<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2447899</hangar_id>
 <dok_id>GO031D10</dok_id>
 <rm>2000/01</rm>
 <beteckning>1D10</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2000/01:1D10 Utgiftsområde 4, Rättsväsendet</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning>1.10</tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>1</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2001-01-01 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2006-10-23 13:51:27</systemdatum>
 <publicerad>2001-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Budgetpropositionen för 2001</titel>
 <subtitel>Utgiftsområde 4, Rättsväsendet</subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>text/tml</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GO031D10/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GO031D10</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO031D10</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättsväsendet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Förslag till statsbudget för 2001&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Rättsväsendet&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Innehållsförteckning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1       Förslag till riksdagsbeslut     7&lt;br&gt;
2       Lagförslag      9&lt;br&gt;
2.1     Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken  9&lt;br&gt;
3       Rättsväsendet   11&lt;br&gt;
3.1     Vad utgiftsområdet omfattar     11&lt;br&gt;
3.2     Utgiftsutvecklingen     11&lt;br&gt;
4       Politikområde Rättsväsendet     13&lt;br&gt;
4.1     Politikområdets omfattning      13&lt;br&gt;
4.2     Utgiftsutvecklingen     14&lt;br&gt;
4.3     Mål för rättsväsendet inklusive kriminalpolitiken       15&lt;br&gt;
4.3.1   Mål för 2001    15&lt;br&gt;
4.3.2   Mål som resultatbedömningen vilar på    16&lt;br&gt;
4.4     Politikens inriktning   16&lt;br&gt;
4.4.1   Prioriteringar  16&lt;br&gt;
4.4.2   Rättsväsendet skall utvecklas och verksamheten skall bedrivas med&lt;br&gt;
ett medborgarperspektiv 17&lt;br&gt;
4.4.3   Kriminalpolitiken utvecklas för att minska brottsligheten och öka&lt;br&gt;
människors trygghet     20&lt;br&gt;
4.4.4   Kriminalvården  29&lt;br&gt;
4.4.5   Reformeringen av domstolsväsendet       33&lt;br&gt;
4.5     Insatser        35&lt;br&gt;
4.5.1   Statliga insatser inom politikområdet   35&lt;br&gt;
4.5.2   Insatser utanför politikområdet 39&lt;br&gt;
4.6     Resultatbedömning       39&lt;br&gt;
4.6.1   Polisväsendet   39&lt;br&gt;
4.6.2   Åklagarväsendet 61&lt;br&gt;
4.6.3   Domstolsväsendet        70&lt;br&gt;
4.6.4   Kriminalvården  76&lt;br&gt;
4.6.5   Rättsväsendet i övrigt  87&lt;br&gt;
4.7     Revisionens iakttagelser        87&lt;br&gt;
4.7.1   Polisväsendet   87&lt;br&gt;
4.7.2   Åklagarväsendet 87&lt;br&gt;
4.7.3   Domstolsväsendet        87&lt;br&gt;
4.7.4   Kriminalvården  88&lt;br&gt;
4.8     Budgetförslag   88&lt;br&gt;
4:1     Polisorganisationen     88&lt;br&gt;
4:2     Säkerhetspolisen        90&lt;br&gt;
4:3     Åklagarorganisationen   90&lt;br&gt;
4:4     Ekobrottsmyndigheten    91&lt;br&gt;
4:5     Domstolsväsendet m.m.   91&lt;br&gt;
4:6     Kriminalvården  100&lt;br&gt;
4:7     Brottsförebyggande rådet        101&lt;br&gt;
4:8     Rättsmedicinalverket    104&lt;br&gt;
4:9     Gentekniknämnden        107&lt;br&gt;
4:10     Brottsoffermyndigheten 108&lt;br&gt;
4:11    Ersättning för skador på grund av brott 111&lt;br&gt;
4:12    Rättshjälpskostnader m.m.       112&lt;br&gt;
4:13    Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.       113&lt;br&gt;
4:14    Avgifter till vissa internationella sammanslutningar    113&lt;br&gt;
4:15    Bidrag till brottsförebyggande arbete   114&lt;br&gt;
5       Politikområde Skatt, tull och exekution 117&lt;br&gt;
5.1     Politikområdet  117&lt;br&gt;
5.2     Utgiftsutvecklingen     117&lt;br&gt;
5.3     Budgetförslag   118&lt;br&gt;
3:1     Kronofogdemyndigheterna 118&lt;br&gt;
Bilaga 1        Nya anslagsbenämningar  119&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Tabellförteckning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslagsbelopp   7&lt;br&gt;
3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet     11&lt;br&gt;
4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 1999 2003   14&lt;br&gt;
4.2 Resursförstärkningar        15&lt;br&gt;
4.3 Förslag till fördelning av de nya resurserna        15&lt;br&gt;
4.4 Antalet rapporterade trafikbrott år 1996 1999       45&lt;br&gt;
4.5 Antal ärenden som redovisats till åklagare år 1997 1999     46&lt;br&gt;
4.6 Andelen ärenden som redovisades till åklagare av det totala antalet inkomna&lt;br&gt;
inom de prioriterade områdena   46&lt;br&gt;
4.7 Genomströmningstid för våldsbrottsärenden år 1997 1999      50&lt;br&gt;
4.8 Antalet anställda inom polisen vid utgången av åren 1996 1999 fördelat på&lt;br&gt;
poliser och civilanställda      57&lt;br&gt;
4.9 Sjukfrånvaro 14 dagar eller mer     58&lt;br&gt;
4.10 Tingsrätternas, hovrätternas, länsrätternas och kammarrätternas samlade&lt;br&gt;
resultat        70&lt;br&gt;
4.11 Högsta domstolens och Regeringsrättens  måluppfyllelse     71&lt;br&gt;
4.12 Dygnskostnad (totalt) per producerat vårddygn på anstalt åren 1997 1999&lt;br&gt;
77&lt;br&gt;
4.13 Sysselsättningstimmar vid anstalt 1997 1999        78&lt;br&gt;
4.14 Fördelningen av frivårdsklienter dömda i medeltal och dygnskostnad för&lt;br&gt;
frivård&lt;br&gt;
åren 1997 1999  81&lt;br&gt;
4.15 Avvikelser direkt från anstalt (rymningar) åren 1995 1999  82&lt;br&gt;
4.16 Sysselsättningstimmar vid häkte 1997 1999  85&lt;br&gt;
4.17 Utgiftsutvecklingen 1991 2000      88&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Diagramförteckning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4.1 Antal anmälda brott 1950 (1975) 1999        21&lt;br&gt;
4.2 Tingsrätternas målutveckling 1997 1999      72&lt;br&gt;
4.3 Hovrätternas målutveckling 1997 1999        72&lt;br&gt;
4.4 Högsta domstolens målutveckling 1997 1999   73&lt;br&gt;
4.5 Länsrätternas målutveckling 1997 1999       73&lt;br&gt;
4.6 Kammarrätternas målutveckling 1997 1999     74&lt;br&gt;
4.7 Regeringsrättens målutveckling 1997 1999    74&lt;br&gt;
4.8 Frivårdsklienter (i medeltal)       81&lt;br&gt;
4.9 Medeltal tillgängliga platser och beläggning  (i %), häkte  85&lt;br&gt;
4.10 Antalet årsarbetskrafter vid anstalt, häkte och frivård    86&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att riksdagen&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1. antar regeringens förslag till lag om ändring&lt;br&gt;
i rättegångsbalken,&lt;br&gt;
2. godkänner att sjöfartsregistret förs över&lt;br&gt;
från Stockholms tingsrätt till Sjöfartsverket&lt;br&gt;
och att inskrivning enligt lagen (1984:649)&lt;br&gt;
om företagshypotek förs över från Malmö&lt;br&gt;
tingsrätt till Patent- och registreringsverket&lt;br&gt;
(avsnitt 4.8),&lt;br&gt;
3. godkänner att en advokat skall ingå i&lt;br&gt;
Tjänsteförslagsnämnden för&lt;br&gt;
domstolsväsendet och att ordföranden i&lt;br&gt;
nämnden skall ansvara för ärendenas&lt;br&gt;
beredning (avsnitt 4.8),&lt;br&gt;
4. bemyndigar regeringen att närmare ange&lt;br&gt;
detaljer och tidsfrister för de obligatoriska&lt;br&gt;
momenten i domarbanan (avsnitt 4.8),&lt;br&gt;
5. för budgetåret 2001 anvisar anslagen under&lt;br&gt;
utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt&lt;br&gt;
följande uppställning:&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslagsbelopp&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
Anslagstyp&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4:1&lt;br&gt;
Polisorganisationen&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
12 298 318&lt;br&gt;
4:2&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
534 382&lt;br&gt;
4:3&lt;br&gt;
Åklagarorganisationen&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
729 777&lt;br&gt;
4:4&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
304 285&lt;br&gt;
4:5&lt;br&gt;
Domstolsväsendet m.m.&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
3 515 117&lt;br&gt;
4:6&lt;br&gt;
Kriminalvården&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
4 148 078&lt;br&gt;
4:7&lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
42 405&lt;br&gt;
4:8&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
189 386&lt;br&gt;
4:9&lt;br&gt;
Gentekniknämnden&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
2 842&lt;br&gt;
4:10&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
16 852&lt;br&gt;
4:11&lt;br&gt;
Ersättning för skador på grund av brott&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
74 500&lt;br&gt;
4:12&lt;br&gt;
Rättshjälpskostnader m.m.&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
730 000&lt;br&gt;
4:13&lt;br&gt;
Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
10 399&lt;br&gt;
4:14&lt;br&gt;
Avgifter till vissa internationella sammanslutningar&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
7 956&lt;br&gt;
4:15&lt;br&gt;
Bidrag till brottsförebyggande arbete&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
7 200&lt;br&gt;
3:1&lt;br&gt;
Kronofogdemyndigheterna&lt;br&gt;
ramanslag&lt;br&gt;
1 361 669&lt;br&gt;
Summa&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
23 973 166&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2 Lagförslag&lt;br&gt;
Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;br&gt;
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;
lydelse.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nuvarande lydelse&lt;br&gt;
Föreslagen lydelse&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 kap.&lt;br&gt;
5 §&lt;br&gt;
En tingsrätt skall ha sitt kansli på&lt;br&gt;
den ort som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;
Tingsrätten skall ha tingsställe på den&lt;br&gt;
orten, om regeringen inte bestämmer&lt;br&gt;
annat, och får ha tingsställe också på&lt;br&gt;
annan ort som regeringen&lt;br&gt;
bestämmer.&lt;br&gt;
En tingsrätt skall ha kansli på den&lt;br&gt;
eller de orter som regeringen&lt;br&gt;
bestämmer. Tingsrätten skall ha&lt;br&gt;
tingsställe på den eller de orterna om&lt;br&gt;
regeringen inte bestämmer annat.&lt;br&gt;
Tingsrätten får också ha tingsställe&lt;br&gt;
på annan ort som regeringen&lt;br&gt;
bestämmer.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Denna lag träder i kraft den 1 mars 2001.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 Rättsväsendet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3.1 Vad utgiftsområdet omfattar&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utgiftsområdet är indelat i två politikområden,&lt;br&gt;
Rättsväsendet och Skatt, tull och exekution.&lt;br&gt;
3.2 Utgiftsutvecklingen&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Tabell 3.1 Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområdet&lt;br&gt;
Miljoner kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
2000 1&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Politikområde Rättsväsendet&lt;br&gt;
20 912,9&lt;br&gt;
21 391,6&lt;br&gt;
22 101,2&lt;br&gt;
22 611,5&lt;br&gt;
23 691,7&lt;br&gt;
24 304,2&lt;br&gt;
Politikområde Skatt, tull och exekution&lt;br&gt;
1 346,5&lt;br&gt;
1 341,7&lt;br&gt;
1 405,1&lt;br&gt;
1 361,7&lt;br&gt;
1 390,7&lt;br&gt;
1 421,6&lt;br&gt;
Totalt för utgiftsområde 4&lt;br&gt;
22 259,4&lt;br&gt;
22 733,3&lt;br&gt;
23 506,3&lt;br&gt;
23 973,2&lt;br&gt;
25 082,4&lt;br&gt;
25 725,8&lt;br&gt;
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten&lt;br&gt;
för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Som framgår av tabell 3.1 omfattar&lt;br&gt;
politikområde Rättsväsendet 22,6 miljarder&lt;br&gt;
kronor. Ca 12,8 miljarder används för polis-&lt;br&gt;
väsendet, 1 miljard för åklagarväsendet, 3,5&lt;br&gt;
miljarder för domstolsväsendet och 4,1 miljarder&lt;br&gt;
för kriminalvården. Den övriga verksamheten&lt;br&gt;
inom rättsväsendet   Brottsförebyggande rådet,&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket, Gentekniknämden,&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten, er-&lt;br&gt;&lt;br&gt;
sättning för skador av brott och rättshjälpen&lt;br&gt;
förbrukar sammantaget 1,1 miljard, varav&lt;br&gt;
huvudparten (730 miljoner) avser kostnader för&lt;br&gt;
rättshjälpen (se tabell 4.1).&lt;br&gt;
Politikområde Skatt, tull och exekution&lt;br&gt;
omfattar inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet&lt;br&gt;
Kronofogdemyndigheterna, 1,4 miljarder.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4 Politikområde Rättsväsendet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4.1 Politikområdets omfattning&lt;br&gt;
Huvuddelen av resurserna inom politikområdet&lt;br&gt;
avser kriminalpolitiskt inriktad verksamhet. I&lt;br&gt;
övrigt är rättsväsendets verksamhet främst&lt;br&gt;
inriktat på att bedöma och avgöra rättsliga tvister&lt;br&gt;
mellan enskilda och mellan enskilda och det&lt;br&gt;
allmänna samt att handlägga andra rättsliga&lt;br&gt;
ärenden. Den kriminalpolitiskt inriktade&lt;br&gt;
verksamheten syftar framför allt till att&lt;br&gt;
upprätthålla allmän ordning och säkerhet, att&lt;br&gt;
förebygga brott, att utreda och avgöra brottmål,&lt;br&gt;
att se till att den som begått brott lagförs, att&lt;br&gt;
verkställa påföljder och rättsanspråk och att ge&lt;br&gt;
stöd till dem som drabbats av brott. Det&lt;br&gt;
internationella samarbetet utgör en ökande andel&lt;br&gt;
av utgiftsområdets verksamhet. Politikområdet&lt;br&gt;
innefattar myndigheter inom domstols-, polis-,&lt;br&gt;
och åklagarväsendena, kriminalvården samt&lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket,&lt;br&gt;
Gentekniknämnden och&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten.&lt;br&gt;
Polisväsendet&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen är central&lt;br&gt;
förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har&lt;br&gt;
tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och&lt;br&gt;
Polishögskolan. Styrelsen är chefsmyndighet för&lt;br&gt;
Statens kriminaltekniska laboratorium.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen är också ansvarig myndighet&lt;br&gt;
för totalförsvarsfunktionen Ordning och&lt;br&gt;
säkerhet m.m. vilken redovisas under&lt;br&gt;
utgiftsområde 6 Totalförsvaret.&lt;br&gt;
I varje län finns en polismyndighet som&lt;br&gt;
ansvarar för polisverksamheten där. För&lt;br&gt;
ledningen av polismyndigheten finns en&lt;br&gt;
polisstyrelse. Den består av myndighetens chef&lt;br&gt;
och det antal övriga ledamöter som regeringen&lt;br&gt;
bestämmer. Regeringen utser de ledamöter som&lt;br&gt;
utöver polischefen skall ingå i styrelsen.&lt;br&gt;
Åklagarväsendet&lt;br&gt;
Central förvaltningsmyndighet för&lt;br&gt;
åklagarväsendet är Riksåklagaren.&lt;br&gt;
Åklagarväsendets organisation i övrigt består av&lt;br&gt;
åklagarmyndigheterna i Stockholm, Västerås,&lt;br&gt;
Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå, var och&lt;br&gt;
en under ledning av en överåklagare. Vid dessa&lt;br&gt;
myndigheter finns åklagarkamrar.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten är en&lt;br&gt;
åklagarmyndighet inom åklagarväsendet med&lt;br&gt;
uppgift att bekämpa ekonomisk brottslighet.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten svarar för&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpningen i Stockholms län, Skåne&lt;br&gt;
län, Västra Götalands län, Hallands län samt&lt;br&gt;
Gotlands län.&lt;br&gt;
Domstolsväsendet&lt;br&gt;
Domstolsverket är central&lt;br&gt;
förvaltningsmyndighet för de allmänna&lt;br&gt;
domstolarna, de allmänna&lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna,&lt;br&gt;
hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten.&lt;br&gt;
Allmänna domstolar är tingsrätterna, de sex&lt;br&gt;
hovrätterna och Högsta domstolen. Allmänna&lt;br&gt;
förvaltningsdomstolar är länsrätterna, de fyra&lt;br&gt;
kammarrätterna och Regeringsrätten. Vid&lt;br&gt;
årsskiftet 1998/1999 inrättades miljödomstolar&lt;br&gt;
vid Stockholms, Växjö, Vänersborgs, Östersunds&lt;br&gt;
och Umeå tingsrätter samt en miljööverdomstol&lt;br&gt;
i Svea hovrätt. Miljödomstolarna och&lt;br&gt;
Miljööverdomstolen handlägger mål enligt&lt;br&gt;
miljöbalken.&lt;br&gt;
Kriminalvården&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltnings-&lt;br&gt;
myndighet för all kriminalvårdsverksamhet.&lt;br&gt;
Styrelsen är chefsmyndighet för 36 lokala&lt;br&gt;
kriminalvårdsmyndigheter och för&lt;br&gt;
Transporttjänsten. I administrativt hänseende är&lt;br&gt;
styrelsen chefsmyndighet även för&lt;br&gt;
Kriminalvårdsnämnden och de 30&lt;br&gt;
övervakningsnämnderna.&lt;br&gt;
Övriga myndigheter&lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett&lt;br&gt;
stabsorgan under regeringen och ett expertorgan&lt;br&gt;
inom rättsväsendet. Rådets huvudsakliga&lt;br&gt;
uppgifter är utveckling, utvärdering, tillämpad&lt;br&gt;
forskning och information inom det&lt;br&gt;
kriminalpolitiska området.&lt;br&gt;
Brottsoffermyndighetens huvudsakliga uppgifter&lt;br&gt;
är att främja brottsoffers rättigheter, att bevaka&lt;br&gt;
deras behov och intressen samt att verka för att&lt;br&gt;
den som är berättigad till brottsskadeersättning&lt;br&gt;
får sådan. Vid myndigheten finns en särskild&lt;br&gt;
nämnd som prövar vissa ärenden om&lt;br&gt;
brottsskadeersättning och ett råd som prövar&lt;br&gt;
frågor om bidrag från brottsofferfonden.&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket ansvarar för&lt;br&gt;
genomförandet av rättspsykiatrisk,&lt;br&gt;
rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk&lt;br&gt;
verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte&lt;br&gt;
handläggs av någon annan statlig myndighet.&lt;br&gt;
Gentekniknämnden skall bl.a. följa den&lt;br&gt;
nationella och internationella utvecklingen på&lt;br&gt;
genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna&lt;br&gt;
samt bedriva rådgivande och upplysande&lt;br&gt;
verksamhet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4.2 Utgiftsutvecklingen&lt;br&gt;
Tabell 4.1 Utgiftsutvecklingen inom politikområdet 1999 2003&lt;br&gt;
Miljoner kronor&lt;br&gt;
.&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
2000 1&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
4:1 Polisorganisationen&lt;br&gt;
11 401,6&lt;br&gt;
11 607,3&lt;br&gt;
 12 028,0&lt;br&gt;
12 298,3&lt;br&gt;
13 180,5&lt;br&gt;
13 548,7&lt;br&gt;
4:2 Säkerhetspolisen&lt;br&gt;
512,9&lt;br&gt;
540,7&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
534,4&lt;br&gt;
578,0&lt;br&gt;
591,2&lt;br&gt;
4:3 Åklagarorganisationen&lt;br&gt;
609,0&lt;br&gt;
695,0&lt;br&gt;
719,0&lt;br&gt;
729,8&lt;br&gt;
745,9&lt;br&gt;
794,2&lt;br&gt;
4:4 Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
219,8&lt;br&gt;
264,4&lt;br&gt;
277,0&lt;br&gt;
304,3&lt;br&gt;
310,3&lt;br&gt;
316,9&lt;br&gt;
4:5 Domstolsväsendet m.m.&lt;br&gt;
3 113,1&lt;br&gt;
3 359,0&lt;br&gt;
3 402,5&lt;br&gt;
3 515,1&lt;br&gt;
3 590,5&lt;br&gt;
3 670,4&lt;br&gt;
4:6 Kriminalvården&lt;br&gt;
3 957,4&lt;br&gt;
3 820,3&lt;br&gt;
3 932,0&lt;br&gt;
4 148,1&lt;br&gt;
4 127,9&lt;br&gt;
4 218,6&lt;br&gt;
4:7 Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;
44,0&lt;br&gt;
50,0&lt;br&gt;
59,1&lt;br&gt;
42,4&lt;br&gt;
43,3&lt;br&gt;
44,2&lt;br&gt;
4:8 Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;
169,7&lt;br&gt;
183,5&lt;br&gt;
188,0&lt;br&gt;
189,4&lt;br&gt;
193,4&lt;br&gt;
197,6&lt;br&gt;
4:9 Gentekniknämnden&lt;br&gt;
2,4&lt;br&gt;
2,6&lt;br&gt;
3,0&lt;br&gt;
2,8&lt;br&gt;
2,7&lt;br&gt;
2,8&lt;br&gt;
4:10 Brottsoffermyndigheten&lt;br&gt;
14,3&lt;br&gt;
14,9&lt;br&gt;
16,2&lt;br&gt;
16,9&lt;br&gt;
17,2&lt;br&gt;
17,6&lt;br&gt;
4:11 Ersättning för skador på grund av brott&lt;br&gt;
67,2&lt;br&gt;
74,5&lt;br&gt;
80,0&lt;br&gt;
74,5&lt;br&gt;
74,5&lt;br&gt;
74,5&lt;br&gt;
4:12 Rättshjälpskostnader m.m.&lt;br&gt;
755,4&lt;br&gt;
754,8&lt;br&gt;
785,0&lt;br&gt;
730,0&lt;br&gt;
802,0&lt;br&gt;
802,0&lt;br&gt;
4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m.&lt;br&gt;
28,5&lt;br&gt;
21,0&lt;br&gt;
14,0&lt;br&gt;
10,4&lt;br&gt;
10,4&lt;br&gt;
10,4&lt;br&gt;
4:14 Avgifter till vissa internationella&lt;br&gt;
sammanslutningar&lt;br&gt;
6,4&lt;br&gt;
6,6&lt;br&gt;
6,0&lt;br&gt;
7,9&lt;br&gt;
7,9&lt;br&gt;
7,9&lt;br&gt;
4:15 Bidrag till brottsförebyggande arbete&lt;br&gt;
14,1&lt;br&gt;
7,6&lt;br&gt;
11,4&lt;br&gt;
7,2&lt;br&gt;
7,2&lt;br&gt;
7,2&lt;br&gt;
Totalt för politikområde Rättsväsendet&lt;br&gt;
20 915,8&lt;br&gt;
21 402,2&lt;br&gt;
22 101,2&lt;br&gt;
22 611,5&lt;br&gt;
23 691,7&lt;br&gt;
24 304,2&lt;br&gt;
1 Inklusive beslut till följd av förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten&lt;br&gt;
för budgetåret 2000 i samband med den ekonomiska vårpropositionen.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Politikområde Rättsväsendets ekonomi har&lt;br&gt;
under 1999 liksom under 1998 varit stabil. Den&lt;br&gt;
stabila ekonomin har kunnat upprätthållas&lt;br&gt;
genom att rättsväsendet tillförts&lt;br&gt;
resursförstärkningar de senaste åren, som&lt;br&gt;
framgår av tabell 4.2.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.2 Resursförstärkningar&lt;br&gt;
Miljoner kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Budgetpropositionen för&lt;br&gt;
år 1998&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Budgetpropositionen för&lt;br&gt;
är 1999&lt;br&gt;&lt;br&gt;
4002&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
250&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
300&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3003&lt;br&gt;
Budgetpropositionen för&lt;br&gt;
år 2000&lt;br&gt;&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
1Den ramhöjning som beslutades för budgetperioden 1998-2000 ligger kvar år&lt;br&gt;
2000 och framöver.&lt;br&gt;
2I beloppet ingår engångsvisa resurser till polisväsendet om 200 mkr.&lt;br&gt;
3Den ramhöjning som beslutades för år 2001 ligger kvar år 2002 och framöver.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vidare har rättsväsendet fortfarande ett&lt;br&gt;
anslagssparande som gör det möjligt för&lt;br&gt;
myndigheterna att förbruka mer än anvisade&lt;br&gt;
medel. Anslagssparandet har fortsatt att minska&lt;br&gt;
och uppgick till 274 miljoner kronor vid&lt;br&gt;
utgången av år 1999, vilket innebär en minskning&lt;br&gt;
med 359 miljoner kronor sedan utgången av&lt;br&gt;
1998. Det är framförallt kriminalvården som&lt;br&gt;
förbrukar mer än anvisade anslag. Under 1998&lt;br&gt;
och 1999 drogs kriminalvårdens anslag ner för&lt;br&gt;
att kriminalvårdens tidigare stora&lt;br&gt;
anslagssparande skulle förbrukas. Medlen&lt;br&gt;
omfördelades inom rättsväsendet.&lt;br&gt;
Budgetåret 2000 förbrukas rättsväsendets&lt;br&gt;
anslagssparande och vissa av rättsväsendets&lt;br&gt;
myndigheter kommer vid slutet av året att&lt;br&gt;
utnyttja anslagskrediten. Regeringen har därför&lt;br&gt;
på tilläggsbudget i 2000 års ekonomiska&lt;br&gt;
vårproposition utökat bl.a. polisens ekonomiska&lt;br&gt;
ramar med engångsvis cirka 200 miljoner kronor,&lt;br&gt;
varav 90 miljoner kronor är inkomster från&lt;br&gt;
passavgifter. Detta minskar polisens och&lt;br&gt;
rättsväsendets sammanlagda behov av att utnyttja&lt;br&gt;
anslagskrediten. Enligt myndigheternas&lt;br&gt;
prognoser kommer de, trots detta, att bygga upp&lt;br&gt;
en skuld (utnyttjande av anslagskrediten)&lt;br&gt;
motsvarande totalt ca 400 miljoner kronor,&lt;br&gt;
framför allt polisen och kriminalvården kommer&lt;br&gt;
att behöva utnyttja anslagskrediten.&lt;br&gt;
Mot bakgrund av rättsväsendets ekonomiska&lt;br&gt;
läge har regeringen i 2000 års ekonomiska&lt;br&gt;
vårproposition tillfört rättsväsendet 1 miljard&lt;br&gt;
kronor för 2001, 1,5 miljarder kronor för 2002&lt;br&gt;
och 1,6 miljarder kronor för 2003, varav 180&lt;br&gt;
miljoner kronor avser avgiftsinkomster som&lt;br&gt;
polisen får disponera, för att fullfölja&lt;br&gt;
statsmakternas intentioner för utvecklingen av&lt;br&gt;
rättsväsendet.&lt;br&gt;
Den ansträngda ekonomiska situationen inom&lt;br&gt;
rättsväsendet gör att utgifterna kan komma att&lt;br&gt;
överstiga anslagsramarna under budgetperioden.&lt;br&gt;
Det betyder att vissa myndigheters nuvarande&lt;br&gt;
anslagskrediter kan vara otillräckliga. Samtidigt&lt;br&gt;
skall förändrings- och rationaliseringsarbetet&lt;br&gt;
fortsätta för att åstadkomma ett effektivt&lt;br&gt;
rättsväsende. Regeringen har därför i 2000 års&lt;br&gt;
ekonomiska vårproposition uttalat sin avsikt att&lt;br&gt;
noga följa rättsväsendets verksamhet och resultat&lt;br&gt;
och att återkomma till riksdagen om de&lt;br&gt;
ytterligare insatser som erfordras för att fullfölja&lt;br&gt;
statsmakternas intentioner för utvecklingen av&lt;br&gt;
rättsväsendet.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att de nya resurserna&lt;br&gt;
fördelas inom politikområdet enligt tabell 4.3.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.3 Förslag till fördelning av de nya resurserna&lt;br&gt;
Miljoner kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
4:1 Polisorganisationen&lt;br&gt;
5751&lt;br&gt;
1 1801&lt;br&gt;
1 2501&lt;br&gt;
4:3 Åklagarorganisationen&lt;br&gt;
15&lt;br&gt;
15&lt;br&gt;
45&lt;br&gt;
4:4 Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
4:5 Domstolsväsendet&lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
4:6 Kriminalvården&lt;br&gt;
271&lt;br&gt;
166&lt;br&gt;
166&lt;br&gt;
4:8 Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
4:10&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
Summa&lt;br&gt;
1 000&lt;br&gt;
1 500&lt;br&gt;
1 600&lt;br&gt;
1Varav 180 mkr avser avgiftsinkomster från passhanteringen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vidare föreslås i denna proposition&lt;br&gt;
omfördelning av medel inom utgiftsområdet&lt;br&gt;
respektive mellan utgiftsområde 4 och andra&lt;br&gt;
utgiftsområden. Omfördelningen redovisas&lt;br&gt;
under respektive anslagsavsnitt.&lt;br&gt;
4.3 Mål för rättsväsendet inklusive&lt;br&gt;
kriminalpolitiken&lt;br&gt;
4.3.1 Mål för 2001&lt;br&gt;
Målet för rättsväsendet är den enskildes rätts-&lt;br&gt;
trygghet och rättssäkerhet. Målet för&lt;br&gt;
kriminalpolitiken är att minska brottsligheten&lt;br&gt;
och öka människors trygghet. Verksamheten&lt;br&gt;
skall utgå från ett medborgarperspektiv.&lt;br&gt;
Det övergripande målet för domstolsväsendet är&lt;br&gt;
att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och&lt;br&gt;
effektivt sätt.&lt;br&gt;
Det övergripande målet för polisväsendet är,&lt;br&gt;
förutom att tillförsäkra den enskildes&lt;br&gt;
rättstrygghet och rättssäkerhet, att förebygga&lt;br&gt;
och upptäcka brott och att se till att den som har&lt;br&gt;
begått brott identifieras och lagförs.&lt;br&gt;
Det övergripande målet för åklagarväsendet är&lt;br&gt;
att se till att den som har begått brott lagförs.&lt;br&gt;
Det övergripande målet för kriminalvården är&lt;br&gt;
att vidta åtgärder som påverkar den dömde att&lt;br&gt;
inte återfalla i brott. Verksamheten skall präglas&lt;br&gt;
av en human människosyn, god omvårdnad och&lt;br&gt;
ett aktivt påverkansarbete med iakttagande av en&lt;br&gt;
hög grad av säkerhet samt respekt för den&lt;br&gt;
enskildes integritet och rättssäkerhet.&lt;br&gt;
4.3.2 Mål som resultatbedömningen vilar&lt;br&gt;
på&lt;br&gt;
Målen för 2001 överensstämmer i sak med de&lt;br&gt;
mål vilka resultatbedömningen i avsnitt 4.6&lt;br&gt;
grundas på. Det förhållandet att medborgarper-&lt;br&gt;
spektivet uttryckligen införts i målformuleringen&lt;br&gt;
innebär ett förtydligande.&lt;br&gt;
4.4 Politikens inriktning&lt;br&gt;
4.4.1 Prioriteringar&lt;br&gt;
Rättsväsendet och medborgarperspektivet&lt;br&gt;
Rättsväsendet skall målmedvetet utvecklas mot&lt;br&gt;
bakgrund av medborgarnas behov och samhällets&lt;br&gt;
utveckling så att det även i morgondagens&lt;br&gt;
samhälle kan fungera som rättsstatens garant för&lt;br&gt;
medborgarnas rättstrygghet och rättssäkerhet.&lt;br&gt;
Rättstryggheten och rättssäkerheten kräver ett&lt;br&gt;
kvalificerat och effektivt rättsväsende.&lt;br&gt;
Verksamheten skall liksom tidigare utgå från ett&lt;br&gt;
medborgarperspektiv och en helhetssyn.&lt;br&gt;
Medborgarperspektivet innebär att det alltid är&lt;br&gt;
nyttan för den enskilde medborgaren av&lt;br&gt;
tilltänkta förändringar och reformer som skall stå&lt;br&gt;
i fokus. Helhetssynen ställer krav på en&lt;br&gt;
långtgående samverkan mellan rättsväsendets&lt;br&gt;
myndigheter. Samverkan skall ske med respekt&lt;br&gt;
för den grundläggande rollfördelningen. I detta&lt;br&gt;
sammanhang förtjänar domstolarnas och&lt;br&gt;
domarnas oberoende och särskilda roll att&lt;br&gt;
framhållas.&lt;br&gt;
Den genomgripande reformeringen av&lt;br&gt;
rättsväsendet utifrån ett medborgarperspektiv,&lt;br&gt;
som påbörjades för några år sedan, skall fortsätta.&lt;br&gt;
Medborgarperspektivet skall vara en ledstjärna i&lt;br&gt;
reformarbetet för att uppfylla medborgarnas&lt;br&gt;
berättigade krav på snabbhet, rättssäkerhet och&lt;br&gt;
kvalitet. Det skall ske genom&lt;br&gt;
verksamhetsutveckling hos myndigheterna,&lt;br&gt;
kontinuerlig fortbildning av personalen,&lt;br&gt;
främjande av jämställdhet samt etnisk och&lt;br&gt;
kulturell mångfald, en fortsatt utveckling av&lt;br&gt;
organisationsstrukturer anpassade till dagens&lt;br&gt;
krav och en ständigt pågående översyn och&lt;br&gt;
anpassning av lagstiftningen så att den fungerar&lt;br&gt;
som ett effektivt verktyg för myndigheterna i&lt;br&gt;
arbete för att uppnå målen för rättsväsendet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Polisen&lt;br&gt;
Inom polisväsendet skall utvecklingen med en&lt;br&gt;
koncentration av den lokala polisverksamheten&lt;br&gt;
till närpolisområdena fortsätta. Verksamheten&lt;br&gt;
skall omfatta de uppgifter som framgår av&lt;br&gt;
polislagen och tydligare präglas av ett långsiktigt&lt;br&gt;
problemorienterat arbetssätt med ett&lt;br&gt;
brottsförebyggande syfte. Antalet poliser skall&lt;br&gt;
öka. Att förstärka och föryngra poliskåren är en&lt;br&gt;
viktig faktor för att fullfölja närpolisreformen.&lt;br&gt;
Det problemorienterade arbetssättet skall&lt;br&gt;
utvecklas inom all polisverksamhet och särskilt&lt;br&gt;
genomsyra bekämpningen av de allvarligaste&lt;br&gt;
brottstyperna   våldsbrott, narkotikabrott och&lt;br&gt;
ekonomisk brottslighet. En problemorienterad&lt;br&gt;
ansats är nödvändig för att göra&lt;br&gt;
verksamhetsmålen tydliga och skapa&lt;br&gt;
förutsättningar för en effektiv styrning och&lt;br&gt;
uppföljning av verksamheten.&lt;br&gt;
Polisen skall utveckla sin förmåga att&lt;br&gt;
förebygga och bekämpa brott med rasistiska eller&lt;br&gt;
främlingsfientliga, antisemitiska och&lt;br&gt;
homofobiska inslag. Detta är särskilt viktigt när&lt;br&gt;
det gäller att kartlägga och analysera hotbilder.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brottsutredningar&lt;br&gt;
Utredningsverksamheten skall förstärkas så att&lt;br&gt;
fler brott kan klaras upp. Verksamheten skall&lt;br&gt;
bedrivas snabbt och säkert samt präglas av&lt;br&gt;
hänsyn till brottsoffer och vittnen. Polis och&lt;br&gt;
åklagare skall i nära samverkan finna optimala&lt;br&gt;
former för samarbete och ansvarsfördelning.&lt;br&gt;
Miljöbrottsbekämpningen skall förstärkas och&lt;br&gt;
utvecklas genom fördjupad samverkan med&lt;br&gt;
polisen och andra myndigheter inom ramen för&lt;br&gt;
den nya miljöbrottsorganisationen. Arbetet skall&lt;br&gt;
leda till nya och rationellare arbetssätt och&lt;br&gt;
utredningsmetoder för att bekämpa brott mot&lt;br&gt;
miljön.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Åklagarväsendet&lt;br&gt;
Åklagarväsendet skall ytterligare förstärka och&lt;br&gt;
utveckla åklagarrollen.&lt;br&gt;
Åklagarväsendet skall medverka i&lt;br&gt;
polisväsendets kompetens- och&lt;br&gt;
verksamhetsutveckling för att säkerställa en&lt;br&gt;
effektiv och snabb brottsutredningsverksamhet&lt;br&gt;
med högt ställda krav på rättssäkerhet och&lt;br&gt;
kvalitet. Fler brott skall klaras upp.&lt;br&gt;
Åklagarna skall i ännu större utsträckning ges&lt;br&gt;
utrymme att kunna koncentrera sig på de mera&lt;br&gt;
kvalificerade brottmålsärendena och utöva aktiv&lt;br&gt;
förundersökningsledning i dessa.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Domstolsväsendet&lt;br&gt;
Domstolsväsendet skall utvecklas för att&lt;br&gt;
motsvara högt ställda krav på verksamheten.&lt;br&gt;
Reformarbetet skall inriktas på renodling av&lt;br&gt;
arbetsformer och arbetsuppgifter. Det&lt;br&gt;
processuella regelverket skall förbättras.&lt;br&gt;
Säkerheten för personalen och dem som besöker&lt;br&gt;
en domstol skall förbättras. Tingsrätternas&lt;br&gt;
organisation skall reformeras för att förbättra&lt;br&gt;
möjligheterna till utbildning och specialisering av&lt;br&gt;
personal. Ökad samordning av&lt;br&gt;
ledningsfunktioner och administration mellan&lt;br&gt;
tingsrätter och länsrätter skall eftersträvas där det&lt;br&gt;
är lämpligt. Försök med gemensam lagman för&lt;br&gt;
tingsrätt och länsrätt har på ett framgångsrikt&lt;br&gt;
sätt bedrivits i Karlskrona och Växjö. De&lt;br&gt;
satsningar som genomförs skall noga följas upp&lt;br&gt;
och utvärderas.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvården&lt;br&gt;
Kriminalvården skall fortsätta det&lt;br&gt;
rationaliseringsarbete som påbörjats och ges&lt;br&gt;
förutsättningar att möta ett ökat platsbehov.&lt;br&gt;
Verksamheten skall fortsätta att utvecklas mot&lt;br&gt;
de mål som prioriterats i förra årets&lt;br&gt;
budgetproposition. Åtgärder som bidrar till att&lt;br&gt;
den dömde inte återfaller i brott skall ha fortsatt&lt;br&gt;
hög prioritet. Vidare skall&lt;br&gt;
frigivningsförberedelserna förstärkas och&lt;br&gt;
alternativen till fängelse utvecklas. Fortsatta&lt;br&gt;
satsningar skall göras för att ge&lt;br&gt;
frivårdspåföljderna och intensivövervakningen&lt;br&gt;
ett tydligt och konsekvent innehåll. Arbetet med&lt;br&gt;
att bekämpa narkotikamissbruket skall bedrivas&lt;br&gt;
med ökad intensitet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Internationellt samarbete&lt;br&gt;
Den internationella dimensionen inom&lt;br&gt;
rättsväsendets verksamhet och inom&lt;br&gt;
kriminalpolitiken ökar starkt i betydelse. Det&lt;br&gt;
gäller nu att kunna använda sig av, och att&lt;br&gt;
utveckla, de fördelar som ligger i ett&lt;br&gt;
internationellt samarbete där länder och folk&lt;br&gt;
tillsammans arbetar för att förebygga och&lt;br&gt;
bekämpa brottslighet och för att få samhällets&lt;br&gt;
rättsliga funktioner att fungera väl över&lt;br&gt;
gränserna. Bland aktuella frågor kan framhållas&lt;br&gt;
förbättringen av gränskontrollen och&lt;br&gt;
myndigheternas deltagande i det EU-relaterade&lt;br&gt;
arbetet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resursförstärkningar&lt;br&gt;
Rättsväsendet tillförs 1 miljard kronor år 2001,&lt;br&gt;
1,5 miljarder år 2002 och 1,6 miljarder kronor år&lt;br&gt;
2003. Regeringen föreslår därmed den enskilt&lt;br&gt;
största satsningen på rättsväsendet någonsin.&lt;br&gt;
Regeringen avser att noga följa rättsväsendets&lt;br&gt;
verksamhet och resultat och att återkomma till&lt;br&gt;
riksdagen om de ytterligare insatser som&lt;br&gt;
erfordras för att fullfölja statsmakternas&lt;br&gt;
intentioner för utvecklingen av rättsväsendet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Stöd till brottsoffer och till det lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet&lt;br&gt;
Stödet till brottsoffer skall stärkas. Det lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet skall stödjas och&lt;br&gt;
utvecklas för att skapa ökad trygghet i&lt;br&gt;
människornas närmiljö. Detta sker genom att&lt;br&gt;
rättsväsendets myndigheter fortsätter att&lt;br&gt;
utveckla kvalitetsarbetet, stödjer forsknings- och&lt;br&gt;
utvecklingsinsatser, arbetar med personal- och&lt;br&gt;
ledarskapsutveckling och genom samarbete med&lt;br&gt;
kommunerna, organisationer, näringsliv och&lt;br&gt;
enskilda.&lt;br&gt;
4.4.2 Rättsväsendet skall utvecklas och&lt;br&gt;
verksamheten skall bedrivas med&lt;br&gt;
ett medborgarperspektiv&lt;br&gt;
Rättsväsendet, demokratin och den enskilde&lt;br&gt;
Rättsväsendet har en central roll i ett&lt;br&gt;
demokratiskt system. Att rättsväsendets&lt;br&gt;
myndigheter och domstolarna fungerar adekvat&lt;br&gt;
är en förutsättning för att minska brottsligheten&lt;br&gt;
och öka tryggheten. Ett väl fungerande&lt;br&gt;
rättsväsende är också en förutsättning för ett väl&lt;br&gt;
fungerande samhällsliv och för näringslivets&lt;br&gt;
utveckling. Rättsväsendet är således av mycket&lt;br&gt;
stor betydelse för hela vårt lands utveckling och&lt;br&gt;
välstånd.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet står i&lt;br&gt;
centrum för rättsväsendet&lt;br&gt;
Det överordnade målet för rättsväsendet är att&lt;br&gt;
garantera den enskilde rättstrygghet och&lt;br&gt;
rättssäkerhet. Med rättstrygghet avses&lt;br&gt;
människors skydd för liv, hälsa, integritet och&lt;br&gt;
egendom. Rättstrygghet uppnås främst genom&lt;br&gt;
en effektiv brottsförebyggande, brottsbeivrande&lt;br&gt;
och brottsofferstödjande verksamhet och genom&lt;br&gt;
att respekten för lag och ordning upprätthålls.&lt;br&gt;
Rättstryggheten förutsätter också en&lt;br&gt;
lättillgänglig och säker ordning för att lösa&lt;br&gt;
tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda&lt;br&gt;
och det allmänna.&lt;br&gt;
Rättssäkerheten kräver likformighet och&lt;br&gt;
förutsebarhet i rättsskipning och&lt;br&gt;
myndighetsutövning. Den enskilde skall kunna&lt;br&gt;
lita på lagstiftningen och myndigheterna.&lt;br&gt;
Lagstiftningen skall vara modern och&lt;br&gt;
ändamålsenlig. Lagarna skall värna demokratin&lt;br&gt;
och garantera grundläggande fri- och rättigheter.&lt;br&gt;
De skall säkerställa en balans mellan olika&lt;br&gt;
intressen. Lagarna skall vara lätta att förstå och&lt;br&gt;
svåra att kringgå eller missbruka. De skall stå sig&lt;br&gt;
under lång tid.&lt;br&gt;
Ett välfungerande rättsväsende är nödvändigt&lt;br&gt;
för att den politiska processen mot ökad&lt;br&gt;
demokrati, förstärkt rätt för den enskilde och&lt;br&gt;
tilltro till centrala samhällsfunktioner skall kunna&lt;br&gt;
utvecklas.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Intensivare reformarbete med ett&lt;br&gt;
medborgarperspektiv&lt;br&gt;
Rättstryggheten och rättssäkerheten kräver ett&lt;br&gt;
kvalificerat och effektivt rättsväsende. Ett&lt;br&gt;
omfattande utvecklingsarbete har bedrivits inom&lt;br&gt;
rättsväsendets myndigheter och domstolar under&lt;br&gt;
senare år. Flera faktorer i samhället och i vår&lt;br&gt;
omvärld ställer nya krav som rättsväsendet skall&lt;br&gt;
ha förmåga att möta. Den verklighet&lt;br&gt;
rättsväsendet möter har i flera avseenden blivit&lt;br&gt;
mer komplicerad. Sveriges medlemskap i&lt;br&gt;
Europeiska unionen, näringslivets och&lt;br&gt;
privatlivets internationalisering och&lt;br&gt;
teknikutvecklingen är några faktorer som&lt;br&gt;
innebär både nya krav och nya möjligheter för&lt;br&gt;
rättsväsendets verksamheter.&lt;br&gt;
Arbetet med att reformera och utveckla&lt;br&gt;
rättsväsendet skall därför fortsätta och&lt;br&gt;
intensifieras. Utvecklingen av rättsväsendet skall&lt;br&gt;
ta sin utgångspunkt i medborgarens perspektiv.&lt;br&gt;
Medborgarna ställer berättigade krav på&lt;br&gt;
snabbhet, rättssäkerhet och hög kvalitet i övrigt i&lt;br&gt;
rättsväsendets alla verksamheter. Rättsväsendet&lt;br&gt;
förväntas också kunna ge en service av högsta&lt;br&gt;
kvalitet, tillhandahålla information och&lt;br&gt;
vägledning och vara tillmötesgående i kontakten&lt;br&gt;
med parter, brottsoffer, vittnen och allmänheten&lt;br&gt;
i övrigt. Det är också ett medborgarintresse att&lt;br&gt;
rättsväsendet använder sina resurser på ett&lt;br&gt;
ändamålsenligt sätt.&lt;br&gt;
Medborgarperspektivet lyfts nu fram i&lt;br&gt;
målformuleringen för politikområde&lt;br&gt;
rättsväsendet. Detta görs för att tydligare visa att&lt;br&gt;
medborgarnas behov och intressen skall vara&lt;br&gt;
styrande för rättsväsendets verksamhet.&lt;br&gt;
Utveckling med helhetsperspektiv&lt;br&gt;
Utvecklingen av rättsväsendet skall utgå från en&lt;br&gt;
helhetssyn på verksamheten. Verksamheten skall&lt;br&gt;
sammantaget utgå från en genomtänkt&lt;br&gt;
ansvarsfördelning och en långtgående samverkan&lt;br&gt;
mellan rättsväsendets myndigheter. Samverkan&lt;br&gt;
mellan rättsväsendets verksamhetsgrenar skall&lt;br&gt;
fördjupas och utvecklas både organisatoriskt och&lt;br&gt;
administrativt. Samverkan skall alltid ske med&lt;br&gt;
respekt för den grundläggande rollfördelningen&lt;br&gt;
mellan rättsväsendets olika verksamhetsgrenar,&lt;br&gt;
varvid domstolarnas särskilda ställning skall&lt;br&gt;
understrykas. Förändringsarbetet kan omfatta&lt;br&gt;
organisationsförändringar, frågor om styrning,&lt;br&gt;
förändrade och nya arbetsmetoder,&lt;br&gt;
personalutbildning och annan&lt;br&gt;
kompetensutveckling. Samverkan kan fördjupas&lt;br&gt;
genom exempelvis gemensam målformulering,&lt;br&gt;
översyn av rutiner, harmonisering av&lt;br&gt;
organisationer, gemensamma utbildningsinsatser&lt;br&gt;
och utökad personalrotation mellan&lt;br&gt;
myndigheterna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ledning, kompetens och teknik är nyckelbegrepp i&lt;br&gt;
reformarbetet&lt;br&gt;
För att uppnå statsmakternas mål för&lt;br&gt;
rättsväsendet krävs verksamhetsuppföljning och&lt;br&gt;
redskap för effektiv budgetkontroll inom&lt;br&gt;
respektive verksamhetsområde. Adekvat&lt;br&gt;
ledningsorganisation, modern teknik och&lt;br&gt;
rationella metoder är nödvändiga förutsättningar,&lt;br&gt;
såväl för att minska brottsligheten som för en&lt;br&gt;
effektiv handläggning av mål och ärenden i&lt;br&gt;
övrigt inom rättsväsendet.&lt;br&gt;
Kompetent personal är rättsväsendets&lt;br&gt;
viktigaste resurs. Av avgörande betydelse är&lt;br&gt;
förmågan att skapa förutsättningar för att&lt;br&gt;
rekrytera skickliga medarbetare till&lt;br&gt;
rättsväsendets alla verksamhetsgrenar och att&lt;br&gt;
stärka arbetsmiljön och arbetets attraktionskraft.&lt;br&gt;
I verksamheten skall finnas ett gott ledarskap.&lt;br&gt;
Medarbetarnas kompetens skall tas tillvara på&lt;br&gt;
bästa sätt och inom hela rättsväsendet skall&lt;br&gt;
utbildning och kompetensutveckling prioriteras.&lt;br&gt;
Teknikutvecklingen ger rättsväsendet nya&lt;br&gt;
verktyg och möjligheter, men kräver samtidigt&lt;br&gt;
att verksamheterna och regelverken kring dem&lt;br&gt;
anpassas för att kunna ta tillvara de möjligheter&lt;br&gt;
som den nya tekniken ger. För att utnyttja&lt;br&gt;
rättsväsendets resurser så effektivt som möjligt,&lt;br&gt;
höja kvaliteten i verksamheten och skapa&lt;br&gt;
attraktiva arbetsplatser skall myndigheterna ges&lt;br&gt;
förutsättningar att utnyttja den nya tekniken.&lt;br&gt;
Rättsväsendets IT-strukturer skall kunna&lt;br&gt;
samverka med varandra för att förhindra&lt;br&gt;
dubbelarbete. Regeringen har uppdragit åt&lt;br&gt;
Statskontoret att utvärdera verksamhet och&lt;br&gt;
organisation för samordningen av rättsväsendets&lt;br&gt;
informationsförsörjning. På grundval av&lt;br&gt;
redovisningen av uppdraget, som skall göras&lt;br&gt;
hösten 2000, skall regeringen ta ställning till hur&lt;br&gt;
samordningen skall kunna utvecklas.&lt;br&gt;
Inom ramen för regeringens övergripande&lt;br&gt;
arbete med att ytterligare utveckla rättsväsendet&lt;br&gt;
till en ändamålsenlig helhet pågår ett arbete i nära&lt;br&gt;
samverkan mellan myndigheterna inom&lt;br&gt;
rättsväsendet och Regeringskansliet. Arbetet&lt;br&gt;
syftar till att säkerställa att utvecklingen inom&lt;br&gt;
rättsväsendet sker samordnat med respekt för&lt;br&gt;
den inbördes rollfördelningen och med&lt;br&gt;
beaktande av sambanden mellan myndigheterna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jämställdhetsperspektivet skall genomsyra&lt;br&gt;
verksamheten&lt;br&gt;
All verksamhet inom rättsväsendet skall&lt;br&gt;
genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Det&lt;br&gt;
gäller såväl myndigheternas verksamhet som&lt;br&gt;
utformningen av lagstiftning. Myndigheterna har&lt;br&gt;
ett självständigt ansvar för att driva arbetet för&lt;br&gt;
ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. En&lt;br&gt;
jämn könsfördelning bör eftersträvas vid&lt;br&gt;
rekrytering och befordran av medarbetare. I&lt;br&gt;
arbetet med att utveckla arbetsformer inom&lt;br&gt;
rättsväsendet bör det vara en självklarhet för&lt;br&gt;
myndighetsledningarna att se till att strukturer&lt;br&gt;
och förhållningssätt bidrar till att skapa&lt;br&gt;
jämställdhet mellan kvinnor och män. En viktig&lt;br&gt;
uppgift är exempelvis att verka för att andelen&lt;br&gt;
kvinnor som söker befordran inom rättsväsendet&lt;br&gt;
ökar. En annan självklarhet är att medarbetare i&lt;br&gt;
rättsväsendet inte skall utsättas för sexuella&lt;br&gt;
trakasserier.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättsväsendet skall verka för etnisk och kulturell&lt;br&gt;
mångfald&lt;br&gt;
Myndigheternas uppgift att fortlöpande beakta&lt;br&gt;
samhällets etniska och kulturella mångfald, såväl&lt;br&gt;
när verksamheten utformas som när den bedrivs,&lt;br&gt;
innebär också att åtgärder för att öka den etniska&lt;br&gt;
och kulturella mångfalden bland de anställda är&lt;br&gt;
ett viktigt inslag. Arbetsgivare skall aktivt arbeta&lt;br&gt;
för att främja etnisk mångfald i arbetslivet.&lt;br&gt;
Regeringen har uppdragit åt samtliga&lt;br&gt;
myndigheter att upprätta handlingsplaner för&lt;br&gt;
detta. Det är en viktig uppgift för rättsväsendet&lt;br&gt;
att verka för att andelen med annan etnisk&lt;br&gt;
bakgrund än den svenska ökar bland de anställda.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Rättsväsendet skall höja sin kompetens om rasism,&lt;br&gt;
främlingsfientlighet, antisemitism och homofobi&lt;br&gt;
Respekten för alla människors lika värde är&lt;br&gt;
grundläggande i en demokrati. Diskriminering&lt;br&gt;
och brottsliga angrepp mot personer på grund av&lt;br&gt;
deras ursprung eller sexuella läggning innebär ett&lt;br&gt;
angrepp på denna grundläggande princip.&lt;br&gt;
Rättsväsendets anställda skall ha god kunskap&lt;br&gt;
om såväl grunden för brottslighet med inslag av&lt;br&gt;
rasism eller främlingsfientlighet, antisemitism&lt;br&gt;
och homofobi som om situationen för de&lt;br&gt;
grupper som utsätts för sådana brott. Den&lt;br&gt;
kunskapen kan också motverka de fördomar&lt;br&gt;
som kan finnas om de grupper som utsätts för&lt;br&gt;
sådana brott. En förbättrad grundutbildning och&lt;br&gt;
ökad fortbildning i dessa frågor bör kunna&lt;br&gt;
medverka till ökad samverkan mellan&lt;br&gt;
rättsväsendets myndigheter, liksom också&lt;br&gt;
förbättrad metodutveckling för att förebygga&lt;br&gt;
och bekämpa denna brottslighet. Regeringen gav&lt;br&gt;
i regleringsbreven för år 2000 samtliga&lt;br&gt;
myndigheter inom rättsväsendet i uppdrag att&lt;br&gt;
garantera att personalen har en god kunskap på&lt;br&gt;
dessa områden.&lt;br&gt;
Stödet till och skyddet för brottsoffer och vittnen&lt;br&gt;
ökar&lt;br&gt;
Att stärka stödet till och skyddet för den som&lt;br&gt;
utsatts för brott är en angelägen fråga för&lt;br&gt;
regeringen. Den som utsatts för brott skall&lt;br&gt;
bemötas professionellt av de myndigheter han&lt;br&gt;
eller hon kommer i kontakt med och få&lt;br&gt;
tillräckligt stöd och skydd. Regeringen avser att&lt;br&gt;
under hösten 2000 till riksdagen lämna en&lt;br&gt;
proposition med förslag om bl.a. bättre stöd till&lt;br&gt;
och bemötande av brottsoffer hos polis, åklagare,&lt;br&gt;
domstolar, hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;
socialtjänsten.&lt;br&gt;
Flera av rättsväsendets myndigheter arbetar&lt;br&gt;
redan aktivt med frågan om hur bemötandet kan&lt;br&gt;
förbättras. Rikspolisstyrelsen färdigställer under&lt;br&gt;
hösten en Brottsofferhandbok. Några&lt;br&gt;
polismyndigheter arbetar med att utveckla&lt;br&gt;
metoderna för att göra riskbedömningar i&lt;br&gt;
enskilda fall som underlag för beslut om olika&lt;br&gt;
skyddsåtgärder.&lt;br&gt;
Det är av avgörande betydelse för en rättsstat&lt;br&gt;
att den som utsatts för ett brott eller bevittnat ett&lt;br&gt;
brott inte skall avstå från att anmäla händelsen&lt;br&gt;
eller medverka i en brottsutredning på grund av&lt;br&gt;
rädsla för att bli utsatt för ytterligare brott.&lt;br&gt;
Senast i november 2000 skall Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
redovisa det uppdrag som regeringen gav i&lt;br&gt;
november 1999 att, i samverkan med&lt;br&gt;
Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen,&lt;br&gt;
Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten,&lt;br&gt;
utarbeta förslag till ett nationellt&lt;br&gt;
handlingsprogram för att skydda vittnen,&lt;br&gt;
målsäganden och andra bevispersoner. Syftet&lt;br&gt;
med programmet är att samordna de insatser&lt;br&gt;
som behövs för att skydda bevispersoner från&lt;br&gt;
repressalier och hot i anledning av deras&lt;br&gt;
medverkan i brottsutredningar.&lt;br&gt;
Den internationella dimensionen ökar i betydelse&lt;br&gt;
Under perioden 1 januari   30 juni 2001 är&lt;br&gt;
Sverige ordförandeland i Europeiska unionen.&lt;br&gt;
Tiden som ordförandeland innebär unika&lt;br&gt;
möjligheter att förverkliga regeringens höga&lt;br&gt;
ambitioner för det svenska deltagandet i och de&lt;br&gt;
svenska initiativen inom det internationella&lt;br&gt;
samarbetet. Detta ställer stora krav på nationell&lt;br&gt;
samordning mellan verksamhetsområden och&lt;br&gt;
myndigheter liksom mellan&lt;br&gt;
Justitiedepartementet och rättsväsendets&lt;br&gt;
myndigheter.&lt;br&gt;
En huvudfråga är att fortsätta att utveckla det&lt;br&gt;
internationella polis- och åklagarsamarbetet,&lt;br&gt;
liksom samarbetet mellan andra organ inom&lt;br&gt;
rättsväsendet i skilda länder. Det kräver i sin tur&lt;br&gt;
att det internationella samarbetet i&lt;br&gt;
lagstiftningsfrågor utvecklas, så att nationella och&lt;br&gt;
internationella regelverk anpassas till dagens och&lt;br&gt;
morgondagens krav och så att rättsväsendets&lt;br&gt;
myndigheter i skilda länder kan kommunicera&lt;br&gt;
och samarbeta på ett effektivt och rättssäkert&lt;br&gt;
sätt.&lt;br&gt;
En uppgift som blivit allt viktigare för&lt;br&gt;
rättsväsendet är att delta i internationellt&lt;br&gt;
utvecklingssamarbete. Sådant samarbete&lt;br&gt;
omfattar insatser såväl i närområdet som i andra&lt;br&gt;
länder i vilka insatser på rättsområdet är en viktig&lt;br&gt;
del av Sveriges utrikespolitik. I förlängningen&lt;br&gt;
innebär bistånd på rättsområdet ökad trygghet&lt;br&gt;
och säkerhet också för Sverige. Under den&lt;br&gt;
kommande perioden är Sveriges insatser på&lt;br&gt;
rättsområdet särskilt inriktade på ett fördjupat&lt;br&gt;
samarbete med grannländerna Estland, Lettland,&lt;br&gt;
Litauen och Polen. Samarbetet manifesterar&lt;br&gt;
Sveriges stöd för dessa länders strävanden att bli&lt;br&gt;
medlemmar i EU. Poliser i fredsfrämjande&lt;br&gt;
uppdrag kommer i ökad utsträckning att ingå&lt;br&gt;
som en del i humanitärt stöd och&lt;br&gt;
utvecklingsbistånd i samband med återskapande&lt;br&gt;
eller uppbyggnad av rättsväsendet i ett&lt;br&gt;
konfliktområde.&lt;br&gt;
Rättsväsendet får stora resurstillskott&lt;br&gt;
De ökande kraven på rättsväsendet i förening&lt;br&gt;
med de budgetrestriktioner som ålagts all&lt;br&gt;
offentlig verksamhet i syfte att sanera landets&lt;br&gt;
finanser har lett till att rättsväsendets ekonomi är&lt;br&gt;
ansträngd.&lt;br&gt;
Genom den ekonomiska vårpropositionen&lt;br&gt;
2000 och förslagen i denna budgetproposition&lt;br&gt;
tillförs rättsväsendet betydande nya resurser.&lt;br&gt;
Tillskotten utgör för 2001 1 miljard kronor, för&lt;br&gt;
2002 1,5 miljarder kronor och för 2003 1,6&lt;br&gt;
miljarder kronor. Medel tillförs också på&lt;br&gt;
tilläggsbudget. En huvuddel av de nya resurserna&lt;br&gt;
tilldelas polisen för att öka antalet poliser,&lt;br&gt;
utveckla närpolisen och det problemorienterade&lt;br&gt;
arbetssättet, förbättra gränskontrollen och delta i&lt;br&gt;
det EU-relaterade arbetet. Också&lt;br&gt;
kriminalvården, åklagarväsendet och&lt;br&gt;
domstolsväsendet får del av de nya resurserna för&lt;br&gt;
att konsolidera myndigheternas ekonomi och&lt;br&gt;
fullfölja det reformarbete som har inletts. Medel&lt;br&gt;
tillförs också Rättsmedicinalverket och&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten.&lt;br&gt;
Regeringen avser att noga följa rättsväsendets&lt;br&gt;
verksamhet och resultat och att återkomma till&lt;br&gt;
riksdagen om de ytterligare insatser som&lt;br&gt;
erfordras för att fullfölja statsmakternas&lt;br&gt;
intentioner för utvecklingen av rättsväsendet.&lt;br&gt;
4.4.3 Kriminalpolitiken utvecklas för att&lt;br&gt;
minska brottsligheten och öka&lt;br&gt;
människors trygghet&lt;br&gt;
Den allvarliga bakgrunden: en ökad kriminalitet&lt;br&gt;
under efterkrigstiden&lt;br&gt;
Brottsutvecklingen&lt;br&gt;
Den i det närmaste linjära ökningen av antalet&lt;br&gt;
polisanmälda brott från 1950-talet har under&lt;br&gt;
1990-talet ersatts av fluktuationer kring en&lt;br&gt;
relativt konstant nivå. År 1999 anmäldes&lt;br&gt;
1 163 916 brott vilket var cirka 15 500 (1 %)&lt;br&gt;
färre än år 1998 och 43 000 färre än år 1990.&lt;br&gt;
Antalet tillgreppsbrott (som utgör cirka 60 %&lt;br&gt;
av alla anmälda brott) minskade även under 1999&lt;br&gt;
med ett par procent (liksom 1998) och nivån är&lt;br&gt;
nu lägre än 1990. Både bostadsinbrott, inbrott i&lt;br&gt;
källare och vind, biltillgrepp och särskilt&lt;br&gt;
cykelstölder minskade under 1998 och 1999.&lt;br&gt;
Däremot fortsatte ökningen av antalet anmälda&lt;br&gt;
inbrott i fritidshus och anmälda fickstölder&lt;br&gt;
under både 1998 och 1999.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Diagram 4.1 Antal anmälda brott 1950 (1975) 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Källa: Brottsförebyggande rådet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anmälda våldsbrott (3 6 kap. brottsbalken, vilka&lt;br&gt;
utgör drygt 10 % av samtliga anmälda brott) har&lt;br&gt;
under 1990-talet uppvisat en annan utveckling än&lt;br&gt;
anmälda tillgreppsbrott. Under början av 1990-&lt;br&gt;
talet ökade antalet anmälda våldsbrott men har&lt;br&gt;
sedan varit relativt konstant. Under 1998 ökade&lt;br&gt;
de dock med 6 % jämfört med 1997, under 1999&lt;br&gt;
med 2 %.&lt;br&gt;
Antalet anmälda bedrägeribrott ökade något&lt;br&gt;
under 1999 efter att ha minskat under en följd av&lt;br&gt;
år. Anmälda skadegörelsebrott har ökat&lt;br&gt;
kontinuerligt sedan 1975. Under 1999 minskade&lt;br&gt;
dock antalet anmälda skadegörelsebrott,&lt;br&gt;
däribland klotterbrotten, med 8 % jämfört med&lt;br&gt;
1998, klotterbrotten minskade med 27 % jämfört&lt;br&gt;
med 1998. Antalet anmälda narkotikabrott ökade&lt;br&gt;
totalt medan antalet anmälda narkotikabrott som&lt;br&gt;
gällde överlåtelse m.m. minskade.&lt;br&gt;
Anmälningar av hets mot folkgrupp ökade&lt;br&gt;
kraftigt under 1998 jämfört med 1997, men&lt;br&gt;
minskade dock med 6 % 1999. Anmälningar&lt;br&gt;
rörande olaga diskriminering ökade något&lt;br&gt;
jämfört med 1998. Enligt Säkerhetspolisen var&lt;br&gt;
antalet anmälda brott totalt med rasistiska eller&lt;br&gt;
främlingsfientliga motiv ungefär lika stort 1999&lt;br&gt;
som 1998.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Vad påverkar brottsutvecklingen?&lt;br&gt;
Flera andra faktorer, utöver en förändring av den&lt;br&gt;
faktiska brottsligheten, kan påverka förändringar&lt;br&gt;
av antalet polisanmälda brott. Det gäller bl.a.&lt;br&gt;
allmänhetens anmälningsbenägenhet och&lt;br&gt;
polisens insatser för att upptäcka brott. Det är&lt;br&gt;
svårt att avgöra om de förändringar som&lt;br&gt;
rapporteras från ett år till ett annat speglar&lt;br&gt;
utvecklingen av den faktiska brottsligheten eller&lt;br&gt;
enbart en förändring av andelen synliga brott. I&lt;br&gt;
ett längre tidsperspektiv, från 1960-talet och&lt;br&gt;
framåt, är det enligt Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;
(BRÅ) troligen så att den faktiska brottsligheten&lt;br&gt;
totalt sett ökat något mer än den anmälda&lt;br&gt;
brottsligheten. Det gäller framför allt&lt;br&gt;
förmögenhetsbrottsligheten. När det gäller&lt;br&gt;
våldsbrott (särskilt våld mellan bekanta) är det,&lt;br&gt;
också enligt BRÅ, troligen så att den faktiska&lt;br&gt;
brottsligheten inte ökat lika mycket som den&lt;br&gt;
anmälda brottsligheten.&lt;br&gt;
BRÅ:s prognoser för brottsligheten bygger på&lt;br&gt;
ett antal samhällsfaktorer som visat sig ha ett&lt;br&gt;
samband med utvecklingen av anmälda brott.&lt;br&gt;
Prognoserna har tidigare visat sig stämma relativt&lt;br&gt;
väl med den faktiska utvecklingen. Under första&lt;br&gt;
halvåret 1999 har de anmälda tillgreppsbrotten&lt;br&gt;
minskat med 2 % trots att de enligt prognosen&lt;br&gt;
förväntas öka med 3 % under helåret 1999. En&lt;br&gt;
sådan skillnad kan bero på de åtgärder som&lt;br&gt;
vidtagits inom rättsväsendet och på det&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete som sker i samhället i&lt;br&gt;
övrigt. När det gäller minskningen av t.ex.&lt;br&gt;
bostadsinbrott och skadegörelsebrott är det,&lt;br&gt;
enligt BRÅ, troligt att den ökade inriktningen på&lt;br&gt;
att förebygga brott också fått denna effekt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brottslighet och trygghet i ett internationellt&lt;br&gt;
perspektiv&lt;br&gt;
Utvecklingen av brottsligheten har varit likartad&lt;br&gt;
i hela västvärlden under de senaste decennierna.&lt;br&gt;
Brottsligheten i Sverige ligger, enligt&lt;br&gt;
internationella offerundersökningar&lt;br&gt;
(Internationella jämförelser av brottsligheten,&lt;br&gt;
BRÅ-rapport 1999:3), nära genomsnittet för&lt;br&gt;
länder i västvärlden (elva länder ingick i&lt;br&gt;
undersökningen). Brottsligheten i Sverige är&lt;br&gt;
dock, i högre utsträckning än i många andra&lt;br&gt;
länder, koncentrerad till mindre allvarliga brott.&lt;br&gt;
Det kan vara en anledning till att, även om&lt;br&gt;
trygghetskänslan också påverkas av andra&lt;br&gt;
faktorer än den upplevda risken att bli utsatt för&lt;br&gt;
brott, Sverige år 1996 var det land där den största&lt;br&gt;
andelen av invånarna kände sig trygga ute på&lt;br&gt;
kvällen. Andelen som kände sig otrygga hade&lt;br&gt;
också minskat något (med fyra procentenheter)&lt;br&gt;
jämfört med 1992.&lt;br&gt;
Ett tryggare samhälle motverkar brottslighet&lt;br&gt;
Kriminalpolitiken omfattar samhällets åtgärder&lt;br&gt;
mot brott och innefattar verksamheter både&lt;br&gt;
inom rättsväsendet och i samhället i övrigt.&lt;br&gt;
Brottsligheten kan innebära ett angrepp mot&lt;br&gt;
människors liv, hälsa, integritet eller egendom&lt;br&gt;
och förorsaka lidande och otrygghet. Den&lt;br&gt;
medför betydande kostnader för enskilda och för&lt;br&gt;
samhället. Den kan i sina grövsta uttrycksformer&lt;br&gt;
och i sin förlängning utgöra ett hot mot vår&lt;br&gt;
demokratiska rättsstat och grunderna för vår&lt;br&gt;
samhällsgemenskap.&lt;br&gt;
Samtidigt som brottsligheten är ett allvarligt&lt;br&gt;
samhällsproblem är den också en följd av de&lt;br&gt;
problem som finns i samhället. Kriminalpolitiken&lt;br&gt;
måste utgå från kunskapen att brottsligheten&lt;br&gt;
påverkas av en rad faktorer i samhället.&lt;br&gt;
Rättsväsendet är den myndighetssfär som har det&lt;br&gt;
grundläggande ansvaret för att förebygga och&lt;br&gt;
utreda brott, men samhällets insatser mot&lt;br&gt;
brottsligheten måste innefatta åtgärder inom&lt;br&gt;
samhällets alla sfärer och på samhällets alla olika&lt;br&gt;
nivåer. Kriminalpolitiken måste vara en&lt;br&gt;
integrerad del av samhällspolitiken. En&lt;br&gt;
framgångsrik kriminalpolitik kan bara drivas&lt;br&gt;
inom ramen för en allmän välfärdspolitik som&lt;br&gt;
innefattar mål om social trygghet, rättvis&lt;br&gt;
fördelning och stärkt solidaritet människor&lt;br&gt;
emellan.&lt;br&gt;
Samhällets insatser för barn och ungdomar,&lt;br&gt;
liksom verksamheten inom skola och&lt;br&gt;
socialtjänst, är centrala delar av en&lt;br&gt;
kriminalpolitik byggd på helhetssyn och&lt;br&gt;
kunskap. Ett tryggare samhälle byggs framför allt&lt;br&gt;
med gemensamma insatser mot social ofärd,&lt;br&gt;
missbruk av alkohol och narkotika, genom&lt;br&gt;
åtgärder på arbetsmarknadspolitikens och&lt;br&gt;
bostadspolitikens område och genom att&lt;br&gt;
motverka utanförskap och segregation.&lt;br&gt;
Målet för kriminalpolitiken är att minska&lt;br&gt;
brottsligheten och öka tryggheten. Målet&lt;br&gt;
innefattar förutom att öka den faktiska&lt;br&gt;
tryggheten också att öka den upplevda&lt;br&gt;
tryggheten. Den kriminalpolitiskt inriktade&lt;br&gt;
verksamheten syftar framför allt till att&lt;br&gt;
upprätthålla allmän ordning och säkerhet, att&lt;br&gt;
förebygga brott, att utreda och avgöra brottmål,&lt;br&gt;
att se till att den som begått brott lagförs, att&lt;br&gt;
verkställa påföljder och rättsanspråk och att ge&lt;br&gt;
stöd till den som drabbas av brott.&lt;br&gt;
Kriminalpolitiken skall bygga på en helhetssyn&lt;br&gt;
och utgå från principen om alla människors lika&lt;br&gt;
värde och respekt för den enskildes integritet&lt;br&gt;
och värdighet. Kriminalpolitiken och samtliga&lt;br&gt;
åtgärder som vidtas inom rättsväsendet skall&lt;br&gt;
bygga på kunskap om brottsligheten och dess&lt;br&gt;
orsaker och om effekter av vidtagna åtgärder.&lt;br&gt;
Brottsförebyggande arbete och polisverksamhet i&lt;br&gt;
människors närmiljö utvecklas vidare&lt;br&gt;
Lokala insatser mot lokal brottslighet&lt;br&gt;
En majoritet av de brott som begås drabbar&lt;br&gt;
enskilda i deras närmiljö. Sådan brottslighet&lt;br&gt;
påverkar i hög grad upplevelsen av trygghet och&lt;br&gt;
livskvalitet. Brottslighetens orsaker måste i dessa&lt;br&gt;
fall angripas lokalt, nära roten till problemet. Då&lt;br&gt;
mycket av den informella, medborgerliga&lt;br&gt;
kontrollen i vårt samhälle ersatts av offentlig&lt;br&gt;
kontroll har avståndet mellan de problem som&lt;br&gt;
brottsligheten orsakar lokalt och de åtgärder som&lt;br&gt;
måste användas för att bekämpa problemen blivit&lt;br&gt;
för stort. Ett framgångsrikt arbete för att minska&lt;br&gt;
brottsligheten kräver medborgerliga initiativ och&lt;br&gt;
ett brett engagemang från allmänhetens sida.&lt;br&gt;
Arbetet   både inom rättsväsendet och i&lt;br&gt;
rättsväsendets samverkan med andra&lt;br&gt;
samhällsområden och lokala myndigheter,&lt;br&gt;
organisationer, näringsliv och enskilda   för att&lt;br&gt;
bekämpa och förebygga brottsligheten måste&lt;br&gt;
vidareutvecklas.&lt;br&gt;
Den brottslighet som drabbar människor i&lt;br&gt;
deras vardag och närmiljö handlar bl.a. om&lt;br&gt;
skadegörelse, stölder av och ur bilar,&lt;br&gt;
bostadsinbrott, cykelstölder och butiksstölder.&lt;br&gt;
Sådan brottslighet som gatulangning av&lt;br&gt;
narkotika, försäljning av illegalt tillverkad&lt;br&gt;
alkohol till unga eller våld och hot på allmänna&lt;br&gt;
platser påverkar också i hög grad livskvaliteten&lt;br&gt;
och upplevelsen av trygghet liksom&lt;br&gt;
möjligheterna till positiv utveckling för enskilda&lt;br&gt;
bostads- och cityområden.&lt;br&gt;
Regeringen avser under hösten 2000 att&lt;br&gt;
återkomma till riksdagen med en&lt;br&gt;
lägesbeskrivning gällande det&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet, som tar sin&lt;br&gt;
utgångspunkt i det av regeringen år 1996&lt;br&gt;
beslutade nationella brottsförebyggande&lt;br&gt;
programmet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Närpolisreformen skall fullföljas och&lt;br&gt;
vidareutvecklas&lt;br&gt;
Närpolisreformen syftar till att medborgare i&lt;br&gt;
hela landet skall ha tillgång till en polis med lokal&lt;br&gt;
förankring, hög kompetens och tillräckliga&lt;br&gt;
resurser. Endast på det sättet skapas garantier för&lt;br&gt;
att brott och ordningsstörningar i ett område&lt;br&gt;
kan bekämpas uthålligt och med tillämpning av&lt;br&gt;
de bästa polisiära metoderna och kunskaperna.&lt;br&gt;
På sikt bör enligt regeringens mening polisen i&lt;br&gt;
närpolisområdena ansvara för all polisverksamhet&lt;br&gt;
som inte kräver speciell kompetens eller av andra&lt;br&gt;
skäl bör bedrivas centralt. En utvecklad närpolis-&lt;br&gt;
organisation skapar förutsättningar för ett&lt;br&gt;
förtroendefullt samarbete mellan polisväsendet&lt;br&gt;
och det övriga lokalsamhället i kampen mot&lt;br&gt;
brottsligheten.&lt;br&gt;
Ett grundläggande tema är satsningen på&lt;br&gt;
lokalt brottsförebyggande arbete. År 1996&lt;br&gt;
presenterade regeringen det nationella&lt;br&gt;
brottsförebyggande programmet Allas vårt&lt;br&gt;
ansvar. I programmet betonas att det lokala&lt;br&gt;
engagemanget är avgörande för ett effektivt&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete. Polisen har en viktig&lt;br&gt;
del i det arbetet.&lt;br&gt;
Det är ofta svårt att mäta och redovisa&lt;br&gt;
resultatet av brottsförebyggande arbete. Ett&lt;br&gt;
verkligt problemorienterat polisarbete&lt;br&gt;
förutsätter emellertid kartläggning,&lt;br&gt;
dokumentation, uppföljning och analys. I&lt;br&gt;
närpolisområdena skapas goda förutsättningar&lt;br&gt;
för ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete.&lt;br&gt;
Enligt regleringsbrevet för år 2000 skall varje&lt;br&gt;
polismyndighet utarbeta och dokumentera en&lt;br&gt;
brottsförebyggande strategi som kan ligga till&lt;br&gt;
grund för allt förebyggande polisarbete på lokal&lt;br&gt;
nivå. En viktig utgångspunkt för det arbetet är en&lt;br&gt;
analys av genomförd och pågående verksamhet.&lt;br&gt;
Närpolisreformen genomfördes under en tid&lt;br&gt;
då polisverksamheten präglades av besparingar&lt;br&gt;
och stora omorganisationer och innebar därför&lt;br&gt;
betydande påfrestningar på polisorganisationen.&lt;br&gt;
De frågor om resurs- och ansvarsfördelningen&lt;br&gt;
mellan närpolisen och övriga polisverksamheter&lt;br&gt;
som uppstod när reformen genomfördes är&lt;br&gt;
delvis ännu olösta. På flera håll i landet pågår&lt;br&gt;
försök med att integrera annan verksamhet av&lt;br&gt;
lokal natur, främst ingripandeverksamheten, med&lt;br&gt;
verksamheten i närpolisområdena. På så sätt kan&lt;br&gt;
planeringen underlättas och den problemorien-&lt;br&gt;
terade ansatsen breddas. Enligt regeringens&lt;br&gt;
mening bör denna utveckling intensifieras.&lt;br&gt;
Det är avgörande för hela polisväsendet att&lt;br&gt;
närpolisområdena nu får de resurser och den&lt;br&gt;
kompetens som behövs för att den verkligen&lt;br&gt;
skall bli basen i polisverksamheten. Det kräver&lt;br&gt;
insatser för kompetensutveckling och&lt;br&gt;
personaltillskott. De resurser som nu tillförs&lt;br&gt;
polisen gör det möjligt att åter öka antalet poliser&lt;br&gt;
så att svårigheter som beror på personalbrist på&lt;br&gt;
sikt kan undanröjas.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Stödet till och utvärderingar av det lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet skall öka&lt;br&gt;
Utgångspunkten för ett effektivt&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete är att alla goda krafter&lt;br&gt;
mobiliseras och tas tillvara i kampen mot&lt;br&gt;
brottsligheten. Rättsväsendets myndigheter och&lt;br&gt;
lagstiftningen skall i dessa frågor fungera som ett&lt;br&gt;
stöd för det engagemang som finns hos lokala&lt;br&gt;
myndigheter, organisationer, näringsliv och&lt;br&gt;
enskilda.&lt;br&gt;
Regeringen har tidigare valt att inte föreslå en&lt;br&gt;
skyldighet för kommuner att utarbeta lokala&lt;br&gt;
trygghetsplaner eller att inrätta lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande råd. Utgångspunkten bör i&lt;br&gt;
stället vara att de kommuner, som anser att&lt;br&gt;
åtgärder behöver vidtas för att minska&lt;br&gt;
brottsligheten och öka tryggheten, ser över&lt;br&gt;
möjligheterna att förebygga brott på lokal nivå&lt;br&gt;
utifrån en analys av problembilden och av vilka&lt;br&gt;
resurser som finns på lokal nivå.&lt;br&gt;
BRÅ har en central roll när det gäller att stödja&lt;br&gt;
lokalt brottsförebyggande arbete särskilt vad&lt;br&gt;
gäller kunskapsstöd och metodutveckling. BRÅ&lt;br&gt;
bidrar också till möjligheterna för lokala&lt;br&gt;
verksamheter att utbyta erfarenheter på lokal,&lt;br&gt;
regional och nationell nivå. För närvarande finns&lt;br&gt;
lokala brottsförebyggande råd i ca 175 av landets&lt;br&gt;
kommuner. Målsättningen är att ett sådant råd&lt;br&gt;
eller motsvarande skall finnas i två tredjedelar av&lt;br&gt;
landets kommuner.&lt;br&gt;
Effekten av olika åtgärder mot brott är en&lt;br&gt;
viktig fråga för framtiden. Under de närmaste&lt;br&gt;
åren kommer BRÅ:s verksamhet att i högre&lt;br&gt;
utsträckning inriktas på att genomföra&lt;br&gt;
utvärderingar av olika lokala brottsförebyggande&lt;br&gt;
projekt. Det är av avgörande betydelse för&lt;br&gt;
möjligheterna att förebygga brott att öka&lt;br&gt;
kunskapen inom detta område, både genom&lt;br&gt;
utvärderingar av nya verksamheter och genom&lt;br&gt;
att i ökad utsträckning lära av erfarenheter från&lt;br&gt;
andra länder. Sådan kunskap måste också ligga&lt;br&gt;
till grund för utvecklingen av polisens&lt;br&gt;
problemorienterade arbetssätt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det förebyggande arbetet i storstäderna utvecklas&lt;br&gt;
En, även i förhållande till befolkningen,&lt;br&gt;
oproportionerligt stor andel av brotten begås i&lt;br&gt;
storstäderna. Koncentrationen av människor,&lt;br&gt;
näringsliv och nöjen till dessa områden får till&lt;br&gt;
följd att såväl grövre och organiserad brottslighet&lt;br&gt;
som brott som t.ex. olaga hot, biltillgrepp,&lt;br&gt;
misshandel och skadegörelse liksom andra typer&lt;br&gt;
av ordningsstörningar är långt vanligare i&lt;br&gt;
storstadsområden än i övriga landet. Det gäller&lt;br&gt;
särskilt vissa bostadsområden i storstäderna och&lt;br&gt;
för cityområden.&lt;br&gt;
Den verksamhet som bedrivs för att förebygga&lt;br&gt;
och bekämpa brott och för att öka tryggheten&lt;br&gt;
hos enskilda skall i ökad utsträckning ta hänsyn&lt;br&gt;
till detta i planeringen av verksamheten. Det&lt;br&gt;
gäller såväl polisverksamheten som den&lt;br&gt;
brottsförebyggande verksamheten och stödet till&lt;br&gt;
den.&lt;br&gt;
Kommittén för brottsförebyggande arbete&lt;br&gt;
konstaterade att det är särskilt svårt att&lt;br&gt;
mobilisera invånare och kommundelar i sådana&lt;br&gt;
områden där brottsligheten är särskilt hög i ett&lt;br&gt;
förebyggande arbete. Det arbete som drivs av&lt;br&gt;
BRÅ, delvis inom ramen för regeringens&lt;br&gt;
storstadssatsning, är därför av stor vikt. I de&lt;br&gt;
kommuner och för de bostadsområden som är&lt;br&gt;
aktuella, med vilka regeringen ingår lokala&lt;br&gt;
utvecklingsavtal, skall det finnas en analys av&lt;br&gt;
brottsligheten som utgångspunkt för en strategi&lt;br&gt;
eller plan för hur brottsligheten i området skall&lt;br&gt;
minskas och tryggheten öka med hjälp av det&lt;br&gt;
ekonomiska stöd som regeringen bidrar med för&lt;br&gt;
utvecklingsavtalen. De lokala utvecklingsavtalen&lt;br&gt;
revideras årligen och i samband med det&lt;br&gt;
uppmärksammas hur brottsförebyggande&lt;br&gt;
insatser fortsättningsvis skall utvecklas i berörda&lt;br&gt;
kommuner.&lt;br&gt;
Den engångsvisa förstärkningen om 200&lt;br&gt;
miljoner kronor för år 1999 användes för att&lt;br&gt;
förstärka polismyndigheterna i&lt;br&gt;
storstadsregionerna. Regeringen följer noga&lt;br&gt;
utvecklingen av rättsväsendets arbete för att&lt;br&gt;
bekämpa och förebygga brott särskilt i dessa&lt;br&gt;
områden.&lt;br&gt;
Den brottsutredande verksamheten utvecklas i&lt;br&gt;
samarbete mellan polisen och åklagarväsendet&lt;br&gt;
Åklagare och polis skall samarbeta för att förbättra&lt;br&gt;
brottsutredningarna&lt;br&gt;
Att brottsutredningar genomförs snabbt,&lt;br&gt;
effektivt och med hög kvalitet är grundläggande&lt;br&gt;
ur ett medborgarperspektiv. Polisväsendet skall&lt;br&gt;
ha förmåga att med hög kvalitet utreda såväl&lt;br&gt;
svåra och komplicerade ärenden som den stora&lt;br&gt;
massan av enkla och medelsvåra brott. Det är&lt;br&gt;
givetvis polisväsendet som ansvarar för att dess&lt;br&gt;
personal har hög kompetens, ändamålsenliga&lt;br&gt;
arbetsmetoder och effektiva hjälpmedel för att&lt;br&gt;
utreda brott. Brottsutredningsverksamheten är&lt;br&gt;
emellertid en för åklagarväsendet och polisen&lt;br&gt;
gemensam uppgift och myndigheterna är&lt;br&gt;
beroende av varandra för att verksamheten skall&lt;br&gt;
kunna utvecklas och förbättras.&lt;br&gt;
Riksåklagaren har uttalat oro över&lt;br&gt;
utvecklingen av polisens brottsutredande&lt;br&gt;
verksamhet och pekat på att möjligheterna att&lt;br&gt;
klara upp brott minskat väsentligt under hela&lt;br&gt;
1990-talet. Enligt Riksåklagaren är situationen&lt;br&gt;
helt oacceptabel från kriminalpolitisk&lt;br&gt;
utgångspunkt.&lt;br&gt;
Också Justitieombudsmannen,&lt;br&gt;
Justitiekanslern, Riksdagens revisorer och&lt;br&gt;
Granskningskommissionen i anledning av&lt;br&gt;
brottsutredningen efter mordet på Olof Palme&lt;br&gt;
har pekat på brister och oklarheter i&lt;br&gt;
brottsutredningssystemet (se avsnitt 4.6.1).&lt;br&gt;
Kritiken avser bl.a. långa handläggningstider,&lt;br&gt;
låg uppklaring, oklar ansvarsfördelning mellan&lt;br&gt;
åklagare och polis, tillsynen över utredningarna,&lt;br&gt;
hanteringen av internutredningar och&lt;br&gt;
kompetensförsörjningen.&lt;br&gt;
Riksdagen har tillkännagivit att regeringen bör&lt;br&gt;
låta utreda frågan om ett oberoende organ för&lt;br&gt;
tillsyn av polisens och åklagarnas&lt;br&gt;
förundersökningsarbete. Riksdagen har också&lt;br&gt;
tillkännagivit att regeringen bör se över frågan&lt;br&gt;
om en specialisering av utredningsverksamheten&lt;br&gt;
inom närpolisen (bet. 1999/2000:JuU11, rskr.&lt;br&gt;
1999/2000:211). Regeringen avser därför att&lt;br&gt;
inom kort besluta om en översyn av&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamheten.&lt;br&gt;
Det är samtidigt viktigt att Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
och Riksåklagaren fortsätter att tillsammans&lt;br&gt;
analysera utredningsprocessen och utifrån ett&lt;br&gt;
helhetsperspektiv se över kompetensförsörjning,&lt;br&gt;
organisation och utredningsrutiner.&lt;br&gt;
Myndigheternas iakttagelser och slutsatser inom&lt;br&gt;
ramen för den samordnade&lt;br&gt;
inspektionsverksamheten är en viktig&lt;br&gt;
kunskapskälla.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Åklagarrollen i brottsutredningar&lt;br&gt;
Det utvecklingsarbete som inleddes med&lt;br&gt;
åklagarreformen år 1996 har medfört&lt;br&gt;
genomgripande förändringar i åklagarväsendets&lt;br&gt;
organisation samt en renodling av&lt;br&gt;
ledningsfunktioner och brottsbeivrande&lt;br&gt;
verksamhet. Det är nu angeläget att&lt;br&gt;
åklagarväsendet ytterligare förstärker och&lt;br&gt;
utvecklar åklagarrollen samt finner optimala&lt;br&gt;
former för samverkan med polisen och för&lt;br&gt;
ansvarsfördelningen mellan åklagare och polis.&lt;br&gt;
En sådan utveckling är nödvändig för att&lt;br&gt;
säkerställa en snabbare och effektivare&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamhet.&lt;br&gt;
I detta ligger bl.a. att Riksåklagaren i nära&lt;br&gt;
samverkan med Rikspolisstyrelsen förstärker och&lt;br&gt;
vidareutvecklar de gemensamma insatserna för&lt;br&gt;
att förbättra utredningsverksamheten. Särskilt&lt;br&gt;
angeläget är det att samarbetet på lokal nivå&lt;br&gt;
ytterligare förbättras. En verksamhetsutveckling&lt;br&gt;
på den nivån är naturlig och rationell med hänsyn&lt;br&gt;
till att i princip all brottsbeivrande verksamhet&lt;br&gt;
sedan år 1996 är koncentrerad till de 38&lt;br&gt;
åklagarkamrarna som är lokaliserade över hela&lt;br&gt;
landet. Genom handledning och fördjupat&lt;br&gt;
samarbete kan åklagarna medverka i polisens&lt;br&gt;
insatser för en bättre utredningsverksamhet,&lt;br&gt;
framför allt vid närpolisen. På sikt bör ett sådant&lt;br&gt;
samarbete också leda till förbättringar när det&lt;br&gt;
gäller utredningar av den mera kvalificerade&lt;br&gt;
kriminaliteten.&lt;br&gt;
Enligt regeringens bedömning visar&lt;br&gt;
utvecklingsprojekten för snabbare hantering av&lt;br&gt;
brottmålsärenden att stora effektivitetsvinster&lt;br&gt;
kan uppnås med förhållandevis enkla medel, t.ex.&lt;br&gt;
en ökad administrativ samordning. Därför anser&lt;br&gt;
regeringen att det är angeläget att rättsväsendets&lt;br&gt;
myndigheter vidareutvecklar sina insatser för att&lt;br&gt;
för att förbättra samordningen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det internationella samarbetet skall förbättras&lt;br&gt;
De brottsbekämpande myndigheterna i de olika&lt;br&gt;
länderna skall på ett snabbt och effektivt sätt&lt;br&gt;
kunna angripa den gränsöverskridande&lt;br&gt;
brottsligheten. Regeringen fäster stor vikt vid att&lt;br&gt;
utvecklingen av nya instrument och metoder för&lt;br&gt;
att förstärka det rättsliga samarbetet över&lt;br&gt;
gränserna fortsätter. Det är också nödvändigt att&lt;br&gt;
åklagarväsendet organiseras på ett sätt som&lt;br&gt;
främjar en effektiv bekämpning av&lt;br&gt;
gränsöverskridande brottslighet. Åklagarna har&lt;br&gt;
en ledande och viktig roll i sådana&lt;br&gt;
brottsutredningar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kompetensen inom åklagarväsendet skall vara hög&lt;br&gt;
För en aktiv och skicklig&lt;br&gt;
förundersökningsledning i kvalificerade&lt;br&gt;
utredningar om t.ex. miljöbrottslighet eller grov&lt;br&gt;
organiserad brottslighet är det nödvändigt att&lt;br&gt;
åklagarna har en hög kompetensnivå.&lt;br&gt;
Kvalificerad och fortlöpande utbildning för&lt;br&gt;
åklagare och andra personalkategorier inom&lt;br&gt;
åklagarväsendet är också en förutsättning för att&lt;br&gt;
åklagarna skall kunna fungera som stöd för&lt;br&gt;
närpolisens bekämpning av enklare och&lt;br&gt;
medelsvåra brott.&lt;br&gt;
Kampen mot den allvarligaste brottsligheten&lt;br&gt;
All brottslighet skall bekämpas. Utgångspunkten&lt;br&gt;
är självklar och nödvändig för att respekten för&lt;br&gt;
lagstiftningen skall kunna upprätthållas.&lt;br&gt;
Samhället skall stå fast vid de värderingar som&lt;br&gt;
ligger till grund för att vissa förfaranden är&lt;br&gt;
straffbelagda. Rättsväsendet skall ha beredskap&lt;br&gt;
att ingripa mot brott på det sätt som är&lt;br&gt;
föreskrivet i lagstiftningen.&lt;br&gt;
Rättsväsendets samlade resurser skall användas&lt;br&gt;
på ett medvetet sätt och med utgångspunkt i en&lt;br&gt;
helhetssyn på de åtgärder som bör vidtas för att&lt;br&gt;
uppnå de kriminalpolitiska målen. Det innebär&lt;br&gt;
att åtgärder mot allvarlig brottslighet eller annan&lt;br&gt;
brottslighet som leder till stor skada i många fall&lt;br&gt;
ges en förhållandevis stor del av de samlade&lt;br&gt;
resurserna. Till denna typ av brott hör&lt;br&gt;
våldsbrottslighet, narkotikabrott och ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet inklusive miljöbrott. Andra exempel&lt;br&gt;
på brottslighet som även fortsättningsvis ägnas&lt;br&gt;
särskild uppmärksamhet är grov organiserad&lt;br&gt;
brottslighet och brott som riktar sig mot särskilt&lt;br&gt;
utsatta personer eller grupper.&lt;br&gt;
Arbetet med att utforma förslag om buggning&lt;br&gt;
och andra reformer av de hemliga tvångsmedlen&lt;br&gt;
fortsätter. Avsikten med arbetet är att förbättra&lt;br&gt;
rättsstatens möjligheter att ingripa mot den&lt;br&gt;
allvarligaste brottsligheten.&lt;br&gt;
De mycket allvarliga brott som under 1999&lt;br&gt;
begicks mot polismän och journalister&lt;br&gt;
aktualiserade frågan om rättsväsendets&lt;br&gt;
förutsättningar att motverka angrepp mot&lt;br&gt;
centrala samhälleliga funktioner. Myndigheterna&lt;br&gt;
inom rättsväsendet skall därför ägna stor kraft åt&lt;br&gt;
att samla kunskap om brottslighet av detta slag&lt;br&gt;
och använda den kunskapen för att effektivare&lt;br&gt;
förebygga och utreda sådan samhällsfarlig&lt;br&gt;
kriminalitet.&lt;br&gt;
Samtliga myndigheter har fått regeringens&lt;br&gt;
uppdrag att säkerställa att rättsväsendets personal&lt;br&gt;
har god kunskap såväl om grunden för rasistiska,&lt;br&gt;
främlingsfientliga och homofobiska brott som&lt;br&gt;
om situationen för de grupper som utsätts för&lt;br&gt;
sådana brott.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Våldsbrott&lt;br&gt;
Utvecklingen av den anmälda våldsbrottsligheten&lt;br&gt;
är oroande. Antalet anmälda våldsbrott ökade&lt;br&gt;
kraftigt under den första delen av 1990-talet.&lt;br&gt;
Ökningen dämpades senare något och minskade&lt;br&gt;
under 1996. Under de senaste åren har dock de&lt;br&gt;
anmälda våldsbrotten återigen ökat med några&lt;br&gt;
procent. Det är möjligt att den statistiska&lt;br&gt;
ökningen inte motsvaras av någon faktisk ökning&lt;br&gt;
av våldsbrottsligheten. Det är troligt att ökade&lt;br&gt;
insatser för att bekämpa våldsbrottsligheten&lt;br&gt;
också leder till att fler våldsbrott anmäls även när&lt;br&gt;
det gäller våld på allmänna platser, inte bara&lt;br&gt;
sådant våld som begås mellan nära bekanta på&lt;br&gt;
privata platser.&lt;br&gt;
En av de viktigaste uppgifterna för samhället&lt;br&gt;
är att förhindra att människor utsätts för&lt;br&gt;
våldsbrott. Särskild uppmärksamhet skall därför&lt;br&gt;
även fortsättningsvis ägnas åt att förebygga och&lt;br&gt;
bekämpa våldsbrott. För att motverka våld i&lt;br&gt;
städernas citykärnor, i anslutning till krogar och&lt;br&gt;
nöjesetablissemang och annars på allmänna&lt;br&gt;
platser är polisens resursanvändning och&lt;br&gt;
arbetssätt av avgörande betydelse. Fortsatta&lt;br&gt;
åtgärder som särskilt är inriktade på detta är&lt;br&gt;
nödvändiga, liksom en anpassning av polisens&lt;br&gt;
arbetstider till brottslighetens fördelning i tid,&lt;br&gt;
alltså ett problemorienterat arbetssätt.&lt;br&gt;
Av stor betydelse är också sådana insatser som&lt;br&gt;
kan vidtas på det lokala planet. Det handlar&lt;br&gt;
framför allt om planeringen av bostads- och&lt;br&gt;
cityområden, utskänkningstillstånd, krav på&lt;br&gt;
nöjesetablissemang och andra sådana åtgärder&lt;br&gt;
som kommunerna förfogar över. Det kan också&lt;br&gt;
handla om att det skall finnas attraktiva&lt;br&gt;
fritidsalternativ för ungdomar och yngre vuxna i&lt;br&gt;
de områden de bor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Våld mot kvinnor&lt;br&gt;
En stor del av våldet i samhället begås i hemmen&lt;br&gt;
mot personer som har en nära relation till&lt;br&gt;
gärningsmannen. Offret för sådant våld är ofta&lt;br&gt;
en kvinna eller ett barn och det är ofta en man&lt;br&gt;
som är gärningsman. För att bekämpa&lt;br&gt;
våldsbrottslighet av detta slag är behovet av&lt;br&gt;
myndighetssamarbete, liksom samverkan med&lt;br&gt;
frivilligorganisationerna, uppenbart.&lt;br&gt;
Under 1997 gav regeringen flera myndigheter&lt;br&gt;
inom rättsväsendet i uppdrag att vidta olika typer&lt;br&gt;
av åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor&lt;br&gt;
och för att ge kvinnor som utsatts för våld ett&lt;br&gt;
bättre bemötande. Under 1998 beslutade&lt;br&gt;
riksdagen enligt regeringens förslag om ny och&lt;br&gt;
skärpt lagstiftning.&lt;br&gt;
För att dessa åtgärder skall få genomslag krävs&lt;br&gt;
ett långsiktigt och metodiskt arbete, byggt på&lt;br&gt;
kunskap. De redovisningar av&lt;br&gt;
myndighetsuppdragen, som lämnas till&lt;br&gt;
regeringen används av en arbetsgrupp inom&lt;br&gt;
Regeringskansliet som underlag i det fortsatta&lt;br&gt;
arbetet. Under år 2000 kommer en internationell&lt;br&gt;
forskarkonferens att hållas för att belysa effekten&lt;br&gt;
av olika behandlingsmetoder för män som dömts&lt;br&gt;
för våld mot kvinnor.&lt;br&gt;
Metoderna för att bedöma risk- och hotbilder&lt;br&gt;
inom polisverksamheten utvecklas och prövas&lt;br&gt;
för närvarande på några håll i landet i nära&lt;br&gt;
samarbete med vetenskaplig expertis.&lt;br&gt;
Målsättningen är att minska risken för att&lt;br&gt;
kvinnor utsätts för upprepat våld genom att&lt;br&gt;
polisen bättre skall kunna bedöma vilka&lt;br&gt;
skyddsåtgärder som behöver vidtas i det&lt;br&gt;
individuella fallet.&lt;br&gt;
Åklagarmyndigheterna har upprättat särskilda&lt;br&gt;
åtgärdsprogram som har inriktats på ökad&lt;br&gt;
kunskapsbildning, samarbete med polisen för att&lt;br&gt;
utveckla bättre utredningsmetoder, snabbare&lt;br&gt;
lagföring och ökad samverkan med socialtjänsten&lt;br&gt;
m.fl. för att kunna ge ett bättre stöd till kvinnor&lt;br&gt;
som utsatts för våld. Riksåklagaren samverkar&lt;br&gt;
också med Rikspolisstyrelsen för att förbättra&lt;br&gt;
arbetet att besluta om och följa upp&lt;br&gt;
besöksförbud.&lt;br&gt;
Inom Justitiedepartementet övervägs för&lt;br&gt;
närvarande de rättsliga förutsättningarna för&lt;br&gt;
elektronisk övervakning vid brott mot ett&lt;br&gt;
besöksförbud.&lt;br&gt;
Regeringen avser att under år 2001 driva arbetet&lt;br&gt;
vidare när det gäller kampen mot sexualbrott.&lt;br&gt;
Den parlamentariska kommitté som regeringen&lt;br&gt;
tillsatte 1998 för att göra en översyn av&lt;br&gt;
bestämmelserna om sexualbrott, skall avlämna&lt;br&gt;
sitt betänkande i februari 2001. Utgångspunkten&lt;br&gt;
för kommitténs arbete är att göra skyddet för&lt;br&gt;
den sexuella integriteten så heltäckande som&lt;br&gt;
möjligt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brott mot barn&lt;br&gt;
FN:s barnkonvention skall efterlevas och&lt;br&gt;
övergrepp mot barn bekämpas med kraft. Den&lt;br&gt;
polisanmälda misshandeln mot barn har mer än&lt;br&gt;
fyrdubblats sedan början av 1980-talet. Det är&lt;br&gt;
bakgrunden till att regeringen 1998 tillsatte en&lt;br&gt;
parlamentarisk kommitté för att utreda frågan&lt;br&gt;
om barnmisshandel och därmed&lt;br&gt;
sammanhängande frågor. Det är regeringens&lt;br&gt;
målsättning att utredningens arbete skall bidra&lt;br&gt;
till att skapa bättre förutsättningar för att hindra&lt;br&gt;
att barn misshandlas, effektivare samverkan&lt;br&gt;
mellan de verksamheter som skall utreda&lt;br&gt;
barnmisshandel, bättre kunskaper hos berörda&lt;br&gt;
yrkesgrupper och ökade möjligheter till stöd och&lt;br&gt;
hjälp till berörda.&lt;br&gt;
I ett delbetänkande om brottsutredningarna i&lt;br&gt;
barnmisshandelsärenden konstaterar&lt;br&gt;
utredningen att det går att förbättra&lt;br&gt;
handläggningen av barnmisshandelsärenden hos&lt;br&gt;
polis och åklagare. Förslagen remissbehandlas för&lt;br&gt;
närvarande. Kommittén skall slutredovisa sitt&lt;br&gt;
uppdrag senast den 31 mars 2001. Mot bakgrund&lt;br&gt;
av all den information och nya kunskap som&lt;br&gt;
kommer att finnas tillgänglig under 2001&lt;br&gt;
kommer regeringen att överväga ytterligare&lt;br&gt;
åtgärder för att förebygga att barn utsätts för&lt;br&gt;
brott och stärka skyddet för de barn som ändå&lt;br&gt;
utsatts. Barn som offer kommer att&lt;br&gt;
uppmärksammas särskilt i den proposition om&lt;br&gt;
brottsoffer som regeringen avser överlämna till&lt;br&gt;
riksdagen under hösten 2000.&lt;br&gt;
Riksdagen har på förslag från regeringen&lt;br&gt;
beslutat att införa en möjlighet att förordna en&lt;br&gt;
särskild företrädare för barn i vissa fall.&lt;br&gt;
Möjligheten finns sedan 1 januari 2000. Syftet är&lt;br&gt;
att stärka barnets rätt, förebygga fortsatt&lt;br&gt;
brottslighet och underlätta utredning och&lt;br&gt;
lagföring i fall där en vårdnadshavare eller annan&lt;br&gt;
närstående misstänks för brott mot ett barn.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brott med rasistiska eller främlingsfientliga,&lt;br&gt;
antisemitiska och homofobiska inslag&lt;br&gt;
Respekten för alla människors lika värde är&lt;br&gt;
grundläggande i en demokrati. Diskriminering&lt;br&gt;
och brottsliga angrepp mot personer på grund av&lt;br&gt;
deras ursprung eller sexuella läggning innebär ett&lt;br&gt;
angrepp på denna grundläggande utgångspunkt.&lt;br&gt;
Rasistiska eller främlingsfientliga,&lt;br&gt;
antisemitiska och homofobiska brott skall&lt;br&gt;
förebyggas och bemötas med kraftfulla åtgärder.&lt;br&gt;
Samarbetet mellan Säkerhetspolisen och den&lt;br&gt;
öppna polisen på detta område har varit positivt&lt;br&gt;
och utvecklas vidare.&lt;br&gt;
Ett sätt att motverka brott med rasistiska eller&lt;br&gt;
främlingsfientliga, antisemitiska och&lt;br&gt;
homofobiska inslag och för att minimera de&lt;br&gt;
skador de ger upphov till är att säkerställa att de&lt;br&gt;
som arbetar inom rättsväsendet har god kunskap&lt;br&gt;
såväl om grunden för rasism eller&lt;br&gt;
främlingsfientlighet, antisemitism och homofobi&lt;br&gt;
som om situationen för de grupper som utsätts&lt;br&gt;
för sådana brott.&lt;br&gt;
Den kunskapen kan också motverka de&lt;br&gt;
fördomar som kan finnas om grupper som&lt;br&gt;
utsätts för sådana brott. En förbättrad&lt;br&gt;
grundutbildning och ökad fortbildning i dessa&lt;br&gt;
frågor bör kunna medverka till ökad samverkan&lt;br&gt;
mellan rättsväsendets myndigheter, liksom också&lt;br&gt;
förbättrad metodutveckling för att förebygga&lt;br&gt;
och bekämpa denna brottslighet. Regeringen har&lt;br&gt;
gett samtliga myndigheter inom rättsväsendet i&lt;br&gt;
uppdrag att garantera att personalen har god&lt;br&gt;
kunskap på dessa områden.&lt;br&gt;
Riksåklagaren beslutade i december 1999 om&lt;br&gt;
ett omfattande och ambitiöst handlingsprogram&lt;br&gt;
för att bekämpa brott med rasistiska eller&lt;br&gt;
främlingsfientliga motiv.&lt;br&gt;
För att bland annat samordna den kunskap&lt;br&gt;
som finns på det lokala planet om hur rasism,&lt;br&gt;
främlingsfientlighet och etnisk diskriminering&lt;br&gt;
uppstår, utvecklas och kan bekämpas har&lt;br&gt;
regeringen gett Integrationsverket i uppdrag att&lt;br&gt;
upprätta en kunskapsbank.&lt;br&gt;
I kunskapsbanken skall sådan information&lt;br&gt;
kunna samlas och vara lätt tillgänglig för olika&lt;br&gt;
typer av användare. Integrationsverket har också&lt;br&gt;
fått i uppdrag att, i samarbete med Svenska&lt;br&gt;
kommunförbundet, inrätta en&lt;br&gt;
rådgivningsverksamhet för kommuner där man&lt;br&gt;
har problem med denna typ av företeelser.&lt;br&gt;
På regeringens uppdrag pågår arbete för att&lt;br&gt;
överväga förändringar i lagstiftningen. Den&lt;br&gt;
kommitté, som har till uppgift att överväga en&lt;br&gt;
kriminalisering av aktivt deltagande i en&lt;br&gt;
organisation som sysslar med brottslig&lt;br&gt;
verksamhet, skall också överväga andra frågor&lt;br&gt;
som rör brottslighet med rasistiska inslag.&lt;br&gt;
Kommittén skall också överväga frågan om att&lt;br&gt;
straffbelägga hets mot homosexuella. Arbetet&lt;br&gt;
skall redovisas senast i oktober 2000.&lt;br&gt;
I juni 1999 tillsatte regeringen en utredning för&lt;br&gt;
att se över lagstiftningen om olaga&lt;br&gt;
diskriminering och tillämpningen av den. Syftet&lt;br&gt;
med utredningen är att åstadkomma en&lt;br&gt;
lagstiftning och en tillämpning av den som utgör&lt;br&gt;
ett effektivt medel mot diskriminering.&lt;br&gt;
Utredningen skall redovisa sitt arbete senast i&lt;br&gt;
april 2001.&lt;br&gt;
Även i internationella fora, bl.a. i EU och i&lt;br&gt;
FN, arbetar Sverige aktivt för att motverka&lt;br&gt;
rasism, främlingsfientlighet och diskriminering.&lt;br&gt;
En central uppgift för rättsväsendet är alltså&lt;br&gt;
och kommer också i framtiden att vara att&lt;br&gt;
fortsätta att utveckla metoderna för hur brott av&lt;br&gt;
dessa slag förebyggs och bekämpas och hur de&lt;br&gt;
som utsatts för sådana brott bemöts.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Narkotikabrott&lt;br&gt;
Missbruk av narkotika är en starkt bidragande&lt;br&gt;
orsak till förekomsten av brott och otrygghet i&lt;br&gt;
samhället. Vid sidan av den brottslighet som är&lt;br&gt;
förknippad med själva hanteringen av&lt;br&gt;
narkotikan, skapar missbruket och den illegala&lt;br&gt;
handeln annan kriminalitet. Att utveckla och&lt;br&gt;
förstärka de brotts- och drogförebyggande&lt;br&gt;
insatserna, särskilt bland ungdomar, samt i övrigt&lt;br&gt;
bekämpa narkotikabrottsligheten är därför en av&lt;br&gt;
de viktigaste kriminalpolitiska prioriteringarna.&lt;br&gt;
Regeringen tillkallade 1998 en&lt;br&gt;
narkotikakommission som skall utvärdera&lt;br&gt;
samhällets narkotikapolitiska insatser och föreslå&lt;br&gt;
effektiviseringar av narkotikapolitiken.&lt;br&gt;
Översynen skall omfatta såväl lagstiftningen på&lt;br&gt;
området som samhällets åtgärder i övrigt.&lt;br&gt;
Uppdraget skall redovisas före utgången av år&lt;br&gt;
2000. BRÅ har utvärderat kriminaliseringen av&lt;br&gt;
eget bruk av narkotika, som trädde i kraft 1988.&lt;br&gt;
Resultatet kommer att redovisas under hösten&lt;br&gt;
2000.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den ekonomiska brottsligheten&lt;br&gt;
Den ekonomiska brottsligheten, inklusive den&lt;br&gt;
IT-relaterade brottsligheten, berör stora&lt;br&gt;
samhälleliga värden och drabbar det allmänna,&lt;br&gt;
näringslivet och enskilda människor. Under de&lt;br&gt;
senaste decennierna har många former av&lt;br&gt;
komplicerad och samhällsfarlig ekonomisk&lt;br&gt;
kriminalitet utvecklats. Ofta begås sådana brott&lt;br&gt;
inom en näringsverksamhet. Det finns också ett&lt;br&gt;
samband mellan ekonomisk brottslighet och&lt;br&gt;
annan grov organiserad brottslighet. Det blir allt&lt;br&gt;
vanligare att ekonomiska brottslighet är&lt;br&gt;
gränsöverskridande. Den drar då ofta nytta av&lt;br&gt;
skillnader i nationell lagstiftning och av&lt;br&gt;
myndigheternas svårigheter att samarbeta&lt;br&gt;
effektivt över gränserna.&lt;br&gt;
Statsmakterna har under de senaste åren&lt;br&gt;
väsentligt förstärkt insatserna mot denna typ av&lt;br&gt;
kriminalitet. Utvecklingen av&lt;br&gt;
myndighetssamarbete, arbetsmetoder och&lt;br&gt;
kompetens är några av hörnstenarna i&lt;br&gt;
regeringens strategi mot ekonomisk brottslighet.&lt;br&gt;
I strategin ingår också framtagandet av ny och&lt;br&gt;
bättre lagstiftning. Det pågår ett stort antal&lt;br&gt;
projekt på det området.&lt;br&gt;
Det är problematiskt att den svenska&lt;br&gt;
forskningen i frågor om brott och åtgärder mot&lt;br&gt;
brott är så begränsad. Det gäller även&lt;br&gt;
grundforskningen och tillgången på&lt;br&gt;
forskarutbildad personal inom rättsväsendet. I&lt;br&gt;
fråga om den ekonomiska brottsligheten är det&lt;br&gt;
särskilt problematiskt eftersom den är så&lt;br&gt;
komplex. BRÅ tillfördes därför i&lt;br&gt;
budgetpropositionen för år 1998 resurser för att&lt;br&gt;
under tre år bygga upp och initiera forskning om&lt;br&gt;
ekonomisk brottslighet inklusive miljöbrott. En&lt;br&gt;
treårsperiod är emellertid enligt regeringens&lt;br&gt;
bedömning alltför kort för att kunna generera&lt;br&gt;
bestående resultat i form av uppbyggd&lt;br&gt;
forskarkompetens och ett intresse för frågan i&lt;br&gt;
forskningssamhället. Särskilda medel för att&lt;br&gt;
bygga upp forskningen om ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet inklusive miljöbrott (med särskild&lt;br&gt;
inriktning på att ta fram förslag till åtgärder)&lt;br&gt;
tillförs därför BRÅ över tilläggsbudget.&lt;br&gt;
Inrättandet av Ekobrottsmyndigheten har&lt;br&gt;
skapat goda strategiska förutsättningar för en&lt;br&gt;
effektivare ekobrottsbekämpning i hela landet.&lt;br&gt;
Myndigheten har en viktig nationell&lt;br&gt;
samordningsfunktion när det gäller&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpning. Därför är det angeläget&lt;br&gt;
att myndigheten långsiktigt och metodiskt&lt;br&gt;
vidareutvecklar de nationella stabsfunktionerna&lt;br&gt;
bl.a. för att kunna förbättra samordningen av de&lt;br&gt;
samlade insatserna mot ekobrottsligheten.&lt;br&gt;
Myndigheten skall vidareutveckla och&lt;br&gt;
förstärka bekämpningen av den kvalificerade,&lt;br&gt;
omfattande och gränsöverskridande ekonomiska&lt;br&gt;
brottsligheten.&lt;br&gt;
Eftersom det är en grundläggande uppgift för&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten att tidigt upptäcka eller&lt;br&gt;
förhindra ekonomisk brottslighet är det också&lt;br&gt;
viktigt att myndigheten förbättrar den&lt;br&gt;
brottsförebyggande verksamheten på såväl&lt;br&gt;
central som lokal nivå.&lt;br&gt;
För att säkerställa Ekobrottsmyndighetens&lt;br&gt;
funktion som ett kompetens- och&lt;br&gt;
kunskapscentrum är det avgörande att&lt;br&gt;
myndigheten har en fortsatt hög ambitionsnivå&lt;br&gt;
när det gäller avancerad utbildning och&lt;br&gt;
kompetensutveckling.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Miljöbrott&lt;br&gt;
En effektiv bekämpning av brott mot miljön är&lt;br&gt;
avgörande för en ekologisk hållbar utveckling.&lt;br&gt;
Den nya miljöbrottsorganisationen skall därför&lt;br&gt;
ha en hög beredskap och tillräckliga&lt;br&gt;
utredningsresurser. Det är en svår och&lt;br&gt;
omfattande uppgift för åklagar- och&lt;br&gt;
polisorganisationerna att utveckla och&lt;br&gt;
effektivisera miljöbrottsbekämpningen. Därför&lt;br&gt;
är det tillfredsställande att myndigheterna har&lt;br&gt;
nått en god bit på vägen när det gäller att säkra&lt;br&gt;
kompetens, kapacitet och kontinuitet i kampen&lt;br&gt;
mot miljöbrott. Att det finns åklagare och&lt;br&gt;
poliser med specialistkompetens på&lt;br&gt;
miljöområdet är en grundförutsättning för en&lt;br&gt;
positiv verksamhetsutveckling.&lt;br&gt;
En effektivare miljöbrottsbekämpning&lt;br&gt;
förutsätter också att polis, åklagare och&lt;br&gt;
tillsynsmyndigheter samordnar sitt arbete och&lt;br&gt;
samarbetar i såväl konkreta ärenden som&lt;br&gt;
strategiska frågor. Den centrala&lt;br&gt;
miljöbrottsenheten hos Riksåklagaren är viktig&lt;br&gt;
för samordningen av de nationella insatserna på&lt;br&gt;
miljöområdet och som stöd i omfattande och&lt;br&gt;
kvalificerade miljöbrottsärenden.&lt;br&gt;
Riksåklagaren har tagit initiativ till bildandet&lt;br&gt;
av Miljöbrottsrådet. Enligt regeringens&lt;br&gt;
uppfattning kommer ett sådant centralt forum&lt;br&gt;
för bl.a. informationsutbyte och&lt;br&gt;
myndighetssamverkan att gynna de framtida&lt;br&gt;
insatserna mot miljöbrott.&lt;br&gt;
En polis för 2000-talet   förändringsarbetet skall&lt;br&gt;
fortsätta&lt;br&gt;
Under det senaste decenniet har polisväsendet&lt;br&gt;
genomgått stora förändringar.&lt;br&gt;
Sammantaget har dessa förändringar medfört&lt;br&gt;
nya strukturer och ny organisation, ändrade&lt;br&gt;
arbetsmetoder, behov av kompetensutveckling&lt;br&gt;
och ökade krav på samverkan. Rationaliseringar&lt;br&gt;
och besparingar har lett till att såväl polispersonal&lt;br&gt;
som övriga anställda minskat i antal.&lt;br&gt;
För att upprätthålla medborgarnas förtroende&lt;br&gt;
för polisen är, som redan framgått, insatser inom&lt;br&gt;
framför allt två områden avgörande under de&lt;br&gt;
närmaste åren. Dels skall närpolisreformen&lt;br&gt;
fullföljas och vidareutvecklas. Dels skall&lt;br&gt;
brottsutredningarna på alla nivåer bli snabbare&lt;br&gt;
och säkrare, så att lagföringen ökar och tiden&lt;br&gt;
mellan brott och påföljd blir så kort som möjligt.&lt;br&gt;
För att dessa insatser skall bli möjliga krävs&lt;br&gt;
betydande personalförstärkningar, en&lt;br&gt;
systematisk satsning på kompetensutveckling&lt;br&gt;
samt en utveckling av samarbetet med andra&lt;br&gt;
myndigheter inom och utom rättsväsendet. Den&lt;br&gt;
nya grundutbildningen för poliser är avgörande&lt;br&gt;
för att polisen skall kunna svara mot 2000-talets&lt;br&gt;
krav.&lt;br&gt;
Vid sidan av dessa satsningar skall&lt;br&gt;
polisväsendet redan i år vidta de åtgärder som&lt;br&gt;
krävs för att förstärka gränskontrollen till den&lt;br&gt;
nivå som behövs för Sveriges operativa inträde i&lt;br&gt;
Schengensamarbetet.&lt;br&gt;
Även i framtiden ställs det således stora krav&lt;br&gt;
på polismyndigheterna såväl när det gäller att&lt;br&gt;
skapa en organisation som är anpassad till&lt;br&gt;
verksamhetens krav och förutsättningar som när&lt;br&gt;
det gäller att disponera resurserna på ett effektivt&lt;br&gt;
sätt. Det är Rikspolisstyrelsen som har den&lt;br&gt;
viktiga uppgiften att stödja och samordna det&lt;br&gt;
arbetet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Professionellt polisarbete är alltid&lt;br&gt;
problemorienterat&lt;br&gt;
Allt polisarbete skall vara problemorienterat. Det&lt;br&gt;
innebär att det skall utgå från professionell&lt;br&gt;
kunskap och analys. Verksamheten skall också&lt;br&gt;
utformas och dokumenteras så att den&lt;br&gt;
kontinuerligt bidrar till den kunskap som finns&lt;br&gt;
om faktorer som orsakar eller förebygger brott&lt;br&gt;
och ordningsstörningar. Det problemorienterade&lt;br&gt;
polisarbetet inriktas på att i första hand&lt;br&gt;
förebygga brott. Insatserna tar sin utgångspunkt&lt;br&gt;
i en kartläggning och analys av problembilden.&lt;br&gt;
Åtgärderna dokumenteras och utvärderas och&lt;br&gt;
arbetet anpassas kontinuerligt efter vad&lt;br&gt;
utvärderingarna visar. Ett sådant arbetssätt höjer&lt;br&gt;
organisationens kompetens och förbättrar de&lt;br&gt;
långsiktiga effekterna av polisarbetet. Båda&lt;br&gt;
faktorerna är viktiga för att öka personalens&lt;br&gt;
tillfredsställelse i arbetet.&lt;br&gt;
Arbetsförhållandena inom polisväsendet skall&lt;br&gt;
uppmuntra till ett långsiktigt problemorienterat&lt;br&gt;
arbetssätt. Behovet av god arbetsledning och&lt;br&gt;
styrning av verksamheten är särskilt stort på&lt;br&gt;
detta område.&lt;br&gt;
Många myndigheter har på senare tid valt att&lt;br&gt;
bredda och förbättra sin kompetens genom att&lt;br&gt;
anställa analytiker, statistiker och andra experter.&lt;br&gt;
Sådan kompetens är ett viktigt stöd i arbetet med&lt;br&gt;
att systematisera och behandla den stora kunskap&lt;br&gt;
som finns inom och utom polisväsendet om&lt;br&gt;
individer och faktorer som orsakar brott.&lt;br&gt;
Experterna kan också öka kompetensen hos&lt;br&gt;
övrig personal och utgöra en resurs i det vidare&lt;br&gt;
utvecklingsarbetet på central nivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sverige skall inträda i det operativa&lt;br&gt;
Schengensamarbetet. Övrigt internationellt&lt;br&gt;
samarbete skall förstärkas&lt;br&gt;
Sveriges målsättning att bli operativ medlem i&lt;br&gt;
Schengensamarbetet under hösten år 2000 ligger&lt;br&gt;
fast. Ett rådsbeslut med detta innehåll bör kunna&lt;br&gt;
fattas av EU kring månadsskiftet&lt;br&gt;
november/december år 2000. Däremot kommer&lt;br&gt;
själva den praktiska tillämpningen av&lt;br&gt;
Schengenregelverket att påbörjas först under&lt;br&gt;
första kvartalet år 2001. Anledningen till denna&lt;br&gt;
förändring i anslutningsprocessen är främst&lt;br&gt;
förseningar i utveckling och anpassning av det&lt;br&gt;
centrala datastödet. I slutet av mars 2001&lt;br&gt;
beräknas alla åtgärder vara genomförda. Då&lt;br&gt;
kommer också alla personkontroller vid de inre&lt;br&gt;
gränserna att upphöra.&lt;br&gt;
Förberedelsearbetet har tagit mycket resurser i&lt;br&gt;
anspråk på central nivå. Det krävs dock att det&lt;br&gt;
också på polismyndighetsnivå bedrivs ett aktivt&lt;br&gt;
förberedelsearbete dels för den egna&lt;br&gt;
verksamheten och dels gentemot andra, främst&lt;br&gt;
hamnar och flygplatser, för att säkerställa att&lt;br&gt;
myndigheterna blir klara i tid för anslutningen.&lt;br&gt;
Polisen måste också förbereda och fullgöra de&lt;br&gt;
särskilda uppgifter som följer av att Sverige är&lt;br&gt;
ordförandeland i EU det första halvåret 2001.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Antalet poliser skall öka och kompetensen inom&lt;br&gt;
polisväsendet bli högre&lt;br&gt;
Med de resurser som nu tillförs polisväsendet&lt;br&gt;
kan utbildningskapaciteten ökas så att det blir&lt;br&gt;
möjligt att år 2001 anta omkring 660&lt;br&gt;
polisstuderande och åren därefter mellan 600 och&lt;br&gt;
900 polisstuderande per år. Det skulle, även med&lt;br&gt;
beaktande av de avgångar som kan förutses,&lt;br&gt;
innebära att antalet poliser skulle öka med 140 år&lt;br&gt;
2001, ytterligare 200 år 2002 och ytterligare 370&lt;br&gt;
år 2003. Vid utgången av år 2003 kommer det då&lt;br&gt;
att finnas ca 16 800 poliser.&lt;br&gt;
Det är av stor vikt att polisväsendet analyserar&lt;br&gt;
resurs- och arbetsfördelningen mellan poliser&lt;br&gt;
och annan personal för att säkerställa en&lt;br&gt;
ändamålsenlig personalsammansättning. Antalet&lt;br&gt;
specialister och annan icke polisutbildad personal&lt;br&gt;
behöver enligt regeringens bedömning öka,&lt;br&gt;
framför allt för att höja kvaliteten i&lt;br&gt;
brottsutredningarna och klara&lt;br&gt;
Schengensamarbetets krav, men också för att&lt;br&gt;
förstärka administration och planering.&lt;br&gt;
Det är också viktigt att ansträngningarna för&lt;br&gt;
att skapa en jämnare könsfördelning och för att&lt;br&gt;
främja den etniska och kulturella mångfalden&lt;br&gt;
inom polisväsendet vidmakthålls.&lt;br&gt;
4.4.4 Kriminalvården&lt;br&gt;
Kriminalvården har genom sina uppgifter att&lt;br&gt;
verkställa påföljderna fängelse och skyddstillsyn,&lt;br&gt;
ansvara för övervakningen av de villkorligt&lt;br&gt;
frigivna och utfärda personundersökningar en&lt;br&gt;
central roll inom kriminalpolitiken.&lt;br&gt;
Verksamheten skall präglas av en human&lt;br&gt;
människosyn, god omvårdnad och ett aktivt&lt;br&gt;
påverkansarbete med iakttagande av en hög grad&lt;br&gt;
av säkerhet samt respekt för den enskildes&lt;br&gt;
integritet och rättssäkerhet.&lt;br&gt;
Kriminalvården fortsätter rationaliseringsarbetet&lt;br&gt;
Under senare år har verksamheten inom&lt;br&gt;
kriminalvården utvecklats positivt på flera vitala&lt;br&gt;
områden. Gemenskap i häktena har införts och&lt;br&gt;
vårdarrollen har förändrats genom&lt;br&gt;
kontaktmannaskapet. Säkerheten inom&lt;br&gt;
anstalterna har förbättrats genom den s.k.&lt;br&gt;
sektoriseringen, programverksamheten har&lt;br&gt;
utvecklats och stödavdelningar och&lt;br&gt;
sexualbrottsavdelningar har inrättats. Samtidigt&lt;br&gt;
har besparings- och rationaliseringskrav medfört&lt;br&gt;
omfattande organisationsförändringar. Nya&lt;br&gt;
påföljder och möjligheten att verkställa&lt;br&gt;
fängelsestraff genom intensivövervakningen med&lt;br&gt;
elektronisk kontroll har fått till följd att antalet&lt;br&gt;
korttidsdömda minskat samtidigt som antalet&lt;br&gt;
intagna med långa strafftider ökat. Sammantaget&lt;br&gt;
har detta stor betydelse för kriminalvårdens&lt;br&gt;
verksamhet.&lt;br&gt;
Kriminalvården står nu inför ett fortsatt&lt;br&gt;
rationaliseringsarbete samtidigt som kraven på&lt;br&gt;
att nuvarande nivåer och kvalitet inom&lt;br&gt;
verksamheterna skall upprätthållas. Det handlar&lt;br&gt;
om att undanröja hinder för en effektiv&lt;br&gt;
verksamhet och fortsätta att utveckla&lt;br&gt;
verksamheten mot de mål som tidigare&lt;br&gt;
prioriterats och som ligger fast.&lt;br&gt;
Verksamheten skall inriktas på att den dömde&lt;br&gt;
inte återfaller i brott&lt;br&gt;
En stor del av dem som avtjänar fängelsestraff&lt;br&gt;
återfaller i brott. Det är en angelägen uppgift att&lt;br&gt;
på olika sätt försöka förändra denna situation.&lt;br&gt;
Kriminalvårdens möjligheter att förebygga&lt;br&gt;
återfall i brott måste därför tas tillvara.&lt;br&gt;
Kriminalvårdens ansvar för att förebygga återfall&lt;br&gt;
i brott kan sägas vara tudelat. Dels skall&lt;br&gt;
kriminalvården genom ett långtgående&lt;br&gt;
säkerhetstänkande, där samhällsskyddsaspekter&lt;br&gt;
tillmäts stor vikt, förhindra att intagna begår&lt;br&gt;
brott under straffverkställigheten. Dels skall&lt;br&gt;
kriminalvården tillvarata de möjligheter till&lt;br&gt;
påverkan och förändring som anstaltsvistelsen&lt;br&gt;
ger för att minska riskerna för återfall efter&lt;br&gt;
frigivningen. Ofta är det fråga om att finna en&lt;br&gt;
lämplig balans mellan dessa båda intressen. I&lt;br&gt;
detta sammanhang är det också viktigt att beakta&lt;br&gt;
att det finns grupper t.ex. kvinnor, unga och&lt;br&gt;
olika etniska grupper som har särskilda behov&lt;br&gt;
som måste tillgodoses av kriminalvården.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kriminalvårdens kunskap om de intagna skall&lt;br&gt;
förbättras&lt;br&gt;
För att förhindra de intagna från att utnyttja&lt;br&gt;
anstaltstiden till att bilda och upprätthålla&lt;br&gt;
kriminella nätverk är det nödvändigt att utveckla&lt;br&gt;
arbetsmetoder och använda tillgänglig teknik för&lt;br&gt;
att höja förmågan att kartlägga och analysera&lt;br&gt;
kunskapen om de intagna. Inom Justitie-&lt;br&gt;
departementet har det upprättats en promemoria&lt;br&gt;
om kriminalvårdens rätt att behandla person-&lt;br&gt;
uppgifter (Ds 2000:50). Promemorians förslag&lt;br&gt;
innebär bl.a. att det klargörs att kriminalvården&lt;br&gt;
får använda befintlig teknik för att samla,&lt;br&gt;
bearbeta och analysera information om de&lt;br&gt;
intagna som kan anses utgöra en säkerhetsrisk.&lt;br&gt;
Kriminalvårdens samlade kunskap om de intagna&lt;br&gt;
kan användas för att på ett ännu bättre sätt än i&lt;br&gt;
dag styra valet av anstalt eller avdelning.&lt;br&gt;
Informationen kan också användas vid&lt;br&gt;
fastställande av de särskilda villkor som skall gälla&lt;br&gt;
för långtidsdömda liksom vid beviljandet av&lt;br&gt;
permissioner och andra utevistelser.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De intagnas grundläggande kompetens skall&lt;br&gt;
förstärkas&lt;br&gt;
Många av de intagna har svårigheter att socialt&lt;br&gt;
anpassa sig till ett liv utan kriminalitet. De saknar&lt;br&gt;
arbetslivserfarenhet och grundläggande&lt;br&gt;
utbildning. En höjning av de intagnas kompetens&lt;br&gt;
i dessa hänseenden ökar förutsättningarna för att&lt;br&gt;
de skall kunna leva ett laglydigt liv. En viktig&lt;br&gt;
uppgift för kriminalvården är därför att se till att&lt;br&gt;
de intagna erbjuds arbete och andra former av&lt;br&gt;
sysselsättning, såsom utbildning, undervisning,&lt;br&gt;
arbetsträning och social färdighetsträning. En&lt;br&gt;
strävan skall vara att ytterligare förstärka inslaget&lt;br&gt;
av grundläggande praktisk och teoretisk&lt;br&gt;
utbildning. Utgångspunkten skall vara att alla&lt;br&gt;
intagna i anstalt som har behov av det skall&lt;br&gt;
erbjudas grundskoleutbildning och&lt;br&gt;
gymnasieutbildning. Det är vidare viktigt att&lt;br&gt;
göra arbetsdriften mer meningsfull och anpassad&lt;br&gt;
efter de intagnas behov.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De intagna skall få det stöd de behöver för att&lt;br&gt;
minska risken för återfall i brott&lt;br&gt;
Kriminalvårdens arbete skall under hela&lt;br&gt;
verkställighetstiden vara inriktat på att stödja och&lt;br&gt;
hjälpa den dömde och främja anpassningen i&lt;br&gt;
samhället. Under verkställighetstiden skall de&lt;br&gt;
intagna få behandling för psykiska störningar,&lt;br&gt;
drogmissbruk och andra problem. De skall också&lt;br&gt;
motiveras till att i fortsättningen leva ett&lt;br&gt;
laglydigt liv. För att verkställighetens innehåll&lt;br&gt;
bättre skall kunna anpassas till de intagnas behov&lt;br&gt;
är det viktigt att kunskaperna om de dömdas&lt;br&gt;
situation vid intagningen förbättras.&lt;br&gt;
Programverksamheten skall vara utformad så&lt;br&gt;
att den svarar mot behoven. Kriminalvården skall&lt;br&gt;
också erbjuda social träning och meningsfulla&lt;br&gt;
fritidsaktiviteter. Det är viktigt att alla tillfällen&lt;br&gt;
att utveckla de intagnas personliga ansvar tas&lt;br&gt;
tillvara. Kriminalvården skall vidare iaktta ett&lt;br&gt;
förhållningssätt till de intagna som bidrar till att&lt;br&gt;
de får en jämställd syn på förhållandet mellan&lt;br&gt;
män och kvinnor. En kompetent och engagerad&lt;br&gt;
personal är en förutsättning för en bra&lt;br&gt;
verksamhet. En angelägen uppgift för&lt;br&gt;
kriminalvården är därför att se till att personalen&lt;br&gt;
har de kompetenser som motsvarar&lt;br&gt;
verksamhetens krav och att kontaktmannaskapet&lt;br&gt;
utvecklas.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kvaliteten i verksamheten skall utvecklas och följas&lt;br&gt;
upp&lt;br&gt;
Uppföljning och utvärdering av vidtagna&lt;br&gt;
åtgärder är en självklar förutsättning för att&lt;br&gt;
verksamhetens kvalitet skall förbättras. För att&lt;br&gt;
kunna analysera vilka åtgärder som bäst bidrar&lt;br&gt;
till att den intagne inte återfaller i brott efter&lt;br&gt;
frigivningen krävs att det utvecklas metoder för&lt;br&gt;
att följa upp och utvärdera återfallsfrekvensen för&lt;br&gt;
olika kategorier intagna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Möjligheterna att skapa personliga nätverk skall tas&lt;br&gt;
tillvara&lt;br&gt;
En förutsättning för att den dömde efter avtjänat&lt;br&gt;
straff skall kunna återanpassas till ett liv utan&lt;br&gt;
kriminalitet är att han eller hon under&lt;br&gt;
verkställighetstiden ges möjlighet till kontakter&lt;br&gt;
med personer utanför anstalten. Att kontakterna&lt;br&gt;
med familj och barn i möjligaste mån bör&lt;br&gt;
upprätthållas är närmast en självklarhet. Här&lt;br&gt;
fyller de besökslägenheter som inrättats på&lt;br&gt;
många anstalter en viktig funktion. Det är&lt;br&gt;
emellertid också nödvändigt att försöka finna&lt;br&gt;
andra vägar för de dömda att knyta sociala&lt;br&gt;
kontakter. I det sammanhanget spelar&lt;br&gt;
lekmannaövervakarna, trossamfunden och de&lt;br&gt;
ideella organisationerna, t.ex. Kriminellas&lt;br&gt;
revansch i samhället (KRIS), en viktig roll. Det&lt;br&gt;
personliga engagemang och intresse som&lt;br&gt;
frivilliga insatser innebär kan aldrig helt ersättas&lt;br&gt;
av det stöd som erbjuds inom ramen för ett&lt;br&gt;
tjänstemannaansvar. Vikten av de frivilliga&lt;br&gt;
krafternas inslag i kriminalvården kan därför inte&lt;br&gt;
nog betonas. Ideella insatser är dock inte alltid&lt;br&gt;
tillräckligt. Även frivilliga krafter bör få rimliga&lt;br&gt;
utlägg täckta. Regeringen överväger därför för&lt;br&gt;
närvarande hur stödet till de frivilliga insatserna&lt;br&gt;
skall utformas i framtiden.&lt;br&gt;
Frigivningsförberedelserna skall förstärkas&lt;br&gt;
En kriminalvård som är inriktad på att förebygga&lt;br&gt;
återfall i brott förutsätter bra och effektiva&lt;br&gt;
frigivningsförberedelser. Verksamheten i anstalt&lt;br&gt;
skall under hela verkställighetstiden vara inriktad&lt;br&gt;
på åtgärder som förbereder den intagne för ett liv&lt;br&gt;
i frihet. Detta gäller även om anstaltsvistelsen&lt;br&gt;
skall pågå under lång tid. Risken är annars stor&lt;br&gt;
att de långtidsdömda passiviseras och institu-&lt;br&gt;
tionaliseras. Frigivningsförberedelserna för&lt;br&gt;
långtidsdömda bör i huvudsak ta fasta på träning&lt;br&gt;
och förberedelse för ett socialt liv på det&lt;br&gt;
personliga planet samt social och ekonomisk&lt;br&gt;
etablering i samhället. Den intagnes personliga&lt;br&gt;
situation måste vara avgörande för vilka åtgärder&lt;br&gt;
som är påkallade. I det sammanhanget förtjänar&lt;br&gt;
påpekas de särskilda behov som vissa grupper&lt;br&gt;
t.ex. kvinnor, unga och olika etniska grupper kan&lt;br&gt;
ha.&lt;br&gt;
Ett särskilt problem är att vissa långtidsdömda&lt;br&gt;
av olika skäl vill vistas längre i anstalter med&lt;br&gt;
högre säkerhetsgrad än vad samhällsskyddet&lt;br&gt;
kräver. En viktig uppgift för kriminalvården är&lt;br&gt;
därför att verka för en mera flexibel organisation&lt;br&gt;
där en successiv övergång från slutna till öppnare&lt;br&gt;
former underlättas.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Samarbetet mellan kriminalvården och andra&lt;br&gt;
myndigheter kan utvecklas ytterligare&lt;br&gt;
Ett effektivt samarbete mellan kriminalvården&lt;br&gt;
och andra myndigheter, t.ex. socialtjänsten,&lt;br&gt;
Arbetsmarknadsverkets myndigheter samt&lt;br&gt;
hälso- och sjukvården är en förutsättning för att&lt;br&gt;
skapa goda möjligheter för den dömde att&lt;br&gt;
anpassa sig till ett icke kriminellt liv. Det är&lt;br&gt;
viktigt inte minst för att behandling och andra&lt;br&gt;
åtgärder som påbörjats under verkställigheten&lt;br&gt;
skall kunna fullföljas även efter verkställighetens&lt;br&gt;
slut.&lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på&lt;br&gt;
regeringens uppdrag kartlagt kriminalvårdens&lt;br&gt;
och andra myndigheters arbete med att&lt;br&gt;
förbereda frigivningssituationen för de intagna. I&lt;br&gt;
rapporten Frigivning från fängelse (BRÅ-rapport&lt;br&gt;
1998:6) konstaterar BRÅ att intagna i anstalt har&lt;br&gt;
allvarligare sociala problem än befolkningen i&lt;br&gt;
stort men också jämfört med andra kategorier&lt;br&gt;
dömda personer. Ett flertal hinder för optimala&lt;br&gt;
frigivningsförberedelser identifieras och BRÅs&lt;br&gt;
slutsats är att förbättringar bör övervägas bl.a.&lt;br&gt;
vad avser samarbetet mellan olika berörda&lt;br&gt;
myndigheter. Som en fortsättning på&lt;br&gt;
regeringsuppdraget driver BRÅ för närvarande&lt;br&gt;
ett projekt där syftet är att undersöka på vilket&lt;br&gt;
sätt kriminalvården och andra myndigheter&lt;br&gt;
arbetar för att minska risken för återfall bland&lt;br&gt;
olika grupper av anstaltsklienter. Resultatet skall&lt;br&gt;
redovisas till regeringen senast den 1 oktober&lt;br&gt;
2000.&lt;br&gt;
Regeringen överväger för närvarande hur man&lt;br&gt;
på bästa sätt kan skapa goda förutsättningar för&lt;br&gt;
en bättre frigivningssituation. Som ett led i det&lt;br&gt;
arbetet har regeringen givit Kriminalvårds-&lt;br&gt;
styrelsen i uppdrag att redovisa hur&lt;br&gt;
kriminalvården arbetar med förberedelserna av&lt;br&gt;
frigivningen för att underlätta övergången från&lt;br&gt;
anstalt till frihet. Även det uppdraget skall&lt;br&gt;
redovisas den 1 oktober 2000.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En försöksverksamhet med förstärkta och&lt;br&gt;
intensifierade frigivningsförberedelser förbereds&lt;br&gt;
Inom Justitiedepartementet har departements-&lt;br&gt;
promemorian Från anstalt till frihet (Ds&lt;br&gt;
2000:37) utarbetats. I promemorian, som för&lt;br&gt;
närvarande remissbehandlas, föreslås en treårig&lt;br&gt;
försöksverksamhet med ett intensifierat arbete&lt;br&gt;
för att underlätta de intagnas övergång från&lt;br&gt;
anstaltsliv till ett liv i frihet. Förslagen innebär&lt;br&gt;
bl.a. att frigivningssituationen för varje intagen&lt;br&gt;
skall utredas och planeras på ett strukturerat sätt&lt;br&gt;
och i samarbete med den intagne, berörda&lt;br&gt;
myndigheter, organisationer och enskilda.&lt;br&gt;
Effektiva frigivningsförberedelser med sikte på&lt;br&gt;
att minimera risken för återfall i brott förutsätter&lt;br&gt;
att den intagne under slutet av&lt;br&gt;
verkställighetstiden får vistas i öppnare former.&lt;br&gt;
Inom ramen för försöksverksamheten skall&lt;br&gt;
långtidsdömda därför få möjlighet att efter&lt;br&gt;
ansökan och individuell prövning verkställa de&lt;br&gt;
sista månaderna av straffet genom&lt;br&gt;
intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;br&gt;
Kriminalvården skall skapa förutsättningar för att&lt;br&gt;
ge alternativen till fängelse bredast möjliga&lt;br&gt;
tillämpning&lt;br&gt;
De senaste årens förändringar i påföljdssystemet&lt;br&gt;
har medfört nya viktiga uppgifter för&lt;br&gt;
kriminalvården. För att frivårdspåföljderna skall&lt;br&gt;
upplevas som trovärdiga alternativ till fängelse&lt;br&gt;
krävs det att de får ett tydligt och konsekvent&lt;br&gt;
innehåll. Att se till att så är fallet kommer även i&lt;br&gt;
fortsättningen att bli en viktig uppgift för&lt;br&gt;
frivården. Även satsningarna på att förbättra&lt;br&gt;
intensivövervakningen måste fortsätta för att&lt;br&gt;
garantera dess fortsatta trovärdighet som&lt;br&gt;
alternativ till fängelse. De alternativa påföljderna&lt;br&gt;
ställer också ökade krav på kriminalvården när&lt;br&gt;
det gäller att utföra personundersökningar. För&lt;br&gt;
att ge de alternativa påföljderna bredast möjliga&lt;br&gt;
tillämpning är det av stor vikt att den&lt;br&gt;
misstänktes personliga förutsättningar för olika&lt;br&gt;
påföljdsalternativ tydligt framgår av&lt;br&gt;
personutredningen.&lt;br&gt;
Samhällstjänstens stora genomslag innebär att&lt;br&gt;
kriminalvården måste fortsätta ansträngningarna&lt;br&gt;
med att få fram lämpliga arbetsplatser som&lt;br&gt;
motsvarar klienternas behov. Arbetet inom&lt;br&gt;
kriminalvården med att utveckla samhällstjänsten&lt;br&gt;
är avgörande för att säkerställa en fortsatt tilltro&lt;br&gt;
till alternativen till fängelse Ett väl upparbetat&lt;br&gt;
samarbete med de ideella organisationerna och&lt;br&gt;
trossamfunden är en förutsättning för att&lt;br&gt;
kriminalvården skall kunna lyckas med denna&lt;br&gt;
uppgift. För att klara hanteringen av&lt;br&gt;
samhällstjänsten kommer det också att vara&lt;br&gt;
nödvändigt att fortsätta ansträngningarna för att&lt;br&gt;
förbättra samarbetet med kommunerna och&lt;br&gt;
landstingen i syfte att öka antalet offentliga&lt;br&gt;
arbetsplatser.&lt;br&gt;
Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket&lt;br&gt;
skall bedrivas med ökad intensitet&lt;br&gt;
Den svenska narkotikapolitikens långsiktiga mål&lt;br&gt;
är att skapa ett narkotikafritt samhälle. En stor&lt;br&gt;
del av dem som är föremål för kriminalvård&lt;br&gt;
missbrukar narkotika. Kriminalvårdens insatser&lt;br&gt;
på området är därför av betydelse. En av&lt;br&gt;
kriminalvårdens viktigaste uppgifter är att hålla&lt;br&gt;
anstalter och häkten fria från narkotika och verka&lt;br&gt;
för att narkotikamissbruket bland frivårds-&lt;br&gt;
klienter minskar. Dessutom skall kriminalvården&lt;br&gt;
verka för att dömda som har behov av det får&lt;br&gt;
tillgång till missbruksvård. Särskild vikt skall&lt;br&gt;
läggas vid insatser för att motivera de dömda till&lt;br&gt;
behandling.&lt;br&gt;
Det primära är att kriminalvårdens&lt;br&gt;
behandlings- och påverkansprogram håller hög&lt;br&gt;
kvalitet och är effektiva. Det är ändå oroande att&lt;br&gt;
andelen intagna i behandling minskat under år&lt;br&gt;
1999. Det minskade antalet placeringar enligt&lt;br&gt;
34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;br&gt;
är också en negativ utveckling som måste tas på&lt;br&gt;
allvar. Att den intagne blir fri från sitt&lt;br&gt;
narkotikamissbruk är en förutsättning för att han&lt;br&gt;
eller hon skall kunna leva ett liv utan kriminalitet&lt;br&gt;
efter frigivningen. Narkotikamissbruket är också&lt;br&gt;
en bidragande orsak till att det förekommer våld&lt;br&gt;
mellan intagna. Kriminalvårdens insatser för att&lt;br&gt;
bekämpa narkotikamissbruket är därför av&lt;br&gt;
väsentlig betydelse för att anpassa den intagne till&lt;br&gt;
ett liv utan kriminalitet. Detta arbete måste&lt;br&gt;
därför bedrivas med ökad intensitet.&lt;br&gt;
4.4.5 Reformeringen av domstolsväsendet&lt;br&gt;
I Sverige har vi sedan många år ett väl fungerande&lt;br&gt;
domstolsväsende. Det utgör en garant för&lt;br&gt;
medborgarens möjligheter att få rättigheter och&lt;br&gt;
skyldigheter fastställda av objektiva och&lt;br&gt;
oberoende domstolar.&lt;br&gt;
Samhället har förändrats i en allt snabbare takt&lt;br&gt;
bl.a. genom Sveriges inträde i EU samt&lt;br&gt;
näringslivets och privatlivets ökande&lt;br&gt;
internationalisering. Därutöver ställer&lt;br&gt;
medborgarna numera allt högre krav på&lt;br&gt;
snabbhet, god service, ett gott bemötande och&lt;br&gt;
effektivitet i verksamheten.&lt;br&gt;
Det är mot denna bakgrund viktigt att&lt;br&gt;
vidmakthålla och utveckla vårt domstolsväsende.&lt;br&gt;
Ett väl fungerande domstolsväsende förutsätter&lt;br&gt;
ett ständigt pågående arbete med att anpassa&lt;br&gt;
verksamheten efter de krav som tiden ställer.&lt;br&gt;
Ett väl fungerande domstolsväsende är inte&lt;br&gt;
enbart av betydelse för rättssäkerhet och&lt;br&gt;
rättstrygghet utan också av stor betydelse för&lt;br&gt;
hela vårt lands välstånd.&lt;br&gt;
För att uppfylla regeringens mål om&lt;br&gt;
bibehållen rättssäkerhet och rättstrygghet samt&lt;br&gt;
säkerställa domstolarnas särställning har sedan&lt;br&gt;
några år inletts en omfattande reformering av&lt;br&gt;
domstolsväsendet. I en skrivelse till riksdagen&lt;br&gt;
under våren 2000, Reformeringen av&lt;br&gt;
domstolsväsendet   en handlingsplan (skr.&lt;br&gt;
1999/2000:106) sammanfattar regeringen&lt;br&gt;
pågående och planerade förändringar av&lt;br&gt;
domstolsväsendet. Riksdagen har ställt sig&lt;br&gt;
bakom regeringens redovisning av reformarbetet&lt;br&gt;
(bet. 1999/2000:JuU22, rskr. 1999/2000:255). I&lt;br&gt;
det följande redovisas huvuddragen i regeringens&lt;br&gt;
skrivelse.&lt;br&gt;
Fortsatt renodling av arbetsuppgifter&lt;br&gt;
En viktig utgångspunkt för reformarbetet är att&lt;br&gt;
domstolarna och domarna endast skall pröva&lt;br&gt;
frågor som verkligen kräver domstolens speciella&lt;br&gt;
kompetens. Ärenden och annat som lika väl kan&lt;br&gt;
utföras i en förvaltningsmyndighet bör också&lt;br&gt;
utföras där, så att resurser kan koncentreras till&lt;br&gt;
de rättsskipande uppgifterna där det behövs&lt;br&gt;
domarmedverkan.&lt;br&gt;
Under de senaste åren har ett antal uppgifter&lt;br&gt;
förts över från domstolarna till andra&lt;br&gt;
myndigheter, bl.a. till&lt;br&gt;
kronofogdemyndigheterna. Som ett ytterligare&lt;br&gt;
led i renodlingen av domstolarnas verksamhet&lt;br&gt;
har riksdagen beslutat att&lt;br&gt;
inskrivningsverksamheten skall koncentreras till&lt;br&gt;
sju inskrivningsmyndigheter och att&lt;br&gt;
bouppteckningsverksamheten förs över från&lt;br&gt;
domstolsväsendet till skatteförvaltningen (prop.&lt;br&gt;
1999/2000:1 utg.omr. 4, bet. 1999/2000:JuU1,&lt;br&gt;
rskr. 1999/2000:78). Domstolsverket arbetar nu&lt;br&gt;
tillsammans med berörda domstolar och&lt;br&gt;
reformen skall vara genomförd den 1 juli 2001.&lt;br&gt;
Som ett nästa steg med syfte att renodla&lt;br&gt;
domstolsverksamheten föreslår nu regeringen&lt;br&gt;
förändringar avseende sjöfartsregistret och&lt;br&gt;
inskrivning enligt lagen om företagshypotek.&lt;br&gt;
Förslagen innebär att sjöfartsregistret flyttas från&lt;br&gt;
Stockholms tingsrätt till Sjöfartsverket och att&lt;br&gt;
ärendena om företagshypotek flyttas från Malmö&lt;br&gt;
tingsrätt till Patent- och registreringsverket (se&lt;br&gt;
vidare avsnitt 4.8).&lt;br&gt;
Fortsatt renodling av arbetsformer och domarroll&lt;br&gt;
Regeringen vill stärka domarrollen och renodla&lt;br&gt;
domarnas arbetsuppgifter till den dömande&lt;br&gt;
verksamheten. Dessutom bör domstolarna&lt;br&gt;
bemannas med medarbetare som kan avlasta&lt;br&gt;
domaren arbetsuppgifter som inte kräver&lt;br&gt;
domarens speciella kompetens. En förstärkt&lt;br&gt;
beredningsorganisation i domstolarna behöver&lt;br&gt;
därför byggas upp. En rad olika försök pågår&lt;br&gt;
redan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De anställda i domstolsväsendet&lt;br&gt;
Det är av stor betydelse att förutsättningar&lt;br&gt;
skapas för att kunna vidareutveckla och förstärka&lt;br&gt;
dömandet i första instans så att tyngdpunkten i&lt;br&gt;
domstolsväsendets verksamhet också framöver&lt;br&gt;
skall kunna ligga där. Viktigt är då bl.a. att även&lt;br&gt;
fortsättningsvis kunna rekrytera skickliga&lt;br&gt;
medarbetare till samtliga domstolar i hela landet&lt;br&gt;
och att också skapa möjligheter till en fortsatt&lt;br&gt;
och systematisk kompetensutveckling för de&lt;br&gt;
olika personalkategorierna som finns i&lt;br&gt;
domstolarna. Domstolarna bör givetvis vara&lt;br&gt;
attraktiva arbetsplatser med en god arbetsmiljö.&lt;br&gt;
En mera långtgående specialisering än i dag är en&lt;br&gt;
viktig faktor för att behålla attraktionskraften i&lt;br&gt;
domaryrket och behövs även för att möta de&lt;br&gt;
behov som följer av bl.a. internationaliseringen&lt;br&gt;
och komplexiteten i samhället. Att det finns&lt;br&gt;
möjlighet att vidareutbilda sig är ytterligare en&lt;br&gt;
viktig faktor. Domstolsverket har i det syftet&lt;br&gt;
tagit fram en omfattande utbildningsplan (se&lt;br&gt;
vidare avsnitt 4.6.3).&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Notarier&lt;br&gt;
Notariekåren utgör en värdefull resurs i våra&lt;br&gt;
domstolar. Notariesystemet bör därför bevaras&lt;br&gt;
och utvecklas. Notarierna kommer att utgöra en&lt;br&gt;
del av basen i den utbyggda&lt;br&gt;
beredningsorganisation som är nödvändig i&lt;br&gt;
domstolarna i framtiden. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;
det pågående förändringsarbetet inte leder till att&lt;br&gt;
antalet notarieanställningar minskar. Det mesta&lt;br&gt;
talar för att framtidens domstolar får ett ökat&lt;br&gt;
behov av notarier och andra jurister för att&lt;br&gt;
åstadkomma en än högre kvalitet i verksamheten&lt;br&gt;
och för att göra nödvändig renodling av&lt;br&gt;
domarnas arbetsuppgifter möjlig. Framför allt&lt;br&gt;
gäller det i de domstolar som av tradition har en&lt;br&gt;
förhållandevis låg andel notarier bland sin&lt;br&gt;
personal.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Nämndemän&lt;br&gt;
Nämndemännen fyller en viktig funktion i våra&lt;br&gt;
domstolar. Deras medverkan är en garanti för att&lt;br&gt;
verksamheten vid domstolarna ligger i linje med&lt;br&gt;
allmänna värderingar i samhället.&lt;br&gt;
Nämndemännens medverkan bidrar också till att&lt;br&gt;
medborgarnas förtroende för domstolarnas&lt;br&gt;
verksamhet upprätthålls. De bör i så hög grad&lt;br&gt;
som möjligt svara mot ett folkgenomsnitt såvitt&lt;br&gt;
avser ålder och bakgrund. Det är mot den&lt;br&gt;
bakgrunden önskvärt att uppdraget som&lt;br&gt;
nämndeman cirkulerar.&lt;br&gt;
Regeringen avser under hösten 2000 besluta&lt;br&gt;
om direktiv till en utredning om&lt;br&gt;
nämndemannainstitutet bl.a. för att åstadkomma&lt;br&gt;
att nämndemän i framtiden rekryteras från en&lt;br&gt;
bredare bas än i dag. Det finns också ett behov av&lt;br&gt;
att förändra regelverket i takt med den övriga&lt;br&gt;
utvecklingen i domstolarna. Även frågor om hur&lt;br&gt;
en nämndemans lämplighet för sitt uppdrag skall&lt;br&gt;
prövas bör ingå i utredningsuppdraget.&lt;br&gt;
Förbättrat processuellt regelverk&lt;br&gt;
Ett ändamålsenligt processuellt regelverk är av&lt;br&gt;
avgörande betydelse för domstolarnas funktion&lt;br&gt;
och möjligheter att verka. De förfaranderegler&lt;br&gt;
som styr de svenska domstolarnas verksamhet,&lt;br&gt;
framför allt rättegångsbalken, ärendelagen och&lt;br&gt;
förvaltningsprocesslagen, har därför&lt;br&gt;
kontinuerligt varit föremål för översyn och&lt;br&gt;
reformer i olika delar.&lt;br&gt;
Målsättningen är att åstadkomma en&lt;br&gt;
ändamålsenlig och snabb processordning som&lt;br&gt;
exempelvis gör det möjligt att handlägga de stora&lt;br&gt;
och omfattande målen effektivt och på ett sätt&lt;br&gt;
som ger de bästa förutsättningarna för korrekta&lt;br&gt;
avgöranden. Förenkling har därför genomförts&lt;br&gt;
under året av domstolsförfarandet i de allmänna&lt;br&gt;
domstolarna. En försöksverksamhet med&lt;br&gt;
videokonferens i domstol har också inletts.&lt;br&gt;
Vidare ser en särskild utredare över rättegången i&lt;br&gt;
brottmål och tvistemål med särskild inriktning&lt;br&gt;
på de grundläggande frågorna om muntlighet,&lt;br&gt;
omedelbarhet och koncentration (dir. 1999:62).&lt;br&gt;
Säkerheten i domstolarna skall stärkas och&lt;br&gt;
bemötandet i domstolarna skall förbättras&lt;br&gt;
Domstolarnas lokaler bör vara utformade så att&lt;br&gt;
parter, vittnen, brottsoffer och andra som&lt;br&gt;
besöker en domstol kan känna sig trygga och kan&lt;br&gt;
tillbringa väntetiden i en lugn och säker miljö.&lt;br&gt;
Lagstiftningen skall vara utformad så att goda&lt;br&gt;
möjligheter ges att förebygga våldsdåd i&lt;br&gt;
domstolarna. Regeringen avser därför att verka&lt;br&gt;
för att säkerheten stärks och avser att hösten&lt;br&gt;
2000 lägga fram en proposition med förslag till&lt;br&gt;
lagstiftning om förbättrat tillträdesskydd i&lt;br&gt;
domstolarna.&lt;br&gt;
Det är viktigt att vittnen och andra som kallas&lt;br&gt;
till domstolen får ett gott bemötande och&lt;br&gt;
tillräcklig information om vad som väntar dem.&lt;br&gt;
Domstolsverket har på uppdrag av regeringen&lt;br&gt;
efter samråd med Brottsofferutredningen och&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten utarbetat ett&lt;br&gt;
åtgärdsprogram som syftar till att förbättra&lt;br&gt;
domstolarnas bemötande av vittnen, målsägande&lt;br&gt;
och andra som kommer i kontakt med&lt;br&gt;
domstolarna. Åtgärdsprogrammet omfattar bl.a.&lt;br&gt;
en översyn av kallelsernas utformning och&lt;br&gt;
förbättrad information till dem som kallats till&lt;br&gt;
domstolen.&lt;br&gt;
Domstolarnas lokaler bör om möjligt&lt;br&gt;
utformas så att målsägande och vittnen inte&lt;br&gt;
behöver konfronteras med den tilltalade före&lt;br&gt;
förhöret. Arbetet med att genomföra de&lt;br&gt;
föreslagna åtgärderna pågår.&lt;br&gt;
Den frivilligverksamhet med vittnesstöd som&lt;br&gt;
pågår på många orter är mycket värdefull.&lt;br&gt;
Regeringen är av uppfattningen att verksamheten&lt;br&gt;
på sikt bör finnas vid varje domstol.&lt;br&gt;
Regeringen har för avsikt att under hösten&lt;br&gt;
2000 lämna en proposition med förslag till&lt;br&gt;
åtgärder för att förbättra brottsoffrens situation&lt;br&gt;
på grundval av betänkandet Brottsoffer Vad har&lt;br&gt;
gjorts? Vad bör göras? (SOU 1998:40).&lt;br&gt;
Den framtida yttre domstolsorganisationen&lt;br&gt;
Regeringen har i skrivelsen till riksdagen (skr.&lt;br&gt;
1999/2000:106 Reformering av&lt;br&gt;
domstolsväsendet   en handlingsplan) även&lt;br&gt;
redogjort för sin syn på det framtida&lt;br&gt;
domstolsväsendet ur organisatorisk synvinkel.&lt;br&gt;
Regeringen har i skrivelsen redogjort för ett antal&lt;br&gt;
organisationsförändringar och för ytterligare&lt;br&gt;
planerade organisationsprojekt. Riksdagen har&lt;br&gt;
godkänt organisationsförändringarna och de&lt;br&gt;
allmänna principerna för förändringsarbetet som&lt;br&gt;
regeringen redovisat (bet.1999/2000:JuU22, rskr.&lt;br&gt;
1999/2000:255).&lt;br&gt;
De allmänna principer som bildar&lt;br&gt;
utgångspunkt vid reformeringen av&lt;br&gt;
tingsrättsorganisationen är tillgänglighet, en&lt;br&gt;
stärkt beredningsorganisation, förutsättningar&lt;br&gt;
för återkommande kompetensutveckling,&lt;br&gt;
möjligheter att specialisera verksamheten,&lt;br&gt;
möjligheter att rekrytera personal och geografisk&lt;br&gt;
samordning med rättsväsendets övriga&lt;br&gt;
myndigheter. Den organisatoriska lösningen&lt;br&gt;
som godtagits av riksdagen är att tillskapa större&lt;br&gt;
domkretsar. Det kan ske genom att tingsrätter&lt;br&gt;
läggs samman, att verksamheten bedrivs i en&lt;br&gt;
domkrets (en myndighet) med permanent&lt;br&gt;
verksamhet på flera orter eller, i de fall&lt;br&gt;
arbetsunderlaget inte bär permanent verksamhet&lt;br&gt;
på mer än en ort, genom att tillgängligheten och&lt;br&gt;
den lokala förankringen tillgodoses på det sättet&lt;br&gt;
att domstolen har tingsställe vid en eller flera&lt;br&gt;
orter.&lt;br&gt;
I skrivelsen föreslog, såsom tidigare nämnts,&lt;br&gt;
regeringen ett antal organisationsförändringar.&lt;br&gt;
Efter riksdagens godkännande har regeringen&lt;br&gt;
givit Domstolsverket i uppdrag att genomföra de&lt;br&gt;
godkända förändringarna. I skrivelsen redovisar&lt;br&gt;
regeringen också ett antal pågående&lt;br&gt;
organisationsprojekt. Vissa av de projekten har&lt;br&gt;
nu efter utredning, remittering m.m. kommit så&lt;br&gt;
långt att regeringen önskar anmäla dessa för&lt;br&gt;
riksdagen.&lt;br&gt;
De nu aktuella organisationsförändringarna&lt;br&gt;
berör tingsrätterna i Nordvästra Skåne&lt;br&gt;
(Helsingborg, Ängelholm och Klippan), i&lt;br&gt;
Dalarna (Falun, Hedemora, Ludvika, Leksand&lt;br&gt;
och Mora), Falköping och Skövde samt&lt;br&gt;
Simrishamn och Ystad (se vidare avsnitt 4.8).&lt;br&gt;
Regeringen avser att i en skrivelse under våren&lt;br&gt;
till riksdagen anmäla ytterligare&lt;br&gt;
organisationsförändringar.&lt;br&gt;
4.5 Insatser&lt;br&gt;
4.5.1 Statliga insatser inom&lt;br&gt;
politikområdet&lt;br&gt;
Polisväsendet&lt;br&gt;
Reformeringen av polisväsendet fortsätter med&lt;br&gt;
utgångspunkt i medborgarnas behov och en&lt;br&gt;
helhetssyn på rättsväsendets uppgifter och&lt;br&gt;
funktion. Det innebär bl.a. en satsning under de&lt;br&gt;
närmaste åren på att fullfölja närpolisreformen&lt;br&gt;
och vidareutveckla det problemorienterade&lt;br&gt;
arbetet.&lt;br&gt;
Riksdagen har tillkännagivit att regeringen bör&lt;br&gt;
låta utreda dels frågan om ett oberoende organ&lt;br&gt;
för tillsyn över polisens och åklagarnas&lt;br&gt;
förundersökningsarbete, dels behovet av&lt;br&gt;
specialisering av utredningsverksamheten inom&lt;br&gt;
närpolisen (bet. 1999/2000:JuU11, rskr.&lt;br&gt;
1999/2000:211). Justitieombudsmannen,&lt;br&gt;
Justitiekanslern, Riksdagsrevisorerna,&lt;br&gt;
Granskningskommissionen i anledning av&lt;br&gt;
brottsutredningen efter mordet på Olof Palme&lt;br&gt;
och Riksåklagaren har väckt frågor om&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamheten (se avsnitt 4.6.1).&lt;br&gt;
Regeringen avser därför att inom kort besluta&lt;br&gt;
om en översyn av&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamheten.&lt;br&gt;
Säpo/Rikskrimkommittén, som har utrett&lt;br&gt;
frågor om ny organisation och nya metoder för&lt;br&gt;
kampen mot grov och organiserad brottslighet,&lt;br&gt;
överlämnade sitt betänkande i april 2000 (SOU&lt;br&gt;
2000:25). Kommittén föreslår bl.a. en&lt;br&gt;
sammanslagning av Säkerhetspolisen och&lt;br&gt;
Rikskriminalpolisen. Betänkandet&lt;br&gt;
remissbehandlas för närvarande.&lt;br&gt;
I april 2000 överlämnade regeringen ett förslag&lt;br&gt;
till lag om hemlig avlyssning m.m. till Lagrådet.&lt;br&gt;
Förslagen i remissen innebär bl.a. att polisen i&lt;br&gt;
förundersökningar om mycket grova brott skall&lt;br&gt;
få använda buggning, benämnt hemlig&lt;br&gt;
avlyssning. Arbetet med att utforma förslag till&lt;br&gt;
buggning och andra reformer av de hemliga&lt;br&gt;
tvångsmedlen fortsätter.&lt;br&gt;
Regeringen har i ett särskilt beslut uppdragit&lt;br&gt;
bl.a. åt Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren att&lt;br&gt;
utarbeta ett förslag till ett nationellt&lt;br&gt;
handlingsprogram för skydd av vittnen,&lt;br&gt;
målsägande och andra bevispersoner. Uppdraget&lt;br&gt;
skall redovisas senast den 30 november 2000.&lt;br&gt;
Riksdagen har tillkännagivit att regeringen bör&lt;br&gt;
utreda vilka arbetsuppgifter polisen bör ha (bet.&lt;br&gt;
1999/2000:JuU6, rskr. 1999/2000:128).&lt;br&gt;
Regeringen avser att under hösten låta utreda&lt;br&gt;
frågan om renodling av polisarbetet. Uppdraget&lt;br&gt;
bör också omfatta frågor om hur behovet av&lt;br&gt;
polisresurser i t.ex. glest befolkade områden kan&lt;br&gt;
tillgodoses bättre än i dag. Polismyndigheten i&lt;br&gt;
Stockholms län har i den s.k. ROPA-rapporten&lt;br&gt;
om renodling av polisarbetet lämnat synpunkter&lt;br&gt;
på ansvarsfördelningen för vissa uppgifter som&lt;br&gt;
för närvarande ankommer på polisen. ROPA-&lt;br&gt;
rapporten har utvärderats av Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
och är där föremål för vidare överväganden.&lt;br&gt;
Under hösten år 2000 kommer Rådet att fatta&lt;br&gt;
beslut om Sveriges operativa inträde i&lt;br&gt;
Schengensamarbetet. Rikspolisstyrelsen har&lt;br&gt;
sedan september 1996 haft regeringens uppdrag&lt;br&gt;
att samordna polisväsendets åtgärder för&lt;br&gt;
anslutningen till Schengensamarbetet. Samtliga&lt;br&gt;
polismyndigheter har upprättat&lt;br&gt;
genomförandeplaner över åtgärder som måste&lt;br&gt;
vidtas och Rikspolisstyrelsen har tagit fram en&lt;br&gt;
nationell handlingsplan som styrdokument för&lt;br&gt;
myndigheterna. Flera försöksverksamheter, bl.a.&lt;br&gt;
i Blekinge och Södermanland, har genomförts&lt;br&gt;
för att simulera gränskontroll och samverkan&lt;br&gt;
med andra myndigheter ur ett&lt;br&gt;
Schengenperspektiv.&lt;br&gt;
Sverige har installerat en nationell del av SIS&lt;br&gt;
(Schengens informationssystem) på&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen och funktions- och&lt;br&gt;
kommunikationstester för systemet har&lt;br&gt;
påbörjats. Även anslutning för kommunikation&lt;br&gt;
vid SIRENE-kontoret (det nationella&lt;br&gt;
sambandskontoret) pågår och beräknas vara klart&lt;br&gt;
under år 2000.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har vidare till regeringen&lt;br&gt;
lämnat förslag om orter som bör vara&lt;br&gt;
gränsövergångsställen då Sverige blir operativ&lt;br&gt;
Schengenmedlem.&lt;br&gt;
Inom Rikspolisstyrelsen och flertalet&lt;br&gt;
polismyndigheter pågår också förberedelser för&lt;br&gt;
de särskilda uppgifter som följer av att Sverige är&lt;br&gt;
ordförandeland i EU det första halvåret 2001.&lt;br&gt;
De nya registren för misstanke- och&lt;br&gt;
belastningsuppgifter samt den första etappen av&lt;br&gt;
DurTvå, som är ett stöd för&lt;br&gt;
förundersökningsprocessen, har tagits i bruk&lt;br&gt;
under år 1999. Det är angeläget att följa hur&lt;br&gt;
systemen utnyttjas i polisverksamheten och&lt;br&gt;
säkerställa de effektivitetsvinster som systemen&lt;br&gt;
möjliggör.&lt;br&gt;
Regeringen har tillsatt en särskild utredare för&lt;br&gt;
att följa genomförandet av den nya&lt;br&gt;
polisregisterlagstiftningen (dir. 1999:99).&lt;br&gt;
Lättnaden i sekretessreglerna för bl.a.&lt;br&gt;
uppgifter hos Säkerhetspolisen har lett till att 142&lt;br&gt;
personer under år 1999 fått tillgång till uppgifter&lt;br&gt;
ur Säkerhetspolisens arkiv. Arbetet med att&lt;br&gt;
förstärka samarbetet mellan Säkerhetspolisen&lt;br&gt;
och den öppna polisen har fortsatt under året&lt;br&gt;
och lett till framsteg när det gäller utredningen&lt;br&gt;
av ett antal grova brott med högerextremistiska&lt;br&gt;
förtecken. Säkerhetstjänstkommissionen har&lt;br&gt;
sedan drygt ett år arbetat med att kartlägga och&lt;br&gt;
granska de svenska säkerhetstjänsternas, bl.a.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisens, författningsskyddande&lt;br&gt;
verksamhet. Från den 1 januari 2000 gäller en&lt;br&gt;
särskild lagstiftning som ger kommissionen&lt;br&gt;
befogenheter utöver vad som tillkommer&lt;br&gt;
kommissioner i allmänhet. Uppdraget skall&lt;br&gt;
redovisas i augusti 2001.&lt;br&gt;
Åklagarväsendet&lt;br&gt;
Den 1 januari 2000 inrättade Riksåklagaren på&lt;br&gt;
regeringens uppdrag en ny och flexibel&lt;br&gt;
organisation för bekämpning av brotten mot&lt;br&gt;
miljön. Åklagare och poliser med&lt;br&gt;
specialistkompetens skall handlägga&lt;br&gt;
miljöbrottsärendena. En enhet hos Riksåklagaren&lt;br&gt;
har ett nationellt ansvar för&lt;br&gt;
miljöbrottsbekämpningen och biträder dessutom&lt;br&gt;
andra åklagarmyndigheter vid handläggningen av&lt;br&gt;
komplicerade ärenden om brott mot miljön.&lt;br&gt;
Sedan EU-bedrägeridelegationen på uppdrag&lt;br&gt;
av regeringen avvecklade sin verksamhet ansvarar&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten sedan den 1 juli 2000 för&lt;br&gt;
samordningen av de nationella åtgärderna mot&lt;br&gt;
EU-bedrägerier m.m. Det är angeläget att&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten förstärker och utvecklar&lt;br&gt;
formerna för samverkan mellan de berörda&lt;br&gt;
myndigheterna. Dessutom understryker&lt;br&gt;
regeringen vikten av att Ekobrottsmyndigheten,&lt;br&gt;
i samråd med övriga myndigheter, bestämmer&lt;br&gt;
vilka åtgärder som är nödvändiga att vidta och&lt;br&gt;
vilka stödfunktioner som myndigheterna kan&lt;br&gt;
behöva för att åstadkomma en effektivare&lt;br&gt;
bekämpning av EU-bedrägerier, fusk och andra&lt;br&gt;
oegentligheter med EU-medel.&lt;br&gt;
Det är angeläget att myndigheten tillsammans&lt;br&gt;
med andra berörda myndigheter vidareutvecklar&lt;br&gt;
och förstärker de samlade insatserna mot fusk&lt;br&gt;
och andra oegentligheter med EU-medel i&lt;br&gt;
landet.&lt;br&gt;
Den 1 oktober 1999 trädde den nya&lt;br&gt;
trafikförordningen i kraft. I samband med det&lt;br&gt;
beslutade Riksåklagaren om nya föreskrifter om&lt;br&gt;
ordningsbot för vissa brott. Innebörden av&lt;br&gt;
beslutet är att merparten av trafikförseelserna&lt;br&gt;
och andra enklare förseelser kan lagföras genom&lt;br&gt;
utfärdande av ordningsbot av polisman. Enligt&lt;br&gt;
Riksåklagaren kommer det att medföra en&lt;br&gt;
minskad ärendeinströmning till&lt;br&gt;
åklagarorganisationen.&lt;br&gt;
Riksåklagaren har i maj 2000 till regeringen&lt;br&gt;
redovisat en översyn av 7 kap. rättegångsbalken.&lt;br&gt;
Kapitlet innehåller bl.a. regler om vilka som är&lt;br&gt;
allmänna åklagare och om åklagarnas behörighet.&lt;br&gt;
Riksåklagaren föreslår vissa lagändringar och&lt;br&gt;
följdändringar i andra författningar. Förslaget är&lt;br&gt;
remitterat och ärendet bereds för närvarande&lt;br&gt;
inom Justitiedepartementet.&lt;br&gt;
Domstolsväsendet&lt;br&gt;
För att uppfylla och förverkliga regeringens mål&lt;br&gt;
om ökad rättstrygghet och rättssäkerhet för den&lt;br&gt;
enskilde, förenkling av det processuella&lt;br&gt;
förfarandet samt ökad effektivitet i domstolarna&lt;br&gt;
har ett flertal reformer genomförts eller&lt;br&gt;
förberetts. En närmare redogörelse av de insatser&lt;br&gt;
som gjorts eller förberetts under år 2000 följer&lt;br&gt;
nedan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De allmänna domstolarna&lt;br&gt;
Utgångspunkten för regeringens insatser i denna&lt;br&gt;
del är att så långt som möjligt rationalisera och&lt;br&gt;
förenkla det processuella förfarandet och&lt;br&gt;
samtidigt skapa förutsättningar för användandet&lt;br&gt;
av ny teknik i domstolarna. Insatserna syftar till&lt;br&gt;
att göra domstolarna mer tillgängliga för envar&lt;br&gt;
samtidigt som de processuella reglerna blir mer&lt;br&gt;
lättillämpade.&lt;br&gt;
Ett flertal reformer har genomförts eller&lt;br&gt;
förbereds.&lt;br&gt;
Riksdagen beslutade i mars 2000 på&lt;br&gt;
regeringens förslag en rad åtgärder för att&lt;br&gt;
effektivisera och förenkla domstolsförfarandet&lt;br&gt;
för parterna och för de allmänna domstolarna&lt;br&gt;
(prop. 1999/2000:26, bet. 1999/2000:JuU10,&lt;br&gt;
rskr. 1999/2000:151). Ändringarna rör framför&lt;br&gt;
allt handläggningen i tingsrätterna. Reformerna&lt;br&gt;
syftar till att renodla och förbättra domstolarnas&lt;br&gt;
och domarnas verksamhet.&lt;br&gt;
Den 1 januari 2000 trädde lagen (1999:613)&lt;br&gt;
om försöksverksamhet med videokonferens i&lt;br&gt;
rättegång i kraft. Lagen möjliggör användandet&lt;br&gt;
av videoöverföringsteknik vid handläggningen av&lt;br&gt;
mål i allmän domstol. Lagen innebär att parter&lt;br&gt;
under vissa förutsättningar får delta i muntlig&lt;br&gt;
förhandling inför rätten genom videokonferens&lt;br&gt;
men även att bevisning, t.ex. vittnesförhör, kan&lt;br&gt;
tas upp genom videokonferens.&lt;br&gt;
Regeringen beslutade den 1 juli 1999 om&lt;br&gt;
direktiv till en särskild utredare om processen i&lt;br&gt;
allmän domstol (dir. 1999:62). Utredningen&lt;br&gt;
(1999 års rättegångsutredning) skall undersöka&lt;br&gt;
hur rättegången i tvistemål och brottmål med&lt;br&gt;
bibehållen rättssäkerhet kan förbättras.&lt;br&gt;
Utredaren har i ett delbetänkande i juli (SOU&lt;br&gt;
2000:70) föreslagit ändring i lagen (1991:1137)&lt;br&gt;
om rättspsykiatrisk undersökning som innebär&lt;br&gt;
att den rättspsykiatriska undersökningen som&lt;br&gt;
huvudregel skall genomföras före&lt;br&gt;
huvudförhandlingen.&lt;br&gt;
Domstolsverket har den 10 januari 2000 till&lt;br&gt;
regeringen redovisat en promemoria Inställda&lt;br&gt;
huvudförhandlingar   Förslag till åtgärder. I&lt;br&gt;
promemorian föreslås vissa lagändringar för att&lt;br&gt;
minska problemet med inställda huvudför-&lt;br&gt;
handlingar. Promemorian är remitterad och&lt;br&gt;
ärendet bereds för närvarande.&lt;br&gt;
En särskild arbetsgrupp, bestående av domare,&lt;br&gt;
advokat och åklagare, har sett över&lt;br&gt;
forumbestämmelser i syfte att skapa möjligheter&lt;br&gt;
för tingsrätter inom ett län att samarbeta genom&lt;br&gt;
överlämnande av tvistemål och brottmål mellan&lt;br&gt;
domstolarna. Förslagen är remitterade och&lt;br&gt;
bereds för närvarande.&lt;br&gt;
I betänkandet Grupprättegång (SOU&lt;br&gt;
1994:151) föreslår Grupptalanutredningen att&lt;br&gt;
grupptalan skall införas som rättegångsform i&lt;br&gt;
Sverige. Grupptalan kan förenklat beskrivas som&lt;br&gt;
en representativ taleform, där en representant för&lt;br&gt;
en grupp som har likartade anspråk kan föra en&lt;br&gt;
talan i domstol som blir bindande för hela&lt;br&gt;
gruppen utan hinder av att de som ingår i&lt;br&gt;
gruppen inte deltagit i rättegången. Regeringen&lt;br&gt;
avser att lägga fram en lagrådsremiss om&lt;br&gt;
grupptalan vid årsskiftet 2000/2001.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De allmänna förvaltningsdomstolarna&lt;br&gt;
De allmänna förvaltningsdomstolarna har under&lt;br&gt;
många år varit särskilt arbetstyngda. En minskad&lt;br&gt;
måltillströmning under senare år i kombination&lt;br&gt;
med särskilda insatser för att avgöra äldre mål har&lt;br&gt;
emellertid förbättrat situationen framförallt vid&lt;br&gt;
länsrätterna. Ur ett medborgarperspektiv är dock&lt;br&gt;
situationen fortfarande inte godtagbar.&lt;br&gt;
Regeringen kommer därför att i det fortsatta&lt;br&gt;
reformarbetet ägna särskild uppmärksamhet åt&lt;br&gt;
arbetssituationen vid de allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;
domstolarna och också initiera nödvändiga&lt;br&gt;
åtgärder för att förbättra arbetssituationen vid de&lt;br&gt;
allmänna förvaltningsdomstolarna.&lt;br&gt;
I promemorian Fortsatt översyn av&lt;br&gt;
förvaltningsprocessen   En ny princip för&lt;br&gt;
prövning i fövaltningsdomstol m.m. (Ds&lt;br&gt;
1997:29), föreslås att regleringen i&lt;br&gt;
förvaltningsprocesslagen blir kompletterad med&lt;br&gt;
ytterligare regler om talerätt, inhibition och&lt;br&gt;
förfarandet vid bifall till ansökan. Vidare föreslås&lt;br&gt;
ett nytt institut för anhängiggörande av talan.&lt;br&gt;
Frågorna bereds inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;
såvitt avser ändringen i förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;
med avsikt att en proposition skall kunna&lt;br&gt;
överlämnas till riksdagen under år 2001.&lt;br&gt;
Regeringen har i juni 2000 överlämnat en&lt;br&gt;
proposition (prop. 1999/2000:142) till riksdagen&lt;br&gt;
om videokonferens i allmän&lt;br&gt;
förvaltningsdomstol, m.m. I propositionen&lt;br&gt;
föreslås bl.a. att det på motsvarande sätt som i de&lt;br&gt;
allmänna domstolarna på försök införs en&lt;br&gt;
möjlighet att använda videokonferens vid hand-&lt;br&gt;
läggningen av mål i allmän förvaltningsdomstol.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den yttre organisationen&lt;br&gt;
Under senare år har det blivit allt tydligare att&lt;br&gt;
domstolarnas nuvarande organisation inte är&lt;br&gt;
riktig anpassad till den omvärld i vilken de har att&lt;br&gt;
verka som garanter för rättssäkerhet och rätts-&lt;br&gt;
trygghet. Den nuvarande organisationen behöver&lt;br&gt;
således ses över.&lt;br&gt;
Den 1 juli 2000 sammanlades Jakobsbergs&lt;br&gt;
tingsrätt med Sollentuna tingsrätt med kansliort i&lt;br&gt;
Sollentuna.&lt;br&gt;
Regeringen har efter att riksdagen ställt sig&lt;br&gt;
bakom regerings skrivelse (skr. 1999/2000:106&lt;br&gt;
Reformering av domstolsväsendet   en&lt;br&gt;
handlingsplan, bet. 1999/2000:JuU22, rskr.&lt;br&gt;
1999/2000:255) beslutat följande&lt;br&gt;
domkretsreformer.&lt;br&gt;
Tingsrätterna i Köping, Sala och Västerås&lt;br&gt;
bildar en gemensam domkrets med kansliorter i&lt;br&gt;
Köping, Sala och Västerås. Motala, Mjölby och&lt;br&gt;
Linköping tingsrätter bildar en domkrets med&lt;br&gt;
kansliorter i Linköping och Motala. Hallsbergs&lt;br&gt;
tingsrätt och Örebro tingsrätt läggs samman&lt;br&gt;
med kansliort i Örebro. Tingsrätterna i Blekinge&lt;br&gt;
län bildar en gemensam domkrets med&lt;br&gt;
kansliorter i Karlskrona och Karlshamn.&lt;br&gt;
Hudiksvalls och Ljusdals tingsrätter läggs&lt;br&gt;
samman med kansliort i Hudiksvall.&lt;br&gt;
En reformering av domstolarnas organisation&lt;br&gt;
väcker inte bara organisatoriska frågor. Även&lt;br&gt;
frågan om domstolarnas och domarnas&lt;br&gt;
konstitutionella ställning aktualiseras av&lt;br&gt;
reformarbetet. En viktig fråga som också måste&lt;br&gt;
beaktas i reformarbetet är ordinarie domares&lt;br&gt;
förflyttningsskydd liksom omfattningen av&lt;br&gt;
domarnas tjänstgöringsskyldighet.&lt;br&gt;
Mot bakgrund av reformarbetets vikt och&lt;br&gt;
betydelse kommer regeringen att även fort-&lt;br&gt;
sättningsvis återkommande anmäla de&lt;br&gt;
förändringar som planeras för riksdagen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den inre organisationen&lt;br&gt;
Försök med en förändrad berednings-&lt;br&gt;
organisation har sedan ett antal år bedrivits vid&lt;br&gt;
ett stort antal tingsrätter. Försöket regleras i&lt;br&gt;
förordningen (1997:139) om försöksverksamhet&lt;br&gt;
vid vissa tingsrätter. Syftet är att renodla&lt;br&gt;
domarens arbete och dessutom få en förstärkt&lt;br&gt;
beredningsorganisation. Regeringen kommer att&lt;br&gt;
permanenta dessa bestämmelser med en generell&lt;br&gt;
tillämpning.&lt;br&gt;
Genom särskilda tidsbegränsade förordningar&lt;br&gt;
har hovrätterna och kammarrätterna givits en&lt;br&gt;
möjlighet att pröva andra beredningsformer än&lt;br&gt;
det traditionella rotelsystemet. Förordningarna&lt;br&gt;
är en följd av domstolarnas egna initiativ.&lt;br&gt;
I budgetpropositionen för 1999 gavs&lt;br&gt;
Domstolsverket en mer tydlig roll i det fortsatta&lt;br&gt;
reformarbetet. Domstolsverket skall ha en både&lt;br&gt;
drivande och stödjande roll och regeringen&lt;br&gt;
uttalade också att reformarbetet skall bedrivas i&lt;br&gt;
nära samverkan med domstolarna och&lt;br&gt;
domstolspersonalen (prop. 1998/99:1, utg.omr. 4&lt;br&gt;
s. 76). Arbete pågår med utveckling av&lt;br&gt;
arbetsmetoder, organisation och IT.&lt;br&gt;
Ett modernt IT-stöd är avgörande för en&lt;br&gt;
effektiv domstolsverksamhet. Under första&lt;br&gt;
halvåret 1999 slutfördes införandet av det&lt;br&gt;
databaserade målhanteringssystemet (MÅHS)&lt;br&gt;
vid tingsrätterna. Domstolsverket arbetar&lt;br&gt;
emellertid med att utveckla en ny samlad IT-&lt;br&gt;
strategi för domstolsväsendet. Denna strategi&lt;br&gt;
innefattar även ett nytt verksamhetsstödjande&lt;br&gt;
system för domstolsväsendet.&lt;br&gt;
De pågående reformerna av domstolsväsendet&lt;br&gt;
innebär förändringar för de anställda vid&lt;br&gt;
domstolarna. Regeringen understryker vikten av&lt;br&gt;
att den kompetens som den nuvarande&lt;br&gt;
personalen besitter tillvaratas, så att negativa&lt;br&gt;
effekter för såväl personalen som verksamheten&lt;br&gt;
kan undvikas så långt som möjligt.&lt;br&gt;
Domstolsverket försöker på olika sätt undvika&lt;br&gt;
att det pågående reformarbetet får negativa&lt;br&gt;
konsekvenser för personalen och verksamheten.&lt;br&gt;
Vid varje förändring som påverkar&lt;br&gt;
domstolsanställda informerar verket berörd&lt;br&gt;
personal om de regler som gäller och om den&lt;br&gt;
hjälp de kan få av Trygghetsstiftelsen m.fl.&lt;br&gt;
Trygghetsstiftelsens uppgift är i första hand att&lt;br&gt;
genom individuellt stöd hjälpa övertaliga&lt;br&gt;
arbetstagare till nytt arbete.&lt;br&gt;
Förändringsarbetet har helt naturligt väckt&lt;br&gt;
oro på många håll och en angelägen uppgift för&lt;br&gt;
Domstolsverket är att noga följa utvecklingen&lt;br&gt;
för att kunna sätta in rätt åtgärder. Under hösten&lt;br&gt;
planerar därför verket att skicka ut en s.k.&lt;br&gt;
medarbetarenkät som ställer frågor om&lt;br&gt;
arbetsmiljön till samtliga som arbetar i&lt;br&gt;
domstolsväsendet. Syftet med enkäten är att ta&lt;br&gt;
reda på vilka behov som finns inom&lt;br&gt;
verksamhetsområdet och vilka frågor man måste&lt;br&gt;
arbeta mera med. Domstolsverket genomför&lt;br&gt;
enkäten i samarbete med de fackliga&lt;br&gt;
organisationerna. Avsikten med enkäten är att&lt;br&gt;
den skall återkomma med viss regelbundenhet.&lt;br&gt;
Kriminalvården&lt;br&gt;
Regeringen gav i september 1998&lt;br&gt;
Riksrevisionsverket (RRV) i uppdrag att granska&lt;br&gt;
kriminalvårdens resursutnyttjande. RRV&lt;br&gt;
redovisade i juni 1999 rapporten RRV 1999:27&lt;br&gt;
Effektivare kriminalvård   en hinderanalys. I&lt;br&gt;
rapporten pekade verket på ett antal hinder för&lt;br&gt;
ett effektivt resursutnyttjande inom dagens&lt;br&gt;
kriminalvårdsorganisation. Med anledning av&lt;br&gt;
rapporten gav regeringen i september 1999&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att redovisa de&lt;br&gt;
åtgärder som genomförts, påbörjats eller&lt;br&gt;
planerats till följd av RRV:s förslag.&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen redovisade arbetet&lt;br&gt;
med regeringens uppdrag i december 1999 och&lt;br&gt;
framhöll då att man i stort delade RRV:s&lt;br&gt;
bedömningar och att man hade vidtagit eller&lt;br&gt;
avsåg att vidta åtgärder som ligger i linje med&lt;br&gt;
förslagen. Bland dessa kan nämnas att&lt;br&gt;
kriminalvården avstått från att utveckla ett helt&lt;br&gt;
nytt IT-system och istället beslutat att utveckla&lt;br&gt;
det befintliga systemet.&lt;br&gt;
Regeringen beslutade vidare, bland annat med&lt;br&gt;
anledning av RRV:s förslag och efter dialog med&lt;br&gt;
kriminalvården, att regionmyndigheterna inom&lt;br&gt;
kriminalvården genom en ändring av&lt;br&gt;
myndighetens instruktion den 15 februari 2000&lt;br&gt;
skall upphöra och ersättas med en ny&lt;br&gt;
organisation för uppföljning och tillsyn. Arbetet&lt;br&gt;
med att implementera den nya organisationen&lt;br&gt;
pågår för närvarande.&lt;br&gt;
Transporttjänsten omfattades inte av RRV:s&lt;br&gt;
granskning som redovisades i juni 1999.&lt;br&gt;
Regeringen avser att uppdra åt RRV att granska&lt;br&gt;
även denna verksamhet.&lt;br&gt;
4.5.2 Insatser utanför politikområdet&lt;br&gt;
Storstadspolitiken&lt;br&gt;
Under perioden 1999 2002 satsas närmare två&lt;br&gt;
miljarder kronor inom ramen för&lt;br&gt;
storstadspolitiken. I enlighet med regeringens&lt;br&gt;
storstadsproposition, som antogs av riksdagen i&lt;br&gt;
december 1998, används dessa medel för insatser&lt;br&gt;
i särskilt utsatta bostadsområden i sju&lt;br&gt;
storstadskommuner och som överenskoms i&lt;br&gt;
lokala utvecklingsavtal med respektive&lt;br&gt;
kommuner. Ett av de långsiktiga målen för&lt;br&gt;
storstadspolitiken är att alla stadsdelar i&lt;br&gt;
storstäderna skall uppfattas som trygga av sina&lt;br&gt;
invånare och utgöra goda och hälsosamma&lt;br&gt;
livsmiljöer. Inom ramen för storstadsarbetet ges&lt;br&gt;
det brottsförebyggande arbetet framöver ökad&lt;br&gt;
tyngd.&lt;br&gt;
Enligt de riktlinjer som regeringen gett är en&lt;br&gt;
av Brottsförebyggande rådets prioriterade&lt;br&gt;
uppgifter är att utveckla stödet till det&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet i de mest&lt;br&gt;
brottsbelastade storstadsområdena. Särskilda&lt;br&gt;
utbildnings- och stödinsatser görs också för de&lt;br&gt;
kommuner som slutit lokala utvecklingsavtal&lt;br&gt;
med staten.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lokala brottsförebyggande råd&lt;br&gt;
Lokala brottsförebyggande råd inrättas efter&lt;br&gt;
hand i alltfler kommuner. De finns nu i ca 175&lt;br&gt;
kommuner jämfört med endast ca 30 hösten&lt;br&gt;
1996 och ca 50 för två år sedan. I många av dessa&lt;br&gt;
har också ett aktivt arbete för att förebygga brott&lt;br&gt;
påbörjats. I enlighet med regeringens intentioner&lt;br&gt;
i det nationella brottsförebyggande programmet&lt;br&gt;
finns nu bättre förutsättningar och i över hälften&lt;br&gt;
av landets kommuner en grundstruktur för att&lt;br&gt;
kunna bedriva ett strategiskt förebyggande&lt;br&gt;
arbete riktat mot i första hand den brottslighet&lt;br&gt;
som drabbar människor i deras vardag. Om dessa&lt;br&gt;
förutsättningar och den struktur som byggts upp&lt;br&gt;
utnyttjas fullt ut innebär det att brott kan&lt;br&gt;
förebyggas mer effektivt. Rättsväsendet har här&lt;br&gt;
en pådrivande och stödjande roll. Det lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet   inom andra&lt;br&gt;
utgiftsområden, av kommuner,&lt;br&gt;
frivilligorganisationer, näringslivet och enskilda i&lt;br&gt;
samverkan   kan ge direkt effekt på&lt;br&gt;
brottsligheten i mindre områden.&lt;br&gt;
4.6 Resultatbedömning&lt;br&gt;
4.6.1 Polisväsendet&lt;br&gt;
De övergripande målen för polisväsendet är att&lt;br&gt;
tillförsäkra den enskilde rättstrygghet och&lt;br&gt;
rättssäkerhet, förebygga och upptäcka brott samt&lt;br&gt;
se till att den som har begått brott identifieras&lt;br&gt;
och lagförs.&lt;br&gt;
Polisväsendets resultat för 1999 skall bedömas&lt;br&gt;
mot bakgrund av de verksamhetsmål som&lt;br&gt;
ställdes upp för polisverksamheten:&lt;br&gt;
- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott&lt;br&gt;
och ekonomisk brottslighet (inklusive&lt;br&gt;
miljöbrott) skall prioriteras. Särskild&lt;br&gt;
uppmärksamhet skall ägnas den grova&lt;br&gt;
och gränsöverskridande brottsligheten,&lt;br&gt;
den mc-relaterade brottsligheten, brott&lt;br&gt;
med rasistiska inslag, våld mot kvinnor&lt;br&gt;
samt övergrepp mot barn. Insatserna mot&lt;br&gt;
vardagsbrottsligheten skall öka.&lt;br&gt;
- För att utveckla och förbättra det&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet skall polisen&lt;br&gt;
samverka med dem som berörs av&lt;br&gt;
brottsligheten eller kan påverka den.&lt;br&gt;
- Brottsutredningsverksamheten skall bli&lt;br&gt;
effektivare. Produktiviteten och&lt;br&gt;
kvaliteten i utredningsverksamheten skall&lt;br&gt;
öka.&lt;br&gt;
- Polismyndigheterna skall anpassa&lt;br&gt;
utryckningsresurserna till normala&lt;br&gt;
variationer i behovet, använda dem&lt;br&gt;
problemorienterat och planera&lt;br&gt;
utryckningsverksamheten så att den inte&lt;br&gt;
stör utvecklingen av&lt;br&gt;
närpolisverksamheten.&lt;br&gt;
- Polisens stöd till brottsoffer skall&lt;br&gt;
förbättras.&lt;br&gt;
- Gränskontrollen skall förstärkas och&lt;br&gt;
effektiviseras. Sådana åtgärder skall&lt;br&gt;
genomföras som medför att Sverige kan&lt;br&gt;
inträda som operativ medlem i&lt;br&gt;
Schengensamarbetet under år 2000.&lt;br&gt;
- Polisen skall medverka till att uppnå de&lt;br&gt;
nationella trafiksäkerhetsmålen om färre&lt;br&gt;
skadade och dödade i trafiken.&lt;br&gt;
Det problemorienterade arbetssättet&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Under år 1999 fortsatte Polishögskolan att&lt;br&gt;
bedriva utbildning i problemorienterat&lt;br&gt;
polisarbete. Kontaktpersoner i&lt;br&gt;
polismyndigheterna har fått fortsatt stöd och&lt;br&gt;
vidareutbildning. Många polismyndigheter har&lt;br&gt;
också genomfört egna utbildningsinsatser i&lt;br&gt;
ämnet.&lt;br&gt;
Polismyndigheterna i Värmland och&lt;br&gt;
Östergötland har på Rikspolisstyrelsens uppdrag&lt;br&gt;
utvecklat det problemorienterade arbetssättet.&lt;br&gt;
De har bl.a. framställt en handbok som är avsedd&lt;br&gt;
att ligga till grund för vidareutvecklingen av det&lt;br&gt;
problemorienterade polisarbetet i landet.&lt;br&gt;
BRÅ har bidragit med bl.a. tre idéskrifter om&lt;br&gt;
lokalt brottsförebyggande arbete. En av dem,&lt;br&gt;
Kartläggning, problemanalys och prioriteringar&lt;br&gt;
(1999:13) belyser det problemorienterade&lt;br&gt;
arbetet, särskilt delmomenten kartläggning och&lt;br&gt;
analys. Skriften redovisar idéer och uppslag som&lt;br&gt;
underlättar arbetet och visar hur metoderna kan&lt;br&gt;
anpassas till de lokala förutsättningarna.&lt;br&gt;
Riksrevisionsverket (RRV), som på&lt;br&gt;
regeringens uppdrag granskat resursutnyttjandet&lt;br&gt;
inom polisväsendet, presenterade i december&lt;br&gt;
1999 en delrapport om närpolisreformen och&lt;br&gt;
polisens arbetstider (1999:42). Slutrapporten&lt;br&gt;
(2000:9) överlämnades till regeringen i mars år&lt;br&gt;
2000 (se avsnittet om närpolisen).&lt;br&gt;
RRV fann att den problemorienterade&lt;br&gt;
ansatsen saknades i delar av polisarbetet, bl.a.&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten. Många poliser ansåg&lt;br&gt;
fortfarande att innebörden av begreppet&lt;br&gt;
problemorienterat polisarbete var otydlig.&lt;br&gt;
Enligt Rikspolisstyrelsens bedömning har det&lt;br&gt;
problemorienterade arbetssättet ännu inte fått&lt;br&gt;
tillräckligt genomslag i polisverksamheten.&lt;br&gt;
Tillämpningen varierar mellan myndigheterna.&lt;br&gt;
Enligt styrelsen finns det utrymme för att genom&lt;br&gt;
fortsatt utveckling effektivisera både det&lt;br&gt;
förebyggande och förhindrande arbetet.&lt;br&gt;
Det är svårt att mäta graden av&lt;br&gt;
problemorientering i verksamheten. Ett enkelt&lt;br&gt;
men grovt mått är hur väl&lt;br&gt;
arbetstidsförläggningen har anpassats till&lt;br&gt;
verksamhetens behov. Ett sätt att åstadkomma&lt;br&gt;
en sådan anpassning är s.k. periodplanering, där&lt;br&gt;
schemat fastställs för en kortare period med&lt;br&gt;
beaktande av det för perioden kända&lt;br&gt;
verksamhetsbehovet.&lt;br&gt;
Periodplaneringen har i första hand&lt;br&gt;
introducerats i närpolisorganisationen. Under år&lt;br&gt;
1998 var det emellertid bara ca 15 % av&lt;br&gt;
närpoliserna i landet som periodplanerade sin&lt;br&gt;
arbetstid. Enligt OCR/P (Polisförbundet) hade&lt;br&gt;
den siffran stigit till 19 % i september 1999.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har i inspektioner granskat&lt;br&gt;
polismyndigheternas användning av&lt;br&gt;
periodplanerad arbetstid. Styrelsen har&lt;br&gt;
konstaterat att periodplaneringen, rätt använd,&lt;br&gt;
erbjuder en för alla parter förmånlig flexibilitet&lt;br&gt;
och är ett nödvändigt inslag i det&lt;br&gt;
problemorienterade arbetet.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har också i februari år 2000&lt;br&gt;
redovisat resultaten av polisväsendets arbete&lt;br&gt;
hittills med att verksamhetsanpassa&lt;br&gt;
arbetstiderna. Styrelsens bedömning är att&lt;br&gt;
arbetet vid flera polismyndigheter resulterat i en&lt;br&gt;
ökad flexibilitet och en bättre anpassning av&lt;br&gt;
bemanningen till behovet av polisiära tjänster.&lt;br&gt;
Styrelsen erinrar om att de mått och instrument&lt;br&gt;
som står till förfogande för&lt;br&gt;
verksamhetsbedömningar fortfarande är trubbiga&lt;br&gt;
och otillräckliga.&lt;br&gt;
I den nämnda rapporten redovisar RRV också&lt;br&gt;
brister i polisens arbetstidsförläggning. Den&lt;br&gt;
periodplanerade arbetstiden har enligt RRV ännu&lt;br&gt;
inte införts i tillräcklig omfattning. Även där den&lt;br&gt;
tillämpas anser RRV att den är för svagt&lt;br&gt;
verksamhetsorienterad. Andra brister är den&lt;br&gt;
otillräckliga styrningen av den genomsnittliga&lt;br&gt;
veckoarbetstiden och dimensioneringen av&lt;br&gt;
utryckningsresurserna.&lt;br&gt;
Flera polismyndigheter har pekat på att&lt;br&gt;
polisväsendets arbetstidsavtal har haft en&lt;br&gt;
konstruktion som har bidragit till att&lt;br&gt;
verksamhetsintresset inte slagit igenom&lt;br&gt;
tillräckligt vid arbetstidsförläggningen. De&lt;br&gt;
förändringar i avtalet som parterna numera&lt;br&gt;
kommit överens om bör enligt såväl&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen som RRV kunna leda till&lt;br&gt;
bättre lösningar. Det nya avtalet innehåller en ny&lt;br&gt;
förhandlingsordning som ger arbetsgivaren&lt;br&gt;
större befogenheter vid oenighet mellan parterna&lt;br&gt;
och förbättrar möjligheter att sluta&lt;br&gt;
myndighetsanpassade arbetstidsavtal som&lt;br&gt;
beaktar lokala variationer.&lt;br&gt;
Den höga medelåldern bland polispersonalen&lt;br&gt;
är ett växande problem vid&lt;br&gt;
arbetstidsförläggningen, särskilt utanför&lt;br&gt;
storstäderna. Många poliser är av hälsoskäl&lt;br&gt;
förhindrade att arbeta nattetid. Dessutom har&lt;br&gt;
sjukfrånvaron ökat, vilket ytterligare försvårar en&lt;br&gt;
verksamhetsanpassad arbetstidsförläggning.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Det är enligt regeringens mening nödvändigt att&lt;br&gt;
utvecklingen av ett problemorienterat arbetssätt&lt;br&gt;
intensifieras och utvidgas till att omfatta alla&lt;br&gt;
delar av verksamheten. Mycket tyder på att&lt;br&gt;
t.o.m. polisen i närpolisområdena, där det&lt;br&gt;
problemorienterade arbetet först introducerades,&lt;br&gt;
kommit att arbeta alltmer händelsestyrt. Det&lt;br&gt;
innebär att utvecklingen går i fel riktning. Det är&lt;br&gt;
inte heller tillfredsställande att&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten i betydande&lt;br&gt;
utsträckning förblivit opåverkad av de åtgärder&lt;br&gt;
som vidtagits för att problemorientera&lt;br&gt;
verksamheten. Det finns goda förutsättningar&lt;br&gt;
för att förstärka utvecklingsinsatserna på detta&lt;br&gt;
område.&lt;br&gt;
Ändringarna i polisens arbetstidsavtal har&lt;br&gt;
skapat förutsättningar för en bättre anpassning&lt;br&gt;
av arbetstiden till verksamhetens krav. Enligt&lt;br&gt;
regeringens mening ger det nya avtalet ökade&lt;br&gt;
möjligheter att sprida den periodplanerade&lt;br&gt;
arbetstiden till större delar av verksamheten och&lt;br&gt;
att utveckla periodplaneringen till ett effektivare&lt;br&gt;
instrument än idag. Det är viktigt för att det&lt;br&gt;
problemorienterade arbetssättet skall kunna&lt;br&gt;
tillämpas i all polisverksamhet. Det krävs nu att&lt;br&gt;
arbetsgivare och arbetstagare på ett konstruktivt&lt;br&gt;
sätt tar tillvara de verktyg som det nya avtalet ger&lt;br&gt;
och använder dem för att åstadkomma en&lt;br&gt;
effektivare polisverksamhet.&lt;br&gt;
Närpolisen&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Kostnaderna för polisverksamheten i närpolis-&lt;br&gt;
områdena ökade under år 1999 med 2 % till&lt;br&gt;
3 360 miljoner kronor. Det motsvarar 34 % av de&lt;br&gt;
totala resurserna, vilket är samma andel som&lt;br&gt;
föregående år.&lt;br&gt;
Vid utgången av år 1999 omfattade närpolis-&lt;br&gt;
organisationen 40 % av det totala antalet poliser.&lt;br&gt;
Andelen har ökat med 2 % per år sedan år 1997.&lt;br&gt;
Det innebär att antalet innevånare per närpolis&lt;br&gt;
minskat från 1 425 personer år 1998 till 1 386&lt;br&gt;
personer år 1999. Organisationen och&lt;br&gt;
redovisningsrutinerna har emellertid ändrats så&lt;br&gt;
att även personal i närpolisområdena som&lt;br&gt;
uteslutande arbetar med ingripande- eller&lt;br&gt;
utredningsverksamhet numera ingår i&lt;br&gt;
redovisningen. Det ger enligt regeringens&lt;br&gt;
mening en riktigare redovisning samtidigt som&lt;br&gt;
det försvårar jämförelser över åren.&lt;br&gt;
Närpolisens andel av de ärenden som&lt;br&gt;
redovisades till åklagare minskade från 50 % år&lt;br&gt;
1998 till 47 % år 1999. Antalet ärenden som&lt;br&gt;
redovisades till åklagare från närpolisen&lt;br&gt;
minskade med 12 % och kostnaden per sådant&lt;br&gt;
ärende ökade med 25 % till 18 349 kronor.&lt;br&gt;
Svårigheten med att finna en lämplig&lt;br&gt;
avvägning mellan polisverksamheten i&lt;br&gt;
närpolisområdena och övrig verksamhet kvarstår.&lt;br&gt;
Enligt Rikspolisstyrelsen har&lt;br&gt;
polismyndigheternas insatser varit otillräckliga&lt;br&gt;
för att säkerställa en god styrning och planering&lt;br&gt;
av verksamheten. Närpolisreformens idéer&lt;br&gt;
tillämpas i princip bara inom en mindre del av&lt;br&gt;
närpolisen och myndigheternas organisation och&lt;br&gt;
arbetssätt varierar. Inom vissa närpolisområden&lt;br&gt;
är polispersonalen uppdelad funktionsvis medan&lt;br&gt;
personalen i andra områden är indelad i&lt;br&gt;
geografiska ansvarsområden och arbetar med all&lt;br&gt;
polisverksamhet. Enligt styrelsen finns det på&lt;br&gt;
många håll fortfarande brister när det gäller&lt;br&gt;
arbetsledning, metodutveckling och&lt;br&gt;
effektivisering av utredningsverksamheten.&lt;br&gt;
Styrelsen anser också att det varit nödvändigt att&lt;br&gt;
minska närpolisens verksamhet för att klara av&lt;br&gt;
det som brukar betecknas som måsteverksamhet,&lt;br&gt;
nämligen i huvudsak ingripandeverksamheten.&lt;br&gt;
Utvecklingen mot en ökad integration mellan&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten och&lt;br&gt;
närpolisorganisationen fortsätter.&lt;br&gt;
RRV har granskat genomförandet av&lt;br&gt;
närpolisreformen (Rapport 1999:42 och 2000:9)&lt;br&gt;
och funnit att den är organisatoriskt genomförd&lt;br&gt;
men att det fortfarande finns stora brister i&lt;br&gt;
reformens innehållsmässiga genomslag i&lt;br&gt;
polisverksamheten. RRV redovisade de hinder&lt;br&gt;
som behöver undanröjas för att&lt;br&gt;
polisverksamheten i närpolisområdena skall få&lt;br&gt;
avsett innehåll. Enligt RRV har reformen hittills&lt;br&gt;
bara haft ett begränsat genomslag i synen på&lt;br&gt;
polisarbetet. Uppfattningen att närpolisen enbart&lt;br&gt;
skall arbeta med brottsförebyggande verksamhet&lt;br&gt;
finns fortfarande kvar på många håll.&lt;br&gt;
Ingripandeverksamheten i närpolisområdena&lt;br&gt;
definieras ofta som något som konkurrerar om&lt;br&gt;
närpolisens resurser.&lt;br&gt;
Också RRV anser att myndigheternas&lt;br&gt;
styrning inte har varit tillräckligt tydlig. Verket&lt;br&gt;
pekar också på att chefernas möjligheter att&lt;br&gt;
uppmuntra de anställda har varit begränsade.&lt;br&gt;
Arbetsgivaren har inte lyckats driva&lt;br&gt;
verksamhetsintresset i tillräcklig utsträckning.&lt;br&gt;
Dessutom finns det brister i den lokala&lt;br&gt;
styrningen av närpolisarbetet, i den löpande&lt;br&gt;
planeringen och i utnyttjandet av&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten som ett led i det&lt;br&gt;
problemorienterade arbetet i närpolisområdena.&lt;br&gt;
RRV fann att närpolisområdena vid flera&lt;br&gt;
polismyndigheter är så små att det finns en risk&lt;br&gt;
för att förutsättningarna för ett effektivt&lt;br&gt;
polisarbete är otillräckliga.&lt;br&gt;
Regeringen har givit BRÅ i uppdrag att&lt;br&gt;
granska närpolisreformen och utvärdera polisens&lt;br&gt;
arbete med att bekämpa vardagsbrottsligheten.&lt;br&gt;
BRÅ har redovisat två delrapporter. Den första,&lt;br&gt;
Svensk polis i förändring. En granskning av&lt;br&gt;
närpolisreformen, som redovisades i juli 1999&lt;br&gt;
behandlade närpolisreformens betydelse för&lt;br&gt;
polisens organisation och verksamhet, det&lt;br&gt;
konkreta innehållet i verksamheten och&lt;br&gt;
närpolisens arbetstider på lokal nivå.&lt;br&gt;
Den andra rapporten, Polisens organisation&lt;br&gt;
och verksamhet. En fortsatt granskning av&lt;br&gt;
närpolisreformen, redovisades i augusti 2000.&lt;br&gt;
Den redovisar hur närpolisreformen har&lt;br&gt;
utvecklats organisatoriskt och&lt;br&gt;
verksamhetsmässigt.&lt;br&gt;
BRÅ beskriver genomförandet av&lt;br&gt;
närpolisreformen som en pågående&lt;br&gt;
förändringsprocess där den slutgiltiga formen&lt;br&gt;
ännu inte har bestämts. Andelen närpoliser&lt;br&gt;
varierar mellan polismyndigheterna från 20 till&lt;br&gt;
70 %. Det speglar hur olika polismyndigheterna&lt;br&gt;
ser på närpolisreformen. Några myndigheter&lt;br&gt;
arbetar vidare med att integrera ingripande- och&lt;br&gt;
utredningsverksamhet med&lt;br&gt;
närpolisorganisationen. Andra myndigheter har&lt;br&gt;
valt göra tydliga uppdelningar av&lt;br&gt;
verksamheterna, oftast genom att centralisera&lt;br&gt;
ingripande- och utredningsverksamheterna och&lt;br&gt;
sträva efter en mer begränsad närpolis med en&lt;br&gt;
tydlig inriktning på lokalt brottsförebyggande&lt;br&gt;
arbete. Det finns en konflikt mellan kravet på&lt;br&gt;
lokal förankring, som gynnas av flera och mindre&lt;br&gt;
närpolisområden, och allpolistanken, som&lt;br&gt;
förutsätter att närpolisområdena är så stora att de&lt;br&gt;
kan ha tillräckliga resurser och kompetens för att&lt;br&gt;
bedriva all lokal polisverksamhet. Enligt BRÅ är&lt;br&gt;
det till stor del enskilda polisers prioriteringar&lt;br&gt;
som styr det dagliga arbetet, medan&lt;br&gt;
arbetsledning och handlingsplaner spelar mindre&lt;br&gt;
roll. Trots det är ett problemorienterat arbetssätt&lt;br&gt;
vanligare bland närpoliser än i andra delar av&lt;br&gt;
polisväsendet.&lt;br&gt;
BRÅ skall slutredovisa sitt uppdrag i maj år&lt;br&gt;
2001.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Flertalet polismyndigheter utgår från&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsens definition av&lt;br&gt;
närpolisverksamheten. Den innebär i korthet&lt;br&gt;
bl.a. att verksamheten skall vara organiserad&lt;br&gt;
inom ett geografiskt avgränsat område och&lt;br&gt;
bedrivas problemorienterat i nära samverkan&lt;br&gt;
med dem som bor och verkar i området.&lt;br&gt;
Poliserna i området skall arbeta mot brotts- och&lt;br&gt;
trygghetsrelaterade mål och tilldelas ett&lt;br&gt;
personligt ansvarsområde. Detta ansvarsområde&lt;br&gt;
är vanligen geografiskt men även funktionella&lt;br&gt;
ansvarsområden kan förekomma.&lt;br&gt;
Geografiska ansvarsområden innebär i princip att&lt;br&gt;
varje polis bör kunna utföra de flesta uppgifter&lt;br&gt;
inom sitt område och förutsätter därför en bred&lt;br&gt;
kompetens hos varje polisman.&lt;br&gt;
Vid funktionsvisa ansvarsområden har i stället&lt;br&gt;
varje polis eller arbetsgrupp huvudansvar för en&lt;br&gt;
viss arbetsuppgift. Det kan t.ex. gälla ingripande-&lt;br&gt;
eller utredningsverksamheten i området.&lt;br&gt;
Möjligheten att fokusera på en viss uppgift har&lt;br&gt;
bl.a. ansetts främja kvaliteten i&lt;br&gt;
utredningsverksamheten. En förutsättning för en&lt;br&gt;
sådan ordning är att det kan skapas särskilda&lt;br&gt;
former för att sprida och gemensamt analysera&lt;br&gt;
den kunskap om förhållandena inom området&lt;br&gt;
som skall ligga till grund för det&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet.&lt;br&gt;
Närpolisens verksamhetsmål skall utgå från en&lt;br&gt;
probleminventering i lokalområdet.&lt;br&gt;
Målformuleringarna bör fastställas i en process&lt;br&gt;
som också säkerställer att målen accepteras i&lt;br&gt;
polisorganisationen.&lt;br&gt;
Polisens uppgifter framgår av 2 § polislagen&lt;br&gt;
(1984:387). Det är viktigt att det klarläggs vilken&lt;br&gt;
polisverksamhet som närpolisen skall ansvara för&lt;br&gt;
och hur gränsdragningarna skall göras mot andra&lt;br&gt;
delar i organisationen. Först därefter kan&lt;br&gt;
resurserna fördelas på ett ändamålsenligt sätt.&lt;br&gt;
Som en utgångspunkt för en sådan&lt;br&gt;
gränsdragning bör enligt regeringens mening&lt;br&gt;
närpolisen ha ett helhetsansvar för&lt;br&gt;
polisverksamheten i det egna geografiska&lt;br&gt;
området. Från detta helhetsansvar bör undantag&lt;br&gt;
bara göras för verksamhet som ställer särskilda&lt;br&gt;
krav på specialistkunskaper eller kräver&lt;br&gt;
samordning på centralare nivåer. Det hindrar inte&lt;br&gt;
att flera närpolisområden kan behöva samverka&lt;br&gt;
om resurskrävande verksamheter som t.ex.&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten.&lt;br&gt;
Det är också viktigt att närpolisområdena blir&lt;br&gt;
tillräckligt stora för en god&lt;br&gt;
kompetensförsörjning och en effektiv&lt;br&gt;
verksamhet. En ökad integrering av&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten i närpolisen främjar&lt;br&gt;
utvecklingen av det problemorienterade arbetet&lt;br&gt;
och skapar bättre förutsättningar för att&lt;br&gt;
personalgrupper skall få tillräcklig storlek för en&lt;br&gt;
effektiv planering.&lt;br&gt;
Varje polismyndighet ansvarar för att polis-&lt;br&gt;
verksamheten inom dess område bedrivs&lt;br&gt;
effektivt och fungerar väl. Det ankommer också&lt;br&gt;
på myndigheterna att anpassa polisverksamheten&lt;br&gt;
i närpolisområdena efter de lokala förhållandena.&lt;br&gt;
Med den utgångspunkten är det naturligt att&lt;br&gt;
polismyndigheterna väljer olika lösningar för&lt;br&gt;
utformningen av verksamheten i&lt;br&gt;
närpolisområdena så länge inte syftet med&lt;br&gt;
närpolisreformen äventyras. Det kan t.ex. gälla&lt;br&gt;
om geografiska eller funktionsvisa&lt;br&gt;
ansvarsområden skall tillämpas. Självklart är det&lt;br&gt;
hänsynen till verksamhetens kvalitet och&lt;br&gt;
effektivitet och alltså områdets karaktär,&lt;br&gt;
personalens kompetens, tillgängliga resurser och&lt;br&gt;
andra lokala förhållande som bör styra&lt;br&gt;
arbetssättet. Rikspolisstyrelsen har också i detta&lt;br&gt;
avseende en viktig roll som kunskapsbank och&lt;br&gt;
för att stödja och samordna myndigheternas&lt;br&gt;
arbete.&lt;br&gt;
De stora variationer som nu förekommer i&lt;br&gt;
organisation och innehåll i närpolisverksamheten&lt;br&gt;
tycks emellertid inte kunna förklaras enbart med&lt;br&gt;
hänvisning till skillnader i de lokala&lt;br&gt;
förutsättningarna. BRÅ kommer inom ramen för&lt;br&gt;
sitt ovan nämnda uppdrag att jämföra och&lt;br&gt;
utvärdera de olika organisationsformerna i&lt;br&gt;
förhållande till syftet med närpolisreformen.&lt;br&gt;
Medborgarna kräver att polisen upprätthåller&lt;br&gt;
en hög beredskap för att med kort varsel kunna&lt;br&gt;
ingripa vid akuta händelser. En sådan beredskap&lt;br&gt;
med bibehållen förmåga att bedriva ett&lt;br&gt;
långsiktigt polisarbete ställer särskilt höga krav&lt;br&gt;
på god planering och styrning av verksamheten.&lt;br&gt;
Närpolisens arbete bör struktureras så att det är&lt;br&gt;
möjligt att fullfölja målsättningarna i de lokala&lt;br&gt;
handlingsplanerna.&lt;br&gt;
Polisväsendets förmåga att analysera&lt;br&gt;
verksamhetens resultat har förbättrats. Samtidigt&lt;br&gt;
finns utrymme för att utveckla den förmågan&lt;br&gt;
ytterligare. Det är viktigt att polisväsendet&lt;br&gt;
uppställer tydliga och konkreta mål för&lt;br&gt;
verksamheten och analyserar hur målen&lt;br&gt;
uppnåtts. Rikspolisstyrelsen har den viktiga&lt;br&gt;
uppgiften att utveckla och precisera de mål och&lt;br&gt;
riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast&lt;br&gt;
för polisverksamheten och förmedla det till den&lt;br&gt;
övriga polisorganisationen.&lt;br&gt;
Brottsförebyggande verksamhet&lt;br&gt;
Det anmäls årligen drygt en miljon brott i&lt;br&gt;
Sverige. År 1999 anmäldes något färre brott än år&lt;br&gt;
1990. Utvecklingen varierar för olika brotts-&lt;br&gt;
typer. Under 1990-talet har den anmälda&lt;br&gt;
våldsbrottsligheten ökat och&lt;br&gt;
tillgreppsbrottsligheten minskat. År 1996&lt;br&gt;
presenterade regeringen det nationella&lt;br&gt;
brottsförebyggande programmet Allas vårt&lt;br&gt;
ansvar. I programmet betonas att det lokala&lt;br&gt;
engagemanget är avgörande för ett effektivt&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete. Polisen är en viktig&lt;br&gt;
del i det arbetet.&lt;br&gt;
Allt synligt polisarbete har en&lt;br&gt;
brottsförebyggande effekt. Det är däremot svårt&lt;br&gt;
att mäta resultatet. Genom ett problemorienterat&lt;br&gt;
polisarbete i kombination med det lokala&lt;br&gt;
polisarbetet i närpolisområdena har skapats goda&lt;br&gt;
förutsättningar för ett framgångsrikt&lt;br&gt;
brottsförebyggande polisarbete som bedrivs&lt;br&gt;
långsiktigt, grundat på lokala handlingsplaner.&lt;br&gt;
Enligt regleringsbrevet för år 2000 skall varje&lt;br&gt;
polismyndighet utarbeta och dokumentera en&lt;br&gt;
brottsförebyggande strategi där det framgår hur&lt;br&gt;
och med vilka myndigheter och organisationer&lt;br&gt;
samverkan skall ske. En viktig utgångspunkt för&lt;br&gt;
det arbetet är att analysera verksamheten hittills&lt;br&gt;
och med beaktande av tillgänglig kunskap forma&lt;br&gt;
en strategi som kan ligga till grund för allt&lt;br&gt;
förebyggande polisarbete på lokal nivå.&lt;br&gt;
Regeringen avser att under hösten återkomma&lt;br&gt;
till riksdagen med en lägesbeskrivning av det&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet hittills.&lt;br&gt;
Ordning och säkerhet&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
I resultatområdet ordning och säkerhet ingår&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten, allmän och särskild&lt;br&gt;
övervakning, räddningstjänst samt sådan spaning&lt;br&gt;
som inte kan hänföras till något annat område.&lt;br&gt;
Kostnaden för området uppgick till 3 491&lt;br&gt;
miljoner kronor eller 35 % av&lt;br&gt;
polismyndigheternas totala kostnader. Den&lt;br&gt;
totala kostnaden har i stort sett varit konstant&lt;br&gt;
under de senaste två åren men varierar&lt;br&gt;
fortfarande kraftigt mellan myndigheterna, från&lt;br&gt;
21 till 44 %. Kostnadsandelen för&lt;br&gt;
Polismyndigheten i Stockholms län var 42 %.&lt;br&gt;
För storstäderna inkluderas den särskilda&lt;br&gt;
specialistkompetens som finns inom området,&lt;br&gt;
t.ex. piketstyrkor, hästar och båtar, samt den&lt;br&gt;
stora andel evenemang som kräver särskilda&lt;br&gt;
polisinsatser. Det totala antalet ingripanden&lt;br&gt;
ökade med ca 60 000 i förhållande till år 1998 och&lt;br&gt;
uppgick till ca 1 252 606, men andelen&lt;br&gt;
utryckningar med högsta prioritet minskade från&lt;br&gt;
15 till 13 %, samma nivå som år 1997. Kostnaden&lt;br&gt;
för varje högprioriterat ärende ökade från ca&lt;br&gt;
11 300 kronor år 1998 till ca 12 800 år 1999 men&lt;br&gt;
siffran varierar fortfarande kraftigt mellan&lt;br&gt;
myndigheterna, från ca 1 900 kr till ca 25 700&lt;br&gt;
kronor.&lt;br&gt;
I juni 1999 beslutade Rikspolisstyrelsen att&lt;br&gt;
tillsätta en utredning för att beskriva och&lt;br&gt;
analysera polisens insatser vid efterspaningarna&lt;br&gt;
av dem som dödade två polismän i Malexander.&lt;br&gt;
Utredningen föreslår att det skall inrättas ett&lt;br&gt;
Taktikcentrum där nationell och internationell&lt;br&gt;
kunskap om polistaktik kan samlas.&lt;br&gt;
Sammantaget bedömer Rikspolisstyrelsen att&lt;br&gt;
polismyndigheternas insatser på området inte har&lt;br&gt;
varit tillfredsställande. Styrelsen noterar att&lt;br&gt;
flertalet polismyndigheter saknat konkreta mål&lt;br&gt;
för ledning och styrning av&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten och att de målsättningar&lt;br&gt;
som funnits ofta varit oklara och diffusa och&lt;br&gt;
sannolikt därför saknat betydelse för ledning,&lt;br&gt;
styrning och uppföljning. Osäkerheten om hur&lt;br&gt;
avgränsningen mot närpolisverksamheten bör&lt;br&gt;
vara utformad kvarstår. Enligt styrelsen har&lt;br&gt;
polismyndigheternas försök att anpassa&lt;br&gt;
resurserna till normala variationer i behovet&lt;br&gt;
lyckats bäst där ingripande- och när-&lt;br&gt;
polisverksamheten integrerats.&lt;br&gt;
Funktionen som vakthavande befäl har en&lt;br&gt;
viktig och strategisk position vid&lt;br&gt;
polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen har inom&lt;br&gt;
ramen för sin inspektionsverksamhet&lt;br&gt;
uppmärksammat att det fortfarande finns&lt;br&gt;
exempel på att den funktionen är splittrad och&lt;br&gt;
otydlig. Det kan innebära att polisoperativa&lt;br&gt;
beslut fördröjs eller inte fattas med tillräcklig&lt;br&gt;
överblick.&lt;br&gt;
Enligt Rikspolisstyrelsen kommer det nya&lt;br&gt;
systemet för polisens kommunikationscentraler&lt;br&gt;
(KC-polis) att medföra nya och bättre&lt;br&gt;
möjligheter till uppföljning och analys av&lt;br&gt;
ingripandeverksamheten.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Ingripandeverksamheten disponerar ungefär en&lt;br&gt;
tredjedel av polisens resurser. Det är naturligtvis&lt;br&gt;
viktigt att en så stor del av verksamheten har en&lt;br&gt;
väl fungerande styrning och uppföljning. Om en&lt;br&gt;
verksamhet saknar tydliga mål är det inte möjligt&lt;br&gt;
att mäta resultatet. En sådan verksamhet präglas&lt;br&gt;
helt av minutoperativa överväganden och styrs av&lt;br&gt;
redan inträffade brott och andra&lt;br&gt;
ordningsstörningar. Det är nödvändigt att&lt;br&gt;
polisväsendet fortsätter att utveckla metoder och&lt;br&gt;
system som säkerställer en god styrning av&lt;br&gt;
verksamheten. Även ingripandeverksamheten&lt;br&gt;
måste ingå som en resurs i det långsiktiga arbete&lt;br&gt;
som formats utifrån de lokala behoven.&lt;br&gt;
Det är tillfredsställande att polisväsendet&lt;br&gt;
verkar för att utvärdera och dra lärdom av&lt;br&gt;
insatser som ställt särskilt höga krav på&lt;br&gt;
verksamheten.&lt;br&gt;
Trafikövervakning&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Kostnaden för trafikövervakningsverksamheten&lt;br&gt;
uppgick till 914 miljoner kronor. Det motsvarar&lt;br&gt;
9 % av myndigheternas totala kostnader, vilket&lt;br&gt;
är detsamma som föregående år.&lt;br&gt;
Antalet rapporterade trafikbrott fortsatte att&lt;br&gt;
öka under år 1999.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.4 Antalet rapporterade trafikbrott år 1996 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1996&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
328 703&lt;br&gt;
332 296&lt;br&gt;
(+1 %)&lt;br&gt;
340 696&lt;br&gt;
(+3 %)&lt;br&gt;
349 662&lt;br&gt;
(+ 3 %)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Antalet rapporterade hastighetsöverträdelser och&lt;br&gt;
rattfyllerier ökade medan antalet rapporterade&lt;br&gt;
beteendebrott minskade. De rapporterade&lt;br&gt;
beteendebrotten ökade år 1998 med drygt 28 000&lt;br&gt;
eller 23 % jämfört med år 1997. De senaste årens&lt;br&gt;
utveckling mot ett minskat antal&lt;br&gt;
alkoholutandningsprov vändes i en ökning&lt;br&gt;
medan andelen prov med positivt utfall ligger&lt;br&gt;
kvar på 1 % i likhet med de tre senaste åren.&lt;br&gt;
Också andelen trafikolyckor där de inblandade&lt;br&gt;
varit påverkade av alkohol eller droger har legat&lt;br&gt;
konstant på 3 % de tre senaste åren.&lt;br&gt;
Polismyndigheten i Gotland skiljer sig markant&lt;br&gt;
från övriga polismyndigheter. Där har&lt;br&gt;
motsvarande andel varit 12 13 %. Antalet&lt;br&gt;
rapporterade trafikolyckor fortsatte att minska&lt;br&gt;
från 69 765 år 1998 till 64 802 år 1999.&lt;br&gt;
Antalet inkomna trafikbrottsärenden ökade&lt;br&gt;
med 5 % till 168 360 jämfört med år 1998.&lt;br&gt;
Andelen ärenden som redovisades till åklagare&lt;br&gt;
minskade något och genomströmningstiden blev&lt;br&gt;
längre. Rikspolisstyrelsen har i särskild ordning&lt;br&gt;
redovisat polisens tillsyn över transporter av&lt;br&gt;
farligt gods. Styrelsen konstaterar att tillsynens&lt;br&gt;
omfattning inte har nått upp till de uppställda&lt;br&gt;
målen och att den varierar kraftigt mellan&lt;br&gt;
polismyndigheterna.&lt;br&gt;
Det förebyggande inslaget i verksamheten har&lt;br&gt;
stärkts genom att polisen numera i ökad&lt;br&gt;
utsträckning använder polismålade fordon för&lt;br&gt;
trafikövervakningen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsens samlade bedömning är att det&lt;br&gt;
har gjorts betydande ansträngningar för att&lt;br&gt;
polisen i allt större utsträckning skall kunna&lt;br&gt;
bidra till att de nationella trafiksäkerhetsmålen&lt;br&gt;
om färre skadade och dödade i trafiken skall&lt;br&gt;
kunna nås.&lt;br&gt;
Enligt regeringens bedömning har&lt;br&gt;
polisväsendets trafikövervakningsverksamhet&lt;br&gt;
präglats av en hög aktivitet och uppvisat ett bra&lt;br&gt;
resultat. Antalet trafikolyckor minskade. Det är&lt;br&gt;
glädjande att polisväsendet utvecklat de&lt;br&gt;
förebyggande inslagen i verksamheten. Genom&lt;br&gt;
de åtgärder som vidtagits har den polisiära&lt;br&gt;
synligheten ökat vilket bedöms ha positiva&lt;br&gt;
effekter på trafiksäkerheten. Det&lt;br&gt;
problemorienterade arbetssättet har utvecklats på&lt;br&gt;
ett bra sätt. Insatserna har förlagts till platser där&lt;br&gt;
det varit känt att även annan typ av brottslighet&lt;br&gt;
förekommit och till vägar i anslutning till större&lt;br&gt;
festarrangemang. Ett polisiärt helhetsperspektiv&lt;br&gt;
har präglat verksamheten.&lt;br&gt;
För att de nationella trafiksäkerhetsmålen om&lt;br&gt;
färre skadade och dödade i trafiken skall kunna&lt;br&gt;
nås krävs ett långsiktigt arbete där flera&lt;br&gt;
samverkande åtgärder bör vidtas. En viktig del i&lt;br&gt;
det arbetet är att höja säkerheten på vägnätet,&lt;br&gt;
särskilt de farligaste vägarna. I avvaktan på att det&lt;br&gt;
arbetet givit full effekt är det rimligt att polisen&lt;br&gt;
vidmakthåller en hög nivå på&lt;br&gt;
trafikövervakningen. På regeringens uppdrag&lt;br&gt;
utarbetar Rikspolisstyrelsen en nationell strategi&lt;br&gt;
för trafikövervakningen. När en sådan kan läggas&lt;br&gt;
till grund för polismyndigheternas&lt;br&gt;
trafikövervakning bör effektiviteten i&lt;br&gt;
verksamheten kunna öka ytterligare.&lt;br&gt;
Utredningsverksamheten&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Antalet inkomna ärenden minskade från ca&lt;br&gt;
1 170 000 ärenden år 1998 till ca 1 164 000&lt;br&gt;
ärenden år 1999. Antalet rapporterade våldsbrott&lt;br&gt;
fortsätter att öka medan tillgrepps- och&lt;br&gt;
skadegörelsebrotten minskar.&lt;br&gt;
Genomströmningstiderna har blivit längre&lt;br&gt;
inom nästan samtliga områden. Inom närpolis-&lt;br&gt;
verksamheten har däremot den genomsnittliga&lt;br&gt;
handläggningstiden minskat från 72 dagar år&lt;br&gt;
1998 till 67 dagar år 1999. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
bedömer att handläggningstiderna kommer att&lt;br&gt;
förkortas betydligt med det nya systemstödet i&lt;br&gt;
utredningsprocessen   DurTvå.&lt;br&gt;
Då genomströmningstiderna granskas och&lt;br&gt;
används som ett mått på effektiviteten i&lt;br&gt;
utredningsverksamheten bör också&lt;br&gt;
balanssituationen vägas in i bedömningen. Om&lt;br&gt;
många äldre ärenden avslutas t.ex. inom ramen&lt;br&gt;
för en medveten satsning på balansavarbetning,&lt;br&gt;
förlänger det den genomsnittliga tiden per&lt;br&gt;
ärende.&lt;br&gt;
Antalet balanserade ärenden minskade med&lt;br&gt;
2 % till 160 566 ärenden vid utgången av år 1999.&lt;br&gt;
Andelen ärenden som var äldre än ett år&lt;br&gt;
minskade inom alla områden och var totalt 19 %&lt;br&gt;
av det totala antalet ärenden. Det är en&lt;br&gt;
minskning med 5 % jämfört med år 1998.&lt;br&gt;
Antalet ärenden som redovisats till åklagare&lt;br&gt;
fortsatte att minska.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.5 Antal ärenden som redovisats till åklagare år&lt;br&gt;
1997 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
192 482&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
185 430&lt;br&gt;
(-4 %)&lt;br&gt;
168 228&lt;br&gt;
(-9%)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Det minskade antalet inkomna ärenden och de&lt;br&gt;
nya reglerna om förundersökningsledning, som&lt;br&gt;
ger polisen ökade möjligheter att slutföra&lt;br&gt;
handläggningen av vissa brott har bidragit till&lt;br&gt;
detta. Det är emellertid inte hela förklaringen.&lt;br&gt;
Det finns till exempel myndigheter där antalet&lt;br&gt;
inkomna ärenden ökat, medan antalet ärenden&lt;br&gt;
som redovisats till åklagare och andelen&lt;br&gt;
lagföringar av dessa minskat. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
avser att tillsammans med Riksåklagaren närmare&lt;br&gt;
analysera den utvecklingen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.6 Andelen ärenden som redovisades till åklagare&lt;br&gt;
av det totala antalet inkomna inom de prioriterade&lt;br&gt;
områdena&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Våldsbrott&lt;br&gt;
34%&lt;br&gt;
34%&lt;br&gt;
30%&lt;br&gt;
Ekonomisk brottslighet&lt;br&gt;
56%&lt;br&gt;
60%&lt;br&gt;
50%&lt;br&gt;
Narkotikabrott&lt;br&gt;
71%&lt;br&gt;
72%&lt;br&gt;
71%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Enligt Riksåklagaren har lagföringsprocenten&lt;br&gt;
(andelen ärenden i vilka åklagaren beslutat om&lt;br&gt;
åtal, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse)&lt;br&gt;
varit omkring 60 % de senaste åren. År 1999&lt;br&gt;
uppgick lagföringen till 58 %.&lt;br&gt;
Riksåklagaren har utifrån de analyser som hittills&lt;br&gt;
gjorts inte funnit det möjligt att dra några säkra&lt;br&gt;
slutsatser om förändringar i&lt;br&gt;
förundersökningarnas svårighetsgrad.&lt;br&gt;
Samarbetet mellan Riksåklagaren och&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har fortsatt i enlighet med i&lt;br&gt;
regeringens beslut i september 1996 (Ju96/3067).&lt;br&gt;
Åklagarmentorerna har genomfört&lt;br&gt;
utbildningsinsatser, balansgenomgångar och&lt;br&gt;
praxisdiskussioner framförallt med närpolisen.&lt;br&gt;
En översyn har gjorts av de lokala&lt;br&gt;
överenskommelserna om fördelningen av&lt;br&gt;
ansvaret att leda förundersökningar utan att det&lt;br&gt;
lett till några stora förändringar.&lt;br&gt;
Flera polismyndigheter har utvecklat metoder&lt;br&gt;
för kvalitetsuppföljning. Ett exempel på det&lt;br&gt;
arbete som bedrivits är den modell för&lt;br&gt;
kvalitetssäkring av utredningsverksamheten som&lt;br&gt;
polis och åklagare i Östergötland har utvecklat. I&lt;br&gt;
varje ärende upprättas en kvalitetsrapport som&lt;br&gt;
också fungerar som en checklista. Åklagare&lt;br&gt;
återredovisar till polisen de beslut som fattats&lt;br&gt;
med anledning av förundersökningen och lämnar&lt;br&gt;
ett omdöme om utredningens kvalitet. Vissa&lt;br&gt;
uppgifter i rapporten databehandlas i ett system&lt;br&gt;
som Rikspolisstyrelsen testat och godkänt för&lt;br&gt;
spridning i landet. Systemet mäter bl.a.&lt;br&gt;
redovisningsform, lagföringsandel och&lt;br&gt;
förekomsten av kvalitetsbrister i&lt;br&gt;
förundersökningarna. Mätningarna kan göras på&lt;br&gt;
valfri nivå i organisationen. Modellen har skapat&lt;br&gt;
ett bra underlag för analys och utvärdering av&lt;br&gt;
utredningsprocessen. Utbildningen har kunnat&lt;br&gt;
bedrivas mer effektivt genom att behovet har&lt;br&gt;
visats på ett tydligt sätt. Sammantaget bedömer&lt;br&gt;
polis och åklagare i Östergötland att modellen&lt;br&gt;
bidragit till att höja kvaliteten på&lt;br&gt;
brottsutredningarna.&lt;br&gt;
Flera försöksverksamheter pågår, bl.a. i&lt;br&gt;
Jönköping och Handen som syftar till att&lt;br&gt;
förkorta genomströmningstiderna för vissa&lt;br&gt;
brottmålsärenden.&lt;br&gt;
I en promemoria från december 1999 har&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen sammanfattat resultatet av&lt;br&gt;
styrelsens inspektioner av&lt;br&gt;
utredningsverksamheten vid ett tiotal olika&lt;br&gt;
polismyndigheter. Inspektionerna har givit en&lt;br&gt;
bild av att de utredande åtgärder som de första&lt;br&gt;
poliserna på brottsplatsen vidtar innan&lt;br&gt;
förundersökning har inletts, de s.k.&lt;br&gt;
förstahandsåtgärderna, håller en tämligen god&lt;br&gt;
kvalitet. Däremot vidtas inte alla de åtgärder som&lt;br&gt;
är möjliga. Sedan förundersökning inletts bör&lt;br&gt;
förstahandsåtgärderna omedelbart följas upp av&lt;br&gt;
mer omfattande åtgärder som ofta ställer krav på&lt;br&gt;
kompetens och erfarenhet av kriminalpolisarbete&lt;br&gt;
  andrahandsåtgärderna. Vid inspektionerna har&lt;br&gt;
noterats att detta inte sker i tillräcklig&lt;br&gt;
omfattning. En av orsakerna till det är att&lt;br&gt;
kriminalpolisens arbetstid i huvudsak är förlagd&lt;br&gt;
till kontorstid och inte i tillräcklig grad anpassad&lt;br&gt;
efter behovet av akuta åtgärder.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen drar slutsatsen att det behöver&lt;br&gt;
inrättas en särskild funktion vid sidan av&lt;br&gt;
vakthavande befäl för att säkerställa en&lt;br&gt;
ändamålsenlig förundersökningsledning även i&lt;br&gt;
det inledande skedet av en brottsutredning.&lt;br&gt;
Riksdagens revisorer har i rapporten&lt;br&gt;
Organisationsförändringar inom rättsväsendet&lt;br&gt;
(1998/99:9) särskilt granskat&lt;br&gt;
förundersökningarnas kvalitet. Vid granskningen&lt;br&gt;
fann revisorerna bl.a. att handläggningstiderna&lt;br&gt;
var anmärkningsvärt långa. Revisorerna föreslog&lt;br&gt;
att utbildningen skulle förstärkas och förordade&lt;br&gt;
en specialisering inom närpolisen när det gällde&lt;br&gt;
utredningsverksamheten. Revisorerna ansåg&lt;br&gt;
också att tillsynen skulle förstärkas och att polis&lt;br&gt;
och åklagares verksamhet i detta avseende skulle&lt;br&gt;
ses som en helhet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Riksåklagaren har i årets budgetunderlag uttalat&lt;br&gt;
en betydande oro över utvecklingen av polisens&lt;br&gt;
brottsutredande verksamhet. Antalet ärenden&lt;br&gt;
som redovisats till åklagare och andelen&lt;br&gt;
uppklarade brott har minskat samtidigt som&lt;br&gt;
genomströmningstiderna har ökat. Sammantaget&lt;br&gt;
har möjligheterna att klara upp brott minskat&lt;br&gt;
väsentligt under hela 1990-talet och situationen&lt;br&gt;
är enligt Riksåklagaren helt oacceptabel från&lt;br&gt;
kriminalpolitisk utgångspunkt.&lt;br&gt;
Under senare tid har också Riksdagens&lt;br&gt;
revisorer, Justitieombudsmannen,&lt;br&gt;
Justitiekanslern och Granskningskommissionen i&lt;br&gt;
anledning av brottsutredningen efter mordet på&lt;br&gt;
Olof Palme från delvis olika utgångspunkter&lt;br&gt;
pekat på brister och oklarheter i&lt;br&gt;
brottsutredningssystemet. Se t.ex. Riksdagens&lt;br&gt;
revisorer (Rapport 1998/99:9&lt;br&gt;
Organisationsförändringar inom rättsväsendet),&lt;br&gt;
Justitieombudsmannen (Skrivelse den 13 juni år&lt;br&gt;
2000, Synpunkter med anledning av iakttagelser&lt;br&gt;
gjorda under inspektioner vid vissa av polisens&lt;br&gt;
internutredningsenheter m.m.), Justitiekanslern&lt;br&gt;
(Beslut den 21 juni år 2000, Klagomål mot&lt;br&gt;
utförandet av rättsmedicinska undersökningar&lt;br&gt;
m.m., Osmo Valloärendet) samt&lt;br&gt;
Granskningskommissionens betänkande (SOU&lt;br&gt;
1999:88). Kritiken avser bl.a. problem med långa&lt;br&gt;
handläggningstider, låg uppklaring, oklarheter i&lt;br&gt;
ansvarsfördelningen mellan främst åklagare och&lt;br&gt;
polis, tillsynen över utredningarna hos såväl polis&lt;br&gt;
och åklagare som Rättsmedicinalverket,&lt;br&gt;
hanteringen av internutredningar och&lt;br&gt;
kompetensförsörjningsproblemen inom&lt;br&gt;
närpolisen.&lt;br&gt;
Riksdagen har tillkännagivit att regeringen bör&lt;br&gt;
låta utreda frågan om ett oberoende organ för&lt;br&gt;
tillsyn av polisens och åklagarnas&lt;br&gt;
förundersökningsarbete. Riksdagen har också&lt;br&gt;
tillkännagivit att regeringen bör se över frågan&lt;br&gt;
om en specialisering av utredningsverksamheten&lt;br&gt;
inom närpolisen (bet. 1999/2000:JuU11, rskr.&lt;br&gt;
1999/2000:211).&lt;br&gt;
Rättsväsendet skall ha förmåga att med hög&lt;br&gt;
kvalitet utreda såväl svåra och komplicerade&lt;br&gt;
ärenden som den stora massan av enkla och&lt;br&gt;
medelsvåra brott. Det är en självklart prioriterad&lt;br&gt;
uppgift för polis och åklagare att öka andelen&lt;br&gt;
uppklarade brott. För det krävs ett kontinuerligt,&lt;br&gt;
tålmodigt och målmedvetet arbete för att&lt;br&gt;
förbättra de metoder och rutiner som används i&lt;br&gt;
den brottsutredande verksamheten. Men det är&lt;br&gt;
också från tid till annan nödvändigt att överväga&lt;br&gt;
om det finns behov av mer genomgripande&lt;br&gt;
reformer. Enligt regeringens mening visar&lt;br&gt;
utvecklingen att det nu finns skäl att&lt;br&gt;
förutsättningslöst pröva om det behövs&lt;br&gt;
förändringar i regelverk, organisation eller&lt;br&gt;
resursfördelning för att säkerställa en effektiv&lt;br&gt;
utredningsverksamhet som svarar mot höga&lt;br&gt;
kvalitetskrav. Regeringen avser därför att inom&lt;br&gt;
kort besluta om en översyn av&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamheten.&lt;br&gt;
Det är viktigt att myndigheternas&lt;br&gt;
ansträngningar för att förbättra&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamheten fortsätter.&lt;br&gt;
Genom regeringens beslut i september år 1996&lt;br&gt;
om mål och riktlinjer för åklagarväsendets och&lt;br&gt;
polisens samverkan på det kriminalpolitiska&lt;br&gt;
området har myndigheternas insatser samordnats&lt;br&gt;
så att de samlade resurserna utnyttjas på ett mer&lt;br&gt;
effektivt sätt. Riksåklagaren och&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har tillsammans avsatt stora&lt;br&gt;
resurser för att förbättra&lt;br&gt;
utredningsverksamheten. Det har bl.a. resulterat&lt;br&gt;
i kompetenshöjande åtgärder, nya bestämmelser&lt;br&gt;
om fördelning av förundersökningsledarskapet&lt;br&gt;
och nya tekniska hjälpmedel. Flera myndigheter&lt;br&gt;
inom rättsväsendet har inlett samarbetsprojekt&lt;br&gt;
som syftar till att minska&lt;br&gt;
genomströmningstiderna för vissa&lt;br&gt;
brottmålsärenden, exempelvis i Jönköping och&lt;br&gt;
Handen. På lokal nivå har polis- och&lt;br&gt;
åklagarmyndigheter också utvecklat olika&lt;br&gt;
modeller för kvalitetssäkring av&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamheten. Dessa åtgärder&lt;br&gt;
har på en del håll redan börjat ge goda resultat.&lt;br&gt;
För att effekten skall bli tydlig på riksnivå krävs&lt;br&gt;
nu att nya metoder får genomslag i alla landets&lt;br&gt;
polismyndigheter.&lt;br&gt;
Enligt regeringens mening har poliser i alla&lt;br&gt;
funktioner ett ansvar för att öka antalet&lt;br&gt;
uppklarade brott. Redan i samband med att ett&lt;br&gt;
brott kommer till polisens kännedom krävs en&lt;br&gt;
kvalificerad bedömning av vilka åtgärder som&lt;br&gt;
omedelbart behöver vidtas för att säkerställa en&lt;br&gt;
fortsatt snabb och säker handläggning av&lt;br&gt;
ärendet. Förste polisman på plats eller den som&lt;br&gt;
tar upp anmälan om brottet har en självklar&lt;br&gt;
nyckelposition i det avseendet tillsammans med&lt;br&gt;
den som leder förundersökning om brottet.&lt;br&gt;
Om det är möjligt skall de förenklade&lt;br&gt;
förfaranden användas som innebär att ärendet&lt;br&gt;
kan slutföras omedelbart. Även i annat fall är det&lt;br&gt;
ofta till gagn för utredningsprocessen om det&lt;br&gt;
skapas metoder som möjliggör för den personal&lt;br&gt;
som vidtagit de initiala åtgärderna att också&lt;br&gt;
slutföra utredningen i enklare ärenden. Varje&lt;br&gt;
polismyndighet ansvarar för att det vid alla tider&lt;br&gt;
finns tillräcklig kompetens för att fatta&lt;br&gt;
ändamålsenliga och rationella beslut om ett&lt;br&gt;
ärendes fortsatta handläggning. Likaså är det&lt;br&gt;
angeläget att det redan i akutskedet finns&lt;br&gt;
möjlighet att överlämna komplicerade ärenden&lt;br&gt;
till kriminalpolis.&lt;br&gt;
Det är viktigt att polisväsendet fortsätter att&lt;br&gt;
utveckla sin förmåga att leda förundersökningar.&lt;br&gt;
Förundersökningsledarens uppgifter präglas&lt;br&gt;
mycket av i vilket skede förundersökningen&lt;br&gt;
befinner sig i, framförallt om det finns någon&lt;br&gt;
skäligen misstänkt eller om förundersökningen&lt;br&gt;
fortfarande befinner sig i spaningsstadiet.&lt;br&gt;
Generellt gäller emellertid att&lt;br&gt;
förundersökningsledaren bör ta aktiv del i&lt;br&gt;
utredningsarbetet och lämna direktiv som&lt;br&gt;
säkerställer att förundersökningen bedrivs på ett&lt;br&gt;
effektivt och säkert sätt. Det är angeläget att&lt;br&gt;
förundersökningsledaren har tillräcklig&lt;br&gt;
kompetens för att redan i det inledande skedet&lt;br&gt;
göra en relevant bedömning av ärendets&lt;br&gt;
svårighetsgrad och de åtgärder och resurser som&lt;br&gt;
erfordras för att slutföra detta på ett bra sätt.&lt;br&gt;
Det är också viktigt att fortsätta arbetet med&lt;br&gt;
att utveckla och integrera de olika delarna inom&lt;br&gt;
utredningsverksamheten. Utvecklingen inom&lt;br&gt;
kriminaltekniken kan i tillämpliga delar även vara&lt;br&gt;
en modell för andra områden. Där pågår ett&lt;br&gt;
intensivt arbete med att vidareutveckla metoder&lt;br&gt;
och kompetens för de mest avancerade&lt;br&gt;
undersökningarna. Samtidigt finns det en strävan&lt;br&gt;
att dra nytta av den utvecklingen för att skapa&lt;br&gt;
bra förutsättningar för&lt;br&gt;
brottsplatsundersökningar även vid mindre&lt;br&gt;
kvalificerade brott där undersökningarna ofta&lt;br&gt;
utförs av polispersonal utan specialistutbildning.&lt;br&gt;
Enligt regeringens mening skulle en liknande&lt;br&gt;
strategi kunna tillämpas på ett tydligare sätt även&lt;br&gt;
inom andra områden, t.ex. inom&lt;br&gt;
kriminalunderrättelseverksamheten.&lt;br&gt;
Ungdomsbrottsligheten&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Antalet inkomna ungdomsärenden har minskat&lt;br&gt;
från 28 885 år 1998 till 26 402 år 1999 dvs. ca&lt;br&gt;
9 %. Den genomsnittliga genomströmningstiden&lt;br&gt;
ökade men enligt Rikspolisstyrelsen har de flesta&lt;br&gt;
polismyndigheter klarat att hålla de föreskrivna&lt;br&gt;
handläggningstiderna.&lt;br&gt;
Utvecklingen med ett ökat antal personrån&lt;br&gt;
där ungdomar rånar andra ungdomar har varit&lt;br&gt;
påtaglig i storstäderna. BRÅ har presenterat en&lt;br&gt;
rapport där den typen av brottslighet studerats i&lt;br&gt;
Stockholm och Malmö (Rapport 2000:6). I de&lt;br&gt;
granskade fallen var gärningsmännen till ca 90 %&lt;br&gt;
en pojke i åldern 15 17 år. Utlandsfödda&lt;br&gt;
ungdomar var kraftigt överrepresenterade.&lt;br&gt;
Offren var ofta i samma ålder men där var&lt;br&gt;
utlandsfödda ungdomar kraftigt&lt;br&gt;
underrepresenterade.&lt;br&gt;
BRÅ har också identifierat debutbrott som&lt;br&gt;
indikerar en hög respektive låg risk för en&lt;br&gt;
fortsatt brottskarriär (Rapport 2000:3). De brott&lt;br&gt;
som visar på en hög risk var tillgrepp av&lt;br&gt;
fortskaffningsmedel, rån och stöld. Däremot var&lt;br&gt;
det låg risk för att någon som lagförts för snatteri&lt;br&gt;
första gången skulle utveckla en karriär som&lt;br&gt;
kronisk brottsling.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsens samlade bedömning är att&lt;br&gt;
insatserna mot ungdomsbrottsligheten inte har&lt;br&gt;
varit helt tillfredsställande. Samarbetet mellan de&lt;br&gt;
berörda myndigheterna har förbättrats men&lt;br&gt;
styrelsen bedömer att utredningsarbetet kan&lt;br&gt;
utvecklas ytterligare genom att&lt;br&gt;
polismyndigheterna beaktar betydelsen av&lt;br&gt;
snabba och väl avvägda handläggningsrutiner.&lt;br&gt;
Dessutom kan rutinerna för kontakter med&lt;br&gt;
vårdnadshavare och andra som kan påverka&lt;br&gt;
ungdomars brottslighet utvecklas ytterligare.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Enligt regeringens mening är det särskilt&lt;br&gt;
angeläget att polisen ingriper snabbt när&lt;br&gt;
ungdomar begår brott. Polisen har en viktig&lt;br&gt;
uppgift att ingripa tidigt och avslöja ungdomar&lt;br&gt;
innan de utvecklat en lång och allvarligt menad&lt;br&gt;
kriminell bana.&lt;br&gt;
Det är angeläget att polisväsendet säkerställer&lt;br&gt;
effektiva metoder för att identifiera och utreda&lt;br&gt;
ungdomsbrott. Närpolisen har en viktig uppgift&lt;br&gt;
att samla och bearbeta den kunskap om&lt;br&gt;
ungdomsbrottslingar och ungdomar i riskzonen&lt;br&gt;
för att utveckla en kriminell karriär som finns i&lt;br&gt;
det egna området. Det arbetet underlättas av en&lt;br&gt;
väl fungerande samverkan med andra aktörer.&lt;br&gt;
Kriminalunderrättelsetjänsten bör kunna lämna&lt;br&gt;
närpolisen stöd när det gäller metoder för&lt;br&gt;
bearbetning och analys av stora mängder&lt;br&gt;
information och nyttan av den typen av&lt;br&gt;
kunskapsunderlag vid polisoperativa beslut.&lt;br&gt;
Kriminalunderrättelsetjänsten&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Utvecklingen av&lt;br&gt;
kriminalunderrättelseverksamheten har fortsatt&lt;br&gt;
och den operativa nyttan har ökat enligt&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen. Styrelsen anser att&lt;br&gt;
prioriteringen av den verksamheten spelat en&lt;br&gt;
viktig roll framförallt för bekämpningen av den&lt;br&gt;
mest allvarliga brottsligheten. Kartläggningen av&lt;br&gt;
den brottslighet som kan relateras till kriminella&lt;br&gt;
MC-gäng har fortsatt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Kriminalunderrättelsetjänsten skall försörja den&lt;br&gt;
övriga polisorganisationen med god kunskap om&lt;br&gt;
brott och brottslingar. En framgångsrik och&lt;br&gt;
effektiv polisverksamhet förutsätter att&lt;br&gt;
insatserna bygger på ett gott kunskapsunderlag.&lt;br&gt;
Inom verksamheten finns ett tydlig inslag av ett&lt;br&gt;
problemorienterat och brottsförebyggande&lt;br&gt;
synsätt. Verksamheten har på ett tydligt sätt&lt;br&gt;
bidragit till att insatserna för att förebygga och&lt;br&gt;
bekämpa MC-kriminalitet har varit&lt;br&gt;
framgångsrika. Det har bidragit till att spridning&lt;br&gt;
och etablering till nya platser uteblivit eller&lt;br&gt;
försvårats. Utvecklingen av teknik och metoder&lt;br&gt;
till stöd för analysarbetet har varit en viktig del i&lt;br&gt;
den positiva utvecklingen. Enligt&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen kan de delar av den nationella&lt;br&gt;
underrättelsetjänstens verksamhet som är riktad&lt;br&gt;
mot polismyndigheterna fortfarande förbättras.&lt;br&gt;
Kriminalteknik&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Behovet av ändamålsenliga metoder och god&lt;br&gt;
kompetens för kriminaltekniska undersökningar&lt;br&gt;
har ökat. Teknisk bevisning har blivit en allt&lt;br&gt;
viktigare del i många förundersökningar. Stora&lt;br&gt;
satsningar har gjorts för att även andra än&lt;br&gt;
kriminaltekniker ska få en ökad kompetens inom&lt;br&gt;
det kriminaltekniska området. Kriminaltekniken&lt;br&gt;
är sedan länge en del i den polisiära&lt;br&gt;
grundutbildningen. Ämnet är också en viktig del&lt;br&gt;
i vidareutbildningen. Särskilt kan nämnas&lt;br&gt;
utbildning i kvalificerad&lt;br&gt;
kriminalpolisverksamhet. År 1999 ägde också&lt;br&gt;
den första utbildningen för&lt;br&gt;
brottsplatskoordinatorer rum. Det är en&lt;br&gt;
funktion som skall ha ett särskilt ansvar för&lt;br&gt;
planering, prioritering, och samordning vid&lt;br&gt;
brottsplatsundersökningar med anledning av&lt;br&gt;
grova våldsbrott (jfr Rikspolisstyrelsen rapport&lt;br&gt;
1997:2).&lt;br&gt;
Nyligen gavs en fälthandbok ut som skall&lt;br&gt;
tjäna som ledning för brottsplatsundersökningar&lt;br&gt;
i den lokala polisorganisationen. Ett särskilt&lt;br&gt;
utbildningspaket har också tagits fram som skall&lt;br&gt;
ligga till grund för utbildning av närpoliser i att&lt;br&gt;
utföra mindre komplicerade&lt;br&gt;
brottsplatsundersökningar. Polismyndigheterna&lt;br&gt;
har ansett att materialet varit ett bra stöd för&lt;br&gt;
polispersonalen.&lt;br&gt;
Den ökade efterfrågan på Statens&lt;br&gt;
kriminaltekniska laboratoriums (SKL) tjänster&lt;br&gt;
har fortsatt under år 1999. Under 1990-talet har&lt;br&gt;
efterfrågan på kriminaltekniska&lt;br&gt;
laboratorieundersökningar ungefär fördubblats.&lt;br&gt;
Ökningen är särskilt markant för DNA-&lt;br&gt;
undersökningar. Dessa ökade med 40 % jämfört&lt;br&gt;
med år 1998. Andra undersökningar som ökade&lt;br&gt;
rör bl.a. förfalskade sedlar, narkotika och vapen.&lt;br&gt;
Undersökningar av verktygsspår har ökat medan&lt;br&gt;
undersökningar av skospår har minskat eftersom&lt;br&gt;
vissa myndigheter själva genomfört sådana&lt;br&gt;
undersökningar. Det är viktigt att dessa typer av&lt;br&gt;
undersökningar kan hållas på en hög nivå&lt;br&gt;
eftersom de ofta ökar möjligheterna att klara upp&lt;br&gt;
inbrott i bostäder och annan kränkande&lt;br&gt;
brottslighet som drabbar människor i deras&lt;br&gt;
vardag.&lt;br&gt;
Trots att efterfrågan på kriminaltekniska&lt;br&gt;
undersökningar har ökat konstant har SKL&lt;br&gt;
lyckats anpassa sin verksamhet efter behovet och&lt;br&gt;
har i en nyligen genomförd undersökning fått ett&lt;br&gt;
gott betyg av polis och åklagare.&lt;br&gt;
Att i högre grad utnyttja kriminalteknikens&lt;br&gt;
möjligheter är en viktig faktor för att nå en högre&lt;br&gt;
uppklaring av brott. Vid de inspektioner som&lt;br&gt;
företagits av polismyndigheternas verksamhet på&lt;br&gt;
området har särskilt vikten av att förste polis på&lt;br&gt;
en brottsplats har intresse och förmåga att&lt;br&gt;
bedöma vad som i bevishänseende kan vara&lt;br&gt;
relevant för den fortsatta utredningen&lt;br&gt;
uppmärksammats.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Det är viktigt att ny kunskap om kriminalteknik&lt;br&gt;
sprids på ett effektivt sätt. SKL och polisens&lt;br&gt;
kriminaltekniker har en viktig uppgift att sprida&lt;br&gt;
relevant kunskap inom hela polisväsendet. Det&lt;br&gt;
utbildningspaket som skall ligga till grund för&lt;br&gt;
utbildning av bl.a. närpoliser i&lt;br&gt;
brottsplatsundersökning är ett utmärkt initiativ.&lt;br&gt;
Möjligheterna och vinsterna med&lt;br&gt;
brottsplatsundersökning bör tydliggöras så att&lt;br&gt;
antalet undersökningar kan öka även vid mindre&lt;br&gt;
komplicerade brott. En sådan utveckling skulle&lt;br&gt;
sannolikt påverka antalet uppklarade brott i&lt;br&gt;
gynnsam riktning.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen skall i samband med&lt;br&gt;
årsredovisningen för år 2000 redovisa en&lt;br&gt;
bedömning av de resultat som uppnåtts när det&lt;br&gt;
gäller att utveckla kriminaltekniska metoder och&lt;br&gt;
rutiner anpassade för närpolisens&lt;br&gt;
brottsplatsundersökningar.&lt;br&gt;
Våldsbrottsligheten&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Polismyndigheternas kostnader för insatser mot&lt;br&gt;
våldsbrottslighet ökade år 1999 med nästan 7 %&lt;br&gt;
och uppgick till knappt 1 334 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Det motsvarar 14 % av de totala kostnaderna.&lt;br&gt;
Totalt inkom 61 217 våldsbrottsärenden under&lt;br&gt;
år 1999. Den stigande trenden har fortsatt.&lt;br&gt;
Antalet inkomna ärenden ökade under år 1998&lt;br&gt;
med 2 % och under år 1999 med ytterligare 4 %.&lt;br&gt;
Ökningen avser misshandelsbrott inomhus såväl&lt;br&gt;
som utomhus.&lt;br&gt;
Genomströmningstiderna har fortsatt att öka&lt;br&gt;
under år 1999.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.7 Genomströmningstid för våldsbrottsärenden år&lt;br&gt;
1997 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
År&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Dagar&lt;br&gt;
127&lt;br&gt;
138&lt;br&gt;
143&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Antalet balanserade våldsärenden var i huvudsak&lt;br&gt;
det samma som år 1998 men antalet ärenden&lt;br&gt;
äldre än ett år minskade från 5 197 år 1998 till&lt;br&gt;
4 007 år 1999. Den kraftiga minskningen har&lt;br&gt;
sannolikt medverkat till att förlänga den totala&lt;br&gt;
genomströmningstiden. Det finns exempel på&lt;br&gt;
polismyndigheter där antalet ärenden äldre än ett&lt;br&gt;
år ökat samtidigt som genomströmningstiden&lt;br&gt;
ökat. Vid dessa myndigheter kan det finnas&lt;br&gt;
särskilt behov av att analysera&lt;br&gt;
verksamhetseffektiviteten.&lt;br&gt;
I Riksdagens revisorers rapport (1998/99:9)&lt;br&gt;
Organisationsförändringar inom rättsväsendet&lt;br&gt;
gjordes en särskild undersökning av de ärenden&lt;br&gt;
som anmälts vid polismyndigheterna i&lt;br&gt;
Stockholm, Östergötland och Värmlands län där&lt;br&gt;
någon född år 1973 var skäligen misstänkt för&lt;br&gt;
misshandel. Undersökningen visade att trots att&lt;br&gt;
det i några fall gått mer än ett och ett halvt år var&lt;br&gt;
24 % av ärendena fortfarande under utredning,&lt;br&gt;
57 % hade lagts ner och 18 % hade lett till dom,&lt;br&gt;
strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse. I sina&lt;br&gt;
slutsatser betonade revisorerna att&lt;br&gt;
handläggningstiderna är en rättssäkerhetsfråga&lt;br&gt;
eftersom långa sådana drabbar offer, misstänkta&lt;br&gt;
och samhället på ett oönskat sätt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Våld mot kvinnor och övergrepp mot barn&lt;br&gt;
Även de anmälda misshandelsbrotten mot&lt;br&gt;
kvinnor har ökat trots att det under år 1999 även&lt;br&gt;
anmäldes ca 1 000 fall av grov&lt;br&gt;
kvinnofridskränkning, brott som tidigare kan ha&lt;br&gt;
anmälts som misshandel.&lt;br&gt;
I enlighet med regeringens uppdrag till bl.a.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen i december 1997 om åtgärder&lt;br&gt;
för att bekämpa våldet mot kvinnor har styrelsen&lt;br&gt;
lämnat sin andra delrapport i mars i år. Särskilda&lt;br&gt;
utbildningssatsningar har genomförts för att&lt;br&gt;
ytterligare förbättra personalens attityder och&lt;br&gt;
bemötande av kvinnor som utsatts för våld. En&lt;br&gt;
fråga som prioriterats är hur skyddet för hotade&lt;br&gt;
och förföljda kvinnor skall kunna stärkas. Sedan&lt;br&gt;
december 1999 pågår ett arbete med att utveckla&lt;br&gt;
den s.k. SARA-modellen för&lt;br&gt;
hotbildsbedömningar. Målsättningen är att&lt;br&gt;
polisen skall ha förmåga att snabbt, när helst på&lt;br&gt;
dygnet kunna bedöma hotbilden mot en kvinna&lt;br&gt;
och besluta om adekvata åtgärder. Den tekniska&lt;br&gt;
utrustning som har betydelse för utsatta&lt;br&gt;
kvinnors skydd, t.ex. de s.k. larmpaketen, har&lt;br&gt;
förbättras.&lt;br&gt;
Det finns fortfarande ett behov av att utveckla&lt;br&gt;
polisväsendets förmåga att göra&lt;br&gt;
hotbildsbedömningar. Det gäller inte minst&lt;br&gt;
utsatta kvinnor och barn. Regeringen noterar att&lt;br&gt;
det pågår ett ambitiöst arbete på området. (Se&lt;br&gt;
också avsnittet om stöd till brottsoffer och&lt;br&gt;
vittnen.)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Besöksförbud&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har&lt;br&gt;
genomfört en översyn av rutinerna för&lt;br&gt;
besöksförbud som har utmynnat i flera förslag&lt;br&gt;
till förbättringar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Barnpornografi   internationellt samarbete&lt;br&gt;
Vid Rikskriminalpolisen finns en särskild enhet&lt;br&gt;
med uppgift att bekämpa sexuella övergrepp mot&lt;br&gt;
barn och barnpornografibrott. Vid enheten&lt;br&gt;
insamlas, granskas, identifieras och&lt;br&gt;
systematiseras barnpornografiskt material.&lt;br&gt;
Enheten biträder också landets polismyndigheter&lt;br&gt;
i brottsutredningar som är förknippade med&lt;br&gt;
sexuella övergrepp mot barn. För att underlätta&lt;br&gt;
samarbetet med polismyndigheterna har ett&lt;br&gt;
nationellt nätverk med kontaktpersoner skapats.&lt;br&gt;
Kontaktpersonerna träffas årligen för utbildning&lt;br&gt;
och erfarenhetsutbyte.&lt;br&gt;
Användandet av Internet för spridning av&lt;br&gt;
barnpornografi har inneburit en kraftig ökning&lt;br&gt;
av brottsligheten. Rikskriminalpolisen har skapat&lt;br&gt;
ett digitalt referensbibliotek med&lt;br&gt;
barnpornografiska bilder. Referensbiblioteket&lt;br&gt;
innehåller för närvarande cirka 300 000 bilder&lt;br&gt;
och utökas ständigt. Genom systemet har&lt;br&gt;
möjligheterna att identifiera offer och förövare&lt;br&gt;
vid barnpornografibrott förbättrats avsevärt.&lt;br&gt;
Interpol och Europol har påbörjat en&lt;br&gt;
uppbyggnad av liknande system.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Handel med kvinnor&lt;br&gt;
Enligt regeringens uppdrag skall&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen vara nationell rapportör i&lt;br&gt;
frågor som rör internationell handel med&lt;br&gt;
kvinnor för sexuellt utnyttjande.&lt;br&gt;
Rikskriminalpolisen har i en andra lägesrapport&lt;br&gt;
redovisat de åtgärder mot handel med kvinnor&lt;br&gt;
som vidtagits inom ramen för&lt;br&gt;
Östersjösamarbetet, Europol och det EU-&lt;br&gt;
finansierade s.k. STOP-projektet.&lt;br&gt;
I slutet av år 2000 kommer en gemensam&lt;br&gt;
utbildning med operativ inriktning att hållas för&lt;br&gt;
polis och åklagare. Det är en uppföljning av den&lt;br&gt;
utbildning som bedrivits i Europols regi.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Köp av sexuella tjänster&lt;br&gt;
Lagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella&lt;br&gt;
tjänster trädde i kraft den 1 januari 1999. BRÅ&lt;br&gt;
har kartlagt tillämpningen av lagen det första året&lt;br&gt;
(Rapport 2000:4). I huvudsak förekommer&lt;br&gt;
gatuprostitution i Stockholm, Göteborg, Malmö&lt;br&gt;
och Norrköping. Under året polisanmäldes 91&lt;br&gt;
brott mot lagen. De flesta av dessa rör&lt;br&gt;
gatuprostitution som har upptäckts av polisen&lt;br&gt;
vid särskild spaning. Samtliga misstänkta är män.&lt;br&gt;
I två fall är det män som utpekats som&lt;br&gt;
prostituerade och i övriga fall är det kvinnor.&lt;br&gt;
Av dessa anmälningar utreddes 42 fortfarande&lt;br&gt;
vid utgången av år 1999 och 37 hade skrivits av&lt;br&gt;
på den grunden att brott ej kan styrkas. Domstol&lt;br&gt;
har meddelat fällande dom i sex fall och friat i ett&lt;br&gt;
fall. Åklagare har utfärdat strafföreläggande i fem&lt;br&gt;
fall.&lt;br&gt;
Polismyndigheterna i storstäderna har&lt;br&gt;
tillsammans med lokala samverkande&lt;br&gt;
myndigheter påbörjat ett arbete för att utveckla&lt;br&gt;
metoderna och stärka insatserna mot köp av&lt;br&gt;
sexuella tjänster.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brott med rasistiska, främlingsfientliga eller&lt;br&gt;
homofobiska inslag&lt;br&gt;
I juni 1998 presenterade Rikspolisstyrelsen en&lt;br&gt;
handlingsplan om åtgärder vid särskilda&lt;br&gt;
händelser med rasistiska inslag (Rapport 1998:1).&lt;br&gt;
Enligt Rikspolisstyrelsen har&lt;br&gt;
polismyndigheternas kompetens att upptäcka&lt;br&gt;
och bekämpa den här typen av brott förbättrats&lt;br&gt;
sedan dess. Det beror inte minst på ett gott&lt;br&gt;
samarbete mellan den öppna polisen och&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen. Trots det har flera&lt;br&gt;
polismyndigheter rapporterat ett ökat antal&lt;br&gt;
ärenden med främlingsfientliga motiv.&lt;br&gt;
Polismyndigheten i Skåne har rapporterat 698&lt;br&gt;
sådana ärenden under 1999 jämfört med 129&lt;br&gt;
ärenden år 1998.&lt;br&gt;
I juni år 2000 presenterade Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
en strategi för polisens arbete med frågor som&lt;br&gt;
har anknytning till rasism, främlingsfientlighet&lt;br&gt;
och homofobiska brott. Syftet är att de&lt;br&gt;
polisanställda skall ha god kunskap om grunden&lt;br&gt;
för den här typen av brott och om situationen&lt;br&gt;
för de grupper som utsätts för dem. Strategin&lt;br&gt;
definierar några nyckelområden där&lt;br&gt;
polisväsendet behöver vidta åtgärder. Det&lt;br&gt;
betonas också att en framgångsrik&lt;br&gt;
brottsbekämpning inom området förutsätter ett&lt;br&gt;
system av heltäckande åtgärder på både central&lt;br&gt;
och lokal nivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Polisens insatser mot våldsbrottsligheten har&lt;br&gt;
ökat betydligt. Polisen har utvecklat sin förmåga&lt;br&gt;
att bekämpa våld mot kvinnor, övergrepp mot&lt;br&gt;
barn och våldsbrott i offentliga miljöer. Det är&lt;br&gt;
angeläget att polisen kraftsamlar för att bekämpa&lt;br&gt;
de typer av brott som riktar sig mot särskilt&lt;br&gt;
utsatta grupper som saknar eller har begränsad&lt;br&gt;
förmåga till eget skydd.&lt;br&gt;
Regeringen delar Rikspolisstyrelsens&lt;br&gt;
bedömning att en del av ökningen av antalet&lt;br&gt;
anmälda brott har sin grund i att polisiära&lt;br&gt;
insatser resulterat i en ökad&lt;br&gt;
anmälningsbenägenhet. Därigenom minskar&lt;br&gt;
mörkertalet och polisen får ett bättre&lt;br&gt;
kunskapsunderlag för framtida strategier och&lt;br&gt;
insatser på området. Sammantaget bedömer&lt;br&gt;
regeringen att polisens insatser på området har&lt;br&gt;
präglats av ett mer problemorienterat arbetssätt&lt;br&gt;
än tidigare. Flera polismyndigheter har&lt;br&gt;
dokumenterat sina strategier i handlingsplaner&lt;br&gt;
och låtit dessa ligga till grund för&lt;br&gt;
våldsbrottsbekämpningen. En stor del av&lt;br&gt;
polisens insatser har haft en förebyggande&lt;br&gt;
karaktär. Det gäller t.ex. satsningen på polisiär&lt;br&gt;
närvaro vid offentliga miljöer där risken för&lt;br&gt;
våldsbrott bedömts som särskilt stor och den&lt;br&gt;
samverkan som ägt rum med näringsidkare och&lt;br&gt;
ordningsvakter i krogmiljön.&lt;br&gt;
Polisväsendet har utvecklat framgångsrika&lt;br&gt;
metoder för bekämpning av barnpornografi. Det&lt;br&gt;
är också tillfredsställande att svensk polis antagit&lt;br&gt;
en drivande roll och kan tjäna som ett gott&lt;br&gt;
exempel i det internationella polissamarbetet.&lt;br&gt;
Därmed kan olika länders insatser på området&lt;br&gt;
effektiviseras och samordnas ytterligare.&lt;br&gt;
Regeringen har noterat att det pågår ett&lt;br&gt;
ambitiöst arbete inom polisen för att utveckla&lt;br&gt;
förmåga att bekämpa köp av sexuella tjänster.&lt;br&gt;
Regeringen har ett ansvar för att följa&lt;br&gt;
tillämpningen av den nya lagstiftningen och tillse&lt;br&gt;
att denna blir det effektiva verktyg i kampen mot&lt;br&gt;
prostitutionen på det sätt som varit avsett.&lt;br&gt;
Det är tillfredsställande att polisväsendet tagit&lt;br&gt;
problemen med rasism, främlingsfientlighet och&lt;br&gt;
homofobiska brott på stort allvar. Regeringen&lt;br&gt;
bedömer att den strategi som nu utformats&lt;br&gt;
medför att polisens insatser på området kan bli&lt;br&gt;
än mer effektiva.&lt;br&gt;
Narkotikabrottsligheten&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Polismyndigheternas kostnader för insatser på&lt;br&gt;
narkotikaområdet uppgick till 597 miljoner&lt;br&gt;
kronor eller 6 % av myndigheternas totala&lt;br&gt;
kostnader. Andelen är detsamma som&lt;br&gt;
föregående år.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Missbruket ökar&lt;br&gt;
Inom polisväsendet har dragits slutsatsen att&lt;br&gt;
nyrekryteringen och missbruket ökat framför&lt;br&gt;
allt bland ungdomar. Fler beslag har gjorts av&lt;br&gt;
cannabisodlingar. Polismyndigheten i Stockholm&lt;br&gt;
har redovisat att man ofta anträffar tonåringar&lt;br&gt;
med ett avancerat heroinmissbruk.&lt;br&gt;
Sprututbytesprogrammet i Malmö och Lund har&lt;br&gt;
rapporterat att 75 % av de yngre&lt;br&gt;
injektionsmissbrukarna är heroinister.&lt;br&gt;
Användningen av rökheroin rapporteras öka på&lt;br&gt;
många håll i landet och många missbrukare av&lt;br&gt;
rökheroin övergår efter en tid till att injicera.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen anser att ett ökat&lt;br&gt;
utlandsresande, den ökade marknadsföringen&lt;br&gt;
bl.a. via Internet och utbudet av tillställningar&lt;br&gt;
som exempelvis ravefester kan vara bidragande&lt;br&gt;
orsaker till den utvecklingen.&lt;br&gt;
Folkhälsoinstitutet Centralförbundet för&lt;br&gt;
Alkohol- och Narkotikaupplysning redovisar&lt;br&gt;
drogutvecklingen i Sverige. År 1998&lt;br&gt;
genomfördes en drogvaneundersökning av elever&lt;br&gt;
i årskurs nio som visade att 6 % av flickorna och&lt;br&gt;
9 % av pojkarna någon gång använt narkotika. I&lt;br&gt;
början av 90-talet var andelen mellan 3 och 4 %.&lt;br&gt;
Utvecklingen bland mönstrande är likartad.&lt;br&gt;
Mellan åren 1992 och 1998 har andelen som&lt;br&gt;
prövat narkotika ökat från knappt 6 till 16 %.&lt;br&gt;
Narkotikaerfarenheten var högst i Stockholms&lt;br&gt;
och Skåne län och lägst i Kronobergs och&lt;br&gt;
Norrbottens län. I båda undersökningarna&lt;br&gt;
redovisades att två tredjedelar av dem som hade&lt;br&gt;
prövat narkotika enbart använt cannabis. Mycket&lt;br&gt;
pekar på att också antalet tunga missbrukare ökat&lt;br&gt;
under 1990-talet.&lt;br&gt;
Utifrån den samlade bilden är det tre&lt;br&gt;
tendenser som särskilt lyfts fram. Attityderna&lt;br&gt;
har blivit mindre negativa till bl.a. cannabis.&lt;br&gt;
Nyrekryteringen till mera regelbundet&lt;br&gt;
narkotikamissbruk tycks i stor utsträckning ske&lt;br&gt;
bland socialt marginaliserade ungdomsgrupper&lt;br&gt;
där heroinet blivit mest uppmärksammat. Den&lt;br&gt;
tredje tendensen är att blandmissbruket blivit allt&lt;br&gt;
mer vanligt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Inkomna ärenden m.m.&lt;br&gt;
År 1999 inkom drygt 22 000&lt;br&gt;
narkotikabrottsärenden. Antalet har i stort sett&lt;br&gt;
varit konstant de tre senaste åren. Av dessa&lt;br&gt;
utgjorde drygt 11 000 ringa narkotikabrott&lt;br&gt;
bestående i eget bruk, där knappt 5 % avsåg&lt;br&gt;
ungdomar yngre än 18 år. Antalet beslag av&lt;br&gt;
narkotika har ökat kraftigt, från 11 849 beslag år&lt;br&gt;
1997, 13 531 år 1998 till 14 235 år 1999. I det&lt;br&gt;
antalet ingår Tullverkets beslag. Andelen&lt;br&gt;
ungdomar under 18 år som misstänkts för&lt;br&gt;
narkotikabrott har också ökat något. Som&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen anmärkt speglar det i första&lt;br&gt;
hand polisens aktivitet och insatser på området&lt;br&gt;
och inte en faktisk brottsutveckling.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Narkotikabekämpningen har prioriterats av&lt;br&gt;
polisen och regeringen anser att arbetet under år&lt;br&gt;
1999 varit framgångsrikt på flera sätt. Området&lt;br&gt;
är ett exempel på en verksamhet som ofta bedrivs&lt;br&gt;
med en problemorienterad ansats. Många&lt;br&gt;
polismyndigheter har kartlagt&lt;br&gt;
narkotikamissbruket och beaktat resultaten&lt;br&gt;
tillsammans med annan polisiär kunskap när&lt;br&gt;
inriktningen av insatserna har bestämts. En&lt;br&gt;
styrka är också att ingripanden mot&lt;br&gt;
brottsligheten på gatunivå görs av såväl poliser i&lt;br&gt;
närpolisorganisationen som av särskilt utbildad&lt;br&gt;
personal, t.ex. inom gatulangningsgrupperna.&lt;br&gt;
Dessutom har flera polismyndigheter organiserat&lt;br&gt;
särskilda punktinsatser som visat sig&lt;br&gt;
framgångsrika.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsens slutsats är att insatser mot&lt;br&gt;
olovligt bruk av narkotika och langning på&lt;br&gt;
gatunivå är en effektiv arbetsmetod av&lt;br&gt;
framförallt tre skäl. En sådan inriktning leder till&lt;br&gt;
tidig upptäckt av dem som börjat använda&lt;br&gt;
narkotika. Det ökar möjligheterna att avbryta ett&lt;br&gt;
missbruk. Utvärderingar visar också att&lt;br&gt;
arbetsmetoderna varit effektiva för att klara upp&lt;br&gt;
fler brott, inte bara narkotikabrott. En&lt;br&gt;
polismyndighet har redovisat att&lt;br&gt;
tillgreppsbrottsligheten minskat betydligt under&lt;br&gt;
tiden för en särskild narkotikainsats på gatunivå.&lt;br&gt;
Under år 1998 bedrevs det nordiska&lt;br&gt;
amfetaminprojektet såsom ett EU-finansierat&lt;br&gt;
projekt där de nordiska länderna, Europol och&lt;br&gt;
vissa andra medlemsländer i EU deltog.&lt;br&gt;
Projektet slutredovisades år 1999. En&lt;br&gt;
framgångsrik kartläggning har gjorts av&lt;br&gt;
produktionsplatser och rutter för illegalt&lt;br&gt;
tillverkat amfetamin. Såvitt avser lagföringar i&lt;br&gt;
enskilda ärenden har resultatet inte varit lika&lt;br&gt;
tillfredsställande.&lt;br&gt;
Med utgångspunkt i projektresultaten&lt;br&gt;
presenterade Sverige under våren 2000 ett&lt;br&gt;
initiativ med syfte att effektivisera&lt;br&gt;
bekämpningen av syntetisk narkotika inom EU.&lt;br&gt;
Sammantaget anser regeringen att&lt;br&gt;
polisväsendet har utvecklat sina metoder för&lt;br&gt;
narkotikabrottsbekämpning och angripit&lt;br&gt;
området på ett innovativt sätt. De punktinsatser&lt;br&gt;
som genomförts med bl.a. förstärkta&lt;br&gt;
gatulangningsgrupper har visat sig&lt;br&gt;
framgångsrika. Inte minst är slutsatsen att&lt;br&gt;
tillgreppsbrotten minskat betydligt under&lt;br&gt;
insatserna vid en myndighet av stort intresse.&lt;br&gt;
De kartläggningar som många&lt;br&gt;
polismyndigheter har gjort tillsammans med&lt;br&gt;
andra aktörer på området har medfört att&lt;br&gt;
narkotikabrottsbekämpningen byggt på ett bra&lt;br&gt;
kunskapsunderlag. En värdefull effekt av&lt;br&gt;
kartläggningarna har också varit att det i många&lt;br&gt;
fall skapats en lokal samsyn om hur&lt;br&gt;
narkotikamissbruket bör bekämpas.&lt;br&gt;
BRÅ har analyserat vilka grupper som har en&lt;br&gt;
särskilt hög risk att utveckla omfattande&lt;br&gt;
kriminella karriärer (Rapport 2000:3). En sådan&lt;br&gt;
grupp är de som vid första och andra lagföringen&lt;br&gt;
döms för narkotikabrott och stöld som&lt;br&gt;
huvudbrott. Däremot visar undersökningen att&lt;br&gt;
den risken var relativt låg om debutbrottet var&lt;br&gt;
narkotikabrott. Det är angeläget att&lt;br&gt;
polisväsendet tar till sig ny kunskap på området&lt;br&gt;
och använder den för att styra insatserna på ett&lt;br&gt;
än mer effektivt sätt.&lt;br&gt;
Ekonomisk brottslighet&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten påbörjade sin&lt;br&gt;
verksamhet den 1 januari 1998. Då övertog&lt;br&gt;
myndigheten ansvaret för&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpningen vid polismyndigheterna&lt;br&gt;
i Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Den 1&lt;br&gt;
juli 1999 övertog myndigheten också ansvaret&lt;br&gt;
vid polismyndigheterna i Halland och Gotland.&lt;br&gt;
Beträffande Ekobrottsmyndighetens&lt;br&gt;
verksamhet hänvisas till avsnitt 4.6.2.&lt;br&gt;
Kostnaderna för polismyndigheternas insatser&lt;br&gt;
mot ekonomisk brottslighet var ca 130 miljoner&lt;br&gt;
kronor eller 1 % av myndigheternas totala&lt;br&gt;
kostnad.&lt;br&gt;
Antalet inkomna ekobrottsärenden har minskat&lt;br&gt;
med 44 % under år 1999. Totalt inkom 1 752&lt;br&gt;
ärenden. Det kan förklaras av att antalet&lt;br&gt;
konkurser har minskat och att&lt;br&gt;
skattebrottsenheternas arbete medfört ett&lt;br&gt;
mindre inflöde till polisen.&lt;br&gt;
Antalet balanserade ärenden minskade från&lt;br&gt;
2 506 år 1998 till 1 646 år 1999. Av dessa var ca&lt;br&gt;
600 ärenden äldre än ett år eller ca 36 %. Antalet&lt;br&gt;
ärenden redovisade till åklagare minskade från&lt;br&gt;
1 875 år 1998 till 874 år 1999. Även den andel&lt;br&gt;
ärenden av totalt inkomna som redovisades till&lt;br&gt;
åklagare minskade från 60 % år 1998 till 50 % år&lt;br&gt;
1999. Enligt Rikspolisstyrelsen förklaras det av&lt;br&gt;
att ärendeinflödet minskat och att mer&lt;br&gt;
omfattande ärenden återstod efter att&lt;br&gt;
avarbetningsuppdraget slutförts. Utvecklingen&lt;br&gt;
har inneburit att utredningskostnaden per ärende&lt;br&gt;
som redovisades till åklagare ökade från 58 674&lt;br&gt;
kronor år 1998 till 126 439 kronor år 1999.&lt;br&gt;
Kostnaden varierar mellan polismyndigheterna&lt;br&gt;
från ca 49 000 kronor till ca 389 000 kronor.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har inte redovisat någon&lt;br&gt;
analys av den stora skillnaden. Trenden med&lt;br&gt;
längre genomströmningstid fortsatte.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen bedömer att insatserna mot&lt;br&gt;
ekobrottsligheten har varit tillfredsställande men&lt;br&gt;
styrelsen har pekat på vissa svårigheter att finna&lt;br&gt;
intresserad och lämplig personal för den&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpningen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
De tidigare problemen med ett stort antal&lt;br&gt;
balanserade ärenden är lösta. Det är nu viktigt att&lt;br&gt;
vidmakthålla och ta tillvara det gynnsamma läget.&lt;br&gt;
En rimlig avvägning måste göras mellan de&lt;br&gt;
insatser som skall avsättas för&lt;br&gt;
utredningsverksamhet och annan viktig&lt;br&gt;
verksamhet på området. Det gäller inte minst&lt;br&gt;
den lokala probleminventeringen som ligger till&lt;br&gt;
grund för de angelägna brottsförebyggande&lt;br&gt;
insatserna.&lt;br&gt;
En framgångsrik ekobrottsbekämpning&lt;br&gt;
förutsätter också att det skapas system som&lt;br&gt;
säkerställer en långsiktig kompetensförsörjning.&lt;br&gt;
Det är på detta område särskilt angeläget att&lt;br&gt;
finna goda samarbetsformer med andra&lt;br&gt;
myndigheter och utifrån de lokala&lt;br&gt;
förutsättningarna skapa ett samlat effektivt&lt;br&gt;
resursutnyttjande.&lt;br&gt;
Miljöbrott&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Den nya miljöbalken trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;
1999. Det är svårt att göra jämförelser med tiden&lt;br&gt;
dessförinnan. Trots det bedömer både&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren att antalet&lt;br&gt;
inkomna miljöbrott har ökat kraftigt. Det beror&lt;br&gt;
sannolikt på tillsynsmyndigheternas ökade&lt;br&gt;
anmälningsbenägenhet och förbättrade&lt;br&gt;
samarbete med polisen.&lt;br&gt;
Under år 1999 har Riksåklagaren inrättat en&lt;br&gt;
ny organisation för bekämpningen av miljöbrott.&lt;br&gt;
Den innebär att alla åklagar- och&lt;br&gt;
polismyndigheter har ett operativt ansvar på&lt;br&gt;
området.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Enligt regeringens bedömning bör polisväsendet&lt;br&gt;
fortsätta att utveckla sin förmåga att bekämpa&lt;br&gt;
miljöbrott och lämna åklagarväsendet det biträde&lt;br&gt;
som behövs för att den nya organisationen&lt;br&gt;
snabbt skall bli ett effektivt verktyg i kampen&lt;br&gt;
mot miljöbrottsligheten. Riksåklagaren har i juli&lt;br&gt;
år 2000 redovisat en delårsrapport för den nya&lt;br&gt;
miljöbrottsorganisationen (se avsnitt 4.6.2).&lt;br&gt;
Stöd till brottsoffer och vittnen&lt;br&gt;
Fyra polismyndigheter har undersökt vad de som&lt;br&gt;
utsatts för bostadsinbrott ansåg om det stöd de&lt;br&gt;
fått av polisen. I genomsnitt har 76 % uppgivit&lt;br&gt;
att de varit nöjda med polisens stöd, samma&lt;br&gt;
andel som föregående år.&lt;br&gt;
Antalet personer som begärt hela eller delar av&lt;br&gt;
det trygghetspaket som polismyndigheterna&lt;br&gt;
tillhandahåller för hotade personer har minskat&lt;br&gt;
från 954 år 1998 till 727 år 1999. Därav har också&lt;br&gt;
antalet kvinnor som begärt paketet minskat från&lt;br&gt;
808 år 1998 till 606 år 1999. Andelen positiva&lt;br&gt;
beslut var 79 %, eller nästan detsamma som år&lt;br&gt;
1998.&lt;br&gt;
Några polismyndigheter har redovisat att de i&lt;br&gt;
ökad utsträckning börjat använda särskilda hot-&lt;br&gt;
och riskbildsbedömningar för att bättre kunna&lt;br&gt;
anpassa skyddet och förbättra förmågan att&lt;br&gt;
förebygga brott. Arbetet med att höja&lt;br&gt;
personalens kompetens på området har fortsatt.&lt;br&gt;
Det kan nämnas att Polismyndigheten i Skåne&lt;br&gt;
genomfört en omfattande utbildningssatsning&lt;br&gt;
för att förbättra förstahandsåtgärderna i samband&lt;br&gt;
med våld mot kvinnor.&lt;br&gt;
I november 1999 gav regeringen&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen i uppdrag att, i samverkan&lt;br&gt;
med Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen,&lt;br&gt;
Domstolsverket och Brottsoffermyndigheten,&lt;br&gt;
utarbeta ett förslag till ett nationellt&lt;br&gt;
handlingsprogram för skydd av vittnen,&lt;br&gt;
målsägande och andra bevispersoner. Syftet med&lt;br&gt;
programmet är att samordna de insatser som&lt;br&gt;
behövs för att skydda bevispersoner från&lt;br&gt;
repressalier och hot i anledning av deras&lt;br&gt;
medverkan i brottsutredningar. Uppdraget skall&lt;br&gt;
redovisas senast i november 2000.&lt;br&gt;
Den grova och gränsöverskridande brottsligheten&lt;br&gt;
Sveriges inträde i det operativa Schengensamarbetet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har sedan september 1996 haft&lt;br&gt;
regeringens uppdrag att samordna polisväsendets&lt;br&gt;
åtgärder för anslutningen till&lt;br&gt;
Schengensamarbetet. Detta arbete har även&lt;br&gt;
engagerat andra delar av polisväsendet. Flera&lt;br&gt;
försöksverksamheter, bl.a. i Blekinge och&lt;br&gt;
Södermanland, har genomförts för att simulera&lt;br&gt;
gränskontroll och samverkan med andra&lt;br&gt;
myndigheter ur ett Schengenperspektiv.&lt;br&gt;
Samtliga polismyndigheter har upprättat&lt;br&gt;
genomförandeplaner över vilka åtgärder som&lt;br&gt;
måste vidtas och Rikspolisstyrelsen har i&lt;br&gt;
samarbete med Kustbevakningen och Tullverket&lt;br&gt;
tagit fram en samlad nationell handlingsplan som&lt;br&gt;
skall fungera som styrdokument för de&lt;br&gt;
gränskontrollerande myndigheterna.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har vidare till&lt;br&gt;
Utrikesdepartementet lämnat in ett förslag på&lt;br&gt;
vilka orter som bör vara gränsövergångsställen då&lt;br&gt;
Sverige blir operativ Schengenmedlem.&lt;br&gt;
I samband med utvärderingen av Sveriges&lt;br&gt;
förberedelser inför ett operativt inträde i&lt;br&gt;
Schengensamarbetet har inspektioner av&lt;br&gt;
datasäkerhet och polisiärt samarbete genomförts&lt;br&gt;
under våren 2000. Under hösten 2000 kommer&lt;br&gt;
inspektioner att ske av gränskontrollen.&lt;br&gt;
Resultatet av dessa kommer att ligga till grund&lt;br&gt;
för ett rådsbeslut i månadsskiftet&lt;br&gt;
november/december 2000. Utbyggnaden av det&lt;br&gt;
nationella sambandskontoret som innehåller&lt;br&gt;
SIRENE-kontor, Interpol och Europol var klart&lt;br&gt;
vid halvårsskiftet år 2000.&lt;br&gt;
Sverige har nu installerat en nationell del av&lt;br&gt;
SIS på Rikspolisstyrelsen och funktions- och&lt;br&gt;
kommunikationstester för systemet har&lt;br&gt;
påbörjats. Även anslutning för kommunikation&lt;br&gt;
vid SIRENE-kontoret pågår och färdigställdes&lt;br&gt;
under sommaren 2000.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
De bedrivna försöksverksamheterna har gett&lt;br&gt;
värdefull information för polisens tillämpning av&lt;br&gt;
kommande lagstiftning på området.&lt;br&gt;
Organisationsformer, arbetsmetoder samt&lt;br&gt;
samverkan med andra myndigheter kan nu börja&lt;br&gt;
införas och genomföras vid de polismyndigheter&lt;br&gt;
som är direkt berörda av trafik till och från&lt;br&gt;
länder utanför Schengenområdet.&lt;br&gt;
Den nationella handlingsplanen för&lt;br&gt;
implementering av Schengenregelverket är&lt;br&gt;
tillräckligt omfattande och på en relevant&lt;br&gt;
detaljeringsnivå för att polismyndigheterna skall&lt;br&gt;
finna vägledning för arbetet i slutfasen av&lt;br&gt;
förberedelserna. Arbetet med Sveriges nationella&lt;br&gt;
SIS går enligt plan och beräknas vara klart i tid&lt;br&gt;
för anslutningen.&lt;br&gt;
Arbetet med förberedelserna har tagit mycket&lt;br&gt;
resurser i anspråk på central nivå. Det krävs dock&lt;br&gt;
även att det på polismyndighetsnivå bedrivs ett&lt;br&gt;
aktivt förberedelsearbete dels för den egna&lt;br&gt;
verksamheten och dels gentemot andra aktörer,&lt;br&gt;
främst hamnar och flygplatser för att kunna bli&lt;br&gt;
klara i tid för anslutningen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i&lt;br&gt;
Östersjöområdet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Internationellt samarbete av stor betydelse&lt;br&gt;
förekommer inte bara inom ramen för EU och&lt;br&gt;
Schengenavtalet utan också med&lt;br&gt;
Östersjöstaterna. De nordiska länderna,&lt;br&gt;
Tyskland, de baltiska staterna, Polen och&lt;br&gt;
Ryssland bedriver ett brottsbekämpande&lt;br&gt;
samarbete inom ramen för Aktionsgruppen mot&lt;br&gt;
organiserad brottslighet i Östersjöområdet.&lt;br&gt;
Aktionsgruppen tillsattes av regeringscheferna i&lt;br&gt;
Östersjöområdet 1996 och består av personliga&lt;br&gt;
representanter för regeringscheferna. Sverige har&lt;br&gt;
sedan starten varit ordförandeland. Inom ramen&lt;br&gt;
för aktionsgruppen genomförs ett konkret och&lt;br&gt;
praktiskt samarbete mellan ländernas polis-,&lt;br&gt;
åklagar-, tull-, skatte- samt kust- och&lt;br&gt;
gränsbevakningsmyndigheter. Åtgärder har&lt;br&gt;
vidtagits för att förbättra och utöka&lt;br&gt;
informationsutbytet mellan länderna, utöka det&lt;br&gt;
rättsliga samarbetet samt genomföra&lt;br&gt;
gemensamma utbildningar, undersökningar etc.&lt;br&gt;
Gemensamma operativa aktioner genomförs&lt;br&gt;
löpande mot bl.a. stulna fordon,&lt;br&gt;
narkotikasmuggling, illegal migration och&lt;br&gt;
högbeskattade varor. Totalt har över 30 sådana&lt;br&gt;
operationer genomförts hittills. År 1998&lt;br&gt;
inrättades en operativ kommitté under&lt;br&gt;
Aktionsgruppen som har till uppgift att föreslå&lt;br&gt;
gemensamma operativa åtgärder samt ansvara för&lt;br&gt;
genomförandet och utvärderingen av konkreta&lt;br&gt;
aktioner. Aktionsgruppen består idag således inte&lt;br&gt;
av en grupp utan är i dag ett välutvecklat&lt;br&gt;
samarbete med den koordinerande operativa&lt;br&gt;
kommittén samt flera fasta arbetsgrupper. I&lt;br&gt;
tillägg till det rent operativa samarbetet pågår&lt;br&gt;
samarbete om vittnesskydd liksom ett åklagar-&lt;br&gt;
och skattebrottssamarbete som aktionsgruppen&lt;br&gt;
tagit initiativ till. Under år 2000 påbörjades&lt;br&gt;
arbete vad gäller korruption samt handel med&lt;br&gt;
kvinnor. Bl.a. kommer Aktionsgruppen&lt;br&gt;
hädanefter årligen publicera en lägesrapport om&lt;br&gt;
korruption i Östersjöområdet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Aktionsgruppens verksamhet har resulterat i att&lt;br&gt;
enklare och effektivare samarbetsstrukturer har&lt;br&gt;
byggts upp och samverkan mellan de olika&lt;br&gt;
brottsbekämpande myndigheterna i&lt;br&gt;
Östersjöområdet har blivit en del av det dagliga&lt;br&gt;
arbetet. Vad gäller de operativa resultaten kan&lt;br&gt;
konstateras att flera av operationerna har lett till&lt;br&gt;
viktiga beslag eller till att betydelsefullt&lt;br&gt;
underrättelsematerial har kunnat samlas in. Vid&lt;br&gt;
Östersjötoppmötet i Kolding i april 2000&lt;br&gt;
överlämnade Aktionsgruppen sin andra&lt;br&gt;
detaljerade rapport till regeringscheferna.&lt;br&gt;
Regeringscheferna beslutade då att förlänga&lt;br&gt;
Aktionsgruppens mandat t.o.m. år 2004. Sverige&lt;br&gt;
kommer att ansvara för ordförandeskapet år&lt;br&gt;
2000 ut då Danmark tar vid som ordförande&lt;br&gt;
under en tvåårsperiod.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Europol&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Arbetet vid Europol och i medlemsländerna har,&lt;br&gt;
sedan verksamheten inleddes den 1 juli 1999,&lt;br&gt;
präglats av övergången från strategisk till&lt;br&gt;
operativ inriktning. Europol och flera&lt;br&gt;
medlemsländer, däribland Sverige, har deltagit i&lt;br&gt;
ett flertal framgångsrika operationer, som bl.a.&lt;br&gt;
rört stora mängder narkotika, människohandel&lt;br&gt;
och stulna fordon.&lt;br&gt;
En av Europols huvuduppgifter är att&lt;br&gt;
underlätta informationsutbytet mellan&lt;br&gt;
medlemsländerna. Till sin hjälp har Europol ett&lt;br&gt;
datoriserat system som tillåter inmatning,&lt;br&gt;
tillgång och analys av uppgifter. Systemet består&lt;br&gt;
av tre huvudbeståndsdelar. Ett&lt;br&gt;
informationssystem, ett analyssystem samt ett&lt;br&gt;
indexsystem. De två sistnämnda har tagits i bruk,&lt;br&gt;
medan informationssystemet alltjämt är under&lt;br&gt;
uppbyggnad.&lt;br&gt;
En annan huvuduppgift är att genomföra&lt;br&gt;
analyser som ett led i&lt;br&gt;
kriminalunderrättelseverksamheten. Analyser&lt;br&gt;
har genomförts i projektform av särskilda&lt;br&gt;
analysgrupper, bestående av Europols analytiker&lt;br&gt;
och andra tjänstemän samt medlemsstaternas&lt;br&gt;
sambandsmän. I syfte att på ett strukturerat sätt&lt;br&gt;
beskriva det stöd som kriminalunderrättelser kan&lt;br&gt;
ge har en underrättelsemodell arbetats fram.&lt;br&gt;
Europeiska rådet uppmanade vid sitt möte i&lt;br&gt;
Tammerfors i oktober 1999 ministerrådet att&lt;br&gt;
utvidga Europols behörighet till att omfatta&lt;br&gt;
penningtvätt i allmänhet, oberoende av vilket typ&lt;br&gt;
av brott som vinningen av penningtvätt härrör&lt;br&gt;
från.&lt;br&gt;
Genom ett rådsbeslut i mars 2000 har&lt;br&gt;
Europols direktör bemyndigats att inleda&lt;br&gt;
förhandlingar om avtal med tredje länder och&lt;br&gt;
organ utan anknytning till EU. Förhandlingar&lt;br&gt;
med kandidatländerna, partnerländerna i&lt;br&gt;
Schengensamarbetet, (Island och Norge),&lt;br&gt;
Schweiz samt Interpol skall prioriteras.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Verksamheten skall även i fortsättningen inriktas&lt;br&gt;
på det operativa arbetet. Det rör sig i första hand&lt;br&gt;
om åtgärder för att färdigställa Europols&lt;br&gt;
informationssystem så att informations- och&lt;br&gt;
underrättelseutbyte mellan Europol och&lt;br&gt;
medlemsländerna kan ske i full skala. Den&lt;br&gt;
nämnda underrättelsemodellen har bidragit till&lt;br&gt;
framgång i detta arbete. Det behövs också ett&lt;br&gt;
system för utvärdering av nyttan av detta&lt;br&gt;
informationsutbyte. Vidare spelar&lt;br&gt;
medlemsländernas sambandsmän en viktig roll&lt;br&gt;
och det finns ett behov av att stärka samarbetet&lt;br&gt;
mellan dem och Europol. Därtill kommer att&lt;br&gt;
kunskapen om Europol och nyttan av samarbetet&lt;br&gt;
genom Europol hos de nationella&lt;br&gt;
brottsbekämpande myndigheterna ännu inte fått&lt;br&gt;
den spridning som är önskvärd. Särskilda&lt;br&gt;
åtgärder skall därför vidtas för att öka&lt;br&gt;
medvetenheten om Europols roll i den&lt;br&gt;
gränsöverskridande brottsbekämpningen.&lt;br&gt;
Poliser i fredsfrämjande insatser&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Den 1 januari 2000 tog Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
överhuvudmannaansvaret för polispersonal i&lt;br&gt;
internationell fredsfrämjande verksamhet från&lt;br&gt;
Försvarsmakten. Vid Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
inrättades för detta ändamål en Polisens&lt;br&gt;
utlandsstyrka. Rikspolisstyrelsen fick därmed ett&lt;br&gt;
samlat nationellt ansvar för all internationell&lt;br&gt;
polisiär verksamhet. De organisatoriska&lt;br&gt;
förändringarna har genomförts i nära samverkan&lt;br&gt;
med Försvarsmakten. En särskild enhet vid&lt;br&gt;
Rikskriminalpolisen har satts upp med ansvar för&lt;br&gt;
all utlandsverksamhet. Enheten är indelad i tre&lt;br&gt;
sektioner, varav en har ansvar för sådan&lt;br&gt;
fredsfrämjande verksamhet som utförs av&lt;br&gt;
Polisens utlandsstyrka, en för bilaterala uppdrag&lt;br&gt;
av biståndskaraktär och en för frågor som rör&lt;br&gt;
utlandsstationerade polissambandsmän. Enheten&lt;br&gt;
handlägger alla frågor som rör planering,&lt;br&gt;
rekrytering, utbildning, utrustning samt&lt;br&gt;
psykosocialt stöd till poliser före, under och efter&lt;br&gt;
uppdraget. Vidare svarar enheten för&lt;br&gt;
verksamhetsutveckling och doktrin- och&lt;br&gt;
metodfrågor samt för samverkan med&lt;br&gt;
Försvarsmakten i logistikfrågor. Rapporter från&lt;br&gt;
missionsområdena lämnas kontinuerligt till en&lt;br&gt;
dygnetruntbemannad sambandscentral på&lt;br&gt;
Rikskriminalpolisen.&lt;br&gt;
För närvarande verkar ungefär 140 svenska&lt;br&gt;
poliser i olika fredsfrämjande missioner, bl.a. i&lt;br&gt;
Förenta Nationernas (FN) och Organisationens&lt;br&gt;
för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)&lt;br&gt;
regi. Det största svenska bidraget går för&lt;br&gt;
närvarande till FN:s mission i Kosovo, där vi har&lt;br&gt;
60 poliser.&lt;br&gt;
Inom EU pågår ett intensivt arbete med att&lt;br&gt;
bygga upp en förmåga att hantera civils kriser.&lt;br&gt;
En begäran om bidrag till fredsfrämjande insatser&lt;br&gt;
från ledande organ som FN eller OSSE skall&lt;br&gt;
kunna uppfyllas av medlemsstaterna inom EU&lt;br&gt;
gemensamt. EU skall också kunna sätta upp och&lt;br&gt;
leda egna sådana insatser. Europeiska rådet antog&lt;br&gt;
i Feira ett för unionen gemensamt kapacitetsmål&lt;br&gt;
för poliser. Det innebär att EU år 2003 skall&lt;br&gt;
kunna bidra med upp till 5000 poliser i&lt;br&gt;
fredsfrämjande missioner, varav 1000 poliser&lt;br&gt;
skall kunna vara på plats inom 30 dagar från&lt;br&gt;
begäran eller beslut om insats. Vikten av goda&lt;br&gt;
förbindelser mellan det militära och det civila&lt;br&gt;
området understryks samt betydelsen av ett bra&lt;br&gt;
samarbete mellan EU och FN, OSSE och&lt;br&gt;
Europarådet.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Övergången av huvudmannaskapet för poliser i&lt;br&gt;
fredsfrämjande tjänst från Försvarsmakten till&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har kunnat genomföras utan&lt;br&gt;
problem. Rikspolisstyrelsen har skapat en&lt;br&gt;
effektiv organisation för poliser i fredsfrämjande&lt;br&gt;
insatser. Det internationella samarbetet inom&lt;br&gt;
detta område kommer att vara fortsatt&lt;br&gt;
omfattande och efterfrågan på poliser i&lt;br&gt;
internationell fredsfrämjande tjänst bedöms öka&lt;br&gt;
de närmaste åren. I synnerhet kommer EU:s&lt;br&gt;
arbete med att bygga upp en civil&lt;br&gt;
krishanteringsförmåga kommer att kräva stora&lt;br&gt;
resurser. Sverige kommer i det internationella&lt;br&gt;
arbetet på detta område även fortsättningsvis att&lt;br&gt;
verka för en utveckling av polisens roll i&lt;br&gt;
fredsfrämjande insatser. Det medför att&lt;br&gt;
utbildnings- och metodfrågor för poliser i sådan&lt;br&gt;
tjänst kommer att få ökad betydelse.&lt;br&gt;
Personalförsörjning och kompetensutveckling&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.8 Antalet anställda inom polisen vid utgången av&lt;br&gt;
åren 1996 1999 fördelat på poliser och civilanställda&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
År&lt;br&gt;
Totalt&lt;br&gt;
Poliser&lt;br&gt;
Civila&lt;br&gt;
1996&lt;br&gt;
23 867&lt;br&gt;
16 723&lt;br&gt;
7 144&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
22 755&lt;br&gt;
16 783&lt;br&gt;
5 972&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
21 951&lt;br&gt;
16 429&lt;br&gt;
5 522&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
22 009&lt;br&gt;
16 201&lt;br&gt;
5 808&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Under år 1999 minskade antalet poliser med 228&lt;br&gt;
medan övriga anställda ökade med 286. Endast ca&lt;br&gt;
200 eller ca 1,2 % av polispersonalen lämnade&lt;br&gt;
sina anställningar inom polisväsendet av annat&lt;br&gt;
skäl än ålderspension. Det är en minskning från&lt;br&gt;
år 1998 med 0,5 procentenheter. Det är alltså en&lt;br&gt;
mycket liten andel av poliserna som lämnar yrket&lt;br&gt;
för att övergå till annan sysselsättning.&lt;br&gt;
Pensionsavgångarna är måttliga till och med år&lt;br&gt;
2003 men ökar sedan för att nå en nivå på drygt&lt;br&gt;
500 poliser per år.&lt;br&gt;
Behovet av poliser har varit större än vad som&lt;br&gt;
har kunnat tillgodoses. Några polismyndigheter&lt;br&gt;
har saknat ekonomiska möjligheter att anställa&lt;br&gt;
fler poliser medan andra saknat sökande till&lt;br&gt;
lediga anställningar.&lt;br&gt;
De anställdas medelålder har ökat.&lt;br&gt;
Medelåldern för polispersonalen var 46 år vid&lt;br&gt;
utgången av år 1999. Vid två polismyndigheter&lt;br&gt;
var medelåldern 50 år eller mer.&lt;br&gt;
Vid utgången av år 1999 var 35 % av&lt;br&gt;
polispersonalen och 45 % av övrig personal 50 år&lt;br&gt;
eller äldre. För fem år sedan var motsvarande&lt;br&gt;
andel 30 % av polispersonalen och 35 % av övrig&lt;br&gt;
personal.&lt;br&gt;
Sjukfrånvaron och begränsningarna i&lt;br&gt;
tjänstbarheten av hälsoskäl ökade under år 1999.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.9 Sjukfrånvaro 14 dagar eller mer&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Sjukfrånvaro i %&lt;br&gt;
Motsvarar i antal&lt;br&gt;
årsarbetskrafter&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Polispersonal&lt;br&gt;
1,7&lt;br&gt;
1,9&lt;br&gt;
275&lt;br&gt;
307&lt;br&gt;
Övrig personal&lt;br&gt;
2,8&lt;br&gt;
3,1&lt;br&gt;
158&lt;br&gt;
177&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
En orsak till det är den tidigare minskningen av&lt;br&gt;
antalet anställda i kombination med den&lt;br&gt;
ogynnsamma åldersstrukturen och de höga krav&lt;br&gt;
som ställs på polispersonalen.&lt;br&gt;
Likaså ökade övertidsuttaget. Kostnaderna för&lt;br&gt;
övertidstillägg för polispersonalen ökade från&lt;br&gt;
296 miljoner kronor år 1998 till 380 miljoner&lt;br&gt;
kronor år 1999 eller med drygt 28 %. För de&lt;br&gt;
övriga anställda ökade övertidskostnaderna&lt;br&gt;
samma period från 26 till 34 miljoner kronor.&lt;br&gt;
År 1999 användes 5 % av arbetstiden för&lt;br&gt;
utbildning. Det är lika mycket som de två&lt;br&gt;
föregående åren.&lt;br&gt;
Den första omgången om knappt 70&lt;br&gt;
poliselever i den nya grundutbildningen&lt;br&gt;
avslutade sin utbildning och började sina&lt;br&gt;
anställningar vid polismyndigheterna.&lt;br&gt;
Under år 1999 rekryterades 383 studenter till&lt;br&gt;
den grundläggande polisutbildningen. Av dessa&lt;br&gt;
var 30 % kvinnor och 14 % hade&lt;br&gt;
invandrarbakgrund.&lt;br&gt;
År 2000 beräknas 183 och år 2001 ca 380&lt;br&gt;
polisstuderande avsluta polisprogrammet vid&lt;br&gt;
Polishögskolan och påbörja aspirantutbildning&lt;br&gt;
vid polismyndigheterna. Trots det kommer&lt;br&gt;
antalet poliser att fortsätta minska under år 2000&lt;br&gt;
till omkring 16 160.&lt;br&gt;
Fr.o.m. höstterminen år 2000 kommer Umeå&lt;br&gt;
universitet att bedriva polisutbildning på uppdrag&lt;br&gt;
av Rikspolisstyrelsen. År 2000 beräknas 450 nya&lt;br&gt;
polisstuderande antas till polisprogrammet. Av&lt;br&gt;
dessa kommer ca 50 studerande att genomgå sin&lt;br&gt;
utbildning vid nya verksamheten i Umeå.&lt;br&gt;
Andelen kvinnor var 17 % av poliserna och&lt;br&gt;
73 % av de övriga anställda.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har lämnat ett omfattande&lt;br&gt;
stöd till olika nätverk för kvinnor i polisväsendet.&lt;br&gt;
Inga osakliga löneskillnader förekommer mellan&lt;br&gt;
kvinnor och män. Styrelsen har arbetat fram en&lt;br&gt;
jämställdhetspolitik och ett handlingsprogram&lt;br&gt;
mot sexuella trakasserier.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Chefsförsörjning och chefsutveckling&lt;br&gt;
Under år 1999 har polismyndigheternas behov av&lt;br&gt;
rekrytering och utveckling av chefer inventerats.&lt;br&gt;
Samtliga myndigheter har&lt;br&gt;
chefsförsörjningsprogram och alla har prioriterat&lt;br&gt;
utvecklingen av chefer. Flera myndigheter har&lt;br&gt;
öppnat möjlighet för kompetensutveckling&lt;br&gt;
genom universitets- eller högskolestudier.&lt;br&gt;
Det ledarskapscentrum som startats vid&lt;br&gt;
Polishögskolan arbetar på ett övergripande plan&lt;br&gt;
med att utveckla ledarskapet inom polisväsendet&lt;br&gt;
främst genom att öka kunskaperna och utveckla&lt;br&gt;
metoder för myndigheternas egna insatser.&lt;br&gt;
Särskilda ansträngningar har gjorts för att&lt;br&gt;
uppmana kvinnor att söka chefsbefattningar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Enligt regeringens bedömning är det nödvändigt&lt;br&gt;
att antalet poliser ökar och utvecklingen mot en&lt;br&gt;
allt högre medelålder inom poliskåren bryts. Det&lt;br&gt;
är dessutom viktigt att rekryteringen av poliser&lt;br&gt;
till glesbygdsområden förstärks. Etableringen av&lt;br&gt;
en polisiär grundutbildning i Umeå kommer att&lt;br&gt;
främja rekryteringen av nya poliser till&lt;br&gt;
norrlandsmyndigheterna.&lt;br&gt;
Med nuvarande utbildningskapacitet och med&lt;br&gt;
de resurser som nu tillförs polisväsendet kan&lt;br&gt;
utbildningsfrekvensen öka så att det är möjligt&lt;br&gt;
att år 2001 anta omkring 660 polisstuderande&lt;br&gt;
och åren därefter mellan 600 och 900&lt;br&gt;
polisstuderande per år. Det skulle, även med&lt;br&gt;
beaktande av de avgångar som kan förutses,&lt;br&gt;
innebära att antalet poliser skulle öka med 140 år&lt;br&gt;
2001, ytterligare 200 år 2002 och ytterligare 370&lt;br&gt;
år 2003. Vid utgången av år 2003 kommer det då&lt;br&gt;
att finnas ca 16 800 poliser. För att ytterligare&lt;br&gt;
poliser skall kunna rekryteras krävs det att&lt;br&gt;
polisutbildningen bedrivs vid fler orter än&lt;br&gt;
Stockholm och Umeå. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
överväger för närvarande att förlägga ett antal&lt;br&gt;
utbildningsplatser till ytterligare någon ort vilket&lt;br&gt;
kommer att möjliggöra att fler studerande kan&lt;br&gt;
antas till polisprogrammet.&lt;br&gt;
Det är angeläget att polisväsendet analyserar&lt;br&gt;
resurs- och arbetsfördelningen mellan poliser&lt;br&gt;
och annan personal för att säkerställa en&lt;br&gt;
ändamålsenlig personalsammansättning. Antalet&lt;br&gt;
specialister och annan icke polisutbildad personal&lt;br&gt;
måste öka för att höja kvaliteten i&lt;br&gt;
brottsutredningarna och klara&lt;br&gt;
Schengensamarbetets krav.&lt;br&gt;
Det är också viktigt att ansträngningarna för&lt;br&gt;
att skapa en jämnare könsfördelning inom&lt;br&gt;
polisväsendet vidmakthålls. Likaså måste&lt;br&gt;
polisväsendet i sin rekrytering fortsätta att främja&lt;br&gt;
den etniska och kulturella mångfalden.&lt;br&gt;
Förändringarna inom polisväsendet ställer&lt;br&gt;
stora krav både på den direkt berörda personalen&lt;br&gt;
och på de chefer som lett arbetet och som i&lt;br&gt;
många fall har varit oförberedda på de problem&lt;br&gt;
som uppstår i en verksamhet i samband med&lt;br&gt;
stora förändringar.&lt;br&gt;
Informationsteknik   IT&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Polisväsendets IT-kostnader uppgår till ca 730&lt;br&gt;
miljoner kronor per år.&lt;br&gt;
Under år 1999 initierade Rikspolisstyrelsen en&lt;br&gt;
översyn av polisväsendets IT-verksamhet. Också&lt;br&gt;
RRV har granskat polisens IT-stöd (Rapport&lt;br&gt;
2000:8). Enligt RRV tillbringar poliser i medeltal&lt;br&gt;
2,5 timmar/dag vid sitt IT-stöd. RRV fann också&lt;br&gt;
stora brister i tillgänglighet och användbarhet.&lt;br&gt;
IT-stödet var bl.a. inte tillgängligt i bilar och på&lt;br&gt;
brottsplatser. Det fanns också brister i&lt;br&gt;
förvaltning och genomförande av&lt;br&gt;
nyinvesteringarna. Systemet för&lt;br&gt;
anmälningsupptagning (RAR) är enligt&lt;br&gt;
enkätsvaren det i särklass viktigaste men får mest&lt;br&gt;
kritik för bristande funktionalitet. Redan innan&lt;br&gt;
RRV inledde sin granskning hade styrelsen inlett&lt;br&gt;
ett omfattande förändringsarbete för att&lt;br&gt;
undanröja problemen.&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen har utarbetat en gemensam&lt;br&gt;
strategi för IT och annan verksamhetsutveckling.&lt;br&gt;
Inom Rikspolisstyrelsen har skapats en&lt;br&gt;
Utvecklings- och strategienhet som fått ett&lt;br&gt;
helhetsansvar för all verksamhetsutveckling,&lt;br&gt;
inklusive utveckling och förvaltning av IT-&lt;br&gt;
system. För att säkerställa ett lokalt inflytande&lt;br&gt;
över verksamheten har ett utvecklingsråd&lt;br&gt;
skapats, där bl.a. chefen för Statens&lt;br&gt;
kriminaltekniska laboratorium och åtta&lt;br&gt;
länspolismästare ingår. Rådet har en viktig&lt;br&gt;
funktion som garant för att utvecklingsarbetet&lt;br&gt;
motsvarar det verksamheten efterfrågar.&lt;br&gt;
I december 1998 presenterades betänkandet&lt;br&gt;
Ett tryggare Sverige (SOU 1998:143), Ett&lt;br&gt;
gemensamt system för mobil kommunikation.&lt;br&gt;
Utredningen har föreslagit att ett gemensamt&lt;br&gt;
radiosystem för all samhällsviktig verksamhet,&lt;br&gt;
baserat på s.k. TETRA-standard, införs i hela&lt;br&gt;
landet. Rikspolisstyrelsen har anmält till&lt;br&gt;
regeringen att polisväsendets nuvarande&lt;br&gt;
radiokommunikationssystem bör bytas ut inom&lt;br&gt;
ett par år men att det är möjligt att upprätthålla&lt;br&gt;
en fungerande radiokommunikation med&lt;br&gt;
nuvarande system fram till utgången av år 2004.&lt;br&gt;
Därefter bör polisen övergå till ett landstäckande&lt;br&gt;
TETRA-system på det sätt utredningen&lt;br&gt;
föreslagit.&lt;br&gt;
Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att&lt;br&gt;
upphandla ett gemensamt&lt;br&gt;
radiokommunikationssystem. Uppdraget skall&lt;br&gt;
vara slutfört senast den 1 februari 2002.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Det är angeläget att polisväsendet använder&lt;br&gt;
modern teknik för att effektivisera&lt;br&gt;
verksamheten. Enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;
finns det utrymme för att utnyttja de redan&lt;br&gt;
befintliga systemen på ett mer effektivt sätt i&lt;br&gt;
polisverksamheten. Att personalen har tillräcklig&lt;br&gt;
kompetens är givetvis en viktig faktor. Likaså&lt;br&gt;
finns det fortfarande behov av att nyutveckla IT-&lt;br&gt;
stöd t.ex. när det gäller hanteringen av&lt;br&gt;
beslagtaget gods. Det är viktigt att polisväsendet&lt;br&gt;
noga prövar hur insatserna skall fördelas och&lt;br&gt;
avvägas mellan nyutveckling och ett vidare&lt;br&gt;
utnyttjande av redan tillgängliga system.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Säkerhetsskydd&lt;br&gt;
En viktig uppgift för Säkerhetspolisen är att&lt;br&gt;
genom kontroll och rådgivning till myndigheter&lt;br&gt;
och företag medverka till att dessa håller en&lt;br&gt;
tillfredsställande säkerhetsskyddsnivå. Detta sker&lt;br&gt;
bl.a. genom att utbilda och informera personal&lt;br&gt;
som hanterar hemlig information. Under 1999&lt;br&gt;
har cirka 7 400 personer fått någon form av&lt;br&gt;
säkerhetsskyddsrådgivning eller information&lt;br&gt;
genom Säkerhetspolisens försorg.&lt;br&gt;
För att tillsammans med respektive myndighet&lt;br&gt;
identifiera eventuella brister i säkerhetsskyddet&lt;br&gt;
och bistå myndigheterna med att anpassa&lt;br&gt;
skyddet till den för myndigheten särskilt&lt;br&gt;
framtagna hotbilden har säkerhetskontroller&lt;br&gt;
utförts.&lt;br&gt;
Personskyddsverksamheten inom&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen omfattar bevaknings- och&lt;br&gt;
säkerhetsarbete som avser den centrala&lt;br&gt;
statsledningen, kungafamiljen och utländsk&lt;br&gt;
diplomatisk personal eller som har samband med&lt;br&gt;
statsbesök eller liknande händelser. Hotnivån har&lt;br&gt;
under 1999 av Säkerhetspolisen bedömts som&lt;br&gt;
låg. Inom den centrala statsledningen,&lt;br&gt;
kungafamiljen och för viss diplomatisk personal&lt;br&gt;
finns dock alltjämt ett betydande och permanent&lt;br&gt;
skyddsbehov. Bortsett från dessa grupper har&lt;br&gt;
personskydd fått sättas in temporärt för cirka 90&lt;br&gt;
personer, i de flesta fall i samband med&lt;br&gt;
statsbesök och liknande händelser.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Författningsskydd&lt;br&gt;
På författningsskyddets område har den under&lt;br&gt;
de senaste åren allvarliga hotbilden accentuerats&lt;br&gt;
ytterligare. Framför allt kommer hotet från&lt;br&gt;
utomparlamentariska grupper inom den&lt;br&gt;
rasideologiska s.k. vitmakt-rörelsen.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen gör som tidigare bedömningen&lt;br&gt;
att dessa grupper inte utgör något reellt hot mot&lt;br&gt;
det svenska statsskicket.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisens brottsförebyggande och&lt;br&gt;
brottsbeivrande arbete har under 1999 omfattat&lt;br&gt;
riktade åtgärder mot grupper, nätverk och&lt;br&gt;
enskilda som genom sitt handlande eller på annat&lt;br&gt;
sätt visat att de är beredda att begå brott i&lt;br&gt;
politiska syften eller stödja sådana aktiviteter.&lt;br&gt;
Detta gäller såväl grupperingar inom vitmakt-&lt;br&gt;
rörelsen, som anarkistiskt präglade och&lt;br&gt;
autonoma nätverk.&lt;br&gt;
Trots kraftfulla åtgärder från såväl&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen som andra rättsvårdande&lt;br&gt;
myndigheter drabbades Sverige under 1999 av ett&lt;br&gt;
antal mycket allvarliga brott med politisk&lt;br&gt;
dimension.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen har under året ökat sina&lt;br&gt;
insatser mot den högerextremistiska&lt;br&gt;
brottsligheten och fördjupat sitt samarbete med&lt;br&gt;
den öppna polisen. Tack vare detta har ett stort&lt;br&gt;
antal brott med högerextrema förtecken kunnat&lt;br&gt;
klaras upp och gärningsmän kunnat lagföras.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen konstaterar att samhällets&lt;br&gt;
gemensamma kraftsamling lett till att vitmakt-&lt;br&gt;
rörelsen i viss mån förändrat sin aktivitet. Vissa&lt;br&gt;
grupper har gått in i en passiv konsolideringsfas&lt;br&gt;
medan andra ökat sin aktivitet och startat nya&lt;br&gt;
lokalavdelningar. Ytterligare andra har drabbats&lt;br&gt;
av interna splittringar och motsättningar, bl.a. på&lt;br&gt;
grund av oenighet om hur de ska förhålla sig till&lt;br&gt;
de allvarliga brott som begåtts det senaste året.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Kontraspionage&lt;br&gt;
Enligt Säkerhetspolisens bedömning kvarstår&lt;br&gt;
underrättelsehotet mot Sverige, men är mindre&lt;br&gt;
än det var under 1980-talet. Jämfört med&lt;br&gt;
hotbilden under 1990-talets första hälft är&lt;br&gt;
trenden däremot den motsatta. Antalet utländska&lt;br&gt;
underrättelseofficerare i Sverige har ökat under&lt;br&gt;
de senaste åren och de har också blivit mer&lt;br&gt;
aktiva. En stor del av underrättelseinhämtningen&lt;br&gt;
äger fortfarande rum på legal väg genom öppna&lt;br&gt;
källor och kontakter, men utöver detta&lt;br&gt;
förekommer i ökad utsträckning också klassisk&lt;br&gt;
konspirativ och illegal underrättelseverksamhet i&lt;br&gt;
Sverige.&lt;br&gt;
Det finns också indikationer på att främmande&lt;br&gt;
underrättelseverksamhet bedrivs under&lt;br&gt;
täckmantel av utländsk affärsverksamhet samt på&lt;br&gt;
en sammanlänkning mellan organiserad&lt;br&gt;
kriminalitet och underrättelseverksamhet.&lt;br&gt;
Under 1999 har flera insatser gjorts för att&lt;br&gt;
motverka främmande makts&lt;br&gt;
underrättelseverksamhet. Insatserna har varit&lt;br&gt;
framgångsrika och bl.a. lett till att&lt;br&gt;
underrättelsepersonal från främmande land har&lt;br&gt;
lämnat Sverige.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Terrorismbekämpning&lt;br&gt;
Ett viktigt och fortlöpande arbete på&lt;br&gt;
terrorismbekämpningens område är analyserna&lt;br&gt;
av de hotbilder som riktas mot framför allt&lt;br&gt;
enskilda personer. Analyserna utgör grunden&lt;br&gt;
inte bara för Säkerhetspolisens utan också för&lt;br&gt;
andra polismyndigheters skyddsinsatser. Denna&lt;br&gt;
verksamhet är omfattande och den har i ett stort&lt;br&gt;
antal fall lett till skärpt bevakning och andra&lt;br&gt;
förebyggande åtgärder.&lt;br&gt;
Ett annat viktigt inslag i den förebyggande&lt;br&gt;
terrorismbekämpningen är att verka för att&lt;br&gt;
utländska medborgare som är aktiva i&lt;br&gt;
organisationer som utövar politiskt motiverat&lt;br&gt;
våld utvisas eller avvisas från Sverige. Detta sker&lt;br&gt;
genom yttranden till Migrationsverket över&lt;br&gt;
asylansökningar. Migrationsverket,&lt;br&gt;
Utlänningsnämnden och regeringen begär också&lt;br&gt;
in yttranden från Säkerhetspolisen i ärenden om&lt;br&gt;
uppehållstillstånd och medborgarskapsärenden.&lt;br&gt;
Under 1999 handlade Säkerhetspolisen 322&lt;br&gt;
ärenden av dessa slag och avstyrkte bifall i 10 %&lt;br&gt;
av ärendena&lt;br&gt;
I den förebyggande verksamheten ingår ett&lt;br&gt;
omfattande internationellt samarbete för att&lt;br&gt;
förhindra våldsdåd med politiska förtecken.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen har under 1999 vid ett flertal&lt;br&gt;
tillfällen lämnat information som föranlett skärpt&lt;br&gt;
bevakning eller andra förebyggande åtgärder i&lt;br&gt;
andra länder.&lt;br&gt;
Några terrordåd har inte utförts i Sverige eller&lt;br&gt;
i vår närmaste omgivning under 1999.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen har under 1999 ökat sina&lt;br&gt;
ansträngningar att förebygga och bekämpa den&lt;br&gt;
högerextremistiska brottsligheten. Trots det har&lt;br&gt;
under året ett antal grova brott med&lt;br&gt;
högerextrema förtecken begåtts. Positivt är dock&lt;br&gt;
att genom samarbete mellan Säkerhetspolisen&lt;br&gt;
och den öppna polisen har ett betydande antal&lt;br&gt;
sådana brott kunnat klaras upp. Tecken tyder&lt;br&gt;
också på att de högerextrema gruppernas&lt;br&gt;
verksamhet därigenom har avstannat något.&lt;br&gt;
Ett väl fungerande samarbete mellan den&lt;br&gt;
öppna polisen och Säkerhetspolisen är av&lt;br&gt;
avgörande betydelse för kampen mot den grova,&lt;br&gt;
organiserade brottsligheten. Det är också en av&lt;br&gt;
anledningarna till tillsättandet av Säpo/Rikskrim-&lt;br&gt;
kommittén, i vars uppdrag ingick att belysa Riks-&lt;br&gt;
kriminalens och Säkerhetspolisens&lt;br&gt;
ansvarsområden och pröva gränsdragningen&lt;br&gt;
mellan organisationerna.&lt;br&gt;
Det är positivt att notera att det inte begåtts&lt;br&gt;
några terrordåd med internationell anknytning i&lt;br&gt;
Sverige under ett antal år.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisens verksamhet att tillsammans&lt;br&gt;
med bl.a. myndigheter undersöka vilka&lt;br&gt;
säkerhetsproblem som finns har uppenbarligen&lt;br&gt;
lett till förbättringar i säkerhetsskyddet hos såväl&lt;br&gt;
myndigheter som kommuner.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Säkerhetspolisens arkiv&lt;br&gt;
Den hemliga förordning som tidigare styrt&lt;br&gt;
Säkerhetspolisens registreringar har upphävts&lt;br&gt;
och ersatts av polisdatalagen (1998:662), som&lt;br&gt;
trädde i kraft den 1 april 1999. Samtidigt&lt;br&gt;
upphävdes den absoluta sekretess som gällt för&lt;br&gt;
bl.a. innehållet i Säkerhetspolisens register. I dag&lt;br&gt;
råder en presumtion för sekretess om inte&lt;br&gt;
tillräckligt starka skäl kan anföras för motsatsen.&lt;br&gt;
Förändringen innebär att det från och med förra&lt;br&gt;
året har blivit möjligt att för enskilda att ta del av&lt;br&gt;
t.ex. sådana historiska uppgifter som i dag saknar&lt;br&gt;
betydelse för Säkerhetspolisens verksamhet.&lt;br&gt;
Under 1999 kom 1 445 framställningar om att&lt;br&gt;
få del av sådana uppgifter in till Säkerhetspolisen.&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen fattade beslut i 1 074 fall. I det&lt;br&gt;
stora flertalet ärenden, 867 stycken, förekom inte&lt;br&gt;
sökanden hos Säkerhetspolisen. I 207 ärenden&lt;br&gt;
fanns uppgifter om sökanden och i 142 av dessa&lt;br&gt;
fall lämnades uppgifter ut.&lt;br&gt;
Registernämnden konstaterade i sin&lt;br&gt;
verksamhetsberättelse för år 1999 att det inte&lt;br&gt;
fanns någon anledning till anmärkningar mot&lt;br&gt;
Säkerhetspolisens sätt att sköta&lt;br&gt;
personuppgiftsbehandling.&lt;br&gt;
Registernämnden fick den 31 mars 1999 i&lt;br&gt;
uppdrag att utreda vilka som drabbats i sina&lt;br&gt;
anställningsförhållanden på grund av att&lt;br&gt;
uppgifter ur Säkerhetspolisens register lämnats&lt;br&gt;
ut och vilken skada de har lidit.&lt;br&gt;
Registernämnden har beviljats uppskov med&lt;br&gt;
redovisningen av uppdraget som kommer att&lt;br&gt;
redovisas den 1 oktober 2000.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Säpo/Rikskrimkommittén&lt;br&gt;
Säpo/Rikskrimkommittén föreslår i sitt&lt;br&gt;
betänkande Den centrala polisen (SOU 2000:25)&lt;br&gt;
bl.a. att Säkerhetspolisen och&lt;br&gt;
Rikskriminalpolisen skall slås ihop till en enhet.&lt;br&gt;
Kommittén föreslår också att Registernämndens&lt;br&gt;
uppdrag att granska Säkerhetspolisens&lt;br&gt;
behandling av personuppgifter enligt&lt;br&gt;
polisdatalagen bör övertas av en oberoende&lt;br&gt;
nämnd. Nämnden skall utöva tillsyn över den&lt;br&gt;
verksamhet som i dag bedrivs av&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen och&lt;br&gt;
ersätta Rikspolisstyrelsens styrelse. Kommitténs&lt;br&gt;
betänkande har remitterats. Remisstiden går ut i&lt;br&gt;
september år 2000. Regeringen avser att under år&lt;br&gt;
2001 överlämna en proposition till riksdagen om&lt;br&gt;
de frågor kommittén behandlat.&lt;br&gt;
4.6.2 Åklagarväsendet&lt;br&gt;
Åklagarväsendets övergripande mål för&lt;br&gt;
budgetåret 1999 var att se till att den som hade&lt;br&gt;
begått brott lagfördes.&lt;br&gt;
Följande verksamhetsmål gällde för&lt;br&gt;
åklagarväsendet i allmänhet.&lt;br&gt;
- Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott&lt;br&gt;
och ekonomisk brottslighet (inkl.&lt;br&gt;
miljöbrott) skall prioriteras. Särskild&lt;br&gt;
uppmärksamhet skall ägnas den grova&lt;br&gt;
och gränsöverskridande brottsligheten,&lt;br&gt;
den mc-relaterade brottsligheten, brott&lt;br&gt;
med rasistiska inslag, våld mot kvinnor&lt;br&gt;
och övergrepp mot barn.&lt;br&gt;
- Förundersökningarnas kvalitet skall&lt;br&gt;
höjas samtidigt som antalet avslutade&lt;br&gt;
ärenden skall uppgå till minst det antal&lt;br&gt;
som kommit in.&lt;br&gt;
- Genomströmningstiden skall minska, i&lt;br&gt;
synnerhet på de prioriterade områdena.&lt;br&gt;
- Rättstillämpningen skall vara enhetlig vid&lt;br&gt;
prövning av åtalsfrågan och användning&lt;br&gt;
av frihetsberövanden.&lt;br&gt;
- Den del av åklagarnas arbetstid som&lt;br&gt;
ägnas åt kvalificerade åklagaruppgifter&lt;br&gt;
skall öka.&lt;br&gt;
För Ekobrottsmyndighetens del gällde&lt;br&gt;
dessutom att myndigheten skulle förhindra eller&lt;br&gt;
upptäcka ekonomisk brottslighet inom sitt&lt;br&gt;
verksamhetsområde. Myndigheten skulle också&lt;br&gt;
genom nya arbetsmetoder och hög kompetens&lt;br&gt;
skapa förutsättningar för en effektiv&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpning. Målen för&lt;br&gt;
stabsuppgifterna vid Ekobrottsmyndigheten var&lt;br&gt;
att ge regeringen och övriga intressenter en&lt;br&gt;
bättre helhetsbild av den ekonomiska&lt;br&gt;
brottsligheten och bättre möjlighet att förutse&lt;br&gt;
utvecklingen inom området. Berörda&lt;br&gt;
myndigheter skulle på ett så tidigt stadium som&lt;br&gt;
möjligt informeras om nya former av ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet.&lt;br&gt;
Dessutom har regeringen i december 1998&lt;br&gt;
beslutat om myndighetsgemensamma mål och&lt;br&gt;
riktlinjer för bekämpningen av den ekonomiska&lt;br&gt;
brottsligheten.&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Resursfördelning och balanser&lt;br&gt;
Åklagarorganisationen har satsat stora resurser&lt;br&gt;
på de prioriterade områdena under 1999.&lt;br&gt;
Ärenden som avsåg våldsbrott, ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet och narkotikabrottslighet utgjorde&lt;br&gt;
sammanlagt 18 % av det totala antalet avslutade&lt;br&gt;
ärenden under 1999. Samtidigt var&lt;br&gt;
resursförbrukningen för dessa brottstyper 41 %&lt;br&gt;
av den totala resursanvändningen.&lt;br&gt;
Balanserna minskade totalt sett från 66 044 till&lt;br&gt;
56 610 ärenden. Den s.k. polisbalansen, dvs.&lt;br&gt;
ärenden i vilka åklagaren är&lt;br&gt;
förundersökningsledare men där&lt;br&gt;
förundersökningen ännu inte är avslutad,&lt;br&gt;
minskade med ca 3 000 ärenden jämfört med&lt;br&gt;
1998.&lt;br&gt;
Samtidigt har ärendeinströmningen från&lt;br&gt;
polisen till åklagarorganisationen minskat. Det&lt;br&gt;
kom in ca 221 000 ärenden under 1996. Under&lt;br&gt;
1997 sjönk antalet inkomna ärenden till ca&lt;br&gt;
197 000 och under 1998 till ca 194 000.&lt;br&gt;
Minskningen fortsatte under 1999 då det kom in&lt;br&gt;
ca 177 000 ärenden.&lt;br&gt;
År 1996 avslutade åklagarna 202 000 ärenden.&lt;br&gt;
Det antalet höjdes till ca 208 000 ärenden 1997&lt;br&gt;
för att 1998 åter sjunka till 202 000. År 1999&lt;br&gt;
avslutades 192 000 ärenden. Det innebär att&lt;br&gt;
åklagarna under åren 1997 1999 avslutade&lt;br&gt;
12 000, 8 000 respektive 15 000 fler ärenden än&lt;br&gt;
vad som kom in.&lt;br&gt;
Genomströmningstiderna minskade för&lt;br&gt;
nästan alla brottstyper under 1999. Den&lt;br&gt;
genomsnittliga genomströmningstiden från&lt;br&gt;
inkommet förundersökningsprotokoll till beslut&lt;br&gt;
i åtalsfrågan minskade från 57 till 54 dagar&lt;br&gt;
jämfört med 1998. Åklagarna kan i hög grad&lt;br&gt;
påverka den tiden. Däremot ökade tiderna för&lt;br&gt;
åklagarledda förundersökningar där även&lt;br&gt;
handläggningstiden hos polisen är inräknad. I&lt;br&gt;
genomsnitt ökade genomströmningstiden från&lt;br&gt;
123 till 125 dagar jämfört med 1998. En&lt;br&gt;
förklaring till ökningen är enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;
att åklagarna under 1999 avslutade många äldre&lt;br&gt;
ärenden. Dessutom påverkades&lt;br&gt;
genomströmningstiderna enligt Riksåklagaren i&lt;br&gt;
hög grad av polisens bristande&lt;br&gt;
utredningsresurser. Riksåklagaren beslutade i juli&lt;br&gt;
2000 om en kompletterande verksamhetsplan för&lt;br&gt;
åklagarorganisationen. Enligt planen skall&lt;br&gt;
åklagarmyndigheterna under år 2000 förkorta&lt;br&gt;
genomströmningstiderna väsentligt. En&lt;br&gt;
målsättning skall vara att den genomsnittliga&lt;br&gt;
genomströmningstiden från inkommet&lt;br&gt;
förundersökningsprotokoll till beslut i&lt;br&gt;
åtalsfrågan inte skall överstiga 30 dagar.&lt;br&gt;
Dessutom skall åklagarmyndigheterna&lt;br&gt;
eftersträva en ökning av andelen&lt;br&gt;
brottsmisstankar som avgörs inom 15 dagar.&lt;br&gt;
Under 1999 fattade åklagarna beslut om hälften&lt;br&gt;
av alla brottsmisstankar inom högst 15 dagar från&lt;br&gt;
det att förundersökningsprotokoll kom in från&lt;br&gt;
polisen. Detsamma gällde under det första&lt;br&gt;
halvåret 2000.&lt;br&gt;
Lagföringsandelen, dvs. den andel av alla&lt;br&gt;
avslutade ärenden som lett till beslut om åtal,&lt;br&gt;
strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse, var 58 %&lt;br&gt;
under 1999. Det är en minskning med två&lt;br&gt;
procentenheter jämfört med 1998. Under&lt;br&gt;
perioden 1996 1999 har lagföringsandelen varit i&lt;br&gt;
genomsnitt 60 %.&lt;br&gt;
I ca 17 % av alla färdiga&lt;br&gt;
förundersökningsprotokoll fattade åklagare&lt;br&gt;
beslut om att inte väcka åtal. Drygt 14 % av&lt;br&gt;
samtliga brottsmisstankar i färdiga&lt;br&gt;
förundersökningar ledde inte till åtal på grund av&lt;br&gt;
att brott inte kunde styrkas. Det är en&lt;br&gt;
förbättring jämfört med 1998 då ca 16 % av det&lt;br&gt;
totala antalet brottsmisstankar inte ledde till åtal&lt;br&gt;
på den grunden.&lt;br&gt;
Våldsbrottslighet och brott med rasistiska inslag&lt;br&gt;
År 1999 var lagföringsandelen i färdiga&lt;br&gt;
förundersökningar om våldsbrott ca 74 %.&lt;br&gt;
Andelen beslut att inte väcka åtal var generellt&lt;br&gt;
sett hög, med myndighetsvisa variationer mellan&lt;br&gt;
24 och 27 %. År 1998 var den siffran mellan 26&lt;br&gt;
och 35 %. Det tog i genomsnitt 52 dagar för en&lt;br&gt;
åklagare att ta ställning i åtalsfrågan när det gällde&lt;br&gt;
en färdig förundersökning om våldsbrott. År&lt;br&gt;
1997 och 1998 var genomsnittstiderna 33&lt;br&gt;
respektive 54 dagar.&lt;br&gt;
Åklagarorganisationen deltar i&lt;br&gt;
utvecklingsprojekt som tar sikte på att förkorta&lt;br&gt;
handläggningstiderna när det gäller bl.a.&lt;br&gt;
våldsbrottsärenden. Sådana projekt pågår i&lt;br&gt;
Handen och i Jönköping. Projektet i Handen för&lt;br&gt;
snabbare lagföring av vissa brott är resultatet av&lt;br&gt;
en överenskommelse mellan polisen, åklagarna,&lt;br&gt;
tingsrätten och frivården. Överenskommelsen&lt;br&gt;
innebär bl.a. att åklagaren i stället för tingsrätten&lt;br&gt;
skall utfärda stämning och kalla till&lt;br&gt;
huvudförhandling. Samarbetet har lett till&lt;br&gt;
kortare handläggningstider och överhuvudtaget&lt;br&gt;
en mera effektiv ärendehantering. KLÖS-&lt;br&gt;
projektet i Jönköping har en liknande inriktning.&lt;br&gt;
Eftersom försöksprojekten uppvisar goda&lt;br&gt;
resultat när det gäller att effektivisera&lt;br&gt;
ärendehanteringen har Riksåklagaren beslutat att&lt;br&gt;
alla åklagarmyndigheter under år 2000 skall&lt;br&gt;
bedriva minst ett projekt. Målet med projekten&lt;br&gt;
är att med bibehållen kvalitet och rättssäkerhet&lt;br&gt;
åstadkomma en snabbare genomströmning&lt;br&gt;
genom hela rättskedjan. Projekten avser främst&lt;br&gt;
vardagsbrottslighet inom de prioriterade&lt;br&gt;
områdena t.ex. våld mot kvinnor.&lt;br&gt;
Utvecklingsarbetet skall ske i nära samverkan&lt;br&gt;
med polis och domstolar.&lt;br&gt;
Ett antal myndigheter, däribland&lt;br&gt;
Riksåklagaren, fick i december 1997 i uppdrag av&lt;br&gt;
regeringen att vidta specifika åtgärder för att&lt;br&gt;
bekämpa våld mot kvinnor. Riksåklagaren har&lt;br&gt;
lämnat redovisningar av uppdraget i juli 1999 och&lt;br&gt;
februari 2000. Åklagarmyndigheterna har&lt;br&gt;
upprättat särskilda åtgärdsprogram för&lt;br&gt;
bekämpningen av våld mot kvinnor.&lt;br&gt;
Åklagarorganisationens insatser har inriktats på&lt;br&gt;
ökad kunskapsbildning, samarbete med polisen&lt;br&gt;
för att utveckla effektivare utredningsmetoder,&lt;br&gt;
snabbare lagföring bl.a. genom särskilda&lt;br&gt;
rättskedjeprojekt, samverkan med socialtjänsten&lt;br&gt;
och frivilligorganisationer samt ett förstärkt stöd&lt;br&gt;
till brottsoffren. Åklagarmyndigheterna&lt;br&gt;
bedömer att åtgärderna har gett effekt och att&lt;br&gt;
lagföring sker i ökad utsträckning.&lt;br&gt;
Regeringen har i regleringsbrevet för 1999&lt;br&gt;
uppdragit åt Riksåklagaren att tillsammans med&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen se över rutinerna i ärenden&lt;br&gt;
om besöksförbud. Riksåklagaren har redovisat&lt;br&gt;
uppdraget i februari 2000. På Riksåklagarens&lt;br&gt;
initiativ har en arbetsgrupp bestående av åklagare&lt;br&gt;
och poliser tagit fram förslag till åtgärder för&lt;br&gt;
hanteringen av besöksförbud. I arbetsgruppens&lt;br&gt;
rapport behandlas frågor om säkrare hot- och&lt;br&gt;
riskbedömningar, bättre information till&lt;br&gt;
målsägande och andra personer samt utförligare&lt;br&gt;
beslutsunderlag när det gäller parternas&lt;br&gt;
personliga förhållanden. Enligt gruppen är det&lt;br&gt;
dessutom nödvändigt att meddelade&lt;br&gt;
besöksförbud följs upp på ett bättre sätt.&lt;br&gt;
Gruppens rapport skall diskuteras på alla&lt;br&gt;
åklagarkamrar i samverkan med polisen i form av&lt;br&gt;
erfarenhetsseminarier.&lt;br&gt;
Sedan flera år har åklagarväsendet ägnat brott&lt;br&gt;
med rasistiska eller främlingsfientliga inslag&lt;br&gt;
särskild uppmärksamhet. Riksåklagaren har i&lt;br&gt;
allmänna råd gett riktlinjer för utredningar som&lt;br&gt;
gäller olaga diskriminering (Riksåklagarens&lt;br&gt;
författningssamling 1997:13). Det är alltid&lt;br&gt;
åklagare som är förundersökningsledare i&lt;br&gt;
utredningar om brott med rasistiska eller&lt;br&gt;
främlingsfientliga motiv.&lt;br&gt;
Riksåklagaren beslutade i december 1999 om&lt;br&gt;
ett omfattande och konkret handlingsprogram&lt;br&gt;
för åklagarväsendets bekämpning av brott med&lt;br&gt;
rasistiska eller främlingsfientliga motiv.&lt;br&gt;
Programmet innebär att åklagarna och polisen&lt;br&gt;
bör samarbeta ingående vid brottsutredning och&lt;br&gt;
brottsspaning när det gäller brott med rasistiska&lt;br&gt;
eller främlingsfientliga motiv. Dessutom skall&lt;br&gt;
alla brott där det kan finnas sådana motiv&lt;br&gt;
behandlas med förtur och särskilt utsedda&lt;br&gt;
specialiståklagare skall leda brottsutredningarna.&lt;br&gt;
Lagföring skall ske snabbare bl.a. genom&lt;br&gt;
tillämpning av erfarenheterna från de nämnda&lt;br&gt;
försöksprojekten. Utrymmet för att besluta om&lt;br&gt;
åtalsunderlåtelse eller&lt;br&gt;
förundersökningsbegränsning i ärenden om&lt;br&gt;
aktuell brottslighet bör enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;
anses vara mycket begränsat. Vidare skall&lt;br&gt;
motivet bakom ett brott av det aktuella slaget&lt;br&gt;
beaktas vid utformningen av åtalet och leda till&lt;br&gt;
yrkanden om att straffskärpningsregeln i 29 kap.&lt;br&gt;
2 § 7 brottsbalken skall tillämpas. Hos&lt;br&gt;
Riksåklagaren och vid samtliga&lt;br&gt;
åklagarmyndigheter finns en särskild funktion&lt;br&gt;
för samordning av insatserna mot rasistisk eller&lt;br&gt;
främlingsfientlig brottslighet.&lt;br&gt;
Regeringen har i regleringsbrevet för&lt;br&gt;
budgetåret 2000 gett ett flertal myndigheter,&lt;br&gt;
däribland Riksåklagaren, i uppdrag att som ett&lt;br&gt;
led i kampen mot rasistiska, främlingsfientliga&lt;br&gt;
eller homofobiska brott, upprätta en strategi för&lt;br&gt;
att säkerställa att personalen har god kunskap om&lt;br&gt;
grunderna för dessa brott och om situationen för&lt;br&gt;
de grupper som utsätts för sådana brott.&lt;br&gt;
Riksåklagaren har i juni 2000 redovisat uppdraget&lt;br&gt;
till regeringen (Ju2000/2966). Riksåklagarens&lt;br&gt;
strategi innebär att de operativa åklagarinsatserna&lt;br&gt;
skall förstärkas i enlighet med den nyss nämnda&lt;br&gt;
handlingsplanen mot rasistisk brottslighet.&lt;br&gt;
Vidare skall åklagarnas kunskap på området öka.&lt;br&gt;
De åklagare som är särskilt utsedda att handlägga&lt;br&gt;
rasistisk eller främlingsfientlig brottslighet skall&lt;br&gt;
genomgå en omfattande utbildning.&lt;br&gt;
Möjligheterna till fortlöpande uppföljning och&lt;br&gt;
vidareutbildning skall förbättras genom en&lt;br&gt;
förstärkt samordning av de operativa insatserna.&lt;br&gt;
Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;
Stockholm har på Riksåklagarens uppdrag utrett&lt;br&gt;
hanteringen av ärenden om olaga diskriminering.&lt;br&gt;
Utredningen överlämnades till Riksåklagaren i&lt;br&gt;
oktober 1999. Den huvudsakliga slutsatsen i&lt;br&gt;
utredningen är att åklagarna och polisen främst&lt;br&gt;
bör inrikta sina insatser på att ytterligare&lt;br&gt;
förbättra utredningsmetodiken när det gäller&lt;br&gt;
sådana ärenden.&lt;br&gt;
Narkotikabrottslighet&lt;br&gt;
År 1999 var lagföringsandelen i färdiga&lt;br&gt;
förundersökningar om narkotikabrott ca 85 %.&lt;br&gt;
Under 1998 var den andelen 84 %. De mest&lt;br&gt;
kvalificerade narkotikabrottsärendena handläggs&lt;br&gt;
av särskilda narkotikaåklagare. Vid&lt;br&gt;
åklagarmyndigheterna i Stockholm och&lt;br&gt;
Göteborg är dessa åklagare placerade vid&lt;br&gt;
åklagarkamrar som inrättats för bekämpning av&lt;br&gt;
narkotikabrottslighet och annan grov&lt;br&gt;
kriminalitet.&lt;br&gt;
Ekonomisk brottslighet (inkl. miljöbrottslighet)&lt;br&gt;
Åklagarväsendets kostnader för att bekämpa&lt;br&gt;
ekobrott uppgick till drygt 292 miljoner kronor&lt;br&gt;
eller drygt 30 % av de totala kostnaderna.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten svarade för ca 259&lt;br&gt;
miljoner kronor (varav 165 miljoner kronor&lt;br&gt;
avsåg polisverksamhet) och övriga&lt;br&gt;
åklagarmyndigheter för ca 33 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten har verksamhetsan-&lt;br&gt;
svaret för bekämpningen av ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet i Stockholms län, Västra Götalands&lt;br&gt;
län, Skåne län, Hallands län och Gotlands län.&lt;br&gt;
Även i åklagarorganisationen utanför&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten handläggs&lt;br&gt;
ekobrottsärenden av särskilda ekoåklagare.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brottsutredningar&lt;br&gt;
Antalet balanserade ekobrottsärenden ökade från&lt;br&gt;
3 067 till 3 313, eller med ca 8 %. Antalet&lt;br&gt;
inkomna ärenden minskade från 2 966 till 2 544,&lt;br&gt;
eller med ca 14 %. Under 1999 övertog&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten 164 ärenden från övriga&lt;br&gt;
åklagarmyndigheter. Under 1999 avslutade&lt;br&gt;
myndigheten 2 336 ärenden jämfört med 2 597&lt;br&gt;
under 1998, vilket är en försämring med ca 10 %.&lt;br&gt;
Under det första halvåret 2000 minskade&lt;br&gt;
balanserna med ca 9 % till 3 023 ärenden. Under&lt;br&gt;
samma tid ökade ärendeinströmningen med ca&lt;br&gt;
4 % jämfört med motsvarande period 1999. Det&lt;br&gt;
första halvåret 2000 avslutades 1 486 ärenden,&lt;br&gt;
vilket är en ökning med ca 15 % jämfört med&lt;br&gt;
motsvarande period förra året.&lt;br&gt;
Inom övriga åklagarmyndigheter var andelen&lt;br&gt;
ekobrottsärenden mindre än 1 % av det totala&lt;br&gt;
antalet ärenden. Under 1999 kom det in 1 218&lt;br&gt;
ärenden. Antalet avslutade ärenden var 1 691,&lt;br&gt;
varav 164 överlämnades till&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten för vidare handläggning.&lt;br&gt;
Vid Ekobrottsmyndigheten var&lt;br&gt;
lagföringsandelen ca 31 % under 1999 jämfört&lt;br&gt;
med 23 % under 1998. Lagföringsandelen för&lt;br&gt;
ekobrottsärenden som handlagts utanför&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten var ca 37 % jämfört med&lt;br&gt;
33 % under 1998.&lt;br&gt;
Under det första halvåret 2000 var&lt;br&gt;
lagföringsandelen 37 % vid&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten.&lt;br&gt;
Genomströmningstiden för ekobrottsärenden&lt;br&gt;
vid Ekobrottsmyndigheten ökade år 1999 från&lt;br&gt;
345 till 458 dagar, eller med ca 33 % jämfört med&lt;br&gt;
1998. De längre genomströmningstiderna kan&lt;br&gt;
enligt myndigheten delvis förklaras av att&lt;br&gt;
myndigheten under 1999 avslutat många äldre&lt;br&gt;
ärenden, bl.a. drygt 300 ärenden som var äldre än&lt;br&gt;
tre år. Andra faktorer som enligt myndigheten&lt;br&gt;
påverkat produktiviteten negativt är den ökade&lt;br&gt;
satsningen på kompetensutveckling samt att&lt;br&gt;
åklagarna under 1999 hade betydligt fler&lt;br&gt;
domstolsdagar än under 1998. Under det första&lt;br&gt;
halvåret 2000 har de genomsnittliga&lt;br&gt;
genomströmningstiderna ökat till 543 dagar.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten bedömer att ekomålens&lt;br&gt;
svårighetsgrad ökat. Myndigheten har delat in&lt;br&gt;
ekobrottsärendena i fyra kategorier. Av de&lt;br&gt;
inkomna ärendena under år 1999 bedömdes&lt;br&gt;
49 % som mindre omfattande, 44 % som&lt;br&gt;
medelsvåra och 5 % som särskilt krävande.&lt;br&gt;
Drygt 2 % av ärendena avsåg utländska&lt;br&gt;
framställningar om rättslig hjälp.&lt;br&gt;
Vid övriga åklagarmyndigheter ökade&lt;br&gt;
genomströmningstiden från 427 till 429 dagar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Miljöbrottslighet&lt;br&gt;
Den 1 januari 2000 inrättade Riksåklagaren i&lt;br&gt;
samverkan med Rikspolisstyrelsen på&lt;br&gt;
regeringens uppdrag en ny och flexibel&lt;br&gt;
organisation för bekämpning av brotten mot&lt;br&gt;
miljön. Åklagare och poliser med&lt;br&gt;
specialistkompetens skall handlägga&lt;br&gt;
miljöbrottsärendena. En enhet hos Riksåklagaren&lt;br&gt;
har ett nationellt ansvar för&lt;br&gt;
miljöbrottsbekämpningen och biträder dessutom&lt;br&gt;
andra åklagarmyndigheter vid handläggningen av&lt;br&gt;
komplicerade ärenden om brott mot miljön.&lt;br&gt;
Alla myndigheter inom åklagarväsendet har&lt;br&gt;
ett operativt ansvar för&lt;br&gt;
miljöbrottsbekämpningen.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten har dock inte något&lt;br&gt;
sådant ansvar med undantag för de situationer&lt;br&gt;
när det finns sådana samband mellan utredningar&lt;br&gt;
om ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet&lt;br&gt;
att det är lämpligast att handläggning sker där.&lt;br&gt;
Under år 1999 anställde Riksåklagaren en&lt;br&gt;
chefsåklagare och 14 specialiståklagare för&lt;br&gt;
miljöbrottsbekämpning. Även hos polisen finns&lt;br&gt;
det kvalificerade utredare med&lt;br&gt;
specialistkompetens när det gäller utredningar&lt;br&gt;
om brott mot miljön. Riksåklagaren har ett&lt;br&gt;
nationellt samordningsansvar för&lt;br&gt;
miljöbrottsbekämpningen och bestämmer&lt;br&gt;
närmare hur samordningen skall ske. Det finns&lt;br&gt;
en central enhet hos Riksåklagaren som främst&lt;br&gt;
skall svara för samordningen inom&lt;br&gt;
miljöbrottsbekämpningen. Enheten, som leds av&lt;br&gt;
en överåklagare, är samlokaliserad med&lt;br&gt;
Rikskriminalpolisens miljöbrottsrotel där det&lt;br&gt;
tjänstgör poliser som har specialistkompetens på&lt;br&gt;
miljöområdet.&lt;br&gt;
Riksåklagaren har i juli 2000 redovisat en&lt;br&gt;
delårsrapport för den nya&lt;br&gt;
miljöbrottsorganisationen avseende det första&lt;br&gt;
halvåret 2000 (Ju2000/3414).&lt;br&gt;
Antalet anmälningar om miljöbrott ökade&lt;br&gt;
påtagligt under hösten 1999 och under det året&lt;br&gt;
kom in ca 750 nya miljöbrottsärenden till&lt;br&gt;
åklagarorganisationen. År 1996 och 1997&lt;br&gt;
anmäldes totalt ca 700 brott mot miljön.&lt;br&gt;
Riksåklagaren bedömer att utvecklingen med en&lt;br&gt;
ökad ärendeinströmning kommer att fortsätta&lt;br&gt;
under år 2000. Under det första halvåret 2000&lt;br&gt;
inkom 1 504 misstankar om brott mot miljön till&lt;br&gt;
åklagarorganisationen. I motsats till vad som är&lt;br&gt;
fallet beträffande andra brott har i princip&lt;br&gt;
samtliga miljöbrottsanmälningar gått direkt till&lt;br&gt;
åklagare för bedömning. Antalet avslutade&lt;br&gt;
brottsmisstankar under samma period var 474.&lt;br&gt;
Lagföringsprocenten var 52 %. Sammanlagt&lt;br&gt;
fanns det per den 30 juni i år 1 492 misstankar&lt;br&gt;
om brott mot miljön i balans hos åklagarna. När&lt;br&gt;
det gäller utvecklingen på miljöbrottsområdet&lt;br&gt;
saknas det jämförande statistik.&lt;br&gt;
Det pågår ett arbete för att utveckla nya och&lt;br&gt;
mera effektiva arbetsmetoder och arbetsformer&lt;br&gt;
inom miljöbrottsbekämpningen. Samverkan&lt;br&gt;
mellan polis, åklagare och tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;
skall förbättras. Lokala samverkansgrupper har&lt;br&gt;
etablerats på många håll i landet. Dessutom har&lt;br&gt;
Riksåklagaren i april år 2000 tagit initiativ till&lt;br&gt;
bildandet av ett Miljöbrottsråd för att förstärka&lt;br&gt;
samverkan på central nivå. I rådet ingår bl.a.&lt;br&gt;
Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;
Naturvårdsverket, Kustbevakningen och&lt;br&gt;
Tullverket.&lt;br&gt;
Under våren år 2000 genomfördes en&lt;br&gt;
omfattande och avancerad miljöutbildning för&lt;br&gt;
åklagare och poliser som skall hantera&lt;br&gt;
miljöbrottsärenden.&lt;br&gt;
Enligt Riksåklagaren finns det goda&lt;br&gt;
förutsättningar att väsentligt minska brotten mot&lt;br&gt;
miljön bl.a. genom förbättrade arbetsmetoder.&lt;br&gt;
Samtidigt framhåller Riksåklagaren att det är av&lt;br&gt;
vikt att polisen organiserar och prioriterar sin&lt;br&gt;
verksamhet på ett sätt som skapar rimliga&lt;br&gt;
förutsättningar för åklagare och polis att effektivt&lt;br&gt;
kunna utreda brott mot miljön.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Stabsverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
De nationella stabsfunktionerna (staben) syftar&lt;br&gt;
till att ge statsmakterna en bättre helhetsbild av&lt;br&gt;
ekobrottsligheten och en bättre möjlighet att&lt;br&gt;
förutse utvecklingen på området. Staben skall&lt;br&gt;
följa utvecklingen i fråga om ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet i Sverige och internationellt.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten skall informera&lt;br&gt;
myndigheter, näringslivet och allmänheten om&lt;br&gt;
nya ekobrottsformer. Dessutom skall staben&lt;br&gt;
utarbeta och lämna förslag till ny lagstiftning och&lt;br&gt;
andra åtgärder mot ekonomisk brottslighet.&lt;br&gt;
Enligt förordningen (1997:899) om&lt;br&gt;
myndighetssamverkan mot ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet har de regionala samverkansorganen&lt;br&gt;
lämnat en årlig rapport om den ekonomiska&lt;br&gt;
brottsligheten till Ekobrottsmyndigheten. På&lt;br&gt;
grundval av bl.a. dessa rapporter har&lt;br&gt;
myndigheten utarbetat en redogörelse om&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpningen under 1998. Den&lt;br&gt;
överlämnades till regeringen i mars 1999. I&lt;br&gt;
enlighet med regeringens beslut om&lt;br&gt;
myndighetsgemensamma mål och riktlinjer för&lt;br&gt;
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten år&lt;br&gt;
1999 har myndigheten dessutom i september&lt;br&gt;
1999 till regeringen överlämnat en rapport om&lt;br&gt;
den ekonomiska brottsligheten och dess&lt;br&gt;
bekämpning (Rapport 1999:2).&lt;br&gt;
Myndigheten har vidare på regeringens&lt;br&gt;
uppdrag utvärderat de regionala&lt;br&gt;
samverkansorganens verksamhet. Uppdraget har&lt;br&gt;
redovisats i en rapport till regeringen i februari&lt;br&gt;
2000 (Ju2000/1049). Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
bedömer att de regionala samverkansorganen&lt;br&gt;
varit betydelsefulla för utvecklingen av&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpningen. I rapporten föreslås&lt;br&gt;
vissa förändringar, bl.a. att åklagardistrikten bör&lt;br&gt;
vara geografiska baser för de regionala&lt;br&gt;
samverkansorganen samt att deras ansvar för&lt;br&gt;
uppföljning och rapportering bör avgränsas till&lt;br&gt;
regionalt initierade och myndighetsövergripande&lt;br&gt;
åtgärder.&lt;br&gt;
Myndigheten har börjat bygga upp ett samlat&lt;br&gt;
uppföljnings- och informationssystem för att&lt;br&gt;
bättre kunna följa ekobrottsligheten och dess&lt;br&gt;
bekämpning. En första del av systemet med&lt;br&gt;
tyngdpunkt på kvantitativt statistisk information&lt;br&gt;
togs i drift i slutet av år 1999.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten ansvarar under&lt;br&gt;
Riksåklagaren för samordningen av&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpningen även i de län där&lt;br&gt;
myndigheten inte har ansvar för&lt;br&gt;
åklagarverksamheten. Som ett led i&lt;br&gt;
samordningsarbetet har myndigheten hittills&lt;br&gt;
huvudsakligen vidtagit åtgärder för att höja&lt;br&gt;
kompetensen inom ekobrottsbekämpningen. De&lt;br&gt;
utbildningar som myndigheten anordnat för sin&lt;br&gt;
egen personal har till stor del också erbjudits&lt;br&gt;
åklagare, poliser och ekonomer verksamma&lt;br&gt;
utanför myndigheten.&lt;br&gt;
Den centrala samrådsgruppen när det gäller&lt;br&gt;
skattebrottsenheternas integrering i den&lt;br&gt;
operativa verksamheten leds av&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten. I gruppen ingår även&lt;br&gt;
företrädare för Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
och Riksskatteverket. Gruppen har under 1999&lt;br&gt;
bl.a. diskuterat frågor om samarbete,&lt;br&gt;
registertillgång och IT-stöd.&lt;br&gt;
Personalförsörjning och kompetensutveckling&lt;br&gt;
Åklagarorganisationen&lt;br&gt;
Under budgetåret 1999 pensionerades 27&lt;br&gt;
åklagare och 21 slutade av annan anledning. Av&lt;br&gt;
de 60 åklagare som anställdes var 40&lt;br&gt;
åklagaraspiranter. Vid utgången av året fanns det&lt;br&gt;
inom åklagarorganisationen 672 åklagare och 313&lt;br&gt;
andra anställda (exkl. personal vid&lt;br&gt;
Riksåklagarens kansli). Av dem var 35&lt;br&gt;
åklagaraspiranter och 18 extra åklagare. Det var&lt;br&gt;
ca 50 åklagare färre än i juni 1995.&lt;br&gt;
Under 1999 har åklagarorganisationen&lt;br&gt;
genomfört betydande utbildningssatsningar för&lt;br&gt;
åklagarna. Antalet årliga utbildningsdagar för&lt;br&gt;
åklagarna ökade från 4 till 17. Riksåklagaren har&lt;br&gt;
beräknat den årliga utbildningsnivån till mer än&lt;br&gt;
15 dagar per faktiskt årsarbetande åklagare.&lt;br&gt;
Enligt Riksåklagaren är den nivån nödvändig för&lt;br&gt;
att långsiktigt kunna bibehålla åklagarnas&lt;br&gt;
skicklighet och kompetens.&lt;br&gt;
Utbildningsatsningarna har enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;
medfört en hård arbetsbelastning på åklagarna.&lt;br&gt;
Administratörerna inom organisationen har&lt;br&gt;
främst fått utbildning i IT-frågor.&lt;br&gt;
Riksåklagaren konstaterar att utvecklingen&lt;br&gt;
mot jämnare könsfördelning fortsätter men att&lt;br&gt;
andelen kvinnor är låg bland kammarcheferna. I&lt;br&gt;
chefsgruppen är andelen kvinnor 25 %.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
Under 1999 tjänstgjorde i genomsnitt 387&lt;br&gt;
personer vid Ekobrottsmyndigheten. Av dessa&lt;br&gt;
var 194 anställda vid myndigheten. Övriga 193&lt;br&gt;
var poliser, anställda av polisväsendet och&lt;br&gt;
inkommenderade för tjänstgöring vid&lt;br&gt;
myndigheten. Under 1998 tjänstgjorde i&lt;br&gt;
genomsnitt 338 personer vid myndigheten, varav&lt;br&gt;
70 åklagare, 174 poliser, 32 ekonomer, 46&lt;br&gt;
administratörer och 16 övriga anställda.&lt;br&gt;
Myndighetens mål för&lt;br&gt;
kompetensförsörjningen under 2000 2002 är att&lt;br&gt;
rekrytera ytterligare 10 åklagare och 20 poliser&lt;br&gt;
samt ett mindre antal personer med särskild IT-&lt;br&gt;
kompetens. Under 1999 deltog myndighetens&lt;br&gt;
personal i olika utbildningar under i genomsnitt&lt;br&gt;
åtta dagar. Myndigheten planerar att öka&lt;br&gt;
satsningen på utbildning och&lt;br&gt;
kompetensutveckling. Satsningen skall bl.a. leda&lt;br&gt;
till en ny och avancerad ekoutbildning samt en&lt;br&gt;
förstärkt utbildning i internationella frågor. Vid&lt;br&gt;
myndigheten pågår ett särskilt&lt;br&gt;
chefsutvecklingsprogram.&lt;br&gt;
Männen dominerar på chefs- och&lt;br&gt;
handläggarnivå. I chefsgruppen är andelen&lt;br&gt;
kvinnor endast 21 %. Likaså är 81 % av&lt;br&gt;
polispersonalen inom Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
män. Bland administratörerna är&lt;br&gt;
kvinnodominansen stor.&lt;br&gt;
Myndigheternas utvecklingsarbete&lt;br&gt;
Riksåklagarens rättsutvecklingsarbete&lt;br&gt;
Riksåklagarens verksamhet i Högsta domstolen&lt;br&gt;
är viktig för rättsutvecklingen i stort och&lt;br&gt;
strategisk för den operativa åklagar- och&lt;br&gt;
polisverksamheten. Riksåklagaren upprättar&lt;br&gt;
därför varje år en rättsutvecklingsplan över&lt;br&gt;
frågor som bedöms ha betydelse för en enhetlig&lt;br&gt;
rättstillämpning. Överåklagarna skall fortlöpande&lt;br&gt;
uppmärksamma mål som kan ha&lt;br&gt;
prejudikatintresse och redovisa dem till&lt;br&gt;
Riksåklagaren (Riksåklagarens&lt;br&gt;
författningssamling 1999:1). Riksåklagaren&lt;br&gt;
eftersträvar att i så stor utsträckning som möjligt&lt;br&gt;
koncentrera sin verksamhet i Högsta domstolen&lt;br&gt;
på de mål som bedöms ha störst betydelse för&lt;br&gt;
den praktiska rättstillämpningen. Riksåklagaren&lt;br&gt;
har fört upp en rad kriminalpolitiskt viktiga&lt;br&gt;
frågor om bl.a. påföljdsval, straffmätning,&lt;br&gt;
narkotikabrott och rasistiska brott.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Samverkan mellan åklagarväsendet och polisen&lt;br&gt;
Det gemensamma utvecklingssamarbetet mellan&lt;br&gt;
åklagarväsendet och polisen har fortsatt med den&lt;br&gt;
övergripande inriktningen att polisen skall ta ett&lt;br&gt;
utökat ansvar för förhållandevis enkla och&lt;br&gt;
medelsvåra brottsutredningar medan åklagarna i&lt;br&gt;
större utsträckning skall koncentrera sig på de&lt;br&gt;
komplicerade målen och utöva aktiv&lt;br&gt;
förundersökningsledning i dessa.&lt;br&gt;
Utvecklingsarbetet är inriktat på att finna&lt;br&gt;
optimala former för ansvarsfördelning och&lt;br&gt;
samverkan.&lt;br&gt;
Riksåklagaren beslutade i december 1997 efter&lt;br&gt;
samråd med Rikspolisstyrelsen om nya allmänna&lt;br&gt;
råd för fördelningen mellan åklagare och polis av&lt;br&gt;
förundersökningsledning (Riksåklagarens&lt;br&gt;
författningssamling 1997:12). Enligt dessa bör&lt;br&gt;
myndigheterna i lokala avtal fördela åklagarnas&lt;br&gt;
och polisens ansvar för&lt;br&gt;
förundersökningsledningen. Enligt&lt;br&gt;
Riksåklagaren har de lokala överenskommelserna&lt;br&gt;
hittills inte lett till några stora förändringar i&lt;br&gt;
ansvarsfördelningen.&lt;br&gt;
I Riksåklagarens yttrande över&lt;br&gt;
Granskningskommissionens betänkande i&lt;br&gt;
anledning av brottsutredningen efter mordet på&lt;br&gt;
statsminister Olof Palme (SOU 1999:88) anges&lt;br&gt;
en modell för det fortsatta utvecklingsarbetet när&lt;br&gt;
det gäller frågor om förundersökningsledning&lt;br&gt;
och arbetsfördelning mellan polis och åklagare.&lt;br&gt;
Riksåklagaren anser att en framgångsrik&lt;br&gt;
bekämpning av framför allt den grova&lt;br&gt;
organiserade brottsligheten förutsätter&lt;br&gt;
gemensamma brottsbekämpningsinsatser på ett&lt;br&gt;
tidigt stadium. Därför är det enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;
nödvändigt att, inom ramen för gällande&lt;br&gt;
regelverk, fördjupa samarbetet mellan&lt;br&gt;
specialiståklagare och polisens kvalificerade&lt;br&gt;
underrättelse- och utredningsenheter. I vissa fall&lt;br&gt;
kan det enligt Riksåklagaren även vara rationellt&lt;br&gt;
att inrätta fasta åklagarledda arbetsgrupper enligt&lt;br&gt;
den modell som tillämpas vid&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten.&lt;br&gt;
Sedan år 1996 har åklagarmentorerna och&lt;br&gt;
andra åklagare genomfört många betydelsefulla&lt;br&gt;
insatser när det gäller en närmare samverkan och&lt;br&gt;
utbildning av närpolisen. Enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;
ledde bl.a. de insatserna till att&lt;br&gt;
utredningsverksamheten förbättrades under den&lt;br&gt;
senare delen av 1990-talet. Den positiva&lt;br&gt;
utvecklingen har emellertid enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;
brutits och situationen i början av år 2000 var&lt;br&gt;
generellt sett oacceptabel.&lt;br&gt;
Bland annat har åklagarna enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;
svårt att höja lagföringsprocenten och&lt;br&gt;
handläggningstiderna för många brott är alltför&lt;br&gt;
långa. Ärendeinströmningen från polisen till&lt;br&gt;
åklagarorganisationen har sjunkit från 385 000 år&lt;br&gt;
1995 till 185 000 år 1998. Dessutom överlämnar&lt;br&gt;
polisen endast 14 % av sina ärenden till åklagarna&lt;br&gt;
jämfört med 26 % i mitten av 1990-talet. Enligt&lt;br&gt;
Riksåklagaren har möjligheterna att klara upp&lt;br&gt;
brott väsentligt minskat under hela 1990-talet.&lt;br&gt;
Enligt Riksåklagaren är det en allmän&lt;br&gt;
uppfattning inom åklagarväsendet att&lt;br&gt;
utredningsverksamheten bör lyftas fram och få&lt;br&gt;
en starkare ställning inom polisen. Det är enligt&lt;br&gt;
Riksåklagarens uppfattning angeläget att polisen&lt;br&gt;
säkerställer att det finns resurser och tillräcklig&lt;br&gt;
kompetens för en effektivare&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamhet framför allt vid&lt;br&gt;
närpolisen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Verksamhetsstyrning samt IT- och&lt;br&gt;
metodutveckling m.m.&lt;br&gt;
Under de senaste åren har Riksåklagaren&lt;br&gt;
utvecklat system för verksamhetsstyrning och&lt;br&gt;
resultatuppföljning. Systemet baseras dels på&lt;br&gt;
omfattande verksamhetsstatistik från ärendehan-&lt;br&gt;
teringssystemet Brådis, dels från&lt;br&gt;
tidsredovisningssystemet. Riksåklagaren&lt;br&gt;
använder resultatinformationen för löpande&lt;br&gt;
styrning och uppföljning på myndighets- och&lt;br&gt;
kammarnivå av bl.a. prioriteringar,&lt;br&gt;
rättstillämpning och handläggningstider.&lt;br&gt;
Dessutom utgör uppgifterna underlag för&lt;br&gt;
Riksåklagarens rapportering till regeringen, för&lt;br&gt;
resultatdialoger med myndighetscheferna samt&lt;br&gt;
för särskilda analyser och studier. Eftersom&lt;br&gt;
informationen sprids genom&lt;br&gt;
åklagarorganisationens intranät kan&lt;br&gt;
myndigheterna och kamrarna fortlöpande&lt;br&gt;
använda informationen i sin styrning och&lt;br&gt;
resultatuppföljning. För att på ett enkelt sätt ge&lt;br&gt;
en bild av hur verksamheten utvecklas har&lt;br&gt;
Riksåklagaren utarbetat en lättöverskådlig&lt;br&gt;
modell som illustrerar resultatutvecklingen. Den&lt;br&gt;
innehåller främst uppgifter om lagföring,&lt;br&gt;
genomströmningstider, balansförändringar och&lt;br&gt;
produktivitet.&lt;br&gt;
Åklagarmyndigheterna har under de senaste&lt;br&gt;
åren arbetat med att ta fram rationella och&lt;br&gt;
effektiva arbetsformer vid åklagarkamrarna.&lt;br&gt;
Ärendehanteringen har blivit enklare och&lt;br&gt;
snabbare genom en ny arbetsorganisation och&lt;br&gt;
nya arbetssätt. Dessutom har många&lt;br&gt;
åklagarkamrar, i nära samverkan med polisen,&lt;br&gt;
gjort betydande ansträngningar för att&lt;br&gt;
kvalitetssäkra brottsutredningar. Kvalitetsarbetet&lt;br&gt;
inom åklagarväsendet syftar till att&lt;br&gt;
utredningsverksamheten skall leva upp till de&lt;br&gt;
krav som medborgarna, polisen, domstolarna&lt;br&gt;
och andra samverkande myndigheter kan ställa&lt;br&gt;
på den. Utgångspunkten för insatserna är&lt;br&gt;
Riksåklagarens promemoria Kvalitetssäkring av&lt;br&gt;
brottsutredningar (augusti 1998) där olika&lt;br&gt;
modeller för kvalitativt bättre brottsutredningar&lt;br&gt;
presenteras. Det pågår flera projekt på området,&lt;br&gt;
bl.a. ett projekt enligt den s.k. Östgötamodellen&lt;br&gt;
för kvalitetssäkring av brottsutredningar (se&lt;br&gt;
avsnitt 4.6.1 Utredningsverksamheten). Genom&lt;br&gt;
åklagarväsendets och polisens insatser för att&lt;br&gt;
kvalitetssäkra brottsutredningar har särskilda&lt;br&gt;
problemområden identifierats och åtgärdats bl.a.&lt;br&gt;
genom verksamhetsanpassade&lt;br&gt;
utbildningsinsatser.&lt;br&gt;
En ökad IT-användning är betydelsefull för&lt;br&gt;
åklagarväsendets fortsatta effektivisering. Därför&lt;br&gt;
har åklagarväsendet under de senaste fem åren&lt;br&gt;
lagt ner stora resurser på att skapa en god&lt;br&gt;
infrastruktur på IT-området. Under år 1999&lt;br&gt;
infördes en ny registrerings- och beslutsrutin i&lt;br&gt;
ärenderegistret Brådis. Den nya&lt;br&gt;
registreringsrutinen underlättar registreringen av&lt;br&gt;
grunduppgifter i ärenden som kommer in till&lt;br&gt;
åklagarorganisationen. Det är nu möjligt för en&lt;br&gt;
kanslist att utföra registreringsarbete som&lt;br&gt;
tidigare krävde flera personer. Dessutom har&lt;br&gt;
ärendehanteringen rationaliserats genom att&lt;br&gt;
åklagarna har fått IT-stöd för sitt beslutsfattande.&lt;br&gt;
Enligt Riksåklagaren kommer det att leda till&lt;br&gt;
effektivitetsvinster.&lt;br&gt;
Dessutom har åklagarorganisationen åtkomst&lt;br&gt;
till misstanke- och belastningsregistren som&lt;br&gt;
infördes i början av år 2000. Genom införandet&lt;br&gt;
av de nya registren ersattes åklagarnas och&lt;br&gt;
polisens manuella s.k. personbladshantering med&lt;br&gt;
en elektronisk överföring från åklagarväsendets&lt;br&gt;
system till misstanke- och belastningsregistren.&lt;br&gt;
Det har också införts ett system som gör det&lt;br&gt;
möjligt att elektroniskt kunna föra över&lt;br&gt;
uppgifter från polisens anmälansrutin RAR till&lt;br&gt;
åklagarväsendets nya registreringsrutin i Brådis.&lt;br&gt;
Det har enligt Riksåklagaren lett till effektivare&lt;br&gt;
arbetsmetoder.&lt;br&gt;
Vid Ekobrottsmyndigheten bedrivs arbetet i&lt;br&gt;
åklagarledda arbetsgrupper med poliser,&lt;br&gt;
ekonomer och personer med särskild kompetens&lt;br&gt;
på IT-området. Enligt myndigheten är det&lt;br&gt;
arbetssättet en god grund för ytterligare&lt;br&gt;
effektivitets- och kvalitetshöjningar av&lt;br&gt;
brottsutredningsverksamheten. Myndigheten&lt;br&gt;
har genomfört flera satsningar för att ytterligare&lt;br&gt;
förbättra utredningsverksamheten. En effektiv&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpning bygger enligt&lt;br&gt;
myndigheten på tillgång till&lt;br&gt;
underrättelseinformation. I enlighet med vad&lt;br&gt;
som uttalades vid Ekobrottsmyndighetens&lt;br&gt;
bildande beställer myndigheten sådan&lt;br&gt;
information från polisens&lt;br&gt;
kriminalunderrättelseenheter. Enligt&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten är det emellertid&lt;br&gt;
nödvändigt med snabbare och mer adekvat&lt;br&gt;
underrättelseinformation för att&lt;br&gt;
utredningsåtgärderna skall få optimal effekt.&lt;br&gt;
Enligt myndigheten är det framför allt&lt;br&gt;
polismyndigheterna i storstadslänen som har&lt;br&gt;
bristande kompetens i fråga om&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpning och därför i många fall&lt;br&gt;
inte kan bistå med adekvat&lt;br&gt;
underrättelseinformation. Enligt&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten har utvecklingen visat att&lt;br&gt;
myndigheten har ett behov av egna resurser och&lt;br&gt;
kompetens för spaningsändamål. Därför finns&lt;br&gt;
det inom Ekobrottsmyndighetens avdelningar&lt;br&gt;
specialenheter som snabbt kan bistå med&lt;br&gt;
spaningsinformation i utredningsarbetet.&lt;br&gt;
Under 1999 har Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
fördjupat sitt samarbete med Finansinspektionen&lt;br&gt;
när det gäller såväl operativa som mer&lt;br&gt;
övergripande frågor. Det har bl.a. resulterat i ett&lt;br&gt;
bättre utredningsförfarande när det gäller&lt;br&gt;
insiderbrott. Myndigheten har dessutom en&lt;br&gt;
kontinuerlig kontakt med konkursförvaltare för&lt;br&gt;
att effektivisera utredningsverksamheten. Vidare&lt;br&gt;
prövas sedan år 1998 ett system som innebär att&lt;br&gt;
ett par av myndighetens åklagarkamrar tilldelas i&lt;br&gt;
huvudsak enklare ärenden för att åstadkomma en&lt;br&gt;
snabbare lagföring i sådana ärenden.&lt;br&gt;
Myndigheten har dessutom tillsammans med&lt;br&gt;
Finanspolisen, skatte- och&lt;br&gt;
kronofogdemyndigheter samt utländska&lt;br&gt;
myndigheter bedrivit ett landsomfattande&lt;br&gt;
projekt i samband med utredningar om&lt;br&gt;
gränsöverskridande skattebrott, s.k.&lt;br&gt;
karusellhandel. Det samarbetet har resulterat i&lt;br&gt;
nya arbetsmetoder för att effektivare kunna&lt;br&gt;
angripa omfattande och allvarliga former av&lt;br&gt;
ekonomisk kriminalitet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Internationellt arbete&lt;br&gt;
I EU deltar Riksåklagaren framför allt i den&lt;br&gt;
sektorsövergripande arbetsgruppen mot&lt;br&gt;
organiserad brottslighet. Det europeiska rättsliga&lt;br&gt;
nätverket, som påbörjade sin verksamhet år 1998,&lt;br&gt;
är en betydelsefull bas för det arbetet.&lt;br&gt;
Riksåklagaren bedömer att nätverket kommer att&lt;br&gt;
få stor betydelse i det internationella samarbetet.&lt;br&gt;
Enligt Riksåklagaren ställer Schengensamarbetet&lt;br&gt;
och den nya lagstiftningen om ömsesidig rättslig&lt;br&gt;
hjälp i brottmål delvis nya krav på&lt;br&gt;
åklagarverksamheten. Därför har många åklagare&lt;br&gt;
nyligen fått vidareutbildning i internationell&lt;br&gt;
rättslig hjälp.&lt;br&gt;
Riksåklagaren har åtagit sig det svenska&lt;br&gt;
samordningsansvaret för Sveriges deltagande i&lt;br&gt;
det mellan Kommissionen och Europarådet&lt;br&gt;
gemensamma programmet Octopus II.&lt;br&gt;
Programmet syftar till att förstärka insatserna&lt;br&gt;
mot korruption och organiserad brottslighet i&lt;br&gt;
länder som genomgår&lt;br&gt;
demokratiseringsprocesser.&lt;br&gt;
De nordiska riksåklagarna träffas regelbundet&lt;br&gt;
för att effektivisera och ytterligare förenkla det&lt;br&gt;
nordiska rättshjälpsarbetet. Det har tillsatts en&lt;br&gt;
särskild arbetsgrupp inom ramen för det&lt;br&gt;
samarbetet.&lt;br&gt;
Efter initiativ av Sverige i Aktionsgruppen&lt;br&gt;
mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet&lt;br&gt;
bildades i april 1997 ett särskilt&lt;br&gt;
Östersjösamarbete för åklagare. Det finns ett&lt;br&gt;
antal arbetsgrupper som arbetar med&lt;br&gt;
samarbetsfrågor när det gäller rättslig hjälp i&lt;br&gt;
brottmål, penningtvätt, miljöbrott samt handel&lt;br&gt;
med och sexuella övergrepp mot kvinnor och&lt;br&gt;
barn. Det senaste Riksåklagarmötet inom ramen&lt;br&gt;
för det samarbetet hölls i maj 2000.&lt;br&gt;
Åklagarväsendet medverkar också i ökad&lt;br&gt;
utsträckning i utvecklingssamarbetet på&lt;br&gt;
rättsområdet med Estland, Lettland och Litauen.&lt;br&gt;
Under 1999 har Riksåklagaren tillsammans med&lt;br&gt;
myndighetsföreträdare i de länderna genomfört&lt;br&gt;
en förstudie för att undersöka dessa länders&lt;br&gt;
behov av hjälp på rättsområdet.&lt;br&gt;
Utvecklingssamarbetet skall underlätta för de&lt;br&gt;
baltiska länderna att bli medlemmar i EU.&lt;br&gt;
Riksåklagaren samarbetar med&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen genom att tillhandahålla&lt;br&gt;
åklagare och delta som experter i särskilda&lt;br&gt;
narkotikaprojekt i Estland och Lettland.&lt;br&gt;
Projekten syftar bl.a. till att förbättra dessa&lt;br&gt;
länders möjligheter att bedöma den inhemska&lt;br&gt;
narkotikasituationen och att effektivisera&lt;br&gt;
utredningsverksamheten när det gäller&lt;br&gt;
narkotikabrottslighet.&lt;br&gt;
Under år 1999 har Riksåklagaren i samarbete&lt;br&gt;
med OSCE i Sarajevo, Bosnien-Hercegovina,&lt;br&gt;
lett ett utbildningsprojekt för de åklagare som&lt;br&gt;
finns där.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten har under 1999 aktivt&lt;br&gt;
deltagit i förhandlingsarbetet på det&lt;br&gt;
straffrättsliga området inom EU. På så sätt har&lt;br&gt;
det varit möjligt för myndigheten att kunna&lt;br&gt;
påverka och följa utvecklingen av&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpningen inom EU. Vidare har&lt;br&gt;
myndigheten haft internationellt utbyte med&lt;br&gt;
bl.a. de nordiska länderna, de baltiska staterna,&lt;br&gt;
Polen och Ryssland. Syftet med myndighetens&lt;br&gt;
internationella arbete har bl.a. varit att informera&lt;br&gt;
och öka medvetenheten om ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet i framför allt de länder som&lt;br&gt;
kandiderar för medlemskap i EU.&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Åklagarorganisationens verksamhetsresultat&lt;br&gt;
under de senaste åren visar på en i huvudsak&lt;br&gt;
positiv utveckling. De mål som slagits fast för&lt;br&gt;
verksamheten har i stort sett uppfyllts. Det är&lt;br&gt;
emellertid angeläget att åklagarorganisationen&lt;br&gt;
ytterligare förbättrar verksamhetsresultaten&lt;br&gt;
främst när det gäller handläggningstider och&lt;br&gt;
lagföringsprocent. Det är därför glädjande att&lt;br&gt;
ambitionsnivån är hög inom&lt;br&gt;
åklagarorganisationen för att uppnå sådana&lt;br&gt;
resultatförbättringar. Enligt regeringens&lt;br&gt;
uppfattning ger åklagarorganisationens IT-&lt;br&gt;
system för såväl den operativa som den&lt;br&gt;
administrativa verksamheten förbättrade&lt;br&gt;
möjligheter för Riksåklagaren och&lt;br&gt;
åklagarmyndigheterna att ytterligare effektivisera&lt;br&gt;
åklagarverksamheten och att fortlöpande under&lt;br&gt;
året kunna kontrollera och följa upp den.&lt;br&gt;
Det är positivt att ärendebalanserna minskade&lt;br&gt;
och att lagföringsprocenten låg på en&lt;br&gt;
förhållandevis hög nivå. Även&lt;br&gt;
genomströmningstiden från inkommet&lt;br&gt;
förundersökningsprotokoll till beslut i&lt;br&gt;
åtalsfrågan har förbättrats. Däremot har&lt;br&gt;
genomströmningstiderna för de åklagarledda&lt;br&gt;
förundersökningarna, där även polisens&lt;br&gt;
handläggningstid är inräknad, ökat från en redan&lt;br&gt;
tidigare alltför hög nivå. Enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;
berodde de långa genomströmningstiderna på att&lt;br&gt;
åklagarmyndigheterna avslutade många äldre&lt;br&gt;
mål. Dessutom påverkades handläggningstiderna&lt;br&gt;
enligt Riksåklagaren i hög grad av polisens&lt;br&gt;
bristande utredningsresurser. Antalet inkomna&lt;br&gt;
ärenden har minskat markant under perioden&lt;br&gt;
1996 1999.&lt;br&gt;
Åklagarväsendet har gjort stora satsningar på&lt;br&gt;
att säkerställa och vidmakthålla en hög&lt;br&gt;
kompetensnivå hos åklagarna. Ett resultat av det&lt;br&gt;
arbetet är att det numera finns ett stort antal&lt;br&gt;
åklagare med specialistkompetens på de&lt;br&gt;
kriminalpolitiskt prioriterade områdena.&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten är speciellt anpassad&lt;br&gt;
för att säkerställa en hög arbetskapacitet,&lt;br&gt;
kontinuitet och kompetens i fråga om all&lt;br&gt;
ekobrottsbekämpning.&lt;br&gt;
Myndigheten har en central roll såväl när det&lt;br&gt;
gäller operativ brottsutredningsverksamhet som&lt;br&gt;
strategiskt långsiktiga åtgärder i kampen mot den&lt;br&gt;
ekonomiska brottsligheten. Enligt regeringens&lt;br&gt;
bedömning återstår emellertid en del i&lt;br&gt;
uppbyggnaden av myndigheten. Det gäller&lt;br&gt;
framför allt utvecklingen av de nationella&lt;br&gt;
stabsfunktionerna.&lt;br&gt;
Regeringen anser att Ekobrottsmyndighetens&lt;br&gt;
operativa verksamhet utvecklades i positiv&lt;br&gt;
riktning under 1999. Bland annat ökade&lt;br&gt;
lagföringsandelen från 23 till 31 %. Det är&lt;br&gt;
emellertid angeläget att myndigheten har en&lt;br&gt;
fortsatt hög ambitionsnivå i arbetet med att&lt;br&gt;
ytterligare effektivisera den operativa&lt;br&gt;
verksamheten, bl.a. när det gäller att minska det&lt;br&gt;
totala antalet pågående brottsutredningar och&lt;br&gt;
ärendenas handläggningstider. Det är också&lt;br&gt;
nödvändigt att myndigheten fortsätter att bygga&lt;br&gt;
upp samarbetet med polismyndigheterna i fråga&lt;br&gt;
om underrättelseverksamheten.&lt;br&gt;
Eftersom Ekobrottsmyndigheten fortlöpande&lt;br&gt;
vidtar åtgärder för att förbättra utrednings- och&lt;br&gt;
stabsverksamheten finns det enligt regeringens&lt;br&gt;
uppfattning anledning att se fram mot fortsatt&lt;br&gt;
förbättrade verksamhetsresultat från&lt;br&gt;
myndigheten. De uppgifter som finns att tillgå&lt;br&gt;
om myndighetens resultat för det första halvåret&lt;br&gt;
2000 pekar på en i huvudsak positiv&lt;br&gt;
verksamhetsutveckling.&lt;br&gt;
4.6.3 Domstolsväsendet&lt;br&gt;
Det övergripande målet för domstolsväsendet är&lt;br&gt;
att avgöra mål och ärenden på ett rättssäkert och&lt;br&gt;
effektivt sätt.&lt;br&gt;
Den långsiktiga inriktningen för domstolarna&lt;br&gt;
skall vara att genomströmningstiderna skall&lt;br&gt;
minska för samtliga mål- och ärendekategorier&lt;br&gt;
samt att mål- och ärendebalansernas&lt;br&gt;
åldersstruktur skall förbättras.&lt;br&gt;
För att kunna göra en bedömning av om mål&lt;br&gt;
och ärenden avgjorts på ett rättssäkert och&lt;br&gt;
effektivt sätt bör hänsyn tas till en rad faktorer.&lt;br&gt;
En del faktorer är lätta att mäta medan andra&lt;br&gt;
faktorer, t.ex. kvalitet, är svårare att mäta. De&lt;br&gt;
faktorer som i dag är möjliga att mäta och följa&lt;br&gt;
upp för att möjliggöra en bedömning av&lt;br&gt;
resultatet är t.ex.&lt;br&gt;
- antalet inkomna, avgjorda och balanserade&lt;br&gt;
mål&lt;br&gt;
- omloppstider, balansernas åldersstruktur&lt;br&gt;
och styckkostnad&lt;br&gt;
- överklagande- och ändringsfrekvenser&lt;br&gt;
- i vilken utsträckning mål avgörs så snart de&lt;br&gt;
är färdigberedda.&lt;br&gt;
Även tillgången på personal och&lt;br&gt;
personalsammansättningen är intressant att följa&lt;br&gt;
och har betydelse för resultatet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Regeringen har för år 1999 för första gången&lt;br&gt;
fastställt verksamhetsmål för tingsrätterna,&lt;br&gt;
länsrätterna, hovrätterna och kammarrätterna.&lt;br&gt;
Verksamhetsmålen avser högsta medianåldern&lt;br&gt;
för under året avgjorda mål samt högsta andelen&lt;br&gt;
balanserade mål som vid årets utgång är äldre än&lt;br&gt;
sex respektive tolv månader i förhållande till&lt;br&gt;
genomsnittligt antal inkomna mål inom&lt;br&gt;
målkategorin under de senaste fyra&lt;br&gt;
verksamhetsåren. För de allmänna&lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna har skattemål och&lt;br&gt;
socialförsäkringsmål valts ut eftersom dessa&lt;br&gt;
målkategorier är de mest förekommande vid de&lt;br&gt;
allmänna förvaltningsdomstolarna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.10 Tingsrätternas, hovrätternas, länsrätternas och&lt;br&gt;
kammarrätternas samlade resultat&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Domstolsslag/&lt;br&gt;
Målkategori&lt;br&gt;
Medianålder&lt;br&gt;
avgjorda mål&lt;br&gt;
(månader)&lt;br&gt;
Andel1&lt;br&gt;
balanserade mål&lt;br&gt;
äldre än 6 mån&lt;br&gt;
Andel1&lt;br&gt;
balanserade mål&lt;br&gt;
äldre än 12 mån&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Mål&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Mål&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Mål&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Tingsrätter&lt;br&gt;&lt;br&gt;
- FT-mål&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
2,5&lt;br&gt;
8%&lt;br&gt;
7%&lt;br&gt;
3%&lt;br&gt;
3%&lt;br&gt;
- Övriga&lt;br&gt;
tvistemål exkl.&lt;br&gt;
familjemål&lt;br&gt;&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;&lt;br&gt;
4,8&lt;br&gt;&lt;br&gt;
30%&lt;br&gt;&lt;br&gt;
35%&lt;br&gt;&lt;br&gt;
18%&lt;br&gt;&lt;br&gt;
21%&lt;br&gt;
- Brottmål exkl.&lt;br&gt;
notariemål&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2,4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
14%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7%&lt;br&gt;
Hovrätter&lt;br&gt;&lt;br&gt;
- Tvistemål&lt;br&gt;
5&lt;br&gt;
6,6&lt;br&gt;
40%&lt;br&gt;
40%&lt;br&gt;
15%&lt;br&gt;
20%&lt;br&gt;
- Brottmål&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
3,2&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
14%&lt;br&gt;
3%&lt;br&gt;
4%&lt;br&gt;
Länsrätter&lt;br&gt;&lt;br&gt;
- Skattemål&lt;br&gt;
8&lt;br&gt;
13,0&lt;br&gt;
50%&lt;br&gt;
60%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
37%&lt;br&gt;
- Socialförsäkr.&lt;br&gt;
mål&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5,8&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
18%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7%&lt;br&gt;
Kammarrätter&lt;br&gt;&lt;br&gt;
- Dispensfrågan&lt;br&gt;
i mål där&lt;br&gt;
prövningstill-&lt;br&gt;
stånd krävs&lt;br&gt;&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;&lt;br&gt;
3,1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
- Skattemål&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
15,6&lt;br&gt;
50%&lt;br&gt;
123%&lt;br&gt;
25%&lt;br&gt;
67%&lt;br&gt;
- Socialförsäkr.&lt;br&gt;
mål&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11,1&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
20%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
46%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
10%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
24%&lt;br&gt;
1 Antal mål &gt; sex resp. tolv månader / genomsnittligt antal inkomna mål inom&lt;br&gt;
målkategorin under de senaste fyra verksamhetsåren.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Omloppstiderna och åldersstrukturen för&lt;br&gt;
balansen har under 1997 1999 förbättrats något&lt;br&gt;
vid tingsrätterna och hovrätterna och arbetsläget&lt;br&gt;
är generellt sett gott.&lt;br&gt;
Balanserna vid länsrätterna har minskat&lt;br&gt;
kraftigt under senare år och åldersstrukturen har&lt;br&gt;
förbättrats betydligt. Under 1999 minskade&lt;br&gt;
antalet balanserade mål med cirka 12 500 eller&lt;br&gt;
med 26 %. Arbetsbelastningen har ökat i&lt;br&gt;
kammarrätterna och sett för kammarrätterna&lt;br&gt;
sammantaget är dagens arbetsläge, med&lt;br&gt;
betydande balanser av äldre mål och med alltför&lt;br&gt;
långa handläggningstider för flera målkategorier,&lt;br&gt;
otillfredsställande. Trots att resultaten vid&lt;br&gt;
länsrätterna och kammarrätterna under 1997&lt;br&gt;
1999 förbättrats är således arbetsläget vid&lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna generellt sett&lt;br&gt;
fortfarande ansträngt. Det ansträngda arbetsläget&lt;br&gt;
kan inte heller förväntas bli bättre inom en snar&lt;br&gt;
framtid.&lt;br&gt;
Högsta domstolen och Regeringsrätten fick av&lt;br&gt;
regeringen i uppdrag att själva fastställa&lt;br&gt;
verksamhetsmålen för vissa mål- och&lt;br&gt;
ärendekategorier.&lt;br&gt;
Verksamhetsmålen skulle även för dessa&lt;br&gt;
domstolar avse medianåldern för under året&lt;br&gt;
avgjorda mål, men till skillnad från övriga&lt;br&gt;
domstolskategorier skulle verksamhetsmålet för&lt;br&gt;
balanserade mål anges som antalet balanserade&lt;br&gt;
mål som vid årets utgång var äldre än sex&lt;br&gt;
respektive tolv månader.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.11 Högsta domstolens och Regeringsrättens&lt;br&gt;
måluppfyllelse&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Domstolsslag/&lt;br&gt;
Målkategori&lt;br&gt;
Medianålder&lt;br&gt;
avgjorda mål&lt;br&gt;
(månader)&lt;br&gt;
Antal1&lt;br&gt;
balanserade mål&lt;br&gt;
äldre än&lt;br&gt;
6 mån&lt;br&gt;
Antal1&lt;br&gt;
balanserade mål&lt;br&gt;
äldre än 12 mån&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Mål&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Mål&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Mål&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Högsta&lt;br&gt;
domstolen&lt;br&gt;&lt;br&gt;
- Dispensfrågan&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
400&lt;br&gt;
330&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
140&lt;br&gt;
- Tvistemål&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
202&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
104&lt;br&gt;
- Brottmål&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
75&lt;br&gt;
66&lt;br&gt;
25&lt;br&gt;
25&lt;br&gt;
- Övriga mål&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
300&lt;br&gt;
258&lt;br&gt;
150&lt;br&gt;
135&lt;br&gt;
Regerings-&lt;br&gt;
rätten&lt;br&gt;&lt;br&gt;
- Dispensfrågan&lt;br&gt;
8,5&lt;br&gt;
10,2&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
- Skattemål&lt;br&gt;
16,5&lt;br&gt;
12,7&lt;br&gt;
1 487&lt;br&gt;
2 001&lt;br&gt;
680&lt;br&gt;
915&lt;br&gt;
- Socialförsäkr.&lt;br&gt;
mål&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11,5&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
13,3&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 210&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 559&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
484&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
685&lt;br&gt;
- Övriga mål&lt;br&gt;
5,4&lt;br&gt;
8,5&lt;br&gt;
1 621&lt;br&gt;
1 323&lt;br&gt;
766&lt;br&gt;
709&lt;br&gt;
1 Högsta domstolen: Uppgift om medianåldern för tvistemål, brottmål och övriga&lt;br&gt;
mål gäller tiden fram till dispensfrågans avgörande. Uppgifterna om antal&lt;br&gt;
balanserade mål gäller samtliga mål.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
De verksamhetsmål som regeringen fastställt för&lt;br&gt;
tingsrätterna, länsrätterna, hovrätterna och&lt;br&gt;
kammarrätterna beträffande medianåldern för&lt;br&gt;
avgjorda mål har endast uppfyllts för&lt;br&gt;
socialförsäkringsmål vid länsrätterna. Däremot är&lt;br&gt;
det flera av de allmänna domstolarnas resultat&lt;br&gt;
som ligger nära verksamhetsmålen. När det&lt;br&gt;
gäller resultatet av medianåldern för&lt;br&gt;
dispensfrågan i mål där prövningstillstånd krävs&lt;br&gt;
vid kammarrätterna överstiger denna obetydligt&lt;br&gt;
verksamhetsmålet. I fråga om medianåldern för&lt;br&gt;
övriga mål vid förvaltningsdomstolarna är det&lt;br&gt;
större skillnad mellan verksamhetsmål och&lt;br&gt;
resultat.&lt;br&gt;
Avseende verksamhetsmålen för högsta&lt;br&gt;
andelen äldre balanserade mål har dessa uppfyllts&lt;br&gt;
av tingsrätterna för FT-målen och av hovrätterna&lt;br&gt;
för tvistemål äldre än sex månader. Övriga&lt;br&gt;
verksamhetsmål beträffande andel äldre mål har&lt;br&gt;
inte uppfyllts. Generellt sett är det större&lt;br&gt;
avvikelser mellan verksamhetsmålen och&lt;br&gt;
resultaten vid förvaltningsdomstolarna än vid de&lt;br&gt;
allmänna domstolarna.&lt;br&gt;
Högsta domstolen har i princip uppfyllt&lt;br&gt;
samtliga sina mål. Regeringsrätten har uppfyllt&lt;br&gt;
målen för medianåldern för avgjorda skattemål&lt;br&gt;
och för antalet balanserade övriga mål äldre än&lt;br&gt;
sex respektive tolv månader. Övriga mål har inte&lt;br&gt;
uppfyllts.&lt;br&gt;
Sammantaget får domstolarna anses ha&lt;br&gt;
uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett&lt;br&gt;
rättssäkert sätt.&lt;br&gt;
Domstolarna kan dock, mot bakgrund särskilt&lt;br&gt;
av arbetsläget i de allmänna&lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna, inte anses helt ha&lt;br&gt;
uppfyllt målet att avgöra mål och ärenden på ett&lt;br&gt;
effektivt sätt. Enligt regeringens bedömning är&lt;br&gt;
resursförstärkningar   som domstolarna också&lt;br&gt;
erhållit   inte tillräckliga för att avhjälpa dessa&lt;br&gt;
problem, utan det är också nödvändigt med&lt;br&gt;
fortsatta förändringar av organisation,&lt;br&gt;
arbetsformer och regelverk. Det&lt;br&gt;
utvecklingsarbete som Domstolsverket påbörjat&lt;br&gt;
tillsammans med domstolarna måste därför ges&lt;br&gt;
goda förutsättningar att bedrivas vidare med&lt;br&gt;
kraft. Resultatet från 1999 visar att en fortsatt&lt;br&gt;
satsning på avarbetning av balanser, främst i&lt;br&gt;
förvaltningsdomstolarna, tillsammans med ett&lt;br&gt;
fortsatt reformarbete kommer att få genomslag&lt;br&gt;
när det gäller genomströmningstiderna och&lt;br&gt;
balansernas åldersstruktur i domstolarna, vilket i&lt;br&gt;
förlängningen leder till ett för medborgarna mer&lt;br&gt;
effektivt och rättssäkert domstolsväsende.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De allmänna domstolarna&lt;br&gt;
Resultat tingsrätterna&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Diagram 4.2 Tingsrätternas målutveckling 1997 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Som framgår av diagrammet har antalet inkomna&lt;br&gt;
mål gradvis minskat under perioden 1997 1999&lt;br&gt;
(4 %). Antalet inkomna mål har under de senaste&lt;br&gt;
fem åren minskat med 20 %. Det finns en&lt;br&gt;
skillnad mellan tvistemål och brottmål. Antalet&lt;br&gt;
inkomna brottmål ökade under 1998, efter att ha&lt;br&gt;
minskat under flera år. Under 1999 var antalet&lt;br&gt;
inkomna brottmål i princip oförändrat jämfört&lt;br&gt;
med 1998. Antalet avgjorda brottmål har, efter&lt;br&gt;
att ha minskat under flera år, ökat under 1998&lt;br&gt;
och 1999. Såväl inkomna som avgjorda tvistemål&lt;br&gt;
har fortsatt att minska under perioden.&lt;br&gt;
Lagändringar har skett under de senaste tre åren&lt;br&gt;
som påverkat antalet inkomna mål, bl.a.&lt;br&gt;
utvidgade möjligheter till strafföreläggande,&lt;br&gt;
ändringar i familjelagstiftningen och i&lt;br&gt;
rättshjälpslagen.&lt;br&gt;
Under 1999 avgjorde tingsrätterna fler mål än&lt;br&gt;
vad som kom in. Det innebär att antalet&lt;br&gt;
balanserade mål har minskat under året med ca&lt;br&gt;
1 600 mål eller med 2,5 %. Enligt&lt;br&gt;
Domstolsverkets bedömning har&lt;br&gt;
arbetsbelastningen vid tingsrätterna&lt;br&gt;
sammantaget lättat under perioden och&lt;br&gt;
arbetsläget får generellt sett anses vara&lt;br&gt;
tillfredsställande. Det förekommer dock&lt;br&gt;
fluktuationer vid och mellan enskilda tingsrätter.&lt;br&gt;
Under 1999 var medianåldern för avgjorda&lt;br&gt;
tvistemål (exklusive familjemål och FT-mål) och&lt;br&gt;
avgjorda brottmål i stort oförändrad jämfört med&lt;br&gt;
1998 dvs. 4,8 respektive 2,4 månader.&lt;br&gt;
Regeringens målsättning att medianåldern bör&lt;br&gt;
vara högst fyra månader för avgjorda tvistemål&lt;br&gt;
och två månader för avgjorda brottmål&lt;br&gt;
uppnåddes således inte av tingsrätterna&lt;br&gt;
gemensamt. Av tingsrätterna hade dock 27&lt;br&gt;
stycken en omloppstid som var högst fyra&lt;br&gt;
månader för tvistemål. Mellan tingsrätterna&lt;br&gt;
varierade det mycket från 2,5 månader till 9,2&lt;br&gt;
månader för avgjorda tvistemål.&lt;br&gt;
Vid utgången av 1999 var det sammanlagda&lt;br&gt;
antalet tvistemål färdiga för avgörande drygt&lt;br&gt;
2 800 mål, vilket motsvarar 10 % av antalet&lt;br&gt;
balanserade mål eller produktionen under en halv&lt;br&gt;
månad. Enligt Domstolsverkets bedömning är&lt;br&gt;
detta normalt i förhållande till vad som är&lt;br&gt;
nödvändigt för verksamheten.&lt;br&gt;
Andelen balanserade brottmål ökade&lt;br&gt;
marginellt under 1999 jämfört med föregående&lt;br&gt;
år. Det var dock 53 % (50 st) av tingsrätterna&lt;br&gt;
som uppnådde regeringens verksamhetsmål att&lt;br&gt;
högst 10 % av andelen balanserade brottmål&lt;br&gt;
(exkl. notariemål) bör vara äldre än sex månader.&lt;br&gt;
Verksamhetsmålet att högst 5 % av andelen&lt;br&gt;
balanserade brottmål ( exkl. notariemål) bör vara&lt;br&gt;
äldre än tolv månader uppnåddes av 62 % (59 st)&lt;br&gt;
av tingsrätterna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat hovrätterna&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Diagram 4.3 Hovrätternas målutveckling 1997 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Antalet inkomna och avgjorda tvistemål och&lt;br&gt;
brottmål i hovrätterna har ändrats endast&lt;br&gt;
obetydligt under 1999 jämfört med 1998.&lt;br&gt;
Den totala förhandlingstiden i brottmål och&lt;br&gt;
tvistemål har för åren 1997 1999 varit 19 406,&lt;br&gt;
19 947 och 18 906 timmar. Antalet mål med fler&lt;br&gt;
än tolv förhandlingstimmar var under perioden&lt;br&gt;
191, 190 och 158. Den minskade&lt;br&gt;
förhandlingstiden totalt och minskningen i&lt;br&gt;
antalet mål med lång förhandlingstid tyder på att&lt;br&gt;
målen generellt sett har blivit något mindre&lt;br&gt;
arbetskrävande. De angivna indikatorerna ger&lt;br&gt;
emellertid en ofullständig bild av målstrukturen.&lt;br&gt;
Hovrätterna har, särskilt under senare år,&lt;br&gt;
framhållit att målen generellt upplevs som allt&lt;br&gt;
svårare och i genomsnitt mer arbetskrävande.&lt;br&gt;
Antalet balanserade tvistemål vid hovrätterna&lt;br&gt;
har under 1999 minskat med ca 10 %. Under&lt;br&gt;
1999 har hovrätterna uppnått regeringens&lt;br&gt;
verksamhetsmål om att högst 40 % av de&lt;br&gt;
balanserade tvistemålen bör vara äldre än sex&lt;br&gt;
månader. Däremot har hovrätterna inte uppnått&lt;br&gt;
det uppsatta målet om att högst 15 % av de&lt;br&gt;
balanserade tvistemålen bör vara äldre än tolv&lt;br&gt;
månader. Samtliga hovrätter har under 1999&lt;br&gt;
avgjort fler tvistemål än som kom in.&lt;br&gt;
Medianåldern för avgjorda brottmål innebär&lt;br&gt;
en i stort sett oförändrad omloppstid för&lt;br&gt;
brottmål under de tre senaste åren. Hovrätterna&lt;br&gt;
har emellertid inte fullt ut uppnått regeringens&lt;br&gt;
verksamhetsmål för 1999 på 3 månader. Den&lt;br&gt;
uppnådda medianomloppstiden på 3,2 månader&lt;br&gt;
kan ändå anses vara ett tillfredsställande&lt;br&gt;
verksamhetsresultat.&lt;br&gt;
Under 1999 har överklagandefrekvensen för&lt;br&gt;
tvistemål och fastighetsdomstolsmål ökat från&lt;br&gt;
6,7 % till 7,3 %. För brottmål är&lt;br&gt;
överklagandefrekvensen oförändrad 13,2 %.&lt;br&gt;
Ändringsfrekvensen för tvistemål i&lt;br&gt;
hovrätterna har under 1999 ökat från 23 % till&lt;br&gt;
25 %, medan motsvarande ändringsfrekvens i&lt;br&gt;
brottmål ökade från 31 % till 33 %. En viss&lt;br&gt;
variation i ändringsfrekvensen mellan åren är&lt;br&gt;
normalt. Det är svårt att utpeka någon viss faktor&lt;br&gt;
i förändringarna det senaste året. Den ökade&lt;br&gt;
ändringsfrekvensen i brottmål kan möjligen ha&lt;br&gt;
påverkats av de förändringar i påföljdssystemet&lt;br&gt;
som har införts under de senaste åren.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat Högsta domstolen&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Diagram 4.4 Högsta domstolens målutveckling 1997 1999&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Antalet inkomna mål har under de senaste tre&lt;br&gt;
åren ökat något (5,8 %), vilket innebär en ökad&lt;br&gt;
arbetsbelastning. Högsta domstolen har dock ett&lt;br&gt;
fortsatt gott arbetsläge. Högsta domstolen har&lt;br&gt;
även under 1999 upprätthållit korta&lt;br&gt;
omloppstider för 97 % av de dispensprövade mål&lt;br&gt;
som avgjorts utan att beviljas prövningstillstånd.&lt;br&gt;
Att det stora flertalet mål härigenom kommer till&lt;br&gt;
ett snabbt avgörande i högsta instans är&lt;br&gt;
naturligtvis särskilt angeläget då man i målens&lt;br&gt;
totala omloppstid måste inräkna även tiden i de&lt;br&gt;
båda tidigare instanserna.&lt;br&gt;
Av de tvistemål som avgjorts i hovrätterna&lt;br&gt;
utgjorde de som överklagats till Högsta&lt;br&gt;
domstolen under 1998 drygt 22 % och ökade&lt;br&gt;
under 1999 till drygt 23 %. Motsvarande andel&lt;br&gt;
för brottmål var under 1998 knappt 18 % och&lt;br&gt;
ökade under 1999 till knappt 19 %.&lt;br&gt;
De allmänna förvaltningsdomstolarna&lt;br&gt;
Resultat länsrätterna&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Diagram 4.5 Länsrätternas målutveckling 1997 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Som framgår av diagrammet har antalet inkomna&lt;br&gt;
mål minskat kraftigt under perioden 1997 1999&lt;br&gt;
(22 %). Under 1999 har antalet inkomna mål&lt;br&gt;
minskat med närmare 8 000 mål (8 %).&lt;br&gt;
Minskningen är särskilt markant när det gäller&lt;br&gt;
mål enligt socialtjänstlagen, där antalet har mer&lt;br&gt;
än halverats i förhållande till 1997. Minskningen&lt;br&gt;
kan i huvudsak förklaras av de ändringar i&lt;br&gt;
socialtjänstlagen som genomfördes under 1998.&lt;br&gt;
Under perioden 1997 1999 har antalet&lt;br&gt;
avgjorda mål minskat med 11 %. Antalet&lt;br&gt;
avgjorda skattemål har emellertid ökat. En orsak&lt;br&gt;
till att antalet avgjorda mål totalt sett har minskat&lt;br&gt;
är att andelen enklare mål enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;
och fastighetstaxeringslagen har minskat kraftigt.&lt;br&gt;
Den satsning som länsrätterna har gjort på att&lt;br&gt;
avarbeta äldre skatte- och socialförsäkringsmål&lt;br&gt;
har tagit stora resurser i anspråk.&lt;br&gt;
Balanserna vid länsrätterna har minskat&lt;br&gt;
kraftigt under senare år och åldersstrukturen har&lt;br&gt;
förbättrats betydligt. En bidragande orsak till det&lt;br&gt;
förbättrade balansläget är den under senare år&lt;br&gt;
vikande måltillströmningen samt den ökade&lt;br&gt;
satsningen på att avarbeta äldre mål.&lt;br&gt;
Verksamhetsmålen avseende andelen äldre&lt;br&gt;
balanserade mål uppnås ännu inte av länsrätterna&lt;br&gt;
sammantaget. Balanssituationen ser dock olika ut&lt;br&gt;
på de enskilda länsrätterna och flera av&lt;br&gt;
länsrätterna uppnår verksamhetsmålen, medan&lt;br&gt;
det är några länsrätter som svarar för merparten&lt;br&gt;
av de äldre målen. Skillnaden i andelen äldre&lt;br&gt;
balanserade mål mellan länsrätterna är mycket&lt;br&gt;
stor. En förklaring till skillnaderna mellan&lt;br&gt;
länsrätterna kan vara att domarnas erfarenheter&lt;br&gt;
av olika typer av mål varierar. På vissa länsrätter&lt;br&gt;
arbetar en eller flera domare med särskild&lt;br&gt;
sakkunskap på socialförsäkringsområdet. På&lt;br&gt;
dessa domstolar är ofta balansen av&lt;br&gt;
socialförsäkringsmål förhållandevis liten. På&lt;br&gt;
andra domstolar finns en större erfarenhet av att&lt;br&gt;
handlägga skattemål, med åtföljande lägre&lt;br&gt;
balanser där av dessa mål. Skillnader i kompetens&lt;br&gt;
är möjliga att utjämna först på lång sikt. Vissa&lt;br&gt;
länsrätter har emellertid med gott resultat gjort&lt;br&gt;
organisatoriska förändringar som har möjliggjort&lt;br&gt;
dels specialisering, dels skapat utrymme för att&lt;br&gt;
handlägga förtursmål på ett mer rationellt sätt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat kammarrätterna&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Diagram 4.6 Kammarrätternas målutveckling 1997 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Under 1999 har det kommit in ca 26 500 mål till&lt;br&gt;
kammarrätterna, vilket är en minskning med ca&lt;br&gt;
600 mål jämfört med 1998. Det är i huvudsak&lt;br&gt;
mål enligt socialtjänstlagen och&lt;br&gt;
socialförsäkringsmål som har blivit färre. Antalet&lt;br&gt;
inkomna skattemål till kammarrätterna fortsätter&lt;br&gt;
dock att öka.&lt;br&gt;
Antalet avgjorda mål har ökat lite i förhållande&lt;br&gt;
till föregående år (2 %). Jämfört med 1997 har&lt;br&gt;
dock kammarrätterna avsevärt höjt avverkningen&lt;br&gt;
av skattemål. Antalet avgjorda skattemål har&lt;br&gt;
jämfört med 1997 ökat med 48 %.&lt;br&gt;
Kammarrätternas samlade målbalans har&lt;br&gt;
minskat något under året. Fortfarande finns&lt;br&gt;
dock många äldre mål kvar i balans.&lt;br&gt;
Arbetsbelastningen har ökat i kammarrätterna.&lt;br&gt;
Kammarrätterna har erhållit fler skattemål som&lt;br&gt;
ett resultat av att länsrätterna ökat sin avverkning&lt;br&gt;
av skattemål och därvid gjort särskilt stora&lt;br&gt;
ansträngningar för att minska sina balanser av&lt;br&gt;
äldre skattemål. Verksamhetsmålen avseende&lt;br&gt;
andelen äldre balanserade mål uppnåddes inte av&lt;br&gt;
kammarrätterna sammantaget och inte heller av&lt;br&gt;
någon enskild kammarrätt. Variationen är dock&lt;br&gt;
kraftig mellan kammarrätterna när det gäller&lt;br&gt;
åldersstrukturen.&lt;br&gt;
Antalet överklagade skattemål uppgick till&lt;br&gt;
38 %, vilket är en ökning med fem&lt;br&gt;
procentenheter jämfört med 1998. Av avgjorda&lt;br&gt;
skattemål har ändring skett i 21 % av målen.&lt;br&gt;
Motsvarande siffra för år 1998 var 18 %.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat Regeringsrätten&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Diagram 4.7 Regeringsrättens målutveckling 1997 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Antalet inkomna mål till Regeringsrätten är så&lt;br&gt;
gott som oförändrat i förhållande till 1998.&lt;br&gt;
Andelen skattemål ökar, vilket är en återspegling&lt;br&gt;
av målutvecklingen i underinstanserna.&lt;br&gt;
Under 1999 avgjorde Regeringsrätten fler mål&lt;br&gt;
än under 1998. En markant ökning skedde av&lt;br&gt;
antalet avgjorda skattemål. Regeringsrättens&lt;br&gt;
målbalans ökade under 1999 och överstiger&lt;br&gt;
domstolens målinflöde under ett helt år. Det&lt;br&gt;
totala antalet balanserade mål äldre än tolv&lt;br&gt;
månader i Regeringsrätten uppgick vid 1999 års&lt;br&gt;
utgång till drygt 2 600 mål. Det är en ökning&lt;br&gt;
med ca 400 mål jämfört med 1998. Ökningen&lt;br&gt;
kan till viss del förklaras av att stora resurser gått&lt;br&gt;
åt för att avgöra ett mycket stort mål.&lt;br&gt;
Överklagandefrekvensen för skattemål har&lt;br&gt;
ökat i förhållande till 1998 och förstärker därmed&lt;br&gt;
bilden sedan tidigare år av att en allt större andel&lt;br&gt;
skattemål överklagas till Regeringsrätten, vilket&lt;br&gt;
till viss del kan förklaras av att kammarrätterna&lt;br&gt;
under året avgjort fler äldre och komplexa&lt;br&gt;
skattemål.&lt;br&gt;
Personalförsörjning, kompetensutveckling m.m.&lt;br&gt;
Det totala antalet anställda inom&lt;br&gt;
domstolsväsendet har minskat sedan föregående&lt;br&gt;
år, till stor del beroende på avvecklingen av de&lt;br&gt;
allmänna advokatbyråerna, men även på&lt;br&gt;
neddragning av övrig personal framför allt vid&lt;br&gt;
tingsrätterna. Relationen mellan olika&lt;br&gt;
personalkategorier har inte förändrats nämnvärt&lt;br&gt;
sedan föregående år. Inte heller åldersstrukturen&lt;br&gt;
har förändrats. Den största åldersgruppen inom&lt;br&gt;
domstolsväsendet är fortfarande den mellan 50&lt;br&gt;
och 59 år.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Jämställdhet&lt;br&gt;
Fortfarande är de flesta domstolschefer män,&lt;br&gt;
91 % i de allmänna domstolarna och 80 % i de&lt;br&gt;
allmänna förvaltningsdomstolarna. Även flertalet&lt;br&gt;
av de ordinarie domarna är män, 80 % respektive&lt;br&gt;
75 %. Vad gäller de icke ordinarie domarna och&lt;br&gt;
notarierna utgörs respektive grupp av cirka 60 %&lt;br&gt;
kvinnor. Rekryteringsunderlaget fortsätter att&lt;br&gt;
vara kvinnodominerat, vilket Domstolsverket&lt;br&gt;
beräknar på sikt kommer att öka antalet kvinnor&lt;br&gt;
som är ordinarie domare. Gruppen övrig&lt;br&gt;
personal består till 90 % av kvinnor.&lt;br&gt;
Domstolsverket har som ambition att öka&lt;br&gt;
andelen kvinnor bland de ordinarie domarna.&lt;br&gt;
För närvarande pågår ett arbete med att finna&lt;br&gt;
åtgärder för att göra domarbanan mer attraktiv&lt;br&gt;
bl.a. kommer utbildningsplatserna att&lt;br&gt;
koncentreras till större domstolar närmare&lt;br&gt;
överrättsorterna. Eftersom kvinnor i större&lt;br&gt;
utsträckning än män av familjeskäl avstår från&lt;br&gt;
förflyttningar kan sådana åtgärder bidra till att&lt;br&gt;
fler kvinnor väljer att stanna på domarbanan.&lt;br&gt;
Tillsammans med företrädare för olika&lt;br&gt;
domstolsslag och personalkategorier kommer&lt;br&gt;
Domstolsverket under hösten att inleda ett&lt;br&gt;
omfattande jämställdhetsprojekt. Syftet är att ta&lt;br&gt;
fram en strategi för förändring av värderingar&lt;br&gt;
och förhållningssätt. Inom ramen för projektet&lt;br&gt;
kommer bl.a. frågor som mentorskap, nätverk,&lt;br&gt;
coaching och former för rekrytering att&lt;br&gt;
behandlas.&lt;br&gt;
När det gäller lönesättningssystemet i&lt;br&gt;
domarkarriären finns inga skillnader mellan män&lt;br&gt;
och kvinnor. Lönen är inte individuell. Det finns&lt;br&gt;
en viss differentiering men den är baserad enbart&lt;br&gt;
beroende på var i karriären individen befinner sig&lt;br&gt;
eller efter ålder i den aktuella anställningen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Etnisk och kulturell mångfald&lt;br&gt;
Under 2000 kommer Domstolsverket att stödja&lt;br&gt;
och vägleda de olika domstolarna i deras arbete&lt;br&gt;
med att upprätta handlingsplaner för att aktivt&lt;br&gt;
främja etnisk mångfald.&lt;br&gt;
Kravet på svenskt medborgarskap hindrar till&lt;br&gt;
stor del domstolarna från att öka mångfalden.&lt;br&gt;
När det gäller den övriga personalen vid&lt;br&gt;
domstolarna finns inga rekryteringshinder i form&lt;br&gt;
av svenskt medborgarskap. Däremot är&lt;br&gt;
personalomsättningen låg inom denna&lt;br&gt;
personalkategori. Eftersom&lt;br&gt;
inskrivningsverksamheten kommer att flyttas&lt;br&gt;
över till enbart ett fåtal tingsrätter i landet och då&lt;br&gt;
det kan antas att all nuvarande personal inte&lt;br&gt;
kommer att följa med verksamheten, uppstår ett&lt;br&gt;
rekryteringsbehov. I de fallen kommer det alltså&lt;br&gt;
att vara möjligt att bedriva ett målinriktat arbete&lt;br&gt;
för att främja etnisk mångfald. Domstolsverket&lt;br&gt;
avser att informera om arbetsgivarens&lt;br&gt;
skyldigheter samt peka på fördelarna och ge stöd&lt;br&gt;
och råd i detta arbete. Den pågående&lt;br&gt;
utbildningen av domstolschefer innefattar ett&lt;br&gt;
avsnitt om jämställdhet och mångfald.&lt;br&gt;
Utbildningsinsatserna inom området kommer&lt;br&gt;
att intensifieras de närmaste åren både avseende&lt;br&gt;
chefer och övriga personalkategorier.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Strategi för god kunskap om rasistiska,&lt;br&gt;
främlingsfientliga eller homofobiska yttringar&lt;br&gt;
Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret&lt;br&gt;
2000 Domstolsverket i uppdrag att upprätta en&lt;br&gt;
strategi för att se till att personalen vid&lt;br&gt;
domstolarna har god kunskap om såväl grunden&lt;br&gt;
för rasistiska, främlingsfientliga eller&lt;br&gt;
homofobiska yttringar som om situationen för&lt;br&gt;
de grupper som utsätts för sådana brott.&lt;br&gt;
Domstolsverket har upprättat en strategi och&lt;br&gt;
gjort den bedömningen att utbildningsinsatser&lt;br&gt;
för personal inom domstolsväsendet är&lt;br&gt;
nödvändigt beträffande:&lt;br&gt;
1. Rasistiska grupperingar; deras&lt;br&gt;
organisation, strategier och symboler&lt;br&gt;
m.m.&lt;br&gt;
2. Domstolarnas möten med och attityder&lt;br&gt;
till etnisk och kulturell mångfald.&lt;br&gt;
3. Domstolarnas möten med dem som&lt;br&gt;
utsatts för brott som har rasistiska,&lt;br&gt;
främlingsfientliga eller homofobiska&lt;br&gt;
inslag.&lt;br&gt;
4. Straffrätten och påföljdspraxis vad avser&lt;br&gt;
sådan typ av brottslighet.&lt;br&gt;
Vad avser punkterna 2 och 4 genomför&lt;br&gt;
Domstolsverket redan i dag utbildningsinsatser.&lt;br&gt;
När det gäller punkterna 1 och 3 skall extern&lt;br&gt;
expertis anlitas för kommande&lt;br&gt;
utbildningsinsatser och Domstolsverket avser&lt;br&gt;
här att samverka med övriga myndigheter inom&lt;br&gt;
rättsväsendet.&lt;br&gt;
Den utökade utbildningen kommer att&lt;br&gt;
påbörjas hösten 2000.&lt;br&gt;
Vidareutbildning&lt;br&gt;
Genomförandet av utbildningsåtgärder i&lt;br&gt;
enlighet med den av Domstolsverket&lt;br&gt;
tillsammans med domstolarna utarbetade planen&lt;br&gt;
för domstolsanställda pågår.&lt;br&gt;
Genom den nya utbildningsplanen kommer&lt;br&gt;
antalet kurser att utökas för icke ordinarie&lt;br&gt;
domare. Dessutom har regeringen fattat beslut&lt;br&gt;
om att den praktiska tjänstgöringen i underrätt&lt;br&gt;
förlängs från ett till två år och att särskilda&lt;br&gt;
utbildningsplatser inrättas på ett antal domstolar.&lt;br&gt;
Utbildningsinsatser för icke ordinarie domare&lt;br&gt;
kommer sannolikt att utökas ytterligare till följd&lt;br&gt;
av det uppdrag som regeringen lämnade till&lt;br&gt;
Domstolsverket i regleringsbrevet för år 2000&lt;br&gt;
avseende utformningen av domarutbildningen.&lt;br&gt;
Nyutnämnda ordinarie domare kommer&lt;br&gt;
under de första anställningsåren att kallas till&lt;br&gt;
sammanlagt fem veckors obligatorisk utbildning.&lt;br&gt;
Samtliga domare kommer fortsättningsvis att&lt;br&gt;
kallas till en veckas återkommande utbildning&lt;br&gt;
vart tredje år. I övrigt erbjuds ett omfattande&lt;br&gt;
utbud av fördjupningskurser och specialkurser i&lt;br&gt;
olika ämnen. Samarbetet med universitet och&lt;br&gt;
högskolor kommer att utökas.&lt;br&gt;
Enligt utbildningsplanen kommer även övrig&lt;br&gt;
personal att kallas till baskurser, grundkurser,&lt;br&gt;
påbyggnadskurser och återkommande&lt;br&gt;
utbildningar. Under hösten genomförs en&lt;br&gt;
pilotomgång av Domstolsverkets nya utbildning&lt;br&gt;
för domstolssekreterare. Pilotkursen erbjuds&lt;br&gt;
personalen vid några utvalda tingsrätter som för&lt;br&gt;
närvarande provar nya arbetsformer med en ny&lt;br&gt;
beredningsorganisation. De nya arbetsformerna&lt;br&gt;
innebär bl.a. att domarrollen renodlas och att&lt;br&gt;
domstolssekreterarna får större ansvar för&lt;br&gt;
förberedelsen av målen. Arbetsuppgifterna blir&lt;br&gt;
både mer självständiga och ansvarsfulla. Tanken&lt;br&gt;
är att domstolssekreterarna efter genomgången&lt;br&gt;
utbildning skall kunna erbjudas sådana&lt;br&gt;
arbetsuppgifter. Efter utvärdering av den nya&lt;br&gt;
kursen är det meningen att utbildningen skall&lt;br&gt;
erbjudas personal vid övriga tingsrätter.&lt;br&gt;
Datakompetensen vid domstolarna skall höjas.&lt;br&gt;
Ett nytt verksamhetsstöd är under utveckling&lt;br&gt;
och hög kompetens hos domstolspersonalen och&lt;br&gt;
i synnerhet de driftansvariga skall tillgodoses&lt;br&gt;
med hjälp av särskild framtagen utbildning.&lt;br&gt;
Rättshjälpsmyndigheten&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
I regeringens proposition till ny rättshjälpslag&lt;br&gt;
förutskickades att Rättshjälpsmyndigheten i och&lt;br&gt;
med ikraftträdande av den nya lagen endast&lt;br&gt;
skulle ha underlag för sin verksamhet under&lt;br&gt;
ytterligare tre till fyra år (prop. 1996/97:9 s.196&lt;br&gt;
ff, bet. 1996/97:JuU3). Regeringen gav den 1 juli&lt;br&gt;
1999 Domstolsverket i uppdrag att lämna förslag&lt;br&gt;
till hur de ärenden som har handlagts av&lt;br&gt;
Rättshjälpsmyndigheten skall handläggas i&lt;br&gt;
framtiden och om överklagade ärenden även i&lt;br&gt;
fortsättningen skall prövas av&lt;br&gt;
Rättshjälpsnämnden. Domstolsverket har den 21&lt;br&gt;
augusti 2000 inkommit med förslag om en&lt;br&gt;
framtida organisatorisk lösning när det gäller&lt;br&gt;
Rättshjälpsmyndigheten (dnr. Ju2000/3774).&lt;br&gt;
Förslaget bereds för närvarande i&lt;br&gt;
Justitiedepartementet.&lt;br&gt;
Rättshjälpsmyndigheten skall snabbt och&lt;br&gt;
korrekt hantera rättshjälpsfrågor.&lt;br&gt;
Rättshjälpsärenden som inleds vid&lt;br&gt;
Rättshjälpsmyndigheten skall i genomsnitt vara&lt;br&gt;
beslutade inom tjugo arbetsdagar.&lt;br&gt;
Antalet ansökningar om rättshjälp har minskat&lt;br&gt;
och antalet överklagade ärenden har också&lt;br&gt;
minskat avsevärt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Omloppstiderna beträffande beslut i&lt;br&gt;
rättshjälpsfrågan har halverats från föregående år&lt;br&gt;
till tio dagar och det uppsatta målet om snabb&lt;br&gt;
handläggning har således uppfyllts.&lt;br&gt;
4.6.4 Kriminalvården&lt;br&gt;
För att uppnå målen för rättsväsendet och&lt;br&gt;
kriminalpolitiken skall kriminalvården vidta&lt;br&gt;
åtgärder som påverkar den dömde att inte&lt;br&gt;
återfalla i brott. Verksamheten skall präglas av en&lt;br&gt;
human människosyn, god omvårdnad och ett&lt;br&gt;
aktivt påverkansarbete med iakttagande av hög&lt;br&gt;
grad av säkerhet samt respekt för den enskildes&lt;br&gt;
integritet och rättssäkerhet.&lt;br&gt;
Kriminalvårdens resultat år 1999 skall&lt;br&gt;
bedömas mot bakgrund av de för detta år&lt;br&gt;
uppställda målen och prioriteringarna:&lt;br&gt;
- Verkställigheten skall främja&lt;br&gt;
anpassningen i samhället efter&lt;br&gt;
frigivningen genom grundläggande&lt;br&gt;
utbildning, arbete och kvalitetssäkrade&lt;br&gt;
brotts- och missbruksprogram.&lt;br&gt;
- Anstalter och häkten skall hållas fria från&lt;br&gt;
narkotika, alkohol och andra droger.&lt;br&gt;
Drogmissbruket bland de dömda skall&lt;br&gt;
minska och de som har behov av det skall&lt;br&gt;
få vård för sitt missbruk.&lt;br&gt;
- Frigivningsförberedelserna skall vara&lt;br&gt;
utformade så att återfall i brott&lt;br&gt;
motverkas. Insatser som bidrar till att&lt;br&gt;
den intagne vid frigivningen skall få&lt;br&gt;
bostad, sysselsättning och försörjning&lt;br&gt;
skall öka. Behandling och andra insatser&lt;br&gt;
som inletts under verkställigheten skall&lt;br&gt;
kunna fullföljas efter frigivningen.&lt;br&gt;
- Frivårdspåföljderna skall kunna få bred&lt;br&gt;
tillämpning genom ett tydligt och&lt;br&gt;
konsekvent innehåll i påföljderna och&lt;br&gt;
genom informationsinsatser.&lt;br&gt;
- En hög grad av säkerhet skall&lt;br&gt;
vidmakthållas i verksamheten. Avvikelser&lt;br&gt;
direkt från anstalt eller häkte eller i&lt;br&gt;
samband med permissioner, transporter&lt;br&gt;
och andra utevistelser skall minimeras.&lt;br&gt;
Att förebygga våld och hot om våld&lt;br&gt;
mellan intagna och från intagna eller&lt;br&gt;
dömda mot personalen är en central&lt;br&gt;
uppgift.&lt;br&gt;
- Situationen för psykiskt störda intagna,&lt;br&gt;
långtidsdömda, sexualbrottsdömda och&lt;br&gt;
unga lagöverträdare skall ägnas särskild&lt;br&gt;
uppmärksamhet.&lt;br&gt;
- Arbetet med att förbättra förhållandena&lt;br&gt;
vid häktena skall fortsätta. De intagna&lt;br&gt;
skall erbjudas aktiviteter både i&lt;br&gt;
gemensamhet och i enrum. Särskilda&lt;br&gt;
åtgärder skall vidtas för att förebygga&lt;br&gt;
skadeverkningar av häktesvistelsen för&lt;br&gt;
intagna som är ålagda restriktioner.&lt;br&gt;
- Kriminalvården skall fortsätta att&lt;br&gt;
utveckla kompetensen hos all personal.&lt;br&gt;
Det är viktigt att framför allt arbetsledare&lt;br&gt;
och vårdare fortlöpande utbildas och att&lt;br&gt;
formerna för kontaktmannaskapet&lt;br&gt;
utvecklas.&lt;br&gt;
Verkställighetens innehåll&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Medelbeläggningen vid kriminalvårdsanstalterna&lt;br&gt;
budgetåret 1999 var 3 596 personer. En marginell&lt;br&gt;
ökning jämfört med 1998. Ökningen motsvarar&lt;br&gt;
en förändring från 87 till 88 % jämfört med&lt;br&gt;
föregående år. Dygnskostnaden totalt per&lt;br&gt;
producerat vårddygn är i stort sett oförändrad&lt;br&gt;
från 1998 till 1999.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.12 Dygnskostnad (totalt) per producerat vårddygn&lt;br&gt;
på anstalt åren 1997 1999&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Kostnad i kronor per producerat vårddygn&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Anstalt, totalt&lt;br&gt;
1 873&lt;br&gt;
1 870&lt;br&gt;
1 836&lt;br&gt;
Klass I&lt;br&gt;
2 435&lt;br&gt;
2 954&lt;br&gt;
2 965&lt;br&gt;
Klass II&lt;br&gt;
2 033&lt;br&gt;
2 201&lt;br&gt;
2 127&lt;br&gt;
Klass III&lt;br&gt;
1 932&lt;br&gt;
1 922&lt;br&gt;
1 809&lt;br&gt;
Klass IV&lt;br&gt;
1 598&lt;br&gt;
1 288&lt;br&gt;
1 368&lt;br&gt;
§ 34&lt;br&gt;
1 136&lt;br&gt;
1 291&lt;br&gt;
1 291&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Den totalt använda tiden i anstalt för&lt;br&gt;
ersättningsberättigad sysselsättning, dvs. arbete,&lt;br&gt;
utbildning och olika former av&lt;br&gt;
programverksamhet ökade mellan åren 1998 och&lt;br&gt;
1999 från 80,5 % till 82,2 % och närmade sig&lt;br&gt;
därmed 1997 års omfattning på 82,6 %.&lt;br&gt;
Ökningen hänförde sig till alla former av&lt;br&gt;
sysselsättning med undantag av brotts- och&lt;br&gt;
missbruksrelaterade program, som minskade.&lt;br&gt;
Minskningen beror enligt&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen på att utvecklingen av&lt;br&gt;
nya, vetenskapligt förankrade program och&lt;br&gt;
omarbetningen av befintliga program var&lt;br&gt;
resurskrävande. Det medförde att de brotts- och&lt;br&gt;
missbruksrelaterade programmens andel av den&lt;br&gt;
tillgängliga sysselsättningstiden sjönk från 9 %&lt;br&gt;
till 7,6 % mellan åren 1998 och 1999. Övriga&lt;br&gt;
program ökade sin andel med nästan 1 % från&lt;br&gt;
11,2 % till 12,1 %.&lt;br&gt;
Arbetsdriftens andel av den i anstalt totalt&lt;br&gt;
tillgängliga tiden uppgick till 29 %. Arbetsdriften&lt;br&gt;
är differentierad i träningsinriktat,&lt;br&gt;
produktionsinriktat och arbetsmarknadsinriktat&lt;br&gt;
arbete. Under år 1999 ökade andelen relativt&lt;br&gt;
enkla monterings- och förpackningsarbeten.&lt;br&gt;
Detta var snarare en följd av behovet att bedriva&lt;br&gt;
verksamheten ur personalhänseende resurssnålt&lt;br&gt;
än en anpassning till verksamhetens behov. På&lt;br&gt;
motsvarande sätt minskade inslaget av&lt;br&gt;
yrkesinriktad utbildning kopplad till&lt;br&gt;
verkstadsarbete. Kriminalvårdens ekonomiska&lt;br&gt;
situation torde ha bidragit till denna utveckling&lt;br&gt;
samtidigt som länsarbetsnämndernas bidrag till&lt;br&gt;
att finansiera denna verksamhet minskade.&lt;br&gt;
Klientutbildningens andel av den&lt;br&gt;
sammanlagda sysselsättningstiden ökade mellan&lt;br&gt;
åren 1998 och 1999 från 11,8 % till 12,2 %. Mer&lt;br&gt;
än 7 500 deltagare registrerades i någon form av&lt;br&gt;
utbildning. Tyngdpunkten utgjordes av&lt;br&gt;
grundläggande utbildning, eftersom de intagnas&lt;br&gt;
utbildningsnivå jämfört med befolkningen i&lt;br&gt;
övrigt är mycket låg. Ca 15 % av dem saknade en&lt;br&gt;
fullbordad utbildning och knappt hälften hade en&lt;br&gt;
utbildning över lägsta obligatoriska nivå, vilket&lt;br&gt;
skall jämföras med befolkningens 84 %.&lt;br&gt;
Klientutbildningen i övrigt under år 1999&lt;br&gt;
innebar att 17 % var gymnasieutbildning, 14 %&lt;br&gt;
yrkesinriktad eller arbetsmarknadsutbildning,&lt;br&gt;
0,5 % universitet eller högskola och 15 % annan&lt;br&gt;
utbildning såsom datautbildning, starta eget- och&lt;br&gt;
söka jobbkurser. 196 intagna hade frigång för&lt;br&gt;
studier utanför anstalt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.13 Sysselsättningstimmar vid anstalt 1997 1999&lt;br&gt;
Tusental timmar&lt;br&gt;
Sysselsättningar&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Arbetsdrift&lt;br&gt;
2 118&lt;br&gt;
36%&lt;br&gt;
2 071&lt;br&gt;
35,5%&lt;br&gt;
2 045&lt;br&gt;
36%&lt;br&gt;
Utbildning&lt;br&gt;
877&lt;br&gt;
15%&lt;br&gt;
853&lt;br&gt;
14,5%&lt;br&gt;
845&lt;br&gt;
15%&lt;br&gt;
Intern service&lt;br&gt;
1 243&lt;br&gt;
21%&lt;br&gt;
1 296&lt;br&gt;
22%&lt;br&gt;
1 312&lt;br&gt;
23%&lt;br&gt;
Programverk-&lt;br&gt;
samhet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
735&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
12,5%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
652&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
526&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
9%&lt;br&gt;
Övr. sysselsätt-&lt;br&gt;
ning med&lt;br&gt;
ersättning&lt;br&gt;&lt;br&gt;
723&lt;br&gt;&lt;br&gt;
12%&lt;br&gt;&lt;br&gt;
816&lt;br&gt;&lt;br&gt;
14%&lt;br&gt;&lt;br&gt;
845&lt;br&gt;&lt;br&gt;
15%&lt;br&gt;
Frigång&lt;br&gt;
168&lt;br&gt;
3%&lt;br&gt;
152&lt;br&gt;
3%&lt;br&gt;
146&lt;br&gt;
2,5%&lt;br&gt;
Summa&lt;br&gt;
5 864&lt;br&gt;
100%&lt;br&gt;
5 840&lt;br&gt;
100%&lt;br&gt;
5 719&lt;br&gt;
100%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Under år 1999 utvärderades&lt;br&gt;
kontaktmannaskapet av en partsgemensam&lt;br&gt;
arbetsgrupp. I september månad detta år fanns ca&lt;br&gt;
2 300 kontaktmän, 35 % kvinnor och 65 % män.&lt;br&gt;
Drygt var tionde kontaktman hade varit anställd&lt;br&gt;
mindre än ett år och en högre andel av&lt;br&gt;
kontaktmännen än bland vårdare i allmänhet var&lt;br&gt;
under 35 år.&lt;br&gt;
Varje kontaktman svarade i genomsnitt för 3,6&lt;br&gt;
intagna, men variationerna mellan&lt;br&gt;
säkerhetsklasserna var stora. Flertalet hade&lt;br&gt;
dessutom något funktionsansvar, i regel någon&lt;br&gt;
del av säkerhetsarbetet eller någon del av&lt;br&gt;
programverksamheten. Sju av tio kontaktmän&lt;br&gt;
hade individuellt ansvar för sina klienter.&lt;br&gt;
Arbetsgruppen lämnade olika förslag för att&lt;br&gt;
utveckla kontaktmannaskapet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Den kvalitetsbedömning av brotts- och&lt;br&gt;
missbruksrelaterade program som sker utifrån de&lt;br&gt;
kvalitetsområden som anges i&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsens Krav&amp;Råd resulterade&lt;br&gt;
under år 1999 i en kvalitetshöjning av&lt;br&gt;
programmen. Nya, vetenskapligt förankrade&lt;br&gt;
program introducerades inom ramen för ett&lt;br&gt;
särskilt projekt, Nationella Brotts- och&lt;br&gt;
missbruksrelaterade program. Regeringen anser&lt;br&gt;
att den inriktning av programverksamheten där&lt;br&gt;
kvalitet snarare än kvantitet har prioriterats är&lt;br&gt;
värdefull och bör prägla även det fortsatta&lt;br&gt;
utvecklingsarbetet.&lt;br&gt;
För att främja anpassningen i samhället efter&lt;br&gt;
frigivningen är det lika viktigt att utveckla&lt;br&gt;
arbetsdriften och höja de intagnas&lt;br&gt;
utbildningsnivå som att utveckla och&lt;br&gt;
kvalitetssäkra de brotts- och missbruksrelaterade&lt;br&gt;
programmen. Under år 1999 påbörjade också&lt;br&gt;
kriminalvården arbetet med en idéskrift för&lt;br&gt;
arbetsdriften. Där betonas att arbetsmarknadens&lt;br&gt;
prognostiserade utseende bör medföra att&lt;br&gt;
kriminalvården koncentrerar sina resurser på&lt;br&gt;
verkstäder och yrkesutbildningar inom de&lt;br&gt;
områden och branscher där behov av arbetskraft&lt;br&gt;
kommer att uppstå. Regeringen understryker&lt;br&gt;
vikten av att detta sker och att arbetet med att&lt;br&gt;
integrera den teoretiska och praktiska&lt;br&gt;
utbildningen fortsätter. Ambitionerna i dessa&lt;br&gt;
avseende uppnåddes inte fullt ut under år 1999.&lt;br&gt;
Bekämpningen av narkotika och andra droger&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Antalet anstalter med daglig förekomst av&lt;br&gt;
narkotika ökade under år 1999 och fler av de&lt;br&gt;
nyintagna missbrukade droger. Ca 15 anstalter&lt;br&gt;
uppgav att missbruk i anstalt förekom så gott&lt;br&gt;
som dagligen eller ofta. Detta var en ökning&lt;br&gt;
jämfört med året dessförinnan då åtta anstalter&lt;br&gt;
uppgav motsvarande omfattning av&lt;br&gt;
narkotikaförekomst.&lt;br&gt;
Vid flertalet anstalter förekom dock sällan&lt;br&gt;
narkotika. Uppgifter om beslag av narkotika har&lt;br&gt;
samlats in under en lång följd av år. Merparten av&lt;br&gt;
de fynd som gjordes, såväl tidigare som under år&lt;br&gt;
1999, bestod av förhållandevis små mängder&lt;br&gt;
narkotika. Andelen narkotikamissbrukare i&lt;br&gt;
anstalt har dock ökat under senare år. År 1999&lt;br&gt;
utgjorde de ca 47 % av de intagna. Nästan&lt;br&gt;
varannan intagen var alltså klassificerad som&lt;br&gt;
narkotikamissbrukare.&lt;br&gt;
Även bland frivårdsklienterna har andelen med&lt;br&gt;
känt narkotikamissbruk ökat. År 1999 uppgick&lt;br&gt;
denna andel till 40 % att jämföra med ca 30 %&lt;br&gt;
för tio år sedan. Det innebär att frivården vid&lt;br&gt;
varje tidpunkt har att arbeta med över 4 000&lt;br&gt;
klienter där narkotikamissbruk ingår som en del i&lt;br&gt;
problematiken.&lt;br&gt;
Genom bl.a. kontrollåtgärder, differentie-&lt;br&gt;
ringsåtgärder och påverkansinsatser strävar&lt;br&gt;
kriminalvården efter att hålla anstalter och&lt;br&gt;
häkten fria från narkotika, alkohol och andra&lt;br&gt;
droger. Under år 1999 genomfördes 90 000&lt;br&gt;
urinprovskontroller, vilket var en ökning med&lt;br&gt;
drygt 11 % från år 1998. Tillgängliga&lt;br&gt;
specialresurser under året var dels 370 platser för&lt;br&gt;
att motivera narkotikamissbrukare till&lt;br&gt;
behandling, ett oförändrat antal platser jämfört&lt;br&gt;
med föregående år. Dessutom fanns ett särskilt&lt;br&gt;
narkotikavårdsteam i Göteborgsregionen.&lt;br&gt;
Utöver detta förekom vissa externa&lt;br&gt;
konsultinsatser och samverkansprojekt för&lt;br&gt;
klienter som inte var direkt knutna till specifika&lt;br&gt;
motivationsavdelningar.&lt;br&gt;
Andelen narkomaner som vid ett givet tillfälle&lt;br&gt;
deltog i olika behandlingsåtgärder minskade från&lt;br&gt;
tidigare 35 % till knappt 30 % år 1999. Ca 1 900&lt;br&gt;
klienter deltog i någon form av&lt;br&gt;
programverksamhet riktad mot&lt;br&gt;
narkotikamissbruk, vilket var 300 färre jämfört&lt;br&gt;
med föregående år.&lt;br&gt;
Särskilda projekt startades vid några av&lt;br&gt;
anstalterna med svårmotiverade intagna och&lt;br&gt;
återkommande problem. Arbetet med att på sikt&lt;br&gt;
utveckla särskilda nationella program för&lt;br&gt;
behandling av narkotikamissbrukare fortsatte.&lt;br&gt;
Antalet placeringar enligt 34 § lagen&lt;br&gt;
(1974:203) om kriminalvård i anstalt, (KvaL),&lt;br&gt;
reducerades kraftigt under 1990-talet. Den 1&lt;br&gt;
november 1999 var 109 narkotikamissbrukare&lt;br&gt;
placerade enligt 34 § KvaL. Liksom tidigare&lt;br&gt;
utgjorde finansiering ett stort problem vid&lt;br&gt;
placeringar av detta slag.&lt;br&gt;
Det är oklart i vilken utsträckning&lt;br&gt;
drogmissbrukare i frivården fick tillgång till vård&lt;br&gt;
för sitt missbruk hos adekvat vårdgivare.&lt;br&gt;
Socialtjänsten är huvudman för sådan&lt;br&gt;
behandling.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Narkotikasituationen vid anstalter och inom&lt;br&gt;
frivården återspeglar utvecklingen av narkotika-&lt;br&gt;
situationen i samhället i stort. Under år 1999&lt;br&gt;
försämrades narkotikasituationen vid såväl&lt;br&gt;
anstalter som inom frivården på så sätt att fler&lt;br&gt;
bland de nyintagna på anstalt eller de nya&lt;br&gt;
klienterna inom frivården var&lt;br&gt;
narkotikamissbrukare. Samtidigt minskade&lt;br&gt;
behandlingsinsatserna medan kontrollåtgärder i&lt;br&gt;
form av urinprovstagning ökade. Nedskärningar&lt;br&gt;
och omorganisationer inom såväl kriminalvård&lt;br&gt;
som socialtjänst torde ha bidragit till att&lt;br&gt;
behandlingsinsatserna minskade. Vad gäller&lt;br&gt;
socialtjänstens insatser var också de geografiska&lt;br&gt;
skillnaderna påtagliga. En samstämmig&lt;br&gt;
bedömning från frivården var att socialtjänsten år&lt;br&gt;
1999 arbetade mindre med motivationshöjande&lt;br&gt;
insatser än tidigare.&lt;br&gt;
Regeringen vill understryka vikten av att&lt;br&gt;
arbetet med att bekämpa narkotikamissbruk får&lt;br&gt;
fortsatt hög prioritet. Det är en av&lt;br&gt;
kriminalvårdens viktigaste uppgifter och av&lt;br&gt;
väsentlig betydelse för att förebygga återfall i&lt;br&gt;
brott. Kriminalvårdens insatser för att bekämpa&lt;br&gt;
sådant missbruk måste hålla hög kvalitet och vara&lt;br&gt;
effektiva. Det är det primära. Men det är ändå&lt;br&gt;
inte acceptabelt att andelen narkomaner i&lt;br&gt;
behandling kraftigt minskade. Denna utveckling&lt;br&gt;
måste vändas och arbetet med att effektivisera&lt;br&gt;
narkotikabekämpningen fortsätta.&lt;br&gt;
Frigivningsförberedelser&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen sker inför&lt;br&gt;
frigivningen en uppföljning av den intagnes&lt;br&gt;
verkställighetsplan. Tyngdpunkten ligger därvid i&lt;br&gt;
sådana basala behov som boende, möjlighet att&lt;br&gt;
försörja sig och sysselsättning. När behov av det&lt;br&gt;
finns tar kriminalvården regelmässigt kontakt&lt;br&gt;
med socialtjänst, arbetsmarknadsmyndigheter&lt;br&gt;
och bostadsförmedling. Det är också vanligt att&lt;br&gt;
kriminalvården förmedlar kontakt med&lt;br&gt;
Anonyma Alkoholister och Anonyma&lt;br&gt;
Narkomaner.&lt;br&gt;
Generellt sett redovisade kriminalvårdens&lt;br&gt;
myndigheter under år 1999, liksom tidigare, en&lt;br&gt;
bred kontaktyta mot externa myndigheter,&lt;br&gt;
organisationer, föreningar m.fl. inom ramen för&lt;br&gt;
arbetet med att förbereda frigivningar. I&lt;br&gt;
allmänhet ansågs samarbetet fungera bra, men&lt;br&gt;
bristande ekonomiska och personella resurser&lt;br&gt;
fanns bland de problem kriminalvården mötte.&lt;br&gt;
Att bedömningen av klienternas behov varierar&lt;br&gt;
och att vissa myndighetsföreträdare förhåller sig&lt;br&gt;
avvaktande till kriminalvårdens klienter är andra&lt;br&gt;
återkommande problem i&lt;br&gt;
frigivningsförberedelserna. Många&lt;br&gt;
kriminalvårdsmyndigheter har uttalat att det&lt;br&gt;
finns behov av en av kriminalvården utsedd&lt;br&gt;
kontaktperson vid de skilda externa&lt;br&gt;
myndigheterna för att underlätta samarbetet.&lt;br&gt;
Behovet av kontaktpersoner var större än&lt;br&gt;
tillgången. Detta tolkas av kriminalvården på så&lt;br&gt;
sätt att dess klienter har låg prioritet hos andra&lt;br&gt;
myndigheter. Arbetsmarknadsverkets&lt;br&gt;
myndigheter utgjorde dock undantag. Med dessa&lt;br&gt;
har kriminalvården i stor utsträckning lokala&lt;br&gt;
kontaktpersoner, vilket anses vara ett resultat av&lt;br&gt;
det samverkansavtal som finns mellan&lt;br&gt;
kriminalvården och Arbetsmarknadsverket.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
I vilken mån ytterligare åtgärder vidtogs år 1999&lt;br&gt;
jämfört med tidigare år för att öka insatserna för&lt;br&gt;
att den intagne skall få bostad, sysselsättning och&lt;br&gt;
försörjning vid frigivningen går inte att bedöma.&lt;br&gt;
Det går av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning&lt;br&gt;
inte heller att utläsa om kriminalvården&lt;br&gt;
prioriterade insatser för att åtgärder som inletts&lt;br&gt;
under verkställigheten skulle kunna fullföljas&lt;br&gt;
efter frigivningen.&lt;br&gt;
Samhällets samlade resurser, den intagnes&lt;br&gt;
motivation och personalens engagemang och&lt;br&gt;
kompetens är avgörande för hur väl&lt;br&gt;
kriminalvården lyckas utforma&lt;br&gt;
frigivningsförberedelserna så att återfall i brott&lt;br&gt;
motverkas. De olika programverksamheterna har&lt;br&gt;
kommit att bli ett viktigt inslag detta arbete. I&lt;br&gt;
samband med att kontaktmannaskapet infördes&lt;br&gt;
ökade också möjligheterna till individuella&lt;br&gt;
motivations- och frigivningsinsatser från&lt;br&gt;
kriminalvårdens sida.&lt;br&gt;
I vilken utsträckning samhällets övriga&lt;br&gt;
resurser kan komma den intagne till del är också&lt;br&gt;
av stor betydelse för slutresultatet.&lt;br&gt;
Kriminalvården måste därför samarbeta med&lt;br&gt;
kommunerna, som är ansvariga för många av de&lt;br&gt;
verksamheter som är centrala för den som skall&lt;br&gt;
friges från fängelse och återanpassas till ett liv&lt;br&gt;
utanför murarna. Möjligheterna till placering&lt;br&gt;
enligt 34 § KvaL för vård av missbruk eller annat&lt;br&gt;
stöd under slutet av verkställigheten är ett viktigt&lt;br&gt;
inslag i detta sammanhang. Placeringar av detta&lt;br&gt;
slag har minskat kraftigt under senare år och&lt;br&gt;
minskade ytterligare under år 1999. Problem&lt;br&gt;
med finansieringen, liksom omprioriteringar och&lt;br&gt;
omorganisationer inom såväl kriminalvård som&lt;br&gt;
socialtjänst, torde ha bidragit till denna&lt;br&gt;
utveckling.&lt;br&gt;
För att arbetet med att motverka återfall i&lt;br&gt;
brott skall vara framgångsrikt är det önskvärt att&lt;br&gt;
alltmer av frigivningsförberedelserna kan ske&lt;br&gt;
utanför fängelsemurarna. Permissioner i&lt;br&gt;
slutskedet av fängelsestraff, frigång och s.k. § 34-&lt;br&gt;
placeringar är de instrument som för närvarande&lt;br&gt;
står kriminalvården till buds. Det är angeläget att&lt;br&gt;
frigivningsförberedelserna ytterligare&lt;br&gt;
struktureras och intensifieras. Inom&lt;br&gt;
Regeringskansliet förbereds en&lt;br&gt;
försöksverksamhet med en sådan inriktning (se&lt;br&gt;
avsnitt 4.4.4).&lt;br&gt;
Frivårdspåföljderna&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Den 1 januari 1999 trädde vissa ändringar i&lt;br&gt;
påföljdssystemet i kraft. Bland annat kan numera&lt;br&gt;
föreskrift om samhällstjänst meddelas också vid&lt;br&gt;
villkorlig dom. Denna påföljd fick stort&lt;br&gt;
genomslag. Under året verkställdes 2 100 domar&lt;br&gt;
till en kostnad av 23 miljoner kronor. I&lt;br&gt;
genomsnitt deltog ca 160 personer per dag i olika&lt;br&gt;
aktiviteter inom ramen för villkorlig dom med&lt;br&gt;
samhällstjänst.&lt;br&gt;
Utöver dem med påföljden villkorlig dom&lt;br&gt;
med föreskrift om samhällstjänst fanns år 1999&lt;br&gt;
ytterligare 850 klienter som verkställde&lt;br&gt;
skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.&lt;br&gt;
Frivården fick därmed lägga ned ett omfattande&lt;br&gt;
arbete på att finna arbetsplatser för dem som&lt;br&gt;
dömdes till samhällstjänst. Detta arbete var inte&lt;br&gt;
problemfritt, varför Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;
initierade en samverkan med&lt;br&gt;
Landstingsförbundet och Svenska&lt;br&gt;
kommunförbundet. Styrinstrument utarbetades&lt;br&gt;
också som bidragit till att arbetet med de till&lt;br&gt;
samhällstjänst dömda sker på ett enhetligt sätt&lt;br&gt;
över hela landet.&lt;br&gt;
Under år 1999 ökade antalet personer som&lt;br&gt;
dömdes till frivårdspåföljd något jämfört med&lt;br&gt;
föregående år. Antalet frivårdsklienter var i&lt;br&gt;
medeltal 11 750.&lt;br&gt;
Antalet personutredningar ökade under år&lt;br&gt;
1999 och uppgick till 21 343, vilket var 3 770 fler&lt;br&gt;
än år 1998. Närmare 95 % av alla&lt;br&gt;
personutredningar utfördes av frivårdens&lt;br&gt;
personal.&lt;br&gt;
Antalet fängelsedömda som år 1999 avtjänade&lt;br&gt;
sitt fängelsestraff genom intensivövervakning&lt;br&gt;
med elektronisk kontroll minskade något&lt;br&gt;
jämfört med föregående år och var i medeltal 340&lt;br&gt;
per dag jämfört med 381 år 1998.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Diagram 4.8 Frivårdsklienter (i medeltal)&lt;br&gt;
Antal&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Tabell 4.14 Fördelningen av frivårdsklienter dömda i&lt;br&gt;
medeltal och dygnskostnad för frivård åren 1997 1999&lt;br&gt;
*&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Budgetår&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
Medeltal&lt;br&gt;
klienter&lt;br&gt;
per dag&lt;br&gt;
Kr Per&lt;br&gt;
klient&lt;br&gt;
och&lt;br&gt;
dag&lt;br&gt;
Budgetår&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
Medeltal&lt;br&gt;
Klienter&lt;br&gt;
per dag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kr per&lt;br&gt;
klient&lt;br&gt;
och&lt;br&gt;
dag&lt;br&gt;
Budgetår&lt;br&gt;
1999.&lt;br&gt;
Medeltal&lt;br&gt;
Klienter&lt;br&gt;
per dag&lt;br&gt;
Kr Per&lt;br&gt;
Klient&lt;br&gt;
Och&lt;br&gt;
Dag&lt;br&gt;
Frivård,&lt;br&gt;
Totalt&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11 785&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
145&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
§11 567&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
137&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11 753&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
142&lt;br&gt;
Skydds-&lt;br&gt;
tillsyn&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5 525&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
90&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5 470&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
81&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5 084&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
90&lt;br&gt;
Villkorligt&lt;br&gt;
frigivna&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4 126&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
88&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4 023&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
53&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4 219&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
61&lt;br&gt;
Samhälls-&lt;br&gt;
tjänst&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
636&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
171&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
680&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
77&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 0191&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
91&lt;br&gt;
Kontrakts-&lt;br&gt;
vård&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 136&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
295&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 013&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
261&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 091&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
231&lt;br&gt;
Intensiv-&lt;br&gt;
över-&lt;br&gt;
vakning&lt;br&gt;&lt;br&gt;
362&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 110&lt;br&gt;&lt;br&gt;
381&lt;br&gt;&lt;br&gt;
790&lt;br&gt;&lt;br&gt;
340&lt;br&gt;&lt;br&gt;
592&lt;br&gt;
1 varav skyddstillsynsdömda 854 och villkorlig dom 165&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Under skyddstillsyn redovisas övervakning av&lt;br&gt;
dem som dömts till skyddstillsyn exklusive&lt;br&gt;
kontraktsvård och samhällstjänst, förvaring av&lt;br&gt;
dessa dömda i häkte och transporter. Det&lt;br&gt;
genomsnittliga antalet skyddstillsynsdömda&lt;br&gt;
minskade något år 1999 jämfört med tidigare och&lt;br&gt;
uppgick till 5 100. Motsvarande antal klienter&lt;br&gt;
med kontraktsvård ökade något och uppgick till&lt;br&gt;
1 100.&lt;br&gt;
Inom ramen för det s.k. frivårdsuppdraget&lt;br&gt;
utarbetade kriminalvården flera idédokument.&lt;br&gt;
Dessa har haft skiftande genomslag. Vissa&lt;br&gt;
myndigheter använde dem till att göra en samlad&lt;br&gt;
genomgång av frivårdens arbete, medan andra&lt;br&gt;
inte använt sig av dokumenten i någon större&lt;br&gt;
utsträckning.&lt;br&gt;
En del myndigheter använde dokumenten&lt;br&gt;
som utgångspunkt för temadiskussioner och&lt;br&gt;
dokumentet om lekmannen användes i&lt;br&gt;
övervakarutbildningen. Dokumentet om&lt;br&gt;
arbetsmetoder bidrog på vissa håll till att&lt;br&gt;
uppmärksamheten på hur programverksamheten&lt;br&gt;
användes ökade. Det kom också att påverka&lt;br&gt;
samarbetet mellan frivården och anstalterna.&lt;br&gt;
Avsikten med en basnivå, dvs. ett mer&lt;br&gt;
enhetligt och strukturerat innehåll i&lt;br&gt;
övervakningen, som bl.a. innefattar&lt;br&gt;
lekmannamedverkan, kontaktfrekvens och&lt;br&gt;
programverksamhet fick genomslag på de flesta&lt;br&gt;
håll i landet. Att insatserna blivit mer&lt;br&gt;
strukturerade märks enligt&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen också i journalföring,&lt;br&gt;
yttranden och personutredningar.&lt;br&gt;
Under år 1999 fortsatte arbetet med att stärka&lt;br&gt;
samverkan med andra delar av rättsväsendet och&lt;br&gt;
övriga samverkanspartners. Lokalt och regionalt&lt;br&gt;
genomfördes s.k. rättsvårdsdagar där policy,&lt;br&gt;
rutiner och problemområden diskuteras med&lt;br&gt;
tingsrätter, åklagare och advokater. Information&lt;br&gt;
till övervakare, arbetsplatser för samhällstjänst&lt;br&gt;
och andra företrädare för allmänheten skedde i&lt;br&gt;
olika former.&lt;br&gt;
Antalet lekmannaövervakare pendlade under&lt;br&gt;
åren 1995 1999 mellan ca 4 550 och 5 050. Vid&lt;br&gt;
utgången av år 1999 uppgick antalet till 4 609.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Det kraftiga genomslaget för villkorlig dom med&lt;br&gt;
samhällstjänst är sannolikt förklaringen till att&lt;br&gt;
frivårdspåföljderna sammantaget ökade under år&lt;br&gt;
1999.&lt;br&gt;
Även om intensivövervakning med&lt;br&gt;
elektronisk kontroll minskade något i&lt;br&gt;
omfattning är det numera ett permanent inslag i&lt;br&gt;
straffsystemet. Regeringen anser att det är en&lt;br&gt;
verkställighetsform som är viktig att värna och&lt;br&gt;
utveckla eftersom den inte är behäftad med&lt;br&gt;
fängelsestraffets negativa konsekvenser, är&lt;br&gt;
mindre resurskrävande än fängelse och till&lt;br&gt;
betydande del är lika ingripande som fängelse.&lt;br&gt;
Uppgifter från såväl Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;
som Frivilliga samhällsarbetare antyder ett den&lt;br&gt;
nedgång i antalet lekmannaövervakare som skett&lt;br&gt;
under år 1999 inte är tillfällig utan ett tecken på&lt;br&gt;
en successiv nedgång, då det är allt svårare att&lt;br&gt;
rekrytera nya lekmannaövervakare. Dessa är en&lt;br&gt;
stor tillgång i kriminalvården. Regeringen anser&lt;br&gt;
därför det angeläget att frivården bl.a. genom&lt;br&gt;
information och medverkan i skilda former av&lt;br&gt;
utbildning medverkar till att stimulera fler att bli&lt;br&gt;
lekmannaövervakare.&lt;br&gt;
Det går inte av Kriminalvårdsstyrelsens&lt;br&gt;
redovisning att utläsa om några&lt;br&gt;
samordningsvinster skett till följd av&lt;br&gt;
omorganisationen år 1998 som innebar att de&lt;br&gt;
flesta lokala myndigheter numera omfattar såväl&lt;br&gt;
häkte och anstalt som frivård. Regeringen anser&lt;br&gt;
det angeläget att Kriminalvårdsstyrelsen noga&lt;br&gt;
överväger vad frivårdens ökade arbetsuppgifter&lt;br&gt;
bör innebära vid fördelning av resurser mellan de&lt;br&gt;
olika verksamhetsområdena inom de lokala&lt;br&gt;
myndigheterna och hur verksamheterna kan&lt;br&gt;
integreras och stödja varandra.&lt;br&gt;
Säkerhet i verksamheten&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
För samtliga anstalter och häkten har antalet&lt;br&gt;
avvikelser i samband med permissioner eller&lt;br&gt;
annan utevistelse legat på en tämligen oförändrad&lt;br&gt;
nivå under år 1999. De sedan några år tillbaka&lt;br&gt;
stabila siffrorna i dessa avseenden är, menar&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen, sannolikt en följd av det&lt;br&gt;
arbete som gjorts under senare år för att bättre&lt;br&gt;
differentiera de intagna och på att behovet av&lt;br&gt;
bättre instruktioner och andra&lt;br&gt;
rymningshindrande åtgärder uppmärksammats.&lt;br&gt;
Antalet rymningar direkt från anstalt&lt;br&gt;
minskade ytterligare något under år 1999 till 158&lt;br&gt;
jämfört med 191 år 1998. De flesta rymningar&lt;br&gt;
sker från öppna anstalter (säkerhetsklass IV)&lt;br&gt;
men det är också här som nedgången varit störst.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.15 Avvikelser direkt från anstalt (rymningar) åren&lt;br&gt;
1995 1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Säkerhetsklass&lt;br&gt;
1995&lt;br&gt;
1996&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
I&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
II&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
4&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
III&lt;br&gt;
68&lt;br&gt;
41&lt;br&gt;
44&lt;br&gt;
36&lt;br&gt;
37&lt;br&gt;
IV&lt;br&gt;
261&lt;br&gt;
173&lt;br&gt;
169&lt;br&gt;
155&lt;br&gt;
118&lt;br&gt;
Summa&lt;br&gt;
329&lt;br&gt;
217&lt;br&gt;
217&lt;br&gt;
191&lt;br&gt;
158&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
De tragiska händelser som inträffade under år&lt;br&gt;
1999 i samband med permissioner gav anledning&lt;br&gt;
till att reflektera över om de permissioner som&lt;br&gt;
tidigare betecknats som välskötta verkligen&lt;br&gt;
återspeglar verkligheten. Kriminalvården&lt;br&gt;
genomförde därför under året en översyn av de&lt;br&gt;
långtidsdömdas utevistelser. Det framkom att&lt;br&gt;
bedömningen av om en permission betecknas&lt;br&gt;
som skötsam eller ej relateras till att de intagna&lt;br&gt;
återvänt till anstalten i rätt tid utan att vara&lt;br&gt;
drogpåverkade. Det förekom knappast att villkor&lt;br&gt;
ställdes för t.ex. vistelseort under permissionerna&lt;br&gt;
eller kontroll av de intagnas förehavanden vid&lt;br&gt;
utevistelser på egen hand.&lt;br&gt;
Översynen medförde att regelverket&lt;br&gt;
granskades i syfte att förbättra planeringen och&lt;br&gt;
minska antalet utevistelser till en nivå som gör&lt;br&gt;
det möjligt att ha en godtagbar kontroll. Arbetet&lt;br&gt;
inom kriminalvården med att se över regelverket&lt;br&gt;
fortsätter nu för att nå en stramare och mer&lt;br&gt;
enhetlig tillämpning.&lt;br&gt;
Antalet anmälningar om hot och våld mot&lt;br&gt;
anställda ökade under år 1999 jämfört med&lt;br&gt;
föregående år. Sammanlagt rapporterade 335&lt;br&gt;
anställda att de hade utsatts för hot eller våld i&lt;br&gt;
samband med 292 situationer, vilket kan&lt;br&gt;
jämföras med att 241 anställda lämnade sådana&lt;br&gt;
uppgifter under år 1998.&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen menar att man inte&lt;br&gt;
kan tolka dessa uppgifter som att förekomsten av&lt;br&gt;
våld och hot mot personalen ökat. Detta beror&lt;br&gt;
på att man under året medvetet arbetade med att&lt;br&gt;
höja rapporteringsfrekvensen. I 65 % av fallen&lt;br&gt;
avsåg rapporterna enbart hot och i de övriga&lt;br&gt;
avsiktligt våld ofta kombinerat med hot. I&lt;br&gt;
relation till årsarbetskraft och arbetad tid är&lt;br&gt;
anmälningsfrekvensen högst vid häkten och lägst&lt;br&gt;
inom transporttjänsten.&lt;br&gt;
Flera åtgärder har vidtagits inom&lt;br&gt;
kriminalvården för att motverka och förbättra&lt;br&gt;
hanteringen av våld och hot. Den viktigaste är att&lt;br&gt;
man tagit fram en säkerhetshandbok.&lt;br&gt;
Handboken ger vägledning när lokala rutiner&lt;br&gt;
och handlingsplaner skall utarbetas.&lt;br&gt;
Arbetet med att förbättra anstaltsplaceringar&lt;br&gt;
utifrån gjorda säkerhets- och&lt;br&gt;
behovsbedömningar av den intagne fortsatte&lt;br&gt;
under år 1999 för att utnyttja&lt;br&gt;
anstaltsorganisationen mer effektivt. Särskilda&lt;br&gt;
direktiv har givits ut om beslutsformer när det&lt;br&gt;
rör de mest svårhanterliga klienterna. Syftet är&lt;br&gt;
att avlasta dem som i det dagliga arbetet närmast&lt;br&gt;
möter de intagna och som har haft i uppgift att&lt;br&gt;
fatta även negativa beslut.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Regeringen bedömer att kriminalvården under år&lt;br&gt;
1999 väl uppfyllt verksamhetsmålet när det gäller&lt;br&gt;
att förhindra avvikelser direkt från anstalt och&lt;br&gt;
häkte eller i samband med permissioner och&lt;br&gt;
andra utevistelser, vilka fortsatte att minska.&lt;br&gt;
Flera fall av permissionsmissbruk inträffade&lt;br&gt;
dock, vilket föranledde kriminalvården att&lt;br&gt;
analysera och överväga sina permissionsregler&lt;br&gt;
och att bedöma förutsättningarna för att&lt;br&gt;
ytterligare utveckla risk- och&lt;br&gt;
farlighetsbedömningar. Regeringen anser att&lt;br&gt;
kriminalvården i detta sammanhang reagerade&lt;br&gt;
resolut och med den snabbhet som kunde krävas.&lt;br&gt;
Kvinnor inom kriminalvården&lt;br&gt;
Andelen kvinnor inom kriminalvården har mer&lt;br&gt;
än fördubblats under den senaste&lt;br&gt;
tjugoårsperioden. Under år 1999 var 5,7 % av de&lt;br&gt;
intagna kvinnor. Inom frivården utgjorde&lt;br&gt;
kvinnorna drygt 10 % år 1999. Att förbättra&lt;br&gt;
situationen för kvinnorna har tidigare varit en&lt;br&gt;
prioriterad uppgift som nu börjar ge resultat och&lt;br&gt;
kvinnor är numera en uppmärksammad grupp&lt;br&gt;
inom kriminalvården. Det visar sig bl.a. genom&lt;br&gt;
att Kriminalvårdsstyrelsen har utfärdat särskilda&lt;br&gt;
riktlinjer för fängelsedömda kvinnor. I&lt;br&gt;
riktlinjerna framhålls att de brotts- och&lt;br&gt;
missbruksrelaterade program som erbjuds skall&lt;br&gt;
anpassas till kvinnors särskilda behov. För att&lt;br&gt;
stärka kvinnornas självkänsla och identitet i&lt;br&gt;
kvinnorollen skall de program som erbjuds vara&lt;br&gt;
särskilt inriktade på bl.a. könsroller, jämställdhet&lt;br&gt;
och konflikthantering. Av riktlinjerna framgår&lt;br&gt;
också att kvinnor ofta har särskilt stora behov av&lt;br&gt;
frigivningsförberedelser eftersom kvinnor som&lt;br&gt;
blir intagna i fängelse normalt sett har en ännu&lt;br&gt;
sämre situation än män vad beträffar&lt;br&gt;
drogmissbruk, bostad och relationer. Enligt&lt;br&gt;
regeringen är det viktigt att detta arbete&lt;br&gt;
fortsätter.&lt;br&gt;
Situationen för psykiskt störda intagna,&lt;br&gt;
långtidsdömda och unga lagöverträdare&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Psykiskt störda intagna&lt;br&gt;
Samarbetet med sjukvårdshuvudmännen om&lt;br&gt;
psykiskt störda intagna utvecklades ytterligare&lt;br&gt;
under år 1999 genom ett ökat&lt;br&gt;
informationsutbyte bl.a. i form av ömsesidiga&lt;br&gt;
studiebesök och gemensamma planeringsdagar.&lt;br&gt;
En central psykiatriutbildning genomfördes för&lt;br&gt;
personal inom kriminalvården som omfattade&lt;br&gt;
både en grundkurs i psykologi och&lt;br&gt;
kompetenshöjande påbyggnadskurser med&lt;br&gt;
särskilda inriktningar. Sammanlagt genomfördes&lt;br&gt;
2 279 utbildningsdagar.&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen har uppgivit att&lt;br&gt;
sjukvårdshuvudmännen under året i princip&lt;br&gt;
tillgodosåg vårdbehovet hos häktade och intagna&lt;br&gt;
vad gäller psykiatrisk tvångsvård och&lt;br&gt;
rättspsykiatrisk vård. Det saknades dock platser&lt;br&gt;
för rättspsykiatrisk vård på Gotland.&lt;br&gt;
Vad gällde den frivilliga slutna psykiatriska&lt;br&gt;
vården förekom att psykiatrin även detta år&lt;br&gt;
angav platsbrist som ett hinder för att tillgodose&lt;br&gt;
identifierade vårdbehov. Kriminalvården och&lt;br&gt;
sjukvårdshuvudmännen var dock sällan oense&lt;br&gt;
om själva vårdbehovet. I ökad utsträckning&lt;br&gt;
omfattade samarbetet även frivårdens klienter.&lt;br&gt;
Problemen här var i regel kopplade till att&lt;br&gt;
klienterna inte utnyttjade erbjudna&lt;br&gt;
behandlingstider.&lt;br&gt;
Under år 1998 öppnades stödavdelningarna&lt;br&gt;
vid anstalterna Fosie och Norrtälje. För att ge&lt;br&gt;
utrymme för att utveckla rutiner och innehållet i&lt;br&gt;
verksamheten tillämpades en successiv intagning.&lt;br&gt;
Det innebar att drygt 40 av 60 platser var belagda&lt;br&gt;
med den avsedda målgruppen under år 1999.&lt;br&gt;
Beläggningen på stödavdelningarna påverkades&lt;br&gt;
av den periodvis höga beläggningen vid häkten&lt;br&gt;
och anstalter generellt sett. Avgränsade platser på&lt;br&gt;
stödavdelningarna kom därför att utnyttjas som&lt;br&gt;
normalplatser och den tidigare stödavdelningen&lt;br&gt;
på Storboda kom helt att omvandlas till&lt;br&gt;
normalplatser.&lt;br&gt;
Inledande kontakter togs med en forskare för&lt;br&gt;
att resultaten av verksamheten vid&lt;br&gt;
stödavdelningarna skall kunna utvärderas.&lt;br&gt;
Studien beräknas kunna genomföras under år&lt;br&gt;
2000.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sexualbrottsdömda&lt;br&gt;
Antalet nyintagna i anstalt med ett sexualbrott&lt;br&gt;
som huvudbrott uppgick år 1999 till ca 200.&lt;br&gt;
Detta är några fler jämfört med föregående år,&lt;br&gt;
men färre än vad som var fallet åren 1993 1995,&lt;br&gt;
då medeltalet låg närmare 300 intagna per år.&lt;br&gt;
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen ökar&lt;br&gt;
behandlingsinsatserna för sexualbrottsdömda i&lt;br&gt;
anstalt. Ca 84 % var placerade på de anstalter&lt;br&gt;
som bedriver verksamhet för dömda för sådana&lt;br&gt;
brott. En stor del av förklaringen till att inte alla&lt;br&gt;
är placerade vid sådana anstalter är att ca 8 % var&lt;br&gt;
intagna i säkerhetsklass I, där det inte finns&lt;br&gt;
någon programverksamhet för&lt;br&gt;
sexualbrottsdömda eller säkerhetsklass IV, där&lt;br&gt;
alternativ till behandling finns även ute i&lt;br&gt;
samhället.&lt;br&gt;
En intagen kan enligt individuell plan delta i&lt;br&gt;
särskild programverksamhet. Informations- och&lt;br&gt;
motivationsprogram är ett obligatoriskt inslag i&lt;br&gt;
en sådan plan, medan psykoterapi är frivilligt.&lt;br&gt;
272 intagna deltog under året i obligatoriska&lt;br&gt;
program av informations- och&lt;br&gt;
motivationskaraktär under i genomsnitt 45&lt;br&gt;
timmar per intagen. 181 intagna deltog i&lt;br&gt;
psykoterapi under i genomsnitt 12 timmar per&lt;br&gt;
intagen.&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsens forskningskommitté&lt;br&gt;
har uppdragit åt sektionen för rättspsykiatri vid&lt;br&gt;
Karolinska institutet att genomföra en studie av&lt;br&gt;
kriminalvårdens insatser för sexualbrottsdömda.&lt;br&gt;
Det övergripande syftet är att undersöka&lt;br&gt;
förutsättningarna för en effektstudie av&lt;br&gt;
behandlingsinsatser och utfall för målgruppen i&lt;br&gt;
fråga. Studien kommer att redovisas under år&lt;br&gt;
2000.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Unga lagöverträdare&lt;br&gt;
Ungefär tre av fyra bland kriminalvårdens&lt;br&gt;
klienter under 24 år avtjänar sitt straff genom en&lt;br&gt;
frivårdspåföljd. Programverksamhet för unga&lt;br&gt;
lagöverträdare bedrivs därför huvudsakligen&lt;br&gt;
inom frivården. Inriktningen av denna&lt;br&gt;
verksamhet är att ge deltagarna kunskaper och&lt;br&gt;
insikt om sin kriminalitet, dess orsaker och&lt;br&gt;
samband med berusningsmedel. Vissa program&lt;br&gt;
är inriktade på att lära sig hantera aggressivitet&lt;br&gt;
och andra på att motivera till behandling för&lt;br&gt;
alkohol- eller narkotikamissbruk.&lt;br&gt;
Under år 1999 fick alla dåvarande regioner i&lt;br&gt;
uppgift att tillskapa resurser för unga&lt;br&gt;
lagöverträdare inom respektive region. Vissa&lt;br&gt;
förslag har redovisats och arbetet med dessa&lt;br&gt;
fortsätter.&lt;br&gt;
För unga som är dömda till minst två års&lt;br&gt;
fängelse finns sedan början av år 2000 116 platser&lt;br&gt;
tillgängliga vid anstalterna Norrköping och&lt;br&gt;
Mariefred. Grunderna för denna verksamhet är&lt;br&gt;
tät kontakt och kommunikation mellan personal&lt;br&gt;
och intagna, tydlig gränssättning och utökad&lt;br&gt;
självförvaltning. De intagnas behov av&lt;br&gt;
grundläggande utbildning, yrkesutbildning,&lt;br&gt;
yrkespraktik och brotts- och missbruksrelaterade&lt;br&gt;
program uppmärksammas särskilt, liksom&lt;br&gt;
förberedelserna inför frigivning.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Långtidsdömda&lt;br&gt;
Mottagningsförfarandet vid&lt;br&gt;
kriminalvårdsanstalten Kumla är en klar tillgång&lt;br&gt;
för att planera de långtidsdömdas verkställighet.&lt;br&gt;
Enligt Kriminalvårdsstyrelsen uppfattar också de&lt;br&gt;
intagna verksamheten där som mycket positiv.&lt;br&gt;
Sedan den 1 april 1999 sker vid anstalten&lt;br&gt;
Hinseberg ett motsvarande utredningsförfarande&lt;br&gt;
för kvinnor.&lt;br&gt;
Vid dessa avdelningar utvecklades&lt;br&gt;
verksamheten ytterligare under år 1999.&lt;br&gt;
Mottagningsförfarandet sker strukturerat och&lt;br&gt;
samordnat. Under åtta till tolv veckor genomförs&lt;br&gt;
en utredning som resulterar i en risk- och&lt;br&gt;
behovsprofil. I Kumlas riksmottagning&lt;br&gt;
placerades under året ca 280 män vilket kan&lt;br&gt;
jämföras med de ca 200 som placerades år 1997&lt;br&gt;
och ca 250 under år 1998. Sedan verksamheten&lt;br&gt;
startades i april 1997 har ca 730 nydömda utretts.&lt;br&gt;
Den genomsnittliga strafftiden var sex år och åtta&lt;br&gt;
månader. Brotten utgjordes huvudsakligen av&lt;br&gt;
grova narkotikabrott, knappt 45 %, och&lt;br&gt;
våldsbrott inklusive rån, ca 42 %. Ca 7 % av&lt;br&gt;
brotten var sexualbrott.&lt;br&gt;
Sedan den 1 januari 1999 finns ett nytt&lt;br&gt;
regelverk om särskilda villkor för långtidsdömda.&lt;br&gt;
Det omfattar dem som avtjänar lägst fängelse i&lt;br&gt;
fyra år men också dem med lägst fängelse i två år&lt;br&gt;
och där det finns särskilda skäl för att besluta om&lt;br&gt;
särskilda villkor. Denna nya ordning har fått ett&lt;br&gt;
övervägande positivt gensvar bland såväl lokala&lt;br&gt;
myndigheter som de intagna. Besluten om&lt;br&gt;
särskilda villkor omfattar i regel hela&lt;br&gt;
verkställigheten och underlättar på så sätt&lt;br&gt;
verkställighetsplaneringen och&lt;br&gt;
frigivningsförberedelserna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Som framgår av resultatredovisningen har&lt;br&gt;
kriminalvården vidtagit åtgärder för att förbättra&lt;br&gt;
omhändertagandet av olika grupper av intagna&lt;br&gt;
bl.a. psykiskt störda, sexualbrottsdömda, unga&lt;br&gt;
lagöverträdare och långtidsdömda och har på så&lt;br&gt;
sätt uppnått verksamhetsmålet i detta avseende&lt;br&gt;
för år 1999. När det gäller unga lagöverträdare&lt;br&gt;
finns sedan den 1 januari 1999 också en ny&lt;br&gt;
frihetsberövande påföljd, sluten ungdomsvård,&lt;br&gt;
som gör det möjligt att hålla de yngsta&lt;br&gt;
lagöverträdarna utanför fängelserna.&lt;br&gt;
Effekterna av de åtgärder som vidtagits kan&lt;br&gt;
bara utläsas efter en längre tidsperiod. Det är&lt;br&gt;
därför angeläget att de olika insatserna och&lt;br&gt;
verksamheterna kontinuerligt följs upp och&lt;br&gt;
utvärderas. Regeringen ser med tillfredsställelse&lt;br&gt;
på de åtgärder kriminalvården vidtagit för att&lt;br&gt;
följa upp och utvärdera åtgärderna vad gäller de&lt;br&gt;
psykiskt störda och de sexualbrottsdömda.&lt;br&gt;
Förhållandena vid häkten&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Medelbeläggningen vid häktena ökade något&lt;br&gt;
under budgetåret från 85 % till 86 % av&lt;br&gt;
tillgängliga platser. Antalet intagna i häkte med&lt;br&gt;
verkställbar dom som väntar på anstaltsplats&lt;br&gt;
ökade ytterligare, trots den redan år 1998&lt;br&gt;
oacceptabelt höga nivån. Från i medeltal 178&lt;br&gt;
väntande steg siffran till 202.&lt;br&gt;
De mål kriminalvården för år 1999 hade ställt&lt;br&gt;
upp för gemensamhetsverksamheten vid häktena&lt;br&gt;
uppnåddes inte. Målen innebar att häktade utan&lt;br&gt;
restriktioner skulle ha gemensamhet under minst&lt;br&gt;
42 timmar per vecka och de med restriktioner&lt;br&gt;
skulle vistas med någon annan under minst 14&lt;br&gt;
timmar per vecka. Generellt sett var resultatet&lt;br&gt;
sämre för år 1999 jämfört med det föregående.&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen anger att en stram&lt;br&gt;
budgetsituation är en väsentlig förklaring till&lt;br&gt;
detta, som påverkat såväl de lokalmässiga som&lt;br&gt;
personella resurserna. Den sammanlagda tiden&lt;br&gt;
för gemensamma aktiviteter var 1,2 miljoner&lt;br&gt;
timmar för samtliga häktade, vilket kan jämföras&lt;br&gt;
med de 1,5 miljoner timmarna år 1998.&lt;br&gt;
Den sammanlagda ersättningsberättigade&lt;br&gt;
sysselsättningstiden i häkten under 1999&lt;br&gt;
minskade under året. Den genomsnittliga tiden&lt;br&gt;
för aktiviteter, både i gemensamhet och enskilt,&lt;br&gt;
för häktade utan restriktioner var omkring 35&lt;br&gt;
timmar per dag. För häktade med restriktioner&lt;br&gt;
var den 13 timmar per dag.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.16 Sysselsättningstimmar vid häkte 1997 1999&lt;br&gt;
Tusental timmar&lt;br&gt;
Sysselsättning&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Arbetsdrift&lt;br&gt;
291&lt;br&gt;
49%&lt;br&gt;
313&lt;br&gt;
47%&lt;br&gt;
342&lt;br&gt;
45%&lt;br&gt;
Utbildning&lt;br&gt;
113&lt;br&gt;
19%&lt;br&gt;
133&lt;br&gt;
20%&lt;br&gt;
126&lt;br&gt;
17%&lt;br&gt;
Intern service&lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
13%&lt;br&gt;
96&lt;br&gt;
14%&lt;br&gt;
98&lt;br&gt;
13%&lt;br&gt;
Programverk-&lt;br&gt;
samhet&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
44&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
8%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
43&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7%&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
30&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4%&lt;br&gt;
Övr.&lt;br&gt;
sysselsättning&lt;br&gt;
med&lt;br&gt;
ersättning&lt;br&gt;&lt;br&gt;
67&lt;br&gt;&lt;br&gt;
11%&lt;br&gt;&lt;br&gt;
78&lt;br&gt;&lt;br&gt;
12%&lt;br&gt;&lt;br&gt;
164&lt;br&gt;&lt;br&gt;
21%&lt;br&gt;
Summa&lt;br&gt;
595&lt;br&gt;
100%&lt;br&gt;
663&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
760&lt;br&gt;
100&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Andelen häktade med&lt;br&gt;
gemensamhetsrestriktioner har varit ganska&lt;br&gt;
konstant under de senaste tre åren, dvs. omkring&lt;br&gt;
38 % år 1998. Andelen med restriktioner varierar&lt;br&gt;
dock betydligt mellan olika häkten, vilket&lt;br&gt;
föranlett kriminalvården att diskutera med&lt;br&gt;
åklagare om situationen för häktade med&lt;br&gt;
restriktioner. Inga andra specifika åtgärder har&lt;br&gt;
vidtagits för att underlätta häktelsevistelsen för&lt;br&gt;
dessa häktade.&lt;br&gt;
Även om programverksamheten vid häktena&lt;br&gt;
inte utökades under år 1999 avsattes inom ramen&lt;br&gt;
för projektet nationella program resurser för att&lt;br&gt;
utveckla Malmöregionens brotts- och&lt;br&gt;
missbruksrelaterade häktesprogram,&lt;br&gt;
häktesprojektet naturlig attitydpåverkan.&lt;br&gt;
Avsikten är att detta skall kunna användas i hela&lt;br&gt;
landet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Beläggningssituationen och kostnader&lt;br&gt;
Platsutnyttjandet vid häktena var i stort sett&lt;br&gt;
oförändrat jämfört med år 1998, dvs. ca 85 %.&lt;br&gt;
Situationen har trots det varit mycket ansträngd&lt;br&gt;
på sina håll&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Diagram 4.9 Medeltal tillgängliga platser och beläggning&lt;br&gt;
(i %), häkte&lt;br&gt;
Antal&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Kostnaden per producerat vårddygn ökade under&lt;br&gt;
år 1999. Personalkostnaderna står för en mindre&lt;br&gt;
del av denna ökning medan hyreskostnaderna&lt;br&gt;
ökat med 7,5 %.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Förhållandena på häktena under andra hälften av&lt;br&gt;
1990-talet har successivt förbättrats. Under år&lt;br&gt;
1999 stagnerade dock utvecklingen och de mål&lt;br&gt;
kriminalvården själv ställt upp för den&lt;br&gt;
lagstadgade gemensamheten har inte uppnåtts.&lt;br&gt;
Det förhållandet att ett ökat antal fängelsedömda&lt;br&gt;
på häktena väntar på anstaltsplats är inte&lt;br&gt;
acceptabelt. Regeringen anser det viktigt att&lt;br&gt;
kriminalvården ingående analyserar orsakerna till&lt;br&gt;
den uppkomna situationen och vidtar ytterligare&lt;br&gt;
åtgärder för att komma tillrätta med problemet.&lt;br&gt;
De åtgärder som hittills vidtagits har inte haft&lt;br&gt;
avsedd effekt eller inte varit tillräckliga för att&lt;br&gt;
lösa situationen. Regeringen följer utvecklingen&lt;br&gt;
noga och vill framhålla att det är väsentligt att&lt;br&gt;
kriminalvården ser till att dömda till fängelse&lt;br&gt;
med verkställbar dom omgående placeras på en&lt;br&gt;
anstalt. Detta är av vikt för att tillgodose den&lt;br&gt;
dömdes behov av arbete, utbildning och särskild&lt;br&gt;
behandling.&lt;br&gt;
Brott med rasistiska, främlingsfientliga eller&lt;br&gt;
homofobiska inslag&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen fick i regleringsbrevet för&lt;br&gt;
år 2000 i uppdrag att, som ett led i kampen mot&lt;br&gt;
brott med rasistiska, främlingsfientliga eller&lt;br&gt;
homofobiska inslag, upprätta en strategi för att&lt;br&gt;
säkerställa att personalen har god kunskap om&lt;br&gt;
grunden för dessa brott och om situationen för&lt;br&gt;
de grupper som utsätts för dem.&lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i samarbete&lt;br&gt;
med övriga myndigheter inom rättsväsendet&lt;br&gt;
utvecklat en gemensam utbildningsstrategi.&lt;br&gt;
Detta innebär bland annat att&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen deltar i en arbetsgrupp&lt;br&gt;
med representanter från BRÅ, Riksåklagaren,&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten, Rättsmedicinalverket,&lt;br&gt;
Domstolsverket, Brottsoffermyndigheten och&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen inklusive SÄPO för att utbyta&lt;br&gt;
erfarenheter och planera gemensamma&lt;br&gt;
utbildningsinsatser.&lt;br&gt;
Kompetensutveckling&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
Antalet årsarbetskrafter inom kriminalvården&lt;br&gt;
ökade från 7 701 år 1998 till 7 818 år 1999, dvs.&lt;br&gt;
med 1,5 %. Ökningen beror på att personalens&lt;br&gt;
frånvaro ökade med nästan 200 årsarbetskrafter&lt;br&gt;
mellan dessa år. Den sammanlagda arbetade&lt;br&gt;
tiden, dvs. den personalresurs som använts i&lt;br&gt;
verksamheten ökade däremot inte. Den ökade&lt;br&gt;
frånvaron förklaras till nästan hälften av ökad&lt;br&gt;
sjukfrånvaro. Även ledigheterna för studier, som&lt;br&gt;
ökade kraftigt år 1998, fortsatte att öka under år&lt;br&gt;
1999. Förklaringen till detta är främst ett fortsatt&lt;br&gt;
högt deltagande i kunskapslyftet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Diagram 4.10 Antalet årsarbetskrafter vid anstalt, häkte&lt;br&gt;
och frivård&lt;br&gt;
Antal&lt;br&gt;&lt;br&gt;
* Fördelningen av antalet årsarbetskrafter mellan anstalt, häkte och frivård för&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
år 1998 är inte helt jämförbara med tidigare år på grund av den nya lokala&lt;br&gt;
organisationen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Både Kriminalvårdsstyrelsen och fackliga&lt;br&gt;
representanter framhåller att svenska vårdare har&lt;br&gt;
västvärldens kortaste internutbildning. Under år&lt;br&gt;
1999 ökade också kön till den interna utbildning&lt;br&gt;
som anordnas och mellan 700 och 800 väntade på&lt;br&gt;
att få gå denna.&lt;br&gt;
Enligt uppgifter varierar ofta kön till&lt;br&gt;
grundutbildningen i omfattning. Men detta är&lt;br&gt;
inte det enda problemet vad gäller personalens&lt;br&gt;
kompetensutveckling. Det är väl så viktigt,&lt;br&gt;
menar Kriminalvårdsstyrelsen, att lyfta fram&lt;br&gt;
behovet av vidareutbildning för de vårdare som&lt;br&gt;
varit yrkesverksamma några år. Som en första&lt;br&gt;
åtgärd planerar man därför en fortbildning för de&lt;br&gt;
vårdare som har direktkontakt med klienterna.&lt;br&gt;
Kriminalvården satsade under år 1999 på olika&lt;br&gt;
former av ledarutveckling. Totalt sett minskade&lt;br&gt;
dock det sammanlagda antalet utbildningsdagar&lt;br&gt;
med 25 % jämfört med föregående år. De skäl&lt;br&gt;
som angivits för att så skett är av ekonomisk&lt;br&gt;
natur.&lt;br&gt;
Utvärderingen av kontaktmannaskapet under&lt;br&gt;
år 1999 visar att knappt hälften av de&lt;br&gt;
tillsvidareanställda kontaktmännen uppfyllde det&lt;br&gt;
kompetenskrav på treårigt gymnasium som&lt;br&gt;
numera gäller vid rekrytering. Vårdarrollen är&lt;br&gt;
komplex med flera vitt skilda arbetsuppgifter&lt;br&gt;
som kräver olika kompetenser. Traditionellt&lt;br&gt;
säkerhetsarbete tillsammans med dagligt&lt;br&gt;
omvårdnadsarbete tar en stor del av arbetstiden i&lt;br&gt;
anspråk medan relativt lite tid används för&lt;br&gt;
renodlade kontaktmannauppgifter.&lt;br&gt;
Inom några områden utvecklades insatserna&lt;br&gt;
för att höja kompetensen positivt. Det gällde dels&lt;br&gt;
de administrativa funktionerna vid&lt;br&gt;
lokalmyndigheterna, där akademiker&lt;br&gt;
nyrekryterades, dels att i stort sett all personal&lt;br&gt;
som fattar beslut i klientärenden utbildades i&lt;br&gt;
förvaltningsrätt och sekretess. I genomsnitt gick&lt;br&gt;
den berörda personalen gått mellan en halv och&lt;br&gt;
två dagar i utbildning om de utbildningar som&lt;br&gt;
genomfördes i bl.a. kriminalvårds- och&lt;br&gt;
häkteslagstiftning räknas in.&lt;br&gt;
Under år 1999 fortsatte kriminalvården att&lt;br&gt;
aktivt arbeta med att öka mångfalden bland&lt;br&gt;
personalen. Med stöd av utvecklingsrådet&lt;br&gt;
genomfördes elva seminarier och ytterligare två&lt;br&gt;
har genomförts under år 2000. Seminarierna&lt;br&gt;
vände sig till anställda på mellannivå, som har&lt;br&gt;
stort inflytande över rekryteringsprocessen.&lt;br&gt;
Syftet med seminarierna var att öka kunskapen&lt;br&gt;
om den kvalitets- och kompetenshöjning som&lt;br&gt;
kan uppnås genom ökad kulturell och etnisk&lt;br&gt;
mångfald bland personalen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser:&lt;br&gt;
Med dagens mål för kriminalvården krävs att&lt;br&gt;
personalen har en kvalificerad grundutbildning.&lt;br&gt;
Utbildningen skall ge såväl kontaktmän och&lt;br&gt;
arbetsledare som övrig personal förutsättningar&lt;br&gt;
att med framgång arbeta med bl.a. påverkans-&lt;br&gt;
och behandlingsprogram. Till stor del&lt;br&gt;
rekryterades dock den personal som i dag är&lt;br&gt;
verksam i en tid då andra kompetensprofiler var&lt;br&gt;
aktuella. Behovet av kompetensutveckling bland&lt;br&gt;
kriminalvårdens personal är därför stort. Det&lt;br&gt;
gäller både den interna grundutbildningen och&lt;br&gt;
fortbildningsinsatser. Regeringen ser positivt på&lt;br&gt;
de insatser kriminalvården gjort under år 1999&lt;br&gt;
men vill understryka vikten av att den personal&lt;br&gt;
som har klientnära kontakter uppmärksammas&lt;br&gt;
särskilt i det fortsatta arbetet.&lt;br&gt;
Under våren 2000 har en särskild utredare sett&lt;br&gt;
över den totala utbildnings- och&lt;br&gt;
rekryteringssituationen inom kriminalvården.&lt;br&gt;
Syftet är att ta fram en helt ny utbildningsmodell&lt;br&gt;
för kriminalvårdare.&lt;br&gt;
4.6.5 Rättsväsendet i övrigt&lt;br&gt;
Resultatbedömningen för andra delar av&lt;br&gt;
rättsväsendet än domstolsväsendet, polisen,&lt;br&gt;
åklagarväsendet och kriminalvården redovisas&lt;br&gt;
nedan i anslutning till respektive myndighets&lt;br&gt;
anslag.&lt;br&gt;
4.7 Revisionens iakttagelser&lt;br&gt;
4.7.1 Polisväsendet&lt;br&gt;
Som en del av det senaste löneavtalet har&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen kommit överens med OFR/P&lt;br&gt;
(Polisförbundet) att hela den upplupna&lt;br&gt;
löneökningen för 1998 och 1999, sammanlagt&lt;br&gt;
308 miljoner kronor, skall avsättas för att&lt;br&gt;
finansiera förtida pensionsavgångar. Ett lokalt&lt;br&gt;
avtal träffades den 20 januari 2000 mellan&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen och OFR/P om förvaltning av&lt;br&gt;
pensionsavsättningen. Det aktuella beloppet om&lt;br&gt;
308 miljoner kronor har därefter utbetalats till&lt;br&gt;
Polisförbundet som sedan lämnat över det till&lt;br&gt;
Kammarkollegiet för förvaltning.&lt;br&gt;
Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat en&lt;br&gt;
invändning i revisionsberättelsen för 1999. Enligt&lt;br&gt;
invändningen har Rikspolisstyrelsen inte för&lt;br&gt;
RRV företett dokumentation som visat att&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen haft behörighet att sluta det&lt;br&gt;
lokala kollektivavtal som ligger till grund för&lt;br&gt;
överlämnandet av pensionsmedel om 308&lt;br&gt;
miljoner kronor till Svenska polisförbundet och&lt;br&gt;
SACO-S. Om en myndighet sluter ett&lt;br&gt;
kollektivavtal utan att ha behörighet till detta,&lt;br&gt;
blir avtalet utan rättslig verkan.&lt;br&gt;
Som framgår av utgiftsområde 2&lt;br&gt;
Samhällsekonomi och finansförvaltning, avsnitt&lt;br&gt;
3.7 Revisionens iakttagelser är gränserna för vad&lt;br&gt;
lokala avtal får innehålla bestämda av&lt;br&gt;
ramavtal/centrala avtal (exempelvis PA-91,&lt;br&gt;
ALFA och RALS 1998-2001). Dessa gränser är&lt;br&gt;
emellertid inte helt klara. Det finns inga särskilda&lt;br&gt;
föreskrifter eller regler om hur en delegering från&lt;br&gt;
Arbetsgivarverket till andra myndigheter under&lt;br&gt;
regeringen skall ske eller dokumenteras.&lt;br&gt;
Såväl fullmaktsgivaren Arbetsgivarverket som&lt;br&gt;
fullmaktstagaren RPS anser att överlämnande av&lt;br&gt;
behörighet skett i detta fall.&lt;br&gt;
Mot denna bakgrund bedömer regeringen att&lt;br&gt;
RPS ingått ett civilrättsligt giltigt och för&lt;br&gt;
parterna bindande lokalt avtal.&lt;br&gt;
4.7.2 Åklagarväsendet&lt;br&gt;
RRV har inte haft några invändningar i&lt;br&gt;
revisionsberättelserna för år 1999 avseende&lt;br&gt;
myndigheterna inom verksamhetsområdet.&lt;br&gt;
4.7.3 Domstolsväsendet&lt;br&gt;
RRV har inte haft några invändningar i&lt;br&gt;
revisionsberättelsen för år 1999 avseende&lt;br&gt;
myndigheterna inom verksamhetsområdet.&lt;br&gt;
RRV har dock i en rapport (RRV&lt;br&gt;
30-2000-0485) till Domstolsverket haft&lt;br&gt;
synpunkter på bl.a. avvecklingen av de allmänna&lt;br&gt;
advokatbyråerna, där affärsmässigheten och&lt;br&gt;
Domstolsverkets styrning av&lt;br&gt;
avvecklingsorganisationen ifrågasatts.&lt;br&gt;
Domstolsverkets internrevisor har haft samma&lt;br&gt;
synpunkter som RRV. Domstolsverkets styrelse&lt;br&gt;
har i yttrande över RRV:s rapport kommenterat&lt;br&gt;
kritiken. Domstolsverket konstaterar att vissa&lt;br&gt;
brister vid avvecklingen kan ha uppstått på grund&lt;br&gt;
av kravet på en snabb avveckling och att tydligare&lt;br&gt;
återrapporteringskrav borde ha ställts på&lt;br&gt;
avvecklingsorganisationen, men tillbakavisar&lt;br&gt;
kritiken om bristande styrning från ledningens&lt;br&gt;
sida. Domstolsverket anser vidare att&lt;br&gt;
avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna&lt;br&gt;
skett affärsmässigt och att det inte går att se på&lt;br&gt;
vissa kostnader som isolerade händelser utan att&lt;br&gt;
de måste ses inom ramen för den totala&lt;br&gt;
uppgörelsen.&lt;br&gt;
Regeringen har tagit del av RRV:s och&lt;br&gt;
Domstolsverkets synpunkter och konstaterar att&lt;br&gt;
avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna nu&lt;br&gt;
är genomförd. Regeringen avser inte att vidta&lt;br&gt;
några ytterligare åtgärder.&lt;br&gt;
4.7.4 Kriminalvården&lt;br&gt;
RRV har inte haft några invändningar i&lt;br&gt;
revisionsberättelsen för år 1999 avseende&lt;br&gt;
kriminalvården.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4.8 Budgetförsla&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.17 Utgiftsutvecklingen 1991 2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Miljoner kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1990/91&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1991/92&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1992/93&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1993/94&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1994/95&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1996&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1997&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1998&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Prognos&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
A1 Polisorganisationen&lt;br&gt;
9 5532&lt;br&gt;
10 15512&lt;br&gt;
10 28116&lt;br&gt;
9 71522&lt;br&gt;
10 56128&lt;br&gt;
10 73328&lt;br&gt;
10 877&lt;br&gt;
10 760&lt;br&gt;
11 402&lt;br&gt;
12 028&lt;br&gt;
B1 Åklagarorganisationen&lt;br&gt;
4993&lt;br&gt;
5003&lt;br&gt;
5463&lt;br&gt;
5233&lt;br&gt;
6033&lt;br&gt;
6603&lt;br&gt;
660&lt;br&gt;
584&lt;br&gt;
609&lt;br&gt;
719&lt;br&gt;
B2 Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
157&lt;br&gt;
220&lt;br&gt;
277&lt;br&gt;
C1 Domstolsväsendet m.m.&lt;br&gt;
2 5211&lt;br&gt;
2 55511&lt;br&gt;
2 78315&lt;br&gt;
2 64621&lt;br&gt;
2 88021&lt;br&gt;
2 889d&lt;br&gt;
2 954&lt;br&gt;
3 063&lt;br&gt;
3 113&lt;br&gt;
3 403&lt;br&gt;
D1 Kriminalvården&lt;br&gt;
3 1264&lt;br&gt;
3 0244&lt;br&gt;
3 3774&lt;br&gt;
3 19223&lt;br&gt;
3 62023&lt;br&gt;
3 75223&lt;br&gt;
3 816&lt;br&gt;
3 866&lt;br&gt;
3 957&lt;br&gt;
3 932&lt;br&gt;
F1 Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;
175&lt;br&gt;
175&lt;br&gt;
1817&lt;br&gt;
1324&lt;br&gt;
2324&lt;br&gt;
3324&lt;br&gt;
36&lt;br&gt;
39&lt;br&gt;
44&lt;br&gt;
59&lt;br&gt;
F2 Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;
1756&lt;br&gt;
18213&lt;br&gt;
16318&lt;br&gt;
14925&lt;br&gt;
14925&lt;br&gt;
17025&lt;br&gt;
176&lt;br&gt;
172&lt;br&gt;
170&lt;br&gt;
188&lt;br&gt;
F3 Gentekniknämnden&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
129&lt;br&gt;
229&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;
F4 Brottsoffermyndigheten&lt;br&gt;
57&lt;br&gt;
57&lt;br&gt;
619&lt;br&gt;
726&lt;br&gt;
626&lt;br&gt;
926&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
11&lt;br&gt;
14&lt;br&gt;
16&lt;br&gt;
F5 Ersättning för skador på&lt;br&gt;
grund av brott&lt;br&gt;
218&lt;br&gt;
268&lt;br&gt;
4620&lt;br&gt;
5227&lt;br&gt;
4227&lt;br&gt;
5827&lt;br&gt;
61&lt;br&gt;
48&lt;br&gt;
64&lt;br&gt;
80&lt;br&gt;
F6 Rättshjälpskostnader m.m.&lt;br&gt;
6729&lt;br&gt;
7329&lt;br&gt;
8379&lt;br&gt;
8749&lt;br&gt;
8699&lt;br&gt;
8439&lt;br&gt;
803&lt;br&gt;
831&lt;br&gt;
755&lt;br&gt;
785&lt;br&gt;
F7 Kostnader för vissa&lt;br&gt;
skaderegleringar m.m.&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
28&lt;br&gt;
14&lt;br&gt;
F8 Avgifter till vissa&lt;br&gt;
internationella&lt;br&gt;
sammanslutningar&lt;br&gt;
210&lt;br&gt;
314&lt;br&gt;
514&lt;br&gt;
314&lt;br&gt;
330&lt;br&gt;
230&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
8&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
6&lt;br&gt;
F9 Bidrag till&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
14&lt;br&gt;
11&lt;br&gt;
Överensstämmer utnyttjade anslag inte med nuvarande anslagsbenämning anges i&lt;br&gt;
fotnoterna huvudtitel, littera och nummer för de utnyttjade anslagen. Har anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
utnyttjats som anvisats ett annat år än det år utfallet redovisas under anges&lt;br&gt;
också det budgetår anslaget anvisades. 1II D1+D2+D3+D4+D5+F2+F3+F4+F5+88/89&lt;br&gt;
D7+89/90 F7, 2XIII E1+E3+E4+E5+E6+E7+E8, 3II C1+C2, 4II E1+E2+E3+E4+E5+E6, 5II&lt;br&gt;
G1+G2, 6V E3+E4+E5, 7II G4, 8II G5, 9II F1, 10II H3, 11II&lt;br&gt;
D1+D2+D3+F2+F3+F4+F5+88/89 D7+89/90 F7+90/91 F7, 12XIII E1+E3+E4+E5+E6+E7+E8+E9,&lt;br&gt;
 13V E3+E4, 14II H2, 15 II D1+D2+D3+F2+F3+F4+F5, 16 II&lt;br&gt;
B1+B3+B4+B5+91/92 XIII E5+E6, 17 II G3+G4, 18II E3, 19 II G5, 20 II G6, 21 II&lt;br&gt;
D1+D2+F2+F3+F4+F5, 22II B1+B3+B4+B5+91/92 XIII E5, 23II E1+E2, 24II G5, 25V F7,&lt;br&gt;
26II&lt;br&gt;
G3, 27II G4, 28II B1+B3+B4+B5, 29II G6, 30II A4&lt;br&gt;&lt;br&gt;
4:1     Polisorganisationen&lt;br&gt;
Tabell 4.18 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11 401 567&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
93 806&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11 607 301&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
12 028 000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
12 298 318&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
13 180 514&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
13 548 652&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Varav 100 420 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska&lt;br&gt;
vårpropositionen 2000.&lt;br&gt;
2 Motsvarar 12 902 013 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
3 Motsvarar 12 972 013 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Polisens anslagsförbrukning har under 1999 varit&lt;br&gt;
något lägre än tilldelat anslag. Anslagssparandet&lt;br&gt;
växte från 39 miljoner kronor vid ingången av&lt;br&gt;
1999 till 94 miljoner kronor vid årets slut.&lt;br&gt;
Anslagsförbrukningen väntas dock öka kraftigt&lt;br&gt;
under innevarande år. Anledningen är främst&lt;br&gt;
avtalsenliga löneökningar, ökade&lt;br&gt;
övertidskostnader samt ökade kostnader till följd&lt;br&gt;
av en ökad investeringsnivå. Sammantaget får det&lt;br&gt;
till följd att förbrukningen kommer att överstiga&lt;br&gt;
tilldelade medel med cirka 330 miljoner kronor&lt;br&gt;
innevarande år.&lt;br&gt;
Budget för avgiftsbelagd verksamhet&lt;br&gt;
Polisens avgiftsbelagda verksamhet omfattar&lt;br&gt;
framför allt passhantering,&lt;br&gt;
stämningsmannadelgivning och tillståndsgivning.&lt;br&gt;
Avgifterna för passhanteringen redovisas från&lt;br&gt;
och med den 1 juli 2000 mot polisens anslag.&lt;br&gt;
Avgifterna för passhanteringen beräknas till 180&lt;br&gt;
miljoner kronor 2001. Avgiftsinkomsterna från&lt;br&gt;
tillståndsgivningen skall levereras in till staten på&lt;br&gt;
inkomsttitel i statsbudgeten. Avgiftsinkomsterna&lt;br&gt;
från tillståndsgivningen beräknas till 37 miljoner&lt;br&gt;
kronor 2001. Utöver detta kommer polisen&lt;br&gt;
enligt gällande prognos att leverera&lt;br&gt;
avgiftsintäkter för bötesmedel m.m. med ca 330&lt;br&gt;
miljoner kronor till inkomsttitel i statsbudgeten.&lt;br&gt;
Polisen disponerar inkomsterna från&lt;br&gt;
stämningsmannadelgivningen. Vidare får polisen&lt;br&gt;
disponera avgiftsinkomster från&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten, Statens&lt;br&gt;
kriminaltekniska laboratorium och&lt;br&gt;
Polishögskolan samt för kontorsservice och&lt;br&gt;
andra liknande tjänster till andra myndigheter i&lt;br&gt;
och kring kvarteret Kronoberg i Stockholm.&lt;br&gt;
Polisen disponerar också inkomster från&lt;br&gt;
Vägverket för kvalitetskontroll av trafiken och&lt;br&gt;
liknande uppgifter (se även utg.omr. 22&lt;br&gt;
Kommunikationer, avsnitt 4.8.5). Sammanlagt&lt;br&gt;
beräknas polisen disponera avgiftsinkomster om&lt;br&gt;
cirka 585 miljoner kronor år 2001, inklusive&lt;br&gt;
avgiftsinkomster enligt 4 och 15 §§&lt;br&gt;
avgiftsförordningen (1992:191).&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.19 Offentligrättslig verksamhet&lt;br&gt;
Miljoner kronor&lt;br&gt;
Offentligrättslig&lt;br&gt;
verksamhet&lt;br&gt;
Intäkter&lt;br&gt;
till&lt;br&gt;
inkomsttit&lt;br&gt;
el (som&lt;br&gt;
inte får&lt;br&gt;
disponeras&lt;br&gt;
)&lt;br&gt;
Intäkter&lt;br&gt;
som får&lt;br&gt;
disponeras&lt;br&gt;
Kostnader&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
(intäkt-&lt;br&gt;
kostnad)&lt;br&gt;
Utfall 1999&lt;br&gt;
509,5&lt;br&gt;
383,4&lt;br&gt;
383,4&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
Prognos 2000&lt;br&gt;
485,0&lt;br&gt;
495,0&lt;br&gt;
495,0&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
Budget 2001&lt;br&gt;
378,0&lt;br&gt;
585,0&lt;br&gt;
585,0&lt;br&gt;
0&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Trots stora ansträngningar de senaste åren för att&lt;br&gt;
anpassa polisens verksamhet till de ekonomiska&lt;br&gt;
förutsättningarna är polisens ekonomiska&lt;br&gt;
situation alltjämt bekymmersam. Av den&lt;br&gt;
anledningen föreslog regeringen i 2000 års&lt;br&gt;
ekonomiska vårproposition att polisens anslag&lt;br&gt;
skulle höjas redan på tilläggsbudget innevarande&lt;br&gt;
år. Det är angeläget att satsningarna på polisen&lt;br&gt;
fortsätter. Regeringen föreslår därför att polisen&lt;br&gt;
tilldelas merparten av det tillskott till&lt;br&gt;
rättsväsendet som föreslogs i 2000 års&lt;br&gt;
ekonomiska vårproposition. År 2001 höjs&lt;br&gt;
polisens anslag med 395 miljoner kronor. Från&lt;br&gt;
och med 2002 höjs anslaget med ytterligare 605&lt;br&gt;
miljoner kronor och 2003 med ytterligare 70&lt;br&gt;
miljoner kronor. Sammantaget innebär det att&lt;br&gt;
regeringen föreslår en höjning av polisens anslag&lt;br&gt;
med 1 070 miljoner kronor under 2001 2003.&lt;br&gt;
Resurstillskottet skall främst användas till att öka&lt;br&gt;
antalet poliser, utveckla närpolisen och det&lt;br&gt;
problemorienterade arbetssättet, förbättra&lt;br&gt;
gränskontrollen samt ge polisen förbättrade&lt;br&gt;
ekonomiska förutsättningar att delta i det EU-&lt;br&gt;
relaterade arbetet.&lt;br&gt;
Den ansträngda ekonomiska situationen inom&lt;br&gt;
polisen gör att utgifterna kan komma att&lt;br&gt;
överstiga anslagsramarna under budgetperioden.&lt;br&gt;
Det innebär att polisens nuvarande anslagskredit&lt;br&gt;
kan vara otillräcklig för en verksamhet på den&lt;br&gt;
nivå som regeringen aviserar i denna proposition.&lt;br&gt;
Samtidigt skall förändrings- och&lt;br&gt;
rationaliseringsarbetet för att åstadkomma en&lt;br&gt;
effektiv polisorganisation fortsätta. Regeringen&lt;br&gt;
har därför i 2000 års ekonomiska vårproposition&lt;br&gt;
uttalat sin avsikt att noga följa polisens&lt;br&gt;
verksamhet och resultat och att återkomma till&lt;br&gt;
riksdagen om de ytterligare insatser som&lt;br&gt;
erfordras för att fullfölja statsmakternas&lt;br&gt;
intentioner för utvecklingen av rättsväsendet.&lt;br&gt;
De nu nämnda satsningarna inkluderar&lt;br&gt;
finansiering av polisens merkostnader till följd av&lt;br&gt;
förslagen i regeringens proposition Penningtvätt&lt;br&gt;
och betalningsöverföring (prop. 1999/2000:145).&lt;br&gt;
Merkostnaderna beräknas till omkring 400 000&lt;br&gt;
kronor per år.&lt;br&gt;
I enlighet med budgetpropositionerna för&lt;br&gt;
1999 och 2000 höjs polisens anslag med 10&lt;br&gt;
miljoner kronor från och med 2001.&lt;br&gt;
Utöver de nu nämnda satsningarna skall&lt;br&gt;
anslaget höjas med 1,4 miljoner kronor till följd&lt;br&gt;
av att kostnaderna för polisens bevakning av&lt;br&gt;
Riksbankens penningtransporter blivit dyrare.&lt;br&gt;
Riksbanken betalar en avgift för polisens&lt;br&gt;
bevakning av penningtransporterna.&lt;br&gt;
Avgiftsinkomsten levereras in till staten på&lt;br&gt;
inkomsttitel i statsbudgeten. Avgiftens storlek&lt;br&gt;
regleras i förordningen (1982:789) om ersättning&lt;br&gt;
för polisbevakning och anslutning av&lt;br&gt;
larmanläggningar. Enligt förordningen ersätts&lt;br&gt;
polisen med 225 kronor per timma för&lt;br&gt;
bevakning av Riksbankens penningtransporter.&lt;br&gt;
Förordningen kommer att ändras så att från och&lt;br&gt;
med den 1 januari 2001 fastställs avgiften till 587&lt;br&gt;
kronor per timma, vilket motsvarar den faktiska&lt;br&gt;
kostnaden.&lt;br&gt;
Till följd av förslagen i regeringens&lt;br&gt;
proposition Lag om märkning och registrering&lt;br&gt;
av hundar (prop. 1999/2000:76) höjs polisens&lt;br&gt;
anslag med 1 miljon kronor engångsvis 2001.&lt;br&gt;
Från och med 2002 höjs polisens anslag med&lt;br&gt;
195 000 kronor. Tjugotredje utgiftsområdets&lt;br&gt;
anslag 43:1 Statens jordbruksverk minskas med&lt;br&gt;
samma belopp.&lt;br&gt;
Vidare skall polisens anslag höjas med 2,25&lt;br&gt;
miljoner kronor från och med 2001 till följd av&lt;br&gt;
förslagen i regeringens proposition&lt;br&gt;
Lämplighetsprövning av personal inom&lt;br&gt;
förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg&lt;br&gt;
(prop. 1999/2000:123). Därutöver tillförs&lt;br&gt;
polisens anslag 500 000 kronor engångsvis för&lt;br&gt;
2001. Sextonde utgiftsområdets anslag 25:12&lt;br&gt;
Bidrag till viss verksamhet motsvarande&lt;br&gt;
grundskola och gymnasieskola minskas med&lt;br&gt;
samma belopp.&lt;br&gt;
För arkivkostnader överförs 441 000 kronor&lt;br&gt;
till utgiftsområde 17 Kultur, medier,&lt;br&gt;
trossamfund och fritid.&lt;br&gt;
Vissa justeringar har gjorts som motsvaras av&lt;br&gt;
ändrade utgifter. Som kompensation för&lt;br&gt;
beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler&lt;br&gt;
m.m. räknas anslaget upp med 392,5 miljoner&lt;br&gt;
kronor.&lt;br&gt;
Sammantaget föreslås därmed att 2001 års&lt;br&gt;
anslag fastställs till 12 298 318 000 kronor. För&lt;br&gt;
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget till&lt;br&gt;
13 180 514 000 kronor respektive 13 548 652 000&lt;br&gt;
kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.20 Beräkning av anslag för 2001&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
11 607 301&lt;br&gt;
Pris och löneomräkning&lt;br&gt;
392 529&lt;br&gt;
Ökat resursbehov&lt;br&gt;
395 000&lt;br&gt;
Övriga överföringar, netto&lt;br&gt;
-96 512&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
12 298 318&lt;br&gt;
4:2     Säkerhetspolisen&lt;br&gt;
Tabell 4.21 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
512 927&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
135 162&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
540 747&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
534 382&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
577 974&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
591 164&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Motsvarar 565 382 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
2 Motsvarar 565 382 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Regeringen gör bedömningen att de engångsvisa&lt;br&gt;
neddragningar av Säkerhetspolisens anslag som&lt;br&gt;
föreslås i denna proposition kan genomföras&lt;br&gt;
med bibehållen ambitionsnivå i verksamheten.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att anslaget för 2001&lt;br&gt;
fastställs till 534 382 000 kronor. För åren 2002&lt;br&gt;
och 2003 har anslaget beräknats till 577 974 000&lt;br&gt;
kronor respektive 591 164 000 kronor.&lt;br&gt;
4:3     Åklagarorganisationen&lt;br&gt;
Tabell 4.22 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
609 033&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
31 125&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
694 997&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
719 000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
729 777&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
745 911&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
794 216&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Motsvarar 729 777 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
2 Motsvarar 759 777 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Åklagarorganisationens ekonomiska läge var gott&lt;br&gt;
vid ingången av 2000. Under 1999 uppgick&lt;br&gt;
anslagsförbrukningen till 609 miljoner kronor,&lt;br&gt;
vilket innebar en ökning med 25 miljoner kronor&lt;br&gt;
jämfört med 1998. En del av ökningen förklaras&lt;br&gt;
av de 10 miljoner kronor som anvisades&lt;br&gt;
engångsvis 1999 som en särskild satsning på&lt;br&gt;
kompetensutveckling. I anslagssparandet om 31&lt;br&gt;
miljoner kronor ligger bl.a. de 10 miljoner&lt;br&gt;
kronor som satsades engångsvis i tilläggsbudget&lt;br&gt;
2 i budgetpropositionen för 2000, också de som&lt;br&gt;
en särskild satsning på kompetensutveckling.&lt;br&gt;
Enligt prognosen för innevarande år kommer&lt;br&gt;
merparten av anslagssparandet att förbrukas.&lt;br&gt;
Under 2000 disponerar Riksåklagaren 3&lt;br&gt;
miljoner kronor på anslaget 4:4&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten för utbildning av&lt;br&gt;
åklagaraspiranter.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Det omfattande reformarbete som genomförts&lt;br&gt;
inom åklagarväsendet bör konsolideras och&lt;br&gt;
utvecklas. Åklagarorganisationen bör därför&lt;br&gt;
tillföras ytterligare medel. Mot bakgrund av detta&lt;br&gt;
föreslår regeringen att åklagarorganisationen&lt;br&gt;
tillförs 15 miljoner kronor 2001 och 2002 och&lt;br&gt;
ytterligare 30 miljoner kronor från och med 2003&lt;br&gt;
från det tillskott till rättsväsendet som aviserades&lt;br&gt;
i 2000 års ekonomiska vårproposition. Därutöver&lt;br&gt;
tillförs åklagarorganisationen ytterligare 10&lt;br&gt;
miljoner kronor från och med 2001 i enlighet&lt;br&gt;
med budgetpropositionen för 2000.&lt;br&gt;
För arkivkostnader överförs 36 000 kronor till&lt;br&gt;
utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund&lt;br&gt;
och fritid.&lt;br&gt;
Som kompensation för beräknade&lt;br&gt;
utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räknas&lt;br&gt;
anslaget upp med 10,1 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår därmed att 2001 års anslag&lt;br&gt;
fastställs till 729 777 000 kronor. För åren 2002&lt;br&gt;
och 2003 beräknas anslaget till 745 911 000&lt;br&gt;
kronor respektive 794 216 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.23 Beräkning av anslag för 2001&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
694 997&lt;br&gt;
Pris och löneomräkning&lt;br&gt;
10 089&lt;br&gt;
Ökat resursbehov&lt;br&gt;
15 000&lt;br&gt;
Övriga överföringar, netto&lt;br&gt;
9 691&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
729 777&lt;br&gt;
4:4     Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
Tabell 4.24 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
219 764&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5 413&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
264 395&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
277 000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
304 285&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
310 313&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
316 905&lt;br&gt;
3&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Varav 13 462 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska&lt;br&gt;
vårpropositionen 2000.&lt;br&gt;
2 Motsvarar 304 285 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
3 Motsvarar 304 285 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndighetens ekonomiska läge var&lt;br&gt;
gott vid ingången av 2000. Under 1999 fortsatte&lt;br&gt;
uppbyggnaden av myndigheten och det&lt;br&gt;
genomsnittliga antalet anställda ökade från 338&lt;br&gt;
till 387 personer. Det fick till följd att&lt;br&gt;
anslagsförbrukningen ökade kraftigt, från 157&lt;br&gt;
miljoner kronor 1998 till knappt 220 miljoner&lt;br&gt;
kronor 1999. Det stora anslagssparandet från&lt;br&gt;
1998 på 23 miljoner kronor minskade till drygt 5&lt;br&gt;
miljoner kronor vid utgången av 1999. Enligt&lt;br&gt;
prognosen för innevarande år kommer&lt;br&gt;
anslagskrediten att behöva utnyttjas med cirka 7&lt;br&gt;
miljoner kronor.&lt;br&gt;
Under 2000 disponerar Riksåklagaren 3 miljoner&lt;br&gt;
kronor på Ekobrottsmyndighetens anslag för&lt;br&gt;
utbildning av åklagaraspiranter.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Det omfattande reformarbete som genomförts&lt;br&gt;
inom åklagarväsendet bör konsolideras och&lt;br&gt;
utvecklas. För Ekobrottsmyndighetens del&lt;br&gt;
innebär det att uppbyggnaden av myndigheten&lt;br&gt;
bör fortsätta och förstärkas. Regeringen föreslår&lt;br&gt;
därför att Ekobrottsmyndigheten tillförs 10&lt;br&gt;
miljoner kronor från och med 2001 från det&lt;br&gt;
tillskott till rättsväsendet som aviserades i 2000&lt;br&gt;
års ekonomiska vårproposition. Därutöver&lt;br&gt;
tillförs Ekobrottsmyndigheten ytterligare 10&lt;br&gt;
miljoner kronor från och med 2001 i enlighet&lt;br&gt;
med budgetpropositionen för 2000.&lt;br&gt;
Som kompensation för beräknade&lt;br&gt;
utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. räknas&lt;br&gt;
anslaget upp med 18,4 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår därmed att 2001 års anslag&lt;br&gt;
fastställs till 304 285 000 kronor. För åren 2002&lt;br&gt;
och 2003 beräknas anslaget till 310 313 000&lt;br&gt;
kronor respektive 316 905 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.25 Beräkning av anslag för 2001&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
264 395&lt;br&gt;
Pris och löneomräkning&lt;br&gt;
18 398&lt;br&gt;
Ökat resursbehov&lt;br&gt;
10 000&lt;br&gt;
Övriga överföringar, netto&lt;br&gt;
11 492&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
304 285&lt;br&gt;
4:5     Domstolsväsendet m.m.&lt;br&gt;
Tabell 4.26 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 113 140&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
39 218&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 358 956&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 402 500&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
3 515 117&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
3 590 491&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
3 670 392&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Motsvarar 3 515 317 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
2 Motsvarar 3 515 317 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Domstolsväsendets anslag uppgick 1999 till&lt;br&gt;
3 067 miljoner kronor. Under året förbrukades&lt;br&gt;
3 113 miljoner kronor. Förbrukningen översteg&lt;br&gt;
således anvisade medel med 46 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Vid utgången av 1999 uppgick anslagssparandet&lt;br&gt;
till 39 miljoner kronor. Domstolsväsendet har&lt;br&gt;
under flera år förbrukat mer än anvisade medel.&lt;br&gt;
Detta har finansierats av ett tidigare stort&lt;br&gt;
anslagssparande. I budgetpropositionen för 2000&lt;br&gt;
tillfördes domstolsväsendet 110 miljoner kronor&lt;br&gt;
för 2000, varav engångsvis 40 miljoner kronor&lt;br&gt;
för avvecklingen av de allmänna&lt;br&gt;
advokatbyråerna. Trots tillskottet beräknas&lt;br&gt;
krediten behöva tas i anspråk med drygt 4&lt;br&gt;
miljoner kronor under året.&lt;br&gt;
Budget för avgiftsbelagd verksamhet&lt;br&gt;
Tabell 4.27 Avgiftsbelagd verksamhet&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Offentlig-&lt;br&gt;
rättslig&lt;br&gt;
verksamhet&lt;br&gt;
Intäkter till inkomsttitel&lt;br&gt;
(Som inte får disponeras)&lt;br&gt;
Intäkter&lt;br&gt;
som får&lt;br&gt;
disponeras&lt;br&gt;
Utfall 1999&lt;br&gt;
54 873&lt;br&gt;
13 253&lt;br&gt;
Prognos 2000&lt;br&gt;
56 000&lt;br&gt;
12 500&lt;br&gt;
Budget 2001&lt;br&gt;
56 000&lt;br&gt;
12 500&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Under innevarande år kommer&lt;br&gt;
domstolsväsendet enligt prognos att leverera in&lt;br&gt;
avgiftsinkomster motsvarande 56 miljoner&lt;br&gt;
kronor. Avgifterna består av ansökningsavgifter&lt;br&gt;
(39 miljoner kronor), kungörandeavgifter (10&lt;br&gt;
miljoner kronor) och expeditionsavgifter (7&lt;br&gt;
miljoner kronor).&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Regeringens bedömning av domstolsväsendets&lt;br&gt;
verksamhet redovisas i avsnitt 4.6.3.&lt;br&gt;
Domstolsväsendets utgifter för 2000 beräknas&lt;br&gt;
uppgå till 3 403 miljoner kronor, vilket är 44&lt;br&gt;
miljoner kronor mer än anvisade medel för året.&lt;br&gt;
Domstolarna har under flera år förbrukat mer än&lt;br&gt;
anvisade medel. Detta har finansierats av ett&lt;br&gt;
tidigare stort anslagssparande.&lt;br&gt;
I budgetpropositionen för 2000 tillfördes&lt;br&gt;
domstolsväsendet 110 miljoner kronor för 2000,&lt;br&gt;
varav engångsvis 40 miljoner kronor för&lt;br&gt;
avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna,&lt;br&gt;
och 85 miljoner kronor för vart och ett av åren&lt;br&gt;
2001 och 2002.&lt;br&gt;
För att reformarbetet ska kunna fortsätta med&lt;br&gt;
oförminskad kraft bedömer regeringen det&lt;br&gt;
nödvändigt att avsätta resurser för detta ändamål.&lt;br&gt;
Riksdagen beslutade i enlighet med 2000 års&lt;br&gt;
ekonomiska vårproposition att tillföra&lt;br&gt;
rättsväsendet 1 000 miljoner kronor för år 2001,&lt;br&gt;
1 500 miljoner kronor för år 2002 samt 1 600&lt;br&gt;
miljoner kronor för år 2003. Av dessa tillskott&lt;br&gt;
föreslår regeringen att domstolsväsendets&lt;br&gt;
anslagsram höjs med 120 miljoner kronor från&lt;br&gt;
och med år 2001.&lt;br&gt;
Med anledning av att&lt;br&gt;
bouppteckningsverksamheten förs över till&lt;br&gt;
skatteförvaltningen från rättsväsendet skall också&lt;br&gt;
medel tillskjutas skatteförvaltningen. För att&lt;br&gt;
påbörja och bedriva verksamheten beräknas&lt;br&gt;
skatteförvaltningens kostnader under 2001&lt;br&gt;
uppgå till minst 33 miljoner kronor. Medlen skall&lt;br&gt;
föras över från utgiftsområde 4, anslag 4:5&lt;br&gt;
Domstolsväsendet m.m. Regeringen avser att&lt;br&gt;
under 2001 återkomma med den slutliga&lt;br&gt;
beräkningen för det året och den totala&lt;br&gt;
kostnadsberäkningen för reformen.&lt;br&gt;
Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen&lt;br&gt;
(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen&lt;br&gt;
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (prop.&lt;br&gt;
1999/2000:44, bet. 1999/2000:SoU13, rskr.&lt;br&gt;
1999/2000:207) bl.a. beträffande bestämmelserna&lt;br&gt;
om förordnande av sakkunniga vid muntliga&lt;br&gt;
förhandlingar vid länsrätt. Ändringen kan&lt;br&gt;
innebära kostnadsökningar för domstolsväsendet&lt;br&gt;
och därför överförs från och med år 2001 1&lt;br&gt;
miljon kronor från utgiftsområde nio, anslag&lt;br&gt;
13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård.&lt;br&gt;
För domstolsväsendets arkivkostnader&lt;br&gt;
överförs 349 000 kronor till utgiftsområde 17&lt;br&gt;
Kultur, medier, trossamfund och fritid.&lt;br&gt;
Till Gentekniknämnden, anslag 4:9, överförs&lt;br&gt;
engångsvis 200 000 kronor för genomförandet av&lt;br&gt;
en konferens inom genteknikens område.&lt;br&gt;
Som kompensation för beräknade&lt;br&gt;
utgiftsökningar för löner, lokaler med mera&lt;br&gt;
räknas anslaget upp med 93, 7 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Sammantaget föreslår regeringen att anslaget&lt;br&gt;
för år 2001 fastställs till 3 515 117 000 kronor.&lt;br&gt;
För åren 2002 och 2003 beräknas anslaget uppgå&lt;br&gt;
till 3 590 491 000 kronor respektive&lt;br&gt;
3 670 392 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.28 Beräkning av anslaget för 2001&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
3 358 956&lt;br&gt;
Pris- och löneomräkning&lt;br&gt;
93 710&lt;br&gt;
Ökat resursbehov&lt;br&gt;
120 000&lt;br&gt;
Bouppteckningsreformen&lt;br&gt;
- 33 000&lt;br&gt;
Övriga överföringar netto&lt;br&gt;
-24 549&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
3 515 117&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättegångsbalken&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringens förslag: 1 kap 5 § rättegångsbalken&lt;br&gt;
ändras så att det blir möjligt för en tingsrätt att&lt;br&gt;
ha kansli på mer än en ort.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Tingsrätten är i&lt;br&gt;
allmänhet första instans i brott- och tvistemål.&lt;br&gt;
Enligt 1 kap 5 § första meningen&lt;br&gt;
rättegångsbalken skall en tingsrätt ha sitt kansli&lt;br&gt;
på den ort som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;
Regeringen har beslutat om vilka orter som skall&lt;br&gt;
vara kansliorter genom förordningen (1982:996)&lt;br&gt;
om rikets indelning i domsagor. Det nu&lt;br&gt;
pågående reformarbetet förutsätter att tingsrätter&lt;br&gt;
inrättas som har fast verksamhet på flera orter&lt;br&gt;
inom en gemensam domkrets. Ett av syftena&lt;br&gt;
med denna reform är att bibehålla dömande&lt;br&gt;
verksamhet och domstolspersonal på mindre&lt;br&gt;
orter. För att kunna fullfölja reformen måste&lt;br&gt;
således en tingsrätt kunna ha kansli på fler än en&lt;br&gt;
ort. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen&lt;br&gt;
i 1 kap. 5 § första meningen rättegångsbalken&lt;br&gt;
förtydligas.&lt;br&gt;
Lagförslaget, som alltså endast innebär att det&lt;br&gt;
blir möjligt för en tingsrätt att ha kansli på mer&lt;br&gt;
än en ort, är inte av sådan beskaffenhet att det&lt;br&gt;
kräver lagrådets granskning.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Sjöfartsregistret och inskrivning enligt lagen&lt;br&gt;
(1984:649) om företagshypotek&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringens förslag: Sjöfartsregistret förs över&lt;br&gt;
från Stockholms tingsrätt till Sjöfartsverket.&lt;br&gt;
Vidare förs inskrivning enligt lagen (1984:649)&lt;br&gt;
om företagshypotek över från Malmö tingsrätt&lt;br&gt;
till Patent- och registreringsverket.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Under 1997 gavs Domstolsverket i uppdrag att&lt;br&gt;
dels i samråd med Patent- och&lt;br&gt;
registreringsverket utarbeta och lämna förslag&lt;br&gt;
om den framtida organisationen av&lt;br&gt;
Inskrivningsmyndigheten för&lt;br&gt;
företagsinteckningar, dels att i samråd med&lt;br&gt;
Sjöfartsverket utarbeta och lämna förslag om&lt;br&gt;
Sjöfartsregistrets organisatoriska hemvist. I en&lt;br&gt;
rapport som överlämnades till regeringen i&lt;br&gt;
december 1997 föreslog Domstolsverket att&lt;br&gt;
verksamheten vid Inskrivningsmyndigheten för&lt;br&gt;
företagsinteckningar organisatoriskt skulle&lt;br&gt;
överflyttas till Patent- och registreringsverket. I&lt;br&gt;
mars 1998 föreslog verket att verksamheten vid&lt;br&gt;
Sjöfartsregistret skulle flyttas över till&lt;br&gt;
Sjöfartsverket. Båda förslagen har&lt;br&gt;
remissbehandlats. Remissyttrandena finns&lt;br&gt;
tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr&lt;br&gt;
Ju1997/6826 och Ju1998/1042). Flertalet&lt;br&gt;
remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft något&lt;br&gt;
att invända mot de föreslagna förändringarna.&lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag:&lt;br&gt;
Verksamheten vid Inskrivningsmyndigheten för&lt;br&gt;
företagsinteckningar och vid Sjöfartsregistret har&lt;br&gt;
möjligheter att utvecklas och effektiviseras om&lt;br&gt;
de flyttas över till Patent- och registreringsverket&lt;br&gt;
respektive Sjöfartsverket samtidigt som&lt;br&gt;
överflyttningarna bidrar till en renodling av&lt;br&gt;
domstolarnas verksamhet. Överflyttningarna&lt;br&gt;
bedöms inledningsvis medföra vissa&lt;br&gt;
övergångskostnader men i ett längre&lt;br&gt;
tidsperspektiv innebära besparingar. Eftersom&lt;br&gt;
reformen kräver omfattande lagändringar avser&lt;br&gt;
regeringen att lägga fram en proposition med&lt;br&gt;
sådana förslag under våren 2001 i syfte att&lt;br&gt;
förändringarna såvitt avser&lt;br&gt;
företagsinteckningsärenden skall kunna träda i&lt;br&gt;
kraft den 1 juli 2001 och beträffande&lt;br&gt;
sjöfartsregisterärenden den 1 december 2001.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet&lt;br&gt;
(TFN)&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringens förslag: Sammansättningen av&lt;br&gt;
Tjänsteförslagsnämnden ändras så att en advokat&lt;br&gt;
skall ingå i nämnden. Ordföranden i nämnden&lt;br&gt;
skall ansvara för ärendenas beredning.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Domstolsverket har efter ett regeringsuppdrag&lt;br&gt;
överlämnat rapporten   TFN  en översyn av&lt;br&gt;
rutiner och arbetsformer (dnr Ju1999:4478).&lt;br&gt;
Domstolsverket föreslår i rapporten åtskilliga&lt;br&gt;
förändringar bl.a. när det gäller nämndens&lt;br&gt;
sammansättning och beredningsansvaret.&lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: Frågan om&lt;br&gt;
sammansättningen i TFN borde breddas&lt;br&gt;
behandlades av bl.a. 1993 års domarutredning&lt;br&gt;
(Domare i Sverige inför framtiden&lt;br&gt;
utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete,&lt;br&gt;
SOU 1994:99). I betänkandet föreslogs bl.a. att&lt;br&gt;
det i TFN skulle ingå en advokat och en&lt;br&gt;
professor vid juridisk fakultet. Dessa framhölls&lt;br&gt;
kunna värdera domaregenskaper och förväntas&lt;br&gt;
ha viss kunskap om verksamheten i domstolarna&lt;br&gt;
och om domarnas yrkeskår. Som skäl för att&lt;br&gt;
bredda sammansättningen på det angivna sättet&lt;br&gt;
angavs i första hand att man härigenom betonade&lt;br&gt;
att urvalet av domare inte var en intern&lt;br&gt;
angelägenhet. Vidare framhölls att de nya&lt;br&gt;
ledamöterna borde kunna anses representera&lt;br&gt;
allmänintresset så till vida att de inte på samma&lt;br&gt;
sätt som t.ex. jurister i statsförvaltningen kunde&lt;br&gt;
betraktas som förbundna med statens intressen.&lt;br&gt;
Förslaget i denna del mottogs i stort positivt av&lt;br&gt;
remissinstanserna.&lt;br&gt;
Domstolsverket har nu i sin rapport föreslagit&lt;br&gt;
att sammansättningen i TFN breddas på så sätt&lt;br&gt;
att det i nämnden skall ingå två advokater med&lt;br&gt;
advokater som suppleanter. Antalet ledamöter&lt;br&gt;
skall dock vara detsamma.&lt;br&gt;
Regeringen delar Domstolsverkets&lt;br&gt;
uppfattning att det av de skäl som redovisats av&lt;br&gt;
1993 års domarutredning finns anledning att&lt;br&gt;
bredda sammansättningen i TFN. Vidare kan det&lt;br&gt;
antas att ledamöter med erfarenhet från andra&lt;br&gt;
områden kan bidra till att sökande från olika&lt;br&gt;
verksamhetsområden inom rättsväsendet blir&lt;br&gt;
allsidigt bedömda. Regeringen delar vidare&lt;br&gt;
Domstolsverkets uppfattning att&lt;br&gt;
sammansättningen i TFN breddas på så sätt att&lt;br&gt;
det i nämnden skall ingå advokater. Regeringen&lt;br&gt;
anser dock att det är tillräckligt att det i nämnden&lt;br&gt;
ingår en advokat med en advokat som suppleant.&lt;br&gt;
Antalet ledamöter bör som Domstolsverket&lt;br&gt;
föreslagit vara oförändrat.&lt;br&gt;
Chefen för Domstolsverket är i dag ledamot i&lt;br&gt;
TFN samt ansvarig för att tillsättningsärendena&lt;br&gt;
bereds och föredras. Under en lång period utsågs&lt;br&gt;
även regelmässigt chefen för Domstolsverket till&lt;br&gt;
ordförande i nämnden. Den ordningen ändrades&lt;br&gt;
år 1994. I samband med detta uttalade regeringen&lt;br&gt;
att, även om myndighetschefen av bl.a. praktiska&lt;br&gt;
skäl borde spela en viktig roll i nämndens arbete,&lt;br&gt;
det var mest konsekvent med det principiella&lt;br&gt;
synsätt som regeringen anlagt beträffande&lt;br&gt;
Domstolsverkets framtida verksamhet, att&lt;br&gt;
myndighetschefen inte var ordförande i&lt;br&gt;
nämnden utan att denna uppgift i stället vilade på&lt;br&gt;
någon företrädare för domstolarna (prop.&lt;br&gt;
1993/94:17 s.31).&lt;br&gt;
När det gällde myndighetschefens ansvar för&lt;br&gt;
beredningen av tillsättningsärenden framhölls i&lt;br&gt;
den nyss nämnda propositionen att det förekom&lt;br&gt;
ett relativt omfattande samarbete mellan&lt;br&gt;
ordföranden i TFN   d.v.s. chefen för&lt;br&gt;
Domstolsverket   och föredraganden i nämnden.&lt;br&gt;
Enligt regeringen kunde samarbetet inte&lt;br&gt;
organiseras på samma sätt med en aktiv domare&lt;br&gt;
som ordförande i TFN, om inte en domstol tog&lt;br&gt;
över kanslifunktionen. En sådan uppgift ansågs&lt;br&gt;
vid den tiden inte vara lämplig för någon av&lt;br&gt;
domstolarna. För att kunna behålla ett rationellt&lt;br&gt;
arbetssätt i fråga om ärendenas föredragning i&lt;br&gt;
nämnden ansåg regeringen därför att det var&lt;br&gt;
nödvändigt att låta chefen för Domstolsverket&lt;br&gt;
även i fortsättningen ansvara för beredningen&lt;br&gt;
och föredragningen av ärendena.&lt;br&gt;
Domstolsverket har nu i sin rapport föreslagit&lt;br&gt;
att ansvaret för beredningen av&lt;br&gt;
tillsättningsärenden flyttas till ordföranden i&lt;br&gt;
nämnden eftersom de skäl som tidigare anförts&lt;br&gt;
för att chefen för Domstolsverket skulle behålla&lt;br&gt;
ansvaret för beredningen av tillsättningsärenden&lt;br&gt;
inte kan anses göra sig gällande med samma&lt;br&gt;
styrka som tidigare, särskilt som Domstolsverket&lt;br&gt;
i dag har lokaler även i Stockholm.&lt;br&gt;
Regeringen delar Domstolsverkets&lt;br&gt;
uppfattning att beredningsansvaret för&lt;br&gt;
tillsättningsärenden bör flyttas till ordföranden i&lt;br&gt;
nämnden. Uppgiften som ordföranden i&lt;br&gt;
nämnden åvilar en företrädare för domstolarna.&lt;br&gt;
Med en sådan ordning kan ifrågasättas om det är&lt;br&gt;
ändamålsenligt att chefen för Domstolsverket&lt;br&gt;
ansvarar för beredningen av tillsättningsärenden.&lt;br&gt;
Inte minst finns det en risk att strukturen med&lt;br&gt;
dubbla ledningsfunktioner i nämnden inverkar&lt;br&gt;
hämmande på kansliets effektivitet. Härtill&lt;br&gt;
kommer att TFN:s kansli idag är lokaliserat i&lt;br&gt;
Stockholm.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Domarbanan&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringens förslag: Att riksdagen bemyndigar&lt;br&gt;
regeringen att närmare ange detaljer och&lt;br&gt;
tidsfrister för de obligatoriska momenten i&lt;br&gt;
domarbanan.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Skälen för regeringens förslag: En särskild&lt;br&gt;
domarbana har långvariga traditioner i vårt land.&lt;br&gt;
Även om strävandena framöver kommer att vara&lt;br&gt;
att rekrytera så brett som möjligt kommer det&lt;br&gt;
fortfarande finnas skäl att i varje fall övergångsvis&lt;br&gt;
behålla en domarbana av ungefär det slag som för&lt;br&gt;
närvarande finns.&lt;br&gt;
Den som har förvärvat notariemeritering och&lt;br&gt;
som därefter tjänstgjort under minst nio&lt;br&gt;
månader som fiskalsaspirant vid hovrätt eller&lt;br&gt;
kammarrätt kan anställas som fiskal vid&lt;br&gt;
respektive domstol. Den som har antagits som&lt;br&gt;
fiskal och som tjänstgjort som adjungerad&lt;br&gt;
ledamot i hovrätt eller kammarrätt får anställas&lt;br&gt;
som assessor vid respektive domstol. Efter&lt;br&gt;
förordnande som assessor är de obligatoriska&lt;br&gt;
momenten i domarbanan genomförda.&lt;br&gt;
Genom förordningen (1998:1238) om&lt;br&gt;
försöksverksamhet vid hovrätterna och&lt;br&gt;
kammarrätterna ersätts den ovan nämnda&lt;br&gt;
fiskalsaspiranttjänstgöringen med&lt;br&gt;
överrättsnotarietjänstgöring.&lt;br&gt;
Överrättsnotarietjänstgöringen pågår under ett&lt;br&gt;
år och har till syfte att möjliggöra för fler&lt;br&gt;
notariemeriterade jurister att få&lt;br&gt;
överrättserfarenhet samt att möjliggöra för&lt;br&gt;
domstolsväsendet att bättre reglera behovet av&lt;br&gt;
föredraganden/domaraspiranter. Regeringen har&lt;br&gt;
gett Domstolsverket i uppdrag att utvärdera&lt;br&gt;
försöksverksamheten (dnr Ju2000/2568).&lt;br&gt;
Riksdagen har godkänt att den minsta tiden&lt;br&gt;
för fiskalstjänstgöring i tingsrätt eller länsrätt&lt;br&gt;
skall vara två år (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 4,&lt;br&gt;
bet. 1999/2000 JuU1, rskr. 1999/2000:78).&lt;br&gt;
Redan nu har det visat sig finnas behov av&lt;br&gt;
särskilda regler för fiskaler som en tid tjänstgör&lt;br&gt;
med administrativa sysslor i hovrätten eller&lt;br&gt;
kammarrätten. Den gällande ordningen, som&lt;br&gt;
kom till stånd när den nuvarande domarbanan&lt;br&gt;
infördes, innebär att alla detaljer i domarbanan&lt;br&gt;
har godkänts av riksdagen. Eftersom det hela&lt;br&gt;
tiden finns behov av att anpassa utbildningens&lt;br&gt;
olika detaljer föreslår regeringen att riksdagen&lt;br&gt;
bemyndigar regeringen att närmare ange frister&lt;br&gt;
m.m. för de olika momenten i domarbanan.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Domstolarnas yttre organisation&lt;br&gt;
Regeringen har som nämnts i avsnitt 4.4.5 i&lt;br&gt;
skrivelsen till riksdagen (skr. 1999/2000:106&lt;br&gt;
Reformering av domstolsväsendet   en&lt;br&gt;
handlingsplan) redogjort för sin syn på det&lt;br&gt;
framtida domstolsväsendet ur organisatorisk&lt;br&gt;
synvinkel. Riksdagen har ställt sig bakom&lt;br&gt;
regeringens planer (bet. 1999/2000:JuU22, rskr.&lt;br&gt;
1999/2000:255). I handlingsplanen förutskickas&lt;br&gt;
bl.a. ett antal reformer beträffande den yttre&lt;br&gt;
organisationen. Det gäller bl.a. tingsrätterna i&lt;br&gt;
Nordvästra Skåne, tingsrätterna i Dalarnas län,&lt;br&gt;
Falköpings och Skövde tingsrätter och&lt;br&gt;
Simrishamns och Ystads tingsrätter. Enligt&lt;br&gt;
rättegångsbalken är det regeringen som&lt;br&gt;
förordnar om rikets indelning i domsagor. I&lt;br&gt;
likhet med tidigare år och vad som pekades på i&lt;br&gt;
handlingsplanen vill regeringen nu anmäla för&lt;br&gt;
riksdagen förutskickade ytterligare&lt;br&gt;
organisationsförändringar enligt nedan.&lt;br&gt;
Regeringen avser att i en skrivelse under våren&lt;br&gt;
till riksdagen anmäla ytterligare&lt;br&gt;
organisationsförändringar.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Tingsrätterna i Nordvästra Skåne&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Helsingborgs, Klippans&lt;br&gt;
och Ängelholms tingsrätter bör bilda en&lt;br&gt;
domkrets (en myndighet) med kansliorter i&lt;br&gt;
Helsingborg och Ängelholm.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning:&lt;br&gt;
Domstolsverket har i skrivelsen Förslag till ny&lt;br&gt;
tingsrättsorganisation i Nordvästra Skåne den 18&lt;br&gt;
augusti 2000 till regeringen föreslagit att&lt;br&gt;
Helsingborgs, Klippans och Ängelholms&lt;br&gt;
tingsrätter läggs samman med kansliort i&lt;br&gt;
Helsingborg (dnr Ju2000/3769).&lt;br&gt;
Domstolsverket har i en promemoria som&lt;br&gt;
remissbehandlats redovisat olika alternativ för en&lt;br&gt;
förändrad tingsrättsorganisation i Nordvästra&lt;br&gt;
Skåne. Slutsatsen i promemorian är att en&lt;br&gt;
organisation där all tingsrättsverksamhet samlas&lt;br&gt;
till en domstol i Helsingborg ger störst fördelar&lt;br&gt;
för verksamheten. De flesta fördelar som finns i&lt;br&gt;
en större organisation uppnås dock även i det&lt;br&gt;
alternativ som innebär att man skapar en&lt;br&gt;
tingsrätt med flera verksamhetsorter. I&lt;br&gt;
promemorian förordas därför att man skapar en&lt;br&gt;
gemensam domkrets för Nordvästra Skåne med&lt;br&gt;
dömande verksamhet i Helsingborg, Landskrona&lt;br&gt;
och Ängelholm.&lt;br&gt;
Remissutfallet blev blandat. Flertalet&lt;br&gt;
remissinstanser ifrågasätter inte behovet av en&lt;br&gt;
organisationsförändring i regionen. Däremot har&lt;br&gt;
remissinstanserna olika uppfattningar om hur&lt;br&gt;
den ändrade organisationen skall vara utformad.&lt;br&gt;
Några av remissinstanserna pekar på att&lt;br&gt;
promemorian inte behandlar&lt;br&gt;
tingsrättsorganisationen i hela Skåne län.&lt;br&gt;
Hovrätten över Skåne och Blekinge vill således i&lt;br&gt;
första hand se ett förslag till en framtida&lt;br&gt;
tingsrättsorganisation i hela länet. Hovrätten&lt;br&gt;
anför, att redan möjligheterna till samverkan eller&lt;br&gt;
sammanslagning som även innefattar Eslövs&lt;br&gt;
tingsrätt, gör att Landskrona tingsrätt tills vidare&lt;br&gt;
bör avföras från diskussionen. Enligt hovrätten&lt;br&gt;
går det inte att göra en allsidig bedömning av&lt;br&gt;
dömandet i denna domkrets om inte också&lt;br&gt;
domkretsarna för åtminstone Eslövs och Lunds&lt;br&gt;
tingsrätter tas i beaktande. Hovrätten, vars&lt;br&gt;
överväganden därför bara omfattar&lt;br&gt;
Helsingborgs, Klippans och Ängelholms&lt;br&gt;
tingsrätter, förordar att dessa tingsrätter läggs&lt;br&gt;
samman till Helsingborg. Även Helsingborgs&lt;br&gt;
tingsrätt och Sveriges Domareförbund anser att&lt;br&gt;
en mer samlad översyn av&lt;br&gt;
tingsrättsorganisationen i Skåne bör övervägas.&lt;br&gt;
Helsingborgs tingsrätt framhåller att det kan&lt;br&gt;
finnas anledning att ytterligare överväga en&lt;br&gt;
lösning där Landskrona tingsrätt förs samman&lt;br&gt;
med bl.a. Eslövs tingsrätt. Sveriges&lt;br&gt;
Domareförbund framhåller att promemorian&lt;br&gt;
inte ger tillräckligt underlag för ett&lt;br&gt;
ställningstagande till om Landskrona tingsrätt&lt;br&gt;
vid en eventuell sammanläggning med annan&lt;br&gt;
domstol skall föras till Lunds eller Helsingborgs&lt;br&gt;
tingsrätt.&lt;br&gt;
När det därefter gäller de olika&lt;br&gt;
organisationsalternativen förordar Hovrätten&lt;br&gt;
över Skåne och Blekinge, med ovan angiven&lt;br&gt;
reservation, Helsingborgs tingsrätt,&lt;br&gt;
Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Malmö,&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Skåne&lt;br&gt;
det organisationsalternativ som innebär att all&lt;br&gt;
dömande verksamhet samlas till en tingsrätt i&lt;br&gt;
Helsingborg. Kriminalvårdsstyrelsen anser att&lt;br&gt;
det generellt är att föredra om&lt;br&gt;
tingsrättsverksamheten koncentreras till ett färre&lt;br&gt;
antal orter.&lt;br&gt;
Klippans tingsrätt, nämndemännen vid&lt;br&gt;
Klippans tingsrätt och Landskrona tingsrätt&lt;br&gt;
förordar att det bildas en tingsrätt för&lt;br&gt;
Nordvästra Skåne med dömande verksamhet på&lt;br&gt;
de orter som i dag har sådan verksamhet. Svalövs&lt;br&gt;
kommun anför att fördelarna med en domkrets&lt;br&gt;
med en tingsrätt med verksamhet på flera orter&lt;br&gt;
överväger nackdelarna och att dömande&lt;br&gt;
verksamhet även i fortsättningen bör bedrivas i&lt;br&gt;
Klippan.&lt;br&gt;
Nämndemännen och notarierna vid&lt;br&gt;
Ängelholms tingsrätt förordar att det bildas två&lt;br&gt;
tingsrätter i Nordvästra Skåne, en i Helsingborg&lt;br&gt;
och en i Ängelholm.&lt;br&gt;
Ängelholms tingsrätt, Landskrona kommun,&lt;br&gt;
Landskrona nämndemannaförening och Sveriges&lt;br&gt;
Domareförbund förordar att Klippans och&lt;br&gt;
Ängelholms tingsrätter läggs samman med&lt;br&gt;
verksamhet enbart i Ängelholm.&lt;br&gt;
Båstads kommun och Ängelholms kommun&lt;br&gt;
tillstyrker en förändrad tingsrättsorganisation&lt;br&gt;
antingen med två tingsrätter, en i Helsingborg&lt;br&gt;
och en i Ängelholm, eller med tre tingsrätter, i&lt;br&gt;
Helsingborg, Landskrona och Ängelholm.&lt;br&gt;
Klippans kommun och Örkelljunga kommun&lt;br&gt;
vill att Klippans tingsrätt behålls.&lt;br&gt;
Domstolsverket har efter remissbehandlingen&lt;br&gt;
funnit att frågan om hur den dömande&lt;br&gt;
verksamheten i Landskrona tingsrätt bör&lt;br&gt;
organiseras i framtiden, som anmärkts i&lt;br&gt;
promemorian och även framhållits av flera&lt;br&gt;
remissinstanser, är beroende av inte bara&lt;br&gt;
organisationen av övriga tingsrätter i Nordvästra&lt;br&gt;
Skåne utan också av den framtida organisationen&lt;br&gt;
av Eslövs och Lunds tingsrätter. För att inte&lt;br&gt;
föregripa resultatet av de överväganden rörande&lt;br&gt;
Landskrona tingsrätt som bör ske i samband&lt;br&gt;
med att Eslövs och Lunds tingsrätter utreds,&lt;br&gt;
anser Domstolsverket att Landskrona tingsrätt&lt;br&gt;
för närvarande bör lämnas utanför förslaget om&lt;br&gt;
en ny tingsrättsorganisation i Nordvästra Skåne.&lt;br&gt;
Domstolsverket delar den bedömningen som&lt;br&gt;
flertalet remissinstanser inom rättsväsendet&lt;br&gt;
förordat att verksamheten främjas bäst om all&lt;br&gt;
verksamhet koncentreras till Helsingborg.&lt;br&gt;
Flertalet av dessa remissinstanser har också&lt;br&gt;
avstyrkt att det skapas en domstol med flera&lt;br&gt;
verksamhetsorter. Flera remissinstanser förordar&lt;br&gt;
endast en sammanläggning av Ängelholms och&lt;br&gt;
Klippans tingsrätter med verksamhet i&lt;br&gt;
Ängelholm. Domstolsverket bedömer att en&lt;br&gt;
sådan lösning inte skapar en tingsrätt med&lt;br&gt;
administrativ och judiciell bärkraft i enlighet med&lt;br&gt;
de riktlinjer som regeringen redovisat i skrivelsen&lt;br&gt;
Reformeringen av domstolsväsendet   en&lt;br&gt;
handlingsplan (skr. 1999/2000:106). En tingsrätt&lt;br&gt;
med all verksamhet samlad i Helsingborg skulle å&lt;br&gt;
andra sidan med traditionell bemanning få cirka&lt;br&gt;
20 rotlar. I en sådan domstol finns enligt&lt;br&gt;
Domstolsverket alla förutsättningar att leva upp&lt;br&gt;
till de olika kvalitetskrav som kan ställas på&lt;br&gt;
verksamheten, både medborgarnas och&lt;br&gt;
domstolspersonalens. Omfattningen av&lt;br&gt;
verksamheten skulle göra att organisationen blir&lt;br&gt;
hållbar i ett längre perspektiv. Organisationen&lt;br&gt;
skulle också bli stor nog för att bära&lt;br&gt;
specialistkompetens även i den administrativa&lt;br&gt;
verksamheten. Därmed skulle tingsrättens&lt;br&gt;
oberoende av den centrala administrationen bli&lt;br&gt;
större. I jämförelse med den bärkraft som i olika&lt;br&gt;
avseenden skulle uppnås för verksamheten om&lt;br&gt;
den samlades i Helsingborg kan det inte anses&lt;br&gt;
som den bästa lösningen att behålla Ängelholms&lt;br&gt;
tingsrätt. Särskilt inte som avstånden mellan&lt;br&gt;
Ängelholm och Helsingborg och inom en&lt;br&gt;
sammanslagen domkrets är små och&lt;br&gt;
kommunikationerna goda. Mellan Ängelholm&lt;br&gt;
och Helsingborg är det t.ex. endast omkring 27&lt;br&gt;
km. Inte heller för att tillgodose allmänhetens&lt;br&gt;
krav på tillgänglighet till domstolarna behövs&lt;br&gt;
således dömande verksamhet både i Ängelholm&lt;br&gt;
och Helsingborg.&lt;br&gt;
Regeringen delar flertalet remissinstansers&lt;br&gt;
bedömning att en organisationsförändring är&lt;br&gt;
nödvändig. När det gäller förslaget att samla all&lt;br&gt;
verksamhet till Helsingborg genom en&lt;br&gt;
sammanläggning av domstolarna, konstaterar&lt;br&gt;
regeringen att Domstolsverkets förslag gör en&lt;br&gt;
attraktiv arbetsmiljö för de anställda möjlig. En&lt;br&gt;
domstol av denna storlek innebär också att det&lt;br&gt;
finns målunderlag för en god&lt;br&gt;
beredningsorganisation som innebär en&lt;br&gt;
möjlighet att renodla domarrollen till gagn för&lt;br&gt;
verksamheten. Domstolssekreterare och&lt;br&gt;
beredningsjurister kan erbjudas stimulerande&lt;br&gt;
arbetsuppgifter i en annan omfattning än i dag.&lt;br&gt;
Domstolsverkets förslag innebär också att&lt;br&gt;
nödvändig specialisering kan genomföras och att&lt;br&gt;
personalen kan erbjudas kompetensutveckling i&lt;br&gt;
större utsträckning och till nytta för&lt;br&gt;
verksamheten vid domstolen.&lt;br&gt;
Regeringen anser att det från&lt;br&gt;
verksamhetssynpunkt är bäst att bedriva all&lt;br&gt;
verksamhet i en domkrets med dömande&lt;br&gt;
verksamhet inte bara i Helsingborg utan också i&lt;br&gt;
Ängelholm. En förutsättning för detta är&lt;br&gt;
naturligtvis att verksamheten på båda&lt;br&gt;
kansliorterna kan ges tillräckligt underlag för att&lt;br&gt;
bedrivas effektivt. De flesta fördelar som finns i&lt;br&gt;
en större organisation kan då uppnås. En sådan&lt;br&gt;
organisation är flexibel och ger möjligheter att&lt;br&gt;
klara exempelvis arbetstoppar och frånvaro.&lt;br&gt;
Utrymme ges också för personalen att få&lt;br&gt;
nödvändig kompetensutveckling. Liksom i en&lt;br&gt;
sammanslagen domstol finns det möjligheter att&lt;br&gt;
ha specialistkompetens såväl i den dömande som&lt;br&gt;
i den administrativa verksamheten. Regeringen&lt;br&gt;
bedömer att detta är fullt genomförbart med den&lt;br&gt;
nu föreslagna domkretslösningen.&lt;br&gt;
Regeringen avser därför att ge&lt;br&gt;
Domstolsverket i uppdrag att senast den 1 juli&lt;br&gt;
2002 lägga samman Helsingborgs, Klippans och&lt;br&gt;
Ängelholms tingsrätter till en tingsrätt (en&lt;br&gt;
myndighet) med kansliorter i Helsingborg och&lt;br&gt;
Ängelholm.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tingsrätterna i Dalarnas län&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringens bedömning:&lt;br&gt;
Tingsrättsverksamheten i Dalarnas län bör&lt;br&gt;
bedrivas i två domkretsar, en för den norra delen&lt;br&gt;
av länet med kansliort i Mora och en för den&lt;br&gt;
södra länsdelen med kansliort i Falun.&lt;br&gt;
______________&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning:&lt;br&gt;
Domstolsverket har i skrivelsen Förslag till ny&lt;br&gt;
tingsrättsorganisation i Dalarnas län den 18&lt;br&gt;
augusti 2000 till regeringen föreslagit att det&lt;br&gt;
genom sammanläggning bildas två tingsrätter i&lt;br&gt;
Dalarnas län. En tingsrätt för länets norra delar&lt;br&gt;
med kansliort i Mora och en tingsrätt för den&lt;br&gt;
södra delen av länet med kansliort i Falun.&lt;br&gt;
Domstolsverket har vidare föreslagit att Mora&lt;br&gt;
tingsrätt skall omfatta dels hela nuvarande Mora&lt;br&gt;
tingsrätts domkrets, dels nuvarande Leksands&lt;br&gt;
tingsrätts domkrets med undantag för Gagnefs&lt;br&gt;
kommun och Vansbro kommun.&lt;br&gt;
Domstolsverket har slutligen i skrivelsen&lt;br&gt;
föreslagit att Falu tingsrätt skall omfatta&lt;br&gt;
nuvarande Falu, Hedemora och Ludvika&lt;br&gt;
tingsrätters domkretsar med undantag för&lt;br&gt;
Vansbro kommun och med tillskott av Gagnefs&lt;br&gt;
kommun (dnr Ju2000/3770).&lt;br&gt;
Som skäl för sitt förslag har Domstolsverket&lt;br&gt;
anfört bl.a. följande. En koncentration av&lt;br&gt;
verksamheten till två platser ger de bästa&lt;br&gt;
förutsättningarna för en för framtiden hållbar&lt;br&gt;
och ändamålsenlig organisation. En tingsrätt i&lt;br&gt;
norra Dalarna kommer för den dömande&lt;br&gt;
verksamheten att få arbetsunderlag för tre&lt;br&gt;
ordinarie domare. Tingsrätten, placerad i Mora,&lt;br&gt;
kommer att få en inskrivningsmyndighet med&lt;br&gt;
relativt stor personal knuten till sig. Dessa&lt;br&gt;
förhållanden och avståndet till den andra&lt;br&gt;
kansliorten gör, som utredaren också kommit&lt;br&gt;
fram till, att tingsrätten bör bilda en självständig&lt;br&gt;
enhet. Genom sammanslagningar av dels Mora&lt;br&gt;
och Leksands tingsrätter till en domstol med en&lt;br&gt;
kansliort i norra Dalarna, dels Falu, Hedemora&lt;br&gt;
och Ludvika tingsrätter till en domstol med en&lt;br&gt;
kansliort i södra Dalarna skapas administrativt&lt;br&gt;
och judiciellt mer bärkraftiga domstolar. Vid en&lt;br&gt;
sådan organisatorisk lösning kommer det att&lt;br&gt;
finnas förutsättningar att ge allmänheten en god&lt;br&gt;
service och att ge lokalerna en utformning som&lt;br&gt;
bättre tillgodoser personalens och allmänhetens&lt;br&gt;
säkerhet. Domstolarna kommer också att ha&lt;br&gt;
goda förutsättningar att bli moderna och&lt;br&gt;
välfungerande arbetsplatser. Med beaktande av&lt;br&gt;
de allmänna kommunikationerna bör Gagnefs&lt;br&gt;
kommun föras till den södra tingsrättens&lt;br&gt;
domkrets, medan Vansbro kommun bör&lt;br&gt;
överföras till den norra tingsrättens domkrets.&lt;br&gt;
En promemoria med motsvarande förslag har&lt;br&gt;
av Domstolsverket remitterats. Svea hovrätt,&lt;br&gt;
Falu tingsrätt, Hedemora tingsrätt, Mora&lt;br&gt;
tingsrätt, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;
Västerås, Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i&lt;br&gt;
Dalarna, Falu kommun, Malungs kommun,&lt;br&gt;
Vansbro kommun, Borlänge&lt;br&gt;
Nämndemannaförening och Falu&lt;br&gt;
Nämndemannaförening, Lokalföreningarna för&lt;br&gt;
Jusek och ST-domstol vid Falu tingsrätt samt&lt;br&gt;
Sveriges Domareförbund har tillstyrkt eller inte&lt;br&gt;
haft någon erinran mot Domstolsverkets förslag.&lt;br&gt;
Siljanskommunerna Leksand, Rättvik, Mora,&lt;br&gt;
Orsa och Älvdalen har i första hand förespråkat&lt;br&gt;
att den dömande verksamheten blir kvar i&lt;br&gt;
Leksand och Mora. Om detta inte är möjligt&lt;br&gt;
förordas att dömandet förläggs till Mora.&lt;br&gt;
Gagnefs kommun ansluter sig till&lt;br&gt;
Siljanskommunernas yttrande. Om Leksands&lt;br&gt;
tingsrätts domkrets förs över till Mora ansluter&lt;br&gt;
sig Gagnefs kommun till förslaget att&lt;br&gt;
kommunen förs över till den södra tingsrätten.&lt;br&gt;
Leksands tingsrätt, Ludvika tingsrätt, Ludvika&lt;br&gt;
kommun, Smedjebackens kommun, Leksands&lt;br&gt;
domsagas Nämndemannaförening,&lt;br&gt;
Lokalföreningarna för Jusek och ST-domstol vid&lt;br&gt;
Leksands tingsrätt föreslår att de nuvarande&lt;br&gt;
tingsrätterna bildar en myndighet med&lt;br&gt;
verksamhet vid de nuvarande kansliorterna.&lt;br&gt;
Nämndemannaföreningen i Ludvika tar avstånd&lt;br&gt;
från nedläggning av Ludvika tingsrätt. Avesta,&lt;br&gt;
Hedemora och Säters kommuner avstyrker&lt;br&gt;
Domstolsverkets förslag och hemställer att&lt;br&gt;
regeringen lämnar direktiv om en fortsatt&lt;br&gt;
utredning.&lt;br&gt;
Regeringen delar den uppfattning som bl.a.&lt;br&gt;
framförts av Rikspolisstyrelsen att den av&lt;br&gt;
Domstolsverket utsedde särskilde utredaren på&lt;br&gt;
ett klargörande sätt påvisat skälen till att det&lt;br&gt;
genom sammanläggning bör bildas två&lt;br&gt;
tingsrätter i Dalarna, Mora och Falun. En sådan&lt;br&gt;
organisation har förutsättningar att skapa goda&lt;br&gt;
arbetsplatser för de anställda samtidigt som det&lt;br&gt;
skapas möjligheter att utveckla den dömande&lt;br&gt;
verksamheten ytterligare. I länets norra delar är&lt;br&gt;
avstånden avsevärda varför regeringen, i likhet&lt;br&gt;
med Domstolsverket och flertalet&lt;br&gt;
remissinstanser, anser att det är lämpligt att Mora&lt;br&gt;
även i framtiden bör bilda en särskild tingsrätt.&lt;br&gt;
Regeringen avser att ge Domstolsverket i&lt;br&gt;
uppdrag att senast den 1 juli 2001 sammanlägga&lt;br&gt;
Falu, Hedemora och Ludvika tingsrätter med&lt;br&gt;
kansliort i Falun samt att senast vid samma&lt;br&gt;
tidpunkt lägga samman Mora och Leksands&lt;br&gt;
tingsrätter med kansliort i Mora.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Falköpings och Skövde tingsrätter&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Falköpings och Skövde&lt;br&gt;
tingsrätter bör läggas samman med kansliort i&lt;br&gt;
Skövde&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning:&lt;br&gt;
Domstolsverket har i skrivelsen Förslag till ny&lt;br&gt;
tingsrättsorganisation i nuvarande Falköpings&lt;br&gt;
och Skövde domsagor den 18 augusti 2000 till&lt;br&gt;
regeringen föreslagit att Falköpings tingsrätt&lt;br&gt;
läggs samman med Skövde tingsrätt (dnr&lt;br&gt;
Ju2000/3771). Domstolsverket anser i skrivelsen&lt;br&gt;
att verksamheten främjas bäst om Falköpings&lt;br&gt;
och Skövde tingsrätter läggs samman med&lt;br&gt;
kansliort i Skövde.&lt;br&gt;
Domstolsverket har upprättat en promemoria&lt;br&gt;
i vilken olika organisationsalternativ har&lt;br&gt;
övervägts. Domstolsverket har remissbehandlat&lt;br&gt;
promemorian. Av de tretton remissinstanserna&lt;br&gt;
som har yttrat sig har nio tillstyrkt&lt;br&gt;
Domstolsverkets förslag om att Falköpings och&lt;br&gt;
Skövde tingsrätter läggs samman och att all&lt;br&gt;
verksamhet koncentreras till Skövde. De som har&lt;br&gt;
tillstyrkt förslaget är Skövde tingsrätt, Göta&lt;br&gt;
hovrätt, Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;
Göteborg, Rikspolisstyrelsen, Hjo kommun,&lt;br&gt;
Skövde kommun, Länsstyrelsen i Västra&lt;br&gt;
Götalands län samt Sveriges Domareförbund.&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen anser generellt att en&lt;br&gt;
koncentration av tingsrättsverksamheten till ett&lt;br&gt;
färre antal tingsrätter är att föredra. Falköpings&lt;br&gt;
tingsrätt har den uppfattningen att en&lt;br&gt;
organisation av en domstols karaktär inte kan&lt;br&gt;
vara alltför liten för att de krav som ställs på bl.a.&lt;br&gt;
rättssäkerhet, effektivitet, och service skall kunna&lt;br&gt;
upprätthållas och att tingsrätten när&lt;br&gt;
förändringen av boupptecknings- och&lt;br&gt;
inskrivningsverksamheten genomförs kommer&lt;br&gt;
att nå en nivå då en självständig verksamhet vid&lt;br&gt;
tingsrätten svårligen kan bedrivas.&lt;br&gt;
Nämndemannaföreningen vid Falköpings&lt;br&gt;
tingsrätt förordar sammanläggning av&lt;br&gt;
tingsrätterna i Falköping och Skövde men att&lt;br&gt;
verksamhet finns kvar både i Falköping och&lt;br&gt;
Skövde. Falköpings kommun är för ett&lt;br&gt;
bibehållande av Falköpings tingsrätt.&lt;br&gt;
Kommunen anser att en utveckling av&lt;br&gt;
verksamheten i Falköping skulle kunna ske&lt;br&gt;
genom bl.a. en utvidgning av Falköpings&lt;br&gt;
tingsrätts geografiska verksamhetsområde. Om&lt;br&gt;
bedömningen ändå blir att Falköpings tingsrätt&lt;br&gt;
inte kan kvarstå som en självständig domstol&lt;br&gt;
förordar kommunen bildandet av en gemensam&lt;br&gt;
domkrets antingen mellan Skövde och&lt;br&gt;
Falköpings domstolar eller mellan domstolarna i&lt;br&gt;
förutvarande Skaraborgs län, med dömande&lt;br&gt;
verksamhet på samtliga nuvarande&lt;br&gt;
tingsrättsorter.&lt;br&gt;
Regeringen delar Domstolsverkets och&lt;br&gt;
flertalet remissinstansers bedömning att det från&lt;br&gt;
verksamhetssynpunkt är bäst att bedriva all&lt;br&gt;
verksamhet i en domkrets. Falköpings tingsrätt&lt;br&gt;
bör därför läggas samman med Skövde tingsrätt&lt;br&gt;
för att i den nya tingsrätten ge utrymme för bl.a.&lt;br&gt;
en effektiv beredningsorganisation, en&lt;br&gt;
specialisering med hänsyn till målunderlaget och&lt;br&gt;
andra åtgärder i samma riktning för att få en&lt;br&gt;
långsiktigt hållbar tingsrätt. Regeringen avser att&lt;br&gt;
ge Domstolsverket i uppdrag att senast den 1&lt;br&gt;
oktober 2001 lägga samman Falköpings och&lt;br&gt;
Skövde tingsrätter.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Simrishamns och Ystads tingsrätter&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringens bedömning: Simrishamns och Ystads&lt;br&gt;
tingsrätter bör läggas samman med kansliort i&lt;br&gt;
Ystad.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Skälen för regeringens bedömning:&lt;br&gt;
Domstolsverket har i skrivelsen Den framtida&lt;br&gt;
tingsrättsorganisationen i nuvarande&lt;br&gt;
Simrishamns och Ystads domsagor den 22&lt;br&gt;
augusti 2000 till regeringen föreslagit att&lt;br&gt;
Simrishamns och Ystads tingsrätter läggs&lt;br&gt;
samman och att all verksamhet koncentreras till&lt;br&gt;
Ystad. (dnr 2000/3797).&lt;br&gt;
Domstolsverket har som skäl för sitt förslag&lt;br&gt;
anfört bl.a. följande. Vid en så liten enhet som&lt;br&gt;
Simrishamns tingsrätt är det inte möjligt att&lt;br&gt;
bygga upp en kraftfull beredningsorganisation&lt;br&gt;
och därmed renodla domarrollen. En sådan liten&lt;br&gt;
enhet som Simrishamns tingsrätt utgör är sårbar&lt;br&gt;
vid ledighet för semester, sjukdom,&lt;br&gt;
kompetensutveckling m.m. Det är också svårt att&lt;br&gt;
vid en liten domstol kunna möta den&lt;br&gt;
rättssökande allmänhetens berättigade krav på&lt;br&gt;
service. Syftet med en organisatorisk förändring&lt;br&gt;
av tingsrättsorganisationen i Simrishamns och&lt;br&gt;
Ystads domsagor är att i regionen skapa en&lt;br&gt;
domstolsorganisation som har bättre såväl&lt;br&gt;
judiciell som administrativ bärkraft och som är&lt;br&gt;
mer flexibel och verksamhetseffektiv än dagens&lt;br&gt;
organisation. Verksamheten vid Simirishamns&lt;br&gt;
tingsrätt kan inte ens om den skulle ingå i en&lt;br&gt;
större domkrets bli långsiktigt hållbar. En&lt;br&gt;
sammanläggning av Simrishamns och Ystads&lt;br&gt;
tingsrätter ger en tingsrättsorganisation med&lt;br&gt;
större judiciell och administrativ bärkraft än&lt;br&gt;
dagens organisation. Närheten mellan Ystad och&lt;br&gt;
Simrishamn samt de goda allmänna&lt;br&gt;
kommunikationerna mellan orterna motiverar&lt;br&gt;
inte att domstolsverksamhet bedrivs i såväl Ystad&lt;br&gt;
som Simrishamn. En sammanlagd domstol i&lt;br&gt;
Ystad tillgodoser väl de krav som från ett&lt;br&gt;
medborgarperspektiv kan ställas på&lt;br&gt;
verksamheten.&lt;br&gt;
Domstolsverket har remitterat en promemoria&lt;br&gt;
med motsvarande förslag.&lt;br&gt;
Av de sexton remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;
har sju tillstyrkt Domstolsverkets förslag. De&lt;br&gt;
remissinstanser som tillstyrkt förslaget är&lt;br&gt;
Hovrätten över Skåne och Blekinge,&lt;br&gt;
Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Malmö,&lt;br&gt;
Rikspolisstyrelsen, Polismyndigheten i Skåne,&lt;br&gt;
Ystads kommun och Sveriges Domareförbund.&lt;br&gt;
Ystads tingsrätt och&lt;br&gt;
Nämndemannaföreningen vid Ystads tingsrätt&lt;br&gt;
anser att, om en sammanläggning beslutas, all&lt;br&gt;
verksamhet skall koncentreras till Ystad.&lt;br&gt;
Kriminalvårdsstyrelsen anser generellt att en&lt;br&gt;
koncentration av tingsrättsverksamheten till ett&lt;br&gt;
färre antal tingsrätter är att föredra.&lt;br&gt;
De remissinstanser som avstyrkt förslaget är&lt;br&gt;
Simrishamns tingsrätt, Simrishamns kommun,&lt;br&gt;
Nämndemannaföreningen vid Simrishamns&lt;br&gt;
tingsrätt och Lokalföreningen för ST-domstol&lt;br&gt;
vid Simrishamns tingsrätt. Samtliga dessa&lt;br&gt;
remissinstanser anser att det vid Simrishamns&lt;br&gt;
tingsrätt bedrivs en verksamhet av god kvalitet&lt;br&gt;
och att Simrishamns tingsrätt från ett&lt;br&gt;
medborgarperspektiv bör behållas som&lt;br&gt;
självständig domstol.&lt;br&gt;
Regeringen delar Domstolsverkets och&lt;br&gt;
flertalet remissinstansers bedömning att det från&lt;br&gt;
versamhetssynpunkt är bäst att bedriva&lt;br&gt;
verksamhet i en domkrets. Simrishamns tingsrätt&lt;br&gt;
bör därför läggas samman med Ystad tingsrätt&lt;br&gt;
för att i den nya tingsrätten ge utrymme för bl.a.&lt;br&gt;
en effektiv beredningsorganisation och andra&lt;br&gt;
åtgärder i samma riktning för att få en långsiktigt&lt;br&gt;
hållbar tingsrätt. Regeringen avser att ge&lt;br&gt;
Domstolsverket i uppdrag att senast den 1&lt;br&gt;
januari 2002 lägga samman Simrishamns och&lt;br&gt;
Ystads tingsrätter.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Organisatorisk samverkan mellan överrätterna i&lt;br&gt;
Norrland&lt;br&gt;
Domstolsverket har på regeringens uppdrag i&lt;br&gt;
samråd med Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;
Hovrätten för Övre Norrland och&lt;br&gt;
Kammarrätten i Sundsvall utrett&lt;br&gt;
förutsättningarna för en organisatorisk&lt;br&gt;
samverkan mellan överrätterna i Norrland m.m.&lt;br&gt;
Domstolsverket och presidenterna för&lt;br&gt;
överrätterna i Norrland har övervägt olika&lt;br&gt;
samverkansalternativ.&lt;br&gt;
Regeringen avser inte med anledning av denna&lt;br&gt;
utredning vidta några åtgärder för organisatorisk&lt;br&gt;
samverkan mellan överrätterna i Norrland.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4:6     Kriminalvården&lt;br&gt;
Tabell 4.29 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 957 390&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
-75 685&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3820254&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 932 000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
4 148 078&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
4 127 855&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
4 218 606&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1Motsvarar4 043 078 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
2Motsvarar 4 043 078 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Under år 1998 förbrukade kriminalvården 318&lt;br&gt;
miljoner kronor mer än vad som anslagits för&lt;br&gt;
verksamheten. Detta har lett till att det tidigare,&lt;br&gt;
omfattande, anslagssparandet nu förbrukats i sin&lt;br&gt;
helhet och att kriminalvården istället behövt&lt;br&gt;
utnyttja en del av sin anslagskredit. Vid&lt;br&gt;
budgetårets slut hade anslagskrediten utnyttjats&lt;br&gt;
med 75 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Enligt gällande prognos kommer&lt;br&gt;
kriminalvården under innevarande budgetår att&lt;br&gt;
förbruka 112 miljoner kronor mer än anvisade&lt;br&gt;
anslag. Kriminalvårdsstyrelsens anslag har under&lt;br&gt;
ett antal år varit nedjusterat för att det tidigare&lt;br&gt;
omfattande anslagssparandet skulle förbrukas.&lt;br&gt;
När nu anslagssparandet är förbrukat i sin helhet&lt;br&gt;
finns således skäl att på nytt överväga&lt;br&gt;
anslagsnivån.&lt;br&gt;
Budget för avgiftsbelagd verksamhet&lt;br&gt;
Kriminalvården disponerar inkomster från&lt;br&gt;
arbetsdriften inom kriminalvården. För&lt;br&gt;
arbetsdriften gäller inte kravet på full&lt;br&gt;
kostnadstäckning. Inkomsterna täcker drygt&lt;br&gt;
hälften av kostnaderna för arbetsdriften.&lt;br&gt;
Av 5 § lagen (1994:451) om&lt;br&gt;
försöksverksamhet med intensivövervakning&lt;br&gt;
med elektronisk kontroll framgår att dömda som&lt;br&gt;
deltar i försöksverksamheten skall betala en&lt;br&gt;
avgift. Avgiften uppgår till 50 kronor per dag,&lt;br&gt;
dock högst 3 000 kronor. Avgiften skall betalas i&lt;br&gt;
förskott till Kriminalvårdsstyrelsen för att&lt;br&gt;
därefter kvartalsvis tillföras brottsofferfonden.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.30 Avgiftsbelagd verksamhet&lt;br&gt;
Tusentals kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ej disponibla/intensiv-&lt;br&gt;
övervakning&lt;br&gt;
Disponibla/arbetsdrift&lt;br&gt;
Utfall 1999&lt;br&gt;
2 593&lt;br&gt;
126 065&lt;br&gt;
Prognos 2000&lt;br&gt;
3 150&lt;br&gt;
127 000&lt;br&gt;
Prognos 2001&lt;br&gt;
3 150&lt;br&gt;
125 000&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Under början av 1990-talet var kriminalvårdens&lt;br&gt;
anslagsförbrukning lägre än anvisade medel,&lt;br&gt;
vilket innebar att kriminalvården byggde upp ett&lt;br&gt;
stort anslagssparande. Orsaken var i första hand&lt;br&gt;
att beläggningen vid anstalter och häkten&lt;br&gt;
minskade. I det korta perspektivet blev&lt;br&gt;
kriminalvårdens häktes- och anstaltsorganisation&lt;br&gt;
överdimensionerad. Beläggningen minskade&lt;br&gt;
främst på grund av att verkställighetsreformen&lt;br&gt;
intensivbevakning med elektronisk kontroll har&lt;br&gt;
utvidgats men också på grund av att antalet&lt;br&gt;
fängelsedomar minskade.&lt;br&gt;
Mot denna bakgrund minskades&lt;br&gt;
kriminalvårdens anslagsram i enlighet med&lt;br&gt;
budgetpropositionerna för åren 1997 respektive&lt;br&gt;
1998 med 867 miljoner kronor fördelat på åren&lt;br&gt;
1997 2000. Av dessa neddragningar har 423&lt;br&gt;
miljoner varit rampåverkande.&lt;br&gt;
Vid utgången av budgetåret 1999 hade det&lt;br&gt;
tidigare anslagssparandet förbrukats i sin helhet&lt;br&gt;
och kriminalvården har under år 1999 även&lt;br&gt;
utnyttjat en del av sin anslagskredit. Den&lt;br&gt;
ekonomiska situationen är ansträngd.&lt;br&gt;
Regeringen föreslog i budgetpropositionen för&lt;br&gt;
år 2000 att ett antal områden inom&lt;br&gt;
kriminalvården skulle prioriteras och riksdagen&lt;br&gt;
ställde sig bakom detta. De områden som då&lt;br&gt;
prioriterades överensstämmer väl med de&lt;br&gt;
områden regeringen vill lyfta fram i denna&lt;br&gt;
budgetproposition och som beskrivs under&lt;br&gt;
avsnittet 4.4 Politikens inriktning. Vidare&lt;br&gt;
bedömer Kriminalvårdsstyrelsen att en viss&lt;br&gt;
volymökning är att vänta under de kommande&lt;br&gt;
åren och att man därför kommer att behöva&lt;br&gt;
utöka antalet anstaltsplaster med omkring 100&lt;br&gt;
och antalet häktesplatser med ca 30. Ett annat&lt;br&gt;
viktigt område där kriminalvården behöver&lt;br&gt;
intensifiera utvecklingen är&lt;br&gt;
kompetensförsörjningen. Detta gäller inte minst&lt;br&gt;
kompetensutvecklingen för personal med&lt;br&gt;
klientnära arbete.&lt;br&gt;
I syfte att ge kriminalvården förutsättningar&lt;br&gt;
att upprätthålla en hög kvalitativ nivå inom&lt;br&gt;
verksamheten, möta förväntade volymökningar&lt;br&gt;
och för att kunna fullfölja arbetet med de&lt;br&gt;
prioriteringar statsmakterna tidigare fastslagit för&lt;br&gt;
kriminalvården samt för att ge förbättrade&lt;br&gt;
möjligheter till kompetensutveckling föreslår&lt;br&gt;
regeringen att en ramhöjning om 166 miljoner&lt;br&gt;
kronor tillförs anslaget. Dessutom föreslår&lt;br&gt;
regeringen att anslaget tillförs en engångsvis&lt;br&gt;
höjning om 105 miljoner kronor för år 2001 för&lt;br&gt;
att ge ytterligare förstärkta möjligheter för&lt;br&gt;
kriminalvården att utveckla ovan nämnda&lt;br&gt;
områden.&lt;br&gt;
Till följd av tidigare beslut läggs för år 2001 de 8&lt;br&gt;
miljoner kronor åter som ramanslaget drogs ned&lt;br&gt;
med engångsvis för år 2000. Anslaget dras vidare&lt;br&gt;
ned med 3 miljoner motsvarande de engångsvisa&lt;br&gt;
medel som tillfördes enligt beslut i&lt;br&gt;
budgetpropositionen för år 2000. Slutligen sänks&lt;br&gt;
anslaget med 144 000 kronor för att delfinansiera&lt;br&gt;
arkivhållningen.&lt;br&gt;
Vid beräkningen av anslaget för år 2001 har&lt;br&gt;
vissa tekniska justeringar gjorts av anslaget som&lt;br&gt;
motsvaras av ändrade utgifter. Som&lt;br&gt;
kompensation för beräknade utgiftsökningar för&lt;br&gt;
löner, lokaler m.m. räknas anslaget därför upp&lt;br&gt;
med 53 361 000 kronor.&lt;br&gt;
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att&lt;br&gt;
kriminalvårdens anslag för 2001 fastställs till&lt;br&gt;
4 148 078 000 kronor. För åren 2002 och 2003&lt;br&gt;
beräknas anslaget till 4 127 855 000 kronor&lt;br&gt;
respektive 4 218 606 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.31 Beräkning av anslaget 2001&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 818 717&lt;br&gt;
Ramhöjning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
166 000&lt;br&gt;
Engångsvis höjning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
105 000&lt;br&gt;
Återläggning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
8 144&lt;br&gt;
Ändring m.a.a. tidigare beslut&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
-3 000&lt;br&gt;
Pris- och löneomräkning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
53 361&lt;br&gt;
Arkivhållning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
-144&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4 148 078&lt;br&gt;
4:7     Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;
Tabell 4.32 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor (löpande priser)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
44 008&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2 950&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
50 005&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
59 100&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
42 405&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
43 2711&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
44 2072&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1Motsvarar 42 405 i 2001 års prisnivå&lt;br&gt;
2Motsvarar 42 405 i 2001 års prisnivå&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett&lt;br&gt;
stabsorgan under regeringen och ett expertorgan&lt;br&gt;
inom rättsväsendet. Rådets övergripande mål är&lt;br&gt;
att främja brottsförebyggande arbete genom&lt;br&gt;
utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och&lt;br&gt;
information inom det kriminalpolitiska området&lt;br&gt;
och därigenom bidra till att minska&lt;br&gt;
brottsligheten och öka tryggheten.&lt;br&gt;
Viktiga inslag i verksamheten är att ta fram&lt;br&gt;
underlag till regeringen och rättsväsendets&lt;br&gt;
myndigheter för åtgärder och prioriteringar i det&lt;br&gt;
kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna&lt;br&gt;
åtgärder och stöd till lokalt brottsförebyggande&lt;br&gt;
arbete.&lt;br&gt;
Två rådgivande organ är knutna till&lt;br&gt;
myndigheten dels en referensgrupp för&lt;br&gt;
rättsväsendet, dels en vetenskaplig nämnd med&lt;br&gt;
representanter från olika ämnesområden.&lt;br&gt;
Det genomsnittliga antalet anställda hos BRÅ&lt;br&gt;
var 58, jämfört med 55 föregående budgetår.&lt;br&gt;
BRÅ har gjort relativt omfattande&lt;br&gt;
nyrekryteringar under år 1999. På&lt;br&gt;
handläggarnivå är könsfördelningen jämn.&lt;br&gt;
Däremot finns vissa tydliga könsskillnader när&lt;br&gt;
det gäller disputerade forskare. Vid myndigheten&lt;br&gt;
är två av nio forskare kvinnor. Denna situation&lt;br&gt;
återspeglar det som i övrigt gäller inom den&lt;br&gt;
kriminologiska forskningen.&lt;br&gt;
Myndigheten har också ambitionen att öka&lt;br&gt;
den etniska och kulturella mångfalden bland&lt;br&gt;
personalen. Erfarenheterna hittills är att det är&lt;br&gt;
relativt svårt att få personer med&lt;br&gt;
invandrarbakgrund som söker kvalificerade&lt;br&gt;
forskartjänster.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Resultatbedömning&lt;br&gt;
BRÅ:s verksamhet kan delas in i&lt;br&gt;
verksamhetsområdena stöd till lokalt&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete, forsknings- och&lt;br&gt;
utvecklingsverksamhet, informations- och&lt;br&gt;
förlagsverksamhet samt officiell statistik för&lt;br&gt;
rättsväsendet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lokalt brottsförebyggande arbete&lt;br&gt;
BRÅ skall på olika sätt stimulera lokalt&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete. I årsredovisningen&lt;br&gt;
för år 1999 konstaterar BRÅ att ett stort antal av&lt;br&gt;
landets kommuner har inrättat s.k. lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande råd eller motsvarande&lt;br&gt;
organisationer. Arbetet med att stimulera lokalt&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete har skett dels genom&lt;br&gt;
att myndighetens personal deltagit vid ett stort&lt;br&gt;
antal konferenser, seminarier och&lt;br&gt;
utbildningsdagar på såväl lokal som regional nivå,&lt;br&gt;
dels beviljat ekonomiskt stöd till&lt;br&gt;
brottsförebyggande projekt och till kommuner&lt;br&gt;
för att inrätta ett lokalt råd eller annan&lt;br&gt;
samarbetsorganisation.&lt;br&gt;
Totalt har 104 projekt erhållit ekonomiskt&lt;br&gt;
stöd med sammanlagt 7,3 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Utöver startbidrag prioriterades under året&lt;br&gt;
ansökningar som avsåg verksamheter inom&lt;br&gt;
skolans område, brottsförebyggande åtgärder i&lt;br&gt;
storstäder, kartläggning av lokala problem- och&lt;br&gt;
resursbilder och utvärdering av konkreta projekt.&lt;br&gt;
I avsnitt 4:15 Bidrag till brottsförebyggande&lt;br&gt;
arbete redogörs mer utförligt för det&lt;br&gt;
ekonomiska stödet till brottsförebyggande&lt;br&gt;
arbete och vissa förändringar i detta.&lt;br&gt;
Erfarenheterna från lokalt brottsförebyggande&lt;br&gt;
arbete har sammanställts i en serie om fyra idé-&lt;br&gt;
och tipsböcker. En del av det ekonomiska stödet&lt;br&gt;
till brottsförebyggande arbete används för att&lt;br&gt;
säkerställa att den kunskap som erhålls i&lt;br&gt;
projekten kommer andra till del. Detta görs&lt;br&gt;
genom att externa forskare anlitas för&lt;br&gt;
dokumentation, uppföljning och utvärdering av&lt;br&gt;
de av BRÅ finansierade projekten.&lt;br&gt;
Inom myndigheten bedrivs också ett antal&lt;br&gt;
forsknings- och utvecklingsprojekt som syftar&lt;br&gt;
till att utveckla metoderna i det&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet. Ett sådant projekt är&lt;br&gt;
utvecklingen av databaserade beskrivningar av&lt;br&gt;
brottslighetens geografiska fördelning, så kallade&lt;br&gt;
digitala kartor. I fem kommuner har BRÅ också&lt;br&gt;
gjort särskilda satsningar för att utveckla det&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet. Syftet var att skapa&lt;br&gt;
förebilder eller i varje fall goda exempel.&lt;br&gt;
Insatserna i de fem kommunerna har i stor&lt;br&gt;
utsträckning bestått av kartläggning och&lt;br&gt;
problemanalys i syfte att stimulera ett&lt;br&gt;
problemorienterat brottsförebyggande arbete.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Forsknings- och utvecklingsverksamhet&lt;br&gt;
BRÅ har under året drivit sammanlagt 32 projekt&lt;br&gt;
av forsknings- och utvecklingskaraktär. Nio&lt;br&gt;
projekt har rört utvärderingar och uppföljningar&lt;br&gt;
av reformer eller åtgärder inom rättsväsendet&lt;br&gt;
bl.a. kriminalisering av bruk av narkotika,&lt;br&gt;
närpolisverksamheten, elektronisk övervakning&lt;br&gt;
och medling. Åtta projekt har rört statistik och&lt;br&gt;
brottsutvecklingen, bl.a. kriminella MC-gäng,&lt;br&gt;
IT-relaterad brottslighet och kvinnors&lt;br&gt;
brottslighet. Fem projekt har rört&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete bl.a. i skolan och i&lt;br&gt;
storstädernas ytterområden. Övriga projekt har&lt;br&gt;
gällt våldsbrott, brott med rasistiska inslag,&lt;br&gt;
brottsoffer och våld mot kvinnor.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Informations- och förlagsverksamhet&lt;br&gt;
De projekt som BRÅ driver resulterar i&lt;br&gt;
rapporter, promemorior och andra skrifter som&lt;br&gt;
huvudsakligen sprids genom försäljning, men&lt;br&gt;
också kostnadsfritt till en grupp av&lt;br&gt;
nyckelpersoner och myndigheter.&lt;br&gt;
Under år 1999 publicerades 25 rapporter.&lt;br&gt;
Försäljningen av tryckta rapporter och antalet&lt;br&gt;
fasta prenumeranter ökade med 19 % respektive&lt;br&gt;
7 %. Alla rapporter finns tillgängliga på BRÅ:s&lt;br&gt;
webbplats. Nyttan och tillgängligheten m.m. har&lt;br&gt;
undersökts genom enkätundersökningar när det&lt;br&gt;
gäller tre rapporter. Även om svarsfrekvensen&lt;br&gt;
varit låg i två av undersökningarna tyder&lt;br&gt;
resultaten enligt BRÅ på att rapporterna varit till&lt;br&gt;
nytta i det dagliga arbetet. Innehållet bedöms&lt;br&gt;
som bra och lättillgängligt.&lt;br&gt;
BRÅ:s tidskrift Apropå har spritts i närmare&lt;br&gt;
50 000 exemplar. I en läsarundersökning fick&lt;br&gt;
tidskriften enligt BRÅ genomgående högt betyg.&lt;br&gt;
Det framkom att den ofta cirkulerar på&lt;br&gt;
arbetsplatserna. BRÅ har på försök träffat en&lt;br&gt;
överenskommelse med polismyndigheten i&lt;br&gt;
Värmland om att tidningen skickas hem till alla&lt;br&gt;
anställda inom värmlandspolisen, till ett&lt;br&gt;
självkostnadspris för polismyndigheten.&lt;br&gt;
Försöket utvidgas nu till andra&lt;br&gt;
polismyndigheter.&lt;br&gt;
I nyhetsbrevet Loopen, som utkommer fyra&lt;br&gt;
gånger per år med en upplaga på 2 700 per&lt;br&gt;
nummer, förmedlas information av betydelse för&lt;br&gt;
lokala brottsförebyggande aktörer. BRÅ&lt;br&gt;
arrangerar konferenser och seminarier och&lt;br&gt;
medverkar även i sådana som arrangeras av&lt;br&gt;
andra. Man har också utvecklat och ökat sina&lt;br&gt;
ansträngningar för att via medierna sprida&lt;br&gt;
kunskap om brott och brottsförebyggande&lt;br&gt;
arbetet till målgrupperna. Detta sker bl.a. genom&lt;br&gt;
ett mera strukturerat pressarbete med fler&lt;br&gt;
pressmeddelanden.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Officiell statistik för rättsväsendet&lt;br&gt;
BRÅ skall sörja för att den officiella&lt;br&gt;
rättsstatistiken är av god kvalitet, tillförlitlig,&lt;br&gt;
relevant och lättillgänglig. Den officiella&lt;br&gt;
rättsstatistikens består av uppgifter om bl.a.&lt;br&gt;
antalet anmälda brott, uppklarade brott, personer&lt;br&gt;
misstänkta och lagförda för brott. BRÅ arbetar&lt;br&gt;
kontinuerligt för att förbättra den officiella&lt;br&gt;
rättsstatistikens kvalitet. Under året har BRÅ&lt;br&gt;
bl.a. definierat konkreta mål för arbetet med&lt;br&gt;
statistikens kvalitet till och med år 2002. För att&lt;br&gt;
arbetet skall vara framgångsrikt är BRÅ&lt;br&gt;
beroende av att de underlag som kommer in är&lt;br&gt;
tillförlitliga och levereras i tid. Omfattande&lt;br&gt;
kontroller har genomförts av BRÅ både av det&lt;br&gt;
inmaterial som utgör grunden för statistiken och&lt;br&gt;
den färdiga statistiken.&lt;br&gt;
BRÅ arbetar med att anpassa statistikens&lt;br&gt;
innehåll efter användarnas behov och önskemål.&lt;br&gt;
Under året har BRÅ infört nya brottskoder för&lt;br&gt;
att förbättra redovisningen av olika brottstyper&lt;br&gt;
bl.a. för redovisningen av miljöbrott,&lt;br&gt;
barnpornografibrott, brott mot alkohollagen och&lt;br&gt;
brott mot personuppgiftslagen. Internationella&lt;br&gt;
jämförelser av kriminalstatistiken är ett område&lt;br&gt;
som särskilt studerats och redovisats till&lt;br&gt;
Justitiedepartementet under år 1999. BRÅ har&lt;br&gt;
även överlämnat en delredovisning av arbetet&lt;br&gt;
med att ta fram statistik över flödet inom&lt;br&gt;
rättsväsendet till Justitiedepartementet.&lt;br&gt;
En stor informationsmängd finns numera i&lt;br&gt;
den databas som byggts upp för framställning av&lt;br&gt;
kriminalstatistik men endast en mindre del&lt;br&gt;
utnyttjas vid redovisningen. BRÅ har därför&lt;br&gt;
börjat planera ett projekt som skall förbättra&lt;br&gt;
statistikens tillgänglighet för forskare och lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande aktörer, journalister m.fl.&lt;br&gt;
Kriminalstatistiken har i stort publicerats&lt;br&gt;
enligt den tidsplan som satts upp. Den publiceras&lt;br&gt;
bl.a. på BRÅ:s webbplats i form av tabeller och&lt;br&gt;
en sammanfattning. Under året har BRÅ börjat&lt;br&gt;
publicera statistik över anmälda brott per månad&lt;br&gt;
enligt önskemål bland annat från&lt;br&gt;
polismyndigheterna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
BRÅ har i allt väsentligt uppfyllt de mål för&lt;br&gt;
verksamheten som uppställts under år 1999.&lt;br&gt;
Myndigheten fortsätter att utvecklas positivt.&lt;br&gt;
Revisionens iakttagelser&lt;br&gt;
Riksrevisionsverket har inte haft några&lt;br&gt;
invändningar i revisionsberättelsen för år 1999&lt;br&gt;
avseende BRÅ.&lt;br&gt;
Verksamhetens inriktning&lt;br&gt;
BRÅ har bedrivit ett omfattande arbete för att&lt;br&gt;
stimulera lokalt brottsförebyggande arbete bl.a.&lt;br&gt;
genom att bevilja startbidrag till sådan&lt;br&gt;
verksamhet och stödja olika brottsförebyggande&lt;br&gt;
projekt. Regeringen anser att det lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbetet utvecklas positivt.&lt;br&gt;
När det gäller BRÅ:s forsknings- och&lt;br&gt;
utvecklingsverksamhet konstaterar regeringen&lt;br&gt;
att den ligger väl i linje med vad som prioriteras i&lt;br&gt;
kriminalpolitiken i stort. BRÅ har också ökat&lt;br&gt;
ansträngningarna för att sprida information om&lt;br&gt;
resultaten av verksamheten. Genom sin nya&lt;br&gt;
webbplats har BRÅ ökat tillgängligheten av sin&lt;br&gt;
offentliga information och förstärkt servicen till&lt;br&gt;
målgrupperna. Ett utvecklingsarbete pågår för att&lt;br&gt;
ytterligare kunna målgruppsanpassa&lt;br&gt;
informationen. Vad avser statistikens publicering&lt;br&gt;
är BRÅ på god väg att uppfylla&lt;br&gt;
verksamhetsmålet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Lokalt brottsförebyggande arbete fortfarande&lt;br&gt;
prioriterat&lt;br&gt;
BRÅ skall prioritera stöd till lokalt&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete. Av särskilt intresse är&lt;br&gt;
brottsförebyggande projekt i&lt;br&gt;
storstadsregionerna. Det blir allt viktigare att&lt;br&gt;
följa upp gjorda stödinsatser och att utvärdera de&lt;br&gt;
olika projekten. BRÅ har också börjat ställa&lt;br&gt;
högre krav på dokumentation och uppföljning av&lt;br&gt;
projektmedel. Delar av det ekonomiska stödet&lt;br&gt;
används även för att anlita externa forskare för&lt;br&gt;
att dokumentera, följa upp och utvärdera de av&lt;br&gt;
BRÅ finansierade projekten. Det är viktigt att&lt;br&gt;
BRÅ utvecklar arbetsmetoder för att så långt&lt;br&gt;
möjligt främja vetenskapliga utvärderingar av&lt;br&gt;
kvalificerade brottsförebyggande verksamheter.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Behovet av kunskap måste tillgodoses&lt;br&gt;
Åtgärder som vidtas inom rättsväsendet måste&lt;br&gt;
bygga på kunskaper om brottsligheten och dess&lt;br&gt;
orsaker. Det är viktigt att BRÅ fungerar som ett&lt;br&gt;
centrum för forsknings- och&lt;br&gt;
utvecklingsverksamheten inom hela&lt;br&gt;
rättsväsendet och att arbetet bedrivs i nära&lt;br&gt;
samverkan med rättsväsendets övriga&lt;br&gt;
myndigheter. Ett exempel på detta är att BRÅ,&lt;br&gt;
som ett led i kampen mot brott med rasistiska,&lt;br&gt;
främlingsfientliga eller homofobiska inslag, i&lt;br&gt;
regleringsbrevet för år 2000 fick i uppdrag att&lt;br&gt;
upprätta en strategi för att medverka till att&lt;br&gt;
säkerställa att rättsväsendets personal har god&lt;br&gt;
kunskap om såväl grunden för dessa brott som&lt;br&gt;
situationen för dem som utsätts för sådana brott.&lt;br&gt;
BRÅ har i samarbete med övriga myndigheter&lt;br&gt;
inom rättsväsendet utvecklat en gemensam&lt;br&gt;
utbildningsstrategi. För det fortsatta arbetet har&lt;br&gt;
en gemensam arbetsgrupp bildats med&lt;br&gt;
representanter från BRÅ, Riksåklagaren,&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten, Rättsmedicinalverket,&lt;br&gt;
Kriminalvården, Domstolsverket,&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten och Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;
inklusive SÄPO för utbyte av erfarenheter och&lt;br&gt;
för att planera gemensamma aktiviteter. Att&lt;br&gt;
utvärdera reformer inom rättsväsendet är en&lt;br&gt;
fortsatt angelägen uppgift. Det är samtidigt&lt;br&gt;
viktigt att BRÅ har beredskap för att med&lt;br&gt;
relativt kort varsel ta hand om uppdrag som&lt;br&gt;
regeringen har behov av att få utförda.&lt;br&gt;
En annan huvuduppgift är att sprida kunskap&lt;br&gt;
om resultaten av verksamheten så att denna kan&lt;br&gt;
komma målgrupper och användare till nytta.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Förbättrad rättsstatistik&lt;br&gt;
BRÅ kommer att på olika sätt arbeta vidare för&lt;br&gt;
att förbättra den officiella rättsstatistikens&lt;br&gt;
kvalitet. Flera åtgärder har också vidtagits för att&lt;br&gt;
öka statistikens tillförlitlighet, relevans och&lt;br&gt;
lättillgänglighet. Detta arbete måste fortsätta&lt;br&gt;
under kommande år innan verksamhetsmålet&lt;br&gt;
kan uppnås.&lt;br&gt;
Det är viktigt att BRÅ fortsätter arbetet med&lt;br&gt;
att målgruppsanpassa statistikens innehåll bl.a.&lt;br&gt;
genom att modernisera olika statistik begrepp&lt;br&gt;
och få fram statistik över flödet inom&lt;br&gt;
rättsväsendet. Brottsstatistiken på lokal nivå skall&lt;br&gt;
också förbättras och kunna publiceras i större&lt;br&gt;
utsträckning än idag på internet. Detta är något&lt;br&gt;
som efterfrågas av bl.a. lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande aktörer och forskare.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Ett utvecklat internationellt samarbete&lt;br&gt;
BRÅ framhåller att det internationella&lt;br&gt;
deltagandet har ökat under år 1999. Men&lt;br&gt;
konstaterar samtidigt att det internationella&lt;br&gt;
nätverket måste förbättras för att få en bättre&lt;br&gt;
bild av den forskning och utveckling som sker i&lt;br&gt;
andra länder. Enligt BRÅ bör man ha ett mer&lt;br&gt;
direkt samarbete med internationella forskare i&lt;br&gt;
enskilda projekt. Regeringen anser att det är&lt;br&gt;
viktigt att BRÅ ytterligare utvecklar sitt&lt;br&gt;
internationella samarbete. Särskild vikt bör&lt;br&gt;
läggas på arbetet inom EU och myndighetens&lt;br&gt;
insatser i samband med regeringens satsning på&lt;br&gt;
rättsbistånd inom Östersjösamarbetet.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
BRÅ:s ramanslag för år 1999 var 43,7 miljoner&lt;br&gt;
kronor. I detta belopp ingick engångsvis 6&lt;br&gt;
miljoner kronor för forskning om ekonomisk&lt;br&gt;
brottslighet. Vid budgetårets slut fanns ett&lt;br&gt;
anslagssparande på 9,1 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Anslaget för år 2000 är 50 miljoner kronor. I&lt;br&gt;
detta belopp ingår engångsvis 8 miljoner kronor&lt;br&gt;
för forskning om ekonomisk brottslighet. För&lt;br&gt;
att kunna fullfölja påbörjade projekt tillförs BRÅ&lt;br&gt;
9 miljoner kronor över tilläggsbudget.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att BRÅ tilldelas ett anslag&lt;br&gt;
på 42 405 000 kronor för budgetåret 2001. För&lt;br&gt;
budgetåren 2002 och 2003 beräknas anslaget till&lt;br&gt;
43 271 000 kronor resp. 44 207 000kronor.&lt;br&gt;
I beräkningen av anslaget för år 2001 har&lt;br&gt;
kompenserats för beräknade utgiftsökningar för&lt;br&gt;
löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader.&lt;br&gt;
Beloppet uppgår till 544 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.33 Beräkning av anslaget för 2001&lt;br&gt;
Tusentals kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
50 005&lt;br&gt;
Ändring med anledning av tidigare beslut&lt;br&gt;
-8 1441&lt;br&gt;
Pris- och löneomräkning&lt;br&gt;
544&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
42 405&lt;br&gt;
1 Beloppet avser de engångsvisa medlen för ekonomisk forskning 1999&lt;br&gt;
4:8     Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;
Tabell 4.34 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utgift&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
169 716&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
6 757&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
183 549&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
188 000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
189 386&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
193 381&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
197 649&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Motsvarar 189 386 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
2 Motsvarar 189 386 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket ansvarar för&lt;br&gt;
genomförandet av rättspsykiatrisk,&lt;br&gt;
rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk&lt;br&gt;
verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte&lt;br&gt;
handläggs av någon annan statlig myndighet.&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverkets del av effektmålet för&lt;br&gt;
utgiftsområdet är att genom sin verksamhet&lt;br&gt;
medverka till att skapa goda förutsättningar för&lt;br&gt;
rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet.&lt;br&gt;
Verket skall också bidra till att förbättra&lt;br&gt;
samhällets brottsförebyggande arbete genom att&lt;br&gt;
informera om de erfarenheter som vunnits inom&lt;br&gt;
verkets verksamhetsområden.&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket skall vidare bedriva&lt;br&gt;
utvecklingsarbete och ge stöd åt forskning av&lt;br&gt;
betydelse för verksamheten. Personalen skall ha&lt;br&gt;
hög kompetens. Verksamheten skall präglas av&lt;br&gt;
hög kvalitet, bedrivas kostnadseffektivt och med&lt;br&gt;
korta handläggningstider.&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket skall vinnlägga sig om&lt;br&gt;
att tillämpa ett genderperspektiv på&lt;br&gt;
verksamheten.&lt;br&gt;
Budget för avgiftsbelagd verksamhet&lt;br&gt;
Tabell 4.35 Offentligrättslig verksamhet, myndigheten&lt;br&gt;
disponerar avgiftsintäkter. Rättsgenetik.&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Offentlig-&lt;br&gt;
rättslig&lt;br&gt;
verksamhet&lt;br&gt;
Intäkter till&lt;br&gt;
inkomsttitel&lt;br&gt;
(Som inte får&lt;br&gt;
disponeras)&lt;br&gt;
Intäkter&lt;br&gt;
som får&lt;br&gt;
disponeras&lt;br&gt;
Kostnader&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
(intäkt -&lt;br&gt;
kostnad)&lt;br&gt;
Utfall 1999&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
15 270&lt;br&gt;
15 936&lt;br&gt;
-666&lt;br&gt;
Prognos 2000&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
16 600&lt;br&gt;
17 120&lt;br&gt;
-520&lt;br&gt;
Budget 2001&lt;br&gt;
-&lt;br&gt;
16 500&lt;br&gt;
16 000&lt;br&gt;
500&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket bedriver avgiftsfinansierad&lt;br&gt;
verksamhet inom den rättsgenetiska&lt;br&gt;
avdelningen.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.36 Uppdragsbelagd. Rättskemi.&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Uppdragsverksamhet&lt;br&gt;
Intäkter&lt;br&gt;
Kostnader&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
(Intäkt -&lt;br&gt;
kostnad)&lt;br&gt;
Utfall 1999&lt;br&gt;
(varav tjänsteexport)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
15 418&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
16 262&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
-844&lt;br&gt;
Prognos 2000&lt;br&gt;
(varav tjänsteexport&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
16 000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
15 670&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
330&lt;br&gt;
Budget 2001&lt;br&gt;
(varav tjänsteexport)&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
16 000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
15 500&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
500&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket bedriver&lt;br&gt;
uppdragsverksamhet inom den rättskemiska&lt;br&gt;
avdelningen.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Resultatbedömning&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I så gott som samtliga ärenden, oavsett&lt;br&gt;
verksamhetsområde, har Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;
uppfyllt de krav som ställts på undersöknings-&lt;br&gt;
och handläggningstider. En kraftig ökning av&lt;br&gt;
antalet rättspsykiatriska undersökningar (RPU)&lt;br&gt;
har dock lett till att väntetiderna ökat. Även&lt;br&gt;
inom rättsmedicinen har handläggningstiderna&lt;br&gt;
ökat något bl.a. till följd av bristen på rättsläkare.&lt;br&gt;
Verket har under år 1999 satsat aktivt på&lt;br&gt;
forskning och utveckling inom de olika&lt;br&gt;
verksamhetsgrenarna. Detta arbete har bl.a.&lt;br&gt;
resulterat i ett stort antal publicerade&lt;br&gt;
vetenskapliga artiklar och att ett antal anställda&lt;br&gt;
disputerat i olika ämnen. Verket har fortsatt&lt;br&gt;
arbetet med kvalitetssäkring och system för&lt;br&gt;
resultatanalys samt med metod- och&lt;br&gt;
kvalitetsutveckling.&lt;br&gt;
Ett utvecklingsprogram, RMV-PLUSS, har&lt;br&gt;
påbörjats under året för att bland annat förstärka&lt;br&gt;
medborgarperspektivet. Syftet är också att&lt;br&gt;
utveckla ledarskapet för att på så sätt bättre ta&lt;br&gt;
tillvara personalens kapacitet och därmed minska&lt;br&gt;
personalomsättningen och trycket på&lt;br&gt;
bristgrupperna.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättspsykiatri&lt;br&gt;
Under år 1999 har domstolarnas efterfrågan på&lt;br&gt;
RPU fortsatt att öka. 657 RPU har utförts,&lt;br&gt;
vilket är nästan 10 % fler än under åren 1997&lt;br&gt;
och 1998. Detta har lett till att väntetiden i&lt;br&gt;
häkte ökat. Antalet s.k. §7-intyg som&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket utfärdat var under 1999&lt;br&gt;
totalt 1 837, vilket motsvarar nivån under&lt;br&gt;
senare år. Denna nivå bedöms kvarstå under år&lt;br&gt;
2000 och de närmast följande åren.&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket arbetar aktivt med att&lt;br&gt;
vidareutveckla kvaliteten inom den&lt;br&gt;
rättspsykiatriska verksamheten genom bl.a.&lt;br&gt;
kvalitetssäkring och kompetensutveckling.&lt;br&gt;
Domstolarna har även under år 1999 i mycket&lt;br&gt;
hög grad (98 %) följt de förslag till påföljd som&lt;br&gt;
förordats i verkets utlåtanden.&lt;br&gt;
Metoder och tekniker när det gäller olika&lt;br&gt;
former av risk- och farlighetsbedömningar samt&lt;br&gt;
riskhantering har också utvecklats positivt.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättsmedicin&lt;br&gt;
Antalet rättsmedicinska förrättningar har legat&lt;br&gt;
på en stabil nivå under de senaste åren. Antalet&lt;br&gt;
förrättningar har minskat med cirka 200 (2,5 %)&lt;br&gt;
sedan år 1998 och ligger på i stort sett samma&lt;br&gt;
nivå som år 1997. Totalt har 7 638 förrättningar&lt;br&gt;
gjorts under år 1999. De rättsmedicinska&lt;br&gt;
obduktionerna är den numerärt dominerande&lt;br&gt;
förrättningen med 5 387 förrättningar utförda&lt;br&gt;
under året.&lt;br&gt;
Handläggningstiderna inom rättsmedicinen&lt;br&gt;
har ökat något. Den främsta orsaken till detta är&lt;br&gt;
den fortsatta bristen på utbildade rättsläkare.&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket arbetar dock aktivt med&lt;br&gt;
denna fråga och har också fått ett tillskott till&lt;br&gt;
anslaget under år 2000 för detta ändamål.&lt;br&gt;
Insatserna har i viss mån förbättrat&lt;br&gt;
rekryteringsläget. Det interna kvalitetsarbetet&lt;br&gt;
har utvecklats under året bl.a. genom arbete i en&lt;br&gt;
särskild kvalitetsutvecklingsgrupp.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättskemi&lt;br&gt;
Rättskemiska analyser utförs i ca 90 % av alla&lt;br&gt;
rättsmedicinska dödsfallsundersökningar.&lt;br&gt;
Antalet analyser har legat tämligen konstant på&lt;br&gt;
knappt 5 000 ärenden under senare år. Trenden&lt;br&gt;
under 1990-talet med ett minskat antal&lt;br&gt;
trafikärenden för att undersöka alkoholhalt i&lt;br&gt;
blod bröts under år 1999 som en följd av att&lt;br&gt;
alkoholbestämning även utförs på dem som&lt;br&gt;
misstänks för drograttfylleri. Antalet&lt;br&gt;
drograttfylleriärenden har dessutom ökat&lt;br&gt;
dramatiskt till följd av ny lagstiftning och ligger&lt;br&gt;
nu på en nivå som motsvarar 2 700 analyser på&lt;br&gt;
årsbasis. En fortsatt ökning väntas dessutom.&lt;br&gt;
Inom den uppdragsfinansierade verksamheten&lt;br&gt;
har antalet ärenden från kriminalvården, i&lt;br&gt;
huvudsak screeningundersökningar för&lt;br&gt;
narkotika, minskat med 27 % jämfört med år&lt;br&gt;
1998 till följd av ändrad praxis från&lt;br&gt;
uppdragsgivarens sida. Arbetet med&lt;br&gt;
kvalitetssäkring har hög prioritet inom den&lt;br&gt;
rättskemiska avdelningen, vilken återigen&lt;br&gt;
försvarat sin ackreditering hos SWEDAC.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Rättsgenetik&lt;br&gt;
Huvuduppgiften för den rättsgenetiska&lt;br&gt;
avdelningen är faderskapsundersökningar. Den&lt;br&gt;
tidigare nedåtgående trenden i ärendeinflödet har&lt;br&gt;
nu vänts och år 1999 besvarades 1 784 ärenden&lt;br&gt;
mot 1 700 år 1998. Detta motsvarar en ökning&lt;br&gt;
med knappt 5 %. Ökningen relativt sett är&lt;br&gt;
emellertid större med tanke på de sjunkande&lt;br&gt;
födelsetalen. Detta betyder att&lt;br&gt;
faderskapsundersökning utförs i ungefär 2 % av&lt;br&gt;
alla födslar.&lt;br&gt;
Handläggningstiderna har successivt minskat.&lt;br&gt;
Medianhandläggningstiden var under år 1999&lt;br&gt;
kortare än någonsin tidigare. Den rättsgenetiska&lt;br&gt;
avdelningen har framgångsrikt arbetat vidare&lt;br&gt;
med kvalitetssäkring och ännu en gång försvarat&lt;br&gt;
sin ackreditering hos SWEDAC. Den&lt;br&gt;
rättsgenetiska avdelningen deltar även i nordiskt&lt;br&gt;
och internationellt samarbete kring&lt;br&gt;
kvalitetsfrågor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Sammantaget har Rättsmedicinalverket i allt&lt;br&gt;
väsentligt uppfyllt statsmakternas övergripande&lt;br&gt;
mål för myndighetens verksamheter och bedrivit&lt;br&gt;
verksamheten enligt regleringsbrevets krav.&lt;br&gt;
Regeringen delar i allt väsentligt de bedömningar&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket har gjort i årsredovisning&lt;br&gt;
och budgetunderlag.&lt;br&gt;
Revisionens iakttagelser&lt;br&gt;
Riksrevisionsverket har inte haft några&lt;br&gt;
invändningar i revisionsberättelsen för år 1999&lt;br&gt;
avseende Rättsmedicinalverket.&lt;br&gt;
Verksamhetens inriktning&lt;br&gt;
Domstolarnas allt större benägenhet att begära&lt;br&gt;
rättspsykiatrisk undersökning påverkar&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket i hög grad. Den ökade&lt;br&gt;
efterfrågan ställer hårda krav på en organisation&lt;br&gt;
som framgångsrikt genomfört omfattande&lt;br&gt;
rationaliseringar under 1990-talet. Regeringen&lt;br&gt;
anser det mycket angeläget att&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket upprätthåller en fortsatt&lt;br&gt;
hög kvalitet och effektivitet inom detta område.&lt;br&gt;
För att detta skall vara möjligt behövs ett&lt;br&gt;
resurstillskott för kommande år.&lt;br&gt;
Bristen på utbildade rättsläkare är ett problem&lt;br&gt;
inom den rättsmedicinska&lt;br&gt;
undersökningsverksamheten.&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket har redan under&lt;br&gt;
innevarande år tilldelats extra resurser för att&lt;br&gt;
förbättra förutsättningarna för att rekrytera&lt;br&gt;
rättsläkare. Ett antal läkare under&lt;br&gt;
specialisttjänstgöring har också anställts.&lt;br&gt;
Regeringen anser att detta arbete bör fortsätta&lt;br&gt;
och vidareutvecklas under kommande år.&lt;br&gt;
Resurser för detta ändamål bör tillföras.&lt;br&gt;
Den drograttfyllerilagstiftning som gäller&lt;br&gt;
fr.o.m. den 1 juli 1999 har påverkat den&lt;br&gt;
rättskemiska verksamheten i hög grad.&lt;br&gt;
Efterfrågan på undersökningar har mer än&lt;br&gt;
tredubblats. Hittills har den rättskemiska&lt;br&gt;
avdelningen klarat av att möta den ökande&lt;br&gt;
efterfrågan utan att väntetider uppstått. Det är&lt;br&gt;
angeläget att Rättsmedicinalverket fortsätter att&lt;br&gt;
prioritera dessa undersökningar. Regeringen&lt;br&gt;
anser att en del av det resurstillskott som föreslås&lt;br&gt;
för kommande år bör användas till att säkerställa&lt;br&gt;
en fortsatt hög kvalitet och effektivitet inom&lt;br&gt;
området.&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverkets forsknings- och&lt;br&gt;
utvecklingsarbete skall, inom ramen för sitt&lt;br&gt;
verksamhetsområde, ha en sådan inriktning att&lt;br&gt;
det kommer hela rättsväsendet tillgodo.&lt;br&gt;
Kunskapsbasen när det gäller risk- och&lt;br&gt;
farlighetsbedömningar behöver vidgas och&lt;br&gt;
fördjupas. Vidare bör den fortsatta utvecklingen&lt;br&gt;
inom gentekniken prioriteras. Även forskning&lt;br&gt;
och utveckling inom rättsmedicinen och&lt;br&gt;
rättskemin bör på olika sätt lyftas fram.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
En jämförelse mellan budget och utfall för&lt;br&gt;
budgetåret 1999 visar att Rättsmedicinalverkets&lt;br&gt;
utgifter inom den anslagsfinansierade&lt;br&gt;
verksamheten överstigit anslaget med 411 000&lt;br&gt;
kronor, som tagits från det tidigare&lt;br&gt;
anslagssparandet. Prognosen för&lt;br&gt;
anslagsbelastningen under innevarande budgetår&lt;br&gt;
visar att Rättsmedicinalverkets utgifter kommer&lt;br&gt;
att överstiga anslaget med ca 4,5 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Det ackumulerade anslagssparandet uppgick&lt;br&gt;
vid utgången av budgetåret 1998 till 6,75&lt;br&gt;
miljoner kronor. Detta belopp kommer under&lt;br&gt;
innevarande år att delvis förbrukas för att&lt;br&gt;
myndigheten skall kunna möta den del av&lt;br&gt;
utgifterna som inte täcks av anslaget.&lt;br&gt;
I syfte att kunna möta den ökande efterfrågan&lt;br&gt;
främst när det gäller rättspsykiatriska&lt;br&gt;
undersökningar och&lt;br&gt;
drograttfylleriundersökningar samt för att ge&lt;br&gt;
möjligheter att fortsätta och intensifiera&lt;br&gt;
rekryteringen av rättsläkare ökas&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverkets ramanslag med 7 000 000&lt;br&gt;
kronor från och med år 2001. Höjningen är&lt;br&gt;
rampåverkande. Vidare har i anslagsberäkningen&lt;br&gt;
kompenserats för beräknade utgiftsökningar för&lt;br&gt;
löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader.&lt;br&gt;
Beloppet uppgår till 2 978 000 kronor.&lt;br&gt;
Mot bakgrund av detta föreslås ramanslaget&lt;br&gt;
för år 2001 uppgå till 189 386 000kronor. För&lt;br&gt;
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget uppgå till&lt;br&gt;
193 381 000 respektive 197 649 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.37 Beräkning av anslaget 2001&lt;br&gt;
Tusentals kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
182 023&lt;br&gt;
Pris- och löneomräkning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2 978&lt;br&gt;
Engångsvisa medel&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
-2 600&lt;br&gt;
Justering av premier&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
-15&lt;br&gt;
Ramhöjning&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7 000&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
189 386&lt;br&gt;
4:9     Gentekniknämnden&lt;br&gt;
Tabell 4.38 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2 398&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
401&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2 601&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
3 002&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
2 842&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
2 699&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
2 760&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Motsvarar 2 642 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
2 Motsvarar 2 642 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994.&lt;br&gt;
Nämnden skall bl.a. följa den nationella och&lt;br&gt;
internationella utvecklingen på&lt;br&gt;
genteknikområdet,&lt;br&gt;
bevaka de etiska frågorna samt bedriva&lt;br&gt;
rådgivande och upplysande verksamhet.&lt;br&gt;
Revisionens iakttagelser&lt;br&gt;
Riksrevisionsverket har inte haft några&lt;br&gt;
invändningar i revisionsberättelsen för år 1999&lt;br&gt;
avseende Gentekniknämnden.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Resultatbedömning&lt;br&gt;
Målet för Gentekniknämnden är att främja en&lt;br&gt;
etiskt försvarbar och säker användning av&lt;br&gt;
gentekniken så att människors och djurs hälsa&lt;br&gt;
samt miljön skyddas. Detta mål skall nås av&lt;br&gt;
nämnden genom rådgivande verksamhet, genom&lt;br&gt;
att följa utvecklingen på genteknikområdet samt&lt;br&gt;
genom att bevaka de etiska frågorna. Nämnden&lt;br&gt;
har vidare till uppgift att sprida kunskap om den&lt;br&gt;
gentekniska utvecklingen.&lt;br&gt;
Av verksamhetsredogörelsen för budgetåret&lt;br&gt;
1999 framgår att nämnden har verkat för att&lt;br&gt;
målet skall uppnås genom att bl.a. avge yttranden&lt;br&gt;
och synpunkter till Regeringskansliet och olika&lt;br&gt;
myndigheter, bl.a. i fråga om tillstånd till&lt;br&gt;
fältförsök med genetiskt modifierad raps,&lt;br&gt;
potatis, sockerbetor och äppelgrundstammar och&lt;br&gt;
förslag till ändringar i direktiv 90/220/EEG om&lt;br&gt;
avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade&lt;br&gt;
organismer. Vidare har nämnden informerat&lt;br&gt;
allmänheten genom direktkontakt och via&lt;br&gt;
nämndens hemsida. Nämnden har också&lt;br&gt;
anordnat en heldagskonferens om genterapi på&lt;br&gt;
människa samt ett seminarium angående behovet&lt;br&gt;
av forskning inom området ekologi och&lt;br&gt;
genetiskt modifierade organismer samt en&lt;br&gt;
hearing angående transgen fisk. Vidare har&lt;br&gt;
nämnden påbörjat förberedelserna för en&lt;br&gt;
konferens angående teknikvärdering av human-&lt;br&gt;
genetisk diagnostik. Beträffande utvecklingen på&lt;br&gt;
området har nämnden i olika avsnitt redovisat&lt;br&gt;
denna beträffande bl.a. metodutveckling och&lt;br&gt;
genetisk kartläggning, den medicinska&lt;br&gt;
grundforskningen, vacciner, genterapi på&lt;br&gt;
människa samt transgena djur. Nämnden har i&lt;br&gt;
denna del redovisat bl.a. följande. Den. s.k.&lt;br&gt;
DNA-array teknologin, som tillåter att tusentals&lt;br&gt;
genanalyser kan göras samtidigt har fått sitt&lt;br&gt;
genombrott. Genomenet bl.a. hos vissa&lt;br&gt;
bakterier, växter och insekter har&lt;br&gt;
sekvensbestämts. Tidtabellen för den fullständiga&lt;br&gt;
sekvenseringen av den mänskliga arvsmassan&lt;br&gt;
inom ramen för HUGO-projektet har&lt;br&gt;
reviderats. Minnets mekanismer håller på att&lt;br&gt;
kartläggas. Den genetiska bakgrunden till Retts&lt;br&gt;
sjukdom har börjat klarna. Förhoppning finns&lt;br&gt;
om att positivt kunna påverka&lt;br&gt;
sjukdomsutvecklingen vid Alzheimers sjukdom.&lt;br&gt;
Djurstudier har gett hopp om möjlighet att med&lt;br&gt;
genterapimetodik kunna behandla övervikt,&lt;br&gt;
kronisk smärta och högt blodtryck. I USA har&lt;br&gt;
ett tiotal dödsfall som kan sättas i samband med&lt;br&gt;
kliniska försök med genterapi rapporterats. Det&lt;br&gt;
kan dock ha varit patienternas dåliga&lt;br&gt;
allmäntillstånd som orsakat dödsfallen. Av&lt;br&gt;
berättelsen framgår vidare att&lt;br&gt;
informationsbehovet är stort.&lt;br&gt;
En parlamentarisk kommitté&lt;br&gt;
Bioteknikkommittén   utreder för närvarande&lt;br&gt;
frågor om biotekniken i samhället (dir.&lt;br&gt;
1997:120). I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att&lt;br&gt;
bedöma långsiktiga förändringseffekter av den&lt;br&gt;
moderna biotekniken samt lämna förslag till en&lt;br&gt;
övergripande politik för området i ett&lt;br&gt;
internationellt perspektiv.&lt;br&gt;
Kommittén har i maj 1999 lämnat ett&lt;br&gt;
delbetänkande angående Gentekniknämndens&lt;br&gt;
arbetsuppgifter och sammansättning (SOU&lt;br&gt;
1999:70). I betänkandet föreslås inte några&lt;br&gt;
förändringar härvidlag. Kommittén har&lt;br&gt;
emellertid för avsikt att återkomma till dessa&lt;br&gt;
frågor i slutbetänkandet. Kommitténs&lt;br&gt;
slutbetänkande skall lämnas senast den 1&lt;br&gt;
december 2000.&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Gentekniknämnden skall främja en etiskt&lt;br&gt;
försvarbar och säker användning av gentekniken&lt;br&gt;
så att människors och djurs hälsa samt miljön&lt;br&gt;
skyddas. Det är av förklarliga skäl svårt att på&lt;br&gt;
gängse sätt mäta om ett sådant mål har uppnåtts&lt;br&gt;
eller inte. Regeringens bedömning är att&lt;br&gt;
Gentekniknämnden genom sin allsidiga&lt;br&gt;
verksamhet inom området på ett förtjänstfullt&lt;br&gt;
sätt har verkat för att uppnå detta mål.&lt;br&gt;
Utvecklingen inom genteknikområdet går&lt;br&gt;
snabbt. Gentekniken kan exempelvis innebära att&lt;br&gt;
mänskligt lidande i olika avseenden kan&lt;br&gt;
elimineras men också medföra risker för&lt;br&gt;
missbruk eller andra negativa konsekvenser. Det&lt;br&gt;
är mot den bakgrunden viktigt att utvecklingen&lt;br&gt;
på genteknikområdet följs upp.&lt;br&gt;
Gentekniknämndens verksamhet är därför&lt;br&gt;
mycket betydelsefull. Omfattningen av&lt;br&gt;
nämndens verksamhet får anses vara väl avvägd.&lt;br&gt;
Vid utgången av 1999 uppgick anslagssparandet&lt;br&gt;
till 401 000 kronor. Gentekniknämnden har för&lt;br&gt;
avsikt att använda sparandet till att anordna&lt;br&gt;
konferenser inom genteknikens område.&lt;br&gt;
Anslagssparandet beräknas att förbrukas under&lt;br&gt;
år 2000.&lt;br&gt;
För att anordna en nationell konferens under&lt;br&gt;
år 2001 om bl.a. etiska, sociala, ekonomiska&lt;br&gt;
aspekter på kartläggning av gener hos människa&lt;br&gt;
och/eller djur, växter och mikroorganismer&lt;br&gt;
föreslår regeringen att anslaget för år 2001&lt;br&gt;
engångsvis tillförs 200 000 kronor. Anslaget 4:5&lt;br&gt;
Domstolsväsendet m.m. minskas med&lt;br&gt;
motsvarande belopp.&lt;br&gt;
Som kompensation för beräknade ökade&lt;br&gt;
utgifter för löner, lokaler m.m. justeras anslaget&lt;br&gt;
upp med 41 000 kronor.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att anslaget fastställs till&lt;br&gt;
2 842 000 kronor för år 2001. För åren 2002 och&lt;br&gt;
2003 beräknas anslaget till 2 699 000 kronor&lt;br&gt;
respektive 2 760 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.39 Beräkning av anslaget för 2001&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
2 601&lt;br&gt;
Pris- och löneomräkning&lt;br&gt;
41&lt;br&gt;
Engångsvis överföring&lt;br&gt;
200&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
2 842&lt;br&gt;
4:10    Brottsoffermyndigheten&lt;br&gt;
Tabell 4.40&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
14 300&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
908&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
14 940&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
16 200&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
16 852&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
17 206&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
17 585&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1Motsvarar 16 852 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
2 Motsvarar16 852 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brottsoffermyndighetens övergripande mål och&lt;br&gt;
uppgifter är att tillförsäkra den enskilde&lt;br&gt;
rättstrygghet och rättssäkerhet, att främja&lt;br&gt;
brottsoffers rättigheter, att bevaka deras behov&lt;br&gt;
och intressen samt att verka för att den som är&lt;br&gt;
berättigad till brottsskadeersättning får sådan.&lt;br&gt;
Myndigheten skall särskilt pröva ärenden om&lt;br&gt;
brottsskadeersättning och ärenden om bidrag&lt;br&gt;
från brottsofferfonden. Vid myndigheten finns&lt;br&gt;
en särskild nämnd som prövar vissa ärenden om&lt;br&gt;
brottsskadeersättning och ett råd som prövar&lt;br&gt;
frågor om bidrag från brottsofferfonden.&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten har i medeltal haft 41&lt;br&gt;
anställda under året.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Resultatbedömning&lt;br&gt;
Resultat&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
I regleringsbrevet för år 1999 anges att minst&lt;br&gt;
70 % av brottsskadeärendena skall handläggas&lt;br&gt;
inom tre månader med bibehållen kvalitet, att&lt;br&gt;
ärendebalansen i fråga om brottsskadeersättning&lt;br&gt;
skall minska, att de organisationer och projekt&lt;br&gt;
som bedöms kunna tillföra brottsoffer störst&lt;br&gt;
nytta skall beviljas bidrag ur brottsofferfonden&lt;br&gt;
och att projekt inriktade mot våld mot kvinnor&lt;br&gt;
därvid skall prioriteras samt att&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten skall prioritera&lt;br&gt;
informationsinsatser som bidrar till att sprida&lt;br&gt;
kunskap om brottsoffers rättigheter.&lt;br&gt;
Under år 1999 inkom 6 133&lt;br&gt;
brottsskadeärenden. Det innebär en ökning&lt;br&gt;
jämfört med år 1998 med ca 14 %. Fördelat på de&lt;br&gt;
två skadetyperna har personskadeärendena ökat&lt;br&gt;
med 676 st och sak- och&lt;br&gt;
förmögenhetsskadeärendena med 70 st.&lt;br&gt;
Myndigheten bedömer att antalet inkomna&lt;br&gt;
ärenden kommer att öka ytterligare under år&lt;br&gt;
2000.&lt;br&gt;
Myndigheten har under år 1999 inte uppnått&lt;br&gt;
målet att handlägga 70 % av brottsskadeärendena&lt;br&gt;
inom tre månader. Som förklaring till detta har&lt;br&gt;
myndigheten framför allt hänvisat till den&lt;br&gt;
kraftigt ökade tillströmningen av ärenden. Trots&lt;br&gt;
den 14 % ökningen av antalet inkomna ärenden&lt;br&gt;
har myndigheten uppnått målet att&lt;br&gt;
ärendebalansen skall minska. Ärendebalansen vid&lt;br&gt;
årets slut var 1709, vilket är en minskning&lt;br&gt;
jämfört med föregående år med ca 4 %. Under år&lt;br&gt;
1999 avgjordes 6 193 ärenden. Jämfört med&lt;br&gt;
föregående år är detta en ökning med nära 22 %.&lt;br&gt;
Under år 1999 har de medel som influtit&lt;br&gt;
genom regressverksamheten ökat med 69 % eller&lt;br&gt;
drygt en miljon kronor. Den s.k. fördjupade&lt;br&gt;
utredningsverksamheten av skadelidandes&lt;br&gt;
försäkringsförhållanden och&lt;br&gt;
skadeståndsskyldigas betalningsförmåga har&lt;br&gt;
däremot, på grund av hög arbetsbelastning, inte&lt;br&gt;
kunnat prioriteras i samma utsträckning som&lt;br&gt;
föregående år.&lt;br&gt;
Summan utbetald brottsskadeersättning ökade&lt;br&gt;
under aktuell period med 35 % jämfört med år&lt;br&gt;
1998. Den huvudsakliga förklaring till denna&lt;br&gt;
ökning torde vara att allmänhetens kunskap om&lt;br&gt;
myndighetens verksamhet ökat och att fler&lt;br&gt;
ärenden handlagts. Att den fördjupade&lt;br&gt;
utredningsverksamheten inte bedrivits i samma&lt;br&gt;
utsträckning som föregående år kan i viss mån&lt;br&gt;
också bidragit till detta.&lt;br&gt;
Från brottsofferfonden har under 1999 17,5&lt;br&gt;
miljoner kronor delats ut till 149 olika&lt;br&gt;
brottsofferprojekt. Av dessa var 63 projekt&lt;br&gt;
inriktade på våld mot kvinnor. Ca 4,9 miljoner&lt;br&gt;
kronor av de utdelade medlen har beviljats till&lt;br&gt;
forskningsprojekt, 1,9 miljoner kronor till&lt;br&gt;
utbildning, 4 miljoner kronor till information&lt;br&gt;
och 4,8 miljoner kronor till annan&lt;br&gt;
utvecklingsverksamhet. Bidrag för löpande&lt;br&gt;
verksamhet har lämnats med 1,9 miljoner kronor&lt;br&gt;
till Brottsofferjourernas riksförbund.&lt;br&gt;
Brottsofferfonden tillförs medel främst&lt;br&gt;
genom avgifter från dem som dömts för brott&lt;br&gt;
där fängelse ingår i straffskalan. Fonden tillförs&lt;br&gt;
också medel från dem som avtjänar straff i form&lt;br&gt;
av intensivövervakning med elektronisk kontroll.&lt;br&gt;
Den dömde kan åläggas att betala en avgift till&lt;br&gt;
fonden om 50 kronor per dag under&lt;br&gt;
verkställigheten, dock högst 3 000 kronor.&lt;br&gt;
Enligt myndighetens prognos för innevarande&lt;br&gt;
år beräknas anslagsbelastningen bli 16,2 miljoner&lt;br&gt;
kronor. Myndigheten kommer därmed att ta&lt;br&gt;
hela sin anslagskredit om 448 000 kronor i&lt;br&gt;
anspråk och ändå göra ett ytterligare&lt;br&gt;
överskridande på 800 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Brott med rasistiska, främlingsfientliga eller&lt;br&gt;
homofobiska inslag&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten lägger stor vikt vid att&lt;br&gt;
personalen skall ha god kunskap om grunden för&lt;br&gt;
brott med rasistiska, främlingsfientliga eller&lt;br&gt;
homofobiska inslag. Denna inställning strävar&lt;br&gt;
myndigheten efter att markera såväl internt som&lt;br&gt;
i utåtriktad verksamhet och en handlingplan för&lt;br&gt;
etnisk mångfald har utarbetats.&lt;br&gt;
Många av de konferenser och temadagar som&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten har arrangerat under&lt;br&gt;
den senaste tiden har tagit upp frågor kring&lt;br&gt;
rasism och främlingsfientlighet. Under&lt;br&gt;
innevarande år planeras en internutbildning för&lt;br&gt;
all personal i form av en temadag med inbjudna&lt;br&gt;
gästföreläsare. Temadagens inriktning är dels&lt;br&gt;
etnicitet och rasism, dels mekanismer och&lt;br&gt;
mönster bakom brott med rasistiska och&lt;br&gt;
främlingsfientliga inslag utifrån ett&lt;br&gt;
brottsofferperspektiv.&lt;br&gt;
Inför kommande ansökningsperiod till&lt;br&gt;
Brottsofferfonden har myndigheten genom&lt;br&gt;
riktade informationsinsatser särskilt markerat&lt;br&gt;
möjligheterna att söka medel från fonden för&lt;br&gt;
projekt som problematiserar brott med&lt;br&gt;
rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska&lt;br&gt;
inslag ur ett brottsofferperspektiv.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Kompetensförsörjning&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten är en utpräglad&lt;br&gt;
kunskapsmyndighet, vars personalstyrka till ca&lt;br&gt;
90 % består av akademiskt utbildade, mestadels&lt;br&gt;
jurister. Frånvaron av intern karriär tillsammans&lt;br&gt;
med bland annat ökad efterfrågan på jurister med&lt;br&gt;
skadeståndsrättsliga kunskaper ledde under år&lt;br&gt;
1999 till att många anställda erbjöds och&lt;br&gt;
accepterade andra anställningar.&lt;br&gt;
Personalomsättning var därför fortsatt hög.&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten verkar för att chefer&lt;br&gt;
och beslutande jurister skall stanna kvar i&lt;br&gt;
myndigheten. Myndigheten strävar också efter&lt;br&gt;
att bibehålla den höga andelen akademiskt&lt;br&gt;
utbildade - en målsättning som man uppnådde&lt;br&gt;
under år 1999. Vid rekrytering strävar&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten efter en jämn&lt;br&gt;
könsfördelning. Personalstyrkan utgjordes under&lt;br&gt;
år 1999 till 72 % av kvinnor och 28 % män.&lt;br&gt;
Bland chefer och beslutsfattare var motsvarande&lt;br&gt;
siffror 60 % respektive 40 %.&lt;br&gt;
Att öka den etniska mångfalden och bredda&lt;br&gt;
åldersstrukturen bland de anställda ingår i&lt;br&gt;
Brottsoffermyndighetens mål för&lt;br&gt;
kompetensförsörjningen.&lt;br&gt;
Möjligheten att öka den etniska och kulturella&lt;br&gt;
mångfalden bland medarbetarna försvåras av att&lt;br&gt;
majoriteten av de anställda är och måste vara&lt;br&gt;
jurister. Juristutbildningen har ännu en mycket&lt;br&gt;
låg andel studenter med annat än svenskt&lt;br&gt;
medborgarskap eller traditionellt svensk&lt;br&gt;
bakgrund.&lt;br&gt;
År 1999 var personalens genomsnittliga ålder&lt;br&gt;
32 år. Myndigheten ser inget egenvärde i en&lt;br&gt;
utpräglat låg åldersprofil och ansträngningar görs&lt;br&gt;
för att rekrytera personal även i högre åldrar.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Brottsoffermyndighetens arbete har den&lt;br&gt;
inriktning som statsmakterna bestämt. Målen&lt;br&gt;
som uppställts för verksamheten har i allt&lt;br&gt;
väsentligt uppfyllts. Myndigheten har dock inte&lt;br&gt;
uppnått verksamhetsmålet att minst 70 % av&lt;br&gt;
brottsskadeärendena skall handläggas inom tre&lt;br&gt;
månader med bibehållen kvalitet. Orsaken är&lt;br&gt;
känd och åtgärder har vidtagits.&lt;br&gt;
Myndigheten har tydliga mål för sin&lt;br&gt;
kompetensförsörjning och arbetar aktivt för att&lt;br&gt;
uppnå dessa. I det fortsatta arbetet avser&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten att ta fram en&lt;br&gt;
handlingsplan för etnisk mångfald som i&lt;br&gt;
relevanta delar samordnas med myndighetens&lt;br&gt;
jämställdhetsplan. Sammanfattningsvis kan&lt;br&gt;
konstateras att myndigheten drivs på ett effektivt&lt;br&gt;
sätt med god kvalitet.&lt;br&gt;
Revisionens iakttagelser&lt;br&gt;
Riksrevisionsverket har inte haft några&lt;br&gt;
invändningar i revisionsberättelsen för år 1999&lt;br&gt;
avseende Brottsoffermyndigheten.&lt;br&gt;
Verksamhetens inriktning&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten har en central funktion&lt;br&gt;
när det gäller stöd till dem som drabbas av brott.&lt;br&gt;
Det är viktigt att ärenden om&lt;br&gt;
brottsskadeersättning handläggs effektivt, snabbt&lt;br&gt;
och med hög kvalitet. Den stora ökningen av&lt;br&gt;
antalet inkommande ärenden har dock lett till att&lt;br&gt;
myndigheten under år 1999 i viss mån fått göra&lt;br&gt;
avkall på den viktiga fördjupade&lt;br&gt;
utredningsverksamheten. Detta jämte det&lt;br&gt;
faktum att antalet ärenden ökat väsentligt gör det&lt;br&gt;
nödvändigt att tillföra myndigheten ytterligare&lt;br&gt;
resurser för att målen för verksamheten skall&lt;br&gt;
kunna uppnås framöver.&lt;br&gt;
För att tillgodose det medborgerliga kravet på&lt;br&gt;
ett starkt stöd till dem som drabbas av brott bör&lt;br&gt;
myndighetens ansträngningar för att förkorta&lt;br&gt;
handläggningstiderna för brottsskadeärenden&lt;br&gt;
fortsätta. Det är också viktigt att myndigheten&lt;br&gt;
utvecklar ytterligare rutiner för att mäta&lt;br&gt;
kvaliteten i besluten. Myndighetens arbete med&lt;br&gt;
att utveckla regressverksamheten, fördjupa&lt;br&gt;
utredningen av den skadelidandes&lt;br&gt;
försäkringsförhållanden och den&lt;br&gt;
skadeståndsskyldiges betalningsförmåga har visat&lt;br&gt;
mycket goda resultat. Det är angeläget att detta&lt;br&gt;
arbete prioriteras och vidareutvecklas.&lt;br&gt;
En översyn och utvärdering av&lt;br&gt;
Brottsofferfondens verksamhet har genomförts&lt;br&gt;
under år 1999. Av rapporten Fem år med&lt;br&gt;
Brottsofferfonden framgår att fonden bidragit till&lt;br&gt;
att förstärka trender och föra in ett&lt;br&gt;
brottsofferperspektiv i olika verksamheter. Det&lt;br&gt;
konstateras också att den har haft stor betydelse&lt;br&gt;
för brottsofferarbetet i Sverige. I&lt;br&gt;
utvärderingsrapporten pekas bl.a. på behovet av&lt;br&gt;
systematiskt kvalitetsarbete, bättre&lt;br&gt;
resultatspridning och en precisering av målen för&lt;br&gt;
fondens verksamhet. Det ökade antalet&lt;br&gt;
ansökningar kräver dessutom ställningstagande&lt;br&gt;
till hur de mycket heterogena projektområdena&lt;br&gt;
skall prioriteras och bedömas mot varandra.&lt;br&gt;
Vidare bör övervägas vilka kriterier som skall&lt;br&gt;
gälla vid prövningen av ansökningar inom varje&lt;br&gt;
område. Det får anses vara en prioriterad uppgift&lt;br&gt;
för myndigheten att diskutera och ta ställning till&lt;br&gt;
de frågor som identifierats i utvärderingen.&lt;br&gt;
Myndigheten fick under verksamhetsåret i&lt;br&gt;
uppdrag att genomföra utbildningsinsatser för&lt;br&gt;
dem som kan komma att utses till särskild&lt;br&gt;
företrädare för barn. Dessa utbildningsinsatser&lt;br&gt;
planerades i samråd med bl.a. en representant för&lt;br&gt;
Sveriges advokatsamfund och inriktades på att&lt;br&gt;
under två kursdagar i internatform ge fördjupade&lt;br&gt;
insikter i såväl barnperspektivet som&lt;br&gt;
brottsofferperspektivet via ett tvärvetenskapligt&lt;br&gt;
program. Antalet anmälningar översteg vida&lt;br&gt;
antalet kursplatser varför ytterligare kurser&lt;br&gt;
erfordras.&lt;br&gt;
Genom förordning (1999:1213) om ändring i&lt;br&gt;
förordningen (1994:426) om brottsofferfond har&lt;br&gt;
kravet på särskilda skäl för bidrag från fonden till&lt;br&gt;
löpande verksamhet tagits bort. Syftet med&lt;br&gt;
denna ändring är att i större utsträckning kunna&lt;br&gt;
lämna ekonomiskt stöd till ideella organisationer&lt;br&gt;
som arbetar med brottsofferfrågor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
Antalet inkomna brottsskadeärenden har ökat&lt;br&gt;
kraftigt under första kvartalet 2000. Sannolikt&lt;br&gt;
beror ökningen på att allt fler, genom vidtagna&lt;br&gt;
informationsinsatser, fått kunskap om&lt;br&gt;
möjligheten att ansöka om ersättning från&lt;br&gt;
myndigheten. Enligt myndighetens prognoser&lt;br&gt;
kommer antalet ärenden att öka med minst 15 %&lt;br&gt;
för kommande år.&lt;br&gt;
För att skapa förutsättningar att uppnå&lt;br&gt;
fastställda verksamhetsmål, bl.a. genom att&lt;br&gt;
anställa ytterligare personal, har myndigheten&lt;br&gt;
begärt att ramanslaget skall höjas. Kompetent&lt;br&gt;
personal behövs för att uppnå de&lt;br&gt;
verksamhetsmål som gäller för myndigheten. I&lt;br&gt;
syfte att skapa förutsättningar för att rekrytera&lt;br&gt;
och behålla sådan personal samt för att kunna&lt;br&gt;
vidareutveckla regress- och fördjupad&lt;br&gt;
utredningsverksamhet anser regeringen att&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten bör medges en&lt;br&gt;
ramhöjning.&lt;br&gt;
Mot bakgrund av detta föreslår regeringen att&lt;br&gt;
Brottsoffermyndighetens anslagsram höjs med&lt;br&gt;
2 000 000 kronor från och med budgetåret 2001.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att&lt;br&gt;
Brottsoffermyndighetens anslag fastställs till&lt;br&gt;
16 852 000 kronor. För åren 2002 och 2003&lt;br&gt;
beräknas anslaget till 17 206 000 kronor&lt;br&gt;
respektive 17 585 000 kronor. Som&lt;br&gt;
kompensation för beräknade ökade utgifter,&lt;br&gt;
löner, lokaler m.m. justeras anslaget med 212 000&lt;br&gt;
kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 4.41 Beräkning av anslag för 2001&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
14 940&lt;br&gt;
Ändringar m.a.a. tidigare beslut&lt;br&gt;
-300&lt;br&gt;
Pris- och löneomräkning&lt;br&gt;
212&lt;br&gt;
Ramhöjning&lt;br&gt;
2 000&lt;br&gt;
Anslag 2001&lt;br&gt;
16 852&lt;br&gt;
4:11    Ersättning för skador på grund av&lt;br&gt;
brott&lt;br&gt;
Tabell 4.42 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utgift&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
67 241&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5 273&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
74 500&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
80 000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
74 500&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
74 500&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
74 500&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Efter indragning om 20 000 tkr&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel&lt;br&gt;
enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på&lt;br&gt;
grund av brott. Utgifterna på anslaget styrs av&lt;br&gt;
antalet beviljade ansökningar och&lt;br&gt;
brottsskadeersättningens storlek. Anslaget&lt;br&gt;
disponeras av Brottsoffermyndigheten.&lt;br&gt;
Under budgetåret 1999 utbetalades 67 241 000&lt;br&gt;
kronor i brottsskadeersättning. Detta innebär att&lt;br&gt;
summan av utbetalda ersättningar har ökat med&lt;br&gt;
35 % jämfört med föregående år, huvudsakligen&lt;br&gt;
till följd av att allmänhetens kunskap om&lt;br&gt;
myndighetens verksamhet ökat och att allt fler&lt;br&gt;
ärenden handlagts.&lt;br&gt;
Myndigheten har bedömt att belastningen på&lt;br&gt;
anslaget under år 2000 kommer att öka med ca&lt;br&gt;
20 % jämfört med år 1999. Ökningen beror dels&lt;br&gt;
på det ökade antalet inkommande ärenden, dels&lt;br&gt;
på höjda ersättningsnivåer men även på att&lt;br&gt;
myndigheten, för att begränsa den negativa&lt;br&gt;
balansutvecklingen, har minskat det fördjupade&lt;br&gt;
utredningsarbetet.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att anslaget för budgetåret&lt;br&gt;
2001 blir oförändrat och fastställs till 74 500 000&lt;br&gt;
kronor. För budgetåren 2002 respektive 2003 har&lt;br&gt;
anslaget beräknats till 74 500 000 kronor vardera&lt;br&gt;
året.&lt;br&gt;
4:12    Rättshjälpskostnader m.m.&lt;br&gt;
Tabell 4.43 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
755 370&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
-9 722&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
754 796&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
785 000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
730 000&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
802 000&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
802 000&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Inklusive en minskning med 47 600 tkr på tilläggsbudget i samband med den&lt;br&gt;
ekonomiska vårpropositionen 2000.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Från anslaget skall betalas de kostnader som&lt;br&gt;
enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken, lagen&lt;br&gt;
(1988:609) om målsägandebiträde och rätts-&lt;br&gt;
hjälpslagen (1996:1619) skall betalas av allmänna&lt;br&gt;
medel. Därutöver skall från anslaget betalas de&lt;br&gt;
kostnader som enligt lagen (1996:1620) om of-&lt;br&gt;
fentligt biträde skall betalas av allmänna medel,&lt;br&gt;
dock inte sådana kostnader som avser offentligt&lt;br&gt;
biträde i ärenden enligt utlänningslagen&lt;br&gt;
(1989:529) och lagen (1991:572) om särskild&lt;br&gt;
utlänningskontroll.&lt;br&gt;
Från och med år 2000 finansierar anslaget&lt;br&gt;
också utgifter för särskilda företrädare för barn&lt;br&gt;
enligt 12 § lagen (1999:997) om särskild&lt;br&gt;
företrädare för barn.&lt;br&gt;
De faktorer som styr kostnaderna är framför&lt;br&gt;
allt antalet ärenden, ärendenas svårighetsgrad,&lt;br&gt;
ersättningsnivån till biträden och offentliga&lt;br&gt;
försvarare samt den andel av&lt;br&gt;
rättshjälpskostnaderna som betalas av den&lt;br&gt;
rättssökande.&lt;br&gt;
Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken och 27 §&lt;br&gt;
rättshjälpslagen samt 25 § lagen om&lt;br&gt;
målsägandebiträde och 5 § lagen om offentligt&lt;br&gt;
biträde bestämmer regeringen den&lt;br&gt;
timkostnadsnorm som ligger till grund för&lt;br&gt;
ersättning för arbete på rättshjälpsområdet. Då&lt;br&gt;
verksamheten avvecklats vid de allmänna&lt;br&gt;
advokatbyråerna har Domstolsverket haft i&lt;br&gt;
uppdrag att se över hur timkostnadsnormen kan&lt;br&gt;
fastställas i framtiden. Uppdraget utmynnade i&lt;br&gt;
ett förslag om att använda timkostnadsnormen&lt;br&gt;
för år 2000 som bas med omräkning av de olika&lt;br&gt;
beståndsdelarna i normen. Domstolsverkets&lt;br&gt;
förslag bereds inom Justitiedepartementet.&lt;br&gt;
För närvarande finns en taxa för ersättning till&lt;br&gt;
offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt&lt;br&gt;
och hovrätt (DVFS 1999:15). Taxor beslutas av&lt;br&gt;
Domstolsverket på grundval av&lt;br&gt;
timkostnadsnormen. Regeringen har beslutat att&lt;br&gt;
timkostnadsnormen för perioden 1 januari 2000&lt;br&gt;
  31 december 2000 skall vara 860 kronor&lt;br&gt;
exklusive mervärdesskatt (1 075 kronor inklusive&lt;br&gt;
mervärdesskatt).&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Den nya rättshjälpslagen (1996:1619) som gäller&lt;br&gt;
från och med den 1 december 1997 har inneburit&lt;br&gt;
en mängd förändringar. Bl.a. gäller att&lt;br&gt;
rättshjälpen är generellt subsidiär till&lt;br&gt;
rättsskyddet. Det innebär att den som har en&lt;br&gt;
rättsskyddsförsäkring skall bekosta en rättslig&lt;br&gt;
tvist med medel från denna i stället för genom&lt;br&gt;
den statliga rättshjälpen. Den som inte har en&lt;br&gt;
rättsskyddsförsäkring men, med hänsyn till sitt&lt;br&gt;
försäkringsskydd i övrigt och sina ekonomiska&lt;br&gt;
och personliga förhållanden, borde ha haft en&lt;br&gt;
rättsskyddsförsäkring kan endast få rättshjälp om&lt;br&gt;
det finns särskilda skäl. Den nya lagen innebär&lt;br&gt;
kostnadssänkningar samtidigt som rättshjälpens&lt;br&gt;
grundläggande syfte behålls, nämligen att vara ett&lt;br&gt;
yttersta skyddsnät för dem som inte kan få&lt;br&gt;
rättsligt bistånd på annat sätt.&lt;br&gt;
Utgifterna på anslaget är regelstyrda och svåra&lt;br&gt;
att beräkna. I budgetunderlaget för 2001 2003&lt;br&gt;
beräknade Domstolsverket att utgifterna för år&lt;br&gt;
2000 skulle komma att uppgå till nära 753&lt;br&gt;
miljoner kronor och att utgifterna skulle&lt;br&gt;
fortsätta att sjunka. Domstolsverket föreslog att&lt;br&gt;
anslagsnivån skulle sänkas med 70 miljoner&lt;br&gt;
kronor från och med år 2001. Dessa beräkningar&lt;br&gt;
ligger till grund för regeringens förslag att nästa&lt;br&gt;
år sänka anslagsnivån till 730 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Utgiftsprognoserna har emellertid för såväl&lt;br&gt;
innevarande som nästa år ökat. Främst beror det&lt;br&gt;
på ökade kostnader för offentliga försvarare och&lt;br&gt;
målsägandebiträden i ett antal stora rättegångar.&lt;br&gt;
Detta visar hur svårt det är att prognostisera&lt;br&gt;
anslaget. Mot den bakgrunden föreslår&lt;br&gt;
regeringen att anslaget från och med 2002&lt;br&gt;
återigen skall uppgå till 802 miljoner kronor.&lt;br&gt;
Regeringen avser att noga följa&lt;br&gt;
kostnadsutvecklingen på anslaget.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att anslaget för 2001&lt;br&gt;
fastställs till 730 000 000 kronor. För åren 2002&lt;br&gt;
och 2003 beräknas anslaget till 802 000 000&lt;br&gt;
kronor respektive 802 000 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4:13    Kostnader för vissa&lt;br&gt;
skaderegleringar m.m.&lt;br&gt;
Tabell 4.44 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
28 460&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
520&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
20 999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
14 000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
10 399&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
10 399&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
10 399&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Varav 10 600 tkr på tilläggsbudget i samband med den ekonomiska&lt;br&gt;
vårpropositionen 2000.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Från anslaget betalas kostnader för vissa&lt;br&gt;
skaderegleringar m.m. som ersättning till&lt;br&gt;
frihetsberövade enligt lagen (1974:515) om&lt;br&gt;
ersättning vid frihetsinskränkning samt lagen&lt;br&gt;
(1998:714) om ersättning vid frihetsberövande&lt;br&gt;
och andra tvångsåtgärder jämte kostnader för&lt;br&gt;
sökandes ombud m.m. Ersättning betalas också&lt;br&gt;
för skadestånd m.m. i andra fall jämte kostnader&lt;br&gt;
för ombud, rättegångskostnader m.m. samt&lt;br&gt;
rättegångskostnader som flyter in till staten från&lt;br&gt;
motparter i sådana mål m.m. Anslaget är nytt&lt;br&gt;
sedan år 2000 och disponeras av Justitiekanslern.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Belastningen på anslaget är svår att beräkna. På&lt;br&gt;
tilläggsbudget i samband med den ekonomiska&lt;br&gt;
vårpropositionen 2000 tillfördes anslaget 10,6&lt;br&gt;
miljoner kronor för år 2000. Utgiftsprognosen&lt;br&gt;
har för innevarande år sjunkit och beräknas nu&lt;br&gt;
uppgå till 14 miljoner kronor. Detta innebär att&lt;br&gt;
ett anslagssparande på ca 7,5 miljoner kronor&lt;br&gt;
kommer att finnas vid årets utgång. Med hänsyn&lt;br&gt;
till det relativt stora sparandet gör regeringen&lt;br&gt;
bedömningen att anslaget nästa år kan beräknas&lt;br&gt;
till 10 399 000 kronor.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår därför att anslaget&lt;br&gt;
fastställs till 10 399 000 kronor för 2001. För&lt;br&gt;
åren 2002 och 2003 beräknas anslaget uppgå till&lt;br&gt;
10 399 000 kronor respektive 10 399 000 kronor.&lt;br&gt;&lt;br&gt;
4:14    Avgifter till vissa internationella&lt;br&gt;
sammanslutningar&lt;br&gt;
Tabell 4.45 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
6 410&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4 352&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
6 606&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
6 000&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
7 956&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
7 956&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
7 956&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Från anslaget betalas årsavgifter till&lt;br&gt;
Haagkonferensen för internationell privaträtt,&lt;br&gt;
Internationella institutet i Rom för unifiering av&lt;br&gt;
privaträtten (UNIDROIT), Association&lt;br&gt;
Internationale des Hautes Jurisdictions&lt;br&gt;
Administratives samt Bernunionen&lt;br&gt;
(WIPO=World Intellectual Property&lt;br&gt;
Organization).&lt;br&gt;
Dessutom betalas från anslaget bidrag till&lt;br&gt;
Helsingfors Kriminalpolitiska institut och till&lt;br&gt;
Nordiska samarbetsrådet för Kriminologi. Även&lt;br&gt;
bidrag till vissa andra internationella&lt;br&gt;
sammanslutningar med anknytning till&lt;br&gt;
Justitiedepartementets område betalas från&lt;br&gt;
anslaget.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Till följd av förslagen i propositionen&lt;br&gt;
Internationell hjälp i brottmål (prop.&lt;br&gt;
1999/2000:61) justeras anslaget upp med&lt;br&gt;
1 350 000 kronor från och med 2001. Femte&lt;br&gt;
utgiftsområdets anslag 5:3 Ekonomiskt bistånd&lt;br&gt;
till svenska medborgare i utlandet m.m. minskas&lt;br&gt;
med motsvarande belopp.&lt;br&gt;
Regeringen föreslår att anslaget fastställs till&lt;br&gt;
7 956 000 kronor 2001. Samma belopp beräknas&lt;br&gt;
för 2002 och 2003.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
4:15    Bidrag till brottsförebyggande&lt;br&gt;
arbete&lt;br&gt;
Tabell 4.46 Anslagsutvecklingen&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
14 109&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
10 868&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7 600&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11 437&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
7 200&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
7 200&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
7 200&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Regeringen presenterade i juni 1996 ett nationellt&lt;br&gt;
brottsförebyggande program. Syftet med&lt;br&gt;
programmet är att förstärka och utveckla de&lt;br&gt;
brottsförebyggande insatserna i hela landet. För&lt;br&gt;
detta ändamål har tidigare anvisats 7,2 miljoner&lt;br&gt;
kronor under budgetåret 1997, 22,2 miljoner&lt;br&gt;
kronor under budgetåret 1998, 2,2 miljoner&lt;br&gt;
kronor under budgetåret 1999 och 7,6 miljoner&lt;br&gt;
kronor för budgetåret 2000.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Resultatbedömning&lt;br&gt;
Med stöd av bl.a. de medel som avsatts för&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete har lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande råd eller motsvarande&lt;br&gt;
organisationer inrättats i mer än hälften av&lt;br&gt;
landets kommuner. Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;
(BRÅ) har under år 1999 fortsatt arbetet med att&lt;br&gt;
aktivt verka för att lokalt förebyggande arbete&lt;br&gt;
organiseras och bedrivs på ett lämpligt sätt.&lt;br&gt;
Totalt har 104 projekt erhållit ekonomiskt stöd&lt;br&gt;
och det beviljade beloppet uppgick till&lt;br&gt;
sammanlagt 7,3 miljoner kronor. Under året&lt;br&gt;
prioriterades ansökningar som avsåg&lt;br&gt;
verksamheter inom skolans område,&lt;br&gt;
brottsförebyggande åtgärder i storstäder,&lt;br&gt;
kartläggning av lokala problem- och resursbilder&lt;br&gt;
och utvärdering av konkreta projekt. Ett särskilt&lt;br&gt;
prioriterat område vid myndigheten är&lt;br&gt;
brottsförebyggande åtgärder i och i anslutning&lt;br&gt;
till skolan. Under året har en sammanställning av&lt;br&gt;
projekt och verksamheter som pågår i skolor&lt;br&gt;
påbörjats och beräknas vara klar under&lt;br&gt;
sommaren år 2000. Vidare bedrivs sedan hösten&lt;br&gt;
1999 ett projekt som syftar till att framställa ett&lt;br&gt;
undervisningsmaterial för lärare, för att frågor&lt;br&gt;
om brott, trygghet, etik och moral samt de&lt;br&gt;
principer som det svenska rättssystemet bygger&lt;br&gt;
på, ska kunna integreras i undervisningen. BRÅ&lt;br&gt;
framhåller att det är positivt att många ansöker&lt;br&gt;
om ekonomiskt stöd för projekt. Det visar på ett&lt;br&gt;
stort engagemang. Samtidigt är det risk att&lt;br&gt;
många av de projekt som erhåller stöd blir alltför&lt;br&gt;
små från utvärderingssynpunkt, vilket splittrar&lt;br&gt;
resurserna. Under slutet av år 1999 förbereddes&lt;br&gt;
därför ändringar av de riktlinjer som gäller för&lt;br&gt;
ansökningar om ekonomiskt stöd. Målsättningen&lt;br&gt;
är att medlen i betydligt högre utsträckning skall&lt;br&gt;
användas för att stödja projekt som kan bidra till&lt;br&gt;
kunskapsutveckling inom vissa prioriterade&lt;br&gt;
områden; skolan, bostadsområden, kvinnofrid&lt;br&gt;
och föräldrautbildning. Av särskilt intresse är att&lt;br&gt;
bygga upp ett fungerande brottsförebyggande&lt;br&gt;
arbete i storstäderna. Kraven på utförlig&lt;br&gt;
dokumentation och återrapportering har&lt;br&gt;
förtydligats i BRÅ:s riktlinjer för ansökningar&lt;br&gt;
om ekonomiskt stöd och i det kontrakt som&lt;br&gt;
upprättas mellan BRÅ och sökanden efter det att&lt;br&gt;
medel har beviljats.&lt;br&gt;
Under år 1999 prioriterades även ansökningar&lt;br&gt;
som avser kostnader för att starta lokala&lt;br&gt;
brottsförebyggande råd eller motsvarande&lt;br&gt;
samarbetsorganisationer. BRÅ beviljade&lt;br&gt;
startbidrag till 43 kommuner. I en del län har&lt;br&gt;
länspolismyndigheten och kommunförbundet&lt;br&gt;
ibland också andra aktörer   sökt ekonomiskt&lt;br&gt;
stöd, vilket också beviljats. Enligt BRÅ:s&lt;br&gt;
bedömning är det viktigt att det ekonomiska&lt;br&gt;
stödet från nationell nivå kvarstår. Många av de&lt;br&gt;
lokala brottsförebyggande råden har nyligen&lt;br&gt;
startat sin verksamhet och många andra har&lt;br&gt;
planer på att starta under den närmaste&lt;br&gt;
framtiden. Dessa samarbetsorganisationer&lt;br&gt;
behöver visst sådant stöd i uppbyggnadsskedet.&lt;br&gt;
Flera metoder används i arbetet med att samla&lt;br&gt;
in och sprida kunskap om framgångsrika projekt,&lt;br&gt;
t.ex. BRÅ:s kontaktdatabas, idé- och tipsböcker,&lt;br&gt;
tidskriften Apropå m.m. Genom att delta i&lt;br&gt;
konferenser, seminarier och utbildningsdagar&lt;br&gt;
runt om i landet men också genom ekonomiska&lt;br&gt;
bidrag verkar BRÅ för att behovet av kvalificerad&lt;br&gt;
utbildning skall tillgodoses.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Analys och slutsatser&lt;br&gt;
Enligt BRÅ bör det ekonomiska stödet till lokalt&lt;br&gt;
brottsförebyggande arbete i högre utsträckning&lt;br&gt;
användas till projekt inom vissa teman, t.ex.&lt;br&gt;
föräldrautbildning, brottsförebyggande arbete i&lt;br&gt;
bostadsområden och i skolor eller projekt om&lt;br&gt;
våld mot kvinnor. BRÅ har också höjt kraven&lt;br&gt;
när det gäller uppföljning och utvärdering av de&lt;br&gt;
verksamheter och projekt som beviljas medel.&lt;br&gt;
Regeringen stödjer den inriktningen eftersom&lt;br&gt;
det möjliggör jämförelser mellan olika sätt att&lt;br&gt;
arbeta. Det torde också bidra till att&lt;br&gt;
vetenskapliga utvärderingar kan genomföras i&lt;br&gt;
högre utsträckning.&lt;br&gt;
Anslaget sänks med 400 000 kronor&lt;br&gt;
motsvarande de engångsvisa medel som&lt;br&gt;
tilldelades för år 2000.&lt;br&gt;
Mot bakgrund av det ovanstående föreslår&lt;br&gt;
regeringen att anslaget för budgetåret 2001&lt;br&gt;
fastställs till 7 200 000 kronor. För vardera&lt;br&gt;
budgetåren 2002 och 2003 beräknas anslaget till&lt;br&gt;
7 200 000 kronor.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5 Politikområde Skatt, tull och exekution&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
5.1 Politikområdet&lt;br&gt;
Exekutionsväsendet omfattas av politikområdet&lt;br&gt;
Skatt, tull och exekution. Omfattningen av&lt;br&gt;
politikområdet har redovisats under&lt;br&gt;
utgiftsområdet 3.&lt;br&gt;
Även i övrigt, förutom vad som avser&lt;br&gt;
utgiftsutvecklingen och budgetförslag, redovisas&lt;br&gt;
exekutionsväsendets verksamhet under&lt;br&gt;
utgiftsområde 3.&lt;br&gt;
5.2 Utgiftsutvecklingen&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Tabell 5.1 Utgiftsutvecklingen&lt;br&gt;
Miljoner kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
anslag&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Anslag inom utgiftsområde 4&lt;br&gt;
3:1 Kronofogdemyndigheterna&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 346,5&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 341,7&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 405,1&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 361,7&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 390,7&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 421,6&lt;br&gt;&lt;br&gt;
5.3 Budgetförslag&lt;br&gt;
3:1     Kronofogdemyndigheterna&lt;br&gt;
Tabell 5.2 Anslagsutvecklingen för&lt;br&gt;
kronofogdemyndigheterna&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1999&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Utfall&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 346 512&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Anslags-&lt;br&gt;
sparande&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
142 058&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Anslag&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 341 739&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Utgifts-&lt;br&gt;
prognos&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
1 405 149&lt;br&gt;
2001&lt;br&gt;
Förslag&lt;br&gt;
1 361 669&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2002&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
1 390 706&lt;br&gt;
1&lt;br&gt;&lt;br&gt;
2003&lt;br&gt;
Beräknat&lt;br&gt;
1 421 602&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;&lt;br&gt;
1 Motsvarar 1 361 669 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
2 Motsvarar 1 361 669 tkr i 2001 års prisnivå.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Under anslaget anvisas medel för de tio&lt;br&gt;
kronofogdemyndigheternas verksamhet.&lt;br&gt;
Anslaget disponeras av Riksskatteverket och&lt;br&gt;
kronofogdemyndigheterna efter vad&lt;br&gt;
Riksskatteverket bestämmer. Medel för&lt;br&gt;
Riksskatteverkets arbetsuppgifter som central&lt;br&gt;
myndighet inom exeku-&lt;br&gt;&lt;br&gt;
tionsväsendet anvisas under utgiftsområde 3&lt;br&gt;
Skatteförvaltningen och uppbörd, ramanslaget&lt;br&gt;
3:1 Riksskatteverket.&lt;br&gt;
Under 2000 har regeringen beslutat om&lt;br&gt;
indragning av anslagssparandet med 10 miljoner&lt;br&gt;
kronor.&lt;br&gt;
Regeringens överväganden&lt;br&gt;
Tabell 5.3 Beräkning av anslaget för 2001&lt;br&gt;
Tusental kronor&lt;br&gt;
Anslag 2000&lt;br&gt;
1 341 739&lt;br&gt;
Pris och löneomräkning&lt;br&gt;
19 869&lt;br&gt;
Övrigt&lt;br&gt;
61&lt;br&gt;
Förslag 2001&lt;br&gt;
1 361 669&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Regeringen finner ingen anledning att göra&lt;br&gt;
någon annan bedömning av&lt;br&gt;
kronofogdemyndigheternas medelsbehov än vad&lt;br&gt;
som har gjorts tidigare. Några förändringar&lt;br&gt;
föreslås således inte.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Bilaga 1&lt;br&gt;
Nya anslagsbenämningar&lt;br&gt;&lt;br&gt;
Nya anslagsbenämningar&lt;br&gt;
Av tabellen nedan framgår benämningen på&lt;br&gt;
anslagen åren 2000 och 2001. Syftet med tabellen&lt;br&gt;
är att underlätta övergången till de nya&lt;br&gt;
benämningar som följer av att politikområden&lt;br&gt;
införts.&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Tabell 1.1 Anslagsbenämningar 2000 och 2001&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
Benämning&lt;br&gt;
2000&lt;br&gt;
Benämning&lt;br&gt;
 2001&lt;br&gt;
Anslagets namn&lt;br&gt;
A1&lt;br&gt;
4:1&lt;br&gt;
Polisorganisationen&lt;br&gt;
A2&lt;br&gt;
4:2&lt;br&gt;
Säkerhetspolisen&lt;br&gt;
B1&lt;br&gt;
4:3&lt;br&gt;
Åklagarorganisationen&lt;br&gt;
B2&lt;br&gt;
4:4&lt;br&gt;
Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;
C1&lt;br&gt;
4:5&lt;br&gt;
Domstolsväsendet&lt;br&gt;
D1&lt;br&gt;
4:6&lt;br&gt;
Kriminalvården&lt;br&gt;
F1&lt;br&gt;
4:7&lt;br&gt;
Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;
F2&lt;br&gt;
4:8&lt;br&gt;
Rättsmedicinalverket&lt;br&gt;
F3&lt;br&gt;
4:9&lt;br&gt;
Gentekniknämnden&lt;br&gt;
F4&lt;br&gt;
4:10&lt;br&gt;
Brottsoffermyndigheten&lt;br&gt;
F5&lt;br&gt;
4:11&lt;br&gt;
Ersättning för skador på grund av brott&lt;br&gt;
F6&lt;br&gt;
4:12&lt;br&gt;
Rättshjälpskostnader m.m.&lt;br&gt;
F7&lt;br&gt;
4:13&lt;br&gt;
Kostnader för vissa skaderegleringar&lt;br&gt;
m.m.&lt;br&gt;
F8&lt;br&gt;
4:14&lt;br&gt;
Avgifter till vissa internationella&lt;br&gt;
sammanslutningar&lt;br&gt;
F9&lt;br&gt;
4:15&lt;br&gt;
Bidrag till brottsförebyggande arbete&lt;br&gt;
E1&lt;br&gt;
3:1&lt;br&gt;
Kronofogdemyndigheterna&lt;br&gt;&lt;br&gt;
T&lt;br&gt;&lt;br&gt;
  Senaste lydelse 1995:495&lt;br&gt;&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
2&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
7&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
8&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
9&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
10&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
11&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
114&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
115&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
118&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
119&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
PROP. 2000/2001:1 UTGIFTSOMRÅDE 4&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
120&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
121&lt;br&gt;
&lt;br&gt;
</html>
</dokument>
</dokumentstatus>