2223491 GO033 2000/01 3 prop prop prop Proposition 2000/01:3 Proposition Proposition Utbildningsdepartementet 3 0 2000-09-07 00:00:00 2025-12-19 14:06:29 2001-01-01 00:00:00 Forskning och förnyelse digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GO033/text https://data.riksdagen.se/dokument/GO033 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO033 <h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1> <h1>2000/01:3</h1> <h2>Forskning och förnyelse</h2> <p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p> <p>Stockholm den 7 september 2000</p> <p>Lena Hjelm-Wallén</p> <p>Thomas Östros</p> <p>(Utbildningsdepartementet)</p> <p>Prop.</p> <p>2000/01:3</p> <h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2> <p>Regeringen lämnar i propositionen sin syn på forskningspolitikens inrikt-<br>ning under åren 2001-2003. Regeringen lämnar förslag om att i högsko-<br>lelagen föra in en ny paragraf som innebär att vetenskapens trovärdighet<br>och god forskningssed skall värnas i universitetens och högskolornas<br>verksamhet. Vidare föreslår regeringen att de lärosäten som regeringen<br>bestämmer skall ansvara för forskarskolor inom vissa områden. Samar-<br>betet mellan lärosätena om forskarutbildningen skall därmed utvecklas<br>och stärkas.</p> <p>I propositionen redovisas regeringens bedömningar om hur de av riks-<br>dagen anvisade resurserna för forskning och forskarutbildning bör förde-<br>las för att tillgodose strategiska behov inom forskning och forskarutbild-<br>ning. I anslutande budgetproposition föreslås hur 939 miljoner kronor av<br>de närmare 1,3 miljarder kronor som tillförs forskningen och forskarut-<br>bildningen under perioden 2000-2003 skall fördelas.</p> <p>En utgångspunkt för propositionen är det förestående generationsskiftet<br>inom svensk forskning. För att möta de kommande pensionsavgångarna<br>och det ökande behovet av forskarutbildade genomförs satsningar på<br>forskarutbildning i form av forskarskolor samt medel för rekrytering av<br>unga forskare.</p> <p>En annan utgångspunkt är behovet av att skapa bättre förutsättningar<br>för kraftsamling inom strategiska forskningsområden och stimulera tvär-<br>och mångvetenskaplig forskning. I propositionen föreslås satsningar in-<br>om ett antal prioriterade områden. Dessa är biovetenskap och bioteknik,<br>informationsteknik och IT-forskning, materialvetenskap, humaniora och<br>samhällsvetenskap, utbildningsvetenskap, konst, vårdvetenskap samt<br>miljö och hållbar utveckling. Riksdagen har redan beslutat om att den 1</p> <p>januari 2001 inrätta en ny myndighetsorganisation för forskningsfinansie-<br>ring, som i propositionen föreslås få förstärkta resurser. Regeringen ut-<br>vecklar också sin syn på myndigheternas verksamhet.</p> <p>Utbyggnaden av de nya universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro<br>fortsätter. Alla högskolor får förstärkta forskningsresurser.</p> <p>Forskningens infrastruktur förstärks genom ökade anslag till veten-<br>skaplig utrustning, bibliotek/arkiv och högpresterande datorsystem. En<br>satsning görs på ett modernt djurhus vid Smittskyddsinstitutet.</p> <p>I propositionen redovisas också regeringens syn på forskningsbehov<br>till stöd för skilda politikområden.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h2>Innehållsförteckning</h2> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................7</p> <p>2 &nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)..................8</p> <p>3 &nbsp;&nbsp;Ärendet och dess beredning...............................................................9</p> <p>4 &nbsp;&nbsp;Utgångspunkterna för regeringens forskningspolitik.......................10</p> <p>4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskningens roll i samhället............................................10</p> <p>4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Grundpelarna i regeringens forskningspolitik...................11</p> <p>4.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prioriterade frågor.............................................................12</p> <p>4.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Organisationsfrågor...........................................................15</p> <p>5 &nbsp;&nbsp;Forskningens och forskningssystemets omfattning i Sverige med</p> <p>några internationella utblickar.........................................................16</p> <p>5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Svensk forskning i ett internationellt perspektiv...............16</p> <p>5.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Företagens forskning och utveckling..............17</p> <p>5.1.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Offentlig finansiering av forskning och</p> <p>utveckling........................................................19</p> <p>5.1.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Publicering och citering..................................24</p> <p>5.1.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Utvärderingar..................................................26</p> <p>5.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det svenska forskningssystemet........................................27</p> <p>5.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Sveriges medverkan i det internationella FoU-</p> <p>samarbetet.......................................................30</p> <p>5.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Sveriges forskningssamverkan med EU............................31</p> <p>5.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Svenskt deltagande i EU:s ramprogram..........31</p> <p>5.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Medfinansiering av svenska forskares</p> <p>deltagande i EU:s ramprogram........................33</p> <p>5.3.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Strukturfondernas finansiering av forskning och</p> <p>resultatspridning..............................................35</p> <p>5.3.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Europeisk forskningssamverkan.....................36</p> <p>6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Strategiska insatser..........................................................................37</p> <p>6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Inledning............................................................................37</p> <p>6.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Strukturella&nbsp;insatser...........................................................42</p> <p>6.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Generationsskiftet...........................................42</p> <p>6.2.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kraftsamling kring strategiska områden.........45</p> <p>6.2.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Tvär- och mångvetenskaplig forskning...........47</p> <p>6.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prioriterade&nbsp;forskningsområden........................................49</p> <p>6.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Biovetenskap och bioteknik............................50</p> <p>6.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Informationsteknik - IT-forskning..................55</p> <p>6.3.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Materialvetenskap och materialteknik............62</p> <p>6.3.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Humaniora och samhällsvetenskap.................64</p> <p>6.3.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det konstnärliga området................................68</p> <p>6.3.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Utbildningsvetenskap......................................69</p> <p>6.3.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Vård- och omsorgsforskning...........................72</p> <p>6.3.8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Miljö och hållbar utveckling...........................74</p> <p>6.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Horisontella aspekter.........................................................79</p> <p>6.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jämställdhet och genusforskning....................79</p> <p>6.4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskningsetik.................................................85</p> <p>6.4.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskningsinformation....................................93</p> <p>7 Instrumenten för genomförande.......................................................95 &nbsp;Prop. 2000/2001:3</p> <p>7.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;En ny myndighetsorganisation..........................................95</p> <p>7.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Vetenskapsrådet.................................................................99</p> <p>7.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap..........112</p> <p>7.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskningsrådet för miljö, areella näringar och</p> <p>samhällsbyggande............................................................116</p> <p>7.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Verket för innovationssystem..........................................119</p> <p>7.5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prioriterade områden.....................................122</p> <p>7.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Övriga betydande forskningsfinansiärer..........................128</p> <p>7.6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Internationellt utvecklingssamarbete - Sida</p> <p>(SAREC).......................................................128</p> <p>7.6.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Statens energimyndighet - Omställning&nbsp;av</p> <p>energisystemet...............................................128</p> <p>7.6.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Rymdstyrelsen...............................................130</p> <p>7.6.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskningsstiftelserna...................................133</p> <p>8 Forskningsutförare.........................................................................140</p> <p>8.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Universitet och högskolor som forskningsutförare.........140</p> <p>8.1.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Inledning.......................................................140</p> <p>8.1.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Strategier för arbetet med forskning.............141</p> <p>8.1.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Framtida uppdrag att utarbeta</p> <p>forskningsstrategier.......................................145</p> <p>8.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Roll- och ansvarsfördelning vid universitet och hög-<br>skolor...............................................................................146</p> <p>8.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskarutbildning............................................................151</p> <p>8.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskarskolor.................................................151</p> <p>8.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskarutbildningens roll..............................161</p> <p>8.3.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskarutbildningens kvalitet........................163</p> <p>8.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Samarbete i högskolan inom vissa områden...................165</p> <p>8.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning på det konstnärliga området och</p> <p>konstnärligt utvecklingsarbete......................165</p> <p>8.4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kiruna rymd- och miljöcampus - en</p> <p>högteknologisk satsning i norr......................168</p> <p>8.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Högskolans anställda.......................................................175</p> <p>8.5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Rekrytering och meritering...........................175</p> <p>8.5.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Vissa frågor inom högskolan.........................180</p> <p>8.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Finansiering av forskning vid universitet och högskolor 181</p> <p>8.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Högskolans tredje uppgift...............................................184</p> <p>8.7.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ökad samverkan med det omgivande samhälletl84</p> <p>8.7.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Redovisningar av samverkan med det</p> <p>omgivande samhället.....................................185</p> <p>8.7.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Regional samverkan......................................187</p> <p>8.7.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Holdingbolag och teknikbrostiftelserna........188</p> <p>8.7.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Samverkan med andra sektorer.....................189</p> <p>8.7.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Rörlighet mellan högskolan och övrig</p> <p>arbetsmarknad...............................................191</p> <p>8.7.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kommersialisering av uppfinningar -</p> <p>lärarundantaget..............................................192</p> <p>8.7.8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Sekretess........................................................195</p> <p>8.8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Industriforskningsinstitut.................................................196</p> <p>9 &nbsp;&nbsp;Forskningens infrastruktur.............................................................198 &nbsp;Prop. 2000/2001:3</p> <p>9.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Biblioteks- och arkivfrågor.............................................198</p> <p>9.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;E-plikt..............................................................................201</p> <p>9.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Sunet................................................................................205</p> <p>9.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Säkerhetslaboratorium och nytt djurhus..........................206</p> <p>10 &nbsp;Forskning till stöd för andra politikområden.................................208</p> <p>10.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning om brott och åtgärder mot brott.....................208</p> <p>10.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning om den offentliga sektorn och</p> <p>demokratiforskning.........................................................210</p> <p>10.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Utrikespolitiskt motiverad forskning...............................211</p> <p>10.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bakgrund.......................................................211</p> <p>10.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad</p> <p>forskning.......................................................212</p> <p>10.3.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning inom det folkrättsliga området.....213</p> <p>10.3.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning inom det handelspolitiska området213</p> <p>10.3.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning inom det utvecklingspolitiska</p> <p>området..........................................................214</p> <p>10.3.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning inom det migrationspolitiska området<br>.......................................................................215</p> <p>10.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Försvarsforskning............................................................216</p> <p>10.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;En särskild försvarsforskningsutredning.......216</p> <p>10.4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det nationella flygtekniska</p> <p>forskningsprogrammet..................................216</p> <p>10.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning kring sociala frågor, hälso- och sjukvård,</p> <p>folkhälsa m.m..................................................................217</p> <p>10.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning för skolväsendet.............................................222</p> <p>10.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Lantbruksvetenskaplig forskning....................................223</p> <p>10.8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning om kultur och medier.....................................230</p> <p>10.9 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Ungdom, idrott och folkrörelsefrågor.............................233</p> <p>10.9.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Ungdomsforskning........................................233</p> <p>10.9.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning inom idrottsområdet.....................233</p> <p>10.9.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Forskning om folkrörelser.............................234</p> <p>10.10 &nbsp;&nbsp;Integration, mångfald, storstad och nationella minoriteter235</p> <p>10.11 &nbsp;&nbsp;Forskning kring transporter, emission, arbetsliv, turism,</p> <p>konkurrens, regionalpolitik etc........................................236</p> <p>10.12 &nbsp;&nbsp;Forskning om hållbart&nbsp;samhällsbyggande.......................241</p> <p>10.13 &nbsp;&nbsp;Miljöforskning.................................................................243</p> <p>11 &nbsp;Ekonomiska konsekvenser.............................................................249</p> <p>12 &nbsp;Författningskommentar..................................................................249</p> <p>Bilagal &nbsp;Strategidokumenten.............................................................251</p> <p>Bilaga 2 Teknisk framsyn...................................................................262</p> <p>Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet God sed i forskningen (SOU</p> <p>1998:4).................................................................................268</p> <p>Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Campus Kiruna (SOU<br>2000:73)...............................................................................278</p> <p>i^:</p> <p>Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet om pliktexemplar av</p> <p>dokument (SOU 1998:111)..................................................281</p> <p>Bilaga 6 Sammanfattning av delbetänkande av utredningen: &quot;Översyn</p> <p>av forskning och utveckling inom totalförsvaret&quot; (SOU</p> <p>2000:84)...............................................................................288</p> <p>Bilaga 7 Förteckning över förkortningar............................................298</p> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 2000.300</p> <p>Rättsdatablad..........................................................................................301</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2> <p>Regeringen föreslår att riksdagen dels antar regeringens förslag till</p> <p>1. lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),</p> <p>dels godkänner</p> <p>2. vad regeringen förordar om den framtida inriktningen av den nya<br>myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering (kapitel 7.1, 7.2,<br>7.3, 7.4 och 7.5),</p> <p>3. vad regeringen förordar om samarbete inom forskarutbildningen ge-<br>nom forskarskolor (kapitel 8.3.1).</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h2>2 Förslag till lag om ändring i högskolelagen<br>(1992:1434)</h2> <p>Härigenom föreskrivs att det i högskolelagen (1992:1434) skall införas<br>en ny paragraf, 1 kap. 3 a §, av följande lydelse.</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Nuvarande lydelse</p></td><td> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>1 kap.</p> <p>3 a §'</p> <p>I högskolornas verksamhet skall<br>vetenskapens trovärdighet och god<br>forskningssed värnas.</p></td></tr> </table> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p> <p>Senaste lydelse 2000:260</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h2>3 Ärendet och dess beredning</h2> <p>Inför 2000 års forskningspolitiska beslut har regeringen tagit initiativ till<br>vissa utredningar på forskningsområdet. Bland utredningarna kan bl.a.<br>nämnas God sed i forskningen (SOU 1999:4), E-plikt (SOU 1998:111)<br>och Campus Kiruna (SOU 2000:73). De forskningsfinansierande myn-<br>digheterna och lärosätena har haft i uppdrag att inkomma med forsk-<br>ningsstrategier. Dessutom har vissa andra forskningsfinansiärer, akade-<br>mier och intresseorganisationer inbjudits att inkomma med forsknings-<br>strategier, vilket de flesta gjort. Ett antal rapporter ingår också i regering-<br>ens bedömningsunderlag, varav kan nämnas delrapport Tio forskarskolor<br>- ett förslag till utveckling av forskarutbildningen (U 2000/1454/UH) och<br>slutrapport Tio forskarskolor - ett förslag till utveckling av forskarutbild-<br>ningen (U 2000/2934/UH) om forskarskolor. Följande rapporter från<br>Högskoleverket tas upp i propositionen: Forskarskolor - ett regerings-<br>uppdrag (2000:2 R), Designutbildningar i Sverige - en utredning och ut-<br>värdering (2000:11 R), Högskolans arbete med sin samverkansuppgift<br>(2000:2 AR) och Utredning om en ny anställningsform i högskolan och<br>en ny ordning för befordran för anställning till lektor (dnr U<br>2000/1814/UH). Högskoleverket har också gjort en sammanställning av<br>forskningsstrategier inom universitet och högskolor (U 2000/74/UH).<br>Ekonomistyrningsverkets rapport Kalkylmodell för beräkning av kostna-<br>der för forskning vid universitet och högskolor (ESV 1999:25) ingår ock-<br>så i underlaget för propositionen. Härutöver har beaktats Konst utan<br>gränser (Ds 1998:67) och EU-kommissionens meddelande Mot ett euro-<br>peiskt område för forskningsverksamhet.</p> <p>I avsnitt som berör andra departements ansvarsområden har bl.a. föl-<br>jande underlag beaktats. NUTEKs rapport Utvärdering av det nationella<br>flygtekniska forskningsprogrammet (R 2000:8), Socialstyrelsens rapport<br>(S 2000/3332/HS), PROMIS (utredning av en arbetsgrupp inom Rege-<br>ringskansliet), Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets<br>rapport Brytpunkt (Ku-97/711/Ka), Teknisk Framsyn och Forsknings-<br>rådsnämndens rapport om hållbar utveckling.</p> <p>Beredningen av lämnade förslag och rapporter redovisas i propositio-<br>nens följande avsnitt.</p> <p>Regeringens forskningsberedning har diskuterat många av de huvud-<br>frågor som den forskningspolitiska propositionen tar upp.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h2>4 Utgångspunkterna för regeringens forsknings-<br>politik</h2> <h3>4.1 Forskningens roll i samhället</h3> <p>Kunskaper är det moderna samhällets viktigaste byggstenar. Nya kunska-<br>per ger människan större möjligheter att förstå den värld hon lever i, på-<br>verka sin tillvaro och leva ett rikt liv. Kunskap, framför allt tillgången till<br>ny kunskap, är väsentlig för ekonomisk tillväxt och välfärd, men bidrar<br>också till samhällets kulturella och demokratiska utveckling, till interna-<br>tionell förståelse och till personlig utveckling för den enskilde.</p> <p>Forskning är en förnyande kraft i samhället genom att den bidrar till<br>ökade insikter om människan och hennes omvärld, ger nya kunskaper att<br>använda inom olika samhällsområden och utgör grunden för en utbild-<br>ning av hög kvalitet. Forskningens betydelse ökar dessutom till följd av<br>såväl samhällets som vetenskapens egen snabba utveckling och globalise-<br>ring. Den nya kunskap som forskningen inom bl.a. den moderna infor-<br>mationstekniken och biologin bidrar med påverkar på ett genomgripande<br>sätt människans livsvillkor. Genom att såväl nya forskningsresultat som<br>dess tillämpningar väcker nya frågor, leder kunskapsutvecklingen i sig<br>till behov av ytterligare forskning och ger upphov till nya forskningsfält.</p> <p>Forskningen utgör själva grunden för kunskapsutvecklingen i samhäl-<br>let. Utvecklingen drivs framåt av forskarnas nyfikenhet, önskan att lösa<br>praktiska och teoretiska problem och den ständiga omprövningen och<br>kritiska granskningen av känd kunskap och etablerade sanningar. Även<br>när den är som bäst levererar forskningen endast provisorisk kunskap. Att<br>forskningsresultat kommer till praktisk användning är också något som<br>motiverar forskarna och driver forskningen framåt. Precis som andra<br>människor drivs forskare av en önskan om erkännande och framgång.<br>Forskningen vid universitet, högskolor och forskningsinstitut sysselsätter<br>tiotusentals personer som måste ha goda arbetsvillkor och kunna verka i<br>en stimulerande miljö.</p> <p>Forskningen delar ideal och grundläggande värderingar med det demo-<br>kratiska samhället. Både inom forskningen och demokratin är tanke- och<br>yttrandefrihet, avståndstagande från fördomar och vidskepelse samt re-<br>spekt för oliktänkande centrala värden. Det öppna demokratiska samhäl-<br>let uppmuntrar också till kunskapssökande och till spridande av ny kun-<br>skap.</p> <p>Forskning utgör idag, tillsammans med utbildning, en av de viktigaste<br>tillväxtfaktorerna. Det är de kunskapsintensiva verksamheterna som väx-<br>er snabbast. Men även traditionella industribranscher och den offentliga<br>sektorn genomgår dramatiska förändringar och blir alltmer beroende av<br>nya kunskaper och välutbildad arbetskraft. Näringslivet, som verkar i ett<br>utpräglat internationellt sammanhang, behöver i ökad utsträckning till-<br>gång till hög kompetens, goda forskningsmiljöer och nya resultat från<br>forskningsfronten för att kunna öka sin konkurrenskraft och utveckla nya<br>produkter. Det innebär att företag inom de expansiva och kunskapsinten-<br></p> <p>10</p> <p>siva framtidsbranscherna ofta söker sig till länder med högkvalitativ Prop. 2000/2001:3<br>forskning och välutbildad arbetskraft.</p> <h3>4.2 Grundpelarna i regeringens forskningspolitik</h3> <p>Regeringens politik syftar till att förnya Sverige och bana väg för kun-<br>skapssamhället. Målet är att göra Sverige till ett modernt kunskapssam-<br>hälle som omfattar alla. Regeringens politik innebär därför omfattande<br>satsningar på utbildning på alla nivåer och på forskning.</p> <p>Sveriges och svensk forsknings utgångsläge inför framtiden är gott.<br>Sverige avsätter, inklusive näringslivets omfattande insatser, närmare<br>fyra procent av BNP till forskning och utvecklingsarbete (FoU), vilket är<br>mer än vad något annat land i världen gör. Svensk forskning håller idag<br>generellt sett en hög kvalitet och är världsledande inom flera viktiga om-<br>råden, vilket bland annat syns i den snabba framväxten av nya företag<br>inom exempelvis IT och bioteknik. Genom att ny kunskap är grunden för<br>en god och hållbar samhällsutveckling och utgör en av det svenska nä-<br>ringslivets främsta konkurrensfördelar, måste strävan vara att upprätthålla<br>och förstärka Sveriges ställning som en ledande kunskaps- och forsk-<br>ningsnation.</p> <p>De grundläggande principerna för den svenska forskningspolitiken och<br>statens roll slogs fast av riksdagen i oktober 1999 i samband med be-<br>handlingen av propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94).<br>Målet för regeringens forskningspolitik är att Sverige skall vara en ledan-<br>de forskningsnation, där forskning bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet.<br>Sverige skall vara ett av världens mest FoU-intensiva länder, vilket krä-<br>ver fortsatt stora insatser av både staten och näringslivet. All forskning<br>skall hålla hög kvalitet och forskningsinsatserna skall rymma både bredd<br>och specialisering.</p> <p>Staten har ett övergripande ansvar för att det svenska samhället ut-<br>vecklar och tar tillvara ny kunskap. Staten har ett särskilt ansvar för att<br>garantera forskningens frihet och att stödja vital grundforskning och<br>forskarutbildning. Genom att grundforskning och forskarutbildning är<br>grunden för annan kunskapsutveckling och kunskapsförmedling är de av<br>största betydelse för samhällets, inklusive näringslivets, behov av kun-<br>skap och kompetens. Grundforskningen har genom åren bidragit med<br>många banbrytande vetenskapliga upptäckter. Modern grundforskning<br>kan knappast bedrivas i rimlig omfattning utan offentlig finansiering. En<br>anledning till detta är att det långsiktiga kunskapssökandet är förenat med<br>högt risktagande i den bemärkelsen att det är svårt att i förväg bedöma<br>den framtida nyttan av forskningsresultaten. Vidare måste det vetenskap-<br>liga arbetets starka tradition av offentliggörande och publicering av<br>forskningsresultat värnas, så att resultaten av grundforskningen genom att<br>vara fritt tillgängliga kan ge sitt bidrag till den allmänna kunskapsut-<br>vecklingen. Forskarutbildningen har blivit en strategiskt viktig utbildning<br>i kunskapssamhället eftersom behovet av forskarutbildade ökar både in-<br>om högskolan och i det övriga samhället. Genom att öka antalet forskar-<br>utbildade främjas spridningen av kunskaper och forskningsresultat i hela<br>samhället. Examinationen inom forskarutbildningen kommer att öka till<br></p> <p>följd av insatserna i denna proposition. Under perioden 2000-2003 ökar<br>de statliga anslagen till forskning och forskarutbildning med 1 279 miljo-<br>ner kronor. I budgetpropositionen för år 2001 ges en planeringsram för<br>fördelning av 939 miljoner kronor av dessa nya medel. Dessa förslag re-<br>dovisas nedan. 340 miljoner kronor har fördelats tidigare.</p> <p>Övriga, av riksdagen specificerade, statliga forskningspolitiska upp-<br>gifter är att främja forskning till stöd för offentlig verksamhet, att främja<br>forskning till stöd även för andra samhällssektorer när det bedöms som<br>betydelsefullt för att utveckla dessa sektorer och det är befogat att staten<br>bidrar med finansiering, att ge organisatoriska ramar för den offentliga<br>forskningen, att ge förutsättningar för svenskt deltagande i internationellt<br>forskningssamarbete samt att utveckla former för forskningsinformation<br>och medverka till att ny kunskap kan tillvaratas i alla delar av det svenska<br>samhället.</p> <p>Inför den forskningspolitiska propositionen har regeringen uppdragit åt<br>lärosäten, forskningsråd och andra myndigheter att lämna in forsknings-<br>och kunskapsstrategier om den vetenskapliga utvecklingen och kun-<br>skapsbehoven inom olika forskningsområden. Dessa strategier har utgjort<br>ett viktigt underlag i regeringens arbete med att utforma förslag till insat-<br>ser för forskning och forskarutbildning.</p> <h3>4.3 Prioriterade frågor</h3> <p>För att Sverige skall befästa sin ställning som ledande forskningsnation<br>krävs det mer kraftsamling inom svensk forskning. Svensk forskning<br>måste bli bättre på att prioritera och profilera sig inom angelägna forsk-<br>ningsområden, satsa på unga forskartalanger, fortsätta öka andelen kvin-<br>nor på alla nivåer inom forskarvärlden och bygga upp konkurrenskraftiga<br>och dynamiska forskningsmiljöer. För att utveckla kvaliteten i svensk<br>forskning är det också angeläget att uppmuntra såväl nationell som inter-<br>nationell rörlighet i forskarvärlden.</p> <p>Forskningen kännetecknas av såväl konkurrens som av omfattande<br>samverkan, faktorer som båda driver kunskapsutvecklingen framåt. Inter-<br>nationellt samarbete blir allt viktigare inom forskningen. Till detta bidrar<br>bl.a. den moderna informationsteknologin som underlättar kontakterna<br>mellan olika forskare, men också det ökade behovet av kunskap om glo-<br>baliseringen. För att stärka svensk forskning måste det internationella<br>samarbetet utvecklas, samtidigt som de svenska universiteten och hög-<br>skolorna också måste bli bättre på att samarbeta med varandra. Lärosäte-<br>na måste även informera om sin verksamhet och samverka med det om-<br>givande samhället. Denna samverkan är viktig för alla parter, eftersom<br>forskningen kan berikas av idéer och frågeställningar som finns i det om-<br>givande samhället, samtidigt som det omgivande samhället kan ta del av<br>forskningsresultaten.</p> <p>De forskningsetiska frågorna blir allt viktigare inom alla vetenskapliga<br>områden. Den snabba kunskapsutvecklingen inom bl.a. biotekniken och<br>genomforskningen ger stora möjligheter att behandla nya patientgrupper<br>och förlänga och förbättra livet för många människor. Samtidigt uppstår<br>svåra, etiska problem som måste hanteras och som bör diskuteras även<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>12</p> <p>utanför forskarvärlden. Forskarna skall ha stor frihet i sitt forskningsar- Prop. 2000/2001:3<br>bete, inte minst vad gäller valet av vetenskapliga frågeställningar. Samti-<br>digt måste forskarvärlden vara öppen för att med allmänheten diskutera<br>valet av vetenskapliga frågeställningar, valet av forskningsmetoder och<br>användningen av forskningsresultaten. I propositionen föreslås att ett<br>tillägg görs i högskolelagen om att vetenskapens trovärdighet och god<br>forskningssed skall värnas.</p> <p>Den riktigt banbrytande vetenskapliga utvecklingen sker ofta på helt<br>nya vetenskapliga områden, i gränslandet mellan olika vetenskapliga dis-<br>cipliner. Svensk forskning står nu inför ett stort generationsskifte vilket<br>under några år ger lärosätena och forskningsråden osedvanligt stora möj-<br>ligheter att ompröva användningen av de befintliga forskningsresurserna.<br>Men för att ytterligare främja kraftsamling och ökat gränsöverskridande<br>mellan olika vetenskapliga discipliner, och för att underlätta för forskarna<br>att själva prioritera, fattade riksdagen i juni 2000 vid behandlingen av<br>propositionen Forskning för framtiden - en ny organisation för forsk-<br>ningsfinansiering (prop. 1999/2000:81) beslut om en ny myndighetsorga-<br>nisation för forskningsfinansiering. Regeringen föreslår i budgetproposi-<br>tionen för år 2001 att de nya myndigheterna som en planeringsförutsätt-<br>ning fram till år 2003 successivt tillförs sammanlagt 553 miljoner kronor<br>utöver de anslag som följer med vid sammanslagningen för att initiera<br>nya forskningsinsatser.</p> <p>För att klara det förestående generationsskiftet inom svensk forskning<br>och den ökande efterfrågan på forskarutbildad personal, behövs såväl<br>satsningar på forskarutbildning som särskilda satsningar på unga forska-<br>re. Regeringen föreslår därför att under perioden 2001-2003 fördelas<br>successivt 214 miljoner kronor på sexton forskarskolor för att förnya<br>forskarutbildningen och utveckla samverkan mellan landets lärosäten,<br>samt att Rådet för högskoleutbildning genom Högskoleverkets anslag<br>fram till 2003 tillförs 5 miljoner kronor bl.a. för att utveckla utbildningen<br>av handledare inom forskarutbildningen. Vidare föreslås att ett tillägg<br>görs i högskoleförordningen (1993:100) om att lärosäten med forskarut-<br>bildning skall anordna handledarutbildning. För att ge unga forskare bätt-<br>re villkor och öka förnyelsen inom svensk forskning fördelas successivt<br>110 miljoner kronor för forskarrekrytering fram till år 2003. Dessa medel<br>avser dels rekryteringsanställningar, dels en särskild satsning på framstå-<br>ende unga forskare.</p> <p>För att förbättra jämställdheten inom högskolan förväntas lärosätena<br>använda positiv särbehandling i enlighet med bestämmelserna i jäm-<br>ställdhetslagen och högskoleförordningen vid rekrytering till forskarsko-<br>lor och rekryteringsanställningar. Vidare ges handledarna inom forskar-<br>utbildningen utbildning om jämställdhet och genusperspektiv. En fors-<br>karskola i genusvetenskap inrättas, dessutom har Vetenskapsrådet en<br>öronmärkt resurs till genusforskning.</p> <p>Det är också angeläget att utveckla spetskompetens inom viktiga<br>forskningsfält. Till områdena biovetenskap och bioteknik, informations-<br>teknik samt materialvetenskap och materialteknik fördelas fram till år<br>2003 totalt 275 miljoner kronor varav 75 miljoner kronor för forskar-<br>skolor inom dessa områden. Dessutom tillförs området miljö och hållbar<br>utveckling successivt 20 miljoner kronor fram till år 2003, samt tillförs</p> <p>13</p> <p>vårdforskningen under perioden 2001-2003 sammanlagt 35 miljoner<br>kronor varav 15 miljoner kronor avser en forskarskola. De vetenskapliga<br>landvinningarna inom naturvetenskap, teknik och medicin, men även de<br>snabba samhällsförändringarna och den ökande globaliseringen, ökar<br>dessutom behovet av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. På<br>en rad områden är också humanisternas och samhällsvetarnas kunskaper<br>oundgängliga i tvär- och mångvetenskapliga forskningsprojekt som kret-<br>sar kring exempelvis mötet mellan människan och tekniken. Regeringen<br>bedömer att det i detta sammanhang framför allt är den humanistiska<br>forskningen som behöver förstärkas och föreslår därför att fram till år<br>2003 en successiv förstärkning med 128 miljoner kronor görs till forsk-<br>ning inom humaniora och samhällsvetenskap varav 60 miljoner kronor<br>avser fem forskarskolor, samtidigt som Vetenskapsrådet inom ramen för<br>de resurser som rådet fritt disponerar och inom särskilda program bör<br>göra ytterligare insatser för att stärka den humanistiska forskningen. För-<br>utom ovan nämnda 128 miljoner kronor bör minst 20 miljoner kronor av<br>de nya medel om 110 miljoner kronor som avsätt till forskarrekrytering<br>fördelas till humaniora och samhällsvetenskap. Regeringen föreslår vida-<br>re i budgetpropositionen att den nyskapande och ämnesövergripande<br>forskning som nu växer fram inom det konstnärliga området fram till år<br>2003 får 20 miljoner kronor.</p> <p>Ett annat angeläget forskningsområde är forskning kring utbildning,<br>undervisning och lärande. I propositionen En förnyad lärarutbildning<br>(prop. 1999/2000:135) som lades i maj 2000 har regeringen föreslagit<br>omfattande satsningar inom detta forskningsfält med sammanlagt 90<br>miljoner kronor under perioden 2001-2003. Till detta läggs nu 24 miljo-<br>ner kronor för två forskarskolor</p> <p>Regeringen har också tidigare aviserat en omfattande satsning på att<br>förstärka forskningen och forskarutbildningen vid de tre nya universiteten<br>i Karlstad, Växjö och Örebro, vid Mitthögskolan samt vid högskolorna i<br>Kalmar och Karlskrona/Ronneby som tilldelats vetenskapsområde. I<br>budgetpropositionen för år 2000 aviserade regeringen att anslagen till<br>dessa lärosäten höjs med sammanlagt 250 miljoner kronor under perioden<br>2000-2002. Dessa lärosäten tilldelas nu ytterligare sammanlagt 45 miljo-<br>ner kronor år 2003. Dessutom får Mälardalens högskola som tilldelas<br>vetenskapsområdet teknik 14,5 miljoner kronor fram till år 2003 och Ki-<br>runa rymd- och miljöcampus tillförs 10 miljoner kronor år 2003. Övriga<br>högskolor får sina statliga anslag till forskning samt till konstnärligt ut-<br>vecklingsarbete höjda med sammanlagt 70,5 miljoner kronor under peri-<br>oden 2001-2003.</p> <p>För att utveckla forskningens infrastruktur föreslår regeringen i bud-<br>getpropositionen för 2001 en planeringsram för detta ändamål om sam-<br>manlagt 90 miljoner kronor för åren 2001-2003. Dessutom görs en sats-<br>ning på ett modernt djurhus vid Smittskyddsinstitutet för bl.a. forskning<br>om hiv/aids.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>14</p> <h3>4.4 Organisationsfrågor</h3> <p>Regeringen anser det väsentligt att det ställs höga kvalitetskrav på forsk-<br>ningen. En allt större del av forskningsresurserna kommer att erhållas<br>efter prövning hos nationella forskningsfinansiärer. Forskningen granskas<br>och bedöms även vid tillsättningen av tjänster och vid publicering av<br>forskningsresultat i vetenskapliga tidskrifter. Forskningsfinansiärerna<br>genomför regelbundet utvärderingar av forskningsprogram och hela<br>forskningsområden. Grundläggande för detta kvalitetsarbete är att forsk-<br>ningen måste granskas av forskare, eftersom enbart forskare har den ve-<br>tenskapliga kompetensen att avgöra om forskningen håller god veten-<br>skaplig kvalitet eller inte.</p> <p>De forskarstyrda forskningsrådens resurser är viktiga för att stimulera<br>högkvalitativ och konkurrensutsatt forskning inom olika forskningsfält.<br>Därför är det viktigt att rådsorganisationen är förändringsbenägen och har<br>förmågan att stödja nya kunskapsområden och nya frågeställningar. Den<br>nya myndighetsorganisation för forskningsfinansiering som nu har be-<br>slutats och inrättas den 1 januari 2001 ger Sverige ett finansieringssystem<br>som underlättar för forskarna att själva prioritera, som förmår att stödja<br>den kvalitativt bästa forskningen och ger möjligheter att främja forskning<br>som är viktig ur olika samhällssektorers perspektiv. Sverige får ett system<br>som på ett bättre sätt än tidigare kan stödja utvecklingen av kreativa<br>forskningsmiljöer och som på ett mer flexibelt sätt kan ge utrymme för<br>nya frågeställningar och nya kunskapsbehov.</p> <p>Vetenskapsrådet får ansvar för att stödja grundläggande forskning in-<br>om alla vetenskapsområden. Vetenskapsrådet skall främja förnyelse,<br>profilering och rörlighet inom forskningen och verka för att genuspers-<br>pektivet får genomslag i forskningen. Vetenskapsrådet skall också funge-<br>ra som rådgivare till regeringen i forskningspolitiska frågor och ta ett<br>nationellt ansvar för övergripande forskningsinformation. För att betona<br>forskarstyrningens betydelse för den vetenskapliga kvaliteten inrättas<br>detta råd med stöd av lag. Inom Vetenskapsrådet inrättas tre ämnesråd -<br>ett för humaniora och samhällsvetenskap, ett för natur- och teknikveten-<br>skap och ett för medicin. Vetenskapsrådet har också en kommitté för ut-<br>bildningsvetenskaplig forskning.</p> <p>Förutom Vetenskapsrådet, som kommer att spela en central roll i den<br>framtida myndighetsorganisationen, inrättas särskilda forskningsråd inom<br>två områden - arbetsliv och socialvetenskap respektive miljö, areella nä-<br>ringar och samhällsbyggande - där regeringen bedömer att det finns stort<br>behov av kunskap. Dessutom skapas en mer effektiv och slagkraftig or-<br>ganisation för den behovsstyrda forskningen till stöd för det svenska in-<br>novationssystemet och för en hållbar utveckling och tillväxt.</p> <p>Det är angeläget att tler involveras i debatten om forskningspolitiken<br>och nödvändigt att föra en djupare och mer långtgående diskussion om<br>den vetenskapliga utvecklingen. Därför kommer också ett Forskningsfo-<br>rum att finnas inom Vetenskaprådet med uppgift att verka för dialog och<br>samverkan mellan forskare, forskningsfinansiärer, allmänheten och andra<br>som direkt eller indirekt berörs av forskningen.</p> <p>När regeringen lade fram sitt förslag till ny myndighetsorganisation för<br>forskningsfinansiering skedde också en förändring avseende ansvaret för<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>15</p> <p>forskningsfrågorna inom Regeringskansliet. Statsministern gav den 22<br>mars 2000 utbildnings- och forskningsministern ansvaret för samord-<br>ningen av forskningspolitiken i regeringen och därmed sammanhängande<br>budgetfrågor.</p> <p>Regeringens forskningsberedning, som leds av utbildnings- och forsk-<br>ningsministern och innehåller företrädare för olika delar av forskar-<br>världen och näringslivet, spelar en viktig roll som rådgivare åt regeringen<br>i forskningspolitiska frågor. Regeringen anser att forsknings-<br>beredningens verksamhetsfält bör breddas till att även omfatta innova-<br>tionsfrågor och att beredningen därför bör få en bredare sammansättning.<br>För att ytterligare stärka beredningens ställning bör dess verksamhet<br>dessutom regleras i förordning.</p> <h2>5 Forskningens och forskningssystemets omfatt-<br>ning i Sverige med några internationella utblickar</h2> <h3>5.1 Svensk forskning i ett internationellt perspektiv</h3> <p>Sverige har en lång tradition som kunskapsnation och ligger inom flera<br>forskningsområden i den internationella forskningsfronten. De svenska,<br>liksom de nordiska satsningarna på forskning och utveckling (FoU) har<br>ökat under hela 1990-talet, medan ökningarna i de största forskningsna-<br>tionerna inom EU har varit mer begränsade. År 1997 satsade Sverige<br>3,85 procent av BNP på forskning och utveckling, vilket är mest i världen<br>mätt som andel av BNP. Bara USA satsar mer pengar än Sverige på<br>forskning räknat per invånare.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>16</p> <p>FoU-medel per invånare fördelat per finansiär, OECD-länder år 1997<br>(Källa: OECD)</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>800 _Tr_.</p> <h3>- ■</h3> <p>700 -</p> <p>■ Utlandet</p> <p>□ Andra nationella institutioner</p> <p>600</p> <p>□ Industri</p> <p>■ Offentlig sektor</p> <p>500 -■</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-1.png" style="width:19pt;height:23pt;"/> <p>200</p> <p>100</p> <p>0</p> <p>&lt;<br>CD<br>D</p> <p>C</p> <p>05</p> <p>Q.</p> <p>05</p> <p>N<br>O<br>§<br>-C</p> <p>O<br>CD</p> <p>&quot;O</p> <p>c</p> <p>c</p> <p>■a<br>c<br>05</p> <p>00<br>&gt;&gt;</p> <p>&lt;1&gt;</p> <p>i</p> <p>C</p> <p>s<br>u_</p> <p>05</p> <p>C</p> <p>Q<br>■o</p> <p>C</p> <p>&lt;D<br>■O<br>&lt;L&gt;</p> <p>£</p> <p>CC</p> <p>E</p> <p>c<br>(Q<br>O</p> <p>C<br>a&gt;<br>’c</p> <p>c</p> <p>05</p> <p>Z)<br>LU</p> <p>CD<br>2*.</p> <p>a&gt;</p> <p>V)</p> <p>O</p> <p>c<br>a&gt;<br>O)<br>o<br>CD</p> <p>&quot;O</p> <p>05</p> <p>C<br>0</p> <p>Ö5</p> <p>05</p> <p>O)</p> <p>XJ<br>t<br>o<br>Q.</p> <p>€</p> <p>o</p> <p>55</p> <p>Foll-utgifter i USA-dollar viktat med avseende på köpkraft i respektive land</p> <p>C<br>Q</p> <p>C</p> <p>05</p> <p>CL<br>CD</p> <p>Biand de nordiska länderna utmärker sig även Finland, som tidigare legat<br>avsevärt under Sverige när det gäller FoU-investeringar, genom betydan-<br>de ökningar av både statlig och näringslivsfinansierad FoU under de se-<br>naste åren. Sedan 1997 har de statliga medlen till FoU i Finland ökat med<br>25 procent. Dessa stora statliga satsningar har finansierats genom utför-<br>säljning av statliga bolag och har främst gällt tillämpad och industriell<br>FoU samt etablering och förstärkning av s.k. centres of excellence, fors-<br>karskolor och post-doktorala anställningar. I USA har näringslivets fi-<br>nansiering av FoU ökat mycket kraftigt under 1990-talet. Den ameri-<br>kanska läkemedelsindustrin tredubblade sina FoU-utgifter under en tio-<br>årsperiod från mitten av 1980-talet. Den statligt finansierade forskningen<br>i USA har samtidigt minskat, främst p.g.a. den militära forskningens<br>minskade omfattning. Inom andra områden ökar dock de federala insat-<br>serna, det gäller framför allt inom livsvetenskaperna. Även andra till-<br>växtländer, bland annat Irland, Spanien och Portugal har aviserat ökade<br>statliga insatser inom forskning och utveckling.</p> <h4>5.1.1 Företagens forskning och utveckling</h4> <p>I Sverige har företagen kraftigt ökat sina FoU-investeringar under hela<br>1990-talet. I förhållande till folkmängden är den svenska industrins<br>forskningsvolym i nivå med den amerikanska och schweiziska industrins,<br>och betydligt mer omfattande än övriga EU-länders.</p> <p>17</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>FoU-medel inom industrin per invånare, inom EU, USA, Schweiz<br>Finland och Sverige år 1981-1997</p> <p>(Källa: OECD)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-2.png" style="width:259pt;height:138pt;"/> <p>*Foll-utgifter i USA-dollar viktat med avseende på köpkraft i respektive land</p> <p>Av företagens FoU, som år 1997 utgjorde 2,7 procent av bruttonational-<br>produkten eller 46 370 miljoner kronor enligt Statistiska central byråns<br>(SCB) senaste mätning, utfördes den största delen inom transport-, tele-<br>produkt- och läkemedelsindustrin. De största ökningarna av FoU-<br>volymen märks inom läkemedelsindustrin. Under senare år har det även<br>skett en intensifiering av FoU-arbetet inom den tjänsteproducerande<br>sektorn.</p> <p>Inom de branscher som satsar mest på FoU är insatserna starkt kon-<br>centrerade till ett fåtal stora företag. De tio största företagen i landet sva-<br>rar för omkring hälften av företagssektorns totala FoU-utgifter. Koncent-<br>rationen av FoU inom industrin kan även illustreras av fördelningen av<br>patent. Omkring 80 procent av USA-patenten i Sverige innehas av 20<br>procent av företagen varav Ericsson och ABB svarar för merparten. Lä-<br>kemedelsindustrin är inte lika patentbenägen, men svarar istället för en<br>betydande andel av de vetenskapliga artiklar som publiceras i vårt. Både<br>de svenska USA- och EU-patenten har ökat under senare år. Sverige ut-<br>märker sig bland EU-länderna genom en stark ökning av antalet EU-<br>patent, särskilt inom IT-relaterade områden samt inom området special-<br>polymerer.</p> <p>Den största delen av företagens FoU handlar om utvecklingarbete.<br>Knappt en femtedel av FoU-insatsema i företagen utgörs av grund- och<br>tillämpad forskning. Den forskning som utförs sker främst inom teknik<br>och då framför allt inom elektronik, elektroteknik och fotonik, följt av<br>kemiteknik och informationsteknik. Företagens forskning sker också till-<br>viss del inom naturvetenskap och medicin.</p> <p>18</p> <p>Företagens FoU-utgifter i Sverige fördelat per bransch, år 1997 (1987)<br>(källa SCB)</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Läkemedelstillverkning</p> <p>14% (9%)</p> <p>Maskinindustri,</p> <p>10% (14%)</p> <p>Teleprodukt-<br>industrin<br>16% (14%)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-3.png" style="width:112pt;height:109pt;"/> <p>Forskningsinstitu-<br>tioner, 10% (6%)</p> <p>Övriga</p> <p>12%</p> <p>Industri för precisions-<br>instrument, 5% (3%)<br>Elektronik, 4%</p> <p>(3%)</p> <p>Datakonsult &amp; serviceb., 3% (0,2%)<br>Massa- &amp; pappersindustri, 3% (4%)<br>Post- &amp; telekommunikationer, 2%</p> <p>Tillverkning av<br>transportmedel<br>21% (25%)</p> <h4>Avsättning i industrin</h4> <p>Det finns ett starkt samband mellan ett lands investeringar i FoU och dess<br>ekonomiska tillväxt. De stora svenska forskningssatsningarna har bl.a.<br>resulterat i att Sverige är ett av ett fåtal mindre länder som uppvisar en<br>positiv handelsbalans vad gäller högteknologiska produkter. Högteknolo-<br>giska produkter som telekommunikationsmedel och läkemedel tillhör<br>våra våra viktigaste exportvaror. Svensk industri utsätts samtidigt för<br>ökad konkurrens från högtillväxtländer som t.ex. Spanien, Portugal och<br>Irland. Dessa länder aviserar också, som tidigare nämnts, stora satsningar<br>på FoU.</p> <p>Det svenska näringslivet genomgår en omvandling, som kännetecknas<br>av att de kunskapsintensiva industrierna som producerar transportmedel,<br>teleprodukter och instrument växer starkt liksom de kunskapsintensiva<br>tjänsteföretagen. På lång sikt har näringslivets produktion förskjutits mot<br>en allt större andel kunskapsintensiv industri- och tjänsteproduktion. Det<br>är också den kunskapsintensiva industrin som för närvarande uppvisar<br>högst lönsamhet.</p> <p>Industrins förmåga att tillgodogöra sig forskningsresultaten och nyttig-<br>göra dem är ett mått på innovationsförmågan. Svensk industri är förhål-<br>landevis innovativ i internationell jämförelse visar en undersökning gjord<br>SCB.</p> <h4>5.1.2 Offentlig finansiering av forskning och utveckling</h4> <p>De offentliga medlen till FoU har ökat under 1990-talet. Särskilt instif-<br>tandet av forskningstiftelserna har inneburit ett betydande tillskott, men<br>också medlen från EU:s ramprogram har bidragit till att den offentliga<br>forskningsfinansieringen har ökat sedan mitten av 1990-talet. Enligt den<br>senaste statistiken från 1997 är Sverige näst efter USA det land i OECD-</p> <p>19</p> <p>kretsen som lägger mest offentliga medel per invånare på FoU. De of-<br>fentliga FoU-medlen fördelas till största delen via statsbudgeten. Sedan<br>1995 står emellertid forskningsstiftelserna för ett väsentligt bidragstill-<br>skott. Svensk forskning erhåller finansiering från EU:s ramprogram mot-<br>svarande nästan 1 miljard kronor per år.</p> <p>FoU-medel inom offentliga sektorn per invånare, inom EU, USA<br>Schweiz, Finland, Norge och Sverige år 1981-1997</p> <p>(Källa:OECD)</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-4.png" style="width:235pt;height:141pt;"/> <p>*FoU-utgifter i USA-dollar viktat med avseende pä köpkraft i respektive land</p> <p>I Sverige utförs den offentligt finansierade forskningen till största delen<br>vid universitet och och högskolor, medan forskningsinstituteten utför fyra<br>procent av all FoU i Sverige. I andra länder spelar forskningsinstituten en<br>mer framträdande roll. I Norge utförs en tredjedel av all FoU vid något av<br>landets omkring hundra forskningsinstitut. Nederländerna har en stor<br>mängd relativt specialiserade institut som erhåller omkring en tredjedel<br>av de statliga anslagen till FoU. En betydande andel av Finlands forsk-<br>ning utförs vid forskningsinstitut. Det största forskningsinstitutet i Fin-<br>land, Finlands Tekniska Forskningscentral (VTT) disponerar en sjättedel<br>av statens samlade utgifter för FoU. I Tyskland utförs så mycket som 45<br>procent av statligt finansierad FoU utanför universitet och högskolor.</p> <p>20</p> <p>20000</p> <p>S. 12000</p> <p>Offentliga medel till FoU under 1990-talet i Sverige</p> <p>o18000</p> <p>o. 16000 4</p> <p>■S 14000</p> <p>C</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-5.png" style="width:228pt;height:49pt;"/> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>7710000</p> <p>= 8000 J</p> <p>•* 6000 4</p> <p>ÄJ</p> <p>§ 4000</p> <p>~ 2000</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-6.png" style="width:231pt;height:82pt;"/> <p>Den största andelen av de statliga anslagen till FoU i den svenska stats-<br>budgeten tillfaller allmän vetenskaplig utveckling. Det enskilt största<br>vetenskapsområdet är medicin som erhåller närmare en femtedel av stats-<br>budgetens anslag. De näst största områdena är teknik respektive matema-<br>tik/naturvetenskap.</p> <p>Andel av statsbudgetens totala FoU -medel till allmän vetenskaplig utveckling<br>år 2000 (år 1994/95 inom parentes)</p> <p>Teknik<br>14% (118</p> <p>Matematik/ Naturvetenskap</p> <p>13% (12%)</p> <p>Samhällsvetenskap 7% (5%)</p> <p>Humaniora 4% (4%)</p> <p>» Lantbruks-<br>vetenskap 4% (4%)<br>Övrigt 3%</p> <p>* Tvärvetenskap 1%</p> <p>Medicin</p> <p>19% (13%)</p> <p>Den resterande delen av de statliga FoU-medlen går till bl.a. försvars-<br>forskning, forskning kring industriell verksamhet, energi- och vattenför-<br>sörjning, transport och telekommunikationer m.m</p> <p>21</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Fördelning av statsbudgetens anslag till FoU År 2000<br>(källa SCB UF17 SM 0001)</p> <p>löpande priser, miljoner kronor</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Allmän vetenskaplig utveckling</p></td><td> <p>9 580</p></td></tr> <tr><td> <p>Försvar</p></td><td> <p>966</p></td></tr> <tr><td> <p>Industriell verksamhet</p></td><td> <p>813</p></td></tr> <tr><td> <p>Energi- och vattenförsörjning</p></td><td> <p>787</p></td></tr> <tr><td> <p>Transport och telekommunikationer</p></td><td> <p>520</p></td></tr> <tr><td> <p>Rymdverksamhet</p></td><td> <p>462</p></td></tr> <tr><td> <p>Fysisk miljö, naturvård</p></td><td> <p>408</p></td></tr> <tr><td> <p>Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske</p></td><td> <p>251</p></td></tr> <tr><td> <p>Arbetsmiljö, personalskydd</p></td><td> <p>249</p></td></tr> <tr><td> <p>Hälso- och sjukvård</p></td><td> <p>241</p></td></tr> <tr><td> <p>Offentlig förvaltning, samhällsservice</p></td><td> <p>227</p></td></tr> <tr><td> <p>Utforskning av jorden och atmosfären</p></td><td> <p>227</p></td></tr> <tr><td> <p>Socialvård, social miljö och trygghet</p></td><td> <p>102</p></td></tr> <tr><td> <p>Undervisning och lärande</p></td><td> <p>98</p></td></tr> <tr><td> <p>Kultur, massmedia, fritid</p></td><td> <p>90</p></td></tr> <tr><td> <p>Boende och samhällsplanering</p></td><td> <p>37</p></td></tr> </table> <p>Regeringens totala anslag till FoU i statsbudgeten för är 2000 uppgår till<br>15 810 miljoner kronor, vilket utgör drygt två procent av statsbudgeten.<br>Till detta skall läggas de ca 1 980 miljoner kronor som de olika forsk-<br>ningsstiftelserna planerar att dela ut under år 2000.</p> <p>Forskningen har störst omfattning vid universiteten i Lund, Uppsala,<br>Göteborg och Stockholm. Karolinska institutet är den största offentliga<br>forskningsutföraren inom det medicinska området och också den enskilt<br>största mottagaren av offentliga FoU-medel för medicinsk forskning. De<br>största mottagarna av offentliga medel för teknikvetenskaplig forskning<br>är Kungl. Tekniska högskolan (KTH) och Chalmers tekniska högskola<br>AB. Den teknikvetenskapliga forskningen vid dessa högskolor domineras<br>av informationsteknik och materialteknik. Medlen till humanistisk och<br>samhällsvetenskaplig forskning visar inte på någon koncentration till vis-<br>sa lärosäten utan är tämligen jämnt fördelade. Den lantbruksvetenskapli-<br>ga forskningen utförs till största delen vid Sveriges lantbruksuniversitet<br>(SLU). Lantbruksuniversitetet är också den enskilt största mottagaren av<br>offentliga FoU-medel för sådan forskning.</p> <p>Jämförelser av offentligt finansierad FoU, som genomförts under 1990-<br>talet av de statistiska centralbyråerna i Norden, visar att Danmark och<br>Norge satsar mer än Sverige och Finland på humanistisk forskning. Nor-<br>ge satsar mer än övriga nordiska länder på samhällsvetenskap och lant-<br>bruksvetenskap, räknat per invånare. I gengäld är den tekniska forskning-<br>en betydligt mer omfattande i Finland och Sverige. Sverige har dessutom<br>en mer omfattande medicinsk forskning än övriga nordiska länder.</p> <p>Den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningens utveckling i<br>Sverige har uppmärksammats i flera avseenden under senare år. Huma-<br>nistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har efter budget-<br>nedskärningar för några år sedan åter kunnat stabilisera sina anslag till<br>strax under 210 mkr år 2000. Riksbankens Jubileumsfond (RbJ), som<br>under senare år har fått kraftigt ökade resurser genomförde 1999 en sats-</p> <p>22</p> <p>ning och fördelade omkring 400 miljoner kronor till FoU, varav mer än<br>hälften gick till humanistisk forskning. De direkta statliga anslagen till<br>det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet har ökat mer<br>än motsvarande anslag till något annat vetenskapsområde under andra<br>hälften av 1990-talet. Detta vetenskapsområde kommer från redan beslu-<br>tade medel att tilldelas drygt 1 500 miljoner kronor i direkta statliga me-<br>del år 2002 och får därmed även de närmaste åren en större andel av<br>medlen än övriga områden.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Direkta statliga anslag till lärosätena per vetenskapsområde år 1995/96 -2002</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Vetenskaps-<br>område</p></td><td> <p>miljoner kronor, löpande priser &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;förändring i</p> <p>procent<br>1995/96 1997 1998 &nbsp;1999 2000 2001&nbsp;&nbsp;2002&nbsp;&nbsp;95/96-</p> <p>2002</p></td></tr> <tr><td> <p>Humaniora-<br>samhällvetenskap<br>Medicin<br>Naturvetenskap<br>Teknik</p> <p>Övriga fakuitets-<br>medel (ofördelade<br>lokaler m.m.)</p></td><td> <p>1119 &nbsp;1179&nbsp;&nbsp;1253&nbsp;&nbsp;1403&nbsp;&nbsp;1461&nbsp;&nbsp;1500&nbsp;&nbsp;1537&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;37,4</p> <p>1073 &nbsp;1082&nbsp;&nbsp;1119&nbsp;&nbsp;1147&nbsp;&nbsp;1159&nbsp;&nbsp;1161&nbsp;&nbsp;1161&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;8,2</p> <p>990 &nbsp;1001&nbsp;&nbsp;1053&nbsp;&nbsp;1072&nbsp;&nbsp;1091&nbsp;&nbsp;1098&nbsp;&nbsp;1106&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;11,7</p> <p>918 &nbsp;&nbsp;914&nbsp;&nbsp;&nbsp;961&nbsp;&nbsp;1014&nbsp;&nbsp;1035&nbsp;&nbsp;1052&nbsp;&nbsp;1067&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;16,2</p> <p>1691 &nbsp;1823&nbsp;&nbsp;2062&nbsp;&nbsp;1977&nbsp;&nbsp;2027&nbsp;&nbsp;2063&nbsp;&nbsp;2093&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;23,8</p></td></tr> <tr><td> <p>Totalt</p></td><td> <p>5791 &nbsp;5999 6448 6613 6773 6874 6964&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;20,3</p></td></tr> </table> <h4>Flöden av FoU-medel</h4> <p>Enligt SCB:s senaste mätning år 1997 uppgick de totala FoU-utgifterna<br>till 67 miljader kronor i Sverige. Av dessa utgifter står företagen för den<br>största andelen, 68 procent, medan de offentliga medlen utgör 28 procent.<br>Den resterande delen utgörs av utländska finansiärer och privata forsk-<br>ningsfonder och stiftelser. De största utländska finansiärerna är företag,<br>men även bidragen från EU:s ramprogram utgör en betydande finansie-<br>ringskälla. Privata forskningsfinansiärer som Wallenbergstiftelsen och<br>Cancerfonden står för ungefär 1,2 miljarder kronor, eller 1,8 procent av<br>samtliga forskningsmedel.</p> <p>23</p> <p>Finansiärer och utförare av FoU i Sverige år 1997</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>Finansiärer</h3> <table border="1"> <tr><td> <p>Utlandet</p></td><td> <p>Företag</p></td><td> <p>Offentliga mede,</p></td><td> <p>Privata stiftelser</p></td></tr> <tr><td> <p>3,4%</p></td><td> <p>67,6%</p></td><td> <p>27,2%</p></td><td> <p>1,8%</p></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-7.png" style="width:197pt;height:67pt;"/> <h3>Utförare</h3> <p>Företagen är också de största utförarna av FoU, 75 procent av FoU-<br>arbetet sker i näringslivet. Lärosätena och forskningsinstituten utför de<br>resterande 25 procenten.</p> <h4>5.1.3 Publicering och citering</h4> <p>I relation till sin storlek är Sverige en av världens största producenter av<br>vetenskaplig kunskap. Endast Schweiz publicerade fler vetenskapliga<br>artiklar per invånare än Sverige under 1995. Sverige svarar för för när-<br>mare två procent av världens artikelpublikation. Inom de mest aktiva<br>forskningsområdena, neurovetenskap och immunologi, utgör de svenska<br>publikationerna tre procent respektive 4,2 procent av världens samlade<br>publikation.</p> <p>Antal publicerade artiklar per invånare bland OECD-länder år 1995</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-8.png" style="width:268pt;height:178pt;"/> <p>Ett mått på genomslagskraften hos svensk forskning kan erhållas genom<br>att studera med vilken frekvens de vetenskapliga artiklarna citeras. Enligt<br>National Science Indicators (NSI) publikations- och citationsanalys upp-</p> <p>24</p> <p>visar Sverige en tydlig specialisering inom medicin och bioteknik. En<br>undersökning gjord av Medicinska forskningsrådet (MFR) pekar dock på<br>att svensk medicinsk forskning inom flera områden håller på att förlora<br>sitt tidigare starka försprång. Det är emellertid inget specifikt svenskt<br>problem. Samtliga nordiska länderna uppvisar en citationsfrekvens för<br>t.ex. immunologi som hamnat under världsgenomsnittet. Bilden är dock<br>inte entydig då en publikationsanalys av de s.k. livsvetenskaperna gjord<br>av Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) pekar dock på att<br>svensk forskning inom området är stark. Artiklarna inom bioteknik och<br>tillämpad mikrobiologi utmärker sig särskilt. Också svensk teknikveten-<br>skaplig forskning röner stor uppmärksamhet. De svenska artiklarna cite-<br>ras betydligt oftare än världsgenomsnittet enligt publikationsanalys utförd<br>av NSI. Ekologi och miljövetenskap utgör en annan stark specialisering<br>både i Sverige och de övriga nordiska länderna. Matematikforskningen<br>genomgående av liten omfattning i Norden, men artiklarna citeras ofta<br>över världsgenomsnittet. Särskilt markant är detta i Danmark och Fin-<br>land. Nordiska artiklar i lantbruksvetenskap samt växt- och djurvetenskap<br>har också ett stort genomslag, och citeras mycket oftare än världsgenom-<br>snittet.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Citering och publicering i Sverige år 1993-1997, ett urval starka svenska<br>forskningsområden (Källa:National Science Indicators)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-9.png" style="width:112pt;height:112pt;"/> <table border="1"> <tr><td> <p>1</p> <p>° z</p></td><td> <p>. ^A ☆</p> <p>o</p> <p>• o</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>★</p></td></tr> </table> <p>hög</p> <p>Publiceringsgrad</p> <p>* &nbsp;teknik</p> <p>O lantbruks-<br>vetenskap</p> <p>A farmakologi</p> <p>A växt &amp; djur-<br>vetenskap</p> <p>☆ ekologi &amp; miljö-<br>vetenskap</p> <p>O klinisk medicin</p> <p>O neurovetenskap</p> <p>• &nbsp;&nbsp;biologi &amp; biokemi</p> <p>★ &nbsp;immunologi</p> <p>I en jämförelse med de största forskningsnationerna USA, Storbritan-<br>nien, Japan och Tyskland skiljer sig Norden markant vad beträffar forsk-<br>ningsintensiva och välciterade områden. USA uppvisar en tydlig speciali-<br>sering inom det samhällsvetenskapliga området, särskilt inom juridik,<br>utbildning och ekonomi. De mest uppmärksammade forskningsområdena<br>är dock kemi och fysik, mätt i antal citeringar per artikel. Även Storbri-<br>tannien uppvisar en stark specialisering inom de samhällsvetenskapliga<br>områdena i jämförelse med resten av världen. Storbritanniens flitigast<br>citerade forskningsområde är dock farmakologi. Japans mest aktiva<br>forskningsområde är materialvetenskap, vilket inte framstår som en spe-<br>cialisering i något av de övriga länderna.</p> <p>Bland de europeiska länderna har Schweiz en stark ställning inom i<br>stort sett samtliga forskningsområden inom naturvetenskap, teknik, medi-<br>cin och socialvetenskap. Detta är särskilt markant inom fysikområdet.<br>Det skall dock noteras att CERN, som är en gemensam europeisk forsk-<br>ningsanläggning för högenergifysik, ligger i Schweiz, vilket ökar landets<br></p> <p>25</p> <p>artikelpublikation och därför bör beaktas vid jämförelser med andra län-<br>der.</p> <p>Det internationella samförfattarskapet har ökat under en tjugoårsperi-<br>od. I jämförelse med de andra EU-länderna hamnar Sverige ungefär i<br>mitten när andelen publikationer med medförfattare från andra länder<br>jämförs. Citeringsanalyser visar att publiceringar med internationella<br>medförfattare citeras oftare än andra publikationer. En av anledningarna<br>till att svenska artiklar minskar i genomslag kan bero på att artiklar sam-<br>publicerade med nordamerikanska forskare i genomsnitt har en större<br>genomslagskraft, mätt i antal citeringar, än artiklar sampublicerade med<br>forskare inom EU. Antalet artiklar publicerade tillsammans med nord-<br>amerikanska forskare ökar inte i samma utsträckning som antalet artiklar<br>skrivna tillsammans med europeiska forskare.</p> <p>Publicerings- och citeringsanalyser inom humaniora och samhällsve-<br>tenskap ger mindre entydiga svar eftersom forskare inom dessa discipli-<br>ner oftare föredrar att publicera sina resultat i bokform och på det egna<br>modersmålet. Inom de humanistiska och samhällsvetenskapliga forsk-<br>ningsområdena står de svenska artiklarna för en procent av världens<br>samlade publikation, vilket kan betraktas som tillfredställande.</p> <p>Publicerings- och citeringsanalys skall ses som en metod bland andra<br>för att uppskatta forskningsaktivitet och internationell uppmärksamhet.<br>Andra metoder kan vara patentanalys och utvärderingar av enskilda pro-<br>jekt eller hela forskningsinriktningar.</p> <h4>5.1.4 Utvärderingar</h4> <p>Publicerings- och citeringsanalys är en metod för att mäta den svenska<br>forskningens genomslagskraft. För att få en uppfattning om forskningens<br>kvalitet används internationella utvärderingar av svensk forskning inom<br>utvalda områden. Vid sidan om forskningsrådens peer-review system för<br>kvalitetsgranskning av projektansökningar har råden sedan flera decenni-<br>er tillbaka initierat utvärderingar som omfattar hela discipliner, ofta med<br>hjälp av internationella experter. Det är särskilt viktigt för den humanis-<br>tiska och samhällsvetenskapliga forskningen, eftersom en stor del av<br>publikationen sker på svenska och därför inte prövas i internationell kon-<br>kurrens i samma utsträckning som inom andra forskningsområden. Syftet<br>med utvärderingarna är att mäta kvaliteten på den svenska forskningen,<br>att belysa för Sverige viktiga forskningsområden i ett internationellt per-<br>spektiv och att bedöma forskningsläge och forskningsbehov.</p> <p>Överlag anses den svenska forskningen hålla hög kvalitet. Utvärderar-<br>na påpekar dock samstämmigt att det svenska forskningssystemet är be-<br>häftat med vissa strukturproblem vilka återkommer inom samtliga forsk-<br>ningsområden. Ett förhållande som förvånat de utländska utvärderama är<br>att lärarna på svenska universitet i så stor utsträckning är uppdelade i en<br>forskande och en undervisande kategori. Detta är särskilt framträdande<br>inom matematiken, där forskartätheten överlag är tunn, och där undervis-<br>ningen i stor utsträckning meddelas av lärare som saknar forskarkompe-<br>tens.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>26</p> <p>En annan vanlig anmärkning gäller bristande flexibilitet och förnyelse.<br>De unga forskarna följer allt för tätt i sina handledares fotspår. Orsaken<br>anges ofta vara den bristande rörligheten och en alltför stelbent tjäns-<br>testruktur. Utredningarna efterlyser åtgärder för att förbättra rörligheten<br>av forskare, men framför allt åtgärder som ökar dynamiken genom styra<br>forskningsmedel mot yngre forskare och nya uppslag. Ett syfte är att ge<br>yngre forskare en ökad självständighet i förhållande till handledare och<br>andra etablerade forskare. Hos råden och många forskningsfinansierande<br>stiftelser märks också en ökad satsning på post-doktorsnivå och yngre<br>forskare för att motverka såväl karriärproblemen för unga forskare som<br>den låga geografiska rörligheten. Utvärderarnas enstämmiga identifiering<br>av forskningssystemets brister har bidragit till att en rad åtgärder har<br>vidtagits, där den senaste är den reformering av forskningsfinansierings-<br>systemet som riksdagen beslutat om och som träder i kraft den 1 januari<br>2001 (prop. 1999/2000:81, bet. 1999/2000:UbU17, rskr. 1999/2000:127).</p> <h3>5.2 Det svenska forskningssystemet</h3> <p>Under 1970- och 1980-talen utvecklades det svenska forskningssystemet<br>till ett mycket pluralistiskt system med ett stort antal av varandra obero-<br>ende finansiärer. Forskningsråden och Forskningsrådsnämnden (FRN)<br>kom att utgöra en del av systemet, det stora antalet sektorsmyndigheter<br>med FoU-resurser en annan. Dessutom bildades under 1990-talets första<br>hälft ett antal forskningsstiftelser med uppgift att finansiera forskning för<br>olika syften, framför allt för att stärka näringslivets långsiktiga konkur-<br>renskraft.</p> <p>De statliga forskningsmedlen fördelas dels genom anslag direkt till<br>universitet och högskolor, dels genom anslag via forskningsråd och sek-<br>torsforskningsmyndigheter.</p> <p>Utbildningsdepartementet har det övergripande ansvaret för samord-<br>ningen av forskningspolitiken i Regeringskansliet. Eftersom forsknings-<br>resurser finns inom alla departements ansvarsområden utarbetas forsk-<br>ningspolitiken i aktivt samråd med andra departement. Utbildnings- och<br>forskningsminister Thomas Östros har i samband med omorganisationen<br>av forskningsfinansieringssystemet fått ett utvidgat ansvar för samord-<br>ningen av forskningspolitiken i regeringen. I denna uppgift ingår bl.a.<br>ansvar för de nya forskningsråden, Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för<br>miljö, areella näringar och samhällsplanering och Forskningrådet för ar-<br>betsliv och socialvetenskap, samt Verket för innovationssystem.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>27</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Medel under politikområdet forskningspolitik</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Uo</p></td><td> <p>miljoner kronor</p></td><td> <p>förslag<br>anslag 2001</p></td></tr> <tr><td> <p>16</p></td><td> <p>Vetenskapsrådet m.fl.</p></td><td> <p>2 573</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>varav Vetenskapsrådet</p></td><td> <p>1 878</p></td></tr> <tr><td> <p>9</p></td><td> <p>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap</p></td><td> <p>262</p></td></tr> <tr><td> <p>17</p></td><td> <p>Statens ljud och bildarkiv</p></td><td> <p>35</p></td></tr> <tr><td> <p>20 o. 23</p></td><td> <p>Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggan-<br>de</p></td><td> <p>450</p></td></tr> <tr><td> <p>24</p></td><td> <p>Verket för innovationssystem</p></td><td> <p>1 118</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>Totalt</p></td><td> <p>4 438</p></td></tr> </table> <p>Den övervägande delen av den offentligt finansierade forskningen utförs<br>vid landets universitet och högskolor, vilket utmärker Sverige i en inter-<br>nationell jämförelse. Medlen för forskning och forskarutbildning fördelas<br>till fyra vetenskapsområden; humaniora-samhällsvetenskap, medicin,<br>naturvetenskap och teknik. Dessutom får Sveriges lantbruksuniversitet<br>(SLU) medel för att bedriva lantbruksvetenskaplig forskning och forskar-<br>utbildning. Den externa finansieringen har ökat kraftigt under 1990-talets<br>senare hälft. Forskningsanslagen till vetenskapsområden och övriga di-<br>rekta statsanslag utgjorde 1998 ungefär 50 procent av lärosätenas FoU-<br>intäkter. Bland de externa finansiärerna dominerar forskningsråd, statliga<br>myndigheter och forskningsstiftelser. Andelen extern finansiering varie-<br>rar mellan olika vetenskapsområden. Inom teknikvetenskapen står den<br>externfinansierade delen av forskningsverksamheten för nästan två tred-<br>jedelar, medan humaniora och rättsvetenskap/juridik får en tredjedel av<br>sina resurser från externa finansiärer. Inom samhällsvetenskap, medicin<br>och naturvetenskap är andelen extemfinansierad forskning ca 50 procent.</p> <p>Staten och näringslivet samverkar genom s.k. industriforskningsinstitut<br>som finansieras av staten och näringslivet gemensamt. Dessa är fristående<br>från högskolesystemet men har ofta ett nära samarbete med universitet<br>och högskolor. Andra samverkansformer mellan staten och näringslivet<br>inom eller i anslutning till universitet och högskolor är teknikparker,<br>kontaktsekretariat, materialkonsortier, kompetenscentrum m.fl.</p> <p>Under Utbildningsdepartementet sorterar Humanistisk-samhällsveten-<br>skapliga forskningsrådet (HSFR), Medicinska forskningsrådet (MFR),<br>Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och Teknikvetenskapliga<br>forskningsrådet (TFR). Dessutom finns Forskningsrådsnämnden (FRN)<br>som finansierar tvärvetenskaplig forskning och som särskilt arbetar med<br>forskningsinformation. Dessa forskningsråd disponerar tillsammans ca<br>2 miljarder kronor för forskning under budgetåret 2000. Forskningsrå-<br>dens stöd till forskning fördelas utifrån vetenskapliga kvalitetskriterier<br>efter bedömningar i rådens beredningsgrupper. Forskningsråden är sam-<br>mansatta dels av forskarrepresentanter, dels av allmänföreträdare utsedda<br>av regeringen. Forskarrepresentanterna är i majoritet i råden och utses av<br>forskarsamhället genom elektorsförsamlingar enligt en särskild valproce-<br>dur. Råden kommer att avvecklas och från och med år 2001 fördelas<br>forskningsmedel genom ett sammanhållet Vetenskapsråd. Den nya orga-<br></p> <p>28</p> <p>nisationen för forskningsfinansiering, som också inbegriper sektorsforsk-<br>ningsorgan, presenteras mer utförligt i kapitel 7.</p> <p>Vid sidan av forskningsråden under Utbildningsdepartementet, som i<br>huvudsak finansierar grundforskning, finns två sektorsorienterade forsk-<br>ningsråd och ett stort antal sektorsforskningsorgan. Dessa finansierar<br>forskning och utveckling med syfte att tillgodose enskilda sektorers kun-<br>skapsbehov. Även den sektorsorienterade forskningen utförs till största<br>delen vid universitet och högskolor. Socialvetenskapliga forskningsrådet<br>(SFR) och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) är forskningsråd<br>med sektorsansvar. Rymdstyrelsen finansierar rymdrelaterad forskning.<br>Andra exempel på sektorsforskningsmyndigheter med betydande resurser<br>för FoU är Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Kommuni-<br>kationsforskningsberedningen (KFB), Rådet för arbetslivsforskning<br>(RALF) och Byggforskningsrådet (BFR). Sidas avdelning för forsknings-<br>samarbete (SAREC) administrerar det svenska forskningsbiståndet. Till-<br>sammans fördelade dessa myndigheterna drygt två miljarder kronor till<br>FoU år 2000. Dessa myndigheter, förutom Sida/SAREC och Rymdstyrel-<br>sen, kommer att avvecklas och i början av år 2001 kommer två nya råd<br>och en FoU-myndighet att inrättas, rådet för arbetsliv och socialveten-<br>skap, rådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt Verket<br>för innovationssystem. Denna omorganisation beskrivs närmare i kapitel<br>7. Den försvarsrelaterade forskningen finansieras främst via Försvars-<br>makten, Försvarets materielverk, Överstyrelsen för civil beredskap. Sta-<br>tens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar. Utgifterna för<br>försvarsrelaterad forskning uppgick år 2000 till knappt en miljard kronor.</p> <p>Sveriges landsting och kommuner finansierar forskning och utveckling<br>till ett belopp som uppgår till drygt två miljarder kronor per år. Forsk-<br>ningen bedrivs huvudsakligen inom vård- och omsorgsområdet. Enligt en<br>nyligen genomförd undersökning har dock denna verksamhet ökat under<br>senare år och omfattar mer resurser än den offentliga statistiken visar.</p> <p>Utöver de statliga myndigheternas medel finansierar forskningsstiftel-<br>serna; Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Stiftelsen för kunskaps-<br>och kompetensutveckling (KK), Stiftelsen för miljöstrategisk forskning<br>(Mistra), Stiftelsen för vård- och allergiforskning (Vårdal) och Stiftelsen<br>för internationalisering av högre utbildning och forskning (STINT),<br>forskning till ett sammanlagt belopp av närmare två miljarder kronor per<br>år.</p> <p>Härutöver finns ett flertal privata forskningsfinansiärer som varje år fö-<br>relar medel till FoU. En betydelsefull finansiär är Riksbankens Jubile-<br>umsfond (RbJ) som fick ett betydande medelstillskott från de sk. lönta-<br>garfondsmedlen 1995. RbJ finansierar huvudsakligen forskning inom<br>humaniora och samhällsvetenskap. År 2000 planerar fonden att dela ut ca<br>300 miljoner kronor i bidrag till forskning och till forskarskolor. En an-<br>nan viktig finansiär är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som ger be-<br>tydande bidrag till framför allt vetenskaplig utrustning. Stiftelsen delar<br>under år 2000 ut ca 550 miljoner kronor. Cancerfonden är också en stor<br>finansiär inom sitt område. För år 2000 har beslutats om ca 270 miljoner<br>kronor till forskningsprojekt om cancer.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>29</p> <h4>5.2.1 Sveriges medverkan i det internationella FoU-samarbetet</h4> <p>Det är viktigt för ett litet land som Sverige att aktivt delta i det interna-<br>tionella forskningssamarbetet. Internationell samverkan är en förutsätt-<br>ning för att kunna bedriva forskning vid den internationella frontlinjen.<br>Forskningen blir alltmer internationell, vilket bl.a. märks genom att stora<br>forskningsintensiva företag förlägger sin forskning till de länder där den<br>bästa kompetensen står att finna. Forskare rekryteras också i ökande om-<br>fattning internationellt. För att behålla sin konkurrensförmåga och forsk-<br>ningskvalitet är det därför av yttersta vikt att Sverige aktivt deltar i det<br>internationella forskningssamarbetet, och då inte enbart begränsat till de<br>europeiska och nordamerikanska länderna. I den ökande internationalise-<br>ringen finns ett växande behov av kunskap om, och vana vid, att samar-<br>beta med länder och kulturer utanför den europeiska och nordamerikans-<br>ka kontinenten.</p> <p>Svensk forskning har traditionellt sett haft omfattande internationella<br>kontakter främst med USA. Dessa kontakter kompletteras nu med ökade<br>kontakter och samarbete med länder i Europa, Japan och nya växande<br>ekonomier. Särskilda satsningar på internationellt forskningssamarbete<br>utanför Europa och USA har inletts under de senaste åren.</p> <p>I början av 1999 undertecknades ett tekniskt och vetenskapligt avtal<br>mellan Japan och Sverige. Syftet med avtalet är att stärka forsknings-<br>samarbetet mellan länderna. Under det dryga år som avtalet löpt, har en<br>rad olika initiativ tagits inom olika områden. Insatserna rör sig om allt<br>från seminarier och stipendier till nya program och projektfinansiering.<br>Ett forskningsavtal har också slutits med Sydafrika för att öka och finna<br>nya former för forskningssamarbete. Större utbyte av forskare och mer<br>omfattande projekt skall nås genom ett närmare samarbete mellan länder-<br>nas forskningsråd och Sida/SAREC:s respektive Sydafrikas National Re-<br>search Foundations stöd till utvecklingsforskning. Arbetet med att främja<br>kontakter med andra världsdelar än den europeiska pågår också genom<br>Stiftelsen för internationalisering av högre studier och forskning (STINT)<br>som bl.a. finansierar post-doktorala stipendier.</p> <p>Det internationella forskningssamarbetet sker till största delen genom<br>att enskilda forskare eller forskargrupper samarbetar med forskare i andra<br>länder. Sverige deltar emellertid också sedan lång tid tillbaka i ett flertal<br>internationella forskningsorganisationer. Sverige är genom samtliga<br>forskningsråd och akademier medlem i European Science Foundation<br>(ESF). NFR representerar Sverige i flera stora gemensamma forsknings-<br>projekt. Det största projektet som Sverige deltar i är CERN, som är en<br>anläggning med flera partikelacceleratorer och -detektorer för grund-<br>forskning inom högenergifysik. Anläggningen är världens största i sitt<br>slag. Svenska forskargrupper utnyttjar aktivt CERN. Andra gemensamma<br>projekt där Sverige deltar via NFR är bl.a. det europeiska observatoriet<br>ESO. Den svenska rymdforskningen är starkt intemationaliserad genom<br>Sveriges deltagande i European Space Agency (ESA), men också genom<br>andra multi- och bilaterala rymdforskningsprojekt. Den svenska forsk-<br>ningen inom dessa områden är internationellt konkurrenskraftig och Sve-<br>rige har därmed goda möjligheter att utnyttja de möjligheter som bjuds<br>inom ramen för det internationella samarbetet. Den svenska rymdindust-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>30</p> <p>rin visar sin kompetens- och konkurrensförmåga genom att en allt större<br>andel av dess omsättning avser kommersiella beställningar på en global<br>marknad.</p> <p>Även om det mesta av det formaliserade internationella samarbetet på-<br>går inom naturvetenskap och teknik, finns även forskningsamverkan in-<br>om humaniora-samhällsvetenskap och medicin. Sverige är sedan 1997<br>medlem i European University Institute (EUI) i Florens, som bedriver<br>forskarutbildning inom historia, statsvetenskap, juridik och ekonomi.<br>Svenska forskarstuderande inom humaniora och samhällsvetenskap får<br>därmed möjlighet att förlägga sin utbildning dit. Sverige är medlem i<br>International Agency for Research on Cancer (IARC), och svenska fors-<br>kare samarbetar med IARC-forskare i ett omfattande forskningsprogram.<br>Hittills har utnyttjandet varit begränsat i Sverige. MFR arbetar dock för<br>att göra institutet mer känt.</p> <p>Forskningsrådens nordiska samarbete sker främst genom deras nordis-<br>ka samarbetsnämnder inom teknik och naturvetenskap, medicin, lant-<br>bruksvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap. Syftet med samarbe-<br>tet är dels att förstärka kontakten mellan de nordiska forskningsråden,<br>dels att bidra till en ökad synlighet och attraktionskraft för nordisk forsk-<br>ning. Sverige deltar också i Nordic Optical Telescope, som är ett optiskt<br>teleskop på Kanarieöarna, finansierat av de naturvetenskapliga forsk-<br>ningsråden i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Teleskopet<br>har blivit internationellt uppmärksammat för sin höga bildkvalitet.</p> <h3>5.3 Sveriges forskningssamverkan med EU</h3> <h4>5.3.1 Svenskt deltagande i EU:s ramprogram</h4> <p>Sverige har sedan 1994 deltagit som fullvärdig medlem i EU:s rampro-<br>gram för forskning och teknisk utveckling. Det fjärde ramprogrammet<br>löpte under åren 1994-1998 men svenska forskare deltog redan före Sve-<br>riges EU-medlemsskap i det andra respektive tredje ramprogrammet. Det<br>svenska deltagandet i dessa ramprogram har över åren successivt vuxit i<br>volym och spridit sig till samtliga delprogram samtidigt som det skett<br>vissa förändringar i olika sektorers deltagande.</p> <p>Kommissionens finansiering av svenskt deltagande har varit större än<br>Sveriges avgift till det fjärde ramprogrammet varför Sverige uppskattas<br>ha gjort en nettovinst i ekonomiska termer på sitt deltagande. Lika viktigt<br>är emellertid att de svenska forskarna har haft tillgång till de samlade<br>resultaten från projekten som de deltagit i; projekt vars totala EU-<br>finansiering uppgick till ca 24 miljarder kronor i det fjärde ramprogram-<br>met.</p> <p>Det svenska deltagandet i ramprogrammen skiljer sig något från de<br>flesta andra länders när det gäller fördelningen av deltagandet mellan<br>företagssektorn och övriga deltagare såtillvida svenska lärosäten deltagit i<br>mycket högre utsträckning än universitet i andra länder. Endast Belgien,<br>Storbritannien och Irland har uppvisat liknande högskoledeltagande.<br>Högskoledeltagandet var som högst under det tredje ramprogrammet,<br>närmare 50 procent av det totala deltagandet, men sjönk under det fjärde<br>och motsvarade då lite mer än en tredjedel av det svenska deltagandet. De</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>31</p> <p>svenska företagens andel av deltagandet i det fjärde ramprogrammet var<br>lägre än ramprogrammets genomsnitt. De stora företagen minskade sitt<br>deltagande i det fjärde ramprogrammet medan småföretagens deltagande<br>ökade. Svenska forskningsinstitut har tidigare haft ett mycket lägre delta-<br>gande än övriga medlemsländer men deras deltagande ökade kraftigt un-<br>der det fjärde ramprogrammet och ligger nu på samma nivå som övriga<br>medlemsländer.</p> <p>Sett ur ett finansiellt perspektiv medförde fjärde ramprogrammet mins-<br>kad finansiering till den svenska företagssektorn som helhet, även om<br>småföretagen ökade sin finansieringsandel. Finansieringen till svenska<br>universitet och högskolor ökade och uppgick till närmare hälften av de<br>hemtagna medlen trots att lärosätenas andel av Sveriges deltagande<br>minskade till förmån för instituten och småföretagen.</p> <p>Det svenska deltagandet i det fjärde ramprogrammet speglar väl de na-<br>tionella styrkeområdena. Biovetenskaperna och miljöområdet var områ-<br>den där svenska forskare lyckades väl både vad avser antal projekt med<br>svenskt deltagande som andelen finansiering till svenska forskare. Det<br>svenska deltagandet inom IT och industritekniska området var något läg-<br>re men gav likväl ett bra finansiellt utfall eftersom det fjärde rampro-<br>grammets största finansiella satsningar gjordes inom IT-programmet och<br>det industritekniska området.</p> <p>Enligt den studie av de kvalitativa aspekterna på det svenska deltagan-<br>det i EU:s ramprogram som Kungl. Vetenskapsakademien (KVA) utförde<br>för regeringens räkning anser svenska forskningsråd och sektorsorgan att<br>de svenska forskare som deltar i EU-finansierade projekt överlag tillhör<br>landets bästa forskare. Majoriteten av forskarna själva klassificerar sitt<br>projektdeltagande som riktad grundforskning eller tillämpad forskning.<br>De flesta forskarna ger sina nationella projekt samma klassificering. Stu-<br>dien visar även på en hög konkurrens om forskningsmedlen inom EU. I<br>genomsnitt beviljades endast ca 20 procent av projektförslagen medel i<br>det fjärde ramprogrammet. Totalt sett stod sig svenska projektförslag väl<br>i konkurrensen eftersom ungefär var fjärde svensk ansökan beviljades<br>medel.</p> <p>Ett av syftena med ramprogrammet är att öka samarbetet mellan FoU-<br>aktörerna inom EU, såväl för att undvika dubbelarbete som för att öka<br>integrationen. Enligt en studie utförd av NUTEK och EU/FoU-rådet,<br>Svenska deltagare av EU:s fjärde ramprogram för FoU (R 1998:26), vär-<br>derades ramprogrammen högt av deltagarna eftersom en väl tilltagen<br>budget samt många deltagare och ämnesdiscipliner underlättade en<br>breddning av kunskapsbasen. Genom EU-forskningen skapas också nya<br>kontakter som möjliggör samarbete inom områden där det tidigare inte<br>har erbjudits sådana möjligheter. För de flesta svenska deltagarna har<br>EU-forskningen främst inneburit ett nära samarbete med utländska uni-<br>versitet, oberoende av om den svenska deltagaren varit ett företag, ett<br>institut eller en högskola. EU-samarbetet stärker framför allt redan be-<br>fintliga nätverk och formaliserar pågående internationellt samarbete. Det<br>är även vanligt att EU-projekten leder till fortsatt samarbete såväl inom<br>som utanför ramprogrammen. Den internationella trovärdighet och status<br>som EU-projekten ger underlättar för projektdeltagarna att få direktkon-<br>takt med personer inom företagssektorn på höga beslutsfattande nivåer.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>32</p> <p>Ett annat viktigt syfte med ramprogrammen är att stärka den europeis-<br>ka industrins konkurrenskraft och att höja Europas FoU-kompetens. En<br>stor del av de svenska industrideltagarna menade att de stärkt sin konkur-<br>rensposition inom sina kärnområden, såväl gentemot nationella som eu-<br>ropeiska och utomeuropeiska konkurrenter. För en ännu större andel in-<br>nebar projektdeltagandet att personalens FoU-kompetens ökade.</p> <p>Endast en mindre del av företagens och forskargruppernas satsningar<br>inom det fjärde ramprogrammet innebar verksamhet inom helt nya områ-<br>den. Detta kan tolkas som att majoriteten av deltagarna använde EU-<br>projekten för att vidga sin forskning något men att endast ett fåtal förnya-<br>de sin FoU-verksamhet på ett mer genomgripande sätt.</p> <p>Enligt mycket preliminära uppgifter om det svenska deltagandet i det<br>femte ramprogrammet (1998-2002) fortsätter den positiva trenden för det<br>svenska deltagandet. Såväl den totala andelen projekt med svenskt delta-<br>gande som andelen svenska ansökningar som beviljats EU-finansiering<br>uppvisar samma resultat som för det fjärde ramprogrammet. De svenska<br>forskarna har framför allt sökt medel från programmen Livskvalitet och<br>förvaltning av levande resurser, Konkurrenskraftig och hållbar tillväxt<br>samt Energi, miljö och hållbar utveckling. Svenska forskare har även<br>varit framgångsrika vad gäller beviljade ansökningar till programmet som<br>behandlar informationssamhället, vilket även är det program som har<br>störst budget. En ny trend som kan skönjas i det svenska deltagandet är<br>att fler avnämare deltar i projekten. Detta kan till viss del bero på att det<br>femte ramprogrammet är något mer problemorienterat än tidigare ram-<br>program. En annan förklaring kan vara att kommissionen redan i ansök-<br>ningsstadiet kräver redovisning av en strategi för spridning av de resultat<br>som projekten levererar.</p> <h4>5.3.2 Medfinansiering av svenska forskares deltagande i EU:s ram-<br>program</h4> <p>Regeringens bedömning: De nya myndigheterna för forskningsfinan-<br>siering bör ta ett särskilt ansvar för att bevaka möjligheterna att via<br>den egna verksamheten och den nationella forskningsfinansieringen<br>främja det svenska deltagandet i EU:s ramprogram. Universitet och<br>högskolor bör även ta ett större ledningsmässigt ansvar för att nå bästa<br>möjliga projekthantering av sitt engagemang i ramprogrammen.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Projektfinansieringen från EU:s<br>ramprogram för forskning och teknisk utveckling till svenska forsknings-<br>utförare ökade starkt under 1990-talets senare hälft. EU:s finansiering<br>kom framför allt att öka i betydelse för universitet och institut men även<br>till viss del för småföretag. Kommissionen finansierar högst hälften av<br>projektkostnaderna. De omkring fyra miljarder kronor som svenska läro-<br>säten, företag och institut mottog i det fjärde ramprogrammet (1994-98),<br>dvs. omkring en miljard kronor per år, måste därför matchas med minst<br>lika stora nationella resurser.</p> <p>Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning<br>(STINT) fick genom sina stadgar det övergripande uppdraget att tillhan-</p> <p>33</p> <p>dahålla medel för medfinansiering av svenskt deltagande i EU:s fjärde<br>ramprogram. Stiftelsen avsatte totalt 310 miljoner kronor för detta ända-<br>mål. Småföretagen mottog den största andelen av medlen, mestadels i<br>form av rese- och förstudiebidrag. Lärosätena tog emot en tredjedel och<br>instituten fick 50 miljoner kronor i medfinansiering, vilket är en relativt<br>stor andel av medlen i förhållande till deras deltagande i ramprogrammet.<br>Stiftelsen samarbetade till en början med de myndigheter som hade na-<br>tionellt ansvar för olika delprogram och lät dem fatta beslut om vilka<br>projekt som skulle beviljas medfinansiering. Eftersom de ansvariga myn-<br>digheterna tillhandahöll hälften av den nationella medfinansieringen av<br>projekt, beviljade majoriteten av myndigheterna medfinansiering till så-<br>dana projekt som låg i linje med deras respektive strategiska mål för na-<br>tionell FoU-verksamhet.</p> <p>Sverige har varit unikt med att avsätta så stora särskilda medel för att<br>främja svenskt deltagande i EU:s ramprogram. När STINT under senare<br>hälften av fjärde ramprogrammet lade om sin beviljningsmodell för med-<br>finansiering, visade det sig att forskare inom områden där Sverige har en<br>stark nationell forsknings- och resursbas var de som i lägst utsträckning<br>ansökte om medfinansiering. Eftersom det svenska deltagandet väl knyter<br>an till svenska profilområden bör det därför vara möjligt för svenska<br>forskare att även fortsättningsvis finna kompletterande medel inom ra-<br>men för det nationella forskningssystemets FoU-prioriteringar.</p> <p>STINT beslutade att under det femte ramprogrammets inledningsskede<br>avsätta 50 miljoner kronor för universitetens och högskolornas deltagan-<br>de samt 24 miljoner kronor för institutens deltagande i det femte rampro-<br>grammet. Medlen beräknades med utgångspunkt i stiftelsens insatser un-<br>der en två-års period i det fjärde ramprogrammet. Medlen står dock till<br>förfogande så länge som de projekt som initierats under de femte ram-<br>programmet löper. Utöver det direkta projektstödet avsatte STINT<br>3,5 miljoner kronor för att uppmuntra universitet och högskolor att till-<br>lämpa en mer strategisk hantering av sitt deltagande i det femte rampro-<br>grammet. Syftet med stiftelsens stöd är att ge deltagarna en möjlighet att<br>etablera egna former för att tillgodose kommissionens krav på motpresta-<br>tion. Varje lärosäte och institut fattar således egna beslut om vilka projekt<br>som skall beviljas stöd.</p> <p>En summering av utbetalda medel efter det femte ramprogrammets<br>första år visar att den klart största delen av universitets- och högskole-<br>medlen har använts till rese- och förstudiebidrag. En anledning är givet-<br>vis att projekt huvudsakligen planerats och initierats under 1999. Troligt-<br>vis kommer dock dessa bidrag att dominera även framöver, bl.a. därför<br>att de mindre lärosätena uteslutande använder sin budget för rese- och<br>förstudiebidrag. Instituten använder i stor utsträckning sin budget för att<br>finansiera personalkostnader inom ramen för projektdeltagandet.</p> <p>Utöver STINT:s finansiering har ytterligare ett tiotal forskningsråd och<br>sektorsmyndigheter avsatt medel för olika former av medfinansiering.<br>Samtliga dessa myndigheter tillhandahåller rese- och förstudiebidrag men<br>några beviljar även medfinansiering för projektkostnader. Gemensamt för<br>nästan samtliga finansiärer är att stöd endast utgår om EU-projektet lig-<br>ger inom myndighetens prioriterade verksamhetsområde. Detta kriterium<br>är särskilt avgörande vid medfinansiering av projektkostnader.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>34</p> <p>Regeringen har i tidigare propositioner (prop 1996/97:5, prop Prop. 2000/2001:3<br>1998/99:94) uttalat åsikten att EU-programmen bör integreras i den na-<br>tionella FoU-hanteringen. Mot denna bakgrund är det regeringens be-<br>dömning att särskilda nationella medel för medfinansiering av svenska<br>forskares deltagande i EU:s ramprogram inte bör avsättas. De nya myn-<br>digheter för forskningsfinansiering, som enligt riksdagens beslut (prop.<br>1999/2000:81, bet UbU17, rskr. 1999/2000:127) skall börja sitt arbete<br>den 1 januari 2001, bör ta ett särskilt ansvar för att bevaka i vilken ut-<br>sträckning EU:s ramprogram kan samspela med den egna verksamheten<br>samt undersöka möjligheterna till samfinansiering mellan den egna verk-<br>samheten och EU:s ramprogram.</p> <p>Det är vidare avgörande att universitet och högskolor hanterar sitt an-<br>sökningsförfarande och sina projektförhandlingar på ett optimalt sätt.<br>Därför bör lärosätena ta ett större ledningsmässigt ansvar för att utveckla<br>egna generella, strategiska överväganden som grund för enskilda beslut<br>om stöd till deltagande i ramprogrammet. I dessa frågor kan den natio-<br>nella myndigheten, Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete inom<br>EU (EU/FoU-rådet), vara behjälplig med sina kurser och rådgivning<br>kring bl.a. kostnadsberäkningar och avtalsförhandlingar. Även universti-<br>tetens och högskolornas kontaktsekretariat fyller en viktig rådgivande<br>funktion för lärosätenas forskare under projektens olika faser.</p> <h4>5.3.3 Strukturfondernas finansiering av forskning och resul-<br>tatspridning</h4> <p>EU:s strukturfonder utgörs av regionalfonden, socialfonden, jordbruks-<br>fonden och fiskefonden. Tillsammans syftar de till att öka den ekonomis-<br>ka och sociala samhörigheten mellan medlemsländerna och utgör viktiga<br>instrument för att minska regionala obalanser och skillnader i ekonomisk<br>utveckling. EU ger regional- och strukturpolitiken fortsatt hög prioritet<br>för perioden 2000-2006 och ställer sammanlagt 195 miljarder euro till<br>strukturfondernas förfogande, vilket är ca en tredjedel av EU:s totala<br>budget.</p> <p>För åren 2000-2006 tilldelas Sverige ca 2,2 miljarder euro eller ca 20<br>miljarder kronor ur strukturfonderna. Detta är en ökning med över 54<br>procent jämfört med föregående period 1995-99, då Sverige tilldelades</p> <p>1,4 miljarder euro eller ca 12,5 miljarder kronor. Inom strukturfonderna<br>finansieras också forskning och kompetensutveckling. Strukturfonderna<br>stödjer även samverkan mellan universitet och högskolor och det omgi-<br>vande samhället. Stödet från EU skall kompletteras med minst lika stor<br>andel offentliga medel från Sverige och får inte användas som ersättning<br>för nationella insatser. I dagsläget finns ingen myndighet som har det<br>samlade nationella ansvaret för alla EU-programmen inom strukturfon-<br>derna. Inom den nya myndighetsstrukturen för forskningsfinansiering<br>avser regeringen att lägga ansvar för dessa frågor på den nya myndighe-<br>ten för forskning och utveckling vilken beskrivs i Vissa organisationsfrå-<br>gor inom näringspolitiken (prop. 1999/2000:71), samt i Forskning för<br>framtiden - en ny organisation för forskningsfinansiering (prop.<br>1999/2000: 81).</p> <p>35</p> <h4>5.3.4 Europeisk forskningssamverkan</h4> <p>Regeringens bedömning: Sverige bör arbeta för att EU:s sjätte ram-<br>program ges dels en grundläggande struktur som möjliggör mer sam-<br>lade forskningsinsatser dels en huvudsaklig inriktning på vissa forsk-<br>ningsområden (jfr. avsnitt 6.2) samt på åtgärder för innovation be-<br>träffande små och medelstora företag. En förstärkning av grundforsk-<br>ningens ställning inom programmet bör eftersträvas.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Viktiga avgöranden avseende det<br>europeiska forskningssamarbetet kommer att bli aktuella under detta och<br>nästa år. Den konkreta diskussionen om ett nytt - det sjätte i ordningen -<br>flerårigt ramprogram för forskning och utveckling kommer att starta re-<br>dan tidigt under hösten 2000, då kommissionen presenterar sina grund-<br>läggande idéer om innehåll och uppläggning av ramprogrammet. I början<br>av våren 2001 väntas sedan kommissionens fullständiga förslag till nytt<br>ramprogram för perioden 2002-2006, som därmed kommer att bli en hu-<br>vudfråga inom forskningsområdet för det svenska ordförandeskapet lik-<br>som för det efterföljande belgiska.</p> <p>Samtidigt har kommissionens förslag under början av 2000 Mot ett eu-<br>ropeiskt område för forskningsverksamhet initierat en livlig diskussion<br>kring det samlade europeiska forskningssamarbetet ur ett vidare perspek-<br>tiv. Den grundläggande idén i kommissionens förslag är att slagkraften i<br>europeisk forskning kan stärkas avsevärt genom en utökad samverkan<br>och synergi inte bara inom EU:s ramprogram utan också med, respektive<br>mellan, de olika nationella forskningsinsatserna, som ju svarar för hu-<br>vuddelen av verksamheten, och övriga europeiska forskningssatsningar.<br>Kommissionen har lämnat en rad förslag till hur en sådan samverkan på<br>frivillig basis kring av medlemsländerna fritt valda målsättningar kan<br>stimuleras och underlättas. Det kan, enligt Kommissionen, bl.a. ske ge-<br>nom stöd till nätverk och s.k. ”centers of excellence”, åtgärder för en för-<br>bättrad miljö för privata forskningsinvesteringar, utarbetande av en<br>”öppen” metod för samordnad kartläggning av nationell FoU-politik in-<br>om Europa, utvecklande av ett kraftfullt transeuropeiskt datanätverk, un-<br>danröjande av hinder för forskares rörlighet samt utvecklande av ett eu-<br>ropeiskt gemenskapspatent.</p> <p>Tanken på en utökad europeisk forskningssamverkan och de konkreta<br>förslagen för att åstadkomma detta fick ett kraftfullt stöd i slutsatserna<br>från stats- och regeringschefernas möte i Lissabon i mars 2000, som ock-<br>så allmänt betonade forskningens allt starkare betydelse för att skapa<br>ekonomisk tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning. Utifrån de<br>tidsramar för de olika åtgärderna som angavs av toppmötet tog minister-<br>rådet (forskning) i juni 2000 ställning till inriktningen och organisationen<br>av det närmast förestående arbetet.</p> <p>Regeringen delar ministerrådets uppfattning att forskningen får en allt<br>större betydelse för den europeiska samhällsutvecklingen. Det arbete som<br>påbörjats är av stort intresse, och möjligheterna att stimulera en ökad eu-<br>ropeisk forskningssamverkan genom en frivillig utveckling och utan<br>tvingande övemationell styrning bör tas tillvara fullt ut. Arbetet är lång-<br>siktigt, men en första avrapportering av resultaten bör kunna ske till det<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>36</p> <p>extra toppmöte som planeras i Stockholm i mars 2001. Regeringen avser<br>att successivt redovisa för riksdagen de resultat som uppnås i dessa delar.</p> <p>När det gäller det kommande sjätte ramprogrammet bör det enligt rege-<br>ringens uppfattning dels ges en grundläggande struktur som möjliggör en<br>starkare kraftsamling av de olika forskningsinsatserna till stöd för gemen-<br>skapens politiska mål, dels en huvudsaklig inriktning på forskningsområ-<br>den i linje med de prioriteringar som beskrivits under avsnitt 6.2 och med<br>avseende på en förstärkning av grundforskningens ställning inom pro-<br>grammet. Därutöver bör särskild uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för<br>innovation med inriktning på små och medelstora företag. Det måste även<br>beredas utrymme inom ramprogrammet för insatser till stöd för arbetet<br>med att utveckla en bredare europeisk forskningssamverkan, och särskild<br>tonvikt bör läggas på åtgärder för att underlätta forskares och forskarstu-<br>derandes rörlighet. Dessa åtgärder, liksom det europeiska forsknings-<br>samarbetet över huvud taget, måste vidare bygga på en stor öppenhet för<br>samarbete i ett vidare globalt sammanhang.</p> <h2>6 Strategiska insatser</h2> <h3>6.1 Inledning</h3> <p>I allt fler länder växer insikten om att en stor del av grunden till ekono-<br>miskt tillväxt och välfärdsutveckling ligger i satsningar på forskning och<br>teknik. Insatser för att höja utbildningsnivån hos befolkningen är också<br>en nödvändig förutsättning för ett kunskapssamhälle. I det diskus-<br>sionspapper, Towards a European Research Area, som presenterades un-<br>der våren 2000 av kommissionären för forskning inom den Europeiska<br>unionen, Philippe Busquin, framhölls sambandet mellan forskning, eko-<br>nomisk tillväxt och sysselsättning. Där uppskattas att forskning och ny<br>teknologi står för mellan 25 och 50 procent av den ekonomiska tillväxten,<br>vilket i sin tur i hög grad påverkar sysselsättningen. I USA och Japan har<br>insatserna för forskning och utveckling, inte minst för grundforskningen,<br>ökat kraftigt under senare år och ytterligare ökningar är att vänta. I<br>framför allt USA har insikten om forskningens betydelse för samhällets<br>utveckling och tillväxt funnits sedan länge.</p> <p>Vid Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000 betonades för<br>första gången vid ett sådant möte vikten av forsknings- och utbildnings-<br>frågorna i ett sysselsättningsperspektiv. En rad åtgärder föreslogs och det<br>finns starka skäl att anta att dessa frågor även i fortsättningen kommer att<br>stå högt på den europeiska dagordningen.</p> <p>I regeringsförklaringen den 14 september 1999 anfördes att Sverige<br>skall vara en ledande kunskapsnation, att i Sverige skall kombineras<br>världsledande forskning med breda möjligheter för alla till utbildning av<br>hög kvalitet och att anslagen höjs till grundforskning och spetskompe-<br>tens. Med anledning av regeringens förslag i 1999 års ekonomiska vår-<br>proposition (prop. 1998/99:100) och 2000 års ekonomiska vårproposition<br>(prop. 1999/2000:100) har riksdagen fattat beslut om en förstärkning av<br>medlen för forskning, främst grundforskning och forskarutbildning, med<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>37</p> <p>1 279 miljoner kronor för perioden 2001-2003. Regeringen har tidigare<br>aviserat att förslag och bedömningar till den närmare fördelningen av<br>dessa medel skall presenteras i budgetpropositionen för år 2001 och i<br>föreliggande forskningspolitiska proposition. Av de 1 279 miljoner kro-<br>norna har riksdagen redan fattat beslut om 250 miljoner för nya univer-<br>sitet och för forskning vid vissa andra lärosäten. Regeringen har i propo-<br>sitionen En förnyad lärarutbildning (prop 1999/2000:135) föreslagit 90<br>miljoner kronor för utbildningsvetenskaplig forskning.</p> <p>Sammanlagt har således för perioden 2001-2003 beslutats om en ök-<br>ning av forskningsanslagen om närmare 1,3 miljarder kronor, vilket in-<br>nebär ett avsevärt tillskott till de statliga medlen för forskning. Därtill<br>kommer de stora medel som disponeras av forskningsstiftelserna. Ut-<br>vecklingen av aktiemarknaden har inneburit att de redan tidigare omfat-<br>tande medel som dessa stiftelser disponerat vuxit kraftigt. Denna utveck-<br>ling har varit mycket positiv för den svenska forskningen. Den bedöm-<br>ning angående fördelningen av de resterande nya medlen om 939 miljo-<br>ner kronor som regeringen här presenterar och som behandlas närmare i<br>budgetpropositionen har som utgångspunkt att såväl de direkta medlen<br>till lärosätena som de medel som fördelas via vissa forskningsfinansie-<br>rande myndigheter behöver öka. Likaså behövs medel för vissa strategis-<br>ka forskningsområden samt för infrastrukturella satsningar, nämligen<br>vetenskaplig utrustning, högpresterande datasystem samt bibliotek och<br>arkiv.</p> <p>Att öka forskningsanslagen är emellertid inte tillräckligt för att ut-<br>veckla forskningens kvalitet och samhällsrelevans. Hur Sverige använder<br>sig av såväl de tillkommande som de redan existerande medlen för forsk-<br>ning är en forskningspolitisk fråga av synnerlig vikt. Sverige är ett för-<br>hållandevis litet land i forskningssammanhang även om det utmärker sig<br>genom att ligga vid forskningsfronten inom vissa särskilda områden i<br>internationell jämförelse och genom att staten tillsammans med närings-<br>livet satsar mest i världen på forskning och utvecklingsarbete (FoU), i<br>förhållande till bruttonationalprodukten (BNP). Det hävdas ofta att Sve-<br>rige i större utsträckning behöver välja mellan insatser av olika slag.<br>Samtidigt som detta framförs av många - även av företrädare för forskar-<br>samhället - synes lite hittills ha gjorts för att åstadkomma prioriteringar<br>nationellt och vid enskilda universitet och högskolor. Att välja innebär ju<br>samtidigt med nödvändighet att välja bort. Svårigheterna att göra sådana<br>val kan bl.a. bero på den kollegiala strukturen inom universiteten, på det<br>ofta uttalade behovet av ett nära samband mellan utbildning och forsk-<br>ning, och på det faktum att det finns många duktiga forskare i Sverige<br>som forskningsråden gärna vill stödja.</p> <p>I de forskningsstrategier som har utarbetats som ett underlag för denna<br>proposition nämns behovet av att prioritera och kraftsamla kring vissa<br>konkreta forskningsområden, men det saknas nästan helt synpunkter på<br>vad det kunde forskas mindre om i Sverige. I en så internationaliserad<br>värld som dagens forskningsvärld borde goda möjligheter finnas att ta del<br>av forskningsresultat från utlandet inom områden där Sverige inte är eller<br>kan vara ledande. Det borde dock vara möjligt att genom samarbete mel-<br>lan universitet och högskolor åstadkomma en arbetsfördelning så att re-<br>lativt många forskningsområden ändå finns företrädda i Sverige. Bristen<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>38</p> <p>på samarbete mellan svenska lärosäten är ett faktum som uppmärksam-<br>mats i många av de utvärderingar som bl.a. forskningsråden under Ut-<br>bildningsdepartementet har genomfort under de senaste decennierna.</p> <p>En annan omständighet som har uppmärksammats i nära nog alla ut-<br>värderingar av den svenska forskningen är bristen på rörlighet mellan<br>svenska lärosäten. Forskarna arbetar oftast kvar vid det lärosäte där de<br>studerat och fått sin forskarutbildning. Många forskarstuderande väljer<br>den forskningsinriktning som handledaren själv har. För forskningens<br>kvalitet och förnyelse är det av stor vikt att ett utbyte av tankar och idéer<br>sker genom ett byte av arbetsplats och forskningsmiljö. Av stor vikt är<br>också att utbytet är livaktigt med andra länder samt med samhället i öv-<br>rigt, inte minst med näringslivet. Dessa olika aspekter på rörlighet präglar<br>även diskussionen i många europeiska länder och kommissionären<br>Busquin har i sitt diskussionspapper särskilt framhållit betydelsen av<br>forskarnas och studenternas rörlighet. I det gränslösa Europa ökar till-<br>gången till grannländernas kunskap genom att praktiska hinder undan-<br>röjts. EU:s forskningsprogram är ett viktigt steg för att sammanföra den<br>samlade kunskapsbasen i Europa. Detta öppnar möjligheten till gemen-<br>samma insatser nya expansiva områden inom EU:s ram. På samma sätt<br>kan små ämnen säkras då två eller flera länder kan enas om gemensamma<br>centra som därigenom får en tillräcklig kritisk massa för att kunna ut-<br>vecklas.</p> <p>Många av dagens inomvetenskapliga forskningsfrågor och samhällets<br>och näringslivets problem kan få sin lösning med hjälp av tvär- eller<br>mångvetenskapliga arbetssätt. Många forskare anger att deras forsknings-<br>arbete inte kan slutföras utan bidrag från forskare inom andra områden.<br>Forskning måste i allt högre grad ske över disciplin- och sektorsgränser.<br>Detta uppmärksammas alltmer i alla forskningsintensiva länder. Men för<br>att uppnå hög kvalitet i tvär- och mångvetenskaplig forskning måste den<br>enskilde forskaren ha en stark förankring i den egna disciplinen.</p> <p>Ovanstående frågor har med forskningssystemets funktionssätt att göra.<br>Det finns emellertid andra faktorer som uppstår genom extern inverkan<br>på forskningssystemet. En sådan viktig faktor är befolkningens ålders-<br>struktur. Denna tillsammans med unga människors val av utbildningar<br>och yrken påverkar i högsta grad möjligheterna att framöver bedriva<br>forskning av tillräcklig omfattning och kvalitet.</p> <p>Inom båda dessa områden finns oroande tecken. En mycket stor andel<br>av dagens forskarutbildade är nu mellan 55 och 64 år. Under nästa de-<br>cennium kommer närmare 50 procent av landets professorer, 30 procent<br>av lektorerna och drygt 20 procent av adjunkterna att pensioneras. Uni-<br>versitet och högskolor kommer att konkurrera om personal med det övri-<br>ga samhället, inte minst näringslivet eftersom samma potentiella brist<br>kommer att drabba dessa sektorer. Samtidigt är fenomenet med en åld-<br>rande befolkning gemensamt för många länder vilket kan leda till hård<br>konkurrens med omvärlden om personer med efterfrågad utbildning.<br>Villkoren för forskningen och forskarna i Sverige måste vara så goda att<br>Sverige kan hävda sig mot andra länder i detta avseende.</p> <p>I takt med utbyggnaden av den högre utbildningen inom naturveten-<br>skap och teknik får alltfler universitet och högskolor problem att rekryte-<br>ra studenter. Antalet studenter inom naturvetenskap och teknik har dock<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>39</p> <p>ökat från 120 000 1995/96 till 146 000 1998/99. De examinationsmål för<br>forskarstuderande som uppställts för de senaste budgetåren har universi-<br>tet och högskolor klarat relativt väl. Under perioden 1997-1999 har anta-<br>let examina totalt ökat med 22 procent jämfört med 1993/94-1995/96.<br>Störst har ökningen varit inom humaniora och samhällsvetenskap (29<br>procent) och teknik (28 procent). Totalt har 45 procent av antalet fors-<br>karexamina avlagts inom naturvetenskap och teknik. Enligt nuvarande<br>mål skall denna andel öka till 50 procent under de närmaste åren.</p> <p>Om Sverige skall kunna möta behoven av välutbildad arbetskraft inom<br>strategiska områden såväl inom högskolan som utanför, krävs insatser av<br>samtliga aktörer i forskningssystemet. Ett stort ansvar vilar på universitet<br>och högskolor i detta avseende men även på forskningsfinansierande<br>myndigheter, stiftelser och akademier.</p> <p>Kommittén ”Forskning 2000” föreslog i sitt betänkande Forskningspo-<br>litik (SOU 1998:128) att lärosäten, forskningsråd och sektorsmyndigheter<br>skulle utarbeta forsknings- och kunskapsstrategier. Dessa har utgjort ett<br>viktigt underlag för regeringens bedömningar. Även vissa andra intres-<br>senter som akademier och stiftelser har inbjudits att lämna strategier. Ett<br>mindre antal spontana skrivelser har också inkommit i ärendet. Sam-<br>manlagt har ca 120 instanser lämnat in strategidokument.</p> <p>Tillsammans är dessa strategidokument ett omfattande material. Myn-<br>digheterna har utfört ett omfattande arbete och materialet är tankeväck-<br>ande och stimulerande. Strategirapportema ger en aktuell bild av både<br>forskningsverksamhet och kunskapsbehov och de har till stor del varit<br>underlag för regeringens nuvarande arbete.</p> <p>Enligt uppdraget skulle myndigheterna först göra en omvärldsanalys<br>som innefattade dels en bedömning av den vetenskapliga utvecklingen,<br>dels en bedömning av forskningsbehov och forskningsmöjligheter, både<br>inomvetenskapligt och i ett bredare samhälleligt perspektiv. En nuläges-<br>beskrivning skulle belysa starka och svaga sidor i verksamheten, samver-<br>kansfrågor, forskningsinformation, jämställdhet samt utnyttjande av<br>forskningsresultat i den egna verksamheten. Myndigheterna skulle ut-<br>veckla, var och en utifrån sitt perspektiv, en kunskaps- eller en forsk-<br>ningsstrategi, och i dessa bl. a. identifiera behov av kunskap och kompe-<br>tens. Myndigheternas egna prioriteringar, sådana satsningar som myndig-<br>heterna initierat eller planerat själva men också önskade insatser som<br>kräver åtgärder av statsmakterna har redovisats i strategierna.</p> <p>Inom Regeringskansliet har sammanställningar gjorts över kunskaps-<br>och forskningsstrategierna från olika kategorier av myndigheter och and-<br>ra berörda. Sammanställningarna finns tillgängliga på Utbildningsdepar-<br>tementet. I bilaga till denna proposition finns en redovisning av några<br>viktiga synpunkter. De är i allmänhet sådana som framförts i flera strate-<br>gidokument. Vid den bearbetning som gjorts inom Regeringskansliet har<br>särskild uppmärksamhet riktats mot beskrivningar av större koncentrera-<br>de insatser som finns eller planeras. Problem med regelverk och forsk-<br>ningens infrastruktur har noterats.</p> <p>Ett annat viktigt underlag i arbetet med forskningspropositionen är det<br>material som tagits fram inom projektet Teknisk Framsyn. Teknisk Fran-<br>syn är ett samarbetsprojekt mellan Industriförbundet, Kungl. Ingenjör-<br>svetenskapsakademien (IVA), Närings- och teknikutvecklingsverket</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>40</p> <p>(NUTEK) och Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) som syftar till att<br>skapa insikt och visioner om teknikutvecklingen på lång sikt. Teknisk<br>Framsyn har arbetat i åtta paneler som har behandlat olika frågor som<br>samhället ställs inför. Dessa paneler har arbetat inom områdena; Hälsa,<br>medicin och vård, Biologiska naturresurser, Samhällets infrastruktur,<br>Produktionssystem, Informations- och kommunikationssystem, Material<br>och materialflöden i samhället, Tjänsteverksamhet samt Utbildning och<br>lärande. Slutsatserna från Teknisk Framsyn syftar till att visa på lämpliga<br>inriktningar inom utbildning, forskning och utveckling för att främja det<br>svenska samhället under de närmaste decenniet. En mer utförlig redovis-<br>ning finns i bilaga till denna proposition. Resultatet av Teknisk Framsyn<br>presenterades vid en slutkonferens i mars 2000. Under våren och hösten<br>2000 presenteras Teknisk Framsyn även vid en serie regionala konferen-<br>ser runt om i Sverige.</p> <p>De frågor, behov och möjligheter som har framkommit i forsknings-<br>och kunskapsstrategierna samt i Teknisk Framsyn utgör en grund för re-<br>geringens bedömning av vilka strategiska insatser som behöver göras i<br>det svenska forskningssystemet. Dessa kan indelas i strukturella insatser<br>och i insatser inom särskilt prioriterade forskningsområden. Bland de<br>förstnämnda vill regeringen särskilt framhålla behovet av insatser som<br>avser generationsskiftet, kraftsamling kring prioriterade forskningsområ-<br>den samt tvär- och mångvetenskap. Dessa är av avgörande betydelse för<br>forskningssystemets kvalitet och effektivitet på lång sikt. Möjligheterna<br>att i högre utsträckning åstadkomma profilering och koncentrerade insat-<br>ser och att främja tvär- och mångvetenskap har varit en stark drivkraft för<br>regeringens förslag om en ny myndighetsorganisation för forskningsfi-<br>nansiering. Regeringen återkommer till detta i avsnitt 7. Bland de särskil-<br>da forskningsområden som forskningsfinansiärerna behöver avsätta yt-<br>terligare resurser till vill regeringen särskilt framhålla biovetenskaperna<br>och biotekniken, humaniora, konst, informationsteknik, materialforsk-<br>ning, utbildningsvetenskaplig forskning, vårdvetenskap samt forskning<br>om miljö och hållbar utveckling. Forskningen inom funktionsgenomik,<br>IT och materialteknik avancerar just nu oerhört snabbt. För att Sverige<br>även i framtiden skall ligga vid forskningsfronten behöver koncentrerade<br>insatser göras såväl vid universitet och högskolor som via de övriga<br>forskningsfinansiärerna. Den snabba teknikutvecklingen måste samtidigt<br>följas av en ökande kunskap om medborgarnas reaktioner på tekniken<br>och förståelse om hur denna påverkar vårt samhälle. Den nya tekniken<br>måste även anpassas för att främja utvecklingen av ett ekologiskt och<br>ekonomiskt hållbart samhälle. Regeringen återkommer till insatserna in-<br>om dessa områden i de följande avsnitten. Till frågor av mer generell<br>natur hör också jämställdhet och genusforskning, forskningsinformation<br>och forskningsetiska frågor.</p> <p>I tabellen nedan anges de satsningar som regeringen planerar för åren<br>2001-2003. Dessa satsningar beskrivs närmare i detta avsnitt.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>41</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>miljoner kronor</p> <p>Forskarrekrytering<br>Biovetenskap och<br>bioteknik<br>Informationsteknik (inkl.<br>IMEGO och HPD)<br>Materialvetenskap<br>Humaniora och<br>samhällsvetenskap (inkl.<br>12 Mkr för genusforskarskola)<br>Konst</p> <p>Utbildningsvetenskap<br>Vårdvetenskap<br>Miljö och hållbar<br>utveckling</p> <p>110</p> <p>120</p> <p>120</p> <p>35</p> <p>10</p> <p>20</p> <p>90</p> <p>20</p> <p>15</p> <p>20</p> <p>60</p> <p>24</p> <p>15</p> <p>128</p> <p>20</p> <p>114</p> <p>35</p> <p>20</p> <p>Bibliotek/arkiv</p> <p>Dyrbar utrustning<br>Förstärkning till vissa<br>lärosäten<br>övrig forskarutbildning<br>Rörlig resurs till<br>Vetenskapsrådet<br>Allmänna<br>forskningsresurser</p> <p>Totalt</p> <p>43</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-10.png" style="width:47pt;height:45pt;"/> <h4>20 40</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-11.png" style="width:51pt;height:53pt;"/> <h4>219 429</h4> <p>35</p> <h4>78</h4> <p>32</p> <p>43</p> <p>392</p> <p>45</p> <p>30</p> <p>35</p> <p>1279</p> <h3>6.2 Strukturella insatser</h3> <h4>6.2.1 Generationsskiftet</h4> <p>Som framhållits inledningsvis finns under det närmaste decenniet ett<br>stort behov av att rekrytera och utbilda dagens ungdomar för en forskar-<br>karriär. En mycket stor andel av dagens forskarutbildade är nu mellan 55<br>och 64 år. Det innebär påtagligt stora pensionsavgångar det första decen-<br>niet efter år 2000. Större delen av dessa pensionsavgångar sker under<br>perioden 2005-2009. Dessutom växer behovet av forskarutbildade när</p> <p>Obs! Detta rättelseblad ersätter s. 42 av proposition Forskning och förny-<br>else (prop. 2000/01:3). Rättelsen avser tabellen.<br></p> <p>42</p> <p>allt större delar av arbetsmarknaden efterfrågar forskarutbildad personal.<br>Det är därför nödvändigt att nu vidta åtgärder för att möta det stora<br>kommande behovet av forskarutbildade.</p> <p>Forskarutbildning och forskarskolor</p> <p>Den grundläggande högskoleutbildningen har kraftigt expanderat under<br>senare år, närmare bestämt med 68 000 högskoleplatser under perioden<br>1997-2000 och en ytterligare utbyggnad är beslutad för 2001-2003. För<br>att kunna bibehålla och helst stärka kvaliteten på grundutbildningen be-<br>höver även forskarutbildningen expandera i takt med utbyggnaden av<br>grundutbildningen. Förutom en expansion av forskarutbildningen behö-<br>ver formerna för denna utbildning ses över för att kunna bedrivas på ett<br>mer effektivt och stimulerande sätt.</p> <p>Av de forskningsstrategier som universitet och högskolor utarbetat<br>framgår att det finns en utveckling mot fler fakultetsgemensamma kurser<br>och samverkan i olika typer av forskarskolor. Vissa universitet har kom-<br>mit längre än andra. Häri ingår de nya universiteten som ofta samarbetar<br>med andra för att skapa tillräckligt stora forskningsmiljöer.</p> <p>Regeringen anser att nya former för forskarutbildningens organisation,<br>uppläggning och genomförande skall prövas. Forskarskolor ingår som en<br>del i denna satsning. Målet är att främja rekryteringen, öka effektiviteten i<br>utbildningen samt öka samarbetet mellan lärosäten. Det är speciellt vik-<br>tigt att lärosäten utan vetenskapsområden på detta sätt får en möjlighet att<br>delta i forskarutbildning. Varje forskarskola bör därför omfatta flera läro-<br>säten. Härigenom kommer deras resurser att utnyttjas effektivare, forsk-<br>ningsanknytningen vid alla deltagande högskolor stärks och forskarut-<br>bildningar når fler studenter. Samtidigt kan studenternas kunskaper bred-<br>das utanför det egna ämnet. Studenter bör även få en förståelse för kun-<br>skapens begränsningar och dess betydelse för förutsägelser om framtida<br>konsekvenser av forskningens tillämpningar.</p> <p>Regeringen avser att besluta om 16 forskarskolor inom områdena hu-<br>maniora-samhällsvetenskap inklusive utbildningsvetenskap, vårdveten-<br>skap, naturvetenskap och teknik. I budgetpropositionen för år 2001 före-<br>slår regeringen att medel anvisas för detta ändamål. Dessa medel bör vara<br>en permanent förstärkning av de berörda lärosätenas anslag för forskning<br>och forskarutbildning. De olika forskarskolorna beskrivs närmare i av-<br>snitt 8.3.1.</p> <p>Regeringens bedömning är att av de medel som riksdagen redan har<br>anvisat, bör 214 miljoner kronor fördelas till forskarutbildning inom ra-<br>men för forskarutbildning under perioden 2001 - 2003 (avsnitten 6.3.1,<br>6.3.2, 6.3.3, 6.3.4, 6.3.6, 6.3.7, 6.4.1,8.3.1).</p> <p>Rekryteringsanställningar</p> <p>Möjligheterna att rekrytera personer till en forskarkarriär beror inte en-<br>bart på villkoren under doktorandtiden utan också på möjligheterna till<br>fortsatt anställning inom högskolan. Övergångsfrekvensen för doktoran-<br>der till verksamhet inom högskolan var år 1996 drygt 50 procent. I forsk-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>43</p> <p>ningsrädens internationella utvärderingar av svensk forskning har särskilt<br>framhållits svårigheterna för yngre forskare att fortsätta en akademisk<br>karriär och nackdelarna med en i många fall tudelad karriärväg - en fors-<br>kande och en undervisande. Forskningsråd och lärosäten har sedan länge<br>påtalat behovet av forskningsintensiva anställningar för nydisputerade<br>forskare, såsom postdoktorala stipendier och anställningar som forskaras-<br>sistenter. Dessa avser finansiering under en begränsade tid, från 1-2 år<br>för postdoktorala stipendier till upp till fyra år för forskarassistentanställ-<br>ningar.</p> <p>Det är enligt regeringens mening av största vikt att förbättra möjlighe-<br>terna till en forskarkarriär inom högskolan. Samtidigt måste rörligheten<br>bland forskare stimuleras. Detta är nödvändigt dels för att kunna rekryte-<br>ra ett tillräckligt antal lärare till högskolan, dels för att kunna tillgodose<br>behovet av utbildade forskare och lärare inom expansiva områden men<br>även för att kunna behålla dem inom högskolan när konkurrensen om<br>arbetskraft från det omgivande samhället ökar. För att förbättra rekryte-<br>ringssituationen behövs ytterligare medel för bl.a. forskarassistentanställ-<br>ningar. Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och fors-<br>karutbildning bör för åren 2001-2003 110 miljoner kronor fördelas inom<br>ramen för Vetenskapsrådets budget för rekryteringsanställningar samt för<br>individuella bidrag till framstående unga forskare. Minst 20 miljoner<br>kronor bör avse rekryteringsanställningar inom det humanistisk-<br>samhällsveten-skapliga området.</p> <p>Universiteten bör i en försöksverksamhet få möjlighet att anställa bi-<br>trädande lektor tills vidare dock längst fyra år, varefter anställningen efter<br>prövning kan övergå i en tillsvidareanställning som lektor (se avsnitt<br>8.5.1). I övrigt bör i allt väsentligt samma villkor gälla för anställningen<br>som biträdande lektor som för forskarassistentanställningar. Försöket bör<br>drivas i minst fem år. Därefter bör systemet utvärderas. Utvärderingen<br>bör ta sikte på bl.a. hur denna anställningsform påverkat rörligheten och<br>jämställdheten bland unga forskare.</p> <p>Deltagande i undervisning är av stor vikt för att ge ett starkt samband<br>mellan forskning och utbildning. Regeringen anser att rekryteringsan-<br>ställningarna skall bestå av forskning och undervisning, där 25 procent av<br>anställningen skall avse undervisning.</p> <p>Individuella bidrag till särskilt framstående unga forskare</p> <p>Ovanstående åtgärder syftar till att svara såväl mot ett utökat kvantitativt<br>behov av forskarutbildade och kvalificerade lärare inom högskolan som<br>mot en bibehållen och fortsatt hög kvalitet på den forskning som bedrivs.<br>Regeringen anser emellertid att det behövs ytterligare åtgärder för att<br>främja kvaliteten i den svenska forskningen. Det stora generationsskiftet<br>inom svensk forskning kan också få effekter på återväxten av högkvalita-<br>tiv forskning. Morgondagens forskningsledare finns nu bland de unga<br>forskarna och måste sökas även utanför landets gränser. I dag är det ofta<br>svårt för unga lovande forskare att etablera självständig forskning. Detta<br>har påtalats av bl.a. forskningsråden i olika framställningar till regering-<br>en. Orsaken härtill är bl.a. brist på anställningar och svårigheter att få<br>forskningsresurser utan att ingå i en etablerad forskargrupp och forsk-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>44</p> <p>ningstradition. Därmed hindras utvecklingen av nya forskningsinrikt-<br>ningar i Sverige och det finns risk för att de största forskningsbegåvning-<br>arna söker sig bort från högskolan eller till utlandet.</p> <p>Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) arbetar redan med ett program<br>för unga forskare inom de områden som av stiftelsen bedömts som sär-<br>skilt betydelsefulla för att stärka Sveriges långsiktiga internationella kon-<br>kurrenskraft, och planerar att fördela närmare 300 miljoner kronor på ett<br>program för framtidens forskningsledare inom områdena livsvetenskap,<br>materialvetenskap samt produktions- och informationsteknik. Regeringen<br>välkomnar detta initiativ men anser emellertid att detta program behöver<br>kompletteras med ett liknande som avser samtliga grundforskningsområ-<br>den, inklusive humaniora och samhällsvetenskap. Det är inte minst vik-<br>tigt att det inom dessa områden ges möjligheter till nyskapande forsk-<br>ning. Programmet bör även kunna avse tvärvetenskapliga, nyskapande<br>forskningsinriktningar.</p> <p>Det nya Vetenskapsrådet har som en av sina främsta uppgifter att på<br>olika sätt främja kvaliteten i och förnyelsen av den svenska forskningen.<br>Av de nya resurserna för åren 2001-2003 bör en del av fördelningen på<br>110 miljoner kronor inom ramen för Vetenskapsrådets budget avse en<br>satsning på ett grundforskningsprogram för individuella bidrag till fram-<br>stående unga forskare inom samtliga vetenskapsområden.</p> <h4>6.2.2 Kraftsamling kring strategiska områden</h4> <p>I flera av de forskningsstrategier som har utarbetats av forskningsmyn-<br>digheterna framhålls behovet av kraftsamling kring prioriterade forsk-<br>ningsområden. Den forskningsfinansiering som hittills har utmärkt det<br>svenska forskningssystemet har ofta inneburit en oförmåga att koncentre-<br>ra sig kring större insatser inom särskilda forskningsområden. De forsk-<br>ningsprojekt som finansierats av forskningsråden har ofta varit underfi-<br>nansierade och för att ett projekt skall kunna genomföras i enlighet med<br>forskarens eller forskargruppens avsikter har forskarna ofta behövt söka<br>finansiering från olika källor. Forskningsråden har stött de svenska fors-<br>karna främst genom bidrag till enskilda forskningsprojekt. Mindre sällan<br>har forskningsråden initierat särskilda större program inom utvalda<br>forskningsområden.</p> <p>Den organisation för forskningsfinansiering som riksdagen nyligen be-<br>slutat om, Vetenskapsrådet och de däri ingående ämnesråden för humani-<br>ora-samhällsvetenskap, medicin respektive natur- och teknikvetenskap,<br>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och Forskningsrådet<br>för miljö, areella näringar och samhällsbyggande samt Verket för inno-<br>vationssystem, bör kunna underlätta koncentrerade strategiska insatser på<br>viktiga områden. Råden och Verket för innovationssystem kommer att<br>disponera avsevärda resurser för att identifiera och initiera nya forsk-<br>ningsinriktningar.</p> <p>Vetenskapsrådet skall med en central budget utöver ämnesrådens även<br>kunna ge riktlinjer för ämnesrådens insatser angående samverkan kring<br>särskilda forskningsområden. Samverkan med forskningsstiftelser och</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>45</p> <p>andra forskningsfinansierande myndigheter bör när det bedöms lämpligt<br>även initieras av Vetenskapsrådet.</p> <p>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap respektive Forsk-<br>ningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande kan genom<br>sammanslagningen av verksamheter som har ett intimt samband bidra till<br>mer samlade insatser inom den svenska riktade forskningen. Dess forsk-<br>ningsstöd som främst motiveras utifrån samhällets behov av forskning<br>har många frågeställningar som är gemensamma med Vetenskapsrådet<br>och ämnesråden. Regeringen förväntar sig en kontinuerlig dialog och ett<br>nära samarbete kring angelägna forskningsområden.</p> <p>Råden blir en nationell samlande kraft i arbetet med att skapa ett effek-<br>tivt svenskt forskningssystem där mycket framstående forskning bedrivs<br>inom utvalda områden, där en samverkan mellan olika forskningsfinansi-<br>ärer sker på ett kontinuerligt och naturligt sätt och där universitet och<br>högskolor samverkar kring angelägna uppgifter utifrån en profilering av<br>insatserna vid varje lärosäte. Därmed kan en mer effektiv arbetsfördel-<br>ning åstadkommas.</p> <p>I arbetet att utnyttja forskningskompetens och forskningsresultat inom<br>industrin kommer Verket för innovationssystem att ha en central roll i att<br>bidra till att forskningskompetens och forskningsresultat möter de behov<br>som finns inom svenskt näringsliv. Myndigheten skall identifiera, initiera<br>och genomföra insatser inom områden som är centrala för industrins<br>konkurrenskraft. Den skall vidare ta fram underlag för innovationspoliti-<br>ken och på olika sätt främja innovationer i samhället, såväl inom nä-<br>ringslivet som inom den offentliga sektorn. Ett nära samarbete med av-<br>nämarna är därför särskilt angeläget för att forskningen och forskningsre-<br>sultaten skall kunna utnyttjas till gagn för hela Sveriges behov.</p> <p>Sammantaget bör således de nya myndigheterna kunna bidra till att<br>vissa för Sverige särskilt viktiga forskningsområden får ett betydligt stör-<br>re utrymme inom ramen för de samlade svenska insatserna för forskning<br>och utvecklingsarbete. Organisationen och ett fungerande samarbete<br>mellan dessa myndigheter - i relevanta fall även i nära samverkan med<br>andra forskningsfinansiärer och utförare - borde kunna leda till att sam-<br>banden mellan grundforskning, tillämpad forskning och utvecklingsar-<br>bete främjas. Berörda aktörer bör i detta sammanhang särskilt beakta hur<br>kvalitet, relevans och förnyelse i forskningen samt samverkan och profi-<br>lering mellan lärosätena bäst kan åstadkommas.</p> <p>I många forskningsstrategier som utarbetats av lärosäten och forsk-<br>ningsfinansiärer och även i många andra länder, framförs behovet av åt-<br>gärder för att skapa centra för särskilt framstående forskning, s.k. centers<br>of excellence. Det är också ett koncept som diskuteras inom ramen för<br>EU:s forskningssamarbete och som kan få betydelse för möjligheterna att<br>stärka den europeiska forskningen. Det är angeläget att Sverige kan häv-<br>da sig i sådana sammanhang. Centers of excellence är forskningsmiljöer<br>som är så attraktiva att de kan locka till sig de allra bästa forskarna såväl<br>nationellt som internationellt och som definitionsmässigt är världsledande<br>inom sina respektive områden. Det räcker således inte med att skapa s.k.<br>virtuella centra utan det krävs miljöer där forskare, ofta från olika discip-<br>liner och specialiteter, arbetar tillsammans med att lösa forsknings-<br>problem. Dessa kan vara av rent vetenskaplig natur eller härröra från</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>46</p> <p>samhällsproblem och/eller behov som definierats av näringslivet. Samar-<br>bete med utländska miljöer främjar också utvecklingen vid ett sådant<br>centrum. Ett centrum kan även utgöra en nod i ett nationellt samarbete.</p> <p>Centers of excellence är ett sätt att stödja uppkomsten av starka forsk-<br>ningsmiljöer och samverkan mellan olika forskare i landet och interna-<br>tionellt. Det är av synnerlig vikt att unga forskare får verka inom dessa<br>miljöer och den bedömning som ovan presenterats när det gäller stöd till<br>unga forskartalanger bör i vissa fall kunna ingå i sådana centers of ex-<br>cellence. Regeringen anser således att Vetenskapsrådet i samråd med<br>andra berörda bör pröva denna möjlighet inom utvalda forskningsområ-<br>den.</p> <p>Det finns behov av att åstadkomma kraftsamlingar inom särskilda<br>forskningsområden, inte minst av tvär- eller mångvetenskaplig natur. I<br>det följande kommer några av regeringens prioriterade forskningsområ-<br>den att presenteras. Regeringen vill emellertid i detta sammanhang fram-<br>hålla att behovet av fokusering inte får drivas så långt att andra forsk-<br>ningsområden som för närvarande inte bedöms vara av samma strategiska<br>betydelse får betydligt sämre villkor. Eftersom det är svårt att veta vilka<br>områden som i framtiden kan bli de mest betydelsefulla behöver fortfa-<br>rande en betydande bredd prägla den svenska forskningen och forsk-<br>ningsfinansieringen. Detta är också angeläget mot bakgrund av den högre<br>utbildningens behov.</p> <p>I de forskningsstrategier som lärosäten och forskningsråd har utarbetat<br>finns en relativt utbredd skepsis att peka ut prioriterade områden. Där<br>anförs att det viktigaste är att stödja de bästa forskarna utan avseende på<br>forskningsområde. Såsom framgår har regeringen förståelse för denna<br>inställning. Detta hindrar emellertid inte att det finns stor anledning att<br>försöka åstadkomma särskilda insatser inom vissa strategiska områden,<br>framför allt mot bakgrund av att alltför få försök till prioriteringar hittills<br>har gjorts. Såväl i strategierna som i Teknisk Framsyn finns underlag för<br>de förslag regeringen framför.</p> <h4>6.2.3 Tvär- och mångvetenskaplig forskning</h4> <p>En kraftsamling inom särskilt viktiga områden bör i hög utsträckning<br>också gälla områden av tvär- eller mångvetenskaplig karaktär. Med tvär-<br>och mångvetenskap menas här problem som för sin lösning kräver forsk-<br>ning i samverkan mellan olika vetenskapliga områden. Tvärvetenskapliga<br>projekt involverar oftast forskare inom angränsande vetenskapliga områ-<br>den medan mångvetenskap kan definieras som forskning där kunskap<br>från ett flertal skilda vetenskapsområden krävs för att lösa ett speciellt<br>forsknings- eller samhällsproblem. Tvärvetenskaplig forskning har ofta<br>vuxit utifrån inomvetenskapliga behov medan mångvetenskap oftare har<br>vuxit utifrån en yttre problemställning som krävt deltagande från flera<br>grenar för sin lösning. Som ett aktuellt exempel på tvärvetenskap kan<br>nämnas bioinformatiken där de ofantliga informationsmängder som HU-<br>GO-projektet (Human genome project) genererar måste bearbetas effek-<br>tivt. Detta har föranlett att många forskare speciellt inom bioområdet in-<br>riktar sig mot datalogi för att kunna sortera och bearbeta materialet. Mera</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>47</p> <p>sällan ses det omvända där dataloger vill använda sin expertis inom bio-<br>login, men ett ökat intresse bland datavetare och matematiker för biolo-<br>gins frågeställningar kan noteras i samband med de satsningar på bioin-<br>formatikcentra som görs vid flera universitet. Molekylärbiologin har<br>vuxit fram i tvärsnittet mellan biologins kunskap om cellers funktion och<br>biokemins kunskap om biologiska molekylers funktion till att bilda ett<br>forskningsområde som nu ses som en egen vetenskap. Materialforskning-<br>en är i sin karaktär en tvärvetenskap där fysiker och kemister samarbetar<br>med tekniker för att kunna analysera och förstå materials egenskaper i<br>syfte att framställa material med önskade egenskaper.</p> <p>Utmärkande för tvär- och mångvetenskap är att de ofta kombinerar<br>kunskaper från näraliggande områden. Tvär- eller mångvetenskap som<br>kombinerar discipliner inom t.ex. teknik/naturvetenskap/medicin med<br>humaniora/samhällsvetenskap är däremot svårare att hitta. Medici-<br>nen/psykiatrin och sociologin/psykologin har under många år samarbetet<br>inom mentalvården och här finns ett omfattande forsknings- och utveck-<br>lingsarbete både akademiskt och inom läkemedelsindustrin. Kriminalve-<br>tenskaplig forskning är ett annat mångvetenskapligt område där orsaker<br>till och åtgärder mot brott kräver kunskaper från en mängd olika veten-<br>skapliga områden såsom kriminologi, sociologi, psykologi, juridik, rätts-<br>medicin, teknik och samhällsplanering. Miljöforskningen är ett annat<br>område som i allt högre grad engagerar forskare från i stort sett alla dis-<br>cipliner. Sopsortering och avfallsåtervinning kan endast åstadkommas om<br>alla aspekter i processen beaktas, alltifrån sociologiska och ekonomiska<br>faktorer som styr intresset för sopsortering till tekniska lösningar för att<br>kunna återanvända avfallet. Industriutsläpp och föroreningar från industri<br>och bilar är frågor som berör allt från processtekniker till ekologer. På-<br>verkan av föroreningar på mångfalden av växter och djur är ett mångve-<br>tenskapligt område där tekniken och kemin möter botaniken och zoolo-<br>gin.</p> <p>Utvecklingen av tvär- och mångvetenskapliga forskningsinriktningar<br>kommer även i fortsättningen att ske naturligt genom vetenskapens inne-<br>boende drivkrafter. En lika stark kraft i utveckling av sådana forsk-<br>ningsinriktningar är emellertid de behov som samhällets olika sektorer<br>har av forskning som kan bidra till lösningar på samhällsproblem men<br>också på frågeställningar som engagerar näringslivet. Det är här som<br>kombinationer av kunskaper från såväl naturvetenskap/teknik/medicin<br>som humaniora/samhällsvetenskap är särskilt viktiga. Insatser från såväl<br>naturvetenskap och teknik som humaniora/samhällsvetenskap krävs ofta<br>för att lösningar på miljöproblem skall kunna uppnås. Inom detta område<br>är människors attityder och beteende av avgörande betydelse.</p> <p>Samtidigt är det av förståeliga skäl betydligt svårare att åstadkomma<br>forskning av god inomvetenskaplig kvalitet genom ett tvär- eller mång-<br>vetenskapligt angreppssätt där det i forskningsprojekten måste ingå spe-<br>cialister från flera områden. Forskare från olika discipliner har olika refe-<br>rensramar och erfarenheter. Stor möda behöver läggas ner för att uppnå<br>ömsesidig förståelse och respekt för varandras kompetens. Nya arbetssätt<br>kan behöva utvecklas. Det tar därför i allmänhet längre tid att få igång<br>sådana projekt än rent inomdisciplinära. Ibland upptäcks alltför sent att<br>kunskaper och kompetens från flera grenar behövs inom ett forsknings-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>48</p> <p>projekt som frän början kanske inte definierats som tvär- eller mångve-<br>tenskapligt. Detta har varit ett problem som EU:s femte ramprogram för-<br>sökt lösa genom att organiseras kring s.k. key actions, forskningsområden<br>av tematisk karaktär inriktade på speciellt samhällsaktuella problem.<br>Nyckelområdet ”Den åldrande befolkningen” belyser medicinska och<br>ekonomiska frågor runt åldrande som blir alltmer påtagliga i takt med att<br>befolkningens medelålder ökar samtidigt som allt färre unga skall för-<br>sörja alltfler äldre. Andra program belyser hälsofrågor ur miljö- och kos-<br>taspekter där miljö- och jordbruksforskare samarbetar med medicinare<br>och naturvetare. I sådana program måste humanister och samhällsvetare<br>vara delaktiga i hela forskningsprocessen från definition av frågeställ-<br>ningarna till framtagande av forskningsresultaten.</p> <p>Regeringen vill betona vikten av att tvär- och mångvetenskaplig forsk-<br>ning uppmärksammas i högre utsträckning. Flera av de områden som<br>regeringen kommer att ange i det följande som särskilt betydelsefulla är,<br>kan eller bör vara mångdisciplinära. Det gäller t.ex. inom informations-<br>tekniken där forskningen även inriktas mot gränsområdet teknik - sam-<br>hälle och interaktionen människa - teknik.</p> <p>De nya forskningsfinansierande organen har ett betydande ansvar för<br>att tillsammans främja tvär- och mångvetenskap, inte bara genom en di-<br>rekt finansiering av sådana projekt utan även genom att stödja och initie-<br>ra uppkomsten av sådana miljöer vid lärosätena. Lärosätena och forskar-<br>na måste också ta ett stort ansvar för detta. De s.k. centers of excellence<br>som diskuterats i det föregående bör även kunna omfatta tvär- och mång-<br>vetenskap.</p> <h3>6.3 Prioriterade forskningsområden</h3> <p>I det följande presenterar regeringen sina bedömningar angående priorite-<br>rade forskningsområden. Dessa områden anser regeringen i dagsläget<br>vara så viktiga att det är nödvändigt att fördela ytterligare medel för dem<br>inom ramen för de nya medel som riksdagen tidigare beslutat om. Det är<br>också sådana områden som förts fram av många viktiga aktörer i forsk-<br>ningssystemet, bl.a. i de forskningsstrategier som myndigheter och andra<br>organ har utarbetat. Det gäller områdena biovetenskap och bioteknik,<br>informationsteknik samt materialvetenskap och materialteknik som under<br>en längre tid varit prioriterade. Dessa områden är bland de internationellt<br>sett mest expansiva. För att svensk forskning även i framtiden skall hålla<br>högsta kvalitet och för att kunna tillgodose samhällets och näringslivets<br>behov av forskarutbildad personal bedömer regeringen att ytterligare me-<br>del behöver tillföras. Regeringen bedömer även att forskningen behöver<br>stärkas inom områdena humaniora, vårdvetenskap, konst, utbildningsve-<br>tenskap samt forskning till stöd för miljö och hållbar utveckling.</p> <p>Det finns även andra områden där det vore önskvärt med ytterligare in-<br>satser. Regeringen gör emellertid bedömningen att för att tillgodose be-<br>hoven inom dessa områden måste forskningsfinansierande och forsk-<br>ningsutförande myndigheter göra egna omprioriteringar. För att uppnå<br>tillräcklig slagkraft i insatserna är det angeläget att inte sprida de till-<br>kommande resurserna på alltför många områden.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>49</p> <h4>6.3.1 Biovetenskap och bioteknik</h4> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 120<br>miljoner kronor fördelas till forskning inom det biovetenskapliga och<br>biotekniska området.</p> <p>En planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbe-<br>loppet skall 70 miljoner kronor fördelas för grundforskning inom ramen<br>för Vetenskapsrådets budget och 20 miljoner kronor för tillämpad forsk-<br>ning inom ramen för Verkets för innovationssystem budget.</p> <p>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10<br>miljoner kronor fördelas till två forskarskolor inom biovetenskap (jfr av-<br>snitt 5.3.1). En planeringsförutsättning för dessa forskarskolor bör vara<br>att ytterligare 10 miljoner kronor avsätts för vart och ett av åren 2002 och<br>2003.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Ett strategiskt område är biovetenskap och bioteknik. Biovetenskap an-<br>vänds ofta som ett samlingsnamn för biologin i gränsområdet mellan bio-<br>kemi, molekylärbiologi, genetik och cellbiologi som utvecklats i spåren<br>av förståelse om olika genom. Bioteknik är ett samlingsbegrepp som be-<br>skriver hur man med hjälp av mikroorganismer, växter och djur utvecklar<br>och framställer produkter för skilda ändamål. Det är utvecklingen av<br>kunskap och tekniker inom cell- och molekylärbiologi som har möjlig-<br>gjort biovetenskapemas snabba utveckling under senare år.</p> <p>Under de närmaste åren kommer vår kunskap om livets grundläggande<br>byggstenar, generna, att öka mycket snabbt. Människans hela arvsmassa<br>kommer inom kort att vara kartlagd och fler arter bland djur, växter och<br>mikroorganismer står på tur. Den ökande kunskapsvolymen som följer<br>med bl.a. genomkartläggningar samt den snabba tekniska utvecklingen<br>inom området kan bidra till ökad förståelsen av biologiska processer och<br>möjliggöra framsteg i samhällelig och industriell utveckling inom biove-<br>tenskapema. Biovetenskapernas utveckling ökar till exempel möjlighe-<br>terna att utveckla nya läkemedel och att utveckla icke-miljöpåverkande<br>industriella processer. Samtidigt får denna kunskap en stor potential för<br>kunskapsintensiva företag som, oftast i samarbete med universitet och<br>högskolor, kan utveckla nya produkter och processer. Dess avnämare<br>finns såväl inom den s.k. nya ekonomin som inom traditionella svenska<br>basnäringar såsom skogsindustrin, livsmedelsindustrin, kemiindustrin,<br>jordbruk och även inom miljöområdet.</p> <p>Den tillämpade forskningen inom biotekniken kräver samtidigt en ut-<br>vidgad grundforskning inom biovetenskapen för att bioteknikens indust-<br>riella möjligheter inte skall överskugga dess risker. Dessa kan endast<br>mötas genom ökad forskning inriktad mot genteknikens påverkan på<br>miljön och hur denna kan användas för en ekologiskt hållbar utveckling.<br>Dess konsekvenser måste utredas och kräver insatser inom ramen för rå-<br>dens resurser från en rad andra ämnesområden såsom botanik, ekologi,<br>och evolutionsbiologi.</p> <p>50</p> <p>Utvecklingen inom dagens biologi innebär att arvsmassans information<br>tas som en central utgångspunkt inom olika grenar av biologin, alltifrån<br>den molekylära biologin över cell- och organismbiologin till studier av<br>evolutionsbiologiska frågeställningar. Redan nästa år beräknas kartlägg-<br>ningen av människans arvsmassa vara klar. Genomprojektet HUGO har<br>sedan 1990 resulterat i att en mycket stor mängd genetiska basdata som<br>nu finns lagrad i databaser. Även andra organismers arvsmassa har kart-<br>lagts, såsom virus och bakterier. Utvecklingen har delvis påskyndats ge-<br>nom de stora kommersiella intressen som finns inom detta område. Ge-<br>nomprojektet innebär ökade möjligheter för forskning kring genetiskt<br>betingade sjukdomar och är av betydelse för såväl framtida diagnostik<br>och behandling av sjukdomar som för den medicinska forskningen i ett<br>bredare perspektiv.</p> <p>Ett första steg efter kartläggning av DNA:s kemiska struktur blir att<br>identifiera och tolka den information som finns lagrad i DNA. För att<br>organisera alla dessa data har en ny vetenskapsgren bioinformatik, ut-<br>vecklats i skärningspunkten mellan matematik, datalogi och biologi. Med<br>bioinformatik systematiseras informationen från de över 140 000 gener<br>som finns i människans arvsmassa. Nästa steg är att utröna vilka protei-<br>ner de ger upphov till och hur dessa samspelar med sin omgivningen.<br>Detta område, funktionsgenomik inom vilket kunskap om genernas koder<br>översätts till förståelse för genernas funktion hos organismen kommer att<br>kunna bidra med viktiga delar för förståelse av de normala biologiska<br>processerna i kroppen och sannolikt också klargöra orsakerna till vissa<br>genetiskt betingade sjukdomar. Biologin kommer att ta ett stort steg<br>framåt när det gäller att förklara livsprocesserna generellt och helt nya<br>möjligheter kommer att öppnas för studier av utvecklingsprocesser och<br>av organismers anpassning till olika miljö- och klimatbetingelser. Även<br>forskningen kring biologisk mångfald, ekologi och evolution ges med<br>funktionsgenomiken helt nya möjligheter. Gamla frågor som relationen<br>mellan arv och miljö kommer att kunna ses i ny belysning genom ny kun-<br>skap.</p> <p>I många länder görs nu stora satsningar inom bioinformatiken och<br>funktionsgenomiken. I Sverige har Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse<br>beslutat om en kraftfull satsning på två forskningscentra inom funktions-<br>genomiken. Flera universitet har med stöd från SSF samt från Knut och<br>Alice Wallenbergs Stiftelse initierat satsningar på bioinformatikcentrum.</p> <p>De moderna, framväxande, industriella tillämpningarna av bioveten-<br>skapema kan rätt använda bidra till en utveckling mot ett långsiktigt håll-<br>bart samhälle och bättre livskvalitet. Den snabba kunskapsutvecklingen<br>kommer sannolikt att få stor betydelse för många samhällssektorer och<br>leda till nya industriella tillämpningar inom många områden. Bland annat<br>kommer kunskapsutvecklingen att påverka hälso- och sjukvården, läke-<br>medel och diagnostik, t.ex. genom individanpassade behandlingar med<br>bättre effekt och mindre biverkningar, snabbare och bättre diagnostik,<br>bio- och biokompatibla material samt bioteknisk utrustning och hjälpme-<br>del. I takt med att förståelsen av livsprocesserna på molekylnivå ökar kan<br>även djurförsök i högre utsträckning undvikas inom biomedicinsk forsk-<br>ning. Framtagning av alternativ till djurförsök är sedan länge ett priorite-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>rat område och detta arbete kommer även i framtiden att kräva särskilda<br>insatser.</p> <p>Utvecklingen påverkar möjligheterna till hållbar utveckling genom att<br>utnyttja naturens egna lösningar för effektivare processer, nya material<br>med skräddarsydda egenskaper samt genom att öka och förbättra använ-<br>dandet av biologiska processer i avfallshanteringen. Genom att den nya<br>tekniken hanterar själva grunden för livsprocessen ställs dock höga krav<br>på tillämpningarna.</p> <p>Kunskaps- och forskningsstrategierna om biovetenskap och bioteknik</p> <p>Av de inlämnade kunskaps- och forskningsstrategierna framgår att livs-<br>medel och sambandet kost - hälsa kan påverkas positivt genom livsmedel<br>som ger ett högre näringsvärde och förbättrade egenskaper och möjlig-<br>heter att påverka människors livskvalitet. Nya skonsamma förädlingspro-<br>cesser kommer att kunna utvecklas. Basindustrin såsom massa-papper,<br>trä och kemi kommer att kunna framställa och utveckla nya produkter<br>och processer via t.ex. ökat utnyttjande av enzymer och av speciellt ut-<br>vecklade biologiska råvaror. Inom jordbruk och skogsbruk kan effektiva-<br>re och miljövänligare odling och resursutnyttjande, växtförädling, biolo-<br>giskt växtskydd, kvalitetsanalyser samt nya användningar av biologiska<br>råvaror uppnås.</p> <p>Bland områden med stor tillväxtpotential som lyfts fram i forsknings-<br>strategier och framsynsprocesser återfinns ett brett spektrum av områden<br>som täcker alla delar av vår vardag. Exempel finns bl.a. inom moleky-<br>lärmedicin, bioinformatik, nanobioteknologi/kemi, kost-hälsa-<br>livskvalitet, samverkan mellan livsmedelsindustri och medicin, framta-<br>gande av funktionella livsmedel som förbättrar hälsan och därmed ökar<br>livskvaliteten samt telemedicin och biomaterial.</p> <p>Teknisk Framsyn om biovetenskap och bioteknik</p> <p>Inom projektet Teknisk Framsyn lyfter speciellt panelerna Hälsa, medicin<br>och vård samt Biologiska naturresurser men även Informations- och<br>kommunikationssystem och Material och materialflöden i samhället fram<br>bioteknikområdet som centralt för den framtida utvecklingen.</p> <p>Panelerna understryker den enorma potential som ny biologisk kunskap<br>har inom områden som reparation och ersättning av kroppens celler och<br>organ (reservdelsmänniskan), nya vacciner, botemedel mot sjukdomar i<br>centrala nervsystemet, genetisk diagnostik, läkemedelsutveckling, växt-<br>förädling för bättre utnyttjande av grödor och träd, möjligheterna till nya<br>material m.m. Kopplingen IT-biologi lyfts också fram där panelerna pe-<br>kar på utvecklingsmöjligheter för såväl bioinformatik för förståelse av<br>komplexa biologiska system som för användning av biologiska molekyler<br>som komponenter inom elektronik.</p> <p>Sverige har en stark bas inom det biotekniska och det biomedicinska<br>området med flera stora världsledande företag inom landet och ett stort<br>antal små företag. De globala läkemedelsföretagen samarbetar i sin<br>forskning i ökande grad med små och medelstora företag som specialise-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>52</p> <p>rar sig på särskilda teknologier eller kunskapsområden. En dynamisk<br>framväxt av sådana företag utgör en framtida styrkefaktor i svensk läke-<br>medelsindustri. Sverige har även en internationellt sett konkurrenskraftig<br>forskning inom dessa områden. Särskilda styrkor finns inom bl.a. mikro-<br>biologi, klinisk medicinsk forskning, neurovetenskap, cancer, molekylär-<br>biologi, växtbiologi och växtförädling samt endokrinologi.</p> <p>Statens roll för biovetenskaplig och bioteknisk forskning</p> <p>Grundforskningen finansieras främst av de direkta statsanslagen till uni-<br>versitet och högskolor, Medicinska forskningsrådet (MFR), Naturveten-<br>skapliga forskningsrådet (NFR), Teknikvetenskapliga forskningsrådet<br>(TFR). Omfattande stöd ges även från forskningsstiftelser, däribland spe-<br>ciellt SSF samt olika privata finansiärer som Cancerfonden och Knut och<br>Alice Wallenbergs Stiftelse. Inom den användarstyrda, tillämpade, FoU-<br>verksamheten är främst Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK)<br>och Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) viktiga aktörer. Stiftel-<br>sen för kunskap och kompetens (KK-stiftelsen) finansierar området både<br>via medel till industriforskningsinstitut såsom, Institutet för livsmedel<br>och bioteknik (SIK), Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut (STFI),<br>m.fl. och i specifika insatser. Centrala försöksdjursnämnden (CFN) finan-<br>sierar utveckling av alternativa metoder till användning av försöksdjur.</p> <p>Det finns även en stor grupp aktörer som arbetar med affärs- och före-<br>tagsutveckling. NUTEK och Industrifonden finansierar affärsmässigt<br>relevanta projekt i olika stadier, vanligen via lån eller som investering.<br>Ett antal fonder är huvudsakligen aktiva inom området, främst då genom<br>investeringar i biomedicin. Flera företag har startats genom finansiering<br>från riskkapitalbolag och detta kan förväntas öka.</p> <p>Många av förutsättningarna för framgång finns redan men Sverige<br>måste samordna och integrera kunskap och teknologier för att hävda sig i<br>en internationell konkurrens. Sverige har en möjlighet att vidareutveckla<br>kunskaperna inom berörda vetenskaper och att ta betydande marknadsan-<br>delar inom bioteknikområdet baserat på den vetenskapliga position landet<br>har och den befintliga industriella strukturen.</p> <p>För att uppnå denna målsättning behövs insatser inom både grundläg-<br>gande och tillämpad forskning och utveckling inom snabbväxande och<br>multidisciplinära områden, t.ex. IT-biologi (bioinformatik), mikrominia-<br>tyrisering inom biologi och kemi (nanobioteknik/-kemi), teknologier för<br>funktionsgenomik m.m. Mycket av drivkraften för utvecklingen ligger i<br>multidisciplinära ansatser för att lösa biovetenskapliga frågeställningar.<br>B io vetenskaper i kombination med materialvetenskap, IT, elektronik,<br>materialvetenskap, kemi, m.m., krävs för att ta fram nya forskningsresul-<br>tat, produkter och tjänster.</p> <p>Den industriella exploateringen av denna snabbt växande kunskapsbas<br>bör öka väsentligt. Utveckling av framtidens produkter, tjänster och till-<br>lämpningar kommer i allt högre grad att kräva en multidisciplinär ansats.<br>Många produkter kräver insatser inte bara från biologer och medicinare<br>utan involverar även områden som mikroelektronik, datalogi, material-<br>vetenskap och fysik. För att åstadkomma en kraftsamling på detta område<br>fordras nya samarbeten mellan såväl olika forskningsfinansiärer som<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>53</p> <p>mellan dem som utför forskningen. Det fordrar också kvalificerat stöd till Prop. 2000/2001:3<br>de mindre företagen inom kompletterande kunskapsområden som t.ex.<br>regulatoriska frågor samt olika frågor kopplade till tillverkning, kvalitet<br>och marknad.</p> <p>Svensk grundforskning är idag ledande inom vissa delar av det biove-<br>tenskapliga området. Denna utveckling måste fortsätta. Det gäller framför<br>allt insatser inom funktionsgenomiken. Inom den grundläggande biove-<br>tenskapliga forskningen behöver insatser göras av forskare från olika dis-<br>cipliner och forskningsområden. Sådan samverkan är av stor betydelse<br>för framgång.</p> <p>Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-<br>bildning under åren 2001-2003 bör totalt 120 miljoner kronor fördelas<br>till forskning inom det biovetenskapliga och biotekniska området. En<br>planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbeloppet<br>skall 70 miljoner kronor fördelas för grundforskning inom ramen för<br>Vetenskapsrådets budget och 20 miljoner kronor för tillämpad forskning<br>inom ramen för Verkets för innovationssystem budget. Av de nya resur-<br>serna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10 miljoner kronor<br>fördelas till två forskarskolor inom biovetenskap (jfr avsnitt 8.3.1). En<br>planeringsförutsättning för dessa forskarskolor bör vara att ytterligare 10<br>miljoner kronor avsätts för vart och ett av åren 2002 och 2003.</p> <p>Förutom de medel som avsätts från statliga anslag tillförs området<br>närmare 200 miljoner kronor årligen från SSF.</p> <p>Det är angeläget att de forskningsfinansierande myndigheterna ägnar<br>stor uppmärksamhet åt biovetenskaplig forskning och bioteknik och i<br>detta arbete samverkar med varandra och med forskningsstiftelserna så<br>att den samlade effekten kan bli så stor som möjligt både ur ett inomve-<br>tenskapligt perspektiv, ur ett sektorsperspektiv och för det svenska nä-<br>ringslivets utveckling. Lämpliga former för att stödja en sådan utveckling<br>bör övervägas. En möjlighet kan vara att främja uppkomsten av mångve-<br>tenskapliga forskningsmiljöer, att stödja unga forskare och att sörja för<br>återväxten av forskare inom området m.m. Särskilda samordnande insat-<br>ser mellan olika intressenter och forskningsutförare behövs inom detta<br>område.</p> <p>54</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h4>6.3.2 Informationsteknik - IT-forskning</h4> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för<br>forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 120<br>miljoner kronor fördelas till IT-forskning.</p> <p>En planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbe-<br>loppet skall 50 miljoner kronor fördelas för grundforskning inom IT-<br>området inom ramen för Vetenskapsrådets budget och 20 miljoner kronor<br>för tillämpad forskning inom IT inom ramen för Verket för innovations-<br>systems budget.</p> <p>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10<br>miljoner kronor fördelas till två forskarskolor inom IT-området (jfr av-<br>snitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för forskarskolorna bör vara att<br>ytterligare 10 miljoner kronor avsätts för vart och ett av åren 2002 och<br>2003.</p> <p>I budgetpropositionen för år 2001 föreslås att fördelningen till hög-<br>presterande datorer ökar med 15 miljoner kronor från och med år 2001<br>samt att fördelningen till IMEGO AB ökar med 5 miljoner kronor från<br>och med år 2001.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Informationsteknik är ett mångdisciplinärt och tvärvetenskapligt forsk-<br>ningsområde. Utvecklingen av informationstekniken har skett mycket<br>snabbt. Den påverkar enskilda människor, samhällssektorer och närings-<br>livet på ett revolutionerande sätt. IT driver den tekniska utvecklingen<br>framåt mer än kanske något annat område. På grund av den snabba ut-<br>veckling som sker inom informationsteknologin är utvecklingen av inno-<br>vationer inom området beroende av ett nära samarbete mellan näringsli-<br>vet och den statliga forskningen, såväl den som utförs vid lärosäten som<br>vid olika institut.</p> <p>I Sverige växer elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag<br>kraftigt. Till Sveriges styrkeområden hör telekommunikationsindustrin,<br>som i ett internationellt perspektiv är mycket framstående. Här finns ock-<br>så en god teknisk infrastruktur samt en hög och avancerad användning av<br>datorer och mobiltelefoner. Ytterligare en svensk tillgång är öppenheten<br>för nya idéer och förmågan att arbeta i prestigelösa och målstyrda team.</p> <p>Centrala frågeställningar är användningen av IT inom näringslivet och<br>offentlig sektor. Den ger möjligheter till stärkt tillväxt, förbättrad offent-<br>lig service och kan fungera som ett instrument för att öka medborgarnas<br>delaktighet i demokratiska processer. Frågan om IT-säkerhet blir mera<br>påtaglig i samband med att foretag och myndigheter arbetar i stora nät-<br>verk med många användare. De ökade möjligheterna att samla informa-<br>tion om enskilda individer stärker kraven på att skydda den personliga<br>integriteten. För att Sverige skall få en fortsatt tillväxt inom IT-sektorn<br>krävs uthålliga satsningar inom såväl grundforskning som mera tillämpad<br>forskning.</p> <p>55</p> <p>Stora resurser satsas på IT-forskning runt om i världen och i många<br>länder utarbetas nationella strategier för IT-användning och IT-forskning.<br>Inte oväntat är USA ledande inom de flesta forskningsområden även om<br>Sverige inte ligger långt efter.</p> <p>En av de mest heltäckande analyserna av IT-forskning har gjorts i USA<br>av The President’s Information Technology Advisory Committee<br>(PITAC) som i en rapport redovisat en lägesbeskrivning och en nationell<br>strategi för den amerikanska IT-forskningen med förslag till nya sats-<br>ningar på forskning och utveckling inom informationsteknologin. PI-<br>TAC-kommittén drar slutsatsen att det offentliga stödet till forskning in-<br>om IT är kraftigt underdimensionerat vilket har fått till följd att kortsikti-<br>ga, säkra projekt har prioriterats före långsiktiga och mera riskfyllda<br>projekt. Kommittén förordar en kraftig satsning på IT-forskning för att<br>stödja ekonomisk tillväxt och för att angripa viktiga sociala problem så-<br>som utbildning och krishantering. IT-forskning är också viktigt för att<br>förebygga och skydda sig mot sig mot katastrofala fel i komplexa system<br>inom transport, försvar, ekonomi, och hälsovård. Kommitténs priorite-<br>ringar är främst inom fyra områden; mjukvara, skalbar infrastruk-<br>tur/intemet, högpresterande datorer och socioekonomiska effekter av IT.</p> <p>PITAC-kommittén förslår att den amerikanska staten gör ökade sats-<br>ningar på multidisciplinär- och tvärvetenskaplig forskning samt ger ökat<br>stöd till långsiktig grundforskning och högriskprojekt där intresset från<br>privata finansiärer är litet. Statliga investeringarna föreslås riktas mot en<br>kompetensuppbyggnad för den nationella infrastrukturen samt utveckling<br>av nya idéer för forsknings- och innovationssystemet.</p> <p>En kartläggning från år 1997 av svenskt FoU-stöd visade att anslag om<br>ca 1,2 miljarder kronor gavs till IT-inriktade projekt där huvuddelen av-<br>såg tillämpade och företagsnära forskning. Dessutom finansierades da-<br>torkommunikationssystemet SUNET (Swedish University Computer<br>NetWork). De huvudsakliga finansiärerna av mera tillämpad forskning<br>var NUTEK som ensam stod för närmare 50 procent av forskningsstödet<br>och Kommunikationsforskningsberedningen (KFB). Grundforskningen<br>som är avsevärt mindre finansierades huvudsakligen av TFR. Bland<br>forskningsstiftelserna drev både SSF och KK-stiftelsen speciella program<br>för IT-inriktad forskning.</p> <p>NUTEK:s FoU-stöd är främst inriktat mot teknikutveckling inom för<br>näringslivet strategiska områden. Flera av NUTEK:s kompetenscentra är<br>inriktade mot användning av IT inom företag och myndigheter. Andra<br>inriktas mot ökad användning av IT inom verkstadsindustrin, IT-<br>tillämpningar på konstruktionssystem eller modeller för modern tjänste-<br>produktion med hjälp av IT där exempelvis elektronisk dokumenthante-<br>ring och e-post anpassats till företagsadministration och myndighetsar-<br>bete. Programmen syftar även till att förbättra företagens försörjning av<br>flerdisciplinärt utbildade ingenjörer med kunskap inom IT-området.<br>KFB:s stöd avser i stor utsträckning IT i ett samhällsperspektiv och vilka<br>effekter tekniken har på samhället och individen. KFB har bl.a. initierat<br>projekt för att analysera de ekonomiska konsekvenserna av e-handel,<br>virtuella miljöer, distansarbete och datasäkerhetsfrågor. Myndigheten har<br>bland annat drivit ett större program om hur IT kan underlätta vardagen<br>för funktionshindrade. Telematik är ett kraftfullt verktyg för att ge äldre</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>56</p> <p>och rörelsehindrade en rikare vardag. Forskningsstödet från KFB är i stor<br>utsträckning inriktat mot beteendevetenskapliga studier av användarnas<br>behov och inställning till hjälpmedlet.</p> <p>I Sverige sker idag finansieringen av den grundläggande forskningen<br>inom informationsteknologin främst via TFR, genom medel för dyrbar<br>utrustning och högpresterande datorer (HPD) via FRN, i viss utsträck-<br>ning via NFR och i mindre utsträckning via HSFR. TFR finansierar<br>forskning inom bl.a. halvledarfysik, kretskortselektronik och datalogi<br>som utgör basen för IT-revolutionen. Vidare stöds forskning inom hög-<br>hastighetselektronik, materialfysik, nanofysik/kemi och supraledningse-<br>lektronik samt signaler och system. FRN finansierar datorutrustning för<br>enskilda grupper, lokala datorcentra samt drift och vissa utrustningsin-<br>vesteringar i de nationellt tillgängliga centra för högpresterande datorer.<br>NFR finansierar såväl forskning inom materialfysik/kemi och nanofysik<br>som teoretisk datalogi och numerisk analys med tillämpning på IT-<br>utvecklingen. HSFR finansierar bland annat IT-relaterad forskning inom<br>statistik, kommunikations- och mediavetenskap, informationsteknologi<br>och språkteknologi.</p> <p>SSF finansierar flera program där IT är en viktig komponent i projek-<br>ten. Huvudprogrammen avser mikroelektronik där finansieringen år 1997<br>övertogs från NUTEK samt informationsteknik. Inom informationsteknik<br>återfinns såväl mjukvaruforskning som systemteknik, tillämpad matema-<br>tik, vetenskapliga beräkningar, olika former av visuell teknik som mera<br>hårdvaruinriktad forskning om datorer i robotsystem och kretskonstruk-<br>tion. KK-stiftelsen har under flera år drivit ett program för främjande av<br>IT inom olika samhällssektorer. Stiftelsen ger även stöd till IT-relevant<br>FoU-arbete vid industriforskningsinstituten.</p> <p>Bland andra satsningar finns SUNET som tillhandahåller ett kraftfullt<br>kommunikationsnät för distansutnyttjande och kommunikation. Natio-<br>nella satsningar på HPD-system är endast ekonomiskt försvarbara om<br>användare från hela landet verkligen kan utföra även de mest kapaci-<br>tetskrävande beräkningarna. SUNET:s nuvarande kapacitet är tillräcklig,<br>för dagens behov, men i takt med den ökande användningen ökar också<br>behovet av ett nät med högre kapacitet. Regeringen har även grundat ett<br>tekniskt forskningsinstitut för mikroelektronik, IMEGO AB, för att<br>främja överföringen av grundforskningsresultat till industrin. För den<br>löpande verksamheten bör institutet ha en viss statlig grundfinansiering,<br>medan resten i huvudsak bör vara uppdragsforskning med medel från<br>industrin. Regeringen avser att senast under budgetåret 2003 utvärdera<br>verksamheten vid IMEGO AB för att därefter besluta om institutets<br>framtida finansiering.</p> <p>Flera industriforskningsinstitut arbetar inom IT-området. Här sker så-<br>väl avancerad forskning inom näringslivsrelevanta områden som direkt<br>tekniköverföring till högteknologiska företag. Även om betydande resur-<br>ser avsätts för IT-forskning i Sverige idag finns områden som anses vara<br>underförsörjda och behöver tillföras ytterligare resurser. Detta har bl.a.<br>framkommit i de kunskaps- och forskningsstrategier som myndigheter<br>och andra organ lämnat in till regeringen och i projektet Teknisk Fram-<br>syn. Dessutom behövs enligt samtliga berörda forskningsråd och FRN,</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>57</p> <p>utrustningsinvesteringar samt en nationell plan för drift och användning Prop. 2000/2001:3<br>av de högpresterande datorcentra som nu finansieras via FRN.</p> <p>Kunskaps- och forskningsstrategierna om IT</p> <p>TFR lyfter fram grundforskningen inom halvledarfysik, kretskortselek-<br>tronik och datavetenskap som till stor del är basen för IT-revolutionen<br>och som nu står inför många utmaningar. Rådet pekar på den i internatio-<br>nell jämförelse låga finansieringen av grundforskning inom IT-området.<br>Exempel på viktiga frågeställningar rör strålning från mobiltelefoner,<br>sladdlösa telefoner, TV-skärmar m.m. som kan ha en biologisk inverkan<br>på människan. Höghastighetselektronik, materialfysik, nanofysik, signa-<br>ler och system och supraledningselektronik är idag forskningsområden<br>som har mycket hög kvalitet men lider av brist på finansiering för lång-<br>siktig teknikvetenskaplig grundforskning. NUTEK pekar på behovet av<br>en kunskapsuppbyggnad inom IT och elektronik; mikroelektronik, krets-<br>och systemkonstruktion, datalogi och realtidssystem, programvaruteknik,<br>sensorteknik, kommunikationsteknik och systemutvecklingsmetodik.<br>Viktigt är fortsatta satsningar inom telekom, bl.a. på säkerhet/integritet.<br>Insatser krävs också för att möjliggöra nya IT-tjänster och hantering av<br>informationsinnehåll.</p> <p>Industriförbundet anser att det är viktigt att det görs samlade insatser<br>inom vissa strategiska områden för att stärka den svenska IT-industrins<br>konkurrenskraft. De områden som avses är intelligenta och adaptiva sys-<br>tem, bredband, användargränssnitt samt gränsytan mellan biologi och<br>informationsteknik.</p> <p>MFR, NFR, TFR tillsammans med SJFR har i en gemensam strategi<br>för forskning inom funktionsgenomik lyft fram flera områden som an-<br>knyter till informationsteknologin. Bioinformatik är ett område som<br>kommer att ha stor betydelse för funktionsgenomiken.</p> <p>Vårdalstiftelsen nämner forskning om IT inom hälso- och sjukvården<br>som ett område där det krävs forskningsinsatser. Informationsteknologin<br>kommer att ge helt ny förutsättningar för hälso- och sjukvården. Vårdal-<br>stiftelsen anser emellertid att om IT skall tillämpas inom vården krävs<br>forskningsinsatser avseende effekter för patienter, anhöriga och personal.<br>För närvarande har Vårdalstiftelsen i samarbete med Landstingsförbundet<br>och KK-stiftelsen ett forskningsprojekt om informationsteknologins ut-<br>nyttjande i hälso- och sjukvården med särskild tyngdpunkt på hemsjuk-<br>vården.</p> <p>Internationella Meteorologiska Institutet anger i sin forskningsstrategi<br>ett starkt beroende av tillgång av högpresterande datorsystem för forsk-<br>ningen inom atmosfärsvetenskap. Detta gäller såväl utvecklingen av vä-<br>derprognosmodeller som studier av människans påverkan på klimatet.</p> <p>Flera myndigheter har angivit högpresterande datorsystem som ett pri-<br>oriterat område.</p> <p>58</p> <p>Teknisk Framsyn om IT</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Inom ramen för projektet Teknisk Framsyn har informations- och kom-<br>munikationssystem behandlats där utgångspunkten var att dessa skall<br>stödja och underlätta för individer och organisationer.</p> <p>Teknisk Framsyn föreslår i denna delrapport ett antal strategier för att<br>möta utvecklingen, nämligen IT-universitet med inriktning mot mobilte-<br>lesystem, IT som ett pedagogiskt verktyg, uppbyggnad av kompetens och<br>tillämpningar inom molekylär elektronik, nätverk för säkerhet och integ-<br>ritet i informationssystemen, en strategi för att göra trafikanter och trans-<br>portsystem ständigt uppkopplade samt strategier för vård och omsorg.</p> <p>Att vara &quot;ständigt uppkopplad&quot; ses som ett nyckelområde. Detta har<br>också accentuerats i de åtgärder för utbyggnad av bredband som rege-<br>ringen redovisat i propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop.<br>1999/2000:86). Utvecklingen inom området karaktäriseras av mobilitet,<br>bredband, telematik och nya typer av lokala nät. Dessa faktorer svarar<br>mot ett behov av att kunna kommunicera var och när som helst. En tydlig<br>trend är en konvergens sker mellan data, telefoni, TV och Internet, audio<br>samt video. Ökad bandbredd, differentierad kvalitet och gränssnittet<br>människa-dator är några områden där det finns ett forskningsbehov. I<br>takt med att vi blir ständigt uppkopplade får robusthet, säkerhet och in-<br>tegritet en ökad betydelse.</p> <p>Panelen ser intelligenta och adaptiva system som ett viktigt område för<br>framtiden. Dessa system kan söka, filtrera och presentera information<br>baserat på användarens uttryckta eller underförstådda krav. Inom elektro-<br>nisk handel kan intelligenta och adaptiva system effektivisera marknads-<br>förings- och säljprocessen. Systemen kan också utnyttjas för riskbedöm-<br>ning och för bedömning av kreditvärdighet. Byggnadsautomation och<br>intelligenta hem är en utveckling som precis påbörjats bland annat genom<br>ett samarbete mellan Ericsson och Electrolux. Vidare finns forskning om<br>robotar och autonoma system med artificiell intelligens som kan fatta<br>självständiga beslut. Forskningsutvecklingen visar också på en samman-<br>smältning av intelligenta system med trådlös kommunikation.</p> <p>Utvecklingen inom IT-området skapar större behov av mjukvara än ti-<br>digare. Allt fler funktioner flyttas från hårdvara till mjukvara vilket leder<br>till större volym och billigare lösningar. En utvecklingstendens är ut-<br>veckling mot objektorientering och komponentbaserad programutveck-<br>ling. Detta ökar möjligheterna att återvinna delar av mjukvaran och skapa<br>individanpassade program. En viktig utmaning som detta område står<br>inför är utveckling av effektivare användargränssnitt med fler typer av<br>interaktion mellan människa och maskin.</p> <p>IT-utvecklingen leder till att allt fler har kunskapsintensiva arbetsupp-<br>gifter och därmed ett behov att kontinuerligt förbättra kompetensen. Med<br>hjälp av IT kan utbildningsmaterial snabbt spridas och individanpassas.<br>Denna utveckling förutsätter en genomtänkt pedagogik, mjukvaruverktyg<br>för produktion av utbildningsmaterial, funktionella gränssnitt och högre<br>överföringshastigheter.</p> <p>59</p> <p>Statens roll i informationssamhället och i forskningen inom IT &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 2000/2001:3</p> <p>I regeringens proposition Åtgärder för att bredda och utveckla använd-<br>ningen av informationsteknik (IT) (prop. 1995/96:125) uttryckte rege-<br>ringen sin uppfattning att statsmaktens roll är att stimulera användningen<br>av IT på ett sätt som främjar kreativitet och tillväxt. Vidare föreslogs att<br>staten skall prioritera uppgifter inom de tre områdena rättsordning, ut-<br>bildning samt samhällets informationsförsörjning.</p> <p>Nyligen uttryckte regeringen sin politik inom informationsteknologin i<br>propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86). I<br>propositionen föreslogs att statens insatser främst skall prioritera tre upp-<br>gifter inom IT området; tillit, kompetens och tillgänglighet. En arbets-<br>grupp inom Regeringskansliet har därefter konkretiserat statens roll när<br>det gäller samhällets grundläggande information (Ds2000:34). Gruppen<br>betonar behovet av forskning kring frågor som rör utveckling av samhäl-<br>lets informationsförsörjning.</p> <p>En viktig fråga gäller statens roll i forskningen i den snabba och<br>gränslösa utvecklingen som sker inom informationsteknologin. Regering-<br>en har i propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) definie-<br>rat vilka uppgifter staten skall ha när det gäller forskningen. Riksdagen<br>har beslutat i enlighet härmed. En av statens viktigaste uppgifter är att<br>stödja grundforskning eftersom ingen annan kan förväntas investera i ett<br>sådant ekonomiskt risktagande som grundforskningen faktiskt innebär.</p> <p>Idag är forskningsfinansieringen kraftigt förskjuten mot teknik och till-<br>lämpningar medan de &quot;mjuka&quot; frågorna får en mindre uppmärksamhet.<br>Detta kan röra sig såväl om teknisk forskning kring mjukvaruutveckling<br>för att öka användarvänligheten som forskning kring sociala aspekter på<br>IT-utvecklingen men också frågor som berör ekonomi, språk, psykologi,<br>kultur, etik, jämställdhet, integration, socialpsykologiska konsekvenser<br>av datorsamhället, demokratifrågor avseende IT-användning m.m. Sådan<br>forskning är nästan uteslutande beroende av statlig finansiering. Idag är<br>IT-utvecklingen teknikstyrd där det i stort går ut på att hitta nya använd-<br>ningsområden för tekniska möjligheter. Teknisk forskning har tidigare i<br>stor utsträckning utgått från ett problem eller ett behov som kräver en<br>lösning. Det finns, relativt teknikutvecklingen, mycket lite forskning<br>kring hur vi uppfattar ny teknik och hur det skiljer sig mellan olika grup-<br>per i samhället. I takt med att kommunikation med bredband blir möjligt<br>för allt större grupper i samhället innebär det en revolution för medbor-<br>garnas möjlighet att nå världen utanför hemmet. Högre studier kan ske<br>från hemmet när kurser från hela världen blir fritt tillgängliga på hemda-<br>torn. Kurser anpassade för grundskolor och gymnasier via IT gör det<br>möjligt att driva mindre skolor även i trakter utan tillräckligt elevunder-<br>lag. Tillgängligheten till musik, TV-program och filmer ökar när dessa<br>kan laddas ned via dator. Samtidigt uppstår ett demokratiproblem om<br>tillgängligheten blir ojämnt fördelad. Såväl teknikens möjligheter som<br>problem måste undersökas och regeringen anser därför att en del av de<br>nya resurser som riksdagen anvisat för IT-forskning för budgetåren<br>2002-2003 bör avse humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning<br>inom IT-området.</p> <p>60</p> <p>En stor del av resurserna bör avse sådana forskningsområden som är<br>centrala för informationssamhället i vid mening och som har nämnts ovan<br>i forskningsstrategier och i den tekniska framsynsprocessen. Det gäller<br>t.ex. signaler och system, intelligenta och adaptiva system, användar-<br>gränssnitt, laserteknik, optofiberteknik, halvledarfysik och kretskortse-<br>lektronik, högpresterande datorsystem, och bioinformatik. Forskning som<br>kan bidra till utvecklingen inom IT-säkerhet, digital förvaltning, IT i vård<br>och omsorg, IT i transportsystemet, IT i verkstadsindustrin, IT för till-<br>gängliggörande av kulturarvet och IT och jämställdhet är av central bety-<br>delse. När det gäller IT och lärande, vilket även det är ett centralt områ-<br>de, kan medel fördelas inom ramen för de resurser som regeringen före-<br>slagit i propositionen Ett informationssamhälle för alla (prop<br>1999/2000:86). Här kan också nämnas den stora satsningen på kompe-<br>tensutveckling i skolan beträffande IT.</p> <p>Regeringen anser att Vetenskapsrådet och Verket för innovationssys-<br>tem skall ta huvudansvaret för finansieringen av IT-forskningen, där Ve-<br>tenskapsrådet ansvarar för grundforskning inom såväl naturvetenskap och<br>teknik som humaniora och samhällsvetenskap, medan Verket för innova-<br>tionssystem ansvarar för mer tillämpad forskning. Av de nya resurser<br>som riksdagen anvisat för forskning och forskarutbildning under åren<br>2001-2003 bör totalt 120 miljoner kronor fördelas till IT-forskning. En<br>planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbeloppet<br>skall 50 miljoner kronor fördelas för grundläggande IT-forskning inom<br>ramen för Vetenskapsrådets budget och 20 miljoner kronorför tillämpade<br>projekt inom ramen för Verkets för innovationssystem budget. Av de nya<br>resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10 miljoner kro-<br>nor fördelas till två forskarskolor inom IT-området (jfr avsnitt 8.3.1). En<br>planeringsförutsättning för forskarskolorna bör vara att ytterligare 10<br>miljoner kronor avsätts för vart och ett av åren 2002 och 2003.1 budget-<br>propositionen för år 2001 föreslås att fördelningen till högpresterande<br>datorer ökar med 15 miljoner kronor från och med år 2001 samt att för-<br>delningen till det tekniska forskningsinstitutet IMEGO AB ökar med 5<br>miljoner kronor från och med år 2001.</p> <p>Förutom de medel som fördelas från statliga anslag tillförs området<br>närmare 100 miljoner kronor per år från SSF. KK-stiftelsen har finansie-<br>rat ett flertal IT-relaterade projekt. Nu uppgår dessa satsningar till närma-<br>re 100 miljoner men kommer att minska under de kommande åren.</p> <p>Vetenskapsrådet och Verket för innovationssystem bör i planeringen av<br>olika insatser samverka med andra viktiga forskningsfinansiärer.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>61</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h4>6.3.3 Materialvetenskap och materialteknik</h4> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för<br>forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 35 mil-<br>joner kronor fördelas till forskning om materialvetenskap och material-<br>teknik.</p> <p>En planeringsförutsättning för åren 2002-2003 bör vara att av totalbe-<br>loppet skall 20 miljoner kronor fördelas inom ramen för Vetenskapsrå-<br>dets budget.</p> <p>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5<br>miljoner kronor fördelas till en forskarskola inom materialvetenskap<br>(avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för forskarskolan bör vara att<br>ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för vart och ett av åren 2002 och<br>2003.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Materialvetenskapen undergår just<br>nu en snabb utveckling och i allt fler sammanhang finns material som<br>utformats särskilt för specifika funktioner. Med hjälp av allt känsligare<br>analystekniker kan dess sammansättning och framställning följas ner på<br>atom- och molekylnivå vilket öppnat för avancerad materialsyntes där<br>form och egenskaper bestämts i förväg. Upptäckten av fullerenstrukturen<br>och dess varianter i exempelvis nanotuber har öppnat för att strukturele-<br>ment kan framställas på molekylär nivå. I de fall sådana är elektriskt le-<br>dande kan dessa användas som komponenter i molekylskala i mikrochips,<br>datorer, mobiltelefoner och även i biologiska system. Försök finns där<br>inopererade datachips förstärker nervsignaler för att häva förlamningar,<br>styra proteser och i konstgjorda ögon koppla nervsignaler till hjärnans<br>syncentrum. I takt med att alltfler genetiska koder blir kända ökar förstå-<br>elsen av cellulära processer vilket möjliggör framställningen av nya ma-<br>terial som kan anpassas till biologiska system. Dessa kan bli viktiga red-<br>skap inom bioteknik och medicin. Materialforskningen överlappar här<br>mot polymerkemi och organisk synteskemi där kemiska bibliotek testas<br>på lämpliga egenskaper. Här kan också nämnas miceller som i kroppen<br>kan leverera läkemedel till rätt organ, skogs- och jordbruksprodukter som<br>råmaterial för biologiskt nedbrytbara konstruktions- och förpacknings-<br>material. I framtagande av nya material måste även dess miljöpåverkan<br>och möjlighet att återvinnas beaktas.</p> <p>Materialkunnande av högsta kvalitet kommer att vara en nyckelfaktor<br>för många sektorer i svensk industri. Svensk materialteknik är mycket<br>framgångsrik i ett internationellt perspektiv, som exempel kan nämnas<br>specialstål och ”intelligenta polymerer”. Allt högre krav ställs på materi-<br>alens hållfasthet och tålighet i konstruktioner, i tillverkningsindustrins<br>verktyg och i energirelaterade material för extrema miljöer. Med forsk-<br>ning om hårda, höghållfasta och resistenta material kommer detta att<br>kunna vara ett framtida styrkeområde. Ett annat framtidsområde för in-<br>dustrin är ytkunskap. Det rör sig här om exempelvis höghållfasta ytor,<br>vackra ytor, icke-toxiska ytor eller ytor anpassade för biologiska miljöer.</p> <p>62</p> <p>Ytkunskap är både ur hållfasthetssynpunkt och design ett viktigt konkur-<br>rensmedel för svensk industri. Ett kreativ samarbete mellan material-<br>forskning och form- och designområdet kan ge näringslivet goda konkur-<br>rensfördelar. Avancerad datormodellering och simulering blir ett allt vik-<br>tigare instrument för produkt- och produktionsutformning. Process-, be-<br>arbetnings- och provningsteknik är andra viktiga kunskapsområden. På<br>området material och produkter från förnyelsebara råvaror har Sverige<br>goda förutsättningar att utveckla och behålla ett internationellt försprång.</p> <p>NFR och NUTEK startade 1990 ett gemensamt forskningsprogram in-<br>om materialområdet med dess tvärvetenskapliga materialkonsortier som<br>skulle pågå i tio år för att möjliggöra en långsiktig planering av verksam-<br>heten. Tvärvetenskapligt sammansatta forskargruppenngar valdes för de<br>olika konsortierna inom områden som då bedömdes få en kraftig utveck-<br>ling. Finansieringen av dessa konsortier övertogs år 1997 av SSF och<br>avslutas under år 2000. SSF planerar en fortsättning inom de områden<br>som förutsätts få en viktig roll i framtiden.</p> <p>Svensk materialforskning finansieras med mer än 300 miljoner kronor<br>årligen varav ca 100 miljoner kronor avser rådsfinansierad grundforsk-<br>ning och närmare 100 miljoner kronor avser tillämpad forskning. SSF<br>som övertog finansieringen av materialkonsortierna från NFR och NU-<br>TEK har totalt givit ett stöd på ungefär 110 miljoner kronor avseende<br>både grundforskning och tillämpad forskning.</p> <p>Regeringen anser mot bakgrund av den stora samhälleliga och industri-<br>ella betydelsen av material att ytterligare insatser behövs från Veten-<br>skapsrådet för att stärka materialforskningen. Av de nya resurser som<br>riksdagen anvisat för forskning och forskarutbildning under åren 2001-<br>2003 bör totalt 35 miljoner kronor fördelas till forskning om materialve-<br>tenskap och materialteknik. En planeringsförutsättning för åren 2002-<br>2003 bör vara att av totalbeloppet skall 20 miljoner kronor fördelas inom<br>ramen för Vetenskapsrådets budget. Av de nya resurserna föreslås i bud-<br>getpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas till en forskar-<br>skola inom materialvetenskap (jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsätt-<br>ning för forskarskolan bör vara att ytterligare 5 miljoner kronor avsätts<br>för vart och ett av åren 2002 och 2003.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>63</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h4>6.3.4 Humaniora och samhällsvetenskap</h4> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 128<br>miljoner kronor, samt minst 20 miljoner kronor ur programmet för fors-<br>karrekrytering, fördelas till humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.<br>Av totalbeloppet bör anslaget för det humanistiska området till sju uni-<br>versitet räknas upp. I budgetpropositionen för år 2001 föreslås en ytterli-<br>gare uppräkning med 20 miljoner kronor för år 2001. En planeringsförut-<br>sättning för år 2003 bör vara att det görs en ytterligare uppräkning med<br>17 miljoner kronor.</p> <p>Av de nya resurserna under åren 2001-2003 bör 15 miljoner kronor<br>fördelas till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.</p> <p>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 3<br>miljoner kronor fördelas till Institutet för framtidsstudier för främst de-<br>mografisk forskning, 3 miljoner kronor till Kollegiet för samhällsforsk-<br>ning och 25 miljoner kronor till fem forskarskolor (jfr avsnitt 8.3.1). En<br>planeringsförutsättning för forskarskolorna bör vara att ytterligare 25<br>miljoner fördelas för år 2002 och ytterligare 10 miljoner kronor för år<br>2003.</p> <p>En särskild resurs för s.k. småämnen, som år 2003 bör uppgå till 10<br>miljoner kronor, fördelas inom Vetenskapsrådets budget.</p> <p>I Vetenskapsrådets budget finns för åren 2001-2003 110 miljoner kro-<br>nor för bl.a. rekryteringsanställningar och bidrag för särskilt framstående<br>unga forskare. Av detta belopp bör minst 20 miljoner kronor avse rekry-<br>teringsanställningar och unga forskare inom det humanistisk-<br>samhällsvetenskapliga området, framför allt till humaniora.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Humanistisk och samhällsveten-<br>skaplig forskning syftar till att öka förståelsen för och ge förklaringarna<br>till människors tänkande, upplevelser och beteenden. Den ökade globali-<br>seringen, Sveriges medlemskap i EU, och utvecklingen av Sverige till ett<br>mångkulturellt samhälle både avseende etnisk mångfald och kulturell<br>mångfald ger ändrade förutsättningar för forskningen. Kunskapssamhället<br>ställer nya krav på livslångt lärande, rörligheten på arbetsmarknaden har<br>ökat och många av dessa faktorer påverkar våra liv i en utsträckning som<br>vi ännu inte har kunnat analysera. Samtidigt leder den snabba och accele-<br>rerande vetenskapsbaserade utvecklingen inom teknik, naturvetenskap<br>och medicin runt om i världen till en ökad reflektion över människors<br>handlande och människors upplevelser. Den tekniska utvecklingen, som i<br>hög grad drivs av utvecklingen inom de biologiska vetenskaperna och<br>informationsteknologin, innebär stora utmaningar för den humanistiskt<br>och samhällsvetenskapligt inriktade forskningen.</p> <p>Det måste finnas beredskap i forskarvärlden att möta förändringarna i<br>omvärlden. En vital humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning kan<br>ge stora bidrag till att öka förståelsen för samhälleliga fenomen, bl.a. ge-<br>nom att inbegripa ett historiskt perspektiv. Forskningen kan också ge</p> <p>64</p> <p>underlag för politiska beslut. Lokala och nationella frågor måste i allt Prop. 2000/2001:3<br>högre grad ses i ett globalt sammanhang när kontakterna mellan utveck-<br>lingsländer och industrialiserade länder ökar. I en värld av allt starkare<br>ömsesidiga beroenden blir målsättningen för forskningen om globalise-<br>ringens effekter att finna lösningar på gemensamma problem för att bidra<br>till fred och utveckling.</p> <p>HSFR redovisar i sin forskningsstrategi behovet av att stora övergri-<br>pande frågor får ett utrymme i forskningen. Det fanns t.ex. ingen bered-<br>skap i forskarvärlden för att ta upp frågor som Sovjetunionens samman-<br>brott, den asiatiska ekonomiska krisen eller religionspolitikens upp-<br>blomstring. Medel måste - även inom humaniora och samhällsvetenskap<br>- finnas tillgängliga för högriskprojekt.</p> <p>Svensk humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning är inom vissa<br>områden av internationellt hög kvalitet. Det visar de utvärderingar som<br>HSFR har låtit genomföra sedan 1985 av hela discipliner med knappt en<br>utvärdering per år. Bland särskilt starka områden som antingen rådets<br>beredningsgrupper och/eller disciplinutvärderingarna har framhållit finns<br>inom litteraturvetenskap nya fruktbara områden såsom receptionsestetik,<br>barnlitterär forskning, genusforskning och studier av postkolonial litte-<br>ratur och allmänna språkvetenskapliga problem. Den starka internatio-<br>nella anknytningen i ekonomiämnena har breddats till ett tydligare euro-<br>peiskt perspektiv. Psykologiämnet befinner sig i en framgångsfas och nya<br>forskningsfält av tvärvetenskaplig karaktär utvecklas. Den juridiska<br>forskningen har intensifierats under senare år. Nya juridiska forsknings-<br>områden har etablerats dels genom den omvälvande tekniska utveckling-<br>en, dels genom Sveriges medlemskap i EU varigenom en delvis ny<br>rättskällelära införts. De länder som har en god forskningsbas visar sig ha<br>avsevärda försteg framför andra. Detta visar på vikten av en bred och<br>kvalificerad juridisk forskning. Statsvetenskapen har förnyats genom stu-<br>diet av det politiska landskap som skapats av globaliseringen, europeisk<br>integration och det kalla krigets slut. Inom de historiska vetenskaperna<br>sker en ökad anknytning till internationella perspektiv, frågor, begrepp<br>och teorier. Historisk forskning, t.ex. inom arkeologi och idéhistoria,<br>möts av stort allmänt intresse. Den nutidsinriktade religionsforskningen<br>får en allt viktigare roll i analyser av människors individuella och sociala<br>situation. Inom många vetenskaper har nya komparativa perspektiv givit<br>viktiga resultat.</p> <p>Samtidigt pekas på svagheter och problem i den svenska humanistiska<br>och samhällsvetenskapliga forskningen. Ett problem är den bristande<br>rörligheten bland både forskare och forskarstuderande. Ett annat är svå-<br>righeten att göra de svenska institutionerna till lockande forskningsmiljö-<br>er för internationellt ledande forskare.</p> <p>Det finns också forskningsområden som saknas eller har mycket liten<br>volym trots att områdena är expansiva och framgångsrika internationellt.<br>Ett sådant är kognitiv neurovetenskap där forskare från flera discipliner<br>samverkar. Andra områden som framstår som lite uppmärksammade är<br>studier av immigration och mångkulturalitet, ungdom, undervisningen<br>och den högre utbildningen, internationalisering och komparativa studier.</p> <p>Inom framförallt det humanistiska forskningsområdet finns relativt<br>många ämnen där utbildning, forskning och forskarutbildning är av för-<br></p> <p>65</p> <p>hållandevis liten omfattning. Sådana ämnen kallas med en gemensam<br>benämning småämnen. HSFR har haft regeringens uppdrag att kartlägga<br>och lämna förslag till åtgärder avseende småämnen inom rådets ansvar-<br>sområde. Rådets rapport har remissbehandlats. Regeringen redovisar i<br>kap. 7.2 sin samlade bedömning angående småämnen. Denna innebär i<br>huvudsak att Vetenskapsrådet får ett nationellt ansvar för s.k. småämnen<br>inom humaniora vad avser forskning och forskarutbildning. Vetenskaps-<br>rådet bör även på sikt uppmärksamma de problem som finns för småäm-<br>nen inom samtliga ämnesområden.</p> <p>Institutet för framtidsstudier bedriver framtidsforskning för att stimule-<br>ra till en bred och öppen debatt om framtida hot och möjligheter i sam-<br>hällsutvecklingen. Institutets uppgift består dels i att identifiera centrala<br>framtidsproblem, dels i att bidra till det kunskapsunderlag som ligger till<br>grund för offentliga framtidsdebatter och beslut. En central utgångspunkt<br>för institutets forskningsprogram är att framtidsstudierna berikas genom<br>ett historievetenskapligt perspektiv som har stark koppling till demokra-<br>tifrågor, såsom institutionella förändringar i ett samhälle. Forskningen<br>har två mål, det första är att öka vår kunskap om möjliga utvecklingsten-<br>denser i framtidens samhälle. Det andra målet är att främja en demokra-<br>tiskt baserad och framgångsrik problemlösning.</p> <p>Tre långsiktiga förändringsprocesser framstår som centrala för förståel-<br>sen av den långsiktiga samhällsutvecklingen. Dessa är teknisk förändring,<br>institutionell omvandling och befolkningsutveckling (demografi). Det är<br>viktigt att teknikutvecklingen både blir en bas för såväl framgångsrik<br>industriell utveckling som en positiv tillgång för enskilda medborgare.<br>Institutionell omvandling handlar om olika demokratiska utmaningar<br>såsom förändringar i lagar, regelverk och konventioner. Många forskare<br>hävdar t.ex. att institutioners utformning är av avgörande betydelse för<br>länders ekonomiska utveckling. Ett exempel på detta är den svenska<br>samhällsmodellens förändring.</p> <p>Demografifrågomas betydelse för samhällsutveckling är i dag mycket<br>aktuella. Bl.a. finns det många frågor kring den framtida arbetskraftsför-<br>sörjningen som behöver belysas. Prognoserna pekar på att den ekonomis-<br>ka politiken kommer att ställas inför stora utmaningar när 40-<br>talistkullarna kommer i vårdkrävande åldrar samtidigt som arbetskraften<br>minskar på grund av ett lågt barnafödande, utbyggnad av högskoleutbild-<br>ningen och minskad invandring. Denna utveckling aktualiserar behovet<br>av forskning kring samspelet mellan befolkningens åldersstruktur, sam-<br>hällsomvandling och ekonomisk utveckling. Regeringens nysatsning på<br>framtidsforskning avser att stärka institutets egen forskarbas för att möj-<br>liggöra utökad forskning om demografins effekter på bl.a. samhällseko-<br>nomin och välfärdssystemet. Eftersom ett av institutets huvuduppgifter är<br>att stimulera till en bred och öppen debatt om framtidsfrågor, anser rege-<br>ringen att det är mycket viktigt att institutet aktivt och fortlöpande sprider<br>information kring sin forskning och dess resultat till en bred allmänhet.</p> <p>Kollegiet för samhällsforskning (SCASSS) är det främsta exemplet på<br>en långsiktig och koncentrerad satsning inom det samhällsvetenskapliga<br>och humanistiska fältet i Sverige. Det är en satsning som har till huvud-<br>syfte att främja internationalisering av forskningen och mångvetenskapli-<br>ga kontakter. SCASSS bildades i september 1985 på initiativ av HSFR,<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>66</p> <p>FRN och Riksbankens jubileumsfond. Genom regeringsbeslut i septem-<br>ber 1995 och 1997 omvandlades kollegiet till en permanent nationell in-<br>rättning i form av ett institut för avancerade studier inom främst sam-<br>hällsvetenskap och humaniora. Uppsala universitet är värduniversitet för<br>kollegiet. Huvuduppgifterna för kollegiet består i att ansvara för ett<br>gästforskarprogram, att erbjuda kurser för doktorander och att genom<br>gästforskare och tre direktörer genomföra forskning. Kollegiet erbjuder<br>en miljö i vilken internationellt ledande forskare dagligen nära samverkar<br>med seniora svenska forskare och med lovande yngre forskare. Därmed<br>har kollegiet blivit en nationell fokalpunkt för såväl inomvetenskapligt<br>motiverad forskning som för samarbeten mellan olika discipliner inom<br>sitt verksamhetsområde. En internationell utvärdering som utfördes 1998<br>konstaterar att forskning av hög kvalitet utförs vid institutet. Utvärde-<br>ringen understryker att trots att det är mindre än andra, i resurser och<br>forskningsvolym, är det i kretsen av sex ledande institut av denna typ i<br>världen. Utvärderingen konstaterar också att en förstärkning behövs för<br>att bibehålla och förstärka denna position. I den forskningsstrategi som<br>kollegiet inlämnat till regeringen betonas särskilt vikten av att förstärka<br>kollegiets gästforskarprogram.</p> <p>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap kommer att ansvara<br>för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning inom arbetslivet,<br>arbetsmiljön och i samhällslivet. Rådets signum blir bland annat tvärve-<br>tenskapliga ansatser inom dessa områden. Två viktiga områden som<br>identifierats är forskning om samspelet mellan arbete, människors livs-<br>lopp - både barn och vuxna - samt försörjningsstrategier i mångfaldens<br>Sverige.</p> <p>Regeringen anser att humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning är<br>angelägen. Framför allt den humanistiska forskningen behöver förstärkas.<br>Även inom dessa områden är det viktigt att forskningsmiljöer skapas som<br>även attraherar framstående utländska forskare. Det är också nödvändigt<br>med ytterligare insatser med tanke på det förestående generationsskiftet.<br>Det är angeläget att öka rörligheten bland forskare och forskarstuderande<br>och förstärka samarbetet över ämnesgränserna. Samarbetet mellan läro-<br>säten måste förstärkas så att en tillräcklig grad av specialisering kan<br>åstadkommas och så att lärosätenas insatser kan komplettera varandra.</p> <p>Svenska forskare intar en internationell tätposition avseende longitudi-<br>nell forskning. Detta beror på den långa traditionen med folkbokföring,<br>patientregister samt på att dessa register kan korreleras med de stora<br>blodbanker och vävnadsregister som samlats under 1900-talet. Detta ger<br>ett ypperligt material för forskare inom såväl samhällsvetenskaperna som<br>biologin och medicinen. Dessa register måste underhållas och upprätt-<br>hållas för framtida forskning. Samtidigt måste de etiska aspekterna av<br>longitudinella studier beaktas.</p> <p>Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-<br>bildning under åren 2001-2003 bör totalt 128 miljoner kronor fördelas<br>till humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning samt minst 20 miljoner<br>kronor ur programmet för forskarrekrytering. Av totalbeloppet bör ansla-<br>get för det humanistiska området till universiteten i Göteborg, Linköping,<br>Luleå, Lund, Stockholm, Umeå samt Uppsala räknas upp. I budgetpropo-<br>sitionen för år 2001 föreslås en ytterligare uppräkning med 20 miljoner<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>67</p> <p>kronor för är 2001. En planeringsförutsättning för år 2003 bör vara att det<br>görs en ytterligare uppräkning med 17 miljoner kronor. Av de nya resur-<br>serna under åren 2001-2003 bör 15 miljoner kronor fördelas till Forsk-<br>ningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Av de nya resurserna före-<br>slås i budgetpropositionen för år 2001 att 3 miljoner kronor fördelas till<br>Institutet för framtidsstudier främst för demografisk forskning, 3 miljoner<br>kronor till SCASSS och 25 miljoner kronor fördelas till fem forskarsko-<br>lor inom humaniora och samhällsvetenskap. En planeringsförutsättning<br>för forskarskolorna bör vara att ytterligare 25 miljoner kronor fördelas för<br>år 2002 och härutöver ytterligare 10 miljoner kronor för år 2003. En sär-<br>skild resurs för s.k. småämnen bör fördelas inom Vetenskapsrådets bud-<br>get, som år 2003 bör uppgå till 10 miljoner kronor. I Vetenskapsrådets<br>budget finns för åren 2001-2003 110 miljoner kronor för forskarrekryte-<br>ring avseende rekryteringsanställningar och bidrag till särskilt framståen-<br>de unga forskare. Av detta belopp bör minst 20 miljoner kronor avse re-<br>kryteringsanställningar och unga forskare inom det humanistiskt-<br>samhällsvetenskapliga området. Dessutom bör behovet av stora datain-<br>samlingar, såväl longitudinella som tvärsnittsundersökningar, tillgodoses.</p> <p>Förutom de medel som avsätts från statliga bidrag tillförs området<br>närmare 250 miljoner kronor årligen från Riksbankens Jubileumsfond för<br>forskning inom humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi.</p> <h4>6.3.5 Det konstnärliga området</h4> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för<br>forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 20 mil-<br>joner kronor fördelas för forskning på det konstnärliga området och för<br>konstnärligt utvecklingsarbete inom ramen för Vetenskapsrådets budget.<br>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5<br>miljoner kronor fördelas inom ramen för Vetenskapsrådets budget. En<br>planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 15 miljoner kronor förde-<br>las för år 2003.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Konstnärligt utvecklingsarbete är<br>en samlingsrubrik för aktiviteter på gränsen mellan konstnärligt skapande<br>och forskning kring de konstnärliga processerna. Ett viktigt syfte är att<br>öka den samlade kunskapen genom mänsklig upplevelse och gränsöver-<br>skridande mellan vetenskap och upplevelse. Ett annat syfte är att främja<br>utvecklingen inom olika konstområden. Ett tredje syfte för konstnärligt<br>utvecklingsarbete är att berika grundutbildningen inom det konstnärliga<br>området. På detta sätt bidrar konstnärligt utvecklingsarbete till kvaliteten<br>vid de konstnärliga högskoleutbildningarna på motsvarande sätt som<br>forskningen till högskoleutbildningens kvalitet inom andra områden.</p> <p>Under de senaste åren har möjligheterna att bedriva forskning inom det<br>konstnärliga området diskuterats med allt större intensitet, något som<br>poängteras bl.a. i Högskoleverkets rapport Designutbildningar i Sverige -<br>En utredning och utvärdering (2000:11 R). Utvecklingen går mot ett syn-<br>sätt där konst och vetenskap inte ses som ett motsatspar utan som två yt-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>68</p> <p>terpunkter på en skala där båda har relevans för det konstnärliga området,<br>men också kan berika andra områden.</p> <p>I betänkandet Konst utan gränser (Ds 1998:67), som behandlade möj-<br>ligheterna till en samordning av verksamheten vid de konstnärliga hög-<br>skolorna i Stockholm, anser utredaren att i stället för att betona motsätt-<br>ningen mellan konst och vetenskap bör en gemensam plattform definieras<br>och utvecklas. Regeringen delar denna uppfattning att högskolorna skall<br>samverka och anser att det är viktigt att stödja såväl konstnärligt utveck-<br>lingsarbete som forskning inom eller som anknyter till det konstnärliga<br>området. Genom samspelet mellan konst och vetenskap kan nya okon-<br>ventionella metoder utvecklas för att nå ny kunskap inom alla vetenskap-<br>liga områden.</p> <p>Av redovisningen ovan samt i avsnittet 8.4.1, under rubriken Forskning<br>på det konstnärliga området och konstnärligt utvecklingsarbete framgår<br>att detta forskningsområde är under stark utveckling. Det är i detta skede<br>angeläget att Vetenskapsrådet kan stödja lärosätena att utveckla området<br>vidare. Det är också angeläget att Vetenskapsrådet genom forskningsan-<br>slag stimulerar forskarutbildningen inom det konstnärliga området.</p> <p>Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-<br>bildning under åren 2001-2003 bör totalt 20 miljoner kronor fördelas för<br>forskning på det konstnärliga området och för konstnärligt utvecklingsar-<br>bete inom ramen för Vetenskapsrådets budget. Av de nya resurserna före-<br>slås i budgetpropositionen för år 2001 föreslås att 5 miljoner kronor för-<br>delas inom ramen för Vetenskapsrådets budget. En planeringsförutsätt-<br>ning bör vara att ytterligare 15 miljoner kronor fördelas för år 2003.</p> <h4>6.3.6 Utbildningsvetenskap</h4> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 114<br>miljoner kronor fördelas till utbildningsvetenskaplig forskning.</p> <p>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 20<br>miljoner kronor fördelas inom ramen för Vetenskapsrådets budget. En<br>planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 30 miljoner kronor förde-<br>las för år 2002 och ytterligare 40 miljoner kronor för år 2003.</p> <p>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 10<br>miljoner kronor fördelas till två forskarskolor inom utbildningsvetenskap<br>(jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för dessa forskarskolor är<br>att ytterligare 10 miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 4<br>miljoner kronor för år 2003.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Det livslånga lärandet är grunden<br>i det framväxande kunskapssamhället. Det första steget tas redan i för-<br>skolan. Kunskapens omfattning och djup utvecklas snabbare och intensi-<br>vare och kunskap omsätts allt fortare i olika verksamheter. Det för med<br>sig att yrkeslivet ständigt förändras. Utbildning är avgörande för vår<br>framtid och utbildningsväsendet ställs inför stora och nya utmaningar.<br>Utbildning måste i betydligt större utsträckning leda till att människor lär</p> <p>69</p> <p>nytt efter ungdomens studier för att kunna möta de snabba förändringarna<br>i samhället.</p> <p>Utbildning är en avgörande framtidsfråga både för den enskilde och för<br>samhället i stort. Det är viktigt att alla ges möjlighet att delta i sam-<br>hällsutveckling. Livslångt lärande för alla är därför en huvudutmaning för<br>Sverige. Sveriges framtida konkurrensförmåga är beroende av investe-<br>ringar i utbildning och lärande för att ge medborgarna en utbildning an-<br>passad till näringslivets och det övriga samhällets behov. Det finns sam-<br>tidigt ett behov av fler forskarutbildade lärare inom skolväsendet så att<br>den kunskap som förmedlas följer forskningsutvecklingen.</p> <p>En mycket stor del av Sveriges befolkning deltar i utbildning på olika<br>nivåer, i olika sektorer och på hel- eller deltid. Skolan lägger grunden till<br>det livslånga lärandet. Teknisk Framsyns panel 6 ”Material och material-<br>flöden i samhället” konstaterar att det är svårt att föreställa sig någon an-<br>nan samhällsfunktion som sysselsätter och engagerar fler medborgare.</p> <p>Antalet vuxna som studerar ökar kontinuerligt sedan ett antal år tillba-<br>ka. Det beror på att utbildning har varit och är ett starkt reformområde.<br>Den högre utbildningen har expanderat kraftigt. Även personalutbildning<br>och studieverksamhet på fritiden är omfattande verksamheter, också sett<br>ur ett internationellt perspektiv.</p> <p>Genom decentraliseringen av ansvaret för förskolan, skolan och vux-<br>enutbildningen och införandet av mål- och resultatstyrning har skolvä-<br>sendet fått förändrade förutsättningar och tydligare krav på sig vad gäller<br>kvalitet och måluppfyllelse. Högre krav ställs på lärarnas och skolledar-<br>nas förmåga att analysera och utveckla ett tänkande om skolarbetets in-<br>nehåll och uppläggning, att utvärdera sin egen verksamhet och elevernas<br>kunskaper, arbetssätt och prestationer.</p> <p>Med denna utveckling, och i den utveckling till ett lärande samhälle<br>som pågår, är det viktigt att öka förståelsen för hur ny kunskap bildas,<br>utvecklas, tas emot och används. Likaså är det angeläget att förstå villko-<br>ren och förutsättningarna för lärande under olika skeenden i livet och i<br>olika sammanhang samt hur lärande kan organiseras. Informationstekni-<br>ken är ett centralt verktyg i det livslånga lärandet. Det är därför viktigt att<br>öka och utveckla kunskap och kompetens om informationstekniken som<br>metod.</p> <p>Lärarutbildningen vid universitet och högskolor har sin bas i forskning<br>som utvecklar och prövar teorier om utbildning och lärande och som ock-<br>så ställer frågor om kunskapsbildning och lärande i anslutning till hög-<br>skolans vetenskapliga discipliner. Som en konsekvens av högskolans en-<br>gagemang i det livslånga lärandet är det också väsentligt att all annan<br>högskoleutbildning och utbildning av högskolans lärare på motsvarande<br>sätt präglas av den kunskapsbyggnad om lärande som pågår i Sverige och<br>andra länder.</p> <p>Forskningen kring utbildning, lärande, kunskapsbildning och kun-<br>skapsförmedling är alltjämt för svagt utvecklad i Sverige. Forskning 2000<br>(SOU 1998:128) konstaterar att forskning om utbildning förekommer<br>som udda specialiteter inom större forskningsområden, om de alls är fö-<br>reträdda i forskningsorganisationen. Sedan lärarutbildningen fördes in i<br>högskolan genom 1977 års högskolereform har lärarutbildningens forsk-<br>ningsbas paradoxalt nog försvagats snarare än förstärkts. Alltför ofta 1ig-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>70</p> <p>ger lärarutbildningen utanför den forskning som bedrivs inom högskolan<br>och berikas därför inte i tillräcklig grad av forskningsrön. Den forskning<br>som bedrivs inom exempelvis pedagogik, psykologi, sociologi, statsve-<br>tenskap och filosofi och som på olika sätt rör utbildning och lärande<br>kommer i tämligen liten utsträckning lärarutbildningen och skolväsendet<br>till godo.</p> <p>Genom regeringens och andra finansiärers stöd under de senaste åren<br>till forskning med anknytning till lärarutbildningen har emellertid en lo-<br>vande utveckling startats. Regeringen tar också nya initiativ på området.</p> <p>Flera lärosäten framhåller i sina forskningsstrategier att utbildning och<br>lärande är prioriterade områden och att det pågår en uppbyggnad av<br>forskning och forskarutbildning kring utbildning och lärande. Även äm-<br>nesdidaktisk forskning är på frammarsch vid flera universitet och hög-<br>skolor. Det gäller särskilt den ämnesdidaktiska forskningen som rör<br>grundskole- och gymnasieutbildning.</p> <p>Regeringen tillkallade våren 2000 en särskild utredare med uppdrag att<br>kartlägga och analysera den pedagogiska utvecklingen och det pedago-<br>giska förnyelsearbetet inom den högre utbildningen (Dir. 2000:24). Utre-<br>daren skall bl.a. kartlägga inriktningen och omfattningen på den forsk-<br>ning som bedrivs kring högskolepedagogik samt föreslå hur spridningen<br>av resultaten av forskningen kring högskolepedagogik kan främjas. Upp-<br>draget skall redovisas senast den 15 februari 2001</p> <p>Regeringen ser mycket positivt på den utveckling av forskning och<br>forskarutbildning kring lärande med direkt relevans för en pedagogisk<br>yrkesutövning som nu pågår inom universitet och högskolor. Statliga<br>medel som under senare år har fördelats av Högskoleverket till sådan<br>forskning har haft betydelse för denna utveckling. Resurser har också<br>tillkommit genom lokala satsningar samt från forskningsråd, stiftelser och<br>olika fonder. Dessa satsningar har givit det utbildningsvetenskapliga om-<br>rådet en bas för fortsatt tillväxt. Området har fortfarande alldeles för liten<br>omfattning för att kunna tillgodose de ökande behov av kunskaper om<br>utbildning och lärande som skola, lärarutbildning och samhället i övrigt<br>har. Enligt regeringen är de synnerligen angeläget att den lovande forsk-<br>ning som håller på att ta form ges ett kraftfullt och långsiktigt stöd. I pro-<br>positionen En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135) föreslås<br>därför en kraftig förstärkning av resurserna till utbildningsvetenskaplig<br>forskning i anslutning till lärarutbildning och den pedagogiska yrkesverk-<br>samheten.</p> <p>Utöver detta satsar regeringen fr.o.m. år 2000 på ett flertal utveck-<br>lingsprojekt som syftar till att förstärka skolväsendets vetenskapliga kun-<br>skapsbas och att utveckla värdegrundsområdet.</p> <p>Forskningsbasen för lärarutbildningen måste enligt regeringen ges för-<br>utsättningar att bli betydligt starkare. Det gäller såväl befintlig forskning<br>av hög kvalitet och med stor utvecklingspotential, som utvecklingen av<br>nya relevanta forskningsområden. Regeringen bedömer att utbildnings-<br>vetenskaplig forskning är av strategisk betydelse för kunskapssamhället<br>och dess ökande behov av kunskapsutveckling, utbildning och kvalifice-<br>rat lärande. Se vidare avsnitt 7.2 Kommittén för utbildningsvetenskap<br>samt avsnitt 8.3.1 angående forskarskolor.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>71</p> <p>Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-<br>bildning under åren 2001-2003 bör totalt 114 miljoner kronor fördelas<br>till utbildningsvetenskaplig forskning. Av de nya resurserna föreslås i<br>budgetpropositionen för år 2001 att 20 miljoner kronor fördelas inom<br>ramen för Vetenskapsrådets budget.. En planeringsförutsättning bör vara<br>att ytterligare 30 miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 40<br>miljoner kronor år 2003. Av de nya resurserna föreslås i budgetproposi-<br>tionen för år 2001 att 10 miljoner kronor fördelas till två forskarskolor<br>inom utbildningsvetenskap (jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning<br>för dessa forskarskolor bör vara att ytterligare 10 miljoner kronor förde-<br>las för år 2002 och 4 miljoner kronor för år 2003. Som en planeringsför-<br>utsättning tillförs dessutom, utöver de ovan nämnda 114 miljoner kronor,<br>Vetenskapsrådet 30 miljoner kronor från och med år 2002 för utbild-<br>ningsvetenskap.</p> <p>En utgångspunkt för Vetenskapsrådets fördelning av medel är att del-<br>tagande lärosäten tillsammans bör satsa egna resurser motsvarande minst<br>en tredjedel av de medel som erhålls från rådet.</p> <h4>6.3.7 Vård- och omsorgsforskning</h4> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 35<br>miljoner kronor fördelas till vård- och omsorgsforskning. Av de nya re-<br>surserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor<br>fördelas inom ramen för Vetenskapsrådets budget. En planeringsförut-<br>sättning bör vara att ytterligare 15 miljoner kronor fördelas för år 2003.</p> <p>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5<br>miljoner kr fördelas till en forskarskola inom området vård och omsorg<br>(jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för forskarskolan bör vara<br>att ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 5<br>miljoner kronor för år 2003.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Skälen for regeringens bedömning: Vårdforskningen är ett nytt och<br>viktigt forskningsområde som fått ökad betydelse för utvecklingen av<br>hälso- och sjukvården samt social omsorg. Forskningen är under upp-<br>byggnad avseende såväl forskningskompetens som organisation och<br>struktur. Omvårdnadsforskning och vårdforskning bedrivs huvudsakligen<br>inom det medicinska området, men också inom det samhällsvetenskapli-<br>ga området. Vårdforskning bedrivs i regel av de universitet och högsko-<br>lor som har vetenskapsområdet medicin, men också av andra högskolor<br>som har ansvar för utbildning för hälso- och sjukvårdsyrken. Benämning-<br>en på forskningsområdena varierar beroende på vilken profilering läro-<br>sätena vill satsa på. Forskning som inriktas mot sjuksköterskornas an-<br>svarsområde benämns ofta omvårdnadsforskning.</p> <p>En viktig finansiär av vårdforskning vid sidan av de medel som förde-<br>lats via statsbudgeten är Vårdalstiftelsen, som bildades år 1995 av en del<br>av löntagarfondsmedlen. Stiftelsen har enligt sina stadgar till uppgift att<br>främja forskning och forskarutbildning inom vård och allergiområdet.<br>Stiftelsen delar också ut medel till forskning som behandlar vårdproces-</p> <p>72</p> <p>sens utformning och dess betydelse för behandlings- och vårdresultat,<br>samt hur förändringar i sjukvården påverkar den enskilda människan.</p> <p>Regeringen gav 1994 utredningen (Dir. 1992:30) om hälso- och sjuk-<br>vårdens finansiering och organisation (HSU 2000) genom tilläggsdirektiv<br>i uppdrag att bl.a. överväga ansvarsfördelningen mellan staten och sjuk-<br>vårdshuvudmännen i fråga om finansiering av vårdforskning samt i vilka<br>former stöd kan ges till vårdforskningens utveckling.</p> <p>Utredningen har kartlagt vårdforskningen vid högskolan och konstate-<br>rar i sitt betänkande God vård på lika villkor? - om styrning av hälso-<br>och sjukvården (SOU 1999:66) att det bedrivs en ur ett internationellt<br>perspektiv omfattande vårdforskning och att det har skett en snabb ut-<br>veckling inom detta område.</p> <p>Forskningen är huvudsakligen inriktad på patienternas situation och<br>hur en anpassning kan ske till sjukdom och handikapp. Kommittén anser<br>att forskning och utveckling om äldrevård, handikappvård och vård om<br>psykiskt funktionshindrade bör stimuleras. De problem som kommittén<br>pekar på är att omvårdnadsforskningen präglas av små forskningsmiljöer<br>som är spridda vid flera högskolor och att det skulle behövs en större<br>koncentration till ett begränsat antal forskningsmiljöer för varje huvud-<br>ämne. En ökad samverkan mellan forskare skulle bidra till en samman-<br>hållen forskningsprofil och ge möjlighet till fördjupad kunskapsutveck-<br>ling inom området. Vidare konstaterar kommittén att antalet forskarstu-<br>derande är mycket stort i förhållande till antalet handledare och att detta<br>bör uppmärksammas vid de universitet och högskolor där denna typ av<br>forskning bedrivs.</p> <p>Antalet personer som disputerat inom ämnesområdet har ökat mycket<br>snabbt sedan högskolereformen 1977, då möjligheterna öppnades för per-<br>soner med s.k. medellång vårdutbildning att gå vidare till forskarutbild-<br>ning. Vårdalstiftelsen genomförde år 1999 en beräkning av antalet dokto-<br>rander och forskare vid universitet och högskolor. Antalet disputerade<br>sjuksköterskor ökade mellan åren 1985 till 1995 från ca 35 till 170. An-<br>talet registrerade doktorander inom vård- och omsorgsforskning vid me-<br>dicinsk och samhällsvetenskaplig fakultet var 1998 682 personer. Antalet<br>disputerade lärare var samma år 168, varav 48 hade professors eller do-<br>centkompetens.</p> <p>Enligt regeringens mening är en utveckling av vårdforskningen vid si-<br>dan av den medicinska forskningen ett viktigt bidrag för att utveckla häl-<br>so- och sjukvården. Svensk hälso- och sjukvård befinner sig i en intensiv<br>period av förändring och utveckling. Omfattande strukturella förändring-<br>ar har genomförts under senare år. Landvinningarna inom den medicins-<br>ka vetenskapen skapar också förändrade förutsättningar för vården. Fler<br>människor kan behandlas allt högre upp i åldrarna, och fler sjukdomar<br>botas. På så sätt bidrar den medicinska utvecklingen till att skapa nya<br>vårdbehov och mer omfattande vårdbehov för samhället. Förutsättningar-<br>na för att bedriva klinisk forskning för läkare såväl som sjuksköterskor<br>och annan vårdpersonal har försämrats bl. a. till följd av omorganisering-<br>ar inom hälso- och sjukvården. Forskningen bidrar till att förbättra om-<br>vårdnadsmetoder och allmänt höja kompetensen bland personalen inom<br>vården. Vårdpersonalens kompetens kommer att få en avgörande betydel-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>73</p> <p>se för hur samhället kommer att kunna klara av det ökat vårdefterfrågan<br>hos befolkningen.</p> <p>Inom Vetenskapsrådet kommer att finnas ett ämnesråd för medicin som<br>också kommer att få ansvar för att främja och stödja vård vetenskapi ig<br>forskning. Av de nya resurser riksdagen anvisat för forskning och fors-<br>karutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 35 miljoner kronor förde-<br>las till vård- och omsorgsforskning. Av de nya resurserna föreslås i bud-<br>getpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas inom ramen<br>för Vetenskapsrådets budget. En planeringsförutsättning bör vara att yt-<br>terligare 15 miljoner kronor fördelas för år 2003. Av de nya resurserna<br>föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas<br>till en forskarskola inom området vård och omsorg (jfr avsnitt 8.3.1). En<br>planeringsförutsättning för forskarskolan bör vara att ytterligare 5 miljo-<br>ner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 5 miljoner kronor för år<br>2003.</p> <p>Förutom de medel som avsätts från statliga bidrag tillförs området<br>närmare 100 miljoner kronor per år från Vårdalstiftelsen till vård- och<br>allergiforskning.</p> <p>I samband med pensionsavgångar inom lärarkåren kommer det att fin-<br>nas ett stort behov av forskarutbildade lärare under de närmaste åren.<br>Samtidigt med en utbyggd forskarutbildning är det angeläget att fortsätta<br>utvecklingen av vårdforskningen för att ytterligare stärka forskningsan-<br>knytningen av vårdutbildningarna. Särskilt viktigt är detta inom områden<br>där andelen forskarutbildade lärare är mycket låg eller saknas helt.</p> <p>Regeringen har också i samband med överläggningar om ett eventuellt<br>förstatligande av landstingens vårdhögskoleutbildningar kunnat konstate-<br>ra att i landstingens avtal, som gäller utbildningsuppdrag, med statliga<br>universitet och högskolor inkluderas medel för såväl forskning som andra<br>kompetenshöjande åtgärder.</p> <h4>6.3.8 Miljö och hållbar utveckling</h4> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för<br>forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 20 mil-<br>joner kronor fördelas till forskning inom miljö och hållbar utveckling<br>inom ramen för budgeten för Forskningsrådet för miljö, areella näringar<br>och samhällsbyggande. Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositio-<br>nen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas under budgetåret. En plane-<br>ringsförutsättning bör vara att ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för år<br>2002 och ytterligare 10 miljoner kronor för år 2003.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>En hållbar samhällsutveckling är ett långsiktigt övergripande mål för<br>statsmakterna. Målet omfattar såväl ekologiska som sociala, kulturella<br>och ekonomiska dimensioner. Dessa dimensioner är ömsesidigt beroende<br>av varandra och måste vägas samman på ett balanserat sätt för att målet<br>om en hållbar utveckling skall uppnås. Ytterst handlar det om att tillför-<br>säkra nuvarande och kommande generationer en ren miljö, goda fram-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>74</p> <p>tidsutsikter och en god livskvalitet. För att åstadkomma detta måste vik- Prop. 2000/2001:3<br>tiga biotoper skyddas och den biologiska mångfalden i svensk flora och<br>fauna bevaras. Biologisk forskning är i detta sammanhanget nödvändig<br>för att förstå den ekologiska påverkan av mänsklig aktivitet.</p> <p>Målsättningen om en hållbar utveckling har sin upprinnelse i<br>Brundtland-kommissionens rapport om hållbar utveckling och i Riokon-<br>ferensens beslut och åtaganden i främst Riodeklarationen, Agenda 21,<br>Konventionen om biologisk mångfald och i Klimat-konventionen om<br>klimatförändringar. I regeringsförklaringarna de fyra senaste åren har<br>regeringen uttalat att Sverige skall vara ett föregångsland i en regional<br>och global strävan mot en ekologiskt hållbar utveckling. Arbetet med att<br>ställa om Sverige till ekologisk hållbarhet skall fortsätta och påskyndas.<br>Målet, som formuleras i regeringens proposition Svenska miljömål -<br>Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (prop. 1997/98:145, miljöpropositio-<br>nen), är att Sverige skall ha nått en ekologiskt hållbar utveckling inom en<br>generation.</p> <p>För att bidra till en global utjämning och undvika att miljöförstöring<br>och utarmning av naturresurser och ekosystem skall försämra framtida<br>generationers livsmiljö och välfärd, har regeringen ställt upp tre övergri-<br>pande mål för ekologisk hållbarhet: skyddet av miljön, en effektiv an-<br>vändning av naturresurser och en hållbar försörjning med sådana resur-<br>ser. Samtidigt skall Sverige utvecklas på ett sätt som ger förutsättningar<br>för en uthållig och hög ekonomisk tillväxt i en värld som präglas av<br>snabba förändringar och en allt hårdare konkurrens. Det innebär att ut-<br>vecklingen bl.a. måste präglas av kostnads- och naturresurseffektivitet<br>FoU är ett viktigt redskap för att nå dessa mål. En hållbar samhällsut-<br>veckling på dessa premisser kan också leda till att nya arbetstillfällen<br>skapas och välfärden utvecklas.</p> <p>Energisystemet är av central betydelse i arbetet med att uppnå en håll-<br>bar utveckling och tillväxt. Den svenska energipolitiken lades fast genom<br>1997 års energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84, prop. 1996/97:84, bet.<br>1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272). Genom 1997 års energipolitiska be-<br>slut tillskapades ett nytt långsiktigt energipolitiskt program för omställ-<br>ningen av energisystemet. Basen för de långsiktiga åtgärderna inom detta<br>program är en målmedveten satsning på forskning, utveckling och de-<br>monstration för att främja omställningen till ett ekologiskt och ekono-<br>miskt uthålligt energisystem. Målet är att sänka kostnaderna för och in-<br>troducera ny energiteknik baserad på förnybara energislag. Genom be-<br>slutet har de statliga insatserna för utveckling av tekniken för framtidens<br>energisystem förstärks och koncentreras. Statens energimyndighet har<br>huvudansvaret för genomförandet av det långsiktiga energipolitiska pro-<br>grammet. I avsnittet 7.6.2. görs en översiktlig beskrivning av genomfö-<br>randet av programmet.</p> <p>Målen för ekologisk hållbarhet</p> <p>Dagens miljöpolitik har växt fram ur insikten om allvaret i olika miljöhot<br>- ozonlagrets uttunning, växthuseffekten, försurningen, övergödningen,<br>giftiga ämnens effekter på hälsa och miljö samt ohållbart utnyttjande av<br>naturresurser. Miljöpolitiken har därför under de senaste decennierna<br></p> <p>75</p> <p>riktats in på att formulera mål och utforma medel för att avvärja dessa<br>hot. I en rapport våren 1999 från Europeiska miljöbyrån om miljötillstån-<br>det inom EU konstateras dock att miljön i Europa fortfarande är hårt be-<br>lastad och att utvecklingen inom vissa områden fortfarande går åt fel håll.<br>Denna utveckling måste vändas. Ökade kunskaper behövs om hur miljön<br>påverkas och hur stora miljöhoten verkligen är. Även om stora delar av<br>miljöpåverkan är känd finns fortfarande vetenskapliga diskussioner huru-<br>vida exempelvis växthuseffekten verkligen har haft någon påverkan på<br>klimatet och hur stor dess inverka kommer att bli. Forskarna har olika<br>uppfattning om effekterna av kalkning som skydd mot försurning av sjö-<br>ar. Inom alla områden behövs mera grundforskning om biologiska pro-<br>cesser för att vi skall förstå de effekter civilisationen har.</p> <p>De globala försörjningsfrågorna vad gäller naturresurser, livsmedel och<br>färskvatten är nära sammanflätade med de stora miljöfrågorna. Med allt<br>allvarligare miljöproblem orsakade av klimatförändringar, växande be-<br>folkning och välstånd i världen blir fördelningen av naturresurser bety-<br>delsefull. De rika nationerna måste öka sin resurseffektivitet dramatiskt<br>över de närmaste decennierna. De förnyelsebara resurserna måste skyd-<br>das och utvecklas för att möjliggöra en hållbar försörjning. Resursför-<br>brukning och t.ex. koldioxidutsläpp ökar med ökad BNP. I takt med att<br>levnadsstandarden höjs i många länder ersätts många miljöproblem av<br>andra. För att bryta sambandet mellan ökad levnadsstandard och ökad<br>BNP krävs forskning kring såväl energieffektivisering som miljövänliga-<br>re resursanvändning.</p> <p>Samtidigt som de allra mest påtagliga miljöproblemen i Sverige är på<br>väg att begränsas förändras hotbilden. De hot mot miljön som vi nu ser<br>framför oss är av mer komplicerad natur, t.ex. genom att s.k. diffusa ut-<br>släpp (små men många utsläpp) får ökad betydelse. Tillsammans med<br>insikten om att användningen av naturresurser måste ändras, riktar det<br>intresset alltmer mot livsstilsfrågor, konsumtionsmönster, kulturvanor,<br>produktionsmetoder och samhällets organisation och planering uppmärk-<br>sammas därför allt mer. Kunskapen om detta är ofullständig och miljöar-<br>betet måste följas av fördjupade studier av den globala miljöeffekterna av<br>samhällsutveckling. För att en strategi för en ekologiskt hållbar utveck-<br>ling skall bli framgångsrik måste den främja såväl den sociala, kulturella<br>som den ekonomiska utvecklingen.</p> <p>Europeisk och global samverkan</p> <p>Arbetet inom EU och i andra internationella sammanhang (FN, WTO,<br>OECD, IEA, ICES m.fl.), inklusive samarbetet i vårt närområde, är cent-<br>ralt för att nå en hållbar utveckling. Det innebär att lösningarna på pro-<br>blemen måste sökas inom EU och i ett internationellt samarbete. Ett be-<br>tydande kunskapsstöd i form av forskning kommer att krävas som un-<br>derlag dels för att nå miljömålen, dels som stöd för Sveriges agerande i<br>internationella förhandlingar på miljöområdet. Ett sådant kunskapsstöd är<br>också avgörande när det gäller Sveriges möjligheter att påverka utveck-<br>lingen inom EU. För Sverige, som är pådrivande för en ekologiskt och<br>ekonomiskt hållbar utveckling, är det viktigt att beslut inom EU och i<br>andra internationella sammanhang kan grundas på bästa möjliga veten-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>76</p> <p>skapliga underlag. Det gäller i hög grad för vårt arbete inom de enda två<br>inom EU harmoniserade politikområdena, dvs. jordbrukspolitiken och<br>fiskeripolitiken, inom vilka Sverige driver ett flertal viktiga frågor med<br>bäring på hållbar utveckling, miljö, säkra livsmedel, djurskydd etc, men<br>också för vårt arbete inom de politikområden inom EU som påverkar<br>skogsbruket och skogsindustrin, där Sverige, tillsammans med Finland<br>och Österrike, har andra perspektiv än flertalet övriga medlemsstater.<br>Genom ett aktivt deltagande i forskningsprojekt inom ramen för EU:s<br>ramprogram för forskning och utveckling kan svenska forskare bidra till<br>detta underlag och samtidigt ge stöd för det svenska agerandet i dessa<br>sammanhang.</p> <p>Avgörande för våra möjligheter att driva en framgångsrik miljö- och<br>lantbrukspolitik är att vi kan motivera våra ställningstaganden med stöd<br>av forskningsresultat och att vi kan ta vara på forskningsresultat från and-<br>ra länder. Svenska forskningsframgångar i EU:s ramprogram grundas på<br>att man i Sverige har lyckats kombinera grundläggande lantbruks- och<br>miljöforskning med kravet på fokusering på relevanta problem inom om-<br>rådena. Den svenska forskningen inom dessa områden bör därför fortsatt<br>vara av högsta internationella kvalitet. Forskningen bör ges en inriktning,<br>som kännetecknas av grundläggande kunskapsuppbyggnad samt förmåga<br>till synteser och systemlösningar.</p> <p>Eftersom energimarknaderna utvecklas snabbt genom avreglering och<br>internationell integrering och de miljö- och klimatmässiga utmaningarna<br>som energisystemet står inför i stor utsträckning är globala görs de<br>svenska forsknings- och utvecklingsinsatserna i allt större utsträckning i<br>ett internationellt samarbete. Genom det internationella forskningssamar-<br>betet höjs kompetens och kvalitet i den nationella forskningen.</p> <p>De centrala internationella samarbetsformerna på energiforskningsom-<br>rådet utgörs av EU:s femte ramprogram för forskning och utveckling,<br>samt av samarbetet inom International Energy Agency (IEA). Forsk-<br>ningssamarbetet med länderna runt Östersjön är betydelsefullt för hela<br>regionens utveckling och ges hög prioritet.</p> <p>Hållbar utveckling är också en viktig aspekt i vårt samarbete med ut-<br>vecklingsländer på olika håll i världen. De behöver hjälp att ta steget för-<br>bi den teknik vi börjar att överge till den nya och ekologiskt hållbara tek-<br>nik som nu utvecklas. Kunskap, styrmedel och institutionell uppbyggnad<br>som främjar ekologisk hållbarhet behöver utvecklas. Utvecklingssamar-<br>betet behöver därför stöd av forskning för ekologisk hållbarhet på samma<br>sätt som det internationella förhandlingsarbetet.</p> <p>Forskning till stöd för en ekologiskt hållbar utveckling</p> <p>För att klara den stora uppgiften att förena ekologisk hållbarhet med eko-<br>nomisk tillväxt och social och kulturell välfärd krävs betydande forsk-<br>nings-, utbildnings- och informationsinsatser samt en utvecklad samver-<br>kan mellan forskningsfinansiärer och forskningsutförare och andra berör-<br>da, bl.a. näringsliv samt enskilda hushåll och individer.</p> <p>FRN fick år 1998 i uppdrag att utreda frågan om forskning för hållbar<br>utveckling. Nämnden konstaterade i utredningen att forskning för hållbar<br>utveckling pågår i det svenska forskningssystemet men att insatserna är</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>77</p> <p>otillräckliga inom många områden. Utredningen ansåg också att ett tydli-<br>gare hållbarhetsperspektiv behövs inom flera forskningsfinansierande<br>organ och att en ökad samordning av forskningen är nödvändig. Forsk-<br>ningsinsatserna är ofta tvärvetenskapliga, men utredningen understryker<br>också den betydelse grundforskningen har för att utveckla kunskapsba-<br>sen.</p> <p>FRN anser att alla forskningsaktörer måste ta ett ansvar för forskning<br>till stöd för en hållbar utveckling. Begreppet samhällsrelevans, som finns<br>i myndigheternas instruktioner, måste inbegripa hållbar utveckling. Vida-<br>re uppmärksammas bl.a. några forskningsområden som organisatoriskt<br>har en oklar hemvist och behöver förstärkas såsom forskning om styrme-<br>del, ekoeffektivitet och miljötoxikologi (toxikologi, ekotoxikologi och<br>miljömedicin).</p> <p>Många remissinstanser som yttrat sig över utredningen stödjer utred-<br>ningens slutsatser. Regeringen har på utredningens förslag avsatt särskil-<br>da forskningsmedel till Naturvårdsverket. Dessa avser främst forsknings-<br>stöd för miljöeffektstudier och miljötoxikologi. Naturvårdsverket har<br>också svarat för longitudinella studier av artförekomst, mätningar av till-<br>stånd i Östersjön och Västkustens vatten vid de marinbiologiska statio-<br>nerna.</p> <p>Forskningsfältet är i hög grad mångdisciplinärt. Det omfattar fråge-<br>ställningar av både grundläggande och mera problemorienterad karaktär<br>och spänner över ett stort antal vetenskapliga discipliner från teknik och<br>naturvetenskap till ekonomi, humaniora och samhällsvetenskap och har<br>relevans för alla samhällssektorer. Av detta följer att mång- eller tvärve-<br>tenskapligt samarbete ofta är nödvändigt. Forskning inom sakområdena<br>lantbruksvetenskaplig forskning, miljöforskning och forskning om ett<br>uthålligt samhällsbyggande är av strategisk betydelse för målet om en<br>ekologiskt hållbar utveckling, liksom bredare systemansatser mellan des-<br>sa och andra forskningsområden.</p> <p>Ansvaret för forskning för en övergripande systemsyn på samhällsut-<br>vecklingen såväl nationellt och europeiskt som globalt medför behov av<br>samverkan mellan FoU-kompetenserna inom de olika områdena. Den<br>breda systemsynen förutsätter dessutom samverkan med andra forsk-<br>ningsområden, både humanistisk-samhällsvetenskapliga och naturveten-<br>skapligt-tekniska sådana. FoU avseende näringslivsutveckling, energi och<br>kommunikationer har särskild betydelse i sammanhanget. Sammanföran-<br>det av områdena miljöforskning, lantbrukvetenskaplig forskning om ett<br>hållbart och samhällsbyggande öppnar för ökade möjligheter till FoU<br>kring en rad gränsöverskridande frågor. Dit hör t.ex. studier om att förena<br>stad och landsbygd i fungerande kretslopp. Dit hör också en effektiv<br>samverkan inom FoU för landsbygds- och stadsutveckling i sociala, kul-<br>turella och ekonomiska avseenden. Utvecklingen på kommunikationsom-<br>rådet, både vad avser informationsteknologin och fysiska transporter,<br>väntas inverka på regionala strukturer i en rad avseenden som behöver<br>integreras med de förändringar som följer av en ny syn på naturresurser<br>och produktionssystem. En viktig förutsättning för dessa bredare FoU-<br>ansatser är att de måste vila på en solid bas, som endast kan ges av en<br>grundläggande forskning och kompetensuppbyggnad. Forskningsrådet</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>78</p> <p>för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör ges i uppdrag att<br>ägna denna typ av frågeställningar stor uppmärksamhet.</p> <p>Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-<br>bildning under åren 2001-2003 bör totalt 20 miljoner kronor fördelas till<br>forskning inom miljö och hållbar utveckling inom ramen för budgeten för<br>Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande. I bud-<br>getpropositionen för år 2001 föreslås att 5 miljoner kronor fördelas år<br>2001. En planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 5 miljoner kro-<br>nor fördelas år 2002 och härjämte ytterligare 10 miljoner kronor år 2003.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>6.4 Horisontella aspekter</h3> <h4>6.4.1 Jämställdhet och genusforskning</h4> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 12<br>miljoner kronor fördelas till en forskarskola inom genusforskning. Av de<br>nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner<br>kronor fördelas till denna forskarskola (jfr avsnitt 8.3.1). En planerings-<br>förutsättning för forskarskolan bör vara att ytterligare 5 miljoner kronor<br>fördelas för år 2002 och ytterligare 2 miljoner kronor för år 2003. Veten-<br>skapsrådet bör inom ramen för sin budget fördela minst 10 miljoner kro-<br>nor för genusforskning.</p> <p>Regeringen anser att Vetenskapsrådet och lärosätena bör aktivt efter-<br>sträva jämn könsfördelning genom positiv särbehandling i forskarskolor-<br>na och genom rekryteringsanställningarna och med stöd av rekryterings-<br>målen.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Jämställdhet mellan kvinnor och män berör alla delar av samhället. I Sve-<br>rige har vi kommit långt när det gäller att skapa samma formella villkor<br>och förutsättningar för kvinnor och män. Däremot finns i praktiken fort-<br>farande stora ojämlikheter mellan män och kvinnor. För att komma läng-<br>re i arbetet för jämställdhet har olika former och strategier prövats. Stra-<br>tegierna för regeringens konkreta jämställdhetsarbete har upprättats i bå-<br>de ett kort och ett mer långsiktigt perspektiv.</p> <p>Sedan mitten av 1980-talet har regeringen avsatt särskilda medel för att<br>pröva nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet. För att motverka<br>brister i jämställdhet och den obalans som råder i fördelning av makt<br>mellan kvinnor och män har insatserna främst riktats mot att förbättra<br>kvinnors villkor. Inom den högre utbildningen och forskningen har en<br>mängd åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män vid-<br>tagits under 1990-talet. I propositionerna Jämställdhet mellan kvinnor<br>och män (prop. 1994/95:164, bet 1994/95:UbU18, rskr. 1994/95:405) och<br>Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr<br>1996/97:99) presenterades och genomfördes en rad åtgärder i enlighet<br>med regeringens jämställdhetspolitik, för att öka andelen kvinnor inom</p> <p>79</p> <p>olika anställningar inom högskolan och synliggöra både jämställdhet och<br>genusperspektiv.</p> <p>Kvinno-, mans- och genusforskningen har under de senaste åren bidra-<br>git till att öka kunskapen om orsaker och mekanismer bakom den segre-<br>gering och de hierarkiska strukturer som fortfarande råder i samhället.<br>Jämställdhetsarbetet har inriktats på att förändra de strukturer i samhället,<br>både formella och informella, som bidrar till att upprätthålla eller förstär-<br>ka en negativ könsuppdelning och ojämn maktfördelning mellan kvinnor<br>och män.</p> <p>Jämställdhet inom den högre utbildningen och forskningen är en fråga<br>om demokrati, rättvisa och kvalitet. Jämställdhet inom detta område<br>handlar om att förskjuta makten över verklighetsbeskrivningen och att<br>ifrågasätta rådande definitioner av kunskap. Kunskap är en nödvändig<br>förutsättning för samhällsförändring. Den bristande jämställdheten mel-<br>lan kvinnor och män måste synliggöras och myndigheter och andra orga-<br>nisationer måste införliva jämställdhetsperspektivet i sin verksamhet.<br>Dessutom bör det fördelas resurser för särskilda jämställdhetsåtgärder<br>inom prioriterade områden för att motverka den ojämna fördelningen av<br>makt och resurser mellan kvinnor och män. Metoder behöver utvecklas<br>som på sikt säkerställer att jämställdhetsfrågor införlivas i ordinarie verk-<br>samhet. Det är respektive lärosätes och forskningsfinansiärs skyldighet<br>att vidta de åtgärder som behövs. Under 1990-talet införlivades begreppet<br>”mainstreaming” i jämställdhetsarbetet. Det innebär att jämställdhetsfrå-<br>gor inte kan behandlas enskilt eller vid sidan av den ordinarie verksam-<br>heten utan att ett jämställdhetsperspektiv skall ingå som en självklar del i<br>arbetet. Idag används också begreppet, &quot;double strategies&quot; (dubbla strate-<br>gier). Enligt detta begrepp behövs både mainstreaming och särskilda<br>satsningar för att driva jämställdhetsarbetet framåt. Hand i hand med<br>jämställdhetsfrågor i högre utbildning och forskning går genusforskning<br>och genusperspektiv i forskning som bedrivs. Det är lätt att förväxla jäm-<br>ställdhet och genus. Det är viktigt att skilja på ojämställdhet, könsobalans<br>och underrepresentation av kvinnor å ena sidan och den vetenskapliga<br>kunskapsproduktionen å den andra sidan. Genusforskning finns i olika<br>hög grad i olika discipliner. Genus är en översättning från engelskans<br>&quot;gender&quot; betecknande s.k. socialt kön. Begreppet bygger på tolkningen<br>att manligt och kvinnligt är socialt och kulturellt betingat och därför<br>möjligt att påverka. Regeringen har i denna proposition föreslagit en<br>forskarskola i genusvetenskap för att förbättra forskaråterväxten inom<br>genusforskningen. Se vidare avsnittet 8.3.</p> <p>Åtgärder under 1990-talet</p> <p>Regeringen har fördelat medel för att inrätta 32 professurer och 73 fors-<br>karassistentanställningar för underrepresenterat kön. Via Högskoleverket<br>har medel fördelats till ca 120 doktorandtjänster för att öka antalet tjäns-<br>ter som innehas av kvinnor. För att stimulera fler kvinnor till en fortsatt<br>forskarkarriär och för att de skall kunna meritera sig internationellt har<br>via HSFR, MFR, NFR och TFR utdelats sammanlagt 14 miljoner kronor<br>för postdoktorala stipendier för kvinnor. Vidare har råden fördelat 7,5<br>miljoner kronor för gästprofessurer för kvinnliga forskare.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>80</p> <p>FRN, forskningsråden under Utbildningsdepartementet, SJFR, SFR<br>och Högskoleverket har sedan 1995 enligt sina instruktioner haft i uppgift<br>att främja jämställdhet mellan kvinnor och män inom sina verksamhets-<br>områden. Samtliga myndigheter skall främja jämställdhet mellan kvinnor<br>och män vid bedömning av ansökningar och i rådens arbetsgrupper och<br>prioriteringsskommitteer. Regeringen anser att dessa arbetar långsiktigt<br>och medvetet med jämställdhetsfrågor. Andelen ansökningar från kvinn-<br>liga forskare ökar visserligen långsamt men successivt och beviljande-<br>graden följer i de flesta fall denna trend.</p> <p>År 1996 utfärdade regeringen en förordning (1996:1579) om en grupp<br>för samverkan mellan vissa forskningsfinansierande myndigheter. Genom<br>samverkansgruppen skall myndigheterna i samråd främja och samordna<br>sin forskningsstödjande verksamhet när det gäller tvärvetenskaplig forsk-<br>ning, ett ökat medvetande om genusperspektivet i forskningen samt insat-<br>ser för jämställdhet. Samverkansgruppen anordnar bl.a. utbildning i jäm-<br>ställdhetsfrågor för forskningsråden avseende arbetet med rådens forsk-<br>ningsstöd. Samverkansgruppens insatser riktar sig till personal som ar-<br>betar direkt med forskare på fältet, granskning av ansökningar och för-<br>delning av medel, d.v.s. till handläggare i beredningsgrupper, program-<br>grupper o.dyl. Samverkansgruppen har varit pådrivande i arbetet med att<br>identifiera och synliggöra jämställdhets- och genusfrågorna.</p> <p>Vid anställning av lärare skall bl.a. beaktas sådana sakliga grunder som<br>stämmer överens med jämställdhetspolitiska mål. Dessutom har en be-<br>stämmelse införts om att båda könen skall vara representerade bland de<br>sakkunniga om inte synnerliga skäl talar emot detta. Vidare har en regel<br>införts om krav på redovisning av hur fakultetsnämnderna eller motsva-<br>rande organ har beaktat jämställdhetsaspekten vid bedömningen. Även<br>när det gäller det statistiska underlaget avseende könsaspekter har rege-<br>ringen förtydligat och kompletterat förordningen (1993:1153) om redo-<br>visning av studier m.m. vid universitet och högskolor. Ansvaret för en<br>jämn könsfördelning på alla nivåer inom lärarkåren åvilar universiteten<br>och högskolorna. Vid val till fakultetsnämnden och särskilda organ skall<br>både kvinnor och män vara representerade i valberedningen, och bland<br>dem som föreslås till ledamöter skall minst en tredjedel utgöras av kvin-<br>nor och minst en tredjedel av män, om det inte finns synnerliga skäl.</p> <p>Riksdagen har tidigare beslutat om principer för s.k. rekryteringsmål<br>för lärosäten i syfte att öka andelen kvinnor bland nyanställda forskare.<br>Sådana mål har för perioden 1997-1999 satts upp för samtliga universitet<br>samt Mitthögskolan. Lärosätena har ombetts att sätta upp mål för rekryte-<br>ring av kvinnliga forskare med sikte på att andelen kvinnor i professors-<br>kåren år 2008 skall uppgå till 25 procent. För att nå dessa mål måste läro-<br>sätena vidta åtgärder inom såväl grund- som forskarutbildning. Högsko-<br>leverket har uppdragits att följa upp och utvärdera lärosätenas arbete.</p> <p>Regeringen inrättade år 1997 Nationella sekretariatet för genusforsk-<br>ning med uppgift att överblicka genusforskningen inom Sverige och spri-<br>da dess resultat inom och utanför universiteten. Sekretariatet arbetar med<br>att öka medvetandet om genusperspektivets betydelse och analyserar dess<br>status och utvecklingsmöjligheter inom alla vetenskapsområden. Samma<br>år inrättades ett nationellt ansvarsbibliotek för kvinno-, mans-, och ge-<br>nusforskning i Göteborg.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>81</p> <p>Det finns särskilda forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning<br>vid nio lärosäten. Genussekretariatet, ansvarsbiblioteket och dessa sär-<br>skilda forum är viktiga för utvecklingen av både genus-, kvinno-, och<br>mansforskning men också för att sådan forskning skall kunna förgrena<br>sig i olika riktningar. Verksamheten vid dessa centra/fora har också visat<br>sig bidra till att rekrytera kvinnliga forskare och forskarstuderande. Den<br>forskning som bedrivs vid dessa centra/fora är en viktig tillgång och den-<br>na bör tas tillvara av lärosätena.</p> <p>För att främja genusforskning i ämnen där den idag saknar förankring<br>avsatte regeringen medel för 18 tjänster varav 6 professurer, med inrikt-<br>ning på genusforskning i ämnena litteraturvetenskap, sociologi, informa-<br>tionsteknologi, folkhälsovetenskap, fysikundervisningens didaktik och<br>människa-maskin.</p> <p>Högskoleverket har fått i uppdrag att utveckla undervisningen om ge-<br>nus och jämställdhet i jurist- och ekonomiutbildningarna. Samtliga äm-<br>nesområden skall kunna innehålla genusperspektiv på grundutbildnings-<br>nivå. På sikt kan en jämnare rekrytering av kvinnor och män till samtliga<br>utbildningar komma till stånd och bryta den könssegregerade utbildnings-<br>och arbetsmarknaden.</p> <p>Utvärderingar</p> <p>För att jämställdhetsarbetet skall kunna drivas framåt på ett effektivt<br>sätt krävs att reformer som syftar till att öka jämställdheten inom forsk-<br>ningsområdet utvärderas, men också att reformer på forskningsområdet<br>som inte haft jämställdhet som mål utvärderas ur ett jämställdhetspers-<br>pektiv. Regeringen har givit Högskoleverket i uppdrag att utvärdera någ-<br>ra av de reformer och särskilda satsningar som syftar till att öka jäm-<br>ställdheten inom högre utbildning och forskning.</p> <p>Högskoleverket har på regeringens uppdrag utvärderat särskilda dokto-<br>randtjänster, postdoktorala stipendier och gästprofessurer för kvinnor<br>samt forskarassistenttjänster för underrepresenterat kön. Högskoleverket<br>konstaterar att åtgärderna troligen haft en positiv betydelse för jämställd-<br>heten vid universiteten och högskolorna. Den totala andelen kvinnor på<br>olika nivåer har ökat, men satsningarna är inte tillräckliga för att uppnå<br>jämn könsfördelning inom rimlig tid. För att motverka ett långsamt jäm-<br>ställdhetsarbete krävs att universitet och högskolor arbetar mera aktivt för<br>att uppnå en jämnare könsfördelning. Högskoleverket föreslår i sin rap-<br>port fortsatt satsning på särskilda tjänster för underrepresenterat kön.</p> <p>Högskoleverket har i en annan rapport lämnat en redovisning för hur<br>universitet och högskolor uppfyllt sina rekryteringsmål för perioden<br>1997-1999 samt föreslagit nya mål för perioden 2001-2004. En vägle-<br>dande princip för rekryteringsmålen för perioden 2001-2004 är att målen<br>höjs för att fungera som en sporre i jämställdhetsarbetet. Regeringen re-<br>dovisar i budgetpropositionen för år 2001 de nya rekryteringsmålen för<br>lärosätena.</p> <p>Mot bakgrund av bl.a. den ojämna könsfördelningen bland högskolor-<br>nas lärare och forskare har Statistiska Centralbyrån (SCB) initierat ett<br>projekt kring främst kvinnors men även mäns arbetsmiljö vid universitet<br>och högskolor. Syftet är att skildra eventuella skillnader med avseende på</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>82</p> <p>synlig såväl som dold maktfördelning och inflytande mellan kön och<br>tjänstekategorier. SCB kommer under hösten 2000, med stöd från Ut-<br>bildningsdepartementet, Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitu-<br>tet och Sveriges universitetslärarförbund, att utföra en pilotstudie som<br>omfattar samtliga lärare och forskare vid två svenska lärosäten. Ambitio-<br>nen är att i ett senare skede genomföra en huvudstudie för samtliga uni-<br>versitet och högskolor. En sådan totalundersökning skulle möjliggöra<br>jämförelser mellan tjänstekategorier och kön såväl inom som mellan läro-<br>säten samt med arbetsmarknaden i övrigt. Regeringen välkomnar SCB:s<br>initiativ och ser det som mycket viktigt att få ta del av samlade uppgifter i<br>ärendet som kan användas i det fortsatta arbetet med att skapa en jäm-<br>ställd arbetsmiljö vid landets lärosäten.</p> <p>Satsningar inför 2000-talet</p> <p>Syftet med en jämnare könsbalans inom forskningen är inte bara att<br>åstadkomma mer rättvisa möjligheter för underrepresenterat kön utan<br>även att påverka forskningens inriktning och forskningsmiljöerna vid<br>lärosätena. Det är regeringens övertygelse att forskningen kommer att<br>berikas av en större andel kvinnor, särskilt inom traditionellt manliga<br>forskningsområden.</p> <p>Forskningsfinansiärerna har en central roll i arbetet med att främja<br>jämställdheten inom forskningen. Det gäller bl.a. att sörja för att ett till-<br>räckligt antal kvinnor är ledamöter i styrelserna för dessa myndigheter<br>och dess prioriteringskommittéer. Det gäller också att uppmärksamma att<br>kvinnor har samma chans som män att få bidrag från forskningsfinansie-<br>rande myndigheter för projekt av likartad kvalitet. Den nya myndig-<br>hetsorganisationen för forskningsfinansiering har uppmanats att verka för<br>jämställdhet och för att genusperspektivet beaktas. Det nya Vetenskaps-<br>rådet bör verka för jämställdhet mellan kvinnor och män inom sitt verk-<br>samhetsområde. I enlighet med bestämmelser i förordningen (2000:654)<br>om elektorsförsamling vid forskningsråd skall en jämn könsfördelning<br>eftersträvas vid tillsättning av ledamöter i styrelsen.</p> <p>EG-domstolen har nyligen prövat i vad mån svenska regler om positiv<br>särbehandling vid anställningar inom högskoleväsendet är förenliga med<br>gemenskapsrätten. Målet gällde bl.a. förordningen (1995:936) om vissa<br>anställningar som professor och forskarassistent i jämställdhetssyfte och<br>(numera) 4 kap. 16 § högskoleförordningen (1993:100). Domstolen kom<br>fram till att gemenskapsrätten hindrar en nationell lagstiftning som inne-<br>bär att en sökande till en statlig tjänst av underrepresenterat kön med till-<br>räckliga kvalifikationer skall utses framför en sökande av motsatt kön<br>som annars skulle ha utsetts, om det behövs för att en sökande av det un-<br>derrepresenterade könet skall utses och under förutsättning att skillnaden<br>mellan sökandenas kvalifikationer inte är så stor att tillämpningen strider<br>mot kravet på saklighet. Detta gäller även om den nationella lagstiftning-<br>en är begränsad till att gälla tillsättning av ett på förhand bestämt, be-<br>gränsat antal tjänster eller tjänster som har inrättats som ett led i en en-<br>skild högskolas särskilt beslutade program enligt vilket positiv särbe-<br>handling får tillämpas. Däremot hindrar inte gemenskapsrätten en regel<br>som grundas på nationell förvaltningspraxis och som innebär att en sö-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>83</p> <p>kande som tillhör det underrepresenterade könet får ges företräde framför<br>en medsökande av motsatt kön, förutsatt att de sökande i merithänseende<br>kan anses jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga. Som förutsättning<br>gäller dock att det skall göras en objektiv bedömning av ansökningarna<br>med beaktande av samtliga sökandes personliga förhållanden.</p> <p>De svenska reglerna prövades bl.a. mot direktivet om likabehandling<br>av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning<br>och befordran samt arbetsvillkor (76/207/EG). Som skäl för sin bedöm-<br>ning i den delen anförde EG-domstolen sammanfattningsvis följande. Det<br>konstaterades att den svenska lagstiftningen i aktuellt avseende gör det<br>möjligt att ge företräde åt en sökande av underrepresenterat kön, vars<br>kvalifikationer för tjänsten visserligen är tillräckliga, men inte likvärdiga<br>med de kvalifikationer som andra sökande av motsatt kön har. Vid be-<br>dömningen i urvalsförfarandet är det berättigat att vissa positiva och ne-<br>gativa kriterier beaktas som i och för sig är könsneutrala till sin utform-<br>ning. Därför kan det beslutas att tjänsteår, ålder och dagen för senaste<br>befordran endast beaktas om de har betydelse för den sökandes lämplig-<br>het, kvalifikationer och yrkeserfarenheter. På samma sätt kan det fastslås<br>att t.ex. familjesituationen eller partnerns inkomst saknar betydelse. Till-<br>lämpningen av dessa kriterier skall ske på ett öppet sätt och det skall gö-<br>ras en objektiv bedömning av ansökningarna med beaktande av samtliga<br>sökandes personliga förhållanden. Av svensk tillämplig lagstiftning<br>framgår inte att bedömningen av de sökandes kvalifikationer har gjorts<br>utifrån klara och tillförlitliga kriterier som kan förebygga eller kompense-<br>ra nackdelar i yrkeskarriären för personer av det underrepresenterade<br>könet. Tvärtom innebär de svenska reglerna att en sökande till en statlig<br>tjänst av underrepresenterat kön och med tillräckliga kvalifikationer för<br>tjänsten skall utses framför en sökande av motsatt kön som annars skulle<br>ha utsetts, om det behövs för att en sökande av det underrepresenterade<br>könet skall utses. Lagstiftningen ger således automatiskt företräde åt sö-<br>kande av underrepresenterat kön om dessa har tillräckliga kvalifikationer.</p> <p>Det krävs dock enligt den svenska regeln att skillnaden mellan de kva-<br>lifikationer som sökande av respektive kön har inte får vara så stor att<br>tillämpningen skulle stå i strid med kravet på saklighet vid tillsättningen.<br>Domstolen anser att det inte går att exakt fastställa innebörden av detta<br>villkor, vilket medför att valet av en sökande bland dem med tillräckliga<br>kvalifikationer i sista hand grundas enbart på att sökanden tillhör under-<br>representerat kön, även om denna har lägre kvalifikationer än en annan<br>sökande av motsatt kön. Någon objektiv bedömning av ansökningarna<br>med beaktande av samtliga sökandes personliga förhållanden görs inte.<br>Slutsatsen blir att de svenska reglerna strider mot direktiven.</p> <p>I fördraget sägs att i syfte att i praktiken säkerställa full jämställdhet i<br>arbetslivet mellan kvinnor och män får principen om likabehandling inte<br>hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om åtgärder som rör<br>särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade<br>könet att bedriva yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompense-<br>ra nackdelar i yrkeskarriären (artikel 141.4) . Domstolen menar att inte<br>heller av denna fördragsbestämmelse kan anses följa att den svenska ur-<br>valsmetoden är tillåten, eftersom den under alla omständigheter inte står i<br>proportion till det mål som eftersträvas.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>84</p> <p>En utgångspunkt för jämställdhetsarbetet är bestämmelserna i jäm-<br>ställdhetslagen (1991:433) där bl.a. bestämmelser om positiv särbehand-<br>ling ingår. Regeringen anser att det är angeläget att lärosätena vidtar de<br>åtgärder som behövs för att se till att dessa bestämmelser efterlevs vid<br>anställningar. Varje lärosäte som anordnar forskarutbildningar bör hålla<br>utbildning för forskarhandledare. I dessa bör jämställdhet och genuspers-<br>pektiv ingå i syfte att ge handledaren en förmåga att lägga ett genuspers-<br>pektiv på sin handledning.</p> <p>Av de ny resurser riksdagen anvisat för forskning och forskarutbild-<br>ning under åren 2001-2003 bör 12 miljoner kronor fördelas till en fors-<br>karskola inom genusforskning. Av de nya resurserna föreslås il budget-<br>propositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas till denna fors-<br>karskola (jfr avsnitt 8.3.1). En planeringsförutsättning för forskarskolan<br>är att ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 2<br>miljoner kronor för år 2003. Utöver denna satsning bör Vetenskapsrådet<br>inom ramen för sin budget fördela minst 10 miljoner kronor för genus-<br>forskning.</p> <h4>6.4.2 Forskningsetik</h4> <p>Regeringens forslag: Det skall föras in en ny paragraf i högskolelagen<br>som innebär att vetenskapens trovärdighet och god forskningssed skall<br>värnas i universitetens och högskolornas verksamhet.</p> <p>Regeringens bedömning: Regeringen avser att vidare utreda frågan om<br>det bör föras in en generell författningsreglering för forskningsetisk<br>granskning som omfattar alla finansiärer och forskningsutförare.</p> <p>Bakgrund: Vetenskapens och teknikens stora betydelse för samhället<br>och dess utveckling medför att forskningsetiska frågor är av stort allmänt<br>intresse. Forskningsverksamhet aktualiserar en rad frågor av etisk karak-<br>tär. Det kan vara metoderna som är etiskt problematiska, därför att de<br>innebär experiment på människor eller djur eller bygger på att känsliga<br>uppgifter om enskilda personer ställs samman. Den tidigare debatten och<br>granskningen har framför allt berört dessa frågor. Forskningsetiska över-<br>väganden omfattar emellertid även t.ex. frågor om objektivitet och sak-<br>kunskap vid utvärdering av forskning och bedömning av samhälls-<br>problem.</p> <p>Forskningsetiska frågor hade tidigare behandlats av Forskningsetiska<br>utredningen (SOU 1989:74 och 75) och därefter av riksdagen (prop.<br>1989/90:90, bet. 1989/90:UbU25, rskr. 328). Riksdagen ansåg att fors-<br>karna själva måste ta ansvaret för den etiska kvaliteten likaväl som för<br>den vetenskapliga. Etisk prövning av forskningsprojekt är således en na-<br>turlig del av verksamheten. Riksdagen framhöll bl.a. vikten av utbildning<br>i forskningsetiska frågor på alla stadier, men särskilt inom forskarutbild-<br>ningen.</p> <p>Regeringen gjorde i propositionen Forskning och samhälle (prop.<br>1996/97:5) bedömningen att forskningsetiska problem och forskarnas<br>ansvar i dessa frågor borde ägnas förnyad uppmärksamhet. Med tanke på<br>den snabba utvecklingen inom vetenskapen och strävan efter en närmare<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>85</p> <p>samverkan mellan forskning och samhälle behövdes en översyn av vad Prop. 2000/2001:3<br>forskarsamhället och andra gjorde för att hantera de etiska frågorna. En<br>ny och breddad analys av de forskningsetiska frågorna borde göras.</p> <p>Regeringen tillsatte en utredning för en allsidig belysning av forsk-<br>ningsetiska frågor eftersom dessa frågor är av stor betydelse för forskning<br>och samhälle. Kommittén skulle enligt direktiven analysera vilka etiska<br>frågor som uppstår i forskningsprocessen och med denna utgångspunkt<br>granska utbildningen i forskningsetik och även överväga andra åtgärder<br>som kan öka medvetenheten om etiska frågor i forskningen. Kommittén<br>skulle också analysera problematiken kring forskningsfusk och veten-<br>skaplig oredlighet. Vidare skulle kommittén se över det nuvarande sys-<br>temet för forskningsetisk granskning och föreslå utformning av forsk-<br>ningsetisk granskning av sådana projekt som innefattar användning av<br>personnummer. Utvecklingen i andra länder skulle belysas och konsek-<br>venser för Sverige av internationella konventioner skulle beaktas.</p> <p>Kommittén om forskningsetik fick således ett brett uppdrag. Kommit-<br>tén har arbetat med en rad skilda frågor som forskningsfusk och annan<br>oredlighet i forskning, bedömning av forskningsprojekt ur etisk synvin-<br>kel, jävsförhållanden i den vetenskapliga granskningen av forsknings-<br>projekt, intressekonflikter i forskningen, utbildning och forskning i<br>forskningsetik, öppenhet och insyn i forskningsprocessen, redovisning<br>och tillsyn m.m. Betänkandet rymmer också såväl övergripande som<br>mycket detaljerade förslag i administrativa frågor. Under sitt arbete har<br>kommittén initierat diskussion och debatt bl.a. genom att ordna seminari-<br>er och genom att i egen regi remittera en delrapport för synpunkter till ett<br>stort antal berörda organ. De yttranden som inkommit till regeringskans-<br>liet under remissförfarandet av slutbetänkandet uttrycker överlag stor<br>uppskattning av kommitténs arbete med analys av de forskningsetiska<br>frågorna. Flera instanser nämner i sitt yttrande att de initierat åtgärder på<br>området. Samtidigt menar många att betänkandet har en slagsida åt det<br>medicinska området och att det juridiska underlaget lämnar en del i öv-<br>rigt att önska.</p> <p>I det följande behandlas de två huvudförslagen i kommitténs betänkan-<br>de, nämligen förslagen om hanteringen av forskningsfusk samt verksam-<br>heten med forskningsetisk bedömning av forskningsprojekt.</p> <p>Vetenskaplig oredlighet och forskningsfusk</p> <p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår en definition av begreppet<br>&quot;oredlighet i forskning&quot;. Härmed bör enligt kommittén avses att en fors-<br>kare avsiktligt och på ett vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapli-<br>ga kraven eller medvetet bryter mot allmänt accepterade etiska normer.<br>Oredlighet i forskning inbegriper enligt kommittén fabricering och för-<br>falskning av data eller källmaterial, plagiering samt andra handlingar i<br>avsikt att vilseleda omgivningen beträffande de vetenskapliga kraven<br>eller medvetna brott mot allmänt accepterade etiska normer i samband<br>med ansökan om forskningsanslag, vid forskningens genomförande eller<br>vid rapportering av forskningsresultat.</p> <p>Som allmän strategi för att komma till rätta med oredlighet i forskning<br>föreslår kommittén att lärosätenas ledningsansvar bör betonas genom att<br></p> <p>86</p> <p>det införs en bestämmelse i högskolelagen (1992:1434) om att det åligger<br>varje lärosäte att värna om vetenskapens trovärdighet och god forsk-<br>ningssed. Det bör åligga varje lärosäte eller annan myndighet som bedri-<br>ver forskning att besluta om riktlinjer för utredning av anmälan om ored-<br>lighet i forskning. Privata forskningsinrättningar rekommenderas besluta<br>om motsvarande riktlinjer. Kommittén föreslår inrättande av en Forsk-<br>ningens centrala förtroendenämnd. I de fall av oredlighet i forskning där<br>ärendet inte blir föremål för disciplinansvar eller åtalsanmälan, men där<br>misstanken om oredlighet inte kan avföras, bör denna nämnd göra en<br>fördjupad utredning. Nämnden föreslås således att på uppdrag av myn-<br>digheter och privata forskningsinrättningar pröva om forskare varit ored-<br>liga i sin forskning och besluta om rekommenderad disciplinpåföljd och<br>om åtalsanmälan.</p> <p>Kommittén föreslår att det bör åligga varje fakultet/lärosäte att upprätta<br>en plan för utbildning i forskningsetik, att utbildningens utformning skall<br>bestämmas av fakulteterna/lärosätena själva, att utbildningen skall vara<br>anpassad till ämnena och att kurserna bör vara obligatoriska. Fakulteter-<br>na/lärosätena bör upprätta program för utbildning av handledare i forsk-<br>ningsetiska frågor. Kommittén föreslår också att det i högskoleförord-<br>ningen (1993:100) görs ett tillägg där utbildning i forskningsetik anges<br>som ett obligatoriskt inslag i all forskarutbildning.</p> <p>Det ingick också i kommitténs uppdrag att studera den s.k. peer review<br>processen som innebär att forskare bedömer kvaliteten i andra forskares<br>arbete vid t.ex. ansökan om projektbidrag, tillsättning av tjänster eller vid<br>publicering av vetenskapliga artiklar. Enligt kommittén är peer review<br>den bästa tillgängliga metoden vid bedömning av forskning, men man för<br>fram vissa rekommendationer och riktlinjer för att stärka opartiskhet i<br>bedömningen och förbättra insynen i granskningsprocessen. Dessa riktar<br>sig huvudsakligen till forskningsråden och stiftelser och inbegriper bl. a.<br>åtgärder för en höjd medvetenhet om jävsregler, en jämnare könsfördel-<br>ning samt regelbundna utvärderingar av granskningsprocessen.</p> <p>Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att kommittén före-<br>slagit en alltför vid definition av oredlighet i forskning. Definitionen bör<br>enligt dessa avgränsas till att omfatta sådant som är specifikt för forsk-<br>ningsverksamhet. Den skulle på så sätt också närma sig definitioner som<br>tillämpas internationellt. De flesta remissinstanserna anser att förebyg-<br>gande arbete är viktigt och tillstyrker att lärosätenas ledningsansvar beto-<br>nas bl.a. genom det föreslagna tillägget i högskolelagen. Många anser att<br>även forskningsmyndigheter och privata forskningsinrättningar som inte<br>omfattas av högskolelag och högskoleförordning bör åläggas att fastställa<br>riktlinjer för hantering av oredlighet i forskning. Förslaget om en central<br>förtroendenämnd möter blandade reaktioner. Å ena sidan är det viktigt att<br>eftersträva enhetlighet i bedömning och minskad risk för jäv men å andra<br>sidan är forskningsfusk sällsynt och den föreslagna nämndens roll i redan<br>existerande regelsystem anses oklar. Flera instanser betonar behovet av<br>att skydda såväl anmälare som anmäld.</p> <p>De flesta remissinstanserna är positiva till ett ökat inslag av forsk-<br>ningsetik i forskarutbildningen och till att frågor om forskningsetik också<br>ingår i handledarutbildningen. Många instanser är emellertid emot en<br>reglering av forskarutbildningens innehåll i högskoleförordningen eller<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>87</p> <p>avstyrker förslaget om ett obligatorium. Man framhåller också att kurser i<br>forskningsetik måste vara anpassade till ämnet/vetenskapsområdet. En<br>rad instanser anser att forskningsetik måste förekomma redan i grundut-<br>bildningen, inte minst inom vårdområdet. Några instanser framhåller be-<br>tydelsen av handledare och andra seniora forskare som &quot;forskningsetiska<br>förebilder&quot;.</p> <p>När det gäller peer review processen instämmer remissinstanserna i<br>stort i kommitténs bedömning och menar att man i hög grad redan tilläm-<br>par de principer som kommittén föreslår.</p> <p>En sammanställning av remissynpunkterna finns tillgänglig vid Utbild-<br>ningsdepartementet.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening är den de-<br>finition av oredlighet i forskning som kommittén föreslagit inte använd-<br>bar. En definition bör tydligare skilja på vad som är allmänt olämpligt<br>beteende enligt vetenskapliga normer och vilka handlingar som är att<br>hänföra till tjänsteförseelse eller rentav kan föranleda misstanke om brott.<br>En användbar definition av oredlighet i forskning eller forskningsfusk<br>bör ha en tydlig koppling till vilka eventuella åtgärder som kan komma<br>att bli aktuella om en överträdelse görs. Forskarsamhället måste självt<br>hantera det som enbart kan betraktas som olämpligt beteende medan det<br>för tjänsteförseelse och brottsliga handlingar finns regelsystem enligt<br>följande.</p> <p>Lagen (1994:260) om offentlig anställning innehåller särskilda före-<br>skrifter om arbetstagare hos bl.a. myndigheterna under regeringen. En<br>arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyl-<br>digheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseel-<br>se. Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. Avsteg från bestämmel-<br>serna om disciplinpåföljd får dock göras genom kollektivavtal. Den som<br>är misstänkt för att i sin anställning ha begått brott skall anmälas till åtal,<br>om misstanken avser tjänstefel, grovt tjänstefel, mutbrott och brott mot<br>tystnadsplikt. Åtalsanmälan skall också ske om misstanken avser annat<br>brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än böter. Mål om<br>tillämpligheten av lagen om offentlig anställning skall handläggas på så<br>sätt att talan väcks i Arbetsdomstolen eller vid tingsrätt enligt närmare<br>bestämmelser i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.</p> <p>Beträffande arbetstagare som är anställda av lärosätet, dvs. lärare och<br>anställda doktorander gäller enligt högskoleförordningen (1993:100)<br>följande. Styrelsen för lärosätet skall besluta om bl.a. disciplinansvar,<br>åtalsanmälan och om avstängning. Styrelsen får välja att inrätta en perso-<br>nalansvarsnämnd som prövar dessa frågor. Om en sådan nämnd inrättas<br>skall nämnden avgöra dessa frågor. Om styrelsen för lärosätet eller en<br>personalansvarsnämnd meddelar en disciplinpåföljd finns även här möj-<br>lighet att söka ändring i beslutet genom att väcka talan mot lärosätet en-<br>ligt lagen om rättegång i arbetstvister. Av 7 § lagen (1982:80) om an-<br>ställningsskydd framgår att uppsägning från arbetsgivaren skall vara sak-<br>ligt grundad.</p> <p>För studenter och doktorander som är antagna till och bedriver forskar-<br>utbildning finns bestämmelser om disciplinära åtgärder (varning och av-<br>stängning). Ärenden om disciplinära åtgärder handläggs av en disciplin-<br>nämnd, som skall finnas vid varje lärosäte. Ett beslut av disciplinnämn-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>88</p> <p>den om avstängning kan överklagas hos länsrätt, men ett beslut om var-<br>ning får inte överklagas.</p> <p>I högskolelagen finns krav på att verksamheten skall avpassas så att en<br>hög kvalitet nås. Att motverka slarv eller medvetet fusk liksom allmänt<br>oacceptabelt beteende individer emellan på arbetsplatsen borde kunna<br>inbegripas i denna allmänna strävan efter en hög kvalitet i verksamheten.<br>Som beskrivits finns det redan regler om hur arbetsgivare skall hantera<br>situationer när en anställd kan misstänkas ha gjort sig skyldig till brott<br>som skall anmälas till åtal eller gjort sig skyldig till tjänsteförseelse. Det<br>saknas därför skäl att skapa en ny, särskild ordning med ett centralt organ<br>för att utreda forskningsfusk. Såvitt man kan bedöma är upptäckta fall av<br>forskningsfusk sällsynta. Samtidigt är det p.g.a. den moderna forskning-<br>ens höga grad av specialisering svårt att upptäcka forskningsfusk och att<br>utreda hur det har gått till. I första hand bör enligt regeringens uppfatt-<br>ning förebyggande åtgärder som utbildning och medvetandegörande prio-<br>riteras. Det är också viktigt att framhålla hur angeläget ett noggrant<br>granskningsarbete är t.ex. i samband med anställningar och granskning<br>av avhandlingar samt i samband med forskningsfinansiärers behandling<br>av ansökningar och redovisningar av genomförda projekt. För att betona<br>lärosätenas ansvar för förebyggande åtgärder föreslår regeringen ny para-<br>graf i högskolelagen enligt vilket vetenskapens trovärdighet och god<br>forskningssed skall värnas.</p> <p>Myndighet eller lärosäte som utreder om en anställd skall anmälas till<br>åtal eller om disciplinpåföljd skall beslutas bör kunna anlita extern ex-<br>pertis som stöd i utredningen. Det finns idag en expertgrupp knuten till<br>MFR som kan stödja lärosätena på detta sätt inom det medicinska fältet.<br>Denna modell bör i den nya myndighetsorganisationen för forskningsfi-<br>nansiering utvidgas. Vetenskapsrådet bör kunna tillhandahålla nationell<br>expertis inom alla vetenskapsområden som vid behov kan anlitas av läro-<br>sätena.</p> <p>Som ovan redogjorts för finns bestämmelser om åtalsanmälan från ar-<br>betsgivarens sida. När åtgärd vidtagits för att åtal skall väckas får inte<br>arbetsgivaren inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande med anled-<br>ning av det som föranlett åtgärden. Även om ingen misstanke finns om<br>att brott enligt brottsbalken begåtts kan vissa handlingar företagna av en<br>offentligt anställd forskare föranleda åtgärder från arbetsgivarens sida i<br>form av disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Ytterst blir det Arbetsdom-<br>stolen som tar ställning till om en forskare anses ha gjort sig skyldig till<br>fusk som påverkar anställningen. Utredningen har föreslagit att lärosäte-<br>na bör utfärda riktlinjer för utredning av misstanke om forskningsfusk.<br>Ytterst är det rektor såsom myndighetschef som är ansvarig för att sådana<br>utredningar kommer till stånd samt för formerna för dessa utredningar.<br>Regeringen har erfarit att sådana riktlinjer har tagits fram inom Univer-<br>sitets- och högskoleförbundet (SUHF) och tillämpas av lärosätena. Enligt<br>regeringens bedömning fordras inte någon ytterligare reglering för närva-<br>rande. Hanteringen av frågor om oredlighet i forskningen bör emellertid<br>följas upp och regeringen avser att återkomma till frågan.</p> <p>Utbildning och medvetandegörande om forskningsetiska frågor är vik-<br>tiga element i det förebyggande arbetet mot oredlighet i forskning. Stats-<br>makterna bör emellertid inte som kommittén föreslår detaljreglera fors-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>89</p> <p>karutbildningens innehåll. Det är emellertid naturligt att doktoranden,<br>tillsammans med sin handledare, diskuterar forskningsetiska frågor. Re-<br>geringen överväger att föreskriva i högskoleförordningen om handledar-<br>utbildning på sätt som beskrivs i avsnitt 8.5.2 i denna proposition. Det är<br>angeläget att handledarutbildningen även innefattar forskningsetiska frå-<br>geställningar.</p> <p>Granskningen av forskning genom peer-review är ett bärande element i<br>forskningens kvalitetskontroll. Denna process är därmed också viktig i<br>det förebyggande arbetet mot oredlighet i forskning. Enligt regeringens<br>mening bedrivs ett medvetet och aktivt arbete med utveckling av peer-<br>review processen särskilt hos forskningsråden. Regeringen följer detta<br>utvecklingsarbete noga bl.a. vid uppföljningen av myndigheternas årsre-<br>dovisningar.</p> <p>Etisk prövning av forskning</p> <p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att det i högskoleförordningen<br>skall införas en bestämmelse om att forskningsprojekt som innefattar för-<br>sök med människa eller mänsklig vävnad skall prövas i en forsknings-<br>etisk kommitté i enlighet med av varje högskola fastställd arbets- och<br>beslutsordning. Prövningen skall ha sin utgångspunkt i de etikregler och<br>internationella deklarationer som antagits avseende forskning inom olika<br>vetenskapsområden. De forskningsetiska kommittéernas beslut skall vara<br>rådgivande, vilket bl.a. innebär en markering att forskaren själv är den<br>som är ytterst moraliskt ansvarig genom hela forskningsprocessen. En<br>lokal kommitté skall kunna vända sig till en annan forskningsetisk kom-<br>mitté eller annan instans. I de fall en etikansökan avslås bör forskaren ha<br>rätt till ytterligare en prövning ifrån en annan kommitté. Separata kom-<br>mittéer bör inrättas för skilda vetenskapsområden. De forskningsetiska<br>kommittéerna bör bestå av representanter för såväl forskningen som det<br>allmänna.</p> <p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till etisk<br>prövning av forskning som berör människor. Många instanser har dock<br>invändningar mot utredningens förslag till utformning av den etiska<br>prövningen. Etisk prövning bör inte enbart göras av forskning vid univer-<br>sitet och högskolor, utan krav på forskningsetisk prövning bör skrivas in<br>även i andra relevanta myndigheters instruktioner. Många remissinstanser<br>anser emellertid att det behövs en generell författningsreglering (ramlag)<br>av de forskningsetiska kommittéerna, liksom av förfarandet vid dessa<br>organ. Det föreslagna tillägget till högskoleförordningen beträffande för-<br>sök med människa eller mänsklig vävnad anses oklart formulerat. Många<br>remissinstanser anser att formuleringen är allt för generell. Att pröva alla<br>försök som inbegriper mänsklig vävnad är orealistiskt och förordningen<br>skulle förlora sin verkan. Vissa remissinstanser, flera av dem utan an-<br>knytning till medicinsk forskning, anser att formuleringen är för snäv och<br>inte inbegriper all etiskt problematisk forskning. Systemet med ytterligare<br>en prövning i en annan kommitté anses vara alltför oklart reglerat. Flera<br>instanser påpekar att samma regler och samma bedömningsgrunder bör<br>gälla i samtliga kommittéer för att undvika jäv och skilda bedömningar<br>vid olika lärosäten. Många remissinstanser föredrar ett system med</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>90</p> <p>överprövning hos en överordnad nämnd. En sådan överprövningsinstans<br>bör också kunna göra policyuttalanden och formulera riktlinjer och reg-<br>ler. I frågan om etikkommittéernas sammansättning är remissopinionen<br>splittrad.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening är det<br>viktigt att det finns tydliga kriterier för vilka forskningsprojekt som skall<br>genomgå forskningsetisk prövning. Endast särskilt integritetskänslig<br>forskning bör granskas. Kommitténs förslag till avgränsning som den<br>uttrycks i ett föreslaget tillägg i högskoleförordningen är därför alltför<br>vid.</p> <p>Under slutet av 1960-talet inrättades successivt forskningsetikkommit-<br>téer vid samtliga medicinska fakulteter i Sverige. Detta skedde delvis<br>som ett svar på den s.k. Helsingforsdeklarationen från 1964 och därför att<br>National Institute of Health i USA år 1966 beslöt att alla humanforsk-<br>ningsprojekt som skulle stödjas ekonomiskt därifrån måste genomgå etisk<br>granskning. Numera finns således i var och en av landets sjukvårdsregio-<br>ner en regional forskningsetikkommitté. Dessa regionala etikkommittéer<br>är knutna till de medicinska fakulteterna. I Stockholmsregionen finns<br>även lokala etikkommittéer, vilka sorterar under Karolinska Institutets<br>regionala etikkommitté. Medicinska forskningsrådets (MFR) nämnd för<br>forskningsetik är policyorgan i forskningsetiska frågor och samordnar<br>arbetet i de olika forskningsetikkommittéerna.</p> <p>HSFR och SFR har båda etikkommittéer som granskar projektansök-<br>ningar som är ställda till respektive råd och i vissa fall också sådana som<br>remitteras från andra forskningsfinansiärer. Liksom MFR:s etiknämnd<br>har dessa etikkommittéer även policyskapande uppgifter.</p> <p>Statens medicinsk-etiska råd tillsattes år 1985 som ett rådgivande or-<br>gan till regeringen. En av rådets främsta uppgifter är att följa utveckling-<br>en inom sådan forskning och behandling som kan anses vara känslig för<br>den mänskliga integriteten eller påverka respekten för människovärdet.<br>Rådet tar dock inte ställning till enskilda forskningsprojekt.</p> <p>Gentekniknämnden inrättades år 1994 och har till uppgift att följa den<br>nationella och internationella utvecklingen på genteknikområdet, bevaka<br>etiska frågor och genom rådgivande verksamhet främja en etiskt försvar-<br>bar och säker användning av gentekniken så att människors och djurs<br>hälsa samt miljön skyddas. Nämndens roll utreds för närvarande av Bio-<br>teknikkommittén (Dir. 1997:120).</p> <p>• I den forskningsetiska utredningens betänkande Forskningsetisk pröv-<br>ning (SOU 1989:74) föreslogs viss reglering av formerna för forsknings-<br>etisk granskning och för utbildning i forskningsetik. Riksdagen beslutade<br>emellertid, i enlighet med förslagen i 1990 års forskningspolitiska propo-<br>sition (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:UbU25, rskr 328), att inte ytterli-<br>gare reglera verksamheten.</p> <p>Medicinsk forskning bedrivs ofta med hjälp av försökspersoner. De<br>kunskapsvinster forskningen kan leda till måste vägas mot de risker för-<br>sökspersoner kan utsättas för. Försökspersoner måste få en rättvisande<br>information om vad medverkan i ett forskningsprojekt innebär. Det nuva-<br>rande systemet för forskningsetisk granskning är i första hand avsett att<br>hantera dessa frågor. Därutöver tillkommer den granskning som sker i</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>91</p> <p>SFR:s och HSFR:s etiska kommittéer, huvudsakligen av ansökningar<br>ställda till respektive råd, avseende integritetskänsliga projekt.</p> <p>Enligt regeringens mening har ingenting framkommit som tyder på att<br>det nuvarande systemet inom det medicinska fältet inte fungerar väl. Där-<br>emot har nya behov av forskningsetisk prövning uppstått dels genom ny<br>lagstiftning och dels genom vetenskapens utveckling. Personuppgiftsla-<br>gen (1998:204), lagen om hälsodataregister (1998:543) och lagen om<br>vårdregister (1998:544) innehåller regler om att om viss behandling god-<br>känts av en forskningsetisk kommitté, får känsliga personuppgifter be-<br>handlas för forskningsändamål om behandlingen är nödvändig enligt vis-<br>sa närmare bestämmelser och om samhällsintresset av det forskningspro-<br>gram där behandlingen ingår klart väger över den risk för otillbörligt in-<br>trång i enskildas personliga integritet som behandlingen kan innebära. I<br>dessa lagar avses med forskningsetisk kommitté ett särskilt organ för<br>prövning av forskningsetiska frågor som har företrädare för både det all-<br>männa och forskningen och som är knutet till ett universitet eller en hög-<br>skola eller till någon annan instans som i mera betydande omfattning fi-<br>nansierar forskning. Regeringen har erfarit att Socialstyrelsen, Folkhäl-<br>soinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statens Institutionsstyrelse och<br>Svenska Kommunförbundet har enats om att inrätta en gemensam forsk-<br>ningsetisk kommitté knuten till Socialstyrelsen. Personuppgiftslagen har<br>därvid tolkats så att Socialstyrelsen får anses likställd med en &quot;instans<br>som i mera betydande omfattning finansierar forskning&quot;. Kommittén<br>skall vara tillgänglig för samtliga nämnda myndigheter samt för Svenska<br>Kommunförbundet. Kostnaderna för den etiska kommittén delas av<br>samtliga berörda.</p> <p>Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en översyn av frågor<br>som rör de s.k. biobankerna i hälso- och sjukvården. Utgångspunkten för<br>översynen är att viktig kunskap som kan hämtas från dessa biobanker<br>skall kunna vara tillgänglig för forskning, vård och behandling, samtidigt<br>som användningen inte får skada den enskilde, de genetiska släktingarna<br>eller deras integritet. Intresset för att få tillgång till materialet har ökat<br>kraftigt under senare år, bl.a. på grund av den snabba utvecklingen inom<br>genteknik och biomedicinsk forskning. Socialstyrelsen har i enlighet med<br>uppdraget lagt fram ett förslag till en särskild lag om biobanker (S<br>2000/3332/HS). Den föreslagna regleringen förutsätter bl.a. att forsk-<br>ningsetikkommittéer prövar inrättande av en biobank för forskningsän-<br>damål eller när en befintlig biobank skall ställa prover till förfogande för<br>ett nytt forskningsprojekt eller för klinisk prövning. Under år 1999 har<br>MFR:s etiska nämnd utfärdat forskningsetiska riktlinjer för användningen<br>av det humanbiologiska materialet i biobanker för forskning.</p> <p>Enligt regeringens bedömning finns mot denna bakgrund skäl som talar<br>för en generell författningsreglering av forskningsetisk prövning. Kom-<br>mitténs betänkande ger emellertid otillräckligt underlag för en sådan åt-<br>gärd och regeringen avser därför att vidare utreda denna fråga inte minst<br>mot bakgrund av Europakonventionen om mänskliga rättigheter och<br>biomedicin. En sådan ramlag borde lämpligen bl.a. reglera huvudmanna-<br>skapet för kommittéerna och deras sammansättning, vilken forskning som<br>måste etikgranskas, riktlinjer för etikbedömningen samt former för<br>överprövning av kommittéernas beslut.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>92</p> <h4>6.4.3 Forskningsinformation</h4> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Regeringens bedömning: Vetenskapsrådet och Forskningsforum bör<br>ges ett särskilt ansvar för att sprida forskningsinformation.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Vetenskapens utveckling sker i<br>en allt snabbare takt och forskningens möjligheter att bidra till framsteg i<br>samhället blir därmed allt större. Den omvälvande utveckling som har<br>skett och som sker inom informationstekniken och som nu även präglar<br>biotekniken kan komma att förändra samhället och människors villkor på<br>ett sällan tidigare skådat sätt.</p> <p>Samtidigt innebär denna utveckling stora utmaningar. Forskningen gör<br>ständigt nya landvinningar och människor hyser stora förhoppningar till<br>forskningens möjligheter att lösa många svåra problem. Den nya tidens<br>kunskap väcker dock många frågeställningar. Utvecklingen, framför allt<br>inom biotekniken och genomforskningen, innebär också att samhället och<br>dess medborgare måste ta ställning till allt svårare etiska frågor.</p> <p>Mot denna bakgrund är det nödvändigt med en omfattande, aktiv och<br>förtroendefull dialog mellan forskarna och det övriga samhället så att<br>motiven för forskningen öppet diskuteras. Det räcker inte med att fors-<br>karna informerar varandra utan forskningsresultaten måste också bli kän-<br>da bland allmänheten. Särskilda avnämare, t.ex. näringslivet, behöver<br>också kunna uttrycka sina forskningsbehov och få möjlighet att påverka<br>forskningens inriktningar där det är relevant. Samverkan mellan högsko-<br>lan, näringslivet och skilda samhällssektorer behandlas närmare i avsnit-<br>tet 8.7.</p> <p>När det gäller relationen mellan forskningen och allmänheten har<br>forskningsinformation olika syften. Information om forskning bidrar till<br>att höja den allmänna kunskapsnivån i samhället, vilket ökar enskilda<br>individers möjligheter att delta i den demokratiska processen. Det är ge-<br>nom att få ta del av kunskap som människor kan påverka sin situation.<br>Att bedriva forskning är en verksamhet som kräver detaljerade kunskaper<br>om aktuella frågeställningar, metoder och tidigare resultat. Det är angelä-<br>get att allmänheten får inblick i hur vetenskapliga prioriteringar görs,<br>vilka etiska överväganden som sker och hur vetenskapliga projekt ge-<br>nomförs. Information om ett visst forskningsområde, forskningsprojekt<br>eller forskningsprocess gör det möjligt för människor att bilda sig en<br>uppfattning om och därmed ha möjlighet att ha synpunkter på forskning-<br>ens inriktning, vilket är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Det är<br>ett naturligt krav att medborgarna får veta hur statliga forskningsmedel<br>används och vilka resultat det leder till.</p> <p>Hela samhället är mottagare av den kunskap som tas fram genom<br>forskningen. Information om forskningsresultat har även betydelse för<br>samhällsutvecklingen i sin helhet, bl.a. genom att forskningsresultat i<br>ökande omfattning ligger till grund för politiska beslut. Att denna kun-<br>skap sprids till allmänheten är också en demokratifråga.</p> <p>Forskningsinformationen bör främja dialogen mellan forskare och all-<br>mänheten. För att uppnå detta krävs att informationen är målgruppsan-<br>passad, begriplig och tillgänglig. Forskningsinformationen bör öka all-<br>mänhetens intresse för forskning, medvetenhet om forskningens betydel-</p> <p>93</p> <p>se, samt främja kunskaperna om forskningens möjligheter och begräns-<br>ningar.</p> <p>De viktigaste förmedlarna av forskningsinformation är forskarna själ-<br>va. Forskarna bör på alla sätt uppmuntras att i populariserad form pre-<br>sentera sin forskning för allmänheten för att därigenom främja en dialog<br>mellan forskare och allmänhet. Forskningsinformation bör ses som en<br>naturlig del av forskningen och bör vara meriterande i forskarnas karriär-<br>utveckling.</p> <p>Aktörerna som sprider forskningsinformation är många. Arbete med<br>forskningsinformation i mer organiserad form bedrivs idag vid landets<br>lärosäten, de nuvarande forskningsråden och sektorsorganen, av forsk-<br>ningsstiftelserna, museer, Högskoleverket - främst genom databasen SA-<br>FARI - m.fl. Det finns dessutom ett antal populärvetenskapliga tidskrif-<br>ter, vetenskapsredaktioner vid Sveriges television och Sveriges radio<br>samt ett stort antal frilansjournalister som bevakar forskningsfrågor. I<br>Sverige och internationellt växer det fram nätverk av experter som via<br>internet snabbt kan ge exempelvis journalister kontakt med den kompe-<br>tens som de efterfrågar.</p> <p>Samverkan mellan förmedlarna av forskningsinformation, t.ex. mellan<br>lärosätena och forskningsråden, förekommer bl.a. kring vissa populärve-<br>tenskapliga arrangemang. Sådan samverkan ökar möjligheterna att nå ut<br>med forskningsinformation och bör därför utvecklas ytterligare.</p> <p>Att popularisera forskning innebär att göra resultat och processer inom<br>forskningen tillgängliga och begripliga även för människor utanför den<br>vetenskapliga världen. Populärvetenskap kan ta sig många olika uttryck:<br>det kan vara litteratur eller artiklar som forskarna författar själva eller i<br>samarbete med skribenter och framträdanden i massmedia eller vid olika<br>typer av publika evenemang. Många museer bidrar aktivt till att sprida<br>och förklara forskningsresultat. En metod som framgångsrikt prövats är<br>vetenskapsteater, där forskare tillsammans med skådespelare illustrerar<br>ett visst vetenskapligt område på ett nyskapande sätt. Målgrupperna för<br>vetenskapsteatern kan vara både vuxna och barn.</p> <p>En annan form för populärvetenskapen är vetenskapsfestivaler, som<br>vuxit fram i Europa och som även anordnas i Sverige sedan några år till-<br>baka. Vid dessa festivaler presenteras forskning på en mängd olika sätt:<br>forskningslaboratorier öppnas för allmänheten, utställningar, seminarier<br>och konferenser anordnas och experimentverkstäder skapas.</p> <p>Populärvetenskap har dessutom ett &quot;inomvetenskapligt&quot; värde. Att<br>forskning populariseras kan öka kunskapsutbytet mellan olika vetenskap-<br>liga discipliner, vilket möjliggör nya vetenskapliga frågeställningar och<br>lösningar som kan finnas i gränslandet mellan olika forskningsdiscipliner.</p> <p>Genom massmedia får många människor kunskap om forskning. Viss<br>forskning väcker större intresse än annan. Så har exempelvis vår tids bi-<br>ologiska forskning fått stor uppmärksamhet i massmedia. Åsikterna om<br>vad som är en nyhet och om det är en positiv eller negativ sådan kan gå<br>isär. Sådant som inom forskarsamhället ses som en framgång kan utanför<br>vetenskapssamhället väcka stora farhågor. Ett sådant exempel är resultat<br>av biotekniken, exempelvis det klonade fåret Dolly. För forskaren kan det<br>vara mekanismerna, förloppen och fenomenen som är det intressanta,<br>medan världen utanför forskarsamhället kan reagera utifrån andra aspek-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>94</p> <p>ter och ifrågasätta forskningens syften eller metoder. Det är viktigt att<br>både forskare och journalister är medvetna om de olika värderingar och<br>kulturer som finns inom respektive sfär.</p> <p>Fler kritiskt skolade och väl insatta vetenskapsjournalister ökar möjlig-<br>heterna till kritisk granskning och debatt kring forskningen, dess priorite-<br>ringar och resultat. Här är de tidigare nämnda expertnätverken viktiga.</p> <p>Det ekonomiska stöd som flera av de befintliga forskningsråden ger i<br>form av journaliststipendier bör fortsätta även inom ramen för den nya<br>myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering. Även seminarier<br>och workshops riktade till journalister kring vissa forskningsprojekt eller<br>forskningsområden är vägar att förbättra kunskapen om forskningen och<br>dess villkor. Utvecklingen av internet har gjort det möjligt att snabbt nå<br>många människor med information. Internet är en väl etablerad kanal och<br>ett enkelt sätt att förmedla och söka information. Internet lämpar sig bäst<br>för efterfrågestyrd information eftersom det kräver att konsumenten ak-<br>tivt måste ta fram den. Den internetbaserade databasen SAFARI under-<br>lättar spridningen av forskningsinformation. Internets ökade betydelse<br>som kunskapskälla för medborgarna gör att utvecklingsarbetet inriktat på<br>kommunikation med allmänheten bör ges hög prioritet. Mer populärve-<br>tenskaplig information måste dock också utvecklas på andra vägar.</p> <p>Vetenskapsrådet ges ett nationellt ansvar för systematisk, strukturerad<br>och översiktlig forskningsinformation. Vetenskapsrådet tar över det ar-<br>bete som bedrivits av FRN och de uppdrag om forskningsinformation<br>som tidigare åvilat forskningsråden under Utbildningsdepartementet.<br>Vetenskapsrådets uppdrag i forskningsinformationshänseende beskrivs i<br>avsnitt 7.2. Det bör övervägas om hela den samlade, organiserade forsk-<br>ningsinformationsverksamheten bör utvärderas och i så fall vilken tid-<br>punkt för detta som kunde vara lämplig.</p> <p>Riksdagen har beslutat att ett Forskningsforum skall inrättas i samband<br>med att den nya organisationen för forskningsfinansiering träder i kraft.<br>Forskningsforums syfte är att stärka dialogen och samverkan mellan<br>forskare, forskningsfinansiärer, allmänhet, rn.fi. Inom Forskningsforum<br>skall övergripande forskningsfrågor av betydelse för både forskningens<br>och samhällets behov kunna diskuteras och debatteras. Forskningsforum<br>kommer således att ha en central roll i forskningsinformationshänseende.<br>Forskningsetiska frågeställningar är ett exempel på ett område som<br>Forskningsforum bör ägna stor uppmärksamhet.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h2>7 Instrumenten för genomförande</h2> <h3>7.1 En ny myndighetsorganisation</h3> <p>För att åstadkomma en stärkt organisation för forskningsfinansiering har<br>riksdagen efter förslag av regeringen i propositionen Forskning för fram-<br>tiden - en ny organisation för forskningsfinansiering (prop.<br>1999/2000:81) fattat beslut om inrättandet av en ny myndighetsorganisa-<br>tion. Den nya organisationen träder i kraft den 1 januari 2001. En organi-</p> <p>95</p> <p>sationskommitté har tillsatts med uppgift att förbereda och genomföra Prop. 2000/2001:3<br>bildandet av de nya myndigheterna.</p> <p>Syftet med den nya organisationen är att ge möjlighet till kraftsamling<br>på viktiga vetenskapliga områden, främja samarbete mellan forsknings-<br>områden och mellan forskning och utveckling samt förbättra spridningen<br>av information om forskning och dess resultat. Den nya organisationen<br>ger väsentligt bättre villkor för att stimulera tvär- och mångvetenskaplig<br>forskning och för att ge framstående forskarbegåvningar tillräckligt stöd<br>för att kunna utveckla en självständig och nyskapande forskning. Vidare<br>bör den nya myndighetsorganisationen arbeta aktivt inom sina respektive<br>områden med frågor av grundläggande betydelse såsom jämställdhet och<br>etiska aspekter i forskningen.</p> <p>För att åstadkomma detta och för att stärka grundforskningens roll och<br>samtidigt öka kvalitetskraven genom forskarstyre inrättas tre forsknings-<br>råd med forskarmajoritet i styrelsen, Vetenskapsrådet och de däri ingåen-<br>de ämnesråden för humaniora-samhällsvetenskap, medicin respektive<br>natur- och teknikvetenskap, Forskningsrådet för arbetsliv och socialve-<br>tenskap och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyg-<br>gande. Den behovsstyrda forskningen ges en effektiv organisation, ge-<br>nom inrättandet av Verket för innovationssystem, med höga relevans-<br>och kvalitetskrav. I det följande ger regeringen sin syn på vissa frågor<br>som berör de nya myndigheternas uppdrag och arbetsätt.</p> <p>96</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Nya medel för forskning</p> <table border="1"> <tr><td></td><td> <p>miljoner kro-</p> <p>nor</p></td></tr> <tr><td> <p>Vetenskapsrådet</p></td><td> <p>478</p></td></tr> <tr><td> <p>Forskarrekrytering</p></td><td> <p>110</p></td></tr> <tr><td> <p>Biovetenskap</p></td><td> <p>70</p></td></tr> <tr><td> <p>Informationsteknik</p></td><td> <p>50</p></td></tr> <tr><td> <p>Materialvetenskap</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>Dyrbar utrustning</p></td><td> <p>43</p></td></tr> <tr><td> <p>Högpresterande datorsystem</p></td><td> <p>15</p></td></tr> <tr><td> <p>Småämnesresurs</p></td><td> <p>10</p></td></tr> <tr><td> <p>Vårdforskning</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>Konst</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>Utbildningsvetenskap</p></td><td> <p>90</p></td></tr> <tr><td> <p>Allmän förstärkning</p></td><td> <p>30</p></td></tr> <tr><td> <p>Forskningsrådet för arbetsliv och socialveten-</p></td><td> <p>15</p></td></tr> <tr><td> <p>skap</p></td><td></td></tr> <tr><td> <p>Allmän förstärkning</p></td><td> <p>15</p></td></tr> <tr><td> <p>Forskningsrådet för miljö, areella näringar och</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>samhällsbyggande</p></td><td></td></tr> <tr><td> <p>Miljö och hållbar utveckling</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>Verket för innovationssystem</p></td><td> <p>40</p></td></tr> <tr><td> <p>Bioteknik</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>Informationsteknik</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>Totalt</p></td><td> <p>553</p></td></tr> </table> <p>Genomgående för hela den nya organisationen skall vara en strävan att<br>åstadkomma mer samlade insatser inom angelägna områden samt att ge<br>goda villkor för mång- och tvärvetenskaplig forskning. För att Sverige<br>skall fortsätta vara en framstående kunskapsnation med högkvalitativ<br>forskning krävs att den nya organisationen satsar på unga forskare, både<br>kvinnor och män. Det kommande generationsskiftet bland forskarna mo-<br>tiverar att aktiva åtgärder sätts in för att öka karriärmöjligheterna för<br>unga, duktiga forskare. Åtgärderna kan avse både ett utökat antal anställ-<br>ningar som forskarassistent och särskilda satsningar på framstående indi-<br>vider som tilldelas ett substantiellt forskningsstöd. Det är av största vikt<br>att dessa karriärmöjligheter är lika goda såväl för kvinnliga som manliga<br>forskare.</p> <p>Vissa generella krav på arbetssätt bör gälla för hela myndighetsorgani-<br>sationen. Ett sådant krav bör vara att endast forskning av hög vetenskap-<br>lig kvalitet skall ges stöd. Detta avser såväl den nyfikenhetsbaserade<br>grundläggande forskningen som den behovsstyrda forskningen. Endast<br>högkvalitativ forskning kan möta de nödvändiga relevanskrav som dess-<br>utom måste ställas på behovsstyrd forskning. En internationell kvalitets-<br>granskning bör eftersträvas, även inom områden som traditionellt inte har<br>använt internationell expertis för kvalitetsbedömning. Forskningsprojekt<br>bör bedömas efter s.k. peer review granskning. Denna metod har hittills</p> <p>97</p> <p>visat sig vara det bästa sättet att upprätthålla en hög vetenskaplig kvalitet<br>inom forskningen.</p> <p>Sverige är ett förhållandevis litet land vilket medför att forskarsamhäl-<br>let inom vissa områden kan utgöras av mycket få personer. Vid bedöm-<br>ning av forskningsprojekt och beslut om forskningsstöd kan därför ofta<br>jävssituationer uppstå. Detta är ytterligare ett skäl till att eftersträva ett<br>inslag av internationella granskare av projekt. Myndigheterna måste ock-<br>så utveckla klara riktlinjer för hur jävssituationer skall hanteras.</p> <p>Ett annat viktigt moment för att åstadkomma hög kvalitet och ge un-<br>derlag för omprioritering och förnyelse är användningen av internatio-<br>nella utvärderingar av forskning. Sådana utvärderingar har sedan länge<br>använts inom delar av den hittillsvarande forskningsrådsorganisationen.<br>Även delar av sektorsforskningen har utvärderats i internationell belys-<br>ning. Det finns emellertid andra delar av forskningen som i ringa grad har<br>prövats på detta sätt. Denna fråga har en avgörande betydelse för forsk-<br>ningens kvalitet och trovärdighet och regeringen anser därför att den nya<br>myndighetsorganisationen bör eftersträva att i mycket hög utsträckning<br>använda sig av internationella utvärderingar.</p> <p>Det är av största vikt att de nya myndigheterna utvecklar effektiva<br>samarbetsformer sinsemellan, både i det löpande dagliga arbetet och i den<br>långsiktiga planeringen - t.ex. i form av gemensamma forskningsprogram<br>etc. Även i det internationella arbetet och i EU-frågor måste hela den nya<br>organisationen ha ett nära samarbete.</p> <p>Vidare bör genomgående ställas höga krav på jämställdhetsarbetet -<br>såväl avseende myndigheternas egen organisation som avseende den vi-<br>dare frågan om jämställdhet i den forskning som stöds.</p> <p>Grundläggande för god forskning är att den bedrivs efter sunda etiska<br>principer. Myndigheterna bör därför främja debatt om forskningsetik och<br>utveckla etiska riktlinjer för sitt eget forskningsstöd.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>98</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>7.2 Vetenskapsrådet</h3> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för<br>forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 478<br>miljoner kronor fördelas till Vetenskapsrådet för att stödja grundläggande<br>forskning. Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år<br>2001 att 76 miljoner kronor fördelas för budgetåret. En planeringsförut-<br>sättning bör vara att ytterligare 150 miljoner kronor fördelas för år 2002<br>och ytterligare 252 miljoner kronor för år 2003.</p> <p>Beträffande användningsområdet för de nya resurserna bör bl.a. följan-<br>de gälla.</p> <p>- En fördelning som ökar successivt för att år 2003 uppgå till 110 mil-<br>joner kronor görs till rekryteringsanställningar och individuella bidrag till<br>framstående unga forskare.</p> <p>- En fördelning som ökar successivt för att år 2003 uppgå till 140 mil-<br>joner kronor görs till biovetenskap, informationsteknik och materialve-<br>tenskap.</p> <p>- En fördelning som successivt ökar till 20 miljoner kronor år 2003<br>görs till vårdvetenskaplig forskning.</p> <p>- En fördelning som successivt ökar till 20 miljoner kronor år 2003<br>görs till området konst.</p> <p>- En fördelningen som ökar successivt för att år 2003 ha ökat med 43<br>miljoner kronor görs till dyrbar vetenskaplig utrustning.</p> <p>- Fördelningen till högpresterande datorer ökar från och med år 2001<br>med 15 miljoner kronor.</p> <p>- En särskild resurs som år 2003 bör uppgå till 10 miljoner kronor för-<br>delas för s.k. småämnen.</p> <p>- En särskild resurs som år 2003 bör uppgå till 90 miljoner kronor för-<br>delas till utbildningsvetenskaplig forskning.</p> <p>- En fri resurs som år 2003 bör uppgå till 30 miljoner kronor.</p> <p>Den administrativa hanteringen av kommunikationssystemet SUNET<br>bör överföras till Vetenskapsrådet.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Vetenskapsrådets främsta uppgift skall vara att stödja grundläggande,<br>inomvetenskapligt motiverad forskning av högsta vetenskapliga kvalitet<br>inom samtliga vetenskapsområden. Vetenskapsrådet skall överta de upp-<br>gifter som idag handhas av Forskningsrådsnämnden (FRN), Humanistisk-<br>samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR), Medicinska forsknings-<br>rådet (MFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR) och Teknikve-<br>tenskapliga forskningsrådet (TFR). Uppdraget har närmare beskrivits i<br>prop. 1999/2000:81. Vetenskapsrådet skall svara för forskning inom hu-<br>maniora och samhällsvetenskap inklusive det konstnärliga området, reli-<br>gionsvetenskap och rättsvetenskap, medicin inklusive vårdvetenskap,<br>odontologi och farmaci, naturvetenskap, matematik och teknikvetenskap.<br>Andra uppgifter är finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning, natio-<br></p> <p>99</p> <p>nella och internationella forskningsanläggningar, högpresterande dator-<br>system och longitudinella databaser inom det samhällsvetenskapliga om-<br>rådet samt vetenskaplig planering av polarforskning.</p> <p>Härutöver skall Vetenskapsrådet ha vissa uppgifter av mer övergripan-<br>de karaktär. Dessa är bl.a. följande. Vetenskapsrådet skall ha ett särskilt<br>ansvar för att i ett internationellt perspektiv upprätthålla kvaliteten på den<br>svenska forskningen och främja förnyelse och rörlighet inom forskning-<br>en. Internationella utvärderingar av forskningens kvalitet är här ett viktigt<br>instrument. Vetenskapsrådet övertar även ansvaret för de olika arbets-<br>grupper och kommittéer som drivits inom forskningsrådens arbete utöver<br>de beredningsgrupper som råden använt för bedömning av ansökningar.<br>Huvuddelen av Vetenskapsrådets forskningsstöd fördelas efter ansökan<br>från forskare. Dessa forskarinitierade projekt är grundbulten i rådets<br>verksamhet och bör kunna öka i omfattning. Rådet skall ansvara för<br>övergripande policyfrågor som rör hela dess verksamhetsområde. Rådet<br>skall också ta initiativ till vissa breda forskningssatsningar. En angelägen<br>uppgift för rådet är att ta initiativ till mång- eller tvärvetenskapliga sats-<br>ningar över ämnesgränser samt att svara för forskningsinformation. Rådet<br>skall även ha ett nationellt ansvar för att i samverkan med universitet och<br>högskolor åstadkomma en effektiv profilering av forskningen samt för att<br>skapa goda forskningsmiljöer för den svenska forskningen. Vetenskaps-<br>rådet skall även på regeringens uppdrag svara för forskningspolitiska<br>analyser och rådgivning till regeringen i forskningsfrågor och årligen<br>återrapportera en översikt av det forskningspolitiska landskapet. Rådet<br>skall även medverka i beställning och framtagning av forskningsstatistik<br>som underlag för sina prioriteringar. Rådet skall vidare svara för en för<br>ämnesråden gemensam behandling av vissa internationella frågor och<br>främja det svenska deltagandet i EU:s ramprogram för forskning. Rådet<br>bör också samverka med andra länder inom ramen för European Science<br>Foundation. Rådet skall särskilt beakta jämställdhet och genusforskning.</p> <p>Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och forskarut-<br>bildning under åren 2001-2003 bör totalt 478 miljoner kronor fördelas<br>till Vetenskapsrådet för att stödja grundforskning. Av de nya resurserna<br>föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 76 miljoner kronor fördelas<br>för budgetåret. En planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 150<br>miljoner kronor fördelas för år 2002 och härutöver ytterligare 252 miljo-<br>ner kronor för år 2003.</p> <p>Inom Vetenskapsrådet inrättas tre ämnesråd med ansvar för humaniora-<br>samhällsvetenskap, medicin respektive natur- och teknikvetenskap. Dessa<br>disponerar huvudsakligen de medel för projektstöd som tidigare fördelats<br>via de fyra forskningsråden, HSFR, MFR, NFR och TFR. Ämnesråden<br>skall inom de ekonomiska ramar som anges i budgetpropositionen och<br>regleringsbrev besluta om medelsfördelningen till forskningsprojekt och<br>finansiering av anställningar för forskningsverksamhet inom sina respek-<br>tive verksamhetsområden. Om Vetenskapsrådet utfärdat riktlinjer för<br>denna medelsfördelning eller för satsningar på forskningsområden som är<br>av särskild betydelse, skall dessa riktlinjer följas av ämnesråden. Strate-<br>giska avvägningar inom ansvarsområdet är en viktig uppgift för ämnesrå-<br>den liksom att bevaka och underbygga svensk forsknings kvalitet.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>100</p> <p>Förutom de nedan beskrivna områden som regeringen bedömer att<br>Vetenskapsrådet bör prioritera behövs en allmän förstärkning av rådets<br>budget av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och fors-<br>karutbildning för åren 2001-2003. Som en planeringsförutsättning ökar<br>successivt fördelningen för att år 2003 uppgå till 30 miljoner kronor per<br>år. I takt med att medel frigörs från andra satsningar ökar kontinuerligt<br>rådets utrymme för nya satsningar. De nya satsningarna på Vetenskapsrå-<br>det ger tillsammans med de ingående resurserna från FRN, HSFR, MFR,<br>NFR och TFR en total budget för år 2001 om 1 878 miljoner kronor.</p> <p>Kraftsamling och mångvetenskap</p> <p>Det är viktigt att Sverige kan göra satsningar inom nya centrala forsk-<br>ningsområden som drivs fram av den vetenskapliga utvecklingen. Om<br>svensk forskning skall kunna hävda sig i den allt hårdare internationella<br>konkurrensen krävs målmedvetna satsningar på högkvalitativa forsk-<br>ningsmiljöer som ger de bästa förutsättningarna för forskningen. I många<br>fall behöver forskningskompetens från flera områden kombineras. I andra<br>fall kan det behövas en satsning inom ett smalare fält. Detta ställer krav<br>både på betydande resurser och nya arbetssätt som främjar kraftsamling<br>och tillräckligt kritisk massa av forskare.</p> <p>Den forskningsfinansierande organisationen har hittills inte i tillräcklig<br>omfattning enats kring gemensamma satsningar för att skapa starka<br>forskningsmiljöer och program. Inrättandet av Vetenskapsrådet medför<br>därvid väsentligt förbättrade möjligheter att åstadkomma större satsning-<br>ar inom den nyfikenhetsbaserade forskningen. Vetenskapsrådet bör<br>åstadkomma samverkan inom angelägna områden mellan ämnesrådens<br>satsningar när det gynnar den vetenskapliga styrkan. Vetenskapsrådet bör<br>även med de medel som ej fördelas via ämnesråden främja mångveten-<br>skap och koncentrerade satsningar. Rådet bör vidare delta i finansiering-<br>en av de verksamheter i Kirunaområdet som samlats inom Miljö- och<br>rymdforskningsinstitutets verksamheter. Vidare bör Vetenskapsrådet ak-<br>tivt verka för samverkan med övriga forskningsfinansiärer, bl.a. genom<br>Forskningsforum. Rådet bör i årsredovisningen rapportera till regeringen<br>vilka åtgärder som vidtagits för att åstadkomma satsningar och för att<br>främja mångvetenskap.</p> <p>Generationsskiftet</p> <p>En mycket stor andel av dagens forskarutbildade är nu mellan 55 och 64<br>år. Det innebär påtagligt stora pensionsavgångar det första decenniet efter<br>år 2000. Under perioden 1999-2009 kommer närmare 50 procent av lan-<br>dets professorer, 30 procent av lektorerna och drygt 20 procent av ad-<br>junkterna att uppnå 65 års ålder. Större delen av dessa pensionsavgångar<br>sker under perioden 2005-2009. För att möta dessa betydande pen-<br>sionsavgångar utan att högskolan förlorar kompetens och kvalitet måste<br>dagens unga forskare ges betydligt större möjligheter att meritera sig för<br>framtida verksamheter inom undervisning och forskning.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>101</p> <p>Den grundläggande högskoleutbildningen har expanderat, och beslut<br>har fattats om en ytterligare expansion. Under expansionen inleds pen-<br>sionsavgångarna för en betydande andel av dagens lärarkår. För att åt-<br>minstone bibehålla och helst stärka kvaliteten på grundutbildningen<br>måste därför betydligt fler lärare anställas.</p> <p>Unga nydisputerade forskare måste i högre utsträckning erbjudas möj-<br>lighet att fortsätta en akademisk karriär. Andelen doktorander som fort-<br>satte sin karriär inom högskolan var år 1996 drygt 50 procent. I forsk-<br>ningsrådens internationella utvärderingar av svensk forskning har särskilt<br>framhållits svårigheten för yngre forskare att fortsätta en akademisk kar-<br>riär och nackdelarna med en i många fall tudelad karriärväg - en fors-<br>kande och en undervisande. Detta problem har också en längre tid påta-<br>lats av forskningsråden och lärosätena och man anser att nydisputerade<br>forskare bör ges möjlighet till forskningsstöd via postdoktorala stipendier<br>och forskarassistentanställningar. Dessa möjliggör meritering för en fort-<br>satt akademisk verksamhet på hög nivå. Särskilt bör i sammanhanget be-<br>aktas kvinnors möjlighet till vidareutveckling inom forskningsintensiva<br>anställningar på samtliga nivåer, för att garantera en jämn fördelning av<br>både kvinnor och män på högre tjänster. Dessa tjänster är nödvändiga för<br>att täcka kommande behov av lärare och för att fylla det ökande behovet<br>av forskarkompetens på arbetsmarknaden utanför högskolan. Dagens<br>brist på rekryteringsanställningar utgör ett stort hinder för unga, begåva-<br>de forskare att fortsätta en lärar- och forskargärning inom högskolan och<br>möta kommande stora generationsskiften. Vetenskapsrådet bör därför<br>disponera medel för rekryteringsanställningar.</p> <p>Det stora generationsskiftet inom svensk forskning får också effekter<br>på återväxten av högkvalitativ forskning. Idag är det ofta svårt för unga,<br>framstående forskare att etablera självständig forskning vilket bl.a. har<br>påtalats av forskningsråden i olika framställningar till regeringen. Orsa-<br>ken är brist på anställningar och svårighet att få forskningsresurser utan<br>att ingå i en etablerad forskares krets. Därmed hindras utvecklingen av<br>nydanande forskningsinriktningar i Sverige och vi riskerar att de största<br>begåvningarna söker sig bort från högskolan.</p> <p>För att svensk forskning inte skall tappa kvalitet när nästa generation<br>forskare skall ta över är det därför nödvändigt att nu satsa på de bästa<br>unga forskarna. Det är också nödvändigt för att stödja utvecklingen av<br>mer nyskapande forskning. Inom ramen för Vetenskapsrådets budget bör<br>finnas förutsättningar för att starta ett grundforskningsprogram för indi-<br>viduella bidrag till framstående unga forskare inom samtliga vetenskap-<br>sområden.</p> <p>Av de nya resurser riksdagen anvisat bör för åren 2001-2003 110 mil-<br>joner kronor årligen fördelas för rekryteringsanställningar och individu-<br>ella bidrag till framstående unga forskare. Av dessa medel bör minst 20<br>miljoner kronor fördelas till rekryteringsanställningar inom det humanis-<br>tisk-samhällsvetenskapliga området, framför allt till humaniora. För-<br>stärkningen bör göras successivt för att år 2003 uppgå till 110 miljoner<br>kronor per år.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>102</p> <p>Goda forskningsmiljöer</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Vetenskapsrådet bör ha ett nationellt ansvar för att i samverkan med uni-<br>versitet och högskolor åstadkomma en effektiv profilering av forskningen<br>samt för att skapa goda forskningsmiljöer för den svenska forskningen.<br>Lärosätena bör i ökande grad kunna göra omprioriteringar och strategiska<br>satsningar. Forskargrupper och forskningsområden bör kunna ges särskilt<br>stöd och stagnerande verksamheter avvecklas. Omprioriteringar och ny-<br>satsningar bör i större utsträckning än tidigare ske inom ramen för be-<br>fintliga medel.</p> <p>En väsentlig del av förnyelsen inom lärosätenas forskning erhålls i<br>samband med omprövning och nytillsättning av professurer. Vetenskaps-<br>rådet kan, då lärosätet så önskar, genom sin nationella överblick bistå<br>lärosätet i denna process. Vid behov kan rådet initiera en oberoende över-<br>syn som kan utföras av svenska och utländska forskare på området. Den-<br>na översyn kan sedan ligga till grund för lärosätena i sådana fall där de<br>önskar få råd från Vetenskapsrådet i fråga om professurers inriktning.</p> <p>Vetenskapsrådet kan även i en diskussion med lärosätena identifiera<br>forskningsområden där en särskild satsning är motiverad varefter lärosä-<br>tena i konkurrens tilldelas medel för ändamålet. Även i detta samman-<br>hang bör Vetenskapsrådet sträva efter att skapa goda forskningsmiljöer.</p> <p>Mångfalden i lärosätenas forskningssatsningar ger en god grund för<br>framväxten av ny forskning samtidigt som den i viss mån försvårar kon-<br>centration och profilering inom angelägna områden. För att skapa möj-<br>ligheter till internationellt konkurrenskraftig spetsforskning och verkligt<br>starka forskningsmiljöer skulle en ny arbetsform, Nationella forsknings-<br>centra, kunna prövas. Detta bör ske i form av koncentrerade satsningar på<br>den mest slagkraftiga och dynamiska fria grundforskningen. Centra bör i<br>konkurrens tilldelas en kraftfull och långsiktig finansiering. Vetenskaplig<br>excellens bör utgöra främsta kriterium vid urvalet. Dessa bör ges möjlig-<br>het till vetenskapligt &quot;risktagande” för att kunna tillvarata den mest nyda-<br>nande forskningen och ges en tidsbegränsad finansiering och utvärderas<br>före en eventuell fortsättning. Tyngdpunkten inom programmet bör ligga<br>på teknik och naturvetenskap men även humaniora, samhällsvetenskap<br>och medicin bör kunna förekomma.</p> <p>Syftet med en sådan satsning är att skapa kreativa och effektiva forsk-<br>ningsmiljöer, som ger förutsättningar för den grundläggande forskningen<br>i internationell toppklass. Nya forskningsområden får härigenom ett<br>kraftfullt stöd, vilket är svårt i etablerade strukturer. En kritisk massa av<br>forskare inom spetsområden kan härmed skapas. Sveriges ställning som<br>forskningsnation kan stärkas och den internationella synligheten höjas,<br>vilket underlättar möjligheterna att rekrytera internationellt erkända<br>toppkrafter till landet. En internationellt stark position inom forskning<br>ger även positiva effekter utanför forskningsområdet t.ex. genom att en<br>viktig faktor för företagens lokalisering är närhet till framstående forsk-<br>ningsmiljöer. En framgångsrik forskning kan även bidra till en styrkepo-<br>sition vid internationella förhandlingar där forskning utgör ett viktigt be-<br>slutsunderlag. Satsningen skapar också bättre förutsättningar för den pro-<br>blemorienterade forskningen då denna beror av den grundläggande<br>forskningens framsteg och av tillgången på forskarutbildade personer.</p> <p>103</p> <p>Satsningarna kommer att vara av betydelse för näringslivet som efterfrå-<br>gar verkligt excellenta forskningsmiljöer som samarbetspartners. Centra<br>bör även kunna omfatta forskningsinriktningar av betydelse för samhället<br>i vid bemärkelse, där olika finansiärer enats kring en gemensam satsning.<br>Vetenskapsrådet bör ges möjlighet att ta initiativ till verksamhet med<br>sådana Nationella forskningscentra.</p> <p>Prioriterade områden</p> <p>Regeringen har ovan redovisat ett antal forskningsområden där det finns<br>behov att göra särskilda satsningar. Det är dessutom angeläget att rådet<br>stödjer miljöforskningen. När det gäller biovetenskap och bioteknik med<br>särskild inriktning på funktionsgenomik, informationsteknologi (IT),<br>materialvetenskap och materialteknik bör rådet göra en avvägning av i<br>vilken mån och hur ansvaret för dessa satsningar bör fördelas mellan de<br>olika ämnesråden.</p> <p>Av de nya resurserna bör 140 miljoner kronor fördelas för satsningar<br>på områdena biovetenskap och bioteknik, informationsteknik samt mate-<br>rialvetenskap och materialteknik. Förstärkningen bör göras successivt<br>med 40 miljoner kronor år 2002 och härutöver ytterligare 100 miljoner<br>kronor år 2003. Förstärkningarna till biovetenskap och bioteknik, infor-<br>mationsteknik samt materialvetenskap och materialteknik bör uppgå till<br>respektive 70 miljoner kronor, 50 miljoner kronor samt 20 miljoner kro-<br>nor. Regeringen bedömer även att forskningen behöver stärkas inom om-<br>rådena humaniora, vårdvetenskap, utbildningsvetenskap samt på det<br>konstnärliga området. Beträffande satsningen på det konstnärliga området<br>bör ansvaret ligga hos ämnesrådet för humaniora-samhällsvetenskap me-<br>dan ansvaret för vårdvetenskap bör ligga på ämnesrådet för medicin. En<br>fördelning till vårdvetenskaplig forskning görs som successivt ökar till 20<br>miljoner kronor år 2003 samt en fördelning för forskning på det det<br>konstnärliga området och för konstnärligt utvecklingsarbete som succes-<br>sivt ökar till 20 miljoner kronor år 2003.</p> <p>Dyrbar utrustning, högpresterande datorkapacitet, nationella anläggningar<br>och longitudinella studier</p> <p>Dyrbar vetenskaplig utrustning finansieras i dag, via ett särskilt anslag till<br>FRN, för att säkerställa att den nationella utrustningsstandarden hålls på<br>en god nivå. Behovet av utrustning har därmed inte behövts ställas mot<br>medel för projekt och tjänster. Det nationella behovet av storskalig be-<br>räkningskapacitet täcktes tidigare via Rådet för högpresterande datorsys-<br>tem (HPDR). Detta anslag hanteras numera inom FRN:s ram för dyrbar<br>utrustning och behovet av datorer vägs därmed delvis mot annan tung<br>utrustning. De stora forskningsanläggningarna finansieras i dagens sys-<br>tem via NFR:s program för nationella anläggningar. Härigenom finns en<br>nationell strategi för användning av utrustning som är alltför dyrbar och<br>resurskrävande för ett enskilt universitet. Longitudinell forskning finansi-<br>eras i dag via FRN och Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR). Myn-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>104</p> <p>digheterna har en gemensam kommitté för planering och utnyttjande av Prop. 2000/2001:3<br>databaser.</p> <p>FRN disponerar för år 2000 ett anslag om 64,1 miljoner kronor för<br>dyrbar utrustning med en nedre kostnadsgräns på 2 miljoner kronor. Ut-<br>rustningsanslaget minskades tillfälligt inför budgetåret 1998 i samband<br>med omläggningen av utbetalningen av anslag. Detta system har innebu-<br>rit svårigheter i samband med försenade investeringar eller då kostnader<br>varierar under projektets gång. En hantering av anslagen för dyrbar ut-<br>rustning där de vetenskapliga utvärderingarna gjorts av olika råd och<br>sektorsorgan med en gemensam prioritering har visat sig vara ett lämpligt<br>sätt att väga olika vetenskapsområden mot varandra. Denna modell kvar-<br>står i den nya organisationen där ämnesövergripande frågor hanteras ge-<br>mensamt av Vetenskapsrådet. Vetenskapsrådet kommer att ha en större<br>frihet än FRN att koppla anslagen för dyrbar utrustning till annat centralt<br>stöd till högpresterande datorer (HPD), nationella anläggningar, databa-<br>ser och ämnesövergripande satsningar vilket kommer att ge rådet en<br>möjlighet att planera för en jämnare fördelning av kostnaderna.</p> <p>Inför år 2000 beviljade FRN bidrag för dyrbar utrustning om drygt 100<br>miljoner kronor med avskrivning under fem år. Dessutom beviljades av-<br>sevärda belopp för dyrbar utrustning från andra externa finansiärer. Flera<br>internationella utvärderingar har påpekat att utrustningsstandarden inom<br>de utvärderade områdena är god men någon fullständig översikt av ut-<br>rustningsstandarden i landet har inte gjorts. Inte heller har någon analys<br>gjorts av hur neddragningarna i samband med omläggningen av finansie-<br>ringen påverkat svensk forskning. För att kunna planera framtida fördel-<br>ningar för dyrbar utrustning behöver en fullständig analys av använd-<br>ningen göras. En sådan analys bör avse bl.a. hur effektivt beviljade ut-<br>rustningar används, graden av gemensam användning, lokalt driftsstöd,<br>planerade uppgraderingar och nyanskaffningar, samt om en nationell<br>samordning kan ske. Regeringen anser vidare att av de nya resurserna för<br>år 2001-2003 bör fördelningen till dyrbar vetenskaplig utrustning ökas<br>med 43 miljoner kronor. Förstärkningen bör göras successivt med 21<br>miljoner kronor år 2001, ytterligare 15 miljoner kronor år 2002 och här-<br>utöver ytterligare 7 miljoner kronor år 2003.</p> <p>Under år 2000 avsattes ur FRN:s budget för dyrbar utrustning 30 mil-<br>joner kronor för finansiering av driften av högpresterande datorer vid tre<br>centra; Parallelldatorcentrum (PDC) i Stockholm, Nationellt superdator-<br>centrum (NSC) i Linköping och High Performance Computing Center<br>North (HPC2N) i Umeå. Detta har visat sig ungefär motsvara behovet för<br>drift och vissa investeringar vid anläggningarna. I samband med biove-<br>tenskapernas ökade behov av storskaliga datorberäkningar kommer nya<br>grupper att behöva datorstöd. Detta kan i framtiden innebära ökade kost-<br>nader för drift och användarstöd vid gemensamma datorcentra.</p> <p>Vetenskapsrådet bör med sin nationella överblick vara väl lämpat att<br>avgöra när och om investeringar i nya och högre presterande datorer bör<br>göras. Rådet kan genom omprioriteringar inom en central budget planera<br>för eventuella uppdateringar av den högpresterande datorkapaciteten. Nu<br>finns två större centra, PDC och NSC och ett mindre, HPC2N samt flera<br>lokala datorcentra med kapacitet för storskaliga beräkningar. Ett land av<br>Sveriges storlek kan endast upprätthålla högsta beräkningskapacitet vid<br></p> <p>105</p> <p>ett eller möjligen vid två centra. PDC är redan nu den största anläggning-<br>en för akademiska beräkningar och är en naturlig lokalisering för stora<br>datorer. Även NSC i Linköping har en stor kapacitet för HPD-<br>beräkningar. NSC har flera stora användare utanför den akademiska värl-<br>den som också deltar i finansieringen av anläggningen. Mycket talar<br>därför för att storskalig beräkningskapacitet bör upprätthållas även här i<br>samarbete med andra användare och finansiärer. Dessa två anläggningar<br>utgör kärnan i den svenska HPD-verksamheten och om Vetenskapsrådet<br>bedömer att investeringar skall göras i verkligt högpresterande maskiner<br>bör dessa placeras vid dessa centra. De allra största maskinerna betingar<br>mycket höga kostnader och rådet måste väga behov mot kostnad. Det är<br>också tveksamt om rådet inom sin budget kan finansiera mer än högst en<br>sådan maskin utan delfinansiering av användare utanför den akademiska<br>världen. Finansieringen av en sådan satsning riskerar samtidigt att utarma<br>övrig HPD-verksamhet och rådet måste bevaka att detta inte sker. Rege-<br>ringen bedömer att ur de 30 miljoner kronor som FRN förfogat över för<br>drift och uppgradering av svensk HPD-verksamhet används ca 25 miljo-<br>ner kronor för drift av anläggningarna. Därutöver behövs ca 20 miljoner<br>kronor årligen för uppdateringar av högpresterande datorer. Regeringen<br>anser därför att av de nya resurserna, fördelningen för högpresterande<br>datorer bör ökas med 15 miljoner kronor per år. Förstärkningen bör göras<br>från år 2001. Därutöver har rådet en möjlighet att inom den centrala bud-<br>geten för bl.a. dyrbar utrustning vid större investeringar tillföra ytterliga-<br>re medel för dessa.</p> <p>HPD-verksamheten har under några år koordinerats via FRN där en<br>kommitté fördelat beräkningstid vid de olika HPD-centra. Detta har fun-<br>gerat väl och kan vara ett sätt för rådet att göra fler datorcentra i landet<br>nationellt tillgängliga mot att dessa centra får ett visst centralt stöd för<br>drift och mindre uppgraderingar.</p> <p>En analys behöver göras av det nationella beräkningsbehovet vid hög-<br>presterande datorer, vilka system som skall prioriteras för olika verksam-<br>heter och hur detta behov skall täckas. Med en sådan analys som underlag<br>kan Vetenskapsrådet utarbeta en nationell strategi för hur högpresterande<br>datorkraft för storskaliga beräkningar skall finansieras och organiseras.</p> <p>Utvecklingen inom datorområdet är snabb och uppgraderingar till<br>toppkapacitet håller internationell nivå i högst något år. Nya tekniker<br>utvecklas snabbt och samkörningar av beräkningar mellan flera dator-<br>system planeras på många håll. I Sverige har ett nationellt system,<br>Swegrid, diskuterats, där beräkningar via Swedish University Computer<br>NetWork (SUNET) kan göras på flera datorcentra. Ett mer effektivt ut-<br>nyttjande av den nationella kapaciteten åstadkoms härigenom för de<br>ganska få områden som kan utnyttja denna typ av beräkningar. För att<br>koordinera satsningarna på högpresterande datorkapacitet med uppdate-<br>ringar av ett effektivt distributionsnät bör den administrativa hanteringen<br>av kommunikationssystemet SUNET överföras till Vetenskapsrådet.</p> <p>För riktigt stora forskningsanläggningar är en gemensam användning<br>uppenbar och flera av dessa har samlats i de Nationella anläggningarna<br>som administrerats av NFR sedan 1995. Dessa är för närvarande fyra<br>stycken; Manne Siegbahnlaboratoriet i Stockholm, MAX-laboratoriet i<br>Lund, Onsala rymdobservatorium samt The Svedberg-laboratoriet i Upp-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>106</p> <p>sala. Även andra forskningsanläggningar och andra större utrustningar<br>har föreslagits som nationella anläggningar tidigare under NFR och nu<br>Vetenskapsrådet.</p> <p>NFR har gjort vetenskapliga utvärderingar av forskningen vid de na-<br>tionella anläggningarna. Kontinuerliga analyser av dessa verksamheter i<br>relation till internationella anläggningar och i relation till behovet av dyr-<br>bar utrustning och högpresterande datorer behöver göras. En uppföljning<br>bör göras av forskningen och finansieringsbehoven vid de nationella an-<br>läggningarna i relation till andra stora investeringar. I detta sammanhang<br>bör frågan om vilka verksamheter som skall räknas som nationella an-<br>läggningar under Vetenskapsrådet behandlas.</p> <p>Forskning som bygger på stora databaser är nödvändig för att få un-<br>derlag för befolkningsstudier inom samhällsvetenskaperna, miljöforsk-<br>ningen och medicinen. I takt med att de stora blodbankerna och vävnads-<br>registren kan koordineras med genetiska data blir det allt viktigare med<br>samlad hantering. För att detta skall ske samlas ansvaret för longitudi-<br>nella databaser i Vetenskapsrådet. De medel som inom FRN:s respektive<br>SFR:s ram har avsatts för dessas uppbyggnad och drift fördelas i den nya<br>organisationen inom Vetenskapsrådet. Finansieringen av stora datain-<br>samlingar står inför liknande frågeställningar som för dyrbar utrustning<br>och även dessa bör hanteras inom en central budget. Longitudinella stu-<br>dier, liksom andra stora datainsamlingar inom samhällsvetenskapen är av<br>stort intresse också för forskningen som finansieras av Forskningsrådet<br>för arbetsliv och socialvetenskap. Det är därför viktigt att finansieringen<br>av stora datainsamlingar sker i nära samråd med detta råd.</p> <p>Vetenskaplig planering av polarforskning</p> <p>Svensk polarforskning finansieras i konkurrens med annan forskning in-<br>om ramen för forskningsrådens och lärosätenas resurser. För logistiken<br>finns en särskild organisation - Polarforskningssekretariatet. I detta avse-<br>ende skiljer sig situationen i Sverige från den i många andra länder där<br>det ofta finns särskilda polarforskningsinstitut med egna forskningsresur-<br>ser. Enligt regeringens mening finns en styrka i det svenska arbetssättet<br>genom att samma kvalitetskrav därmed ställs på polarforskning som på<br>annan forskning.</p> <p>Planering av polarforskningsexpeditioner måste ske på mycket lång<br>sikt och kräver ett omfattande förberedelsearbete. En långsiktig planering<br>bör utarbetas där forskningens inriktning sätts in i ett större sammanhang.<br>Här skall hänsyn tas till annan svensk och internationell forskning för att<br>uppnå största effektivitet. Detta har hittills utförts via Kungl. Vetenskap-<br>sakademien som i nära samarbete med NFR. Vetenskapsrådet bör ges<br>detta uppdrag för att ytterligare underlätta koordineringen med rådets<br>vetenskapliga prioriteringar inom polarforskningsområdet. Liksom för<br>Vetenskapsrådets övriga forskningsstöd skall högsta vetenskapliga kva-<br>litet vara avgörande för såväl planering som forskningsstöd. Ett nära<br>samarbete med Polarforskningssekretariatet är nödvändigt för uppnå hög<br>kvalitet och kostnadseffektivitet i logistiken.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>107</p> <p>Småämnen</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Inom HSFR:s ansvarsområde finns relativt många ämnen där utbildning,<br>forskning och forskarutbildning är av förhållandevis liten omfattning.<br>Sådana ämnen kallas med en gemensam benämning småämnen. Språk är<br>ofta småämnen, men de förekommer också inom andra fakulteter.<br>Småämnen finns oftast representerade vid endast ett eller två lärosäten.<br>Det finns också ämnen som över huvud taget inte finns företrädda vid<br>något lärosäte men som kan vara väl så angelägna i ett nationellt per-<br>spektiv.</p> <p>I ett land av Sveriges storlek kan det inte bedrivas undervisning och<br>forskning inom samtliga ämnen och ämneskombinationer. Samtidigt kan<br>det vara av stort kulturellt värde eller finnas ekonomiska skäl till att olika<br>ämnesinriktningar finns företrädda. Till största delen avgör universitet<br>och högskolor själva inom vilka områden som undervisning, forskning<br>och forskarutbildning skall bedrivas. Möjligheter till extern finansiering<br>kan också spela roll för forskningens inriktning, men det är lärosätena<br>som beslutar om vilka tjänster som skall finnas.</p> <p>HSFR fick år 1997 i uppdrag att kartlägga och lämna förslag till åtgär-<br>der avseende de s.k. småämnena inom rådets ansvarsområde. Rådet<br>skulle också analysera frågan om nationellt ansvar för småämnen, belysa<br>möjligheter till nordisk samverkan, lämna förslag till småämnenas samti-<br>da bestånd och utvecklingsmöjligheter, se över olika finansieringsalter-<br>nativ samt analysera frågan om eventuella fördelar med spridning eller<br>koncentration av enskilda s.k. småämnen. Uppdraget redovisades i maj år<br>1998. Rapporten har remissbehandlats och en hearing anordnades i juni<br>år 2000. Regeringen avser att ge ett särskilt uppdrag till lärosätena med<br>en förfrågan om intresseförklaringar angående huvudansvar för grundut-<br>bildning inom s.k. småämnen.</p> <p>Utbildning, forskning och forskarutbildning i s.k. småämnen reser<br>många viktiga frågeställningar såsom vem som skall ta ansvar för att<br>forskning bedrivs inom ett ämnesområde som bedöms som angeläget ur<br>ett nationellt perspektiv. Forskningsråden har delvis ett sådant ansvar och<br>de kan inrätta professurer inom områden som de av särskilda skäl finner<br>angelägna. Råden kan också stödja sådan forskning genom forsknings-<br>projektmedel. Möjligheterna har dock varit begränsade.</p> <p>Det kan vara svårt att skapa fungerande miljöer för utbildning, forsk-<br>ning och forskarutbildning inom s.k. småämnen. Frågan är om effektivi-<br>teten i forskning och utbildning kan förbättras genom bl.a. ökade möjlig-<br>heter till rekrytering av studerande genom en koncentration av existeran-<br>de resurser till ett universitet eller en högskola så att en god utbildnings-<br>och forskningsmiljö kan skapas.</p> <p>Regeringen menar att Vetenskapsrådet bör ges ett nationellt ansvar för<br>s.k. småämnen. Vetenskapsrådet bör ha en helhetssyn över vilka strate-<br>giska ämnesområden, nya och gamla, som är viktiga för Sverige och häri<br>även beakta den internationella utvecklingen. Rådet bör därvid på sikt<br>uppmärksamma situationen för s.k. småämnen inom alla vetenskapsom-<br>råden. Vetenskapsrådet bör tillsammans med lärosätena åstadkomma<br>samordning av resurser och profilering av forskning och forskarutbild-<br>ning inom s.k. småämnen. Åtgärder för att åstadkomma en rationell ar-</p> <p>108</p> <p>betsfördelning mellan lärosätena bör vidtas. Regeringen anser att en för- Prop. 2000/2001:3<br>stärkning för de s.k. småämnen framför allt inom det humanistiska områ-<br>det bör fördelas successivt för att år 2003 uppgå till 10 miljoner kronor.</p> <p>Rådet bör uppdatera och fullfölja HSFR:s uppdrag samt göra liknande<br>studier av s.k. småämnen inom andra vetenskapsområden.</p> <p>Rådet skall även samarbeta med de övriga nordiska länderna. Avsikten<br>är bl.a. att på så sätt utöka forskningsmiljöer för vissa s.k. småämnen.<br>Regeringen avser att ta initiativ till ett förstärkt nordiskt samarbete i des-<br>sa frågor.</p> <p>Forskningsinformation</p> <p>Vetenskapsrådet ges ett nationellt ansvar för systematisk, strukturerad<br>och översiktlig forskningsinformation enligt regeringens proposition<br>1999/2000:81. Detta kompletterar universitetens och högskolornas, de<br>centrala museernas, övriga myndigheters och de enskilda forskarnas an-<br>svar för forskningsinformation.</p> <p>Vetenskapsrådet bör ta över det arbete kring forskningsinformation<br>som FRN har bedrivit och de uppdrag när det gäller forskningsinforma-<br>tion som tidigare åvilat forskningsråden HSFR, MFR, NFR och TFR.</p> <p>Vetenskapsrådet bör även överta SAFARI-projektet från Högskolever-<br>ket. På regeringens uppdrag har Högskoleverket byggt upp en nationell<br>databas för forskningsinformation: SAFARI (Spridning av forskningsin-<br>formation till allmänheten över Internet). Målgrupper för denna informa-<br>tion är gymnasieskolor, företag, organisationer samt forskarsamhället.<br>Ansvariga för inmatning av uppgifter är respektive lärosäte. En utvärde-<br>ring bör göras av SAFARI-projektet som sådant samt av hur många och<br>vilka som använder SAFARI. Eventuella samordningsvinster mellan SA-<br>FARI och de olika kanaler för informationsspridning som FRN, HSFR,<br>MFR, NFR och TFR tidigare använt sig av bör beaktas. Möjligheterna att<br>samordna SAFARI med andra europeiska informationsdatabaser, exem-<br>pelvis AlphaGalileo, bör tas tillvara.</p> <p>Vetenskapsrådet bör ha en samordnande roll för spridning av forsk-<br>ningsinformation i Sverige. I detta ingår att utveckla metoder och kanaler<br>för att sprida information om forskning till olika målgrupper. Veten-<br>skapsrådet bör ha en överblick över vilken forskning som bedrivs inom<br>olika områden och regelbundet sammanställa, sammanfatta och sprida<br>forskningsinformation via olika kanaler och till olika målgrupper. Det är<br>önskvärt att informationen systematiseras så att det på ett enkelt sätt är<br>möjligt att söka information om forskningsprojekt på olika nivåer, allt<br>ifrån sammanställningar över den forskning som bedrivs inom ett visst<br>ämnesområde till forskningsprojekt och enskilda forskare.</p> <p>Informationen bör systematiseras så att sökning efter exempelvis vissa<br>ämnesområden underlättas. Ambitionen bör vara att forskningen skall<br>presenteras på ett för de olika ämnesområdena likartat vis där forskare<br>från olika discipliner deltar i övergripande informationsinsatser.</p> <p>Det är angeläget att en bredare publik får kunskap om den forskning<br>som bedrivs utifrån forskarnas egna prioriteringar. I Vetenskapsrådets<br>uppdrag ingår att stimulera till debatt och popularisering av forskning.</p> <p>109</p> <p>Vetenskapsrådet bör nyttja ämnesrådens kompetens i arbetet med forsk- Prop. 2000/2001:3<br>ningsinformation.</p> <p>Kommittén för utbildningsvetenskap</p> <p>Regeringen föreslår i propositionen En förnyad lärarutbildning (prop.<br>1999/2000:135) att resurserna för forskning och forskarutbildning på lä-<br>rarutbildningens och den pedagogiska yrkesverksamhetens område skall<br>öka. I budgetpropositionen för år 2001 föreslås att Vetenskapsrådet till-<br>delas 20 miljoner kronor år 2001. Vidare anges i budgetpropositionen för<br>år 2001, som planeringsram, att ytterligare 30 miljoner kronor fördelas år<br>2002 och härutöver ytterligare 40 miljoner kronor fördelas år 2003. Re-<br>sursen bör sålunda år 2003 uppgå till 90 miljoner kronor. Härutöver till-<br>förs Vetenskapsrådet 30 miljoner kronor från och med år 2002 för utbild-<br>ningsvetenskap. Sammantaget innebär detta att Vetenskapsrådet på sikt<br>kommer att fördela 120 miljoner kronor per år för utbildningsvetenskap-<br>lig forskning.</p> <p>Propositionen omfattar även förslag till åtgärder för att en sådan ut-<br>veckling verkligen skall komma till stånd. Såväl berörda lärosäten som<br>Vetenskapsrådet ges i uppdrag att ställa resurser till förfogade för forsk-<br>ning och forskarutbildning inom det utbildningsvetenskapliga området.</p> <p>Regeringen anser att det är synnerligen angeläget att stärka och bredda<br>den vetenskapliga basen för lärarutbildningen, men också att öka kunska-<br>perna om utbildning och lärande i en vidare mening.</p> <p>I proposition Forskning för framtiden - en ny organisation för forsk-<br>ningsfinansiering (1999/2000:81) anförs att Vetenskapsrådet kan ges sär-<br>skilda uppdrag om statsmakterna bedömer att det finns behov av att sä-<br>kerställa att forskning bedrivs inom områden som är av nationellt intres-<br>se. Regeringen bedömer att forskning och forskarutbildning på lärarut-<br>bildningens och den pedagogiska yrkesverksamhetens område bör säker-<br>ställas och att detta är av nationellt intresse. Regeringen har därför tidiga-<br>re föreslagit att en särskild kommitté för utbildningsvetenskap inrättas<br>inom Vetenskapsrådet.</p> <p>Den utbildningsvetenskapliga kommitténs uppgifter bör vara att främja<br>utvecklingen av den breda forskning och forskarutbildning som bedrivs i<br>nära anslutning till lärarutbildningen och som svarar mot behov inom<br>lärarutbildningen och den pedagogiska yrkesverksamheten. Det är natur-<br>ligt att det finns en samverkan mellan Skolverket som har ansvaret för<br>områdesinriktad forskning inom skolväsendet och kommittén.</p> <p>Den utbildningsvetenskapliga kommittén bör inom de ekonomiska ra-<br>mar som statsmakterna kommer att ange, bereda ansökningar och besluta<br>om medelsfördelning till forskning och forskarutbildning som i nationell<br>konkurrens bedöms ha hög vetenskaplig kvalitet och som bedrivs i nät-<br>verk. Nätverken bör byggas upp genom att forskare från flera lärosäten,<br>varav minst ett universitet och en högskola, gemensamt inlämnar en an-<br>sökan om medel till forskningsprojekt med ett flertal disputerade forska-<br>re. Även forskarstuderande skall kunna knytas till dessa projekt. En vik-<br>tig utgångspunkt för arbetet i kommittén är att det gäller att bygga upp ett<br>till stora delar nytt forskningsområde.</p> <p>110</p> <p>En utgångspunkt som Vetenskapsrådet bör ha vid fördelningen av me-<br>del är att deltagande lärosäten tillsammans skall satsa egna resurser mot-<br>svarande minst en tredjedel av de medel som erhålls från den utbild-<br>ningsvetenskapliga kommittén.</p> <p>I den utbildningsvetenskapliga kommitténs arbetsuppgifter bör även<br>ingå att bevaka den svenska och internationella forskningens utveckling.<br>Vidare bör kommittén, på uppdrag av Vetenskapsrådet, ansvara för sam-<br>verkan mellan forskningsfinansiärer inom och utanför rådet kring utbild-<br>ningsvetenskapliga insatser för att på så sätt skapa en överblick över om-<br>rådet och dess utveckling. Vetenskapsrådet bör därför fortlöpande rap-<br>portera till regeringen om områdets utveckling.</p> <p>Ledamöterna i kommittén skall utses av Vetenskapsrådets styrelse.<br>Majoriteten av kommitténs ledamöter bör vara forskare.</p> <p>Den utbildningsvetenskapliga kommittén bör påbörja sitt arbete i sam-<br>band med att Vetenskapsrådet inleder sin verksamhet den 1 januari år<br>2001.</p> <p>Senast år 2004 bör utvecklingen inom utbildningsvetenskap utvärderas.<br>När forskningen blivit så stark att den av egen kraft kan hävda sig gente-<br>mot annan forskning bör kommittén avvecklas och utbildningsvetenskap<br>helt och hållet integreras inom Vetenskapsrådets eller en annan forsk-<br>ningsfinansiärs struktur.</p> <p>Forskningsforum</p> <p>Forskningsforum kommer att utgöra en plattform för diskussion mellan<br>forskningsfinansierande myndigheter och allmänrepresentanter dit även<br>forskningsstiftelserna kommer att bjudas in. I Forskningsforum ges möj-<br>lighet till informationsutbyte samt planering av gemensamma insatser på<br>angelägna områden. Forum ger även möjlighet till diskussion om efter-<br>satta områden inom svensk forskning och vilka eventuella åtgärder som<br>bör vidtas.</p> <p>Forskningsforum bör inleda ett arbete för att främja kontakter mellan<br>forskning, allmänhet och andra som berörs av forskningen. Arbetet bör<br>inledas med en kartläggning av de arbetsformer på området som redan<br>utvecklats av lärosäten, forskningsfinansierande myndigheter, studie- och<br>fackförbund m.fl. Denna kan sedan tjäna som utgångspunkt för de egna<br>aktiviteterna.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>111</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>7.3 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap</h3> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat för<br>forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 15 mil-<br>joner kronor fördelas till Forskningsrådet för arbetsliv och socialveten-<br>skap för att prioritera ämnesövergripande frågor inom ansvarsområdet.<br>Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5<br>miljoner kronor fördelas för budgetåret. En planeringsförutsättning bör<br>vara att ytterligare 10 miljoner kronor fördelas för år 2003.</p> <p>I budgetpropositionen för år 2001 föreslås att den successiva resursför-<br>stärkningen för äldreforskning som påbörjades år 1999 fullföljs år 2001<br>genom att ytterligare 10 miljoner kronor tillförs rådet. För handikapp-<br>forskning föreslås i budgetpropositionen att 5 miljoner kronor fördelas år<br>2001. Härutöver bör ytterligare 2 miljoner kronor fördelas år 2002 (jfr<br>avsnitt 10.5).</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall från det komman-<br>de årsskiftet överta hela ansvarsområdet för SFR och delar av de ansvar-<br>sområden som hittills handhafts av Rådet för arbetslivsforskning (RALF).<br>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall främja såväl<br>grundläggande forskning som behovsstyrd forskning rörande välfärd,<br>folkhälsa, omsorg, arbetsmarknad, arbetsorganisation och arbetsmiljö.<br>Rådet övertar även det särskilda samordningsansvar som åvilat SFR för<br>forskning om äldre, handikapp, internationell migration och etniska rela-<br>tioner samt för socialvetenskaplig alkoholforskning. Detta samordnings-<br>ansvar bör bl.a. manifesteras i att rådet regelbundet sammanför berörda<br>finansiärer och andra tyngre intressenter. Rådet får även ett brett och<br>framtidsinriktat uppdrag att bidra till kunskapsuppbyggnaden i frågor<br>som rör arbetsliv. Rådet bör bl.a. främja forskning om arbetsmarknaden<br>och dess mekanismer samt forskning om arbetsmiljö och arbetsorganisa-<br>tion vilket bidrar till ett arbetsliv som är öppet för alla och präglas av<br>jämställdhet, mångfald och möjligheter till inflytande och delaktighet.</p> <p>Regeringen vill betona vikten av att Sverige genom den nya organisa-<br>tionen av forskningsfinansieringen förstärker sin redan starka ställning<br>inom arbetslivsforskningen. Det blir av största vikt att Forskningsrådet<br>för arbetsliv och socialvetenskap och Verket för innovationssystem etab-<br>lerar ett väl fungerande samarbete i gränsområdet mellan sina delar av<br>arbetslivsforskningen. Organisationskommittén föreslår arbets- och an-<br>svarsuppdelning mellan Forskningsrådet för arbetsliv och socialveten-<br>skap och Verket för innovationssystem, där knappt hälften av RALF:s<br>anslag förs till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och<br>drygt hälften till Verket för innovationssystem. Från och med år 2002 bör<br>RALF:s anslag för forskning och utveckling fördelas lika mellan de båda<br>myndigheterna. Strukturellt kan arbetslivsforskningen delas upp på tre<br>forskningsområden - arbetsmiljö, arbetsorganisation och arbetsmarknad.<br></p> <p>112</p> <p>Frågor inom dessa områden går dock ofta in i varandra och problem<br>måste förstås, förklaras och åtgärdas utifrån ett bredare perspektiv. Därför<br>kommer alla tre forskningsområdena att återfinnas både vid Forsknings-<br>rådet för arbetsliv och social vetenskap och vid Verket för innovations-<br>system. Inför övergången till den nya myndighetsstrukturen från det<br>kommande årsskiftet har pågående projekt som har en huvudinriktning<br>mot individperspektiv och samhällsrelevans förts till Forskningsrådet för<br>arbetsliv och socialvetenskap och projekt som har ett organisationspers-<br>pektiv och med verksamhetsrelevans, dit även utvecklingsprojekt och<br>projekt vid industriforskningsinstituten räknas, har förts till Verkets för<br>innovationssystem ansvarsområde. Dessa principer avses gälla även fort-<br>sättningsvis. Denna uppdelning möjliggör också ett brobyggande mellan<br>de två myndigheterna där forskningsprojekt som vill belysa frågeställ-<br>ningar som är gränsöverskridande finner en hemvist hos båda myndighe-<br>terna. För sådana gränsöverskridande projekt kan en gemensam finansie-<br>ring ske av de två myndigheterna och av andra berörda finansiärer.</p> <p>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och Verket för inno-<br>vationssystem måste gemensamt överblicka kunskapsutvecklingen i frå-<br>gor som rör arbetslivets utveckling och fortlöpande fånga upp nya kun-<br>skapsbehov och nya forskningsfält. Forskningsrådet för arbetsliv och so-<br>cialvetenskap förutsätts tillämpa ett tvärvetenskapligt synsätt på de forsk-<br>ningsuppgifter som hänförs till myndigheten.</p> <p>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall i första hand<br>stödja forskning vid universitet och högskolor samt forskningsinstitut.<br>Rådet skall medverka i ämnesövergripande forskningsprogram i samver-<br>kan med andra forskningsfinansiärer. En angelägen uppgift är att identifi-<br>era behov av och ta initiativ till mång- eller tvärvetenskapliga satsningar<br>där arbetslivsforskning och socialvetenskap är centrala frågor. Detta är<br>viktigt såväl för att sätta frågor i ny belysning som för att möjliggöra<br>kraftsamling kring centrala frågeställningar och kunna få till stånd starka<br>forskningsmiljöer.</p> <p>Vidare är det viktigt att rådet fortsätter att utveckla samverkan med<br>myndigheter under Näringsdepartementet och Socialdepartementet som<br>inom ramen för sina förvaltningsanslag skall finansiera forskning till stöd<br>för den egna verksamheten. Denna samverkan är viktig såväl för att olika<br>forskningssatsningar skall kunna samordnas som för att rådet skall kunna<br>ge metodstöd, sprida information om forskning av intresse, etc.</p> <p>Inom den forskning som rådet skall stödja är jämförande internatio-<br>nella perspektiv i ökad utsträckning önskvärda. Det är därför viktigt att<br>stimulera ökat svenskt deltagande i olika internationella sammanhang,<br>bl.a. inom ramen för EU:s ramprogram för forskning. Rådet bör också<br>samverka med andra länder inom ramen för European Science Founda-<br>tion. Det är också önskvärt att rådet kan vara rådgivande till Styrelsen för<br>internationellt utvecklingssamarbete (Sida) när det gäller Sida:s stöd till<br>forskning kring folkhälsa och social utveckling av särskild betydelse för<br>utvecklingsländerna.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>113</p> <p>Prioriterade områden</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Nästan all den forskning som Forskningsrådet för arbetsliv och socialve-<br>tenskap bör ansvara för kommer att vara strategisk i den meningen att<br>den i princip omfattar de flesta individers och gruppers vardagsvillkor<br>och är väsentlig som kunskapsgrund för en socialt och ekonomiskt håll-<br>bar utveckling vid sidan av den ekologiskt hållbara utvecklingen som<br>kommenteras i avsnitt 6.3.8. Forskning om migrationspolitiska frågor har<br>tidigare fått stöd från bl.a. SFR. Området bör uppmärksammas även i<br>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Regeringen anser att<br>ansvaret för ungdomsforskning som tidigare legat under HSFR bör<br>överförs till Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Rådet<br>tillförs för detta 5 miljoner kronor från HSFR. Under avsnitt 10.5 kom-<br>menteras kortfattat läget för en del av forskningen kring sociala frågor,<br>hälso- och sjukvård och folkhälsa m.m. och under avsnitt 10.10.3 ges en<br>kortfattad beskrivning av arbetslivsforskningen. På vissa områden, t.ex.<br>forskning om äldre respektive om handikapp, pågår eller förestår redan<br>finansiell förstärkning av forskningen efter riksdagens tidigare ställ-<br>ningstaganden. Inom flera andra områden pågår förstärkning inom ramen<br>för befintliga resurser genom ökad koncentration, tillskapande av cent-<br>rumbildningar, etc. Det gäller bl.a. forskning om folkhälsofrågor som<br>genom Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap även kan få en<br>förstärkt koppling till arbetslivsfrågorna. I sammanhanget bör uppmärk-<br>sammas att den nyligen presenterade utredningen ”Rehabilitering till ar-<br>bete - en reform med individen i centrum (SOU 2000:78) anser att det<br>behövs kraftigt ökade resurser och insatser inom rehabiliteringsforskning,<br>bl.a. i form av nya centrumbildningar.</p> <p>Skapandet av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap inne-<br>bär att nya intressanta tvärvetenskapliga ansatser kan stimuleras på olika<br>sätt. Regeringen bedömer att en sådan ansats bör bestå i att prioritera<br>forskning om samspelet mellan arbete, människors livslopp - både barn<br>och vuxna - och försörjningsstrategier i mångfaldens Sverige. Mer gene-<br>rellt handlar det om att studera samspelet mellan produktion och repro-<br>duktion i ett långsiktigt och mångvetenskapligt perspektiv varvid longi-<br>tudinella studier sannolikt behöver genomföras.</p> <p>Satsningen på sådana tvärvetenskapliga ansatser bör ha ett klart fokus<br>men ge möjlighet till både öppen tävlan och samverkan mellan olika<br>forskningsmiljöer. Inslaget av internationell komparativ forskning bör ha<br>en framträdande roll. Medlen bör dels användas för att ge stöd till tilläm-<br>pad forskning, dels för att förstärka och/eller bygga upp en internationellt<br>konkurrenskraftigt och ledande forskning inom området. Aktiv samver-<br>kan och dialog både med arbetsmarknadens parter och företrädare för<br>hälso- och omsorgssektorn bör ingå i satsningen.</p> <p>Av de nya resurser riksdagen anvisat för forskning och forskarutbild-<br>ning för åren 2001-2003 bör totalt 15 miljoner kronor fördelas Forsk-<br>ningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap för att prioritera ämnesöver-<br>gripande frågor, t.ex. ovan skisserade ansats, inom sitt ansvarsområde. I<br>budgetpropositionen föreslås att 5 miljoner kronor fördelas för rådets<br>verksamhet år 2001. Därefter bör ytterligare 10 miljoner kronor fördelas<br>år 2003.1 budgetpropositionen för år 2001 föreslås dessutom att den suc-</p> <p>114</p> <p>cessiva resursförstärkningen för äldreforskning som påbörjades år 1999<br>fullföljs år 2001 genom att ytterligare 10 miljoner kronor tillförs rådet.<br>För handikappforskning föreslås i budgetpropositionen att 5 miljoner<br>kronor fördelas år 2001. Härutöver bör ytterligare 2 miljoner kronor för-<br>delas år 2002 (avsnitt 10.5). Inom rådets budget bör ca 5 miljoner kronor<br>användas för ungdomsforskning. De nya satsningarna på Forskningsrådet<br>för arbetsliv och socialvetenskap ger tillsammans med de ingående resur-<br>serna från RALF och SFR en total budget för år 2001 om 262 miljoner<br>kronor.</p> <p>Rådets arbetsformer</p> <p>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall stödja forskning<br>som uppfyller höga krav på vetenskaplig kvalitet och samtidigt har tydlig<br>relevans för problem och utvecklingstendenser inom de samhällssektorer<br>som berörs av rådets verksamhet. Regeringen finner det därför angeläget<br>att rådet utvecklar former för en fortsatt dialog där rådets intressenter<br>inklusive arbetsmarknadens parter kan bidra till att identifiera sektorsre-<br>levanta forskningsbehov. För att forskningen skall ha hög relevans är det<br>nödvändigt att den har hög vetenskaplig kvalitet och bedöms angelägen<br>ur sektorns perspektiv. Rådet måste därför ha interna arbetsformer som<br>underlättar en samlad bedömning och sammanvägning av vetenskaplig<br>kvalitet och sektorsrelevans. En sådan samlad bedömning förutsätter att<br>forskare och intressenter inom sektorn gemensamt och i ett sammanhang<br>kan värdera forskningsproblem och bereda ansökningar om forsknings-<br>projekt. Ansvaret för bedömning av ansökningar bör åvila rådets priorite-<br>ringskommittéer. Det nya rådets styrelse liksom dess prioriteringskom-<br>mittéer skall därför utgöras av både forskare och intressenter inom sek-<br>torn.</p> <p>Det nya Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap skall ha god<br>överblick över hur forskningen utvecklas, fortlöpande utvärdera kvalitet<br>och identifiera brister i olika avseenden samt på olika sätt initiera och<br>stödja angelägen forskning inom sitt ansvarsområde. Viktiga inslag är<br>därvid att i samråd med andra berörda forskningsfinansiärer, initiera ut-<br>värderingar samt utarbeta forskningsprogram som speglar angelägna<br>forsknings- och utvecklingsbehov och som möjliggör slagkraftiga insat-<br>ser. De forskningsetiska frågorna är mycket viktiga inom rådets ansvar-<br>sområde och måste kunna hanteras på ett planerat och förtroendeingivan-<br>de sätt.</p> <p>Rådet skall verka för att genusperspektivet, får ett relevant genomslag i<br>forskningen. Rådet skall även verka för jämställdhet mellan kvinnor och<br>män inom forskningen. Satsningen på yngre forskare måste ges hög prio-<br>ritet för att det kommande generationsskiftet i forskarvärlden skall kunna<br>överbryggas och forskning av tillräcklig omfattning skall kunna bedrivas.</p> <p>Stora krav på kunskapskommunikation bör ställas på det nya Forsk-<br>ningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap. Det handlar dock inte bara<br>om att kunskaperna skall göras tillgängliga utan även om att resultat<br>sprids, prövas och diskuteras i olika sammanhang för att de skall kunna<br>påverka samhällsutvecklingen. Rådet bör därvid aktivt sammanställa re-<br>sultat från forskningen och föra ut dessa kunskaper till olika målgrupper i</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>115</p> <p>samhället. Det är därvid särskilt angeläget att rådet utvecklar formerna<br>för samverkan inte minst med kommunsektorn. När det gäller att skapa<br>överblick över vilken forskning som bedrivs är det viktigt att en god<br>samordning med Vetenskapsrådets s.k. SAFARI-projekt uppnås.</p> <p>Rådet skall även vara rådgivande åt Regeringen i forskningsfrågor in-<br>om arbetsliv, socialvetenskap och folkhälsofrågor.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>7.4 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhälls-<br>byggande</h3> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 20<br>miljoner kronor fördelas till Forskningsrådet för miljö, areella näringar<br>och samhällsbyggande för att prioritera ämnesövergripande frågor inom<br>sitt ansvarsområde. Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen<br>för år 2001 att 5 miljoner kronor tillförs för budgetåret. En planeringsför-<br>utsättning bör vara att ytterligare 5 miljoner kronor fördelas för år 2002<br>och ytterligare 10 miljoner kronor för år 2003.</p> <p>I budgetpropositionen för år 2001 föreslås en tillfällig förstärkning med<br>28 miljoner kronor för forskning och utveckling om ekologisk produktion<br>för budgetåret 2001 och 23 miljoner kronor per år under perioden 2002-<br>2003, som bör fördelas till Forskningsrådet för miljö, areella näringar och<br>samhällsbyggande för forskning inom området.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Riksdagens beslut enligt propositionen Forskning för framtiden - en ny<br>organisation för forskningsfinansiering (prop 1999/2000:81) innebär bl.a.<br>att Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande<br>skall inrättas. Den forskning som idag stöds av Skogs- och jordbrukets<br>forskningsråd (SJFR), Byggforskningsrådet (BFR), Naturvårdsverket<br>samt delvis av FRN har många och viktiga beröringspunkter genom in-<br>riktningen mot ett hållbart samhälle. Detta förhållande motiverar att den-<br>na forskning förs samman i ett nytt områdesinriktat forskningsråd som<br>övertar ansvaret för dessa forskningsområden. På detta sätt samlas stora<br>delar av forskningen till stöd för ett ekologiskt hållbart samhälle i en<br>myndighet. Enligt regeringens mening skapas därmed bättre förutsätt-<br>ningar för kraftfulla och allsidiga forskningsinsatser till stöd för en eko-<br>logiskt hållbar utveckling. Forskningen kommer också att vara av stor<br>betydelse för internationellt samarbete inom området.</p> <p>Rådet skall stödja forskning vid universitet, högskolor och forsk-<br>ningsinstitut som uppfyller höga krav på vetenskaplig kvalitet och samti-<br>digt har relevans för de berörda samhällssektorerna. Det innebär att rådet<br>skall svara för grundläggande forskning på initiativ av forskare och för<br>program där samhällsrelevansen står i centrum. Rådet skall främja forsk-<br>ning för en ekologiskt hållbar utveckling och utveckla kunskaperna om<br>de biologiska naturresurserna, mark- och vattenresurserna samt samhäl-<br>lets hållbara nyttjande av dessa resurser. Rådet skall även stödja forsk-<br>ning kring miljövård, miljökonsekvenser, samhällsplanering, bygg- och<br></p> <p>116</p> <p>förvaltningsfrågor, arkitektur och kulturvärden, boendefrågor samt sam-<br>hällets riskhantering i dessa frågor.</p> <p>Forskningen skall bidra till att sektoriella utvecklingsmål kan uppnås,<br>skapa samband och samarbete mellan forskningsutförare och användare<br>av forskningsresultat samt främja internationellt samarbete inom områ-<br>det. Genom att få ansvaret för lantbruksvetenskaplig forskning, miljö-<br>forskning och forskning om samhällsbyggande blir rådet väl lämpat att<br>hantera den ofta mång- och tvärvetenskapliga forskning som behövs till<br>stöd för en hållbar utveckling. Rådet skall också verka för ökad konkur-<br>renskraft inom de areella näringarna och tillhörande förädlingsindustrier.<br>Forskningen skall främja en utveckling som är förenlig med högt ställda<br>miljökrav och krav på säkra livsmedel inom ovanstående områden.</p> <p>Enligt regeringens mening skall Forskningsrådet för miljö, areella nä-<br>ringar och samhällsbyggande ha en samlande och pådrivande roll för att<br>främja och stödja forskning av betydelse för hela samhällets omställning<br>till en hållbar utveckling.</p> <p>I regeringens ovan nämnda proposition redogörs utförligt för det nya<br>rådets ansvarsområden, uppgifter, arbetsformer och styrelse.</p> <p>Prioriterade områden</p> <p>Forskning om miljö och hållbar utveckling är ett högt prioriterat område<br>där det ställs höga krav på koncentrerade insatser kring viktiga frågor och<br>därmed skapa möjlighet till omprioriteringar. Snabba förändringar i om-<br>världen och nya uppkommande problemställningar skapar ett ökat behov<br>av flexibilitet. Genom bildandet av det nya Forskningsrådet för miljö,<br>areella näringar och samhällsbyggande skapas en stark aktör som kan<br>hålla samman och samordna forskningen om och för ett ekologiskt håll-<br>bart samhälle. Rådet bör även prioritera forskning om möjligheter och<br>risker med den moderna biologin samt samspel och konflikter mellan<br>ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling.</p> <p>Av de nya resurser riksdagen anvisat för forskning och forskarutbild-<br>ning bör för åren 2001-2003 totalt 20 miljoner kronor fördelas till Forsk-<br>ningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande för att prio-<br>ritera ämnesövergripande frågor inom sitt ansvarsområde. I budgetpropo-<br>sitionen för år 2001 föreslås att 5 miljoner kronor tillförs för budgetåret.<br>Därefter bör som en planeringsförutsättning ytterligare 5 miljoner kronor<br>fördelas år 2002 och härutöver ytterligare 10 miljoner kronor år 2003. I<br>budgetpropositionen för år 2001 föreslås en tillfällig förstärkning med 28<br>miljoner kronor för forskning och utveckling inom ekologisk produktion<br>under perioden 2001-2003, som bör fördelas till Forskningsrådet för<br>miljö, areella näringar och samhällsbyggande för forskning inom områ-<br>det. Rådet bör vidare delta i finansieringen av de verksamheter i Kiru-<br>naområdet som samlats inom Miljö- och rymdforskningsinstitutets verk-<br>samheter. De nya satsningarna på Forskningsrådet för miljö, areella nä-<br>ringar och samhällsbyggande ger tillsammans med de ingående resurser-<br>na från BFR, FRN, Naturvårdsverket och SJFR en total budget för år<br>2001 om 217 miljoner kronor.</p> <p>*'</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>117</p> <p>Rådets arbetsformer</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Stora krav på kunskapskommunikation ställs på det nya forskningsrådet.<br>Det handlar inte bara om att kunskaperna skall göras tillgängliga utan<br>även att resultaten sammanställs, sprids, prövas och diskuteras i olika<br>sammanhang för att de skall kunna påverka samhällsutvecklingen. Rådet<br>skall därför aktivt sammanställa resultaten från forskningen och föra ut<br>kunskaper till olika grupper i samhället.</p> <p>Rådet skall verka för att nysatsningar och omprövningar vidtas inom<br>rådets verksamhetsområden. Rådet skall också stödja större koncentrera-<br>de satsningar på forskning inom angelägna områden på universitet, hög-<br>skolor och institut. Rådets ansvarsområden är till sin karaktär mångveten-<br>skaplig och det är därför viktigt att samverka med andra finansiärer. Rå-<br>det skall verka för att genusperspektivet får ett stort genomslag i forsk-<br>ningen samt verka för jämställdhet mellan kvinnor och män inom forsk-<br>ningen.</p> <p>Forskningsrådet skall stödja kritiskt granskande och oberoende forsk-<br>ning som ger vetenskaplig grund och handlingsalternativ för Sveriges<br>politik avseende jord- och skogsbruk, livsmedel, viltvård, fiske, vatten-<br>bruk, rennäring samt miljö- och naturvård. Forskningsrådet skall även<br>stödja forskning för att tillgodose samhällets behov av kunskap för att<br>främja den byggda miljöns kvalitet, säkerhet och långsiktiga hållbarhet.<br>Forskningsrådet bör sträva efter ett nära samarbete mellan olika discipli-<br>ner med speciell uppmärksamhet riktad mot möjligheterna att öka mång-<br>och tvärvetenskapliga forskningsinsatser. En dialog måste föras med oli-<br>ka forskningsråd, forskningsfinansierande myndigheter och andra forsk-<br>ningsfinansiärer för att möjliggöra kraftfulla gemensamma satsningar och<br>undvika att forskningsansatser hamnar i ett vakuum mellan olika finansi-<br>ärer. Vissa delar av den problemorienterade forskningen kan med fördel<br>organiseras i form av särskilda programområden. Ett exempel på nära<br>samverkan mellan statliga forskningsfinansiärer och näringsliv samt and-<br>ra aktörer är den samverkan i finansieringsfrågor som skett inom ramen<br>för BFR:s arbete. Det är angeläget att denna typ av samverkan kan fort-<br>sätta och utvecklas.</p> <p>Utifrån ovan beskrivna behov och målsättningen om hållbar utveckling<br>följer dels ett behov av att säkerställa kunskaps- och kompetensförsörj-<br>ningen inom hela detta forskningsfält, dels ett behov att kunna göra sär-<br>skilda satsningar inom vissa prioriterade områden. Forskningsrådet skall<br>tillsammans med andra berörda aktörer ha ett särskilt ansvar för kompe-<br>tensförsörjningen inom rådets hela ansvarsområde.</p> <p>Högskolan står inför ett antal strategiska strukturella problem som krä-<br>ver särskilda insatser. Det gäller främst generationsskiftet, men även be-<br>hovet av kraftsamling och tillskapande av mångvetenskapliga forsk-<br>ningsmiljöer, främjandet av jämställdhet inom forskningen etc. Forsk-<br>ningsrådets för miljö, areella näringar och samhällsbyggande skall liksom<br>övriga statliga forskningsfinansiärer beakta dessa frågor vid tilldelning av<br>bidrag.</p> <p>Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande bör<br>samverka med Sida i dess uppgift att främja forskning och kompeten-<br>suppbyggnad kring u-ländemas försörjnings- och miljöproblem. Forsk-</p> <p>118</p> <p>ningen skall också erbjuda en vetenskaplig grund för internationella för-<br>handlingar och överenskommelser, bl.a. inom EU. En målsättning bör<br>vara att det svenska agerandet i internationella sammanhang skall kunna<br>stödja sig på forskningsresultat och inhemsk expertis. Rådet bör vidare<br>stimulera ökat svenskt deltagande i olika internationella sammanhang,<br>bl.a. inom ramen för EU:s ramprogram för forskning. Det bör också sam-<br>arbeta med andra länder inom ramen för European Science Foundation.<br>Rådet skall även vara rådgivande åt regeringen i frågor inom rådets an-<br>svarsområde.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>7.5 Verket för innovationssystem</h3> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör totalt 40<br>miljoner kronor fördelas till Verket för innovationssystem för forskning<br>och utvecklingsarbete inom strategiska områden. Av de nya resurserna<br>föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas<br>för budgetåret. En planeringsförutsättning bör vara att ytterligare 10<br>miljoner kronor fördelas för år 2002 och ytterligare 25 miljoner kronor<br>för år 2003.</p> <p>Beträffande användningsområdet för de nya resurserna bör gälla att<br>forskningen inom bioteknik och informationsteknik får stöd med 20 mil-<br>joner kronor för vardera området.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>I propositionen Forskning för framtiden - en ny organisation för forsk-<br>ningsfinansiering (prop. 1999/2000:81) föreslog regeringen att en myn-<br>dighet inrättas med uppgift att initiera och finansiera behovsstyrd forsk-<br>ning och utveckling till stöd för innovationssystemet och en hållbar ut-<br>veckling och tillväxt. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens<br>förslag. Verksamheten skall omfatta stöd till forskning och utvecklings-<br>arbete (FoU) inom bl. a. teknik, transporter, kommunikation, arbetsliv<br>och arbetsmarknad liksom till uppgiften att verka för att ny kunskap tas<br>till vara och omsätts i produkter, processer, tjänster, utvecklande ar-<br>betsorganisation, arbetsmiljö och i regelverk. Teknisk utveckling är av<br>grundläggande betydelse för innovationssystemet och utgör en stor del i<br>myndighetens verksamhet. Arbetslivet är en annan viktig del av innova-<br>tionssystemet. Arbetsorganisation och lärande i arbetet skall därför ges en<br>framträdande roll i verket, liksom utvecklingen av en bättre incitaments-<br>struktur på marknaden för nyföretagande och avknoppningar. Effektiva<br>transport- och kommunikationssystem är förutsättningar för ett effektivt<br>innovationssystem bl.a. för att innovationer inom infrastrukturhållning<br>och transportmedelsindustri har stor ekonomisk potential och kan bidra<br>till en hållbar tillväxt. Verksamheten inom Verket för innovationssystem<br>skall svara såväl mot näringslivets som mot delar av det övriga samhäl-<br>lets behov.</p> <p>Det nya verket kommer i stora drag att överta de ansvarsområden och<br>resurser som idag handhas av Kommunikationsforskningsberedningen</p> <p>119</p> <p>(KFB) samt de FoU-finansierande delarna av Närings- och teknikutveck-<br>lingsverkets (NUTEK) verksamhet. Även delar av RALF förs till det nya<br>Verket för innovationssystem. Principerna för uppdelning av RALF<br>framgår i avsnitt 7.3 i beskrivningen av Forskningsrådet för arbetsliv och<br>socialvetenskap. Detta innebär att Verket för innovationssystem ges ett<br>ansvarsområde som sträcker sig över flera delsektorer med stora möjlig-<br>heter att arbeta över disciplin- och sektorsgränser och att göra koncentre-<br>rade insatser inom viktiga områden. Verket för innovationssystem skall<br>även svara för att resultaten från projektet Teknisk Framsyn tas tillvara<br>och att denna process utvecklas vidare.</p> <p>Den nya organisationen ger större utrymme att arbeta flexibelt över ti-<br>den, liksom bättre förutsättningar att utnyttja synergier mellan skilda<br>verksamheter. Potentialen illustreras av att det finns många och breda<br>samarbetsytor mellan de myndigheter som idag hanterar motsvarande<br>verksamhet.</p> <p>Inrättandet av Verket för innovationssystem innebär vidare effektivise-<br>ringar genom att kontakter gentemot forskare och avnämare förenklas. En<br>del i förenklingen är att antalet aktörer för samfinansiering minskar, vil-<br>ket underlättar för forskare vid universitet, högskolor och forskningsin-<br>stitut i kontakterna med myndigheter. Samtidigt kan det effektivisera ad-<br>ministrationen av verksamheten. En sammanslagen myndighet blir även<br>en mer kraftfull aktör av större intresse för omvärlden att samverka med.<br>En förutsättning för att denna potential skall kunna tas till vara är dock att<br>samarbetet utvecklas med andra myndigheter, företag och övriga berörda<br>inom respektive sektor. Detta gäller inte minst arbetsmarknadens parter.</p> <p>Verket för innovationssystem blir ett viktigt redskap för att förverkliga<br>de forskningspolitiska ambitionerna samtidigt som det utgör ett medel<br>också inom andra politikområden såsom närings-, transport-, kommuni-<br>kations-, arbetslivs- och arbetsmarknadspolitiken. En central roll för<br>myndigheten är att stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt och att bidra<br>till utvecklingen av ett väl fungerande innovationssystem.</p> <p>Myndighetens verksamhet skall bidra till att överbrygga generations-<br>skiftet inom forskningen, till kraftsamling och forskarsamverkan liksom<br>till stöd för tillkomsten av mångvetenskapliga forskningsmiljöer. Vidare<br>är det av stor vikt att verket samtidigt verkar för en jämn fördelning av<br>kvinnor och män på samtliga nivåer inom forskningen och dess omvärld<br>för att säkra den framtida kontinuiteten inom svensk forskning.</p> <p>För att bidra till att hantera generationsskiftet inom forskningen är en<br>satsning på långsiktig kunskapsuppbyggnad helt avgörande. Stöd till<br>forskning bör lämnas i sådana former att forskarutbildning stimuleras och<br>karriärvägar skapas för forskarutbildade. En del av FoU-stödet bör läm-<br>nas som tema- eller ramanslag för att möjliggöra långsiktighet i forsk-<br>ningsfinansieringen. Myndigheten bör därför ges möjlighet att inom en<br>given ram sluta kontrakt för perioder på upp till sex år.</p> <p>Inom den behovsstyrda forskningen finns en tradition av arbete i<br>mångvetenskapliga forskarmiljöer. Denna tradition bör utvecklas ytterli-<br>gare. Långsiktigheten måste balanseras mot behovet av en hög grad av<br>förnyelse i myndighetens arbete.</p> <p>Effektiv kunskapsöverföring blir en central uppgift för det nya Verket<br>för innovationssystem. En sådan måste ske i växelverkan mellan olika</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>120</p> <p>aktörer på ett sätt som svarar mot behov hos företag och andra avnämare.<br>Industriforskningsinstituten spelar här en viktig roll och Verket för inno-<br>vationssystem bör arbeta för en fortsatt utveckling av institutens roll för<br>en effektiv kunskapsöverföring till industrin. FoU-arbetet präglas idag i<br>ökad utsträckning av internationellt samarbete. För många av de ledande<br>svenska industriföretagen är ett gränslöst forskningssamarbete det rådan-<br>de arbetssättet. EU-kommissionen har nyligen lagt fram ett förslag ”Mot<br>ett europeiskt område för forskningsverksamhet” där ett ökat samarbete<br>mellan EU:s medlemsländer betonas.</p> <p>Av de nya resurser riksdagen anvisat för forskning och forskarutbild-<br>ning bör för åren 2001-2003 totalt 40 miljoner kronor fördelas till Verket<br>för innovationssystem för forskning och utvecklingsarbete inom strate-<br>giska områden. Av de nya resurserna föreslås i budgetpropositionen för<br>år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas för budgetåret. En planeringsförut-<br>sättning bör vara att ytterligare 10 miljoner kronor fördelas för år 2002<br>och ytterligare 25 miljoner kronor för år 2003. En planeringsförutsättning<br>för verket är att forskningen inom områdena bioteknik och informations-<br>teknik får stöd med 20 miljoner kronor för vardera område. De nya sats-<br>ningarna på Verket för innovationssystem ger tillsammans med de ingå-<br>ende resurserna från KFB, NUTEK och RALF en total budget för år<br>2001 om 1118 miljoner kronor.</p> <p>Innovationssystemet och dess utveckling</p> <p>Innovationspolitik återspeglar sambandet mellan teknik och tillväxt.<br>Denna representerar också ett byte av fokus från teknik som en insats i<br>produktionsprocessen till resultat och ökad innovationsförmåga på före-<br>tagsnivå. Ekonomins innovationsförmåga beror inte bara på hur enskilda<br>aktörer - företag, forskningsinstitut, universitet - uppträder var för sig,<br>utan på samspelet dem emellan som delar av ett system för kunskapspro-<br>duktion och kunskapsanvändning.</p> <p>Det är viktigt att betona att utgångspunkten för innovationspolitiken är<br>att studera hur innovationer sker. En del av detta är att belysa frågan om<br>hur sambanden ser ut mellan forskningen och innovationssystemet. Kun-<br>skap produceras i ökad omfattning i ett interaktivt förhållande mellan<br>forskare och företag. Kunskap som är betydelsefull för innovationspoliti-<br>ken genereras oftast i mångvetenskapliga grupperingar där deltagarna har<br>skilda kunskaper och erfarenheter. Forskning och kunskapsproduktion är<br>viktiga medel för att finna applikationer och ta vara på utvecklingsmöj-<br>ligheter. OECD beskriver innovationssystem som &quot;det nätverk av offent-<br>liga och privata institutioner inom vilken produktion, spridning och an-<br>vändning av ny kunskap och teknik sker&quot;.</p> <p>För utformning av nationella åtgärder har innovationssystemets funk-<br>tionssätt idag fått ett allt större genomslag i de flesta länder, inklusive på<br>EU-nivå. En viktig drivkraft i detta arbete har varit att USA har ett för-<br>språng gentemot Europa i ekonomisk tillväxt. Ett medel är att stärka<br>samverkan mellan universitet/högskolor och näringsliv för att finna till-<br>lämpningar av akademisk forskning. Detta förutsätter industrirelevant<br>forskning, och att forskarna i ökande utsträckning tar patent på sina upp-<br>täckter. Innovation, teknisk utveckling och forskning ses i innovations-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>121</p> <p>politiken som de viktigaste faktorerna för ekonomisk tillväxt och ökad<br>sysselsättning.</p> <p>Teknisk Framsyn pekar på viktiga drivkrafter med förväntat stor bety-<br>delse för samhällsutvecklingen under den kommande 10-15 årsperioden.<br>En drivkraft är att informationsteknologin skapar helt nya tillväxtbran-<br>scher samtidigt som den genomgripande förändrar affärslogiken inom i<br>stort sett alla etablerade områden. En annat drivkraft är att biovetenska-<br>perna - där Sverige har en stark vetenskaplig position - skapar af-<br>färsmöjligheter som bättre borde kunna tas tillvara. Vidare ställer kombi-<br>nationen av nya informationssystem, globaliserad marknad och miljö-<br>medvetande krav på tillverkningsmetoder som samtidigt är effektiva,<br>flexibla, resurssnåla och miljöanpassade. Det ökade intresset för mil-<br>jöprestanda och hållbar utveckling hos konsumenter och marknadsaktörer<br>öppnar nya affärsmöjligheter.</p> <h4>7.5.1 Prioriterade områden</h4> <p>Verket för innovationssystem kommer att ha en viktig roll i utvecklingen<br>av ett väl fungerande innovationssystem och en hållbar utveckling, näm-<br>ligen att stödja forskning och utveckling för näringslivets och den offent-<br>liga sektorns utveckling, att medverka till att utveckla och effektivisera<br>industriforskningsinstituten, att vidareutveckla resultaten från Teknisk<br>Framsyn och att främja kunskapsöverföring mellan högskola och nä-<br>ringsliv och offentlig sektor.</p> <p>Näringslivets utveckling och internationella framgångar är nyckelfak-<br>torer för Sveriges ekonomiska tillväxt och välfärd. Det är därför av vikt<br>att svensk forskning och utveckling har en sådan omfattning och inrikt-<br>ning att den kan fungera som bas för ett växande och konkurrenskraftigt<br>kunskapsintensivt näringsliv. För att säkerställa näringslivets långsiktiga<br>konkurrenskraft måste en svensk tillväxtpolitik fokusera på att skapa och<br>förstärka attraktiva kunskapsmiljöer som kan dra till sig produktiva in-<br>vesteringar.</p> <p>För närvarande pågår en ökad internationalisering av FoU-<br>verksamheten. I den globala konkurrensen lokaliserar företagen sina<br>verksamheter där de bästa förutsättningarna finns avseende forskningens<br>omfattning, kvalitet och inriktning. Länders och regioners utbildning och<br>forskning blir härigenom alltmer konkurrensutsatta. För att vara ett förs-<br>tahandsalternativ för etablering av internationell FoU och tillverkning<br>måste det offentliga FoU-systemet kunna tillgodose näringslivets behov<br>av forskning och forskarutbildade. Det är angeläget att stimulera tillväxt<br>med fokus på högteknologiskt, kunskapsintensivt och forskningsbaserat<br>företagande. Vidare kräver ett gott innovationssklimat och en hållbar till-<br>växt effektiva transporter. Detta är särskilt viktigt i ett glesbefolkat land<br>som Sverige som ligger i den europeiska periferin. Förutsättningar för ett<br>hållbart arbetsliv som förenar tillväxt med goda och utvecklande arbets-<br>villkor bör förstärkas. Ett hållbart arbetsliv innebär att den enskilde ges<br>förutsättningar till en säker arbetsmiljö, arbetsförhållanden som möjlig-<br>gör utveckling i arbetet och ett livslångt lärande. Det gör att frågor som t.<br>ex. berör arbetsorganisationen och lärande i arbetet en framträdande roll i</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>122</p> <p>myndigheten. Det är av största vikt att verket framhåller och befrämjar<br>genusperspektivet i sina insatser. Vidare är det viktigt att ytterligare stu-<br>dera balansen mellan nedskärning av organisationers storlek och kortsik-<br>tiga vinster kontra organisationers innovationsförmåga och långsiktiga<br>överlevnad.</p> <p>Strategiska, tillämpade och tvärvetenskapliga teknikområden bör för-<br>stärkas inom ramen för verkets verksamhet. Kunskaps- och forsknings-<br>strategierna, Teknisk Framsyn samt medverkan från näringslivet bör lig-<br>ga till grund för utveckling av verkets strategier.</p> <p>Det är viktigt att statens omfattande investeringar i forskning i högre<br>grad kan bidra till näringslivets tillväxt och samhällets utveckling. Staten<br>måste därför medverka till att företag och annan verksamhet kan tillgo-<br>dogöra sig kunskapsutvecklingen. Det ligger en naturlig dynamik i sam-<br>spelet ”utbildning - forskning - företagande - näringspolitik”, där målet i<br>den regionala näringspolitiken måste framhållas, dvs. att stimulera en<br>hållbar ekonomisk tillväxt som kan bidra till fler och växande företag och<br>därmed ökad sysselsättning för både kvinnor och män. Huvudsyftet med<br>de regionala tillväxtavtalen är att bidra till hållbar tillväxt som utmärks av<br>ekologisk hållbarhet och jämställdhet. Ett fortsatt och ökat samspel mel-<br>lan högskolevärlden, näringslivet och offentlig sektor är nödvändigt för<br>att forskningen skall svara mot samhällets behov. En viktig uppgift är att<br>utveckla former för FoU-samverkan och kunskapsförmedling som utgår<br>från samhällets skiftande behov, med syfte att åstadkomma ett konkur-<br>renskraftigt FoU-system.</p> <p>Verkets för innovationssystem verksamhet skall bl.a. svara mot behov<br>inom strategiska områden såsom bioteknik, informationsteknik, materi-<br>alteknik och hållbar utveckling. Dessa strategiska områden beskrivs när-<br>mare i det följande. Myndighetens verksamhet skall på motsvarande sätt<br>också svara mot behov inom transport- och kommunikationssektorn och<br>arbetslivet. Dessa delar av verksamheten utvecklas under avsnitten<br>10.10.1. Transportforskning respektive 10.10.3. Arbetslivsforskning.</p> <p>Bioteknik</p> <p>Svensk forskning inom det biovetenskapliga området har en mycket stark<br>internationell position. Denna starka och snabbt växande kunskapsbas ger<br>landet en potential för nya kommersiella tillämpningar inom en mängd<br>områden. Detta gäller de kunskapsintensiva företag som leder utveck-<br>lingen, oftast i samarbete med universitet och högskolor, men även hos<br>de potentiella avnämare av den kunskap, kompetens, tjänster och pro-<br>dukter som tas fram. Dessa avnämare finns inom svenska basnäringar<br>som skogsindustri, livsmedelsindustri, kemiindustri och jordbruk, inom<br>miljöområdet samt även inom tjänstesektorn t.ex. vårdområdet. Utveck-<br>ling av framtidens tjänster och produkter kommer dock att kräva ett stort<br>inslag av tvärvetenskap och insatser från skilda kompetensområden.</p> <p>Verket för innovationssystem har en central uppgift i att undanröja<br>hindren och skapa förutsättningar för en vidare utveckling och ökade in-<br>dustriella tillämpningar av biovetenskap och bioteknik. Myndighetens<br>insatser skall bidra till att skapa miljöer och samarbeten som tillvaratar<br>den potential som finns inom landet. Detta kan ske genom utökade pro-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>123</p> <p>gramsatsningar och tillskapande av nya kompetenscentra där krav ställs<br>på tvärvetenskapliga forskningsmiljöer kopplade till möjliga exploatörer<br>inom områden som exempelvis biomedicin, kost-hälsa, biomaterial och<br>bioprocesser. Verket för innovationssystem har även en viktig roll i att<br>stödja satsningar på tidiga idéer och embryon till produkter samt att initi-<br>era nyskapande tvärvetenskapliga projekt som kan demonstrera potentia-<br>len inom bioteknikområdet och öppna vägar för exploatering. Myndig-<br>heten bör även initiera forskning och förmedla kunskap kring frågor som<br>berör och kan utgöra hinder för industriell exploatering i den pågående<br>debatten kring bioteknikens möjligheter och risker. Nära samverkan med<br>övriga forskningsfinansiärer är en viktig förutsättning för ett framgångs-<br>rikt arbete och optimal användning av satsade resurser.</p> <p>Informationsteknik</p> <p>Området informations- och kommunikationssystem utvecklas i snabb takt<br>och i Sverige växer IT-sektorn kraftigt. Stora delar av vårt samhälle ge-<br>nomsyras redan idag av IT-användning och stora framtida möjligheter<br>finns att ytterligare öka användningen. För att realisera dessa möjligheter<br>finns det behov av uthålliga satsningar på såväl grundläggande som till-<br>lämpad IT-forskning. Det krävs forskning som stödjer en bred och kvali-<br>ficerad IT-användning i arbetsliv och samhälle. Vidare är det angeläget<br>att forskarutbildningen inom IT ökar för att kunna möta både en ökad<br>efterfrågan från industrin och behovet av disputerad personal inom hög-<br>skolans IT-utbildningar.</p> <p>En viktig roll för Verket för innovationssystem är att i samverkan med<br>andra myndigheter ansvara för den tillämpade IT-forskningen. Verket för<br>innovationssystem bör upprätthålla de nära kontakter med näringslivet<br>som åstadkommits genom IT-inriktade kompetenscentra och industri-<br>forskningsinstitut och härigenom stärka IT-forskning riktad mot närings-<br>livets nuvarande och kommande behov. En fortsatt satsning på kompe-<br>tenscentra och stöd till de industriforskningsinstitut som är inriktade mot<br>IT utvecklar kontakterna mellan den forskningsintensiva IT-industrin och<br>den akademiska forskningen.</p> <p>NUTEK, Invest in Sweden Agency (ISA), Stiftelsen för Strategisk<br>Forskning (SSF) och Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling<br>(KK-stiftelsen) har gemensamt föreslagit en ny nationell strategi på mik-<br>roelektronik-, elektronik- och närliggande IT-områden. Syftet är att stär-<br>ka basen för svensk industri inom IT och elektronikområdena. Verket för<br>innovationssystem bör genomföra en revidering av den föreliggande<br>strategin och integrera den i tillämpliga delar i sin verksamhet i samver-<br>kan med andra aktörer. Bl.a. kan nya samverkansformer prövas.</p> <p>Samtidigt med den allt större IT-användningen inom samhällets alla<br>sektorer ökar också behovet att förstå vilka konsekvenser detta får för<br>medborgarna såväl privat som i arbetslivet. Forskning om IT-samhällets<br>sociala aspekter, medborgarnas tillgänglighet och hur IT påverkar sam-<br>hällsekonomin har studerats inom KFB:s IT-program. Dessa frågor blir<br>än viktigare under den snabba IT-utveckling som för närvarande äger<br>rum. Det är viktigt att verket stöder sådan forskning. Verket för innova-<br>tionssystem har ett särskilt ansvar att utveckla IT:s tillämpningar. Priori-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>124</p> <p>terade områden är bland andra telekommunikation och nätverksteknik<br>inklusive säkerhet och integritet, hårdvaruutveckling, programvaruteknik,<br>systemteknik, IT-baserade tjänster, hantering av informationsinnehåll<br>samt arbetslivet och den nya tekniken.</p> <p>«•</p> <p>Materialteknik</p> <p>Framställning av material är en traditionell svensk styrkefaktor. Nya ma-<br>terial har t.ex. givit svensk metallindustri konkurrensfördelar gentemot<br>andra länder. Materialteknik är ett strategiskt område under snabb ut-<br>veckling, men i många fall saknas kunskap om industriell användning av<br>nya material. Det finns en potential för att avancerade material i ännu<br>högre utsträckning än som sker kan utnyttjas som konkurrensfördel inom<br>svensk tillverkande industri. För att detta skall ske behöver nödvändig<br>kunskap om industriell användning av materialen göras tillgänglig för<br>industrin. De stora företagen har ofta en långvarig tradition att samverka<br>med högskolor och institut, men många små och medelstora foretag har<br>svårt att tillgodogöra sig uppbyggd kunskap.</p> <p>Aktivt nätverksbyggande och implementering av ny materialteknik i<br>små och medelstora företag i samverkan med högskola, institut och stora<br>företag bör därför stå i fokus för Verkets för innovationssystem insatser<br>inom området.</p> <p>Hållbar utveckling</p> <p>Fokuseringen mot en uthållig utveckling och ökad miljöanpassning av<br>processer och produkter innebär nya och ökade krav på företagen. Men<br>samtidigt öppnas nya affärsmöjligheter för de företag som svarar mot<br>miljökraven. Den ökande efterfrågan på miljöanpassade produkter är en<br>faktor av stor strategisk betydelse för näringslivet.</p> <p>Svenskt näringsliv har ett gott utgångsläge men mycket återstår ännu<br>att göra i flera branscher och för att stödja små och medelstora företag<br>(SMF) i det miljörelaterade arbetet. För detta behövs ny kompetens om<br>hur miljöhänsyn och ändrade marknadsförutsättningar kan integreras i<br>produkt- och teknikutveckling. Genom fokuserade utvecklingsinsatser<br>kan nya marknader exploateras.</p> <p>Framtida satsningar på området uthållig utveckling, i vilken Verket för<br>innovationssystem har en viktig roll, bör ske på flera samspelande områ-<br>den. Satsningarna bör inriktas på att bidra till teknikutveckling samt för-<br>stärka insatser för teknik- och kompetensförsörjning till näringslivet, via<br>system och nätverk, inte minst tvärdisciplinära. Det är i detta samman-<br>hang av vikt att särskilt stödja små och medelstora företags behov av tek-<br>nik/kompetens. Insatser behövs även för att stärka innovationssystem<br>inom områden där Sverige har komparativa fördelar och särskilt goda<br>förutsättningar att bli konkurrenskraftigt på internationella marknader, till<br>exempel material och produkter från förnyelsebara råvaror.</p> <p>Hållbar utveckling innebär även att myndigheten bland annat skall<br>bygga på samspelet mellan goda arbetsförhållanden, produktivitet och<br>tillväxt samt bygga vidare på befintlig kunskap genom att stödja forsk-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>125</p> <p>ning och utveckling för effektiva och flexibla företagsmodeller med in-<br>slag av modernt ledarskap och förändringsarbete. Däri ligger också kun-<br>skap om betydelsen av anställdas delaktighet i utveckling av verksamhe-<br>ter och förebyggande arbete för att minska stress, överbelastning och an-<br>nan ohälsa.</p> <p>Design och formgivning är viktiga element vid utformning av produk-<br>ter och tjänster. Val av material, tillverkningssätt och gestaltning har ofta<br>stor betydelse. Utveckling av mer hållbara produkter och tjänster kräver<br>särskilda forskningsinsatser med fokus på design och ekologi. Det hand-<br>lar om insatser av tvärvetenskaplig natur inom såväl humanistiska och<br>konstnärliga som tekniska och naturvetenskapliga discipliner. Designom-<br>rådet har betydande kopplingar till den behovsstyrda forskningen. Verket<br>för innovationssystem ges möjlighet att inom ramen för sin verksamhet<br>göra insatser inom dessa områden.</p> <p>Program för samverkan mellan forskare och företag</p> <p>Ett antal större långsiktiga program för samverkan mellan forskare och<br>företag kommer att få sin finansiering genom Verket för innovationssys-<br>tem som också svarar för fortlöpande granskning och utvärdering. Bland<br>dessa märks särskilt Kompetenscentrum, IT i Verkstadsindustrin, Pro-<br>grammet för Fordonsteknisk forskning och Nationella flygtekniska forsk-<br>ningsprogrammet.</p> <p>Kompetenscentrum är ett relativt nytt sätt att organisera och genomföra<br>långsiktiga och integrerade forskningssamarbeten mellan högskolor och<br>företag för parternas gemensamma utbyte. Kännetecknande för arbets-<br>sättet är att företagen deltar aktivt både i forskningen och i ledningen och<br>styrningen av varje centrum och dess forskningsprogram. Näringslivets<br>engagemang utgör programmets främsta styrka både i en nationell och en<br>internationell jämförelse. Det leder till att forskningen inriktas på nya,<br>industrirelevanta och vetenskapligt utmanande problemställningar. Det<br>gör också att nya nätverk etableras mellan högskolor och företag och att<br>rön och resultat från forskningen snabbt kan tillvaratas och tillämpas i<br>företagen. De första kompetenscentrumen tillkom år 1995. Programmet<br>har sedan vidareutvecklats och breddats så att det för närvarande finns 28<br>kompetenscentrum vid 8 universitet och tekniska högskolor. Ca 220 fö-<br>retag deltar varav ca 20 procent utgörs av små och medelstora företag. 5<br>centrum finansieras av Energimyndigheten med 40 miljoner kronor. NU-<br>TEK:s engagemang uppgår till 130 miljoner kronor årligen. Ett kompe-<br>tenscentrum finansieras med en tredjedel vardera av NU-<br>TEK/Energimyndigheten, medverkande företag och lärosätet. En nyligen<br>genomförd internationell utvärdering ger mycket goda omdömen när det<br>gäller vetenskaplig nivå och lyfter också fram det starka industriella en-<br>gagemanget.</p> <p>IT i Verkstadsindustrin har drivits under tre år som ett förberedande<br>forskningsprogram för att förstärka NUTEK:s hittillsvarande satsningar<br>och för att lägga grunden för ett större och mer varaktigt program från år<br>2001 och framåt. IT i verkstadsindustrin har nått långt i att föra samman<br>forskare från högskola, institut och industri i en serie industriellt målin-<br>riktade projekt, där resultaten givit betydande effekter i industrins arbets-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>126</p> <p>sätt. Tvärvetenskapliga forskargrupperingar har prioriterats vilket också<br>givit forskarna möjligheter att arbeta med nya problemställningar i nya<br>konstellationer. IT i Verkstadsindustrin koncentrerades från början till<br>Chalmers Tekniska Högskola AB. Under innevarande år har styrgruppen<br>haft till uppgift att förbereda ett breddat deltagande från högskolor och<br>företag. Programmet har under år 1999 utvärderats av internationella ut-<br>värderare och därvid fått mycket goda omdömen. Utvärderarna har sär-<br>skilt framhållit värdet av den nära kontakten mellan industrin och forsk-<br>ningsutförama. För att få det nödvändiga samspelet till stånd krävs att<br>projekten är tillräckligt omfattande för att de skall ha utrymme för forska-<br>re med olika bakgrund. Dessutom måste projekttiden vara tillräckligt lång<br>för att man skall hinna bygga upp ett förtroendefullt samarbete. Erfaren-<br>heterna har visat att projekten bör ha en varaktighet om tre till fyra år. IT<br>i Verkstadsindustrin har försökt skapa projektgrupperingar vilka har täckt<br>flera discipliner och har dessutom inrymt mera implementeringsinriktade<br>forskare från institut. Den kompetens- och erfarenhetsprofil som projek-<br>ten givit har också gjort att resultaten är tillämpbara för mindre företag<br>även om forskningen i de flesta fall skett i samverkan med de större.</p> <p>Programmet för Fordonsteknisk forskning syftande bl.a. till utveckling<br>av den fordonstekniska forskningen vid universitet och högskolor starta-<br>des för sex år sedan. Programmet har visat sig fungera som en katalysator<br>för att förbättra rekryteringsbasen för landets fordonsindustri. De första<br>forskarna som utbildats inom ramen för programmet har nyligen kunnat<br>anställas av de fordonstillverkande företagen. Eftersom forskningen ge-<br>nomförs gemensamt av högskolan och företagen har programmet medgi-<br>vit ett dubbelriktat kunskapsflöde däremellan. Aktuella industriella pro-<br>blemställningar har därmed kunnat tydliggöras inom forskningen och<br>forskarutbildningen. Programmet har utvärderats vid två tillfällen med<br>mycket positiva omdömen. En viktig egenskap hos forskningsprogram-<br>met har varit det faktum att underleverantörerna som till stor del utgörs<br>av små och medelstora företag, efter en längre inkörningsperiod nu är<br>mycket aktiva deltagare i programmet. Enligt fordonskomponentgruppen<br>ger detta en kraftigt stärkt konkurrensposition vilket gör det möjligt för<br>de deltagande företagen att nå försäljningsframgångar även utanför Sve-<br>riges gränser. De deltagande företagen framhåller att programmet är<br>mycket viktigt för att de skall kunna förstärka sin kvalitetsnivå. Nuvaran-<br>de fordonstekniska forskningsprogram har år 2001 som slutår. Det finns<br>redan nu planer att besluta om en fortsättning med ytterligare tre år 2002-<br>2004. Statens andel av FoU-programmet beräknas även för dessa tre år<br>uppgå till ungefär oförändrat belopp, f.n. 30 miljoner kronor per år. In-<br>dustrin förutsätts satsa minst motsvarande resurser.</p> <p>Nationella flygtekniska forskningsprogrammet finansieras gemensamt<br>med försvarsforskning. Det redovisas närmare under avsnitt 10.4.2.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>127</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>7.6 Övriga betydande forskningsfinansiärer</h3> <h4>7.6.1 Internationellt utvecklingssamarbete - Sida (SAREC)</h4> <p>Sida:s avdelning för forskningssamarbete, SAREC, finansierar och för-<br>medlar svenska resurser för utvecklingsforskning. Denna verksamhet har<br>ökat kraftigt i omfattning under senare är, från anvisade 470 miljoner<br>kronor år 1999 till beräknade 570 miljoner kronor under år 2000.</p> <p>Cirka 10 procent av Sida:s anslag för forskningssamarbete går till u-<br>landsforskning i Sverige. Svenska forskare medverkar dessutom som<br>samarbetspart inom andra program som stärker u-ländemas forsk-<br>ningskapacitet via stöd till utveckling av universitet, forskningsinstitut<br>och forskningsråd. Svenska forskare kan också delta för att stödja regio-<br>nala nätverk och internationella forskningsprogram vars syften gäller<br>kunskapsutveckling av intresse för utvecklingsländer.</p> <p>Sida har kommit att bli en betydande aktör inom det svenska forskar-<br>samhället. Under år 1999 utbetalades 173 miljoner kronor till 150 svens-<br>ka universitetsinstitutioner, vilket motsvarade 37 procent av anvisade<br>medel för forskningssamarbetet. Sida svarade under år 1998 för 75 pro-<br>cent av all extern finansiering av u-landsrelaterad forskning vid svenska<br>universitet och högskolor. En konsekvens av det forskningsinriktade ut-<br>vecklingssamarbetet är dess bidrag till internationaliseringen av den<br>svenska högskolan. Sida kan härvidlag bidra till ökade kontakter mellan<br>svenska forskare och forskningsråd och internationellt u-landsinriktad<br>forskning. Sida:s insatser för forskningssamarbete förväntas öka under de<br>närmaste åren, och därmed även omfattningen av u-landsrelaterad forsk-<br>ning i Sverige.</p> <h4>7.6.2 Statens energimyndighet - Omställning av energisystemet</h4> <p>Statens energimyndighet inrättades den 1 januari år 1998 med uppgiften<br>att ansvara för merparten av myndighetsfunktionerna på energiområdet,<br>samt att ansvara för de statliga insatserna inom omställningsprogrammet.</p> <p>Energimyndigheten ansvarar för myndighetsuppgifter rörande tillför-<br>sel, distribution, energiberedskap, kommunal energiplanering och till<br>naturresursplanering. Statens energimyndighet är vidare nätmyndighet<br>enligt Ellagen. Myndigheten skall bevaka energimarknadernas och ener-<br>gisystemets utveckling och analysera sambanden mellan energiteknik,<br>miljö och ekonomisk tillväxt. Den ansvarar för planeringsunderlaget in-<br>om området och för att kunskaperna om energisystemet utvecklas genom<br>prognoser, systemstudier, utvärderingar och analyser. En viktig uppgift<br>för myndigheten är dessutom att sammanställa och sprida information om<br>energimarknaderna, energisystemet och om sambanden mellan energi,<br>miljö och ekonomisk tillväxt. Statens energimyndighet har det huvud-<br>sakliga ansvaret för att utforma och genomföra det energipolitiska pro-<br>grammet. Andra myndigheter och aktörer ansvarar dock för genomföran-<br>det av vissa insatser inom programmet. NFR och TFR har finansierat</p> <p>128</p> <p>grundläggande energiforskning medan BFR och KFB har disponerat me-<br>del för sektorsspecifika forsknings- och utvecklingsinsatser på energiom-<br>rådet.</p> <p>I Forskning för framtiden - en ny organisation för forskningsfinansie-<br>ring (prop. 1999/2000:81) behandlades den framtida organisationen för<br>forskningsfinansiering. Regeringen konstaterade då att det är angeläget<br>att organisatoriskt hålla samman energiforskningen med övriga delar av<br>myndighetens verksamhet eftersom forsknings- och utvecklingsarbetet<br>utgör ett viktigt underlag för och stöd i myndighetens arbete.</p> <p>Insatsernas omfattning</p> <p>Det energipolitiska programmet omfattar stöd till forskning, utveckling<br>och demonstration av ny energiteknik som skall bidra till att under de<br>närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och värmeproduktionen från<br>förnyelsebara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik för<br>energieffektivisering. Programmet omfattar dessutom bidrag till investe-<br>ringar som på ett kostnadseffektivt sätt skall bidra till att minska använd-<br>ningen av el för uppvärmning, att utnyttja det befintliga elsystemet effek-<br>tivare och för att öka tillförseln av el och värme från förnyelsebara ener-<br>gikällor.</p> <p>Det långsiktiga programmet utgörs av insatser om totalt 5 630 miljoner<br>kronor för forskning och utveckling av teknik för framtidens energisys-<br>tem och internationellt klimatsamarbete samt för utveckling av ny teknik<br>för etanolproduktion från skogsråvara. De statliga insatserna skall bidra<br>till att bygga upp och vidmakthålla vetenskaplig och teknisk kompetens<br>inom universiteten, högskolorna och i näringslivet.</p> <p>Statens energimyndighet arbetar utifrån ett problemorienterat perspek-<br>tiv och verksamheten inom det långsiktiga programmet inrymmer ett<br>spektrum av insatser, alltifrån långsiktiga forskningsprogram av närmast<br>grundläggande karaktär, till pilot- och demonstrationsprojekt. Myndig-<br>hetens arbetssätt innebär att insatserna organiseras i inbördes samverkan-<br>de program med olika inriktning och karaktär. De statliga insatserna in-<br>om området redovisas i budgetpropositionen för år 2001.</p> <p>Energiforskningens kvalitet och relevans</p> <p>Energiforskningens olika delprogram har sedan mitten av 1980-talet<br>kontinuerligt utvärderats såväl genom ett peer-review förfarande som<br>genom relevansutvärderingar. Resultaten från utvärderingarna har i de<br>flesta fallen pekat på att forskningen har hållit hög internationell stan-<br>dard. På flera områden har verksamheten bedömts som världsledande.<br>Utvärderingarna följer programmens tidsplaner på så sätt att det för tre-<br>åriga program sker en utvärdering inför avslut och eventuell förnyelse.<br>När det gäller längre program kan även en utvärdering efter halva tiden<br>företas.</p> <p>På ett mera övergripande plan sker en regelbunden uppföljning och ut-<br>värdering av insatserna inom 1997 års energipolitiska program i enlighet<br>med en i förväg fastställd plan (Plan för uppföljning och utvärdering av</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>129</p> <p>1997 års långsiktiga program, Ds 2000:14). Denna uppföljning har än så<br>länge koncentrerats till insatserna inom det kortsiktiga programmet, men<br>avser fr.o.m. år 2000 programmet i sin helhet.</p> <p>Prioriterade områden</p> <p>Områden som särskilt skall prioriteras är bl.a. kraftvärme baserad på<br>biobränslen, biobränslebaserad kraftproduktion, biobränsleförsörjning<br>inklusive hantering och nyttiggörande av askor, nya processer för etanol-<br>produktion baserad på cellulosahaltiga råvaror, alternativa drivmedel, ny<br>teknik för storskaligt utnyttjande av vindkraft och havsbaserad vindkraft,<br>solceller samt forsknings- och utvecklingsarbete för energieffektivisering<br>i bebyggelse samt industri- och transportsektorn.</p> <p>Produktionen, tillförseln, omvandlingen och användningen av energi är<br>ett komplext system. Energisystemets utveckling har en stor ekonomisk<br>och miljömässig betydelse och är invävd i hela samhällsutvecklingen.<br>Det är därför också angeläget att genom ökade kunskaper om energisys-<br>temet förbättra möjligheterna att introducera ny ekologiskt uthållig teknik<br>och att på ett ändamålsenligt sätt vidta energipolitiskt motiverade åtgär-<br>der. Energimyndigheten gör därför även samordnade insatser av natur-<br>vetenskaplig, teknisk och samhällsvetenskaplig forskning för att bygga<br>upp fördjupade kunskaper om energisystemets funktionssätt.</p> <p>Regeringen bedömer att de långsiktiga insatserna för omställningen av<br>energisystemet har goda förutsättningar att bedrivas ändamålsenligt. De<br>skall fortsättas i enlighet med 1997 års energipolitiska beslut. Regeringen<br>avser i budgetpropositionen att återkomma med en redovisning av de<br>statliga insatserna inom området.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h4>7.6.3 Rymdstyrelsen</h4> <p>Rymden används i ökande utsträckning för olika ändamål. Den är ett<br>viktigt fält för den grundläggande forskningen, inom bl.a. astronomi och<br>rymdfysik. Frånvaron av tyngdkraft kan utnyttjas för experiment och<br>processer som inte är möjliga på jorden. Mångfalden av TV-program har<br>möjliggjorts av telesatelliter. I TV-rutan ser vi den dagliga väderrappor-<br>ten med bilder från vädersatelliter och prognoser baserade på satellitin-<br>formation. Båtar och färjor navigerar med lägesinformation från naviga-<br>tionssatelliter och det finns motsvarande navigationssystem för bilar. Jor-<br>dobservationssatelliter används i skogs- och jordbruket. Satellitbaserade<br>räddningssystem används sedan länge. Nu planeras och etableras nya<br>användningsområden för allmänheten, baserade på rymdteknik. Exempel<br>på sådana är mobiltelefoni oberoende av marknät och nya navigations-<br>system. En viktig tillämpning av rymdteknik är satelliter för jordobserva-<br>tion som kan registrera förändringar i vår miljö, t.ex. ökenutbredning,<br>kalhyggen m.m., och för kontroll av internationella avtal.</p> <p>Rymdstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för frågor som gäller<br>den svenska rymd- och fjärranalysverksamheten, särskilt för forskning<br>och utveckling. Rymdstyrelsens huvuduppgifter är att inom sitt område ta<br></p> <p>130</p> <p>initiativ till forskning och utvecklingsarbete, vara kontaktorgan för inter-<br>nationellt rymdsamarbete, bereda tillståndsärenden och utöva kontroll av<br>rymdverksamhet i Sverige. En betydande del av verksamheten avser att<br>aktivt främja Sveriges intressen i det internationella rymdsamarbetet,<br>främst inom det europeiska rymdorganet European Space Agency (ESA).</p> <p>Rymdstyrelsens verksamhet finansieras genom anslag via Näringsde-<br>partementet avseende dels rymdverksamhet, dels förvaltningskostnader<br>samt anslag via Utbildningsdepartementet avseende rymdforskning såväl<br>nationellt som i europeisk samverkan.</p> <p>Internationellt rymdsamarbete</p> <p>Rymdverksamheten är till sin karaktär internationell. Även ett samar-<br>betsorgan som det europeiska rymdorganet ESA, där Sverige är ett av de<br>grundande länderna, är själv part i flerparts- eller globalt samarbete inom<br>olika områden. Genom ESA-samarbetet har Europa kunnat mäta sig väl<br>med USA särskilt vad gäller rymdforskning och rymdtransporter genom<br>Ariane-raketen.</p> <p>För små länder som Sverige är internationellt samarbete en förutsätt-<br>ning för att framgångsrikt kunna vara med att utveckla och dra fördel av<br>ryrndteknikens möjligheter såväl för rymdforskning i klassisk mening<br>som för teknikutveckling och praktiska tillämpningar. Både rymdforsk-<br>ning och praktiska tillämpningar förutsätter teknikutveckling.</p> <p>Den helt övervägande delen av Rymdstyrelsens verksamhet sker i inter-<br>nationellt samarbete, i första hand inom ramen för samarbetet inom det<br>europeiska rymdorganet ESA och bilateralt med framförallt Frankrike,<br>men även med andra länder utanför ESA:s ram. Även svenska satellit-<br>projekt sker av nödvändighet i samverkan med ett eller flera andra länder.<br>EU utvecklar i samarbete med ESA ett satellitbaserat navigeringssystem,<br>Galileo. Vidare pågår studier av ett system för global övervakning av<br>miljö och säkerhet, GMES.</p> <p>ESA, det europeiska rymdorganet</p> <p>ESA:s syfte är att, för uteslutande fredliga ändamål, sörja för samarbete<br>mellan europeiska stater inom rymdforskning och rymdteknologi och<br>deras tillämpning för vetenskapliga ändamål och för operativa<br>rymdtillämpningssystem. För detta utarbetar ESA en långsiktig europeisk<br>rymdstrategi.</p> <p>Samarbetet inom ESA är uppdelat i en obligatorisk del som består av<br>vetenskapsprogrammet och grundprogrammet och en frivillig del inne-<br>hållande program för tillämpningar och infrastruktur. I grundprogrammet<br>ingår gemensamma ESA-aktiviteter som studier för framtida program,<br>teknisk forskning, drift av markstationer och uppsändningsplatsen Kou-<br>rou i Franska Guyana. Det vetenskapliga programmet är i första hand en<br>tjänst ägnat att ge medlemsländernas forskare tillgång till gemensamma<br>långsiktiga program och flygmöjligheter för nationellt utvecklade instru-<br>ment. Programmet syftar bl.a. till att ge medlemsländernas forskare möj-<br>ligheter till ökad kunskap inom de klassiska disciplinerna astronomi, sol-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>131</p> <p>system-, magnetosfär- och jonosfärforskning. Medlemsländerna bidrar<br>till ESA:s kostnader för grund- och vetenskapsprogrammen enligt andel<br>från brutto nationalinkomst (BNI), vilken samtidigt utgör medlemsavgif-<br>ten till ESA. Sveriges avgift uppgår f.n. till 2,65 procent, efter Portugals<br>anslutning till ESA-konventionen.</p> <p>Sverige deltar i frivilliga program för fjärranalys/jordobservation, mik-<br>rogravitation, telekommunikation, navigering, rymdtransporter inklusive<br>bärraketen Ariane samt i ESA:s bidrag till den internationella rymdsta-<br>tionen.</p> <p>Deltagande i ESA-programmen genererar utvecklingsuppdrag till<br>medlemsländernas rymdindustrier i konkurrens. De svenska bidragen<br>återförs till en betydande del till den svenska rymdindustrin i form av<br>beställningar av kvalificerade produkter och tjänster, som t.ex. utveck-<br>lingsarbete.</p> <p>Beslut om den långsiktiga verksamheten fattas vid återkommande mö-<br>ten med ESA:s råd på ministernivå. Ministrarna fattade år 1999 beslut om<br>inriktningen om det långsiktiga europeiska rymdsamarbetet. Ministrarna<br>gav i uppdrag till ESA att samarbeta med EU och andra rymdintressenter<br>för att utarbeta en övergripande europeisk strategi för rymdområdet. Frå-<br>gan om former och villkor för en utvidgning av ESA:s medlemskrets ses<br>som en del av den övergripande strategin. Beslut togs om ett nytt lång-<br>siktigt ramprogram för jordobservation/fjärranalys benämnt Vår levande<br>planet.</p> <p>Nationell rymdverksamhet</p> <p>En viktig förutsättning för ett framgångsrikt deltagande i internationella<br>rymdsamarbeten är de satsningar som görs inom ramen för den nationella<br>verksamheten. Svensk forskning är väl lämpad att bidra till arbetet med<br>Galileo- och GMES-projekten som EU genomför i samarbete med ESA<br>som en del av en europeisk rymdstrategi. På fjärranalysområdet sker kun-<br>skapsuppbyggnad och teknikutveckling i nära samarbete mellan forsk-<br>ning, utveckling och tillämpning. I syfte att stödja industrins uppbyggnad<br>av kompetens inom vissa specialområden har ett nationellt utvecklings-<br>program inrättats. Det nationella forskningsprogrammet inrymmer även<br>det svenska satellitprogrammet som består av satellitprojekt, som initieras<br>av svenska forskargrupper och har svensk projektledning. Programmen<br>genomförs i multilateral samverkan och kompletterar och förbereder<br>svenskt deltagande i de stora ESA-satsningarna. Hittills har fyra natio-<br>nella satelliter sänts upp. Under år 2000 planeras Odinsatelliten att sändas<br>upp. Med Odin tar programmet steget över till nya forskningsdiscipliner<br>såsom astronomi och atmosfärfysik / klimatologi.</p> <p>Rymdaktiviteterna som till stor del är förlagda till Kiruna har en positiv<br>inverkan på den regionala utvecklingen. Möjligheten för Institutet för<br>rymdfysik och Rymdbolaget att utföra experiment och möjligheten att<br>sända upp mätinstrument med sondraket och ballong vid anläggningen på<br>Esrange utgör tillsammans en unik resurs för rymdforskning. Rymdbola-<br>get har upprättat markstationer på Esrange för kontroll av satelliter och<br>datamottagning från satelliter. I Salmijärvi utanför Kiruna har ESA upp-<br>rättat en markstation för kontroll och datamottagning från sina polära</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>132</p> <p>fjärranalyssatelliter. ESA har under år 1998 och år 1999 byggt ut statio-<br>nen och har investerat ca 200 miljoner kronor inför uppsändningen av<br>den vetenskapligt inriktade fjärranalyssatelliten Envisat år 2001.</p> <p>Det fortsatta svenska deltagandet i ESA inriktas mot att utveckla den<br>kompetens som uppnåtts inom såväl forskningen som hos rymdföretagen.<br>Detta innebär fortsatt deltagande i det vetenskapliga programmet, i pro-<br>grammen för Ariane och i framtida rymdtransportsystem, i programmen<br>för telesatelliter, satellitnavigering och jordobservation samt ett nära<br>samarbete med EU i Galileo och GMES-projekten. Möjligheter till eta-<br>blering av verksamheter i Sverige och Kiruna kan uppstå genom ESA-<br>samarbetet. En nära koppling mellan ESA:s program och nationella pro-<br>gram är viktig genom att uppbyggnad av nationell kompetens skapar för-<br>utsättningar för deltagande i ESA-program.</p> <h4>7.6.4 Forskningsstiftelserna</h4> <p>Under åren 1993 och 1994 bildades ett tiotal stiftelser med medel från de<br>tidigare löntagarfonderna. Fem av dessa stiftelser finansierar forskning<br>och därtill anknytande verksamheter i betydande omfattning: SSF, Stif-<br>telsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA), KK-stiftelsen, Stiftelsen<br>för vård- och allergiforskning (Vårdal) och Stiftelsen för internationalise-<br>ring av högre utbildning och forskning (STINT). Dessutom tillfördes<br>Riksbankens Jubileumsfond en särskild donation avsedd för kulturveten-<br>skaplig forskning. Tillsammans tillför dessa forskningsfinansiärer det<br>svenska forskningssystemet ca två miljarder kronor per år.</p> <p>Forskningsstiftelserna har genom sina stadgar givits uppdraget att ska-<br>pa starka forskningsmiljöer av högsta internationella klass med betydelse<br>för utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft. Forskningsstiftel-<br>sernas verksamhet kompletterar forskningsrådens genom att i högre ut-<br>sträckning vara inriktad på stora koncentrerade insatser, tvärvetenskap<br>och problemorienterad forskning. Målsättningen att stärka Sveriges kon-<br>kurrenskraft har inneburit att den forskning som finansieras av stiftelser-<br>na innehåller en större medverkan från näringslivet och andra intressen-<br>ter. Stiftelsernas verksamhet har varit betydelsefull för forskarutbildning-<br>en, både genom att öka antalet doktorander och genom att förnya dokto-<br>randutbildningens former genom s.k. forskarskolor.</p> <p>Verksamheten vid forskningsstiftelserna har nu passerat etableringsfa-<br>sen och gått in i en konsolideringsfas. Forskningsstödet har nått full vo-<br>lym och behovet av att administrera, följa upp och utvärdera olika forsk-<br>ningssatsningar har ökat. Nya krav ställs också på stiftelsernas bered-<br>ningsorganisationer när det stora antalet pågående projekt skall vägas och<br>prioriteras mot nya projektansökningar. Bl.a. SSF har under år 1999 om-<br>danat sin beredningsorganisation för att öka stiftelsens förmåga till stra-<br>tegiska prioriteringar.</p> <p>Den svenska forskningens långsiktiga kvalitet och internationella ställ-<br>ning är beroende av att de nationella forskningsresurserna kan disponeras<br>på ett sätt som ger möjlighet till både viss bredd i forskningen och kraft-<br>samling kring strategiska områden. Den nya organisation för den statliga<br>forskningsfinansieringen som kommer att genomföras fr.o.m. den 1 janu-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>133</p> <p>ari är 2001 är avsedd att öka den statliga organisationens förmåga till<br>prioritering och kraftsamling. Det finns nu förutsättningar för att få till<br>stånd verkningsfulla strategiska insatser där de statliga forskningsfinansi-<br>erande organen gemensamt med forskningsstiftelserna finansierar forsk-<br>ning inom angelägna områden.</p> <p>Det är viktigt för svensk forskning att samverkan mellan olika forsk-<br>ningsfinansiärer - inom ramarna för de olika organens uppdrag och än-<br>damål - kan fördjupas och ske i mer långsiktiga former. Det är i detta<br>sammanhang glädjande att flera av forskningsstiftelserna i sina forsk-<br>ningsstrategier uttryckt önskemål om en mer utvecklad samverkan med<br>bl.a. de statliga forskningsfinansiärerna. De nya forskningsfinansierande<br>myndigheterna bör söka samverkan med andra delar av forskningssyste-<br>met. Regeringen har i Forskning för framtiden - en ny organisation för<br>forskningsfinansiering (prop. 1999/2000:81) också betonat att forsk-<br>ningsstiftelserna bör bjudas in att delta i samarbetet kring det Forsk-<br>ningsforum som inom den nya organisationen bl.a. skall utgöra en arena<br>för dialog och samverkan mellan olika forskningsfinansiärer.</p> <p>Stiftelsernas forskningsfinansiering kommer att ha följande huvudin-<br>riktning under de kommande åren.</p> <p>Stiftelsen för strategisk forskning (SSF)</p> <p>SSF kommer enligt nuvarande planering att successivt minska sin årliga<br>utdelning av forskningsanslag från drygt en miljard kronor till 800 miljo-<br>ner kronor för att ge stiftelsens verksamhet en ökad ekonomisk livslängd.<br>Detta innebär att utrymmet för nya initiativ från stiftelsens sida kommer<br>att vara mer begränsat än under tidigare år. Huvuddelen av stiftelsens<br>resurser är uppbundna i åtaganden för pågående program som vanligen är<br>femåriga.</p> <p>På lång sikt väntas stiftelsens tre strategiska forskningsområden -<br>livs vetenskaper, mikroelektronik och materialteknik samt produktions-<br>och informationsteknik - vardera ta i anspråk ungefär en fjärdedel av<br>stiftelsens forskningsmedel. Resterande fjärdedel kommer att användas<br>för områdesövergripande satsningar. Stiftelsens prioriteringar under åren<br>2001-2003 väntas innebära att andelen forskningsmedel som nyttjas för<br>områdesövergripande satsningar ökar.</p> <p>En aktuell områdesövergripande satsning är det nyinrättade program-<br>met för framtidens forskningsledare. Programmet är avsett att främja<br>forskarrekryteringen genom att identifiera och stödja yngre forskare som<br>ligger i forskningens frontlinje och har potential att bli framtidens veten-<br>skapliga ledare i högskolan eller i industrin. Programmet kommer att<br>omfatta de tre strategiska områdena. I ett första steg har under våren år<br>2000 tjugo bidrag om vardera 10 miljoner kronor för sex års forskning<br>utlysts inom programmet.</p> <p>På sikt kommer en ökad andel av stiftelsens medel att användas för<br>satsningar på s.k. strategiska forskningscentra. Dessa är geografiskt<br>sammanhållna forskningsmiljöer med 20-100 forskare som förutsätts<br>vara av internationell toppklass. Den utlysning av nya bidrag inom områ-<br>det livsvetenskap om ca 400 miljoner kronor som planeras till hösten år</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>134</p> <p>2000 kommer sannolikt till stor del att utmynna i stöd till ett begränsat<br>antal forskningscentra.</p> <p>Stiftelsens ökade stöd till strategiska forskningscentra väntas innebära<br>ett minskat stöd till forskarskolor och särskilda doktorandtjänster. Vid<br>beslut om nya bidrag kommer forskarskolor som kan verka över hela lan-<br>det och har stort avnämarintresse att prioriteras. Även i framtiden kom-<br>mer dock en stor del av stiftelsens forskningsmedel att användas för fi-<br>nansiering av doktorander. Doktorandkostnademas andel av de utbetala-<br>de forskningsmedlen kan grovt uppskattas till 40 procent under de när-<br>maste åren. Detta beror bl.a. på att även strategiska forskningscentra<br>kommer att innefatta ett stort antal doktorander.</p> <p>SSF avslutar under år 2000 de riktade satsningarna inom forskningsrå-<br>dens områden som genomfördes i samband med tidigare besparingar på<br>forskningsrådens anslag. Några insatser i samverkan med forskningsrå-<br>den kommer dock att pågå fram till år 2002 eller år 2003. Detta gäller en<br>satsning på industridoktorander (med TFR), ett forskningsprogram om<br>vetenskapliga beräkningar (med TFR) och ett forskningsprogram om<br>genterapi (med Cancerfonden, MFR samt Knut och Alice Wallenbergs<br>Stiftelse).</p> <p>Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA)</p> <p>MISTRA planerar under kommande år att betala ut forskningsstöd mot-<br>svarande 250 miljoner kronor per år vilket bör göra det möjligt att bevara<br>eller öka stiftelsekapitalets reala värde.</p> <p>Merparten av forskningsstödet väntas även i fortsättningen kanaliseras<br>till ett antal breda, tvärvetenskapliga program som är inriktade på pro-<br>blemlösning inom områden av strategisk betydelse för en hållbar utveck-<br>ling. Programmen kan sorteras in under fyra övergripande områden, are-<br>ella näringar och naturresurser, byggande och infrastruktur, varuproduk-<br>tion och miljöfarligt avfall samt kemikalier. För närvarande pågår drygt<br>tjugo forskningsprogram. Varje program omfattar i genomsnitt 10 miljo-<br>ner kronor per år och rymmer ett dussintal olika forskningsprojekt. Till<br>varje program finns en särskild ledningsstruktur med styrelse och pro-<br>gramchef. Programmen bedrivs i etapper om tre till fyra år och flertalet<br>program får bidrag för två eller flera etapper.</p> <p>Under åren 2001-2003 kommer uppskattningsvis 80 procent av<br>MISTRA:s forskningsstöd att användas för forskning inom program.<br>MISTRA betonar långsiktigheten i sitt forskningsstöd till de befintliga<br>forskningsprogrammen och utrymmet för nya program är mycket begrän-<br>sat åren 2001-2002.</p> <p>MISTRA finansierar inga särskilda forskarskolor. Däremot ingår dok-<br>torander i forskningsprogrammen. För närvarande finansieras inom pro-<br>grammen ca 300 forskarstuderande. Under åren 2001-2003 väntas upp-<br>skattningsvis 100 miljoner kronor av MISTRA:s forskningsstöd gå till<br>finansiering av doktorander.</p> <p>Vid sidan av forskningsprogrammen finansierar MISTRA forsk-<br>ningsinsatser inom områden som inte är mogna att föra fram i program-<br>form eller som är inriktade på att finna nya modeller eller analysredskap.<br>Under åren 1997-1999 togs beslut som huvudsakligen riktade stödet till<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>135</p> <p>miljöforskning som tidigare har fått stöd från Naturvårdsverket. Natur- Prop. 2000/2001:3<br>vårdsverket disponerar från år 2000 åter ett forskningsanslag och MIST-<br>RA:s stöd till forskning inom Naturvårdsverkets ansvarsområde upphör<br>därför år 2001.</p> <p>Inför beslut om nya program kommer MISTRA att sträva efter ett ut-<br>ökat samarbete med andra finansiärer av miljöforskning.</p> <p>Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen)</p> <p>KK-stiftelsen väntas under den närmaste femårsperioden betala ut 200-<br>250 miljoner kronor per år till forskning. Stiftelsens forskningsfinansie-<br>ring sker inom ramen för stiftelsens uppdrag att dels främja kunskaps-<br>och kompetensutbyte mellan näringslivet och forskningen vid universitet,<br>högskolor och forskningsinstitut, dels finansiera forskning vid mindre<br>och medelstora högskolor samt nya universitet.</p> <p>Stiftelsen stödjer under åren 1998-2004 bl.a. uppbyggnaden av forsk-<br>ningsmiljöer vid de nya universiteten samt mindre och medelstora hög-<br>skolor med 407 miljoner kronor. Stödet syftar till att bygga upp forsk-<br>ningsverksamheten och ge lärosätena möjlighet att utveckla en egen<br>forskningsprofil tillsammans med näringslivet. Stödet skall också öka<br>möjligheterna för lärosätena att senare få stöd av andra forskningsfinansi-<br>ärer. Härutöver gör stiftelsen långsiktiga satsningar på upp till sex år för<br>att ge möjlighet för utvalda forskningsmiljöer att bli internationellt kon-<br>kurrenskraftiga. Under perioden år 1998-2003 stödjer stiftelsen tre såda-<br>na forskningsmiljöer med sammantaget ca 90 miljoner kronor; tillämpad<br>signalbehandling vid högskolan i Karlskrona/Ronneby, realtidsforskning<br>vid Mälardalens högskola och Människa-Teknik-Miljö vid Örebro uni-<br>versitet. KK-stiftelsen planerar fortsätta med stöd till sådana s.k. profil-<br>satsningar.</p> <p>Tillsammans med staten och skogindustrin satsar KK-stiftelsen också<br>upp till en halv miljard kronor på skogsindustriell- och tryckteknisk<br>forskning vid fyra högskolor och nya universitet varav KK-stiftelsen bi-<br>drar med knappt 300 miljoner kronor koncentrerat till två högskolor.</p> <p>Under åren 2000-2002 satsar KK-stiftelsen 150 miljoner kronor på<br>långsiktig kompetensutveckling vid industriforskningsinstituten i anslut-<br>ning till de nya högskolorna och universiteten. Stiftelsen har ingått en<br>överenskommelse med staten om finansiering av instituten och medlen<br>kanaliseras via det av staten och KK-stiftelsen gemensamt ägda bolaget<br>Institute for Research and Competence Holding AB (IRECO AB). Stif-<br>telsen finansierar även kostnader för omstrukturering av vissa institut.</p> <p>Bland stiftelsens övriga satsningar kan nämnas forskningsprogrammet<br>Lärande och IT som kommer att pågå under åren 2000-2007 och har en<br>total planeringsram på 100 miljoner kronor. Forskning inom IT-området<br>finns även inom ramen för det av KK-stiftelsen och Landstingsförbundet<br>gemensamt finansierade programmet IT inom hälso- och sjukvård, vilket<br>kommer att pågå åren 2000-2003 inom en total ram på 150 miljoner kro-<br>nor. Till detta program tillför även Vårdalstiftelsen viss finansiering.<br>Härtill kommer stiftelsens satsning på ett kompetenslyft för högskolelära-<br>re inom IT, en satsning på totalt 195 miljoner kronor som syftar till att<br>öka tillgången på disputerade lärare inom IT.</p> <p>136</p> <p>KK-stiftelsen bidrar till forskarutbildningen i huvudsak genom sina fö-<br>retagsforskarskolor, vilka finansieras gemensamt av stiftelsen, inblandade<br>företag och andra aktörer. För närvarande finns 13 företagsforskarskolor<br>med totalt 130 doktorander inom olika områden vilka är av strategisk<br>betydelse för näringslivet. Inom stiftelsens övriga program finns ytterli-<br>gare ca 150 doktorander, varav 60 inom satsningen på kompetenslyft för<br>IT-lärare.</p> <p>Stiftelsen för vård och allergiforskning (Vårdal)</p> <p>Vårdalstiftelsen kommer att fortsätta uppbyggnaden av vårdforskningen<br>och stimulera förnyelse genom att särskilt främja tvärvetenskaplig forsk-<br>ning, klinisk/patientnära forskning och forskning ur ett genusperspektiv.<br>Inom allergiforskningen strävar stiftelsen efter att främja ett förhållnings-<br>sätt som integrerar studier av biologiska, medicinska och sociokulturella<br>orsaker till allergier.</p> <p>Huvuddelen (ca 60 miljoner kronor årligen) av stiftelsens medel kom-<br>mer under de kommande åren att nyttjas för forskarinitierade projekt in-<br>om vård- och allergiområdet. Av dessa medel kommer uppskattningsvis<br>70 procent att utnyttjas för doktorandfinansiering.</p> <p>Vid sidan av projektstödet kommer Vårdal att genomföra ett antal sär-<br>skilda satsningar för att stärka och förnya vård- och allergiforskningen.<br>En pågående satsning är ett särskilt stöd till universiteten för att stärka<br>forskning och forskarutbildning inom vårdutbildningarnas huvudämnen.<br>Målet är att rekrytera yngre vårdforskare och öka antalet docenter och<br>professorer. Denna satsning kommer under åren 1999-2002 att omfatta<br>63 miljoner kronor, varav ca 70 procent går till finansiering av doktoran-<br>der. Stiftelsen ger också ett långsiktigt stöd till en centrumbildning för<br>allergiforskning, Allergicentrum, vid Karolinska institutet. Till detta<br>centrum bidrar Vårdal, Karolinska institutet och Stockholms läns lands-<br>ting med vardera 25 miljoner kronor under åren 1999-2003. Slutligen<br>bidrar Vårdal även under kommande år till finansieringen av KK-<br>stiftelsens och Landstingsförbundets program om IT i hälso- och sjuk-<br>vården.</p> <p>Fr.o.m. år 2001 planerar stiftelsen att stödja bildandet av ett centrum<br>även för vårdforskning, ett s.k. Vårdalinstitut, med totalt 75 miljoner kro-<br>nor under perioden år 2001-2005. Avsikten är att bygga upp ett större<br>forskningscentra som med hjälp av informationsteknologi kan knyta<br>samman forskare från olika lärosäten och samverka nära med landsting-<br>en. Samtliga berörda universitet har tillsammans med kommuner och<br>landsting lämnat in ansökningar och stiftelsen avser att fatta beslut om<br>lokalisering av institutet under våren år 2000.</p> <p>För att få till stånd forskning kring de allt viktigare etiska frågeställ-<br>ningarna i vården har Vårdal tillsammans med bl.a. FRN, HSFR och<br>MFR utlyst 36 miljoner kronor för forskning om etik i vården under åren<br>2001-2005 varav Vårdal bidrar med 10 miljoner kronor. Etikprogrammet<br>skall enligt utlysningen beröra såväl etik i hälso- och sjukvård för barn<br>som etiska aspekter på äldrevård och genetisk medicin.</p> <p>Förutom dessa pågående och planerade satsningar bedriver Vårdal<br>också ett arbete med att identifiera forskningsbehoven inom områden<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>137</p> <p>som t.ex. anorexi/bulemi, vård och omsorg av äldre samt vård och om- Prop. 2000/2001:3<br>sorg i ett mångkulturellt samhälle.</p> <p>Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning<br>(STINT)</p> <p>STINT:s uppdrag är inte i första hand att finansiera forskning, utan att<br>främja internationalisering av högre utbildning och forskning i Sverige.<br>Syftet är att genom ökad internationalisering stärka kvaliteten i svensk<br>forskning och högre utbildning samt utveckla kontakterna med länder<br>som det är önskvärt att Sverige har särskilda kulturella och ekonomiska<br>relationer med.</p> <p>Stiftelsen bedriver verksamheten så att kapitalet inte skall förbrukas<br>och räknar med att uthålligt kunna finansiera internationalisering av hög-<br>re utbildning och forskning med drygt 150 miljoner kronor per år.</p> <p>Under perioden år 1999-2003 kommer stiftelsen att fortsätta sitt arbete<br>med att främja utbytet av forskare mellan svenska och utländska univer-<br>sitet och högskolor. Ca 70 nya postdoktorala stipendier kommer att be-<br>viljas varje år och 40-50 gästforskare - svenska och utländska - kommer<br>att ges möjlighet att vistas minst en termin vid ett utländskt lärosäte.<br>Härtill kommer ett 70-tal bilaterala samarbetsprojekt där såväl forskare,<br>forskarstuderande som studenter på ett flexibelt sätt kan delta i forsk-<br>ningssamarbete med forskargrupper i andra länder. Dessutom kommer<br>STINT att göra särskilda insatser för att främja internationalisering av de<br>svenska forskningsanläggningarna och för att främja svenska forskares<br>och forskarstuderandes utnyttjande av internationella forskningsanlägg-<br>ningar. Från och med år 2000 finns också möjlighet för forskare att få<br>bidrag för kortare utlandsvistelser på högst två månader. STINT:s insat-<br>ser för att ge akademiska lärare som är verksamma inom grundutbild-<br>ningen internationella erfarenheter kommer att ske inom ramen för det<br>s.k. ”Programme for Teaching Excellence” som stiftelsen driver redan<br>idag. Programmet ger möjlighet för lärare att tillbringa längre perioder<br>vid utländska universitet och där delta i undervisningen. Därutöver kom-<br>mer STINT också att öppna möjligheter för universitet och högskolor att<br>söka medel för ett långsiktigt lärarutbyte med utländska partneruniversi-<br>tet.</p> <p>Under de närmaste åren kommer STINT att öka insatserna för att ge<br>forskarstuderande erfarenheter av utländska forsknings- och undervis-<br>ningsmiljöer. Ca 130 stipendier per år varav 50 stipendier fördelas inom<br>det kulturvetenskapliga området kommer att delas ut för vardera en ter-<br>mins vistelse.</p> <p>STINT fick även till uppgift i sina stadgar att tillhandahålla medel för<br>medfinansiering av svenskt deltagande i EU:s fjärde ramprogram (1994—<br>1998). Stiftelsen beslutade därefter att fasa ut sitt engagemang i EU-<br>forskningen och avsatte enbart vissa medel för universitetens och institu-<br>tens deltagande i det femte ramprogrammet (1998-2002). Medlen är ba-<br>serade på stiftelsens insatser under en tvåårsperiod i det fjärde rampro-<br>grammet men kan nyttjas för en projektverksamhet som institut, univer-<br>sitet och högskolor initierar under det femte ramprogrammet.</p> <p>138</p> <p>STINT:s verksamhet för att genom utbyte inom forskning och högre<br>utbildning främja Sveriges samarbete och utbyte med vissa länder, t.ex. i<br>Stillahavsasien eller Sydamerika, fortsätter under de kommande åren.<br>Studenter på mastersnivå och forskarstuderande från dessa länder kan<br>erhålla stipendier för studier vid svenska lärosäten. STINT kommer bl.a.<br>att utveckla det samarbete med Riksbankens Jubileumsfond som syftar<br>till att skapa ett nätverk av svenska samt utländska forskare och institu-<br>tioner kring asiatiska studier.</p> <p>Riksbankens Jubileumsfond (kulturvetenskapliga donationer)</p> <p>Den kulturvetenskapliga donation som överlämnades till Riksbankens<br>Jubileumsfond år 1994 utnyttjas för att stödja forskning inom humaniora,<br>samhällsvetenskap, juridik och teologi. Under de närmaste åren kommer<br>ca 250 miljoner kronor i forskningsmedel att årligen delas ut från dona-<br>tionen.</p> <p>Från donationen fördelas i huvudsak medel till forskarinitierade projekt<br>och forskningsprogram. Programanslagen är förhållandevis stora och<br>syftar till att möjliggöra långsiktig och tvärvetenskaplig forskning kring<br>forskningsteman som ligger i gränszonerna mellan olika vetenskapliga<br>discipliner. Program som innefattar samverkan över både disciplin-, läro-<br>sätes- och nationsgränser prioriteras. Inom ramen för programmen sam-<br>verkar vanligen såväl seniora forskare som nydisputerade och doktoran-<br>der.</p> <p>Från donationen fördelas också medel till vetenskaplig infrastruktur<br>och forskningsförberedande insatser som syftar till att möjliggöra eller<br>stimulera forskning. Detta stöd utnyttjas t.ex. för digitalisering av arkiv-<br>material, bibliografier, bevarande av handskrifter m.m.</p> <p>Riksbankens Jubileumsfond har beslutat att öka sina insatser för att<br>främja forskarrekryteringen inom humaniora och samhällsvetenskap och<br>denna inriktning kommer att bestå under de kommande åren. Insatserna<br>kommer bl.a. att ske i form av forskarskolor och den typ av större forsk-<br>ningsprogram som beskrevs ovan. Nydisputerade forskare kommer få<br>stöd via bl.a. särskilda postdoktorala tjänster.</p> <p>Fr.o.m. år 2000 gäller en form av ansvarsfördelning mellan själva ju-<br>bileumsdonationen och den kulturvetenskapliga donationen som innebär<br>att jubileumsdonationen inriktas på postdoktoralt forskningsstöd, medan<br>donationen - vid sidan av stödet till projekt och program - inriktas på att<br>främja forskarrekrytering och doktorandstöd. Via donationen kommer<br>Riksbankens Jubileumsfond också att anslå ökade resurser för att lyfta<br>utvalda nationella forskningsmiljöer till internationell standard. Avsikten<br>är att genom t.ex. nya centra eller forskningsinstitut bidra till kraftsam-<br>ling inom humaniora och samhällsvetenskap.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>139</p> <h2>8 Forskningsutförare &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 2000/2001:3</h2> <h3>8.1 &nbsp;Universitet och högskolor som forskningsutförare</h3> <h4>8.1.1 Inledning</h4> <p>Forskningen vid universitet och högskolor omfattade 17,8 miljarder kro-<br>nor år 1999 (Högskoleverkets årsrapport för universitet och högskolor<br>år 1999). Detta motsvarar ungefär 30 procent av den totala FoU-volymen<br>i landet. Merparten av forsknings- och utvecklingsarbetet utförs inom<br>näringslivet.</p> <p>Den offentliga sektorn står för huvuddelen av forskningsmedlen i hög-<br>skolan, ca 74 procent. Under de senaste tio åren har medlen till offentligt<br>finansierad forskning nästan fördubblats, mätt i fast penningvärde. Den<br>övervägande delen av offentligt finansierad forskning sker vid de större<br>universiteten. Uppsala universitet och Lunds universitet utför tillsam-<br>mans ungefär en fjärdedel av all forskning inom högskolan.</p> <p>År 1999 fanns det inom högskolan 2 770 anställningar som professor. I<br>hela professorskåren var andelen årsverken som utfördes av kvinnor 12<br>procent.</p> <p>Alla lärosäten rapporterar årligen en uppskattning av antalet årsverken<br>för forsknings- och utvecklingsarbete, vilket sedan redovisas i Högskole-<br>verkets NU-databas och årsrapport. Enligt dessa redovisningar gjordes i<br>hela landet år 1999 ca 19 000 årsverken. De tre nya universiteten i Karl-<br>stad, Växjö och Örebro har ökat sin forskningsverksamhet vilken motsva-<br>rade drygt 2 procent av forsknings volymen år 1999. För närvarande på-<br>går en kraftig ökning av forskningsvolymerna vid de nya universiteten.<br>Även högskolorna har expanderat sin forskningsvolym mätt i årsverken.<br>År 1999 utförde högskolorna 6,6 procent av den totala forskningsvoly-<br>men vilket motsvarar drygt 1 200 forskningsårsverken. I figuren nedan<br>redovisas forskningsvolymen vid de elva största lärosätena.</p> <p>Forskningsvolym vid universitet och högskolor år 1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-12.png" style="width:206pt;height:150pt;"/> <p>De största forskningsområdena räknat i antal årsverken vid universitet<br>och högskolor är teknik, medicin, naturvetenskap samt samhällsveten-<br>skap, vilket framgår av figuren nedan.</p> <p>Inom teknikvetenskap är andelen externt finansierad forskning ca två<br>tredjedelar, medan humaniora och rättsvetenskap/juridik har en tredjedel<br>av forskningsverksamheten finansierad av externa finansiärer. Vid de<br>större universiteten är forskningsråd, statliga sektorsfinansiärer och EU:s<br>ramprogram de viktigaste externa finansiärerna, medan högskolorna i<br>större utsträckning får bidrag från kommuner, länsstyrelser och lands-<br>tingskommuner. Medlen från länsstyrelserna är ofta strukturfondsmedel<br>från EU, medan medlen från landstingskommuner hänför sig till forsk-<br>ning inom det medicinska vetenskapsområdet.</p> <p>Forskningsvolym inom olika vetenskapliga områden år 1999</p> <p>Farmaci Q</p> <p>Humaniora/religionsvetenskap r</p> <p>Matematik O ¹ &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;'&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&gt;</p> <p>Medicin 1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;*&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;'&nbsp;&nbsp;&nbsp;1</p> <p>Naturvetenskap I &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;I</p> <p>Odontologi Q<br>Rättsvetenskap/juridik Q</p> <p>Samhällsvetenskap WSMiMSggMWsMga : &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;j</p> <p>Skog/jordbruk/landskap &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;j&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;I</p> <p>Teknikvetenskap I &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;'&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;i</p> <p>Veterinärmedicin D</p> <p>Övrigt teM i___________I___________i___________i</p> <p>0 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;1000&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;2000&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;3000&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;4000&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;5000</p> <p>Forskningsärsverken</p> <h4>8.1.2 Strategier för arbetet med forskning</h4> <p>Regeringens uppdrag i juni 1999 till samtliga forskningsfinansierande<br>och forskningsutförande myndigheter att inkomma med forsknings- och<br>kunskapsstrategier som ett led i den nationella planeringen av forsk-<br>ningspolitiken avrapporterades i december 1999.1 uppdraget till myndig-<br>heterna var huvuduppgiften att redovisa strategier angående bredd, pro-<br>filering och specialisering inom forskning och forskarutbildning, samver-<br>kan med andra myndigheter och näringsliv, internationellt samarbete,<br>jämställdhetsarbete, forskningsinformation samt strategier för anpassning<br>av verksamheten till den vetenskapliga utvecklingen och för tvärveten-<br>skapliga forskningsinsatser. Särskilda frågor för universitet och högsko-<br>lor gällde lärarnas arbete inom forskning, rekryteringsbehov och forskar-<br>utbildning, samt hur högskolan skall kunna tillgodose olika samhälls-<br>sektorers behov av utbildning och forskning.</p> <p>Det inlämnade underlaget ger en bild av en stark och livskraftig forsk-<br>ning. Sammanställningen och analysen av strategierna har givit regering-<br>en ett gott underlag för överväganden och bedömningar av den framtida<br>färdriktningen för svensk forskning. Forskningsstrategierna har analyse-<br>rats dels av Högskoleverket genom ett särskilt uppdrag, dels inom Rege-<br>ringskansliet.</p> <p>Vid en genomgång av strategidokumenten framkommer att forskning<br>till stor del utvecklas underifrån, genom att enskilda forskare och fors-<br>kargrupper söker och erhåller externa anslag i nationell konkurrens.<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>141</p> <p>Forskningens bredd, profdering och specialisering påverkas därför av Prop. 2000/2001:3<br>enskilda forskare som finns inom olika forskningsområden. Högskole-<br>ledningens roll är ofta att skapa goda förutsättningar för framgångsrika<br>forskare i sina verksamheter.</p> <p>De i forskningsvolym räknat fem största lärosätena, Uppsala universi-<br>tet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet och<br>Karolinska institutet förordar strategiska satsningar på egna forskargrup-<br>per med internationellt erkänd status inom en bred och djup inomdiscip-<br>linär forskning. Lunds universitet och Stockholms universitet framhåller<br>att en sådan bredd samtidigt ger unika möjligheter att genomföra multi-<br>disciplinära satsningar. Göteborgs universitet menar att det är möjlighe-<br>terna och framgångarna i att få större externa medel som ger de snabba<br>och mest omfattande förändringarna i forskningsinriktning. Karolinska<br>institutet är starkt profilerat mot medicin, vård- och folkhälsovetenskap<br>och odontologi, samt skapar sin breddforskning inom dessa ramar. Upp-<br>sala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet och Karolinska<br>institutet har också interna omfördelningssystem av de statliga forsk-<br>ningsresurserna. Omfördelningen är prestationsrelaterad och går till bl.a.<br>lokaler, forskarutbildning, anställningar som forskarassistent och särskil-<br>da forskningsresurser till framstående forskare.</p> <p>För Umeå universitet är samverkan med det omgivande samhället och<br>förväntningarna att universitetet skall främja regionens näringsliv, skola,<br>sjukvård och kultur viktiga faktorer att ta hänsyn till vid utformningen av<br>forskningsstrategin. Universitetet företräder en syn som innebär en kom-<br>bination av inomdisciplinärt djup inom vissa områden men med stark<br>betoning på behovet att samtidigt understödja ett tvärvetenskapligt forsk-<br>ningsklimat.</p> <p>Linköpings universitet, Luleå tekniska universitet och Sveriges lant-<br>bruksuniversitet, SLU, kan karakteriseras som mellanstora, mer speciali-<br>serade universitet med tydliga profilområden. Inom dessa lärosäten finns<br>en ambition att arbeta med tvärvetenskapliga och mångvetenskapliga<br>angreppssätt. Dessa tre universitet är också i varierande grad<br>&quot;nätverksuniversitet&quot; där SLU utmärker sig genom verksamheter förlagda<br>i hela landet men i huvudsak koncentrerade till fyra huvudorter: Umeå,<br>Uppsala, Skara och Alnarp. Universitetet deltar aktivt i ett nordiskt nät-<br>verk av lantbruksuniversitet med nationella ansvar för lantbruks- och<br>skogsbrukssektorerna. Linköpings universitet har med sina temainrikt-<br>ningar samt med satsningar på ytterligare ett campus i Norrköping omda-<br>nat såväl forskning som forskarutbildning. Luleå tekniska universitet<br>kombinerar sedan några år sin tekniska inriktning med humaniora och<br>samhällsvetenskap. Universitetet är också en viktig motor i regionen,<br>speciellt när det gäller att bedriva EU-projekt med stöd av de särskilda<br>strukturfondsmedel som avsatts för glest befolkade områden.</p> <p>Kungl. Tekniska högskolan, KTH, och Chalmers tekniska högskola<br>AB är specialiserade lärosäten inom det tekniska vetenskapsområdet och<br>med en hög andel extemfinansierad forskning. Såväl KTH som Chalmers<br>har långtgående och mångfacetterade samarbeten med Stockholms uni-<br>versitet och Karolinska institutet respektive Göteborgs universitet, vilket<br>innebär goda möjligheter till samarbete av såväl specialiserad som mång-<br>och tvärvetenskaplig karaktär. Stiftelsen Högskolan i Jönköping och</p> <p>142</p> <p>Handelshögskolan i Stockholm har liknande specialiserade profiler inom<br>främst ekonomi och företagande.</p> <p>De nya universiteten i Karlstad, Växjö och Örebro har vuxit mycket<br>snabbt när det gäller grundutbildningens volym och har delvis andra för-<br>utsättningar än de etablerade universiteten. Med de förutsättningar uni-<br>versiteten givits i budgetpropositionen för 2000 (prop. 1999/2000:1) kan<br>de nu stegvis bygga upp forskning och forskarutbildning av hög kvalitet.<br>Samtliga nya universitet har också förväntningar på sig från den omgi-<br>vande regionen att vara motor i utvecklingen av näringsliv och annan<br>viktig regional verksamhet.</p> <p>Mitthögskolan har under ett flertal år satsat på att rekrytera forskare<br>och professorer inom strategiska nyckelområden för att höja högskolans<br>forskningskompetens. Mitthögskolans organisation som &quot;nätverks-<br>högskola&quot; med utbildningscentra i Östersund, Sundsvall, Örnsköldsvik<br>och Härnösand ställer särskilda krav på intern organisation och kommu-<br>nikation.</p> <p>Högskolorna i Kalmar och Karlskrona/Ronneby står inför likartade<br>utmaningar som de nya universiteten. De har under de senaste åren fått<br>rätt att genomföra forskarutbildning inom vetenskapsområdena naturve-<br>tenskap respektive teknik och arbetar målmedvetet med att bygga upp sin<br>forskarutbildning och sin handledarkapacitet. IT-profilen vid Högskolan i<br>Karlskrona/Ronneby har resulterat i framgångsrik externfinansiering från<br>såväl forskningsstiftelser som industri. År 1999 var 58 procent av hög-<br>skolans forskning externt finansierad. Malmö högskola tilldelades medi-<br>cinskt vetenskapsområde i samband med överflyttning av odontologiska<br>fakulteten från Lunds universitet den 1 januari 1999. Det innebär att hög-<br>skolan har kunnat börja utifrån en redan uppbyggd verksamhet inom ett<br>specialområde, och kan nu arbeta aktivt med att integrera detta med hög-<br>skolans övriga verksamheter och med att skapa en gemensam vision för<br>framtiden.</p> <p>Högskolorna utan vetenskapsområde har ofta en tydlig förankring i den<br>egna regionen, förutom att de också har nationellt ansvar för specifika<br>områden. Det betyder mycket för alla regioner att ha närhet till ett uni-<br>versitet eller en högskola, såväl när det gäller att få gehör för arbetsmark-<br>nadens behov av specialutbildad arbetskraft som när det gäller närings-<br>livssamarbete och tillgång till specialistkompetens för beslutsfattare inom<br>kommun och landsting. Alla högskolor har dock ett vidare ansvarsområ-<br>de än det lokalt förankrade, inte minst gäller det för de konstnärliga hög-<br>skolorna i Stockholm.</p> <p>Några av högskolorna utan vetenskapsområde har drivit en medveten<br>profileringsstrategi sedan starten. Det gäller till exempel Högskolan i<br>Skövde som har en materialteknisk och informationsteknisk profilering.<br>Flera högskolor inriktar i huvudsak sina forskningsinsatser på de områ-<br>den som är intressanta ur det omgivande samhällets synvinkel. Som ex-<br>empel kan nämnas Högskolan i Borås med en stark textilmaterialforsk-<br>ning vid sidan av den nationella biblioteksinriktningen, Högskolan på<br>Gotland som bedriver en Östersjöinriktad forskning samt Högskolan i<br>Gävle som bl.a. har en teknisk byggnadsinriktning.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>143</p> <p>Strategier för forskning på det konstnärliga området och konstnärligt ut-<br>vecklingsarbete</p> <p>Konstnärligt utvecklingsarbete och forskning på det konstnärliga området<br>förekommer dels inom ramen för vissa universitet, dels vid de sju konst-<br>närliga högskolorna i Stockholm. Det finns många exempel på pågående<br>och planerad forskning och forskningssamverkan mellan och inom läro-<br>säten med ett större eller mindre konstnärligt inslag. Göteborgs universi-<br>tet har inrättat en konstnärlig fakultet, och det finns planer på att utveckla<br>en tvärkonstnärlig och tvärvetenskaplig forskarskola i samarbete med<br>olika institutioner inom det egna universitetet och med Chalmers tekniska<br>högskola AB. Luleå tekniska universitet har långt framskridna planer på<br>att i samverkan med forskningscentret The Interactive Institute satsa på<br>utveckling av teknik för medier och mediernas konstnärliga användning.<br>Umeå universitet, som har Interaction Design som ett av sina profilområ-<br>den, planerar att utveckla &quot;Umeå Center for Interaction Technology&quot; med<br>ambitionen att detta skall utvecklas till ett framstående forskningscent-<br>rum. Vid Lunds universitet är utbildningarna inom konst, musik och tea-<br>ter samlade i Malmö, där bl.a. ett gemensamt konstnärligt utvecklings-<br>centrum, &quot;Inter Arts Lab&quot;, har byggts upp.</p> <p>Danshögskolan har byggt upp ett forskningssamarbete i anslutning till<br>den dansterapeututbildning som planeras tillsammans med Örebro uni-<br>versitet. Samarbete mellan Danshögskolan och Karolinska institutet före-<br>kommer också vad gäller dansterapeutisk och dansmedicinsk forskning.<br>Enligt Dramatiska institutet har efterfrågan på samarbete med andra kun-<br>skapsområden ökat och samarbete har inletts med bl.a. Karolinska insti-<br>tutet. Utvecklingsområden som Dramatiska institutet prioriterar är mötet<br>mellan media, estetik och pedagogik samt området dramaturgi. Konstfack<br>avser att utveckla tvärvetenskapliga samarbetsprojekt med andra univer-<br>sitet och högskolor. Inom konsthantverk och design kommer Konstfack<br>att göra satsningar på fördjupad teoribildning, i samarbete med bl.a.<br>Kungl. Tekniska högskolan, Karolinska institutet och Stockholms univer-<br>sitet. Vidare avser man att utveckla ett forskningsprogram i visuell ge-<br>staltning samt inrätta ett centrum för bildpedagogisk forskning. Kungl.<br>Konsthögskolan har under år 1999 inlett samarbete med bl.a. Kungl.<br>Tekniska högskolan och Karolinska institutet. Högskolan har uppfatt-<br>ningen att nyskapande konstnärlig samverkan med forskningsprojekt vid<br>andra högskolor och andra delar av samhället bör genomföras i ökad ut-<br>sträckning. Kungl. Musikhögskolan i Stockholm ger som exempel på<br>egna satsningar ett samarbete med Stockholms universitet vid Centrum<br>för musikpedagogisk forskning om relationen musik och lärande samt<br>forskarutbildning. Operahögskolan i Stockholm använder sina medel för<br>konstnärligt utvecklingsarbete i nära anknytning till grundutbildningen.<br>En del av resurserna ligger i olika projekt, varav de flesta har resulterat i<br>olika uppsättningar. Teaterhögskolan i Stockholm föredrar att i stället för<br>konstnärligt utvecklingsarbete tala om forskning och konstnär-<br>ligt/pedagogiskt arbete och menar att ett projekt ofta kan innehålla både<br>forskning och pedagogiskt utvecklingsarbete och leda till pedagogiska<br>tillämpningar. Under senare år har högskolan medvetet sökt samverkan<br>med externa institutioner. Med initialt stöd från Humanistiskt-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>144</p> <p>samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) görs satsningar på ett Prop. 2000/2001:3<br>projekt om svensk skådespelarkonst.</p> <h4>8.1.3 Framtida uppdrag att utarbeta forskningsstrategier</h4> <p>Uppdraget om forsknings- och kunskapsstrategier föreslogs i betänkandet<br>Forskningspolitik (SOU 1998:128) och framlades i regeringens proposi-<br>tion Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94, bet. 1999/2000:UbU3,<br>rskr. 1999/2000:9).</p> <p>Processen med att formulera en forskningsstrategi har inte bara resulte-<br>rat i en sammanställning av pågående och planerad verksamhet. Den har<br>också, enligt vad regeringen har erfarit, givit upphov till värdefulla dis-<br>kussioner och beslut om strategiska vägval inom varje lärosäte. Uppdra-<br>get att utarbeta forskningsstrategier kan emellertid utvecklas, särskilt vad<br>gäller tydligheten i beskrivningarna av hur prioriteringar och satsningar<br>skall ske. Även en beskrivning av de olika prioriteringarnas ekonomiska<br>förutsättningar och konsekvenser bör i framtiden ingå i uppdraget. Rege-<br>ringen avser att i samråd med ett antal lärosäten vidareutveckla en modell<br>för hur forskningsstrategierna bör struktureras så att lärosätena t.ex. på ett<br>tydligare sätt reflekterar över sina olika förutsättningar.</p> <p>145</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>8.2 Roll- och ansvarsfördelning vid universitet och hög-<br>skolor</h3> <p>Regeringens bedömning: Universiteten och högskolorna spelar en<br>central roll inom svensk forskning och har ett huvudansvar som forsk-<br>ningsutförare. Universiteten samt högskolorna med vetenskapsområde<br>ansvarar dessutom för forskarutbildningen.</p> <p>En allt större del av forskningsresurserna bör erhållas efter prövning<br>hos externa forskningsfinansiärer, vilket möjliggör en starkare profilering<br>av lärosätenas forskning. Profileringen bör leda till en arbetsfördelning<br>som skapar förutsättningar för en ökad samverkan mellan lärosätena.</p> <p>Forskarutbildningen bör huvudsakligen finansieras med direkta stats-<br>anslag till berörda lärosäten. Lärosätena bör i ökad utsträckning samverka<br>inom forskarutbildningen för att uppnå en högre effektivitet såväl för<br>lärosätet som för forskarutbildningen i stort. Samverkan bör inkludera<br>högskolor utan vetenskapsområde.</p> <p>Mot denna bakgrund bör anslagen till forskning och forskarutbildning<br>öka. Även anslagen till konstnärligt utvecklingsarbete vid de konstnärliga<br>högskolorna bör öka.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Staten har huvudansvaret för grundforskning och forskarutbildning. Ef-<br>tersom det ofta kan vara svårt att i förväg bedöma den långsiktiga nyttan<br>av grundforskningens vetenskapliga resultat måste denna forskning ofta<br>finasieras med offentliga medel för att överhuvudtaget komma till stånd.<br>Huvuddelen av den nyfikenhetsbaserade grundforskningen bedrivs vid<br>universitet och högskolor. Under 1990-talet har nya universitet och hög-<br>skolor tillkommit för att tillgodose landets ökade behov av högskoleut-<br>bildade, forskarutbildade och forskning.</p> <p>Universitetens och högskolornas styrelser har ansvar för att främja det<br>egna lärosätets forskningsmiljöer, besluta om strategiska satsningar, sti-<br>mulera till profilering och nödvändiga omprioriteringar samt ta initiativ<br>till nationella och internationella utvärderingar.</p> <p>Regeringen anser att det är väsentligt att upprätthålla hög kvalitet i<br>forskningen. Därför bör merparten av forskningsresurserna vid lärosätena<br>prövas utifrån vetenskaplig relevans och eventuell ytterligare relevans,<br>bl.a. genom rådsorganisationen eller andra externa forskningsfinansiärer.<br>Lärosätena bör utifrån sina egna särskilda förutsättningar åstadkomma<br>starka forskningsmiljöer och främja god forskning.</p> <p>Det är viktigt att samtliga lärosäten i Sverige bygger upp goda forsk-<br>ningsmiljöer. Mångfalden av forskningsmiljöer innebär att Sverige stärks<br>som forskningsnation eftersom nya forskningsområden kan etableras och<br>den totala kompetensen därmed kan öka och breddas. Det är också viktigt<br>för att skapa förutsättningar för en god utveckling i hela landet och för att<br>stärka forskningsanknytningen i högskolans grundutbildning.</p> <p>146</p> <p>Regeringens föreslår i budgetpropositionen för år 2001 en kraftig för-<br>stärkning av forskning och forskarutbildning i form utökade anslag till<br>landets universitet och högskolor. Detta behandlas i det följande avsnittet<br>samt i avsnitt 8.3.</p> <p>Ytterligare medel är emellertid inte den enda förutsättningen för att<br>skapa starka forskningsmiljöer. Lika viktigt är det att resurserna utnyttjas<br>effektivt. I propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94)<br>framhålls vikten av att lärosätena inte mekaniskt fördelar resurserna för<br>forskning och forskarutbildning, utan noga prövar hur de skall användas.<br>Detta är minst lika angeläget i dag. Det är viktigt att lärosätena i ökad<br>utsträckning profilerar sin verksamhet och prioriterar forskning inom de<br>områden där förutsättningarna att bygga upp hög vetenskaplig kompetens<br>bedöms som särskilt goda och som är strategiska för lärosätet ur ett såväl<br>nationellt som internationellt perspektiv. Det är också viktigt att samver-<br>ka med andra lärosäten. Genom profilering och samverkan kan lärosätena<br>åstadkomma en arbetsfördelning mellan sig, vilket är särskilt angeläget<br>inom små ämnesområden och inom områden som kräver stora investe-<br>ringar. Den ökande andelen forskningsresurser som erhålls efter prövning<br>hos externa forskningsfinansiärer kommer att möjliggöra den nödvändiga<br>samverkan och profileringen.</p> <p>Olika mekanismer för att identifiera starka och svaga sidor och ge-<br>nomföra nödvändiga omprioriteringar håller på att utarbetas vid lärosäte-<br>na. Vetenskapsrådet skall, då lärosätet så önskar, kunna bistå i denna pro-<br>cess (jfr avsnitt 7.2).</p> <p>Regeringens förslag till förstärkning av forskning, forskarutbildning och<br>konstnärligt utvecklingsarbete</p> <p>Riksdagen har med anledning av 1999 års ekonomiska vårproposition<br>(prop. 1998/1999:100) och i budgetpropositionen för år 2000 (prop.<br>1999/2000:1) beslutat om en förstärkning av forskningsresurserna till nya<br>universitet och högskolor med vetenskapsområde med totalt 250 miljoner<br>kronor under perioden 2000-2002. Karlstads universitet, Växjö univer-<br>sitet, Örebro universitet, Högskolan i Kalmar, Högskolan i Karlskro-<br>na/Ronneby samt därutöver Mitthögskolan fick därmed ökade resurser<br>till forskning och forskarutbildning.</p> <p>I budgetpropositionen för år 2001 föreslås ytterligare förstärkningar av<br>lärosätenas forskningsresurser, vilka presenteras nedan. Där förstärkning-<br>en skall ske fr.o.m. år 2003 anges den i budgetpropositionen som en pla-<br>neringsförutsättning. Resurserna ryms inom ramen för de ökade anslag<br>som riksdagen beslutat om efter förslag i 1999 års och 2000 års ekono-<br>miska vårpropositioner.</p> <p>Uppbyggnaden av de nya universiteten och verksamheten vid de hög-<br>skolor som fått vetenskapsområde samt Mitthögskolan bör fortsätta.<br>Forskningen och forskarutbildningen vid dessa lärosäten bör under år<br>2003 ytterligare förstärkas med totalt 45 miljoner kronor.</p> <p>Mälardalens högskola, som regeringen beslutat att tilldela tekniskt ve-<br>tenskapsområde, bör år 2001 förstärkas med 2 miljoner kronor och år<br>2003 med 12,5 miljoner kronor.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>147</p> <p>Övriga högskolor, utom de konstnärliga högskolorna i Stockholm, bör<br>tillföras ytterligare totalt 28 miljoner kronor år 2001 och totalt 38,5 mil-<br>joner kronor år 2003 för att stärka sin forskning, grundutbildningens<br>forskningsanknytning samt möjligheterna att bygga upp forsknings-<br>samarbete med andra forskningsutförare och övriga myndigheter.</p> <p>Till de konstnärliga högskolorna i Stockholm bör sammanlagt 4 miljo-<br>ner kronor fördelas för att där förstärka det konstnärliga utvecklingsar-<br>betet.</p> <p>För att stärka det humanistiska området bör totalt 20 miljoner kronor<br>för år 2001 samt totalt 17 miljoner kronor år 2003 tillföras det humanis-<br>tisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet vid Uppsala universitet,<br>Lunds universitet, Göteborgs universitet, Stockholms universitet, Umeå<br>universitet, Linköpings universitet och Luleå tekniska universitet.</p> <p>Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 förstärkt den teknis-<br>ka forskningen vid Linköpings universitet, Campus Norrköping med 8<br>miljoner kronor. Ytterligare 5 miljoner kronor bör avsättas till denna<br>forskning.</p> <p>Regeringen finner det angeläget att den gruvrelaterade forskningen vid<br>Luleå tekniska universitet kan utvecklas. För att täcka hela det gruvrela-<br>terade området bör en verksamhet inom malmgeologi byggas upp. Luleå<br>tekniska universitet bör därför tillföras 3 miljoner kronor från och med år<br>2003.</p> <p>Universitet</p> <p>Universiteten spelar en nyckelroll i det nationella forskningssystemet<br>genom omfattningen på sin forskning och sin generella rätt att examinera<br>i forskarutbildningen.</p> <p>Universitetens forskning och forskarutbildning har en stor bredd vad<br>gäller antal forskningsområden och forskarutbildningsämnen, samtidigt<br>som verksamheten präglas av djup och hög vetenskaplig kvalitet. Genom<br>bredden har nästan all grundutbildning en forskningsanknytning och<br>möjligheter att utvecklas i takt med att forskningen utvecklas.</p> <p>Genom sin generella rätt att examinera i forskarutbildningen har uni-<br>versiteten ett ansvar för forskarutbildningen också i ett nationellt per-<br>spektiv. Universiteten bör därför särskilt främja samverkan med högsko-<br>lor utan vetenskapsområde och underlätta för studenter från dessa läro-<br>säten att bedriva forskarutbildning.</p> <p>Den 1 januari 1999 inrättades tre nya universitet: Karlstads universitet,<br>Växjö universitet och Örebro universitet. Dessa lärosäten har därmed<br>givits ett ökat ansvar för forskning samt ansvar för forskarutbildning. De<br>nya universiteten tillförs successivt ökade resurser för att kunna bedriva<br>en internationellt konkurrenskraftig forskning och forskarutbildning inom<br>ett antal profilområden som de själva bedömer som strategiska.</p> <p>Högskolor med vetenskapsområde</p> <p>Högskolor med vetenskapsområde har av regeringen givits ett särskilt<br>uppdrag att bedriva forskning och forskarutbildning inom ett vetenskap-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>148</p> <p>ligt område där högskolan har uppnått såväl bredd som djup och hög ve-<br>tenskaplig kvalitet. De resurser som högskolan erhåller via vetenskap-<br>sområdet syftar till att ytterligare stärka forskningen och forskarutbild-<br>ningen inom detta område.</p> <p>Beslut om att tilldela en högskola ett vetenskapsområde fattas av rege-<br>ringen, om grundutbildningen och forskningen vid högskolan håller en<br>sådan kvalitet och omfattning inom området att forskarutbildning kan<br>bedrivas på hög vetenskaplig nivå. Regeringen bedömer också om det<br>finns statsfinansiella förutsättningar för tilldelning av vetenskapsområde<br>samt om det ligger i linje med regeringens forskningspolitiska bedömning<br>(prop. 1999/2000:1).</p> <p>Den 1 januari 1999 tilldelades Högskolan i Kalmar naturvetenskapligt<br>vetenskapsområde, Högskolan i Karlskrona/Ronneby tekniskt vetenskap-<br>sområde och Malmö högskola medicinskt vetenskapsområde.</p> <p>Mälardalens högskola ansökte hösten 1998 hos Högskoleverket om att<br>tilldelas tekniskt vetenskapsområde. Högskoleverket har med eget yttran-<br>de överlämnat ärendet till regeringen. I sitt yttrande har verket förordat<br>att högskolan ges det tekniska vetenskapsområdet. Regeringen har gjort<br>samma bedömning som Högskoleverket, och har därför den 31 augusti<br>2000 beslutat att tekniskt vetenskapsområde skall finnas vid Mälardalens<br>högskola. I budgetpropositionen för år 2001 anvisas det tekniska veten-<br>skapsområdet vid Mälardalens högskola för år 2001 2 miljoner kronor<br>samt som en planeringsförutsättning för år 2003 12,5 miljoner kronor.</p> <p>Högskolor utan vetenskapsområde</p> <p>Den pågående expansionen av högskolan innebär att regering och riksdag<br>bygger upp starka lärosäten i alla län. Antalet utbildningsplatser ökar vid<br>alla lärosäten och alla högskolor har fått fasta forskningsresurser. Hög-<br>skolor utan vetenskapsområde bedriver utbildning inom flera olika ut-<br>bildningsområden samt forskning inom ett fåtal, väl definierade områden<br>som högskolan bedömt som strategiska och inom ^ilket högskolan har<br>utvecklat hög vetenskaplig kompetens. Det statliga forskningsanslaget till<br>högskolorna skapar förutsättningar för en positiv utveckling av forsk-<br>ningen. Därigenom kan högskolorna attrahera andra forskningsfinansiä-<br>rer samt bli attraktiva samarbetspartners för andra högskolor, näringslivet<br>och övriga delar av det omgivande samhället.</p> <p>Det är angeläget att forskningsanknytningen i grundutbildningen stärks<br>och vidareutvecklas. Detta kan ske genom att öka andelen forskarutbilda-<br>de lärare. Olika möjligheter till samverkan med andra lärosäten bör här-<br>vidlag utnyttjas. Samarbete med andra lärosäten bör även utvecklas i<br>syfte att ge högskolornas studenter bättre möjligheter att gå vidare till<br>forskarutbildning.</p> <p>I budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1) fastslås att<br>forskningsresurser måste tillföras högskolorna i en takt som överens-<br>stämmer med vad som är möjliga åtaganden från statsmakternas sida.</p> <p>Forskningsstiftelserna har stora resurser till sitt förfogande och deras<br>insatser är av stor vikt för den forskning och forskarutbildning som be-<br>drivs vid landets universitet och högskolor. Stiftelsen för kunskaps- och<br>kompetensutveckling (KK-stiftelsen) har ett särskilt ansvar för att bygga</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>149</p> <p>upp goda forskningsmiljöer vid landets högskolor och nya universitet.<br>Stiftelsens insatser utgör ett viktigt komplement till statsmakternas insat-<br>ser på detta område.</p> <p>Samverkan mellan lärosäten</p> <p>Sverige är ett relativt litet land. Skall forskningens kvalitet kunna bibe-<br>hållas och utvecklas är det nödvändigt att samverkan kring forskning och<br>forskarutbildning ökar mellan lärosätena. Regeringen anser att samverkan<br>bör ges särskild uppmärksamhet under de kommande åren. Detta gäller<br>även forskning inom det konstnärliga området.</p> <p>Även åtgärder för att stimulera ökad rörlighet mellan lärosäten är vik-<br>tiga, inte minst för att säkerställa en hög andel forskarutbildade lärare<br>inom alla typer av lärosäten, inom alla ämnesområden och i alla delar av<br>landet.</p> <p>Samarbete är fördelaktigt för alla parter när resurserna är spridda, den<br>vetenskaplig utrustningen är dyrbar eller forskningsområdet har en<br>mycket liten volym. Inom små forskningsområden är det särskilt viktigt<br>att söka samarbete med andra lärosäten. Även inom större områden krä-<br>ver de alltmer komplexa forskningsfrågorna att samarbete i ökande grad<br>sker över disciplingränserna och mellan lärosätena.</p> <p>Det är synnerligen angeläget att lärosätena stärker samarbetet inom<br>forskarutbildningen. Forskarskolor (se avsnitt 8.3) kommer att spela en<br>viktig roll vad gäller att knyta högskolor utan vetenskapsområde närmare<br>de lärosäten som har examinationsrätt inom forskarutbildningen. Detta<br>kommer att underlätta för högskolor utan egen forskarutbildning att re-<br>krytera forskarutbildade lärare och stärka sin forskningsanknytning.</p> <p>Den största nationella resursen och den viktigaste komponenten i en<br>god forskningsmiljö är den enskilde forskaren. När det gäller denna re-<br>surs finns en stor potential för ökat samarbete. Förutom i forskarskolor<br>kan samverkan ske genom gemensamma forskarkurser och seminarier,<br>utbyte av handledarkompetens, utbyte av gästföreläsningar och handled-<br>ning av examensarbeten, forskningssamarbete och gemensam publicering<br>samt i kontakterna med det omgivande samhället.</p> <p>Stora delar av systemet för såväl statlig som privat resurstilldelning till<br>forskning belönar inte samverkan utan främjar i stället konkurrens. Sys-<br>temet med finansiering genom forskningsråd och forskningsstiftelser har<br>strikta, vetenskapliga urvalskriterier för att främja hög kvalitet på forsk-<br>ningen. Detta bidrar till ökad konkurrens mellan forskarna. Konkurrensen<br>behövs för att skapa en effektiv arbetsfördelning inom landet som innebär<br>att spetsforskningen får tillräckliga resurser för att bibehålla och utveckla<br>en internationellt hög kvalitet. För att få till stånd nödvändiga profile-<br>ringar och åstadkomma en effektiv arbetsfördelning krävs emellertid ock-<br>så samverkan. Vetenskapsrådet kan i kraft av sitt nationella ansvar för<br>forskningens utveckling bistå med oberoende översyner och nationella<br>och internationella utvärderingar. Därmed kan Vetenskapsrådet bidra till<br>profilering inom olika forskningsområden samt till att skapa goda forsk-<br>ningsmiljöer genom långsiktiga satsningar.</p> <p>Konkurrens kan också leda till ökad rörlighet. Kompetent handledning,<br>intressanta forskarmiljöer, adekvata resurser, högkvalitativ utrustning<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>150</p> <p>m.m. för att forska inom det aktuella ämnesområdet är viktiga delar i en Prop. 2000/2001:3<br>strategi för att rekrytera goda forskare och forskarstuderande.</p> <p>Rörlighet bör i större utsträckning premieras av lärosätena. Det är vik-<br>tigt att nya teorier, erfarenheter, metoder och tekniker tillförs alla lärosä-<br>ten. Lärosätena bör uppmuntra sina egna nya doktorer att tillbringa en tid<br>vid annat lärosäte, och bör samtidigt skapa möjligheter att ta emot unga<br>doktorer från andra lärosäten. I normalfallet bör nydisputerade doktorer<br>som avser att fortsätta ägna sig åt forskning, under en tid bedriva forsk-<br>ning vid ett annat lärosäte.</p> <p>Det finns i dag många exempel på etablerade samarbeten mellan olika<br>lärosäten. Flera av dessa har beskrivits i de till regeringen i december<br>1999 inlämnade forskningsstrategierna. Centrumbildningar, forskarskolor<br>och gemensamma forskarutbildningskurser är vanliga samarbetsformer<br>och kan vara både tillfälliga och permanenta. Ett exempel på forskning<br>som nu växer fram, tack vare samverkan mellan två universitet är handi-<br>kappforskningen vid universiteteten i Linköping och Örebro. Mer tillfäl-<br>liga samarbetsformer är samarbete inom ramen för EU:s ramprogram och<br>strukturfonder, i projekt som finansieras av forskningsråd, forsk-<br>ningsstiftelser och andra inhemska finansiärer samt samarbete för speci-<br>fika uppdrag tillsammans med enskilda företag. Även samverkan av ad-<br>ministrativ art förekommer mellan lärosäten, exempelvis inom holding-<br>bolag. Många universitet och högskolor har ett väl utvecklat nordiskt<br>samarbete främst inom forskarutbildningen, men också inom vissa prio-<br>riterade forskningsområden. Samarbetsformerna mellan de olika lärosä-<br>tena förväntas bli fler och mer omfattande i framtiden.</p> <h3>8.3 Forskarutbildning</h3> <h4>8.3.1 Forskarskolor</h4> <p>Regeringens förslag: De lärosäten som regeringen bestämmer skall<br>ansvara för forskarskolor inom vissa områden. Samarbetet mellan lä-<br>rosäten, framför allt mellan universitet och högskolor med vetenskap-<br>sområde och högskolor utan vetenskapsområde, skall utvecklas och<br>stärkas inom forskarutbildningen.</p> <p>Bakgrund: Forskarskolor började etableras i Sverige under 1980-talet<br>och antalet har ökat markant under 1990-talets senare del. Begreppet<br>forskarskola ges emellertid olika innebörd beroende på verksamhetens<br>målsättning och tillgängliga resurser. Tre organisationstyper kan urskiljas<br>i Sverige: kortare doktorandkurser, en sammanhållen utbildning fram till<br>examen eller en del i ett forskningsprojekt och program.</p> <p>De första forskarskolorna initierades av enskilda lärosäten. Sedan slutet<br>av 1970-talet bedriver Linköpings universitet en speciell form av fors-<br>karutbildning av forskarskolekaraktär. Verksamheten bedrivs inom breda<br>tvärvetenskapliga problemområden, teman, i stället för inom traditionella<br>discipliner och ämnesområden. Linköpings universitet är således något<br>av en pionjär inom området och de goda erfarenheterna med denna typ av</p> <p>151<br></p> <p>verksamhet gör att universitetet valt att fortsätta med organisationsfor-<br>men.</p> <p>Regeringen föreslog en försöksverksamhet med forskarskolor i 1993<br>års forskningspolitiska proposition Forskning för kunskap och framsteg<br>(prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU 18, rskr. 1992/93:388). Regeringen<br>ansåg att nya sätt att bedriva forskarutbildning skulle kunna främja re-<br>kryteringen och befrämja effektiviteten i studierna. Seminarier och kurser<br>borde planeras samlat och systematiskt, och gripa över institutions- och<br>fakultetsgränser. Riksdagen anvisade tio miljoner kronor för detta ända-<br>mål under perioden 1993/94-1995/96. Från anslaget Särskilda utgifter<br>för forskningsändamål har riksdagen för budgetåren 1997-1999 även<br>anvisat 15 miljoner kronor per år för finansiering av en forskarskola. Den<br>senare verksamheten förlängdes med ett år enligt regeringsbeslut i de-<br>cember 1999, då ytterligare 15 miljoner kronor avsattes.</p> <p>Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) har sedan sin start år 1994 ini-<br>tierat ett 70-tal större och mindre forskningsprogram, nästan alla med<br>någon form av forskarutbildning. Inom ramen för dessa forskningspro-<br>gram har ca 30 forskarskolor startats och finansierats. Det exakta antalet<br>är beroende av hur en forskarskola definieras. Forskarskoleverksamheten<br>har hittills utgjort en dominerande del av stiftelsens verksamhet. SSF<br>stödjer forskning inom teknik, naturvetenskap och medicin. Forskarsko-<br>lorna skall gå över de traditionella disciplingränserna och erbjuda ett<br>samarbete med industrin eller andra sektorer av samhället. De erbjuder en<br>sammanhållen utbildning till doktorsexamen, kurser, förstärkt handled-<br>ning och har en egen formaliserad organisation. Även Stiftelsen för Kun-<br>skaps- och Kompetensutveckling (KK-stiftelsen) ger stöd till forskar-<br>skolor och har för närvarande 13 företagsforskarskolor igång. Doktoran-<br>derna i dessa forskarskolor är knutna till ett företag. Dessa företag är<br>medfinansiärer till forskarskolorna. Det övergripande målet är att förnya<br>forskarutbildningen och anpassa den bättre till näringslivets behov.</p> <p>Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken (Forskning<br>2000) framförde i sitt betänkande Forskningspolitik (SOU 1998:128) att<br>systemet med forskarskolor borde vidareutvecklas och i ökad utsträck-<br>ning ligga till grund för planeringen och resurstilldelningen till forskarut-<br>bildningen. Kommittén föreslog att för- och nackdelar med att organisera<br>forskarutbildningen i form av forskarskolor närmare analyserades.</p> <p>Regeringen uppdrog åt Högskoleverket att studera och utreda forskar-<br>skolornas inverkan och möjligheter i förhållande till forskarutbildningen.<br>Uppdraget redovisades till regeringen i december 1999 (Forskarskolor -<br>ett regeringsuppdrag, 2000:2R). Enligt rapporten är forskarskolor ett vär-<br>defullt komplement i forskarutbildningen. Forskarskolorna bedöms<br>främja mångvetenskapen, samverkan, handledningsfunktionema och<br>sammantaget ge en effektiv utbildning. I rapporten framhålls bristen på<br>kontinuitet och svårigheterna att hitta tillräckligt långsiktig finansiering<br>som en nackdel med att bedriva forskarutbildning i form av forskarsko-<br>lor.</p> <p>Med detta som bakgrund uppdrog regeringen åt en utredare att föreslå<br>sammanlagt högst tio forskarskolor inom framför allt det humanistisk-<br>samhällsvetenskapliga, det naturvetenskapliga och det tekniska veten-<br>skapsområdet. Dessa forskarskolor skulle erbjuda en sammanhållen ut-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>152</p> <p>bildning fram till examen, inrättas inom områden med grundforsknings-<br>karaktär och vara ett samarbete mellan minst två olika lärosäten. I upp-<br>draget aviserades också att anvisade medel för upprättandet av forskar-<br>skolorna skulle vara en permanent förstärkning av berörda lärosätens<br>anslag för forskning och forskarutbildning (dnr U2000/288/DK).</p> <p>I en delrapport som lades fram i april 2000 presenterades tio tänkbara<br>forskarskolor (dnr U2000/1454/UH). Valet av dessa forskarskolor base-<br>rades bl.a. på en genomgång av lärosätenas till regeringen inlämnade<br>forskningsstrategier och på kontakter med forskningsråd och forsk-<br>ningsstiftelser. Delrapportens förslag och idéer diskuterades vid en hea-<br>ring den 28 april 2000 med företrädare för universitet och högskolor,<br>Högskoleverket samt vissa fackliga organisationer. En dokumentation av<br>hearingen finns tillgänglig på Utbildningsdepartementet (dnr<br>U2000/1454/UH). Universitet och högskolor inbjöds att inkomma med<br>synpunkter och åsikter samt anmäla intresse och möjlighet att medverka i<br>forskarskolor (dnr U2000/1454/UH). Utredaren fick i uppdrag att i sam-<br>råd med en sakkunniggrupp lägga fram konkreta förslag till forskarskolor<br>utifrån de intresseförklaringar och underlag som universitet och högsko-<br>lor inkom med och utifrån de synpunkter som framkom vid hearingen.<br>Utöver utredaren har sakkunniggruppen bestått av en ordförande, en re-<br>presentant vardera från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings-<br>rådet (HSFR), Naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR), Teknikveten-<br>skapliga forskningsrådet (TFR), Högskoleverket (Rådet för högskoleut-<br>bildning) och Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) samt en representant<br>för lärarutbildningarna och högskolor utan vetenskapsområde (dnr<br>U2000/288/DK). Slutrapporten Tio forskarskolor - ett förslag till ut-<br>veckling av forskarutbildningen redovisades till Utbildningsdepartemen-<br>tet i juli 2000 (dnr U2000/2934/UH).</p> <p>Utredarens förslag: I slutrapporten presenteras tio forskarskolor och<br>möjlig lokalisering för dessa. Begreppet forskarskola innebär i rapporten<br>en sammanhållen utbildning till doktorsexamen som karakteriseras av en<br>tydlig organisation, en satsning på handledning, ett systematiskt kurs-<br>program samt en organiserad samverkan mellan flera ämnen och mellan<br>flera lärosäten. Förslagen i rapporten baseras på ett försök att väga sam-<br>man en identifiering av prioriterade ämnesområden med en bedömning<br>dels av vilka inriktningar som lämpar sig att utveckla i form av forskar-<br>skolor, dels av tillgången till miljöer med vilja och förmåga att genomfö-<br>ra förslagen. Det påpekas i rapporten att förmåga att genomföra ett utvid-<br>gat forskarutbildningsuppdrag förutsätter en anknytning till forsknings-<br>miljöer av högsta kvalitet. Samtidigt är vetenskaplig excellens inte själv-<br>klart ett tillräckligt villkor. Att det primära uppdraget är forskarutbild-<br>ning, snarare än forskning, innebär att ytterligare krav ställs på medver-<br>kande miljöer</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>153</p> <p>Utifrån delrapportens förslag, synpunkter som framkom vid hearingen,<br>de skriftliga synpunkterna, intresseförklaringama från lärosätena och ge-<br>nom diskussioner i sakkunniggruppen borde enligt slutrapporten forskar-<br>skolor inrättas inom följande områden:</p> <p>• Mångvetenskaplig naturvetenskap</p> <p>• Genomforskning och bioinformatik</p> <p>• Materialvetenskap</p> <p>• Matematik och beräkningsvetenskap</p> <p>• Telekommunikation</p> <p>• Grundläggande datavetenskap</p> <p>• Språkvetenskap</p> <p>• Ekonomi med informationsvetenskap</p> <p>• Teknisk/naturvetenskaplig didaktik</p> <p>• Pedagogiskt arbete</p> <p>Utöver dessa tio huvudförslag presenterades ytterligare tänkbara äm-<br>nesområden. Två inriktningar som gavs hög prioritet i lärosätenas intres-<br>seförklaringar var Språkteknologins grunder respektive Entreprenörskap<br>och innovationssystem. Vård- och omsorgsvetenskap var även ett område<br>som lyftes fram av åtskilliga lärosäten. Även Genusvetenskap och Miljö<br>var områden och inriktningar som fördes fram. Andra möjliga ämnen för<br>forskarskolor som föreslogs av lärosäten och intressenter var historia,<br>nationalekonomi, statsvetenskap, filosofi, juridik, religionsvetenskap,<br>teknisk mekanik samt IT och informationsförsörjning.</p> <p>I rapporten diskuterades ett genomsnittligt resurstillskott om cirka 16<br>miljoner per år för de föreslagna forskarskolorna vid ett examinationsmål<br>på tjugo doktorer. Enligt utredningen bör medlen för forskarskolor anvi-<br>sas genom att berörda lärosäten får en förstärkning av vetenskapsområ-<br>desanslaget för inrättande av och deltagande i forskarskolor. Rapporten<br>pekar även på att det kan förutsättas att forskarskolorna vanligen kommer<br>att kunna samutnyttja resurser, exempelvis befintliga handledare, studi-<br>estöd eller externa forskningsanslag, varför verksamhetens omfattning<br>kan förväntas bli betydligt större.</p> <p>Utredaren menar att forskarskolorna bör ges ett tydligt uppdrag att ta<br>hand om doktorander knutna till högskolor utan egen examensrätt på ett<br>välplanerat och effektivt sätt. Omfattningen av åtaganden att ta hand om<br>doktorander knutna till högskolor utan egen rätt att examinera i forskar-<br>utbildningen bör kunna variera mellan olika forskarskolor.</p> <p>Utredaren förordar en kontraktsbaserad målstyrning av forskarutbild-<br>ning i forskarskolor, utgående från en relativt stor frihet för den enskilda<br>forskarskolan att välja former för att uppnå målen. Det betyder att upp-<br>draget till en forskarskola formuleras i termer av utbildningsmål, främst<br>examina, men också i form av kvalitetsmål t.ex. avseende bredd och djup<br>i forskarutbildningen. Varje forskarskola bör upprätta en programformu-<br>lering som bl.a. definierar relationen till befintlig forskarutbildning, or-<br>ganisation och ledning, handledning, doktorandkurser, doktorandvolym<br>och internationalisering. Denna programplan bör registreras och godkän-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>154</p> <p>nas av någon lämplig myndighet. Denna myndighet bör också ges i upp-<br>drag att genomföra kontinuerliga uppföljningar och utvärderingar.</p> <h4>Skälen för regeringens förslag</h4> <p>Nya vägar för forskarutbildningen</p> <p>Regeringen anser att lärosätena bör ägna forskarutbildningens upplägg-<br>ning, organisation och genomförande ökad uppmärksamhet. Det är an-<br>geläget att olika modeller prövas som syftar till att förbättra forskarut-<br>bildningen. Nya grepp i uppläggningen av forskarutbildningen kan<br>främja rekryteringen och öka effektiviteten i studierna. Hittills har arbetet<br>med att utveckla forskarutbildningen främst varit en fråga för enskilda<br>initiativ och spridda satsningar vid lärosätena. Regeringen gör bedöm-<br>ningen att forskarutbildningens organisation i form av särskilda forskar-<br>skolor kan ha positiva effekter på både utvecklingen av utbildningen och<br>rekryteringen till denna, något såväl nationella som internationella exem-<br>pel visat.</p> <p>Internationellt är intresset stort för att strukturera och effektivisera<br>forskarutbildningen i forskarskolor. Flera europeiska länder har under<br>1980- och 1990-talen vänt blickarna mot USA för att låta den amerikans-<br>ka forskarutbildningen, graduate schools, stå modell för en reformering<br>av forskarutbildningen. De europeiska länder som kommit längst i att<br>utveckla och använda sig av forskarskolor är Tyskland, Nederländerna,<br>Frankrike och Finland. Det utmärkande för forskarskolorna i dessa länder<br>är att de erbjuder en sammanhållen utbildning till examen och hålls sam-<br>man i en gemensam struktur på nationell nivå. Det ställs särskilda krav på<br>kvalitet, handledning och samarbete och forskarskolorna är i regel re-<br>sursmässigt gynnade i förhållande till annan forskarutbildning. I Tysk-<br>land är målet att tio procent av forskarutbildningen skall vara förlagd till<br>forskarskolor. I Nederländerna utförs merparten av den samlade univer-<br>sitetsforskningen i anslutning till någon av de över hundra forskarskolor<br>som upprättats. I Frankrike finns det en något lösare struktur som omfat-<br>tar omkring två tredjedelar av doktorsutbildningen. I Finland har ett stör-<br>re antal forskarskolor inrättats sedan år 1994. Verksamheten är redan i<br>dag relativt omfattande och avsikten är att successivt ersätta det tidigare<br>systemet.</p> <p>Forskarskolor kan erbjuda tillgång till stora forskningsmiljöer och vara<br>en stimulerande faktor för att få fram bästa tänkbara forskning. Forskar-<br>skolornas primära mål är dock att befrämja forskarutbildningen. Genom<br>att samla grupper av forskarstuderande i forskarskolor blir det möjligt att<br>förbättra det pedagogiska arbetet, förbättra kursutbudet och förbättra<br>handledningen. En forskarskola skall kunna erbjuda en stimulerande<br>miljö där doktorander kan mötas och få tillgång till ett större forskar- och<br>handledarkollegium. Doktoranderna bör vara delaktiga i forskarskolans<br>uppbyggnad och verksamhet och tillsammans med handledarna skapa en<br>dynamisk helhet. I forskarskolan bör doktorandens utbildning stå i cent-<br>rum.</p> <p>Forskarskolor är en speciell organisatorisk samarbetsform för forskar-<br>utbildning. De bör ses som ett komplement till och en vidareutveckling</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>155</p> <p>av den övriga forskarutbildningen. Vid skapandet av forskarskolor bör<br>deras förhållande till övrig verksamhet tydligt definieras så att de inte blir<br>isolerade enheter vid lärosätena utan i möjligaste mån integreras i övrig<br>verksamhet. De regler som gäller för forskarutbildningen enligt högsko-<br>lelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100) skall gälla för<br>den verksamhet som lärosätena bedriver vid forskarskolorna.</p> <p>Samarbete inom forskarutbildningen</p> <p>Forskarskolor erbjuder en modell som kan leda fram till ökat samarbete<br>såväl mellan olika ämnesområden som mellan olika lärosäten. Av de<br>forskningsstrategier som universitet och högskolor har inkommit med<br>framgår att det finns en allmän tendens till fler fakultetsgemensamma<br>kurser och samverkan i olika typer av forskarskolor. Regeringen bedömer<br>att än fler ämnesområden och lärosäten i Sverige skall kunna samverka<br>för att åstadkomma bra och stimulerande miljöer för forskarutbildning. I<br>denna samverkan skall även högskolor som saknar vetenskapsområde<br>och därmed rätt att utfärda examina inom forskarutbildningen inbjudas<br>och beredas plats att delta.</p> <p>Inom ramen för de nya resurser som riksdagen tidigare har anvisat för<br>forskning och forskarutbildning bör nya resurser för 16 forskarskolor<br>disponeras. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 2001 (prop.<br>2000/2001:1, UO16) att det avsätts särskilda medel för detta ändamål.<br>Anvisade medel bör vara en permanent förstärkning av berörda lärosä-<br>tens anslag för forskning och forskarutbildning. Regeringen har i sin be-<br>dömning utgått från utredarens rapport och de från lärosätena inkomna<br>intresseanmälningarna att deltaga i forskarskolor. Förslaget om en fors-<br>karskola i rymdteknik beskrivs i avsnitt 8.4. Med utgångspunkt i rappor-<br>tens förslag anges ett brett område för varje forskarskola. Berörda läro-<br>säten skall senare, efter samråd med sina partnerhögskolor (se nedan),<br>närmare precisera inriktningen. Vid avgörandet av lokaliseringen av<br>forskarskolorna har regeringen utgått från lärosätenas egna intressean-<br>mälningar och utredningens bedömning av lärosätenas förmåga och ka-<br>pacitet inom aktuella ämnesområden, men även tagit hänsyn till att en<br>jämn fördelning av forskarskolorna lärosätena emellan i möjligaste mån<br>uppnås.</p> <p>Samtliga lärosäten gavs tillfälle att efter delrapporten och hearingen<br>den 28 april 2000 inkomma med synpunkter och avge intresseanmälning-<br>ar. Åtskilliga intresseanmälningar rörande möjlighet att driva och med-<br>verka i forskarskolor inkom. I merparten av dessa förslag hade ett antal<br>lärosäten samlat sig kring en gemensam plan och beskrivning av en fors-<br>karskola. Dessa planer hade i de flesta fall tagit sin utgångspunkt i något<br>av de tio i delrapporten förslagna områden. Dessa planer och beskriv-<br>ningar vittnar om ett stort intresse för att organisera forskarutbildning i<br>forskarskolor och i ökad utsträckning samarbeta med andra lärosäten. I<br>intresseanmälningarna finns det också ett tydligt engagemang från uni-<br>versiteten till att samarbeta med högskolor.</p> <p>I intresseanmälningarna finns åtskilligt fler välunderbyggda och intres-<br>santa beskrivningar av möjliga forskarskolor än som kan rymmas inom<br>denna av regeringen initierade satsning. Det bör emellertid finnas goda</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>156</p> <p>möjligheter att på sikt realisera flera av de i intresseanmälningarna pre-<br>senterade forskarskolorna inom ramen för de medel som lärosätena dis-<br>ponerar.</p> <p>Regeringen ser det som angeläget att samarbetet mellan olika lärosäten<br>och forskningsmiljöer stärks. Inom åtskilliga ämnen finns det redan i dag<br>ett väl utbyggt samarbete lärosäten emellan. Detta samarbete finns oftast<br>mellan forskningsmiljöer och forskargrupper som återfinns vid universi-<br>teten och lärosäten med vetenskapsområden. Dessa har tillgång till större<br>fasta forskningsresurser och inte sällan substantiella externa anslag. Re-<br>geringen ser dessa möten och samarbeten mellan etablerade och funge-<br>rande forskningsmiljöer som mycket värdefulla och anser att det är bety-<br>delsefullt för forskarutbildningens kvalitet och effektivitet att denna sam-<br>verkan ökar.</p> <p>Regeringen ser det som angeläget att även högskolor utan vetenskap-<br>sområden i ökad utsträckning kan delta i samarbete och utbyte. Detta<br>skulle bl.a. leda till att studenterna vid dessa högskolor i ökad utsträck-<br>ning kan söka sig vidare till forskarutbildningen. För att markera vikten<br>av denna samverkan avser regeringen, efter samråd med berörda värd-<br>högskolor för de aktuella forskarskolorna, att ange en till tre högskolor<br>utan vetenskapsområde som värdhögskolan skall ha ett speciellt och nära<br>samarbete med. Dessa partnerhögskolor utan vetenskapsområde finns i<br>flertalet fall redan företrädda i de intresseanmälningar som tidigare<br>nämnts. Det finns inget som hindrar värdhögskolorna att samarbeta med<br>fler högskolor utan vetenskapsområden utöver dessa.</p> <p>De nya universiteten och högskolorna med vetenskapsområde samar-<br>betar av tradition med andra universitet och högskolor för att skapa till-<br>räckligt stora forskningsmiljöer. De är också vana att verka i flerveten-<br>skapliga miljöer. Det är därför naturligt för åtskilliga av dem att ha olika<br>former av forskarskolor som grund för sin forskarutbildning. De nya uni-<br>versiteten och högskolorna med vetenskapsområde tilldelades i budget-<br>propositionen för år 2000 nya medel för forskning och forskarutbildning.<br>I budgetpropositionen för år 2001 föreslår regeringen att dessa lärosä-<br>tens anslag ökar. Hur dessa medel skall användas avgörs av lärosätena<br>själva.</p> <p>Regeringen gör bedömningen att forskarutbildningssamverkan med<br>t.ex. forskarskolorna kan gynna den vidare utbyggnaden av forskarut-<br>bildningen. Därför anger regeringen även dessa lärosäten som deltagare<br>och partnerhögskolor i forskarskolorna. Dessa universitet och högskolor<br>kan givetvis deltaga i fler forskarskolor än de som här anges.</p> <p>De lärosäten som blir värdhögskolor gjorde sina intresseanmälningar i<br>samverkan med andra universitet och högskolor. Regeringen ser det som<br>angeläget att de lärosäten som deltog i förberedelsen till dessa intres-<br>seanmälningar också bereds plats att aktivt delta i forskarskolan. Forskar-<br>skolorna kan även vara öppna för fler samarbetpartners än de angivna<br>partnerhögskolorna och de lärosäten som formerat sig i intresseanmäl-<br>ningarna. Inom flera för forskarskolorna relevanta forskningsområden<br>finns existerande nätverk för samverkan inom forskning och forskarut-<br>bildning. Dessa nätverk bör kunna knytas till forskarskolorna för att<br>bredda och förstärka forskningsmiljön och tillföra handledningsresurser.<br>Forskarskolorna lämpar sig väl som en plattform för nationell samverkan.<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>157</p> <p>Forskarskolor kan dä bli en intressant miljö där personer från åtskilliga Prop. 2000/2001:3<br>lärosäten kan mötas och dela erfarenheter och tillsammans rikta sina<br>krafter mot ett gemensamt mål.</p> <p>En forskarskola i rymdteknik har ett annat ursprung än de övriga fors-<br>karskolorna. Ett förslag fördes fram i betänkandet Campus Kiruna (SOU<br>2000:73). Utredningens förslag presenteras närmare under avsnitt 8.4<br>Samarbete i högskolan inom vissa områden. Denna forskarskola får en<br>något annorlunda utformning än övriga forskarskolor. Forskarskolan i<br>rymdteknik baseras på den samlade kompetensen inom Institutet för<br>rymdfysik (IRF), Luleå tekniska universitet och Umeå universitet och<br>förläggs till Kiruna rymd- och miljöcampus (se avsnitt 8.4.2) Forskar-<br>skolan i rymdteknik bör även samarbeta med andra lärosäten.</p> <p>Regeringen har erfarit att det bakom förslagen till att bedriva de två<br>forskarskolorna i genomik och bioinformatik redan finns ett etablerat<br>samarbete mellan ett antal lärosäten. Detta samarbete är stadfäst inom<br>ramen för SWEGEN och Konsortium NORD. Samtliga lärosäten som<br>ingår i dessa samarbeten utpekas som partnerhögskolor. Detta utesluter<br>inte att fler lärosäten framgent kan ingå i dessa forskarskolor.</p> <p>16 forskarskolor</p> <p>Regeringen avser att besluta om följande forskarskolor och värdhögsko-<br>lor. Regeringen anger också vissa av partnerhögskolorna. Såsom tidigare<br>angivits kommer fler lärosäten än dessa att deltaga. Regeringen förutsät-<br>ter att samtliga lärosäten kommer att vara engagerade i någon forskar-<br>skola och få erfarenhet av denna typ av verksamhet.</p> <p>1. Forskarskola i mångvetenskaplig naturvetenskap</p> <p>Värdhögskola: Lunds universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Växjö universitet, Högskolan i Kalmar, Högskolan<br>Kristianstad och Högskolan i Halmstad</p> <p>2. Forskarskola i genomik och bioinformatik</p> <p>Värdhögskola: Stockholms universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Uppsala universitet, Karolinska institutet, Kungl. Tek-<br>niska högskolan, Linköpings universitet, Umeå universitet, Sveriges lant-<br>bruksuniversitet, Södertörns högskola och Mälardalens högskola</p> <p>3. Forskarskola i genomik och bioinformatik</p> <p>Värdhögskola: Göteborgs universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Lunds universitet, Chalmers tekniska högskola AB,<br>Högskolan i Halmstad och Högskolan i Skövde</p> <p>4. Forskarskola i materialvetenskap</p> <p>Värdhögskola: Chalmers tekniska högskola AB</p> <p>Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Högskolan Dalarna, Högskolan i<br>Borås och Högskolan i Trollhättan/Uddevalla</p> <p>5. Forskarskola i matematik och beräkningsvetenskap</p> <p>Värdhögskola: Uppsala universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Mälardalens högskola och Mitt-<br>högskolan</p> <p>6. Forskarskola i telekommunikation</p> <p>Värdhögskola: Kungl. Tekniska högskolan</p> <p>158</p> <p>Partnerhögskolor: Högskolan i Karlskrona/Ronneby, Mitthögskolan och<br>Högskolan i Gävle</p> <p>7. Forskarskola i grundläggande datavetenskap</p> <p>Värdhögskola: Linköpings universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Örebro universitet, Högskolan i Skövde och Mälarda-<br>lens högskola</p> <p>8. Forskarskola i språkvetenskap</p> <p>Värdhögskola: Stockholms universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Mälardalens högskola och Hög-<br>skolan i Gävle</p> <p>9. Forskarskola i språkvetenskap</p> <p>Värdhögskola: Göteborgs universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Växjö universitet, Högskolan i Borås och Högskolan i<br>Skövde</p> <p>10. Forskarskola i ekonomi</p> <p>Värdhögskola: Uppsala universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Högskolan i Karlskro-<br>na/Ronneby, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Mälardalens högskola<br>och Högskolan på Gotland</p> <p>11. Forskarskola i teknisk och naturvetenskaplig didaktik</p> <p>Värdhögskola: Linköpings universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Lärarhögskolan i Stockholm,<br>Malmö högskola och Mälardalens högskola</p> <p>12. Forskarskola i pedagogiskt arbete</p> <p>Värdhögskola: Umeå universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Karlstads universitet, Örebro universitet, Malmö hög-<br>skola, Högskolan Dalarna och Lärarhögskolan i Stockholm</p> <p>13. Forskarskola i vård och omsorg</p> <p>Värdhögskola: Karolinska institutet</p> <p>Partnerhögskolor: Örebro universitet, Mälardalens högskola, Högskolan<br>Dalarna och Mitthögskolan</p> <p>14. Forskarskola i historia</p> <p>Värdhögskola: Lunds universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Växjö universitet, Malmö högskola och Södertörns<br>högskola</p> <p>15. Forskarskola i genus vetenskap</p> <p>Värdhögskola: Umeå universitet</p> <p>Partnerhögskolor: Högskolan i Kalmar, Mitthögskolan och Högskolan i<br>Gävle</p> <p>16. Forskarskola i rymdteknik</p> <p>Värdhögskola: Luleå tekniska universitet</p> <p>Partnerhögskola: Umeå universitet</p> <p>Medelstilldelning och examensmäl</p> <p>Att vara värdhögskola innebär att ta det samordnande och grundläggande<br>ansvaret för forskarskolan. Värdhögskolans fakultetsnämnd fattar erfor-<br>derliga beslut. Värdhögskolan tilldelas de särskilda medel som anslås<br>från och med år 2001. Med dessa medel bör också såväl handledare som<br>doktorander från andra deltagande lärosäten, med eller utan vetenskap-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>159</p> <p>sområde, finansieras. För de involverade partnerhögskolorna utan veten-<br>skapsområde innebär samarbetet med värdhögskolan bl.a. garantier för<br>finansiering och stöd till doktorander. Detta kan också gälla övriga dok-<br>torander i forskarskolan som har sin huvudsakliga hemvist vid partner-<br>högskolorna. Antagningen och examineringen av dessa doktorander sker<br>vid värdhögskolan eller annat lärosäte med examinationsrätt inom fors-<br>karutbildningen där doktoranden är antagen. Såväl värdhögskolan som<br>partnerhögskolorna bör i den utsträckning det är möjligt bidra med<br>handledarresurser. Värdhögskolan bör också tillsammans med partner-<br>högskolorna i möjligaste mån etablera internationella kontakter inom<br>forskarskolans område.</p> <p>Samtliga forskarskolor bör tilldelas vardera 5 miljoner kronor under år<br>2001. Dessa medel skall användas för att planera och organisera forskar-<br>skolan och anställa de första doktoranderna. Under år 2002 bör samtliga<br>forskarskolor tilldelas ytterligare vardera 5 miljoner kronor. För år 2003<br>bör forskarskolorna erhålla sammanlagt ytterligare 54 miljoner. Som en<br>planeringsförutsättning bör de forskarskolor som bedriver den huvudsak-<br>liga verksamheten inom det naturvetenskapliga, tekniska eller medicinska<br>vetenskapsområdet, med undantag av forskarskolan i rymdteknik, tillde-<br>las ytterligare 5 miljoner kronor var medan de forskarskolor som bedriver<br>den huvudsakliga verksamheten inom det humanistisk- samhällsveten-<br>skapliga vetenskapsområdet bör tilldelas 2 miljoner kronor var. Dessa<br>medel är permanenta förstärkningar. Samtliga forskarskolor, utom fors-<br>karskolan i rymdteknik, bör få ett examensmål på 25 doktorer. Forskar-<br>skolan i rymdteknik bör få ett examensmål på 17 doktorer.</p> <p>Sannolikt kommer till dessa forskarskolor åtskilliga doktorander att<br>knytas som får sin försörjning från andra källor än de särskilda medel<br>anslagna till forskarskolan. Omfattningen av denna typ av deltagande<br>kommer troligen att variera mellan olika ämnesområden och forskarsko-<br>lor. Regeringen delar emellertid utredarens uppfattning att verksamhetens<br>omfattning av denna anledning bör kunna bli dubbelt så stor i förhållande<br>till vad de nya resurserna medger.</p> <p>Uppdragsformulering och uppföljning</p> <p>För att skapa en tydlighet för doktoranderna och för deltagarna i forskar-<br>skolan, samt som bas för kommande uppföljningar och utvärderingar bör<br>varje forskarskola inlämna en programformulering till Högskoleverket<br>senast den 1 mars 2001. Högskoleverket bör tilldelas ett uppdrag att<br>sammanställa dessa programformuleringar i en publikation. Enligt rege-<br>ringens mening är ett godkännande av dessa programformuleringar obe-<br>hövligt då nödvändiga beslut fattas av berörda fakultetsnämnder. Hög-<br>skoleverket bör ges i uppdrag att efter två år göra en första uppföljning.<br>Efter ytterligare tre år bör Högskoleverket vidare ges i uppdrag att ge-<br>nomföra en uppföljning och utvärdering.</p> <p>I programformuleringen bör det ingå en närmare definition av forskar-<br>skolans område och ämne, deltagande lärosäten, antagning och finansie-<br>ring av doktorander, organisation och ledning, relationen till befintlig<br>forskarutbildning, handledning, doktorandkurser, jämställdhetspolicy och<br>internationalisering.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>160</p> <p>Forskarskolorna bör aktivt sträva efter att en jämn könsfördelning upp-<br>nås, genom att t.ex. använda sig av möjligheten att tillämpa positiv sär-<br>behandling.</p> <p>Förändringar av en forskarskola avgörs av värdhögskolan efter samråd<br>med partnerhögskolorna.</p> <h4>8.3.2 Forskarutbildningens roll</h4> <p>Regeringens bedömning: Examinationen inom forskarutbildningen<br>kommer att öka till följd av insatserna i denna proposition. Forskarut-<br>bildningen bör utformas så att den förbereder för både en akademisk<br>karriär och en arbetsmarknad utanför högskolan.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Forskarutbildningen är en strategiskt viktig utbildning i kunskapssam-<br>hället. En väl fungerande forskarutbildning är en av de viktigaste förut-<br>sättningarna för att Sverige skall befästa och utveckla sin ställning som<br>framgångsrik kunskapsnation. Genom forskarutbildningen skall återväxt<br>och tillväxt av våra utbildnings- och forskningsinstitutioner garanteras<br>och det övriga samhällets behov av forskarutbildade tillgodoses.</p> <p>De senaste femtio åren har den allmänna utbildningsnivån höjts och<br>kraven på kvalificerad utbildning ökar generellt från arbetsmarknadens<br>sida. Samhället har ett stort och växande behov av personer med forskar-<br>kompetens. Forskarutbildning kan förväntas efterfrågas inom andra yr-<br>keskategorier och samhällssektorer än tidigare. Detta ställer nya krav på<br>forskarutbildningens innehåll. I Sveriges universitets- och högskoleför-<br>bunds undersökning En genomlysning av svensk forskarutbildning<br>(SUHF, 1999) framgår det att färre än hälften av de tillfrågade disputera-<br>de ansåg att deras forskarutbildning hade förberett dem tillräckligt väl för<br>en karriär utanför högskolan. Det var inte minst bättre träning i samarbe-<br>te, projektledning och IT som efterlystes. Regeringen anser att forskarut-<br>bildningen i ökad utsträckning bör utformas så att den även förbereder<br>för ett arbete och en karriär utanför högskolan.</p> <p>Rekrytering och examination</p> <p>Antalet registrerade doktorander är i dag cirka 24 000. Av dessa är drygt<br>tre fjärdedelar aktiva, dvs. har en aktivitetsgrad på över 10 procent. Drygt<br>40 procent av de aktiva doktoranderna är kvinnor. Andelen kvinnor har<br>successivt ökat under årens lopp. Trots att fler kvinnor än män tar ut en<br>grundexamen är det fortfarande så att fler män procentuellt sett går vidare<br>till forskarutbildningen. Inom teknik är dock förhållandet det motsatta,<br>där tar fler män ut grundexamen, men andelen kvinnor som går vidare till<br>forskarstudier är större än andelen män.</p> <p>Antalet antagna till forskarutbildningen har stadigt ökat under hela<br>1990-talet. Under de senaste två åren har dock en minskning skett. År<br>1997 antogs drygt 3 700 nya studenter till forskarutbildningen. Under år</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>161</p> <p>1998 sjönk detta antal med nästan 500 personer. År 1999 antogs 3 400 Prop. 2000/2001:3<br>doktorander. Minskningen hänger samman med de nya antagningsregler</p> <p>till forskarutbildningen som började gälla den 1 april 1998. Det är inom<br>de humanistiska och teologiska ämnena som den kraftigaste minskningen<br>skett. Samtidigt har det tekniska området ökat sin andel nyantagna under<br>perioden.</p> <p>Inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet är<br>tillströmningen till grundutbildningen överlag god och det är förhållan-<br>devis lätt att rekrytera kvalificerade studenter till forskarutbildningen.<br>Inom det naturvetenskapliga och det tekniska vetenskapsområdena är<br>situationen något av det omvända. Inom åtskilliga ämnen finns svårighe-<br>ter att rekrytera forskarstuderande. Detta beror dels på att det finns för få<br>studenter som efter gymnasiet söker sig till de naturvetenskapliga och<br>tekniska utbildningarna, dels på att när läget på arbetsmarknaden är gott<br>tenderar studenterna i högre utsträckning att lämna högskolan efter grun-<br>dexamen.</p> <p>1998 års reform av forskarutbildningen innebär att statsmakterna skall<br>ange kvantitativa mål för examinationen inom forskarutbildningen. Mål<br>för antalet examina i forskarutbildningen har satts för perioderna 1997—</p> <p>1999 och 2000-2002 och planeringsförutsättningar har givits för perio-<br>den 2003-2005. Målen avser minsta antal examina inom de fyra veten-<br>skapsområdena och ges, med vissa undantag, varje lärosäte med rätt att<br>utfärda licentiat- och doktorsexamen som ett särskilt uppdrag. Regering-<br>en har avvaktat utfallet för den första treårsperioden innan mål fastställs<br>för kommande perioder. Som mål för år 2000 har därför gällt de prelimi-<br>nära mål som fastställts för perioden 2000-2002. I budgetpropositionen<br>för år 2001 (prop. 2000/2001:1, utg.omr. 16) redovisas regeringens för-<br>slag till examensmål för forskarutbildningen för perioden 2001-2004. I<br>budgetpropositionen behandlas också frågan om examensmål för de nya<br>universiteten (Karlstads universitet, Växjö universitet och Örebro univer-<br>sitet) och för högskolorna med vetenskapsområde (Högskolan i Karls-<br>krona/Ronneby, Högskolan i Kalmar och Malmö högskola).</p> <p>Åtskilliga universitet har i sina forskningsstrategier pekat på svårig-<br>heten att uppnå examensmålen för kommande perioder. Samtidigt har det<br>totala utfallet av antalet examinerade i forskarutbildningen under perio-<br>den 1997-1999 varit god. Det humanistiska och samhällsvetenskapliga<br>vetenskapsområdet och det medicinska vetenskapsområdet har i riksge-<br>nomsnittet kommit en bra bit över sina examensmål. Det har dock gene-<br>rellt sett varit svårt för det naturvetenskapliga och det tekniska veten-<br>skapsområdet att nå upp till sina examensmål. Vissa lärosäten har riktat<br>kritik mot att anslaget för forskning och forskarutbildning inte är kopplat<br>till de fastställda examensmålen. För att nå målen bör enligt regeringen<br>såväl statsanslag som externa medel användas.</p> <p>Nettostudietiden - den faktiska studietiden beräknad på uppgiven akti-<br>vitetsgrad - för att bli färdig med doktorsexamen är i genomsnitt 4,5 år.<br>Denna siffra har under de senaste åren i stort sett varit oförändrad. Över-<br>lag är studietiden längre inom det humanistiska och samhällsvetenskapli-<br>ga ämnesområdet. Lärosätena har ett ansvar att tillse att forskarutbild-<br>ningen kan genomföras inom tidsramen 4 år. Regeringen gör bedömning-<br></p> <p>162</p> <p>en att forskarutbildningen blir effektivare genom satsningar på forskar-<br>skolor och ökat fokus på handledningens roll och funktion.</p> <p>Antalet forskarexamina var för år 1999 strax över 3 000. Av dessa var<br>drygt 2000 doktorsexamina och resten licentiatexamina. Det medicinska<br>vetenskapsområdet som har den största examinationen av doktorer. Un-<br>der de senaste tio åren har antalet avlagda forskarexamina mer än för-<br>dubblats.</p> <p>En av forskarutbildningens uppgifter är att utbilda lärare och forskare<br>vid universitet och högskolor. Av de som disputerar är det cirka 40 pro-<br>cent som anställs inom högskolesektorn. Detta gör universitet och hög-<br>skolor till den största arbetsgivaren för forskarutbildade. Av lärarna<br>(professorer, lektorer, adjunkter och forskarassistenter) vid lärosäten med<br>rätt att utfärda examen inom forskarutbildningen har drygt 60 procent<br>doktorsexamen. För övriga högskolor är motsvarande siffra 30 procent.<br>Det finns således ett behov av att öka andelen lärare med doktorsexamen,<br>inte minst inom högskolor utan eget vetenskapsområde. Till detta kom-<br>mer att lärosätena står inför en stor pensionsavgång då åtskilliga av da-<br>gens lärare drar sig tillbaka.</p> <p>Regeringens samlade bedömning är att behovet av forskarutbildade<br>personer och kvalificerade forskare är stort och kommer att öka. Inom det<br>svenska näringslivet ökar efterfrågan på forskarutbildade. Åtskilliga av<br>de svenska storföretagens framgångar och möjlighet till vidare expansion<br>är direkt kopplat till tillgången på kvalificerat utbildad personal. De nya<br>företagen som växer upp och som skall bidra till Sveriges framtida väl-<br>färd är ofta kunskapsintensiva och kräver inte sällan stora forskningsin-<br>satser. Sverige har idag en i jämförelse med andra OECD-länder förhål-<br>landevis låg andel disputerade inom näringslivet. Den offentliga sektorn<br>efterfrågar i allt större utsträckning personer med forskarkompetens. Inte<br>minst inom högskolor och universitet finns det ett stort behov av dispute-<br>rade lärare och forskare. Högskolorna behöver dels öka andelen dispute-<br>rade lärare, dels svara upp mot såväl den fortsatta utbyggnaden av<br>grundutbildningen som forskningen och dels kompensera för en stor när-<br>stående pensionsavgång. Enligt regeringens bedömning kommer exami-<br>nationen inom forskarutbildningen att öka till följd av insatserna i denna<br>proposition</p> <h4>8.3.3 Forskarutbildningens kvalitet</h4> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Regeringens bedömning: Det bör införas en bestämmelse i högsko-<br>leförordningen som innebär att varje universitet och varje högskola<br>som har vetenskapsområde skall anordna utbildning av handledare in-<br>om forskarutbildningen.</p> <p>Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning och fors-<br>karutbildning bör Högskoleverket tilldelas medel som Rådet för hög-<br>skoleutbildning skall disponera för att utveckla handledarutbildning,<br>handledarprojekt och pedagogiskt utvecklingsarbete inom forskarut-<br>bildningen.</p> <p>163</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Handledarutbildning</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>En väl fungerande handledning är ett av de viktigaste momenten i en<br>lyckad forskarutbildning. Inte minst är handledningsinsatsen av stor be-<br>tydelse för att en forskarutbildning skall kunna genomföras på avsedd tid.<br>I grundutbildningen har studenten ett antal olika lärare och handledare.<br>Inom forskarutbildningen har studenten på sätt och vis bara en. Att denna<br>relation och handledning fungerar så optimalt som möjligt är därför av<br>största vikt.</p> <p>De forskarstuderande vid Lunds universitet säger i en enkätundersök-<br>ning att samarbetet med handledaren är den absolut viktigaste faktorn för<br>en framgångsrik utbildning (Doktorandbarometem, Rapport nr 99:207,<br>Lunds universitet). I olika rapporter har det framkommit att mer än en<br>tredjedel av doktoranderna uppger att brister i handledningen gör att de<br>inte kan avsluta sin utbildning i tid (En genomlysning av svensk forskar-<br>utbildning, SUHF, 1999 och Sveriges universitetslärarförbund, lilla<br>SULF nr 9, 1998). Handledaren har som sin uppgift att leda doktoranden<br>genom forskarutbildningen, från val av ämne fram till examen. Handleda-<br>rens främsta uppgift är att hjälpa och stödja doktoranden till att utvecklas<br>till en självständig forskare. Att handleda är, likt annat pedagogiskt arbe-<br>te, något som kräver kunskap och träning.</p> <p>Regeringen anser att det bör införas en bestämmelse i högskoleförord-<br>ningen (1993:100) som innebär att varje universitet och varje högskola<br>som anordnar forskarutbildning skall anordna utbildning av handledare<br>inom forskarutbildningen. Utbildningen skall försäkra att handledaren<br>blir väl bevandrad i vilka förordningar och regler som gäller för forskar-<br>utbildningen. Utbildningen bör centreras kring handledningens och<br>handledarens funktion och roll. Utbildningen bör innehålla moment som<br>berör kommunikationskunskap, konflikthantering och forskningsetiska<br>frågor. Även jämställdhets- och genuskunskap bör ingå i utbildningen.</p> <p>Pedagogiskt utvecklingsarbete inom forskarutbildningen</p> <p>I uppgifterna för Rådet för högskoleutbildning vid Högskoleverket ingår<br>sedan år 1999 att främja utvecklingen även av forskarutbildningen. När<br>rådet för första gången utlyste projektmedel för pedagogisk utveckling<br>inom forskarutbildningen inkom åtskilliga projektidéer varav flera syfta-<br>de till att förbättra handledningen inom forskarutbildningen. Regeringen<br>ser det som viktigt att den pedagogiska medvetenheten inom forskarut-<br>bildningen höjs och att olika former och modeller för att förbättra fors-<br>karutbildningen prövas och utvärderas. För detta ändamål föreslår rege-<br>ringen i budgetpropositionen för år 2001 att Högskoleverket tillförs totalt<br>5 miljoner kronor, inom ramen för de nya resurser som riksdagen anvisat,<br>som Rådet för högskoleutbildning skall disponera. Lärosätena skall kun-<br>na söka bidrag för att stimulera och stödja olika former av handledarut-<br>bildning, handledarprojekt och pedagogiskt utvecklingsarbete inom fors-<br>karutbildningen.</p> <p>164</p> <h3>8.4 Samarbete i högskolan inom vissa områden</h3> <h4>8.4.1 Forskning på det konstnärliga området och konstnärligt ut-<br>vecklingsarbete</h4> <p>Regeringens bedömning: Forskning inom det konstnärliga området<br>och forskning inom andra områden med konstnärliga inslag bör ut-<br>vecklas. Samarbetet mellan de konstnärliga högskolorna och andra<br>universitet och högskolor som utför forskning och anordnar forskarut-<br>bildning bör förstärkas, liksom samverkan mellan konstnärliga områ-<br>den och andra discipliner inom och med universitet och högskolor där<br>forskning och forskarutbildning bedrivs.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bakgrund: Med undantag för de konstnärliga högskoleutbildningarna i<br>Stockholm inordnades högskoleutbildningen i Sverige i större enheter i<br>och med 1977 års högskolereform. De konstnärliga högskoleutbildning-<br>arna i övriga delar av landet inordnades i universiteten på respektive ort. I<br>Stockholm inrättades åtta konstnärliga högskolor. I dag finns sju: Dans-<br>högskolan, Dramatiska institutet, Konstfack, Kungl. Konsthögskolan,<br>Kungl. Musikhögskolan i Stockholm, Operahögskolan i Stockholm och<br>Teaterhögskolan i Stockholm. I betänkandet Konst utan gränser (Ds<br>1998:67) föreslår utredaren bl.a. att arbetet mot en eventuell samordning<br>av verksamheten mellan de konstnärliga högskolorna i Stockholm skall<br>föras vidare genom att en organisationskommitté tillsätts. Utbildningsmi-<br>nistern meddelade i november 1999 att det för närvarande inte är aktuellt.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Konst och vetenskap</p> <p>I högskolelagen (1992:1434) anges att högskoleutbildningen skall vila på<br>vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet och att<br>högskolorna skall bedriva forskning och konstnärligt utvecklingsarbete<br>samt annat utvecklingsarbete. Det konstnärliga utvecklingsarbetet har<br>utvecklats som en motsvarighet till forskningen inom andra områden och<br>har en viktig roll för att öka vår samlade kunskap på ett annorlunda och<br>mer subjektivt sätt än gängse vetenskaplig verksamhet. I budgetproposi-<br>tionen för år 2001 föreslår regeringen att särskilda medel för konstnärligt<br>utvecklingsarbete anvisas de sju konstnärliga högskolorna i Stockholm<br>samt Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet och Lu-<br>leå tekniska universitet.</p> <p>Högskoleverket säger i sin sammanställning av universitetens och hög-<br>skolornas forskningsstrategier (dnr U2000/74/UH) att det finns skäl att<br>utreda området konstnärligt utvecklingsarbete. Enligt verket behöver be-<br>greppet definieras och en kartläggning göras av hur resurserna har an-<br>vänts. Begreppet konstnärligt utvecklingsarbete är mycket vitt och kan i<br>praktiken i vissa fall ansluta till konstnärligt arbete i mera allmän mening<br>och i andra fall tangera vetenskaplig forskning. Enligt regeringens me-<br>ning är det svårt att göra en klar avgränsning och inte heller önskvärt.<br>Alltför preciserade definitioner och formuleringar i lagtext kan verka</p> <p>165</p> <p>inskränkande och hämmande för högskolornas möjligheter att själva be-<br>stämma profil och inriktning på sitt utvecklingsarbete och sin forskning.</p> <p>I Högskoleverkets rapport om designutbildningarna (2000:11 R) redo-<br>visar verket att omfattningen av forskning och utvecklingsarbete som<br>bedrivs i anslutning till just designutbildningarna är mycket begränsad.<br>Större delen av verksamheten avser konstnärligt utvecklingsarbete. En<br>betydande del av den forskning i och om design som förekommer bedrivs<br>på andra håll än i anknytning till designutbildningarna. Inte bara på de-<br>signområdet utan även inom andra konstnärliga discipliner bedrivs forsk-<br>ning i anknytning till andra områden än det konstnärliga. Flera utbild-<br>ningar inom det konstnärliga området etablerar kontakter och utvecklar<br>samarbete med discipliner. Regeringen instämmer i Högskoleverkets<br>uppfattning att det är angeläget att strävandena att utveckla nya former av<br>forskning inom designområdet fortsätter och fördjupas. Gränsöverskri-<br>dande samverkan med andra discipliner kan vara ett sätt att öppna nya<br>perspektiv och finna nya vägar till forskning och utvecklingsarbete. Detta<br>gäller även för de andra konstnärliga inriktningarna.</p> <p>Forskarutbildning inom det konstnärliga området</p> <p>Högskoleverket skriver i sin sammanställning av forskningsstrategier<br>inom universitet och högskolor att en utredning om konstnärligt utveck-<br>lingsarbete bör undersöka möjligheterna att, efter internationella förebil-<br>der, etablera en doktorsexamen inom det konstnärliga området. Även<br>Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har i sin<br>rapport Sektorsforskningen inom kulturområdet (dnr Ku97/711/Ka) läm-<br>nat förslag om att möjligheten att införa forskarutbildning vid de konst-<br>närliga högskolorna bör utredas. År 1995 inkom Göteborgs universitet<br>med en begäran om att få inrätta en konstnärlig fakultet (dnr<br>U95/1759/UH). Sedan år 1999 är det varje lärosäte, som har rätt att an-<br>ordna forskarutbildning, som bestämmer vilka fakultetsnämnder som<br>skall finnas och vilka ansvarsområden dessa skall ha. Studerande vid<br>högskoleutbildningar inom det konstnärliga området kan alltså efter<br>grundutbildningen gå vidare till forskarutbildning där sådana forsk-<br>ningsmiljöer finns. Universiteten har genom sin generella rätt att exami-<br>nera doktorer möjlighet att examinera forskarstuderande såväl inom de<br>konstnärliga huvudområdena som inom olika tvär- eller mångvetenskap-<br>liga kombinationer. Liksom för studerande vid andra högskolor som inte<br>har rätt att utfärda examina i forskarutbildningen, står möjligheten öppen<br>för studerande från de konstnärliga högskolorna att bedriva forskarstudier<br>vid lärosäten som har sådan examinationsrätt. Regeringen anser därför att<br>olika former för samverkan mellan lärosäten och ämnesområden vad<br>gäller forskarutbildningen bör vidareutvecklas. Detta bör göras så att en<br>ökad öppenhet för gränsöverskridande och tvärdisciplinär forskning och<br>forskarutbildning inom det konstnärliga området kommer till stånd.</p> <p>Som exempel på sådan samverkan i forskarutbildningen kan nämnas<br>att institutionen för konst vid Konstfack tillsammans med motsvarande<br>institutioner vid universiteten i Lund och Umeå föreslår en försöksverk-<br>samhet med doktorandutbildning. Inom Göteborgs och Lunds universitet<br>genomförs och planeras forskning och forskarutbildningar från helt andra</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>166</p> <p>utgångspunkter än en dualistisk motsättning konst - vetenskap. Det finns<br>hos båda dessa universitet en strävan efter interdisciplinära kopplingar<br>genom att skapa forsknings- och forskarutbildningsmiljöer där forskare<br>och doktorander från det konstnärliga området möter kollegor från andra<br>discipliner. Det finns också planer på en för de olika konstnärliga områ-<br>dena gemensam forskarskola vid Göteborgs universitet. Målsättningen<br>för forskarutbildningen är att den skall utveckla både konstnärlig och<br>vetenskaplig kompetens samt integrera konstnärliga och vetenskapliga<br>färdigheter i en uppsats eller i en samlad framställning. Lunds universitet<br>har sedan några år tillbaka en forskarutbildning i musikpedagogik där den<br>musikpedagogiska utbildningen samverkar med den samhällsvetenskap-<br>liga fakulteten. Lunds universitet satsar vidare på att utveckla en formali-<br>serad utbildningsgång och organisation för det konstnärliga utvecklings-<br>arbetet som kan utgöra en parallell till vetenskaplig forskning.</p> <p>I promemorian Konst utan gränser (Ds 1998:67) föreslår utredaren att<br>ett särskilt vetenskapsområde för konst skall etableras som ett steg mot<br>att ge de konstnärliga högskolorna möjligheter att utveckla utbildningar<br>som sträcker sig längre än till grundutbildningens färdighetskrav. Ett al-<br>ternativ kan enligt utredaren vara att medel tillskjuts något av de befintli-<br>ga vetenskapsområdena för att inom sig ha det konstnärliga området som<br>ansvarsområde. Enligt regeringens mening finns det inget behov av att<br>inrätta ytterligare vetenskapsområden. För universiteten gäller att ett an-<br>svarsområde inte behöver sammanfalla med ett vetenskapsområde. Läro-<br>sätena har möjlighet att inom ramen för de befintliga vetenskapsområde-<br>na utveckla forskning inom eller med anknytning till det konstnärliga<br>området. Det nya Vetenskapsrådet har uttryckligen givits ansvar för det<br>konstnärliga området inom ramen för ämnesrådet för humaniora-<br>samhällsvetenskap. I avsnitt 8.3.5 Det konstnärliga området anges att 20<br>miljoner kronor bör avsättas till Vetenskapsrådet för forskning på det<br>konstnärliga området och konstnärligt utvecklingsarbete.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>167</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h4>8.4.2 Kiruna rymd- och miljöcampus - en högteknologisk satsning i<br>norr</h4> <p>Regeringens bedömning: Ett samarbete om rymd- och miljöveten-<br>skapligt anknuten verksamhet, huvudsakligen inriktat på<br>grundutbildning och forskarutbildning vid Umeå universitet och Luleå<br>tekniska universitet, bör drivas gemensamt av de båda universiteten<br>och Institutet för rymdfysik. En samverkansgrupp för detta samarbete<br>bör bildas.</p> <p>Viss verksamhet inom nuvarande Miljö- och rymdforskningsinsti-<br>tutet bör den 1 januari 2001 överföras dels med Institutet för rymdfy-<br>sik i Kiruna och dels med Umeå universitets institution i Kiruna.</p> <p>En forskarskola i rymdteknik lokaliserad till Kiruna bör förläggas<br>till Luleå tekniska universitet.</p> <p>I budgetpropositionen för år 2001 föreslås nya utbildningsplatser<br>vid Umeå universitet och Luleå tekniska universitet till Kiruna rymd-<br>och miljöcampus.</p> <p>Bakgrund: Kirunas näringsliv domineras av gruvindustrin och<br>rymdverksamheten. Rymdverksamheten innefattar forskning, ett flertal<br>högskoleutbildningar och på senare år en expanderande kommersiell<br>rymdsektor. Från flera håll har de senaste årens kraftiga expansion inom<br>rymdforskningen och dess möjligheter till avknoppningar i nyföretagande<br>setts som ett sätt att bygga upp en ny arbetsmarknad, samtidigt som<br>forskningen och högskoleutbildningens behov tillgodoses.</p> <p>Forskningen om atmosfären och rymden samlades i början av 1970-<br>talet i Kiruna geofysiska observatorium som år 1987 bytte namn till In-<br>stitutet för rymdfysik. Institutet för rymdfysik har sitt huvudkontor i Ki-<br>runa med filialer vid universiteten i Uppsala, Lund och Umeå.</p> <p>Miljö- och rymdforskningsinstitutet inrättades år 1996 på initiativ av<br>Forskningsrådsnämnden som en paraplyorganisation för såväl miljöstudi-<br>er som miljörelaterad rymdforskning. Miljö- och rymdforskningsinstitutet<br>drivs i projektform t.o.m. år 2000.</p> <p>Miljö- och rymdforskningsinstitutet består huvudsakligen av fyra pro-<br>gram: klimatstudier i Kiruna och Abisko samt vid Tarfalastationen<br>(C1RC - Climate Impact Research Centre), atmosfärforskning vid Insti-<br>tutet för rymdfysik (AFP - Atmosfärforskningsprogrammet), samhälls-<br>geografisk miljöforskning i Kiruna (SMC - Social Modelling Centre)<br>samt Miljödatacentrum i Kiruna (MDC).</p> <p>Luleå tekniska universitet och Umeå universitet har lokaliserat de till-<br>lämpade delarna av sina rymd- och miljöutbildningar till Kiruna. Under-<br>visning i rymd- och miljöstudier sker via Luleå tekniska universitet och<br>Umeå universitet, vilka båda har rymdfysik och rymdteknik som speciali-<br>seringar inom civilingenjörsprogrammet. Luleå tekniska universitet har<br>även en GIS (Geographical Information System)-utbildning i anslutning<br>till forskningen vid Institutet för rymdfysik och inom Miljö- och</p> <p>168<br></p> <p>rymdforskningsinstitutets ram samt en miljöingenjörsutbildning. De två Prop. 2000/2001:3<br>universiteten står också för ett flertal kortare utbildningar.</p> <p>I december 1999 tillkallade regeringen en särskild utredare (dir.<br>U1999:101) för att utreda hur en rymdhögskola i Kiruna kan etableras<br>samt hur den skall relateras till berörd verksamhet, framför allt i Kiruna.<br>Därvid undersöktes möjligheten att samordna den forskning och utbild-<br>ning som finns i Kirunatrakten: forskningen vid Institutet för rymdfysik,<br>Miljö- och rymdforskningsinstitutet samt de högskoleutbildningar som är<br>lokaliserade till Kiruna. I uppdraget ingick förutsättningen att rymdverk-<br>samheten skulle byggas med Institutet för rymdfysik som bas.</p> <h4>Utredningens förslag</h4> <p>Utredaren föreslår i betänkandet Campus Kiruna (SOU 2000:73) att alla<br>verksamheter i Kirunatrakten samordnas i en gemensam högskoleorgani-<br>sation som administreras som en enhet, Campus Kiruna, under universi-<br>teten i Luleå och Umeå. Campus Kiruna föreslås ledas av en lokal styrel-<br>se och en rektor ansvarig inför moderuniversiteten.</p> <p>Utredaren anser att det är angeläget att knyta verksamheten vid Insti-<br>tutet för rymdfysik i Kiruna närmare till utbildningen vid den nya hög-<br>skoleorganisationen samtidigt som institutets möjligheter till forskning<br>bevaras. Utredaren föreslår därför att institutets enhet i Kiruna inkorpore-<br>ras med högskolan men definieras inom högskolan som en nationell an-<br>läggning under Vetenskapsrådet. Detta möjliggör att institutets självstän-<br>dighet behålls. Konsekvensen av denna organisation av institutet blir en-<br>ligt utredningen att institutets avdelningar i Lund, Umeå och Uppsala<br>inkorporeras i respektive universitet. Fortsatt forskningssamverkan mel-<br>lan rymdvetenskaplig verksamhet på dessa olika orter kan med denna<br>modell ske inom ramen för institutets organisation som en nationell an-<br>läggning.</p> <p>Utredningen föreslår att de vitt skilda verksamheterna inom Miljö- och<br>rymdforskningsinstitutets ram får en möjlighet att fortsätta efter år 2000<br>då finansieringen var planerad att avslutas. Detta föreslås ske genom att<br>Atmosfärforskningsprogrammet inkorporeras i en framtida organisation<br>av Institutet för rymdfysik i Kiruna. Atmosfärforskningsprogrammet får<br>redan i dag delfinansiering från Institutet och är forskningsmässigt knu-<br>ten till myndigheten. Luleå tekniska universitet föreslås bli värduniversi-<br>tet för det utökade institutet, som även i framtiden behåller sin nuvarande<br>benämning, Institutet för rymdfysik.</p> <p>Klimatforskningen (CIRC) och den samhällsgeografiska miljöforsk-<br>ningen i Kiruna samt arbetet vid Abisko och vid Tarfala mätstation före-<br>slås bli samordnat som ett Centrum för klimat- och samhällsforskning<br>(CKS) som en särskild nationell inrättning knuten till Umeå universitet<br>inom Campus Kiruna. Utredaren föreslår att centrat inom Campus Kiruna<br>leds av en styrelse utsedd av Umeå universitet efter förslag från Veten-<br>skapsrådet, Luleå tekniska universitet och Kungl. Vetenskapsakademin.<br>Eftersom basfinansieringen till stor del avslutas efter år 2000 måste nya<br>medel tillföras såväl till Atmosfärforskningsprogrammet inom Institutet<br>för rymdfysik i Kiruna som till det nya Centrum för klimat- och sam-<br>hällsforskning inom Umeå universitet. Utredningen föreslår att de medel<br></p> <p>169</p> <p>som i dag kommer från Miljödepartementet (6 miljoner kronor) och Ut-<br>bildningsdepartementet (8 miljoner kronor) permanentas. En närmare<br>fördelning mellan programmen bör enligt utredningen utredas senare.</p> <p>Lokalisering</p> <p>Trots att det finns nyligen utbyggda lokaler vid Institutet för rymdfysiks<br>nuvarande anläggning kan dessa lokaler inte rymma den utbyggda utbild-<br>ningen. En lokalisering av hela Campus Kiruna till nuvarande institutets<br>lokaler föreslås därför inte. Utredningen föreslår i ett huvudförslag (1) att<br>Campus Kiruna blir en lokalmässig enhet i Kiruna centralort. I ett andra<br>alternativ (2) föreslås Campus Kiruna få delad lokalisering, där den<br>grundläggande högskoleutbildningen, Centrum för klimat- och sam-<br>hällsforskning samt högskolans administration lokaliseras i centrala Ki-<br>runa medan rymdutbildningens laborativa delar och huvuddelen av<br>rymdforskningen lokaliseras i institutets lokaler. Miljöprogrammens fält-<br>studier förläggs inom Centrum för klimat- och samhällsforsknings ram<br>till fältstationerna i Abisko och Tarfala.</p> <p>Utbildning</p> <p>Utredningen föreslår att samordning sker inom Campus Kiruna av de<br>utbildningar vid Luleå tekniska universitet och Umeå universitet som har<br>lokaliserats till Kiruna. Utbildningarna föreslås organiserade inom en<br>Rymd- och miljöhögskola (RMH) i Kiruna, vilken knyts till Luleå tek-<br>niska universitet och till Umeå universitet. Utredningen pekar på flera<br>fördelar med ett Campus Kiruna knutet till universiteten. Tillgången på<br>lärarkompetens blir säkrad via de redan etablerade undervisningspro-<br>grammen. Examensrätten kan repliera på universiteten. Forskningsan-<br>knytningen får ökad bredd genom att nuvarande samarbeten kan fortsätta<br>inom en organisation.</p> <p>Totalt omfattar de nuvarande utbildningarna lokaliserade i Kiruna mot-<br>svarande resurser för cirka 300 helårsstudenter. Utredaren föreslår att<br>utbildningen på sikt utökas till cirka 450 helårstudenter. Ersättningen för<br>dessa skulle kräva en ökning av anslagen grundutbildningen vid de båda<br>universiteten med 8,8 miljoner kronor och för studiemedel med cirka 7<br>miljoner kronor. Utredaren föreslår dessutom att grundutbildningen får<br>en tilläggsfinansiering med 7 miljoner kronor per år. Dessutom föreslås<br>medel för initialkostnader för de tre första åren med 15,10 respektive 5<br>miljoner kronor per år för lokaliseringsförslag (1) och med 14, 9 respek-<br>tive 4 miljoner kronor för lokaliseringsförslag (2). Investeringskostnader<br>för inredning och utrustning är inkluderat i båda alternativen och skrivs<br>av under tre år. Det senare kräver således en ökning av låneramen med<br>drygt 3 miljoner kronor.</p> <p>Forskarutbildning</p> <p>Utredaren bedömer vidare att forskarutbildningen vid Campus Kiruna bör<br>utökas som en del av den ökade satsningen på utbildning som bildandet<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>170</p> <p>av Campus Kiruna innebär. Detta föreslås ske genom att en forskarskola i Prop. 2000/2001:3<br>rymd- eller miljöforskning organiseras vid något av moderuniversiteten.</p> <p>En forskarskola säkerställer även att forskningen i Kiruna knyts till övrig<br>svensk rymdforskning. Forskningen och forskarutbildningen kräver en-<br>ligt utredningen 8,6 miljoner i investeringsmedel enligt lokaliseringsal-<br>ternativ (1) och 0,4 miljoner kronor enligt lokaliseringsalternativ (2), me-<br>dan medel för forskarskolan kräver 10 miljoner kronor i permanent sats-<br>ning för båda alternativen.</p> <p>Forskning</p> <p>Utredningen menar att om Campus Kiruna knyts till både Luleå tekniska<br>universitet och Umeå universitet garanteras ett engagemang från forsk-<br>ningen såväl vid Luleå tekniska universitet och Umeå universitet som vid<br>Institutet för rymdfysik i Kiruna. Institutets ställning som nationell an-<br>läggning skulle innebära att en stor självständighet bibehålies, vilket är i<br>enlighet med ledningens egna önskemål och bedömningar.</p> <p>Samverkan med det omgivande samhället</p> <p>Utredningen rekommenderar att en enhet för näringslivssamverkan knyts<br>till Rymd- och miljöhögskolan. Uppbyggnaden av en sådan enhet är in-<br>räknad i de initialkostnader som tagits upp i kalkylen för verksamheten.</p> <p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som inkommit med ytt-<br>rande är positiva till inrättandet av en Rymd- och miljöhögskola i Kiruna.<br>Likaså tillstyrker samtliga remissinstanser som kommenterat förslaget att<br>en forskarskola inrättas. Åsikterna om hur Rymd- och miljöhögskolan<br>skall organiseras går dock isär. Institutet för rymdfysik, Kiruna kommun,<br>Lapplands kommunalförbund. Länsstyrelsen i Norrbotten samt Umeå<br>universitet förordar en konsortiehögskola med Institutet för rymdfysik,<br>Umeå universitet och Luleå tekniska universitet som huvudmän. Forsk-<br>ningsrådsnämnden anser att Institutet för rymdfysik på sikt bör integreras<br>inom en framtida fristående högskola. Kungl. Vetenskapsakademien an-<br>ser att Institutet för rymdfysik bör förbli en fristående forskningsinstitu-<br>tion, t.ex. i form av en nationell anläggning under Vetenskapsrådet. Luleå<br>tekniska universitet förordar en huvudman för Campus Kiruna vilket an-<br>ses skapa bättre förutsättningar för den akademiska utvecklingen inom<br>området, och att Luleå tekniska universitet bör tilldelas denna roll. Upp-<br>sala universitet och Lunds universitet anser att Institutet för rymdfysiks<br>enheter utanför Kiruna bör knytas till respektive universitet.</p> <p>Utredningens förslag att knyta Atmosfärforskningsprogrammet till In-<br>stitutet för rymdfysik och att organisera Centrum för klimatforskning<br>(CIRC) och Centrum för samhällsgeografisk miljöforskning (SMC) inom<br>ett Centrum för klimat- och samhällsforskning i form av en särskild in-<br>rättning tillstyrks av de flesta remissinstanserna. Luleå tekniska universi-<br>tet anser dock att även Centrum för klimat- och samhällsforskning bör få<br>en funktion parallell med Institutet för rymdfysik inom Luleå tekniska<br>universitet. Miljö- och rymdforskningsinstitutet anser att även Atmos-<br></p> <p>171<br></p> <p>färforskningsprogrammet skall ingå i det föreslagna Centrum för klimat-<br>och samhällsforskning. De berörda institutionerna vid Stockholms uni-<br>versitet anser att inkorporering av miljö verksamheten i en ny högskole-<br>organisation lämnar universiteten i Lund och Stockholm utanför trots att<br>huvuddelen av verksamheten i speciellt Abisko och Tarfala drivs av des-<br>sa universitet.</p> <p>När det gäller lokalisering av de rymdanknutna verksamheterna föror-<br>dar de flesta remissinstanserna att Institutet för rymdfysiks enhet i Kiruna<br>av resursbesparingsskäl inte skall flyttas till lokaler i centrala Kiruna och<br>att utbildningen därför bör delas upp så att vissa delar lokaliseras till de<br>nybyggda lokalerna i anslutning till institutet utanför tätorten. Forsk-<br>ningsrådsnämnden, Länsstyrelsen i Norrbotten och Sveriges Förenade<br>Studentkårer betonar dock vikten av en gemensam lokalisering.</p> <p>Spontana remissvar har dessutom inkommit från 35 enskilda och orga-<br>nisationer, varav 31 stycken från forskare vid olika svenska och utländska<br>institut och universitetsinstitutioner för rymdforskning. Bl.a. ställer sig<br>Umeå naturvetar- och teknologikår positiva till utredningens förslag.<br>Studentorganisationen anser även att campusområdet bör vara förlagt till<br>ett ställe av hänsyn till studenterna, samt befarar att närheten till liknande<br>rymdtekniska ingenjörsutbildningar i Narvik kan bidra till lågt söktryck<br>och svårigheter att rekrytera kompetenta lärare.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Samarbete om rymdvetenskapligt anknuten verksamhet</p> <p>Huvuddelen av forskningen i Kiruna avser atmosfärs- och rymdstudier<br>som utförs vid Institutet för rymdfysik. Verksamheten vid institutet bör<br>därför vara grunden för utbyggnaden av rymd- och miljövetenskapligt<br>anknutna utbildningar förlagda till Kiruna och som anordnas av Umeå<br>universitet och Luleå tekniska universitet, samt för forskningen inom<br>detta område. Eftersom institutet är en så viktig del av rymdverksamheten<br>i Kiruna är regeringen i dag inte beredd att förorda utredningens förslag<br>avseende institutets organisation. Institutet bör tills vidare vara en separat<br>myndighet inom den nya strukturen. Verksamheten bör byggas upp i en<br>samverkansgrupp, benämnd Kiruna rymd- och miljöcampus. Denna sam-<br>verkansgrupp bör bilda grunden för en samordnad högskolestruktur i Ki-<br>runa. Regeringen avser att uppdra åt Luleå tekniska universitet, Umeå<br>universitet och Institutet för rymdfysik ätt bilda en sådan samverkans-<br>grupp. I denna grupp bör de tre parterna ha två representanter vardera.<br>Ordförande för samverkansgruppen bör utses av regeringen. Genom<br>gruppen bör myndigheterna i samråd bygga upp en organisation för verk-<br>samheten vid Kiruna rymd- och miljöcampus och föreslå organisatoriska<br>förändringar i den mån det behövs. Förslag till eventuell förändring i or-<br>ganisationen bör föreläggas regeringen senast kring årsskiftet 2001/2002.</p> <p>Institutet för rymdfysik bör bidra med kompetens inom planering,<br>kursutveckling samt undervisning på grundutbildningsnivå och forskar-<br>utbildningsnivå. Instruktionen för institutet (förordningen, 1996:645, med<br>instruktion för Institutet för rymdfysik) bör ändras så att institutet också<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>172</p> <p>får en ökad skyldighet att kontinuerligt främja och delta i grundutbildning<br>och forskarutbildning som anordnas vid universiteten i Umeå och Luleå.</p> <p>Atmosfärforskningsprogrammet inom nuvarande Miljö- och<br>rymdforskningsinstitutet bör den 1 januari 2001 sammanföras med Insti-<br>tutet för rymdfysik i Kiruna. Det bör ankomma på institutet att bedöma<br>vilka delar av denna verksamhet som kan inrymmas i institutets Kiruna-<br>baserade verksamhet.</p> <p>Övriga delar av verksamheten vid Miljö- och rymdforskningsinstitutet<br>som staten finansierar och som inte regleras genom avtal mellan andra<br>myndigheter bör från och med den 1 januari 2001 inordnas inom Umeå<br>universitet. Det bör ankomma på Umeå universitet att bedöma vilka delar<br>av denna verksamhet som kan inrymmas i universitetets Kiruna-baserade<br>verksamhet.</p> <p>Såväl den verksamhet som förs till Institutet för rymdfysik som den<br>verksamhet som inordnas inom Umeå universitet bör vara en del av basen<br>för de rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbildningarna inom Kiru-<br>na rymd- och miljöcampus.</p> <p>Regeringen förutsätter att Vetenskapsrådet och Forskningsrådet för<br>miljö, areella näringar och samhällsbyggande under åren 2001 och 2002<br>delvis finansierar verksamheten vid nuvarande Miljö- och rymdforsk-<br>ningsinstitutet.</p> <p>Regeringen kan inte förorda utredningens huvudförslag till lokalisering<br>vilket innebär att de nya rymd- och miljöanknutna verksamheterna skall<br>förläggas i en lokalmässig enhet i Kiruna centralort. Det finns visserligen<br>goda skäl att samlokalisera all verksamhet inom Kirunas rymd- och mil-<br>jöverksamhet till Kiruna tätort, men ett effektivt utnyttjande av tillgängli-<br>ga resurser förutsätter att den utbyggnad som redan skett utanför Kiruna<br>utnyttjas även i fortsättningen.</p> <p>Regeringen ämnar återkomma om den framtida organisationen av sam-<br>arbetet vid Kiruna rymd- och miljöcampus efter det att förslag senast<br>kring årsskiftet 2001/2002 inkommit från samverkansgruppen.</p> <p>I budgetpropositionen år 2001 anger regeringen som planeringsförut-<br>sättning att Kiruna rymd- och miljöcampus bör tillföras 10 miljoner kro-<br>nor för forskning inom rymd- och miljöområdet från och med budgetåret<br>2003. Dessa resurser bör anknytas till den rymd- och miljövetenskapligt<br>anknutna kompetens som byggts upp under de senaste åren i Kiruna.<br>Medlen bör fördelas med 5 miljoner kronor till Luleå tekniska universitet<br>och 5 miljoner kronor till Umeå universitet.</p> <p>Forskarskola i rymdteknik</p> <p>Satsningen på en forskarskola i rymdteknik i Kiruna är en följd av många<br>års framgångsrik verksamhet inom det rymdvetenskapliga området. Flera<br>olika näringslivstillämpningar har utvecklats ur denna. För att tillgodose<br>ett ökat behov av expertis på området menar regeringen att en forskar-<br>skola i rymdteknik lokaliserad till Kiruna bör förläggas till Luleå tekniska<br>universitet. Forskarskolan kan vidgas i sitt innehåll mot elektronik och<br>andra tekniska ämnen av betydelse för rymdteknisk forskning. Det bör<br>åligga Luleå tekniska universitet att, i samarbete med Umeå universitet<br>och Institutet för rymdfysik inom ramen för samverkansgruppen för Ki-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>173</p> <p>runa rymd- och miljöcampus, samt även i samarbete med de lärosäten i Prop. 2000/2001:3<br>landet där rymdteknikforskning bedrivs och som visar intresse för att<br>delta i forskarskolan, utforma forskarskolans innehåll och omfång samt<br>fastställa studieplan.</p> <p>Regeringen avser att totalt tillföra Luleå tekniska universitet ett anslag<br>på 10 miljoner kronor för forskarskolan i rymdteknik. Regeringen före-<br>slår i budgetpropositionen för år 2001 ett anslag på 5 miljoner kronor till<br>Luleå tekniska universitet under samma finansiella villkor som övriga<br>forskarskolor. Som planeringsförutsättning år 2002 anges att anslaget bör<br>ökas med ytterligare 5 miljoner kronor. Inom detta anslag skall även<br>rymmas vissa initialkostnader för planering och samordning. Forskar-<br>skolan i rymdteknik bör få ett examensmål på 17 doktorsexamina (se vi-<br>dare avsnitt 8.3.1).</p> <p>Nya utbildningsplatser för rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbild-<br>ningar vid Kiruna rymd- och miljöcampus</p> <p>Verksamheten vid Institutet för rymdfysik bör som tidigare nämnts vara<br>grunden för utbyggnaden av rymd- och miljövetenskapligt anknutna ut-<br>bildningar som anordnas av Umeå universitet och Luleå tekniska univer-<br>sitet i Kiruna. Institutet bör se utbildningssamarbetet inom ramen för Ki-<br>runa rymd- och miljöcampus som en högt prioriterad verksamhet.</p> <p>De nya rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbildningarna kan inte<br>byggas upp till full volym första året. Tid behövs för rekrytering av lärare<br>och annan personal, lokalanpassning, kursutveckling m.m. Av denna an-<br>ledning föreslår regeringen i budgetpropositionen för år 2001 att de av<br>riksdagen anvisade medlen från och med år 2000 till 200 ofördelade de-<br>centraliserade studieplatser, baserade på ersättningsnivåerna för 50 pro-<br>cent naturvetenskapligt/tekniska och 50 procent humanis-<br>tiskt/samhällsvetenskapliga helårsstudenter, skall omvandlas till 150 hel-<br>årsplatser avsedda för rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbildning-<br>ar i Kiruna. De studieplatser som nu realiseras i den nya rymd- och mil-<br>jövetenskapliga satsningen i Kiruna är naturvetenskapligt/tekniskt inrik-<br>tade. Även jämfört med normala naturvetenskapliga och tekniska utbild-<br>ningar kan de förväntas bli mer kostsamma.</p> <p>Regeringen avser att till Luleå tekniska högskola och Umeå universitet<br>ge denna nysatsning på rymd- och miljövetenskapligt anknutna utbild-<br>ningar i Kiruna som ett särskilt åtagande. Utbildningarna förväntas vara<br>fullt utbyggda år 2003.</p> <p>174</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <h3>8.5 Högskolans anställda</h3> <h4>8.5.1 Rekrytering och meritering</h4> <p>Regeringens bedömning: Forskarassistenter bör inom ramen för sin<br>anställning kunna arbeta 25 procent med undervisning.</p> <p>Lärosätena bör i en försöksverksamhet kunna anställa biträdande<br>lektor under längst 4 år, där anställningen efter prövning kan övergå i<br>en tillsvidareanställning som lektor. I anställningen som biträdande<br>lektor bör 25 procent undervisning ingå. Andelen undervisning bör<br>kunna vara högre men anställningstiden bör då förlängas i motsvaran-<br>de mån, dock högst ett år. Försöksverksamheten bör pågå i minst fem<br>år och härefter bör en utvärdering ske.</p> <p>Antalet anställningar som forskarassistent och biträdande lektor bör<br>öka. Anställningar vid annat lärosäte än det vid vilket personen dis-<br>puterade bör öka.</p> <p>Bakgrund: Högskollärarutredningen föreslog i betänkandet Lärare för<br>högskola i utveckling (SOU 1996:166) att en ny anställning som biträ-<br>dande högskolelektor skulle införas för nyblivna doktorer där möjlighe-<br>ten till pedagogisk meritering var större och vilken skulle ersätta anställ-<br>ningen som forskarassistent. I propositionen Högskolans ledning, lärare<br>och organisation (prop. 1996/97:141) gjordes bedömningen att det inom<br>forskarassistenttjänsten fanns möjlighet till både vetenskaplig och peda-<br>gogisk meritering. Forskarassistenttjänsten tidsbegränsades till högst fyra<br>år, mot tidigare sex år, för att kunna komma fler nydisputerade till del.</p> <p>Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken (Forskning<br>2000) påpekade i sitt betänkande Forskningspolitik (SOU 1998:128) att<br>det fortfarande saknades en bra form för första anställning av lärare vid<br>universitet och högskolor och föreslog att en tidsbegränsad anställning<br>som biträdande lektor införs för nyblivna doktorer. Remissinstan-<br>serna hade olika åsikter om förslaget. Ett par remissinstanser ställde sig<br>positiva, medan vissa ansåg att anställning som forskarassistent redan<br>fyllde det önskade behovet. Andra ansåg att förslaget var oklart och bor-<br>de utredas ytterligare.</p> <p>I propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) delade rege-<br>ringen kommitténs syn på behovet av en tidsbegränsad anställning för<br>nydisputerade. Regeringen bedömde emellertid att anställning som fors-<br>karassistent i stor utsträckning uppfyllde den funktionen. Regeringen an-<br>såg dock att frågan om en postdoktoral anställning borde utredas ytterli-<br>gare och gav därför Högskoleverket i uppdrag att utreda förutsättningarna<br>för en ny anställningsform för första anställning i högskolan och en ord-<br>ning för befordran av en forskarassistent till en anställning tills vidare<br>som lektor.</p> <p>Högskoleverkets uppdrag har redovisats i rapporten Utredning om en<br>ny anställningsform i högskolan och en ny ordning för befordran för an-<br>ställning till lektor (dnr U2000/1814/UH) och rapporten har därefter re-</p> <p>175</p> <p>missbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgäng-<br>lig på Utbildningsdepartementet (dnr U2000/1814/UH). Remissinstan-<br>serna gavs även tillfälle att lämna synpunkter vid en hearing i maj 2000.</p> <p>Utredningens förslag: I Högskoleverkets rapport presenteras en ny två-<br>årig postdoktoral anställningsform kallad doktor. Enligt rapportens hu-<br>vudförslag behövs emellertid ingen ytterligare anställningsform för nyut-<br>examinerade doktorer. En postdoktoral anställningsform på två år skulle<br>inte på sikt främja rekryteringen till fasta anställningar som lärare i hög-<br>skolan.</p> <p>Rapporten förespråkar att dagens forskarassistenttjänst får en ny be-<br>teckning som biträdande lektor och ges en något modifierad utformning.<br>Anställningen som biträdande lektor bör innehas i högst fyra år. En viss<br>del av arbetstiden bör avse undervisning. Deltagandet i utbildningen bör<br>dock enligt utredningen inte överstiga 25 procent av den totala arbetsti-<br>den. Nyanställda biträdande lektorer bör ges en universitetspedagogisk<br>grundutbildning eller påbyggnadsutbildning inom det pedagogiska områ-<br>det. För behörighet bör, liksom i dag, krävas doktorsexamen. Detta krav<br>bör kombineras med att den sökande inlämnar en projektbeskrivning och<br>projektplan för planerad forskning under anställningstiden.</p> <p>I rapporten föreslås att en biträdande lektor får befordras till lektor med<br>anställning tills vidare om lärosätet bedömer att personen i fråga uppfyl-<br>ler behörighetskraven för anställning som lektor och att behov av beford-<br>ran föreligger inom det lärosäte där den biträdande lektorn är anställd.<br>När en biträdande lektor skall prövas för en eventuell anställning som<br>lektor bör det även övervägas om personen uppfyller behörighetskraven<br>för anställning som professor.</p> <p>Högskoleverket föreslår i rapporten att det skall vara möjligt för den<br>biträdande lektorn att vistas vid ett annat lärosäte, helst utländskt, under<br>en längre period av minst en termin upp till ett år inom ramen för sin an-<br>ställning.</p> <p>Antalet forskarassistenttjänster har under de senaste åren minskat i för-<br>hållande till antalet doktorsexamen. Rapporten ser det som rimligt att<br>mellan 25 - 30 procent av en kull examinerade doktorer skall kunna an-<br>ställas nästan direkt efter examen. Detta skulle innebära att ett tillskott<br>om cirka 400 biträdande lektorer per år under en tid av fyra år skulle be-<br>hövas. Kostnaderna för detta beräknas till drygt en miljard.</p> <p>Enligt rapporten finns det i princip två vägar att kanalisera resurser för<br>en satsning på biträdande lektorat. Resurserna anvisas till anslagen till<br>vetenskapsområden vid respektive lärosäte i relation till examensmålen<br>och får endast användas för dessa anställningar. Alternativet är att resur-<br>serna tilldelas Vetenskapsrådet som ansvarar för fördelning av medlen.<br>En fördelning via Vetenskapsrådet kan då göras till områden som utifrån<br>ett nationellt perspektiv bedöms vara särskilt viktiga för rekrytering av<br>unga forskare.</p> <p>Remissinstanserna: Remissinstansernas syn på förslaget till en ny post-<br>doktoral anställning på två år är delad. Hälften av de som har lämnat syn-<br>punkter i frågan är positiva till förslaget. Uppsala och Stockholms uni-<br>versitet är för den nya anställningsformen. Andra lärosäten som ställer sig</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>176</p> <p>positiva till en nya anställningsform är bl.a. Göteborgs och Umeå univer-<br>sitet samt Mitthögskolan. Lunds universitet ställer sig tveksam till nyttan<br>med en ny anställningsform. Bland stiftelserna och råden finns en tydlig<br>negativ inställning till en ny tvåårig anställning. Medicinska forsknings-<br>rådet och Stiftelsen för vård- och allergiforskning tycker dock idén är<br>intressant.</p> <p>Majoriteten av remissinstanserna tycker det är viktigt att möjligheten<br>till pedagogisk meritering förbättras. Stockholms och Umeå universitet<br>samt Luleå tekniska universitet ställer sig t.ex. positiva till att andelen<br>undervisning ökar och dagens forskarassistenttjänst ersätts med den för-<br>slagna anställningen som biträdande lektor. Göteborgs universitet menar<br>att mängden undervisning bör regleras lokalt. Kungl. Tekniska högskolan<br>anser att anställning som forskarassistent bör kunna innehas i upp till sex<br>år om andelen undervisning ökar, en tanke som även Linköpings univer-<br>sitet för fram. Några remissinstanser, t.ex. Uppsala universitet och Kungl.<br>Tekniska högskolan, menar att termen forskarassistent är inarbetad och<br>bör behållas.</p> <p>Majoriteten av remissvaren är positiva till möjligheten att befordra bi-<br>trädande lektorer till lektorer. Stockholms universitet och Kungl. Teknis-<br>ka högskolan menar t.ex. att det skapar en ökad flexibilitet. Åtskilliga av<br>de lärosäten som tillstyrker förslaget varnar samtidigt för att det kan ver-<br>ka hämmande för mobiliteten, t.ex. Lunds och Växjö universitet. De<br>flesta av råden ställer sig även positiva till förslaget. Andra remissinstan-<br>ser, bl.a. Karolinska institutet, Göteborgs universitet och Sveriges För-<br>enade Studentkårer ställer sig kritiska till förslaget, med främsta argu-<br>mentet att det hotar rörligheten bland landets akademiker. Sveriges uni-<br>versitet och högskoleförbund är positiva till tanken men menar att det<br>redan vid anställning som biträdande lektor skall framgå om det är en<br>tjänst med befordran.</p> <p>Samtliga remissinstanser ser det som viktigt och angeläget att antalet<br>postdoktorala anställningar ökar. Så gott som samtliga lärosäten menar<br>att resurser för en satsning på biträdande lektorat bör anvisas via anslagen<br>till vetenskapsområden vid respektive lärosäte. Forskningsråden ser där-<br>emot gärna att ökade anslag tilldelas dem för uppgiften.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Högskolan har under ett antal år genomgått en kraftig expansion. Antalet<br>grundutbildningsstudenter har ökat, forskarutbildningen har byggts ut<br>och nya högskolor och universitet har växt fram. De svenska lärosätena<br>står inför en stor pensionsavgång. För att säkra tillgången på kvalificera-<br>de lärare och forskare framöver krävs det att disputerade personer i ökad<br>utsträckning kan rekryteras och meritera sig inom högskolan. Regeringen<br>avser att än kraftfullare satsa på och stimulera en sådan utveckling.<br>Statsmakterna bär ett övergripande ansvar i denna fråga, men universitet<br>och högskolor har ett stort ansvar för de lokala prioriteringarna och pla-<br>neringen av sin långsiktiga tillgång på kompetent personal.</p> <p>Forskarutbildningen lägger en kvalificerad grund för den fortsatta lä-<br>rar- och forskarkarriären, som egentligen inträder efter disputationen. Ett<br>av de viktigaste incitamenten för att såväl påbörja som genomföra en</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>177</p> <p>forskarutbildning är karriärmöjligheterna efter avlagd doktorsexamen.<br>Dessa är också avgörande för högskolans möjlighet att rekrytera lärare<br>och forskare. Enligt högskoleförordningen (1993:100) finns det för när-<br>varande framför allt två möjligheter till anställning efter doktorsexamen -<br>anställning som doktorand till längst ett år efter avlagd doktorsexamen<br>och anställning som forskarassistent tills vidare, dock längst fyra år. Det<br>är även möjligt, om än ovanligt, att få en anställning som lektor direkt<br>efter disputationen. Därutöver har universitet och högskolor möjlighet att<br>anställa personer enligt allmänt tillämpliga arbetsrättsliga regler.</p> <p>Utöver dessa anställningar finns olika former av postdoktorala stipen-<br>dier. I dag försörjer sig strax under 20 procent av de nydisputerade dokto-<br>rerna med olika former av postdoktorala stipendier. De flesta av dessa<br>personer befinner sig på universitet utomlands. Den som har sin försörj-<br>ning genom ett stipendium saknar dock den grundläggande sociala trygg-<br>het som en anställning ger. Det rådande socialförsäkringssystemet kan<br>erbjuda problem för den forskare som är utomlands i över ett år och för-<br>sörjer sig med stipendium.</p> <p>Det finns i dag inom åtskilliga ämnen ett avsevärt glapp mellan dispu-<br>tationen och anställning som forskarassistent. Under senare år har antalet<br>doktorsexamina ökat utan att antalet anställningar som forskarassistent<br>ökat i motsvarande grad. En följd härav har blivit att det krävs en om-<br>fattande meritering för att anställas som forskarassistent. Den nuvarande<br>anställningen som forskarassistent är i första hand en rekryteringsbefatt-<br>ning för fortsatt karriär inom universitet och högskolor. Högskoleverket<br>bedömer i rapporten rörande ny anställningsform att problemet med<br>bristen på anställningar och kravet på en mer omfattande meritering för<br>att erhålla anställning inte löses genom en ny tidsbegränsad anställning<br>på två år. Regeringen delar denna bedömning. Regeringen vill också<br>framhålla att en anställning som forskarassistent kan inrättas för kortare<br>period än fyra år.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Möjlighet till pedagogisk meritering</p> <p>Anställningen som forskarassistent är en meriterande anställning som<br>skall kunna leda vidare till bl.a. en anställning som lektor. Vid anställning<br>som lektor skall lika stor omsorg fästas vid den pedagogiska skicklighe-<br>ten som vid övriga behörighetsgrunder. Forskarassistenter har i dag be-<br>gränsad möjlighet att visa sin pedagogiska skicklighet. De lokala arbets-<br>tidsavtalen som reglerar forskarassistenters möjlighet till undervisning<br>och pedagogisk meritering skiljer sig lärosäten emellan. Det vanligaste är<br>att mellan 10 och 20 procent av den totala arbetstiden avsätts till under-<br>visning. Det är tveksamt om denna mängd undervisning är tillräcklig för<br>att kunna meritera sig för anställning som lektor.</p> <p>Det är även viktigt att grundutbildningen får en bra och naturlig kopp-<br>ling till forskningen. Professorer använder i genomsnitt knappt 50 pro-<br>cent av sin arbetstid till forskning, medan forskarassistenter bedriver<br>forskning på två tredjedelar av sin tid. En ökad användning av forskaras-<br>sistenter och biträdande lektorer i grundutbildningen kan vara en bidra-<br>gande faktor till att stärka forskningsanknytningen och därmed föra<br>grundutbildningen närmare den aktuella forskningsfronten.</p> <p>178</p> <p>Regeringen anser att en forskarassistent inom ramen för sin anställning<br>bör kunna arbeta upp till 25 procent av den totala arbetstiden med utbild-<br>ning.</p> <p>Biträdande lektor</p> <p>Av de forskningsstrategier som universitet och högskolor enligt uppdrag<br>inkommit med framgår att en högt prioriterad fråga för såväl universitet<br>som högskolor är rekryteringen av lärare. Inför kommande pensionsav-<br>gångar och en väntad fortsatt expansion inom utbildning och forskning<br>uppges rekryteringsbehovet vara stort. Flera lärosäten påtalar att det är<br>mycket angeläget att skapa karriärvägar för nyutexaminerade doktorer<br>och yngre forskare. Tre åtgärder förs fram i strategierna: att uppnå exa-<br>mensmålen för forskarutbildningen, att bygga ut rekryteringssystemet och<br>att arbeta aktivt med olika rekryteringsåtgärder. När det gäller rekryte-<br>ringssystemet föreslår flera universitet att ett system med &quot;tenure track&quot;<br>skall införas.</p> <p>Ett så kallat &quot;tenure track&quot; system kan innebära att en person efter nog-<br>grann prövning kan befordras och erhålla en tillsvidareanställning under<br>förutsättning att personen uppfyller fastlagda kriterier och mål. Högsko-<br>leverket menar i sin rapport att ett sådant karriärsystem kan vara ett me-<br>del att förmå unga och begåvade forskare och lärare att stanna kvar inom<br>högskolan. Regeringen gör samma bedömning. Detta gäller inte minst för<br>områden som i dag har svårt att behålla sin personal i konkurrens med<br>näringslivet.</p> <p>I dag har över 80 procent av de som anställs som forskarassistenter<br>disputerat vid samma lärosäte. Detta är en oroväckande hög siffra. Fors-<br>kares och lärares benägenhet och möjlighet att flytta mellan olika lärosä-<br>ten, såväl inom landet som utomlands, är en viktig faktor för den svenska<br>forskningens och undervisningens kvalitet. Det har i diskussionen kring<br>&quot;tenure track&quot; rests farhågor att ett sådant system skulle vara ett hot mot<br>mobiliteten. Regeringen gör bedömningen att rätt använt kan ett sådant<br>system användas som ett instrument som stimulerar rörligheten. Det är t.<br>ex. troligare att en begåvad ung forskare från ett utländskt lärosäte lättare<br>kan förmås flytta till ett svenskt lärosäte om en möjlig karriärväg kan<br>utlovas. Även universitet och högskolor inom landet skulle i ökad ut-<br>sträckning kunna konkurrera om att rekrytera nydisputerade förmågor.<br>De enskilda lärosätena har det grundläggande ansvaret för att underlätta<br>och stimulera möjligheten till rörlighet för lärare och forskare. De läro-<br>säten som väljer att använda möjligheten att anställa biträdande lektorer<br>bör tillse att mobiliteten och jämställdheten upprätthålls.</p> <p>Regeringen anser att lärosätena bör i en försöksverksamhet få en möj-<br>lighet att anställa biträdande lektor tills vidare dock längst fyra år, varef-<br>ter anställningen efter prövning kan övergå i en tillsvidare-anställning<br>som lektor. Försöket bör drivas i minst fem år. Därefter bör systemet<br>skall utvärderas. Utvärderingen bör ta sikte på bl.a. på hur denna anställ-<br>ningsform påverkat rörligheten och jämställdheten.</p> <p>Vid anställning som biträdande lektor bör i första hand den komma i<br>fråga som har avlagt examen högst fem år före ansökningstidens utgång.<br>För att anställas som biträdande lektor bör samma behörighet krävas som</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>179</p> <p>för forskarassistent, dvs. doktorsexamen eller utländsk examen som be-<br>döms motsvara doktorsexamen. Vid anställning som biträdande lektor<br>skall det redan frän början vara klart att inriktningen är att arbetstagaren<br>efter anställningen som biträdande lektor skall kunna befordras till en<br>tillsvidareanställning som lektor. Inför en anställning som biträdande<br>lektor bör det hämtas in yttrande från minst två personer som är särskilt<br>förtrogna med anställningens ämnesområde.</p> <p>Inom ramen för sin anställning som biträdande lektor bör en person<br>kunna arbeta 25 procent av den totala arbetstiden med utbildning. Denna<br>anställning bör kunna förlängas om den anställde deltagit i undervisning<br>utöver de 25 procent som ryms inom ramen för ordinarie anställning.<br>Denna förlängning bör inte vara längre än sammanlagt ett år. Personer<br>anställda som biträdande lektorer bör i huvudsak bedriva forskning.</p> <p>En befordran till lektor bör förutsätta att vederbörande dels uppfyller<br>behörighetskraven enligt 4 kap. 7 § i högskoleförordningen, dels bedöms<br>lämplig enligt de bedömningsgrunder som högskolan har ställt upp för en<br>befordran till lektor (jfr 4 kap. 15 och 17 §§ högskoleförordningen). Där-<br>vid bör gälla att högskolan redan före ledigkungörandet av anställningen<br>som biträdande lektor skall besluta vilka olika bedömningsgrunder som<br>skall användas vid prövningen av en ansökan om befordran. Det är an-<br>geläget att bedömningsgrunderna anges tydligt och innefattar vetenskap-<br>liga och pedagogiska kriterier och mål, likväl som de andra grunder hög-<br>skolan finner erforderliga. Prövningen av en ansökan om befordran bör<br>vara klar i god tid innan anställningen som biträdande lektor upphör. Ett<br>riktmärke bör vara att befordringsfrågan är klar nio månader i förväg.<br>Även vid prövning av ansökan om befordran bör yttrande hämtas in från<br>två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde.</p> <h4>8.5.2 Vissa frågor inom högskolan</h4> <p>Jämställdhet</p> <p>Högre utbildning och forskning, liksom samhället i stort, präglas av en<br>obalans mellan kvinnor och män. Universitet och högskolor är en miljö,<br>liksom flera andra, som genomsyras av en manlig norm. Det yttersta an-<br>svaret för att arbeta med att bryta denna ordning inom universitet och<br>högskolor vilar på lärosätena. Jämställdhet mellan kvinnor och män är<br>emellertid en så pass viktig fråga att regeringen på nationell nivå har<br>stöttat lärosätenas jämställdhetsarbete.</p> <p>Förra perioden erhöll samtliga universitet samt Mitthögskolan rekryte-<br>ringsmål för andelen kvinnliga professorer. Målen var uträknade utifrån<br>andelen docentkompetenta kvinnor i rekryteringsunderlaget. Utfallet av<br>föregående period visade att flera lärosäten uppnådde sina mål. Det är<br>dock anmärkningsvärt att sex universitet och högskolor inte nådde sina<br>mål. Regeringen bedömer att arbetet med rekryteringsmål skall fortsätta<br>under nästa period åren 2001-2004. I och med att samtliga högskolor<br>erhöll rätten att anställa professorer fr.o.m. den 1 januari 1999 bedömer<br>regeringen att ytterligare lärosäten bör omfattas av rekryteringsmål under<br>nästa period. Regeringen avser att återkomma i budgetpropositionen för<br>år 2001 med förslag till nya mål och för vilka lärosäten dessa skall gälla.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>180</p> <p>För att det skall vara möjligt att öka andelen kvinnor inom de högre an-<br>ställningsnivåema är det viktigt att öka andelen kvinnor i rekryteringsba-<br>sen. Detta kan naturligtvis ske på många sätt. Flera universitet och hög-<br>skolor arbetar aktivt med att undanröja hinder för kvinnor att meritera sig<br>för fortsatt forskarkarriär. Det är viktigt att detta kontinuerligt utvärderas<br>och utvecklas. Möjligheten att använda positiv särbehandling vid tillsätt-<br>ningar bör därvid tillämpas.</p> <p>Social och etnisk mångfald i högskolan</p> <p>I oktober 1999 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att lämna för-<br>slag till åtgärder inom högskolan för att öka mångfalden med avseende på<br>social och etnisk bakgrund bland studenter och lärare för att högskolan<br>bättre skall svara upp mot mångfalden i samhället (dir. U1999:79). Den<br>15 maj 2000 överlämnade utredaren slutbetänkandet Mångfald i högsko-<br>lan - reflektioner och förslag om social och etnisk mångfald i högskolan<br>(SOU 2000:47).</p> <p>Av betänkandet framgår bl.a. att det bland högskolans forskare och lä-<br>rare finns en stor mängd personer med utländsk bakgrund. I synnerhet<br>tycks det vara ett framgångsrikt internationaliseringsarbete inom forsk-<br>ningen som skapat denna mångfald. Den största andelen personer med<br>utländsk bakgrund finns enligt utredningen inom forskningstjänster, me-<br>dan andelen är mindre inom undervisningstjänster och minst i administ-<br>rativa tjänster. Bland de utrikes födda är den europeiska dominansen stor,<br>medan personer från Afrika och Asien är underrepresenterade i förhål-<br>lande till dessa gruppers andel av befolkningen. Utredaren föreslår bl.a.<br>att mångfaldsplaner skall ange mål för rekrytering av personal vad gäller<br>etnisk mångfald. Vidare föreslås att särskilt sakkunniga skall kunna anli-<br>tas av lärarförslagsnämnder för att sökande med akademiska meriter från<br>annat land skall få en rättvis bedömning. Utredningen ger även förslag<br>på olika åtgärder för att ta tillvara utländska forskares kompetens på ett<br>bättre sätt. Det rör t.ex. kompletteringsutbildningar inom fackområden<br>samt undervisning i svenska språket i högskolemiljö.</p> <p>I utredningen påpekas det också att få studier av förhållandet mellan<br>utbildning och etnisk bakgrund har gjorts i Sverige. I synnerhet gäller det<br>hur bakgrundsfaktorerna kön, etnicitet och social bakgrund sammantagna<br>påverkar utbildning. Kunskapen om hur etnisk och social bakgrund på-<br>verkar högskolekarriären är enligt utredningen också begränsad.</p> <p>Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Remisstiden går ut den<br>27 oktober 2000.</p> <p>8.6 Finansiering av forskning vid universitet och högskolor<br>Regeringens bedömning: En lägsta nivå för påslag för indirekta kostna-<br>der bör vara 18 procent av forskningsprojektens direkta kostnader exklu-<br>sive lokalkostnader.</p> <p>Bakgrund: I början av 1980-talet finansierades forskning och forskarut-<br>bildning vid universitet och högskolor till två tredjedelar av fakultetsan-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>181</p> <p>slag och andra direkta statsanslag till lärosätena. Denna andel var år 1999 Prop. 2000/2001:3<br>knappt hälften. Detta innebär att forskningsverksamheten inom högskole-<br>sektorn i ökande grad är beroende av externa finansiärer, främst från<br>forskningsråd och sektorsmyndigheter, men också i ökande utsträckning<br>från forskningsstiftelser och EU (Högskoleverket 1999:8 AR).</p> <p>Kostnadstäckningen för olika verksamheter vid universitet och hög-<br>skolor har kommit att bli en allt mer betydelsefull fråga med en växande<br>andel extern finansiering. I de av universitet och högskolor till regering-<br>en i december 1999 inlämnade forskningsstrategierna har olika aspekter<br>på balansen mellan högskolans fasta resurser och dess extemfinansierade<br>verksamhet tagits upp. Härvid uppmärksammades problemen med att s.k.<br>full kostnadstäckning för uppdrag och bidragsfinansierad forskning från<br>externa finansiärer inte tillämpas fullt ut.</p> <p>De direkta statliga anslagens minskande andel medför enligt lärosäte-<br>nas mening mindre möjligheter att göra egna strategiska satsningar på<br>grundforskning, forskarutbildning, anställningar som forskarassistenter,<br>kompetensutveckling, samt på samverkan med det omgivande samhället.<br>Inom forskningsområden där konkurrensen om forskarbegåvningar är<br>stor kan omfördelningar inom lärosätet behöva göras för att ge utrymme<br>för framtida forskningssatsningar. Flera större universitet har angivit att<br>det är särskilt angeläget att kunna ge forskningsresurser till framgångsri-<br>ka forskargrupper och de menar att det är de större universitetens roll att<br>ha en god bredd i sin forskningsverksamhet för att bl.a. snabbt fånga upp<br>och tillgodose nya forskningsbehov.</p> <p>Principen om full kostnadstäckning för den extemfinansierade forsk-<br>ningsverksamheten skall gälla. Redan i budgetpropositionen för år<br>1993/94 (prop. 1993/94:100 bil. 9) har regeringen framhållit att denna<br>princip enligt avgiftsförordningen (1992:191) skall tillämpas för externt<br>finansierad verksamhet med början budgetåret 1994/95. Principen har<br>sedan tagits upp i flera efterföljande propositioner, i bl.a. Vissa forsk-<br>ningsfrågor (prop. 1998/99:94, bet. 1999/2000:UbU3, rskr 1999/2000:9)<br>och i budgetpropositionen för år 2000 (prop. 1999/2000:1, bet<br>1999/2000:UbUl, rskr 1999/2000:94). De medel som anvisas direkt till<br>lärosätena kan inte användas för att subventionera externfinansierad<br>forskning utan skall disponeras enligt interna beslut av berörda instanser<br>vid lärosätena. Den extemfinansierade forskningen skall bära sina egna<br>kostnader. Dessa kostnader varierar givetvis beroende på bl.a. utrust-<br>nings- och lokalbehov. I vissa särskilda fall, t.ex. när det gäller EU-<br>finansiering av forskning, finns emellertid avtal som Sverige förbundit<br>sig att följa och som innebär att viss andel av projektet eller av de indi-<br>rekta kostnaderna måste delfinansieras av högskolan eller av andra aktö-<br>rer. I dessa fall bör det finnas en strategisk planering inom lärosätet för<br>att avgöra om sådana projekt skall komma till stånd.</p> <p>Utredningens förslag: Regeringen gav i maj 1999 Ekonomistyrnings-<br>verket (ESV) i uppdrag att utveckla en modell för beräkning av full kost-<br>nadstäckning. Rapporten &quot;Kalkylmodell för beräkning av kostnader för<br>forskning vid universitet och högskolor&quot; ingavs i december 1999 (ESV<br>1999:25). Enligt ESV:s beräkningar täcker de nuvarande schablontilläg-<br>gen inte fullt ut de gemensamma kostnaderna. Förslaget innebär att en-<br></p> <p>182</p> <p>dast lön används som fördelningsnyckel när det gäller de gemensamma Prop. 2000/2001:3<br>kostnaderna. ESV förordar att mellan en och ett tiotal olika procentenhe-<br>ter per lärosäte bör användas för pålägg i kalkylmodellen. Dessa bör väl-<br>jas så att de kostnadsskillnader som råder inom respektive lärosäte speg-<br>las på ett bra sätt. Användandet av modellen förutsätter arbetsredogörel-<br>ser där var och en av de anställda redovisar andelen av månadens arbets-<br>tid inom olika projekt. Detta krävs redan på en mer detaljerad nivå inom<br>alla typer av EU-projekt. Stora delar av lokalerna som används i projek-<br>ten kan enligt ESV betraktas som direkta kostnader för projekten. När det<br>gäller lokaler som nyttjas för gemensamma funktioner kan de ses som<br>indirekta kostnader för projekten och ingår därför i pålägget för övriga<br>indirekta kostnader.</p> <p>Denna form av självkostnadskalkyl fann ESV mest lämplig bl.a. för att<br>den ger en rättvisare kostnadsfördelning. Vet man vad olika projekt kos-<br>tar underlättas bl.a. prioriteringar mellan verksamheter. Såväl internt som<br>gentemot de externa finansiärerna tydliggörs skillnaderna, och kvaliteten<br>på uppföljning och redovisning ökar därmed. Med principen om full<br>kostnadstäckning fullt genomförd är det också möjligt, enligt ESV, att<br>jämföra olika forskningsutförares priser, och därmed får skattebetalarna<br>bästa valuta för de satsade forskningsmedlen. Universiteten och högsko-<br>lorna får ett incitament att rationalisera och effektivisera alla sina kostna-<br>der inklusive förvaltnings- och lokalkostnader.</p> <p>ESV föreslår att det bör beslutas om en utvärdering av kalkylmodellen<br>redan vid införandet, för att kunna ytterligare utveckla modellen när erfa-<br>renheter från såväl forskningsutförare som finansiärer vunnits efter ex-<br>empelvis ett par års tillämpning.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Kontakter har tagits med Utbild-<br>ningsdepartementet från externa finansiärer och forskare efter det att<br>ESV fick uppdraget. Införandet av kalkylmodellen som ESV tog fram<br>försvåras av att tillräcklig tid varken avsatts för att inom uppdraget ge-<br>nomföra beräkningar enligt modellen, eller för att förankra och vidareut-<br>veckla modellen i samråd med lärosätena och externa finansiärer. Vidare<br>finns invändningar vad gäller den ökade administrativa bördan som infö-<br>randet av systemet skulle innebära. Mot bakgrund av detta anser sig inte<br>regeringen kunna förespråka att den modell som tagits fram av ESV skall<br>tillämpas fullt ut.</p> <p>Externa forskningsmedel är värdefulla och viktiga tillskott till lärosäte-<br>nas forskningsresurser. Som redan framgått av avsnitt 8.2.1 anser rege-<br>ringen att många skäl talar för att en större andel av forskningsresurserna<br>vid lärosätena skall prövas utifrån framför allt vetenskaplig och eventuell<br>ytterligare relevans genom forskningsråd eller andra externa finansiärer.<br>För det enskilda lärosätet är det viktigt att redovisningen utvecklas så att<br>en bedömning kan göras av vilka faktiska kostnader som uppstår till följd<br>av att ett projekt genomförs. Därutöver behövs kalkyler av den ersättning<br>som krävs för direkta och indirekta kostnader för att uppnå full kostnad-<br>stäckning. En preliminär bedömning, vilken understöds av ESV:s beräk-<br>ningar, pekar i dagsläget på att indirekta kostnader inklusive lokalhyror<br>motsvarar ett påslag om ca 35 procent av direkta kostnader. Lärosätena</p> <p>183</p> <p>bör ha sådana ekonomiska kalkylmodeller att det för varje enskilt forsk-<br>ningsprojekt är möjligt att ta fram projektets faktiska kostnader.</p> <p>En diskussion om hur lokalkostnader skall definieras pågår hos lärosä-<br>tena. Regeringen delar ESV:s bedömning att många lokaler på institu-<br>tionsnivå är specialanpassade, vilket gör dem lämpade enbart för viss<br>specifik forskningsverksamhet. Regeringen anser mot denna bakgrund att<br>en lägsta nivå för påslag för indirekta kostnader inklusive den indirekta<br>verksamhetens lokalyta men exklusive projektlokalkostnader bör vara 18<br>procent av forskningsprojektens direkta kostnader.</p> <p>Förslag har framförts till regeringen från vissa finansiärer om undantag<br>från kravet att finansiera indirekta kostnader. Regeringen anser dock inte<br>att det finns skäl att generellt undanta några andra forskningsfinansiärer<br>från kravet på full kostnadstäckning än EU-finansiärer och andra över-<br>statliga organ där Sverige godkänt avtal med sådana undantag.</p> <p>Frågan om den föreslagna lägsta nivån för påslag för indirekta kostna-<br>der kan bli föremål för förnyad prövning.</p> <h3>8.7 Högskolans tredje uppgift</h3> <h4>8.7.1 Ökad samverkan med det omgivande samhället</h4> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Regeringens bedömning: Universitets och högskolors samverkan<br>med det omgivande samhället inom forskningen bör fortsätta att ut-<br>vecklas.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Högskolorna skall enligt 1 kap. 2 §<br>högskolelagen (1992:1434) samverka med det omgivande samhället och<br>informera om sin verksamhet, den s.k. tredje uppgiften. Samverkan skall<br>naturligt ansluta till högskolans första och andra uppgifter, dvs. att bedri-<br>va utbildning, forskning och utveckling. Samverkan är av ömsesidig<br>nytta för högskolan och det omgivande samhället och skall ske med re-<br>spekt för varandras förutsättningar och egenart.</p> <p>Lika viktig som spridningen av resultat och information från högskolan<br>är inflödet av idéer och problemformuleringar till högskolan. Samverkan<br>är också viktig för att stärka demokratin genom att den kan sprida och<br>förstärka ett omprövande intellektuellt förhållningssätt. Detta betonades i<br>regeringens proposition Forskning och Samhälle (prop. 1996/97:5) som<br>föregick införandet av ändringen i högskolelagen enligt ovan. På senare<br>tid har särskilt högskolans roll för behovet av återkommande kompe-<br>tensutveckling i arbetslivet uppmärksammats.</p> <p>Utbyggnaden av högskolan över hela landet har ökat högskolans möj-<br>ligheter till kontakter och samarbete med samhälle och näringsliv och till<br>att bidra till utvecklingen i närområdet. I budgetpropositionen för år 2000<br>(prop. 1999/2000:1, bet. 1999/2000:UbUl, rskr 1999/2000:94) under-<br>stryks att resurserna för utökad forskning vid lärosätena skall skapa förut-<br>sättningar för ett utvecklat samarbete mellan universitet och högskolor å<br>ena sidan och företag, offentlig förvaltning och det övriga samhället å<br>andra sidan.</p> <p>184</p> <p>I mars år 2000 presenterade Högskoleverket rapporten Högskolans ar-<br>bete med sin samverkansuppgift (2000:2 AR). I rapporten konstateras att<br>lärosätena i stort uppfyller regeringens krav på ökad samverkan med det<br>omgivande samhället. Mycket talar för att högskolor och universitet ökat<br>sin samverkan med det omgivande samhället, särskilt med näringslivet,<br>under de senaste tre åren. Av rapporten framgår även att högskolans<br>kontaktytor mot omvärlden är stora och komplexa och därför svåra att<br>beskriva. Det är inte bara fråga om kontakter med företag och näringsliv,<br>utan med hela det omgivande samhället: kommuner, landsting, myndig-<br>heter, organisationer och allmänhet. Formerna för kontakter har utökats<br>med nya media och nya aktiverande och dialogskapande forum. Ett fort-<br>satt utvecklingsarbete återstår dock på lärosätena för att förankra en mer<br>ömsesidig och interaktiv syn på samverkan liksom att i högre grad integ-<br>rera denna samverkan i forskning och utbildning. Lärosätena kan också<br>bli tydligare i sin kommunikation med omvärlden. Det behövs t.ex. tydli-<br>gare ”ingångar” till högskolan och en tydligare struktur för samverkan.<br>Högskolan måste ge en realistisk bild av vad den kan och inte kan göra<br>när det gäller samverkan.</p> <p>I rapporten lyfter Högskoleverket även fram att det finns ett behov av<br>en översyn av olika former för samverkan. Det finns behov av såväl rik-<br>stäckande system och mönster för samverkan som specifika lösningar vid<br>varje lärosäte, anpassat till lärosätets profil, de regionala särdragen och<br>lärosätets roll i den regionala utvecklingen, liksom dess nationella och<br>internationella roll. Antalet ”naturliga mötesplatser” mellan högskolan<br>och omgivningen måste också öka.</p> <h4>8.7.2 Redovisningar av samverkan med det omgivande samhället</h4> <p>Samtliga lärosäten har både år 1999 och år 2000 lämnat in särskilda stra-<br>tegier och handlingsprogram för högskolans s.k. tredje uppgift till rege-<br>ringen. Av dessa dokument framgår att samverkan med det omgivande<br>samhället expanderar på högskolans alla områden, inte minst inom forsk-<br>ningen.</p> <p>Vid sidan av kontaktsekretariat och enheter som skall främja samver-<br>kan är några former för samverkan inom forskningen externa handledare<br>i forskarutbildningen, industridoktorander, adjungerade professorer, ge-<br>mensamma forskningsprojekt med externa aktörer, uppdragsforskning,<br>kompetenscentra, företagskonsortier, industriforskningsinstitut, industri-<br>ella utvecklingscentra, forskarskolor samt organisationer för kommersia-<br>lisering av forskningsresultat, såsom holdingbolag och forskarpatentbo-<br>lag.</p> <p>Internetpublicering av populärvetenskap, interaktiva kontaktformer via<br>Internet, tryckta publikationer samt föreläsningar och öppna seminarier är<br>också vanliga kontaktskapande och informationsspridande verksamheter.</p> <p>Av strategier och handlingsprogram kan utläsas att det övergripande<br>ansvaret för högskolans s.k. tredje uppgift i allt högre grad läggs på pro-<br>rektor eller vice rektor. Allt fler lärosäten inrättar även olika former av<br>rådsorganisationer och forum för samverkan med externa ledamöter som<br>är direkt underställda rektor.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>185</p> <p>En allt vanligare form för samverkan är centrumbildningar med ibland<br>starka kopplingar till det omgivande samhället. Centrumbildningarnas<br>syfte är ofta att utgöra mötesplatser för forskare och praktiker, samt att<br>vara kompetensutvecklingscentra för näringsliv och den offenliga sek-<br>torn. Centrumbildningar har i sin tur lett till avknoppningsföretag och<br>industriprojekt, liksom till forskarskolor i samverkan med det omgivande<br>samhället.</p> <p>Vid de nya universiteten och högskolorna sker också, i samarbete med<br>andra näringslivsfrämjande lokala aktörer, en stor satsning på forskarpar-<br>ker och företagsbyar med stark anknytning till forskningen vid lärosätet.<br>De äldre lärosätena bedriver sådan verksamhet sedan tidigare. Ett exem-<br>pel från Luleå tekniska universitet är företagsbyn Acusticum som etable-<br>rats i anslutning till Musikhögskolan i Piteå. Här skall flera av universi-<br>tetets och musikhögskolans kunskapsområden förenas med företag inom<br>musik-, media- och upplevelseindustrin. Projektets första etapp avsluta-<br>des i december 1999 och har resulterat i att 50 personer är anställda i den<br>nya företagsbyn. I Malmö utvecklas en forskarpark inriktad på IT och<br>nya medier och i anslutning till Högskolan Kristianstad skapades Krinova<br>Science Park under år 1999.</p> <p>Samtidigt växer nya och i vissa fall mer profilerade teknikparker fram<br>vid lärosäten som redan har den här typen av parker sedan tidigare. I Lin-<br>köping skapas Berzelius Science Park i anslutning till universitetssjukhu-<br>set. Syftet är att stimulera företagsamheten i regionen och skapa mötes-<br>platser för forskare, innovatörer och näringsliv inom medicin och medi-<br>cinsk teknik. Utvecklingen som beskrivs ovan innebär att lärosätena i<br>ökad grad satsar på att skapa miljöer för samverkan.</p> <p>En relativt ny företeelse är den utlokalisering av delar av samverkan-<br>senheter och sekretariat som sker vid många lärosäten. På flera håll ska-<br>pas s.k. noder i de kommuner som befinner sig i universitetets eller hög-<br>skolans närhet. Dessa noder skall både fungera som en länk ut till om-<br>världen och in till lärosätet. Att kommunala kontaktnoder integreras med<br>framväxande kommunala lärcentra är också ett exempel på de miljöer<br>som skapas.</p> <p>Flera lärosäten uttrycker ett behov av juridisk och ekonomisk vägled-<br>ning och expertis i samband med bl.a. samverkansavtal med olika aktörer<br>och kommersialisering och patentering av forskningsresultat. Detta har<br>man på flera håll löst genom att skapa egna juridiska stödfunktioner. Vid<br>Högskolan i Gävle anordnas t.ex. kurser i avtalsfrågor för studenter och<br>forskare.</p> <p>”Grants office” vid Karolinska institutet stödjer institutionerna i för-<br>handlingar och upprättande av avtal i samband med forskningssamarbe-<br>ten. Ytterligare en uppgift är att förse forskarna med information om<br>källor för forskningsfinansiering och ge dem kvalificerad rådgivning vid<br>ansökan om forskningsanslag.</p> <p>Flera lärosäten utreder möjligheten att inrätta någon form av incita-<br>mentsstruktur för att uppmuntra samverkan. Sådana strukturer finns vid<br>ett fåtal lärosäten. I t. ex. Konstfacks strategi för samverkan ingår att<br>&quot;verksamhet som innebär samverkan skall vara meritgrundande för an-<br>ställning vid Konstfack&quot;. I Mitthögskolans strategi är en av de högst prio-<br>riterade insatserna åren 2000-2002 att &quot;införa incitament med målet att<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>186</p> <p>öka lärares och forskares engagemang i och arbete med samverkansupp- Prop. 2000/2001:3<br>giften&quot;. En arbetsgrupp för ändamålet skall utses, eventuellt i samverkan<br>med andra lärosäten.</p> <p>De förväntningar och förhoppningar som ställs till vad det omgivande<br>samhället tillsammans med högskolan kan åstadkomma inom ramen för<br>samverkansuppgiften blir allt tydligare hos aktörer i samhällets olika<br>sektorer. Förhoppningen hos högskolan är att dessa förväntningar inte<br>endast skall leda till en större integration av högskolan i samhället utan<br>även skapa en bas för finansiering av olika samverkans- och forsknings-<br>projekt.</p> <p>Samverkan med det omgivande samhället har i de allra flesta fall en<br>tydlig regional prägel. På vissa lärosäten finns dock ett mer nationellt<br>perspektiv och flera betonar också den internationella dimensionen av<br>samverkan. Två exempel är Konstfack som har parallella planer på två<br>resurscentra i animation respektive keramik i Eksjö och Värmdö, och<br>Lunds universitet som i sin strategi för samverkan har lyft fram Öre-<br>sundsuniversitetet och de samarbeten, nätverk och aktiviteter som bildas<br>inom ramen för detta.</p> <h4>8.7.3 Regional samverkan</h4> <p>Den svenska regionalpolitikens mål har förändrats i grunden under den<br>senaste tioårsperioden. Målen har förskjutits från utjämning mellan regi-<br>oner, dvs. från direkt stöd till företag och branscher, till en strävan mot<br>regional förnyelse och tillväxt. Denna förnyelse skall åstadkommas ge-<br>nom satsningar på infrastruktur i vid bemärkelse, t.ex. genom kompe-<br>tensutveckling, IT-satsningar och utbyggnad av högskolan. Partnerskap<br>och nätverk växer fram som nyckelbegrepp.</p> <p>Regionala tillväxtavtal är ett instrument för den nya regionala närings-<br>politik som regeringen introducerade våren 1998 (prop. 1997/98:62, bet.<br>1997/98:AU11, rskr 1997/98:204 och 205). De regionala tillväxtavtalen<br>syftar till effektivare regional samordning mellan politikområden och<br>sektorer som främjar tillväxt och sysselsättning. Det regionala inflytandet<br>över näringspolitiken skall öka och tillgängliga resurser skall användas<br>mer flexibelt. Alla län accepterade i maj 1998 ett erbjudande från rege-<br>ringen att delta i arbetet med regionala tillväxtavtal. Den första genera-<br>tionen avtal skall redovisa prioriterade insatser och åtgärder som skall<br>genomföras under åren 2000-2002. Avtal skall tas fram och förankras i<br>breda regionala partnerskap och näringslivet skall ha stort inflytande.</p> <p>Kompetensutveckling, högre utbildning och forskning är bland de mest<br>framträdande insatserna i de regionala tillväxtavtalen. Universitet och<br>högskolor framhålls som &quot;motorer&quot; för den regionala utvecklingen, ge-<br>nom den roll de har att förse arbetslivet med den arbetskraft som efterfrå-<br>gas och att överföra forskningsresultat och innovationer till näringslivet<br>(Ds 2000:7).</p> <p>Ökad samverkan med högskolan är högt prioriterad i merparten av alla<br>tillväxtavtal. I några län finns universitetet eller högskolan med som fi-<br>nansiär, ibland med relativt betydande belopp. Högskolans åtgärder inom<br>ramen för tillväxtavtalen överensstämmer till viss del med profilerna i de</p> <p>187</p> <p>forskningsstrategier som universitet och högskolor lämnade till regering-<br>en den 15 december 1999.</p> <p>Vid ett möte i oktober 1999 mellan Utbildningsdepartementet och fö-<br>reträdare för universitet och högskolor ansåg lärosätena dock att frågorna<br>om utbildning och forskning inte har fått tillräckligt utrymme i avtalen.<br>En långsiktig koppling till högskolans forskningsprofiler och en fokuse-<br>ring på färre områden borde vara mer framträdande i avtalen. Högskolor-<br>na anser att det i regionala sammanhang saknas förståelse för och kun-<br>skap om det uppdrag högskolan har.</p> <p>Regeringen anser att det är angeläget att lärosätena som en del av den<br>tredje uppgiften medverkar i det fortsatta arbetet med tillväxtavtalen uti-<br>från de särskilda förutsättningar som varje lärosäte har.</p> <h4>8.7.4 Holdingbolag och teknikbrostiftelserna</h4> <p>Regeringens bedömning: Regeringen anser att det är angeläget att<br>stödja, utveckla och bättre ta tillvara resultaten av den forskning och<br>det utvecklingsarbete som sker vid lärosätena. Regeringen anser att<br>nuvarande system för samverkan bör ses över med utgångspunkt i de<br>ursprungliga intentionerna. Översynen bör framför allt inriktas på hol-<br>dingbolag och teknikbrostiftelser.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: I jämförelse med genomsnittet för<br>OECD-länderna investerar stat och företag i Sverige en mycket stor andel<br>av landets BNP i forskning och teknisk utveckling. Arbetet att omsätta<br>forskningsresultaten till varor och tjänster är inte lika framgångsrikt.</p> <p>Olika samverkansformer kan tillvarata och integrera forskningsresultat<br>i samhällets verksamheter och öka nyttan och användningen av ett läro-<br>sätes forskningsverksamhet. Det är också därför regeringen givit stöd åt<br>en rad specifika samverkansformer som har utvecklats mellan lärosätena<br>och näringslivet med början under 1970-talet. Bland dessa kan nämnas<br>teknikparker, kontaktsekretariat, kontaktforskare, teknik-brostiftelser,<br>holdingbolag för kommersialisering av forskningsresultat, materialkon-<br>sortier och kompetenscentra.</p> <p>Från och med den 1 januari 1998 övergick förvaltningen av statens ak-<br>tier i holdingbolag från Regeringskansliet (Näringsdepartementet) till det<br>lärosäte till vilket respektive holdingbolag är knutet. Förvaltningsuppdra-<br>get innebär att lärosätet skall fullgöra statens ägarroll i bolaget. För när-<br>varande finns det 11 holdingbolag.</p> <p>Frågor kring holdingbolagen har aktualiserats under år 1999 bland an-<br>nat genom att lärosäten som i dag inte har holdingbolag har ansökt hos<br>regeringen om att få inrätta sådana.</p> <p>De sju teknikbrostiftelserna, lokaliserade till Stockholm, Uppsala,<br>Lund, Göteborg, Linköping, Umeå och Luleå, bildades är 1994 för att<br>vara verksamma t.o.m. år 2007. Stiftelserna skall bidra till ökat kun-<br>skapsutbyte mellan universitet, högskolor och näringsliv för att företagen<br>i högre grad skall få del av den kunskap som finns inom högskolan. Syf-<br>tet är att därigenom stärka företagens konkurrenskraft. Stiftelserna skall</p> <p>188</p> <p>även underlätta att resultat av forskning i högre utsträckning kan kom-<br>mersialiseras.</p> <p>Stiftelserna tillfördes vid bildandet ett kapital motsvarande sammanlagt<br>en miljard kronor och kan för sin verksamhet använda avkastningen av<br>detta kapital. Mot bakgrund av den gynnsamma utvecklingen på aktie-<br>marknaden har kapitalet växt. Stiftelserna har därför successivt kunnat<br>öka sina satsningar.</p> <p>Det finns ingen enhetlig modell för hur stiftelserna arbetar, utan dessa<br>har utvecklats olika beroende på bl.a. förutsättningarna och behoven i den<br>egna regionen. Stiftelserna har fått en allt viktigare roll särskilt när det<br>gäller de mindre företagens kunskapsförsörjning.</p> <p>I betänkandet Forskningspolitik (SOU 1998:128) anges att det finns ett<br>behov av att se över de många organisationer som inrättats med ändamå-<br>let att förbättra samverkan mellan universitet och högskolor och samhäl-<br>let i övrigt. I riksdagens revisorers förstudie Styrningen av bolag under<br>myndigheter och stiftelser bildade av myndigheter (1998/99:3) konstate-<br>ras också att en granskning av bolag och stiftelser bildade av universitet<br>och högskolor är önskvärd. Även Riksrevisionsverket har pekat på att<br>verksamheten i teknikbrostiftelser och holdingbolag bör bli föremål för<br>en mer samlad utvärdering (Riksrevisionsverkets årliga rapport 1999,<br>RRV 1999:22). I Högskoleverkets rapport Högskolans arbete med sin<br>samverkansuppgift (2000:2 AR) lyfts också behovet av en översyn av<br>olika samverkansformer fram.</p> <p>Regeringen avser att inom kort ge Riksrevisionsverket i uppdrag att<br>genomföra en översyn av verksamheten som bedrivs av teknikbrostiftel-<br>serna och de holdingbolag, inklusive hel- eller delägda bolag, som inrät-<br>tats vid universitet och högskolor.</p> <h4>8.7.5 Samverkan med andra sektorer</h4> <p>Regeringens bedömning: Det är av yttersta vikt att forskares och lära-<br>res samverkan med det omgivande samhället utvecklas på varje enskilt<br>lärosäte.</p> <p>Forskningsforum bör ta initiativ till att främja samverkan inom särskil-<br>da forskningsområden, exempelvis inom områden där samverkan inte är<br>välutvecklad, samt till att belysa problem och möjligheter när det gäller<br>samverkan mellan olika aktörer.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Inom vissa forsknings- och ut-<br>bildningsområden har samverkan med det omgivande samhället varit ett<br>naturligt och nödvändigt inslag. Samverkan med näringslivet har t.ex.<br>ingått i vissa tekniska utbildningar. På lärarutbildningarna har man sam-<br>verkat med kommuner och skolor, och inom vård och medicin med<br>landstingen etc. Krav på ökad samverkan med omgivningen har också<br>ställt nya krav på de forskningsområden där samverkan tidigare inte varit<br>vanligt förekommande. Dessa områden bör ges förutsättningar för en<br>fortsatt utveckling av samverkan. Det är t.ex. av vikt att de samhällsve-<br>tenskapliga, humanistiska och konstnärliga områdena vidareutvecklar</p> <p>189</p> <p>former för samverkan med näringslivet och att de tekniska ämnesområ-<br>dena i ökad utsträckning samverkar med t.ex. konstnärlig verksamhet.</p> <p>Forskningens kritiska och öppna väg till ökad kunskap är även en mo-<br>dell för hur demokratin kan fördjupas och hur kulturöverbryggande sam-<br>tal kan underlättas i hela samhället.</p> <p>Forskningsforum bör, enligt vad som sägs i avsnitt 7.2, inleda ett ar-<br>bete för att främja kontakter mellan forskning, allmänhet och andra som<br>berörs av forskningen. Arbetet bör inledas med en kartläggning av de<br>arbetsformer på området som redan utvecklats av olika aktörer. I anslut-<br>ning till detta bör Forskningsforum ges i uppdrag att belysa problem och<br>möjligheter när det gäller samverkan mellan olika aktörer med skilda<br>förutsättningar, samt att ta initiativ till att främja samverkan inom särskil-<br>da forskningsområden där samverkan ännu inte är väl utvecklad.</p> <p>Samverkan till direkt nytta för allmänheten</p> <p>Enligt budgetpropositionen för år 1997 (prop. 1996/97:1, bet.<br>1996/97:UbUl, rskr 1996/97:100) är en viktig del av samverkan med det<br>omgivande samhället att högskolans forskningsresultat skall vara till di-<br>rekt nytta för allmänheten. Detta innebär bland annat att högskolan har ett<br>ansvar för att underlätta för såväl privatpersoner som företag och andra<br>organisationer att finna den information de efterfrågar. Universitet och<br>högskolor fyller en viktig folkbildningsfunktion i förmedlingen av kun-<br>skap och information.</p> <p>Utvecklingen av samverkan med det omgivande samhället har framför<br>allt skett när det gäller näringslivet och i viss mån även med kommuner,<br>landsting och länsstyrelser. Mera oklart är huruvida högskolans samver-<br>kan med andra organisationer, kulturlivet och folkbildningen ökat, även<br>om t.ex. populärvetenskapliga föreläsningar också kan ses som folkbild-<br>ning (Högskolans arbete med sin samverkansuppgift, Högskoleverket<br>2000:2 AR). Ett initiativ värt att nämna i detta sammanhang är det av<br>Göteborgs universitet initierade Grundtviginstitutet som skall stärka sam-<br>arbetet mellan universitetet, folkhögskolor, arkiv och museer.</p> <p>Samverkan med offentlig sektor</p> <p>Samverkan mellan lärosätena och olika lokala, regionala och nationella<br>offentliga institutioner bör fortsätta att utvecklas. Samverkan bör omfatta<br>även de enskilda yrkesverksamma. Regeringen föreslår i propositionen<br>En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135) att yrkesverksamma<br>lärare skall kunna knytas till de utbildningsvetenskapliga forskningspro-<br>gram som föreslås. Regeringens satsning på forskarutbildning och forsk-<br>ning inom lärarutbildningens område budgetåren 1997-1999, omfattande<br>79 miljoner kronor, har också på flera sätt givit lärare möjlighet till kom-<br>petensutveckling.</p> <p>För forskning inom t.ex. medicin, vård och omsorg ligger ett ansvar på<br>kommuner och landsting att främja och finansiera forskning och forskar-<br>utbildning.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>190</p> <p>I propositionen Vissa forskningsfrågor (prop. 1998/99:94) fastställs att Prop. 2000/2001:3<br>statliga myndigheter i ökad omfattning inom ramen för sina resurser bör<br>öka sin kompetens att utnyttja forskning. I de till regeringen i december<br>1999 inlämnade forskningsstrategierna har många statliga verk och myn-<br>digheter tagit upp sina respektive behov av forskning. Den ökande inter-<br>nationaliseringen och medlemskapet i EU ställer t.ex. ökande krav på<br>Energimyndighetens och Sjöfartsverkets planerings- och utredningsar-<br>bete.</p> <p>Samverkan med näringslivet</p> <p>Verket för innovationssystem som skall inrättas den 1 januari 2001<br>kommer bl.a. att ha en central roll i utvecklingen av ett väl fungerande<br>innovationssystem, i att initiera och finansiera behovsstyrd forskning för<br>att främja näringslivets utveckling samt i att främja kunskapsöverföring<br>mellan högskolan och näringslivet.</p> <p>En möjlighet att stärka den regionala FoU-kompetensen är att initiera<br>ökat samarbete mellan högskolan och den omfattande forskning som<br>många stora företag bedriver. De större företagen inom näringslivet kon-<br>kurrerar också om forskarutbildad arbetskraft med universiteten och hög-<br>skolorna. Stora företag är dock inte geografiskt begränsade och söker<br>arbetskraft och samarbeten såväl inom som utom landet.</p> <p>Små och medelstora företag har däremot stort intresse av att det geo-<br>grafiskt närmast belägna lärosätet lyfter fram forsknings- och utveck-<br>lingsfrågor som ligger nära det egna verksamhetsfältet, särskilt som dessa<br>företag normalt inte har tillgång till egna forskningsresurser. I Högskole-<br>verkets rapport Högskolans arbete med sin samverkansuppgift (2000:2<br>AR) konstateras att framför allt mindre företag har svårigheter att närma<br>sig högskolan, vilket bland annat beror på att det är svårt att hitta rätt i<br>högskolans organisation. Flera olika former för samarbeten genom pro-<br>jekt, doktorandprojekt, industridoktorander, kortare uppdrag samt nätverk<br>inom specifika forskningsområden bör prövas.</p> <h4>8.7.6 Rörlighet mellan högskolan och övrig arbetsmarknad</h4> <p>Regeringens bedömning: Det bör utredas hur individers rörlighet<br>mellan universitet och högskolor och övrig arbetsmarknad skall kunna<br>öka.</p> <p>Skälen for regeringens bedömning: Ett ökat flöde av forskarutbildade<br>individer mellan högskola och det omgivande samhället är ett av de vik-<br>tigaste medlen för att förbättra samverkan inom olika forskningsområden.<br>Forskare och lärare vid universitet och högskolor kan och bör även bidra<br>till att nya perspektiv och ny kunskap tillförs olika sektorer samt bidra till<br>debatter och diskussioner i samhället. Andelen forskarutbildade behöver<br>öka inom alla samhällssektorer.</p> <p>Såväl inom högre utbildning och forskning som i näringslivet och öv-<br>riga samhället måste erfarenheter av arbete inom de olika miljöerna ges<br></p> <p>191</p> <p>ett högre meritvärde. I 4 kap. 15 § högskoleförordningen (1993:100) an- Prop. 2000/2001:3<br>ges att graden av skicklighet att samverka med det omgivande samhället<br>och att informera om forskning och utvecklingsarbete skall beaktas som<br>bedömningsgrund vid anställning av lärare.</p> <p>Möjligheten till ömsesidigt utbyte av personal mellan högskolan och<br>det övriga arbetslivet bör öka och frågan om hur individers rörlighet<br>mellan högskolor och universitet samt övrig arbetsmarknad skall kunna<br>öka bör utredas.</p> <h4>8.7.7 Kommersialisering av uppfinningar - lärarundantaget</h4> <p>Utgångspunkten i Sverige är att den som har gjort en uppfinning också<br>har rättigheten till den, vilket innebär rätt att kommersiellt exploatera den<br>och att skydda den immaterialrättsligt, vanligen genom patent eller<br>mönsterskydd. Om uppfinningen har gjorts med anknytning till en an-<br>ställning, gäller dock särskilda regler, som varierar alltefter uppfinning-<br>ens mer eller mindre starka koppling till anställningsförhållandet.</p> <p>De särskilda reglerna finns i lagen (1949:345) om rätten till arbetstaga-<br>res uppfinningar. Lagen avser patenterbara uppfinningar av arbetstagare i<br>”allmän eller enskild tjänst”. Arbetsgivaren har rätt att helt eller delvis<br>inträda som rättighetshavare, om arbetstagarens huvudsakliga arbetsupp-<br>gift består i forsknings- eller uppfinnarverksamhet och uppfinningen har<br>tillkommit väsentligen som resultat av den verksamheten eller om den<br>annars innefattar lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven<br>uppgift. Här är det alltså fråga om ensamrätt för arbetsgivaren.</p> <p>Om uppfinningen har kommit till i något annat samband med anställ-<br>ningen, får arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder från arbetstagaren<br>använda uppfinningen i sin verksamhet. Detta är en enkel licens som inte<br>utesluter konkurrerande licenser. Arbetsgivaren har dock rätt att framför<br>annan träffa en överenskommelse med arbetstagaren som innebär att han<br>förvärvar en mer omfattande rätt till uppfinningen. Skulle uppfinningen<br>ha tillkommit utan samband med anställningen, har arbetsgivaren företrä-<br>de framför andra att genom överenskommelse med arbetstagaren förvärva<br>önskad rätt till uppfinningen. Detta är alltså en förtursrätt att träffa avtal<br>om licens.</p> <p>I alla tre fallen gäller som förutsättning att uppfinningens utnyttjande<br>faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde.</p> <p>Lagen innehåller också bestämmelser om skyldighet för arbetstagaren<br>att &quot;utan dröjsmål&quot; underrätta arbetsgivaren om uppfinningar samt be-<br>stämmelser om tidsfrister för arbetsgivare som vill utnyttja sina möjlig-<br>heter enligt lagen och om arbetstagares rätt till &quot;skälig ersättning&quot;. Dess-<br>utom finns bestämmelser om Statens nämnd för arbetstagares uppfin-<br>ningar, som kan avge utlåtanden i frågor om lagens tillämpning. Dessa<br>utlåtanden är dock inte bindande.</p> <p>De flesta lagbestämmelserna kan sättas åt sidan genom avtal. Så har<br>också i stor utsträckning skett genom kollektivavtal. Det är då vanligt att<br>tvister om lagens tillämpning skall avgöras av en särskild skiljenämnd.</p> <p>Lärare vid universitet och högskolor eller andra inrättningar som tillhör<br>undervisningsväsendet skall inte i denna egenskap anses som arbetstagare</p> <p>192</p> <p>i lagens mening (det s.k. lärarundantaget). Enligt den allmänna huvudre-<br>geln har lärarna alltså rätt att själva exploatera också sådana uppfinningar<br>som de har utfört inom ramen för anställningen vid universitetet eller<br>högskolan.</p> <p>Flera skäl har anförts till stöd för lärarundantaget. Det främsta är att<br>lagstiftaren har velat slå vakt om forskningens frihet. Den fria vetenskap-<br>liga forskningen skulle kunna hämmas om forskningen inte får bedrivas<br>med visshet om att forskaren fritt får disponera resultatet. Universitet och<br>högskolor har också ansetts inta en särställning. Den administrativa orga-<br>nisationen har inte varit lämpad för att ta tillvara och utnyttja de anställ-<br>das uppfinningar. Under lång tid har lärosätena inte heller ansetts ha rätt<br>att inlåta sig på exploatering av uppfinningar, vare sig det sker genom<br>varuproduktion eller genom upplåtelse av licensrättigheter. Ursprungli-<br>gen har det också funnits ett lönepolitiskt argument: lärosätena skulle få<br>svårare att rekrytera kvalificerad arbetskraft, om lärarundantaget inte<br>fanns.</p> <p>Utredningen Nyttiggörande av forskningsresultat, samverkan närings-<br>liv - högskola (NYFOR-utredningen) fann i betänkandet Samverkan<br>mellan högskolor och näringslivet (SOU 1996:70, s. 20) att ett upphä-<br>vande av undantaget med rådande lagstiftning inte skulle ge universitet<br>och högskolor rätt till lärarnas uppfinningar. Situationen skulle, enligt<br>utredningen, emellertid bli en annan om högskolan - genom en ändring<br>av högskolelagen (1992:1434) - fick i uppgift att kommersiellt exploate-<br>ra de anställdas uppfinningar. Detta förespråkades dock inte av utred-<br>ningen, som i stället uttalade att högskolor inte bör syssla med riskfylld<br>affärsverksamhet.</p> <p>I propositionen Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5, s. 65-66)<br>delade regeringen NYFOR-utredningens bedömning att det s.k. lärarun-<br>dantaget bör bibehållas. Regeringen anförde bl.a. följande. Ett bibehål-<br>lande av lärarundantaget ger forskarna ett incitament att bidra till att<br>forskningsresultaten kommer till nytta i samhället. Det ligger inte i hög-<br>skolans ansvar att kommersiellt exploatera uppfinningar och forsknings-<br>resultat. Sådan exploatering kan i stället ske genom holdingbolagen. Där-<br>emot ingår det i högskolans ansvar att det vid högskolan skapas goda<br>förutsättningar för nyttiggörande av den kunskap forskningen genererar.<br>Det är också väsentligt att forskningsresultat i högre utsträckning patente-<br>ras där en kommersiell användning kan förutses. I högskolans ansvar bör<br>rådgivning på en övergripande nivå ingå. Detta ansvar är även viktigt<br>därför att samhället har ett intresse av att forskningsuppfinningar både<br>skyddas genom patenteringar och att de leder till kommersiell exploate-<br>ring. På så sätt kan högskolan bidra till att forskningsuppfinningar leder<br>till att nya verksamheter skapas i näringslivet.</p> <p>Kommittén för översyn av den svenska forskningspolitiken (Forskning<br>2000) föreslog i betänkandet Forskningspolitik (SOU 1998:128, s. 163—<br>164) att ett generellt avtal sluts, där universitets- och högskolelärares rätt<br>till patent och andra immateriella rättigheter överlåts till universitet och<br>högskolor och där regler för ekonomisk ersättning till läraren för detta<br>anges. Härefter gjorde regeringen i propositionen Vissa forskningsfrågor<br>(prop. 1998/99:94 s. 35-36) följande bedömning. Resultaten av forsk-<br>ningen vid universitet och högskolor i form av uppfinningar bör i högre<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>193</p> <p>utsträckning kunna kommersialiseras. Högskolelärarna bör dock behålla Prop. 2000/2001:3<br>rätten till sina uppfinningar. Förhandlingar mellan parterna på arbets-<br>marknaden bör inledas i syfte att det träffas kollektivavtal som förbättrar<br>möjligheterna till kommersialisering av forskningsuppfinningar. Till stöd<br>för bedömningen angav regeringen bl.a. följande. Ett betydande antal<br>bolag och organisationer har inrättats i anslutning till lärosätena under de<br>senaste åren med uppgift att bl.a. medverka till att de forskningsresultat<br>som kan utvecklas till uppfinningar tas tillvara och kommersialiseras.<br>Från närings- och forskningspolitisk synpunkt är det naturligtvis angelä-<br>get att så många uppfinningar som möjligt som härstammar från forsk-<br>ningen vid universitet och högskolor exploateras. Därigenom kan tillväxt<br>och sysselsättning främjas. Samtidigt bör framhållas att nyttiggörandet av<br>uppfinningar är ekonomiskt mycket riskfyllda projekt, där både de inter-<br>na och externa hindren är betydande, t.ex. patentkostnader, riskkapital,<br>kunskapsbrister, meriteringskriterier och där vägen till framgång är syn-<br>nerligen osäker. De exploateringshinder som finns utanför universiteten<br>och högskolorna bör i möjligaste mån undanröjas genom en kombination<br>av närings- och forskningspolitiska åtgärder. Motsvarande hinder inom<br>högskolesektorn bör begränsas genom en tydlig forskningspolitisk strate-<br>gi som både betonar lärosätenas ansvar gentemot forskarna när det gäller<br>rådgivning och stöd i fråga om patentering av forskningsresultat med<br>kommersiell potential men också forskarnas ansvar att på olika sätt med-<br>verka till nyttiggörandet av forskningsresultaten.</p> <p>Vid tidpunkten för propositionen fanns ett danskt förslag till en ny lag,<br>som reglerar rätten till forskarnas uppfinningar vid universiteten och and-<br>ra offentliga forskningsinstitutioner. Förslaget, som numera har genom-<br>förts, innebär att rätten till dessa uppfinningar tillkommer forskaren.<br>Forskaren är emellertid skyldig att informera universitetet om att en ex-<br>ploaterbar uppfinning har gjorts, och universitetet är skyldigt att bedöma<br>uppfinningens tekniska och kommersiella potential. Efter gemensamma<br>förhandlingar kan universitetet antingen välja att ta över rätten till upp-<br>finningen mot ersättning till forskaren, något som kan ske även utan<br>överenskommelse med forskaren, eller överlåta till forskaren att själv<br>exploatera uppfinningen mot avtalad ersättning till universitetet. I den<br>ovan nämnda propositionen Vissa forskningsfrågor ansåg regeringen att<br>det danska lagförslaget förefaller väl avvägt genom att rättigheter och<br>skyldigheter tillkommer såväl de berörda forskarna som värduniversite-<br>ten, samtidigt som förslaget tillgodoser samhällets intresse av att på ett<br>effektivt sätt ta till vara kommersiellt exploaterbara forskningsresultat.<br>En liknande ordning är tänkbar också i Sverige, men i stället för lagstift-<br>ning ansåg regeringen att förhandlingar borde inledas mellan parterna på<br>arbetsmarknaden. Det danska lagförslaget borde därvid kunna utgöra en<br>förebild, sades det. Detta förfarande skulle också ge en möjlighet för<br>parterna att utforma avtalets närmare innehåll så att det kunde anpassas<br>till förhållandena inom det svenska utbildnings- och forskningsområdet.</p> <p>Härefter har företrädare för Utbildningsdepartementet vid ett flertal<br>tillfällen haft överläggningar med bl.a. Arbetsgivarverket, företrädare för<br>universitet och högskolor och företrädare för berörda arbetstagarorgani-<br>sationer för att undersöka förutsättningarna för att ingå avtal i enlighet<br>med det ovan angivna. Härvid har framkommit att det råder delade me-<br></p> <p>194</p> <p>ningar i denna fråga. Många anser att kollektivavtal närmast tar sikte på<br>massreglering och inte den aktuella situationen. Att träffa avtal om er-<br>sättning för lärarnas uppfinningar framstår dock enligt en majoritet som<br>relativt okomplicerat jämfört med frågan om det är möjligt att genom<br>kollektivavtal förfoga över uppfinnarens rättigheter. Däremot skulle indi-<br>viduella avtal kunna träffas på lokal nivå. Det har emellertid också<br>framförts att ett kollektivavtal bör förhandlas fram bl.a. av det skälet att<br>den enskilde läraren då slipper att själv förhandla fram nya avtal för varje<br>ny uppfinning.</p> <p>Det finns således relativt skilda uppfattningar på hur frågan om en<br>kommersialisering av lärarnas uppfinningar skall åstadkommas, och flera<br>alternativ är tänkbara. Detta gäller såväl de rättsliga möjligheterna som<br>lämpligheten att reglera fråga genom kollektivavtal. Vare sig lärosätena,<br>som i kollektivavtalsförhandlingar av det aktuella slaget företräds av Ar-<br>betsgivarverket, eller de fackliga organisationerna har tagit några för-<br>handlingsinitiativ om en kollektivavtalslösning som nu är aktuella.</p> <p>Mot ovanstående bakgrund anser regeringen att en kollektivavtalslös-<br>ning i nuläget inte är en framkomlig väg för att främja kommersialisering<br>av forskningsresultat. Samtidigt pågår vid många lärosäten ett intensivt<br>arbete med att främja möjligheterna till kommersialisering av uppfin-<br>ningar och lokala lösningar på dessa frågor utarbetas. Den danska lagen<br>tillämpas fullt ut först från och med den 1 januari 2000. Regeringen avser<br>att ta del av erfarenheterna från Danmark och detta kan ske på ett me-<br>ningsfullt sätt först om ett par år. Även av dessa skäl anser regeringen att<br>någon ändring av gällande regler inte bör föreslås för närvarande.</p> <h4>8.7.8 Sekretess</h4> <p>Efter förslag av regeringen i propositionen Sekretess för vissa uppgifter<br>hos uppdragsmyndigheter m. m.(prop. 1998/99:22) har riksdagen, genom<br>lagen (1999:33) om ändring i sekretesslagen (1980:100), beslutat om vis-<br>sa begränsningar av sekretessen i myndigheters uppdragsverksamhet för<br>uppgifter som rör människors hälsa. I den aktuella bestämmelsen (8 kap.<br>9 §) har dock gjorts undantag för uppgift från uppdragsverksamhet inom<br>universitet och högskolor.</p> <p>Propositionen byggde på den inom Regeringskansliet<br>(Miljödepartementet) upprättade promemorian Sekretess för vissa upp-<br>gifter hos uppdragsmyndigheter (Ds 1997:41). Promemorians förslag<br>omfattade en lättnad i sekretessen även för uppdragsverksamhet inom<br>universitet och högskolor. I propositionen anförde dock regeringen att<br>den hittills gällande ordningen vid uppdragsforskning inom högskoleom-<br>rådet tills vidare borde bestå, men att regeringen hade för avsikt att åter-<br>komma till frågan i ett senare sammanhang.</p> <p>Anledningen till att regeringen ville avvakta med ett slutligt ställ-<br>ningstagande var de förslag till ändringar i sekretesslagen som lagts fram<br>av NYFOR-utredningen i betänkandet Samverkan mellan högskolan och<br>näringslivet (SOU 1996:70). NYFOR-utredningen föreslog bl.a. att sek-<br>retesslagen skall ändras så att en statlig part kan göra sekretessåtaganden<br>vid forskningssamverkan mellan ett universitet eller en högskola, eller<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>195</p> <p>annan myndighet, och en enskild part. De sekretessfrågor som rör upp-<br>dragsforskning och de sekretessfrågor som avser forskningssamverkan<br>borde enligt regeringens mening ses i ett sammanhang.</p> <p>Även Forskning 2000 berörde i sitt betänkande Forskningspolitik<br>(SOU 1998:128) frågan om sekretessbeläggning av forskning. Kommit-<br>tén om forskningsetik har i sitt betänkande God sed i forskningen (SOU<br>1999:4) också behandlat frågor om öppenhet i forskningen och om intres-<br>sekonflikter vid samverkan mellan högskola och arbetsliv.</p> <p>Regeringen konstaterar att frågeställningarna om sekretessens omfatt-<br>ning i samband med uppdragsforskning och forskningssamverkan mellan<br>universitet och högskolor samt andra myndigheter eller enskilda har stor<br>betydelse för ett fungerande samarbete mellan olika aktörer inom forsk-<br>ningens område. Detta måste dock vägas mot principerna om forskning-<br>ens frihet och intresset av offentlig insyn i universitetens och högskolor-<br>nas forskningsverksamhet. För närvarande pågår därför en beredning av<br>dessa frågor inom Regeringskansliet. Regeringen avser därför att åter-<br>komma med förslag i detta avseende i ett senare sammanhang.</p> <h3>8.8 Industriforskningsinstitut</h3> <p>Forskning för näringslivets behov, s.k. industriforskning, spelar en cen-<br>tral roll i de flesta utvecklade länders innovationssystem. I Sverige be-<br>drivs den näringslivsrelaterade forskningen som tidigare nämnts framför<br>allt inom företagen själva men också inom olika organisationer bl.a. in-<br>dustriforskningsinstitut. Näringslivsrelaterad forskning bedrivs även in-<br>om universitet och högskolor. Nya miljöer byggs upp vid nya högskolor i<br>samarbete med näringslivet.</p> <p>I programmet Teknisk framsyn konstateras att informationstekniken<br>och globaliseringen kommer att tvinga fram en genomgripande utveck-<br>ling av de traditionella produktionssystemen. De måste utvecklas så att de<br>klarar snabba förändringar och kan utnyttja den ökade rörligheten och<br>tillgången på information. Kompetensen måste utvecklas så att systemen<br>klarar omställningen till nya produkter och ny produktionsteknik med ett<br>kraftigt ökat inslag av IT, programvara och tjänster.</p> <p>Industriforskningsinstituten är viktiga som länk mellan högskola och<br>företag och har förutsättningar att utvecklas till ett ännu slagkraftigare<br>instrument för industriell förnyelse. En omvandling av det nuvarande<br>institutssystemet har inletts genom bl.a. medverkan från Institute for Re-<br>search and Competence Holding AB (IRECO). IRECO, som ägs av sta-<br>ten till 55 procent, och av Stiftelsen för kunskaps- och komppetensut-<br>veckling, bildades år 1997 för att bl.a. förvalta statens aktieinnrhav. Bo-<br>laget finansierar kunskapsuppbyggnad och driver fömyelsefrågor.</p> <p>Syftet med förnyelseprocessen har varit att bl.a. utveckla instituten för<br>att möta nya behov samt utöka och förnya kundkretsen. Nya målgrupper<br>är bl.a. små och medelstora företag och utländska, speciellt europeiska<br>företag. Nya kundgrupper skall också attraheras genom ett utökat samar-<br>bete mellan instituten. Strategiskt samarbete med universitet och hög-<br>skolor och instituten bedrivs i ökande omfattning. Som ett led i föränd-<br>ringsarbetet avvecklas successivt det traditionella systemet med ett i<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>196</p> <p>praktiken &quot;garanterat&quot; statligt stöd till ett antal intressentföreningars in-<br>stitut då det svårligen låter sig kombineras med de eftersträvade föränd-<br>ringarna.</p> <p>Industriforskningsinstitutens roll är att stärka teknikbasen genom för-<br>ädling och förmedling av forskningsresultat inom sitt område så att detta<br>befrämjar kommersiell verksamhet inom existerande och framtida nä-<br>ringar. För att kunna fylla sin roll bör instituten bedriva en kontinuerlig<br>egen kompetensutveckling samt uppföljning av vetenskaplig, teknisk och<br>kommersiell utveckling inom sitt område. Vidare bör instituten aktivt<br>verka för förmedling av ny teknik till näringslivet, framför allt små och<br>medelstora företag. Instituten bör också etablera ett strategiskt samarbete<br>med nationella och internationella forskningsmiljöer och forskningsin-<br>stitut bl.a. för att samutnyttja dyrbara resurser.</p> <p>Statens finansiering av projektverksamhet inom industriforskningsin-<br>stituten sker för närvarande huvudsakligen genom forskningsfinansieran-<br>de myndigheter (t.ex. Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK och<br>Rådet för arbetslivsforskning, RALF), departement, EU-stöd, deltagande<br>i programsatsningar samt finansiering av insatser riktade mot små och<br>medelstora företag. I sin ägarroll finansierar IRECO - för att stimulera<br>förnyelsearbetet - långsiktig kompetensutveckling, s.k. basfinansiering,<br>vid IRECO-instituten. Medel till denna finansiering erhålles från staten<br>och KK-stiftelsen. KK-stiftelsen finansierar även bl.a. olika programsats-<br>ningar vid instituten, och forskarutbildning, samt initierar strategiskt<br>samarbete med nya högskolor.</p> <p>Den I januari 2001 bildas Verket för innovationssystem som har fått<br>riksdagens uppdrag att överta de FoU-finansierande delarna av NUTEK:s<br>verksamhet, Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) verksamhet<br>och delar av RALF:s verksamhet. Den nya myndigheten bör ha en nära<br>samverkan med IRECO när det gäller stöd till industriforskningsinstitu-<br>ten.</p> <p>Regeringen anser att industriforskning spelar en central roll i det<br>svenska innovationssystemet. Instituten utgör ett viktigt komplement till<br>universitet och högskolor. Den påbörjade positiva utvecklingen av insti-<br>tutssystemet bör fortsätta. Det är en statlig angelägenhet att se till att<br>systemet blir så effektivt som möjligt och staten bör därför skapa förut-<br>sättningar för förnyelse. Speciellt viktigt är att tillgodose behov inom nya<br>och växande områden som t.ex. bio-, material- och informationsteknik<br>och inte minst i skärningsområden mellan dessa och traditionella styrke-<br>områden. Traditionella branscher har behov av stöd i den strukturom-<br>vandling som den nya tekniken medför och möjliggör.</p> <p>Ett mål för det påbörjade förnyelsearbetet vid industriforskningsinsti-<br>tuten bör vara att skapa ett behovstäckande och samordnat system av in-<br>stitut. För att skapa ökad dynamik bör den framtida finansieringen vara<br>mer flexibel än i dagens system. Huvuddelen av finansieringen bör som<br>hittills komma från näringslivet. Utgångspunkten för den statliga finansi-<br>eringen inklusive basfinansieringen bör vara flerårig med regelbundna<br>omprövningar. Korta insatser kan i vissa fall vara motiverade. Den statli-<br>ga insatsen bör kunna variera över tiden så att den är högre när ett nytt<br>forskningssamarbete startas för att sedan minska med tiden och till slut<br>helt upphöra. Små och medelstora företag bör ges ökade möjligheter att<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>197</p> <p>delta i verksamheten. Det bör göras en regelbunden uppföljning och ut-<br>värdering av de satsade medlen.</p> <p>Industriforskningssystemet skall ha tydliga och lätt tillgängliga ingång-<br>ar för företag och andra som har intresse av dessa forskningssamarbeten.<br>Systemet bör så långt möjligt bygga på utnyttjande av redan befintliga<br>resurser i form av laboratorier m.m. Detta bör leda till ett ökat engage-<br>mang från såväl befintliga institut som universitet och högskolor till<br>ökade internationella kontakter.</p> <p>Statens avtal med KK-stiftelsen om basfinansiering, finansiering av<br>IRECO m.m. löper t.o.m. år 2002. Det är angeläget att framtida finansie-<br>ringsfrågor m.m. kan diskuteras mellan IRECO:s ägare och lösas på ett<br>tidigt stadium för att åstadkomma kontinuitet i utvecklingen av industri-<br>forskningsinstituten. Regeringen avser att ta upp en diskussion med be-<br>rörda parter om den fortsatta utvecklingen av industriforskningssystemet.</p> <h2>9 Forskningens infrastruktur</h2> <h3>9.1 Biblioteks-och arkivfrågor</h3> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning föreslås i budgetpropositionen för<br>år 2001 att till Kungl. Bibliotekets verksamhet fördelas 25 miljoner<br>kronor från och med budgetåret och till verksamheten vid Statens<br>ljud- och bildarkiv fördelas 7 miljoner kronor från och med budgetåret<br>2001.</p> <h4>Skälen för regeringens bedömning</h4> <p>Kungl. biblioteket</p> <p>Den vetenskapliga och tekniska informationsförsörjningen befinner sig<br>sedan ett antal år tillbaka i en snabb utvecklingstakt över hela världen.<br>För biblioteken har den nya tekniken spelat en stor roll. Utvecklingen<br>från gamla kortkataloger till automatiserade administrativa bioblioteks-<br>rutiner har ökat tillgängligheten till bibliotekens samlingar och ökat pre-<br>cisionen i bibliotekens service. I dag kan enskilda studenter, forskare och<br>medborgare i hela landet via Internet och informationsdatabasen Libris<br>själv söka efter önskad litteratur och se vid vilket bibliotek den eftersökta<br>boken finns. Få statliga bibliotekskataloger saknas och bestånden vid<br>flera viktiga kommunbibliotek, liksom ett stort antal myndigheter och<br>organisationer redovisas. Libris är en viktig informationsresurs för den<br>högre utbildningen, forskningen och den intresserade allmänheten som<br>vissa dagar kan ha upp till 140 000 användare. Bibliotekssystemet är av<br>stor strategisk betydelse och administreras av Kungl. Biblioteket (KB).</p> <p>Det uppdrag KB fick av regeringen i december 1996 att utveckla Libris<br>till en allmän nationell informationsdatabas är i princip uppfyllt och rege-<br>ringen bedömmer att utfallet är gott. Regeringen anser att det är viktigt<br>att Libris kan fortsätta sin positiva utveckling och bibehålla sin centrala<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>198</p> <p>position som beläggnings-, låne- och katalogiseringshjälpmedel för bibli-<br>oteken och den intresserade allmänheten.</p> <p>Förutom att vara landets nationalbibliotek har KB en central roll som<br>samordnare och utvecklingsstödjande resurs inom biblioteksväsendet,<br>med särskild inriktning mot forskningsbiblioteken. Driften och förvalt-<br>ningen av Libris-systemet är ett tydligt exempel på denna roll. Ansvaret<br>för ansvarsbibliotekssystemet, som nu är fullt utbyggt, är ett annat. KB<br>fördelar också medel i syfte att få fjärrlånesystemet att fungera på ett för<br>det samlade biblioteksväsendet positivt sätt. Under de senaste åren har<br>KB därutöver haft ansvar för central upphandling av databaslicenser.</p> <p>KB har i uppdrag att vart tredje år rapportera om situationen vid hög-<br>skolebiblioteken. I den senaste treårsrapporten KB lämnade till regering-<br>en våren 1999 framgick att flera av de små och medelstora högskolebib-<br>lioteken haft en positiv utveckling under åren 1996-98. Anslagen har ökat<br>och de begränsade bibliotekslokalerna har ersatts av nya ändamålsenliga<br>byggnader. Denna utveckling har fortsatt under 1999. De äldre universi-<br>tetsbiblioteken har däremot haft svårigheter att bibehålla sin standard. De<br>besparingskrav som ålagts universiteten har ofta drabbat dess bibliotek.<br>Regeringen har ålagt universitetens och högskolornas styrelser att följa<br>utvecklingen. Regeringen kommer fortsatt att följa den utveckling som<br>sker på detta viktiga och strategiska område.</p> <p>Högskolebibliotekens verksamhet är stadd i stark utveckling. De för-<br>ändringar som under det senaste decenniet kännetecknat samhällsutveck-<br>lingen med växling mellan arbete och studier, fort- och vidareutbildning<br>och för den enskilde ibland, täta arbetsbyten och byten av bostadsort har<br>medfört att några av biblioteken på nya högskoleorter sökt sig nya ar-<br>betsformer. Forsknings- och folkbibliotekens serviceutbud närmar sig<br>varandra. Till detta kommer att den vetenskapliga informationen tenderar<br>att välja nya uttrycksformer. I allt större utsträckning tas ny teknik och<br>Internet i anspråk för att sprida forskningsresultaten. Författare och fors-<br>kare väljer att direkt vända sig till användarna och konsumenterna utan<br>att ta omvägen via förlag och traditionellt tryck. Högskolebiblioteken<br>måste ge studenter, forskare och lärare tillgång till den digitala informa-<br>tionen men samtidigt arbeta parallellt med den traditionella tryckta in-<br>formationen.</p> <p>Som ett led i att understödja och hjälpa lärosätena och dess bibliotek i<br>denna process gav regeringen KB i uppdrag att sköta förhandlingar för<br>lärosätenas räkning och göra en central upphandling av elektronisk in-<br>formation. Hösten 1999 beslutade regeringen att ett engångsbelopp skulle<br>utgå för en sådan upphandling. Resurserna disponerades i första hand för<br>att säkra högskolornas tillgång till vissa förlags digitala tidskrifter. Det<br>svenska elektroniska forskningsbiblioteket (Svebib) är därmed under ut-<br>veckling. Studenter och forskare, oberoende av vid vilket lärosäte man<br>befinner sig, har tillgång till en mängd vetenskapliga tidskrifter som inte<br>hade varit möjligt om lärosätena själva skulle ha upphandlat de digitala<br>prenumerationerna. Detta är särskilt betydelsefullt eftersom kostnaderna<br>för tidskriftsprenumerationerna under senare år har ökat, vilket inneburit<br>att lärosätena i första hand valt att minska på denna utgift när samtidigt<br>den egna budgeten stramats åt. På sikt kommer antalet tidskrifter i pap-<br>perskopior att minska och användningen av de digitala versionerna att<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>199</p> <p>öka. Härigenom minskar prenumerationsavgifterna samtidigt som allt fler<br>studenter och forskare får tillgång till tidskrifterna. Regeringen anser att<br>detta arbete är viktigt och KB bör fortsätta stödja övergången till elektro-<br>nisk information under ett uppbyggnadsskede. Efter KB:s ombyggnation<br>av fastigheten i Humlegården har nu bibliotekets verksamhet återtagit sin<br>volym. Fler besökare får plats i de större lokalerna och nya bergrum har<br>börjat användas. Regeringen bedömer att verksamheten behöver en för-<br>stärkning av anslaget för att klara de uppgifter som regeringen ålagt<br>myndigheten. I budgetpropositionen för år 2001 föreslår regeringen att<br>KB:s anslag höjs med 25 miljoner kronor.</p> <p>Arkivet för ljud- och bild</p> <p>Från den 1 januari 2001 byter myndigheten namn till Statens ljud- och<br>bildarkiv vilket riksdagen tidigare tagit ställning till (prop.<br>1999/2000:100). I denna proposition omnämns dock myndigheten med<br>sitt nuvarande namn, Arkivet för ljud och bild (ALB).</p> <p>ALB:s verksamhet regleras i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av<br>dokument. Arkivet skall möjliggöra forskning kring svensk kultur och<br>samhälle genom att samla in, bevara och tillhandahålla den del av medi-<br>autbudet i Sverige som offentliggörs i form av ljudupptagningar och rör-<br>liga bilder. Samlingarna är enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk normalt endast tillgängliga för forskning-<br>sändamål.</p> <p>Mediautvecklingen och den tekniska utvecklingen påverkar i allra hög-<br>sta grad ALB:s verksamhet. Den digitala tekniken och utbredningen av<br>Internet gör att hela mediesamhället, och särskilt ljud- och bildområdet,<br>befinner sig i en brytningstid. Omfattningen av tillgängliga ljud- och<br>bildmedier ökar snabbt. Allt fler radio- och TV-kanaler kommer att sända<br>program, regionalt och/eller över hela landet via marknät, satellit eller<br>kabel. Redan idag sänder ett tiotal kanaler via digitala marknätet. Den<br>framtida utvecklingen avgörs av både politiska beslut men också av<br>marknadens intresse för denna teknik. Den ökade bredbandstäckningen<br>medför också nya förutsättningar för att producera, distribuera och kon-<br>sumera ljud och rörliga bilder.</p> <p>Möjligheterna att digitalisera material är den tekniska faktor som på-<br>verkar myndighetens uppdrag. De flesta leveranser som ALB tar emot är<br>i form av analoga ljud- och videoband. Den digitala tekniken kommer<br>dock bli dominerande för produktion av ljud- och bildupptagningar och<br>då blir det också naturligt att låta pliktleveranser ske i digital form.</p> <p>Digital lagring av ljud och framförallt rörliga bilder är utrymmeskrä-<br>vande. Materialet måste därför komprimeras vid lagring och överföring.<br>Regeringen anser att ALB måste överväga de risker som komprimering<br>av digital lagring innebär i form av eventuellt bortfall av information etc.<br>ALB bör överväga dagens och framtidens krav på kvalitet mot vad som<br>är ekonomiskt rimligt.</p> <p>ALB:s huvuduppgift, att säkra det långsiktiga bevarandet, har blivit<br>alltmer problematiskt. Regeringen anser att ALB bör utveckla specialist-<br>kompetens på framför allt digital masslagring för ett långsiktigt bevaran-<br>de. ALB bör inom detta område samverka med andra myndigheter som<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>200</p> <p>står inför liknande problem som t.ex. KB och Riksarkivet. ALB bör dra<br>nytta av den kunskap och forskning som universitet och högskolor och<br>andra aktörer har när det gäller utveckling av digitalt bevarande.</p> <p>Regeringen bedömer att kostnader för myndighetens uppgifter samt för<br>uppbyggande av kompetens inom digitalt bevarande inte ryms inom be-<br>fintliga ekonomiska ramar. Regeringen föreslår därför i budgetproposi-<br>tionen för år 2001 en höjning av anslaget med 7 miljoner kronor.</p> <h3>9.2 E-plikt</h3> <p>Regeringens bedömning: För att arkiv och bibliotek skall kunna få<br>möjlighet att framställa exemplar av verk som förekommer elektro-<br>niskt över datanät krävs att bl.a. EG-direktivet om skydd för datorpro-<br>gram först ändras. Regeringen bör verka för en sådan förändring.</p> <p>Bakgrund: I betänkandet Pliktexemplarslagen m.m. (bet. 1995/96:KrU4)<br>föreslog kulturutskottet att riksdagen skulle ge regeringen i uppdrag att<br>göra en översyn av pliktexemparslagen, vilket också blev riksdagens be-<br>slut. Regeringen tillkallade den 10 oktober 1996 en särskild utredare för<br>att göra en översyn av lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.<br>Enligt direktiven skulle utredningen även överväga huruvida elektronisk<br>information som inte omfattas av den nuvarande pliktexemplarslagen<br>skall vara föremål för leveransplikt i framtiden samt överväga och föreslå<br>ändringar i pliktexemplarslagen i syfte att säkra förutsättningar för forsk-<br>ning och för att bevara och säkra tillgången till kulturarvet. Frågan om en<br>eventuellt utökad leveransplikt skulle belysas, hur den skulle kunna ut-<br>formas och av vem den skulle fullgöras. De tekniska frågorna skulle ut-<br>redas särskilt med inriktning på hur en sådan pliktleverans skulle kunna<br>ske. Slutligen skulle utredaren ta ställning till om leveransplikten skall<br>gälla för elektroniska dokument som utgör underlag för sådant tryckt<br>material som i dag är leveranspliktigt. Utredningen har kallat sig E-<br>pliktutredningen. Uppdraget redovisades den 2 maj 1998. Rapporten har<br>remissbehandlats.</p> <p>Utredningens förslag: Utredaren menar att målen och syftena för<br>pliktexemplar liksom tidigare är att vi skall bevara och tillhandahålla vårt<br>kulturarv, dvs. yttringar av svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kul-<br>tur för eftervärlden. Det finns stora mängder elektroniskt publicerat mate-<br>rial som väl uppfyller de kriterier som anges i de allmänna förutsättning-<br>arna för leveransplikt. Det sprids omfattande mängder av information i<br>samhälleliga, vetenskapliga och kulturella frågor. Ofta saknar det som<br>publiceras online en tryckt motsvarighet. För att det inte skall uppstå sto-<br>ra luckor i vårt framtida kulturarv är det därför motiverat med ett syste-<br>matiskt insamlande och bevarande av dagens utbud av online-<br>information.</p> <p>Utredaren menar att den elektroniska online-informationen som är till-<br>gänglig i landet och som rör svenska förhållanden bör samlas in så full-<br>ständigt som möjligt. Informationsintresset för övriga kategorier av on-<br>line-information till exempel privatpersoners hemsidor eller lokal före-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>201</p> <p>ningsinformation etc. är lägre och kan av resursskäl inte motivera ett full-<br>ständigt bevarande. Ett urval skulle dä vara tillräckligt. Insamlingen av<br>detta urval skulle ske högst fyra gänger per år. Ett urval av de on-<br>linedatabaser som inte levereras som pliktexemplar i annan form bör<br>samlas in en gång per år i den form och med det innehåll de har just då.<br>Fler datorprogram och datorspel bör samlas in än vad som sker i dag.<br>Elektroniska förlagor till tryckta skrifter bör inte inkluderas i pliktex-<br>emplarslagen, men KB bör verka för insamling genom frivilliga överens-<br>kommelser.</p> <p>Som metod för insamlandet föreslår utredaren att allmänt tillgänglig<br>online-information skall samlas in av KB eller av ALB med hjälp av ro-<br>botteknik. Ett urval av allmänt tillgängliga online-databaser skall efter<br>anmodan levereras till KB eller ALB. För att kunna samla in allmänt till-<br>gängligt online-material krävs ändringar i pliktexemplarslagen. Utreda-<br>ren föreslår att KB och ALB ges rätt att kräva utlämnande av lösenord för<br>åtkomst av allmänt tillgängligt online-material. Vidare föreslås en be-<br>stämmelse om att sammanställningar i digital form (databaser) som gjorts<br>tillgängliga för allmänheten och som rör svenska förhållanden lämnas<br>som pliktexemplar på anmodan av den myndighet som regeringen be-<br>stämmer. Sammanställningar som rekvireras på detta sätt bör samlas in i<br>helhet en gång per år i tvä exemplar i den form och med det innehåll de<br>har just då. Pliktexemplarslagen föreslås också ändras så att sådana do-<br>kument för elektronisk återgivning som lagrar annat än text eller fast bild<br>skall lämnas i åtta exemplar i stället för som tidigare ett.</p> <p>För att göra det möjligt för KB, ALB och Lunds universitetsbibliotek<br>att samla in och bevara datorbaserat material anser utredaren att be-<br>stämmelserna i 16 § upphovsrättslagen (1960:729) bör kompletteras med<br>en bestämmelse i en ny 16 a § samma lag som ger dessa institutioner rätt<br>att framställa exemplar av verk som är tillgängliga via online-förbindelse.<br>Bestämmelsen skulle inte innehålla någon motsvarighet till förbudet i<br>16 § mot framställning av exemplar av datorprogram. Bestämmelsen i 21<br>§ upphovsrättslagen om rätt till offentliga framföranden utan upphovs-<br>rättsmannens tillstånd kompletteras dock med en bestämmelse om att<br>detta inte gäller datorprogram.</p> <p>Utredarens slutsatser avseende möjligheterna att tillhandahålla materi-<br>alet med hänsyn till upphovsrättslagen och personuppgiftslagen<br>(1998:204) är att tillhandahållandet av det databaserade material som har<br>kopierats måste begränsas till forskare.</p> <p>Slutligen menar utredaren att nuvarande myndighetsstruktur och an-<br>svarsgränser skulle stå fast. KB skall ha ansvaret för text och fasta bilder<br>medan ALB har ansvar för det audiovisuella materialet. När det gäller<br>bevarandefrågor av elektroniskt lagrad information kvarstår behovet av<br>ett utredningsarbete. Bevarandet ställer helt andra krav än bevarandet av<br>tryckta skrifter. Lagringsmediet är mindre beständigt eftersom de teknis-<br>ka systemen och programvarorna snabbt blir föråldrade. Utredaren anser<br>att ALB, KB och Riksarkivet bör få i uppdrag att gemensamt kartlägga<br>problemets art och omfattning.</p> <p>Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker i huvudsak för-<br>slagen. Flera framhåller dock vissa problemområden. Förslaget att mate-<br>rial som är tillgängligt endast med hjälp av lösenord skall insamlas utan<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>202</p> <p>undantag ifrågasätts av bl.a. Lunds universitet, Stockholms universitet,<br>Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek, Kungl. Tekniska högskolan,<br>Chalmers tekniska högskola AB samt Copyswede och Konstnärliga och<br>litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS). Chalmers tekniska hög-<br>skola AB (CTH) påpekar att insamling av material med lösenord eller<br>krypterat material ger praktiska insamlingsproblem och att utlämnandet<br>av lösenord medför en klar risk att företags- och organisationsinterna<br>material får en oavsedd spridning och kan bli tillgängligt för konkurren-<br>ter.</p> <p>Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden, menar att det är<br>svårt att upprätthålla någon skillnad mellan vad utredningen benämner<br>online-databaser och övrigt webb-material. Universitetet menar att utred-<br>ningens definition, som tar sikte på att samla in material med hjälp av s.k.<br>web-robotar, inte kan styra tolkningen av upphovsrättslagen (URL). Frå-<br>gor som bör uppmärksammas hänger samman med material som i och för<br>sig är åtkomligt via www men som kanske har lagts ut utan rättighetsin-<br>nehavarens medgivande eller i övrigt inte kan anses som offentliggjort.<br>Av flera skäl bör lagstiftningen avstyrkas i nuvarande skede. Det är för<br>tidigt att lägga fram nationella lagförslag som är villkorade av ändringar-<br>na i EG-rätten. Att verka för en ändring av EG:s datorprogramdirektiv tar<br>tid. Det finns också anledning att avvakta den pågående lagstiftningspro-<br>cessen inom EG som avser harmonisering av upphovsrätten bl.a. med<br>avseende på exemplarframställning och inskränkningar i upphovsrätten.</p> <p>Datainspektionen anser att förslaget innehåller ett flertal integritetsas-<br>pekter och rättsliga aspekter som behöver utredas vidare. Bl.a. gäller det<br>personuppgiftslagen där tolkningen av 19 § tillåter behandling av känsli-<br>ga uppgifter för forsknings- och statistikändamål. Datainspektionen anser<br>det tveksamt att meningen med undantaget tillkommit för det ändamål<br>som nu är i fråga och avstyrker därför förslaget i dess nuvarande utform-<br>ning. Både Datainspektionen och Stockholms universitet, juridiska fa-<br>kultetsnämnden, anser att förslaget saknar detaljerade bestämmer om<br>gränser för vad som skall få samlas in, vad som skall gälla om informa-<br>tion till de registrerade, utlämnande samt tekniska och organisatoriska<br>säkerhetsåtgärder. CTH menar att utredningen borde belyst frågan om det<br>finns någon fara i insamling och tillhandahållande av t.ex. privata<br>webbsidor. Möjlighet att med datorns hjälp söka i och sammanställa in-<br>formation för oetisk eller integritetskänslig kartläggning och kontroll-<br>verksamhet kan ge kraftfulla effekter. Det är viktigt att man inte riskerar<br>att dra felaktiga slutsatser p.g.a. att upphovsmannens identitet dolts eller<br>förvanskats eller att dokument ändrats av annan än upphovsrättsmannen.<br>Vissa versioner av tryckt material borde ha elektroniska versioner som<br>levereras som pliktexemplar. Växjö universitet påpekar också autentici-<br>tetsproblemet.</p> <p>Många remissinstanser anser att de insamlade elektroniska medierna<br>bör vara tillgängliga för enskilda studier och studenter och inte begränsas<br>till enbart forskare. Flertalet högskolor anser att materialet bör göras till-<br>gängligt genom samtliga universitets- och högskolebibliotek. Sveriges<br>Television, Svenska Förläggareföreningen och Svenska Multimediaföre-<br>ningen anser att de exemplar som föreslås lämnas enligt pliktexemp-<br>larslagen endast bör få användas för forskningsändamål. Copyswede och<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>203</p> <p>KLYS vänder sig mot utredningens påstående att online-material anses<br>vara utgivet. Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI)<br>påpekar att samhällets allmänna intresse av yttrandefrihet och informa-<br>tionsfrihet inte är avsett att förverkligas genom de insamlande och beva-<br>rande institutioner som utpekas i pliktleveranslagstiftningen. Dessa myn-<br>digheters tillhandahållande av insamlat material är begränsat till kvalifi-<br>cerad forskning. SAMI anser att detta bör fortsätta gälla och särskilt för<br>material i digital form eftersom tekniken medför att detta material är sär-<br>skilt känsligt för kopiering och annat utnyttjande.</p> <p>De flesta remissinstanserna instämmer i att KB och ALB skall svara för<br>insamlandet och bevarandet av det digitala materialet. Hur elektroniskt<br>material skall bevaras långsiktigt anses dock vara problematiskt av flera<br>remissinstanser. Enligt Riksarkivet kvarstår ett behov av utredningsarbete<br>vad gäller långsiktigt bevarande av elektroniskt lagrad information.<br>Många remissinstanser tror att kostnaderna för insamlande och bevarande<br>kommer att vara högre än vad utredaren föreslagit. Högskolan i Jönkö-<br>ping anser att den tekniska utvecklingen och migreringsfrågorna är ett<br>stort problem. En speciell utredning borde tillsättas specifikt i dessa frå-<br>gor.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Pliktexemplarslagen omfattar<br>idag bl.a. sådana elektroniska dokument som finns i fixerad form och<br>som kan köpas, lånas osv. Det är huvudsakligen cd-rom, disketter, video-<br>gram och fonogram. Däremot omfattar lagen inte information som görs<br>tillgänglig via online-förbindelse eller elektroniska dokument som utgör<br>underlag för tryckt material. Den snabba tekniska utvecklingen på infor-<br>mationsområdet leder till att en allt större del av informationsflödet inte<br>framställs som dokument i fixerad form. Sådan information faller utanför<br>pliktexemplarslagen i dess nuvarande utformning. Det är viktigt att för<br>eftervärlden och för forskningsändamål bevara och tillhandahålla yttring-<br>ar av svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kultur. Vårt kulturarv in-<br>nefattar ett brett spektra av spår från mänsklig aktivitet. Somligt går att<br>bevara, men på det stora hela är det bara ett urval. Vårt kulturarv måste<br>säkras, men selektivt, utan kvalitetskriterier, och i rimlig omfattning.</p> <p>Betänkandet E-plikt och den remissbehandling som genomförts visar<br>att en stor del av remissopinionen är positivt inställda till ett så stort be-<br>varande som möjligt av vårt digitala kulturarv. Internationellt har under<br>en längre tid förhandlingar pågått om ett EG-direktiv om upphovsrätten i<br>informationssamhället. Utgångspunkten för förhandlingarna har varit<br>bl.a. EU-kommissionens förslag (COM(97)628) till direktiv för harmoni-<br>sering av upphovsrätten med särskild betoning på digitala nyttjanden. I<br>dessa förhandlingar har diskuterats om arkiv och bibliotek skall medges<br>rätt att i pliktexemplarssammanhang kringgå spärrar i form av t.ex. lö-<br>senord. Något beslut i frågan har ännu inte fattats.</p> <p>Av 16 § upphovsrättslagen (1960:729) framgår att vissa arkiv och bib-<br>liotek har rätt att framställa exemplar av verk för bl.a. bevarande-,<br>kompletterings- eller forskningsändamål. Denna rätt omfattar dock inte<br>datorprogram. Denna bestämmelse har införts till följd av EG-direktivet<br>(91/250/EG) om rättsligt skydd för datorprogram. I det online-material<br>som E-pliktutredningen föreslår skall komma att insamlas finns ett stort<br>antal datorprogram. För att utredningens förslag skall kunna genomföras<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>204</p> <p>krävs därför att EG-direktivet om rättsligt skydd för datorprogram först<br>ändras. Under arbetet med det ovan nämnda EG-direktivet om upphovs-<br>rätt i informationssamhället har frågan om ändringar av datorprogramdi-<br>rektivet väckts. Kommissionen har hittills inte velat företa några ändring-<br>ar i datorprogramdirektivet, och har fått stöd av flera medlemsstater.<br>Kommissionen har nu deklarerat att man skall se över behovet av änd-<br>ringar i direktiven. Kommissionen har även presenterat en rapport med<br>en översyn av datorprogramdirektivets genomförande i medlemsstaterna,<br>vilken dock inte innehåller några förslag till ändringar av datorprogram-<br>direktivet. Så länge datorprogramdirektivet inte ändrats kan alltså arkiv<br>och bibliotek i Sverige inte ges rätt att framställa exemplar av verk som<br>förekommer i elektronisk form över datanät, eftersom dessa verk ofta<br>innehåller datorprogram. Den internationella utvecklingen måste därför<br>avvaktas. Sverige bör därvid verka för en förändring av datorprogramdi-<br>rektivet.</p> <h3>9.3 Sunet</h3> <p>Det svenska universitetsdatanätet Swedish University Computer Network<br>(SUNET) har sedan sin tillkomst i början av 1980-talet ständigt expande-<br>rat och byggts ut för att befrämja datakommunikation och informations-<br>hantering mellan och inom svenska universitet och högskolor. Från 1989<br>till 1999 ökade antalet anslutna datorer ungefär 60 gånger. Som föreslogs<br>i förra forskningspolitiska propositionen Forskning och samhälle (prop.<br>1996/97:5) har dessutom drygt 120 folkbibliotek och länsmuseer i hela<br>Sverige anslutit sig till SUNET. Genom SUNET har i dag samtliga<br>svenska universitet och högskolor förbindelser med en kapacitet om 155<br>Mbit/s.</p> <p>SUNET har historiskt sett haft en främjande verkan på svenska univer-<br>sitets och högskolors kapacitet att hantera ledningsbunden datatrafik.<br>Tidigare lyckade satsningar gör att trafiken i dag fungerar tillfredsstäl-<br>lande. Samtidigt får detta förhållande inte innebära att utbyggnaden av<br>det svenska universitetsdatanätet anses slutförd. Istället bör SUNET även<br>i framtiden tillförsäkras resurser för att bygga ut datanätet i rimlig takt.</p> <p>För närvarande gäller de angelägnaste uppgifterna för en fortsatt väl<br>fungerande elektronisk informationshantering vid svenska universitet och<br>högskolor inte så mycket kapaciteten att kommunicera mellan lärosätena<br>som att se till att varje universitet och högskola har ett väl fungerande<br>lokalt nät för den högskoleinterna datakommunikationen. På detta områ-<br>de kan SUNET med sin kompetens och erfarenhet utgöra ett gott stöd.</p> <p>Ett annat angeläget område är trafiken mellan universitet och högsko-<br>lor i Sverige och utlandet. För att effektivisera det internationella infor-<br>mationsutbytet samarbetar de nordiska länderna sedan slutet av 1980-<br>talet inom datanätet NORDUnet. Genom NORDUnet sköts informa-<br>tionstrafiken såväl till och från USA som till och från Europa. Här utgör<br>fortfarande informationsutbytet med USA mer än hälften av den samlade<br>trafikvolym som hanteras av SUNET och det är därför av intresse att<br>konstatera att överföringskapaciteten till och från USA nyligen byggts ut<br>till att omfatta sammanlagt 620 Mbit/s.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>205</p> <p>Samtidigt finns planer inom Europeiska kommissionen att inom ramen<br>för det s.k. GEANT-projektet stärka kommunikationskapaciteten mellan<br>de olika nationella nätverken så att den i slutet av 2001 når 2,5 Gbit/s.<br>Om en sådan utbyggnad kan genomföras gemensamt behöver satsningen<br>enligt gällande beräkningar inte ta alltför stora resurser i anspråk för vart<br>och ett av de enskilda deltagande länderna. Dock gör regeringen bedöm-<br>ningen att dataöverföring mellan det svenska universitetsdatanätet och<br>icke-europeiska datanät av kostnadsskäl även fortsättningsvis bör ske<br>över de anslutningar som tillhandahålls av NORDUnet.</p> <p>För närvarande gäller den största kostnadsökningen inom SUNET upp-<br>rätthållandet och utbyggnaden av de internationella förbindelserna, i syn-<br>nerhet förbindelser med icke-europeiska länder. I samband med att en<br>utbyggnad av ett europeiskt datanät diskuteras är det därför viktigt att<br>framhålla att en sådan utbyggnad inte får äventyra de svenska universi-<br>tetens och högskolornas kapacitet för datainformationsöverföring till och<br>från USA samt övriga världen. I en prioriteringssituation skall den trafik<br>som står för den större volymen i första hand säkerställas.</p> <h3>9.4 Säkerhetslaboratorium och nytt djurhus</h3> <p>Regeringens bedömning: Av de nya resurser som riksdagen anvisat<br>för forskning och forskarutbildning under perioden 2001-2003 bör<br>medel fördelas för att bygga ett modernt djurhus. Fördelningen bör<br>öka successivt för att år 2003 uppgå till 20 miljoner kronor. Av de nya<br>resurserna föreslås i budgetpropositionen för år 2001 att 5 miljoner<br>kronor fördelas för ändamålet under budgetåret.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Den internationella utvecklingen<br>ifråga om smittsamma sjukdomar kräver intensiv uppmärksamhet, hand-<br>lingsberedskap och åtgärder. Antalet infektionssjukdomar i världen ökar<br>och många mikroorganismer ändrar egenskaper och utbredning. Till-<br>sammans med att tidigare helt okända smittämnen dyker upp utgör de ett<br>hot mot folkhälsan såväl globalt som i Sverige eftersom det kraftigt öka-<br>de resandet i världen gör att nationsgränser allt mindre fungerar som hin-<br>der för smittspridning.</p> <p>hiv/aids-epidemin fortsätter att expandera globalt, framför allt i Afrika<br>och i Asien. Det finns i dag inget botemedel mot aids men i industrilän-<br>derna behandlas hiv-infekterade patienter med bromsmediciner som för-<br>dröjer sjukdomsutvecklingen. Denna behandling är mycket dyr och har<br>hittills endast undantagsvis varit tillgänglig i utvecklingsländer. Tillgång<br>till ett fungerande hiv-vaccin skulle utan tvivel vara det effektivaste sättet<br>att få den globala hiv-epidemin under kontroll.</p> <p>Många medicinska framsteg har gjorts genom experiment som inbegri-<br>per djur. Det gäller exempelvis vacciner, behandling av tuberkulos, dia-<br>betes, högt blodtryck och cancer. I dag utvecklas metoder som gör det<br>möjligt att utföra forskning på alternativa sätt, t.ex. med cellkulturer. Re-<br>gering och riksdag har tidigare vidtagit en rad åtgärder för en restriktiv<br>användning av experiment med djur. Fortfarande återstår en mängd an-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>206</p> <p>gelägna medicinska problem som för sin lösning kräver fortsatt forsk-<br>ning, forskning som till stora delar förutsätter experiment med djur. En-<br>ligt lag ställs vid sådan forskning stora krav på god djurhållning och und-<br>vikande av onödigt lidande under och efter försöket. Det är av stor vikt<br>att de experiment som skall utföras vid det nya djurhuset noga prövas<br>enligt de etiska regler som gäller för experiment med djur i Sverige. Den<br>nya djurskyddslagen från 1998 inbegriper även försöksdjur och där beto-<br>nas att djuren skall skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det<br>främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Det nu<br>planerade djurhuset är avsett för primater. Djurhållning av primater stäl-<br>ler särskilda krav på utrymme, stimulans och social samvaro<br>(grupplevande primater). Det är angeläget att kunskap om dessa djurs<br>naturliga beteenden särskilt beaktas. Det ankommer på statens jordbruks-<br>verk att ge råd och föreskrifter.</p> <p>Det är önskvärt att svensk medicinsk forskning är föregångare även när<br>det gäller omsorgen om de djur som används i försöken. Det är därför<br>angeläget att det nya primatdjurhuset byggs med en standard som inte<br>bara uppfyller gällande minimikrav utan också återspeglar ett insiktsfullt<br>och generöst förhållningssätt vad gäller omsorgen om försöksdjuren.</p> <p>För att det i Sverige även fortsättningsvis skall kunna bedrivas kvalifi-<br>cerad forskning som kräver experiment med djur, framför allt om hiv/aids<br>men även andra sjukdomar, kommer byggandet av ett nytt djurhus på<br>Karolinska Institutets område att ingå i den forskningspolitiska struk-<br>tursatsningen. Det gamla djurhuset uppfyller inte längre de djurhåll-<br>ningskrav som måste ställas på verksamheten. Regeringen har under<br>ärendets beredning övervägt alternativet att inte låta bygga ett nytt djur-<br>hus utan i stället låta berörd forskning flytta utomlands till någon av de få<br>moderna anläggningar som finns. Detta har dock bedömts vara en oac-<br>ceptabel lösning mot bakgrund av bl.a. Sveriges möjlighet att fylla en<br>viktig funktion för den internationellt inriktade forskningen på området<br>och samtidigt kunna upprätthålla en hög nationell beredskapsnivå.</p> <p>Med hänsyn till rådande brister i nuvarande djurhus är det viktigt att<br>det nya djurhuset kan tas i bruk inom en snar framtid. Det nya djurhuset<br>beräknas stå klart under år 2002. Regeringen bedömer att de kraftigt öka-<br>de lokalkostnaderna inte endast kan finansieras genom höjt avgiftsuttag<br>från de forskare som utnyttjar anläggningen utan att anslaget till Smitt-<br>skyddsinstitutet, som formellt ansvarar för djurhuset, bör höjas med ca 30<br>miljoner kronor. Av de nya resurser som riksdagen anvisat för forskning<br>och forskarutbildning under åren 2001-2003 bör medel fördelas för att<br>bygga ett modernt djurhus. Fördelningen bör öka successivt för att år<br>2003 uppgå till 20 miljoner kronor. Av de nya resurserna föreslås i bud-<br>getpropositionen för år 2001 att 5 miljoner kronor fördelas för ändamålet<br>under budgetåret.</p> <p>Satsningen på det nya moderna djurhuset skall också ses tillsammans<br>med det säkerhetslaboratorium (BSL4-nivå) vid Smittskyddsinstitutet<br>som kommer att stå färdigt under hösten 2000. Genom tillkomsten av<br>detta säkerställs Sveriges kapacitet att hantera alla farliga smittämnen och<br>därmed finns en god grund för att Sverige även fortsättningsvis skall ha<br>ett gott smittskydd och kunna ha en framträdande roll inom den forskning<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>207</p> <p>som internationellt bedrivs inom smittskyddsområdet. Laboratoriet har Prop. 2000/2001:3<br>även en nyckelroll för den svenska beredskapen inom totalförsvaret.</p> <h2>10 Forskning till stöd för andra politikområden</h2> <h3>10.1 Forskning om brott och åtgärder mot brott</h3> <p>Brottslighet måste förebyggas och bekämpas genom en human och ra-<br>tionell kriminalpolitik grundad på kunskap om brottsligheten och med<br>utnyttjande av moderna och effektiva metoder. Forsknings- och utveck-<br>lingsverksamheten (FoU) spelar en avgörande roll. Myndigheterna inom<br>rättsväsendet behöver underlag såväl för att bestämma vilka åtgärder som<br>skall vidtas, som för att kunna följa effekterna av sin verksamhet och ut-<br>veckla sina arbetsmetoder. Nya former av kriminalitet har medfört ett allt<br>större behov av ny kunskap om brott och åtgärder mot brott. En effektiv<br>kriminalpolitik kräver emellertid en bred ansats. Brottsförebyggande åt-<br>gärder krävs inom alla samhällsområden.</p> <p>Inom rättsväsendet sker forsknings- och utvecklingsverksamhet fram-<br>förallt vid Brottsförebyggande rådet och Rättsmedicinalverket. Viss FoU-<br>verksamhet förekommer även inom kriminalvården och Statens krimi-<br>naltekniska laboratorium. Brottsoffermyndigheten finansierar genom<br>brottsofferfonden forskning som rör brottsoffer.</p> <p>Den kriminalvetenskapliga grundforskningen vid universitet och hög-<br>skolor är viktig för de rättstillämpande myndigheterna bl.a. som rekryte-<br>ringsbas för kvalificerade utredare och forskare. Rättsväsendets myndig-<br>heter har påtalat att det råder brist på forskningskompetenta lärare och<br>handledare, som kan bidra till kompetensutvecklingen inom rättsväsendet<br>och andra berörda myndigheter.</p> <p>Den kriminalvetenskapliga forskningen var i början av 1990-talet fö-<br>remål för en stor översyn (SOU 1992:80). I samband med denna fram-<br>hölls att det fanns ett starkt behov att förstärka grundforskningen vid uni-<br>versitet och högskolor. Utredningen pekade också på obalansen mellan<br>universitet och sektorsmyndigheter vad gällde resurstilldelningen. Sek-<br>torsmyndigheterna förfogade över 70 procent av de samlade resurserna<br>för den kriminalvetenskapliga forskningen. Regeringen uttalade i den<br>proposition som följde (prop. 1992/93:170) att tyngdpunkten och därmed<br>resurserna vad avser grundforskning inom det kriminalvetenskapliga fäl-<br>tet bör koncentreras till universitet och högskolor. Åren 1993/1994 an-<br>slogs 800 000 kronor för att starta upp ett kriminalvetenskapligt nätverk<br>vid Lunds universitet. Dessutom fördes fyra miljoner av BRÅ:s resurser<br>över till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) för<br>att användas till kriminalvetenskaplig forskning. För den kriminalveten-<br>skapliga forskningens utveckling är också större grundforskningsprojekt<br>av programforskningskaraktär av stor betydelse.</p> <p>För att en relevant och effektiv kriminalpolitik skall kunna utformas<br>och utvecklas är kunskap om de olika faktorer, miljöer och processer som<br>bidrar till att individer begår brott av grundläggande betydelse för hur<br>kriminalpolitiken skall utformas. Denna kunskap behövs för att förstå<br></p> <p>208</p> <p>vilka samhällsförhållanden och samhällsförändringar som kan påverka Prop. 2000/2001:3<br>brottsligheten och därmed vilka förhållanden som det brottsförebyggande<br>arbetet bör inriktas mot. Det är också angeläget att de åtgärder som vidtas<br>följs upp och utvärderas. Sådana utvärderingsprojekt kan avse utform-<br>ning, genomförande och effekter av åtgärder inom de tre centrala pro-<br>blemområdena för brottspreventionen; att förebygga tillfällesbrottslighe-<br>ten, att minska nyrekryteringen till kriminella livsstilar och att minska<br>brottsaktiviteten hos de ständigt återfallande brottslingarna. Vad gäller<br>återfallsbrottslingarna är forskning om riskbedömningar avseende risken<br>för återfallsbrottslighet av stort värde.</p> <p>Angelägna forskningsområden</p> <p>Frågor som rör ekonomisk brottslighet, brottsoffer och internationella<br>jämförelser återfinns för närvarande bland dem som ur ett kriminalpoli-<br>tiskt perspektiv är prioriterade.</p> <p>Vad gäller ekonomisk brottslighet framhålls i en strategi för samlade<br>åtgärder mot ekobrottsligheten (skr. 1994/95:117) att det för framtiden<br>behövs ett betydligt bättre underlag än det som finns tillgängligt för att<br>samhället fortlöpande skall kunna följa utvecklingen av den ekonomiska<br>brottsligheten och efter hand sätta in lämpliga och effektiva motåtgärder.</p> <p>För att initiera och stimulera forskning om ekonomisk brottslighet till-<br>delades därför BRÅ 3, 6 respektive 8 miljoner för budgetåren 1998, 1999<br>respektive 2000. Huvuddelen av medlen har utlysts som projektmedel för<br>forskning om ekonomisk brottslighet, som forskare från universitet och<br>högskolor har kunnat ansöka om.</p> <p>Forskning om brottsoffer är av stor betydelse, bl.a. för att man i framti-<br>den skall kunna minska människors utsatthet och rädsla för brott samt<br>utveckla insatserna för brottsoffer. Exempel på områden som det finns<br>skäl att uppmärksamma är varför vissa grupper är särskilt utsatta för<br>brott, upprepad viktimisering och brottsoffrens ställning inom rättsväsen-<br>det.</p> <p>Den kriminalvetenskapliga internationellt jämförande forskningen be-<br>höver utvecklas. Komparativ forskning om förhållanden i olika länder ger<br>insikter om brottslighetens orsaker, som inte kan fås i en nationell kon-<br>text. Undersökningar kan göras angående i vilken mån orsaksförklaringar<br>till brottslighet i ett land äger giltighet i ett annat land och studera i vilken<br>mån eventuella skillnader i brottsutveckling, brottsnivå och brottslighe-<br>tens art förklaras av centrala kriminalsociologiska variabler snarare än av<br>direkt kontrollpolitiska.</p> <p>Vid sidan av dessa forskningsområden finns det ett fortsatt stort behov<br>av forskning som kan ge underlag för ett bättre resursutnyttjande inom<br>rättsväsendet och för ett effektivare reaktionssystem. Polisforskning är ett<br>sådant område. De stora strukturella förändringarna av polisväsendet,<br>införandet av nya arbetsmetoder, statsmaktens satsningar på polisväsen-<br>det samt de senare årens debatt om polisens effektivitet har bidragit till<br>ett ökat kunskapsbehov.</p> <p>209</p> <h3>10.2 Forskning om den offentliga sektorn och demokrati-<br>forskning</h3> <p>Den offentliga sektorn har under 1990-talet genomgått genomgripande<br>strukturförändringar. Förvaltningen har renodlats och koncentrerats till<br>kärnverksamheter. Utveckling av service och ärendehantering sker i allt<br>högre utsträckning med hjälp av ny teknik. Kvalificerad forskning om<br>den offentliga sektorns utveckling är ett väsentligt bidrag till att öka kva-<br>liteten i den offentliga sektorns långsiktiga förändringsarbete.</p> <p>Ansvaret för att genomföra programmet Forskning om offentlig sektor<br>(FOS) lades genom riksdagens beslut med anledning av propositionen<br>Forskning om den offentliga sektorn (prop. 1991/92:16, bet.<br>1991/92:FiU4, rskr. 1991/92:14) på Humanistisk-samhällsvetenskapliga<br>forskningsrådet (HSFR).</p> <p>FOS-programmet består av två centrumbildningar; Stockholm Center<br>for Organizational Research (SCORE) och Centrum för forskning om<br>offentlig sektor (CEFOS) i Göteborg, två disciplinprogram (&quot;Demokrati i<br>förändring&quot; och &quot;Institutionell omvandling i den offentliga sektorn&quot;), ett<br>mångvetenskapligt program (&quot;Stat och människa&quot;) och ett gästfors-<br>karprogram. Programmet är finansierat till år 2005. I regeringens propo-<br>sition Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5) aviserades att en utvär-<br>dering av hela programmet skall ske. HSFR kommer inom kort att ge-<br>nomföra denna.</p> <p>Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet har till regering-<br>en inlämnat en gemensam forskningsstrategi. I denna anges ett antal<br>forskningsfrågor som är aktuella för hela den offentliga sektorn, t.ex. de-<br>mografi- och demokratifrågor samt internationaliseringen. Förbunden<br>anger att forskningen om den offentliga sektorn i ökad utsträckning bör<br>vara en gemensam angelägenhet för staten tillsammans med kommunerna<br>och landstingen.</p> <p>Arbetsgruppen för forskningsfrågor i Justitiedepartementet har i detta<br>sammanhang en viktig roll. Till arbetsgruppens uppgifter hör att vara ett<br>forum för ömsesidigt utbyte av information och erfarenheter mellan före-<br>trädare för staten, kommunerna och landstingen.</p> <p>Regeringen delar förbundens syn på behovet av att i större utsträckning<br>beakta behovet av en ökad samverkan och dialog om den framtida forsk-<br>ningen om den offentliga sektorn. Dialogen bör leda till förslag på åtgär-<br>der som stärker forskningen, identifierar väsentliga gemensamma forsk-<br>ningspolitiska områden och hur ett ökat gemensamt ansvar bör utvecklas.<br>De åtgärder som vidtas bör leda till ett bättre utbyte mellan praktiker och<br>forskare och till att resultat från forskningen bidrar till ökad kunskap in-<br>om området och till praktisk användning.</p> <p>Under senare år har det svenska samhället genomgått stora förändring-<br>ar. Medlemsskapet i den Europeiska unionen, ökad etnisk och kulturell<br>mångfald, informationsteknikens utveckling och en ökad utbildningsnivå<br>har på olika sätt skapat nya förutsättningar för det svenska folkstyret. Det<br>är svårt att mobilisera vissa grupper i det politiska arbetet och det folkliga<br>engagemanget ändrar form. Flera av de stora folkrörelserna visar tydliga<br>tecken på minskad förmåga att attrahera medborgarna. Samtidigt ökar</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>210</p> <p>medborgarnas totala engagemang i olika former av nya rörelser i mer<br>eller mindre tillfälliga strukturer.</p> <p>I sitt slutbetänkande En uthållig demokrati (SOU 2000:1) föreslår De-<br>mokratiutredningen fem mångvetenskapliga demokratiforskningsprogram<br>som fortlöpande skall följa och mäta hur de politiska institutionerna sva-<br>rar mot en folkstyrelses kvalitetskriterier. Utredningens förslag har re-<br>mitterats fram till utgången av år 2000.</p> <p>Under de senaste åren, bl.a. genom Demokratiutredningens arbete, har<br>forskningen om demokrati präglats av nytänkande när det gäller samspe-<br>let mellan samhällsutvecklingen och samhällsdebatten. Demokratiarbetet<br>kräver långsiktighet och här har forskningens samspel med det omgivan-<br>de samhället en mycket viktig roll.</p> <p>Regeringen har initierat ett utvecklingsarbete under mottot Tid för de-<br>mokrati. Utvecklingsarbetet kommer att hållas samman av en särskild<br>Demokratidelegation. En viktig uppgift för delegationen kommer att vara<br>att analysera, diskutera och stimulera demokratiutvecklingen.</p> <p>Regeringen anser att den svenska demokratiforskningen är väsentlig<br>för att stärka och fördjupa det offentliga samtalet om folkstyrelsen samt<br>för genomförandet av politiken. Det är emellertid angeläget att frågan om<br>demokratiforskning bereds ytterligare och regeringen avser därför att<br>återkomma i frågan om framtida demokratiforskning.</p> <h3>10.3 Utrikespolitiskt motiverad forskning</h3> <h4>10.3.1 Bakgrund</h4> <p>Målsättningen för forskningen inom det utrikes- och säkerhetspolitiska<br>området är att bidra till fred och utveckling samt att finna lösningar på<br>internationella och globala problem i syfte att åstadkomma ökad trygghet,<br>säkerhet och ökat välstånd.</p> <p>Den utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverade forskningen fyller en<br>viktig funktion för att ge underlag för ställningstaganden i Sveriges inter-<br>nationella relationer. Forskningen behövs dessutom för att öka kunskapen<br>om de nya frågor som globaliseringen och det ökade internationella sam-<br>arbetet ger upphov till.</p> <p>I dagsläget förekommer utrikes- och säkerhetspolitisk forskning vid<br>flera svenska universitet och institutioner. Denna verksamhet har stor<br>betydelse för forskningen om globaliseringens villkor och effekter. Det är<br>angeläget att anknyta denna mångvetenskapliga forskning till vissa andra<br>discipliner inom universiteten liksom till den forskning som erhåller di-<br>rektfinansiering av Utrikesdepartementet.</p> <p>Finansieringen av forskning om utrikes- och säkerhetspolitiska frågor<br>inklusive globalisering bör således fortsättningsvis återfinnas inom flera<br>källor än de anslag som nu sorterar under Utrikesdepartementets utgifts-<br>områden i statsbudgeten. Utrikesdepartementet förfogar i år över ca<br>120,5 miljoner kronor för forskning.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>21</p> <h4>10.3.2 Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning</h4> <p>Det är angeläget att den säkerhetspolitiska forskningen tar sin utgångs-<br>punkt i ett brett säkerhetsbegrepp. Den internationella kriminaliteten bör<br>ägnas särskild uppmärksamhet. Kärnvapen och andra massförstörelseva-<br>pen liksom spridning av andra, konventionella, vapen bl. a. lätta sådana,<br>samt utvecklingen av nya förstörelsemedel mot människor och samhälls-<br>strukturer kräver fortsatt stor uppmärksamhet i svensk forskning.</p> <p>Globaliseringen av ekonomin och informationsrevolutionen skapar nya<br>hot men också nya möjligheter. Det är väsentligt att säkerhetspolitisk<br>forskning beaktar såväl hot som möjligheter och analyserar Sveriges in-<br>teraktion med omvärlden i ett dynamiskt perspektiv.</p> <p>Forskningen bidrar till att tidigt förutse möjligheter och problem och<br>blir därmed en förutsättning för att kunna ha god framförhållning och<br>tidigt utarbeta effektiva och långsiktiga svenska säkerhetspolitiska strate-<br>gier.</p> <p>Sveriges medlemskap i och samarbete inom Europeiska unionen (EU)<br>ger oss förbättrade möjligheter att på ett globalt plan verka för våra utri-<br>kespolitiska prioriteringar samt värna om den gemensamma värdegrund<br>som EU-samarbetet vilar på. Vår syn på EU:s aktörsroll bör utvecklas<br>utifrån en identifiering av de gemensamma mål, intressen och värderingar<br>som vi vill driva tillsammans med andra medlemsstater. Forskningen<br>kring unionen säkerställer en fortsatt god svensk EU-kompetens som<br>skall bidra till att formulera en framgångsrik långsiktig svensk strategi.</p> <p>Forskningsfrågorna gäller bl.a. de säkerhetspolitiska konsekvenserna<br>av utvidgningen, EU:s institutionella anpassning inför utvidgningen, sä-<br>kerhetspolitiska konsekvenser av EMU, den gemensamma utrikes- och<br>säkerhetspolitikens (GUSP) utveckling, konfliktförebyggande i GUSP,<br>EU:s konstitutionella utveckling, EU:s handelspolitik, demokratifrågor-<br>na, flexibel integration, EU:s nya samarbetsformer och synen på europe-<br>isk integration i medlemsländerna.</p> <p>Dagens svenska stöd till utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad<br>forskning sker till stor del i form av bidrag till Stockholms internationella<br>fredsforskningsinstitut (SIPRI), Utrikespolitiska institutet (UI), och För-<br>svarets forskningsanstalt (FOA). Förutom bidragen till SIPRI, UI och<br>FOA fördelar regeringen direkt stöd åt framför allt yngre forskare inom<br>utrikes- och säkerhetspolitik. Vidare stödjer regeringen studier, interna-<br>tionella seminarier och konferenser samt mindre nationella eller interna-<br>tionella projekt inom området fredsfrämjande verksamhet samt organisa-<br>tioner som bedriver sådan verksamhet.</p> <p>Stöd lämnas även till verksamhet som allmänt främjar svensk utrikes-<br>politik framför allt vad gäller nedrustning och säkerhetspolitiska frågor.<br>Regeringen finner det väsentligt att kunskap, intresse och engagemang<br>för global och europeisk säkerhet stimuleras, varför stödet till organisa-<br>tioner och stiftelser för detta ändamål fyller en viktig funktion. Bidrag<br>lämnas även till forskningsprojekt av relevans för Sveriges stöd till de<br>säkerhetsfrämjande insatserna i Östersjöregionen.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>212</p> <h4>10.3.3 Forskning inom det folkrättsliga området</h4> <p>Det finns folkrättsliga aspekter på de flesta frågor som berör global sä-<br>kerhet, välstånd och trygghet och folkrätten har på vissa områden ut-<br>vecklats radikalt under den senaste tioårsperioden. Även den alltmer<br>ökande betoningen på individens roll och intressen har lett till en allt<br>viktigare praktisk och politisk roll för de mänskliga rättigheterna (MR),<br>och till en utveckling och utvidgning av MR-begreppet. I det internatio-<br>nella samspelet finns idag ett allt större aktivitetskrav på internationella<br>organisationer och organ som FN, OSSE, EU, Europarådet m.fl. vilket<br>även detta har kommit att aktualisera en rad folkrättsliga problem, t.ex.<br>vad gäller samspelet mellan dessa organisationer och staterna. Folkrätts-<br>liga bilaterala och multilaterala regleringar får en allt viktigare roll även i<br>den nationella rättsordningen. Genom globaliseringen minskar staternas<br>roll i det internationella samspelet och rollen för icke-territoriella aktörer<br>som enskilda organisationer och transnationella företag ökar.</p> <p>Genom dessa processer blir sambandet mellan folkrätt och andra dis-<br>cipliner, som statsvetenskap och nationalekonomi, allt viktigare i det<br>praktiska dagliga samspelet mellan internationella aktörer. Behovet av<br>folkrättslig forskning har därför ökat.</p> <p>Områden som behöver belysas ytterligare genom forskning är bland<br>annat folkrättsliga aspekter av civilt och militärt samarbete, av konflikt-<br>prevention och krishantering och folkrättsligt ansvar för icke-statliga<br>aktörer (t.ex. politiska och militära rörelser). Även folkrättsliga aspekter<br>av humanitär hjälp i krigs- och andra katastrofsituationer är i behov av<br>forskningsinsatser. Likaså förhållandet mellan å ena sidan internationella<br>handelsregleringar, som WTO, och å andra sidan mänskliga rättigheter,<br>internationell arbetsrätt och internationell miljörätt, samt folkrättsliga och<br>andra internationella regleringar som berör verksamheten hos transnatio-<br>nella företag behöver analyseras ur ett folkrättsligt perspektiv.</p> <p>I Sverige bedrivs idag folkrättslig forskning vid de juridiska och rätts-<br>vetenskapliga institutionerna vid landets universitet samt vid Försvars-<br>högskolan. Som en särskild resurs bör här nämnas Raoul Wallenbergin-<br>stitutet, som är kopplat till Lunds universitet.</p> <p>Regeringen fäster stor vikt vid folkrättens efterlevnad och utveckling.<br>Det vetenskapliga underlag som utgör resultatet av forskning stärker Sve-<br>riges möjligheter att agera internationellt för att främja efterlevnaden av<br>folkrätten och för att driva utvecklingen av folkrätten.</p> <h4>10.3.4 Forskning inom det handelspolitiska området</h4> <p>Tillämpad forskning rörande handelspolitik sker idag främst inom uni-<br>versitetens institutioner för nationalekonomi, internationell ekonomi och<br>statsvetenskap samt inom vissa andra forskningsinstitut. Inom myndig-<br>hetssfären finns ett forskningsnätverk knutet till Kommerskollegium.<br>Inom investeringsområdet bedriver ISA (Invest in Sweden Agency) och<br>dess ekonomiska råd kvalificerad analys och forskning kring utländska<br>direktinvesteringar och deras betydelse för olika delar av Sveriges nä-<br>ringsliv och samhälle. Vidare sker tillämpad forskning inom flera inter-<br>nationella organisationer med handelspolitisk eller makroekonomisk an-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>213</p> <p>knytning. Exempel pä sådana internationella organisationer är OECD, Prop. 2000/2001:3<br>EU-kommissionen, Världsbanken och Internationella valutafonden. Den<br>svenska tillämpade forskningen rörande handel och handelspolitik är inte<br>lika intensiv som i mänga andra EU-länder. Skillnaden mellan EU och<br>USA är dock ännu större.</p> <p>I takt med globaliseringen har handelspolitiken på senare tid kommit<br>att omfatta ett allt bredare spann av samhällsområden. Annan lagstiftning,<br>rörande t.ex. miljö och sociala frågor, eller vad som tidigare betraktats<br>som rena inrikesfrågor (t.ex. telekommunikationer, kultur, bank- och<br>försäkringstjänster) berörs idag, eller kan i framtiden komma att beröras,<br>av handelsförhandlingar bland annat inom WTO. Samtidigt har konsu-<br>menternas intressen kommit att öka kraven på livsmedelssäkerhet, hälso-<br>aspekter av olika varor och miljömärkning.</p> <p>Innebörden av nya och existerande handelsavtal behöver belysas bättre.<br>Det finns behov av tvärvetenskaplig analys av eventuella oförutsedda<br>effekter av handelsavtal för exempelvis miljön och annan lagstiftning.<br>Sambandet mellan ökad och friare handel och andra, t.ex. sociala, hänsyn<br>såsom respekten för mänskliga rättigheter eller förbättrade arbetsvillkor,<br>förtjänar att studeras. Ekonomiska konsekvenser av handelsrestriktioner,<br>vare sig det är rena tullar och kvoter, etableringshinder eller andra former<br>av hinder, behöver kvantifieras. Forskning på området behövs för att ge<br>underlag för beslut om ställningstaganden i handelsförhandlingar. Likaså<br>behövs den för att ge konkreta argument inom ramen för förhandlingarna.</p> <h4>10.3.5 Forskning inom det utvecklingspolitiska området</h4> <p>U-ländernas ökade deltagande i det globala utbytet innebär att en rad<br>frågor av lokal och nationell karaktär i allt högre grad måste ses i ett glo-<br>balt sammanhang. Detta ställer länderna, liksom olika enskilda aktörer,<br>inför frågor som behöver besvaras gemensamt. Det svenska utvecklings-<br>samarbetet har till främsta uppgift att stödja fattigdomsbekämpning ge-<br>nom att bl.a. bidra till lösningar av gemensamma och globala problem.<br>Forskning och förbättrad kunskap om vilka möjligheter och risker globa-<br>liseringen medför för u-länder och fattiga människor behövs för att kun-<br>na fullfölja detta uppdrag. Svensk forskning kring dessa frågor sker<br>främst vid universitet och högskolor genom finansiering av Sida samt<br>inom ramen för Nordiska Afrikainstitutets verksamhet. Internationellt<br>bedriver organisationer som OECD:s utvecklingscentrum, Världsbanken<br>och UNDP omfattande forskning om globalisering inom det utvecklings-<br>politiska området.</p> <p>Sida och dess avdelning för forskningssamarbete (SAREC) finansierar<br>och förmedlar resurser för u-landsforskning. Denna verksamhet har ökat<br>kraftigt i omfattning under senare år, från anvisade 470 miljoner kronor<br>1999 till beräknade 570 miljoner kronor under år 2000. Målen för forsk-<br>ningssamarbetet genom Sida är att stärka utvecklingsländernas forsk-<br>ningskapacitet och främja utvecklingsrelaterad forskning.</p> <p>Cirka en tredjedel av Sidas anslag för forskningssamarbete går till bi-<br>lateralt samarbete med u-länder, i först hand för att utveckla nationell<br>kapacitet. Regionalt stöd inklusive särskilda program utgör en annan</p> <p>214</p> <p>tredjedel. Internationella forskningsprogram erhåller ungefär en fjärdedel.<br>Stödet till u-landsforskning i Sverige utgör ca tio procent av anslaget.<br>Svenska forskare medverkar bl.a. som inbjudna samarbetspartners inom<br>program som stärker u-ländernas forskningskapacitet genom stöd till<br>utveckling av universitet, forskningsinstitut och forskningsråd.</p> <p>Sidas u-landsforskningsråd är ett särskilt program som vänder sig di-<br>rekt till det svenska forskarsamhället. Det skall främja forskning av värde<br>för utvecklingssamarbetet och öka möjligheterna att etablera forsknings-<br>kontakter med utvecklingsländer.</p> <p>Sida har sammanlagt kommit att bli en betydande aktör inom det<br>svenska forskarsamhället. Under 1999 utbetalades ca 173 miljoner kronor<br>till 150 svenska universitetsinstitutioner. Sida svarade under 1998 för tre<br>fjärdedelar av all extern finansiering av u-landsrelaterad forskning vid<br>svenska universitet och högskolor. Sida kan bidra till ökade kontakter<br>mellan svenska forskare och forskningsråd och internationellt u-<br>landsinriktad forskning. I takt med det ökade intresset för internationali-<br>sering ökar också förutsättningarna för samarbete och samfinansiering<br>mellan Sida och andra forskningsfinansiärer i Sverige. Sida bidrar även<br>till u-landsstudier på akademisk grundnivå genom bl.a. tillkomsten av<br>Palme - Linnaeus stipendieprogram.</p> <p>Nordiska Afrikainstitutets primära uppgift är att inom Norden främja<br>och driva vetenskaplig forskning om Afrika och att främja samarbete och<br>kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare. Vid institutet drivs tre<br>forskningsprogram vars teman under 1999 varit inriktade på strukturan-<br>passning, fattigdom och utveckling ur lokala och globala perspektiv samt<br>samhällsstyrning och det civila samhället i stadsmiljöer.</p> <h4>10.3.6 Forskning inom det migrationspolitiska området</h4> <p>Forskningen om asyl och migrationsfrågor bedrivs idag på en rad olika<br>universitet och forskningsinstitutioner i landet. Stöd till migrationsforsk-<br>ning har givits av forskningsråden.</p> <p>Migrationspolitiken är ett område i snabb förändring beroende på en<br>föränderlig omvärld. Forskning behövs inom en rad migrationspolitiska<br>områden, både som underlag för det politiska beslutsfattandet och som<br>stöd för myndigheternas handläggning. Globaliseringen av våra samhäl-<br>len innebär att kontaktytorna ökar även mellan utvecklingsländer och<br>industrialiserade länder. Denna process påverkar benägenheten att migre-<br>ra på olika sätt. Det är därför viktigt med forskning kring de individuella<br>drivkrafterna till migration och den bakomliggande beslutsprocessen.<br>Forskning om konfliktförebyggande insatser kan också öka förståelsen av<br>de bakomliggande orsakerna till påtvingad flykt. Forskning behövs om i<br>vilken mån nationella historiska, politiska, rättsliga och kulturella fakto-<br>rer påverkar det migrationspolitiska harmoniseringsarbetet inom EU.<br>Forskning av hög kvalitet på det asyl- och migrationsrättsliga området är<br>särskilt angeläget och här föreligger ett behov av vidare teoriutveckling<br>som kan sammanföra olika rättsdiscipliner. Slutligen har internationell<br>migration olika ekonomiska effekter både i utvandringssamhällen och i<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>215</p> <p>invandringssamhällen. Migration i ett makroekonomiskt sammanhang är<br>därför ytterligare ett viktigt forskningsområde.</p> <h3>10.4 Försvarsforskning</h3> <h4>10.4.1 En särskild forsvarsforskningsutredning</h4> <p>Regeringen förbereder ett samlat försvarspolitiskt riksdagsbeslut hösten<br>2001. Beslutet förbereds bl.a. genom utredningen (Fö 2000:02) Översyn<br>av forskning och utveckling inom totalförsvaret. Utredningen skall enligt<br>sina direktiv (dir. 2000:14) analysera och lämna förslag till hur nationell<br>och internationell forskning och utveckling skall kunna nyttiggöras som<br>användbar kunskap och praktiska tillämpningar för behov inom totalför-<br>svaret. Arbetet skall bedrivas med utgångspunkt från de senare årens ut-<br>veckling i omvärlden, ominriktningen av totalförsvaret samt principen<br>om anpassning.</p> <p>Utredningen har nyligen redovisat delbetänkandet (SOU 2000:84)<br>Forskning och utveckling för totalförsvaret - Kartläggning och proble-<br>minventering, och skall redovisa sitt slutbetänkande senast den 28 februa-<br>ri 2001. Sammanfattningen i delbetänkandet återges i bilaga 3.</p> <h4>10.4.2 Det nationella flygtekniska forskningsprogrammet</h4> <p>Riksdagen har tidigare beslutat om det nationella flygtekniska forsk-<br>ningsprogrammet 1993 (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:FöU 13, rskr.<br>1992/93:393), &nbsp;1996 (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr</p> <p>1996/97:99; prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:FöUl, rskr. 1996/97:109) och<br>1999 (prop. 1999/2000:1, bet FöUl, rskr 1999/2000:74).</p> <p>Riksdagsbesluten omfattar tillsammans perioden 1993/94-2000. Sta-<br>tens totala bidrag till finansieringen av programmet har hittills legat på 30<br>miljoner kronor per år och omfattar totalt 225 miljoner kronor för perio-<br>den, flygindustrin har bidragit med lika mycket. Målet för programmet är<br>att genom stimulans till forskningsarbete bidra till att svensk flygindustris<br>kompetens och konkurrenskraft utvecklas. Programmet omfattar sådan<br>flygteknisk forskning som är av gemensamt civilt och militärt intresse;<br>projekten inom programmet genomförs i samverkan mellan flygindustri,<br>universitet och högskola samt försvarets forskningsorgan. Programmet<br>leds i samverkan mellan industrin och staten.</p> <p>Regeringen har inför det nu aktuella samlade forskningspolitiska be-<br>slutet låtit utvärdera programmet. I utvärderingsrapporten (NUTEK R<br>2000:8) lämnas förslag om programmets framtida omfattning, avgräns-<br>ning, inriktning och styrning. Rapporten har remissbehandlats. Rapporten<br>och remissyttrandena finns tillgängliga i Försvarsdepartementet (dnr<br>FÖ2000/1158/MIL).</p> <p>Regeringen bedömer att programmet har bedrivits på ett effektivt sätt<br>och att resultaten hittills av programmet är positiva. Flygindustrin stöder<br>förslagen i utvärderingsrapporten om en fortsättning av programmet.<br>Programmets betydelse från försvars- och näringspolitiska utgångspunk-<br>ter motiverar enligt regeringen att programmet fortsätts.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>216</p> <p>Regeringen föreslår i budgetpropositionen för år 2001 (prop. Prop. 2000/2001:3<br>2000/2001:1 utgiftsområde 6) att programmet skall fortsätta under perio-<br>den 2001-2003, och att det statliga bidraget till finansieringen av pro-<br>grammet skall var högst 90 miljoner kronor under perioden.</p> <h3>10.5 Forskning kring sociala frågor, hälso- och sjukvård,<br>folkhälsa m.m.</h3> <p>Samhället är idag statt i snabb förändring vilket påverkar individers och<br>olika gruppers levnads- och arbetsvillkor. Kontinuerlig forskning är<br>därför nödvändig för att få kunskap om tillstånd, processer och effekter<br>såväl vad gäller hälsa och social välfärd som välfärdssystemens funktion<br>och effektivitet, varvid jämställdhets- och genusperspektiv är viktiga.<br>Forskning är en förutsättning för att bra välfärdslösningar skall kunna<br>utformas och oönskad utveckling skall kunna motverkas.</p> <p>Kommittén Välfärdsbokslut har i sin delrapport (SOU 2000:3) konsta-<br>terat att det finns en hel del kunskapsluckor såväl när det gäller vår bild<br>av hur samhället och arbetsmarknaden fungerar och hur människors lev-<br>nads- och arbetsvillkor gestaltar sig som när det gäller effekter av speci-<br>fika förändringar eller reformer. Kommittén konstaterar även att det finns<br>besvärande luckor när det gäller statens löpande uppföljning av den<br>kommunala verksamheten. Att förbättra denna uppföljning måste ses som<br>en viktig uppgift framöver, inte minst mot bakgrund av de betydande<br>belopp som staten och kommunsektorn använder inom välfärdsområdet.<br>Kunskaperna om såväl orsakerna till hemlöshet som effekter av gjorda<br>insatser är exempelvis (enl Hemlöshetskommitténs betänkande SOU<br>2000:14) mycket fragmentariska.</p> <p>Det nya Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (avsnitt 7.3)<br>kommer att få en central roll i stödet till och utvecklingen av forskningen<br>inom det socialvetenskapliga området och arbetslivsområdet. Angelägna<br>områden kommer att vara forskning kring arbetsmarknad, arbetsmiljö,<br>arbetsorganisation, folkhälsa, barn och familj, handikapp, äldre, migra-<br>tion och etniska relationer, bruk och missbruk av alkohol och andra dro-<br>ger, socialförsäkring, samt, inte minst, allmän välfärdsforskning. Genom<br>att nu arbetslivsforskningen och socialvetenskapen kopplas närmare var-<br>andra ökar möjligheterna till en dynamisk utveckling genom potentiella<br>nya infallsvinklar, liksom möjligheterna till kraftsamling kring centrala<br>frågeställningar.</p> <p>Det är viktigt att sammanlänka den allmänna demografiska forskningen<br>med ovan nämnda forskningsområden mot bakgrund av de stora föränd-<br>ringar i befolkningens sammansättning som är att förvänta och som<br>kommer att få ett betydande genomslag på olika områden. Ett exempel är<br>de problem som kommer att uppstå om barnafödandet ligger kvar på en<br>låg nivå eller minskar ytterligare.</p> <p>Det är angeläget att socialtjänstens, liksom hälso- och sjukvårdens, be-<br>slut i ökad utsträckning kan bli evidensbaserade, dvs. bygga på veten-<br>skapligt grundad kunskap om bästa praxis. Former behöver utvecklas för<br>att forskare i ökad utsträckning skall kunna bistå med metodstöd vid pri-<br>mär- och landstingskommunalt utvecklingsarbete. Väsentligt är också att<br></p> <p>217</p> <p>det finns forskning som tar ett helhetsgrepp på den kommunala verksam-<br>heten och dess betydelse för medborgarna. Det är viktigt att kunna ta till-<br>vara internationella erfarenheter t.ex. inom ramen för det s.k. Campbell<br>Collaboration - initiativet.</p> <p>Forskning om folkhälsa</p> <p>Ett för samhället strategiskt och viktigt område är forskning om folkhäl-<br>sa. Folkhälsoforskning är tvärvetenskaplig till sin karaktär och innefattar<br>forskning inom såväl det medicinska som det samhällsvetenskapliga om-<br>rådet inklusive beteendevetenskaplig forskning. Särskilt angeläget är att<br>genom forskningen finna metoder för hälsofrämjande och sjukdomsföre-<br>byggande verksamhet samt utvärdering av dessa metoder.</p> <p>Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har under 1990-talet gett<br>stöd till ett stort antal projekt inom folkhälsoområdet vilka representerat<br>ett brett spektrum av tillämpningar. En bra grund för den fortsatta folk-<br>hälsoforskningen finns genom det forskningsprogram, &quot;Ojämlikhet i häl-<br>sa&quot;, som SFR tillsammans med andra finansiärer har tagit fram och som<br>till viss del håller på att förverkligas inom ramen för olika intressenters<br>befintliga resurser.</p> <p>Sverige har utomordentligt goda förutsättningar att förstärka sin inter-<br>nationellt framstående position inom folkhälsoforskningen både när det<br>gäller infrastruktur och tillgång till kompetenta forskare. En förutsättning<br>är därvid att vi utnyttjar de fördelar som bl.a. tillgången till unika data-<br>material ger. Den epidemiologiska forskningen kan ge viktiga bidrag till<br>folkhälsoforskningen.</p> <p>En viktig arena för folkhälsoforskningen är arbetslivet. Ett problem in-<br>om detta område är den brist på kunskap som uppenbarats om orsakerna<br>till samhällets ökade sjukförsäkrings- och förtidspensionskostnader. De<br>ökade arbetsmiljöproblemen verkar särskilt att finnas inom offentlig<br>sektor men ökningen märks också på arbetsmarknaden i sin helhet.</p> <p>Det nya Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap kommer att<br>ha en strategiskt viktig roll för den fortsatta kunskapsutvecklingen som<br>behöver ske på området, som samordnare, forskningsfinansiär och som<br>spridare av forskningsresultat. Regeringen vill i sammanhanget särskilt<br>betona vikten av att rådet kontinuerligt har och kan förmedla en god<br>överblick över forskningsområdet, såväl vad gäller kunskapsluckor som<br>pågående och avslutad forskning och resultat därav. Viktiga områden för<br>folkhälsoforskningen är kost och levnadsvanor, smittskydd, alkohol, nar-<br>kotika och tobak m.m. I sammanhanget bör nämnas att Forskningsrådet<br>för arbetsliv och socialvetenskap från RALF övertar ansvaret för att be-<br>döma det fortsatta behovet av forskning om hälsorisker i samband med<br>elektromagnetiska fält.</p> <p>Socialförsäkringsforskning</p> <p>Kommittén Välfärdsbokslut har i sitt delbetänkande (SOU 2000:3) kon-<br>staterat att det finns en hel del brister när det gäller forskningen inom det<br>samlade socialförsäkringsområdet. Riksförsäkringsverket har sedan 1999,<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>218</p> <p>efter att tillsammans med SFR ha utrett socialforsäkringsforskningen, ett<br>medgivande från regeringen att inom sitt förvaltningsanslag stödja forsk-<br>ning inom socialförsäkringsområdet med högst 8 miljoner kronor årligen.<br>En successiv uppbyggnad av forskarkompetensen har skett och RFV får<br>nu allt fler ansökningar av god kvalitet.</p> <p>Regeringen bedömer att RFV:s satsningar bör utvärderas senast under<br>2002 och att RFV och det nya Forskningsrådet för arbetsliv och social-<br>vetenskap tillsammans bör överväga metoder för att ytterligare stärka<br>forskningen inom socialförsäkringsområdet med beaktande av de övriga<br>satsningar som görs inom folkhälsoforskningen.</p> <p>Forskning kring hälso och sjukvård, allergier, läkemedel m.m.</p> <p>Hälso- och sjukvården är en mycket kunskapsintensiv verksamhet i<br>snabb utveckling. En allt större andel av omhändertagandet av patienter-<br>na sker i primärvården. Forskning ger ständigt ny kunskap om sjukdo-<br>mars uppkomst, om metoder för behandling och vård av sjuka, etc. Sam-<br>hället måste på ett effektivt sätt kunna värdera olika medicinska metoder<br>för att kunna välja de mest effektiva, samtidigt som metoder som av olika<br>skäl blivit inaktuella kan utmönstras. Användningen av läkemedel utgör<br>en integrerad del av hälso- och sjukvården varför forskningen kring lä-<br>kemedel har stor betydelse inom området.</p> <p>Regeringen har i Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och<br>sjukvården (prop. 1999/2000:149) konstaterat att sjukvårdshuvudmän-<br>nens direkta engagemang i forskningen på hälso- och sjukvårdsområdet<br>har varit relativt begränsat. Istället har huvuddelen av forskningen legat<br>inom ramen för de medicinska fakulteternas verksamhet. Därigenom har<br>forskningen i första hand kommit att ses som en fråga för den medicinska<br>professionen och utbildningen, vilket har inneburit att forskningen inte i<br>tillräcklig grad har kunnat bli ett verktyg för att utveckla hälso- och<br>sjukvården, och särskilt inte primärvården. Regeringen har därför, som en<br>del i handlingsplanen för hälso- och sjukvården, träffat en överenskom-<br>melse med Landstingsförbundet om att landstingen skall stärka kun-<br>skapsutvecklingen inom primärvården genom stöd till forsknings- och<br>utvecklingsarbete samt genom förbättrade möjligheter för personalen till<br>kompetensutveckling och fortbildning. Vid primärvårdsinriktad forskning<br>är det viktigt att uppmärksamma behovet av könsspecifik kunskap om<br>vårdbehov, effekter av olika vårdåtgärder och om vårdorganisationens<br>kvalitet och effektivitet.</p> <p>För att utveckla ett nationellt stöd till kunskaps- och kompetensut-<br>vecklingen inom primärvården har regeringen också i den nationella<br>handlingsplanen föreslagit att 60 miljoner kronor sammanlagt avsätts<br>under perioden 2001-2004 för tillskapande av ett familjemedicinskt in-<br>stitut. I handlingsplanen föreslås också fortsatt satsning på FoU-centra<br>inom äldreområdet vilka skall svara för kunskapsutveckling inom såväl<br>äldresjukvård som äldreomsorg (se avsnitt om äldreforskning).</p> <p>När det gäller forskning kring vård- och allergifrågor har Vårdalstiftel-<br>sen sedan sin tillblivelse för drygt fem år sedan fått en viktig roll på om-<br>rådet och har ett väl utvecklat samarbete med framför allt Socialveten-<br>skapliga forskningsrådet (SFR) och Folkhälsoinstitutet. Vårdalstiftelsen<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>219</p> <p>har tagit initiativ rörande inrättande av ett centrum för vårdforskning vid<br>ett universitet med sjukvårdshuvudmännen som medfinansiärer. Målet<br>för detta centrum är att utveckla en god förebyggande hälsovård, en op-<br>timal och effektiv vård och behandling samt effektiva vårdnätverk utfor-<br>made utifrån ett helhetsperspektiv på människan/patienten och dennes<br>familj. Regeringen gör bedömningen att de initiativ som nu tas på olika<br>håll väsentligt kommer att förbättra förutsättningarna för att utveckla<br>forskning och utvecklingsarbete inom primärvården.</p> <p>Utveckling av nya läkemedel är av stor vikt såväl utifrån ett folkhälso-<br>perspektiv som ur ett industripolitiskt perspektiv. Av de samlade resurser<br>som satsas på utveckling av nya läkemedel har det visat sig att läkeme-<br>delsföretagen satsar alltmer på läkemedel med breda målgrupper. Mot<br>denna bakgrund bör ett viktigt mål för det offentliga vara att stödja även<br>forskning på läkemedel som riktar sig till &quot;smala&quot; befolkningsgrupper,<br>och där kommersiella vinstintressen inte är lika givna.</p> <p>I sammanhanget bör även nämnas att forskning om nya läkemedel är<br>en stor fråga inom EU. Inom EU:s femte ramprogram för forskning finns<br>ett särskilt program (Quality of Life and Management of Living Resour-<br>ces Programme) där projekt med anknytning till läkemedelsforskning kan<br>ansöka om bidrag.</p> <p>Forskning kring barn och familj</p> <p>Forskningen kring barn och familj bedrivs utifrån många olika utgångs-<br>punkter, t.ex. sociala, pedagogiska, psykologiska och medicinska, och<br>ligger sammantaget på en relativt konstant medelsnivå. SFR har i sin<br>forskningsstrategi fört fram en idé om ett stort longitudinellt datainsam-<br>lingsprojekt, ”olivträdsprojektet&quot;, som skulle kunna innebära radikalt<br>förbättrade möjligheter att bedriva en bred tvärvetenskaplig forskning<br>kring barn och deras familjer. SFR:s tanke med &quot;olivträdsprojektet&quot; är att<br>det skall vara ett långsiktigt och tvärvetenskapligt projekt som omfattar<br>ett stort antal individer ända från födelsen. Mot denna bakgrund bör pro-<br>jektet inte drivas av någon enskild institution eller enskilt forskningsråd<br>utan hör lämpligen hemma under Vetenskapsrådet. Eftersom projektet är<br>tänkt att pågå under många år och kan uppfattas som integritetskänsligt<br>konstaterar SFR att det först krävs noggranna vetenskapliga övervägan-<br>den och en bred politisk diskussion.</p> <p>Handikappforskning</p> <p>I propositionen Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan<br>för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79) konstaterades att den social-<br>vetenskapligt inriktade handikappforskningen är av alltför ringa omfatt-<br>ning och att det saknas en god överblick över kunskapsbehovet. Bemö-<br>tandeutredningen hade då tidigare i sitt delbetänkande När åsikter blir<br>handling (SOU1998:16) bl.a. noterat att det mycket sällan finns forskning<br>utifrån funktionshindrade personers eget perspektiv och så gott som ald-<br>rig forskning som utgår från de rättigheter funktionshindrade har i egen-<br>skap av medborgare. SFR har gjort en inledande kartläggning av svensk</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>220</p> <p>handikappforskning som nu utvärderas. Resultatet av denna kommer att<br>beredas av det nya Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap och<br>regeringen har för avsikt att ge det nya rådet i uppdrag att i samråd med<br>andra berörda finansiärer utarbeta ett nationellt forskningsprogram.</p> <p>Regeringen har i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken<br>aviserat sin avsikt att föreslå att medel skall tillföras för att permanent<br>förstärka handikappforskningen med 5 miljoner kronor år 2001 och yt-<br>terligare 2 miljoner kronor år 2002. Detta kommer regeringen också att<br>föreslå i budgetpropositionen för år 2001.</p> <p>Alkoholforskning</p> <p>Den svenska alkoholpolitiken har de senaste åren främst med anledning<br>av vårt EU-medlemskap genomgått många förändringar och står nu inför<br>nya utmaningar. I propositionen Vissa alkoholfrågor, m.m. (prop<br>1998/99:134) konstaterades att alkoholforskningen behöver utvecklas och<br>stimuleras. Det har därför varit viktigt för regeringen att initialt stödja det<br>nybildade tvärvetenskapliga Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och<br>drogforskning (SoRAD) så att dess verksamhet kan utvecklas.</p> <p>Eftersom en försvagning av vissa delar av de traditionella svenska al-<br>koholpolitiska instrumenten är ett faktum så måste dessa ersättas av in-<br>tensifierade preventiva insatser som lika effektivt kan förebygga alkohol-<br>skador. Därför är det angeläget att få igång en förstärkt forskning kring<br>effekter av olika preventiva insatser. Det är också viktigt att prioritera<br>insatser som på olika sätt syftar till att följa utvecklingen av konsum-<br>tionsmönster, alkoholskador och alkoholprevention mot bakgrund av<br>ändrade införselregler och skattesatser. Fördjupade studier av alkohol-<br>konsumtionens utveckling i olika målgrupper och olika alkoholkulturer<br>blir speciellt viktig framöver liksom att studera ungdomars alkoholvanor<br>och hur deras attityder och beteenden visavi alkohol utvecklas, sprids och<br>påverkas av förändringen. Även gemensamma forskningsprojekt med<br>andra EU-länder för att genomföra länderjämförande undersökningar vad<br>gäller alkoholproblemens omfattning och utveckling blir viktigt fram-<br>över. Regeringen avser att återkomma till frågan om alkoholforskningen i<br>den handlingsplan för alkoholområdet som planeras föreläggas riksdagen<br>senare i höst.</p> <p>Äldreforskning</p> <p>Genom den höga prioritet som givits äldrefrågorna de senaste åren tillförs<br>den av SFR stödda äldreforskningen åren 1999-2001 successivt 29 mil-<br>joner kronor i höjd resursnivå. Medelstillskottet används bl.a. för sats-<br>ningar på forskartjänster, programstöd, en särskild levnadsnivåundersök-<br>ning bland äldre samt inrättandet av två nationella institut för forskning<br>om äldre och åldrande.</p> <p>SFR:s satsningar kompletteras av den FoU-satsning som sker med<br>hjälp av regeringens särskilda initiativmedel på äldreområdet under peri-<br>oden 1999-2001, bl.a. för att utveckla longitudinell forskning inom fyra<br>geografiska områden. Dessutom bidrar regeringen med initiativmedel för<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>221</p> <p>att kommuner och landsting tillsammans med universitet och högskolor Prop. 2000/2001:3<br>skall kunna bygga upp och utveckla 15 lokala FoU-centra på äldreområ-<br>det. Centrumbildningarna är avsedda att stimulera lokalt förankrad och<br>praktiknära kunskapsutveckling inom både äldreomsorg och äldresjuk-<br>vård. Regeringen har bedömt att det är angeläget att den statliga sats-<br>ningen kan förlängas under perioden 2002-2004 och har därför i Natio-<br>nell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården (prop.<br>1999/2000:149) föreslagit att sammanlagt ytterligare 60 miljoner kronor<br>avsätts för detta ändamål.</p> <p>Även Vårdalstiftelsen stöder forskning som gäller vården av de äldre<br>med inriktning mot klinisk praktisk vård- och omsorgsforskning. I detta<br>innefattas även forskning om de äldres närstående vårdare.</p> <p>Regeringen bedömer att de pågående strukturella satsningarna på äld-<br>reområdet sammantaget innebär högst väsentligt förbättrade förutsätt-<br>ningar för den svenska äldreforskningen.</p> <h3>10.6 Forskning för skolväsendet</h3> <p>Regeringens bedömning: Regeringen föreslår i budgetpropositionen<br>för år 2001 en förstärkning av Statens skolverks forskningsanslag.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Skolan är en plats där kunskap in-<br>hämtas, lärande äger rum, där lusten för livslångt lärande skapas och där<br>grunden för framtiden läggs. Skolbarnomsorgen, förskoleverksamheten,<br>grundskolan och gymnasieskolan omfattar över två miljoner barn och<br>unga. Kvaliteten i förskoleverksamhet och skolbarnomsorg, skola och<br>vuxenutbildning är därför avgörande för Sverige som kunskapsnation.</p> <p>Under 1990-talet genomgick det svenska utbildningsväsendet de<br>största och snabbaste förändringarna någonsin. Ansvaret för förskolan,<br>skolan och vuxenutbildningen decentraliserades genom en radikal för-<br>skjutning av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Förändring-<br>arna inom skolsystemet och i samhället har medfört ökade krav på för-<br>skolan, skolan och vuxenutbildningen. Decentraliseringen och den mål-<br>styrda skolan ställer krav på en hög professionell nivå. Det är därför vik-<br>tigt att stärka skolpersonalens vetenskapliga kompetens genom att möj-<br>liggöra deras deltagande i relevanta forsknings- och utvecklingsprojekt.</p> <p>En kontinuerlig dialog mellan forskningens företrädare och ansvariga<br>för skolväsendet är en viktig förutsättning för skolväsendets kunskapsut-<br>veckling. Skolan behöver aktivt medverka i att ta fram nya forskningsfrå-<br>gor och forskningsområden och delta i den kunskapsprocess som aktivt<br>forskningsarbete innebär. Forskningsaktiviteten inom och för skolväsen-<br>det behöver dessutom kraftigt höjas och breddas, brister och underför-<br>sörjda områden identifieras och insatser vidtas för att öka kunskapen.<br>Regeringen har skapat goda förutsättningar för en förstärkt utbildnings-<br>vetenskaplig forskning genom förslagen i propositionen En förnyad lä-<br>rarutbildning (prop. 1999/2000:135) där 90 miljoner kronor föreslås till<br>detta område under åren 2001-2003.</p> <p>222</p> <p>Statens skolverk har fått ett vidgat ansvarsområde under de senaste<br>åren. För att kunna möta en mångfald av framtida utmaningar, såväl av-<br>seende innovationsspridning genom utbildning som i form av en utbild-<br>ningsvetenskaplig grund för utbildar- och ledaryrken behövs förstärkta<br>resurser. Skolforskningen skall bidra till att utveckla skolväsendet i över-<br>ensstämmelse med samhällets behov och förse skolsystemet med en sys-<br>tematisk kunskapsgrund. Regeringen föreslår därför i budgetpropositio-<br>nen för 2001 en förstärkning av sektorsforskningen för skolväsendet samt<br>återkommer med en precisering beträffande Skolverkets uppdrag i detta<br>avseende.</p> <h3>10.7 Lantbruksvetenskaplig forskning</h3> <p>Areella näringar - utveckling och omvärld</p> <p>De areella näringarna (jordbruket, trädgårdsbruket, skogsbruket, fisket<br>och vattenbruket samt rennäringen) med därtill knutna industrisektorer är<br>av stor betydelse för samhällsekonomi, sysselsättning och regional ut-<br>veckling. Dessa näringars utveckling i Sverige är dock i hög grad bero-<br>ende av en ekonomisk och politisk omvärld, som ställer betydande krav<br>på utvecklingskraft och anpassningsförmåga. Det är viktigt att näringarna<br>är ekonomiskt bärkraftiga men även att de utvecklas mot ekologisk håll-<br>barhet. De skall dessutom kunna svara mot bl.a. konsumenters krav på<br>säkra och högkvalitativa livsmedel och etiska krav. Allt detta förutsätter<br>betydande forsknings- och utvecklingsinsatser.</p> <p>Jordbrukspolitiken och fiskepolitiken är de enda två inom EU harmoni-<br>serade politikområdena. Den förestående östutvidningen av EU, liksom<br>den påbörjade avregleringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, är<br>processer som om de inte följs av en medveten utvecklingsstrategi kan få<br>omvälvande följder för det svenska jordbruket.</p> <p>&lt; Genom att ytterst baseras på gröna växters och algers infångande av<br>solenergi (fotosyntesen) bidrar de areella näringarna på ett avgörande sätt<br>till att producera förnybara resurser. De areella näringarnas ekologiskt<br>hållbara nyttjande av mark och vatten inbegriper även bevarande och<br>hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden, varav en stor del har<br>specifika skötselkrav för att fortleva. De areella näringarna har vidare en<br>viktig roll i arbetet med att sluta kretsloppen av olika näringsämnen.</p> <p>Utvecklingen visar att vi nu gått in i &quot;biologins århundrade&quot;, där de ge-<br>nombrott som i snabb takt görs i kunskaperna om arvsmassan väntas få<br>lika revolutionerande betydelse för samhälle och näringsliv som utveck-<br>lingen inom IT-sektorn. Denna utveckling kommer med största sannolik-<br>het att ge nya förutsättningar för de areella näringarna som kan få en allt<br>större betydelse i den totala samhällsekonomin, t.ex. genom produktion<br>av förnybara råvaror och bioenergiproduktion. Nyttjandet av kunskaperna<br>måste dock vara förenlig med högt ställda hälso- och miljökrav liksom<br>etiska krav.</p> <p>Som ett uttryck för den moderna biologins potential sker nu globalt in-<br>om jordbruks-, livsmedels- och läkemedelssektorerna stora satsningar i<br>multinationella företag med stora resurser för forskning och utveckling.<br>Den privata sektorn kan inte förväntas ta hela ansvaret för att dess forsk-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>223</p> <p>ning och utveckling är långsiktigt förenlig med samhällets mål om en<br>hållbar utveckling. Det är därför angeläget att samhället stöder en grund-<br>läggande kunskapsuppbyggnad som ger både samhället och industrin<br>möjligheter att utnyttja resultaten av den snabba utvecklingen och samti-<br>digt ger möjligheter att kritiskt följa och bedöma utvecklingen och agera<br>mot en utveckling som inte är önskvärd från samhällets synpunkt.</p> <p>I detta perspektiv ökar också statens ansvar för forskning och utveck-<br>ling som av företagen idag inte bedöms som kommersiellt intressant, t.ex.<br>om ekologiskt hållbara produktionssystem och växtförädling för regio-<br>nala behov. Detta gäller även för utvecklingsländers behov, eftersom des-<br>sa lider stor brist på resurser för att hantera sina stora miljö-, resurs- och<br>försörjningsproblem. Regeringens strävan att främja en ekologiskt hållbar<br>utveckling omfattar inte endast den nationella utvecklingen utan har en<br>global dimension.</p> <p>Alla prognoser tyder på en fortsatt kraftig befolkningsutveckling, sam-<br>tidigt som den odlade jordbruksarealen inte kan öka i samma takt. Snara-<br>re tyder många rapporter på att försörjningsunderlaget dramatiskt försäm-<br>ras främst genom jordförstöring, bebyggelse och vattenbrist. Svensk<br>forskning och svenskt utvecklingssamarbete har en viktig roll i att bidra<br>till utveckling av både effektivt och miljöriktigt jordbruk och hushållning<br>med mark- och vattenresurser. Sverige och andra industrialiserade länder<br>har även ett ansvar att bidra till en hållbar jordbruksutveckling i utveck-<br>lingsländerna både som importörer av jordbruksprodukter från dessa län-<br>ders arealer och som exportörer av överskottsproduktion på världsmark-<br>naden. Detta är nödvändigt för att uppnå målet om en långsiktig livsme-<br>delsförsörjningssäkerhet i ett internationellt perspektiv.</p> <p>De strategidokument och övrigt underlag som inlämnats belyser den<br>stora bredden i kunskaps- och kompetensbehoven inom olika lantbruks-<br>vetenskapliga sakområden. Att tillgodose dessa behov är en utmaning för<br>såväl det kommande Forskningsrådet för miljö, areella och samhällsbyg-<br>gande som för SLU och andra universitet och högskolor.</p> <p>Regeringen har identifierat tre insatsområden av strategisk betydelse<br>som bör bli föremål för särskilda satsningar: Funktionsgenomik, Risker<br>med den moderna biologins utveckling samt Ekologiskt lantbruk. Dess-<br>utom redogörs för behov inom ett antal viktiga lantbruksvetenskapliga<br>forskningsområden, där prioriteringar måste göras inom nuvarande re-<br>sursram.</p> <p>Särskilda satsningar</p> <p>Sverige är världsledande inom delar av den lantbruksvetenskapliga funk-<br>tionsgenomiken, t.ex. inom husdjursforskning och skoglig forskning.<br>Funktionsgenomiken utnyttjar den i snabb takt ökande informations-<br>mängden om olika däggdjurs, växters och mikroorganismers arvsmassa<br>som gör att genernas funktioner kan detaljstuderas. Tillgången till dessa<br>kunskaper förändrar drastiskt förutsättningarna för forskningen inom bl.a.<br>växt- och husdjursförädling, växt- och skogsskydd och veterinärmedicin.<br>Forskningsområdet lovar att ge fördjupade insikter on t.ex. fotosynten-<br>sen, varpå nästan allt liv på jorden vilar, liksom om djursjukdomars ge-<br>netiska bakgrund. De möjligheter som kunskaper om dessa samband ger</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>224</p> <p>att styra processer i växter och även hos människor och djur öppnar helt Prop. 2000/2001:3<br>nya möjligheter och i vissa fall även oroande perspektiv.</p> <p>För att hålla jämna steg med USA och andra industriländer i den veten-<br>skapliga utvecklingen och kunna delta i internationellt forskningssamar-<br>bete, t.ex. inom EU och ha en beredskap inför framtiden, krävs betydande<br>satsningar inom landet. Det gäller inte minst jordbruks- och livsmedels-<br>området och miljöområdet, där säkerhets- och miljökrav kommer att krä-<br>va betydande kunskapsunderlag. Lantbruksvetenskaplig forskning om-<br>fattar viktiga delar inom den satsning på funktionsgenomik som regering-<br>en föreslår på annan plats i denna proposition.</p> <p>Gentekniken kommer, i kombination med genombrotten inom funk-<br>tionsgenomiken, att innebära kraftigt ökade möjligheter att modifiera<br>växter, djur och mikroorganismer för bestämda syften. En viktig förut-<br>sättning för nyttjandet av kunskaperna är dock att den inte får innebära<br>några oacceptabla risker för människors och djurs hälsa eller för miljön<br>och att den även är förenlig med högt ställda etiska krav.</p> <p>För att säkerställa att utvecklingen inte innebär oacceptabla risker<br>krävs forskning som ger underlag för de riskbedömningar som måste gö-<br>ras av tidigare oprövade organismer. Forskningen bör gälla både ekolo-<br>giska och genetiska effekter av den modifierade organismen. Eventuella<br>risker med genetiskt modifierade organismer i livsmedel behöver också<br>klarläggas. Dessa forskningsbehov bör beaktas av forskningsrådet för<br>miljö, areella näringar och samhällsbyggande inom ramen för den för-<br>stärkning som föreslås för rådet på annan plats i denna proposition.</p> <p>Ekologiskt lantbruk kännetecknas av en strävan mot hög grad av<br>självförsörjning av foder och växtnäringsämnen inom gården. Lättlöslig<br>handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel används inte utan ersätts<br>av andra åtgärder. Inom djurhållningen läggs stor vikt vid sjukdoms- och<br>parasitförebyggande åtgärder och vid att ge djuren möjligheter till ett<br>naturligt beteende samt en i övrigt god djuromsorg. Regeringen anser att<br>den ekologiska produktionen från en samhällelig utgångspunkt bl.a. är ett<br>medel i arbete med att nå vissa av de nationella miljömålen och ett steg<br>mot en uthållig utveckling av jordbrukssektorn. Forskningsområdet krä-<br>ver att grundvetenskaplig kompetens inom naturvetenskapliga, samhälls-<br>vetenskapliga och ekonomiska discipliner integreras med mera produk-<br>tionsinriktad forskning. På grund av forskningsområdets krav på flerve-<br>tenskapliga och/eller tvärvetenskapliga ansatser, bör området stödjas med<br>en särskild forskningssatsning. Regeringen föreslår därför i årets budget-<br>proposition en särskild satsning på detta forskningsområde om 35 miljo-<br>ner kronor per år under perioden 2001-2003.</p> <p>Prioriteringar inom jordbruksforskning</p> <p>En hållbar samhällsutveckling kräver en effektivare markanvändning,<br>vilket innebär att produktionen på bästa sätt utnyttjar det enskilda fältets<br>inneboende egenskaper utan att långsiktigt försämra dessa eller belasta<br>andra ekosystem, grundvattnet eller atmosfären. Forskningen måste också<br>inriktas på att sluta näringskretsloppen. Risken för spridning av eventu-<br>ella smittor bör också beaktas.</p> <p>225</p> <p>Fördjupade studier av kvävedynamiken i marken är nödvändiga sär-<br>skilt med avseende på omsättningen av organiskt material. Kunskapen<br>om fosfor är alltjämt otillräcklig som underlag för rådgivning till lantbru-<br>karna. Effekterna av rötslam på odlade grödor måste noga analyseras med<br>avseende på ämnen som kan äventyra människors och djurs hälsa.</p> <p>Problemen med markpackning och okontrollerad vittring är alltjämt<br>stora. För att öka kunskapen om dessa processer behövs en fördjupad<br>forskning innefattande ingående markfysikaliska och markkemiska studi-<br>er, som bl.a. ger förutsättningar för ökad användning av prcisionsteknik i<br>växtodlingen.</p> <p>Växtodlingen ska ske på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden<br>inte utarmas, utan snarare gynnas. Forskning om alternativa odlingssys-<br>tem som uppfyller krav på ekologisk uthållighet skall därför bedrivas för<br>att stödja bl.a. detta mål.</p> <p>Växtodlingen har alltjämt problem med växtsjukdomar, skadedjur och<br>ogräs. Motmedlen har hitintills i huvudsak varit kemiska insatser i form<br>av bekämpningsmedel samt olika skötselåtgärder. Det är angeläget att<br>öka förståelsen av växternas egna försvarssystem och tolerans mot stress.<br>Den moderna biologin och framförallt funktionsgenomiken erbjuder här-<br>vidlag stora möjligheter. Försatt forskning är angelägen kring ogräsens<br>biologi och bekämpning. Inom växthusodlingen och vid täckodling be-<br>hövs ökad kunskap för kontroll av skadegörare.</p> <p>Kunskapsbristerna inom områdena biodling och pollination är stora<br>och en bred kunskapsuppbyggnad är angelägen.</p> <p>En hög kvalitet på animaliska livsmedel grundläggs genom att djur<br>med god genetisk bakgrund föds upp på ett sätt som befrämjar djurens<br>hälsa. Också inom husdjursförädlingen erbjuder den moderna biologin<br>nya möjligheter. Molekylär genetik och populationsgenetik knyts sam-<br>man till nya kraftfulla verktyg för avkommebedömning och avel och<br>funktionsgenomiken kan även här förväntas ge helt nya möjligheter.<br>Avelsntålen skall innefatta inte enbart produktionsegenskaper utan även<br>hälsoegenskaper som motståndskraft mot olika sjukdomar och hållbarhet-<br>segenskaper. Ökade kunskaper om husdjurens ämnesomsättning och om<br>foderkvaliteten är förutsättningar för ett framgångsrikt hälsoarbete. För<br>att vara långsiktigt uthållig och etiskt försvarbar behöver djurhållningen<br>utvecklas mot ett allt mindre beroende av antibiotika. Eftersom antibioti-<br>karesistens hos bakterier är ett växande globalt problem behövs akut ökad<br>kunskap om bakomliggande molekylära och ekologiska mekanismer och<br>konsekvenserna av resistensutvecklingen.</p> <p>Zoonoser är smittsamma sjukdomar som kan överföras mellan djur och<br>människor. Beredskap för och kunskap om zoonoserna är viktiga för<br>folkhälsan, särskilt som risken för import av sjukdomar över gränserna<br>ökar.</p> <p>Hög livsmedelssäkerhet innebär bl.a. minimalt upptag av toxiska äm-<br>nen från mark och vatten, frihet från läkemedels- och bekämpningsme-<br>delsrester, förebyggande av mögelgifter (mykotoxiner) i växtodlingen<br>och i vegetabiliska produkter, god infektionskontroll med minimal anti-<br>biotikaanvändning inom djurhållning och vattenbruk, kontroll och be-<br>kämpning av smittsamma djursjukdomar (zoonoser).</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>226</p> <p>En viktig uppgift för livsmedelsindustrin är att bevara de värden som<br>livsmedelsråvaroma besitter från början och att tillföra nya värden i hela<br>kedjan till konsumentprodukten. Det är mycket viktigt att öka kunskapen<br>om råvarans egenskaper relativt processpåverkan i såväl nya som befint-<br>liga processer.</p> <p>Allmänhetens ökade intresse för hälsoeffekter av livsmedel har stimu-<br>lerat också livsmedelsindustrin i denna riktning. För att kunna utveckla<br>funktionella livsmedel krävs inte bara produktutveckling och karakterise-<br>ring av produktens sammansättning, utan också möjligheter att testa dess<br>effekter på människors hälsa och visa att det inte finns några negativa<br>effekter av en längre tids konsumtion. Det är viktigt att förstå de meka-<br>nismer som är knutna till olika hälsoeffekter.</p> <p>Genteknik och bioteknik ger oanade möjligheter att påverka råvaru-<br>sammansättning och tillverkningsprocesser liksom att utveckla nya pro-<br>dukter genom att kvantitet och egenskaper på stärkelse, proteiner, fetter<br>och andra ingredienser kan modifieras i önskad riktning i växter. Eventu-<br>ella risker med användningen av genetiskt modifierade organismer<br>(GMO) i livsmedel måste noga studeras.</p> <p>Jordbruket och skogsbruket har en stor potential att producera förnyba-<br>ra råvaror för andra industrigrenar än livsmedelsindustrin och skogsin-<br>dustrin. För att nya material ska få genomslag på marknaden måste de ha<br>speciella fördelar jämfört med existerande material eller fylla behov där<br>konsumenterna är villiga att betala en merkostnad. Miljö- och uthållig-<br>hetsaspekter får här växande betydelse. Möjligheterna att med genteknik<br>modifiera befintliga gagnväxter för produktion av nya intressanta råvaror<br>är mycket stora.</p> <p>Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att utarbeta ett förslag<br>till en svensk hästpolitik. I uppdraget ingår bl.a. att bedöma behovet av<br>stöd till forskning inom hästsektorn.</p> <p>Prioriteringar inom skoglig och skogsindustriell forskning</p> <p>Skogsbruket och skogsindustrin har stor betydelse för svensk ekonomi.<br>Som skogsindustrination har Sverige en relativt omfattande skoglig och<br>skogsindustriell forskning och utbildning. Grundläggande skogsveten-<br>skaper har sin tyngdpunkt vid SLU medan grundläggande skogsindustri-<br>ell forskning huvudsakligen bedrivs vid andra universitet och högskolor.<br>Skogsindustrin har dessutom egen forskning inom företagen samt med<br>staten gemensamt finansierad forskning vid institut med inriktning mot<br>skogsbruk (Skogsbrukets forskningsinstitut, SkogForsk), träbearbet-<br>ningsindustri (Trätekniska forskningsinstitutet, Trätek) samt pappers- och<br>massaindustrin (Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut, STFI).</p> <p>Skogsekosystemforskning har stor betydelse för området skogsbruk-<br>miljö. Svensk forskning om växthuseffekten är internationellt uppmärk-<br>sammad och det är angeläget att den fortsatt kan spela en viktig roll i den<br>vetenskapliga analysen av påverkan på klimatet och konsekvenser av<br>detta. Kunskaper om processer i skogsmark, träd och ekosystem samt hur<br>naturresursen utnyttjas och brukas kommer att ha stor betydelse för<br>framtida åtgärder.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>227</p> <p>Skog och ved har stor ekologisk betydelse för bevarande av biologisk<br>mångfald och ett flertal s.k. nyckelbiotoper är knutna till skog. Sveriges<br>ekonomiska beroende av skogsproduktionen och samtidigt pådrivande<br>roll i miljöarbetet gör det angeläget att fortsatt utveckla skogsbruket.<br>Forskning som ger vetenskapligt underlag till bevarandestrategier och<br>skogsbruksåtgärder för hållbart nyttjande av skogen som resurs är därför<br>angelägen.</p> <p>Skogarnas funktion i biogeokemiska och hydrologiska kretslopp upp-<br>märksammas alltmer. Skogsekologisk forskning, inklusive försurnings-<br>forskning, har en stark ställning i Sverige, vilket gör det möjligt att delta i<br>internationellt samarbete inom området. Ekologisk forskning kring<br>skogsekosystemens funktioner och biogeokemi är därför motiverad.</p> <p>Skogsbeståndet i Sverige ökar, liksom i många andra länder. Ökningen<br>av skogsproduktionen gör det möjligt att ta ökad miljö-, kultur-, och na-<br>turvårdshänsyn samtidigt som skogen och skogsråvaran utnyttjas. Nytt-<br>jande av förnybara energikällor blir allt viktigare, inte minst med hänsyn<br>till behovet att minska beroendet av fossila bränslen. Åtgärder bör grun-<br>das på goda kunskaper om skogsekosystemens uthålliga produktionsför-<br>måga och roll i bevarandet av biologisk mångfald. Tidigare utvecklade<br>skogsskötselsystem måste nu kompletteras med uthålliga system för uttag<br>av biobränsle samt system som klarar målen om biologisk mångfald, tät-<br>ortsnära skogsbruk och ädellövskogsbruk. Det är angeläget att en sådan<br>forskning också har naturvårds- , kulturvårds- och miljöskyddsaspekter<br>som ingående viktiga komponenter. Forskningen har en roll för privat-<br>skogsbrukets utveckling men även för analys av konsekvenserna av det<br>ökade antalet privatskogsbrukares agerande. Nyttjandet av skogar och<br>skogsresurser kräver att ett flertal ofta motstridiga intressen kan förenas<br>för att på bästa sätt nyttja denna naturresurs. Den skogliga forskningen<br>har starka kopplingar med miljöpolitiken och jordbrukspolitiken. Forsk-<br>ningen är viktig för internationella överenskommelser om begränsning av<br>utsläpp och skydd för natur- och miljövärden.</p> <p>Under 9O-talet har skogsnäringens forskningsbehov varit föremål för<br>flera utredningar. Den senaste utredningen PROMIS beskriver industrins<br>situation, nuvarande forskning och även forskningens betydelse för den<br>svenska skogsnäringens konkurrenskraft. Regeringen ser positivt på för-<br>slaget att fokusera medel till nationella nätverk med en bred sammansätt-<br>ning av kompetenser från etablerade forskningsmiljöer. Det är en angelä-<br>gen uppgift för berörda myndigheter att i samverkan med övriga aktörer<br>bidra till effektivisering och förnyelse inom områden där Sverige kan<br>bygga upp konkurrenskraftiga forskningsmiljöer.</p> <p>Under det senaste decenniet har olika forskningsstiftelser, såsom Stif-<br>telsen för strategisk forskning, KK-stiftelsen och Mistra (Stiftelsen för<br>miljöstrategisk forskning), tillkommit som viktiga finansiärer av forsk-<br>ning och utveckling för skogsnäringens behov, vad gäller såväl grundläg-<br>gande som mera tillämpad forskning. Det är viktigt att det statliga forsk-<br>ningssystemets insatser på detta område i största möjliga utsträckning<br>samordnas med dessa stiftelsers insatser.</p> <p>Svenska forskare inom området trä- och fiberforskning är ledande, bl.a.<br>genom en tidig och mycket framgångsrik tillämpning av funktionsgeno-<br>miken på träd. Fortsatt satsning inom detta område är därför väsentlig.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>228</p> <p>Övriga prioriteringar inom politikområdet</p> <p>Det finns ett behov av långsiktig kunskapsuppbyggnad om glesbygdens<br>och landsbygdens omvandling. Forskningen bör fokusera på hur befolk-<br>ning, företag och miljö reagerar på utvecklingen i omgivande strukturer.<br>Inom området landsbygdsutveckling behövs nya sätt att identifiera och<br>beskriva de möjligheter och problem som utmärker den moderna lands-<br>bygden i Sverige. Det finns anledning att anlägga ett genusperspektiv i<br>dessa studier.</p> <p>De areella näringarnas roll att tillgodose estetiska, kulturella och soci-<br>ala behov ökar starkt. Forskningen bör inriktas på att utveckla detta nya<br>område i kombination med traditionell landsbygdsverksamhet. Lands-<br>bygdsforskningen i den västliga världen visar att det råder stora och ofta<br>oförklarade variationer vad gäller dynamik mellan olika landsbygdsom-<br>råden. Att söka förklaringar till sådan variation är en viktig forsknings-<br>uppgift. Småföretagande i landsbygdsmiljöer ställer ofta krav på ent-<br>reprenörskap som bör studeras närmare som underlag för utveckling av<br>landsbygden.</p> <p>SJFR har tillsammans med Fiskeriverket utarbetat ett forskningspro-<br>gram för den svenska fiskforskningen. Fiskeriverket ansvarar inom detta<br>för tillämpad forsknings- och undersökningsverksamhet som rör yrkes-<br>fisket, fritidsfisket, fiskevården och vattenbruket medan SJFR ansvarar<br>för grundläggande forskning och övrig tillämpad forskning. SJFR anger i<br>sin forskningstrategi huvudmålen för rådets fiskforskning. Regeringen<br>anser att dessa huvudmål är viktiga och delar bedömningen att de strate-<br>giska forsknngsfälten för att nå dessa mål är ekologi, fysiologi och gene-<br>tik. Fiskeriverkets forsknings- och undersökningsverksamhet är nödvän-<br>dig för hållbar utveckling av fiskeresurserna i enlighet med nationell po-<br>litik och internationella åtaganden. Förvaltningen sker främst av kom-<br>mersiellt viktiga arter, av ekologiska nyckelarter och av fiskarter vars<br>förekomst kan vara hotade. För att upprätthålla verksamhetens kvalitet<br>behöver en kontinuerlig foU vidmakthållas.</p> <p>Det dynamiska samspelet mellan renar och vegetation liksom samspe-<br>let mellan renar, andra bytesdjur och rovdjur, där existensmöjligheterna<br>för alla tre är i fara samt rennäringens samspel med t.ex. skogsbruk och<br>annan markanvändning kräver fördjupad forskning. Prioriterade mål bör<br>vara att maximera nyttan av använda betesresurser m.m. inom ramen för<br>ekonomiskt och ekologiskt hållbara uttag. Renskötselns sociala och kul-<br>turella funktioner har avgörande betydelse för både renskötselns och den<br>samiska kulturens långsiktiga överlevnad. Forskning kring hur dessa re-<br>lationer ser ut bör prioriteras. Rennäringens nuvarande och potentiella<br>betydelse för regional välfärd och attraktivitet via sekundära sysselsätt-<br>ningseffekter i andra näringar, service och besöksnäringar är praktiskt<br>taget okänd. Att klarlägga dessa relationer och anvisa vägar för vidareut-<br>veckling bör ges hög prioritet. För att uppnå största möjliga nytta är det<br>av stor vikt att den statligt finansierade forskningen inom området koor-<br>dineras med den FoU-verksamhet som bedrivs med stöd av olika finansi-<br>eringskällor.</p> <p>Viltforskningens syfte är att utveckla och förmedla kunskaper som be-<br>hövs för ett uthålligt nyttjande och en god förvaltning av landets viltbe-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>229</p> <p>stånd. Naturvårdsverket är en av de viktigare myndigheterna i tillämp-<br>ningen av regleringar och viltforskningen spelar en viktig roll för att de<br>ska kunna följas. Forskningen är i huvudsak naturvetenskaplig, men ett<br>begränsat utrymme har även givits viss samhällsvetenskaplig forskning<br>till stöd för viltförvaltningen. Regeringen anser att Naturvårdsverket även<br>fortsättningsvis bör disponera medel ur Jaktvårdsfonden. Forskningsrådet<br>för miljö, lantbruk och samhällsplanering bör dock i samråd med Natur-<br>vårdsverket och berörda intressenter utreda hur de olika forskningsbeho-<br>ven inom området skall tillgodoses och hur kontakten mellan grundläg-<br>gande och åtgärdsinriktad forskning skall säkerställas.</p> <h3>10.8 Forskning om kultur och medier</h3> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Regeringens bedömning: Det finns ett uttalat behov av kunskap-<br>suppbyggnad och forskning inom museiområdet. Regeringen föreslår i<br>budgetpropositionen för 2001 att 15 miljoner kronor anvisas för en<br>museipedagogisk satsning som bland annat innefattar insatser för erfa-<br>renhetsutbyte, metodutveckling och forskning.</p> <p>Kulturområdets forskning och utvecklingsarbete</p> <p>Sektorsforskningen inom kulturområdet spänner över ett vidsträckt om-<br>råde som inte bara innefattar konstarter, kulturarv eller kulturinstitutioner<br>utan även grundläggande värderingar och förhållningssätt.</p> <p>Statens kulturråd, som även fördelar medel för forskning och utveck-<br>ling vid ansvarsmuseerna, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Språk-<br>och folkminnesinstitutet har anvisade medel för verksamhetsforskning<br>och utvecklingsarbete inom kultursektorn. Statens kulturråd har i uppgift<br>att bl.a. följa utvecklingen och ge ett samlat underlag för den statliga<br>kulturpolitiken. Kulturrådet skall även verka för samordning. Riksantik-<br>varieämbetet är central förvaltningsmyndighet för kulturmiljön och kul-<br>turarvet. Språk- och folkminnesinstitutet har bl.a. till uppgift att samla in,<br>bevara, vetenskapligt bearbeta och ge ut material om dialekter, folkmin-<br>nen, folkmusik, ortnamn och personnamn. Flera av myndigheterna har ett<br>etablerat internationellt samarbete med universitet, högskolor och andra<br>myndigheter. Inom ramen för EU:s femte ramprogram för forskning och<br>utveckling (1998-2002) finns flera tematiska program som innehåller<br>delområden för kulturområdet bl.a. Morgondagens stad och kulturarvet<br>och Multimediainnehåll. Det är angeläget att myndigheterna inom kul-<br>turområdet i ökad utsträckning stimuleras till ett ökat deltagande i olika<br>internationella sammanhang, bl.a. inom ramen för EU:s ramprogram för<br>forskning och utveckling.</p> <p>Institutionerna bedriver av tradition ett omfattande forsknings- och ut-<br>vecklingsarbete och kunskapsuppbyggnad inom sina kärnämnen. Flera av<br>insatserna har karaktären av långsiktiga nationella åtaganden. Dessa in-<br>satser är av stor betydelse för universitetsforskningen eftersom det hand-<br>lar om t.ex. grundläggande materialbearbetning som många gånger är en<br>förutsättning för vidare grundforskning.</p> <p>230</p> <p>Kulturarvsinstitutionernas, i synnerhet museernas, forskning är starkt<br>knuten till samlingarna vilket gör att deras roll som kunskapsuppbyggare<br>knappast kan ersättas av andra. Ansvarsmuseernas forskning inriktas i<br>huvudsak på museernas uppgifter att vårda samlingarna, göra dem till-<br>gängliga för forskning, utföra dokumentationsarbete samt bedriva utåt-<br>riktad verksamhet. Ansvarsmuseerna har i egenskap av expertorgan till<br>uppgift att tillhandahålla specialiserad kunskap till andra museer och till<br>samhället i övrigt.</p> <p>Under senare tid har kulturarvsinstitutionernas betydelse i samhället<br>uppmärksammats. Från att ha haft som enda uppgift att samla in, vårda,<br>bevara och tillgängliggöra det som uppfattades som ett objektivt kultur-<br>arv växer nu kraven, såväl internt som externt, på att institutionerna ock-<br>så aktivt skall medverka i samhällsdebatt och normbildning. Denna ut-<br>vecklade syn på kulturarvsinstitutionernas betydelse innebär också att<br>kraven på forskningen förändras.</p> <p>Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) gavs<br>1997 i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för uppbyggnad och ut-<br>veckling av sektorsforskningen inom kulturområdet. I den slutrapport<br>som presenterades den 6 mars 2000 efterlyser HSFR en tydligare sam-<br>verkan mellan kultursektorn och universitetsforskningen, liksom att de<br>tvärvetenskapliga forskningsinsatserna bör utvecklas. HSFR anser även<br>att ett nytt forskarämne, museivetenskap, bör införas och att forsknings-<br>medlen till museisektorn bör ökas så att det står i paritet med övriga<br>verksamhetsområden inom kulturarvsområdets sektorsforskning. Vidare<br>föreslås att medel bör avsättas för museivetenskaplig forskning i form av<br>ett särskilt, tidsbegränsat ramprogram vid HSFR. För att stärka forsk-<br>ningens status vid myndigheterna föreslår slutligen HSFR att det inrättas<br>särskilda forskartjänster samt att medarbetare utan forskarkompetens ges<br>möjlighet till forskarstudier.</p> <p>Kultursektorns forskning skall tillgodose de egna behoven av kunskap-<br>suppbyggnad bl.a. när det gäller kompetensförsörjning och frågor om<br>vård och bevarande av samlingar. Flertalet av de myndigheter som får<br>bidrag för forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet har<br>egna forskningsprogram eller liknande.</p> <p>Museologi, eller museivetenskap, är ett tvärvetenskapligt ämne, som<br>utnyttjar kunskap och teori från många skilda områden, både humanistis-<br>ka, samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga. Den museala proces-<br>sen, från urval och insamling till förmedling av kunskap och upplevelse-<br>värden, studeras inom museologin. Internationellt sett är museivetenskap<br>en egen vetenskapsgren med egen teoribildning. Det finns ett uttalat be-<br>hov av ökat erfarenhetsutbyte, metodutveckling och forskning inom mu-<br>seiområdet. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2001 att 15<br>miljoner kronor anvisas för detta ändamål.</p> <p>Forskning om kulturarvet, kulturpolitik och kulturmiljö</p> <p>En viktig frågeställning är hur kulturarvsbergreppet skapas och formule-<br>ras med utgångspunkt i olika historiska, nationella och politiska förkla-<br>ringsmodeller och hur detta förmedlas och brukas i ett kulturellt och so-<br>cialt sammanhang. Kopplingen mellan kulturarvsfrågor och andra äm-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>231</p> <p>nesområden (IT, teknik, arkitektur m.fl.) behöver också lyftas fram. Sam-<br>arbete med universitet och högskolor är betydelsefullt för kulturarvssek-<br>torn. I särskilt hög grad gäller detta för Naturhistoriska riksmuseet som<br>deltar aktivt i utbildning och handledning vid framförallt universiteten i<br>Stockholm och Uppsala.</p> <p>Kulturpolitisk forskning är ett tämligen nytt forskningsområde i Sveri-<br>ge som är under utveckling. Den kulturpolitiska forskningen är oftast<br>tvärvetenskaplig och kräver insikter i t.ex. politik, pedagogik, mark-<br>nadsföring, ekonomi och administration. Kulturpolitikens implemente-<br>rande i övriga politikområden kommer att ställa nya och vidgade krav på<br>utbildning, forskning och utveckling inom detta område.</p> <p>Kulturmiljöns kunskapsinnehåll kan bidra till att lösa problem och sva-<br>ra mot nya utmaningar mot hållbar utveckling. Bevarandet av kulturarvet<br>kräver att praktiska och teoretiska, tekniska/naturvetenskapliga och hu-<br>manistiska kompetenser kombineras. Kulturmiljön speglar såväl natur-<br>förutsättningarna som människans nyttjande av landskapet. Det är ange-<br>läget med ytterligare kunskapsuppbyggnad kring sambanden mellan od-<br>lingslandskapets omvandling, vården av kulturlandskapet och en biolo-<br>gisk mångfald. Dagens skogsbruk påverkar ofta kulturmiljön negativt och<br>ytterligare forskningsinsatser behövs bl.a. för att utveckla alternativa, mer<br>skonsamma, markberedningsmetoder. Infrastrukturen påverkar kultur-<br>miljön genom bl.a. intrång i kulturmiljöer, barriäreffekter, buller och fy-<br>siska skador på kulturarvet genom t.ex. luftföroreningar. Ökad kunskap<br>behövs framförallt avseende metoder för värdering av kulturmiljön i<br>samband med infrastrukturarbete samt luftföroreningarnas inverkan. För<br>att uppnå en hållbar utveckling med hänsyn tagen till kulturvärdena ställs<br>det nya krav på ett tvärvetenskapligt angreppssätt i forskningen, där ut-<br>vecklingsmöjligheten ligger i gränssnittet mellan naturvetenskap, teknik,<br>humaniora och samhällsvetenskap.</p> <p>Forskning på massmedieområdet</p> <p>Massmedierna spelar en central roll i den moderna demokratin och tillhör<br>våra absolut viktigaste kulturbärare. Behovet av kunskap om massmedi-<br>ernas roll och villkor i samhället har ökat i en tid av snabb teknisk ut-<br>veckling, globalisering, kommersialisering och koncentration av medie-<br>ägandet. En förutsättning för väl underbyggda och långsiktigt hållbara<br>politiska beslut, med främsta syfte att garantera yttrandefrihet, tillgäng-<br>lighet och mångfald i medierna, är tillgången till en bred och kvalitativ<br>forskning och dokumentation av medieutvecklingen.</p> <p>Den oberoende massmedieforskning som bedrivs vid universitet och<br>högskolor är här av stor betydelse, liksom den kompletterande forskning<br>som initieras utifrån identifierade samhällsbehov.</p> <p>Mediemyndigheternas verksamhet med att ta fram forskning och do-<br>kumentation om medieutvecklingen har under senare år ökat i omfatt-<br>ning. Radio- och TV-verket har i uppgift att följa och löpande förse re-<br>geringen och andra intressenter med information om utvecklingen inom<br>medieområdet. Ytterligare två myndigheters verksamheter med att följa<br>medieutvecklingen kan särskilt nämnas. Granskningsnämnden för radio<br>och TV ger på regeringens uppdrag ut rapporter om programutbudet i</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>232</p> <p>radio och TV. Rådet mot skadliga våldsskildringar (Våldsskildringsrådet)<br>följer utvecklingen vad gäller våldsskildringar i rörliga bildmedier, tar<br>initiativ till studier och publicerar forskningsrapporter i en skriftserie.</p> <h3>10.9 Ungdom, idrott och folkrörelsefrågor</h3> <h4>10.9.1 Ungdomsforskning</h4> <p>I Ungdomsstyrelsens rapport Stöd till svensk ungdomsforskning (2000)<br>konstateras att HSFR har följt de riktlinjer som lades fram i propositionen<br>Forskning och samhälle (prop. 1996/97:5), och att ungdomsforskningen<br>utvecklats och fått en höjd kvalitet. HSFR har utöver att bevilja bidrag till<br>olika projekt bl.a. anordnat konferenser, tillsatt två tjänster inom ung-<br>domsforskningen samt initierat en omvandling av de regionala ung-<br>domsforskningscentra till nätverksbildningar. I Ungdomsstyrelsens ut-<br>värdering föreslås att det skapas ett samlat nationellt nätverk för ung-<br>domsforskningen. Ungdomsstyrelsens utvärdering visar också att HSFRs<br>stöd till ungdomsforskning har koncentrerats till forskning inom sociolo-<br>gi och pedagogik medan flera discipliner saknas helt. Vidare här de na-<br>tionella nätverken påtalat att tvärvetenskapligheten minskat inom ung-<br>domsforskningen och att det saknas longitudinella forskningsprojekt som<br>belyser ungas situation.</p> <p>Omvandlingen av ungdomsforskningscentren till fem nationella nät-<br>verk i kombination med en neddragning av resurser för administration av<br>varje nätverk har inneburit att möjligheterna att driva nätverken försäm-<br>rats. Inom ramen för ett nationellt nätverk skulle det vara möjligt att in-<br>rymma flera olika tematiska inriktningar, som skulle kunna fungera som<br>mindre och specialiserade nätverksbildningar.</p> <p>Regeringen anser att ungdomsforskningen haft en positiv utveckling<br>under senare år. Fortfarande är emellertid kunskapsunderlaget otillräck-<br>ligt inom många ungdomsfrågor, bl.a. vad gäller villkoren för s.k. margi-<br>naliserade ungdomar och ungdomars egen organisering. Det är angeläget<br>att prioritera forskning om marginaliserade ungdomars villkor liksom<br>forskning om olika åtgärder och metoder som syftar till att förbättra vill-<br>koren för dessa ungdomar. Ansvaret för ungdomsforskningen bör i fort-<br>sättningen ligga på det nya Forskningsrådet för arbetsliv och sociala frå-<br>gor. Det ankommer på rådet att efter samråd med berörda intressenter<br>besluta om hur arbetet med ungdomsforskningen skall organiseras. Rege-<br>ringen förutsätter att ungdomsforskningen hanteras på ett likartat sätt i<br>rådet som i den tidigare organisationen.</p> <h4>10.9.2 Forskning inom id rottsom rådet</h4> <p>På nationell nivå har Centrum för idrottsforskning (CIF) till uppgift att<br>initiera, samordna och stödja forskning om idrott. Idrott ges därvid en vid<br>definition och omfattar både tävlingsidrott, motion, rekreation, friskvård<br>och rehabilitering.</p> <p>Av CIF:s nuvarande budget om drygt 10 miljoner kronor årligen an-<br>vänds ca 80 procent till forskningsprojekt och anställningar. Anslag kan</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>233</p> <p>ges till ca 70-80 projekt per år. Riksidrottsförbundet har i sitt budgetun-<br>derlag för år 2001 noterat att medlen till idrottsforskning utgör ca 2 pro-<br>cent av det statliga anslaget till idrotten vilket är en ringa andel i jämfö-<br>relse med de medel som avsätts för forskning inom andra samhällssekto-<br>rer.</p> <p>En bidragande orsak till svensk idrotts starka internationella position är<br>vår idrottsforskning. Idrottsforskning är både mångvetenskaplig och tvär-<br>vetenskaplig. Den innefattar studier av människans motoriska och fysiska<br>prestationsförmåga, förändringar i och påverkan på idrottslig förmåga<br>samt hur individen påverkas socialt, psykiskt och kroppsligt av olika id-<br>rottsaktiviteter.</p> <p>Den kunskapsutveckling som sker inom idrottsforskningen har bety-<br>delse inom områden som folkhälsa, livsstil, etik, demokrati och mänsklig<br>prestationsförmåga. De resultat som idrottsforskningen genererar används<br>av många olika verksamheter och organisationer förutom av den organi-<br>serade idrottsrörelsen. Forskning rörande bredd- och motionsidrott samt<br>idrottens samhälleliga betydelse, såsom forskning avseende idrottsjuridik<br>och idrottsekonomi, är efterfrågad men resurser saknas i dag för dessa<br>ändamål. För att tillmötesgå behovet av resurser inom idrottsforskningen,<br>i första hand genom att ställa ökade medel till CIF:s disposition för<br>forskningsprojekt, bör ökade resurser tillföras idrottsforskningen genom<br>omfördelning inom ramen för anslaget Statens stöd till idrotten.</p> <h4>10.9.3 Forskning om folkrörelser</h4> <p>Forskning om folkrörelser berör många akademiska discipliner, bland<br>annat statsvetenskap, national- och företagsekonomi, kulturgeografi, so-<br>ciologi och socialt arbete. I begreppet folkrörelser inbegrips i detta sam-<br>manhang alla typer av verksamheter som kan räknas till &quot;den tredje sek-<br>torn&quot; eller &quot;den sociala ekonomin&quot;, det vill säga verksamhet i föreningar,<br>kooperativ, allmännyttiga stiftelser, ömsesidiga företag, lokala utveck-<br>lingsgrupper och liknande.</p> <p>Genom 1993 års forskningspolitiska beslut ställde sig riksdagen bakom<br>förslaget att låta utarbeta ett handlingsprogram för forskning om ideell<br>verksamhet. I rapporten Handlingsprogram för forskning om ideell verk-<br>samhet (Ds 1995:30) föreslås att tre forskningsfält prioriteras. Det gäller<br>förutsättningarna för att ideell verksamhet skall uppstå och utvecklas. Det<br>gäller vidare forskning om den ideella verksamhetens organisation. Det<br>tredje forskningsfältet är folkrörelsers och ideella verksamheters betydel-<br>se för människor, bygder, samhällsliv och näringsliv. Välfärd, demokrati,<br>arbete och företagande samt lokal utveckling kan pekas ut som viktiga<br>forskningsteman, vad gäller samtliga tre fält. Forskningen inom folkrö-<br>relseområdet bör medge möjligheter till internationella jämförelser samt<br>präglas av demokratiska aspekter och ett genusperspektiv.</p> <p>Finansieringen av folkrörelseforskningen sker genom olika forsknings-<br>råd och andra forskningsfinansiärers försorg. Det saknas emellertid en<br>heltäckande och ingående kartläggning av forskningen om folkrörelser<br>enligt ovan. Det kan finnas anledning att samla stödet till folkrörelse-<br>forskningen, så att en forskningsfinansiär får huvudansvaret med bättre</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>234</p> <p>möjligheter till överblick och samordning inom forskningsområdet. För<br>att få underlag till en sådan förändring avser regeringen att ta initiativ till<br>en kartläggning och utvärdering av folkrörelseforskningen och stödet till<br>denna forskning.</p> <h3>10.10 Integration, mångfald, storstad och nationella minori-<br>teter</h3> <p>Integration och mångfald i forskningen</p> <p>Integrationspolitiken som lades fast i propositionen Sverige, framtiden<br>och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik (prop.<br>1997/98:16) innebär ett förändrat synsätt där integration uppfattas som en<br>ömsesidig, nyskapande och utvecklande process som omfattar hela sam-<br>hället. Som en konsekvens av integrationspolitiken måste ett integrations-<br>och mångfaldsperspektiv genomsyra forskningen. Ett integrations- och<br>mångfaldsperspektiv bidrar till förståelse om värderingars betydelse för<br>problemval m.m.</p> <p>För integrationen är individers möjligheter till egen försörjning, utbild-<br>ning, inflytande och delaktighet i samhälleliga processer de mest centrala<br>områdena. Därför är det viktigt att forskningen särskilt inriktas på dessa<br>forskningsområden. Regeringen har beslutat om direktiv för en särskild<br>utredare som skall beskriva och analysera fördelningen av makt och in-<br>flytande inom olika delar av det svenska samhället ur ett integrationspo-<br>litiskt perspektiv (dir. 2000:57)</p> <p>Andra viktiga forskningsområden är etniska relationer rasism och et-<br>nisk diskriminering. Som ett första steg i en nationell handlingsplan har<br>regeringen bl.a. uppdragit åt Integrationsverket att vidta åtgärder för att<br>utveckla ett strategiskt och långsiktigt arbete mot rasism, främlingsfient-<br>lighet och etnisk diskriminering. Ökade kunskaper behövs både om me-<br>kanismerna bakom främlingsfientlighet och diskriminering och om ar-<br>betsmetoder.</p> <p>Storstadspolitik</p> <p>I december 1998 beslutade riksdagen om mål och inriktning för stor-<br>stadspolitiken (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr 1998/99:34). I<br>enlighet med storstadspropositionen inrättade regeringen i januari 1999<br>en storstadsdelegation med ansvar för att utveckla och samordna den na-<br>tionella storstadspolitiken. Storstadspolitiken innehåller två mål avseende<br>dels tillväxt, dels segregation.</p> <p>Genom storstadspropositionen har Sverige för första gången fått en<br>politik för storstäder. På motsvarande sätt är urbana frågor på väg att få<br>en mer framträdande roll inte bara inom Sverige utan även i nordiska<br>sammanhang och inom EU. Internationellt sett ter sig frågor kring städers<br>utveckling starkare förankrade i olika forskningsdiscipliner än vad som<br>hittills varit fallet i Sverige. För Storstadsdelegationens möjligheter att<br>utveckla den nationella storstadspolitiken är forskningen kring storstä-<br>dernas villkor av stor vikt.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>235</p> <p>Forskning om nationella minoriteter</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen Nationella<br>minoriteter i Sverige (prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6, rskr.<br>1999/2000:69) har en grund lagts för en samlad svensk minoritetspolitik<br>till skydd för de nationella minoriteterna i Sverige; samer, sverigefinnar,<br>tornedalingar, romer och judar. De språk som omfattas är samiska, fins-<br>ka, meänkieli, romani chib och jiddisch. Av dessa har samiska, finska och<br>meänkieli en historisk och geografisk bas, vilket innebär krav på mer<br>långtgående åtgärder för dessa språk.</p> <p>Som en konsekvens av minoritetspolitiken är det angeläget att forsk-<br>ning i minoritetsspråk och om de nationella minoriteterna fortsätter och<br>kan utvecklas. Det är därför väsentligt att den forskning som sker i sa-<br>miska, finska och meänkieli bedrivs vidare. Det finns vidare ett behov av<br>forskning i romani chib och jiddisch samt om de nationella minoriteter-<br>nas kultur, religion och historia. Regeringen vill i sammanhanget peka på<br>vad som sagts om forskning inom s.k. småämnen i avsnitt 7.2.</p> <h3>10.11 Forskning kring transporter, emission, arbetsliv, tu-<br>rism, konkurrens, regionalpolitik etc.</h3> <p>Transport- och emissionsforskning</p> <p>Ett effektivt transportsystem är en förutsättning för att andra verksamhe-<br>ter ska fungera och att ambitioner inom andra politikområden ska kunna<br>nås. Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Vägverket respekti-<br>ve Banverket är de mest betydelsefulla statliga finansiärerna av trans-<br>portforskning. Av KFBs budget var år 1999 ca 100 miljoner att hänföra<br>till transportforskning. Vägverket satsade samtidigt ca 115 miljoner kro-<br>nor och Banverket ca 40 miljoner kronor.</p> <p>Teknisk framsyn pekar ut några viktiga förändringstendenser som bör<br>påverka framtida prioriteringar inom området. Mot bakgrund av dessa<br>och den forskningsstrategi som KFB tagit fram för svensk transportforsk-<br>ning kan följande strategiska områden pekas ut.</p> <p>Modern transporttelematik, eller ITS (Intelligent Transport Systems),<br>skapar mycket påtagliga möjligheter att effektivisera transportsystemet.<br>Förmågan att dra nytta av dessa möjligheter är avgörande för transport-<br>sektorns utveckling.</p> <p>Expanderande storstadsregioner ställer krav på ökad transportkapacitet.<br>Det finns en oro att undermåliga transporter i tillväxtregionema kan<br>hämma den ekonomiska tillväxten, inte bara på regional utan också på<br>nationell nivå. Samtidigt är det förknippat med stora problem att anlägga<br>ny infrastruktur.</p> <p>Genom industrins internationalisering och genom EU-medlemsskapet<br>befinner sig transportsektorn i en snabb internationaliseringsprocess.<br>Transportmarknaden öppnas för internationell konkurrens. Frågor för<br>forskningen att lösa är hur svenska regelsystem bör utformas för att möta<br>denna utveckling och hur svenska transportföretag bör agera för att skapa<br>sig en stark position på framtidens europeiska transportmarknad.</p> <p>236</p> <p>Transportpolitiken innebär en stark betoning på trafiksäkerhet, vilket<br>bl.a. kommit till uttryck i den s.k. &quot;nollvisionen&quot;, på sikt ska ingen dödas<br>eller skadas allvarligt i trafiken. Det har visat sig svårt att uppnå det<br>etappmål för vägtrafikolyckor som ställts upp. Ytterligare kunskapsun-<br>derlag behövs och det finns behov av metod- och teoriutveckling. Trafik-<br>säkerhetsforskningen bör i ökad utsträckning få en mer trafikslagsöver-<br>gripande inriktning. Det behövs mer kunskap om hur olika slag av åtgär-<br>der kan kombineras och vilka effekter de får på trafiksäkerheten. Inom<br>trafiksäkerhetsforskningen råder det idag ett gap mellan kunnande och<br>implementering. Implementeringsforskning framstår därför som angelä-<br>gen.</p> <p>Teknisk framsyn framhåller att rena fordon kommer att kunna minska<br>miljöstörningarna radikalt under de kommande tjugo åren. Det kommer<br>dock att dröja avsevärt längre innan alla fordon i fordonsparken utgörs av<br>s.k. nollemissionsfordon. Emissionsforskningsutredningen lämnade sitt<br>betänkande den 12 april 2000. Där föreslås ett långsiktigt program för att<br>kraftsamla och stärka de svenska insatserna inom emissionsforskningen.<br>Härigenom skapas en bred plattform för samverkan mellan staten och<br>näringslivet (fordonsindustrin, petroleumbranschen, och tillverkare av<br>arbetsmaskiner). Frågan om emissionsforskning bereds för närvarande<br>inom regeringskansliet.</p> <p>Arbetslivsforskning</p> <p>Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet syftar till att bidra till<br>en förnyelse av arbetslivet genom effektivare former för arbetsorganisa-<br>tion, en ökad tillgänglighet till arbetsmarknaden och en förbättrad ar-<br>betsmiljö med minskad risk för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. Ut-<br>märkande för arbetslivsforskningen är samverkan med arbetsmarknadens<br>parter och övriga sektorsintressenter. Arbetslivsforskningen bedrivs i<br>internationellt samarbete med ett omfattande kunskaps- och erfarenhets-<br>utbyte.</p> <p>Riksdagen har i juni 2000 antagit regeringens förslag i Forskning för<br>framtiden - en ny organisation för forskningsfinasiering (prop.<br>1999/2000:81) att gälla från den 1 januari 2001. Beslutet innebär att<br>verksamheten vid Rådet för arbetslivsforskning delas mellan det nya<br>Verket för innovationssystem som beskrivs i avsnitt 7.5 och det nya<br>Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap som beskrivs i avsnitt<br>7.3. Rådet för arbetslivsforskning avvecklas därmed. Arbetslivsinstitutet<br>fortsätter att vara en myndighet som utför forskning, utveckling och ut-<br>bildning inom området.</p> <p>Mycket tyder på att det parallellt med en mer traditionell varu- och<br>tjänsteproduktion håller på att växa fram en ny typ av ekonomiskt system.<br>Det är delvis ett nytt arbetsliv, nya krav på arbetsorganisationer och le-<br>darskap och en förändrad arbetsmarknad som växer fram. Forskning och<br>utveckling inom arbetslivssektorn måste ta dessa fundamentala föränd-<br>ringar som utgångspunkt. Hittills har forskningen inom arbetslivsområdet<br>främst skett med utgångspunkt i relationen mellan arbetsgivare och ar-<br>betstagare. I en tid då gränsen mellan egenföretagande, tillfälliga arbets-<br>kontrakt och fast löneanställning blir mer flytande är en sådan utgångs-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>237</p> <p>punkt otillräcklig. Arbetslivsforskningen bör även i ökad utsträckning Prop. 2000/2001:3<br>utgå från en helhetssyn på processen att utveckla teknik, produkter,<br>tjänster och verksamheter. I denna helhetssyn ligger idén om att skapa<br>förutsättningar för ett hållbart arbetsliv som förenar en effektiv produk-<br>tion och nödvändig tillväxt med goda och utvecklande arbetsvillkor.<br>Samhällsekonomiska aspekter, som till exempel de ökade kostnaderna för<br>sjukförsäkringen, har en central bäring i begreppet ett hållbart arbetsliv.</p> <p>Exempel på relevanta forskningsområden inom arbetslivsområdet är<br>kunskapsbildning och lärande, arbetslivet och den nya tekniken, globala<br>förändringar och mångfald, stress och egenkontroll, utvecklingsprocesser<br>i företag och regioner, arbetsmiljöutveckling och förebyggande insatser,<br>jämställdhetens nya förutsättningar samt nya och gamla obalanser på ar-<br>betsmarknaden som t.ex. bristande matchning vad gäller kompetens på<br>arbetsmarknaden.</p> <p>Arbetslivsinstitutets uppgift är att bedriva och främja forskning, utbild-<br>ning och utvecklingsprojekt som rör arbetsliv och relationerna på arbets-<br>marknaden. Institutet skall därvid samverka med andra myndigheter, ve-<br>tenskapliga institutioner, universitet och högskolor inom och utom landet.<br>Institutet skall bedriva FoU som håller god vetenskaplig kvalitet, är<br>mångvetenskaplig och äger relevans för problem och utvecklingstenden-<br>ser i arbetslivet. En ökad samverkan mellan forskare och näringsliv är<br>nödvändig.</p> <p>En väsentlig del i institutets verksamhet är att sprida information och<br>kunskaper samt bedriva utbildning riktad mot grupper som kan påverka<br>arbetslivets utveckling och föra kunskap vidare för praktisk tillämpning.<br>Ett nära samarbete tillsammans med universitet och högskolor ökar in-<br>stitutets möjlighet till flexibilitet och förmåga att bättre möta nya behov<br>inom arbetslivet. Detta samarbete bör därför vidareutvecklas. Institutet<br>bör dock inte finansiera annan forskning och utveckling än den där de<br>aktivt deltar med egen personal.</p> <p>I linje med att samverka med arbetslivets praktiker och att föra ut kun-<br>skap till arbetslivet har Arbetslivsinstitutet etablerat regionala centra.<br>Dessa drivs i nära samverkan med regionala högskolor. Etableringama är<br>reglerade i avtal mellan institutet, kommuner, landsting och regionala<br>högskolor.</p> <p>Institutets verksamhet kan delas in i områdena arbetsmiljö, arbetsorga-<br>nisation och arbetsmarknad. Frågorna inom dessa områden går dock ofta<br>in i varandra. Arbetsmiljöområdet dominerar institutets verksamhet. Med<br>utgångspunkt från arbetslivets utveckling bör det ske en tydlig förskjut-<br>ning mot en ökad andel forskning och utveckling inom området arbetsor-<br>ganisation.</p> <p>Provnings- och mätteknisk forskning och utveckling</p> <p>Teknisk forskning och utveckling av mät- och provningsmetoder utförs<br>bl.a. av helstatliga AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP).<br>Området har hög prioritet i EU-samarbetet och i EU:s forskningspro-<br>gram. Genom kvalificerad provnings- och mätteknik uppnås stärkt in-<br>dustriell konkurrenskraft och bättre förutsättningar för tillämpning av ny<br>teknik, produktutveckling och kvalitetssäkring. Kunskap genereras som<br></p> <p>238</p> <p>är värdefull vid utveckling av internationella regler och standarder avse-<br>ende hälsa och säkerhet och god miljö. De branschövergripande tillämp-<br>ningarna ges också goda effekter i forskarutbildning och annan kompe-<br>tensutveckling, bl.a. hos små och medelstora företag.</p> <p>SP svarar också för huvuddelen av den fysikaliska primärmetrologin i<br>Sverige, dvs tillhandahållandet av spårbara kalibreringar där hög komp-<br>lexitet och noggrannhet efterfrågas. Kunskaper inom metrologin används<br>för tillämpningar som har stor ekonomisk och även mänsklig betydelse.<br>Provnings- och mätteknik är väsentliga storheter i FoU-processen, inte<br>minst för att föra forskningsresultat till nyttig användning. Omfattningen<br>av teknisk utvärdering, certifiering och systembedömning ökar inom allt<br>fler områden.</p> <p>Regeringen avser att även fortsättningsvis skapa sådana förutsättningar<br>att provnings- och mätteknisk verksamhet samt metrologi ges en stark<br>och behovsinriktad ställning i näringslivsinriktad FoU. Verksamheten bör<br>inriktas på sådana områden som stärker landets tekniska utveckling, kon-<br>kurrenskraft/kvalitet, utveckling av små- och medelstora företag, säker-<br>het, hälsa/arbetsmiljö, energi, miljö/kretslopp samt mätteknisk kompe-<br>tens.</p> <p>Geovetenskaplig forskning och utveckling</p> <p>Sveriges geologiska undersökning (SGU) har ett övergripande ansvar<br>inom det geovetenskapliga området. Uppdraget är att stödja tillämpad<br>geovetenskaplig forskning och riktad grundforskning. SGU har landets<br>mest omfattande databaser med geologisk information och en stor forsk-<br>ningskapacitet. För att lösa geologiska samhällsproblem och för att på ett<br>effektivt sätt använda det geologiska materialet är det dock nödvändigt<br>att samarbeta med universitet och högskolor för tillgodogörande av dess<br>kunskapsmassa och högkvalitativa, moderna utrustning. En internationell<br>grupp har utvärderat SGU:s stöd till geovetenskaplig forskning under<br>åren 1995-1999 med goda vitsord för geologisk och vetenskaplig rele-<br>vans. Det samlade utfallet av stödet är större än anslagets enprocentiga<br>andel av all geovetenskaplig forskning.</p> <p>Tillgången på kompetent personal samt forskning och utveckling är<br>avgörande för att verksamheten inom gruv- och mineralsektorerna fort-<br>sättningsvis skall ha en god position i den globala konkurrensen och bi-<br>dra till hållbar utveckling. För detta krävs en satsning mot dessa basin-<br>dustrier genom långsiktiga utvecklingsinsatser för forskning och utbild-<br>ning. För att stödja de projekt för hållbar utveckling och kompetensut-<br>veckling inom gruvnäringen som planeras i Norr- och Västerbotten avser<br>regeringen att öka SGU:s anslag för geovetenskaplig forskning med 4<br>miljoner kronor per år under åren 2001-2003. I kap 8.2 redovisas en in-<br>sats för malmgeologi vid Luleå tekniska universitet</p> <p>Turismforskning</p> <p>Turistdelegationen har regeringens uppdrag att arbeta med kunskapsut-<br>veckling avseende turism. I det handlingsprogram som myndigheten ut-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>239</p> <p>arbetat och som utgör en grund för arbetet med att utveckla den svenska Prop. 2000/2001:3<br>turistnäringen är kompetensutveckling ett av de områden där insatser<br>krävs.</p> <p>Turistdelegationen har genom ett nära samarbete med turistnäringen,<br>högskolor, universitet, forskningsinstitut och forskningsfinansiärer strä-<br>vat efter att skapa en situation där kunskaperna om turismens orsaker och<br>effekter samt turistföretagens förutsättningar för utveckling främjas.<br>Detta har framför allt skett genom ett omfattande engagemang vad gäller<br>utvecklingen av ett turismforskningsinstitut, ETOUR, vid Mitthögskolan<br>i Östersund.</p> <p>I en jämförelse med de flesta övriga europeiska länder är Sverige ett<br>litet turistland. Regeringen anser att turistnäringen har en potential som<br>ännu inte till fullo utnyttjas, delvis beroende på bristande kunskaper. En<br>sammanhållen och kvalificerad turismforskning i nära kontakt med före-<br>tag och företagarorganisationer är viktig.</p> <p>Konsumentforskning och konkurrensforskning</p> <p>Syftet med forskning om konsumenter är bland annat att uppmärksamma<br>såväl olika konsumentgruppers svårigheter att agera rationellt på mark-<br>naden som strukturproblem på marknaden som försvårar för hushållen att<br>dra nytta av den. Forskningen kan vidare användas för att påvisa påfrest-<br>ningar för enskilda hushåll orsakade av samhälleliga strukturförändringar<br>och belysa hur en snabb samhällsutveckling påverkar konsumenternas<br>situation. Forskningen kan därmed peka på politiska reformbehov och<br>föreslå hur reformer blir så effektiva som möjligt.</p> <p>Dagens komplexa samhälle och den snabba utvecklingen inom t.ex.<br>informationsteknikens område innebär ett behov av en aktiv och fram-<br>tidsinriktad konsumentforskning. Regeringen kommer att uppmuntra<br>konsumentrelaterade projekt inom ramen för befintliga forskningsmedel.</p> <p>Konkurrensforskning avser insatser inom främst de ekonomiska och ju-<br>ridiska vetenskaperna och har som syfte att bl.a. ge kunskap om olika<br>marknaders funktionssätt av betydelse från ett konsumentperspektiv samt<br>hur offentliga regleringar påverkar olika marknader. Riksdagen har tidi-<br>gare anvisat medel motsvarande 31 miljoner kronor för främjande av<br>forskning inom konkurrensområdet. Medlen har disponerats av Konkur-<br>rensverket efter samråd med det till verket knutna Rådet för konkurrens-<br>frågor. I samband med förberedelsearbetet inför den nya konkurrenslag-<br>stiftning som infördes den 1 juli 1993 konstaterades att forskningen på<br>konkurrensområdet var relativt begränsad. Med utgångspunkt från be-<br>dömningen att konkurrenspolitiken i viktiga avseenden måste bygga på<br>kunskaper om olika marknaders funktionssätt, konkurrensbegränsningars<br>effekter samt även effekter av vidtagna åtgärder för att främja konkurren-<br>sen, framhölls betydelsen av att i ökad utsträckning kunna basera det<br>konkurrensfrämjande arbetet på resultat från forskning. Under de gångna<br>sex åren har organisationen och formerna för det forskningsfrämjande<br>arbetet etablerats. Vidare har en betydande kunskap upparbetats och däri-<br>genom tillförts verket.</p> <p>Regeringen gör bedömningen att det är av vikt att resurser sätts av<br>även framöver så att det aktiva stödet till konkurrensforskning i nuvaran-<br></p> <p>240</p> <p>de form fortsätter. De medel som avsätts framöver bör även fortsätt-<br>ningsvis disponeras av Konkurrensverket efter samråd med det till verket<br>knutna Rådet för konkurrensfrågor. Det torde vara av särskild vikt att<br>uppmärksamma projekt med inriktning mot tillämpad forskning.</p> <p>Regionalpolitisk forskning</p> <p>Regionalpolitiken, liksom övrig politik som syftar till att främja den regi-<br>onala utvecklingen, måste vara väl förankrad i kunskap om de regionala,<br>nationella och internationella drivkrafter som bidrar till att forma de regi-<br>onala utvecklingsförloppen. Det är också viktigt att ha kunskap om olika<br>åtgärders effekter och effektivitet, något som en ny myndighet för analy-<br>ser, omvärldsbevakning och utvärderingar bl.a. skall främja. En betydan-<br>de del av relevant forskningsmässig kunskap kommer främst från allmän<br>ekonomisk och samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs i Sverige<br>och utomlands. Det är dock angeläget att det i Sverige även fortsättnings-<br>vis bedrivs forskning till stöd för politiken om regionala förhållanden.</p> <p>Riksdagen har beslutat, i enlighet med regeringens proposition (prop.<br>1999/2000:71, bet. 1999/2000:NU17, rskr. 1999/2000:258) Vissa organi-<br>sationsfrågor inom näringspolitiken, att en ny myndighet för analyser,<br>omvärldsbevakning och utvärderingar inrättas den 1 januari 2001. Syftet<br>är att förstärka kunskapsunderlaget för närings-, innovations- och regio-<br>nalpolitiken. Myndigheten skall bedriva sin verksamhet i nära samverkan<br>med universitet och högskolor med visst utrymme för personalen att även<br>bedriva egen forskning. I samband med bildandet av den nya myndighe-<br>ten avvecklas Statens institut för regionalforskning (SIR) för att integre-<br>ras i den nya myndigheten. Regerinegn bedömer att den kompetens som<br>samlas i den nya myndigheten kommer att innebära bättre möjligheter att<br>studera förhållanden utifrån ett regionalt perspektiv.</p> <p>Regionalpolitiken inbegriper också i vissa avseenden gles- och lands-<br>bygdspolitik. Regeringens syn på landsbygdsrelaterad forskning där bl.a.<br>miljöaspekter och de areella näringarnas omstrukturering beaktas pre-<br>senteras i avsnitt 10.6.</p> <h3>10.12 Forskning om hållbart samhällsbyggande</h3> <p>Forsknings- och utvecklingsverksamheten kring den byggda miljön<br>bör präglas av en vision om samhällsbyggande för hållbar utveckling och<br>internationell konkurrenskraft. Forskningsfinansiärer och forsknings-<br>utövare skall verka för att forskningsresultaten implementeras och snabbt<br>påverkar sektorns utveckling samt bidrar till nödvändiga innovationer.<br>Forskningen om den byggda miljön - samhällsbyggande i vid mening -<br>måste präglas av en helhetssyn där hållbarhet vävs samman av ekologis-<br>ka, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter. Den måste också fylla<br>högt ställda krav på kvalitet och effektivitet. De stora utvecklingsmöjlig-<br>heterna ligger i ett tvärfackligt angreppssätt på problemen.</p> <p>Lösningen på många av sektorns problem och utvecklingen mot håll-<br>barhet ligger i gränssnitten mellan de olika vetenskapsområdena natur-<br>vetenskap, teknik, medicin, humaniora och samhällsvetenskap. Forsk-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>241</p> <p>ningen är en nödvändighet för att kunna realisera möjligheterna och de<br>långsiktiga målen när det gäller hållbar utveckling och internationell<br>konkurrenskraft. Med utgångspunkt från denna verksamhetsidé bör FoU-<br>insatserna kännetecknas av kraftsamlingar inom prioriterade områden.<br>Prioriteringarna bör svara mot de utmaningar som sektorn står inför.<br>Samverkan mellan Forskningsrådet för miljö, areella näringar och sam-<br>hällsbyggande och sektorns olika aktörsgrupper och med andra finansiä-<br>rer bör vidareutvecklas.</p> <p>Särskilda insatser bör göras för att främja det internationella samarbetet<br>och det europeiska samarbetet inom EU:s femte ramprogram för forsk-<br>ning och i planerings- och förberedelsearbetet inför det sjätte rampro-<br>grammet.</p> <p>På medellång sikt bör forskningen fokuseras på stadsutvecklingspro-<br>blematiken både i ett ekologiskt perspektiv och i ett hållbarhetsperspektiv<br>som också innefattar en sociokulturell och ekonomisk dimension. Andra<br>angelägna områden rör bl.a. resurseffektivisering och inomhusmiljö.</p> <p>Även kommunernas roll förändras genom nya ansvars- och arbetsfor-<br>mer såsom partnerskap, nätverkssamarbete, förhandlingsuppgörelser etc.<br>Planerings- och beslutsprocessen behöver utvecklas så att den ger bättre<br>förutsättningar för sektorssamverkan, långsiktighet och medborgarinfly-<br>tande.</p> <p>Stadsutvecklingen kan innebära en ökad belastning på miljön. Bättre<br>kunskaper om markförhållanden och samspelet mellan mark och vatten i<br>den urbana miljön är nödvändig. Samspelet mellan bebyggelsen och tra-<br>fiken är ett annat viktigt FoU-område som ur hållbarhetssynvinkel måste<br>prioriteras.</p> <p>Planerings-, bygg- och fastighetssektorn genomgår för närvarande sto-<br>ra förändringar. De omvärldsfaktorer som starkt påverkar sektorn är<br>främst globaliseringen, miljö- och resursanvändningen, nationella och<br>internationella av- och omregleringar med nya konkurrensförhållanden<br>som följd, informationsteknikens utveckling och inte minst värderings-<br>förändringarna hos dem som använder byggnader och anläggningar.</p> <p>Mot bakgrund av detta kan existerande relationer mellan t.ex. stat, nä-<br>ringsliv och enskilda komma att ändras i snabbare takt än tidigare. För-<br>ändringarna medför i sin tur spänningar som, om beredskapen är god, kan<br>leda till nya och mer ändamålsenliga strukturer. På lite sikt finns det<br>därför skäl att rikta forskningen även mot sådana frågor som globalise-<br>ringens konsekvenser för sektorn samt om förhållanden som påverkar<br>värderingar och attityder.</p> <p>Visionen om en hållbar utveckling och de problem som sektorn har att<br>bemästra ställer krav på ett mångdisciplinärt arbetssätt. Därför krävs att<br>utrymme ges i den nya organisationen för att formulera forskningsfrågor<br>som bidrar till ett hållbart samhällsbyggande. För den områdesinriktade<br>forskningen är det viktigt med avnämarmedverkan vid bedömning i<br>grupper och kommittéer.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>242</p> <h3>10.13 Miljöforskning</h3> <p>Miljöforskningen svarar för den strategiska och grundläggande kunska-<br>pen för att driva miljöarbetet framåt. Miljöforskningen har alltsedan mil-<br>jöfrågorna på allvar kom upp på den politiska dagordningen haft en stark<br>ställning i det miljöpolitiska arbetet. Utvecklingen och breddningen av<br>miljöpolitiken har också medfört att miljöforskningen har kommit att<br>omfatta ett allt vidare fält. Miljöforskningens roll och betydelse kan be-<br>skrivas från olika utgångspunkter.</p> <p>I det internationella förhandlingsarbetet kring gränsöverskridande<br>miljöproblem har Sverige intagit en pådrivande roll. Framgångarna i för-<br>handlingsarbetet har varit beroende av att Sverige har baserat sina stånd-<br>punkter på vetenskapliga underlag.</p> <p>Sektorsansvaret för miljön innebär att sektorsorganen och näringslivet<br>tar ett ökat ansvar för miljöarbetet. Det innebär att kretsen av avnämare<br>för forskningens resultat har breddats. Miljöforskningen skall bidra med<br>det vetenskapliga underlaget som aktörerna behöver för att axla sitt vid-<br>gade miljöansvar.</p> <p>Miljöforskningen skall bidra med underlag för miljöarbetet i hela sam-<br>hället, nationellt och internationellt, i politiken, i företagen, i myndigheter<br>och organisationer och i hushållen.</p> <p>Svensk miljöforskning har ett gott rykte. Ett flertal utvärderingar som<br>genomförts av internationell expertis visar att svensk miljöforskning ge-<br>nerellt ligger väl framme och i vissa fall i frontlinjen. Ett annat kvalitets-<br>mått på miljöforskningen är de framgångar som svenska forskare har haft<br>inom EU-forskningen. EU-kommissionen har nyligen låtit genomföra en<br>utvärdering av hela världens miljöforskning med s.k. bibliometriska me-<br>toder. Frekvensen med vilken svenska forskare citerades i vetenskapliga<br>tidskrifter i relation till vår folkmängd gav Sverige en tätposition.</p> <p>Miljöforskningens inriktning och omfattning</p> <p>Ett flertal finansiärer bidrar till finansieringen av miljöforskningen.<br>Grundläggande forskning finansieras av forskningsråden samt via stats-<br>anslagen till universitet och högskolor. Problemdimensionerande och<br>effektinriktad forskning stöds främst av Statens energimyndighet, Skogs-<br>och jordbrukets forskningsråd (SJFR), viss EU-forskning, Stiftelsen för<br>miljöstrategisk forskning (MISTRA) samt av Naturvårdsverket.</p> <p>Åtgärdsinriktad miljöforskning stöds i första hand av sektorforsknings-<br>organen, bl.a. Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens energimyn-<br>dighet, Byggforskningsrådet (BFR), Kommunikationsforskningsbered-<br>ningen (KFB), Rådet för arbetslivsforskning samt av MISTRA.</p> <p>Samhällsvetenskaplig miljörelaterad forskning stöds av flera sektor-<br>forskningsorgan, Forskningsrådsnämnden (FRN), Naturvårdsverket och<br>MISTRA. Medlen till denna forskning har ökat under senare år men an-<br>slagen är totalt sett små jämfört med medlen till naturvetenskapligt och<br>tekniskt inriktad miljöforskning.</p> <p>Miljöforskningen i Sverige har en total omfattning på ca 600-700<br>miljoner kronor per år.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>243</p> <p>Naturvårdsverket har hittills haft en samordnande roll för miljöforsk-<br>ningen. Verket har regelbundet samlat alla finansiärer för miljöforskning<br>och utarbetat ett ramprogram för miljöforskningen &quot;Forskning och ut-<br>veckling för bättre miljö&quot;. Det senaste programmet presenterades hösten<br>1998. Detta program för miljöforskningen har en större betoning på håll-<br>bar utveckling än tidigare och är ett viktigt styrande instrument för de<br>aktörer som finansierar miljöforskningen.</p> <p>EU:s miljöforskning</p> <p>Svenska forskare hade redan före EU-medlemskapet möjligheter att delta<br>i EU:s forskningsprogram och svenska miljöforskare deltog tidigt i det<br>tredje och fjärde ramprogrammet. Svenska miljöforskare har generellt<br>sett varit framgångsrika inom EU-forskningen inom områden med en<br>stark nationell forskningsbas. Som exempel kan nämnas att inom forsk-<br>ningsprogrammet &quot;Miljö och klimat&quot; inom fjärde ramprogrammet deltog<br>svenska forskare i forskningsinsatser motsvarande 2,5 gånger den svens-<br>ka andelen av finansieringen. Bidraget från EU-forskningen på miljöom-<br>rådet beräknades 1998 vara ca 70 miljoner kronor.</p> <p>I det femte ramprogrammet (1998-2002) som nu pågår finansieras<br>omfattande forskning om miljö och hållbar utveckling. Svenska forskare<br>deltar även i dessa program.</p> <p>Under år 2001 kommer arbetet med EU:s sjätte ramprogram (2002-<br>2006) att påbörjas. Det är viktigt att Sverige spelar en aktiv roll i utform-<br>ningen av detta forskningsprogram så att frågor om miljö och hållbar ut-<br>veckling får stort utrymme.</p> <p>Forskning som underlag för miljökvalitetsmålen</p> <p>En parlamentarisk kommitté, Miljömålskommittén har i samverkan med<br>ett flertal myndigheter analyserat och vidareutvecklat de delmål och åt-<br>gärdsstrategier som behövs för att de övergripande miljökvalitetsmålen<br>skall kunna nås. Kommittén anser i betänkandet Framtidens miljö (SOU<br>2000:52) att det är angeläget med samordning av forskningen för hållbar<br>utveckling. Samarbetet mellan forskare och avnämare behöver stärkas.<br>Forskningen ska vara oberoende men måste också vara lyhörd för avnä-<br>marnas krav. Detta ställer krav på en god dialog. Forskning behövs också<br>om miljöpåverkans betydelse för människans hälsa. Viktigt är också att<br>öka takten på utvecklingen av förnyelsebara bränslen och ny teknik.<br>Forskning behövs för att förbättra kunskaperna om kemiska ämnen.<br>Forskning bör också inriktas på att öka kunskapen om sambandet mellan<br>den biologiska mångfalden och vårt kulturarv. Överlag saknas mycket<br>samhällsvetenskapligt inriktad forskning om styrmedel, beteenden och<br>attitydpåverkan. Dessa kunskaper behövs för att kunna utforma en styr-<br>ning som leder till att miljömålen nås inom en generation.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>244</p> <p>Klimatforskning</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Regeringen beslutade i maj 1998 att tillsätta en parlamentarisk kommitté<br>med uppgift att presentera förslag till en samlad svensk strategi för kli-<br>matområdet. Klimatkommittén lämnade i maj 2000 sitt betänkande För-<br>slag till svensk klimatstrategi (SOU 2000:23). Detta betänkande är för<br>närvarande ute på remiss.</p> <p>Kommittén anser att forskningen, både den naturvetenskapliga forsk-<br>ningen om klimatförändringarna och den tekniska forskningen om hur<br>man kan utveckla system och processer som fordrar mindre energi och<br>mindre fossila bränslen, är helt central för den fortsatta utvecklingen på<br>klimatområdet. Kommittén finner att det ändå saknas en översikt och<br>samordning och föreslår att initiativ tas av de olika forskningsfinansiä-<br>rerna för mer övergripande och långsiktiga satsningar. Kommittén anser<br>vidare att det också krävs ett ökat finansiellt stöd för klimatforskning.</p> <p>Kommittén pekar också på att klimatproblemet handlar om att bryta<br>dagens konsumtionsmönster och beteenden. Av dessa skäl behövs sam-<br>hällsvetenskaplig och humanistisk forskning. Kommittén anser att denna<br>forskning troligen är underdimensionerad i förhållande till problemens<br>karaktär.</p> <p>Forskning som underlag för internationella förhandlingar</p> <p>Så gott som alla miljöproblem är till sin natur gränsöverskridande.<br>Detta har också fått uttryck i den mångfald av internationella överens-<br>kommelser som finns på miljöområdet. Gemensamt för dessa överens-<br>kommelser är att de åtgärder som genomförs för att begränsa miljöpåver-<br>kan är baserade på ett gediget vetenskapligt material och kunskap om<br>miljöeffekter.</p> <p>Regeringen anser att forskningen om internationella eller globala mil-<br>jöproblem är av stor betydelse och måste prioriteras. De gränsöverskri-<br>dande och globala miljöproblemen är en följd av samhällets organisation<br>och vårt sätt att leva. Forskningen handlar om grundläggande naturveten-<br>skaplig forskning men även om tekniska och socioekonomiska åtgärder<br>för att förändra utvecklingen och begränsa miljöpåverkan. Ett av de tyd-<br>ligaste exemplen är hotet om klimatförändring till följd av människans<br>agerande.</p> <p>För att Sverige på ett framgångsrikt sätt skall kunna påverka och vara<br>drivande i arbetet med gränsöverskridande och globala miljöfrågor krävs<br>att den svenska forskningen inom aktuella frågor prioriteras och håller en<br>hög kvalitet.</p> <p>Internationella förhandlingar pågår också i olika fora (CBD, FAO och<br>WTO) när det gäller utnyttjande av genetiska resurser. Ofta saknas veten-<br>skapligt underlag när det gäller socioekonomiska eller ekologiska effek-<br>ter av utnyttjande av genetiska resurser och dessa områden måste priori-<br>teras för att komma vidare i förhandlingarna.</p> <p>245</p> <p>Forskning om biologisk mångfald</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Biologisk mångfald är ett viktigt forskningsområde för hållbar utveck-<br>ling, eftersom ett hållbart nyttjande av naturresurser inte får leda till en<br>långsiktig minskning av den biologiska mångfalden. Forskning om bio-<br>logisk mångfald kan inte betraktas isolerat från andra områden. Syftet är<br>att ta fram kunskap för hållbart nyttjande av biologisk mångfald i bl.a.<br>areella näringar, för bedömning av effekter på och bevarande av biolo-<br>gisk mångfald i samhällsbyggandet, och för utveckling av naturvårdsar-<br>betet. Den kunskap som tas fram ska bl.a. användas i arbetet med vidare-<br>utvecklingen av bedömningsgrunder för miljökvalitet, utvecklingen av<br>miljökvalitetsmål och miljökvalitetsnormer. Kunskapen ska även använ-<br>das som underlag för det svenska Ramdirektivet för vatten, Fågelskydds-<br>direktivet, samt Art- och habitatdirektivet. Vidare ska forskningsresulta-<br>ten stödja Sveriges nationella implementering av och internationella age-<br>rande inom en rad konventioner, främst Konventionen om biologisk<br>mångfald (CBD).</p> <p>Regeringen anser att det finns anledning att särskilt poängtera vikten<br>av några forskningsområden. Först taxonomi, där Sverige varit drivande i<br>det internationella samfundet för att stärka taxonomi som forskningsgren<br>till stöd för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Det-<br>samma gäller för traditionell kunskap, som även det i många fall kan an-<br>vändas för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald.<br>Dessutom måste rovdjursforskningen prioriteras. Det behövs långsiktiga<br>projekt för att fortlöpande kunna ge nödvändiga resultat för förvaltningen<br>av de svenska rovdjurspopulationerna.</p> <p>Forskning om produkter, processer och resurseffektivisering</p> <p>Många av dagens miljöproblem beror på det sätt material utnyttjas och<br>hanteras. Att hushålla med material och energi är viktigt i omställningen<br>till ett hållbart samhälle. Förädling, användning och konsumtion av mate-<br>rial och produkter påverkas av många faktorer och aktörer. Det behövs<br>ökad kunskap om samspelet mellan olika faktorer som gynnar eller hind-<br>rar förändringar i riktning mot ökad uthållighet.</p> <p>Miljöanpassade varor och tjänster är nyckeln till en ekologiskt hållbar<br>utveckling såväl nationellt som globalt. Regeringen har under de senaste<br>20-30 åren genomfört och stimulerat till åtgärder för att minska produk-<br>ters miljöpåverkan i Sverige. Åtgärderna skulle bli mer effektiva med ett<br>samlat angreppssätt utifrån ett livscykelperspektiv och där samtliga aktö-<br>rer längs produktens livscykel engageras och tar ett miljöansvar.</p> <p>Regeringen avser därför att verka för att en miljöorienterad produktpo-<br>litik formuleras nationellt, inom EU och globalt. Målet med en miljöori-<br>enterad produktpolitik är att få fram produkter, dvs. varor och tjänster,<br>som leder till minsta möjliga negativa påverkan på människors hälsa eller<br>på miljön i varje led under produkternas livscykel.</p> <p>För att förverkliga en miljöorienterad produktpolitik behövs forskning<br>och utveckling inom flera områden. Som exempel kan nämnas miljöan-<br>passad konstruktion och materialanvändning, nya miljöanpassade materi-<br></p> <p>246</p> <p>al, styrmedel, hinder och drivkrafter, utvärderingsverktyg samt beteende-<br>och livsstilsforskning.</p> <p>Kretsloppsanpassningen har för många produkter inte kommit särskilt<br>långt. Det är angeläget att inte bara se framåt utan även söka kunskap<br>som förbättrar hanteringen av varor och material i omlopp och som bely-<br>ser såväl risker som möjligheter vid användningen av återvunnet materi-<br>al.</p> <p>Det finns stora mängder mer eller mindre miljöfarliga ämnen i cirkula-<br>tion i samhället, i många fall inbyggda i produkter och svåra att separera.<br>Även vid en långt gången miljöanpassning kommer det att finnas materi-<br>al som behöver deponeras. Det finns dessutom många befintliga och äldre<br>deponier med okänt innehåll som med tiden riskerar att läcka ut. Det be-<br>hövs därför en fortsatt satsning på att ta fram ökad kunskap om processer<br>i deponier och speciellt om långsiktiga förlopp. Det behövs även forsk-<br>ning om metoder för riskbedömning för deponier och metoder för att<br>oskadliggöra miljögifter - både som underlag för att utforma den säkra<br>framtida deponin och för att minska riskerna med dagens och gårdagens<br>deponier.</p> <p>Forskning om kemikalier</p> <p>Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är ett av de femton miljömål som i<br>enlighet med regeringens förslag (prop. 1997/98:145) riksdagen antog i<br>april 1999 (1998/99:MJU6, Rskr 1998/99:183) och som bör nås inom en<br>generation. Detta mål är nära knutet till kemikalier och deras spridning i<br>miljön samt deras effekter på hälsa och miljö.</p> <p>Kemikalieutredningen framhåller att arbetet mot miljömålet om en<br>giftfri miljö och genomförandet av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken<br>kräver en utvidgning av miljöforskningen. En kraftfull, nationell satsning<br>på grundläggande miljökemisk, ekotoxikologisk och toxikologisk forsk-<br>ning är dessutom, enligt kemikalieutredningen, en förutsättning för att<br>Sverige skall kunna driva kemikaliefrågorna i internationella fora på ett<br>välgrundat och övertygande sätt. Forskning om miljöeffekter av kemika-<br>lier berör flera olika områden från produktion och användning av varor<br>och kemikalier, i arbetsmiljön, förekomst i livsmedel samt spridning och<br>effekter i yttre miljön.</p> <p>Forskningsrådsnämnden framhöll i sin redovisning av ett uppdrag om det<br>yttre miljöområdets behov av toxikologisk forskning (FRN 1998) att re-<br>dan flera tidigare statliga utredningar har påtalat behovet av mer kunskap<br>och kompetens vad gäller miljörelaterad toxikologi, och att den främsta<br>orsaken till detta behov är den alltmer komplicerade situationen vad gäl-<br>ler exponering av människor och miljö för olika kemikalier och miljöför-<br>oreningar.</p> <p>Kemikalieutredningen påpekar vidare att det generellt behövs en bety-<br>dande förstärkning av kunskaperna om möjliga och redan uppkomna häl-<br>so- och miljöeffekter både av de organiska ämnen och de metaller som<br>används i varor och i produktionsprocesser. Det finns ett mycket stort<br>behov av grundforskning, inte minst på det toxikologiska och utveck-<br>lingsbiologiska området samt behov av metod- och teknikutveckling för</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>247</p> <p>att möjliggöra att kunskaper tas fram om kemiska ämnens inneboende<br>egenskaper.</p> <p>Ett annat viktigt forskningsområde kommer att vara utveckling av<br>mindre kemikaliekrävande tekniker för att möjliggöra ersättning i an-<br>vändningsområden där stora mängder kemikalier används i dag. För att<br>möjliggöra ett minskat beroende av farliga kemikalier i samhället ser ut-<br>redningen även samhällsvetenskaplig forskning som central, exempelvis<br>rörande styrmedel och dess betydelse för kemikalieanvändningen.</p> <p>Strålskyddsforskning</p> <p>Det moderna samhället har sedan drygt ett sekel medfört att en rad olika<br>artificiella strålkällor tillkommit till de naturliga, och mängden strålkällor<br>fortsätter att öka. Riskerna med strålning uppmärksammades redan på<br>1920-talet. Även om mycket forskning har gjorts finns fortfarande<br>många oklarheter även för de mer studerade strålslagen. Till de viktigaste<br>frågorna kring joniserande strålning hör effekterna av låga doser och dos-<br>rater (doshastigheter). Även kunskaperna om den icke-joniserande strål-<br>ningens effekter är i många avseenden bristfälliga.</p> <p>Det viktigaste övergripande målet är att behovet av långsiktig kompe-<br>tens kan täckas. För detta krävs att den grundläggande strålskyddsforsk-<br>ningen i betydligt högre utsträckning än i dag kan bedrivas vid svenska<br>universitet. Den akademiska basen saknas emellertid, vilket innebär pro-<br>blem när det gäller finansiering och rekrytering. Strålskyddsinstitutet<br>(SSI) har i dag en viktig roll som finansiär av forskning, men de medel<br>som myndigheten använder för forskning tas från den ordinarie drifts-<br>budgeten, vilket innebär att den långsiktiga forskningens behov konkur-<br>rerar med myndighetens kortsiktiga behov av insatser.</p> <p>Den akademiska grundforskningen vid universiteten har avvecklats till<br>förmån för annan forskning. SSI anser att denna forskning måste förstär-<br>kas för att landet skall bibehålla nödvändig kompetens inom strålskydds-<br>området. I betänkandet Långsiktig strålskyddsforskning (SOU 1994:40)<br>betonades också behovet av att stärka främst den grundläggande strål-<br>skyddsforskningen vid universitet och högskolor.</p> <p>Regeringen anser att främst forskningsråden bör avsätta medel för att<br>finansiera riktad grundläggande strålskyddsforskning och ansvara för att<br>bygga upp nödvändig kompetens vid universitet och högskolor. SSI:s roll<br>som forskningsfinansiär bör vara att finansiera forskning på kort sikt för<br>myndighetens behov. Forskningsråden, Verket för innovationssystem,<br>SSI och eventuellt andra berörda forskningsmyndigheter bör därför byg-<br>ga upp samarbetsformer för finansiering av strålskyddsforskning så att<br>forskningen får en tillräcklig omfattning och lämplig inriktning.</p> <p>Samhällsvetenskaplig och juridisk miljöforskning</p> <p>Samhällets omställning till en hållbar utveckling innebär att handlings-<br>mönster och livsstil måste ändras. Såväl Miljömålskommittén som Kli-<br>matkommittén betonar vikten av ökade satsningar på samhällsvetenskap-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>248</p> <p>lig miljöforskning. Denna forskning bör vara nära kopplad till t.ex. Prop. 2000/2001:3<br>forskningen om miljökvalitetsmålen och klimat.</p> <p>Den samhällsvetenskapliga och juridiska miljöforskningen har ökat<br>under senare år men har ändå en blygsam omfattning i förhållande till<br>naturvetenskaplig och teknisk miljöforskning. Det är emellertid viktigt att<br>denna forskning får ökad tyngd. Ett särskilt viktigt område är forskning<br>om olika typer av styrmedel. Forskningen bör inriktas mot kombinationer<br>av olika styrmedel och under vilka villkor som de fungerar mest effektivt.<br>Det finns också skäl att analysera vilka målkonflikter som kan uppstå.</p> <p>För att målsättningen om en hållbar utveckling skall kunna uppnås<br>måste lagstiftningen också återspegla de miljöproblem som finns och de<br>miljöpolitiska ambitionerna samt hur dessa ambitioner skall genomföras.<br>Den miljörättsliga forskningen fyller här en nödvändig funktion och det<br>innebär en omfattande forskningsuppgift som ofta förutsätter ett tvärve-<br>tenskapligt perspektiv. Miljöhistoria som ett övergripande forskningsom-<br>råde är viktig för en ökad förståelse av förändringar i miljön och därmed<br>sammanhängande samhällsfunktioner över längre tidsperioder. Mil-<br>jöproblemens gränsöverskridande karaktär och det växande globala sam-<br>arbetet på miljörättens område innebär att forskningen inte enbart kan<br>inriktas på förhållandena i Sverige. Dels finns ett behov av att finna in-<br>ternationella gemensamma lösningar, dels finns ett behov av rent kompa-<br>rativ forskning.</p> <h2>11 Ekonomiska konsekvenser</h2> <p>Efter förslag i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop: 1998/99:100)<br>och i 2000 års ekonomiska vårproposition (prop. 1999/2000:100) har<br>riksdagen beslutat om en förstärkning av anslagen för grundforskning<br>och forskarutbildning inom politikområdet med 70 miljoner kronor för år<br>2000, 400 miljoner kronor för år 2001, 309 miljoner kronor för år 2002<br>samt 500 miljoner kronor för år 2003.</p> <p>Regeringen har i denna proposition lämnat förslag och ekonomiska<br>planeringsförutsättningar för förstärkningen av grundforskning och fors-<br>karutbildning under perioden 2001-2003 inom ramen för de medel som<br>riksdagen redan beslutat om. Regeringen kommer i budgetpropositionen<br>för år 2001 lämna förslag till den närmare fördelningen av resurserna för<br>år 2001 i enlighet med förslagen i denna proposition.</p> <h2>12 Författningskommentar</h2> <p>Förslaget till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)</p> <h4>1 kap. 3 a §</h4> <p>Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 6.4.2. Att värna vetenskapens<br>trovärdighet och god forskningssed tas härmed upp bland de grundläg-<br>gande principer som skall gälla för universitetens och högskolornas verk-<br></p> <p>249</p> <p>samhet. Den nya paragrafen får genomslag också beträffande enskilda Prop. 2000/2001:3<br>utbildningsanordnare med examenstillstånd, se 2 och 3 §§ lagen</p> <p>(1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina.</p> <p>250</p> <h2>Strategidokumenten</h2> <p>Utdrag ur strategidokumenten</p> <h4>Svensk forskning i ett internationellt perspektiv</h4> <p>Sverige har en lång tradition som kunskapsnation och når inom flera om-<br>råden den internationella forskningsfronten. Det kan därför ligga nära till<br>hands att göra bedömningen att landets forskning är konkurrenskraftig<br>och inga behov av förändringar föreligger. Den internationella konkur-<br>rensen ökar dock och globala problem ökar ständigt kraven på riktad<br>forskning. Inom vissa områden, bl.a. läkemedelsindustrin syns tydliga<br>tecken på att Sveriges ställning håller på att försvagas. En stark närvaro i<br>den internationella forskningfronten och en bred kontaktyta mot andra<br>länder är betydelsefullt för ett litet land som Sverige.</p> <p>Sverige kan inte vara internationellt framgångsrikt inom alla teknikom-<br>råden, och en koncentration till vissa spetsområden är nödvändig. Kungl.<br>Vetenskapsakademien (KVA) skriver i sin forskningsstrategi att Under<br>det gångna århundradet har vi genererat 15 Nobelpristagare i fysik, kemi<br>och fysiologi och medicin, hur många blir det nästa århundrade? För att<br>lyckas i framtiden måste vi göra elitsatsningar. Samtidigt måste det finnas<br>en bredd i forskningen för att vi ska kunna tillgodogöra oss internationell<br>forskning och tillhandahålla en utbildning av hög kvalitet.</p> <p>Medlemskapet i EU öppnar för nya forskningsområden men kräver<br>samtidigt ett omfattande kunskapsunderlag för en svensk linje inom t.ex.<br>jordbruks- och miljöpolitik. Sverige får ta del av mycket värdefull kun-<br>skap genom deltagandet i projekt som finansieras av EU.</p> <h4>Strategiska områden</h4> <p>De stora universiteten vill med vissa undantag inte peka ut några priorite-<br>rade områden utan framhåller att det viktigaste är att stödja de mest kom-<br>petenta forskarna. Liknande resonemang förs av forskningsråden. Majo-<br>riteten av forskningsfinansiärer och utförare, inklusive sektorsmyndighe-<br>ter värnar om den fria grundforskningen. Kommunförbundet menar att<br>den fria grundforskningen är en förutsättning för den långsiktiga kun-<br>skapsuppbyggnaden och att den inte får äventyras av kortsiktiga ambitio-<br>ner att snabbt få fram beslutsrelevant kunskap. Det finns trots allt en rad<br>forskningsområden som bedöms vara viktiga för landets utveckling och<br>tillväxt där Sverige har en stor potential för framgång. Svensk medicinsk<br>forskning, som länge haft en mycket stark internationell ställning, men är<br>på väg att tappa mark, speciellt den kliniska forskning. Även vårdforsk-<br>ningen anses vara i behov av förstärkning.</p> <p>Bioteknik och funktionell genomforskning</p> <p>Stora informationsmängder kommer att bli tillgängliga i och med att<br>kartläggningen av arvsmassan från ett antal levande organismer avslutas.<br>Hela det mänskliga genomet är snart kartlagt inom HUGO-projektet. Den<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>251</p> <p>stora utmaningen är nu att förstå funktionen och betydelsen av alla de<br>gener som identifieras. Det finns en mängd områden där forskningsre-<br>sultaten kommer att bana väg för nya tillämpningar särskilt inom medicin<br>och läkemedelsforskning samt inom skogs- och jordbruket.</p> <p>Funktionsgenomiken har tillämpningar inom hela det biologiska sys-<br>temet från molekyl till ekologi men också i områdena mot fysik, geove-<br>tenskap, kemi, matematik och teknik. Forskningsmöjligheter och forsk-<br>ningsresultat begränsas för närvarande av tillgänglig teknik, och tekni-<br>kutvecklingen är central för områdets utveckling. Det krävs system för att<br>spara, katalogisera och söka igenom det enorma informationsmaterialet,<br>och därvidlag är området bioinformatik av avgörande betydelse.</p> <p>En omvärldsanalys visar att västvärldens länder gör mycket stora sats-<br>ningar på funktionsgenomik. För att Sverige skall kunna konkurrera med<br>andra länder om de forsknings- och kunskapsintensiva företagens etable-<br>ring krävs högkvalitativ och konkurrenskraftig bioteknisk forskning.</p> <p>Informationsteknik</p> <p>Inom IT har Sverige en stark ställning inom mobil kommunikation, kraf-<br>telektronik och vissa internetrelaterade tjänster. IT-industrin är starkt<br>forskningsberoende och stadd i snabb utveckling, varför forskningsfinan-<br>sieringen måste vara flexibel. Det är en överlevnadsfråga för svensk in-<br>dustri att vara vid fronten av metodikutvecklingen inom signaler och<br>system. Elektronik, särskilt mikroelektronik, och datavetenskap är också<br>mycket viktiga områden för industrin. Forskningen har dock för liten<br>omfattning och det råder brist på långsiktig grundforskning, särskilt inom<br>mikroelektronik.</p> <p>Sektorsmyndigheterna, andra forskningsfinansiärer och utförare inom<br>det socialvetenskapliga området efterlyser forskning kring de effekter<br>som den snabba teknikutvecklingen och den växande tjänstesektorn för<br>med sig för hälsa och välfärdssystemet.</p> <p>Materialteknik och processteknik</p> <p>Att stödja tillverkningsindustrins konkurrenskraft genom att utveckla<br>komplexa system för process- och kvalitetsstyrning är av strategisk bety-<br>delse eftersom den står för en dominerande del av Sveriges export. Att<br>bygga komplexa system är en svensk styrka men krav på effektivisering-<br>ar, ökad kvalitet och miljövänliga processer gör att systemen tenderar att<br>bli mer komplexa. Detta kräver gränsöverskridande och tekniskt tvärve-<br>tenskapliga lösningar för att testa och förbättra modeller, styra och desig-<br>na processlinjer. Informationstekniken är central för processtyrning och<br>möjliggör energi- och miljömässigt optimala processer. Området teknisk<br>mekanik är väsentligt för konstruktion och materialval. Strömningsmeka-<br>nik är viktigt för design av processlinjer, och kräver kraftfullt datorstöd.<br>Utvecklingen av teknikforskningen måste följas för att svensk tillverk-<br>ningsindustri ska behålla sin konkurrenskraft.</p> <p>Teknisk materialvetenskap är en förutsättning för så gott som samtliga<br>tekniska system och ett område med stor industriell relevans. Sverige är<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>252</p> <p>världsledande inom vissa delar av området, t.ex. specialstål. Avancerade<br>analystekniker och datorberäkningar möjliggör bestämning och förutsä-<br>gelser av materials egenskaper ner på atom- och molekylnivå och inom<br>dessa grenar ligger svensk forskning långt framme. Forskningen fungerar<br>som en kunskapsbas för dess tillämpningar såväl som en rekryterings-<br>grund för industrin.</p> <p>Materialforskning berörs av flera andra områden som teknisk mekanik,<br>elektroteknik, bioteknik, kemi och fysik. Ett tvärvetenskapligt arbetssätt<br>har visat sig speciellt effektivt inom denna teknikgren. Tidigare satsning-<br>ar på tvärvetenskapliga materialkonsortier har slagit väl ut. Konsortierna<br>bildades inom områdena yt- och tunnfilmstillväxt, nanometerstrukturer,<br>kluster, biomaterial samt supraledande material och teori.</p> <p>Miljöforskning</p> <p>Sverige är världsledande inom flera områden av miljöforskningen och det<br>är viktigt att fortsätta den forskningen för att förstå de globala effekterna<br>av människans agerande.</p> <p>Forskning för att bidra till en hållbar utveckling prioriteras inom alla<br>områden. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) framhåller<br>vikten av att satsa på en tillväxtorienterad miljöpolitik för att kunna dra<br>nytta av den växande efterfrågan på ekologiskt hållbara produkter.</p> <p>En viktig förutsättning för hållbar utveckling är omställningen till ett<br>ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. En effektiv energian-<br>vändning och en kostnadseffektiv energiförsörjning med låg negativ på-<br>verkan på hälsa, miljö och klimat är en förutsättning för en god ekono-<br>misk och social utveckling i Sverige. Genom 1997 års energipolitiska<br>beslut gjordes en kraftsamling kring ett långsiktigt omställningsprogram<br>för utveckling av ett uthålligt energisystem. Huvudinriktningen är en<br>sänkning av kostnaderna för och stöd till introduktion av sådan ny mil-<br>jövänlig energiteknik som kan bedömas bli lönsam på sikt. Sammanlagt<br>har mer än fem miljarder kronor budgeterats för sjuårsperioden 1998-<br>2004. Statens energimyndighet har ansvaret för att utforma och genomfö-<br>ra programmet.</p> <p>Energiforskning</p> <p>Energimyndighetens strategiska arbete utgår från innovationssystemets<br>perspektiv. Insatser prioriteras utifrån bedömning av olika områdens ut-<br>vecklingsfas, förväntade kunskapsbehov, distribution, omvandling och<br>användning av energi, samt en bedömning av när och hur marknadsintro-<br>duktion av en viss teknik kan ske.</p> <p>De statligt finansierade långsiktiga insatserna skall prioritera en kun-<br>skaps- och kompetensutveckling som i ett längre tidsperspektiv bidrar till<br>utvecklingen av ett uthålligt energisystem. Den grundläggande energi-<br>forskningen är inriktad på att utveckla de vetenskapliga grunderna för<br>tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi med omsorg<br>om miljön. Denna grundläggande forskning utgör en förutsättning för ett<br>tillämpat forsknings- och utvecklingsarbete och är också basen för hög<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>253</p> <p>nationell kompetens inom olika teknikområden, exempelvis produktion<br>och omvandling av bioenergi, elöverföring över stora avstånd, avancera-<br>de cykler för elproduktion, förbränningsteknik, rökgasrening, effektiva<br>industriprocesser, motorutveckling och fjärrvärmeteknik.</p> <p>Ett fortsatt nära och aktivt samarbete mellan staten och näringslivet in-<br>om energiområdet är en grundläggande förutsättning för att de statliga<br>insatserna för forskning och utveckling skall ge långsiktigt uthålliga re-<br>sultat. Utöver stöd till konkurrensneutralt samarbete mellan företagen<br>rymmer det energipolitiska programmet också möjligheter att reducera<br>risken för företag som vill pröva ny energiteknik under verkliga förhål-<br>landen. Karaktäristiskt för energiforskningen är att den i hög grad behö-<br>ver ske i samverkan mellan olika discipliner. Detta gör energiforskningen<br>till ett genuint tvärvetenskaplig forskningsfält och nödvändiggör en hög<br>ambitionsnivå när det gäller insatser som främjar och underlättar sådan<br>forskning.</p> <p>Inom EU:s femte ramprogram för forskning och utveckling (1998-<br>2002) görs omfattande energiforskningsinsatser i det tematiska program-<br>met &quot;Energi, miljö och hållbar utveckling&quot;. Även i andra tematiska pro-<br>gram görs insatser med anknytning till energiområdet. Det svenska delta-<br>gandet i dessa program är tillfredsställande och det är angeläget att upp-<br>rätthålla en god nivå på det svenska deltagandet.</p> <p>Långsiktigt fungerande forskningsmiljöer är en förutsättning för insat-<br>serna inom det långsiktiga programmet för omställningar av energisyste-<br>met. Energiforskningens tvärvetenskapliga karaktär förstärker behovet av<br>att skapa kontinuitet vid kompetenta institutioner som samverkar över<br>disciplingränser.</p> <p>En generationsväxling kan förväntas i och med att de högre tjänsterna<br>inom för energiforskningen relevanta områden är besatta med personer<br>som inom en 15-årsperiod kommer att sluta sin aktiva forskning. Detta<br>innebär ett allmänt problem med kompetensförsörjningen som kan be-<br>dömas vara allvarligare för ett område som energiforskningen med sin<br>utpräglat tvärvetenskapliga profil.</p> <p>Lantbruksvetenskaplig forskning</p> <p>Gemensamt för de olika strategidokumenten inom detta område är att de<br>pekar på behovet av forskning till stöd för de areella näringarnas utveck-<br>ling och konkurrenskraft samt omställning till en ekologiskt hållbar ut-<br>veckling samt för att kunna svara mot konsumenternas krav på säkra och<br>högkvalitativa livsmedel, etiska krav etc. Från flera myndigheter fram-<br>hålls även behovet av kunskap till stöd för deras myndighetsutövning.<br>Det krävs högkvalitativ forskning för att kunna använda och bidra till den<br>biologiska revolutionen inom funktionell genomforskning på växter och<br>djur. Biotekniken ger nya möjligheter inom all växtförädling, men också<br>möjligheter att &quot;skräddarsy&quot; nya biologiska råvaror samt miljövänliga<br>processer och produkter. Men det är också mycket viktigt att värdera de<br>risker som är förknippade med de nya forskningsrönen. Framtagande och<br>utnyttjande av transgena växter och djur väcker viktiga etiska frågor som<br>bör belysas och beaktas. Det är angeläget att utveckla nya instrument för<br>analys av verkliga och upplevda risker. Strategierna nämner särskilt</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>254</p> <p>forskning kring djurs egenskaper (i fråga om utfodringsbehov, skötsel,<br>hälsa etc.) och dess förhållande till deras genetiska konstitution som ett<br>forskningsområde där Sverige har goda förutsättningar att hävda sig tack<br>vare de unika databaserna för svenska djurpopulationer. Även forskning<br>kring djurskydd och djurhälsa anses i strategierna vara prioriterat då det<br>är ett svenskt profilområde i EU-arbetet. Sektorsmyndigheterna inom<br>lantbruksområdet efterlyser samtliga mer forskning till stöd för sina åt-<br>gärder och insatser.</p> <p>Det finns starka drivkrafter för ett ekologisk hållbart skogsbruk inom<br>både näringen och samhället i övrigt. Det finns goda grundkunskaper<br>som nu måste tillämpas för att insatserna skall kunna optimeras. Skogs-<br>styrelsen anser att det saknas en gemensam strategi för forskning till stöd<br>för de svenska insatserna i det internationella arbetet för en hållbar sam-<br>hällsutveckling och bättre miljö. Flera olika finansiärer och institut upp-<br>märksammar frågorna och gör betydande insatser, men detta sker utan<br>gemensam målbild och utan en tydlig problemidentifiering.</p> <p>För att stärka konkurrenskraften hos skogsindustrin, som är Sveriges<br>största nettoexportindustri, krävs en förskjutning mot produktionskedjans<br>senare led, i förädlings- och marknadsstegen.</p> <p>Landsbygdsutveckling och forskning till stöd för en levande landsbygd<br>i en tid då allt färre på landsbygden får sin utkomst från skog och jord-<br>bruk är ett prioriterat område i många strategier inom det lantbruksveten-<br>skapliga området.</p> <p>Vårdforskning, äldre och åldrande, ojämlikhet i hälsa och genusperspektiv</p> <p>Forskning kring äldre och åldrande bör vara ett prioriterat område för<br>många forskningsinstanser inom det socialvetenskapliga området i en tid<br>då den demografiska strukturen förskjuts mot en allt äldre befolkning.<br>Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Riksrevisionsverket anser att ef-<br>fekterna på socialförsäkringssystemet av den åldrande befolkningen inte<br>är tillräckligt undersökta. Forskning kring ojämlikhet i hälsa, med tonvikt<br>på barn, klass och kön är också viktigt, speciellt efter de rapporter som<br>pekar på en försämring i psykisk hälsa främst hos kvinnor, barn och ung-<br>domar.</p> <p>Utbildningsvetenskap</p> <p>Vid många lärosäten anges utbildningsvetenskap och didaktik som ett<br>prioriterat område och vid Umeå och Göteborgs universitet har fakultets-<br>nämnder inrättats med ansvar för grundutbildning, forskning och forskar-<br>utbildning på lärarutbildningens område. Flera av de mindre lärosätena<br>gör särskilda ansträngningar där IT kopplas till pedagogik i utvecklingen<br>av distansutbildning och multimedialäromedel. Det finns också regionalt<br>anknutna profileringar med lärandet i fokus.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>255</p> <p>Tvär- och mångvetenskapliga satsningar</p> <p>Allt mer framstående forskning görs i gränslandet mellan olika discipli-<br>ner. För att mångvetenskaplig forskning ska kunna vara verkligt fram-<br>gångsrik måste den vara väl förankrad i respektive disciplin. Det finns ett<br>växande behov av problemorienterad mångvetenskaplig forskning med<br>finansiärer av olika bakgrund. Framgången inom livsvetenskapema är<br>direkt avhängig förmågan till multidisciplinär forskning. Alla stora om-<br>råden inom såväl näringsliv, välfärd, miljö, skog och jordbruk har stora<br>problem som kräver tvärvetenskaplig forskning som underlag.</p> <p>Tvärvetenskaplig forskning uppstår dock inte automatiskt. Forsknings-<br>rådsnämnden (FRN) skriver att forskningsfinansieringssystemet måste<br>vara alert för att kunna identifiera situationer som erbjuder sann tvärve-<br>tenskap. Det svenska systemet har haft svårigheter att hålla ihop breda<br>mångvetenskapliga satsningar.</p> <p>Bl.a. Kommunförbundet uttrycker oro för att den forskning som är<br>konsekvent problemorienterad inte står så högt i kurs inom den grund-<br>forskningsinriktade akademiska världen. Mångdisciplinära projekt behö-<br>ver oftast en längre finansieringstid då inledningsfasen ofta är längre än i<br>inomdisciplinära projekt, även om vinsterna långsiktigt kan vara stora.</p> <p>NUTEK avser att samverka med lärosäten, industri och andra finansiä-<br>rer för att verka för ökad kraftsamling inom industriellt inriktade centrum<br>och institut för livsvetenskapema.</p> <p>Forskaråterväxt</p> <p>Lärosäten, forskningsråd, sektorsforskningsråd och stiftelser anser sam-<br>stämmigt att resurserna för finansiering av rekryteringstjänster på mel-<br>lannivå är otillräckliga vid de svenska lärosätena. Yngre forskare bör ges<br>ökade möjligheter att söka postdoktorala stipendier för att sedan kunna<br>ingå i forskarsamhället. Ett stort problem inom särskilt de naturveten-<br>skapliga, tekniska och medicinska vetenskapsområdena idag är den stora<br>bristen på unga forskare. Det är viktigt att öka inflödet av unga forskare<br>för att överbrygga generationsskiftet, men också för att öka inflödet av<br>nya idéer. Det är viktigt att långsiktigt stödja unga forskare så att dessa<br>kan utvecklas till goda forskningsledare. Forskarassistenttjänsterna är<br>mycket viktiga för lärosätena för att kunna bygga upp en rekryteringsbas<br>av forskare och lärare vid de stora pensionsavgångarna som väntas inom<br>5 till 10 år.</p> <p>Statens energimyndighet är orolig för forskaråterväxten inom området,<br>eftersom det egna mångvetenskapliga området kommer att bli särskilt<br>utsatt vid de stora pensionsavgångarna. Energimyndigheten överväger att<br>finansiera forskarassistenttjänster och lektorstjänster vid de institutioner<br>som är engagerade i energiforskningsprojekt. Vid vissa sektorsmyndig-<br>heter är andelen forskarutexaminerade mycket låg, vilket ger problem<br>med beställarkompetensen.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>256</p> <p>Forskarutbildning och utbildningsbehov hos myndigheter</p> <p>Det efterlyses extra satsningar på forskarutbildningen, men också på ut-<br>bildning i tvärvetenskaplig problemlösning. Fler studenter behöver gå<br>vidare till forskarutbildning, speciellt inom vård- och lärarutbildningarna.<br>Forskarutbildningen bör i större utsträckning vara organiserad i form av<br>nationella forskarskolor för att utnyttja och sprida den kompetens som<br>finns. Inom flera områden anses tillgången på forskarkompetens vara<br>tillväxtbestämmande.</p> <p>Internationella utvärderare påpekar brister i studenternas teoretiska och<br>metodiska kunskaper inom humaniora/samhällsvetenskap, särskilt natio-<br>nalekonomi. Svenska forskare inom det socialvetenskapliga området har i<br>många fall otillräckliga metodkunskaper och det är särskilt angeläget att<br>forskarna får bättre skolning i att analysera förändringsprocesser.</p> <p>För att forskarutbildningen ska ha högsta internationella kvalitetsnivå<br>krävs givna tidsgränser och resursramar samt effektiva stödfunktioner,<br>där den främsta och oundgängliga resursen är kompetenta handledare<br>med pedagogisk handledarutbildning.</p> <p>Intresset för forskarutbildning i de humanistiska och samhällsveten-<br>skapliga ämnena är stort, medan möjligheterna till externfinansiering är<br>små och de fasta anslagen har urholkats under en följd av år. Inom natur-<br>vetenskap och teknik är rekryteringen till forskarutbildningen det svåraste<br>problemet. Forskningsråd och lärosäten gör insatser för att entusiasmera<br>unga att välja naturvetenskap och teknik, men det verkar som om ökade<br>insatser behöver göras.</p> <p>De centrala förvaltningsmyndigheterna inom jordbruksdepartementets<br>verksamhetsområde har alla ett behov av ökad kompetens bl.a. för sitt<br>arbete med att uppnå miljömål och för att kunna påverka och utvärdera<br>den för EU gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken. Inom det soci-<br>ala området efterfrågas också en förhöjd kunskapsbas för att bättre hante-<br>ra analysarbete, kunskapsunderlag och utvärdering av insatser.</p> <p>Bedömningsgrunder vid anställning</p> <p>Nästan alla instanser som är involverade i större programsatsningar och<br>mångvetenskaplig forskning anser att det behövs en reformering av det<br>akademiska meriteringssystemet för att premiera mångvetenskapligt ar-<br>bete, deltagande i högskolans tredje uppgift och samverkan i program-<br>form med näringslivet.</p> <p>Strukturella frågor</p> <p>Enligt NUTEK är det nödvändigt att organisera inlärningsprocesser som<br>är gemensamma för forskare och näringsliv där de långsiktiga kompe-<br>tensbehoven kan analyseras. Politiken bör inrikta sig på att analysera ett<br>systems behov av åtgärder snarare än att sätta in generella åtgärder.</p> <p>Naturvårdsverket påpekar att miljöforskningen måste vara integrerad i<br>sektorsforskningen för att öka kontaktytan mellan forskare och samhället.<br>Detta underlättar att ett hållbarhetsperspektiv genomförs inom alla sekto-<br>rer i samhället.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>257</p> <p>Flera strategier noterar att situationen för klinisk forskning har försäm-<br>rats i takt med besparingarna inom sjukvården och sjukhusens hårdare<br>ekonomiska styrning. Strukturomvandlingen har minskat möjligheterna<br>för läkare, sjuksköterskor och sjukgymnaster att bedriva forskning. Me-<br>dicinska forskningsrådet (MFR) har visat att svensk klinisk forskning har<br>en sämre internationell ställning än för 10 år sedan. Den kliniska forsk-<br>ningens villkor behöver enligt bl.a. Folkhälsoinstitutet, Riksförsäkrings-<br>verket, Vårdalstiftelsen och MFR stärkas och effekterna av de struktu-<br>rella omdaningarna och de hårdare ekonomiska kraven inom sjukvården<br>bör analyseras.</p> <p>Forskningsfinansiering</p> <p>Många av de stora universiteten vill se en ökad satsning på grundforsk-<br>ning och menar att de externa anslagen i allt större utsträckning styrs över<br>mot tillämpad forskning, vilket hotar det fria kunskapssökandet. Det ge-<br>nerellt stora beroendet av extemfinansiering, framför allt på de tekniskt<br>inriktade lärosätena, har gjort att de största omprioriteringarna i verk-<br>samheten sker utifrån förändringarna i möjligheter till extemfinansiering.<br>Ett flertal lärosäten nämner att de strävar efter att öka sin externa finansi-<br>ering från forskningsråden. Bl.a. EU-medel ger problem i form av under-<br>finansiering av de gemensamma kostnaderna. En del finansiärer, såväl<br>nationella som EUs strukturfonder, ställer medfinansieringskrav som är<br>svåra att tillgodose.</p> <p>Samverkan, profilering och koncentration av forskningsinsatser</p> <p>I flera av strategierna betonas behovet av samverkan och profilering inom<br>den svenska forskningen. Även internationella utvärderingar påpekar att<br>samarbetet mellan institutionerna bör öka. Mångfalden av lärosäten med<br>forskning och forskarresurser liksom konkurrensen från omvärlden ford-<br>rar att lärosätena på ett mera medvetet sätt än hittills försöker profilera<br>sig. Många forskningsråd anser att lärosäten och institut bör stimuleras<br>till att utveckla olika tyngdpunktsområden och med en nationell arbets-<br>fördelning. Samverkan med lärosätena kommer att försvåras om forsk-<br>ningsråden även framgent kommer att likställas med övriga externa fi-<br>nansiärer.</p> <p>För att kunna bedriva forskning av högsta internationella klass föreslås<br>att resurser samlas i &quot;centers of excellence&quot; där en kritisk massa kan upp-<br>stå. Sådana strategiska forskningscentrum bör vara världsledande och<br>föreslås lokaliseras till lärosätena men vara fristående från en traditionell<br>ämnes- och institutionskultur.</p> <p>Samtliga sektorsmyndigheter på lantbruksområdet framhåller vikten av<br>egen forskning som stöd för sin myndighetsutövning. Detta är nödvändigt<br>för att vara attraktiva samarbetspartners samt för att upprätthålla den<br>kompetens som krävs för att kunna tillgodogöra sig externt producerade<br>forskningsresultat. I de flesta fall beskrivs samarbetet med lärosätena som<br>gott, och som avgörande för verkets myndighetsutövning.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>258</p> <p>FoU-program kring förutsättningar för och konsekvenser av samhällets<br>miljömål bör genomföras i samarbete mellan de olika sektorernas aktörer,<br>och ett bättre samarbete med kommuner, myndigheter och forskningsor-<br>gan efterlyses för att utveckla samhällets styrmedel.</p> <h4>Horisontella aspekter</h4> <p>Infrastruktur</p> <p>En samlad satsning på högpresterande datorsystem efterlyses från flera<br>håll. I det nuvarande systemet är resurser och kompetens alltför splittra-<br>de. Eventuella investeringar i högpresterande datorsystem kan av ekono-<br>miska skäl endast göras vid något enstaka centra. Därför måste det redan<br>i inledningsskedet finnas en bred kompetens för att kunna ge service till<br>användare i hela riket. Det är viktigt med nationell fokusering och spets-<br>kompetens inom området, inte minst för att kunna hantera de stora da-<br>tamängderna inom bioinformatiken.</p> <p>Internet och användningen av elektronik för publicering och distribu-<br>tion av information har skapat nya villkor för bevarandefrågorna, bl.a.<br>har omhändertagande, bevarande och tillgängliggörande av elektronisk,<br>digital information samt digitalisering av äldre material blivit viktiga<br>uppgifter. Både Kungl. Biblioteket och Statens bild- och ljudarkiv anser<br>sig i behov av ökade resurser för att kunna digitalisera och bevara de äld-<br>re samlingarna. Forskningens informationsförsörjning bör göras effekti-<br>vare och mer precis genom att tidskrifter och annan forskningsinforma-<br>tion görs tillgänglig i elektronisk form.</p> <p>Kvalitet</p> <p>Det betonas att all forskning som finansieras skall vara av högsta interna-<br>tionella kvalitet. För den tillämpade forskningen krävs också en hög<br>samhällsrelevans. Lärosäten, forskningsråd men också många sek-<br>torsmyndigheter uttrycker farhågor för att den fria grundforskningen,<br>särskilt inom humaniora och samhällsvetenskap, ska urholkas genom att<br>lärosätenas ordinarie forskningsresurser är för små i relation till de exter-<br>na medlen.</p> <p>Jämställdhet</p> <p>Många lärosäten har tillsatt jämställdhetskommittéer och jämställdhets-<br>handläggare. Vid Göteborgs Universitet har en vicerektor nyligen tillsatts<br>med särskilt ansvar för jämställdhetsfrågorna. Förutom att aktivt arbeta<br>för att uppnå en jämnare könsfördelning arbetar flera lärosäten också med<br>mentorsprogram, handledarutbildning, föreläsningsserier och gästförelä-<br>sare för att öka medvetenheten om problemet och ge förebilder för under-<br>representerat kön. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) kan illustrera ett<br>exempel på en jämställdhetsstrategi för forskarutbildningen där alla dok-<br>torandhandledare skall ha förståelse för vad genus betyder för studier,<br>arbete, familje- och samhällsliv. Varje institution skall verka för att skapa<br>fler förebilder genom att ha handledare av underrepresenterat kön.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>259</p> <p>De naturvetenskapligt/tekniskt inriktade forskningsråden inom vars<br>områden könsfördelningen är ojämn, vill aktivt bidra till en miljö med<br>jämnare könsfördelning och lika karriärmöjligheter för män och kvinnor,<br>men det kräver också att man har ett jämt rekryteringsunderlag och att<br>man redan i ungdomsskolan entusiasmerar både unga kvinnor och män<br>att välja naturvetenskap och teknik. Forskningsråden är positiva till sär-<br>skilda tidsbegränsade anställningar för kvinnor, som postdoktorala sti-<br>pendier, forskarassistenttjänster och gästprofessurer.</p> <p>Forskningsinformation</p> <p>I takt med utvecklingen inom genetik, transplantation och av biobanker<br>etc. krävs en stor ökning av information och dialog med allmänheten i<br>forskningsfrågor. Forskningen och forskarnas förtroende hos allmänheten<br>är beroende av att resultaten öppet redovisas och kan förklaras.</p> <p>Forskningsråd och sektorsmyndigheter verkar mycket aktivt för att via<br>olika kanaler sprida forskningsresultat inom sitt område.</p> <p>Flera råd har speciella stipendier och bidrag som antingen forskare el-<br>ler författare/joumalister kan söka för att vistas på en institution eller<br>skriva populärvetenskapliga artiklar. NFR har inrättat forskningsattachéer<br>som aktivt skall ta kontakt med företag och andra intressenter för att spri-<br>da forskningsresultat. De flesta råd och sektorsmyndigheter har tid-<br>skriftsutgivning där forskningsresultat i populärvetenskaplig form publi-<br>ceras. Med sina hemsidor på Internet når forskningsråden och sek-<br>torsmyndigheterna en bred målgrupp med information om bl.a. de forsk-<br>ningsprojekt som ges stöd. SJFR understryker i kontraktet med forskaren<br>att populärvetenskaplig spridning av resultatet är en förutsättning för att<br>projektet skall anses avslutat. Statens energimyndighet har ett samord-<br>nande ansvar för information inom energiområdet. Myndigheten för-<br>medlar kunskap om pågående FoU.</p> <p>Samverkan med det omgivande samhället</p> <p>Kontakten mellan lärosätena och näringslivet kan förbättras genom att<br>skapa varaktiga nätverk mellan industriforskningsinstituten, små lärosä-<br>ten och näringslivet, där instituten fungerar som bryggor mellan små och<br>medelstora företag (SMF) och små lärosäten. Institutens roll som kom-<br>petensbas till stöd för näringslivet och då särskilt SMF bör stärkas.</p> <p>Flödet av individer mellan lärosäten och näringsliv måste uppmuntras för<br>att föra ut forskningsresultaten och höja forskningskompetensen i nä-<br>ringslivet. Flera åtgärder görs eller planeras. En ökad samverkan och ökat<br>nätverksbyggande efterlyses också mellan den offentliga sektorn och lä-<br>rosätena.</p> <p>NUTEK och Energimyndigheten satsar mycket på kompetenscentrum<br>för att initiera ett långsiktigt samarbete mellan näringsliv och forskare,<br>där företagen aktivt deltar i ledning och styrning. Detta leder till att de<br>belysta problemen är relevanta för näringslivet, vilket leder till snabbare<br>implementering av forskningsresultaten.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>260</p> <p>Kommersialisering av forskningsresultat</p> <p>Det kan ofta vara svårt att finna finansiering i mycket tidiga utvecklings-<br>skeden där marknad, lärosäten och institut gemensamt arbetar för att<br>bygga upp en högteknologisk plattform som t.ex. kommersiellt intres-<br>santa lösningar kan utgå i från.</p> <p>Det måste skapas nya forskningsmiljöer som är konkurrenskraftiga i ett<br>internationellt perspektiv, och redan existerande goda miljöer måste stär-<br>kas. Då kommer kommersiella spin-off verksamheter att kunna attrahera<br>riskkapital från den svenska och internationella marknaden och endast då<br>kommer den svenska industrin att hålla kvar den egna forskningen inom<br>Sveriges gränser. Reglerna för utvärdering och beskattning av tekniska<br>idéer och företag i startfas bör ses över för att underlätta kommersialise-<br>ring.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 1</p> <p>261</p> <h2>Teknisk framsyn</h2> <p>Sammanfattning av Teknisk framsyn</p> <p>Under 1990-talet har ett nytt intresse för tekniskt inriktade framtidsstudi-<br>er vuxit fram i ett stort antal länder. Bakgrunden har varit dels teknikens<br>allt tydligare roll i samhällsutvecklingen, dels behovet att kunna göra<br>prioriteringar inom FoU-politiken. Tyngdpunkten ligger på att analysera<br>konsekvenserna av olika möjliga utvecklingsvägar, inte att förutsäga<br>framtiden - detta är innebörden i begreppet Framsyn (Foresight). Ingen-<br>jörsvetenskapsakademien (IVA) och Närings- och teknikutvecklingsver-<br>ket (NUTEK) utförde under 1997 gemensamt en förstudie om internatio-<br>nella erfarenheter samt om förutsättningarna och intresset att genomföra<br>ett motsvarande arbete i Sverige. Denna resulterade i beslut om att 1998<br>starta projektet Teknisk Framsyn. För att leda arbetet bildade fyra hu-<br>vudmän, IVA, NUTEK, Industriförbundet och Stiftelsen för Strategisk<br>Forskning (SSF), 1998 en styrgrupp och ett projektkansli. Projektet har<br>drivits inom en kostnadsram om 34 miljoner kronor. Finansiärer har varit<br>SSF, NUTEK och regeringen.</p> <p>Ett trettiotal organisationer har medverkat med uppgift att säkerställa<br>att centrala intressenter i samhället integreras i processen och för att före-<br>slå paneldeltagare. Dessutom skapades en utvärderingsgrupp med uppgift<br>att löpande följa och utvärdera genomförandet av projektet. Projektarbe-<br>tet har huvudsakligen genomförts inom åtta paneler. Panelindelningen,<br>som gjordes i ett behovs- och användarperspektiv, var:</p> <p>- Hälsa, medicin och vård</p> <p>- Biologiska naturresurser</p> <p>- Samhällets infrastruktur</p> <p>- Produktionssystem</p> <p>- Informations- och kommunikationssystem</p> <p>- Material och materialflöden i samhället</p> <p>- Tjänster</p> <p>- Utbildning och lärande</p> <p>Panelerna har också haft i uppdrag att beakta vissa tvärgående teman,<br>t.ex. miljö och energiaspekter, ekonomi och marknad, attityder och vär-<br>deringar. Totalt har ca 130 personer; tekniker, forskare, samhällsvetare<br>och industriledare deltagit i de åtta panelerna. Genom seminarier, konfe-<br>renser etc. har ytterligare några hundra personer medverkat. Panelernas<br>arbete inleddes i januari 1999. Varje panel har lämnat en rapport som<br>bl.a. innehåller konsekvensanalyser av hur framtiden kan komma att på-<br>verkas av vad vi nu vet - eller det vi tror oss veta. Rapporterna har bildat<br>underlag för en syntesrapport som redovisar slutsatserna av projektet.<br>Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 2</p> <p>262</p> <h4>Planera inte framtiden - planera för framtiden</h4> <p>Det är framför allt den snabba utvecklingen inom informationstekniken<br>och den nya biologin - men även den ökande globaliseringen - som<br>kommer att styra utvecklingen under de kommande decennierna. Det allt<br>mer gränslösa samhället och det blixtsnabba informationsflödet gör att<br>sättet att tänka blir mycket viktigare än enskilda åtgärder när det gäller att<br>styra utvecklingen: Det går inte att planera framtiden - det är däremot<br>nödvändigt att planera för framtiden. Genom att vi förbereder oss för en<br>framtid som är osäker och hela tiden skiftande kan vi bygga ett samhälle<br>som kan möta framtiden med tillförsikt.</p> <p>Med kunskap och förändringsvilja kan Sverige bygga framtiden och<br>klara sig bättre i den. Genom att sätta nytänkande, utbildning, forskning<br>och kunskap i centrum får vi den handlingsberedskap vi behöver för att<br>snabbt kunna anpassa oss till framtidens förhållanden hur de än utvecklar<br>sig.</p> <h4>Utveckling för 2000-talet</h4> <p>Vi befinner oss i en genombrottstid som påverkar hela samhällsutveck-<br>lingen och som dagligen speglas och beskrivs med ord som &quot;IT-<br>samhälle&quot;, &quot;kunskapssamhälle”, &quot;uppkopplad”, &quot;nanoteknologi&quot;, &quot;den<br>nya biologin&quot;, &quot;livsvetenskaper&quot; och &quot;den nya ekonomin”. På samma sätt<br>som boktryckarkonsten, ångmaskinen och utnyttjandet av elektriciteten<br>en gång gjorde så kommer dessa nya genombrott att skapa dramatiska<br>förändringar på kort tid.</p> <p>Ett tänkande som genomsyrat projektet Teknisk Framsyn är &quot;Tekniken<br>i människans tjänst&quot; - teknisk utveckling skall bidra till att förbättra<br>människors villkor i vid bemärkelse. I detta begrepp ligger en ökning av<br>den ekonomiska tillväxten och stärkning av företagens konkurrenskraft<br>men också andra viktiga moment som rör människors välbefinnande,<br>livsmiljö, hälsa, fritid, social aktivitet m.m.</p> <p>I denna förändringens tid kan IT, biotekniken och den avancerade ma-<br>terialtekniken, inte minst i kombination, ge Sverige 2000-talets välstånd<br>på samma sätt som skogen, malmen och verkstadsindustrin gav oss 1900-<br>talets välstånd.</p> <h4>Drivkrafter</h4> <p>Starkare än mycket annat driver individualiseringen och gränslösheten<br>fram de stora förändringar som Teknisk Framsyn pekar på. Båda pressar<br>fram tekniska framsteg som sedan förstärker just dessa drivkrafter och då<br>skapar nya förutsättningar för ytterligare förändringar.</p> <p>Individualisering kommer att märkas på många plan. Allt fler kommer<br>att ställa allt större krav på individuella lösningar, vare sig det handlar om<br>att konsumera varor och tjänster, att vara arbetstagare eller arbetsgivare,<br>elever, studerande, patienter eller vårdkonsumenter, eller att konsumera<br>information, kultur och underhållning. Kombinationen av tekniker gör<br>det möjligt med personligt skräddarsydd medicinering likaväl som indi-<br>viduellt utformade studieprogram. Det är de nya möjligheterna som tek-<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 2</p> <p>263</p> <p>niken erbjuder - kombinerat med de attityder och värderingar som präg-<br>lar särskilt den yngre generationen - som möjliggör och driver på denna<br>utveckling.</p> <p>Gränslösheten utvecklas också i fler riktningar. Inte minst inom EU<br>tappar nationsgränserna allt mer av sin betydelse samtidigt som regional<br>och kulturell gemenskap blir viktigare. Världshandeln blir allt friare och<br>de globala kapitalströmmama allt stridare samtidigt som de stora han-<br>delsblocken blir allt starkare. Svenska företag blir mindre svenska.</p> <p>Gränserna mellan arbete, utbildning och fritid, och mellan livets olika<br>faser suddas ut. Den kulturella gränslösheten blir tydligare i allt fler län-<br>der. Den nya upplevelseindustrin sprider via etermedia, video och IT sina<br>alster över allt större delar av världen.</p> <p>Gränslösheten gäller också det ökande samspelet mellan olika teknik-<br>och kunskapsområden, inte minst mellan IT, bioteknik och materialtek-<br>nik, något som leder till krav på stora förändringar av såväl universitet<br>som företag.</p> <h4>Banbrytande teknik</h4> <p>Bland alla dramatiska och banbrytande nya kunskapsutvecklingar är det<br>tre teknikområden som panelerna bedömer kommer att få särskilt stor<br>betydelse för den aktuella tidsperioden, nämligen informationstekniken,<br>den nya biologin och materialtekniken.</p> <p>Det yttre trycket i form av ökad internationell konkurrens blir allt star-<br>kare och den pågående revolutionen inom informationstekniken visar<br>inga tecken på att avstanna och vi anar redan de kommande revolutioner-<br>na inom biotekniken och materialtekniken. Effekterna sprider sig som<br>ringar på vattnet till nya områden med genomgripande förändringar i<br>villkoren för näringslivet, den offentliga verksamheten och människors<br>liv som följd.</p> <h4>Informationstekniken</h4> <p>Förra decenniets superdatorer är dagens persondatorer och nästa decenni-<br>ums museiföremål. Under de senaste tre decennierna har datorkraften<br>fördubblats ungefär var 18:e månad medan kostnaderna sjunkit i nästan<br>samma takt. I framtiden kommer datorkraft, lagringskapacitet och överfö-<br>ringsförmåga i praktiken att vara obegränsad. Datorkraften kommer att<br>vara självklar och smälta in i omgivningen och allt fler produkter kom-<br>mer att vara &quot;intelligenta&quot;. &quot;Smart teknik&quot; kan öka kapaciteten och säker-<br>heten i våra trafiksystem.</p> <p>De allt kraftfullare och billigare mikroprocessorerna kommer tillsam-<br>mans med lasertekniken att leda till en fortsatt explosiv utveckling av<br>telekommunikationerna. Internet, som för 10 år sedan knappt var känt<br>utanför specialistkretsar, når idag mer än hälften av Sveriges hushåll och<br>trafikvolymen fördubblas var hundrade dag.</p> <p>Trådlös telefoni kombinerad med enkla textmeddelanden har redan<br>slagit igenom på bred front och inom en snar framtid kommer bildligt<br>talat alla människor i den industrialiserade världen att sitta i rummet</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 2</p> <p>264</p> <p>bredvid. Digitala assistenter kommer att hjälpa oss med en lång rad ruti-<br>nuppgifter, kanske särskilt att söka och sortera information. Det är svårt<br>att överblicka konsekvenserna av detta för affärslivet, kulturlivet och för<br>våra personliga upplevelser.</p> <h4>Den nya biologin</h4> <p>Samhället står i dag inför en dramatisk utveckling inom molekylärbiolo-<br>gin och biotekniken. Nu när människans arvsmassa snart är fullständigt<br>kartlagd följer ett oerhört omfattande forskningsarbete för att i detalj för-<br>stå hur den genetiska koden påverkar fysiologiska processer. Tekniken<br>kommer att öppna vägen för helt nya läkemedel och behandlingsmetoder<br>under de kommande 10-20 åren. Forskningen kommer allt tydligare att<br>klarlägga hälsorisker av olika slag och öppna nya möjligheter att utveckla<br>så kallade funktionella livsmedel.</p> <p>Möjligheterna med den nya biologin handlar inte bara om hälsa och<br>mat. Gentekniken och en exakt kunskap om arvsmassan öppnar också<br>nya möjligheter att utveckla växter eller mikroorganismer som effektivt<br>producerar höga halter av önskade ämnen. Levande organismer kan på så<br>sätt komma att fungera som små kemiska fabriker.</p> <h4>Materialteknik</h4> <p>Hittills har materialvetenskapen främst utforskat vilka egenskaper olika<br>material har och hur de påverkas av olika processer. Genom en fördjupad<br>förståelse för materialens uppbyggnad på atomär/molekylär nivå finns nu<br>möjligheter att aktivt forma material med önskade egenskaper. Ett sådant<br>genombrottsområde är nanotekniken - atomslöjden - där man strävar<br>efter att manipulera materien på atomär nivå, vilket kan ge helt nya mate-<br>rial med nya egenskaper och funktioner.</p> <p>Sverige har också goda förutsättningar att komma mycket längre när<br>det gäller traditionella svenska specialiteter och med ny teknik ytterligare<br>förädla fiber- och träprodukter.</p> <h4>Nya möjligheter genom samverkan</h4> <p>Den medicinska tekniken är ett område där framstegen inom IT, biove-<br>tenskaperna och materialtekniken tillsammans kan skapa helt nya möjlig-<br>heter. Halvledarytor som skräddarsytts på molekylär nivå genom mikro-<br>och nanoteknik är tänkbara som bioimplantat och ett inopererat datachip<br>kan förstärka nervsignaler för att häva förlamningar eller ge förutsätt-<br>ningar för effektiva proteser. Redan i dag kan vissa döva återfå hörseln<br>och det pågår experiment med konstgjorda &quot;ögon&quot; som är kopplade di-<br>rekt till hjärnans syncentrum.</p> <p>IT är en förutsättning för utvecklingen inom biologin och stora nya<br>möjligheter kommer att växa fram i gränsytan dem emellan eller har re-<br>dan börjat ta form: Bioinformatiken gör det möjligt att hantera stora<br>mängder genetisk information och blir ett allt viktigare instrument för<br>läkemedelsindustrin i utvecklingen av nya läkemedel. Sensorer som in-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 2</p> <p>265</p> <p>nehäller en biologisk komponent ger nya möjligheter att upptäcka och<br>mäta halter av många kemikalier.</p> <p>Den svenska kunskapen kring teknik för kommunikation människa-<br>maskin kan utvecklas än mer med avancerade tillämpningar inom vård<br>och utbildning.</p> <h4>Det framsynta Sverige - kunskap och försnyelse</h4> <p>För att bygga upp den kompetens som krävs inför framtiden behövs inte<br>bara vilja utan också förmåga till förändringar, bland annat en rad ge-<br>nomgripande reformer inom utbildningens olika områden, en infrastruk-<br>tur anpassad till det nya samhället och nya attityder till förändring. Sam-<br>manfattningsvis kretsar Teknisk Framsyns huvudslutsatser kring de tre<br>nyckelbegreppen attityder, kunskap och infrastruktur.</p> <p>Attidyder</p> <p>&quot;Våga inte veta - men kunna och pröva&quot;, kan stå som devis för mycket<br>av Teknisk Framsyns arbete. Bättre kunskaper om dagen gör den okända<br>morgondagen mindre skrämmande. Med kunskap vågar vi också pröva<br>alternativa lösningar. Förändringsviljan är den positiva samhällsutveck-<br>lingens kanske viktigaste drivkraft.</p> <p>Många svenska företag, organisationer och regelverk är stela och ovil-<br>liga till förändringar. Samtidigt bygger både de övergripande resone-<br>mangen och de mer konkreta förslagen i de åtta panelrapporterna i mångt<br>och mycket på att forskare, företag, myndigheter, politiker och allmänhet<br>ska ändra attityder. Att mana fram den nödvändiga förändringsviljan är<br>en process som måste pågå såväl i skola som administration, i direktion<br>som i kanslihus och kräver konkreta beslut både när det gäller struktur-<br>och kunskapsfrågor. Regelverk och institutioner måste ses över och Sve-<br>rige måste öka och radikalt förändra sin satsning på utbildning och forsk-<br>ning. Målet måste vara att förändringsviljan ska genomsyra hela samhäl-<br>let, från dagis och skola till universitet och forskning, från den offentliga<br>administrationen till den konkurrensutsatta industrin. Detta knyter också<br>an till utbildningsfrågan eftersom nya attityder bäst skapas i skolan.</p> <p>Kunskap</p> <p>För att åstadkomma det livslånga, lustfyllda lärande för alla som är en<br>nödvändig bas måste vi från grunden bygga om en stor del av dagens<br>utbildnings- och forskarmiljö. Vart tar sex-åringens upptäckarglädje vä-<br>gen under resan genom skolsystemet? Kanske skall vi ifrågasätta den<br>strikta indelning av livet i barndom, skola, arbete och pensionärstillvaro<br>som görs i dag, liksom uppdelningen av dygnets timmar i arbete eller<br>studier och fritid.</p> <p>Inom en rad områden står forskningen på många sätt mitt i ett para-<br>digmskifte. Traditionella institutionsgränser blir allt mindre väsentliga<br>och arbetet bedrivs ofta i parallella, samtidiga och interaktiva processer<br>vilket ställer stora krav på kommunikation och koncentration av resurser.<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 2</p> <p>266</p> <p>Den ensamme forskaren i sitt laboratorium blir allt mer sällsynt. Det är av<br>avgörande betydelse för framtiden att Sverige kan bygga akademiska<br>miljöer som tillåter ett förutsättningslöst forskande, där slagkraftiga fors-<br>karmiljöer kan byggas och utvecklas och som stödjer mångvetenskapen<br>där de oväntade kombinationerna av akademiska områden kan utvecklas.</p> <p>För att Sverige med sina begränsade resurser skall kunna fortsätta sin<br>framgångsrika utveckling måste vi koncentrera resurserna inom den hög-<br>re utbildningen och forskningen till de områden där vi redan är ledande:<br>IT-området, materialteknik och den nya biologin samt, inte minst, den<br>interdisciplinära forskningen.</p> <p>Infrastruktur</p> <p>För att kunskap och attityder skall kunna utvecklas och tillämpas på bästa<br>sätt måste Sverige även fortsatt ha väl fungerande infrastrukturer, såväl<br>fysiska - transport-, energi- och IT-nät - som de mer immateriella. Den<br>gränslöshet som öppnar sig inom en rad områden gör det både möjligt<br>och nödvändigt för skilda delar av landet att utvecklas på olika sätt. Jäm-<br>likhet och solidaridet behöver inte betyda att alla ska göra samma saker<br>överallt. Alla regioner måste få utveckla sina speciella kompetenser.</p> <p>Många av dagens juridiska, administrativa och skattemässiga regelverk<br>måste anpassas så att skolor, universitet, företag och organisationer kan<br>satsa vad som krävs för att bygga framtidens kunskapskapital. Inte minst<br>gränslösheten och IT-utvecklingen ställer nya krav på regelverken. Det<br>kan gälla allt från upphovsrätt till bolagsrätt, från skatterätt till grundläg-<br>gande etiska regelverk kring kärnfrågor som gen- och bioteknik samt om<br>dataintegritet.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 2</p> <p>267</p> <h2>Sammanfattning av betänkandet God sed i forskning-<br>en (SOU 1998:4)</h2> <h4>Att balansera frihet och ansvar - om god sed i forskningen</h4> <p>Forskningens övergripande mål är att vinna ny kunskap för att vi bättre<br>skall förstå den värld vi lever i och för att om möjligt förändra den till det<br>bättre. Detta mål skall vara vägledande för varje forskare oberoende av<br>vem som finansierar forskningen, i vilken disciplin man arbetar eller på<br>vilken nivå forskningen bedrivs. Forskningens moral skiljer sig inte från<br>den allmänna moralen när det gäller önskvärdheten av god sed i utövande<br>av ett arbete. På samma sätt som det finns yrkesetiska regler för andra<br>yrken finns det regler inom forskarsamhället som tar hänsyn till de speci-<br>ella villkor som kan gälla för denna verksamhet.</p> <p>I enlighet med direktiv för samtliga utredningar har kommittén grans-<br>kat forskningsetiken ur ett jämställdhetsperspektiv. Kommittén vill fram-<br>hålla jämställdhet mellan kvinnor och män som ett moraliskt värde att<br>värna om. Jämställdhet i forskarvärlden blir därmed att betrakta som en<br>forskningsetisk fråga. Betänkandet belyser jämställdhetsfrågorna i flera<br>avseenden. Representationen av kvinnor respektive män i etiska kom-<br>mittéer och beredningsgrupper har granskats. En jämn könsfördelning i<br>denna typ av grupper föreslås genomgående i betänkandet. Att kvinnor<br>inte i samma utsträckning som män erhåller forskningsbidrag har analy-<br>serats, liksom förslag till åtgärder för att förhindra missgynnande av detta<br>slag. Förekomsten av sexuella trakasserier i forskarvärlden ses som en<br>yrkesetisk fråga för forskare, där fokus är på den som utövar trakasserier-<br>na, snarare än på den som drabbas av dem. Slutligen diskuteras också hur<br>hierarkin inom forskarvärlden kan utgöra ett hinder för genomdrivandet<br>av förändringar.</p> <h4>Att minska risken for oredlighet i forskning</h4> <p>Kommittén har granskat problematiken kring vetenskaplig oredlighet och<br>fusk i forskning. Företeelsens omfattning och former samt forskarsam-<br>hällets hantering av den har studerats. Kommittén föreslår åtgärder för att<br>minska risken för oredlighet i forskning och öka allmänhetens insyn i<br>forskningsprocessen. Kommittén föreslår också en modell för utredning<br>av misstänkt oredlighet. Kommittén definierar oredlighet i forskning en-<br>ligt följande:</p> <p>Med oredlighet i forskning menas att en forskare avsiktligt och på ett<br>vilseledande sätt gör avsteg från de vetenskapliga kraven eller medvetet<br>bryter mot allmänt accepterade etiska normer.</p> <p>Vikten av ett förebyggande arbete för att minska förekomsten av oredlig-<br>het i forskning torde ej kunna överskattas. Kommittén betonar behovet av<br>utbildning samt goda ordningar och praktiska förutsättningar för doku-<br>mentation och arkivering av forskningsmaterial. Forskningsverksamhet<br>skall dokumenteras så att det är möjligt för utomstående granskare att</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>268</p> <p>följa hela forskningsprocessen. Dokumentationen skall ske i enlighet med<br>de regler som gäller för ägande- och förfoganderätten till forskningsmate-<br>rial, samt utifrån gällande sekretessbestämmelser. Material som ej är ve-<br>tenskapligt motiverat att spara skall dokumenteras av forskaren. Denna<br>skriftliga dokumentation skall vidimeras av prefekt eller motsvarande<br>forskningschef. Dokumentation av forskningsprocessen utifrån dessa<br>riktlinjer skall bevaras i minst tio år.</p> <p>Kommittén förespråkar en modell för utredning av misstanke om ored-<br>lighet i forskning som tar fasta på de rättsliga ordningar som redan existe-<br>rar och på det ansvar som ledningsorganen vid varje forskningsinrättning<br>har att värna en hög kvalitet i forskningen. Kommittén föreslår att aktu-<br>ellt lagrum i 1 kap 4 § högskolelagen kompletteras enligt följande: Verk-<br>samheten skall avpassas så att en hög kvalitet nås och vetenskapens tro-<br>värdighet och god sed värnas såväl i utbildningen som i forskningen och<br>det konstnärliga utvecklingsarbetet.</p> <p>Övriga myndigheter som bedriver forskning och de forskningsinrätt-<br>ningar som bedrivs i privaträttslig form rekommenderas att i sina arbets-<br>ordningar införa liknande klausuler. Den som i god tro och med tillräck-<br>ligt sakligt underlag har anledning att misstänka att en forskare är oredlig<br>i sin forskning skall anmäla detta. Anmälan bör vara skriftlig och inges<br>till rektor/myndighetschef eller motsvarande verksamhetschef. Anmälan<br>kan också inges till forskningens centrala förtroendenämnd (se nedan)<br>som diarieför anmälan samt vidarebefordrar den till berörd rektor/ myn-<br>dighetschef eller verksamhetschef för annan forskningsinrättning för en<br>förberedande undersökning. Rektor/motsvarande skall alltid informera<br>förtroendenämnden om inkommen anmälan, liksom om resultatet av den<br>förberedande undersökningen. Kommittén förordar tre kriterier på rätts-<br>säkerhet vid utredning om oredlighet i forskning, nämligen förutsebarhet,<br>opartiskhet och kompetens.</p> <p>Utredning av misstänkt oredlighet i forskning görs i ett tvåstegsförfa-<br>rande. En förberedande undersökning görs lokalt. Den skall undersöka<br>om det finns skäl att misstänka att oredlighet föreligger. Om så är fallet<br>görs en fullständig utredning. För detta ändamål föreslår Kommittén att<br>regeringen inrättar en Forskningens centrala förtroendenämnd. Nämnden<br>skall på uppdrag av myndigheter eller forskningsinrättningar pröva om<br>anmäld forskare varit oredlig i sin forskning. Den skall bistå forsk-<br>ningsinrättningarna med att ta fram och belysa det sakunderlag som be-<br>hövs för rektors/myndighetschefs/verksamhetschefs handläggning av ett<br>ärende efter det att den lokala förberedande undersökningen är avslutad.<br>Nämnden skall bestå av sju ledamöter av vilka två med domarkompetens,<br>tre med hög vetenskaplig meritering och två lekmän. Nämnden kan vid<br>ett aktuellt fall för kortare tid utse bisittare. Nämnden skall besluta om<br>rekommenderad disciplinpåföljd och åtalsanmälan. Ytterligare instruk-<br>tioner för nämnden utfärdas av regeringen. Kommittén föreslår att 13 kap<br>högskoleförordningen kompletteras med en paragraf som anger att beslut<br>av högskola om oredlighet i forskning får överklagas i allmän förvalt-<br>ningsdomstol.</p> <p>För universitet, högskolor och andra myndighetsdrivna forskningsin-<br>rättningar gäller sedvanlig förvaltningssekretess i samband med utred-<br>ningar om oredlighet i forskning. Kommittén anser att det därutöver inte<br></p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>269</p> <p>är påkallat med någon särskild sekretessbestämmelse till skydd för den<br>som anmäler eller den som är anmäld för misstänkt oredlighet.</p> <p>Kommittén föreslår att varje lärosäte och varje myndighet som bedri-<br>ver forskning, liksom varje forskningsinrättning i privaträttslig form,<br>åläggs, respektive rekommenderas, att besluta om riktlinjer för utredning<br>vid en anmälan om oredlighet i forskning. Riktlinjerna bör utformas på<br>ett likartat sätt på samtliga forskningsinrättningar. Kommitténs definitio-<br>ner och överväganden föreslås vara vägledande i detta arbete.</p> <h4>Etisk prövning av forskning</h4> <p>Kommittén har undersökt systemet för forskningsetisk granskning i Sve-<br>rige. Den etiska prövningen gäller hela forskningsprocessen, då etiska<br>frågor aktualiseras i hela forskningsverksamheten, från forskarens val av<br>vetenskaplig problemställning till samhällets tillämpning av forskningens<br>resultat. Det etiska medvetandet och ansvaret för etisk prövning av den<br>verksamhet forskaren är inbegripen i måste bli en självklar del i den var-<br>dagliga reflektionen. Det är forskaren själv som är ytterst ansvarig för<br>forskningens moraliska halt. Moraliskt ansvar och detaljerad kunskap om<br>forskningens förutsättningar och olika risker förknippade med den hänger<br>intimt samman. Det primära ansvaret och befogenheten för den etiska<br>prövningen av forskningens genomförande måste av det skälet ligga nära<br>själva forskningsverksamheten. Samtidigt finns risken att forskaren blir<br>hemmablind och inte ser de etiska problemen i samband med sin forsk-<br>ning. Av det skälet behöver det personliga ansvaret kompletteras med en<br>etisk prövning av en oberoende instans.</p> <p>Ett väl fungerande system för etisk prövning är dessutom en förutsätt-<br>ning för att allmänheten ska kunna ha förtroende för forskningen. Den<br>etiska avvägningen gäller fyra aspekter av forskningen:</p> <p>1. Valet av forskningsprojekt eller problem.</p> <p>2. Genomförandet av forskningsuppgiften.</p> <p>3. Ansvaret för forskningens konsekvenser.</p> <p>4. Ansvaret att följa den vetenskapliga utvecklingen.</p> <p>Forskningsetiska frågor aktualiseras inom alla forskningsfält. Kom-<br>mittén anser det viktigt att etiska aspekter kan tas upp i alla de samman-<br>hang där ett forskningsprojekt diskuteras och prövas.</p> <p>När det gäller kliniska läkemedelsprövningar, vars resultat skall ligga<br>till grund för Läkemedelsverkets ställningstagande till registrering av<br>medlet i fråga, är det av vikt att det finns en formaliserad beslutsordning<br>och att denna inte innebär onödig tidsspillan. Det bör vara den forsk-<br>ningsetiska kommittén som har huvudansvaret för den etiska bedömning-<br>en.</p> <p>Beträffande försök på människa finns idag ett på frivillig grund av<br>forskarsamhället inrättat prövningssystem som ger ett skydd för de män-<br>niskor som deltar i medicinska forskningsprojekt och forskningsprojekt<br>som finansieras via forskningsråden. För att ytterligare minimera riskerna<br>för försökspersoner föreslår Kommittén att alla projekt som innefattar<br>försök med människa eller mänsklig vävnad skall genomgå etisk pröv-<br>ning av en oberoende kommitté. Detta skall regleras i förordning. Kom-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>270</p> <p>mittén föreslår en tilläggsparagraf till högskoleförordningen med följande<br>lydelse:</p> <p>Forskningsprojekt som innefattar försök med människa eller mänsklig<br>vävnad skall prövas i en oberoende forskningsetisk kommitté, i enlighet<br>med av varje högskola fastställd arbets- och beslutsordning.</p> <p>Kommittén anser det önskvärt att motsvarande generella lagklausul<br>införs för att täcka den forskning som bedrivs av andra myndigheter, lik-<br>som av forskningsinrättningar som är organiserade i privaträttsliga for-<br>mer. Hur en förordning av detta slag skall se ut, och var den skall place-<br>ras inom den svenska rättsordningen, föreslås bli föremål för särskild<br>beredning.</p> <p>Kommittén förespråkar att de forskningsetiska kommittéerna organise-<br>rar sitt arbete så att tyngdpunkten ligger på den etiska avvägningen, även<br>om den vetenskapliga metodgranskningen också är en angelägen uppgift.<br>Kommittéernas beslut skall vara rådgivande och fattas som konsensusbe-<br>slut. Besluten kan inte överklagas. I fall av avslag föreslår Kommittén att<br>den ansvarige forskaren bör ha rätt till en &quot;second opinion,&quot; en andra be-<br>dömning. Beslut om avslag i en forskningsetisk kommitté skall därför<br>innehålla en anvisning till en sådan rätt, samt vilken eller vilka forsk-<br>ningsetiska kommittéer forskaren kan vända sig till för en ytterligare be-<br>dömning.</p> <p>Kommitténs förslag kräver ett ökat antal forskningsetiska kommittéer.<br>Dessa föreslås inrättas av respektive universitets/högskolas styrelse på<br>förslag från rektor. Vid större lärosäten kan separata forskningsetiska<br>kommittéer inrättas för skilda vetenskapsområden. Vid mindre högskolor,<br>med förväntad låg ärendemängd, kan det vara lämpligare att man samar-<br>betar med andra mindre högskolor om en gemensam etisk kommitté, eller<br>att man anknyter till universitetens och de större högskolornas kommitté-<br>er. Universitetets/högskolans styrelse beslutar om vilken arbets- och be-<br>slutsordning som skall gälla för etisk prövning av forskningsprojekt.</p> <p>En forskningsetisk kommitté bör bestå av representanter för såväl<br>forskningen som det allmänna. Styrelsen beslutar efter förslag från rektor<br>om antalet ledamöter med hänsyn tagen till forskningsverksamhetens<br>omfattning. De vetenskapliga ledamöterna i kommittén utses så att man<br>får en bred representation från relevanta vetenskapliga discipliner. Lek-<br>männen nomineras av region-, landstings-, kommunfullmäktige eller<br>motsvarande. Det bör vara en jämn fördelning mellan lekmän och forska-<br>re, samt en jämn fördelning mellan könen. Mandatperiod, antal ledamöter<br>och suppleanter bestäms av respektive styrelse för universitet/högskola.<br>Det är väsentligt att det sker en återrapportering till den forskningsetiska<br>kommittén om ett forskningsprojekts fortskridande. Kommittéerna be-<br>slutar själva på vilket sätt en sådan återrapportering skall ske. Relevanta<br>uppgifter från forskarnas återrapporteringar bör finnas med i den årliga<br>rapport kommittéerna inger till universitetets/högskolans styrelse. I uni-<br>versitetens och högskolornas årsredovisningar till regeringen bör utveck-<br>lingen och effekterna av de forskningsetiska kommittéernas verksamhet<br>noggrant redovisas. Detta bör framgå av regleringsbrev.</p> <p>Universitet/högskola ansvarar för utbildning av etikkommittéernas le-<br>damöter samt bestrider i övrigt de kostnader som är förknippade med<br>verksamheten.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>271</p> <p>Forskningsfinansiärer utöver universitet och högskolor har att själv-<br>ständigt ta ansvar för etik-prövningen av de projekt man beviljar medel.<br>Det står dessa instanser fritt att implementera egna system som ett kom-<br>plement till den grundstruktur Kommittén här föreslår.</p> <h4>Peer review-systemet i svensk forskningsgranskning</h4> <p>Kommittén har granskat den s.k. peer review-modellen som sedan länge<br>är regel också i svensk forskningsgranskning. Modellen innebär att fors-<br>kare bedömer kvaliteten i andra forskares arbete. Det är väsentligt att de<br>forskare som utför denna granskning inte tar ovidkommande hänsyn vid<br>bedömningen. Objektivitet och sakkunskap vid utvärdering och bedöm-<br>ning av forskning är således en forskningsetisk fråga.</p> <p>Kommittén menar att peer review i stort sett är den optimala modellen<br>vid forskningsgranskning, men föreslår vissa riktlinjer för att stärka<br>opartiskheten i bedömningen, förbättra insynen i forskningsgranskningen<br>och därmed öka allmänhetens förtroende för den svenska forsknings-<br>granskningen. Riktlinjerna innefattar ökad medvetenhet om jävsregler<br>och dessas tillämpning. Rådens och stiftelsernas jävsregler bör fortlöpan-<br>de ses över och nya rådsledamöter eller beredningsgruppsmedlemmar<br>måste informeras om och förbinda sig att följa gällande jävsregler. För<br>huvudsekreterare och biträdande sekreterare i forskningsråden är det inte<br>förenligt med uppdrag utanför rådet som påverkar tilltron till deras opar-<br>tiskhet.</p> <p>Könsfördelningen på alla nivåer i forskningsråd och forskningsstiftel-<br>ser bör jämnas ut. Kommittén bedömer att det på detta område behövs<br>både direkta insatser (i form av t. ex. öronmärkta resurser och fler kvin-<br>nor i prioriteringskommittéerna) och ökad forskning för att långsiktigt<br>komma åt de bakomliggande strukturerna relaterade till kön. Högre om-<br>sättning och större spridning på rådsstyrelsens medlemmar, för att för-<br>hindra att systemet blir konserverande, föreslås också.</p> <p>Forskningsråden och forskningsstiftelserna bör, enligt Kommitténs<br>uppfattning, genomföra regelbundna, vetenskapliga utvärderingar av sitt<br>eget arbete. Bedömningsunderlagen vid peer review måste vara offentliga<br>och bedömarna bör inte tillåtas vara anonyma. Däremot föreslår kom-<br>mittén att den sökande, i ett inledande skede av bedömningen får vara<br>anonym - även om detta inte är helt oproblematiskt - för att förhindra att<br>vissa grupper av forskare, inom vissa ämnesområden och från vissa läro-<br>säten, gynnas på ett otillbörligt sätt. Tvärvetenskapliga projekt bör dess-<br>utom alltid granskas av sakkunniga från samtliga ämnesområden som det<br>aktuella projektet berör.</p> <p>Kommitténs förslag innebär att granskningssystemet görs mer öppet.<br>Kommunikationen mellan forskare och forskningsråd skulle kunna för-<br>bättras genom att den sökande gavs möjlighet att avge ett yttrande över<br>bedömningen innan slutgiltigt beslut tas. Också efter att beslut tagits är<br>dialogen om motiven för beslutet viktig. Forskningsbedömningen skulle<br>därmed kunna bli mer av en dialog mellan sökande och finansiär. Be-<br>träffande hur denna öppenhet skall förverkligas finns olika praktiska lös-<br>ningar att tillgå.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>272</p> <p>Kommittén anser det också väsentligt att bedömningskriterierna i<br>forskningsgranskningen är klara och entydiga. De graderingsskalor som<br>används för olika bedömningsgrunder skall vara differentierade och<br>sammantaget väl korrespondera med hur ekonomiska medel fördelas.<br>Granskarna bör ges möjlighet till längre och utförligare motiveringar till<br>varför projekt beviljas eller avslås. Med hänsyn taget till forskarsamhäl-<br>lets litenhet i ett land av Sveriges storlek föreslår Kommittén att svenska<br>forskningsfinansiärer i högre utsträckning bör använda sig av internatio-<br>nella granskare. Samma krav på opartiskhet måste ställas på dessa.</p> <h4>Intressekonflikter i forskningen</h4> <p>Kommittén har analyserat etiska frågor som kan uppstå när forskning<br>bedrivs eller finansieras i samverkan med industriella intressen. Sam-<br>hällsutvecklingen ställer allt högre krav på samverkan mellan akademisk<br>forskning och industriellt utvecklingsarbete och produktion. Denna i och<br>för sig önskvärda ökning av forskningssamverkan mellan industriella<br>intressen och akademisk forskning kan emellertid vara förknippad med<br>etiska problem.</p> <p>Kommittén bedömer det som angeläget att öka medvetenheten om att<br>forskning alltid är mer eller mindre intressestyrd. Något sådant som &quot;ett<br>förutsättningslöst kunskapsbyggande&quot; torde inte vara möjligt att uppnå i<br>en renodlad form. Utöver finansiella bindningar pekar Kommittén på<br>kopplingar i form av personliga band, akademiska och kompetensanknut-<br>na kontakter samt ideologiska bindningar. I takt med att samarbetet mel-<br>lan industri och akademisk forskning ökar ställs nya etiska krav på fors-<br>karen och forskningen. Som en central forskningsetisk fråga framstår<br>vikten av att bevara allmänhetens förtroende för forskningen. Problemet<br>med intressekonflikter bör beaktas inom all forskning oavsett finansie-<br>ringskälla. Det centrala är inte huruvida forskaren själv bedömer att<br>han/hon låtit sig påverkas av sina bindningar, utan vilka kopplingar som<br>verkligen föreligger. Att forskaren öppet redovisar dessa är därför ur ett<br>forskningsetiskt perspektiv att föredra. Kommittén bedömer att ett öppet<br>redovisande av förekommande intressebindningar är det bästa sättet att<br>minska risken för otillbörlig påverkan och samtidigt bevara allmänhetens<br>förtroende för forskningen. Som en övergripande rekommendation före-<br>slår Kommittén därför att forskare alltid skall redovisa ekonomiska bind-<br>ningar. Utöver redovisningen av ekonomiska bindningar är det i första<br>hand forskarens eget ansvar - i andra hand arbetsgivarens ansvar - att<br>bedöma vilka bindningar som är relevanta att redovisa i det aktuella<br>forskningsprojektet. Erfarenheten visar att forskningen vinner på största<br>möjliga öppenhet. Universitet och högskolor och andra myndigheter som<br>bedriver forskning bör i sina riktlinjer avseende arbetstagarens redovis-<br>ning av bisysslor ange grundregeln angående ekonomiska bindningar.<br>Forskningsinrättningar som drivs i privaträttsliga former rekommenderas<br>införa motsvarande riktlinjer i sina arbetsordningar.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>273</p> <h4>Användning av personuppgifter i forskningen</h4> <p>Kommittén har studerat utformningen av forskningsetisk granskning av<br>projekt som innefattar användning av personnummer. Användningen av<br>genetisk och annan medicinsk information i forskningssammanhang, t.ex.<br>DNA-analyser, har analyserats. Kommittén konstaterar att forsknings-<br>projekt baserade på personuppgifter sedan utredningsdirektiven skrevs<br>har fått en lagreglering som är förenlig med Kommitténs uppfattning att<br>all forskning som inbegriper människa skall bli föremål för bedömning<br>av forskningsetisk kommitté. Principen om informerat samtycke bör vara<br>utgångspunkten för godkännande av forskningsregister. Eventuella av-<br>steg från denna princip måste motiveras särskilt.</p> <p>Kommittén anser att de nya lagarna personuppgiftslagen, hälsodatare-<br>gisterlagen och vårdregisterlagen tillgodoser de krav på värnande om den<br>personliga integriteten vid forskning med hjälp av personuppgifter som<br>allmänheten har rätt att ställa och som är en förutsättning för att allmän-<br>hetens förtroende för personuppgiftsbaserad forskning inte skall äventy-<br>ras. Kommittén anser att lagstiftningen rörande hälsodataregistren och<br>vårdregistren bör förtydligas med innebörden att forskning med hjälp av<br>myndigheternas hälsodataregister och vårdregistren i landsting och privat<br>vård inte får genomföras utan forskningsetisk prövning.</p> <p>De forskningsetiska kommittéerna har en viktig och svår roll där det<br>gäller att både bedöma forskningsrelevans och metodik och risker för<br>integritetsintrång. Det är därför angeläget att de forskningsetiska kom-<br>mittéerna har tillgång till epidemiologisk kompetens. En väl utvecklad<br>lagstiftning är ett nödvändigt, men ej tillräckligt skydd för den enskildes<br>integritet. Det största ansvaret ligger på att personregisteransvarig/ fors-<br>kare kontinuerligt ser över sina säkerhetsrutiner och ser till att lagstiftar-<br>nas intentioner tillämpas i det praktiska arbetet.</p> <p>Ny utredning om biobanker</p> <p>Frågan om hur de s.k. biobankema skall regleras är angelägen och<br>komplicerad och har både etiska och näringspolitiska dimensioner. Ny<br>teknik med möjligheten till DNA-sekvensering kan ge information om<br>arvsanlag och förekomsten av ärftliga sjukdomar. Detta ger nya behand-<br>lingsmöjligheter men reser samtidigt nya etiska problem. Biobankerna är<br>viktiga hjälpmedel för forskarna i utprovandet av nya säkrare läkemedel,<br>men samtidigt kan informationen vara integritetskänslig och den genetis-<br>ka informationen angår inte bara den undersökta individen utan också<br>dennes släktingar. Innan etiska riktlinjer utformas för användningen av<br>denna form av medicinsk information måste de olika intressen som står<br>på spel få en djupgående analys. En sådan analys har inte bedömts vara<br>möjlig inom ramen för den tid som står till Kommitténs förfogande.<br>Kommittén föreslår därför att forskning med hjälp av biobanker skynd-<br>samt skall bli föremål för särskild utredning. I en sådan utredning bör<br>ingå ett uppdrag att analysera hur genetisk information bör behandlas i<br>journaler och register, i den mån dessa frågor inte behandlas inom bio-<br>teknikutredningen.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>274</p> <h4>Utbildning och forskning i forskningsetik</h4> <p>Kommittén har granskat utformning och omfattning av utbildning i etik<br>inom forskarutbildningen. Likaså har behovet av forskning i ämnet<br>forskningsetik övervägts. Kommittén har i en kartläggning funnit att det<br>svenska systemet för utbildning i forskningsetik är differentierat och inte<br>jämförbart vid olika lärosäten. Kommittén föreslår att det bör åligga varje<br>universitet och högskola att upprätta en lokal plan för utbildning i forsk-<br>ningsetik. Kommittén föreslår också att varje fakultet bör upprätta ett<br>handledarprogram, där handledare utbildas i forskningsetiska frågor av<br>typen fusk och oredlighet, arkiverings- och sekretessbestämmelser samt<br>handledarens ansvar för förmedlingen av forskningsetiska normer till de<br>forskarstuderande. Utbildning i forskningsetik bör vara ämnesanknuten<br>och de ansvarande lärarna bör företräda en dubbel kompetens: dels i mo-<br>ralfilosofi/tillämpad etik, dels i den aktuella forskningsinriktningen.</p> <p>Kommittén föreslår ett tillägg i högskoleförordningen, där utbildning i<br>forskningsetik skrivs in som ett obligatoriskt inslag i all forskarutbild-<br>ning, oavsett ämnesområde. Utbyggnaden av utbildningen kräver i sin tur<br>en ökad satsning på forskning i forskningsetik. En förutsättning för en<br>ökad satsning på utbildning och forskning i forskningsetik är att tjänster<br>på lektors- och professorsnivå kan tillskapas. Utvecklandet av tvärveten-<br>skapliga forskningsmiljöer bör stimuleras. Medel för dessa satsningar<br>behöver avdelas i budgetarbeten och i universitetens och högskolornas<br>verksamhetsplaner.</p> <h4>Öppenhet och insyn i forskningsprocessen</h4> <p>Kommittén bedömer att ökad öppenhet och insyn i forskningsprocessen<br>är en nödvändig förutsättning för att allmänhet och beslutsfattare skall<br>kunna ha förtroende för forskningsverksamheten. Det är också viktigt för<br>att forskare, som i allt högre grad arbetar inom specialiserade kunskaps-<br>och kompetensområden, inte skall förlora det utomdisciplinära perspekti-<br>vet på sin forskning. För att möjliggöra denna öppenhet och dialog mel-<br>lan forskare och allmänhet föreslår Kommittén en rad åtgärder. Profes-<br>sionaliseringen av journalistiken bör öka, med fler kritiskt skolade och<br>väl insatta vetenskapsjournalister. Likaså behövs en ökad satsning på<br>forskning kring skärningspunkterna mellan vetenskap och samhälle. Po-<br>pulärvetenskap bedöms av Kommittén som ett viktigt instrument för att<br>förbättra förtroendet mellan forskare och allmänhet. Kommittén betonar<br>att populärvetenskapen har ett både utom- och inomvetenskapligt värde.<br>Kommittén föreslår därför att också forskares populärvetenskapliga fram-<br>ställningar bör tillmätas meritvärde. För att öka allmänhetens insyn i ve-<br>tenskapssamhällets beslutsprocesser och villkor är en fortsatt satsning på<br>öppna hus och lekmannakonferenser viktigt.</p> <p>Dessutom föreslår Kommittén bildandet av en ny intresseorganisation<br>med uppgift att stimulera kontakten mellan forskarvärlden och samhället<br>utanför denna. Kommittén föreslår att regeringen uppdrar åt Forsknings-<br>rådsnämnden, alternativt åt den i Forskning 2000 föreslagna rådsövergri-<br>pande nämnden, att inbjuda lämpliga intressenter för att på ett konstitue-<br>rande möte bilda en intresseorganisation med namnet Forskningen och</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>275</p> <p>Folket. Denna föresläs bli en paraplyorganisation som samlar andra orga-<br>nisationer som har intresse av vetenskapens resultat, arbetsvillkor och<br>arbetsformer. Forskningen och Folket föreslås vara en helt fristående<br>organisation. Dess uppgift är att på olika sätt stimulera till möten inom<br>forskarvärlden eller mellan forskare och politiker eller andra intressenter.<br>Detta kan ske i form av konferenser, kurser och studieresor. Bevakning<br>av forskningsfront och opinionsläge är också betydelsefulla uppgifter.<br>Forskningen och Folket föreslås också arrangera särskilda<br>&quot; lekfolkskonferenser&quot;.</p> <p>Forskningen och Folket leds av en styrelse som innehåller represen-<br>tanter för de större medlemsorganisationerna, men också medlemmar<br>som valts på grund av sin vetenskapliga eller tekniska kompetens och<br>politiker eller publicister som visat särskilt intresse för forskningspolitis-<br>ka frågor eller populärvetenskap. Styrelsen ansvarar för organisationens<br>ekonomi och tar ställning till verksamhetens inriktning. Den dagliga<br>verksamheten leds av ett kansli, bestående av en direk-<br>tör/generalsekreterare och ett litet antal medarbetare. Finansieringen sker<br>genom ett litet grundanslag, som kan komma från regeringen<br>(Utbildningsdepartementet) eller från någon forskningsfinansierande<br>stiftelse, samt genom avgifter från de organisationer som är medlemmar.<br>Organisationens ekonomi kommer således att återspegla hur angelägen<br>den anses vara.</p> <p>Kommittén har också analyserat forskarens roll som expert, och de be-<br>gränsningar och förpliktelser som expertrollen medför. Kommittén beto-<br>nar att såväl forskare som avnämare av expertkunskapen har ansvar för<br>att skilja mellan experter och &quot;proffstyckare.&quot; När samhälle och politiska<br>beslut blir allt mer beroende av forskningens ökade kunskap, ökar också<br>risken för att ett fåtal forskare blir massmedialt kända och får agera som<br>experter på områden där de inte har professionell kompetens. Forskaren<br>bör vara medveten om att språkhantering och kunskapsuppfattning inte är<br>densamma i forskarens seminarium som i det offentliga rummet. Han/hon<br>bör upplysa om begränsningar i den egna disciplinens metodanspråk och<br>räckvidden av den egna kompetensen.</p> <h4>Redovisning och tillsyn</h4> <p>Kommittén föreslår att det i årsredovisningarna från universitet, högsko-<br>lor, sektorsforskningsorgan och forskningsråd klart skall framgå hur man<br>under året arbetat med uppdraget att värna om vetenskapens trovärdighet<br>och en god forskningssed samt effekterna av de insatser som gjorts. Föl-<br>jande punkter bör finnas med i årsredovisningarna:</p> <p>1. Redovisning av åtgärder för att förebygga och minska oredlighet i<br>forskning samt redovisning av system för utredning av misstänkt oredlig-<br>het.</p> <p>2. Redovisning av de forskningsetiska kommittéernas verksamhet.</p> <p>3. Redovisning av åtgärder för att stärka peer-review systemet vid forsk-<br>ningsgranskning.</p> <p>4. Uppgift om åtgärder för forskares redovisning av intressekonflikter.</p> <p>5. Redovisning av utbildningsplaner i forskningsetik och åtgärder för att<br>stimulera forskning i forskningsetik.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>276</p> <p>6. Redovisning av åtgärder för att främja insyn och öppenhet i forsk-<br>ningsverksamheten .</p> <p>Beträffande kliniska läkemedelsprövningar har Läkemedelsverket och<br>Socialstyrelsen tillsynsansvar. Gentekniknämnden har tillsammans med<br>övriga operativa myndigheter när det gäller etikprövning i samband med<br>genteknik också ett i lag stadfäst tillsynsansvar.</p> <h4>Resursbehov</h4> <p>En del av Kommitténs förslag kräver ett extra tillskott av resurser för att<br>kunna genomföras. I en del fall beräknar Kommittén dock att resurser<br>kan tillskapas inom redan befintliga anslag. Medel för dessa satsningar<br>behöver avdelas i budgetarbeten och i universitetens och högskolornas<br>verksamhetsplaner. Kommittén föreslår att de extra resursbehov som en<br>satsning på utbildning och forskning i forskningsetik och tillskapandet av<br>organisationen Forskningen och Folket nödvändiggör beaktas när ompri-<br>oriteringar av medel görs i samband med bearbetningen av de förslag<br>som väckts av den forskningspolitiska utredningen Forskning 2000.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 3</p> <p>277</p> <h2>Sammanfattning av betänkandet Campus Kiruna<br>(SOU 2000:73)</h2> <p>Vi har fått i uppdrag att utreda hur en rymdhögskola i Kiruna kan etable-<br>ras. Uppdraget skall ses som ett led i statsmakternas strävan att mildra<br>konsekvenserna av nedläggningen av Lapplands Jägarregemente, 122.</p> <p>Vi har arbetat under tiden januari - juni och haft omfattande kontakter<br>med intressenterna i en högskoleverksamhet i Kiruna.</p> <p>Satsningen på en rymdhögskola skall utgå från den forskning och ut-<br>bildning som redan finns i Kiruna, främst representerat av Institutet för<br>rymdfysik (IRF), Miljö- och rymdforskningsinstitutet (MRI) samt de ut-<br>bildningar inom rymdteknik med angränsande områden samt inom geo-<br>grafiska informationssystem som idag bedrivs av Luleå tekniska univer-<br>sitet (LTU) och Umeå universitet (UmU).</p> <p>Vi ger i kapitel 3 en ingående presentation av denna befintliga verk-<br>samhet och av ett antal andra verksamheter i Kiruna av betydelse för<br>högskoleutbildning och forskning. Vi konstaterar bland annat att det i<br>Kiruna finns en osedvanligt god potential till att åstadkomma en grundut-<br>bildning kännetecknad av mycket god forskningsanknytning och att detta<br>bör tjäna som riktmärke för att utveckla en grundutbildning profilerad<br>mot de aktuella forskningsinriktningarna. En sådan profilerad grundut-<br>bildning bedömer vi har goda chanser att rekrytera studenter från hela<br>landet och också internationellt.</p> <p>Vi föreslår att utbildningen ges en inriktning dels mot regelbundet<br>återkommande utbildningar/ program med nationell studentrekrytering,<br>dels mot mera oregelbundet återkommande utbildningar. De senare kan<br>antingen vara utbildningar för närsamhällets behov eller påbyggnadsut-<br>bildningar (&quot;mastersutbildningar&quot;) med riks- och t o m internationell re-<br>krytering inom de forskningsområden som finns representerade i Kiruna.</p> <p>• Distansutbildning skall användas.</p> <p>• En utbyggnad föreslås från nuvarande och hittills planerade ca 300 till<br>450 helårsstudenter.</p> <p>• En &quot;visionsgrupp&quot; föreslås få i uppgift att föreslå utbildningar som kan<br>stärka den framtida samhällsutvecklingen i Kiruna.</p> <p>• Utbildningen föreslås organiserad inom en Rymd- och miljöhögskola,<br>RMH, i Kiruna som knyts till Luleå tekniska universitet och till Umeå<br>universitet.</p> <p>För att upprätthålla en grundutbildning med god forskningsanknytning<br>måste forskningen och forskarutbildningen i Kiruna ges ett gott och ökat<br>stöd. För att uppnå optimal samverkan mellan grundutbildning och forsk-<br>ning inom rymdfysikområdet, samtidigt som forskningens självständighet<br>och utvecklingsmöjligheter bibehålls, föreslår vi att nuvarande IRF-<br>Kiruna får samma status som en nationell forskningsanläggning och<br>knyts till det nya Vetenskapsrådet. Vi föreslår Luleå tekniska universitet,<br>alternativt Umeå universitet, som värduniversitet för IRF. De nuvarande<br>lRF-avdelningama vid andra universitet föreslår vi skall knytas organi-<br>satoriskt till respektive hemmauniversitet.</p> <p>I vårt uppdrag ingår inte att ge förslag till hur den nuvarande verksam-<br>heten inom MRI skall behandlas. Vi utgår dock i våra förslag från att</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 4</p> <p>278</p> <p>denna säkras i betydande omfattning och ges en mera permanent organi-<br>satorisk anknytning. Således föreslås atmosfärsforskningsprogrammet<br>AFP organisatoriskt tillhöra IRF. Klimatforskningsprogrammet CIRC<br>och det samhällsgeografiska programmet SMC med eventuella tillkom-<br>mande forskningsprogram inom klimat- och samhällsforskning föreslås<br>bli sammanförda i ett centrum med arbetsnamnet Centrum för klimat- och<br>samhällsforskning, CKS. Detta centrum föreslås organiseras som en sär-<br>skild inrättning med nationellt ansvar, CKS, vid Umeå universitet men<br>självfallet ha sin huvudverksamhet som nu förlagd till Kiruna.</p> <p>Vi föreslår att, i anslutning till forskningen inom IRF och CKS, en na-<br>tionell forskarskola i rymd- och miljöforskning inrättas med säte i Kiru-<br>na.</p> <p>All högskoleverksamhet i Kiruna föreslås samlad i Campus Kiruna bil-<br>dat av RMH, IRF och CKS. RMHs huvudansvar är grundutbildningen<br>och samordningen av de administrativa högskolefunktionerna i Kiruna.<br>RMH styrs av styrelse och rektor och via särskilda utbildningsuppdrag<br>till LTU och UmU.</p> <p>LTU och UmU ges ett uppdrag att snarast redovisa ett förslag till ge-<br>mensamma administrativa regelsystem för Rymd- och miljöhögskolan.</p> <p>Vad gäller lokaliseringen av de olika verksamheterna är vårt huvudför-<br>slag att Campus Kiruna på sikt också lokalmässigt blir en enhet genom<br>samlokalisering av den grundläggande högskoleutbildningen i Kiruna<br>med forskningen vid IRF och CKS; undantag görs naturligt för verksam-<br>heter i Abisko och Tarfala. Lokaliseringen föreslås till Kiruna centralort,<br>antingen till Parkskolan (med ev tillbyggnader) eller till 122-området.<br>Detta förslag förutsätter bland annat att frågor kring disposition av IRFs<br>nuvarande lokaler kan lösas. Vårt andrahandsförslag, som också är det<br>som måste gälla på kortare sikt, ger Campus Kiruna en delad lokalisering.<br>Den grundläggande högskoleutbildningen, inklusive en administrativ<br>enhet, och CKS, igen exklusive Abisko- och Tarfala-verksamheterna,<br>samlokaliseras till antingen Parkskolan eller 122-området. I detta alterna-<br>tiv blir IRF kvar i sina nuvarande lokaler som också utnyttjas för rymdut-<br>bildningens laborativa behov.</p> <p>Högskoleverksamheten i Kiruna har potential att bli en resurs för det<br>omgivande samhället, men detta fordrar också stöd från näringsliv och<br>kommun. För att utveckla samspelet med näringslivet föreslår vi att det<br>till RMH knyts en enhet för näringslivssamverkan. Även andra former för<br>samverkan med det omgivande samhället, t ex olika former av forsk-<br>ningsinformation, bör utvecklas.</p> <p>Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av våra förslag så medför<br>en utökning från nuvarande och planerade ca 300 till 450 helårsstudenter<br>en ökning av anslaget för grundläggande utbildning med 8,8 mkr/år och<br>för studiemedel med ca 7 mkr/år. Som vi närmare motiverar i kapitel 9<br>kräver högskoleutbildningen i Kiruna ett tillskott därutöver som beräknas<br>till ca 7 mkr/år i vårt huvudlokaliseringsförslag och till ca 8 mkr/år i and-<br>rahandsförslaget. Vi beräknar också att medel måste tillskjutas för att<br>täcka initialkostnader i samband med utbyggnaden av grundutbildningen<br>under åren 2001 - 2003. Dessa medel uppgår till 15, 10 respektive 5<br>mkr/år i huvudförslaget och till 14, 9 respektive 4 mkr/år i andrahands-<br>förslaget. För investeringsmedel för forskning/forskarutbildning beräknar</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 4</p> <p>279</p> <p>vi behovet till ca 8,6 mkr i huvudförslaget och till 0,4 mkr i andrahands-<br>förslaget. Den föreslagna organisationen bör träda i kraft från den 1 janu-<br>ari 2001. Om våra förslag accepteras återstår ett omfattande arbete med<br>att genomföra dem</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 4</p> <p>280</p> <h2>Sammanfattning av betänkandet om pliktexemplar av<br>dokument (SOU 1998:111)</h2> <h4>Uppdraget</h4> <p>Enligt direktiven har mitt uppdrag bestått i att</p> <p>• göra en förutsättningslös översyn av lagen (1993:1392) om pliktex-<br>emplar av dokument (pliktexemplarslagen),</p> <p>• överväga huruvida sådan elektronisk information som inte omfattas av<br>den nuvarande pliktexemplarslagen skall vara föremål för leve-<br>ransplikt i framtiden,</p> <p>• överväga och vid behov föreslå ändringar i pliktexemplarslagen i syfte<br>att säkra förutsättningarna för forskning och för bevarande och tillhan-<br>dahållande av kulturarvet,</p> <p>• utreda omfattningen av en eventuellt utökad leveransplikt, hur den<br>skall utformas samt av vem den skall fullgöras,</p> <p>• utreda tekniska frågor om hur leveranserna skall ske samt</p> <p>• ta ställning till om leveransplikten skall gälla för elektroniska doku-<br>ment som utgör underlag för sådant tryckt material, som nu är leve-<br>ranspliktigt.</p> <p>I direktiven konstateras att pliktexemplarslagen i dag omfattar endast<br>sådana elektroniska dokument som finns i fixerad form, och som kan kö-<br>pas, lånas, osv. (cd-rom, disketter, videogram och fonogram). Den infor-<br>mation som görs tillgänglig via online-förbindelse faller därmed utanför<br>pliktexemplarslagen i dess nuvarande utformning, vilket får till följd att<br>möjligheterna minskar att tillgodose de syften som ligger bakom lagstift-<br>ningen om pliktleveranser.</p> <p>Betänkandet är indelat i två avdelningar. Den första, kapitel 3-9, inne-<br>håller en bakgrundsbeskrivning. Den andra, kapitel 10-20, innehåller mi-<br>na överväganden och förslag. Som bilagor ingår två arbeten utförda av<br>externa konsulter.</p> <h4>Bakgrund (kapitel 3-9)</h4> <p>I kapitel 4 redogörs inledningsvis för några allmänna överväganden inför<br>uppdraget. Min utgångspunkt har varit att översynen inte skall ompröva<br>hela pliktexemplarslagen, utan förutsättningslöst utreda om allmänt till-<br>gänglig elektronisk information som faller utanför nu gällande pliktex-<br>emplarslag bör vara föremål för leverans i framtiden. I en förutsättnings-<br>lös översyn har jag också inkluderat att pröva alternativ till pliktleverans,<br>eftersom det nu finns nya möjligheter för insamlande av elektronisk on-<br>line-information.</p> <p>I kapitel 5 lämnas en beskrivning av gällande lag samt en redogörelse<br>för de två närmast föregående utredningarna inom pliktexemplarsområ-<br>det. Vidare redogörs för omfattningen av pliktleveranser vid Kungl. bib-<br>lioteket (KB), Lunds respektive Göteborgs universitetsbibliotek samt<br>Arkivet för ljud och bild (ALB).</p> <p>I kapitel 6 ges en översikt av den elektroniska publiceringen av i dag.<br>Den enskilda faktor som betytt mest för den snabba expansionen inom</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>281</p> <p>detta område är framväxten av Internet. I dagligt tal är Internet syno-<br>nymt med World Wide Web (www eller webben) och e-post, men det<br>finns också en rad andra tillämpningar. Internetutvecklingen har lett till<br>att det aldrig varit så lätt att publicera sig som nu. Vem som helst med<br>tillgång till persondator, modem och ett Internetabonnemang kan publice-<br>ra information på nätet. Vidare identifieras två för denna utredning sär-<br>skilt viktiga utvecklingstendenser, nämligen konvergens, dvs. att olika<br>medieformer växer samman, och individualisering, dvs. att allt mer av<br>den information som erbjuds allmänheten kommer att få en individuell<br>utformning. Därutöver ges en beskrivning av olika typer av publicering<br>på www i Sverige i dag, i form av dagstidningar, tidskrifter, böcker, ljud<br>och rörliga bilder, privat publicering, online-databaser samt ett urval<br>publicerings- och kommunikationsformer utanför www. Avslutningsvis<br>redogörs i detta kapitel för utvecklingen inom området bibliografisk be-<br>skrivning, metadata och identifiering, som kan komma att bli av stor be-<br>tydelse när det gäller insamlande och bevarande av elektronisk informa-<br>tion.</p> <p>Kapitel 7 innehåller en internationell kartläggning. Den inleds med en<br>redogörelse för den s.k. Mackenzierapportens analys av området pliktle-<br>verans av elektroniska publikationer. I rapporten, som finansierats av<br>EU-kommissionen, slås fast att om en nations kulturarv skall kunna beva-<br>ras måste pliktexemplarslagstiftningen också inkludera elektroniska pub-<br>likationer. Eftersom den tekniska utvecklingen är så snabb skall enligt<br>rapportförfattarna lagstiftningen vara så heltäckande som möjligt och<br>utgå från vida definitioner, som är tillräckligt flexibla för att inkludera<br>både existerande och framtida publikationsformer. Författarna menar<br>vidare att man på lång sikt endast kan sträva efter att bevara innehållet i<br>de elektroniska publikationerna. Mediet som informationen är lagrat på,<br>den s.k. informationsbäraren eller artefakten, kommer att brytas ned med<br>tiden. För långtidsbevarande rekommend eras s.k. migrering.</p> <p>Den internationella kartläggningen visar vidare att det finns ett stort<br>intresse i världen för att inte enbart inkludera elektroniska dokument i<br>fixerad form i den nationella lagstiftningen om pliktexemplar, utan också<br>för att samla in och bevara den elektroniska information som är tillgäng-<br>lig via online-förbindelse. De nordiska länderna ligger långt framme i<br>utvecklingen. I Norge medger redan lagen från 1990 insamling av sådan<br>information, i Danmark trädde en ny lag i kraft 1998 som tar sikte på att<br>samla in visst online-material och i Finland har en utredning med ett<br>uppdrag som till stora delar överensstämt med mitt nyligen lagt fram för-<br>slag om revision av den finska lagen i den här riktningen.</p> <p>I kapitel 8 lämnas en redogörelse för relevanta svenska utvecklings-<br>projekt, såsom det av KB bedrivna Kulturarw 3 -projektet, vilket syftar<br>till att med hjälp av automatiserad robotteknik samla in och bevara den<br>svenska delen av det som publiceras på Internet. Alla svenska webbsidor<br>som en insamlingsrobot påträffar hämtas till KB och lagras där på ma-<br>gnetband. Tre insamlingar har hittills utförts. Den senaste, utförd under<br>våren 1998, resulterade i att närmare 10 miljoner webbsidor samlades in<br>från mer än 31 000 s.k. domäner. I kapitlet beskrivs dessutom projekten<br>Svesök (KB), Nordic Web Index (Lunds universitetsbibliotek) samt Safa-<br>ri (Högskoleverket).</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>282</p> <p>I kapitel 9 görs en genomgång av den lagstiftning som är av betydelse<br>för möjligheterna att samla in, bevara och tillhandahålla elektronisk in-<br>formation. Restriktioner inom detta område finns i dels upphovsrättslagen<br>(1960:729), dels datalagen (1973:289), som den 24 oktober 1998 ersätts<br>med personuppgiftslagen (1998:204). Det för denna utredning relevanta<br>innehållet i dessa lagar beskrivs. Dessutom ges en redogörelse för viss<br>internationell utveckling inom det upphovsrättsliga området.</p> <h4>Överväganden och förslag (kapitel 10-20)</h4> <p>I kapitel 10 konstaterar jag inledningsvis att de mål och syften för plik-<br>texemplar som anförts av tidigare utredningar fortfarande är giltiga. Des-<br>sa mål är bl.a. att vi skall bevara och tillhandahålla det s.k. kulturarvet,<br>dvs. yttringar av svenskt liv, svenskt samhälle och svensk kultur för ef-<br>tervärlden samt att det insamlade materialet så vitt möjligt skall kunna<br>nyttjas av alla. Jag delar vidare tidigare utredningars bedömning att det<br>inte är möjligt att uppställa kvalitetskriterier för vilket material som är<br>mer värt att bevara än annat, eftersom &quot;det dåliga belyser vårt samhälle<br>lika väl som det goda&quot;.</p> <p>Av bakgrundsbeskrivningen framgår klart att det finns stora mängder<br>elektroniskt publicerat material som väl uppfyller de kriterier som anges i<br>de allmänna förutsättningarna för leveransplikt. Det sprids omfattande<br>mängder information i samhälleliga, vetenskapliga och kulturella frågor.<br>Ofta saknar det som publiceras online en tryckt motsvarighet. För att det<br>inte skall uppstå besvärande luckor i vårt framtida kulturarv är det därför<br>väsentligt att även det elektroniska material som faller utanför dagens<br>pliktexemplarslag samlas in och bevaras på ett systematiskt sätt.</p> <p>I kapitel 11 prövas frågan om vilken online-information som bör sam-<br>las in och bevaras. Insamlandet bör gälla sådan information som är all-<br>mänt tillgänglig här i landet och rör svenska förhållanden. Beträffande<br>vad som ska räknas som allmänt tillgängligt gör jag den bedömningen att<br>även sådan information där användaren måste uppge ett lösenord eller<br>erlägga en avgift för att få tillgång till den måste anses vara allmänt till-<br>gänglig, under förutsättning att i princip vem som helst har möjlighet att<br>få tillgång till informationen. Däremot bör t.ex. information som enbart<br>publiceras på företagsinterna s.k. intranät i huvudsak inte räknas som<br>allmänt tillgänglig.</p> <p>För det material som är avsett att spridas i en större krets bör strävan<br>vara att det samlas in så fullständigt som möjligt. Högsta prioritet bör<br>härvid ges de publikationer som framställs av professionella utgivare och<br>producenter. Informationsintresset för övriga kategorier av online-<br>information (privatpersoners hemsidor, lokal föreningsinformation och<br>liknande) är lägre och av resursskäl kan inte ett fullständigt bevarande<br>motiveras. Ett urval bör här vara tillräckligt och jag föreslår en insamling<br>fyra gånger per år. Även inslagen av ljud och rörliga bilder som publice-<br>ras online måste självfallet samlas in och bevaras för framtiden.</p> <p>Tanken på att inkludera online-databaser i pliktexemplarslagstiftningen<br>har avvisats av tidigare utredningar. Enligt min mening är det dock önsk-<br>värt att samhället bevarar även den information som finns i dessa databa-<br>ser. Detta gäller i synnerhet om informationen inte tillhandahålls i någon</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>283</p> <p>annan form. Jag finner det svårt att motivera varför en databas på cd-rom<br>skall omfattas av pliktexemplarslagen men falla utanför lagen, om produ-<br>centen väljer att enbart tillhandahålla den via online-förbindelse.</p> <p>Ett urval av de online-databaser som inte levereras som pliktexemplar i<br>annan form bör därför enligt mitt förslag samlas in en gång per år i den<br>form och med det innehåll de har just då. De databaser som faller inom 2<br>kap. tryckfrihetsförordningens och arkivlagens områden bör dock i hu-<br>vudsak undantas från insamling.</p> <p>Jag finner vidare att fler datorprogram och datorspel bör samlas in än<br>vad som är fallet i dag, eftersom utvecklingen har lett till att det i dag är<br>svårt att upprätthålla klara gränser mellan å ena sidan sådana dokument<br>som innehåller programvara respektive är att anse som leksaker och å<br>andra sidan sådana som innehåller information i pliktexemplarslagens<br>mening. Någon lagändring behövs dock inte.</p> <p>Däremot finner jag inte att elektroniska förlagor till tryckta skrifter bör<br>inkluderas i pliktexemplarslagen, eftersom dessa aldrig varit allmänt till-<br>gängliga och därmed faller utanför de allmänna kriterierna för leve-<br>ransplikt. KB bör dock enligt min mening verka för en insamling av vis-<br>sa sådana förlagor genom frivilliga överenskommelser med producenter-<br>na.</p> <p>I kapitel 12 prövas olika metoder för insamling av det material som här<br>är aktuellt. Den elektroniska publiceringen befinner sig fortfarande i<br>snabb utveckling. Både i Sverige och internationellt pågår arbete för att<br>strukturera och systematisera elektronisk information och för att ut-<br>veckla standarder. Tekniken för insamling, lagring och migrering är<br>fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede. Alltför preciserade förslag kom-<br>mer sannolikt snabbt att behöva revideras. Min ambition har därför varit<br>att få en så öppen lösning som möjligt, undvika detaljreglering och i<br>stället ge mer allmänna riktlinjer och rekommendationer för insamling<br>och bevarande enligt de grundläggande förutsättningar som gäller för<br>leveransplikt.</p> <p>Tre olika huvudsakliga metoder för insamling har kunnat identifieras,<br>nämligen traditionell leverans, leverans efter rekvisition samt insamling<br>genom institutionernas egen försorg med hjälp av robotteknik. För- och<br>nackdelar för dessa alternativ har granskats.</p> <p>Min granskning av de olika alternativen har lett fram till att jag föreslår<br>att den allmänt tillgängliga online-informationen skall samlas in av KB<br>och ALB med hjälp av robotteknik. Den metoden är dock i allmänhet inte<br>möjlig att använda för insamling av innehållet i online-databaser, varför<br>jag där föreslår att ett urval av allmänt tillgängliga sådana skall levereras<br>till KB eller ALB efter anmodan.</p> <p>I kapitel 13 redovisas de ändringar i pliktexemplarslagen som följer av<br>mina förslag. För att KB och ALB själva skall kunna samla in allmänt<br>tillgängligt online-material föreslår jag en ändring av pliktexemplarsla-<br>gen så att dessa myndigheter ges rätt att kräva utlämnande av sådana lö-<br>senord som i vissa fall är en förutsättning för åtkomst. Kravet på att läm-<br>na ut lösenord skall myndigheterna rikta mot den som upprättat lösenor-<br>det eller den som tillhandahåller en tjänst för elektronisk förmedling av<br>meddelanden.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>284</p> <p>Jag föreslår vidare att en ny bestämmelse tas in i pliktexemplarslagen<br>om att två exemplar av sammanställningar (databaser) i digital form som<br>gjorts tillgängliga för allmänheten skall lämnas som pliktexemplar på<br>anmodan av den myndighet som regeringen bestämmer. Leveransskyl-<br>digheten bör åvila den som låtit göra sammanställningen tillgänglig här i<br>landet. Sammanställningarna måste levereras i ett format som är möjligt<br>att konvertera vid den mottagande institutionen, eftersom erfarenheterna<br>visar att det annars ofta uppstår problem vid mottagning och bevarande.<br>De insamlande institutionerna ges rätt att föreskriva format, men måste<br>därvid ta hänsyn till producentens tekniska och ekonomiska förutsätt-<br>ningar.</p> <p>Dessutom skall bestämmelserna i 14 § pliktexemplarslagen ändras så<br>att sådana dokument för elektronisk återgivning som lagrar annat än text<br>eller fast bild skall lämnas i åtta exemplar i stället för som tidigare ett.<br>Exempel på sådana dokument är s.k. multimedia, som oftast utges i form<br>av cd-rom med ljud eller rörliga bilder. Jag delar den åsikt som framförts<br>till utredningen att det är olyckligt att dessa dokument enbart skall lever-<br>eras till ALB, eftersom det innebär att biblioteken därmed går miste om<br>sådant material som av tradition är att hänföra dit.</p> <p>Av kapitel 14 framgår att bestämmelserna i 16 § upphovsrättslagen be-<br>höver kompletteras med en bestämmelse som ger KB, ALB och Lunds<br>universitetsbibliotek rätt att framställa exemplar av verk som är tillgäng-<br>liga via online-förbindelse. Bestämmelsen skall inte innehålla någon mot-<br>svarighet till förbudet i 16 § mot framställning av exemplar av datorpro-<br>gram. Bestämmelsen i 21 § upphovsrättslagen om rätt till offentliga<br>framföranden utan upphovsmannens tillstånd kompletteras dock med en<br>bestämmelse om att detta inte gäller datorprogram.</p> <p>Jag är medveten om att det kan finnas behov hos arkivmyndigheter att<br>omfattas av samma rätt till exemplarframställning. Det ligger dock utan-<br>för mitt uppdrag att lämna förslag rörande arkivmyndigheternas område.</p> <p>Jag har vidare prövat om den föreslagna insamlingen och bevarandet är<br>förenlig med den kommande personuppgiftslagen, eftersom det i den<br>elektroniska information som samlas in kommer att finnas ett stort antal<br>personuppgifter, av vilka vissa är av känslig natur. Min bedömning är att<br>den insamling och det bevarande och tillhandahållande som avses med<br>den nu aktuella verksamheten är motiverat av bl.a. forskningsändamål<br>och måste anses vara av allmänt intresse. Behandlingen av informationen<br>kan därför betraktas som tillåten enligt 10 § personuppgiftslagen. Enligt<br>13 § är det förbjudet att behandla känsliga personuppgifter. Det är ound-<br>vikligt att personuppgifter av detta slag kommer att finnas i det material<br>som avses bli insamlat. I personuppgiftslagen anges vissa undantag från<br>förbudet mot behandling av känsliga personuppgifter. Enligt 19 § får<br>känsliga personuppgifter behandlas för forsknings- och statistikändamål.<br>Den behandling av personuppgifter som är aktuell i det här sammanhang-<br>et måste anses ske för forskningsändamål och därmed torde undantagsbe-<br>stämmelsen bli tillämplig på verksamheten.</p> <p>I kapitel 15 prövas möjligheterna att tillhandahålla det insamlade mate-<br>rialet med hänsyn till upphovsrättslagen och personuppgiftslagen. Jag<br>konstaterar där att medborgarna har behov av en god tillgång till infor-<br>mation för att de skall ha förutsättningar att delta i den demokratiska pro-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>285</p> <p>cessen. Det önskvärda vore därför fri tillgång till det insamlade materialet<br>för var och en som har ett seriöst behov av informationen. Samtidigt är<br>det viktigt att tillse att samhällets intresse av yttrandefrihet och informa-<br>tionsfrihet inte tillgodoses på ett sätt som gör intrång i det normala ut-<br>nyttjandet av upphovsrättsligt skyddade verk eller oskäligt inkräktar på<br>upphovsmannens legitima intressen. En rimlig balans mellan upphovs-<br>männens krav och medborgarnas behov är enligt min bedömning att man<br>vid de institutioner som har ett nationellt bevarandeansvar kan få tillgång<br>till det insamlade materialet för forskning, men också för enskilt studium.<br>Den prövning av de rättsliga förutsättningarna för att tillhandahålla den<br>elektroniska information som här är aktuell visar dock sammanfattnings-<br>vis att det endast kommer att vara möjligt att låta forskare ta del av mate-<br>rialet. För att kunna vidga kretsen av användare skulle ytterligare föränd-<br>ringar av såväl upphovsrättslagen som personuppgiftslagen vara nödvän-<br>diga. Jag har inte sett detta som en framkomlig väg.</p> <p>I kapitel 16 behandlas frågan om vem som skall svara för insamlingen<br>av det aktuella materialet. Mitt förslag innebär att KB har ansvaret för<br>text och fasta bilder medan ALB har ansvar för det audiovisuella materi-<br>alet. Fördelningen bör gälla såväl online-information som kan samlas in<br>med hjälp av robotteknik som online-databaser.</p> <p>Av kapitel 17 framgår att bevarandet av elektronisk information är<br>problematiskt. Lagringsmediet har kort livslängd och nödvändiga teknis-<br>ka system och programvaror blir snabbt föråldrade. För att bevara infor-<br>mationen krävs därför kontinuerliga aktiva insatser med överföring till<br>nya bärare och system, s.k. migrering. Mycket utvecklingsarbete återstår<br>dock inom detta område och jag föreslår därför att ALB, KB och Riksar-<br>kivet snarast ges i uppdrag att gemensamt utarbeta en kart-läggning över<br>problemets art och omfattning.</p> <p>I kapitel 18 föreslår jag, utifrån en bedömning av tänkbara utveck-<br>lingstendenser, att ansvariga myndigheter får i uppdrag att vart tredje år<br>göra en fördjupad utvärdering och kostnadsuppföljning av pliktexemp-<br>larssystemet samt lämna förslag till eventuellt ändrad inriktning.</p> <p>I kapitel 19 behandlas kostnadsfrågan. Jag har utgått från den kost-<br>nadsberäkning som redovisas i bilaga 3. För investeringar beräknas där<br>närmare 10 mkr och för den årliga driften drygt 1,5 mkr. Eftersom de<br>ansvariga institutionerna enligt mitt förslag själva kan styra hur mycket<br>material de skall samla in bör frågan om kostnader och finansiering av<br>den löpande hanteringen av elektronisk information ingå i den årliga<br>budgetdialogen. Därvid får på sedvanligt sätt en diskussion föras om be-<br>hov, prioriteringar och finansieringsalternativ.</p> <p>Beträffande kostnaderna för olika aktörer finner jag att förslagen för<br>producenternas del torde innebära inga eller begränsade kostnader.</p> <p>För Kungl. bibliotekets del bygger mina förslag till stor del på att de<br>utvecklingsprojekt som KB redan bedriver, i första hand Kulturarw 3 ,<br>kan fortsätta. För dessa projekt finns medel avsatta i KB:s budget både<br>vad gäller investeringar, utveckling och drift under 1998 och 1999. Un-<br>der denna period behövs således ingen ytterligare finansiering. Med ut-<br>gångspunkt från dagens utbud och tekniska lösningar kommer hantering-<br>en av den elektroniska online-informationen därefter att medföra ökade<br>årliga driftkostnader för KB på minst 1,5 mkr.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>286</p> <p>Lunds universitetsbibliotek ges ansvar för att bevara säkerhetsexemplar<br>av det material som samlats in av KB och därmed uppstår vissa, enligt<br>min bedömning begränsade, kostnader för lagring och hantering.</p> <p>Arkivet för ljud och bild bör ges möjlighet att bygga upp en egen ut-<br>vecklingsverksamhet på området. ALB har i sin fördjupade anslagsfram-<br>ställning för 1997-1999 redovisat behov av medel för FoU-verksamhet<br>och beräknat de årliga kostnaderna för denna till 1,2 mkr</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>287</p> <h2>Sammanfattning av delbetänkande av utredningen:<br>&quot;Översyn av forskning och utveckling inom totalför-<br>svaret&quot; (SOU 2000:84)</h2> <h4>Uppdraget</h4> <p>Utredningen skall enligt sina direktiv analysera och lämna förslag till hur<br>nationell och internationell forskning och utveckling (FoU) skall kunna<br>nyttiggöras som användbar kunskap och i praktiska tillämpningar för be-<br>hov inom totalförsvaret. Utredaren skall därvid kartlägga nuläge och för-<br>ändringsfaktorer samt göra analyser och lämna förslag rörande inriktning,<br>genomförande och omfattning av FoU för framtida behov inom totalför-<br>svaret.</p> <p>Arbetet skall bedrivas med utgångspunkt från de senare årens utveck-<br>ling i omvärlden, ominriktningen av totalförsvaret samt principen om<br>anpassning.</p> <p>I sin analys och sina förslag skall utredaren beakta såväl relationen<br>mellan forskning och utveckling för behov inom totalförsvaret och annan<br>forskning och utveckling som relationen mellan nationell och internatio-<br>nell forskning och utveckling.</p> <p>Genom föreliggande delrapport redovisas ett kartläggningsarbete som<br>avser dagens processer för inriktning, genomförande, kvalitetssäkring<br>och uppföljning av totalförsvarets FoU. Konsekvenserna av under 1990-<br>talet genomförd avgiftsfinansiering av verksamheten har följts upp lik-<br>som fördelningen av satsade resurser över olika kategorier av forskning,<br>teknikutveckling och objektbunden utvecklingsverksamhet. Frågan om<br>hur FoU-verksamheten nyttiggörs för olika ändamål har ägnats särskild<br>uppmärksamhet.</p> <h4>Nyttoperspektivet</h4> <p>Den forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU) som utredningen be-<br>handlar syftar till kunskaps- och kompetensuppbyggnad på stor bredd och<br>genomförs för att stödja totalförsvarets utveckling och anpassningsför-<br>måga på såväl kort som lång sikt. Totalförsvarets satsningar på forskning<br>och utveckling bör således inriktas och genomföras utifrån ett nyttopers-<br>pektiv, där totalförsvarets behov är styrande. Utredningen har i sin inle-<br>dande kartläggning diskuterat frågan att sätta in FoU-verksamheten i ett<br>&quot;förmåge- och nyttoperspektiv&quot;, där verksamheten relateras till de olika<br>förmågor som totalförsvaret skall utveckla för att på bästa sätt lösa av<br>statsmakterna givna uppgifter. En första ansats till beskrivning av en så-<br>dan &quot;förmågestruktur&quot; redovisas i kapitel 2.</p> <h4>Dagens FoU-verksamhet. Omfattning och inriktning i stort</h4> <p>Omfattningen av totalförsvarets FoU-verksamhet framgår av följande<br>bild, där akronymen FoT avser forskning och icke objektbunden tekni-<br>kutveckling för det militära försvaret.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>288</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>Forskning och utveckling för<br>totalförsvaret</p> <p>Försvars-</p> <p>Forskning för det<br>civila försvaret,<br>ca 50 MSEK</p> <p>Ej materiel-<br>orienterad FoT,<br>ca 200 MSEK</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-13.png" style="width:163pt;height:92pt;"/> <p>gemensam<br>FoT,<br>ca 800 MSEK</p> <p>Utvecklingsverksamhet<br>vid industrin,<br>ca 2300 MSEK</p> <p>Demonstratorer<br>teknik/taktik,<br>ca 500 MSEK</p> <p>FoT för specifika tillämpn.<br>(mark, sjö, luft, ledn.j,<br>ca 200 MSEK</p> <p>Totalt omfattar FoU-verksamheten 4000 miljoner kronor per år. Bilden<br>illustrerar hur dessa medel i dagsläget fördelas mellan forskning, tekni-<br>kutveckling och industriellt inriktad utvecklingsverksamhet. En fördju-<br>pad redovisning av indelningen av FoU-verksamheten i olika kategorier<br>samt hur FoU-medlen fördelas ges i kapitel 3 och 4. Det är utredningens<br>preliminära bedömning att de nya kraven och behoven och därav föran-<br>ledda åtgärder från myndigheternas sida bör kunna inrymmas genom<br>omfördelningar inom ramen för dagens resurser. Det kan härvid bli aktu-<br>ellt att se över fördelningen mellan resurser för FoU-verksamheten och<br>resurser för materielanskaffningen. Det är dock i huvudsak en myndig-<br>hetsuppgift att föreslå och genomföra erforderlig omprioritering och ut-<br>redningen kommer inte att kunna ge exakta siffror för en sådan omför-<br>delning mellan &quot;gammal&quot; och &quot;ny” FoU.</p> <p>Inom såväl det militära som det civila försvaret syftar FoU-<br>verksamheten ytterst till att stödja Sveriges förmåga att leda och samord-<br>na totalförsvarets utveckling samt skapa handlingsfrihet och förmåga till<br>anpassning mot nya villkor och uppgifter som genom omvärldsutveck-<br>lingen kan uppstå i framtiden.</p> <p>Inom det militära försvaret stöds förmågan att leda Försvarsmaktens<br>utveckling genom FoU-insatser inom ramen för dels studie- och plane-<br>ringsverksamheten, dels den utbildnings- och övningsverksamhet som<br>bedrivs på alla ledningsnivåer. Förbandsledningsförmåga och förmåga till<br>verkan stöds inom ramen för den fortlöpande förbands- och taktikut-<br>vecklingen. Det i ekonomiska termer mest omfattande stödet från FoU-<br>verksamheten ges inom ramen för materielförsörjningsprocessen, där<br></p> <p>289</p> <p>forsknings- och utvecklingsinsatser görs i alla skeden från tidiga studier<br>till avveckling av materiel.</p> <p>Samarbetet med den forskning som bedrivs vid universitet och hög-<br>skolor och med civil teknikutveckling har blivit allt viktigare i takt med<br>att gränserna mellan militär och civil teknikutveckling suddas ut. Den<br>ökande internationaliseringen och det faktum att det inom det svenska<br>försvaret bara genomförs en bråkdel av världens samlade, försvarsrelate-<br>rade FoU-satsningar gör det nödvändigt att systematiskt bygga upp sam-<br>verkan internationellt där detta är möjligt och kostnadseffektivt samt för-<br>enligt med svensk säkerhetspolitisk målsättning.</p> <p>Inom utvecklingsverksamheten har de senaste årens reduceringar inom<br>det militära försvarets materielplanering medfört behov att tydligare prio-<br>ritera mellan olika system- och kompetensområden. Den inriktning mot<br>strategiska kompetensområden som påbörjades genom försvarsbeslutet<br>1996 fortsätter.</p> <p>Forsknings- och studieverksamheten inom det civila försvaret syftar<br>främst till att bygga upp kunskaper om och förståelse för omvärldsut-<br>vecklingen och successivt förändrade förutsättningar och villkor för civilt<br>försvar. Det kan till exempel gälla principer för ledningssystemets upp-<br>byggnad på central, regional och lokal nivå. Andra exempel är metoder<br>för att utveckla det civila försvarets utbildnings- och övningssystem samt<br>metoder för att få beredskapshänsyn beaktade i samhällsplanering och<br>samhällsutveckling.</p> <p>Utvecklingsverksamheten inom det civila försvaret har karaktären av<br>åtgärder för att stärka och skydda samhällets infrastruktur mot olika typer<br>av hot och risker samt på olika sätt bidra till samhällets krishanterings-<br>förmåga.</p> <p>Liksom för det militära försvaret är det här betydelsefullt att utveckla<br>det internationella samarbetet, bl.a. med syfte att utveckla förmågan till<br>krishantering och säkerhetsfrämjande verksamhet samt för att få ta del av<br>resultat som kan nyttiggöras i utvecklingen av det civila försvaret.</p> <h4>Aktörerna. Roller och resurser</h4> <p>Ledning och samordning av totalförsvarets FoU-verksamhet utövas på<br>den högsta nivån av riksdag och regering. Inom det militära försvaret har<br>Försvarsmakten ansvar för ledning, inriktning och utvärdering av FoU-<br>verksamheten medan Överstyrelsen för civil beredskap har en samord-<br>nande roll för motsvarande verksamhet inom det civila försvaret. Som<br>stöd för sina lednings- och samordningsroller har dessa aktörer dels to-<br>talförsvarets olika myndigheter, dels inhemsk industri samt universitet<br>och högskolor. Internationell samverkan på alla nivåer är ett viktigt me-<br>del för att inom ramen för den egna FoU-verksamheten så långt möjligt<br>tillvarata för totalförsvaret relevant FoU som genomförs utanför vårt<br>lands gränser. Detta illustreras av följande bild.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>290</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>Totalförsvarets FoU-verksamhet. Ledningsstruktur och stöd.</p> <p>Samverkan på alla nivåer för samlat agerande. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Internationellt</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO033/prop_200001__3-14.png" style="width:257pt;height:204pt;"/> <p>I kapitel 6 och 7 redovisas en kartläggning av hur denna FoU-<br>verksamhet i dagsläget leds, inriktas och nyttiggörs för olika ändamål<br>inom totalförsvarets verksamhet. Kartläggningen baseras på underlag<br>som inhämtats från berörda departement och myndigheter.</p> <h4>En betydande omställning</h4> <p>Sveriges säkerhets- och försvarspolitik har under 1990-talet gradvis för-<br>ändrats. Den fokusering på självförsörjning och ett starkt invasionsför-<br>svar som bas för denna politik som varit rådande under efterkrigstiden<br>har successivt ersatts av förändrade och nya krav på totalförsvaret. Den<br>&quot;traditionella&quot; hotbilden försvann genom berlinmurens fall och Sovjet-<br>unionens upplösning. I den nya inriktningen ställs kraven på flexibilitet<br>och anpassbarhet att möta ett vidgat spektrum av hot och risker i fokus.<br>En av huvuduppgifterna för det militära försvaret är fortfarande förmågan<br>att möta ett väpnat angrepp mot vårt land, men uppgiften att kunna med-<br>verka i internationella insatser har fått ökad tyngd.</p> <p>Inom ramen för ett vidgat säkerhetsbegrepp har vidare behovet av<br>gränsöverskridanden mellan militärt och civilt försvar ökat. Samlade in-<br>satser, där militärt och civilt försvar samordnas på ett annat sätt än tidiga-<br>re, kan bli aktuella att genomföra. Totalförsvarets behov av förnyelse<br>skall tillgodoses samtidigt som nationell och internationell interoperabi-<br>litet prioriteras. Behovet att dels anpassa försvaret för nya uppgifter, dels<br>upprätthålla förmåga att fortlöpande utveckla och förnya försvaret växer i<br>styrka samtidigt som den svenska säkerhetspolitiken blir mera öppen för<br>djupare internationellt samarbete avseende denna förnyelse. För FoU-<br>verksamheten innebär detta krav på att den skall vara så flexibel att den</p> <p>291</p> <p>utgör en integrerad del av totalförsvarets förmåga till kontinuerlig an-<br>passning mot nya hot och risker.</p> <p>Försvarsmakten står inför betydande förändringar av den operativa<br>förmågan, åtgärder för att trygga kompetensförsörjningen samt ökande<br>krav på internationalisering. Som samlingsbegrepp för kraven på omin-<br>riktning och förnyelse avseende de operativa förmågorna används be-<br>teckningen RMA (Revolution in Military Affairs) som lånats från USA,<br>där motsvarande ominriktning av försvaret startade redan i början av<br>1990-talet. Det är här viktigt att notera att RMA-konceptet är av relevans<br>för insatsförsvaret oavsett om det skall verka mot väpnat angrepp eller i<br>internationella insatser.</p> <p>Utgångspunkten för Försvarsmaktens ominriktning är den framväxande<br>IT-teknologin och de möjligheter som detta innebär vad avser vidareut-<br>veckling och förnyelse av försvarets funktioner och system. Begrepp som<br>kommit att förknippas med RMA och som i sig anknyter till de nya möj-<br>ligheterna är DBA (Dominant Battlespace Awareness), PE (Precision<br>Engagement) och DS (Decision Superiority). RMA-konceptet, som<br>främst fokuserar på rent kvalitativa eller kvantitativa militära eller tek-<br>niska faktorer, utgör alltså en viktig grund för Försvarsmaktens omin-<br>riktningsarbete. Parallellt härmed utgör den ökande internationalisering-<br>en, ökad tonvikt på internationella insatser samt det vidgade säkerhetsbe-<br>greppet viktiga påverkansfaktorer vid utformning av den framtida För-<br>svarsmakten. De politiska krav och förväntningar på Försvarsmaktens<br>förmåga som, mot bakgrund av den nämnda säkerhetspolitiska och tek-<br>niska utvecklingen, växt fram under 1990-talet ställer härutöver krav på<br>särskilda åtgärder för att säkerställa en kompetensförsörjning i linje med<br>de nya behoven.</p> <p>Utgående från de fyra huvuduppgifter som statsmakterna formulerat<br>för försvaret (prop. 1998/99:74) har regeringen i samverkan med de<br>myndigheter som svarar för ledning och samordning av försvarets ut-<br>veckling, definierat ett antal förmågor, vilka skall ligga till grund för ge-<br>nomförande av önskad utveckling. Detta ställer krav på förmåga till led-<br>ning och samordning inom totalförsvaret. Vidare krävs förmåga att följa,<br>förstå och utnyttja den tekniska utvecklingen, förmåga att samverka med<br>andra länder såväl vad avser studier, planering, övningsverksamhet och<br>teknik- och materielförsörjning som vad avser genomförande av gemen-<br>samma operationer.</p> <p>Vidare pågår en förändring av synen på materielförsörjningen till för-<br>svaret. Den traditionella fokuseringen på utveckling och anskaffning vid<br>inhemsk industri tonas ner och följs av en ökande internationalisering.<br>Det vidgade utnyttjandet av civil teknik - bl.a. som en följd av den mate-<br>riel som krävs för att förverkliga RMA-konceptet - leder till betydande<br>förändringar i det hittillsvarande mönstret för teknikupphandling från<br>industriella leverantörer. Särskild vikt skall läggas vid att sammanlänka<br>civil forskning och teknikutveckling med försvarets behov. Förmågan till<br>anpassning samt möjligheterna att vidmakthålla och nyttja försvarssyste-<br>men under olika förhållanden skall säkerställas. Som ett led i en sådan<br>strategi inriktas teknik- och kompetensförsörjningen särskilt mot s.k.<br>strategiska kompetensområden. Med syfte att söka skapa ömsesidiga be-<br>roenden med andra länder kan också områden där svensk industri har</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>292</p> <p>konkurrensfördelar i ett internationellt perspektiv bli föremål för särskil-<br>da satsningar. Samverkansformerna mellan utförare och beställare av<br>FoU skall utvecklas och internationell samverkan eftersträvas där detta är<br>möjligt och förenligt med vår säkerhetspolitiska inriktning.</p> <p>Kunskaps- och teknikförsörjningen till totalförsvaret tillgodoses idag<br>främst inom ramen för sektorns egna forskningsinstitut och den traditio-<br>nella försvarsindustrins kompetenser och kapacitet. I ökande grad kom-<br>mer försörjningen att ske genom samverkan med civil forskning och in-<br>dustri samt samverkan internationellt. Försvarsindustrin och försvarets<br>egna forskningsinstitut har en viktig roll i att etablera sådan samverkan<br>för försvarets behov. Detta har uppmärksammats av flera av myndighe-<br>terna som i vissa fall initierat åtgärder med detta syfte.</p> <p>De nya förutsättningarna för den forskning och utveckling som skali<br>stödja det svenska totalförsvaret och dess utveckling innefattar nya krav<br>men också nya möjligheter. Sålunda finns kravet på anpassning till nya<br>förhållanden samtidigt med att IT-tekniken erbjuder nya möjligheter be-<br>träffande successiv förändring och flexibilitet. Det allmänna kravet att<br>ominrikta försvarsforskningen finns parallellt med den relativt nya möj-<br>ligheten till styrning av forskningen som uppdragsstyrningssystemet in-<br>nebär. Möjligheterna till internationellt samarbete har utökats.</p> <p>Forskning och utveckling för totalförsvaret står alltså inför förändring-<br>ar och behov av förnyelse. Förändringsarbetet medför och kommer att<br>aktualisera olika problem, som vid alla förändringsprocesser. Särskilda<br>ansträngningar måste därför göras för att FoU-satsningarnas tyngdpunkt<br>skall inriktas mot de förändrade behoven. Samtidigt skall satsningarna<br>spänna över nya framväxande områden av intresse för totalförsvaret. Det<br>är helt klart att en ominriktning av forskning och utveckling redan pågår.<br>Sålunda har tidigare nämnts Försvarsmaktens påbörjade arbete inom ra-<br>men för Försvarsmaktsidé 2020 och Målbild 2010, de ökade resurser för<br>internationalisering som successivt avsätts inom respektive myndighets<br>verksamhetsområden, den ökade fokuseringen på nya hot och risker inom<br>ramen för det vidgade säkerhetsbegreppet etc.</p> <p>En avgörande fråga är då vad regeringen kan göra för att inrikta, främja<br>och säkerställa den eftersträvade utvecklingen av totalförsvarets FoU.</p> <h4>Statsmakternas och regeringens roll</h4> <p>Utredningen ser som sin huvuduppgift att lämna regeringen underlag<br>avseende sådana FoU-relaterade frågor, där statsmakternas bedömningar<br>är avgörande för att den eftersträvade ominriktningen av totalförsvarets<br>FoU skall komma till stånd eller som i andra avseenden är så fundamen-<br>tala att de kräver regeringens särskilda uppmärksamhet. Regeringens mål<br>är här att klarlägga och tydliggöra vilka de övergripande faktorerna är för<br>att de nationella intressena skall kunna uppnås. Regeringen bör enligt<br>utredningens bedömning ha en uppfattning i följande avseenden:</p> <p>• Hur skall den nya inriktningen av totalförsvarets FoU uttryckas, som<br>grund för myndigheternas arbete?</p> <p>• Krävs några organisatoriska och processuella förändringar av sådant<br>slag att regeringen måste ange dem för att den nya inriktningen skall<br>kunna förverkligas?</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>293</p> <p>• Hur skall regeringen följa upp att den nya inriktningen förverkligas?</p> <p>Idag styr regeringen i första hand genom allmänt hållen inriktning an-<br>slagens fördelning till olika myndigheter och i en del fall direkta uppdrag<br>till vissa myndigheter. Utredningens första intryck är att regeringen måste<br>vara tydligare beträffande den nya inriktningen som skall gälla för FoU.<br>Samtidigt måste också framhållas att det sker en mycket snabb utveckling<br>på detta område. Detaljerade föreskrifter om hur olika problem skall lösas<br>och vilka olika forskningsområden som skall prioriteras blir därför snabbt<br>föråldrade. Den av regeringen uttryckta inriktningen måste därför sanno-<br>likt formuleras i övergripande termer. I stället för att formulera krav i<br>termer av eftersträvade resultat av FoU torde det handla om att beskriva<br>och formulera de problem som myndigheterna skall lösa. I vissa avseende<br>kan säkert också den grundläggande strategin anges för hur de skall lösas.</p> <p>Beträffande frågan om kraven på en ny inriktning kommer att tillgodo-<br>ses och alla möjligheter utnyttjas inom nuvarande institutionella ramar<br>och organisatoriska strukturer eller om särskilda åtgärder från regering-<br>ens sida är påkallade är utredningens preliminära bedömning följande.</p> <p>Det beställarsystem som infördes 1994 innebär att regeringen ställer<br>krav på myndigheterna och anger målen för verksamheten och att myn-<br>digheterna, inom ramen för en av statsmakterna bestämd rollfördelning,<br>svarar för att dessa krav tillgodoses och att målen nås. Myndigheterna har<br>därvid stor frihet beträffande hur olika problem skall lösas. Detta bestäl-<br>larsystem har allmänt accepterats och ansträngningar görs på olika håll<br>att utveckla och förbättra det. Det vore därför fel att nu genomföra några<br>grundläggande förändringar. Däremot bör beställarsystemet vidareut-<br>vecklas. Exempelvis kan, som framhållits tidigare, uppföljning och sys-<br>tematisk utvärdering av hur resultaten av beställd FoU nyttiggörs behöva<br>förbättras. Det är vidare viktigt att bättre koppla FoU-processen till to-<br>talförsvarets planering. Här märks framförallt studieverksamheten och<br>utnyttjande av demonstrationer för teknik- och kunskapsöverföring. Nå-<br>got behov av avgörande förändringar av organisatorisk eller processuell<br>art förutses emellertid inte.</p> <p>Mot bakgrund av att några precisa resultatkrav avseende FoU-insatser<br>knappast är möjliga att formulera och att beställarsystemet inte i grunden<br>behöver förändras, gör utredningen redan nu bedömningen att frågan om<br>regeringens uppföljning blir särskilt viktig. Regeringen bör i första hand<br>säkerställa den nya inriktningen genom att aktivt utvärdera och följa upp<br>myndigheternas arbete med dessa frågor och i dialog med myndigheterna<br>tydliggöra och utveckla den valda inriktningen samt vid behov ange för-<br>slag till lösningar för olika problem. Vidare kan regeringen överväga oli-<br>ka åtgärder som stimulerar myndigheterna att effektivisera utvärdering<br>och nyttiggörande av FoU-verksamheten. Detta kan bl.a. ske genom att<br>ställa högre krav på väl underbyggt underlag inför olika beslutssituatio-<br>ner.</p> <h4>Utredningens fortsatta arbete</h4> <p>Med utgångspunkt i ovan beskrivna krav på ominriktning och förnyelse<br>samt utredningens syn på statsmakternas och regeringens roll vad avser</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>294</p> <p>styrning, inriktning och uppföljning av totalförsvarets FoU-verksamhet<br>har ett antal frågor och problemställningar identifierats, som är av den<br>arten att de bedöms kräva regeringens särskilda uppmärksamhet. En pre-<br>liminär analys av respektive område redovisas nedan. Analysen utgör<br>grund för utredningens fortsatta arbete.</p> <p>Frågan om framtida inriktning och omfattning av FoU-verksamheten<br>bör övervägas utifrån kraven på ominriktning och förnyelse. Ökad vikt<br>bedöms behöva läggas vid systematisk omvärldsbevakning rörande såväl<br>säkerhetspolitisk som teknisk utveckling. Forskning, bl.a. för regeringens<br>behov, kring nya hot och risker inom det vidgade säkerhetsbegreppet<br>torde behöva förstärkas liksom förmågan att följa och förstå den civilt<br>drivna tekniska utvecklingen. Forskningsstöd beträffande användningen<br>av försvarets förband och system bedöms behöva öka bl.a. mot bakgrund<br>av den ökade tonvikten på internationella operationer samt kompetensbe-<br>hoven inom totalförsvaret. Vidare blir forskningens uppgifter att stödja<br>myndigheterna i olika värderingsfrågor relativt sett viktigare.</p> <p>Behovet av att se över styrning och inriktning av den industriellt in-<br>riktade utvecklingsverksamheten har under de senaste åren berörts i<br>myndigheternas utredningsrapporter till regeringen. Bl.a. har behovet av<br>en ny industriell utvecklingsmiljö som grund för en effektivare materiel-<br>försörjning utretts. En preliminär analys pekar på ett ökat utnyttjande av<br>demonstratorer i industriell skala, simulatorer av olika slag samt ökat<br>utnyttjande av distribuerad simulering i nätverk vid genomförandet av<br>materielförsörjningen till försvaret. Detta nya arbetssätt bedöms också<br>bidra till möjligheterna att bevara svensk kompetens inom strategiska<br>områden och utgöra ett viktigt instrument för att skapa strategiska samar-<br>beten med andra länder. Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att<br>diskutera dessa frågor och överväga eventuella behov av åtgärder från<br>regeringens sida.</p> <p>Åtgärder för att effektivisera nyttiggörandet av FoU-resultaten är ett<br>annat område, som utredningen finner angeläget att behandla. Detta gäl-<br>ler bl.a. frågan om utveckling och förnyelse av försvarsmyndigheternas<br>kompetens. Frågan om hur FoU-resurserna bäst bör fördelas mot bak-<br>grund av principen om ett anpassningsförsvar samt i ljuset av en ökande<br>internationalisering ställer nya krav på myndigheternas kompetens att<br>styra och inrikta FoU-verksamheten. Vidare måste resultaten av verk-<br>samheten kunna relateras tillbaka till och utvärderas vad avser den nytta<br>som uppnåtts relativt de krav på förmågor, inklusive anpassningsförmå-<br>ga, som statsmakterna fastställt att försvaret skall utvecklas mot.</p> <p>En viktig faktor i detta sammanhang är åtgärder i syfte att återupprätta<br>de effekter som studieverksamheten tidigare svarat för, bl.a. framtagandet<br>av ett väl underbyggt underlag för beslut i olika inriktningsfrågor. Efter-<br>som studieverksamheten inom främst det militära försvaret minskat i<br>omfattning under 1990-talet måste insatser göras för att återupprätta<br>kompetens och resurser för studier och annan analysverksamhet. I detta<br>sammanhang bör också formerna för kunskapsöverföring och nyttiggö-<br>rande av FoU-resultat utvecklas. Detta bidrar i sin tur till förmågan att ta<br>fram väl underbyggda underlag inför olika beslutssituationer. Till detta<br>område hör också frågan om uppbyggnad av en infrastruktur som tillva-<br>ratar de möjligheter som utnyttjandet av modellering och simulering er-</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>295</p> <p>bjuder. En sådan infrastruktur skulle i hög grad främja och förstärka<br>möjligheterna till informations-, kunskaps- och teknikspridning mellan<br>olika aktörer inom totalförsvarets FoU-verksamhet. Utredningen avser i<br>detta sammanhang främst analysera myndigheternas förslag. I vissa fall<br>kan det finnas skäl för regeringen att stödja utvecklingen.</p> <p>Vad avser frågan om framtida leverantörer av FoU finns behov att sä-<br>kerställa tillgången till civil teknik, civilt framtagna komponenter och<br>civil produktionskapacitet i krissituationer. Ett problem i detta samman-<br>hang är att försvaret här är en volymmässigt liten kund. Detta torde ställa<br>speciella krav på utveckling av samverkan utanför försvarssektorn med<br>syfte att tillgodose försvarets krav på såväl produkter som produktionsre-<br>surser. Försvarsforskningen och den traditionella försvarsindustrin utgör<br>här, genom sin kunskap om försvarets behov och problem samt förmåga<br>att nyttiggöra ny teknik, en viktig &quot;överbryggande&quot; länk.</p> <p>Rollspelet mellan berörda aktörer har under senare hälften av 1990-<br>talet utvecklats inom ramen för det uppdragsstyrningssystem som av<br>statsmakterna beslutades inför budgetåret 1994/95. Utredningen har fått<br>intrycket att myndigheterna har accepterat den grundläggande rollfördel-<br>ning som arbetssättet förutsätter. Det kan dock finnas skäl att i det fort-<br>satta arbetet analysera konsekvenserna av uppdragsstymingen, t.ex. vad<br>avser systemets flexibilitet och förmåga att tillgodose behov av ominrikt-<br>ning av FoU-resurser då en oförutsedd utveckling (hot eller möjlighet)<br>inträffar.</p> <p>Utredningen har vidare under sitt inledande arbete funnit att det är an-<br>geläget att åstadkomma en bättre överblick över och koordinering av det<br>forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs för totalförsvarets räk-<br>ning. En väg som föreslås är att kompetentsnätverk organiseras, särskilt<br>inom sådana områden som kan bedömas vara av strategisk betydelse eller<br>där det är viktigt att bevara eller utveckla en egen nationell kompetens.<br>Kompetensnätverken bör etableras för olika informations- och kunskap-<br>sområdes behov och på olika organisatoriska nivåer. Vidare bör nätver-<br>ken spänna över såväl svenska som utländska aktörer av intresse för re-<br>spektive nätverks syfte och ämnesområde.</p> <p>1 detta sammanhang finns vidare skäl att peka på vikten av att utbyta<br>erfarenheter mellan civilt och militärt försvar vad avser för- och nackde-<br>lar med de forsknings- och teknikutvecklingsprocesser som utvecklats på<br>respektive håll. En bättre samordning mellan det militära och det civila<br>försvarets FoU-verksamheter förefaller också önskvärd.</p> <p>De växande möjligheterna till nationell och internationell samverkan<br>bör tillvaratas på ett optimalt sätt för totalförsvarets behov. Vidare finns<br>ett ökat behov av gränsöverskridande samarbete mellan totalförsvarets<br>och den civila sektorns FoU-verksamhet. Som ett led i att tillvarata dessa<br>möjligheter finns det anledning att överväga om formerna för samordning<br>av FoU-satsningar över departementsgränsema bör effektiviseras. Inom<br>ramen för en sådan samordning skulle en övergripande nationell FoU-<br>strategi kunna växa fram till ömsesidig nytta för alla parter. Genomfö-<br>randet av strategin skulle bättre än idag kunna tillgodose totalförsvarets<br>samlade forsknings- och teknikförsörjningsbehov samtidigt som Sverige<br>som nation skulle behålla mera av kompetens och kapacitet inom landet.<br>Denna fråga faller delvis utanför utredningens uppdrag, men vi kommer</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>296</p> <p>i det fortsatta arbetet att beakta frågan om en bredare samordning av mi-<br>litär och civil FoU-verksamhet.</p> <p>Frågor om inriktning och uppföljning av totalförsvarets FoU-verk-<br>samhet måste enligt utredningens uppfattning behandlas på högsta nivå.<br>Regeringen har en viktig uppgift att precisera den nya inriktningen och<br>följa upp dess genomförande. Detta är särskilt väsentligt under det om-<br>ställningsskede som kommer att råda under de närmaste åren och kräver<br>ett fungerande och effektivt system, där den högsta ledningens inriktning<br>och styrning genomsyrar hela organisationen. Härtill kommer att forsk-<br>ning och utveckling är verksamheter som är svåra att styra med traditio-<br>nella metoder. Vidare handlar många av de problem som försvarssektorns<br>FoU står inför om att nå bättre samordning, överblick och prioritering<br>samt att acceptera nya roller hos olika aktörer. Även i dessa avseenden<br>handlar det om utveckling som är svår att styra. Ett sätt att hantera sådana<br>svårstyrda forändringsprocesser skulle kunna vara att komplettera den<br>formella och på dokument baserade styrprocessen med att de högsta fö-<br>reträdarna för de myndigheter som beställer och utför FoU-verksamhet<br>för totalförsvarets behov regelbundet träffar ledningen för Försvarsde-<br>partementet för att diskutera inriktnings-, styrnings- och uppföljningsfrå-<br>gor. En sådan FoU-beredning för totalförsvaret framstår som särskilt<br>angelägen under den omställningsperiod som redan har inletts. Som fallet<br>är med flertalet möten på hög nivå kommer resultaten av samråd i den<br>antydda formen att bero på hur väl mötena är förberedda. Det är därför<br>utredningens uppfattning att en sådan FoU-beredning bör stödjas med<br>erforderliga beredningsresurser inom Försvarsdepartementet som förbe-<br>reder de frågor som skall tas upp och som har kompetens och resurser att<br>följa upp de beslut som fattas om ominriktningen av försvarets FoU-<br>verksamhet. Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att göra en för-<br>djupad analys av uppgifterna för en sådan FoU-beredning på regerings-<br>nivå.</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>297</p> <h2>Förteckning över förkortningar</h2> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <table border="1"> <tr><td> <p>ACREO</p></td><td> <p>Institutet för mikroelektronik och optik</p></td></tr> <tr><td> <p>AFP</p></td><td> <p>Atmosfärsforskningsprogrammet</p></td></tr> <tr><td> <p>AIS</p></td><td> <p>Aktiv industriell samverkan (program för)</p></td></tr> <tr><td> <p>ALB</p></td><td> <p>Arkivet för ljud och bild</p></td></tr> <tr><td> <p>BFR</p></td><td> <p>Byggforskningsrådet</p></td></tr> <tr><td> <p>BNI</p></td><td> <p>Bruttonationalinkomst</p></td></tr> <tr><td> <p>BroM</p></td><td> <p>Brottsoffermyndigheten</p></td></tr> <tr><td> <p>BRÅ</p></td><td> <p>Brottsförebyggande rådet</p></td></tr> <tr><td> <p>CBD</p></td><td> <p>Konventionen om biologisk mångfald</p></td></tr> <tr><td> <p>CEFOS</p></td><td> <p>Centrum för forskning om offentlig sektor</p></td></tr> <tr><td> <p>CERN</p></td><td> <p>Den europeiska organisationen för kärnforskning</p></td></tr> <tr><td> <p>CIF</p></td><td> <p>Centrum för idrottsforskning</p></td></tr> <tr><td> <p>CIRC</p></td><td> <p>Climate Impact Research Centre</p></td></tr> <tr><td> <p>CKS</p></td><td> <p>Centrum för klimat och samhällsforskning</p></td></tr> <tr><td> <p>CTH</p></td><td> <p>Chalmers tekniska högskola</p></td></tr> <tr><td> <p>EISCAT</p></td><td> <p>European Incoherent Scatter Scientific Association</p></td></tr> <tr><td> <p>ESA</p></td><td> <p>European Space Agency</p></td></tr> <tr><td> <p>ESF</p></td><td> <p>European Science Foundation</p></td></tr> <tr><td> <p>ESV</p></td><td> <p>Ekonomistyrningsverket</p></td></tr> <tr><td> <p>ETOUR</p></td><td> <p>Europeiska Turismforskningsinstitut</p></td></tr> <tr><td> <p>EU/FoU-rådet</p></td><td> <p>Rådet för forsknings- och utvecklingssamarbete mellan Sverige och EU</p></td></tr> <tr><td> <p>EUI</p></td><td> <p>European University Institute (Florens)</p></td></tr> <tr><td> <p>FOA</p></td><td> <p>Försvarets forskningsanstalt</p></td></tr> <tr><td> <p>FOS</p></td><td> <p>Forskning om offentlig sektor</p></td></tr> <tr><td> <p>FRN</p></td><td> <p>Forskningsrådsnämnden</p></td></tr> <tr><td> <p>GMO</p></td><td> <p>Genetiskt modifierade organismer</p></td></tr> <tr><td> <p>GUSP</p></td><td> <p>Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken</p></td></tr> <tr><td> <p>HELCOM</p></td><td> <p>Helsingforskonventionen för skyddet av Östersjöområdets marina miljö</p></td></tr> <tr><td> <p>HPDR</p></td><td> <p>Rådet för högpresterande datorsystem</p></td></tr> <tr><td> <p>HSFR</p></td><td> <p>Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet</p></td></tr> <tr><td> <p>IARC</p></td><td> <p>International Agency for Research on Cancer</p></td></tr> <tr><td> <p>ICES</p></td><td> <p>International Council for the Exploration of the Sea</p></td></tr> <tr><td> <p>IMER</p></td><td> <p>Forskning om internationell migration och etniska relationer</p></td></tr> <tr><td> <p>IMO</p></td><td> <p>International Maritime Organisation</p></td></tr> <tr><td> <p>IRF</p></td><td> <p>Institutet för rymdfysik</p></td></tr> <tr><td> <p>ISA</p></td><td> <p>Invest in Sweden Agency</p></td></tr> <tr><td> <p>ITS</p></td><td> <p>Intelligenta transport system</p></td></tr> <tr><td> <p>IVA</p></td><td> <p>I ngenjörsvetenskapsakademien</p></td></tr> <tr><td> <p>KFB</p></td><td> <p>Kommunikationsforskningsberedningen</p></td></tr> <tr><td> <p>KK</p></td><td> <p>Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling</p></td></tr> <tr><td> <p>KLYS</p></td><td> <p>Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd</p></td></tr> <tr><td> <p>KSLA</p></td><td> <p>Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien</p></td></tr> <tr><td> <p>KTH</p></td><td> <p>Kungl. Tekniska högskolan</p></td></tr> <tr><td> <p>KVA</p></td><td> <p>Kungl. Vetenskapsakademien</p></td></tr> <tr><td> <p>LTU</p></td><td> <p>Luleå tekniska universitet</p></td></tr> <tr><td> <p>MARPOL</p></td><td> <p>Internationell konvention till förhindrande av förorening från fartyg</p></td></tr> <tr><td> <p>MDC</p></td><td> <p>Miljödatacentrum i Kiruna</p></td></tr> <tr><td> <p>MFR</p></td><td> <p>Medicinska Forskningsrådet</p></td></tr> <tr><td> <p>Mistra</p></td><td> <p>Stiftelsen för miljöstrategisk forskning</p></td></tr> <tr><td> <p>MR</p></td><td> <p>Mänskliga rättigheterna</p></td></tr> <tr><td> <p>MRI</p></td><td> <p>Miljö- och rymdforskningsinstitutet</p></td></tr> <tr><td> <p>NARK</p></td><td> <p>Norrländska akademiska rektorskonferensen</p></td></tr> <tr><td> <p>NFR</p></td><td> <p>Naturvetenskapliga forskningsrådet</p></td></tr> <tr><td> <p>NSF</p></td><td> <p>National Science Foundation</p></td></tr> <tr><td> <p>NUTEK</p></td><td> <p>Närings- och teknikutvecklingsverket</p></td></tr> <tr><td> <p>NYFOR</p></td><td> <p>Utredn. nyttiggörande av forskn.resultat, samverkan näringsliv-högskola</p></td></tr> <tr><td> <p>OSPAR</p></td><td> <p>Konventionen om skydd för den marina miljön i nordöstra Atlanten</p></td></tr> <tr><td> <p>OSSF.</p></td><td> <p>Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa</p></td></tr> <tr><td> <p>PITAC</p></td><td> <p>The President's Information Technology Advisory Committee (USA)</p></td></tr> </table> <p>298</p> <p>PROMIS<br>RALF<br>RFV</p> <p>RJ</p> <p>RMH<br>RMV<br>SAFARI</p> <p>SAMI<br>SAREC<br>SBU<br>SCASSS<br>SCB</p> <p>SCORE<br>SFR</p> <p>SGU<br>SICS</p> <p>SIK<br>SIPRI</p> <p>SIR<br>SJFR</p> <p>SLU<br>SMF</p> <p>SOFI<br>SoRAD<br>SP</p> <p>SSF</p> <p>SSI</p> <p>STFI<br>STINT</p> <p>SU</p> <p>SUHF</p> <p>SULF<br>SUNET<br>SVEBIB<br>SWEDAC<br>TFR</p> <p>UCER</p> <p>UI</p> <p>UmU<br>UNISKA<br>URL<br>WTO<br>Vårdal</p> <p>Utredning om skoglig och skogsindustriell forskning</p> <p>Rådet för arbetslivsforskning</p> <p>Riksförsäkringsverket</p> <p>Riksbankens Jubileumsfond</p> <p>Rymd- och miljöhöskola i Kiruna (förslag)</p> <p>Rättsmedicinalverket</p> <p>Nationell databas med forskningsinfo. till allmänheten över Internet<br>Svenska artisters och musikers intresseorganisation</p> <p>Sidas avdelning för forskningssamarbete</p> <p>Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik</p> <p>Kollegiet för samhällsforskning</p> <p>Statistiska centralbyrån</p> <p>Stockholm center for organizational research</p> <p>Socialvetenskapliga forskningsrådet</p> <p>Sveriges geologiska undersökning</p> <p>Swedish Institute for Computer Science</p> <p>Institutet för livsmedel och bioteknik</p> <p>Stockholms internationella fredsforskningsinstitut</p> <p>Statens institut för regionalforskning</p> <p>Skogs- och jordbrukets forskningsråd</p> <p>Stockholms lantbruksuniversitet</p> <p>Små och medelstora företag</p> <p>Språk- och folkminnesinstitutet</p> <p>Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning</p> <p>AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut</p> <p>Stiftelsen för strategisk forskning</p> <p>Strålskyddsinsti tutet</p> <p>Skogsindustrins tekniska forskningsinstitut</p> <p>Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning</p> <p>Stockholms universitet</p> <p>Universitets- och högskoleförbundet</p> <p>Sveriges universitetslärarförbund</p> <p>Swedish University Computer NetWork</p> <p>Svenska elektroniska forskningsbiblioteket</p> <p>Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll</p> <p>Teknikvetenskapliga forskningsrådet</p> <p>Umeå universitets centrum för utvärderingsforskning</p> <p>Utrikespolitiska institutet</p> <p>Umeå universitet</p> <p>Regionalt samarbetee med högskolor i närområdet på den ryska sidan<br>Upphovsrättslagen</p> <p>Världshandelsorganisationen</p> <p>Stiftelsen för vård- och allergiforskning</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Bilaga 6</p> <p>299</p> <h2>Utbildningsdepartementet</h2> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 september 2000</p> <p>Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden, Frei-<br>valds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall,<br>Pagrotsky, Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wärnersson,<br>Lejon, Lövdén, Ringholm</p> <p>Föredragande:statsrådet Thomas Östros</p> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <p>Regeringen beslutar proposition 2000/01:3 Forskning och förnyelse</p> <p>300</p> <h2>Rättsdatablad</h2> <p>Prop. 2000/2001:3</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Författnings rubrik</p></td><td> <p>Bestämmelser som &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Celexnummer för bak-<br>inför, ändrar, upp- &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;omliggande EG-regler</p> <p>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr> <tr><td> <p>Lag om ändring i hög-<br>skolelagen</p></td><td> <p>1 kap.3 a §</p></td></tr> </table> <p>301</p> 1 1 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) bifall =utskottet 2000/01:UbU6 ? 1 1 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) ? 2 2 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om den framtida inriktningen av den nya myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering (kapitel 7.1, 7.2, 7.3, 7.4 och 7.5) ? 2 2 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om den framtida inriktningen av den nya myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering (kapitel 7.1, 7.2, 7.3, 7.4 och 7.5) bifall =utskottet 2000/01:UbU6 ? 3 3 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om samarbete inom forskarutbildningen genom forskarskolor (kapitel 8.3.1). bifall =utskottet 2000/01:UbU6 ? 3 3 att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om samarbete inom forskarutbildningen genom forskarskolor (kapitel 8.3.1). ? INL Inlämning 2000-09-15 00:00:00 inträffat 60 hantering REG Registrering 2000-09-16 00:00:00 inträffat 70 hantering B Bordläggning 2000-09-19 00:00:00 inträffat 2 hanvisning HÄN Hänvisning 2000-09-20 00:00:00 inträffat 3 hanvisning MOT Motionstid slutar 2000-10-04 00:00:00 inträffat 4 hanvisning inlamnatav Inlämnat av Utbildningsdepartementet 2014-11-23 23:40:59 statustext statustext Ärendet är avslutat GO033 2019-05-22 17:19:36 tilldelat Tilldelat Utbildningsutskottet 2014-11-23 23:40:59 behandlas_i 2000/01:UbU6 GO01UbU6 bet 2000/01 UbU6 Forskningspolitik Betänkande följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub1 mot 2000/01 Ub1 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub2 mot 2000/01 Ub2 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub3 mot 2000/01 Ub3 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub4 mot 2000/01 Ub4 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub5 mot 2000/01 Ub5 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub6 mot 2000/01 Ub6 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub7 mot 2000/01 Ub7 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub8 mot 2000/01 Ub8 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub9 mot 2000/01 Ub9 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub10 mot 2000/01 Ub10 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub11 mot 2000/01 Ub11 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub12 mot 2000/01 Ub12 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub13 mot 2000/01 Ub13 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse Motion följdmotion av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (S)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub9 mot 2000/01 Ub9 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (S) Motion följdmotion av Bo Lundgren m.fl. (M)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub6 mot 2000/01 Ub6 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Bo Lundgren m.fl. (M) Motion följdmotion av Elisabeth Fleetwood och Leif Carlson (M)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub3 mot 2000/01 Ub3 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Elisabeth Fleetwood och Leif Carlson (M) Motion följdmotion av Hans Hjortzberg-Nordlund och Göran Lindblad (M)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub7 mot 2000/01 Ub7 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Hans Hjortzberg-Nordlund och Göran Lindblad (M) Motion följdmotion av Johan Lönnroth (V)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub1 mot 2000/01 Ub1 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Johan Lönnroth (V) Motion följdmotion av Lennart Daléus m.fl. (C)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub12 mot 2000/01 Ub12 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Lennart Daléus m.fl. (C) Motion följdmotion av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub5 mot 2000/01 Ub5 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Marietta de Pourbaix-Lundin (M) Motion följdmotion av Martin Nilsson m.fl. (S)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub13 mot 2000/01 Ub13 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Martin Nilsson m.fl. (S) Motion följdmotion av Michael Hagberg och Inge Carlsson (S)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub10 mot 2000/01 Ub10 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Michael Hagberg och Inge Carlsson (S) Motion följdmotion av Sinikka Bohlin (S)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub2 mot 2000/01 Ub2 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Sinikka Bohlin (S) Motion följdmotion av Sonja Fransson m.fl. (S)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub11 mot 2000/01 Ub11 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Sonja Fransson m.fl. (S) Motion följdmotion av Ulf Nilsson m.fl. (FP)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub8 mot 2000/01 Ub8 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Ulf Nilsson m.fl. (FP) Motion följdmotion av Yvonne Andersson m.fl. (KD)<br/> med anledning av prop. 2000/01:3<br/> Forskning och förnyelse GO02Ub4 mot 2000/01 Ub4 med anledning av prop. 2000/01:3 Forskning och förnyelse av Yvonne Andersson m.fl. (KD) Motion