2230172GO031262000/01126propproppropProposition 2000/01:126PropositionPropositionJustitiedepartementet12602001-04-26 00:00:002025-12-19 14:07:202001-01-01 00:00:00Behandling av personuppgifter inom kriminalvården Prop. 2000/01:126 digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GO03126/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GO03126https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO03126
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>2000/01:126</h1>
<h2>Behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården</h2>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 26 april 2001</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Thomas Bodström<br>(Justitiedepartementet)</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03126/prop_200001__126-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>2000/01:126</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås en lag om behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården. Lagen skall innehålla de bestämmelser som utöver<br>personuppgiftslagen (1998:204) är nödvändiga för kriminalvårdens<br>verksamhet. Regleringen kommer att ersätta de tillstånd från Data-<br>inspektionen på vilka huvuddelen av den nuvarande registerföringen<br>vilar.</p>
<p>Personuppgifter får enligt lagen behandlas om det behövs för att<br>kriminalvården skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad<br>som föreskrivs i lag eller förordning. Uppgifter skall vidare få behandlas<br>för att tillgodose rättsväsendets myndigheters behov av information om<br>verkställighet av påföljd och häktning samt för att upprätthålla<br>säkerheten och förebygga brott under den tid som en person är föremål<br>för en kriminalvårdsåtgärd. Dessutom får dessa personuppgifter också<br>användas för tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av<br>verksamheten.</p>
<p>Författningsförslaget innebär att kriminalvården ges utökade<br>möjligheter att behandla uppgifter om intagna som utgör särskilda risker<br>i t.ex. hot- eller våldshänseende.</p>
<p>Sådana känsliga uppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen skall<br>få behandlas tillsammans med andra uppgifter om det är oundgängligen<br>nödvändigt för syftet med behandlingen. Sådana uppgifter får dock som<br>huvudregel inte användas som sökbegrepp.</p>
<p>Vidare införs en bestämmelse om att personuppgifter som behandlats<br>av kriminalvården skall gallras senast tio år efter det att den senaste<br>registrerade påföljden eller åtgärden helt har verkställts eller upphört.</p>
<p>Lagen innehåller bestämmelser om att regeringen meddelar före-<br>skrifter om vilka andra myndigheter som skall få tillgång till</p>
<p>1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 126<br></p>
<p>personuppgifter som behandlas inom kriminalvården samt vem som Prop. 2000/01:126<br>därvid skall fa ha direktåtkomst till sådana uppgifter.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2001.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter inom</p>
<p>kriminalvården....................................................................6</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning..............................................................9</p>
<p>4 Allmänt om kriminalvården..............................................................9</p>
<p>4.1 Kriminalvårdens organisation.............................................9</p>
<p>4.2 Kriminalvårdslagstiftningens uppbyggnad.......................10</p>
<p>4.3 Akthantering och joumalföring........................................11</p>
<p>5 Nuvarande register inom kriminalvården........................................11</p>
<p>5.1 Allmänt.............................................................................11</p>
<p>5.2 Centrala register................................................................11</p>
<p>5.3 Register i KLAS-systemet................................................13</p>
<p>5.4 Vissa övriga register.........................................................15</p>
<p>5.5 Den framtida utvecklingen................................................16</p>
<p>6 Behandling av personuppgifter inom kriminalvården -</p>
<p>utgångspunkter for en reform..........................................................17</p>
<p>6.1 Kriminalvårdens datorisering...........................................17</p>
<p>6.2 Tidigare reformförslag......................................................18</p>
<p>6.3 En ny utgångspunkt för behandling av personuppgifter... 18</p>
<p>7 Behandling av personuppgifter inom kriminalvården -</p>
<p>överväganden och förslag................................................................20</p>
<p>7.1 En författningsreglering behövs.......................................20</p>
<p>7.2 Författningsteknisk lösning..............................................21</p>
<p>7.3 Lagens tillämpningsområde..............................................23</p>
<p>7.4 Ändamålet med behandlingen..........................................25</p>
<p>7.4.1 Behandling för att kriminalvården skall kunna</p>
<p>fullgöra sina uppgifter....................................25</p>
<p>7.4.2 Behandling för att underlätta tillgången till</p>
<p>sådana uppgifter som behövs inom<br>rättsväsendet...................................................26</p>
<p>7.4.3 Behandling för att upprätthålla säkerheten och</p>
<p>förebygga brott...............................................26</p>
<p>7.4.4 Behandling för tillsyn m.m.............................28</p>
<p>7.5 Vilka personuppgifter får behandlas?...............................29</p>
<p>7.5.1 Ändamålet avgör vilka uppgifter som får</p>
<p>behandlas........................................................29</p>
<p>7.5.2 Känsliga uppgifter..........................................30</p>
<p>7.6 Personuppgiftsansvar........................................................33</p>
<p>7.7 Sambearbetning................................................................33</p>
<p>7.8 Direktåtkomst....................................................................34</p>
<p>7.9 Utlämnande av uppgifter..................................................35</p>
<p>7.9.1 Utlämnande av uppgifter för statistik.............35</p>
<p>7.9.2 Utlämnande av uppgifter till myndigheter</p>
<p>m.m.................................................................36</p>
<p>7.10 Gallring.............................................................................38</p>
<p>7.11 Information.......................................................................40 Prop. 2000/01:126</p>
<p>7.12 Säkerhet och tillsyn...........................................................41</p>
<p>7.13 Rättelse och skadestånd....................................................42</p>
<p>7.14 Sekretessfrågor..................................................................43</p>
<p>7.15 Utgångspunkter för det fortsatta författningsarbetet.........44</p>
<p>8 Kostnader och ikraftträdande..........................................................47</p>
<p>9 F örfattningskommentar...................................................................48</p>
<p>Bilaga 1 Lagförslagen i departementspromemorian Behandling av</p>
<p>personuppgifter inom kriminalvården (Ds 2000:50).............53</p>
<p>Bilaga 2 Remissinstanser som yttrat sig över departements-</p>
<p>promemorian Behandling av personuppgifter inom</p>
<p>kriminalvården.......................................................................55</p>
<p>Bilaga 3 Lagrådsremissens lagtext......................................................56</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådets yttrande.................................................................59</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 april 2001 .........61</p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om<br>behandling av personuppgifter inom kriminalvården.</p>
<p>2 Lagtext Prop. 2000/01:126</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om behandling av personuppgifter</h3>
<h3>inom kriminalvården</h3>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i kriminalvårdens<br>verksamhet i fråga om personer</p>
<p>1. som är föremål för personutredning,</p>
<p>2. som är häktade,</p>
<p>3. som är dömda till fängelse,</p>
<p>4. som är dömda till skyddstillsyn,</p>
<p>5. som är dömda till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst,</p>
<p>6. som är ålagda fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite,</p>
<p>7. som på grund av utländsk dom skall verkställa en sådan påföljd som<br>avses i 3-6 i Sverige,</p>
<p>8. som på annan grund är intagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt,<br>eller</p>
<p>9. som annars transporteras av kriminalvårdens transporttjänst.</p>
<p>Lagen gäller endast om behandlingen av personuppgifterna är helt eller<br>delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att<br>ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för<br>sökning eller sammanställning efter särskilda kriterier.</p>
<h4>Förhållandet till personuppgiftslagen</h4>
<p>2 § Om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats<br>med stöd av denna lag tillämpas personuppgiftslagen (1998:204) vid<br>behandling av personuppgifter inom kriminalvården.</p>
<h4>Ändamål med behandlingen</h4>
<p>3 § En myndighet inom kriminalvården far behandla personuppgifter<br>bara om det behövs för att</p>
<p>1. myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad<br>som föreskrivs i lag eller förordning,</p>
<p>2. underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av<br>påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter behöver, eller</p>
<p>3. upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en<br>åtgärd enligt 1 § första stycket 2-9 pågår.</p>
<p>Personuppgifter som behandlas enligt första stycket far också<br>behandlas om det behövs för tillsyn, planering, uppföljning och<br>kvalitetssäkring av verksamheten.</p>
<p>Personuppgiftsansvar Prop. 2000/01:126</p>
<p>4 § Den myndighet som utför en behandling av personuppgifter är<br>personuppgiftsansvarig. Kriminalvårdsstyrelsen är dock personuppgifts-<br>ansvarig för behandling av uppgifter som sker gemensamt för<br>myndigheterna inom kriminalvården.</p>
<h4>Behandling av känsliga uppgifter</h4>
<p>5 § Uppgifter om en person far inte behandlas enbart på grund av vad<br>som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,<br>religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa<br>eller sexuell läggning.</p>
<p>Om uppgifter om en person behandlas på annan grund får uppgifterna<br>kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är<br>oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.</p>
<p>Personuppgifter enligt första stycket far inte användas som sökbegrepp<br>om inte regeringen har föreskrivit det. Sådana föreskrifter far meddelas<br>endast för det ändamål som anges i 3 § första stycket 3.</p>
<h4>Direktåtkomst</h4>
<p>6 § Direktåtkomst till de personuppgifter som behandlas enligt denna lag<br>skall vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter<br>inom kriminalvården behöver tillgång till uppgifterna.</p>
<p>I fråga om direktåtkomst till uppgifter som får lämnas ut till en annan<br>myndighet gäller 10 §.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>7 § Personuppgifter som behandlas enligt denna lag skall gallras så snart<br>de inte behövs för de ändamål de insamlats för, dock senast tio år efter<br>det att den senaste påföljden eller åtgärden avseende den registrerade helt<br>har verkställts eller upphört.</p>
<p>Trots vad som föreskrivs i första stycket får uppgifter bevaras för</p>
<p>historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>8 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>9 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.</p>
<p>Ytterligare föreskrifter Prop. 2000/01:126</p>
<p>10 § Regeringen meddelar föreskrifter om</p>
<p>1. att personuppgifter skall lämnas ut till myndighet även i andra fall<br>än som sägs i 9 §, och</p>
<p>2. vilka myndigheter som därvid far ha direktåtkomst till<br>personuppgifter.</p>
<p>Direktåtkomst till personuppgifter enligt första stycket skall vara<br>förbehållen de personer vid myndigheten som på grund av sina<br>arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna.</p>
<p>11 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar<br>föreskrifter om</p>
<p>1. begränsningar av de i 3 § angivna ändamålen,</p>
<p>2. begränsningar av de uppgifter som får behandlas för ett visst<br>ändamål,</p>
<p>3. direktåtkomst enligt 6 § första stycket,</p>
<p>4. när gallring skall ske, samt</p>
<p>5. utlämnande av uppgifter enligt 9 §.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>12 § En myndighets beslut om rättelse och om information enligt 26 §<br>personuppgiftslagen (1998:204) far överklagas hos allmän förvaltnings-<br>domstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.</p>
<h2>Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Personuppgiftslagen (1998:204) trädde i kraft den 24 oktober 1998 och<br>ersatte då datalagen (1973:289). Om en behandling av personuppgifter<br>för ett visst ändamål har påbörjats före den dag då personuppgiftslagen<br>trädde i kraft gäller, enligt en övergångsbestämmelse till lagen,<br>fortfarande datalagen fram till och med den 30 september 2001. Det<br>innebär att datalagen fortfarande tillämpas på flertalet av de register som<br>förs inom kriminalvården. Det har mot den bakgrunden blivit nödvändigt<br>att överväga om det behövs någon särskild lagstiftning för att reglera<br>kriminalvårdens möjligheter att i fortsättningen behandla person-<br>uppgifter. Inom Justitiedepartementet har utarbetats en departements-<br>promemoria Behandling av personuppgifter inom kriminalvården (Ds<br>2000:50) med förslag till en lag om behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården.</p>
<p>Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remiss-<br>behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En<br>sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i ärendet (dnr Ju<br>2000/3820).</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 5 april 2001 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga</p>
<p>4. Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen, men har lämnat<br>synpunkter på förslaget om sambearbetning. I övrigt har Lagrådet haft<br>synpunkter av lagteknisk karaktär. Regeringen har justerat lagförslagen<br>efter Lagrådets synpunkter. Vidare har vissa redaktionella ändringar<br>gjorts. Regeringen återkommer till lagrådets synpunkter i avsnitten 7.5.2<br>och 7.7.</p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<h2>4 Allmänt om kriminalvården</h2>
<h3>4.1 Kriminalvårdens organisation</h3>
<p>Kriminalvårdens huvuduppgift är att verkställa påföljderna fängelse och<br>skyddstillsyn, att ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna,<br>verkställa föreskrifter om samhällstjänst och utföra särskilda person-<br>utredningar i brottmål. Kriminalvården ansvarar dessutom för<br>verksamheten vid häktena och ombesörjer transporter såväl för den egna<br>verksamheten som för vissa andra myndigheters räkning.</p>
<p>Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminal-<br>vården och chefsmyndighet för de lokala kriminalvårdsmyndighetema<br>och Transporttjänsten. Vidare är styrelsen i administrativt hänseende<br>chefsmyndighet för Kriminalvårdsnämnden och övervaknings-<br>nämndema.</p>
<p>Kriminalvårdsnämndens främsta uppgift är att besluta i fråga om<br>vistelse utanför anstalt enligt 34 § lagen (1974:201) om kriminalvård i<br>anstalt beträffande den som är dömd till fängelse i lägst två år. En<br></p>
<p>övervakningsnämnd fattar de övergripande besluten om personer dömda Prop. 2000/01:126<br>till frivård, t.ex. om förlängning av övervakningstid eller varning vid<br>misskötsamhet och om eventuella föreskrifter som skall gälla under<br>övervakningstiden.</p>
<h3>4.2 Kriminalvårdslagstiftningens uppbyggnad</h3>
<p>Den centrala regleringen av kriminalvården är uppbyggd efter i huvudsak<br>följande mönster. De viktigaste frågorna regleras i lag. Detta gäller t.ex.<br>grundläggande frågor om kroppsbesiktning, kontakter med omvärlden<br>och utevistelser. I lag anges vidare att vissa frågor delegeras till<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I förordning<br>regleras sedan vilka frågor som Kriminalvårdsstyrelsen kan reglera<br>genom föreskrifter. Sådana föreskrifter kungörs och publiceras i<br>Kriminalvårdsverkets författningssamling (KVVFS).</p>
<p>Det finns ett stort antal författningar som har betydelse för<br>kriminalvårdens verksamhet. Beträffande de personer som är häktade<br>eller annars intagna i häkte gäller lagen (1976:371) och förordningen<br>(1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.<br>Kriminalvårdsstyrelsen har också utfärdat häktesföreskrifter (KWFS<br>1997:15)</p>
<p>För personer som har dömts till fängelse eller som har ålagts fängelse<br>som förvandlingsstraff för böter gäller lagen (1974:203) och för-<br>ordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt samt lagen (1994:451)<br>och förordningen (1994:1060) om intensivövervakning med elektronisk<br>kontroll. I anslutning till dessa författningar har Kriminalvårdsstyrelsen<br>utfärdat ett flertal föreskrifter, bl.a. anstaltsföreskrifter (KVVFS 1998:8),<br>föreskrifter om permissioner och föreskrifter om intensivövervakning<br>med elektronisk kontroll (KWFS 1999:2).</p>
<p>27 och 28 kap. brottsbalken respektive förordningen (1998:642) om<br>verkställighet av fri vårdspåföljder innehåller de huvudsakliga<br>bestämmelserna om personer som har dömts till villkorlig dom eller<br>skyddstillsyn. Kriminalvårdsstyrelsen har i anslutning härtill utfärdat<br>frivårdsföreskrifter (KVVFS 1986:7) och föreskrifter om samhällstjänst<br>(1998:79).</p>
<p>I brottsbalken finns regler om bl.a. strafftidsberäkning och villkorlig<br>ffigivning som också har betydelse för kriminalvårdens verksamhet.<br>Bestämmelserna kompletteras av lagen (1974:202) och förordningen<br>(1974:286) om beräkning av strafftid m.m. I detta sammanhang bör<br>också nämnas de av Kriminalvårdsstyrelsen utfärdade verkställighets-<br>föreskriftema (KVVFS 1998:10).</p>
<p>Transporttjänstens verksamhet regleras i de av Kriminalvårdsstyrelsen<br>utfärdade föreskrifterna (KWFS 1995:1) om transportverksamhet m.m.</p>
<p>Det kan också nämnas att det finns lagstiftning om verkställighet av<br>utländska domar som föranleder åtgärder inom kriminalvården.</p>
<p>10</p>
<h3>4.3 Akthantering och j oumalföring</h3>
<p>Med stöd av förordningarna om kriminalvård i anstalt och behandlingen<br>av häktade och anhållna samt frivårdsförordningen har Kriminal-<br>vårdsstyrelsen utfärdat föreskrifter om akthantering och joumalföring<br>(KVVFS 1995:3). Enligt dessa föreskrifter skall det finnas en personakt<br>för varje person som står under övervakning, är intagen i<br>kriminalvårdsanstalt eller är häktad.</p>
<p>Personakten skall bestå av behandlingsjoumal och domsakt. Den skall<br>förvaras hos den myndighet som ansvarar för klienten. När personakten<br>under pågående kriminalvård skickas till en annan myndighet inom<br>kriminalvården skall endast de handlingar som är aktuella för den<br>mottagande myndigheten följa med. Beslut och viktiga händelser under<br>verkställighetstiden skall dokumenteras i behandlingsjoumalen.</p>
<p>Varje uppgift som förs in i en behandlingsjoumal skall enligt<br>föreskrifterna utformas så att klientens integritet respekteras. En<br>anteckning som har gjorts i journalen far inte tas bort; vid rättelse skall<br>den gamla, felaktiga anteckningen fortfarande vara läslig. En anteckning<br>skall vara daterad och det skall framgå vem som har gjort den.</p>
<p>Alla beslut som fattas eller åtgärder som vidtas angående klienten med<br>stöd av lag eller annan författning skall antecknas i behandlings-<br>joumalen. Av anteckningen skall framgå bl.a. beslutets innehåll, skälen<br>för beslutet, de villkor som kan vara förenade med beslutet och vem som<br>har fattat beslutet. Om det införs en uppgift som är så känslig att det kan<br>finnas anledning att sekretessbelägga den även gentemot klienten, skall<br>en särskild notering om detta göras i journalen.</p>
<p>I föreskrifterna om akthantering och joumalföring finns särskilt<br>reglerat vad som gäller vid en myndighet, som använder kriminalvårdens<br>klientadministrativa ADB-register (KLAS), se närmare om registret i<br>avsnitt 5.3. Av dessa bestämmelser framgår bl.a. att delar av<br>daganteckningama i behandlingsjoumalen inte förs i registret utan skall<br>antecknas manuellt.</p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<h2>5 Nuvarande register inom kriminalvården</h2>
<h3>5.1 Allmänt</h3>
<p>Inom kriminalvården finns ett antal olika databaserade personregister<br>som avser klientadministration. Vissa register förs centralt av<br>Kriminalvårdsstyrelsen med stöd av förordningen (1970:517) om<br>rättsväsendets informationssystem (Rl-förordningen). Andra register förs<br>av de olika myndigheterna efter särskilda tillstånd av Datainspektionen.</p>
<h3>5.2 Centrala register</h3>
<p>De centrala klientadministrativa registren som används inom<br>kriminalvården förs med stöd av i Rl-förordningen. Enligt den<br>förordningen skall det finnas ett delsystem för handlingar med uppgifter<br></p>
<p>över personer som har dömts till fängelse, skyddstillsyn eller villkorlig Prop. 2000/01:126<br>dom med föreskrift om samhällstjänst, ålagts förvandlingsstraff för böter<br>eller på grund av utländsk brottmålsdom skall verkställa en påföljd i<br>Sverige (2 § 3). Systemet skall användas för att förse myndigheterna<br>inom rättsväsendet med de uppgifter de behöver om kriminalvårdens<br>verksamhet. Rl-förordningen innehåller inga närmare bestämmelser om<br>vilka uppgifter systemet skall innehålla.</p>
<p>Det s.k. kumulativregistret (KUM)</p>
<p>Sedan år 1972 förs av Kriminalvårdsstyrelsen det s.k. kumulativregistret<br>(KUM). För närvarande omfattar registret cirka 92 000 personer som<br>inom en femårsperiod är eller har varit föremål för någon<br>kriminal vårdspåföljd. Uppgifter om domar läses in från magnetband som<br>skickas från Rikspolisstyrelsen fem gånger per vecka. I övrigt lämnas<br>uppgifter i huvudsak från häkten, anstalter och frivård. Uppgifterna<br>registreras i kronologisk ordning. KUM är inte tillgängligt via terminal<br>men man kan fa utskrifter från registret. Som huvudregel gallras<br>uppgifterna fem år efter att den senaste påföljden har upphört. Samtliga<br>uppgifter om en person sparas till ett gallringstillfälle. Detta innebär att<br>om en ny påföljd registreras inom femårsfristen sparas de äldre<br>uppgifterna till dess fem år har förflutit från den senaste registreringen.<br>Särskilda gallringsregler gäller vid dödsfall, påföljdspreskription och<br>ändring i högre instans (jfr 30 § Rl-förordningen). Efter gallringen<br>registreras vissa uppgifter i ett avställningsregister varefter personakten<br>arkiveras.</p>
<p>Sökregistret (SÖK)</p>
<p>Sökregistret (SÖK) är ett särskilt terminalsystem kopplat till KUM.<br>Registret har en egen databas och innehåller de senaste uppgifterna i<br>KUM. Det går inte att registrera uppgifter i registret utan registrets<br>ändamål är att göra vissa uppgifter i KUM tillgängliga via terminal.<br>Uppgifterna gallras fem år efter det att påföljden upphört under<br>förutsättning att ingen ny påföljd dessförinnan har påbörjats. För tiden<br>från det att kriminalvården har upphört tills gallring sker visas endast den<br>registrerades namn och personnummer, typ av tidigare kriminalvård med<br>datum för dess upphörande samt uppgift om vid vilken myndighet den<br>har upphört. Sökmöjligheterna i SÖK är obegränsade, dvs. man kan<br>använda vilka sökbegrepp som helst. De vanligaste sökbegreppen är<br>namn och personnummer.</p>
<p>Övervakarregistret (ÖR)</p>
<p>Övervakarregistret (ÖR) har som huvudfunktion att vara ett<br>arvoderingssystem för kriminalvårdens övervakare. De uppgifter som<br>lagras i registret är i huvudsak persondata om övervakarna såsom<br>personnummer, namn och adress. Även vissa uppgifter som gäller<br>klienterna lagras i registret. Det är här fråga om uppgifter om typ av<br>påföljd, frivårdsmyndighet, prövo- och övervakningstid. Uppgifterna om<br></p>
<p>12</p>
<p>övervakare och klienter tillförs KUM och SÖK vid vaije upp- Prop. 2000/01:126<br>dateringstillfålle.</p>
<h3>5.3 Register i KLAS-systemet</h3>
<p>Under böljan av 1990-talet startade ett arbete med att bygga upp lokala<br>klientadministrativa system, det s.k. KLAS-projektet. Systemen används<br>också för att följa upp verksamheten på lokal, regional och central nivå.<br>De register som ingår i systemet förs med stöd av Datainspektionens<br>tillstånd.</p>
<p>Häktesregistret (KLAS-HÄK)</p>
<p>Datainspektionen gav den 3 september 1993 tillstånd till inrättandet av<br>ett “Klientregister (KLAS-HÄK)”. Registret utgör underlag för<br>klientadministration, verksamhetsplanering samt statistikframställning.<br>Registret far innehålla uppgifter om den som är intagen i häkte. Förutom<br>uppgifter som namn, adress, personnummer och medborgarskap<br>registreras uppgifter om bl.a. domstols beslut, anledning till intagning<br>och restriktioner för den häktade. Registret far även innehålla uppgifter<br>om den intagnes offentlige försvarare och förhörsledare. Anhörig till den<br>intagne far registreras med namn, adress och telefonnummer. Beträffande<br>besökare i häktet får även personnummer registreras.</p>
<p>Registeransvaret ligger hos den myndighet som för registret.<br>Uppgifterna i registret skall gallras mellan två och tre månader efter att<br>den intagne har lämnat häktet. Vad gäller informationsskyldighet har<br>föreskrivits att den registeransvarige på lämpligt sätt skall underrätta<br>inskrivna, anhöriga och besökare om förekomsten av registret.<br>Beträffande ADB-säkerhet har Datainspektionen gett föreskrifter om<br>bl.a. åtkomstskydd, behörighetskontroll och loggning.</p>
<p>Anstaltsregistret (KLAS-KVA)</p>
<p>Datainspektionen gav den 17 december 1993 tillstånd till personregistret<br>“KLAS-KVA”. Ändamålet med registret är att det skall utgöra underlag<br>för klientadministration, verksamhetsplanering samt framställning av<br>statistik.</p>
<p>Registret far innehålla uppgifter om den intagne såsom personnummer,<br>nationalitet, yrke och utbildning. Vidare registreras uppgifter om bl.a.<br>påföljd, permissioner, misskötsamhet, sysselsättning och transporter.<br>Andra personer som registreras är olika tjänstemän som har anknytning<br>till den intagne. Vidare far anhöriga registreras med uppgifter om namn,<br>adress och relation till den intagne. Vad gäller besökare far dessutom<br>personnummer registreras.</p>
<p>Den myndighet som för registret är registeransvarig. Uppgifterna i<br>registret skall gallras mellan två och tre månader efter utskrivning.<br>Datainspektionen har beträffande informationsskyldighet föreskrivit att<br>den registeransvarige skall, i den mån sekretesslagen (1980:100) medger<br>det, på lämpligt sätt underrätta såväl intagna som övriga registrerade om<br></p>
<p>13</p>
<p>vem som för registret, registrets ändamål och innehåll samt den Prop. 2000/01:126<br>registrerades rätt enligt 10 § datalagen att få utdrag ur registret. Vad<br>gäller ADB-säkerhet har inspektionen gett likalydande föreskrifter som<br>gäller för häktesregistret.</p>
<p>Regeringen har efter överklagande av Kriminalvårdsstyrelsen beslutat<br>att utvidga tillståndet för registret så att det också får omfatta registrering<br>av uppgifter om narkotikaklass, som är en kodbeteckning baserad på den<br>samlade bedömningen av den intagnes drogmissbruk, och missbruks-<br>kontroll. Vidare innebar regeringens beslut att informationsskyldigheten<br>inte omfattar den som registrerats på grund av sin tjänsteutövning.</p>
<p>Register för platsplanering m. m.</p>
<p>Datainspektionen gav den 31 mars 1995 tillstånd till två personregister;<br>“KLAS-Platsplanering” och “KLAS centrala bokningsregister”. Det<br>förstnämnda förs av respektive registeransvarig myndighet medan det<br>centrala bokningsregistret förs gemensamt för myndigheterna.</p>
<p>Platsplaneringsregistret skall vara ett hjälpmedel för anstaltsplacering<br>av fångelsedömda personer samt underlätta verksamhetsuppföljning och<br>framställning av statistik som inte avslöjar enskilda personers identitet.<br>Det centrala bokningsregistret skall ge information om tillgängliga<br>platser som motsvarar en klients s.k. profil.</p>
<p>Platsplaneringssystemet innehåller uppgifter om personer som har<br>dömts till fängelse och registreringen sker då klienten skall placeras på<br>anstalt. Registret får innehålla uppgifter om bl.a. personnummer,<br>huvudbrott och strafftid. Vidare får också olika s.k. skyddsfaktorer såsom<br>våldsbenägenhet och droghantering i anstalt, narkotikamissbruk, rymning<br>och organiserad brottslighet registreras. På grundval av dessa uppgifter<br>görs bedömningen av på vilken slags anstalt den dömde bör placeras.<br>Även uppgifter om behov av t.ex. alkohol-, narkotika- eller<br>våldsprogram, s.k. behovsfaktorer, får registreras. Genom dessa uppgifter<br>tillsammans kan en s.k. klientprofil bestämmas. Det bör också nämnas att<br>det finns möjlighet att registrera ytterligare uppgifter om dessa bedöms<br>vara av väsentlig betydelse för placeringen. Som exempel på sådana<br>uppgifter har angetts handikapp, etnisk tillhörighet och medlemskap i<br>vissa motorcykelklubbar. Förutom om personer som har dömts till<br>fängelse registreras uppgifter om andra personer endast i begränsad<br>omfattning, bl.a. om kontaktperson inom kriminalvården och om den<br>person som har upprättat klientprofilen.</p>
<p>Det centrala bokningsregistret innehåller uppgifter om anstalter och<br>noteringar om bokade platser med uppgifter om den dömde såsom namn,<br>personnummer och verkställighetstider. Den person inom kriminalvården<br>som har gjort bokningen registreras också med namn och<br>anstaltstillhörighet. Registeransvarig är respektive myndighet för de<br>uppgifter som lagras i respektive delsystem. Beträffande gallring i<br>platsplaneringsregistret gäller i den del av det lokala systemet som förs<br>hos regionmyndigheten att uppgifterna gallras senast tre månader efter<br>inskrivning i anstalt. I anstalts- och häktessystemen gallras uppgifterna<br>senast tre månader efter utskrivning samtidigt som övriga uppgifter i<br>KLAS-systemet gallras. I det centrala bokningsregistret kan ingå flera<br>bokningsuppgifter som relateras till samma person men till olika<br></p>
<p>14</p>
<p>myndigheter. Högst tre månader efter utskrivning från anstalt eller häkte Prop. 2000/01:126<br>avidentifieras de bokningsuppgifter som inte längre är aktuella. När den<br>registrerade slutligen fullgjort verkställigheten avidentifieras även den<br>senaste bokningsuppgiften enligt samma gallringsprincip. Data-<br>inspektionen har beträffande informationsskyldigheten föreskrivit att den<br>registrerade på lämpligt sätt skall informeras om registret vad avser<br>registeransvaret, registrets ändamål och innehåll samt rätten för den<br>registrerade att enligt 10 § datalagen få utdrag ur registret. Vad gäller<br>ADB-säkerhet gäller likalydande föreskrifter som för häktes- och<br>anstaltsregistren.</p>
<p>Förelägganderegistret (KLAS-FÖR)</p>
<p>KLAS-FÖR ersatte år 1998 det förelägganderegister som funnits sedan år<br>1981. Registret fungerar som ett hjälpmedel för att Kriminal-<br>vårdsstyrelsen skall kunna fullgöra sin skyldighet att bevaka att personer<br>som dömts till frihetsberövande påföljd verkställer sina straff. De<br>uppgifter som registreras ur en dom eller ett beslut är bl.a.<br>personnummer, namn, påföljd, förverkande av villkorligt medgiven frihet<br>och reseförbud. Vidare registreras föreläggande, uppskov, överklagande,<br>nåd och uppgifter om förpassning. Registret fungerar som ett<br>bevakningssystem och används även för att framställa förelägganden och<br>förpassningar.</p>
<p>Kriminalvårdsstyrelsen delar registeransvaret med lokal kriminal-<br>vårdsmyndighet.</p>
<h3>5.4 Vissa övriga register</h3>
<p>Frivårdens register (FRAS)</p>
<p>Den 8 mars 1994 gav Datainspektionen tillstånd till personregistret<br>“Klientregister för ffivården”. Registrets ändamål är att utgöra underlag<br>för administration av mellanhavande med klienter, verksamhets-<br>planering, framtagande av prognoser och bevakning av händelser vid<br>verkställighet av frivårdspåföljd. Ändamålet med registret är vidare att<br>framställa statistik och att underlätta myndighetens skyldighet enligt Rl-<br>förordningen att lämna uppgifter till Kriminalvårdsstyrelsen.</p>
<p>Registret far innehålla uppgifter om den dömde såsom personnummer,<br>medborgarskap och socialdistriktstillhörighet. Vidare får registret<br>innehålla uppgifter om den övervakningsgrundande domen liksom vissa<br>uppräknade uppgifter om ärendet. Begränsade uppgifter om övervakare,<br>handläggare och arbetsgivare far också registreras. Registeransvaret har<br>den myndighet som för registret. Gallring av klient- och<br>verkställighetsuppgifter sker ett år efter prövotidens utgång.</p>
<p>Datainspektionen har i sina föreskrifter angett att den registeransvarige<br>på lämpligt sätt skall informera den registrerade om förekomsten av<br>registret. ADB-säkerhetsföreskriftema är desamma som för de register<br>som har redovisats i avsnitt 5.3.</p>
<p>15</p>
<p>Register avseende intensivövervakning Prop. 2000/01:126</p>
<p>Datainspektionen gav under år 1994 tillstånd till personregistren “ELOV-<br>system för elektronisk övervakning”. Ett register får användas för den<br>kontroll som avses i lagen (1994:451) om intensivövervakning med<br>elektronisk kontroll och för utvärdering av verksamheten.</p>
<p>Ändamålet med registret är även att utgöra underlag för<br>kriminalvårdens administration av intensivövervakning och för upp-<br>följning av intensivövervakning som påföljd. Dessutom får registret<br>utgöra ett hjälpmedel för att kontrollera att den dömde avhåller sig från<br>alkohol. Registret får innehålla bl.a. följande om den dömde: uppgifter<br>om personnummer, bostadssituation, misskötsamhet, typ och frekvens av<br>missbruk, alkoholkoncentration samt vissa doms- och verkställig-<br>hetsuppgifter. Andra personer som registreras är personal inom<br>kriminalvården, övervakare och kontaktperson hos arbetsgivare; det är<br>dock i dessa fall endast frågan om vissa begränsade uppgifter.</p>
<p>Den myndighet som för registret är registeransvarig. Datainspektionen<br>har vad gäller den registeransvariges informationsskyldighet föreskrivit<br>att de registrerade på lämpligt sätt skall underrättas om vem som för<br>registret, registrets ändamål och innehåll samt den registrerades rätt<br>enligt 10 § datalagen att få utdrag ur registret. Inspektionens föreskrifter<br>om ADB-säkerhet stämmer överens med vad som redovisats ovan under<br>avsnitt 5.3.</p>
<p>Kriminalvårdsnämndens register</p>
<p>Datainspektionen gav den 7 augusti 1990 tillstånd att inrätta och föra<br>personregistret “Ärendebevakning vid Kriminal vårdsnämnden”. Ända-<br>målet för registret är att utgöra underlag för Kriminalvårdsnämndens<br>ärendebevakning och statistikrutiner avseende intagna som dömts till<br>fängelse i lägst två år. Registret får innehålla uppgifter om bl.a.<br>personnummer, strafftid, brottstyp och beslut.</p>
<p>Registeransvarig för registret är Kriminalvårdsstyrelsen. Uppgifterna i<br>registret gallras tre månader efter att ärendet har avskrivits vid nämnden.<br>Beträffande informationsskyldigheten har inspektionen föreskrivit att den<br>registeransvarige på lämpligt sätt skall informera de registrerade om<br>registrets innehåll och ändamål. Vad gäller ADB-säkerhet har<br>Datainspektionen föreskrivit bl.a. att det skall finnas ett tekniskt system<br>för behörighetskontroll och att behandlingshistorik skall bevaras i minst<br>två år och kontrolleras stickprovsvis.</p>
<h3>5.5 Den framtida utvecklingen</h3>
<p>Systemen för klientadministration inom kriminalvården är fortfarande<br>inne i en uppbyggnadsfas. Slutmålet är att utveckla ett komplett<br>klientinformationssystem för kriminalvården med system som står i<br>förbindelse med varandra. Det pågår vidare en försöksverksamhet med<br>att pröva olika databaserade klientanalyssystem (t.ex. ASI och MAPS)<br>vid ett antal kriminalvårdsmyndigheter i landet. Syftet är att skapa ett<br>system som kan ge underlag för planering av verkställigheten utifrån en<br></p>
<p>16</p>
<p>gemensam struktur och underlätta formuleringen av individuella mål. Prop. 2000/01:126<br>Genom ett sådant system blir det också möjligt att följa upp klientens<br>förändringar i olika avseenden under verkställighetstiden.</p>
<h2>6 Behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården - utgångspunkter for en<br>reform</h2>
<h3>6.1 Kriminalvårdens datorisering</h3>
<p>Informationstekniken har under det senaste årtiondet utvecklats mycket<br>snabbt. Tekniken erbjuder möjligheter att effektivisera och rationalisera<br>verksamheter av skilda slag. På alla samhällsområden pågår en<br>utveckling mot en allt mer intensifierad datorisering.</p>
<p>Under början av 1970-talet växte rättsväsendets informationssystem<br>fram. I förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem<br>(Rl-förordningen) reglerades systemet. Ett av syftena med Rl-<br>förordningen var att genom ADB förenkla och förbättra informations-<br>utbytet mellan myndigheterna inom rättsväsendet. Ett annat syfte var att<br>skapa underlag för planeringen inom myndigheterna och för den<br>övergripande planeringen inom rättsväsendet i stort.</p>
<p>Enligt Rl-förordningen skulle det finnas ett informationssystem<br>grundat på ADB för att samla in, lagra, bearbeta och lämna uppgifter<br>som har samband med verksamheten inom polis-, åklagar-, och<br>domstolsväsendet samt kriminalvården. Informationssystemet skulle<br>bestå av olika delsystem.</p>
<p>Den ursprungliga regleringen i Rl-förordningen har till en stor del<br>ersatts av ny lagstiftning, dels den nya lagstiftningen om polisens<br>register, dvs. främst lagen (1998:620) och förordningen (1999:1134) om<br>belastningsregister och lagen (1998:621) och förordningen (1999:1135)<br>om misstankeregister, dels förordningarna om register över strafföre-<br>läggande resp, föreläggande av ordningsbot. Av det ursprungliga<br>systemet återstår bl.a. systemet för brottsanmälningar (det s.k. RAR-<br>registret) och systemet för förfarandet inom kriminalvården där<br>kriminalvårdens centrala register ingår.</p>
<p>Först under slutet av 1980-talet inleddes arbetet med att utveckla<br>databaserade klientadministrativa system inom kriminalvården. På andra<br>håll inom svensk statsförvaltning hade datoriseringsprocessen redan<br>under 1970-talet hunnit relativt långt. Kriminalvården var vid denna<br>tidpunkt emellertid ett av de områden där datorn ännu inte kommit till<br>sådan användning att den gjort mera påtagligt avtryck i verksamheten.<br>Det innebär att kriminalvården har väsentligt kortare erfarenhet av<br>datoriseringen än många andra större myndigheter.</p>
<p>1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 126</p>
<h3>6.2 Tidigare reformförslag</h3>
<p>Inom Justitiedepartementet upprättades år 1996 departements-<br>promemorian Lag om kriminal vårdsregi ster (Ds 1996:19). I<br>promemorian föreslogs en författningsreglering för de klient-<br>administrativa personregister på ADB-medium som fördes eller höll på<br>att utvecklas inom kriminalvården. Författningsförslaget var utformat så<br>att de register som var under utveckling skulle kunna inrättas utan att<br>någon lagändring krävdes. I den föreslagna lagen angavs de ur<br>integritetssynpunkt grundläggande och mest betydelsefulla reglerna för<br>registren. Den närmare reglering som krävdes föreslogs ske i förordning<br>med en detaljerad bilaga för varje register.</p>
<p>Regleringen var tänkt att ersätta de tillstånd från Datainspektionen på<br>vilka registreringen fortfarande vilar. Vidare skulle författningsförslagen<br>på sikt komma att reglera sådana register som för närvarande förs med<br>stöd av förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem<br>(Rl-förordningen). Förslaget i promemorian byggde på datalagens<br>(1973:289) bestämmelser.</p>
<p>I den föreslagna lagen - lagen om vissa personregister inom<br>kriminalvården — reglerades gränserna för registrets ändamål och<br>innehåll. Lagen föreslogs också innehålla vissa bestämmelser om<br>sambearbetning, registeransvar, terminalåtkomst, utlämnande av<br>uppgifter, sökbegrepp, gallring och informationsskyldighet.</p>
<p>Promemorian remissbehandlades. Remissinstanserna var i princip<br>positiva till en författningsreglering. När det gäller den författningsteknik<br>som valts tyckte några remissinstanser att flera bestämmelser var för<br>allmänt hållna och att delegeringen till Kriminalvårdsstyrelsen var för<br>långtgående. Datainspektionen var däremot av motsatt uppfattning och<br>ansåg att den lösning som valts var onödigt krånglig. Enligt inspektionen<br>borde det räcka med en generell reglering i lagen utan detalj-<br>bestämmelser för varje register. Promemorian har inte lett till något<br>förslag från regeringen om lagstiftning.</p>
<h3>6.3 En ny utgångspunkt för behandling av<br>personuppgifter</h3>
<p>Personuppgiftslagen</p>
<p>Den 24 oktober 1998 trädde personuppgiftslagen (1998:204) i kraft.<br>Lagen ersätter datalagen (1973:289) och syftar till att hindra att den<br>personliga integriteten kränks genom behandling av personuppgifter.</p>
<p>Personuppgiftslagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv<br>95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med<br>avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av<br>sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet). Lagen omfattar all auto-<br>matiserad behandling av personuppgifter. Den omfattar vidare manuell<br>behandling av uppgifter i personregister. Rent privat användning av<br>personuppgifter är dock undantagen.</p>
<p>Personuppgiftslagen är generellt tillämplig och omfattar även sådana<br>verksamheter som faller utanför direktivets tillämpningsområde, dvs.<br></p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>18</p>
<p>bl.a. statens ansvar på straffrättens område. Avvikande bestämmelser i Prop. 2000/01:126<br>lag eller förordning gäller dock framfor personuppgiftslagen.</p>
<p>Datalagen</p>
<p>Grundläggande regler om inrättande och förande av personregister med<br>hjälp av automatisk databehandling fanns tidigare i datalagen (1973:289).<br>Varje sammanställning av personuppgifter med hjälp av automatisk<br>databehandling ansågs innebära att ett personregister hade inrättats. Bara<br>den som anmält sig till Datainspektionen och fått licens fick inrätta och<br>föra personregister. För att få inrätta och föra känsliga register krävdes<br>dessutom ett särskilt tillstånd från Datainspektionen. Ett sådant tillstånd<br>behövdes t.ex. i regel för att inrätta och föra register med uppgifter om<br>brott och brottsmisstankar, uppgifter om hälsotillstånd eller sexualliv,<br>omdömen om den registrerade eller personuppgifter som hämtats från<br>något annat register. Om ett personregister beslutats av riksdagen eller<br>regeringen krävdes inget tillstånd.</p>
<p>Behandling av personuppgifter är tillåten i de fall och på de villkor<br>personuppgiftslagen anger</p>
<p>Genom personuppgiftslagen har det tidigare licens- och tillstånds-<br>förfarandet avskaffats. Utgångspunkten för personuppgiftslagen är i<br>stället att behandling av personuppgifter är tillåten i de fall och på de<br>villkor lagen anger.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller vissa grundläggande krav på hur<br>uppgifter får behandlas. Dessa krav innebär bl.a. att personuppgifter får<br>behandlas endast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade<br>ändamål. Lagen innehåller vidare bestämmelser om information till den<br>registrerade, om korrigering av uppgifter och om säkerheten vid<br>behandlingen. Enligt huvudregeln får behandling av uppgifter endast ske<br>med samtycke från den registrerade. Från den regeln finns det dock flera<br>undantag, t.ex. om det är nödvändigt att behandla personuppgifter för att<br>en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras eller för att den<br>personuppgiftsansvarige skall kunna fullgöra en rättslig skyldighet.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller vidare ett förbud mot att behandla<br>personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter,<br>religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller<br>uppgifter som rör hälsa eller sexualliv. Sådana uppgifter betecknas i<br>lagen som känsliga personuppgifter.</p>
<p>Automatiserad behandling av personuppgifter måste i princip anmälas<br>till tillsynsmyndigheten, men det finns omfattande undantag från denna<br>anmälningsskyldighet, t.ex. när den ansvariga för behandlingen har<br>anmält till tillsynsmyndigheten att ett personuppgiftsombud har utsetts.</p>
<p>Behovet av en reform</p>
<p>Om en behandling av personuppgifter för ett visst ändamål har påbörjats<br>före den 24 oktober 1998 gäller, enligt en övergångsbestämmelse till<br>personuppgiftslagen, fortfarande datalagen fram till och med den 30<br></p>
<p>19</p>
<p>september 2001. Det innebär att datalagen fortfarande tillämpas på Prop. 2000/01:126<br>flertalet av de register som fors inom kriminalvården. Det är nödvändigt<br>att nu överväga om det behövs någon särskild lagstiftning for att reglera<br>kriminalvårdens möjligheter att behandla personuppgifter i fort-<br>sättningen. I det sammanhanget måste självklart också analyseras om det<br>behövs några från personuppgiftslagen avvikande bestämmelser eller<br>förtydligande.</p>
<h2>7 Behandling av personuppgifter inom</h2>
<h2>kriminalvården - överväganden och forslag</h2>
<h3>7.1 En författningsreglering behövs</h3>
<p>Regeringens förslag: Kriminalvårdens rätt att behandla uppgifter<br>automatiserat och i manuella register författningsregleras. Regleringen<br>bör ske i lag.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens forslag.<br>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag</h4>
<p>Behövs en författningsreglering?</p>
<p>Kriminalvården behöver även i fortsättningen föra register av de slag<br>som för närvarande görs. Ett modernt IT-stöd är nödvändigt för att<br>kriminalvården skall kunna leva upp till de krav som ställs på en<br>rättssäker och effektiv verksamhet.</p>
<p>Personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser innebär i och för sig att<br>kriminalvården kan behandla uppgifter helt eller delvis automatiserat, om<br>det är nödvändigt för att uppgifter av ett allmänt intresse skall kunna<br>utföras eller för att arbetsuppgifter i samband med myndighetsutövning<br>skall kunna utövas. Det innebär att kriminalvården även utan särskilt<br>lagstöd skulle kunna föra register av i allt väsentligt det slag som i dag<br>förekommer.</p>
<p>De senaste årens målsättning har dock varit att myndighetsregister med<br>ett stort antal registrerade personer och ett särskilt känsligt innehåll skall<br>lagregleras (prop. 1990/91:60 s. 50, bet. 1990/91:Kull s. 11). I för-<br>arbetena till personuppgiftslagen uttalas att det inte finns någon<br>anledning att avvika från denna målsättning (prop. 1997/98:44 s. 41).<br>Redan mot bakgrund av nämnda förarbetsuttalanden finns det anledning<br>att ifrågasätta om de register som förs inom kriminalvården inte är av<br>sådan karaktär att de bör lagregleras.</p>
<p>Riksrevisionsverket, som på regeringens uppdrag har granskat<br>kriminalvårdens resursutnyttjande, har funnit att det på lokal nivå finns<br>en osäkerhet om vad som enligt gällande rätt far registreras. Verket<br>konstaterar att oklara regler om vad som får registreras gör att potentiellt<br></p>
<p>20</p>
<p>värdefull information för bl.a. uppföljning aldrig registreras Prop. 2000/01:126<br>(Informationsförsörjning och IT-användning inom kriminalvården, RRV<br>1999:19). Även detta talar för en författningsreglering av<br>kriminalvårdens rätt att automatiserat behandla uppgifter.</p>
<p>De senaste årens utveckling mot tyngre och organiserad brottslighet<br>innebär att det finns behov av att bygga upp speciella informationssystem<br>över intagna som utgör särskilda risker i t.ex. hot- eller våldshänseende. I<br>det sammanhanget finns det särskild anledning att överväga om det finns<br>behov av någon i förhållande till personuppgiftslagen avvikande<br>reglering, t.ex. när det gäller möjligheterna att behandla känsliga<br>uppgifter.</p>
<p>Med hänsyn till vad som nu anförts finns det anledning att särskilt<br>författningsreglera kriminalvårdens rätt att behandla personuppgifter<br>automatiserat. Karaktären av de uppgifter som behandlas av kriminal-<br>vården är sådana att regleringen bör ske i lag.</p>
<p>Bör regleringen avse vissa register eller personuppgifter i stort?</p>
<p>I personuppgiftslagen förekommer inte längre begreppet dataregister. I<br>förarbetena till lagen konstateras att registerbegreppet med fog kritiserats<br>för att vara otidsenligt eftersom det på grund av den tekniska<br>utvecklingen blivit allt svårare att fastställa vad som är ett register i<br>förhållande till ett annat och det dessutom har vuxit fram allt flexiblare<br>och kraftfullare metoder för att med hjälp av datorer söka och hantera<br>uppgifter som inte finns i någon registerstruktur (prop. 1997/98:44 s. 39).<br>Personuppgiftslagen omfattar därför all automatiserad behandling av<br>personuppgifter. Dessutom omfattar den manuella register. Den reglering<br>som nu föreslås bör ha samma tillämpningsområde. Den nya<br>lagstiftningen bör alltså ta sikte på behandling av personuppgifter.</p>
<h3>7.2 Författningsteknisk lösning</h3>
<p>Regeringens förslag: En ny lag om behandling av personuppgifter<br>inom kriminalvården införs. Den nya lagen skall bygga på<br>personuppgiftslagen och innehålla de särbestämmelser som är<br>nödvändiga för kriminalvården. Lagen skall ge ramarna för när<br>behandling av personuppgifter är tillåten och skall kompletteras av<br>författningar på lägre nivå.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker<br>promemorians förslag eller lämnar det utan erinran. Länsrätten i<br>Östergötlands län och Datainspektionen anser dock att det i den<br>föreslagna lagen närmare bör anges vilka bestämmelser i<br>personuppgiftslagen som är tillämpliga.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det är ofrånkomligt att behandling av<br>personuppgifter kan innebära ett intrång i den enskildes personliga<br>integritet. Detta gäller särskilt om uppgifterna behandlas automatiserat.<br>Personuppgiftslagen (1998:204) syftar till att skydda människor mot att</p>
<p>21<br></p>
<p>deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Prop. 2000/01:126<br>Lagen innehåller vissa grundläggande krav på när behandling av<br>personuppgifter är tillåten. Den ställer även vissa krav på den som<br>behandlar sådana uppgifter. I lagen finns det vidare bestämmelser om<br>information till den registrerade, om säkerheten vid behandlingen samt<br>om rättelse av felaktiga uppgifter och skadestånd.</p>
<p>Personuppgiftslagen bör gälla även för behandling av personuppgifter<br>inom kriminalvården. Den reglering som nu föreslås bör därför endast<br>innehålla de särbestämmelser som behövs för kriminalvården. Ramarna<br>för när behandling av uppgifter är tillåten bör framgå av lag. En<br>lagreglering bör dock inte vara alltför detaljerad utan endast innehålla de<br>ur integritetssynpunkt viktigaste bestämmelserna. Lagen bör därför<br>kompletteras av mer detaljerade författningar på lägre nivå. Det innebär<br>att närmare avvägningar kring bl.a. integritetsskyddet kommer att ske i<br>samband med att sådana författningar utarbetas. Regeringen återkommer<br>till vilka utgångspunkter som därvid bör gälla (se avsnitt 7.15).</p>
<p>Det finns inte någon lag som täcker hela kriminalvårdens verksamhet.<br>Det kan därför övervägas om regleringen av behandlingen av person-<br>uppgifter skall tas in i de olika författningarna som styr de olika<br>verksamheterna inom kriminalvården eller om regleringen bör göras i en<br>särskild författning. Riksrevisionsverket har vid sin granskning av<br>kriminalvården funnit att det förekommer onödigt arbete genom att<br>uppgifter dubbelregistreras vid klienternas övergång från ett<br>verksamhetsställe till ett annat (Informationsförsörjning och IT-<br>användning inom kriminalvården, RRV 1999:19, s. 23 och 40). Detta<br>talar för en sammanhållen reglering. Lagtekniskt är det inte heller helt<br>lätt att placera in bestämmelser om behandling av personuppgifter på ett<br>bra sätt i de befintliga lagarna. En ny lag om behandling av<br>personuppgifter inom kriminalvården bör därför införas.</p>
<p>Några remissinstanser har ansett att det i den föreslagna lagen närmare<br>bör anges vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som är tillämpliga.<br>De förordar denna lagtekniska modell med hänvisning till att det ger<br>tillämparen vägledning när det gäller tolkningen av vilka bestämmelser i<br>personuppgiftslagen som är tillämpliga. Regeringen vill för sin del<br>framhålla att en nackdel med att direkt skriva ut bestämmelser som finns<br>i personuppgiftslagen är att man därigenom inför en onödig form av<br>dubbelreglering, eftersom personuppgiftslagens bestämmelser ändå<br>gäller om inget annat anges. Inte heller när det gäller regleringen av<br>polisens och andra myndigheters behandling av personuppgifter i<br>brottsutredande verksamhet har man valt en sådan ordning som de nu<br>aktuella remissinstanserna förordar. Vid tillkomsten av lagen (1999:90)<br>om behandling av personuppgifter vid skattemyndigheternas medverkan i<br>brottsutredningar uttalade regeringen att “regleringen av förhållandet till<br>personuppgiftslagen bör vara enhetlig i fråga om behandling av<br>personuppgifter i brottsutredande verksamhet” (prop. 1998/99:34 s. 31).<br>Samma bedömning har regeringen gjort i förslaget till lag om behandling<br>av personuppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet i vilken<br>också endast anges de särbestämmelser som är nödvändiga i förhållande<br>till personuppgiftslagen (prop. 2000/01:54 s. 16-17).</p>
<p>Den lösning som remissinstanserna förordat har i och för sig valts för<br>lagarna om behandling av personuppgifter inom skatt, tull och exekution<br></p>
<p>22</p>
<p>(prop. 2000/01:33). Lagrådet har dock ansett att det inte är en lämplig Prop. 2000/01:126<br>lagstiftningsteknik.</p>
<p>Den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården avser till stor del behandling av personuppgifter med<br>anknytning till brott vilka dessutom är av den arten att rättsväsendets<br>myndigheter kan komma att efterfråga dessa i sin brottsutredande och<br>brottsförebyggande verksamhet. Mot bakgrund av detta anser regeringen<br>att det inte finns skäl att välja en annan lagteknisk modell än den som<br>valts för behandlingen av personuppgifter inom den brottsutredande<br>verksamheten i övrigt.</p>
<h3>7.3 Lagens tillämpningsområde</h3>
<p>Regeringens förslag: Den nya lagen skall gälla vid behandling av<br>personuppgifter i kriminalvårdens verksamhet i fråga om personer</p>
<p>1. som är föremål för personutredning,</p>
<p>2. som är häktade,</p>
<p>3. som är dömda till fängelse,</p>
<p>4. som är dömda till skyddstillsyn,</p>
<p>5. som är dömda till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst,</p>
<p>6. som är ålagda fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite,</p>
<p>7. som på grund av utländsk dom skall verkställa en sådan påföljd som<br>avses i 3-6 i Sverige,</p>
<p>8. som på annan grund är intagna i häkte eller kriminalvårdsanstalt,<br>eller</p>
<p>9. som annars transporteras av kriminalvårdens transporttjänst.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag med den skillnaden att personer som annars transporteras av<br>kriminalvårdens transporttjänst ej omfattas.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser tillstyrker förslaget eller<br>lämnar det utan erinran. Kriminalvårdsstyrelsen anser att lagen även bör<br>omfatta personer som kriminalvårdens transporttjänst transporterar till<br>institutioner utanför kriminalvården. Hovrätten för Övre Norrland anser<br>att det inte är rimligt att alla de kategorier som på annan grund än brott<br>eller misstanke om brott är intagna i anstalt eller häkte omfattas av den<br>föreslagna lagen. Den anser att bl.a. personer som är omhändertagna<br>enligt lagen (1990:52) om vård av unga och lagen (1988:870) om vård av<br>missbrukare eller som tagits i förvar enligt utlänningslagen (1989:529)<br>bör inta en särställning. Sveriges Advokatsamfund anser att utformningen<br>av den föreslagna lagen inger betänkligheter eftersom den avser även<br>personer som inte har dömts för brott. Nacka tingsrätt och<br>Domstolsverket efterlyser ett förtydligande av huruvida andra personer<br>än de som finns uppräknade omfattas av lagförslaget, såsom t.ex.<br>advokater och anhöriga till den som registreringen avser.</p>
<p>Bakgrund: Under senare år har verksamheten inom kriminalvården<br>utvecklats positivt på flera vitala områden. Samtidigt har besparings-<br>och rationaliseringskrav medfört omfattande organisationsförändringar.<br>Kriminalvården står nu inför ett fortsatt rationaliseringsarbete samtidigt</p>
<p>23<br></p>
<p>som kraven på att nuvarande nivåer och kvalitet inom verksamheterna Prop. 2000/01:126<br>skall upprätthållas.</p>
<p>Ett modernt IT-stöd är helt nödvändigt för att kriminalvården skall<br>kunna leva upp till de krav som ställs på en rättssäker och effektiv<br>verksamhet och en nödvändig förutsättning för det fortsatta rationali-<br>seringsarbetet inom kriminalvården. Verksamheten måste utvecklas både<br>för att underlätta de intagnas anpassning i samhället och för att öka<br>säkerheten. Den automatiserade behandlingen av personuppgifter<br>möjliggör ett effektivare utnyttjande av anstaltsorganistationen och<br>underlättar anpassningen av verksamhetens innehåll till klient-<br>populationens samlade behov och förutsättningar. Samtidigt gör den det<br>möjligt att bygga upp informationssystem över intagna som utgör<br>särskilda risker i t.ex. hot- eller våldshänseende.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De informationssystem som finns<br>eller är under utveckling inom kriminalvården skall i första hand utgöra<br>ett stöd för att administrera verksamheten. Enligt regeringens uppfattning<br>framstår det därför som en självklar utgångspunkt att kriminalvården<br>skall ha rätt att behandla personuppgifter avseende personer som ådöms<br>påföljder som innebär frihetsberövande eller övervakning. Det sagda<br>innebär att uppgifter bör fa behandlas om personer som är dömda till<br>fängelse, dömda till skyddstillsyn, dömda till villkorlig dom med<br>föreskrift om samhällstjänst, ålagda fängelse som förvandlingsstraff för<br>böter eller vite samt personer som på grund av utländsk dom skall<br>verkställa påföljd.</p>
<p>I promemorian föreslås att kriminalvården även skall få behandla<br>personuppgifter avseende personer som är föremål för personutredning<br>eller häktade. Några remissinstanser har ansett att förslaget i denna del är<br>för långtgående eftersom det omfattar även personer som inte är dömda<br>för brott. Regeringen har svårt att se hur kriminalvården skulle kunna<br>bedriva en verksamhet och uppfylla de krav som kan ställas på en<br>modem myndighet om uppgifter om icke dömda inte fick behandlas<br>automatiserat. Det är däremot självfallet så att inte fler uppgifter än de<br>som är nödvändiga för ändamålet får behandlas. Detta följer redan av<br>personuppgiftslagen.</p>
<p>Det förekommer vidare att personer är intagna i häkte eller<br>kriminalvårdsanstalt på annan grund än brott eller misstanke om brott.<br>Det kan t.ex. gälla personer som förvaras i häkte för att de är anhållna,<br>omhändertagna enligt lagen (1990:52) om vård av unga, lagen<br>(1988:870) om vård av missbrukare eller lagen (1976:511) om berusade<br>personer m.m. eller personer som är intagna i anstalt för att de tagits i<br>förvar enligt utlänningslagen (1989:529) eller personer som är dömda till<br>sluten psykiatrisk vård men ännu inte överlämnats. Kriminalvården<br>ansvarar för dem under den tid de befinner sig i kriminalvårdens förvar.<br>Mot bakgrund av detta och av de skäl som har angetts ovan anser<br>regeringen att även dessa personer bör omfattas av den föreslagna lagen.</p>
<p>Kriminalvårdens transporttjänst transporterar för andra samhälls-<br>organs räkning personer till institutioner utanför kriminalvården. Polisen<br>ansvarar t.ex. för verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden, men<br>förpassningen sker oftast genom kriminalvårdens försorg. En liknande<br>uppgiftsfördelning råder när polisen skall lämna handräckning vid<br>transporter som genomförs med stöd av bl.a. lagen om vård av<br></p>
<p>24</p>
<p>missbrukare, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen Prop. 2000/01:126<br>om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård.<br>Regeringen anser i likhet med Kriminalvårdsstyrelsen att lagen även bör<br>omfatta personer som kriminalvårdens transporttjänst transporterar for<br>vissa andra samhällsorgans räkning. Även i dessa fall rör det sig om en<br>uppgift som fullgörs inom kriminalvården. Det är av rättsäkerhetsskäl<br>viktigt att de uppgifter som behandlas i samband med dessa transporter<br>dokumenteras. Det är en förutsättning för att såväl den enskilde som<br>tillsynsmyndigheten skall kunna kontrollera att hanteringen av person-<br>uppgifter skett på ett riktigt sätt.</p>
<h3>7.4 Ändamålet med behandlingen</h3>
<p>En utgångspunkt för personuppgiftslagen (1998:204) är att behandlingen<br>av personuppgifter skall ske för ett visst ändamål. Den person-<br>uppgiftsansvarige skall bl.a. se till att uppgifter bara samlas in för<br>uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte behandlas för något<br>ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in<br>samt att de uppgifter som behandlas är adekvata och relevanta i<br>förhållande till ändamålet med behandlingen (9 §). Beskrivningen i lagen<br>av det ändamål för vilket uppgifterna får behandlas kommer alltså att<br>utgöra ramen för vilka uppgifter som far behandlas och hur de får<br>användas. Det ligger därför i sakens natur att ändamålsbestämmelser ofta<br>måste formuleras tämligen generellt (jfr prop. 1997/98: 97 s. 121).</p>
<h4>7.4.1 Behandling för att kriminalvården skall kunna fullgöra<br>sina uppgifter</h4>
<p>Regeringens förslag: Personuppgifter far behandlas om det behövs<br>för att en myndighet inom kriminalvården skall kunna fullgöra sina<br>uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i lag eller förordning.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller<br>lämnat det utan erinran. Nacka tingsrätt anser dock att den föreslagna<br>ändamålsbestämmelsen ger föga vägledning om när en behandling är<br>tillåten.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De informationssystem som finns<br>eller är under utveckling inom kriminalvården skall utgöra ett stöd för<br>kriminalvårdens verksamhet. En myndighet inom kriminalvården måste<br>därför få behandla de uppgifter som behövs för att den skall kunna<br>administrera verkställigheten och fullgöra sina uppgifter i enlighet med<br>vad som föreskrivs i lag eller förordning.</p>
<p>I avsnitt 4.2 redogörs översiktligt för de viktigaste av de författningar<br>som reglerar kriminalvårdens verksamhet. Det finns enligt regeringens<br>mening inte anledning att, som en remissinstans synes förorda, i detalj i<br>den nya lagen ange vilka uppgifter kriminalvården har att utföra i<br>enlighet med dessa bestämmelser och vilka behov som därmed kan<br>föreligga att behandla personuppgifter. Sådana behov torde förekomma i<br></p>
<p>25</p>
<p>merparten av kriminalvårdens verksamhet. Några exempel på berörd Prop. 2000/01:126<br>verksamhet lämnas i författningskommentaren.</p>
<h4>7.4.2 Behandling för att underlätta tillgången till sådana<br>uppgifter som behövs inom rättsväsendet</h4>
<p>Regeringens förslag: Personuppgifter far behandlas for att underlätta<br>tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av påföljd och<br>häktning som rättsväsendets myndigheter behöver.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslås att personuppgifter<br>om verkställighet av straff far behandlas for att underlätta tillgången till<br>sådana uppgifter som rättsväsendets myndigheter behöver.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har inget att erinra<br>mot förslaget. Riksåklagaren och Åklagarmyndigheten i Stockholm anser<br>dock att bestämmelsens utformning kan innebära att åklagare inte kan fa<br>tillgång till uppgifter som behövs for undanröjande av en villkorlig dom i<br>förening med samhällstjänst eller undanröjande av dom på skyddstillsyn.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Kriminalvårdsstyrelsen ansvarar för<br>närvarande enligt förordningen (1970:517) om rättsväsendets<br>informationssystem (Rl-fÖrordningen) for vissa centrala register som<br>innehåller sådana uppgifter som behövs hos rättsväsendets myndigheter<br>(se 2 §). Regleringen i RI-förordningen har till en stor del ersatts av nya<br>regler, dels den nya lagstiftningen om polisens register, dels<br>förordningarna om register över strafföreläggande resp, föreläggande av<br>ordningsbot (se avsnitt 6.1). Regeringen avser att på sikt upphäva RI-<br>forordningen.</p>
<p>Kriminalvårdsstyrelsen behöver även i fortsättningen kunna fora<br>centrala register över sådana uppgifter om verkställigheten som behövs<br>inom rättsväsendet. Av den nya lagens ändamålsbestämmelse bör det<br>därför framgå att kriminalvården far behandla uppgifter for att underlätta<br>tillgången till de uppgifter om verkställighet av fängelse, skyddstillsyn,<br>villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst, förvandlingsstraff för<br>böter, verkställighet av utländsk dom samt häktning som rättsväsendets<br>myndigheter behöver. 1 förordning kommer närmare att regleras vilka<br>uppgifter olika myndigheter skall fa ha tillgång till. De utgångspunkter<br>som därvid bör gälla behandlas i avsnitt 7.15.</p>
<h4>7.4.3 Behandling för att upprätthålla säkerheten och förebygga<br>brott</h4>
<p>Regeringens förslag: Personuppgifter far behandlas om det behövs<br>för att upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som<br>en kriminalvårdsåtgärd pågår.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med<br>regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller har inget att erinra. Hovrätten för Övre Norrland och<br></p>
<p>26</p>
<p>Domstolsverket menar dock att bestämmelsen förutom att upprätthålla Prop. 2000/01:126<br>säkerheten endast bör omfatta att förebygga allvarliga brott.</p>
<p>Datainspektionen anser de behandlingar som har till ändamål att<br>upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som<br>verkställighet pågår bör regleras närmare i lagen. Kriminalvårdsstyrelsen<br>anser att behandling av uppgifter för att upprätthålla säkerheten och<br>förebygga brott även bör avse häktade personer.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De senaste årens utveckling mot<br>tyngre och organiserad brottslighet innebär att det finns behov av att<br>bygga upp speciella informationssystem över intagna som utgör särskilda<br>risker i t.ex. hot- eller våldshänseende.</p>
<p>I rapporten för översyn av Risk-, skydds- och säkerhetsarbete vid<br>kriminalvårdsanstaltema Hall, Kumla och Tidaholm (RSS-rapporten,<br>utgiven av kriminalvården) konstateras att den samlade informationen<br>om de intagna avseende hot- och våldsrisker är undermålig och ibland<br>närmast obefintlig.</p>
<p>Framväxten av olika typer av kriminella sammanslutningar och<br>nätverk, t.ex. med anknytning till olika motorcykelklubbar eller med<br>sympatier för nazistiska eller därmed besläktade ideologier, förutsätter ett<br>väl fungerande samarbete mellan kriminalvård och polis. Ett sådant<br>samarbete förutsätter väl utarbetade rutiner för dokumentation om de<br>intagna. För att förhindra att brott begås eller planeras under<br>verkställigheten och för att skydda såväl intagna och personal som<br>samhället i stort är det nödvändigt att kriminalvården använder befintlig<br>teknik för att samla, bearbeta och analysera all tillgänglig information om<br>de intagna som kan anses utgöra en säkerhetsrisk. Den kunskap som ett<br>sådant system ger om de intagna kan t.ex. användas för att styra valet av<br>anstalt eller avdelning. Informationen kan också användas vid<br>fastställande av de särskilda villkor som skall gälla för de långtidsdömda<br>liksom vid beviljandet av permissioner och andra utevistelser.</p>
<p>Mot denna bakgrund bör det av lagen framgå att uppgifter får<br>behandlas om det behövs för att upprätthålla säkerheten. Det är också<br>angeläget att behandling av personuppgifter får ske för att förebygga<br>brott. Några av remissinstanserna har ansett att sådan behandling endast<br>bör komma i fråga för att förebygga allvarliga brott. Enligt regeringen är<br>det mot bakgrund av kriminalvårdens övergripande mål att förebygga<br>brott och öka tryggheten i samhället självklart att kriminalvården även<br>skall få behandla personuppgifter för att förebygga mindre allvarliga<br>brott under den tid som en person är föremål för en kriminalvårdsåtgärd.</p>
<p>Att förebygga brott är också en uppgift för polisen. Den kunskap om<br>de intagna som ett särskilt informationssystem inom kriminalvården<br>innebär bör därför i viss utsträckning även kunna komma polisen till<br>godo. Uppgifterna kan fa betydelse för polisen, särskilt i kriminal-<br>underrättelseverksamheten.</p>
<p>Av integritetsskäl bör polisen dock endast ges tillgång till uppgifter<br>som avser allvarlig brottslig verksamhet, dvs. verksamhet som innefattar<br>brott för vilket är föreskrivet fängelse i två år eller däröver. Motsvarande<br>begränsning finns också i polisdatalagen (1998:622). Regeringen avser<br>att i sitt fortsatta arbete överväga i vilken närmare utsträckning och under<br>vilka förutsättningar polisen skall få tillgång till uppgifter från<br>kriminalvården.</p>
<p>Regeringen delar Kriminalvårdsstyrelsens uppfattning att det för att Prop. 2000/01:126<br>upprätthålla säkerheten och förebygga brott även bör vara möjligt att<br>behandla personuppgifter som rör häktade. Den nu aktuella ändamåls-<br>bestämmelsen bör lagtekniskt därför konstrueras på sådant sätt att det<br>tydligt framgår att den inte bara tar sikte på verkställigheten av påföljd.<br>Utöver uppgifter om den som är häktad eller som verkställer påföljd bör<br>det för att upprätthålla säkerheten och förebygga brott också vara tillåtet<br>att behandla personuppgifter bl.a. för den som annars transporteras av<br>kriminalvårdens transporttjänst.</p>
<p>Behandling av personuppgifter för den nu aktuella ändamåls-<br>bestämmelsen bör av integritetsskäl inte fa fortgå under längre tid än<br>under den då personen i fråga är föremål för en kriminalvårdsåtgärd.<br>Frågan behandlas närmare i författningskommentaren.</p>
<h4>7.4.4 Behandling för tillsyn m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: Personuppgifter som behandlas för något av de<br>ändamål som anges i lagen far också behandlas om det behövs för<br>tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra i<br>sak. Riksrevisionsverket anser dock att det bör framgå av bestämmelsen<br>att behandling av personuppgifter även skall få ske för en effektiv och<br>ändamålsenlig vård.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Tillsyn, uppföljning och utvärdering<br>av vidtagna åtgärder är enligt regeringens mening en självklar<br>förutsättning för att kvaliteten i kriminalvårdens verksamhet skall kunna<br>förbättras. En viktig uppgift för kriminalvården är att förhindra återfall i<br>brott. För att kriminalvården skall kunna analysera vilka åtgärder som<br>bäst bidrar till att den intagne inte återfaller i brott efter det att påföljden<br>har verkställts krävs det att det utvecklas metoder för att följa upp och<br>utvärdera återfallsfrekvensen.</p>
<p>Redan av personuppgiftslagen följer visserligen att uppgifter som<br>samlats in för ett bestämt ändamål även får användas för historiska,<br>statistiska eller vetenskapliga ändamål (9 § andra stycket). För att<br>undvika tveksamheter om vad som omfattas av dessa begrepp bör det i<br>den föreslagna lagens ändamålsbestämmelse särskilt anges att de<br>uppgifter som behandlas för något av de primära ändamål som tidigare<br>har angetts (se avsnitt 7.4.1-7.4.3) också får användas för tillsyn,<br>planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten.</p>
<p>Att behandling av personuppgifter också skall fa ske för att få en<br>effektiv och ändamålsenlig vård far anses inrymmas av det ändamål som<br>har föreslagits i avsnitt 7.4.1.</p>
<p>28</p>
<p>7.5</p>
<h3>Vilka personuppgifter far behandlas?</h3>
<h4>7.5.1 Ändamålet avgör vilka uppgifter som får behandlas</h4>
<p>Regeringens förslag: Alla personuppgifter som är nödvändiga for det<br>ändamål för vilket behandlingen utförs får behandlas.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, kan meddela<br>föreskrifter om att begränsa såväl de ändamål för vilka behandlingen är<br>tillåten som de uppgifter som far behandlas för ett bestämt ändamål.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Av remissinstanserna är det endast Nacka<br>tingsrätt som har haft något att i sak invända mot förslaget. Den anser att<br>de bemyndiganden som ges är alltför långtgående i konstitutionellt<br>hänseende.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Personuppgiftslagens krav på<br>behandling av uppgifter bör gälla även inom kriminalvården. Det innebär<br>att beskrivningen i lagen av det ändamål för vilket uppgifterna far<br>behandlas kommer att utgöra ramen för vilka uppgifter som far<br>behandlas och hur de far användas.</p>
<p>De uppgifter som behandlas av kriminalvården är ofta särskilt<br>integritetskänsliga eftersom det rör sig om uppgifter om begångna brott,<br>ådömda och verkställda påföljder, missbruk, händelser under verk-<br>ställighetstiden etc. Det är i sammanhanget emellertid viktigt att<br>understryka att det framför allt är uppgifter om häktade eller dömda<br>personer som behandlas. En person som blir föremål för denna typ av<br>samhällsingripande måste enligt regeringens uppfattning rimligen fa tåla<br>att även ganska känsliga personuppgifter far behandlas inom ramen för<br>verkställigheten och att behandlingen far avse alla uppgifter som behövs<br>för att kriminalvården skall kunna bedriva en effektiv och rättssäker<br>verksamhet och upprätthålla de säkerhetskrav som är motiverade.</p>
<p>Av personuppgiftslagen följer att inte fler uppgifter får behandlas än<br>vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen<br>(9 § f). Detta är en viktig begränsning. I de fall en behandling av<br>personuppgifterna avser andra personer än de som är föremål för en<br>kriminalvårdsåtgärd, t.ex. advokater, besökare och anhöriga, bör de<br>uppgifter som behandlas därför begränsas så mycket det är möjligt inom<br>ramen för ändamålet med behandlingen av uppgifterna. Det är däremot<br>självklart att det i en personundersökning eller utredning inför en<br>behandlingsplan måste fa förekomma relativt omfattande uppgifter om<br>närstående etc. för att syftet med behandlingen inte skall gå förlorat.</p>
<p>Nacka tingsrätt ifrågasätter det lämpliga att behandla sådana uppgifter<br>i register. Regeringen vill i klargörande syfte åter framhålla att lagen inte<br>endast gäller för register utan för all automatiserad behandling av<br>personuppgifter. Det är regeringens bedömning att inom en inte allt för<br>avlägsen framtid kommer all behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården ske automatiserat. Den lagstiftning regeringen nu föreslår<br>bör självfallet därför även gälla för behandling som inte rör register.<br>Utgångspunkten måste vara att alla uppgifter som är nödvändiga för det<br>ändamål för vilket behandlingen utförs får behandlas. Det innebär<br>naturligtvis inte att varje uppgift hos kriminalvården skall fa behandlas<br></p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>29</p>
<p>automatiserat och vara sökbar av vem som helst. Personuppgiftslagens Prop. 2000/01:126<br>krav på att den personuppgiftsansvarige skall vidta lämpliga tekniska och<br>organisatoriska åtgärder för att skydda de uppgifter som behandlas är<br>avsedda att förebygga ett missbruk (jfr 31 § personuppgiftslagen).</p>
<p>Riksrevisionsverket har vid sin granskning av kriminalvården<br>konstaterat att det inom kriminalvården finns olika uppfattningar om vad<br>som får registreras t.ex. när det gäller joumalanteckningar Qfr rapporten<br>Informationsförsörjning och IT-användning inom kriminalvården, RRV<br>1999:19).</p>
<p>Enligt regeringens mening visar detta att det kan behövas detaljerade<br>bestämmelser om vilka uppgifter som far behandlas. Det kan också<br>finnas ett behov att av integritetsskäl begränsa rätten att behandla<br>uppgifter för ett visst ändamål. Det gäller särskilt i fråga om uppgifter om<br>personer som inte själva är föremål för en kriminalvårdsåtgärd, t.ex.<br>anhöriga till en intagen. Den föreslagna lagen kommer ju indirekt att vara<br>tillämplig även gentemot sådana personer. Det är emellertid inte praktiskt<br>möjligt att i lag närmare reglera vilka uppgifter som härvidlag får<br>behandlas.</p>
<p>Regeringen anser mot denna bakgrund att regeringen, eller den<br>myndighet regeringen föreskriver, bör meddela föreskrifter om<br>begränsning av såväl de ändamål för vilka behandlingen är tillåten som<br>de uppgifter som får behandlas för ett bestämt ändamål. Regeringen kan<br>inte se att det föreligger några konstitutionella hinder för detta i enlighet<br>med vad Nacka tingsrätt anfört. De föreskrifter som kan komma i fråga -<br>vilka ju rör behandling av personuppgifter hos myndighet - avser inte<br>ämnen som måste regleras i lag. Bestämmelserna i 8 kap.<br>regeringsformen om riksdagens rätt att delegera normgivning är således<br>inte direkt tillämpliga på de föreslagna bestämmelserna om att<br>regeringen, eller den myndighet bestämmer, meddelar ytterligare<br>föreskrifter. Något krav på att dessa skall vara förenliga med exempelvis<br>bestämmelserna i 8 kap. 7 § regeringsformen kan följaktligen inte<br>uppställas (jfr Lagrådets yttrande i prop. 1997/98:97 Bilaga 7 s. 262-<br>263).</p>
<h4>7.5.2 Känsliga uppgifter</h4>
<p>Regeringens förslag: En särreglering i förhållande till person-<br>uppgiftslagen behövs beträffande behandling av uppgifter om ras eller<br>etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse,<br>medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuell läggning. Sådana<br>känsliga uppgifter skall om det är oundgängligen nödvändigt fa<br>behandlas tillsammans med andra uppgifter.</p>
<p>Känsliga personuppgifter skall som huvudregel inte få användas<br>som sökbegrepp.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag med den skillnaden att bestämmelsen lagtekniskt har utformats på<br>ett annat sätt i promemorians förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland anser att en<br>avgränsning bör övervägas av innebörd att bestämmelsen endast bör<br></p>
<p>30</p>
<p>omfatta personer som verkställer straff på anstalt for allvarliga brott. Prop. 2000/01:126<br>Nacka tingsrätt vill att bestämmelsen endast skall omfatta personer som<br>genom lagakraftvunna avgöranden dömts för grövre våldsbrott till<br>fängelse. Riksåklagaren vill att bestämmelsen avgränsas till att avse<br>ändamålet att upprätthålla säkerheten for intagna och personal på<br>anstalter under den tid som verkställigheten pågår. Åklagarmyndigheten i<br>Göteborg anser att behandlingen av känsliga uppgifter endast torde få<br>ske för ändamålet att upprätthålla säkerheten och förebygga brott.<br>Kammarrätten i Sundsvall anser att det bör övervägas huruvida<br>bestämmelsen kan komma i konflikt med 2 kap. regeringsformen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av personuppgiftslagen framgår att<br>det i princip är förbjudet att behandla vissa känsliga uppgifter; nämligen<br>personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter,<br>religiösa eller filosofiska övertygelser eller medlemskap i fackförening<br>samt sådana personuppgifter som rör hälsa eller sexualliv (se 13 §).</p>
<p>Från förbudet finns några undantag (se 15-19 §§). Känsliga uppgifter<br>får t.ex. under vissa förutsättningar behandlas för hälso- och<br>sjukvårds ändamål.</p>
<p>Regeringen delar promemorians bedömning att kriminalvården<br>undantagsvis kan ha ett befogat intresse av att behandla känsliga<br>personuppgifter för att kunna bedriva en effektiv och rättssäker<br>verksamhet och upprätthålla de säkerhetskrav som är motiverade. Mot<br>bakgrund av att flera remissinstanser ansett att promemorians förslag är<br>för vidsträckt finns det anledning att ännu en gång understryka att<br>ändamålet med behandlingen av personuppgifterna avgör vilka<br>personuppgifter som får behandlas och att det måste bedömas från fall till<br>fall. En ordning där känsliga personuppgifter får behandlas endast för<br>något av de specifika ändamål som lagen anvisar bör därför undvikas.</p>
<p>Med hänsyn till den dömde, andra intagna och kriminalvårdens<br>personal är det helt nödvändigt att kriminalvården vid placeringen av den<br>dömde får behandla alla uppgifter av betydelse för säkerheten. Det kan<br>då vara nödvändigt att behandla känsliga uppgifter, t.ex. om etnisk<br>tillhörighet, sexuell läggning och medlemskap i vissa extrema<br>organisationer eller anknytning till sådana rörelser. Redan för närvarande<br>är det för övrigt tillåtet att under vissa förutsättningar registrera sådana<br>uppgifter i de platsplaneringsregister som förs med Datainspektionens<br>tillstånd.</p>
<p>Flera händelser under senare år visar att det inte råder någon tvekan<br>om att högerextremister har utvecklat sina kontaktnät på fängelserna.<br>Kriminalvården måste därför utveckla sin förmåga att motverka att<br>fängelsetiden används till att bygga upp nätverk med nazistiska<br>förtecken. Det sagda kan gälla även andra grupperingar som är beredda<br>att använda våld eller tvång för politiska syften. Den information<br>kriminalvården har om de intagna måste användas för att kartlägga de<br>intagna och förhindra att de förbereder brott. Intagna med t.ex. nazistiska<br>sympatier eller med anknytning till t.ex. mc-klubbar som ägnar sig åt<br>brottslig verksamhet måste spridas på olika anstalter eller avdelningar<br>och hållas åtskilda från varandra. För att förhindra att brott begås eller<br>planeras under verkställigheten och för att skydda såväl intagna och<br>personal som samhället i stort måste kriminalvården få använda befintlig<br>teknik för att samla, bearbeta och analysera information om de intagna<br></p>
<p>31</p>
<p>som kan anses utgöra en säkerhetsrisk. I det sammanhanget kan det Prop. 2000/01:126<br>också vara helt nödvändigt att behandla uppgifter om nazistiska<br>sympatier eller medlemskap i extrema organisationer eller anknytning till<br>sådana rörelser.</p>
<p>Samma intressen gör sig gällande när det gäller behandling av<br>personuppgifter för häktade. Att det rör sig om ännu inte dömda personer<br>motiverar knappast någon annorlunda bedömning när det gäller<br>kriminalvårdens tillgång till uppgifter eftersom det rör sig om en av<br>domstol beslutad tvångsåtgärd där det föreligger relativt stark bevisning.<br>Många sitter dessutom häktade långa tider. Det finns då ett intresse av att<br>undantagsvis kunna behandla känsliga uppgifter för att upprätthålla<br>säkerheten och förebygga brott.</p>
<p>Även i andra fall kan det finnas behov för kriminalvården att behandla<br>känsliga personuppgifter. Bl.a. kan det vid personundersökningar i vissa<br>fall vara ofrånkomligt att behandla sådana uppgifter. Det faktum att en<br>person t.ex. är aktiv i ett nazistiskt eller rasistiskt nätverk som före-<br>språkar våldsanvändning och tidigare begått brott med rasistiska<br>förtecken kan vara en faktor som domstolen kommer att väga in vid val<br>av påföljd eller vid straffmätningen. Det kan även finnas ett behov för en<br>lokal kriminalvårdsmyndighet att behandla liknande känsliga person-<br>uppgifter i samband med upprättandet av en plan för fullgörande av<br>samhällstjänst.</p>
<p>Även vid sådana transporter som ombesörjs av kriminalvårdens<br>transporttjänst kan det av säkerhetsskäl eller annars för att åtgärden skall<br>kunna fullgöras vara av betydelse att kriminalvården kan fa tillgång till<br>en känslig personuppgift.</p>
<p>När det gäller personer som är intagna i häkte eller anstalt på annan<br>grund än att de är häktade, dömda till fängelse eller ålagda fängelse som<br>förvandlingsstraff för böter eller vite torde det normalt inte finnas behov<br>för kriminalvården att behandla andra känsliga personuppgifter än de<br>som rör hälsa. Det faktum att en person t.ex. har diabetes, gulsot eller<br>HIV kan även här vara av betydelse för hur personalen skall hantera<br>dessa personer. Det kan emellertid inte heller i dessa fall uteslutas att det<br>kan finnas ett behov att behandla andra känsliga personuppgifter.</p>
<p>Det sagda innebär att kriminalvården har ett behov av att behandla<br>sådana uppgifter som i personuppgiftslagen benämns känsliga<br>personuppgifter och att detta behov inte kan begränsas till att avse bara<br>ett av de flera specifika ändamål som lagen anvisar. Sådana uppgifter bör<br>därför undantagsvis fa behandlas, men bara om det är oundgängligen<br>nödvändigt för syftet med behandlingen. En ytterligare förutsättning<br>måste vara att det finns andra uppgifter som gör att det finns anledning<br>att behandla uppgifter av sådan art.</p>
<p>Lagrådet har anfört att denna förutsättning tydligare framgår om<br>bestämmelsen lagtekniskt utformas i enlighet med motsvarande<br>bestämmelse i polisdatalagen. Bestämmelsen kommer härigenom i bättre<br>samklang med föreskriften i 2 kap. 3 § första stycket regeringsformen<br>som förbjuder s.k. åsiktsregistrering. Regeringen kan ansluta sig till<br>denna bedömning.</p>
<p>För att ytterligare värna den personliga integriteten anser regeringen att<br>det i bestämmelsen även bör anges att känsliga personuppgifter inte får<br>användas som sökbegrepp om inte regeringen har föreskrivit annat.</p>
<p>32</p>
<p>Vidare bör i lagen anges att sådana föreskrifter bara får meddelas för att Prop. 2000/01:126<br>upprätthålla säkerheten och förebygga brott.</p>
<h3>7.6 Personuppgiftsansvar</h3>
<p>Regeringens förslag: Den myndighet som utför behandlingen skall vara<br>personuppgiftsansvarig. Kriminalvårdsstyrelsen skall dock vara person-<br>uppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter som sker gemensamt<br>för myndigheterna inom kriminalvården.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 § personuppgiftslagen är den<br>som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen med och<br>medlen för behandlingen av personuppgifter personuppgiftsansvarig.</p>
<p>Det är naturligt att den myndighet som utför behandlingen av<br>personuppgifter ansvarar för att behandlingen sker i enlighet med vad<br>som är föreskrivet. Den myndighet som behandlar uppgifterna bör därför<br>också vara personuppgiftsansvarig. Mot bakgrund av att de ändamål för<br>vilka behandling far ske är lagreglerade och regeringen, eller den<br>myndighet regeringen föreskriver, dessutom kan meddela föreskrifter<br>som inskränker ändamålen, kan det förefalla tveksamt om den myndighet<br>som utför behandlingen kan anses ha ett sådant inflytande över<br>ändamålen med behandlingen att myndigheten blir att anse som<br>personuppgiftsansvarig (jfr Lagrådets yttrande över förslaget till lag om<br>hälsodataregister, prop. 1997/98:108 s. 125). För att undanröja all<br>osäkerhet på denna punkt bör det av lagen framgå att den myndighet som<br>utför behandlingen är personuppgiftsansvarig.</p>
<p>I departementspromemorian Lag om kriminalvårdsregister (Ds<br>1996:19) föreslogs ett delat registeransvar för register som fördes<br>gemensamt för myndigheterna inom verket. Varje myndighet skulle<br>ansvara för sin del av behandlingen. För den enskilde är det emellertid en<br>klar fördel att ha en myndighet att vända sig till. För behandlingar som<br>sker gemensamt för hela kriminalvården bör därför Kriminalvårds-<br>styrelsen vara personuppgiftsansvarig.</p>
<h3>7.7 Sambearbetning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon särskild bestämmelse om sam-<br>bearbetning behövs inte i den föreslagna lagen.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslås att en bestämmelse<br>införs om att personuppgifter som behandlas för olika ändamål får<br>sambearbetas.</p>
<p>Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna lämnar förslaget<br>utan erinran. Hovrätten för Övre Norrland anser dock att det är oklart<br>vilka närmare konsekvenser bestämmelsen kan medföra. Nacka tingsrätt<br>menar att berättigade ändamål för sambearbetning bör kunna anges i<br>lagtexten. Kammarrätten i Sundsvall vill att det tydliggörs att ändamålen<br></p>
<p>33</p>
<p>med behandlingen vid sambearbetning måste vara förenlig med de Prop. 2000/01:126<br>ändamål som anges i den föreslagna lagen. Övervakningsnämnden i<br>Malmö Norr anser att bestämmelsen är överflödig.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Personuppgiftslagen innehåller<br>inte något förbud mot sambearbetning av uppgifter. Däremot far en<br>uppgift inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för<br>vilket uppgifterna samlades in (9 § d). Ändamålsbestämmelsen anger<br>alltså inte bara ramen för vilka uppgifter som far behandlas utan också<br>när sambearbetning av uppgifterna far ske.</p>
<p>För att kriminalvården skall kunna bedriva en rättssäker och effektiv<br>verksamhet måste viss sambearbetning av uppgifterna fa ske. I lag-<br>rådsremissen föreslogs mot denna bakgrund att det i lagen borde anges<br>att uppgifter som behandlas automatiserat för olika ändamål får<br>sambearbetas.</p>
<p>Lagrådet har avstyrkt en sådan reglering och har pekat på att vissa<br>bestämmelser i personuppgiftslagen (9 § första stycket c) och d)), ger<br>uttryck för den s.k. finalitetsprincipen och att denna princip förmodligen<br>är den viktigaste i personuppgiftslagen. Lagrådet har framhållit att en<br>sådan princip inte bör frångås utan tvingande skäl. Vidare har Lagrådet<br>påpekat att någon liknande bestämmelse som den i promemorian och<br>lagrådsremissen föreslagna inte tidigare införts under den omfattande<br>följ dlagstiftning som personuppgiftslagen har givit anledning till.<br>Lagrådet har dessutom anfört att det är tveksamt om bestämmelsen<br>egentligen behövs eftersom det i lagrådsremissen gavs uttryck för att det<br>inte finns anledning att befara att sambearbetning kan komma att<br>innebära att behandlingar sker för oförenliga ändamål. Mot denna<br>bakgrund har Lagrådet förordat att bestämmelsen om sambearbetning<br>utgår.</p>
<p>Regeringen kan ansluta sig till Lagrådets bedömning att en<br>bestämmelse om sambearbetning inte är nödvändig och att bestämmelsen<br>därför bör utgå. Regeringen vill peka på att många uppgifter kommer att<br>behandlas för fler än ett av de ändamål som utpekas i lagen.<br>Ändamålsbestämmelserna är så utformade att de till stor del överlappar<br>varandra. Ändamålen kan därför normalt inte ses som oförenliga med<br>varandra. De möjligheter till sambearbetning som då följer av<br>personuppgiftslagen torde i de flesta fall täcka kriminalvårdens behov.</p>
<h3>7.8 Direktåtkomst</h3>
<p>Regeringens förslag: Direktåtkomsten till de personuppgifter som<br>behandlas enligt den föreslagna lagen skall vara förbehållen de<br>personer som på grund av sina arbetsuppgifter inom kriminalvården<br>behöver tillgång till uppgifterna.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag med den skillnaden att det inte uttryckligen anges att det handlar<br>om arbetsuppgifter inom kriminalvården.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inget att erinra i sak mot<br>förslaget. Nacka tingsrätt och Domstolsverket anser dock att det bör<br></p>
<p>34</p>
<p>klargöras huruvida bestämmelsen endast avser personal inom kriminal- Prop. 2000/01:126<br>vården eller inte.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Med direktåtkomst inom en<br>myndighetsorganisation avses i detta sammanhang att en person inom<br>myndigheten via en direktuppkopplad terminal kan gå in och söka<br>uppgifter från den egna myndigheten och/eller från annan myndighet<br>inom myndighetsorganisationen (jfr SOU 1999:105 s. 259-261). Enligt<br>personuppgiftslagen skall den personuppgiftsansvarige vidta lämpliga<br>tekniska och organisatoriska åtgärder for att skydda de uppgifter som<br>behandlas. Åtgärderna skall åstadkomma en säkerhetsnivå som är<br>lämplig med beaktande av de tekniska möjligheter som finns, vad det<br>skulle kosta att genomfora åtgärderna, de särskilda risker som finns med<br>behandlingen av uppgifterna och hur pass känsliga de behandlade<br>personuppgifterna är. En skyddsåtgärd kan vara att begränsa tillgången<br>till de uppgifter som behandlas. Personuppgiftslagen innehåller däremot<br>inga särskilda bestämmelser om direktåtkomst.</p>
<p>Ur integritetssynpunkt är det angeläget att åtkomsten till de uppgifter<br>som behandlas inte är vidare än nödvändigt. Detta gäller i synnerhet vid<br>direktåtkomst där det, till skillnad från annan användning, saknas<br>möjlighet för den personuppgiftsansvarige att kontrollera nyttjandet.<br>Endast de personer som på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång<br>till uppgifterna bör därför ha direktåtkomst till dem. Detta bör särskilt<br>framgå av den föreslagna lagen. Den närmare avgränsningen bör<br>överlämnas till regeringen eller till den myndighet som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>En utgångspunkt är att personuppgifter också skall kunna lämnas ut till<br>andra myndigheter och att det i de föreskrifter som reglerar detta kommer<br>att anges vilka myndigheter som får ha direktåtkomst och till vilka<br>uppgifter (se avsnitt 7.9.2).</p>
<h3>7.9 Utlämnande av uppgifter</h3>
<h4>7.9.1 Utlämnande av uppgifter för statistik</h4>
<p>Regeringens förslag: Uppgifter som är nödvändiga för att framställa<br>rättsstatistiken skall lämnas till den myndighet som ansvarar för att<br>framställa statistik.</p>
<p>Promemorians förslag: Promemorian föreslår ingen särskild<br>bestämmelse om utlämnande av uppgifter till myndighet som svarar för<br>rättsstatistiken.</p>
<p>Remissinstanserna: Kriminalvårdsstyrelsen anser att en bestämmelse<br>om att den vetenskapliga forskningen skall ha tillgång till de uppgifter<br>som behandlas i kriminalvårdens register införs i den föreslagna lagen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Rättsstatistiken används på olika sätt<br>och för varierande syften. Den används för forskningsändamål och i<br>utredningar för att belysa vissa fenomen, som underlag för beslut om<br>åtgärder, resursfördelning, lagstiftningsförändringar m.m. och av<br>massmedier.</p>
<p>35</p>
<p>Kriminalvårdstyrelsen producerar själv en del statistik. Av Prop. 2000/01:126<br>förordningen (2001:100) om den officiella statistiken framgår det att<br>Brottsförebyggande rådet ansvarar för den officiella statistiken på<br>rättsväsendets område. Rådet för statistik över anmälda brott, uppklarade<br>brott, personer misstänkta för brott, personer lagförda för brott,<br>kriminalvård och återfall i brott. Kriminalvårdsstyrelsen skall enligt 28 §<br>förordningen (1970:517) om rättsväsendets informationssystem lämna<br>underlag till rättsstatistiken enligt anvisningar som Brottsförebyggande<br>rådet meddelar i samråd med Kriminalvårdsstyrelsen.</p>
<p>Av det sagda framgår det att rättsstatistiken är av stort<br>samhällsintresse. En bestämmelse om att uppgifter som är nödvändiga<br>för att framställa rättsstatistiken skall lämnas till den myndighet som<br>ansvarar för att framställa statistik bör därför införas i den föreslagna<br>lagen. Regeringen bedömer att den föreslagna bestämmelsen torde<br>tillgodose det behov som den vetenskapliga forskningen kan ha. Närmare<br>bestämmelser om uppgiftslämnandet avser regeringen att meddela i<br>förordning.</p>
<h4>7.9.2 Utlämnande av uppgifter till myndigheter m.m.</h4>
<p>Regeringens förslag: Regeringen meddelar närmare föreskrifter om i<br>vilken utsträckning uppgifter som behandlas enligt lagen skall lämnas<br>ut till andra myndigheter samt vilka myndigheter som skall ha<br>direktåtkomst.</p>
<p>Promemorians förslag: Promemorians föreslår inte att någon särskild<br>bestämmelse skall införas.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren är tveksam till om känsliga<br>uppgifter överhuvudtaget bör kunna överföras till andra myndigheter.<br>Vidare anser Riksåklagaren att känsliga personuppgifter inte bör få<br>lämnas ut till tredje land. Åklagarmyndigheten i Stockholm anser att det<br>närmare måste regleras när personuppgifter får utlämnas till tredje land.</p>
<p>Bakgrund: Ett ändamål för att behandla uppgifter skall enligt den<br>föreslagna lagen vara att underlätta tillgången till sådana uppgifter om<br>verkställigheten av påföljd eller om häktning som behövs hos<br>rättsväsendets myndigheter. I gällande författningar finns det<br>bestämmelser som ålägger myndigheterna inom kriminalvården att lämna<br>uppgifter till andra myndigheter. Kriminalvården skall enligt<br>förordningen (1999:1135) om belastningsregistret lämna vissa uppgifter<br>till belastningsregistret. I förordningen (1970:517) om rättsväsendets<br>informationssystem finns vidare bestämmelser om att vissa uppgifter ur<br>de register som förs av Kriminalvårdsstyrelsen enligt Rl-förordningen<br>skall lämnas ut till Totalförsvarets pliktverk, Riksförsäkringsverket och<br>polismyndighet (26 §). Det föreskrivs vidare att uppgifter skall lämnas ut<br>till rättsstatistiken (28 §) samt på framställning av en domstol, Riks-<br>åklagaren, en åklagarmyndighet, Justitiekanslem, Justitieombudsmannen,<br>Rikspolisstyrelsen, en polismyndighet, Datainspektionen, en myndighet<br>inom Kriminalvårdsverket eller en myndighet som äger besluta om<br>frihetsberövande åtgärd enligt lagarna om utlämning för brott eller<br>utlänningslagen (1989:529). Det anges vidare att Regeringskansliet,<br></p>
<p>36</p>
<p>Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter och myndigheter inom Prop. 2000/01:126<br>Kriminalvårdsverket får ha direktåtkomst till ett sådant register (29 §).<br>Till Regeringskansliet får dock endast sådana uppgifter foras över som<br>behövs i ärenden om nåd i brottmål.</p>
<p>Utlämnande av uppgifter till andra myndigheter avser uppgifter om<br>personer som har dömts till fängelse, skyddstillsyn eller villkorlig dom<br>med föreskrift om samhällstjänst, har ålagts fÖrvandlingsstraff för böter,<br>eller på grund av utländsk brottmålsdom skall verkställa påföljd i<br>Sverige. Dessa uppgifter rör således huvudsakligen själva verk-<br>ställigheten av påföljden. Uppgifterna tar inte sikte på förhållanden som<br>är särskilt känsliga för den dömde.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det även i<br>fortsättningen finns ett behov att kunna utlämna sådana uppgifter som<br>har beskrivits ovan.</p>
<p>Det är knappast ändamålsenligt att i lag ställa upp mer detaljerade<br>bestämmelser om utlämnandet. Regeringen anser dock frågan vara av<br>sådan vikt att den lämpligen bör regleras i förordning. För full-<br>ständighetens skull bör det därför av den föreslagna lagen framgå att<br>regeringen meddelar närmare föreskrifter om i vilken utsträckning<br>uppgifter som behandlas skall lämnas ut till andra myndigheter och i<br>vilken utsträckning befattningshavare vid dessa myndigheter skall ha<br>direktåtkomst till personuppgifter inom kriminalvården. I det samman-<br>hanget kommer även andra myndigheters, än de ovan uppräknande,<br>behov att fa ut personuppgifter från kriminalvården att övervägas.</p>
<p>Av avsnitt 7.4.3 har det framgått att polisen enligt regeringens mening<br>i viss utsträckning bör fa del av sådana uppgifter som behandlas för att<br>upprätthålla säkerheten och förebygga allvarlig brottslig verksamhet.<br>Sådana uppgifter kan vara av betydelse för polisens kriminalunder-<br>rättelseverksamhet. Tillgången till sådana uppgifter måste dock<br>förbehållas endast ett fatal nyckelpersoner inom polisen.</p>
<p>Utlämnade av personuppgifter till tredje land regleras i 33-35 §§<br>personuppgiftslagen. Med tredje land avses länder som inte är<br>medlemmar i EU och inte heller är anslutna till EES. Av 33 §<br>personuppgiftslagen framgår att det är förbjudet att till tredje land föra<br>över personuppgifter som är under behandling eller skall behandlas i<br>tredje land om inte det aktuella landet har en adekvat skyddsnivå för<br>uppgifterna. Vid bedömningen av om skyddsnivån är adekvat skall<br>särskild vikt läggas vid uppgifternas art, ändamålet med behandlingen,<br>hur länge behandlingen skall pågå, ursprungslandet, det slutliga<br>bestämmandelandet och de regler som finns för behandlingen i det tredje<br>landet (33 § 2 st.). Har landet tillträtt Europarådets konvention den 28<br>januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av<br>personuppgifter skall det anses att landet har en adekvat skyddsnivå.<br>Vissa ytterligare undantag från förbudet finns angivna i 34 §. Regeringen<br>eller myndighet som regeringen bestämmer får också meddela<br>föreskrifter om undantag från förbudet i 33 § i vissa fall (35 §).</p>
<p>Regeringen bedömer att bestämmelserna i personuppgiftslagen om när<br>utlämnade av personuppgifter till tredje land får ske är tillräckliga för<br>kriminalvårdens behov. I samband med utarbetandet av förordnings-<br>föreskriftema kommer en analys göras av vilka uppgifter som bör kunna<br>lämnas ut till tredje land. Det finns som Riksåklagaren påtalat anledning<br></p>
<p>37</p>
<p>att iaktta stor restriktivitet när det gäller utlämnande av känsliga Prop. 2000/01:126<br>uppgifter till tredje land. Det kommer att beaktas då förordningarna<br>utarbetas.</p>
<h3>7.10 Gallring</h3>
<p>Regeringens förslag: Personuppgifter som behandlas enligt den nya<br>lagen skall gallras senast tio år efter det att den registrerade påföljden<br>eller åtgärden helt har verkställts eller upphört. Uppgifter får alltid<br>bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar<br>närmare föreskrifter om när gallring skall ske.</p>
<p>Promemorians förslag: Föreslår att huvudregeln skall vara att<br>gallring av uppgifter som behandlas i register skall ske efter fem år och<br>att uppgifter som behövs för uppföljning och kvalitetssäkring av<br>verksamheten far behandlas under ytterligare fem år.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna, däribland</p>
<p>Kammarrätten i Sundsvall, anser att begreppet register bör undvikas i<br>bestämmelsen. Nacka tingsrätt och Sveriges Advokatsamfund menar att<br>uppgifter som endast behövs för uppföljning och kvalitetssäkring av<br>verksamheten av integritetshänsyn bör avidentifieras. Datainspektionen<br>anser att det ur tillämpningssynpunkt bör klargöras vad som avses med<br>gallring och hur den föreskrivna regeln förhåller sig till automatiserad<br>behandling i informationssystem såsom exempelvis klientinformations-<br>systemet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt bestämmelserna i arkivlagen<br>(1990:782) skall allmänna handlingar bevaras så att de tillgodoser rätten<br>att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för<br>rättsskipningen och förvaltningen samt forskningens behov (3 § arkiv-<br>lagen). Vidare föreskrivs att allmänna handlingar far gallras, varvid<br>hänsyn skall tas till dessa ändamål samt till att arkiven är en del av<br>kulturarvet (10 §).</p>
<p>I 9 § personuppgiftslagen (1998:204) läggs det fast vissa grund-<br>läggande krav på behandlingen av personuppgifter. Bland annat anges att<br>personuppgifter inte skall bevaras under längre tid än vad som är<br>nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen. Person-<br>uppgifter far dock bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga<br>ändamål under en längre tid än vad som nu sagts. Av 8 § andra stycket<br>personuppgiftslagen följer vidare uttryckligen att lagen inte hindrar att en<br>myndighet bevarar allmänna handlingar eller att arkivmaterial tas om<br>hand av en arkivmyndighet.</p>
<p>Med gallring avses traditionellt att vissa handlingar sorteras ut ur sitt<br>sammanhang och sedan förstörs. När det gäller gallring av ADB-material<br>innebär detta normalt att viss information raderas från databäraren, dvs.<br>det fysiska underlaget. Det är alltså inte egentligen fråga om att<br>databäraren skall förstöras, utan den kan efter raderingen av<br>informationen i vissa fall återanvändas. Det är inte heller nödvändigt att<br>den egentliga information som finns på ett ADB-medium verkligen<br>förstörs för att det skall vara fråga om gallring. Tvärtom kan ett visst<br></p>
<p>38</p>
<p>material gallras genom att den elektroniskt lagrade informationen forst Prop. 2000/01:126<br>överfors till en pappersutskrift innan den raderas från ADB-mediet. Även<br>om alla uppgifter då fortfarande kan tyckas finnas kvar på papper, så har<br>olika sökmöjligheter eller möjligheter att göra sammanställningar eller<br>kontroller av handlingars autencitet - t.ex. elektroniska signaturer - gått<br>förlorade, vilket medför att materialet har gallrats (se Riksarkivets<br>föreskrifter och allmänna råd [RA-FS 1994:2] om framställning och<br>hantering av upptagningar för automatisk databehandling). Innebörden<br>av att ett visst material har gallrats är alltså att möjligheten att fa fram<br>information ur materialet på något sätt har försämrats.</p>
<p>När det gäller bestämmelser om bevarande och gallring måste en<br>avvägning göras mellan å ena sidan integritetsskyddsintressen och å<br>andra sidan insyns- och rättssäkerhetsaspekter, myndigheternas<br>informationsbehov samt forskningsintresset (se prop. 1989/90:72 s. 51 ff<br>och prop. 1997/98:108 s. 80). Med hänsyn till vikten av att skydda den<br>personliga integriteten anser regeringen att det är angeläget att den nya<br>lagen innehåller en särskild gallringsbestämmelse. Som flera remiss-<br>instanser har påpekat bör denna bestämmelse utformas så att den tar sikte<br>på behandling av personuppgifter i stället för register.</p>
<p>För närvarande gallras uppgifterna i det centrala kriminalvårdsregistret<br>(KUM) som huvudregel fem år efter den senaste påföljdens upphörande<br>(30 § Rl-förordningen). Denna tid har varit densamma sedan i början av<br>1970-talet.</p>
<p>Under senare år har dock intresset för att utvärdera kriminalvårdens<br>verksamhet ökat. Statsmakterna ställer allt högre krav på att<br>verksamheten skall kunna utvärderas i syfte att höja kvaliteten. Med<br>hänsyn härtill är det av värde att sådana uppgifter som behövs för<br>uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten far behandlas under<br>längre tid än vad de hittills fatt göra.</p>
<p>Mot denna bakgrund anser regeringen att uppgifter som behandlas<br>enligt den nya lagen skall gallras senast tio år efter det att den senaste<br>registrerade påföljden eller åtgärden helt har verkställts eller upphört.<br>Detta motsvarar också vad som enligt lagen (1998:620) om belastnings-<br>register gäller för uppgifter om fängelsedömda i belastningsregistret.</p>
<p>I den föreslagna lagen anges den tid då uppgifter senast skall gallras.<br>Många uppgifter bör kunna gallras betydligt tidigare. Regeringen, eller<br>den myndighet regeringen bestämmer, bör därför i anslutning till den i<br>propositionen föreslagna lagen meddela föreskrifter om kortare<br>gallringstider. I det fortsatta förordnings- och föreskriftsarbetet kommer<br>avsevärt kortare gallringstider att övervägas, t.ex. i fråga om särskilt<br>känsliga personuppgifter och uppgifter om andra personer än dem som är<br>föremål för tvångsbehandling eller misstänkta för brott. Exempelvis torde<br>det som regel saknas anledning att annat än för en kortare tid behandla<br>uppgifter om någon som endast transporteras genom kriminalvårdens<br>försorg med anledning av ett avvisningsbeslut.</p>
<p>Slutligen anser regeringen att en bestämmelse bör införas i lagen om<br>att undantag från huvudregeln om gallring far göras för att bevara<br>uppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.</p>
<p>39</p>
<h3>7.11</h3>
<h3>Information</h3>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>Regeringens bedömning: Personuppgiftslagens bestämmelser om<br>information bör gälla även for kriminalvården. Några särskilda<br>bestämmelser behövs inte i den föreslagna lagen.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har inte haft<br>något att erinra mot förslaget. Nacka tingsrätt anser att av integritetsskäl<br>såväl informationsskyldigheten som hur informationen skall lämnas bör<br>framgå av lagen. Kriminalvårdsstyrelsen anser att information inte skall<br>behöva lämnas om en registrering sker enbart på grund av en persons<br>tjänsteutövning. Övriga remissinstanser har inget att erinra mot<br>promemorians bedömning.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Personuppgiftslagen innehåller<br>särskilda bestämmelser om den personuppgiftsansvariges skyldighet att<br>lämna information till den registrerade (23-27 §§). Om uppgifter samlas<br>in från personen själv skall den personuppgiftsansvarige i samband<br>därmed självmant lämna den registrerade information om behandlingen<br>av uppgifterna. Om uppgifterna samlats in från någon annan än den<br>registrerade själv skall den personuppgiftsansvarige i regel också<br>självmant lämna den registrerade information om uppgifterna när de<br>registreras. Informationen skall omfatta uppgifter om den person-<br>uppgiftsansvariges identitet, uppgifter om ändamålet med behandlingen<br>och övrig information som behövs for att den registrerade skall kunna ta<br>till vara sina rättigheter i samband med behandlingen, såsom information<br>om mottagarna av uppgifterna, skyldigheten att lämna uppgifter och<br>rätten att ansöka om information och få rättelse.</p>
<p>Informationsskyldigheten är förenad med flera undantag t.ex. om det<br>gäller sekretess eller tystnadsplikt för en uppgift. Information behöver<br>inte heller lämnas om det visar sig omöjligt eller skulle innebära en<br>oproportionerligt stor arbetsinsats.</p>
<p>Enligt regeringens mening finns det inte anledning att, som<br>Kriminalvårdsstyrelsen har förordat, reglera informationsskyldigheten<br>inom kriminalvården på annat sätt. I departementspromemorian Lag om<br>kriminalvårdsregister (Ds 1996:19) föreslogs visserligen att information<br>inte skulle behöva lämnas om en registrering sker enbart på grund av en<br>persons tjänsteutövning. Något sådant undantag har inte gjorts vare sig i<br>den lagstiftning som reglerar polisens rätt att behandla personuppgifter<br>(prop. 1997/98:97) eller i lagstiftningen om hälsodata och vårdregister<br>(prop. 1997/98:108). I sammanhanget bör också framhållas att det inte är<br>reglerat hur informationen skall lämnas. Regeringen anser inte heller att<br>en detaljreglering av denna fråga är ändamålsenlig. Informations-<br>skyldigheten bör därför kunna ske genom anslag i besökslokalen, genom<br>en broschyr, muntligen eller på annat lämpligt sätt. Det innebär att det<br>inte bör bli särskilt betungande för kriminalvården att informera de<br>personer som kommer att registreras på grund av sin tjänsteutövning.</p>
<p>Regeringen bedömer alltså att det inte behövs några särskilda<br>bestämmelser om information utöver de som finns i personuppgiftslagen.<br>Regeringen vill dock i sammanhanget hänvisa till att polisregister-<br>utredningen (Dir. 1999:99) särskilt skall uppmärksamma hur person-<br></p>
<p>40</p>
<p>uppgiftslagens bestämmelser om information tillämpas. Den väntas Prop. 2000/01:126<br>komma med ett betänkande senast vid utgången av år 2001.</p>
<h3>7.12 Säkerhet och tillsyn</h3>
<p>Regeringens bedömning: Några särskilda bestämmelser om<br>säkerheten vid behandling behövs inte.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att säkerhetsföreskrifterna<br>måste ges i form av lag. Länsrätten i Östergötlands län förutsätter dock<br>att närmare föreskrifter angående sökningsmöjlighetema kommer att<br>meddelas. Övriga remissinstanser har inget att erinra.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De uppgifter som behandlas<br>inom kriminalvården är känsliga ur integritetssynpunkt. Det är därför<br>viktigt att säkerhetsfrågorna far en tillfredställande lösning innan en<br>behandling inleds.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller särskilda bestämmelser om säkerhet<br>vid behandling av personuppgifter (31 §). Av dessa följer att den<br>personuppgiftsansvarige är skyldig att vidta lämpliga tekniska och<br>organisatoriska åtgärder for att skydda personuppgifterna. Åtgärderna<br>skall åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med beaktande av de<br>tekniska möjligheter som finns, vad det skulle kosta att genomfora<br>åtgärderna, de särskilda risker som finns med behandlingen av<br>uppgifterna och hur pass känsliga de behandlade personuppgifterna är.</p>
<p>För att garantera att personuppgiftslagens bestämmelser efterlevs finns<br>det en tillsynsmyndighet som getts vissa befogenheter (43-47 §§).<br>Tillsynsmyndigheten far utfärda närmare föreskrifter om vilka krav som<br>skall ställas på den personuppgiftsansvarige. Tillsynsmyndigheten far<br>vidare meddela beslut om skyddsåtgärder i enskilda fall. Till<br>tillsynsmyndighet har regeringen utsett Datainspektionen.</p>
<p>Personuppgiftslagens bestämmelser om säkerheten vid behandlingen<br>av personuppgifter och om tillsynsmyndighetens befogenheter bör gälla<br>även för kriminalvården. Några särskilda bestämmelser, såsom<br>Riksåklagaren föreslår, behövs inte i den föreslagna lagen. De<br>kontrollmöjligheter som redan finns genom den tillsyn Datainspektionen,<br>Justitieombudsmannen och Justitiekanslem utövar bör enligt regeringens<br>bedömning vara en fullgod garanti för att någon behandling av<br>personuppgifter inte förekommer annat än när det är nödvändigt och<br>ändamålsenligt.</p>
<p>I departementspromemorian Lag om kriminalvårdsregister (Ds<br>1996:19) föreslogs en bestämmelse om att uppgifter endast skulle få<br>användas som sökbegrepp om de var nödvändiga för kriminalvårdens<br>verksamhet eller om det behövdes för att vidta rättelse i ett register.<br>Begränsningar i sökmöjligheterna är ett sätt att vidta tekniska åtgärder<br>for att skydda uppgifterna. Det bör därför i första hand vara den<br>personuppgiftsansvarige som avgör vilka begränsningar i sökmöjlig-<br>heterna som bör införas. Datainspektionen har, som nämnts, också<br>möjlighet att meddela föreskrifter eller beslut i enskilda fall om vilka<br>säkerhetsåtgärder som skall vidtas. Någon särskild bestämmelse, förutom<br></p>
<p>41</p>
<p>vad gäller känsliga uppgifter (se avsnitt 7.5.2), som begränsar vilka Prop. 2000/01:126<br>sökbegrepp som far användas behövs därför inte.</p>
<h3>7.13 Rättelse och skadestånd</h3>
<p>Regeringens förslag: Personuppgiftslagens bestämmelser om rättelse<br>av felaktiga uppgifter och om skadestånd skall gälla för behandling av<br>uppgifter inom kriminalvården. En hänvisning till personuppgifts-<br>lagens regler om rättelse och skadestånd görs.</p>
<p>En bestämmelse införs i lagen om att en myndighets beslut om<br>rättelse och om information enligt 26 § personuppgiftslagen far<br>överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd skall<br>krävas vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer utom vad gäller över-<br>klagande med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något erinra mot<br>förslaget. Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Stockholm och Åklagar-<br>myndigheten Malmö anser att det i den föreslagna lagen bör göras en<br>hänvisning till personuppgiftslagens regler om straff. Länsrätten i<br>Östergötlands län anser att en analys bör göras av hur promemorians<br>förslag påverkar länsrätternas arbetsbelastning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den personuppgiftsansvarige är<br>enligt personuppgiftslagen (1998:204) skyldig att på begäran av den<br>registrerade rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte<br>har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som<br>har utfärdats med stöd av lagen (28 §). Sker rättelse skall de tredje män<br>till vilka uppgifter lämnats ut underrättas om rättelsen.</p>
<p>Av personuppgiftslagen följer vidare att den personuppgiftsansvarige<br>skall ersätta den registrerade för den skada och den kränkning av den<br>personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med<br>lagen orsakat (48 §).</p>
<p>Bestämmelserna i personuppgiftslagen om rättelse och skadestånd bör<br>gälla även i frågor om behandling av personuppgifter inom kriminal-<br>vården.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller också en straffbestämmelse (49 §).<br>Enligt den bestämmelsen kan bl.a. den som uppsåtligen eller av<br>oaktsamhet behandlar uppgifter i strid med vissa bestämmelser i lagen<br>dömas till straff. Eftersom det är kriminalvårdsstyrelsen eller någon<br>annan myndighet inom kriminalvården som är personuppgiftsansvarig<br>för den behandling som sker torde det inte bli aktuellt att tillämpa<br>straffbestämmelsen. Det ligger i stället närmare till hands att tillämpa<br>brottsbalkens bestämmelser om tjänstefel m.m.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller inte några regler om överklagande av<br>beslut om rättelse eller om information enligt 26 §. Sådana beslut måste<br>dock kunna överklagas. En bestämmelse om överklagande bör därför<br>införas i den föreslagna lagen om behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården.</p>
<p>42</p>
<p>Regeringen bedömer att förslaget inte kommer öka länsrättemas Prop. 2000/01:126<br>arbetsbelastning. Mål om rättelse enligt datalagen avgörs redan idag av<br>länsrätterna.</p>
<h3>7.14 Sekretessfrågor</h3>
<p>Regeringens bedömning: Någon ändring i sekretesslagen behöver inte<br>göras.</p>
<p>Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Riksåklagaren anser att kriminalvårdens intresse<br>av sekretess för känsliga uppgifter till skydd för den egna verksamheten<br>bör behandlas i lagstiftningsarbetet. Övervakningsnämnden i Malmö<br>Norr ifrågasätter om inte en hänvisning i den föreslagna lagen till<br>sekretesslagen skulle kunna vara av värde. Övriga remissinstanser har<br>inget att erinra.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De personuppgifter som<br>behandlas inom kriminalvården omfattas i regel av någon bestämmelse<br>om sekretess enligt sekretesslagen (1980:100). Sekretessen inom<br>kriminalvårdens område innebär att en uppgift om enskilds personliga<br>förhållanden inte far lämnas ut eller på annat sätt röjas om det kan antas<br>att den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider men<br>om uppgiften röjs (7 kap. 21 § sekretesslagen). Sekretessen gäller också<br>om det kan befaras att någon annan än den uppgiften rör eller dennes<br>närstående utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs.<br>Risken för skada är alltså inte enbart knuten till den enskilde eller hans<br>eller hennes närstående utan gäller också andra personer, t.ex. andra<br>intagna, vårdare eller andra personer vilkas personliga säkerhet skulle<br>kunna sättas i fara om uppgiften lämnades ut. Vissa beslut inom<br>kriminalvården är undantagna från sekretess.</p>
<p>Sekretess gäller även för uppgift som rör utlänning, om det kan antas<br>att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för<br>övergrepp eller annat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan<br>utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av<br>utlänningar (7 kap. 14 § sekretesslagen). Bestämmelsen kan vara av<br>betydelse i vissa fall då kriminalvårdens transporttjänst för verkställande<br>av avvisningsbeslut i ett asylärende ombesörjer en transport till utlandet.</p>
<p>Sekretessen hindrar inte att uppgift lämnas ut till en myndighet om<br>uppgiftsskyldighet är bestämd i lag eller förordning (14 kap. 1 §<br>sekretesslagen). Exempel på en sådan uppgiftsskyldighet finns i<br>förordningen (1999:1134) om belastningsregister och förordningen<br>(1970:517) om rättsväsendets informationssystem. Vidare far enligt den<br>s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen en uppgift lämnas till<br>en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut<br>har företräde framför det intresse sekretessen skall skydda.</p>
<p>Det finns vidare en särskild bestämmelse som reglerar uppgifter som<br>behandlas enligt personuppgiftslagen. Enligt den bestämmelsen (7 kap.<br>16 § sekretesslagen) gäller sekretess för personuppgift om det kan antas<br>att ett utlämnande skulle medföra att uppgifterna behandlas i strid med<br>personuppgiftslagen.</p>
<p>43</p>
<p>Sekretess för en uppgift som behandlas inom kriminalvården kan<br>också gälla enligt andra bestämmelser i sekretesslagen. Om<br>kriminalvården t.ex. får en uppgift som hänför sig till polisens<br>verksamhet för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott gäller<br>den s.k. förundersökningssekretessen enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen.</p>
<p>De personuppgifter som kommer att behandlas inom kriminalvården<br>med stöd av den nya lagen omfattas alltså, med hänsyn till såväl<br>integritets- som säkerhetsaspekter, redan av ett tillräckligt sekretesskydd.<br>Någon ändring i sekretesslagen behöver därför inte göras.</p>
<p>Vad gäller Riksåklagarens påpekande om kriminalvårdens intresse av<br>sekretess för känsliga uppgifter till skydd för den egna verksamheten<br>bedömer regeringen att bestämmelserna i 7 kap. 21 § och 5 kap. 1 §<br>sekretesslagen är tillräckliga för att täcka kriminalvårdens behov i detta<br>hänseende. Regeringen delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att<br>uppgifter om t.ex. brottsmisstanke kan sekretessbeläggas gentemot en<br>intagen redan innan uppgiften kommer till polisens eller åklagarens<br>kännedom (se RÅ 1989 not. 188).</p>
<h3>7.15 Utgångspunkter för det fortsatta författningsarbetet</h3>
<p>Regeringens bedömning: I det fortsatta författningsarbetet kommer<br>integritetsaspektema att särskilt uppmärksammas. Då bör följande<br>utgångspunkter gälla.</p>
<p>- Särskild restriktivitet bör gälla avseende rätten att behandla uppgifter<br>angående personer som inte själva är misstänkta för brott.</p>
<p>- Utlämnande till andra myndigheter bör medges endast i de fall där det<br>finns ett klart behov av det.</p>
<p>- Stor restriktivitet måste iakttas när det gäller användningen av känsliga<br>uppgifter.</p>
<p>- Det måste noga anvisas vilka personer som skall få ha direktåtkomst<br>till personuppgifter och denna personkrets måste begränsas till dem som<br>på grund av sina arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna.</p>
<p>- Gallringstidema bör minimeras.</p>
<p>Systemet skall bygga på en hög grad av säkerhet och förutsätter att det<br>finns behörighetskoder för användarna. Kriminalvårdsstyrelsen eller<br>berörd kriminalvårdsmyndighet måste alltså som personuppgiftsansvarig<br>se till att lämpliga åtgärder vidtas för att skydda de personuppgifter som<br>behandlas.</p>
<p>De samlade konsekvenserna från integritetssynpunkt av de nya författ-<br>ningama bör följas upp och analyseras.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare har framgått<br>kommer den nya lagen att ge ramarna för när behandling av<br>personuppgifter är tillåten (se avsnitt 7.2.). Lagregleringen bör dock inte<br>vara alltför detaljerad utan endast innehålla de ur integritetssynpunkt<br>viktigaste bestämmelserna. Lagen måste därför kompletteras av<br>författningar på lägre nivå.</p>
<p>De uppgifter som behandlas av kriminalvården är ofta särskilt<br>integritetskänsliga eftersom det rör sig om uppgifter om begångna brott,<br>ådömda och verkställda påföljder, missbruk etc. Det är därför av stor vikt<br></p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>44</p>
<p>att behandlingen blir omgärdad av bestämmelser som värnar om den Prop. 2000/01:126<br>personliga integriteten. Vid utformningen av det nya regelverket måste<br>utgångspunkten vara att skyddet för de enskildas integritet stärks.</p>
<p>I dag är den manuella hanteringen av uppgifter till stora delar<br>oreglerad. Den nya lagen och de föreskrifter som utfärdas i anslutning till<br>den kommer emellertid att omfatta även sådan hantering såvida den<br>utförs i registerform. I det avseendet innebär det nya regelverket en<br>förbättring av integritetsskyddet.</p>
<p>Redan av personuppgiftslagen (1998:204) framgår viktiga<br>begränsningar i möjligheterna att behandla personuppgifter. Exempelvis<br>får personuppgifter behandlas endast för särskilda, uttryckligt angivna<br>och berättigade ändamål och fler uppgifter får inte behandlas än vad som<br>är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med behandlingen. Den nya<br>lagen innehåller en bestämmelse som anger de specifika ändamål för<br>användningen som skall gälla inom kriminalvården.</p>
<p>Det kan emellertid finnas behov att av integritetsskäl överväga<br>ytterligare begränsningar av rätten att behandla uppgifter for ett visst<br>ändamål. Detta gäller särskilt i fråga om uppgifter om personer som inte<br>själva är misstänkta för brott. I de fall behandling av personuppgifter<br>avser andra personer än dem som är föremål för kriminalvårdsåtgärder,<br>t.ex. advokater, besökare och anhöriga, bör de uppgifter som behandlas<br>begränsas så mycket som det är möjligt inom ramen för ändamålet med<br>behandlingen av uppgifterna. Exempelvis torde det inte finnas anledning<br>att behandla mer än ett mycket begränsat antal uppgifter avseende<br>advokater. Som regel bör vidare t.ex. behandling av uppgifter avseende<br>en anhörig till en intagen normalt kunna begränsas till att avse endast<br>namn, adress, telefonnummer samt relation till den intagne.</p>
<p>Regeringen har enligt den föreslagna lagen att exklusivt föreskriva i<br>vilka situationer personuppgifter skall få lämnas ut till annan myndighet<br>i andra fall än som avser statistik. Redan i dag kan vissa av rättsväsendets<br>myndigheter, t.ex. åklagarmyndigheter och polismyndigheter, få ta del av<br>uppgifter från kriminalvården i enlighet med förordningen (1970:517)<br>om rättsväsendets informationssystem. Utlämnandet avser uppgifter om<br>personer som har dömts till fångelse, skyddstillsyn eller villkorlig dom<br>med föreskrift om samhällstjänst, har ålagts förvandlingsstraff för böter,<br>eller på grund av en utländsk brottmålsdom skall verkställa påföljd i<br>Sverige. Dessa uppgifter rör således huvudsakligen själva<br>verkställigheten av påföljden. Uppgifterna tar inte sikte på förhållanden<br>som är särskilt känsliga för den dömde. Enligt regeringens bedömning<br>måste den typen av information även i fortsättningen kunna lämnas ut till<br>andra myndigheter. Vid utformningen av föreskrifterna i denna del avser<br>emellertid regeringen att pröva om några uppgifter som i dag lämnas ut<br>trots allt kan undantas från utlämnande.</p>
<p>I det fortsatta förordningsarbetet blir det en viktig uppgift att överväga<br>i vilken utsträckning myndigheter i övrigt skall få tillgång till information<br>från kriminalvården och om någon myndighet därvid skall få ha<br>direktåtkomst till personuppgifter. Utgångspunkten måste vara att<br>utlämnande till andra myndigheter skall medges endast i de fall där det<br>finns ett klart behov av det. Myndigheters intresse av att få del av<br>uppgifter måste vägas mot intresset av att skydda enskildas personliga<br>integritet. Därvid måste hänsyn tas till reglerna i sekretesslagen. Det bör<br></p>
<p>45</p>
<p>närmare övervägas om utlämnande som regel endast bör fa ske i de fall Prop. 2000/01:126<br>där det är uppenbart att en sekretessprövning i det enskilda fallet skulle<br>ha inneburit att uppgifterna skulle komma att lämnas ut. En viktig<br>begränsning som har angivits direkt i lagen är att direktåtkomst vid<br>utlämnande till andra myndigheter måste vara förbehållen de personer<br>vid myndigheten som behöver tillgång till uppgifterna. Under det<br>fortsatta förordningsarbetet kommer regeringen att överväga i vilken<br>utsträckning t.ex. polisen skall ha viss tillgång till sådana uppgifter som<br>behandlas för att upprätthålla säkerheten och förebygga allvarlig brottslig<br>verksamhet. Sådana uppgifter kan vara av betydelse för polisens<br>kriminalunderrättelseverksamhet (se avsnitt 7.4.3). En förutsättning är<br>dock att tillgången till sådana uppgifter då måste förbehållas endast ett<br>fatal nyckelpersoner inom polisen. Behandlingen far givetvis inte heller<br>gå utöver vad som är föreskrivet för sådan verksamhet enligt<br>polisdatalagen (1998:622).</p>
<p>Enligt personuppgiftslagen är det som huvudregel förbjudet att<br>behandla vissa känsliga uppgifter. Kriminalvården kan dock<br>undantagsvis ha ett befogat intresse av att fa behandla känsliga<br>personuppgifter för att kunna bedriva en effektiv och rättssäker<br>verksamhet och upprätthålla de säkerhetskrav som är motiverade. De<br>närmare förutsättningarna härför kan ytterligare behöva begränsas och<br>preciseras under det kommande förordningsarbetet. Av den föreslagna<br>lagen följer att endast om regeringen föreskriver det far känsliga<br>personuppgifter användas som sökbegrepp. Ytterligare en begränsning är<br>att detta får ske endast för ett av de annars tillåtna ändamålen, nämligen<br>för att upprätthålla säkerheten och förebygga brott. Utgångspunkten<br>måste vara att medgivande till sådan användning endast kan övervägas<br>för vissa mycket väldefinierade behov där kriminalvården annars inte<br>skulle kunna fullgöra sin skyldighet att upprätthålla säkerheten och<br>förebygga brott.</p>
<p>De i lagen angivna ändamålen med behandling av personuppgifter<br>begränsar antalet myndigheter inom kriminalvården som kan få tillgång<br>till uppgifterna till de som har ett uttalat behov av att behandla sådana.<br>Av den föreslagna lagen framgår vidare att direktåtkomst till person-<br>uppgifter skall vara förbehållen de personer som på grund av sina<br>arbetsuppgifter inom kriminalvården behöver få tillgång till uppgifterna.<br>Redan i dag begränsas t.ex. åtkomst till joumaluppgifter i anstalts-<br>registret till personal som är engagerad i behandlingen av klienten och till<br>vad denna personal behöver för att kunna fullgöra sitt arbete. I det<br>fortsatta förordnings- och föreskrifisarbetet bör det på samma sätt anvisas<br>vilka personer som skall ha behörighet att få direktåtkomst till<br>personuppgifter. Därvid bör övervägas om antalet personer som bör ha<br>tillgång till uppgifterna ytterligare kan begränsas.</p>
<p>Ur integritetssynpunkt viktiga begränsningar som också bör nämnas i<br>detta sammanhang är personuppgiftslagens krav på att den<br>personuppgiftsansvarige skall vidta lämpliga tekniska och<br>organisatoriska åtgärder för att skydda de uppgifter som behandlas mot<br>missbruk (31 § personuppgiftslagen). Det nya systemet för behandling av<br>personuppgifter inom kriminalvården måste enligt regeringens<br>uppfattning bygga på en hög grad av säkerhet och förutsätta att det finns<br>behörighetskoder för användarna. I efterhand skall det alltid gå att se<br></p>
<p>46</p>
<p>vilka som har varit inne i databaserna. Även andra tekniska Prop. 2000/01:126<br>begränsningar i åtkomsten måste övervägas.</p>
<p>När det gäller gallring anges i den föreslagna lagen den tid då<br>uppgifter senast skall gallras. Många uppgifter bör kunna gallras<br>betydligt tidigare. Regeringen, eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer, skall därför kunna meddela föreskrifter om kortare<br>gallringstider. I det fortsatta förordnings- och föreskriftsarbetet kommer<br>särskilt övervägas kortare gallringstider, t.ex. i fråga om särskilt känsliga<br>personuppgifter och uppgifter om andra personer än de som är föremål<br>för tvångsbehandling eller misstänkta för brott. Exempelvis torde det<br>som regel saknas anledning att annat än för en kortare tid behandla<br>uppgifter om någon som endast transporteras genom kriminalvårdens<br>försorg med anledning av ett avvisningsbeslut. Redan i dag förekommer<br>relativt korta gallringstider, t.ex. tre månader efter utskrivning<br>beträffande häktesregistret, och det är även fortsättningsvis<br>utgångspunkten att gallringstidema skall minimeras.</p>
<p>Regeringen bedömer att den nya regleringen kommer att innebära att<br>kriminalvården ges möjlighet att bedriva en mer effektiv och rättssäker<br>verksamhet med ett rimligt beaktande av integritetsaspekter.<br>Målsättningen med den nu föreslagna regleringen är att den skall svara<br>mot de krav som IT-samhället ställer på en effektiv och rättssäker<br>verksamhet. Genom en tydlig reglering far man en bättre kontroll över<br>flödet av personuppgifter inom kriminalvården. Tillgängligheten till<br>personuppgifter bör också minska eftersom uppgifter som nu<br>förekommer i det manuella aktsystemet kommer att kunna behandlas<br>automatiserat och det för åtkomst kommer att krävas behörighetskoder.</p>
<p>Regeringen vill också betona att möjligheterna att behandla<br>personuppgifter inte bara är av intresse för kriminalvården utan även för<br>den enskilde. Inom varje rättsstat är det en fundamental princip att en<br>myndighets åtgärder mot en enskild skall kunna granskas i efterhand. I<br>synnerhet gäller det sådan verksamhet som kriminalvården bedriver, där<br>enskilda utsätts för tvångsbehandling från samhällets sida.</p>
<p>Slutligen vill regeringen framhålla vikten av att de nya författningarna<br>om behandling av personuppgifter inom kriminalvården följs upp med en<br>analys av dess samlade konsekvenser från integritetssynpunkt.<br>Regeringen kommer att återkomma till frågan.</p>
<h2>8 Kostnader och ikraftträdande</h2>
<p>Den föreslagna regleringen kommer att ersätta de tillstånd från<br>Datainspektionen på vilka delar av den nuvarande registerföringen vilar.<br>Författningsförslaget kommer vidare att ersätta den reglering som för<br>närvarande görs i förordningen (1970:517) om rättsväsendets infor-<br>mationssystem. I första hand är det alltså frågan om att reglera sådana<br>register som redan nu förs inom kriminalvården. Det medför inga<br>kostnader.</p>
<p>Avgränsningen av de ändamål för vilka uppgifter får behandlas innebär<br>dock att det blir möjligt att effektivisera verksamheten genom att utöka<br>den automatiserade behandlingen och ersätta vissa rutiner som för<br></p>
<p>47</p>
<p>närvarande utförs manuellt. På sikt bör kriminalvården med den nya Prop. 2000/01:126<br>lagstiftningen kunna bygga upp ett datasystem som effektiviserar<br>verksamheten avsevärt, t.ex. genom att vissa uppgifter om en person<br>endast behöver registreras en gång och inte, som för närvarande, i varje<br>register. Genom att det blir lättare att samla in, bearbeta och analysera<br>den information som behövs för att upprätthålla säkerheten eller<br>utvärdera verksamheten kan också vissa effektivitetsvinster göras.<br>Regleringen ligger dessutom helt i linje med den pågående och planerade<br>IT-utvecklingen inom kriminalvården. Lagförslaget kan därför inte anses<br>medföra några nya kostnader.</p>
<p>Den lag som förslås bör lämpligen träda i kraft den 1 oktober 2001 när<br>övergångsbestämmelserna till personuppgiftslagen upphör att gälla.</p>
<h2>9 Författningskommentar</h2>
<p>i §</p>
<p>Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Lagen skall tillämpas i<br>den egentliga kriminalvårdsverksamheten, dvs. i den verksamhet som rör<br>klienterna samt vid transporter av andra frihetsberövade personer som<br>kriminalvårdens transporttjänst ombesörjer. Kriminalvårdens interna<br>administration faller således utanför tillämpningsområdet. Den<br>föreslagna lagen omfattar, precis som personuppgiftslagen (1998:204),<br>dels all automatiserad behandling av personuppgifter, dels behandling av<br>personuppgifter i manuella register. Det framgår av paragrafens andra<br>stycke.</p>
<p>I första stycket förekommer begreppet behandling av personuppgifter.<br>Det definieras i 3 § personuppgiftslagen. Med behandling avses enligt<br>personuppgiftslagen varje åtgärd eller serie av åtgärder som vidtas i fråga<br>om personuppgifter, vare sig det sker på automatisk väg eller inte, t.ex.<br>insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring,<br>återvinning, inhämtande, användning, utlämnande genom översändande,<br>spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning<br>eller samköming, blockering, utplåning eller förstöring. Med<br>personuppgift avses all slags information som direkt eller indirekt kan<br>hänföras till en fysisk person som är i livet.</p>
<p>Punkterna 1-2 avser personer som ännu inte har dömts för brott, dvs.<br>personer som är föremål för personundersökning och häktade.</p>
<p>Punkterna 3-7 avser personer som undergår kriminal vårdspåföljd, dvs.<br>personer dömda till fängelse, skyddstillsyn, villkorlig dom med föreskrift<br>om samhällstjänst samt personer som har ålagts fängelse som<br>förvandlingsstraff för böter eller vite eller personer som på grund av<br>utländsk dom skall verkställa sådan påföljd som avses i någon av<br>punkterna 3-6 i Sverige.</p>
<p>Åttonde punkten tar sikte på personer som är intagna i häkte eller<br>kriminalvårdsanstalt på annan grund än att de är häktade, dömda till<br>fängelse eller ålagda fängelse som förvandlingsstraff för böter eller vite.<br>Det kan t.ex. gälla personer som förvaras i häkte för att de är anhållna,<br>omhändertagna enligt utlänningslagen (1989:529), lagen (1990:52) om<br>vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbrukare, lagen<br></p>
<p>48</p>
<p>(1976:511) om berusade personer m.m. eller personer som är intagna i Prop. 2000/01:126<br>kriminalvårdsanstalt för att de tagits i förvar enligt utlänningslagen eller<br>personer som är dömda till sluten psykiatrisk vård men som ännu inte har<br>överlämnats etc.</p>
<p>Nionde punkten avser personer som kriminalvårdens transporttjänst<br>transporterar för andra samhällsorgans räkning. Polisen ansvarar t.ex. för<br>verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden, men förpassningen sker<br>oftast genom kriminalvårdens försorg. En liknande uppgiftsfördelning<br>råder när polisen skall lämna handräckning vid transporter som<br>genomförs med stöd av bl.a. lagen om vård av missbrukare, lagen med<br>särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen om psykiatrisk<br>tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård.</p>
<p>Andra personer än de som är föremål för tvångsbehandling enligt<br>punkterna 1-8, t.ex. advokater, besökare och anhöriga, kan indirekt<br>komma att omfattas av lagen i samband med behandling av<br>personuppgifter rörande en person som är föremål för kriminalvård eller<br>motsvarande. Vad gäller behandlingen av dessa personuppgifter, se<br>avsnitt 7.5.1.</p>
<p>2§<br>Paragrafen innehåller en erinran om att personuppgiftslagen (1998:204),<br>gäller om inte annat är föreskrivet. Detta följer i och för sig redan av<br>personuppgiftslagen. Bestämmelsen är således inte nödvändig för att<br>reglera förhållandet mellan den föreslagna lagen och personuppgifts-<br>lagen. Bestämmelsen har tillkommit i klarläggande syfte.</p>
<p>3§<br>Paragrafen, som närmare motiveras i avsnitt 7.4, beskriver de ändamål<br>för vilka en myndighet inom kriminalvården far behandla person-<br>uppgifter.</p>
<p>För det första skall uppgifter få behandlas om det behövs för att en<br>myndighet skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet vad som<br>föreskrivs i lag eller förordning (se punkten 1). Bestämmelsen innebär att<br>de författningar som reglerar kriminalvården blir avgörande för när<br>uppgifter får behandlas. En kortfattad redogörelse för kriminalvårdens<br>uppgifter finns i avsnitt 4. Som exempel kan nämnas klient-<br>administration, bevakning av att personer som dömts till frihets-<br>berövande påföljd verkställer sina straff, bevakning av händelser vid<br>verkställighet av fri vårdspåföljd och utplacering på anstalt.</p>
<p>Uppgifter skall vidare få behandlas för att tillgodose rättsväsendets<br>myndigheters behov av information om verkställighet av påföljd och<br>häktning (se punkten 2).</p>
<p>Vidare skall behandling få ske för att upprätthålla säkerheten och<br>förebygga brott (se punkten 3). Behandling av personuppgifter för att<br>upprätthålla säkerhet eller för att förebygga brott får bara ske under den<br>tid som vissa kriminalvårdsåtgärder pågår (åtgärder enligt 1 § första<br>stycket 2-9). Detta innebär t.ex. att uppgifter om den som varit häktad<br>men som senare försatts på fri fot eller om den som ådömts påföljd men<br>till fullo har undergått denna inte får behandlas. Om den enskilde därefter<br>åter blir föremål för kriminalvård får dock en tidigare uppgift om honom<br>ånyo behandlas under förutsättning att behandlingen är förenlig med<br></p>
<p>49</p>
<p>ändamålet och uppgiften ännu inte har gallrats (beträffande gallring se Prop. 2000/01:126<br>7§).</p>
<p>Av andra stycket framgår att de uppgifter som behandlas för något av<br>de ändamål lagen anger också far användas for tillsyn, planering,<br>uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten.</p>
<p>Lagen innehåller inga särskilda bestämmelser om vilka uppgifter som<br>far behandlas för ett visst ändamål. De angivna ändamålen utgör ramen<br>för vilka uppgifter som far behandlas. Av 11 § framgår att regeringen,<br>eller den myndighet regeringen bestämmer, far meddela föreskrifter som<br>begränsar såväl ändamålen som de uppgifter som far behandlas för ett<br>visst ändamål. I fråga om känsliga uppgifter gäller särskilda<br>begränsningar (se 5 §)</p>
<p>Med en myndighet inom kriminalvården avses Kriminalvårdsstyrelsen,<br>de lokala kriminalvårdsmyndighetema, Kriminalvårdens Transporttjänst,<br>Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämndema (jfr 1 § förord-<br>ningen [1990:1018] med instruktion för Kriminalvårdsverket).</p>
<p>4§</p>
<p>I paragrafen regleras vem som skall vara personuppgiftsansvarig. Detta<br>utvecklas närmare i avsnitt 7.6. Innebörden av ansvaret framgår av<br>personuppgiftslagen (1998:204). Den personuppgiftsansvarige ansvarar<br>bl.a. för att de grundläggande kraven för när uppgifter far behandlas är<br>uppfyllda, att information lämnas till den registrerade, att rättelse av<br>felaktiga uppgifter sker och att lämpliga säkerhetsåtgärder vidtas.</p>
<p>5§</p>
<p>Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.<br>Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.5.2, innebär ett undantag från det i<br>personuppgiftslagen intagna förbudet mot att behandla vissa känsliga<br>personuppgifter.</p>
<p>I första stycket slås det fast att uppgifter om en person inte far<br>behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller<br>etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse,<br>medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuell läggning.</p>
<p>I andra stycket anges att om uppgifter behandlas på annan grund får<br>uppgifterna kompletteras med sådana uppgifter som avses i första<br>stycket, om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med be-<br>handlingen.</p>
<p>Det innebär att behandlingen inte bara skall vara förenlig med något av<br>de ändamål som anges i 3 § utan också att det skall föreligga en särskild<br>avsikt med behandlingen. Denna avsikt, behandlingens syfte, skall<br>dessutom inte kunna tillgodoses på annat sätt än genom behandling av<br>den känsliga uppgiften och det skall härutöver framstå som<br>oundgängligen nödvändigt att behandlingen av den känsliga uppgiften<br>kommer till stånd. Möjligheten att behandla känsliga uppgifter bör<br>följaktligen tolkas restriktivt.</p>
<p>I tredje stycket har angetts att personuppgifter enligt första stycket inte<br>får användas som sökbegrepp om inte regeringen har föreskrivit annat.<br>Sådana föreskrifter far meddelas endast för att upprätthålla säkerheten<br>och förebygga brott.</p>
<p>50</p>
<p>6§ Prop. 2000/01:126</p>
<p>I paragrafen behandlas direktåtkomst till de uppgifter som behandlas.</p>
<p>Med direktåtkomst avses i detta sammanhang att någon på egen hand kan<br>få tillgång till automatiserade uppgifter, dock utan att själv kunna<br>bearbeta eller på annat sätt påverka uppgifterna. Användaren ställer<br>frågor och far svar och kan ställa ytterligare frågor med anledning av<br>svaren.</p>
<p>Endast den som på grund av sitt arbete inom kriminalvården behöver<br>tillgång till uppgifterna får ha direktåtkomst till uppgifter som behandlas<br>automatiserat. Det innebär att den personuppgiftsansvarige måste göra en<br>bedömning av vilka personuppgifter som respektive befattningshavare<br>behöver ha tillgång till för att kunna utföra sitt arbete. Åtkomsten kan<br>avse sökningar från den egna myndigheten och/eller från annan<br>myndighet inom kriminalvården.</p>
<p>Av paragrafens andra stycke framgår att frågan om direktåtkomst till<br>uppgifter som får lämnas ut till annan myndighet regleras i 10 §.</p>
<p>7§</p>
<p>Personuppgiftslagen (1998:204) innehåller inga uttryckliga bestämmelser<br>om gallring. I paragrafen, som motiveras i avsnitt 7.10, har tagits in en<br>bestämmelse om att uppgifter om en person som behandlas enligt denna<br>lag skall gallras senast tio år efter det att den senaste registrerade<br>påföljden eller åtgärden helt har verkställts eller upphört.</p>
<p>Lagen anger den längsta tid under vilken uppgifter om en person får<br>behandlas. Det innebär inte att alla uppgifter får bevaras under så lång<br>tid. Med hänsyn till vikten av att integritetskänsliga uppgifter inte<br>bevaras längre än nödvändigt anger 11 § att regeringen, eller den myn-<br>dighet regeringen bestämmer, meddelar närmare föreskrifter om gallring.</p>
<p>I andra stycket har angetts att uppgifter utan hinder av vad som<br>föreskrivs i första stycket får bevaras för historiska, statistiska eller<br>vetenskapliga ändamål.</p>
<p>8§</p>
<p>Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen<br>behandlar rättelse och skadestånd och hänvisar till personuppgiftslagens<br>bestämmelser. Bestämmelser om rättelse finns i 28 § personuppgiftslagen<br>(1998:204) och bestämmelser om skadestånd i 48 §. Bestämmelsen<br>motiveras i avsnitt 7.13.</p>
<p>9§</p>
<p>Paragrafen, som behandlats i avsnitt 7.9.1, innehåller bestämmelser om<br>utlämnande av uppgifter för att framställa rättsstatistik. Vilka uppgifter<br>som behövs för rättsstatistiken kommer regeringen att föreskriva om i<br>förordning. För närvarande framgår det av 28 § förordningen (1970:517)<br>om rättsväsendets informationssystem.</p>
<p>10 §</p>
<p>Paragrafen innehåller en bestämmelse om att regeringen bl.a. meddelar<br>föreskrifter om att personuppgifter får lämnas ut till myndighet även i<br>andra fall än som sägs i 9 § samt vilka myndigheter som vid utlämnande</p>
<p>51<br></p>
<p>far ha direktåtkomst till personuppgifter. Bestämmelsen behandlas i Prop. 2000/01:126<br>avsnitt 7.9.2.</p>
<p>I andra stycket anges att direktåtkomst till personuppgifter enligt första<br>stycket skall vara förbehållen de personer som på grund av sina<br>arbetsuppgifter behöver ha tillgång till uppgifterna (jfr 6 §).</p>
<p>11 §</p>
<p>Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen<br>innehåller en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet<br>regeringen bestämmer meddelar vissa föreskrifter. Regeringen, eller den<br>myndighet regeringen föreskriver kan begränsa såväl de ändamål för<br>vilka behandling är tillåten som de uppgifter som får behandlas för ett<br>visst ändamål. Detta har närmare motiverats i avsnitt 7.5.</p>
<p>Regeringen, eller den myndighet regeringen föreskriver, far också<br>meddela närmare föreskrifter om gallring och om utlämnande av<br>uppgifter om rättsstatistik. Vidare får föreskrifter meddelas om<br>direktåtkomst.</p>
<p>12 §</p>
<p>Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en myndighets beslut om<br>rättelse och om information enligt 26 § personuppgiftslagen far över-<br>klagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>I lagens andra stycke har angetts att prövningstillstånd krävs vid<br>överklagande till kammarrätt.</p>
<p>52</p>
<h2>Lagförslagen i departementspromemorian Behandling B^f<sub>g</sub><sup>2</sup>^<sup>00 1126<br></sup>av personuppgifter inom kriminalvården (Ds<br>2000:50)</h2>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i kriminalvårdens<br>verksamhet avseende personer som är</p>
<p>1. föremål för personutredning,</p>
<p>2. häktade,</p>
<p>3. dömda till fängelse,</p>
<p>4. dömda till skyddstillsyn,</p>
<p>5. dömda till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst,</p>
<p>6. ålagda förvandlingsstraff för böter, eller</p>
<p>7. personer som på grund av utländsk dom skall verkställa en sådan<br>påföljd som avses i 1-6 i Sverige, eller</p>
<p>8. personer som på annan grund är intagna i häkte eller anstalt.</p>
<p>Lagen gäller endast om behandlingen av personuppgifterna är helt eller<br>delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att<br>ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för<br>sökning eller sammanställning efter särskilda kriterier.</p>
<h4>Förhållandet till personuppgiftslagen</h4>
<p>2 § Om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats<br>med stöd av denna lag tillämpas personuppgiftslagen (1998:204) vid<br>behandling av personuppgifter inom kriminalvården.</p>
<h4>Ändamål med behandlingen</h4>
<p>3 § En myndighet inom kriminalvården får behandla personuppgifter<br>bara om det behövs för att</p>
<p>1. myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad<br>som föreskrivs i lag eller förordning,</p>
<p>2. underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av straff<br>som rättsväsendets myndigheter behöver, eller</p>
<p>3. upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som<br>verkställigheten pågår.</p>
<p>Uppgifter som behandlas enligt första stycket får också användas för<br>tillsyn, planering, uppföljning och kvalitetssäkring av verksamheten.</p>
<h4>Personuppgiftsansvar</h4>
<p>4 § Den myndighet som utför en behandling av personuppgifter är<br>personuppgiftsansvarig. Kriminalvårdsstyrelsen är dock personuppgifts-<br>ansvarig för behandling av uppgifter i centrala register som förs<br>gemensamt för myndigheterna inom kriminalvården.</p>
<p>53</p>
<p>Behandling av känsliga uppgifter Prop. 2000/01:126</p>
<p>5 § Sådana uppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204)<br>far behandlas om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med<br>behandlingen.</p>
<h4>Sambearbetning</h4>
<p>6 § Personuppgifter som behandlas för olika ändamål enligt denna lag får<br>sambearbetas.</p>
<h4>Direktåtkomst</h4>
<p>7 § Direktåtkomst till de uppgifter som behandlas enligt denna lag skall<br>vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter<br>behöver tillgång till uppgifterna.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>8 § Uppgifter om en person som behandlas i ett register skall gallras<br>senast fem år efter det att den senaste registrerade påföljden om honom<br>eller henne helt har verkställts eller upphört.</p>
<p>Sådana uppgifter som behövs för uppföljning och kvalitetssäkring av<br>verksamheten får dock behandlas under ytterligare fem år.</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>9 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.</p>
<h4>Bemyndiganden</h4>
<p>10 § Föreskrifter om i vilken utsträckning uppgifter som behandlas enligt<br>denna lag skall lämnas ut till andra myndigheter meddelas av regeringen.</p>
<p>11 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får<br>meddela föreskrifter om</p>
<p>1. begränsningar av de i 3 § angivna ändamålen,</p>
<p>2. begränsningar av de uppgifter som får behandlas för ett visst<br>ändamål,</p>
<p>3. när gallring skall ske,</p>
<p>4. att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga<br>ändamål.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.</p>
<p>54</p>
<h2>Remissinstanser som yttrat sig över departements-<br>promemorian Behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården</h2>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Övre Norrland, Nacka tingsrätt,<br>Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Östergötlands län, Justitie-<br>kanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminal-<br>vårdsstyrelsen, Kriminalvårdsnämnden, Övervakningsnämnden Malmö<br>Norr, Brottsförebyggande rådet, Datainspektionen, Riksrevisionsverket,<br>Riksskatteverket, Riksarkivet, Facket för Service och Kommunikation<br>(SEKO), Sveriges Advokatsamfund och Svenska avdelningen av<br>internationella juristkommissionen.</p>
<p>Akademikerförbundet SSR, Statstjänstemannaförbundet-OFR och<br>Kriminellas revansch i samhället har beretts tillfälle att yttra sig men har<br>avstått från det.</p>
<p>55</p>
<h2>Lagrådsremissens lagtext</h2>
<h3>Förslag till lag om behandling av personuppgifter inom<br>kriminalvården</h3>
<h4>Lagens tillämpningsområde</h4>
<p>1 § Denna lag gäller vid behandling av personuppgifter i kriminalvårdens<br>verksamhet för personer</p>
<p>1. som är föremål för personutredning,</p>
<p>2. som är häktade,</p>
<p>3. som är dömda till fängelse,</p>
<p>4. som är dömda till skyddstillsyn,</p>
<p>5. som är dömda till villkorlig dom med föreskrift om samhällstjänst,</p>
<p>6. som är ålagda förvandlingsstraff för böter,</p>
<p>7. som på grund av utländsk dom skall verkställa en sådan påföljd som<br>avses i 3-6 i Sverige,</p>
<p>8. som på annan grund är intagna i häkte eller anstalt, eller</p>
<p>9. som annars transporteras av kriminalvårdens transporttjänst.</p>
<p>Lagen gäller endast om behandlingen av personuppgifterna är helt eller<br>delvis automatiserad eller om personuppgifter ingår i eller är avsedda att<br>ingå i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för<br>sökning eller sammanställning efter särskilda kriterier.</p>
<h4>Förhållandet till personuppgiftslagen</h4>
<p>2 § Om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats<br>med stöd av denna lag tillämpas personuppgiftslagen (1998:204) vid<br>behandling av personuppgifter inom kriminalvården.</p>
<h4>Ändamål med behandlingen</h4>
<p>3 § En myndighet inom kriminalvården far behandla personuppgifter<br>bara om det behövs för att</p>
<p>1. myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med vad<br>som föreskrivs i lag eller förordning,</p>
<p>2. underlätta tillgången till sådana uppgifter om verkställighet av<br>påföljd eller häktning som rättsväsendets myndigheter behöver, eller</p>
<p>3. upprätthålla säkerheten och förebygga brott under den tid som en<br>åtgärd enligt 1 § första stycket 2-9 pågår.</p>
<p>Personuppgifter som behandlas enligt första stycket far också<br>behandlas om det behövs för tillsyn, planering, uppföljning och<br>kvalitetssäkring av verksamheten.</p>
<h4>Personuppgiftsansvar</h4>
<p>4 § Den myndighet som utför en behandling av personuppgifter är<br>personuppgiftsansvarig. Kriminalvårdsstyrelsen är dock personuppgifts-</p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>56</p>
<p>ansvarig for behandling av uppgifter som sker gemensamt for Prop. 2000/01:126<br>myndigheterna inom kriminalvården. Bilaga 3</p>
<h4>Behandling av känsliga uppgifter</h4>
<p>5 § Personuppgifter som avses i 13 § personuppgiftslagen (1998:204) får<br>behandlas tillsammans med andra uppgifter om det är oundgängligen<br>nödvändigt for syftet med behandlingen.</p>
<p>Personuppgifter enligt första stycket får inte användas som sökbegrepp<br>om inte regeringen har föreskrivit det. Sådana föreskrifter får meddelas<br>endast för det ändamål som anges i 3 § första stycket 3.</p>
<h4>Sambearbetning</h4>
<p>6 § Personuppgifter som behandlas för olika ändamål enligt denna lag får<br>sambearbetas.</p>
<h4>Direktåtkomst</h4>
<p>7 § Direktåtkomst till de personuppgifter som behandlas enligt denna lag<br>skall vara förbehållen de personer som på grund av sina arbetsuppgifter<br>inom kriminalvården behöver tillgång till uppgifterna.</p>
<p>I fråga om direktåtkomst till uppgifter som får lämnas ut till en annan<br>myndighet gäller 11§.</p>
<h4>Gallring</h4>
<p>8 § Personuppgifter som behandlas enligt denna lag skall gallras så snart<br>de inte behövs för de ändamål de insamlats för, dock senast tio år efter<br>det att den senaste registrerade påföljden eller åtgärden om honom eller<br>henne helt har verkställts eller upphört.</p>
<p>Trots vad som föreskrivs i första stycket får uppgifter bevaras för<br>historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål.</p>
<h4>Rättelse och skadestånd</h4>
<p>9 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och<br>skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag<br>eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.</p>
<h4>Utlämnande av uppgifter</h4>
<p>10 § Uppgifter som är nödvändiga för att framställa rättsstatistiken skall<br>lämnas till den myndighet som ansvarar för att framställa sådan statistik.</p>
<p>57</p>
<p>Ytterligare föreskrifter Prop. 2000/01:126</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>11 § Regeringen meddelar föreskrifter om</p>
<p>1. att personuppgifter far lämnas ut till myndighet även i andra fall än<br>som sägs i 10 §,</p>
<p>2. vilka myndigheter som därvid far ha direktåtkomst till<br>personuppgifter, samt</p>
<p>3. användande av sökbegrepp enligt 5 § andra stycket.</p>
<p>Direktåtkomst till personuppgifter enligt första stycket skall vara<br>förbehållen de personer vid myndigheten som på grund av sina<br>arbetsuppgifter behöver tillgång till uppgifterna.</p>
<p>12 § Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, meddelar<br>föreskrifter om</p>
<p>1. begränsningar av de i 3 § angivna ändamålen,</p>
<p>2. begränsningar av de uppgifter som far behandlas för ett visst<br>ändamål,</p>
<p>3. när sambearbetning får ske,</p>
<p>4. direktåtkomst enligt 7 § första stycket,</p>
<p>5. när gallring skall ske, samt</p>
<p>6. utlämnande av uppgifter enligt 10 §.</p>
<h4>Överklagande</h4>
<p>13 § En myndighets beslut om rättelse och om avslag på ansökan om<br>information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas<br>hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001.</p>
<p>58</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-04-10</p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif<br>Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 5 april 2001 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om<br>behandling av personuppgifter inom kriminalvården.</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av departementsrådet Nils<br>Cederstiema.</p>
<p>Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>5§</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket har visst samband med förbudet mot<br>åsiktsregistrering i 2 kap. 3 § första stycket regeringsformen. De har en<br>motsvarighet i 5 § polisdatalagen. Utformningen av sistnämnda paragraf<br>står emellertid i bättre samklang med grundlagsbestämmelsen än den här<br>föreslagna lydelsen som dessutom språkligt är ägnad att föranleda<br>missförstånd. Lagrådet förordar därför att det föreslagna första stycket i<br>paragrafen ersätts av två nya stycken av följande lydelse.</p>
<p>“Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad<br>som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter,<br>religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa<br>eller sexuella läggning.</p>
<p>Om uppgifter om en person behandlas på annan grund far uppgifterna<br>kompletteras med sådana uppgifter som avses i första stycket, om det är<br>oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.”</p>
<p>Det föreslagna andra stycket blir därmed tredje stycket. Hänvisningen<br>till första stycket behöver inte ändras.</p>
<p>6§</p>
<p>I paragrafen föreslås att personuppgifter som behandlas för olika än-<br>damål enligt lagen får sambearbetas. Enligt EG:s dataskyddsdirektiv<br>(artikel 6.1 b) skall personuppgifter samlas in för särskilda, uttryckligt<br>angivna och berättigade ändamål och senare behandling far inte ske på<br>ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål. Den föreslagna lagen torde<br>kunna sägas angå statens verksamhet på straffrättens område och<br>direktivet gäller inte behandlingen av personuppgifter i sådan verksamhet<br>(artikel 3.2 första strecksatsen). Personuppgiftslagen gäller emellertid<br>utan motsvarande begränsning. Enligt 9 § första stycket c) och d)<br>nämnda lag får personuppgifter samlas in bara för särskilda, uttryckligt<br>angivna och berättigade ändamål och personuppgifter får inte behandlas<br>för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna<br>samlades in. I lagkommentaren sägs att sistnämnda bestämmelse, som<br>ger uttryck för den s.k. finalitetsprincipen, förmodligen är den viktigaste i<br>personuppgiftslagen (Öman-Lindblom, Personuppgiftslagen. En<br>kommentar, 1998 s. 59). En sådan princip bör uppenbarligen inte frångås<br>utan tvingande skäl. Lagrådet känner inte till att en sådan bestämmelse<br></p>
<p>59</p>
<p>som den föreslagna tidigare inforts under den omfattande följd- Prop. 2000/01:126<br>lagstiftning som personuppgiftslagen har givit anledning till. Rege- Bilaga 4<br>ringens motivuttalanden ger uttryck för att bestämmelsen egentligen inte<br>behövs (det finns “inte anledning att befara att sambearbetning kan<br>komma att innebära att behandlingar sker för oförenliga ändamål”).</p>
<p>Onödiga varianter på personuppgiftlagens bestämmelser bör inte införas i<br>följdlagstiftningen. Lagrådet förordar att paragrafen utgår.</p>
<p>9§</p>
<p>I bestämmelsen används uttrycket “enligt föreskrifter som har meddelats<br>med stöd av denna lag”. Det sägs på flera ställen i motiveringen att<br>regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver bör “bemyndigas”<br>att meddela föreskrifter av ett visst slag. Den föreslagna lagtexten (11<br>och 12 §§) innehåller dock inte några formliga bemyndiganden. I stället<br>har bestämmelserna givits karaktären av informationsregler. Den sist-<br>nämnda konstruktionen är korrekt, eftersom regeringens rätt att meddela<br>ifrågavarande föreskrifter faller inom ramen för den s.k. restkompetensen<br>enligt 8 kap. 13 § första stycket 2 regeringsformen och således inte<br>förutsätter något bemyndigande i lag. Däremot är uttrycket “enligt<br>föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag” inte adekvat och<br>bör därför bytas ut mot exempelvis formuleringen “enligt föreskrifter<br>som har meddelats i anslutning till denna lag”.</p>
<p>12 §</p>
<p>Enligt punkten 3 kan föreskrifter meddelas om när sambearbetning får<br>ske. Bestämmelsen torde inte avse annan sambearbetning än sådan som<br>behandlas i den föreslagna 6 §. Om denna såsom Lagrådet förordar får<br>utgå bör därför även punkten 3 i förevarande paragraf utgå.</p>
<p>60</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 april 2001</p>
<p>Prop. 2000/01:126</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Östros, Messing,<br>Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lövdén, Ringholm,<br>Bodström</p>
<p>Föredragande: statsrådet Bodström</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 2000/01:126 Behandling av person-<br>uppgifter inom kriminalvården</p>
<p>61</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tillbifall=utskottet2000/01:JuU31?BBordläggning2001-04-26 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning2001-04-26 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning2001-04-27 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2001-05-11 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-22 07:50:46statustextstatustextÄrendet är avslutatGO031262019-05-22 17:19:32tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-22 07:50:46behandlas_i2000/01:JuU31GO01JuU31bet2000/01JuU31Behandling av personuppgifter inom kriminalvårdenBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 2000/01:126<br/>
Behandlingen av personuppgifter inom kriminalvårdenGO02Ju30mot2000/01Ju30med anledning av prop. 2000/01:126 Behandling av personuppgifter inom kriminalvårdenMotionföljdmotionav Staffan Werme och Ana Maria Narti (FP)<br/>
med anledning av prop. 2000/01:126<br/>
Behandlingen av personuppgifter inom kriminalvårdenGO02Ju30mot2000/01Ju30med anledning av prop. 2000/01:126 Behandling av personuppgifter inom kriminalvårdenav Staffan Werme och Ana Maria Narti (FP)Motion