, med relativt vittgående&lt;br&gt;befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller säkerhetskontroll i domstol har Domstolsverket anfört&lt;br&gt;att uppdragen i dag är betungande för polisen och att erforderliga polis-&lt;br&gt;resurser skulle saknas för att utföra allmänna säkerhetskontroller. I fråga&lt;br&gt;om särskild säkerhetskontroll bör det ankomma på polismyndigheten att&lt;br&gt;avgöra huruvida särskilt förordnade säkerhetsvakter i någon mån kan&lt;br&gt;tjänstgöra vid kontrollen i stället för polispersonal. Rikspolisstyrelsen har&lt;br&gt;anfört att även säkerhetskontroll i domstolar polisiärt sett är av&lt;br&gt;rutinmässig och okomplicerad beskaffenhet. I båda förslagen görs&lt;br&gt;hänvisningar till vad som gäller vid flygplatskontroller enligt lagen&lt;br&gt;(1970:926) om särskild kontroll vid flygplats (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om säkerhetskontroll i domstol polisiärt sett är rutinmässiga och,&lt;br&gt;i vart fall i vissa fall, av enklare beskaffenhet skulle det ändå ställas&lt;br&gt;mycket stora krav på utbildning, erfarenhet och kompetens på den&lt;br&gt;vaktpersonal som enligt förslaget tillsammans med polisen skulle lå&lt;br&gt;utföra säkerhetskontroller i landets domstolar. Enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning kan endast ordningsvakter komma i fråga för uppgiften.&lt;br&gt;Ordningsvakter medverkar i dag till att upprätthålla den allmänna&lt;br&gt;ordningen och lar förordnas att tjänstgöra vid olika allmänna&lt;br&gt;sammankomster, vid offentliga tillställningar, lokaler och platser samt,&lt;br&gt;om särskilt behov finns, även i andra fall (se 1-3 §§ i lagen [1980:578]&lt;br&gt;om ordningsvakter). Bemyndigandet att få utföra säkerhetskontroller i&lt;br&gt;domstol bör framgå av en ny bestämmelse i lagen. Den nuvarande 3 § i&lt;br&gt;lagen innehåller en generellt avfattad bestämmelse, enligt vilken&lt;br&gt;ordningsvakter far förordnas även i annat fall än som följer av 2 §, om&lt;br&gt;det finns ett särskilt behov och det är av väsentlig betydelse från allmän&lt;br&gt;synpunkt. Som Lagrådet framhållit är det med hänsyn till avfattningen av&lt;br&gt;3 § lämpligast att placera den nya paragrafen med dess specificerade&lt;br&gt;uppgifter som en 2 a §. Den lagtekniska utformningen av bestämmelsen&lt;br&gt;behandlas i författningskommentaren (se avsnitt 11.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsvakter vid allmän säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening talar såväl hänsynen till ett effektivt nyttjande&lt;br&gt;av polisens resurser som uppdragets karaktär för att låta ordningsvakter&lt;br&gt;få utföra allmän säkerhetskontroll i domstolarna. Ordningsvakterna skall&lt;br&gt;vara förordnade för uppgiften av polismyndigheten och det bör vara&lt;br&gt;polismyndigheten som i det enskilda fallet avgör om polismän eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningsvakter skall utföra kontrollen. Med hänsyn till att det, enligt&lt;br&gt;regeringens förslag, skall krävas en indikation på att det finns risk för&lt;br&gt;allvarlig brottslighet för att allmän säkerhetskontroll skall få ske, bör&lt;br&gt;kontrollen ske under ledning av polisman, vilket också Domstolsverket&lt;br&gt;har föreslagit. Detta överensstämmer med vad som i dag gäller vid&lt;br&gt;säkerhetskontroll på flygplatser (jfr dock förslaget i SOU 1999:42, se&lt;br&gt;ovan avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Domstolsverkets mening skulle det vid säkerhetskontroll i&lt;br&gt;domstol räcka att polisen finns tillgänglig och kan infinna sig i domstolen&lt;br&gt;inom en viss kortare tid. Stockholms tingsrätt och Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;delar Domstolsverkets bedömning, även om tingsrätten påtalar att före-&lt;br&gt;skriften om polismans ledning inte är verklighetsförankrad och därför&lt;br&gt;inte behövs. När det gäller flygplatskontroll innebär motsvarande före-&lt;br&gt;skrift att polismannen måste finnas tillgänglig i stationsområdet men inte&lt;br&gt;att han eller hon måste finnas på plats vid kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida ett uppfyllande av kravet på att polisman skall leda en allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll innebär att polispersonal måste finnas tillgänglig i&lt;br&gt;domstolslokalema far avgöras från fall till fall. Vid bedömningen, som&lt;br&gt;bör ske efter samråd mellan domstolen och polismyndigheten, skall det&lt;br&gt;främst beaktas om polisen i den aktuella situationen kan leda kontrollen&lt;br&gt;utan att fysiskt vara på plats. Andra faktorer som också bör beaktas i&lt;br&gt;sammanhanget är polisens möjligheter att snabbt rycka ut till domstolen&lt;br&gt;om behov uppstår, t.ex. på grund av behov av åtgärder som inte får&lt;br&gt;utföras av dem som genomför kontrollen (se vidare nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsvakter vid särskild säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller särskild säkerhetskontroll i domstol föreligger det en&lt;br&gt;avgörande skillnad jämfört med säkerhetskontroller på flygplatser eller i&lt;br&gt;riksdagen. För att en sådan domstolskontroll skall fa genomföras krävs&lt;br&gt;att det föreligger särskilda omständigheter som innefattar en överhängan-&lt;br&gt;de risk för att ett allvarligt brott kan komma att begås. Även om genom-&lt;br&gt;förandet i många fall kan kännas rutinmässigt för den polispersonal som&lt;br&gt;deltar, innebär risken för att ett allvarligt brott skall komma att begås att&lt;br&gt;polismän bör utföra kontrollen. Regeringen delar alltså den uppfattning&lt;br&gt;som några domstolar har gett uttryck för, nämligen att särskild säkerhets-&lt;br&gt;kontroll skall utföras av polismän. Det bör däremot inte uteslutas att&lt;br&gt;polismännen kan biträdas av ordningsvakter när polisen finner det vara&lt;br&gt;lämpligt. Efter överväganden i det enskilda fallet, skall polismyndigheten&lt;br&gt;alltså vid behov kunna förordna ordningsvakter att biträda polisen vid&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll Det bör noteras att införandet av möjligheten&lt;br&gt;att genomföra allmän säkerhetskontroll kan komma att leda till att antalet&lt;br&gt;särskilda kontroller minskar. Även om inte förutsättningarna för särskild&lt;br&gt;säkerhetskontroll förändras är det troligt att vissa säkerhetsrisker som i&lt;br&gt;och för sig kan motivera en sådan kontroll framgent i stället kommer att&lt;br&gt;bemötas med en allmän säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följdhestämmelser med anledning av att ordningsvakter får utföra&lt;br&gt;säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dc kontrollåtgärder som andra än polismän skall komma att utföra måste&lt;br&gt;vara lämpliga med hänsyn till den utbildning och erfarenhet som dessa&lt;br&gt;personer kan förväntas ha samt som det är lämpligt att de får utföra (se&lt;br&gt;ovan avsnitt 6.2). Som tidigare nämnts utgör kroppsvisitation samt&lt;br&gt;undersökning av väskor och andra föremål genom användning av teknisk&lt;br&gt;utrustning inte något problem i detta avseende. Däremot kan det ifråga-&lt;br&gt;sättas om andra än polismän skall få genomföra manuell kroppsvisita-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag innehåller ingen begränsning i fråga om vem&lt;br&gt;som bör få genomföra kroppsvisitation på annat sätt än med hjälp av&lt;br&gt;teknisk utrustning. Ingen remissinstans har heller särskilt tagit upp denna&lt;br&gt;fråga. När det gäller säkerhetskontroll i riksdagen föreskrivs emellertid&lt;br&gt;att manuell kroppsvisitation endast får utföras av polisman. Detta krav&lt;br&gt;infördes vid den senaste ändringen av lagen som också innebar att&lt;br&gt;riksdagens vaktpersonal skall få genomföra säkerhetskontroll utan polis-&lt;br&gt;personal närvarande. Bakgrunden till bestämmelsen kommenteras inte&lt;br&gt;närmare av vare sig Riksdagens förvaltningskontor (1997/98:RFK3) eller&lt;br&gt;Konstitutionsutskottet (bet. 1998/99:KU7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om rätt att genomföra kroppsvisitation finns i många författ-&lt;br&gt;ningar och är i vissa fall förbehållen poliser, t.ex. 28 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken, 19 och 23 §§ polislagen (1984:387) och 5 kap. 2 § utlännings-&lt;br&gt;lagen (1989:529). Enligt andra författningar får emellertid andra personer&lt;br&gt;utföra kroppsvisitation. Lagen (1970:926) om särskild kontroll på&lt;br&gt;flygplats ställer t.ex. inte något hinder i vägen för att särskilt förordnade&lt;br&gt;s.k. flygplatskontrollanter skall få utföra manuell kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kroppsvisitation av personer och undersökning av väskor och&lt;br&gt;andra föremål skall utföras på ett korrekt och säkert sätt fordras utbild-&lt;br&gt;ning och erfarenhet. Rikspolisstyrelsen har t.ex. i sitt remissvar bl.a.&lt;br&gt;uttalat att väskor och andra tillslutna föremål av säkerhetsskäl inte bör&lt;br&gt;öppnas när någon vägrar att medverka till att så sker. När det gäller flyg-&lt;br&gt;platskontroller kan det konstateras att dessa sker regelbundet och att&lt;br&gt;säkerhetskontrollantema på de statliga flygplatserna är anställda för upp-&lt;br&gt;giften antingen av Luftfartsverket eller av entreprenörer som fått i&lt;br&gt;uppdrag att sköta kontrollen (se SOU 1999:42 s. 260). Dessa kontrollan-&lt;br&gt;ter kan därför förväntas ha nödvändiga kunskaper och erfarenhet av att&lt;br&gt;genomföra även en manuell kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll i domstol är däremot inte en regelbunden verksam-&lt;br&gt;het och det kan inte förutsättas att den personal som skall genomföra&lt;br&gt;kontrollen har tillräcklig utbildning och erfarenhet för att utföra annan&lt;br&gt;undersökning än med hjälp av teknisk utrustning. Detta talar för att&lt;br&gt;manuell kroppsvisitation, liksom i riksdagen, endast bör få utföras av&lt;br&gt;polis. En sådan ordning skulle emellertid förta en stor del av syftet med&lt;br&gt;att låta andra än polismän utföra allmän säkerhetskontroll och förmodli-&lt;br&gt;gen i praktiken innebära att polismän alltid måste finnas på plats i&lt;br&gt;domstolen också när en sådan säkerhetskontroll genomförs. Det bör&lt;br&gt;dessutom finnas ordningsvakter att tillgå som har den nödvändiga erfa-&lt;br&gt;renhet och utbildning som krävs. Regeringen gör därför den bedöm-&lt;br&gt;ningen att också ordningsvakter skall kunna utföra manuell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kroppsvisitation och undersökning av väskor och andra föremål. Det&lt;br&gt;ankommer sedan på polismyndigheten att i det enskilda fallet avgöra om&lt;br&gt;det är lämpligt att ordningsvakter utför den manuella visitationen. Denna&lt;br&gt;flexibilitet innebär att polisens resurser kan användas på ett effektivt sätt.&lt;br&gt;Med hänsyn till att ordningsvakter kan komma att medverka vid såväl&lt;br&gt;allmän som särskild säkerhetskontroll bör bestämmelsen gälla för båda&lt;br&gt;kontrollformema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan konsekvens av att ordningsvakter far utföra säkerhetskontroll&lt;br&gt;är att frågan om vem som skall bära kostnaderna för deras arbetsinsats&lt;br&gt;uppstår. I det resonemang som Domstolsverket för beträffande möjlighe-&lt;br&gt;terna att låta andra än poliser utföra kontrollerna ligger underförstått att&lt;br&gt;personalkostnader kommer att föras över från polisen till domstolarna.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen har betonat att så också bör vara fallet, medan&lt;br&gt;domstolarna har ställt sig tveksamma eller avvisande till att kostnaderna&lt;br&gt;för säkerhetskontrollerna skall belasta deras budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör de kostnader för säkerhetskontroller&lt;br&gt;som inte avser polispersonals medverkan belasta den som beslutar om&lt;br&gt;åtgärden, dvs. domstolen. Därav följer också att det är domstolen som&lt;br&gt;har att anlita de ordningsvakter som skall utföra eller medverka vid en&lt;br&gt;säkerhetskontroll. Med hänsyn till att polisen har det övergripande ansva-&lt;br&gt;ret för ordningshållningen och brottsbekämpningen i samhället saknas all&lt;br&gt;anledning att tro att polispersonal av ekonomiska skäl inte kommer att&lt;br&gt;sättas in när så erfordras. Vid särskild säkerhetskontroll skall dessutom&lt;br&gt;alltid polismän utföra kontrollen. De ekonomiska konsekvenserna av&lt;br&gt;förslaget redovisas vidare i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Förvaring av föremål som inte undersökts vid&lt;br&gt;säkerhetskontrollen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid allmän säkerhetskontroll skall väskor och&lt;br&gt;andra föremål kunna lämnas till förvaring under samma förutsättningar&lt;br&gt;som i dag gäller vid säkerhetskontroll vid domstolsförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten ändras emellertid så att det betonas att okontrollerade&lt;br&gt;föremål bara skall tas emot för förvaring om det kan anses vara lämpligt.&lt;br&gt;Vidare förtydligas lagtexten så att det klart framgår att kontroll av&lt;br&gt;förvarade föremål far ske endast om det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;eller lämnat det utan erinran. Länsrätten i Värmlands län och Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen avstyrker förslaget med hänvisning till den säkerhetsrisk som&lt;br&gt;en sådan möjlighet till förvaring innebär. Enligt Rikspolisstyrelsen bör&lt;br&gt;väskförvaring inte godtas vid någon form av säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Säkerhetskontrollagen i sin nuva-&lt;br&gt;rande lydelse innehåller regler om förvaring av väskor och andra föremål&lt;br&gt;vid två olika situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första situationen är när en person medger att själv bli kontrollerad&lt;br&gt;men vägrar att låta en medförd väska eller annat föremål bli undersökt&lt;br&gt;(6 § tredje stycket). Föremålet skall då fa lämnas till förvaring om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som verkställer kontrollen inte anser det vara olämpligt och personen får&lt;br&gt;därefter inte vägras tillträde. Om det befinns vara olämpligt att ta emot&lt;br&gt;föremålet för förvaring skall innehavaren nekas tillträde om han eller hon&lt;br&gt;alltjämt vägrar att tillåta undersökning av föremålet. Möjligheten att ta&lt;br&gt;emot okontrollerade föremål till förvaring avser dock inte fall när perso-&lt;br&gt;nen helt vägrar att underkasta sig någon form av kontroll och inte heller&lt;br&gt;beviljas undantag från kontrollen. Också i det fallet skall personen vägras&lt;br&gt;tillträde (6 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll bygger i huvudsak på frivillig medverkan av den&lt;br&gt;som skall kontrolleras. En tvångsvis genomsökning av ett föremål, t.ex.&lt;br&gt;en väska, som någon medför förutsätter att de villkor som ställs upp i&lt;br&gt;28 kap. rättegångsbalken är uppfyllda, dvs. att misstanke om brott kan&lt;br&gt;riktas mot personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra situationen avser fallet när ett farligt föremål påträffas vid&lt;br&gt;kontrollen, men föremålet inte tas i beslag enligt rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;(7 § första stycket). Det kan t.ex. vara fråga om en pennkniv som påträf-&lt;br&gt;fas utan att det föreligger misstanke om brott (prop. 1980/81:114 s. 25). I&lt;br&gt;detta fall skall personen uppmanas att lämna föremålet till förvaring och&lt;br&gt;om så inte sker och personen inte av domstolen beviljas tillträde med&lt;br&gt;föremålet i behåll, skall personen vägras tillträde och får avlägsnas från&lt;br&gt;domstolslokalen (7 § andra och tredje styckena).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets ursprungliga förslag till lag om säkerhetskontroll vid&lt;br&gt;domstolsförhandling år 1980 innehöll endast bestämmelser om förvaring&lt;br&gt;i det fall ett farligt föremål påträffas men inte tas i beslag (se prop.&lt;br&gt;1980/81:114 bilaga 1). Förslaget om möjlighet att lämna föremål till&lt;br&gt;förvaring utan kontroll - enligt 6 § - infördes genom propositionen utan&lt;br&gt;närmare motivering (prop. 1980/81:114 s. 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande ordning gäller enligt 6 och 7 §§ lagen (1988:144) om&lt;br&gt;säkerhetskontroll i riksdagen, medan lagen (1970:926) om särskild kon-&lt;br&gt;troll på flygplats saknar bestämmelser om förvaring av föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverkets förslag innebär att vad som redan i dag gäller för&lt;br&gt;säkerhetskontroll vid domstolsförhandling (särskild säkerhetskontroll)&lt;br&gt;också skall gälla vid allmän säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har uttalat som sin bestämda uppfattning att dom-&lt;br&gt;stolarna inte bör ta emot föremål som besökare vägrar att låta undersökas&lt;br&gt;eftersom en sådan behandling kan medföra stora risker. I stället bör&lt;br&gt;personer som inte medverkar till sådan kontroll vägras tillträde. Även&lt;br&gt;Länsrätten i Värmlands län ställer sig tveksam till att förvaring tillåts av&lt;br&gt;föremål som inte har undersökts. Invändningarna gäller alltså bara den&lt;br&gt;möjlighet till förvaring som föreskrivs i 6 § tredje stycket säkerhets-&lt;br&gt;kontrollagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt känt har den nuvarande ordningen med möjlighet till förvaring&lt;br&gt;inte inneburit några tillämpningsproblem. En förutsättning som framgår&lt;br&gt;av bestämmelsen är att den som genomför kontrollen inte anser det vara&lt;br&gt;olämpligt att föremålet lämnas till förvaring. Avsikten är att t.ex.&lt;br&gt;förhindra att en sprängladdning lämnas till förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en allmän säkerhetskontroll kan det naturligtvis bli&lt;br&gt;fråga om ett större antal föremål som skall förvaras. Dessutom kan den&lt;br&gt;som utför kontrollen förväntas ha sämre överblick över de personer som&lt;br&gt;omfattas av kontrollen än vid särskild säkerhetskontroll, som normalt&lt;br&gt;omfattar ett mindre antal personer. Det skulle i vissa fall kunna vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enkelt att t.ex. lämna ett okontrollerat föremål till förvaring men under- Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;kasta sig kontrollen i övrigt, att gå in i lokalen och därefter snabbt lämna&lt;br&gt;den utan att ta med sig föremålet, utan att detta förhållande uppmärk-&lt;br&gt;sammas. Därmed skulle en sprängladdning kunna placeras i domstolens&lt;br&gt;lokaler för att detonera utan att den som begår gärningen kommer till&lt;br&gt;skada. Även om svårigheten att kontrollera att föremål som lämnas till&lt;br&gt;förvaring inte lämnas kvar när personen lämnar domstolen, talar emot en&lt;br&gt;möjlighet att över huvud taget ta emot okontrollerade föremål för&lt;br&gt;förvaring, skulle sådana svårigheter i förekommande fall kunna vara skäl&lt;br&gt;att vägra förvaring med hänvisning till att det inte bedöms som lämpligt.&lt;br&gt;Också vid särskild säkerhetskontroll kan andra orsaker än farhågan att ett&lt;br&gt;föremål kan innehålla exempelvis sprängmedel utgöra skäl för att finna&lt;br&gt;det olämpligt att ta emot ett föremål till förvaring (se prop. 1980/81:114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte heller möjligt att ha skilda regler om förvaring för särskild&lt;br&gt;och allmän säkerhetskontroll, eftersom även den senare formen av&lt;br&gt;kontroll kommer att omfatta personer som är kallade och t.o.m. skyldiga&lt;br&gt;att infinna sig till en förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att nuvarande utrymme för att vägra att ta emot&lt;br&gt;okontrollerade föremål till förvaring hittills har varit tillräckligt för att&lt;br&gt;förhindra attentat och annat. Med hänsyn till att kontrollåtgärderna inte&lt;br&gt;bör göras mer ingående än vad deras ändamål kräver, bör möjligheten att&lt;br&gt;ta emot okontrollerade föremål finnas kvar och också gälla vid allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll. Bedömningen ändras inte av det faktum att allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll ofta kommer att utföras av andra än polismän, eftersom&lt;br&gt;kontrollen skall ske enligt polismyndighetens anvisningar och under&lt;br&gt;ledning av polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om möjligheten till förvaring av okontrollerade föremål hittills&lt;br&gt;varit tillräcklig och alltså bör finnas kvar kan regeringen, mot bakgrund&lt;br&gt;av det konstaterat ökade antalet hot mot domstolarna, emellertid inte helt&lt;br&gt;bortse från de negativa remissynpunkter som lämnats i frågan. Rege-&lt;br&gt;ringen bedömer att det finns möjligheter att ytterligare minska utrymmet&lt;br&gt;för att ta emot okontrollerade föremål och att detta även i proportiona-&lt;br&gt;litetshänseende far anses godtagbart. Bestämmelsen bör därför ändras så&lt;br&gt;att det tydligt framgår att förvaring bara skall tillåtas när kontrollanten&lt;br&gt;gör bedömningen att det kan anses lämpligt. I och med en sådan ändring&lt;br&gt;ställs det större krav för att domstolen skall tillåta förvaring av föremålet&lt;br&gt;och det ställer också större krav på individuell prövning. Eftersom&lt;br&gt;utrymmet för att ta emot okontrollerade föremål för förvaring alltså&lt;br&gt;minskar, bör risken för att en sprängladdning eller något annat farligt&lt;br&gt;föremål lämnas in för förvaring också minska ytterligare något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förvaring av väskor m.m. bör även en annan fråga som&lt;br&gt;gäller samordning av olika bestämmelser beröras. Frågan tas inte upp i&lt;br&gt;Domstolsverkets rapport, men vid behandlingen av reglerna om säker-&lt;br&gt;hetskontroll i riksdagen uppmärksammade Konstitutionsutskottet&lt;br&gt;motsvarande samordningsbehov beträffande bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens lokaler (bet. 1998/99:KU7&lt;br&gt;s. 11). Det avser förhållandet mellan bestämmelserna om förvaring av&lt;br&gt;okontrollerade föremål (6 § säkerhetskontrollagen) och de som medger&lt;br&gt;att väskor och andra föremål som medförs eller påträffas i lokalerna får&lt;br&gt;undersökas (5 § samma lag). Eftersom de föremål som, sedan det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömts lämpligt, tagits emot till förvaring har lämnats just för att de inte&lt;br&gt;skall behöva undersökas bör det - liksom i lagen om säkerhetskontroll i&lt;br&gt;riksdagens lokaler — införas en bestämmelse om att dessa föremål bara&lt;br&gt;får undersökas om särskilda skäl föreligger. Det skall finnas särskilda&lt;br&gt;omständigheter som tyder på att väskan eller föremålet behöver under-&lt;br&gt;sökas och det skall föreligga risk för brott som innebär allvarlig fara för&lt;br&gt;liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom om det&lt;br&gt;förvarade föremålet inte undersöks. De krav som ställs för att föremålen&lt;br&gt;skall få undersökas är jämförbara med dem som anges i 23 § polislagen&lt;br&gt;(1984:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Sanktioner för störande av ordningen vid&lt;br&gt;domstolsförhandling&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Påföljden för rättegångsförseelse enligt 9 kap.&lt;br&gt;5 § rättegångsbalken bör inte förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i Riksåklagarens rapport: I rapporten Åtgärder för att öka&lt;br&gt;skyddet för anställda inom domstolarna och åklagarväsendet, föreslår&lt;br&gt;arbetsgruppen att påföljden för störande av ordningen vid domstols-&lt;br&gt;förhandling enligt 9 kap. 5 § rättegångsbalken skärps från penningböter&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det förslag om straffskärpning&lt;br&gt;som den gemensamma arbetsgruppen med företrädare för Riksåklagaren,&lt;br&gt;Domstolsverket, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen lämnat har&lt;br&gt;sin bakgrund i kritik som framförts från polis- och åklagarhåll i remiss-&lt;br&gt;förfarandet av rapporten Ökat skydd för anställda inom domstolarna och&lt;br&gt;åklagarväsendet (Åklagarväsendets rapport 1995:7). 1 rapporten fram-&lt;br&gt;hålls bl.a. vikten av en kraftfull processledning med stöd av 5 kap. 9 §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Kritiken avser att proccssledningen i domstolarna i&lt;br&gt;vissa fall är svag och att långtgående störande inslag tillåts vid rätte-&lt;br&gt;gångar utan att det sker något ingripande från ordförandens sida. Även&lt;br&gt;några tingsrätter har anfört att domarens ansvar för processledningen&lt;br&gt;eventuellt bör förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anför att straffbestämmelsen i 9 kap. 5 § rättegångs-&lt;br&gt;balken inte tillämpas av domstolarna annat än i sällsynta undantagsfall&lt;br&gt;samt att en möjlig förklaring kan vara att påföljden - penningböter - är&lt;br&gt;alltför mild för att vara avskräckande och att ett ingripande därför upp-&lt;br&gt;fattas som meningslöst. Det påpekas att detta särskilt kan vara fallet när&lt;br&gt;det gäller störande personer som saknar eller har låga inkomster och som&lt;br&gt;visar ett uttalat förakt för rättsväsendet, t.ex. medlemmar av s.k. mc-gäng&lt;br&gt;som i grupp bevistar en rättegång mot en tilltalad gängmedlem. Förslaget&lt;br&gt;om straffskärpning är därmed avsett att öka domstolens auktoritet och ge&lt;br&gt;rättens ordförande större möjligheter att sätta makt bakom orden. I&lt;br&gt;remissförfarandet har även Falu tingsrätt ifrågasatt om inte fängelse skall&lt;br&gt;införas som påföljd för den som stör ordningen i rättssalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren tar också upp frågan om ordningen vid domstolsför-&lt;br&gt;handlingar och förslaget om straffskärpning i sitt remissyttrande över&lt;br&gt;Domstolsverkets rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka vikten av att ordningen upprätthålls vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar och det ansvar som åvilar rättens ordförande att så&lt;br&gt;sker. Detta framgår klart av bestämmelserna i 5 kap. 9 § och 9 kap. 5 §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Ordföranden har genom dessa bestämmelser getts&lt;br&gt;möjlighet att tillgripa vissa sanktioner - att utvisa, häkta och döma perso-&lt;br&gt;ner till penningböter. Det störande uppträdandet kan även utgöra brott&lt;br&gt;mot brottsbalkens regler, t.ex. olaga hot enligt 4 kap. 5 § eller störande av&lt;br&gt;förrättning enligt 16 kap. 4 § brottsbalken. Brott som förövats inför rätta&lt;br&gt;kan i viss utsträckning efter ansvarsyrkande tas upp av domstolen genom&lt;br&gt;ett förenklat förfarande som inte fordrar förundersökning eller stämning&lt;br&gt;(se 19 kap. 5 §, 23 kap. 22 § och 45 kap. 2 § rättegångsbalken). Brotts-&lt;br&gt;balkens bestämmelser innebär alltså att ordningsstömingar av mer&lt;br&gt;allvarligt slag redan är kriminaliserade och kan bestraffas med strängare&lt;br&gt;påföljder än penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ordningen skall upprätthållas krävs det alltså ett aktivt agerande&lt;br&gt;från ordförandens sida, men även åklagaren bör bidra genom att upp-&lt;br&gt;märksamma och handla när uppträdandet kan utgöra ett brott enligt&lt;br&gt;brottsbalken. Det saknas underlag för att bedöma orsaken till att de&lt;br&gt;straffbestämmelser som finns sällan tillämpas. Det torde dock även vara&lt;br&gt;så att inte heller möjligheterna att visa ut och att häkta störande personer,&lt;br&gt;dvs. mer ingripande och omedelbart kännbara åtgärder, tillämpas särskilt&lt;br&gt;ofta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening innehåller redan den befintliga lagstift-&lt;br&gt;ningen sammantagen de sanktioner som behövs för att upprätthålla&lt;br&gt;ordningen under domstolsförhandlingar. Det saknas därför anledning att&lt;br&gt;skärpa påföljden för rättegångsförseelser enligt 9 kap. 5 § rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Överklagande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Beslut om särskild säkerhetskontroll skall liksom tidigare inte kunna&lt;br&gt;överklagas (se prop. 1980/81:114 s. 17 och 137). Vikten av att frågan om&lt;br&gt;säkerhetskontroll behandlas med största skyndsamhet gör sig gällande&lt;br&gt;också i förhållande till beslut om allmän säkerhetskontroll. Även om&lt;br&gt;sådana beslut fattas i administrativ ordning bör alltså det sedan tidigare&lt;br&gt;rådande förbudet mot att överklaga gälla även beslut om allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet att överklaga beslut om säkerhetskontroll innebär fortfarande&lt;br&gt;att det inte heller går att överklaga ett beslut om att någon skall undantas&lt;br&gt;från säkerhetskontroll enligt 3, 6 respektive 7 §§. Det går inte heller att&lt;br&gt;överklaga ett beslut enligt 3 § om att en person som annars skulle vara&lt;br&gt;undantagen skall omfattas av kontrollen när särskilda skäl talar för detta.&lt;br&gt;Inte heller kan ett beslut där domstolen har avslagit en begäran om&lt;br&gt;säkerhetskontroll överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör redan av en underrubrik till bestämmelsen, som till sin lydelse&lt;br&gt;kvarstår oförändrad, framgå att ett beslut som rör säkerhetskontroll inte&lt;br&gt;för överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att utvärdera den nya lagstiftningen när den&lt;br&gt;varit i kraft en tid.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Införandet av allmän säkerhetskontroll i domstol medför kostnader för&lt;br&gt;inköp av metalldetektorer och annan teknisk utrustning samt kostnader&lt;br&gt;för de ordningsvakter som skall tjänstgöra vid inpasseringskontrollen.&lt;br&gt;Utöver detta kan vissa kostnader tillkomma för att ställa i ordning&lt;br&gt;förvaringsutrymmen för väskor m.m. som tagits med till domstolens&lt;br&gt;lokaler. De föreslagna lagändringarna beräknas inte medföra något behov&lt;br&gt;av ombyggnationer av domstolarnas entréer. Inköp av vakttjänsterna och&lt;br&gt;den tekniska utrustningen sker centralt med möjlighet för domstolarna att&lt;br&gt;vid behov rekvirera den aktuella utrustningen och personalen från av&lt;br&gt;Domstolsverket kontrakterat vaktbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera domstolar som yttrat sig över Domstolsverkets rapport har anfört&lt;br&gt;att kostnaderna för säkerhetskontroller inte bör belasta domstolens&lt;br&gt;budget (Eskilstuna tingsrätt, Huddinge tingsrätt) eller i vart fall fordrar&lt;br&gt;ett budgettillskott (Norrköpings tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Luleå&lt;br&gt;tingsrätt). Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning är det naturligt att&lt;br&gt;kostnaderna för säkerhetskontrollerna belastar domstolsväsendets anslag&lt;br&gt;och att den som beslutar om kontrollen också bör ha det ekonomiska&lt;br&gt;ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom angivits tidigare (6.4) anser regeringen att kostnader för&lt;br&gt;säkerhetskontroller som inte avser polispersonals medverkan bör belasta&lt;br&gt;den som beslutar om åtgärden, dvs. domstolen. Förslaget kommer inte&lt;br&gt;innebära Iler beslut om särskilda säkerhetskontroller. Avsikten är i stället&lt;br&gt;att öka förutsättningarna för kontroller utförda av ordningsvakter. Några&lt;br&gt;kostnadsökningar för polisen är därför inte att vänta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att i förväg bedöma behovet av säkerhetskontroller i&lt;br&gt;landets domstolar. Därmed är det också svårt att beräkna de ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenserna av förslaget. I budgetpropositionen för år 2001 föreslår&lt;br&gt;regeringen att domstolsväsendets anslag höjs med 120 miljoner kronor.&lt;br&gt;Riksdagen har godkänt förslaget. Reformen bedöms kunna finansieras&lt;br&gt;inom ramen för detta resurstillskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:1064) om&lt;br&gt;säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär i många avseenden inga större ändringar av den&lt;br&gt;lagstiftning som gäller i dag. Det rör sig i stället huvudsakligen om&lt;br&gt;tillägg till nuvarande bestämmelser, för att ytterligare öka säkerheten vid&lt;br&gt;landets domstolar. För en utförlig kommentar till de oförändrade delarna&lt;br&gt;i lagen och de bakomliggande övervägandena till lagstiftningen, hänvisas&lt;br&gt;till specialmotiveringen i förarbetena till lagen om säkerhetskontroll vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar (prop. 1980/81:114 s. 18-27).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att återspegla utvidgningen av lagens tillämpningsområde ändras&lt;br&gt;rubriken till lag om säkerhetskontroll i domstol. Dessutom har under-&lt;br&gt;rubriker införts i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att säkerhetskontroll far genomföras&lt;br&gt;som allmän eller särskild säkerhetskontroll. Begreppet säkerhetskontroll&lt;br&gt;omfattar både allmän och särskild säkerhetskontroll. Av lagtexten&lt;br&gt;framgår när bestämmelserna gäller för någon av kontrollformema eller&lt;br&gt;för båda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för allmän säkerhetskontroll framgår av paragrafens&lt;br&gt;nya andra stycke, vilka har diskuterats ingående i avsnitt 5 och 6.1. För&lt;br&gt;att en sådan säkerhetskontroll skall få genomföras krävs att det finns&lt;br&gt;någon indikation på en säkerhetsrisk, vilken inte behöver vara hänförlig&lt;br&gt;till någon viss person eller något visst mål vid domstolen. Även om det&lt;br&gt;därmed fordras en viss konkretisering av säkerhetsrisken är avsikten inte&lt;br&gt;att kravet skall ställas allt för högt. Även något diffusa och allmänt&lt;br&gt;riktade hot eller befarade risksituationer kan föranleda allmän säkerhets-&lt;br&gt;kontroll. Det måste dock vara fråga om en risk för sådana kvalificerat&lt;br&gt;brottsliga gärningar som också krävs för särskild säkerhetskontroll.&lt;br&gt;Förutsättningarna har i lagtexten uttryckts så att det måste finnas anled-&lt;br&gt;ning att befara att det i en domstols lokaler kan komma att förövas brott&lt;br&gt;som innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet eller för&lt;br&gt;omfattande förstörelse av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare bestämmelsen har förts över till ett nytt tredje stycke med&lt;br&gt;det förtydligandet att den avser förutsättningarna för särskild säkerhets-&lt;br&gt;kontroll. Dessa förutsättningar (se prop. 1980/81:114 s. 18 f.f.) har inte&lt;br&gt;ändrats och liksom i dag krävs det att risken i samband med en viss&lt;br&gt;domstolsförhandling skall kunna relateras till särskilda omständigheter&lt;br&gt;och att det skall vara fråga om en konkret risk för brott med sådana&lt;br&gt;allvarliga följder som anges i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll kan komma i fråga också som ett alternativ&lt;br&gt;eller komplement till särskild säkerhetskontroll. Allmän säkerhets-&lt;br&gt;kontroll är dock inte en förutsättning för särskild säkerhetskontroll, utan&lt;br&gt;för varje beslut måste en prövning göras av förutsättningarna för den&lt;br&gt;aktuella kontrollen. I varje enskilt fall måste även en proportionalitets-&lt;br&gt;prövning göras så att ett godtagbart skydd uppnås med minsta möjliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inskränkning av grundlagsskyddade rättigheter. I många situationer torde&lt;br&gt;det vara tillräckligt att vidta andra säkerhetsåtgärder än säkerhetskontroll,&lt;br&gt;t.ex. att ha väktare eller ordningsvakter tillgängliga i domstolens lokaler,&lt;br&gt;att genomföra vissa förhandlingar i särskilt lämpliga lokaler, att använda&lt;br&gt;sig av videokonferens där detta är möjligt, osv. När en allmän eller&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll genomförs är det dessutom viktigt att de&lt;br&gt;grundlagsskyddade fri- och rättigheterna i övrigt beaktas. Ett beslut om&lt;br&gt;säkerhetskontroll och genomförandet därav måste sålunda alltid ske med&lt;br&gt;beaktande av skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp, förhandlings-&lt;br&gt;offentligheten, anonymitetsskyddet samt rätten i övrigt att yttra sig och&lt;br&gt;inhämta information.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser som avser beslut om säkerhets-&lt;br&gt;kontroll, vilket har diskuterats i avsnitt 6.2. Av paragrafens nya första&lt;br&gt;stycke framgår att det är domstolens chef som i administrativ ordning&lt;br&gt;skall besluta om allmän säkerhetskontroll. Beslutanderätten får dock&lt;br&gt;delegeras till någon annan lagfaren domare vid domstolen. Bestämmel-&lt;br&gt;serna om vem som skall besluta om särskild säkerhetskontroll har inte&lt;br&gt;förändrats i sak. Däremot har det förtydligats att det under pågående&lt;br&gt;förhandling är rätten som fattar beslut om sådan kontroll. Detta skall ske&lt;br&gt;i den sammansättning som rätten har vid förhandlingen. Beslut som&lt;br&gt;meddelas före förhandlingen skall däremot fattas av den som skall vara&lt;br&gt;ordförande vid förhandlingen. Såsom några remissinstanser har påpekat&lt;br&gt;gäller detta utan undantag, dvs. även i överinstanserna (jfr Lagrådets&lt;br&gt;yttrande, prop. 1980/81:114 s. 200 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fattar beslut om säkerhetskontroll enligt denna paragraf har&lt;br&gt;även att besluta om särskilda undantag från säkerhetskontroll enligt 6 och&lt;br&gt;7§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före varje beslut om säkerhetskontroll skall domstolen samråda med&lt;br&gt;polismyndigheten i det distrikt där kontrollen skall äga rum. När det&lt;br&gt;gäller särskild, men inte allmän, säkerhetskontroll i brottmål skall liksom&lt;br&gt;i dag samråd ske också med åklagaren i målet. Detta framgår av&lt;br&gt;paragrafens nya andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet bör avfattas skriftligt och en kopia skall skickas till dem med&lt;br&gt;vilka samråd skett. Vid särskild säkerhetskontroll bör även offentliga&lt;br&gt;försvarare och partsombud underrättas om beslutet. I vissa fall kan det&lt;br&gt;finnas anledning att informera även andra (se prop. 1980/81:114 s. 20).&lt;br&gt;Det torde vara lämpligt att också underrätta åklagarmyndigheten om&lt;br&gt;beslut om allmän säkerhetskontroll. I förekommande fall bör även krimi-&lt;br&gt;nalvårdsmyndighet som ombesörjer inställelse av personer till förhand-&lt;br&gt;lingar underrättas om säkerhetskontroll som kan påverka transportplane-&lt;br&gt;ringen. Även i övrigt kan det vara lämpligt att offentliggöra beslutet, t.ex.&lt;br&gt;genom att anslå det på lämpliga ställen i domstolens lokaler. Särskilda&lt;br&gt;föreskrifter om underrättelse av beslut har inte ansetts erforderliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens nya tredje stycke klargör att beslut om allmän säkerhets-&lt;br&gt;kontroll skall avse viss tid, utan att någon viss i dagar, veckor eller&lt;br&gt;månader längsta tidsperiod anges. Därigenom understryks att tiden för&lt;br&gt;kontrollen måste fastställas med hänsyn till omständigheterna i det&lt;br&gt;enskilda fallet och inte slentrianmässigt till en angiven tidsperiod. Vidare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges att beslutet, vid behov, skall innehålla uppgift om vilken eller vilka Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;lokaler som beslutet avser. Med lokaler avses den fastighet eller den&lt;br&gt;adress som beslutet avser (se avsnitt 6.2). Det är alltså inte fråga om att i&lt;br&gt;beslutet specificera vilka utrymmen i domstolsbyggnaden som omfattas&lt;br&gt;av säkerhetskontrollen. I stycket klargörs slutligen också att beslut om&lt;br&gt;särskild säkerhetskontroll skall avse en viss förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om vilka personer som omfattas av de&lt;br&gt;olika formerna av kontroll. Detta kommenteras i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya första stycket anges omfattningen av allmän säkerhetskon-&lt;br&gt;troll. Med domstolens lokaler avses inte bara domstolens egna lokaler,&lt;br&gt;utan också sådana lokaler som normalt används för andra ändamål (se&lt;br&gt;avsnitt 6.2). Kontrollen avser besökare, varmed avses i princip alla som&lt;br&gt;kommer till domstolens lokaler. Kontrollen omfattar alltså inte bara&lt;br&gt;åhörare och andra som besöker domstolen utan anknytning till något&lt;br&gt;särskilt mål eller ärende, utan även parter, vittnen, målsägande och andra&lt;br&gt;som kallats till en viss förhandling. Även om begreppet besökare i&lt;br&gt;normalt språkbruk knappast omfattar domstolens anställda har det för&lt;br&gt;tydlighets skull uttryckligen angetts att de anställda är undantagna.&lt;br&gt;Vidare föreskrivs att nämndemän och andra som infinner sig i&lt;br&gt;domstolens lokaler på grund av utövning av allmän tjänst eller offentligt&lt;br&gt;uppdrag samt advokater generellt är undantagna från kontrollen. Bortsett&lt;br&gt;från tillägget av personer som infinner sig i domstolens lokaler på grund&lt;br&gt;av ett offentligt uppdrag, motsvarar detta de kategorier av personer som&lt;br&gt;hittills varit generellt undantagna från säkerhetskontroll (se prop.&lt;br&gt;1980/81:114 s. 21 f.). Utökningen av undantagskretsen till att omfatta&lt;br&gt;också personer som i domstol fullgör ett offentligt uppdrag motiveras av&lt;br&gt;att t.ex. pensionerade domare som fullgör vissa dömande uppgifter samt&lt;br&gt;offentliga försvarare och biträden som inte är advokater, mot bakgrund&lt;br&gt;av sitt förordnande och uppdrag inte särskilt skall behöva undantas från&lt;br&gt;kontroll för att överhuvudtaget komma in i domstolens lokaler, utan bör&lt;br&gt;omfattas av det allmänna undantaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen har, såsom vid särskild säkerhetskontroll, möjlighet att om&lt;br&gt;särskilda skäl talar för det utvidga kretsen av personer som är undantagna&lt;br&gt;från kontroll. Med hänsyn till framför allt de praktiska problem som&lt;br&gt;generella undantag kan ge upphov till, särskilt vid större domstolar, får&lt;br&gt;domstolen, om särskilda skäl talar för det, också besluta att inskränka&lt;br&gt;kretsen av personer som är generellt undantagna från kontroll (se avsnitt&lt;br&gt;6.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att allmän säkerhetskontroll skall avse besökare till&lt;br&gt;domstolens lokaler är det i första hand fråga om en inpasseringskontroll i&lt;br&gt;domstolens entré. Beroende på bl.a. lokalernas utformning och de&lt;br&gt;aktuella säkerhetsriskerna kan det emellertid i vissa fall vara mer&lt;br&gt;lämpligt att genomföra kontrollen på annan plats än i domstolens entré,&lt;br&gt;t.ex. på ett visst våningsplan. Eftersom kontrollen skall vara av allmän&lt;br&gt;natur — omfatta besökare till domstolens lokaler - far den emellertid inte&lt;br&gt;utföras på ett sätt som enbart omfattar personer som infinner sig för en&lt;br&gt;viss förhandling, t.ex. genom att kontrollen placeras direkt utanför en&lt;br&gt;viss rättssal. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om särskild säkerhetskontroll återfinns i paragrafens andra&lt;br&gt;stycke. Liksom i dag är vissa kategorier av personer generellt undantagna&lt;br&gt;från kontroll. Vad som är nytt är att personer som infinner sig i&lt;br&gt;domstolens lokaler på grund av offentligt uppdrag, exempelvis offentliga&lt;br&gt;försvarare och biträden samt målsägandebiträdcn, liksom vid allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll, skall undantas från särskild säkerhetskontroll (se&lt;br&gt;avsnitt 6.3). Domstolen kan fortfarande undanta också andra personer&lt;br&gt;från kontroll om särskilda skäl talar för det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om vem som skall genomföra en&lt;br&gt;säkerhetskontroll, vilket har kommenterats i avsnitt 6.4. Liksom tidigare&lt;br&gt;skall särskild säkerhetskontroll utföras av polisman. En bestämmelse har&lt;br&gt;tillkommit som innebär att den särskilda kontrollen far ske med biträde&lt;br&gt;av ordningsvakt när polismyndigheten gör bedömningen att det är lämp-&lt;br&gt;ligt. Allmän säkerhetskontroll får däremot utföras av ordningsvakt under&lt;br&gt;ledning av polisman. Detta förutsätter emellertid polismyndighetens&lt;br&gt;förordnande grundat på en bedömning av om förfaringssättet är lämpligt&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Frågan huruvida&lt;br&gt;den polisman som i sådant fall skall leda kontrollen bör vara närvarande i&lt;br&gt;domstolens lokaler får också avgöras från fall till fall (se avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket ges föreskrifter om kontrollens genomförande som gäller&lt;br&gt;för båda formerna av kontroll. Dessa bestämmelser har inte ändrats på&lt;br&gt;annat sätt än genom en anpassning till att de olika formerna av kontroll&lt;br&gt;omfattar olika lokaler. Den allmänna säkerhetskontrollens omfattning&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 6.3. Vidare har i första stycket en ny bestämmelse&lt;br&gt;införts efter förebild i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i riksdagens&lt;br&gt;lokaler (4 §). Bestämmelsen, som kommenteras i avsnitt 6.5, innebär ett&lt;br&gt;förtydligande av förhållandet mellan paragrafens föreskrift att väskor och&lt;br&gt;andra föremål som medförs eller påträffas får undersökas och före-&lt;br&gt;skrifterna i 6 § om förvaring av föremål utan undersökning. Av den nya&lt;br&gt;bestämmelsen framgår att väskor och andra föremål som har lämnats till&lt;br&gt;förvaring enligt 6 § får undersökas endast om det finns särskilda skäl. Så&lt;br&gt;är fallet när det finns särskilda omständigheter som tyder på att väskan&lt;br&gt;eller föremålet behöver undersökas. Det är naturligtvis inte tillräckligt att&lt;br&gt;den som medfört det för förvaring inlämnade föremålet har motsatt sig&lt;br&gt;att det undersöks. Anledning att undersöka ett föremål finns endast om&lt;br&gt;det bedöms föreligga risk för brott som innebär allvarlig fara för liv eller&lt;br&gt;hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom om det förvarade före-&lt;br&gt;målet inte undersöks. Med särskilda skäl avses således omständigheter&lt;br&gt;motsvarande sådana som anges i 23 § polislagen (1984:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna göra en korrekt bedömning av huruvida tillräckliga skäl&lt;br&gt;föreligger för att undersöka ett förvarat föremål bör, när allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll utförs av annan än polisman, polismyndigheten med&lt;br&gt;stöd av 4 § lämna allmänna anvisningar om vad som skall beaktas etc.&lt;br&gt;och vid behov bör samråd ske med den polisman som leder kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har tillkommit som innehåller föreskrifter om&lt;br&gt;kontrollåtgärder vid allmän säkerhetskontroll. Dessa frågor behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 6.3. Även om undersökning av ett föremål som någon bär med&lt;br&gt;sig, t.ex. en väska, brukar hänföras till kroppsvisitation innehåller texten&lt;br&gt;för tydlighets skull - liksom tidigare (se prop. 1980/81:114 s. 22 f.) - en&lt;br&gt;uttrycklig hänvisning till undersökning av väskor och andra föremål. Det&lt;br&gt;föreskrivs att allmän säkerhetskontroll skall genomföras med hjälp av&lt;br&gt;metalldetektor eller liknande anordning och att kontroll på annat sätt,&lt;br&gt;dvs. manuell kroppsvisitation, får ske endast om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för det. Härmed avses främst att den tekniska utrustningen ger indikation&lt;br&gt;på att ett vapen eller annat otillåtet föremål medförs. Det kan även vara&lt;br&gt;fråga om att den tekniska utrustningen inte kan användas vid ett visst&lt;br&gt;kontrolltillfalle. Det kan t.ex. röra sig om tekniska fel eller andra&lt;br&gt;praktiska omständigheter som gör att utrustningen för tillfallet inte kan&lt;br&gt;användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens nya tredje stycke framgår vidare att kroppsvisitation&lt;br&gt;som inte sker med hjälp av teknisk utrustning, skall genomföras av&lt;br&gt;polisman eller av ordningsvakt som polismyndigheten har godkänt för&lt;br&gt;uppgiften. Detsamma gäller vid undersökning av väskor och andra&lt;br&gt;föremål som besökare bär med sig. Med hänsyn till att ordningsvakter&lt;br&gt;kan komma att medverka vid såväl allmän som särskild säkerhetskontroll&lt;br&gt;gäller bestämmelsen för båda kontrollformema. Frågan behandlas i&lt;br&gt;avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya fjärde stycket föreskrivs att identitetskontroll inte far före-&lt;br&gt;komma som en allmän kontrollåtgärd, utan bara för att kunna fastställa&lt;br&gt;om en person skall undantas från säkerhetskontrollen. Detta gäller såväl&lt;br&gt;för generellt undantagna personer enligt 3 § som för särskilt undantagna&lt;br&gt;personer enligt 6 och 7 §§. Det är naturligtvis inte meningen att legitima-&lt;br&gt;tion skall avkrävas slentrianmässigt, utan endast i de fall då den från&lt;br&gt;kontroll undantagne personen inte är känd för kontrollpersonalen. Andra&lt;br&gt;personer än de som åberopar undantag från kontroll far aldrig avkrävas&lt;br&gt;legitimation eller tillfrågas om sin identitet på ett sådant sätt att det skulle&lt;br&gt;innebära en inskränkning av den enskildes grundlagsskyddade rätt till&lt;br&gt;anonymitet. En uttrycklig regel om att identitetskontroll endast får&lt;br&gt;genomföras för att kunna fastställa om en person, som uppger sig inte&lt;br&gt;omfattas av säkerhetskontroll, skall undantas från den har införts efter&lt;br&gt;förslag under remissbehandlingen och efter påpekande av Lagrådet (se&lt;br&gt;avsnitt 6.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar frågor som gäller en persons vägran att underkasta&lt;br&gt;sig säkerhetskontroll. Dessa frågor har kommenterats i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare är huvudregeln att den som vägrar att underkasta sig&lt;br&gt;föreskriven säkerhetskontroll skall vägras tillträde. Detta framgår, med&lt;br&gt;enbart redaktionella ändringar, av paragrafens första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande en person som har kallats till en förhandling vid domstolen&lt;br&gt;kan domstolen ompröva beslutet om säkerhetskontroll genom att särskilt&lt;br&gt;undanta personen från kontrollen. När en kallad person vägrar att&lt;br&gt;undergå kontrollen skall detta därför anmälas till domstolen. Denna&lt;br&gt;ordning gäller redan i dag för säkerhetskontroll vid domstolsför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingar (se prop. 1980/81:114 s. 23 f.) och skall fortsättningsvis gälla&lt;br&gt;vid båda kontrollformcma. Föreskrifter om detta finns i paragrafens&lt;br&gt;andra stycke. Där anges vidare, vilket är nytt, att beslut om särskilt&lt;br&gt;undantag skall fattas av den som enligt 2 § skall besluta om kontroll.&lt;br&gt;Innebörden är att det vid särskild säkerhetskontroll är rättens tillämnade&lt;br&gt;ordförande eller, om förhandlingen har inletts, rätten som fattar beslut&lt;br&gt;om särskilt undantag. Vid allmän säkerhetskontroll är det domstolens&lt;br&gt;chef eller den som denne har delegerat beslutanderätten till som fattar&lt;br&gt;sådana beslut. Vid bedömningen om särskilt undantag skall lämnas skall&lt;br&gt;den eller de som beslutat om kontrollen väga in bl.a. orsaken till att den&lt;br&gt;kallade personen vägrar att genomgå kontroll, risken för att personen för&lt;br&gt;med sig ett farligt föremål och betydelsen för den förestående eller pågå-&lt;br&gt;ende rättegången om personen inte hörs. Vidare skall artikel 6 i Europa-&lt;br&gt;konventionen särskilt beaktas när det till följd av säkerhetskontroll kan&lt;br&gt;bli fråga om rättegång i parts frånvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som vid särskild säkerhetskontroll får vid allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll förordnas att en person som vid utevaro kan hämtas till&lt;br&gt;domstolen, trots sin vägran skall undergå säkerhetskontroll. Denna&lt;br&gt;bestämmelse har endast ändrats i språkligt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har ett nytt tredje stycke införts som innebär att dom-&lt;br&gt;stolens chef eller annan som skall besluta om allmän säkerhetskontroll&lt;br&gt;om möjligt skall samråda med rätten eller, om förhandlingen inte har&lt;br&gt;inletts, med rättens tillämnade ordförande innan ett beslut om särskilt&lt;br&gt;undantag fattas (se avsnitt 6.3). Det är dock inte fråga om någon absolut&lt;br&gt;samrådsplikt. Undantag får göras t.ex. om den med vilken samråd skall&lt;br&gt;ske inte kan nås inom rimlig tid eller om samrådet av annan orsak skulle&lt;br&gt;leda till oacceptabel tidsutdräkt och därmed möjligen också verkställig-&lt;br&gt;hetsproblem. Om den person som beslutat om kontrollen också skall vara&lt;br&gt;ordförande vid en förhandling som ännu inte inletts, behöver naturligtvis&lt;br&gt;inte heller något samråd ske. Samråd med den eller dem som handlägger&lt;br&gt;målet där personen har kallats möjliggör inte bara välgrundade bedöm-&lt;br&gt;ningar i fråga om undantag från kontroll, utan också riktiga bedömningar&lt;br&gt;av handläggningen av målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jjärde stycket finns bestämmelser för det fall någon som medger att&lt;br&gt;själv bli kontrollerad inte tillåter undersökning av en väska eller annat&lt;br&gt;föremål. Föreskrifterna, som utförligt behandlas i avsnitt 6.5, motsvarar&lt;br&gt;bestämmelserna i paragrafens tidigare tredje stycke, med den förändring-&lt;br&gt;en att förvaring av okontrollerade föremål endast skall tillåtas om det kan&lt;br&gt;anses vara lämpligt. Detta innebär att utrymmet för förvaring av&lt;br&gt;okontrollerade föremål minskat något och att det ställs större krav på&lt;br&gt;individuell prövning vid kontrollen. Stora svårigheter att kontrollera att&lt;br&gt;föremål som lämnats till förvaring inte lämnas kvar och därmed utgör en&lt;br&gt;potentiell säkerhetsrisk, kan utgöra skäl att vägra förvaring med&lt;br&gt;hänvisning till att det inte bedöms som lämpligt att ta emot föremålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare är bestämmelsen bara avsedd för det fall då personen&lt;br&gt;själv inte vägrar att undergå kontroll. Annars gäller reglerna i första&lt;br&gt;stycket och de kan i vissa fall medföra att en anmälan enligt andra&lt;br&gt;stycket inte behövs (se prop. 1980/81:114 s. 24). Bestämmelsen gäller för&lt;br&gt;båda formerna av säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser för det fall ett farligt föremål som&lt;br&gt;avses i 5 § första stycket första meningen, dvs. ett vapen eller annat&lt;br&gt;föremål som är ägnat att komma till användning vid brott, påträffas vid&lt;br&gt;kontrollen, men inte tas i beslag enligt rättegångsbalkens regler. Före-&lt;br&gt;skrifterna, som har kommenterats i avsnitt 6.3 och 6.5, överensstämmer i&lt;br&gt;stora delar med vad som gäller vid vägran att underkasta sig kontroll&lt;br&gt;enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafens första och andra stycke om möjlighe-&lt;br&gt;terna att lämna ett sådant föremål till förvaring, om omhändertagande av&lt;br&gt;sådana föremål och om avlägsnande av en person som vägrar förvaring,&lt;br&gt;har inte ändrats i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dess tredje stycke, som avser särskilda undantag från huvudregeln att&lt;br&gt;föremål skall lämnas till förvaring, har ändringar gjorts motsvarande vad&lt;br&gt;som föreslås gälla vid särskilt undantag från kontrollen enligt 6 § andra&lt;br&gt;stycket. Även i fråga om förvaring av föremål gäller alltså en särskild&lt;br&gt;regel för en person som får hämtas till domstolen om han eller hon&lt;br&gt;uteblir. I det fallet far domstolen besluta att föremålet skall tas om hand,&lt;br&gt;trots att personen vägrar detta. Denna bestämmelse, som gäller vid såväl&lt;br&gt;allmän som särskild säkerhetskontroll, har endast förändrats språkligt.&lt;br&gt;Beträffande personer som är kallade till en förhandling vid domstolen är&lt;br&gt;det den som enligt 2 § skall besluta om kontroll som också skall besluta&lt;br&gt;om särskilt undantag från regeln om förvaring av föremål. Såsom vid&lt;br&gt;undantag från allmän säkerhetskontroll enligt 6 § skall, enligt det&lt;br&gt;nytillkomna fjärde stycket, om möjligt rätten eller rättens tillämnade&lt;br&gt;ordförande höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som innehåller särskilda bestämmelser om förvaring av före-&lt;br&gt;mål, har endast ändrats redaktionellt för att anpassas till de två olika&lt;br&gt;formerna av säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för kroppsvisitation.&lt;br&gt;Bestämmelserna har förändrats språkligt så att de överensstämmer med&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i 9 § lagen (1988:144) om säkerhetskontroll i&lt;br&gt;riksdagens lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;br&gt;lagen (1973:188) om arrendenämnder och&lt;br&gt;hyresnämnder samt i lagen (1976:839) om Statens&lt;br&gt;va-nämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. 9 § rättegångsbalken, 27 § lagen (1973:188) om arrendenämnder&lt;br&gt;och hyresnämnder samt 17 § lagen (1976:839) om Statens va-nämnd har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast redaktionella ändringar gjorts med anledning av att rubriken till Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;säkerhetskontrollagen har ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:578) om&lt;br&gt;ordningsvakter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att ordningsvakter skall få utföra säkerhetskontroller i&lt;br&gt;domstolar har det i en ny paragraf, 2 a §, angivits att ordningsvakter får&lt;br&gt;förordnas att tjänstgöra vid säkerhetskontroll i domstol enligt vad som&lt;br&gt;anges i säkerhetskontrollagen. En följdändring med anledning av den nya&lt;br&gt;bestämmelsen har gjorts i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen i Domstolsverkets rapport Förbättrat&lt;br&gt;tillträdesskydd till domstolslokaler (DV-rapport&lt;br&gt;1997:3)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll&lt;br&gt;vid domstolsförhandlingar att lagen skall rubriceras enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande rubrik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lag (1981:1064) om säkerhets-&lt;br&gt;kontroll vid domstolsförhandlingar&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll enligt denna lag&lt;br&gt;får äga rum om det till följd av&lt;br&gt;särskilda omständigheter finns risk&lt;br&gt;för att det i samband med en&lt;br&gt;domstolsförhandling kan komma&lt;br&gt;att förövas brott som innebär en&lt;br&gt;allvarlig fara för någons liv, hälsa&lt;br&gt;eller frihet eller för omfattande&lt;br&gt;förstörelse av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beslut om säkerhetskontroll&lt;br&gt;meddelas av domstolen efter sam-&lt;br&gt;råd med polismyndigheten och, i&lt;br&gt;brottmål, åklagaren. När fråga om&lt;br&gt;säkerhetskontroll skall fattas före&lt;br&gt;förhandlingen, fattas domstolens&lt;br&gt;beslut av den tillämnade ordföran-&lt;br&gt;den vid förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen rubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1981:1064) om säkerhets-&lt;br&gt;kontroll vid domstolar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll enligt denna lag&lt;br&gt;får äga rum vid domstolar i syfte&lt;br&gt;att förebygga att brott förövas som&lt;br&gt;innebär en allvarlig fara för&lt;br&gt;någons liv, hälsa eller frihet eller&lt;br&gt;för omfattande förstörelse av&lt;br&gt;egendom (generell säkerhets-&lt;br&gt;kontroll). Om det till följd av sär-&lt;br&gt;skilda omständigheter finns risk&lt;br&gt;för att det i samband med en dom-&lt;br&gt;stolsförhandling kan komma att&lt;br&gt;förövas sådana brott får utvidgad&lt;br&gt;säkerhetskontroll äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om säkerhetskontroll&lt;br&gt;meddelas av domstolen efter sam-&lt;br&gt;råd med polismyndigheten och,&lt;br&gt;vid utvidgad säkerhetskontroll i&lt;br&gt;brottmål, med åklagaren. Generell&lt;br&gt;säkerhetskontroll får avse viss tid&lt;br&gt;om högst en månad åt gången. Vid&lt;br&gt;utvidgad säkerhetskontroll fattas&lt;br&gt;domstolens beslut av den tilläm-&lt;br&gt;nade ordföranden vid förhand-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 32&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll omfattar åhörare&lt;br&gt;och den som har kallats att närvara&lt;br&gt;vid förhandlingen. Kontrollen&lt;br&gt;avser dock inte rättens ledamöter&lt;br&gt;och andra som skall närvara vid&lt;br&gt;förhandlingen på grund av utöv-&lt;br&gt;ning av allmän tjänst och inte&lt;br&gt;heller advokater. Domstolen får,&lt;br&gt;om särskilda skäl talar för det,&lt;br&gt;undanta andra personer från&lt;br&gt;kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll omfattar besö-&lt;br&gt;kande till domstolen. Kontrollen&lt;br&gt;omfattar inte rättens ledamöter och&lt;br&gt;andra som infinner sig på dom-&lt;br&gt;stolen på grund av utövning av&lt;br&gt;allmän tjänst och inte heller advo-&lt;br&gt;kater. Domstolen får, om särskilda&lt;br&gt;skäl talar för det, undanta andra&lt;br&gt;personer från kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll skall utföras av&lt;br&gt;polisman efter närmare anvisning-&lt;br&gt;ar av polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll skall utföras av&lt;br&gt;polisman efter närmare anvisning-&lt;br&gt;ar av polismyndigheten. Denna får&lt;br&gt;förordna annan än polisman att&lt;br&gt;under ledning av polisman utföra&lt;br&gt;sådan kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid säkerhetskontroll skall vapen&lt;br&gt;och andra föremål som är ägnade&lt;br&gt;att komma till användning vid&lt;br&gt;brott som avses i 1 § eftersökas.&lt;br&gt;För detta ändamål får kropps-&lt;br&gt;visitation äga rum. Väskor och&lt;br&gt;andra föremål som medförs till&lt;br&gt;eller påträffas i rättssalen eller&lt;br&gt;lokaler som hör till denna får&lt;br&gt;undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den som inte underkastar sig&lt;br&gt;föreskriven säkerhetskontroll får&lt;br&gt;vägras tillträde till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan än en åhörare&lt;br&gt;vägrar att underkasta sig säker-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid säkerhetskontroll skall vapen&lt;br&gt;och andra föremål som är ägnade&lt;br&gt;att komma till användning vid&lt;br&gt;brott som avses i 1 § eftersökas.&lt;br&gt;För detta ändamål får kropps-&lt;br&gt;visitation äga rum. Väskor och&lt;br&gt;andra föremål som medförs till&lt;br&gt;eller påträffas i domstolens lokaler&lt;br&gt;får undersökas. Kroppsvisitation&lt;br&gt;som sker på annat sätt än genom&lt;br&gt;användande av metalldetektor&lt;br&gt;eller liknande anordning får dock&lt;br&gt;äga rum endast vid utvidgad&lt;br&gt;säkerhetskontroll eller när särskil-&lt;br&gt;da skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte underkastar sig&lt;br&gt;föreskriven säkerhetskontroll får&lt;br&gt;vägras tillträde till domstolsloka-&lt;br&gt;len eller, när fråga är om utvidgad&lt;br&gt;säkerhetskontroll, till förhand-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som är kallad till&lt;br&gt;domstolen vägrar att underkasta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetskontroll, skall detta omedel-&lt;br&gt;bart anmälas till domstolen.&lt;br&gt;Domstolen skall då avgöra om den&lt;br&gt;som har vägrat att underkasta sig&lt;br&gt;säkerhetskontroll skall undantas&lt;br&gt;från denna. Får den som vägrar&lt;br&gt;underkasta sig säkerhetskontroll&lt;br&gt;hämtas till domstolen, om han&lt;br&gt;uteblir, får domstolen förordna att&lt;br&gt;han trots sin vägran skall undergår&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte tillåter undersökning&lt;br&gt;av väska eller annat föremål skall,&lt;br&gt;om det inte kan anses olämpligt,&lt;br&gt;beredas tillfälle att lämna föremå-&lt;br&gt;let till förvaring. Lämnas föremå-&lt;br&gt;let till förvaring, får tillträde inte&lt;br&gt;vägras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Föremål som har lämnats till&lt;br&gt;förvaring eller omhändertagits&lt;br&gt;enligt denna lag skall förvaras på&lt;br&gt;betryggande sätt. Om det begärs,&lt;br&gt;skall bevis om att ett föremål har&lt;br&gt;lämnats till förvaring eller omhän-&lt;br&gt;dertagits utfärdas. Föremålet skall&lt;br&gt;återlämnas till den som har lämnat&lt;br&gt;det till förvaring eller från vilken&lt;br&gt;det omhändertagits när denne&lt;br&gt;lämnar rättssalen eller lokaler som&lt;br&gt;hör till denna.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig säkerhetskontroll, skall detta&lt;br&gt;omedelbart anmälas till domstolen.&lt;br&gt;Domstolen skall då avgöra om den&lt;br&gt;som har vägrat att underkasta sig&lt;br&gt;säkerhetskontroll skall undantas&lt;br&gt;från denna. Får den som vägrar att&lt;br&gt;underkasta sig säkerhetskontroll&lt;br&gt;hämtas till domstolen, om han&lt;br&gt;uteblir, får domstolen förordna att&lt;br&gt;han trots sin vägran skall undergår&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den prövning som skall göras&lt;br&gt;om vederbörande skall undantas&lt;br&gt;från säkerhetskontroll eller under-&lt;br&gt;gå sådan kontroll trots sin vägran&lt;br&gt;skall, om hinder däremot inte&lt;br&gt;möter, rättens ordförande i det&lt;br&gt;mål vederbörande skall uppträda,&lt;br&gt;höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte tillåter undersökning&lt;br&gt;av väska eller annat föremål skall,&lt;br&gt;om det inte kan anses olämpligt,&lt;br&gt;beredas tillfälle att lämna föremå-&lt;br&gt;let till förvaring. Lämnas föremå-&lt;br&gt;let till förvaring, får tillträde inte&lt;br&gt;vägras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål som har lämnats till&lt;br&gt;förvaring eller omhändertagits&lt;br&gt;enligt denna lag skall förvaras på&lt;br&gt;betryggande sätt. Om det begärs,&lt;br&gt;skall bevis om att ett föremål har&lt;br&gt;lämnats till förvaring eller omhän-&lt;br&gt;dertagits utfärdas. Föremålet skall&lt;br&gt;återlämnas till den som har lämnat&lt;br&gt;det till förvaring eller från vilken&lt;br&gt;det omhändertagits när denne&lt;br&gt;lämnar domstolslokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § rättegångsbalken skall ha nedan&lt;br&gt;angiven lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på rättens ordfö-&lt;br&gt;rande att upprätthålla ordningen&lt;br&gt;vid rättens sammanträden och att&lt;br&gt;meddela de föreskrifter som be-&lt;br&gt;hövs. Han får utvisa den som stör&lt;br&gt;förhandlingen eller på annat sätt&lt;br&gt;uppträder otillbörligt. Han får&lt;br&gt;också begränsa antalet åhörare i&lt;br&gt;rättssalen för att undvika trängsel.&lt;br&gt;Rätten far förbjuda att annan tar&lt;br&gt;upp förhör på fonetisk väg, om det&lt;br&gt;kan antas att upptagningen så&lt;br&gt;besvärar den som hörs att det blir&lt;br&gt;till men för utredningen. Fotografi&lt;br&gt;får inte tas i rättssalen. Om någon&lt;br&gt;som har utvisats tränger sig in i&lt;br&gt;rättssalen eller om någon i övrigt&lt;br&gt;inte lyder en tillsägelse som har&lt;br&gt;meddelats tor att upprätthålla ord-&lt;br&gt;ningen får rätten förordna att han&lt;br&gt;omedelbart skall tas i häkte och&lt;br&gt;kvarhållas där så långe samman-&lt;br&gt;träder varar, dock inte längre än&lt;br&gt;tre dagar. Om säkerhetskontroll&lt;br&gt;vid domstolsförhandlingar finns&lt;br&gt;särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på rättens ordfö-&lt;br&gt;rande att upprätthålla ordningen&lt;br&gt;vid rättens sammanträden och att&lt;br&gt;meddela de föreskrifter som be-&lt;br&gt;hövs. Han får utvisa den som stör&lt;br&gt;förhandlingen eller på annat sätt&lt;br&gt;uppträder otillbörligt. Han får&lt;br&gt;också begränsa antalet åhörare i&lt;br&gt;rättssalen för att undvika trängsel.&lt;br&gt;Rätten får förbjuda att annan tar&lt;br&gt;upp förhör på fonetisk väg, om det&lt;br&gt;kan antas att upptagningen så&lt;br&gt;besvärar den som hörs att det blir&lt;br&gt;till men för utredningen. Fotografi&lt;br&gt;får inte tas i rättssalen. Om någon&lt;br&gt;som har utvisats tränger sig in i&lt;br&gt;rättssalen eller om någon i övrigt&lt;br&gt;inte lyder en tillsägelse som har&lt;br&gt;meddelats för att upprätthålla ord-&lt;br&gt;ningen får rätten förordna att han&lt;br&gt;omedelbart skall tas i häkte och&lt;br&gt;kvarhållas där så långe samman-&lt;br&gt;träder varar, dock inte längre än&lt;br&gt;tre dagar. Om säkerhetskontroll&lt;br&gt;vid domstolar finns särskilda före-&lt;br&gt;skrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och&lt;br&gt;hyresnämnder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och&lt;br&gt;hyresnämnder skall ha nedan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i 5 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken om offentlighet och ord-&lt;br&gt;ning vid domstol äger motsvaran-&lt;br&gt;de tillämpning vid nämnd. Expert&lt;br&gt;som avses i 5 § andra stycket&lt;br&gt;denna lag får närvara vid hyres-&lt;br&gt;nämndens överläggning till beslut.&lt;br&gt;Bestämmelser i lagen (1981:1064)&lt;br&gt;om säkerhetskontroll vid dom-&lt;br&gt;stolsförhandlingar får tillämpas&lt;br&gt;vid nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser i 5 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken om offentlighet och ord-&lt;br&gt;ning vid domstol äger motsvaran-&lt;br&gt;de tillämpning vid nämnd. Expert&lt;br&gt;som avses i 5 § andra stycket&lt;br&gt;denna lag får närvara vid hyres-&lt;br&gt;nämndens överläggning till beslut.&lt;br&gt;Bestämmelser i lagen (1981:1064)&lt;br&gt;om säkerhetskontroll vid dom-&lt;br&gt;stolar får tillämpas vid nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs alt 17 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd&lt;br&gt;skall ha nedan angivna lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande lydelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid nämndens sammanträden och&lt;br&gt;vid besiktning föres protokoll. Be-&lt;br&gt;stämmelserna i 5 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken om offentlighet vid dom-&lt;br&gt;stols och i lagen (1981:1064) om&lt;br&gt;säkerhetskontroll vid domstolsför-&lt;br&gt;handling gäller i tillämpliga delar.&lt;br&gt;Nämnden är berättigad att för sina&lt;br&gt;sammanträden förfoga över be-&lt;br&gt;hövliga lokaler i domstolsbygg-&lt;br&gt;nad, som ej för tillfället upptagen&lt;br&gt;for sitt huvudsakliga ändamål eller&lt;br&gt;utgöres av gudstjänstlokal. Upp-&lt;br&gt;kommer särskilda kostnader skall&lt;br&gt;de ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nämndens sammanträden och&lt;br&gt;vid besiktning föres protokoll.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 5 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om offentlighet vid&lt;br&gt;domstols och i lagen (1981:1064)&lt;br&gt;om säkerhetskontroll vid dom-&lt;br&gt;stolar gäller i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är berättigad att för sina&lt;br&gt;sammanträden förfoga över be-&lt;br&gt;hövliga lokaler i domstolsbygg-&lt;br&gt;nad, som ej för tillfället upptagen&lt;br&gt;för sitt huvudsakliga ändamål eller&lt;br&gt;utgöres av gudstjänstlokal. Upp-&lt;br&gt;kommer särskilda kostnader skall&lt;br&gt;de ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanser som yttrat sig över Domstolsverkets &lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P- 2000/01:32&lt;br&gt;rapport Förbättrat tillträdesskydd till domstolslokaler &lt;sup&gt;Bllaga 2&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Justitiekanslem, Svea hovrätt, Hovrätten&lt;br&gt;för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Huddinge tingsrätt, Eskilstuna&lt;br&gt;tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Malmö tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt,&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt, Bollnäs tingsrätt, Luleå tingsrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Länsrätten i Värmlands län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsoffermyndigheten, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, JUSEK, Sveriges domare-&lt;br&gt;förbund, Nämndemännens Riksförbund, Sveriges Advokatsamfund och&lt;br&gt;Svenska Tidningsutgivareföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges&lt;br&gt;Television och Sveriges Radio Aktiebolag har avstått från att lämna&lt;br&gt;synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:32&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:1064) om&lt;br&gt;säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll&lt;br&gt;vid domstolsförhandlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken till lagen samt 1-9 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen närmast före 1^4, 8 och 9 §§ skall införas nya&lt;br&gt;rubriker av följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen närmast före 10 § skall införas en ny rubrik av&lt;br&gt;lydelsen ”Förbud att överklaga”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lag om säkerhetskontroll vid Lag om säkerhetskontroll i&lt;br&gt;domstolsförhandlingar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;domstol&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll enligt denna&lt;br&gt;lag får äga rum, om det till följd&lt;br&gt;av särskilda omständigheter finns&lt;br&gt;risk för att det i samband med en&lt;br&gt;domstolsförhandling kan komma&lt;br&gt;att förövas brott som innebär en&lt;br&gt;allvarlig fara för någons liv, hälsa&lt;br&gt;eller frihet eller för omfattande&lt;br&gt;förstörelse av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med säkerhetskontroll avses i&lt;br&gt;denna lag allmän eller särskild&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll får&lt;br&gt;äga rum, om det finns anledning&lt;br&gt;att befara att det i domstolens lo-&lt;br&gt;kaler kan komma att förövas brott&lt;br&gt;som innebär en allvarlig fara för&lt;br&gt;någons liv, hälsa eller frihet eller&lt;br&gt;för omfattande förstörelse av&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild säkerhetskontroll får&lt;br&gt;äga rum, om det till följd av sär-&lt;br&gt;skilda omständigheter finns risk&lt;br&gt;för att det i samband med en&lt;br&gt;domstolsförhandling kan komma&lt;br&gt;att förövas något brott som avses i&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om säkerhetskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om säkerhetskontroll&lt;br&gt;meddelas av domstolen efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll beslu-&lt;br&gt;tas av domstolens chef eller den&lt;br&gt;domare som han eller hon har&lt;br&gt;delegerat beslutanderätten till.&lt;br&gt;Särskild säkerhetskontroll beslutas&lt;br&gt;av rätten eller, om förhandlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samråd med polismyndigheten&lt;br&gt;och, i brottmål, åklagaren. När&lt;br&gt;fråga om säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;prövas före förhandlingen, fattas&lt;br&gt;domstolens beslut av den till-&lt;br&gt;ämnade ordföranden vid förhand-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ännu inte har inletts, av den som Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;skall vara ordförande vid Bilaga 3&lt;br&gt;förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan säkerhetskontroll beslutas&lt;br&gt;skall samråd ske med polis-&lt;br&gt;myndigheten och, vid särskild&lt;br&gt;säkerhetskontroll i brottmål, med&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om allmän säkerhets-&lt;br&gt;kontroll skall avse viss tid och, vid&lt;br&gt;behov, innehålla uppgift om vilka&lt;br&gt;lokaler som beslutet avser. Ett be-&lt;br&gt;slut om särskild säkerhetskontroll&lt;br&gt;skall avse en viss förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll omfattar&lt;br&gt;åhörare och dem som har kallats&lt;br&gt;att närvara vid forhandlingen.&lt;br&gt;Kontrollen avser dock inte rättens&lt;br&gt;ledamöter och andra som skall&lt;br&gt;närvara vid förhandlingen på&lt;br&gt;grund av utövning av allmän tjänst&lt;br&gt;och inte heller advokater.&lt;br&gt;Domstolen far, om särskilda skäl&lt;br&gt;talar för det, undanta andra&lt;br&gt;personer från kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll skall utföras&lt;br&gt;av polisman efter närmare anvis-&lt;br&gt;ningar av polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän säkerhetskontroll om-&lt;br&gt;fattar besökare till domstolens&lt;br&gt;lokaler. Kontrollen avser dock inte&lt;br&gt;domstolens anställda eller nämn-&lt;br&gt;demän och andra som infinner sig&lt;br&gt;i domstolens lokaler på grund av&lt;br&gt;utövning av allmän tjänst och inte&lt;br&gt;heller advokater. Domstolen får,&lt;br&gt;om särskilda skäl talar för det,&lt;br&gt;undanta andra personer från&lt;br&gt;kontrollen och besluta att personer&lt;br&gt;som annars skulle vara&lt;br&gt;undantagna skall omfattas av&lt;br&gt;kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild säkerhetskontroll om-&lt;br&gt;fattar åhörare och dem som har&lt;br&gt;kallats att närvara vid förhand-&lt;br&gt;lingen. Kontrollen avser dock inte&lt;br&gt;rättens ledamöter och andra som&lt;br&gt;skall närvara vid förhandlingen på&lt;br&gt;grund av utövning av allmän tjänst&lt;br&gt;och inte heller advokater.&lt;br&gt;Domstolen får, om särskilda skäl&lt;br&gt;talar för det, undanta andra&lt;br&gt;personer från kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollens genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetskontroll utförs, efter&lt;br&gt;närmare anvisningar av polismyn-&lt;br&gt;digheten, av polisman eller, vid&lt;br&gt;allmän säkerhetskontroll och efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polismyndighetens förordnande, Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;av ordningsvakt under ledning av Bilaga 3&lt;br&gt;polisman. Polismyndigheten får&lt;br&gt;också förordna att särskild säker-&lt;br&gt;hetskontroll skall utföras med&lt;br&gt;biträde av ordningsvakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger domstolen att anlita&lt;br&gt;de ordningsvakter som skall utföra&lt;br&gt;eller medverka vid en säkerhets-&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vapen och andra föremål som är&lt;br&gt;ägnade att komma till användning&lt;br&gt;vid brott som avses i 1 § eftersö-&lt;br&gt;kas. För detta ändamål får kropps-&lt;br&gt;visitation äga rum. Väskor och&lt;br&gt;andra föremål som medförs till&lt;br&gt;eller påträffas i rättssalen eller&lt;br&gt;lokaler som hör till denna far&lt;br&gt;undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte underkastar sig&lt;br&gt;föreskriven säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vägras tillträde till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vapen och andra föremål som är&lt;br&gt;ägnade att komma till användning&lt;br&gt;vid brott som avses i 1 § eftersö-&lt;br&gt;kas. För detta ändamål får kropps-&lt;br&gt;visitation äga rum. Väskor och&lt;br&gt;andra föremål som medförs till&lt;br&gt;eller påträffas i domstolens lokaler&lt;br&gt;far undersökas. Väskor och andra&lt;br&gt;föremål som lämnats till sådan&lt;br&gt;förvaring som avses i 6 § får dock&lt;br&gt;undersökas endast om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid allmän säkerhetskontroll&lt;br&gt;skall kroppsvisitation och under-&lt;br&gt;sökning av väskor och andra före-&lt;br&gt;mål ske genom användande av&lt;br&gt;metalldetektor eller liknande an-&lt;br&gt;ordning eller, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation och under-&lt;br&gt;sökning av väskor och andra&lt;br&gt;föremål som sker på annat sätt än&lt;br&gt;genom användande av metall-&lt;br&gt;detektor eller liknande anordning&lt;br&gt;får utföras av polisman eller av&lt;br&gt;ordningsvakt som polismyndig-&lt;br&gt;heten har godkänt för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Identitetskontroll får endast äga&lt;br&gt;rum för att kunna fastställa om en&lt;br&gt;person skall undantas från&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte underkastar sig&lt;br&gt;föreskriven säkerhetskontroll skall&lt;br&gt;vägras tillträde till domstolens&lt;br&gt;lokaler eller, vid särskild säker-&lt;br&gt;hetskontroll, till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan än en åhörare&lt;br&gt;vägrar att underkasta sig säker-&lt;br&gt;hetskontroll, skall detta omedel-&lt;br&gt;bart anmälas till domstolen.&lt;br&gt;Domstolen skall då avgöra om den&lt;br&gt;som har vägrat att underkasta sig&lt;br&gt;säkerhetskontroll skall undantas&lt;br&gt;från denna. Får den som vägrar att&lt;br&gt;underkasta sig säkerhetskontroll&lt;br&gt;hämtas till domstolen, om han&lt;br&gt;uteblir, far domstolen förordna att&lt;br&gt;han trots sin vägran skall undergå&lt;br&gt;säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte tillåter undersök-&lt;br&gt;ning av väska eller annat föremål&lt;br&gt;skall, om det inte kan anses&lt;br&gt;olämpligt, beredas tillfälle att&lt;br&gt;lämna föremålet till förvaring.&lt;br&gt;Lämnas föremålet till förvaring,&lt;br&gt;far tillträde inte vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som är kallad till en&lt;br&gt;förhandling vid domstolen vägrar&lt;br&gt;att underkasta sig säkerhets-&lt;br&gt;kontroll, skall detta omedelbart&lt;br&gt;anmälas till domstolen. Den som&lt;br&gt;beslutar om kontrollen enligt 2 §,&lt;br&gt;skall då avgöra om den som har&lt;br&gt;vägrat att underkasta sig&lt;br&gt;säkerhetskontroll skall undantas&lt;br&gt;från denna. Får den som vägrar att&lt;br&gt;underkasta sig säkerhetskontroll&lt;br&gt;hämtas till domstolen, om han&lt;br&gt;eller hon uteblir, får den som&lt;br&gt;beslutar om kontrollen förordna&lt;br&gt;att personen trots sin vägran skall&lt;br&gt;undergå säkerhetskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning enligt andra&lt;br&gt;stycket skall, såvitt avser allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll, om möjligt&lt;br&gt;rätten vid den förhandling till&lt;br&gt;vilken personen har kallats eller,&lt;br&gt;om förhandlingen ännu inte har&lt;br&gt;inletts, den som skall vara rättens&lt;br&gt;ordförande vid förhandlingen,&lt;br&gt;höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte tillåter undersök-&lt;br&gt;ning av väska eller annat föremål&lt;br&gt;skall, om det anses lämpligt, ges&lt;br&gt;tillfälle att lämna föremålet till&lt;br&gt;förvaring. Lämnas föremålet till&lt;br&gt;förvaring, får tillträde inte vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påträffas vid säkerhetskontroll något sådant föremål som avses i 5 §&lt;br&gt;och tas det inte i beslag enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, skall&lt;br&gt;den hos vilken föremålet påträffas uppmanas att lämna det ifrån sig för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaring. Ar innehavaren till ett&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte efterkommer&lt;br&gt;uppmaningen far avlägsnas från&lt;br&gt;domstolslokalen, om ej annat&lt;br&gt;följer av tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan än en åhörare&lt;br&gt;inte efterkommer en uppmaning&lt;br&gt;som avses i första stycket, skall&lt;br&gt;detta omedelbart anmälas till&lt;br&gt;domstolen. Domstolen skall då&lt;br&gt;avgöra om den som har vägrat att&lt;br&gt;lämna föremålet ifrån sig skall fa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påträffat föremål okänd, far det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte efterkommer&lt;br&gt;uppmaningen får avlägsnas från&lt;br&gt;domstolens lokaler, om inte annat&lt;br&gt;följer av tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som är kallad till en&lt;br&gt;förhandling vid domstolen inte&lt;br&gt;följer en uppmaning som avses i&lt;br&gt;första stycket, skall detta&lt;br&gt;omedelbart anmälas till domstolen.&lt;br&gt;Den som beslutar om kontrollen&lt;br&gt;enligt 2 §, skall då avgöra om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillträde utan att lämna det ifrån&lt;br&gt;sig. Får den som vägrat att lämna&lt;br&gt;ifrån sig föremålet hämtas till&lt;br&gt;domstolen, om han uteblir, far&lt;br&gt;domstolen förordna att föremålet&lt;br&gt;trots hans vägran skall omhänder-&lt;br&gt;tas för förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har vägrat att lämna föremålet Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;ifrån sig skall få tillträde utan att Bilaga 3&lt;br&gt;lämna det ifrån sig. Får den som&lt;br&gt;vägrat att lämna ifrån sig före-&lt;br&gt;målet hämtas till domstolen, om&lt;br&gt;han eller hon uteblir, får den som&lt;br&gt;beslutar om kontrollen förordna&lt;br&gt;att föremålet trots personens&lt;br&gt;vägran skall omhändertas för&lt;br&gt;förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning enligt tredje&lt;br&gt;stycket skall, såvitt avser allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll, om möjligt&lt;br&gt;rätten vid den förhandling till&lt;br&gt;vilken personen har kallats eller,&lt;br&gt;om förhandlingen ännu inte har&lt;br&gt;inletts, den som skall vara rättens&lt;br&gt;ordförande vid förhandlingen,&lt;br&gt;höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål som har lämnats till&lt;br&gt;förvaring eller omhändertagits&lt;br&gt;enligt denna lag skall förvaras på&lt;br&gt;betryggande sätt. Om det begärs,&lt;br&gt;skall bevis om att ett föremål har&lt;br&gt;lämnats till förvaring eller omhän-&lt;br&gt;dertagits utfärdas. Föremålet skall&lt;br&gt;återlämnas till den som har lämnat&lt;br&gt;det till förvaring eller från vilken&lt;br&gt;det omhändertagits när denne&lt;br&gt;lämnar rättssalen eller lokaler som&lt;br&gt;hör till denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;förvaring av föremål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål som har lämnats till&lt;br&gt;förvaring eller omhändertagits&lt;br&gt;enligt denna lag skall förvaras på&lt;br&gt;betryggande sätt. Om det begärs,&lt;br&gt;skall bevis om att ett föremål har&lt;br&gt;lämnats till förvaring eller omhän-&lt;br&gt;dertagits utfärdas. Föremålet skall&lt;br&gt;återlämnas till den som har lämnat&lt;br&gt;det till förvaring eller från vilken&lt;br&gt;det omhändertagits när denne&lt;br&gt;lämnar domstolens lokaler eller,&lt;br&gt;vid särskild säkerhetskontroll,&lt;br&gt;rättssalen eller lokaler som hör till&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;kroppsvisitation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation som är av mera&lt;br&gt;väsentlig omfattning skall verk-&lt;br&gt;ställas i enskilt rum och om&lt;br&gt;möjligt i vittnes närvaro. Kropps-&lt;br&gt;visitation av kvinna får verkställas&lt;br&gt;eller bevittnas endast av kvinna,&lt;br&gt;om undersökningen inte sker&lt;br&gt;genom elektrisk metalldetektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation som är av mera&lt;br&gt;väsentlig omfattning skall verk-&lt;br&gt;ställas i enskilt rum och om&lt;br&gt;möjligt i vittnes närvaro. Kropps-&lt;br&gt;visitation får verkställas eller&lt;br&gt;bevittnas endast av person, som är&lt;br&gt;av samma kön som den som&lt;br&gt;visiteras, om undersökningen inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sker genom metalldetektor eller Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;liknande anordning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på rättens ordförande att upprätthålla ordningen vid&lt;br&gt;rättens sammanträden och att meddela de föreskrifter som behövs. Han&lt;br&gt;får utvisa den som stör förhandlingen eller på annat sätt uppträder&lt;br&gt;otillbörligt. Han får också begränsa antalet åhörare i rättssalen för att&lt;br&gt;undvika trängsel. Rätten får förbjuda att annan tar upp förhör på fonetisk&lt;br&gt;väg, om det kan antas att upptagningen så besvärar den som hörs att det&lt;br&gt;blir till men för utredningen. Fotografi får inte tas i rättssalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som har utvisats tränger sig in i rättssalen eller om någon i&lt;br&gt;övrigt inte lyder en tillsägelse som har meddelats för att upprätthålla&lt;br&gt;ordningen får rätten förordna att han omedelbart skall tas i häkte och&lt;br&gt;kvarhållas där så länge sammanträdet varar, dock inte längre än tre dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om säkerhetskontroll vid dom- Om säkerhetskontroll i domstol&lt;br&gt;stolsförhandlingar finns särskilda finns särskilda föreskrifter,&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1065.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om&lt;br&gt;arrendenämnder och hyresnämnder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och&lt;br&gt;hyresnämnder skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. rättegångsbalken om offentlighet och ordning&lt;br&gt;vid domstol äger motsvarande tillämpning vid nämnd. Expert som avses i&lt;br&gt;5 § andra stycket denna lag får närvara vid hyresnämndens överläggning&lt;br&gt;till beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1981:1064) om säkerhetskontroll&lt;br&gt;vid domstolsförhandlingar får&lt;br&gt;tillämpas vid nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1981:1064) om säkerhetskontroll&lt;br&gt;i domstol får tillämpas vid nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1066.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens&lt;br&gt;va-nämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nämndens sammanträden och vid besiktning föres protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om offentlighet vid&lt;br&gt;domstol och i lagen (1981:1064)&lt;br&gt;om säkerhetskontroll vid domstols-&lt;br&gt;förhandlingar gäller i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om offentlighet vid&lt;br&gt;domstol och i lagen (1981:1064)&lt;br&gt;om säkerhetskontroll i domstol&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är berättigad att för sina sammanträden förfoga över&lt;br&gt;behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad, som ej&lt;br&gt;är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av&lt;br&gt;gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader skall de ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1067.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:578) om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ordningsvakter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1980:578) om ordningsvakter skall&lt;br&gt;införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsvakt får, utöver vad&lt;br&gt;som anges i 1-3 §§, förordnas att&lt;br&gt;tjänstgöra vid säkerhetskontroll i&lt;br&gt;domstolar, enligt vad som anges i&lt;br&gt;lagen (1981:1064) om säkerhets-&lt;br&gt;kontroll i domstol.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-11-27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne&lt;br&gt;Billum, justitierådet Göran Regner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 16 november 2000 (Justitiedepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och&lt;br&gt;hyresnämnder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1976:839) om Statens va-nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1980:578) om ordningsvakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Johan&lt;br&gt;Sangbom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om säkerhetskontroll vid&lt;br&gt;domstolsförhandlingar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom remissförslaget införs vid sidan av särskild säkerhetskontroll en&lt;br&gt;ny form av säkerhetskontroll, allmän säkerhetskontroll. Förslaget innebär&lt;br&gt;att lagens rubrik ändras till ”lag om säkerhetskontroll i domstol” samt att&lt;br&gt;med ett undantag nya bestämmelser införs i samtliga paragrafer i lagen.&lt;br&gt;Efter ändringarna innehåller i stort sett varje paragraf regler som avser&lt;br&gt;båda formerna av säkerhetskontroll. Den valda lagstiftningstekniken har&lt;br&gt;fört med sig att bestämmelserna blivit svåröverskådliga. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening hade det varit en fördel om bestämmelserna i stället hade samlats&lt;br&gt;i en helt ny lag. 1 en sådan hade först kunnat tas in bestämmelser som rör&lt;br&gt;allmän säkerhetskontroll, därefter bestämmelser om särskild säkerhets-&lt;br&gt;kontroll varefter lagen hade kunnat avslutas med paragrafer innehållande&lt;br&gt;gemensamma bestämmelser för de båda formerna av säkerhetskontroll.&lt;br&gt;Förståelsen av de nya reglerna hade också kunnat underlättas genom att&lt;br&gt;byta ut benämningen ”särskild säkerhetskontroll” mot exempelvis&lt;br&gt;”skärpt säkerhetskontroll”. I det läge som lagstiftningsärendet nu befin-&lt;br&gt;ner sig vill Lagrådet dock inte motsätta sig att lagförslaget genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att underlätta läsningen av lagen har i remissförslaget införts ett&lt;br&gt;antal underrubriker. Nackdelen med denna metod är att det ofta är svårt&lt;br&gt;att finna rubriker som på ett adekvat sätt avspeglar paragrafens eller&lt;br&gt;paragrafernas innehåll. 1 det nu föreliggande förslaget bör enligt Lagrå-&lt;br&gt;dets mening rubriken före 1 § ” Allmänna bestämmelser” bytas ut mot ”&lt;br&gt;Allmän säkerhetskontroll och särskild säkerhetskontroll”. Vidare anser&lt;br&gt;Lagrådet att rubriken före 4 § bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras vissa generella undantag från säkerhetskontroll,&lt;br&gt;dvs. vilka kategorier av personer som inte skall underkastas sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontroll. Den hittillsvarande regeln, som avser undantag vid särskild&lt;br&gt;säkerhetskontroll, återfinns i paragrafens andra stycke, medan en ny regel&lt;br&gt;om undantagen vid allmän säkerhetskontroll har placerats i ett första&lt;br&gt;stycke. De generella undantagen vid allmän säkerhetskontroll har&lt;br&gt;utformats på likartat sätt som den hittillsvarande regeln och avser enligt&lt;br&gt;förslaget domstolens anställda eller nämndemän och andra som på grund&lt;br&gt;av utövning av allmän tjänst infinner sig i domstolens lokaler samt&lt;br&gt;advokater. Även om domstolen ges viss möjlighet att undanta ytterligare&lt;br&gt;personer från allmän säkerhetskontroll ifrågasätter Lagrådet om inte de&lt;br&gt;angivna kategorierna i detta fall är alltför begränsade. Det kan sålunda&lt;br&gt;förefalla rimligt att den som på grund av myndighets förordnande skall&lt;br&gt;fullgöra en uppgift i domstolen är generellt undantagen från säkerhets-&lt;br&gt;kontroll, även om han eller hon inte är i allmän tjänst. Det kan t.ex. gälla&lt;br&gt;pensionerade domare som fullgör vissa dömande uppgifter. Även&lt;br&gt;beträffande t.ex. offentliga försvarare och offentliga biträden som inte är&lt;br&gt;advokater kan frågan ställas om inte den föreslagna undantagsregeln är&lt;br&gt;alltför begränsad. Lagrådet, som erinrar om att domstolen också föreslås&lt;br&gt;få en befogenhet att besluta att personer som annars skulle vara&lt;br&gt;undantagna från kontroll skall omfattas av kontrollen, anser därför att det&lt;br&gt;bör övervägas att utvidga det angivna generella undantaget, t.ex. på så&lt;br&gt;sätt att orden ”eller offentligt uppdrag” infogas efter ”allmän tjänst”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke regleras vem som skall utföra allmän respek-&lt;br&gt;tive särskild säkerhetskontroll. Enligt förslaget skall säkerhetskontroll&lt;br&gt;utföras av polisman eller, vid allmän säkerhetskontroll och efter polis-&lt;br&gt;myndighetens förordnande, av ordningsvakt under ledning av polisman.&lt;br&gt;Polismyndigheten får enligt förslaget också förordna att särskild säker-&lt;br&gt;hetskontroll skall utföras med biträde av ordningsvakt. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening är skillnaden mellan att ordningsvakt utför kontroll under ledning&lt;br&gt;av polisman och att kontroll utförs med biträde av ordningsvakt inte klar.&lt;br&gt;Vid lagrådsföredragningen har upplysts att avsikten är att vid allmän&lt;br&gt;säkerhetskontroll polismannen inte behöver vara fysiskt närvarande i&lt;br&gt;domstolen men är beredd att rycka in vid behov, medan vid särskild&lt;br&gt;säkerhetskontroll kontrollen skall utföras av polisman som dock kan&lt;br&gt;biträdas av ordningsvakter. Lagrådet föreslår mot denna bakgrund att&lt;br&gt;paragrafen omformuleras på det sätt som anges nedan. Det föreslagna&lt;br&gt;andra stycket om domstolens skyldighet att anlita de ordningsvakter som&lt;br&gt;skall utföra eller medverka till säkerhetskontroll framstår som en&lt;br&gt;självklarhet och bör utgå ur lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Säkerhetskontroll genomförs, efter närmare anvisningar av polismyn-&lt;br&gt;digheten, av polisman. Vid allmän säkerhetskontroll får dock polis-&lt;br&gt;myndigheten besluta att kontrollen skall genomföras av ordningsvakt&lt;br&gt;under ledning av polisman. Vid särskild säkerhetskontroll får polismyn-&lt;br&gt;digheten besluta att polisman som genomför kontrollen skall biträdas av&lt;br&gt;ordningsvakt.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föreslagna nya fjärde stycket i paragrafen anges att identitets-&lt;br&gt;kontroll endast får äga rum för att kunna fastställa om en person skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantas från säkerhetskontroll. Författningskommentaren ger vid Prop. 2000/01:32&lt;br&gt;handen att denna regel endast tar sikte på det fallet att någon åberopar Bilaga 4&lt;br&gt;undantag från kontroll. Att detta också varit avsikten har bekräftats vid&lt;br&gt;lagrådsföredragningen. Den föreslagna lagtexten synes dock inte hindra&lt;br&gt;att identitetskontroll genomförs mera allmänt för att klarlägga vilka&lt;br&gt;personer som skall undantas från kontroll. Lagrådet anser därför att&lt;br&gt;stycket bör omformuleras så att den avsedda begränsningen klart&lt;br&gt;framgår. Det kan t.ex. formuleras enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Identitetskontroll far genomföras endast för att fastställa om en person,&lt;br&gt;som uppger sig inte omfattas av säkerhetskontroll, skall undantas från&lt;br&gt;kontrollen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns regler om vad som skall ske, om någon vägrar att&lt;br&gt;underkasta sig säkerhetskontroll. Bl.a. gäller att, om någon är kallad till&lt;br&gt;en domstolsförhandling och vägrar att undergå kontroll, detta skall anmä-&lt;br&gt;las till domstolen. Den som är behörig att besluta om kontroll (dvs. i&lt;br&gt;fråga om allmän säkerhetskontroll domstolens chef eller någon denne&lt;br&gt;bemyndigat och i fråga om särskild säkerhetskontroll rätten eller rättens&lt;br&gt;ordförande) skall då avgöra om vederbörande skall undantas från&lt;br&gt;kontrollen eller trots vägran skall undergå denna. Vid allmän säkerhets-&lt;br&gt;kontroll skall om möjligt rätten alternativt rättens ordförande höras.&lt;br&gt;Denna reglering innebär att en part i ett mål eller ärende inte har någon&lt;br&gt;ovillkorlig rätt att närvara vid en förhandling i målet eller ärendet. I&lt;br&gt;remissen diskuteras inte hur regleringen skall ses i förhållande till artikel&lt;br&gt;6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de&lt;br&gt;grundläggande friheterna, som ju gäller som svensk lag. En domstol som&lt;br&gt;skall göra en prövning enligt 6 § bör beakta artikeln vid denna prövning.&lt;br&gt;Normalt får emellertid en vägran att underkasta sig säkerhetskontroll&lt;br&gt;med åtföljande frånvaro från en förhandling anses innebära att parten&lt;br&gt;själv valt att inte närvara, något som medför att något problem inte&lt;br&gt;uppkommer i förhållande till konventionen (jfr Danelius, Mänskliga&lt;br&gt;rättigheter i europeisk praxis s. 170).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke, som inte föreslås ändrat, föreskrivs att om det&lt;br&gt;vid säkerhetskontroll påträffas något sådant föremål som avses i 5 § skall&lt;br&gt;med visst undantag den hos vilken föremålet påträffas uppmanas att&lt;br&gt;lämna det ifrån sig för förvaring. Uppenbarligen avses därmed endast&lt;br&gt;sådana farliga föremål som anges i första meningen i 5 §. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår därför att hänvisningen till 5 § ändras till ”5 § första stycket&lt;br&gt;första meningen”.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om ordningsvakter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås införande av en ny 3 a §, enligt vilken ordningsvakt,&lt;br&gt;utöver vad som anges i 1-3 §§, får förordnas att tjänstgöra vid säkerhets-&lt;br&gt;kontroll i domstolar enligt vad som anges i lagen om säkerhetskontroll i&lt;br&gt;domstol. Den nuvarande 3 § i lagen innehåller emellertid en generellt&lt;br&gt;avfattad bestämmelse, enligt vilken ordningsvakter får förordnas även i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat fall än som avses i 2 §, om det finns ett särskilt behov och det är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Enligt Lagrådets mening är det&lt;br&gt;med hänsyn till avfattningen av 3 § lämpligare att placera den nya&lt;br&gt;paragrafen med dess specificerade uppgifter som en 2 a §. Den infogade&lt;br&gt;satsen ”utöver vad som anges i 1-3 §§” bör samtidigt utgå. Den ändrade&lt;br&gt;placeringen föranleder en följdändring i 3 §, som bör hänvisa till 2 och&lt;br&gt;2a§§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 december 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Thalén, ordförande, och statsråden Winberg,&lt;br&gt;Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky, Östros, Messing,&lt;br&gt;Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,&lt;br&gt;Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition Säkerhetskontroll i domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:JuU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-12-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-12-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-12-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-12-14 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>REG</kod>
<namn>Registrering</namn>
<datum>2000-12-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>70</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2001-01-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:38:07</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GO0332</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:19:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:38:07</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2000/01:JuU16</uppgift>
<ref_dok_id>GO01JuU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Säkerhetskontroll i domstol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>