<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228818</hangar_id>
 <dok_id>GO03147</dok_id>
 <rm>2000/01</rm>
 <beteckning>147</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2000/01:147</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>147</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2001-06-28 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:07:30</systemdatum>
 <publicerad>2001-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Offentliganställdas bisysslor Prop. 2000/01:147</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GO03147/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GO03147</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO03147</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;2000/01:147&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Offentliganställdas bisysslor&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03147/prop_200001__147-1.png" style="width:88pt;height:74pt;"/&gt;
&lt;p&gt;2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 28 juni 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Britta Lejon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det behövs inte några ändringar i sak i regleringen av vilka bisysslor som&lt;br&gt;är otillåtna för offentliganställda. Det behövs inte heller någon ändrad&lt;br&gt;reglering av vilka bisysslor domare far ha. Det innebär bl. a. att det inte&lt;br&gt;införs något förbud för domare att åta sig att vara ordförande i skilje-&lt;br&gt;nämnd eller ensam skiljeman. Regeringen föreslår dock att förbudet för&lt;br&gt;arbetstagare hos kommuner och landsting att ha förtroendeskadliga bi-&lt;br&gt;sysslor skall lagfastas och ha samma innehåll som för statligt anställda.&lt;br&gt;Det innebär att 7 § lagen (1994:260) om offentlig anställning görs till-&lt;br&gt;lämplig också på arbetstagare hos kommuner och landsting. Frågor om&lt;br&gt;arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor bör inte författnings-&lt;br&gt;regleras utan liksom hittills överlämnas till reglering i kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollsystemet för förtroendeskadliga bisysslor skärps, förtydligas&lt;br&gt;och görs mera öppet. Följande nya bestämmelser föreslås i lagen om of-&lt;br&gt;fentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka&lt;br&gt;slags förhållanden som kan göra en offentliganställds bisyssla otillåten&lt;br&gt;enligt bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 §&lt;br&gt;lagen om offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En offentliganställd skall på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter&lt;br&gt;som behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma tillåtligheten av&lt;br&gt;arbetstagarens bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare som har eller avser att&lt;br&gt;åta sig en bisyssla som inte är förenlig med bestämmelsen om förbud mot&lt;br&gt;förtroendeskadliga bisysslor i 7 § lagen om offentlig anställning skall&lt;br&gt;upphöra med eller inte åta sig bisysslan. Beslutet skall vara skriftligt och&lt;br&gt;innehålla en motivering. Bestämmelserna om förhandling i 11—14 §§&lt;br&gt;lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 147&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när det gäller sådana beslut. Beslutet kan överprövas slutligt i Arbets- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;domstolen. En domstol kan i väntan på att avgörandet vinner laga kraft&lt;br&gt;bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordinarie domare, chefer for myndigheter som lyder omedelbart under&lt;br&gt;regeringen samt direktörer för allmänna försäkringskassor skall på eget&lt;br&gt;initiativ till arbetsgivaren anmäla vilka typer av bisysslor de har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av regleringen av offentliganställdas bisysslor bör föl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jas upp efter några år.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställning.........................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund och vissa allmänna utgångspunkter..................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regleringen av otillåtna bisysslor...................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förtroendeskadliga bisysslor............................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelsen i lagen&amp;nbsp;om offentlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställning......................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domares bisysslor..........................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbud i lag mot kommun-&amp;nbsp;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landstingsanställdas förtroendeskadliga&lt;br&gt;bisysslor..........................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor........18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontrollsystemet.............................................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter.................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsgivarens skyldighet att informera om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förtroendeskadligheten.....................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetstagarens skyldighet att på begäran lämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter om sina bisysslor...............................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut om att upphöra med förtroendeskadliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bisysslor............................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Obligatorisk anmälningsskyldighet för domare och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa myndighetschefer....................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser av förslagen och uppföljning...............28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar...................................................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Bisyssleutredningens sammanfattning av sitt betänkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt anställdas bisysslor (SOU 2000:80).....................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Bisyssleutredningens redovisning av en statistisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökning av offentliganställdas bisyssleinnehav...........38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Bisyssleutredningens förslag till lagtext...............................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser..........................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................................................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 juni 2001..........52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 2000/01:147&lt;br&gt;om offentlig anställning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:260) om offentlig an-&lt;br&gt;ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2, 3, 38 och 42 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 7 a-7 d §§, av föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner,&lt;br&gt;landsting och kommunalförbund, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7-7 c §§ om bisysslor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § första stycket om vissa undan-&lt;br&gt;tag från lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § om interimistiskt beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § första och andra styckena om&lt;br&gt;vissa undantag från lagen&lt;br&gt;(1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också&lt;br&gt;arbetstagare hos kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statsråden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och&lt;br&gt;som inte är svenska medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För justitiekanslem, justitiera-&lt;br&gt;den och regeringsråden gäller bara&lt;br&gt;4 § om bedömningsgrunder vid&lt;br&gt;anställning, 7 § om bisysslor och&lt;br&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För justitiekanslem, justitierå-&lt;br&gt;den och regeringsråden gäller bara&lt;br&gt;4 § om bedömningsgrunder vid&lt;br&gt;anställning, 7-7 d /§ om bisysslor,&lt;br&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter,&lt;br&gt;38 § om interimistiskt beslut och&lt;br&gt;42 § andra stycket om vissa un-&lt;br&gt;dantag från lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall på lämpligt&lt;br&gt;sätt informera arbetstagarna om&lt;br&gt;vilka slags förhållanden som kan&lt;br&gt;göra en bisyssla otillåten enligt&lt;br&gt;7§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1999:311.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1999:311.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett beslut enligt 31&lt;br&gt;eller 36 § far domstolen för tiden&lt;br&gt;fram till dess att det finns ett la-&lt;br&gt;gakraftägande avgörande bestäm-&lt;br&gt;ma att beslutet tills vidare inte&lt;br&gt;skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare skall på arbets-&lt;br&gt;givarens begäran lämna de upp-&lt;br&gt;gifter som behövs för att arbetsgi-&lt;br&gt;varen skall kunna bedöma arbets-&lt;br&gt;tagarens bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare skall besluta att&lt;br&gt;en arbetstagare som har eller av-&lt;br&gt;ser att åta sig en bisyssla som inte&lt;br&gt;är förenlig med 7 § skall upphöra&lt;br&gt;med eller inte åta sig bisysslan.&lt;br&gt;Beslutet skall vara skriftligt och&lt;br&gt;innehålla en motivering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordinarie domare, chefer for&lt;br&gt;myndigheter som lyder omedelbart&lt;br&gt;under regeringen och direktörer&lt;br&gt;för allmänna försäkringskassor&lt;br&gt;skall på eget initiativ till arbetsgi-&lt;br&gt;varen anmäla vilka typer av bi-&lt;br&gt;sysslor de har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;!§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett beslut enligt 7 c,&lt;br&gt;31 eller 36 § far domstolen för&lt;br&gt;tiden fram till dess att det finns ett&lt;br&gt;lagakraftägande avgörande be-&lt;br&gt;stämma att beslutet tills vidare inte&lt;br&gt;skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämman-&lt;br&gt;de i arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden som avses i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 11-14 §§ lagen&lt;br&gt;om medbestämmande i arbetslivet&lt;br&gt;skall inte tillämpas, när det gäller&lt;br&gt;beslut om disciplinansvar enligt&lt;br&gt;14 §, åtalsanmälan enligt 22 § eller&lt;br&gt;skiljande från arbetsuppgifter en-&lt;br&gt;ligt 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 11-14 §§ lagen&lt;br&gt;om medbestämmande i arbetslivet&lt;br&gt;skall inte tillämpas, när det gäller&lt;br&gt;beslut om att en arbetstagare skall&lt;br&gt;upphöra med eller inte åta sig bi-&lt;br&gt;syssla enligt 7 c §, disciplinansvar&lt;br&gt;enligt 14 §, åtalsanmälan enligt&lt;br&gt;22 § eller skiljande från arbets-&lt;br&gt;uppgifter enligt 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i andra författ-&lt;br&gt;ningar än lagar tillämpas, även om föreskrifterna avviker från lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Senast det gjordes en bred översyn av regleringen och omfattningen av&lt;br&gt;offentliganställdas bisysslor var 1969, se betänkandet Offentliga tjänste-&lt;br&gt;mäns bisysslor (SOU 1969:6). Justitiekanslem har på regeringens upp-&lt;br&gt;drag kartlagt behovet av att stärka kontrollen över medelsförvaltningen&lt;br&gt;m.m. inom den offentliga förvaltningen. I sin förstudie Förstärkt skydd&lt;br&gt;mot oegentligheter i offentlig förvaltning, som överlämnades till reger-&lt;br&gt;ingen i februari 1997, tog Justitiekanslem upp bl.a. bisysslereglema och&lt;br&gt;föreslog vissa förändringar. 1993 års domarutredning har i betänkandet&lt;br&gt;Domaren i Sverige inför framtiden (SOU 1994:99) berört bl.a. domarnas&lt;br&gt;bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 17 september 1998 att tillkalla en särskild&lt;br&gt;utredare för att göra en bred översyn av bisyssleregleringen inom den&lt;br&gt;offentliga sektom (dir. 1998:79). Utredningen, som antog namnet Bisyss-&lt;br&gt;leutredningen, överlämnade i september 2000 betänkandet Offentligt&lt;br&gt;anställdas bisysslor (SOU 2000:80). Utredningen har låtit Statistiska cen-&lt;br&gt;tralbyrån (SCB) genomföra en kartläggning av omfattningen och beskaf-&lt;br&gt;fenheten av offentliganställdas bisysslor. Utredningens sammanfattning&lt;br&gt;av sitt betänkande finns i bilaga 1. I bilaga 2 finns utredningens sam-&lt;br&gt;manfattning av resultaten av SCB:s kartläggning och de slutsatser som&lt;br&gt;utredningen dragit av resultaten. Bilaga 3 innehåller utredningens förslag&lt;br&gt;till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens betänkande har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning av remissvaren&lt;br&gt;finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr Ju2000/4719).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i detta ärende upp de frågor som behandlats i utred-&lt;br&gt;ningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen har beslutats efter samarbete med Vänsterpartiet och,&lt;br&gt;med undantag av avsnitt 5.1.2, Miljöpartiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 14 juni 2001 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det förslag som finns i avsnitt 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund och vissa allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med bisyssla förstås i princip varje syssla eller verksamhet som en ar-&lt;br&gt;betstagare har vid sidan av sin anställning och som inte är hänförlig till&lt;br&gt;privatlivet. En bisyssla kan för en arbetstagare vara tillåten eller otillåten.&lt;br&gt;De otillåtna bisysslorna brukar delas in i tre kategorier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förtroendeskadliga bisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Arbetshindrande bisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Konkurrensbisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En och samma bisyssla kan falla under alla tre kategorierna, dvs. vara Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;på en gång förtroendeskadlig, arbetshindrande och konkurrerande med&lt;br&gt;arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 20 § första stycket regeringsformen får begränsningar i&lt;br&gt;rätten att driva näring eller utöva yrke bara införas för att skydda ange-&lt;br&gt;lägna allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering av frågan om offentliganställdas bisysslor som har gällt&lt;br&gt;mer eller mindre oförändrad i ungefar trettio år kan översiktligt beskrivas&lt;br&gt;enligt följande. Det är bara förbudet mot att ha förtroendeskadliga bisyss-&lt;br&gt;lor som är lagfäst, i första hand genom den allmänna bestämmelsen i 7 §&lt;br&gt;lagen om offentlig anställning som gäller för statsanställda och anställda&lt;br&gt;hos de allmänna försäkringskassorna. För arbetstagare hos kommuner&lt;br&gt;och landsting gäller dock inte något generellt författningsreglerat förbud&lt;br&gt;mot förtroendeskadliga bisysslor, utan för dem finns regleringen i kollek-&lt;br&gt;tivavtalet AB 98. Förbuden mot arbetshindrande bisysslor och&lt;br&gt;konkurrensbisysslor framgår inte av författning utan av kollektivavtal:&lt;br&gt;AB 98 för arbetstagare hos kommuner och landsting, Allmänt löne- och&lt;br&gt;förmånsavtal (ALFA) för statsanställda, Affärsverksavtalet för anställda&lt;br&gt;hos affärsverken och Allmänt löne- och förmånsavtal för anställda vid&lt;br&gt;allmän försäkringskassa (ALFA-FK) samt anknytande chefsavtal för&lt;br&gt;vissa statliga chefer m.m. och direktörer för allmänna försäkringskassor.&lt;br&gt;Det kontrollsystem för bisysslor som finns, avseende upplysnings- eller&lt;br&gt;anmälningsskyldighet för arbetstagare och befogenhet för arbetsgivare att&lt;br&gt;förbjuda bisysslor, framgår med något undantag inte av författning utan&lt;br&gt;bara av bestämmelser i de nämnda kollektivavtalen. Bestämmelser om&lt;br&gt;bisysslor kan också finnas i enskilda anställningsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har låtit göra en kartläggning av offentliganställdas bi-&lt;br&gt;sysslor och kommit till slutsatsen att den totala bisysslefrekvensen bland&lt;br&gt;offentliganställda inte kan anses särskilt anmärkningsvärd med hänsyn&lt;br&gt;till bisysslebegreppets vidd, se bilaga 2. Det har också sedan slutet av&lt;br&gt;1960-talet blivit mindre vanligt att offentliganställda har bisysslor. Ut-&lt;br&gt;redningen har vidare gått igenom praxis i fråga om bedömningen av of-&lt;br&gt;fentliganställdas bisysslor och funnit att denna är relativt enhetlig, stabil&lt;br&gt;och väl avvägd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utredningens kartläggning och genomgång av&lt;br&gt;praxis visar att bisysslesituationen bland de offentliganställda inte ger&lt;br&gt;anledning till påtaglig oro eller radikala åtgärder i fråga om bestämmel-&lt;br&gt;serna om vilka bisysslor som är förbjudna. De allra flesta remissinstan-&lt;br&gt;serna delar den bedömningen. Frågan om regleringen av otillåtna bisyss-&lt;br&gt;lor berörs närmare i nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare, bl.a. mot bakgrund av kartläggningen av of-&lt;br&gt;fentliganställdas bisysslor, kommit fram till att de offentliga arbetsgivar-&lt;br&gt;na allmänt sett kan bli betydligt bättre när det gäller att informera sina&lt;br&gt;anställda om bisysslereglema och att utnyttja de möjligheter som finns&lt;br&gt;för att fa uppgifter om bisysslor. Det är främst i fråga om kontrollsyste-&lt;br&gt;met avseende offentliganställdas bisysslor som utredningen har sett ett&lt;br&gt;utrymme för förbättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också regeringen anser att det är bestämmelserna om kontroll och ak-&lt;br&gt;tivitet avseende bisysslor som det finns anledning att skärpa och förtydli-&lt;br&gt;ga. Den bedömningen delas av de allra flesta remissinstanserna. Frågan&lt;br&gt;om kontrollsystemet berörs närmare i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Regleringen av otillåtna bisysslor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;5.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förtroendeskadliga bisysslor&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Bestämmelsen i lagen om offentlig anställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av att ändra den&lt;br&gt;allmänna bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning är densamma som regeringens. Utredning-&lt;br&gt;en föreslår dock ett förtydligande i lagtexten om att risken för förtroende-&lt;br&gt;skada skall bedömas som särskilt stor, om arbetstagaren eller myndighe-&lt;br&gt;ten har uppgifter som innebär rättskipning, myndighetsutövning, tillsyn,&lt;br&gt;upphandling, egendomsförvaltning eller ledning av offentlig förvaltning.&lt;br&gt;Utredningen föreslår vidare ett förtydligande i lagen (1997:1293) om rätt&lt;br&gt;till ledighet för att bedriva näringsverksamhet om att näringsverksam-&lt;br&gt;heten inte får innebära väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, bl.a. Regeringsrät-&lt;br&gt;ten, Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslem (JK), ansluter sig&lt;br&gt;till bedömningen att den nuvarande bestämmelsen uppfyller kravet för att&lt;br&gt;kunna sätta stopp för förtroendeskadliga bisysslor. Flertalet av remissin-&lt;br&gt;stanserna, bl.a. Regeringsrätten, JO och JK, ser ett värde i utredningens&lt;br&gt;förslag att förtydliga lagtexten. Flera remissinstanser, bl.a. Arbetsdomsto-&lt;br&gt;len, Riksrevisionsverket, Svea hovrätt och Svenska Arbetsgivarförening-&lt;br&gt;en, är dock tveksamma i fråga om uppräkningen av de fall där risken för&lt;br&gt;förtroendeskada skall bedömas som särskilt stor är rättvisande och klar-&lt;br&gt;görande och ger någon ytterligare vägledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den offentliga förvaltningen är&lt;br&gt;en grundsten i det svenska demokratiska samhället. Att denna förvaltning&lt;br&gt;åtnjuter medborgarnas fulla förtroende är av allra största vikt. Förbudet&lt;br&gt;för de offentliganställda att inneha förtroendeskadliga bisysslor fyller en&lt;br&gt;viktig funktion i upprätthållandet av detta förtroende, liksom det system&lt;br&gt;som finns för att kontrollera de offentliganställdas bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter, myndigheterna&lt;br&gt;under regeringen och de allmänna försäkringskassorna, utom statsråden,&lt;br&gt;riksdagens ombudsmän och arbetstagare som är lokalanställda av svens-&lt;br&gt;ka staten utomlands och som inte är svenska medborgare, (statsanställda)&lt;br&gt;finns det ett förbud mot s.k. förtroendeskadliga bisysslor i 7 § lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning. Av den bestämmelsen framgår det att en statsan-&lt;br&gt;ställd inte far ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon&lt;br&gt;verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller hennes eller någon&lt;br&gt;annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighe-&lt;br&gt;tens anseende. I 3 kap. 7 § högskolelagen (1992:1434) finns det bestäm-&lt;br&gt;melser om vissa bisysslor för lärare vid högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 7 § lagen om offentlig anställning om förbud mot för-&lt;br&gt;troendeskadliga bisysslor har till syfte att upprätthålla allmänhetens för-&lt;br&gt;troende för myndigheternas opartiskhet. Bestämmelsen skall tillgodose&lt;br&gt;det allmänna intresset av saklighet och opartiskhet i utövandet av offent-&lt;br&gt;lig verksamhet. Bestämmelsen uttrycker en grundsats som får anses följa&lt;br&gt;redan av den offentliga anställningens beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har gått igenom den praxis som finns om tillämpningen Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;av bestämmelsen i 7 § lagen om offentlig anställning och funnit att praxis&lt;br&gt;är stabil och väl avvägd. Utredningen har också kommit fram till att re-&lt;br&gt;sultaten av den statistiska undersökningen av offentliganställdas bisysslor&lt;br&gt;inte ger något belägg för att bestämmelsen behöver skärpas. Andelen&lt;br&gt;offentliganställda som har bisysslor har sjunkit sedan slutet av 1960-talet,&lt;br&gt;och bisysslefrekvensen är inte i sig så stor att den generellt sett kan sägas&lt;br&gt;utgöra något problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 20 § första stycket regeringsformen får begränsningar i&lt;br&gt;rätten att driva näring eller utöva yrke bara införas för att skydda ange-&lt;br&gt;lägna allmänna intressen. Regeringen anser i likhet med utredningen och&lt;br&gt;flertalet av remissinstanserna att det inte kommit fram något som tyder&lt;br&gt;på att det skulle finnas ett påtagligt behov av att skärpa den allmänna&lt;br&gt;bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 § lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning och därmed ytterligare inskränka de offentligan-&lt;br&gt;ställdas grundlagsskyddade närings- och yrkesfrihet. Frågan om domares&lt;br&gt;bisysslor berörs särskilt i nästa avsnitt. Frågan om arbetstagare hos&lt;br&gt;kommuner och landsting skall omfattas av bestämmelsen om förbud mot&lt;br&gt;förtroendeskadliga bisysslor i 7 § lagen om offentlig anställning tas upp i&lt;br&gt;avsnitt 5.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utredningens förslag om ett förtydligande i lagtexten om&lt;br&gt;i vilka fall risken för förtroendeskada kan bedömas som särskilt stor an-&lt;br&gt;ser regeringen - i likhet med flera remissinstanser — att förslaget i prakti-&lt;br&gt;ken inte ger någon egentlig ledning för bedömningen av konkreta fall och&lt;br&gt;att uppräkningen av de olika fallen ibland skulle kunna leda tanken fel.&lt;br&gt;Bland annat därför bör förslaget inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör vidare den bedömningen att det inte för att förhindra&lt;br&gt;förtroendeskadliga bisysslor för offentliganställda behöver göras några&lt;br&gt;ändringar i lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för att bedriva när-&lt;br&gt;ingsverksamhet. En offentlig arbetsgivares beslut om ledighet enligt den&lt;br&gt;lagen - eller enligt någon annan bestämmelse om ledighet - innebär&lt;br&gt;nämligen inte att arbetstagaren under ledigheten far bedriva verksamhet&lt;br&gt;som står i strid med 7 § lagen om offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.2 Domares bisysslor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det behövs inte någon ändrad reglering av&lt;br&gt;vilka bisysslor domare får ha. Det innebär bl.a. att det inte bör införas&lt;br&gt;något förbud för domare att åta sig att vara ordförande i skiljenämnd&lt;br&gt;eller ensam skiljeman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har inte ansett det motiverat att införa speciella bi-&lt;br&gt;syssloförbud för domare. Utredningen har funnit att de fördelar som finns&lt;br&gt;med en allmänt hållen bisyssleregel, med utrymme för bedömningar i&lt;br&gt;varje enskilt fall, gör sig gällande även beträffande domarna. Utredning-&lt;br&gt;en har emellertid som sin uppfattning anfört att bl.a. skiljemannauppdrag&lt;br&gt;och styrelseuppdrag i vinstdrivande bolag, med få undantag, inte kan&lt;br&gt;anses förenliga med 7 § lagen om offentlig anställning..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: JO och JK delar utredningens bedömning i sak&lt;br&gt;att domare inte bör få åta sig skiljemannauppdrag. JO har framhållit att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 147&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till det höga krav på saklighet och opartiskhet som måste Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;ställas på domstolarna i en rättsstat får eventuella fördelar med det nuva-&lt;br&gt;rande systemet stå tillbaka för intresset att inte på detta sätt rubba förtro-&lt;br&gt;endet för dem. JK har redovisat samma principiella inställning. Flertalet&lt;br&gt;domstolar, Domstolsverket och Sveriges Domareförbund anser att det&lt;br&gt;inte föreligger några sakliga skäl som motiverar ett förbud för domare att&lt;br&gt;åta sig skiljemannauppdrag. Högsta domstolen och Regeringsrätten har i&lt;br&gt;denna del anfört bl.a. att de skäl som anförs för ett förbud inte är helt&lt;br&gt;övertygande. Svea hovrätt har i denna del anfört bl.a. följande. Skilje-&lt;br&gt;domsförfarandet är en av samhället inte bara accepterad utan även gillad&lt;br&gt;verksamhet. Det utgör alltså en viktig beståndsdel i rättssystemet i stort.&lt;br&gt;Det är därför givetvis av vikt att skiljedomsförfarandet ges så goda förut-&lt;br&gt;sättningar som möjligt för att det skall fungera effektivt och hålla en hög&lt;br&gt;kvalitet. Om parterna anser att medverkan av en ordinarie domare bidrar&lt;br&gt;till att dessa krav tillgodoses, bör samhället inte hindra detta. Sveriges&lt;br&gt;Advokatsamfund och Stockholms handelskammare anser att domare även&lt;br&gt;fortsättningsvis bör fa åta sig uppdrag som ensam skiljeman och ordfö-&lt;br&gt;rande i skiljenämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De höga krav på saklighet och&lt;br&gt;opartiskhet som allmänt sett bör kunna ställas på den offentliga verksam-&lt;br&gt;heten gör sig inte minst gällande beträffande domstolarna och deras an-&lt;br&gt;ställda, framför allt domarna. Det svenska domstolsväsendet präglas där-&lt;br&gt;till alltmer av det internationella samarbetet. Det är mot bakgrund härav&lt;br&gt;av grundläggande betydelse att det svenska domstolsväsendet och dess&lt;br&gt;domare också med ett internationellt perspektiv upprätthåller högt ställda&lt;br&gt;krav på oberoende, obundenhet, självständighet och opartiskhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domare måste, i likhet med envar, ha möjlighet till ett privatliv och&lt;br&gt;också möjlighet att delta i olika delar av samhällslivet. En domare måste&lt;br&gt;således ha möjlighet att förvalta sin egendom och i övrigt bevaka sina&lt;br&gt;intressen i olika avseenden men också att delta i exempelvis föreningsli-&lt;br&gt;vet. Att helt skilja domarna från verksamheter vid sidan av dömandet är&lt;br&gt;således varken möjligt eller klokt. Domare konfronteras i sin uppgift med&lt;br&gt;en mängd förhållanden och juridiska problem. Med hjälp av inblick i och&lt;br&gt;erfarenhet från olika verksamheter i samhället blir förutsättningarna för&lt;br&gt;att lösa och förstå de problem som uppkommer större. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att det finns ett värde i att domare deltar i samhällslivet på områ-&lt;br&gt;den där konflikter med domaruppgiften inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså viktigt att inte i onödan begränsa en domares frihet att -&lt;br&gt;om han eller hon vill - ägna tid och kraft åt annat än enbart den ordinarie&lt;br&gt;sysslan i domstolen. Inte minst för allmänhetens förtroende för domarna&lt;br&gt;och domstolarna är det av vikt att domarna inte isoleras från samhället i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har pekat på att synen på domares bisysslor varierar mellan&lt;br&gt;olika länder. I vissa länder råder ett förbud för domare att åta sig juridis-&lt;br&gt;ka uppdrag medan sådana uppdrag i viss utsträckning godtas i andra län-&lt;br&gt;der. I flera länder krävs tillstånd eller finns anmälningsskyldighet innan&lt;br&gt;domaren påbörjar utövandet av bisysslan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller inte några särskilda författningsbestämmelser för domares&lt;br&gt;bisysslor. Domare omfattas således av bestämmelsen om närings- och&lt;br&gt;yrkesfrihet i regeringsformen och den begränsning i denna frihet som&lt;br&gt;följer av bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen om offentlig anställning. Därutöver finns det i annan lagstiftning Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;särskilda bestämmelser som innebär att domare inte får ha vissa uppdrag,&lt;br&gt;t.ex. vara förvaltare, rådgivare eller förlikningsman i konkurs (se vidare&lt;br&gt;avsnitt 3.3.5 i betänkandet). Beträffande justitieråd uttalas i 3 kap. 4 §&lt;br&gt;rättegångsbalken att de inte får inneha eller utöva något annat ämbete.&lt;br&gt;Motsvarande gäller för regeringsråden enligt en bestämmelse i lagen&lt;br&gt;(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver finns det givetvis verksamheter av olika slag som en domare&lt;br&gt;kan ägna sig åt vid sidan av tjänsten utan att det för den skull blir fråga&lt;br&gt;om en otillåten bisyssla. Var gränsen skall gå mellan otillåtna och tillåtna&lt;br&gt;bisysslor är i första hand en fråga för den enskilde domaren. Denne har i&lt;br&gt;dag möjlighet att vända sig till Tjänsteförslagsnämnden för Domstolsvä-&lt;br&gt;sendet för vägledande besked. Nämnden har prövat ett stort antal ärenden&lt;br&gt;under årens lopp. Nämndens praxis kan i mycket grova drag sägas inne-&lt;br&gt;bära att en skiljelinje mellan det tillåtna och det otillåtna har dragits mel-&lt;br&gt;lan uppdrag i vinstdrivande och icke vinstdrivande verksamheter. Sålun-&lt;br&gt;da har exempelvis uppdrag som styrelseledamot i bank ansetts vara oför-&lt;br&gt;enligt med domartjänsten medan uppdrag som styrelsesuppleant i ett bo-&lt;br&gt;lag där staten var delägare och som drevs utan egentligt vinstsyfte godta-&lt;br&gt;gits. Här bör framhållas att det inte är fråga om någon generell praxis&lt;br&gt;utan det är omständigheterna i det enskilda fallet som varit avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har särskilt framhållit just styrelseuppdragen men också&lt;br&gt;skilj emannauppdragen som områden där risken för förtroendeskada är&lt;br&gt;särskilt stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller särskilt skiljemannauppdragen kan följande nämnas.&lt;br&gt;Under åren 1926-1970 gällde ett uttryckligt förbud för de allra högsta&lt;br&gt;domarna - justitieråden och regeringsråden i Högsta domstolen respekti-&lt;br&gt;ve Regeringsrätten - att ha uppdrag som skiljeman. I samband med att&lt;br&gt;förbudet upphävdes anförde det föredragande statsrådet att domarna med&lt;br&gt;hänsyn till utbildning och erfarenhet hade särskilda förutsättningar att&lt;br&gt;själva kunna avgöra om skiljemannauppdrag och andra bisysslor skulle&lt;br&gt;strida mot förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor. Det saknades där-&lt;br&gt;för, enligt statsrådet, skäl att befara att ett enhetligt system, i vilket det&lt;br&gt;ankom på den enskilde att bedöma om en bisyssla var förtroendeskadlig&lt;br&gt;och som omfattade även domarna, skulle leda till att förtroendet för do-&lt;br&gt;markåren eller domstolarna skulle minskas (prop. 1970:72 s. 79). Även&lt;br&gt;1993 års domarutredning ansåg att något generellt förbud för domare att&lt;br&gt;ha bisysslor inte borde införas och att det inte heller borde göras några&lt;br&gt;större förändringar i den avvägning som gällde i fråga om vad som var&lt;br&gt;att betrakta som tillåten respektive otillåten bisyssla. Praxis ansågs gene-&lt;br&gt;rellt sett stabil och väl avvägd och varken för generös eller släpphänt, om&lt;br&gt;något möjligen för restriktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Domstolsverkets publikation Information om bisysslor torde det&lt;br&gt;sällan finnas några betänkligheter mot att en domare åtar sig att vara ord-&lt;br&gt;förande i skiljenämnd eller ensam skiljedomare från de synpunkter som&lt;br&gt;det här är fråga om. Enligt Domstolsverkets publikation bör dock stor&lt;br&gt;försiktighet iakttas när det gäller att ta emot uppdrag av enskild part att&lt;br&gt;ingå i skiljenämnd. Visserligen skall även en skiljeman som utsetts av&lt;br&gt;part döma objektivt, men ändå kan ett sådant uppdrag ibland vara ägnat&lt;br&gt;att hos andra väcka föreställningen att domaren kommer i ett visst bero-&lt;br&gt;ende av den part som utsett honom eller henne till skiljeman. Den risken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synes dock, enligt verkets publikation, vara utesluten i sådana fall där Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;parten är ett statligt eller kommunalt organ eller när skiljemannen utses&lt;br&gt;av tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes också vara fast praxis i dag att domare utan risk för sådan&lt;br&gt;förtroendeskada som avses i 7 § lagen om offentlig anställning normalt&lt;br&gt;kan åta sig uppdrag som skiljeman utsedd av annan än enskild part. Ett&lt;br&gt;tiotal av de omkring arton justitieråden i Högsta domstolen åtar sig t.ex.&lt;br&gt;uppdrag som skiljeman. Domare har av tradition sedan lång tid tillbaka&lt;br&gt;ansetts kunna åta sig uppdrag som skiljeman utsedd av annan än enskild&lt;br&gt;part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har som sin uppfattning framhållit att domarnas skiljeman-&lt;br&gt;nauppdrag, som huvudregel, inte är förenliga med bestämmelsen om för-&lt;br&gt;bud mot förtroendeskadliga bisysslor. Den aspekt som varit avgörande&lt;br&gt;för utredarens bedömning i denna del är frågan om allmänhetens förtro-&lt;br&gt;ende. Utredaren har samtidigt framhållit att det är svårt att göra några&lt;br&gt;säkra uttalanden om allmänhetens uppfattning om just skiljemannaupp-&lt;br&gt;dragen jämfört med andra bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som synes utgöra grunden för den debatt som emellanåt förs om&lt;br&gt;skiljemannauppdragen är framför allt tre omständigheter, nämligen att&lt;br&gt;ersättningen ofta är hög i förhållande till domarlönen, att förfarandet är&lt;br&gt;omgärdat av sekretess samt att skiljedomen kan komma att klandras vid&lt;br&gt;den domstol där skiljedomaren tjänstgör. Härtill kommer den inte minst&lt;br&gt;viktiga aspekten att höga sidoinkomster kan leda till misstankar om att&lt;br&gt;domaren inte lägger ned tillräcklig tid i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljeförfarande är en av statsmakterna accepterad och i vissa fall före-&lt;br&gt;skriven form för tvistelösning. I bl.a. lagen (1999:116) om skiljeförfa-&lt;br&gt;rande finns det bestämmelser i ämnet. En skiljenämnd består ofta av tre&lt;br&gt;skiljemän. Den skiljeman som är ordförande i skiljenämnden brukar ha&lt;br&gt;valts av ett skiljedomsinstitut eller de två andra skiljemännen, som brukar&lt;br&gt;vara utsedda av respektive part. En skiljeman skall alltid vara opartisk&lt;br&gt;och kan inte med giltig verkan träffa avtal om sin ersättning med bara&lt;br&gt;den ena parten. Om inte annat har avtalats, skall parterna solidariskt beta-&lt;br&gt;la skälig ersättning för arbete och utlägg till skiljemännen. Ersättnings-&lt;br&gt;frågan, bl.a. frågan om skäligheten, kan prövas av domstol. Ibland fast-&lt;br&gt;ställs ersättningen av ett skiljedomsinstitut. Det har uppskattats att det&lt;br&gt;totalt årligen förekommer som mest 300-400 konventionella skiljeförfa-&lt;br&gt;randen i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen framhållit är det en fråga av central betydelse i vad&lt;br&gt;mån allmänhetens förtroende för såväl enskilda domare som domstolarna&lt;br&gt;rubbas genom att vissa domare åtar sig skiljeuppdrag. De regler om jäv&lt;br&gt;för domare som finns hindrar effektivt att ett mål handläggs av en doma-&lt;br&gt;re som tidigare varit inblandad i saken som skiljeman eller på något an-&lt;br&gt;nat sätt. På motsvarande sätt finns det jävsregler för skiljemän som hind-&lt;br&gt;rar att en domare som i domstol handlagt ett mål är skiljeman i en sak&lt;br&gt;som har beröring med målet. Frågor om jäv återkommer mer eller mindre&lt;br&gt;regelbundet i den enskilde domarens vardag, och det är en självklarhet&lt;br&gt;för varje domare att inte handlägga ett mål där domaren haft beröring&lt;br&gt;med saken som skiljeman. Att skiljemannauppdragen är omgärdade av&lt;br&gt;sekretess är en följd av att parterna valt att lösa tvisten genom skiljeförfa-&lt;br&gt;rande och kan knappast i sig återverka förtroendeskadligt på domstolar-&lt;br&gt;na. Även inom domstolarna hanteras vissa måltyper under sträng sekre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tess utan att det för den skull sätts i fråga hur domaren agerar i övriga Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som emellanåt framhålls som betänkligt är att skilj emannaarvode-&lt;br&gt;na regelmässigt är höga och betalas av parterna. Därigenom skulle den&lt;br&gt;enskilde domaren kunna anses hamna i ett beroendeförhållande till den&lt;br&gt;eller de parter som betalar ersättningen eller mera allmänt till näringslivet&lt;br&gt;vars tvistelösning domaren arbetar med. Att en domare tjänar mycket vid&lt;br&gt;sidan av domaranställningen kan också leda till en föreställning om att&lt;br&gt;domaren inte ägnar uppgifterna i anställningen tillräckligt med tid. Även&lt;br&gt;om det relativt sett är få domare som åtar sig skiljeuppdrag skulle dessa&lt;br&gt;förhållanden i så fall kunna vara till skada också för tilltron till domarkå-&lt;br&gt;ren som helhet. De iffågasättanden som förekommit av domarnas skilje-&lt;br&gt;uppdrag bör inte ses isolerade utan bedömas mot bakgrund av den nytta&lt;br&gt;som verksamheten innebär för samhället och enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många olika typer av bisysslor som en domare i dag anses&lt;br&gt;kunna ha utan att de är förtroendeskadliga. En del bisysslor kräver mera&lt;br&gt;tid än andra. En av de mest tidskrävande bisysslorna för domarna i de&lt;br&gt;högsta domstolarna torde vara offentliga utredningsuppdrag. Om en do-&lt;br&gt;mare skulle ha så många eller tidskrävande bisysslor att de blir ett hinder&lt;br&gt;för utövandet av domaranställningen, är det givetvis ägnat att minska&lt;br&gt;allmänhetens förtroende för domaren och domstolarnas verksamhet. Nå-&lt;br&gt;got belägg för att det förekommit finns inte i utredningen. Det ankommer&lt;br&gt;på arbetsgivaren att ingripa mot en domare som på grund av alltför&lt;br&gt;mycket bisysslor hindras att utöva sin domaranställning redan innan det&lt;br&gt;gått så långt att bisysslorna och det därav följande arbetshindret hunnit&lt;br&gt;utvecklas till något förtroendeskadligt. Ingripandet grundas då på bara&lt;br&gt;det förhållandet att bisysslan är arbetshindrande. Att en domare tjänar&lt;br&gt;stora belopp på sidoverksamhet såsom skiljemannauppdrag kan vara ett&lt;br&gt;tecken på att bisysslorna kan riskera att bli arbetshindrande. Det är vik-&lt;br&gt;tigt att såväl domaren som hans eller hennes arbetsgivare noga överväger&lt;br&gt;omfattningen och arten av bisysslorna i det enskilda fallet så att bisyss-&lt;br&gt;lorna inte kan riskera att hindra det ordinarie domararbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en del domare kan tjäna stora summor på skiljeuppdrag förklaras&lt;br&gt;emellertid främst av att skiljearvodena generellt ligger på samma höga&lt;br&gt;nivå som arvodena för andra kvalificerade affärsjuridiska tjänster utförda&lt;br&gt;av välrenommerade advokater och att det råder en stark efterfrågan inom&lt;br&gt;näringslivet. Det förhållandet att ett bisysslouppdrag är högt men skäligt&lt;br&gt;avlönat kan inte medföra att uppdraget är förtroendeskadligt. Härtill&lt;br&gt;kommer att nivån på skiljearvodena inte drabbar vare sig nödlidande par-&lt;br&gt;ter eller skattebetalarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övervägande antalet kommersiella tvister avgörs i dag genom skil-&lt;br&gt;jeförfarande. Den förtrogenhet med den del av det praktiska rättslivet&lt;br&gt;som deltagande i skiljenämnder ger är därför av betydelse för domarnas&lt;br&gt;möjlighet att förstå och kunna hantera sådana tvister i de fall de går till&lt;br&gt;domstolsprövning. För att domstolarna skall kunna åtnjuta också affärsli-&lt;br&gt;vets respekt och förtroende i de mål som avgörs vid domstol är det vik-&lt;br&gt;tigt att domarna, och särskilt domarna i de högsta instanserna, har en hög&lt;br&gt;kompetens också inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget är det regeringens bedömning att det nu inte är påkallat&lt;br&gt;med något särskilt förbud för domare att ha skiljemannauppdrag. Reger-&lt;br&gt;ingen bedömer således att det inte finns anledning att ändra den fasta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praxis på området som gällt under lång tid och som innebär att domare&lt;br&gt;utan risk för sådan förtroendeskada som avses i 7 § lagen om offentlig&lt;br&gt;anställning normalt kan åta sig uppdrag som skiljeman utsedd av annan&lt;br&gt;än enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar därtill utredningens - och också flera remissinstan-&lt;br&gt;sers - uppfattning att det nu inte är motiverat med några särskilda regler&lt;br&gt;för domares bisysslor. Det är regeringens uppfattning att ett effektivare&lt;br&gt;sätt att komma till rätta med situationer där förtroendeskadligheten kan&lt;br&gt;aktualiseras, än att uppställa ett generellt förbud, är att ha verkningsfulla&lt;br&gt;jävsregler och ett utvecklat kontrollsystem. Väl utvecklade jävsregler&lt;br&gt;finns redan. Regeringen föreslår nu en skärpning av kontrollsystemet och&lt;br&gt;att en särskild anmälningsskyldighet införs för ordinarie domare. Bisyss-&lt;br&gt;lan och eventuell förtroendeskadlighet får därmed prövas efter förutsätt-&lt;br&gt;ningarna och omständigheterna i det enskilda fallet. Dessa frågor&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.3 Förbud i lag mot kommun- och landstingsanställdas för-&lt;br&gt;troendeskadliga bisysslor.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För arbetstagare hos kommuner och landsting&lt;br&gt;skall gälla samma förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning som för statligt anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Landstingsförbundet och Svenska Kommunför-&lt;br&gt;bundet avstyrker förslaget, eftersom de anser att det skulle leda till ett&lt;br&gt;mer svårhanterbart och mindre överskådligt regelverk. De tre landsting&lt;br&gt;som yttrat sig i frågan avstyrker förslaget. Bland kommunerna är remiss-&lt;br&gt;opinionen jämnt delad. De organisationer på arbetsmarknaden som hörts&lt;br&gt;i ärendet har inte haft några principiella invändningar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Arbetstagare hos kommuner och&lt;br&gt;landsting omfattas i dag inte av den allmänna bestämmelsen om förbud&lt;br&gt;mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 § lagen om offentlig anställning eller&lt;br&gt;någon annan lagbestämmelse i ämnet. För dessa arbetstagare finns det i&lt;br&gt;stället i kollektivavtalet AB 98 en bestämmelse om att arbetsgivaren får&lt;br&gt;förbjuda en bisyssla, om arbetsgivaren finner att bisysslan kan påverka&lt;br&gt;arbetstagarens handläggning av ärenden i sitt arbete hos arbetsgivaren.&lt;br&gt;Förtroendeuppdrag inom fackliga, politiska eller ideella organisationer&lt;br&gt;räknas dock enligt avtalet inte som bisyssla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1965 års förhandlingsrättsreform blev det tillåtet att i&lt;br&gt;kollektivavtal reglera frågan om förtroendeskadliga bisysslor för arbets-&lt;br&gt;tagare hos kommuner och landsting, utom arbetstagare med s.k. statligt&lt;br&gt;reglerad tjänst. Sedan ikraftträdandet av 1994 års lag om offentlig an-&lt;br&gt;ställning kan frågan om förtroendeskadliga bisysslor avtalsregleras för&lt;br&gt;alla arbetstagare hos kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna och landstingen svarar i dag för den helt övervägande&lt;br&gt;delen av den offentliga förvaltningen. Den allmänhet vars förtroende för&lt;br&gt;förvaltningen bestämmelserna om förbud mot förtroendeskadliga bisyss-&lt;br&gt;lor är till för att skydda har minst lika mycket kontakt med kommunala&lt;br&gt;förvaltningar som med statliga myndigheter. De kommunala förvaltning-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ama utövar makt och myndighet, tillsyn och kontroll och bedriver upp- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;handling på i princip samma sätt som de statliga myndigheterna. På vissa&lt;br&gt;områden kan samma slags verksamhet bedrivas antingen i kommunal&lt;br&gt;eller i statlig regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot förtroendeskadliga bisysslor har vidare samma syfte på&lt;br&gt;kommun- och landstingsområdet som på det statliga området. Det syftar&lt;br&gt;till att upprätthålla allmänhetens förtroende för den saklighet och opar-&lt;br&gt;tiskhet som grundlagen kräver av förvaltningen, ett intresse som gör sig&lt;br&gt;gällande med samma styrka på det kommunala området som på det stat-&lt;br&gt;liga. Detta intresse ligger utanför förhållandet mellan arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagare. Ett ingripande mot en förtroendeskadlig bisyssla sker alltså&lt;br&gt;inte i första hand för att tillgodose ett statligt eller kommunalt arbetsgi-&lt;br&gt;varintresse utan i kraft av att stat och kommun skall representera med-&lt;br&gt;borgarintresset och verkställa de demokratiskt fattade besluten på ett sak-&lt;br&gt;ligt och opartiskt sätt. Förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor kan&lt;br&gt;sägas tillhöra de anställnings- eller arbetsvillkor som står i sådant ome-&lt;br&gt;delbart samband med det allmännas ansvar för att den offentliga verk-&lt;br&gt;samheten sköts rättssäkert och effektivt, att regleringsmakten och beslu-&lt;br&gt;tanderätten måste förbehållas det allmänna ensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsats är att ett förbud för offentliganställda att ha för-&lt;br&gt;troendeskadliga bisysslor är så viktigt för förtroendet för den offentliga&lt;br&gt;förvaltningen att det bör regleras enhetligt i lag för alla offentliganställda,&lt;br&gt;inklusive arbetstagare hos kommuner och landsting. Därför bör bestäm-&lt;br&gt;melsen i 7 § lagen om offentlig anställning göras tillämplig även beträf-&lt;br&gt;fande arbetstagare hos kommuner och landsting. Det bör ske genom en&lt;br&gt;ändring i 2 § i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetstagare hos en kommun eller ett landsting som bryter mot det&lt;br&gt;lagfästa förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor kan drabbas av sed-&lt;br&gt;vanliga arbetsrättsliga påföljder, såsom disciplinpåföljd i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelser i kollektivavtalet AB 98 och uppsägning. Bestämmelserna&lt;br&gt;om disciplinansvar i lagen om offentlig anställning är dock inte tillämp-&lt;br&gt;liga på en sådan arbetstagare. Att, såsom Arbetsdomstolen är inne på,&lt;br&gt;göra sanktionssystemet enhetligt för statsanställda och arbetstagare hos&lt;br&gt;kommuner och landsting är enligt regeringens mening inte nödvändigt&lt;br&gt;med anledning av det nu aktuella förslaget. Det viktiga är i detta sam-&lt;br&gt;manhang att samma lagfästa förbud mot förtroendeskadliga bisysslor&lt;br&gt;gäller för alla offentliganställda, inte att sanktionsmöjlighetema vid brott&lt;br&gt;mot förbudet är exakt desamma för alla offentliganställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är förslaget förenligt med principen om&lt;br&gt;kommunal självstyrelse. Ett huvudsyfte med förslaget är att bidra till&lt;br&gt;uppfyllandet av kravet enligt 1 kap. 9 § regeringsformen att alla myndig-&lt;br&gt;heter, statliga eller kommunala, som fullgör uppgifter inom den offentli-&lt;br&gt;ga förvaltningen skall iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet.&lt;br&gt;Förslaget handlar inte om hur enstaka angelägenheter skall utföras utan&lt;br&gt;om ett allmänt kvalitetskrav på den offentliga förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är de principiella skälen för förslaget så&lt;br&gt;bärkraftiga att man får acceptera att bisyssleregleringen för arbetstagare&lt;br&gt;hos kommuner och landsting blir något mindre överskådlig när inte alla&lt;br&gt;relevanta bestämmelser finns i kollektivavtal. En uppdelning av bisyssle-&lt;br&gt;bestämmelsema mellan lag och kollektivavtal har emellertid gällt sedan&lt;br&gt;1965 på den statliga sidan utan att det visat sig leda till några besvärande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problem. Regeringen är övertygad om att eventuella problem kan be- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;mästras bl.a. genom information från arbetsgivaren också på den kom-&lt;br&gt;munala sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att frågan om arbetstagare hos kommuner och lands-&lt;br&gt;ting får ha förtroendeskadliga bisysslor avförs från det område där det är&lt;br&gt;möjligt att ha kollektivavtal och att frågan i stället regleras i helt tvingan-&lt;br&gt;de lag. Vid övervägande av ett sådant förslag måste Sveriges internatio-&lt;br&gt;nella förpliktelser beaktas. Härvid märks bestämmelser om förhandlings-&lt;br&gt;och organisationsrätt i artikel 6 i Europarådets reviderade sociala stadga&lt;br&gt;och i konventionerna nr 98, 151 och 154 som antagits inom&lt;br&gt;Internationella arbetstagarorganisationen (ILO) och som Sverige&lt;br&gt;ralEfctetaatde på kommun- och landstingsområdet i dag inte finnas några&lt;br&gt;kollektivavtal som strider mot förslaget om att göra förbudet i 7 § lagen&lt;br&gt;om offentlig anställning tillämpligt även på landstings- och kommunan-&lt;br&gt;ställda. I praktiken handlar det om att parterna på det området inte med&lt;br&gt;giltig verkan kommer att kunna avtala om att en arbetstagare får ha en&lt;br&gt;förtroendeskadlig bisyssla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att de aktuella konventionerna inte lägger hinder i&lt;br&gt;vägen för att lagstifta inom detta område som tidigare varit lämnat åt parter-&lt;br&gt;na att reglera. Det nu aktuella förslaget syftar till att upprätthålla allmän-&lt;br&gt;hetens förtroende för den saklighet och opartiskhet som grundlagen krä-&lt;br&gt;ver av förvaltningen och avser således att reglera något som inte direkt&lt;br&gt;avser förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Förslaget avser&lt;br&gt;uteslutande den offentliga sektorn. De organisationer på arbetsmarkna-&lt;br&gt;den som hörts i ärendet har inte haft några principiella invändningar mot&lt;br&gt;förslaget. Regeringen anser sammanfattningsvis att förslaget inte strider&lt;br&gt;mot Sveriges internationella förpliktelser. Det torde inte finnas några&lt;br&gt;kollektivavtal som inte kan tillämpas vid sidan av de tvingande bestäm-&lt;br&gt;melser i lag som föreslås. Därför finns det inte anledning att överväga&lt;br&gt;frågan om att undanröja gällande kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör inte införas ett lagfäst förbud mot&lt;br&gt;s.k. arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor för offentligan-&lt;br&gt;ställda utan frågan kan liksom hittills regleras i kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning är densamma som regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar utredningens be-&lt;br&gt;dömning att de arbetshindrande bisysslorna och konkurrensbisyssloma&lt;br&gt;även fortsättningsvis bör regleras genom kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sedan genomförandet av&lt;br&gt;1965 års förhandlingsrättsreform finns det inget generellt författningsre-&lt;br&gt;glerat förbud mot att offentliganställda har bisysslor som är arbetshind-&lt;br&gt;rande eller konkurrerar med arbetsgivaren. Sådana förbud följer i stället&lt;br&gt;av kollektivavtal, t.ex. Allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA) och Af-&lt;br&gt;färsverksavtalet på den statliga sidan och AB 98 på den kommunala si-&lt;br&gt;dan. Bestämmelser kan också finnas i enskilda anställningsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor har&lt;br&gt;setts som en fråga om anställningsvillkor för de offentliganställda som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt principerna bakom förhandlingsrättsreformen bör regleras i kollek- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;tivavtal i stället för författning. Den bedömningen har enligt regeringens&lt;br&gt;mening fortfarande fog för sig. Det finns en principiell skillnad mellan&lt;br&gt;förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor, som syftar till att upprätthålla&lt;br&gt;allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen, och förbuden&lt;br&gt;mot arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor, som främst avser&lt;br&gt;att skydda sådana direkta arbetsgivarintressen som att arbetstagaren skall&lt;br&gt;kunna göra en fullgod arbetsinsats och att arbetsgivaren inte skall behöva&lt;br&gt;möta konkurrens från sina egna arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de olika typerna av bisysslor regleras på skilda sätt kan göra sy-&lt;br&gt;stemet svåröverskådligt och svårare att tillämpa. Problemen verkar dock&lt;br&gt;inte vara svårare än att de har kunnat bemästras i praxis. Härtill kommer&lt;br&gt;att sådana förhållanden som att en författningsreglering skulle göra sy-&lt;br&gt;stemet enhetligt och lättare att tillämpa enligt regeringens mening inte&lt;br&gt;kan utgöra sådana angelägna allmänna intressen som krävs för att i för-&lt;br&gt;fattning ytterligare inskränka offentliganställdas grundlags skyddade när-&lt;br&gt;ings- och yrkesfrihet. Dessutom skulle en författningsreglering på sådana&lt;br&gt;grunder av det som i dag regleras i kollektivavtal vara åtminstone mindre&lt;br&gt;väl förenligt med andan i de internationella instrument som nämnts i av-&lt;br&gt;snitt 5.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför - i likhet med utredningen och flertalet re-&lt;br&gt;missinstanser - att det inte bör införas något lagfäst förbud mot arbets-&lt;br&gt;hindrande bisysslor och konkurrensbisysslor för offentliganställda utan&lt;br&gt;att frågan liksom hittills kan regleras i kollektivavtal och enskilda an-&lt;br&gt;ställningsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontrollsystemet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av vad som sagts i det föregående (avsnitt 5) framgår att regeringen an-&lt;br&gt;ser att det inte behövs några ändringar i sak i regleringen av vilka bisyss-&lt;br&gt;lor som är otillåtna för offentliganställda. Regeringen föreslår dock att&lt;br&gt;förbudet för arbetstagare hos kommuner och landsting att ha förtroende-&lt;br&gt;skadliga bisysslor skall lagfästas och ha samma innehåll som för statligt&lt;br&gt;anställda och anställda hos de allmänna försäkringskassorna. Frågor om&lt;br&gt;arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor bör inte författnings-&lt;br&gt;regleras utan liksom hittills överlämnas till reglering i kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med förbudet för offentliganställda att ha förtroendeskadliga bi-&lt;br&gt;sysslor är att upprätthålla allmänhetens förtroende för den offentliga för-&lt;br&gt;valtningen. För att uppnå det syftet krävs det dels att bestämmelserna är&lt;br&gt;kända av de berörda, dels en effektiv kontroll av att förbudet efterlevs.&lt;br&gt;Utredningen har kommit fram till att de problem som finns på vissa håll&lt;br&gt;beror inte på bestämmelserna i sak utan på att det finns vissa brister i&lt;br&gt;fråga om informationen om bisysslebestämmelsema och kontrollen av att&lt;br&gt;de efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att kontrollsystemet bör skärpas, förtydligas&lt;br&gt;och göras mera öppet. Kontrollen far samtidigt inte vara så omfattande&lt;br&gt;eller närgången att den blir överdrivet byråkratisk eller integritetskrän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kande. Det är dock viktigt att arbetsgivarnas och arbetstagarnas ansvar Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;och skyldigheter framgår tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De element som bör ingå i ett effektivt och tydligt kontrollsystem är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. En skyldighet för arbetsgivaren att informera sina arbetstagare om&lt;br&gt;vad som är otillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. En skyldighet för arbetstagaren att på begäran lämna arbetsgivaren&lt;br&gt;uppgifter om sina bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En skyldighet för vissa arbetstagare med anställningar som ställer&lt;br&gt;särskilt stora krav på förtroende för innehavaren att självmant anmäla&lt;br&gt;sina bisysslor till arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En skyldighet för arbetsgivaren att reagera när denne får kännedom&lt;br&gt;om otillåtna bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den bedömning som redovisats i avsnitt 5.1.3 anser re-&lt;br&gt;geringen att kontrollsystemet avseende de förtroendeskadliga bisysslor-&lt;br&gt;na, som skall bidra till att allmänhetens förtroende för den offentliga för-&lt;br&gt;valtningen upprätthålls, bör författningsregleras och vara enhetligt för&lt;br&gt;alla offentliganställda, inklusive arbetstagare hos kommuner och lands-&lt;br&gt;ting. Regeringen anser att kontrollsystemet avseende de förtroendeskad-&lt;br&gt;liga bisysslorna är så viktigt för att upprätthålla allmänhetens förtroende&lt;br&gt;för den offentliga förvaltningen att de grundläggande bestämmelserna&lt;br&gt;redan av den anledningen bör finnas i lag. En lagreglering stämmer också&lt;br&gt;bäst överens med kravet i 11 kap. 10 § regeringsformen på att grundläg-&lt;br&gt;gande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning skall meddelas&lt;br&gt;i lag. Och enligt 8 kap. 5 § regeringsformen skall dessutom föreskrifter&lt;br&gt;om befogenheter och åligganden för kommunerna och om deras organi-&lt;br&gt;sation och verksamhetsformer meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollen av de arbetshindrande bisysslorna och konkurrensbisyss-&lt;br&gt;loma bör däremot alltjämt i första hand vara en fråga för kollektivavtals-&lt;br&gt;partema på området att reglera. På grund av sakens natur kan den angiv-&lt;br&gt;na principiella uppdelningen mellan författning och kollektivavtal dock&lt;br&gt;inte upprätthållas strikt. Arbetstagarens skyldighet att uppge sina bisyss-&lt;br&gt;lor kan ju rimligen inte inskränkas till bara de bisysslor som arbetstaga-&lt;br&gt;ren själv anser skulle kunna vara förtroendeskadliga, utan måste avse i&lt;br&gt;princip alla bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om principen om kommunal självstyrelse och Sveriges interna-&lt;br&gt;tionella förpliktelser berörande kollektivavtalsreglering gör regeringen&lt;br&gt;motsvarande bedömning som redovisats i avsnitt 5.1.3. Frågan om och i&lt;br&gt;vilken utsträckning de föreslagna nya tvingande bestämmelserna påver-&lt;br&gt;kar befintliga kollektivavtal och tillämpningen av dem är en fråga för&lt;br&gt;parterna själva och ytterst Arbetsdomstolen, om parterna inte kan komma&lt;br&gt;överens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Arbetsgivarens skyldighet att informera om förtroen- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;deskadligheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera&lt;br&gt;arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla&lt;br&gt;otillåten enligt bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bi-&lt;br&gt;sysslor. Den skyldigheten skall gälla också för kommuner, landsting&lt;br&gt;och kommunalförbund samt tillämpas även beträffande justitiekans-&lt;br&gt;lem, justitieråden och regeringsråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser godtar förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Arbetsgivarverket anser att informationsskyldig-&lt;br&gt;heten är onödigt kategorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Väl fungerande information till de&lt;br&gt;offentliganställda minskar risken för att förtroendeskadliga bisysslor fö-&lt;br&gt;rekommer och utgör därmed ett viktigt led i det förebyggande arbetet.&lt;br&gt;Att arbetsgivaren informerar arbetstagarna om det som kan göra en bi-&lt;br&gt;syssla förtroendeskadlig, visar att arbetsgivaren tar frågan på allvar och&lt;br&gt;höjer medvetenheten om de problem som kan finnas med bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § anställningsförordningen (1994:373) skall en myndighet&lt;br&gt;informera sina arbetstagare om vilka bisysslor som enligt myndighetens&lt;br&gt;bedömning inte är förenliga med förbudet mot förtroendeskadliga bisyss-&lt;br&gt;lor i 7 § lagen om offentlig anställning. Myndigheten skall också - enligt&lt;br&gt;12 § samma förordning - på begäran av en arbetstagare lämna ett skrift-&lt;br&gt;ligt besked huruvida en bisyssla enligt myndighetens bedömning är för-&lt;br&gt;enlig med 7 § lagen om offentlig anställning. Dessa bestämmelser gäller&lt;br&gt;för arbetstagare hos myndigheterna under regeringen och de allmänna&lt;br&gt;försäkringskassorna. För kommuner och landsting finns det ingen mot-&lt;br&gt;svarande författningsreglerad informationsskyldighet. I 4 kap. 31 § hög-&lt;br&gt;skoleförordningen (1993:100) finns det bestämmelser om högskolans&lt;br&gt;informationsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den bedömning som redovisats i avsnitt 6.1 anser reger-&lt;br&gt;ingen att bestämmelsen om arbetsgivarens informationsskyldighet bör&lt;br&gt;finnas i lag - inte i förordning - och vara enhetlig beträffande alla offent-&lt;br&gt;liganställda. Därför bör det i lagen om offentlig anställning tas in en be-&lt;br&gt;stämmelse om att arbetsgivaren på lämpligt sätt skall informera arbetsta-&lt;br&gt;garna om vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten en-&lt;br&gt;ligt bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 § la-&lt;br&gt;gen om offentlig anställning. Därmed kan 11 § anställningsförordningen&lt;br&gt;upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att en arbetsgivare har eller inte har lämnat informa-&lt;br&gt;tion påverkar inte i sig bedömningen av om en viss arbetstagares bisyssla&lt;br&gt;är förenlig med bestämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisyss-&lt;br&gt;lor i 7 § lagen om offentlig anställning eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Arbetstagarens skyldighet att på begäran lämna upp- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;gifter om sina bisysslor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En arbetstagare skall på arbetsgivarens begäran&lt;br&gt;lämna de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall kunna be-&lt;br&gt;döma om arbetstagarens bisysslor är tillåtna. Den skyldigheten skall&lt;br&gt;gälla också för arbetstagare hos kommuner och landsting samt justi-&lt;br&gt;tiekanslem, justitieråden och regeringsråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans motsätter sig förslaget i sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag inte någon allmän för-&lt;br&gt;fattningsreglerad skyldighet för offentliganställda att på begäran lämna&lt;br&gt;arbetsgivaren uppgifter om sina bisysslor. Bestämmelser om en sådan&lt;br&gt;skyldighet finns i stället i kollektivavtal. Beträffande arbetstagare inom&lt;br&gt;staten, som omfattas av Allmänt löne- och förmånsavtal (ALFA) eller&lt;br&gt;Affärsverksavtalet, och arbetstagare hos de allmänna försäkringskassor-&lt;br&gt;na, som omfattas av Allmänt löne- och förmånsavtal för anställda vid&lt;br&gt;allmän försäkringskassa (ALFA-FK), gäller dock den begränsningen att&lt;br&gt;arbetsgivaren får begära uppgifter bara om han eller hon anser att det&lt;br&gt;finns anledning till detta med hänsyn till arbetstagarens sätt att utföra&lt;br&gt;sina arbetsuppgifter. För chefer inom staten, som omfattas av avtalen om&lt;br&gt;lön och andra anställningsvillkor för chefer och vissa högre anställningar&lt;br&gt;(Chefsavtalen), och direktörer för de allmänna försäkringskassorna gäller&lt;br&gt;emellertid inte någon sådan begränsning. I 4 kap. 32 § högskoleförord-&lt;br&gt;ningen finns det en bestämmelse om att en lärare är skyldig att hålla hög-&lt;br&gt;skolan underrättad om de bisysslor han eller hon har och som har an-&lt;br&gt;knytning till anställningens ämnesområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att arbetsgivaren när det finns anledning till det skall ha möjlighet&lt;br&gt;att kontrollera om det förekommer förtroendeskadliga bisysslor är det&lt;br&gt;viktigt att de offentliganställda har en tydlig skyldighet att på begäran&lt;br&gt;lämna arbetsgivaren uppgifter om sina bisysslor. En sådan skyldighet&lt;br&gt;måste av naturliga skäl omfatta alla slags bisysslor, men arbetsgivaren&lt;br&gt;kan givetvis när det finns skäl till det begränsa sin begäran om uppgifter&lt;br&gt;till att avse bara vissa typer av bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den bedömning som redovisats i avsnitt 6.1 anser reger-&lt;br&gt;ingen att en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för offentliganställda&lt;br&gt;bör finnas i lag och vara enhetlig beträffande alla offentliganställda. Där-&lt;br&gt;för bör det i lagen om offentlig anställning tas in en bestämmelse om att&lt;br&gt;en arbetstagare på arbetsgivarens begäran skall lämna de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma tillåtligheten av arbets-&lt;br&gt;tagarens bisysslor. Vid övervägandet och tillämpningen av en sådan be-&lt;br&gt;stämmelse måste de offentliganställdas fri- och rättigheter beaktas och&lt;br&gt;respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 8:1 i den europeiska konventionen angående skydd för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonven-&lt;br&gt;tionen) har var och en rätt till respekt för sitt privatliv. Av artikel 8:2 fram-&lt;br&gt;går att en offentlig myndighet inte får inskränka åtnjutande av denna rättig-&lt;br&gt;het annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nöd-&lt;br&gt;vändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets&lt;br&gt;ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. Ef- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;tersom det som är hänförligt till privatlivet inte utgör någon bisyssla som&lt;br&gt;behöver uppges, kan det sättas i fråga om artikel 8:1 i Europakonventio-&lt;br&gt;nen över huvud taget är tillämplig. I vart fall far den eventuella inskränk-&lt;br&gt;ning i rätten till respekt för privatlivet som en uppgiflsskyldighet i syfte&lt;br&gt;att upprätthålla allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen&lt;br&gt;skulle kunna utgöra anses tillåten enligt artikel 8:2 i Europakonventio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det är viktigt att det i lag finns en tydlig skyldighet för ar-&lt;br&gt;betstagaren att på begäran lämna uppgifter om sina bisysslor, bör myn-&lt;br&gt;digheterna vid utövandet av sin rätt att begära in uppgifter beakta integri-&lt;br&gt;tetsaspektema. Att en offentliganställd till arbetsgivaren behöver uppge&lt;br&gt;sina bisysslor, varav de allra flesta förmodligen är klart tillåtna, kan näm-&lt;br&gt;ligen upplevas som ett intrång i arbetstagarens personliga integritet. Kon-&lt;br&gt;trollsyftet kan ofta uppnås genom att uppgifter i första hand bara begärs&lt;br&gt;in om arten av de bisysslor som de anställda har. Först om det finns nå-&lt;br&gt;gon särskild anledning till det bör detaljerade uppgifter om bisysslor be-&lt;br&gt;gäras in från en arbetstagare. Uppgifterna kan begäras in muntligt, och de&lt;br&gt;behöver antecknas av myndigheten bara om de kan ha betydelse för ut-&lt;br&gt;gången av ett ärende om t.ex. beslut om förbud mot bisysslan. Myndig-&lt;br&gt;heterna har att vid utövande av befogenheten att begära in uppgifter be-&lt;br&gt;akta det allmänna kravet på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § reger-&lt;br&gt;ingsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna får vidare givetvis inte tillämpa den lagfästa befogen-&lt;br&gt;heten att begära in uppgifter - eller någon annan lagfäst befogenhet de&lt;br&gt;kan ha - på ett sätt som strider mot bestämmelser i grundlagarna. Härvid&lt;br&gt;bör särskilt uppmärksammas bestämmelsen i 2 kap. 2 § regeringsformen&lt;br&gt;som innebär att varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot&lt;br&gt;tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller&lt;br&gt;annat sådant hänseende och de s.k. förhandsgransknings- och efterforsk-&lt;br&gt;ningsförbuden i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren vägrar att lämna uppgifter när det begärs eller läm-&lt;br&gt;nar felaktiga eller ofullständiga uppgifter, kan han eller hon för detta -&lt;br&gt;liksom för andra brott mot skyldigheter i anställningen - drabbas av sed-&lt;br&gt;vanliga arbetsrättsliga påföljder, såsom disciplinpåföljd och uppsägning.&lt;br&gt;För vissa arbetstagare, såsom ordinarie domare, är sanktionsmöjligheter-&lt;br&gt;na mer inskränkta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Beslut om att upphöra med förtroendeskadliga bi&lt;br&gt;sysslor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare&lt;br&gt;som har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med be-&lt;br&gt;stämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 § lagen&lt;br&gt;om offentlig anställning skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan.&lt;br&gt;Beslutet skall vara skriftligt och innehålla en motivering. Bestämmel-&lt;br&gt;serna om förhandling i 11-14 §§ lagen om medbestämmande i arbets-&lt;br&gt;livet skall inte tillämpas när det gäller sådana beslut. Beslutet kan&lt;br&gt;överprövas slutligt i Arbetsdomstolen. En domstol kan i väntan på att&lt;br&gt;avgörandet vinner laga kraft bestämma att beslutet tills vidare inte&lt;br&gt;skall gälla. Reglerna skall gälla också för kommuner, landsting och&lt;br&gt;kommunalförbund samt tillämpas även beträffande justitiekanslem,&lt;br&gt;justitieråden och regeringsråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna är positiva till&lt;br&gt;att arbetsgivaren skall kunna besluta i fråga om förtroendeskadliga bi-&lt;br&gt;sysslor. Arbetsdomstolen anser att det inte har visats att det finns ett be-&lt;br&gt;hov av en möjlighet till rättslig prövning. Några remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Svea hovrätt och Hovrätten för Övre Norrland, är tveksamma till att be-&lt;br&gt;slutet skall kunna överprövas av Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag ingen generell författ-&lt;br&gt;ningsreglerad skyldighet för en offentlig arbetsgivare att reagera om han&lt;br&gt;eller hon får kännedom om att en arbetstagare har en förtroendeskadlig&lt;br&gt;bisyssla. I kollektivavtal finns det bestämmelser som innebär att en of-&lt;br&gt;fentlig arbetsgivare kan förbjuda en arbetstagare att ha vissa bisysslor&lt;br&gt;eller ålägga arbetstagaren att upphöra med en bisyssla. Motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelser kan också finnas i enskilda anställningsavtal. Enligt 12 § an-&lt;br&gt;ställningsförordningen skall en myndighet på begäran av en arbetstagare&lt;br&gt;lämna ett skriftligt besked huruvida en bisyssla enligt myndighetens be-&lt;br&gt;dömning är förenlig med 7 § lagen om offentlig anställning. Denna be-&lt;br&gt;stämmelse gäller för arbetstagare hos myndigheterna under regeringen&lt;br&gt;och de allmänna försäkringskassorna. För kommuner och landsting finns&lt;br&gt;det ingen motsvarande författningsreglerad skyldighet att på begäran&lt;br&gt;lämna ett besked.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt för respekten för förbudet mot förtroendeskadliga bisyss-&lt;br&gt;lor och för allmänhetens förtroende för den offentliga förvaltningen att&lt;br&gt;myndigheter agerar när de får kännedom om att arbetstagare kan ha för-&lt;br&gt;troendeskadliga bisysslor. Myndigheterna bör därför för den situationen&lt;br&gt;ha en tydlig skyldighet att genom ett särskilt beslut förhindra det som är&lt;br&gt;förtroendeskadligt. I enlighet med den bedömning som redovisats i av-&lt;br&gt;snitt 6.1 anser regeringen att en bestämmelse om en skyldighet för ar-&lt;br&gt;betsgivaren att agera bör finnas i lag och vara enhetlig beträffande alla&lt;br&gt;offentliganställda. Därför bör det i lagen om offentlig anställning tas in&lt;br&gt;en bestämmelse om att en arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare&lt;br&gt;som har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med be-&lt;br&gt;stämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 § lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan. Ett&lt;br&gt;sådant beslut skall vara skriftligt och innehålla en motivering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet innebär, på samma sätt som gäller i dag för statliga arbetsgi- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;vare enligt 12 § anställningsförordningen, att det bara är ett ställningsta-&lt;br&gt;gande till frågan om en bisyssla är otillåten enligt 7 § lagen om offentlig&lt;br&gt;anställning. Det föreslås inga sanktioner kopplade till beslutet. Om ar-&lt;br&gt;betstagaren i strid med beslutet åtar sig eller fortsätter med bisysslan, kan&lt;br&gt;han eller hon drabbas av sedvanliga arbetsrättsliga påföljder såsom disci-&lt;br&gt;plinpåföljd eller uppsägning under förutsättning att bisysslan verkligen&lt;br&gt;strider mot 7 § lagen om offentlig anställning. Skulle det vid en senare&lt;br&gt;prövning visa sig att bisysslan i själva verket inte strider mot 7 § lagen&lt;br&gt;om offentlig anställning, kan däremot inga arbetsrättsliga påföljder&lt;br&gt;komma i fråga bara för att arbetstagaren inte följt det i sak oriktiga beslu-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom beslutet i princip bara anger arbetsgivarens ställningstagande&lt;br&gt;till en fråga om tillämpning av ett lagfäst förbud riktat mot arbetstagaren,&lt;br&gt;bör bestämmelserna om förhandling i 11-14 §§ i lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet, som syftar till att ge arbetstagarorganisa-&lt;br&gt;tionerna inflytande, inte tillämpas när det gäller ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att arbetsgivaren skall fatta beslutet så snart&lt;br&gt;som möjligt efter det att han eller hon fått kännedom om att en arbetsta-&lt;br&gt;gare har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med be-&lt;br&gt;stämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 § lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning. Viss tid kan dock behövas för att t.ex. hämta in&lt;br&gt;kompletterande uppgifter från arbetstagaren och för överväganden. En&lt;br&gt;arbetstagare som upplyser sin arbetsgivare om att han eller hon har eller&lt;br&gt;avser att åta sig en viss bisyssla skall emellertid kunna förvänta sig att&lt;br&gt;arbetsgivaren tar ställning inom rimlig tid. Vill arbetstagaren ha en viss&lt;br&gt;tilltänkt bisyssla bedömd av arbetsgivaren, kan han eller hon alltid lämna&lt;br&gt;arbetsgivaren utförlig skriftlig information om bisysslan. Därmed finns&lt;br&gt;det också tydliga skriftliga bevis om vad arbetsgivaren bedömt. Det lig-&lt;br&gt;ger i sakens natur och får anses ingå i myndighetens s.k. serviceskyldig-&lt;br&gt;het att en arbetstagare som frågar skall bli upplyst av myndigheten om&lt;br&gt;myndigheten har tagit ställning till om ett beslut skall meddelas beträf-&lt;br&gt;fande en viss uppgiven bisyssla. När det gäller en bisyssla som en arbets-&lt;br&gt;tagare redan har, bör beslutet, om det är skäligt med hänsyn till såväl&lt;br&gt;risken för förtroendeskada som arbetstagarens förhållanden, kunna gå ut&lt;br&gt;på att arbetstagaren inom viss kortare tid - högst ett par, tre månader -&lt;br&gt;skall upphöra med bisysslan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den föreslagna ordningen uppfyller syftet bakom bestämmel-&lt;br&gt;sen om besked i 12 § anställningsförordningen, avser regeringen att upp-&lt;br&gt;häva den bestämmelsen och 23 § samma förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om beslutet i princip bara är ett uttryck för arbetsgivarens ställ-&lt;br&gt;ningstagande, kan beslutet i de flesta fall antas påverka handlandet hos&lt;br&gt;den arbetstagare som berörs. Beslutet kan därmed i praktiken fa ganska&lt;br&gt;långtgående konsekvenser för vad arbetstagaren tar sig för utom arbetsti-&lt;br&gt;den. Därför bör arbetstagaren - själv eller genom den arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sation som han eller hon är medlem i - ha en möjlighet att fa beslutet&lt;br&gt;överprövat. Arbetstagaren bör kunna angripa beslutet genom att t.ex.&lt;br&gt;yrka att det skall upphävas. Av nyss nämnda skäl bör arbetstagaren, så-&lt;br&gt;som Försvarsmakten påpekat, också ha möjlighet att få ett tillfälligt dom-&lt;br&gt;stolsavgörande om att beslutet tills vidare inte skall gälla. Mål om&lt;br&gt;tillämpning av lagen om offentlig anställning handläggs normalt enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister med Arbetsdomstolen Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;som slutinstans, se 37 § lagen om offentlig anställning. Enligt regering-&lt;br&gt;ens mening finns det inte några bärande argument för att införa en annan&lt;br&gt;ordning för överprövningen av nu aktuella beslut. En dom varigenom ett&lt;br&gt;beslut överprövats är inte bindande för domstolen vid en eventuell senare&lt;br&gt;prövning avseende t.ex. disciplinpåföljd eller uppsägning på grund av&lt;br&gt;bisysslan. Enligt 1 § lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att över-&lt;br&gt;klaga får en arbetstagare inte till regeringen, en förvaltningsdomstol eller&lt;br&gt;en förvaltningsmyndighet överklaga ett beslut av en arbetsgivare med&lt;br&gt;offentlig ställning, när en tvist som rör beslutet skall handläggas enligt&lt;br&gt;lagen om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Obligatorisk anmälningsskyldighet för domare och&lt;br&gt;vissa myndighetschefer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ordinarie domare, chefer för myndigheter som&lt;br&gt;lyder omedelbart under regeringen samt direktörer för allmänna för-&lt;br&gt;säkringskassor skall på eget initiativ till arbetsgivaren anmäla vilka&lt;br&gt;typer av bisysslor de har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till en an-&lt;br&gt;mälningsskyldighet för domare och verkschefer, men olika synpunkter&lt;br&gt;framförs, bl.a. från JO och Regeringsrätten, om hur skyldigheten bör&lt;br&gt;vara utformad bl.a. med hänsyn till det vidsträckta bisysslebegreppet och&lt;br&gt;skyddet för den personliga integriteten och grundlagsfästa fri- och rättig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag inte någon generell&lt;br&gt;författningsreglerad skyldighet för t.ex. domare och myndighetschefer att&lt;br&gt;på eget initiativ anmäla sina bisysslor till arbetsgivaren. Enligt Chefsav-&lt;br&gt;talen är arbetstagaren skyldig att lämna uppgift till arbetsgivaren huruvi-&lt;br&gt;da och i vilken omfattning han eller hon innehar eller avser att åta sig&lt;br&gt;bisysslor. Chefsavtalen omfattar bl.a. den som är chef för en sådan myn-&lt;br&gt;dighet som är direkt underställd regeringen och i princip de som är dom-&lt;br&gt;stolschefer samt justitieråden och regeringsråden. För direktörer för all-&lt;br&gt;männa försäkringskassor gäller enligt kollektivavtal att arbetstagaren är&lt;br&gt;skyldig att utan anmaning lämna uppgift till arbetsgivaren huruvida och i&lt;br&gt;vilken omfattning han eller hon innehar eller avser att åta sig bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att bisysslesituationen för statliga arbetstagare med an-&lt;br&gt;ställningar som ställer särskilt stora krav på förtroende för innehavaren&lt;br&gt;redovisas öppet och kan granskas. En öppnare redovisning av dessa ar-&lt;br&gt;betstagares bisysslor kan i sig bidra till att öka allmänhetens förtroende&lt;br&gt;för den offentliga förvaltningen. Enligt regeringens mening är det i första&lt;br&gt;hand beträffande domarna, cheferna för de myndigheter som lyder ome-&lt;br&gt;delbart under regeringen och direktörerna för de allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassorna som det finns anledning att ha en sådan öppnare redovisning av&lt;br&gt;bisysslesituationen. Den öppnare redovisningen kan åstadkommas genom&lt;br&gt;att arbetsgivaren regelbundet begär in uppgifter om bisysslor från de be-&lt;br&gt;rörda arbetstagarna eller genom att de berörda arbetstagarna åläggs en&lt;br&gt;skyldighet att självmant till arbetsgivaren anmäla sina bisysslor. Enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringens mening är det senare alternativet - en anmälningsskyldighet Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;- tydligare och därför att föredra. I enlighet med den bedömning som&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 6.1 anser regeringen att en bestämmelse om anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet för vissa statsanställda bör finnas i lag. Därför bör det i&lt;br&gt;lagen om offentlig anställning tas in en bestämmelse om att ordinarie&lt;br&gt;domare, chefer för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen&lt;br&gt;och direktörer för allmänna försäkringskassor skall på eget initiativ till&lt;br&gt;arbetsgivaren anmäla sina bisysslor. När det särskilt gäller domarna är&lt;br&gt;det enligt regeringens mening i första hand de ordinarie domarna som har&lt;br&gt;getts en sådan ställning att en obligatorisk anmälningsskyldighet är befo-&lt;br&gt;gad. Regeringen anser bl.a. därför - till skillnad från utredningen - att det&lt;br&gt;bara är sådana domare som bör åläggas en obligatorisk anmälningsskyl-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har haft synpunkter på hur omfattande anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldigheten bör vara. Också regeringen anser - till skillnad från&lt;br&gt;utredningen - att en ordning som innebär en skyldighet att anmäla varje&lt;br&gt;bisyssla skulle vara alltför omständlig och innebära ett alltför stort in-&lt;br&gt;trång i den enskildes personliga integritet. Anmälningsskyldigheten bör&lt;br&gt;därför bara omfatta uppgift om vilka typer av bisysslor som arbetstagaren&lt;br&gt;har. Genom att anmälningsskyldigheten på detta sätt begränsas till upp-&lt;br&gt;gifter om vilka typer av bisysslor som de berörda arbetstagarna har -&lt;br&gt;t.ex. förtroendeuppdrag för viss angiven typ av ideell organisation, upp-&lt;br&gt;drag som ordförande i skiljenämnd, tillverkning eller försäljning av viss&lt;br&gt;angiven produkt, konsultuppdrag inom visst angivet område eller utbild-&lt;br&gt;ning på visst angivet område - kan skyldigheten inte anses vara för om-&lt;br&gt;fattande eller onödigt betungande. Härigenom beaktas och respekteras&lt;br&gt;också arbetstagarnas personliga integritet och grundlagsskyddade rättig-&lt;br&gt;heter och friheter. Om arbetsgivaren mot bakgrund av en anmälan eller&lt;br&gt;av någon annan anledning anser sig behöva mera information om en viss&lt;br&gt;bisyssla, bör arbetsgivaren begära in ytterligare uppgifter från arbetstaga-&lt;br&gt;ren, se avsnitt 6.3. Det är viktigt att arbetsgivaren följer upp de anmäl-&lt;br&gt;ningar som ger anledning till det genom att begära in ytterligare uppgif-&lt;br&gt;ter. Arbetsgivaren bör som regel begära in ytterligare uppgifter om det av&lt;br&gt;en anmälan framgår t.ex. att en arbetstagare har styrelseuppdrag eller&lt;br&gt;konsultuppdrag som kan ha beröring med myndighetens verksamhets-&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan vid&lt;br&gt;behov meddela närmare föreskrifter t.ex. om hur anmälningsskyldigheten&lt;br&gt;skall fullgöras och om blanketter för anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har fört fram synpunkter på vilken instans som&lt;br&gt;skall ta emot anmälningar från domarna och i övrigt utöva arbetsgivarens&lt;br&gt;befogenheter i fråga om domarnas bisysslor. Regeringen avser att för&lt;br&gt;berörda arbetstagargrupper i förordning bestämma vilken instans som&lt;br&gt;skall anses som arbetsgivare vid tillämpningen av bestämmelserna om&lt;br&gt;bisysslor i lagen om offentlig anställning. Följande ordning anser reger-&lt;br&gt;ingen vara ett riktmärke i avvaktan på bl.a. överväganden med anledning&lt;br&gt;av förslagen från Kommittén om domstolschefens roll och utnämningen&lt;br&gt;av högre domare (SOU 2000:99). Befogenheterna avseende chefer för&lt;br&gt;myndigheter som lyder omedelbart under regeringen, ordförandena i&lt;br&gt;Högsta domstolen och Regeringsrätten, presidenterna i hovrätterna och&lt;br&gt;kammarrätterna bör utövas av regeringen, dock att befogenheterna avse-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ende Arbetsgivarverkets chef bör utövas av verkets styrelse. Befogenhe- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;tema avseende lagmän i tingsrätt och länsrätt bör, åtminstone tills vidare,&lt;br&gt;utövas av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (TFN). Befo-&lt;br&gt;genheterna för övriga ordinarie domare bör utövas av respektive domstol,&lt;br&gt;dvs. i praktiken av domstolschefen. Befogenheterna avseende direktörer&lt;br&gt;för allmänna försäkringskassor bör utövas av styrelsen för försäkrings-&lt;br&gt;kassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren inte uppfyller sin anmälningsskyldighet, kan han el-&lt;br&gt;ler hon för detta - liksom för andra brott mot skyldigheter i anställningen&lt;br&gt;- drabbas av sedvanliga arbetsrättsliga påföljder, såsom disciplinpåföljd.&lt;br&gt;För ordinarie domare är dock sanktionsmöjlighetema mer inskränkta.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska konsekvenser av förslagen och&lt;br&gt;uppföljning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom förslagen åläggs kommunerna och landstingen en uttrycklig in-&lt;br&gt;formationsskyldighet (se avsnitt 6.2). Eftersom kommuner och landsting&lt;br&gt;redan i dag i allmänhet informerar sina anställda om bisyssleregleringen,&lt;br&gt;kan förslaget i den delen dock inte anses ha några nämnvärda ekonomis-&lt;br&gt;ka konsekvenser för kommunerna och landstingen. Detsamma far anses&lt;br&gt;gälla den föreslagna skyldigheten att fatta ett formellt beslut om att en&lt;br&gt;arbetstagare skall upphöra med eller inte åta sig en förtroendeskadlig&lt;br&gt;bisyssla (se avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ordinarie domare som inte är domare i Högsta domstolen och Re-&lt;br&gt;geringsrätten eller domstolschefer omfattas i dag inte av skyldigheten&lt;br&gt;enligt Chefsavtalen att lämna arbetsgivaren uppgifter om bisysslor, men&lt;br&gt;skall enligt förslaget åläggas en obligatorisk anmälningsskyldighet avse-&lt;br&gt;ende vilka typer av bisysslor de har (se avsnitt 6.5). Att ta emot anmäl-&lt;br&gt;ningar om bisysslor från dessa domare innebär vissa ökade kostnader för&lt;br&gt;domstolsväsendet. Bisyssleutredningen har uppskattat att det rör sig om&lt;br&gt;ungefär 500 domare som skall anmäla en eller flera bisysslor. Mot bak-&lt;br&gt;grund av att anmälningsskyldigheten bara avser olika typer av bisysslor&lt;br&gt;och att anmälningarna kommer att spridas på flera domstolar bedömer&lt;br&gt;regeringen att kostnaderna för att ta emot och granska anmälningarna bör&lt;br&gt;klaras inom befintliga kostnadsramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är viktigt att de offentliga arbetsgivarna upp-&lt;br&gt;fyller sina skyldigheter enligt förslaget genom att informera arbetstagar-&lt;br&gt;na om vilka förhållanden som kan göra en bisyssla förtroendeskadlig och&lt;br&gt;genom att undersöka bisysslor och förbjuda de som är förtroendeskadli-&lt;br&gt;ga. Regeringen avser därför att i samband med att de föreslagna ändring-&lt;br&gt;arna träder i kraft genomföra en informationssatsning för att ytterligare&lt;br&gt;förstärka reglernas genomslag i den praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser vidare att efter några år följa upp tillämpningen av&lt;br&gt;regleringen av offentliganställdas bisysslor och att på lämpligt sätt redo-&lt;br&gt;visa resultatet av den uppföljningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner,&lt;br&gt;landsting och kommunalförbund, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7-7 c om bisysslor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 i’ om interimistiskt beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § första och andra styckena om vissa undantag från lagen (1976:580)&lt;br&gt;om medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också&lt;br&gt;arbetstagare hos kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär att bestämmelserna i lagen om offent-&lt;br&gt;lig anställning om förtroendeskadliga bisysslor och kontrollsystemet av-&lt;br&gt;seende sådana bisysslor skall gälla också för arbetstagare hos kommuner,&lt;br&gt;landsting och kommunalförbund. Ändringen har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;5.1.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statsråden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och&lt;br&gt;som inte är svenska medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För justitiekanslem, justitieråden och regeringsråden gäller bara 4 S&lt;br&gt;om bedömningsgrunder vid anställning, 1-7 d £§ om bisysslor, 23-29 §§&lt;br&gt;om arbetskonflikter, 38 § om interimistiskt beslut och 42 § andra stycket&lt;br&gt;om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets-&lt;br&gt;livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att bestämmelserna i lagen om offent-&lt;br&gt;lig anställning om kontrollsystemet avseende förtroendeskadliga bisyss-&lt;br&gt;lor skall gälla också för justitiekanslem, justitieråden och regeringsråden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera arbetstagarna om vilka&lt;br&gt;slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten enligt 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om skyldighet för of-&lt;br&gt;fentliga arbetsgivare att på lämpligt sätt informera sina arbetstagare om&lt;br&gt;vilka slags förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten enligt be-&lt;br&gt;stämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 §. Bestäm-&lt;br&gt;melsen har behandlats i avsnitt 6.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen kan lämnas både muntligt och skriftligt till arbetstagar-&lt;br&gt;na. Det är som huvudregel lämpligt att myndigheten bland arbetstagarna&lt;br&gt;sprider en skriftlig vägledning om bisysslor. Den vägledningen kan fin-&lt;br&gt;nas på papper eller vara tillgänglig för arbetstagarna i elektronisk form&lt;br&gt;t.ex. via ett s.k. intranät. Frågan om bisysslor bör också beröras muntligt&lt;br&gt;vid anställning och vid personalträffar. Det finns givetvis inget som hind-&lt;br&gt;rar att arbetsgivarmyndigheten använder sig av skriftligt informationsma-&lt;br&gt;terial som utformats av någon annan, t.ex. en central förvaltningsmyn-&lt;br&gt;dighet eller Svenska Kommunförbundet eller Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att en arbetsgivare har eller inte har lämnat informa-&lt;br&gt;tion - rättvisande eller missvisande - påverkar inte i sig bedömningen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om en viss arbetstagares bisyssla är förenlig med bestämmelsen om för- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;bud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 § eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare skall på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma arbetstagarens bisyss-&lt;br&gt;lor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om skyldighet för ar-&lt;br&gt;betstagaren att på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som behövs&lt;br&gt;för att arbetsgivaren skall kunna bedöma arbetstagarens bisysslor. Upp-&lt;br&gt;giftsskyldigheten omfattar alla slags bisysslor. Bestämmelsen har be-&lt;br&gt;handlats i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna skall vid utövandet av rätten att begära in uppgifter be-&lt;br&gt;akta integritetsaspektema. Myndigheterna bör inte begära in fler eller&lt;br&gt;mer detaljerade uppgifter än vad som behövs för att kunna bedöma om&lt;br&gt;det förekommer bisysslor som kan vara förtroendeskadliga. Ofta kan det&lt;br&gt;räcka att uppgifter i första hand bara begärs in om arten av de bisysslor&lt;br&gt;som de anställda har. Först om det finns någon särskild anledning till det&lt;br&gt;bör detaljerade uppgifter om bisysslor begäras in från en arbetstagare.&lt;br&gt;Uppgifterna kan begäras in muntligt, och de behöver antecknas av myn-&lt;br&gt;digheten bara om de kan ha betydelse för utgången av ett ärende om t.ex.&lt;br&gt;beslut om förbud mot bisysslan enligt 7 c §. Myndigheterna har att vid&lt;br&gt;utövande av befogenheten att begära in uppgifter beakta det allmänna&lt;br&gt;kravet på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheten att begära in uppgifter får givetvis inte utövas på ett sätt&lt;br&gt;som strider mot grundlagarna. Härvid bör särskilt uppmärksammas be-&lt;br&gt;stämmelsen i 2 kap. 2 § regeringsformen som innebär att varje medbor-&lt;br&gt;gare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att ge till känna sin&lt;br&gt;åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende och&lt;br&gt;de s.k. förhandsgransknings- och efterforskningsförbuden i tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren vägrar att lämna uppgifter när det begärs av arbets-&lt;br&gt;givaren eller lämnar felaktiga eller ofullständiga uppgifter, kan han eller&lt;br&gt;hon för detta drabbas av sedvanliga arbetsrättsliga påföljder, såsom di-&lt;br&gt;sciplinpåföljd och uppsägning. För vissa arbetstagare, såsom ordinarie&lt;br&gt;domare, är sanktionsmöjlighetema mer inskränkta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare som har eller avser att&lt;br&gt;åta sig en bisyssla som inte är förenlig med 7 § skall upphöra med eller&lt;br&gt;inte åta sig bisysslan. Beslutet skall vara skriftligt och innehålla en moti-&lt;br&gt;vering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om att en arbetsgivare&lt;br&gt;skall fatta ett skriftligt och motiverat beslut om att en arbetstagare som&lt;br&gt;har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med förbudet&lt;br&gt;mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 § skall upphöra med eller inte åta sig&lt;br&gt;bisysslan. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att arbetsgivaren skall fatta beslutet så snart&lt;br&gt;som möjligt efter det att han eller hon fått kännedom om att en arbetsta-&lt;br&gt;gare har eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med be-&lt;br&gt;stämmelsen om förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i 7 §. Viss tid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan dock behövas för att t.ex. hämta in kompletterande uppgifter från Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;arbetstagaren och för överväganden. Om det t.ex. efter påpekanden under&lt;br&gt;hand av arbetsgivaren står klart att arbetstagaren upphört med eller inte&lt;br&gt;kommer att åta sig en otillåten bisyssla, behöver något beslut inte fattas.&lt;br&gt;När arbetstagaren godtar ett underhandsbesked om otillåtligheten av en&lt;br&gt;viss bisyssla, behöver således inte något formellt beslut fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet behöver inte föregås av förhandling enligt 11-14 §§ lagen&lt;br&gt;(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, se 42 § andra stycket la-&lt;br&gt;gen om offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en otillåten bisyssla som en arbetstagare redan har skall&lt;br&gt;arbetsgivaren besluta att arbetstagaren skall upphöra med bisysslan. Men&lt;br&gt;beslutet kan, om det är skäligt med hänsyn till såväl risken för förtroen-&lt;br&gt;deskada som arbetstagarens förhållanden, gå ut på att arbetstagaren inom&lt;br&gt;viss kortare tid - högst ett par, tre månader - skall upphöra med bisyss-&lt;br&gt;lan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren skall underrättas om beslutet och hur han eller hon kan&lt;br&gt;överklaga det, se 21 § förvaltningslagen (1986:223). Avsikten är också&lt;br&gt;att en arbetstagare som frågar skall bli upplyst av myndigheten om myn-&lt;br&gt;digheten har tagit ställning till om ett beslut skall meddelas beträffande&lt;br&gt;en viss uppgiven bisyssla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister om beslutet handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången&lt;br&gt;i arbetstvister med Arbetsdomstolen som slutinstans, se 37 § lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning. I en tvist om beslutet far domstolen för tiden fram&lt;br&gt;till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att beslutet&lt;br&gt;tills vidare inte skall gälla, se 38 §. Det har inte i lagen om offentlig an-&lt;br&gt;ställning föreskrivits någon viss tid inom vilken en arbetstagare som vill&lt;br&gt;söka ändring i ett beslut skall väcka talan. En dom varigenom ett beslut&lt;br&gt;överprövats är inte bindande för domstolen vid en eventuell senare pröv-&lt;br&gt;ning avseende t.ex. disciplinpåföljd eller uppsägning på grund av bisyss-&lt;br&gt;lan. Enligt 1 § lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga&lt;br&gt;får en arbetstagare inte till regeringen, en förvaltningsdomstol eller en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet överklaga ett beslut av en arbetsgivare med of-&lt;br&gt;fentlig ställning, när en tvist som rör beslutet skall handläggas enligt la-&lt;br&gt;gen om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren i strid med beslutet åtar sig eller fortsätter med den&lt;br&gt;bisyssla som avses med beslutet, kan han eller hon drabbas av sedvanliga&lt;br&gt;arbetsrättsliga påföljder såsom disciplinpåföljd eller uppsägning under&lt;br&gt;förutsättning att bisysslan verkligen strider mot 7 §. Skulle det vid en&lt;br&gt;senare prövning visa sig att bisysslan i själva verket inte strider mot 7 §,&lt;br&gt;kan däremot inga arbetsrättsliga påföljder komma i fråga bara för att ar-&lt;br&gt;betstagaren inte följt det i sak oriktiga beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordinarie domare, chefer för mvndigheter som lyder omedelbart under&lt;br&gt;regeringen och direktörer för allmänna försäkringskassor skall på eget&lt;br&gt;initiativ till arbetsgivaren anmäla vilka typer av bisysslor de har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och innehåller en bestämmelse om att ordinarie domare,&lt;br&gt;chefer för myndigheter som lyder omedelbart under regeringen och di-&lt;br&gt;rektörer för allmänna försäkringskassor skall på eget initiativ till arbets-&lt;br&gt;givaren anmäla vilka typer av bisysslor de har. Bestämmelsen har be-&lt;br&gt;handlats i avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringen som bestämmer vilka domaranställningar som skall Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;vara ordinarie, se 3 § första stycket lagen (1994:261) om fullmaktsan-&lt;br&gt;ställning. Bestämmelser om detta finns bl.a. i förordningar med instruk-&lt;br&gt;tioner för domstolarna. Direktörer för de allmänna försäkringskassorna&lt;br&gt;anställs av regeringen, se 18 kap. 41 § lagen (1962:381) om allmän för-&lt;br&gt;säkring. Av 32 § verksförordningen (1995:1322) framgår att en myndig-&lt;br&gt;hets chef anställs genom beslut av regeringen. Bara chefer för myndighe-&lt;br&gt;ter som lyder omedelbart under regeringen omfattas av anmälningsskyl-&lt;br&gt;digheten enligt förevarande paragraf. Chefer för myndigheter som lyder&lt;br&gt;under en chefsmyndighet eller någon annan överordnad myndighet om-&lt;br&gt;fattas inte av anmälningsskyldigheten, liksom inte heller chefer för riks-&lt;br&gt;dagens myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att arbetstagaren skall göra en anmälan till ar-&lt;br&gt;betsgivaren redan i samband med att han eller hon påbörjar en viss typ av&lt;br&gt;bisyssla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren inte uppfyller sin anmälningsskyldighet, kan han el-&lt;br&gt;ler hon för detta drabbas av sedvanliga arbetsrättsliga påföljder, såsom&lt;br&gt;disciplinpåföljd. För ordinarie domare är dock sanktionsmöjlighetema&lt;br&gt;mer inskränkta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett beslut enligt 7 c, 31 eller 36 § far domstolen för tiden&lt;br&gt;fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att&lt;br&gt;beslutet tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att domstol kan fatta ett s.k. interimistiskt beslut även&lt;br&gt;i tvister rörande arbetsgivarens beslut enligt 7 c § att en arbetstagare skall&lt;br&gt;upphöra med eller inte åta sig en bisyssla. Ändringen har berörts i avsnitt&lt;br&gt;6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden som avses i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 11—14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet&lt;br&gt;skall inte tillämpas, när det gäller beslut om att en arbetstagare skall&lt;br&gt;upphöra med eller inte åta sig bisyssla enligt 7 c §, disciplinansvar enligt&lt;br&gt;14 tj, åtalsanmälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i andra författ-&lt;br&gt;ningar än lagar tillämpas, även om föreskrifterna avviker från lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att föreskrifterna om förhandling i 11-&lt;br&gt;14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet inte heller skall tillämpas&lt;br&gt;när det gäller beslut om att en arbetstagare skall upphöra med eller inte&lt;br&gt;åta sig bisyssla enligt 7 c §. Ändringen har berörts i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bisyssleutredningens sammanfattning av sitt betän-&lt;br&gt;kande Offentligt anställdas bisysslor (SOU 2000:80)&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Uppdraget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningens uppgift har varit att genomfora en översyn av bisysslere-&lt;br&gt;gleringen inom den offentliga sektorn. I uppdraget har ingått att särskilt&lt;br&gt;analysera regleringen av de förtroendeskadliga bisysslorna och kontrol-&lt;br&gt;len av hur regleringen följs. Det har också innefattat att genomföra en&lt;br&gt;kartläggning av omfattningen och beskaffenheten av de offentligt an-&lt;br&gt;ställdas bisyssleinnehav, att föreslå de förändringar som kan anses lämp-&lt;br&gt;liga, att ta ställning till om det finns anledning att förändra den nuvarande&lt;br&gt;grundsystematiken med författnings- respektive avtalsreglering av bi-&lt;br&gt;sysslor och att särskilt behandla reglerna om domarnas bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gällande regler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Offentligt anställda hos staten, kommunerna, landstingen och försäk-&lt;br&gt;ringskassorna far inte ha bisysslor som kan rubba förtroendet för deras&lt;br&gt;opartiskhet (förtroendeskadliga bisysslor). Arbetsgivaren kan också för-&lt;br&gt;bjuda arbetstagaren att ha bisysslor som inverkar hindrande på arbetet&lt;br&gt;(arbetshindrande bisysslor) eller som innebär att arbetstagaren konkurre-&lt;br&gt;rar med myndighetens verksamhet (konkurrensbisysslor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förbud som gäller mot förtroendeskadliga bisysslor är betingade av&lt;br&gt;de särskilda krav på integritet som den offentliga anställningen ställer på&lt;br&gt;arbetstagarna. Kraven kan härledas ur regeringsformen, som slår fast att&lt;br&gt;domstolar och förvaltningsmyndigheter skall iaktta saklighet och opar-&lt;br&gt;tiskhet i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med bisyssla avses varje anställning, uppdrag eller annan verksamhet&lt;br&gt;som en anställd har vid sidan av sin huvudanställning. Att sköta sina&lt;br&gt;egna och familjens privata angelägenheter räknas inte som bisyssla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statsanställdas bisysslor regleras i två olika former. Förbudet mot&lt;br&gt;förtroendeskadliga bisysslor finns i lagen om offentlig anställning. Ar-&lt;br&gt;betshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor regleras i kollektivavtal&lt;br&gt;mellan parterna på den statliga arbetsmarknaden. För arbetstagare hos de&lt;br&gt;allmänna försäkringskassorna gäller samma uppdelning. För arbetstagare&lt;br&gt;i kommuner och landsting finns däremot reglerna om såväl de förtroen-&lt;br&gt;deskadliga som de arbetshindrande bisysslorna och konkurrensbisysslor-&lt;br&gt;na i kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kartläggningen av offentligt anställdas bisysslor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I avsikt att fa ett underlag för överväganden och förslag har utredningen&lt;br&gt;med hjälp av Statistiska centralbyrån (SCB) genomfört en enkätunder-&lt;br&gt;sökning bland ca 15 000 offentligt anställda. I enkäten ställdes frågor om&lt;br&gt;bl.a. innehav av, motiv till, tidsåtgång för och information om bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt undersökningen har 21 % av de offentligt anställda en eller flera&lt;br&gt;bisysslor. Jämfört med en liknande undersökning som gjordes i slutet av&lt;br&gt;1960-talet har andelen gått ned med 8 procentenheter. Andelen är unge-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får densamma inom staten, kommunerna, landstingen och försäkrings- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;kassorna. Däremot förekommer stora skillnader mellan olika grupper av Bilaga 1&lt;br&gt;anställda. Bisysslor är exempelvis mycket vanligare bland verkschefer&lt;br&gt;och domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av undersökningen drar utredningen slutsatsen att den totala bisyssle-&lt;br&gt;frekvensen bland de offentligt anställda med hänsyn till bisysslebegrep-&lt;br&gt;pets vidd inte kan anses särskilt anmärkningsvärd eller oroande. Dessut-&lt;br&gt;om utförs en betydande del av de offentligt anställdas bisysslor hos andra&lt;br&gt;offentliga myndigheter och förvaltningar eller ideella organisationer. Ut-&lt;br&gt;redningen konstaterar dock att arbetsgivarna allmänt sett kan bli betydligt&lt;br&gt;bättre i fråga om att informera sina anställda om bisysslereglema och att&lt;br&gt;utnyttja de möjligheter som finns för att fa uppgifter om bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utvärderingen av regler och praxis&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter en genomgång av praxis i fråga om bisysslor har utredningen fatt&lt;br&gt;uppfattningen att denna är relativt enhetlig, stabil och väl avvägd. Ut-&lt;br&gt;rymmet i 7 § lagen om offentlig anställning för individuella bedömningar&lt;br&gt;utnyttjas. Informationen till de anställda om bisysslereglema samt de&lt;br&gt;statliga arbetsgivarnas möjlighet att förhöra sig om bisysslor och ge be-&lt;br&gt;sked om dessas tillåtlighet kan däremot bli bättre. Likaså har uppdelning-&lt;br&gt;en av reglerna mellan författning och avtal ibland ansetts ge vissa till-&lt;br&gt;lämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överväganden och förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förtroendeskadliga bisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de tre huvudtyperna av otillåtna bisysslor är det alltid de förtroen-&lt;br&gt;deskadliga som har stått i centrum. Att se över regleringen av denna typ&lt;br&gt;av bisysslor har enligt direktiven varit utredningens huvudinriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att praxis visar att den allmänna regeln om förtro-&lt;br&gt;endeskadliga bisysslor i de flesta fall uppfyller kravet att det skall finnas&lt;br&gt;möjlighet att sätta stopp för bisysslor som kan skada förtroendet för för-&lt;br&gt;valtningen. Den omfattning av bisyssleinnehavet bland offentligt anställ-&lt;br&gt;da som framkommit i den statistiska undersökningen kan inte heller tas&lt;br&gt;till intäkt för att reglerna i sak behöver skärpas. Vare sig praxis eller fö-&lt;br&gt;rekomsten av bisysslor ger därför anledning att göra några större sakliga&lt;br&gt;ändringar i nuvarande regler för att utvidga eller begränsa bisyssleförbu-&lt;br&gt;dets räckvidd. De problem som kan finnas inom särskilda områden beror&lt;br&gt;snarare på brist i informationen om reglerna och kontrollen av att de ef-&lt;br&gt;terlevs än på deras sakliga innehåll. Snarare än generella utvidgningar av&lt;br&gt;förbudsreglema bör därför enligt utredningen bättre kontroll införas på&lt;br&gt;vissa områden, i synnerhet vid myndigheter och förvaltningar med myn-&lt;br&gt;dighetsutövning, tillsyn och upphandlingsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att reglerna allmänt sett inte har ”missat” någon viss typ av bisyssla&lt;br&gt;eller medfört tillämpningsproblem av någon större omfattning innebär&lt;br&gt;naturligtvis inte att bisysslefallen alltid är problemfria. Men dessa pro-&lt;br&gt;blem är mindre än de nackdelar som mindre flexibla och mer detaljerade&lt;br&gt;regler för olika verksamheter, förvaltningsområden, grupper av anställda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller bisyssletyper skulle innebära. Utredningen har därför, och på grund Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;av den skepsis som vid våra kontakter med myndigheter m.fl. framförts Bilaga 1&lt;br&gt;mot en sådan ordning, avstått från att föreslå nya specialregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår alltså inga ändringar i sak i reglerna om förbud&lt;br&gt;mot förtroendeskadliga bisysslor. Eftersom en allmänt hållen regel kan&lt;br&gt;vara svår att tillämpa inte minst för arbetstagarna finns det dock skäl att&lt;br&gt;försöka göra den tydligare genom att ge viss vägledning om några förhål-&lt;br&gt;landen av betydelse för bedömningen av en bisyssla. Därför föreslår ut-&lt;br&gt;redningen att de verksamhetsområden där risken för förtroendeskada är&lt;br&gt;särskilt stor skall anges i bestämmelsen. Dessa områden är rättskipning,&lt;br&gt;myndighetsutövning, tillsyn, upphandling, egendomsförvaltning och led-&lt;br&gt;ning av offentlig förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare funnit att de nu gällande specialreglerna för&lt;br&gt;skatteförvaltningen och tullverket kan upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domarnas bisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För domare gäller i dag samma generella bisyssleregler som för andra&lt;br&gt;statsanställda. Utredningen betonar de mycket noggranna överväganden&lt;br&gt;som såväl den enskilde domaren som den som avser att anlita domaren&lt;br&gt;för något uppdrag bör göra. Domarnas uppgifter och deras roll i samhäl-&lt;br&gt;let är sådana att kravet på allmänhetens förtroende gör sig särskilt starkt&lt;br&gt;gällande när det gäller domstolarnas verksamhet. Utredningen har dock&lt;br&gt;funnit att de fördelar som finns med en allmänt hållen bisyssleregel, med&lt;br&gt;utrymme för bedömningar i varje enskilt fall, gör sig gällande även be-&lt;br&gt;träffande domarna. Utredningen har alltså inte ansett det motiverat att&lt;br&gt;införa speciella bisyssloförbud för domare eller någon särskild kategori&lt;br&gt;av dem. Däremot framför utredningen sin uppfattning om innebörden för&lt;br&gt;domarnas del av dagens regler om bisysslor, bl.a. att skiljemannauppdrag&lt;br&gt;och styrelseuppdrag i vinstdrivande bolag med få undantag inte kan an-&lt;br&gt;ses förenliga med 7 § lagen om offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har dragit slutsatsen att arbetshindrande bisysslor generellt&lt;br&gt;inte är något problem. Gällande regler ger arbetsgivarna möjlighet att&lt;br&gt;stoppa bisysslor som är arbetshindrande. Det är till stor del en arbetsled-&lt;br&gt;ningsfråga att göra detta på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller konkurrensbisysslor tycks utgöra något större problem. Ut-&lt;br&gt;redningen menar att det är anställningsmyndigheten som har bäst förut-&lt;br&gt;sättningar att pröva om en bisyssla är konkurrensskadlig eller ej. Därför&lt;br&gt;föreslår utredningen att den prövningen på den statliga sidan skall ligga&lt;br&gt;på myndigheten/arbetsgivaren - vilket den på den kommunala sidan re-&lt;br&gt;dan gör - och inte som idag på regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förbättrad information från arbetsgivarna och utredningens för-&lt;br&gt;slag om uppgiftsskyldighet för arbetstagarna avseende arbetshindrande&lt;br&gt;bisysslor och konkurrensbisysslor såväl som förtroendeskadliga bisysslor&lt;br&gt;kan eventuella problem dessutom antas minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt kontrollsystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarens befogenhet och skyldighet att reagera på förtroendeskad-&lt;br&gt;liga bisysslor och agera på ett tidigt stadium måste förbättras framför allt&lt;br&gt;på den statliga sidan. För att kunna bedöma bisysslefrågor innan skada&lt;br&gt;har skett, dvs. innan allmänhetens förtroende riskerar att skadas, är det&lt;br&gt;viktigt att det blir en naturlig sak att ta upp och diskutera sådana frågor&lt;br&gt;mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utredningen föreslår att en arbets-&lt;br&gt;givare som far kännedom om en förtroendeskadlig bisyssla skall vara&lt;br&gt;skyldig att ålägga arbetstagaren att upphöra med eller inte åta sig bisyss-&lt;br&gt;lan. Genom att dels arbetsgivaren far en skyldighet att informera sina&lt;br&gt;arbetstagare om vad som kan göra en bisyssla förtroendeskadlig, dels en&lt;br&gt;arbetstagare på arbetsgivarens begäran skall lämna de uppgifter som be-&lt;br&gt;hövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma arbetstagarens bisysslor,&lt;br&gt;bör en rimlig diskussion kunna föras löpande och i de flesta fall inte be-&lt;br&gt;höva leda till drastiska åtgärder. Det får anses självklart att en arbetstaga-&lt;br&gt;re som önskar det har rätt att fa besked av arbetsgivaren om dennes syn&lt;br&gt;på en bisysslas tillåtlighet. Regeln om bisysslobesked i 12 § anställnings-&lt;br&gt;förordningen kan därmed upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om förtroendeskadliga bisysslor samlas enligt utredningens&lt;br&gt;förslag i lagen om offentlig anställning och görs tillämpliga även på&lt;br&gt;kommuner och landsting. Arbetstagarens uppgiftsskyldighet skall av&lt;br&gt;praktiska skäl gälla alla bisyssletyper. Överprövningen av beslut om bi-&lt;br&gt;sysslor blir enhetlig genom att tingsrätt eller Arbetsdomstolen skall kun-&lt;br&gt;na överpröva såväl beslut om förtroendeskadliga bisysslor som fattats&lt;br&gt;med stöd av lagen om offentlig anställning som beslut i fråga om arbets-&lt;br&gt;hindrande- eller konkurrensbisysslor, vilka fattats med stöd av kollektiv-&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domarnas speciella ställning och det särskilda rättssäkerhetsintresse&lt;br&gt;som ligger i att deras bisysslor kommer upp till bedömning har gjort att&lt;br&gt;utredningen föreslår att domare som anställs genom beslut av regeringen&lt;br&gt;på eget initiativ skall anmäla sina bisysslor till arbetsgivaren. Anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldigheten tas in i lag. Tjänsteförslagsnämnden för domstolsvä-&lt;br&gt;sendet är enligt förslaget det organ som skall handlägga frågor om do-&lt;br&gt;marnas bisysslor. Det leder bl.a. till att uppgifterna blir offentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även generaldirektörer, landshövdingar, andra chefer för förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheter som lyder direkt under regeringen samt försäkrings-&lt;br&gt;kassornas direktörer far en lagstadgad skyldighet att anmäla sina bisyss-&lt;br&gt;lor, i de fallen till regeringen respektive styrelsen för försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författnings- eller avtalsreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor har samma syfte på kommun-&lt;br&gt;och landstingsområdet som på det statliga området. Det handlar om att&lt;br&gt;upprätthålla allmänhetens förtroende för saklighet och opartiskhet i för-&lt;br&gt;valtningen. Detta intresse gör sig gällande med samma styrka på det&lt;br&gt;kommunala området som på det statliga. Regeringsformens krav på sak-&lt;br&gt;lighet och opartiskhet i den offentliga förvaltningen gäller inte bara sta-&lt;br&gt;ten utan även kommuner och landsting. Det är ett allmänt intresse som&lt;br&gt;går utöver förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna och landstingen svarar i dag för den helt övervägande&lt;br&gt;delen av den offentliga förvaltningen. Den allmänhet vars förtroende för&lt;br&gt;förvaltningen bisysslereglema är till för att skydda har minst lika mycket&lt;br&gt;kontakter med kommunala förvaltningar som med statliga myndigheter.&lt;br&gt;De kommunala förvaltningarna utövar makt och myndighet, tillsyn och&lt;br&gt;kontroll och bedriver upphandling på samma sätt som de statliga myn-&lt;br&gt;digheterna. Utredningens slutsats är därför att det är principiellt felaktigt&lt;br&gt;att ta in förbud mot förtroendeskadliga bisysslor i kollektivavtal och att&lt;br&gt;det finns starka skäl för att förbudet även på den kommunala sidan skall&lt;br&gt;regleras i författning. Ett sådant förbud med anknytande regler kan enligt&lt;br&gt;utredningens mening inte anses inkräkta på den kommunala självstyrel-&lt;br&gt;sen. De skäl av närmast praktisk karaktär som kan anföras till stöd för att&lt;br&gt;regleringen på den kommunala sidan alltjämt skall vara samlad på ett&lt;br&gt;ställe väger inte upp de principiella invändningarna mot avtalsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår således att bestämmelserna om förtroendeskadli-&lt;br&gt;ga bisysslor i lagen om offentlig anställning skall gälla för hela den of-&lt;br&gt;fentliga sektorn. Samma principiella skäl som beträffande de förtroende-&lt;br&gt;skadliga bisysslorna gör sig inte gällande beträffande arbetshindrande&lt;br&gt;bisysslor och konkurrensbisysslor. Dessa skall därför inom såväl det stat-&lt;br&gt;liga som det kommunala området fortfarande kunna regleras i avtal mel-&lt;br&gt;lan arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning är att förslagen inte ger några nämnvärda eko-&lt;br&gt;nomiska eller andra konsekvenser som kräver särskild redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bisyssleutredningens redovisning av en statistisk un- ■ &lt;sup&gt;Bllaga2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dersökning av offentliganställdas bisyssleinnehav&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Statistisk undersökning av de offentligt anställdas bisysslein-&lt;br&gt;nehav&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Den totala bisysslefrekvensen bland of-&lt;br&gt;fentligt anställda kan med hänsyn till bisysslebegreppets vidd inte an-&lt;br&gt;ses särskilt anmärkningsvärd. Snarare än generella åtstramningar bör&lt;br&gt;bättre kontroll liksom skärpningar på enstaka områden inforas. I syn-&lt;br&gt;nerhet på myndigheter och förvaltningar med myndighetsutövning,&lt;br&gt;tillsyn och upphandlingsuppgifter finns det anledning att ha kontroll&lt;br&gt;över om bisysslor med beröring till huvudanställningen förekommer.&lt;br&gt;Allmänt sett kan arbetsgivarna bli betydligt bättre i fråga om att in-&lt;br&gt;formera sina anställda om bisysslereglema och att utnyttja de möjlig-&lt;br&gt;heter som finns för att få uppgifter om bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En av utredningens uppgifter enligt direktiven har varit att genomföra en&lt;br&gt;kartläggning av omfattningen och beskaffenheten av de offentligt an-&lt;br&gt;ställdas bisyssleinnehav. Den kartläggningen har genomförts som en en-&lt;br&gt;kätundersökning med hjälp av Statistiska centralbyrån (SCB). Det här&lt;br&gt;kapitlet utgör en sammanfattning av undersökningens uppläggning och&lt;br&gt;huvudsakliga resultat. [...]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det huvudsakliga syftet med kartläggningen har varit att få en bild av i&lt;br&gt;vilken utsträckning bisysslor förekommer, vilken typ av bisysslor det är&lt;br&gt;fråga om och hur de i olika avseenden förhåller sig till den offentliga&lt;br&gt;huvudanställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkäten med frågor tillställdes ett slumpmässigt, delvis grupperat ur-&lt;br&gt;val av personer som enligt SCB:s register för 1998 var offentligt anställ-&lt;br&gt;da. Sammanlagt drogs 15 000 personer ur registren, varav ca&lt;br&gt;8 000 personer drogs bland domare, åklagare, verkschefer, poliser, hög-&lt;br&gt;skolelärare, militärer, läkare och sjuksköterskor. Resten drogs bland an-&lt;br&gt;ställda inom försäkringskassor, kommuner och övriga anställda inom stat&lt;br&gt;och landsting. För såväl grupperna som sektorerna har ett representativt&lt;br&gt;antal valts ut så att alla gruppernas resultat skall kunna redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtta grupper av arbetstagare som särskilt valts ut har antingen om-&lt;br&gt;nämns i utredningens direktiv som sådana där ”samhällets krav gör sig&lt;br&gt;särskilt gällande” (domare, åklagare, poliser och officerare) eller i övrigt&lt;br&gt;återkommande figurerat och diskuterats i bisysslesammanhang. Domarna&lt;br&gt;utgörs av ordinarie domare, dock inga justitie- och regeringsråd eftersom&lt;br&gt;deras bisysslor tagits upp särskilt i samband med utredningens samråd&lt;br&gt;med de högsta domstolarna [...]. Bland verkscheferna återfinns alla i&lt;br&gt;registren förekommande generaldirektörer och landshövdingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de tillfrågade besvarade ca 76 % enkäten. Av dessa uppgav ungefar&lt;br&gt;6 % att de inte hade offentlig anställning under den tid undersökningen&lt;br&gt;gällde, nämligen september-november 1999. De som svarat så, eller att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de inte hade någon bisyssla under samma tid, har inte besvarat enkätens&lt;br&gt;övriga frågor och ingår därmed inte i underlaget för resultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samtliga redovisade resultat gäller enligt SCB att svarsfrekvensen&lt;br&gt;är sådan att resultaten är statistiskt hållbara. Likväl kan de tillfrågade ha&lt;br&gt;tolkat eller uppenbart missuppfattat frågorna på sådant sätt att det behö-&lt;br&gt;ver kommenteras särskilt. [...]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Närmare om resultaten&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Omfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I enkäten har begreppet bisyssla definierats på sätt som angetts i lagens&lt;br&gt;förarbeten och det kommit att tillämpas i praxis. Det omfattar i stort sett&lt;br&gt;alla anställningar, uppdrag eller verksamheter, avlönade eller oavlönade,&lt;br&gt;som inte skall hänföras till privatlivets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kartläggningen visar att 21 % av offentligt anställda har en eller flera&lt;br&gt;bisysslor. Andelen är ungefär densamma inom samtliga sektorer (stat,&lt;br&gt;kommun, landsting och försäkringskassa). Däremot förekommer stora&lt;br&gt;skillnader mellan de särskilt utvalda grupperna. Två grupper - verksche-&lt;br&gt;fer och domare - ligger påtagligt högre än både sektorssnitten och övriga&lt;br&gt;grupper. Hela 82 % av verkscheferna har någon bisyssla, liksom 55 % av&lt;br&gt;domarna. Även bland högskolelärama och läkarna är andelama något&lt;br&gt;större, 38 respektive 33 %, medan övriga grupper ligger ganska jämnt&lt;br&gt;fördelade kring 20 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andel offentligt anställda med och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan bisyssla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03147/prop_200001__147-2.png" style="width:114pt;height:77pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Har &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Har inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bisyssla &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bisyssla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan kvinnor och män märks en viss skillnad. Medan 17 % av offent-&lt;br&gt;ligt anställda kvinnor har en eller flera bisysslor är motsvarande siffra för&lt;br&gt;män 31 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kartläggningen säger inget om hur stor motsvarande andel är bland&lt;br&gt;privat anställda. En begränsad jämförelse kan göras med den arbets-&lt;br&gt;kraftsundersökning (AKU) som genomförs av SCB varje månad. I&lt;br&gt;AKU:n redovisas dock bara betalda bisysslor. Sådana förekommer enligt&lt;br&gt;AKU:n för motsvarande månader bland 8 % av de privat anställda jäm-&lt;br&gt;fört med 10 % bland offentligt anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet bisysslor per anställd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande antalet bisysslor för var och en visar sig ungefar samma&lt;br&gt;mönster som ovan. Bland offentligt anställda med bisyssla har 69 % en&lt;br&gt;bisyssla, och även här är fördelningen mellan sektorerna jämn. Avvikel-&lt;br&gt;ser ser man däremot mellan grupperna. Endast 17 % av verkscheferna&lt;br&gt;har bara en bisyssla. I stället har 59 % av dem tre bisysslor eller fler, vil-&lt;br&gt;ket skall jämföras med ett totalt snitt på 11 % för det antalet bisysslor.&lt;br&gt;Utav domarna har 46 % en bisyssla och 31 % tre eller fler. Det kan jäm-&lt;br&gt;föras med t.ex. åklagarna, där endast 4 % har tre bisysslor eller fler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större delen - 68 % - av bisysslehavama arbetar heltid. Mellan arbets-&lt;br&gt;tagare med hel- respektive deltidsanställning märks inte i någon sektor&lt;br&gt;någon större skillnad i fråga om antal bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andel offentligt anställda efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antal bisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03147/prop_200001__147-3.png" style="width:156pt;height:106pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Bisysslor i olika löneskikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tillfrågade har också svarat på vilket av följande löneskikt de tillhör i&lt;br&gt;sin huvudanställning, nämligen mindre än 20 000 kr/månad, 20-&lt;br&gt;35 000 kr/mån och mer än 35 000 kr/mån. I det högsta skiktet finner man&lt;br&gt;totalt sett den största andelen anställda med tre bisysslor eller fler, 23 %&lt;br&gt;jämfört med 10 respektive 11 % i de lägre löneskikten. Ju högre inkomst&lt;br&gt;man har desto fler tycks alltså bisysslorna bli. Den tendensen är som tyd-&lt;br&gt;ligast i kommunal och statlig sektor, där 43 respektive 29 % i det högsta&lt;br&gt;löneskiktet har tre bisysslor eller fler [...]. De sektorerna utmärkte sig&lt;br&gt;inte totalt sett i fråga om att ha många ”mångsysslare”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomster av bisysslorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ingen större skillnad mellan sektorerna i fråga om hur stor brutto-&lt;br&gt;inkomst per år man erhåller från bisysslorna. Grovt räknat kan sägas att&lt;br&gt;30 % inte får någon betalning alls, 30 % högst 10 000 kr, 20 % mellan&lt;br&gt;10 000 och 30 000 kr, 10 % mellan 30 000 och 60 000 kr samt 10 % mer&lt;br&gt;än 60 000 kr. Även i detta fall framträder vissa skillnader mellan de sär-&lt;br&gt;skilda grupperna. Det är t.ex. större andelar bland verkscheferna, läkarna&lt;br&gt;och domarna som har 30 000 kr eller mer; 55, 41 respektive 40 %. Där-&lt;br&gt;emot är motsvarande siffror för åklagare, poliser och militärer lägre; 11,&lt;br&gt;9 respektive 17 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiv till bisysslan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tillfrågade har också lämnat uppgifter om huvudskälet varför man har&lt;br&gt;den huvudsakliga (eller enda) bisysslan. För samtliga sektorer gäller att&lt;br&gt;de flesta anger ekonomiska skäl, ideella skäl eller ”annat skäl”. Det sena-&lt;br&gt;re har varit t.ex. intresse, för att upprätthålla kompetensen, engagemang i&lt;br&gt;egen eller närståendes verksamhet, politiska skäl eller att man helt enkelt&lt;br&gt;tycker bisysslan är rolig. Ideella skäl anges till särskilt stor del av åklaga-&lt;br&gt;re, poliser och militärer. Bland poliser, högskolelärare, militärer, läkare&lt;br&gt;och sjuksköterskor anger mellan 25 och 30 % ekonomiska skäl som hu-&lt;br&gt;vudsakligt skäl, vilket däremot bara 1 % av verkscheferna gör. Allra van-&lt;br&gt;ligast är det skälet bland läkare och sjuksköterskor. Såväl verkschefer&lt;br&gt;som domare uppger däremot i betydligt större utsträckning än genomsnit-&lt;br&gt;tet - 49 respektive 43 % mot 9 % - att annan offentlig arbetsgivare har&lt;br&gt;önskat att de skall ha bisysslan. Dessutom anser 32 % av verkscheferna&lt;br&gt;och 20 % av högskolelärama att bisysslan är ett åliggande knutet till hu-&lt;br&gt;vudanställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentligt anställda efter huvudsakligt&lt;br&gt;skäl till att inneha bisyssla&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03147/prop_200001__147-4.png" style="width:161pt;height:116pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Tidsåtgång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drygt hälften av bisyssleinnehavama inom samtliga sektorer ägnar i ge-&lt;br&gt;nomsnitt mindre än 15 timmar per månad åt sin huvudsakliga (eller enda)&lt;br&gt;bisyssla. Ungefar 20 % ägnar den dock mer än 30 timmar per månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tiden per månad för samtliga bisysslor uppgår för mer än hälften&lt;br&gt;av bisysslehavama till mindre än 15 timmar. De som ägnar mer än&lt;br&gt;30 timmar per månad åt samtliga sina bisysslor utgör 23 % av bisyssle-&lt;br&gt;havama. Det rör sig om en jämn fördelning mellan såväl sektorer som&lt;br&gt;särskilda grupper. Detsamma gäller bland dem som sammanlagt ägnar&lt;br&gt;sina bisysslor mellan 15 och 30 timmar per månad, vilket generellt är&lt;br&gt;unge far en fjärdedel av bisysslama.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Typer av bisysslor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De flesta offentliganställda som har bisysslor har dessa som anställning&lt;br&gt;eller uppdrag hos offentlig eller privat arbetsgivare, som ideellt förtroen-&lt;br&gt;deuppdrag eller i egen kommersiellt inriktad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Procent &lt;sup&gt;Typ av bis&lt;/sup&gt;y&lt;sup&gt;ss,or som&lt;/sup&gt; offentligt anställda har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03147/prop_200001__147-5.png" style="width:217pt;height:134pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Bland domare och verkschefer med bisysslor har 64 respektive 51 % an-&lt;br&gt;ställning eller uppdrag i offentlig regi. Verkscheferna ligger också högst i&lt;br&gt;fråga om styrelseuppdrag i bolag och ekonomiska föreningar, både of-&lt;br&gt;fentliga (50 %) och privata (23 %). Anställning eller uppdrag hos privat&lt;br&gt;arbetsgivare är vanligast förekommande bland läkare och sjuksköterskor,&lt;br&gt;25 respektive 23 %, men även bland högskolelärare och domare före-&lt;br&gt;kommer det till 18 respektive 15%. Den egna kommersiellt inriktade&lt;br&gt;verksamheten är vanligast bland poliser, 23 %, samt högskolelärare, mili-&lt;br&gt;tärer och läkare, 26 %. I samtliga sektorer och grupper förekommer ock-&lt;br&gt;så en viss del ”annat”, som har exemplifierats med lantbruk, författar-&lt;br&gt;skap, musiker, religiös verksamhet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bisyssletyper som ofta inte ger någon ersättning alls eller bara mindre&lt;br&gt;sådan är fackliga och ideella förtroendeuppdrag samt uppdrag i intresse-&lt;br&gt;organisationer. Även de flesta offentliga anställningar eller uppdrag ger&lt;br&gt;en ersättning på högst 30 000 kr per år. Anställning eller uppdrag hos&lt;br&gt;privat arbetsgivare samt egen kommersiellt inriktad verksamhet är de&lt;br&gt;bisyssletyper som oftast ger högst ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förhållandet mellan huvudanställningen och bisysslan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I enkäten ställdes också ett antal frågor om huruvida vissa typer av ar-&lt;br&gt;betsuppgifter - myndighetsutövning, tillsyn och upphandling - ingick i&lt;br&gt;myndighetens/förvaltningens verksamhet eller den anställdes uppgifts-&lt;br&gt;område. I frågorna gavs en definition av begreppen. En del av enkätresul-&lt;br&gt;taten beträffande myndighetsutövning och tillsyn tyder emellertid på att&lt;br&gt;innebörden av begreppen ändå varit oklar för de tillfrågade. Det är därför&lt;br&gt;svårt att dra några säkra slutsatser med ledning av resultaten. I stora drag&lt;br&gt;kan man konstatera att drygt 30 % av bisysslehavama svarat att de arbe-&lt;br&gt;tar på myndighet eller förvaltning med myndighetsutövning och lika&lt;br&gt;många på sådan arbetsplats med tillsyn. Utav dessa hade ungefär hälften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i var och en av grupperna, själva sådana uppgifter. Upphandling ingick i Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;arbetsuppgifterna för 19 % av bisysslehavama. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beröring mellan någon bisyssla och antingen myndighe-&lt;br&gt;tens/förvaltningens verksamhet eller de egna arbetsuppgifterna, t.ex. i&lt;br&gt;fråga om ämnesområde, förelåg för drygt 40 %. I flera av de särskilda&lt;br&gt;grupperna, t.ex. domare, verkschefer, högskolelärare, läkare och sjukskö-&lt;br&gt;terskor, var siffran ännu högre. Det går i och för sig att koppla förekoms-&lt;br&gt;ten av beröring till förekomsten av myndighetsutövning, tillsyn och upp-&lt;br&gt;handling, men med tanke på osäkerheten kring begreppen skulle slutsat-&lt;br&gt;serna inte bli säkra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information om bisysslor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enkätens sista frågor handlade om i vilken utsträckning arbetstagare och&lt;br&gt;arbetsgivare informerat varandra eller begärt besked om förekommande&lt;br&gt;bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av svaren framgår att 27 % av offentligt anställda med bisysslor har&lt;br&gt;blivit informerade av sin arbetsgivare om vilka bisysslor som inte är till-&lt;br&gt;låtna. Andelen varierar en hel del mellan sektorerna, från 55 och 49 % i&lt;br&gt;stat och försäkringskassor, där myndigheterna är skyldiga att lämna så-&lt;br&gt;dan information, till 32 och 16 % i landsting och kommuner. I de särskil-&lt;br&gt;da grupperna är andelarna generellt högre än snitten, med närmare 80 %&lt;br&gt;bland poliser och verkschefer och 60 % bland högskolelärare och militä-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att sammanlagt 12 % har begärt besked av arbetsgi-&lt;br&gt;varen om en bisyssla är förtroendeskadlig. Den högsta andelen som har&lt;br&gt;begärt ett besked av arbetsgivaren finns bland verkscheferna, 37 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 % uppger att arbetsgivaren har begärt uppgift om bisysslor. För den&lt;br&gt;kommunala sektorn är andelen 16 %, och för verkschefer, högskolelärare&lt;br&gt;och läkare drygt 40 %. Andelen anställda som har informerat arbetsgiva-&lt;br&gt;ren om bisysslor är högre, 69 %. I de särskilda grupperna är andelen&lt;br&gt;högst bland verkschefer (87 %), läkare (83 %), högskolelärare (75 %)&lt;br&gt;och sjuksköterskor (74 %).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svaren på de här frågorna kan delvis överlappa varandra eftersom man&lt;br&gt;t.ex. kan anse sig ha informerat arbetsgivaren om bisysslor genom att&lt;br&gt;svara på dennes begäran om uppgifter eller genom att begära ett besked&lt;br&gt;om förtroendeskadlighet. Vidare kan arbetsgivaren uppfattas ha lämnat&lt;br&gt;information om icke tillåtna bisysslor i samband med att den anställde&lt;br&gt;har begärt ett besked om förtroendeskadlighet eller informerat arbetsgi-&lt;br&gt;varen om bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Slutsatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En första fråga för utredningen är om resultaten tyder på att omfattningen&lt;br&gt;av bisysslor bland offentligt anställda är så stor att redan detta skulle för-&lt;br&gt;anleda någon särskild åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att 21 % av offentligt anställda har bisyssla kan med hänsyn till bi-&lt;br&gt;sysslebegreppets vidd enligt utredningens mening inte anses särskilt an-&lt;br&gt;märkningsvärt. Det är värt att påminna om att även obetalda bisysslor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och bisysslor i ideella och fackliga organisationer ingår. Högre andelar Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;återfinns som sagt i vissa av grupperna, t.ex. verkscheferna, domarna och Bilaga 2&lt;br&gt;högskolelärama. För de grupperna är samtidigt offentliga uppdrag vanli-&lt;br&gt;ga och det huvudsakliga skälet att ha den huvudsakliga bisysslan är ofta&lt;br&gt;att det önskats av annan offentlig arbetsgivare eller är ett åliggande i&lt;br&gt;tjänsten. Det borde vara omständigheter som åtminstone i någon mån&lt;br&gt;talar for att förtroendeskadlighetsaspekten har beaktats av någon av be-&lt;br&gt;rörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att uppdragen ofta är offentliga säger däremot inget om huruvida de&lt;br&gt;blir arbetshindrande. Något svar på den frågan fas inte heller med hjälp&lt;br&gt;av enkätsvaren. Bland de offentliganställda i stort kan man i vart fall se&lt;br&gt;att större delen totalt ägnar mindre än 15 timmar per månad åt sina bi-&lt;br&gt;sysslor. Det timantalet är inte större än att det ofta torde gå att kombinera&lt;br&gt;bisysslan med ordinarie arbetstid. Med tanke på att t.ex. ideella förtroen-&lt;br&gt;deuppdrag och egen kommersiellt inriktad verksamhet är vanliga torde&lt;br&gt;också en hel del av bisysslorna skötas utanför ordinarie arbetstid. Den&lt;br&gt;största tidsåtgången för bisysslor finner man bland poliser, högskolelära-&lt;br&gt;re, militärer, läkare och sjuksköterskor. Detta är också grupper som i&lt;br&gt;ganska stor utsträckning bisysslar i egen verksamhet eller hos privat ar-&lt;br&gt;betsgivare, vilket sannolikt ofta innebär att det inte i någon större ut-&lt;br&gt;sträckning kan inkräkta på huvudanställningen genom att utföras på ordi-&lt;br&gt;narie arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den kartläggning som genomfördes av 1966 års bisyssleutred-&lt;br&gt;ning hade 29 % av de då offentligt anställda bisyssla. I vår undersökning&lt;br&gt;är motsvarande andel 21 %. Det har blivit mindre vanligt att offentligt&lt;br&gt;anställda har bisysslor. Mot bakgrund av den utvecklingen och övriga&lt;br&gt;enkätresultat anser utredningen att bisysslefrekvensen i dag generellt sett&lt;br&gt;inte utgör något problem. Det utesluter dock inte att det i särskilda grup-&lt;br&gt;per av anställda eller inom vissa myndigheter eller förvaltningsområden&lt;br&gt;kan vara så. Snarare än generella åtstramningar bör det emellertid i så fall&lt;br&gt;leda till bättre kontroll eller möjligen skärpningar i särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bisysslornas beskaffenhet är det svårare att dra säkra&lt;br&gt;slutsatser. Att beröring mellan bisyssla och huvudanställning i viss ut-&lt;br&gt;sträckning förekommer är klart. Sannolikt kan det också vara så att för-&lt;br&gt;troendeskadliga bisysslor är vanligare i de fallen. Vetskapen om att be-&lt;br&gt;röring ibland förekommer ger dock inte något mått på i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning det förekommer bisysslor som gör att risk for förtroendeskada upp-&lt;br&gt;står. En del av beröringsfallen kan mycket väl vara fullständigt harmlösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett är det dock värt att notera att en stor del av dem som har&lt;br&gt;bisysslor har uppgett att det finns beröring mellan dessa och uppgifter&lt;br&gt;som förekommer på den myndighet eller förvaltning där huvudanställ-&lt;br&gt;ningen finns. Eftersom beröring trots allt utgör en omständighet av bety-&lt;br&gt;delse när risk för förtroendeskada skall bedömas blir slutsatsen att det för&lt;br&gt;myndigheter och förvaltningar finns anledning att ha vetskap om vilka&lt;br&gt;bisysslor som förekommer. Däremot leder det inte naturligt till något&lt;br&gt;generellt förbud mot bisysslor i de verksamheter där myndighetsutövning&lt;br&gt;m.m. förekommer, eftersom det som sagt inte finns något givet samband&lt;br&gt;mellan de olika förhållandena och förtroendeskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan slutsats blir att vissa yrken i särskilt stor utsträckning leder&lt;br&gt;till flera bisysslor, vilket i sin tur ofta ger en högre sammanlagd ersätt-&lt;br&gt;ning. Att så är fallet och att det också finns samband mellan arbetstagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i det högsta löneskiktet och antal bisysslor är inte heller något nytt i for- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;hållande till 1966 års utredning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande information om bisysslor mellan arbetsgivare och arbets-&lt;br&gt;tagare är det vissa resultat som med tanke på gällande bestämmelser är&lt;br&gt;värda att notera. För statliga arbetsgivare och försäkringskassor finns&lt;br&gt;enligt anställningsförordningen en skyldighet att informera arbetstagarna&lt;br&gt;om vilka bisysslor som kan vara förtroendeskadliga. Trots detta uppger&lt;br&gt;bara 55 respektive 49 % av bisysslehavama inom stat och försäkrings-&lt;br&gt;kassor att de fatt information om vilka bisysslor som inte är tillåtna. 19&lt;br&gt;respektive 12 % har utnyttjat sin möjlighet att fa arbetsgivarens besked&lt;br&gt;om en bisyssla är förtroendeskadlig. Andelarna bland samtliga offentlig-&lt;br&gt;anställda med bisysslor måste också anses låga; 27 % har fatt information&lt;br&gt;och 12 % har begärt besked om förtroendeskadlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetsgivarens möjlighet att begära uppgifter om bisyss-&lt;br&gt;la är det framför allt enligt det kommunala avtalet det är aktuellt. Trots&lt;br&gt;det uppger bara 16 % bland kommunalt anställda och 24 % bland lands-&lt;br&gt;tingsanställda att det har gjorts. Läkare och sjuksköterskor ligger dock&lt;br&gt;högre; 42 respektive 18 %. Och trots att statliga arbetsgivares och försäk-&lt;br&gt;ringskassors möjlighet att begära uppgifter förutsätter att bisysslan skall&lt;br&gt;påverka arbetsprestationen (förutom i Chefsavtalet), har 23 respektive&lt;br&gt;12 % av de arbetsgivarna begärt det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En större andel, 69 %, har däremot informerat arbetsgivaren om sina&lt;br&gt;bisysslor. Att andelen är högre i vissa av grupperna kan bero bl.a. på&lt;br&gt;Chefsavtalet och högskolelagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några slutsatser som med ledning av resultaten kan dras om nuvarande&lt;br&gt;kontrollsystem är att arbetsgivarna allmänt sett skulle kunna bli betydligt&lt;br&gt;bättre i fråga om att informera sina anställda om bisysslereglema och att&lt;br&gt;de möjligheter som finns för arbetsgivaren att begära uppgift om bisyss-&lt;br&gt;lor inte utnyttjas i någon större utsträckning. Båda dessa har enligt vår&lt;br&gt;mening betydelse för hur kontrollsystem för bisysslor bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bisyssleutredningens förslag till lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig an-&lt;br&gt;ställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:260) om offentlig an-&lt;br&gt;ställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2, 3 och 7 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 7 a-7 d §§, av föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos kommuner,&lt;br&gt;landsting och kommunalförbund, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § första stycket om vissa un-&lt;br&gt;dantag från lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7-7 c §§ om bisysslor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § första stycket om vissa un-&lt;br&gt;dantag från lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också&lt;br&gt;arbetstagare hos kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statsråden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och&lt;br&gt;som inte är svenska medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För justitiekanslem, justitierå- För justitiekanslem, justitierå-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den och regeringsråden gäller bara&lt;br&gt;4 § om bedömningsgrunder vid&lt;br&gt;anställning, 7 § om bisysslor och&lt;br&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare far inte ha någon&lt;br&gt;anställning eller något uppdrag&lt;br&gt;eller utöva någon verksamhet som&lt;br&gt;kan rubba förtroendet för hans&lt;br&gt;eller någon annan arbetstagares&lt;br&gt;opartiskhet i arbetet eller som kan&lt;br&gt;skada myndighetens anseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den och regeringsråden gäller bara&lt;br&gt;4 § om bedömningsgrunder vid&lt;br&gt;anställning, 7-7 d §§ om bisysslor&lt;br&gt;och 23-29 §§ om arbetskonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare får inte ha någon&lt;br&gt;anställning eller något uppdrag&lt;br&gt;eller utöva någon verksamhet som&lt;br&gt;kan rubba förtroendet för hans&lt;br&gt;eller någon annan arbetstagares&lt;br&gt;opartiskhet i arbetet eller som kan&lt;br&gt;skada myndighetens anseende&lt;br&gt;(förtroendeskadlig bisyssla).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för förtroendeskada skall Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;bedömas som särskilt stor, om Bilaga 3&lt;br&gt;arbetstagaren eller myndigheten&lt;br&gt;har uppgifter som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rättskipning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. myndighetsutövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. upphandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. egendomsförvaltning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ledning av offentlig förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som får kännedom&lt;br&gt;om en förtroendeskadlig bisyssla&lt;br&gt;skall ålägga arbetstagaren att&lt;br&gt;upphöra med eller inte åta sig bi-&lt;br&gt;sysslan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaren skall informera sina&lt;br&gt;arbetstagare om vilka slags för-&lt;br&gt;hållanden som kan göra en bisyss-&lt;br&gt;la förtroendeskadlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7c§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare skall på arbetsgi-&lt;br&gt;varens begäran lämna de uppgif-&lt;br&gt;ter som behövs för att arbetsgiva-&lt;br&gt;ren skall kunna bedöma arbetsta-&lt;br&gt;garens bisysslor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domare som anställs genom beslut&lt;br&gt;av regeringen och chefer för för-&lt;br&gt;valtningsmyndigheter som lyder&lt;br&gt;omedelbart under regeringen skall&lt;br&gt;på eget initiativ anmäla sina bi-&lt;br&gt;sysslor till arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1997:1293) om rätt till le- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;dighet för att bedriva näringsverksamhet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1997:1293) om rätt till ledighet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bedriva näringsverksamhet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare har rätt till hel&lt;br&gt;ledighet från sitt arbete under&lt;br&gt;högst sex månader för att själv&lt;br&gt;eller genom juridisk person bedri-&lt;br&gt;va näringsverksamhet. Arbetstaga-&lt;br&gt;rens verksamhet far dock inte&lt;br&gt;konkurrera med arbetsgivarens&lt;br&gt;verksamhet. Ledigheten far inte&lt;br&gt;heller innebära väsentlig olägenhet&lt;br&gt;för arbetsgivarens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare har rätt till ledigt&lt;br&gt;samma arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare har rätt till hel&lt;br&gt;ledighet från sitt arbete under&lt;br&gt;högst sex månader för att själv&lt;br&gt;eller genom juridisk person bedri-&lt;br&gt;va näringsverksamhet. Arbetstaga-&lt;br&gt;rens verksamhet far dock inte&lt;br&gt;konkurrera med arbetsgivarens&lt;br&gt;verksamhet. Ledigheten eller när-&lt;br&gt;ingsverksamheten får inte heller&lt;br&gt;innebära väsentlig olägenhet för&lt;br&gt;arbetsgivarens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;et endast under en period hos en och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän för- Prop. 2000/01:147&lt;br&gt;säkring &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;skall införas en ny paragraf, 18 kap. 13 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktören skall på eget initiativ&lt;br&gt;anmäla sina bisysslor till styrelsen&lt;br&gt;för den allmänna försäkringskas-&lt;br&gt;san.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden över Bisyssleutredningens betänkande Offentligt an-&lt;br&gt;ställdas bisysslor (SOU 2000:80) har avgetts av Högsta Domstolen, Re-&lt;br&gt;geringsrätten, Arbetsdomstolen, Svea hovrätt, Hovrätten för Övre Norr-&lt;br&gt;land, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Malmö&lt;br&gt;tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i&lt;br&gt;Örebro län, Riksdagsförvaltningen, Riksdagens ombudsmän , Justitie-&lt;br&gt;kanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen, Datainspektionen, Försvarsmakten, Försvarets materiel-&lt;br&gt;verk, Statens räddningsverk, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Lä-&lt;br&gt;kemedelsverket, Vägverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska&lt;br&gt;institut, Statskontoret, Tullverket, Statens fastighetsverk, Statistiska cen-&lt;br&gt;tralbyrån , Statens kvalitets- och kompetensråd, Sveriges Riksbank, Fi-&lt;br&gt;nansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Arbetsgivar-&lt;br&gt;verket, Statens skolverk, Högskoleverket, Forskningsrådsnämnden,&lt;br&gt;Stockholms universitet, Kungliga Tekniska högskolan, Uppsala universi-&lt;br&gt;tet, Linköpings universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet,&lt;br&gt;Umeå universitet, Statens livsmedelsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Ar-&lt;br&gt;betarskyddsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Närings- och teknikutveck-&lt;br&gt;lingsverket, NUTEK, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län, Lantmäteriverket, Naturvårdsverket,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Nämnden för offentlig upphandling, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Stockholms läns landsting, Kalmar läns landsting, Skåne läns&lt;br&gt;landsting, Svenska kommunförbundet, Botkyrka kommun, Stockholms&lt;br&gt;kommun, Enköpings kommun, Linköpings kommun, Valdemars viks&lt;br&gt;kommun, Malmö kommun, Svedala kommun, Halmstad kommun, Fal-&lt;br&gt;köpings kommun, Göteborgs kommun, Karlsborgs kommun, Marks&lt;br&gt;kommun, Stenungsunds kommun, Trollhättans kommun, Söderhamns&lt;br&gt;kommun, Sundsvalls kommun, Bergs kommun, Kiruna kommun, Pajala&lt;br&gt;kommun, Sveriges Advokatsamfund, SACO, Tjänstemännens centralor-&lt;br&gt;ganisation TCO, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivarfö-&lt;br&gt;reningen (SAF), Försäkringskasseförbundet, Stockholms handelskamma-&lt;br&gt;re, Karlstads universitet, Dramatiska institutet, Högskolan i Gävle, Hög-&lt;br&gt;skolan i Kalmar, Malmö högskola, Sveriges Domareförbund, Brottsföre-&lt;br&gt;byggandet rådet och Statens ansvarsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO har bifogat yttrande av Sveriges Läkarförbund. Tjänstemännens .&lt;br&gt;centralorganisation (TCO) har bifogat yttrande av Offentliganställdas&lt;br&gt;FörhandlingsRåd. Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden av&lt;br&gt;försäkringskassor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har inte kommit in med något yttrande eller&lt;br&gt;förklarat att de avstår från att yttra sig: Riksdagens revisorer, Handels-&lt;br&gt;högskolan i Stockholm, Jämtlands läns landsting, Grästorps kommun,&lt;br&gt;Lerums kommun, Hammarö kommun, Torsby kommun, Degerfors&lt;br&gt;kommun, Sandvikens kommun, Robertsfors kommun, Älvsbyns kom-&lt;br&gt;mun och Föreningen Auktoriserade Revisorer.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-06-18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet, Leif Thors-&lt;br&gt;son, regeringsrådet Rune Lavin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 14 juni 2001 (Justitiedepartementet) har re-&lt;br&gt;geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnessakkunnige Sören&lt;br&gt;Öman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 juni 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Thalén, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Pagrotsky, Östros,&lt;br&gt;Messing, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Statsrådet Lejon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 2000/01:147 Offentliganställdas bisyss-&lt;br&gt;lor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 61506, Stockholm&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag</lydelse>
<lydelse2>lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.
</lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2001/02:AU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:260) om offentlig anställning.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2001-07-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2001-07-05 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2001-09-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2001-09-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2001-10-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:27:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GO03147</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:19:34</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:27:13</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2001/02:AU2</uppgift>
<ref_dok_id>GP01AU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2001/02</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Offentliganställdas bisysslor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kia Andreasson m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:147&lt;br/&gt;
Offentliganställdas bisysslor</uppgift>
<ref_dok_id>GP02A2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2001/02</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:147 Offentliganställdas bisysslor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kia Andreasson m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Åbjörnsson m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:147&lt;br/&gt;
Offentliganställdas bisysslor</uppgift>
<ref_dok_id>GP02A1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2001/02</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:147 Offentliganställdas bisysslor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Åbjörnsson m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>