2345821GO031352000/01135propproppropProposition 2000/01:135PropositionPropositionJustitiedepartementet13502001-06-13 00:00:002025-12-19 14:07:202001-01-01 00:00:00Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005 Prop. 2000/01:135 digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GO03135/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GO03135https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO03135
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>2000/01:135</h1>
<h2>Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03135/prop_200001__135-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>2000/01:135</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 13 juni 2001</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Britta Lejon</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner regeringens<br>förslag till mål för konsumentpolitiken. Målen för konsumentpolitiken<br>skall enligt regeringens förslag vara</p>
<p>- Konsumenternas ställning och inflytande på marknaden skall stärkas,<br>inflytandemålet.</p>
<p>- Hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och<br>andra resurser effektivt, hushållningsmålet.</p>
<p>- Konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas, säkerhetsmålet.</p>
<p>- Sådana konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som<br>minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt<br>hållbar utveckling, miljömålet.</p>
<p>- Konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning, information och<br>utbildning, kunskapsmålet.</p>
<p>Dessa mål skall vara styrande för såväl det nationella konsumentpolitiska<br>arbetet som för Sveriges arbete i EU och andra internationella forum.</p>
<p>Regeringen föreslår vidare att målen för Konsumentverkets<br>verksamhet anpassas till de nya målen för konsumentpolitiken.<br>Propositionen är en handlingsplan för konsumentpolitiken. I<br>propositionen föreslås därför att delmål skall anges för<br>konsumentpolitikens verksamhetsinriktning under en viss tidsperiod. I<br>propositionen redogör regeringen också för sin bedömning av vilka<br>delmål som bör gälla för verksamhetsinriktningen under perioden 2001-<br>2005 och vilka åtgärder som bör genomföras under respektive delmål.</p>
<p>1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 135</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4</p>
<p>2 Ärendet och dess beredning...............................................................5</p>
<p>3 Konsument i välfärdsland..................................................................6</p>
<p>4 Mål och inriktning för konsumentpolitiken.....................................12</p>
<p>4.1 Mål för konsumentpolitiken..............................................12</p>
<p>4.2 Konsumentaspekter bör integreras i övriga politik-</p>
<p>områden.............................................................................16</p>
<p>4.3 Den svenska konsumentpolitikens inriktning 2001-2005 17</p>
<p>4.3.1 Delmål skall anges för konsumentpolitiken.... 17</p>
<p>4.3.2 Delmål för perioden 2001-2005.....................18</p>
<p>5 Vägledning, information och utbildning till konsumenterna skall</p>
<p>vidareutvecklas................................................................................19</p>
<p>5.1 Den kommunala konsumentvägledningen bör stärkas......19</p>
<p>5.2 Vägledning och information på central nivå är ett stöd för</p>
<p>den kommunala konsumentvägledningen.........................23</p>
<p>5.3 IT är ett viktigt redskap i arbetet med den statliga</p>
<p>konsumentinformationen...................................................24</p>
<p>5.4 God information i dagligvaruhandeln...............................27</p>
<p>5.5 Konsumentundervisningen i skolan bör utvecklas............30</p>
<p>6 Ideella organisationer skall ges möjligheter till ökat inflytande i</p>
<p>konsumentpolitiken..........................................................................33</p>
<p>6.1 Ekonomiska bidrag till organisationernas arbete med</p>
<p>konsumentfrågor................................................................33</p>
<p>6.2 Vägar till inflytande..........................................................35</p>
<p>7 Konsumenterna skall ges en starkare ställning på de finansiella</p>
<p>marknaderna.....................................................................................37</p>
<p>7.1 Pågående arbete med Konsumentskydd på det finansiella</p>
<p>området..............................................................................37</p>
<p>7.2 Förbättrad information om pensioner................................43</p>
<p>7.3 Åtgärder mot skuldfällor...................................................44</p>
<p>7.4 En utredning om finansiell rådgivning till konsumenter har</p>
<p>tillsatts...............................................................................46</p>
<p>7.5 Etiska fonder.....................................................................48</p>
<p>8 Arbetet med produktsäkerhet, särskilt när det gäller barns säkerhet,</p>
<p>skall förstärkas.................................................................................49</p>
<p>8.1 Barns säkerhet...................................................................49</p>
<p>8.2 Översyn av produktsäkerhetslagstifiningen......................50</p>
<p>8.3 Skaderapportering.............................................................51</p>
<p>8.4 Marknadskontroll..............................................................52</p>
<p>8.5 Standardisering..................................................................54</p>
<p>9 Konsumentforskningen skall stödjas...............................................57</p>
<p>9.1 Centrum för konsumentvetenskap får ekonomiskt stöd i tre</p>
<p>år........................................................................................57</p>
<p>9.2 Ett vetenskapligt råd inrättas vid Konsumentverket.........60</p>
<p>9.3 Konsumentforskningens ställning i Europa bör stärkas....60</p>
<p>10 Konsumenterna skall ges förbättrad information om priser............61 Prop. 2000/01:135</p>
<p>10.1 Prisinformationslagen ses över..........................................61</p>
<p>10.2 Prisjämförelser för ökad konkurrens och lägre</p>
<p>konsumentpriser................................................................63</p>
<p>11 Konsumenterna skall ges bättre förutsättningar att agera på nyligen</p>
<p>konkurrensutsatta marknader...........................................................66</p>
<p>11.1 Nya förutsättningar för konsumenterna.............................66</p>
<p>11.2 Medborgare och konsument..............................................68</p>
<p>11.3 RRV:s projekt och tillsynsmyndigheternas arbete............69</p>
<p>11.4 Branschöverenskommelser på viktiga tj änsteområden.....71</p>
<p>11.5 Förbättrad tillgång till information och vägledning på</p>
<p>elområdet...........................................................................72</p>
<p>11.6 Konsekvenser för konsumenterna bör studeras.................73</p>
<p>12 Miljömärkningen och den etiska märkningen skall få större</p>
<p>spridning..........................................................................................74</p>
<p>13 De statliga konsumentmyndighetema..............................................75</p>
<p>13.1 Konsumentverkets och Konsumentombudsmannens<br>rättsliga befogenheter m.m................................................78</p>
<p>14 Användning vid marknadsföring av begrepp som legitimerad,</p>
<p>auktoriserad och godkänd................................................................81</p>
<p>15 Huvudpunkterna i propositionen.....................................................82</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av Konsumentpolitiska kommitténs<br>betänkande Starka konsumenter i en gränslös värld (SOU<br>2000:29).................................................................................86</p>
<p>Bilaga 2 Förteckningar över remissinstanser.......................................95</p>
<p>Bilaga 3 Röster från Folkrörelsedagen den 17 januari 2001................97</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 juni 2001 ...........99</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner vad regeringen föreslår om mål för konsumentpolitiken<br>(avsnitt 4.1),</p>
<p>2. godkänner vad regeringen föreslår om att ange delmål för<br>konsumentpolitiken (avsnitt 4.3.1),</p>
<p>3. godkänner vad regeringen föreslår om mål för Konsumentverket<br>(avsnitt 13).</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Riksdagen har senast 1995 fastställt mål och inriktning för konsument-<br>politiken i propositionen Aktiv konsumentpolitik (prop. 1994/95:140,<br>bet. 1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438). De övergripande målen och<br>inriktningen för arbetet med konsumentfrågor i EU formulerades av<br>regeringen i skrivelsen Konsumentpolitiken i EU - mål och inriktning för<br>det svenska arbetet (skr. 1995/96:181, bet. 1995/96:LU26, rskr.<br>1995/96:292).</p>
<p>En handlingsplan för att nå miljömålet i konsumentpolitiken<br>formulerades i regeringens skrivelse Konsumenterna och miljön - en<br>handlingsplan för hållbar utveckling (skr. 1997/98:67,<br>bet. 1997/98:LU21, rskr. 1997/98:220). Miljömålet i konsumentpolitiken<br>utvärderas i annan ordning och berörs därför inte närmare i denna<br>proposition. En slutlig redovisning skall lämnas till riksdagen senast<br>2002. Under 2001 lämnas en delredovisning.</p>
<p>En översyn av konsumentpolitikens mål och inriktning har gjorts av<br>Konsumentpolitiska kommittén (Fi 1999:01, Dir. 1999:1) och i april<br>2000 lämnade kommittén sitt slutbetänkande Starka konsumenter i en<br>gränslös värld (SOU 2000:29). En sammanfattning av betänkandet finns i<br>bilaga 1. I december 1999 lämnade Konsumentpolitiska kommittén<br>delbetänkandet Nordisk miljömärkning - det statliga engagemanget<br>(SOU 1999:145). Detta betänkande kommer att behandlas i samband<br>med att regeringen återkommer till riksdagen angående miljömålet i<br>konsumentpolitiken (se ovan).</p>
<p>Utredningen om konsumentinformation om dagligvaror (In 1997:13,<br>Dir. 1997:151) har analyserat frågor om märkning och annan<br>konsumentinformation på dagligvaruområdet. Utredningen lämnade i<br>februari 1999 sitt slutbetänkande Märk väl! (SOU 1999:7). I<br>tilläggsdirektiv till Konsumentpolitiska kommittén (Dir. 1999:77)<br>uppdrogs åt kommittén att utreda vidare två av förslagen från<br>Utredningen om konsumentinformation om dagligvaror.</p>
<p>Dessa båda betänkanden har remissbehandlats. Förteckningar över<br>remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissyttrandena finns tillgängliga i<br>Justitiedepartementet (Ju2001/37KO, Ju2001/70KO). I denna proposition<br>redovisar regeringen sina förslag om den framtida svenska<br>konsumentpolitikens mål och inriktning. Propositionen behandlar förslag<br>från framför allt Konsumentpolitiska kommittén, men till viss del också<br>förslag från Utredningen om konsumentinformation om dagligvaror.<br>Propositionen skall också tjäna som nationell handlingsplan för<br>konsumentpolitiken och i propositionen redogör också regeringen för sin<br>bedömning av vilka delmål som bör gälla för verksamhetsinriktningen<br>under perioden 2001-2005 och vilka åtgärder som bör genomföras under<br>respektive delmål.</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén har enligt sina direktiv värderat<br>strategier för svenska konsumentpolitiska insatser inom EU och<br>internationellt och har lämnat vissa förslag om detta. Regeringen avser i<br>denna del att återkomma till riksdagen i särskild ordning. Ett skäl till<br>detta är att Europeiska kommissionen under hösten 2001 presenterar ett<br>nytt konsumentpolitiskt handlingsprogram för de närmast kommande<br>åren. Ett annat skäl är frågan om harmoniseringen av EU:s marknadsrätt<br></p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>kommit i ett delvis nytt läge genom den s.k. sändarlandsprincipen som Prop. 2000/01:135<br>inom kort kommer att gälla for marknadsföring vid e-handel. I<br>sammanhanget bör också beaktas de tankar på att reformera EU:s<br>marknadsrätt genom ett generellt hållet ramverk med krav på god<br>marknadssed, som Europeiska kommissionen aviserat att presentera i en<br>grönbok. En svensk strategi for EU-arbetet bör utformas med hänsyn<br>tagen till vad som nu har sagts. Regeringen avser återkomma till<br>riksdagen i detta ärende</p>
<h2>3 Konsument i välfärdsland</h2>
<p>Hushållens ekonomiska situation</p>
<p>Under 1990-talet utsattes många hushåll for starka påfrestningar.<br>Barnfamiljerna är enligt Konsumentverket den grupp som drabbades<br>hårdast av lågkonjunkturens verkningar. Fortfarande finns det många<br>hushåll som har svårt att klara sin ekonomi, trots att den ekonomiska<br>situationen i Sverige i dag huvudsakligen är god. Barnfamiljer och<br>särskilt då ensamstående med barn, släpar efter i konsumtionsutrymme<br>jämfört med andra typer av hushåll. Enligt en undersökning som<br>genomförts av Tjänstemännens Centralorganisation har familjetypen<br>större betydelse för levnadsstandarden än någon annan faktor.<br>Undersökningen visar att barnfamiljernas standard, mätt som justerad<br>disponibel inkomst, inte har ökat i samma takt som för övriga<br>familjetyper under perioden 1990-2001. Allra minst har standarden ökat<br>för ensamstående med barn.</p>
<p>Förutsättningarna för en fortsatt stabil utveckling anses dock goda<br>enligt Konjunkturinstitutet, eftersom inflationen är låg, de offentliga<br>finanserna starka och svenskt näringsliv konkurrenskraftigt. Den svenska<br>ekonomin växer fortfarande och sysselsättning fortsätter att öka. Den<br>öppna arbetslösheten är i dag nere på fyra procent och bedöms av<br>Konjunkturinstitutet att sjunka även kommande år. En av de<br>bakomliggande orsakerna till den svenska ekonomins avmattning är det<br>nuvarande osäkra läget i den amerikanska ekonomin.</p>
<p>Hushållens totala konsumtion ökar fortfarande, men långsammare än<br>tidigare. Enligt Statistiska centralbyrån har den tidigare konstaterade<br>optimismen hos konsumenterna sjunkit. Den sjunkande optimismen<br>förväntas ha en dämpande effekt på den privata konsumtionen. Statistik<br>från handeln visar redan att medan handeln med livsmedel fortfarande<br>visar god tillväxt, har handel med vissa s.k. sällanköpsvaror, såsom<br>kläder och skor, samt handeln med motorfordon minskat jämfört med<br>förra året.</p>
<p>Enligt en undersökning från opinionsinstitutet Temo, gjord på uppdrag<br>av Aktieffämjandet, äger ca 80 procent av den vuxna svenska<br>befolkningen aktier. Sett över en tioårsperiod (1990-2000) har andelen<br>aktieägare ökat med 46 procentenheter (1990 ägde 34 procent av den<br>vuxna befolkningen aktier). Innehavet består främst av aktiefonder och<br>ökningen beror delvis på det nya premiepensionssystemet.<br></p>
<p>Aktieinnehavet har starkt samband med årsinkomstens storlek, men trots Prop. 2000/01:135<br>det har även andelen aktieägare bland låginkomsttagare vuxit.</p>
<p>Trots den höga andelen svenska aktieägare har hushållens finansiella<br>tillgångar minskat under 2000 och har enligt Statistiska Centralbyrån inte<br>visat så låga siffror sedan början av 1990-talet. Hushållens negativa<br>finansiella sparande (hushållens finansiella tillgångar minus låneskulder)<br>beror främst på att allt fler hushåll tar lån. Över 50 procent av lånen har<br>tagits i bostadsinstitut.</p>
<p>Regeringens ekonomiska politik syftar till att ge alla människor<br>likvärdiga möjligheter att delta i samhällsutvecklingen och motverka<br>klyftor mellan olika samhällsgrupper. Regeringen arbetar därför för att<br>utveckla välfärden inom en rad områden. Som exempel kan nämnas att<br>stödet till barnfamiljerna har ökat genom höjda barnbidrag och beslut om<br>maxtaxa inom barnomsorgen. Förslag om att förbättra föräldra-<br>försäkringen har nyligen lagts fram. Stödet till de sämst ställda<br>pensionärerna har ökat genom höjda bostadstillägg och regeringen<br>kommer att lägga förslag om en maxtaxa inom äldreomsorgen.</p>
<p>Konsument i det nya tjänstesamhället</p>
<p>Konkurrensutsättning av offentliga tjänster</p>
<p>Under senare år har fler och fler tjänster som tidigare tillhandahållits i<br>offentlig regi utsatts for konkurrens och i samband med detta<br>omreglerats. Tendensen har varit densamma över hela Europa.<br>Förändringen har normalt inte inneburit att staten eller kommunerna har<br>släppt kontrollen över tjänster som har ett allmänt intresse, men<br>kontrollen sker i nya former. Utvecklingen har lett till stora förändringar<br>och har också påverkat individernas roll som medborgare och<br>konsumenter. Konsumenternas möjlighet att påverka utbudet av tjänster<br>har stärkts när möjligheten att välja mellan fler leverantörer, t.ex. på el-<br>och teleområdena, har ökat. Men den ökade valmöjligheten ställer också<br>nya krav på konsumenterna och därmed på konsumentpolitiken.</p>
<p>Medie- och teknikutvecklingen</p>
<p>Utvecklingen av olika medier har skett explosionsartat det senaste<br>decenniet. Från tre radiokanaler och två TV-kanaler har utbudet ökat till<br>en uppsjö av olika radio- och TV-kanaler, Internet, mobiltelefoni med<br>informationsfunktioner m.m. Tillgången till information är god i Sverige.<br>Hela 80 procent av Sveriges befolkning hade i september 2000 tillgång<br>till Internet i hemmet, på arbetsplatsen eller via utbildningen, enligt<br>statistik från Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA.<br>Möjligheten att ta faktiskt del av information som finns tillgänglig och att<br>kunna ta den till sig, är dock avgörande för Intemets betydelse för<br>samhällsutvecklingen. Regeringen skriver i propositionen Ett<br>informationssamhälle för alla (prop. 1999/2000:86, bet.l999/2000:TU9,<br>rskr. 1999/2000:256.) att regeringen kan påverka IT-användningen<br>genom att verka for att öka människors kompetens inom IT-området,<br>förbättra informationsteknikens tillgänglighet och genom åtgärder som<br></p>
<p>ökar användarnas tillit till den nya tekniken. Dessa tre områden kan ses Prop. 2000/01:135<br>som regeringens huvudsakliga arbetsfält inom IT-politiken.</p>
<p>Barn är en utsatt grupp i det nya medielandskapet. I Europa, såväl<br>nationellt som på EU-nivå, diskuteras nya metoder och nya former för<br>ansvarsfördelning för att garantera en acceptabel skyddsnivå för barn och<br>unga i detta nya medielandskap. Lagstiftningen har svårt att hinna med<br>den snabba teknikutvecklingen. Det fria flödet av information över<br>nationsgränserna riskerar att krocka med nationella och kulturella<br>värderingar om skadlighet och etik. Föräldrarna far ett allt större ansvar<br>för barnens mediekonsumtion samtidigt som familjens medievanor blir<br>alltmer individualiserade och differentierade.</p>
<p>Som ordförande i EU arrangerade Sverige i februari 2001 ett<br>expertseminarium om dessa angelägna frågor. Inom ramen för seminariet<br>möttes barn, myndigheter, medieföretag, forskare och organisationer från<br>hela EU för att diskutera skydd av minderåriga från skadligt<br>medieinnehåll. Deltagarna var ense om att barn, oavsett ålder, behöver<br>skyddas mot skadligt medieinnehåll på Internet, TV och datorspel. Vad<br>som uppfattas som skadligt reflekterar till stor utsträckning kulturella<br>värderingar. Det finns ingen anledning att göra olika bedömningar av<br>innehållets skadlighet beroende på media, men däremot måste metoden<br>för skydd variera beroende på vilket medium som innehållet<br>vidarebefordras i. Vikten av utveckling av branschens självreglering<br>betonades liksom utvecklingen av system för filtrering och klassificering<br>av innehåll betonades.</p>
<p>Även TV-reklam med barn som målgrupp diskuterades vid seminariet.<br>Enighet rådde om att särskild hänsyn måste visas barn när det gäller<br>reklam. Däremot gick uppfattningarna isär om huruvida dagens regler<br>erbjuder ett tillräcklig effektivt skydd eller om de behöver skärpas.<br>Frågan togs också upp till debatt vid det informella kulturministermötet i<br>maj 2001.</p>
<p>Konsumenterna och miljöutvecklingen</p>
<p>Regeringen har under de senaste åren arbetat aktivt för att ställa om<br>Sverige till ekologisk hållbarhet. De tre mål regeringen ställt upp för det<br>arbetet är skyddet av miljön, en effektiv användning av resurser och en<br>hållbar försörjning. Som regeringen redogör för i sin skrivelse En<br>miljöorienterad produktpolitik (skr. 1999/2000:114) skall en hållbar<br>utveckling ge ett integrerat perspektiv på miljöskydd, samhällsekonomi,<br>företagande samt teknisk och social utveckling. Ett effektivt miljöarbete<br>kan inte bara fokusera på minskade utsläpp till luft, vatten och mark från<br>stora väldefinierade punktkällor, utan det bör även hantera frågor om på<br>vilket sätt material utnyttjas och hanteras. Miljöanpassade varor och<br>tjänster är nyckeln till en ekologiskt hållbar utveckling, såväl nationellt<br>som globalt.</p>
<p>Målet med en miljöorienterad produktpolitik är att fa fram varor och<br>tjänster som leder till minsta möjliga negativa påverkan på människors<br>hälsa eller på miljön i varje led under produkternas livscykel. Förmedling<br>av kunskaper om hur varor produceras, vad de innehåller, vilka spår de<br>sätter under användning och som avfall är ett effektivt sätt att<br>åstadkomma förbättringar. Miljömärkning av varor och tjänster är ett<br></p>
<p>viktigt styrmedel inom det konsumentpolitiska området. Det ger Prop. 2000/01:135<br>konsumenterna vägledning för val av produkter som är mer miljö-<br>anpassade än andra i övrigt likvärdiga produkter.</p>
<p>En förutsättning för att konsumenterna skall kunna agera miljöanpassat<br>är att det finns lätt tillgänglig och korrekt information. Som ett<br>komplement till miljömärkningen har Konsumentverket på regeringens<br>uppdrag därför utvecklat en webbplats med förenklad konsument- och<br>miljöinformation. Med denna information får konsumenterna en bättre<br>överblick av utbudet av miljöanpassade konsumentprodukter och även<br>vägledning om hur man genom sitt eget agerande och användning av<br>produkter kan minska miljöbelastningen. När det gäller hanteringen av<br>uttjänta produkter är det viktigt att det finns system som är lätt<br>tillgängliga för konsumenterna, för att de skall kunna delta. Regeringen<br>har därför beslutat om direktiv till en utredning (M 2000:01, Dir.<br>2000:28) som skall göra en bred översyn av producentansvaret.<br>Utredningen skall bl.a. undersöka konsumenternas möjligheter till samt<br>faktiska deltagande i systemet, men även lämna förslag på framtida<br>system. Utredningen skall redovisa sina slutsatser till regeringen senast<br>den 31 juni 2001.</p>
<p>Hushållens ökade konsumtion innebär ett starkt tryck på de ekologiska<br>systemen, vilket medför svårigheter att nå de av riksdagen uppsatta<br>miljömålen och åstadkomma en ekologiskt hållbar utveckling. De<br>svenska konsumenternas konsumtionsmönster är i ett globalt perspektiv<br>ohållbara, i synnerhet när det gäller konsumtionen av fossila bränslen.<br>Därför måste konsumentpolitiken samverka med miljöpolitiken för att<br>skapa hållbara konsumtionsmönster. I detta arbete har hushållens<br>konsumtionsvanor en central roll.</p>
<p>Kemikalier spelar en viktig roll i vårt samhälle. Vi använder i dag<br>kemikalier i de flesta sammanhang, exempelvis i bilar, läkemedel,<br>plaster, konserveringsmedel, tvätt- och rengöringsmedel, målarfärg,<br>kläder, byggmaterial och bränslen. Enligt regeringens riktlinjer i<br>propositionen Svenska miljömål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6,<br>rskr. 1998/99:87) skall nyproducerade varor inom 10-15 år i huvudsak<br>vara fria från av människan framställda ämnen som är cancer-<br>framkallande, arvsmassepåverkande och hormonstörande - inklusive<br>fortplanteringsstörande. I propositionen Kemikaliestrategi för giftfri<br>miljö (prop. 2000/01:65, bet. 2000/01:MJU 15) vidareutvecklar rege-<br>ringen hur de nya riktlinjerna för kemikaliepolitiken som lades fast i<br>propositionen Svenska miljömål skall definieras och genomföras.<br>Regeringen föreslår här också att hälso- och miljöriskerna med<br>användningen av kemiska ämnen skall minska fortlöpande.</p>
<p>Livsmedelsfrågor</p>
<p>Livsmedelsfrågoma tillhör de frågor som berör konsumenterna allra<br>mest. BSE-krisen (galna ko-sjukan) och utbrottet av mul- och klövsjuka i<br>vissa andra länder har inneburit en ökad uppmärksamhet kring olika<br>livsmedelsfrågor och bland en del konsumenter ökad oro för matens<br>säkerhet.</p>
<p>Konsumenterna skall kunna lita på att de livsmedel som säljs är säkra.<br>För detta krävs en helhetssyn på livsmedelskedjan, från produktionen och<br></p>
<p>ända fram till avfallshanteringen. Utgångspunkten för livsmedels- Prop. 2000/01:135<br>politiken bör vara konsumenten, som styr livsmedelsproduktionen genom<br>sina krav på produktionssätt, livsmedelsegenskaper och innehåll. Ju mer<br>välinformerad och kunnig konsumenten är, desto större förutsättningar<br>har han eller hon att göra medvetna val och därmed påverka<br>livsmedelsproduktionen och livsmedelskvalitén. Konsumentinformation<br>och kunskapsuppbyggnad är därför grundläggande.</p>
<p>Livsmedelsfrågoma omgärdas av omfattande speciallagstiftning, som<br>till största delen är totalharmoniserad inom EU. Det saknas dock en<br>gemensam plattform för hela lagstiftningen och en ramlag håller för<br>närvarande på att utarbetas. Ramlagen syftar till att ange gemensamma<br>definitioner och till att utgöra basen för den övriga gemensamma<br>lagstiftningen på området. Inom EU arbetar man också för närvarande<br>med att inrätta en ny myndighet som skall arbeta med rådgivning och<br>vetenskapliga studier på livsmedelsområdet. Myndighetens arbete<br>kommer att utgöra ett stöd för Europeiska kommissionen,<br>medlemsstaterna och Europaparlamentet i bl.a. framtida lagstiftnings-<br>arbete. Den beräknas kunna starta sitt arbete tidigast i början av 2002.</p>
<p>Många konsumenter vill välja produkter utifrån en etisk övertygelse<br>när de handlar livsmedel. Ett verktyg för att konsumenterna skall kunna<br>göra sådana val är olika frivilliga märkningsordningar, som t.ex. miljö-<br>eller rättvisemärkning. Utbudet av framför allt rättvisemärkta produkter<br>är dock fortfarande begränsat i butikerna. För att konsumenterna ska<br>kunna göra miljömedvetna och etiska val krävs såväl ett ökat utbud av<br>etiska produkter som en förbättrad information till konsumenterna.</p>
<p>Utvecklingen framåt för konsumenterna</p>
<p>Utvecklingen av konsumenternas situation det närmaste decenniet är svår<br>att förutse. Några tendenser kan dock skönjas.</p>
<p>Den elektroniska handeln som riktar sig till enskilda konsumenter är<br>fortfarande begränsad. Endast ca tre procent av befolkningen har handlat<br>över nätet någon gång enligt information från Statens institut för<br>kommunikationsanalys, SIKA. Man kan dock konstatera att Internet som<br>verktyg för att sprida information och reklam är etablerat och påverkar<br>konsumenternas köpvanor även utanför den elektroniska handeln. Det är<br>dock är svårt att bedöma hur konsumenthandeln kommer att utvecklas<br>framöver. Tekniken kan komma att lösa en del problem, exempelvis<br>genom att säkrare och smidigare betalningssystem. Även bättre<br>funktionalitet på webbplatsema kan bidra till att öka konsumenternas<br>förtroende för e-handeln. Infrastrukturen på nätet kan göras bättre och<br>kan t.ex. ge konsumenterna ökad möjlighet att jämföra priser och kvalitet<br>på olika varor. Mobilt Internet kan utöka möjligheterna att handla på<br>nätet, eftersom nätet blir mer lättillgängligt. Det är dock inte säkert att en<br>sådan utveckling faktiskt innebär att e-handeln till konsument ökar.</p>
<p>Genomförandet av den inre marknaden inom EU har inneburit en ökad<br>handel över gränserna och den kan öka ytterligare i takt med att<br>gemensamma regler skapas och att konsumenterna kan känna trygghet<br>när de handlar utomlands. En utveckling av möjligheterna att få hjälp vid<br>reklamationer av varor och tjänster man köpt utomlands kan bidra till en<br>sådan ökad rörlighet. Utgångspunkten är att den inre marknaden skall<br></p>
<p>10</p>
<p>erbjuda konsumenterna ett större utbud av varor och tjänster till Prop. 2000/01:135<br>konkurrenskraftiga priser än vad en nationell marknad kan göra. Dessa<br>fördelar kommer dock bara konsumenterna till del om de vågar utnyttja<br>det som erbjuds, vilket inte alltid är fallet i dag.</p>
<p>Konkurrensen i Sverige har generellt sett stärkts under de senaste åren.<br>Genom EU:s inre marknad har företagens hemmamarknader inom flera<br>sektorer blivit större och både den direkta och den potentiella<br>konkurrensen har ökat. Vidare har Sverige öppnat flera marknader för<br>konkurrens under 1990-talet. Bilden är att de positiva effekterna för<br>konsumenterna är övervägande. Trots den allmänna bilden av ökat<br>konkurrenstryck på den svenska marknaden existerar dock fortfarande<br>konkurrensproblem inom en del sektorer. Konkurrenspolitiken och<br>konsumentpolitiken syftar till att med olika medel säkerställa att<br>produktmarknadema fungerar till nytta för konsumenterna. (Samspelet<br>mellan konkurrenspolitik och konsumentpolitik har behandlats i den<br>konkurrenspolitiska propositionen Konkurrenspolitik för förnyelse och<br>mångfald, prop. 1999/2000:140, bet. 2000/01:NU4, rskr. 2000/01:16,<br>som regeringen överlämnade till riksdagen våren 2000.)</p>
<p>Inom handeln pågår en del förändringar som kan antas fortsätta<br>framöver. Begreppen ”upplevelsehandel” och att sälja ”hela koncept”<br>används ofta av handeln när man talar om framtidens konsument. Idén<br>bakom detta är att man, i stället för att sälja enstaka varor, vill sälja hela<br>måltider eller kanske hela livsstilar. En sådan utveckling kan leda till<br>större märkestrohet från kundernas sida och ger handel och<br>varumärkesinnehavare möjligheter att skapa eftermarknader till vissa<br>produkter. Det är positivt for handelns sida, men kan vara negativt för<br>konsumenterna och konkurrensen. Detta gäller särskilt barn och<br>ungdomar.</p>
<p>Intresset för ekologisk livsmedelsproduktion ökar i dag i unionen. I<br>spåren av BSE-krisen (galna ko-sjukan) torde efterfrågan på etiskt och<br>ekologiskt producerade livsmedel komma att öka ytterligare. Huruvida<br>den totala köttkonsumtionen långsiktigt kommer att sjunka i Sverige på<br>grund av BSE-krisen är däremot omöjligt att fastslå, eftersom det<br>samtidigt kan konstateras att köttkonsumtionen hittills stigit varje år.<br>Redan i dag kan man dock se att konsumenterna efterfrågar mer<br>information om t.ex. djuruppfödning och odlingsmetoder. Det finns en<br>utbredd skepsis i samhället mot framför allt importerat kött, men också<br>mot metoder som genmodifiering och bestrålning av livsmedel och mot<br>hur djuren i livsmedelsproduktionen hanteras. Konsumenternas krav<br>måste därför sättas i centrum framöver. EU:s jordbruks- och<br>livsmedelspolitik måste reformeras i riktning mot en miljö-, hälso- och<br>djurvänligare produktion. Prismedvetenheten förefaller vara hög bland<br>konsumenterna i dagligvaruhandeln och det är inte givet att<br>konsumenterna är beredda att betala extra i någon större utsträckning för<br>att fa livsmedel som man uppfattar som säkra, ekologiskt producerade<br>eller närproducerade. Prispressen blir fortsatt viktig för svenska<br>konsumenter, som vid en internationell jämförelse fortfarande betalar<br>mer for maten än konsumenterna i de flesta andra västländer.</p>
<p>Konsumenternas situation på de finansiella marknaderna har stor<br>betydelse for hushållens totala ekonomiska situation. Konsumenternas<br>ställning på de finansiella marknaderna är beroende av tydliga regler,<br></p>
<p>11</p>
<p>skäliga villkor och god rådgivning. Men i spåren av den ökade Prop. 2000/01:135<br>konsumentaktiviteten på den finansiella marknaden har klagomål på<br>banker, fondkommissionärer och andra finansbolag ökat kraftigt de<br>senaste åren. Eftersom konsumenterna agerar i allt större utsträckning på<br>de finansiella marknaderna är det också troligt att de problem som kan<br>uppstå blir större för den enskilde och totalt sett ökar i omfattning. Det är<br>därför viktigt att det sker en vidareutveckling av konsumentskyddet på<br>dessa marknader.</p>
<h2>4 Mål och inriktning för konsumentpolitiken</h2>
<h3>4.1 Mål för konsumentpolitiken</h3>
<p>Regeringens förslag: Målen för konsumentpolitiken skall vara följande:</p>
<p>- Konsumenternas ställning och inflytande på marknaden skall stärkas,<br>inflytandemålet.</p>
<p>- Hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och<br>andra resurser effektivt, hushållningsmålet.</p>
<p>- Konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas, säkerhetsmålet.</p>
<p>- Sådana konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som<br>minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt<br>hållbar utveckling, miljömålet.</p>
<p>- Konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning, information och<br>utbildning, kunskapsmålet.</p>
<p>Dessa mål skall vara styrande för såväl det nationella<br>konsumentpolitiska arbetet som Sveriges arbete i EU och andra<br>internationella forum.</p>
<p>Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inga invändningar mot att<br>låta de fyra konsumentpolitiska målen kvarstå. Förslaget om ett nytt mål<br>tillstyrks av Kommerskollegium, Riksskatteverket, Institutionen för<br>hushållsvetenskap vid Uppsala universitet, Integrationsverket, Mönsterås<br>och Skellefteå kommuner, Landsorganisationen i Sverige,<br>Pensionärernas Riksorganisation och Sveriges Konsumentråd. Förslaget<br>avstyrks av Statskontoret, Konsumentverket, Sveriges Industriförbund<br>och Sveriges Reklamförbund.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Utgångspunkter för konsumentpolitiken</p>
<p>En förutsättning för att marknaden skall fungera är att det finns starka<br>och välinformerade konsumenter. Konsumentpolitiken är därför en viktig<br>förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Marknadsmekanis-<br>merna utgör ett snabbt och smidigt signalsystem för producenter och<br>konsumenter och gör det möjligt för nya företag att växa fram som svar<br>på konsumenternas efterfrågan. Men marknadens inneboende tendenser<br></p>
<p>12</p>
<p>till koncentration motverkar den mångfald och variation som är Prop. 2000/01:135<br>marknadsekonomins förutsättning. Den prismekanism genom vilken<br>marknaden arbetar kan inte alltid skapa de stabila spelregler som krävs<br>för att marknaden skall fungera väl. Statens uppgift är att skapa dessa<br>spelregler och att tillhandahålla de marknadsoberoende organ som<br>behövs för att upprätthålla marknadsekonomin. Marknaden behöver<br>också starka och välinformerade konsumenter för att marknadsekonomin<br>skall fungera.</p>
<p>Konsumentpolitiken är också en del av välfärdspolitiken och skall<br>stödja enskilda människor i deras egenskap av konsumenter för att ge<br>dem ett större inflytande och för att fa dem att känna sig trygga på<br>marknaden. Den har ett fördelningspolitiskt inslag i det att den främjar<br>människors möjligheter att hushålla med sina resurser. Lågkonjunkturen<br>under början av 1990-talet visade att det är risk att klyftorna ökar mellan<br>olika typer av hushåll under sämre tider. Hushåll med barn klarade<br>perioden av lågkonjunktur ekonomiskt sett sämre än andra grupper. Det<br>är därför viktigt att belysa utvecklingen för olika grupper i samhället,<br>med sikte på att kunna sätta in stöd där det behövs.</p>
<p>Den svenska konsumentpolitiken är samtidigt en del av den europeiska<br>konsumentpolitiken. Godkännandet av Amsterdamfördraget innebar en<br>förstärkning av grunden för konsumentpolitiken inom EU. De<br>konsumentpolitiska målen formuleras nu klarare och det anges tydligare<br>att konsumentpolitiken är ett självständigt politikområde. Detta innebär<br>att åtgärder kan vidtas med huvudsyfte att främja konsumenternas<br>intressen och säkra en hög skyddsnivå. Utbildnings- och<br>informationssatsningar skall främjas och medlemsstaternas politik på<br>konsumentområdet skall övervakas.</p>
<p>Förändrade mål för konsumentpolitiken</p>
<p>Regeringen föreslår delvis förändrade mål för konsumentpolitiken. Tre<br>av de föreslagna målen är i sak identiska med nu gällande mål, nämligen<br>hushållningsmålet, säkerhetsmålet och miljömålet. Ett mål, inflytande-<br>målet, bygger på det tidigare målet om att konsumenterna skall ha en<br>stark ställning på marknaden. Målformuleringen har dock förstärkts<br>ytterligare genom att målet nu specifikt innefattar att<br>konsumentinflytandet skall stärkas ytterligare. Dessutom föreslås ett nytt<br>mål, kunskapsmålet, som syftar till att stärka konsumenternas tillgång till<br>vägledning, information och utbildning.</p>
<p>Arbetet för att uppnå de övergripande målen pågår kontinuerligt inom<br>konsumentpolitiken och inom andra politikområden. Inriktningen av<br>arbetet under de närmaste åren anges av de delmål som beskrivs i avsnitt<br>4.3.2. Regeringens bedömning av vilka åtgärder som bör genomföras på<br>konsumentområdet beskrivs närmare i avsnitt 5-12.</p>
<p>Konsumentinflytande och konsumentmakt — inflytandemålet</p>
<p>Kunniga och välinformerade konsumenter, som kan göra väl överlagda<br>val, är en förutsättning för en väl fungerande marknad som har en god<br>balans mellan producenter och konsumenter. Starka konsument-<br></p>
<p>13</p>
<p>myndigheter, som kan stödja enskilda konsumenter och en välutvecklad Prop. 2000/01:135<br>konsumentskyddslagstiftning, som också får genomslag på marknaden,<br>är en förutsättning för att konsumenterna skall kunna ha en stark ställning<br>på marknaden. Starka konsumentorganisationer och folkrörelser är en<br>förutsättning för konsumenternas inflytande och for att konsument-<br>politiken och konsumentskyddet skall utvecklas positivt i Sverige och<br>inom EU.</p>
<p>Det är viktigt att alla konsumenter har ett starkt inflytande och att<br>deras ställning på marknaden stärks ytterligare. Regeringens tidigare<br>särskilda prioritering av s.k. utsatta grupper har i och med förstärkningen<br>av detta mål inarbetats i ett av de övergripande målen. Detta innebär att<br>även grupper som kan ha särskilda behov, t.ex. funktionshindrade,<br>invandrare och ekonomiskt utsatta, måste tillförsäkras möjligheter till<br>inflytande på marknaden genom en aktiv politik på konsumentområdet.<br>Barnens specifika behov måste tillgodoses och deras skydd på<br>marknaden förbättras. Ungdomar måste stödjas i sin roll som<br>konsumenter.</p>
<p>Därför föreslår regeringen att det första målet skall vara att<br>konsumenternas ställning och inflytande på marknaden skall stärkas,<br>inflytandemålet.</p>
<p>Konsumenternas möjligheter att utnyttja sina resurser - hushållningsmålet</p>
<p>Regeringen bedömde i 1995 års konsumentpolitiska proposition att<br>hushållens ansvar för sin egen långsiktigt hållbara ekonomi skulle bli<br>större i framtiden. Utvecklingen mot ett större eget ansvar har enligt<br>regeringens mening än mer accentuerats sedan dess. Konsumenterna<br>förutsätts göra aktiva val i allt större utsträckning, val som kraftigt kan<br>påverka hushållens ekonomi. Hushållen har i dag ansvar för att ta<br>ställning till vissa frågor som tidigare var förbehållna experter. Detta<br>gäller t.ex. val av pensionsform och placering av sparande och<br>pensionsmedel, val av el- och teleleverantörer. Också genom Intemets<br>etablering som marknadsplats och genom den inre marknadens<br>genomförande i EU har valmöjligheterna blivit fler för konsumenten.<br>Detta för främst med sig positiva effekter för konsumenterna i form av<br>tillgång till ett större utbud av varor och tjänster, men kan också medföra<br>problem för konsumenterna. Det är särskilt viktigt att hushållen har<br>möjlighet att utnyttja sina resurser på bästa sätt under ekonomiskt<br>kärvare tider.</p>
<p>Därför föreslår regeringen att det andra målet skall vara att hushållen<br>skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser<br>effektivt, hushållningsmålet.</p>
<p>Hälsa och säkerhet - säkerhetsmålet</p>
<p>Alla företag har ett eget ansvar för att de konsumentprodukter som säljs<br>är säkra och inte innehåller farliga substanser som kan skada vid<br>användning eller när produkten är förbrukad och skall kastas. Företagen<br>har också ett ansvar för att ge information om produkterna från hälso-,<br>säkerhets- och miljösynpunkt. Konsumenterna har ansvar bl.a. för att ta<br></p>
<p>14</p>
<p>till sig säkerhetsinformation som ges. Det statliga ansvaret består i att Prop. 2000/01:135<br>stifta lagar och regler som ger konsumenterna ett gott skydd, att delta i<br>standardiseringsarbetet samt att bedriva en effektiv tillsyn och<br>marknadskontroll. Statens målsättning är att produkter som säljs till<br>konsumenter skall vara säkra. Särskilt viktigt är att produkter som säljs<br>till och for barn är säkra. Barn kan inte förutsättas själva bedöma risker<br>eller läsa varningstexter. Målsättningen är därför att produkter och<br>tjänster som är avsedda för barn skall vara så säkert konstruerade som<br>möjligt och inte innehålla kemikalier som kan vara skadliga för vare sig<br>hälsan eller miljön. Staten har ett särskilt ansvar för att se till att barns<br>hälsa och säkerhet skyddas.</p>
<p>Därför föreslår regeringen att det tredje målet skall vara att<br>konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas, säkerhetsmålet.</p>
<p>Konsumenterna och miljön - miljömålet</p>
<p>Mot bakgrund av det samband som finns mellan konsumtion och miljö är<br>det självklart att de konsumentpolitiska målen även i fortsättningen skall<br>innehålla ett miljömål. Det är en angelägen konsumentpolitisk uppgift att<br>medverka till att människor utvecklar konsumtionsmönster som belastar<br>miljön så lite som möjligt. En sådan utveckling bidrar även till en mer<br>hållbar produktion av varor och utveckling i övrigt.</p>
<p>Därför föreslår regeringen att det fjärde målet skall vara att sådana<br>konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som minskar<br>påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling,<br>miljömålet.</p>
<p>Vägledning, information och utbildning - kunskapsmålet</p>
<p>För att kunna göra väl avvägda val på marknaden måste konsumenterna<br>ha tillgång till god vägledning, information och utbildning. Kommittén<br>menar att detta krav är av så stor vikt att det bör vara ett eget, femte mål<br>för konsumentpolitiken. Remissinstanserna är däremot splittrade i sin syn<br>på om det bör vara ett eget mål eller är att betrakta som ett medel för att<br>uppnå övriga konsumentpolitiska mål.</p>
<p>Regeringen anser att vägledning, information och utbildning är olika<br>sätt att arbeta för att uppnå de övriga konsumentpolitiska målen. Men<br>regeringen anser att det också är att betrakta som ett eget mål, åtminstone<br>på kort sikt. Behovet av vägledning på olika områden ökar i takt med att<br>konsumenterna far ett större utbud av varor och tjänster att välja på och<br>ett allt större eget ansvar för sina val. God information om produkter och<br>tjänster är nödvändigt för att konsumenterna skall kunna göra väl<br>överlagda val på marknaden. Behovet av information ökar också då<br>konsumenterna ställer allt större krav på att t.ex. fa kunskap om<br>produktionsmetoder, om miljöaspekter och etiska aspekter såsom<br>villkoren för de människor som tillverkat en produkt och hur djur<br>behandlats i livsmedelsproduktionen. Dessa krav på information bör<br>tillgodoses så långt möjligt. Utbildningsinsatser är nödvändiga, särskilt<br>för grupper som saknar grundläggande kunskaper om konsumentfrågor<br>och vilka rättigheter och skyldigheter man har som konsument i det<br></p>
<p>15</p>
<p>svenska samhället. Särskilt ungdomar och invandrare måste ges tillgång Prop. 2000/01:135<br>till god konsumentutbildning för att kunna agera som konsumenter på<br>marknaden på ett bra sätt.</p>
<p>Därför föreslår regeringen att det femte målet skall vara att<br>konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning, information och<br>utbildning, kunskapsmålet.</p>
<h3>4.2 Konsumentaspekter bör integreras i övriga<br>politikområden</h3>
<p>Regeringens bedömning: Konsumentaspekter bör beaktas när<br>regeringens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs.<br>För att kunna genomföra detta bör ett råd för konsumentfrågor inrättas<br>i Regeringskansliet, till vilket företrädare för de organisationer och<br>myndigheter som har störst anknytning till konsumentfrågor bör<br>inbjudas att delta.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Artikel 153 i EG-fördraget<br>stadgar att konsumentskyddskrav skall beaktas när EU:s övriga politik<br>och verksamhet utformas och genomförs. Regeringen anser att detta bör<br>vara en utgångspunkt även i det nationella svenska konsumentpolitiska<br>arbetet. Regeringen anser dock att ”konsumentskyddskrav” är en alltför<br>snäv definition och anser därför att konsumentaspekter i en vidare<br>bemärkelse bör beaktas när regeringens övriga politik och verksamhet<br>utformas och genomförs. Exempel på konsumentaspekter som inte är av<br>ren skyddskaraktär är behovet av konsumentinflytande och<br>konsumentinformation. Integrering av sådana aspekter görs redan i stor<br>utsträckning i praktiken inom flera områden, men bör läggas fast<br>tydligare. Arbetsmetoden att integrera ett politikområde i andra områden<br>används även inom flera andra politikområden, t.ex. miljöpolitiken,<br>bampolitiken, jämställdhetspolitiken och ungdomspolitiken.</p>
<p>Arbetet med att integrera konsumentaspektema i andra politikområden<br>är en omfattande uppgift och måste göras stegvis. I första hand bör<br>arbetet inriktas på områden där konsumentaspektema är särskilt<br>framträdande, t.ex. inom närings-, miljö- och jordbrukspolitiken. För att<br>kunna genomföra detta bör i ett första skede ett råd för konsumentfrågor<br>inrättas i Regeringskansliet. Rådet bör ha till uppgift att diskutera hur<br>konsumentaspektema på ett bättre sätt skall kunna integreras i andra<br>politikområden. I första hand bör företrädare för de organisationer och<br>myndigheter som har störst anknytning till konsumentfrågor inbjudas att<br>delta i rådet, tillsammans med representanter för berörda departement.<br>Inom politikområdet finns bl.a. myndigheterna Konsumentverket,<br>Allmänna reklamationsnämnden och Fastighetsmäklamämnden.</p>
<p>Bland de myndigheter som faller utanför själva<br>konsumentpolitikområdet, men som arbetar med konsumentrelaterade<br>frågor kan nämnas Finansinspektionen, Statens jordbruksverk, Boverket,<br>Statens naturvårdsverk, Kemikalieinspektionen, Statens energimyndig-<br>het, Konkurrensverket, Kommerskollegium, Statens skolverk och Statens<br>livsmedelsverk.</p>
<p>16</p>
<h3>4.3</h3>
<p>Den svenska konsumentpolitikens inriktning 2001- Prop. 2000/01:135<br>2005</p>
<p>Delmål skall anges för konsumentpolitiken</p>
<p>4.3.1</p>
<p>Regeringens förslag: Delmål skall anges för konsumentpolitikens<br>verksamhetsinriktning under en viss tidsperiod. Dessa mål skall vara<br>styrande såväl för det nationella arbetet som, där så är möjligt, arbetet i<br>EU och andra internationella sammanhang. Delmålens syfte skall vara att<br>bidra till att uppnå de fem övergripande målen för konsumentpolitiken.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De övergripande målen utgör den<br>ideologiska basen för konsumentpolitiken och ger en långsiktig<br>kontinuitet. För att kunna utvärdera de insatser som görs på området bör<br>särskilt anges verksamhetsinriktning och vad som faktiskt skall uppnås i<br>konsumentpolitiken under en viss tidsperiod. Av detta skäl föreslår<br>regeringen att delmål anges för verksamheten. Delmålen skall i första<br>hand gälla det nationella arbetet. I den mån det är möjligt och<br>ändamålsenligt bör de också gälla för inriktningen av Sveriges arbete i<br>EU och internationellt.</p>
<p>Delmålen syftar till att ge en tydligare inriktning av<br>konsumentpolitiken på ett antal specifika verksamhetsområden. De skall<br>ligga till grund för genomförandet av konsumentpolitiken i Regerings-<br>kansliet och hos den centrala förvaltningsmyndigheten på området,<br>Konsumentverket. Även för andra myndigheter inom och utom<br>politikområdet bör delmålen kunna tjäna som riktmärken för vilka<br>arbetsområden som skall prioriteras och vilka mål man bör sträva efter.</p>
<p>17</p>
<p>4.3.2</p>
<p>Delmål lor perioden 2001-2005</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Regeringens bedömning: Konsumentpolitikens verksamhetsinrikt-<br>ning för perioden 2001-2005 bör anges genom följande delmål:</p>
<p>- Vägledning, information och utbildning till konsumenterna skall<br>vidareutvecklas.</p>
<p>- Ideella organisationer skall ges möjligheter till ökat inflytande i<br>konsumentpolitiken.</p>
<p>- Konsumenterna skall ges en starkare ställning på de finansiella<br>marknaderna.</p>
<p>- Arbetet med produktsäkerhet och marknadskontroll, särskilt när<br>det gäller barns säkerhet, skall förstärkas.</p>
<p>- Konsumentforskningen skall stödjas.</p>
<p>- Konsumenterna skall ges förbättrad information om priser.</p>
<p>- Konsumenterna skall ges bättre förutsättningar att agera på nyligen<br>konkurrensutsatta marknader.</p>
<p>- Miljömärkningen och den etiska märkningen skall få större<br>spridning.</p>
<p>Kommitténs förslag: överensstämmer i sak med regeringens<br>bedömning. Kommittén har inte formulerat sina förslag i form av delmål,<br>men de områden som kommittén föreslår att regeringen bör prioritera<br>överensstämmer till stora delar med de av regeringen föreslagna<br>delmålen.</p>
<p>Kommittén anser att den inriktning av konsumentpolitiken på<br>hushållens baskonsumtion och särskilt utsatta grupper som angavs i 1995<br>års konsumentpolitiska proposition bör tas bort.</p>
<p>Remissinstanserna: Konsumentverket anser att inriktningen på<br>baskonsumtion och utsatta grupper även i fortsättningen är relevant som<br>prioriteringsgrund för Konsumentverkets verksamhet. Statskontoret,<br>Integrationsverket och Arjeplogs kommun tillstyrker förslaget om att inte<br>ange denna typ av långsiktiga prioriteringar, utan i stället överlåta det till<br>myndigheterna (i första hand Konsumentverket). Sveriges Reklamför-<br>bund avstyrker det förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De delmål som anges för en viss<br>tidsperiod bör representera verksamhetsområden som är särskilt viktiga<br>för konsumenterna. Det bör också avse verksamhetsområden där det<br>finns konsumentpolitiska verktyg att tillgå för att faktiskt uppnå konkreta<br>förbättringar för konsumenterna. De åtta delmålen som nämnts ovan<br>uppfyller dessa kriterier och bör därför gälla för konsumentpolitikens<br>inriktning åren 2001-2005.</p>
<p>Tidigare har de övergripande målen kompletterats med en generell<br>prioritering av hushållens baskonsumtion, dvs. konsumtion av varor och<br>tjänster som hushållen inte kan avstå ifrån och som oundvikligt belastar<br>hushållens ekonomi. De områden som i första hand skulle räknas till<br>baskonsumtion angavs vara livsmedel, kläder, boende och transporter.<br>Regeringen anser dock att detta är en alltför snäv definition av<br>baskonsumtion i dag, eftersom hushållens nödvändiga konsumtion<br>omfattar så mycket mer (t.ex. el-, tele- och finansiella tjänster). I stället<br>för att försöka bredda begreppet baskonsumtion anser regeringen, i likhet</p>
<p>18</p>
<p>med vad kommittén föreslår, att det är bättre att tydligt peka ut vilka Prop. 2000/01:135<br>områden som faktiskt är viktiga att arbeta med inom konsumentpolitiken.</p>
<p>Vad gäller inriktningen på särskilt utsatta grupper har tidigare nämnts<br>att denna inriktning kvarstår, men nu som en del av det omformulerade<br>inflytandemålet (se avsnitt 4.1).</p>
<p>Propositionen skall fungera som en nationell handlingsplan för<br>konsumentområdet och innehåller därför regeringens bedömningar om<br>viktiga åtgärder som bör genomföras under perioden. I det följande<br>kommer regeringen att redogöra för hur delmålen skall uppfyllas.</p>
<p>Den angivna tidsperioden för handlingsplanen, fem år, ger regeringen<br>tillräcklig tid att arbeta för att uppnå delmålen, att utvärdera<br>verksamheten samt föreslå reviderade delmål för nästkommande period.</p>
<h2>5 Vägledning, information och utbildning till<br>konsumenterna skall vidareutvecklas</h2>
<p>5.1 Den kommunala konsumentvägledningen bör stärkas<br>Regeringens bedömning: Alla människor i Sverige bör ha tillgång till<br>lokal konsumentvägledning av hög kvalitet. Den kommunala<br>konsumentvägledningen bör dock vara ett fortsatt frivilligt åtagande i<br>kommunerna. Formerna för hur det statliga stödet bör se ut framledes<br>övervägs närmare inom Regeringskansliet.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén har lagt fram ett författningsförslag<br>som innebär att det blir obligatoriskt för kommunerna att tillhandahålla<br>konsumentvägledning till sina invånare. En utökning och förstärkning av<br>Konsumentverkets materialservice, kursutbud och övriga stöd till den<br>kommunala konsumentverksamheten föreslås också. Detta stöd skall<br>också tillhandahållas gratis för kommunerna.</p>
<p>Remissinstanserna: Konsumentverket, Institutionen för hushålls-<br>vetenskap vid Uppsala universitet, Uddevalla, Arjeplogs och Skellefteå<br>kommuner samt Hyresgästernas Riksförbund, Konsumentvägledarnas<br>Förening och Tjänstemännens Centralorganisation tillstyrker förslaget<br>om obligatorisk konsumentvägledning. Hovrätten över Skåne och<br>Blekinge, Statskontoret, Riksrevisionsverket och Tyresö, Göteborgs,<br>Hudiksvalls och Värmdö kommuner samt Näringslivets Delegation för<br>Marknadsrätt, Svenska Kommunförbundet och Sveriges Reklamförbund<br>avstyrker förslaget. Mönsterås och Malmö kommuner avstyrker förslaget,<br>om inte staten finansierar verksamheten fullt ut. Sveriges Konsumenter i<br>Samverkan föreslår att konsumentvägledningen förstatligas och läggs<br>under Konsumentverket som lokala filialer. Sveriges Konsumentråd<br>menar att den kommunala konsumentverksamheten är viktig, men att det<br>lokala konsumentpolitiska arbetet bör ske genom medborgarnas<br>engagemang i frivilliga organisationerna och genom det lokala<br>partipolitiska systemet.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: En bra konsumentvägledning i<br>kommunerna är nödvändig för konsumenterna. Konsumentverkets</p>
<p>19<br></p>
<p>undersökningar visar att kommunal konsumentverksamhet når ut till alla Prop. 2000/01:135<br>grupper i samhället och att det inte finns någon annan prövad modell for<br>konsumentvägledning till enskilda som når längre ut bland människorna.<br>Exempel på detta är den aktivt uppsökande verksamhet i t.ex. skola och<br>föreningsliv som genomfors i vissa kommuner. Uppföljningar av<br>vägledningsarbetet visar också att konsumenter som fatt råd av<br>konsumentvägledningen är nöjda med den hjälp de fatt.</p>
<p>När det gäller tvistlösning har kommunerna en särskilt viktig roll.<br>Enligt Konsumentverkets uppskattningar löser kommunernas konsument-<br>vägledare uppemot 95 procent av alla de tvister som de medlar i.<br>Konsumentvägledamas kännedom om de lokala marknaderna och<br>närheten till parterna gör det möjligt att oslagbart snabbt och billigt lösa<br>konflikter mellan konsumenter och näringsidkare. Envägsinformation via<br>t.ex. Internet kan i detta hänseende aldrig ersätta en väl fungerande<br>personlig vägledning. För konsumenter med bristande kunskaper i<br>svenska språket är det också viktigt att fa en direkt kontakt med en<br>konsumentvägledare. Inte heller här kan Internet ersätta den personliga<br>kontakten.</p>
<p>Konsumentvägledningens arbete med budget- och skuldrådgivning är<br>viktig for konsumenterna och dessutom lönsam för kommunerna.<br>Undersökningar visar att kommunerna kan spara långt mer än<br>kostnaderna for konsumentvägledningen om ett ärende löses genom<br>konsumentvägledningens budgetrådgivning, i stället för att gå vidare till<br>ett regelrätt skuldsaneringsförfarande. Vägledama arbetar förebyggande<br>med hushållsekonomisk rådgivning och kan hjälpa hushåll som ännu inte<br>helt förlorat möjligheten att klara sin ekonomi. Konsumentverket arbetar<br>med att stimulera samverkan mellan konsumentvägledare och socialtjänst<br>för att ytterligare förbättra konsumenternas möjlighet att fa hjälp med<br>sina hushållsekonomiska problem.</p>
<p>Regeringen konstaterar mot bakgrund av det sagda att den kommunala<br>konsumentvägledningen är nödvändig och att det är viktigt att alla<br>människor i Sverige har tillgång till lokal konsumentvägledning.<br>Konsumentvägledning tillhandahölls i mars månad 2001 i 251 av landets<br>289 kommuner, vilket var elva kommuner fler än vid slutet av år 2000.<br>Två av dessa elva kommuner har skaffat egen konsumentverksamhet,<br>övriga har slutit olika former av samarbetsavtal med andra kommuner.<br>Två kommuner har under det senaste året lagt ner sin verksamhet. Totalt<br>är det 38 kommuner och tre av Stockholms stadsdelar som saknar egen<br>konsumentvägledning, vilket motsvarar ca åtta procent av landets<br>befolkning.</p>
<p>Det är glädjande att fler kommuner nu satsar på någon form av<br>konsumentvägledning. Ambitionen måste dock vara att alla kommuner<br>tillhandahåller konsumentvägledning och att vägledningen håller hög<br>kvalitet. Regeringen ser positivt på att kommuner som inte själva har<br>möjlighet att ordna konsumentvägledning samarbetar med andra<br>kommuner. I april 2001 var det totalt 40 kommuner som köpte sin<br>konsumentverksamhet av en annan kommun, 27 kommuner som sålde<br>vägledningstjänster till någon annan kommun och nio kommuner som<br>delade på konsumentverksamheten. Majoriteten av de kommuner som<br>köper sin konsumentverksamhet är små kommuner som träffar avtal med<br>en stor, närliggande kommun. Det är dock viktigt att närheten och<br></p>
<p>20</p>
<p>tillgängligheten blir så bra som möjligt för konsumenterna och att inte Prop. 2000/01:135<br>kvaliteten på vägledningen äventyras.</p>
<p>Omfattningen av verksamheten i de kommuner som i dag<br>tillhandahåller vägledning varierar kraftigt, från några timmar per vecka<br>till en eller flera heltidstjänster. För att den kommunala konsument-<br>verksamheten skall fungera tillfredsställande, bör det finnas vissa<br>basresurser i kommunen. En heltidsanställd handläggare per 20 000<br>invånare är enligt Konsumentverkets beräkningar en rimlig resursnivå,<br>exklusive resurser för budget- och skuldrådgivning. Även i de minsta<br>kommunerna är det enligt Konsumentverket svårt att upprätthålla<br>kompetensen inom området med mindre resurser än tio timmars arbetstid<br>per vecka.</p>
<p>Det är viktigt att den konsumentvägledning som tillhandahålls i<br>kommunerna håller hög kvalitet, vilket även innefattar tillräcklig<br>omfattning. Konsumenterna skall fa den service de förväntar sig.<br>Regeringen ser därför positivt på det projekt som Konsumentverket<br>tillsammans med Konsumentvägledamas Förening nyligen har påbörjat<br>och som syftar till att stödja arbetet med kvalitetsutveckling av den<br>kommunala vägledningen.</p>
<p>Statligt stöd till kommunal konsumentvägledning</p>
<p>Kommittén har föreslagit att det skall vara obligatoriskt för kommunerna<br>att anordna konsumentvägledning. Regeringen anser att den kommunala<br>självstyrelsen är en viktig del av den svenska folkstyrelsen. Genom den<br>kommunala självstyrelsen ges medlemmarna i en kommun eller ett<br>landsting möjlighet att självständigt besluta i lokala angelägenheter. Det<br>är alltså av grundläggande betydelse att det utöver åligganden också<br>finns en sektor som kommunerna själva far bestämma över.</p>
<p>Kommitténs förslag innebär att denna sektor i någon mån inskränks.<br>Enligt regeringens mening är det viktigt att alla inskränkningar i den<br>kommunala självstyrelsen övervägs noggrant. Endast om starka skäl talar<br>för det, bör en sådan inskränkning xunna godtas.</p>
<p>Regeringen konstaterar att antalet kommuner som tillhandahåller<br>konsumentvägledning ökar. Det finns därför för närvarande inte sådana<br>starka skäl för att inskränka den kommunala självbestämmanderätten och<br>införa en obligatorisk kommunal konsumentvägledning. Regeringen ser i<br>stället som angeläget att arbeta för att kvaliteten på vägledningen kan<br>fortsätta utvecklas. En sådan kvalitetsutveckling uppnås inte<br>nödvändigtvis med hjälp av lagstiftning, utan bör ske på frivillig väg<br>genom olika former av samarbete och eventuellt med hjälp av förbättrat<br>statligt stöd. Denna uppfattning stöds av flera remissinstanser, bl.a.<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge, Statskontoret, Riksrevisionsverket<br>samt Svenska Kommunförbundet och flera kommuner. Riksdagen har<br>också vid flera tillfallen, senast i samband med behandlingen av<br>propositionen Aktiv konsumentpolitik (prop. 1994/95:140, bet.<br>1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438), uttalat att konsumentvägledning skall<br>vara en frivillig uppgift för kommunerna. Regeringen avser dock att noga<br>följa utvecklingen av konsumentvägledningen i kommunerna och om<br>behov av lagstiftning om konsumentvägledning uppkommer återkomma<br>till riksdagen.</p>
<p>21</p>
<p>Regeringen anser också att det finns andra sätt att förbättra Prop. 2000/01:135<br>konsumenternas tillgång till konsumentvägledning, t.ex. genom förbätt-<br>rad utåtriktad verksamhet och genom samverkan med andra lokala<br>aktörer. Ett sätt är att låta konsumentvägledningen ingå i s.k. medborgar-<br>kontor tillsammans med andra kommunala förvaltningar och eventuellt<br>annan offentlig service. Ett annat sätt är följa exemplet med det s.k.<br>Rådrummet i Karlstad, där man samlat all rådgivning om konsument-<br>och miljöfrågor på ett ställe. Ett ytterligare sätt kan vara att kommunen<br>samverkar med folkrörelser och ideella organisationer för att utveckla<br>nya former för vägledningen och för att nå särskilda grupper av<br>människor.</p>
<p>De beskrivna åtgärderna är möjliga att stödja genom statliga insatser.<br>Konsumentpolitiska kommittén har dock inte föreslagit hur detta skulle<br>kunna genomföras och frågan kräver därför fördjupad analys. Formerna<br>för hur ett förstärkt statligt stöd till kommunal konsumentvägledning kan<br>utformas och finansieras övervägs för närvarande inom Regerings-<br>kansliet. En utredare har utsetts att biträda Justitiedepartementet med<br>detta (Ju2001:H).</p>
<p>I uppdraget ingår att analysera de riktlinjer för den kommunala<br>konsumentvägledningen som lades fast första gången i en proposition<br>1975 (prop. 1975:40) och som sedan har behandlats i flera av regeringens<br>propositioner och skrivelser, senast i Aktiv konsumentpolitik (prop.<br>1994/95:140, bet. 1994/95:LU32, rskr. 1994/95:438). Utredaren skall vid<br>behov lämna förslag på förändrade riktlinjer för verksamheten.</p>
<p>I uppdraget ingår vidare att kartlägga hur de statliga stödinsatser som<br>riktas till kommunal konsumentvägledning är utformade i dag och<br>kartlägga direkta och indirekta kostnader (t.ex. personalkostnader) för<br>dessa insatser samt analysera vilka effekter de statliga insatserna ger för<br>kommunerna och för de stödgivande myndigheterna.</p>
<p>Utredaren skall lämna förslag på hur det statliga stödet bör utformas i<br>framtiden så att det bäst bidrar till att uppfylla de föreslagna riktlinjerna<br>för verksamheten. Utredaren skall vidare lämna förslag till hur det<br>statliga stödet skall finansieras. Utredaren skall samråda med berörda<br>aktörer för att uppnå en bred samsyn i frågan om de riktlinjer,<br>stödåtgärder och finansieringsformer som föreslås. Uppdraget skall vara<br>slutfört senast den 15 augusti 2001.</p>
<p>Konsumentverkets webbplats blir ett stöd för den kommunala<br>konsumentvägledningen</p>
<p>Genom den webbplats som Konsumentverket utvecklar kommer<br>konsumentvägledama att på olika områden få ett stöd i sin verksamhet,<br>t.ex. när det gäller förköpsinformation. Genom att verket publicerar<br>marknadsundersökningar, testresultat, prisjämförelser, information om<br>gällande rätt, resultat från marknadskontroller m.m. kan konsumenterna<br>på egen hand finna information på Internet, enkelt och snabbt.<br>Konsumentvägledama får därmed bättre möjligheter att koncentrera sina<br>insatser på det arbete som kräver lokalkännedom och personlig kontakt<br>med konsumenterna, t.ex. tvistlösning.</p>
<p>Den övervägande delen av de kommunala konsumentvägledama är<br>redan i dag anslutna till Konsumentverkets IT-baserade informations-<br></p>
<p>22</p>
<p>system KOV Direkt. Genom KOV Direkt får konsumentvägledama Prop. 2000/01:135<br>tillgång till Konsumentverkets sakkunskap i olika frågor och kan även<br>kommunicera med varandra. Vägledama ställer frågor till experter inom<br>olika områden och vidareförmedlar sedan kunskapen till de enskilda<br>konsumenterna. Samtliga frågor och svar är tillgängliga för alla<br>användare av systemet, vilket innebär att KOV Direkt successivt<br>utvecklats till en betydande informationskälla. Även Konsumenternas<br>Bankbyrå och Konsumenternas Försäkringsbyrå är anslutna till systemet.</p>
<h3>5.2 Vägledning och information på central nivå är ett<br>stöd för den kommunala konsumentvägledningen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Centrala organ för vägledning och<br>information bör utvecklas på nationell nivå.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att en gemensam<br>rådgivningsbyrå för finansiella tjänster inrättas, samt att liknande byråer<br>för elfrågor respektive bostadsköp inrättas.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget om att inrätta en byrå för rådgivning<br>vid bostadsköp tillstyrks av Boverket, Småhusskadenämnden, Kon-<br>kurrensverket, Tyresö, Arjeplogs och Skellefteå kommuner, Konsument-<br>vägledamas Förening, Landsorganisationen i Sverige, Pensionärerinas<br>Riksorganisation, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation,<br>Sveriges Konsumentråd samt Yrkesföreningen för Budget- och Skuld-<br>rådgivare. Förslaget avstyrks av Fastighetsmäklarnämnden, HSB Riks-<br>förbund och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt. Finansbolagens<br>Förening tillstyrker förslaget om förbättrad rådgivning om boendefrågor,<br>men menar att sådan kan tillhandahållas av den föreslagna byrån för<br>finansiella tjänster. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget i de delar<br>det rör bostadsfinansieringsfrågor.</p>
<p>Vad gäller kommitténs övriga förslag pågår redan ett arbete för att<br>skapa sådana rådgivningsbyråer som kommittén föreslår. Se avsnitt 7 och<br>11.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Flera centrala organ för<br>vägledning och information har med tiden utvecklats på nationell nivå.<br>Sådana organ, där specialistkompetens kan samlas, utgör ett viktigt stöd<br>till såväl enskilda konsumenter som konsumentvägledare. Det är därför<br>viktigt att sådana organ kan inrättas och vidareutvecklas.</p>
<p>Ett sådant nyligen inrättat centralt organ för vägledning och<br>information är Konsument Europa som är en del av Konsumentverket<br>och som har inrättats för att kunna ge konsumenter råd och hjälp både<br>före och efter köp över nationsgränserna. Konsumenterna skall även fa<br>hjälp att hitta rätt om de hamnar i en tvist med en näringsidkare i ett<br>annat EU-land, oavsett om köpet skett vid besök i annat land eller om<br>köpet skett genom distansavtal, t.ex. via Internet. Konsument Europa har<br>tillskapats som en följd av att konsumenternas ökade rörlighet över<br>gränserna och den ökade e-handeln kräver sådan specialistkompetens<br>som i dag varken finns hos de enskilda konsumenterna eller hos den<br>lokala konsumentvägledningen. På initiativ av Europeiska kommissionen<br>har inrättats s.k. Eurogichetkontor över hela Europa. Det finns ytterligare<br></p>
<p>23</p>
<p>elva kontor av det här slaget i nio andra länder i Europa. Konsument Prop. 2000/01:135<br>Europa kommer även att fungera som en svensk kontaktpunkt, ett s.k.<br>clearinghouse, i ett europeiskt utomrättsligt nätverk (EEJ-NET). Kontoret<br>kommer dessutom att ingå i ett motsvarande nätverk för finansiella<br>tvister, FIN-NET. Det innebär att Konsument Europa kommer att kunna<br>hjälpa konsumenterna att bättre formulera sina klagomål.</p>
<p>Andra områden som kräver speciella kunskaper och där den<br>kommunala konsumentvägledningen kan ha svårt att ge tillräcklig<br>vägledning och information är området för finansiella tjänster samt el,<br>telefon och boende. På dessa områden lämpar det sig väl för centrala<br>organ att ge information och vägledning av experter på respektive<br>område. Regeringen ser därför positivt på utvecklingen att branschen och<br>berörda myndigheter i samverkan anordnar olika former av organ för<br>vägledning och information. Exempel på sådan organ är Konsumenternas<br>Försäkringsbyrå och Konsumenternas Bankbyrå. De båda byråerna<br>beskrivs närmare i avsnitt 7. Byråerna fungerar dels som ett organ dit<br>konsumenterna kan vända sig direkt, dels som en kunskapsbas för de<br>lokala konsumentvägledama. Nyligen har tagits initiativ för att skapa<br>liknande organ för konsumenterna på elmarknaden (se avsnitt 11).</p>
<p>På boendeområdet finns tyvärr ännu ingen lösning. Konsumentverket<br>har, efter en genomförd dialog med företrädare för branscherna på<br>bostadsmarknaden, slutsatsen att det för närvarande inte är möjligt att<br>skapa en boenderådgivningsbyrå. Som skäl anger Konsumentverket att<br>branschstrukturen på boendeområdet omfattar ett stort antal företag och<br>organisationer (inklusive två konsumentorganisationer) som uppvisar så<br>stora olikheter att man snarare kan tala om flera branscher än en<br>gemensam och att detta försvårar möjligheten att inrätta en gemensam<br>boenderådgivningsbyrå. Regeringen anser dock att behovet fortfarande är<br>stort av en samlad, opartisk vägledning om boendefrågor och avser<br>därför att överväga andra lösningar för att tillgodose detta behov.</p>
<h3>5.3 IT är ett viktigt redskap i arbetet med den statliga<br>konsumentinformationen</h3>
<p>Regeringens bedömning: IT utgör ett viktigt redskap i arbetet med den<br>statliga konsumentinformationen. Konsumentverkets webbplats och<br>satsning på en telefonupplysning, dit konsumenter kan ringa för att få<br>information om vart de kan vända sig med olika konsumentfrågor,<br>innebär en förbättrad möjlighet för konsumenternas möjligheter att få<br>information och vägledning.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén poängterar att rådgivning och<br>information är en viktig del av de offentliga konsumentorganens<br>uppgifter. Internet innebär nya möjligheter att hålla aktuell information<br>tillgänglig för många konsumenter. Man föreslår att Konsumentverket<br>skall publicera huvuddelen av innehållet i tidskriften Råd & Rön på<br>Internet, samtidigt som man gör en satsning på papperstidningen.<br>Konsumentverket bör också ta fram faktablad avseende grundläggande<br>konsumenträttsliga frågor på olika språk och på lätt svenska.</p>
<p>24</p>
<p>Remissinstanserna: SIVEDAC och Göteborgs kommun stöder Prop. 2000/01:135<br>förslagen. Statskontoret menar att kommittén inte gjort en tillräcklig<br>analys av övriga typer av konsumentinformation eller hur Internet har<br>påverkat konsumenternas egna möjligheter att skaffa sig information.<br>Statskontoret pekar också på behovet av information via t.ex.<br>konsumentvägledare till dem som inte kan använda sig av Internet.<br>Konsumentverket tillstyrker förslagen, men menar att det blir svårt att<br>hålla kvar Råd & Röns prenumeranter om tidningens material läggs ut på<br>Internet i större utsträckning än i dag. Näringslivets Delegation för<br>Marknads rätt menar att även andra än konsumentvägledama, t.ex.<br>invandrarorganisationema, kan sprida information till icke svensktalande<br>konsumenter.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning</p>
<p>En -webbplats för konsumenterna växer fram</p>
<p>I takt med att Internet blir tillgängligt för allt fler konsumenter, ges<br>möjlighet att hålla aktuell information tillgänglig för en växande andel av<br>konsumenterna. Tekniken innebär att informationen är tillgänglig för<br>mottagaren oberoende av tid och rum samt att den kan uppdateras<br>kontinuerligt. Tillgång till god konsumentinformation via Internet<br>innebär ett ökat stöd till t.ex. konsumentundervisningen i skolan, den<br>lokala konsumentvägledningen och till andra personer som har till<br>uppgift att vidareförmedia information. Tekniken kan därtill medge nya<br>och bättre möjligheter för t.ex. synskadade att fa tillgång till<br>informationen.</p>
<p>Det finns redan i dag en mängd information tillgänglig på Internet som<br>riktar sig till konsumenter. Som exempel kan nämnas webbplatser som<br>syftar till att konsumenten skall kunna göra prisjämförelser, utbyta<br>information med andra konsumenter eller att varna andra konsumenter<br>för företag som man är missnöjd med. Den statliga och kommunala<br>information som finns ger dock ett mervärde genom att vara opartisk.<br>Informationen kan sökas av konsumenterna själva eller av t.ex.<br>konsumentvägledare som kan vidarebefordra informationen till<br>konsumenter som söker sig till konsumentvägledningen.</p>
<p>Konsumentverkets nya webbplats, <a href="http://www.konsumentverket.se">www.konsumentverket.se</a>, utgör den<br>naturliga utgångspunkten för konsumentinformation i Sverige.<br>Webbplatsen syftar till att vara en kunskapsbas och mötesplats för och<br>mellan såväl enskilda konsumenter som konsument- och samhälls-<br>vägledare, journalister och andra personer som vidareförmedlar<br>information, skolor, konsumentmyndigheter och andra statliga och<br>kommunala aktörer, branschorgan samt frivilliga organisationer på såväl<br>riks- som lokalnivå. Information kan knytas samman från t.ex.<br>konsumentmyndighetema, Konsumenternas Bank- och Försäkrings-<br>byråer, Eurogichetkontoret Konsument Europa, konsumentorgani-<br>sationerna m.fl. En diskussion förs om och i så fall hur, webbplatsen<br>skall länkas samman med kommersiella webbplatser, utan att man<br>frångår kravet på opartiskhet.</p>
<p>Utgångspunkten är att all information på webbplatsen, med något<br>undantag för vissa produkter som kan beställas, skall vara gratis. Inom<br>ramen för den nya webbplatsen utvecklar Konsumentverket en databas<br></p>
<p>25</p>
<p>med miljörelaterad hushållsinformation, som riktar sig direkt till Prop. 2000/01:135<br>konsumenter och vidareförmedlare. Sedan tidigare presenteras också<br>tidningen Råd & Rön på en särskild webbplats. Allt innehåll är dock inte<br>tillgänglig i elektronisk form och det s.k. artikelarkivet är endast<br>tillgängligt för prenumeranter. Även papperstidningen Råd & Rön är<br>naturligtvis ett viktigt redskap för konsumenter som vill skaffa<br>information om konsumentfrågor. Varje nummer av Råd & Rön har<br>enligt Konsumentverket över en halv miljon läsare.</p>
<p>Regeringen har för åren 2001-2003 anslagit 20 miljoner kronor för att<br>vidareutveckla verkets webbsatsning. Regeringen ser det som angeläget<br>att webbplatsen marknadsförs på ett effektivt sätt och att informationen<br>hålls aktuell och uppdateras kontinuerligt. Det är exempelvis önskvärt att<br>hela tidningen Råd & Rön hålls tillgänglig på Internet utan avgift.</p>
<p>Konsumentverket har våren 2000 på regeringens uppdrag redovisat hur<br>den framtida webbplatsen skulle kunna se ut. Verket ger en bild av en<br>webbplats som tidigt skall fånga upp problem på marknaden och snabbt<br>möta konsumenternas behov av kunskap. Man föreslår att webbplatsen<br>skall ha hög interaktivitet, med tjänster som automatiskt ger snabba och<br>bra svar på vanliga frågor och utvecklade hjälpverktyg för konsumenter<br>att själva analysera sin egen situation. Regeringen anser att förslagen i<br>rapporten tillsammans med kunskaperna från arbetet med KOV Direkt är<br>en utmärkt grund att bygga vidare på när webbplatsen vidareutvecklas.<br>Regeringen förutsätter också att Konsumentverket i sitt arbete med<br>webbplatsen tar hänsyn till att det finns grupper som har svårigheter med<br>svenska språket och att verket därför överväger att publicera viss<br>grundläggande konsumentinformation på andra språk. Sådan information<br>är också till god hjälp för konsumentvägledare i deras stöd till denna<br>grupp av konsumenter.</p>
<p>Telefonupplysning som komplement</p>
<p>Det är under överskådlig framtid inte troligt att alla konsumenter vare sig<br>kommer att ha tillgång till Internet eller förutsättningar att använda nätet<br>på grund av t.ex. språksvårigheter eller funktionshinder. Som<br>komplement till webbsatsningen arbetar därför Konsumentverket med att<br>utveckla sin kundtjänstavdelning med en särskild telefonupplysning, där<br>konsumenter kan få information om vart de skall vända sig med olika<br>konsumentfrågor. Syftet är att Konsumentverket snabbt och effektivt<br>skall kunna slussa enskilda konsumenter som söker information eller<br>rådgivning till rätt instans inom någon myndighet, sin lokala<br>konsumentvägledare, någon av rådgivningsbyråerna eller andra aktörer.<br>Syftet är däremot inte att Konsumentverket skall besvara förfrågningar<br>från enskilda personer. Regeringen förutsätter att det är möjligt att<br>marknadsföra telefonnumret tillsammans med upplysning om<br>webbplatsen som två alternativa vägar att finna rätt information och att<br>telefonupplysningen också blir tillgänglig för människor med<br>funktionshinder, t.ex. hörselskadade.</p>
<p>26</p>
<h3>5.4</h3>
<h3>God information i dagligvaruhandeln</h3>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Regeringens bedömning: Konsumenterna behöver god information<br>om dagligvaror for att kunna göra väl överlagda val i butiken.<br>Konsumenternas krav på information om t.ex. etiska aspekter och<br>miljöaspekter på produktionen är berättigade och bör i möjligaste mån<br>tillgodoses. Genmodifierade livsmedel bör märkas så långt det är<br>möjligt. Ursprungsmärkningen av livsmedel bör utvecklas.</p>
<p>Ett uppdrag bör lämnas till Konsumentverket att i samråd med<br>Statens livsmedelsverk och övriga berörda myndigheter utreda<br>möjligheterna att ge konsumenterna tillgång till IT-baserad<br>konsumentinformation om dagligvaror. I uppdraget bör ingå att<br>överväga hur behovet av t.ex. etisk information och information till<br>grupper med särskilda behov kan tillgodoses. </p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att ett uppdrag lämnas till<br>Konsumentverket att följa ett danskt system för IT-baserad<br>varuinformation och att särskilda insatser görs på riktad information till<br>grupper med särskilda behov, t.ex. dyslektiker, synskadade m.fl.</p>
<p>Remissinstanserna: Konsumentverket menar att det inte finns<br>tillräckligt starka skäl för verkets del att avsätta medel för den av<br>kommittén föreslagna dialogen. Näringslivets Delegation för<br>Marknadsrätt och Svensk Handel ställer sig avvaktande och menar att<br>man måste vara övertygad om behovet av informationen och intresset av<br>att betala innan ett sådant projekt startas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: En stor del av konsumenternas<br>inkomster används för inköp av dagligvaror. Enligt Konsumentverkets<br>beräkningar är endast boendet en större utgiftspost i den genomsnittliga<br>hushållsbudgeten. Det är därför viktigt att konsumenterna har tillgång till<br>god information om dagligvaror för att kunna göra väl överlagda val i<br>butiken och därmed hushålla med sina ekonomiska resurser.</p>
<p>Frågor rörande information om dagligvaror har utretts av Utredningen<br>om konsumentinformation om dagligvaror, som lämnade sitt<br>slutbetänkande Märk väl! (SOU 1999:7) i februari 1999. Utredningen<br>förde en aktiv dialog med olika konsumentgrupper och andra<br>intressenter. Dessutom genomförde man en studie tillsammans med<br>opinionsinstitutet Temo för att ta reda på hur konsumenterna ser på<br>märkningsffågor. Studien baserades på gruppdiskussioner med<br>konsumenter. Några av utredarens förslag utreddes vidare av<br>Konsumentpolitiska kommittén.</p>
<p>En av slutsatserna från utredningen om Konsumentinformation om<br>dagligvaror är att basinformation såsom innehåll, pris, hållbarhet och<br>ursprung önskas på alla typer av dagligvaror, inte bara på livsmedel. Men<br>utöver detta behöver eller i vart fall önskar olika grupper av konsumenter<br>olika sorters information. Personer med allergi eller diabetes behöver<br>t.ex. fördjupad information om vad som döljer sig bakom olika<br>beteckningar i innehållsdeklarationema. Många människor vill av etiska<br>skäl veta hur djuren fötts upp före slakt eller av hälso- eller miljöskäl<br>veta vilka kemikalier en vara innehåller. Konsumenter önskar också i allt<br>större utsträckning information om arbetsvillkoren för de människor som<br>producerat varorna, för att kunna ta ställning till om man vill köpa<br></p>
<p>27</p>
<p>produkterna eller inte. Förhållanden som kan vara av intresse för Prop. 2000/01:135<br>konsumenterna är om t.ex. barnarbete använts, om arbetarna haft goda<br>löner och arbetsvillkor, om företaget arbetar med jämställdhet osv.</p>
<p>Det finns i dag på den svenska marknaden ett system för s.k.<br>rättvisemärkning av livsmedel, som drivs av Föreningen för<br>Rättvisemärkt. Bakom föreningen står olika humanitära organisationer i<br>samverkan med bl.a. fackföreningar och kyrkliga organisationer.<br>Märkningen garanterar odlare och lantarbetare i tredje världen en skälig<br>ersättning för sitt arbete och bättre betalt än vad det aktuella<br>världsmarknadspriset medger. Inköpen görs direkt från producenten, som<br>har rätt till avtal på minst ett år och möjlighet till förskottsbetalning.<br>Dessutom ges en premie för ekologisk produktion. Liknande system för<br>rättvisemärkning finns i flera andra länder i västvärlden.</p>
<p>Regeringen har också fattat beslut om en utredning om<br>jämställdhetsmärkning som skall lämna ett slutbetänkande senast den 31<br>december 2001. Utredningen om frivillig jämställdhetsmärkning av<br>produkter och tjänster (FRIJA) lämnade i januari 2001 ett delbetänkande<br>om de regler som omgärdar märkning och jämställdhetsfrågor m.m. samt<br>om inställningen till frågor om jämställdhetsmärkning. I slutbetänkandet<br>avser FRIJA, enligt egen uppgift, att lämna förslag om hur ett system för<br>frivillig jämställdhetsmärkning av produkter och tjänster kan komma att<br>genomföras och vilka kriterier som bör ligga till grund för en sådan<br>märkningsordning.</p>
<p>Konsumenternas krav på information är berättigade. Märknings-<br>ordningar av typen miljö-, rättvise- eller jämställdhetsmärkning är goda<br>redskap för att hjälpa konsumenten att ta ställning till vilka produkter han<br>eller hon skall välja. Men märkning direkt på produktförpackningen är<br>inte alltid en bra lösning, eftersom utrymmet av naturliga skäl oftast är<br>begränsat och en stor mängd information riskerar att förvirra<br>konsumenterna. Problemet kan komma att öka då köp av dagligvaror<br>över nätet blir vanligare, eftersom det i dag saknas ett system för enhetlig<br>varudeklaration i svenska intemetbutiker.</p>
<p>En lösning för att kunna tillhandahålla kompletterande information<br>skulle kunna vara en databas som kan nås via Internet och som gör det<br>möjligt för konsumenterna att skaffa fördjupad kunskap om olika<br>dagligvaror och hanteringen av dessa i ett livscykelperspektiv. Ett sådant<br>system skulle kunna tillgodose såväl behovet av grundläggande<br>information om varor, som köps i virtuella butiker över Internet, som<br>önskan om kompletterande information om varor som köps i vanliga<br>butiker. Om systemet anpassas efter de synskadades behov, kan IT-<br>baserad information också ge dessa konsumenter en bättre möjlighet att<br>fa god information om dagligvaror.</p>
<p>Dansk Varefakta Nasvn har utvecklat ett IT-baserat varu-<br>deklarationssystem, som har studerats av Konsumentpolitiska kom-<br>mittén. Regeringen avser att ge Konsumentverket i uppdrag att i samråd<br>med Statens livsmedelsverk och övriga berörda myndigheter och<br>företrädare för näringslivet utreda om det finns behov av och, om så är<br>fallet, vilka möjligheterna är att ge konsumenterna tillgång till IT-baserad<br>konsumentinformation om dagligvaror. I uppdraget bör ingår att firma<br>finansiering för ett sådant eventuellt system. Om systemet kan inrättas, är<br>det önskvärt att man försöker tillgodose behovet av etisk information och<br></p>
<p>28</p>
<p>information till grupper med särskilda behov, t.ex. synskadade. Dessa Prop. 2000/01:135<br>gruppers situation bör därför bli en viktig utgångspunkt i uppdraget.</p>
<p>Ursprungsmärkning och märkning av genetiskt modifierade livsmedel</p>
<p>Genom Lagutskottets betänkande Konsumentpolitiken i EU - mål och<br>inriktning för det svenska arbetet (bet.l995/96:LU26) gav riksdagen<br>regeringen tillkänna att det är angeläget att man från svensk sida arbetar<br>för att åstadkomma en tillfredsställande ursprungsmärkning och andra<br>förbättringar av märkningsreglema beträffande livsmedel (rskr.<br>1995/96:292). Riksdagen ansåg att det behövdes en förbättrad märkning<br>av livsmedel som innehåller eller består av genetiskt modifierade<br>organismer.</p>
<p>Ursprungsmärkning av livsmedel är en viktig men komplicerad fråga.<br>Vad som menas med ett livsmedels ursprung är inte alltid entydigt och<br>för att konsumenterna inte skall blir vilseledda är det viktigt att fastslå<br>vad ursprung är innan gällande regler ändras. Det är lättare att enas om<br>vad som är ursprunget för produkter som består av en eller några få<br>komponenter, som t.ex. apelsinjuice. Frågan blir mer komplicerad om<br>man skall ursprungsmärka t.ex. färdiga maträtter - skall alla ingre-<br>diensers ursprung anges eller bara några få? Regeringen arbetar inom det<br>nordiska samarbetet, i EU och andra internationella forum med att få<br>fram regler för hur ursprungsmärkning skall utformas.</p>
<p>Ursprungsmärkning av kött efterfrågas särskilt ofta och här har arbetet<br>framskridit snabbare. Ursprungsmärkning av nötkött håller på att införas<br>inom EU i två steg. Steg ett är obligatoriskt inom EU sedan den 1<br>september 2000, men det innebär i sig inte att informationen till<br>konsument förbättras. Detta sker först i steg två, som blir obligatoriskt<br>inom EU den 1 januari 2002. Steg två syftar till att ge mer information<br>till konsumenten eftersom ursprung, dvs. var djuret är fött, uppfött och<br>slaktat, skall anges på etiketten på köttförpackningama. Sverige valde att<br>redan den 15 september 2000 införa steg två för kött som har sitt<br>urspmng i Sverige.</p>
<p>Till grund för ursprungsmärkningen av nötkött ligger två EG-<br>förordningar, nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EG)<br>nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för<br>identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och<br>nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr<br>820/97, samt kommissionens förordning (EG) nr 1825/2000 av den 25<br>augusti 2000 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för Europa-<br>parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 när det gäller<br>märkning av nötkött och nötköttsprodukter.</p>
<p>Motsvarande system för märkning och identifiering finns ännu inte för<br>andra djur, men man arbetar inom EU med ett liknande, enklare system<br>för grisar i grupp. Obligatorisk ursprungsmärkning av griskött till<br>konsument är dock inte aktuell för närvarande. I Sverige finns dock<br>sedan 1995 en frivillig branschöverenskommelse om ursprungsmärkning<br>av allt kött. Man kan t.ex. se beteckningarna ”Danskt kött” och ”Svenskt<br>kött” på etiketterna för griskött.</p>
<p>Regeringen anser att det är viktigt att konsumenterna kan välja om de<br>vill köpa genetiskt modifierade livsmedel (GMO-livsmedel) eller inte.<br></p>
<p>29</p>
<p>För att detta skall vara möjligt är det nödvändigt att GMO-livsmedel Prop. 2000/01:135<br>märks så långt det är möjligt.</p>
<p>Det finns i dag en grundläggande förordning för GMO-livsmedel,<br>nämligen Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av<br>den 27 januari 1997 om nya livsmedel och livsmedelsingredienser. I<br>denna anges bland annat vad som räknas som nya livsmedel, hur ansökan<br>görs för att fa sälja och marknadsföra GMO-livsmedel och hur tillstånd<br>för en sådan ansökan skall prövas inom EU och vad som skall märkas.</p>
<p>Det finns även tre andra förordningar som reglerar olika delar av<br>märkning av GMO-livsmedel, nämligen rådets förordning (EG) nr<br>1139/98 av den 26 maj 1998 om obligatoriska uppgifter vid märkning av<br>vissa livsmedel som framställts från genmodifierade organismer utöver<br>de uppgifter som föreskrivs i det allmänna märkningsdirektivet<br>2000/13/EEG, kommissionens förordning (EG) nr 49/2000 av den 10<br>januari 2000, som är en ändring av EG-förordning 1139/98. Denna<br>ändring tar bland annat upp tröskelvärdet på en (1) procent för oavsiktlig<br>inblandning av GMO-råvara i livsmedel, samt kommissionens förordning<br>(EG) nr 50/2000 av den 10 januari 2000 om märkning av livsmedel och<br>livsmedelsingredienser som innehåller genetiskt modifierade tillsatser<br>och aromer eller sådana som framställts av genetiskt modifierade<br>organismer.</p>
<p>Kommissionen planerar nu att lägga fram ett nytt förslag till märkning<br>av genetiskt modifierade livsmedel under 2001. De ovan nämnda<br>reglerna förväntas slås ihop till ett enda förslag och dessutom kommer en<br>utvidgning av de nuvarande reglerna att ske. Märkningen kommer då att<br>omfatta alla livsmedel, även i de fall där det inte går att påvisa om det<br>finns genmodifierat DNA eller protein i slutprodukten.</p>
<p>Regeringen finner, mot bakgrund av de omfattande regler som<br>utvecklats under de senaste åren och som fortsätter att utvecklas, för<br>närvarande inte skäl att vidta ytterligare åtgärder med anledning av<br>riksdagens tillkännagivande.</p>
<h3>5.5 Konsumentundervisningen i skolan bör utvecklas</h3>
<p>Regeringens bedömning: Kunskaper i konsumenträtt och privat-<br>ekonomi är viktiga för ungdomar och konsumentundervisningen i skolan<br>bör därför utvecklas. Gymnasiekommittén 2000, som för närvarande<br>utreder gymnasieskolans studievägar, förutsätts beakta detta i sitt arbete.</p>
<p>Konsumentfrågorna bör även fortsättningsvis behandlas i grundskolan<br>såväl inom ämnet hem- och konsumentkunskap som inom andra ämnen i<br>grund- och gymnasieskolan.</p>
<p>Statens skolverk bör tillsammans med Konsumentverket pröva om det<br>är lämpligt att utveckla en särskild kursplan i konsumenträtt och<br>privatekonomi.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att hemkunskap bör vara det<br>centrala ämnet för konsumentfrågorna i grundskolan. Kursplanen för<br>ämnet bör kompletteras med uppgifter och mål med tydlig inriktning på<br>konsumentfrågor. Antalet garanterade undervisningstimmar bör utökas<br>och namnet ändras till hem- och konsumentkunskap. I gymnasieskolan<br></p>
<p>30</p>
<p>bör enligt kommittén konsumentkunskap inforas som ett nytt, Prop. 2000/01:135<br>obligatoriskt skolämne. Ett viktigt inslag i ämnet bör vara undervisning i<br>privatekonomi.</p>
<p>Kommittén föreslår vidare att de konsumentrelaterade frågor som har<br>anknytning till andra ämnen bör, i såväl grundskolan som<br>gymnasieskolan, behandlas inom ramen för dessa ämnen och utgöra ett<br>komplement till det särskilda konsumentämnet. Kommittén föreslår<br>också att stödet till konsumentutbildningen i skolan bör utökas och att<br>Statens skolverk och Konsumentverket gemensamt bör svara för detta<br>stöd. Konsumentverket bör utveckla utbudet av läromedel och annat<br>undervisningsmaterial för konsumentkunskapen. Statens skolverk bör ges<br>i uppdrag att, i samarbete med Konsumentverket, ta fram ett<br>referensmaterial för konsumentundervisningen. Statens skolverk bör<br>också genomföra ett granskningsprojekt av konsumentundervisningen i<br>grund- och gymnasieskolan. Konsumentkunskap bör vara ett<br>kunskapsområde i lärarutbildningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Pensionärernas<br>Riksorganisation och Sveriges Konsumentråd instämmer i bedömningen<br>att konsumentundervisningen i skolan behöver stärkas. Lärarnas Riks-<br>förbund instämmer i att skolan har en viktig uppgift att förmedla<br>kunskaper som gör dagens elever till goda och miljömedvetna<br>konsumenter, samt att konsumentfrågorna är viktiga att belysa inom både<br>grundskolans och gymnasieskolans ram. Statskontoret delar inte<br>kommitténs uppfattning att konsumentkunskap skall vara ett obligatoriskt<br>ämne i gymnasieskolan. Riksskatteverket tillstyrker däremot förslaget<br>och kan tänka sig att medverka vid framtagande av läromedel och annat<br>undervisningsmaterial för konsumentkunskap i sådana frågor som avser<br>kronofogdemyndighetens verksamhet. Konsumentverket tillstyrker<br>förslagen om förändringar i kursplanen för hem- och konsumentkunskap<br>i grundskolan, medan Statens skolverk avstyrker förslagen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning</p>
<p>Grundskolan</p>
<p>I kursplanen för grundskolan har en ändring av namnet på skolämnet<br>hemkunskap nyligen gjorts. Det nya namnet är, i enlighet med<br>kommitténs förslag, hem- och konsumentkunskap och ändringen<br>beslutades i samband med att en ny kursplan för ämnet beslutades. Den<br>nya kursplanen betonar behovet av konsumentkunskap och anger att<br>skolan med sin undervisning i hem- och konsumentkunskap bl.a. skall<br>sträva efter att eleven ”lär sig planera sin ekonomi utifrån egna och<br>hushållets resurser, granska och värdera information och reklam samt<br>agera i enlighet med övervägda beslut”. Skolan skall också sträva efter<br>att eleven ”utvecklar förståelse och ett bestående intresse för hur<br>handlingar i hushållet samspelar med hälsa, ekonomi och miljö såväl<br>lokalt som globalt”. Regeringen anser att det inte är aktuellt att överväga<br>någon utökning av timplanen med hänsyn tagen bl.a. till att det för<br>närvarande pågår en femårig försöksverksamhet med utbildning utan<br>fastlagd timplan.</p>
<p>31</p>
<p>Gymnasieskolan</p>
<p>Även i gymnasieskolan finns behov av god undervisning i<br>konsumentfrågor. Ungdomar som står i begrepp att flytta hemifrån har<br>behov av undervisning i frågor som rör t.ex. konsumenträtt och<br>privatekonomi. Konsumentverket genomfor regelbundet undersökningar<br>om gymnasieelevers konsumentkunskaper. År 2000 gjordes en enkät-<br>undersökning bland ca 1 200 gymnasieelever från nio kommuner. I<br>enkäten ingick frågor om konsumenträtt, hushållsekonomi samt<br>konsumtion och miljö. Eleverna hade i genomsnitt rätt på 54 procent av<br>de ställda frågorna.</p>
<p>I motsvarande enkät från 1999 ställde Konsumentverket också ett antal<br>frågor om ungdomars attityder och värderingar till konsumentfrågor. En<br>av frågorna löd ”Anser du att du fatt tillräckligt med kunskap om<br>konsumentfrågor genom skolan?”. På denna fråga svarade 45 procent av<br>eleverna ”nej”, 42 procent svarade ”ja, delvis” och bara 11 procent<br>svarade ”ja, tillräckligt”. Det eleverna främst efterfrågar är mer<br>utbildning om konsumenträtt och privatekonomi.</p>
<p>Regeringen anser att det är viktigt att tillgodose den efterfrågan på mer<br>konsumentkunskap som eleverna har. Att - som kommittén föreslår -<br>låta konsumentkunskap utgöra att eget ämne i gymnasieskolan skulle<br>dock innebära en inskränkning av tiden för karaktärsämnena. Detta är<br>enligt regeringens mening inte acceptabelt. Denna uppfattning stöds<br>också av Statens skolverk, som är tillsynsmyndighet på området.<br>Regeringen anser att konsumentfrågor i gymnasieskolan även i<br>fortsättningen i första hand bör behandlas i sitt naturliga sammanhang<br>inom övriga ämnen. Statens skolverk bör i stället tillsammans med<br>Konsumentverket pröva om det är lämpligt att utveckla en särskild<br>kursplan i konsumenträtt och privatekonomi eller om någon eller några<br>befintliga kurser bör förtydligas så att de inrymmer denna aspekt. En<br>särskild kursplan skulle kunna erbjudas som valbar kurs inom ramen för<br>elevernas individuella val.</p>
<p>Gymnasieskolans studievägar utreds också för närvarande av<br>gymnasiekommittén 2000 (U 2000:06, Dir. 2000:35 och Dir. 2001:8). I<br>uppdraget ingår bl.a. att utreda och lägga förslag till hur en förändrad<br>utformning av vissa kämämneskurser i gymnasieskolan bör se ut. I detta<br>sammanhang behandlas även konsumentfrågornas ställning i<br>gymnasieskolan.</p>
<p>IT som hjälpmedel i konsumentundervisningen</p>
<p>IT är ett mångsidigt hjälpmedel i skolans undervisning och. kan<br>underlätta för eleverna att mer aktivt söka information. För att stödja<br>denna utveckling tog regeringen 1998 ett initiativ till ett nationellt<br>program för IT i skolan, ITiS (skr. 1997/98:176). Under perioden 1999—<br>2002 satsas ca 1,7 miljarder kronor på kompetensutveckling av ca 70 000<br>lärare med fokus på IT som ett lärandets verktyg, en dator som<br>arbetsverktyg för lärare, riktade insatser till elever i behov av särskilt<br>stöd, e-post till samtliga elever och lärare, förbättring av skolornas<br>tillgänglighet till Internet m.m. ITiS finansieras till största delen via<br>statsbudgeten och till en mindre del genom bidrag från KK-stiftelsen. En</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>32</p>
<p>delegation för IT i skolan har bildats, vars uppgift är att planera, Prop. 2000/01:135<br>genomföra och följa satsningen.</p>
<p>På Statens skolverks webbplats, <a href="http://www.skolverket.se">www.skolverket.se</a>, finns vidare<br>Skoldatanätet, som är en Intemetguide för lärare. Här finns samlat ett<br>urval tjänster och länkar som är särskilt användbara för den som arbetar<br>inom skolan. I Skoldatanätet länksamling finns länkar till såväl<br>Konsumentverket som andra myndigheter och aktörer inom<br>konsumentområdet.</p>
<p>En ökad användning av Internet i skolan innebär att fler elever och<br>lärare kan ta del av den information som finns tillgänglig om<br>konsumentfrågor, t.ex. Konsumentverkets webbplats. Skoldatanätet kan<br>vara ett redskap för spridning av kunskap om konsumentfrågor. Statens<br>skolverk och Konsumentverket planerar ett samarbete där man överväger<br>att via Skoldatanätet sprida information till skolorna om hur man på ett<br>bra sätt hanterar erbjudanden om sponsring. Detta skulle enligt<br>Regeringens mening även kunna utvidgas till samarbete om annan typ av<br>konsumentinformation.</p>
<p>Konsumentverkets respektive Konkurrensverkets webbplatser<br>innehåller flera sidor med information som riktar sig till ungdomar och<br>som kan vara användbara i skolundervisningen, t.ex. de båda<br>webbtjänstema Våga handla och Koll på pengarna. Webbplatsema kan<br>tjäna som hjälpmedel i undervisningen för att fa in privatekonomi och<br>andra konsumentfrågor på ett naturligt sätt i såväl hem- och<br>konsumentkunskap som i andra skolämnen.</p>
<h2>6 Ideella organisationer skall ges möjligheter<br>till ökat inflytande i konsumentpolitiken</h2>
<h3>6.1 Ekonomiska bidrag till organisationernas arbete med<br>konsumentfrågor</h3>
<p>Regeringens bedömning: De båda paraplyorganisationerna Sveriges<br>Konsumentråd och Sveriges Konsumenter i Samverkan bör även i<br>fortsättningen fa statligt ekonomiskt stöd för sin verksamhet.<br>Ungdomsorganisationer bör ges särskild möjlighet att arbeta med<br>konsumentfrågor. Projektmedel om 10 miljoner kronor att söka för<br>ungdomar som arbetar med konsumentprojekt bör därför avsättas för en<br>treårsperiod, med början 2002.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit ökade resurser för EU-<br>arbete till de båda paraplyorganisationerna Sveriges Konsumentråd och<br>Sveriges Konsumenter i Samverkan. På ett par års sikt anser man att de<br>båda kan likställas bidragsmässigt. Vidare har kommittén föreslagit att<br>riktade satsningar med projektstöd görs för att stärka ungdomar och<br>konsumenter med bristande kunskaper i svenska språket.</p>
<p>Remissinstanserna: Konsumentverket, Statens livsmedelsverk,</p>
<p>Sveriges Konsumentråd, Tjänstemännens Centralorganisation, Tyresö<br>kommun och Yrkesföreningen för Budget- och Skuldrådgivare tillstyrker</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 135<br></p>
<p>förslagen om ökade resurser till de två konsumentorganisationerna. Prop. 2000/01:135<br>Arjeplogs kommun menar att Sveriges Konsumentråd bör prioriteras med<br>tanke på dess koppling till folkrörelserna. Sveriges Konsumenter i<br>Samverkan tillstyrker förslagen utom i den del som syftar till att fördröja<br>att organisationen likställs med Sveriges Konsumentråd.<br>Naturvårdsverket menar att miljöorganisationer som verkar inom<br>konsumentområdet bör betraktas på samma sätt som mer renodlade<br>konsumentorganisationer när man överväger resursförstärkningar.<br>Näringslivets Delegation för Marknadsrätt, Svensk Handel och Sveriges<br>Reklamförbund avstyrker förslaget om fasta bidrag till konsument-<br>organisationerna, men accepterar bidrag till speciella projekt.</p>
<p>Förslaget om riktade satsningar med projektstöd för att stärka<br>ungdomar tillstyrks av Statens livsmedelsverk, Ungdomsstyrelsen, Tyresö<br>kommun, Sveriges Konsumenter i Samverkan, Sveriges Konsumentråd<br>och Yrkesföreningen för Budget- och Skuldrådgivare. Förslaget avstyrks<br>av Sveriges Reklamförbund.</p>
<p>Förslaget om riktade satsningar med projektstöd för att stärka<br>konsumenter med bristande kunskaper i svenska språket tillstyrks av<br>Livsmedelsverket, Integrationsverket (som dock anser att nivån på anslag<br>är otillräckligt), Tyresö kommun, Landsorganisationen i Sverige, Pensio-<br>närernas Riksorganisation, SIOS — Samarbetsorgan för invandrar-<br>organisationer i Sverige, Sveriges Konsumentråd samt Yrkesföreningen<br>för Budget- och Skuldrådgivare.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är<br>viktigt att de båda paraplyorganisationer som arbetar med<br>konsumentfrågor ges möjligheter att utföra sitt arbete med bl.a. EU-<br>relaterade frågor. Sådana frågor innehåller moment av sådant långsiktigt<br>påverkansarbete som måste bedrivas kontinuerligt. De två paraply-<br>organisationerna Sveriges Konsumentråd och Sveriges Konsumenter i<br>Samverken har under en följd av år getts stöd för detta och regeringen<br>anser att ett sådant stöd är viktigt för att ge organisationerna möjlighet till<br>inflytande i EU-arbetet samt att stödet bör lämnas även framöver. Ett nytt<br>anslag, ”Åtgärder inom konsumentområdet”, har skapats inom<br>konsumentområdet och inom ramen för detta har en viss<br>resursförstärkning för 2001 gjorts för de bägge paraplyorganisationernas<br>verksamhet. Utöver detta disponerar Konsumentverket en del av anslaget<br>i form av projektmedel som alla organisationer som arbetar med<br>konsumentfrågor kan söka. Under 2001 ges hög prioritet till projekt med<br>inriktning på grupper som vanligtvis inte nås av konsumentinformation i<br>tillräcklig utsträckning. Det gäller bl.a. hushållsrelaterade miljöfrågor,<br>ökad IT-användning bland konsumenter samt finansiella tjänster och<br>andra hushållsekonomiska frågor.</p>
<p>Frågan om vilka typer av organisationer som kan vara berättigade till<br>projektmedel har aktualiserats i olika sammanhang. En uppfattning som<br>ofta förs fram är att begreppet konsumentorganisation bör breddas. Bl.a.<br>har vissa miljöorganisationer påpekat att de bedriver ett viktigt<br>konsumentarbete och att de bör bli berättigade till bidrag på samma sätt<br>som paraplyorganisationerna Sveriges Konsumentråd och Sveriges<br>Konsumenter i Samverkan. I samband med att regeringen lämnar en<br>redogörelse till riksdagen angående regeringens arbete med<br>konsumenterna och miljön, avser regeringen också att redogöra för sin<br></p>
<p>34</p>
<p>uppfattning om miljöorganisationernas möjligheter att få bidrag for Prop. 2000/01:135<br>arbete med konsumentfrågor.</p>
<p>Ungdomar är utsatta för ett starkt köptryck och omges av reklam i<br>olika media. Det ökade utbudet av TV-kanaler och Intemets framväxt har<br>ytterligare accentuerat detta. Ungdomar måste på olika sätt beredas<br>möjlighet att reflektera över t.ex. reklamen och dess påverkan, hälso-<br>frågor, etiska aspekter på konsumtion och olika ekonomiska frågor för att<br>de skall kunna bli starka konsumenter och få inflytande på marknaden.<br>Ungdomar som står i begrepp att flytta hemifrån har behov av att få<br>kunskap om hur man sköter sin egen ekonomi och sitt eget hem. Andra<br>frågor som skapar intresse hos ungdomar är bl.a. följderna av<br>globaliseringen och genomförandet av den inre marknaden, frågor<br>rörande frihandel, rättvis handel, miljöeffekter av konsumtionen och<br>metoder för att påverka företag. Även frågor som rör t.ex. bostads-<br>problem, reklamens inverkan på könsrollerna, konkurrensutsättning av<br>offentlig verksamhet, aktie- och pensionssparande samt mediefrågor är<br>konsumentanknutna frågor som berör ungdomar i dag.</p>
<p>Att ge ungdomar möjlighet att arbeta med konsumentfrågor i<br>projektform inom ideella organisationer är ett sätt att uppmuntra intresset<br>och engagemanget för konsumentfrågor. En särskild satsning på<br>ungdomar som arbetar med konsumentfrågor kommer därför att göras<br>under en treårsperiod, med början 2002. Syftet med en sådan satsning är<br>att stödja ungdomar i deras roll som konsumenter. Projektmedel bör<br>kunna lämnas för aktiviteter som syftar till att öka medlemmarnas<br>kunskap, både för att driva opinionsbildande verksamhet och för att<br>sprida kunskap utanför den egna organisationen. Utgångspunkten skall<br>vara ungdomarnas egna idéer om och perspektiv på konsumentfrågor.<br>Ungdomarna skall själva genomföra sina projekt för att sedan kunna<br>utbilda eller påverka beslutsfattare, sina medlemmar eller andra<br>målgrupper.</p>
<h3>6.2 Vägar till inflytande</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det är av stor vikt att det finns vägar till<br>inflytande i konsumentpolitiken för folkrörelser och andra ideella<br>organisationer. En arbetsgrupp bör därför tillsättas för att lämna förslag<br>till hur organisationerna kan få ett ökat inflytande i konsumentpolitiken.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Många organisationer arbetar<br>med konsumentfrågor på olika sätt. Förutom de två paraplyorgani-<br>sationerna Sveriges Konsumentråd och Sveriges Konsumenter i Sam-<br>verkan arbetar organisationerna inom t.ex. handikapp-, miljö-, hyresgäst-<br>och kvinnorörelserna med konsumentfrågor med olika perspektiv.<br>Organisationer som Aktiespararnas Riksförbund, Motormännen och<br>Villaägarnas Riksförbund är organisationer som arbetar med<br>konsumentfrågor ur framför allt ett privatekonomiskt perspektiv.</p>
<p>Folkrörelsernas och övriga ideella organisationers deltagande i<br>konsumentpolitiken är viktigt och önskvärt. Det tillför såväl kunskap<br>som en nödvändig lokal förankring och kan bidra till en livaktig dialog<br>mellan medborgare och politiker eller myndigheter. Regeringen anser att<br></p>
<p>35</p>
<p>det är viktigt att konsumenterna så långt det är möjligt bör representeras Prop. 2000/01:135<br>av egna företrädare i organisationer av olika slag, nationellt och<br>internationellt, t.ex. i myndighetsstyrelser, i standardiseringsprocessen<br>och i relevanta EU-organ. Denna representation är viktig for att<br>konsumenterna skall kunna påverka spelreglerna för marknaden och att<br>deras inflytande därmed skall kunna stärkas.</p>
<p>Regeringen behöver organisationernas syn på olika frågor och bereder<br>därför organisationerna möjlighet att lämna synpunkter på remisser, att<br>delta i remissmöten och andra möten. Vissa myndigheter har behov av att<br>låta konsumentintresset ha en framskjuten plats i deras respektive<br>verksamheter. Det innebär att olika organisationer finns representerade i<br>myndigheternas styrelser eller i särskilda rådgivande organ eller på annat<br>sätt deltar i verksamheten. Regeringen anser att det dock finns ett behov<br>av att finna ytterligare möjligheter för olika typer av folkrörelser och<br>andra ideella organisationer att fa ett ökat inflytande i konsument-<br>politiken. Det är en viktig demokratisk fråga att de organisationer som<br>arbetar med konsumentfrågorna också far möjlighet till inflytande och<br>delaktighet i politikens utformning och den verksamhet som bedrivs i<br>Regeringskansliet och dess myndigheter på konsumentområdet.<br>Regeringen anser därför att man kontinuerligt bör se över vägarna till<br>inflytande för folkrörelser och andra ideella organisationer. Konsument-<br>ministern höll av detta skäl i januari 2001 en folkrörelsedag, med syfte<br>att föra en diskussion med folkrörelser, konsumentorganisationer och<br>andra ideella organisationer om hur organisationerna kan få ökat<br>inflytande i konsumentpolitiken. Det framlades under dagen en mängd<br>olika förslag, som har sammanställts. Ett urval av förslagen återfinns i<br>bilaga 3. Som en uppföljning bör inom Regeringskansliet tillsättas en<br>arbetsgrupp med representanter för myndigheter och organisationer.<br>Arbetsgruppen bör få i uppdrag att utforma förslag på hur konsument-<br>organisationer och andra organisationer kan ges möjlighet till ökat<br>inflytande i konsumentpolitiken. I uppdraget bör bl.a. ingå att utvärdera<br>förslagen från folkrörelsedagen och att föreslå finansiering för de förslag<br>som lämnas av arbetsgruppen.</p>
<p>I anslutning till det informella ministermötet i Lund mellan inre<br>marknads- och konsumentministrama under det svenska EU-ordförande-<br>skapet hölls i slutet av april 2001 ett seminarium för europeiska<br>konsumentorganisationer, ”Voice of the European Consumer 2001”.<br>Syftet med seminariet var att ge konsumentorganisationerna möjlighet att<br>diskutera centrala konsumentintressen på den inre marknaden samt att<br>delge ansvariga ministrar sina ståndpunkter. Seminariet finansierades<br>delvis av Europeiska kommissionen. Deltagarna behandlade delvis<br>samma ämnen som togs upp på ministermötet, bl.a. nya former för<br>marknadsreglering. Konsumentorganisationerna enades om ett slutdoku-<br>ment, som lästes upp för ministrarna av en representant från seminariet.</p>
<p>36</p>
<h2>Konsumenterna skall ges en starkare<br>ställning på de finansiella marknaderna</h2>
<p>Regeringens bedömning: Konsumentskyddet bör förstärkas på de<br>finansiella områden där konsumenternas behov inte är tillräckligt<br>tillgodosedda.</p>
<h3>7.1 Pågående arbete med Konsumentskydd på det<br>finansiella området</h3>
<p>Ett av de konsumentpolitiska målen är att hushållen skall ha goda<br>möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt. Det<br>är i det sammanhanget viktigt att bevaka de finansiella tjänsterna från ett<br>konsumentperspektiv.</p>
<p>Utvecklingen på det finansiella området har varit snabb och intensiv de<br>senaste åren. Konsumenterna har ställts inför nya val och kommit att<br>agera på delvis nya marknader. I början av 1980-talet inleddes en<br>avreglering av kreditmarknaden, som därefter har genomförts successivt.<br>Utbudet av finansiella tjänster från utländska företag har ökat. Den ökade<br>internationaliseringen och avregleringen har skapat möjligheter för ökad<br>konkurrens. Teknikutvecklingen öppnar nya möjligheter för konsu-<br>menterna att själva agera på t.ex. aktiemarknaden och medför också att<br>befintliga tjänster från banker och försäkringsbolag förändras. Kunderna<br>sköter i allt större utsträckning enklare ärenden själva med hjälp av<br>automater, Internet eller telefon, medan de anställda på banker och andra<br>företag alltmer fungerar som rådgivare och säljare.</p>
<p>Den svenska bankmarknaden domineras av ett fatal stora aktörer.<br>Därutöver förekommer ett stort antal mindre banker med varierande<br>verksamhet. En viktig kategori från konsumentsynpunkt är de s.k.<br>nischbankema, som koncentrerar sin verksamhet på vissa tjänster eller<br>vissa kundgrupper. De är inom sina verksamhetsområden viktiga<br>konkurrenter till de stora bankerna. Nischbankema agerar ofta inom ett<br>smalare område och vänder sig till privatkunder genom att t.ex. locka<br>med högre ränta. Även detaljhandeln erbjuder i allt större utsträckning<br>sina kunder att ha pengar på räntebärande konton. Inte sällan återfinns<br>numer bank- och försäkringsverksamhet inom samma koncern.</p>
<p>Flera av våra trygghetssystem genomgår förändringar. Både vad gäller<br>den allmänna pensionen och i en del av tjänstepensionssystemen ställs<br>nya krav på konsumenterna, t.ex. vad gäller val av fonder.</p>
<p>Utvecklingen har på många sätt medfört förbättringar för<br>konsumenterna. Ett större utbud av tjänster ger konsumenterna en större<br>valfrihet och den ökade konkurrensen ger förutsättningar för prispress<br>och även i övrigt förbättrade avtalsvillkor. De val som konsumenterna<br>måste göra kan emellertid upplevas som svåra och för den enskilde<br>konsumenten kan felaktiga val få stora negativa konsekvenser. Det krävs<br>kunskaper och tid för att kunna utvärdera och jämföra olika alternativ.</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén konstaterar att det grundläggande<br>konsumentskydd som finns på området för finansiella tjänster är gott<br>men har lämnat ett flertal förslag om ytterligare förstärkningar av<br></p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>37</p>
<p>konsumentskyddet avseende finansiella tjänster. Regeringen konstaterar Prop. 2000/01:135<br>att mycket arbete pågår vad gäller finansiella tjänster, såväl nationellt<br>som inom EU. Olika projekt bedrivs både inom myndigheterna och i<br>företagen. På flera områden pågår redan arbete som har beröringspunkter<br>med vad kommittén har föreslagit.</p>
<p>Obehörigt utnyttjande av kontokort</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén har bl.a. föreslagit nya regler vad gäller<br>konsumentens betalningsansvar när någon annan obehörigen har utnyttjat<br>hans eller hennes kontokort eller dylikt. En inledande översyn av<br>lagstiftningen på området har påbörjats inom Regeringskansliet under<br>våren 2001, bl.a. i syfte att göra bestämmelserna mer oberoende av<br>vilken teknik som används.</p>
<p>Övrigt om konsumentkrediter</p>
<p>Kommittén har föreslagit ett antal ändringar rörande konsumentkrediter i<br>konsumentkreditlagen (1992:830), bl.a. genom att införa ett generellt<br>krav på att kreditkostnaden skall anges i kronor och att ett uttryckligt<br>krav på kreditprövning införs. Konsumentkreditlagen bygger på ett EG-<br>direktiv, rådets direktiv 87/102/EEG av den 22 december 1986 om<br>konsumentkrediter, med den utformning detta direktiv fatt efter ändringar<br>genom rådets direktiv 90/88/EEG av den 22 februari 1990.<br>Kommissionen arbetar för närvarande med en översyn av direktivet och<br>ett förslag till revidering har aviserats till år 2001. Regeringen har för<br>avsikt att bidra till den pågående översynen och därvid verka för att de<br>frågor som kommittén tagit upp blir uppmärksammade. Oavsett om<br>kommissionens översyn och eventuella, framtida direktivförslag ger<br>anledning till det, avser regeringen att inleda egna överväganden i frågan<br>om huruvida konsumentkreditlagen bör ändras så att (i likhet med vad<br>kommittén föreslagit) kreditkostnaden alltid skall anges i kronor och<br>samtidigt ta ställning till kommitténs övriga förslag.</p>
<p>I departementspromemorian E-handelsdirektivet (Ds 2001:13) föreslås<br>vissa ändringar i formkraven för ingående av konsumentkreditavtal.<br>Syftet är att skapa möjlighet att ingå avtal om konsumentkredit på<br>elektronisk väg.</p>
<p>Renodling av den finansiella tillsynen</p>
<p>Finansinspektionen och Konsumentverket har båda tillsynsuppgifter med<br>anknytning till den finansiella sektorn. Myndigheternas arbete har nära<br>samband vad gäller framför allt avtalsvillkors skälighet, marknadsföring,<br>information och institutens rutiner och agerande.</p>
<p>Kommittén har föreslagit att en särskild utredning tillsätts med<br>uppdrag att se över de båda myndigheternas verksamheter när det gäller<br>skyddet av konsumenterna och lämna förslag till ansvarsfördelning.</p>
<p>Konsumentverket och Finansinspektionen ingick i september 1999 ett<br>samarbetsavtal inom konsumentområdet. Myndigheterna vill genom<br>avtalet tydliggöra myndigheternas respektive ansvar inom konsument-<br></p>
<p>området och säkerställa ett effektivt samarbete. Samarbetsavtalet bör Prop. 2000/01:135<br>enligt regeringens mening kunna utgöra en bra grund för respektive<br>myndighets arbete med konsumentfrågor inom det finansiella området.<br>Regeringen förutsätter att myndigheterna fortsätter den inledda dialogen<br>och vid behov uppmärksammar regeringen på eventuella problem eller<br>oklarheter vad gäller ansvarsfördelningen myndigheterna emellan.<br>Frågan torde också lämpa sig väl för diskussion i det planerade rådet för<br>konsumentfrågor i Regeringskansliet.</p>
<p>Internet och finansiella tjänster</p>
<p>Internet har på kort tid förändrat såväl utbudet av finansiella tjänster som<br>användningen av redan befintliga tjänster. Finansinspektionen har i<br>rapporten Internet och finansiella tjänster (2000:3) dels kartlagt<br>användningen av Internet på det finansiella området, dels identifierat och<br>analyserat ett antal väsentliga frågor och problemställningar.</p>
<p>Enligt rapporten beräknades närmare en tredjedel av de svenska<br>bankernas kunder ha en anslutning till inlåningskonton och betaltjänster<br>via Internet vid utgången av 2000.</p>
<p>Finansinspektionen har under hösten 2000 inrättat en särskild<br>riskanalysenhet som bl.a. kommer att analysera de risker som de<br>finansiella företagens användning av Internet är förenad med.</p>
<p>Finansinspektionen har i verksamhetsplaneringen för 2001 fastställt<br>olika mål beträffande bl.a. kundskyddet. Ett av dessa interna mål är att<br>under året genomföra utredningar inom kundområdet med inriktning på<br>Internet och kortverksamheten hos de finansiella företagen. Beträffande<br>arbetet med kortverksamheten kommer det att innebära en uppföljning av<br>tillämpningen av inspektionens allmänna råd om kontokort och<br>automattjänster (FFFS 2000:9) och att se över korthanteringen hos de<br>finansiella företagen. Detta arbete skall också behandla problemet med<br>den snabbt ökande användningen av kontokort i bedrägligt syfte. Dels<br>bör undersökas vilka säkerhetsproblem som finns på området, dels vad<br>kortutgivare gör för att minska antalet bedrägerier. Det kan enligt<br>inspektionen finnas särskilda skäl att se över flera av de frågor som<br>Konsumentpolitiska kommittén har fört fram, t.ex. risken med att<br>uppgifter om kontokortsnummer finns noterade på kassakvitton och<br>kontoutdrag.</p>
<p>För att kunna bedöma stabilitetsaspekter, risker och konsumentskydd<br>när finansiella tjänster erbjuds på Internet, har inspektionen identifierat<br>ett antal viktiga frågor som kräver särskilda överväganden. Under 2001<br>kommer projektet ”Finansiella tjänster och Internet”, som fokuserar på<br>en översyn av dessa överväganden, att avslutas. Samarbete sker med de<br>övriga nordiska tillsynsmyndigheterna.</p>
<p>Ett annat mål för Finansinspektionen under 2001 är att göra en översyn<br>av de allmänna råden om inlåningskonton (FFFS 1993:20). I detta arbete<br>ingår bl.a. frågan om konsumenternas rätt till betaltjänster samt<br>betydelsen av betalningsanmärkningar i sammanhanget. Dessa frågor<br>belystes också i inspektionens samarbete med Datainspektionen om<br>kreditupplysningar som pågått under våren 2001 och som redovisas i den<br>gemensamma rapporten Missvisande kreditupplysningar (rapport<br>2001:2).</p>
<p>39</p>
<p>Ökat konsumentskydd vid distansförsäljning av finansiella tjänster Prop. 2000/01:135</p>
<p>Inom EU pågår ett arbete for att skapa ett regelverk för distansförsäljning<br>av finansiella tjänster till konsumenter. Det planerade direktivet är avsett<br>att underlätta tjänsters fria rörlighet och stärka konsumentskyddet i de<br>fall köparen och säljaren inte träffar varandra i samband med att avtal<br>ingås. Olika förslag till direktiv har diskuterats sedan 1998, utan att man<br>nått fram till någon gemensam ståndpunkt. De olika förslagen innehåller<br>dock i huvudsak likartade bestämmelser om den information som skall<br>tillhandahållas konsumenten innan avtal ingås och om ångerrätt för<br>konsumenten.</p>
<p>Effektivare tvist lösning</p>
<p>Inom EU pågår vidare arbete med att förbättra konsumenternas<br>möjligheter att fa tillgång till effektiv tvistlösning utom domstol vad<br>avser finansiella tjänster. Kommissionen har tagit ett initiativ till ett<br>nätverk för lösning av tvister rörande finansiella tjänster, FIN-NET.<br>Nätverket kan ses som ett komplement i förhållande till ett annat<br>initiativ, nämligen ett gemenskapsnätverk av nationella insatser för<br>utomrättslig reglering av konsumenttvister (EEJ-NET).</p>
<p>Konsumenternas Försäkringsbyrå</p>
<p>Stiftelsen Konsumenternas Försäkringsbyrå (Försäkringsbyrån) startade<br>sin verksamhet redan 1979. Försäkringsbyrån är en självständig byrå som<br>kostnadsfritt hjälper och vägleder konsumenter i olika försäkrings-<br>ärenden. Verksamheten riktar sig i första hand till privatpersoner, men<br>även andra kan vända sig till byrån för information och vägledning.<br>Försäkringsbyrån skall vara ett komplement till de vanliga kontakt-<br>vägarna mellan konsumenterna och försäkringsbolagen. Byrån skall<br>fungera som en fristående informationskanal vid sidan av försäkrings-<br>bolagens aktiviteter. Den skall också vara en kontaktväg och vidarebe-<br>fordra konsumentsynpunkter till huvudmännen Konsumentverket,<br>Finansinspektionen och Sveriges Försäkringsförbund. Styrelsen består av<br>två representanter från vardera Konsumentverket, Finansinspektionen<br>och Sveriges Försäkringsförbund. Ordförande i styrelsen kan endast vara<br>en representant från Finansinspektionen eller Konsumentverket. Medel<br>för den löpande verksamheten tillskjuts av Sveriges Försäkringsförbund.<br>Målet för verksamheten är att ge konsumenterna underlag och<br>förutsättningar att agera på egen hand, att ge konsumentvägledare<br>information i försäkringsfrågor samt att uppmärksamma konsument-<br>problem och informationsbehov. Vägledningen skall omfatta alla<br>branscher i fråga om privatpersoners försäkringar, allmän information<br>om företagsförsäkringar samt övergripande orientering om allmän<br>försäkring och arbetsmarknadsförsäkring som grundas på kollektivavtal.<br>Vägledningen kan avse situationen såväl före som efter köp. Huvuddelen<br>av verksamheten är inriktad på de individuella försäkringarna.<br>Vägledningen sker per telefon, skriftligen eller vid personligt besök på<br>byrån. Försäkringsbyrån skall driva sin verksamhet objektivt och<br>opartiskt. Huvudsakligen skall byrån uppmärksamma frågeställningar</p>
<p>40</p>
<p>och vidarebefordra sina erfarenheter i lämplig ordning, t.ex. till enskilda<br>försäkringsbolag. Kunskaperna om konsumenternas problem behandlas i<br>styrelsen och vidarebefordras därigenom till Finansinspektionen,<br>Konsumentverket och försäkringsbranschen. Vid meningsskiljaktigheter<br>mellan försäkringstagare och försäkringsbolag skall byrån i princip<br>endast förmedla kontakter och upplysa om i vilka former eventuella<br>problem kan lösas. Utgångspunkten är att varje bolag skall ta det<br>omedelbara ansvaret för missnöjda kunder. Under 1998 kontaktades<br>byrån av 8 545 konsumenter för råd före köp och 7 296 ärenden hänförde<br>sig till frågor efter köp av försäkring. Förutom själva vägledningsarbetet<br>tar byrån i samarbete med försäkringsbolagen fram marknadsöversikter<br>för i stort sett samtliga konsumentförsäkringar. Försäkringsbyrån<br>utarbetar också mer allmänt informationsmaterial om t.ex. liv-<br>försäkringar. Internet utgör i dag en viktig del när det gäller information<br>till allmänheten. Försäkringsbyrån har vidare tillsammans med<br>Finansinspektionen, Konsumentverket och Sveriges Försäkringsförbund<br>utarbetat ett skolmaterial för undervisningen i gymnasieskolan.</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Konsumenternas Bankbyrå</p>
<p>Stiftelsen Konsumenternas Bankbyrå (Bankbyrån) är en självständig byrå<br>som informerar och lämnar vägledning i frågor som rör banker eller<br>andra kreditinstitut. Den startade 1994. Staten bidrog till stiftelsekapitalet<br>genom Finansinspektionen och Konsumentverket med 10 000 kr.<br>Återstoden av stiftelsekapitalet tillsköts av Svenska Bankföreningen, som<br>också tillskjuter medel för den löpande verksamheten. Styrelsen består av<br>två representanter från vardera Finansinspektionen och Konsumentverket<br>samt tre representanter från Svenska Bankföreningen. Ordförande i<br>styrelsen kan endast vara en representant utsedd av Finansinspektionen<br>eller Konsumentverket. Bankbyrån vänder sig i första hand till<br>privatpersoner, men i mån av tid och resurser ger byrån även råd och<br>hjälp till andra bankkunder. Byråns vägledning skall i första hand ses<br>som ett komplement till de normala kontaktvägarna mellan banken och<br>dess kunder. Vägledningen är kostnadsfri. En annan uppgift för<br>Bankbyrån är att vara ett organ för att fånga upp och vidarebefordra<br>konsumentsynpunkter till Finansinspektionen, Konsumentverket och<br>Svenska Bankföreningen. Bankbyrån informerar om olika spar- och<br>låneformer samt ger information om avgifterna för på marknaden vanligt<br>förekommande betaltjänster. Vidare ger byrån råd och information till<br>bankkunder som har klagomål och frågor med anledning av hur en bank<br>har agerat. Byrån informerar även konsumenter om innebörden av de<br>juridiska och ekonomiska termer och begrepp som används i<br>avtalsvillkor, marknadsföring och annan information.</p>
<p>Under verksamhetsåret 1998 tog byrån emot 3 609 förfrågningar,<br>vilket är en minskning med ca 10 procentenheter. Under därpå följande<br>år har antalet förfrågningar fortsatt att minska något. Minskningarna kan<br>främst förklaras av att alltfler använder sig ay Bankbyråns webbplats.<br>Antalet besök har sedan 1998 ungefär fyrdubblats och uppgick 2000 till<br>ca 60 000. Antalet förfrågningar för sista kvartalet 2000 och första<br>kvartalet 2001 visar åter på en betydlig ökning.</p>
<p>41</p>
<p>Bankbyrån tillhandahåller två marknadsöversikter. Den ena är en Prop. 2000/01:135<br>sammanställning av de avgifter som bankerna tar ut för sina vanligare<br>tjänster. Den andra är en jämförelse mellan de banktjänster som erbjuds<br>på Internet samt i förekommande fall avgifterna för dessa.</p>
<p>Bankbyrån och Försäkringsbyrån är båda anslutna till<br>informationssystemet KOV Direkt. KOV Direkt startades 1994 och är<br>Konsumentverkets datorbaserade system för datorkommunikation<br>on line, via Internet, mellan verket och de lokala konsumentvägledama.<br>Genom nätverket kan de lokala vägledama ställa frågor direkt till<br>experter på olika områden och kan därefter vidareförmedia den<br>information de far till den enskilde konsumenten. Samtliga användare av<br>systemet kan ta del av alla frågor och svar, vilket innebär att KOV Direkt<br>successivt utvecklas till en betydande informationskälla. Genom<br>systemet kan konsumentvägledama kommunicera även med varandra.<br>Drygt 160 kommuner är i dag anslutna till KOV Direkt. De båda<br>byråerna far genom anslutning till systemet en lokal förankring.</p>
<p>Utökning av Bankbyråns verksamhet</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén har föreslagit att Finansinspektionen och<br>Konsumentverket ges i uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett<br>inrättande av en konsumenternas rådgivningsbyrå för finansiella tjänster<br>som även innefattar värdepappersmarknaden.</p>
<p>Både den tekniska och ekonomiska utvecklingen på den finansiella<br>markanden har inneburit en förskjutning från traditionellt banksparande<br>till mer varierat sparande i värdepapper och fondandelar med olika<br>risktaganden. Bankerna tillhandahåller inte bara traditionella banktjänster<br>i dag utan säljer i stor utsträckning såväl värdepapper som fondandelar.<br>Tillgängligheten till banktjänster har ökat genom utvecklingen på<br>Internet vilket också har medfört att även mindre erfarna bankkunder har<br>fått möjlighet att använda värdepapperstjänster via Internet. Till<br>utvecklingen på området har även de senaste årens positiva<br>kursutveckling bidragit liksom ökad bevakning från press och<br>massmedia. Förändringarna ställer högre krav på konsumenternas<br>kunskaper och medvetenhet.</p>
<p>Eftersom tillgången och efterfrågan av värdepapperstjänster har ökat<br>har även antalet problem och frågor på värdepappersområdet ökat. Detta<br>har inneburit en ökad belastning på Bankbyråns verksamhet när det<br>gäller fond- och värdepappersfrågor. Det är viktigt för kunderna att<br>Bankbyrån har möjlighet att besvara även dessa frågor. Statistiken hos<br>byrån visar att antalet ärenden hos byrån beträffande värdepappersfrågor<br>har ökat med 13 procent det senaste året och beräkningar och prognoser<br>tyder på att ökningen kommer att bli större framöver.</p>
<p>Mot bakgrund av detta har byråns styrelse ansökt om att få utvidga<br>stadgarna för verksamheten till att omfatta även fond- och<br>värdepappersfrågor. Denna ändring av ändamålet i stiftelsens stadgar är<br>godkänd och verksamheten i byrån kommer inom kort att utökas med<br>vägledning inom fond- och värdepappersområdet. I samband med detta<br>förändringsarbete kommer även namnet på byrån att ändras för att<br>anpassas till den nya verksamheten. Det nya namnet på byrån blir<br>Konsumenternas Bank- och finansbyrå.</p>
<p>42</p>
<h3>7.2</h3>
<h3>Förbättrad information om pensioner</h3>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Regeringens bedömning: Informationen till konsumenterna om den<br>allmänna ålderspensionen, avtalspensioner och eventuellt privata<br>pensioner bör samordnas och förbättras.</p>
<p>Kommitténs förslag: Riksförsäkringsverket och Premiepensions-<br>myndigheten ges i uppdrag att tillsammans med parterna på<br>avtalspensionsområdet uppnå en samordning av informationen om den<br>statliga ålderspensionen och avtalspensioner samt undersöka<br>möjligheterna och formerna för en gemensam central och lokal<br>rådgivning.</p>
<p>Remissinstanserna: Konsumentverket, Skellefteå kommun, Fond-<br>bolagens Förening, Försäkringskasseförbundet, Konsumentvägledamas<br>förening och Sveriges Aktiesparares Riksförbund tillstyrker förslaget.<br>Näringslivets Delegation för marknadsrätt tillstyrker förslaget men<br>påpekar att en sammanställning av uppgifterna inte far ske annat än efter<br>godkännande av berörd person. Statens pensionsverk (SPV) ställer sig<br>bakom kommitténs förslag, men menar att uppdraget bör ges även till<br>SPV. Försäkringsförbundet anför att man är positiv till närmare<br>diskussioner under förutsättning att det finns förståelse för de principiella<br>svårigheter som föreligger.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslutade under våren<br>1998 om ett reformerat ålderpensionssystem. Det nya systemet består till<br>en del av en premiepension där den enskilde själv skall välja placering.<br>Avkastningen på dessa pengar kan komma att fa stor betydelse för den<br>enskilde. Utöver den nya allmänna pensionen far flertalet även pension i<br>form av avtals-Ztjänstepension. Även på detta område har de senaste åren<br>utvecklingen gått mot att den enskilde i större utsträckning fatt<br>möjligheter att styra pengarnas placering. Vidare finns möjlighet för den<br>enskilde att komplettera sin pension med privat pensionssparande.</p>
<p>De ovan beskrivna systemen och möjligheterna ställer ökade krav på<br>att konsumenterna ges möjlighet att göra egna, väl överlagda val. Det<br>finns en risk att människor på grund av otillräcklig eller felaktig<br>information inte ges tillräckligt goda förutsättningar att tillförsäkra sig en<br>önskvärd ekonomisk standard som pensionärer. En ökad samordning av<br>informationen om de olika pensionerna skulle ge konsumenterna en<br>bättre uppfattning om den framtida totala pensionen.</p>
<p>Flera myndigheter och andra organ arbetar med information på<br>pensionsområdet. Riksförsäkringsverket (RFV) har huvudansvaret för att<br>samordna informationen till allmänheten om ålderspensionen inklusive<br>premiepensionen. Av 7 § lagen (1998:710) med vissa bestämmelser om<br>Premiepensionsmyndigheten framgår att Premiepensionsmyndigheten<br>(PPM) skall se till att pensionssparama far tillgång till den information<br>de behöver för att ta till vara sin rätt i premiepensionssystemet.<br>Informationen skall samordnas med RFV:s och de allmänna<br>försäkringskassornas information till de enskilda. Statens pensionsverk<br>(SPV) administrerar den statliga tjänstepensionen och statens<br>tjänstegrupplivförsäkring. Verket erbjuder motsvarande tjänster och<br>uppdrag åt kommuner och landsting samt statliga och privata bolag.</p>
<p>43</p>
<p>Bland de privata aktörerna har de fackförbund och arbetsgivar-<br>organisationer som har slutit avtal om avtals-/tjänstepensionssystemen en<br>nyckelroll när det gäller information till hushållen om framför allt<br>respektive avtal, men också det allmänna pensionssystemet och privat<br>pensionssparande. Även de företag som anlitas för att förvalta och<br>organisera avtals-/tjänstepensionema har en viktig informationsuppgift.</p>
<p>Huvudansvaret när det gäller informationsspridning om privat<br>pensionssparande och andra långsiktiga kapitalplaceringar vilar i dag på<br>försäkringsbolag, banker och fondbolag. På detta område har<br>Konsumentverket/KO och Finansinspektionen en viktig marknads-<br>bevakande roll.</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén har föreslagit att RFV och PPM ges i<br>uppdrag att genom en dialog med parterna på avtalspensionsområdet<br>uppnå en samordning av information om dels den allmänna pensionen,<br>dels avtalspensioner, i syfte att underlätta för den enskilde konsumenten<br>att bilda sig en uppfattning om hur den framtida totala pensionen<br>kommer att se ut. Under 2001 har i stället på frivillig väg etablerats ett<br>samarbete mellan RFV, PPM och Försäkringsförbundet i syfte att se<br>möjligheten att förbättra pensionsinformationen på det sätt som<br>kommittén föreslagit. Deltagarna i projektet utreder nu förutsättningarna<br>för att utveckla en tjänst som skall rikta sig till allmänheten och där den<br>enskilde konsumenten skall kunna fa en samlad bild av sin allmänna<br>pension, sin avtalspension och sitt eventuella privata pensionssparande.<br>Ambitionen är att systemet, under förutsättning att parterna är överens,<br>skall kunna användas av konsumenterna från hösten 2002. Regeringen<br>anser att detta kommer att innebära en stark förbättring av<br>konsumenternas möjligheter att få heltäckande information om sin<br>framtida pension.</p>
<h3>7.3 Åtgärder mot skuldfällor</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det finns ett behov av vidta åtgärder för att<br>begränsa problemen med konsumenters överskuldsättning.<br>Konsumentverket bör därför få i uppdrag att närmare analysera<br>orsakerna till uppkomsten av skuldfållor och föreslå åtgärder för att<br>begränsa problemen med överskuldsättning.</p>
<p>Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Konsumentverket och Tyresö kommun tillstyrker<br>förslaget. Finansbolagens Förening anser att en sådan analys vore av<br>värde, men motsätter sig begränsningar i rätten att lämna lån utan<br>särskild säkerhet. Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och<br>Svenska Bankföreningen motsätter sig inte en utredning, men påpekar att<br>frågan redan behandlas bl.a. inom EU och av Riksdagens revisorer.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Efter en viss återhållsamhet i<br>samband med finanskrisen i början av 1990-talet har kreditgivningen<br>återigen tagit fart.</p>
<p>En verksamhet som inte sällan för med sig problem för konsumenterna<br>är den som vissa kreditinstitut bedriver med snabbt beviljade lån med<br></p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>44</p>
<p>mycket höga räntor, t.ex. s.k. telefonlån och kontokrediter vid köp av Prop. 2000/01:135<br>varor. Det har exempelvis visat sig att ca 50 procent av de personer som<br>är föremål for skuldsanering har skulder som hänför sig till sådana lån.</p>
<p>Av erfarenhet vet man att många redan skuldsatta personer tar nya,<br>dyra snabblån för att kortsiktigt lösa ett akut ekonomiskt problem. Många<br>hushåll lever med mycket små marginaler och klarar inte de<br>påfrestningar det ofta innebär att betala höga räntor, i många fall över 30<br>procent. Det är i sådana fall man talar om s.k. skuldfällor.</p>
<p>I samband med avregleringama i mitten av 1980-talet ökade bankernas<br>möjligheter att ge lån utan särskild säkerhet. Dessa s.k. blancolån ökade<br>dramatiskt genom möjligheten att koppla en kredit till vanliga<br>lönekonton. Även fristående blancolån på upp till 50 000 kr blev<br>frekventa. Intresset for den här typen av lån minskade dock när<br>skattesystemet ändrades 1991. Bankernas marknadsföring av blancolån<br>blev också betydligt mer återhållsam på grund av den finans- och<br>fastighetskris som förorsakade stora kreditförluster i böljan av 1990-talet.<br>I dag arbetar banker och finansbolag åter med direktreklam for blancolån<br>och lönekontokrediter. Lättheten att låna pengar och skaffa sig krediter<br>leder inte sällan till att konsumenter skaffar sig oöverlagda och dyra<br>krediter som kan komma att undergräva många hushålls ekonomi.</p>
<p>Mot denna bakgrund är det enligt regeringens uppfattning viktigt att<br>det finns sådan kunskap om konsumenternas beteenden och<br>överväganden i samband med krediter att nödvändiga åtgärder kan vidtas<br>för att förhindra att konsumenterna hamnar i s.k. skuldfällor. Regeringen<br>har därför för avsikt att ge Konsumentverket i uppdrag att närmare<br>analysera orsakerna till uppkomsten av s.k. skuldfällor och att föreslå<br>lämpliga åtgärder för att begränsa problemet.</p>
<p>Skuldsanering</p>
<p>Kommittén har lämnat ett antal förslag med avseende på skuldsanering.<br>Kommittén har bl.a. förslagit att arbetsuppgifterna renodlas mellan<br>kommunerna och kronofogdemyndigheterna och att Konsumentverket i<br>ökad utsträckning bör följa och utvärdera kommunernas verksamhet när<br>det gäller budget- och skuldrådgivning.</p>
<p>Parallellt med kommitténs arbete har Riksdagens revisorer genomfört<br>en granskning av tillämpningen av skuldsaneringslagen. Granskningen<br>har inriktats mot kommunernas och kronofogdemyndigheternas uppgifter<br>och ansvar. Revisorernas rapport publicerades i juni 2000 (rapport<br>1999/2000:11). Efter remissbehandling redovisades revisorernas slutliga<br>ställningstaganden i oktober 2000 i en skrivelse till riksdagen (fors.<br>2000/01 :RR4).</p>
<p>Riksdagens lagutskott har därefter i ett betänkande i mars 2001 (bet.<br>2000/01 :LU 12) behandlat revisorernas förslag angående tillämpning av<br>skuldsaneringslagen, jämte fem motioner som väckts i samma fråga. Med<br>delvis bifall till samtliga motioner har utskottet förordat att regeringen tar<br>initiativ till en förutsättningslös, samlad och övergripande utvärdering av<br>skuldsaneringslagen. Riksdagen har därefter som sin mening gett<br>regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan (2000/01:168). Frågan<br>är under beredning i Regeringskansliet.</p>
<p>45</p>
<p>7.4</p>
<h3>En utredning om finansiell rådgivning till<br>konsumenter har tillsatts</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det finns behov av att göra en djupare<br>analys av frågor om finansiell rådgivning till konsumenter. En<br>särskild utredare har därför tillkallats för att göra en sådan analys.<br>Utredaren skall bl.a. undersöka om det finns behov av att införa<br>särskilda bestämmelser av näringsrättslig eller civilrättslig natur. Om<br>utredaren finner att ett sådant behov finns skall utredaren också lämna<br>förslag till reglering.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén har förslagit att konsumentskyddet<br>vid finansiell rådgivning till konsumenter skall förstärkas genom<br>civilrättslig lagstiftning som är tvingande till konsumentens förmån.<br>Kommittén har vidare uppmärksammat frågan om vilka krav som bör<br>ställas på rådgivare i fråga om praktisk och teoretisk utbildning.<br>Kommittén redovisade inte något författningsförslag, utan påpekade att<br>lagstiftning måste föregås av noggranna och omfattande analyser och<br>undersökningar.</p>
<p>Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge instämmer,<br>med vissa förbehåll, i att konsumentskyddet på området bör stärkas<br>genom civilrättslig lagstiftning, men att lagstiftningen bör föregås av<br>sådana analyser och undersökningar som kommittén föreslagit.<br>Konsumentverket tillstyrker förslaget och menar att även viss närings-<br>rättslig reglering bör övervägas. Allmänna reklamationsnämnden anför<br>att för det fall behov av ett skärpt rådgivaransvar föreligger kan detta<br>tillgodoses genom en utvidgning av konsumenttjänstlagens tillämpnings-<br>område. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ansluter<br>sig till kommitténs bedömning. Göteborgs och Skellefteå kommuner<br>tillstyrker förslaget. Finansinspektionen framhåller att det finns utländska<br>system som kan tjäna som förebild för en eventuell svensk reglering och<br>förordar ytterligare utredning av frågan samt att i det sammanhanget<br>även behovet av föreskrifter eller allmänna råd från inspektionen<br>övervägs. Finansbolagens Förening anser att samma ansvar bör gälla för<br>de finansiella instituten som vid professionell rådgivning i övrigt.<br>Fondbolagens Förening menar att det är svårt att bedöma behovet av en<br>utredning om rådgivaransvar men har inget emot att frågan utreds.<br>Konsumentvägledamas Förening ställer sig positiva till ett förstärkt<br>konsumentskydd vid finansiell rådgivning. Landsorganisationen i<br>Sverige och Pensionärernas Riksorganisation ställer sig positiva till<br>förslaget. Näringslivets Delegation för Marknadsrätt pekar på vikten av<br>en riktig problemanalys för det fall frågan skall utredas vidare. Svenska<br>Bankföreningen instämmer i kommitténs bedömning att det krävs en<br>betydligt djupare analys av hur lagstiftning skall utformas och påpekar<br>att en alltför långtgående lagreglering kan leda till en överdrivet försiktig<br>rådgivning. Svenska Fondhandlareföreningen har svårt att se hur en<br>lagstiftning skulle kunna utformas på detta område och ser därför inget<br>behov av en utredning med sådan inriktning, men anser det vara befogat<br>med en genomgång av de rena rättsfrågor som kan aktualiseras vid<br>finansiell rådgivning. Sveriges Aktiesparares Riksförbund instämmer i<br></p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>46</p>
<p>kommitténs slutsatser och tillstyrker förslaget. Sveriges Konsumentråd Prop. 2000/01:135<br>tillstyrker förslaget. Tjänstemännens Centralorganisation avstyrker<br>kommitténs förslag till särskild lagstiftning eftersom risken finns att<br>rådgivningsverksamheten kan komma att flyttas till andra länder och<br>föreslår i stället att Finansinspektionen ges i uppdrag att kontrollera<br>kvaliteten på den ekonomiska informationen och rådgivningen i<br>branschen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Bankernas och andra finansiella<br>företags verksamhet har på olika sätt förändrats de senaste åren.<br>Företagen har i allt högre grad kommit att arbeta med tjänster som i viss<br>mån skiljer sig från den traditionella in- och utlåningsverksamheten. Det<br>som härvid främst avses är marknadsföring och försäljning av olika typer<br>av finansiella tjänster och produkter. Exempel på sådana tjänster är köp<br>och försäljningar av sparprodukter såsom värdepappersfonder, svenska<br>och utländska aktier, räntebärande instrument och pensionsförsäkringar.<br>Sådana tjänster och produkter är numera något som berör de flesta<br>svenskar. Andelen vuxna svenskar som äger finansiella instrument har på<br>tjugo år ökat från cirka 20 procent till närmare 80 procent. Dessa tjänster<br>riktade direkt till konsumenter har också fått ökad betydelse för banker<br>och andra finansiella instituts lönsamhet. Betydelsen av de finansiella<br>tjänsterna för de finansiella företagen har därtill förändrat banktjänste-<br>männens roll på så sätt att de i större utsträckning kommit att agera som<br>rådgivare och försäljare av finansiella tjänster.</p>
<p>För konsumenterna har utvecklingen på det finansiella området<br>inneburit att de har fatt ökad möjlighet att agera på de finansiella<br>marknaderna. Genom att konsumenterna i ökad utsträckning tagit steget<br>från traditionellt banksparande till att placera sina sparmedel i t.ex.<br>värdepappersfonder eller aktier har också behovet av kunskap ökat. Som<br>alternativ till ett tryggt sätt att spara pengar med en relativt säker<br>avkastning erbjuds numera ett mycket stort antal investeringsaltemativ<br>med varierande riskprofil. Genom Internet har enskilda konsumenter<br>beretts tillträde till aktiemarknaden på ett sätt som tidigare var förbehållet<br>mäklare.</p>
<p>I olika sammanhang har framförts åsikten att det finns problem i<br>samband med företagens rådgivning till konsumenter. Ett problem kan<br>vara att det ligger en intressekonflikt i det förhållandet att de finansiella<br>företagen, även inom ramen för ett rådgivningsuppdrag, eftersträvar att<br>sälja endast sina egna produkter. Ett annat problem kan vara<br>svårigheterna att klargöra de olika roller som företagen har gentemot<br>konsumenterna, dvs. som säljare respektive rådgivare. Vidare har den<br>åsikten framförts att rådgivarna inte alltid besitter nödvändig kompetens<br>och erfarenhet för uppgiften.</p>
<p>Även om utgångspunkten är att varje placering i värdepapper eller<br>aktier innebär en risk är det viktigt att konsumenterna görs<br>uppmärksamma på denna risk. Olika placeringar medför olika grad av<br>risk och olika möjlighet till avkastning. Ändamålet med sparandet,<br>konsumentens totala ekonomiska situation och det tidsperspektiv i vilket<br>placeringen görs är faktorer som bör påverka valet av sparform. Den<br>enskilde konsumenten har normalt små möjligheter att göra bedömningar<br>om vilken typ av placering som är mest lämplig. Mot denna bakgrund är<br>konsumenterna i stort behov av den rådgivning som bankerna och de<br></p>
<p>47</p>
<p>andra finansiella företagen erbjuder. Därmed aktualiseras också frågan Prop. 2000/01:135<br>om vilket ansvar företagen har för de råd som de ger till konsumenterna<br>och vad som kan krävas av rådgivarna.</p>
<p>För vissa typer av rådgivare är ansvarsfrågan reglerad i särskild<br>lagstiftning. Detta gäller t.ex. enligt lagen (1989:508) om försäkrings-<br>mäklare. I Sverige saknas dock allmänna regler om ansvar för finansiell<br>rådgivning. I stället tillämpas regler om sysslomän (18 kap. handels-<br>balken) samt allmänna skadeståndsrättsliga och avtalsrättsliga principer.</p>
<p>Regeringen ser, i likhet med kommittén och flertalet remissinstanser,<br>behovet av en djupare och mer noggrann analys. En särskild utredare har<br>därför tillkallats för att kartlägga och analysera frågor om konsument-<br>skyddet vid finansiell rådgivning (Ju 2001:03, Dir. 2001:41). Utredaren<br>skall kartlägga rättsläget när det gäller rådgivarens ansvar vid finansiell<br>rådgivning till konsumenter. Utredaren skall vidare kartlägga dels de<br>egenåtgärder som vidtas av de finansiella företagen för att uppnå en hög<br>kvalitet på rådgivningen, dels berörda myndigheters arbete på området.<br>Kartläggningen skall följas av en analys av frågan om vilka åtgärder som<br>kan vara lämpliga att vidta för att stärka konsumentskyddet i samband<br>med finansiell rådgivning.</p>
<p>Utredaren skall i det sammanhanget undersöka om det finns behov av<br>särskilda bestämmelser av näringsrättslig eller civilrättslig natur. Om<br>utredaren finner att ett sådant behov finns, skall utredaren också lämna<br>förslag till reglering. Utredaren skall dessutom undersöka behovet av<br>andra lämpliga åtgärder som kan vidtas i syfte att stärka konsumenternas<br>ställning på området och får lämna förslag även till sådana åtgärder.</p>
<h3>7.5 Etiska fonder</h3>
<p>Regeringens bedömning: Information om s.k. etiska fonder bör vara<br>tydlig och klar och berörda myndigheter bör noga följa utvecklingen<br>av denna typ av fonder. Konsumentverket bör därför få i uppdrag att<br>verka för en förbättring av informationen om etiska fonder.</p>
<p>Kommitténs bedömning: överensstämmer i huvudsak med<br>regeringens bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Konsumentpolitiska kommittén<br>menar att det finns ett ökande intresse bland småsparare att investera sina<br>pengar i s.k. etiska fonder. Detta innebär att fondförvaltaren undviker<br>företag som producerar exempelvis vapen, alkohol, möbler av tropiska<br>trädslag, energi baserad på olja eller kärnkraft eller tillåter barnarbete<br>eller undermåliga arbetsvillkor för de anställda. I Sverige finns det sedan<br>flera år fonder med miljöinriktning. På senare tid har det dessutom blivit<br>vanligare med fonder som placerar kapital utifrån andra etiska<br>utgångspunkter. Fondema avstår från att investera i företag som<br>diskriminerar på grund av kön, etnisk tillhörighet eller religion.<br>Regeringen konstaterar att marknadsföringen på detta område i dag<br>förefaller relativt omfattande och att konsumenternas intresse för att<br>placera sina tillgångar i aktiefonder som gör placeringar utifrån etiska<br>ställningstaganden förefaller ha ökat. Regeringen menar, i likhet med<br>kommittén, att det är viktigt att berörda myndigheter noga följer denna<br></p>
<p>48</p>
<p>utveckling och verkar for att informationen är klar och tydlig samt Prop. 2000/01:135<br>utformad på ett sådant sätt att konsumenter kan göra väl överlagda val på<br>marknaden för etiska fonder. Konsumentverket bör därför få ett sådant<br>uppdrag. Det bör dock noteras att om den information som lämnas av<br>fondförvaltare inte är vederhäftig utgör den otillbörlig marknadsföring<br>och kan angripas av Konsumentverket och KO med stöd av reglerna för<br>marknadsföring.</p>
<h2>8 Arbetet med produktsäkerhet, särskilt när det</h2>
<h2>gäller barns säkerhet, skall förstärkas</h2>
<h3>8.1 Barns säkerhet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Arbetet med barns säkerhet bör även<br>fortsättningsvis vara ett prioriterat område.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning</p>
<p>Konsumentverkets produktsäkerhetsarbete</p>
<p>Att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet är ett av de övergripande<br>målen för den svenska konsumentpolitiken. Det är också ett prioriterat<br>område inom EU.</p>
<p>Konsumentverkets produktsäkerhetsarbete utgår från behovet av att<br>minska antalet produktrelaterade olyckor i samhället och att tillförsäkra<br>konsumenterna en marknad med säkra varor och tjänster. Efter EU-<br>anslutningen har detta perspektiv fatt en ny och väsentligt mer omfat-<br>tande dimension. Den fria rörligheten av varor och tjänster utgör två av<br>de fyra hörnstenarna i den inre marknaden och självfallet förutsätts då att<br>produkterna och tjänsterna är säkra.</p>
<p>Sedan mitten av 1990-talet, då en mer sammanhållen strategi för ökad<br>produktsäkerhet utvecklades, har arbetet hos Konsumentverket baserats<br>på fem delområden - skaderapportering, produktsäkerhetsforskning,<br>standardisering, marknadskontroll och konsumentinformation.</p>
<p>Det skadeförebyggande arbetet vid Konsumentverket inriktades tidigt<br>mot särskilda prioriterade grupper, såsom barn och äldre.</p>
<p>Utöver ett långsiktigt arbete med leksakers och bamomsorgsprodukters<br>säkerhet, som inrymt såväl högre säkerhetskrav på produkterna som<br>information till konsumenter i olika former, har satsningar genomförts<br>för att öka användningen av personlig skyddsutrustning. Konsument-<br>verket utarbetade redan på 1970- och 80-talen säkerhetsriktlinjer för bl.a.<br>flytvästar och hjälmar för fritidsbruk, t.ex. för ridning, utförsåkning på<br>skidor och för cykling. En omfattande informationsspridning i form av<br>broschyrer, tidningsartiklar och kampanjer, i några fall i samarbete med<br>andra myndigheter, har resulterat i en förhållandevis hög användnings-<br>ffekvens av bamhjälmar, skid- och ridhjälmar samt flytvästar.</p>
<p>Samarbete sker med flera myndigheter. Det delade ansvaret för EG-<br>direktivet om personlig skyddsutrustning med Arbetarskyddsstyrelsen<br>har varit en plattform för ett väl fungerande samarbete i övrigt. Ett visst<br></p>
<p>49</p>
<p>samarbete inom säkerhetsområdet sker också med Boverket, Elsäker- Prop. 2000/01:135<br>hetsverket, Folkhälsoinstitutet, Räddningsverket, Kemikalieinspektionen<br>och Barnombudsmannen. Det är dock förhållandevis sällsynt med ett<br>direkt projektsamarbete mellan nämnda myndigheter och Konsument-<br>verket.</p>
<p>Barnens säkerhet i centrum .</p>
<p>Barn kan inte förutsättas själva bedöma risker eller läsa varningstexter.<br>Målsättningen är därför att produkter och tjänster som är avsedda för<br>barn skall vara så säkert konstruerade som möjligt. Barn är därför en<br>prioriterad målgrupp i Konsumentverkets säkerhetsarbete och bamsäker-<br>het bör även fortsättningsvis prioriteras.</p>
<p>Inom standardiseringsarbetet är Konsumentverket under innevarande<br>år engagerat i framtagande av standarder för exempelvis cigarettändare,<br>knallpulverpistoler och hjälmar. Vad gäller marknadskontroll planeras<br>under 2001 kontroller av bl.a. napphållare, lära-gå stolar och badstolar.</p>
<p>Konsumentverket använder flera olika informationskanaler för att öka<br>kunskaperna om säkerhetsrisker. Genom satsningar på IT, TV-<br>programmet ”Anslagstavlan”, kampanjer och skolmaterial nås såväl<br>konsumenter som personer som vidareförmedlar information, som t.ex.<br>konsumentvägledare och journalister.</p>
<p>Arbete med barns säkerhet sker även på det internationella planet,<br>såväl inom EU som inom ramen för internationella samordningsorgan.<br>Mot bakgrund av den diskuterade utvidgningen av EU har<br>Konsumentverket informerat flertalet berörda kandidatländer om arbetet<br>med marknadskontroller och bamsäkerhetsinformation.</p>
<h3>8.2 Översyn av produktsäkerhetslagstiftningen</h3>
<p>Regeringens bedömning: Produktsäkerhetsarbetet behöver förstärkas<br>på flera punkter. I samband med genomförandet av EU:s kommande,<br>nya produktsäkerhetsdirektiv bör en översyn göras av den svenska<br>lagstiftningen och det svenska arbetet med produktsäkerhet.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Produktsäkerhetslagen<br>(1988:1604) trädde i kraft den 1 juli 1989. Lagen innehåller regler som<br>skall motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller<br>egendom.</p>
<p>1992 antog EG:s ministerråd ett direktiv om allmän produktsäkerhet<br>(92/59/EEG). Genom ändringar i produktsäkerhetslagen 1994 anpassades<br>den svenska lagstiftningen till EG-direktivet.</p>
<p>Enligt direktivets artikel 16 skall EU:s ministerråd fyra år efter det att<br>direktivet trädde i kraft, med stöd av en rapport från kommissionen,<br>avgöra om direktivet skall justeras. Under 1998 påbörjade kommissionen<br>en översyn av direktivet. Ett förslag till ett nytt produktsäkerhetsdirektiv<br>lades fram av kommissionen under våren 2000. Under det svenska<br>ordförandeskapet har rådet den 12 februari 2001 antagit en gemensam<br>ståndpunkt som innebär vissa förändringar i förhållande till kommis-</p>
<p>50</p>
<p>sionens förslag. Förslaget i enlighet med den gemensamma ståndpunkten<br>har därefter lämnats över till parlamentet och förhoppningsvis kan det<br>nya produktsäkerhetsdirektivet komma att antas under det svenska<br>ordförandeskapet eller snart därefter.</p>
<p>Det är regeringens ambition att förstärka arbetet med produktsäkerhet.<br>En utökad marknadskontroll och en förbättrad skaderapportering är<br>viktiga förutsättningar för att kunna garantera säkra varor och tjänster för<br>konsumenterna. Det är därtill viktigt att olika myndigheters uppgifter och<br>ansvar på produktsäkerhetsområdet är klara och tydliga och att befintliga<br>resurser utnyttjas på bästa sätt.</p>
<p>Enligt vad regeringen nu kan förutse kommer ett nytt<br>produktsäkerhetsdirektiv att nödvändiggöra en översyn av den svenska<br>lagstiftningen på produktsäkerhetsområdet och det framstår som lämpligt<br>att i samband därmed se över även myndigheternas arbete med<br>produktsäkerhet. Regeringen avvaktar därför det nya direktivet och<br>kommer först i samband med den nämnda översynen att ta ställning till<br>kommitténs förslag vad gäller marknadskontroll och standardisering (se<br>vidare avsnitt 8.4 och 8.5).</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<h3>8.3 Skaderapportering</h3>
<p>Regeringens bedömning: En effektiv skaderapportering är<br>nödvändig för att kunna skapa långsiktiga strategier för en ökad<br>säkerhet för konsumenterna. Kommitténs förslag om skaderappor-<br>tering bör behandlas i samband med den kommande propositionen om<br>nationella mål för folkhälsan.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att det skapas ett<br>nationellt, heltäckande skaderegister.</p>
<p>Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Pensionärernas<br>Riksorganisation och Sveriges Konsumentråd har anfört att kommitténs<br>bedömning bör kompletteras med att det är lika viktigt att Sverige är<br>drivande för att effektiva skaderegister byggs upp på europeisk och<br>internationell nivå. Konsumentverket, Tjänstemännens Central-<br>organisation, Svensk Handel, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt,<br>Barnombudsmannen, Socialstyrelsen, SWEDAC och Göteborgs kommun<br>tillstyrker förslaget. Folkhälsoinstitutet tillstyrker förslaget och tillägger<br>att man också bör verka för att landstingen bygger upp regionala register.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Basen i Konsumentverkets<br>produktsäkerhetsarbete har oftast varit anmälningar från konsumenter<br>eller konsumentvägledare om farliga produkter eller från läkare och sjuk-<br>vårdspersonal om faktiskt inträffade olyckor. Större undersökningar som<br>genomfördes i början av 1980-talet kompletterade kunskapsbilden och<br>gav underlag till satsningar inom hela bamsäkerhetsområdet. Sådana<br>satsningar har bl.a. gällt användningen av hjälmar i olika former och av<br>flytvästar. De baskunskaper som Konsumentverket byggde upp under<br>denna period har även varit en förutsättning för deltagandet i den<br>europeiska standardiseringen under senare delen av 1980-talet och början<br>av 1990-talet.</p>
<p>51</p>
<p>Kontinuerliga data om olyckor och skador samt kunskap om på vilket Prop. 2000/01:135<br>sätt olika produkter och tjänster förorsakar eller medverkar i<br>olycksförloppen, är nödvändiga för att det skall vara möjligt att på ett<br>systematiskt och långsiktigt sätt utveckla strategier för en ökad<br>konsument- och produktsäkerhet.</p>
<p>I och med inträdet i EU förväntades Sverige bygga upp ett register med<br>data om olyckor i hemmet och på fritiden inom ramen för EHLASS,<br>European Home and Leisure Accident Surveillance System. Den svenska<br>EHLASS-registreringen påbörjades 1995.</p>
<p>På regeringens uppdrag lämnade Konsumentverket i mars 1998 ett för-<br>slag till ett framtida svenskt skaderapporteringssystem (Förslag till<br>representativ, nationell skaderegistrering enligt EHLASS, rapport<br>1998:12 samt EHLASS - skaderegistrering i Sverige för ökad konsu-<br>mentsäkerhet, rapport 1998:15). Enligt Konsumentverket bör ett sådant<br>system uppfylla kriterierna nationell representativitet, hög kvalitet och<br>finansiell och resursmässig uthållighet.</p>
<p>Kommitténs förslag angående skaderapportering avser regeringen att ta<br>ställning till i samband med den kommande propositionen om nationella<br>mål för folkhälsan. Detta beror på att frågan om ett nationellt skade-<br>register även har behandlats i Nationella folkhälsokommitténs slutbe-<br>tänkande Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan (SOU<br>2000:91). I det betänkandet föreslås bl.a. att ett sådant register bör<br>inrättas snarast av Socialstyrelsen. Regeringen anser att det är viktigt att<br>förslagen om skaderegistrering behandlas i ett sammanhang och finner<br>det lämpligt att ta ställning till båda kommittéernas förslag inom ramen<br>för beredningen av den kommande folkhälsopropositionen.</p>
<h3>8.4 Marknadskontroll</h3>
<p>Regeringens bedömning: En effektiv marknadskontroll på<br>produktsäkerhetsområdet är nödvändig. I samband med översynen av<br>produktsäkerhetslagstiftningen avser regeringen att se över frågan hur<br>en utökad marknadskontroll kan finansieras.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att marknads-<br>kontrollen bör utökas väsentligt och resurser för detta bör tillföras<br>Konsumentverket. Marknadskontrollema bör utföras i samarbete med<br>den lokala konsumentverksamheten, verket egen personal eller av<br>fristående företag eller organisationer på verkets uppdrag.</p>
<p>Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige, Pensionärernas<br>Riksorganisation, Svensk Handel, Sveriges Konsumentråd, Konsument-<br>verket, Skellefteå och Arjeplogs kommuner, Hyresgästernas Riksförbund,<br>Konsumentvägledamas förening och Näringslivets Delegation för<br>Marknadsrätt tillstyrker förslaget. SWEDAC tillstyrker förslaget, men<br>påpekar att styrelsen behöver tilldelas resurser för att uppfylla<br>kommitténs förslag. Statskontoret avstyrker förslaget till den del det<br>avser att lokal marknadsbevakning skall bli en lagstadgad kommunal<br>uppgift. Kommerskollegium anför att man inte kan ta ställning i sak, men</p>
<p>52<br></p>
<p>påpekar att en väl fungerande marknadskontroll är en av Prop. 2000/01:135<br>förutsättningarna för att EU:s inre marknad skall fungera på ett bra sätt.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Tillsyn och marknadsbevakning<br>på produktsäkerhetsområdet brukar betecknas marknadskontroll. Med<br>detta avses kontroll över att de produkter som finns på marknaden<br>uppfyller de lagkrav som ställs, att de är märkta och provade på det sätt<br>som föreskrivs och att tillverkaren/importören upprättat viss<br>dokumentation om produkten som skall finnas tillgänglig för de<br>marknadskontrollerande myndigheterna.</p>
<p>Produktsäkerhet är ett i huvudsak harmoniserat område inom EU. De<br>gemensamma EU-reglema har två syften, dels att produkterna skall<br>upprätthålla en viss säkerhetsnivå, dels att den fria varucirkulationen<br>skall tryggas. Marknadskontroll anses av EU vara en myndighetsuppgift<br>och ett åtagande som åvilar medlemsstaterna. Marknadskontrollen<br>omfattar två steg, dels marknadsövervakning genom inspektioner samt<br>notifikationer och klagomål, dels ingripanden vid överträdelser.</p>
<p>Marknadskontrollen sker i konsumenternas intresse, men också i<br>näringsidkamas intresse för att konkurrensen skall ske på lika villkor.<br>Marknadskontrollen skall bidra till att EU:s inre marknad fungerar<br>effektivt samt till att medborgarna far förtroende för den och de<br>produkter som säljs på den inre marknaden.</p>
<p>Förverkligandet av den inre marknaden har inneburit att kontroller av<br>produkters säkerhet vid nationsgränserna inom EU har försvunnit.<br>Tidigare krav på att myndigheter skulle förhandsgodkänna vissa pro-<br>dukter för att de skulle fa säljas har i huvudsak avskaffats. 1 stället sker<br>myndighetskontrollerna stickprovsmässigt efter marknadstillträdet. Det<br>är den som släpper ut produkterna på marknaden, i normalfallet<br>tillverkaren eller importören, som har ansvaret för att produkterna<br>uppfyller de krav som ställs. Även handeln har ett ansvar för produkters<br>säkerhet. För det mesta räcker det att tillverkaren eller importören själv<br>intygar att produkten uppfyller kraven. Även om de flesta näringsidkare<br>bedriver ett seriöst säkerhetsarbete ställer dessa faktorer stora krav på en<br>effektiv och fungerande marknadskontroll för att säkerställa att farliga<br>produkter inte förekommer på marknaden.</p>
<p>Kravet på att utföra marknadskontroll är inte enbart en skyldighet som<br>följer av medlemskapet i EU. Konsumentverket har alltsedan tillkomsten<br>av en produktsäkerhetsbestämmelse i marknadsföringslagen 1976 haft<br>ansvar för att bevaka att regler om produktsäkerhet efterlevs. EES-avtalet<br>och därefter EU-inträdet har dock inneburit krav på en aktiv och<br>systematisk bevakning och har också medfört att regler för vissa<br>produktområden tillkommit. I huvudsak har medlemskapet på detta<br>område lett till en höjning av konsumentskyddsnivån i Sverige. Till<br>skillnad från de flesta EG-direktiv på konsumentområdet hittills, är<br>direktiven på de särskilda produktområdena s.k. maximidirektiv, vilket<br>innebär att medlemsländerna inte far ställa upp strängare krav för pro-<br>dukternas utformning.</p>
<p>Krav på att en aktiv marknadskontroll skall bedrivas finns i de EG-<br>produktdirektiv som är utformade enligt den s.k. nya metoden och i EG:s<br>allmänna produktsäkerhetsdirektiv. Konsumentverket har tillsyn över de<br>konsumentprodukter som faller under EG:s generella produkt-<br>säkerhetsdirektiv, dvs. alla produkter som inte regleras av särskild lag-<br></p>
<p>53</p>
<p>stiftning. Produktsäkerhetsdirektivet har genomförts i Sverige genom Prop. 2000/01:135<br>ändringar av produktsäkerhetslagen. Konsumentverket är dessutom<br>tillsynsmyndighet för två av de produktområden som regleras av de<br>särskilda produktdirektiven - leksaker och personlig skyddsutrustning för<br>privat bruk. Dessa direktiv har genomförts i svensk lagstiftning genom<br>särskilda lagar. Verket berörs också av EG:s direktiv om maskiner, t.ex.<br>när det gäller gräsklippare och andra maskiner för hushållsbruk. Vad<br>avser säkerheten hos elektrisk materiel, i huvudsak konsumentprodukter,<br>bedriver Elsäkerhetsverket en väl fungerande marknadskontroll.</p>
<p>I Sverige har riksdagen beslutat att marknadskontrollen skall utföras av<br>de sektorsmyndigheter som har tillsyns- och föreskriftsansvar över spe-<br>ciella områden. Riksdagen har dessutom utsett SWEDAC (Styrelsen för<br>ackreditering och teknisk kontroll) till samordnings- och kontaktorgan<br>för den svenska marknadskontrollen. SWEDAC skall bl.a. främja<br>effektivitet i kontrollinsatserna på olika områden och vara kontaktpunkt<br>gentemot EU-organ. Som ett viktigt underlag för detta arbete har<br>SWEDAC bildat ett Marknadskontrollråd. Rådet består av företrädare för<br>olika myndigheter med marknadskontrollansvar. Till rådet har också<br>knutits företrädare för näringsliv, konsumenter och arbetsmarknadens<br>parter.</p>
<p>Regeringen anser att det är önskvärt att omfattningen av de<br>marknadskontroller som sker på konsumentområdet kan öka i omfatt-<br>ning. I samband med översynen av produktsäkerhetslagstiffningen avser<br>därför regeringen att se över hur en förstärkt marknadskontroll kan<br>finansieras.</p>
<h3>8.5 Standardisering</h3>
<p>Regeringens bedömning: Konsumentintressena bör i större<br>utsträckning beaktas i det europeiska standardiseringsarbetet och<br>regeringen avser att verka för detta sker. I samband med översynen av<br>produktsäkerhetslagstiftningen bör också en översyn göras av<br>Sveriges deltagande i det standardiseringsarbete som berör<br>konsumentprodukter.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att konsumentintresset ges<br>ett väsentligt ökat inflytande i standardiseringen, genom exempelvis nya<br>röstningsregler.</p>
<p>Remissinstanserna: Beträffande förslaget om ökat konsument-<br>inflytande i standardiseringsprocessen menar Landsorganisationen i<br>Sverige och Pensionärernas Riksorganisation att det är viktigt att staten<br>stöder de frivilliga organisationerna så att dessa utan avgift kan delta i<br>utarbetandet av standarder. SIS — Standardiseringen i Sverige delar<br>kommitténs uppfattning. Konsumentverket stöder förslaget. Institutionen<br>för konsumentteknik vid Chalmers tekniska högskola stöder förslaget och<br>anför att en utvärderingsprocedur knuten till några högskolor eller institut<br>bör etableras. Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och Svensk<br>Handel avvisar förslaget om nya röstningsregler för att öka<br>konsumentinflytandet. Sveriges Konsumenter i Samverkan menar att<br></p>
<p>54</p>
<p>deltagandet i standardiseringsarbetet primärt är en statlig uppgift och att Prop. 2000/01:135<br>staten därför måste ställa medel till förfogande om man vill att<br>konsumentorganisationer skall delta. Sveriges Konsumentråd menar att<br>konsumentorganisationerna måste ges bättre förutsättningar att delta i<br>konsumentrelaterat standardiseringsarbete och ifrågasätter realismen i<br>förslaget om ändrade röstningsregler eftersom arbetet bygger på<br>konsensus.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Standardiseringen syftar till<br>förenklingar och besparingar och innebär att företag och andra<br>intressenter inom en bransch enar sig om gemensamma regler för hur en<br>produkt eller ett system skall vara utformat. Standarder, som numera ofta<br>utformas som krav på funktion i stället för konstruktion, kan bidra till<br>lönsammare produktion och handel. Standarder kan också syfta till ökad<br>säkerhet och bättre skydd för hälsa och miljö.</p>
<p>Många svenska företag tillverkar produkter som är utformade enligt<br>svensk eller internationell standard. Det finns även standarder som styr<br>företagens produktionsprocesser, kvalitetssäkringssystem och miljö-<br>ledningssystem.</p>
<p>Standardisering har spelat en viktig roll för utvecklingen av det<br>moderna industrisamhället. Ursprungligen tillkom standardiseringen för<br>att tillgodose näringslivets behov av att åstadkomma rationella lösningar<br>inom konstruktion och tillverkning. Standardiseringen har numera stor<br>betydelse för myndigheter och andra offentliga organ, eftersom<br>standarder allt mer utnyttjas för att harmonisera tekniska regler mellan<br>olika länder, också i de delar dessa har betydelse för skydd av liv, hälsa<br>och miljö. Standarder har därför i viss utsträckning kommit att ersätta<br>och/eller komplettera myndighetsföreskrifter.</p>
<p>En väl fungerande organisation för ffamtagning av standarder är en<br>viktig del i ett lands tekniska infrastruktur. Staten har sedan många år<br>bidragit till standardiseringsverksamheten och Sverige har internationellt<br>legat långt framme inom standardiseringsområdet. I dag ställer den<br>tekniska utvecklingen och produkternas korta livslängd krav på att<br>standardiseringsverksamheten arbetar snabbare än tidigare och att<br>arbetsformerna effektiviseras. Det är framför allt den snabba utveck-<br>lingen inom IT-området som pressar på. Samtidigt har internationalise-<br>ringen lett till att allt mer arbete läggs ned på att utarbeta globala och<br>europeiska standarder i stället för separata svenska lösningar. Cirka 95<br>procent av de svenska standarder som fastställs i dag är helt eller delvis<br>baserade på internationella standarder.</p>
<p>För att möta de nya kraven har den svenska standardiseringens<br>organisation förnyats. Den tidigare organisationen med SIS -<br>Standardiseringen i Sverige och åtta auktoriserade standardiseringsorgan<br>har ersatts av tre från varandra oberoende organ som vart och ett arbetar<br>mot sina europeiska och internationella organisationer. Det ombildade<br>SIS - Swedish Standards Institute är det största av de tre organen. På det<br>elektrotekniska området bedrivs även fortsättningsvis arbetet inom SEK -<br>Svenska Elektriska Kommissionen och på tele- och IT-området av ITS -<br>den svenska Informationstekniska Standardiseringen. Den svenska<br>organisationen motsvarar den som finns i Europa och internationellt.</p>
<p>55</p>
<p>I ett nyinrättat organ, SSR - Sveriges Standardiseringsråd, har den Prop. 2000/01:135<br>svenska standardiseringens huvudmän, staten och Svenskt Näringsliv, ett<br>inflytande i övergripande frågor.</p>
<p>Det praktiska arbetet med att utforma standarder sker i tekniska kom-<br>mittéer och arbetsgrupper som administreras av standardiseringsorganen.<br>I kommittéerna finns företrädare för tillverkare, användare och<br>myndigheter.</p>
<p>Till SSR har knutits SIS konsumentråd. Rådets syfte är att stärka<br>konsumenternas deltagande i standardiseringsverksamheten och höja<br>medvetenheten om konsumentfrågornas betydelse i det tekniska<br>standardiseringsarbetet.</p>
<p>Nästan allt svenskt standardiseringsarbete sker dock i samarbete med<br>utländska standardiseringsorgan. På global nivå samordnas<br>standardiseringen av bl.a. ISO (International Organization for Standar-<br>dization) och IEC (International Electrotechnical Commission) samt på<br>europeisk nivå av CEN (Comité Européen de Normalisation), CENELEC<br>(Comité Européen de Normalisation Electrotechnique) och ETSI (Euro-<br>pean Telecommunications Standards Institute).</p>
<p>Utmärkande för den internationella och europeiska standardiseringen<br>är att deltagandet i det tekniska arbetet i huvudsak sker genom de<br>nationella standardiseringsorganen, för svensk del SIS, SEK och ITS.<br>Beslut om ny standard tas genom omröstning bland de nationella<br>standardiseringsorganen. Representation genom de nationella organen<br>har inneburit goda möjligheter för intressenterna i små länder att, om de<br>har kan enas nationellt, påverka det internationella och europeiska<br>arbetet.</p>
<p>1985 beslutade EU att införa en ny metod för att precisera de<br>säkerhets- och miljökrav som produkter måste uppfylla enligt de olika<br>produktdirektiven för att fritt få säljas på hela EU-marknaden. Före den<br>nya metoden var det krångligt och tidsödande att anta direktiv. I princip<br>skulle alla tekniska bestämmelser ingå i direktiven, som därigenom blev<br>mycket detaljerade. I produktdirektiv som utformas enligt den nya<br>metoden anges i stället väsentliga säkerhetskrav som ställs på produkten.<br>Det överlåts sedan till de europeiska standardiseringsorganen att utarbeta<br>europeiskt harmoniserade standarder med närmare tekniska speci-<br>fikationer för produkten. Dessa standarder är frivilliga men om en<br>produkt tillverkas i enlighet med dessa standarder presumeras, förutses,<br>den uppfylla kraven i direktiven. Ett förfarande finns genom vilket en<br>medlemsstat kan ifrågasätta om en standard uppfyller de väsentliga<br>säkerhetskraven i ett direktiv och Europeiska kommissionen kan efter att<br>ha hört medlemsstaterna besluta att en standard inte skall tillämpas inom<br>ramen för direktivet.</p>
<p>De direktiv som EU beslutar om måste införlivas i den nationella<br>lagstiftningen och detta sker i Sverige vanligen genom en s.k. ramlag,<br>eventuellt kompletterad med en förordning och myndighetsföreskrifter.<br>Då ett av syftena med EG-direktiven är att samma krav skall gälla inom<br>hela EU inskränks de nationella myndigheternas möjligheter att själva<br>utfårda föreskrifter med tekniska specifikationer. Arbetet med de<br>tekniska specifikationerna lyfts upp på EU-nivå och genom den nya<br>metoden har en stor del av detta regelarbete överförts till de<br>privaträttsliga standardiseringsorganen. <sub><</sub></p>
<p>Mot bakgrund av att tekniska specifikationer vad gäller säkerheten hos Prop. 2000/01:135<br>produkter i praktiken utfärdas inom ramen för standardiseringen är det<br>viktigt att konsumentintressena har inflytande i denna process.<br>Myndigheter som Konsumentverket deltar sedan flera år tillbaka i det<br>europeiska standardiseringsarbetet. För att samordna konsument-<br>inflytandet inom EES-området och för att därmed ge större kraft åt de<br>europeiska konsumentorganisationerna i CEN-standardiseringen deltar<br>Konsumentverket i en organisation för koordinering av konsument-<br>inflytande i standardiseringen, ANEC (Association de Normalisation<br>Européenne pour les Consommateurs) vilken finansieras av Europeiska<br>kommissionen. Som en följd av ANEC:s arbete har konsumenternas<br>insyn i den europeiska standardiseringen förbättrats. I standardiserings-<br>organen är dock konsumentsidan underrepresenterad i förhållande till<br>näringslivet vilket bl.a. beror på de kostnader som är förbundna med<br>deltagande i standardiseringen. Regeringen anser att när demokratiskt<br>valda aktörer överlåter den detaljerade utformningen av regelverk till<br>standardiserings organen måste vissa grundläggande krav på t.ex.<br>konsumentintressets representation uppfyllas.</p>
<p>Standardiseringverksamhetens anseende och legitimitet kan också<br>påverkas negativt om konsumentintressena inte beaktas i tillräckligt stor<br>omfattning. Standardiseringsorganen i Europa borde därför ha intresse av<br>ett ökat konsumentinflytande.</p>
<p>Regeringen avser att verka för att konsumentintressena i större<br>utsträckning beaktas i det europeiska standardiseringsarbetet. I samband<br>med översynen av produktsäkerhetslagstiftningen avser regeringen också<br>att göra en översyn av Sveriges deltagande i det standardiseringsarbete<br>som berör konsumentprodukter, i syfte att finna vägar för att öka<br>konsumentintressenas inflytande.</p>
<h2>9 Konsumentforskningen skall stödjas</h2>
<h3>9.1 Centrum för konsumentvetenskap får ekonomiskt</h3>
<h3>stöd i tre år</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det nybildade Centrum för konsument-<br>vetenskap kommer att kunna utvecklas till ett kraftcentrum för svensk<br>konsumentforskning. Regeringen avser därför att under en inledande<br>period om tre år och med totalt 3,7 miljoner kronor stödja Centrum för<br>konsumentvetenskap.</p>
<p>Kommitténs förslag: Konsumentpolitiska kommittén föreslår att ett<br>nationellt Centrum för konsumentvetenskap inrättas på universitets/<br>högskolenivå.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget att inrätta ett nationellt centrum för<br>konsumentvetenskap tillstyrks av Konsumentverket,</p>
<p>Forskningsrådsnämnden, Institutionen för hushållsvetenskap vid<br>Uppsala universitet, Institutionen för konsumentteknik vid Chalmers<br>tekniska högskola AB, Göteborgs kommun (som också föreslår att</p>
<p>57<br></p>
<p>centrumet etableras i Göteborg med tanke på att det där finns ett etablerat Prop. 2000/01:135<br>forskamätverk) samt Tyresö kommun.</p>
<p>Förslaget avstyrks av Statskontoret, Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Stockholms universitet, Sveriges Reklamförbund och Näringslivets<br>Delegation för Marknadsrätt.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning</p>
<p>Konsumentforskningens syfte</p>
<p>Regeringen anser att forskning med ett tydligt konsumentperspektiv är<br>viktig för möjligheten att utveckla en aktiv konsumentpolitik och ett gott<br>konsumentskydd. Konsumentforskning bedrivs inom flera olika ämnen.<br>Några exempel är företagsekonomi, sociologi, statsvetenskap,<br>byggnadsteknik, miljövetenskap och hushållsvetenskap.</p>
<p>Syftet med forskning om konsumenter ur ett konsumentperspektiv är<br>bland annat att uppmärksamma såväl olika konsumentgruppers<br>svårigheter att agera rationellt på marknaden som strukturproblem på<br>marknaden som försvårar för hushållen att dra nytta av den. Forskningen<br>kan vidare användas för att påvisa påfrestningar för enskilda hushåll<br>orsakade av samhälleliga strukturförändringar och belysa hur en snabb<br>samhällsutveckling påverkar konsumenternas situation. Forskningen kan<br>därmed peka på politiska reformbehov och föreslå hur reformer blir så<br>effektiva som möjligt.</p>
<p>Dagens komplexa samhälle och den snabba utvecklingen inom t.ex.<br>IT-området innebär ett behov av en aktiv och framtidsinriktad<br>konsumentforskning. En ökning av den elektroniska handeln i<br>konsumentledet innebär t.ex. en förändring av konsumenternas behov av<br>t.ex. rådgivning och tvistlösning. Andra områden där forskning om<br>konsumenter behövs är hushållens ekonomi och utvecklingen vad gäller<br>privatpersoners köp av finansiella tjänster, produktsäkerhet på en<br>intemationaliserad marknad, sambandet mellan hushållens konsumtions-<br>mönster och dess miljöpåverkan m.m.</p>
<p>I regeringens proposition Forskning och förnyelse (prop. 2000/01:3,<br>bet. 2000/01 :/UbU6, rskr. 2000/01:98) uppmuntrar- regeringen till<br>konsumentrelaterade forskningsprojekt inom ramen för befintliga<br>forskningsmedel. Genom att Centrum för konsumentvetenskap inrättats<br>och får ekonomiskt stöd av regeringen (se vidare nedan) kan<br>konsumentforskamas arbete med att söka forskningsmedel underlättas<br>och koordineras.</p>
<p>I den anslutande budgetpropositionen till forskningspropositionen<br>föreslogs hur 939 miljoner kronor i ökade anslag för forskningen skulle<br>fördelas. Prioriterade områden är bl.a. biovetenskap, IT-forskning, miljö<br>och hållbar utveckling. Flera av de prioriterade vetenskapsområdena<br>innefattar konsumentaspekter och de utökade resurserna kan därför<br>komma även konsumentforskningen till del genom att medel kan sökas<br>till sådana projekt hos de olika forskningsfinansierande myndigheter och<br>stiftelser som finns i Sverige. Finansiering av konsumentforskning ur<br>olika aspekter är ett ansvar för flera forskningsfinansiärer. Det är därför<br>viktigt att berörda forskningsfinansiärer samarbetar när det gäller<br>konsumentforskning.</p>
<p>Centrum för konsumentvetenskap</p>
<p>Ett Centrum for konsumentvetenskap (CFK) har under våren 2001<br>etablerats i Göteborg. Etableringen har skett i form av en centrum-<br>bildning vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola AB.<br>Syftet med verksamheten vid CFK är att initiera och bedriva<br>flerdisciplinär forskning som utgår från konsumenternas perspektiv.<br>Forskningen vid CFK kommer att inriktas på t.ex. hushållens ekonomi,<br>varuförsörjning och reklamens påverkan, samt teknik, funktion, miljö<br>och säkerhet hos produkter. CFK skall ha till uppgift att skapa<br>möjligheter för forskningssamarbete mellan forskare från olika fakulteter<br>och institutioner, bidra till utveckling av kunskap och nya infallsvinklar<br>genom att skapa ett forum för kontakter nationellt och internationellt<br>mellan forskare men också mellan forskare och företag, myndigheter och<br>organisationer, driva forskamätverket FIK (forskamätverk för inter-<br>disciplinär konsumentforskning, se vidare nedan), medverka i<br>forskarutbildning samt anordna kurser, seminarier och workshops inom<br>området.</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén föreslog bl.a. att konsumentvetenskap<br>som samlingsbegrepp för konsumentforskning bör etableras som<br>vetenskaplig disciplin vid universitet och högskola, att bättre<br>karriärmöjligheter bör inrättas för konsumentforskare och att ett<br>nationellt Centrum för konsumentvetenskap på universitets-<br>/högskolenivå bör inrättas. Ett centrum av det slag som CFK utgör<br>innebär förbättrade karriärmöjligheter för konsumentforskare och att<br>konsumentforskning som begrepp far en mer framskjuten position i<br>högskolevärlden.</p>
<p>Regeringen anser att Centrum för konsumentvetenskap kommer att ha<br>goda möjligheter att bedriva den avsedda verksamheten och på sikt också<br>att kunna utvecklas till ett verkligt kraftcentrum för svensk<br>konsumentforskning och för kontakter med universitet och högskolor och<br>motsvarande forskningscentrum i andra länder. Regeringen avser därför<br>att i ett inledningsskede om tre år, 2001-2003, stödja verksamheten vid<br>CFK ekonomiskt med totalt 3,7 miljoner kronor, för att verksamheten<br>skall kunna komma igång och för att initiativtagarna skall fa möjlighet att<br>under några år etablera kontakter med andra alternativt långsiktiga,<br>finansiärer.</p>
<p>Regeringen vill i detta sammanhang framhålla vikten av samarbetet<br>inom Nordiska Ministerrådet. Det nordiska samarbetet spelar en viktig<br>roll för de nordiska kontakterna mellan olika forskare och för att<br>underlätta detta nordiska nätverksbyggande har konsumentsektom haft<br>en forskningskoordinator anställd på halvtid. Det finns goda möjligheter<br>att denna och CFK kan ha ömsesidig nytta av varandra.</p>
<p>Stöd till varaktiga forskamätverk</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén menade att konsumentforskning till sin<br>natur är geografiskt och disciplinärt splittrad. Detta innebär att det finns<br>ett stort behov av att bygga upp nätverk mellan aktiva konsument-<br>forskare. I Göteborg finns sedan 1997 ett etablerat nätverk av forskare<br>kallat FIK, forskamätverk för interdisciplinär konsumentforskning. FIK<br></p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>59</p>
<p>har i dag ca 90 medlemmar från olika ämnesdiscipliner med represen- Prop. 2000/01:135<br>tanter från främst olika lärosäten i Göteborg, men också från andra<br>universitet och högskolor runt om i Sverige. Syftet med nätverket är<br>enligt initiativtagarna att bidra till att tvärvetenskaplig forskning<br>genereras och att samarbete över ämnesgränserna möjliggörs. Inom<br>ramen för FIK ordnas löpande olika slags seminarier. Konsumentverket<br>och Forskningsrådsnämnden har tidigare stött verksamheten vid FIK.<br>Ansvarig och koordinator för FIK är också är en av initiativtagarna till</p>
<p>CFK.</p>
<p>Inom ramen för de aktiviteter som den nordiska<br>forskningskoordinatom genomfört hittills har nätverksbyggande varit en<br>viktig del. Det finns en databas med kontaktpersoner som drivs av<br>Nordiska Ministerrådets konsumentsektor och regeringen anser att det<br>finns skäl att, om så är möjligt, överväga att sammankoppla FIK med det<br>nordiska registret.</p>
<h3>9.2 Ett vetenskapligt råd inrättas vid Konsumentverket</h3>
<p>Regeringens bedömning: Konsumentverket behöver kunna ta del av<br>den konsumentforskning som bedrivs på ett mera effektivt sätt. Ett<br>vetenskapligt råd bör därför inrättas vid myndigheten från och med 2002.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det finns ett stort behov av att<br>på ett bra sätt kunna ta del av forskningsresultat vid universitet och<br>högskolor. En förutsättning för att potentiella avnämare skall kunna ta<br>del av resultaten är att det finns goda kanaler för detta. Konsumentverket<br>är som central konsumentmyndighet en av de centrala avnämarna av<br>resultaten av konsumentforskningen. För att Konsumentverket skall<br>kunna ta del av konsumentforskningen på ett mera effektivt sätt bör ett<br>vetenskapligt råd inrättas vid myndigheten från och med år 2002. Dess<br>uppgift bör i första hand inriktas på att vara en mötesplats för forskare<br>och praktiker och därigenom kunna hjälpa myndigheten att ta del av<br>relevanta forskningsresultat. Sådan information behövs som underlag för<br>verksamheten och för rapporteringen till regeringen i olika frågor.<br>Formerna för hur detta vetenskapliga råd bör arbeta kommer att utredas<br>närmare i samverkan med Konsumentverket.</p>
<h3>9.3 Konsumentforskningens ställning i Europa bör<br>stärkas</h3>
<p>Regeringens bedömning: Begreppet konsumentforskning bör stärkas i<br>Europa.</p>
<p>Kommitténs förslag: Ett europeiskt institut eller centrum för<br>konsumentforskning bör upprättas och stödjas av EU.</p>
<p>Remissinstanserna: Kommitténs förslag tillstyrks av Forsknings-<br>rådsnämnden. Förslaget avstyrks av Svenska Fondhandlareföreningen<br>och Sveriges Reklamförbund.</p>
<p>60</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Begreppet konsumentforskning Prop. 2000/01:135<br>är i dag etablerat i samtliga nordiska länder, men i många andra länder<br>inom Europa är det ännu så länge sämre beställt med detta. Trots det<br>bedrivs givetvis en mängd forskning runt om i Europa på olika lärosäten<br>som behandlar konsumenternas situation utifrån konsumenternas eget<br>perspektiv. Regeringen anser därför att det finns goda förutsättningar för<br>att begreppet konsumentforskning skall kunna stärkas inom Europa.</p>
<p>EU stödjer forskning via s.k. ramprogram. I det femte ramprogrammet<br>för forskning och teknisk utveckling (1998-2002) nämns inte<br>konsumentforskning explicit. Däremot ges stöd till forskning kring t.ex.<br>livsmedel, kost och hälsa inom temat ”Livskvalitet och förvaltning av<br>levande resurser”. I kommissionens förslag till ett nytt ramprogram<br>(2002— 2006) föreslås ett tema kring forskning om livsmedelssäkerhet<br>och hälsorisker. Det är regeringens bedömning att dessa teman i<br>ramprogrammen bidrar till att stärka konsumentforskningen i Europa.</p>
<p>Det nordiska samarbetet har stor betydelse och olika gemensamma<br>nordiska aktiviteter har redan genomförts för att fästa kommissionens<br>uppmärksamhet på frågan. Den nya forskningskoordinator som anställts<br>av konsumentsektom inom Nordiska Ministerrådet kommer att som en<br>viktig uppgift ha att arbeta för att konsumentforskningens ställning i<br>Europa stärks.</p>
<p>Däremot anser regeringen att tiden ännu inte är mogen för att man<br>skall kunna verka för att det skall inrättas ett europeiskt centrum för<br>konsumentforskning. Inom EU:s institutioner existerar ännu knappast<br>konsumentforskning som begrepp och ett första steg för att stärka<br>konsumentforskningens ställning är att verka för att etablera begreppet<br>som sådant. Först när detta är gjort kan man börja arbeta för att förbättra<br>möjligheterna till finansiering av konsumentforskning, för nätverks-<br>byggande osv.</p>
<h2>10 Konsumenterna skall ges förbättrad</h2>
<h2>information om priser</h2>
<h3>10.1 Prisinformationslagen ses över</h3>
<p>Regeringens bedömning: Prisinformationslagen (1991:601) bör bli<br>föremål för en bred översyn, i vilken bl.a. frågan om lagens<br>tillämpningsområde bör utredas närmare. Regeringen beslutar därför<br>denna dag att en utredning med detta uppdrag tillsätts.</p>
<p>Kommitténs förslag: Prisinformationslagen görs tillämplig på<br>samtliga finansiella tjänster och Konsumentverket ges rätt att meddela<br>närmare föreskrifter om hur och var prisinformation skall lämnas.</p>
<p>Remissinstanserna: Beträffande kommitténs förslag att göra<br>prisinformationslagen tillämplig på samtliga finansiella tjänster avstyrker<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge förslaget. Marknadsdomstolen<br>påpekar vissa brister i förslaget och menar att det bör övervägas<br>ytterligare. Kommerskollegium har inget att erinra mot förslaget.<br></p>
<p>61</p>
<p>Konsumentverket anser att den utvidgning av lagen som kommittén Prop. 2000/01:135<br>föreslår kan vara ett viktigt instrument för att successivt förbättra<br>företagens information till konsumenterna. Allmänna reklamations-<br>nämnden instämmer i kommitténs förslag. Juridiska fakultetsnämnden<br>Stockholms universitet tillstyrker förslaget, men påpekar att det bör följas<br>av preciserade regler. Konkurrensverket påpekar bl.a. att man saknar en<br>analys av konsekvenserna för konkurrensen. Tyresö kommun tillstyrker<br>förslaget. Finansbolagens förening tillstyrker förslaget, men menar att<br>bestämmelsen inte skall gå utöver gällande eller kommande EG-regler.<br>Fondbolagens Förening menar att gällande regler tillgodoser prisinfor-<br>mationslagens uppgiftskrav. Landsorganisationen i Sverige tillstyrker<br>förslaget. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Svenska Fond-<br>handlareföreningen avstyrker principiellt förslaget, men anmärker att<br>frågan ligger på gränsen av eller utanför deras ansvarsområde. Sveriges<br>Aktiesparares Riksförbund och Sveriges Konsumentråd tillstyrker<br>förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Prisinformationslagen<br>(1991:601) var föremål för en översyn i samband med genomförandet av<br>Europaparlamentets och Rådets direktiv (98/6/EG) av den 16 februari<br>1998 om konsumentskydd i samband med prismärkning av varor som<br>erbjuds konsumenter. Förslag till ändringar i lagen redovisades i<br>promemorian Ändringar i prisinformationslagen (1991:601), Ds 1999:40.<br>Promemorian remissbehandlades och regeringen överlämnade därefter i<br>januari 2000 propositionen Obeställd reklam m.m. (prop. 1999/2000:40)<br>till riksdagen. Lagändringarna trädde i kraft den 1 maj 2000.</p>
<p>I samband med lagstiftningsarbetet uppkom frågor som regeringen<br>ansåg borde bli föremål för vidare översyn. I promemorian föreslogs bl.a.<br>att lagens tillämpningsområde skulle breddas till att omfatta produkter<br>och inte vara begränsad till varor och tjänster. Förslaget föranleddes inte<br>av EG-direktivet. Regeringen konstaterade i propositionen att en sådan<br>utvidgning skulle kräva ytterligare ändringar i lagen och att konsekven-<br>serna av sådana ändringar är svåra att överblicka. Regeringen föreslog<br>därför att ändringarna skulle anstå till ett senare tillfälle.</p>
<p>I den lagrådsremiss som föregick propositionen föreslog regeringen att<br>jämförpris skulle anges för sådana produkter som det finns särskilda<br>beräkningsgrunder för, dvs. en utvidgning i förhållande till gällande<br>bestämmelse som endast omfattar varor. Regeringen konstaterade dock i<br>propositionen att i vilka fall praktiska och adekvata beräkningsgrunder<br>kan användas för att bestämma jämförpris för tjänster behöver<br>undersökas närmare. Detsamma gäller enligt regeringen för sådana<br>viktiga nyttigheter för konsumenter som t.ex. elektrisk kraft. Regeringen<br>anförde att man avser att låta utreda frågan.</p>
<p>Kommittén har föreslagit att prisinformationslagen görs tillämplig på<br>samtliga finansiella tjänster, dvs. alla nyttigheter som tillhandahålls<br>konsumenter av finansiella institut och att Konsumentverket ges en<br>generell rätt att meddela närmare föreskrifter om hur och var pris-<br>information skall lämnas.</p>
<p>Tidigare har Utredningen om konsumenträttigheter i IT-samhället<br>föreslagit att prisinformationslagen skall anpassas till de särskilda<br>förhållandena vid handel på Internet (se betänkandet Konsumenterna och</p>
<p>62</p>
<p>IT - en utredning om datorer, handel och marknadsföring, SOU Prop. 2000/01:135<br>1999:106).</p>
<p>Som framgått ovan har frågan om en breddning av prisinformations-<br>lagens tillämpningsområde relativt nyligen aktualiserats från flera håll.<br>Av de redovisade förslagen framgår att det finns ett behov av en djupare<br>analys. Mot denna bakgrund beslutar regeringen denna dag att<br>bemyndiga konsumentministem att tillkalla en särskild utredare för att<br>göra en översyn av prisinformationslagen.</p>
<h3>10.2 Prisjämförelser för ökad konkurrens och lägre<br>konsumentpriser</h3>
<p>Regeringens bedömning: Prisjämförelser är ett värdefullt verktyg för<br>att stärka konkurrensen och ge konsumenterna lägre priser.<br>Regeringen överväger därför att ge berörda myndigheter i uppdrag att<br>arbeta vidare med olika typer av prisjämförelser för specifika<br>varugrupper. Regeringen avser vidare att ge Konsumentverket i<br>uppdrag att bilda en idégrupp tillsammans med andra aktörer som<br>arbetar med frågor rörande principer för prisjämförelser och<br>prisinformation för att komma med förslag på hur det fortsatta arbetet<br>skall bedrivas. Regeringen avser slutligen att arbeta för att Europeiska<br>kommissionen fortsätter att publicera sina prisjämförelser och att<br>metoderna för dessa undersökningar förfinas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning</p>
<p>Konsumentverkets matkostnadsundersökningar</p>
<p>Konsumentverket genomför i samarbete med de lokala konsument-<br>vägledama sedan 1993 regelbundna mätningar av vad näringsberäknade<br>matkorgar kostar för några olika familjetyper. Matkorgen omfattar<br>omkring 280 varor (varav några ekologiska) som prismäts i butiker runt<br>om i landet. Urval av orter, antalet butiker och varor har varierat över<br>tiden. Syftet med undersökningarna är att göra hushållen mer pris-<br>medvetna genom att visa vilka skillnader som kan föreligga beroende på<br>i vilken butik på orten man väljer att göra sina inköp. Om konsumenterna<br>blir mer prismedvetna, ökar också konkurrensen mellan butikerna, vilket<br>kan leda till sänkta priser. Det har också visat sig att mätningarna har en<br>viss prispressande effekt när de upprepas flera gånger på samma ort.</p>
<p>Matkostnadsundersökningama som gjordes under år 2000 visar att<br>månadskostnaden för dagligvaror kan skilja upp emot 1 000 kronor för<br>en barnfamilj på fyra personer beroende på i vilken butik man handlar sin<br>mat. Prisskillnaden mellan den dyraste och den billigaste butiken varierar<br>och avspeglar bl.a. hur differentierade butikssammansättningen är på<br>orten.</p>
<p>År 2000 gjorde Konsumentverket även en undersökning av pris och<br>utbud på ekologiska varor. Undersökningen visar att det i dag finns god<br>möjlighet att handla stora delar av livsmedlen ekologiskt, men att utbudet<br>varierar mellan livsmedelsgrupper och butikskedjor. Det föreligger också<br>stora prisskillnader mellan den ekologiskt producerade maten och<br></p>
<p>63</p>
<p>motsvarande livsmedel som inte marknadsförs som ekologiska. För en Prop. 2000/01:135<br>familj som endast vill köpa ekologiska basvaror innebär det en ökning av<br>matkostnadema med 4-5 procent.</p>
<p>Övriga myndigheters arbete med prisjämförelser</p>
<p>Under 2000 har Konkurrensverket, NUTEK och Kommerskollegium<br>genomfört en undersökning som syftade till att kartlägga varför det finns<br>prisskillnader mellan Sverige och de övriga medlemsstaterna i EU<br>(Sverige - en del av EU:s inre marknad, varför kvarstår prisskillnader?<br>KKV:s rapportserie, 2000:3). Av undersökningen framgår att den totala<br>prisnivån i Sverige är 21 procent högre än den genomsnittliga nivån i<br>EU. Bilden av prisnivån för de olika varu- och tjänsteområden som ingår<br>i den privata konsumtionen är dock splittrad. I rapporten görs en närmare<br>analys av fyra produktområden med särskilt hög relativ prisnivå.</p>
<p>Konkurrensverket har även gjort en egen undersökning angående<br>prisnivån i Sverige jämfört med OECD (Varför är de svenska priserna så<br>höga? KKV:s rapportserie, 2000:2). I rapporten konstateras att Sveriges<br>prisnivå har legat ca 30 procent över prisnivån i OECD under 1990-talet.<br>Drygt hälften av denna skillnad kan, enligt verket, förklaras av faktorer<br>såsom skillnader i BNP per capita, skatter, kostnader för arbetskraft och<br>förändringar i växelkursen. Resten av skillnaden bedöms till största delen<br>bero på bristande konkurrens på den svenska marknaden, vilket leder till<br>högre priser.</p>
<p>Konkurrensverket fick vidare i mars 2000 i uppdrag att utföra<br>regionala prisnivåundersökningar av dagligvaror, bensin och<br>byggmaterial. Undersökningarna syftar till att klarlägga konkurrensför-<br>hållandena i Sverige genom att med statistisk säkerhet kunna kvantifiera<br>och säkerställa eventuella regionala prisskillnader samt analysera de<br>viktigaste förklaringsfaktorema bakom dessa. Prismätningama baseras på<br>EAN-koder från ett urval av landets butiker enligt en metod utvecklad av<br>Statistiska centralbyrån. Uppdraget redovisas slutligt under hösten 2001.</p>
<p>Övriga initiativ</p>
<p>Regeringen har tidigare lämnat uppdrag till olika aktörer att undersöka<br>hur prisnivåerna på olika varor i Sverige ligger i förhållande till övriga<br>EU-länder samt hur avsaknaden av parallellimport från länder utanför<br>EU kommer att påverka prisbildningen i Sverige. Dessa uppdrag har<br>slutförts och redovisats till regeringen och kommer att ingå i den<br>uppföljning som planeras inom Regeringskansliet. Regeringen har vidare<br>nyligen påbörjat ett projekt som syftar till att undersöka om<br>Öresundsbron har några effekter på konsumentpriserna i Skåne. Projektet<br>löper över tre år och avrapporteras en gång i halvåret. Ett första resultat<br>presenterades i mars 2001 och visar att förbindelsen inte haft någon<br>priseffekt samt att konsumentpriserna i Skåne utvecklats på samma sätt<br>som i övriga Sverige.</p>
<p>En internationell prisstudie av varumärkesskyddade varor, som<br>gemensamt finansierats gemensamt av den svenska och den brittiska<br>regeringen, presenterades i april 2001. Studien, som omfattade omkring</p>
<p>64</p>
<p>130 produkter i Sverige, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och USA, Prop. 2000/01:135<br>visade att inget land alltid är dyrast eller alltid billigast. Sverige och<br>Storbritannien framstår dock som högprisländer i jämförelse med de<br>övriga och det framgår tydligt av studien att svenska konsumenter kan<br>tjäna mycket pengar på att handla vissa produkter över gränserna.</p>
<p>Europeiska kommissionen genomför sedan flera år tillbaka pris-<br>jämförelser mellan EU-ländema. Prisnivån i Sverige har sjunkit sedan<br>inträdet i EU, men ligger ännu på en oacceptabelt hög nivå.<br>Kommissionens jämförelser är ett bra verktyg för att se var det<br>fortfarande finns hinder på den inre marknaden. Sverige måste därefter<br>som medlemsland själv gå vidare med den information som kan hämtas<br>från jämförelserna och undersöka vissa områden närmare.<br>Kommissionens arbete med prisjämförelser är viktigt och regeringen<br>kommer därför att arbeta för att kommissionen fortsätter att publicera<br>sådana jämförelser och att metoderna förfinas.</p>
<p>Post- och telestyrelsen (PTS) har enligt sin instruktion i uppdrag att<br>årligen redovisa utvecklingen på telemarknaden med avseende bl.a. på<br>prisutvecklingen för olika abonnentkategorier och för olika regioner i<br>landet. PTS tillhandahåller, i samarbete med företaget Cintlndex, också<br>en teleräknare, som är en interaktiv prisjämförelse där konsumenten kan<br>ange hur han eller hon använder telefon och Internet för att på så sätt fa<br>reda på vilka prisskillnader som finns mellan olika operatörer.</p>
<p>Olika intresseorganisationer genomför också olika typer av<br>prisjämförelser, t.ex. Pensionärernas Riksorganisation och Motormännen.</p>
<p>Uppdrag att göra fortsatta prisjämförelser</p>
<p>Regeringen anser att prisjämförelser av olika slag är ett effektivt redskap<br>genom att de sätter fokus på prisskillnader och att de därmed far<br>förmodas öka konkurrenstrycket genom att de ger en större möjlighet för<br>konsumenterna att välja ett billigare alternativ framför ett dyrare. Ett<br>sådant ökat konkurrenstryck kan innebära att priserna pressas nedåt.<br>Regeringen överväger därför att ge uppdrag till olika berörda<br>myndigheter att undersöka prisnivåerna på de produktgrupper där det kan<br>firmas anledning att tro att det finns utrymme för prissänkningar.<br>Områdena kommer att väljas ut på grundval av tidigare gjorda<br>prisjämförelser eller signaler från t.ex. konsumenter, organisationer eller<br>media.</p>
<p>Det finns ett behov av att vidare analysera de resultat som<br>framkommer i Konkurrensverkets studie om regionala prisjämförelser.<br>Regeringen överväger därför att ge Konsumentverket och Konkurrens-<br>verket ett sådant uppdrag. I uppdraget bör ingå att göra analyser om<br>butiksstrukturer, dvs. om konsumenten kan tjäna på att handla i butik<br>med ständigt lågt pris eller på stormarknader. Dessutom bör ingå att göra<br>analyser utifrån butikens sortiment och geografiska läge och om och i så<br>fall hur mycket en konsument kan tjäna på att alltid handla<br>kampanjvaror.</p>
<p>Regeringen avser slutligen att ge Konsumentverket i uppdrag att bilda<br>en idégrupp tillsammans med andra aktörer, såsom intresseorganisationer<br>och näringslivsrepresentanter. Gruppen bör ha till uppgift både att</p>
<p>3 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 135<br></p>
<p>komma med idéer som kan föra regeringens arbete framåt och att ta egna Prop. 2000/01:135<br>initiativ.</p>
<h2>11 Konsumenterna skall ges bättre förutsätt-<br>ningar att agera på nyligen konkurrensutsatta<br>marknader</h2>
<h3>11.1 Nya förutsättningar för konsumenterna</h3>
<p>Regeringens bedömning: Den pågående liberaliseringen av tjänster i<br>allmänhetens intresse bör fortsätta eftersom den leder till lägre priser<br>och större valfrihet. Det är samtidigt viktigt att konsumentpolitiken<br>utvecklas i samma takt och att tillgång för alla säkras.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Under senare år har fler och fler<br>tjänster som tidigare tillhandahållits i offentlig regi utsatts för<br>konkurrens. Verksamheterna har mer och mer kommit att utföras<br>antingen av privata företag eller av statliga eller kommunala bolag på<br>kommersiell basis. Tendensen har varit densamma över hela Europa.<br>Syftet har varit att rationalisera och effektivisera verksamheten, att bättre<br>ta tillvara resurser och sänka kostnader och priser. Förändringen har<br>normalt inte inneburit att staten eller kommunerna har släppt kontrollen<br>över tjänster som har ett allmänt intresse, men att kontrollen sker i nya<br>former. Utvecklingen har lett till stora förändringar och också påverkat<br>medborgarnas roll som konsumenter. Förändringsprocessen har i många<br>fall varit positiv, men den har även skapat problem. I vissa fall har stora<br>kunder kunnat förhandla sig till gynnsamma priser, medan priserna eller<br>villkoren har försämrats för enskilda konsumenter och småföretag.</p>
<p>En fråga är också om privata företag kan avkrävas samma sociala<br>ansvar som normalt har förväntats av offentliga organ och myndigheter.<br>Förändringarna av verksamheten och närmandet mellan offentlig och<br>privat tjänsteproduktion kom betyda att nya regler måste tillskapas för att<br>skydda konsumenternas intressen och att tidigare offentligrättsliga eller<br>privaträttsliga regler måste anpassas till den nya situationen.</p>
<p>Den avreglering som förekommit i Sverige har i många fall sin grund i<br>EG-direktiv, medan Sverige i andra fall har gått steget före övriga EU-<br>länder. Inom EU diskuteras för närvarande huruvida gemensamma regler<br>för olika typer av offentliga eller allmänna tjänster bör tillskapas. Många<br>tjänster av detta slag tillhandahålls över nationsgränserna, t.ex.<br>teletjänster och leverans av energi. Det är då viktigt att samma eller<br>likartade regler gäller inom hela unionen.</p>
<p>Ett område av särskilt intresse är tidigare monopol, bl.a. elmarknaden,<br>järnvägstrafik, post- och telemarknaden, som nu har öppnats för<br>konkurrens från privata företag. Dessa tjänster har redan tidigare<br>tillhandahållits i marknadsliknande former. Det innebär normalt att de<br>omfattas av de olika regler till skydd för konsumenter som har utvecklats<br>de senaste årtiondena. Man kan också tala om att individuella avtal redan<br>tidigare ingåtts med konsumenterna och att branschöverenskommelser</p>
<p>66</p>
<p>har utvecklats, i många fall framförhandlade i samråd med<br>Konsumentverket/KO. Det råder normalt ingen tveksamhet om att den<br>som tillhandahåller dessa tjänster är att anse som näringsidkare.</p>
<p>Ett annat område är sådana tjänster som tidigare tillhandahållits av<br>kommuner eller andra offentliga organ och som numera kan utföras av<br>privata foretag och ha kommersiella inslag. Som exempel kan nämnas<br>barnomsorg, färdtjänst, hemtjänst och äldreomsorg, hälso- och sjukvård<br>samt skola. I och med att verksamheten har kommit att konkurrens-<br>utsättas och utföras i mer marknadsliknande former har även konsu-<br>mentens intressen och behov kommit att uppmärksammas.</p>
<p>Ett tredje område utgörs av sådan verksamhet som renhållning och<br>sotning som sedan länge har utförts åt kommuner av privata företag på<br>entreprenad. Sotningsverksamheten är just nu föremål för en översyn<br>genom Utredningen om en översyn av räddningstjänstlagen (Fö 1999:03,<br>Dir. 1999:94).</p>
<p>Av särskilt intresse från konsumentskyddssynpunkt är de s.k.<br>nödvändighetstjänsterna (även kallade allmännyttiga tjänster). Även om<br>begreppet är oklart och definitionen varierar över tiden brukar hit räknas<br>sådana tjänster som är nödvändiga för att konsumenterna skall kunna<br>klara sig och leva ett drägligt liv. Dit hör leverans av el, vatten och gas<br>samt hälso- och sjukvårdstjänster. Till området kan även, som kommittén<br>anser, räknas allmänna transporter, telekommunikation, försäkringar och<br>grundläggande banktjänster samt numer möjligen tillgång till Internet.<br>För nödvändighetstjänsterna är utmärkande att de skall vara tillgängliga<br>för alla och att individer eller grupper inte får diskrimineras.</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Tjänster i allmänhetens intresse - en aktuell fråga även inom EU</p>
<p>År 1996 publicerade Europeiska kommissionen ett meddelande om<br>tjänster i allmänhetens intresse, som bl.a. utpekar telekommunikationer,<br>post, transporter och elektricitet som tjänster i allmänhetens intresse. I<br>september 2000 kom ett nytt meddelande från kommissionen om tjänster<br>i allmänhetens intresse. Kommissionen menar bl.a. att nationella<br>myndigheter under särskilda omständigheter kan ge särskilda operatörer<br>exklusiva rättigheter.</p>
<p>En allmän debatt hölls om frågan på inre marknads-, konsument- och<br>turismrådet den 28 september 2000. På rådsmötet den 30 november<br>antogs en deklaration (uttalande) om tjänster i allmänhetens intresse.<br>Uttalandet handlar om förhållandet mellan fördragets bestämmelse om<br>tjänster i allmänhetens intresse (artikel 16) och de regler som behandlar<br>konkurrens-, statsstöds- och inremarknadsffågor.</p>
<p>Europeiska rådet i Nice antog slutsatser som noterar kommissionens<br>meddelande och godkänner rådets uttalande och som i övrigt innebär att<br>rådet och kommissionen uppmanas att fortsätta sitt arbete i enlighet med<br>dessa riktlinjer och bestämmelserna i artikel 16 i fördraget.<br>Kommissionens avsikt att i nära samarbete med medlemsstaterna<br>överväga metoder som säkerställer större förutsägbarhet och ökad<br>rättssäkerhet vid tillämpningen av konkurrensrätten i samband med<br>tjänster i allmänhetens intresse noteras. Rådet och kommissionen skall<br>avlägga rapport vid Europeiska rådets möte i december 2001.</p>
<p>67</p>
<h3>11.2 Medborgare och konsument</h3>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Regeringens bedömning: Både ett konsument- och ett medborgar-<br>perspektiv bör anläggas när man studerar de marknader som nyligen<br>öppnats för konkurrens. Frågan bör diskuteras i det råd för konsu-<br>mentfrågor som bör inrättas i Regeringskansliet.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Flera olika regelverk är<br>tillämpliga på de ovan nämnda tjänsteområdena. Det är i sammanhanget<br>viktigt att skilja på offentligrättslig reglering, marknadsrättslig reglering<br>och civilrättslig reglering.</p>
<p>De områden som beskrivs ovan är genom olika regelverk föremål för<br>offentligrättslig reglering. Härmed avses rättsförhållandet mellan det<br>allmänna (stat och kommun) och enskilda (juridiska och fysiska<br>personer). Den offentliga rätten innefattar även rättsförhållandet mellan<br>olika offentliga organ.</p>
<p>Även den marknadsrättsliga konsumentskyddande regleringen är till<br>stor del tillämplig på de nya marknaderna. Lagstiftningen syftar till att<br>skydda konsumenterna som kollektiv. Bland den marknadsrättsliga<br>lagstiftningen kan nämnas marknadsföringslagen (1995:450), lagen<br>(1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och prisinfor-<br>mationslagen (1991:601). En förutsättning för att marknadsföringslagen<br>skall vara tillämplig är att den som marknadsför en produkt kan betraktas<br>som näringsidkare, men lagstiftningen har i praxis getts en tämligen bred<br>räckvidd. Marknadsdomstolen har exempelvis uttalat att en kommun som<br>annonserade om gymnasieutbildning i en dagstidning är näringsidkare i<br>lagens mening (MD 1994:1).</p>
<p>När det gäller konsumenternas individuella rättigheter och skyldigheter<br>p.g.a. avtal med näringsidkare, dvs. den civilrättsliga regleringen, bör<br>särskilt nämnas konsumenttjänstlagen (1985:716). Lagen har emellertid<br>ett relativt snävt tillämpningsområde och är knappast tillämplig på de här<br>aktuella områdena, annat än analogivis.</p>
<p>Det finns ingen klar gräns mellan de offentligrättsligt reglerade<br>områdena och de rättigheter och skyldigheter som grundas på civilrättslig<br>lagstiftning. Ett visst klargörande innebär rättsfallet NJA 1998 s. 656 (I).<br>I målet yrkade vårdnadshavaren till två barn som varit placerade i den<br>kommunala barnomsorgen att kommunen skulle återbetala de erlagda<br>bamomsorgsavgiftema eftersom det fanns mögel i lokalerna. Högsta<br>domstolen konstaterade att frågan om rätt för kommunmedlemmar att<br>tilldelas barnomsorgsplats för sina barn och frågan om taxan för<br>kommunens barnomsorg faller inom området för offentlig förvaltning<br>med karaktär av myndighetsutövning och kan därför inte bli föremål för<br>avtal. Högsta domstolen anförde dock vidare att när en barnomsorgsplats<br>väl tas i anspråk uppkommer ett ömsesidigt förpliktande<br>avtalsförhållande mellan parterna. Av Högsta domstolens resonemang<br>följer således att den kommunala barnomsorgen rymmer moment av<br>såväl offentligrättsligt reglerade förhållanden som ömsesidigt för-<br>pliktande avtal. Resonemanget torde kunna göras gällande på fler<br>områden än den kommunala barnomsorgen och får då till följd att<br>civilrättsliga regler får betydelse på flera av de aktuella tjänsteområdena.</p>
<p>68</p>
<p>Vilka principiella slutsatser som kan dras utifrån rättsfallet är föremål för Prop. 2000/01:135<br>diskussion.</p>
<p>Att civilrättsliga regler alltså far ökad betydelse får dock inte leda till<br>att medborgarperspektivet i den politiska diskussionen går förlorat. Det<br>vore enligt regeringens mening olyckligt med en utveckling som ensidigt<br>betonar konsumentrollen på bekostnad av rollen som medborgare. En<br>vanlig kritik som riktas mot begreppet kund eller konsument är att det<br>inte pekar på det medansvar och den delaktighet i tjänsternas utformning<br>som den som tar emot offentliga tjänster har. Den idealtypiske kunden<br>visar sitt missnöje genom att byta producent, medan den idealtypiske<br>brukaren bl.a. påverkar beslutsfattarna att förbättra den befintliga verk-<br>samheten (se t.ex. ”Demokrati och brukarutvärdering” av Magnus<br>Dahlberg och Evert Vedung, Studentlitteratur 2001).</p>
<p>Även vad gäller tjänster där den offentliga finansieringen numera är<br>begränsad kan ett allmänintresse finnas. Inom ramen för de rena nöd-<br>vändighetstjänstema finns ett allmänintresse att diskutera tjänsternas<br>utformning för att tillgodose allas rätt till en viss grundläggande standard.<br>Nivån på denna standard är självfallet en politisk fråga där alla med-<br>borgare har rätt att lämna synpunkter.</p>
<p>Enligt regeringens mening är det mot denna bakgrund angeläget att<br>anlägga både ett konsument- och medborgarperspektiv när man studerar<br>de marknader som nyligen öppnats för konkurrens. Frågan bör diskuteras<br>i det råd för konsumentfrågor som bör inrättas i Regeringskansliet (se<br>avsnitt 4.2).</p>
<h3>11.3 RRV:s projekt och tillsynsmyndigheternas arbete</h3>
<p>Regeringens bedömning: Informationen till konsumenterna om<br>marknader som nyligen utsatts för konkurrens bör förbättras. Tillsyns-<br>myndigheternas insatser bör skärpas.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Riksrevisionsverket (RRV) har<br>under våren 2000 genomfört en enkätstudie av konsumenternas agerande<br>och attityder på de omreglerade el- och telemarknaderna. Resultatet av<br>undersökningen har publicerats i rapporten Kunden är lös! - konsu-<br>menternas agerande på de omreglerade el- och telemaknadema (RRV<br>2000:20).</p>
<p>Av undersökningen drar RRV slutsatsen att situationen på el-<br>respektive telemarknaderna är likartad. En stor del av konsumenterna<br>känner till omregleringen men betydligt färre har sökt information aktivt.<br>Vidare är det en ganska liten del som tycker att det varit lätt att jämföra<br>erbjudanden från bolagen, medan drygt en tredjedel inte ens försökt att<br>jämföra. Slutligen är det en minoritet som faktiskt bytt leverantör. Detta<br>kan jämföras med att runt 65 procent av dem som känner till<br>omregleringen uppger att de i alla fall försökt att jämföra de olika<br>bolagens erbjudanden.</p>
<p>Det finns enligt RRV en tydlig tendens till polarisering mellan aktiva<br>och passiva konsumenter, t.ex. i fråga om hur konsumenterna sökt<br>information, om de jämfört olika erbjudanden, om de bytt leverantör och</p>
<p>69</p>
<p>4 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 135<br></p>
<p>om de framfört eventuella klagomål. RRV redovisar en bild av en liten Prop. 2000/01:135<br>grupp mycket aktiva konsumenter som sökt information aktivt, som har<br>tyckt att det är relativt lätt att jämföra erbjudanden från olika bolag och<br>som varit tidigt ute med att byta leverantör. Majoriteten av<br>konsumenterna tar dock del av informationen passivt, avvaktar med att<br>byta leverantör och bryr sig ofta inte ens om att jämföra bolagens<br>erbjudanden. Enligt RRV:s analys är låginkomsttagare på såväl el- som<br>telemarknaderna mindre aktiva i sitt informationssökande och har i<br>mindre grad försökt jämföra olika bolags erbjudanden. Vidare har<br>kvinnor i mindre utsträckning än män försökt att jämföra och en mindre<br>andel kvinnor än män tycker att det har varit lätt. Låginkomsttagare har i<br>mindre utsträckning bytt leverantör. Skillnaderna är dock enligt RRV<br>inte helt entydiga.</p>
<p>Enligt RRV är det tydligt att rent ekonomiska motiv i huvudsak varit<br>avgörande för dem som bytt leverantör. Det är däremot sällan som ett<br>rent missnöje med den nuvarande leverantören tvingat fram ett byte. De<br>som inte har bytt har styrts av andra och mindre entydiga motiv. Studien<br>visar också enligt RRV att det finns hinder for konsumenterna att agera<br>såsom att mycket information finns tillgänglig endast via Internet samt<br>att många konsumenter har tyckt att det har varit svårt att jämföra och att<br>skatta hur mycket de skulle tjäna på att byta leverantör.</p>
<p>RRV har efter rapporten gått vidare med två separata studier av de<br>berörda tillsynsmyndigheterna på de omreglerade el- och telemark-<br>naderna. Vad gäller elmarknaden presenterade RRV i april 2001<br>rapporten Att skapa aktiva konsumenter - Energimyndighetens och<br>Konsumentverkets stöd till konsumenterna på elmarknaden (RRV<br>2001:10). RRV drar i rapporten bl.a. slutsatserna att myndigheterna har<br>prioriterat åtgärder for att stödja konsumenternas agerande på den<br>omreglerade elmarknaden lågt och att de generella mål som stats-<br>makterna uttalat inte har omsatts i specifika uppdrag till myndigheterna.<br>Vidare anför RRV att myndigheterna inte har utvecklat långsiktiga<br>strategier för stöd till konsumenterna på elmarknaden, utan att de snarare<br>har reagerat i efterhand på problem som kommit till deras kännedom.<br>RRV lämnar också ett antal förslag till regeringen och till<br>myndigheterna. RRV bedömer därvid att om regeringen vill att<br>myndigheterna skall ge högre prioritet åt stöd till konsumenterna på<br>elmarknaden måste de övergripande målen omsättas i specifika uppdrag<br>till myndigheterna. Regeringen bör vidare enligt RRV tillsätta<br>”omregleringskommittéer” med representanter for de berörda<br>myndigheterna inför kommande avregleringar. Dessa kommittéer bör ha<br>till uppgift att identifiera eventuella problem, föreslå åtgärder och<br>klarlägga uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna. RRV föreslår<br>vidare att Konsumentverket bör följa upp vilka effekter och problem som<br>uppstått for konsumenterna efter omregleringen av elmarknaden och att<br>verket bör göra sammanställningar över vilka prioriteringar myndigheten<br>gjort mellan åtgärder inom olika verksamhetsområden och grunden for<br>dessa prioriteringar. Dessa sammanställningar bör delges regeringen.<br>Konsumentverket bör vidare enligt RRV fortsätta sina ansträngningar for<br>att fa fram gemensamma branschstandarder för utformningen av elräk-<br>ningar och för ett jämförpris för el.</p>
<p>70</p>
<p>RRV:s rapport innehåller många värdefulla synpunkter. Regeringen Prop. 2000/01:135<br>drar också slutsatsen att informationen till konsumenterna angående de<br>marknader som nyligen utsatts och kommer att utsättas for konkurrens<br>måste förbättras och att tillsynsmyndigheternas insatser bör skärpas. Vad<br>beträffar specifika uppdrag till myndigheterna har regeringen för avsikt<br>att ge Konsumentverket i uppgift att genomföra systematiska studier av<br>de nyligen konkurrensutsatta marknaderna från ett konsumentperspektiv<br>(se avsnitt 11.6). Vidare menar regeringen att det är värdefullt att<br>Konsumentverket arbetar med branschöverenskommelser på olika<br>områden och uppmuntrar därför sådana initiativ från verkets sida, inte<br>minst vad gäller elmarknaden (jämför avsnitt 11.4). Vad slutligen gäller<br>jämförpris på elmarknaden är det ett problem att prisinformationslagen<br>(1991:601) inte är tillämplig på el. Regeringen har dock för avsikt att låta<br>genomföra en översyn av prisinformationslagen, särskilt med avseende<br>på lagens tillämpningsområde och frågan om jämförpriser (se avsnitt<br>10.1). Därtill bör nämnas den byrå för information och vägledning till<br>konsumenterna på elmarknaden som diskuteras för närvarande (se avsnitt</p>
<p>11.5)</p>
<h3>11.4 Branschöverenskommelser på viktiga tjänsteområden</h3>
<p>Regeringens bedömning: De branschöverenskommelser som Konsu-<br>mentverket utarbetar tillsammans med branschorganisationer är ett<br>viktigt medel för att tydliggöra konsumenternas rättigheter och<br>skyldigheter.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: När det gäller tjänster och<br>verksamheter som traditionellt har funnits på marknaden har leverantören<br>och kunden/konsumenten ofta ingått ett individuellt avtal där rättigheter<br>och skyldigheter bestämts. För att förbättra konsumenternas ställning och<br>för att förtydliga vad som gäller har flera olika branschöverens-<br>kommelser tillkommit efter förhandlingar mellan Konsumentverket/KO<br>och olika branschorganisationer. KO har därtill tillsynsuppgifler enligt<br>lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.</p>
<p>När det gäller allmännyttiga tjänster och särskilt tjänster som har<br>utförts av offentliga organ har det dock många gånger framstått som<br>främmande att diskutera i privaträttsliga termer. Av den tidigare<br>genomgången framgår att merparten av de olika tjänsterna inom dessa<br>områden regleras i speciallagstiftning. Det är därför ofta svårt för den<br>enskilde konsumenten/medborgaren att få klarhet i vad som gäller i ett<br>visst fall och hur man skall gå tillväga om man vill klaga.</p>
<p>I sammanhanget bör nämnas ett närliggande och aktuellt exempel på<br>vårdområdet. Konsumentverket har träffat en överenskommelse med<br>Sveriges Privattandläkarförening om avtalsvillkor m.m. för tandvård<br>inom privattandvården. Överenskommelsen trädde i kraft den 1 januari<br>1999 och innehåller bestämmelser om marknadsföring, kallelse och<br>samråd, information om priser och behandlingsalternativ, slutande av<br>avtal och avbeställning, betalning, garantier, reklamationer och fel samt<br>klagomål och tvisthantering. Sveriges Privattandläkarförening har åtagit<br></p>
<p>71</p>
<p>sig att informera sina medlemmar om innehållet i överenskommelsen och Prop. 2000/01:135<br>att verka för att reglerna efterlevs. Överenskommelsen är enligt uppgift<br>den första i sitt slag på vårdområdet. Det bör noteras att den beskrivna<br>konstruktionen inte direkt grundar rättigheter och skyldigheter för den<br>enskilde konsumenten, med mindre överenskommelsen görs till<br>avtalsinnehåll i varje enskilt fall.</p>
<p>Regeringen vill mot denna bakgrund uppmuntra det arbete som<br>Konsumentverket utför vad gäller utarbetande av branschöverens-<br>kommelser och liknande i samråd med företagen i syfte att tydliggöra<br>konsumenternas rättigheter och skyldigheter. Detta arbete framstår som<br>viktigt inte minst på de ovan beskrivna nyligen konkurrensutsatta mark-<br>naderna.</p>
<h3>11.5 Förbättrad tillgång till information och vägledning på<br>elområdet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Inrättandet av ett branschfinansierat organ<br>för information och vägledning på elområdet, med Konsumenternas<br>Försäkringsbyrå och Konsumenternas Bankbyrå som förebilder,<br>skulle utgöra ett värdefullt komplement till den lokala konsument-<br>vägledningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det finns mycket som talar för<br>en utveckling av branschfinansierade organ för hantering av klagomål<br>eller för information och vägledning för konsumenter. Exempel på<br>befintliga sådana organ är Konsumenternas Bankbyrå och Konsu-<br>menternas Försäkringsbyrå.</p>
<p>Fördelen med sådana organ är att branscherna, som finansierar<br>verksamheten, får ta ett eget ansvar för att skapa förtroende mellan sina<br>marknadsaktörer och konsumenterna. Man bygger också in en kunskaps-<br>och erfarenhetsåterföring, som gynnar en seriös utveckling av varor och<br>tjänster. Branscherna tar ett bredare samhällsansvar och kan reagera<br>snabbt på förändringar avseende konsumenternas behov av information<br>m.m. Myndigheter som ansvarar för intressebevakning m.m. inom olika<br>marknadsområden får genom tillskapande av gemensamma organ en<br>annan kontaktyta när de utövar sina uppgifter. På sikt kan den<br>arbetsvolym som annars faller på myndigheter och rättsväsende<br>reduceras.</p>
<p>Det finns möjligen en risk att konsumenterna kan uppfatta<br>branschorganen mer som motparter än som organ som respekterar och<br>värnar om konsumenternas rättigheter. Det är därför nödvändigt att<br>organen besitter en uttalad integritet och självständighet. Vad gäller<br>Konsumenternas Bankbyrå och Konsumenternas Försäkringsbyrå<br>garanteras dessa egenskaper genom att de drivs i form av stiftelser.<br>Respektive styrelse består av företrädare för Konsumentverket,<br>Finansinspektionen och näringslivet. Myndigheternas representanter är i<br>majoritet i respektive styrelse och innehar i båda fallen ordförandeposten.</p>
<p>Konsumentpolitiska kommittén har föreslagit att sådan<br>rådgivningsverksamhet införs också på elområdet. Bransch-<br></p>
<p>72</p>
<p>organisationen Svensk Energi, Konsumentverket och Statens energi- Prop. 2000/01:135<br>myndighet har under våren 2001 fört förhandlingar i avsikt att inrätta en<br>rådgivningsbyrå med Konsumenternas Bankbyrå och Konsumenternas<br>Försäkringsbyrå som förebilder. Avsikten är således att byrån skall<br>finansieras av branschen, medan staten genom de båda myndigheterna<br>skall ha ett avgörande inflytande på verksamheten genom innehav av en<br>majoritet av platserna i en kommande styrelse. Verksamheten, som<br>kommer att bestå i såväl telefonrådgivning som information via Internet,<br>skulle, under förutsättning att parterna kommer överens, kunna påbörjas<br>under hösten 2001.</p>
<h3>11.6 Konsekvenser för konsumenterna bör studeras</h3>
<p>Regeringens bedömning: Konsumentverket bör fa i uppdrag att i<br>samarbete med Konkurrensverket och de olika sektorsmyndighetema<br>från ett konsumentperspektiv genomföra systematiska studier av<br>marknader som nyligen öppnats för konkurrens</p>
<p>Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Statskontoret påpekar att ett sådant uppdrag bör<br>ges till Konkurrensverket, eller till regleringsmyndigheterna, i samarbete<br>med Konsumentverket. Riksrevisionsverket menar att alla myndigheters<br>uppgifter behöver motiveras och preciseras. Konsumentverket tillstyrker<br>förslaget. Konkurrensverket tillstyrker förslaget, men påpekar att<br>särskilda resurser behöver tillföras. Hyresgästernas Riksförbund<br>tillstyrker förslaget. Näringslivets Delegation för Marknadsrätt anför att<br>man inte har något emot förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De nya marknaderna förändras i<br>snabb takt och nya valmöjligheter för konsumenterna uppstår efterhand.<br>Utvecklingen kan komma att ställa krav på såväl egenåtgärder från<br>näringslivets sida som på konsumentpolitiska åtgärder.</p>
<p>Regeringen finner, liksom kommittén, att det finns skäl att mer<br>långsiktigt studera vilka effekter som uppstår för konsumenterna då<br>marknader öppnas för konkurrens. Sådana studier skulle vara ett<br>värdefullt instrument vid bedömningen av vilka konsument- eller<br>näringspolitiska åtgärder det finns behov av och kan samtidigt ge<br>näringslivet värdefull information om vad som krävs i form av<br>egenåtgärder.</p>
<p>Enligt regeringens mening är det lämpligt att ge Konsumentverket<br>ansvaret för studierna. Samarbete bör därvid ske med Konkurrensverket<br>och de olika sektorsmyndigheter som berörs av respektive område. Bland<br>remissinstanserna har invänts att ansvaret för genomförande av sådana<br>studier borde ligga på sektorsmyndighetema. Regeringen anser dock att<br>det är viktigt att studierna utarbetas från ett tydligt konsumentperspektiv<br>och att det därför ligger ett värde i att Konsumentverket har en central<br>roll i arbetet.</p>
<p>73</p>
<p>12</p>
<h2>Miljömärkningen och den etiska märkningen <sup>Pro</sup>P- 2000/01:135<br>skall få större spridning</h2>
<p>Regeringens bedömning: Miljömärkning och etisk märkning är<br>viktiga verktyg for att konsumenterna skall kunna göra väl överlagda<br>val på marknaden. Frågor som gäller statens engagemang i den<br>nordiska miljömärkningen Svanen bör behandlas i samband med att<br>regeringen återkommer till riksdagen angående konsument- och<br>miljöfrågor. Medel bör avsättas för att organisationer skall kunna söka<br>medel för att utveckla kriterier för olika former av miljömärkning och<br>etisk märkning, framför allt vad beträffar livsmedel.</p>
<p>Kommitténs förslag: Konsumentpolitiska kommittén har lämnat<br>förslag om formerna för det fortsatta statliga engagemanget i Svanen i<br>sitt delbetänkande nordisk miljömärkning - det statliga engagemanget<br>(SOU 1999:145).</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Miljömärkning ger konsu-<br>menterna möjlighet att aktivt välja ett ur miljöhänseende bättre alternativ<br>och därigenom också påverka produktutvecklingen i en mer miljövänlig<br>riktning. Det finns flera olika märkningsordningar för s.k. frivillig,<br>positiv miljömärkning: Svanen, EU-blomman och Bra miljöval är några<br>exempel.</p>
<p>Märkningsordningen Svanen tillkom efter att Nordiska Ministerrådet<br>1989 beslöt att inrätta ett gemensamt nordiskt system för frivillig positiv<br>miljömärkning av produkter. Svanen är ett framgångsrikt system som för<br>närvarande omfattar 53 olika produktgrupper. Den svenska förvaltningen<br>av Svanen och EU-blomman sker i ett för ägarna (staten och SSR -<br>Sveriges Standardiseringsråd) icke vinstdrivande bolag, SIS Miljö-<br>märkning AB.</p>
<p>En utvärdering av Svanen har nyligen genomförts av en arbetsgrupp<br>inom Nordiska Ministerrådet (Utvärderingen av den nordiska miljö-<br>märkningen Svanen ur konsument- och miljöperspektiv, Tema Nord-<br>rapport 2001:522). Utvärderingen innefattade dels en undersökning av<br>konsumenternas kunskaper, attityder, beteenden och behov gällande<br>miljöinformation, dels en undersökning av Svanens miljöeffekter. Mot<br>bakgrund av dessa undersökningar har arbetsgruppen föreslagit en<br>strategi för Svanen i framtiden. Utvärderingen och den föreslagna<br>strategin behandlas för närvarande inom Nordiska Ministerrådet.</p>
<p>Regeringen avser som tidigare nämnts att göra en uppföljning av<br>skrivelsen Konsumenterna och miljön (skr. 1997/98:67, bet. 1997/98:<br>LU21, rskr. 1997/98:220) och då också återkomma till riksdagen. Frågor<br>som handlar om hur det statliga engagemanget i miljömärknings-<br>verksamheten framgent skall se ut och hur miljömärkningen kan<br>utvecklas och få en större spridning behandlas mer naturligt i detta<br>sammanhang.</p>
<p>Etisk märkning är ett viktigt medel för att konsumenter som vill göra<br>val utifrån etiska aspekter också skall kunna göra det. Frågan om etisk<br>märkning av dagligvaror behandlas i avsnitt 5.4.</p>
<p>De frivilligorganisationer som ansvarar för olika former av märknings-<br>ordningar har behov av ökade medel för att utveckla kriterierna för dessa</p>
<p>74</p>
<p>märkningar for att märkningarna skall kunna få en ökad spridning. Medel Prop. 2000/01:135<br>bör därför avsättas för att organisationer skall kunna söka medel för att<br>utveckla kriterier för olika former av miljö- och etisk märkning, framför<br>allt vad beträffar märkning av livsmedel.</p>
<h2>13 De statliga konsumentmyndighetema</h2>
<p>Regeringens förslag: Målen för Konsumentverkets verksamhet skall<br>vara följande:</p>
<p>- Konsumenternas ställning och inflytande på marknaden skall stärkas,<br>inflytandemålet.</p>
<p>- Hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och<br>andra resurser effektivt, hushållningsmålet.</p>
<p>- Konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas, säkerhetsmålet.</p>
<p>- Sådana konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som<br>minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt<br>hållbar utveckling, miljömålet.</p>
<p>- Konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning, information och<br>utbildning, kunskapsmålet.</p>
<p>Dessa mål skall vara styrande för såväl Konsumentverkets nationella<br>konsumentpolitiska arbete som för verkets arbete i EU och andra<br>internationella forum.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén förslår att Konsumentverkets<br>utrednings- och analysverksamhet bör utvecklas och förstärkas.</p>
<p>Kommittén föreslår också att regeringen bör se över möjligheten att<br>föra över vissa av Konsumentverkets uppgifter till andra myndigheter, i<br>syfte att renodla verksamheten vid myndigheten. Kommittén redovisar<br>härunder ett antal olika områden där man ser möjligheter att föra över<br>vissa uppgifter till andra myndigheter. De aktuella områdena är<br>kommersiell service, lagstiftning om TV-signaler, föreskrifter om det<br>europeiska miljömärkningssystemet, energifrågor, varuprovningar samt<br>beräkningar av merkostnader för specialkost.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget att utveckla och förstärka Konsument-<br>verkets utrednings- och analysverksamhet tillstyrks av SWEDAC,<br>Konsumentverket, Malmö och Göteborgs kommuner samt Sveriges<br>Reklamförbund.</p>
<p>Förslaget att regeringen bör göra en översyn av Konsumentverkets<br>verksamhet i syfte att renodla verksamheten genom att föra över vissa av<br>verkets uppgifter till andra myndigheter tillstyrks i sin helhet av<br>Göteborgs kommun, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och<br>Sveriges Reklamförbund. Övriga remissinstanser som kommenterat för-<br>slaget tillstyrker respektive avstyrker att en överföring görs av vissa<br>enskilda uppgifter.</p>
<p>75</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Konsumentverket</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Konsumentverket är den centrala förvaltningsmyndigheten på konsu-<br>mentområdet och har ett huvudansvar för att genomföra den statliga<br>konsumentpolitiken. Målen för verksamheten vid myndigheten bör<br>därför anpassas till de fem övergripande målen för konsumentpolitiken.</p>
<p>Vad gäller hushållsekonomiska frågor är det verkets uppgift att hjälpa<br>hushållen att använda sina resurser, dvs. tid, pengar och kunskaper på<br>bästa sätt. Produktsäkerhet är ett annat viktigt område för verket, som<br>bl.a. genomför marknadskontroller och deltar i standardiseringsarbetet i<br>Sverige och internationellt. Inom ramen för miljömålet granskar verket<br>bl.a. produkters påverkan på miljön. En central uppgift för verket är den<br>rättsliga marknadsbevakningen där verket och KO har till uppgift att<br>övervaka att företagen följer de lagar och spelregler som gäller på<br>marknaden.</p>
<p>Kommittén förslår att verkets utrednings- och analysverksamhet bör<br>utvecklas och förstärkas. Regeringen instämmer i att utrednings- och<br>analysverksamheten är en viktig funktion och att den bör utvecklas<br>kontinuerligt. Denna verksamhet är viktig bl.a. för att ge regeringen<br>beslutsunderlag i olika frågor.</p>
<p>När det gäller Konsumentpolitiska kommitténs förslag att regeringen<br>bör se över möjligheterna att föra över vissa av verkets uppgifter till<br>andra myndigheter konstaterar regeringen att kommitténs analys inte är<br>tillräckligt omfattande för att regeringen skall kunna göra någon sådan<br>omfördelning av arbetsuppgifter i dagsläget. Regeringen för inom ramen<br>för myndighetsdialogen en löpande diskussion med Konsumentverket om<br>vilken inriktning verksamheten skall ha och vilka prioriteringar som bör<br>göras. Inom Regeringskansliet förs även löpande diskussioner om hur<br>uppgifterna mellan myndigheterna bör fördelas. Det finns också skäl att<br>diskutera frågor av detta slag inom det råd för konsumentfrågor som<br>omnämns i avsnitt 4.2.</p>
<p>Övriga myndigheter inom politikområdet Konsumentpolitik</p>
<p>Utöver Konsumentverket finns ytterligare två myndigheter och en<br>domstol inom politikområdet Konsumentpolitik. Deras uppgifter och<br>verksamhet beskrivs i det följande.</p>
<p>Allmänna reklamationsnämnden</p>
<p>Allmänna reklamationsnämnden har bl.a. till uppgift att pröva tvister<br>mellan konsumenter och näringsidkare som rör en vara, tjänst eller annan<br>nyttighet som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk<br>(konsumenttvister) och att ge rekommendation om hur sådana tvister bör<br>lösas. Nämnden skall också yttra sig i konsumenttvister på begäran av<br>domstol, stödja den kommunala konsumentverksamhetens medling i<br>konsumenttvister genom bl.a. utbildning, rådgivning och information,<br>samt informera konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis.</p>
<p>76</p>
<p>I sin prövning av konsumenttvister är nämnden obunden av de Prop. 2000/01:135<br>konsumentpolitiska målen. Genom nämndens verksamhet tillhandahålls<br>dock konsumenterna ett förfarande genom vilket de kan få sina tvister<br>prövade på ett snabbt, enkelt, kostnadsfritt och rättssäkert sätt.<br>Reklamationsnämndens verksamhet medverkar därigenom till att stärka<br>konsumenternas ställning och inflytande på marknaden.</p>
<p>Fastighetsmäklarnämnden</p>
<p>Fastighetsmäklamämnden har till uppgift att utöva tillsyn över fastig-<br>hetsmäklare, pröva ansökningar om registrering från mäklare samt att<br>sprida information till såväl mäklare som konsumenter om fastig-<br>hetsmäklarlagen och vad god fastighetsmäklarsed innebär.</p>
<p>Nämndens verksamhet innebär ett ökat genomslag för kunskapen om<br>konsumentskyddande lagstiftning vad gäller mäklartjänster. Detta far till<br>effekt att konsumenternas ställning och inflytande på marknaden stärks.</p>
<p>Marknadsdomstolen</p>
<p>Marknadsdomstolen är en specialdomstol för det marknadsrättsliga<br>området. Domstolen har till uppgift att leda rättsutvecklingen och främja<br>en enhetlig rättstillämpning inom det marknadsrättsliga området, att<br>undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens och att på ett<br>rättssäkert sätt och utan dröjsmål avgöra mål och ärenden sedan<br>skriftväxling avslutats.</p>
<p>Marknadsdomstolen är, som framgått, inte en förvaltningsmyndighet<br>utan en domstol och som sådan är den självfallet inte underordnad de<br>konsumentpolitiska målen. Domstolens uppgift kan emellertid indirekt<br>sägas leda till att konsumenternas ställning och inflytande på marknaden<br>stärks genom att domstolens verksamhet ger genomslag för lagregler som<br>stiftats för att tillgodose konsumentskyddet och genom att information<br>om domstolens praxis ger konsumenterna ökad kunskap om vilket<br>konsumentskydd som gäller.</p>
<p>Myndigheter utanför politikområdet Konsumentpolitik</p>
<p>Många myndigheter har att beakta konsumentperspektivet i sin<br>verksamhet. Detta gäller särskilt sedan Amsterdamfördraget trätt i kraft.<br>Artikel 153 stadgar som tidigare nämnts att konsumentskyddskrav skall<br>beaktas när EU:s övriga politik och verksamhet utformas och genomförs.<br>I avsnitt 4.2 anges därför att konsumentaspekter bör beaktas när<br>regeringens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs. Hur<br>detta praktiskt skall genomföras bör diskuteras i det i samma avsnitt<br>omnämnda rådet för konsumentfrågor i Regeringskansliet samt inom<br>ramen för Regeringskansliets ordinarie beredningsarbete.</p>
<p>Generella krav på myndigheterna</p>
<p>Det ställs i dag krav på en ökad tillgänglighet till myndigheterna och<br>deras information. Enligt verksförordningen (1995:1322) skall 77<br></p>
<p>myndigheterna se till att allmänhetens och andras kontakter med<br>myndigheten underlättas genom en god service och tillgänglighet, genom<br>information och genom ett klart och begripligt språk i myndigheternas<br>skrivelser och beslut.</p>
<p>För att ge allmänheten god tillgång till myndigheternas information<br>krävs i dag en väl utbyggd webbaserad information. På konsument-<br>området har Konsumentverket en webbplats, som kontinuerligt<br>uppdateras och utvecklas. Webbplatsen skall också kompletteras med en<br>telefonupplysning (se vidare avsnitt 5.3). Marknadsdomstolen planerar<br>att öppna en webbplats med information om domstolen och dess<br>verksamhet. Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har en webbplats<br>med information om hur man går tillväga för att anmäla ett ärende till<br>ARN. Fastighetsmäklarnämnden har en webbplats med information om<br>nämndens verksamhet och om olika frågor som rör mäklartjänster.<br>Regeringen for en diskussion med myndigheterna på konsumentområdet<br>om hur de kan utveckla sin utåtriktade information.</p>
<p>Alla myndigheter skall vidare enligt verksförordningen beakta de krav<br>som ställs på verksamheten när det gäller totalförsvaret,<br>regionalpolitiken, en ekologiskt hållbar utveckling, jämställdheten<br>mellan kvinnor och män samt integrationspolitiken. Handikapperspek-<br>tivet skall genomsyra alla samhällssektorer. Detta innebär bl.a. att<br>statliga myndigheter skall integrera handikappfrågor i den ordinarie<br>verksamheten. Myndigheterna skall även se till att lokaler, verksamhet<br>och information är tillgängliga för personer med funktionshinder. En<br>närmare beskrivning av hur detta skall genomföras har lämnats i<br>regeringens proposition Från patient till medborgare - en nationell<br>handlingsplan för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet.<br>1999/2000:SOU14, rskr. 1999/2000:240). Slutligen bör också FN:s<br>barnkonvention vara vägledande i arbetet vid samtliga myndigheter.</p>
<h3>13.1 Konsumentverkets och Konsumentombudsmannens<br>rättsliga befogenheter m.m.</h3>
<p>Regeringens bedömning: Konsumentombudsmannens ställning i<br>förhållande till Konsumentverket bör inte ändras. Inte heller bör<br>Konsumentverket och Konsumentombudsmannen ges en generell<br>möjlighet att fatta egna, bindande beslut enligt den marknadsrättsliga<br>lagstiftningen.</p>
<p>Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att de olika roller som<br>Konsumentverket och Konsumentombudsmannen (KO) har enligt den<br>lagstiftning som Konsumentverket och KO har tillsyn över integreras,<br>vilket skulle innebära att KO:s samtliga befogenheter förs över till<br>Konsumentverket. Konsumentverkets chef bör enligt kommittén ha titeln<br>Konsumentombudsman, tillika generaldirektör och kravet på att<br>Konsumentverkets chef skall vara jurist bör slopas. Kommittén har<br>vidare föreslagit att Konsumentverkets befogenheter enligt den<br>marknadsrättsliga lagstiftningen stärks genom att verket ges rätt att<br>utfärda de förelägganden och beslut som krävs för att bestämmelserna<br>skall efterlevas. Kommittén har inte lämnat något författningsförslag.</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>78</p>
<p>Remissinstanserna: Vad gäller förslaget om att överföra KO:s Prop. 2000/01:135<br>samtliga befogenheter till Konsumentverket avstyrker Hovrätten över<br>Skåne och Blekinge förslaget och anför att dagens uppdelning är<br>motiverad av bl.a. rättssäkerhetsskäl. Marknadsdomstolen finner att det<br>inte har anförts några bärande skäl för den föreslagna förändringen och<br>avstyrker förslaget. Statskontoret menar att förslaget inte är tillräckligt<br>underbyggt och att det därför inte bör genomföras. Konsumentverket<br>avstyrker förslaget och anför bl.a. att ombudsmannarollen har ett starkt<br>goodwillvärde såväl nationellt som internationellt. Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Stockholms universitet finner kommitténs förslag<br>svagt grundat och avstyrker bestämt förslaget. Näringslivets Delegation<br>för Marknadsrätt, Sveriges Industriförbund och Sveriges Reklamförbund<br>avstyrker förslaget. Landsorganisationen i Sverige, Pensionärernas<br>Riksorganisation, Sveriges Konsumentråd och Göteborgs kommun<br>tillstyrker förslaget.</p>
<p>Vad gäller förslaget om myndighetens rättsliga befogenheter avstyrker<br>Hovrätten över Skåne och Blekinge förslaget och anför att frågan kräver<br>betydligt mer omfattande och djupgående överväganden än vad som<br>redovisas i betänkandet. Marknadsdomstolen finner att det inte har<br>anförts några bärande skäl för den föreslagna förändringen och avstyrker<br>förslaget. Statskontoret menar att förslaget inte är tillräckligt underbyggt<br>och att det därför inte bör genomföras. Konsumentverket avstyrker<br>förslaget och menar bl.a. att den föreslagna ordningen får allvarliga<br>negativa konsekvenser på myndighetens möjligheter att genom eget<br>initiativ styra den rättsliga utvecklingen. Juridiska fakultetsnämnden<br>Stockholms universitet avstyrker förslaget. Näringslivets Delegation för<br>Marknadsrätt, Sveriges Industriförbund, Sveriges Reklamförbund och<br>Svensk Handel avstyrker förslaget. SWEDAC, Landsorganisationen i<br>Sverige, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Konsumentråd,<br>Göteborgs och Skellefteå kommuner samt Konsumentvägledamas<br>Förening tillstyrker förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning</p>
<p>Konsumentverket och KO</p>
<p>KO tillkom 1971 för att svara för tillsynen av lagstiftningen om<br>otillbörlig marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor. 1976 fördes KO<br>och Konsumentverket samman till en gemensam organisation benämnd<br>Konsumentverket och där chefen tillika skulle vara KO. Denna ordning<br>gäller alltjämt.</p>
<p>Kommittén har som skäl för sitt förslag om att föra över KO:s samtliga<br>befogenheter till Konsumentverket anfört att den nuvarande fördelningen<br>av arbetsuppgifter på det rättsliga området - Konsumentverket utreder<br>och förhandlat medan KO övertar ärendena då rättsliga åtgärder skall<br>vidtas - skapar interna gränser. Vidare medför den nuvarande ordningen<br>enligt kommittén samordningsförluster och svårigheter att koncentrera<br>insatser från de olika funktionerna mot de övergripande konsument-<br>politiska målen. Den föreslagna organisationen skulle enligt kommittén<br>dessutom ge Konsumentverket en tydligare roll gentemot allmänhet och<br>näringsliv.</p>
<p>Regeringen vill först framhålla att den nuvarande ordningen synes, Prop. 2000/01:135<br>som flera remissinstanser påpekat, fungera väl. För det fall Konsument-<br>verkets respektive KO:s olika funktioner kan uppfattas som otydliga,<br>vilket kommittén framhållit, framstår detta i vart fall inte som ett<br>praktiskt problem.</p>
<p>Som påpekats från flera remissinstanser har KO ett stort goodwill-<br>värde. KO är känd bland både allmänhet och företag och har nära mot-<br>svarigheter i de övriga nordiska länderna. Därtill kommer att en<br>utvärdering av en omorganisation som Konsumentverket och KO<br>beslutade 1999 håller på att genomföras av den relativt nytillträdda<br>generaldirektören (tillika KO). Utvärderingen beräknas vara klar under<br>sommaren 2001. Sammantaget finner regeringen att KO-rollen riskerar<br>att förlora i prestige genom den föreslagna förändringen. Detta samtidigt<br>som fördelama med den föreslagna ordningen förefaller tveksamma. KO-<br>fonktionen har också sin nära motsvarighet i övriga nordiska länder.<br>Någon förändring av KO:s ställning bör därför inte genomföras.</p>
<p>Ökade rättsliga befogenheter för Konsumentverket och KO?</p>
<p>Konsumentverkets och KO:s handläggning av marknadsrättsliga ärenden<br>som har aktualiserats genom anmälan eller på annat sätt bygger enligt<br>nuvarande ordning på inledande förhandlingar med näringsidkare. En<br>näringsidkare är därvid enligt exempelvis marknadsföringslagen och<br>produktsäkerhetslagen skyldig att bistå myndigheten med de<br>upplysningar m.m. som behövs för utredningen. KO kan vidare, i fall<br>som inte är av större vikt, utfärda förelägganden vid vite mot<br>näringsidkaren. Föreläggandena kan avse exempelvis förbud att fortsätta<br>med viss marknadsföring, åläggande att lämna viss information till<br>konsumenterna eller förbud att fortsätta sälja en viss vara. Sådana<br>förelägganden blir gällande gentemot näringsidkaren för det fall de<br>godkänns av denne. I annat fall är KO hänvisad till att föra talan mot<br>näringsidkaren i Marknadsdomstolen eller, i vissa fall, Stockholms<br>tingsrätt. Domstolen kan på talan av KO även fatta interimistiska beslut.</p>
<p>En särskild ordning gäller för vissa speciallagar angående skor,<br>textilier och hushållsapparater. Enligt dessa lagar, som bygger på EG-<br>direktiv, har Konsumentverket tillsyn över efterlevnaden och får utfärda<br>de förelägganden och förbud som behövs. Besluten kan överklagas till<br>allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Kommittén har föreslagit att Konsumentverket skall ges befogenheter<br>att utfärda de förelägganden och beslut som behövs för att den<br>marknadsrättsliga lagstiftningen skall efterlevas. Förslaget har motiverats<br>främst med att verket skulle fa ett kraftfullare redskap när förhandlingar<br>inte ger resultat, en mer effektiv handläggning i de fall förhandlingar inte<br>framstår som en framkomlig väg och ett snabbare förfarande.</p>
<p>Kommitténs förslag innebär en tämligen genomgripande förändring av<br>den rättsliga processen på området. Flera av remissinstanserna, bl.a. de<br>myndigheter som har att tillämpa den marknadsrättsliga lagstiftningen,<br>har på olika grunder avstyrkt förslaget.</p>
<p>Ett argument som har anförts mot kommitténs förslag är att den<br>marknadsrättsliga lagstiftningen i mycket är uppbyggd kring generellt<br>avfattade bestämmelser, s.k. generalklausuler. Dessa bestämmelser<br></p>
<p>80</p>
<p>tillåter att praxis utvecklas allteftersom behov på marknaden uppstår. Det Prop. 2000/01:135<br>är därför av stor vikt att Marknadsdomstolen tillåts pröva ärenden<br>kontinuerligt för att rättsutvecklingen inte skall stagnera. Med<br>kommitténs förslag kan KO:s möjlighet att påverka rättsutvecklingen<br>komma att försvagas, eftersom det skulle vara upp till den berörda<br>näringsidkaren att avgöra om ett av myndigheten fattat beslut skall bli<br>föremål för domstols prövning.</p>
<p>En följd av kommitténs förslag skulle kunna vara att för<br>näringsidkarna bindande beslut skulle kunna fattas snabbare. Genom<br>domstolens möjlighet att fatta interimistiska beslut torde dock även<br>dagens system i allt väsentligt uppfylla rimliga krav på snabb<br>handläggning i de fall där omedelbara åtgärder krävs. Det finns heller<br>ingenting som pekar på ett generellt behov av snabbare handläggning än<br>vad som möjliggörs redan med dagens system.</p>
<p>Sammantaget finner regeringen att övervägande skäl talar för att<br>nuvarande ordning i huvudsak bör behållas. När det gäller<br>produktsäkerhetsområdet förefaller det dock, i enlighet med kommitténs<br>förslag, att finnas skäl att närmare överväga KO:s befogenheter att snabbt<br>kunna ingripa, t.ex. vad avser produkter som utgör en omedelbar fara för<br>konsumenterna. Denna fråga kommer att övervägas i samband med den<br>översyn av produktsäkerhetslagstiffningen som följer på det nya EG-<br>direktivet (jfr avsnitt 8.2).</p>
<h2>14 Användning vid marknadsföring av begrepp<br>som legitimerad, auktoriserad och godkänd</h2>
<p>Regeringens bedömning: Det finns för närvarande inte tillräckliga skäl<br>för att genom lagstiftning reglera användningen av begrepp som legi-<br>timerad, auktoriserad och godkänd när dessa begrepp används vid<br>marknadsföring.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen revisorer<br>överlämnade i juni 1996 promemorian ”Auktorisation för vem?” till<br>regeringen. I promemorian anfördes att det råder oklarhet i fråga om<br>innebörden av begreppen auktorisation, legitimation och godkännande.<br>Revisorerna föreslog att regeringen skulle närmare belysa dessa<br>benämningars betydelse för konsumenternas säkerhet och som<br>konkurrensmedel. Med anledning av promemorian gjordes inom<br>Regeringskansliet en undersökning av bl.a. berörda myndigheters<br>erfarenhet av vilka konsumentproblem som kunde uppkomma på grund<br>av oklarheter i fråga om benämningarnas betydelse och användning.<br>Undersökningen gav vid handen att dessa problem inte var av sådan<br>omfattning att några särskilda åtgärder då var påkallade från regeringens<br>sida. Inte heller gav undersökningen stöd för uppfattningen att särskilda<br>åtgärder var nödvändiga från konkurrenssynpunkt. Regeringen beslutade<br>därför den 19 juni 1997 att inte vidta några ytterligare åtgärder i frågan.</p>
<p>Hösten 1998 aktualiserades frågan på nytt i riksdagen med anledning<br>av ett motionsyrkande. I sitt av riksdagen godkända betänkande</p>
<p>81</p>
<p>1998/99:LU10 framhöll lagutskottet att en mer ingående analys borde Prop. 2000/01:135<br>komma till stånd beträffande användningen vid marknadsföring av<br>begrepp såsom legitimerad, auktoriserad och godkänd. Det borde enligt<br>utskottet ankomma på regeringen att företa en sådan analys och att<br>föreslå eventuella nödvändiga lagändringar. Riksdagens tillkännagivande<br>överlämnades till regeringen i februari 1999.</p>
<p>Med anledning av tillkännagivandet har det inom Regeringskansliet<br>gjorts en ny undersökning och analys av de aktuella problemens art och<br>omfattning. Studien har inneburit att den utvärdering som gjordes åren<br>1996 och 1997 har följts upp med en närmare analys av härefter vunna<br>erfarenheter. Undersökningen har gjorts i nära samarbete med berörda<br>myndigheter och framför allt varit inriktad på frågan om vilka nackdelar<br>det från konsumentskyddssynpunkt kan tänkas innebära att det inte finns<br>någon helt entydig bestämning av begreppen legitimerad, auktoriserad<br>och godkänd vid marknadsföringen av varor och tjänster.</p>
<p>Den nu gjorda analysen, som till övervägande del baseras på under-<br>sökningsmaterial som Konsumentverket och andra berörda myndigheter<br>tillhandahållit under 2000, har lett fram till slutsatsen att de berörda<br>problemen från konsumentskyddssynpunkt i huvudsak är möjliga att<br>hantera utan ny lagstiftning. Undersökningen ger i varje fall inte stöd för<br>bedömningen att avsaknaden av bestämda normer för användningen av<br>de ifrågavarande begreppen orsakar konsumenterna så stora svårigheter<br>att statsmakterna måste ingripa med lagstiftning. Regeringen är<br>emellertid väl medveten om frågans betydelse och kommer självfallet att<br>vidta nödvändiga åtgärder, inbegripet förslag till riksdagen om särskild<br>lagreglering, så snart förhållandena på området påkallar det. Regeringen<br>avser att i det syftet upprätthålla en dialog med konsument-<br>organisationerna samt även fortsättningsvis ha en nära kontakt med<br>berörda myndigheter på konsumentområdet.</p>
<h2>15 Huvudpunkterna i propositionen</h2>
<p>Konsumentpolitikens mål och inriktning</p>
<p>Följande mål föreslås gälla för konsumentpolitiken och skall vara<br>styrande för såväl det nationella arbetet som för Sveriges arbete i EU och<br>andra internationella forum:</p>
<p>- Konsumenternas ställning och inflytande på marknaden skall stärkas,<br>inflytandemålet.</p>
<p>- Hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska och<br>andra resurser effektivt, hushållningsmålet.</p>
<p>- Konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas, säkerhetsmålet.</p>
<p>- Sådana konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som<br>minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt<br>hållbar utveckling, miljömålet.</p>
<p>- Konsumenterna skall ha rätt till god vägledning, information och<br>utbildning, kunskapsmålet.</p>
<p>82</p>
<p>Konsumentaspekter bör beaktas när regeringens övriga politik och Prop. 2000/01:135<br>verksamhet utformas. För att kunna genomfora detta bör det inrättas ett<br>råd for konsumentfrågor i Regeringskansliet, till vilket i första hand<br>företrädare for de myndigheter och organisationer som har störst<br>anknytning till konsumentfrågor kommer att inbjudas.</p>
<p>För att ange verksamhetsinriktningen föreslås delmål gälla for<br>konsumentpolitiken under en viss tidsperiod. Konsumentpolitikens<br>verksamhetsinriktning för perioden 2001-2005 bör anges genom följande<br>delmål:</p>
<p>- Vägledning, information och utbildning till konsumenterna skall<br>vidareutvecklas.</p>
<p>- Ideella organisationer skall ges möjligheter till ökat inflytande i<br>konsumentpolitiken.</p>
<p>- Konsumenterna skall ges en starkare ställning på de finansiella<br>marknaderna.</p>
<p>- Arbetet med produktsäkerhet och marknadskontroll, särskilt när det<br>gäller barns säkerhet, skall förstärkas.</p>
<p>- Konsumentforskningen skall stödjas.</p>
<p>- Konsumenterna skall ges förbättrad information om priser.</p>
<p>- Konsumenterna skall ges bättre förutsättningar att agera på nyligen<br>konkurrensutsatta marknader.</p>
<p>- Miljömärkningen och den etiska märkningen skall fa större spridning.</p>
<p>Under respektive delmål redogör regeringen för vilka åtgärder som kan<br>vara aktuella under perioden enligt följande:</p>
<p>Vägledning, information och utbildning till konsumenterna skall<br>vidareutvecklas</p>
<p>- Den lokala konsumentvägledningen bör vara en frivillig uppgift for<br>kommunerna.</p>
<p>- Det statliga stödet till konsumentvägledningen övervägs vidare.</p>
<p>- Konsumentverket arbetar med en satsning på intemetbaserad<br>konsumentinformation, kompletterad med en telefonupplysning.</p>
<p>- Konsumentverket far i uppdrag att undersöka möjligheten att inrätta</p>
<p>ett system for IT-baserad information om dagligvaror.</p>
<p>- Statens skolverk bör tillsammans med Konsumentverket pröva om<br>det är lämpligt att utveckla en särskild kursplan i konsumenträtt och<br>privatekonomi eller om någon eller några befintliga kurser bör<br>förtydligas så att de inrymmer sådana aspekter.</p>
<p>Konsumentorganisationerna skall ges möjlighet till ökat inflytande i<br>konsumentpolitiken</p>
<p>- Ökade statliga medel utgår år 2001 till Sveriges Konsumentråd och</p>
<p>Sveriges Konsumenter i Samverkan.</p>
<p>- En ekonomisk satsning på ungdomsprojekt genomförs under tre år.</p>
<p>- En arbetsgrupp inrättas för att följa upp förslag från bl.a. den<br>folkrörelsedag som konsumentministem inbjöd till i januari 2001.</p>
<p>83</p>
<p>Konsumenterna skall ges en starkare ställning på de finansiella Prop. 2000/01:135</p>
<p>marknaderna</p>
<p>- En ny rådgivningsbyrå för finansiella tjänster är under bildande i<br>samarbete mellan branschorganisationer och myndigheter.</p>
<p>- En samordning av information om avtalspensioner och statlig ålders-<br>pension skapas i samarbete mellan branschorganisationer och<br>myndigheter.</p>
<p>- Konsumentverket ges i uppdrag att närmare analysera orsakerna till<br>att konsumenterna hamnar i s.k. skuldfällor och att föreslå åtgärder<br>mot överskuldsättning.</p>
<p>- En utredning har tillsatts för att analysera frågor om konsumentskydd<br>vid finansiell rådgivning.</p>
<p>- Konsumentverket får i uppdrag att verka för en förbättring av infor-<br>mationen om etiska fonder.</p>
<p>Arbetet med produktsäkerhet, särskilt när det gäller barns säkerhet, skall<br>förstärkas</p>
<p>- Ett nytt EG-direktiv om produktsäkerhet kommer att antas under<br>2001 och därefter kommer en översyn av produktsäkerhetsområdet att<br>göras.</p>
<p>- Regeringen kommer att verka för att konsumentintressena i större<br>utsträckning beaktas i det europeiska standardiseringsarbetet.</p>
<p>- En översyn av det svenska deltagandet i standardiseringsarbetet på<br>produktsäkerhetsområdet bör göras.</p>
<p>- Kommitténs förslag om skaderapportering kommer att behandlas i<br>samband med regeringens kommande proposition om nationella mål<br>för folkhälsan.</p>
<p>Konsumentforskningen skall stödjas</p>
<p>- Ekonomiskt stöd lämnas till Centrum för konsumentforskning i<br>Göteborg under tre år.</p>
<p>- Ett vetenskapligt råd inrättas vid Konsumentverket.</p>
<p>Konsumenterna skall ges förbättrad information om priser</p>
<p>- Prisinformationslagen ses över, bl.a. med avseende på lagens tillämp-<br>ningsområde.</p>
<p>- Arbetet med prisjämförelser utvecklas.</p>
<p>Konsumenterna skall ges bättre förutsättningar att agera på nyligen<br>konkurrensutsatta marknader</p>
<p>- En ny rådgivningsbyrå på elområdet är under bildande i samarbete<br>mellan branschorganisationer och berörda myndigheter.</p>
<p>- Konsumentverket får i uppdrag att i samarbete med Konkurrensverket<br>och de olika sektorsmyndighetema genomföra systematiska studier<br></p>
<p>84</p>
<p>av nyligen konkurrensutsatta marknader från ett Prop. 2000/01:135<br>konsumentperspektiv.</p>
<p>- Frågan om konsumentaspekter på nyligen konkurrensutsatta mark-<br>nader bör diskuteras i det råd för konsumentfrågor som inrättas i<br>Regeringskansliet.</p>
<p>Miljömärkningen och den etiska märkningen skall få en större spridning</p>
<p>- Frågor som gäller statens engagemang i den nordiska miljömärk-<br>ningen Svanen bör behandlas i samband med att regeringen åter-<br>kommer till riksdagen angående konsument- och miljöfrågor.</p>
<p>- Medel bör avsättas för att organisationer skall kunna söka bidrag för<br>att utveckla kriterier för olika former av miljö- och etisk märkning,<br>framför allt när det gäller livsmedel.</p>
<p>De statliga konsumentmyndigheterna</p>
<p>Målen för verksamheten vid Konsumentverket anpassas efter de över-<br>gripande målen för konsumentpolitiken.</p>
<p>85</p>
<h2>Sammanfattning av Konsumentpolitiska kommitténs B™aga<sup>2</sup>?°<sup>0 01 135<br></sup>betänkande Starka konsumenter i en gränslös värld</h2>
<h2>(SOU 2000:29)</h2>
<h3>Uppdraget</h3>
<p>Uppdraget enligt direktiven till Konsumentpolitiska kommittén 2000<br>innebär att se över konsumentpolitiken till följd av de stora förändringar<br>samhället genomgått på senare år. Vi har i uppgift att lämna förslag om<br>hur den framtida konsumentpolitiken skall kunna ge människor<br>förutsättningar att känna sig trygga som konsumenter och ha ett starkt<br>inflytande över sin vardagssituation. Arbetet skall genomföras i ett<br>tydligt EU-perspektiv, där det nordiska samarbetet är en viktig bas. Vi<br>skall för detta ändamål göra en utvärdering och en översyn av de kon-<br>sumentpolitiska målen och vid behov föreslå hur målen kan utvecklas<br>och förbättras mot bakgrund av de nya förutsättningar som samhället ger.<br>Vi skall också överväga vilka medel i form av lagstiftning och eko-<br>nomiska och andra resurser som bör utnyttjas för att bäst nå dessa mål.<br>Genom tilläggsdirektiv har vi därtill fatt i uppdrag att kartlägga rättsläget<br>när det gäller konsumenternas möjlighet att fa konsumentinformation om<br>dagligvaror via Internet.</p>
<h3>Allmänna utgångspunkter</h3>
<p>Syftet med våra förslag är att de skall leda till en ökad satsning på kon-<br>sumentpolitiken. Vår strävan har också varit att försöka finna en rimlig<br>avvägning mellan vad det offentliga bör göra på konsumentområdet och<br>vad som med fördel kan överlåtas till frivilliga organisationer eller<br>anordnas av näringslivet genom frivilliga insatser.</p>
<p>De förändringar i samhället som påverkar den framtida konsument-<br>politiken är enligt vår mening främst den ökade internationaliseringen i<br>allmänhet och EU-medlemskapet särskilt. Andra viktiga företeelser är<br>den nya informationstekniken och de på senare år av- och omreglerade<br>marknaderna.</p>
<p>Den nya informationstekniken, IT, kan komma att innebära stora<br>förändringar för konsumenterna på flera sätt. Frågan om IT-utveckling-<br>ens betydelse för konsumenterna har diskuterats i många olika<br>sammanhang på senare år och mycket arbete pågår i Sverige, inom EU<br>och globalt när det gäller konsumentskyddsaspekter i samband med IT.<br>Det är enligt vår mening viktigt att konsumentintresset far en framträ-<br>dande roll när det nya informationssamhället tar form.</p>
<h3>Konsumentpolitikens mål</h3>
<p>Konsumentfrågor återfinns inom de flesta områden. Det finns emellertid<br>enligt vår mening en risk för att konsumentaspektema inte i tillräcklig<br>utsträckning beaktas när åtgärder vidtas utanför det traditionella</p>
<p>86</p>
<p>konsumentpolitiska området, vilket kan leda till att de konsument- Prop. 2000/01:135<br>politiska insatserna försvagas eller till och med motverkas. Vi föreslår: Bilaga 1</p>
<p>• I instruktionerna för myndigheter som har till uppgift att verka för<br>konsumentintresset bör finnas en hänvisning till de konsument-<br>politiska målen.</p>
<p>• Ett Konsumentdepartement inrättas. I ansvarsområdet bör ingå, för-<br>utom de frågor som i dag hör till konsumentområdet, även sådana<br>livsmedelsfrågor som har en direkt betydelse för den enskilde kon-<br>sumenten.</p>
<p>De nu gällande konsumentpolitiska målen är relevanta och fungerar i<br>huvudsak väl. Vi föreslår:</p>
<p>• Det bör uttryckligen anges att de konsumentpolitiska målen skall<br>beaktas på alla områden och gälla för såväl det nationella som det<br>svenska konsumentpolitiska arbetet i internationella sammanhang.</p>
<p>• De nu gällande konsumentpolitiska målen utökas med ett nytt mål<br>som tar sikte på att tillgodose konsumenternas behov av bra utbild-<br>ning, information och vägledning.</p>
<p>Enligt vår mening bör dagens metod med långsiktiga prioriteringar, som<br>t.ex. baskonsumtion, frångås till förmån för ett mera flexibelt synsätt.<br>Prioriteringen av konsumentpolitiska insatser, såväl på kort som lång<br>sikt, bör i större utsträckning ske på myndighetsnivå med utgångspunkt<br>från de övergripande målen. Vi föreslår:</p>
<p>• Konsumentverket skall ta egna initiativ och ha en beredskap för att<br>snabbt kunna agera på aktuella företeelser samt ha ett övergripande<br>ansvar för konsumentfrågor och en samordnande och pådrivande roll<br>inom hela det konsumentpolitiska området.</p>
<p>• Konsumentverket skall årligen ge regeringen en redovisning av<br>relevanta myndigheters konsumentpolitiska insatser.</p>
<p>De rapporter som Konsumentverket föreslås lämna till regeringen bör<br>kunna tjäna som underlag för bedömning av konsumentpolitikens<br>utveckling. Vi föreslår:</p>
<p>• Regeringen bör lägga fram en konsumentpolitisk proposition eller<br>skrivelse till riksdagen vart fjärde år, där de ovan nämnda redo-<br>visningarna bör kunna tjäna som underlag.</p>
<h3>Den svenska konsumentpolitiken i EU och internationellt</h3>
<p>De nationella svenska konsumentpolitiska målen har visat sig fungera väl<br>som utgångspunkt för såväl arbetet inom gemenskapen som annat<br>internationellt arbete. Den generella utgångspunkten för de svenska<br>insatserna skall därför vara de mål som gäller för den nationella svenska<br>konsumentpolitiken. Vi föreslår bland annat:</p>
<p>• Sverige bör arbeta för en fungerande gemensam europeisk marknad<br>som har konsumenternas förtroende.</p>
<p>• Sverige bör inom EU verka för att konsumenterna blir medvetna om Prop. 2000/01:135<br>sambandet mellan konsumtionsmönster och miljön och att de, bl.a. Bilaga 1</p>
<p>genom tydligare information, ges reell möjlighet att genom sin kon-<br>sumtion främja en långsiktigt hållbar utveckling.</p>
<p>• Ett europeiskt institut/centrum för konsumentforskning bör upprättas<br>och stödjas av EU.</p>
<p>Konsumentverket bedriver ett omfattande internationellt arbete där EU-<br>frågoma utgör tyngdpunkten. De frivilliga organisationernas arbete utgör<br>ett viktigt och nödvändigt komplement till de statliga insatserna. Vi<br>föreslår:</p>
<p>• Konsumentverket och de frivilliga organisationerna bör fa ökade<br>resurser för sitt arbete med konsumentfrågor inom ramen för det<br>europeiska och övriga internationella arbetet.</p>
<p>• Konsumentverket bör regelmässigt, tillsammans med ansvarigt<br>departement, delta då frågor med anknytning till Sveriges ansvars-<br>område diskuteras i råds- och kommissionsarbetsgrupper inom EU.</p>
<h3>Kommunal konsumentverksamhet</h3>
<p>Konsumentverksamhet bedrivs i dag i 240 av landets kommuner och<br>saknas därmed i 49 av kommunerna. Det innebär att närmare en miljon<br>konsumenter saknar kommunal konsumentverksamhet. Verksamheten i<br>de kommuner som har konsumentvägledning är dessutom mycket vari-<br>erande och bedrivs i vissa kommuner på en nivå som inte är tillfreds-<br>ställande. Vi föreslår:</p>
<p>• Kommunal konsumentverksamhet görs till en obligatorisk uppgift.</p>
<p>Kommunerna far organisera verksamheten på det sätt de finner<br>lämpligt. Det är dock viktigt att den utformas på ett sätt som ger<br>konsumenterna god tillgång till verksamheten.</p>
<p>• Konsumentverkets materialservice, kursutbud och övriga stöd till den<br>kommunala konsumentverksamheten bör utökas och förstärkas.<br>Kurser och material skall tillhandahållas utan kostnad för kommu-<br>nerna.</p>
<p>• Staten bidrar med finansieringen av kommunernas konsumentverk-<br>samhet med 50 procent av kostnaden för löner, andra personal-<br>kostnader och driftskostnader.</p>
<h3>Frivilliga organisationer</h3>
<p>Drygt 50 organisationer i Sverige uppger att de är engagerade i konsu-<br>mentfrågor. Bland organisationer med konsumentfrågor som huvud-<br>program kan främst nämnas de två paraplyorganisationerna Sveriges<br>Konsumentråd och Sveriges Konsumenter i Samverkan. Dessa två<br>erhåller särskilda statliga bidrag för sin verksamhet. Den nationella och<br>internationella konsumentrepresentationen måste förstärkas kraftigt om<br>det skall vara möjligt att med trovärdighet och framgång hävda konsu-<br></p>
<p>88<br></p>
<p>mentintresset på de nya och större marknader som växer fram. Vi före-<br>slår:</p>
<p>• Sveriges Konsumentråd och Sveriges Konsumenter i Samverkan bör<br>fa väsentligt ökade resurser för att fullgöra sina ökande åtaganden<br>nationellt och internationellt.</p>
<p>• För att nå ut till unga konsumenter bör en riktad satsning med pro-<br>jektstöd göras för att stärka ungdomar i deras roll som konsumenter.</p>
<p>• För att stärka ställningen hos dem som har bristande kunskaper i<br>svenska språket bör resurser avsättas för ett femårigt projekt med<br>ekonomiskt stöd till lokala organisationer som vill öka konsument-<br>kunskaperna och förbättra medlemmarnas och andra konsumenters<br>möjligheter att hävda sin rätt som konsumenter.</p>
<h3>Finansiella tjänster</h3>
<p>Vi överlämnade i september 1999 till regeringen delrapporten Finansi-<br>ella tjänster från ett konsumentperspektiv, vilken har utgjort ett diskus-<br>sionsunderlag för vårt fortsatta arbete. Konsumentskyddet behöver för-<br>stärkas på ett antal områden. Vi föreslår i huvudsak:</p>
<p>• Utökad undervisning i privatekonomiska frågor i skolan.</p>
<p>• Konsumentverket ges i uppdrag att närmare analysera orsakerna till<br>s.k. skuldfällor (t.ex. varför konsumenterna tar lån med mycket höga<br>räntor) och att föreslå lämpliga åtgärder för att komma till rätta med<br>problemet.</p>
<p>• Bestämmelser bör införas i konsumentkreditlagen med bl.a. ett<br>uttryckligt krav på kreditprövning, krav på att kostnaden för en kredit<br>skall anges i kronor i bl.a. marknadsföringen och delvis nya för-<br>utsättningar för betalningsansvar vid förlust av kontokort och PIN-<br>kod.</p>
<p>• Konsumentskyddet beträffande de finansiella institutens ansvar vid<br>rådgivning förstärks genom lagstiftning.</p>
<p>• Konsumentverket ges i uppdrag att i samråd med Finansinspektionen<br>verka för en kvalitetshöjning av informationen om finansiella tjänster.</p>
<p>• Prisinformationslagen görs tillämplig på samtliga finansiella tjänster.</p>
<p>• Informationsskyldigheten vid betaltjänster utökas genom lagstiftning.</p>
<p>• Riksförsäkringsverket och Premiepensionsmyndigheten ges i uppdrag<br>att genom en dialog med parterna på avtalspensionsområdet uppnå en<br>samordning av information om den allmänna pensionen och<br>avtalspensionen samt att undersöka möjligheterna och formerna för en<br>gemensam central och lokal rådgivning till allmänheten om<br>pensionsfrågor.</p>
<h3>Hushållsekonomiska analyser</h3>
<p>Konsumentverkets arbete inom det hushållsekonomiska området startade<br>i mitten av 1970-talet med beräkningar av skäliga levnadskostnader för<br>några vanliga budgetposter. Beräkningarna uppdateras vaije år.</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>89</p>
<p>Analyserna har varit och är av stort värde, men det finns enligt vår Prop. 2000/01:135<br>mening utrymme för förbättringar och utveckling. Vi föreslår: Bilaga 1</p>
<p>• Materialet bakom analyserna bör kompletteras och bearbetningen av</p>
<p>de insamlade uppgifterna justeras och fördjupas.</p>
<h3>Budgetrådgivning och skuldsanering</h3>
<p>Vid sidan av den ovan beskrivna konsumentvägledningen tillhandahåller<br>kommunerna budget- och skuldrådgivning. Verksamheten, som redan i<br>dag är obligatorisk enligt lag, är mycket varierande i omfattning och<br>kvalitet. Väntetiderna är på vissa håll oacceptabelt långa. Vi föreslår:</p>
<p>• Det bör ske en renodling mellan kommunerna och kronofogde-<br>myndigheterna vad gäller arbetsuppgifter.</p>
<p>• Konsumentverket bör i ökad utsträckning följa och utvärdera kom-<br>munernas verksamhet vad gäller budget- och skuldrådgivning.</p>
<p>• Forskningsprojekt bör initieras av Konsumentverket och Forsk-<br>ningsrådsnämnden för att bl.a. analysera orsakerna till överskuld-<br>sättning samt effekterna av skuldrådgivning och skuldsanering.</p>
<h3>Produktsäkerhet</h3>
<p>Att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet är ett av de övergripande<br>målen för den svenska konsumentpolitiken. Det är också ett prioriterat<br>område inom EU. Många myndigheter arbetar med konsumentsäkerhet.<br>Det ger utrymme för stora satsningar, men ställer också krav pä<br>samordning. Det är angeläget att resursfördelningen mellan olika<br>myndigheter sker på ett sådant sätt att var och en av dessa har en faktisk<br>möjlighet att bedriva verksamheten på det sätt som regeringen avsett. Vi<br>föreslår:</p>
<p>• Konsumentverket bör ges utökade resurser för att kunna bedriva en<br>marknadskontroll som tillgodoser konsumenternas rätt till säkra<br>produkter och uppfyller de åtaganden som Sverige har när det gäller<br>den inre marknadens funktion.</p>
<p>• Vad gäller standardiseringsarbetet bör staten verka för att rutiner och<br>procedurer, t.ex. röstningsregler, tillämpas som ger konsu-<br>mentintresset ett väsentligt inflytande.</p>
<p>• En långsiktig finansiering bör säkerställas för ett skaderegister över<br>hem- och fritidsolyckor med grund i det nuvarande EHLASS-registret.</p>
<h3>Konsumentforskning</h3>
<p>Konsumentforskningen har en viktig funktion att fylla i fråga om kun-<br>skap om konsumenters behov, problem och beteenden. Den nuvarande<br>forskningen överensstämmer enligt vår mening inte med samhällets<br>behov vad gäller bredd och omfattning. Vi föreslår:</p>
<p>90</p>
<p>• Konsumentvetenskap som samlingsbegrepp för konsumentforskning Prop. 2000/01:135<br>bör etableras som vetenskaplig disciplin vid universitet och högskola. Bilaga 1<br>Forskarutbildning och karriärmöjligheter på olika nivåer bör ordnas</p>
<p>för att forskare skall uppmuntras att söka sig till den konsu-<br>mentvetenskapliga forskningen.</p>
<p>• Ett nationellt Centrum för konsumentvetenskap på universi-<br>tet/högskolenivå bör inrättas för att höja statusen på området och ge<br>det en egen identitet i forskarvärlden.</p>
<p>• En uppbyggnad av varaktiga forskamätverk bör stimuleras.</p>
<p>• Forskningsfinansieringen bör ske via ett forskningsråd. En omför-<br>delning av forskningsresurser från andra forskningsområden bör ske<br>till förmån för konsumentforskningen.</p>
<h3>Konsumentfrågor i skolan</h3>
<p>För att kunna bli en kunnig, medveten och stark konsument krävs det att<br>grundläggande kunskaper i konsumentfrågor förmedlas redan under<br>skolåren. Det har framgått att konsumentfrågorna har en otydlig roll i<br>skolan och att ämnets gränsöverskridande karaktär ofta medför att<br>området inte prioriteras i undervisningen. Vi föreslår:</p>
<p>• Kursplanen för ämnet hemkunskap i grundskolan bör kompletteras<br>med uppgifter och mål med inriktning på konsumentfrågor. Antalet<br>garanterade undervisningstimmar bör utökas. Namnet bör ändras till<br>hem- och konsumentkunskap.</p>
<p>• I gymnasieskolan bör konsumentkunskap införas som ett nytt obli-<br>gatoriskt skolämne. Ett viktigt inslag i ämnet bör vara undervisning i<br>privatekonomi.</p>
<p>• Både i grundskolan och i gymnasieskolan bör de konsumentrelaterade<br>frågor som har anknytning till andra ämnen behandlas inom ramen för<br>dessa ämnen och utgöra ett komplement till det särskilda<br>konsumentämnet.</p>
<p>Förslagen medför att statens krav på konsumentundervisningen i skolan<br>blir mer uttalade. Samtidigt bör statens stöd till konsumentundervis-<br>ningen utvecklas och förstärkas. Vi föreslår:</p>
<p>• Statens skolverk och Konsumentverket bör gemensamt svara för att<br>stödet till konsumentundervisningen i skolan utökas.<br>Konsumentverket bör utveckla utbudet av läromedel och annat<br>undervisningsmaterial för konsumentkunskapen. Statens skolverk bör<br>genomföra ett granskningsprojekt av konsumentundervisningen i<br>grund- och gymnasieskolan.</p>
<p>En grundläggande förutsättning för en god konsumentundervisning i<br>skolan är att lärarna har en hög kompetens i sakfrågorna. Vi föreslår:</p>
<p>• Konsumentkunskap bör vara ett kunskapsområde i lärarutbildningen.</p>
<p>91</p>
<h3>Konsumentinformation om dagligvaror Prop. 2000/01:135</h3>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Det finns konsumentgrupper som är i behov av riktad information, t.ex.<br>synskadade samt allergiker och personer med överkänslighet. Detta<br>behov bör i stor utsträckning kunna tillfredsställas genom utvecklingen<br>av konsumentinformation i databaser och på Internet. Det krävs dock<br>ytterligare insatser. Vi föreslår:</p>
<p>• Konsumentverket ges i uppdrag att ta fram rekommendationer dels om<br>information om dagligvaror till grupper i behov av särskilt stöd, dels<br>om hur tillgången till tydlig varuinformation kan förbättras i<br>dagligvarubutikema.</p>
<p>Vad gäller frågan om märkning av dagligvaror generellt har en särskild<br>utredare nyligen kartlagt det gällande regelverket. Vi ställer oss bakom<br>flera av utredarens förslag som syftar till att stödja vissa grupper t.ex.<br>synskadade.</p>
<p>Genom de nya Intemetbutikema har skapats ett nytt sätt för konsumenten<br>att köpa varor och tjänster. Det är emellertid viktigt att konsumenterna<br>även på Internet far tillgång till information om produkterna. Vi föreslår:</p>
<p>• Konsumentverket ges rätt att meddela närmare föreskrifter om hur och<br>var prisinformation skall lämnas vid handel på Internet.</p>
<p>• Konsumentverket ges i uppdrag att inleda en dialog med företrädare<br>för näringslivet i syfte att undersöka intresset för och behovet av ett<br>IT-baserat varudeklarationssystem i Sverige efter en dansk förebild.</p>
<h3>Rådgivning inför bostadsköp</h3>
<p>Vi anser att det finns behov av en saklig och objektiv konsumentråd-<br>givning på bostadsköpsområdet. Anskaffandet av en bostad och boendet i<br>sig innebär stora utgifter för konsumenterna. Det är viktigt att<br>konsumenterna kan fatta beslut i sådana frågor på en objektiv och saklig<br>grund. Vi föreslår:</p>
<p>• Ett organ för konsumentrådgivning i samband med bostadsköp<br>inrättas. Rådgivningen bör organiseras och finansieras med Konsu-<br>menternas Försäkringsbyrå och Konsumenternas Bankbyrå som<br>förebilder.</p>
<h3>Nya marknader</h3>
<p>Under senare år har fler och fler tjänster som tidigare tillhandahållits i<br>offentlig regi av- och omreglerats. Verksamheterna har alltmer kommit<br>att utföras antingen av privata företag eller av statliga eller kommunala<br>bolag på kommersiell basis. Förändringsprocessen har i många fall varit<br>positiv, men den har också skapat problem för konsumenterna. Vi<br>föreslår:</p>
<p>Konsumenttjänstlagen ses över i syfte att bredda lagens tillämp-<br>ningsområde.</p>
<p>92</p>
<p>• Genom införande av kvalitetsstandarder tydliggörs vilka krav kon- Prop. 2000/01:135<br>sumentema kan ställa på den som tillhandahåller en tjänst. Sådana Bilaga 1<br>dokument kan vidare komma att underlätta och minska behovet av</p>
<p>tvistlösning.</p>
<p>• Utveckling av branschfmansierade organ för rådgivning och hantering</p>
<p>av klagomål från konsumenter.</p>
<p>• Konsumentverket ges i uppdrag att tillsammans med Konkur-<br>rensverket genomföra systematiska studier av de av- och omreglerade<br>marknaderna från ett konsumentperspektiv.</p>
<h3>Konsumentverkets roll</h3>
<p>Konsumentverket är den centrala myndigheten på konsumentområdet.<br>Verkets insatser är avgörande för möjligheten att uppnå de konsument-<br>politiska mål som statsmakterna ställer upp. Stora och ökade krav ställs<br>på Konsumentverket, vilket bl.a. förutsätter ett effektivt, slagkraftigt och<br>mycket flexibelt arbetssätt. Det finns behov av att utveckla utred-<br>ningsarbetet, ytterligare samordna den utredande och lagtillämpande<br>verksamheten samt att stärka verkets befogenheter på det rättsliga<br>området.</p>
<p>Konsumentverket och Konsumentombudsmannen (KO) utgör i dag en<br>gemensam myndighet där verkets generaldirektör också är KO. Denna<br>dubbla funktion skapar en otydlighet gentemot konsumenter och<br>näringsliv och kan inom myndigheten ge upphov till interna gränser och<br>samordningsförluster. Vi föreslår bland annat:</p>
<p>• Utrednings- och analysarbetet bör utvecklas och förstärkas. Det är<br>viktigt att Konsumentverket har tillräckliga resurser för att bevaka och<br>stärka det konsumentpolitiska området.</p>
<p>• De olika roller som Konsumentverket och KO har enligt den lag-<br>stiftning som Konsumentverket/KO har tillsyn över integreras och<br>KO:s samtliga befogenheter överförs till Konsumentverket. Vi föreslår<br>också att Konsumentverkets chef i fortsättningen skall ha titeln<br>Konsumentombudsman, tillika generaldirektör.</p>
<p>• Konsumentverkets befogenheter enligt den marknadsrättsliga lag-<br>stiftningen stärks genom att verket ges rätt att utfärda de före-<br>lägganden och beslut som krävs for att bestämmelserna skall efter-<br>levas.</p>
<p>• Vissa uppgifter som i dag ligger på Konsumentverket bör flyttas över<br>till andra myndigheter i syfte att renodla Konsumentverkets<br>verksamhet.</p>
<h3>Ekonomiska konsekvenser</h3>
<p>Vi har i enlighet med våra direktiv lagt förslag som på väsentliga<br>områden stärker konsumenternas ställning på marknaden. De förslag som<br>vi redovisar innebär ökade utgifter for staten. Det har inte varit möjligt<br>att inom ramen för vårt arbete göra några exakta beräkningar av de</p>
<p>93<br></p>
<p>ekonomiska konsekvenserna. Vi har dock uppskattat kostnaderna för Prop. 2000/01:135<br>staten till omkring 25 miljoner kronor för huvuddelen av våra förslag. Bilaga 1<br>En särskild fråga är kostnaderna för genomförande av den föreslagna<br>obligatoriska kommunala konsumentverksamheten. Den totala kostnaden<br>för en sådan verksamhet torde enligt vår uppskattning uppgå till omkring<br>200 miljoner kronor. Kostnaden bör enligt vår mening delas lika mellan<br>stat och kommun.</p>
<p>På vissa områden förutsätter våra förslag ett frivilligt ekonomiskt<br>engagemang från de privata aktörerna.</p>
<p>94</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Förteckningar över remissinstanser</p></td><td>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Bilaga 2</p></td></tr>
</table>
<p>Efter remiss har yttrande över betänkandet Starka konsumenter i en<br>gränslös värld (SOU 2000:29) avgetts av:</p>
<p>Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten<br>i Jönköping, Marknadsdomstolen, Statskontoret, Styrelsen for ackre-<br>ditering och teknisk kontroll (SWEDAC), SIS - Standardiseringen i<br>Sverige, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Handi-<br>kappombudsmannen, Barnombudsmannen, Finansinspektionen, Riks-<br>revisionsverket, Riksskatteverket, Konsumentverket, Allmänna rekla-<br>mationsnämnden, Fastighetsmäklarnämnden, Statens skolverk, Forsk-<br>ningsrådsnämnden, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms<br>universitet, Lärarhögskolan Stockholm, Institutionen for hushålls-<br>vetenskap vid Uppsala universitet, Institutionen för konsumentteknik vid<br>Chalmers tekniska högskola, Statens livsmedelsverk, Ungdomsstyrelsen,<br>Integrationsverket, Naturvårdsverket, Boverket, Småhusskadenämnden,<br>Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket, Tyresö kommun, Värmdö<br>kommun, Markaryds kommun, Svalövs kommun, Göteborgs kommun,<br>Uddevalla kommun, Hudiksvalls kommun, Skellefteå kommun, Arje-<br>plogs kommun, Annonsörföreningen, Finansbolagens Förening, Fond-<br>bolagens Förening, Försäkringskasseforbundet, Handikappförbundens<br>Samarbetsorgan, HSB Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund,<br>Konsumentvägledamas Förening, Landsorganisationen i Sverige,<br>Lärarnas Riksförbund, Näringslivets Delegation för Marknadsrätt,<br>Näringslivets Nämnd för Regelgranskning, Pensionärernas Riks-<br>organisation, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, Sveriges Bostads-<br>rättsföreningars Centralorganisation, SIOS - Samarbetsorgan för<br>Invandrarorganisationer i Sverige, Svensk Handel, Svenska Bank-<br>föreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Kommun-<br>förbundet, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Sveriges Aktie-<br>sparares Riksförbund, Sveriges Elleverantörer, Sveriges Försäkrings-<br>förbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Konsumenter i Samverkan,<br>Sveriges Konsumentråd, Sveriges Reklamförbund, Tjänstemännens<br>Centralorganisation, Villaägarnas Riksförbund, Yrkesföreningen för<br>Budget- och Skuldrådgivare.</p>
<p>Efter remiss har yttrande över betänkandet Märk Väl! (SOU 1999:7)<br>avgetts av:</p>
<p>Astma- och Allergiförbundet, Gällivare kommun, Göta Hovrätt,<br>Göteborgs kommun, Handelsanställdas förbund, Handikappförbundens<br>samarbetsorgan, Handikappombudsmannen, Hjälpmedelsinsti tutet,<br>Industriförbundet, Integrationsverket, Kemikalieinspektionen, Kemi-<br>kontoret, Kemisk-Tekniska Leverantörsförbundet, Kommerskollegium,<br>Konkurrensverket, Konsumentgillesförbundet, Konsumentverket, Konsu-<br>mentvägledamas förening, Livsmedelsindustrierna, Livsmedelsverket,<br>Läkemedelsverket, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i<br>Östergötlands län, Marknadsdomstolen, Naturvårdsverket, Plast- och<br>kemibranschema, Riksförbundet Hem och Samhälle (f.d. Husmoders-<br></p>
<p>95</p>
<p>förbundet Hem och Samhälle), Riksorganisationen Unga Synskadade, Prop. 2000/01:135</p>
<p>SIS - Standardiseringen i Sverige, Svensk Handel, Sveriges Konsument- Bilaga 2<br>råd samt av Synskadades riksförbund.</p>
<p>96</p>
<h2>Röster från Folkrörelsedagen den 17 januari 2001</h2>
<p>”Då konsumentfrågor är demokratiffågor bör vi utgå ifrån vad våra<br>medborgare behöver. De behöver mer råd, mer kunskap och mer<br>diskussioner runt demokrati och demokrati frågor. Ett förslag är därför att<br>etablera ett forum där konsumentbyråema tillsammans med folkrörelser,<br>konsumentvägledare och kommuner finns på plats för rådgivning o.dyl. I<br>Karlstad har bl.a. kommunen skapat ett rådrum där olika expertis samlas<br>för konsumenterna. På detta sätt skulle vi alla kunna bättre nå ut till<br>medborgarna, även ungdomarna. Det skulle bli en ny mötesplats där alla<br>kan känna sig hemma, dit man kan gå för att få råd, delta eller lyssna på<br>seminarium etc. Tanken är att detta projekt inte skall gå förbi<br>kommunstyret utan genomföras i samarbete med dem.”</p>
<p>”En 'Ungdomens konsumentriksdag’ kunde vara ett bra arbetssätt enligt<br>samma modell som 'Ungdomens miljöriksdag’. Dessa har en lokal och<br>där arbetar en grupp ungdomar tillsammans med miljöfrågorna. De har<br>kontaktpersoner i skolorna runt om i landet. De ordnar bland annat en<br>årlig miljöriksdag och de jobbar med olika projekt. Ungdomarna far<br>endast sitta kvar och jobba tills de fyller 21 år. Sedan rekryteras nya<br>ungdomar. 'Ungdomens konsumentriksdag’ kan bildas genom att<br>regeringen stödjer den ekonomiskt och genom att konsument-<br>organisationer och till exempel Konsumentverket bygger upp<br>verksamheten.”</p>
<p>"Konsumentvägledning bör finnas ute i bostadsområdena. Denna<br>vägledning skall inte (behöver inte) vara heltäckande men där skall<br>finnas vägledning om vart medborgarna kan vända sig med sina problem.<br>Hyresgästföreningen har påbörjat ett sådant projekt och de tycker att det<br>är mycket viktigt att platta ut de klyftor som faktiskt finns i vårt<br>samhälle.”</p>
<p>"Staten, kommuner och frivilliga organisationer kan samarbeta i en form<br>av gemensamhetsmodell för att bättre nå ut med information och stöd till<br>medborgarna. Flera olika myndigheter kan ta på sig ansvar t.ex. kan<br>Kronofogden ta större ansvar rörande skuldsanering.”</p>
<p>"Konsumentorganisationerna har möjlighet att påverka besluten i viss<br>mån, särskilt på livsmedelssidan. Det skulle vara mycket positivt om det<br>även rörande konsumentfrågor fanns möjlighet till större inflytande i<br>myndigheternas verksamhet. Vid regelbundna möten ökar dialogen och<br>möjligheterna till inflytande.”</p>
<p>"Ett gott exempel på lokal samverkan är konsument Västmanland, som är<br>ett välutvecklat projekt som har fått mycket pengar.”</p>
<p>"...i Livsmedelsverkets konsumentgrupp och där har alla deltagare ett<br>stort inflytande delvis pga. av att vi träffas flera gånger per år, då har vi<br>möjlighet att träffa varandra och representanter från Livsmedelsverket, vi<br>är delaktiga i samma nätverk. Att arbeta i nätverk är en väg till<br></p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>97</p>
<p>inflytande. När vi jobbade mot antibiotika i livsmedel bildades ett Prop. 2000/01:135<br>nätverk med flera olika intressenter och aktörer. Genom att vi Bilaga 3<br>tillsammans valde att koncentrera oss på en fråga och samverka för att<br>uppnå ett utsatt mål nationellt och internationellt blev vi starka och nådde<br>större inflytande än vad vi hade nått om vi jobbat var och en för sig. Vi<br>borde ta lärdom av detta.”</p>
<p>”Vi har inga direkta konsumentorganisationer utan bara indirekta. Därför<br>tror vi att det bästa sättet att organisera lokalt arbete skulle vara att bilda<br>lokala Konsumentråd. Medlemmar från de olika organisationerna som<br>har intresse av att arbeta med konsumentfrågorna skulle då kunna samlas<br>under ett lokalt konsumentparaply och bli ett bra komplement till den<br>kommunala rådgivningen.”</p>
<p>”Forskning angående konsumenternas kunskaper, önskemål med mera i<br>samråd mellan Konsumentverket och folkrörelserna. ”</p>
<p>”Rådgivande samråd mellan departement och folkrörelser bör fortgå<br>enligt modell ”Folkrörelsedagen” med ömsesidig information och<br>erfarenhetsutbyte.”</p>
<p>”Regeringen bör utreda möjligheterna att genom TV kunna lyfta fram<br>konsumentfrågorna bättre än i dag. 'Ekonominyheterna’ kan komplet-<br>teras med ’Konsumentnyheter’ varje dag.”</p>
<p>98</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 juni 2001</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, statsråden Thalén,<br>Ulvskog, von Sydow, Klingvall, Engqvist, Lejon, Ringholm.</p>
<p>Föredragande: Britta Lejon</p>
<p>Prop. 2000/01:135</p>
<p>Regeringen beslutar proposition Handlingsplan för konsumentpolitiken<br>2001-2005</p>
<p>99</p>
11Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för konsumentpolitiken (avsnitt 4.1),=utskottet2001/02:LU2?11Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för konsumentpolitiken (avsnitt 4.1)?22Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att ge delmål för konsumentpolitiken (avsnitt 4.3.1), =utskottet2001/02:LU2?33Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål för Konsumentverket (avsnitt 13).=utskottet2001/02:LU2?BBordläggning2001-06-13 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning2001-06-13 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning2001-06-14 00:00:00inträffat3hanvisningINLInlämning2001-06-20 00:00:00planerat60hanteringMOTMotionstid slutar2001-09-21 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 19:43:09statustextstatustextÄrendet är avslutatGO031352019-05-22 17:19:33tilldelatTilldelatLagutskottet2014-11-23 19:43:09behandlas_i2001/02:LU2GP01LU2bet2001/02LU2Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005Betänkandeföljdmotionav Anita Johansson och Christina Axelsson (S)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L1mot2001/02L1med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Anita Johansson och Christina Axelsson (S)Motionföljdmotionav Caroline Hagström (KD)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L5mot2001/02L5med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Caroline Hagström (KD)Motionföljdmotionav Christel Anderberg m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L2mot2001/02L2med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Christel Anderberg m.fl. (M)Motionföljdmotionav Kia Andreasson m.fl. (MP)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L7mot2001/02L7med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Kia Andreasson m.fl. (MP)Motionföljdmotionav Kjell Eldensjö m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L6mot2001/02L6med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Kjell Eldensjö m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Lars Leijonborg m.fl. (FP)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L9mot2001/02L9med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Lars Leijonborg m.fl. (FP)Motionföljdmotionav Michael Hagberg (S)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L3mot2001/02L3med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Michael Hagberg (S)Motionföljdmotionav Per Erik Granström m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L8mot2001/02L8med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Per Erik Granström m.fl. (S)Motionföljdmotionav Viviann Gerdin m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:135<br/>
Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005GP02L4mot2001/02L4med anledning av prop. 2000/01:135 Handlingsplan för konsumentpolitiken 2001-2005av Viviann Gerdin m.fl. (C)Motion