<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287833</hangar_id>
 <dok_id>GO0319</dok_id>
 <rm>2000/01</rm>
 <beteckning>19</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2000/01:19</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>19</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-11-16 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:06:39</systemdatum>
 <publicerad>2001-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Bättre förutsättningar för värdepapperisering</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0319/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GO0319</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO0319</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;2000/01:19&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Bättre förutsättningar för värdepapperisering&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0319/prop_200001__19-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 16 november 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bosse Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås två lagändringar för att förbättra&lt;br&gt;förutsättningarna för genomförande i Sverige av s.k. värdepapperisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den form av värdepapperisering som behandlas i propositionen&lt;br&gt;innebär att ett företag säljer fordringar till en juridisk person&lt;br&gt;(specialföretaget) som ger ut värdepapper för att finansiera sitt förvärv.&lt;br&gt;Specialföretaget har enbart till syfte att äga dessa fordringar samt&lt;br&gt;förmedla betalningsflöden från fordringarna till investerarna i de&lt;br&gt;värdepapper som företaget har gett ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lagstiftningen förbjuder inte värdepapperisering av&lt;br&gt;svenska tillgångar men den innebär att det i de flesta fall är ekonomiskt&lt;br&gt;oförmånligt att genomföra värdepapperisering i Sverige. Den främsta&lt;br&gt;anledningen härtill är att specialföretagets förvärv av fordringar anses&lt;br&gt;utgöra finansieringsverksamhet enligt lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet. Specialföretaget träffas därmed av krav på&lt;br&gt;kapitaltäckning för fordringar som företaget förvärvar. Den&lt;br&gt;kapitalkostnad som detta krav för med sig har medfört att&lt;br&gt;värdepapperiseringar inte genomförs i Sverige utan med specialföretag&lt;br&gt;belägna utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens förslag till ändring i lagen om finansieringsverksamhet&lt;br&gt;innebär att verksamhet som består i att vid enstaka tillfällen förvärva&lt;br&gt;fordringar eller fordringsstockar undantas från lagen om den bedrivs av&lt;br&gt;aktiebolag eller ekonomiska föreningar. Den begränsningen skall dock&lt;br&gt;gälla att medel för verksamheten inte löpande far anskaffas från&lt;br&gt;allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev innebär att om&lt;br&gt;kreditmarknadsföretag säljer löpande skuldebrev blir försäljningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gällande mot kreditmarknadsföretagets borgenärer trots att skuldebrevet Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;kvarlämnats hos företaget för förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2001.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieringsverksamhet......................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldebrev...........................................................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning...............................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdepapperisering.............................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Motiv för att genomföra värdepapperisering....................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdepapperisering från ett samhällsekonomiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;perspektiv..........................................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det finansiella systemets uppgifter och risker 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Effekter av värdepapperisering på det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansiella systemet.........................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdepapperisering i Sverige............................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett undantag för värdepapperisering bör införas.............................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överlåtelse av fordringar i samband med värdepapperisering........23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gäldenärsskyddet.............................................................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skattefrågor......................................................................................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska effekter av förslaget....................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Författningskommentar....................................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieringsverksamhet....................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:81) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldebrev.........................................................................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Förteckning över instanser som yttrat sig över promemo-&lt;br&gt;rian Bättre förutsättningar för värdepapperisering&lt;br&gt;(Ds 1998:71)......................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;förslaget om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev ...43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådets yttrande...............................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 16 november 2000.........................................................46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;br&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs inte om finansieringsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. drivs av statlig eller kommunal myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som&lt;br&gt;erbjuds eller varor som framställs eller säljs av företaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avser finansiering endast i samband med avsättning av tjänster som&lt;br&gt;erbjuds eller varor som framställs eller säljs av annat företag i samma&lt;br&gt;koncern eller med annat nära samband och medel för verksamheten inte&lt;br&gt;anskaffas från allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare&lt;br&gt;med ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte&lt;br&gt;anskaffas från allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utgör en normal likviditetsförvaltning och inte kan anses ha ett&lt;br&gt;självständigt syfte vid sidan av företagets huvudsakliga verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utgör pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. ingår i verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen&lt;br&gt;enligt annan lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. drivs av ett aktiebolag, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-bolaget med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för&lt;br&gt;regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till&lt;br&gt;näringsidkare eller bolaget är moderbolag till ett sådant bolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- staten äger så många aktier i bolaget att staten har mer än hälften av&lt;br&gt;rösterna för samtliga aktier eller bolaget är dotterbolag till ett bolag vari&lt;br&gt;staten äger aktier i den omfattningen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medel för verksamheten inte anskaffas från allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. drivs av ett företag som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-har ägarkapital eller fordringar&lt;br&gt;med efterställd rätt till betalning&lt;br&gt;till ett belopp som i varje&lt;br&gt;låntagande företag (intresseföre-&lt;br&gt;tag) är större än företagets övriga&lt;br&gt;utlåning till intresseföretaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lånar ut medel endast till&lt;br&gt;intresseföretag vars aktier eller&lt;br&gt;andelar inte är noterade vid en&lt;br&gt;svensk eller utländsk börs, en&lt;br&gt;auktoriserad marknadsplats eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. drivs av ett företag som&lt;br&gt;-har ägarkapital eller fordringar&lt;br&gt;med efterställd rätt till betalning&lt;br&gt;till ett belopp som i vaije&lt;br&gt;låntagande företag (intresseföre-&lt;br&gt;tag) är större än företagets övriga&lt;br&gt;utlåning till intresseföretaget,&lt;br&gt;- lånar ut medel endast till&lt;br&gt;intresseföretag vars aktier eller&lt;br&gt;andelar inte är noterade vid en&lt;br&gt;svensk eller utländsk börs, en&lt;br&gt;auktoriserad marknadsplats eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 2000:376.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon annan reglerad marknad och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte anskaffar medel for&lt;br&gt;verksamheten från allmänheten,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. drivs av en stiftelse vars&lt;br&gt;kapital till övervägande del&lt;br&gt;tillskjutits av staten eller en eller&lt;br&gt;flera kommuner, eller av ett&lt;br&gt;aktiebolag som är helägt av staten&lt;br&gt;eller en eller flera kommuner,&lt;br&gt;direkt eller genom andra foretag&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verksamhetens syfte är att&lt;br&gt;finansiellt stödja tekniskt eller&lt;br&gt;annat utvecklingsarbete och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medel for verksamheten inte&lt;br&gt;anskaffas från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon arman reglerad marknad och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte anskaffar medel for&lt;br&gt;verksamheten från allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. drivs av en stiftelse vars&lt;br&gt;kapital till övervägande del&lt;br&gt;tillskjutits av staten eller en eller&lt;br&gt;flera kommuner, eller av ett&lt;br&gt;aktiebolag som är helägt av staten&lt;br&gt;eller en eller flera kommuner,&lt;br&gt;direkt eller genom andra foretag&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verksamhetens syfte är att&lt;br&gt;finansiellt stödja tekniskt eller&lt;br&gt;annat utvecklingsarbete och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medel för verksamheten inte&lt;br&gt;anskaffas från allmänheten, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. drivs av ett aktiebolag eller&lt;br&gt;av en ekonomisk förening, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verksamheten består i att vid&lt;br&gt;enstaka tillfällen förvärva&lt;br&gt;fordringar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- medel för verksamheten inte&lt;br&gt;löpande anskaffas från&lt;br&gt;allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nära samband, som avses i 3, skall anses föreligga om företagen leds&lt;br&gt;av samma eller i huvudsak samma personer eller om vinsten av&lt;br&gt;företagens verksamhet helt eller till betydande del skall, direkt eller&lt;br&gt;indirekt, tillfalla samma eller i huvudsak samma personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om&lt;br&gt;skuldebrev&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1936:81) om skuldebrev skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåtelse av löpande skuldebrev vare ej gällande mot överlåtarens&lt;br&gt;borgenärer, med mindre den till vilken överlåtelsen skett fått handlingen i&lt;br&gt;besittning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säljer &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bank&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdepappersinstitut löpande&lt;br&gt;skuldebrev, vare försäljningen&lt;br&gt;gällande mot bankens eller&lt;br&gt;värdepappersinstitutets borgenärer,&lt;br&gt;ändå att skuldebrevet för förvaring&lt;br&gt;kvarlämnats hos banken eller&lt;br&gt;institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säljer &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditmarknadsföretag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdepappersinstitut löpande&lt;br&gt;skuldebrev, vare försäljningen&lt;br&gt;gällande mot bankens,&lt;br&gt;kreditmarknadsföretagets eller&lt;br&gt;värdepappersinstitutets borgenärer,&lt;br&gt;ändå att skuldebrevet för förvaring&lt;br&gt;kvarlämnats hos banken, företaget&lt;br&gt;eller institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juni 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:544.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I mars 1994 uppdrog Finansdepartementet åt justitierådet Torkel Gregow&lt;br&gt;att utreda om de förutsättningar som gäller för svenska företag att&lt;br&gt;genomföra värdepapperisering borde ändras. Torkel Gregow&lt;br&gt;överlämnade i maj 1994 promemorian &amp;quot;PM angående de rättsliga&lt;br&gt;förutsättningarna för att genomföra värdepapperisering i Sverige&amp;quot;. Utöver&lt;br&gt;denna promemoria utarbetades under år 1994 inom Finansdepartementet&lt;br&gt;en promemoria, benämnd ”Värdepapperisering i Sverige?”. Dessa&lt;br&gt;promemorior har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1998 framställdes inom Finansdepartementet promemorian&lt;br&gt;”Bättre förutsättningar för värdepapperisering”, Ds 1998:71. Den&lt;br&gt;promemorian har remissbehandlats. Banklagskommitténs betänkande&lt;br&gt;Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU&lt;br&gt;1998:160) har i den del som avser värdepapperisering remitterats under&lt;br&gt;samma tid som promemorian. En förteckning över de instanser som yttrat&lt;br&gt;sig över Ds 1998:71 finns i bilaga 1. Dessutom har den föreslagna&lt;br&gt;ändringen i lagen (1936:81) om skuldebrev remissbehandlats i särskild&lt;br&gt;ordning. En förteckning över de instanser som yttrat sig finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 31 maj 2000 att inhämta Lagrådets yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets synpunkter har föranlett Finansdepartementet att inhämta&lt;br&gt;ytterligare upplysningar avseende vilka typer av krediter som&lt;br&gt;förekommer på bostadslånemarknaden och i vilken omfattning det sker&lt;br&gt;en kreditprövning vid sådana krediter som förlängs. Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag har därvid&lt;br&gt;lämnat vissa kompletterande upplysningar som finns tillgängliga i&lt;br&gt;Finansdepartementet (dnr Fi94/1894).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets synpunkter behandlas under avsnitt 7 i propositionen.&lt;br&gt;Regeringen har beaktat Lagrådets synpunkter. Därutöver har&lt;br&gt;redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag överensstämmer med lagrådsremissens&lt;br&gt;lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:19&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdepapperisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering är ett förfarande som innebär att relativt homogena&lt;br&gt;tillgångar med förutsägbara betalningsflöden omvandlas till obligationer&lt;br&gt;eller andra lätt omsättningsbara värdepapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att föra ihop ett stort antal lån som liknar varandra (t.ex.&lt;br&gt;bostadslån) går det att med utgångspunkt i historiska data beräkna det&lt;br&gt;betalningsflöde som lånestocken förväntas att generera. Det förväntade&lt;br&gt;betalningsflödet kan därefter prissättas och emitteras som obligationer&lt;br&gt;där säkerheterna kan utgöras av betalningsflöden, kreditförstärkande&lt;br&gt;åtgärder och panträtter. Hypoteksbolag kan i en vid definition sägas vara&lt;br&gt;ett exempel på värdepapperisering. Deras huvudsakliga uppgift är att låna&lt;br&gt;ut medel till fastighetsköp.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Hypoteksbolagen finansierar denna utlåning&lt;br&gt;genom att ge ut obligationer på värdepappersmarknaden. Obligationernas&lt;br&gt;avkastning genereras av hypoteksbolagets samlade kreditgivning som&lt;br&gt;genererar betalningsströmmar och som säkerhet för obligationerna ligger&lt;br&gt;indirekt även de panträtter som finns för bolagets kreditgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Termen värdepapperisering - i den mening som här används - syftar&lt;br&gt;emellertid på en mer specialiserad verksamhet där fordringar säljs till en&lt;br&gt;juridisk person som enbart äger fordringarna och emitterar obligationer&lt;br&gt;för sin finansiering. Dennes verksamhet skiljer sig från ett&lt;br&gt;hypoteksbolags verksamhet genom att den förre inte ägnar sig åt&lt;br&gt;kreditgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stort sett alla fordringar går att värdepapperisera. Fastighetslån, dvs.&lt;br&gt;lån med panträtt i fastigheter, är dock den mest förekommande typen av&lt;br&gt;fordringar.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Andra typer av fordringar såsom kreditkortskulder, lån till&lt;br&gt;bilköp och leasingskulder är dock en växande marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;1 den vanligaste formen av svensk bostadsfinansiering förmedlar en bank lån som placeras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 ett bostadsinstitut som är dotterbolag till banken. Banken exponeras mot kreditrisken i&lt;br&gt;bostadsinstitutets låneportfölj och omfattas av kapitaltäckningskrav för denna risk i och med&lt;br&gt;att ett kapitalkrav åläggs hela koncernen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Den kategori värdepapperiserade krediter som omfattar bostadslån kallas Mortgage&lt;br&gt;Backed Securities (MBS) och den kategori krediter som baseras på andra tillgångar kallas&lt;br&gt;Asset Backed Securities (ABS). Omkring hälften av den utestående stocken av&lt;br&gt;inteckningslån i USA är värdepapperiserade. I USA värdepapperiserades under år 1999&lt;br&gt;MBS-tillgångar för $685,5 miljarder och ABS-tillgångar för $196,8 miljarder.&lt;br&gt;Värdepapperisering av MBS-tillgångar minskade i USA med 5,6% från rekordvolymen på&lt;br&gt;$726,9 miljarder under år 1998. Motsvarande volym var $368 miljarder för år 1997.&lt;br&gt;Värdepapperisering av ABS-tillgångar ökade med 0,6 procent jämfört med år 1998.1&lt;br&gt;Europa värdepapperiserades under år 1999 MBS-tillgångar för $21,8 miljarder och ABS-&lt;br&gt;tillgångar för $36,3 miljarder. Den europeiska marknaden för värdepapperisering av ABS-&lt;br&gt;tillgångar ökade med 165 procent jämfört med år 1998 och utgjorde 76,6 procent av&lt;br&gt;marknaden för ABS-tillgångar utanför USA. Källa: The Bondmarket Association, The&lt;br&gt;European Mortgage Federation och Capital DATA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering i USA och Europa&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0319/prop_200001__19-2.png" style="width:222pt;height:91pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Ar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;□ MBS-USA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ ABS-USA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;□ MBS-EUR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;□ ABS-EUR&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källa: Capital DATA, The Bondmarket Association och Salomon Smith Bamey.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En värdepapperiseringstransaktion inkluderar ett flertal parter. De&lt;br&gt;viktigaste av dessa är det säljande företaget, ofta benämnt originatorn,&lt;br&gt;och det förvärvande företaget som här benämns specialföretaget.&lt;br&gt;Vanligtvis är originatorn ett kreditinstitut som identifierar en avskiljbar&lt;br&gt;del av sin kreditstock. Originatorn kan lika väl utgöras av ett icke-&lt;br&gt;finansiellt företag som t.ex. vill omvandla illikvida tillgångar, som&lt;br&gt;exempelvis kundfordringar, till likvida tillgångar. Originatorn bildar själv&lt;br&gt;eller genom någon annan ett specialföretag och säljer fordringarna till&lt;br&gt;detta. Specialföretagets verksamhet är begränsad till att äga fordringarna&lt;br&gt;och att finansiera sitt förvärv av fordringar genom att emittera&lt;br&gt;obligationer eller andra liknande värdepapper på&lt;br&gt;värdepappersmarknaden. Specialföretaget förmedlar också till&lt;br&gt;investerarna de betalningsflöden som fordringarna genererar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperiseringsprocessen&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO0319/prop_200001__19-3.png" style="width:251pt;height:94pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Specialföretaget överlåter många gånger sin administration till ett&lt;br&gt;annat företag. Det är oftast originatorn som tar på sig denna uppgift&lt;br&gt;eftersom den därmed kan behålla kundkontakterna med kredittagama.&lt;br&gt;Det brukar kallas att originatorn då blir ett s.k. serviceföretag åt&lt;br&gt;specialföretaget. Andra inblandade aktörer är investerarna i de&lt;br&gt;värdepapper som specialföretaget ger ut samt gäldenärema&lt;br&gt;(kredittagama).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig aspekt är ägandet av specialföretaget. Originatorn&lt;br&gt;anses som regel inte kunna vara ägare till specialföretaget eftersom ett&lt;br&gt;koncemförhållande då skulle uppstå, vilket kan medföra oönskade följder&lt;br&gt;för redovisningen och kapitaltäckningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Investerarna kräver ofta att specialföretagets kreditvärdighet förstärks Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;genom någon form av kreditförstärkande åtgärd. Förstärkningen kan&lt;br&gt;genomföras på olika sätt varvid ett är att t.ex. ett försäkringsbolag ställer&lt;br&gt;garanti för kreditvärdigheten i specialföretaget. De kreditförstärkande&lt;br&gt;åtgärderna kan också tillhandahållas av originatorn, t.ex. genom en&lt;br&gt;efterställd tilläggsköpeskilling? För att bedöma specialföretagets&lt;br&gt;kreditvärdighet och de legala förutsättningarna i transaktionen är&lt;br&gt;vanligen ett ratinginstitut involverat i en värdepapperiseringstransaktion.&lt;br&gt;De obligationer som specialföretaget ger ut kan därmed åsättas en&lt;br&gt;kreditbedömning (rating).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Motiv för att genomfora värdepapperisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är normalt originatorn som tar initiativet till att värdepapperisera.&lt;br&gt;Orsaken är att originatorn vill förändra sin tillgångsstruktur. Ur&lt;br&gt;originatoms perspektiv är värdepapperisering en källa till finansiering&lt;br&gt;som kompletterar eller ersätter andra finansieringskällor. En sådan&lt;br&gt;finansiering låter sig emellertid inte genomföras om det inte samtidigt&lt;br&gt;finns fördelar för de aktörer som förvärvar tillgångsmassan och för de&lt;br&gt;som skall finansiera förvärvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer att belysas några av de viktigaste motiven för att&lt;br&gt;genomföra värdepapperisering. I huvudsak är motiven för att&lt;br&gt;värdepapperisera samma för såväl kreditinstitut som icke-finansiella&lt;br&gt;företag, förutom i ett avseende. Kreditinstitut lyder under näringsrättslig&lt;br&gt;reglering och omfattas av kapitaltäckningskrav enligt lag.&lt;br&gt;Värdepapperisering utgör därför en möjlighet för kreditinstitut att minska&lt;br&gt;behovet av eget kapital genom att avyttra tillgångar som kräver&lt;br&gt;kapital täckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frigöra kapital&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En värdepapperisering kan användas för att strukturera om originatoms&lt;br&gt;balansräkning. Exempelvis innebär värdepapperisering att originatoms&lt;br&gt;balansräkning ändras på så sätt att tillgångsposten fordringar minskar&lt;br&gt;samtidigt som tillgångsposten kassa, eller liknande, i motsvarande mån&lt;br&gt;ökar. Originatorn kan genom att sälja av fordringar till ett specialföretag&lt;br&gt;således i ett första led frigöra kapital som i ett andra led kan användas för&lt;br&gt;att amortera skulder. Därmed minskas balansomslutningen och&lt;br&gt;soliditeten ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett finansiellt företag är den mest uppenbara kostnadsbesparingen&lt;br&gt;att det kan sälja tillgångar som kräver kapitaltäckning till någon som inte&lt;br&gt;omfattas av kapitaltäckningskrav. Därmed minskar den totala&lt;br&gt;kapitalkostnaden för en given mängd krediter. Gällande lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Med efterställd tilläggsköpeskilling menas att del av den köpeskilling som originatorn&lt;br&gt;skall erhålla från specialforetaget för den överlåtna fordringsstocken kvarstår som fordran&lt;br&gt;mot specialforetaget. Originatorn och specialföretaget träffar vidare avtal om att&lt;br&gt;originatoms fordran vid obestånd skall ha rätt till betalning först sedan övriga borgenärer&lt;br&gt;erhållit betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medför emellertid att ett svenskt specialföretag träffas av Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;kapitaltäckningskrav. Detta innebär att varken icke-finansiella eller&lt;br&gt;finansiella företag kan uppnå nu nämnda fördelar vad avser att sänka&lt;br&gt;kapitalkostnaderna om en värdepapperisering genomförs med ett svenskt&lt;br&gt;specialföretag. Lagstiftningen i USA och i flera länder i Europa är dock&lt;br&gt;sådan att specialforetaget inte träffas av kapitaltäckningskrav. Regler om&lt;br&gt;kapitaltäckning finns i lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora&lt;br&gt;exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. I avsnitt 4.4&lt;br&gt;redogörs kort för kapitaltäckningsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättrad riskhantering och lägre finansieringskostnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En originator kan genom att värdepapperisera göra sig av med tillgångar&lt;br&gt;som denne av ett eller annat skäl inte önskar behålla och därmed förbättra&lt;br&gt;sin riskhantering. Ett industriföretag kan t.ex. vilja minska företagets&lt;br&gt;finansiella risker i balansräkningen genom att värdepapperisera&lt;br&gt;finansiella fordringar och i stället koncentrera sig på sin huvudsakliga&lt;br&gt;verksamhet. Finansiella företag kan t.ex. värdepapperisera för att avyttra&lt;br&gt;vissa fordringar som har en riskexponering som avviker från övriga&lt;br&gt;fordringar eller avser en viss kundkategori som inte omfattas av en ny&lt;br&gt;affärsstrategi. En originator kan vidare värdepapperisera en tillgång som&lt;br&gt;är överrepresenterad i balansräkningen för att på så sätt uppnå en bättre&lt;br&gt;riskdiversifiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen förbättras riskhanteringen genom att värdepapperisering&lt;br&gt;medför att kreditrisker i ökad grad prissätts på marknaden genom handeln&lt;br&gt;med obligationer. Därtill kommer att vid enstaka förvärv av fordringar är&lt;br&gt;specialföretagets tillgångsmassa lättare att värdera eftersom den då är&lt;br&gt;avgränsad och statisk. Huruvida originatoms riskexponering ökat eller&lt;br&gt;minskat efter en värdepapperisering avgörs förstås av hur originatorn&lt;br&gt;väljer att disponera de intäkter som avyttringen av tillgångarna genererar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialforetaget bör kunna uppnå lägre finansieringskostnader än&lt;br&gt;originatorn eftersom företagets verksamhet är specialiserad. En väl&lt;br&gt;avgränsad tillgångsmassa i ett specialföretag bör öka finansiärernas&lt;br&gt;möjlighet att bedöma fordringsstockens kvalitet. Riskbedömningen&lt;br&gt;underlättas också av att specialföretagets verksamhet begränsas till att&lt;br&gt;huvudsakligen passivt förvalta de tillgångar som det förvärvar. Under&lt;br&gt;förutsättning att specialforetaget endast förvärvar fordringar vid ett&lt;br&gt;tillfälle behöver inte finansiärerna bedöma kvalitén i framtida&lt;br&gt;kreditgivning. Genom att specialforetaget uppdrar åt någon att utföra de&lt;br&gt;uppgifter som är förknippade med förvaltningen av tillgångarna minskar&lt;br&gt;därigenom risker förknippade med den löpande verksamheten och&lt;br&gt;kopplingen mellan placerarnas fordringar och de underliggande&lt;br&gt;tillgångarnas kreditrisk förstärks. Den ökade genomlysningen i&lt;br&gt;prissättningen av kreditrisker kan också leda till att investerare accepterar&lt;br&gt;en lägre riskpremie, vilket kan bidra till att sänka kostnaden för&lt;br&gt;lånefinansiering på obligationsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renodla verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering erbjuder både finansiella foretag och icke-finansiella&lt;br&gt;företag en möjlighet att renodla sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditinstitut kan genom att värdepapperisera kreditstockar skilja av&lt;br&gt;själva finansieringen av kreditstockama till specialföretaget och&lt;br&gt;specialisera sig på kreditgivningsprocessen. Värdepapperisering innebär&lt;br&gt;därmed ett steg bort från en marknad där mellanhandsinstituten svarar för&lt;br&gt;alla led i en finansiering och i stället en utveckling mot en kreditmarknad&lt;br&gt;där institutens verksamheter är mer specialiserade. Då en direkt koppling&lt;br&gt;skapas mellan krediterna och finansieringen far mellanhandsinstituten&lt;br&gt;mer karaktären av serviceföretag som bedömer och förmedlar krediterna,&lt;br&gt;medan kreditriskerna bärs direkt av de som investerar i obligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lägre inträdeskostnader för nya aktörer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningslagens krav kan många gånger försvåra för nya aktörer,&lt;br&gt;speciellt mindre sådana, att träda in på marknaden eftersom de inte kan få&lt;br&gt;lönsamhet i kreditgivningen när de måste hålla ett stort buffertkapital.&lt;br&gt;Eftersom ett företag som värdepapperiserar sina fordringar inte behöver&lt;br&gt;lika stort eget kapital, kan värdepapperisering underlätta för nya aktörer&lt;br&gt;att inträda på marknaden eftersom inträdeskostnaderna blir lägre. Den&lt;br&gt;nya aktören behöver ju inte hålla ett lika stort eget kapital i verksamheten&lt;br&gt;för de omsatta krediterna som om de låg kvar på den egna&lt;br&gt;balansräkningen med följd att ett kapitaltäckningskrav gällde för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Attrahera flera investerare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering och en fungerande andrahandsmarknad för&lt;br&gt;värdepapperiserade tillgångar gör det möjligt för såväl finansiella företag&lt;br&gt;som icke-finansiella företag att nå nya investerare. Värdepapper utgivna&lt;br&gt;av specialföretag - med en väl genomlyst riskprofil - kan attrahera nya&lt;br&gt;investerare som originatorn annars inte kan nå. Dessutom underlättar&lt;br&gt;specialföretagets enkla struktur olika kreditförstärkande åtgärder som&lt;br&gt;exempelvis kreditförsäkringar. I praktiken är det vanligt att&lt;br&gt;specialföretagens kreditvärdighet förstärks i sådan utsträckning att dess&lt;br&gt;upplåning får en bättre kreditbedömning av ratinginstituten än&lt;br&gt;originatoms egen upplåning. Nya investerare med höga krav på&lt;br&gt;kreditvärdighet kan därmed nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att värdepapperisera påverkar också effekten av t.ex.&lt;br&gt;försäkringsbolagens enhandsengagemangsregler. Koncentrationen av&lt;br&gt;bostadsfinansieringen i Sverige till ett fåtal bolag medför att regler som&lt;br&gt;begränsar t.ex. ett försäkringsbolags engagemang i ett enskilt institut&lt;br&gt;försvårar bostadsinstitutens möjligheter att ge ut obligationer på den&lt;br&gt;svenska marknaden. Specialföretagen utgör nya emittenter på&lt;br&gt;kapitalmarknaden och kan därmed bidra till att stimulera&lt;br&gt;obligationshandeln. Ökat antal emittenter och investerare bidrar till att&lt;br&gt;skapa en likvid andrahandsmarknad för obligationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering från ett samhällsekonomiskt&lt;br&gt;perspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att värdepapperisering skall anses vara en från samhällets sida&lt;br&gt;acceptabel finansieringsform far den inte negativt påverka stabiliteten i&lt;br&gt;det finansiella systemet. Nedan följer först en beskrivning av det&lt;br&gt;finansiella systemets uppgifter och av vilka risker (systemrisker) som är&lt;br&gt;förknippade med det finansiella systemet och hur dessa kan ge negativa&lt;br&gt;samhällsekonomiska konsekvenser. I slutet analyseras på vilket sätt&lt;br&gt;värdepapperisering som finansieringsform berör det finansiella systemets&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Det finansiella systemets uppgifter och risker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Traditionellt brukar man tala om tre centrala uppgifter för det finansiella&lt;br&gt;systemet, nämligen kredit- och kapitalförsörjning, riskhantering och&lt;br&gt;betalningsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kredit- och kapitalförsörjning förstås att det finansiella systemet&lt;br&gt;möjliggör omfördelning av sparande från de hushåll och företag som&lt;br&gt;under en viss period har ett överskott av kapital, till dem som behöver&lt;br&gt;resurser för konsumtion eller investeringar. Systemet möjliggör en&lt;br&gt;sammankoppling av dessa båda grupper vilket ger stora&lt;br&gt;effektivitetsvinster i ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finansiella systemets uppgift när det gäller riskhantering är att&lt;br&gt;överföra risker mellan olika individer och företag. Detta ger möjlighet för&lt;br&gt;enskilda aktörer att begränsa och sprida sina risker vilket ökar&lt;br&gt;effektiviteten och frigör resurser. Behovet av betalningsförmedling&lt;br&gt;innebär att det finansiella systemet erbjuder en infrastruktur med rutiner&lt;br&gt;och kanaler för alla de betalningar som är en del av en decentraliserad&lt;br&gt;marknadsekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finansiella systemet är centralt för samhällsekonomin.&lt;br&gt;Utgångspunkten för den finansiella lagstiftningen är de grundläggande&lt;br&gt;skyddsintressena stabilitet och effektivitet? Särskilt skyddsvärda är&lt;br&gt;betalningssystemet och kreditförsörjningen. Utan fungerande&lt;br&gt;betalningssystem och kreditförsörjning drabbas samtliga delar inom&lt;br&gt;samhällsekonomin. Det finansiella systemets stabilitet kan påverkas om&lt;br&gt;det uppstår störningar i enskilda institut. Sådana störningar kan fa&lt;br&gt;spridningseffekter till andra institut och därmed skapa en systemkris.&lt;br&gt;Stabilitetsproblemen för de kreditgivande institut som finansierar sig&lt;br&gt;genom inlåning har sin grund i att det finns en inbyggd instabilitet mellan&lt;br&gt;balansräkningens tillgångs- respektive skuldsida. Tillgångssidan består&lt;br&gt;till stor del av illikvida lån till företag och hushåll. De är illikvida&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Utgångspunkterna för Banklagskommitténs arbete så som de anges i betänkandet&lt;br&gt;Reglering och tillsyn av banker och kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160) är att målen&lt;br&gt;med statens politik på det finansiella området skall vara att främja ett stabilt och effektivt&lt;br&gt;finansiellt system med gott konsumentskydd. Effektivitet och konsumentskydd betraktas&lt;br&gt;som generella mål som gäller för hela ekonomin och kommitténs utgångspunkt är därför att&lt;br&gt;det främsta målet med den finansiella lagstiftningen är att främja stabiliteten i&lt;br&gt;betalningsväsendet och kapitalförsörjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såtillvida att de inte går att sälja via en fungerande andrahandsmarknad.&lt;br&gt;Kreditinstitutets skuldsida är däremot i stora delar omedelbart tillgänglig&lt;br&gt;och uppsägningsbar eftersom den bl.a. består av inlåning. Instabiliteten&lt;br&gt;ligger i att om förtroendet för institutet av någon anledning rubbas, kan&lt;br&gt;det drabbas av en uttagsanstormning. Det kan leda till att kreditinstitutet&lt;br&gt;far likviditetsproblem eftersom tillgångarna inte är omedelbart&lt;br&gt;realiserbara för att möta uttagen. I ett sådant läge kan det också vara svårt&lt;br&gt;för institutet att låna på kapitalmarknaden för att klara&lt;br&gt;likviditetspåfrestningama. Under normala omständigheter är&lt;br&gt;instabiliteten i balansräkningen emellertid inget problem eftersom&lt;br&gt;uttagen från inlåningskonton normalt följer ett stabilt mönster. För att&lt;br&gt;möta extra påfrestningar håller instituten dessutom en buffert med likvida&lt;br&gt;tillgångar som kan matcha uttag från inlåningskonton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver att värna om systemets stabilitet och effektivitet är ett annat&lt;br&gt;motiv för reglering av de finansiella marknaderna skyddet för&lt;br&gt;konsumenterna. Konsumentskyddet är dock i allmänhet indirekt genom&lt;br&gt;den reglering som värnar om de enskilda institutens stabilitet.&lt;br&gt;Konsumentskyddsintresset kommer till direkt uttryck i&lt;br&gt;konsumentkreditlagen (1992:830). Reglerna om insättningsskydd enligt&lt;br&gt;lagen (1995:1571) om insättningsgaranti kan också sägas utgöra ett direkt&lt;br&gt;konsumentskydd även om de också motiveras utifrån&lt;br&gt;systemskyddsaspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Effekter av värdepapperisering på det finansiella systemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finansiella systemets uppgift att tillhandahålla ett betalningssystem&lt;br&gt;påverkas inte av värdepapperisering. Ett specialföretag kommer inte att&lt;br&gt;ingå i betalningssystemens centrala infrastruktur, utan kommer endast att&lt;br&gt;vara begränsade nyttjare av denna struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering bör kunna ge positiva effekter på&lt;br&gt;kapitalförsörjningen i samhället. Genom att fordringar lyfts ut från&lt;br&gt;kreditinstituten kan samma volym krediter omsättas och hanteras med&lt;br&gt;mindre eget kapital utan att systemets stabilitet påverkas negativt. Detta&lt;br&gt;bör innebära ett visst tryck nedåt på investeringskostnaderna i samhället&lt;br&gt;och därigenom få en positiv inverkan på investeringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalförsörjningen bör också bli effektivare genom att illikvida&lt;br&gt;tillgångar omvandlas till likvida. Tillgångar med stabila betalningsflöden&lt;br&gt;såsom billån, kreditkortsfordringar och stora kundfordringsstockar kan&lt;br&gt;genom en värdepapperisering omvandlas till obligationer och ges ut på&lt;br&gt;marknaden. Att dessa tillgångar far en andrahandsmarknad och blir&lt;br&gt;likvida bör vid finansiering av sådan verksamhet leda till att&lt;br&gt;likviditetspremiema sänks och att finansieringskostnadema i samhället&lt;br&gt;blir lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts kan även riskhanteringen förbättras för såväl&lt;br&gt;kreditinstitut som icke-finansiella företag genom värdepapperisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering kan därtill komma att påverka stabiliteten i det&lt;br&gt;finansiella systemet i en positiv riktning genom en ökad genomlysning i&lt;br&gt;prissättningen av kreditrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör värdepapperisering kunna förbättra det Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;finansiella systemets möjligheter att omfördela kapital och att hantera&lt;br&gt;risker utan att negativt påverka stabiliteten i det finansiella systemet.&lt;br&gt;Även om ett specialföretag inte skulle kunna fullgöra sina förpliktelser&lt;br&gt;bör det inte få några stabilitetshotande spridningseffekter till det&lt;br&gt;finansiella systemet i övrigt. Tillgångsmassan är avgränsad och&lt;br&gt;specialforetaget har inga löpande affärer i det finansiella systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Värdepapperisering i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är sannolikt att antalet värdepapperiseringar genomförda av svenska&lt;br&gt;företag skulle öka om det vore möjligt att genomföra värdepapperisering&lt;br&gt;i Sverige på villkor som är mer lika de som i dag kan uppnås i utlandet.&lt;br&gt;Det som i praktiken förhindrar att värdepapperisering genomförs där&lt;br&gt;specialforetaget har säte i Sverige är att detta företag enligt gällande&lt;br&gt;regler träffas av kapitaltäckningskrav. Kapitaltäckningskravet har&lt;br&gt;medfört att svenska banker och kreditmarknadsföretag vid&lt;br&gt;värdepapperisering valt att placera specialforetaget i länder där det inte&lt;br&gt;ställs motsvarande kapitalkrav. Om värdepapperisering inte medför&lt;br&gt;negativa konsekvenser för de finansiella marknaderna, är det svårt att se&lt;br&gt;något skäl för att svenska företag inte skall få likvärdiga möjligheter till&lt;br&gt;värdepapperisering i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att underlätta värdepapperiseringar inom Sverige finns&lt;br&gt;förutsättningar for samhällsekonomiska vinster genom lägre&lt;br&gt;kapitalkostnader och ökade investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om kapitaltäckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på kapitaltäckning innebär, enkelt uttryckt, att en viss andel av&lt;br&gt;kreditinstituts och värdepappersbolags tillgångar och åtaganden skall&lt;br&gt;motsvaras av en s.k. kapitalbas bestående bl.a. av eget kapital. Syftet med&lt;br&gt;kapitaltäckningsreglema kan sägas vara att kreditinstitut och&lt;br&gt;värdepappersbolag måste ha ett visst buffertkapital för att möta kredit-&lt;br&gt;och marknadsrisker i sin verksamhet. Risken i tillgången är avgörande&lt;br&gt;för i vilken grad den behöver kapitaltäckas. Kreditinstitut och&lt;br&gt;värdepappersbolag skall ha en kapitalbas som står i relation till dels de&lt;br&gt;kreditrisker som finns i tillgångarna och åtagandena dels de&lt;br&gt;marknadsrisker som finns i institutets eller bolagets placeringar i&lt;br&gt;finansiella instrument. Med kreditrisk avses risken att motparten inte kan&lt;br&gt;fullgöra sina åtaganden. Marknadsrisken avser risken för prisförändringar&lt;br&gt;på aktie-, ränte- och valutamarknaderna. I grova drag kan sägas att&lt;br&gt;kreditrisken avser institutets utlåningsverksamhet och marknadsrisken&lt;br&gt;dess handel på finansmarknaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitalbasen består av två delar, som kallas primärt och supplementärt&lt;br&gt;kapital. Det primära kapitalet skall utgöra minst hälften av kapitalbasen.&lt;br&gt;Primärt kapital utgörs sammantaget av olika slags eget kapital samt av&lt;br&gt;obeskattade reserver. Med supplementärt kapital avses förlagslån som har&lt;br&gt;en ursprunglig löptid på minst fem år. Efter medgivande av&lt;br&gt;Finansinspektionen får även vissa andra poster inräknas i primärt och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;supplementärt kapital i enlighet med 2 kap. 6 § sista stycket lagen&lt;br&gt;(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut&lt;br&gt;och värdepappersbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett institut inte uppfyller kapitaltäckningskravet, skall&lt;br&gt;Finansinspektionen förelägga institutet att vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;rätta till förhållandet. Den yttersta konsekvensen av att&lt;br&gt;kapitaltäckningskravet inte iakttas är en återkallelse av institutets&lt;br&gt;verksamhetstillstånd. För att uppfylla kapitalkravet för kreditrisk skall&lt;br&gt;institutets kapitalbas uppgå till 8 % av värdet av institutets tillgångar och&lt;br&gt;åtaganden. Vid bestämmandet av kapitalkravet för kreditrisk skall&lt;br&gt;tillgångarna och åtagandena tas upp till 0 %, 20 %, 50 % eller 100 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om finansieringsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet&lt;br&gt;bestäms av begreppet finansieringsverksamhet, som i lagen definieras&lt;br&gt;som näringsverksamhet som har till ändamål att lämna kredit, ställa&lt;br&gt;garanti för kredit, förmedla kredit till konsumenter eller medverka till&lt;br&gt;finansiering genom att förvärva fordringar eller upplåta lös egendom till&lt;br&gt;nyttjande. Vidare definieras i lagen ett kreditmarknadsföretag som ett&lt;br&gt;svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fatt&lt;br&gt;tillstånd enligt lagen att driva finansieringsverksamhet. För att driva&lt;br&gt;finansieringsverksamhet enligt lagen krävs tillstånd av&lt;br&gt;Finansinspektionen, som också utövar tillsyn över företagen. För att&lt;br&gt;erhålla tillstånd ställs främst krav på företagets organisation och&lt;br&gt;finansiella förmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från tillståndskravet görs i lagen vissa undantag. Undantagen räknas&lt;br&gt;upp i 1 kap. 3 § samt i 2 kap. 9-10 §§. Bland undantagen kan nämnas&lt;br&gt;finansieringsverksamhet som drivs av statlig eller kommunal myndighet&lt;br&gt;och sådan verksamhet som avser finansiering endast i samband med&lt;br&gt;avsättning av tjänster som erbjuds eller varor som framställs eller säljs av&lt;br&gt;företaget. Tillståndspliktig är inte heller finansieringsverksamhet som&lt;br&gt;tillgodoser finansieringsbehov endast inom en grupp näringsidkare med&lt;br&gt;ekonomisk intressegemenskap och medel för verksamheten inte anskaffas&lt;br&gt;från allmänheten. Verksamhet som redan står under tillsyn av&lt;br&gt;Finansinspektionen enligt annan lag kräver inte därutöver tillstånd enligt&lt;br&gt;lagen om finansieringsverksamhet. Vad beträffar utländska kreditinstitut&lt;br&gt;så behövs inte tillstånd för ett kreditinstitut som har sitt hemland inom&lt;br&gt;EES och som i det landet har tillstånd att driva finansieringsverksamhet.&lt;br&gt;Detta gäller även utländskt finansiellt institut som har säte inom EES och&lt;br&gt;dess dotterföretag om institutet är dotterföretag till ett kreditinstitut eller&lt;br&gt;ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut och som uppfyller närmare&lt;br&gt;i lagen angivna krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditmarknadsföretags verksamhet skall bedrivas så att&lt;br&gt;allmänhetens förtroende för kreditmarknaden upprätthålls och i övrigt så&lt;br&gt;att verksamheten kan anses sund. Ett kreditmarknadsföretag far endast&lt;br&gt;bedriva finansieringsverksamhet och verksamhet som har ett naturligt&lt;br&gt;samband därmed. Till denna bestämning finns i lagen en exemplifierande&lt;br&gt;lista på sådan verksamhet som ett kreditmarknadsföretag far bedriva.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskildas förhållanden till kreditmarknadsföretag får inte heller Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;obehörigen röjas (tystnadsplikt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kreditmarknadsföretagen gäller även vissa regler om startkapital,&lt;br&gt;styrelse och ledning. Ett kreditmarknadsföretag far endast bevilja kredit&lt;br&gt;om låntagaren kan förväntas fullgöra låneförbindelsen. Företaget måste&lt;br&gt;därför göra en kreditprövning av kunden innan en kredit far beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innehåller lagen en hänvisning till lagen (1994:2004) om&lt;br&gt;kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och&lt;br&gt;värdepappersbolag. Kreditmarknadsföretagen är således föremål för&lt;br&gt;kapitaltäckningskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den vanligast förekommande uppfattningen omfattas den&lt;br&gt;verksamhet som ett specialföretag bedriver av lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet. Den verksamhet ett specialföretag typiskt sett&lt;br&gt;ägnar sig åt innebär huvudsakligen att företaget förvärvar fordringar från&lt;br&gt;den ursprunglige kreditgivaren och att företaget finansierar sitt förvärv&lt;br&gt;genom att ge ut någon form av värdepapper. Vad avser specialföretagens&lt;br&gt;verksamhet blir det centrala i definitionen av finansieringsverksamhet&lt;br&gt;således &amp;quot;näringsverksamhet som har till ändamål att medverka till&lt;br&gt;finansiering genom att jorvärva fordringar&amp;quot;. Frågan huruvida&lt;br&gt;specialföretagens verksamhet bör omfattas av lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet behandlas i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ett undantag för värdepapperisering bör&lt;br&gt;införas&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd skall inte krävas för&lt;br&gt;finansieringsverksamhet som drivs av ett aktiebolag eller av en&lt;br&gt;ekonomisk förening, om verksamheten består i att vid enstaka&lt;br&gt;tillfallen förvärva fordringar och medel för verksamheten inte löpande&lt;br&gt;anskaffas från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har ställt sig&lt;br&gt;positiva till att lagen om finansieringsverksamhet ändras för att förbättra&lt;br&gt;förutsättningarna för värdepapperisering. Uppsala universitet, som i och&lt;br&gt;för sig i huvudsak instämt i promemorians bedömningar och tillstyrkt att&lt;br&gt;specialföretag undantas har dock ansett att promemorian inte ger&lt;br&gt;underlag för bedömningen att specialföretag bör undantas från&lt;br&gt;Finansinspektionens tillsyn. Flera remissinstanser har kommenterat den&lt;br&gt;lagtekniska utformningen av undantaget från tillståndsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken, Försäkringsförbundet, Svenska Bankföreningen, Svenska&lt;br&gt;Fondhandlareföreningen, AGL Structured Finance, Statens&lt;br&gt;Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), Riksgäldskontoret och&lt;br&gt;Finansbolagens förening har ifrågasatt uttrycket ”enstaka tillfälle”.&lt;br&gt;Riksbanken och Försäkringsförbundet har i det sammanhanget ansett att&lt;br&gt;det skulle finnas fördelar med att inte begränsa möjligheterna för ett&lt;br&gt;specialföretag att förvärva fordringar till enstaka tillfällen. Även Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen har ifrågasatt om undantaget från tillståndsplikten skall&lt;br&gt;begränsas till förvärv av fordringar vid enstaka tillfällen och anfört att om&lt;br&gt;kriteriet enstaka tillfällen behålls så bör därmed avses möjlighet att&lt;br&gt;överfora fordringar i en takt som bättre speglar låntagarnas beteende på&lt;br&gt;marknaden, förslagsvis åtminstone sex-åtta gånger per år. I den mån&lt;br&gt;detta inte anses möjligt av språkliga skäl bör, enligt föreningen, ordet&lt;br&gt;enstaka bytas ut mot uttrycket ”i begränsad omfattning” eller liknande.&lt;br&gt;Svenska Fondhandlareföreningen har ansett att en längre gående&lt;br&gt;reformering bör övervägas så att de begränsningar som nu föreslås inte&lt;br&gt;försvårar en åsyftad vidgning av möjligheterna till värdepapperisering.&lt;br&gt;Föreningen anser att begreppet ”enstaka tillfällen” är för snävt formulerat&lt;br&gt;samt anför att föreningen inte kan se något skäl att begränsa lagförslaget&lt;br&gt;till fordringsöverlåtelse. Även AGL Structured Finance har ifrågasatt&lt;br&gt;varför undantaget från tillståndsplikten begränsas till att endast avse&lt;br&gt;förvärv av fordringar. Enligt företaget borde undantaget även avse de s.k.&lt;br&gt;låntagardrivna transaktionerna. Företaget har vidare ansett att rekvisitet&lt;br&gt;”enstaka tillfällen” skapar en osäkerhet som på ett avgörande sätt kan&lt;br&gt;försvåra genomförandet av transaktioner. SBAB har ansett att undantaget&lt;br&gt;från tillståndsplikten inte skall begränsas till förvärv av fordringar vid&lt;br&gt;”enstaka tillfällen” och har i det sammanhanget, i likhet med AGL&lt;br&gt;Structured Finance, nämnt att det internationellt blivit allt vanligare att&lt;br&gt;låneportföljer förs över löpande till ett s.k. conduit, som är ett bolag eller&lt;br&gt;en grupp av bolag som förvärvar fordringsstockar vid flera tillfällen och&lt;br&gt;även från olika originatorer, och som i sin tur finansierar sig löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret har ansett att det kan bli svårt att tolka vad som skall Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;menas med ”enstaka tillfälle” och att det kan leda till oklarheter och&lt;br&gt;gränsdragningsproblem. Finansbolagens förening har ifrågasatt om inte&lt;br&gt;skiljelinjen mot factoring borde utformas annorlunda än att undantaget&lt;br&gt;från tillståndskravet för specialföretaget föreslås gälla för förvärv av&lt;br&gt;fordringar vid enstaka tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms Handelskammare har ansett att lagstiftningen måste&lt;br&gt;utformas på ett sätt som möjliggör en vidare användning av&lt;br&gt;värdepapperisering även i Sverige. SEB Banken har ansett att&lt;br&gt;tillståndspliktig finansieringsverksamhet, vid sidan om bankrörelse,&lt;br&gt;endast bör vara sådan verksamhet som består i att med medel upplånade&lt;br&gt;från allmänheten bevilja krediter för egen räkning. Finansinspektionen&lt;br&gt;har ansett att utformningen av undantaget från tillståndsplikten skall&lt;br&gt;innebära att ett specialföretag högst skall fa göra tre förvärv av fordringar&lt;br&gt;under hela sin verksamhetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Finansieringsverksamhet får, med de&lt;br&gt;undantag som anges i 1 kap. 3§ samt 2 kap. 9 och 10 §§ lagen&lt;br&gt;(1992:1610) om finansieringsverksamhet, drivas bara efter tillstånd av&lt;br&gt;Finansinspektionen. Frågan om i vad mån förvärv av fordringar utgör&lt;br&gt;tillståndspliktig verksamhet enligt gällande rätt har behandlats utförligt i&lt;br&gt;promemorian. Regeringen delar uppfattningen i promemorian att ett&lt;br&gt;specialföretags verksamhet i allmänhet torde kräva tillstånd enligt lagen&lt;br&gt;om finansieringsverksamhet och därmed vara föremål för krav på&lt;br&gt;kapitaltäckning. Någon tvekan kan visserligen råda beträffande företag&lt;br&gt;som gör enstaka förvärv av andra fordringar än konsumentfordringar.&lt;br&gt;Även i detta fall föreligger emellertid en fast praxis hos&lt;br&gt;Finansinspektionen som innebär att tillståndsplikt föreligger. De fortsatta&lt;br&gt;övervägandena har därför som utgångspunkt att ett specialföretags&lt;br&gt;förvärv av fordringar utgör tillståndspliktig finansieringsverksamhet&lt;br&gt;enligt lagen om finansieringsverksamhet. Detta gäller oavsett hur många&lt;br&gt;förvärvstillfällen det är fråga om och oavsett om det är fråga om&lt;br&gt;konsumentfordringar eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det först gäller frågan huruvida specialföretagens verksamhet även&lt;br&gt;fortsättningsvis bör vara tillståndspliktig så bör utgångspunkten vara att&lt;br&gt;finansiella företag i största möjliga utsträckning skall regleras som andra&lt;br&gt;företag. Med hänsyn härtill bör särreglering och tillsyn på det finansiella&lt;br&gt;området framförallt motiveras med behovet av att minska risken för&lt;br&gt;systemstömingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian görs bedömningen att hänsynen till de grundläggande&lt;br&gt;skyddsintressena på det finansiella området inte hindrar att i vart fall&lt;br&gt;enstaka förvärv av fordringar undantas från tillståndskravet i lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet. Promemorians förslag innebär också att ett&lt;br&gt;sådant undantag görs från lagen om finansieringsverksamhet. Regeringen&lt;br&gt;delar uppfattningen i promemorian att hänsynen till de grundläggande&lt;br&gt;skyddsintressena på det finansiella området inte hindrar att ett sådant&lt;br&gt;undantag görs från lagen om finansieringsverksamhet. Som tidigare&lt;br&gt;anförts bedöms effekterna av värdepapperisering på det finansiella&lt;br&gt;systemet vara positiva. Bedömningen i promemorian har inte heller&lt;br&gt;ifrågasatts av remissinstanserna. Tvärtom har flera remissinstanser,&lt;br&gt;däribland Riksbanken, förordat ett vidare undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid införande av ett undantag i enlighet med promemorians förslag&lt;br&gt;måste dock beaktas dels EG-rättens utformning, dels de genomgripande&lt;br&gt;överväganden rörande lagens tillämpningsområde som&lt;br&gt;Banklagskommittén redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare gjort vissa uttalanden rörande vad som skall&lt;br&gt;beaktas vid en bedömning av om ytterligare undantag bör göras från&lt;br&gt;lagen om finansieringsverksamhet i avvaktan på Banklagskommitténs&lt;br&gt;betänkande. Uttalandena innebär i korthet att eventuella ytterligare&lt;br&gt;undantag till den lista av undantag som redan finns bör prövas kritiskt,&lt;br&gt;med tanke på de genomgripande överväganden rörande lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde som ingår i kommitténs uppdrag (se prop.&lt;br&gt;1995/96:214 s. 12 och bet. 1996/97:NU3 s. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banklagskommittén har i sitt betänkande Reglering och tillsyn av&lt;br&gt;banker och kreditmarknadsföretag (SOU 1998:160) föreslagit en&lt;br&gt;legaldefinition av tillståndspliktig finansieringsverksamhet. När det gäller&lt;br&gt;värdepapperisering drar kommittén bl.a. den slutsatsen att det inte behövs&lt;br&gt;någon reglering av specialföretag som köper fordringar endast från&lt;br&gt;finansiella företag (s. 327), att förslaget på definition av tillståndspliktig&lt;br&gt;finansieringsrörelse däremot träffar verksamhet som består i att köpa&lt;br&gt;fordringar från icke-finansiella företag (a.a) samt att utanför definitionen&lt;br&gt;av tillståndspliktig finansieringsrörelse bör falla bl.a.&lt;br&gt;finansieringsverksamhet utan vinstsyfte eller av tillfällig natur eller i&lt;br&gt;begränsad omfattning i samband med annan verksamhet (s. 322).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått anser Banklagskommittén att någon reglering av&lt;br&gt;specialföretag som köper fordringar endast av finansiella företag inte&lt;br&gt;behöver göras. Med hänsyn härtill och att förvärv vid enstaka tillfällen&lt;br&gt;kan anses vara av tillfällig natur gör regeringen bedömningen att ett&lt;br&gt;undantag från tillståndsplikten i enlighet med promemorians förslag faller&lt;br&gt;utanför Banklagskommitténs förslag på definition av tillståndspliktig&lt;br&gt;finansieringsrörelse. Därtill kommer att Finansmarknadsutredningen i sitt&lt;br&gt;betänkande Finanssektoms framtid (SOU 2000:11 s. 57) bl.a. dragit&lt;br&gt;slutsatsen att en förändring av lagen om finansieringsverksamhet snarast&lt;br&gt;bör genomföras för att underlätta värdepapperisering. Vid sådana&lt;br&gt;förhållanden bör promemorians förslag till undantag från tillståndsplikten&lt;br&gt;genomföras även med beaktande av riksdagens tidigare uttalanden. Vad&lt;br&gt;avser frågan om ett bredare undantag för förvärv av fordringar anser&lt;br&gt;regeringen att likheterna med factoring, som Banklagskommittén anser&lt;br&gt;skyddsvärd, är sådana att frågan lämpligen bör prövas i anslutning till&lt;br&gt;beredningen av kommitténs betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av ett undantag återstår dock att beakta EG-rätten. I&lt;br&gt;Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000&lt;br&gt;om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut föreskrivs i&lt;br&gt;artikel 4 att medlemsstaterna skall föreskriva att kreditinstitut skall ha&lt;br&gt;erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. I direktivet&lt;br&gt;definieras kreditinstitut som ett företag vars verksamhet består i att från&lt;br&gt;allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att&lt;br&gt;bevilja krediter för egen räkning (artikel 1.1). Av direktivets sjätte&lt;br&gt;ingressats framgår att t.ex. fortlöpande utgivning av obligationer och&lt;br&gt;andra jämförbara värdepapper innefattas i begreppet ”ta emot&lt;br&gt;återbetalbara medel”. Vidare föreskrivs i direktivet ett förbud för företag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel (artikel&lt;br&gt;3). Förbudet är dock förenat med några undantag. Förbudet gäller t.ex.&lt;br&gt;inte i alla fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning under&lt;br&gt;förutsättning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till&lt;br&gt;skydd för insättare och investerare. Det är därför nödvändigt att utforma&lt;br&gt;undantaget så att specialföretaget inte blir ett kreditinstitut enligt EG-&lt;br&gt;rätten och att specialföretagets verksamhet inte heller strider mot artikel 3&lt;br&gt;i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undantaget inte skall strida mot artikel 3 måste det begränsas så&lt;br&gt;att specialföretag inte kan anses bedriva rörelse som omfattar inlåning&lt;br&gt;eller upplåning från allmänheten. Detta kan lämpligen, så som föreslås i&lt;br&gt;promemorian, göras genom att det föreskrivs att medel för verksamheten&lt;br&gt;inte löpande får anskaffas från allmänheten. Definitionen av kreditinstitut&lt;br&gt;förutsätter nämligen i båda leden att det skall vara fråga om en&lt;br&gt;fortlöpande verksamhet. Det finns också skäl att utgå från att begreppet&lt;br&gt;inlåning/upplåning har samma betydelse i artikel 3 som i definitionen av&lt;br&gt;kreditinstitut. Om specialföretaget inte tillåts att löpande finansiera&lt;br&gt;verksamheten från allmänheten kan det definitionsmässigt inte heller&lt;br&gt;utgöra ett kreditinstitut. Regeringen föreslår därför att ett undantag från&lt;br&gt;tillståndsplikt för verksamhet som består i förvärv av fordringar vid&lt;br&gt;enstaka tillfällen skall begränsas så att medel för verksamheten inte&lt;br&gt;löpande får anskaffas från allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har framfört att det vore bättre att utforma&lt;br&gt;undantaget som att specialföretaget högst skall få göra tre förvärv av&lt;br&gt;fordringar under hela dess verksamhetstid. Den i promemorian valda&lt;br&gt;utformningen av undantaget är dock att föredra eftersom den bedöms&lt;br&gt;vara förenlig med EG-rättens krav samtidigt som Finansinspektionen på&lt;br&gt;ett flexibelt sätt kan tillämpa lagen utifrån eventuella ändringar eller&lt;br&gt;klargöranden i EG-rätten. Begreppet ”enstaka tillfållen” bör enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning i vart fall innebära att specialföretaget kan&lt;br&gt;förvärva fordringar vid tre tillfållen under dess verksamhetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 2 § andra stycket lagen om finansieringsverksamhet kan&lt;br&gt;tillstånd att driva finansieringsverksamhet - med undantag för utländska&lt;br&gt;kreditinstitut - endast ges till svenska aktiebolag och ekonomiska&lt;br&gt;föreningar. Skäl för att undantaget bör omfatta även andra än svenska&lt;br&gt;aktiebolag och ekonomiska föreningar finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör således tillstånd enligt lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet inte krävas för finansieringsverksamhet, som&lt;br&gt;drivs av ett aktiebolag eller av en ekonomisk förening, om verksamheten&lt;br&gt;består i att vid enstaka tillfallen förvärva fordringar och medel för&lt;br&gt;verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten. Denna ordning&lt;br&gt;bör införas genom att ett undantag från tillståndsplikten tas in i lagens&lt;br&gt;1 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har anförts att det saknas behov av att införa särskilda&lt;br&gt;lagregler till skydd för investerarna i samband med värdepapperisering.&lt;br&gt;Något behov av sådana regler har inte heller framkommit vid&lt;br&gt;remissbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Överlåtelse av fordringar i samband med&lt;br&gt;värdepapperisering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om ett kreditmarknadsföretag säljer löpande&lt;br&gt;skuldebrev skall försäljningen enligt lagen (1936:81) om skuldebrev&lt;br&gt;gälla mot kreditmarknadsföretagets borgenärer även om&lt;br&gt;skuldebrevet lämnas kvar hos företaget för förvaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En originators överlåtelse av fordringar&lt;br&gt;till ett specialföretag behöver i övrigt inte regleras särskilt i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen i promemorian: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;bedömning. Promemorian saknar dock förslag om ändring i&lt;br&gt;skuldebrevslagen. Ett förslag till ändring i skuldebrevslagen har&lt;br&gt;remitterats i särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser - däribland Riksbanken,&lt;br&gt;Finansinspektionen och Riksgäldskontoret - har delat eller inte haft&lt;br&gt;någon erinran mot bedömningen i promemorian. Uppsala universitet har&lt;br&gt;dock ifrågasatt om inte formerna för och verkningarna av originatoms&lt;br&gt;överlåtelse av fordringar till specialföretaget kan behöva regleras särskilt.&lt;br&gt;Finansinspektionen har ansett att kapitaltäckningsreglema bör ändras i ett&lt;br&gt;avseende så att riskbärande åtaganden och tillskott från en originator till&lt;br&gt;ett specialföretag kan avräknas från kapitalbasen hos originatorn.&lt;br&gt;Inspektionen har vidare ansett att banker, kreditmarknadsföretag och&lt;br&gt;värdepappersbolag inte skall få äga eller på annat sätt kontrollera ett&lt;br&gt;specialföretag till vilket det sålt fordringar. Detsamma bör gälla andra&lt;br&gt;företag som ingår i samma koncern som originatorn eller andra&lt;br&gt;intresseföretag. Även Kammarrätten i Stockholm har ansett att&lt;br&gt;originatorn och specialföretaget bör hållas isär. Finansinspektionen har&lt;br&gt;också ansett att inspektionen bör bemyndigas att meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter om förutsättningarna för värdepapperisering. Finansbolagens&lt;br&gt;förening har ansett att lagstiftaren bör eftersträva att utfärda en så&lt;br&gt;fullständig lagstiftning om värdepapperisering att det inte finns behov av&lt;br&gt;kompletterande myndighetsföreskrifter. Även Försäkringsförbundet har&lt;br&gt;framfört liknande tankegångar. Svenska Bankföreningen har dessutom&lt;br&gt;ansett att det även beträffande enkla skuldebrev finns skäl att överväga&lt;br&gt;förändringar av reglerna för att erhålla sakrättsligt skydd mot&lt;br&gt;överlåtarens borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft någon invändning mot förslaget till&lt;br&gt;ändring i skuldebrevslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av ändring i skuldebrevslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 § första stycket skuldebrevslagen krävs för att en överlåtelse av&lt;br&gt;löpande skuldebrev skall vara gällande mot överlåtarens borgenärer att&lt;br&gt;besittningen av skuldebrevet överförts till förvärvaren&lt;br&gt;(traditionsprincipen). I fråga om överlåtelse av löpande skuldebrev från&lt;br&gt;en bank eller ett värdepappersinstitut finns emellertid ett undantag i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paragrafens andra stycke som innebär att en sådan överlåtelse är gällande Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;mot bankens respektive värdepappersinstitutets borgenärer även om&lt;br&gt;skuldebrevet har lämnats kvar hos banken eller institutet för förvaring. I&lt;br&gt;doktrinen har hävdats att det däremot inte torde krävas att banken&lt;br&gt;uttryckligen åtagit sig att förvara handlingen (se Gösta Walin, Lagen om&lt;br&gt;skuldebrev m.m.; 2:a uppl. s. 173). Att banken i anslutning till&lt;br&gt;förvaringen också åtar sig viss förvaltning avseende värdepapperen torde&lt;br&gt;inte heller utgöra något hinder mot att tillämpa bestämmelsen (jfr NJA II&lt;br&gt;1936 s. 93 f.). Bestämmelsen i 22 § andra stycket skuldebrevslagen gäller&lt;br&gt;enligt 10 § samma lag även i fråga om pantsättning och enligt 3 kap. 6 §&lt;br&gt;aktiebolagslagen (1975:1385) också för aktiebrev, emissionsbevis och&lt;br&gt;optionsbevis. Bestämmelsen i 22 § andra stycket skuldebrevslagen gällde&lt;br&gt;ursprungligen endast banker, men utvidgades år 1992 till att gälla även&lt;br&gt;värdepappersinstitut (prop. 1991/92:113).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i skuldebrevslagen tillkom för att banker som förvaltar&lt;br&gt;värdepapper åt kunder skulle vid omplacering av tillgångar utan risk&lt;br&gt;kunna låta en kund förvärva värdepapper som ingår i bankens egen&lt;br&gt;portfölj. Undantaget motiverades bl.a. av den låga konkursrisken i banker&lt;br&gt;och att de står under offentlig tillsyn (NJA II 1936 s. 94). Från att ha&lt;br&gt;avsett fysiska värdepapper har handeln på värdepappersmarknaden i&lt;br&gt;princip övergått till att enbart avse s.k. dematerialiserade värdepapper,&lt;br&gt;dvs. värdepapper för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande&lt;br&gt;skriftlig handling inte har utfärdats. De rättsverkningar som tidigare var&lt;br&gt;förenade med de fysiska värdepapperen är i det dematerialiserade&lt;br&gt;systemet, enligt lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella&lt;br&gt;instrument, knutna till registrering på ett konto i ett s.k.&lt;br&gt;avstämningsregister som förs av centrala värdepappersförvarare.&lt;br&gt;Härigenom har bestämmelsen i 22 § andra stycket skuldebrevslagen&lt;br&gt;kommit att fa sin egentliga betydelse vid överlåtelse av löpande&lt;br&gt;skuldebrev i andra sammanhang än vid handeln på&lt;br&gt;värdepappersmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område där löpande skuldebrev i fysisk form regelmässigt används&lt;br&gt;är vid bostadsfinansiering. En värdepapperisering av bostadskrediter till&lt;br&gt;privatpersoner kan omfatta tiotusentals löpande skuldebrev. Om&lt;br&gt;undantaget i 22 § andra stycket skuldebrevslagen inte är tillämpligt måste&lt;br&gt;skuldebreven överlämnas till specialföretaget för att det skall erhålla&lt;br&gt;sakrättsligt skydd mot överlåtarens borgenärer. Detta medför påtagliga&lt;br&gt;praktiska problem, särskilt om originatorn skall fungera som&lt;br&gt;serviceföretag och därför har behov av att ha tillgång till&lt;br&gt;fordringsbevisen. För kreditmarknadsföretagen medför den&lt;br&gt;omständigheten att undantagsbestämmelsen är begränsad till banker och&lt;br&gt;värdepappersinstitut konkurrensnackdelar vid värdepapperisering. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör lagstiftningen, om det inte finns beaktansvärda&lt;br&gt;skäl som talar i annan riktning, utformas så att konkurrensnackdelar av&lt;br&gt;nu aktuellt slag undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditmarknadsföretag regleras i lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet. Ett kreditmarknadsföretag far i sin verksamhet&lt;br&gt;förvara värdepapper. Förutsättningarna för att driva verksamhet som&lt;br&gt;kreditmarknadsföretag är i allt väsentligt desamma som för banker och&lt;br&gt;värdepappersinstitut. För att fa driva sådan verksamhet krävs tillstånd av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen och ett kreditmarknadsföretag står även under tillsyn Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;av inspektionen. Verksamheten är också i övrigt ingående reglerad i&lt;br&gt;lagen och företagen omfattas av bestämmelser om kapitalkrav i lagen&lt;br&gt;(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut&lt;br&gt;och värdepappersbolag. Med hänsyn härtill finns det enligt regeringens&lt;br&gt;mening i fråga om borgenärsskyddet vid överlåtelse av löpande&lt;br&gt;skuldebrev inte skäl att göra någon skillnad mellan å ena sidan banker&lt;br&gt;och värdepappersinstitut och å den andra kreditmarknadsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att 22 § andra stycket skuldebrevslagen ändras&lt;br&gt;så att det även vid överlåtelse av löpande skuldebrev från&lt;br&gt;kreditmarknadsföretag görs undantag från kravet på besittningsövergång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas förutsättningar att inom ramen för detta arbete överväga&lt;br&gt;förändringar av reglerna för att erhålla sakrättsligt skydd mot&lt;br&gt;överlåtarens borgenärer såvitt avser enkla skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eventuellt behov av reglering i övrigt i lag av originatoms överlåtelse av&lt;br&gt;fordringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom civilrätten finns regler som är tillämpliga på fordringsöverlåtelser i&lt;br&gt;allmänhet. Dessa regler är givetvis tillämpliga även på en överlåtelse av&lt;br&gt;fordringar i samband med värdepapperisering och det alldeles oavsett om&lt;br&gt;originatorn är ett finansiellt eller ett icke-finansiellt företag. Det har inte&lt;br&gt;framkommit några skäl för att nu införa särskilda civilrättsliga regler för&lt;br&gt;överlåtelse av fordringar vid värdepapperisering. För finansiella företag&lt;br&gt;gäller dock särskilda näringsrättsliga regler. Vad som bör övervägas är&lt;br&gt;om dessa regler behöver kompletteras med hänsyn till de förhållanden&lt;br&gt;som gäller vid värdepapperisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett finansiellt företag överlåter fordringar till ett specialföretag kan&lt;br&gt;frågeställningar som främst rör kapitaltäckning och redovisning&lt;br&gt;uppkomma. Originatorn kan ha kvarstående krav på specialföretaget,&lt;br&gt;t.ex. kan en del av köpeskillingen ha gjorts villkorad (s.k. efterställd&lt;br&gt;tilläggsköpeskilling) som en kreditförbättrande åtgärd (se avsnitt 4.1).&lt;br&gt;Originatorn kan också ha kvarstående åtaganden gentemot&lt;br&gt;specialföretaget eller de som investerat i de av specialföretaget utgivna&lt;br&gt;obligationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en överlåten fordringsstock inte längre skall kräva&lt;br&gt;kapitaltäckning hos originatorn fordras att överlåtelsen är definitiv och&lt;br&gt;utan kvarstående skyldigheter för originatorn (s.k. ”true-sale”).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande reglerna om kapitaltäckning finns i lagen&lt;br&gt;(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut&lt;br&gt;och värdepappersbolag. Regler på redovisningsområdet återfinns i lagen&lt;br&gt;(1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.&lt;br&gt;Lagarna har karaktären av ramlagstiftning och innehåller centrala,&lt;br&gt;övergripande bestämmelser. Dessa bestämmelser kompletteras med&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av Finansinspektionen. Ett skäl för den valda&lt;br&gt;fördelningen av normgivningsmakten är att den bättre möjliggör en&lt;br&gt;successiv anpassning av regelverket till de förändringar som sker på&lt;br&gt;dessa områden (se prop. 1994/95:50 s. 283 och prop. 1995/96:10 s. 187&lt;br&gt;f.). Finansinspektionen har också meddelat omfattande föreskrifter som&lt;br&gt;rör kapitaltäckning och redovisning (FFFS 1998:29 och FFFS 1999:14,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bl.a. innehåller en bestämmelse om värdepapperisering i 5 kap. 45 §; Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;jfr även FFFS 2000:6). Några skäl att beträffande värdepapperisering&lt;br&gt;frångå den lagstiftningsteknik som valts rörande kapitaltäckning och&lt;br&gt;redovisning såsom Finansbolagens förening har föreslagit har inte&lt;br&gt;framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss risk kan finnas for att en fordringsöverlåtelse inom ramen för en&lt;br&gt;värdepapperisering bedöms som en s.k. säkerhetsöverlåtelse. Skäl har&lt;br&gt;dock inte framkommit för att i detta sammanhang införa särskilda&lt;br&gt;lagregler om säkerhetsöverlåtelse utan det bör istället ankomma på&lt;br&gt;parterna att strukturera transaktionen så att oönskade effekter av detta&lt;br&gt;slag undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som brukar nämnas i samband med värdepapperisering&lt;br&gt;är risken för s.k. cherry-picking. Cherry-picking innebär i detta&lt;br&gt;sammanhang att originatorn säljer fordringar med hög kvalitet, varvid&lt;br&gt;den genomsnittliga kvaliteten på den kvarvarande fordringsstocken&lt;br&gt;sjunker. Ett alternativt tillvägagångssätt är att de minst riskfyllda&lt;br&gt;tillgångarna inom en viss riskklass enligt kapitaltäckningsreglema säljs.&lt;br&gt;En försäljning till marknadspris innebär emellertid inte i sig att risken i&lt;br&gt;institutet ökar. En försäljning till underpris skulle försämra värdet på&lt;br&gt;originatorn, vilket är till nackdel för dess ägare. Mot denna bakgrund är&lt;br&gt;det svårt att se att s.k. cherry-picking skulle behöva regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som brukar benämnas moraliskt ansvar är också en risk som är&lt;br&gt;hänförlig till fordringsstockens kvalité. Moraliskt ansvar innebär i det här&lt;br&gt;sammanhanget att originatorn känner sig förpliktad att göra åtaganden&lt;br&gt;utan att det finns en rättslig skyldighet. Denne kan exempelvis känna sig&lt;br&gt;föranlåten att bära risken för förluster beträffande den överlåtna&lt;br&gt;fordringsstocken, t.ex. genom att köpa tillbaka problemkrediter, trots att&lt;br&gt;det inte föreligger någon rättslig skyldighet att göra det. Beslutet hos&lt;br&gt;originatorn att köpa tillbaka eller på annat sätt täcka förluster i de&lt;br&gt;överlåtna fordringarna torde grunda sig på företagsekonomiska&lt;br&gt;överväganden. Innan originatorn köper tillbaka dåliga fordringar torde&lt;br&gt;företaget därför ha gjort bedömningen att det är mer lönsamt att köpa&lt;br&gt;tillbaka fordringarna än att inte göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika kreditförbättrande åtgärder som originatorn vidtar for att höja&lt;br&gt;den sålda fordringsmängdens kvalitet kan inverka på institutets&lt;br&gt;risktagande. Uppkommande problem torde i allmänhet avse hur olika&lt;br&gt;risker och åtaganden skall behandlas hos originatorn i kapitaltäcknings-&lt;br&gt;och redovisningshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian görs bedömningen att det med hänsyn till de redovisade&lt;br&gt;riskernas art och omfattning och till den valda lagstiftningstekniken&lt;br&gt;saknas skäl att i lag särskilt reglera överlåtelser av fordringar som&lt;br&gt;genomförs av finansiella företag till specialföretag som omfattas av det&lt;br&gt;föreslagna undantaget från lagen om finansieringsverksamhet. Denna&lt;br&gt;bedömning delas av så gott som samtliga remissinstanser, däribland&lt;br&gt;Finansinspektionen och Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen anser att kapitaltäckningsreglema bör ändras så att&lt;br&gt;även riskbärande åtaganden och tillskott från originatoms sida till&lt;br&gt;specialföretag som omfattas av det föreslagna undantaget från lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet kan avräknas från kapitalbasen hos originatorn.&lt;br&gt;Av 2 kap. 7 § tredje stycket kapitaltäckningslagen följer att tillskott i ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företag som driver försäkringsverksamhet eller något slag av finansiell Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;verksamhet som kräver tillstånd skall avräknas från kapitalbasen om&lt;br&gt;vissa i paragrafen angivna förutsättningar är uppfyllda. Däremot finns&lt;br&gt;inte någon skyldighet att avräkna tillskott i andra företag än de som nyss&lt;br&gt;nämnts. Bestämmelsen har i tidigare lagstiftningsärende (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:62 s. 26 ff. och s. 46) anpassats till innehållet i punkterna 12 och&lt;br&gt;13 i artikel 2.1 i direktivet om kapitalbasen i kreditinstitut (89/299/EEG).&lt;br&gt;Den ändring som Finansinspektionen förordat skulle kunna innebära en&lt;br&gt;skärpning i förhållande till direktivets minimiregler. Sammanfattningsvis&lt;br&gt;är regeringen inte nu beredd att föreslå några ändringar på&lt;br&gt;kapitaltäcknings- och redovisningsområdena som tar sikte på&lt;br&gt;förhållandena vid värdepapperisering. Regeringen kan emellertid fa&lt;br&gt;anledning att återkomma till frågorna i annan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen anser att inspektionen bör fa bemyndigande att&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för&lt;br&gt;värdepapperisering. Som framgått bör uppkommande kapitaltäcknings-&lt;br&gt;och redovisningsfrågor kunna lösas av inspektionen inom ramen för&lt;br&gt;redan givna bemyndiganden. Med hänsyn härtill och att det saknas&lt;br&gt;erforderlig utredning om behovet är regeringen inte beredd att nu föreslå&lt;br&gt;ett sådant bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de rörelseregler som gäller för kreditmarknadsföretag och&lt;br&gt;värdepappersbolag far sådana företag och bolag endast efter tillstånd av&lt;br&gt;Finansinspektionen förvärva aktier eller andra andelar i företag som ingår&lt;br&gt;som ett led i organisationen av verksamheten (3 kap. 5 § lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet respektive 3 kap. 1 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1991:981) om värdepappersrörelse). Efter tillstånd av&lt;br&gt;Finansinspektionen eller av regeringen om ärendet är av principiell&lt;br&gt;betydelse eller av särskild vikt far en bank förvärva aktie eller andel i&lt;br&gt;svenskt eller utländskt bankföretag och i svenskt eller utländskt företag,&lt;br&gt;vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna&lt;br&gt;(2 kap. 6 § första stycket bankrörelselagen (1987:617)).&lt;br&gt;Finansinspektionen bör således inom ramen för nämnda bestämmelser ha&lt;br&gt;möjlighet att vägra tillstånd till förvärv av aktier eller andelar i ett&lt;br&gt;specialföretag som bedöms olämpligt från allmän synpunkt. Om&lt;br&gt;originatorn skaffar sig ett ägarinflytande över specialföretaget kan&lt;br&gt;resultatet bli att specialföretaget kommer att ingå i en finansiell&lt;br&gt;företagsgrupp i vilken originatorn är moderbolag med följd att&lt;br&gt;fordringarna kommer att omfattas av samma kapitaltäckningskrav som&lt;br&gt;om de hade legat kvar i originatoms balansräkning. På motsvarande sätt&lt;br&gt;kan regler om koncernredovisning bli tillämpliga. Därutöver kan vissa&lt;br&gt;investerare genom regler om enhandsengagemang komma att bli&lt;br&gt;förhindrade att placera i såväl de obligationer som originatorn som&lt;br&gt;specialföretaget ger ut. Det torde därför ligga i originatoms eget intresse&lt;br&gt;att inte utöva något ägande över specialföretaget. Mot bakgrand av det&lt;br&gt;anförda föreligger inte skäl för att i lag införa förbud för originatorema&lt;br&gt;att direkt eller indirekt äga aktier eller andelar i specialföretaget. Skäl för&lt;br&gt;att i lag införa förbud för originatorema att på något annat sätt utöva&lt;br&gt;kontroll över specialföretaget har inte heller framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Gäldenärsskyddet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Något behov av att införa särskilda&lt;br&gt;lagregler till skydd för gäldenärer i samband med värdepapperisering&lt;br&gt;har inte framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen i promemorian: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissinstanserna delar i huvudsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;promemorians bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villaägarnas Riksförbund har ansett att lagen (1936:81) om skuldebrev&lt;br&gt;eller konsumentkreditlagen (1992:830) bör ändras så att en konsument&lt;br&gt;alltid skall kunna åberopa en förtidsbetalning gentemot någon som&lt;br&gt;förvärvat ett av konsumenten utfärdat löpande skuldebrev, under&lt;br&gt;förutsättning att konsumenten med kvitto eller på annat sätt kan visa att&lt;br&gt;betalning har skett, även om den som förvärvat skuldebrevet är i god tro.&lt;br&gt;Villaägarnas Riksförbund har vidare ansett att 16 § första stycket&lt;br&gt;konsumentkreditlagen bör ändras så att det klart framgår att den inte är&lt;br&gt;tillämplig om gäldenären ställt ut ett löpande skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen och Finansbolagens förening har ifrågasatt&lt;br&gt;bedömningen att förlängning av krediter och medgivande av&lt;br&gt;gäldenärsbyte skall ses som ny kreditgivning. Detsamma gäller utbyte av&lt;br&gt;enstaka krediter i en värdepapperisering. Villaägarnas Riksförbund har&lt;br&gt;ansett att originatorn skall vara skyldig att återköpa krediten om&lt;br&gt;kredittagaren önskar förlänga krediten eller sätta någon annan i sitt ställe.&lt;br&gt;Originatorn skall därefter pröva kredittagarens begäran enligt sedvanliga&lt;br&gt;principer. Konsumentverket har ansett att promemorians lösning på de&lt;br&gt;problem som kan uppstå vid förlängning av bostadskrediter inte är helt&lt;br&gt;tillfredsställande. Konsumentverket har vidare saknat en analys av vilka&lt;br&gt;befogenheter och skyldigheter specialföretaget har att ändra en rörlig&lt;br&gt;ränta eller räntan för en kredit med villkorsändringsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har framhållit kredittagamas behov av att erhålla&lt;br&gt;information såväl i samband med att kreditavtalet ingås som i samband&lt;br&gt;med att krediten överlåts. Finansinspektionen och Konsumentverket har&lt;br&gt;därvid ansett att sådana bestämmelser kan utarbetas inom ramen för det&lt;br&gt;befintliga regelverket. Villaägarnas Riksförbund har däremot ansett att&lt;br&gt;tvingande regler om konsumentens rätt till information bör införas i&lt;br&gt;konsumentkreditlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige har ansett att skyddet för uppgifter om&lt;br&gt;kredittagare som originatorn lämnar till specialföretaget, och som hos&lt;br&gt;originatorn omfattats av sekretess, bör bli föremål för närmare&lt;br&gt;överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: När en fordran värdepapperiseras&lt;br&gt;uppkommer den viktiga frågan om gäldenärens på grund av&lt;br&gt;fordringsförhållandet framställda invändningar mot överlåtaren av&lt;br&gt;fordringen även står sig gentemot förvärvaren av fordringen. En&lt;br&gt;grundläggande princip inom civilrätten är att en borgenär fritt kan&lt;br&gt;överlåta sin fordran. Detta gäller såväl fordringar i största allmänhet som&lt;br&gt;konsumentfordringar. Hur gäldenärens ställning efter en&lt;br&gt;fordringsöverlåtelse i samband med värdepapperisering blir gentemot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvaren av fordringen styrs i första hand av skuldebrevslagens Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;bestämmelser. Om en fordran gäller kredit som är avsedd huvudsakligen&lt;br&gt;för enskilt bruk och den har lämnats eller erbjudits en konsument av en&lt;br&gt;näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet så är även&lt;br&gt;konsumentkreditlagen tillämplig. Eftersom de fordringar som kan komma&lt;br&gt;att värdepapperiseras så gott som uteslutande kommer att följa reglerna&lt;br&gt;för skuldebrev i skuldebrevslagen bortses från andra regler, t.ex. i&lt;br&gt;växellagen och i checklagen. I skuldebrevslagen finns bl.a. regler om&lt;br&gt;enkla skuldebrev och om löpande skuldebrev. Bestämmelserna om enkla&lt;br&gt;skuldebrev anses vara analogt tillämpliga även på enkla fordringar som&lt;br&gt;inte har materialiserats i form av skuldebrev. Exempel på den sistnämnda&lt;br&gt;typen av fordringar är t.ex. kontokortsfordringar eller vanliga&lt;br&gt;kundfordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överlåtelse av fordran, som följer reglerna för enkla skuldebrev,&lt;br&gt;gäller att förvärvaren inte kommer i en bättre ställning gentemot&lt;br&gt;gäldenären än den överlåtaren hade (27 § skuldebrevslagen).&lt;br&gt;Bestämmelsen är emellertid dispositiv. I fråga om konsumentkrediter har&lt;br&gt;emellertid införts en motsvarande regel som är tvingande till&lt;br&gt;konsumentens förmån (16 § första stycket konsumentkreditlagen).&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär i praktiken att stadgandet i skuldebrevslagen&lt;br&gt;gjorts tvingande för konsumentkrediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överlåtelse av fordringar, som följer reglerna för löpande&lt;br&gt;skuldebrev, regleras gäldenärens ställning främst av bestämmelserna i&lt;br&gt;15-17 §§ skuldebrevslagen. När det gäller löpande skuldebrev är&lt;br&gt;utgångspunkten att invändningar som gäldenären hade kunnat framställa&lt;br&gt;mot en borgenär inte längre kan göras gällande mot en godtroende&lt;br&gt;förvärvare av fordringen. Detta gäller dock inte alla slags invändningar&lt;br&gt;som gäldenären kan rikta mot skuldförhållandet utan endast s.k.&lt;br&gt;exstingibla invändningar såsom att skuldförhållandet upphört eller&lt;br&gt;förändrats genom avtal. Bland de invändningar som kan göras gällande&lt;br&gt;mot en godtroende förvärvare, s.k. bestående invändningar, märks&lt;br&gt;betalning av ränta eller sådan avbetalning som enligt skuldebrevet skall&lt;br&gt;betalas på en däri angiven tid, att skuldebrevet är förfalskat eller att det&lt;br&gt;har utfärdats av någon som saknade behörighet till det. Bestämmelsen i&lt;br&gt;16 § första stycket konsumentkreditlagen är inte tillämplig när&lt;br&gt;kreditgivarens rättigheter har manifesterats i ett löpande skuldebrev&lt;br&gt;(prop. 1991/92:83 s. 125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen vid originatoms överlåtelse av fordran skiljer sig inte&lt;br&gt;typiskt sett från hur situationen är vid fordringsöverlåtelser i allmänhet.&lt;br&gt;Några skäl för att särskilt reglera förhållandena vid värdepapperisering&lt;br&gt;har inte framkommit. Villaägarnas Riksförbunds synpunkter är inte&lt;br&gt;begränsade till värdepapperisering utan rör konsumentförhållanden i&lt;br&gt;allmänhet. Enligt regeringens mening bör de istället tas upp i annat&lt;br&gt;lämpligt sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 1 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet avses&lt;br&gt;med finansieringsverksamhet sådan näringsverksamhet som har till&lt;br&gt;ändamål att lämna kredit, ställa garanti för kredit, förmedla kredit till&lt;br&gt;konsumenter eller medverka till finansiering genom att förvärva&lt;br&gt;fordringar eller upplåta lös egendom till nyttjande. Exempel på att&lt;br&gt;”lämna kredit” kan vara att kreditgivaren beviljar förlängning av kredit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller medger gäldenärsbyte. Enligt motiven till 1980 års finansbolagslag Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;bestäms ändamålet med en verksamhet dels av det verksamhetsföremål&lt;br&gt;som är angivet i bolagsordningen, dels av sådan verksamhet som ingår&lt;br&gt;som ett ordinärt och naturligt inslag i rörelsen (prop. 1978/79:170 s. 41).&lt;br&gt;Vad som utgör ett ordinärt och naturligt inslag i rörelsen torde inte kunna&lt;br&gt;avgöras generellt utan måste avgöras från fall till fall. Om byte av&lt;br&gt;gäldenär normalt inte förekommer vid viss typ av fordringar torde inte&lt;br&gt;enstaka gäldenärsbyten utgöra ett ordinärt och naturligt inslag i rörelsen.&lt;br&gt;Är det däremot mer vanligt med byte av gäldenär torde bedömningen&lt;br&gt;kunna bli en annan. Vid överlåtelser av privatbostäder förekommer att&lt;br&gt;förvärvaren av bostaden också övertar befintliga lån. Skäl kan således&lt;br&gt;anföras för att gäldenärsbyten i anslutning till överlåtelse av en&lt;br&gt;privatbostad är att anse som tillståndspliktig finansieringsverksamhet, om&lt;br&gt;de förekommer i någon omfattning. Samtidigt är det fråga om en&lt;br&gt;individuell bedömning i varje enskilt fall. Vid konsumentkrediter&lt;br&gt;tillkommer dessutom att avsikten varit att all finansieringsverksamhet&lt;br&gt;riktad mot konsumenter skall vara tillståndspliktig (prop. 1987/88:149&lt;br&gt;s. 13 f.). Nämnda resonemang äger även sin giltighet beträffande&lt;br&gt;förlängning av bostadskrediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda skulle problem kunna komma att uppstå i&lt;br&gt;de situationer där det föreligger behov av gäldenärsbyten eller&lt;br&gt;förlängning av t.ex. bostadskrediter och specialföretaget inte utan&lt;br&gt;tillstånd får vidta sådana åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen (s. 39 f.) skisserades ett förslag till lösning på detta&lt;br&gt;problem. Om originatorn agerar som serviceföretag för att kunna behålla&lt;br&gt;kundkontakten, vilket kan antas bli det normala vid värdepapperisering&lt;br&gt;av bostadskrediter till konsumenter, antogs att specialföretaget och&lt;br&gt;originatorn skulle kunna träffa avtal om en tillfällig återförsäljning av&lt;br&gt;krediten, varefter originatorn beviljar gäldenärsbytet. Därefter säljs&lt;br&gt;krediten med ny gäldenär tillbaka till specialföretaget. Vid förlängning av&lt;br&gt;bostadskrediter skulle istället krediten före förlängningen överlåtas&lt;br&gt;tillbaka till den ursprunglige borgenären som därefter kan förlänga&lt;br&gt;krediten och sedan överlåta den åter till specialföretaget. Slutsatsen var&lt;br&gt;att problemen vid gäldenärsbyte och förlängning av bostadskrediter inte&lt;br&gt;skall överdrivas utan att man kan anta att former för smidig omsättning&lt;br&gt;och övertagande av särskilt bostadskrediter kommer att uvecklas som&lt;br&gt;tillgodoser den enskilde kredittagarens behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till lösning på problemen som presenterats i promemorian&lt;br&gt;och i lagrådsremissen har ifrågasatts av Lagrådet samt av några&lt;br&gt;remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet ger förslaget i lagrådsremissen anledning till tveksamhet&lt;br&gt;när det gäller hanteringen av sådana fordringar där det ofta uppkommer&lt;br&gt;frågor om förlängning av en beviljad kredit eller om gäldenärsbyte, vilket&lt;br&gt;enligt Lagrådet synes särskilt vara fallet vid bostadskrediter. Lagrådet&lt;br&gt;delar visserligen uppfattningen att enstaka förlängningar av kredit eller&lt;br&gt;något enstaka gäldenärsbyte vid typer av krediter där sådana frågor i&lt;br&gt;allmänhet inte uppkommer inte bör påverka bedömningen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specialföretagets verksamhet men anser att detta knappast gäller krediter Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;där sådana frågor redan från början kan förutses uppkomma i ett stort&lt;br&gt;antal fall, såsom vid bostadskrediter. Något större utrymme för&lt;br&gt;bedömning från Finansinspektionens sida synes, enligt Lagrådet, inte&lt;br&gt;heller finnas vid omfattande innehav av fordringar av nu nämnt slag.&lt;br&gt;Förslaget synes enligt Lagrådet emellertid närmast utgå från att&lt;br&gt;Finansinspektionen inte har anledning att göra några ingripanden. Även&lt;br&gt;den lösning som består i att originatorn köper tillbaka fordringar där&lt;br&gt;gäldenärsbyte eller förlängning av kredit är aktuell för att sedan åter sälja&lt;br&gt;fordringen till specialföretaget ter sig, enligt Lagrådet, diskutabel.&lt;br&gt;Lagrådet finner det svårt att se hur man, i det fall ett sådant förfarande&lt;br&gt;omfattar många fordringar vid många olika tidpunkter, kan undgå att&lt;br&gt;komma i konflikt med förutsättningen att specialföretaget endast får&lt;br&gt;förvärva fordringar vid enstaka tillfällen. Antagandet att aktörerna kan&lt;br&gt;&amp;quot;strukturera upplägget&amp;quot; på ett sådant sätt att detta inte kommer i konflikt&lt;br&gt;med den nämnda regeln framstår enligt Lagrådet som tvivelaktigt.&lt;br&gt;Lagrådet ifrågasätter därför om den nu föreslagna regleringen kan&lt;br&gt;omfatta bostadskrediter och eventuella andra typer av krediter där&lt;br&gt;gäldenärsbyten och förlängningar av kredit regelmässigt förekommer.&lt;br&gt;Denna fråga bör enligt Lagrådet övervägas ytterligare i det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av Lagrådets synpunkter har beträffande förhållandena&lt;br&gt;på bostadslånemarknaden inhämtats följande uppgifter från bl.a. Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen. Med krediter på bostadslånemarknaden avses i&lt;br&gt;huvudsak krediter mot panträtt i bostadsfastigheter, villor, fritidshus och&lt;br&gt;bostadsrätter. Kredittiden är en funktion av amorteringsplanen, längden&lt;br&gt;kan variera från 1 till 70 år eller mer (s.k. eviga skuldebrev). Med tanke&lt;br&gt;på utformningen av 11 § andra stycket konsumentkreditlagen har krediter&lt;br&gt;numera regelmässigt en löptid på 30 år eller mer. Lånets förfallotid är&lt;br&gt;alltså lika med kredittiden, oavsett förekomsten av&lt;br&gt;villkorsändringstillfällen. Krediter lämnas med rörlig (ibland innefattande&lt;br&gt;3 månaders bindning) eller bunden ränta på 1 till 10 år. Vid&lt;br&gt;villkorsändringsperiodema sker ingen ny kreditprövning, alla villkor kan&lt;br&gt;ändras utom kreditbeloppet. Låntagaren far i enlighet med de allmänna&lt;br&gt;lånevillkoren ett brev någon månad före utgången av den löpande&lt;br&gt;villkorsperioden, varvid han erbjuds att välja ny räntebindningsperiod.&lt;br&gt;Besvaras inte brevet omsätts lånet på samma löptid som tidigare. Det är&lt;br&gt;strängt taget oegentligt att uttrycka situationen så att krediten förlängs vid&lt;br&gt;villkorsändringstillfället. Den är prövad och given en gång för alla när&lt;br&gt;krediten togs. Att termen &amp;quot;förlänga&amp;quot; av praktiska skäl ibland används&lt;br&gt;även av kreditinstituten är en annan sak och har ingen egentlig juridisk&lt;br&gt;signifikans. En äldre typ av kredit, med kortare löptid men med möjlighet&lt;br&gt;till reell förlängning, fasas efter hand ut och utgör nu en mycket liten del&lt;br&gt;av lånestocken i bostadsinstituten, mindre än 10 procent. Däremot&lt;br&gt;föregås givetvis ett medgivande om övertagande av krediter av en ny&lt;br&gt;kreditprövning, varvid det händer att kredit inte medges. Gäldenärsbyten&lt;br&gt;i denna bemärkelse är dock inte särskilt vanliga, sett i relation till den&lt;br&gt;totala kreditstockens storlek. Från värdepapperiseringssynpunkt bör de&lt;br&gt;rutinmässiga villkorsändringama inte medföra något problem. Själva&lt;br&gt;krediten omprövas som sagt inte, endast räntan och de administrativa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkoren kan komina att justeras, men sådana åtgärder bör kunna utföras Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;utan att krediten återförs till originatorn. Det hindrar inte att originatorn&lt;br&gt;bör kunna verkställa åtgärderna som &amp;quot;ombud&amp;quot; för specialföretaget, utan&lt;br&gt;att krediterna därför överförs till originatorn. Däremot torde&lt;br&gt;gäldenärsbyte förutsätta att krediten förs tillbaka till originatorn för&lt;br&gt;kreditbedömning där. Huruvida den därefter skall kunna återföras till&lt;br&gt;specialföretaget är väl närmast en fråga om hur emissionsvillkoren&lt;br&gt;utformas. De fluktuationer i specialföretagets ”cash flow” som&lt;br&gt;villkorsändringar respektive fall av inlösen eller gäldenärsbyten&lt;br&gt;åstadkommer synes i vart fall ha kunnat hanteras tillfredsställande inom&lt;br&gt;ramen för obligationsvillkoren i hittills förekommande&lt;br&gt;värdepapperiseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som Lagrådet har pekat på synes således beröra en&lt;br&gt;utformning av kreditavtal som utgör en mindre del av&lt;br&gt;bostadslånemarknaden. Denna form av kreditavtal håller också enligt&lt;br&gt;Bankföreningen på att fasas ut från bolånemarknaden. Gäldenärsbyten på&lt;br&gt;denna marknad är, enligt Bankföreningen, inte särskilt vanliga sett i&lt;br&gt;relation till den totala kreditstockens storlek. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;föreligger förutsättningar för att en reglering av värdepapperisering även&lt;br&gt;kan omfatta bostadskrediter. Däremot framstår det som mindre lämpligt,&lt;br&gt;med beaktande av vad Lagrådet anfört, att värdepapperisera delar av den&lt;br&gt;lånestock där frågor om kreditprövning regelmässigt kan förekomma, om&lt;br&gt;inte de av Lagrådet påtalade problemen i varje enskilt fall lösts på ett för&lt;br&gt;alla parter godtagbart sätt. Skäl att införa särskilda lagregler föreligger&lt;br&gt;emellertid inte eftersom sådana krediter sannolikt inte kommer att&lt;br&gt;värdepapperiseras i någon större omfattning. Vad som nu anförts bör&lt;br&gt;även gälla för andra typer av krediter. Den föreslagna regleringen bör&lt;br&gt;därför kunna omfatta alla slags krediter. Mot bakgrund av det ovan&lt;br&gt;anförda saknas skäl att behandla Finansbolagens förenings synpunkter i&lt;br&gt;den del som avser sakrättsskydd i samband med originatoms återköp av&lt;br&gt;fordringsstockar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som bör övervägas är om gäldenärens ställning i en&lt;br&gt;värdepapperisering bör stärkas genom att särskilda lagregler om&lt;br&gt;informationsplikt gentemot gäldenären införs i lag. Utgångspunkten bör&lt;br&gt;vara att gäldenärens informationsbehov vid en värdepapperisering typiskt&lt;br&gt;sett inte skiljer sig från gäldenärens informationsbehov i samband med en&lt;br&gt;fordringsöverlåtelse i allmänhet. För att det skall vara befogat att införa&lt;br&gt;särskilda lagregler om informationsplikt gentemot en gäldenär i samband&lt;br&gt;med värdepapperisering bör således särskilda skäl härför föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen innehåller inte några uttryckliga regler om skyldighet&lt;br&gt;för kreditgivaren att i samband med att kreditavtalet ingås informera&lt;br&gt;kredittagaren om att fordran kan komma att överlåtas. I&lt;br&gt;Finansinspektionens allmänna råd om krediter i konsumentförhållanden&lt;br&gt;(FFFS 2000:2) anges dock att avtal om kredit bör innehålla information&lt;br&gt;om kreditgivarens rätt att överlåta eller pantsätta sin fordran till annan.&lt;br&gt;Vidare föreskrivs i Konsumentverkets riktlinjer för tillämpning av&lt;br&gt;konsumentkreditlagen m.m. (KOVFS 1992:4) att kreditavtalet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehålla sådan information. Beträffande konsumentkrediter gäller Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;således att kreditgivaren i kreditavtalet upplyser om sin rätt att överlåta&lt;br&gt;fordran. Enligt 5 § konsumentkreditlagen skall näringsidkaren i sitt&lt;br&gt;förhållande till konsumenten iaktta god kreditgivningssed och därvid ta&lt;br&gt;till vara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg. Av förarbetena&lt;br&gt;framgår att god kreditgivningssed bl.a. innefattar ett krav på god och&lt;br&gt;rättvisande information om krediten. Informationen skall vara saklig och&lt;br&gt;korrekt samt fullständig såvitt avser sådant som kunden bör känna till&lt;br&gt;(prop. 1991/92:83 s. 107 f.). Den omständigheten att den som beviljar&lt;br&gt;krediten avser eller med stor sannolikhet kommer att överlåta sin fordran&lt;br&gt;till en ny kreditgivare torde i många fall vara en sådan uppgift som&lt;br&gt;kredittagaren bör känna till. I fråga om bostadslån och andra större&lt;br&gt;krediter till privatpersoner torde också kreditgivarens person vara en&lt;br&gt;sådan uppgift som regelmässigt är av särskild betydelse för kredittagaren,&lt;br&gt;varför kreditgivaren bör upplysa konsumenten om han avser att överlåta&lt;br&gt;krediten. Till detta kommer att Finansinspektionens allmänna råd bl.a.&lt;br&gt;föreskriver att villkor och information av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;kredittagaren bör särskilt framhållas i kreditavtalet. Sammantaget far&lt;br&gt;konsumentens berättigade krav på information i samband med ingående&lt;br&gt;av kreditavtal anses tillgodosedda genom den rådande ordningen. Om&lt;br&gt;ytterligare behov av information till konsumenten skulle visa sig&lt;br&gt;uppkomma, så kan såväl Finansinspektionen som Konsumentverket inom&lt;br&gt;ramen för de allmänna råden respektive riktlinjerna reglera detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även sedan en fordran har överlåtits saknas i lagstiftningen uttryckliga&lt;br&gt;regler om skyldighet för överlåtaren eller förvärvaren att informera&lt;br&gt;kredittagaren om överlåtelsen. I det nämnda allmänna rådet från&lt;br&gt;Finansinspektionen föreskrivs emellertid att i samband med överlåtelse&lt;br&gt;av en lämnad kredit till annat institut, bör kreditgivaren snarast möjligt&lt;br&gt;informera kredittagaren om sådana konsekvenser av överlåtelsen som är&lt;br&gt;av väsentlig betydelse för denne. Vidare föreskrivs att kreditgivaren, om&lt;br&gt;överlåtelsen är ett led i värdepapperisering, särskilt bör informera&lt;br&gt;kredittagaren om innebörden av detta. Skuldebrevslagens regler rörande&lt;br&gt;förutsättningarna för erhållande av sakrättsligt skydd mot överlåtarens&lt;br&gt;borgenärer och reglerna i skuldebrevslagen och konsumentkreditlagen&lt;br&gt;rörande betalningslegitimation innebär mycket starka incitament för en&lt;br&gt;förvärvare av en fordran att underrätta gäldenären om att fordringen har&lt;br&gt;överlåtits. Reglerna är sådana att det far anses saknas behov av ytterligare&lt;br&gt;lagregler rörande den information en gäldenär bör vara berättigad till vid&lt;br&gt;överlåtelse av fordringar. Även de informationsinsatser för konsumenter&lt;br&gt;som eventuellt kan behövas vid överlåtelser av fordringar i samband med&lt;br&gt;värdepapperisering torde kunna hanteras av Finansinspektionen och&lt;br&gt;Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken har anfört att en kreditgivare enligt konsumentkreditlagen&lt;br&gt;endast har begränsade möjligheter att säga upp en kredit och att det&lt;br&gt;särskilt beträffande bostadslån som normalt sett ges med långa löptider,&lt;br&gt;om sådana skall värdepapperiseras, kan uppstå en konflikt mellan&lt;br&gt;låntagarens intresse av att lånet ska löpa på lång tid och specialföretagets&lt;br&gt;intresse av att ha kortare löptid på de obligationer som finansierar&lt;br&gt;krediterna. Istället for att införa särskilda lagregler bör originatorn eller&lt;br&gt;specialföretaget tillse att en sådan intressekonflikt som Riksbanken pekat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på inte uppstår eller att detta hanteras på ett för alla parter godtagbart sätt. Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;Om originatorn inte kan undanröja en sådan intressekonflikt torde&lt;br&gt;slutsatsen istället bli att just den fordringen inte lämpar sig för&lt;br&gt;värdepapperisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet har ansett att det kan finnas anledning, om man vill&lt;br&gt;lagstifta om formerna för själva värdepapperiseringen, att överväga om&lt;br&gt;det i lagen bör krävas att originatorn fungerar som serviceföretag om det&lt;br&gt;inte finns goda skäl för en annan lösning. Universitetet har därvid anfört&lt;br&gt;att originatorn har bäst kännedom om gäldenärema och att originatorn&lt;br&gt;därför på många sätt är den lämpligaste innehavaren av fordringarna,&lt;br&gt;vilket dock har mindre betydelse om originatorn fungerar som&lt;br&gt;serviceföretag. Det är naturligtvis på det sättet att originatorn normalt är&lt;br&gt;den som har bäst kännedom om gäldenärema och att originatorn därför&lt;br&gt;på många sätt är den lämpligaste innehavaren av fordringarna.&lt;br&gt;Regeringen anser emellertid att det inte har framkommit skäl att lagstifta&lt;br&gt;om sådan skyldighet på visst område, nämligen värdepapperisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige har ansett att skyddet för uppgifter om&lt;br&gt;kredittagare som lämnats till specialföretag, och som annars omfattas av&lt;br&gt;tystnadsplikt enligt befintlig lagstiftning, bör bli föremål för närmare&lt;br&gt;överväganden. Även Finansinspektionen har pekat på förhållandet att&lt;br&gt;specialföretaget inte kommer att omfattas av de sekretessbestämmelser&lt;br&gt;som originatorn har att iaktta. Inspektionen har dock ansett att&lt;br&gt;kredittagaren i praktiken inte hamnar i en sämre ställning vid en&lt;br&gt;värdepapperisering. I många fall torde, enligt inspektionen, originatorn&lt;br&gt;även komma att fungera som serviceföretag vilket, enligt inspektionen,&lt;br&gt;innebär att det är originatorn som faktiskt har tillgång till all väsentlig&lt;br&gt;information om kredittagaren. Även om originatorn inte skulle komma att&lt;br&gt;fungera som serviceföretag så behöver det, enligt inspektionen, inte&lt;br&gt;innebära att kredittagarens sekretesskydd i realiteten försämras. Även&lt;br&gt;Villaägarnas Riksförbund har pekat på sekretessfrågan i samband med&lt;br&gt;värdepapperisering och ansett att det är mycket viktigt att originatorn inte&lt;br&gt;lämnar ut sådana uppgifter om kredittagaren som omfattas av&lt;br&gt;originatoms tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis angeläget att de kredittagare som berörs av en&lt;br&gt;värdepapperisering eller annan fordringsöverlåtelse inte kommer i en&lt;br&gt;sämre ställning i sekretesshänseende. I fråga om den verksamhet som&lt;br&gt;drivs av banker gäller enligt 1 kap. 10 § första stycket bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617) att enskildas förhållanden till bank inte obehörigen far röjas&lt;br&gt;(s.k. banksekretess). Liknande bestämmelser om tystnadsplikt finns i&lt;br&gt;1 kap. 5 § lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet och 1 kap. 8 §&lt;br&gt;lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Om ett specialföretags&lt;br&gt;verksamhet undantas från tillämpningsområdet för lagen om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet blir följden således att bestämmelserna om&lt;br&gt;tystnadsplikt inte kommer att träffa specialföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en förvärvare av en fordran skall kunna göra fordringsrätten&lt;br&gt;gällande krävs att denne erhåller viss information rörande den förvärvade&lt;br&gt;krediten. Dessutom har förvärvaren behov av att erhålla viss information&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att kunna bedöma fordringens kreditvärdighet. Originatorn bör, Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;särskilt om gäldenären upplysts om att fordringen kan komma att&lt;br&gt;överlåtas, till specialföretaget kunna lämna ut sådana uppgifter som är&lt;br&gt;nödvändiga för att denne skall kunna göra sin fordringsrätt gällande.&lt;br&gt;Detta får anses följa av principen om fordringars fria överlåtbarhet. Om&lt;br&gt;saken skulle förhålla sig annorlunda skulle fordringar som t.ex. en bank&lt;br&gt;innehar i realiteten inte kunna överlåtas till någon som inte omfattas av&lt;br&gt;bestämmelser om tystnadsplikt, eftersom förvärvaren utan dessa uppgifter&lt;br&gt;inte skulle kunna göra sin fordringsrätt gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att se att det skulle föreligga något större behov av att till&lt;br&gt;specialföretaget kunna lämna över sådana uppgifter som omfattas av&lt;br&gt;originatoms tystnadsplikt. Specialföretaget behöver t.ex. inte ha del av&lt;br&gt;uppgifter som rör kredittagarens ekonomiska förhållanden, eftersom&lt;br&gt;specialföretaget ändå inte kan bevilja några nya krediter. Skäl har således&lt;br&gt;inte framkommit för att utsträcka området för tystnadsplikten utöver vad&lt;br&gt;som nu gäller. Utvecklingen på detta område kan dock behöva följas så&lt;br&gt;att inte konsumenters och andra kredittagares berättigade intresse av&lt;br&gt;sekretess åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Skattefrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Inga ändringar bör göras i&lt;br&gt;skattelagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorian har inte berört de skatterättsliga&lt;br&gt;konsekvenserna av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kammarrätten z Stockholm, Svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag och AGL&lt;br&gt;Structured Finance efterlyser alla en analys av de skatterättsliga&lt;br&gt;konsekvenserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten anser bl.a. att det beträffande mervärdesskatten är oklart&lt;br&gt;dels om specialföretaget skall anses bedriva yrkesmässig verksamhet,&lt;br&gt;dels om försäljningen av fordringarna vid värdepapperiseringen och&lt;br&gt;tillhandahållandet av de tjänster som originatorn skall utföra åt&lt;br&gt;specialföretaget är mervärdesskattepliktiga. När det gäller inkomstskatten&lt;br&gt;framhåller några remissinstanser att uttagsbeskattning kan uppkomma om&lt;br&gt;originatorn säljer fordringar till ett pris under marknadsvärdet. AGL&lt;br&gt;Structured Finance framhåller vidare att möjligheterna till s.k. ”profit&lt;br&gt;extraction” är begränsade. Skall värdepapperiseringen vara skatteneutral&lt;br&gt;förutsätts att eventuella vinster som uppstår i specialföretaget skall kunna&lt;br&gt;återgå till originatorn i form av administrativa avgifter etc. Osäkerhet kan&lt;br&gt;därvid uppkomma om all ersättning till originatorn är avdragsgill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering är en relativt ny företeelse i Sverige. Bedömningen&lt;br&gt;av hur de olika transaktionerna i en värdepapperisering skall betraktas ur&lt;br&gt;ett skatterättsligt perspektiv försvåras därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mervärdesskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilken utsträckning mervärdesskatt skall utgå på tjänster regleras i&lt;br&gt;mervärdesskattelagen (1994:200). Enligt 1 kap. 1 § mervärdesskattelagen&lt;br&gt;skall mervärdesskatt betalas till staten vid sådan omsättning inom landet&lt;br&gt;av varor eller tjänster som är skattepliktig och görs i yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet. Av 4 kap. framgår vad som avses med yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet. I 3 kap. 9 § finns undantag från skatteplikt för omsättning av&lt;br&gt;bank- och finansieringstjänster, samt sådan omsättning som utgör&lt;br&gt;värdepappershandel, varvid avses bl.a. omsättning av fordringar, eller&lt;br&gt;därmed jämförlig verksamhet. Till den del värdepapperiseringen består&lt;br&gt;av verksamhet som inte är yrkesmässig eller omsättning som inte är&lt;br&gt;skattepliktig föreligger således inte skattskyldighet för mervärdesskatt.&lt;br&gt;Den svenska lagens bestämmelser skall tolkas mot bakgrund av de EG-&lt;br&gt;rättsliga bestämmelser som finns i rådets sjätte direktiv av den 17 maj&lt;br&gt;1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande&lt;br&gt;omsättningsskatter (77/388/EEG). De nämnda bestämmelserna i&lt;br&gt;mervärdesskattelagen far anses stå i överensstämmelse med motsvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser i sjätte direktivet. Regeringen anser därför att det inte finns Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;skäl att överväga ändringar i mervärdesskattelagen för att undanröja de&lt;br&gt;eventuella oklarheter som finns beträffande beskattningen av&lt;br&gt;värdepapperiseringen. Det får i stället klargöras genom den framtida&lt;br&gt;utvecklingen av värdepapperiseringen och den därmed sammanhängande&lt;br&gt;rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomstskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder inga särskilda skatteregler. Specialföretagen skall&lt;br&gt;inkomstbeskattas enligt vanliga regler. Frågan om eventuell&lt;br&gt;uttagsbeskattning, t.ex. för det fall originatorn överlåter fordringar till&lt;br&gt;underpris, får bedömas enligt reglerna i inkomstskattelagen (1999:1229).&lt;br&gt;En förutsättning för att ett specialföretag skall få göra avdrag för utgifter&lt;br&gt;för de servicetjänster det köper från originatorn är att ersättningen är&lt;br&gt;marknadsmässig. Vinster hos ett specialföretag kan därför inte återgå&lt;br&gt;skattefritt till originatorn i form av t.ex. avgifter för fiktiva tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ekonomiska effekter av förslaget&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslaget syftar till att förbättra förutsättningarna för värdepapperisering i&lt;br&gt;Sverige och ger svenska specialföretag i huvudsak samma förutsättningar&lt;br&gt;som utländska specialföretag när det gäller förvärv av fordringar vid&lt;br&gt;enstaka tillfallen. Detta kan förväntas leda till att värdepapperiseringar av&lt;br&gt;fordringar kommer att ske i en ökad omfattning inom Sverige och&lt;br&gt;kommer därmed att på olika sätt påverka det finansiella systemet. De&lt;br&gt;effekter som ofta lyfts fram av en ökad användning av värdepapperisering&lt;br&gt;för det finansiella systemet är dels en mer livaktig andrahandsmarknad&lt;br&gt;för obligationer där kreditrisker kan prissättas och omfördelas mellan&lt;br&gt;aktörer, dels minskad systemrisk och effektivare kapitalallokering i såväl&lt;br&gt;finansiella som icke-finansiella företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget förbättrar värdepapperisering det finansiella systemets&lt;br&gt;möjligheter att omfördela kapital och att hantera risker utan att negativt&lt;br&gt;påverka stabiliteten i betalningsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan följer en mer detaljerad diskussion av tänkbara ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenser av en ökad värdepapperisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bättre förutsättningar för inhemska specialföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att undanta förvärv av fordringar vid enstaka tillfallen från&lt;br&gt;tillståndsplikt skapas bättre förutsättningar för svenska specialföretag.&lt;br&gt;Svenska specialföretag träffas inte längre av kapitaltäckningskrav som&lt;br&gt;specialföretag i flera andra länder idag redan slipper. Elimineringen av&lt;br&gt;denna konkurrensnackdel förväntas leda till att en del av de&lt;br&gt;värdepapperiseringar av inhemska fordringar som annars hade&lt;br&gt;genomförts i utlandet i stället kommer att genomföras inom landet.&lt;br&gt;Genom att förbättra förutsättningarna för värdepapperisering inom&lt;br&gt;Sverige bidrar förslaget till att utveckla den finansiella sektorn. De&lt;br&gt;finansiella instituten ges incitament att utveckla sin kompetens&lt;br&gt;beträffande finansiella tjänster som tidigare erbjöds utomlands och att&lt;br&gt;delta på en marknad för värdepapperisering av tillgångar som under år&lt;br&gt;1998 uppgick till US$ 158 miljarder utanför USA och US$ 642.7&lt;br&gt;miljarder inom USA (US$ 880 miljarder inom USA under år 1999, källa&lt;br&gt;OECD, Moody’s Investors Service och The Bond Market Association).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättsliga kostnaderna torde bli lägre när värdepapperiseringen&lt;br&gt;genomförs inom landet. Det är också möjligt att fler aktörer kommer att&lt;br&gt;använda sig av värdepapperisering som finansiering när förutsättningarna&lt;br&gt;att genomföra transaktionen finns inom landet. Den totala omfattningen&lt;br&gt;av värdepapperisering kan därför förväntas att öka i och med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stabiliteten i det finansiella systemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering kan bidra till att förbättra riskhanteringen och öka&lt;br&gt;stabiliteten i det finansiella systemet. Eftersom värdepapperisering&lt;br&gt;innebär att kreditinstitut säljer krediter till specialföretag kommer&lt;br&gt;kreditrisker omfördelas i ekonomin, från skyddsvärda kreditinstitut till&lt;br&gt;aktörer vars effekt på stabiliteten i det finansiella systemet är små vid en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eventuell störning. Under förutsättning av att de finansiella banden klipps Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;av kommer stabiliteten i betalningssystemet inte att påverkas. Inte heller&lt;br&gt;kreditgivningen och kapitalförsörjningen förväntas påverkas negativt,&lt;br&gt;eftersom specialföretagen inte beviljar krediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framförallt erbjuder värdepapperisering och en fungerande&lt;br&gt;andrahandsmarknad för värdepapperiserade tillgångar ökade möjligheter&lt;br&gt;för diversifiering av kreditrisker i det finansiella systemet, dels genom att&lt;br&gt;en större krets aktörer ges möjlighet att investera i tillgångar som tidigare&lt;br&gt;varit förbehållna banker och andra kreditinstitut dels genom att sådana&lt;br&gt;institut ges ökade möjligheter att vikta om sina kreditportföljer mellan&lt;br&gt;olika sektorer och branscher.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdepapperisering kan också komma att påverka stabiliteten i en&lt;br&gt;positiv riktning genom en ökad genomlysning i prissättningen av&lt;br&gt;kreditrisker. Värdepapperisering medför att kreditrisker&lt;br&gt;marknadsprissätts genom handeln med obligationer. Stocken av&lt;br&gt;fordringar i specialföretaget är homogen och bidrar till en tydlig&lt;br&gt;prissättning av kreditrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som argument mot värdepapperisering har framförts att kreditinstituten&lt;br&gt;i första hand väljer att värdepapperisera de bästa krediterna, det vill säga&lt;br&gt;de med lägst kreditrisk, och att värdepapperisering på så sätt kommer att&lt;br&gt;bidra till att kreditkvaliteten i kreditinstituten försämras. För att&lt;br&gt;fordringar skall kunna värdepapperiseras krävs att de är lättvärderade och&lt;br&gt;någorlunda enhetliga ur risksynpunkt. Huruvida fordringar skall&lt;br&gt;värdepapperiseras styrs således inte av om fordringarna är av bra eller&lt;br&gt;dålig kvalitet med avseende på kreditrisknivån utan snarare av om&lt;br&gt;kreditrisknivån är enhetlig för fordringarna. Därför kan fordringar av&lt;br&gt;såväl högriskkaraktär som fordringar av lågriskkaraktär komma att&lt;br&gt;värdepapperiseras och värdepapperisering behöver därför inte bidra till&lt;br&gt;att försämra kreditkvaliteten i kreditinstituten. Avgörande för hur&lt;br&gt;kreditkvaliteten slutligen kommer att påverkas är hur kreditinstituten&lt;br&gt;väljer att disponera de medel som värdepapperiseringen genererar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitaltäckningsrelaterade effekter av värdepapperisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom förslaget innebär att specialföretagen inte träffas av&lt;br&gt;kapitaltäckningsreglema är det sannolikt att en ökad värdepapperisering&lt;br&gt;leder till en effektivare kapitalallokering och kreditförsörjning eftersom&lt;br&gt;kreditinstituten ges möjlighet att öka kreditvolymen med oförändrad&lt;br&gt;mängd eget kapital, vilket torde ge en lägre kapitalkostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida förslagen även leder till lägre kapitalkostnader på grund av&lt;br&gt;att specialföretagets verksamhet är mer renodlad än originatoms&lt;br&gt;verksamhet är svårt att bedöma. Minskad osäkerhet i prissättningen av&lt;br&gt;tillgångsmassan bör dock bidra till att investerarna i de&lt;br&gt;värdepapperiserade tillgångarna accepterar en lägre riskpremie och bidra&lt;br&gt;till att sänka kostnaden för lånefinansiering på obligationsmarknaden. I&lt;br&gt;den mån den totala kapitalkostnaden i ett specialföretag inklusive&lt;br&gt;kostnaden för transaktionen är lägre än i det fall samma krediter&lt;br&gt;finansieras i ett kreditinstitut kan lånekostnaden pressas ned. De vinster&lt;br&gt;som värdepapperisering möjliggör kommer initialt originatorn att&lt;br&gt;tillgodogöra sig. Det sker antingen genom prissättningen vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäljningen av fordringarna eller genom andra avtal mellan originatorn Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;och specialforetaget. I en väl fungerande konkurrensmarknad kommer&lt;br&gt;dessa vinster i förlängningen även att komma slutkonsumenterna&lt;br&gt;(kredittagama) tillgodo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Riksbankens skrift Penning och valutapolitik 1998:3, efterlyses en&lt;br&gt;reformering av kapitaltäckningsreglema för att värdepapperisering inte&lt;br&gt;skall medföra urholkning av kapitalkravet. Kapitaltäckningsreglemas&lt;br&gt;schablonmässiga utformning gör att kapitalkraven på vissa typer av&lt;br&gt;krediter är större än vad som motsvaras av den verkliga risken.&lt;br&gt;Reformering av kapitaltäckningsregler pågår inom såväl Baselkommittén&lt;br&gt;som EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på Finansinspektionens verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionens verksamhet kommer endast att i begränsad&lt;br&gt;omfattning påverkas av förslagen eftersom specialföretagen varken&lt;br&gt;omfattas av tillståndsprövning eller tillsyn. Däremot kan&lt;br&gt;värdepapperiseringens effekter på originatorema komma att leda till en&lt;br&gt;utökad arbetsbelastning för Finansinspektionen. Det gäller särskilt vid&lt;br&gt;ställningstaganden om kapitaltäckning och redovisning som kan bli&lt;br&gt;aktuella i samband med fordringsöverlåtelser. Sådana överväganden kan&lt;br&gt;ge ökad arbetsbelastning i ett initialt skede men bör på sikt kunna&lt;br&gt;hanteras i den löpande verksamheten. Ökningen av arbetsbelastningen är&lt;br&gt;av temporär karaktär och skall täckas inom befintlig resursram för&lt;br&gt;Finansinspektionen. Andra överväganden kan också bli aktuella till följd&lt;br&gt;av värdepapperisering. Vid den löpande tillsynen kan det bli aktuellt att&lt;br&gt;t.ex. uppmärksamma om banker och kreditmarknadsföretag täcker&lt;br&gt;förluster beträffande överlåtna fordringar utan att det finns någon&lt;br&gt;skyldighet att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter på statens skatteintäkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller statens skatteintäkter förväntas förslagen inte att leda till några&lt;br&gt;större förändringar. Verksamhet som idag är underkastad&lt;br&gt;kapitaltäckningskrav kommer att undantas från detta. Det kan medföra ett&lt;br&gt;marginellt skattebortfall eftersom avkastningen på de medel som behövs&lt;br&gt;för kapitaltäckningskravet beskattas hos kreditinstitutets ägare. En ökad&lt;br&gt;skuldsättning vilket är resultatet av ett sänkt kapitaltäckningskrav torde&lt;br&gt;medföra att denna avkastning minskar. Den statsfinansiella kostnaden av&lt;br&gt;detta bedöms dock vara försumbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Författningskommentar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:19&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1610) om&lt;br&gt;finansieringsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges undantag från kravet på tillstånd för att få driva&lt;br&gt;finansieringsverksamhet. Paragrafen kompletteras nu i punkt 11 med&lt;br&gt;ytterligare ett undantag från kravet på tillstånd. Syftet med det nya&lt;br&gt;undantaget är att förbättra förutsättningarna för värdepapperisering i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av vad som avses med enstaka tillfallen skall varje&lt;br&gt;förvärvstillfälle bedömas som en transaktion. Det saknar således&lt;br&gt;betydelse hur många fordringar som förvärvas vid tillfället. I begreppet&lt;br&gt;enstaka tillfällen bör innefattas i vart fall förvärv av fordringar vid tre&lt;br&gt;tillfallen under specialföretagets verksamhetstid. Den närmare&lt;br&gt;innebörden av begränsningen till förvärv av fordringar vid enstaka&lt;br&gt;tillfällen har dock överlämnats till rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen till att medel för verksamheten inte löpande anskaffas&lt;br&gt;från allmänheten hindrar inte ett företag, t.ex. genom utgivning av&lt;br&gt;obligationer, från att vända sig till allmänheten för sin finansiering i vart&lt;br&gt;fall i samma omfattning som det är möjligt att förvärva fordringar vid&lt;br&gt;”enstaka tillfällen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har utförligt behandlats i kapitel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:81) om&lt;br&gt;skuldebrev&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar frågan om erhållande av sakrättsligt skydd vid&lt;br&gt;förvärv av löpande skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att om bank eller värdepappersinstitut säljer&lt;br&gt;löpande skuldebrev så är försäljningen gällande mot bankens eller&lt;br&gt;värdepappersinstitutets borgenärer, ändå att skuldebrevet kvarlämnats för&lt;br&gt;förvaring hos banken eller institutet. Den bestämmelsen utvidgas nu till&lt;br&gt;att avse även kreditmarknadsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats utförligt i kapitel 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över instanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Bättre förutsättningar för&lt;br&gt;värdepapperisering (Ds 1998:71)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Yttrande över promemorian ”Bättre förutsättningar för&lt;br&gt;värdepapperisering” har lämnats av Sveriges riksbank, Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Riksgäldskontoret,&lt;br&gt;Finansinspektionen, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksskatteverket,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konkurrensverket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket, Uppsala universitet, Göteborgs universitet,&lt;br&gt;Ackordscentralen i Göteborg, Finansbolagens förening, Fondbolagens&lt;br&gt;förening, Stockholms Handelskammare, Svenska Bankföreningen,&lt;br&gt;Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Företagarnas&lt;br&gt;riksorganisation, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR),&lt;br&gt;Bokföringsnämnden, Villaägarnas Riksförbund, Sveriges&lt;br&gt;Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC), Statens&lt;br&gt;Bostadsfmansieringsaktiebolag (SBAB), AGL Structured Finance och&lt;br&gt;Skandinaviska Enskilda Banken AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över &amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 2000/01:19&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;förslaget om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev &lt;sup&gt;Bllaga 2&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över förslaget till ändring i lagen (1936:81) om&lt;br&gt;skuldebrev lämnats av Sveriges Advokatsamfund, Fristående&lt;br&gt;Sparbankers Riksförbund, Industriförbundet och Finansbolagens&lt;br&gt;förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-06-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne&lt;br&gt;Billum, justitierådet Göran Regner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 31 maj 2000 (Finansdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1992:1610) om finansieringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Henrik&lt;br&gt;Holmberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om finansieringsverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås ett nytt undantag i 1 kap. 3 § från i övrigt gällande&lt;br&gt;krav på tillstånd för att driva finansieringsverksamhet. Förslaget&lt;br&gt;sammanhänger med önskemålet att undanta vissa företag som&lt;br&gt;huvudsakligen passivt förvaltar fordringar samt emitterar värdepapper&lt;br&gt;från kraven på kapitaltäckning (4 kap. 1 § med hänvisning till lagen&lt;br&gt;(1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut&lt;br&gt;och värdepappersföretag). Härigenom möjliggörs att en kreditgivare&lt;br&gt;(originatorn) kan överlåta fordringar till specialföretag, som i sin tur&lt;br&gt;finansierar förvärven genom att emittera obligationer eller andra liknande&lt;br&gt;värdepapper. Det föreslagna undantaget, intaget i en ny punkt 11 i&lt;br&gt;paragrafen, skall enligt remissen avse finansieringsverksamhet som drivs&lt;br&gt;av ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, om dels verksamheten&lt;br&gt;består i att vid enstaka tillfallen förvärva fordringar, dels medel för&lt;br&gt;verksamheten inte löpande anskaffas från allmänheten. Utformningen av&lt;br&gt;undantaget har skett med beaktande av EG-rättens definition av&lt;br&gt;begreppet kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget ger anledning till tveksamhet när det gäller hanteringen av&lt;br&gt;sådana fordringar där det ofta uppkommer frågor om förlängning av en&lt;br&gt;beviljad kredit eller om gäldenärsbyte. Detta synes särskilt vara fallet vid&lt;br&gt;bostadskrediter. Av remissen framgår i denna del (kap. 7) att förlängning&lt;br&gt;av bostadskrediter och medgivande av gäldenärsbyten i och för sig&lt;br&gt;innebär att &amp;quot;lämna kredit&amp;quot; enligt definitionen av finansieringsverksamhet.&lt;br&gt;I remissen framhålls dock att det skall vara fråga om verksamhet som&lt;br&gt;ingår som ett ordinärt och naturligt inslag i rörelsen. Om t.ex. byte av&lt;br&gt;gäldenär normalt inte förekommer vid en viss typ av fordringar torde inte&lt;br&gt;enstaka gäldenärsbyten utgöra ett ordinärt och naturligt inslag i rörelsen.&lt;br&gt;Vid bostadskrediter är det dock inte ovanligt att förvärvaren av bostaden&lt;br&gt;också övertar befintliga lån. Enligt remissen kan skäl anföras för att&lt;br&gt;gäldenärsbyten i anslutning till överlåtelse av en privatbostad samt&lt;br&gt;förlängning av bostadskrediter är att anse som tillståndspliktig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieringsverksamhet om de förekommer i någon omfattning. I Prop. 2000/01:19&lt;br&gt;remissen pekas på Finansinspektionens möjlighet att förelägga den som Bilaga 3&lt;br&gt;bedriver tillståndspliktig finansieringsverksamhet utan att ha tillstånd till&lt;br&gt;det att upphöra med verksamheten. Vidare framhålls att originatorn har&lt;br&gt;ett intresse av ett dessa frågor kan lösas på ett smidigt sätt och att&lt;br&gt;specialföretaget och originatorn kan träffa avtal om tillfällig&lt;br&gt;återförsäljning av sådana krediter, som därefter säljs tillbaka till&lt;br&gt;specialföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet delar uppfattningen att enstaka förlängningar av kredit eller&lt;br&gt;något enstaka gäldenärsbyte vid typer av krediter där sådana frågor i&lt;br&gt;allmänhet inte uppkommer inte bör påverka bedömningen av&lt;br&gt;specialföretagets verksamhet. Detta gäller dock knappast krediter där&lt;br&gt;sådana frågor redan från början kan förutses uppkomma i ett stort antal&lt;br&gt;fall, såsom vid bostadskrediter. Något större utrymme för bedömning från&lt;br&gt;Finansinspektionens sida synes inte finnas vid omfattande innehav av&lt;br&gt;fordringar av nu nämnt slag. Förslaget synes emellertid närmast utgå från&lt;br&gt;att Finansinspektionen inte har anledning att göra några ingripanden.&lt;br&gt;Även den lösning som består i att originatorn köper tillbaka fordringar&lt;br&gt;där gäldenärsbyte eller förlängning av kredit är aktuell för att sedan åter&lt;br&gt;sälja fordringen till specialföretaget ter sig diskutabel. Det är svårt att se&lt;br&gt;hur man, i det fall ett sådant förfarande omfattar många fordringar vid&lt;br&gt;många olika tidpunkter, kan undgå att komma i konflikt med&lt;br&gt;förutsättningen att specialföretaget endast får förvärva fordringar vid&lt;br&gt;enstaka tillfällen. Antagandet att aktörerna kan &amp;quot;strukturera upplägget&amp;quot; på&lt;br&gt;ett sådant sätt att detta inte kommer i konflikt med den nämnda regeln&lt;br&gt;framstår som tvivelaktigt. Lagrådet ifrågasätter därför om den nu&lt;br&gt;föreslagna regleringen kan omfatta bostadskrediter och eventuella andra&lt;br&gt;typer av krediter där gäldenärsbyten och förlängningar av kredit&lt;br&gt;regelmässigt förekommer. Denna fråga bör övervägas ytterligare i det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen om skuldebrev&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F inansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 november 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky,&lt;br&gt;Messing, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm,&lt;br&gt;Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 2000/01:19 Bättre förutsättningar för&lt;br&gt;värdepapperisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:FiU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-11-06 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-11-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-11-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-11-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>REG</kod>
<namn>Registrering</namn>
<datum>2000-11-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>70</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-12-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 21:45:54</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GO0319</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:19:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 21:45:54</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2000/01:FiU17</uppgift>
<ref_dok_id>GO01FiU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Bättre förutsättningar för värdepapperisering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:19&lt;br/&gt;
Bättre förutsättningar för värdepapperisering</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Fi10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:19 Bättre förutsättningar för värdepapperisering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gunnar Hökmark m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:19&lt;br/&gt;
Bättre förutsättningar för värdepapperisering</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Fi10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:19 Bättre förutsättningar för värdepapperisering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gunnar Hökmark m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>