2346222GO031222000/01122propproppropProposition 2000/01:122PropositionPropositionJustitiedepartementet12202001-04-11 00:00:002025-12-19 14:07:202001-01-01 00:00:00Sveriges tillträde till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolendigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GO03122/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GO03122https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO03122
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>2000/01:122</h1>
<h2>Sveriges tillträde till Romstadgan för Internationella<br>brottmålsdomstolen</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03122/prop_200001__122-1.png" style="width:44pt;height:54pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>2000/01:122</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 11 april 2001</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Thomas Bodström</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Genom Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som antogs<br>den 17 juli 1998 inrättas en permanent internationell domstol for<br>utredning och lagföring av folkmord, brott mot mänskligheten och<br>krigsförbrytelser. Sverige undertecknade stadgan i oktober 1998. För att<br>stadgan skall träda i kraft och Internationella brottmålsdomstolen komma<br>till stånd krävs att 60 stater ratificerar stadgan. Det kan beräknas ske<br>under våren 2002.</p>
<p>I propositionen föreslås att Sverige skall ratificera Romstadgan och<br>därvid avge förklaringar angående de språk och den kommunikationsväg<br>som skall användas vid samarbete med Internationella brottmålsdom-<br>stolen. Den lagstiftning som en anslutning till stadgan kräver kommer att<br>behandlas i en särskild proposition inom kort.</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................4</p>
<p>2 Ärendet och dess beredning..............................................................5</p>
<p>3 Bakgrund...........................................................................................5</p>
<p>4 Stadgans huvudsakliga innehåll och en jämförelse med de</p>
<p>internationella brottmålstribunalema................................................9</p>
<p>5 Stadgans närmare innehåll..............................................................11</p>
<p>5.1 Allmänna bestämmelser...................................................12</p>
<p>5.1.1 Stadgepartsförsamlingen................................12</p>
<p>5.1.2 Sekundära regelverk.......................................13</p>
<p>5.2 Domstolens organisation..................................................14</p>
<p>5.2.1 Domarna och de dömande enheterna.............14</p>
<p>5.2.2 Åklagarna och åklagarens kansli....................16</p>
<p>5.2.3 Registratom och registratorskontoret.............17</p>
<p>5.2.4 Disciplinära förfaranden, immunitet och</p>
<p>privilegier samt språkfrågor m.m...................18</p>
<p>5.3 Brotten..............................................................................19</p>
<p>5.3.1 Brottskatalogen och aggressionsbrottet..........19</p>
<p>5.3.2 Folkmord........................................................20</p>
<p>5.3.3 Brott mot mänskligheten................................21</p>
<p>5.3.4 Krigsförbrytelser............................................22</p>
<p>5.4 Domstolens jurisdiktion och förhållandet till nationell</p>
<p>lagföring...........................................................................29</p>
<p>5.4.1 Tidsavgränsning av Domstolens jurisdiktion. 29</p>
<p>5.4.2 Ingen jurisdiktion över minderåriga...............29</p>
<p>5.4.3 Förutsättningar för utövande av jurisdiktion.. 30</p>
<p>5.4.4 Hur en sak kan komma inför Domstolen........31</p>
<p>5.4.5 Förhållandet till nationell lagföring</p>
<p>(komplementaritetsprincipen)........................32</p>
<p>5.4.6 Förhållandet till säkerhetsrådet......................34</p>
<p>5.5 Tillämplig lag, ne bis in idem och allmänna straffrättsliga</p>
<p>bestämmelser....................................................................35</p>
<p>5.5.1 Tillämplig lag.................................................35</p>
<p>5.5.2 Ne bis in idem ("icke två gånger för samma</p>
<p>sak")................................................................36</p>
<p>5.5.3 Legalitetsprincipen och därmed</p>
<p>sammanhängande frågor.................................37</p>
<p>5.5.4 Individuellt strafffättsligt ansvar....................38</p>
<p>5.5.5 Förmans ansvar och betydelsen av officiell</p>
<p>ställning..........................................................39</p>
<p>5.5.6 Icke-preskription............................................40</p>
<p>5.5.7 De subj ektiva rekvisiten.................................40</p>
<p>5.5.8 Ansvarsfrihetsgrunder....................................41</p>
<p>5.5.9 Faktisk villfarelse och rättsvillfarelse............42</p>
<p>5.6 Den rättsliga processen.....................................................43</p>
<p>5.6.1 Prövning av jurisdiktion och</p>
<p>processförutsättningar....................................44</p>
<p>5.6.2 Förundersökningen.........................................46 Prop. 2000/01:122</p>
<p>5.6.3 Frihetsberövanden..........................................49</p>
<p>5.6.4 Åtalsbekräftelse m.m......................................52</p>
<p>5.6.5 Rättegången....................................................54</p>
<p>5.6.6 Brottsofferfrågor - deltagande, skyddsåtgärder,</p>
<p>gottgörelse m.m..............................................58</p>
<p>5.6.7 Överklagande och omprövning......................62</p>
<p>5.6.8 Brott mot Domstolen och dess verksamhet.... 64</p>
<p>5.7 Straff och andra rättsverkningar av brott..........................65</p>
<p>5.8 Rättsligt samarbete mellan Domstolen och stater m.fl.....66</p>
<p>5.8.1 Allmänna bestämmelser om samarbetet med</p>
<p>Domstolen......................................................66</p>
<p>5.8.2 Frihetsberövanden och överlämnande av</p>
<p>misstänkta till Domstolen...............................67</p>
<p>5.8.3 Andra former av samarbete och rättslig hjälp 71</p>
<p>5.8.4 Gemensamma bestämmelser..........................73</p>
<p>5.9 Verkställighetsbestämmelser............................................76</p>
<p>5.10 Finansiering......................................................................79</p>
<p>5.11 Avslutande bestämmelser.................................................79</p>
<p>6 Överväganden och förslag..............................................................82</p>
<p>6.1 Sveriges tillträde till Romstadgan....................................82</p>
<p>6.2 Lagstiftningsbehovet........................................................95</p>
<p>6.3 Förklaringar i samband med ratifikation av Romstadgan</p>
<p>m.m...................................................................................99</p>
<p>7 Ekonomiska konsekvenser..............................................................99</p>
<p>Bilaga 1 Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen</p>
<p>- se särtryck</p>
<p>Bilaga 2 Stater som har tillträtt eller undertecknat Romstadgan...221</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna............................224</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 2001 ...... 225</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen godkänner</p>
<p>1. att Sverige tillträder Romstadgan för Internationella brottmåls-<br>domstolen,</p>
<p>2. vad regeringen föreslår om avgivandet av en förklaring om att<br>Justitiedepartementet skall vara den kanal för domstolens framställningar<br>som avses i stadgans artikel 87, punkt 1, och</p>
<p>3. vad regeringen föreslår om att de språk som skall användas för en<br>framställning enligt stadgans artikel 87, punkt 2 skall vara svenska eller<br>engelska.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<h2>2 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (Romstadgan) antogs<br>vid en diplomatkonferens i Rom den 17 juli 1998. Beslutet var inte<br>enhälligt och vid omröstningen röstade 120 stater, däribland Sverige, för<br>ett antagande av stadgan och bara sju stater emot. Internationella<br>brottmålsdomstolen kommer att inrättas när 60 stater har anslutit sig till<br>Romstadgan och den därmed träder i kraft. En översättning av<br>Romstadgan finns i bilaga 1. Sverige undertecknade stadgan den 7<br>oktober 1998. Per den 12 februari 2001 har sammanlagt 139 stater<br>undertecknat stadgan. Därav har 28 stater också tillträtt stadgan genom<br>ratifikation samt en stat tillträtt den genom anslutning, se bilaga 2.</p>
<p>I en departementspromemoria som har upprättats inom Justitiedeparte-<br>mentet, Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (Ds 2001:3),<br>behandlas frågan om Sveriges tillträde till Romstadgan och de lagstift-<br>ningsåtgärder som anses vara nödvändiga med anledning av ett svenskt<br>godkännande av stadgan. Promemorians förslag angående Sveriges till-<br>träde till Romstadgan (ratifikation) har remissbehandlats separat. De för-<br>slag till lagstiftning som lämnats i promemorian är föremål för en längre<br>remissbehandling som ännu inte har avslutats. En förteckning över<br>remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av de remissvar<br>som har lämnats beträffande frågan om ratifikation finns tillgänglig hos<br>Justitiedepartementet (dnr Ju2001/582). Regeringen tar i detta ärende upp<br>promemorians förslag om godkännande av Sveriges tillträde till Rom-<br>stadgan. Förslag till lagstiftning med anledning av ett sådant tillträde<br>kommer att behandlas vid ett senare tillfälle.</p>
<h2>3 Bakgrund</h2>
<p>Historisk bakgrund</p>
<p>Romstadgan har en lång förhistoria som i huvudsak följer två olika spår.<br>Det ena spåret är tillkomsten av materiella folkrättsliga regler för<br>väpnade konflikter - den internationella humanitära rätten. Av intresse<br>här är särskilt de s.k. Haagkonventionema från de två fredskonferensema<br>år 1899 och 1907 samt Genévekonventionema från 1949 och deras två<br>tilläggsprotokoll från 1977, som alla begränsar vad som är tillåtet att göra<br>i en väpnad konflikt. En grundläggande tanke bakom dessa regler är att<br>enskilda anses ha ett personligt ansvar för sitt handlande i samband med<br>sådana konflikter.</p>
<p>Ett parallellt spår har varit olika förslag att skapa internationella<br>tribunaler eller domstolar för lagföring av brott mot den internationella<br>humanitära rätten. Tanken på en permanent internationell brottmåls-<br>domstol väcktes redan 1919 i samband med fredsförhandlingarna efter<br></p>
<p>det första världskrigets slut. Någon sådan domstol kom dock inte till Prop. 2000/01:122<br>stånd och inte förrän efter det andra världskriget inrättades de två första<br>internationella krigsförbrytartribunalema i Numberg och Tokyo. Dessa<br>var dock inte permanenta och de riktade sig enbart mot den förlorande<br>sidan. Tanken levde vidare inom Förenta nationerna (FN) och frågan om<br>en permanent internationell brottmålsdomstol utreddes av kommittéer i<br>olika omgångar men utan något konkret resultat. Ett förslag till stadga<br>bordlädes av FN:s generalförsamling 1951 och ett reviderat förslag 1953,<br>varefter frågan fördes över till FN:s folkrättskommission (International<br>Law Commission, ILC). Jämsides pågick ett arbete med att ta fram<br>förslag om regler om brott mot fred och säkerhet.</p>
<p>Under det kalla kriget var säkerhetsrådets permanenta medlemmar<br>ovilliga att inrätta en överstatlig brottmålsdomstol, särskilt inte som ett<br>fristående organ under generalförsamlingen. Även olikheter i medlems-<br>staternas rättsliga traditioner och grundläggande skillnader i deras rätts-<br>system försvårade arbetet.</p>
<p>När stridigheterna i dåvarande Jugoslavien bröt ut i början av 1990-<br>talet var de politiska förhållandena annorlunda. Sedan säkerhetsrådet<br>hade antagit olika resolutioner under 1992 som beredde vägen antog<br>rådet den 22 februari 1993 resolution 808 (1993) som lade den rättsliga<br>grunden för inrättandet av en internationell tribunal för brott mot<br>humanitär rätt i f.d. Jugoslavien. Tribunalens stadgar fastställdes av<br>säkerhetsrådet den 25 maj 1993 genom resolution 827 (1993). Detta<br>följdes av att en motsvarande tribunal för Rwanda inrättades av säker-<br>hetsrådet den 8 november 1994 genom resolution 955 (1994). Båda dessa<br>tribunaler är för närvarande verksamma (se vidare avsnitt 4)</p>
<p>Romstadgans tillkomst och det fortsatta arbetet</p>
<p>År 1990 gav generalförsamlingen ILC i uppdrag att på nytt ta sig an<br>frågan om inrättandet av en permanent internationell brottmålsdomstol.<br>Denna begäran var bl.a. föranledd av ett förslag från Trinidad och<br>Tobago två år tidigare om att inrätta en internationell domstol för att be-<br>kämpa narkotikasmuggling mellan olika länder. Efter en förberedande<br>rapport 1992 och ett förslag 1993 lämnade ILC ett reviderat och slutligt<br>stadgeförslag till generalförsamlingen år 1994. Detta förslag har tjänat<br>som utgångspunkt för det fortsatta förhandlingarna.</p>
<p>Generalförsamlingen inrättade samma år en s.k. ad /ioc-kommitté för<br>att ge staterna möjlighet att diskutera ILC:s förslag. Kommittén möttes<br>vid två tillfällen under 1995 och lämnade sedan en rapport som utgjorde<br>underlag för att inrätta en förberedande kommitté. Den förberedande<br>kommitténs uppdrag var att fortsätta den tidigare kommitténs arbete och<br>förbereda en konventionstext för en domstolsstadga för vilken det fanns<br>en bred uppslutning. Kommittén sammanträdde vid sex tillfälle - totalt<br>15 veckor - mellan mars 1996 och april 1998. Vid dess sista möte kunde<br>en text antas som förhandlingsunderlag för den diplomatkonferens som<br>generalförsamlingen hade beslutat i december 1997. Även om texten<br>byggde på ILC-förslaget från 1994 var det avsevärda skillnader dem<br>emellan. Den var dessutom långt ifrån allmänt accepterad och innehöll<br></p>
<p>därför ett mycket stort antal alternativa lösningar på såväl grundläggande Prop. 2000/01:122<br>och politiskt känsliga som mer rättsligt tekniska frågor.</p>
<p>I det förberedande arbetet ingick även att antal s.k. inter-sessionella<br>möten. Dessa kom att visa sig mycket värdefulla for att underlätta<br>förhandlingarna i den förberedande kommittén.</p>
<p>Långa och mödosamma förhandlingar väntade därför delegaterna från<br>sammanlagt 160 stater under diplomatkonferensen i Rom mellan den 15<br>juni och den 17 juli 1998. Förutom de många oavgjorda frågorna i den<br>förberedande kommitténs text lämnades ett stort antal nya förslag under<br>konferensen. Utgången var oklar in i det sista och ett slutligt<br>kompromisspaketet lades inte fram förrän på natten före den sista<br>förhandlingsdagen. Vid ett dramatiskt möte kunde två försök att spräcka<br>kompromissen avvärjas och konferensen antog därefter stadgan efter en<br>omröstning där 120 stater röstade för ett antagande, sju emot och 21<br>stater lade ner sina röster. Stadgan öppnades för undertecknande den 17<br>juli 1998.</p>
<p>I slutakten från konferensen beslutades om inrättandet av en förbe-<br>redande kommission för att behandla vissa återstående frågor. Främst<br>bland dessa uppgifter är att ta fram förslag till bevis- och förfaranderegler<br>och s.k. brottskriterier. Den förberedande kommissionen har 30 juni 2000<br>godtagit bevis- och förfaranderegler och brottskriterier samt överlämnat<br>dessa för antagande av stadgepartsförsamlingen när stadgan trätt i kraft. I<br>kommissionens uppdrag ingår även sådana uppgifter som att förbereda ett<br>högkvartersavtal med Nederländerna där domstolen skall ha sitt säte, en<br>överenskommelse om immunitet och privilegier, en överenskommelse<br>om förhållandet till FN, regler och föreskrifter för den ekonomiska<br>förvaltningen, domstolens första budget och - mer kontroversiellt - att<br>fortsätta förhandlingarna om definitionen av ett aggressionsbrott. För<br>dessa uppgifter är dock ingen bestämd tidsgräns fastslagen och<br>kommissionens arbete pågår fortfarande.</p>
<p>Sverige har tillsammans med bl.a. de övriga nordiska länderna deltagit<br>aktivt i det arbete som lett fram till stadgan och starkt verkat för att<br>Internationella brottmålsdomstolen skall komma till stånd. Det svenska<br>engagemanget har bl.a. tagit sig uttryck i uppdrag som koordinatör i en<br>arbetsgrupp och som vice ordförande för diplomatkonferensen.<br>Mötesrapporter (s.k. veckorapporter) från förhandlingarna i<br>kommittéerna, vid diplomatkonferensen och i kommissionen finns<br>tillgängliga i Utrikesdepartementet.</p>
<p>En internationell utblick</p>
<p>Romstadgan träder i kraft när 60 stater har samtyckt till att vara bundna<br>av den och per den 12 februari 2001 har 29 stater ratificerat eller på annat<br>sätt tillträtt stadgan - Senegal, Trinidad och Tobago, San Marino, Italien,<br>Fiji, Ghana, Norge, Belize, Tadzjikistan, Island, Venezuela, Frankrike,<br>Belgien, Kanada, Mali, Lesotho, Nya Zeeland, Luxemburg, Botswana,<br>Sierra Leone, Gabon, Spanien, Sydafrika, Marshallöama, Tyskland,<br>Österrike, Finland, Argentina och Dominica. Totalt har 139 stater<br>undertecknat stadgan. Bland dessa återfinns bl.a. alla Europarådets<br></p>
<p>medlemsstater utom Turkiet. Sverige undertecknade stadgan den 7 Prop. 2000/01:122<br>oktober 1998. Även ett antal stater som vid Romkonferensen avstod från<br>att rösta eller som röstade emot stadgan har efter ytterligare<br>överväganden valt att underteckna densamma. Bland de senare kan<br>särskilt USA och Israel noteras. Flertalet stater i Asien, bland dem flera<br>stora stater såsom Indien, Indonesien, Japan, Kina och Pakistan, har<br>emellertid inte undertecknat stadgan.</p>
<p>I många stater pågår lagstiftningsarbete och andra förberedelser för att<br>ratificera stadgan. Detta är inte begränsat till stater som har undertecknat<br>den, utan sker också i andra länder - såsom i Japan - där det t.ex. krävs<br>ett mycket detaljerat underlag också för att underteckna en traktat. Även<br>olika regionala och sub-regionala möten för att främja ratifikationer av<br>stadgan har hållits.</p>
<p>Inom EU har medlemsstaterna uttalat avsikten att ratificera stadgan<br>under år 2000 eller 2001. Hittills har EU-statema Italien, Frankrike,<br>Belgien, Luxemburg, Spanien, Tyskland, Österrike och Finland ratifi-<br>cerat stadgan och ett förslag om ratifikation behandlas för närvarande<br>bl.a. av parlamentet i Storbritannien. I Frankrike har konstitutionen<br>ändrats med hänvisning till Internationella brottmålsdomstolen (lag 99-<br>568 av den 8 juli 1999 som föreskriver ett generellt undantag från<br>konstitutionens bestämmelser när de står i strid med Romstadgan). En<br>förändring av konstitutionen har även beslutats i Tyskland vilken avser<br>utlämning av landets egna medborgare, medan Österrike som har<br>liknande bestämmelser inte funnit skäl att ändra sin konstitution. Såväl i<br>Österrike som i Finland har dock särskilda förfaranden tillämpats, vilka<br>krävs enligt dess konstitution respektive grundlag. I alla de nu nämnda<br>staterna utom Finland kommer lagstiftning för samarbetet med domstolen<br>m.m. att behandlas senare.</p>
<p>Norge har ratificerat Romstadgan den 16 februari 2000 (St.prop. nr. 24,<br>1999-2000). Avsikten är att senare återkomma med förslag om lag-<br>stiftning med anledning av stadgan. Island ratificerade stadgan den 25<br>maj 2000 och även där kommer lagstiftning att föreslås i efterhand<br>(Alltingets 125 möte 1999-2000). Den 29 december 2000 ratificerade<br>Finland stadgan och där har även lagstiftning beslutats som avser såväl en<br>särskild lag om samarbete med domstolen som ändringar i den finska<br>strafflagen (RP 161/2000 rd). I Danmark har en proposition med förslag<br>om ratifikation och lagstiftning avlämnats den 4 oktober 2000 (Lov-<br>forslag nr. L 20, Folketinget 2000-01).</p>
<p>Även i Kanada och Nya Zeeland har lagstiftning med anledning av<br>stadgan antagits i samband med beslutet om ratifikation.</p>
<p>Nordiskt samarbete</p>
<p>De nordiska staterna har tillsammans varit aktivt engagerade i arbetet att<br>få till stånd Internationella brottmålsdomstolen. Företrädare för Finland,<br>Norge och Sverige har härtill utsetts till viktiga uppdrag under<br>förhandlingsarbetet. Under arbetets gång har de nordiska delegaterna<br>träffats för att diskutera och samordna sina positioner, såväl under<br>pågående förhandlingar som vid särskilda möten.</p>
<p>Under förberedelsearbetet anordnades ett informellt nordiskt möte i Prop. 2000/01:122<br>Stockholm den 25 november 1997 och inför diplomatkonferensen ett<br>förberedande möte i Helsingfors den 14-15 maj 1998, där även repre-<br>sentanter för Lettland och Litauen var närvarande. Sedan stadgan antagits<br>har lagstiftningsfrågor diskuterats vid möten i Oslo den 11 juni 1999 och<br>i Stockholm den 18 februari 2000. Ett nytt nordiskt möte med deltagare<br>även från de baltiska staterna och Polen planeras att hållas i Stockholm i<br>slutet av maj 2001.</p>
<h2>4 Stadgans huvudsakliga innehåll och en jäm-<br>förelse med de internationella brottmåls-<br>tribunalema</h2>
<p>Internationella brottmålsdomstolen innebär ett avsevärt steg framåt för att<br>förstärka folkrätten i det att den kommer att vara en permanent institution<br>för utredning och lagföring av de mest allvarliga brotten mot den<br>internationella humanitära rätten och vidsträckta eller systematiska brott<br>mot de mänskliga rättigheterna. Därmed skapas en mekanism för att<br>bemöta bristande åtgärder på nationell nivå och en möjlighet att komma<br>till rätta med den utbredda straffriheten för denna typ av brott. Genom<br>kravet på ett relativt stort antal ratifikationer för ikraftträdandet<br>tillförsäkras ett brett deltagande från statssamfundets sida. Domstolen<br>följer i spåren av de två internationella brottmålstribunalema för f.d.<br>Jugoslavien och för Rwanda. Romstadgan återspeglar olika erfarenheter<br>från tribunalerna och dess verksamhet.</p>
<p>De internationella brottmålstribunalema inrättades genom beslut av<br>FN:s säkerhetsråd under pågående konflikter med stöd av kapitel VII i<br>FN-stadgan. Därmed följer att föreskrifterna och förpliktelserna enligt<br>dess stadgor, t.ex. i fråga om jurisdiktion och samarbetsskyldighet, är<br>tvingande för FN:s medlemsstater. Romstadgan är däremot en internatio-<br>nell överenskommelse som åstadkommits genom förhandlingar mellan ett<br>stort antal stater. De skyldigheter för stater som följer av Romstadgan är<br>alltså nya konventionsförpliktelser för de stater som väljer att ansluta sig.</p>
<p>Till skillnad från tribunalerna är domstolen inte ett FN-organ. Däremot<br>kommer de i likhet med dessa att samverka med FN, liksom med<br>nationella rättssystem. Domstolen är avsedd att vara en permanent<br>institution med ett mandat att ta sig an brott begångna runt om i världen. I<br>flertalet fall krävs dock viss anknytning till en stat som har anslutit sig till<br>dess stadga. Tribunalerna är däremot inrättade för att lagfora brott inom<br>strikt geografiskt definierade områden och för Rwandatribunalen endast<br>brott begångna inom en begränsad tidsperiod. Tribunalerna inrättades<br>retroaktivt medan principen om icke-retroaktivitet gäller för utövande av<br>domstolens jurisdiktion. För domstolen gäller, liksom för Jugoslavien-<br>tribunalen, att mandatet omfattar brott som har begåtts efter en bestämd<br>tidpunkt och att ingen bortre tidsgräns föreskrivs.</p>
<p>De brott som tribunalerna respektive domstolen är behöriga att pröva Prop. 2000/01:122<br>är i huvudsak desamma, dvs. folkmord, brott mot mänskligheten och<br>krigsförbrytelser. Härtill kommer att domstolen i en framtid kan komma<br>att vara behörig pröva aggressionsbrott. Skillnader finns emellertid såväl<br>mellan de två tribunalerna som mellan dessa och domstolen. För ansvar<br>för brott mot mänskligheten krävs det enligt Jugoslavientribunalens<br>stadga att brottet har begåtts under en väpnad konflikt. Någon sådan<br>koppling till en väpnad konflikt krävs däremot inte enligt<br>Rwandatribunalens stadga. Vidare är Jugoslavientribunalen behörig att<br>döma personer för krigsförbrytelser som har begåtts såväl i en<br>internationell som i en intern väpnad konflikt, medan Rwandatribunalens<br>behörighet är begränsad till interna väpnade konflikter. Emellertid är<br>Rwandatribunalens mandat därvid bredare i det att dess stadga<br>uttryckligen innefattar brott mot 1977 års tilläggsprotokoll II till<br>Genévekonventionema och mot den s.k. gemensamma artikel 3 i samma<br>konventioner.</p>
<p>För domstolens del har de olika brotten definierats betydligt mer<br>ingående än vad som gäller för tribunalerna. Det innebär bl.a. en<br>precisering av brott mot mänskligheten som gäller såväl vid väpnade<br>konflikter som i fredstid. Både krigsförbrytelser i internationella och i<br>icke-intemationella väpnade konflikter kan lagforas inför domstolen.<br>Romstadgans definitioner av brotten skall dessutom kompletteras med<br>s.k. brottskriterier (”elements of crimes”) som hjälp vid tolkningen, vilka<br>har förhandlats i den förberedande kommissionen och som senare skall<br>beslutas av en stadgepartsförsamling.</p>
<p>En viktig skillnad mellan tribunalerna och domstolen gäller<br>förhållandet mellan internationell och nationell behörighet att lagfora ett<br>brott. Medan tribunalernas stadgor ger den internationella rättsliga<br>processen företräde framför nationella förfaranden så föreskriver<br>Romstadgan tvärtom att nationell lagföring i princip skall ha företräde.<br>Domstolen skall vara ett komplement till de nationella rättsordningarna<br>och endast ta vid när de senare inte fullgör sin uppgift på ett tillbörligt<br>sätt - den s.k. komplementaritetsprincipen. Skillnaden påverkar även de<br>olika stadgornas bestämmelser om domars rättsverkningar (ne bis in<br>idem~, ”inte två gånger för samma sak”).</p>
<p>Trots den grundläggande skillnaden beträffande förhållandet mellan<br>internationell och nationell lagföring innehåller Romstadgan bestäm-<br>melser om samarbetsskyldighet för de anslutna staterna som i princip är<br>lika långtgående som motsvarande skyldighet i förhållande till<br>tribunalerna. Bestämmelserna om straffverkställighet, vilka bygger på<br>staternas frivilliga åtagande, liknar också varandra. En betydelsefull skill-<br>nad mellan tribunalernas stadgor och Romstadgan är dock att den senare<br>innehåller mera detaljerade regler om samarbete och verkställighet.</p>
<p>Över huvud taget är domstolens stadga avsevärt mer detaljerad än<br>tribunalernas, bl.a. vad gäller de processuella förfarandena och allmänna<br>straffrättsliga bestämmelser. Till skillnad från tribunalerna, som själva<br>har haft att anta sina bevis- och förfaranderegler, skall sådana regler för<br>domstolen utarbetas av statssamfundet och antas av en stadgeparts-<br>församling.</p>
<p>10</p>
<p>De process- och straffrättsliga regler som har förhandlats fram för Prop. 2000/01:122<br>domstolen förenar element från olika rättsliga traditioner till en enhetlig<br>ordning, något som också kan komma framtida internationellt samarbete<br>på dessa områden till godo.</p>
<p>Finansieringen av domstolen, som inte är ett FN-organ, skiljer sig från<br>vad som gäller för tribunalerna. Med hänsyn till att domstolen kan ta sig<br>an misstänkta brott på olika sätt - genom hänskjutande av en stat eller<br>FN:s säkerhetsråd eller ett inledande av en undersökning på eget initiativ<br>- föreskrivs finansiering från olika källor. Kostnaderna skall främst bäras<br>av de anslutna staterna men också med medel som FN:s general-<br>församling anslår.</p>
<h2>5 Stadgans närmare innehåll</h2>
<p>Romstadgans ingress innehåller allmänna uttalanden om de principer som<br>stadgan grundar sig på. Vissa av dessa principer kommenteras nedan.<br>Stadgans bestämmelser är indelade i 13 delar.</p>
<p>Allmänna bestämmelser om inrättandet av Internationella brottmåls-<br>domstolen och avslutande bestämmelser om tolkning av stadgan,<br>reservationer, ändringar av stadgan, ikraftträdande m.m. finns i del 1 och<br>13. De principiellt mest viktiga bestämmelserna finns i del 2 och<br>behandlar brotten och deras definitioner, domstolens jurisdiktion och<br>dess förhållande till nationella rättsordningar (s.k. komplementaritet)<br>samt hur ett förfarande inför domstolen kan inledas. Där behandlas även<br>frågor om domstolens förhållande till FN:s säkerhetsråd, om ne bis in<br>idem (”icke två gånger för samma sak”) och om tillämplig lag. I del 3 ges<br>föreskrifter om allmänna straffrättsliga principer som domstolen skall<br>tillämpa, t.ex. regler om uppsåt, ansvarsfrihetsgrunder, villfarelse och<br>förmans befallning. Del 4 reglerar domstolens organisation och<br>innehåller även bestämmelser om jäv, entlediganden och disciplinära<br>förfaranden samt om privilegier och immunitet. Där finns också regler<br>om arbetsspråk och om andra föreskrifter med lägre författningsrättslig<br>status, dvs. bevis- och förfaranderegler som skall antas av de anslutna<br>staterna samt domstolens arbetsordning som domstolen själv antar.</p>
<p>Stadgans processrättsliga bestämmelser finns i del 5 (förundersökning<br>och åtal), del 6 (rättegången) och del 8 (överklagande och omprövning).<br>Vissa av dessa bestämmelser har betydelse för behovet av nationell<br>lagstiftning. Bestämmelser om straff och andra rättsverkningar på grund<br>av brott finns i del 7.</p>
<p>I del 9 finns huvudsakligen de bestämmelser som reglerar det rättsliga<br>samarbetet mellan domstolen och anslutna stater. Där föreskrivs bl.a.<br>samarbetsskyldighet när det gäller överlämnande av misstänkta personer<br>till domstolen samt användning av tvångsmedel och andra åtgärder under<br>brottsutredningen. I kapitlet finns även bl.a. föreskrifter om konkur-<br>rerande ansökningar och om konkurrens mellan nationella förfaranden<br>och Internationella brottmålsdomstolens lagföring. Del 10 innehåller<br>bestämmelser om verkställighet av domstolens avgöranden.</p>
<p>11</p>
<p>Bestämmelser som avser stadgepartsförsamlingen för de stater som Prop. 2000/01:122<br>anslutit sig till stadgan ges i del 11 och föreskrifter om domstolens<br>finansiering i del 12.</p>
<p>Föreskrifterna i stadgans olika delar presenteras närmare i avsnitt 5.1<br>till 5.11 nedan. Hänvisningarna till bestämmelser i stadgan görs genom<br>angivande av artikelns nummer och i vissa fall, efter kolon, nummer och<br>bokstäver som anger en viss punkt i artikeln (ex. artikel 54:3 a).</p>
<h3>5.1 Allmänna bestämmelser</h3>
<p>I inledningsartikeln (artikel 1) föreskrivs inrättandet av Internationella<br>brottmålsdomstolen som en permanent institution för lagföring av<br>enskilda beträffande de mest allvarliga brotten av internationellt intresse.<br>Där framgår också att domstolen skall vara ett komplement till de<br>nationella rättsordningarna, se vidare avsnitt 5.4.5, och att dess<br>behörighet och funktioner anges i stadgan. Till skillnad från de befintliga<br>tribunalerna är domstolen inte ett FN-organ. Däremot föreskriver stadgan<br>att domstolens förhållande till FN skall regleras genom ett avtal (artikel</p>
<p>2) . Vidare är förhållandet mellan domstolen och säkerhetsrådet närmare<br>reglerat i stadgan, se avsnitt 5.4.6.</p>
<p>Domstolen skall ha sitt säte i Haag och ett högkvartersavtal skall<br>reglera förhållandet mellan domstolen, som är en internationell juridisk<br>person med rättshandlingsförmåga (artikel 4), och Nederländerna (artikel</p>
<p>3) . Domstolen far emellertid även välja att förlägga sin verksamhet, t.ex.<br>att genomföra rättegångar, på en annan plats (artikel 3 och 62). Detta<br>fordrar att ett särskilt avtal träffas med staten i fråga. Regleringen ger<br>domstolen möjlighet att t.ex. genomföra rättegångar närmare gämings-<br>orten och på så sätt skapa förutsättningar för större effektivitet och lägre<br>kostnader. Domstolen har vidare rätt att utöva sina funktioner och<br>befogenheter enligt stadgan på en ansluten stats och, med stöd av ett<br>särskilt avtal, på en annan stats territorium (artikel 4:2).</p>
<p>5.1.1 Stadgepartsförsamlingen</p>
<p>Internationella brottmålsdomstolen skall alltså inrättas med stöd av en<br>multilateral konvention. Andra alternativ, t.ex. att inrätta den som ett FN-<br>organ genom ändringar av FN-stadgan eller genom en resolution i<br>säkerhetsrådet eller generalförsamlingen, förkastades under de för-<br>beredande förhandlingarna. För att de anslutna staterna (stadgepartema)<br>skall kunna följa upp och vidareutveckla domstolens verksamhet skall ett<br>särskilt forum inrättas - stadgepartsförsamlingen. De stater som inte har<br>anslutit sig till stadgan men som har undertecknat den eller slutakten från<br>Romkonferensen har observatörsstatus (artikel 112). Även domstolens<br>president, åklagaren och registratom far delta.</p>
<p>Bland stadgepartsförsamlingens uppgifter märks att behandla och anta<br>rekommendationer från den förberedande kommissionen. Främst gäller<br>detta att församlingen skall anta kommissionens förslag till bevis- och<br>förfaranderegler samt brottskriterier, se avsnitt 5.1.2. Församlingen skall</p>
<p>12<br></p>
<p>vidare utöva tillsyn över presidiets, åklagarens och registratoms Prop. 2000/01:122<br>förvaltning, fastställa domstolens budget, besluta om eventuell ändring av<br>antalet domare (artikel 36) samt behandla frågor om stadgeparters<br>bristande samarbete med domstolen (artikel 87). Den skall även besluta<br>om framtida stadgeändringar (artiklarna 121 och 122) och anta regler för<br>den ekonomiska förvaltningen av den egna verksamheten och av<br>domstolens verksamhet (artikel 113).</p>
<p>Stadgepartsförsamlingen skall hålla ett ordinarie möte per år och i<br>övrigt när det behövs. Mötena skall anordnas antingen där domstolen har<br>sitt säte eller vid FN:s högkvarter, dvs. i Haag eller i New York. I för-<br>samlingen har varje ansluten stat en röst. Om inte enhällighet kan uppnås<br>fattas beslut i sakfrågor med två tredjedels majoritet av närvarande och<br>röstande stadgeparter och i procedurfrågor med enkel, på motsvarande<br>sätt beräknad majoritet. En absolut majoritet av stadgepartema fordras för<br>beslutsförhet. En ansluten stat som ligger efter med betalningen av ett<br>belopp motsvarande två årsbidrag förlorar sin rösträtt om inte annat<br>beslutas.</p>
<p>En särskild byrå skall inrättas med en ordförande, två vice-ordföranden<br>och 18 andra ledamöter valda på tre år. Byrån sammanträder vid behov<br>och biträder stadgepartsförsamlingen i löpande ärenden. Församlingen får<br>också inrätta sådana underorgan som kan vara nödvändiga, däribland en<br>oberoende kontrollmekanism. Församlingen antar sin egen arbetsordning<br>och skall ha samma officiella språk och arbetsspråk som FN:s<br>generalförsamling (dvs. arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och<br>spanska).</p>
<p>5.1.2 Sekundära regelverk</p>
<p>Stadgan skall kompletteras med mer detaljerade bestämmelser i dom-<br>stolens bevis- och förfaranderegler, vilka skall antas av stadge-<br>partsförsamlingen efter ett angivet förfarande (artikel 51). Detta<br>föranleddes av krav från vissa stater som av principiella och politiska skäl<br>önskade att staterna och inte domarna skall vara lagstiftare. Härtill kom<br>praktiska överväganden för att möjliggöra stadgeförhandlingama och<br>skapa ett regelverk för mer tekniska föreskrifter som lättare bör kunna<br>förändras. I detta sammanhang kom erfarenheterna - såväl goda som<br>dåliga - från de existerande tribunalerna att spela stor roll och de nu<br>aktuella reglerna avviker delvis från vad som gäller för tribunalerna.<br>Tribunalernas stadgor innehåller endast vissa grundläggande principer<br>medan de mer detaljerade föreskrifterna finns i ett regelverk som<br>domarna beslutar.</p>
<p>Romstadgan innehåller däremot bestämmelser om de förpliktelser som<br>åvilar en ansluten stat och detaljerade föreskrifter om alla övriga<br>viktigare frågor. Stadgans bestämmelser har alltid företräde och bevis-<br>och förfaranderegi erna måste vara förenliga med stadgan (artikel 51:4-5).<br>I vissa fall hänvisar stadgan till att närmare föreskrifter skall ges i bevis-<br>och förfarandereglema. Det är främst olika praktiska förfarandefrågor<br>som skall regleras i bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>13</p>
<p>För att skapa en viss flexibilitet och bättre möjligheter att vid trängande Prop. 2000/01:122<br>behov kunna ändra bevis- och förfarandereglema, ges domarna möjlighet<br>att anta provisoriska regler som gäller fram till nästa möte med<br>stadgepartsförsamlingen (artikel 51:3). Dessa får dock inte tillämpas<br>retroaktivt eller vara oförenliga med stadgan. Domarna skall dessutom<br>själva anta en arbetsordning med bestämmelser om den mer praktiska och<br>rutinmässiga hanteringen av domstolens verksamhet (artikel 52).</p>
<h3>5.2 Domstolens organisation</h3>
<p>Internationella brottmålsdomstolens organisation föreskrivs i artikel 34<br>och utvecklas vidare i de följande artiklarna. Domstolen leds administra-<br>tivt av ett presidium som består av en domstolspresident och två<br>vicepresidenter, vilka väljs av domarna själva för en treårsperiod med<br>möjlighet till omval (artikel 38). Presidiet har dessutom vissa andra upp-<br>gifter enligt stadgan, t.ex. att avgöra frågor om domstolens arbetsspråk<br>(artikel 50), att upprätta en rättegångskammare för handläggningen av ett<br>mål (artikel 61:11) och att utöka antalet domare för en viss<br>huvudförhandling (artikel 74:1).</p>
<p>I förslaget från FN:s folkrättskommission hade presidiet även vissa<br>rättskipande uppgifter, särskilt före och efter huvudförhandlingen. Det<br>förslaget byggde emellertid på tanken att endast presidiet skulle fungera<br>på heltid och de övriga domarna bara skulle kallas till tjänstgöring vid<br>behov. Under förhandlingarna framfördes invändningar mot att<br>rättskipande uppgifter skulle utföras av presidiet och när hela domstolen<br>sedermera kom att bli heltidsarbetande fanns det inte längre något behov<br>av detta. Enligt stadgan skall därmed de rättskipande uppgifterna utföras<br>av domstolens dömande avdelningar - en överklagande-, en rättegångs-<br>och en förundersökningsavdelning (artikel 34).</p>
<p>I domstolen ingår även ett åklagarkansli och ett registratorskontor.</p>
<p>De viktigaste funktionärerna i domstolen är domarna, åklagaren och<br>biträdande åklagare samt registratom och den biträdande registratom.<br>Innan de tillträder sina ämbeten skall dessa personer avlägga en högtidlig<br>förklaring att de kommer att fullgöra sina uppgifter opartiskt och<br>samvetsgrant (artikel 45).</p>
<p>5.2.1 Domarna och de dömande enheterna</p>
<p>Internationella brottmålsdomstolen har totalt 18 domare, varav domstols-<br>presidenten och fyra andra domare tjänstgör i överklagandeavdelningen<br>samt minst sex domare i vardera av förundersöknings- och<br>rättegångsavdelningama (artiklarna 36:1 och 39:1). Antalet domare kan<br>dock utökas av stadgepartsförsamlingen genom ett beslut med<br>kvalificerad majoritet på förslag av presidiet (artikel 36:2). Presidiet skall<br>alltid tjänstgöra på heltid och det gäller i princip även de övriga domarna,<br>men presidiet får med hänsyn till arbetsbelastningen besluta att vissa<br>domare befrias från tjänstgöring (artikel 35).</p>
<p>14</p>
<p>En domare skall normalt tjänstgöra i nio år och saknar möjlighet till Prop. 2000/01:122<br>omval (artikel 36:9 a).</p>
<p>Dömande avdelningar och kammare</p>
<p>Indelningen av domare på avdelningar skall grundas på de uppgifter som<br>avdelningen skall utföra och de aktuella domarnas kvalifikationer och<br>erfarenheter (artikel 39:1). Varje avdelning skall innehålla domare med<br>erkänd kompetens i straffrätt och straffprocessrätt respektive i folkrätt. I<br>förundersöknings- och rättegångsavdelningama skall domarna främst ha<br>brottmålserfarenhet. Domarna i dessa två avdelningar skall delas in för en<br>tid av tre år och därefter, med undantag för att avsluta handläggningen av<br>inledda mål, cirkulera till en annan avdelning (artikel 39:3 a). De far<br>dock tillfälligt tjänstgöra i den andra avdelningen, med den<br>begränsningen att de inte får delta i mer än en avdelnings behandling av<br>ett och samma mål (artikel 39:4). En domare som utsetts till över-<br>klagandeavdelningen skall dock enbart tjänstgöra där under återstoden av<br>sin mandattid (artikel 39:3 b och 4). Tanken är därmed att domarna i<br>princip skall avancera under sin tjänstgöring och avsluta densamma som<br>domare i överklagandeavdelningen.</p>
<p>För fullgörandet av de dömande uppgifterna indelas avdelningarna i<br>olika kamrar för handläggningen av ett visst mål (artikel 39:2). Inom<br>förundersökningsavdelningen fördelar kamrama själva målen mellan sig<br>medan upprättandet av en rättegångskammare för ett visst mål bestäms av<br>presidiet (artikel 61:11). Överklagandekammaren skall bestå av avdel-<br>ningens samtliga fem domare, medan en rättegångs- och en förundersök-<br>ningskammare skall bestå av tre domare. I vissa fall far förundersök-<br>ningskammarens uppgifter utföras av en ensamdomare (artiklarna 39:2 b<br>och 57:2).</p>
<p>Domarna</p>
<p>Domarna skall väljas bland personer som har hög moral, opartiskhet och<br>integritet samt de kvalifikationer som krävs i hemstaten för utnämning till<br>de högsta domarämbetena (artikel 36:3). De valbara kandidaterna delas in<br>i två kategorier. De skall antingen ha straffrättsliga och straffprocess-<br>rättsliga kunskaper och praktisk brottmålserfarenhet som domare,<br>åklagare, försvarare eller liknande, eller relevanta folkrättsliga kunskaper,<br>t.ex. i internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter, samt besitta<br>stor yrkeserfarenhet. Vidare måste kandidaterna har utmärkta kunskaper i<br>minst ett av domstolens arbetsspråk, dvs. engelska eller franska<br>(artiklarna 36:3 c och 50:2). Anslutna stater är behöriga att nominera en<br>domarkandidat vardera, som inte behöver vara medborgare i den staten,<br>och det far inrättas en rådgivande kommitté för att bedöma<br>nomineringarna (artikel 36:4).</p>
<p>Val av domare sker av stadgepartsförsamlingen enligt ett särskilt<br>förfarande, som bl.a. innebär att omröstningen skall vara sluten och att de<br>kandidater skall väljas som får det största antalet röster samt två<br>tredjedels majoritet av de närvarande och röstande staternas röster<br></p>
<p>15</p>
<p>(artikel 36:5-6). Alla domarna måste ha olika nationalitet och vid valet Prop. 2000/01:122<br>skall staterna ta hänsyn till behovet av representation för de huvudsakliga<br>rättssystemen, en skälig geografisk representation och en rättvis<br>representation av kvinnliga och manliga domare samt till behovet av<br>domare med särskilda kunskaper, t.ex. i fråga om våld mot kvinnor och<br>barn (artikel 36:7-8).</p>
<p>Domarna väljs för en nioårsperiod utan möjlighet till omval och en<br>tredjedel av dem skall väljas vart tredje år så att domarkåren fortlöpande<br>förnyas (artikel 36:9). Vid det första valet av domare är mandattiderna för<br>vissa domare kortare än nio år och en del av dem - de som väljs för<br>endast tre år - har som kompensation fått möjlighet till omval. Detsamma<br>gäller domare som tillkommer genom fyllnadsval för en mandatperiod<br>om högst tre år (artikel 37). Oavsett mandattidens längd skall en domare i<br>en rättegångs- eller överklagandekammare alltid avsluta handläggningen<br>av ett inlett mål (artikel 36:10).</p>
<p>Stadgan föreskriver att domarna skall vara självständiga vid full-<br>görandet av deras uppgifter (artikel 40). De skall, som en konsekvens<br>därav, tjänstgöra på heltid och de får inte utföra någon annan yrkesmässig<br>verksamhet eller annan förtroendeskadlig verksamhet. Frågor om tillåt-<br>ligheten av annan verksamhet enligt dessa bestämmelser skall avgöras av<br>en absolut majoritet av domarna.</p>
<p>Presidiet får besluta om att befria en domare från fullgörande av en<br>tjänsteuppgiff på domarens begäran och stadgan innehåller även relativt<br>långtgående bestämmelser om domarjäv (artikel 41). Huvudregeln är att<br>en domare skall anses jävig om han eller hon t.ex. tidigare i någon<br>funktion har varit inblandad i samma mål eller i ett nationellt straff-<br>rättsligt förfarande mot samma person som har anknytning till målet.<br>Särskilda föreskrifter finns dessutom i fråga om handläggningen av mål<br>när den misstänkte har erkänt gärningen (artikel 65:3-4) och när ett<br>överklagat mål har återförvisats till en rättegångskammare för förnyad<br>prövning (artikel 83:2 b). Den misstänkte och åklagaren får begära<br>prövning av domarjäv, vilket skall avgöras av domstolens ledamöter<br>genom majoritetsbeslut (artikel 41:2).</p>
<p>Entlediganden och disciplinära förfaranden samt immunitet och<br>privilegier redovisas särskilt i avsnitt 5.2.4.</p>
<p>5.2.2 Åklagarna och åklagarens kansli</p>
<p>Åklagarens kansli - som skall vara en självständig enhet inom domstolen<br>- leds av en åklagare (chefsåklagare) och en eller flera biträdande<br>åklagare, vilka skall ha olika nationalitet och tjänstgöra på heltid (artikel<br>42). Åklagarna skall vara personer med hög moral, stor skicklighet och<br>ha omfattande praktisk brottmålserfarenhet samt utmärkta språk-<br>kunskaper. Med hänsyn till de viktiga och stora befogenheter som<br>stadgan ger åklagarna är deras självständighet och opartiskhet av största<br>betydelse. De är därför uttryckligen förbjudna att söka eller ta emot<br>instruktioner från någon utanför domstolen eller att delta i någon<br>verksamhet som skulle kunna vara oförenlig med deras uppgifter som<br>åklagare eller innebära att deras oberoende kan ifrågasättas.</p>
<p>16</p>
<p>Åklagaren och de biträdande åklagarna väljs av stadgepartsförsam- Prop. 2000/01:122<br>lingen genom ett särskilt förfarande som bl.a. innebär en sluten omröst-<br>ning. För att bli vald krävs absolut majoritet. Mandatperioden skall<br>normalt vara nio år utan möjlighet till omval.</p>
<p>Övrig personal såsom brottsutredare skall anställas vid åklagarens<br>kansli och även sekonderad personal, dvs. personal som tillhandahålls<br>och bekostas av en stat, kan komma i fråga (artikel 44). Även när det<br>gäller rekrytering av personal skall principerna om representation från<br>olika rättssystem, geografisk spridning, representation av både män och<br>kvinnor samt behovet av expertkunskaper, t.ex. beträffande kvinnovåld,<br>iakttas. Åklagaren får dessutom utse särskilda rådgivare med sådana<br>expertkunskaper (artikel 42:9).</p>
<p>Även för åklagarna finns det långtgående jävsregler och de far inte<br>medverka i mål där det finns skäl att ifrågasätta deras opartiskhet på<br>någon grund (artikel 42:7). Exempel som anges i stadgan är att åklagaren<br>tidigare i någon funktion har varit inblandad i samma mål inför<br>Internationella brottmålsdomstolen eller i ett nationellt brottmåls-<br>förfarande med anknytning till samma person. En åklagare får frånträda<br>handläggningen av ett mål på egen begäran med presidiets tillstånd och<br>jävsinvändningar från den misstänkte skall prövas av överklagande-<br>kammaren.</p>
<p>5.2.3 Registratom och registratorskontoret</p>
<p>Registratorskontoret ansvarar för domstolens administration och för<br>administrativ service till domstolens övriga enheter och personal (artikel<br>43). Bland funktionerna ingår t.ex. att ansvara för protokoll- och<br>aktföring i pågående mål (artikel 64:10). Inom kontoret får olika speciali-<br>serade enheter sättas upp. Stadgan föreskriver att en särskild enhet för<br>brottsoffer och vittnen med särskild expertis skall inrättas, men även<br>andra underenheter kan bli aktuella. Det diskuteras t.ex. att inrätta en<br>sådan enhet för att stödja försvararnas verksamhet vid domstolen.</p>
<p>Kontoret skall ledas av en registrator som är domstolens administrativa<br>chef under domstolspresidenten. Vid behov skall även en biträdande<br>registrator utses på registratoms rekommendation. Stadgan innehåller<br>kvalifikationskrav för dessa personer, vilka skall utses av domstolens<br>domare genom sluten omröstning med krav på absolut majoritet.<br>Registratom skall tjänstgöra på heltid och normalt väljas för fem år med<br>möjlighet till omval.</p>
<p>Övrig personal anställs av registratom som också skall lämna förslag<br>till tjänsteföreskrifter, vilka måste godkännas av stadgepartsförsamlingen<br>(artikel 44:3). Församlingen skall även anta riktlinjer för anlitandet av<br>sekonderad personal.</p>
<p>17</p>
<p>5.2.4</p>
<p>Disciplinära förfaranden, immunitet och privilegier samt Prop. 2000/01:122<br>språkfrågor m.m.</p>
<p>Entledigande och disciplinära förfaranden</p>
<p>Stadgan innehåller föreskrifter om entledigande av huvudfönktionärema,<br>dvs. domare, åklagaren, biträdande åklagare, registratom och den<br>biträdande registratom (artikel 46). Enligt stadgan skall dessa föreskrifter<br>vidareutvecklas i de bevis- och förfaranderegler som stadgeparts-<br>församlingen skall anta. Entledigande kan komma i fråga om personen<br>har gjort sig skyldig till ett grovt tjänstefel eller ett allvarligt<br>åsidosättande av sina skyldigheter enligt stadgan eller om personen är<br>förhindrad att fullgöra sina tjänsteuppgifter.</p>
<p>Stadgepartsförsamlingen beslutar om entledigande av en domare,<br>åklagaren eller en biträdande åklagare. Beträffande avskedande av<br>registratom eller den biträdande registratom har domstolens domare<br>beslutanderätten. För sådana beslut föreskrivs särskilda krav när det<br>gäller förslag, omröstning och möjligheter för den aktuella personen att<br>lämna sina synpunkter.</p>
<p>I fråga om mindre grova tjänstefel föreskriver stadgan att regler om<br>disciplinära åtgärder skall ges i domstolens bevis- och förfaranderegler<br>(artikel 47).</p>
<p>Immunitet och privilegier m.m.</p>
<p>I de anslutna staterna skall Internationella brottmålsdomstolen åtnjuta den<br>immunitet och de privilegier som krävs för den skall kunna fylla sitt syfte<br>(artikel 48). Ett avtal om immunitet och privilegier kommer dessutom att<br>utarbetas. Domarna, åklagaren, de biträdande åklagarna och registratom<br>skall enligt stadgan ha immunitet och privilegier som motsvarar en<br>diplomatisk beskickningschef. De skall även efter det att deras uppdrag<br>har avslutats åtnjuta straffrättslig immunitet för sina tjänsteåtgärder. Den<br>biträdande registratom och övrig personal skall ha den immunitet och de<br>privilegier som behövs för att fullgöra deras uppdrag i enlighet med det<br>ovan nämnda avtalet. Immuniteten och privilegierna kan hävas enligt<br>särskilda beslut.</p>
<p>Avtalet om immunitet och privilegier skall även innehålla bestäm-<br>melser som är nödvändiga för att försvarare, experter, vittnen och andra<br>personer som skall infinna sig vid domstolen skall kunna fullgöra sina<br>uppgifter.</p>
<p>Stadgepartsförsamlingen skall besluta om löner, arvoden och kostnads-<br>ersättning till domstolens huvudfunktionärer (artikel 49). Dessa far inte<br>sänkas under mandattiden.</p>
<p>Språkfrågor</p>
<p>En kontroversiell fråga under förhandlingarna gällde domstolens<br>officiella språk och dess arbetsspråk. Ett stort antal officiella språk både<br></p>
<p>18</p>
<p>tynger och fördyrar arbetet samtidigt som det ger fler personer möjlighet Prop. 2000/01:122<br>att delta och göra sig förstådda. Stadgan innehåller ett antal kompro-<br>misser för att balansera olika intressen på denna punkt.</p>
<p>Domstolens officiella språk är desamma som FN:s, dvs. sex språk<br>(artikel 50:1). Förutom att dessa språk skall användas i stadgeparts-<br>församlingen, skall domar och andra viktigare avgöranden översättas till<br>samtliga officiella språk.</p>
<p>Domstolens arbetsspråk är emellertid begränsade till att i första hand<br>vara engelska och franska, men bevis- och förfarandereglema får<br>innehålla föreskrifter om när andra officiella språk får användas som<br>arbetsspråk (artikel 50:2). Det innebär att rättegångarna främst kommer<br>att hållas på något av de två arbetsspråken. Under förundersökningen har<br>varje person som hörs rätt till kostnadsfri hjälp med tolkning och<br>översättning av dokument till ett språk som personen till fullo förstår och<br>talar (artikel 55:1 c). Detsamma gäller uttryckligen för den tilltalade<br>(artikel 67:1 f) och det kan förväntas att tolkning kommer att behövas<br>även för andra personer som skall höras vid förhandlingar inför<br>domstolen.</p>
<p>På begäran av en part eller en stat som får intervenera i förfarandet får<br>domstolen, när den finner det lämpligt, besluta att parten eller staten får<br>använda ett annat språk än något av arbetsspråken (artikel 50:3).</p>
<h3>5.3 Brotten</h3>
<p>5.3.1 Brottskatalogen och aggressionsbrottet</p>
<p>I artikel 5 redovisas vilka brottstyper som omfattas av Internationella<br>brottmålsdomstolens jurisdiktion. Dessa är folkmord, brott mot mänsklig-<br>heten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Beträffande det senare<br>brottet heter det dock i artikel 5:2 att domstolen skall utöva sin<br>jurisdiktion över aggressionsbrott så snart som en bestämmelse antagits<br>som definierar brottet och fastställer villkoren för utövandet av<br>jurisdiktion över det. En dylik bestämmelse skall vara förenlig med<br>tillämpliga bestämmelser i FN-stadgan. Bestämmelsen skall antas enligt<br>reglerna för ändring och översyn av stadgan vilka redovisas under avsnitt</p>
<p>5.11 Dessa regler innehåller bl.a. krav på en mycket kvalificerad<br>majoritet.</p>
<p>Bakgrunden till inskränkningen i utövandet av jurisdiktion över<br>aggressionsbrottet är att man under förhandlingarna inte kunde enas om<br>en definition av detta och om vilken roll som FN:s säkerhetsråd skulle ha<br>att spela i förhållande till domstolen i fall av aggressionsbrott. Den<br>definition av aggression som återfinns i FN:s generalförsamlings<br>resolution 3314 (XXIX) från 1974 gäller förhållandet mellan stater och<br>bedömdes av vissa som alltför vid och otillfredsställande för utkrävande<br>av individuellt straffansvar. Andra menade att den definition av brott mot<br>freden som återfinns i stadgan för Numberg-tribunalen är alltför snäv.<br>Diskussionen komplicerades av olika syn på säkerhetsrådets roll. Enligt</p>
<p>19</p>
<p>FN-stadgans artikel 39 är det säkerhetsrådet som har att avgöra före- Prop. 2000/01:122<br>komsten av en aggressionshandling. Vissa ansåg därför att domstolens<br>behandling av aggressionsbrott måste föregås av ett sådant avgörande av<br>säkerhetsrådet. Andra fann det stötande att det politiska organ som<br>säkerhetsrådet är skulle kunna binda domstolen i detta avseende. På<br>grund av oenigheten blev således lösningen att en markering gjordes i<br>stadgan av att aggressionsbrott någon gång i framtiden skall kunna<br>lagforas inför domstolen, men att detta inte kan ske innan en stadge-<br>ändring vidtas. Den förberedande kommissionen har bl.a. i uppdrag att ta<br>fram förslag till en definition av aggressionsbrottet för vidare behandling<br>av stadgepartsförsamlingen eller en översynskonferens.</p>
<p>Under förhandlingarna pläderade vissa stater för att också internatio-<br>nella terroristbrott och narkotikabrott skulle omfattas av domstolens<br>jurisdiktion. Majoriteten motsatte sig detta och ansåg att endast de<br>klassiska folkrättsbrotten borde medtas. Så blev också fallet.</p>
<p>I de följande tre artiklarna definieras folkmord, brott mot mänsklig-<br>heten och krigsförbrytelser. Gemensamt för definitionerna är att det<br>anges att det är i enlighet med stadgan, det vill säga inför Internationella<br>brottmålsomstolen, som definitionerna gäller. Denna passus är införd för<br>att erinra om att just dessa definitioner inte nödvändigtvis återger vad<br>som utgör gällande sedvanerätt på området, varom tolkningarna torde gå<br>isär, och heller inte vad som kan gälla i nationell rätt. I artikel 10 sägs<br>också att ingen bestämmelse i stadgan skall tolkas så att den på något vis<br>inskränker gällande folkrättsliga regler eller föregriper sådana som är<br>under utveckling. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 22 om<br>legal itetsprincipen.</p>
<p>5.3.2 Folkmord</p>
<p>Definitionen av folkmord i artikel 6 följer ordagrant den i artikel II i 1948<br>års konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord (en<br>översättning till svenska finns i prop. 1952:71 och SÖ 1952:64). Med<br>folkmord avses var och en av följande gärningar förövad i avsikt att helt<br>eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös<br>folkgrupp som sådan, nämligen att döda medlemmar av gruppen, att<br>tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada, att<br>uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor som är avsedda att medföra<br>dess fysiska undergång helt eller delvis, att genomföra åtgärder som är<br>avsedda att förhindra födelser inom gruppen eller att med våld överföra<br>bam från gruppen till en annan grupp. I stället för att som i<br>folkmordskonventionens artikel III ha en särskild uppräkning av vilka<br>gärningar som ger upphov till straffrättsligt ansvar, så gäller inför<br>domstolen de allmänna reglerna för individuellt straffansvar i del 3 i<br>stadgan (artiklarna 25 och 28) även för folkmord. Det kriminaliserade<br>området torde i allt väsentligt vara detsamma.</p>
<p>20</p>
<p>5.3.3</p>
<p>Brott mot mänskligheten Prop. 2000/01:122</p>
<p>Definitionen av brott mot mänskligheten har inte på samma sätt en<br>förlaga i ett annat instrument. Visserligen innehåller stadgorna för<br>Numberg-tribunalen och de internationella tribunalerna för f.d. Jugo-<br>slavien och Rwanda kortfattade uppräkningar av de härunder fallande<br>gärningarna och vissa villkor för att de skall nå upp till den nivå som gör<br>att de kan klassificeras som brott mot mänskligheten, men beskrivningen<br>i Romstadgan är avsevärt utökad och mera detaljerad.</p>
<p>I artikel 7:1 anges först den ram inom vilken de olika gärningarna<br>måste begås för att utgöra brott mot mänskligheten, nämligen som en del<br>av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning med<br>insikt om angreppet. Angrepp mot civilbefolkning definieras i sin tur<br>(artikel 7:2 a) som gärningar som inbegriper ett upprepat förövande av de<br>i artikel 7:1 uppräknade gärningarna mot civilbefolkning till följd av eller<br>för att främja en stats eller en organisations politik att genomföra ett<br>sådant angrepp. Det krävs sålunda att brottet begås som en del av ett<br>antingen vidsträckt eller systematiskt angrepp och att den anklagade hade<br>kännedom om angreppet. Gärningen måste vara en av flera och antingen<br>följa av eller åtminstone främja en politik rörande angreppet som<br>antingen kan vara en regerings eller en organisations politik. Det följer av<br>artikelns utformning att brott mot mänskligheten kan begås såväl i<br>fredstid som i en väpnad konflikt. Förövarna av dylika brott, som<br>innefattar grova kränkningar av mänskliga rättigheter, är inte begränsade<br>till statens företrädare utan kan även tillhöra t.ex. organisationer.</p>
<p>De gärningar som kan lagforas inför domstolen när de sker inom denna<br>ram och som uppräknas i artikel 7:1 är mord, utrotning, förslavning,<br>deportation eller tvångsförflyttning av befolkning, fängslande eller annat<br>allvarligt berövande av fysisk frihet i strid med grundläggande<br>folkrättsliga regler, tortyr, våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad<br>prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad sterilisering eller varje<br>annan form av sexuellt våld av motsvarande svårighetsgrad, förföljelse av<br>en identifierbar folkgrupp eller ett identifierbart kollektiv av politiska,<br>rasmässiga, nationella, etniska, kulturella, religiösa, genusmässiga eller<br>av andra skäl som universellt är erkända som otillåtna enligt folkrätten<br>(förföljelse dock endast i samband med en annan gärning i uppräkningen<br>eller ett annat brott som omfattas av domstolens jurisdiktion), påtvingat<br>försvinnande av personer, brottet apartheid och, slutligen, andra omänsk-<br>liga handlingar av liknande beskaffenhet som uppsåtligen förorsakar<br>svårt lidande, svår kroppslig skada eller svårt själsligt eller fysiskt men.</p>
<p>Man kan därmed konstatera att listan över gärningar som kan vara brott<br>mot mänskligheten är betydligt utökad jämfört med tidigare stadgor. Det<br>bör nämnas att den, genom att andra omänskliga handlingar medtagits,<br>inte är uttömmande. Det kan vidare anmärkas att inte heller grunderna för<br>förföljelse är uttömmande angivna, och att den långa listan över sexual-<br>brott också talar om andra former av sexuellt våld än de uppräknade.</p>
<p>I artikel 7:2 kompletteras brottsbeskrivningen med en rad definitioner<br>av begrepp som använts i denna, nämligen förslavning, deportation eller<br>tvångsförflyttning av befolkning, tortyr, påtvingat havandeskap, för-<br>följelse, brottet apartheid, samt påtvingat försvinnande av personer.</p>
<p>21</p>
<p>Begreppet utrotning preciseras utan att en fullständig definition ges.<br>Även termen genus definieras (artikel 7:3). För definitionerna hänvisas<br>till stadgetexten. Flera av dessa är nyskapande. De ger också en<br>detaljeringsgrad åt brottsbeskrivningen som är långt större än i tidigare<br>instrument.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>5.3.4 Krigsförbrytelser</p>
<p>I artikel 8 har ett stort antal brott med anknytning till väpnade konflikter<br>samlats under rubriken krigsförbrytelser. Det är första gången i en<br>juridisk text som även kränkningar av de förpliktelser som gäller i icke-<br>internationella väpnade konflikter benämns krigsförbrytelser. Flertalet<br>upptagna brott har ordagrant hämtats från gällande instrument på det<br>humanitärrättsliga området såsom de fyra Genévekonventionema (GK I-<br>IV) från 1949 och deras två tilläggsprotokoll (TP I-II) från 1977 samt<br>Haagkonventioner såsom lantkrigsreglementet (IV. Haagkonventionen)<br>från 1907 och instrument som förbjuder användandet av vissa vapen-<br>typer. I några fall har bestämmelser från olika artiklar i dessa instrument<br>eller olika instrument samlats till ett brott. Flertalet av dessa konventioner<br>m.m. finns i svensk översättning samlade i folkrättskommitténs<br>delbetänkande Krigets lagar (SOU 1979:73).</p>
<p>I ett par fall har vidare en vidareutveckling av humanitärrätten skett<br>genom förtydliganden och tillägg. Exempel på detta är sexualbrotten<br>respektive angrepp mot personal m.m. i humanitära biståndsinsatser eller<br>i FN:s fredsbevarande insatser. Den använda tekniken innebär att mera<br>ålderdomliga formuleringar omväxlar med nyskapade. Att man i flertalet<br>fall lyft över en brottsbeskrivning från ett annat instrument innebär också<br>stundtals att det i beaktande av den generella regeln i artikel 30, som<br>föreskriver att alla brott som omfattas av domstolens jurisdiktion skall<br>begås med uppsåt, finns överflödiga angivelser av det nödvändiga<br>subjektiva rekvisitet (jfr t.ex. uppsåtligt riktande av angrepp mot<br>civilbefolkning). I översättningen till svenska har så långt möjligt trohet<br>visats mot föreliggande översättningar av befintliga instrument.</p>
<p>I artikeln anges inledningsvis en jurisdiktionsregel. Domstolen skall ha<br>jurisdiktion över krigsförbrytelser särskilt när de begås som en del av en<br>plan eller en politik eller utgör en del av förövandet av sådana brott i stor<br>skala (artikel 8:1). Formuleringen är en kompromiss mellan dem som<br>önskade en absolut tröskel liknande den för brott mot mänskligheten (del<br>av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp) och dem som förespråkade<br>att i princip alla krigsförbrytelser skulle kunna lagforas inför domstolen.<br>Den återspeglar även att krigsförbrytelser kan vara av mycket skiftande<br>art och straffvärde och att domstolen endast är avsedd att befatta sig med<br>de mest allvarliga brotten som är internationella angelägenheter.</p>
<p>I artikel 8:2 beskrivs sedan brotten. De har grupperats under olika<br>rubriker, nämligen svåra överträdelser av Genévekonventionema (punkt<br>a), andra allvarliga kränkningar av lag eller sedvanerätt i internationella<br>väpnade konflikter (punkt b), allvarliga kränkningar i icke-intemationella<br>konflikter av Genévekonventionemas gemensamma artikel 3 (punkt c)<br>samt andra allvarliga kränkningar av lag eller sedvanerätt i icke-<br></p>
<p>22</p>
<p>internationella väpnade konflikter (punkt e). Punkterna a och b behandlar Prop. 2000/01:122<br>alltså brott i internationella väpnade konflikter medan punkterna c och e<br>behandlar brott i icke-intemationella väpnade konflikter. Anmärkas bör<br>att systematiken avviker från den normala inom internationell humanitär<br>rätt, som skiljer på svåra överträdelser (som bara kan begås i<br>internationella väpnade konflikter) och andra allvarliga kränkningar (som<br>kan begås i båda typerna konflikter), i det att sådana svåra överträdelser<br>som upptas i Tilläggsprotokoll I återfinns i punkt b, medan begreppet<br>svåra överträdelser i domstolsstadgan reserverats för svåra överträdelser<br>av Genévekonventionema.</p>
<p>Svåra överträdelser av Genévekonventionema</p>
<p>Svåra överträdelser av Genévekonventionema, nämligen gärningar som<br>riktar sig mot personer eller egendom som skyddas enligt bestämmel-<br>serna i den tillämpliga Genévekonventionen, anges i punkt a. Följande<br>brott upptas, hämtade från artikel 50 i GK I, artikel 51 i GK II, artikel<br>130 i GK III och artikel 147 i GK IV:</p>
<p>i) Uppsåtligt dödande.</p>
<p>ii) Tortyr eller omänsklig behandling inbegripet biologiska experi-<br>ment.</p>
<p>iii) Uppsåtligt förorsakande av svårt lidande eller svår skada till kropp<br>eller hälsa.</p>
<p>iv) Olaglig och godtycklig förstörelse eller tillägnelse av egendom i<br>stor omfattning som inte rättfärdigas av militär nödvändighet.</p>
<p>v) Tvingande av en krigsfånge eller en annan skyddad person att<br>tjänstgöra i en fientlig makts stridskrafter.</p>
<p>vi) Uppsåtligt berövande av rätten till opartisk rättegång i laga ordning<br>för en krigsfånge eller en annan skyddad person.</p>
<p>vii) Olaglig deportation eller förflyttning eller olaglig inspärrning.</p>
<p>viii) Tagande av gisslan.</p>
<p>Andra allvarliga kränkningar av lag eller sedvanerätt</p>
<p>I punkt b anges andra allvarliga kränkningar av lag eller sedvanerätt som<br>är tillämplig i internationella väpnade konflikter inom, som det heter för<br>att markera att man i allt väsentligt baserat sig på bestämmelser som är en<br>del av sedvanerätten på området, den vedertagna folkrättsliga ramen. Den<br>upptar följande brott:</p>
<p>i) Uppsåtligt riktande av angrepp mot civilbefolkning som sådan<br>eller mot enskilda civila som inte direkt deltar i fientligheter<br>(artiklarna 51:2 och 85:3 a i TP I).</p>
<p>ii) Uppsåtligt riktande av angrepp mot civil egendom, dvs. egendom<br>som inte utgör ett militärt mål (artikel 51:1 i TP I).</p>
<p>iii) Uppsåtligt riktande av angrepp mot personal, anläggningar,<br>materiel, enheter eller fordon som deltar i en humanitär<br>biståndsinsats eller i en fredsbevarande insats i enlighet med<br>Förenta nationernas stadga, så länge de är berättigade till det<br>skydd som tillkommer civilbefolkning eller civil egendom i<br></p>
<p>23</p>
<p>enlighet med folkrätten i väpnade konflikter (huvudsakligen Prop. 2000/01:122<br>konventionen den 9 december 1994 om skydd av personal i FN-<br>insatser och därtill anknuten personal [se prop. 1995/96:132]<br>samt artiklarna 70:2-4 och 71 i TP I).</p>
<p>iv) Uppsåtligt inledande av angrepp med insikt om att det också<br>kommer att leda till spillande av liv eller åsamkande av skada för<br>civila eller civil egendom eller vidsträckta, långvariga och<br>allvarliga skador på den naturliga miljön, vilka kan anses vara<br>klart överdrivna vid jämförelse med den påtagliga och direkta<br>övergripande militära fördel som kan förväntas (artiklarna 51:5b<br>och 85:3 b samt 35:3 och 55:1 i TP I, orden ”klart” och<br>”övergripande” är dock tillagda).</p>
<p>v) Angrepp och bombardemang, oavsett med vilka medel, av<br>städer, byar, bostäder eller byggnader som inte försvaras och inte<br>utgör ett militärt mål (artikel 25 i lantkrigsreglementet med<br>tillägg av ”och inte är militära mål”).</p>
<p>vi) Dödande eller sårande av en kombattant som, sedan han nedlagt<br>vapnen eller inte längre är i stånd att försvara sig, har gett sig på<br>nåd och onåd (artikel 23 c i lantkrigsreglementet, jfr också<br>artikel 41:1-2 i TP I).</p>
<p>vii) Otillbörligt användande av parlamentärflagg, fiendens flagg eller<br>Förenta nationernas flagg eller militära gradbeteckningar och<br>uniformer enligt Genévekonventionemas kännetecken med död<br>eller allvarlig personskada som följd (huvudsakligen artikel 23 f<br>i lantkrigsreglementet samt artiklarna 38-39 och 85:3 f i TP I).</p>
<p>viii) Ockupationsmaktens förflyttning direkt eller indirekt av en del<br>av sin egen civilbefolkning till det område som den ockuperar<br>eller deportation eller förflyttning inom eller utanför det<br>ockuperade området av hela eller en del av befolkningen i detta<br>område (artiklarna 49:6 samt 49:1 och 147 i GK IV och 85:4 a i<br>TP I med tillägg av orden ”direkt eller indirekt”).</p>
<p>ix) Uppsåtligt riktande av angrepp mot byggnader avsedda för<br>religion, undervisning, konst, vetenskap eller välgörande<br>ändamål, historiska minnesmärken, sjukhus och uppsam-<br>lingsplatser för sjuka och sårade under förutsättning att de inte<br>utgör ett militärt mål (huvudsakligen artiklarna 27 och 56 i<br>lantkrigsreglementet, 1954 års konvention i Haag om skydd för<br>kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt samt diverse<br>bestämmelser i GK om skydd för sjukhus och motsvarande).</p>
<p>x) Utsättande av någon som fallit i en motparts våld för fysisk<br>stympning eller medicinska eller vetenskapliga experiment i<br>någon form som varken rättfärdigas av vederbörandes medicin-<br>ska, odontologiska eller sjukhusmässiga vårdbehov eller utförs i<br>hans eller hennes intresse och vilka förorsakar död eller allvarligt<br>hotar hälsan för den personen (artiklarna 11:2 a och 11:4 samt<br>11:1, ll:2boch 11:4 i TP I).</p>
<p>xi) Förrädiskt dödande eller sårande av till den fientliga nationen<br>eller armén tillhörande personer (artikel 23 b i lantkrigs-<br>reglementet).</p>
<p>24</p>
<p>xii) Förklarande att pardon inte kommer att ges (artikel 23 d i Prop. 2000/01:122<br>lantkrigsreglementet, jfr också artikel 40 i TP I).</p>
<p>xiii) Förstörelse eller beslagtagande av fiendens tillhörigheter såvida<br>inte detta till följd av krigets krav är oundgängligen nödvändigt<br>(artikel 23 g i lantkrigsreglementet).</p>
<p>xiv) Förklarande att motpartens medborgares rättigheter och rätt att<br>väcka talan är upphävda, tillfälligt försatta ur kraft eller<br>utestängda från att göras gällande inför domstolarna (artikel 23 h<br>i lantkrigsreglementet).</p>
<p>xv) Tvingande av motpartens medborgare att delta i krigsoperationer<br>riktade mot deras eget land även om de var i den krigförandes<br>tjänst innan kriget började (artikel 23 andra stycket i<br>lantkrigsreglementet).</p>
<p>xvi) Plundring av en stad eller en plats även om den har tagits med<br>storm (artikel 28 i lantkrigsreglementet).</p>
<p>xvii) Användande av gifter eller förgiftade vapen (artikel 23 a i<br>lantkrigsreglementet).</p>
<p>xviii) Användande av kvävande, giftiga eller andra gaser och alla<br>likvärdiga vätskor, ämnen eller medel (1925 års protokoll i<br>Geneve rörande förbud mot användande i krig av kvävande,<br>giftiga eller liknande gaser och bakteriologiska stridsmedel).</p>
<p>xix) Användande av kulor som lätt utvidgar sig eller tillplattas i<br>människokroppen, såsom kulor med hård mantel, om denna inte<br>helt och hållet täcker kärnan eller är försedd med inskärningar<br>(1899 års deklaration i Haag angående förbud mot användande<br>av kulor som lätt utvidgar sig eller tillplattas i människokroppen)</p>
<p>xx) Användande av vapen, projektiler och material samt strids-<br>metoder av sådan beskaffenhet att de kan förorsaka överflödig<br>skada eller onödigt lidande eller som är av urskillningslös<br>beskaffenhet i strid med folkrätten i väpnade konflikter under<br>förutsättning att sådana vapen, projektiler, material och strids-<br>metoder är föremål för ett allomfattande förbud och omfattas av<br>en bilaga till denna stadga till följd av en ändring som har gjorts i<br>enlighet med de tillämpliga bestämmelser som avses i artiklarna<br>121 och 123 (artiklarna 35:2, jfr artikel 23 e i lantkrigs-<br>reglementet, samt 48 och 51:4-5 i TP I).</p>
<p>xxi) Kränkande av personlig värdighet, särskilt förödmjukande och<br>nedsättande behandling (Artikel 75:2 b jämförd med artikel 85:4<br>c i TP I).</p>
<p>xxii) Våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat<br>havandeskap enligt definitionen i artikel 7:2 f, påtvingad<br>sterilisering eller annan form av sexuellt våld, som också utgör<br>en svår överträdelse av Genévekonventionema (Huvudsakligen<br>artiklarna 27:2 i GK IV samt 75:2 b och 76:1 i TP I.<br>Uppräkningen har dock gjorts betydligt mera utförlig).</p>
<p>xxiii) Användande av en civil eller annan skyddad person för att<br>genom sin närvaro skydda vissa platser, områden eller väpnade<br>styrkor från stridshandlingar (Huvudsakligen artiklarna 23 i GK<br>III, 28 i GK IV och 51:7 i TP I).</p>
<p>25</p>
<p>xxiv) Uppsåtligt riktande av angrepp mot byggnader, utrustning, Prop. 2000/01:122<br>medicinska enheter och transporter samt personal som bär<br>Genévekonventionemas kännetecken i enlighet med folkrätten</p>
<p>(Brottet återspeglar ett flertal bestämmelser i GK och TP I).</p>
<p>xxv) Uppsåtligt användande av utsvältning av civilbefolkning som en<br>stridsmetod genom att beröva den förnödenheter som är<br>nödvändiga för dess överlevnad, däribland uppsåtligt för-<br>hindrande av hjälpsändningar i enlighet med Genéve-<br>konventionema (Huvudsakligen artikel 54 i TP I).</p>
<p>xxvi) Uttagande eller värvande av barn som inte fyllt 15 år till de<br>nationella väpnade styrkoma eller användande av dem till att<br>aktivt delta i fientligheter (Artikel 77:2 i TP I och artikel 38:2-3 i<br>1989 års konvention om barnets rättigheter).</p>
<p>Under punkt xx var ursprungligen avsikten att ta med användande av<br>kemiska och bakteriologiska vapen. Länder i tredje världen insisterade<br>emellertid på att i så fall också ta med användandet av kärnvapen, något<br>som i sin tur var oacceptabelt för kämvapenmaktema och deras allierade.<br>Det gick heller inte att nå enighet om att få med vapentyper som omfattas<br>av 1980 års konvention om särskilt inhumana vapen (se prop.<br>1981/82:206) eller Ottawakonventionen mot anti-personella landminor<br>(se prop. 1997/98:175). Lösningen blev att de uttryckliga referenserna till<br>massförstörelsevapen och andra specifika vapentyper ströks och ersattes<br>med detta på generella kriterier uppbyggda brott, som kan fyllas med<br>innehåll beträffande specifika vapen och stridsmetoder i samband med<br>framtida ändringar av stadgan. Att märka är att kemiska och bakterio-<br>logiska vapen i stor utsträckning torde täckas in av punkt xviii, och att<br>det är svårt att föreställa sig fall där användande av massförstörelsevapen,<br>t.ex. kärnvapen, inte skulle omfattas av punkt iii.</p>
<p>Kränkningar av Genévekonventionemas gemensamma artikel 3</p>
<p>Under punkt c, som gäller i fall av väpnad konflikt som inte är av inter-<br>nationell karaktär, upptas kränkningar av den för de fyra Genéve-<br>konventionema gemensamma artikel 3, nämligen följande gärningar som<br>begåtts mot personer som inte deltar aktivt i fientlighetema, däribland<br>medlemmar av de väpnade styrkorna som har lagt ned vapnen och<br>personer som försatts ur stridbart skick genom sjukdom, sårskada,<br>fångenskap eller av annat skäl:</p>
<p>i) Våld mot liv och person, i synnerhet mord i alla dess former,<br>stympning, grym behandling och tortyr.</p>
<p>ii) Kränkande av den personliga värdigheten, i synnerhet föröd-<br>mjukande och nedsättande behandling.</p>
<p>iii) Tagande av gisslan.</p>
<p>iv) Utdömande av straff och verkställande av avrättningar utan<br>föregående dom avkunnad av i laga ordning tillsatt domstol vars<br>rättskipning erbjuder de garantier som allmänt erkänns som<br>oumbärliga.</p>
<p>26</p>
<p>Under punkt d klargörs att punkt c gäller icke-intemationella väpnade Prop. 2000/01:122<br>konflikter och inte i situationer som har uppkommit till följd av interna<br>störningar och spänningar, såsom upplopp, enstaka och sporadiska<br>våldshandlingar eller andra liknande handlingar (artikel 1:2 av TP II).</p>
<p>Andra brott i icke-intemationella väpnade konflikter</p>
<p>Under punkt e upptas andra allvarliga kränkningar av lag eller<br>sedvanerätt som gäller icke-intemationella väpnade konflikter inom den<br>vedertagna folkrättsliga ramen, d.v.s. vad som Romkonferensen bedömde<br>som sedvanerättsligt etablerade krigsförbrytelser i denna typ av konflikt.<br>Brottsbeskrivningama är i allt väsentligt desamma som de som gäller för<br>motsvarande brott i internationella konflikter, dock med anpassning till<br>karaktären av konflikten. Man kan notera att de upptagna brotten är<br>betydligt färre än de i internationella konflikter. Det fanns under förhand-<br>lingarna ett stort motstånd från vissa länder att över huvud taget låta brott<br>i icke-intemationella konflikter ingå i Internationella brottmåls-<br>domstolens jurisdiktion, och listan utgör en del av det förhandlingspaket<br>som slutligen antogs.</p>
<p>Även om det hade varit önskvärt ur rättspolitisk synpunkt att ännu fler<br>brott i interna konflikter hade kunnat medtas, får det betraktas som en<br>framgång att så pass många brott ändå upptas. De aktuella gärningarna är<br>följande:</p>
<p>i) Uppsåtligt angrepp mot civilbefolkning som sådan eller mot<br>enskilda civila som inte direkt deltar i fientligheter (huvudsakligen<br>artikel 13:2 i TP II).</p>
<p>ii) Uppsåtligt riktande av angrepp mot byggnader, utrustning,<br>medicinska enheter och transporter samt personal som bär<br>Genévekonventionemas kännetecken i enlighet med folkrätten<br>(sammanfattning av diverse bestämmelser i TP II med inspiration<br>också från artikel 3 i GK I-I V).</p>
<p>iii) Uppsåtligt riktande av angrepp mot personal, anläggningar,<br>materiel, enheter eller fordon som deltar i en humanitär bistånds-<br>insats eller i en fredsbevarande insats i enlighet med Förenta<br>nationernas stadga, så länge de är berättigade till det skydd som<br>tillkommer civilbefolkning eller civil egendom i enlighet med<br>folkrätten i väpnade konflikter (huvudsakligen konventionen den 9<br>december 1994 om skydd av personal i FN-insatser och därtill<br>anknuten personal men även artiklarna 9 och 11 i TP II).</p>
<p>iv) Uppsåtligt riktande av angrepp mot byggnader avsedda för religion,<br>undervisning, konst, vetenskap eller välgörande ändamål, historiska<br>minnesmärken, sjukhus och uppsamlingsplatser för sjuka och<br>sårade under förutsättning att de inte utgör ett militärt mål<br>(huvudsakligen artiklarna 27 och 56 i lantkrigsreglementet över-<br>förda på interna konflikter samt vidare 1954 års konvention i Haag<br>om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnade konflikt och<br>artiklarna 11 och 16 i TP II).</p>
<p>27</p>
<p>v) Plundring av en stad eller en plats även om den har tagits med Prop. 2000/01:122<br>storm (artikel 4:2 g i TP II, utvidgad med inspiration av artikel 28 i<br>lantkrigsreglementet).</p>
<p>vi) Våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat<br>havandeskap enligt definitionen i artikel 7:2 f, påtvingad<br>sterilisering eller annan form av sexuellt våld, som också utgör en<br>allvarlig kränkning av artikel 3 som är gemensam för de fyra<br>Genévekonventionema (artikel 4:2 e i TP II, dock med en betydligt<br>mera utförlig uppräkning).</p>
<p>vii) Uttagande eller värvande av barn som inte fyllt 15 år till väpnade<br>styrkor eller grupper eller användande av dem till att aktivt delta i<br>fientligheter (artikel 4:3 c i TP II).</p>
<p>viii) Beordrande av förflyttning av civilbefolkning av skäl som<br>sammanhänger med konflikten, såvida inte den berörda civil-<br>befolkningens säkerhet eller tvingande militär nödvändighet kräver<br>det (artikel 17:1 1TP II).</p>
<p>ix) Förrädiskt dödande eller sårande av en kombattant tillhörande<br>motståndaren (artikel 23 b i lantkrigsreglementet överförd på<br>interna konflikter).</p>
<p>x) Förklarande att pardon inte kommer att ges (artikel 4:1 i TP II,<br>jämför också artikel 3 i GK I-IV).</p>
<p>xi) Utsättande av någon som fallit i en annan parts våld för fysisk<br>stympning eller medicinska eller vetenskapliga experiment i någon<br>form som varken motiveras av vederbörandes medicinska,<br>odontologiska eller sjukhusmässiga vårdbehov eller utförs i hans<br>eller hennes intresse och vilka förorsakar död eller allvarligt hotar<br>hälsan för den personen (artiklarna 4:2 a och 5:2 e i TP II).</p>
<p>xii) Förstörelse eller beslagtagande av en motståndares tillhörigheter,<br>såvida inte detta till följd av konfliktens krav är oundgängligen<br>nödvändigt (artikel 23 g i lantkrigsreglementet överförd till interna<br>konflikter).</p>
<p>Under punkt f återfinns samma bestämmelse, hämtad från artikel 1:2 i<br>TP II, som redovisats under d) ovan. Det tilläggs att gärningarna under e)<br>gäller väpnade konflikter som utspelas inom en stats territorium när det<br>förekommer en långvarig väpnad konflikt mellan regeringsmyndigheter<br>och organiserade väpnade grupper eller mellan väpnade grupper.<br>Tillägget kan sägas ersätta bestämmelsen i artikel 1:1 av TP II som gör<br>protokollet tillämpligt endast vid konflikt mellan en stats stridskrafter och<br>väpnade grupper som under ansvarigt kommando utövar sådan kontroll<br>över en del av statens territorium att de kan utföra sammanhängande och<br>samordnade operationer samt tillämpa protokollet. Effekten av att denna<br>begränsning inte medtagits i stadgan är att brotten kan lagforas också när<br>de begås i en väpnad konflikt mellan olika grupper, vilket också påtalas i<br>punkt f, samt att kravet på ansvarigt kommando och kontroll över<br>territorium sänkts väsentligt. Det far anses som en framgång att<br>”tröskeln” sålunda gjorts lägre för när brott i icke-intemationella<br>konflikter kan lagforas än vad som traditionellt ansetts gälla. Allt mer<br>kännetecknas ju dylika konflikter av röriga situationer där frontlinjer och</p>
<p>28<br></p>
<p>partsförhållande kan vara oklara, och merparten av dagens konflikter är Prop. 2000/01:122<br>just interna.</p>
<p>Ytterligare s.k. ”brottskriterier”</p>
<p>Till hjälp för domstolen vid tolkningen och tillämpningen av de relativt<br>kortfattade brottsbeskrivningama i artiklarna 6-8 skall s.k. brottskriterier<br>utarbetas (artikel 9). Detta skall, enligt slutakten till Romkonferensen,<br>anförtros den förberedande kommissionen, som har att färdigställa ett<br>förslag till kriterier före den 30 juni 2000. Så har också skett. Kriterierna<br>skall härefter antas av stadgepartsförsamlingen med två tredjedels<br>majoritet.</p>
<p>Brottskriteriema kan kanske enklast beskrivas som en uppräkning av<br>de objektiva rekvisiten för respektive brott med särskild angivelse av<br>eventuella avvikelser från det subjektiva rekvisit som generellt föreskrivs<br>i artikel 30. Av vikt är bestämmelsen att kriterierna och eventuella<br>ändringar av dem skall stå i överensstämmelse med stadgan (artikel 9:3).<br>Det är fallet med föreliggande förslag till brottskriterier.</p>
<h3>5.4 Domstolens jurisdiktion och förhållandet till<br>nationell lagföring</h3>
<p>5.4.1 Tidsavgränsning av domstolens jurisdiktion</p>
<p>Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion omfattar endast brott<br>som begåtts efter stadgans ikraftträdande. För stater som blir parter i<br>stadgan efter dess ikraftträdande far jurisdiktionen i förhållande till den<br>staten utövas endast vad gäller brott som begåtts efter tillträdet, såvida<br>inte den tillträdande staten förklarar annorlunda (artikel 11:1 och 2).<br>Principen om icke-retroaktivitet finns även uttryckt i artikel 24 bland de<br>allmänna straffrättsliga bestämmelserna. Frågan hur regeln skall<br>tillämpas vid s.k. perdurerande brott (brott som begås under en längre tid,<br>t.ex. kidnappning) är inte reglerad. Bestämmelserna överensstämmer till<br>fullo med legalitetsprincipen och var dessutom den politiska<br>förutsättningen för att vissa länder som övergått till demokrati och därvid<br>tvingats införa amnestier eller motsvarande skulle kunna stödja stadgan.</p>
<p>5.4.2 Ingen jurisdiktion över minderåriga</p>
<p>Internationella brottmålsdomstolen har inte jurisdiktion över personer<br>som inte fyllt 18 år när brottet förövas. Denna jurisdiktionsbestämmelse<br>återfinns i artikel 26 bland de allmänna straffrättsliga bestämmelserna.<br>Bakgrunden till placeringen är att regeln ursprungligen var utformad som<br>en straffmyndighetsregel. Eftersom strafffnyndighetsåldem varierar stort<br>mellan olika länder var det lättare att nå enighet om en ålder om regeln<br>omvandlades till en jurisdiktionsbestämmelse.</p>
<p>29</p>
<p>5.4.3 Förutsättningar för utövande av jurisdiktion Prop. 2000/01:122</p>
<p>I artikel 12 regleras, utom vad gäller hänskjutanden av situationer till<br>Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion från säkerhetsrådet (se<br>avsnitt 5.4.4), vad det förhållande att en stat är part i stadgan innebär för<br>domstolens möjlighet att utöva sin jurisdiktion. Stadgan är en<br>konvention, och det är därmed naturligt att partsförhållandet spelar en<br>roll härvidlag.</p>
<p>I artikel 12:1 slås grundprincipen fast, att en stat som blir part i stadgan<br>därigenom godtar domstolens jurisdiktion i fråga om de brottstyper som<br>avses i artikel 5. Stadgandet kan tyckas onödigt men avspeglar lösningen<br>av en segsliten tvist under förhandlingarna mellan dem som förespråkade<br>en dylik automatisk (”inherent”) jurisdiktion och dem som önskade att<br>staterna vid tillträdet till stadgan skulle fa välja vilka brottstyper som man<br>godtar domstolens jurisdiktion över. Stadgandet behövs även som<br>bakgrund till den undantagsregel som återfinns i artikel 124.1 form av en<br>övergångsbestämmelse medges där att en stat, utan hinder av grund-<br>reglerna i artikel 12, vid tillträdet av stadgan far förklara att man under en<br>period av sju år från dess ikraftträdande för staten ifråga inte godtar<br>domstolens jurisdiktion över brottstypen krigsförbrytelser. Detta av<br>många kritiserade undantag utgjorde en del av den slutliga kompromiss-<br>lösningen beträffande jurisdiktionsbestämmelsema.</p>
<p>I artikel 12:2 anges som förutsättningar för utövandet av domstolens<br>jurisdiktion att antingen den stat inom vars territorium gärningen ifråga<br>har ägt rum eller den stat i vilken den som anklagas för brottet är<br>medborgare är part i stadgan. Ofta nog torde gämingsstaten och den<br>anklagades medborgarstat vara densamma, men den alternativa jurisdik-<br>tionsgrunden kan få betydelse t.ex. vid användandet av legosoldater.</p>
<p>Frågan om grunder för jurisdiktion var mycket omtvistad under för-<br>handlingarna och kunde endast lösas i och med det slutliga förhandlings-<br>paketet. Somliga förespråkade att ingen anknytning skulle behöva finnas<br>mellan egenskapen att vara part i stadgan och utövandet av domstolens<br>jurisdiktion, vilket skulle ha inneburit att domstolens jurisdiktion blivit<br>universell. Andra verkade för mycket snäva förutsättningar genom att<br>förespråka kumulativa rekvisit, t.ex. att både gämingsstaten och den<br>anklagades medborgarstat skulle behöva vara parter. Några ville ha en<br>rak koppling mellan gämingsstaten och egenskapen att vara part, medan<br>en majoritet länder, däribland Sverige, förespråkade flera alternativa<br>grunder för utövande av jurisdiktion än de slutligt valda. Som alternativ<br>till gämingsstaten och den anklagades medborgarskapsstat borde även<br>brottsoffrets medborgarstat och den stat där den anklagade har tagits i<br>förvar ha omfattats.</p>
<p>Artikel 12:3 öppnar en möjlighet för domstolen att utöva jurisdiktion<br>också om varken gämingsstaten eller den anklagades medborgarstat är<br>part i stadgan. En icke-part som tillhör dessa kategorier stater far<br>nämligen avge förklaring att den godkänner att domstolen utövar sin<br>jurisdiktion avseende brottet ifråga. En rimlig tolkning av det senare<br>uttrycket är att godkännandet inte far vara kringskuret av förbehåll, som<br>att icke-parten endast godkänner lagföring av personer av viss<br>nationalitet eller liknande. Denna tolkning synes stärkas av bestämmelsen</p>
<p>30<br></p>
<p>att den godkännande icke-parten måste samarbeta med domstolen utan Prop. 2000/01:122<br>dröjsmål eller undantag i enlighet med del 9 av stadgan samt av<br>bestämmelser som föreslagits i bevis- och förfarandereglema (regel 44).</p>
<p>5.4.4 Hur en sak kan komma inför domstolen</p>
<p>Det finns tre sätt på vilka en sak kan komma inför Internationella<br>brottmålsdomstolen. En part i stadgan kan hänskjuta en situation till<br>åklagaren där ett eller flera brott som omfattas av domstolens jurisdiktion<br>förefaller att ha begåtts med hemställan att åklagaren utreder situationen<br>för att avgöra om viss person skall åtalas därför (artikel 13 a och artikel<br>14). Relevanta omständigheter skall såvitt möjligt anges, men situationen<br>kan vara brett beskriven och behöver inte utpeka vare sig ett konkret<br>brott eller en viss brottsmisstänkt. Inom ramen för den sålunda beskrivna<br>situationen har åklagaren initiativrätt vad gäller brottsutredning och åtal.</p>
<p>På motsvarande sätt kan FN:s säkerhetsråd enligt artikel 13 b till<br>åklagaren hänskjuta en situation där ett eller flera brott som omfattas av<br>domstolens jurisdiktion förefaller ha begåtts. Ett sådant hänskjutande<br>måste beslutas av rådet i enlighet med FN-stadgans kapitel VII och blir<br>därmed en för FN:s medlemsstater tvingande åtgärd. Detta förutsätter att<br>den aktuella situationen är sådan att rådet funnit att den utgör ett hot eller<br>brott mot freden eller en aggressionshandling. Även i detta fall kan<br>situationen vara brett beskriven, och åklagaren ges initiativrätt på samma<br>sätt som vid hänskjutande från en stadgepart. Regeln har tillkommit för<br>att säkerhetsrådet skall kunna utnyttja domstolen, som blir en permanent<br>institution, i stället för att i förekommande fall tillskapa nya inter-<br>nationella tribunaler för en viss situation motsvarande dem för f.d.<br>Jugoslavien och Rwanda. Det bör framhållas att ett dylikt kapitel VII-<br>beslut av säkerhetsrådet genom sin tvingande karaktär medför att kravet<br>på att antingen gämingsstaten eller den anklagades medborgarskapsstat<br>skall vara part i stadgan (eller som icke-part ha godkänt domstolens<br>utövande av sin jurisdiktion) bortfaller (jfr artikel 12:2). Alla stater kan<br>alltså komma ifråga. Att beslutet är tvingande medför också att<br>skyldigheten att samarbeta med domstolen och ge den rättsligt bistånd,<br>som i övriga fall följer av stadgeförpliktelsema i del 9, dels far en annan<br>grund, dels utsträcks till samtliga stater.</p>
<p>Det tredje sättet på vilket en sak kan komma inför domstolen är att<br>åklagaren, utan hänskjutande från en part eller säkerhetsrådet, på eget<br>initiativ inleder en förundersökning (artikel 13 c och 15). Denna<br>initiativrätt var mycket omtvistad under förhandlingarna, och att den<br>accepterades utgör en stor framgång i försöken att göra domstolen så<br>effektiv som möjligt. Säkerhetsrådet kan ibland vara förlamat av ett veto<br>eller hotande veto och tenderar som det politiska organ det är att inte<br>alltid behandla lika situationer på ett likartat sätt. Från andra system med<br>statsklagomål, t.ex. den europeiska konventionen om de mänskliga<br>rättigheterna, är det vidare känt att denna möjlighet utnyttjas<br>förhållandevis sällan, kanske för att ett klagomål mot en annan stat<br>uppfattas ha ett för högt politiskt pris. Åklagarens initiativrätt är därför<br>ett viktigt korrigendum.</p>
<p>31</p>
<p>På grund av motståndet mot initiativrätten är denna i artikel 15 Prop. 2000/01:122<br>kringgärdad med vissa förbehåll som bl.a. innefattar en domstols-<br>prövning. Åklagaren får ta emot uppgifter från olika källor om brott som<br>omfattas av domstolens jurisdiktion och skall bedöma graden av allvar<br>däri. Han eller hon får därvid begära kompletterande upplysningar från<br>stater, FN-organ, mellanstatliga organisationer, frivilligorganisationer<br>och andra tillförlitliga källor. Åklagaren får också ta upp muntliga eller<br>skriftliga vittnesmål vid domstolen. Om åklagaren efter denna prelimi-<br>nära och ganska passiva utredning finner att det finns skälig grund att<br>inleda en förundersökning skall han eller hon göra en framställning till<br>förundersökningskammaren om tillstånd för detta. Om kammaren vid sin<br>prövning av framställningen och dess underlag kommer fram till att det<br>finns skälig grund till att inleda en förundersökning, alltså samma<br>bedömning som åklagaren, och att saken verkar ligga inom domstolens<br>jurisdiktion, skall den lämna det begärda tillståndet. Detta skall inte<br>inverka på en senare prövning av jurisdiktion och processförutsättningar.<br>Ett avslag skall inte hindra åklagaren från att på nytt begära tillstånd att<br>inleda en förundersökning, om nya omständigheter eller ny bevisning<br>framkommer.</p>
<p>Om å andra sidan åklagaren vid den preliminära utredningen finner att<br>de mottagna uppgifterna inte utgör skälig grund att inleda en<br>förundersökning skall detta meddelas uppgiftslämnama. Detta skall inte<br>hindra att åklagaren beaktar ytterligare uppgifter i saken mot bakgrund av<br>nya omständigheter eller ny bevisning.</p>
<p>5.4.5 Förhållandet till nationell lagföring (komple-<br>mentaritetsprincipen)</p>
<p>Stadgan bygger på grundförutsättningen att Internationella brottmåls-<br>domstolens jurisdiktion över de aktuella brotten är jämlöpande med de<br>nationella rättssystemens behörighet. Presumtionen är alltid att de senare<br>har företräde så länge den nationella undersökningen och lagföringen<br>fungerar på ett tillbörligt sätt. Om så inte är fallet vänds presumtionen till<br>fördel för Internationella brottmålsdomstolen. Avgörandet ligger hos<br>domstolen. Detta har kommit att kallas komplementaritetsprincipen. I<br>detta system finns en viktig skillnad mot de internationella tribunalerna<br>då tribunalerna, som också i förhållande till nationella rättssystem har<br>jämlöpande jurisdiktion, har företräde framför nationella domstolar.<br>Även tribunalerna har där avgörandet.</p>
<p>Komplementaritetsprincipen återspeglas på många ställen i stadgan.<br>Den återfinns t.ex. i ingressens fjärde stycke, som talar om åtgärder både<br>på det nationella planet och ett förstärkt internationellt samarbete, i dess<br>sjätte stycke som erinrar om att det åligger varje stat att utöva<br>straffrättslig jurisdiktion över dem som gjort sig skyldiga till internatio-<br>nella brott och i dess tionde stycke som understryker att Internationella<br>brottmålsdomstolen skall komplettera nationell straffrättslig jurisdiktion.<br>I artikel 1 om domstolens upprättande heter det också att den skall<br>komplettera de nationella straffrättsliga systemen.</p>
<p>32</p>
<p>I den centrala artikel 17 definieras vad som menas med att en nationell Prop. 2000/01:122<br>undersökning och lagföring sker eller har skett på ett tillbörligt sätt, det<br>vill säga när det nationella rättssystemet har företräde framför Internatio-<br>nella brottmålsdomstolen. Detta behandlas i termer av processförutsätt-<br>ningar (”admissibility”). Det finns enligt artikel 17:1 fyra grunder för<br>avvisning p.g.a. bristande processförutsättningar.</p>
<p>Domstolen skall avvisa en sak p.g.a. bristande processförutsättningar<br>om saken är föremål för undersökning eller lagföring i en stat som har<br>jurisdiktion över den såvida inte staten saknar vilja eller förmåga att som<br>sig bör genomföra undersökningen eller lagföringen. Vidare skall en sak<br>avvisas om den har undersökts eller lagförts av en stat som har<br>jurisdiktion över den och staten har beslutat att inte lagföra den person<br>som avses, såvida beslutet inte är en följd av en bristande vilja eller<br>förmåga från statens sida som sig bör lagföra saken.</p>
<p>Den tredje avvisningsgrunden är att den person som avses redan har<br>lagförts för den aktuella gärningen och att en rättegång inför Internatio-<br>nella brottmålsdomstolen inte är tillåtlig enligt reglerna i artikel 20:3 om<br>ett tidigare avgörandes negativa rättskraft. Denna paragraf föreskriver att<br>en annan domstols avgörande inte skall ha negativ rättskraft om<br>förfarandet vid den andra domstolen var avsett att undandra den person<br>som avses från straffansvar för ett brott som omfattas av Internationella<br>brottmålsdomstolens jurisdiktion eller i övrigt inte genomfördes på ett<br>oberoende och opartiskt sätt i enlighet med folkrättsligt erkända normer<br>och genomfördes på ett sätt som under omständigheterna var oförenligt<br>med en avsikt att skipa rättvisa.</p>
<p>Den fjärde avvisningsgrunden, som är av delvis annan karaktär, är att<br>saken inte är tillräckligt allvarlig för att motivera vidare åtgärder av<br>Internationella brottmålsdomstolen. Denna grund sammanhänger inte<br>med komplementaritetsprincipen utan återspeglar att domstolen skall<br>befatta sig bara med de mest allvarliga brotten som är internationella<br>angelägenheter (ingressens stycke 4 och 9 samt artikel 1).</p>
<p>Artikel 17:2 anger vilka omständigheter som domstolen skall beakta<br>för att avgöra om bristande vilja föreligger. Det räcker att någon av dem<br>föreligger. En sådan omständighet kan vara att ett förfarande har inletts<br>eller att ett nationellt beslut har fattats i avsikt att undandra den person<br>som avses från straffansvar för brott som omfattas av Internationella<br>brottmålsdomstolens jurisdiktion. En annan omständighet kan vara att det<br>förekommit en omotiverad försening i förfarandet som under omständig-<br>heterna är oförenlig med en avsikt att ställa den person som avses inför<br>rätta. En tredje kan vara att förfarandet inte har genomförs eller<br>genomförs på ett oberoende och opartiskt sätt och att det har genomförts<br>eller genomförs på ett sätt som under omständigheterna är oförenligt med<br>en avsikt att ställa den som avses inför rätta.</p>
<p>I artikel 17:3 föreskrivs att Internationella brottmålsdomstolen för att<br>avgöra om bristande förmåga föreligger skall bedöma om staten, till följd<br>av ett totalt eller omfattande sammanbrott eller brist på tillgänglighet i<br>dess rättssystem, inte har förmåga att fa tag på den anklagade eller<br>nödvändig bevisning och vittnesmål eller på armat sätt saknar förmåga att<br>genomföra sina förfaranden.</p>
<p>33</p>
<p>Den processuella tillämpningen av artikel 17 refereras i avsnitt 5.6.1. Prop. 2000/01:122<br>De regler om staters samarbete med domstolen som har inspirerats av<br>komplementaritetsprincipen behandlas i avsnitt 5.8.</p>
<p>5.4.6 Förhållandet till säkerhetsrådet</p>
<p>Frågan om säkerhetsrådet skall ha möjlighet att stoppa eller åtminstone<br>skjuta upp en undersökning eller lagföring inför Internationella brott-<br>målsdomstolen var mycket omtvistad under förhandlingarna. Enligt FN-<br>stadgan har säkerhetsrådet huvudansvaret för internationell fred och<br>säkerhet. Brott som omfattas av domstolens jurisdiktion begås typiskt sett<br>under eller i anslutning till väpnade konflikter vare sig dessa är av<br>internationell eller icke-intemationell karaktär. På senare år har rådet<br>alltmer ägnat sig åt interna konflikter som rymmer direkta eller indirekta<br>hot mot internationell fred och säkerhet. Det är därför sannolikt att rådet<br>och domstolen kommer att ägna sig åt samma konfliktsituationer. En<br>situation kan ju för övrigt också ha hänförts till domstolen av<br>säkerhetsrådet. Framför allt de permanenta medlemmarna av rådet var<br>därför av uppfattningen att en undersökning eller lagföring inför<br>domstolen teoretiskt skulle kunna inkräkta på säkerhetsrådets prerogativ<br>att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. De ville<br>därför ha en bestämmelse att domstolen, om rådet inte hade givit särskilt<br>tillstånd, inte får befatta sig med brott begångna i situationer som<br>behandlas i rådet. Detta var också innebörden av ILC:s förslag till stadga,<br>se avsnitt 3.</p>
<p>Detta var oacceptabelt för majoriteten länder, som hävdade att det<br>skulle göra domstolen och därmed rättskipning till gisslan hos det<br>politiska organ som säkerhetsrådet utgör. De pekade vidare på att en<br>mycket lång rad situationer står på säkerhetsrådets dagordning utan att<br>detta aktivt befattar sig därmed. Domstolens möjligheter att utöva sin<br>jurisdiktion skulle därför beskäras kraftigt. På förslag av Singapore<br>ändrades därför presumtionen till förmån för domstolen. Som<br>bestämmelsen kom att införas i artikel 16 får ingen undersökning eller<br>lagföring inledas eller fortsättas under en tid av tolv månader från det att<br>säkerhetsrådet så begärt av domstolen genom en resolution antagen i<br>enlighet med kapitel VII i FN-stadgan. En sådan begäran kan förnyas på<br>samma sätt. Rådet kan alltså bara suspendera, inte stoppa, ett förfarande.<br>Begäran om suspendering måste ske genom en resolution, mot vilken<br>veto kan läggas. Resolutionen måste antas i enlighet med kapitel VII,<br>vilket gör begäran tvingande och kräver förekomsten av ett hot eller brott<br>mot internationell fred och säkerhet eller en aggressionshandling.</p>
<p>Även denna lösning, som söker balansera mellan önskemålet att inte<br>inskränka på säkerhetsrådets befogenheter enligt FN-stadgan, å den ena<br>sidan, och önskemålet att så litet som möjligt öppna en möjlighet att<br>stoppa rättvisans behöriga gång, å den andra, var kontroversiell och<br>kunde endast accepteras som en del av det slutliga förhandlingspaketet.</p>
<p>34</p>
<h3>5.5 Tillämplig lag, ne bis in idem och allmänna<br>straffrättsliga bestämmelser</h3>
<p>I del 2 av stadgan finns två artiklar som föreskriver vilka rättskällor som<br>Internationella brottmålsdomstolen skall tillämpa (artikel 21) och om<br>vilken rättsverkan domstolens respektive nationella brottmålsdomar skall<br>ha (artikel 20). I del 3 återfinns allmänna straffrättsliga principer som<br>kommit till uttryck i sammanlagt tolv artiklar.</p>
<p>Stadgan utgör det första internationella instrument där dessa principer,<br>som återfinns i de flesta rättsordningar, finns samlade på ett relativt<br>uttömmande sätt. Stadgorna för de internationella brottmålstribunalema<br>för f.d. Jugoslavien och för Rwanda innehåller var och en två artiklar<br>rörande jurisdiktion respektive individuellt straffrättsligt ansvar. Frågor<br>rörande betydelsen av officiell ställning, förmans befallning och<br>skyldighet att lyda order täcks av den sistnämnda regeln. Såväl stadgan<br>för militärtribunalen i Ntimberg som stadgan för dess motsvarighet i<br>Tokyo innehöll bestämmelser som mer eller mindre täckte dessa ämnen.<br>Detta gäller även i fråga om de principer som kan härledas från<br>Numbergtribunalens praxis (de s.k. Niimbergprincipema). Romstadgan<br>är dock som nämnts det första instrument som samlat dessa viktiga<br>principer. Detta har skett genom en relativt omfattande reglering. En<br>särskild nyhet i förhållande till vad som tidigare har gällt är att vissa mer<br>allmänna ansvarsfrihetsgrunder har föreskrivits. Dessa finns angivna i del<br>3.</p>
<p>De principer som kommit till uttryck i stadgan speglar givetvis<br>resultatet av de förhandlingar som ägde rum inför antagandet av<br>instrumentet. Detta innebär att stadgan innehåller element från såväl<br>anglosaxisk (”common law”) som kontinentaleuropeisk (”civil law”)<br>rättstradition. Generellt kan emellertid sägas att stadgans bestämmelser i<br>denna del ungefär motsvarar den svenska regleringen på detta område,<br>med några undantag. Principerna i del 3 är dock endast avsedda för<br>Internationella brottmålsdomstolen och är inte avsedda att införas och<br>tillämpas i de anslutna staterna.</p>
<p>5.5.1 Tillämplig lag</p>
<p>Vilka rättskällor Internationella brottmålsdomstolen har att tillämpa<br>regleras i artikel 21. Artikeln etablerar en klar hierarki. I första hand skall<br>själva stadgan samt de s.k. brottskriteriema och domstolens bevis- och<br>förfaranderegler tillämpas. De två sistnämnda, s.k. sekundära regelverken<br>måste enligt andra bestämmelser stå i överensstämmelse med stadgan. I<br>andra hand skall domstolen i förekommande fall gå till tillämpliga<br>fördrag samt folkrättens principer och regler, däribland de vedertagna<br>principerna i det internationella regelsystemet för väpnade konflikter.<br>Detta följer av att stadgan i brottsbeskrivningama i många fall direkt<br>inkorporerar texter från andra internationella instrument, som i sin tur<br>blivit föremål för uttolkning genom rättspraxis och etablerad doktrin. Om<br>dessa rättskällor inte är tillräckliga skall domstolen tillämpa allmänna<br>rättsprinciper som den har härlett från nationella lagar i världens<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>35</p>
<p>rättssystem, däribland nationella lagar i stater som normalt borde utöva Prop. 2000/01:122<br>jurisdiktion över brottet i fråga. Dessa härledda principer far inte vara<br>oförenliga med stadgan, folkrätten och internationellt erkända normer<br>och principer.</p>
<p>Den stora tvistefrågan rörande valet av rättskällor gällde den roll som<br>nationell rätt skulle fa spela. En minoritet stater insisterade på att hänsyn<br>skulle tas till relevant nationell rätt, t.ex. lagen i det land där brottet ägt<br>rum eller lagen i den tilltalades medborgarskapsstat. Majoriteten motsatte<br>sig detta med hänvisning till vikten av att få en enhetlig bedömning i de<br>saker som kommer inför denna internationella instans. Kompromissen<br>blev att relevant nationell rätt ges en viss roll när domstolen skall arbeta<br>fram sådana allmängiltiga rättsprinciper. Det är emellertid oklart hur<br>detta skall ske. Rimligen måste de allmänna principer som domstolen tar<br>fram i ett visst mål också tillämpas i kommande rättegångar, jfr också<br>bestämmelsen i artikel 21:2 som redovisas nedan. Endast när man<br>befinner sig på obruten mark, där inte de överordnade rättskälloma ger<br>vägledning och inga allmänna rättsprinciper hunnit arbetas fram, synes<br>viss nationell rätt kunna spela en förstärkt roll i en viss sak inför<br>domstolen.</p>
<p>I artikel 21:2 anges att domstolen får tillämpa principer och rättsregler<br>på det sätt som de har tolkats i tidigare beslut. Detta utgör en<br>förhållandevis elastisk beskrivning av den roll som rättspraxis spelar i<br>common law-ländemas rättssystem men binder inte strikt domstolen.</p>
<p>Artikel 21:3 utsäger att domstolens tillämpning och tolkning av de<br>nämnda rättskälloma måste vara förenlig med internationellt erkända<br>mänskliga rättigheter och inte får innehålla någon otillbörlig åtskillnad på<br>någon av ett stort antal angivna grunder. Även denna föreskrift var starkt<br>omtvistad under stadgeförhandlingama.</p>
<p>5.5.2 Ne bis in idem ("icke två gånger för samma sak")</p>
<p>Bestämmelserna om negativ rättskraft, som återfinns i artikel 20, har på<br>grund av det nära sambandet med frågan om processförutsättningar<br>placerats i del 2 i stället för att regleras bland de allmänna straffrättsliga<br>principerna i del 3 av stadgan. Reglerna är förhållandevis komplicerade<br>på grund av samspelet mellan förfaranden inför Internationella brottmåls-<br>domstolen och inför nationella instanser (se avsnitt 5.4.5 om den s.k.<br>komplementaritetsprincipen).</p>
<p>Bestämmelserna i artikel 20:1-2 har följande innehåll: Om inget annat<br>föreskrivs i stadgan (jfr omprövning, se avsnitt 5.6.7), får ingen lagforas<br>inför Internationella brottmålsdomstolen för gärningar som ingår i<br>beskrivningen av brott för vilka han eller hon har fällts till ansvar eller<br>frikänts av domstolen, respektive att ingen skall lagföras av en annan<br>(d.v.s. nationell eller annan internationell) domstol för ett brott som avses<br>i artikel 5 för vilket han eller hon redan har fällts till ansvar eller frikänts<br>av Internationella brottmålsdomstolen. Dess avgöranden får med andra<br>ord negativ rättskraft både i förhållande till domstolen själv och alla<br>andra domstolar. Internationella brottmålsdomstolen ges företräde<br>framför nationella domstolar.</p>
<p>36</p>
<p>Punkt 3 behandlar den rättskraft som andra domstolars avgöranden ges Prop. 2000/01:122<br>inför Internationella brottmålsdomstolen. Ingen som har lagforts av en<br>annan domstol for gärningar som också utgör brott enligt artiklarna 6-8 i<br>stadgan skall lagforas av Internationella brottmålsdomstolen såvida inte<br>rättegången i den andra domstolen antingen var avsedd att undandra<br>honom eller henne från straffrättsligt ansvar för brott som omfattas av<br>Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion, eller i övrigt inte<br>genomfördes på ett oberoende och opartiskt sätt utan på ett sätt som<br>under omständigheterna var oförenligt med en avsikt att ställa den person<br>som avses inför rätta. Den normalt gällande negativa rättsverkan av<br>nationella domstolars avgöranden är alltså på visst sätt villkorad, och<br>bedömningen görs ytterst av Internationella brottmålsdomstolen.</p>
<p>5.5.3 Legalitetsprincipen och därmed sammanhängande frågor</p>
<p>En av de allra viktigaste straffrättsliga principerna, som också återfinns i<br>de flesta rättsordningar, är legalitetsprincipen. Den beskrivs i artiklarna<br>22 och 23. Legalitetsprincipen har kommit till uttryck i begreppen nullum<br>crimen sine lege (inget brott utan lag) och nulla poene sine lege (inget<br>straff utan lag).</p>
<p>Innebörden av legalitetsprincipen kan sammanfattas i förbudet mot<br>analog strafftillämpning och förbudet mot retroaktiv strafflagstiftning. I<br>artikel 22 finns en regel om att ingen skall bära straffrättsligt ansvar för<br>en gärning som inte omfattades av Internationella brottmålsdomstolens<br>jurisdiktion vid den tidpunkt då den begicks. Vidare finns bestämmelser<br>om tolkning av brottsbeskrivningama, dvs. straffbuden. Enligt artikeln<br>skall de enskilda straffbuden tolkas strikt och det straffbara området far<br>inte utsträckas genom analogi. Det innebär att straffstadgandets<br>ordalydelse bildar den gräns som inte far överskridas. Dessutom<br>föreskrivs att om någon tvetydighet föreligger - här åsyftas främst<br>tvetydigheter av språklig karaktär - skall detta tolkas till förmån för den<br>presumtive gärningsmannen. I artikel 23 föreskrivs att den som har fällts<br>till ansvar av domstolen endast far straffas i enlighet med reglerna i<br>stadgan.</p>
<p>Införandet av en regel om icke-retroaktivitet för straffrättsligt ansvar<br>avseende de brott som faller under Internationella brottmålsdomstolens<br>jurisdiktion vann stor uppslutning och starkt stöd i förhandlingarna.<br>Domstolens jurisdiktion omfattar således, enligt artikel 24, bara gärningar<br>som har begåtts efter det att stadgan trätt i kraft. Frågan om hur regeln<br>skall tillämpas vid s.k. perdurerande brottslighet, dvs. brott som begås<br>under en längre tid (t.ex. kidnappning), har i princip lämnats öppen. Det<br>blir således domstolens sak att avgöra om den har jurisdiktion över brott<br>som har inletts innan stadgan trätt i kraft men som kanske inte har<br>avslutats förrän efter denna tidpunkt. I detta sammanhang bör nämnas att<br>regleringen hänger samman med bestämmelsen i artikel 11 om<br>tidsavgränsning av domstolens jurisdiktion, se avsnitt 5.4.1.</p>
<p>37</p>
<p>5.5.4 Individuellt straffrättsligt ansvar Prop. 2000/01:122</p>
<p>De centrala bestämmelserna rörande frågan om individuellt straffrättsligt<br>ansvar finns i artikel 25 som innehåller bestämmelser om såväl gämings-<br>mannaskap och medverkan, som försök till brott. Ytterligare regler om<br>gämingsmannaskap finns i artikel 28, som behandlar militära befäl-<br>havares och andra förmäns ansvar. En annan fråga som har samband med<br>det individuella straffrättsliga ansvaret är reglerna i artikel 27 om att<br>officiell ställning inte skall ha betydelse vid bedömningen av om sådant<br>ansvar föreligger.</p>
<p>Bestämmelserna om individuellt straffrättsligt ansvar blev föremål för<br>långa och tidvis svåra förhandlingar. Något som särskilt kom att<br>behandlas var frågan om införande av straffrättsligt ansvar för juridiska<br>personer. Bestämmelser om ett sådant ansvar skulle givetvis förorsaka<br>problem för länder som saknar en dylik reglering. Flera länder<br>uppmuntrade dock starkt att en sådan regel infördes, inte minst som de<br>ansåg att detta skulle öka Internationella brottmålsdomstolens<br>effektivitet. Enighet kunde emellertid inte uppnås och någon regel om<br>straffrättsligt ansvar för juridiska kom därför inte att tas med i stadgan.</p>
<p>Straffansvaret i artikel 25 gäller således endast för fysiska personer.<br>Reglerna om gämingsmannaskap omfattar även s.k. medgämings-<br>mannaskap (artikel 25:3 a). Det är alltså möjligt att döma flera som<br>gärningsmän, i stället för som medverkande, om de begått brottet till-<br>sammans och om de tillsammans uppfyller brottsrekvisiten. Ansvaret för<br>gämingsmannaskap gäller även för den som begår ett brott ”genom”<br>någon annan. Frågan om någon skall dömas som gärningsman skall<br>bedömas oberoende av de övriga inblandades straffrättsliga ansvar. Det<br>faktum att en medgämingsman går fri från ansvar på grund av t.ex.<br>psykisk sjukdom fritar således inte automatiskt hans eller hennes<br>medbrottsling från sådant ansvar.</p>
<p>Artikeln innehåller också bestämmelser om medverkan till brott. Den<br>som beordrar, anstiftar eller annars påverkar någon att utföra ett brott<br>som omfattas av domstolens jurisdiktion eller som, i syfte att underlätta<br>utförandet av brottet, hjälper, tillskyndar eller på annat sätt medverkar till<br>att brottet begås eller att ett straffbart försök att begå brottet görs,<br>omfattas också av straffrättsligt ansvar i enlighet med artikeln (artikel<br>25:3 b-c). Det finns också en särskild regel om brott som begås av en<br>grupp personer (artikel 25:3 d). Således kan den fallas till ansvar som<br>medverkar till att en grupp personer, som handlar i ett gemensamt syfte<br>att begå brott, gör skyldig till försök till brott eller fullbordat brott. Den<br>här typen av medverkan skall vara uppsåtlig och syfta till att främja<br>gruppens brottsliga verksamhet eller brottsliga avsikter att begå brott som<br>omfattas av domstolens jurisdiktion. Detta gäller även den som, med<br>vetskap om gruppens avsikt att begå brott av detta slag, agerar på ett<br>sådant sätt som beskrivs i artikeln.</p>
<p>Artikel 25 innehåller därutöver en särskild regel om straffrättsligt<br>ansvar för den som omedelbart och offentligen uppmanar annan att utföra<br>brottet folkmord (artikel 25:3 e). Regeln är i denna del snarare att<br>beteckna som ett självständigt brott än som en regel om medverkan till</p>
<p>38<br></p>
<p>brott och den ställer inte krav på att brottet folkmord fullbordas på grund Prop. 2000/01:122<br>av uppmaningen.</p>
<p>Försök till brott är straffbelagt i de situationer då gärningsmannen tagit<br>ett väsentligt steg i riktning mot brottets utförande men brottet inte<br>fullbordas på grund av orsaker som gärningsmannen inte rår över (artikel<br>25:3 f). Om gärningsmannen frivilligt träder tillbaka från försöket skall<br>han eller hon dock inte dömas till ansvar. Förberedelse till brott är inte<br>straffbelagt alls och stämpling till brott endast i förhållande till regeln om<br>uppmaning till folkmord, som kan sägas motsvara försök till att anstifta<br>andra att begå sådant brott (vilket utgör en av de svenska gämings-<br>formema för stämpling).</p>
<p>Som tidigare nämnts påverkas inte svensk nationell rätt av reglerna i<br>stadgan i denna del men vår inhemska rätt torde ändå kunna sägas<br>motsvara samtliga de regler som beskrivits ovan. Svensk rätt innehåller<br>dessutom bestämmelser om straffrättsligt ansvar för förberedelse och<br>stämpling till många allvarliga brott och kan således i det avseendet sägas<br>vara mer långtgående än stadgan.</p>
<p>Reglerna om det individuella straffansvaret i artikel 25 är inte avsedda<br>att påverka staternas ansvar enligt folkrätten, vilket uttryckligen har<br>angetts (artikel 25:4).</p>
<p>5.5.5 Förmans ansvar och betydelsen av officiell ställning</p>
<p>Artikel 28 innehåller bestämmelser om militära befälhavares och andra<br>förmäns ansvar. En militär befälhavare, eller en person som i praktiken<br>tjänstgör som sådan, bär i vissa situationer straffrättsligt ansvar för brott<br>som begås av väpnade styrkor som han eller hon på vissa närmare<br>angivna sätt kontrollerar. Vad som krävs är att befälhavaren (eller<br>motsvarande) antingen visste, eller, med hänsyn till omständigheterna,<br>borde ha vetat att styrkorna var i färd med eller stod i begrepp att utföra<br>brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion,<br>och befälhavaren underlät att vidta alla nödvändiga och skäliga åtgärder<br>som stod till buds för att motverka eller avvärja brottet (artikel 28 a)<br>Detsamma skall gälla om befälhavaren i dessa situation underlåter att<br>hänskjuta saken till berörda myndigheter för undersökning och lagföring.</p>
<p>Det straffrättsliga ansvaret för andra förmän än militära är uppbyggt på<br>samma sätt men gäller bara situationer där förmannen visste eller<br>medvetet bortsåg från uppgifter som tydligt angav att de underordnade<br>var i färd med eller stod i begrepp att utföra brott som faller under<br>domstolens jurisdiktion (artikel 28 b). Straffansvaret omfattar således inte<br>situationer då förmannen av oaktsamhet gjort sig skyldig till brott.</p>
<p>Frågan om skyldighet att lyda order behandlas i avsnittet om<br>ansvarsfrihetsgrunder (avsnitt 5.5.8).</p>
<p>I artikel 27 föreskrivs att officiell ställning inte skall ha betydelse för<br>frågan om straffrättsligt ansvar föreligger eller inte. Således anges att<br>stadgan skall gälla för alla utan åtskillnad av officiell ställning och detta<br>oavsett om personen i fråga, på grund av sin ställning, åtnjuter<br>straffrättslig immunitet enligt nationell rätt eller enligt folkrätten. En<br>sådan ställning skall enligt artikeln inte heller kunna åberopas till stöd för<br></p>
<p>39</p>
<p>lindrigare straff. Motsvarande bestämmelser i Rwanda- och Jugoslavien- Prop. 2000/01:122<br>tribunalernas stadgor (artikel 6 respektive 7) har också tillämpats av<br>tribunalerna. Den Rwandatribunalen har bl.a. dömt en f.d. premiär-<br>minister i en interimsregering, Jean Kambanda, och Jugoslavien-<br>tribunalen har bl.a. åtalat den dåvarande statschefen i f.d. Jugoslavien,<br>Slobodan Milosevic, samt Radovan Karadzic, Momcilo Krajisnik och<br>Biljana Plavsic som tidigare tillsammans utgjorde presidentskapet i<br>Republiken Serbien i Bosnien-Hercegovina.</p>
<p>5.5.6 Icke-preskription</p>
<p>Artikel 29 föreskriver att brotten under Internationella brottmåls-<br>domstolens jurisdiktion, dvs. folkmord, brott mot mänskligheten och<br>krigsförbrytelser (samt ett eventuellt framtida aggressionsbrott), inte skall<br>kunna bli föremål för preskription.</p>
<p>Regeln gäller inte för de brott som begås mot domstolen och dess<br>verksamhet, vilka beskrivs i artikel 70 (se avsnitt 5.6.8). Frågan om<br>preskription för de senare brotten kommer att behandlas i bevis- och<br>förfarandereglema. Utgångspunkten är härvid att domstolens regler om<br>preskription inte skall påverka staternas nationella rätt.</p>
<p>5.5.7 De subjektiva rekvisiten</p>
<p>De subjektiva rekvisiten, dvs. vad vi i Sverige kallar uppsåtsregleringen,<br>återfinns i artikel 30. Som tidigare nämnts speglar reglerna i stadgan de<br>principer som återfinns i olika rättstraditioner. Artikel 30 kan ses som ett<br>utflöde av kompromisser mellan de anglosaxiska och kontinental-<br>europeiska rättssystemen. Trots detta kan regleringen sägas, till över-<br>vägande del, vila på principer som finns i de senare systemen. En fråga<br>som kom att bli föremål för ingående diskussioner var huruvida<br>oaktsamhet (recklessness) skulle innefattas bland de subjektiva<br>rekvisiten. Det rådde emellertid enighet om att uppsåt, dvs. ungefär<br>avsikt och insikt, borde krävas för samtliga brott som kunde falla under<br>Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion.</p>
<p>Artikel 30 innehåller en föreskrift om att dess regler gäller om inte<br>annat föreskrivs. Föreskrifter om oaktsamhet förekommer t.ex. i artikel<br>28 om militära befälhavares och andra förmäns ansvar, se avsnitt 5.5.5.</p>
<p>Artikel 30 föreskriver att en person, för att anses vara straffrättsligt<br>ansvarig för brott under domstolens jurisdiktion, skall ha begått<br>gärningen med uppsåt, dvs. avsikt (intent) och insikt (knowledge). Detta<br>utgör huvudregeln. Härefter följer definitioner av respektive begrepp.<br>Således anges att uppsåt föreligger i förhållande till en handling<br>(conduct) om någon avsåg att genomföra handlingen. Med handling skall<br>även förstås underlåtenhet att agera. I fråga om brottseffekt<br>(consequence) föreligger straffrättsligt ansvar om någon avser att orsaka<br>effekten eller inser att denna kommer att inträffa i ett normalt<br>händelseförlopp. Rekvisitet insikt är uppfyllt i förhållande till en<br>omständighet (circumstance) om personen i fråga ägde full vetskap om<br>att denna omständighet förelåg.</p>
<p>40</p>
<p>5.5.8 Ansvarsfrihetsgrunder Prop. 2000/01:122</p>
<p>Ett av de svåraste ämnena vid förhandlingarna om de allmänna straff-<br>rättsliga principerna kom att bli frågan om ansvarsfrihetsgrunder. Det var<br>inte lätt att hitta gemensamma nämnare för var och en av de<br>ansvarsfrihetsgrunder som så småningom kom att upptas i stadgan,<br>mycket beroende på att principerna härför kraftigt varierar i de enskilda<br>ländernas nationella system. Frågor om nödvärn (self-defense) och<br>frivilligt rus (voluntary intoxication) var de delar som blev föremål för de<br>mest intensiva debatterna. En annan fråga som diskuterades var om<br>uppräkningen av ansvarsffihetsgrundema skulle vara uttömmande eller<br>endast exemplifierande. Man enades emellertid om att uppräkningen inte<br>skulle vara uttömmande och artikel 31 innehåller därför en regel, enligt<br>vilken Internationella brottmålsdomstolen, vid rättegången, far pröva<br>andra ansvarsfrihetsgrunder, som följer av tillämplig lag i enlighet med<br>artikel 21 (se avsnitt 5.5.1), än de som uttryckligen räknas upp (artikel<br>31:3).</p>
<p>De ansvarsfrihetsgrunder som kom att tas med i stadgans allmänna<br>straffrättsliga del är frågan om gärning som begås under inflytande av<br>psykisk sjukdom eller skada eller berusning, liksom situationer där nöd<br>eller nödvärn eller tvång varit för handen. I detta sammanhang är även<br>reglerna i artikel 33 om lydnadsplikt till följd av förmans befallning av<br>betydelse. De behandlas därför nedan.</p>
<p>Den första ansvarsfrihetsgrunden gäller således den som begår en<br>gärning under inflytande av psykisk sjukdom eller skada (artikel 31:1 a).<br>Vad som krävs för ansvarsfrihet är att sjukdomen eller skadan kan anses<br>ha berövat gärningsmannen förmågan att kontrollera sitt handlande med<br>avseende på dess förenlighet med lagens krav.</p>
<p>Härefter behandlas ansvarsfrihet vid rus (artikel 31:1 b). Vid ofrivillig<br>berusning föreligger inget straffrättsligt ansvar för de gärningar som<br>begås under ruset om berusningen kan sägas ha berövat gärningsmannen<br>förmågan att kontrollera sitt handlande med avseende på efterlevnaden av<br>lagens krav. Annorlunda förhåller det sig vid s.k. frivillig berusning. Den<br>som av fri vilja berusat sig under sådana omständigheter att han eller hon<br>visste att det fanns en risk, eller bortsåg från denna risk, att han eller hon,<br>till följd av berusningen, antagligen skulle inlåta sig på en gärning som<br>utgör brott under domstolens jurisdiktion skall enligt bestämmelserna inte<br>åtnjuta straffrihet.</p>
<p>Härtill föreskrivs att den som vidtagit skäliga åtgärder för att försvara<br>sig själv eller annan, eller - i fråga om krigsförbrytelse - viss egendom<br>av mer väsentlig betydelse, mot överhängande våld eller olagligt bruk av<br>våld, skall gå fri från ansvar (artikel 31:1 c). Personens agerande måste<br>dock ha stått i proportion till den fara personen, någon annan eller<br>egendomen var utsatt för. I bestämmelsen anges särskilt att den<br>omständigheten att någon deltagit i en defensiv operation som utförts av<br>väpnade styrkor inte i sig utgör en ansvarsfrihetsgrund.</p>
<p>Den sista ansvarsfrihetsgrunden som uttryckligen anges, gäller för<br>gärningar som föranletts av tvång orsakat att överhängande hot mot liv<br>eller av pågående eller överhängande fara för allvarlig kroppsskada för<br>den som agerar eller någon annan (artikel 31:1 d). Gärningarna är fria</p>
<p>41<br></p>
<p>från ansvar förutsatt att den som handlade inte avsåg att förorsaka större Prop. 2000/01:122<br>skada än den skada som han eller hon försökte avvärja. Det hot som<br>omnämns kan, enligt bestämmelsen, antingen utövas av andra personer<br>eller utgöras av omständigheter som ligger utanför den handlandes<br>kontroll.</p>
<p>Artikel 31 innehåller också en regel om att domstolen skall avgöra om<br>en ansvarsfrihetsgrund skall tillämpas i den aktuella saken (artikel 31:2).<br>Även om det skulle kunna sägas att domstolens vägran att tillämpa en<br>sådan grund i ett enskilt fall, när ansvarsfrihetsgrunden annars är<br>tillämplig, skulle kunna strida mot allmänna principer gjorde dock<br>förhandlingsläget det nödvändigt att en sådan föreskrift infördes. Denna<br>”ventil” i förhållande till tillämpligheten var av väsentlig betydelse för<br>stater som ansåg att definitionen av en viss ansvarsfrihetsgrund skulle<br>kunna föranleda mindre lyckade resultat. Ventilen kunde också användas<br>som argument gentemot de stater som önskade en betydligt mer<br>detaljerad definition av grunderna.</p>
<p>Artikel 33 behandlar frågor om förmans befallning och skyldigheten att<br>lyda order. Huvudregeln är att den omständigheten att någon utfört brott<br>under domstolens jurisdiktion på befallning av en regering eller en militär<br>eller civil förman inte skall frita honom eller henne från ansvar. Under<br>vissa förhållanden kan emellertid en dylik befallning leda till<br>ansvarsfrihet för den som begår brott. Detta gäller enligt artikeln om<br>gärningsmannen hade rättslig skyldighet att lyda befallningen från<br>regeringen eller från förmannens, och gärningsmannen inte visste att<br>befallningen var rättsstridig. Det krävs också - som det uttrycks - att<br>befallningen inte var uppenbart rättsstridig. Härvid anges att en<br>befallning skall anses vara uppenbart rättsstridig om den uppmanar till<br>folkmord eller brott mot mänskligheten. Denna ansvarsfrihetsgrund är<br>således endast tillämplig i fråga om krigsförbrytelser.</p>
<p>5.5.9 Faktisk villfarelse och rättsvillfarelse</p>
<p>Regler om villfarelse finns i artikel 32. Faktisk villfarelse, dvs. misstag<br>om en faktisk omständighet, t.ex. någons ålder, kan åberopas som grund<br>för ansvarsfrihet om den inneburit att det subjektiva rekvisit som krävs<br>för brottet inte är uppfyllt (artikel 32:1). När det gäller rättsvillfarelse,<br>dvs. i princip frågan om en viss handling är brottslig eller inte, är<br>förhållandet emellertid ett annat. Här är huvudregeln att en invändning att<br>gärningsmannen inte kände till att hans eller hennes agerande var<br>brottsligt inte fritar från ansvar (artikel 32:2). I bestämmelsen finns dock<br>ett undantag från denna huvudregel. Om en rättsvillfarelse innebär att det<br>subjektiva rekvisitet för ett brott inte är uppfyllt skall gärningsmannen<br>inte dömas för gärningen. Denna regel tar sikte på situationer där<br>gärningsmannen gjort en felaktig bedömning av en lagregel eller annan<br>typ av norm som ligger till grund för straffbudet. Ett exempel kan vara att<br>någon förstör egendom som tillhör någon annan i tron att den tillhör<br>gärningsmannen själv, eftersom han eller hon har gjort en felaktig<br>bedömning av äganderättsbegreppet. Konsekvensen av undantaget från<br>huvudregeln kan egentligen också sägas följa av artikel 30 som ju kräver<br></p>
<p>42</p>
<p>att varje gämingsmoment skall vara täckt av det uppsåt som fordras för Prop. 2000/01:122<br>att gärningen skall vara straffbar. Brister det i det subjektiva rekvisitet har<br>något brott inte begåtts.</p>
<h3>5.6 Den rättsliga processen</h3>
<p>Stadgan innehåller detaljerade bestämmelser av processrättslig natur,<br>vilka dessutom skall kompletteras med föreskrifter i bevis- och<br>förfarandereglema. Detta är delvis en reaktion mot att stadgorna för de<br>befintliga tribunalerna endast innehåller vissa principiella bestämmelser<br>och att övriga förfaranderegler ges i ett regelverk som domarna själva<br>antar. Den ordningen har kritiserats liksom det förhållandet att reglerna<br>för förfarandet vid tribunalerna av vissa anses vara alltför starkt<br>påverkade av den anglosaxiska rättstraditionen.</p>
<p>Under stadgeförhandlingama lämnades därför ett mycket stort antal<br>och ofta oförenliga förslag till processuella regler som hade sin grund i<br>olika nationella rättsordningar. Ett mödosamt och tidskrävande arbete<br>vidtog för att överbrygga motsättningarna och skapa ett förfarande med<br>inslag från olika rättsliga traditioner. Detta var viktigt för att Internatio-<br>nella brottmålsdomstolen i alla skilda delar av världen skall uppfattas<br>som en rättssäker och rättvis institution. Dessutom måste särskild hänsyn<br>tas till såväl processens som de aktuella brottens starkt internationella<br>prägel och många frågors politiska karaktär. Resultatet blev en unik<br>processordning som bygger på element från olika rättssystem.</p>
<p>För att inte leda tanken fel har vissa juridisk-tekniska begrepp<br>undvikits och vissa tolkningsfrågor, som inte heller kommer att avgöras i<br>den av stadgepartema antagna bevis- och förfarandereglema, har<br>överlämnats till domstolens avgörande. Baksidan av detta är naturligtvis<br>att det kommer att råda en viss osäkerhet om förfarandet till dess<br>domstolen har hunnit utveckla sin rättspraxis. Samtidigt medför<br>emellertid detta en nödvändig flexibilitet och en för domstolen anpassad<br>processordning. Det finns emellertid anledning att utgå från att domstolen<br>kommer att iaktta kravet på rättssäkerhet och andra viktiga principer som<br>är fastlagda i stadgan när den utformar sin praxis.</p>
<p>En av de viktigaste byggstenarna för att uppnå detta blandade system<br>med inslag från olika rättstraditioner var de funktioner under den<br>inledande delen av förfarandet som har tillerkänts ett dömande organ -<br>förundersökningskammaren - som för viktigare frågor skall bestå av tre<br>domare och i andra fall av en ensamdomare (artikel 57:2). Regleringen<br>härör främst från den kontinentaleuropeiska rättstraditionen med under-<br>sökningsdomare. Många principer såsom åklagarens objektivitets-<br>skyldighet och möjligheten att överklaga även friande domar samt<br>inkvisitoriska inslag i en annars till stor del ackusatorisk process återfinns<br>även i svensk processrätt, men inte i mer renodlade processordningar av<br>det ena eller det andra slaget. Detsamma gäller den relativt fria<br>bevisprövning som domstolen skall tillämpa och som kunde accepteras<br>även av stater med striktare nationella bevisregler, främst länder vars<br>rättsordning bygger på den anglosaxiska rättsliga traditionen, med hänsyn</p>
<p>43<br></p>
<p>till att domstolen enbart består av professionella domare och inte av en Prop. 2000/01:122<br>jury.</p>
<p>5.6.1 Prövning av jurisdiktion och processförutsättningar</p>
<p>Som tidigare redovisats hörde frågorna om Internationella brottmåls-<br>domstolens jurisdiktion och förhållandet till nationell lagföring för<br>samma brott (komplementaritetsprincipen) till de svåraste och politiskt<br>mest kontroversiella frågeställningarna under förhandlingarna, se avsnitt<br>5.4.5. En viktig komponent för att lösa meningsskiljaktighetema var<br>skapandet av ett förfarande som innebär att invändningar kan framställas<br>och frågorna prövas. Det framhölls bl.a. att prövningen måste kunna ske<br>tidigt i processen och att de stater och personer som är berörda därför<br>måste underrättas tidigt om Internationella brottmålsdomstolens<br>brottsutredningar. Mot detta anfördes emellertid att tidiga underrättelser<br>kommer att varna dem som kan misstänkas för brott och därmed innebära<br>stora risker för att bevisning och annat material röjs undan. Även i denna<br>del innehåller stadgan en kompromisslösning, vilken redovisas nedan.</p>
<p>I enlighet med vad som redovisats i avsnitt 5.4.4 gäller inte stadgans<br>ordinarie regler om jurisdiktion när lagföringen har initierats genom<br>säkerhetsrådets hänskjutande. Däremot är det oklart om stadgans regler<br>om komplementaritet skall tillämpas i de fallen. Inga uttryckliga<br>bestämmelser finns i stadgan och olika tolkningar kan motiveras. Å ena<br>sidan innebär den auktoritet som kapitel VII av FN-stadgan ger<br>säkerhetsrådets beslut stöd för uppfattningen att även komplementari-<br>tetsprincipen kan sättas ur spel i dessa fall, medan olika bestämmelser i<br>stadgan ger vid handen att principen skall tillämpas utan undantag (se<br>t.ex. artikel 53:1 och 2). Ytterst kommer domstolen att få avgöra denna<br>fråga genom sin rättspraxis. Det bör noteras att bedömningen av<br>komplementaritet avser ett visst fall, dvs. en viss gärning, medan de<br>anmälningar som stater och säkerhetsrådet kan göra för att initiera lag-<br>föring avser en situation, dvs. ett större händelseförlopp (se avsnitt 5.4.4).</p>
<p>Underrättelser och förhandsavgöranden</p>
<p>Stadgan ålägger åklagaren en skyldighet att underrätta samtliga anslutna<br>stater och de övriga stater som normalt skulle kunna lagföra brotten om<br>att en brottsutredning har inletts (artikel 18:1). Detta skall ske dels när en<br>stat har anmält en situation till domstolen och åklagaren har funnit skäl<br>att inleda en brottsutredning, dels när åklagaren på eget initiativ och med<br>förundersökningskammarens medgivande har inlett en förundersökning.<br>För att minska risken för att underrättelserna leder till att utredningen<br>saboteras har åklagaren möjlighet att sända dem under förbehåll om<br>sekretess och att undanhålla viss information.</p>
<p>De stater som har underrättats har därefter en månad på sig att i sin tur<br>underrätta domstolen om att parallella lagföringsåtgärder pågår eller har<br>genomförts nationellt (artikel 18:2). På statens begäran skall åklagaren i<br>så fall, i enlighet med komplementaritetsprincipen, normalt överlåta åt<br>staten att sköta lagföringen. Förundersökningskammaren kan dock, på<br></p>
<p>44</p>
<p>åklagarens begäran, besluta att Internationella brottmålsdomstolens Prop. 2000/01:122<br>förundersökning skall fortsätta. Därmed finns det ett skydd mot natio-<br>nella åtgärder vars syfte bara är att hindra domstolens förundersökning.<br>Ett sådant beslut får överklagas, vilket skall prövas med förtur (artikel<br>18:4).</p>
<p>Vidare har åklagaren möjlighet att ompröva sitt beslut att överlåta<br>undersökningen efter sex månader eller så snart förhållandena förändras<br>väsentligt på grund av att staten är ovillig eller oförmögen att utföra<br>utredningen på ett tillbörligt sätt (artikel 18:3). Åklagaren får också<br>begära att staten fortlöpande skall lämna rapporter om den nationella<br>undersökningen och eventuella åtal (artikel 18:5). Detsamma gäller om<br>åklagaren senare väljer att överlåta lagföringen till en stat, och dessa<br>rapporter skall på statens begäran vara hemliga (artikel 19:11).</p>
<p>Härtill finns det ett begränsat utrymme för åklagaren att, med<br>förundersökningskammarens tillstånd, vidta nödvändiga utrednings-<br>åtgärder för att säkra bevisning trots att utredningen har överlåtits (artikel<br>18:6).</p>
<p>Domstolens prövning av frågor om jurisdiktion och processförutsätt-<br>ningar</p>
<p>Grundregeln är att domstolen självmant skall beakta om det föreligger<br>hinder mot att pröva ett visst mål (artikel 19:1). Det innebär att den skall<br>pröva att den har jurisdiktion i målet och att den på eget initiativ får<br>pröva om ett nationellt förfarande innebär processhinder.</p>
<p>Invändningar om bristande jurisdiktion eller processförutsättningar<br>med hänsyn till komplementaritetsprincipen får också resas när som helst<br>före huvudförhandlingen i första instans (artikel 19:4). Om det föreligger<br>särskilda omständigheter får domstolen medge att en invändning fram-<br>ställs senare om den grundar sig på att den åtalade redan har dömts för<br>samma gärning i en nationell process (se artiklarna 19:4, 17:1 c och<br>20:3). Stater är skyldiga att framställa eventuella invändningar så tidigt<br>som möjligt (artikel 19:5).</p>
<p>Rätt att framställa invändning har den tilltalade eller den misstänkte<br>person för vilken ett häktningsbeslut eller en kallelse att infinna sig har<br>utfärdats, varje stat som har konkurrerande domsrätt i målet och där<br>lagföring pågår eller har avslutats samt de stater vars godkännande krävs<br>för att domstolen skall ha jurisdiktion i målet (artikel 19:2). Den<br>sistnämnda frågan har behandlats i avsnitt 5.4.3. För att något begränsa<br>det potentiellt stora antalet invändningar i varje mål är huvudregeln att en<br>invändningsberättigad bara får framställa invändningar en gång (artikel<br>19:4). För att en stat som har överklagat ett förhandsavgörande att inte<br>överlåta utredningen på grund av en parallell nationell lagföring senare<br>skall få framställa invändning angående bristande jurisdiktion eller<br>processförutsättningar, krävs det att nya viktiga sakuppgifter eller<br>väsentligt förändrade omständigheter har tillkommit (artikel 18:7).</p>
<p>Åklagaren har också rätt att söka domstolens avgörande i dessa frågor<br>(artikel 19:3). Detta kan t.ex. ha betydelse för staters skyldighet att<br>efterkomma en framställning om rättslig hjälp, se vidare avsnitt 5.8.</p>
<p>45</p>
<p>Före åtalsbekräfitelsen (se avsnitt 5.6.2) skall dessa invändningar Prop. 2000/01:122<br>prövas av förundersökningskammaren och därefter av den rättegångs-<br>kammare som handlägger målet (artikel 19:6). Vid prövningen skall den<br>stat, eller i förekommande fall säkerhetsrådet, som har hänskjutit<br>situationen till domstolen samt brottsoffren ges tillfälle att lämna<br>synpunkter (artikel 19:3). Beslutet får överklagas till överklagande-<br>kammaren och prövningstillstånd krävs inte i dessa fall (artiklarna 19:6<br>och 82:1 a). Dessutom far åklagaren påkalla att förundersöknings- eller<br>rättegångskammaren skall ompröva ett beslut om bristande process-<br>förutsättningar på grund av nationell lagföring med hänvisning till nya<br>omständigheter (artikel 19:10).</p>
<p>En invändning framställd av en stat, men inte av den som är tilltalad<br>eller misstänkt, medför att åklagaren skall skjuta upp brottsutredningen i<br>avvaktan på Internationella brottmålsdomstolens avgörande (artikel<br>19:7). Åklagaren far dock med domstolens tillstånd vidta nödvändiga och<br>avsluta påbörjade utredningsåtgärder samt, i samarbete med aktuella<br>stater, vidta åtgärder för att förhindra att den eftersökte enligt ett redan<br>meddelat häktningsbeslut avviker (artikel 19:8). Att en invändning<br>framställts påverkar emellertid inte giltigheten av åtgärder som vidtagits<br>eller beslut, t.ex. om frihetsberövande, som fattats dessförinnan (artikel<br>19:9). Det innebär bl.a. att staterna kan vara skyldiga att, i enlighet med<br>stadgans samarbetsbestämmelser, verkställa ett redan utfärdat häktnings-<br>beslut trots att en invändning har framställts. Om det inte är fråga om en<br>åtgärd som åklagaren fått särskilt tillstånd att utföra, får dock verk-<br>ställandet skjutas upp (se artikel 95).</p>
<p>Stadgan ger inte någon anvisning om vilken part som skall ha bevis-<br>bördan när det gäller frågor om jurisdiktion eller processförutsättningar.<br>Principiella skäl talar för att bevisbördan skall åvila åklagaren, medan<br>praktiska skäl, såsom tillgången till nödvändig information och<br>bevisning, talar emot en sådan lösning. Frågan har därmed lämnats till<br>domstolens rättspraxis.</p>
<p>5.6.2 Förundersökningen</p>
<p>Inledning och nedläggning av en förundersökning</p>
<p>För att Internationella brottmålsdomstolen över huvud taget skall ha<br>jurisdiktion krävs det att förfarandet har initierats på ett visst sätt, se<br>avsnitt 5.4.4 ovan. När så har skett, och förundersökningskammaren i<br>förekommande fall har gett sitt tillstånd (artikel 15), är det åklagarens<br>uppgift att formellt inleda förundersökningen (artikel 53). Stadgan<br>bygger på tanken att domstolen inte bör lagföra alla brott där den formellt<br>har jurisdiktion utan i stället främst koncentrera sig på de grövsta brotten<br>och de ytterst ansvariga förövarna, t.ex. militära befälhavare och andra<br>ledare. Dessutom ställer formella krav, såsom reglerna om process-<br>förutsättningar, hinder i vägen i vissa fall.</p>
<p>Åklagaren skall därför i varje enskilt fall pröva om en brottsutredning<br>skall inledas med hänsyn till att det finns skälig grund att anta att brott<br></p>
<p>46</p>
<p>begåtts som faller inom domstolens jurisdiktion och att saken får prövas Prop. 2000/01:122<br>av domstolen med hänsyn till komplementaritetsprincipen. Åklagaren<br>skall vidare överväga om det, med beaktande av brottets svårighetsgrad<br>och brottsoffren intressen, finns väsentliga skäl att anta att inledandet av<br>brottsutredningen inte skulle tjäna rättvisans intresse (artikel 53:1). Den<br>sistnämnda prövningen avser en avvägning av vissa förhållanden, såsom<br>att den möjliga gärningsmannen endast har haft en underordnad roll eller<br>är svårt sjuk eller gammal, mot omständigheter som t.ex. hur omfattande<br>och grov brottsligheten är samt omfattningen av de skador och det<br>lidande som brottsoffren har åsamkats. Det föreligger därmed inte någon<br>absolut åtalsplikt.</p>
<p>Om åklagaren väljer att inte inleda förundersökning eller, i ett senare<br>skede, att inte väcka åtal, dvs. att lägga ner förundersökningen, anvisar<br>stadgan en kontrollfunktion för förundersökningskammaren (artikel 53:2-<br>3). I vissa fall sker kontrollen på begäran av den som initierat förfarandet,<br>dvs. en stat eller säkerhetsrådet, i andra fall på kammarens egna initiativ.<br>Det är dock endast i fråga om beslut som enbart bygger på att utred-<br>ningen eller åtalet inte skulle vara i rättvisans intresse som förundersök-<br>ningskammaren kan sägas genomföra en överprövning av beslutet. I<br>övriga fall bibehåller åklagaren den yttersta beslutanderätten trots<br>domstolsprövningen. Åklagaren har alltid möjlighet att, med hänsyn till<br>nya omständigheter, ompröva sitt beslut att inte inleda eller att lägga ner<br>brottsutredningen (artikel 53:4).</p>
<p>Förundersökningen</p>
<p>I normalfallet är det åklagaren som leder förundersökningen och denne<br>har egna utredare till sitt förfogande (artiklarna 42 och 54). Dessutom har<br>åklagaren rätt att söka samarbete med stater, mellanstatliga organisationer<br>och andra. Olika bestämmelser i stadgan har utformats för att förhindra<br>s.k. ”plea bargaining” (t.ex. artiklarna 54:3 d och 65:5). Stadgan anvisar<br>olika utredningsåtgärder som kan vidtas. Det föreskrivs särskilt att<br>åklagaren bl.a. skall iaktta och respektera brottsoffers och vittnens<br>intressen och personliga omständigheter, särskilt när det gäller<br>genusrelaterat våld eller våld mot barn (artikel 54:1 b). Vidare åligger det<br>åklagaren att vara objektiv på så sätt att alla omständigheter och all<br>bevisning skall beaktas samt att utredningen skall avse såväl<br>omständigheter som talar till den misstänktes fördel som till hans eller<br>hennes nackdel (artikel 54:1 a).</p>
<p>Åklagaren har däremot inte biträde av någon egen poliskår och<br>utredningsåtgärder på ort och ställe måste i första hand lösas genom<br>samarbete med staten i fråga. I viss utsträckning skulle biträde kunna<br>lämnas av t.ex. en internationell fredsbevarande styrka som finns på plats.<br>Under mycket begränsade omständigheter kan sådana utredningsåtgärder,<br>med förundersökningskammaren tillstånd, vidtas utan samarbete med den<br>aktuella staten. Detta fordrar att förundersökningskammaren har<br>konstaterat att staten uppenbart saknar förmåga att verkställa en begäran<br>om rättsligt samarbete på grund av att det inte finns någon myndighet<br>eller någon del av det rättsliga systemet som är behörig att genomföra en<br></p>
<p>47</p>
<p>begäran enligt del 9 i stadgan (artiklarna 54:2 och 57:3 d). Kammarens Prop. 2000/01:122<br>beslut skall alltid fattas av tre domare (artikel 57:2 a).</p>
<p>Förundersökningskammaren har ytterligare vissa uppgifter att fylla<br>under brottsutredningen. Det gäller bl.a. fall när åklagaren avser att<br>genomföra en utredningsåtgärd som inte kan upprepas, t.ex. en rätts-<br>teknisk undersökning av en massgrav eller ett förhör med en döende<br>person, och då kammaren finner anledning att vidta åtgärder för att<br>tillförsäkra effektivitet och integritet i förfarandet samt framförallt för att<br>tillvarata den misstänktes rättigheter (artikel 56). Sådana åtgärder skall<br>normalt vidtas på åklagarens begäran men förundersökningskammaren är<br>också behörig att ta upp frågan på eget initiativ och i vissa fall, efter att<br>ha hört åklagaren, fatta beslut.</p>
<p>Om den misstänkte har berövats friheten eller infunnit sig vid dom-<br>stolen efter kallelse skall denne höras innan något beslut om åtgärder<br>enligt artikel 56 fattas. Det kan även vara fråga om utredningsåtgärder<br>som vidtas innan någon kan misstänkas för brottet. Åtgärder som kan<br>komma i fråga är, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet,<br>rekommendationer eller bindande beslut om förfarandet, beslut om<br>protokollföring, förordnande av en expert eller tillstånd för försvarare att<br>medverka och utseende av en domare för att medverka och utförda<br>ytterligare rekommendationer eller beslut angående förfarandet. Den<br>bevisning som på detta sätt inhämtas är föremål för samma prövning som<br>all annan bevisning enligt stadgan och det är alltså inte fråga om att<br>domstolen tar upp bevisning utom huvudförhandling (artikel 56:4).</p>
<p>Förundersökningskammaren skall även, på åklagarens begäran, fatta<br>beslut som behövs för att genomföra brottsutredningen, t.ex. beslut om<br>häktning, och, på begäran av den som berövats friheten eller inställt sig<br>vid domstolen efter kallelse, fatta olika beslut och söka samarbete med<br>stater för försvarets räkning (artikel 57:3). Vidare skall kammaren vidta<br>åtgärder för att skydda brottsoffers och vittnens säkerhet och frid, för att<br>skydda den misstänkte som har berövats friheten eller infunnit sig vid<br>domstolen, för att säkra bevisning eller för att skydda information som<br>berör en stats nationella säkerhet. Härtill far kammaren under vissa<br>förutsättningar begära staters samarbete för att vidta icke-personella<br>säkerhetsåtgärder med sikte på ett senare förverkande, särskilt till förmån<br>för brottsoffren.</p>
<p>Enskildas rättigheter under förundersökningen</p>
<p>I artikel 55 föreskrivs generella rättigheter som tillkommer enskilda<br>personer under förundersökningen. Dessa bygger på bestämmelser som<br>återfinns i andra internationella konventioner, framförallt i FN:s<br>universella deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948 och<br>1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska<br>rättigheter. Enligt stadgan skall varje person under brottsutredningen vara<br>skyddad mot att avslöja egen brottslighet eller erkänna skuld, att utsättas<br>för någon form av tvång, hot, påtryckning, tortyr eller annan form av<br>grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller att<br>godtyckligt berövas friheten eller fängslas (artikel 55:1). Dessutom har<br></p>
<p>48</p>
<p>vaije person som hörs i utredningen rätt till kostnadsfri och kompetent Prop. 2000/01:122<br>tolkning och översättning av vissa dokument till ett språk som personen<br>till fullo förstår och talar.</p>
<p>Beträffande den som det finns anledning att misstänka for brott och<br>som skall höras i utredningen föreskrivs ytterligare rättigheter (artikel<br>55:2). Rättigheterna skall iakttas såväl av åklagaren som av nationella<br>myndigheter som utför förhöret på Internationella brottmålsdomstolens<br>begäran och den som hörs skall före förhöret informeras om dem. Det<br>gäller rätten att underrättas om brottsmisstanken, att vägra att uttala sig<br>utan att detta beaktas vid ett avgörande av skuldfrågan, att ha en<br>försvarare som personen själv har valt eller, när rättvisans intresse så<br>kräver, som har förordnats för denne samt att bli förhörd i närvaro av<br>försvararen om den hörde inte frivilligt har avstått från detta. En<br>misstänkt som saknar tillräckliga medel har rätt att kostnadsfritt få en<br>försvarare förordnad för sig. Stadgan anger dock inte om det är<br>Internationella brottmålsdomstolen eller den aktuella staten som i så fall<br>skall stå för kostnaden när det gäller åtgärder som vidtas av nationella<br>myndigheter.</p>
<p>Stadgan anvisar alltså uttryckligen att den misstänktes rättigheter även<br>skall tillförsäkras av nationella myndigheter som förhör personen på<br>Internationella brottmålsdomstolens begäran. Domstolen får också i<br>framställningen om samarbete till en stat ge anvisningar om det<br>förfarande och om särskilda villkor som skall följas vid verkställandet<br>(artikel 96:2 d), se vidare i avsnitt 5.8.3. Vidare är domstolen skyldig att<br>kontrollera att misstänkta, som överförts dit eller infunnit sig där efter<br>kallelse, har blivit underrättade om de brott som de är misstänkta för att<br>ha begått och om sina rättigheter enligt stadgan (artikel 60:1).</p>
<p>Andra rättigheter tillkommer den misstänkte vid olika moment i för-<br>farandet, t.ex. i samband med frihetsberövande och vid prövningen av<br>frågan om åtalet skall bekräftas.</p>
<p>5.6.3 Frihetsberövanden</p>
<p>Häktningsbeslut</p>
<p>Åklagaren får när som helst efter det att förundersökningen har inletts<br>begära att förundersökningskammaren skall besluta om häktning (artikel<br>58:1). För ett sådant beslut krävs att det föreligger skälig anledning att<br>anta att personen har gjort sig skyldig till ett brott som faller inom Inter-<br>nationella brottmålsdomstolens jurisdiktion samt att frihetsberövandet<br>framstår som nödvändigt för att personen skall infinna sig till rätte-<br>gången, inte skall försvåra eller äventyra utredningen eller rättegången,<br>eller i förekommande fall fortsätta att begå samma eller därmed<br>sammanhängande brott som domstolen har jurisdiktion över och som<br>följer av samma omständigheter.</p>
<p>Stadgan innehåller föreskrifter om det underlag som åklagaren måste<br>presentera för förundersökningskammaren och de uppgifter som sedan<br>skall framgå av häktningsbeslutet (artikel 58:2-3). Av beslutet skall<br></p>
<p>49</p>
<p>framgå namnet på den aktuella personen och annan information av<br>betydelse för identifieringen av denne, uppgifter om de brott som<br>personen misstänks för samt de omständigheter som misstanken grundar<br>sig på. Dessa uppgifter kommer alltså att vara tillgängliga för den stat<br>som skall verkställa beslutet enligt domstolens begäran (artikel 58:5), se<br>vidare avsnitt 5.8.2. Beslutet gäller tills vidare (artikel 58:4). Åklagaren<br>får senare begära att häktningsbeslutet skall ändras genom tillägg eller<br>andra förändringar beträffande de brott som misstankarna avser (artikel<br>58:6).</p>
<p>På bl.a. franskt initiativ innehåller stadgan ett alternativ till frihets-<br>berövande av den misstänkte (artikel 58:7). När brottsmisstanken är<br>densamma men ett frihetsberövande inte framstår som nödvändigt får<br>förundersökningskammaren, på åklagarens begäran, i stället utfärda en<br>kallelse för personen att infinna sig vid domstolen, vilken skall delges<br>honom eller henne. Kallelsen får förenas med föreskrifter om frihets-<br>inskränkningar om detta är tillåtet i den stat där personen befinner sig och<br>som därför skall verkställa dem. Stadgan föreskriver även vilka uppgifter<br>som skall framgå av ett sådant beslut. Med hänsyn till den brottslighet det<br>är fråga om och de typer av gärningsmän som domstolen främst skall<br>koncentrera sig på är det dock inte troligt att detta alternativ kommer att<br>tillämpas särskilt ofta.</p>
<p>Verkställande av häktningsbeslutet och nationella förfaranden</p>
<p>Sedan Internationella brottmålsdomstolen har framställt en begäran om<br>verkställighet av ett häktningsbeslut skall en ansluten stat omedelbart<br>vidta åtgärder för att gripa personen (artikel 59:1). Detta skall ske i<br>enlighet med nationella regler och de bestämmelser som gäller för<br>samarbetet mellan domstolen och de anslutna staterna, se vidare avsnitt<br>5.8.2. Stadgan föreskriver att personen därefter ofördröjligen skall ställas<br>inför en behörig rättslig myndighet i staten - i Sverige en domstol - som i<br>enlighet med nationell rätt skall avgöra, att det är samma person som<br>anges i häktningsbeslutet, att personen har berövats friheten på rätt sätt<br>och att personens rättigheter har respekterats (artikel 59:2).</p>
<p>Däremot skall den nationella myndigheten (domstolen) inte pröva om<br>häktningsbeslutet har utfärdats på ett stadgeenligt sätt (artikel 59:4). En<br>begäran om sådan prövning skall i stället framställas till Internationella<br>brottmålsdomstolen (artikel 60:2) och närmare bestämmelser om det<br>förfarandet kommer att ges i bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>Innan den misstänkte har överlämnats till Internationella brottmåls-<br>domstolen är det den nationella myndigheten (domstolen) som avgör<br>frågor om tillfällig frigivning, t.ex. frigivning mot borgen eller ett<br>reseförbud (artikel 59:3, jfr artikel 60:1). Efter överlämnandet skall<br>Internationella brottmålsdomstolen pröva sådana frågor. Vid prövningen<br>skall den nationella myndigheten (domstolen) bedöma, i ljuset av hur<br>allvarlig brottsligheten är, om brådskande och extraordinära förhållanden<br>motiverar att personen friges i avvaktan på ett överlämning och om det<br>finns nödvändiga garantier för att säkra att den misstänkte kan<br>överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen i enlighet med statens<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>50</p>
<p>skyldigheter enligt stadgan (artikel 59:4). Förundersökningskammaren Prop. 2000/01:122<br>skall underrättas om ett frifotsyrkande och ges möjlighet att lämna<br>synpunkter, t.ex. rekommendationer om andra frihetsinskränkningar,<br>vilka den nationella domstolen skall beakta (artikel 59:5). Om personen<br>friges tillfälligt far kammaren begära periodiska rapporter från staten<br>(artikel 59:6). Personen skall överlämnas till Internationella brottmåls-<br>domstolen så snart som möjligt sedan ett beslut om detta har fattats<br>(artikel 59:7).</p>
<p>Den misstänkte personen har också möjlighet att begära nationell<br>domstols prövning av Internationella brottmålsdomstolens begäran om<br>överlämning till domstolen grundat på principen om ne bis in idem (se<br>avsnitt 5.8.2).</p>
<p>Omprövning av häktningsbeslut och häktning i samband med över-<br>klagande</p>
<p>Förundersökningskammaren är skyldig att regelbundet ompröva sina<br>beslut att häkta eller tillfälligt frige någon och skall också göra en sådan<br>prövning på begäran av åklagaren eller den misstänkte (artikel 60:3). Vid<br>denna prövning far kammaren ändra sitt tidigare beslut om omständig-<br>heterna har förändrats. Förundersökningskammaren är också skyldig att<br>säkerställa att den misstänkte inte sitter häktad oskäligt länge innan en<br>huvudförhandling kommer till stånd på grund av en omotiverad försening<br>från åklagarens sida (artikel 60:4). Om så är fallet skall domstolen<br>överväga att frige den misstänkte med eller utan villkor. Den som har<br>frigetts får senare berövas friheten på nytt (artikel 60:5). När handlägg-<br>ningen av målet överförs till en annan kammare övergår också ansvaret i<br>fråga om bl.a. frihetsberövanden (artikel 61:11). Rättegångskammaren<br>har dock möjlighet att hänvisa vissa frågor till förundersöknings-<br>kammarens avgörande (artikel 64:4). Detta kan t.ex. avse frågor där<br>rättegångskammarens opartiskhet senare skulle kunna ifrågasättas, t.ex.<br>frågor om frihetsberövanden under förundersökningen.</p>
<p>I samband med rättegångskammarens dom i målet är huvudregeln att<br>den som fälls till ansvar skall hållas häktad även om domen överklagas<br>(artikel 81:3 a). I överensstämmelse med principen att den tid som den<br>dömde har varit frihetsberövad skall avräknas från strafftiden (artikel<br>78:2) gäller dock att den dömde skall friges i avvaktan på prövningen av<br>ett överklagande om det utdömda straffet är kortare än den tid som<br>personen redan varit berövad friheten (artikel 81:3 b). Om även åklagaren<br>överklagar domen far en sådan frigivning förenas med villkor. Vid en<br>frikännande dom i första instans skall personen normalt friges (artikel<br>81:3 c). Om domen överklagas och rättegångskammaren finner att<br>synnerliga skäl föreligger far kammaren emellertid besluta att personen<br>skall fortsätta att vara berövad friheten i avvaktan på att överklagandet<br>prövas. Ett sådan beslut far överklagas särskilt till överklagande-<br>kammaren.</p>
<p>51</p>
<p>Ersättning vid olagligt frihetsberövande Prop. 2000/01:122</p>
<p>Stadgan innehåller bestämmelser om ersättning för frihetsberövanden i<br>vissa fall (artikel 85). Reglerna, som avser ersättning från Internationella<br>brottmålsdomstolen, är betydligt snävare utformade än de som gäller i<br>t.ex. Sverige och rätt till ersättning föreligger i princip bara när<br>frihetsberövandet - häktning eller avtjänande av ett fängelsestraff - har<br>varit olagligt, dvs. varit i strid med stadgan. Många stater ansåg att en<br>mer generöst utformad rätt till ersättning, t.ex. i samtliga fall där den<br>frihetsberövade personen frikänts för de brott som utgjort grund för<br>frihetsberövandet, skulle inverka menligt på möjligheterna att utreda<br>brott. Detta synsätt återspeglas även i motsvarande bestämmelser i den<br>internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.<br>Andra stater, däribland Sverige, förespråkade mer generösa ersättnings-<br>regler.</p>
<p>Ersättning för ett frihetsberövande skall, enligt stadgan, också utgå när<br>en person som fällts till ansvar senare frikänns efter omprövning av ett<br>lagakraftvunnet avgörande, se avsnitt 5.6.3, varvid nya eller nyfram-<br>komna bevis på ett avgörande sätt visar att domen var felaktig (artikel<br>85:2). Rätt till ersättnings föreligger dock inte om anledningen till att<br>dessa bevis inte framkommit tidigare helt eller delvis beror på den<br>dömde. Vidare kan ersättning i undantagsfall utgå efter en skönsmässig<br>bedömning när förfarandet avslutats med en frikännande dom eller<br>handläggningen avslutats utan att dom meddelats (artikel 85:3). Detta<br>förutsätter att domstolen finner att det föreligger sakomständigheter som<br>på ett avgörande sätt visar att ett grovt och uppenbart rättegångsfel har<br>begåtts och detta varit anledningen till frikännandet eller att<br>handläggningen av målet avslutats.</p>
<p>5.6.4 Åtalsbekräftelse m.m.</p>
<p>De åtalspunkter som åklagaren har riktat mot en person måste bekräftas<br>av förundersökningskammaren innan målet går vidare till en huvudför-<br>handling (artikel 61). Detta är en ordning som förekommer i många<br>nationella rättsordningar och som dessutom ansågs vara särskilt motiverat<br>vid denna domstol med hänsyn till de brottstyper som är aktuella och den<br>förväntade publiciteten kring dessa mål. Frågan om åtalsbekräftelse skall<br>prövas vid en förhandling inom skälig tid efter det att den misstänkte har<br>överförts till eller infunnit sig vid Internationella brottmålsdomstolen<br>(artikel 61:1). Den anklagade skall också underrättas om åtalets innehåll<br>och om den bevisning som åklagaren avser att åberopa för åtals-<br>bekräftelsen (artikel 61:3). Frågor om åtalsbekräftelse skall alltid prövas<br>av förundersökningskammaren och kammaren får besluta att parterna<br>skall lämna varandra viss information inför förhandlingen.</p>
<p>Huvudregeln är följaktligen att den misstänkte skall vara närvarande<br>vid förhandlingen för bekräftelse av åtalet. En kontroversiell fråga under<br>stadgeförhandlingama gällde om domstolen skulle ges möjlighet att<br>döma någon i dennes utevaro. På grund av motståndet mot ett sådant<br>förfarande tillåter stadgan inte att så sker (artikel 63). Som en kompro-<br>miss infördes i stället en möjlighet för domstolen att bekräfta åtalet utan<br></p>
<p>52</p>
<p>att den anklagade är närvarande (artikel 61:2). Så får t.ex. ske när den Prop. 2000/01:122<br>anklagade har avstått från sin rätt att vara närvarande, har flytt, eller inte<br>har påträffats trots att alla rimliga åtgärder har vidtagits for att bringa<br>personen till domstolen och informera denne om åtalet och om<br>förhandlingen. Den anklagade skall vid en sådan förhandling företrädas<br>av en försvarare om förundersökningskammaren finner att detta ligger i<br>rättvisans intresse. Den ordning som anvisas påminner om, men är inte<br>identiskt med, det s.k. ”Rule 61-förfarandet” som föreskrivs vid Jugo-<br>slavien- och Rwandatribunalema.</p>
<p>Vid förhandlingen skall åklagaren underbygga varje åtalspunkt med<br>bevisning, vilken för åtalsbekräftelsen far bestå av sammanställningar<br>och skriftliga utsagor (artikel 61:5). Muntlig bevisning krävs inte men far<br>åberopas om åklagaren finner det nödvändigt för att åtalet skall bekräftas.<br>Den anklagade far resa invändningar mot åtalspunkterna, ifrågasätta den<br>bevisning som åklagaren åberopar och även föra egen bevisning (artikel<br>61:6). Det uttalades under förhandlingsarbetet att det bör undvikas att<br>denna förhandling blir en extra huvudförhandling och förundersöknings-<br>kammaren måste därför genom sin praxis sätta gränserna för innehållet i<br>detta förfarande. Utifrån vad som förekommit vid förhandlingen skall<br>förundersökningskammaren besluta om åtalspunkterna skall bekräftas<br>helt eller delvis och den far göra uppehåll i förhandlingen samt uppmana<br>åklagaren att överväga om ytterligare bevisning skall åberopas eller<br>någon åtalspunkt förändras (artikel 61:7). För att en åtalspunkt skall<br>bekräftas krävs att kammaren anser att det finns tillräcklig bevisning för<br>att fastställa väsentliga skäl att anta att den anklagade har gjort sig<br>skyldig till de brott som åtalet avser. Det är alltså fråga om en bevisnivå<br>som ligger mellan vad som krävs för ett frihetsberövande (artikel 58:1)<br>och för en fällande dom (artikel 66:3) och dess närmare innebörd far<br>utvecklas i domstolens rättspraxis.</p>
<p>Om åtalet bekräftas helt eller delvis skall målet överföras från<br>förundersökningskammaren till en rättegångskammare som därefter skall<br>ansvara för den fortsatta handläggningen (artikel 61:7 a och 11). Det är<br>dock alltid en förundersökningskammare som skall pröva frågor om<br>åtalsbekräftelse och rättegångskammaren har även möjlighet att lämna<br>andra frågor till den kammaren när det befinns vara lämpligt, t.ex. av<br>jävsskäl (artikel 64:4). Om någon del av åtalet inte bekräftas är åklagaren<br>oförhindrad att återkomma med en ny begäran om bekräftelse med stöd<br>av ytterligare bevisning (artikel 61:8). Ett häktningsbeslut upphör dock<br>att gälla beträffande de åtalspunkter som inte bekräftas eller som har<br>återtagits av åklagaren (artikel 61:10).</p>
<p>Åklagaren får naturligtvis fortsätta sin utredning trots att åtal har<br>väckts och får även lägga till eller ta tillbaka åtalspunkter (artikel 61:4).<br>Detta kan visa sig nödvändigt t.ex. när åklagaren först i och med<br>överlämnandet till domstolen får en möjlighet att förhöra den misstänkte.<br>Den anklagade skall alltid underrättas om förändringar av åtalet och när<br>det gäller återtagande av en åtalspunkt skall även förundersök-<br>ningskammaren informeras. Även efter åtalsbekräftelsen men före det att<br>huvudförhandlingen inleds får åklagaren förändra åtalet (artikel 61:9).<br>Detta fordrar dock alltid förundersökningskammarens tillstånd och om<br>förändringarna avser nya åtalspunkter eller mer allvarliga anklagelser<br></p>
<p>53</p>
<p>skall dessutom en ny förhandling för åtalsbekräftelse hållas. Kriterierna Prop. 2000/01:122<br>för att avgöra vad som skall anses vara mer allvarliga anklagelser har<br>lämnats åt domstolen att fastställa genom sin praxis. Åklagaren far även<br>lägga ner någon del av åtalet sedan huvudförhandlingen har inletts och då<br>fordras rättegångskammarens medgivande. Förändringar av åtalet har<br>också betydelse för det rättsliga samarbetet med stater eftersom stadgan<br>föreskriver en s.k. specialitetsprincip, dvs. att den som överlämnas till<br>domstolen inte far lagforas för andra brott än de som domstolens<br>framställning omfattar (artikel 101). Om nya åtalspunkter tillkommer<br>måste domstolen alltså förvissa sig om att den stat som har överlämnat<br>den åtalade går med på detta.</p>
<p>5.6.5 Rättegången</p>
<p>Förberedande åtgärder</p>
<p>Efter åtalsbekräftelsen är det rättegångskammaren som skall förbereda<br>och genomföra rättegången. Som tidigare nämnts skall huvudförhand-<br>lingen i första hand hållas där Internationella brottmålsdomstolen har sitt<br>säte men det är även möjligt att förlägga den till en annan plats (artikel</p>
<p>62) . Den tilltalade skall vara närvarande vid huvudförhandlingen (artikel</p>
<p>63) . Om den tilltalade allvarligt stör rättegången och måste visas ut från<br>rättssalen skall det ordnas så att han eller hon kan följa vad som sker och<br>instruera sin försvarare med hjälp av tekniska hjälpmedel.</p>
<p>Rättegångskammaren har en allmän skyldighet att se till att rättegången<br>är opartisk och effektiv, att den tilltalades rättigheter respekteras och att<br>åtgärder vidtas för att skydda brottsoffer och vittnen (artikel 64:2). Som<br>förberedande åtgärder skall kammaren bestämma den fortsatta<br>handläggningen i samråd med parterna, avgöra vilket eller vilka språk<br>som skall användas samt besluta om utlämning av dokument och<br>information mellan parterna (artikel 64:3). Kammaren får även besluta att<br>handläggningen av åtal mot mer än en tilltalad skall förenas eller sär-<br>skiljas (artikel 64:5). Före eller under huvudförhandlingen far rättegångs-<br>kammaren påfordra att vittnen skall närvara och avge vittnesmål samt att<br>dokument och annan bevisning förebringas (artikel 64:6 b). Vid behov<br>får statssamarbete begäras i enlighet med stadgan. Kammaren får även på<br>eget initiativ föranstalta om bevisning (artiklarna 64:6 d och 69:3).<br>Vidare får kammaren bl.a. besluta om skydd för sekretessbelagda upp-<br>gifter och vidta andra åtgärder.</p>
<p>Huvudförhandlingen</p>
<p>Huvudförhandlingen skall som huvudregel vara offentlig men den får ske<br>inom stängda dörrar om det behövs för att skydda ett brottsoffer, vittne<br>eller den tilltalade eller för att skydda hemliga eller känsliga uppgifter<br>(artikel 64:7, se även artikel 68). Frågan om skydd av brottsoffer m.fl.<br>behandlas närmare i avsnitt 5.6.6. Stadgan innehåller även vissa bestäm-<br></p>
<p>54</p>
<p>melser om hur huvudförhandlingen skall genomföras och ytterligare Prop. 2000/01:122<br>anvisningar kan meddelas av kammarens ordförande (artikel 64:8).<br>Rättegångskammaren skall vidare se till att ordningen upprätthålls och att<br>protokoll förs (artikel 64:9-10, se även artikel 71).</p>
<p>Den tilltalade skall betraktas som oskyldig till dess motsatsen har<br>bevisats av åklagaren och för en fållande dom krävs att domstolen är<br>övertygad bortom varje rimligt tvivel (artikel 66). Beviskravet skiftar i<br>olika nationella rättsordningar och svårigheten att hitta en allmänt<br>accepterad formulering har medfört att inget tidigare internationellt<br>förhandlat instrument innehåller något sådant. Det gäller även de<br>existerande tribunalerna vars stadgor saknar bestämmelser om beviskrav<br>och detta i stället återfinns i de regelverk som domarna själva har antagit.<br>Som en konsekvens av oskyldighetspresumtionen föreskrivs vidare att<br>omvänd bevisbörda eller krav på motbevisning inte får åläggas den<br>tilltalade (artikel 67:1 i).</p>
<p>Även i fråga om rättsverkningarna av ett erkännande skiftar synen i<br>olika nationella rättsordningar och det var därför viktigt att hitta en<br>ordning som deltagare med olika rättsliga traditioner kunde acceptera.<br>Följden blev ett förenklat förfarande för de fall den tilltalade har erkänt<br>det som lagts honom eller henne till last (artikel 65). Det är emellertid<br>alltid upp till rättegångskammaren att pröva om erkännandet, tillsammans<br>med andra omständigheter, räcker för en fållande dom för de gärningar<br>som avses. Kammaren kan också besluta om att det förenklade<br>förfarandet skall övergå till en vanlig huvudförhandling och får då<br>besluta att en annan rättegångskammare skall ta över handläggningen av<br>målet. Det förenklade förfarandet kan även övergå till en huvudför-<br>handling enligt ordinarie regler eller åklagaren uppmanas att presentera<br>ytterligare bevisning när kammaren finner att detta krävs i rättvisans<br>intresse, varvid särskilt brottsoffrens intressen skall beaktas. Som tidigare<br>nämnts är avsikten att s.k. plea bargaining inte skall få förekomma och<br>stadgan innehåller därför bl.a. en föreskrift om att eventuella diskussioner<br>mellan åklagaren och den tilltalade angående förändringar av åtalet,<br>erkännanden eller påföljder inte är bindande för domstolen (artikel 65:5).</p>
<p>Ett vittne skall avlägga en sanningsförsäkran innan de avger sitt<br>vittnesmål, vilket som huvudregel skall avges i rättssalen (artikel 69:1—<br>2). Vittnesmål får dock, med domstolens tillstånd, förebringas genom<br>inspelningar eller överföring från en annan plats med hjälp av video- eller<br>audioteknik. Skriftlig bevisning och skriftliga uppteckningar kan också<br>tillåtas. Allt förutsätter dock att åtgärderna inte anses skada eller vara<br>oförenliga med den tilltalades rättigheter. Det är partema som i första<br>hand skall sörja för bevisningen, men domstolen har också rätt att<br>föranstalta om bevisning (artikel 69:3).</p>
<p>Domstolen får avgöra frågor om erbjuden bevisnings relevans och<br>tillåtlighet och skall då bl.a. beakta dess bevisvärde och den eventuella<br>skada som ett förebringande kan medföra för en rättvis rättegång och för<br>en opartisk bedömning av ett vittnesmål (artiklarna 64:9 a och 69:4). När<br>en sådan prövning avser bevisning som har tagits upp av nationella<br>myndigheter skall Internationella brottmålsdomstolen inte göra någon<br>bedömning av hur nationell rätt har tillämpats (artikel 69:8). Bevisning<br>som har inhämtats i strid med stadgan eller internationellt erkända<br></p>
<p>55</p>
<p>mänskliga rättigheter skall inte tillåtas om överträdelsen medför allvarligt Prop. 2000/01:122<br>tvivel om bevisets tillförlitlighet eller om ett tillåtande av beviset skulle<br>motverka eller allvarligt skada rättegångens integritet (artikel 69:7).</p>
<p>Domstolen skall vidare följa de regler om tystnadsplikt, t.ex. mellan<br>klienter och advokater, som skall föreskrivas i bevis- och förfarande-<br>reglema samt far beakta omständigheter som är allmänt kända utan att<br>kräva att de bevisas (artikel 69:5-6).</p>
<p>Samtliga domare som dömer i målet skall vara närvarande under hela<br>huvudförhandlingen och presidiet får vid behov avdela en eller flera<br>ställföreträdande domare som, om de har varit närvarande under hela<br>förhandlingen, får ersätta en domare som får förhinder att fortsätta, t.ex.<br>på grund av sjukdom (artikel 74:1). Rättegångskammaren är beslutsför<br>med tre domare och kan alltså inte slutföra en huvudförhandling om<br>någon av dem faller ifrån och ersättare saknas. Dess avgörande skall<br>grundas på en värdering av bevisningen och vad som förekommit under<br>hela förfarandet, men får inte gå utöver de faktiska förhållanden och<br>omständigheter som anges i åtalet, såsom det slutligt är bestämt (artikel<br>74:2). Endast bevisning som har förebringats och behandlats vid<br>huvudförhandlingen får beaktas. Domstolens överläggningar skall hållas<br>hemliga och enhälliga beslut skall eftersträvas, men majoritetsbeslut är<br>tillåtna om enhällighet inte kan uppnås (artikel 74:3—4).</p>
<p>Domstolen skall avgöra skuldfrågan innan den tar ställning till frågan<br>om straff (artikel 76). Stadgan anvisar att såväl en sammanhållen som en<br>uppdelad huvudförhandling kan äga rum. Det särskilda förfarandet vid<br>erkännande innebär en sammanhållen förhandling. I övriga fall får<br>domstolen besluta att huvudförhandlingen skall delas upp och så skall ske<br>på åklagarens eller den tilltalades begäran. Avsikten är att parterna skall<br>ha möjlighet att avgöra modell och kunna lägga upp sin processtaktik i<br>förväg. Om förhandlingen delas upp skall frågor om gottgörelse till<br>brottsoffer behandlas tillsammans med frågan om straff. En särskild<br>förhandling för prövning av gottgörelse kan också hållas. Även<br>domstolens avgörande angående straffet skall avkunnas offentligt med<br>den dömde närvarande om möjligt.</p>
<p>Domen</p>
<p>Domen skall vara skriftlig och innehålla en fullständig och motiverad<br>redogörelse av domstolens bevisvärdering och slutsatser samt, i före-<br>kommande fall, såväl majoritetens som minoritetens uppfattningar<br>(artikel 74:5). Domen eller en sammanfattning av den skall avkunnas<br>offentligt.</p>
<p>Den tilltalades rättigheter</p>
<p>Även i fråga om den tilltalades rättigheter utgår uppräkningen i stadgan<br>från motsvarande bestämmelser i 1966 års internationella konvention om<br>medborgerliga och politiska rättigheter, vilka skall iakttas av domstolen<br>(artikel 67). De överensstämmer även väl med bestämmelserna i den</p>
<p>56<br></p>
<p>europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grund- Prop. 2000/01:122<br>läggande friheterna (Europakonventionen).</p>
<p>Tilltalade skall behandlas utan åtskillnad och har rätt till en offentlig<br>rättegång, med de undantag som föreskrivs i stadgan, och till en rättvis<br>och opartisk rättegång. Bland minimirättighetema ingår att den tilltalade<br>skall informeras omedelbart och i detalj om åtalet och dess betydelse på<br>ett språk som han eller hon till fullo förstår och talar. Den tilltalade skall<br>också ges tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar och kunna<br>överlägga fritt och förtroligt med en försvarare som han eller hon själv<br>har valt samt fa sin sak prövad utan onödigt dröjsmål. Vidare har den<br>tilltalade rätt att närvara vid huvudförhandlingen, med det undantag för<br>störande av ordningen som anges i stadgan, att försvara sig personligen<br>eller genom ett rättegångsbiträde som han eller hon själv valt, att förhöra<br>eller låta förhöra motpartens vittnen, att höra egna vittnen på lika villkor<br>som åklagaren och att åberopa de grunder och den bevisning till sitt<br>försvar som är tillåtna enligt stadgan. Om det krävs i rättvisans intresse<br>skall den tilltalade fa en försvarare förordnad för sig av domstolen, vilket<br>skall vara utan kostnad för den tilltalade om han eller hon saknar medel<br>att själv betala för det. Den tilltalade har även rätt till kostnadsfri och<br>kompetent tolk- och översättningshjälp under närmare föreskrivna<br>förhållanden.</p>
<p>Den tilltalade är inte skyldig att vittna eller erkänna sig skyldig till<br>brott och har rätt att tiga utan att detta beaktas vid bedömningen av<br>skuldfrågan. Däremot har han eller hon rätt att avge en muntlig eller<br>skriftlig förklaring till sitt försvar utan att avlägga någon sannings-<br>försäkran. Den tilltalade har dessutom rätt att så snart som det är praktiskt<br>möjligt fa ta del av bevisning som åklagaren har tillgång till och som kan<br>tala till den tilltalades förmån eller försvaga annan bevisning som<br>åklagaren avser att åberopa (artikel 67:2). Det är ytterst domstolen som<br>skall besluta om bevisningen uppfyller de kriterier som anges och därför<br>skall lämnas ut till försvaret. Förfarandet för detta kommer att utvecklas i<br>dess bevis- och förfaranderegler.</p>
<p>Skydd av uppgifter som berör nationell säkerhet</p>
<p>En mycket omstridd fråga som kunde lösas först i Romkonferensens slut-<br>liga kompromisspaket var frågan om hanteringen av uppgifter som har<br>betydelse för en stats nationella säkerhetsintressen. Den stora tvistefrågan<br>var vem som skulle ha det sista ordet när det gäller avslöjande av sådana<br>uppgifter - Internationella brottmålsdomstolen eller den berörda staten.<br>Kompromissen blev ett invecklat samrådsförfarande där det slutliga<br>avgörandet vilar hos staten (artikel 72). Användningen av begreppet<br>nationell säkerhet är dock avsett att begränsa tillämpningsområdet något.<br>Utöver dessa regler innehåller stadgan olika bestämmelser om sekretess.</p>
<p>Bestämmelserna gäller alla fall när en stat vägrar att lämna ut infor-<br>mation med hänvisning till nationell säkerhet och när någon som skall<br>höras vid domstolen framställer en sådan invändning (artikel 72:1-2).<br>Staten far även intervenera i processen när den anser att den nationella<br>säkerheten äventyras. Vad som dock alltid åvilar den aktuella staten<br></p>
<p>57</p>
<p>enligt stadgan är en skyldighet att vidta alla skäliga åtgärder för att i Prop. 2000/01:122<br>samförstånd med domstolen finna en lösning (artikel 72:4-5). Det kan<br>t.ex. vara fråga om att söka uppgifterna från annat håll eller att träffa en<br>överenskommelse om vilka uppgifter som skall lämnas och på vilket sätt<br>det skall ske. Endast när en samförståndslösning inte kan uppnås får<br>staten vägra att lämna ut uppgifterna och den skall då som huvudregel<br>redovisa skälen for sitt beslut (artikel 72:6). Även när så sker har<br>domstolen vissa möjligheter att agera, t.ex. genom ytterligare samråd<br>med staten eller ett hänskjutande till stadgepartsförsamlingen på grund av<br>att domstolen anser att staten har brustit i sin plikt att samarbeta (artikel<br>72:7). I vissa fall, t.ex. när uppgifterna är tillgängliga från en annan källa,<br>far domstolen besluta att uppgifterna skall lämnas ut eller i vart fall<br>beakta dem i viss utsträckning vid sin bedömning av sakförhållanden i<br>målet.</p>
<p>Bestämmelserna gäller också när en ansluten stat efter domstolens<br>framställning om rättsligt samarbete vägrar att lämna ut dokument eller<br>uppgifter som den fatt tillgång till från en annan stat, mellanstatlig<br>organisation eller annan internationell organisation, t.ex. Internationella<br>Röda Korset, under förbehåll av sekretess (artikel 73). Den anmodade<br>staten skall då söka uppgiftslämnarens medgivande till utlämnandet. Om<br>den senare är en ansluten stat som motsätter sig att dokumentet eller<br>uppgifterna överlämnas till domstolen, skall samrådsförfarandet enligt<br>artikel 72 tillämpas. I fall när uppgiftslämnaren inte medger att domstolen<br>far tillgång till uppgifterna skall den anmodade staten underrätta<br>domstolen om detta och uppgifterna eller dokumenten kommer då inte att<br>lämnas ut.</p>
<p>Vidare kan stater ansöka om att nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtas<br>för att skydda deras tjänstemän eller företrädare och för att skydda<br>hemliga eller känsliga uppgifter (artikel 68:6).</p>
<p>5.6.6 Brottsofferfrågor - deltagande, skyddsåtgärder,<br>gottgörelse m.m.</p>
<p>Till skillnad från stadgorna för de internationella brottmålstribunalema<br>lägger Romstadgan stor vikt vid brottsoffren. Förutom att lyfta fram<br>hänsynen till brottsoffren som en av de viktigaste anledningarna till att<br>inrätta Internationella brottmålsdomstolen, vilket framkommer redan i<br>ingressen till stadgan, har detta understrukits i handling. Den kanske<br>viktigaste åtgärden är den möjlighet som brottsoffren tillerkänns att söka<br>gottgörelse från den som döms för brott. Vidare framhålls brottsoffrens<br>betydelse för brottmålsprocessen genom de föreskrifter som medger ett<br>visst deltagande och rätt till vissa skyddsåtgärder.</p>
<p>Efter modell från de existerande tribunalerna skall en särskild<br>brottsoffer- och vittnesenhet inrättas inom registratorskontoret för att<br>tillhandahålla skydds- och säkerhetsåtgärder, olika slags rådgivning och<br>annan hjälp till brottsoffer och vittnen som skall uppträda i processen<br>samt andra som utsätts för risker på grund av sådant deltagande (artikel<br>43:6). Enheten skall ge råd i sådana frågor till de dömande enheterna och<br>till åklagaren (artikel 68:4). Den skall även innehålla personal med<br></p>
<p>58</p>
<p>särskilda kunskaper angående traumatiska upplevelser, t.ex. i samband Prop. 2000/01:122<br>med sexuella övergrepp, och behandling av sådana.</p>
<p>Brottsoffrens deltagande i brottmålsprocessen</p>
<p>Liksom i alla brottmålsrättegångar kommer många brottsoffer att höras i<br>bevissyfte under förfarandet. Utöver detta tillerkänner stadgan offren en<br>principiell rätt att fa delta och presentera sina synpunkter i brottmåls-<br>processen (artikel 68:3). Denna rätt är inte lika långtgående som t.ex.<br>möjligheterna att biträda åtal i Sverige eller att föra en s.k. action public<br>eller genom att förklara sig parte civile i Frankrike, men den utgör en<br>klart starkare roll för brottsoffer i processen än den som medges i många<br>andra länder. Begränsningar när det gäller deltagandet måste också finnas<br>med tanke på de brott, och därmed det potentiellt mycket stora antalet<br>brottsoffer, som domstolen har att bedöma.</p>
<p>Rätten att delta och föra fram sina synpunkter gäller frågor som rör<br>brottsoffrens personliga intressen men det är upp till domstolen att avgöra<br>i vilket skede av förfarandet detta lämpligen skall ske. Den skall även<br>avgöra på vilket sätt detta skall göras för att inte skada eller vara<br>oförenligt med den åtalades rättigheter eller en rättvis och opartisk<br>rättegång. Domstolen får besluta att brottsoffrens deltagande och fram-<br>ställning av synpunkter skall ske genom ett rättsligt ombud. Närmare<br>föreskrifter kommer att meddelas i bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>I något fall anvisar stadgan uttryckligen att brottsoffren skall höras. Det<br>gäller främst en dömande kammares avgöranden om tillstånd för<br>åklagaren att inleda förundersökning (artikel 15:3) samt om jurisdiktion<br>och processförutsättningar (artikel 19:3). I andra fall hänvisar stadgan till<br>att brottsoffrens intressen särskilt skall beaktas vilket ger en anvisning att<br>det i dessa fall kan vara lämpligt att låta brottsoffren yttra sig. Det gäller<br>t.ex. i fråga om inledande av en brottsutredning eller väckande av åtal<br>(artikel 53:1 c och 2 c) samt vid valet mellan ett förenklat förfarande vid<br>erkännande och en vanlig huvudförhandling (artikel 65:4) (jfr även<br>förhållandet mellan beslut enligt artikel 53:3 a och brottsoffrens<br>deltagande enligt artikel 19:3).</p>
<p>Sky dds å t gärder</p>
<p>Stadgan innehåller allmänna bestämmelser om olika skydds- och säker-<br>hetsåtgärder för brottsoffer, vittnen och tilltalade (artikel 68). Förutom att<br>den särskilda brottsoffer- och vittnesenheten skall bistå med skydds- och<br>säkerhetsåtgärder är också åklagaren och de dömande kamrama skyldiga<br>att se till att sådan åtgärder tillhandahålls när behov föreligger (artiklarna<br>54:3 f, 57:3 c, 64:6 e och 83:1).</p>
<p>I många fall kommer det faktiska skyddet att tillhandahållas av staterna<br>och stadgan föreskriver att de anslutna staterna, i enlighet med sina<br>nationella förfaranden, skall ge domstolen rättsligt bistånd med skydd av<br>brottsoffer och vittnen (artikel 93:1 j), se vidare avsnitt 5.8.<br>Bestämmelser om skydd av brottsoffer och vittnen finns också i de<br>existerande tribunalernas stadgor och i vart fall Jugoslavientribunalen har<br></p>
<p>59</p>
<p>slutit avtal med ett antal stater om sådana skyddsåtgärder (artikel 22 i Prop. 2000/01:122<br>Jugoslavientribunalens och artikel 21 i Rwandatribunalens stadga). Det<br>kan alltså förväntas att även Internationella brottmålsdomstolen kommer<br>att ingå avtal om skyddsåtgärder med de anslutna staterna.</p>
<p>När det gäller brottsoffer och vittnen skall domstolen, vilket även<br>inbegriper åklagaren, vidta åtgärder för att skydda deras säkerhet, fysiska<br>och psykiska välbefinnande, värdighet och frid (artikel 68:1). Vid<br>bedömningen skall den ta hänsyn till faktorer som deras ålder, kön, hälsa<br>och brottens art, särskilt när det är fråga om sexuellt eller genusrelaterat<br>våld eller våld mot barn. Åtgärderna får dock inte skada eller vara<br>oförenliga med den tilltalades rättigheter eller en rättvis och opartisk<br>rättegång.</p>
<p>Åtgärder för att skydda brottsoffer, vittnen eller tilltalade som särskilt<br>nämns är förhandlingar bakom stängda dörrar eller bevisupptagning med<br>elektroniska eller andra hjälpmedel (artikel 68:2, se även artikel 69:2 om<br>bevisupptagning). Det uttalas vidare att sådana åtgärder normalt skall<br>vidtas när det är fråga om offer for sexuellt våld eller när offret eller<br>vittnet är ett barn.</p>
<p>En annan åtgärd som kan vidtas för att skydda den som kallas för att<br>höras i bevissyfte och den personens familj är att inte avslöja att personen<br>skall höras eller i vart fall hemlighålla dennes identitet eller uppgifter om<br>var han eller hon befinner sig. Detta måste naturligtvis balanseras mot<br>andra föreskrifter om skyldighet för parterna att lämna varandra<br>information om bevisning som skall åberopas m.m. samt berör den<br>omstridda frågan om anonyma vittnen. Stadgan föreskriver i detta<br>avseende att åklagaren får undanhålla bevisning eller information och i<br>stället åberopa den i form av sammandrag om ett utlämnande i enlighet<br>med ordinarie regler om bevisuppgifter m.m. skulle kunna leda till<br>allvarlig fara för en persons säkerhet (artikel 68:5). Så får dock uttryck-<br>ligen bara ske beträffande förfaranden före huvudförhandlingen och<br>åtgärderna får inte skada eller vara oförenliga med den tilltalades<br>rättigheter eller störa en rättvis och opartisk rättegång. Även om det<br>föreligger en viss oklarhet om stadgan ger utrymme för de dömande<br>enheterna att gå längre än åklagaren när det gäller undanhållande av<br>uppgifter om ett vittnes eller annans identitet m.m. är en rimlig tolkning<br>av bestämmelserna att identiteten endast kan hemlighållas för den<br>tilltalade fram till dess huvudförhandlingen inleds.</p>
<p>Skadestånd och annan gottgörelse till brottsoffer</p>
<p>Ett genombrott från brottsoffersynpunkt är stadgans bestämmelser om att<br>brottsoffer skall kunna söka skadestånd eller annan gottgörelse från<br>gärningsmannen (artikel 75). Ett tidigare förslag om att även stater skulle<br>kunna hållas ansvariga i detta avseende fick inte tillräckligt stöd.<br>Motståndet grundade sig bl.a. på att domstolens funktion är att utkräva<br>individuellt ansvar och att ett statsansvar för gottgörelse skulle fordra en<br>koppling mellan staten och gärningsmannen som skulle innebära att<br>staten, i vart fall indirekt, kunde anses ha ett ansvar för brotten. Andra<br>politiska överväganden låg också bakom oviljan att tillåta att staterna<br></p>
<p>60</p>
<p>förekomma på svarandesidan i en gottgörelseprocess. Stadgorna för de Prop. 2000/01:122<br>befintliga tribunalerna inskränker sig till att föreskriva att tribunalerna far<br>besluta om återlämnande av egendom och intäkter som förvärvats genom<br>brott till de rättmätiga ägarna (artikel 24:3 i Jugoslavien tribunalens och<br>artikel 23:3 i Rwandatribunalens stadga).</p>
<p>Frågan om möjligheter för brottsoffren att få en talan om gottgörelse<br>prövad av domstolen kom upp relativt sent i stadgeförhandlingama och<br>många uttryckte skepsis i fråga om domstolens förmåga och kapacitet att<br>hantera sådana krav. Detta präglar föreskrifterna i stadgan och flera<br>frågor har lämnats att avgöras av domstolen eller i bevis- och<br>förfarandereglema. Framförallt har det överlämnats till domstolen att<br>fastställa principer för gottgörelse - vilket inbegriper återlämnande av<br>egendom (restitution), ersättning och rehabilitering - till eller till förmån<br>för brottsoffer (artikel 75:1). Vid Romkonferensen redovisades uppfatt-<br>ningen, vilken togs in i en fotnot, att ledning vid tolkningen av begreppen<br>”brottsoffer” och ”gottgörelse” bör hämtas i olika FN-dokument, särskilt<br>FN:s deklaration om grundläggande principer om rättvisa för offren för<br>brott och maktmissbruk (Generalförsamlingens resolution 40/34 den 29<br>november 1985) samt ett utkast till Grundläggande principer och<br>riktlinjer om rätten till gottgörelse för offren för kränkningar av<br>mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt (den s.k. van<br>Boven-rapporten, FN-dokument E/CN.4/1997/104). Ett förslag till defini-<br>tion finns i de bevis- och förfaranderegler som tagits fram (regel 85).</p>
<p>För en prövning av omfattningen av en skada, förlust eller men krävs i<br>princip att brottsoffret har begärt prövningen men domstolen far i<br>undantagsfall även pröva sådana frågor på eget initiativ. Vid vilken<br>tidpunkt en sådan begäran får framställas framgår inte av stadgan men det<br>kan rimligen inte ske innan den misstänktes identitet har offentliggjorts.<br>Det kan noteras att förundersökningskammaren får vidta åtgärder för att<br>säkerställa ett senare förverkande av egendom, vilken bl.a. kan tas i<br>anspråk för gottgörelse till brottsoffer, sedan en häktningsbeslut eller<br>kallelse på den misstänkte har utfärdats (artikel 57:3 e). Av stadgan<br>framgår att ett beslut om gottgörelse bara kan riktas mot den som har<br>dömts för brott (artikel 75:2, se även artikel 76:3). Innan beslut om<br>gottgörelse fattas bör den dömde, brottsoffren, andra intresserade<br>personer och berörda stater höras (artikel 75:3). Förfarandet utvecklas<br>vidare i bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>Domstolen har även möjlighet att söka rättsligt biträde från staterna i<br>enlighet med stadgans ordinarie föreskrifter om samarbete för att ge<br>effekt åt ett avgörande om gottgörelse (artikel 75:4). Staterna är skyldiga<br>att ge verkan åt sådana avgöranden på motsvarande sätt som vid<br>verkställighet av böter och förverkande på grund av brott (artiklarna 75:5<br>och 109, se avsnitt 5.9). Slutligen skall bestämmelserna om gottgörelse<br>inte tolkas så att de inverkar på rättigheter som brottsoffren har enligt<br>nationell eller internationell rätt (artikel 75:6).</p>
<p>61</p>
<p>Fonden för brottsoffer Prop. 2000/01:122</p>
<p>Stadgan föreskriver att en särskild förvaltningsfond skall sättas upp av<br>stadgepartsförsamlingen till förmån för brottsoffren och deras familjer<br>(artikel 79). Stadgepartsförsamlingen skall även bestämma hur fonden<br>skall förvaltas. Domstolen far besluta att penningmedel och andra<br>tillgångar som samlats in genom böter eller förverkande av egendom<br>skall tillföras fonden. Det kan också förutsättas att frivilliga bidrag från<br>stater, organisationer och enskilda kommer att ingå i fonden.</p>
<p>I samband med att domstolen beslutar om gottgörelse till brottsoffer far<br>den också anvisa att utbetalning skall ske genom den särskilda<br>förvaltningsfonden (artikel 75:2).</p>
<p>5.6.7 Överklagande och omprövning</p>
<p>Överklagande av ett avgörande i frågor om ansvar eller straff</p>
<p>Rättegångskammarens avgöranden av ansvarsfrågor far överklagas till<br>överklagandekammaren av såväl åklagaren som den dömde (artikel 81).<br>Frågan om rätt för åklagaren att överklaga friande domar var mycket<br>omstridd, eftersom detta i många nationella system inte är tillåtet. Enligt<br>stadgan far emellertid åklagaren överklaga en sådan dom med hänvisning<br>till att förfarandet, bevisvärderingen eller rättstillämpningen varit fel-<br>aktig. Åklagaren får även överklaga en dom till förmån för den dömde,<br>vilket överensstämmer med den objektivitetsskyldighet som åvilar<br>åklagaren (artikel 81:1 b, se även artikel 54:1 a). Utöver de grunder som<br>gäller för åklagarens rätt att överklaga, får den dömde också åberopa<br>varje omständighet som påverkar domens eller förfarandets rättvishet<br>eller tillförlitlighet. Båda parter får även överklaga ett av rättegångs-<br>kammaren utdömt straff på den grunden att straffet inte står i proportion<br>till de brott som det avser (artikel 81:2 a). Principen om reformatio in<br>pejus gäller när avgörandet endast överklagas av den dömde eller till<br>dennes förmån, dvs. att ett sådant överklagande inte får leda till att den<br>dömde fälls till ansvar för ytterligare eller svårare brott eller till en<br>strängare straff än vad rättegångskammaren har dömt ut (artikel 83:2).</p>
<p>Frågan om häktning i avvaktan på att ett överklagande prövas har<br>redovisats i avsnitt 5.6.3. Det utdömda straffet skall inte verkställas under<br>den tid som överklagande får ske och den tid under vilken ett<br>överklagande prövas (artikel 81:4).</p>
<p>Överklagandekammaren har samma processuella befogenheter som en<br>rättegångskammare (artikel 83:1). Stadgan föreskriver att motparten bör<br>höras innan det överklagade avgörandet ändras (artikel 81:2 b-c) och<br>överklagandekammaren kan antingen ändra avgörandet eller lämna målet<br>till en annan rättegångskammare för en ny prövning (artikel 83:2-3).<br>Överklagandekammaren får besluta att själv ta upp bevisning och har<br>även möjlighet att återförvisa en sakfråga till den ursprungliga rätte-<br>gångskammaren för omprövning och återrapportering.</p>
<p>62</p>
<p>Överklagande av ett avgörande om gottgörelse Prop. 2000/01:122</p>
<p>Rättegångskammarens avgörande i fråga om gottgörelse till brottsoffer<br>får överklagas av en rättslig företrädare för brottsoffren, svaranden (dvs.<br>den som dömts för brott) och tredje man som är rättmätig ägare till<br>egendom som har påverkats negativt av avgörandet (artikel 82:4).</p>
<p>Ytterligare bestämmelser skall ges i bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>Överklagande av andra beslut</p>
<p>Vissa beslut som förundersöknings- eller rättegångskammaren fattar får<br>överklagas särskilt (artikel 82). Det gäller beslut som rör domstolens<br>jurisdiktion eller processförutsättningar med hänsyn till komplementa-<br>ritetsprincipen, beslut som rör frihetsberövande eller frigivning och vissa<br>beslut som förundersökningskammaren fattar på eget initiativ (artikel<br>82:1 a-c). För att skapa en ordning som på ett flexibelt sätt begränsar<br>utrymmet för att särskilt överklaga olika beslut om preliminärfrågor,<br>vilket kan leda till allvarliga fördröjningar, men som ändå möjliggör<br>sådana överklaganden i vissa fall, har det införts en ventil så att<br>förundersöknings- och rättegångskamrama kan tillåta att ett beslut får<br>överklagas (artikel 82:1 d). Tillstånd för överklagande får meddelas om<br>frågan i väsentlig mån skulle inverka på ett rättvist och snabbt rättsligt<br>förfarande eller utgången i målet och där kammaren anser att över-<br>klagandekammarens omedelbara avgörande av frågan påtagligt skulle<br>främja förfarandet. De beslut som avses är t.ex. sådana som grundar sig<br>på en inte tidigare avgjord eller omstridd rättslig bedömning och där den<br>motsatta utgången skulle ha stor betydelse för den fortsatta handlägg-<br>ningen av målet.</p>
<p>Förundersökningskammarens beslut i fråga om utredningar på plats i<br>en stat när rättsligt samarbete med staten inte har varit möjligt att uppnå -<br>artikel 57:3 d - får överklagas särskilt av åklagaren och den berörda<br>staten, men detta fordrar att prövningstillstånd lämnas (artikel 82:2). Ett<br>sådant överklagande skall handläggas med förtur.</p>
<p>En viktig princip är att ett överklagade normalt inte skall ha upp-<br>skjutande verkan för det beslut som har överklagats (artikel 82:3). På<br>parts begäran får dock överklagandekammaren besluta om inhibition.<br>Förutsättningarna för detta skall utvecklas närmare i bevis- och<br>förfarandereglema.</p>
<p>Övriga processuella beslut får överklagas i samband med att det<br>slutliga avgörandet överklagas.</p>
<p>Omprövning</p>
<p>Personer som domstolen har dömt för brott och åklagaren, men bara till<br>den dömdes förmån, kan efter överklagandetidens utgång söka<br>omprövning hos överklagandekammaren för att få avgörandet ändrat i<br>ansvars- eller straffdelen (artikel 84:1). Om den dömde har avlidit får<br>omprövning sökas av personens make eller maka, barn, föräldrar eller<br>någon annan levande person som skriftligen har instruerats av den dömde<br></p>
<p>63</p>
<p>att göra en sådan ansökan. Omprövning kan bl.a. beviljas om nytt bevis Prop. 2000/01:122<br>har framkommit som inte var tillgänglig vid den tidigare rättegången,<br>vilket förhållande inte kan tillskrivas - helt eller delvis - den part som<br>ansöker om omprövning, och beviset har sådan betydelse att det, om det<br>hade förebringats vid rättegången, troligen skulle ha lett till en annan<br>utgång i målet. Vidare far omprövning medges om det framkommit att<br>avgörande bevisning, som legat till grund för den fällande domen, varit<br>falsk, förfalskad eller förvanskad eller om en eller flera av de domare<br>som deltagit i åtalsbekräftelsen eller den fällande domen i det aktuella<br>fallet har gjort sig skyldig till ett grovt tjänstefel eller ett allvarligt<br>åsidosättande av sina skyldigheter enligt stadgan som är av så allvarlig art</p>
<p>att det motiverar att domaren entledigas.</p>
<p>Överklagandekammaren skall avvisa ansökan om den finner den vara<br>ogrundad. Om kammaren däremot finner att den är välgrundad skall den<br>antingen låta den tidigare eller en ny rättegångskammare eller själv<br>avgöra om omprövning skall beviljas (artikel 84:2). Innan beslut fattas<br>om omprövning, skall parterna höras på det sätt som närmare skall anges<br>i domstolens bevis- och förfaranderegler.</p>
<p>5.6.8 Brott mot domstolen och dess verksamhet</p>
<p>Internationella brottmålsdomstolen har behörighet att själv utreda och<br>lagföra brott som riktas mot domstolen och dess egen verksamhet (artikel<br>70). Brotten omfattar olika former av menedsbrott, övergrepp i det<br>rättsliga förfarandet och mot domstolens tjänstemän samt vissa<br>besticknings- och mutbrott (artikel 70:1). Vidare föreskrivs en skyldighet<br>för de anslutna staterna att utvidga sina straffrättsliga bestämmelser som<br>kriminaliserar brott mot egna förundersökningar och rättegångar så att de<br>också omfattar de brott mot domstolens rättsliga process som anges, dock<br>under förutsättning att de begås på statens territorium eller av dess<br>medborgare (artikel 70:4 a). Detta saknar motsvarighet i de regler som<br>gäller för de internationella brottmålstribunalema.</p>
<p>Det blir därmed fråga om konkurrerande jurisdiktion. Prioritets-<br>ordningen är däremot inte helt klar och den avgörande bestämmelsen -<br>artikel 70:4 b - skiljer sig dessutom på denna punkt i de olika officiella<br>språkversionerna. Den engelska versionen, vilket var det språk på vilket<br>bestämmelserna utformades, ger närmast vid handen att det är Internatio-<br>nella brottmålsdomstolen som skall avgöra om och när den skall utöva<br>sin jurisdiktion. Denna tolkning vinner även visst stöd i de regler som<br>föreslås i bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>Dessa brott jämställs inte med stadgans huvudbrott. Framförallt gäller<br>detta villkoren för det rättsliga samarbetet med domstolen. I stället för<br>den ordning som gäller för stadgans huvudbrott enligt del 9 i stadgan (se<br>avsnitt 5.8) skall staterna tillämpa sina ordinarie regler om utlämning och<br>rättslig hjälp i dessa fall (artikel 70:2).</p>
<p>De straff som kan bli aktuella är fängelse högst fem år och böter, vilka<br>kan förenas (artikel 70:3). Det närmare förfarandet ges i bevis- och<br>förfarandereglema (artikel 70:2).</p>
<p>Bestämmelser om rättegångsförseelser finns i artikel 71.</p>
<p>64</p>
<p>5.7</p>
<h3>Straff och andra rättsverkningar av brott</h3>
<p>Internationella brottmålsdomstolen har något fler straff att välja mellan<br>än de befintliga tribunalerna för f.d. Jugoslavien och Rwanda. De straff<br>som kan bli aktuella är fängelse, som antingen kan vara tidsbegränsat till<br>högst 30 år eller ett livstidsstraff, och detta kan förenas med böter enligt<br>närmare bestämmelser i bevis- och förfarandereglema (artikel 77). I<br>sammanhanget bör särskilt noteras att böter endast skall användas som ett<br>eventuellt tillägg till ett fängelsestraff. Ett livstidsstraff får väljas med<br>hänsyn till att brottet är utomordentligt allvarligt eller till den dömdes<br>personliga omständigheter. Straffet skall verkställas i en stat som<br>domstolen bestämmer, se avsnitt 5.9. Dödsstraff förekommer inte.</p>
<p>Såväl frågan om dödsstraff som frågan om livstidsstraff var mycket<br>omtvistade under stadgeförhandlingama. Vissa stater krävde att döds-<br>straff skulle ingå bland straffen medan många andra stater, däribland<br>Sverige, fann detta helt oacceptabelt. I andra hand krävde dödsstraffs-<br>förespråkama att livstidsstraff skulle kunna dömas ut. Detta förorsakade i<br>sin tur problem för stater som inte tillåter livstidsstraff i sina nationella<br>rättsordningar. I vissa stater är t.o.m. livstidsstraff förbjudna enligt<br>landets konstitution. I den kompromiss som slutligen ledde till att stadgan<br>innehåller livstids fängelse, men inte dödsstraff, som möjligt straff ingår<br>därför även några andra bestämmelser. När det gäller fängelsestraff<br>föreskriver stadgan ett automatiskt förfarande för översyn av straffen<br>(artikel 110), se vidare avsnitt 5.9. I fråga om tillämpliga straff säger<br>stadgan vidare att detta val inte skall påverka tillämpningen av straff som<br>föreskrivs i nationell rätt eller nationell lagstiftning som inte innehåller<br>samma straff som stadgan (artikel 80).</p>
<p>Stadgan ger vissa anvisningar hur fängelsestraffet skall bestämmas,<br>vilka skall utvecklas vidare i bevis- och förfarandereglema (artikel 78).<br>Domstolen skall ta hänsyn till brottslighetens svårighetsgrad och den<br>dömdes personliga förhållanden. Avräkning skall ske för den tid som den<br>dömde har varit berövad friheten på grund av domstolens beslut och<br>avräkning får även medges för andra frihetsberövanden. När någon döms<br>för mer än ett brott skall domstolen bestämma ett straff för vart och ett av<br>brotten samt ett sammanlagt straff som skall avtjänas för samtliga brott.<br>Det sammanlagda straffet skall inte vara lägre än det högsta enskilda<br>straffet men får inte överstiga fängelse i 30 år eller på livstid.</p>
<p>Under förhandlingarna uppmärksammades även frågan om lämpliga<br>straff för unga lagöverträdare och det konstaterades att domstolen<br>svårligen skulle kunna tillhandahålla sådana. Med stadgans slutliga<br>utformning uppstår dock inte detta problem eftersom domstolen bara har<br>jurisdiktion över gärningsmän som är 18 år eller äldre när brottet begicks<br>(artikel 26), se avsnitt 5.4.2.</p>
<p>Domstolen har även möjlighet att besluta om förverkande av det<br>utbyte, den egendom och de tillgångar som direkt eller indirekt härrör<br>från brottet, men måste då ta hänsyn till de rättigheter som tillkommer en<br>rättmätig tredje man (artikel 77:2 b). Även sådana beslut skall ges effekt i<br>de anslutna staterna (artikel 109), se vidare avsnitt 5.9.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>65</p>
<h3>5.8 Rättsligt samarbete mellan domstolen och stater m.fl. Prop. 2000/01:122</h3>
<p>En omfattande och viktig del av stadgan behandlar frågan om rättsligt<br>samarbete mellan Internationella brottmålsdomstolen och de anslutna<br>staterna m.fl. Dessa regler, som påkallar nationella lagstiftningsåtgärder,<br>är grundläggande för domstolens effektivitet eftersom den för att fungera<br>är starkt beroende av att staterna samarbetar. Någon egen polisstyrka har<br>den inte. Reglerna om samarbetsskyldighet är därför mer långtgående än<br>vad som är vanligt i överenskommelser stater emellan. Detta kan dock<br>väl motiveras av att domstolen är en institution som de anslutna staterna<br>har varit med att skapa och vars regelverk de även senare har inflytande<br>över. Samarbetsskyldighetens omfattning är alltså känd och kan inte<br>förändras utan att staterna är medvetna om och har inflytande över detta.</p>
<p>För att undvika oriktiga paralleller med vad som gäller för rättsligt<br>samarbete mellan stater använder stadgan delvis andra begrepp än de som<br>vanligen förekommer (se t.ex. artikel 102). En skillnad här är att<br>ömsesidighet inte är en grundförutsättning för samarbetet. I stället är det<br>främst fråga om rättsligt biträde som de anslutna staterna skall lämna<br>domstolen. Det finns dock även föreskrifter om begränsad rättslig hjälp i<br>den andra riktningen, dvs. från domstolen till staterna (artikel 93:10).</p>
<p>Bestämmelserna om rättsligt samarbete finns huvudsakligen samlade i<br>del 9, med undantag för bl.a. samarbete beträffande lagföring av brott<br>mot domstolens verksamhet (se avsnitt 5.6.8) och verkställighetsfrågor<br>(se avsnitt 5.9).</p>
<p>5.8.1 Allmänna bestämmelser om samarbetet med domstolen</p>
<p>Grundregeln är att de anslutna staterna är skyldiga att till fullo samarbeta<br>med Internationella brottmålsdomstolen i fråga om förundersökning och<br>lagföring av brott som omfattas av domstolens jurisdiktion (artikel 86).<br>För att möjliggöra detta skall de anslutna staterna säkerställa att det finns<br>nationella förfaranden tillgängliga för alla former av samarbete som<br>anges i stadgan (artikel 88).</p>
<p>Domstolen har behörighet att söka rättslig hjälp från de anslutna<br>staterna, vilket skall ske via diplomatiska eller andra kanaler som staten<br>anvisar i samband med att den ansluter sig till stadgan (artikel 87:1).<br>Framställningen får även göras via Interpol eller någon annan lämplig<br>organisation. Vidare får domstolen söka samarbete och rättslig hjälp från<br>stater som inte är anslutna till stadgan och mellanstatliga organisationer<br>(artikel 87:5-6). Om en stat - oavsett om den är ansluten till stadgan eller<br>ej - underlåter att samarbeta med domstolen i strid med stadgan eller en<br>särskild överenskommelse får domstolen vända sig till stadgeparts-<br>församlingen eller, i fall som rådet har initierat, till FN:s säkerhetsråd<br>(artikel 87:5 och 7).</p>
<p>Staterna får i samband med att de blir parter i stadgan välja om<br>framställningar om rättslig hjälp och därtill bifogat material från<br>domstolen skall vara översatta till ett officiellt språk i den anmodade<br>staten eller upprättade på något av domstolens arbetsspråk, dvs. normalt<br>franska och engelska (artikel 87:2). Detta val kan senare ändras. När</p>
<p>66<br></p>
<p>resultatet från en bevisupptagning för domstolens räkning eller från andra Prop. 2000/01:122<br>former av rättslig hjälp rapporteras till domstolen, skall detta ske i<br>ursprunglig språkversion och form, dvs. normalt på den anmodade statens<br>språk (artikel 99:3).</p>
<p>Den anmodade staten skall hålla framställningen, med bifogade<br>handlingar, hemlig i den utsträckning det kan ske med hänsyn till<br>verkställandet av densamma (artikel 87:3). Domstolen far i samband med<br>framställningen om samarbete vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för att<br>skydda brottsoffer, möjliga vittnen och deras familjer samt begära att den<br>anmodade stater behandlar mottagen information på ett sätt så att sådana<br>personer skyddas (artikel 87:4).</p>
<p>5.8.2 Frihetsberövanden och överlämnande av misstänkta till</p>
<p>domstolen</p>
<p>Begäran om anhållande och överlämnande till domstolen</p>
<p>Internationella brottmålsdomstolen far begära rättslig hjälp med att<br>anhålla och överlämna misstänkta personer till domstolen från varje stat<br>på vars territorium den misstänkte kan befinna sig (artikel 89:1). De<br>förutsättningar som måste vara uppfyllda för att ett häktningsbeslut skall<br>fa meddelas har behandlats i avsnitt 5.6.3. Stadgan innehåller detaljerade<br>bestämmelser om framställningens innehåll samt de handlingar och det<br>övriga material som skall bifogas denna (artikel 91). Framställningen<br>skall vara skriftlig. I brådskande fall får varje kommunikationsmedel som<br>medger överföring av skriftliga meddelanden användas, t.ex. telefax eller<br>elektronisk post, men detta skall följas av en bekräftelse lämnad genom<br>ordinarie kanal. Något olika villkor i fråga om framställningens innehåll<br>ställs beroende på om personen redan är dömd av domstolen eller inte.</p>
<p>Anslutna stater är skyldiga att på begäran lämna biträde med<br>anhållande och överlämnandet i enlighet med stadgan och nationella<br>förfaranderegler. Åtgärder för att gripa den sökte personen skall vidtas<br>omedelbart efter det att framställningen har mottagits och överlämnandet<br>till domstolen så snart som möjligt efter begäran (artikel 59:1 och 7). Den<br>prövning som skall ske i den anmodade staten med anledning av<br>frihetsberövandet har redovisats i avsnitt 5.6.3. Den misstänkte personen<br>har dessutom möjlighet att inför nationella myndigheter bestrida begäran<br>om överförande till domstolen på den grunden att lagföring redan skett -<br>principen om ne bis in idem (artikel 89:2). Staten skall då kontakta dom-<br>stolen för att ta reda på om den har meddelat något relevant avgörande<br>om processförutsättningar. Om processförutsättningar föreligger skall<br>framställningen efterkommas och om en prövning om process-<br>förutsättningar pågår far staten besluta att skjuta upp verkställigheten till<br>dess domstolen har avgjort frågan.</p>
<p>Några andra grunder för att vägra att på begäran överlämna en miss-<br>tänkt person till domstolen finns inte. Detta avviker från vad som normalt<br>gäller vid utlämning på grund av brott mellan stater. Under för-<br>handlingarna förelåg det förslag om ett flertal undantag från skyldigheten<br></p>
<p>67</p>
<p>att överlämna någon till domstolen, t.ex. på grund av att personen är Prop. 2000/01:122<br>medborgare i den anmodade staten eller ett parallellt straffrättsligt<br>förfarande i den staten, men dessa vann inte tillräckligt stöd och stadgan<br>anger uttryckligen att det förhållandet att lagföring för andra brott pågår<br>eller att den misstänkte avtjänar ett fängelsestraff inte medför grund för<br>att vägra domstolens begäran. I ett sådant fall skall dock den anmodade<br>staten samråda med domstolen för att bl.a. lösa samordningsproblem som<br>kan uppstå (artikel 89:4). Huvudregeln är dock statens skyldighet att fullt<br>ut samarbeta med domstolen.</p>
<p>Provisoriskt anhållande</p>
<p>I brådskande fall far domstolen begära ett provisoriskt anhållande av en<br>misstänkt (artikel 92:1). Samma förutsättningar gäller för beslut om<br>denna form av frihetsberövande som för ett beslut om anhållande och<br>överlämnande och för den anmodade statens skyldigheter att efterkomma<br>domstolens begäran (artiklarna 58-59). Skillnaden är att det inte<br>samtidigt begärs att personen skall överlämnas till domstolen och att<br>framställningen inte behöver innehålla alla de uppgifter som krävs när<br>både anhållande och överlämnande begärs (artikel 92:1-2, jfr. artikel 91).</p>
<p>Avsikten är emellertid att framställningen skall följas av en begäran om<br>överlämnande till domstolen och en person som är provisoriskt anhållen<br>far friges om en sådan begäran och de kompletterande uppgifter som<br>krävs inte har nått den anmodade staten inom en tidsperiod som skall<br>föreskrivas i bevis- och förfarandereglema (artikel 92:3). När den<br>misstänkte personen själv inom den föreskrivna tiden medger att bli<br>överlämnad till domstolen skall dock den anmodade staten så snart som<br>möjligt överlämna honom eller henne om det får ske enligt nationella<br>regler. En frigivning enligt dessa bestämmelser utgör inte hinder mot att<br>personen därefter berövas friheten och överlämnas sedan domstolen<br>kompletterat den första framställningen med en begäran om över-<br>lämnande och de övriga handlingar som då krävs (artikel 92:4).</p>
<p>Tillfälligt överförande till domstolen</p>
<p>Enligt stadgan far Internationella brottmålsdomstolen begära att en<br>person som är frihetsberövad i en stat tillfälligt skall överföras till<br>domstolen för identifiering, för upptagning av vittnesmål eller i något<br>annat syfte (artikel 93:7). För att detta skall fa ske krävs det att den<br>berörde personen frivilligt och medvetet medger åtgärden samt att den<br>anmodade staten samtycker till ett överförande på sådana villkor som<br>staten och domstolen kan komma överens om. Personen skall hållas i<br>förvar under den tid han eller hon är tillfälligt överförd till domstolen och<br>den senare skall ofördröjligen återsända personen när syftet med<br>överförandet har uppfyllts.</p>
<p>68</p>
<p>Konkurrerande framställningar Prop. 2000/01:122</p>
<p>Stadgan innehåller föreskrifter för det fall en ansluten stat samtidigt har<br>att ta ställning till en begäran från Internationella brottmålsdomstolen om<br>överlämnande och från en annan stat om utlämning beträffande samma<br>person (artikel 90).</p>
<p>En av de svårigheter som uppstod i samband med utformningen av<br>dessa regler var förhållandet mellan anslutna staters skyldigheter gent-<br>emot domstolen enligt stadgan och gentemot stater till följd av andra<br>överenskommelser. En annan aspekt att ta hänsyn till var principen att<br>domstolen skall vara ett komplement till de nationella rättsordningarna<br>och därmed att nationell lagföring i princip skall ha företräde. Samtidigt<br>var det viktigt att ge Internationella brottmålsdomstolen företräde t.ex. i<br>fall när den konkurrerande framställningen endast gjorts för att hindra<br>domstolens lagföring. Resultatet av dessa överväganden är relativt<br>komplicerade föreskrifter om hur den anmodade staten skall bedöma<br>framställningarna.</p>
<p>När båda framställningarna avser samma gärning, skall Internationella<br>brottmålsdomstolen och den begärande staten underrättas om detta<br>förhållande (artikel 90:1). Om den stat som begärt utlämning också är<br>ansluten till stadgan, skall den anmodade staten ge företräde till<br>domstolens begäran under vissa omständigheter (artikel 90:2). Det skall<br>ske om domstolen redan har beslutat att processförutsättningar föreligger<br>och prövningen avsett det förfarande i den andra anslutna staten som dess<br>framställning har som grund. Detsamma gäller om Internationella<br>brottmålsdomstolen kommer till den slutsatsen vid en prövning som äger<br>rum med anledning av den anmodade statens underrättelse om den<br>konkurrerande framställningen. I avvaktan på domstolens prövning av<br>om processförutsättningar föreligger får den anmodade staten handlägga<br>den konkurrerande framställningen, men inte utlämna den misstänkte till<br>den andra staten (artikel 90:3). Domstolens prövning skall ske med<br>förtur.</p>
<p>Om den konkurrerande framställningen kommer från en icke ansluten<br>stat skall den anmodade staten efterkomma Internationella brottmåls-<br>domstolens begäran om den domstolen har beslutat att processförutsätt-<br>ningar föreligger och den anmodade staten inte är under en internationell<br>förpliktelse att utlämna personen till den andra staten (artikel 90:4). När<br>frågan om processförutsättningar inte har avgjorts far den anmodade<br>staten gå vidare med handläggningen av den konkurrerande<br>framställningen (artikel 90:5). Om den anmodade staten enligt en<br>existerande internationell förpliktelse, t.ex. ett utlämningsavtal med den<br>andra staten, är skyldig att lämna ut personen anvisar stadgan vissa<br>förhållanden som den anmodade staten skall beakta vid valen mellan ett<br>överlämnande till domstolen eller en utlämning till den andra staten<br>(artikel 90:6). Alla relevanta omständigheter skall vägas in, men det skall<br>särskilt beaktas i vilken ordning framställningarna har lämnats, den<br>begärande statens intresse — t.ex. om gärningen begåtts på dess<br>territorium och brottsoffrens och gärningsmannens nationalitet - samt<br>möjligheterna för att personen senare kommer att utlämnas från<br>domstolen till den begärande staten.</p>
<p>69</p>
<p>Om domstolen efter underrättelsen om de konkurrerande framställ- Prop. 2000/01:122<br>ningama kommer fram till att processförutsättningar inte föreligger men<br>den anmodade ändå vägrar att lämna ut personen till den stat som begärt<br>utlämning, skall domstolen underrättas om detta (artikel 90:8).</p>
<p>När en konkurrerande framställning om utlämning från någon stat<br>avser andra gärningar än domstolens framställning, skall en anmodad<br>stat som är ansluten till stadgan ge domstolen företräde om det inte<br>föreligger någon internationell skyldighet att utlämna personen till den<br>begärande staten (artikel 90:7). Om en sådan internationell förpliktelse<br>föreligger skall den anmodade staten vid valet särskilt beakta de<br>omständigheter som gäller när framställningarna avser samma gärning,<br>men även ta hänsyn till hur allvarliga de olika gärningarna i respektive<br>framställning är.</p>
<p>Transitering av misstänkta över en stats territorium</p>
<p>En ansluten stat skall, på Internationella brottmålsdomstolens begäran,<br>tillåta att misstänkta transporteras över dess territorium i samband med<br>att personen överlämnas från en annan stat till domstolen (artikel 89:3).<br>Undantag gäller om transiteringen skulle försvåra eller försena överläm-<br>nandet och ingen framställning behövs om personen transporteras med<br>flyg som inte mellanlandar i staten. Den misstänkte skall hållas<br>frihetsberövad under transiteringen. Om en oplanerad landning sker far<br>dock den berörda staten begära att domstolen gör en framställning om<br>tillstånd för transitering. Personen skall vara berövad friheten i avvaktan<br>på domstolens framställning, dock högst i 96 timmar från den oplanerade<br>landningen.</p>
<p>Stadgan innehåller också föreskrifter om de uppgifter som skall ingå i<br>och handlingar som skall bifogas en sådan framställning.</p>
<p>Specialitetsprincipen</p>
<p>I likhet med vad som föreskrivs i flera konventioner och överens-<br>kommelser mellan stater om utlämning föreskriver stadgan hinder mot<br>lagföring för tidigare brottslighet som inte omfattas av Internationella<br>brottmålsdomstolens framställning, den s.k. specialitetsprincipen (artikel<br>101). Det har uttryckts så att den person som överlämnas till domstolen<br>inte får lagföras, straffas eller hållas i fängsligt förvar för någon annan<br>gärning som har begåtts före överlämnandet än den eller de gärningar<br>som utgör grunden för brott för vilka personen har överlämnats till<br>domstolen (artikel 101:1).</p>
<p>En sådan bestämmelse fyller en funktion när det gäller utlämning från<br>en stat till en annan för att skapa garantier för att personer som lämnas ut<br>inte kommer att lagföras för tidigare handlingar som inte kan grunda<br>utlämning, t.ex. politiska brott. Den anses också vara viktig av stater som<br>av konstitutionella skäl inte kan lämna ut egna medborgare till en annan<br>stat. Däremot riskerar bestämmelsen att onödigtvis komplicera<br>domstolens arbete med tanke på att lagföring här bara får ske för brott<br>som de anslutna staterna har accepterat att domstolen har jurisdiktion<br></p>
<p>70</p>
<p>över. Vidare är de anslutna staterna, som nämnts, i princip skyldiga att Prop. 2000/01:122<br>efterkomma domstolens begäran om överlämnande. Problem kan t.ex.</p>
<p>uppstå när åklagaren förändrar åtalet (artikel 61) och domstolen kan i så<br>fall tvingas att söka den utlämnande statens medgivande till lagföring för<br>andra gärningar än de som låg till grund för överlämnandet.</p>
<p>Stadgan föreskriver att domstolen får begära att den stat som över-<br>lämnar en person skall bevilja dispens från specialitetsprincipen i det<br>enskilda fallet och att anslutna stater skall eftersträva att göra sådana<br>avståenden (artikel 101:2). För att möjliggöra detta kan domstolen åta sig<br>att lämna ytterligare information.</p>
<p>5.8.3 Andra former av samarbete och rättslig hjälp</p>
<p>Olika former av rättslig hjälp</p>
<p>Internationella brottmålsdomstolen kan begära olika former av rättslig<br>hjälp utöver överlämnande av misstänkta personer till domstolen och<br>anslutna stater är skyldiga att efterkomma en sådan begäran i enlighet<br>med de förfaranden som föreskrivs i nationell rätt (artiklarna 93:1 och<br>99:1). Stadgan räknar upp olika former av rättslig hjälp som staterna skall<br>kunna ge, vilka dock inte är uttömmande. Även andra former av rättslig<br>hjälp för att främja förundersökning och lagföring vid domstolen än de<br>som uttryckligen anges skall på begäran lämnas under förutsättning att de<br>inte är förbjudna enligt nationell rätt. Utrymmet för att vägra en begärd<br>åtgärd behandlas särskilt nedan.</p>
<p>Framställning och genomförande</p>
<p>När det gäller framställningar om olika former av rättslig hjälp finns<br>detaljerade föreskrifter i stadgan, vilka i stort motsvarar vad som gäller<br>för en begäran om överlämnande av en misstänkt person till domstolen<br>(artikel 96).</p>
<p>Rättslig hjälp skall ges med tillämpning av nationella förfaranderegler<br>(artikel 99:1). Domstolen har möjlighet att föreskriva att ett visst<br>förfarande skall följas vid verkställandet och dessa föreskrifter skall<br>följas av den anmodade staten om de inte är förbjudna enligt nationell rätt<br>(artiklarna 96:2 d och 99:1). Detsamma gäller beträffande rätt för vissa<br>personer att närvara och biträda de nationella myndigheterna vid<br>verkställandet, t.ex. åklagaren, utredare från domstolen eller en<br>försvarare. När det gäller förhör med personer som det finns anledning att<br>misstänka för brott föreskriver stadgan dessutom vissa rättigheter som<br>även nationella myndigheter skall iaktta (artikel 55:2). Reglerna om<br>sekretess för uppgifter som berör nationell säkerhet gäller även när<br>rättsligt biträde skall lämnas (artikel 99:5).</p>
<p>Vid stadgeförhandlingama framhölls vikten av att åklagaren måste<br>kunna genomföra utredningsåtgärder utan att företrädare för den<br>anmodade staten medverkar. Detta var dock kontroversiellt med hänsyn<br></p>
<p>71</p>
<p>till synen i olika länder på vad som utgör myndighetsutövning. Resultatet Prop. 2000/01:122<br>blev bestämmelser som medger åklagaren att, om det är nödvändigt,<br>utföra åtgärder i en stat utan att företrädare för dess myndigheter är<br>närvarande (artikel 99:4). Detta får emellertid bara ske om det är av<br>avgörande betydelse för att framställningen skall kunna verkställas och<br>åtgärderna far inte innefatta användning av tvångsmedel. Exempel som<br>anges i bestämmelserna är förhör med personer som medverkar frivilligt<br>eller syn av en offentlig plats. Huvudregeln är att sådana åtgärder skall<br>ske efter konsultationer mellan domstolen och den berörda staten, varvid<br>staten kan ställa villkor. I mycket begränsad utsträckning får undersök-<br>ningar ske på plats i den stat där brottet har begåtts utan att samarbete<br>med den berörda staten har kunnat erhållas (artiklarna 54:2 b, 57:3 d och<br>99:4 a), se även avsnitt 5.6.2. Därvid fordras bl.a. att Internationella<br>brottmålsdomstolen har prövat frågan om processförutsättningar enligt<br>artikel 18 eller 19.</p>
<p>I brådskande fall skall den anmodade staten, på domstolens begäran,<br>skyndsamt rapportera resultatet av åtgärderna till domstolen (artikel<br>99:2).</p>
<p>Vägransgrunder och sekretess</p>
<p>Stadgan anger några grunder for att vägra att lämna rättslig hjälp som<br>domstolen har begärt. Det gäller åtgärder som strider mot en befintlig,<br>grundläggande rättslig princip med allmän tillämplighet enligt nationell<br>rätt samt utlämnande av dokument eller utlämning av bevisning som rör<br>statens nationella säkerhet (artikel 93:3—4). För dessa fall föreskrivs<br>emellertid olika former av samrådsförfaranden innan framställningen<br>avslås (artikel 93:3-5 och, i fråga om information som gäller nationell<br>säkerhet, artikel 72). Olika alternativ för att övervinna problemet skall<br>därvid övervägas, t.ex. särskilda villkor, verkställighet vid en senare tid-<br>punkt eller på annat sätt än vad som begärts. Om en dömande kammare<br>eller åklagaren accepterar särskilda villkor eller liknande skall dessa<br>följas. Domstolen kan också välja att förändra framställningen. När<br>framställningen avslås skall domstolen underrättas om skälen för det<br>(artikel 93:6). I vissa fall får verkställandet skjutas upp, se avsnitt 5.8.4.</p>
<p>Framställningen och bifogade handlingar skall, som tidigare nämnts,<br>vara sekretessbelagda i den anmodade staten (artikel 87:3) och sekretess<br>för handlingar och upplysningar skall gälla vid domstolen i den mån inte<br>ett offentliggörande i någon form fordras för den utredning eller det<br>förfarande som framställningen avser (artikel 93:8). När det är påkallat<br>får den anmodade staten överlämna handlingar och upplysningar på<br>villkor av sekretess och åklagaren får i så fall endast använda de<br>handlingarna eller upplysningarna för att generera annan bevisning. Även<br>när ett överlämnande skett på villkor om sekretess kan den anmodade<br>staten, på eget initiativ eller på åklagarens begäran, senare tillåta att det<br>sekretessbelagda materialet offentliggörs och därmed kan användas som<br>bevisning.</p>
<p>72</p>
<p>Konkurrerande framställningar</p>
<p>Konkurrerande framställningar kan naturligtvis förekomma även<br>beträffande andra former av rättslig hjälp än överlämnande av en person<br>till domstolen. Detta behöver dock inte innebära lika stora problem och<br>stadgan föreskriver att den anmodade staten skall, om båda framställ-<br>ningarna skall efterkommas enligt internationella förpliktelser, eftersträva<br>att uppfylla dem båda (artikel 93:9 a). Samråd skall ske med domstolen<br>och den andra staten och möjliga åtgärder är att skjuta upp eller ange<br>villkor för någon av framställningarna. Om detta misslyckas gäller<br>reglerna för konkurrerande framställningar om överlämnande och utläm-<br>ning av en person (se artikel 90 som redovisas i avsnitt 5.8.2). Det kan<br>också förekomma att en framställning avser information, egendom eller<br>personer där beslutanderätten om rättslig hjälp enligt en internationell<br>överenskommelse skall avgöras av en annan stat än den anmodade eller<br>av en mellanstatlig organisation. I dessa fall skall domstolen underrättas<br>och begäran i stället riktas till den andra staten eller organisationen<br>(artikel 93:9 b).</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Rättslig hjälp som Internationella brottmålsdomstolen kan lämna</p>
<p>Även om det i första hand är staterna som skall lämna Internationella<br>brottmålsdomstolen biträde vid lagföringen av brott, och därmed inte är<br>fråga om ömsesidigt bistånd, innehåller stadgan föreskrifter om<br>begränsad rättslig hjälp som domstolen kan lämna en stat (artikel 93:10).<br>Det gäller rättslig hjälp åt en stat - ansluten eller inte - som lagför brott<br>som också faller inom Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion<br>eller ett annat allvarligt brott enligt nationell rätt. Domstolen kan då bl.a.<br>ge rättslig hjälp i form av översändande av redogörelser, handlingar och<br>annat bevismaterial som har tagits upp under en brottsutredning eller<br>rättegång vid domstolen eller genom förhör med någon som har berövats<br>friheten enligt domstolens beslut. I fråga om handlingar och annan<br>bevisning som domstolen fatt tillgång till genom biträde från en stat krävs<br>den statens tillstånd innan materialet lämnas vidare. När det gäller<br>uppgifter som vittnen eller experter har lämnat skall domstolen iaktta<br>stadgans bestämmelser om skyddsåtgärder. Framställningar till dom-<br>stolen om rättslig hjälp åt en stat skall i princip ha samma innehåll som<br>motsvarande framställningar från domstolen (artikel 96:4).</p>
<p>5.8.4 Gemensamma bestämmelser</p>
<p>Uppskjutet verkställande av en framställning</p>
<p>Under vissa särskilt angivna förutsättningar far den anmodade staten<br>skjuta upp verkställandet av en framställning från Internationella<br>brottmålsdomstolen om samarbete eller rättslig hjälp. Detta hänger främst<br>samman med den s.k. komplementaritetsprincipen (avsnitt 5.4.5).</p>
<p>73</p>
<p>Följaktligen får en stat skjuta upp verkställandet av en begäran när en Prop. 2000/01:122<br>invändning beträffande domstolens behörighet - jurisdiktion eller<br>processförutsättningar med hänsyn till nationella förfaranden - har<br>framställts och skall prövas av Internationella brottmålsdomstolen<br>(artikel 95). Detta gäller dock inte utredningsåtgärder i form av<br>bevisupptagning som åklagaren har fått domstolens medgivande att vidta<br>enligt artikel 18 eller 19. Det ställs inte något uttryckligt krav på att det<br>skall vara den anmodade staten som skall ha framställt invändningen eller<br>ens att invändningen skall ha någon betydelse for statens skyldighet att<br>efterkomma domstolens begäran. I vart fall de stater som har anslutit sig<br>till stadgan torde dock bara ha rätt att skjuta upp verkställandet om<br>domstolens prövning har betydelse för detsamma.</p>
<p>Även när verkställandet skulle störa en pågående nationell lagföring<br>för annan brottslighet än den framställningen avser får verkställandet<br>skjutas upp under en tidsperiod som den anmodade staten och domstolen<br>kommer överens om (artikel 94). Uppskovet får inte vara längre än vad<br>som är nödvändigt för avsluta de pågående lagföringsåtgärdema och den<br>anmodade staten skall, innan verkställandet skjuts upp, överväga om<br>verkställandet kan ske direkt om det förenas med villkor. Även om staten<br>skjuter upp åtgärderna har åklagaren rätt att begära att den vidtar åtgärder<br>för att säkerställa bevis.</p>
<p>Samrådsbestämmelser</p>
<p>Förutom ett antal bestämmelser om samråd mellan den anmodade staten<br>och domstolen i specifika situationer - t.ex. när det gäller nationell<br>säkerhet (artikel 72) eller särskilda villkor i nationell rätt (artiklarna 91:4<br>och 96:3) - innehåller stadgan en allmän bestämmelse om konsultationer<br>(artikel 97). Den allmänna bestämmelsen föreskriver att en ansluten stat<br>skall samråda med domstolen så snart ett problem har identifierats i<br>samband med en framställning om rättsligt samarbete, vilket skulle kunna<br>försvåra eller förhindra verkställandet av domstolens begäran. Det skall<br>ske utan dröjsmål.</p>
<p>Exempel på sådana problem kan vara att domstolen har lämnat<br>otillräcklig information, att den eftersökta personen inte kan återfinnas,<br>att den person som finns i den anmodade staten helt klart är någon annan<br>än den som söks eller att verkställandet av domstolens framställning<br>skulle innebära ett brott mot en redan ingången internationell förpliktelse<br>i förhållande till en annan stat.</p>
<p>Kostnader</p>
<p>Vissa kostnader som uppstår i samband med att en framställning om<br>rättsligt samarbete uppfylls skall betalas av Internationella brottmåls-<br>domstolen (artikel 100:1). Det gäller bl.a. kostnader för experters och<br>vittnens resor och säkerhet, för tillfälligt överförande av frihetsberövade,<br>för tolkning, översättning och utskrifter samt kostnader för domstolens<br>funktionärer och anställda i samband med resor. Vidare skall domstolen<br>stå för de kostnader som uppstår när den begär expertutlåtanden och<br></p>
<p>74</p>
<p>andra rapporter samt de kostnader som hör samman med transporten av<br>en misstänkt som överlämnas till domstolen. Efter samråd kan domstolen<br>även gå med på att betala andra, extraordinära kostnader som kan uppstå<br>med anledning av en begäran om rättsligt samarbete. Övriga kostnader<br>skall den anmodade staten svara för.</p>
<p>När en ansluten stat söker Internationella brottmålsdomstolens biträde<br>skall staten betala de kostnader som uppstår till lämplig del (artikel<br>100:2). Ordinarie verkställighetskostnader skall dock domstolen stå för i<br>dessa fall.</p>
<p>Uppgivande av immunitet och medgivande till överlämnande</p>
<p>En föreskrift som vållat en del tolkningsproblem gäller förhållandet<br>mellan skyldigheten att lämna över personer till domstolen eller lämna<br>rättslig hjälp och folkrättsliga regler om immunitet (artikel 98). En<br>framställning från domstolen skulle nämligen kunna innebära att den<br>anmodade staten måste handla i strid med sina internationella för-<br>pliktelser i förhållande till en annan stats statsimmunitet eller diplo-<br>matiska immunitet för personer eller egendom. Det kan t.ex. vara fallet<br>om domstolen begär att en främmande stats diplomat eller statschef skall<br>överlämnas till domstolen. Enligt föreskriften måste Internationella<br>brottmålsdomstolen i sådant fall söka samarbete med och inhämta<br>samtycke från den stat till vars förmån immuniteten gäller - ett ”tredje<br>land” - innan den gör en framställning om rättsligt samarbete (artikel<br>98:1).</p>
<p>I detta sammanhang finns det anledning att skilja mellan stater som har<br>anslutit sig till stadgan och andra stater. För anslutna stater utgörs de<br>internationella förpliktelser som skall beaktas inte bara av Wien-<br>konventionema om diplomatiska förbindelser (1961) och om konsulära<br>förbindelser (1963) samt allmänna folkrättsliga bestämmelser, men även<br>av Romstadgan. Vid en bedömning av de olika folkrättsliga förpliktel-<br>serna är en rimlig tolkning att domstolen inte skall behöva inhämta en<br>ansluten stats samtycke innan framställningen om rättsligt samarbete<br>görs. När det gäller övriga stater kan däremot sådant samtycke behöva<br>inhämtas innan domstolen gör sin framställning.</p>
<p>Vidare föreskrivs att domstolen inte far begära att en misstänkt skall<br>överlämnas om det skulle innebära att den anmodade staten måste handla<br>på ett sätt som vore oförenligt med dess skyldigheter enligt en internatio-<br>nell överenskommelse som förutsätter att den sändande statens ger sitt<br>samtycke före överlämnande till en annan stat eller till domstolen (artikel<br>98:2). Även i det fallet måste domstolen söka samarbete med den<br>sändande staten och fa dess samtycke innan framställningen om<br>överlämnande görs. Vissa stater som har invänt mot stadgan söker redan<br>idag ta in sådana villkor i avtal om utplacering av militär trupp och<br>utlämningsavtal med andra stater. Det är dock knappast förenligt med den<br>lojalitetsplikt som föreskrivs i 1969 års Wienkonvention om traktaträtten,<br>att stater som har undertecknat stadgan ingår sådana överenskommelser.</p>
<p>Kravet på samtycke kan emellertid förändras över tiden i och med att<br>folkrätten utvecklas. Det gäller särskilt den folkrättsliga sedvanerätten,<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>75</p>
<p>vilken bl.a. omfattar merparten av reglerna kring statsimmunitet. Prop. 2000/01:122<br>Illustrativa exempel är prövningen i Storbritannien av bl.a. en spansk<br>begäran om utlämning av Chiles f.d. statschef Augusto Pinochet och den<br>brottmålsprocess som f.n. pågår i Senegal mot Tchads f.d. statschef<br>Hisséne Habré.</p>
<h3>5.9 Verkställighetsbestämmelser</h3>
<p>Den ordning som stadgan anvisar för verkställighet av domar och andra<br>avgöranden från Internationella brottmålsdomstolen liknar vad som gäller<br>för de internationella tribunalerna. Bestämmelserna i stadgan är<br>emellertid betydligt mer detaljerade och de behandlar situationer som inte<br>är uttryckligt reglerade i stadgorna för tribunalerna.</p>
<p>Verkställighet av fängelsestraff</p>
<p>Verkställigheten av de fängelsestraff som domstolen dömer ut är avsedd<br>att äga rum i anslutna stater som har anmält sig vara beredda att ta emot<br>fängelsedömda personer (artikel 103:1). Liksom beträffande verkställig-<br>het av de internationella tribunalernas fängelsedomar är detta alltså ett<br>frivilligt åtagande. Det måste emellertid understrykas att domstolen inte<br>kan fungera om inte ett stort antal av de anslutna staterna är beredda att ta<br>emot fångar för verkställighet. Det är därmed av största vikt att de stater<br>som har förmåga att biträda med verkställighet också gör det. I samband<br>med sitt åtagande att verkställa fängelsestraff har staten viss möjlighet att<br>föreskriva villkor, vilka dock måste vara förenliga med stadgan och<br>godtas av domstolen för att gälla (artikel 103:2).</p>
<p>Det är domstolens dömande enheter som i det enskilda fallet skall<br>avgöra var straffet skall verkställas. När domstolen gör detta val skall den<br>bl.a. ta hänsyn till att en rättvis fördelning mellan staterna uppnås och att<br>en allmänt accepterad internationell konventionsstandard tillämpas vid<br>verkställandet (artikel 103:3). Vidare skall domstolen beakta den dömdes<br>synpunkter, nationalitet och personliga omständigheter samt andra<br>faktorer såsom omständigheterna kring brottet och förutsättningarna för<br>att fängelsestraffet faktiskt verkställs. Stadgan utesluter inte att straffet<br>avtjänas i den dömdes hemland, men vissa av de faktorer som skall<br>beaktas skulle kunna tala emot detta, t.ex. när hemstaten också är den stat<br>där brottet har begåtts.</p>
<p>När Internationella brottmålsdomstolen har utsett en stat där straffet<br>skall verkställas skall staten omedelbart meddela om den accepterar detta<br>(artikel 103:1 c). Vidare är verkställighetsstaten skyldig att underrätta<br>domstolen om varje omständighet som i sak kan inverka på villkoren<br>eller tiden för avtjänandet (artikel 103:2). Domstolen skall efter en sådan<br>underrättelse ges 45 dagar för att avgöra om verkställigheten t.ex. skall<br>överflyttas till en annan stat. Under den tiden får verkställighetsstaten<br>inte frige personen, besluta om straffreduktion eller vidta någon liknande<br>åtgärd.</p>
<p>76</p>
<p>I sista hand skall verkställigheten ske i värdstaten i enlighet med Prop. 2000/01:122<br>villkor som skall framgå av högkvartersavtalet mellan domstolen och den<br>staten (artikel 103:4). Även om domstolen i dessa fall skall stå för<br>fängelsekostnadema, kommer värdstaten, dvs. Nederländerna, bara kunna<br>ställa ett begränsat antal fängelseplatser till förfogande. Dessa kommer<br>också att användas för ffihetsberövade som ännu inte är dömda. Om en<br>stor del av platserna behöver användas för avtjänande av långa<br>fängelsestraff kan alltså domstolens praktiska möjligheter att lagföra nya<br>brott komma att inskränkas betydligt. Detta är ytterligare ett skäl för<br>andra anslutna stater att åta sig verkställighet av domstolens fängelse-<br>straff.</p>
<p>Domstolen får när som helst besluta om överförande av verkställig-<br>heten från en stat till en annan och den dömde far ansöka hos domstolen<br>om att bli överförd (artikel 104).</p>
<p>Med undantag för de särskilda villkor för straffverkställigheten som<br>staten och domstolen kan komma överens om, föreskriver stadgan att det<br>är domstolen och inte verkställighetsstaten som skall avgöra vissa frågor.<br>För det första är det utdömda straffet bindande för staterna och<br>verkställighetsstaten får inte förändra det under några omständigheter<br>(artikel 105:1). Staten får heller inte frige personen innan strafftiden har<br>gått ut och endast Internationella brottmålsdomstolen får besluta om<br>strafflindring (artikel 110:1-2). Det är vidare enbart domstolen som får<br>pröva ett överklagande eller en ansökan om omprövning (artikel 105:2).<br>Staten där straffet verkställs får inte hindra den dömde från att framställa<br>ett överklagande eller ansöka om extraordinära rättsmedel hos domstolen<br>och den dömde skall alltid höras innan domstolen beslutar om straff-<br>lindring.</p>
<p>I övrigt skall verkställigheten ske i enlighet nationell rätt, men den<br>måste vara förenlig med en allmänt godtagen standard för behandling av<br>intagna enligt internationella fördrag (artikel 106:2). Vidare får straff-<br>verkställigheten inte ske på bättre eller sämre villkor än de som gäller för<br>andra fångar i verkställighetsstaten. För att bl.a. se till att förhållandena<br>uppfyller föreskriven standard skall domstolen övervaka straffverk-<br>ställigheten (artikel 106:1). Den dömde skall ha möjlighet att kommuni-<br>cera med domstolen utan hinder eller granskning (artikel 106:3).</p>
<p>En ytterligare begränsning vid straffverkställigheten är att den dömde<br>inte utan Internationella brottmålsdomstolens samtycke får lagföras,<br>bestraffas eller utlämnas till tredje land för någon gärning som begåtts<br>före överlämnandet till verkställighetsstaten (artikel 108). Detta gäller<br>dock inte när den dömde stannar kvar i verkställighetsstaten efter att ha<br>avtjänat sitt straff eller återvänder dit efter att på något sätt ha lämnat<br>staten.</p>
<p>Om den dömde flyr till en annan stat får verkställighetsstaten, efter<br>samråd med domstolen, vidta åtgärder för att få tillbaka personen för<br>fortsatt straffverkställighet (artikel 111). Staten kan antingen söka den<br>dömde utlämnad enligt en bilateral eller multilateral överenskommelse<br>eller begära att domstolen begär personen överlämnad, vilket kan ske<br>antingen till den ursprungliga verkställighetsstaten eller till en annan stat<br>för vidare straffverkställighet.</p>
<p>77</p>
<p>En person som inte är medborgare i verkställighetsstaten far, i enlighet Prop. 2000/01:122<br>med nationell rätt, överföras till en annan stat när straffet är verkställt<br>(artikel 107:1). Det kan vara fråga om en stat som är skyldig att ta emot<br>personen eller som förklarar sig villig att göra det. Personens egna<br>synpunkter skall beaktas och verkställighetsstaten kan naturligtvis även<br>besluta att personen får stanna kvar. Kostnaderna för överförandet kan i<br>vissa fall bäras av Internationella brottmålsdomstolen (artikel 107:2). I<br>den mån stadgans bestämmelser, se ovan, och nationella regler inte ställer<br>hinder i vägen kan personen också utlämnas till en stat som har begärt<br>detta (artikel 107:3).</p>
<p>Automatisk omprövning av fängelsestraff</p>
<p>Som en del av uppgörelsen om tillämpliga straff ingick även föreskrifter<br>om automatisk omprövning av fängelsestraff, se avsnitt 5.7. Enligt<br>stadgan skall straffen omprövas när två tredjedelar av ett tidsbegränsat<br>straff eller 25 år av ett livstidsstraff har avtjänats (artikel 110:3). Straffet<br>får härvid sänkas om någon eller några särskilt angivna omständigheter<br>föreligger (artikel 110:4). Det kan vara fråga om att personen tidigt och<br>fortlöpande har valt att samarbeta med domstolen i dess utredningar och<br>lagföring eller frivilligt har biträtt vid verkställighet av vissa avgöranden,<br>framförallt när det gäller sådant som slutligen kommer brottsoffren till<br>godo. Även andra klara och väsentliga förändringar av omständigheterna<br>som kan motivera en sänkning av straffet skall beaktas. De sistnämnda<br>omständigheterna skall utvecklas vidare i domstolens bevis- och<br>förfaranderegler.</p>
<p>Om den första omprövningen inte leder till någon strafflindring skall<br>domstolen senare ompröva straffet. Tidsintervall och förutsättningar för<br>omprövningen skall framgå av bevis- och förfarandereglema (artikel<br>110:5).</p>
<p>Verkställighet av andra avgöranden och beslut</p>
<p>Bestämmelserna om verkställighet av andra avgöranden som Internatio-<br>nella brottmålsdomstolen fattar, dvs. om böter, förverkande av egendom<br>och gottgörelse till brottsoffer, är stadgan mindre detaljerad. Anledningen<br>är att reglerna i olika stater för verkställighet av sådana typer av<br>avgöranden varierar avsevärt. I vissa stater kan avgörandet verkställas<br>direkt, medan det i andra stater först måste omprövas och omvandlas till<br>ett nationellt beslut. För att överkomma dessa svårigheter föreskriver<br>stadgan bara en skyldighet för de anslutna staterna att ”ge verkan” åt<br>avgörandena (artiklarna 75:5 och 109:1). Hur detta skall ske lämnas<br>däremot till staterna att avgöra. Stadgan föreskriver dock att sådant<br>verkställande skall ske med bevarande av de rättigheter som tillkommer<br>en rättmätig tredje man.</p>
<p>Om staten inte har möjlighet att ge verkan åt ett domstolsbeslut om<br>förverkande skall den i stället vidta åtgärder för att återvinna värdet av<br>det utbyte av brott, den egendom eller de tillgångar som har förklarats<br>förverkade (artikel 109:2). Även i detta fall skall tredjemansrättigheter<br></p>
<p>78</p>
<p>skyddas. Den egendom som har tagits om hand eller, efter avyttring, dess Prop. 2000/01:122<br>värde skall överföras till domstolen (artikel 109:3). Som tidigare nämnts<br>kan den egendom eller de medel som härigenom inflyter till domstolen,<br>komma att tillföras den brottsofferfond som skall upprättas, se avsnitt<br>5.6.6.</p>
<h3>5.10 Finansiering</h3>
<p>Bestämmelserna om finansiering återfinns i del 12. Det är stadgeparts-<br>församlingen som fastställer Internationella brottmålsdomstolens budget<br>inklusive kostnaderna för församlingens, byråns och eventuella under-<br>organs möten. Budgeten skall främst finansieras genom uttaxerade bidrag<br>från parterna i stadgan samt dessutom med medel från FN som godkänts<br>av dess generalförsamling, särskilt med avseende på kostnader med<br>anledning av hänskjutanden till domstolen av situationer från säkerhets-<br>rådet (artikel 115). Vidare kan domstolen ta emot frivilliga bidrag från<br>regeringar, internationella organisationer, enskilda och andra i enlighet<br>med kriterier som skall antas av stadgepartsförsamlingen (artikel 116).</p>
<p>Eftersom domstolen inte är ett FN-organ kommer dess normala verk-<br>samhet således att i allt väsentligt finansieras genom uttaxerade bidrag<br>från stadgepartema. Frivilliga bidrag kan endast väntas ge ett visst till-<br>skott. Om FN, genom att dess säkerhetsråd väljer att hänskjuta situationer<br>till domstolen i enlighet med artikel 13 b, förorsakar en väsentlig ökning<br>av arbetsbördan och därigenom kostnaderna, så är emellertid tanken att<br>merkostnaden skall täckas av medel från FN. Denna lösning är en<br>kompromiss mellan dem som hävdade att domstolen, såsom en<br>angelägenhet för hela världssamfundet, helt borde finansieras över FN:s<br>reguljära budget, och dem som menade att domstolen och dess<br>finansiering enbart är en sak för de stater som väljer att ansluta sig.</p>
<p>Parternas bidrag skall uttaxeras i överensstämmelse med en av<br>stadgepartsförsamlingen fastställd bidragsskala som grundas på den som<br>gäller för FN:s reguljära budget (artikel 117). Stadgepartsförsamlingen<br>skall anta regler och föreskrifter för den ekonomiska förvaltningen<br>(artikel 113). Förslag härom skall utarbetas av den förberedande<br>kommissionen.</p>
<h3>5.11 Avslutande bestämmelser</h3>
<p>Stadgans avslutande del 13 innehåller sedvanliga slutbestämmelser om<br>undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande och anslutning<br>(artikel 125) respektive giltiga texter, vilka är FN:s sex officiella språk<br>(artikel 128). FN:s generalsekreterare är depositarie för stadgan. Denna<br>träder i kraft när sextio stater har tillträtt den (artikel 126). Detta<br>förhållandevis höga antal valdes för att tillförsäkra att Internationella<br>brottmålsdomstolen vid sitt inrättande har stöd av en vid skara stater i<br>olika delar av världen och därmed kan göra anspråk på att representera<br>hela världssamfundets intresse.</p>
<p>79</p>
<p>Tvistlösning Prop. 2000/01:122</p>
<p>Beträffande tvistlösning föreskrivs att tvister som kan uppkomma om</p>
<p>Internationella brottmålsdomstolens rättsskipande verksamhet skall<br>avgöras av domstolen själv. Övriga tvister mellan stadgeparter om<br>tolkningen och tillämpningen av stadgan, som inte kunnat lösas genom<br>förhandlingar, skall hänskjutas till stadgepartsförsamlingen. Denna kan<br>själv försöka lösa tvisten eller lämna rekommendationer om andra sätt.<br>Däri ingår möjligheten att hänskjuta tvisten till den Internationella<br>domstolen (artikel 119).</p>
<p>Reservationer</p>
<p>Inga reservationer far göras till stadgan (artikel 120). Denna viktiga<br>bestämmelse var en del av det förhandlingspaket som slutligen antogs.<br>Ett antal stater önskade en möjlighet till reservation, kanske främst<br>beträffande skyldigheten att till domstolen överlämna också egna med-<br>borgare (se avsnitt 5.8.1), men också rörande domstolens jurisdiktion<br>över krigsförbrytelser i icke-intemationella konflikter. Andra ansåg att en<br>reservationsmöjlighet allvarligt skulle ha försvagat domstolens effektivi-<br>tet och dessutom varit ologisk vad gäller ett avtal av i hög grad<br>institutionell karaktär.</p>
<p>En preciserad reservationsmöjlighet finns dock inbyggd i stadgan som<br>ett led i den slutliga kompromiss som uppnåddes. Det är den övergångs-<br>bestämmelse som återfinns i artikel 124 och som medger att en stat, utan<br>hinder av grundreglerna för utövande av jurisdiktion (se avsnitt 5.4.3),<br>vid tillträdet till stadgan far förklara att staten under en period av sju år<br>inte godtar domstolens jurisdiktion över brottstypen krigsförbrytelser.</p>
<p>Stadgeändringar</p>
<p>Det finns två sätt att ändra stadgan. Ändringar av bestämmelser som är av<br>uteslutande institutionell karaktär kan ske på förenklat sätt och göras när<br>som helst efter stadgans ikraftträdande (artikel 122:1). Detta gäller artikel<br>35 om domarnas tjänstgöring, artikel 36:8-9 om domarnas representa-<br>tivitet och tjänstgöringsperiod, artikel 37 om vakanser bland domarna,<br>artikel 38 om presidiet, artikel 39:1 (delvis) om organisationen av dom-<br>stolens avdelningar, artikel 39:2 om kamrarnas organisation, artikel 39:4<br>om domarnas tjänstgöring vid olika avdelningar och kammare, artikel<br>42:4-9 om vissa frågor rörande åklagarens kansli, artikel 43:2-3 om<br>vissa frågor rörande registratorskontoret, artikel 44 om domstolens<br>personal, artikel 46 om entledigande, artikel 47 om disciplinära åtgärder<br>och artikel 49 om löner, arvoden och kostnadsersättning. Ändringar av<br>dessa bestämmelser skall antas av stadgepartsförsamlingen eller av en<br>översynskonferens med två tredjedels majoritet av parterna och träder i<br>kraft för alla parter sex månader efter antagandet (artikel 122:2). Denna<br>typ av ändringar kräver inte ratifikation eller annat godkännande av<br>stadgepartema.</p>
<p>80</p>
<p>Andra ändringar av stadgan kan inte ske förrän sju år efter dess Prop. 2000/01:122<br>ikraftträdande och kräver ratifikation (artikel 121). Detta ger stabilitet åt<br>stadgan. Antagande skall ske vid ett möte med stadgepartsförsamlingen<br>eller en översynskonferens och fordrar två tredjedels majoritet av stadge-<br>partema. Ändringen träder i kraft för alla parter ett år efter det att<br>ratifikations- eller anslutningsinstrument av sju åttondelar av partema har<br>deponerats hos FN:s generalsekreterare.</p>
<p>En särregel (artikel 121:5) gäller dock för ändringar i artiklarna 5-8,<br>som behandlar vilka brottstyper som omfattas av domstolens jurisdiktion<br>samt beskriver brotten folkmord, brott mot mänskligheten och<br>krigsförbrytelser. Om dessa artiklar ändras, och antingen nya brottstyper<br>införs under domstolens jurisdiktion såsom aggressionsbrott (jfr artikel<br>5:2) eller förbud mot användande av viss vapentyp eller stridsmetod (jfr<br>artikel 8:2 b xx) eller ändringar vidtas i gällande brottsbeskrivningar, så<br>far inte domstolen utöva sin jurisdiktion med avseende på ett brott som<br>omfattas av ändringen i förhållande till en stadgepart som inte har<br>godkänt denna, om brottet har förövats av den partens egna medborgare<br>eller inom dess territorium (jfr artikel 12). En part som inte godtar en<br>sådan ändring ges också rätt att utan hinder av normalt gällande<br>bestämmelser med omedelbar verkan frånträda stadgan. Anledningen till<br>denna särregel för ändringar av de brottstyper som domstolen har<br>jurisdiktion över och beskrivningen av dessa är den utomordentliga<br>känslighet som omgärdade det slutliga förhandiingspaketets utformning<br>vad gäller brotten och då särskilt frågan om aggressionsbrottets<br>medtagande (se avsnitt 5.3.1).</p>
<p>Detta återspeglas även i bestämmelserna i artikel 123 om översyn av<br>stadgan. Sju år efter stadgans ikraftträdande skall FN:s generalsekreterare<br>sammankalla en översynskonferens som skall behandla eventuella<br>ändringar av stadgan. Översynen kan innefatta, men är inte begränsad till,<br>förteckningen över de brott som omfattas av domstolens jurisdiktion<br>enligt artikel 5. Denna bestämmelse utgör ett tillmötesgående gentemot<br>dem som var missnöjda med att domstolen inte redan från dess inrättande<br>kan utöva sin jurisdiktion över aggressionsbrottet och dem som hade<br>förespråkat att även terroristbrott och internationella narkotikabrott skulle<br>medtas i brottskatalogen. Det finns med artikel 123 en garanti att dessa<br>frågor behandlas i framtiden. Även efter denna obligatoriska översyns-<br>konferens skall andra sådana sammankallas om en majoritet av stadge-<br>partema så godkänner. De regler för antagande och godkännande av<br>ändringar av stadgan som beskrivits ovan gäller även vid översyns-<br>konferenser.</p>
<p>Stadgeparts frånträde</p>
<p>I artikel 127 regleras möjligheten till frånträde av stadgan. Ett sådant<br>träder i kraft ett år efter att FN:s generalsekreterare erhållit underrättelse<br>därom (jfr dock särregeln för stadgepart som inte godkänner en stadge-<br>ändring beträffande brotten). Av vikt är bestämmelsen att en stat p.g.a.<br>sitt frånträde inte befrias från förpliktelser som den har iklätt sig så länge<br>den var part i stadgan. Frånträdet skall heller inte inverka på pågående<br></p>
<p>81</p>
<p>brottsutredningar och förfaranden eller på den fortsatta behandlingen av Prop. 2000/01:122<br>någon fråga där behandling inletts innan ffånträdet trädde i kraft.</p>
<h2>6 Överväganden och förslag</h2>
<h3>6.1 Sveriges tillträde till Romstadgan</h3>
<p>Regeringens förslag: Riksdagen godkänner Sveriges tillträde till<br>Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.</p>
<p>Regeringens bedömning: Sverige kan tillträda stadgan utan grund-<br>lagsändring. För att Sverige till fullo skall kunna uppfylla samtliga de<br>förpliktelser som stadgan medför bör övervägas om regeringsformen<br>på sikt skall ändras bl.a. när det gäller den befogenhet att väcka och<br>pröva åtal mot statsråd som enligt 12 kap. 3 § regeringsformen<br>tillkommer vissa svenska organ och som inte kan överlåtas till en<br>mellanfolklig domstol</p>
<p>Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med<br>regeringens. I promemorian föreslås även att Sverige skall medge att<br>fängelsestraff som domstolen har bestämt får verkställas i Sverige.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslagen<br>om svensk ratifikation och medgivande till straffverkställighet eller läm-<br>nat dem utan erinran. Riksåklagaren och Riksskatteverket har framfört<br>synpunkter beträffande vissa lagregler som föreslås i promemorian, vilka<br>bl.a. avser den närmare utformningen av förutsättningarna för verk-<br>ställighet av fängelsestraff som Internationella brottmålsdomstolen<br>bestämt och reglerna om verkställighet av förverkanden. Dessa<br>synpunkter kommer att tas upp till behandling senare i det ärende som<br>gäller lagstiftning med anledning av stadgan.</p>
<p>Flertalet instanser delar promemorians bedömning att ett tillträde till<br>Romstadgan inte kräver någon grundlagsändring. Raoul Wallenberg-<br>institutet för mänskliga rättigheter och humanitärrätt har bl.a. anfört att<br>den tolkning som gjorts i promemorian i fråga om grundlagsskyddad<br>immunitet och förbud mot landsförvisningar också har förts fram av<br>internationella frivilligorganisationer som verkar för mänskliga rättig-<br>heter och förverkligandet av domstolen. Justitiekanslem och Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har dock redovisat en annan<br>uppfattning och anfört att ändringar av regeringsformen fordras eller vart<br>fall bör genomföras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning:</p>
<p>Sveriges tillträde till Romstadgan</p>
<p>Frågan om att inrätta en permanent internationell brottmålsdomstol för de<br>grövsta överträdelserna av den internationella humanitära rätten har<br></p>
<p>82</p>
<p>gamla anor och har behandlats inom FN sedan dess bildande. Först med Prop. 2000/01:122<br>det kalla krigets slut och inrättandet av de internationella brottmåls-<br>tribunalema för f.d. Jugoslavien och Rwanda har en stadga för en sådan<br>domstol kunnat antas av ett stort antal stater. Den huvudsakliga avsikten<br>med domstolen är att få slut på den strafffihet som hittills i stor utsträck-<br>ning förekommit beträffande dessa brott genom att sporra staterna att<br>själva utreda och lagföra sådana brott och, i andra hand, tillhandahålla en<br>internationell ordning för lagföring. Inrättandet av domstolen är ett<br>viktigt steg framåt för att främja respekten för de folkrättsliga regler som<br>gäller i väpnade konflikter och för att motverka att allvarliga brott mot<br>mänskliga rättigheter begås också i fredstid.</p>
<p>Bland remissinstanserna har Tullverket betecknat inrättandet av dom-<br>stolen som mycket lovvärt och ytterst angeläget och Juridiska fakultets-<br>nämnden vid Stockholms universitet det förhandlingsresultat som upp-<br>nåddes vid diplomatkonferensen i Rom 1998 som en viktig milstolpe i<br>folkrättens utveckling vad gäller individuellt ansvar för internationella<br>brott. Fakultetsnämnden har understrukit vikten av att vidmakthålla den<br>utveckling mot internationell acceptans och anslutning som antagandet av<br>stadgan inneburit, bl.a. genom en tidig ratifikation av Sverige och andra<br>likasinnade länder. Sverige bör därför finnas med bland de första 60<br>anslutna stater vars ratifikationer behövs för att stadgan skall träda i kraft.</p>
<p>Försvarsmakten (Högkvarteret) har framhållit det angelägna i att alla<br>deltagare på ett framtida slagfält följer folkrättens regler i krig och att<br>ingen av dessa aktörer skall kunna räkna med att det egna nationella<br>rättssystemet kommer att se mellan fingrarna vad gäller brott mot folk-<br>rätten. Detta är särskilt viktigt bl.a. när Sverige deltar i fredsfrämjande<br>operationer i ett krigsområde. För Försvarsmakten är det därför angeläget<br>att Sverige, utöver att tillträda stadgan, också aktivt verkar för att åstad-<br>komma bredast möjliga anslutning till densamma.</p>
<p>Sverige har under lång tid varit starkt engagerat för att främja utveck-<br>lingen av den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter och<br>mänskliga rättigheter och har aktivt medverkat i det arbete som lett fram<br>till Romstadgan. Genom att tillsammans med andra industrialiserade<br>länder ansluta sig till stadgan kan Sverige bidra till att andra stater - där<br>riskerna för väpnade konflikter är mycket större eller sådana konflikter<br>pågår - också ansluter sig. Sverige bör därför finnas med bland de 60<br>anslutna stater som krävs för att domstolen skall komma till stånd. Detta<br>kan beräknas ske inom något år.</p>
<p>Som redovisas i det följande under särskilda rubriker gör regeringen<br>den bedömningen att Romstadgan inte kräver någon ändring av<br>regeringsformen, men att vissa ändringar likväl bör övervägas på sikt för<br>att Sverige fullt ut skall kunna leva upp till åtagandena enligt stadgan.<br>Såsom både Justitiekanslem och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala<br>universitet har påpekat bör potentiella konflikter mellan internationella<br>åtaganden och svensk rätt övervägas omsorgsfullt, även om dessa i<br>nuläget framstår som teoretiska. Regeringen återkommer till denna fråga<br>nedan. Det är emellertid av flera skäl angeläget att Sverige har ratificerat<br>stadgan den dag den träder i kraft. Förutom att en svensk anslutning på<br>olika sätt skulle bidra till att domstolen kommer till stånd, innebär en<br>ratifikation före ikraftträdandet att Sverige kan vara med och påverka<br></p>
<p>83</p>
<p>bl.a. antagandet av olika regelverk för domstolen, dess budget samt valet Prop. 2000/01:122<br>av domare, åklagare och andra funktionärer. Regeringen föreslår därför<br>att Sverige snarast skall tillträda stadgan. Regeringen räknar med att<br>inom kort återkomma till riksdagen med ett förslag till den lagstiftning<br>som krävs. I avsnitt 6.2 lämnar vi en översiktlig redogörelse för<br>lagsti ftningsbehovet.</p>
<p>Verkställighet av domstolens fängelsestraff</p>
<p>I enlighet med vad som redovisats i avsnitt 5.9, är de anslutna staterna<br>inte formellt förpliktade att åta sig straffverkställighet för de fängelse-<br>straff som domstolen bestämmer. Däremot är det av största vikt att så<br>många stater som möjligt godtar straffverkställighet för att domstolen<br>skall kunna fungera på ett effektivt sätt. För att på bästa sätt främja dom-<br>stolen och dess verksamhet bör därmed de anslutna staterna skapa<br>möjligheter för sådan straffverkställighet.</p>
<p>Sverige hör till de, tyvärr relativt få, stater som har godtagit att<br>fängelsestraff som någon av de internationella brottmålstribunalema<br>dömer ut far verkställas i landet.</p>
<p>Det är närmast en självklarhet att Sverige bör åta sig att verkställa<br>fängelsestraff som domstolen har beslutat, vilket också har tillstyrkts av<br>remissinstanserna. Ett beslut i frågan och en bedömning av de närmare<br>förutsättningarna för sådan straffverkställighet bör dock anstå till dess<br>den lagstiftning som behövs med anledning av ett tillträde till stadgan<br>behandlas. En förklaring om medgivande till verkställighet av fängelse-<br>straff kan enligt artikel 103 avges när som helst. En sådan förklaring skall<br>dock göras till domstolen, vilket innebär att det inte kan ske förrän<br>stadgan har trätt i kraft. Därmed behöver det inte nu fastställas vilket<br>närmare innehåll den svenska förklaringen om straffverkställighet bör<br>ges. En översikt av det lagstiftningsbehov som detta ställningstagande ger<br>upphov till lämnas i avsnitt 6.2. Regeringen återkommer närmare till den<br>frågan senare i anslutning till en kommande proposition med förslag till<br>lagstiftning som stadgan föranleder.</p>
<p>Romstadgans förhållande till regeringsformen</p>
<p>Genom ett tillträde åtar sig Sverige att till fullo samarbeta med Internatio-<br>nella brottmålsdomstolen i enlighet med de närmare bestämmelser som<br>ges i stadgan (artikel 86). Sverige åtar sig vidare att säkerställa att det<br>finns nationella förfaranden som möjliggör alla de former av samarbete<br>som föreskrivs (artikel 88). Ett tillträde kräver därmed att lagstiftning<br>införs i fråga om bl.a. överlämnande av misstänkta personer till dom-<br>stolen för lagföring och olika former av rättslig hjälp, se vidare avsnitt<br>6.2.</p>
<p>Som framgår av redogörelsen i avsnitt 5.8 ger stadgan endast ett<br>mycket begränsat utrymme att vägra en begäran från domstolen att över-<br>lämna en misstänkt för lagföring. Stadgan ger därmed domstolen rätt att i<br>enskilda ärenden begära att en viss misstänkt person överlämnas dit för<br>lagföring, en begäran som en stadgepart i princip är skyldig att efter-<br></p>
<p>84</p>
<p>komma. Vidare gäller att domstolen inte skall hindras i sin verksamhet av Prop. 2000/01:122<br>folkrättsliga eller nationella regler om immunitet (artikel 27), dvs. att<br>offentlig ställning och därmed sammanhängande immunitet eller sär-<br>skilda förfaranderegler inte skall undandra någon från straffansvar inför<br>domstolen eller hindra den från att utöva sin jurisdiktion. Det skulle där-<br>för kunna komma att uppstå situationer där det är tveksamt om regerings-<br>formen medger att en begäran från domstolen i ett visst fall efterlevs.<br>Detta hänger främst samman med regeringsformens regler om stats-<br>chefens immunitet (5 kap. 7 §), lagföring av riksdagsledamöter (4 kap.</p>
<p>8 §) eller av statsråd, (12 kap. 3 §) samt det generella förbudet mot<br>landsförvisning (2 kap. 7 §).</p>
<p>Av Romstadgan framgår vidare att ett av domstolen fastställt fängelse-<br>straff är bindande och att en stat inte far förändra det på något sätt (artikel<br>105:1) samt att den stat där straffet verkställs inte far frige den dömde<br>förrän den av domstolen fastställda strafftiden har löpt ut (artikel 110:1).<br>Därmed måste regeringsformens bestämmelser om regeringens nåderätt<br>(11 kap. 13 §) och om resning (11 kap. 11 §) beaktas i samband med<br>ställningstagandet om att tillåta verkställighet av domstolens fängelse-<br>straff i Sverige.</p>
<p>Härtill måste en bedömning göras i vad mån ett tillträde till stadgan<br>innebär att beslutanderätt eller rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter<br>överlåts till domstolen och därmed hur detta i så fall överensstämmer<br>med bestämmelserna i 10 kap. 5 § regeringsformen.</p>
<p>De grundlagsfrågor som nu har angetts behandlas närmare nedan i<br>detta avsnitt. I departementspromemorian gjordes den bedömningen att<br>en ratifikation av stadgan inte kräver någon grundlagsändring. Flertalet<br>remissinstanser har godtagit den bedömningen. Justitiekanslem,<br>Stockholms tingsrätt och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala<br>universitet har dock anfört att ett tillträde till stadgan fordrar vissa<br>grundlagsändringar eller att sådana i vart fall bör göras. Innan de enskilda<br>frågorna behandlas vill regeringen särskilt lyfta fram följande.</p>
<p>Stadgorna för de två internationella brottmålstribunalema för f.d. Jugo-<br>slavien och för Rwanda innehåller bestämmelser som förpliktar alla FN:s<br>medlemsstater och som motsvarar de förpliktelser enligt Romstadgan<br>som nu har redovisats. Regler om samarbetet med dessa tribunaler finns i<br>lagen (1994:569) om Sveriges samarbete med de internationella tribuna-<br>lerna för brott mot internationell humanitär rätt (tribunallagen). På mot-<br>svarande sätt som enligt Romstadgan föreskriver tribunalernas stadgor en<br>strikt samarbetsskyldighet (artikel 29 respektive 28), vilken innebär att<br>staterna är skyldiga att uppfylla varje begäran från en tribunal som t.ex.<br>avser gripande och kvarhållande av personer eller överlämnande eller<br>överföring av en anklagad till tribunalen. Inte heller inför tribunalerna<br>utgör den anklagades officiella ställning hinder mot att lagföring sker där<br>(artikel 7:2 respektive 6:2).</p>
<p>I teorin skulle därmed en tribunal redan i dag kunna begära att en<br>person som i Sverige åtnjuter immunitet eller som enligt regeringsformen<br>skall vara föremål för ett särskilt förfarande vid lagföring i vissa fall,<br>skall överlämnas för lagföring där. Sverige skulle vara skyldig att efter-<br>komma en sådan begäran enligt tribunalernas stadgor. I samband med att</p>
<p>85<br></p>
<p>lagstiftning infördes for Sveriges samarbete med tribunalerna övervägdes Prop. 2000/01:122<br>inga grundlagsändringar (prop. 1993/94:142 och 1995/96:48).</p>
<p>Härtill kommer att tribunalerna har principiellt företräde framför natio-<br>nella rättsordningar att lagfora någon som gjort sig skyldig till ett brott<br>under dess jurisdiktion. Enligt Romstadgan gäller däremot tvärtom den<br>grundläggande förutsättningen att en nationell utredning eller lagföring<br>som sker eller har skett på ett tillbörligt sätt skall ha företräde framför ett<br>förfarande infor domstolen, den s.k. komplementaritetsprincipen (se<br>avsnitt 5.4.5). Under förutsättning att Sverige har såväl förmåga som vilja<br>att utreda och lagföra brott som omfattas av stadgan minskar därmed<br>utrymmet for en bindande begäran från domstolen. Vidare gäller att<br>verkställigheten av en sådan begäran far skjutas upp i avvaktan på<br>Internationella brottmålsdomstolens prövning av en invändning om<br>bristande processförutsättningar (artikel 95) och att Sverige kan fram-<br>ställa en sådan invändning med hänvisning till nationella åtgärder (artikel<br>19:2).</p>
<p>Redan i dag överensstämmer svenska materiella straffrättsliga bestäm-<br>melser väl med de brott som domstolen enligt stadgan har att pröva. De<br>svenska straffrättsliga reglerna är dessutom för närvarande föremål för<br>översyn, se avsnitt 6.2. Det finns därför anledning att utgå från att det i<br>allmänhet kommer att finnas rättsliga förutsättningar - såväl i fråga om<br>behörighet som beträffande materiella straffrättsliga bestämmelser - att<br>lagföra aktuella brott i Sverige. Internationella brottmålsdomstolen och<br>svenska domstolar kommer alltså att ha parallell behörighet. Det finns<br>vidare skäl att utgå från antagandet att lagföring som sker i Sverige<br>kommer att ges företräde i enlighet med komplementaritetsprincipen.</p>
<p>Frågor om överlåtelse av beslutanderätt</p>
<p>Inrättandet av Internationella brottmålsdomstolen innebär ingen<br>inskränkning av utrymmet för svensk rättsskipning och annan<br>myndighetsutövning när det gäller lagföring för folkmord, brott mot<br>mänskligheten och krigsförbrytelser. I enlighet med vad som anförts ovan<br>innebär stadgans komplementaritetsprincip tvärtom ett uttryckligt<br>företräde för nationell lagföring som sker på ett korrekt sätt samt en<br>uppmaning till staterna att i första hand sköta den uppgiften och det finns<br>skäl att utgå från att Sverige kommer att ha såväl vilja som förmåga att ta<br>sig an detta ansvar.</p>
<p>Det kan emellertid inte uteslutas att ett svenskt förfarande i vissa fall<br>kan vara praktiskt omöjligt att genomföra, särskilt när gärningarna har<br>begåtts långt bort och om den väpnade konflikten dessutom fortfarande<br>pågår. I fråga om en sådan, på praktiska realiteter grundad oförmåga,<br>överlämnar Sverige rättsskipande uppgifter till domstolen genom att<br>ansluta sig till stadgan. Det kan också tänkas andra skäl for att låta<br>domstolen utreda och lagföra brott i stället för att detta sker nationellt.<br>Olika överväganden kan t.ex. medföra att Sverige väljer att hänskjuta en<br>viss situation till domstolen enligt artikel 13 a trots att det föreligger<br>formell behörighet att pröva saken i Sverige.</p>
<p>86</p>
<p>En annan sak är att den verksamhet som domstolen därvid utövar inte Prop. 2000/01:122<br>utgör svensk rättskipning eller svensk myndighetsutövning.<br>Internationella brottmålsdomstolen är ett självständigt, mellanfolkligt<br>organ med uppgift att utreda och lagföra vissa brott. Domstolens mandat<br>följer av dess stadga och dess funktionärer handlar på domstolens vägnar<br>och är ansvariga inför domstolen. Dess verksamhet sedan stadgan har<br>trätt i kraft utgör inte någon svensk myndighetsutövning eller<br>rättsskipande verksamhet. De brottsutredningar och den lagföring som<br>domstolens genomför är i stället ett fullgörande av uppgifter inom<br>domstolens mandat och i dess egen verksamhet. Den verksamheten står<br>inte under Justitiekanslems eller Justitieombudsmannens tillsyn.</p>
<p>Verksamheten är i första hand uppbyggd på samarbete med stater och<br>andra. Det är därmed främst nationella myndigheter som skall vidta<br>åtgärder på en stats territorium som kan innefatta myndighetsutövning.<br>Med myndighetsutövning avses normalt beslut eller andra åtgärder som<br>ytterst är ett uttryck för samhällets maktbefogenheter. Det gäller befogen-<br>heter som kommer till stånd och far sina rättsverkningar mot enskilda i<br>kraft av offentligrättsliga regler och som beslutas ensidigt av det allmän-<br>nas företrädare i en monopolställning som gör det omöjligt för någon<br>enskild att vidta samma åtgärd med motsvarande verkan. Ett typexempel<br>är olika tvångsåtgärder i brottmål. När svenska myndigheter utför sådana<br>åtgärder på begäran av domstolen är det fråga om svensk myndighets-<br>utövning som står under Justitiekanslems och Justitieombudsmannens<br>tillsyn.</p>
<p>Stadgan medger emellertid även att domstolens åklagare under vissa<br>förutsättningar far vidta utredningsåtgärder på en stats territorium. De<br>åtgärder som åklagaren far utföra i en stat med stöd av artikel 99:4, dvs.<br>inom ramen för det rättsliga samarbetet, undantar uttryckligen alla former<br>av tvångsåtgärder. Som exempel på en möjlig åtgärd anges förhör med<br>någon som frivilligt medverkar till detta. De åtgärder som nu avses kan<br>inte anses innefatta någon myndighetsutövning och ger inte upphov till<br>något behov av särskild lagstiftning</p>
<p>Stadgan ger däremot domstolen ett visst utrymme för att i undantags-<br>fall vidta utredningsåtgärder, som också kan inbegripa myndighets-<br>utövning, på en stats territorium utan att statens samtycke har kunnat<br>inhämtas (artikel 57:3 d). För sådana åtgärder krävs förundersöknings-<br>kammarens tillstånd och de far endast vidtas om det har slagits fast att<br>staten helt klart saknar förmåga att tillmötesgå en framställning om<br>rättslig hjälp från domstolen på grund av att det inte finns någon<br>myndighet som är behörig att verkställa den. Det är alltså främst fråga om<br>stater vars myndighetsstruktur har slagits sönder, t.ex. på grund av den<br>konflikt där de aktuella brotten har begåtts. De höga rättssäkerhetskrav<br>som allmänt ställs i stadgan gäller naturligtvis även i dessa fall. Stadgan<br>säger inget om hur sådana åtgärder skall kunna genomföras och de<br>fordrar med all sannolikhet att någon annan internationell insats pågår i<br>staten i fråga. Det är ytterst osannolikt att bestämmelsen någonsin<br>kommer att tillämpas i förhållande till Sverige. Med hänsyn till att dess<br>tillämpning förutsätter frånvaro av nationella myndigheter kan inte heller<br>särskilda regler anses vara påkallade då de knappast kan förväntas fa<br>någon praktisk betydelse. Bestämmelsen innebär dock att ett mellan-<br></p>
<p>87</p>
<p>folkligt organ medges rätt att i visst fall vidta åtgärder på svenskt Prop. 2000/01:122<br>territorium som kan innefatta myndighetsutövning. Även detta måste<br>anses vara ett överlämnande av svensk rättsskipande verksamhet, om än<br>begränsat till mycket speciella omständigheter. I enlighet med vad som<br>konstaterats i departementspromemorian finns det således anledning att<br>beröra de särskilda bestämmelserna i 10 kap. 2 och 5 §§ regeringsformen<br>i samband med att riksdagen tar ställning till frågan om godkännande av<br>Romstadgan.</p>
<p>Justitiekanslem har härtill i sitt remissyttrande tagit upp en fråga som<br>inte behandlades i departementspromemorian och som, enligt Justitie-<br>kanslem, medför att stadgan inte kan tillträdas utan grundlagsändring.<br>Det gäller frågan om överlåtelse av beslutanderätt till domstolen. När det<br>gäller lagföring av statsråd, justitieråd och regeringsråd för brott i<br>tjänsten anvisar 12 kap. 3 och 8 §§ regeringsformen en särskild ordning.<br>Enligt dessa bestämmelser skall åtal väckas av konstitutionsutskottet,<br>Riksdagens ombudsman eller Justitiekanslem och åtalet prövas av Högsta<br>domstolen.</p>
<p>Såsom Justitiekanslem särskilt framhåller är många av de gärningar<br>som omfattas av stadgan sådana att de teoretiskt skulle kunna begås i<br>tjänsten som i vart fall statsråd och därmed skulle vara föremål för de<br>särskilda förfaranderegler som regeringsformen anvisar. För svensk<br>lagföring gäller detta oavsett om brottet har begåtts i Sverige eller i<br>utlandet. Det är dock, enligt regeringens mening, viktigt att framhålla att<br>de svenska grundlagsbestämmelserna inte hindrar en lagföring för mot-<br>svarande gärningar vid en utländsk eller internationell domstol av brott<br>som begåtts utomlands. Redan i dag har de internationella brottmåls-<br>tribunalema och vissa stater rätt att göra så. En sådan rätt kan visserligen<br>inskränkas av folkrättsliga regler om immunitet och interna regler i den<br>stat eller för den mellanfolkliga domstol där frågan om lagföring blir<br>aktuell, men det bör i enlighet med vad som har noterats ovan framhållas<br>att t.ex. tribunalstadgoma inte innehåller några begränsningar i detta<br>avseende. Tribunalerna har tvärtom ett uttryckligt mandat att även lagföra<br>stats- eller regeringschefer och andra ansvariga statstjänstemän utan<br>hinder av den anklagades officiella ställning och de har även tillämpat<br>denna rätt i praktiken (se avsnitt 5.5.5).</p>
<p>Det bör också understrykas att andra folkrättsliga regler ger varje stat<br>rätt att lagföra vissa brott oavsett var de har begåtts. Framförallt<br>Genévekonventionema, som omfattar många av de brott som också ingår<br>i Romstadgan och som Sverige och ett stort antal andra stater har tillträtt,<br>föreskriver en sådan rätt. Det kan vidare hävdas att detta enligt<br>folkrättslig sedvanerätt även gäller för andra brott som omfattas av<br>stadgan, t.ex. folkmord och brott mot mänskligheten. I den kanadensiska<br>lagstiftning som antagits i samband med ratifikationen av Romstadgan<br>föreskrivs t.ex. att de brott som omfattas av stadgan utgör brott enligt<br>folkrättslig sedvanerätt (Crimes Against Humanity and War Crimes Act,<br>section 4 (4), som antogs den 29 juni 2000, Bill C-19, 1999-2000).<br>Domstolens rätt att lagföra svenska statsråd grundas sig därmed inte<br>exklusivt på en överlåten svensk befogenhet. Det bör i detta sammanhang<br>även uppmärksammas att domstolen enligt artikel 12 har rätt att, under<br>vissa förutsättningar, utöva jurisdiktion beträffande stadgans huvudbrott<br></p>
<p>också över en person som är medborgare i en stat som inte är part i Prop. 2000/01:122<br>stadgan. I princip skulle därmed t.ex. ett svenskt statsråd kunna lagföras<br>vid domstolen även om Sverige inte har tillträtt stadgan och utan hinder<br>av regeringsformen. En förutsättning för det är dock att brottet har<br>begåtts på en stadgeparts territorium och även i detta fall innebär<br>komplementaritetsprincipen att en tillbörlig nationell lagföring skall ha<br>företräde.</p>
<p>När det gäller brott i tjänsten av ett statsråd som begås i Sverige<br>innebär emellertid ett tillträde till stadgan att Sverige medger Internatio-<br>nella brottmålsdomstolen rätt att lagföra brottet för det fall utredning och<br>lagföring inte sker på ett tillbörligt sätt här. Detta bör, som Justitie-<br>kanslem har framhållit, betraktas som en överlåtelse av en direkt på<br>regeringsformen grundad beslutanderätt till domstolen. En sådan<br>överlåtelse omfattas inte av bestämmelserna i 10 kap. 5 § fjärde stycket<br>regeringsformen och ingår inte heller bland de former av beslutanderätt<br>som får överlåtas till bl.a. en mellanfolklig domstol enligt paragrafens<br>andra stycke. Den beslutanderätt som avses kan därmed inte överlåtas till<br>domstolen utan grundlagsändring, vilket innebär att Sverige trots ett<br>tillträde till stadgan inte kan samarbeta fullt ut med domstolen när det<br>gäller lagföring av svenska nuvarande och förutvarande statsråd.<br>Detsamma torde gälla redan i dag i förhållande till de befintliga<br>tribunalerna.</p>
<p>Detta är folkrättsligt sett otillfredsställande, särskilt då såväl domstolen<br>som tribunalerna skall ta sig an framförallt dem som är ytterst ansvariga<br>för de aktuella brotten, vilka ofta är statsråd och andra i verkställande<br>ställning. Utgångspunkten måste naturligtvis vara att Sverige formellt<br>skall kunna samarbeta med domstolen också när det gäller statsråd.<br>Förutom att de situationer då Sverige inte skulle kunna uppfylla sin<br>samarbetsskyldighet framstår som hypotetiska så inträder inte de<br>folkrättsliga skyldigheterna enligt stadgan i och med den svenska<br>ratifikationen. Stadgan kan beräknas träda i kraft tidigast under våren<br>2002. Därefter kommer det att ta en ansenlig tid innan stadgeparts-<br>församlingen har haft sitt konstituerande möte och innan domstolen har<br>praktiska möjligheter att inleda sin verksamhet. Det finns därmed tid att<br>överväga om några grundlagsändringar alls bör göras.</p>
<p>Statschefens och riksdagsledamöters immunitet</p>
<p>Artikel 27:1 i Romstadgan, liksom motsvarande bestämmelser i tribuna-<br>lernas stadgor, föreskriver att en persons officiella ställning inte skall<br>frita personen från straffrättsligt ansvar enligt stadgan eller utgöra grund<br>för strafflindring. I konsekvens härmed föreskrivs vidare i Romstadgan<br>att immunitet eller särskilda förfaranderegler som följer av nationella<br>eller folkrättsliga regler inte skall hindra domstolen från att utöva sin<br>jurisdiktion (artikel 27:2). Sådana regler är nödvändiga för att domstolen<br>(och tribunalerna) skall kunna fylla sin funktion och också kunna lagföra<br>dem som är ytterst ansvariga för de allvarliga brott som omfattas av dess<br>mandat.</p>
<p>89</p>
<p>Detta är alltså bestämmelser som reglerar domstolens eget arbete och Prop. 2000/01:122<br>som inte i sig innebär några förpliktelser för de stater som ansluter sig till<br>stadgan att lagföra personer som nationellt åtnjuter straffrättslig immu-<br>nitet. Särskilda förfaranden som kan föreskrivas i nationell rätt vid lag-<br>föring av vissa officiella funktionärer - t.ex. statschefen eller regerings-<br>eller parlamentsledamöter - får också förekomma. Bestämmelserna<br>ställer alltså inte något uttryckligt krav på ändringar av nationella före-<br>skrifter, i grundlag eller annars, som kan utgöra hinder mot nationell<br>lagföring. De ger emellertid, sammantagna med den samarbetsskyldighet<br>för anslutna stater som stadgan föreskriver, upphov till vissa grundlags-<br>rättsliga frågor. Domstolen skulle nämligen i ett enskilt fall kunna<br>komma att rikta en folkrättsligt bindande begäran till Sverige där rege-<br>ringsformen kan anses hindra att begäran uppfylls. Liksom i övriga fall<br>medför komplementaritetsprincipen (se avsnitt 5.4.5.) som grund-<br>förutsättning för en eventuell normkonflikt att Sverige inte har förmåga<br>eller vilja att vidta egna åtgärder på ett tillbörligt sätt.</p>
<p>När det gäller statschefen föreskriver regeringsformen undantagslöst<br>att konungen inte kan åtalas för sina gärningar (5 kap. 7 §). Detta gäller<br>såväl gärningar i tjänsten som i egenskap av privatperson och avsikten är<br>att freda statschefen från förföljelse. Straffrättslig immunitet tillkommer<br>även en riksföreståndare i fråga om gärningar som statschef.</p>
<p>Enligt regeringsformen gäller särskilda regler för lagföring av leda-<br>möter av riksdagen (4 kap. 8 §) på grund av yttrande och gärningar under<br>utövande av uppdraget som riksdagsledamot och åtal får endast väckas<br>om riksdagen medgivit det. Ett sådant medgivande fordrar ett beslut med<br>särskilt kvalificerad majoritet</p>
<p>I fråga om statschefens immunitet har Justitiekanslem och Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anfört att stadgans förpliktelser<br>och regeringsformen formellt sett inte är förenliga men liksom övriga<br>remissinstanser har de instämt i departementspromemorians bedömning<br>att en grundlagsändring på denna punkt inte är nödvändig för ett tillträde<br>till stadgan. Stockholms tingsrätt gör däremot bedömningen att en<br>grundlagsändring krävs. Härtill har Justitiekanslem anfört att Sverige inte<br>utan en ändring av 4 kap. 8 § regeringsformen kan ikläda sig de<br>förpliktelser som följer av stadgan.</p>
<p>Det är naturligtvis osannolikt att frågan om den svenska statschefen,<br>eller en som statschef fungerande riksföreståndare, eller en svensk<br>riksdagsledamot någonsin skulle komma att misstänkas för brott av det<br>slag som domstolen skall hantera. Stadgan är utformad för att ge<br>domstolen möjlighet att lagföra dem som är ytterst ansvariga för sådana<br>brott, dvs. även statschefer med en reell verkställande makt. Till skillnad<br>från vad som gäller i många andra länder har den svenska statschefen en<br>konstitutionell ställning som är starkt begränsad och den innefattar inte<br>någon rätt att formellt fatta, godkänna eller verkställa beslut som skulle<br>kunna innebära ett brott i Romstadgans mening. Historiska skäl ligger<br>bakom den immunitet som föreskrivs.</p>
<p>Som Justitiekanslem har påpekat kan inte heller en enskild ledamot av<br>riksdagen anses ha en sådan maktställning att han eller hon i sin tjänste-<br>utövning kan begå brott av det slag som avses i stadgan. Hypotetiska<br>exempel kan naturligtvis konstrueras, t.ex. att en större grupp ledamöter<br></p>
<p>90</p>
<p>begår brott och därmed kommer att hindra att immuniteten hävs, men Prop. 2000/01:122<br>dessa framstår som långsökta.</p>
<p>Svenska grundlagsregler om immunitet gäller naturligtvis bara i<br>Sverige och för svenska officiella funktionärer. De bör därför skiljas från<br>de inskränkningar i folkrättsliga regler om statsimmunitet som stadgan<br>kan innebära och som Justitiekanslem har uppmärksammat. Den immu-<br>nitet som svenska statsföreträdare kan åtnjuta utomlands följer av folk-<br>rättsliga regler och inte av svensk grundlag. De skyldigheter som far<br>anses följa av artikel 98 när det gäller samarbete med domstolen<br>beträffande en utländsk statsföreträdare i vissa fall, oaktat folkrättsliga<br>regler om immunitet, se avsnitt 5.8.4, medför därmed inte att regerings-<br>formens immunitetsregler berörs.</p>
<p>Mot den bakgrunden bör inte immunitetsreglema i regeringsformen<br>hindra att Sverige ansluter sig till stadgan. Det förhållandet att domstolen,<br>ges behörighet att fatta folkrättsligt bindande beslut vilka teoretiskt sett<br>skulle kunna försätta Sverige i en situation där grundlagen inte medger<br>att beslutet efterlevs, bör inte hindra Sverige från att tillträda denna<br>konvention.</p>
<p>Det kan nämnas att de bedömningar beträffande statschefen som här<br>redovisas överensstämmer med de överväganden som har gjorts i Norge<br>(se St.prop. nr. 24/1999-2000 s. 47 ff.) och Danmark (se Lovforslag L 20,<br>Folketinget 2000-01, s. 37 f.) beträffande förhållandet mellan motsva-<br>rande bestämmelser i de norska och danska grundlagarna och Rom-<br>stadgan.</p>
<p>Det bör understrykas att det nu anförda inte innebär något ställnings-<br>tagande till hur frågan om immunitet bör bedömas om den som åtnjuter<br>sådan skulle göra sig skyldig till ett allvarligt folkrättsbrott. Om frågan<br>om ansvar för folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser<br>skulle uppkomma någon gång i framtiden kan det inte uteslutas att<br>förutsättningarna för att tillämpa immunitetsbestämmelsema skulle kunna<br>ifrågasättas. Inom folkrätten sker en utveckling som betonar betydelsen<br>av att enskilda kan hållas ansvariga för brott av sådant slag och som<br>innebär en förändrad syn på offentliga funktionärers, särskilt statschefers,<br>immunitet. Inte minst Internationella brottmålsdomstolen och dess<br>verksamhet kan förväntas påverka synen på dessa frågor i framtiden.<br>Denna utveckling måste följas noga. Den principiella utgångspunkten bör<br>vara att inte någon skall vara undantagen från ansvar för sådana brott som<br>omfattas av domstolens jurisdiktion. Det kan inte uteslutas att detta<br>förhållande kan komma att ge upphov till ytterligare överväganden i<br>framtiden, för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en<br>effektiv brottmålsdomstol.</p>
<p>Förbudet mot landsförvisning</p>
<p>Den principiella skyldigheten enligt Romstadgan att överlämna egna<br>medborgare till domstolen för lagföring motsvarar vad som gäller i<br>förhållande till Jugoslavien- och Rwandatribunalema. Regeringsformen<br>innehåller inte något direkt förbud mot utlämning av egna medborgare.<br>Det skall därför i och för sig vara möjligt att överlämna en svensk</p>
<p>91<br></p>
<p>medborgare för lagföring inför domstolen. Däremot gäller enligt 2 kap. Prop. 2000/01:122<br>7 § regeringsformen att en svensk medborgare inte får landsförvisas. I<br>enlighet med vad som även uppmärksammades i samband med lagstift-<br>ningen för tribunalerna, bör skyddet för svenska medborgare mot lands-<br>förvisning enligt den bestämmelsen uppfattas så att det i praktiken också<br>ger ett visst skydd i fråga om utlämning och överlämnande på grund av<br>brott (se prop. 1993/94:142 s. 30 och 1995/96:48 s. 15 f.). Enligt för-<br>arbetena till bestämmelsen bör skyddet mot landsförvisning uppfattas så<br>att det även avser det fall då utlämning (eller överlämnande) av en svensk<br>medborgare på grund av brott skulle ge anledning till antagandet att den<br>aktuella personen skulle bli berövad friheten under så lång tid att han<br>eller hon knappast skulle kunna någonsin återvända till Sverige (bet.<br>1975/76:KU56 s. 32).</p>
<p>Till skillnad från vad som gäller beträffande tribunalerna innebär<br>komplementaritetsprincipen (se avsnitt 5.4.5.) enligt Romstadgan att<br>Sverige alltid har rätt att med företräde framför domstolen lagföra ett<br>brott av aktuellt slag här i landet. Därvid kan situationer undvikas där det<br>kan ifrågasättas om ett överlämnande av en svensk medborgare till<br>domstolen är förenligt med skyddet mot landsförvisning. I andra fall<br>skulle det, i likhet med vad som angavs i förarbetena till tribunallagen,<br>kunna vara en förutsättning för överlämnande att ett eventuellt<br>fängelsestraff skall verkställas i Sverige. Såsom redan har anförts bör<br>Sverige medge att även fängelsestraff som domstolen har dömt ut skall<br>kunna verkställas här.</p>
<p>Justitiekanslem, Stockholms tingsrätt och Juridiska fakultetsnämnden<br>vid Uppsala universitet har ifrågasatt om inte en ändring av<br>regeringsformens förbud mot landsförvisning krävs för att Sverige skall<br>kunna tillträda stadgan.</p>
<p>Stadgan utesluter inte att den som dömts kan få verkställa sitt fängelse-<br>straff i hemlandet. Som både Justitiekanslem och Juridiska fakultets-<br>nämnden vid Uppsala universitet har framhållit ger stadgan emellertid<br>inte några uttryckliga garantier för att domstolen kommer att godta en<br>svensk begäran om verkställighet i Sverige i fall då förbudet mot lands-<br>förvisning annars skulle kunna innebära ett hinder mot ett överlämnande<br>av svensk medborgare för domstolen. Det är domstolen som avgör var<br>verkställigheten skall ske i det enskilda fallet och en faktor som skall<br>vägas in, enligt stadgan, är den dömdes nationalitet. Detta förhållande bör<br>dock inte uppfattas bara som ett hinder mot verkställighet i hemstaten -<br>främst när det är platsen för den väpnade konflikten och därmed brottet -<br>utan också en faktor som också talar för straffverkställighet där. I för-<br>slaget till bevis- och förfaranderegler finns det t.ex. bestämmelser om att<br>den dömdes möjligheter till rehabilitering och den dömdes önskemål<br>skall tillmätas betydelse vid val av verkställighetsland. I det fall brottet<br>har begåtts i Sverige bör dessutom utgångspunkten vara att lagföring<br>normalt skall ske här och komplikationer i fråga om domstolens val av<br>Sverige som verkställighetsstat skulle därmed inte uppstå.</p>
<p>Det är vidare viktigt att framhålla att det svenska förbudet mot<br>landsförvisning bara kan komma att få en direkt betydelse om domstolen<br>söker en svensk medborgare överlämnad från Sverige. Förbudet skyddar<br>alltså inte en svensk medborgare från att bli överlämnad till domstolen<br></p>
<p>92</p>
<p>från en annan stat. I det senare fallet kan dock Sverige söka den aktuella Prop. 2000/01:122<br>personen utlämnad till Sverige från den andra staten for lagföring här och<br>om även den andra staten är ansluten till stadgan gäller i princip också i<br>detta fall komplementaritetsprincipen i enlighet med stadgans regler om<br>konkurrerande framställningar (artikel 90). En tillbörlig svensk lagföring<br>skulle därmed ha företräde framför ett förfarande inför domstolen. Några<br>garantier för att svenska medborgare aldrig skall behöva svara inför<br>domstolen finns inte oavsett om Sverige ansluter sig eller inte, men<br>stadgan är utformad för att till fullo respektera principen om en nationell<br>lagförings principiella företräde.</p>
<p>Även om landsförvisningsförbudet i 2 kap. 7 § inte far begränsas,<br>hindrar grundlagen inte att Sverige tillträder konventioner som innebär<br>att svenska medborgare far utlämnas. Om det trots komplementaritets-<br>principen skulle uppstå en situation där någon begärs överlämnad till<br>domstolen för lagföring och det kan ifrågasättas om åtgärden är förenlig<br>med förbudet mot landsförvisning, är en tänkbar lösning - som dock<br>torde kräva lagstiftning - att det träffas en särskild överenskommelse för<br>det enskilda fallet, som innebär att ett eventuellt fängelsestraff helt eller<br>delvis skall avtjänas i Sverige (se prop. 1993/94:142 s. 30). Det finns<br>härtill, enligt vår uppfattning, goda skäl att utgå från att domstolen skulle<br>efterkomma en svensk begäran om verkställighet i Sverige vid en<br>eventuell fallande dom, i vart fall om Sverige inte tagit aktiv del i den<br>aktuella väpnade konflikten. Domstolen kommer inte att ha kapacitet att<br>låta fangelsedömda avtjäna sina straff i det fängelse eller häkte som den<br>kommer att förfoga över och erfarenheterna från tribunalerna är att endast<br>ett mycket litet antal stater har erbjudit straffverkställighet. Övriga villkor<br>för verkställigheten, t.ex. den fangelsestandard som kan erbjudas, måste<br>också anses vara uppfyllda och det finns skäl att anta att domstolen<br>kommer att vara lyhörd för en stats konstitutionella hinder om det kan<br>ske utan att bryta mot stadgan. Risken för att ett överlämnande till<br>domstolen skulle komma i konflikt med landsförvisningsförbudet far<br>alltså anses vara så gott som utesluten. Regeringen delar därmed inte den<br>uppfattning som de ovan nämnda remissinstanserna har anfört att ett<br>tillträde till stadgan kräver en grundlagsändring på denna punkt.</p>
<p>Nåd och resning</p>
<p>Enligt Romstadgan får ett av domstolen utdömt fängelsestraff inte ändras<br>av den stat där straffet verkställs och den dömde får inte friges i förtid<br>(artiklarna 105:1 och 110:1). Ett svenskt åtagande att verkställa domsto-<br>lens fängelsestraff påkallar alltså en bedömning av hur dessa bestäm-<br>melser förhåller sig till den nåderätt som tillkommer regeringen enligt 11<br>kap. 13 § regeringsformen.</p>
<p>I departementspromemorian dras slutsatsen att stadgans bestämmelser<br>inte bör anses strida mot regeringsformen eftersom stadgan inte innebär<br>något formellt förbud för en stat att pröva en uppkommen fråga om nåd<br>och då regeringens rätt att bevilja nåd är diskretionär samtidigt som det<br>saknas anledning att utgå från att regeringen skulle använda denna<br>befogenhet om det skulle innebära ett brott mot ett internationellt<br></p>
<p>93</p>
<p>åtagande. Mot detta resonemang har Justitiekanslem, Stockholms Prop. 2000/01:122<br>tingsrätt och Fakultetsnämnden vid Uppsala universitet invänt att en<br>anslutning till stadgan måste uppfattas på så sätt att staten avhänder sig<br>möjligheten att genom nåd eller på annat sätt förändra det straff som<br>domstolen har bestämt. När straffet verkställs i Sverige blir nådeinstitutet<br>inte tillämpligt och stadgans bestämmelser måste, enligt dessa, formellt<br>anses oförenliga med regeringsformen på denna punkt. Justitiekanslem<br>har dock tillagt att regeringsformen trots detta kanske inte behöver ändras<br>med hänsyn till att regeringens rätt att bevilja nåd är diskretionär och att<br>risken för att Sverige i praktiken skall bryta mot sina folkrättsliga<br>förpliktelser enligt stadgan får anses obefintlig. Enligt Stockholms<br>tingsrätt är en grundlagsändring i detta avseende inte nödvändig men<br>ändå att föredra med hänsyn till stadgans innebörd.</p>
<p>Regeringen gör följande bedömning. Att medge verkställighet av<br>fängelsestraff i Sverige är ett frivilligt åtagande från svensk sida och<br>regeringsformens bestämmelser om nåd har därför inte betydelse för<br>frågan om ett tillträde till stadgan, utan bara för frågan om att medge<br>sådan straffverkställighet i Sverige. För domstolens legitimitet är det<br>viktigt att dess straff inte ändras genom nationella beslut och att förutsätt-<br>ningarna för straffets längd inte kommer att bero på var det kommer att<br>avtjänas. I likhet med vad som gäller enligt tribunallagen, innebär inte ett<br>medgivande att verkställa ett fängelsestraff för domstolens räkning att<br>straffet omvandlas till ett svenskt straff. Däremot bör svensk lag tillämpas<br>vid straffverkställigheten (se 11 § tribunallagen). Som Justitiekanslem<br>har påpekat kan regeringen vid sin tillämpning av de diskretionära<br>nådebestämmelsema vägra nåd i fråga om ett straff som har bestämts av<br>domstolen med hänvisning av de folkrättsliga förpliktelser som följer av<br>stadgan. Det finns all anledning att utgå från att varje regering skulle<br>beakta detta förhållande vid tillämpningen av nådeinstitutet.<br>Regeringsformens regler om regeringens nåderätt bör därför inte anses<br>hindra ett medgivande att verkställa domstolens fängelsestraff.</p>
<p>Romstadgan föreskriver vidare att överklaganden och ansökningar om<br>resning endast skall prövas av domstolen (artikel 105:2). Stadgorna för<br>de internationella brottmålstribunalema saknar däremot sådana bestäm-<br>melser. I 11 kap. 11 § regeringsformen finns föreskrifter om vilken<br>svensk domstol som skall pröva bl.a. frågor om resning. Dessa regler<br>gäller emellertid endast extraordinära rättsmedel mot svenska avgöran-<br>den. Det förhållandet att ett utländskt avgörande erkänns och kan<br>verkställas i Sverige anses inte medföra att svensk domstol kan pröva en<br>ansökan om resning beträffande det utländska avgörandet (se NJA 1975<br>C 285 där Högsta domstolen avvisade en ansökan om resning mot ett<br>finskt avgörande om underhåll till bam). Stadgans bestämmelser innebär<br>alltså inte någon begränsning av tillämpningsområdet för regerings-<br>formens regler om resning.</p>
<p>94</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<h3>6.2 Lagstiftningsbehovet</h3>
<p>Regeringens bedömning: Lagstiftning krävs för att Sverige skall<br>kunna uppfylla förpliktelserna enligt följande artiklar i Romstadgan:</p>
<p>• artiklarna 59, 86-97 och 99-101 om rättsligt samarbete med<br>Internationella brottmålsdomstolen,</p>
<p>• artikel 20 om rättsverkningar av domstolens domar och rätte-<br>gångshinder i Sverige,</p>
<p>• artiklarna 75 och 109 om verkställighet av vissa avgöranden,</p>
<p>• artikel 70 om brott mot domstolen och dess verksamhet, och</p>
<p>• artikel 48 om immunitet och privilegier.</p>
<p>Lagstiftning krävs också för att fängelsestraff som domstolen har<br>dömt ut skall kunna verkställas i Sverige enligt artiklarna 103 och<br>105-108.1 övrigt krävs ingen ny eller ändrad lagstiftning.</p>
<p>Skälen för bedömningen: Om Sverige ratificerar Romstadgan, vilket<br>föreslås i avsnitt 6.1, inträder också en skyldighet att vidta de åtgärder<br>som är nödvändiga för att uppfylla de förpliktelser som följer av stadgan.<br>Flertalet av stadgans 128 artiklar innehåller bestämmelser som gäller<br>endast för Internationella brottmålsdomstolen. De påkallar därmed inte<br>några lagstiftningsåtgärder från svensk sida.</p>
<p>Ett antal artiklar innehåller emellertid bestämmelser som ger upphov<br>till förpliktelser för de anslutna staterna, vilka bör eller måste regleras<br>genom lagstiftning i Sverige för att de åtaganden som en ratifikation av<br>stadgan innebär skall kunna uppfyllas. Det gäller i första hand bestäm-<br>melser som behandlar olika former av rättsligt samarbete mellan en<br>ansluten stat och Domstolen. I det avseendet gäller enligt stadgan att de<br>anslutna staterna måste se till att det finns rättslig reglering som gör det<br>möjligt för staten att uppfylla den samarbetsskyldighet som föreskrivs<br>(artikel 88). I detta sammanhang bör även andra frågor, såsom sekretess-<br>frågor, uppmärksammas.</p>
<p>Stadgan innehåller dessutom förpliktelser när det gäller verkställighet<br>av vissa avgöranden som domstolen fattar. Därutöver ställer stadgan<br>vissa krav på straffrättslig lagstiftning. Slutligen medför vissa bestäm-<br>melser om immunitet och privilegier krav på svensk lagstiftning.</p>
<p>Lagstiftningsbehovet i de olika avseenden som redovisats behandlas<br>närmare nedan. I departementspromemorian (Ds 2001:3) har förslag till<br>lagstiftning som avser det rättsliga samarbetet med domstolen och verk-<br>ställighet av dess avgöranden lämnats. Dessa förslag är för närvarande<br>föremål för remissbehandling. Härtill utreds separat frågor om<br>straffrättslig lagstiftning som har anknytning till stadgan (se nedan). Som<br>redan inledningsvis har nämnts, se avsnitt 2, kommer förslag till<br>lagstiftningen med anledning av stadgan därför att föreläggas riksdagen<br>senare.</p>
<p>95</p>
<p>Rättsligt samarbete med Internationella brottmålsdomstolen Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bestämmelser om en ansluten stats rättsliga samarbete med Internatio-<br>nella brottmålsdomstolen finns huvudsakligen i stadgans del 9 (artiklarna<br>86-102). Flertalet av dessa bestämmelser, som rör överlämnande av<br>brottsmisstänkta personer och andra former av rättslig hjälp till dom-<br>stolen, kräver svensk lagstiftning. Det gäller dock inte bestämmelserna i<br>artikel 98 som enbart reglerar domstolens egen verksamhet och artikel<br>102 som innehåller definitioner.</p>
<p>Även andra bestämmelser i stadgan har betydelse för det rättsliga<br>samarbetet och måste därför beaktas när lagstiftning sker. Det gäller<br>särskilt artiklarna 54, 55 och 57 om brottsutredningen, artikel 59 om<br>frihetsberövanden, artikel 68 om vittnesskydd m.m. och artiklarna 72-73<br>om information som rör nationell säkerhet. Av artiklarna 55:2 och 59<br>följer dessutom förpliktelser för de anslutna staterna. De föreskrifter som<br>föranleds av artikel 55:2 gäller praktiska åtgärder i samband med vissa<br>förhör och behöver inte ges i lag. Vidare ger föreskrifterna i artikel 20 om<br>domars rättsverkningar och rättegångshinder (ne bis in idem) upphov till<br>behov av lagstiftning.</p>
<p>Den lagstiftning som krävs och som föreslås i departements-<br>promemorian motsvarar i huvudsak vad som gäller i förhållande till<br>Jugoslavien- och Rwandatribunalema enligt tribunallagen. Det innebär<br>bl.a. att särskilda bestämmelser behövs för överlämnande av misstänkta<br>till Internationella brottmålsdomstolen för lagföring, vilka i princip inte<br>innehåller några vägransgrunder, och att bestämmelserna om rättslig<br>hjälp i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål skall<br>tillämpas med undantag för vissa bestämmelser som begränsar den hjälp<br>som kan lämnas till annan stat eftersom sådana begränsningar inte kan<br>gälla i förhållande till domstolen. Härtill behövs vissa bestämmelser som<br>föranleds av särskilda regler i Romstadgan och som bara krävs i<br>förhållande till domstolen, främst i fråga om uppskjutande av och villkor<br>för överlämnande i vissa fall, förenklat förfarande vid överlämnande när<br>det finns samtycke till detta, inhämtande av synpunkter från domstolen<br>före beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet som alternativ till<br>anhållande eller häktning och om tillämpningen den s.k. specialitets-<br>principen vid ett överlämnande till domstolen. I departementsprome-<br>morian föreslås vidare att nya bestämmelser införs i förhållande till såväl<br>domstolen som tribunalerna angående konkurrerande ansökningar och<br>transport av frihetsberövade personer genom Sverige samt generella<br>föreskrifter i lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål som<br>möjliggör att hjälp med rättsmedicinska undersökningar kan lämnas.</p>
<p>Lagstiftning angående brott mot domstolen och dess verksamhet</p>
<p>Stadgan innehåller vidare bestämmelser om vissa gärningar som riktas<br>mot domstolen och dess verksamhet (artikel 70). Bestämmelserna har<br>redovisats i avsnitt 5.6.8.</p>
<p>Departementspromemorian innehåller förslag till bestämmelser som<br>gäller det rättsliga samarbete som stadgan föreskriver beträffande dessa<br>brott, dvs. om utlämning och annan rättslig hjälp i brottmål. Förslaget</p>
<p>96</p>
<p>innebär att ordinarie bestämmelser i lagen (1957:668) om utlämning för Prop. 2000/01:122<br>brott och lagen om internationell rättslig hjälp i brottmål skall tillämpas i<br>dessa fall. Vidare föreslås att det förfarande som gäller vid en svensk<br>förundersökning eller rättegång i brottmål skall tillämpas när domstolen<br>överlämnar åt Sverige att sköta lagföringen av ett sådant brott och att de<br>regler som gäller för verkställighet av domstolens huvudbrott också skall<br>tillämpas på straff för brott enligt artikel 70.</p>
<p>De anslutna staterna är också förpliktade att utvidga de straffrättsliga<br>bestämmelser som avser att skydda nationella domstolars verksamhet till<br>att också gälla i förhållande till Internationella brottmålsdomstolen.<br>Dessa förändringar av den nationella rätten behöver dock vara genom-<br>förda först när domstolen har inrättats och påbörjat sin verksamhet. De<br>materiella straffrättsliga frågor som artikel 70 ger upphov till bör<br>bedömas i ett större sammanhang och har därför inte tagits upp i<br>departementspromemorian. Detsamma gäller de föreskrifter som kan<br>behövas för att reglera förhållandet mellan domstolens lagföring av dessa<br>brott och lagföring i Sverige. Dessa återstående frågor kommer att<br>behandlas särskilt.</p>
<p>Straffrättslig lagstiftning</p>
<p>När det gäller straffrättsliga bestämmelser innebär stadgan inte något<br>åtagande att de brott eller straffrättsliga principer som där föreskrivs skall<br>införlivas också i de anslutna staternas rättsordningar. Undantag gäller<br>dock i fråga om brott som riktar sig mot domstolens verksamhet (artikel<br>70), vilket har redovisats ovan.</p>
<p>Stadgans s.k. komplementaritetsprincip (se avsnitt 5.4.5), som innebär<br>att nationell lagföring skall ha företräde, och dess tydliga avsikts-<br>förklaring att det i första hand är staterna som skall ansvara för lag-<br>föringen av de brott som omfattas av domstolens jurisdiktion, medför<br>dock en moralisk skyldighet att tillhandahålla lagstiftning som möjliggör<br>sådan lagföring. Detta är alltså inte någon formell rättslig förpliktelse och<br>de nationella bestämmelserna behöver naturligtvis inte utformas på<br>samma sätt som i stadgan. Samtidigt bör det ligga i statens egna intresse<br>att så långt som möjligt ha samma rättsliga möjligheter som domstolen att<br>lagföra sådana brott. För svensk del kan rättsliga möjligheter att ta hand<br>om lagföringen dessutom ha betydelse för vissa grundlagsfrågor som<br>stadgan ger upphov till (se avsnitt 6.1)</p>
<p>Det bör noteras att svensk rätt redan i dag innehåller en internationellt<br>sett vidsträckt domsrätt och materiella straffrättsliga bestämmelser för<br>dessa slags brott. Den internationella rätten har dock under senare tid<br>genomgått stora förändringar och den 12 oktober 2000 har regeringen<br>givit en utredare i uppdrag att se över den svenska straffrättsliga<br>lagstiftningen när det gäller vissa internationella brott inom folkrätten<br>(Dir. 2000:76, Straffansvar för brott mot mänskligheten och andra<br>internationella brott enligt folkrätten). De brott som särskilt avses är<br>folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (f.n. kallat<br>folkrättsbrott i svensk rätt). I samband därmed skall även frågor om<br>preskription för de aktuella brotten övervägas. Utredaren skall vidare se<br></p>
<p>97</p>
<p>över de svenska reglerna om straffrättslig domsrätt i fråga om sådana Prop. 2000/01:122<br>brott när de har begåtts utomlands. Vid översynen skall utredaren särskilt<br>beakta innehållet i Romstadgan. Uppdraget skall redovisas senast den 31<br>oktober 2002.</p>
<p>Verkställighet i Sverige av domstolens avgöranden</p>
<p>I fråga om verkställighet av vissa avgöranden som Internationella brott-<br>målsdomstolen far meddela ger stadgan upphov till skyldigheter som<br>fordrar lagstiftning. Stadgan föreskriver att de anslutna staterna är<br>skyldiga att med vissa villkor ”ge effekt” åt domstolens avgöranden<br>angående böter, förverkande och gottgörelse (artiklarna 75 och 109). När<br>det gäller gottgörelse till brottsoffer kan det också bli aktuellt att<br>verkställa säkerhetsåtgärder (artiklarna 57, 75 och 93).</p>
<p>I departementspromemorian lämnas förslag till bestämmelser om verk-<br>ställighet av böter och förverkanden som bygger på föreskrifter som i dag<br>finns i svensk verkställighetslagstiftning samt regler om ett särskilt för-<br>farande med domstolsprövning vid verkställighet av ett värdeförverkande<br>och om överlämnande till domstolen av böter och förverkad egendom<br>eller dess värde. Vidare föreslås särskilda regler om erkännande och<br>verkställighet av domstolens avgöranden om gottgörelse till brottsoffer.</p>
<p>För att domstolens fängelsestraff skall kunna verkställas i Sverige (se<br>avsnitt 6.1) krävs svensk lagstiftning. Det gäller bestämmelserna i<br>artiklarna 103 och 105-108 i stadgan. Stadgan ger utrymme för de stater<br>som godtar sådan straffverkställighet att komma överens med domstolen<br>om vissa villkor för verkställigheten (artikel 103).</p>
<p>Vissa villkor gäller i dag för straffverkställighet av de internationella<br>brottmålstribunalema domar (se 12 a § tribunallagen) och det bör över-<br>vägas om motsvarande eller andra villkor också skall föreskrivas i<br>förhållande till domstolen. I departementspromemorian föreslås bestäm-<br>melser som innebär att verkställighet av domstolens fängelsestraff skall<br>kunna verkställas i Sverige, vilka delvis avviker från vad som i dag gäller<br>i förhållande till tribunalerna och en motsvarande förändring föreslås<br>också i tribunallagen. I övrigt föreslås bestämmelser som i allt väsentligt<br>överensstämmer med vad som gäller enligt tribunallagen samt en särskild<br>bestämmelse för domstolen som är betingad av den särskilda specialitets-<br>princip vid straffverkställighet som föreskrivs i artikel 108.</p>
<p>Övrigt lagstiftningsbehov</p>
<p>Utöver vad som sagts ovan krävs det lagstiftning för att uppfylla stadgans<br>bestämmelser om immunitet och privilegier (artikel 48) och om sekretess<br>för uppgifter som domstolen lämnar (artikel 87:3). I departementsprome-<br>morian finns det förslag om en sedvanlig bestämmelse för domstolen i<br>lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall samt en<br>utvidgning av bestämmelserna i 5 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) om<br>sekretess i verksamhet som avser rättslig hjälp i brottmål till att också<br>gälla för sådan verksamhet på begäran av en mellanfolklig domstol, dvs.<br>främst tribunalerna och domstolen.</p>
<p>98</p>
<p>6.3</p>
<h3>Förklaringar i samband med ratifikation av<br>Romstadgan m.m.</h3>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Regeringens forslag: Sverige skall i samband med ratifikationen avge<br>förklaringar att Justitiedepartementet skall vara kanal för<br>Internationella brottmålsdomstolens ansökningar och att det språk som<br>skall användas är svenska eller engelska.</p>
<p>Regeringens bedömning: Ingen förklaring som begränsar domstolens<br>jurisdiktion över krigsförbrytelser bör avges.</p>
<p>Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt stadgan skall<br>staterna i samband med ratifikationen avge förklaringar angående den<br>kanal som skall användas för domstolens framställningar (artikel 87:1)<br>och de språk på vilka framställningar och andra handlingar till stöd för<br>dessa skall vara avfattade (artikel 87:2). Språket skall vara antingen ett<br>officiellt språk i den anmodade staten eller något av Internationella<br>brottmålsdomstolens arbetsspråk. De val som görs i samband med<br>ratifikationen kan senare ändras.</p>
<p>I departementspromemorian föreslås att Justitiedepartementet skall<br>vara kanal för framställningar från domstolen enligt artikel 87:1 och att<br>ansökningar och därtill bifogade handlingar skall vara avfattade på<br>svenska eller på engelska enligt artikel 87:2. Sverige bör i samband med<br>ratifikationen lämna en förklaring med nu angivet innehåll.</p>
<p>Vidare ger stadgan staterna möjlighet att avge en förklaring som<br>begränsar domstolens jurisdiktion i fråga om krigsförbrytelser (artikel<br>124). Dessa bestämmelser har redovisats i avsnitt 5.4.3 och 5.11. Av de<br>stater som hittills ratificerat stadgan har endast Frankrike avgett en<br>förklaring angående krigsförbrytelser. Med hänsyn till Sveriges önskan<br>att fa till stånd en effektiv och global brottmålsdomstol samt till våra<br>utrikespolitiska ståndpunkter i övrigt kan det inte anses ligga i svenskt<br>intresse att bidra till en sådan begränsning av domstolens mandat.<br>Sverige bör därför inte avge någon förklaring i enlighet med artikel 124.</p>
<h2>7 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Såsom beskrivits i avsnitt 5.10 skall partemas bidrag till Internationella<br>brottmålsdomstolen uttaxeras i överensstämmelse med en av<br>stadgepartsförsamlingen fastställd bidragsskala som grundas på den som<br>gäller för FN:s reguljära budget. Bidragen kommer alltså att stå i<br>proportion till dem som gäller inom FN (där Sveriges bidrag för<br>närvarande utgör 1,0790 procent) medan procentsatserna får justeras<br>beroende på sammansättningen av de stater som blir parter i stadgan.<br>Stadgepartsförsamlingen skall anta regler och föreskrifter för den<br>ekonomiska förvaltningen (artikel 113). Förslag härom skall utarbetas av<br>den förberedande kommissionen.</p>
<p>99</p>
<p>Det är inte idag möjligt att med någon säkerhet beräkna hur stor andel Prop. 2000/01:122<br>av kostnaderna som kommer att falla på Sverige. Det förefaller rimligt att<br>anta att bland de sextio stater som är anslutna till stadgan, när denna<br>träder i kraft och domstolen inrättas, kommer att återfinnas samtliga<br>stater i Västeuropa och merparten av staterna i Central- och Östeuropa.<br>Därutöver kan förväntas att förhållandevis betalningsförmögna länder<br>som Australien, Republiken Korea samt några relativt stora latinameri-<br>kanska länder återfinns i kretsen av stadgeparter. Kanada, Nya Zeeland,<br>Sydafrika och Argentina har redan ratificerat stadgan. Däremot förefaller<br>det osannolikt att USA, Ryssland, Indien, Indonesien och Kina liksom<br>också oljerika länder i Mellanöstern återfinns bland de första sextio.<br>Tidpunkten för Japans tillträde är vidare osäker. Därmed kan man göra<br>det grova antagandet att stater som inom FN står för närmare hälften av<br>den reguljära budgeten också kommer att vara anslutna när stadgan träder<br>i kraft. Detta skulle for Sveriges vidkommande innebära en bidragsandel<br>på drygt 2 procent. Kostnaderna torde närmast kunna finansieras i utgifts-<br>område 5:4 Bidrag till vissa internationella organisationer.</p>
<p>Det går inte heller att göra annat än lösa antaganden om vilken dom-<br>stolens budget kommer att bli under de första åren. Förslag till budget för<br>det första året kommer att utarbetas av den förberedande kommissionen<br>för antagande av stadgepartsförsamlingen. Detta arbete pågår för när-<br>varande.</p>
<p>En jämförelse med budgeten för den internationella tribunalen för det<br>forna Jugoslavien, som enligt dess egna uppgifter omslöt 10,8 miljoner<br>USD det andra året efter inrättandet (1994), 25,3 miljoner det tredje året<br>(1995) och drygt 35,4 miljoner det fjärde (1996), kan emellertid ge viss<br>vägledning. Det bör samtidigt erinras om att denna tribunal fick sitt<br>mandat från FN:s säkerhetsråd och att kostnadssituationen och budget-<br>utvecklingen därmed motsvarade vad som skulle bli fallet för domstolen<br>om denna redan vid sitt inrättande fick en situation hänskjuten till sig från<br>säkerhetsrådet av motsvarande allvar och omfattning som den i det forna<br>Jugoslavien. Så behöver inte alls bli fallet. Ett rimligt antagande är<br>snarast, att domstolen under normala omständigheter kommer att ha en<br>mindre organisation och därmed kosta avsevärt mindre än tribunalen,<br>medan budgeten når upp till nivåer motsvarande tribunalens först om och<br>när säkerhetsrådet väljer att utnyttja den. Det i förhållande till FN:s<br>reguljära budget högre procentuella svenska bidraget kommer därför<br>antagligen att beräknas på en mindre budget än den för tribunalen, medan<br>Sveriges andel av eventuella merkostnader i fall av hänskjutande från<br>säkerhetsrådet kommer att bli den lägre som gäller inom FN.</p>
<p>Förutom de direkta kostnaderna för domstolens verksamhet kan<br>kostnader även uppkomma i samband med olika former av samarbete<br>med domstolen. I enlighet med vad som anfördes i propositionerna<br>angående lagstiftning för samarbetet med tribunalerna för f.d. Jugosla-<br>vien och Rwanda (prop. 1993/94:142 s. 33 f. och 1995/96:48 s. 17) är det<br>inte möjligt att förväg bedöma i vilken omfattning domstolen kommer att<br>begära olika former av rättslig hjälp från Sverige. Med de erfarenheter<br>som finns från tribunalerna är det dock rimligt att anta att detta samarbete<br>inte kommer att medföra några mer betydande kostnader. Det går inte<br>heller att i dag bedöma i vilken utsträckning det kan komma att bli<br></p>
<p>100</p>
<p>aktuellt med verkställighet i Sverige av fängelsestraff som domstolen Prop. 2000/01:122<br>dömer ut men inte heller i detta avseende torde några mer betydande<br>kostnader kunna förväntas. Kostnaderna för samarbetet med domstolen<br>och verkställighet av dess fängelsestraff bör därmed kunna rymmas inom<br>ramen för befintliga anslag till rättsväsendet.</p>
<p>101</p>
<h2>Bilaga: Romstadgan för Internationella<br>brottmålsdomstolen</h2>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen är upprättad på sex<br>originalspråk — arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska.<br>Tekniska felaktigheter i de olika språkversionerna har i olika omgångar<br>rättats av depositarien - Förenta nationernas generalsekreterare - genom<br>en särskild procedur (procés verbaux). Den följande översättningen har<br>tagit hänsyn till de rättelser som gjorts den 10 november 1998, den 12 juli<br>och 30 november 1999 samt den 8 maj 2000 (de två sistnämnda<br>rättelserna avsåg dock endast de franska och spanska versionerna).</p>
<p>Originaltexterna på de olika officiella språken med rättelser finns<br>tillgängliga på Internet (<a href="http://www.un.org">http://www.un.org</a>).</p>
<p>Översättningen av stadgan till svenska har ingen officiell status och<br>tolkningar av olika bestämmelser bör därför ske med utgångspunkt i<br>texterna på originalspråken.</p>
<p>102</p>
<p>ROME STATUTE OF THE<br>INTERNATIONAL<br>CRIMINAL COURT</p>
<h5>PREAMBLE</h5>
<p>The States Parties to this<br>Statute,</p>
<p>Conscious that all peoples are<br>United by common bonds, their<br>cultures pieced together in a<br>shared heritage, and concemed<br>that this delicate mosaic may be<br>shattered at any time,</p>
<p>Mindful that during this<br>century millions of children,<br>women and men have been<br>victims of unimaginable atrocities<br>that deeply shock the conscience<br>of humani ty,</p>
<p>Recognizing that such grave<br>crimes threaten the peace, security<br>and well-being of the world,</p>
<p>Affirming that the most<br>serious crimes of concem to the<br>intemational community as a<br>whole must not go unpunished<br>and that their effective prosecu-<br>tion must be ensured by taking<br>measures at the national level and<br>by enhancing intemational<br>cooperation,</p>
<p>Determined to put an end to<br>impunity for the perpetrators of<br>these crimes and thus to contri-<br>bute to the prevention of such<br>crimes,</p>
<p>Recalling that it is the duty of<br>every State to exercise its criminal<br>jurisdiction over those responsible<br>for intemational crimes,</p>
<p>Reaffirming the Purposes and<br>Principles of the Charter of the<br>United Nations, and in particular<br>that all States shall refrain from<br>the threat or use of force against<br>the territorial integrity or political<br>independence of any State, or in<br>any other manner inconsistent<br>with the Purposes of the United<br>Nations,</p>
<p>Emphasizing in this connec-<br>tion that nothing in this Statute<br>shall be taken as authorizing any</p>
<p>ROMSTADGAN FÖR<br>INTERNATIONELLA<br>BROTTMÅLS-<br>DOMSTOLEN</p>
<h5>INGRESS</h5>
<p>De stater som är parter i denna<br>stadga,</p>
<p>som är medvetna om att alla<br>folk hålls samman av gemen-<br>samma band, med deras kulturer<br>sammanfogade till ett gemensamt<br>arv, och som fruktar att denna<br>ömtåliga mosaik när som helst kan<br>förstöras,</p>
<p>som är medvetna om att<br>miljontals bam, kvinnor och män<br>under detta århundrade har fallit<br>offer för ofattbara skändligheter<br>som djupt skakar mänsklighetens<br>samvete,</p>
<p>som erkänner att så allvarliga<br>brott hotar freden, säkerheten och<br>välståndet i världen,</p>
<p>som förklarar att de mest<br>allvarliga brotten som angår hela<br>det internationella samfundet inte<br>får förbli ostraffade och att en<br>effektiv lagföring av dem måste<br>säkras genom åtgärder på det<br>nationella planet och ett förstärkt<br>internationellt samarbete,</p>
<p>som är beslutna att hindra att<br>de som gör sig skyldiga till dessa<br>brott går ostraffade och att där-<br>igenom medverka till att före-<br>bygga sådana brott,<br>som erinrar om att det åligger varje<br>stat att utöva straffrättslig jurisdiktion<br>över dem som har gjort sig skyldiga<br>till internationella brott,</p>
<p>som bekräftar ändamålen och<br>grundsatserna i Förenta nationer-<br>nas stadga, särskilt den att alla<br>stater skall avhålla sig från hot om<br>eller bruk av våld, riktat mot<br>någon annan stats territoriella<br>integritet eller politiska obero-<br>ende, eller på annat sätt som är<br>oförenligt med Förenta nationer-<br>nas ändamål,</p>
<p>som härvidlag understryker att<br>ingen bestämmelse i denna stadga<br>skall uppfattas som att tillåta<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>103</p>
<p>State Party to intervene in an<br>armed conflict or in the intemal<br>affairs of any State,</p>
<p>Determined to these ends and<br>for the sake of present and fiiture<br>generations, to establish an inde-<br>pendent permanent Intemational<br>Criminal Court in relationship<br>with the United Nations system,<br>with jurisdiction over the most<br>serious crimes of concem to the<br>intemational community as a<br>whole,</p>
<p>Emphasizing that the Intema-<br>tional Criminal Court established<br>under this Statute shall be comple-<br>mentary to national criminal juris-<br>dictions,</p>
<p>Resolved to guarantee lasting<br>respect for and the enforcement of<br>intemational justice,</p>
<p>Have agreed as follows<br></p>
<p>någon stadgepart att ingripa i en<br>väpnad konflikt eller i någon stats<br>interna angelägenheter,</p>
<p>som är beslutna att i dessa<br>syften och i innevarande och<br>framtida generationers intresse<br>upprätta en oberoende, perma-<br>nent, internationell brottmålsdom-<br>stol som är anknuten till Förenta<br>nationernas system och har juris-<br>diktion över de mest allvarliga<br>brotten som angår hela det inter-<br>nationella samfundet,<br>som understryker att den interna-<br>tionella brottmålsdomstol som upp-<br>rättas i enlighet med denna stadga<br>skall komplettera nationell straff-<br>rättslig jurisdiktion,</p>
<p>som är beslutna att trygga var-<br>aktig respekt för och upprätt-<br>hållande av internationell rättvisa,<br>har kommit överens om<br>följande.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>104</h4>
<p>PART 1. ESTABLISHMENT<br>OF THE COURT</p>
<h5>Artide 1<br>The Court</h5>
<p>An Intemational Criminal<br>Court ("the Court”) is hereby<br>established. It shall be a perma-<br>nent institution and shall have the<br>power to exercise its jurisdiction<br>over persons for the most serious<br>crimes of intemational concem, as<br>referred to in this Statute, and<br>shall be complementary to<br>national criminal jurisdictions.<br>The jurisdiction and functioning<br>of the Court shall be govemed by<br>the provisions of this Statute.</p>
<p>Artide 2<br>Relationship of the Court<br>with the United Nations</p>
<p>The Court shall be brought<br>into relationship with the United<br>Nations through an agreement to<br>be approved by the Assembly of<br>States Parties to this Statute and<br>thereafler concluded by the Presi-<br>dent of the Court on its behalf.</p>
<h5>Artide 3<br>Seat of the Court</h5>
<p>1. The seat of the Court shall<br>be established at The Hague in the<br>Netherlands ("the host State").</p>
<p>2. The Court shall enter into a<br>headquarters agreement with the<br>host State, to be approved by the<br>Assembly of States Parties and<br>thereafter concluded by the Presi-<br>dent of the Court on its behalf.</p>
<p>3. The Court may sit<br>elsewhere, whenever it considers<br>it desirable, as provided in this<br>Statute.</p>
<p>Artide 4</p>
<p>Legal status and powers of<br>the Court</p>
<p>1. The Court shall have<br>intemational legal personality. It<br>shall also have such legal capacity<br>as may be necessary for the<br>exercise of its functions and the<br>fulfilment of its purposes.</p>
<p>DEL 1 UPPRÄTTANDE AV<br>DOMSTOLEN</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h5>Artikel 1<br>Domstolen</h5>
<p>Härmed inrättas en interna-<br>tionell brottmålsdomstol (Dom-<br>stolen). Domstolen skall vara en<br>permanent institution och ha rätt<br>att utöva sin jurisdiktion över<br>enskilda personer för de mest all-<br>varliga brotten som är internatio-<br>nella angelägenheter i den mening<br>som avses i denna stadga och<br>komplettera de nationella straff-<br>rättsliga systemen. Bestämmel-<br>serna i denna stadga skall gälla för<br>Domstolens jurisdiktion och dess<br>funktionssätt.</p>
<p>Artikel 2<br>Domstolens förhållande till<br>Förenta nationerna</p>
<p>Domstolens skall knytas till<br>Förenta nationerna genom en<br>överenskommelse som skall god-<br>kännas av denna stadgas partsför-<br>samling och därefter ingås av<br>domstolspresidenten på Dom-<br>stolens vägnar.</p>
<h5>Artikel 3<br>Domstolens säte</h5>
<p>1. Domstolens säte skall<br>upprättas i Haag i Nederländerna<br>(värdstaten).</p>
<p>2. Domstolen skall ingå en<br>högkvartersöverenskommelse med<br>värdstaten, vilken skall godkännas<br>av stadgepartsförsamlingen och<br>därefter ingås av domstolspresi-<br>denten på Domstolens vägnar.</p>
<p>3. Domstolen får sammanträda<br>på annan plats i enlighet med<br>bestämmelserna i denna stadga<br>om den anser det vara önskvärt.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Domstolens rättsliga status<br>och befogenheter</p>
<p>1. Domstolen skall ha inter-<br>nationell rättskapacitet. Den skall<br>också ha den rättshandlings-<br>förmåga som är nödvändig för att<br>fullgöra sina uppgifter och upp-<br>fylla sina ändamål.</p>
<p>105</p>
<p>2. The Court may exercise its<br>functions and powers, as provided<br>in this Statute, on the territory of<br>any State Party and, by special<br>agreement, on the territory of any<br>other State.</p>
<p>PART 2. JURISDICTION,<br>ADMISSIBILITY AND</p>
<p>APPLICABLE LAW</p>
<p>Article 5</p>
<p>Crimes within the juris-<br>diction of the Court</p>
<p>1. The jurisdiction of the<br>Court shall be limited to the most<br>serious crimes of concem to the<br>intemational community as a<br>whole. The Court has jurisdiction<br>in accordance with this Statute<br>with respect to the following<br>crimes:</p>
<p>(a) The crime of genocide;</p>
<p>(b) Crimes against humanity;</p>
<p>(c) War crimes;</p>
<p>(d) The crime of aggression.</p>
<p>2. The Court shall exercise juris-<br>diction over the crime of aggression<br>once a provision is adopted in<br>accordance with articles 121 and 123<br>defining the crime and setting out the<br>conditions under which the Court<br>shall exercise jurisdiction with<br>respect to this crime. Such a provi-<br>sion shall be consistent with the<br>relevant provisions of the Charter of<br>the United Nations.</p>
<p>Article 6<br>Genocide<br>For the purpose of this Statute,<br>"genocide" means any of the<br>following acts committed with<br>intent to destroy, in whole or in<br>part, a national, ethnical, racial or<br>religious group, as such:</p>
<p>(a) Killing members of the<br>group;</p>
<p>(b) Causing serious bodily or<br>mental harm to members of the<br>group;</p>
<p>(c) Deliberately inflicting on<br>the group conditions of life calcu-<br>lated to bring about its physical<br>destruction in whole or in part;</p>
<p>2. Domstolen får i enlighet<br>med denna stadga fullgöra sina<br>uppgifter och utöva sina befogen-<br>heter inom varje stadgeparts<br>territorium och, efter särskild<br>överenskommelse, inom annan<br>stats territorium.</p>
<p>DEL 2 JURISDIKTION,<br>PROCESSFÖRUTSÄTTNING<br>AR OCH TILLÄMPLIG LAG</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Brott som omfattas av Dom-<br>stolens jurisdiktion</p>
<p>1. Domstolens jurisdiktion<br>skall inskränka sig till de mest<br>allvarliga brotten som angår hela<br>det internationella samfundet.<br>Domstolen skall ha jurisdiktion i<br>enlighet med denna stadga i fråga<br>om följande brott:</p>
<p>a) Folkmord.</p>
<p>b) Brott mot mänskligheten.</p>
<p>c) Krigsförbrytelser.</p>
<p>d) Aggressionsbrott.</p>
<p>2. Domstolen skall utöva juris-<br>diktion över aggressionsbrottet så<br>snart en bestämmelse har antagits<br>i enlighet med artiklarna 121 och<br>123 som definierar detta brott och<br>fastställer villkoren för Domsto-<br>lens utövande av sin jurisdiktion<br>över det. En sådan bestämmelse<br>skall vara förenlig med de tillämp-<br>liga bestämmelserna i Förenta<br>nationernas stadga.</p>
<h5>Artikel 6<br>Folkmord</h5>
<p>Med folkmord avses i denna<br>stadga var och en av följande<br>gärningar förövad i avsikt att helt<br>eller delvis förgöra en nationell,<br>etnisk, rasmässigt bestämd eller<br>religiös folkgrupp som sådan,<br>nämligen</p>
<p>a) att döda medlemmar av<br>folkgruppen,</p>
<p>b) att tillfoga medlemmar av<br>folkgruppen svår kroppslig eller<br>själslig skada,</p>
<p>c) att uppsåtligen påtvinga<br>folkgruppen levnadsvillkor som är<br>avsedda att medföra dess fysiska<br>undergång helt eller delvis,</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>106</p>
<p>(d) Imposing measures<br>intended to prevent births within<br>the group;</p>
<p>(e) Forcibly transferring<br>children of the group to another<br>group.</p>
<h5>Article 7</h5>
<h5>Crimes against humanity</h5>
<p>1. For the purpose of this<br>Statute, "crime against humanity"<br>means any of the following acts<br>when committed as part of a<br>widespread or systematic attack<br>directed against any civilian<br>population, with knowledge of the<br>attack:</p>
<p>(a) Murder;</p>
<p>(b) Extermination;</p>
<p>(c) Enslavement;</p>
<p>(d) Deportation or forcible<br>transfer of population;</p>
<p>(e) Imprisonment or other<br>severe deprivation of physical<br>liberty in violation of fundamental<br>rules of intemational law;</p>
<p>(f) Torture;</p>
<p>(g) Rape, sexual slavery,<br>enforced prostitution, forced<br>pregnancy, enforced sterilization,<br>or any other form of sexual<br>violence of comparable gravity;</p>
<p>(h) Persecution against any<br>identifiable group or collectivity<br>on political, racial, national,<br>ethnic, cultural, religious, gender<br>as defined in paragraph 3, or other<br>grounds that are universally<br>recognized as impermissible<br>under intemational law, in<br>connection with any act referred<br>to in this paragraph or any crime<br>within the jurisdiction of the<br>Court;</p>
<p>(i) Enforced disappearance of<br>persons;</p>
<p>(j) The crime of apartheid;</p>
<p>(k) Other inhumane acts of a<br>similar character intentionally<br>causing great suffering, or serious<br>injury to body or to mental or<br>physical health.</p>
<p>2. For the purpose of para-<br>graph 1:</p>
<p>(a) "Attack directed against</p>
<p>d) att genomföra åtgärder som<br>är avsedda att förhindra födelser<br>inom folkgruppen,</p>
<p>e) att med våld överföra bam<br>från folkgruppen till en annan<br>folkgrupp.</p>
<h5>Artikel 7</h5>
<h5>Brott mot mänskligheten</h5>
<p>1. Med brott mot mänsklig-<br>heten avses i denna stadga var och<br>en av följande gärningar när de<br>begås som en del av ett vidsträckt<br>eller systematiskt angrepp riktat<br>mot civilbefolkning med insikt om<br>angreppet:</p>
<p>a) Mord.</p>
<p>b) Utrotning.</p>
<p>c) Förslavning.</p>
<p>d) Deportation eller tvångs-<br>förflyttning av befolkning.</p>
<p>e) Fängslande eller annat<br>allvarligt berövande av fysisk<br>frihet i strid med grundläggande<br>folkrättsliga regler.</p>
<p>f) Tortyr.</p>
<p>g) Våldtäkt, sexuellt slaveri,<br>påtvingad prostitution, påtvingat<br>havandeskap, påtvingad sterilise-<br>ring eller varje annan form av<br>sexuellt våld av motsvarande<br>svårighetsgrad.</p>
<p>h) Förföljelse av en identifier-<br>bar folkgrupp eller ett identifier-<br>bart kollektiv av politiska, ras-<br>mässiga, nationella, etniska, kultu-<br>rella, religiösa, genusmässiga,<br>enligt definitionen i punkt 3 i<br>denna artikel, eller av andra skäl<br>som universellt är erkända som<br>otillåtna enligt folkrätten, i sam-<br>band med en gärning som avses i<br>denna punkt eller ett annat brott<br>som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion.</p>
<p>i) Påtvingat försvinnande av<br>personer.</p>
<p>j) Brottet apartheid.</p>
<p>k) Andra omänskliga hand-<br>lingar av liknande beskaffenhet<br>som uppsåtligen förorsakar svårt<br>lidande, svår kroppslig skada eller<br>svårt själsligt eller fysiskt men.</p>
<p>2.1 punkt 1</p>
<p>a) avses med angrepp riktat<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>107</p>
<p>any civilian population" means a<br>course of conduct involving the<br>multiple commission of acts<br>referred to in paragraph 1 against<br>any civilian population, pursuant<br>to or in furtherance of a State or<br>organizational policy to commit<br>such attack;</p>
<p>(b) "Extermination" includes<br>the intentional infliction of<br>conditions of life, inter alia the<br>deprivation of access to food and<br>medicine, calculated to bring<br>about the destruction of part of a<br>population;</p>
<p>(c) "Enslavement" means the<br>exercise of any or all of the<br>powers attaching to the right of<br>ownership over a person and<br>includes the exercise of such<br>power in the course of trafficking<br>in persons, in particular women<br>and children;</p>
<p>(d) "Deportation or forcible<br>transfer of population" means<br>forced displacement of the per-<br>sons concemed by expulsion or<br>other coercive acts from the area<br>in which they are lawfully present,<br>without grounds permitted under<br>intemational law;</p>
<p>(e) "Torture" means the inten-<br>tional infliction of severe pain or<br>suffering, whether physical or<br>mental, upon a person in the<br>custody or under the control of the<br>accused; except that torture shall<br>not include pain or suffering<br>arising only from, inherent in or<br>incidental to, lawful sanctions;</p>
<p>(f) "Forced pregnancy" means the<br>unlawful confinement of a woman<br>forcibly made pregnant, with the<br>intent of affecting the ethnic<br>composition of any population or<br>carrying out other grave violations of<br>intemational law. This definition shall<br>not in any way be interpreted as<br>affecting national laws relating to<br>pregnancy;</p>
<p>(g) "Persecution" means the<br>intentional and severe deprivation of<br>fundamental rights contrary to<br>intemational law by reason of the<br></p>
<p>mot civilbefolkning: ett beteende<br>som består i upprepat förövande<br>av gärningar som avses i punkt 1<br>mot civilbefolkning för att främja<br>en stats eller en organisations<br>politik att genomföra ett sådant<br>angrepp,</p>
<p>b) utrotning inbegriper<br>uppsåtligt påtvingande av<br>levnadsförhållanden, bland annat<br>berövande av tillgång till<br>livsmedel och läkemedel, i avsikt<br>att åstadkomma förgörande av en<br>del av en befolkning,</p>
<p>c) avses med förslavning:<br>utövande av någon eller all den<br>makt som följer av äganderätt<br>över en person; detta inbegriper<br>utövande av denna makt vid<br>handel med människor, särskilt<br>kvinnor och bam,</p>
<p>d) avses med deportation eller<br>tvångsförflyttning av befolkning:<br>påtvingad förflyttning utan folk-<br>rättsligt tillåtna skäl av de berörda<br>personerna genom utvisning eller<br>andra tvångsmedel från det<br>område där de lagligen uppehåller<br>sig,</p>
<p>e) avses med tortyr: uppsåtligt<br>tillfogande av allvarlig smärta<br>eller svårt fysiskt eller psykiskt<br>lidande för någon som befinner<br>sig i den tilltalades förvar eller<br>står under hans eller hennes<br>kontroll; tortyr innefattar inte<br>smärta eller lidande som upp-<br>kommer enbart genom eller är för-<br>knippade med lagenliga<br>sanktioner,</p>
<p>f) avses med påtvingat havan-<br>deskap: olaglig inspärrning av en<br>kvinna som med våld försatts i<br>havande tillstånd med avsikt att<br>påverka den etniska sammansätt-<br>ningen av en befolkning eller att<br>föröva andra svåra överträdelser<br>av folkrätten; denna definition<br>skall inte på något sätt tolkas som<br>att inverka på nationella lagar<br>rörande havandeskap,</p>
<p>g) avses med förföljelse: upp-<br>såtligt och allvarligt berövande av<br>grundläggande rättigheter i strid<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>108</p>
<p>identity of the group or collectivity;</p>
<p>(h) "The crime of apartheid" means<br>inhumane acts of a character similar<br>to those referred to in paragraph 1,<br>committed in the context of an<br>institutionalized regime of systematic<br>oppression and domination by one<br>racial group over any other racial<br>group or groups and committed with<br>the intention of maintaining that<br>regime;</p>
<p>(i) "Enforced disappearance of<br>persons" means the arrest, detention<br>or abduction of persons by, or with<br>the authorization, support or<br>acquiescence of, a State or a political<br>organization, followed by a refusal to<br>acknowledge that deprivation of<br>freedom or to give information on the<br>fate or whereabouts of those persons,<br>with the intention of removing them<br>from the protection of the law for a<br>prolonged period of time.</p>
<p>3. For the purpose of this Statute, it is<br>understood that the term "gender"<br>refers to the two sexes, male and<br>female, within the context of society.<br>The term "gender" does not indicate<br>any meaning different from the<br>above.</p>
<h5>Article 8<br>War crimes</h5>
<p>1. The Court shall have<br>jurisdiction in respect of war<br>crimes in particular when<br>committed as part of a plan or<br>policy or as part of a large-scale<br>commission of such crimes.</p>
<p>2. For the purpose of this<br>Statute, "war crimes" means:</p>
<p>(a) Grave breaches of the<br>Geneva Conventions of 12 August<br>1949, namely, any of the<br>following acts against persons or<br>property protected under the<br>provisions of the relevant Geneva<br>Convention:</p>
<p>(i) Wilful killing;</p>
<p>(ii) Torture or inhuman<br>treatment, including biological<br>experiments;</p>
<p>(iii) Wilfully causing great<br>suffering, or serious injury to<br></p>
<p>med folkrätten på grund av en<br>folkgrupps eller ett kollektivs<br>identitet,</p>
<p>h) avses med brottet apart-<br>heid: omänskliga gärningar av en<br>beskaffenhet motsvarande de som<br>avses i punkt 1, vilka begås i för-<br>bindelse med en institutionali-<br>serad ordning av systematiskt<br>förtryck och dominans av en ras-<br>grupp över en eller flera andra<br>rasgrupper, och vilka begås med<br>avsikt att vidmakthålla denna<br>ordning,</p>
<p>i) avses med påtvingat för-<br>svinnande av personer: gripande,<br>hållande i fängsligt förvar eller<br>bortförande av personer av eller<br>med tillstånd, stöd eller samtycke<br>från en stat eller en politisk orga-<br>nisation som åtföljs av vägran att<br>tillstå frihetsberövandet eller läm-<br>na upplysningar om de berörda<br>personernas öde eller uppehållsort<br>med avsikt att undandra dem<br>rättsligt skydd under en längre tid.</p>
<p>3. Termen genus avser i denna<br>stadga båda könen, kvinnor och<br>män, i ett samhälleligt perspektiv.<br>Termen genus har således ingen<br>betydelse som skiljer sig från den<br>nyss nämnda.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h5>Artikel 8</h5>
<h5>Krigsförbrytelser</h5>
<p>1. Domstolen skall ha juris-<br>diktion över krigsförbrytelser<br>särskilt när de begås som en del<br>av en plan eller en politik eller<br>utgör en del av förövandet av<br>sådana brott i stor skala.</p>
<p>2. Med krigsförbrytelser avses<br>i denna stadga</p>
<p>a) Svåra överträdelser av<br>Genévekonventionema av den 12<br>augusti 1949, nämligen följande<br>gärningar som riktar sig mot per-<br>soner eller egendom som skyddas<br>enligt bestämmelserna i den<br>tillämpliga Genévekonventionen:</p>
<p>i) Uppsåtligt dödande.</p>
<p>ii) Tortyr eller omänsklig<br>behandling inbegripet biologiska<br>experiment.</p>
<p>iii) Uppsåtligt förorsakande av<br>svårt lidande eller svår skada till<br></p>
<p>109</p>
<p>body or health;</p>
<p>(iv) Extensive destruction and<br>appropriation of property, not<br>justified by military necessity and<br>carried out unlawfully and<br>wantonly;</p>
<p>(v) Compelling a prisoner of<br>war or other protected person to<br>serve in the forces of a hostile<br>Power;</p>
<p>(vi) Wilfully depriving a<br>prisoner of war or other protected<br>person of the rights of fair and<br>regular trial;</p>
<p>(vii) Unlawful deportation or<br>transfer or unlawful confinement;</p>
<p>(viii) Taking of hostages.</p>
<p>(b) Other serious violations of<br>the laws and customs applicable<br>in intemational armed conflict,<br>within the established framework<br>of intemational law, namely, any<br>of the following acts:</p>
<p>(i) Intentionally directing<br>attacks against the civilian<br>population as such or against<br>individual civilians not taking<br>direct part in hostilities;</p>
<p>(ii) Intentionally directing<br>attacks against civilian objects,<br>that is, objects which are not<br>military objectives;</p>
<p>(iii) Intentionally directing<br>attacks against personnel, installa-<br>tions, material, units or vehicles<br>involved in a humanitarian assist-<br>ance or peacekeeping mission in<br>accordance with the Charter of the<br>United Nations, as long as they<br>are entitled to the protection given<br>to civilians or civilian objects<br>under the intemational law of<br>armed conflict;</p>
<p>(iv) Intentionally launching an<br>attack in the knowledge that such<br>attack will cause incidental loss of<br>life or injury to civilians or<br>damage to civilian objects or<br>widespread, long-term and severe<br>damage to the natural environ-<br>ment which would be clearly<br>excessive in relation to the con-<br>crete and direct overall military<br>advantage anticipated;</p>
<p>kropp eller hälsa.</p>
<p>iv) Olaglig och godtycklig för-<br>störelse eller tillägnelse av egen-<br>dom i stor omfattning som inte<br>rättfärdigas av militär nödvändig-<br>het.</p>
<p>v) Tvingande av en krigsfånge<br>eller en annan skyddad person att<br>tjänstgöra i en fientlig makts<br>stridskrafter.</p>
<p>vi) Uppsåtligt berövande av<br>rätten till opartisk rättegång i laga<br>ordning för en krigsfånge eller en<br>annan skyddad person.</p>
<p>vii) Olaglig deportation eller<br>förflyttning eller olaglig inspärr-<br>ning.</p>
<p>viii) Tagande av gisslan.</p>
<p>b) Annan allvarlig kränkning<br>av lag eller sedvanerätt som är<br>tillämplig i internationella väpna-<br>de konflikter inom den vedertagna<br>folkrättsliga ramen, nämligen<br>någon av följande gärningar:</p>
<p>i) Uppsåtligt riktande av an-<br>grepp mot civilbefolkning som<br>sådan eller mot enskilda civila<br>som inte direkt deltar i fientlig-<br>heter.</p>
<p>ii) Uppsåtligt riktande av<br>angrepp mot civil egendom, det<br>vill säga egendom som inte utgör<br>ett militärt mål.</p>
<p>iii) Uppsåtligt riktande av an-<br>grepp mot personal, anläggningar,<br>materiel, enheter eller fordon som<br>deltar i en humanitär bistånds-<br>insats eller i en fredsbevarande<br>insats i enlighet med Förenta<br>nationernas stadga, så länge de är<br>berättigade till det skydd som<br>tillkommer civilbefolkning eller<br>civil egendom i enlighet med folk-<br>rätten i väpnade konflikter.</p>
<p>iv) Uppsåtligt inledande av an-<br>grepp med insikt om att det också<br>kommer att leda till spillande av<br>liv eller åsamkande av skada för<br>civila eller civil egendom eller<br>vidsträckta, långvariga och allvar-<br>liga skador på den naturliga<br>miljön, vilka kan anses vara klart<br>överdrivna vid jämförelse med<br>den påtagliga och direkta över-<br>gripande militära fördel som kan<br>förväntas.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>110</h4>
<p>(v) Attacking or bombarding,<br>by whatever means, towns,<br>villages, dwellings or buildings<br>which are undefended and which<br>are not military objectives;</p>
<p>(vi) Killing or wounding a<br>combatant who, having laid down<br>his arms or having no longer<br>means of defence, has surrendered<br>at discretion;</p>
<p>(vii) Making improper use of a<br>flag of truce, of the flag or of the<br>military insignia and uniform of<br>the enemy or of the United<br>Nations, as well as of the<br>distinctive emblems of the Geneva<br>Conventions, resulting in death or<br>serious personal injury;</p>
<p>(viii) The transfer, directly or<br>indirectly, by the Occupying<br>Power of parts of its own civilian<br>population into the territory it<br>occupies, or the deportation or<br>transfer of all or parts of the popu-<br>lation of the occupied territory<br>within or outside this territory;</p>
<p>(ix) Intentionally directing<br>attacks against buildings dedica-<br>ted to religion, education, art,<br>Science or charitable purposes,<br>historic monuments, hospitals and<br>places where the sick and<br>wounded are collected, provided<br>they are not military objectives;</p>
<p>(x) Subjecting persons who<br>are in the power of an adverse<br>party to physical mutilation or to<br>medical or scientific experiments<br>of any kind which are neither<br>justified by the medical, dental or<br>hospital treatment of the person<br>concemed nor carried out in his or<br>her interest, and which cause<br>death to or seriously endanger the<br>health of such person or persons;</p>
<p>(xi) Killing or wounding</p>
<p>treacherously individuals</p>
<p>belonging to the hostile nation or<br>army;</p>
<p>(xii) Declaring that no quarter<br>will be given;</p>
<p>(xiii) Destroying or seizing the<br>enemy's property unless such<br>destruction or seizure be<br>imperatively demanded by the</p>
<p>v) Angrepp eller</p>
<p>bombardemang, oavsett med vilka<br>medel, av städer, byar, bostäder<br>eller byggnader som inte försvaras<br>och inte utgör ett militärt mål.</p>
<p>vi) Dödande eller sårande av<br>en kombattant som, sedan han<br>nedlagt vapnen eller inte längre är<br>i stånd att försvara sig, har gett sig<br>på nåd och onåd.</p>
<p>vii) Otillbörligt användande av<br>parlamentärflagg, fiendens flagg<br>eller Förenta nationernas flagg<br>eller militära gradbeteckningar<br>och uniformer eller Genévekon-<br>ventionemas kännetecken med<br>död eller allvarlig personskada<br>som följd.</p>
<p>viii) Ockupationsmakts för-<br>flyttning direkt eller indirekt av en<br>del av sin egen civilbefolkning till<br>det område som den ockuperar<br>eller deportation eller förflyttning<br>inom eller utanför det ockuperade<br>området av hela eller en del av<br>befolkningen i detta område.</p>
<p>ix) Uppsåtligt riktande av an-<br>grepp mot byggnader avsedda för<br>religion, undervisning, konst,<br>vetenskap eller välgörande ända-<br>mål, historiska minnesmärken,<br>sjukhus och uppsamlingsplatser<br>för sjuka och sårade under<br>förutsättning att de inte utgör ett<br>militärt mål.</p>
<p>x) Utsättande av någon som<br>fallit i en motparts våld för fysisk<br>stympning eller medicinska eller<br>vetenskapliga experiment i någon<br>form som varken rättfärdigas av<br>vederbörandes medicinska, odon-<br>tologiska eller sjukhusmässiga<br>vårdbehov eller utförs i hans eller<br>hennes intresse och vilka<br>förorsakar död eller allvarligt<br>hotar hälsan för den personen.</p>
<p>xi) Förrädiskt dödande eller<br>sårande av till den fientliga<br>nationen eller armén tillhörande<br>personer.</p>
<p>xii) Förklarande att pardon<br>inte kommer att ges.</p>
<p>xiii) Förstörelse eller beslag-<br>tagande av fiendens tillhörigheter<br>såvida inte detta till följd av<br>krigets krav är oundgängligen<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>111</p>
<p>necessities of war;</p>
<p>(xiv) Declaring abolished,<br>suspended or inadmissible in a<br>court of law the rights and actions<br>of the nationals of the hostile<br>party;</p>
<p>(xv) Compelling the nationals<br>of the hostile party to take part in<br>the operations of war directed<br>against their own country, even if<br>they were in the belligerent's<br>service before the commencement<br>of the war;</p>
<p>(xvi) Pillaging a town or<br>place, even when taken by assault;</p>
<p>(xvii) Employing poison or<br>poisoned weapons;</p>
<p>(xviii) Employing asphyxia-<br>ting, poisonous or other gases,<br>and all analogous liquids, mate-<br>rials or devices;</p>
<p>(xix) Employing bullets which<br>expand or flatten easily in the<br>human body, such as bullets with<br>a hard envelope which does not<br>entirely cover the core or is<br>pierced with incisions;</p>
<p>(xx) Employing weapons,<br>projectiles and material and<br>methods of warfare which are of a<br>nature to cause superfluous injury<br>or unnecessary suffering or which<br>are inherently indiscriminate in<br>violation of the intemational law<br>of armed conflict, provided that<br>such weapons, projectiles and<br>material and methods of warfare<br>are the subject of a comprehen-<br>sive prohibition and are included<br>in an annex to this Statute, by an<br>amendment in accordance with<br>the relevant provisions set forth in<br>artides 121 and 123;</p>
<p>(xxi) Committing outrages<br>upon personal dignity, in particu-<br>lar humiliating and degrading<br>treatment;</p>
<p>(xxii) Committing rape, sexual<br>slavery, enforced prostitution,<br>forced pregnancy, as defined in<br>article 7, paragraph 2 (f), enforced<br>sterilization, or any other form of<br>sexual violence also constituting a<br></p>
<p>nödvändigt.</p>
<p>xiv) Förklarande att motpar-<br>tens medborgares rättigheter och<br>rätt att väcka talan är upphävda,<br>tillfälligt försatta ur kraft eller<br>utestängda från att kunna göras<br>gällande inför domstolarna.</p>
<p>xv) Tvingande av motpartens<br>medborgare att delta i krigs-<br>operationer riktade mot deras eget<br>land även om de var i den krig-<br>förandes tjänst innan kriget börjat.</p>
<p>xvi) Plundring av en stad eller<br>en plats även om den har tagits<br>med storm.</p>
<p>xvii) Användande av gifter<br>eller förgiftade vapen.</p>
<p>xviii) Användande av kvävan-<br>de, giftiga eller andra gaser och<br>alla likvärdiga vätskor, ämnen<br>eller medel.</p>
<p>xix) Användande av kulor som<br>lätt utvidgar sig eller tillplattas i<br>människokroppen, såsom kulor<br>med hård mantel, om denna inte<br>helt och hållet täcker kärnan eller<br>är försedd med inskärningar.</p>
<p>xx) Användande av vapen,<br>projektiler och material samt<br>stridsmetoder av sådan<br>beskaffenhet att de kan förorsaka<br>överflödig skada eller onödigt<br>lidande eller som är av urskill-<br>ningslös beskaffenhet i strid med<br>folkrätten i väpnade konflikter<br>under förutsättning att sådana<br>vapen, projektiler, material och<br>stridsmetoder är föremål för ett<br>allomfattande förbud och omfattas<br>av en bilaga till denna stadga till<br>följd av en ändring som har gjorts<br>i enlighet med de tillämpliga<br>bestämmelser som avses i<br>artiklarna 121 och 123.</p>
<p>xxi) Kränkande av personlig<br>värdighet, särskilt förödmjukande<br>och nedsättande behandling.</p>
<p>xxii) Våldtäkt, sexuellt slaveri,<br>påtvingad prostitution, påtvingat<br>havandeskap enligt definitionen i<br>artikel 7.2 f, påtvingad sterilise-<br>ring eller annan form av sexuellt<br>våld, som också utgör en svår<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>112</h4>
<p>grave breach of the Geneva<br>Conventions;</p>
<p>(xxiii) Utilizing the presence<br>of a civilian or other protected<br>person to render certain points,<br>areas or military forces immune<br>from military operations;</p>
<p>(xxiv) Intentionally directing<br>attacks against buildings, material,<br>medical units and transport, and<br>personnel using the distinctive<br>emblems of the Geneva Conven-<br>tions in conformity with intema-<br>tional law;</p>
<p>(xxv) Intentionally using<br>starvation of civilians as a method<br>of warfare by depriving them of<br>objects indispensable to their sur-<br>vival, including wilfully impeding<br>relief supplies as provided for<br>under the Geneva Conventions;</p>
<p>(xxvi) Conscripting or<br>enlisting children under the age of<br>fifteen years into the national<br>armed forces or using them to<br>participate actively in hostilities.</p>
<p>(c) In the case of an armed<br>conflict not of an intemational<br>character, serious violations of<br>article 3 common to the four<br>Geneva Conventions of 12 August<br>1949, namely, any of the<br>following acts committed against<br>persons taking no active part in<br>the hostilities, including members<br>of armed forces who have laid<br>down their arms and those placed<br>hors de combat by sickness,<br>wounds, detention or any other<br>cause:</p>
<p>(i) Violence to life and person,<br>in particular murder of all kinds,<br>mutilation, cruel treatment and<br>torture;</p>
<p>(ii) Committing outrages upon<br>personal dignity, in particular<br>humiliating and degrading<br>treatment;</p>
<p>(iii) Taking of hostages;</p>
<p>(iv) The passing of sentences<br>and the carrying out of executions<br>without previous judgement pro-<br>nounced by a regularly constituted<br>court, affording all judicial<br></p>
<p>överträdelse av Genévekonven-<br>tionema.</p>
<p>xxiii) Användande av en civil<br>eller annan skyddad person för att<br>genom sin närvaro skydda vissa<br>platser, områden eller väpnade<br>styrkor från stridshandlingar.</p>
<p>xxiv) Uppsåtligt riktande av<br>angrepp mot byggnader, utrust-<br>ning, medicinska enheter och<br>transporter samt personal som bär<br>Genévekonventionemas känne-<br>tecken i enlighet med folkrätten.</p>
<p>xxv) Uppsåtligt användande<br>av utsvältning av civilbefolkning<br>som en stridsmetod genom att<br>beröva den förnödenheter som är<br>nödvändiga för dess överlevnad,<br>däribland uppsåtligt förhindrande<br>av hjälpsändningar i enlighet med<br>Genévekonventionema.</p>
<p>xxvi) Uttagande eller värvande<br>av bam som inte fyllt 15 år till de<br>nationella väpnade styrkoma eller<br>användande av dem till att aktivt<br>delta i fientligheter.</p>
<p>c) I fall av väpnad konflikt<br>som inte är av internationell<br>karaktär, allvarliga kränkningar av<br>artikel 3 som är gemensam för de<br>fyra Genévekonventionema av<br>den 12 augusti 1949, nämligen<br>någon av följande gärningar som<br>begåtts mot personer som inte<br>deltar aktivt i fientlighetema,<br>däribland medlemmar av de<br>väpnade styrkorna som har lagt<br>ned vapnen och personer som<br>försatts ur stridbart skick genom<br>sjukdom, sårskada, fångenskap<br>eller av annat skäl:</p>
<p>i) Våld mot liv och person, i<br>synnerhet mord i alla dess former,<br>stympning, grym behandling och<br>tortyr.</p>
<p>ii) Kränkande av den person-<br>liga värdigheten, i synnerhet<br>förödmjukande och nedsättande<br>behandling.</p>
<p>iii) Tagande av gisslan.</p>
<p>iv) Utdömande av straff och<br>verkställande av avrättningar utan<br>föregående dom avkunnad av i<br>laga ordning tillsatt domstol vars<br>rättskipning erbjuder de garantier<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>113</h4>
<p>guarantees which are generally<br>recognized as indispensable.</p>
<p>(d) Paragraph 2 (c) applies to<br>armed conflicts not of an<br>intemational character and thus<br>does not apply to situations of<br>intemal disturbances and tensions,<br>such as riots, isolated and<br>sporadic acts of violence or other<br>acts of a similar nature.</p>
<p>(e) Other serious violations of<br>the laws and customs applicable<br>in armed conflicts not of an<br>intemational character, within the<br>established framework of<br>intemational law, namely, any of<br>the following acts:</p>
<p>(i) Intentionally directing<br>attacks against the civilian<br>population as such or against<br>individual civilians not taking<br>direct part in hostilities;</p>
<p>(ii) Intentionally directing<br>attacks against buildings, material,<br>medical units and transport, and<br>personnel using the distinctive<br>emblems of the Geneva Conven-<br>tions in conformity with intema-<br>tional law;</p>
<p>(iii) Intentionally directing<br>attacks against personnel, installa-<br>tions, material, units or vehicles<br>involved in a humanitarian<br>assistance or peacekeeping<br>mission in accordance with the<br>Charter of the United Nations, as<br>long as they are entitled to the<br>protection given to civilians or<br>civilian objects under the<br>intemational law of armed con-<br>flict;</p>
<p>(iv) Intentionally directing<br>attacks against buildings dedica-<br>ted to religion, education, art,<br>Science or charitable purposes,<br>historic monuments, hospitals and<br>places where the sick and<br>wounded are collected, provided<br>they are not military objectives;</p>
<p>(v) Pillaging a town or place,<br>even when taken by assault;</p>
<p>(vi) Committing rape, sexual<br>slavery, enforced prostitution,<br>forced pregnancy, as defined in<br></p>
<p>som allmänt erkänns som<br>oumbärliga.</p>
<p>d) Punkt 2 c är tillämplig i<br>icke-intemationella väpnade kon-<br>flikter och därför inte i situationer<br>som har uppkommit till följd av<br>interna störningar och spänningar,<br>såsom upplopp, enstaka och<br>sporadiska våldshandlingar och<br>andra liknande handlingar.</p>
<p>e) Andra allvarliga kränk-<br>ningar av lag eller sedvanerätt<br>som är tillämplig i icke-<br>intemationella väpnade konflikter<br>inom den vedertagna folkrättsliga<br>ramen, nämligen någon av<br>följande gärningar:</p>
<p>i) Uppsåtligt angrepp mot<br>civilbefolkning som sådan eller<br>mot enskilda civila som inte direkt<br>deltar i fientligheter.</p>
<p>ii) Uppsåtligt riktande av<br>angrepp mot byggnader, utrust-<br>ning, medicinska enheter och<br>transporter samt personal som bär<br>Genévekonventionemas känne-<br>tecken i enlighet med folkrätten.</p>
<p>iii) Uppsåtligt riktande av<br>angrepp mot personal, anlägg-<br>ningar, materiel, enheter eller<br>fordon som deltar i en humanitär<br>biståndsinsats eller i en freds-<br>bevarande insats i enlighet med<br>Förenta nationernas stadga, så<br>länge de är berättigade till det<br>skydd som tillkommer civilbefolk-<br>ning eller civil egendom i enlighet<br>med folkrätten i väpnade kon-<br>flikter.</p>
<p>iv) Uppsåtligt riktande av<br>angrepp mot byggnader avsedda<br>för religion, undervisning, konst,<br>vetenskap eller välgörande ända-<br>mål, historiska minnesmärken,<br>sjukhus och uppsamlingsplatser<br>för sjuka och sårade under<br>förutsättning att de inte utgör ett<br>militärt mål.</p>
<p>v) Plundring av en stad eller<br>en plats även om den har tagits<br>med storm.</p>
<p>vi) Våldtäkt, sexuellt slaveri,<br>påtvingad prostitution, påtvingat<br>havandeskap enligt definitionen i<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>114</p>
<p>article 7, paragraph 2 (f), enforced<br>sterilization, and any other form<br>of sexual violence also constitu-<br>ting a serious violation of article 3<br>common to the four Geneva<br>Conventions;</p>
<p>(vii) Conscripting or enlisting<br>children under the age of fifteen<br>years into armed forces or groups<br>or using them to participate<br>actively in hostilities;</p>
<p>(viii) Ordering the displace-<br>ment of the civilian population for<br>reasons related to the conflict,<br>unless the security of the civilians<br>involved or imperative military<br>reasons so demand;</p>
<p>(ix) Killing or wounding<br>treacherously a combatant<br>adversary;</p>
<p>(x) Declaring that no quarter<br>will be given;</p>
<p>(xi) Subjecting persons who<br>are in the power of another party<br>to the conflict to physical mutila-<br>tion or to medical or scientific<br>experiments of any kind which are<br>neither justified by the medical,<br>dental or hospital treatment of the<br>person concemed nor carried out<br>in his or her interest, and which<br>cause death to or seriously endan-<br>ger the health of such person or<br>persons;</p>
<p>(xii) Destroying or seizing the<br>property of an adversary unless<br>such destruction or seizure be<br>imperatively demanded by the<br>necessities of the conflict;</p>
<p>(f) Paragraph 2 (e) applies to<br>armed conflicts not of an<br>intemational character and thus<br>does not apply to situations of<br>intemal disturbances and tensions,<br>such as riots, isolated and<br>sporadic acts of violence or other<br>acts of a similar nature. It applies<br>to armed conflicts that take place<br>in the territory of a State when<br>there is protracted armed conflict<br>between govemmental authorities<br>and organized armed groups or<br>between such groups.</p>
<p>3. Nothing in paragraph 2 (c)<br></p>
<p>artikel 7.2 f, påtvingad sterilise-<br>ring eller annan form av sexuellt<br>våld, som också utgör en allvarlig<br>kränkning av artikel 3 som är<br>gemensam för de fyra Genéve-<br>konventionema.</p>
<p>vii) Uttagande eller värvande<br>av bam som inte fyllt 15 år till<br>väpnade styrkor eller grupper eller<br>användande av dem till att aktivt<br>delta i fientligheter.</p>
<p>viii) Beordrande av förflytt-<br>ning av civilbefolkning av skäl<br>som sammanhänger med konflik-<br>ten, såvida inte den berörda civil-<br>befolkningens säkerhet eller<br>tvingande militär nödvändighet<br>kräver det.</p>
<p>ix) Förrädiskt dödande eller<br>sårande av en kombattant<br>tillhörande motståndaren.</p>
<p>x) Förklarande att pardon inte<br>kommer att ges.</p>
<p>xi) Utsättande av någon som<br>fallit i en annan parts våld för<br>fysisk stympning eller medicinska<br>eller vetenskapliga experiment i<br>någon form som varken motiveras<br>av vederbörandes medicinska,<br>odontologiska eller sjukhus-<br>mässiga vårdbehov eller utförs i<br>hans eller hennes intresse och<br>vilka förorsakar död eller allvar-<br>ligt hotar hälsan för den personen.</p>
<p>xii) Förstörelse eller beslag-<br>tagande av en motståndares till-<br>hörigheter, såvida inte detta till<br>följd av konfliktens krav är<br>oundgängligen nödvändigt.</p>
<p>f) Punkt 2 e är tillämplig i<br>icke-intemationella väpnade kon-<br>flikter och därför inte i situationer<br>som har uppkommit till följd av<br>interna störningar och spänningar,<br>såsom upplopp, enstaka och spo-<br>radiska våldshandlingar och andra<br>liknande handlingar. Den är<br>tillämplig i väpnade konflikter<br>som äger mm inom en stats<br>territorium när det förekommer en<br>långvarig väpnad konflikt mellan<br>regeringsmyndigheter och organi-<br>serade väpnade grupper eller<br>mellan sådana grupper.</p>
<p>3. Inget i punkt 2 c och e skall<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>115</h4>
<p>and (e) shall affect the responsi-<br>bility of a Government to main-<br>tain or re-establish law and order<br>in the State or to defend the unity<br>and territorial integrity of the<br>State, by all legitimate means.</p>
<h5>Article 9<br>Elements of Crimes</h5>
<p>1. Elements of Crimes shall<br>assist the Court in the interpre-<br>tation and application of artides<br>6, 7 and 8. They shall be adopted<br>by a two-thirds majority of the<br>members of the Assembly of<br>States Parties.</p>
<p>2. Amendments to the Ele-<br>ments of Crimes may be proposed<br>by:</p>
<p>(a) Any State Party;</p>
<p>(b) The judges acting by an<br>absolute majority;</p>
<p>(c) The Prosecutor.</p>
<p>Such amendments shall be<br>adopted by a two-thirds majority<br>of the members of the Assembly<br>of States Parties.</p>
<p>3. The Elements of Crimes and<br>amendments thereto shall be<br>consistent with this Statute.</p>
<h5>Article 10</h5>
<p>Nothing in this Part shall be<br>interpreted as limiting or<br>prejudicing in any way existing or<br>developing rules of intemational<br>law for purposes other than this<br>Statute.</p>
<p>Article 11<br>Jurisdiction ratione<br>temporis</p>
<p>1. The Court has jurisdiction<br>only with respect to crimes<br>committed after the entry into<br>force of this Statute.</p>
<p>2. If a State becomes a Party<br>to this Statute after its entry into<br>force, the Court may exercise its<br>jurisdiction only with respect to<br>crimes committed after the entry<br>into force of this Statute for that<br>State, unless that State has made a<br>declaration under article 12,<br>paragraph 3.<br></p>
<p>inverka på en regerings ansvar för<br>att upprätthålla eller återupprätta<br>lag och ordning i staten eller för<br>att försvara statens enighet och<br>territoriella integritet med alla<br>lagliga medel.</p>
<h5>Artikel 9<br>Brottskriterier</h5>
<p>1. Brottskriterier skall vara<br>Domstolen till hjälp vid tolk-<br>ningen och tillämpningen av artik-<br>larna 6-8. De skall antas med två<br>tredjedels majoritet av stadge-<br>partsförsamlingens medlemmar.</p>
<p>2. Ändringar i brottskriteriema<br>får föreslås av</p>
<p>a) varje stadgepart,</p>
<p>b) en absolut majoritet av<br>domarna,</p>
<p>c) åklagaren.</p>
<p>Ändringarna skall antas med<br>två tredjedels majoritet av stadge-<br>partsförsamlingens medlemmar.</p>
<p>3. Brottskriteriema och änd-<br>ringar i dem skall stå i överens-<br>stämmelse med denna stadga.</p>
<h5>Artikel 10</h5>
<p>Inget i denna del skall tolkas<br>som att det i några andra syften än<br>för denna stadga på något vis<br>inskränker gällande folkrättsliga<br>regler eller föregriper sådana<br>regler som är under utveckling.</p>
<p>Artikel 11<br>Tidsavgränsning av<br>Domstolens jurisdiktion</p>
<p>1. Domstolens jurisdiktion<br>skall endast omfatta brott som<br>begåtts efter denna stadgas ikraft-<br>trädande.</p>
<p>2. Om en stat blir part i denna<br>stadga sedan den har trätt i kraft,<br>får Domstolen endast utöva sin<br>jurisdiktion med avseende på brott<br>som begåtts efter stadgans<br>ikraftträdande för den staten,<br>såvida den inte har gjort en<br>förklaring i enlighet med artikel<br>12.3.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>116</h4>
<h5>Article 12</h5>
<h5>Preconditions to the exercise<br>of jurisdiction</h5>
<p>1. A State which becomes a<br>Party to this Statute thereby<br>accepts the jurisdiction of the<br>Court with respect to the crimes<br>referred to in article 5.</p>
<p>2. In the case of article 13,<br>paragraph (a) or (c), the Court<br>may exercise its jurisdiction if one<br>or more of the following States<br>are Parties to this Statute or have<br>accepted the jurisdiction of the<br>Court in accordance with para-<br>graph 3:</p>
<p>(a) The State on the territory<br>of which the conduct in question<br>occurred or, if the crime was<br>committed on board a vessel or<br>aircraft, the State of registration of<br>that vessel or aircraft;</p>
<p>(b) The State of which the<br>person accused of the crime is a<br>national.</p>
<p>3. If the acceptance of a State<br>which is not a Party to this Statute<br>is required under paragraph 2, that<br>State may, by declaration lodged<br>with the Registrar, accept the<br>exercise of jurisdiction by the<br>Court with respect to the crime in<br>question. The accepting State<br>shall cooperate with the Court<br>without any delay or exception in<br>accordance with Part 9.</p>
<h5>Article 13</h5>
<h5>Exercise of jurisdiction</h5>
<p>The Court may exercise its<br>jurisdiction with respect to a<br>crime referred to in article 5 in<br>accordance with the provisions of<br>this Statute if:</p>
<p>(a) A situation in which one or<br>more of such crimes appears to<br>have been committed is referred<br>to the Prosecutor by a State Party<br>in accordance with article 14;</p>
<p>(b) A situation in which one or<br>more of such crimes appears to<br>have been committed is referred<br>to the Prosecutor by the Security<br>Council acting under Chapter VII<br>of the Charter of the United<br>Nations; or</p>
<h5>Artikel 12<br>Förutsättningar för ut-<br>övande av jurisdiktion</h5>
<p>1. En stat som blir part i denna<br>stadga godtar därigenom<br>Domstolens jurisdiktion i fråga<br>om de brott som avses i artikel 5.</p>
<p>2. I de fall som avses i artikel<br>13 a eller c får Domstolen utöva<br>sin jurisdiktion, om en eller flera<br>av följande stater är parter i denna<br>stadga eller har godtagit<br>Domstolens jurisdiktion i enlighet<br>med punkt 3 nedan:</p>
<p>a) Den stat inom vars<br>territorium gärningarna i fråga har<br>ägt rum eller, om brottet har<br>förövats ombord på ett fartyg eller<br>luftfartyg, dettas registreringsstat.</p>
<p>b) Den stat i vilken den som<br>anklagas är medborgare.</p>
<p>3. Om godtagande av en stat<br>som inte är part i denna stadga<br>fordras i enlighet med punkt 2, får<br>den staten genom en förklaring<br>som ingivits till registratom godta<br>att Domstolen utövar jurisdiktion<br>avseende brottet i fråga. Den<br>godtagande staten skall samarbeta<br>med Domstolen i enlighet med del<br>9 i denna stadga utan dröjsmål<br>eller inskränkningar.</p>
<h5>Artikel 13</h5>
<h5>Utövande av jurisdiktion</h5>
<p>Domstolen får utöva sin juris-<br>diktion i enlighet med bestämmel-<br>serna i denna stadga i fråga om<br>brott som avses i artikel 5</p>
<p>a) om en situation, i vilken ett<br>eller flera sådana brott förefaller<br>ha begåtts, har hänskjutits till<br>åklagaren av en stadgepart i enlig-<br>het med artikel 14,</p>
<p>b) om en situation, i vilken ett<br>eller flera sådana brott förefaller<br>ha begåtts, har hänskjutits till<br>åklagaren av säkerhetsrådet i<br>enlighet med kapitel VII i Förenta<br>nationernas stadga,</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>117</p>
<p>(c) The Prosecutor has<br>initiated an investigation in<br>respect of such a crime in<br>accordance with article 15.</p>
<h5>Article 14</h5>
<h5>Referral of a situation by a<br>State Party</h5>
<p>1. A State Party may refer to<br>the Prosecutor a situation in which<br>one or more crimes within the<br>jurisdiction of the Court appear to<br>have been committed requesting<br>the Prosecutor to investigate the<br>situation for the purpose of<br>determining whether one or more<br>specific persons should be<br>charged with the commission of<br>such crimes.</p>
<p>2. As far as possible, a referral<br>shall specify the relevant circum-<br>stances and be accompanied by<br>such supporting documentation as<br>is available to the State referring<br>the situation.</p>
<h5>Article 15<br>Prosecutor</h5>
<p>1. The Prosecutor may initiate<br>investigations proprio motu on the<br>basis of information on crimes<br>within the jurisdiction of the<br>Court.</p>
<p>2. The Prosecutor shall<br>analyse the seriousness of the<br>information received. For this<br>purpose, he or she may seek<br>additional information from<br>States, organs of the United<br>Nations, intergovemmental or<br>non-govemmental organizations,<br>or other reliable sources that he or<br>she deems appropriate, and may<br>receive written or oral testimony<br>at the Seat of the Court.</p>
<p>3. If the Prosecutor concludes<br>that there is a reasonable basis to<br>proceed with an investigation, he<br>or she shall submit to the Pre-<br>Trial Chamber a request for<br>authorization of an investigation,<br>together with any supporting<br>material collected. Victims may<br>make representations to the Pre-<br>Trial Chamber, in accordance<br>with the Rules of Procedure and<br>Evidence.</p>
<p>c) om åklagaren har inlett en<br>utredning om sådana brott i<br>enlighet med artikel 15.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h5>Artikel 14</h5>
<h5>En stadgeparts hänskjutande av en<br>situation</h5>
<p>1. En stadgepart får till<br>åklagaren hänskjuta en situation, i<br>vilken ett eller flera brott som<br>omfattas av Domstolens jurisdik-<br>tion förefaller ha begåtts, med<br>hemställan att åklagaren skall<br>utreda situationen för att avgöra<br>om viss person skall åtalas för att<br>ha begått sådant brott.</p>
<p>2. Ett hänskjutande skall såvitt<br>möjligt ange omständigheter av<br>betydelse och åtföljas av de hand-<br>lingar till stöd för hänskjutandet<br>som är tillgängliga för den hän-<br>skjutande staten.</p>
<h5>Artikel 15<br>Åklagaren</h5>
<p>1. Åklagaren far inleda utred-<br>ningar på eget initiativ på grund-<br>val av uppgifter om brott som om-<br>fattas av Domstolens jurisdiktion.</p>
<p>2. Åklagaren skall bedöma<br>graden av allvar i mottagna<br>uppgifter. I det syftet far åklaga-<br>ren begära sådana kompletterande<br>uppgifter från stater, Förenta<br>nationernas organ, mellanstatliga<br>organisationer, frivilligorganisa-<br>tioner eller andra tillförlitliga<br>källor som han eller hon bedömer<br>vara lämpliga och får ta upp<br>skriftliga eller muntliga vittnesmål<br>vid Domstolens säte.</p>
<p>3. Om åklagaren finner att det<br>finns skälig grund att inleda en<br>förundersökning, skall han till<br>förundersökningskammaren inge<br>en framställning om förundersök-<br>ningstillstånd åtföljd av inhämtat<br>underlag som styrker framställ-<br>ningen. Brottsoffer får vända sig<br>till förundersökningskammaren i<br>enlighet med bevis- och<br>förfarandereglema.</p>
<p>118</p>
<p>4. If the Pre-Trial Chamber,<br>upon examination of the request<br>and the supporting material,<br>considers that there is a reaso-<br>nable basis to proceed with an<br>investigation, and that the case<br>appears to fall within the juris-<br>diction of the Court, it shall<br>authorize the commencement of<br>the investigation, without preju-<br>dice to subsequent determinations<br>by the Court with regard to the<br>jurisdiction and admissibility of a<br>case.</p>
<p>5. The refusal of the Pre-Trial<br>Chamber to authorize the<br>investigation shall not preclude<br>the presentation of a subsequent<br>request by the Prosecutor based<br>on new facts or evidence<br>regarding the same situation.</p>
<p>6. If, after the preliminary<br>examination referred to in para-<br>graphs 1 and 2, the Prosecutor<br>concludes that the information<br>provided does not constitute a<br>reasonable basis for an investi-<br>gation, he or she shall inform<br>those who provided the informa-<br>tion. This shall not preclude the<br>Prosecutor from considering<br>further information submitted to<br>him or her regarding the same<br>situation in the light of new facts<br>or evidence.</p>
<h5>Article 16</h5>
<h5>Deferral of investigation or<br>prosecution</h5>
<p>No investigation or prosecu-<br>tion may be commenced or<br>proceeded with under this Statute<br>for a period of 12 months after the<br>Security Council, in a resolution<br>adopted under Chapter VII of the<br>Charter of the United Nations, has<br>requested the Court to that effect;<br>that request may be renewed by<br>the Council under the same<br>conditions.</p>
<h5>Article 17</h5>
<h5>Issues of admissibility</h5>
<p>1. Having regard to paragraph<br>10 of the Preamble and article 1,<br>the Court shall determine that a</p>
<p>4. Om förundersöknings-<br>kammaren vid prövning av fram-<br>ställningen och dess underlag<br>finner att det finns skälig grund att<br>inleda en förundersökning och att<br>saken verkar ligga inom Dom-<br>stolens jurisdiktion, skall den ge<br>tillstånd till att inleda en förunder-<br>sökning utan att detta skall<br>inverka på senare beslut av Dom-<br>stolen om jurisdiktion och<br>processförutsättningar i saken.</p>
<p>5. Förundersökningskamma-<br>rens vägran att lämna förunder-<br>sökningstillstånd skall inte hindra<br>åklagaren från att senare göra en<br>ny framställning avseende samma<br>situation grundad på nya<br>omständigheter eller ny bevisning.</p>
<p>6. Om åklagaren efter den<br>preliminära utredning som avses i<br>punkterna 1 och 2 i denna artikel<br>finner att de mottagna uppgifterna<br>inte utgör skälig grund för en<br>förundersökning, skall han eller<br>hon underrätta dem som lämnat<br>uppgifterna. Detta skall inte<br>hindra att åklagaren beaktar<br>ytterligare uppgifter som lämnas<br>till honom eller henne beträffande<br>samma situation mot bakgrund av<br>nya omständigheter eller ny<br>bevisning.</p>
<h5>Artikel 16</h5>
<h5>Uppskjutande av förunder-<br>sökning eller lagföring</h5>
<p>Förundersökning eller lag-<br>föring i enlighet med denna stadga<br>får inte inledas eller fortsättas<br>under en tid av tolv månader från<br>det att säkerhetsrådet så begärt av<br>Domstolen genom en resolution<br>antagen i enlighet med kapitel VII<br>i Förenta nationernas stadga;<br>begäran får förnyas av säker-<br>hetsrådet på samma sätt.</p>
<h5>Artikel 17<br>Frågor om process-<br>förutsättningar</h5>
<p>1. I beaktande av tionde<br>stycket i ingressen och artikel 1<br>skall Domstolen besluta att en sak</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>119</p>
<p>case is inadmissible where:</p>
<p>(a) The case is being<br>investigated or prosecuted by a<br>State which has jurisdiction over<br>it, unless the State is unwilling or<br>unable genuinely to carry out the<br>investigation or prosecution;</p>
<p>(b) The case has been<br>investigated by a State which has<br>jurisdiction over it and the State<br>has decided not to prosecute the<br>person concemed, unless the<br>decision resulted from the<br>unwillingness or inability of the<br>State genuinely to prosecute;</p>
<p>(c) The person concemed has<br>already been tried for conduct<br>which is the subject of the<br>complaint, and a trial by the Court<br>is not permitted under article 20,<br>paragraph 3;</p>
<p>(d) The case is not of<br>sufficient gravity to justify further<br>action by the Court.</p>
<p>2. In order to determine<br>unwillingness in a particular case,<br>the Court shall consider, having<br>regard to the principles of due<br>process recognized by intematio-<br>nal law, whether one or more of<br>the following exist, as applicable:</p>
<p>(a) The proceedings were or<br>are being undertaken or the<br>national decision was made for<br>the purpose of shielding the<br>person concemed from criminal<br>responsibility for crimes within<br>the jurisdiction of the Court<br>referred to in article 5;</p>
<p>(b) There has been an unjusti-<br>fied delay in the proceedings<br>which in the circumstances is<br>inconsistent with an intent to<br>bring the person concemed to<br>justice;</p>
<p>(c) The proceedings were not<br>or are not being conducted inde-<br>pendently or impartially, and they<br>were or are being conducted in a<br>manner which, in the circum-<br>stances, is inconsistent with an<br>intent to bring the person concer-<br>ned to justice.<br></p>
<p>skall avvisas på grund av<br>bristande processförutsättningar</p>
<p>a) om saken är föremål för<br>undersökning eller lagföring av en<br>stat som har jurisdiktion över den,<br>såvida inte den staten saknar vilja<br>eller förmåga att som sig bör<br>genomföra undersökningen eller<br>lagföringen,</p>
<p>b) om saken har undersökts av<br>en stat som har jurisdiktion över<br>den och staten har beslutat att inte<br>lagföra den person som avses,<br>såvida inte detta beslut är en följd<br>av bristande vilja eller förmåga att<br>som sig bör lagföra saken,</p>
<p>c) om den person som avses<br>redan har lagförts för den gärning<br>som saken gäller och en rättegång<br>inför Domstolen inte är tillåten<br>enligt artikel 20.3,</p>
<p>d) om saken inte är tillräckligt<br>allvarlig för att motivera vidare<br>åtgärder av Domstolen.</p>
<p>2. För att avgöra om det<br>föreligger bristande vilja i ett visst<br>fall skall Domstolen, med<br>beaktande av de principer för<br>rättvisans behöriga gång som<br>erkänns i folkrätten, bedöma om<br>en eller flera av följande förutsätt-<br>ningar föreligger:</p>
<p>a) förfarandet har genomförts<br>eller genomförs eller det natio-<br>nella beslutet har fattats i syfte att<br>undandra den person som avses<br>från straffrättsligt ansvar för brott<br>som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion och som avses i<br>artikel 5,</p>
<p>b) en omotiverad försening i<br>förfarandet har förekommit som<br>under omständigheterna är<br>oförenlig med en avsikt att ställa<br>den person som avses inför rätta,</p>
<p>c) förfarandet har inte<br>genomförts eller genomförs inte<br>på ett oberoende och opartiskt sätt<br>och det har genomförts eller<br>genomförs på ett sätt som under<br>omständigheterna är oförenligt<br>med en avsikt att ställa den person<br>som avses inför rätta.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>120</h4>
<p>3. In order to determine<br>inability in a particular case, the<br>Court shall consider whether, due<br>to a total or substantial collapse or<br>unavailability of its national<br>judicial system, the State is unable<br>to obtain the accused or the<br>necessary evidence and testimony<br>or otherwise unable to carry out<br>its proceedings.</p>
<h5>Article 18</h5>
<h5>Preliminary rulings regar-<br>ding admissibility</h5>
<p>1. When a situation has been<br>referred to the Court pursuant to<br>article 13 (a) and the Prosecutor<br>has determined that there would<br>be a reasonable basis to<br>commence an investigation, or the<br>Prosecutor initiates an investiga-<br>tion pursuant to artides 13 (c) and<br>15, the Prosecutor shall notify all<br>States Parties and those States<br>which, taking into account the<br>information available, would nor-<br>mally exercise jurisdiction over<br>the crimes concemed. The Prose-<br>cutor may notify such States on a<br>confidential basis and, where the<br>Prosecutor believes it necessary to<br>protect persons, prevent destruc-<br>tion of evidence or prevent the<br>absconding of persons, may limit<br>the scope of the information<br>provided to States.</p>
<p>2. Within one month of receipt<br>of that notification, a State may<br>inform the Court that it is<br>investigating or has investigated<br>its nationals or others within its<br>jurisdiction with respect to<br>criminal acts which may constitute<br>crimes referred to in article 5 and<br>which reläte to the information<br>provided in the notification to<br>States. At the request of that State,<br>the Prosecutor shall defer to the<br>State's investigation of those<br>persons unless the Pre-Trial<br>Chamber, on the application of<br>the Prosecutor, decides to<br>authorize the investigation.</p>
<p>3. För att avgöra om det<br>föreligger oförmåga i ett visst fall<br>skall Domstolen bedöma om<br>staten, till följd av ett totalt eller<br>omfattande sammanbrott i eller<br>bristande tillgänglighet hos dess<br>nationella rättssystem, inte har<br>förmåga att få fram den anklagade<br>eller nödvändig bevisning och<br>nödvändiga vittnesmål eller på<br>annat sätt saknar förmåga att<br>genomföra sina förfaranden.</p>
<h5>Artikel 18<br>Preliminära beslut i fråga<br>om processförutsättningar</h5>
<p>1. När en situation har<br>hänskjutits till Domstolen i<br>enlighet med artikel 13 a och<br>åklagaren har beslutat att det finns<br>skälig grund att inleda en<br>förundersökning, eller åklagaren<br>inleder en förundersökning i<br>enlighet med artikel 13 c och<br>artikel 15, skall åklagaren<br>underrätta samtliga stadgeparter<br>och de stater som, med beaktande<br>av tillgängliga uppgifter, normalt<br>skulle ha jurisdiktion över brottet<br>i fråga. Åklagaren får underrätta<br>sådana stater med förbehåll för<br>sekretess och får, om han eller<br>hon anser det vara nödvändigt för<br>att skydda personer, förhindra att<br>bevisning förstörs eller att<br>personer avviker, begränsa<br>omfattningen av de uppgifter som<br>lämnas till stater.</p>
<p>2. Inom en månad efter<br>mottagandet av en sådan under-<br>rättelse kan en stat meddela Dom-<br>stolen att den har genomfört eller<br>är i färd med att genomföra<br>undersökningar beträffande sina<br>medborgare eller sådana andra<br>personer som står under statens<br>jurisdiktion avseende sådana<br>brottsliga gärningar som skulle<br>kunna utgöra brott som avses<br>artikel 5 och som har samband<br>med de uppgifter som lämnats i<br>underrättelsen till staterna. På<br>statens begäran skall åklagaren<br>överlåta åt staten att sköta<br>undersökningen beträffande dessa<br>personer, såvida inte förunder-<br>sökningskammaren på begäran av</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>121</p>
<p>3. The Prosecutor's deferral to</p>
<p>a State's investigation shall be<br>open to review by the Prosecutor<br>six months after the date of<br>deferral or at any time when there<br>has been a significant change of<br>circumstances based on the State's<br>unwillingness or inability</p>
<p>genuinely to carry out the<br>investigation.</p>
<p>4. The State concemed or the<br>Prosecutor may appeal to the<br>Appeals Chamber against a ruling<br>of the Pre-Trial Chamber, in<br>accordance with article 82. The<br>appeal may be heard on an<br>expedited basis.</p>
<p>5. When the Prosecutor has<br>deferred an investigation in<br>accordance with paragraph 2, the<br>Prosecutor may request that the<br>State concemed periodically<br>inform the Prosecutor of the<br>progress of its investigations and<br>any subsequent prosecutions.<br>States Parties shall respond to<br>such requests without undue<br>delay.</p>
<p>6. Pending a ruling by the Pre-<br>Trial Chamber, or at any time<br>when the Prosecutor has deferred<br>an investigation under this article,<br>the Prosecutor may, on an excep-<br>tional basis, seek authority from<br>the Pre-Trial Chamber to pursue<br>necessary investigative steps for<br>the purpose of preserving<br>evidence where there is a unique<br>opportunity to obtain important<br>evidence or there is a significant<br>risk that such evidence may not be<br>subsequently available.</p>
<p>7. A State which has<br>challenged a ruling of the Pre-<br>Trial Chamber under this article<br>may challenge the admissibility of<br>a case under article 19 on the<br>grounds of additional significant<br>facts or significant change of<br>circumstances.<br></p>
<p>åklagaren beslutar att ge tillstånd<br>till förundersökningen.</p>
<p>3. Åklagarens beslut att<br>överlåta åt en stat att sköta en<br>undersökning kan omprövas av<br>åklagaren sex månader efter<br>dagen för beslutet eller vid vilken<br>tidpunkt som helst, om en väsent-<br>lig förändring av omständig-<br>heterna har skett beroende på<br>bristande vilja eller förmåga från<br>statens sida att som sig bör<br>genomföra undersökningen.</p>
<p>4. Den berörda staten och<br>åklagaren får överklaga beslut av<br>förundersökningskammaren till<br>överklagandekammaren i enlighet<br>med artikel 82. Överklagandet far<br>behandlas med förtur.</p>
<p>5. Om åklagaren har överlåtit<br>en undersökning i enlighet med<br>punkt 2, far han eller hon begära<br>att staten i fråga regelbundet<br>lämnar information om utveck-<br>lingen av denna undersökning och<br>en därav följande lagföring.<br>Stadgepartema skall besvara en<br>sådan begäran utan onödigt<br>dröjsmål.</p>
<p>6. I avvaktan på förunder-<br>sökningskammarens beslut eller i<br>de fall åklagaren har överlåtit en<br>undersökning med stöd av denna<br>artikel, får åklagaren undantagsvis<br>begära förundersökningskam-<br>marens tillstånd att vidta de<br>utredningsåtgärder som är nöd-<br>vändiga för att säkra bevisning i<br>det fall det föreligger en unik<br>möjlighet att inhämta betydelse-<br>full bevisning eller en väsentlig<br>risk att bevisningen inte är<br>tillgänglig senare.</p>
<p>7. En stat som har överklagat<br>ett beslut av förundersöknings-<br>kammaren med stöd av denna<br>artikel får göra invändning om<br>bristande processförutsättningar i<br>enlighet med artikel 19 med<br>hänvisning till nya viktiga sakupp-<br>gifter eller väsentligt förändrade<br>omständigheter.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>122</h4>
<p>Article 19<br>Challenges to the jurisdic-<br>tion of the Court or the<br>admissibility of a case</p>
<p>1. The Court shall satisfy itself<br>that it has jurisdiction in any case<br>brought before it. The Court may,<br>on its own motion, determine the<br>admissibility of a case in<br>accordance with article 17.</p>
<p>2. Challenges to the<br>admissibility of a case on the<br>grounds referred to in article 17 or<br>challenges to the jurisdiction of<br>the Court may be made by:</p>
<p>(a) An accused or a person for<br>whom a warrant of arrest or a<br>summons to appear has been<br>issued under article 58;</p>
<p>(b) A State which has<br>jurisdiction over a case, on the<br>ground that it is investigating or<br>prosecuting the case or has<br>investigated or prosecuted; or</p>
<p>(c) A State from which<br>acceptance of jurisdiction is<br>required under article 12.</p>
<p>3. The Prosecutor may seek a<br>ruling from the Court regarding a<br>question of jurisdiction or<br>admissibility. In proceedings with<br>respect to jurisdiction or<br>admissibility, those who have<br>referred the situation under article<br>13, as well as victims, may also<br>submit observations to the Court.</p>
<p>4. The admissibility of a case<br>or the jurisdiction of the Court<br>may be challenged only once by<br>any person or State referred to in<br>paragraph 2. The challenge shall<br>take place prior to or at the<br>commencement of the trial. In<br>exceptional circumstances, the<br>Court may grant leave for a<br>challenge to be brought more than<br>once or at a time later than the<br>commencement of the trial.<br>Challenges to the admissibility of<br>a case, at the commencement of a<br>trial, or subsequently with the<br>leave of the Court, may be based<br>only on article 17, paragraph 1</p>
<p>(c).</p>
<p>Artikel 19<br>Invändningar angående<br>Domstolens jurisdiktion eller ett<br>måls processförutsättningar</p>
<p>1. Domstolen skall förvissa sig<br>om att den har jurisdiktion be-<br>träffande varje sak som föreläggs<br>den. Domstolen får på eget initia-<br>tiv bestämma om det föreligger<br>förutsättningar i enlighet med<br>artikel 17 att pröva saken.</p>
<p>2. Invändningar om bristande<br>processförutsättningar på de<br>grunder som anges i artikel 17 och<br>invändningar mot Domstolens<br>jurisdiktion får anföras av</p>
<p>a) en tilltalad eller en person<br>för vilken ett häktningsbeslut eller<br>en kallelse att inställa sig har<br>utfärdats i enlighet med artikel 58,</p>
<p>b) en stat som har jurisdiktion<br>beträffande en sak på grund av att<br>den är i färd med att undersöka<br>eller lagföra saken eller har<br>undersökt eller lagfört den,</p>
<p>c) en stat vars godtagande av<br>Domstolens jurisdiktion krävs i<br>enlighet med artikel 12.</p>
<p>3. Åklagaren får begära Dom-<br>stolens beslut i fråga om jurisdik-<br>tion eller processförutsättningar. I<br>förfaranden som gäller jurisdik-<br>tion eller processförutsättningar<br>får de som har hänskjutit en<br>situation i enlighet med artikel 13<br>och brottsoffer också lämna<br>synpunkter till Domstolen.</p>
<p>4. Invändningar om bristande<br>processförutsättningar eller be-<br>träffande Domstolens jurisdiktion<br>från en person eller en stat som<br>avses i punkt 2 får endast göras en<br>gång. En invändning skall göras<br>innan eller i samband med att<br>huvudförhandlingen inleds. Under<br>särskilda omständigheter får<br>Domstolen tillåta att en invänd-<br>ning framförs mer än en gång eller<br>vid en senare tidpunkt än vid<br>huvudförhandlingens inledning.<br>Invändningar om bristande<br>processförutsättningar som görs<br>när huvudförhandlingen inleds<br>eller, med Domstolens tillstånd,<br>senare, får endast grundas på<br>artikel 17.1 c.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>123</p>
<p>5. A State referred to in<br>paragraph 2 (b) and (c) shall make<br>a challenge at the earliest<br>opportunity.</p>
<p>6. Prior to the confirmation of<br>the charges, challenges to the<br>admissibility of a case or<br>challenges to the jurisdiction of<br>the Court shall be referred to the<br>Pre-Trial Chamber. After<br>confirmation of the charges, they<br>shall be referred to the Trial<br>Chamber. Decisions with respect<br>to jurisdiction or admissibility<br>may be appealed to the Appeals<br>Chamber in accordance with<br>article 82.</p>
<p>7. If a challenge is made by a<br>State referred to in paragraph 2</p>
<p>(b) or (c), the Prosecutor shall<br>suspend the investigation until<br>such time as the Court makes a<br>determination in accordance with<br>article 17.</p>
<p>8. Pending a ruling by the<br>Court, the Prosecutor may seek<br>authority from the Court:</p>
<p>(a) To pursue necessary inves-<br>tigative steps of the kind referred<br>to in article 18, paragraph 6;</p>
<p>(b) To take a statement or<br>testimony from a witness or<br>complete the collection and<br>examination of evidence which<br>had begun prior to the making of<br>the challenge; and</p>
<p>(c) In cooperation with the<br>relevant States, to prevent the<br>absconding of persons in respect<br>of whom the Prosecutor has<br>already requested a warrant of<br>arrest under article 58.</p>
<p>9. The making of a challenge<br>shall not affect the validity of any<br>act performed by the Prosecutor<br>or any order or warrant issued by<br>the Court prior to the making of<br>the challenge.</p>
<p>10. If the Court has decided<br>that a case is inadmissible under<br>article 17, the Prosecutor may<br>submit a request for a review of<br>the decision when he or she is<br>fully satisfied that new facts have<br>arisen which negate the basis on<br>which the case had previously</p>
<p>5. En stat som avses i punkt 2<br>b och c i denna artikel skall göra<br>sin invändning så tidigt som<br>möjligt.</p>
<p>6. Innan åtalspunkterna har<br>bekräftats skall invändningar<br>angående processforutsättningama<br>eller mot Domstolens jurisdiktion<br>hänvisas till förundersöknings-<br>kammaren. När åtalspunkterna har<br>bekräftats skall invändningar<br>hänvisas till rättegångskammaren.<br>Beslut i frågor om jurisdiktion<br>eller processförutsättningar får<br>överklagas till överklagande-<br>kammaren i enlighet med artikel<br>82.</p>
<p>7. Om en invändning görs av<br>en stat som avses i punkt 2 b eller<br>c i denna artikel, skall åklagaren<br>uppskjuta förundersökningen till<br>dess att Domstolen har fattat sitt<br>beslut i enlighet med artikel 17.</p>
<p>8. I avvaktan på Domstolens<br>beslut får åklagaren begära<br>Domstolens tillstånd</p>
<p>a) att företa nödvändiga<br>utredningsåtgärder av det slag<br>som avses i artikel 18.6,</p>
<p>b) att uppta en vittnes-<br>förklaring eller ett vittnesmål eller<br>fullfölja inhämtande och under-<br>sökning av bevis som har inletts<br>innan invändningen framfördes,</p>
<p>c) att i samarbete med de<br>berörda staterna förhindra att<br>sådana personer avviker för vilka<br>åklagaren har begärt ett häktnings-<br>beslut med stöd av artikel 58.</p>
<p>9. Att en invändning görs skall<br>inte påverka giltigheten av<br>åtgärder som åklagaren vidtagit<br>eller beslut eller föreläggande som<br>meddelats av Domstolen innan<br>invändningen gjordes.</p>
<p>10. Om Domstolen har avvisat<br>en sak på grund av bristande<br>processförutsättningar i enlighet<br>med artikel 17, får åklagaren<br>framställa en begäran om<br>omprövning av awisningsbeslutet<br>när han eller hon är helt förvissad<br>om att nya omständigheter har<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>124</h4>
<p>been found inadmissible under<br>article 17.</p>
<p>11. If the Prosecutor, having<br>regard to the matters referred to in<br>article 17, defers an investigation,<br>the Prosecutor may request that<br>the relevant State make available<br>to the Prosecutor information on<br>the proceedings. That information<br>shall, at the request of the State<br>concemed, be confidential. If the<br>Prosecutor thereafter decides to<br>proceed with an investigation, he<br>or she shall notify the State to<br>which deferral of the proceedings<br>has taken place.</p>
<h5>Article 20<br>Ne bis in idem</h5>
<p>1. Except as provided in this<br>Statute, no person shall be tried<br>before the Court with respect to<br>conduct which formed the basis of<br>crimes for which the person has<br>been convicted or acquitted by the<br>Court.</p>
<p>2. No person shall be tried by<br>another court for a crime referred<br>to in article 5 for which that<br>person has already been convicted<br>or acquitted by the Court.</p>
<p>3. No person who has been<br>tried by another court for conduct<br>also proscribed under article 6, 7<br>or 8 shall be tried by the Court<br>with respect to the same conduct<br>unless the proceedings in the other<br>court:</p>
<p>(a) Were for the purpose of<br>shielding the person concemed<br>from criminal responsibility for<br>crimes within the jurisdiction of<br>the Court; or</p>
<p>(b) Otherwise were not<br>conducted independently or<br>impartially in accordance with the<br>norms of due process recognized<br>by intemational law and were<br>conducted in a manner which, in<br>the circumstances, was inconsis-<br>tent with an intent to bring the<br>person concemed to justice.<br></p>
<p>framkommit som medför att de<br>skäl på vilka saken avvisades<br>enligt artikel 17 har bortfallit.</p>
<p>11. Om åklagaren med<br>beaktande av de grunder som<br>anges i artikel 17 överlåter åt en<br>stat att sköta en undersökning, far<br>han eller hon begära att staten i<br>fråga tillhandahåller åklagaren<br>upplysningar om sakens behand-<br>ling. Om den berörda staten begär<br>det, skall sekretess gälla för<br>sådana uppgifter. Om åklagaren<br>därefter beslutar att åtemppta en<br>förundersökning, skall han under-<br>rätta den stat som undersökningen<br>överläts till.</p>
<h5>Artikel 20</h5>
<h5>Negativ rättskraft (ne bis in<br>idem)</h5>
<p>1. Om inte annat föreskrivs i<br>denna stadga, far ingen lagföras<br>inför Domstolen för gärningar<br>som ingår i beskrivningen av brott<br>för vilka han eller hon har fällts<br>till ansvar eller frikänts av<br>Domstolen.</p>
<p>2. Ingen skall lagföras av en<br>annan domstol för ett brott som<br>avses i artikel 5 för vilket han<br>eller hon redan har fällts till an-<br>svar eller frikänts av Domstolen.</p>
<p>3. Ingen som har lagförts av en<br>annan domstol för gärningar som<br>också utgör brott i enlighet med<br>artiklarna 6, 7 eller 8 skall lag-<br>föras av Domstolen för samma<br>gärningar såvida inte rättegången i<br>den andra domstolen</p>
<p>a) var avsedd att undandra<br>honom eller henne från straff-<br>rättsligt ansvar för brott som om-<br>fattas av Domstolens jurisdiktion,<br>eller</p>
<p>b) i övrigt inte genomfördes på<br>ett oberoende och opartiskt sätt i<br>enlighet med de normer för rätt-<br>visans behöriga gång som erkänns<br>i folkrätten och genomfördes på<br>ett sätt som under förhanden-<br>varande omständigheter var<br>oförenligt med en avsikt att ställa<br>den person som avses inför rätta.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>125</h4>
<h5>Article 21<br>Applicable law</h5>
<p>1. The Court shall apply:</p>
<p>(a) In the first place, this<br>Statute, Elements of Crimes and<br>its Rules of Procedure and<br>Evidence;</p>
<p>(b) In the second place, where<br>appropriate, applicable treaties<br>and the principles and rules of<br>intemational law, including the<br>established principles of the<br>intemational law of armed<br>conflict;</p>
<p>(c) Failing that, general<br>principles of law derived by the<br>Court from national laws of legal<br>systems of the world including, as<br>appropriate, the national laws of<br>States that would normally<br>exercise jurisdiction over the<br>crime, provided that those prin-<br>ciples are not inconsistent with<br>this Statute and with intemational<br>law and intemationally recognized<br>norms and standards.</p>
<p>2. The Court may apply<br>principles and rules of law as<br>interpreted in its previous<br>decisions.</p>
<p>3. The application and<br>interpretation of law pursuant to<br>this article must be consistent with<br>intemationally recognized human<br>rights, and be without any adverse<br>distinction founded on grounds<br>such as gender as defined in<br>article 7, paragraph 3, age, race,<br>colour, language, religion or<br>belief, political or other opinion,<br>national, ethnic or social origin,<br>wealth, birth or other status.</p>
<p>PART 3. GENERAL PRIN-<br>CIPLES OF CRIMINAL LAW</p>
<p>Article 22</p>
<p>Nullum crimen sine lege</p>
<p>1. A person shall not be<br>criminally responsible under this<br>Statute unless the conduct in</p>
<h5>Artikel 21<br>Tillämplig lag</h5>
<p>1. Domstolen skall tillämpa</p>
<p>a) i första hand denna stadga,<br>brottskriteriema och bevis- och<br>förfarandereglema,</p>
<p>b) i andra hand, i<br>förekommande fall, tillämpliga<br>fördrag samt folkrättens principer<br>och regler, däribland de veder-<br>tagna principerna i det internatio-<br>nella regelsystemet för väpnade<br>konflikter,</p>
<p>c) om de i punkterna a och b<br>nämnda rättskälloma inte är till-<br>räckliga, allmänna rättsprinciper<br>som Domstolen har härlett från<br>nationella lagar i världens rätts-<br>system, däribland, i förekomman-<br>de fall, de nationella lagarna i de<br>stater som normalt borde utöva<br>jurisdiktion över brottet i fråga,<br>under förutsättning att dessa rätts-<br>principer inte är oförenliga med<br>denna stadga, med folkrätten och<br>med internationellt erkända<br>normer och principer.</p>
<p>2. Domstolen far tillämpa<br>principer och rättsregler på det<br>sätt som de har tolkats i tidigare<br>beslut av Domstolen.</p>
<p>3. Den tillämpning och tolk-<br>ning av rättskällor som avses i<br>denna artikel måste vara förenlig<br>med internationellt erkända<br>mänskliga rättigheter och får inte<br>innehålla någon otillbörlig åtskill-<br>nad grundad på sådant som genus<br>enligt definitionen i artikel 7.3,<br>ålder, rastillhörighet, hudfärg,<br>språk, trosuppfattning eller åskåd-<br>ning, politisk eller annan åsikt,<br>nationellt, etniskt eller socialt<br>ursprung, förmögenhet, börd eller<br>annan ställning.</p>
<p>DEL 3 ALLMÄNNA STRAFF-<br>RÄTTSLIGA PRINCIPER</p>
<p>Artikel 22</p>
<p>Legalitetsprincipen (nullum<br>crimen sine lege)</p>
<p>1. Ingen skall betraktas som<br>straffrättsligt ansvarig enligt<br>denna stadga för en gärning, så-<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>126</p>
<p>question constitutes, at the time it<br>takes place, a crime within the<br>jurisdiction of the Court.</p>
<p>2. The definition of a crime<br>shall be strictly construed and<br>shall not be extended by analogy.<br>In case of ambiguity, the defini-<br>tion shall be interpreted in favour<br>of the person being investigated,<br>prosecuted or convicted.</p>
<p>3. This article shall not affect<br>the characterization of any<br>conduct as criminal under inter-<br>national law independently of this<br>Statute.</p>
<p>Article 23</p>
<p>Nulla poena sine lege</p>
<p>A person convicted by the<br>Court may be punished only in<br>accordance with this Statute.</p>
<p>Article 24</p>
<p>Non-retroactivity ratione<br>personae</p>
<p>1. No person shall be<br>criminally responsible under this<br>Statute for conduct prior to the<br>entry into force of the Statute.</p>
<p>2. In the event of a change in<br>the law applicable to a given case<br>prior to a final judgement, the law<br>more favourable to the person<br>being investigated, prosecuted or<br>convicted shall apply.</p>
<p>Article 25<br>Individual criminal<br>responsibility</p>
<p>1. The Court shall have<br>jurisdiction over natural persons<br>pursuant to this Statute.</p>
<p>2. A person who commits a<br>crime within the jurisdiction of<br>the Court shall be individually<br>responsible and liable for punish-<br>ment in accordance with this<br>Statute.</p>
<p>3. In accordance with this<br>Statute, a person shall be crimi-<br>nally responsible and liable for<br>punishment for a crime within the<br></p>
<p>vida inte denna, vid den tidpunkt<br>den äger rum, utgör ett brott som<br>omfattas av Domstolens juris-<br>diktion.</p>
<p>2. Brottsbeskrivningen skall<br>tolkas strikt och får inte utvidgas<br>genom analogi. I fall av tvetydig-<br>het skall brottsbeskrivningen<br>tolkas till förmån för den som är<br>föremål för utredning eller för-<br>undersökning, den tilltalade eller<br>den som fällts till ansvar.</p>
<p>3. Denna artikel skall inte<br>inverka på bedömningen av om en<br>gärning utgör ett brott enligt<br>folkrätten oberoende av denna<br>stadga.</p>
<p>Artikel 23</p>
<p>Inget straff utan lag (nulla<br>poena sine lege)</p>
<p>Den som har fällts till ansvar<br>av Domstolen får endast straffas i<br>enlighet med denna stadga.</p>
<h5>Artikel 24<br>Icke-retroaktivitet</h5>
<p>1. Ingen skall dömas till<br>straffrättsligt ansvar enligt denna<br>stadga för gärningar före stadgans<br>ikraftträdande.</p>
<p>2. Om en lag som är tillämplig<br>beträffande en viss sak ändras före<br>det slutliga domslutet, skall den<br>lag tillämpas som är mest förmån-<br>lig för den som är föremål för<br>utredning eller förundersökning,<br>den tilltalade eller den som har<br>fällts till ansvar.</p>
<p>Artikel 25<br>Personligt straffrättsligt<br>ansvar</p>
<p>1. Domstolen skall ha<br>jurisdiktion över fysiska personer<br>i enlighet med denna stadga.</p>
<p>2. Den som begår ett brott som<br>omfattas av Domstolens juris-<br>diktion skall hållas personligen<br>ansvarig och straffas i enlighet<br>med denna stadga.</p>
<p>3. Enligt denna stadga skall en<br>person vara straffrättsligt ansvarig<br>och kunna straffas för ett brott<br>som omfattas av Domstolens<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>127</p>
<p>jurisdiction of the Court if that<br>person:</p>
<p>(a) Commits such a crime,<br>whether as an individual, jointly<br>with another or through another<br>person, regardless of whether that<br>other person is criminally<br>responsible;</p>
<p>(b) Orders, solicits or induces<br>the commission of such a crime<br>which in fact occurs or is<br>attempted;</p>
<p>(c) For the purpose of<br>facilitating the commission of<br>such a crime, aids, abets or other-<br>wise assists in its commission or<br>its attempted commission, inclu-<br>ding providing the means for its<br>commission;</p>
<p>(d) In any other way<br>contributes to the commission or<br>attempted commission of such a<br>crime by a group of persons<br>acting with a common purpose.<br>Such contribution shall be<br>intentional and shall either:</p>
<p>(i) Be made with the aim of<br>furthering the criminal activity or<br>criminal purpose of the group,<br>where such activity or purpose<br>involves the commission of a<br>crime within the jurisdiction of<br>the Court; or</p>
<p>(ii) Be made in the knowledge<br>of the intention of the group to<br>commit the crime;</p>
<p>(e) In respect of the crime of<br>genocide, directly and publicly<br>incites others to commit genocide;</p>
<p>(f) Attempts to commit such a<br>crime by taking action that<br>commences its execution by<br>means of a substantial step, but<br>the crime does not occur because<br>of circumstances independent of<br>the person's intentions. However,<br>a person who abandons the effort<br>to commit the crime or otherwise<br>prevents the completion of the<br>crime shall not be liable for<br>punishment under this Statute for<br>the attempt to commit that crime<br>if that person completely and<br>voluntarily gave up the criminal<br>purpose.</p>
<p>jurisdiktion om personen i fråga</p>
<p>a) begår ett sådant brott<br>ensam, tillsammans med någon<br>annan eller genom någon annan,<br>oavsett om den andre är straff-<br>rättsligt ansvarig,</p>
<p>b) beordrar, anstiftar eller på-<br>verkar någon att utföra ett sådant<br>brott och det verkligen äger rum<br>eller det görs försök att utföra det,</p>
<p>c) i syfte att underlätta<br>utförandet av brottet, hjälper,<br>tillskyndar eller på annat sätt<br>medverkar till brottets utförande<br>eller försöket att utföra det, där-<br>ibland anskaffande av hjälpmedel<br>för dess utförande,</p>
<p>d) på annat sätt medverkar till<br>utförandet eller försöket att utföra<br>ett sådant brott av en grupp<br>personer som handlar i<br>gemensamt syfte; sådan<br>medverkan skall vara uppsåtlig<br>och antingen</p>
<p>i) utföras i syfte att främja<br>gruppens brottsliga verksamhet<br>eller brottsliga avsikter, om däri<br>ingår att utföra ett brott som<br>omfattas av Domstolens juris-<br>diktion eller</p>
<p>ii) utföras i vetskap om<br>gruppens avsikt att begå brottet,</p>
<p>e) i fråga om brottet folkmord<br>omedelbart och offentligen upp-<br>manar andra att utföra ett sådant<br>brott,</p>
<p>f) försöker utföra ett sådant<br>brott genom att ta ett väsentligt<br>steg i riktning mot att utföra<br>brottet, men detta inte fullbordas<br>av orsaker som ligger utanför<br>personens avsikter. Emellertid<br>skall den som träder tillbaka från<br>ett försök att utföra ett brott eller<br>på annat sätt förhindrar att det<br>fullbordas inte straffas i enlighet<br>med denna stadga för försöket,<br>om personen fullständigt och av<br>fri vilja avstår från den brottsliga<br>avsikten.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>128</h4>
<p>4. No provision in this Statute<br>relating to individual criminal<br>responsibility shall affect the<br>responsibility of States under<br>intemational law.</p>
<p>Article 26<br>Exclusion of jurisdiction<br>over persons under eighteen<br>The Court shall have no<br>jurisdiction over any person who<br>was under the age of 18 at the<br>time of the alleged commission of<br>a crime.</p>
<p>Article 27<br>Irrelevance of official<br>capacity</p>
<p>1. This Statute shall apply<br>equally to all persons without any<br>distinction based on official capa-<br>city. In particular, official<br>capacity as a Head of State or<br>Government, a member of a<br>Government or parliament, an<br>elected representative or a govem-<br>ment official shall in no case<br>exempt a person from criminal<br>responsibility under this Statute,<br>nor shall it, in and of itself,<br>constitute a ground for reduction<br>of sentence.</p>
<p>2. Immunities or special<br>procedural rules which may attach<br>to the official capacity of a<br>person, whether under national or<br>intemational law, shall not bar the<br>Court from exercising its<br>jurisdiction over such a person.</p>
<p>Article 28<br>Responsibility of comman-<br>ders and other superiors<br>In addition to other grounds of<br>criminal responsibility under this<br>Statute for crimes within the<br>jurisdiction of the Court:</p>
<p>(a) A military commander or<br>person effectively acting as a<br>military commander shall be<br>criminally responsible for crimes<br>within the jurisdiction of the<br>Court committed by forces under<br>his or her effective command and<br>control, or effective authority and<br>control as the case may be, as a</p>
<p>4. Ingen bestämmelse i denna<br>stadga om personligt straffrättsligt<br>ansvar skall inverka på staternas<br>ansvar enligt folkrätten.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 26</p>
<p>Ingen jurisdiktion över<br>personer under 18 år</p>
<p>Domstolen skall inte ha<br>jurisdiktion över någon som inte<br>har fyllt 18 år då brottet påstås ha<br>blivit utfört.</p>
<p>Artikel 27</p>
<p>Officiell ställning saknar<br>betydelse</p>
<p>1. Denna stadga skall gälla<br>lika för alla utan åtskillnad på<br>grund av officiell ställning.<br>Särskilt skall officiell ställning<br>som stats- eller regeringschef,<br>regeringsmedlem, parlaments-<br>ledamot, vald företrädare eller<br>offentlig tjänsteman inte i något<br>fall ge någon person immunitet<br>mot straffrättsligt ansvar i enlighet<br>med denna stadga, inte heller skall<br>officiell ställning i sig själv utgöra<br>skäl för nedsättning av straff.</p>
<p>2. Immunitet eller särskilda<br>förfaranderegler som kan vara<br>förenade med en persons officiella<br>ställning, vare sig enligt nationell<br>lag eller enligt folkrätten, skall<br>inte hindra Domstolen från att<br>utöva jurisdiktion över personen.</p>
<p>Artikel 28</p>
<p>Militära befälhavares och<br>andra förmäns ansvar</p>
<p>Förutom de övriga grunder för<br>straffrättsligt ansvar i enlighet<br>med denna stadga för brott som<br>omfattas av Domstolens juris-<br>diktion,</p>
<p>a) skall en militär befälhavare<br>eller den som faktiskt tjänstgör<br>som sådan vara straffrättsligt<br>ansvarig för brott som omfattas av<br>Domstolens jurisdiktion som be-<br>gås av väpnade styrkor under hans<br>eller hennes effektiva befäl och<br>kontroll eller effektiva myndighet<br>och kontroll, beroende på vad<br></p>
<p>129</p>
<p>result of his or her failure to<br>exercise control properly over<br>such forces, where:</p>
<p>(i) That military commander<br>or person either knew or, owing to<br>the circumstances at the time,<br>should have known that the forces<br>were committing or about to<br>commit such crimes; and</p>
<p>(ii) That military commander<br>or person failed to take all<br>necessary and reasonable<br>measures within his or her power<br>to prevent or repress their<br>commission or to submit the<br>matter to the competent<br>authorities for investigation and<br>prosecution.</p>
<p>(b) With respect to superior<br>and subordinate relationships not<br>described in paragraph (a), a<br>superior shall be criminally<br>responsible for crimes within the<br>jurisdiction of the Court<br>committed by subordinates under<br>his or her effective authority and<br>control, as a result of his or her<br>failure to exercise control<br>properly over such subordinates,<br>where:</p>
<p>(i) The superior either knew,<br>or consciously disregarded<br>information which clearly<br>indicated, that the subordinates<br>were committing or about to<br>commit such crimes;</p>
<p>(ii) The crimes concemed<br>activities that were within the<br>effective responsibility and<br>control of the superior; and</p>
<p>(iii) The superior failed to take<br>all necessary and reasonable<br>measures within his or her power<br>to prevent or repress their<br>commission or to submit the<br>matter to the competent<br>authorities for investigation and<br>prosecution.</p>
<h5>Article 29</h5>
<h5>Non-applicability of statute<br>of limitations</h5>
<p>The crimes within the juris-<br></p>
<p>som är fallet, till följd av hans<br>eller hennes oförmåga att utöva<br>kontroll över dessa styrkor på ett<br>riktigt sätt,</p>
<p>i) om befälhavaren eller en<br>person som faktiskt tjänstgör som<br>sådan antingen har vetat eller,<br>med hänsyn till omständigheterna<br>vid tillfället, borde ha vetat att<br>styrkorna var i färd med eller stod<br>i begrepp att utföra sådana brott<br>och</p>
<p>ii) om befälhavaren eller en<br>person som faktiskt tjänstgör som<br>sådan har underlåtit att vidta alla<br>nödvändiga och skäliga åtgärder<br>som stod i hans eller hennes makt<br>för att motverka eller avvärja att<br>brotten utfördes eller att hänskjuta<br>saken till berörda myndigheter för<br>undersökning och lagföring.</p>
<p>b) I fråga om sådana förhållan-<br>den mellan förmän och under-<br>ordnade som inte beskrivs i punkt<br>a ovan skall en förman vara straff-<br>rättsligt ansvarig för sådana brott<br>som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion som har utförts av<br>underordnade som står under för-<br>mannens effektiva myndighet och<br>kontroll till följd av hans eller<br>hennes underlåtenhet att på ett<br>riktigt sätt utöva kontroll över<br>sådana underordnade,</p>
<p>i) om förmannen kände till<br>eller medveten bortsåg från<br>uppgifter som tydligt angav att de<br>underordnade var i färd med eller<br>stod i begrepp att utföra sådana<br>brott,</p>
<p>ii) om brotten gällde verksam-<br>het som låg under förmannens<br>effektiva ansvar och kontroll,<br>samt</p>
<p>iii) om förmannen har<br>underlåtit att vidta alla nödvän-<br>diga och skäliga åtgärder som<br>stod i hans eller hennes makt för<br>att motverka brotten eller avvärja<br>att de utfördes eller att hänskjuta<br>saken till berörda myndigheter för<br>undersökning och lagföring.</p>
<h5>Artikel 29<br>Preskription</h5>
<p>Brott som omfattas av<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>130</p>
<p>diction of the Court shall not be<br>subject to any statute of<br>limitations.</p>
<h5>Article 30<br>Mental element</h5>
<p>1. Unless otherwise provided,<br>a person shall be criminally<br>responsible and liable for punish-<br>ment for a crime within the juris-<br>diction of the Court only if the<br>material elements are committed<br>with intent and knowledge.</p>
<p>2. For the purposes of this<br>article, a person has intent where:</p>
<p>(a) In relation to conduct, that<br>person means to engage in the<br>conduct;</p>
<p>(b) In relation to a conse-<br>quence, that person means to<br>cause that consequence or is<br>aware that it will occur in the<br>ordinary course of events.</p>
<p>3. For the purposes of this<br>article, "knowledge" means<br>awareness that a circumstance<br>exists or a consequence will occur<br>in the ordinary course of events.<br>"Know" and "knowingly" shall be<br>construed accordingly.</p>
<h5>Article 31</h5>
<h5>Grounds for excluding cri-<br>minal responsibility</h5>
<p>1. In addition to other grounds<br>for excluding criminal responsi-<br>bility provided for in this Statute,<br>a person shall not be criminally<br>responsible if, at the time of that<br>persorfs conduct:</p>
<p>(a) The person suffers from a<br>mental disease or defect that<br>destroys that person’s capacity to<br>appreciate the unlawfulness or<br>nature of his or her conduct, or<br>capacity to control his or her<br>conduct to conform to the<br>requirements of law;</p>
<p>(b) The person is in a State of<br>intoxication that destroys that<br>person's capacity to appreciate the<br>unlawfulness or nature of his or<br>her conduct, or capacity to control<br>his or her conduct to conform to<br>the requirements of law, unless</p>
<p>Domstolens jurisdiktion skall inte<br>preskriberas.</p>
<h5>Artikel 30<br>Subjektiva rekvisit</h5>
<p>1. Om inte annat föreskrivs,<br>skall en person endast vara<br>straffrättsligt ansvarig och kunna<br>bestraffas för brott som omfattas<br>av Domstolens jurisdiktion om<br>gärningen har förövats med<br>uppsåt (avsikt och insikt).</p>
<p>2. I den mening som avses i<br>denna artikel föreligger avsikt,</p>
<p>a) i fråga om handling, om<br>någon avser genomföra hand-<br>lingen,</p>
<p>b) i fråga om effekt, om någon<br>avser orsaka denna effekt eller<br>inser att den kommer att inträffa i<br>ett normalt händelseförlopp.</p>
<p>3. I den mening som avses i</p>
<p>denna artikel betecknar termen<br>insikt medvetande om att en<br>omständighet föreligger eller att<br>en effekt kommer att inträffa i ett<br>normalt händelseförlopp.</p>
<p>Termerna inse och veta respektive<br>i insikt om och med vetskap om<br>skall förstås på motsvarande sätt.</p>
<h5>Artikel 31<br>Ansvarsfrihetsgrunder</h5>
<p>1. Utöver de övriga<br>ansvarsfrihetsgrunder som före-<br>skrivs i denna stadga skall en per-<br>son inte vara straffrättsligt ansva-<br>rig, om personen vid den tid då<br>gärningen ägde rum</p>
<p>a) led av psykisk sjukdom<br>eller skada som berövade honom<br>eller henne förmågan att inse det<br>olagliga i eller beskaffenheten av<br>sitt handlande eller förmågan att<br>kontrollera detta att vara förenligt<br>med lagens krav,</p>
<p>b) befann sig i ett tillstånd av<br>berusning som berövade honom<br>eller henne förmågan att inse det<br>olagliga i eller beskaffenheten av<br>sitt handlande eller förmågan att<br>behärska detta att vara förenligt<br>med lagens krav, såvida personen<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>131</p>
<p>the person has become voluntarily<br>intoxicated under such<br>circumstances that the person<br>knew, or disregarded the risk,<br>that, as a resuh of the intoxication,<br>he or she was likely to engage in<br>conduct constituting a crime<br>within the jurisdiction of the<br>Court;</p>
<p>(c) The person acts reasonably<br>to defend himself or herself or<br>another person or, in the case of<br>war crimes, property which is<br>essential for the survival of the<br>person or another person or<br>property which is essential for<br>accomplishing a military mission,<br>against an imminent and unlawful<br>use of force in a manner<br>proportionate to the degree of<br>danger to the person or the other<br>person or property protected. The<br>fact that the person was involved<br>in a defensive operation conduc-<br>ted by forces shall not in itself<br>constitute a ground for excluding<br>criminal responsibility under this<br>subparagraph;</p>
<p>(d) The conduct which is<br>alleged to constitute a crime<br>within the jurisdiction of the<br>Court has been caused by duress<br>resulting from a threat of<br>imminent death or of continuing<br>or imminent serious bodily harm<br>against that person or another<br>person, and the person acts<br>necessarily and reasonably to<br>avoid this threat, provided that the<br>person does not intend to cause a<br>greater harm than the one sought<br>to be avoided. Such a threat may<br>either be:</p>
<p>(i) Made by other persons; or</p>
<p>(ii) Constituted by other<br>circumstances beyond that<br>person's control.</p>
<p>2. The Court shall determine<br>the applicability of the grounds<br>for excluding criminal responsi-<br>bility provided for in this Statute<br>to the case before it.</p>
<p>3. At trial, the Court may<br>consider a ground for excluding<br>criminal responsibility other than<br></p>
<p>inte hade berusat sig av fri vilja<br>under sådana omständigheter att<br>han eller hon visste att det fanns<br>en risk, eller bortsåg från risken,<br>för att han eller hon till följd av<br>berusningen antagligen skulle<br>inlåta sig på en gärning som utgör<br>ett brott som omfattas av<br>Domstolens jurisdiktion,</p>
<p>c) vidtog skäliga åtgärder för<br>att försvara sig själv eller någon<br>annan eller, i fall av<br>krigsförbrytelse, försvara egen-<br>dom av väsentlig betydelse för sin<br>egen eller någon annans överlev-<br>nad eller egendom av väsentlig<br>betydelse för att fullfölja ett<br>militärt uppdrag mot överhängan-<br>de och olagligt bruk av våld på ett<br>sätt som stod i proportion till den<br>grad av fara den skyddade perso-<br>nen själv eller den andra personen<br>eller egendomen var utsatt för.<br>Den omständighet att någon del-<br>tog i en defensiv operation som<br>utfördes av väpnade styrkor skall<br>inte i sig själv utgöra ansvars-<br>frihetsgrund enligt detta stycke,</p>
<p>d) den gärning som påstås<br>utgöra ett brott som omfattas av<br>Domstolens jurisdiktion föran-<br>leddes av tvång orsakat av över-<br>hängande hot mot liv eller av<br>pågående eller överhängande fara<br>för allvarlig kroppsskada för<br>personen själv eller för någon<br>annan och personens handlade var<br>nödvändigt och försvarligt för att<br>undvika hotet, under förutsättning<br>att inte större skada avsågs<br>orsakas än den skada som söktes<br>avvärjas. Ett sådant hot kan<br>antingen</p>
<p>i) komma från andra personer,<br>eller</p>
<p>ii) utgöras av andra<br>omständigheter som ligger utanför<br>hans eller hennes kontroll.</p>
<p>2. Domstolen skall avgöra om<br>de grunder för ansvarsfrihet som<br>avses i denna stadga skall<br>tillämpas i den aktuella saken.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>3. Vid rättegången far<br>Domstolen pröva andra</p>
<p>ansvarsfrihetsgrunder än de som<br></p>
<h4>132</h4>
<p>those referred to in paragraph 1<br>where such a ground is derived<br>from applicable law as set forth in<br>article 21. The procedures relating<br>to the consideration of such a<br>ground shall be provided for in<br>the Rules of Procedure and<br>Evidence.</p>
<p>Article 32</p>
<p>Mistake of fact or mistake of<br>law</p>
<p>1. A mistake of fact shall be a<br>ground for excluding criminal<br>responsibility only if it negates the<br>mental element required by the<br>crime.</p>
<p>2. A mistake of law as to<br>whether a particular type of<br>conduct is a crime within the<br>jurisdiction of the Court shall not<br>be a ground for excluding crimi-<br>nal responsibility. A mistake of<br>law may, however, be a ground<br>for excluding criminal responsi-<br>bility if it negates the mental<br>element required by such a crime,<br>or as provided for in article 33.</p>
<p>Article 33</p>
<p>Superior orders and<br>prescription of law</p>
<p>1. The fact that a crime within<br>the jurisdiction of the Court has<br>been committed by a person<br>pursuant to an order of a<br>Government or of a superior,<br>whether military or civilian, shall<br>not relieve that person of criminal<br>responsibility unless:</p>
<p>(a) The person was under a<br>legal obligation to obey orders of<br>the Government or the superior in<br>question;</p>
<p>(b) The person did not know<br>that the order was unlawful; and</p>
<p>(c) The order was not mani-<br>festly unlawful.</p>
<p>2. For the purposes of this<br>article, orders to commit genocide<br>or crimes against humanity are<br>manifestly unlawful.<br></p>
<p>avses i punkt 1 i denna artikel då<br>en sådan grund följer av tillämplig<br>lag i enlighet med artikel 21. Det<br>förfarande som skall gälla för<br>prövning av sådana grunder skall<br>närmare anges i bevis- och<br>förfarandereglema.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 32<br>Faktisk villfarelse eller<br>rättsvillfarelse</p>
<p>1. Faktisk villfarelse får endast<br>åberopas som grund för<br>ansvarsfrihet, om den innebär att<br>de subjektiva rekvisit som brottet<br>förutsätter inte är uppfyllda.</p>
<p>2. Rättsvillfarelse i fråga om<br>huruvida viss typ av gärning utgör<br>ett brott som omfattas av Dom-<br>stolens jurisdiktion får inte åbe-<br>ropas som grund for ansvarsfrihet.<br>En rättsvillfarelse får dock åbero-<br>pas som grund för ansvarsfrihet,<br>om den innebär att de subjektiva<br>rekvisit som brottet förutsätter<br>inte är uppfyllda eller om artikel<br>33 är tillämplig.</p>
<p>Artikel 33<br>Befallning av förman och<br>skyldighet att lyda</p>
<p>1. Den omständighet att ett<br>brott som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion har utförts av någon<br>på befallning av en regering eller<br>en militär eller civil förman skall<br>inte frita någon från rättsligt<br>ansvar, såvida inte</p>
<p>a) personen hade rättslig<br>skyldighet att åtlyda befallningen<br>från regeringen eller från för-<br>mannen i fråga, och</p>
<p>b) personen inte visste att<br>befallningen var rättsstridig, och</p>
<p>c) befallningen inte var uppen-<br>bart rättsstridig.</p>
<p>2. I den mening som avses i<br>denna artikel är en befallning att<br>begå folkmord eller brott mot<br>mänskligheten uppenbart rätts-<br>stridig.</p>
<h4>133</h4>
<p>PART 4. COMPOSITION AND<br>ADMINISTRATION OF THE<br>COURT</p>
<p>Article 34</p>
<p>Organs of the Court</p>
<p>The Court shall be composed<br>of the following organs:</p>
<p>(a) The Presidency;</p>
<p>(b) An Appeals Division, a<br>Trial Division and a Pre-Trial<br>Division;</p>
<p>(c) The Office of the<br>Prosecutor;</p>
<p>(d) The Registry.</p>
<h5>Article 35<br>Service of judges</h5>
<p>1. All judges shall be elected<br>as full-time members of the Court<br>and shall be available to serve on<br>that basis from the commence-<br>ment of their terms of office.</p>
<p>2. The judges composing the<br>Presidency shall serve on a full-<br>time basis as soon as they are<br>elected.</p>
<p>3. The Presidency may, on the<br>basis of the workload of the Court<br>and in consultation with its mem-<br>bers, decide from time to time to<br>what extent the remaining judges<br>shall be required to serve on a<br>full-time basis. Any such arrange-<br>ment shall be without prejudice to<br>the provisions of article 40.</p>
<p>4. The financial arrangements<br>for judges not required to serve on<br>a full-time basis shall be made in<br>accordance with article 49.</p>
<p>Article 36</p>
<p>Qualifications, nomination<br>and election of judges</p>
<p>1. Subject to the provisions of<br>paragraph 2, there shall be 18<br>judges of the Court.</p>
<p>2. (a) The Presidency, acting<br>on behalf of the Court, may<br>propose an increase in the number<br>of judges specified in paragraph<br>1, indicating the reasons why this<br>is considered necessary and<br>appropriate. The Registrar shall<br>promptly circulate any such</p>
<p>DEL 4 DOMSTOLENS<br>SAMMANSÄTTNING OCH<br>ADMINISTRATION</p>
<h5>Artikel 34<br>Domstolens organ</h5>
<p>Domstolen skall bestå av<br>följande organ:</p>
<p>a) Presidiet.</p>
<p>b) En överklagandeavdelning,<br>en rättegångsavdelning och en<br>förundersökningsavdelning.</p>
<p>c) Åklagarens kansli.</p>
<p>d) Registratorskontoret.</p>
<h5>Artikel 35<br>Domarnas tjänstgöring</h5>
<p>1. Alla domare skall väljas till<br>ledamöter av Domstolen på heltid<br>och vara tillgängliga för sådan<br>tjänstgöring från början av sin<br>ämbetsperiod.</p>
<p>2. De domare som ingår i<br>presidiet skall tjänstgöra på heltid<br>så snart de har valts.</p>
<p>3. Presidiet får med hänsyn till<br>Domstolens arbetsbörda och i<br>samråd med dess ledamöter från<br>tid till annan fatta beslut om i<br>vilken utsträckning övriga domare<br>skall vara skyldiga att tjänstgöra<br>på heltid. Dessa beslut skall inte<br>inverka på bestämmelserna i<br>artikel 40.</p>
<p>4. De ekonomiska förhållan-<br>dena för domare som inte är skyl-<br>diga att tjänstgöra på heltid skall<br>bestämmas i enlighet med artikel<br>49.</p>
<p>Artikel 36</p>
<p>Kvalifikationskrav, nomine-<br>ring och val av domare</p>
<p>1. Med förbehåll för bestäm-<br>melserna i punkt 2 skall Dom-<br>stolen ha 18 domare.</p>
<p>2. a) Presidiet får på Dom-<br>stolens vägnar föreslå en ökning<br>av det antal domare som anges i<br>punkt 1 med angivande av de skäl<br>varför det bedöms vara nödvän-<br>digt och lämpligt. Registratom<br>skall omgående underrätta alla<br>stadgeparter om varje sådant<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>134</p>
<p>proposal to all States Parties.</p>
<p>(b) Any such proposal shall<br>then be considered at a meeting of<br>the Assembly of States Parties to<br>be convened in accordance with<br>article 112. The proposal shall be<br>considered adopted if approved at<br>the meeting by a vote of two<br>thirds of the members of the<br>Assembly of States Parties and<br>shall enter into force at such time<br>as decided by the Assembly of<br>States Parties.</p>
<p>(c) (i) Once a proposal for an<br>increase in the number of judges<br>has been adopted under subpara-<br>graph (b), the election of the<br>additional judges shall take place<br>at the next session of the<br>Assembly of States Parties in<br>accordance with paragraphs 3 to<br>8, and article 37, paragraph 2;</p>
<p>(ii) Once a proposal for an<br>increase in the number of judges<br>has been adopted and brought into<br>effect under subparagraphs (b)<br>and (c) (i), it shall be open to the<br>Presidency at any time thereafter,<br>if the workload of the Court<br>justifies it, to propose a reduction<br>in the number of judges, provided<br>that the number of judges shall<br>not be reduced below that<br>specified in paragraph 1. The<br>proposal shall be dealt with in<br>accordance with the procedure<br>laid down in subparagraphs (a)<br>and (b). In the event that the<br>proposal is adopted, the number<br>of judges shall be progressively<br>decreased as the terms of Office of<br>serving judges expire, until the<br>necessary number has been<br>reached.</p>
<p>3. (a) The judges shall be<br>chosen from among persons of<br>high moral character, impartiality<br>and integrity who possess the<br>qualifications required in their<br>respective States for appointment<br>to the highest judicial offices.</p>
<p>(b) Every candidate for<br>election to the Court shall:</p>
<p>(i) Have established<br>competence in criminal law and<br>procedure, and the necessary<br></p>
<p>förslag.</p>
<p>b) Varje sådant förslag skall<br>därefter bedömas vid ett möte<br>med partsförsamlingen som skall<br>sammankallas i enlighet med<br>artikel 112. Förslaget skall anses<br>vara antaget om det har godkänts<br>av mötet med två tredjedels<br>majoritet av partsförsamlingens<br>medlemmar och träda i kraft vid<br>den tidpunkt som partsförsam-<br>lingen bestämmer.</p>
<p>c) i) När ett förslag om ökning<br>av antalet domare har antagits i<br>enlighet med stycke b ovan, skall<br>valet av ytterligare domare ske vid<br>nästkommande möte med parts-<br>församlingen i enlighet med vad<br>som föreskrivs i punkterna 3-8 i<br>denna artikel och i artikel 37.2.</p>
<p>ii) När ett förslag om ökning<br>av antalet domare har antagits och<br>trätt i kraft i enlighet med stycke b<br>och c i ovan, skall presidiet ha rätt<br>att när som helst därefter, om<br>Domstolens arbetsbörda berättigar<br>det, föreslå en minskning av<br>antalet domare, under förutsätt-<br>ning att antalet domare inte blir<br>lägre än det antal som anges i<br>punkt 1 i denna artikel. Ett sådant<br>förslag skall behandlas i enlighet<br>med det förfarande som föreskrivs<br>i stycke a och b ovan. Om för-<br>slaget antas, skall antalet domare<br>successivt minskas vartefter de<br>tjänstgörande domarnas ämbetstid<br>löper ut till dess att det nöd-<br>vändiga antalet har uppnåtts.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>3. a) Domarna skall väljas<br>bland personer som har hög<br>moral, opartiskhet och integritet<br>och de kvalifikationer som krävs i<br>deras respektive stater för utnäm-<br>ning till de högsta domar-<br>ämbetena.</p>
<p>b) Varje kandidat för val till<br>en post vid Domstolen skall</p>
<p>i) ha erkänd kompetens i<br>straffrätt och straffprocessrätt och<br>ha nödvändig relevant erfarenhet<br></p>
<p>135</p>
<p>relevant experience, whether as<br>judge, prosecutor, advocate or in<br>other similar capacity, in criminal<br>proceedings; or</p>
<p>(ii) Have established compe-<br>tence in relevant areas of intema-<br>tional law such as intemational<br>humanitarian law and the law of<br>human rights, and extensive<br>experience in a professional legal<br>capacity which is of relevance to<br>the judicial work of the Court;</p>
<p>(c) Every candidate for<br>election to the Court shall have an<br>excellent knowledge of and be<br>fluent in at least one of the<br>working languages of the Court.</p>
<p>4. (a) Nominations of<br>candidates for election to the<br>Court may be made by any State<br>Party to this Statute, and shall be<br>made either:</p>
<p>(i) By the procedure for the<br>nomination of candidates for<br>appointment to the highest<br>judicial offices in the State in<br>question; or</p>
<p>(ii) By the procedure provided<br>for the nomination of candidates<br>for the Intemational Court of<br>Justice in the Statute of that Court.</p>
<p>Nominations shall be accom-<br>panied by a statement in the<br>necessary detail specifying how<br>the candidate fulfils the require-<br>ments of paragraph 3.</p>
<p>(b) Each State Party may put<br>forward one candidate for any<br>given election who need not<br>necessarily be a national of that<br>State Party but shall in any case<br>be a national of a State Party.</p>
<p>(c) The Assembly of States<br>Parties may decide to establish, if<br>appropriate, an Advisory<br>Committee on nominations. In<br>that event, the Committee's<br>composition and mandate shall be<br>established by the Assembly of<br>States Parties.</p>
<p>5. For the purposes of the<br>election, there shall be two lists of<br>candidates:</p>
<p>List A containing the names of<br>candidates with the qualifications<br>specified in paragraph 3 (b) (i);<br></p>
<p>från brottmål, antingen som<br>domare, åklagare, försvarare eller<br>i någon annan motsvarande egen-<br>skap eller,</p>
<p>ii) ha erkänd kompetens inom<br>relevanta områden av folkrätten<br>såsom internationell humanitär<br>rätt och mänskliga rättigheter samt<br>ha omfattande erfarenhet i ett<br>juridiskt yrke som är relevant för<br>Domstolens dömande uppgifter.</p>
<p>c) Varje kandidat för val till<br>Domstolen skall ha utmärkta<br>kunskaper i och flytande behärska<br>minst ett av Domstolens arbets-<br>språk.</p>
<p>4. a) Nominering av<br>kandidater för val till Domstolen<br>far göras av vatje part i denna<br>stadga och skall göras antingen</p>
<p>i) genom förfarandet for<br>nominering av kandidater till de<br>högsta domarämbetena i staten i<br>fråga, eller</p>
<p>ii) genom förfarandet for<br>nominering av kandidater till<br>Internationella domstolen enligt<br>den domstolens stadga.</p>
<p>Nomineringar skall åtföljas av<br>en förklaring som med tillräcklig<br>noggrannhet anger hur kandidaten<br>uppfyller kraven i punkt 3 i denna<br>artikel.</p>
<p>b) Vaije stadgepart far föreslå<br>en kandidat för varje givet val,<br>som inte nödvändigtvis måste vara<br>medborgare i den stadgeparten<br>men som i vart fall skall vara<br>medborgare i någon stadgepart.</p>
<p>c) PartsfÖrsamlingen får be-<br>sluta att, om det är ändamålsen-<br>ligt, inrätta en rådgivande nomine-<br>ringskommitté. Kommitténs<br>sammansättning och mandat skall<br>bestämmas av partsförsamlingen.</p>
<p>5. I valet skall det finnas två<br>kandidatlistor, nämligen:</p>
<p>lista A, som upptar namnen på<br>de kandidater som har de kvali-<br>fikationer som anges i punkt 3 b i,<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>136</h4>
<p>and</p>
<p>List B containing the names of<br>candidates with the qualifications<br>specified in paragraph 3 (b) (ii).</p>
<p>A candidate with sufficient<br>qualifications for both lists may<br>choose on which list to appear. At<br>the first election to the Court, at<br>least nine judges shall be elected<br>from list A and at least five judges<br>from list B. Subsequent elections<br>shall be so organized as to<br>maintain the equivalent proportion<br>on the Court of judges qualified<br>on the two lists.</p>
<p>6. (a) The judges shall be<br>elected by secret ballot at a<br>meeting of the Assembly of States<br>Parties convened for that purpose<br>under article 112. Subject to<br>paragraph 7, the persons elected<br>to the Court shall be the 18<br>candidates who obtain the highest<br>number of votes and a two-thirds<br>majority of the States Parties<br>present and voting.</p>
<p>(b) In the event that a<br>sufficient number of judges is not<br>elected on the first ballot,<br>successive ballots shall be held in<br>accordance with the procedures<br>laid down in subparagraph (a)<br>until the remaining places have<br>been filled.</p>
<p>7. No two judges may be<br>nationals of the same State. A<br>person who, for the purposes of<br>membership of the Court, could<br>be regarded as a national of more<br>than one State shall be deemed to<br>be a national of the State in which<br>that person ordinarily exercises<br>civil and political rights.</p>
<p>8. (a) The States Parties shall,<br>in the selection of judges, take<br>into account the need, within the<br>membership of the Court, for:</p>
<p>(i) The representation of the<br>principal legal systems of the<br>world;</p>
<p>(ii) Equitable geographical<br>representation; and</p>
<p>(iii) A fair representation of<br>female and male judges.</p>
<p>(b) States Parties shall also</p>
<p>och</p>
<p>lista B, som upptar namnen på<br>de kandidater som har de kvalifi-<br>kationer som anges i punkt 3 b ii.</p>
<p>En kandidat som uppfyller<br>kvalifikationerna i båda listorna<br>får välja lista att stå upptagen på.<br>Vid det första valet till Domstolen<br>skall minst nio domare väljas från<br>lista A och minst fem från lista B.<br>Följande val skall vara så ordnade<br>att motsvarande proportion i<br>Domstolen mellan domare<br>kvalificerade i de båda listorna<br>bibehålls.</p>
<p>6. a) Domarna skall väljas i<br>sluten omröstning vid ett möte<br>med partsförsamlingen, vilket<br>skall sammankallas i detta syfte i<br>enlighet med artikel 112. Med<br>förbehåll för bestämmelserna i<br>punkt 7 skall de som väljs till<br>Domstolen vara de 18 kandidater<br>som får det högsta antalet röster<br>och två tredjedels majoritet av<br>närvarande och röstande stadge-<br>parter.</p>
<p>b) Om ett tillräckligt antal<br>domare inte har valts vid den<br>första omröstningen, skall ytter-<br>ligare omröstningar hållas i<br>enlighet med förfarandet i stycke<br>a i denna punkt tills det åter-<br>stående antalet platser har fyllts.</p>
<p>7. Två domare får inte vara<br>medborgare i samma stat. Den<br>som med avseende på ledamot-<br>skap av Domstolen kan betraktas<br>som medborgare i mer än en stat<br>skall anses vara medborgare i den<br>stat där personen normalt utövar<br>sina medborgerliga och politiska<br>rättigheter.</p>
<p>8. a) Vid val av domare skall<br>partema beakta behovet av att<br>bland Domstolens ledamöter<br>tillgodose:</p>
<p>i) att de huvudsakliga rätts-<br>systemen i världen är represen-<br>terade,</p>
<p>ii) en skälig geografisk<br>representation, och</p>
<p>iii) en rättvis representation av<br>kvinnliga och manliga domare.</p>
<p>b) Stadgepartema skall också<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>137</h4>
<p>take into account the need to<br>include judges with legal exper-<br>tise on specific issues, including,<br>but not limited to, violence<br>against women or children.</p>
<p>9. (a) Subject to subparagraph<br>(b), judges shall hold office for a<br>term of nine years and, subject to<br>subparagraph (c) and to article 37,<br>paragraph 2, shall not be eligible<br>for re-election.</p>
<p>(b) At the first election, one<br>third of the judges elected shall be<br>selected by lot to serve for a term<br>of three years; one third of the<br>judges elected shall be selected by<br>lot to serve for a term of six years;<br>and the remainder shall serve for a<br>term of nine years.</p>
<p>(c) A judge who is selected to<br>serve for a term of three years<br>under subparagraph (b) shall be<br>eligible for re-election for a full<br>term.</p>
<p>10. Notwithstanding paragraph<br>9, a judge assigned to a Trial or<br>Appeals Chamber in accordance<br>with article 39 shall continue in<br>office to complete any trial or<br>appeal the hearing of which has<br>already commenced before that<br>Chamber.</p>
<h5>Article 37<br>Judicial vacancies</h5>
<p>1. In the event of a vacancy,<br>an election shall be held in accor-<br>dance with article 36 to fill the<br>vacancy.</p>
<p>2. A judge elected to fill a<br>vacancy shall serve for the<br>remainder of the predecessor's<br>term and, if that period is three<br>years or less, shall be eligible for<br>re-election for a full term under<br>article 36.</p>
<h5>Article 38</h5>
<h5>The Presidency</h5>
<p>1. The President and the First<br>and Second Vice-Presidents shall<br>be elected by an absolute majority<br>of the judges. They shall each<br>serve for a term of three years or<br>until the end of their respective<br></p>
<p>beakta behovet av att inkludera<br>domare med juridisk sakkunskap i<br>särskilda frågor, däribland, men<br>inte begränsat till, våld mot<br>kvinnor och barn.</p>
<p>9. a) Med förbehåll för<br>bestämmelserna i stycke b i denna<br>punkt skall domarna tjänstgöra<br>under en tid av nio år och skall,<br>med förbehåll för bestämmelserna<br>i stycke c i denna punkt och<br>artikel 37.2, inte kunna omväljas.</p>
<p>b) Vid det första valet skall en<br>tredjedel av de valda domarna<br>genom lottdragning utses att<br>tjänstgöra under en tid av tre år,<br>en tredjedel av de valda domarna<br>skall genom lottdragning utses att<br>tjänstgöra under en tid av sex år<br>och återstoden skall tjänstgöra<br>under en tid av nio år.</p>
<p>c) En domare som utses att<br>tjänstgöra under en tid av tre år i<br>enlighet med stycke b ovan skall<br>kunna omväljas för en hel period.</p>
<p>10. Utan hinder av bestäm-<br>melserna i punkt 9 skall en doma-<br>re som avdelats för en rättegångs-<br>eller överklagandekammare i en-<br>lighet med artikel 39 kvarstanna i<br>tjänst för att avsluta handlägg-<br>ningen av ett mål som redan har<br>inletts vid den kammaren.</p>
<h5>Artikel 37<br>Vakanser bland domarna</h5>
<p>1. Vakanser skall fyllas genom<br>val i enlighet med artikel 36.</p>
<p>2. En domare som har valts att<br>besätta en vakant befattning skall<br>tjänstgöra under återstoden av<br>företrädarens ämbetsperiod och<br>skall, om denna tid är högst tre år,<br>kunna omväljas för en hel period i<br>enlighet med artikel 36.</p>
<h5>Artikel 38<br>Presidiet</h5>
<p>1. Presidenten och första och<br>andre vicepresidenterna skall<br>väljas av domarna med absolut<br>majoritet. De skall tjänstgöra<br>under en tid av tre år eller till<br>slutet av sin respektive ämbets-<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>138</p>
<p>terms of office as judges, which-<br>ever expires earlier. They shall be<br>eligible for re-election once.</p>
<p>2. The First Vice-President<br>shall act in place of the President<br>in the event that the President is<br>unavailable or disqualified. The<br>Second Vice-President shall act in<br>place of the President in the event<br>that both the President and the<br>First Vice-President are<br>unavailable or disqualified.</p>
<p>3. The President, together with<br>the First and Second Vice-<br>presidents, shall constitute the<br>Presidency, which shall be<br>responsible for:</p>
<p>(a) The proper administration<br>of the Court, with the exception of<br>the Office of the Prosecutor; and</p>
<p>(b) The other functions<br>conferred upon it in accordance<br>with this Statute.</p>
<p>4. In discharging its respon-<br>sibility under paragraph 3 (a), the<br>Presidency shall coordinate with<br>and seek the concurrence of the<br>Prosecutor on all matters of<br>mutual concem.</p>
<h5>Article 39<br>Chambers</h5>
<p>1. As soon as possible after the<br>election of the judges, the Court<br>shall organize itself into the<br>divisions specified in article 34,<br>paragraph (b). The Appeals<br>Division shall be composed of the<br>President and four other judges,<br>the Trial Division of not less than<br>six judges and the Pre-Trial<br>Division of not less than six<br>judges. The assignment of judges<br>to divisions shall be based on the<br>nature of the functions to be<br>performed by each division and<br>the qualifications and experience<br>of the judges elected to the Court,<br>in such a way that each division<br>shall contain an appropriate<br>combination of expertise in<br>criminal law and procedure and in<br>intemational law. The Trial and<br>Pre-Trial Divisions shall be com-<br>posed predominantly of judges<br>with criminal trial experience.<br></p>
<p>period som domare, beroende på<br>vilken tid som först utlöper. De<br>skall kunna omväljas en gång.</p>
<p>2. Den förste vicepresidenten<br>skall tjänstgöra i presidentens<br>ställe om denne har förhinder eller<br>är jävig. Den andre vicepresiden-<br>ten skall tjänstgöra i presidentens<br>ställe om både presidenten och<br>förste vicepresidenten har för-<br>hinder eller är jäviga.</p>
<p>3. Presidenten skall tillsam-<br>mans med förste och andre vice-<br>presidenterna utgöra presidiet,<br>vilket skall ha ansvaret för:</p>
<p>a) behörig administration av<br>Domstolen med undantag för<br>åklagarens kansli, och</p>
<p>b) de övriga uppgifter som<br>tillkommer det i enlighet med<br>denna stadga.</p>
<p>4. Vid uppfyllandet av sina<br>förpliktelser enligt punkt 3 a i<br>denna artikel skall presidiet sam-<br>ordna sin verksamhet med och<br>söka uppnå enighet med åklagaren<br>i alla frågor av gemensamt<br>intresse.</p>
<h5>Artikel 39<br>Domstolens kammare</h5>
<p>1. Så snart som möjligt efter<br>det att domarna har valts skall<br>Domstolen organiseras i de avdel-<br>ningar som anges i artikel 34 b.<br>Överklagandeavdelningen skall<br>bestå av presidenten och fyra<br>andra domare, rättegångsavdel-<br>ningen av minst sex domare och<br>förundersökningsavdelningen av<br>minst sex domare. Uppdelningen<br>av domare på avdelningarna skall<br>grundas på beskaffenheten av de<br>uppgifter som skall fullgöras vid<br>vaije avdelning och de kvalifika-<br>tioner och den erfarenhet som de<br>till Domstolen valda domarna<br>besitter, så att det vid varje<br>avdelning skall finnas en lämplig<br>kombination av sakkunskap i<br>straffrätt, straffprocessrätt och<br>folkrätt. I rättegångsavdelningen<br>och förundersökningsavdelningen<br>skall huvudsakligen ingå domare<br>med erfarenhet i brottmål.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>139</p>
<p>2. (a) The judicial functions of<br>the Court shall be carried out in<br>each division by Chambers.</p>
<p>(b) (i) The Appeals Chamber<br>shall be composed of all the<br>judges of the Appeals Division;</p>
<p>(ii) The functions of the Trial<br>Chamber shall be carried out by<br>three judges of the Trial Division;</p>
<p>(iii) The functions of the Pre-<br>Trial Chamber shall be carried out<br>either by three judges of the Pre-<br>Trial Division or by a single judge<br>of that division in accordance with<br>this Statute and the Rules of<br>Procedure and Evidence;</p>
<p>(c) Nothing in this paragraph<br>shall preclude the simultaneous<br>constitution of more than one<br>Trial Chamber or Pre-Trial Cham-<br>ber when the efficient manage-<br>ment of the Courfs workload so<br>requires.</p>
<p>3. (a) Judges assigned to the<br>Trial and Pre-Trial Divisions shall<br>serve in those divisions for a<br>period of three years, and there-<br>after until the completion of any<br>case the hearing of which has al-<br>ready commenced in the division<br>concemed.</p>
<p>(b) Judges assigned to the<br>Appeals Division shall serve in<br>that division for their entire term<br>of office.</p>
<p>4. Judges assigned to the<br>Appeals Division shall serve only<br>in that division. Nothing in this<br>article shall, however, preclude<br>the temporary attachment of<br>judges from the Trial Division to<br>the Pre-Trial Division or vice<br>versa, if the Presidency considers<br>that the efficient management of<br>the Courfs workload so requires,<br>provided that under no<br>circumstances shall a judge who<br>has participated in the pre-trial<br>phase of a case be eligible to sit<br>on the Trial Chamber hearing that<br>case.</p>
<h5>Article 40<br>Independence of the judges</h5>
<p>1. The judges shall be<br>independent in the performance of<br>their functions.</p>
<p>2. a) Domstolens dömande<br>uppgifter skall i varje avdelning<br>fullgöras av kammare.</p>
<p>b) i) Överklagandekammaren<br>skall bestå av samtliga domare i<br>överklagandeavdelningen.</p>
<p>ii) Rättegångskammarens<br>uppgifter skall fullgöras av tre<br>domare i rättegångsavdelningen.</p>
<p>iii) Förundersökningskamma-<br>rens uppgifter skall fullgöras av<br>tre domare i förundersöknings-<br>avdelningen eller av en enskild<br>domare i den avdelningen i enlig-<br>het med denna stadga och bevis-<br>och förfarandereglema.</p>
<p>c) Ingen bestämmelse i denna<br>punkt skall hindra att det sam-<br>tidigt inrättas mer än en<br>rättegångskammare eller förunder-<br>sökningskammare om det krävs<br>för en effektiv handläggning av<br>Domstolens arbetsuppgifter.</p>
<p>3. a) Domare som avdelats för<br>rättegångs- och förundersöknings-<br>avdelningama skall tjänstgöra där<br>under en tid om tre år och därefter<br>till dess att de mål vid avdel-<br>ningen där förfarandet har inletts<br>är avslutade.</p>
<p>b) Domare som avdelats för<br>överklagandeavdelningen skall<br>tjänstgöra där under hela sin<br>tjänstgöringstid.</p>
<p>4. Domare som avdelats för<br>överklagandeavdelningen skall<br>endast tjänstgöra där. Ingen<br>bestämmelse i denna artikel skall<br>dock hindra att en domare till-<br>fälligt avdelas från rättegångs-<br>avdelningen till förundersöknings-<br>avdelningen och tvärtom, om<br>presidiet anser att det krävs för en<br>effektiv handläggning av Domsto-<br>lens arbetsuppgifter under förut-<br>sättning att en domare som har<br>deltagit i förberedelsestadiet av ett<br>mål inte under några omständligg-<br>heter får detta i den rättegångs-<br>kammare som prövar samma mål.</p>
<h5>Artikel 40<br>Domarnas oberoende</h5>
<p>1. Domarna skall vara<br>oberoende vid fullgörandet av<br>sina uppgifter.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>140</p>
<p>2. Judges shall not engage in<br>any activity which is likely to<br>interfere with their judicial<br>functions or to affect confidence<br>in their independence.</p>
<p>3. Judges required to serve on<br>a full-time basis at the seat of the<br>Court shall not engage in any<br>other occupation of a professional<br>nature.</p>
<p>4. Any question regarding the<br>application of paragraphs 2 and 3<br>shall be decided by an absolute<br>majority of the judges. Where any<br>such question concems an<br>individual judge, that judge shall<br>not take part in the decision.</p>
<h5>Article 41</h5>
<h5>Excusing and disqualifica-<br>tion of judges</h5>
<p>1. The Presidency may, at the<br>request of a judge, excuse that<br>judge from the exercise of a<br>function under this Statute, in<br>accordance with the Rules of<br>Procedure and Evidence.</p>
<p>2. (a) A judge shall not<br>participate in any case in which<br>his or her impartiality might<br>reasonably be doubted on any<br>ground. A judge shall be<br>disqualified from a case in<br>accordance with this paragraph if,<br>inter alia, that judge has<br>previously been involved in any<br>capacity in that case before the<br>Court or in a related criminal case<br>at the national level involving the<br>person being investigated or<br>prosecuted. A judge shall also be<br>disqualified on such other grounds<br>as may be provided for in the<br>Rules of Procedure and Evidence.</p>
<p>(b) The Prosecutor or the<br>person being investigated or<br>prosecuted may request the<br>disqualification of a judge under<br>this paragraph.</p>
<p>(c) Any question as to the<br>disqualification of a judge shall be<br>decided by an absolute majority<br>of the judges. The challenged<br>judge shall be entitled to present<br>his or her comments on the<br>matter, but shall not take part in<br>the decision.</p>
<p>2. Domarna skall inte inlåta<br>sig på någon verksamhet som<br>skulle kunna vara oförenlig med<br>deras uppgifter som domare eller<br>väcka tvivel om deras oberoende.</p>
<p>3. Domare som är skyldiga att<br>tjänstgöra på heltid där Domstolen<br>har sitt säte får inte ägna sig åt<br>annan yrkesverksamhet.</p>
<p>4. Frågor om tillämpningen av<br>punkterna 2 och 3 i denna artikel<br>skall avgöras med absolut<br>majoritet av domarna. Om en<br>sådan fråga rör en enskild domare,<br>skall den domaren inte delta i<br>beslutet.</p>
<h5>Artikel 41</h5>
<h5>Befrielse från uppgift och<br>jäv för domare</h5>
<p>1. På begäran av en domare<br>får presidiet, i enlighet med bevis-<br>och förfarandereglema, befria den<br>domaren från fullgörandet av en<br>uppgift enligt denna stadga.</p>
<p>2. a) En domare skall inte<br>delta i handläggningen av något<br>mål där hans eller hennes opar-<br>tiskhet skäligen kan ifrågasättas<br>på någon grund. En domare skall<br>förklaras jävig i ett mål i enlighet<br>med denna punkt bland annat om<br>domaren tidigare i någon egen-<br>skap har haft befattning med<br>målet vid Domstolen eller med ett<br>därtill relaterat brottmål på natio-<br>nell nivå i vilket den som är före-<br>mål för förundersökning eller lag-<br>föring är inblandad. En domare<br>skall också förklaras jävig på de<br>grunder som kan föreskrivas i<br>bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>b) Åklagaren eller den som är<br>föremål för förundersökning eller<br>lagföring får begära att en domare<br>förklaras jävig med stöd av denna<br>punkt.</p>
<p>c) Frågor om domarjäv skall<br>avgöras med absolut majoritet av<br>domarna. Den ifrågasatte domaren<br>skall ha rätt att framlägga sina<br>synpunkter men får inte delta i<br>avgörandet.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>141</p>
<p>Article 42</p>
<p>The Office of the Prosecutor</p>
<p>1. The Office of the<br>Prosecutor shall act independently<br>as a separate organ of the Court. It<br>shall be responsible for receiving<br>referrals and any substantiated<br>information on crimes within the<br>jurisdiction of the Court, for<br>examining them and for<br>conducting investigations and<br>prosecutions before the Court. A<br>member of the Office shall not<br>seek or act on instructions from<br>any extemal source.</p>
<p>2. The Office shall be headed<br>by the Prosecutor. The Prosecutor<br>shall have full authority over the<br>management and administration of<br>the Office, including the staff,<br>facilities and other resources<br>thereof. The Prosecutor shall be<br>assisted by one or more Deputy<br>Prosecutors, who shall be entitled<br>to carry out any of the acts<br>required of the Prosecutor under<br>this Statute. The Prosecutor and<br>the Deputy Prosecutors shall be of<br>different nationalities. They shall<br>serve on a full-time basis.</p>
<p>3. The Prosecutor and the<br>Deputy Prosecutors shall be<br>persons of high moral character,<br>be highly competent in and have<br>extensive practical experience in<br>the prosecution or trial of criminal<br>cases. They shall have an<br>excellent knowledge of and be<br>fluent in at least one of the<br>working languages of the Court.</p>
<p>4. The Prosecutor shall be<br>elected by secret ballot by an<br>absolute majority of the members<br>of the Assembly of States Parties.<br>The Deputy Prosecutors shall be<br>elected in the same way from a list<br>of candidates provided by the<br>Prosecutor. The Prosecutor shall<br>nominate three candidates for<br>each position of Deputy Prose-<br>cutor to be filled. Unless a shorter<br>term is decided upon at the time<br>of their election, the Prosecutor<br>and the Deputy Prosecutors shall<br>hold office for a term of nine<br>years and shall not be eligible for</p>
<h5>Artikel 42<br>Åklagarens kansli</h5>
<p>1. Åklagarens kansli skall<br>fungera oberoende som ett särskilt<br>organ inom Domstolen. Kansliet<br>skall ansvara för att ta emot<br>hänskjutanden och sakligt<br>grundade uppgifter om brott som<br>omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion för att utreda dem och<br>för att genomföra förundersökning<br>och åtal vid Domstolen. En<br>medlem av kansliet skall inte<br>begära eller handla på instruktion<br>från någon utomstående källa.</p>
<p>2. Kansliet skall ledas av<br>åklagaren. Åklagaren skall ha föll<br>beslutanderätt avseende ledningen<br>och administrationen av kansliet<br>och dess personal, lokaler och<br>övriga resurser. Åklagaren skall<br>biträdas av en eller flera<br>biträdande åklagare som skall ha<br>befogenhet att fullgöra alla de<br>uppgifter som åligger åklagaren<br>enligt denna stadga. Åklagaren<br>och de biträdande åklagarna skall<br>vara av olika nationalitet. De skall<br>tjänstgöra på heltid.</p>
<p>3. Åklagaren och de<br>biträdande åklagarna skall vara<br>personer med hög moralisk karak-<br>tär samt vara mycket kunniga i<br>och ha omfattande praktisk<br>erfarenhet av åtal eller dömande i<br>brottmål. De skall ha utmärkta<br>kunskaper i och flytande behärska<br>minst ett av Domstolen arbets-<br>språk.</p>
<p>4. Åklagaren skall väljas i<br>sluten omröstning med absolut<br>majoritet av medlemmarna i<br>partsförsamlingen. De biträdande<br>åklagarna skall väljas på samma<br>sätt från en lista över kandidater<br>som har upprättats av åklagaren.<br>Åklagaren skall nominera tre<br>kandidater till varje plats som<br>biträdande åklagare som skall<br>fyllas. Såvida inte en kortare<br>ämbetsperiod beslutas vid tiden<br>för deras val, skall åklagaren och<br>de biträdande åklagarna inneha<br>sina ämbeten i nio år och inte<br>kunna omväljas.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>142</p>
<p>re-election.</p>
<p>5. Neither the Prosecutor nor a<br>Deputy Prosecutor shall engage in<br>any activity which is likely to<br>interfere with his or her prosecu-<br>torial functions or to affect confi-<br>dence in his or her independence.<br>They shall not engage in any other<br>occupation of a professional<br>nature.</p>
<p>6. The Presidency may excuse<br>the Prosecutor or a Deputy<br>Prosecutor, at his or her request,<br>from acting in a particular case.</p>
<p>7. Neither the Prosecutor nor a<br>Deputy Prosecutor shall<br>participate in any matter in which<br>their impartiality might reasonably<br>be doubted on any ground. They<br>shall be disqualified from a case<br>in accordance with this paragraph<br>if, inter alia, they have previously<br>been involved in any capacity in<br>that case before the Court or in a<br>related criminal case at the natio-<br>nal level involving the person<br>being investigated or prosecuted.</p>
<p>8. Any question as to the<br>disqualification of the Prosecutor<br>or a Deputy Prosecutor shall be<br>decided by the Appeals Chamber.</p>
<p>(a) The person being<br>investigated or prosecuted may at<br>any time request the<br>disqualification of the Prosecutor<br>or a Deputy Prosecutor on the<br>grounds set out in this article;</p>
<p>(b) The Prosecutor or the De-<br>puty Prosecutor, as appropriate,<br>shall be entitled to present his or<br>her comments on the matter;</p>
<p>9. The Prosecutor shall<br>appoint advisers with legal<br>expertise on specific issues,<br>including, but not limited to,<br>sexual and gender violence and<br>violence against children.</p>
<h5>Article 43<br>The Registry</h5>
<p>1. The Registry shall be<br>responsible for the non-judicial<br>aspects of the administration and<br>servicing of the Court, without<br>prejudice to the functions and</p>
<p>5. Varken åklagaren eller de<br>biträdande åklagarna skall inlåta<br>sig på någon verksamhet som kan<br>antas vara oförenlig med<br>uppgifterna som åklagare eller<br>väcka tvivel om hans eller hennes<br>oberoende. De får inte ägna sig åt<br>annan yrkesverksamhet.</p>
<p>6. Presidiet får på åklagarens<br>eller en biträdande åklagares<br>begäran befria honom eller henne<br>från att ha befattning med ett visst<br>mål.</p>
<p>7. Varken åklagaren eller en<br>biträdande åklagare skall delta i<br>handläggningen av ett mål i vilket<br>deras opartiskhet skäligen kan<br>ifrågasättas på någon grund. De<br>skall förklaras jäviga i ett mål i<br>enlighet med denna punkt bland<br>annat om de tidigare i någon<br>egenskap har haft befattning med<br>målet vid Domstolen eller med ett<br>därtill relaterat brottmål på<br>nationell nivå, i vilket den som är<br>föremål för förundersökning eller<br>lagföring är inblandad.</p>
<p>8. Frågor om jäv för åklagaren<br>eller en biträdande åklagare skall<br>avgöras av överklagandekam-<br>maren.</p>
<p>a) Den som är föremål för<br>förundersökning eller lagföring<br>får när som helst begära att<br>åklagaren eller en biträdande<br>åklagare förklaras jävig med stöd<br>av denna artikel.</p>
<p>b) Berörd åklagare eller<br>biträdande åklagare skall ha rätt<br>att framlägga sina synpunkter i<br>frågan.</p>
<p>9. Åklagaren skall utse<br>rådgivare som besitter juridisk<br>sakkunskap i särskilda frågor,<br>däribland, men inte begränsat till,<br>sexuellt och genusrelaterat våld<br>samt våld mot barn.</p>
<h5>Artikel 43<br>Registratorskontoret</h5>
<p>1. Registratorskontoret skall<br>ansvara för den icke-rättskipande<br>administrationen av och stödet till<br>Domstolen utan att det skall<br>inverka på åklagarens uppgifter<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>143</p>
<p>powers of the Prosecutor in<br>accordance with article 42.</p>
<p>2. The Registry shall be<br>headed by the Registrar, who shall<br>be the principal administrative<br>officer of the Court. The Registrar<br>shall exercise his or her functions<br>under the authority of the<br>President of the Court.</p>
<p>3. The Registrar and the<br>Deputy Registrar shall be persons<br>of high moral character, be highly<br>competent and have an excellent<br>knowledge of and be fluent in at<br>least one of the working<br>languages of the Court.</p>
<p>4. The judges shall elect the<br>Registrar by an absolute majority<br>by secret ballot, taking into<br>account any recommendation by<br>the Assembly of States Parties. If<br>the need arises and upon the<br>recommendation of the Registrar,<br>the judges shall elect, in the same<br>manner, a Deputy Registrar.</p>
<p>5. The Registrar shall hold<br>office for a term of five years,<br>shall be eligible for re-election<br>once and shall serve on a full-time<br>basis. The Deputy Registrar shall<br>hold office for a term of five years<br>or such shorter term as may be<br>decided upon by an absolute<br>majority of the judges, and may<br>be elected on the basis that the<br>Deputy Registrar shall be called<br>upon to serve as required.</p>
<p>6. The Registrar shall set up a<br>Victims and Witnesses Unit<br>within the Registry. This Unit<br>shall provide, in consultation with<br>the Office of the Prosecutor,<br>protective measures and security<br>arrangements, counselling and<br>other appropriate assistance for<br>witnesses, victims who appear<br>before the Court, and others who<br>are at risk on account of testimony<br>given by such witnesses. The Unit<br>shall include staff with expertise<br>in trauma, including trauma<br>related to crimes of sexual<br>violence.</p>
<p>och befogenheter enligt artikel 42.</p>
<p>2. Registratorskontoret skall<br>ledas av registratom, som skall<br>vara Domstolens högsta administ-<br>rativa tjänsteman. Registratom<br>skall vid fullgörandet av sina upp-<br>gifter vara underställd domstols-<br>presidenten.</p>
<p>3. Registratom och biträdande<br>registratom skall vara personer<br>med hög moralisk karaktär och ha<br>utmärkta kunskaper i och flytande<br>behärska minst ett av Domstolens<br>arbetsspråk</p>
<p>4. Domarna skall välja<br>registratom genom sluten<br>omröstning med absolut majoritet<br>och med beaktande av eventuella<br>rekommendationer från partsfor-<br>samlingen. Vid behov skall<br>domarna på rekommendation av<br>registratom på samma sätt välja<br>en biträdande registrator.</p>
<p>5. Registratom skall ha en<br>ämbetstid om fem år, skall kunna<br>omväljas en gång och skall<br>tjänstgöra på heltid. Den<br>biträdande registratom skall ha en<br>ämbetstid om fem år eller den<br>kortare tid som domarna kan<br>besluta med absolut majoritet och<br>kan väljas för att kunna stå till<br>förfogande for att tjänstgöra vid<br>behov.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>6. Registratom skall inom<br>registratorskontoret upprätta en<br>brottsoffer- och vittnesenhet.<br>Denna enhet skall i samråd med<br>åklagarens kansli tillhandahålla<br>skyddsåtgärder och säkerhets-<br>arrangemang, rådgivning samt<br>annan erforderlig hjälp till vittnen,<br>brottsoffer som uppträder inför<br>Domstolen och andra personer<br>som är utsatta for fara till följd av<br>vittnesmål som lämnats av sådana<br>vittnen. I enheten skall ingå<br>personer med sakkunskap om<br>trauma, däribland trauman som<br>sammanhänger med sexuella<br>våldsbrott.</p>
<h4>144</h4>
<h5>Article 44<br>Staff</h5>
<p>1. The Prosecutor and the<br>Registrar shall appoint such<br>qualified staff as may be required<br>to their respective offices. In the<br>case of the Prosecutor, this shall<br>include the appointment of<br>investigators.</p>
<p>2. In the employment of staff,<br>the Prosecutor and the Registrar<br>shall ensure the highest standards<br>of efficiency, competency and<br>integrity, and shall have regard,<br>mutatis mutandis. to the criteria<br>set forth in article 36, paragraph<br>8.</p>
<p>3. The Registrar, with the<br>agreement of the Presidency and<br>the Prosecutor, shall propose Staff<br>Regulations which include the<br>terms and conditions upon which<br>the staff of the Court shall be<br>appointed, remunerated and<br>dismissed. The Staff Regulations<br>shall be approved by the<br>Assembly of States Parties.</p>
<p>4. The Court may, in excep-<br>tional circumstances, employ the<br>expertise of gratis personnel<br>offered by States Parties, inter-<br>govemmental organizations or<br>non-govemmental organizations<br>to assist with the work of any of<br>the organs of the Court. The<br>Prosecutor may accept any such<br>offer on behalf of the Office of the<br>Prosecutor. Such gratis personnel<br>shall be employed in accordance<br>with guidelines to be established<br>by the Assembly of States Parties.</p>
<h5>Article 45</h5>
<h5>Solemn undertaking</h5>
<p>Before taking up their respec-<br>tive duties under this Statute, the<br>judges, the Prosecutor, the Deputy<br>Prosecutors, the Registrar and the<br>Deputy Registrar shall each make<br>a solemn undertaking in open<br>court to exercise his or her<br>respective functions impartially<br>and conscientiously.</p>
<h5>Artikel 44<br>Personal</h5>
<p>1. Åklagaren och registratom<br>skall utnämna den kvalificerade<br>personal som erfordras i deras<br>kanslier. För åklagarens del skall<br>däri ingå tillsättning av utredare.</p>
<p>2. Vid anställning av personal<br>skall åklagaren och registratom<br>tillgodose högsta möjliga krav på<br>effektivitet, kompetens och<br>integritet och skall, i tillämplig<br>utsträckning, beakta de kriterier<br>som anges i artikel 36.8.</p>
<p>3. Registratom skall med<br>presidiets och åklagarens<br>medgivande föreslå tjänsteföre-<br>skrifter som skall innehålla villkor<br>för anställning, avlöning och<br>entledigande av Domstolens<br>personal. Föreskrifterna skall<br>godkännas av partsförsamlingen.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>4. Domstolen får i<br>undantagsfall använda sig av<br>expertkunskap som tillhandahålls<br>kostnadsfritt av stadgepartema<br>eller av mellanstatliga organisa-<br>tioner eller ffivilligorganisationer<br>för att bistå i arbetet i något av<br>Domstolens organ. Åklagaren får<br>anta erbjudanden om sådant<br>bistånd för åklagarens kansli.<br>Partsförsamlingen skall upprätta<br>riktlinjer för hur sådan kostnadsfri<br>personal får tas i anspråk.</p>
<h5>Artikel 45<br>Högtidlig förklaring</h5>
<p>Innan domarna, åklagaren, de<br>biträdande åklagarna, registratom<br>och den biträdande registratom<br>tillträder sina ämbeten enligt<br>denna stadga skall de vid ett<br>offentligt domstolssammanträde<br>avge en högtidlig förklaring att<br>han eller hon skall fullgöra sina<br>uppgifter opartiskt och<br>samvetsgrant.</p>
<h4>145</h4>
<h5>Article 46<br>Removal from office</h5>
<p>1. A judge, the Prosecutor, a<br>Deputy Prosecutor, the Registrar<br>or the Deputy Registrar shall be<br>removed from office if a decision<br>to this effect is made in<br>accordance with paragraph 2, in<br>cases where that person:</p>
<p>(a) Is found to have committed<br>serious misconduct or a serious<br>breach of his or her duties under<br>this Statute, as provided for in the<br>Rules of Procedure and Evidence;<br>or</p>
<p>(b) Is unable to exercise the<br>functions required by this Statute.</p>
<p>2. A decision as to the removal<br>from office of a judge, the<br>Prosecutor or a Deputy Prosecutor<br>under paragraph 1 shall be made<br>by the Assembly of States Parties,<br>by secret ballot:</p>
<p>( a) In the case of a judge, by a<br>two-thirds majority of the States<br>Parties upon a recommendation<br>adopted by a two-thirds majority<br>of the other judges;</p>
<p>(b) In the case of the<br>Prosecutor, by an absolute<br>majority of the States Parties;</p>
<p>(c) In the case of a Deputy<br>Prosecutor, by an absolute<br>majority of the States Parties upon<br>the recommendation of the<br>Prosecutor.</p>
<p>3. A decision as to the removal<br>from office of the Registrar or<br>Deputy Registrar shall be made by<br>an absolute majority of the judges.</p>
<p>4. A judge, Prosecutor,<br>Deputy Prosecutor, Registrar or<br>Deputy Registrar whose conduct<br>or ability to exercise the functions<br>of the office as required by this<br>Statute is challenged under this<br>article shall have full opportunity<br>to present and receive evidence<br>and to make submissions in<br>accordance with the Rules of<br>Procedure and Evidence. The<br>person in question shall not<br>otherwise participate in the<br>consideration of the matter.</p>
<h5>Artikel 46<br>Entledigande</h5>
<p>1. En domare, åklagaren, en<br>biträdande åklagare, registratom<br>eller den biträdande registratom<br>skall entledigas, om det beslutas<br>med stöd av punkt 2 i denna<br>artikel, om den personen</p>
<p>a) befinns ha gjort sig skyldig<br>till grovt tjänstefel eller allvarligt<br>åsidosättande av sina skyldigheter<br>enligt denna stadga i enlighet med<br>vad som föreskrivs i bevis- och<br>förfarandereglema, eller</p>
<p>b) saknar förmåga att fullgöra<br>de uppgifter som krävs enligt<br>denna stadga.</p>
<p>2. Beslut om entledigande av<br>en domare, åklagaren eller en<br>biträdande åklagare enligt punkt 1<br>skall fattas av partsförsamlingen i<br>sluten omröstning på följande sätt:</p>
<p>a) avseende en domare: med<br>två tredjedels majoritet av<br>stadgepartema på rekommenda-<br>tion av de övriga domarna antagen<br>med två tredjedels majoritet,</p>
<p>b) avseende åklagaren: med<br>absolut majoritet av stadge-<br>partema,</p>
<p>c) avseende en biträdande<br>åklagare: med absolut majoritet av<br>stadgepartema på åklagarens<br>rekommendation.</p>
<p>3. Ett beslut om entledigande<br>av registratom eller den biträ-<br>dande registratom skall fattas med<br>absolut majoritet av domarna.</p>
<p>4. När en domares, åklagarens,<br>en biträdande åklagares,<br>registratoms eller den biträdande<br>registratoms uppförande eller<br>förmåga att fullgöra de uppgifter<br>som krävs i enlighet med denna<br>stadga ifrågasätts med stöd av<br>denna artikel, skall denne ges full<br>möjlighet att lägga fram och ta<br>emot bevisning och att yttra sig i<br>enlighet med bevis- och<br>förfarandereglema. Den berörda<br>personen skall inte på annat sätt<br>delta i prövningen av ärendet.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>146</h4>
<h5>Article 47<br>Disciplinary measures</h5>
<p>A judge, Prosecutor, Deputy<br>Prosecutor, Registrar or Deputy<br>Registrar who has committed mis-<br>conduct of a less serious nature<br>than that set out in article 46,<br>paragraph 1,- shall be subject to<br>disciplinary measures, in accor-<br>dance with the Rules of Procedure<br>and Evidence.</p>
<h5>Article 48</h5>
<h5>Privileges and immunities</h5>
<p>1. The Court shall enjoy in the<br>territory of each State Party such<br>privileges and immunities as are<br>necessary for the fulfilment of its<br>purposes.</p>
<p>2. The judges, the Prosecutor,<br>the Deputy Prosecutors and the<br>Registrar shall, when engaged on<br>or with respect to the business of<br>the Court, enjoy the same<br>privileges and immunities as are<br>accorded to heads of diplomatic<br>missions and shall, after the<br>expiry of their terms of office,<br>continue to be accorded immunity<br>from legal process of every kind<br>in respect of words spöken or<br>written and acts performed by<br>them in their official capacity.</p>
<p>3. The Deputy Registrar, the<br>staff of the Office of the<br>Prosecutor and the staff of the<br>Registry shall enjoy the privileges<br>and immunities and facilities<br>necessary for the performance of<br>their functions, in accordance with<br>the agreement on the privileges<br>and immunities of the Court.</p>
<p>4. Counsel, experts, witnesses<br>or any other person required to be<br>present at the seat of the Court<br>shall be accorded such treatment<br>as is necessary for the proper<br>functioning of the Court, in<br>accordance with the agreement on<br>the privileges and immunities of<br>the Court.</p>
<p>5. The privileges and<br>immunities of:</p>
<p>(a) A judge or the Prosecutor<br>may be waived by an absolute<br>majority of the judges;</p>
<p>(b) The Registrar may be</p>
<h5>Artikel 47<br>Disciplinära åtgärder</h5>
<p>Om en domare, åklagaren, en<br>biträdande åklagare, registratom<br>eller den biträdande registratom<br>har gjort sig skyldig till mindre<br>grovt tjänstefel än vad som avses i<br>artikel 46.1, skall disciplinära<br>åtgärder vidtas i enlighet med<br>bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h5>Artikel 48<br>Immunitet och privilegier</h5>
<p>1. Domstolen skall inom varje<br>stadgeparts territorium åtnjuta den<br>immunitet och de privilegier som<br>är nödvändiga för att förverkliga<br>Domstolens syften.</p>
<p>2. Domarna, åklagaren, de<br>biträdande åklagarna och registra-<br>tom och den biträdande registra-<br>tom skall, vid fullgörande av<br>verksamhet för Domstolen eller<br>på Domstolens vägnar, åtnjuta<br>samma immunitet och privilegier<br>som medges chefen för en diplo-<br>matisk beskickning och skall, när<br>deras ämbetsperiod har löpt ut,<br>fortsätta att åtnjuta immunitet mot<br>lagföring av alla slag med avse-<br>ende på muntliga och skriftliga ut-<br>talanden samt åtgärder i tjänsten.</p>
<p>3. Den biträdande registratom,<br>personalen i åklagarens kansli och<br>registratorskontorets personal<br>skall åtnjuta den immunitet, de<br>privilegier och de lättnader som är<br>nödvändiga för fullgörandet av<br>deras uppgifter i enlighet med<br>överenskommelsen om Domsto-<br>lens immunitet och privilegier.</p>
<p>4. Försvarare, sakkunniga,<br>vittnen och övriga personer vars<br>närvaro fordras vid Domstolens<br>säte skall medges den behandling<br>som är nödvändig för att<br>Domstolen skall fungera effektivt<br>i enlighet med överenskommelsen<br>om Domstolens immunitet och<br>privilegier.</p>
<p>5. Immunitet och privilegier<br>för</p>
<p>a) en domare eller åklagaren<br>kan upphävas av en absolut<br>majoritet av domarna,</p>
<p>b) registratom kan upphävas<br></p>
<p>147</p>
<p>waived by the Presidency;</p>
<p>(c) The Deputy Prosecutors<br>and staff of the Office of the<br>Prosecutor may be waived by the<br>Prosecutor;</p>
<p>(d) The Deputy Registrar and<br>staff of the Registry may be<br>waived by the Registrar.</p>
<p>Article 49</p>
<p>Salaries, allowances and<br>expenses</p>
<p>The judges, the Prosecutor, the<br>Deputy Prosecutors, the Registrar<br>and the Deputy Registrar shall<br>receive such salaries, allowances<br>and expenses as may be decided<br>upon by the Assembly of States<br>Parties. These salaries and<br>allowances shall not be reduced<br>during their terms of office.</p>
<p>Article 50<br>Official and working<br>languages</p>
<p>1. The official languages of<br>the Court shall be Arabic,<br>Chinese, English, French, Russian<br>and Spanish. The judgements of<br>the Court, as well as other deci-<br>sions resolving fundamental issues<br>before the Court, shall be pub-<br>lished in the official languages.<br>The Presidency shall, in accor-<br>dance with the criteria established<br>by the Rules of Procedure and<br>Evidence, determine which deci-<br>sions may be considered as resol-<br>ving fundamental issues for the<br>purposes of this paragraph.</p>
<p>2. The working languages of<br>the Court shall be English and<br>French. The Rules of Procedure<br>and Evidence shall determine the<br>cases in which other official<br>languages may be used as working<br>languages.</p>
<p>3. At the request of any party<br>to a proceeding or a State allowed<br>to intervene in a proceeding, the<br>Court shall authorize a language<br>other than English or French to be<br>used by such a party or State,<br>provided that the Court considers<br>such authorization to be adequa-<br>tely justified.</p>
<p>av presidiet,</p>
<p>c) en biträdande åklagare och<br>personalen i åklagarens kansli kan<br>upphävas åklagaren,</p>
<p>d) den biträdande registratom<br>och registratorskontorets personal<br>kan upphävas av registratom.</p>
<p>Artikel 49<br>Löner, arvoden och<br>kostnadsersättning</p>
<p>Domarna, åklagaren, de<br>biträdande åklagarna, registratom<br>och biträdande registratom skall<br>erhålla de löner, arvoden och<br>kostnadsersättningar som partsför-<br>samlingen beslutar. Dessa löner<br>och arvoden skall inte sänkas<br>under vederbörandes ämbetstid.</p>
<p>Artikel 50<br>Officiella språk och<br>arbetsspråk</p>
<p>1. Domstolens officiella språk<br>skall vara arabiska, kinesiska,<br>engelska, franska, ryska och<br>spanska. Domar som meddelas av<br>Domstolen och andra beslut i<br>grundläggande frågor av<br>Domstolen skall offentliggöras på<br>de officiella språken. Presidiet<br>skall i enlighet med de kriterier<br>som anges i bevis- och förfarande-<br>reglerna avgöra vilka beslut som<br>skall anses avgöra grundläggande<br>frågor i den mening som avses i<br>denna punkt.</p>
<p>2. Domstolens arbetsspråk<br>skall vara engelska och franska. I<br>bevis- och förfarandereglema<br>skall fastställas i vilka fall andra<br>officiella språk får användas som<br>arbetsspråk.</p>
<p>3. På begäran av någon part i<br>en rättegång eller av en stat som<br>har tillåtelse att intervenera i en<br>rättegång skall Domstolen ge<br>parten respektive staten tillstånd<br>att använda ett annat språk än<br>engelska eller franska, om Dom-<br>stolen anser detta vara tillräckligt<br>motiverat.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>148</h4>
<p>Article 51<br>Rules of Procedure and<br>Evidence</p>
<p>1. The Rules of Procedure and<br>Evidence shall enter into force<br>upon adoption by a two-thirds<br>majority of the members of the<br>Assembly of States Parties.</p>
<p>2. Amendments to the Rules of<br>Procedure and Evidence may be<br>proposed by:</p>
<p>(a) Any State Party;</p>
<p>(b) The judges acting by an<br>absolute majority; or</p>
<p>(c) The Prosecutor.</p>
<p>Such amendments shall enter<br>into force upon adoption by a<br>two-thirds majority of the mem-<br>bers of the Assembly of States<br>Parties.</p>
<p>3. After the adoption of the<br>Rules of Procedure and Evidence,<br>in urgent cases where the Rules do<br>not provide for a specific situation<br>before the Court, the judges may,<br>by a two-thirds majority, draw up<br>provisional Rules to be applied<br>until adopted, amended or<br>rejected at the next ordinary or<br>special session of the Assembly of<br>States Parties.</p>
<p>4. The Rules of Procedure and<br>Evidence, amendments thereto<br>and any provisional Rule shall be<br>consistent with this Statute.<br>Amendments to the Rules of<br>Procedure and Evidence as well<br>as provisional Rules shall not be<br>applied retroactively to the<br>detriment of the person who is<br>being investigated or prosecuted<br>or who has been convicted.</p>
<p>5. In the event of conflict<br>between the Statute and the Rules<br>of Procedure and Evidence, the<br>Statute shall prevail.</p>
<h5>Article 52<br>Regulations of the Court</h5>
<p>1. The judges shall, in<br>accordance with this Statute and<br>the Rules of Procedure and<br>Evidence, adopt, by an absolute<br>majority, the Regulations of the<br>Court necessary for its routine<br>functioning.</p>
<p>Artikel 51</p>
<p>Bevis- och förfaranderegler</p>
<p>1. Bevis- och förfarande-<br>reglerna träder i kraft när de har<br>antagits med två tredjedels<br>majoritet av partsförsamlingens<br>medlemmar.</p>
<p>2. Ändringar i bevis- och<br>förfarandereglema far föreslås av</p>
<p>a) varje stadgepart,</p>
<p>b) en absolut majoritet av<br>domarna,</p>
<p>c) åklagaren.</p>
<p>Ändringar träder i kraft när de<br>har antagits med en majoritet av<br>två tredjedelar av partsförsam-<br>lingens medlemmar.</p>
<p>3. Sedan bevis- och<br>förfarandereglema har antagits får<br>domarna, i brådskande fall, där<br>reglerna saknar bestämmelser om<br>en viss situation som behandlas i<br>Domstolen, med två tredjedels<br>majoritet, upprätta provisoriska<br>regler för att tillämpas tills de<br>antagits, ändrats eller förkastats av<br>partsförsamlingen vid dess<br>nästkommande ordinarie eller<br>extraordinarie möte.</p>
<p>4. Bevis- och förfarande-<br>reglema, ändringar i dessa och<br>eventuella provisoriska regler<br>skall vara förenliga med denna<br>stadga. Ändringar i bevis- och<br>förfarandereglema och proviso-<br>riska regler skall inte tillämpas<br>retroaktivt till nackdel för någon<br>som är föremål för förundersök-<br>ning eller lagföring eller som har<br>dömts för ett brott.</p>
<p>5. Vid konflikt mellan stadgan<br>och bevis- och förfarandereglema<br>skall stadgan ha företräde.</p>
<p>Artikel 52</p>
<p>Domstolens arbetsordning</p>
<p>1. Domarna skall i enlighet<br>med denna stadga och bevis- och<br>förfarandereglema, med absolut<br>majoritet, anta den arbetsordning<br>för Domstolen som är nödvändig<br>för dess löpande verksamhet.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>149</p>
<p>2. The Prosecutor and the<br>Registrar shall be consulted in the<br>elaboration of the Regulations and<br>any amendments thereto.</p>
<p>3. The Regulations and any<br>amendments thereto shall take<br>effect upon adoption unless<br>otherwise decided by the judges.<br>Immediately upon adoption, they<br>shall be circulated to States<br>Parties for comments. If within six<br>months there are no objections<br>from a majority of States Parties,<br>they shall remain in force.</p>
<p>PART 5. INVESTIGATION<br>AND PROSECUTION</p>
<p>Article 53</p>
<p>Initiation of an investigation</p>
<p>1. The Prosecutor shall,<br>having evaluated the information<br>made available to him or her,<br>initiate an investigation unless he<br>or she determines that there is no<br>reasonable basis to proceed under<br>this Statute. In deciding whether<br>to initiate an investigation, the<br>Prosecutor shall consider whether:</p>
<p>(a) The information available<br>to the Prosecutor provides a<br>reasonable basis to believe that a<br>crime within the jurisdiction of<br>the Court has been or is being<br>committed;</p>
<p>(b) The case is or would be<br>admissible under article 17; and</p>
<p>(c) Taking into account the<br>gravity of the crime and the inte-<br>rests of victims, there are nonethe-<br>less substantial reasons to believe<br>that an investigation would not<br>serve the interests of justice.</p>
<p>If the Prosecutor determines<br>that there is no reasonable basis to<br>proceed and his or her determina-<br>tion is based solely on subpara-<br>graph (c) above, he or she shall<br>inform the Pre-Trial Chamber.</p>
<p>2. If, upon investigation, the<br>Prosecutor concludes that there is<br>not a sufficient basis for a<br>prosecution because:</p>
<p>2. Åklagaren och registratom<br>skall konsulteras vid utformningen<br>av arbetsordningen och ändringar<br>i den.</p>
<p>3. Arbetsordningen och<br>ändringar i den träder i kraft när<br>de antas, såvida inte annat<br>beslutas av domarna. Omedelbart<br>efter det att arbetsordningen har<br>antagits, skall den sändas till<br>stadgepartema för yttrande. Om<br>inga invändningar har mottagits<br>från en majoritet av stadge-<br>partema inom sex månader, skall<br>arbetsordningen fortsätta att gälla.</p>
<p>DEL 5 FÖRUNDERSÖKNING<br>OCH LAGFÖRING</p>
<p>Artikel 53<br>Inledande av förunder-<br>sökning</p>
<p>1. Åklagaren skall, efter att ha<br>tagit ställning till tillgängliga<br>uppgifter, inleda en förundersök-<br>ning, förutom om han eller hon<br>finner att det saknas skälig grand<br>för att vidta ytterligare åtgärder i<br>enlighet med denna stadga. I sitt<br>beslut om inledande av förunder-<br>sökning skall åklagaren bedöma:</p>
<p>a) om de för åklagaren till-<br>gängliga uppgifterna utgör en<br>skälig grund att anta att ett brott<br>som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion har begåtts eller håller<br>på att begås,</p>
<p>b) om saken kan eller skulle<br>kunna tas upp till prövning enligt<br>artikel 17, och</p>
<p>c) om det med beaktande av<br>brottets svårighetsgrad och brotts-<br>offrens intressen likväl finns<br>väsentliga skäl att anta att en<br>förundersökning inte skulle tjäna<br>rättvisans intresse.</p>
<p>Om åklagaren finner att det<br>inte finns skälig grund för att in-<br>leda en förundersökning och hans<br>eller hennes beslut uteslutande har<br>fattats med stöd av stycke c ovan,<br>skall han eller hon informera<br>förundersökningskammaren.</p>
<p>2. Om åklagaren efter<br>genomförd förundersökning finner<br>att det inte finns tillräcklig grund<br>för åtal därför att</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>150</p>
<p>(a) There is not a sufficient<br>legal or factual basis to seek a<br>warrant or summons under article<br>58;</p>
<p>(b) The case is inadmissible<br>under article 17; or</p>
<p>(c) A prosecution is not in the<br>interests of justice, taking into<br>account all the circumstances,<br>including the gravity of the crime,<br>the interests of victims and the age<br>or infirmity of the alleged<br>perpetrator, and his or her role in<br>the alleged crime;</p>
<p>the Prosecutor shall inform the<br>Pre-Trial Chamber and the State<br>making a referral under article 14<br>or the Security Council in a case<br>under article 13, paragraph (b), of<br>his or her conclusion and the<br>reasons for the conclusion.</p>
<p>3. (a) At the request of the<br>State making a referral under<br>article 14 or the Security Council<br>under article 13, paragraph (b),<br>the Pre-Trial Chamber may<br>review a decision of the Prosecu-<br>tor under paragraph 1 or 2 not to<br>proceed and may request the<br>Prosecutor to reconsider that<br>decision.</p>
<p>(b) In addition, the Pre-Trial<br>Chamber may, on its own initia-<br>tive, review a decision of the Pro-<br>secutor not to proceed if it is<br>based solely on paragraph 1 (c) or<br>2 (c). In such a case, the decision<br>of the Prosecutor shall be<br>effective only if confirmed by the<br>Pre-Trial Chamber.</p>
<p>4. The Prosecutor may, at any<br>time, reconsider a decision<br>whether to initiate an investigation<br>or prosecution based on new facts<br>or information.</p>
<p>Article 54</p>
<p>Duties and powers of the</p>
<p>Prosecutor with respect to<br>investigations</p>
<p>1. The Prosecutor shall:</p>
<p>(a) In order to establish the<br>truth, extend the investigation to<br>cover all facts and evidence rele-<br>vant to an assessment of whether<br>there is criminal responsibility</p>
<p>a) det saknas tillräckliga rätts-<br>liga eller sakliga grunder för en<br>framställning om häktning eller<br>om kallelse i enlighet med artikel<br>58,</p>
<p>b) saken inte far prövas enligt<br>artikel 17,</p>
<p>c) lagföring inte tjänar rätt-</p>
<p>visans intresse med hänsyn till alla<br>omständigheter, däribland brottets<br>svårighetsgrad, brottsoffrens</p>
<p>intressen samt den påstådda<br>gärningsmannens ålder eller<br>hälsotillstånd och hans eller<br>hennes roll i det påstådda brottet,</p>
<p>skall åklagaren meddela för-<br>undersökningskammaren och den<br>stat som har gjort ett hänskjutande<br>med stöd av artikel 14, eller<br>säkerhetsrådet i en sak för vilken<br>artikel 13 b gäller, om sitt beslut<br>och skälen för detta.</p>
<p>3. a) På begäran av den stat<br>som har hänskjutit saken med stöd<br>av artikel 14, eller av säkerhets-<br>rådet med stöd av artikel 13 b, far<br>förundersökningskammaren pröva<br>ett beslut som fattats av åklagaren<br>med stöd av punkt 1 eller 2 i<br>denna artikel att inte gå vidare i<br>saken och får begära att åklagaren<br>omprövar sitt beslut.</p>
<p>b) Förundersökningskamma-<br>ren får dessutom på eget initiativ<br>pröva ett beslut av åklagaren att<br>inte gå vidare i saken, om detta<br>beslut grundas endast på punkt 1 c<br>eller 2 c. I så fall gäller åklagarens<br>beslut endast om det bekräftats av<br>förundersökningskammaren.</p>
<p>4. Åklagaren får när som helst<br>ompröva ett beslut huruvida en<br>förundersökning skall inledas eller<br>åtal väckas på grund av nya om-<br>ständigheter eller upplysningar.</p>
<p>Artikel 54</p>
<p>Åklagarens skyldigheter och<br>befogenheter vid en<br>förundersökning</p>
<p>1. Åklagaren skall</p>
<p>a) för att uppdaga sanningen<br>utsträcka förundersökningen till<br>att omfatta alla omständigheter<br>och all bevisning som kan ha<br>betydelse för att bedöma frågan</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>151</p>
<p>under this Statute, and, in doing<br>so, investigate incriminating and<br>exonerating circumstances</p>
<p>equally;</p>
<p>(b) Take appropriate measures<br>to ensure the effective investiga-<br>tion and prosecution of crimes<br>within the jurisdiction of the<br>Court, and in doing so, respect the<br>interests and personal circumstan-<br>ces of victims and witnesses,<br>including age, gender as defined<br>in article 7, paragraph 3, and<br>health, and take into account the<br>nature of the crime, in particular<br>where it involves sexual violence,<br>gender violence or violence<br>against children; and</p>
<p>(c) Fully respect the rights of<br>persons arising under this Statute.</p>
<p>2. The Prosecutor may<br>conduct investigations on the<br>territory of a State:</p>
<p>(a) In accordance with the<br>provisions of Part 9; or</p>
<p>(b) As authorized by the Pre-<br>Trial Chamber under article 57,<br>paragraph 3 (d).</p>
<p>3. The Prosecutor may:</p>
<p>(a) Collect and examine<br>evidence;</p>
<p>(b) Request the presence of<br>and question persons being<br>investigated, victims and<br>witnesses;</p>
<p>(c) Seek the cooperation of<br>any State or intergovemmental<br>organization or arrangement in<br>accordance with its respective<br>competence and/or mandate;</p>
<p>(d) Enter into such arrange-<br>ments or agreements, not incon-<br>sistent with this Statute, as may be<br>necessary to facilitate the coope-<br>ration of a State, intergovem-<br>mental organization or person;</p>
<p>(e) Agree not to disclose, at<br>any stage of the proceedings,<br>documents or information that the<br>Prosecutor obtains on the condi-<br>tion of confidentiality and solely<br>for the purpose of generating new<br>evidence, unless the provider of<br></p>
<p>om det föreligger straffansvar<br>enligt denna stadga och därvid i<br>lika mån utreda både de<br>omständigheter som talar mot och<br>de som talar för någons skuld,</p>
<p>b) vidta lämpliga åtgärder for<br>att säkerställa en effektiv<br>förundersökning och lagföring av<br>brott som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion och därvid beakta<br>brottsoffrens och vittnenas intres-<br>sen och personliga förhållanden,<br>däribland ålder, genus som<br>begreppet definieras i artikel 7.3<br>samt hälsotillstånd, och beakta<br>brottets art, särskilt om sexuellt<br>våld, genusrelaterat våld eller våld<br>mot barn ingår, och</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>c) till fullo respektera perso-<br>ners rättigheter enligt denna<br>stadga.</p>
<p>2. Åklagaren far företa<br>efterforskningar inom en stats<br>territorium</p>
<p>a) i enlighet med bestämmel-<br>serna i del 9, eller</p>
<p>b) i enlighet med förunder-<br>sökningskammarens tillstånd med<br>stöd av artikel 57.3 d.</p>
<p>3. Åklagaren far</p>
<p>a) inhämta och undersöka<br>bevisning,</p>
<p>b) begära närvaro av och höra<br>personer som är föremål for<br>undersökning samt brottsoffer och<br>vittnen,</p>
<p>c) söka samarbete med varje<br>stat eller mellanstatlig organisa-<br>tion eller uppgörelser i enlighet<br>med dess behörighet och/eller<br>mandat,</p>
<p>d) träffa sådana uppgörelser<br>eller överenskommelser som inte<br>är oförenliga med denna stadga<br>och som kan behövas för att<br>främja samarbete med en stat, en<br>mellanstatlig organisation eller en<br>person,</p>
<p>e) ge sitt samtycke till att inte i<br>något skede av förfarandet utan<br>uppgiftslämnarens medgivande<br>röja innehållet i handlingar eller<br>avslöja uppgifter som mottagits<br>med förbehåll för sekretess och<br>för att åstadkomma annan bevis-<br></p>
<h4>152</h4>
<p>the information consents; and</p>
<p>(f) Take necessary measures,<br>or request that necessary measures<br>be taken, to ensure the confiden-<br>tiality of information, the protec-<br>tion of any person or the<br>preservation of evidence.</p>
<h5>Article 55</h5>
<h5>Rights of persons during an<br>investigation</h5>
<p>1. In respect of an investiga-<br>tion under this Statute, a person:</p>
<p>(a) Shall not be compelled to<br>incriminate himself or herself or<br>to confess guilt;</p>
<p>(b) Shall not be subjected to<br>any form of coercion, duress or<br>threat, to torture or to any other<br>form of cruel, inhuman or degra-<br>ding treatment or punishment;</p>
<p>(c) Shall, if questioned in a<br>language other than a language<br>the person fully understands and<br>speaks, have, free of any cost, the<br>assistance of a competent<br>interpreter and such translations<br>as are necessary to meet the<br>requirements of faimess; and</p>
<p>(d) Shall not be subjected to<br>arbitrary arrest or detention, and<br>shall not be deprived of his or her<br>liberty except on such grounds<br>and in accordance with such<br>procedures as are established in<br>this Statute.</p>
<p>2. Where there are grounds to<br>believe that a person has<br>committed a crime within the<br>jurisdiction of the Court and that<br>person is about to be questioned<br>either by the Prosecutor, or by<br>national authorities pursuant to a<br>request made under Part 9, that<br>person shall also have the<br>following rights of which he or<br>she shall be informed prior to<br>being questioned:</p>
<p>(a) To be informed, prior to<br>being questioned, that there are<br>grounds to believe that he or she<br>has committed a crime within the<br>jurisdiction of the Court;</p>
<p>(b) To remain silent, without<br>such silence being a consideration<br>in the determination of guilt or<br>innocence;</p>
<p>ning, och</p>
<p>f) vidta nödvändiga åtgärder,<br>eller begära att nödvändiga<br>åtgärder vidtas, för att säkerställa<br>sekretess för uppgifter, skydd av<br>personer eller säkrande av bevis.</p>
<h5>Artikel 55</h5>
<h5>Personers rättigheter vid en<br>förundersökning</h5>
<p>1. Vid en förundersökning i<br>enlighet med denna stadga skall</p>
<p>a) ingen vara skyldig att yttra<br>sig till sin nackdel eller erkänna<br>skuld,</p>
<p>b) ingen utsättas för någon<br>form av tvång, hot, påtryckning,<br>tortyr eller annan form av grym,<br>omänsklig eller förnedrande<br>behandling eller bestraffning,</p>
<p>c) den som förhörs på ett annat<br>språk än ett språk som personen<br>till fullo förstår och talar, ha<br>tillgång till kostnadsfritt biträde<br>av en kompetent tolk och till<br>sådana översättningar som är<br>nödvändiga för att uppfylla kravet<br>på rättvisa och</p>
<p>d) ingen utsättas för<br>godtyckligt frihetsberövande eller<br>fängslande och inte heller berövas<br>friheten utom på de grunder och i<br>enlighet med det förfarande som<br>föreskrivs i denna stadga.</p>
<p>2. Om det finns anledning att<br>anta att någon har gjort sig<br>skyldig till ett brott som omfattas<br>av Domstolens jurisdiktion och<br>den personen skall förhöras,<br>antingen av åklagaren eller av<br>nationella myndigheter till följd<br>av en begäran enligt del 9, skall<br>den personen också ha följande<br>rättigheter, om vilka han eller hon<br>skall bli underrättad före förhöret:</p>
<p>a) Rätt att före förhöret bli<br>underrättad om att det finns skäl<br>att tro att han har gjort sig skyldig<br>till ett brott som omfattas av<br>Domstolens jurisdiktion.</p>
<p>b) Rätt att vara tyst utan att<br>tystnaden beaktas vid avgörande<br>av frågan om skuld eller oskuld.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>153</p>
<p>(c) To have legal assistance of<br>the person's choosing, or, if the<br>person does not have legal<br>assistance, to have legal assistance<br>assigned to him or her, in any case<br>where the interests of justice so<br>require, and without payment by<br>the person in any such case if the<br>person does not have sufficient<br>means to pay for it; and</p>
<p>(d) To be questioned in the<br>presence of counsel unless the<br>person has voluntarily waived his<br>or her right to counsel.</p>
<h5>Article 56</h5>
<h5>Role of the Pre-Trial<br>Chamber in relation to a unique<br>investigative opportunity</h5>
<p>1. (a) Where the Prosecutor<br>considers an investigation to<br>present a unique opportunity to<br>take testimony or a statement from<br>a witness or to examine, collect or<br>test evidence, which may not be<br>available subsequently for the<br>purposes of a trial, the Prosecutor<br>shall so inform the Pre-Trial<br>Chamber.</p>
<p>(b) In that case, the Pre-Trial<br>Chamber may, upon request of the<br>Prosecutor, take such measures as<br>may be necessary to ensure the<br>efficiency and integrity of the<br>proceedings and, in particular, to<br>pro teet the rights of the defence.</p>
<p>(c) Unless the Pre-Trial<br>Chamber orders otherwise, the<br>Prosecutor shall provide the<br>relevant information to the person<br>who has been arrested or appeared<br>in response to a summons in<br>connection with the investigation<br>referred to in subparagraph (a), in<br>order that he or she may be heard<br>on the matter.</p>
<p>2. The measures referred to in<br>paragraph 1 (b) may include:</p>
<p>(a) Making recommendations<br>or orders regarding procedures to<br>be followed;</p>
<p>(b) Directing that a record be<br>made of the proceedings;</p>
<p>(c) Appointing an expert to<br>assist;</p>
<p>(d) Authorizing counsel for a<br>person who has been arrested, or</p>
<p>c) Rätt till rättsligt biträde<br>efter eget fritt val eller, om<br>personen inte har sådant biträde,<br>att fa sig anvisat rättsligt biträde i<br>alla de fall då så krävs i rättvisans<br>intresse och utan kostnad, om han<br>eller hon inte har möjlighet att<br>betala biträdet.</p>
<p>d) Rätt att bli hörd i närvaro<br>av sin försvarare, såvida han eller<br>hon inte frivilligt har avstått från<br>rätten till försvarare.</p>
<h5>Artikel 56</h5>
<h5>Förundersökningskammare<br>ns roll vid ett unikt under-<br>sökningstillfälle</h5>
<p>1. a) Om åklagaren finner att<br>en förundersökning erbjuder ett<br>unikt tillfälle att uppta vittnesmål<br>eller ett uttalande från ett vittne<br>eller att undersöka, inhämta eller<br>pröva bevisning som kanske inte<br>är tillgänglig senare för rätte-<br>gången, skall åklagaren informera<br>förundersökningskammaren om<br>detta.</p>
<p>b) I så fall får förundersök-<br>ningskammaren på åklagarens<br>begäran vidta de åtgärder som kan<br>vara nödvändiga för att säkerställa<br>effektiviteten och integriteten i<br>förfarandet, och i synnerhet för att<br>tillvarata försvarets rättigheter.</p>
<p>c) Om inte förundersök-<br>ningskammaren bestämmer annat,<br>skall åklagaren i samband med<br>sådan förundersökning som avses<br>i stycke a i denna punkt ge den<br>som berövats friheten eller<br>infunnit sig efter kallelse relevant<br>information så att han eller hon<br>skall kunna höras i saken.</p>
<p>2. De åtgärder som avses i<br>punkt 1 b ovan kan vara följande:</p>
<p>a) att lämna rekommenda-<br>tioner eller besluta om vilket<br>förfarande som skall följas,</p>
<p>b) att bestämma att protokoll<br>skall föras vid förfarandet,</p>
<p>c) att utse en sakkunnig att<br>biträda,</p>
<p>d) att ge försvararen för den<br>som berövats friheten eller<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>154</p>
<p>appeared before the Court in<br>response to a summons, to partici-<br>pate, or where there has not yet<br>been such an arrest or appearance<br>or counsel has not been desig-<br>nated, appointing another counsel<br>to attend and represent the<br>interests of the defence;</p>
<p>(e) Naming one of its members<br>or, if necessary, another available<br>judge of the Pre-Trial or Trial<br>Division to observe and make<br>recommendations or orders<br>regarding the collection and<br>preservation of evidence and the<br>questioning of persons;</p>
<p>(f) Taking such other action as<br>may be necessary to collect or<br>preserve evidence.</p>
<p>3. (a) Where the Prosecutor<br>has not sought measures pursuant<br>to this article but the Pre-Trial<br>Chamber considers that such<br>measures are required to preserve<br>evidence that it deems would be<br>essential for the defence at trial, it<br>shall consult with the Prosecutor<br>as to whether there is good reason<br>for the Prosecutor's failure to<br>request the measures. If upon<br>consultation, the Pre-Trial<br>Chamber concludes that the<br>Prosecutor's failure to request<br>such measures is unjustified, the<br>Pre-Trial Chamber may take such<br>measures on its own initiative.</p>
<p>(b) A decision of the Pre-Trial<br>Chamber to act on its own<br>initiative under this paragraph<br>may be appealed by the<br>Prosecutor. The appeal shall be<br>heard on an expedited basis.</p>
<p>4. The admissibility of<br>evidence preserved or collected<br>for trial pursuant to this article, or<br>the record thereof, shall be<br>govemed at trial by article 69, and<br>given such weight as determined<br>by the Trial Chamber.</p>
<h5>Article 57</h5>
<h5>Functions and powers of the<br>Pre-Trial Chamber</h5>
<p>1. Unless otherwise provided<br>in this Statute, the Pre-Trial<br></p>
<p>infunnit sig efter kallelse tillåtelse<br>att delta eller, om frihets-<br>berövandet eller inställelsen ännu<br>inte har ägt rum eller, om ingen<br>försvarare har utsetts, att utse en<br>annan försvarare att närvara och<br>företräda försvarets intressen,</p>
<p>e) att utse en av sina leda-<br>möter, eller om så är nödvändigt,<br>en annan tillgänglig domare i för-<br>undersöknings- eller rättegångs-<br>avdelningen, att närvara och avge<br>rekommendationer eller fatta be-<br>slut om inhämtande och säkrande<br>av bevisning och hörande av<br>personer,</p>
<p>f) att vidta sådana andra<br>åtgärder som kan vara nödvändiga<br>för att uppta eller säkra bevisning.</p>
<p>3. a) Om åklagaren inte har<br>begärt åtgärder som avses i denna<br>artikel men förundersöknings-<br>kammaren anser sådana åtgärder<br>vara nödvändiga för att säkra<br>bevisning som den anser vara<br>väsentliga för försvaret i rätte-<br>gången, skall förundersöknings-<br>kammaren samråda med åklagaren<br>för att avgöra om åklagaren har<br>goda skäl för sin underlåtenhet att<br>begära att åtgärderna vidtas. Om<br>förundersökningskammaren efter<br>samrådet finner att åklagarens<br>underlåtenhet att begära sådana<br>åtgärder är omotiverad, får den<br>vidta åtgärderna på eget initiativ.</p>
<p>b) Ett beslut av förunder-<br>sökningskammaren att handla på<br>eget initiativ med stöd av denna<br>punkt får överklagas av åklagaren.<br>Överklagandet skall behandlas<br>med förtur.</p>
<p>4. Frågan om bevisning som<br>säkrats eller inhämtats för rätte-<br>gången i enlighet med denna<br>artikel eller om protokollet kan<br>tillåtas skall under rättegången<br>avgöras i enlighet med artikel 69<br>och tillmätas det värde som rätte-<br>gångskammaren bestämmer.</p>
<h5>Artikel 57</h5>
<h5>Förundersökningskammare<br>ns uppgifter och befogenheter</h5>
<p>1. Såvida inte annat föreskrivs<br>i denna stadga, skall förundersök-<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>155</p>
<p>Chamber shall exercise its<br>functions in accordance with the<br>provisions of this article.</p>
<p>2 . (a) Orders or rulings of the<br>Pre-Trial Chamber issued under<br>artides 15, 18, 19, 54, paragraph<br>2, 61, paragraph 7, and 72 must<br>be concurred in by a majority of<br>its judges.</p>
<p>(b) In all other cases, a single<br>judge of the Pre-Trial Chamber<br>may exercise the functions<br>provided for in this Statute, unless<br>otherwise provided for in the<br>Rules of Procedure and Evidence<br>or by a majority of the Pre-Trial<br>Chamber.</p>
<p>3. In addition to its other<br>functions under this Statute, the<br>Pre-Trial Chamber may:</p>
<p>(a) At the request of the<br>Prosecutor, issue such orders and<br>warrants as may be required for<br>the purposes of an investigation;</p>
<p>(b) Upon the request of a<br>person who has been arrested or<br>has appeared pursuant to a<br>summons under article 58, issue<br>such orders, including measures<br>such as those described in article<br>56, or seek such cooperation pur-<br>suant to Part 9 as may be<br>necessary to assist the person in<br>the preparation of his or her<br>defence;</p>
<p>(c) Where necessary, provide<br>for the protection and privacy of<br>victims and witnesses, the<br>preservation of evidence, the<br>protection of persons who have<br>been arrested or appeared in<br>response to a summons, and the<br>protection of national security<br>information;</p>
<p>(d) Authorize the Prosecutor<br>to take specific investigative steps<br>within the territory of a State<br>Party without having secured the<br>cooperation of that State under<br>Part 9 if, whenever possible<br>having regard to the views of the<br>State concemed, the Pre-Trial<br>Chamber has determined in that<br>case that the State is clearly<br>unable to execute a request for<br></p>
<p>ningskammaren fullgöra sina upp-<br>gifter i enlighet med bestämmel-<br>serna i denna artikel.</p>
<p>2. a) För beslut meddelade av<br>förundersökningskammaren med<br>stöd av artiklarna 15, 18, 19, 54.2,<br>61.7 och 72 krävs instämmande<br>av en majoritet av kammarens<br>domare.</p>
<p>b) I alla övriga fall får en<br>ensam domare i förundersök-<br>ningskammaren fullgöra de upp-<br>gifter som föreskrivs i denna<br>stadga, såvida inte annat före-<br>skrivs i bevis- och förfarande-<br>reglema eller av en majoritet av<br>förundersökningskammarens<br>ledamöter.</p>
<p>3. Utöver sina övriga uppgifter<br>enligt denna stadga får förunder-<br>sökningskammaren</p>
<p>a) på begäran av åklagaren<br>meddela de beslut och utfärda de<br>förelägganden som är nödvändiga<br>för en förundersökning,</p>
<p>b) på begäran av en person<br>som har berövats friheten eller<br>infunnit sig efter kallelse enligt<br>artikel 58 meddela de beslut,<br>innefattande de åtgärder som<br>avses i artikel 56, eller söka det<br>samarbete i enlighet med del 9<br>som kan behövas for att bistå<br>personen med att förbereda sitt<br>försvar,</p>
<p>c) om så behövs, säkerställa<br>brottsoffers och vittnens säkerhet<br>och frid, säkra bevisning och<br>skydda personer som har berövats<br>friheten eller infunnit sig efter<br>kallelse samt skydda uppgifter<br>som berör nationell säkerhet,</p>
<p>d) ge åklagaren tillåtelse att<br>genomföra bestämda undersök-<br>ningsåtgärder inom en stadgeparts<br>territorium utan att ha försäkrat<br>sig om denna stats samarbete i<br>enlighet med del 9, om förunder-<br>sökningskammaren har funnit,<br>med hänsyn till den berörda sta-<br>tens inställning när så är möjligt,<br>att staten i det fallet uppenbart<br>saknar förmåga att efterkomma en<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>156</h4>
<p>cooperation due to the unavail-<br>ability of any authority or any<br>component of its judicial system<br>competent to execute the request<br>for cooperation under Part 9.</p>
<p>(e) Where a warrant of arrest<br>or a summons has been issued<br>under article 58, and having due<br>regard to the strength of the<br>evidence and the rights of the<br>parties concemed, as provided for<br>in this Statute and the Rules of<br>Procedure and Evidence, seek the<br>cooperation of States pursuant to<br>article 93, paragraph 1 (k), to take<br>protective measures for the<br>purpose of forfeiture, in particular<br>for the ultimate benefit of victims.</p>
<p>Article 58</p>
<p>Issuance by the Pre-Trial<br>Chamber of a warrant of arrest<br>or a summons to appear</p>
<p>1. At any time after the<br>initiation of an investigation, the<br>Pre-Trial Chamber shall, on the<br>application of the Prosecutor,<br>issue a warrant of arrest of a<br>person if, having examined the<br>application and the evidence or<br>other information submitted by<br>the Prosecutor, it is satisfied that:</p>
<p>(a) There are reasonable<br>grounds to believe that the person<br>has committed a crime within the<br>jurisdiction of the Court; and</p>
<p>(b) The arrest of the person<br>appears necessary:</p>
<p>(i) To ensure the person's<br>appearance at trial,</p>
<p>(ii) To ensure that the person<br>does not obstruct or endanger the<br>investigation or the court<br>proceedings, or</p>
<p>(iii) Where applicable, to<br>prevent the person from<br>continuing with the commission of<br>that crime or a related crime<br>which is within the jurisdiction of<br>the Court and which arises out of<br>the same circumstances.</p>
<p>2. The application of the<br>Prosecutor shall contain:<br></p>
<p>framställning om samarbete bero-<br>ende på att det inte finns någon<br>myndighet eller någon del av dess<br>rättssystem som är behörig att<br>genomföra framställningen om<br>samarbete enligt del 9,</p>
<p>e) söka samarbete med stater i<br>enlighet med artikel 93.1 j för att<br>vidta skyddsåtgärder med sikte på<br>förverkande, särskilt i brotts-<br>offrens slutliga intresse, i de fall<br>ett häktningsbeslut eller en<br>kallelse har utfärdats med stöd av<br>artikel 58 och med vederbörlig<br>hänsyn till bevisningens styrka<br>och de berörda partemas rättig-<br>heter enligt föreskrifterna i denna<br>stadga och bevis- och förfarande-<br>reglema.</p>
<p>Artikel 58<br>Förundersöknings-<br>kammarens utfärdande av<br>häktningsbeslut eller kallelse till<br>inställelse inför Domstolen</p>
<p>1. När som helst sedan en<br>förundersökning har inletts skall<br>förundersökningskammaren på<br>framställning av åklagaren utfärda<br>ett häktningsbeslut avseende en<br>person om förundersöknings-<br>kammaren, efter att ha prövat<br>ansökan och bevisningen eller<br>andra upplysningar som lämnats<br>av åklagaren, har förvissat sig om<br>att</p>
<p>a) det finns skälig anledning<br>att anta att personen har gjort sig<br>skyldig till ett brott som omfattas<br>av Domstolens jurisdiktion, och</p>
<p>b) det förefaller vara nödvän-<br>digt att personen berövas friheten</p>
<p>i) för att säkerställa att perso-<br>nen infinner sig vid rättegången,</p>
<p>ii) för att säkerställa att per-<br>sonen inte hindrar eller äventyrar<br>förundersökningen eller rätte-<br>gången, eller</p>
<p>iii) för att, i förekommande<br>fall, hindra att personen fortsätter<br>att begå brottet i fråga eller<br>därmed sammanbundet brott som<br>omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion och som följer av<br>samma omständigheter.</p>
<p>2. Åklagarens framställning<br>skall innehålla</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>157</p>
<p>(a) The name of the person<br>and any other relevant identifying<br>information;</p>
<p>(b) A specific reference to the<br>crimes within the jurisdiction of<br>the Court which the person is<br>alleged to have committed;</p>
<p>(c) A concise statement of the<br>facts which are alleged to<br>constitute those crimes;</p>
<p>(d) A summary of the evidence<br>and any other information which<br>establish reasonable grounds to<br>believe that the person committed<br>those crimes; and</p>
<p>(e) The reason why the<br>Prosecutor believes that the arrest<br>of the person is necessary.</p>
<p>3. The warrant of arrest shall<br>contain:</p>
<p>(a) The name of the person<br>and any other relevant identifying<br>information;</p>
<p>(b) A specific reference to the<br>crimes within the jurisdiction of<br>the Court for which the person's<br>arrest is sought; and</p>
<p>(c) A concise statement of the<br>facts which are alleged to<br>constitute those crimes.</p>
<p>4. The warrant of arrest shall<br>remain in effect until otherwise<br>ordered by the Court.</p>
<p>5. On the basis of the warrant<br>of arrest, the Court may request<br>the provisional arrest or the arrest<br>and surrender of the person under<br>Part 9.</p>
<p>6. The Prosecutor may request<br>the Pre-Trial Chamber to amend<br>the warrant of arrest by modifying<br>or adding to the crimes specified<br>therein. The Pre-Trial Chamber<br>shall so amend the warrant if it is<br>satisfied that there are reasonable<br>grounds to believe that the person<br>committed the modified or<br>additional crimes.</p>
<p>7. As an altemative to seeking<br>a warrant of arrest, the Prosecutor<br>may submit an application<br>requesting that the Pre-Trial<br>Chamber issue a summons for the<br>person to appear. If the Pre-Trial</p>
<p>a) personens namn och annan<br>information av betydelse för<br>identifieringen,</p>
<p>b) en detaljerad hänvisning till<br>de brott som omfattas av<br>Domstolens jurisdiktion, som<br>personen påstås ha begått,</p>
<p>c) en kortfattad redogörelse<br>för de omständigheter som påstås<br>utgöra dessa brott,</p>
<p>d) en sammanställning av den<br>bevisning och de andra upplys-<br>ningar som ger skälig anledning<br>att anta att personen har begått<br>dessa brott, och</p>
<p>e) skälen för att åklagaren<br>anser ett frihetsberövande vara<br>nödvändigt.</p>
<p>3. Ett häktningsbeslut skall<br>innehålla</p>
<p>a) personens namn och annan<br>information av betydelse för<br>identifieringen,</p>
<p>b) en detaljerad hänvisning till<br>de brott inom Domstolens<br>jurisdiktion för vilka personen<br>begärs häktad, och</p>
<p>c) en kortfattad redogörelse<br>för de omständigheter som påstås<br>utgöra dessa brott.</p>
<p>4. Häktningsbeslutet skall<br>gälla till dess att Domstolen<br>beslutar annat.</p>
<p>5. Domstolen får med stöd av<br>häktningsbeslutet begära personen<br>provisoriskt anhållen eller<br>anhållen och överlämnad i<br>enlighet med del 9.</p>
<p>6. Åklagaren får begära att<br>förundersökningskammaren änd-<br>rar häktningsbeslutet genom<br>förändring av eller tillägg till de<br>brott som där anges. Förunder-<br>sökningskammaren skall ändra<br>häktningsbeslutet när den har<br>förvissat sig om att det finns<br>skälig anledning att anta att<br>personen har gjort sig skyldig till<br>de förändrade eller tillagda<br>brotten,</p>
<p>7. I stället för att begära ett<br>häktningsbeslut får åklagaren<br>ansöka om att förundersöknings-<br>kammaren utfärdar en kallelse för<br>personen att inställa sig inför<br>Domstolen. Om förundersök-<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>158</p>
<p>Chamber is satisfied that there are<br>reasonable grounds to believe that<br>the person committed the crime<br>alleged and that a summons is<br>sufficient to ensure the person's<br>appearance, it shall issue the<br>summons, with or without<br>conditions restricting liberty<br>(other than detention) if provided<br>for by national law, for the person<br>to appear. The summons shall<br>contain:</p>
<p>(a) The name of the person<br>and any other relevant identifying<br>information;</p>
<p>(b) The specified date on<br>which the person is to appear;</p>
<p>(c) A specific reference to the<br>crimes within the jurisdiction of<br>the Court which the person is<br>alleged to have committed; and</p>
<p>(d) A concise statement of the<br>facts which are alleged to<br>constitute the crime.</p>
<p>The summons shall be served<br>on the person.</p>
<h5>Article 59</h5>
<h5>Arrest proceedings in the<br>custodial State</h5>
<p>1. A State Party which has<br>received a request for provisional<br>arrest or for arrest and surrender<br>shall immediately take steps to<br>arrest the person in question in<br>accordance with its laws and the<br>provisions of Part 9.</p>
<p>2. A person arrested shall be<br>brought promptly before the<br>competent judicial authority in the<br>custodial State which shall<br>determine, in accordance with the<br>law of that State, that:</p>
<p>(a) The warrant applies to that<br>person;</p>
<p>(b) The person has been<br>arrested in accordance with the<br>proper process; and</p>
<p>(c) The person's rights have<br>been respected.</p>
<p>3. The person arrested shall<br>have the right to apply to the<br>competent authority in the<br>custodial State for interim release<br>pending surrender.</p>
<p>4. In reaching a decision on<br></p>
<p>ningskammaren är förvissad om<br>att det finns skälig anledning att<br>anta att personen har begått de<br>påstådda brotten och att en<br>kallelse är tillräcklig för att<br>säkerställa att personen infinner<br>sig, skall den utfärda en kallelse<br>med eller utan andra villkor om<br>frihetsinskränkningar (andra än<br>häktning), om detta förekommer i<br>nationell rätt. Kallelsen skall<br>innehålla följande:</p>
<p>a) personens namn och annan</p>
<p>relevant information för</p>
<p>identifieringen,</p>
<p>b) uppgift om den dag</p>
<p>personen skall infinna sig,</p>
<p>c) en detaljerad hänvisning till<br>de brott inom Domstolens juris-<br>diktion, som personen påstås ha<br>begått, och</p>
<p>d) en kortfattad redogörelse<br>för de omständigheter som påstås<br>utgöra dessa brott.</p>
<p>Kallelsen skall delges<br>personen i fråga.</p>
<h5>Artikel 59<br>Förfarande i förvarsstaten<br>vid ett frihetsberövande</h5>
<p>1. En stadgepart som har mot-<br>tagit en framställning om proviso-<br>riskt anhållande eller anhållande<br>och överlämnande skall omedel-<br>bart vidta åtgärder för att gripa<br>personen i fråga i enlighet med<br>sina lagar och bestämmelserna i<br>del 9.</p>
<p>2. Den som har berövats<br>friheten skall ofördröj ligen ställas<br>inför den behöriga rättsliga<br>myndigheten i förvarsstaten som, i<br>enlighet med lagen i den staten,<br>skall fastställa</p>
<p>a) att häktningsbeslutet avser<br>personen i fråga,</p>
<p>b) att personen har berövats<br>friheten enligt gällande regler, och</p>
<p>c) att personens rättigheter har<br>respekterats.</p>
<p>3. Den som har berövats<br>friheten skall ha rätt att hos<br>behörig myndighet i förvarsstaten<br>begära tillfällig frigivning i<br>avvaktan på överlämnande.</p>
<p>4. Den behöriga myndigheten i<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>159</p>
<p>any such application, the<br>competent authority in the<br>custodial State shall consider<br>whether, given the gravity of the<br>alleged crimes, there are urgent<br>and exceptional circumstances to<br>justify interim release and whether<br>necessary safeguards exist to<br>ensure that the custodial State can<br>fulfil its duty to surrender the<br>person to the Court. It shall not be<br>open to the competent authority of<br>the custodial State to consider<br>whether the warrant of arrest was<br>properly issued in accordance<br>with article 58, paragraph 1 (a)<br>and (b).</p>
<p>5. The Pre-Trial Chamber<br>shall be notified of any request for<br>interim release and shall make<br>recommendations to the compe-<br>tent authority in the custodial<br>State. The competent authority in<br>the custodial State shall give full<br>consideration to such recommen-<br>dations, including any recommen-<br>dations on measures to prevent the<br>escape of the person, before<br>rendering its decision.</p>
<p>6. If the person is granted<br>interim release, the Pre-Trial<br>Chamber may request periodic<br>reports on the status of the interim<br>release.</p>
<p>7. Once ordered to be<br>surrendered by the custodial State,<br>the person shall be delivered to<br>the Court as soon as possible.</p>
<h5>Article 60</h5>
<h5>Initial proceedings before<br>the Court</h5>
<p>1. Upon the surrender of the<br>person to the Court, or the<br>person's appearance before the<br>Court voluntarily or pursuant to a<br>summons, the Pre-Trial Chamber<br>shall satisfy itself that the person<br>has been informed of the crimes<br>which he or she is alleged to have<br>committed, and of his or her rights<br>under this Statute, including the<br>right to apply for interim release<br>pending trial.</p>
<p>2. A person subject to a<br>warrant of arrest may apply for<br></p>
<p>förvarsstaten skall när den avgör<br>en sådan framställning ta ställning<br>till om det mot bakgrund av de<br>påstådda brottens svårhetsgrad<br>föreligger sådana brådskande och<br>extraordinära förhållanden som<br>motiverar tillfällig frigivning och<br>om det finns nödvändiga garantier<br>för att tillförsäkra att förvarsstaten<br>kan uppfylla sin skyldighet att<br>överlämna personen till Dom-<br>stolen. Det skall inte tillkomma<br>den behöriga myndigheten i<br>förvarsstaten att avgöra om<br>häktningsbeslutet har utfärdats på<br>ett riktigt sätt i enlighet med<br>artikel 58.1 a och b.</p>
<p>5. Förundersökningskammaren<br>skall underrättas om varje fram-<br>ställning om tillfällig frigivning<br>och lämna rekommendationer till<br>den behöriga myndigheten i för-<br>varsstaten. Den behöriga myndig-<br>heten i förvarsstaten skall fullt ut<br>beakta sådana rekommendationer<br>inklusive eventuella rekommenda-<br>tioner om åtgärder för att för-<br>hindra att personen avviker innan<br>myndigheten fattar sitt beslut.</p>
<p>6. Om personen friges<br>tillfälligt, får förundersöknings-<br>kammaren begära regelbundna<br>rapporter om den tillfälliga<br>frigivningen.</p>
<p>7. När det föreligger ett beslut<br>om överlämnande från förvars-<br>staten, skall personen så snart som<br>möjligt överlämnas till Dom-<br>stolen.</p>
<h5>Artikel 60</h5>
<h5>Inledande förfaranden inför<br>Domstolen</h5>
<p>1. När personen har<br>överlämnats till Domstolen, eller<br>infunnit sig där frivilligt eller efter<br>kallelse, skall förundersöknings-<br>kammaren förvissa sig om att<br>personen har blivit underrättad om<br>de brott som han eller hon påstås<br>ha gjort sig skyldig till och om<br>sina rättigheter enligt denna<br>stadga, inklusive rätten att begära<br>tillfällig frigivning i avvaktan på<br>rättegång.</p>
<p>2. Den person för vilken ett<br>häktningsbeslut har utfärdats får</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>160</p>
<p>interim release pending trial. If<br>the Pre-Trial Chamber is satisfied<br>that the conditions set forth in<br>article 58, paragraph 1, are met,<br>the person shall continue to be<br>detained. If it is not so satisfied,<br>the Pre-Trial Chamber shall<br>release the person, with or without<br>conditions.</p>
<p>3. The Pre-Trial Chamber<br>shall periodically review its ruling<br>on the release or detention of the<br>person, and may do so at any time<br>on the request of the Prosecutor or<br>the person. Upon such review, it<br>may modify its ruling as to<br>detention, release or conditions of<br>release, if it is satisfied that<br>changed circumstances so require.</p>
<p>4. The Pre-Trial Chamber<br>shall ensure that a person is not<br>detained for an unreasonable<br>period prior to trial due to<br>inexcusable delay by the Prose-<br>cutor. If such delay occurs, the<br>Court shall consider releasing the<br>person, with or without<br>conditions.</p>
<p>5. If necessary, the Pre-Trial<br>Chamber may issue a warrant of<br>arrest to secure the presence of a<br>person who has been released.</p>
<h5>Article 61</h5>
<h5>Confirmation of the charges<br>before trial</h5>
<p>1. Subject to the provisions of<br>paragraph 2, within a reasonable<br>time after the person's surrender<br>or voluntary appearance before<br>the Court, the Pre-Tnal Chamber<br>shall hold a hearing to confirm the<br>charges on which the Prosecutor<br>intends to seek trial. The hearing<br>shall be held in the presence of<br>the Prosecutor and the person<br>charged, as well as his or her<br>counsel.</p>
<p>2. The Pre-Trial Chamber<br>may, upon request of the<br>Prosecutor or on its own motion,<br>hold a hearing in the absence of<br></p>
<p>begära att tillfälligt bli försatt på<br>fri fot i avvaktan på rättegång. Om<br>förundersökningskammaren har<br>förvissat sig om att de villkor som<br>föreskrivs i artikel 58.1 är upp-<br>fyllda, skall personen fortsätta att<br>vara häktad. I annat fall skall<br>förundersökningskammaren frige<br>personen med eller utan villkor.</p>
<p>3. Förundersökningskammaren<br>skall regelbundet ompröva sitt<br>beslut om frigivning eller frihets-<br>berövande av personen och far när<br>som helst göra detta på begäran av<br>åklagaren eller personen i fråga.<br>Vid en sådan prövning far för-<br>undersökningskammaren ändra<br>sitt beslut om frihetsberövande,<br>frigivning eller villkoren för<br>frigivning, om den finner att så<br>krävs på grund av ändrade<br>förhållanden.</p>
<p>4. Förundersökningskammaren<br>skall säkerställa att ingen är<br>berövad friheten under oskäligt<br>lång tid före rättegången på grund<br>av en omotiverad försening från<br>åklagarens sida. Om en sådan<br>försening uppstår, skall Dom-<br>stolen överväga att frige personen<br>med eller utan villkor.</p>
<p>5. Förundersökningskammaren<br>får, om det är nödvändigt, utfärda<br>ett häktningsbeslut för att försäkra<br>sig om att en person som har<br>frigetts infinner sig.</p>
<h5>Artikel 61</h5>
<h5>Bekräftelse av åtalspunkter<br>före rättegång</h5>
<p>1. Med förbehåll för bestäm-<br>melserna i punkt 2 i denna artikel<br>skall förundersökningskammaren<br>inom skälig tid efter det att perso-<br>nen har överlämnats till eller fri-<br>villigt infunnit sig vid Domstolen,<br>hålla en förhandling för att<br>bekräfta de åtalspunkter som åkla-<br>garen avser att lägga till grund för<br>lagföring. Förhandlingen skall äga<br>rum i närvaro av åklagaren och<br>den anklagade samt hans eller<br>hennes försvarare.</p>
<p>2. Förundersökningskammaren<br>far på begäran av åklagaren eller<br>på eget initiativ hålla en<br>förhandling i den anklagades<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>161</p>
<p>the person charged to confirtn the<br>charges on which the Prosecutor<br>intends to seek trial when the<br>person has:</p>
<p>(a) Waived his or her right to<br>be present; or</p>
<p>(b) Fled or cannot be found<br>and all reasonable steps have been<br>taken to secure his or her<br>appearance before the Court and<br>to inform the person of the<br>charges and that a hearing to<br>confirm those charges will be<br>held.</p>
<p>In that case, the person shall<br>be represented by counsel where<br>the Pre-Trial Chamber determines<br>that it is in the interests of justice.</p>
<p>3. Within a reasonable time<br>before the hearing, the person<br>shall:</p>
<p>(a) Be provided with a copy of<br>the document containing the<br>charges on which the Prosecutor<br>intends to bring the person to trial;<br>and</p>
<p>(b) Be informed of the<br>evidence on which the Prosecutor<br>intends to rely at the hearing.</p>
<p>The Pre-Trial Chamber may<br>issue orders regarding the<br>disclosure of information for the<br>purposes of the hearing.</p>
<p>4. Before the hearing, the<br>Prosecutor may continue the<br>investigation and may amend or<br>withdraw any charges. The person<br>shall be given reasonable notice<br>before the hearing of any<br>amendment to or withdrawal of<br>charges. In case of a withdrawal<br>of charges, the Prosecutor shall<br>notify the Pre-Trial Chamber of<br>the reasons for the withdrawal.</p>
<p>5. At the hearing, the<br>Prosecutor shall support each<br>charge with sufficient evidence to<br>establish substantial grounds to<br>believe that the person committed<br>the crime charged. The Prosecutor<br>may rely on documentary or<br>summary evidence and need not<br>call the witnesses expected to<br>testify at the trial.<br></p>
<p>frånvaro för att bekräfta de<br>åtalspunkter som åklagaren avser<br>att lägga till grund för lagföring,<br>om den anklagade har</p>
<p>a) avstått från sin rätt att vara<br>närvarande, eller</p>
<p>b) avvikit eller inte kan<br>påträffas och alla skäliga åtgärder<br>har vidtagits för att säkerställa att<br>personen skall inställa sig inför<br>Domstolen för att informera<br>honom eller henne om åtalspunk-<br>terna och om att en förhandling<br>kommer att hållas för att bekräfta<br>dessa åtalspunkter.</p>
<p>I så fall skall personen<br>företrädas av en försvarare om<br>förundersökningskammaren finner<br>att detta ligger i rättvisans<br>intresse.</p>
<p>3. Inom skälig tid före<br>förhandlingen skall personen</p>
<p>a) få en kopia av den handling<br>som innehåller de åtalspunkter<br>som åklagaren avser lägga till<br>grund för lagföringen,</p>
<p>b) få information om den<br>bevisning som åklagaren avser<br>åberopa i rättegången.</p>
<p>Förundersökningskammaren<br>får förordna om utlämnade av<br>information för förhandlingen.</p>
<p>4. Före förhandlingen får<br>åklagaren fortsätta förundersök-<br>ningen och ändra eller återta åtals-<br>punkter. Den anklagade skall i<br>skälig tid före förhandlingen<br>underrättas om eventuella änd-<br>ringar eller återtagande av åtals-<br>punkter. Om åtalspunkter återtas,<br>skall åklagaren underrätta för-<br>undersökningskammaren och ange<br>skälen härför.</p>
<p>5. Vid förhandlingen skall<br>åklagaren underbygga varje<br>åtalspunkt med bevisning som är<br>tillräcklig för att fastställa att det<br>finns väsentliga skäl att anta att<br>den anklagade har gjort sig<br>skyldig till de brott som han eller<br>hon anklagas för. Åklagaren får<br>skriftliga bevis eller sammanställ-<br>ningar och behöver inte kalla</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>162</h4>
<p>6. At the hearing, the person<br>may:</p>
<p>(a) Object to the charges;</p>
<p>(b) Challenge the evidence<br>presented by the Prosecutor; and</p>
<p>(c) Present evidence.</p>
<p>7. The Pre-Trial Chamber<br>shall, on the basis of the hearing,<br>determine whether there is<br>sufficient evidence to establish<br>substantial grounds to believe that<br>the person committed each of the<br>crimes charged. Based on its<br>determination, the Pre-Trial<br>Chamber shall:</p>
<p>(a) Confirm those charges in<br>relation to which it has<br>determined that there is sufficient<br>evidence, and commit the person<br>to a Trial Chamber for trial on the<br>charges as confirmed;</p>
<p>(b) Decline to confirm those<br>charges in relation to which it has<br>determined that there is<br>insufficient evidence;</p>
<p>(c) Adjoum the hearing and<br>request the Prosecutor to<br>consider:</p>
<p>(i) Providing further evidence<br>or conducting further investiga-<br>tion with respect to a particular<br>charge; or</p>
<p>(ii) Amending a charge<br>because the evidence submitted<br>appears to establish a different<br>crime within the jurisdiction of<br>the Court.</p>
<p>8. Where the Pre-Trial<br>Chamber declines to confirm a<br>charge, the Prosecutor shall not be<br>precluded from subsequently<br>requesting its confirmation if the<br>request is supported by additional<br>evidence.</p>
<p>9. After the charges are<br>confirmed and before the trial has<br>begun, the Prosecutor may, with<br>the permission of the Pre-Trial<br>Chamber and after notice to the<br>accused, amend the charges. If the<br>Prosecutor seeks to add additional<br></p>
<p>vittnen som förväntas vittna vid<br>huvudförhandlingen.</p>
<p>6. Vid förhandlingen får den<br>anklagade</p>
<p>a) resa invändningar mot åtals-<br>punkterna,</p>
<p>b) bestrida bevisning som<br>framläggs av åklagaren, och</p>
<p>c) framlägga bevisning.</p>
<p>7. På grundval av förhand-<br>lingen skall förundersöknings-<br>kammaren avgöra om det finns<br>tillräcklig bevisning för att fast-<br>ställa att det föreligger väsentliga<br>skäl att anta att den anklagade har<br>gjort sig skyldig till vart och ett av<br>de brott som han eller hon åtalas<br>för. Med stöd av detta avgörande<br>skall förundersökningskammaren</p>
<p>a) bekräfta de åtalspunkter<br>beträffande vilka den har funnit<br>att det finns tillräcklig bevisning<br>och hänvisa personen till en rätte-<br>gångskammare för huvudförhand-<br>ling beträffande de bekräftade<br>åtalspunkterna,</p>
<p>b) avvisa de åtalspunkter<br>beträffande vilka den har funnit<br>att det inte finns tillräckliga bevis,</p>
<p>c) ajournera förhandlingen och<br>uppmana åklagaren att överväga</p>
<p>i) att framlägga ytterligare<br>bevisning eller fortsätta utred-<br>ningen av en viss åtalspunkt, eller</p>
<p>ii) att ändra en åtalspunkt<br>därför att den framlagda bevis-<br>ningen förefaller tyda på att ett<br>annat brott som omfattas av Dom-<br>stolens jurisdiktion har begåtts.</p>
<p>8. Om förundersöknings-<br>kammaren avvisar en åtalspunkt,<br>skall det inte hindra åklagaren<br>från att senare begära att åtals-<br>punkten bekräftas om begäran<br>stöds av ny bevisning.</p>
<p>9. Sedan åtalspunkterna har<br>bekräftats och innan huvudför-<br>handlingen inleds får åklagaren,<br>med förundersökningskammarens<br>tillstånd och efter att ha under-<br>rättat den tilltalade, ändra åtalet.<br>Om åklagaren vill lägga till nya<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>163</p>
<p>charges or to substitute more<br>serious charges, a hearing under<br>this article to confirm those<br>charges must be held. After<br>commencement of the trial, the<br>Prosecutor may, with the<br>permission of the Trial Chamber,<br>withdraw the charges.</p>
<p>10. Any warrant previously<br>issued shall cease to have effect<br>with respect to any charges which<br>have not been confirmed by the<br>Pre-Trial Chamber or which have<br>been withdrawn by the<br>Prosecutor.</p>
<p>11. Once the charges have<br>been confirmed in accordance<br>with this article, the Presidency<br>shall constitute a Trial Chamber<br>which, subject to paragraph 9 and<br>to article 64, paragraph 4, shall be<br>responsible for the conduct of<br>subsequent proceedings and may<br>exercise any function of the Pre-<br>Trial Chamber that is relevant and<br>capable of application in those<br>proceedings.</p>
<p>PART 6. THE TRIAL</p>
<h5>Article 62<br>Place of trial</h5>
<p>Unless otherwise decided, the<br>place of the trial shall be the seat<br>of the Court.</p>
<p>Article 63</p>
<p>Trial in the presence of the<br>accused</p>
<p>1. The accused shall be<br>present during the trial.</p>
<p>2. If the accused, being present<br>before the Court, continues to<br>disrupt the trial, the Trial<br>Chamber may remove the accused<br>and shall make provision for him<br>or her to observe the trial and<br>instruct counsel from outside the<br>courtroom, through the use of<br>Communications technology, if<br>required. Such measures shall be<br>taken only in exceptional circum-<br>stances after other reasonable<br>altematives have proved inade-<br>quate, and only for such duration<br>as is strictly required.<br></p>
<p>åtalspunkter eller ersätta dem med<br>allvarligare åtalspunkter, måste en<br>förhandling enligt denna artikel<br>äga rum for att bekräfta dessa<br>åtalspunkter. När huvudförhand-<br>lingen har inletts får åklagaren,<br>med rättegångskammarens till-<br>stånd, återta åtalspunkter.</p>
<p>10. Tidigare meddelade beslut<br>skall upphöra att gälla med avse-<br>ende på åtalspunkter som inte har<br>bekräftats av förundersöknings-<br>kammaren eller som har återtagits<br>av åklagaren.</p>
<p>11. Så snart åtalspunkterna har<br>bekräftats i enlighet med denna<br>artikel skall presidiet inrätta en<br>rättegångskammare som, med<br>förbehåll för punkt 9 i denna<br>artikel och artikel 64.4, skall<br>ansvara for genomförandet av det<br>följande förfarandet och som får<br>fullgöra alla de av förundersök-<br>ningskammarens uppgifter som är<br>relevanta och kan tillämpas i det<br>förfarandet.</p>
<p>DEL 6 RÄTTEGÅNGEN</p>
<h5>Artikel 62<br>Rättegångsort</h5>
<p>Om inte annat beslutas, skall<br>Domstolens säte vara rättegångs-<br>ort.</p>
<p>Artikel 63</p>
<p>Den tilltalades närvaro vid<br>huvudförhandlingen</p>
<p>1. Den tilltalade skall vara när-<br>varande vid huvudförhandlingen.</p>
<p>2. Om den tilltalade under sin<br>närvaro inför Domstolen varaktigt<br>stör förhandlingarna, får rätte-<br>gångskammaren avlägsna den till-<br>talade och skall vidta åtgärder så<br>att han eller hon från en plats<br>utanför förhandlingssalen skall<br>kunna följa förhandlingarna och<br>ge sin försvarare instruktioner, om<br>så behövs med användande av<br>kommunikationsteknik. Sådana åt-<br>gärder skall endast vidtas i undan-<br>tagsfall och först sedan andra<br>skäliga alternativ har befunnits<br>vara otillräckliga och endast under<br>den tid som är absolut nödvändig.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>164</p>
<p>Article 64</p>
<p>Functions and powers of the<br>Trial Chamber</p>
<p>1. The functions and powers<br>of the Trial Chamber set out in<br>this article shall be exercised in<br>accordance with this Statute and<br>the Rules of Procedure and<br>Evidence.</p>
<p>2. The Trial Chamber shall<br>ensure that a trial is fair and<br>expeditious and is conducted with<br>full respect for the rights of the<br>accused and due regard for the<br>protection of victims and<br>witnesses.</p>
<p>3. Upon assignment of a case<br>for trial in accordance with this<br>Statute, the Trial Chamber assig-<br>ned to deal with the case shall:</p>
<p>(a) Confer with the parties and<br>adopt such procedures as are<br>necessary to facilitate the fair and<br>expeditious conduct of the<br>proceedings;</p>
<p>(b) Determine the language or<br>languages to be used at trial; and</p>
<p>(c) Subject to any other<br>relevant provisions of this Statute,<br>provide for disclosure of<br>documents or information not<br>previously disclosed, sufficiently<br>in advance of the commencement<br>of the trial to enable adequate<br>preparation for trial.</p>
<p>4. The Trial Chamber may, if<br>necessary for its effective and fair<br>functioning, refer preliminary<br>issues to the Pre-Trial Chamber<br>or, if necessary, to another<br>available judge of the Pre-Trial<br>Division.</p>
<p>5. Upon notice to the parties,<br>the Trial Chamber may, as<br>appropriate, direct that there be<br>joinder or severance in respect of<br>charges against more than one<br>accused.</p>
<p>6. In performing its functions<br>prior to trial or during the course<br>of a trial, the Trial Chamber may,<br>as necessary:</p>
<p>Artikel 64</p>
<p>Rättegångskammarens<br>uppgifter och befogenheter</p>
<p>1. Rättegångskammarens<br>uppgifter och befogenheter enligt<br>denna artikel skall utövas i<br>enlighet med denna stadga och<br>bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>2. Rättegångskammaren skall<br>tillse att rättegången är opartisk<br>och effektiv och att den genom-<br>förs på ett sådant sätt att den till-<br>talades rättigheter till fullo respek-<br>teras och att skyddet av brotts-<br>offer och vittnen vederbörligen<br>beaktas.</p>
<p>3. När en rättegångskammare<br>får sig tilldelat ett mål för hand-<br>läggning i enlighet med denna<br>stadga skall den</p>
<p>a) överlägga med stadgepar-<br>tema och anta de förfaranden som<br>behövs för att handläggningen<br>skall kunna genomföras opartiskt<br>och effektivt,</p>
<p>b) bestämma vilket eller vilka<br>språk som skall användas vid<br>rättegången, och</p>
<p>c) med förbehåll för andra<br>tillämpliga bestämmelser i denna<br>stadga, tillse att handlingar och<br>uppgifter som inte tidigare har<br>lämnats ut framläggs i så god tid<br>före huvudförhandlingen att<br>godtagbara förberedelser möjlig-<br>görs.</p>
<p>4. Rättegångskammaren far, i<br>den mån det behövs för att den<br>skall kunna fungera på ett effek-<br>tivt och opartiskt sätt, hänskjuta<br>preliminära frågor till förunder-<br>sökningskammaren eller, om det<br>är nödvändigt, till en annan till-<br>gänglig domare i förundersök-<br>ningsavdelningen.</p>
<p>5. Om det är lämpligt får<br>rättegångskammaren, efter under-<br>rättelse till partema, besluta om<br>att förena eller separera hand-<br>läggningen av åtal mot mer än en<br>tilltalad.</p>
<p>6. Vid fullgörandet av sina<br>uppgifter före eller under huvud-<br>förhandlingen får rättegångs-<br>kammaren, om det behövs,</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>165</p>
<p>(a) Exercise any functions of<br>the Pre-Trial Chamber referred to<br>in article 61, paragraph 11;</p>
<p>(b) Require the attendance and<br>testimony of witnesses and<br>production of documents and<br>other evidence by obtaining, if<br>necessary, the assistance of States<br>as provided in this Statute;</p>
<p>(c) Provide for the protection<br>of confidential information;</p>
<p>(d) Order the production of<br>evidence in addition to that<br>already collected prior to the trial<br>or presented during the trial by the<br>parties;</p>
<p>(e) Provide for the protection<br>of the accused, witnesses and<br>victims; and</p>
<p>(f) Rule on any other relevant<br>matters.</p>
<p>7. The trial shall be held in<br>public. The Trial Chamber may,<br>however, determine that special<br>circumstances require that certain<br>proceedings be in closed session<br>for the purposes set forth in article<br>68, or to protect confidential or<br>sensitive information to be given<br>in evidence.</p>
<p>8. (a) At the commencement<br>of the trial, the Trial Chamber<br>shall have read to the accused the<br>charges previously confirmed by<br>the Pre-Trial Chamber. The Trial<br>Chamber shall satisfy itself that<br>the accused understands the<br>nature of the charges. It shall<br>afford him or her the opportunity<br>to make an admission of guilt in<br>accordance with article 65 or to<br>plead not guilty.</p>
<p>(b) At the trial, the presiding<br>judge may give directions for the<br>conduct of proceedings, including<br>to ensure that they are conducted<br>in a fair and impartial manner.<br>Subject to any directions of the<br>presiding judge, the parties may<br>submit evidence in accordance<br>with the provisions of this Statute.</p>
<p>9. The Trial Chamber shall<br>have, inter alia. the power on<br>application of a party or on its</p>
<p>a) fullgöra alla förundersök-<br>ningskammarens uppgifter som<br>avses i artikel 61.11,</p>
<p>b) påfordra närvaro och<br>vittnesmål av vittnen samt fram-<br>läggande av handlingar och annan<br>bevisning genom att, i den mån<br>det behövs, fa hjälp av stater i<br>enlighet med denna stadga,</p>
<p>c) sörja för skyddet av<br>sekretessbelagda uppgifter,</p>
<p>d) bestämma om bevisupp-<br>tagning utöver vad som inhämtats<br>före eller framlagts av partema<br>under huvudförhandlingen,</p>
<p>e) sötja för skyddet av den<br>tilltalade, vittnena och brotts-<br>offren,</p>
<p>f) besluta i alla övriga<br>relevanta frågor.</p>
<p>7. Rättegången skall vara<br>offentlig. Rättegångskammaren<br>kan dock besluta att särskilda<br>omständigheter kräver att vissa<br>förfaranden hålls inom stängda<br>dörrar för de ändamål som avses i<br>artikel 68 eller för att skydda<br>hemliga eller känsliga uppgifter<br>som skall framläggas som bevis.</p>
<p>8. a) Vid huvudförhandlingens<br>böljan skall rättegångskammaren<br>tillse att den tilltalade för sig får<br>upplästa de åtalspunkter som tidi-<br>gare har bekräftats av förunder-<br>sökningskammaren. Rättegångs-<br>kammaren skall förvissa sig om<br>att den tilltalade förstår inne-<br>börden av åtalet. Rättegångs-<br>kammaren skall ge den tilltalade<br>tillfälle att erkänna sig skyldig i<br>enlighet med artikel 65 eller att<br>förklara sig icke skyldig.</p>
<p>b) Under rättegången får<br>rättens ordförande ge anvisningar<br>för hur förfarandet skall genom-<br>föras och därvid säkerställa att det<br>genomförs på ett rättvist och<br>opartiskt sätt. Med förbehåll för<br>eventuella anvisningar av rättens<br>ordförande får partema framlägga<br>bevisning i enlighet med bestäm-<br>melserna i denna stadga.</p>
<p>9. Rättegångskammaren skall<br>bland annat ha befogenhet att på<br>begäran av en part eller på eget</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>166</h4>
<p>own motion to:</p>
<p>(a) Rule on the admissibility<br>or relevance of evidence; and</p>
<p>(b) Take all necessary steps to<br>maintain order in the course of a<br>hearing.</p>
<p>10. The Trial Chamber shall<br>ensure that a complete record of<br>the trial, which accurately reflects<br>the proceedings, is made and that<br>it is maintained and preserved by<br>the Registrar.</p>
<h5>Article 65</h5>
<h5>Proceedings on an admission<br>of guilt</h5>
<p>1. Where the accused makes<br>an admission of guilt pursuant to<br>article 64, paragraph 8 (a), the<br>Trial Chamber shall determine<br>whether:</p>
<p>(a) The accused understands<br>the nature and consequences of<br>the admission of guilt;</p>
<p>(b) The admission is<br>voluntarily made by the accused<br>after sufficient consultation with<br>defence counsel; and</p>
<p>(c) The admission of guilt is<br>supported by the facts of the case<br>that are contained in:</p>
<p>(i) The charges brought by the<br>Prosecutor and admitted by the<br>accused;</p>
<p>(ii) Any materials presented by<br>the Prosecutor which supplement<br>the charges and which the accused<br>accepts; and</p>
<p>(iii) Any other evidence, such<br>as the testimony of witnesses,<br>presented by the Prosecutor or the<br>accused.</p>
<p>2. Where the Trial Chamber is<br>satisfied that the matters referred<br>to in paragraph 1 are established,<br>it shall consider the admission of<br>guilt, together with any additional<br>evidence presented, as<br>establishing all the essential facts<br>that are required to prove the<br>crime to which the admission of<br>guilt relätes, and may convict the<br>accused of that crime.</p>
<p>3. Where the Trial Chamber is<br>not satisfied that the matters<br>referred to in paragraph 1 are<br>established, it shall consider the</p>
<p>initiativ</p>
<p>a) avgöra om bevisning skall<br>tillåtas och är relevant och</p>
<p>b) vidta alla åtgärder som<br>behövs for att upprätthålla ord-<br>ningen under förhandlingen.</p>
<p>10. Rättegångskammaren skall<br>tillse att ett fullständigt protokoll<br>förs över rättegången som på ett<br>riktigt sätt återger förhandlingarna<br>och att det bibehålls och förvaras<br>av registratom.</p>
<h5>Artikel 65</h5>
<h5>Förfarande om en tilltalad<br>erkänner sig skyldig</h5>
<p>1. Om en tilltalad erkänner sig<br>skyldig enligt artikel 64.8 a, skall<br>rättegångskammaren avgöra om</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>a) den tilltalade förstår<br>innebörden och följderna av sitt<br>erkännande,</p>
<p>b) den tilltalade har gjort<br>erkännandet frivilligt efter till-<br>räckligt samråd med sin försva-<br>rare, och</p>
<p>c) erkännandet stöds av<br>omständigheterna i målet som de<br>framgår av</p>
<p>i) de åtalspunkter som har<br>framlagts av åklagaren och<br>erkänts av den tilltalade,</p>
<p>ii) material framlagt av åkla-<br>garen som åtföljer åtalet och som<br>den tilltalade godtar, och</p>
<p>iii) varje annat bevis såsom<br>vittnesmål framlagda av åklagaren<br>eller av den tilltalade.</p>
<p>2. Om rättegångskammaren är<br>förvissad att de villkor som nämns<br>i punkt 1 är uppfyllda, skall den<br>anse att erkännandet tillsammans<br>med eventuell ytterligare framlagd<br>bevisning visar att alla de väsent-<br>liga omständigheter som fordras<br>för att bevisa det brott som<br>erkännandet avser och far falla<br>den tilltalade till ansvar för detta<br>brott.</p>
<p>3. Om rättegångskammaren<br>inte är förvissad om att de villkor<br>som nämns i punkt 1 är uppfyllda,<br>skall den anse att erkännandet inte<br></p>
<p>167</p>
<p>admission of guilt as not having<br>been made, in which case it shall<br>order that the trial be continued<br>under the ordinary trial proce-<br>dures provided by this Statute and<br>may remit the case to another<br>Trial Chamber.</p>
<p>4. Where the Trial Chamber is<br>of the opinion that a more<br>complete presentation of the facts<br>of the case is required in the<br>interests of justice, in particular<br>the interests of the victims, the<br>Trial Chamber may:</p>
<p>(a) Request the Prosecutor to<br>present additional evidence, inclu-<br>ding the testimony of witnesses;<br>or</p>
<p>(b) Order that the trial be<br>continued under the ordinary trial<br>procedures provided by this<br>Statute, in which case it shall<br>consider the admission of guilt as<br>not having been made and may<br>remit the case to another Trial<br>Chamber.</p>
<p>5. Any discussions between<br>the Prosecutor and the defence<br>regarding modification of the<br>charges, the admission of guilt or<br>the penalty to be imposed shall<br>not be binding on the Court.</p>
<h5>Article 66<br>Presumption of innocence</h5>
<p>1. Everyone shall be presumed<br>innocent until proved guilty<br>before the Court in accordance<br>with the applicable law.</p>
<p>2. The onus is on the Prosecu-<br>tor to prove the guilt of the<br>accused.</p>
<p>3. In order to convict the<br>accused, the Court must be<br>convinced of the guilt of the<br>accused beyond reasonable doubt.</p>
<h5>Article 67</h5>
<h5>Rights of the accused</h5>
<p>1. In the determination of any<br>charge, the accused shall be<br>entitled to a public hearing,<br>having regard to the provisions of<br>this Statute, to a fair hearing<br>conducted impartially, and to the<br>following minimum guarantees, in<br>full equality:<br></p>
<p>har avgetts och bestämma att<br>rättegången skall fullföljas i enlig-<br>het med det vanliga förfarande<br>som föreskrivs i denna stadga och<br>för hänskjuta målet till en annan<br>rättegångskammare.</p>
<p>4. Om rättegångskammaren<br>anser att en mer fullständig<br>presentation av omständigheterna<br>i målet är påkallad i rättvisans<br>intresse, särskilt med hänsyn till<br>brottsoffrens intressen, för den</p>
<p>a) uppmana åklagaren att<br>framlägga ytterligare bevisning,<br>däribland vittnesmål, eller</p>
<p>b) besluta att fortsätta<br>rättegången i enlighet med det<br>vanliga förfarande som föreskrivs<br>i denna stadga, varvid den skall<br>anse att erkännandet inte har<br>avgetts och får hänskjuta målet till<br>en annan rättegångskammare.</p>
<p>5. Ingen diskussion mellan<br>åklagaren och försvaret om änd-<br>ring av åtalspunkterna, erkännan-<br>de av skuld eller straff som skall<br>ådömas skall vara bindande för<br>Domstolen.</p>
<h5>Artikel 66<br>Oskyldighetspresumtion</h5>
<p>1. Var och en skall anses vara<br>oskyldig till dess Domstolen har<br>funnit honom eller henne skyldig i<br>enlighet med tillämplig lag.</p>
<p>2. Det åligger åklagaren att<br>bevisa att en tilltalad är skyldig.</p>
<p>3. För att en tilltalad skall<br>dömas för brott måste Domstolen<br>vara övertygad om den tilltalades<br>skuld bortom varje rimligt tvivel.</p>
<h5>Artikel 67</h5>
<h5>Den tilltalades rättigheter</h5>
<p>1. Vid prövningen av<br>anklagelser skall den tilltalade ha<br>rätt till offentlig rättegång, varvid<br>bestämmelserna i denna stadga<br>skall beaktas, till en rättvis och<br>opartisk rättegång samt till<br>följande minimigarantier utan<br>åtskillnad:</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>168</p>
<p>(a) To be informed promptly<br>and in detail of the nature, cause<br>and content of the charge, in a<br>language which the accused fully<br>understands and speaks;</p>
<p>(b) To have adequate time and<br>facilities for the preparation of the<br>defence and to communicate<br>ffeely with counsel of the<br>accused’s choosing in confidence;</p>
<p>(c) To be tried without undue<br>delay;</p>
<p>(d) Subject to article 63,<br>paragraph 2, to be present at the<br>trial, to conduct the defence in<br>person or through legal assistance<br>of the accused's choosing, to be<br>informed, if the accused does not<br>have legal assistance, of this right<br>and to have legal assistance<br>assigned by the Court in any case<br>where the interests of justice so<br>require, and without payment if<br>the accused lacks sufficient means<br>to pay for it;</p>
<p>(e) To examine, or have<br>examined, the witnesses against<br>him or her and to obtain the<br>attendance and examination of<br>witnesses on his or her behalf<br>under the same conditions as<br>witnesses against him or her. The<br>accused shall also be entitled to<br>raise defences and to present other<br>evidence admissible under this<br>Statute;</p>
<p>(f) To have, free of any cost,<br>the assistance of a competent<br>interpreter and such translations<br>as are necessary to meet the<br>requirements of faimess, if any of<br>the proceedings of or documents<br>presented to the Court are not in a<br>language which the accused fully<br>understands and speaks;</p>
<p>(g) Not to be compelled to<br>testify or to confess guilt and to<br>remain silent, without such silence<br>being a consideration in the deter-<br>mination of guilt or innocence;</p>
<p>(h) To make an unswom oral<br>or written statement in his or her<br>defence; and</p>
<p>(i) Not to have imposed on</p>
<p>a) att omedelbart och i detalj<br>bli underrättad om åtalets<br>beskaffenhet, orsak och innehåll<br>på ett språk som den tilltalade till<br>fullo förstår och talar,</p>
<p>b) att ha tillräcklig tid och<br>möjlighet att förbereda sitt försvar<br>och att kunna överlägga fritt och i<br>förtrolighet med en försvarare<br>som den tilltalade själv har valt,</p>
<p>c) att fä sin sak prövad utan<br>onödig tidsutdräkt,</p>
<p>d) att, med förbehåll för<br>bestämmelserna i artikel 63.2,<br>närvara vid huvudförhandlingen,<br>att försvara sig personligen eller<br>genom ett rättegångsbiträde efter<br>eget fritt val, att, om han eller hon<br>inte har ett rättegångsbiträde, bli<br>informerad om denna rättighet<br>samt att få sig anvisad sådant<br>biträde av Domstolen i alla de fall<br>när så krävs i rättvisans intresse<br>och kostnadsfritt, om den tillta-<br>lade saknar erforderliga medel att<br>betala för sådant,</p>
<p>e) att förhöra eller låta förhöra<br>vittnen som åberopas mot honom<br>eller henne och att för egen<br>räkning fa vittnen inkallade och<br>förhörda under samma villkor som<br>vittnen åberopade mot honom<br>eller henne; den tilltalade skall<br>också ha rätt att åberopa grunder<br>och framlägga annan bevisning till<br>sitt försvar som är tillåtna enligt<br>denna stadga,</p>
<p>f) att kostnadsfritt ha biträde<br>av en kompetent tolk och till<br>sådana översättningar som är nöd-<br>vändiga för att uppfylla kravet på<br>opartiskhet om någon del av förfa-<br>randet eller sådana handlingar<br>som framläggs inför Domstolen<br>inte genomförs eller är avfattade<br>på ett språk som den tilltalade till<br>fullo förstår och talar,</p>
<p>g) att inte tvingas att vittna<br>eller erkänna skuld och att ha rätt<br>att vägra att yttra sig utan att detta<br>skall beaktas vid avgörandet i<br>skuldfrågan,</p>
<p>h) att fa avge en muntlig eller<br>skriftlig förklaring till sitt försvar,<br>utan att behöva avlägga ed, och</p>
<p>i) att inte bli ålagd någon<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>169</h4>
<p>him or her any reversal of the<br>burden of proof or any onus of<br>rebuttal.</p>
<p>2. In addition to any other<br>disclosure provided for in this<br>Statute, the Prosecutor shall, as<br>soon as practicable, disclose to<br>the defence evidence in the<br>Prosecutor's possession or control<br>which he or she believes shows or<br>tends to show the innocence of the<br>accused, or to mitigate the guilt of<br>the accused, or which may affect<br>the credibility of prosecution<br>evidence. In case of doubt as to<br>the application of this paragraph,<br>the Court shall decide.</p>
<p>Article 68<br>Protection of the victims and<br>witnesses and their partici-<br>pation in the proceedings</p>
<p>1. The Court shall take<br>appropriate measures to protect<br>the safety, physical and<br>psychological well-being, dignity<br>and privacy of victims and<br>witnesses. In so doing, the Court<br>shall have regard to all relevant<br>factors, including age, gender as<br>defined in article 7, paragraph 3,<br>and health, and the nature of the<br>crime, in particular, but not<br>limited to, where the crime invol-<br>ves sexual or gender violence or<br>violence against children. The<br>Prosecutor shall take such measu-<br>res particularly during the investi-<br>gation and prosecution of such<br>crimes. These measures shall not<br>be prejudicial to or inconsistent<br>with the rights of the accused and<br>a fair and impartial trial.</p>
<p>2. As an exception to the<br>principle of public hearings<br>provided for in article 67, the<br>Chambers of the Court may, to<br>protect victims and witnesses or<br>an accused, conduct any part of<br>the proceedings in camera or<br>allow the presentation of evidence<br>by electronic or other special<br>means. In particular, such<br>measures shall be implemented in<br>the case of a victim of sexual<br></p>
<p>omvänd bevisbörda eller något<br>krav på motbevisning.</p>
<p>2. Utöver annat utlämnande av<br>information som föreskrivs i<br>denna stadga, skall åklagaren så<br>snart det är praktiskt möjligt till<br>försvaret lämna ut bevisning som<br>åklagaren har i sin besittning eller<br>kontrollerar vilken enligt hans<br>eller hennes åsikt påvisar eller<br>bidrar till att påvisa att den till-<br>talade är oskyldig eller till att<br>mildra dennes ansvar eller som<br>kan ha betydelse för trovärdig-<br>heten av åklagarens bevisning. I<br>fall av tveksamhet om tillämp-<br>ningen av denna bestämmelse<br>skall Domstolen avgöra frågan.</p>
<p>Artikel 68</p>
<p>Skydd av brottsoffer och<br>vittnen och deras deltagande i<br>förfarandet</p>
<p>1. Domstolen skall vidta</p>
<p>lämpliga åtgärder för att skydda<br>brottsoffers och vittnens säkerhet,<br>fysiska och psykiska</p>
<p>välbefinnande, värdighet samt<br>frid. Härvid skall Domstolen<br>beakta alla omständigheter av<br>betydelse, däribland ålder, genus<br>som denna term definieras i<br>artikel 7.3, hälsa samt brottets art,<br>särskilt, men inte uteslutande, om<br>brottet omfattar sexuellt eller<br>genusrelaterat våld eller våld mot<br>bam. Åklagaren skall särskilt vid-<br>ta dessa åtgärder under förunder-<br>sökningen och vid lagföringen av<br>sådana brott. Åtgärderna får inte<br>skada eller vara oförenliga med<br>den tilltalades rättigheter eller en<br>rättvis och opartisk rättegång.</p>
<p>2. För att skydda brottsoffer<br>och vittnen eller den tilltalade får<br>Domstolens kammare med avsteg<br>från principen om offentlig rätte-<br>gångsförhandling i artikel 67<br>genomföra vilken del som helst av<br>förfarandet inom stängda dörrar<br>eller tillåta att bevisning före-<br>bringas med användning av<br>elektroniska eller andra särskilda<br>hjälpmedel. Sådana åtgärder skall<br>särskilt tillämpas i fråga om per-<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>170</p>
<p>violence or a child who is a victim<br>or a witness, unless otherwise<br>ordered by the Court, having<br>regard to all the circumstances,<br>particularly the views of the<br>victim or witness.</p>
<p>3. Where the personal interests<br>of the victims are affected, the<br>Court shall permit their views and<br>concems to be presented and<br>considered at stages of the<br>proceedings determined to be<br>appropriate by the Court and in a<br>manner which is not prejudicial to<br>or inconsistent with the rights of<br>the accused and a fair and<br>impartial trial. Such views and<br>concems may be presented by the<br>legal representatives of the vic-<br>tims where the Court considers it<br>appropriate, in accordance with<br>the Rules of Procedure and<br>Evidence.</p>
<p>4. The Victims and Witnesses<br>Unit may advise the Prosecutor<br>and the Court on appropriate<br>protective measures, security<br>arrangements, counselling and<br>assistance as referred to in article<br>43, paragraph 6.</p>
<p>5. Where the disclosure of<br>evidence or information pursuant<br>to this Statute may lead to the<br>grave endangerment of the<br>security of a witness or his or her<br>family, the Prosecutor may, for<br>the purposes of any proceedings<br>conducted prior to the commence-<br>ment of the trial, withhold such<br>evidence or information and<br>instead submit a summary thereof.<br>Such measures shall be exercised<br>in a manner which is not<br>prejudicial to or inconsistent with<br>the rights of the accused and a fair<br>and impartial trial.</p>
<p>6. A State may make an<br>application for necessary measu-<br>res to be taken in respect of the<br>protection of its servants or agents<br>and the protection of confidential<br>or sensitive information.</p>
<h5>Article 69<br>Evidence</h5>
<p>1. Before testifying, each<br></p>
<p>soner som utsatts för sexuellt våld<br>eller barn som är brottsoffer eller<br>vittnen, såvida inte Domstolen<br>bestämmer annat med beaktande<br>av alla omständigheter, särskilt<br>brottsoffrens och vittnenas syn-<br>punkter.</p>
<p>3. I de fall brottsoffrens<br>personliga intressen berörs, skall<br>Domstolen tillåta att deras syn-<br>punkter och andra angelägenheter<br>framläggs och tas i beaktande i de<br>skeden av förfarandet vilka rätten<br>finner lämpligt och på ett sätt som<br>inte skadar eller är oförenligt med<br>den tilltalades rättigheter eller en<br>rättvis och opartisk rättegång.<br>Sådana synpunkter och<br>angelägenheter kan framläggas av<br>brottsoffrens rättsliga företrädare<br>om Domstolen i enlighet med<br>bevis- och förfarandereglema<br>anser det vara lämpligt.</p>
<p>4. Brottsoffer- och vittnes-<br>enheten får vägleda åklagaren och<br>Domstolen om lämpliga skydds-<br>åtgärder, säkerhetsarrangemang,<br>rådgivning och hjälp som avses i<br>artikel 43.6.</p>
<p>5. Om utlämnande av<br>bevisning eller uppgifter enligt<br>denna stadga skulle kunna<br>medföra allvarlig fara för ett<br>vittnes eller hans eller hennes<br>familjs säkerhet, far åklagaren vid<br>förfaranden före huvudförhand-<br>lingen, innehålla bevisningen eller<br>uppgifterna och i stället framlägga<br>dem i form av sammandrag.<br>Åtgärderna skall genomföras på<br>ett sätt som inte skadar eller är<br>oförenligt med den tilltalades<br>rättigheter eller en rättvis och<br>opartisk rättegång.</p>
<p>6. En stat får begära att<br>nödvändiga åtgärder vidtas för att<br>skydda dess tjänstemän eller<br>företrädare och dess hemliga eller<br>känsliga uppgifter.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h5>Artikel 69</h5>
<h5>Bevisning</h5>
<p>1. Innan ett vittne avger sin<br></p>
<p>171</p>
<p>witness shall, in accordance with<br>the Rules of Procedure and<br>Evidence, give an undertaking as<br>to the truthfulness of the evidence<br>to be given by that witness.</p>
<p>2. The testimony of a witness<br>at trial shall be given in person,<br>except to the extent provided by<br>the measures set forth in article 68<br>or in the Rules of Procedure and<br>Evidence. The Court may also<br>pennit the giving of viva voce<br>(oral) or recorded testimony of a<br>witness by means of video or<br>audio technology, as well as the<br>introduction of documents or<br>written transcripts, subject to this<br>Statute and in accordance with the<br>Rules of Procedure and Evidence.<br>These measures shall not be<br>prejudicial to or inconsistent with<br>the rights of the accused.</p>
<p>3. The parties may submit<br>evidence relevant to the case, in<br>accordance with article 64. The<br>Court shall have the authority to<br>request the submission of all evi-<br>dence that it considers necessary<br>for the determination of the truth.</p>
<p>4. The Court may rule on the<br>relevance or admissibility of any<br>evidence, taking into account,<br>inter alia, the probative value of<br>the evidence and any prejudice<br>that such evidence may cause to a<br>fair trial or to a fair evaluation of<br>the testimony of a witness, in<br>accordance with the Rules of<br>Procedure and Evidence.</p>
<p>5. The Court shall respect and<br>observe privileges on confidenti-<br>ality as provided for in the Rules<br>of Procedure and Evidence.</p>
<p>6. The Court shall not require<br>proof of facts of common<br>knowledge but may take judicial<br>notice of them.</p>
<p>7. Evidence obtained by<br>means of a violation of this<br>Statute or intemationally recogni-<br>zed human rights shall not be<br>admissible if:</p>
<p>(a) The violation casts<br>substantial doubt on the reliability<br>of the evidence; or<br></p>
<p>berättelse skall vittnet i enlighet<br>med bevis- och förfarandereglema<br>avlägga en försäkran om att han<br>eller hon skall avge en sannings-<br>enlig berättelse.</p>
<p>2. Vittnen skall avge sina<br>vittnesmål personligen vid huvud-<br>förhandlingen med undantag för<br>de åtgärder som avses i bestäm-<br>melserna i artikel 68 eller i bevis-<br>och förfarandereglema. Domsto-<br>len far också, med iakttagande av<br>bestämmelserna i denna stadga<br>och i bevis- och förfarande-<br>reglema, medge att ett vittne<br>avger ett muntligt eller inspelat<br>vittnesmål med hjälp av video-<br>teknik eller audioteknik och att<br>handlingar eller skriftliga upp-<br>teckningar far förebringas. Dessa<br>åtgärder skall inte skada eller vara<br>oförenliga med den tilltalades<br>rättigheter.</p>
<p>3. Partema far framlägga<br>bevisning som har betydelse för<br>saken i enlighet med artikel 64.<br>Domstolen skall ha befogenhet att<br>begära att all bevisning läggs fram<br>som den finner vara nödvändig för<br>att avgöra sanningen.</p>
<p>4. Domstolen får, i enlighet<br>med bevis- och förfarande-<br>reglema, avgöra frågor om bevis<br>skall tillåtas och om det är rele-<br>vant med hänsyn bland annat till<br>dess bevisvärde och till den even-<br>tuella skada som sådan bevisning<br>kan förorsaka en rättvis rättegång<br>eller en opartisk bedömning av ett<br>vittnesmål.</p>
<p>5. Rätten skall iaktta och följa<br>bestämmelserna om tystnadsplikt i<br>bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>6. Rätten skall inte kräva bevis<br>för allmänt kända omständigheter<br>men far beakta dem i sitt<br>avgörande.</p>
<p>7. Bevis som inhämtats genom<br>överträdelse av denna stadga eller<br>internationellt erkända mänskliga<br>rättigheter skall inte tillåtas</p>
<p>a) om överträdelsen medför<br>allvarligt tvivel om bevisets<br>tillförlitlighet, eller</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>172</h4>
<p>(b) The admission of the<br>evidence would be antithetical to<br>and would seriously damage the<br>integrity of the proceedings.</p>
<p>8. When deciding on the<br>relevance or admissibility of<br>evidence collected by a State, the<br>Court shall not rule on the<br>application of the State's national<br>law.</p>
<h5>Article 70</h5>
<h5>Offences against the<br>administration of justice</h5>
<p>1. The Court shall have juris-<br>diction over the following offen-<br>ces against its administration of<br>justice when committed intentio-<br>nally:</p>
<p>(a) Giving false testimony<br>when under an obligation pursuant<br>to article 69, paragraph 1, to tell<br>the truth;</p>
<p>(b) Presenting evidence that<br>the party knows is false or forged;</p>
<p>(c) Corruptly influencing a<br>witness, obstructing or interfering<br>with the attendance or testimony<br>of a witness, retaliating against a<br>witness for giving testimony or<br>destroying, tampering with or<br>interfering with the collection of<br>evidence;</p>
<p>(d) Impeding, intimidating or<br>corruptly influencing an official of<br>the Court for the purpose of<br>forcing or persuading the official<br>not to perform, or to perform<br>improperly, his or her duties;</p>
<p>(e) Retaliating against an<br>official of the Court on account of<br>duties performed by that or<br>another official;</p>
<p>(f) Soliciting or accepting a<br>bribe as an official of the Court in<br>connection with his or her official<br>duties.</p>
<p>2. The principles and<br>procedures goveming the Courfs<br>exercise of jurisdiction over<br>offences under this article shall be<br>those provided for in the Rules of<br>Procedure and Evidence. The<br>conditions for providing intema-<br>tional cooperation to the Court<br>with respect to its proceedings</p>
<p>b) om ett tillåtande av beviset<br>skulle motverka eller allvarligt<br>skada rättegångens integritet.</p>
<p>8. När Domstolen avgör om<br>bevisning som upptagits av en stat<br>är relevant och om den skall<br>tillåtas, skall Domstolen inte ta<br>ställning till tillämpningen av<br>statens nationella lag.</p>
<h5>Artikel 70<br>Brott mot den rättsliga<br>processen</h5>
<p>1. Domstolen skall ha juris-<br>diktion över följande brott riktade<br>mot dess rättsliga process som<br>begås uppsåtligen:</p>
<p>a) Att avge falskt vittnesmål<br>trots skyldighet att tala sanning i<br>enlighet med artikel 69.1.</p>
<p>b) Att framlägga bevisning<br>som parten vet är falsk eller för-<br>falskad.</p>
<p>c) Att genom bestickning<br>påverka ett vittne, att hindra eller<br>störa ett vittnes inställelse eller<br>vittnesmål, att utöva repressalier<br>mot ett vittne för att ha avgett<br>vittnesmål eller att förstöra,<br>manipulera eller störa bevis-<br>inhämtning.</p>
<p>d) Att hindra, hota eller<br>besticka en tjänsteman vid<br>Domstolen i avsikt att tvinga eller<br>förmå honom eller henne att inte<br>uppfylla sina skyldigheter eller att<br>uppfylla dem på oriktigt sätt.</p>
<p>e) Att utöva repressalier mot<br>en tjänsteman vid Domstolen för<br>handlingar som denne eller annan<br>tjänsteman har vidtagit.</p>
<p>f) Att som tjänsteman vid<br>Domstolen begära eller ta emot<br>muta i samband med fullgörande<br>av tjänsteåligganden.</p>
<p>2. Principer och förfaranden<br>för Domstolens utövande av sin<br>jurisdiktion över straffbara hand-<br>lingar i enlighet med denna artikel<br>skall föreskrivas i bevis- och<br>förfarandereglema. Villkoren för<br>lämnande av internationell rättslig<br>hjälp till Domstolen i fråga om<br>dess förfaranden enligt denna<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>173</p>
<p>under this article shall be gover-<br>ned by the domestic laws of the<br>requested State.</p>
<p>3. In the event of conviction,<br>the Court may impose a term of<br>imprisonment not exceeding five<br>years, or a fine in accordance with<br>the Rules of Procedure and<br>Evidence, or both.</p>
<p>4. (a) Each State Party shall<br>extend its criminal laws<br>penalizing offences against the<br>integrity of its own investigative<br>or judicial process to offences<br>against the administration of<br>justice referred to in this article,<br>committed on its territory, or by<br>one of its nationals;</p>
<p>(b) Upon request by the Court,<br>whenever it deems it proper, the<br>State Party shall submit the case<br>to its competent authorities for the<br>purpose of prosecution. Those<br>authorities shall treat such cases<br>with diligence and devote<br>sufficient resources to enable<br>them to be conducted effectively.</p>
<p>Article 71</p>
<p>Sanctions for misconduct<br>before the Court</p>
<p>1. The Court may sanction<br>persons present before it who<br>commit misconduct, including<br>disruption of its proceedings or<br>deliberate refusal to comply with<br>its directions, by administrative<br>measures other than imprison-<br>ment, such as temporary or<br>permanent removal from the<br>courtroom, a fine or other similar<br>measures provided for in the<br>Rules of Procedure and Evidence.</p>
<p>2. The procedures goveming<br>the imposition of the measures set<br>forth in paragraph 1 shall be those<br>provided for in the Rules of<br>Procedure and Evidence.</p>
<p>Article 72<br>Protection of national<br>security information</p>
<p>1. This article applies in any<br>case where the disclosure of the<br>information or documents of a<br>State would, in the opinion of that<br>State, prejudice its national<br></p>
<p>artikel skall följa den anmodade<br>statens nationella lag.</p>
<p>3. Vid fallande dom får rätten<br>döma till fängelse i högst fem år<br>eller böter i enlighet med bevis-<br>och förfarandereglema eller till<br>båda påföljderna.</p>
<p>4. a) Varje stadgepart skall<br>utvidga sina straffrättsliga<br>bestämmelser som kriminaliserar<br>brott mot egna förundersökningar<br>och rättegångar till att också<br>omfatta de brott mot den rättsliga<br>process som avses i denna artikel,<br>vilka begås inom dess territorium<br>eller av en av dess medborgare.</p>
<p>b) På framställning av Dom-<br>stolen, när den finner det vara<br>lämpligt, skall stadgeparten över-<br>lämna saken till sina behöriga<br>myndigheter för lagföring. Dessa<br>myndigheter skall handlägga så-<br>dana mål omsorgsfullt och avsätta<br>tillräckliga resurser för att möjlig-<br>göra en effektiv handläggning.</p>
<p>Artikel 71</p>
<p>Sanktioner vid rättegångs-<br>förseelser</p>
<p>1. Domstolen får ingripa mot<br>rättegångsförseelser, däribland<br>störande av förfarandet eller upp-<br>såtlig vägran att rätta sig efter<br>Domstolens anvisningar, och<br>besluta om sanktioner i form av<br>andra administrativa åtgärder än<br>frihetsberövande, såsom tillfälligt<br>eller permanent avlägsnande från<br>rättssalen, böter eller andra<br>liknande åtgärder som föreskrivs i<br>bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>2. Ingripanden som avses i<br>punkt 1 i denna artikel skall vidtas<br>i enlighet med de förfaranden som<br>framgår av bevis- och förfarande-<br>reglema.</p>
<p>Artikel 72</p>
<p>Skydd av uppgifter som<br>berör nationell säkerhet</p>
<p>1. Denna artikel skall<br>tillämpas i alla de fall där<br>avslöjande av uppgifter eller<br>handlingar som tillhör en stat<br>enligt den statens uppfattning<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>174</p>
<p>security interests. Such cases<br>include those falling within the<br>scope of article 56, paragraphs 2<br>and 3, article 61, paragraph 3,<br>article 64, paragraph 3, article 67,<br>paragraph 2, article 68, paragraph<br>6, article 87, paragraph 6 and<br>article 93, as well as cases arising<br>at any other stage of the<br>proceedings where such disclo-<br>sure may be at issue.</p>
<p>2. This article shall also apply<br>when a person who has been<br>requested to give information or<br>evidence has refused to do so or<br>has referred the matter to the State<br>on the ground that disclosure<br>would prejudice the national<br>security interests of a State and<br>the State concemed confirms that<br>it is of the opinion that disclosure<br>would prejudice its national<br>security interests.</p>
<p>3. Nothing in this article shall<br>prejudice the requirements of<br>confidentiality applicable under<br>article 54, paragraph 3 (e) and (f),<br>or the application of article 73.</p>
<p>4. If a State leams that<br>information or documents of the<br>State are being, or are likely to be,<br>disclosed at any stage of the<br>proceedings, and it is of the<br>opinion that disclosure would<br>prejudice its national security<br>interests, that State shall have the<br>right to intervene in order to<br>obtain resolution of the issue in<br>accordance with this article.</p>
<p>5. If, in the opinion of a State,<br>disclosure of information would<br>prejudice its national security<br>interests, all reasonable steps will<br>be taken by the State, acting in<br>conjunction with the Prosecutor,<br>the defence or the Pre-Trial<br>Chamber or Trial Chamber, as the<br>case may be, to seek to resolve the<br>matter by cooperative means.<br>Such steps may include:</p>
<p>(a) Modification or clarifica-<br>tion of the request;</p>
<p>(b) A determination by the<br>Court regarding the relevance of<br>the information or evidence<br>sought, or a determination as to<br></p>
<p>skulle skada dess nationella<br>säkerhetsintressen. Bland dessa<br>ingår sådana fall där artikel 56.2-<br>3, artikel 61.3, artikel 64.3, artikel<br>67.2, artikel 68.6, artikel 87.6 och<br>artikel 93 gäller samt fall som<br>uppstår i något annat stadium av<br>förfarandet, där frågan om<br>avslöjande av uppgifterna eller<br>handlingarna kan uppkomma.</p>
<p>2. Denna artikel skall också<br>tillämpas i de fall då någon som<br>har anmodats att lämna uppgifter<br>eller bevisning har vägrat att göra<br>detta eller har hänskjutit frågan till<br>staten med hänvisning till att<br>avslöjandet skulle skada en stats<br>nationella säkerhetsintressen och<br>staten i fråga bekräftar att den<br>anser att så är fallet.</p>
<p>3. Ingen bestämmelse i denna<br>artikel skall inverka på de krav på<br>sekretess som gäller enligt artikel<br>54.3 e och f eller artikel 73.</p>
<p>4. Om en stat får kännedom<br>om att uppgifter eller handlingar<br>från den staten håller på eller<br>troligen kommer att avslöjas i<br>något skede av rättegången och<br>staten anser att avslöjandet skulle<br>skada dess nationella säkerhets-<br>intressen, skall den ha rätt att<br>träda in för att uppnå en lösning<br>av frågan i enlighet med denna<br>artikel.</p>
<p>5. Om en stat anser att<br>avslöjande av uppgifter skulle<br>skada dess nationella säkerhets-<br>intressen, skall den vidta alla<br>skäliga åtgärder i samarbete med<br>åklagaren, försvaret, förundersök-<br>ningskammaren eller rättegångs-<br>kammaren, beroende på omstän-<br>digheterna, för att söka lösa frå-<br>gan i samförstånd. Dessa åtgärder<br>kan innefatta följande:</p>
<p>a) Att framställningen ändras<br>eller preciseras.</p>
<p>b) Att Domstolen avgör om de<br>sökta uppgifterna eller bevisen är<br>relevanta eller om bevisningen,<br>även om den är relevant, kan<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>175</p>
<p>whether the evidence, though<br>relevant, could be or has been<br>obtained from a source other than<br>the requested State;</p>
<p>(c) Obtaining the information<br>or evidence from a different<br>source or in a different form; or</p>
<p>(d) Agreement on conditions<br>under which the assistance could<br>be provided including, among<br>other things, providing summaries<br>or redactions, limitations on<br>disclosure, use of in camera or ex<br>parte proceedings, or other<br>protective measures permissible<br>under the Statute and the Rules of<br>Procedure and Evidence.</p>
<p>6. Once all reasonable steps<br>have been taken to resolve the<br>matter through cooperative<br>means, and if the State considers<br>that there are no means or<br>conditions under which the<br>information or documents could<br>be provided or disclosed without<br>prejudice to its national security<br>interests, it shall so notify the<br>Prosecutor or the Court of the<br>specific reasons for its decision,<br>unless a specific description of the<br>reasons would itself necessarily<br>result in such prejudice to the<br>State's national security interests.</p>
<p>7. Thereafter, if the Court<br>determines that the evidence is<br>relevant and necessary for the<br>establishment of the guilt or inno-<br>cence of the accused, the Court<br>may undertake the following<br>actions:</p>
<p>(a) Where disclosure of the<br>information or document is sought<br>pursuant to a request for coopera-<br>tion under Part 9 or the circums-<br>tances described in paragraph 2,<br>and the State has invoked the<br>ground for refusal referred to in<br>article 93, paragraph 4:</p>
<p>(i) The Court may, before<br>making any conclusion referred to<br>in subparagraph 7 (a) (ii), request<br>further consultations for the<br>purpose of considering the State's<br>representations, which may<br></p>
<p>erhållas eller har erhållits från en<br>annan källa än den anmodade<br>staten.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>c) Att erhålla uppgifterna eller<br>bevisningen från en annan källa<br>eller i annan form.</p>
<p>d) Att avtala om villkoren för<br>hur hjälp kan ges, vilket bland<br>annat kan innefatta ett tillhanda-<br>hållande av sammandrag eller<br>redigerade utdrag, begränsningar i<br>förebringandet av uppgifter eller<br>bevisning, förfaranden inom<br>stängda dörrar eller i parternas<br>frånvaro eller andra skyddsåtgär-<br>der som är tillåtna enligt denna<br>stadga och bevis- och förfarande-<br>reglema.</p>
<p>6. När alla skäliga åtgärder har<br>vidtagits för att lösa frågan i<br>samförstånd och om staten anser<br>att det inte finns några möjligheter<br>eller förutsättningar att tillhanda-<br>hålla eller avslöja uppgifter eller<br>handlingar utan skada för dess<br>nationella säkerhetsintressen, skall<br>staten underrätta åklagaren eller<br>Domstolen om detta och ange de<br>närmare skälen för sitt beslut,<br>såvida inte en närmare redo-<br>görelse för skälen i sig själv med<br>nödvändighet skulle föranleda<br>sådan skada för statens nationella<br>säkerhetsintressen.</p>
<p>7. Om Domstolen därefter<br>finner att bevisningen är relevant<br>och nödvändig för att fastställa<br>om den tilltalade är skyldig eller<br>oskyldig, far den vidta följande<br>åtgärder:</p>
<p>a) Om avslöjandet av upp-<br>gifterna eller handlingarna begärs<br>med stöd av en framställning om<br>samarbete i enlighet med del 9<br>eller de omständigheter som avses<br>i punkt 2 och staten som skäl för<br>sitt avslag har åberopat det skäl<br>som anges i artikel 93.4,</p>
<p>i) får Domstolen, innan den<br>kommer till den slutsats som avses<br>i stycke ii i denna punkt, i syfte att<br>ta ställning till statens argument<br>begära ytterligare samråd som, om<br>det är lämpligt, kan inbegripa<br></p>
<h4>176</h4>
<p>include, as appropriate, hearings<br>in camera and ex parte;</p>
<p>(ii) If the Court concludes that,<br>by invoking the ground for refusal<br>under article 93, paragraph 4, in<br>the circumstances of the case, the<br>requested State is not acting in<br>accordance with its obligations<br>under this Statute, the Court may<br>refer the matter in accordance<br>with article 87, paragraph 7,<br>specifying the reasons for its<br>conclusion; and</p>
<p>(iii) The Court may make such<br>inference in the trial of the<br>accused as to the existence or<br>non-existence of a fact, as may be<br>appropriate in the circumstances;<br>or</p>
<p>(b) In all other circumstances:</p>
<p>(i) Order disclosure; or</p>
<p>(ii) To the extent it does not<br>order disclosure, make such<br>inference in the trial of the<br>accused as to the existence or<br>non-existence of a fact, as may be<br>appropriate in the circumstances.</p>
<p>Article 73<br>Third-party information or<br>documents</p>
<p>If a State Party is requested by<br>the Court to provide a document<br>or information in its custody,<br>possession or control, which was<br>disclosed to it in confidence by a<br>State, intergovemmental</p>
<p>organization or intemational<br>organization, it shall seek the<br>consent of the originator to<br>disclose that document or<br>information. If the originator is a<br>State Party, it shall either consent<br>to disclosure of the information or<br>document or undertake to resolve<br>the issue of disclosure with the<br>Court, subject to the provisions of<br>article 72. If the originator is not a<br>State Party and refuses to consent<br>to disclosure, the requested State<br>shall inform the Court that it is<br>unable to provide the document or<br>information because of a pre-<br>existing obligation of<br></p>
<p>förhandlingar inom stängda dörrar<br>och i partemas frånvaro,</p>
<p>ii) får Domstolen vidare, om<br>den finner att den anmodade<br>staten genom att åberopa avslags-<br>grunden i artikel 93.4, under<br>föreliggande omständigheter, inte<br>uppfyller sina skyldigheter enligt<br>denna stadga, hänskjuta saken i<br>enlighet med artikel 87.7 med<br>angivande av skälen till sitt beslut,</p>
<p>iii) får Domstolen vid<br>rättegången mot den tilltalade dra<br>de slutsatser i fråga om ett<br>sakförhållande föreligger eller<br>inte, som den finner lämpliga med<br>hänsyn till omständigheterna.</p>
<p>b) Under alla andra omstän-<br>digheter får Domstolen</p>
<p>i) besluta att uppgifter eller<br>bevisning skall lämnas ut, eller,</p>
<p>ii) om den beslutar att de inte<br>skall lämnas ut, vid rättegången<br>mot den tilltalade dra de slutsatser<br>i fråga om ett sakförhållande<br>föreligger eller inte, som den<br>finner lämpliga med hänsyn till<br>omständigheterna.</p>
<p>Artikel 73<br>Uppgifter eller handlingar<br>från tredje man</p>
<p>Om en stadgepart mottar en<br>begäran från Domstolen att till-<br>handahålla en handling eller upp-<br>gifter som finns i dess besittning,<br>förvar eller kontroll och som den<br>har mottagit med förbehåll om<br>sekretess från en stat, en mellan-<br>statlig eller en internationell orga-<br>nisation, skall den begära upp-<br>hovsmannens medgivande till att<br>avslöja handlingen eller uppgifter-<br>na. Om upphovsmannen är en<br>stadgepart, skall denne antingen<br>samtycka till att uppgifterna eller<br>handlingen avslöjas eller förbinda<br>sig att tillsammans med Domsto-<br>len lösa frågan om avslöjande<br>med iakttagande av bestämmel-<br>serna i artikel 72. Om upphovs-<br>mannen inte är part i denna stadga<br>och inte vill gå med på avslöjan-<br>det, skall den anmodade staten<br>meddela Domstolen att den inte<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>177</p>
<p>confidentiality to the originator.</p>
<h5>Article 74<br>Requirements for the<br>decision</h5>
<p>1. All the judges of the Trial<br>Chamber shall be present at each<br>stage of the trial and throughout<br>their deliberations. The<br>Presidency may, on a case-by-<br>case basis, designate, as available,<br>one or more altemate judges to be<br>present at each stage of the trial<br>and to replace a member of the<br>Trial Chamber if that member is<br>unable to continue attending.</p>
<p>2. The Trial Chamber's<br>decision shall be based on its<br>evaluation of the evidence and the<br>entire proceedings. The decision<br>shall not exceed the facts and<br>circumstances described in the<br>charges and any amendments to<br>the charges. The Court may base<br>its decision only on evidence<br>submitted and discussed before it<br>at the trial.</p>
<p>3. The judges shall attempt to<br>achieve unanimity in their<br>decision, failing which the<br>decision shall be taken by a<br>majority of the judges.</p>
<p>4. The deliberations of the<br>Trial Chamber shall remain secret.</p>
<p>5. The decision shall be in<br>writing and shall contain a full<br>and reasoned statement of the<br>Trial Chambefs findings on the<br>evidence and conclusions. The<br>Trial Chamber shall issue one<br>decision. When there is no<br>unanimity, the Trial Chamberis<br>decision shall contain the views of<br>the majority and the minority. The<br>decision or a summary thereof<br>shall be delivered in open court.</p>
<h5>Article 75<br>Reparations to victims</h5>
<p>1. The Court shall establish<br>principles relating to reparations<br>to, or in respect of, victims,<br>including restitution, compensa-<br></p>
<p>kan tillhandahålla handlingen eller<br>uppgifterna på grund av en tidiga-<br>re ingången skyldighet gentemot<br>upphovsmannen om sekretess.</p>
<h5>Artikel 74<br>Förutsättningar för dom</h5>
<p>1. Samtliga domare i rätte-<br>gångskammaren skall närvara vid<br>varje skede av huvudförhand-<br>lingen och vid dess överlägg-<br>ningar. Presidiet far från fall till<br>fall beroende på tillgång avdela en<br>eller flera ställföreträdande doma-<br>re att närvara vid vatje skede av<br>huvudförhandlingen och att<br>ersätta en ledamot av rättegångs-<br>kammaren om denne inte kan<br>fortsätta att närvara.</p>
<p>2. Rättegångskammarens dom<br>skall grundas på dess bedömning<br>av bevismaterialet och hela<br>förfarandet. Domen skall inte gå<br>utöver de faktiska förhållanden<br>och omständigheter som anges i<br>åtalet med eventuella ändringar.<br>Domstolen får bara grunda sin<br>dom på bevisning som har<br>förebringats och behandlats inför<br>den under huvudförhandlingen.</p>
<p>3. Domarna skall söka komma<br>fram till enhälliga avgöranden,<br>men om det inte lyckas, skall<br>beslut fattas av en majoritet av<br>domama.</p>
<p>4. Rättegångskammarens över-<br>läggningar skall hållas hemliga.</p>
<p>5. Domen skall vara skriftlig</p>
<p>och innehålla en fullständig och<br>motiverad redogörelse för<br>rättegångskammarens bedömning<br>av bevisningen och slutsatser.<br>Rättegångskammaren skall</p>
<p>meddela en dom. Om domama<br>inte är eniga, skall domen<br>innehålla majoritetens och<br>minoritetens synpunkter. Domen<br>eller en sammanfattning av den<br>skall avkunnas offentligt.</p>
<h5>Artikel 75</h5>
<h5>Gottgörelse till brottsoffer</h5>
<p>1. Domstolen skall fastställa<br>principer for gottgörelse till eller<br>till förmån för brottsoffer, inne-<br>fattande restitution, ersättning och<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>178</p>
<p>tion and rehabilitation. On this<br>basis, in its decision the Court<br>may, either upon request or on its<br>own motion in exceptional<br>circumstances, determine the<br>scope and extent of any damage,<br>loss and injury to, or in respect of,<br>victims and will State the<br>principles on which it is acting.</p>
<p>2. The Court may make an<br>order directly against a convicted<br>person specifying appropriate<br>reparations to, or in respect of,<br>victims, including restitution,<br>compensation and rehabilitation.</p>
<p>Where appropriate, the Court<br>may order that the award for<br>reparations be made through the<br>Trust Fund provided for in article<br>79.</p>
<p>3. Before making an order<br>under this article, the Court may<br>invite and shall take account of<br>representations from or on behalf<br>of the convicted person, victims,<br>other interested persons or<br>interested States.</p>
<p>4. In exercising its power<br>under this article, the Court may,<br>after a person is convicted of a<br>crime within the jurisdiction of<br>the Court, determine whether, in<br>order to give effect to an order<br>which it may make under this<br>article, it is necessary to seek<br>measures under article 93,<br>paragraph 1.</p>
<p>5. A State Party shall give<br>effect to a decision under this<br>article as if the provisions of<br>article 109 were applicable to this<br>article.</p>
<p>6. Nothing in this article shall<br>be interpreted as prejudicing the<br>rights of victims under national or<br>intemational law.</p>
<h5>Article 76<br>Sentencing</h5>
<p>1. In the event of a conviction,<br>the Trial Chamber shall consider<br>the appropriate sentence to be<br>imposed and shall take into<br>account the evidence presented<br></p>
<p>rehabilitering. På denna grundval<br>far Domstolen i sitt beslut,<br>antingen på begäran eller, om det<br>fmns särskilda omständigheter, på<br>eget initiativ, slå fast utrymmet för<br>och omfattningen av skada, förlust<br>eller men som har åsamkats<br>brottsoffer och Domstolen skall<br>ange på vilka principer beslutet<br>grundas.</p>
<p>2. Domstolen far fatta ett<br>beslut direkt mot den som har<br>dömts för brott, som anger lämp-<br>lig gottgörelse till eller till förmån<br>för brottsoffer innefattande<br>restitution, ersättning och rehabili-<br>tering.</p>
<p>Om det är lämpligt, far Dom-<br>stolen besluta att gottgörelse skall<br>utbetalas genom den förvaltnings-<br>fond som avses i artikel 79.</p>
<p>3. Innan Domstolen fattar ett<br>beslut med stöd av denna artikel<br>får den begära och skall den<br>beakta framställningar från eller<br>för den som dömts för brott,<br>brottsoffren och andra berörda<br>personer eller berörda stater.</p>
<p>4. Vid utövandet av sina<br>befogenheter enligt denna artikel<br>far Domstolen, sedan någon har<br>dömts för ett brott som omfattas<br>av dess jurisdiktion, avgöra om<br>det är nödvändigt att begära<br>åtgärder enligt artikel 93.1 för att<br>ge verkan åt ett beslut som den får<br>fatta i enlighet med denna artikel.</p>
<p>5. En stadgepart skall ge<br>verkan åt beslut fattade med stöd<br>av denna artikel som om<br>bestämmelserna i artikel 109 vore<br>tillämpliga på denna artikel.</p>
<p>6. Ingen bestämmelse i denna<br>artikel skall tolkas så att det<br>inverkar på brottsoffers rättigheter<br>enligt nationell rätt eller enligt<br>folkrätten.</p>
<h5>Artikel 76<br>Meddelande av straff</h5>
<p>1. Vid fällande dom skall<br>rättegångskammaren överväga<br>lämpligt straff och då beakta den<br>bevisning som lämnats och de<br>uppfattningar som uttryckts vid<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>179</p>
<p>and submissions made during the<br>trial that are relevant to the<br>sentence.</p>
<p>2. Except where article 65<br>applies and before the completion<br>of the trial, the Trial Chamber<br>may on its own motion and shall,<br>at the request of the Prosecutor or<br>the accused, hold a further hearing<br>to hear any additional evidence or<br>submissions relevant to the<br>sentence, in accordance with the<br>Rules of Procedure and Evidence.</p>
<p>3. Where paragraph 2 applies,<br>any representations under article<br>75 shall be heard during the<br>further hearing referred to in<br>paragraph 2 and, if necessary,<br>during any additional hearing.</p>
<p>4. The sentence shall be pro-<br>nounced in public and, wherever<br>possible, in the presence of the<br>accused.</p>
<p>PART 7. PENALTIES</p>
<h5>Article 77<br>Applicable penalties</h5>
<p>1. Subject to article 110, the<br>Court may impose one of the<br>following penalties on a person<br>convicted of a crime referred to in<br>article 5 of this Statute:</p>
<p>(a) Imprisonment for a<br>specified number of years, which<br>may not exceed a maximum of 30<br>years; or</p>
<p>(b) A term of life imprison-<br>ment when justified by the<br>extreme gravity of the crime and<br>the individual circumstances of<br>the convicted person.</p>
<p>2. In addition to imprison-<br>ment, the Court may order:</p>
<p>(a) A fine under the criteria<br>provided for in the Rules of<br>Procedure and Evidence;</p>
<p>(b) A forfeiture of proceeds,<br>property and assets derived<br>directly or indirectly from that<br>crime, without prejudice to the<br>rights of bona fide third parties.<br></p>
<p>rättegången vilka har betydelse<br>för straffet.</p>
<p>2. Utom i de fall där artikel 65<br>gäller och innan rättegången<br>avslutats, får rättegångskammaren<br>på eget initiativ och skall den på<br>begäran av åklagaren eller den<br>tilltalade hålla en särskild för-<br>handling för att ta upp eventuell<br>ny bevisning eller ta del av nya<br>åsikter av betydelse för straffet, i<br>enlighet med bevis- och<br>förfarandereglema.</p>
<p>3. I de fall där punkt 2 gäller<br>skall eventuella framställningar<br>med stöd av artikel 75 tas upp<br>under den särskilda förhandling<br>som avses i punkt 2 och, om det är<br>nödvändigt, vid en ytterligare<br>förhandling.</p>
<p>4. Straffet skall meddelas<br>offentligt och, om möjligt, i den<br>tilltalades närvaro.</p>
<p>DEL 7 STRAFF</p>
<h5>Artikel 77<br>Tillämpliga straff</h5>
<p>1. Med förbehåll för bestäm-<br>melserna i artikel 110 får Domsto-<br>len bestämma ett av följande straff<br>för den som har fällts till ansvar<br>för ett brott som avses i artikel 5 i<br>denna stadga:</p>
<p>a) Fängelse i ett bestämt antal<br>år, dock högst 30 år.</p>
<p>b) Livstids fängelse när så är<br>motiverat av brottets utomordent-<br>liga svårighetsgrad och den<br>dömdes personliga förhållanden.</p>
<p>2. Utöver fängelse får Dom-<br>stolen bestämma</p>
<p>a) böter i enlighet med de<br>villkor som föreskrivs i bevis- och<br>förfarandereglema,</p>
<p>b) förverkande av utbyte,<br>egendom och tillgångar som<br>direkt eller indirekt härrör från<br>brottet utan att det skall inverka<br>på de rättigheter som tillkommer<br>rättmätiga tredje män.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>180</h4>
<p>Article 78<br>Determination of the<br>sentence</p>
<p>1. In determining the sentence,<br>the Court shall, in accordance<br>with the Rules of Procedure and<br>Evidence, take into account such<br>factors as the gravity of the crime<br>and the individual circumstances<br>of the convicted person.</p>
<p>2. In imposing a sentence of<br>imprisonment, the Court shall<br>deduct the time, if any, previously<br>spent in detention in accordance<br>with an order of the Court. The<br>Court may deduct any time<br>otherwise spent in detention in<br>connection with conduct under-<br>lying the crime.</p>
<p>3. When a person has been<br>convicted of more than one crime,<br>the Court shall pronounce a<br>sentence for each crime and a<br>joint sentence specifying the total<br>period of imprisonment. This<br>period shall be no less than the<br>highest individual sentence<br>pronounced and shall not exceed<br>30 years imprisonment or a<br>sentence of life imprisonment in<br>conformity with article 77,<br>paragraph 1 (b).</p>
<h5>Article 79<br>Trust Fund</h5>
<p>1. A Trust Fund shall be<br>established by decision of the<br>Assembly of States Parties for the<br>benefit of victims of crimes within<br>the jurisdiction of the Court, and<br>of the families of such victims.</p>
<p>2. The Court may order money<br>and other property collected<br>through fines or forfeiture to be<br>transferred, by order of the Court,<br>to the Trust Fund.</p>
<p>3. The Trust Fund shall be<br>managed according to criteria to<br>be determined by the Assembly of<br>States Parties.</p>
<p>Article 80<br>Non-prejudice to national<br>application of penalties and<br>national laws</p>
<p>Nothing in this Part affects the</p>
<h5>Artikel 78<br>Fastställande av straff</h5>
<p>1. Vid fastställande av straff<br>skall Domstolen i enlighet med<br>bevis- och förfarandereglema be-<br>akta sådana omständigheter som<br>brottets svårighetsgrad och den<br>dömdes personliga förhållanden.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>2. Om någon döms till<br>fängelse, skall Domstolen avräkna<br>den eventuella tid som tidigare har<br>tillbringats i häkte i enlighet med<br>Domstolens beslut. Domstolen får<br>avräkna tid som på annat sätt har<br>tillbringats i fängsligt förvar för<br>en gärning med anknytning till<br>brottet.</p>
<p>3. Om någon har fällts till<br>ansvar för mer än ett brott, skall<br>Domstolen fastställa straff för vart<br>och ett av brotten och ett<br>gemensamt straff med angivande<br>av fängelsestraffets sammanlagda<br>längd. Denna tid skall inte vara<br>kortare än det högsta enskilda<br>straff som fastställts och inte<br>överstiga 30 års fängelse eller ett<br>livstidsstraff enligt artikel 77.1 b.</p>
<h5>Artikel 79<br>Förvaltningsfond</h5>
<p>1. På beslut av stadgeparts-<br>församlingen skall en förvalt-<br>ningsfond upprättas till förmån för<br>personer som är offer för brott<br>som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion och deras anhöriga.</p>
<p>2. Domstolen får förordna att<br>penningmedel och annan egen-<br>dom som härrör från böter och<br>förverkanden till följd av<br>Domstolens beslut skall överföras<br>till förvaltningsfonden.</p>
<p>3. Förvaltningsfonden skall<br>förvaltas i enlighet med de villkor<br>som skall fastställas av parts-<br>församlingen.</p>
<p>Artikel 80</p>
<p>Ingen inverkan på nationell<br>tillämpning av straff och<br>nationella lagar</p>
<p>Inget i denna del skall inverka<br></p>
<p>181</p>
<p>application by States of penalties<br>prescribed by their national law,<br>nor the law of States which do not<br>provide for penalties prescribed in<br>this Part.</p>
<p>PART 8. APPEAL AND<br>REVISION</p>
<p>Article 81</p>
<p>Appeal against decision of<br>acquittal or conviction or<br>against sentence</p>
<p>1. A decision under article 74<br>may be appealed in accordance<br>with the Rules of Procedure and<br>Evidence as follows:</p>
<p>(a) The Prosecutor may make<br>an appeal on any of the following<br>grounds:</p>
<p>(i) Procedural error,</p>
<p>(ii) Error of fact, or</p>
<p>(iii) Error of law;</p>
<p>(b) The convicted person, or<br>the Prosecutor on that person's<br>behalf, may make an appeal on<br>any of the following grounds:</p>
<p>(i) Procedural error,</p>
<p>(ii) Error of fact,</p>
<p>(iii) Error of law, or</p>
<p>(iv) Any other ground that<br>affects the faimess or reliability of<br>the proceedings or decision.</p>
<p>2. (a) A sentence may be<br>appealed, in accordance with the<br>Rules of Procedure and Evidence,<br>by the Prosecutor or the convicted<br>person on the ground of<br>disproportion between the crime<br>and the sentence;</p>
<p>(b) If on an appeal against<br>sentence the Court considers that<br>there are grounds on which the<br>conviction might be set aside,<br>wholly or in part, it may invite the<br>Prosecutor and the convicted<br>person to submit grounds under<br>article 81, paragraph 1 (a) or (b),<br>and may render a decision on<br>conviction in accordance with<br>article 83;</p>
<p>(c) The same procedure<br>applies when the Court, on an<br>appeal against conviction only,<br>considers that there are grounds to<br></p>
<p>på staternas tillämpning av straff<br>som föreskrivs i deras nationella<br>lag eller på lagen i stater där de<br>straff som föreskrivs i denna del<br>inte förekommer.</p>
<p>DEL 8 ÖVERKLAGANDE<br>OCH OMPRÖVNING</p>
<p>Artikel 81</p>
<p>Överklagande av fällande<br>och frikännande dom samt av<br>straff</p>
<p>1. Ett beslut enligt artikel 74<br>får överklagas i överensstämmelse<br>med bevis- och förfarandereglema<br>på följande sätt:</p>
<p>a) Åklagaren far överklaga på<br>någon av följande grunder:</p>
<p>i) rättegångsfel,</p>
<p>ii) felaktig bevisvärdering,<br>eller</p>
<p>iii) felaktig rättstillämpning.</p>
<p>b) Den som har dömts för<br>brott, eller åklagaren på den per-<br>sonens vägnar, far överklaga på<br>någon av följande grunder:</p>
<p>i) rättegångsfel,</p>
<p>ii) felaktig bevisvärdering,</p>
<p>iii) felaktig rättstillämpning,<br>eller</p>
<p>iv) annan omständighet som<br>påverkar förfarandets eller beslu-<br>tets rättvishet eller tillförlitlighet.</p>
<p>2. a) En dom får överklagas i<br>enlighet med bevis- och<br>förfarandereglema av åklagaren<br>eller den dömde på grund av<br>bristande proportion mellan<br>brottet och straffet.</p>
<p>b) Om Domstolen vid ett<br>överklagande av ett straff finner<br>att det finns skäl att helt eller<br>delvis undanröja domen i<br>ansvarsdelen, får den uppmana<br>åklagaren och den dömde att<br>anföra skäl i enlighet med punkt 1<br>a eller 1 b i denna artikel och<br>besluta i skuldfrågan i enlighet<br>med artikel 83.</p>
<p>c) Samma förfarande skall<br>tillämpas när Domstolen vid ett<br>överklagande som endast avser<br>skuldfrågan finner att det finns<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>182</p>
<p>reduce the sentence under<br>paragraph 2 (a).</p>
<p>3. (a) Unless the Trial<br>Chamber orders otherwise, a<br>convicted person shall remain in<br>custody pending an appeal;</p>
<p>(b) When a convicted persoris<br>time in custody exceeds the sen-<br>tence of imprisonment imposed,<br>that person shall be released,<br>except that if the Prosecutor is<br>also appealing, the release may be<br>subject to the conditions under<br>subparagraph (c) below;</p>
<p>(c) In case of an acquittal, the<br>accused shall be released<br>immediately, subject to the<br>following:</p>
<p>(i) Under exceptional<br>circumstances, and having regard,<br>inter alia, to the concrete risk of<br>flight, the seriousness of the<br>offence charged and the proba-<br>bility of success on appeal, the<br>Trial Chamber, at the request of<br>the Prosecutor, may maintain the<br>detention of the person pending<br>appeal;</p>
<p>(ii) A decision by the Trial<br>Chamber under subparagraph (c)</p>
<p>(i) may be appealed in accordance<br>with the Rules of Procedure and<br>Evidence.</p>
<p>4. Subject to the provisions of<br>paragraph 3 (a) and (b), execution<br>of the decision or sentence shall<br>be suspended during the period<br>allowed for appeal and for the<br>duration of the appeal<br>proceedings.</p>
<p>Article 82<br>Appeal against other<br>decisions</p>
<p>1. Either party may appeal any<br>of the following decisions in<br>accordance with the Rules of<br>Procedure and Evidence:</p>
<p>(a) A decision with respect to<br>jurisdiction or admissibility;</p>
<p>(b) A decision granting or<br>denying release of the person<br>being investigated or prosecuted;</p>
<p>(c) A decision of the Pre-Trial<br>Chamber to act on its own initia-<br></p>
<p>skäl att mildra straffet med stöd<br>av stycke a i denna punkt.</p>
<p>3. a) Om rättegångskammaren<br>inte beslutar annat, skall den döm-<br>de kvarstanna i häkte i avvaktan<br>på att överklagandet behandlas.</p>
<p>b) Om den tid som den dömde<br>har tillbringat i häkte överstiger<br>det ådömda fängelsestraffet, skall<br>den dömde friges, förutom då<br>även åklagaren överklagar, varvid<br>villkoren för frigivningen i stycke<br>c nedan far tillämpas.</p>
<p>c) Vid frikännande dom skall<br>den tilltalade omedelbart friges<br>med förbehåll för följande<br>bestämmelser:</p>
<p>i) I undantagsfall och med</p>
<p>beaktande bland annat av den<br>konkreta flyktrisken, det åtalade<br>brottets svårighetsgrad och<br>utsikterna till framgång med ett<br>överklagande får</p>
<p>rättegångskammaren på begäran<br>av åklagaren upprätthålla<br>häktningen av personen i avvaktan<br>på att överklagandet behandlas.</p>
<p>ii) Ett beslut av rättegångs-<br>kammaren med stöd av föregå-<br>ende stycke får överklagas i enlig-<br>het med bevis- och förfarande-<br>reglema.</p>
<p>4. Om inte annat följer av<br>bestämmelserna i punkt 3 a och b<br>i denna artikel, skall verkställan-<br>det av avgörandet eller straffet<br>anstå under tidsfristen för överkla-<br>gande eller under den tid som<br>överklagandeförfarandet pågår.</p>
<p>Artikel 82<br>Överklagande av andra<br>beslut</p>
<p>1. Vardera parten får över-<br>klaga följande beslut i enlighet<br>med bevis- och förfarande-<br>reglema:</p>
<p>a) Beslut angående Domsto-<br>lens jurisdiktion eller om process-<br>förutsättningar.</p>
<p>b) Beslut om bifall eller avslag<br>på en begäran om frigivning av en<br>person som är föremål för<br>förundersökning eller lagföring.</p>
<p>c) Beslut av förundersöknings-<br>kammaren att handla på eget<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>183</p>
<p>tive under article 56, paragraph 3;</p>
<p>(d) A decision that involves an<br>issue that would significantly<br>affect the fair and expeditious<br>conduct of the proceedings or the<br>outcome of the trial, and for<br>which, in the opinion of the Pre-<br>Trial or Trial Chamber, an<br>immediate resolution by the<br>Appeals Chamber may materially<br>advance the proceedings.</p>
<p>2. A decision of the Pre-Trial<br>Chamber under article 57, para-<br>graph 3 (d), may be appealed<br>against by the State concemed or<br>by the Prosecutor, with the leave<br>of the Pre-Trial Chamber. The<br>appeal shall be heard on an<br>expedited basis.</p>
<p>3. An appeal shall not of itself<br>have suspensive effect unless the<br>Appeals Chamber so orders, upon<br>request, in accordance with the<br>Rules of Procedure and Evidence.</p>
<p>4. A legal representative of the<br>victims, the convicted person or a<br>bona fide owner of property<br>adversely affected by an order<br>under article 75 may appeal<br>against the order for reparations,<br>as provided in the Rules of<br>Procedure and Evidence.</p>
<h5>Article 83<br>Proceedings on appeal</h5>
<p>1. For the purposes of<br>proceedings under article 81 and<br>this article, the Appeals Chamber<br>shall have all the powers of the<br>Trial Chamber.</p>
<p>2. If the Appeals Chamber<br>finds that the proceedings<br>appealed from were unfair in a<br>way that affected the reliability of<br>the decision or sentence, or that<br>the decision or sentence appealed<br>from was materially affected by<br>error of fact or law or procedural<br>error, it may:</p>
<p>(a) Reverse or amend the<br>decision or sentence; or</p>
<p>(b) Order a new trial before a<br>different Trial Chamber.</p>
<p>initiativ med stöd av artikel 56.3.</p>
<p>d) Beslut som rör en fråga som<br>i väsentlig mån skulle inverka på<br>ett rättvist och snabbt rättsligt för-<br>farande eller på utfallet av rätte-<br>gången och där, enligt förunder-<br>söknings- eller rättegångskamma-<br>rens mening, överklagandekam-<br>marens omedelbara avgörande av<br>frågan påtagligt skulle främja<br>förfarandet.</p>
<p>2. Ett beslut av förunder-<br>sökningskammaren med stöd av<br>artikel 57.3 d får överklagas av<br>den berörda staten eller av<br>åklagaren med förundersöknings-<br>kammarens tillstånd. Överklagan-<br>det skall behandlas med förtur.</p>
<p>3. Ett överklagande skall inte i<br>sig själv ha uppskjutande verkan,<br>såvida inte överklagandekamma-<br>ren på begäran förordnar om det<br>med stöd av bevis- och<br>förfarandereglema.</p>
<p>4. En rättslig företrädare för<br>brottsoffren, den dömde eller en<br>rättmätig ägare av egendom, som<br>har lidit skada till följd av ett<br>beslut i enlighet med artikel 75,<br>får överklaga beslut om<br>gottgörelse i enlighet med bevis-<br>och förfarandereglema.</p>
<p>Artikel 83<br>Förfarandet vid över-<br>klagande</p>
<p>1. Överklagandekammaren<br>skall med avseende på förfarandet<br>enligt artikel 81 och enligt denna<br>artikel ha alla rättegångskamma-<br>rens befogenheter.</p>
<p>2. Om överklagandekammaren<br>finner att den rättegång som<br>överklagande gäller var orättvis<br>på ett sätt som har påverkat avgö-<br>randets eller straffmätningens till-<br>förlitlighet, eller att det avgörande<br>eller det straff som har överkla-<br>gats är påtagligt påverkad av<br>felaktig bevisvärdering, felaktig<br>rättstillämpning eller rättegångsfel<br>får den</p>
<p>a) upphäva eller ändra av-<br>görandet eller straffet, eller</p>
<p>b) bestämma att en ny rätte-<br>gång skall hållas inför en annan</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>184</p>
<p>For these purposes, the<br>Appeals Chamber may remand a<br>factual issue to the original Trial<br>Chamber for it to determine the<br>issue and to report back<br>accordingly, or may itself call<br>evidence to determine the issue.<br>When the decision or sentence has<br>been appealed only by the person<br>convicted, or the Prosecutor on<br>that person's behalf, it cannot be<br>amended to his or her detriment.</p>
<p>3. If in an appeal against sen-<br>tence the Appeals Chamber finds<br>that the sentence is disproportio-<br>nate to the crime, it may vary the<br>sentence in accordance with Part<br>7.</p>
<p>4. The judgement of the<br>Appeals Chamber shall be taken<br>by a majority of the judges and<br>shall be delivered in open court.<br>The judgement shall State the<br>reasons on which it is based.<br>When there is no unanimity, the<br>judgement of the Appeals<br>Chamber shall contain the views<br>of the majority and the minority,<br>but a judge may deliver a separate<br>or dissenting opinion on a<br>question of law.</p>
<p>5. The Appeals Chamber may<br>deliver its judgement in the<br>absence of the person acquitted or<br>convicted.</p>
<h5>Article 84</h5>
<h5>Revision of conviction or<br>sentence</h5>
<p>1. The convicted person or,<br>after death, spouses, children,<br>parents or one person alive at the<br>time of the accused’s death who<br>has been given express written<br>instructions from the accused to<br>bring such a claim, or the<br>Prosecutor on the person’s behalf,<br>may apply to the Appeals<br>Chamber to revise the final<br>judgement of conviction or<br>sentence on the grounds that:</p>
<p>(a) New evidence has been<br></p>
<p>rättegångskammare.</p>
<p>För dessa ändamål får över-<br>klagandekammaren återförvisa en<br>sakfråga till den ursprungliga<br>rättegångskammaren for avgöran-<br>de av frågan och återrapportering<br>till överklagandekammaren, som<br>också själv har rätt att ta upp<br>bevisning för att avgöra frågan.<br>Om avgörandet eller straffet<br>endast har överklagats av den<br>dömde eller av åklagaren på den<br>personens vägnar, får avgörandet<br>eller straffet inte ändras till hans<br>eller hennes nackdel.</p>
<p>3. Om överklagandekammaren<br>vid överklagande av ett straff<br>finner att det inte står i proportion<br>till brottet, får den ändra straffet i<br>enlighet med del 7.</p>
<p>4. Överklagandekammarens<br>dom skall fattas av en majoritet av<br>domama och avkunnas offentligt.<br>Domen skall ange de skäl på vilka<br>den grundas. Om domama inte är<br>eniga, skall överklagandekamma-<br>rens dom ange majoritetens och<br>minoritetens synpunkter, men en<br>domare får uttrycka en särskild<br>eller avvikande mening i en<br>rättsfråga.</p>
<p>5. Överklagandekammaren får<br>meddela sin dom i frånvaro av<br>den som dömts eller frikänts for<br>brott.</p>
<h5>Artikel 84</h5>
<h5>Omprövningbeträffande en<br>fällande dom eller ett straff</h5>
<p>1. Den som har fällts till<br>ansvar för brott eller, efter hans<br>eller hennes död, makar, barn,<br>föräldrar eller en annan person<br>som var i livet vid den tilltalades<br>död och som har fått skriftliga<br>instruktioner från den tilltalade att<br>framställa en sådan begäran, eller<br>åklagaren på den tilltalades<br>vägnar, får hos överklagandekam-<br>maren begära omprövning<br>beträffande den lagakraftvunna<br>fällande domen eller straffet på<br>följande grunder:</p>
<p>a) att ny bevisning har<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>185</p>
<p>discovered that:</p>
<p>(i) Was not available at the<br>time of trial, and such<br>unavailability was not wholly or<br>partially attributable to the party<br>making application; and</p>
<p>(ii) Is sufficiently important<br>that had it been proved at trial it<br>would have been likely to have<br>resulted in a different verdict;</p>
<p>(b) It has been newly<br>discovered that decisive evidence,<br>taken into account at trial and<br>upon which the conviction<br>depends, was false, forged or<br>falsified;</p>
<p>(c) One or more of the judges<br>who participated in conviction or<br>confirmation of the charges has<br>committed, in that case, an act of<br>serious misconduct or serious<br>breach of duty of sufficient<br>gravity to justify the removal of<br>that judge or those judges from<br>office under article 46.</p>
<p>2. The Appeals Chamber shall<br>reject the application if it<br>considers it to be unfounded. If it<br>determines that the application is<br>meritorious, it may, as<br>appropriate:</p>
<p>(a) Reconvene the original<br>Trial Chamber;</p>
<p>(b) Constitute a new Trial<br>Chamber; or</p>
<p>(c) Retain jurisdiction over the<br>matter,</p>
<p>with a view to, after hearing<br>the parties in the manner set forth<br>in the Rules of Procedure and<br>Evidence, arriving at a determina-<br>tion on whether the judgement<br>should be revised.</p>
<h5>Article 85</h5>
<h5>Compensation to an arrested<br>or convicted person</h5>
<p>1. Anyone who has been the<br>victim of unlawful arrest or<br>detention shall have an enforce-<br>able right to compensation.</p>
<p>2. When a person has by a<br>final decision been convicted of a<br>criminal offence, and when<br>subsequently his or her conviction<br>has been reversed on the ground<br></p>
<p>framkommit</p>
<p>i) som inte var tillgänglig vid<br>tiden för rättegången och detta<br>förhållande inte helt eller delvis<br>berodde på den part som begär<br>omprövning,</p>
<p>ii) som är av sådan betydelse<br>att den, om den hade framlagts vid<br>rättegången, troligen skulle ha lett<br>till annan utgång i målet;</p>
<p>b) att det nyligen har<br>framkommit att avgörande<br>bevisning som beaktades vid<br>rättegången och på vilken den<br>fällande domen beror, var falsk,<br>förfalskad eller förvanskad;</p>
<p>c) att en eller flera av de<br>domare som deltog i den fallande<br>domen eller bekräftelsen av åtals-<br>punkterna, i det målet har gjort sig<br>skyldig till försummelse eller<br>tjänsteförseelse av så allvarlig art<br>att det motiverar ifrågavarande<br>domares entledigande med stöd av<br>artikel 46.</p>
<p>2. Överklagandekammaren<br>skall avvisa en ansökan om<br>omprövning som den anser vara<br>ogrundad. Om den finner att<br>ansökan är välgrundad, får den,<br>beroende på vad som är mest<br>lämpligt,</p>
<p>a) återinkalla den ursprungliga<br>rättegångskammaren,</p>
<p>b) inrätta en ny rättegångs-<br>kammare, eller</p>
<p>c) behålla domsrätten över<br>saken</p>
<p>för att, efter att ha hört<br>partema på det sätt som föreskrivs<br>i bevis- och förfarandereglema,<br>avgöra om omprövning i målet<br>skall beviljas.</p>
<h5>Artikel 85<br>Skadestånd till en som<br>arresterats eller dömts för brott</h5>
<p>1. Den som har utsatts för<br>olaglig arrestering eller annat<br>olagligt frihetsberövande skall ha<br>verkställbar rätt till skadestånd.</p>
<p>2. Har en lagakraftvunnen<br>dom varigenom någon har dömts<br>för en brottslig gärning senare<br>upphävts på grund av att en ny<br>eller nyuppdagad omständighet<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>186</p>
<p>that a new or newly discovered<br>fact shows conclusively that there<br>has been a miscarriage of justice,<br>the person who has suffered<br>punishment as a result of such<br>conviction shall be compensated<br>according to law, unless it is<br>proved that the non-disclosure of<br>the unknown fact in time is wholly<br>or partly attributable to him or<br>her.</p>
<p>3. In exceptional circumstan-<br>ces, where the Court finds conclu-<br>sive facts showing that there has<br>been a grave and manifest<br>miscarriage of justice, it may in its<br>discretion award compensation,<br>according to the criteria provided<br>in the Rules of Procedure and<br>Evidence, to a person who has<br>been released from detention<br>following a final decision of<br>acquittal or a termination of the<br>proceedings for that reason.</p>
<p>PART 9. INTERNATIONAL<br>COOPERATION AND JUDI-<br>CIAL ASSISTANCE</p>
<p>Article 86<br>General obligation to<br>cooperate</p>
<p>States Parties shall, in<br>accordance with the provisions of<br>this Stamte, cooperate fully with<br>the Court in its investigation and<br>prosecution of crimes within the<br>jurisdiction of the Court.</p>
<p>Article 87</p>
<p>Requests for cooperation:<br>general provisions</p>
<p>1. (a) The Court shall have the<br>authority to make requests to<br>States Parties for cooperation.<br>The requests shall be transmitted<br>through the diplomatic channel or<br>any other appropriate channel as<br>may be designated by each State<br>Party upon ratification, accep-<br>tance, approval or accession.</p>
<p>Subsequent changes to the<br>designation shall be made by each<br>State Party in accordance with the<br>Rules of Procedure and Evidence.</p>
<p>(b) When appropriate, without<br></p>
<p>som visat att domen var felaktig,<br>skall den som undergått straff till<br>följd av domen gottgöras enligt<br>lag, med mindre att det visas att<br>det helt eller delvis berott på<br>honom eller henne att den tidigare<br>ej kända omständigheten inte<br>blivit uppdagad i tid.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>3. I undantagsfall kan<br>Domstolen, om den finner att<br>avgörande omständigheter visar<br>att ett grovt och uppenbart<br>rättegångsfel har begåtts, sköns-<br>mässigt tillerkänna skadestånd<br>enligt de kriterier som föreskrivs i<br>bevis- och förfarandereglema till<br>den som har släppts ur fängsligt<br>förvar efter en lagakraftvunnen<br>frikännande dom eller till följd av<br>att rättegången har avslutats av<br>detta skäl.</p>
<p>DEL 9 INTERNATIONELLT<br>SAMARBETE OCH RÄTTS-<br>LIG HJÄLP</p>
<p>Artikel 86</p>
<p>Allmän skyldighet att<br>samarbeta</p>
<p>Stadgepartema skall i enlighet<br>med bestämmelserna i denna<br>stadga till fullo samarbeta med<br>Domstolen i fråga om förunder-<br>sökningar och lagföring av brott<br>som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion.</p>
<p>Artikel 87<br>Framställning om samar-<br>bete: allmänna bestämmelser</p>
<p>1. a) Domstolen skall ha<br>befogenhet att göra framställ-<br>ningar till stadgepartema om sam-<br>arbete. Framställningar skall över-<br>sändas på diplomatisk väg eller<br>via andra lämpliga kanaler som<br>varje stadgepart får anvisa vid<br>ratificering, godtagande, god-<br>kännande eller anslutning.</p>
<p>Senare ändringar av sådana<br>anvisningar skall göras av varje<br>stadgepart i enlighet med bevis-<br>och förfarandereglema.</p>
<p>b) När det är lämpligt och utan<br></p>
<p>187</p>
<p>prejudice to the provisions of<br>subparagraph (a), requests may<br>also be transmitted through the<br>Intemational Criminal Police<br>Organization or any appropriate<br>regional organization.</p>
<p>2. Requests for cooperation<br>and any documents supporting the<br>request shall either be in or be<br>accompanied by a translation into<br>an official language of the<br>requested State or one of the<br>working languages of the Court,<br>in accordance with the choice<br>made by that State upon<br>ratification, acceptance, approval<br>or accession.</p>
<p>Subsequent changes to this<br>choice shall be made in<br>accordance with the Rules of<br>Procedure and Evidence.</p>
<p>3. The requested State shall<br>keep confidential a request for<br>cooperation and any documents<br>supporting the request, except to<br>the extent that the disclosure is<br>necessary for execution of the<br>request.</p>
<p>4. In relation to any request for<br>assistance presented under this<br>Part, the Court may take such<br>measures, including measures<br>related to the protection of<br>information, as may be necessary<br>to ensure the safety or physical or<br>psychological well-being of any<br>victims, potential witnesses and<br>their families. The Court may<br>request that any information that<br>is made available under this Part<br>shall be provided and handled in a<br>manner that protects the safety<br>and physical or psychological<br>well-being of any victims,<br>potential witnesses and their<br>families.</p>
<p>5. (a) The Court may invite<br>any State not party to this Statute<br>to provide assistance under this<br>Part on the basis of an ad hoc<br>arrangement, an agreement with<br>such State or any other<br>appropriate basis.</p>
<p>(b) Where a State not party to<br>this Statute, which has entered<br>into an ad hoc arrangement or an<br></p>
<p>att det skall inverka på bestäm-<br>melserna i stycke a ovan, får fram-<br>ställningar också göras via inter-<br>nationella kriminalpolisorganisa-<br>tionen (Interpol) eller annan<br>behörig regional organisation.</p>
<p>2. Framställningar om<br>samarbete och varje handling till<br>stöd för framställningar skall<br>antingen vara avfattad på eller<br>åtföljas av en översättning till ett<br>officiellt språk i den anmodade<br>staten eller på ett av Domstolens<br>arbetsspråk i enlighet med det val<br>som denna stat har gjort vid<br>ratificering, godtagande, godkän-<br>nande eller anslutning.</p>
<p>Senare ändringar av detta val<br>skall göras av stadgepartema i<br>enlighet med bevis- och<br>förfarandereglema.</p>
<p>3. Den anmodade staten skall<br>iaktta sekretess beträffande en<br>framställning om samarbete och<br>varje handling till stöd för denna,<br>utom i den omfattning som<br>offentlighet är nödvändig för att<br>verkställa framställningen.</p>
<p>4. Beträffande varje framställ-<br>ning om biträde gjord i enlighet<br>med denna del far Domstolen<br>vidta sådana åtgärder - däribland<br>åtgärder med avseende på skydd<br>av uppgifter - som är nödvändiga<br>för att trygga brottsoffrens, de<br>möjliga vittnenas och deras anhö-<br>rigas säkerhet eller fysiska eller<br>psykiska välbefinnande. Domsto-<br>len får begära att varje uppgift<br>som har tillhandahållits i enlighet<br>med denna del överlämnas och<br>behandlas på ett sådant sätt att<br>brottsoffrens, de möjliga vittnenas<br>och deras familjers säkerhet och<br>fysiska eller psykiska välbefin-<br>nande skyddas.</p>
<p>5. a) Domstolen får uppmana<br>stater som inte är parter i denna<br>stadga att lämna biträde enligt<br>denna del med stöd av en tillfällig<br>uppgörelse, en överenskommelse<br>med en sådan stat eller på någon<br>annan lämplig grund.</p>
<p>b) Om en stat som inte är part<br>i denna stadga och som har ingått<br>en tillfällig uppgörelse eller en<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>188</p>
<p>agreement with the Court, fails to<br>cooperate with requests pursuant<br>to any such arrangement or<br>agreement, the Court may so<br>inform the Assembly of States<br>Parties or, where the Security<br>Council referred the matter to the<br>Court, the Security Council.</p>
<p>6. The Court may ask any<br>intergovemmental organization to<br>provide information or docu-<br>ments. The Court may also ask for<br>other forms of cooperation and<br>assistance which may be agreed<br>upon with such an organization<br>and which are in accordance with<br>its competence or mandate.</p>
<p>7. Where a State Party fails to<br>comply with a request to<br>cooperate by the Court contrary to<br>the provisions of this Statute,<br>thereby preventing the Court from<br>exercising its functions and<br>powers under this Statute, the<br>Court may make a frnding to that<br>effect and refer the matter to the<br>Assembly of States Parties or,<br>where the Security Council<br>referred the matter to the Court, to<br>the Security Council.</p>
<p>Article 88<br>Availability of procedures<br>under national law</p>
<p>States Parties shall ensure that<br>there are procedures available<br>under their national law for all of<br>the forms of cooperation which<br>are specified under this Part.</p>
<p>Article 89</p>
<p>Surrender of persons to the<br>Court</p>
<p>1. The Court may transmit a<br>request for the arrest and<br>surrender of a person, together<br>with the material supporting the<br>request outlined in article 91, to<br>any State on the territory of which<br>that person may be found and<br>shall request the cooperation of<br>that State in the arrest and<br>surrender of such a person. States<br>Parties shall, in accordance with<br>the provisions of this Part and the<br>procedure under their national<br></p>
<p>överenskommelse med Domsto-<br>len, inte ger det bistånd som be-<br>gärts i enlighet med en sådan upp-<br>görelse eller överenskommelse,<br>får Domstolen underrätta partsfor-<br>samlingen eller säkerhetsrådet i<br>fråga om ärenden som hänskjutits<br>till Domstolen av säkerhetsrådet.</p>
<p>6. Domstolen får begära upp-<br>gifter och handlingar av mellan-<br>statliga organisationer. Domstolen<br>kan också begära andra former av<br>samarbete och biträde som kan<br>avtalas med en sådan organisation<br>och som faller inom ramen för<br>dess behörighet eller mandat.</p>
<p>7. Om en stadgepart i strid<br>med bestämmelserna i denna<br>stadga inte tillmötesgår en<br>framställning från Domstolen om<br>samarbete och därvid hindrar<br>Domstolen från att fullgöra sina<br>uppgifter och befogenheter enligt<br>stadgan, får Domstolen fastställa<br>detta och hänskjuta frågan till<br>partsförsamlingen eller säkerhets-<br>rådet, om det är rådet som har<br>hänskjutit saken till Domstolen.</p>
<p>Artikel 88</p>
<p>Tillgång till förfaranden i<br>nationell lag</p>
<p>Stadgepartema skall säker-<br>ställa att det i deras nationella lag<br>finns förfaranden tillgängliga som<br>kan tillämpas för att genomföra<br>alla de former av samarbete som<br>avses i denna del.</p>
<p>Artikel 89<br>Överlämnande av personer<br>till Domstolen</p>
<p>1. Domstolen kan översända<br>en framställning om anhållande<br>och överlämnande av en person<br>tillsammans med de handlingar till<br>stöd för framställningen som<br>avses i artikel 91 till varje stat<br>inom vars territorium personen i<br>fråga kan påträffas och begära att<br>den staten samarbetar i fråga om<br>anhållande och överlämnande av<br>personen. Stadgepartema skall i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>denna del och med förfarandet i<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>189</p>
<p>law, comply with requests for<br>arrest and surrender.</p>
<p>2. Where the person sought for<br>surrender brings a challenge<br>before a national court on the<br>basis of the principle of ne bis in<br>idem as provided in article 20, the<br>requested State shall immediately<br>consult with the Court to<br>determine if there has been a<br>relevant ruling on admissibility. If<br>the case is admissible, the<br>requested State shall proceed with<br>the execution of the request. If an<br>admissibility ruling is pending,<br>the requested State may postpone<br>the execution of the request for<br>surrender of the person until the<br>Court makes a determination on<br>admissibility.</p>
<p>3. (a) A State Party shall<br>authorize, in accordance with its<br>national procedural law,<br>transportation through its territory<br>of a person being surrendered to<br>the Court by another State, except<br>where transit through that State<br>would impede or delay the<br>surrender.</p>
<p>(b) A request by the Court for<br>transit shall be transmitted in<br>accordance with article 87. The<br>request for transit shall contain:</p>
<p>(i) A description of the person<br>being transported;</p>
<p>(i) A description of the person<br>being transported;</p>
<p>(iii) The warrant for arrest and<br>surrender;</p>
<p>(c) A person being transported<br>shall be detained in custody<br>during the period of transit;</p>
<p>(d) No authorization is<br>required if the person is<br>transported by air and no landing<br>is scheduled on the territory of the<br>transit State;</p>
<p>(e) If an unscheduled landing<br>occurs on the territory of the<br>transit State, that State may<br>require a request for transit from<br></p>
<p>sin nationella lag bifalla<br>framställningar om anhållande<br>och överlämnande.</p>
<p>2. Om den som begärts<br>överlämnad framställer en<br>invändning till en nationell<br>domstol med stöd av principen om<br>negativ rättskraft (ne bis in idem)<br>enligt artikel 20, skall den anmo-<br>dade staten omedelbart samråda<br>med Domstolen för att fastställa<br>om en prövning av betydelse har<br>skett beträffande frågan om<br>processförutsättningar. Om målet<br>kan tas upp till prövning, skall den<br>anmodade staten verkställa fram-<br>ställningen. Om frågan om pro-<br>cessförutsättningar är anhängig,<br>far den anmodade staten upp-<br>skjuta verkställandet av begäran<br>att överlämna personen till dess<br>att Domstolen har avgjort frågan<br>om processförutsättningar.</p>
<p>3. a) En stadgepart skall i<br>enlighet med sin nationella<br>processlag medge transitering<br>genom sitt territorium av personer<br>som överlämnas till Domstolen av<br>en annan stat, utom i de fall<br>transitering genom staten i fråga<br>skulle hindra eller fördröja<br>överlämnandet.</p>
<p>b) En begäran om transitering<br>från Domstolens sida skall göras i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>artikel 87. Begäran om transite-<br>ring skall innehålla</p>
<p>i) signalement på den som<br>skall transporteras,</p>
<p>ii) en kortfattad redogörelse<br>för omständigheterna i fallet och<br>dessas rättsliga rubricering, och</p>
<p>iii) häktningsbeslutet och<br>begäran om överlämnande.</p>
<p>c) Den som skall transporteras<br>skall hållas i fängsligt förvar<br>under transiteringsperioden.</p>
<p>d) Tillstånd fordras inte vid<br>flygtransport om ingen landning<br>planeras inom transiteringsstatens<br>territorium.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>e) Om en oplanerad landning<br>äger rum inom transiteringsstatens<br>territorium, får den staten begära<br>att Domstolen gör en framställ-<br></p>
<p>190</p>
<p>the Court as provided for in<br>subparagraph (b). The transit<br>State shall detain the person being<br>transported until the request for<br>transit is received and the transit<br>is effected, provided that<br>detention for purposes of this<br>subparagraph may not be<br>extended beyond 96 hours from<br>the unscheduled landing unless<br>the request is received within that<br>time.</p>
<p>4. If the person sought is being<br>proceeded against or is serving a<br>sentence in the requested State for<br>a crime different from that for<br>which surrender to the Court is<br>sought, the requested State, after<br>making its decision to grant the<br>request, shall consult with the<br>Court.</p>
<h5>Article 90<br>Competing requests</h5>
<p>1. A State Party which<br>receives a request from the Court<br>for the surrender of a person<br>under article 89 shall, if it also<br>receives a request from any other<br>State for the extradition of the<br>same person for the same conduct<br>which forms the basis of the crime<br>for which the Court seeks the<br>person's surrender, notify the<br>Court and the requesting State of<br>that fact.</p>
<p>2. Where the requesting State<br>is a State Party, the requested<br>State shall give priority to the<br>request from the Court if:</p>
<p>(a) The Court has, pursuant to<br>article 18 or 19, made a determi-<br>nation that the case in respect of<br>which surrender is sought is<br>admissible and that determination<br>takes into account the investiga-<br>tion or prosecution conducted by<br>the requesting State in respect of<br>its request for extradition; or</p>
<p>(b) The Court makes the<br>determination described in<br>subparagraph (a) pursuant to the<br>requested State’s notification<br></p>
<p>ning om transitering i enlighet<br>med bestämmelserna i stycke b i<br>denna punkt. Transiteringsstaten<br>skall hålla den som transporteras i<br>fängsligt förvar till dess att begä-<br>ran om transitering har mottagits<br>och transiteringen genomförts,<br>under förutsättning att frihetsberö-<br>vande i det syfte som avses i detta<br>stycke inte överskrider 96 timmar<br>räknat från den oplanerade land-<br>ningen, såvida inte framställ-<br>ningen har mottagits inom denna<br>tidsrymd.</p>
<p>4. Om den som eftersökte är<br>föremål för lagföring eller<br>avtjänar ett straff i den anmodade<br>staten för ett annat brott än det för<br>vilket överlämnande till Dom-<br>stolen söks, skall den anmodade<br>staten, sedan den har beslutat att<br>bifalla framställningen, samråda<br>med Domstolen.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 90<br>Konkurrerande fram-<br>ställningar</p>
<p>1. Om en stadgepart mottar en<br>framställning från Domstolen att<br>överlämna en person i enlighet<br>med artikel 89, skall den, om den<br>också mottar en framställning från<br>en annan stat att utlämna samma<br>person för samma gärning, som<br>utgör grunden för det brott för<br>vilket Domstolen begär att perso-<br>nen överlämnas, underrätta Dom-<br>stolen och den begärande staten<br>om detta förhållande.</p>
<p>2. När den begärande staten är<br>en stadgepart, skall den anmodade<br>staten ge företräde åt Domstolens<br>begäran,</p>
<p>a) om Domstolen i enlighet<br>med artiklarna 18 eller 19 har<br>avgjort att processförutsättningar<br>föreligger i den sak för vilken<br>överlämnande begärs och att av-<br>görandet beaktat den förundersök-<br>ning eller lagföring som genom-<br>förts av den begärande staten med<br>avseende på dess begäran om<br>utlämning, eller</p>
<p>b) om Domstolen fattar det<br>avgörande som avses i stycke a i<br>denna punkt till följd av den<br>begärande statens underrättelse i<br></p>
<p>191</p>
<p>under paragraph 1.</p>
<p>3. Where a determination<br>under paragraph 2 (a) has not<br>been made, the requested State<br>may, at its discretion, pending the<br>determination of the Court under<br>paragraph 2 (b), proceed to deal<br>with the request for extradition<br>from the requesting State but shall<br>not extradite the person until the<br>Court has determined that the case<br>is inadmissible. The Courfs<br>determination shall be made on an<br>expedited basis.</p>
<p>4. If the requesting State is a<br>State not Party to this Statute the<br>requested State, if it is not under<br>an intemational obligation to<br>extradite the person to the<br>requesting State, shall give<br>priority to the request for<br>surrender from the Court, if the<br>Court has determined that the case<br>is admissible.</p>
<p>5. Where a case under<br>paragraph 4 has not been<br>determined to be admissible by<br>the Court, the requested State<br>may, at its discretion, proceed to<br>deal with the request for<br>extradition from the requesting<br>State.</p>
<p>6. In cases where paragraph 4<br>applies except that the requested<br>State is under an existing<br>intemational obligation to<br>extradite the person to the<br>requesting State not Party to this<br>Stamte, the requested State shall<br>determine whether to surrender<br>the person to the Court or<br>extradite the person to the<br>requesting State. In making its<br>decision, the requested State shall<br>consider all the relevant factors,<br>including but not limited to:</p>
<p>(a) The respective dates of the<br>requests;</p>
<p>(b) The interests of the<br>requesting State including, where<br>relevant, whether the crime was<br>committed in its territory and the<br>nationality of the victims and of<br>the person sought; and</p>
<p>(c) The possibility of<br>subsequent surrender between the<br></p>
<p>enlighet med punkt 1.</p>
<p>3. Om ett avgörande i enlighet<br>med punkt 2 a inte har fattats, får<br>den anmodade staten, om den så<br>önskar, i avvaktan på Domstolens<br>avgörande enligt punkt 2 b ovan,<br>behandla framställningen om<br>utlämning från den begärande<br>staten, men skall inte utlämna<br>personen förrän Domstolen har<br>avgjort att processförutsättningar<br>saknas. Domstolen skall behandla<br>ärendet med förtur.</p>
<p>4. Om den begärande staten<br>inte är stadgepart i denna stadga,<br>skall den anmodade staten, om<br>den inte är bunden av ett interna-<br>tionellt åtagande att utlämna den<br>eftersökte till den begärande<br>staten, ge förtur åt Domstolens<br>begäran om överlämnande, om<br>Domstolen har avgjort att process-<br>förutsättningar föreligger.</p>
<p>5. Om Domstolen inte har<br>avgjort att processförutsättningar<br>föreligger i ett fall som avses i<br>punkt 4 ovan, får den anmodade<br>staten efter eget gottfmnande<br>behandla framställningen om<br>utlämning från den begärande<br>staten.</p>
<p>6. I de fall där punkt 4 gäller,<br>utom i de fall den anmodade<br>staten är bunden av ett interna-<br>tionellt åtagande att utlämna den<br>eftersökte till en begärande stat<br>som inte är part i denna stadga,<br>skall den anmodade staten avgöra<br>om den skall överlämna personen<br>till Domstolen eller utlämna<br>personen till den begärande<br>staten. Vid sitt avgörande skall<br>den anmodade staten beakta alla<br>omständigheter av betydelse, där-<br>ibland, men inte uteslutande,</p>
<p>a) datum för de olika fram-<br>ställningarna,</p>
<p>b) den begärande statens<br>intressen, däribland i tillämpliga<br>fall om brottet har begåtts inom<br>dess territorium, samt brotts-<br>offrens och den eftersöktes natio-<br>nalitet, och</p>
<p>c) möjligheten till efterföl-<br>jande överlämnande mellan Dom-</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>192</h4>
<p>Court and the requesting State.</p>
<p>7. Where a State Party which<br>receives a request from the Court<br>for the surrender of a person also<br>receives a request from any State<br>for the extradition of the same<br>person for conduct other than that<br>which constitutes the crime for<br>which the Court seeks the person's<br>surrender:</p>
<p>(a) The requested State shall,</p>
<p>if it is not under an existing<br>intemational obligation to</p>
<p>extradite the person to the<br>requesting State, give priority to<br>the request from the Court;</p>
<p>(b) The requested State shall,<br>if it is under an existing intema-<br>tional obligation to extradite the<br>person to the requesting State,<br>determine whether to surrender<br>the person to the Court or to<br>extradite the person to the<br>requesting State. In making its<br>decision, the requested State shall<br>consider all the relevant factors,<br>including but not limited to those<br>set out in paragraph 6, but shall<br>give special consideration to the<br>relative nature and gravity of the<br>conduct in question.</p>
<p>8. Where pursuant to a<br>notification under this article, the<br>Court has determined a case to be<br>inadmissible, and subsequently<br>extradition to the requesting State<br>is refused, the requested State<br>shall notify the Court of this<br>decision.</p>
<p>Article 91<br>Contents of request for<br>arrest and surrender</p>
<p>1. A request for arrest and<br>surrender shall be made in<br>writing. In urgent cases, a request<br>may be made by any medium<br>capable of delivering a written<br>record, provided that the request<br>shall be confirmed through the<br>channel provided for in article 87,<br>paragraph 1 (a).</p>
<p>2. In the case of a request for<br>the arrest and surrender of a<br>person for whom a warrant of<br></p>
<p>stolen och den begärande staten.</p>
<p>7. Om en stadgepart mottar en<br>begäran från Domstolen att<br>överlämna en person och även<br>mottar en begäran från en stat att<br>utlämna samma person för en<br>annan gärning än den som utgör<br>det brott för vilket Domstolen<br>begär personens överlämnande,</p>
<p>a) skall den anmodade staten,<br>om den inte är bunden av ett<br>internationellt åtagande att<br>utlämna den eftersökte till den<br>begärande staten, ge förtur åt<br>Domstolens begäran;</p>
<p>b) skall den anmodade staten,<br>om den är bunden av ett<br>internationellt åtagande att<br>utlämna den eftersökte till den<br>begärande staten, avgöra om den<br>skall överlämna personen till<br>Domstolen eller utlämna personen<br>till den begärande staten. Vid sitt<br>avgörande skall den anmodade<br>staten beakta alla omständigheter<br>av betydelse, däribland, men inte<br>uteslutande, de som anges i punkt<br>6 ovan, dock särskilt gärningarnas<br>inbördes natur och svårighetsgrad.</p>
<p>8. I de fall Domstolen som<br>svar på en underrättelse i enlighet<br>med denna artikel har avgjort att<br>processförutsättningar saknas och<br>framställningen om utlämning till<br>den begärande staten därefter<br>avslås, skall den anmodade staten<br>underrätta Domstolen om sitt<br>avgörande.</p>
<p>Artikel 91</p>
<p>Innehållet i en framställning<br>om anhållande och över-<br>lämnande</p>
<p>1. En framställning om<br>anhållande och överlämnande<br>skall vara skriftlig. I brådskande<br>fall far den göras på varje sätt som<br>möjliggör översändande av ett<br>skriftligt meddelande, förutsatt att<br>den bekräftas på det sätt som<br>avses i artikel 87.1 a.</p>
<p>2. En framställning om<br>anhållande och överlämnande av<br>en person för vilken ett häktnings-<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>193</p>
<p>arrest has been issued by the Pre-<br>Trial Chamber under article 58,<br>the request shall contain or be<br>supported by:</p>
<p>(a) Information describing the<br>person sought, sufficient to<br>identify the person, and<br>information as to that person's<br>probable location;</p>
<p>(b) A copy of the warrant of<br>arrest; and</p>
<p>(c) Such documents,<br>statements or information as may<br>be necessary to meet the<br>requirements for the surrender<br>process in the requested State,<br>except that those requirements<br>should not be more burdensome<br>than those applicable to requests<br>for extradition pursuant to treaties<br>or arrangements between the<br>requested State and other States<br>and should, if possible, be less<br>burdensome, taking into account<br>the distinct nature of the Court.</p>
<p>3. In the case of a request for<br>the arrest and surrender of a<br>person already convicted, the<br>request shall contain or be<br>supported by:</p>
<p>(a) A copy of any warrant of<br>arrest for that person;</p>
<p>(b) A copy of the judgement of<br>conviction;</p>
<p>(c) Information to demonstrate<br>that the person sought is the one<br>referred to in the judgement of<br>conviction; and</p>
<p>(d) If the person sought has<br>been sentenced, a copy of the<br>sentence imposed and, in the case<br>of a sentence for imprisonment, a<br>statement of any time already<br>served and the time remaining to<br>be served.</p>
<p>4. Upon the request of the<br>Court, a State Party shall consult<br>with the Court, either generally or<br>with respect to a specific matter,<br>regarding any requirements under<br>its national law that may apply<br>under paragraph 2 (c). During the<br>consultations, the State Party shall<br>advise the Court of the specific<br>requirements of its national law.<br></p>
<p>beslut har meddelats av förunder-<br>sökningskammaren med stöd av<br>artikel 58 skall innehålla eller<br>stödjas av följande:</p>
<p>a) Ett tillräckligt noggrant<br>signalement på den som begärts<br>överlämnad för att möjliggöra<br>identifiering och uppgifter om<br>personens troliga uppehållsort.</p>
<p>b) En kopia av häktnings-<br>beslutet.</p>
<p>c) Sådana handlingar, redo-<br>görelser eller uppgifter som kan<br>behövas för att uppfylla villkoren<br>för överlämnande i den anmodade<br>staten med förbehåll för att dessa<br>villkor inte bör vara mer be-<br>tungande än villkoren för en fram-<br>ställning om utlämning i enlighet<br>med fördrag eller överenskom-<br>melser som gäller mellan den<br>anmodade staten och andra stater,<br>utan bör om möjligt vara mindre<br>betungande med hänsyn till Dom-<br>stolens särskilda beskaffenhet.</p>
<p>3. I fråga om en framställning<br>om anhållande och överlämnande<br>av en tidigare dömd person skall<br>framställningen innehålla eller<br>stödjas av följande:</p>
<p>a) En kopia av varje häkt-<br>ningsbeslutet rörande den som<br>begärs överlämnad.</p>
<p>b) En kopia av den fällande<br>domen.</p>
<p>c) Uppgifter som styrker att<br>den eftersökte är samma person<br>som den fällande domen avser.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>d) Om den eftersökte har<br>ådömts ett straff, uppgifter om<br>strffet, och, om straffet är<br></p>
<p>fängelsestraff,<br>avtjänad tid<br>strafftid.</p>
<p>uppgift om<br>och återstående</p>
<p>4. På Domstolens begäran<br>skall en stadgepart samråda med<br>Domstolen, antingen i allmänhet<br>eller om ett visst ärende, angående<br>villkor enligt stadgepartens lag<br>som kan gälla i enlighet med<br>punkt 2 c i denna artikel. Vid<br>samrådet skall stadgeparten upp-<br>lysa Domstolen om de särskilda<br>villkoren i sin nationella lag.</p>
<h4>194</h4>
<h5>Article 92<br>Provisional arrest</h5>
<p>1. In urgent cases, the Court<br>may request the provisional arrest<br>of the person sought, pending<br>presentation of the request for<br>surrender and the documents<br>supporting the request as specified<br>in article 91.</p>
<p>2. The request for provisional<br>arrest shall be made by any<br>medium capable of delivering a<br>written record and shall contain:</p>
<p>(a) Information describing the<br>person sought, sufficient to<br>identify the person, and informa-<br>tion as to that person's probable<br>location;</p>
<p>(b) A concise statement of the<br>crimes for which the person's<br>arrest is sought and of the facts<br>which are alleged to constitute<br>those crimes, including, where<br>possible, the date and location of<br>the crime;</p>
<p>(c) A statement of the<br>existence of a warrant of arrest or<br>a judgement of conviction against<br>the person sought; and</p>
<p>(d) A statement that a request<br>for surrender of the person sought<br>will follow.</p>
<p>3. A person who is<br>provisionally arrested may be<br>released from custody if the<br>requested State has not received<br>the request for surrender and the<br>documents supporting the request<br>as specified in article 91 within<br>the time limits specified in the<br>Rules of Procedure and Evidence.<br>However, the person may consent<br>to surrender before the expiration<br>of this period if permitted by the<br>law of the requested State. In such<br>a case, the requested State shall<br>proceed to surrender the person to<br>the Court as soon as possible.</p>
<p>4. The fact that the person<br>sought has been released from<br>custody pursuant to paragraph 3<br>shall not prejudice the subsequent<br>arrest and surrender of that person<br>if the request for surrender and the<br>documents supporting the request<br>are delivered at a later date.</p>
<h5>Artikel 92<br>Provisoriskt anhållande</h5>
<p>1. I brådskande fall får<br>Domstolen begära provisoriskt<br>anhållande av den eftersökte i<br>avvaktan på att framställningen<br>om överlämnande och de övriga<br>handlingar som anges i artikel 91<br>till stöd härför överlämnas.</p>
<p>2. Framställningen om provi-<br>soriskt anhållande skall göras på<br>ett sätt som möjliggör överföring<br>av ett skriftligt meddelande och<br>skall innehålla följande:</p>
<p>a) Uppgifter som beskriver<br>den eftersökte, tillräckliga för att<br>identifiera denne och uppgifter<br>om personens troliga uppehållsort.</p>
<p>b) En kortfattad redogörelse<br>för de brott för vilka personen<br>begärs provisoriskt anhållen och<br>för de omständigheter vari dessa<br>brott påstås bestå, innefattande,<br>när det är möjligt, tid och plats för<br>brottet.</p>
<p>c) Uppgift om det finns ett<br>häktningsbeslut eller en fällande<br>dom mot den eftersökte.</p>
<p>d) En förklaring att en fram-<br>ställning om överlämnande av den<br>eftersökte kommer att lämnas.</p>
<p>3. Den som är provisoriskt<br>anhållen får friges om den<br>anmodade staten inte har mottagit<br>en framställning om överläm-<br>nande med sådana handlingar till<br>stöd för denna som anges i artikel<br>91 inom de tidsgränser som anges<br>i bevis- och förfarandereglema.<br>Personen får dock gå med på att<br>bli överlämnad före utgången av<br>denna tid, om detta medges i den<br>anmodade statens lag. I så fall<br>skall den anmodade staten vidta<br>åtgärder för att överlämna perso-<br>nen till Domstolen så snart som<br>möjligt.</p>
<p>4. Den omständigheten att den<br>eftersökte har frigetts med stöd av<br>punkt 3 skall inte hindra ett senare<br>anhållande och överlämnande om<br>framställningen om överlämnande<br>med övriga handlingar till stöd för<br>denna överlämnas senare.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>195</p>
<p>Article 93</p>
<p>Other forms of cooperation</p>
<p>1. States Parties shall, in accordance<br>with the provisions of this Part and<br>under procedures of national law,<br>comply with requests by the Court to<br>provide the following assistance in<br>relation to investigations or<br>prosecutions:</p>
<p>(a) The identification and<br>whereabouts of persons or the<br>location of items;</p>
<p>(b) The taking of evidence,<br>including testimony under oath,<br>and the production of evidence,<br>including expert opinions and<br>reports necessary to the Court;</p>
<p>(c) The questioning of any<br>person being investigated or<br>prosecuted;</p>
<p>(d) The service of documents,<br>including judicial documents;</p>
<p>(e) Facilitating the voluntary<br>appearance of persons as<br>witnesses or experts before the<br>Court;</p>
<p>(f) The temporary transfer of<br>persons as provided in paragraph<br>7;</p>
<p>(g) The examination of places<br>or sites, including the exhumation<br>and examination of grave sites;</p>
<p>(h) The execution of searches<br>and seizures;</p>
<p>(i) The provision of records<br>and documents, including official<br>records and documents;</p>
<p>(j) The protection of victims<br>and witnesses and the preserva-<br>tion of evidence;</p>
<p>(k) The identification, tracing<br>and freezing or seizure of<br>proceeds, property and assets and<br>instrumentalities of crimes for the<br>purpose of eventual forfeiture,<br>without prejudice to the rights of<br>bona fide third parties; and</p>
<p>(l) Any other type of<br>assistance which is not prohibited<br>by the law of the requested State,<br>with a view to facilitating the<br>investigation and prosecution of</p>
<p>Artikel 93</p>
<p>Andra former av samarbete</p>
<p>1. Stadgepartema skall i<br>överensstämmelse med bestäm-<br>melserna i denna del och i enlig-<br>het med förfaranden i nationell<br>rätt efterkomma Domstolens<br>framställningar om att lämna<br>bistånd i samband med förunder-<br>sökning eller lagföring:</p>
<p>a) Identifiering och efter-<br>forskning av personer eller egen-<br>dom.</p>
<p>b) Bevisupptagning, däribland<br>vittnesmål under ed, och framta-<br>gande av bevis, däribland expert-<br>utlåtanden och rapporter som är<br>nödvändiga för Domstolen.</p>
<p>c) Förhör med personer som är<br>föremål för förundersökning eller<br>lagföring.</p>
<p>d) Delgivning av handlingar,<br>innefattande rättsliga handlingar.</p>
<p>e) Underlättande för personer<br>att frivilligt inställa sig som<br>vittnen eller sakkunniga inför<br>Domstolen.</p>
<p>f) Tillfälligt överförande av<br>personer i enlighet med bestäm-<br>melserna i punkt 7 i denna artikel.</p>
<p>g) Undersökning av platser<br>och lokaler, innefattande<br>öppnande och undersökning av<br>gravplatser.</p>
<p>h) Husrannsakan och beslag.</p>
<p>i) Tillhandahållande av upp-<br>teckningar och handlingar, där-<br>ibland officiella protokoll och<br>handlingar.</p>
<p>j) Skydd av brottsoffer och<br>vittnen och säkerställande av<br>bevisning.</p>
<p>k) Identifiering, uppspårande<br>och säkrande eller omhänder-<br>tagande av utbyte, egendom och<br>tillgångar samt hjälpmedel vid<br>brott i syfte att möjliggöra ett<br>senare förverkande, utan intrång<br>på en rättmätig tredje mans<br>rättigheter.</p>
<p>l) Varje annan form av bistånd<br>inte är förbjuden i den anmodade<br>statens lag för att främja<br>förundersökning och lagföring av<br>brott som omfattas av Domstolens<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>196</p>
<p>crimes within the jurisdiction of<br>the Court.</p>
<p>2. The Court shall have the<br>authority to provide an assurance<br>to a witness or an expert<br>appearing before the Court that he<br>or she will not be prosecuted,<br>detained or subjected to any<br>restriction of personal freedom by<br>the Court in respect of any act or<br>omission that preceded the<br>departure of that person from the<br>requested State.</p>
<p>3. Where execution of a<br>particular measure of assistance<br>detailed in a request presented<br>under paragraph 1, is prohibited<br>in the requested State on the basis<br>of an existing fundamental legal<br>principle of general application,<br>the requested State shall promptly<br>consult with the Court to try to<br>resolve the matter. In the consul-<br>tations, consideration should be<br>given to whether the assistance<br>can be rendered in another<br>manner or subject to conditions. If<br>after consultations the matter<br>cannot be resolved, the Court<br>shall modify the request as<br>necessary.</p>
<p>4. In accordance with article<br>72, a State Party may deny a<br>request for assistance, in whole or<br>in part, only if the request<br>concems the production of any<br>documents or disclosure of<br>evidence which relätes to its<br>national security.</p>
<p>5. Before denying a request<br>for assistance under paragraph 1<br>(1), the requested State shall<br>consider whether the assistance<br>can be provided subject to<br>specified conditions, or whether<br>the assistance can be provided at a<br>later date or in an altemative<br>manner, provided that if the Court<br>or the Prosecutor accepts the<br>assistance subject to conditions,<br>the Court or the Prosecutor shall<br>abide by them.</p>
<p>6. If a request for assistance is<br>denied, the requested State Party<br>shall promptly inform the Court or<br>the Prosecutor of the reasons for<br></p>
<p>jurisdiktion.</p>
<p>2. Domstolen skall ha<br>befogenhet att till ett vittne eller<br>en sakkunnig som inställer sig<br>inför Domstolen avge en för-<br>säkran att han eller hon inte skall<br>lagföras, fängslas eller under-<br>kastas någon inskränkning av sin<br>personliga frihet av Domstolen för<br>någon gärning eller underlåtelse<br>som har inträffat före personens<br>avresa från den anmodade staten.</p>
<p>3. Om lämnande av en viss<br>form av bistånd som anges i en<br>framställning som överlämnats<br>med stöd av punkt 1 är förbjuden i<br>den anmodade staten på grund av<br>en befintlig grundläggande rättslig<br>princip med allmän tillämplighet,<br>skall den anmodade staten<br>ofördröjligen samråda med<br>Domstolen för att söka uppnå en<br>lösning av frågan. Härvid skall<br>beaktas om bistånd kan ges på<br>annat sätt eller med förbehåll. Om<br>frågan inte kan lösas genom<br>samråd, skall Domstolen ändra sin<br>framställning på erforderligt sätt.</p>
<p>4. En stadgepart får i enlighet<br>med artikel 72 helt eller delvis<br>avslå en framställning om bistånd<br>endast om begäran avser fram-<br>tagande av handlingar eller utläm-<br>nande av bevis som berör dess<br>nationella säkerhet.</p>
<p>5. Innan en framställning om<br>sådant bistånd som avses i punkt 1<br>1 avslås skall den anmodade staten<br>pröva om hjälpen kan ges på<br>särskilda villkor eller lämnas vid<br>en senare tidpunkt eller på ett<br>annat sätt, under förutsättning att<br>Domstolen eller åklagaren, om de<br>godtar att få hjälpen på vissa<br>villkor, följer dem.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>6. Om en anmodad stadgepart<br>avslår en framställning om bi-<br>stånd, skall den ofördröjligen<br>underrätta Domstolen eller åkla-<br></p>
<h4>197</h4>
<p>such denial.</p>
<p>7. (a) The Court may request<br>the temporary transfer of a person<br>in custody for purposes of<br>identification or for obtaining<br>testimony or other assistance. The<br>person may be transferred if the<br>following conditions are fulfilled:</p>
<p>(i) The person freely gives his<br>or her informed consent to the<br>transfer; and</p>
<p>(ii) The requested State agrees<br>to the transfer, subject to such<br>conditions as that State and the<br>Court may agree.</p>
<p>(b) The person being<br>transferred shall remain in<br>custody. When the purposes of the<br>transfer have been fulfilled, the<br>Court shall retum the person<br>without delay to the requested<br>State.</p>
<p>8. (a) The Court shall ensure<br>the confidentiality of documents<br>and information, except as<br>required for the investigation and<br>proceedings described in the<br>request.</p>
<p>(b) The requested State may,<br>when necessary, transmit docu-<br>ments or information to the Prose-<br>cutor on a confidential basis. The<br>Prosecutor may then use them<br>solely for the purpose of genera-<br>ting new evidence.</p>
<p>(c) The requested State may,<br>on its own motion or at the<br>request of the Prosecutor, subse-<br>quently consent to the disclosure<br>of such documents or information.<br>They may then be used as eviden-<br>ce pursuant to the provisions of<br>Parts 5 and 6 and in accordance<br>with the Rules of Procedure and<br>Evidence.</p>
<p>9. (a) (i) In the event that a<br>State Party receives competing<br>requests, other than for surrender<br>or extradition, from the Court and<br>from another State pursuant to an<br>intemational obligation, the State<br>Party shall endeavour, in consul-<br>tation with the Court and the other<br>State, to meet both requests, if<br>necessary by postponing or<br>attaching conditions to one or the<br></p>
<p>garen om anledningen till detta.</p>
<p>7. a) Domstolen kan begära<br>tillfälligt överförande av en<br>frihetsberövad person for identi-<br>fiering, for att uppta ett vittnesmål<br>eller for annat bistånd. Personen<br>får överföras om följande villkor<br>är uppfyllda:</p>
<p>i) Att personen i medvetande<br>om vad saken gäller och av fri<br>vilja går med på överförandet.</p>
<p>ii) Att den anmodade staten<br>samtycker till överförandet på de<br>villkor som staten och Domstolen<br>kan bestämma.</p>
<p>b) Den som överförs skall<br>hållas i fängsligt förvar. När syftet<br>med överförandet har uppfyllts<br>skall Domstolen ofördröjligen<br>återsända personen till den<br>anmodade staten.</p>
<p>8. a) Domstolen skall säker-<br>ställa sekretess för handlingar och<br>uppgifter med undantag för vad<br>som krävs för den förundersök-<br>ning och lagföring som angivits i<br>framställningen.</p>
<p>b) Den anmodade staten far<br>när så är nödvändigt överföra<br>handlingar eller uppgifter till<br>åklagaren på konfidentiell grund.<br>Åklagaren far då endast använda<br>dem för att få fram ny bevisning.</p>
<p>c) Den anmodade staten får<br>därefter på eget initiativ eller på<br>begäran av åklagaren ge sitt<br>samtycke till att innehållet i<br>sådana handlingar eller uppgifter<br>lämnas ut. Dessa får då användas<br>som bevisning i enlighet med<br>bestämmelserna i del 5 och 6 och<br>i bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>9. a) i) Om en stadgepart<br>mottar konkurrerande framställ-<br>ningar om annat än överlämnande<br>eller utlämning från Domstolen<br>och från en annan stat med stöd av<br>ett internationellt åtagande, skall<br>parten eftersträva att i samråd med<br>Domstolen och den andra staten<br>tillmötesgå båda framställ-<br>ningarna, om så är nödvändigt<br>genom att uppskjuta eller ställa<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>198</h4>
<p>other request.</p>
<p>(ii) Failing that, competing<br>requests shall be resolved in<br>accordance with the principles<br>established in article 90.</p>
<p>(b) Where, however, the<br>request from the Court concems<br>information, property or persons<br>which are subject to the control of<br>a third State or an intemational<br>organization by virtue of an<br>intemational agreement, the<br>requested States shall so inform<br>the Court and the Court shall<br>direct its request to the third State<br>or intemational organization.</p>
<p>10. (a) The Court may, upon<br>request, cooperate with and<br>provide assistance to a State Party<br>conducting an investigation into<br>or trial in respect of conduct<br>which constitutes a crime within<br>the jurisdiction of the Court or<br>which constitutes a serious crime<br>under the national law of the<br>requesting State.</p>
<p>(b) (i) The assistance provided<br>under subparagraph (a) shall<br>include, inter alia:</p>
<p>a. The transmission of<br>statements, documents or other<br>types of evidence obtained in the<br>course of an investigation or a<br>trial conducted by the Court; and</p>
<p>b. The questioning of any<br>person detained by order of the<br>Court;</p>
<p>(ii) In the case of assistance<br>under subparagraph (b) (i) a:</p>
<p>a. If the documents or other<br>types of evidence have been<br>obtained with the assistance of a<br>State, such transmission shall<br>require the consent of that State;</p>
<p>b. If the statements, documents<br>or other types of evidence have<br>been provided by a witness or<br>expert, such transmission shall be<br>subject to the provisions of article<br>68.</p>
<p>(c) The Court may, under the<br>conditions set out in this para-<br>graph, grant a request for<br>assistance under this paragraph<br></p>
<p>villkor for endera av dem.</p>
<p>ii) Om detta inte är möjligt,<br>skall frågan om konkurrerande<br>framställningar lösas i överens-<br>stämmelse med de principer som<br>fastställs i artikel 90.</p>
<p>b) Om emellertid Domstolens<br>framställning avser uppgifter,<br>egendom eller personer som är<br>underställda en tredje stats<br>kontroll eller en mellanfolklig<br>organisation i kraft av en inter-<br>nationell överenskommelse, skall<br>den anmodade staten meddela<br>Domstolen detta och Domstolen<br>skall då rikta sin framställning till<br>den tredje staten eller den mellan-<br>folkliga organisationen.</p>
<p>10. a) Domstolen far på<br>begäran samarbeta med och bistå<br>en stadgepart som genomfor en<br>förundersökning eller en lagföring<br>avseende gärningar som utgör ett<br>brott som omfattas av Domstolens<br>jurisdiktion eller som utgör ett<br>allvarligt brott enligt lagen i den<br>begärande staten.</p>
<p>b) i) Det bistånd som avses i<br>stycke a skall bland annat<br>innefatta följande:</p>
<p>a. Översändande av redo-<br>görelser, handlingar eller andra<br>former av bevis som upptagits<br>under en förundersökning eller en<br>rättegång vid Domstolen, och</p>
<p>b. förhör med personer som<br>häktats efter beslut av Domstolen.</p>
<p>ii) För det bistånd som avses i<br>stycke b i a. ovan, skall gälla att,</p>
<p>a. om handlingarna eller andra<br>bevis har upptagits med bistånd av<br>en stat, krävs den statens<br>medgivande för översändandet,<br>och</p>
<p>b. om redogörelserna, hand-<br>lingarna eller andra bevis har<br>lämnats av ett vittne eller en sak-<br>kunnig, gäller bestämmelserna i<br>artikel 68 för översändandet.</p>
<p>c) Domstolen får på de villkor<br>som anges i denna punkt bifalla en<br>framställning om bistånd i enlig-<br>het med denna punkt från en stat<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>199</p>
<p>from a State which is not a Party<br>to this Statute.</p>
<p>Article 94<br>Postponement of execution<br>of a request in respect of<br>ongoing investigation or<br>prosecution</p>
<p>1. If the immediate execution<br>of a request would interfere with<br>an ongoing investigation or<br>prosecution of a case different<br>from that to which the request<br>relätes, the requested State may<br>postpone the execution of the<br>request for a period of time<br>agreed upon with the Court.<br>However, the postponement shall<br>be no longer than is necessary to<br>complete the relevant investiga-<br>tion or prosecution in the<br>requested State. Before making a<br>decision to postpone, the<br>requested State should consider<br>whether the assistance may be<br>immediately provided subject to<br>certain conditions.</p>
<p>2. If a decision to postpone is<br>taken pursuant to paragraph 1, the<br>Prosecutor may, however, seek<br>measures to preserve evidence,<br>pursuant to article 93, paragraph 1<br>(i)-</p>
<p>Article 95</p>
<p>Postponement of execution<br>of a request in respect of an<br>admissibility challenge</p>
<p>Where there is an admissibility<br>challenge under consideration by<br>the Court pursuant to article 18 or<br>19, the requested State may<br>postpone the execution of a<br>request under this Part pending a<br>determination by the Court, unless<br>the Court has specifically ordered<br>that the Prosecutor may pursue the<br>collection of such evidence<br>pursuant to article 18 or 19.</p>
<p>Article 96</p>
<p>Contents of request for<br>other forms of assistance under<br>article 93</p>
<p>1. A request for other forms of</p>
<p>som inte är part i denna stadga.</p>
<p>Artikel 94</p>
<p>Uppskov med att verkställa<br>en framställning på grund av<br>pågående förundersökning eller<br>lagföring</p>
<p>1. Om ett omedelbart<br>verkställande av en framställning<br>skulle störa en pågående<br>förundersökning eller lagföring i<br>ett annat ärende än det som<br>framställningen gäller, far den<br>anmodade staten uppskjuta<br>verkställandet av framställningen<br>under en tid som skall avtalas med<br>Domstolen. Uppskovet skall dock<br>inte vara längre än vad som<br>erfordras för att fullfölja förunder-<br>sökningen eller lagföringen i den<br>anmodade staten. Innan ett beslut<br>om uppskov fattas, skall den<br>anmodade staten överväga om<br>bistånd kan lämnas omedelbart på<br>vissa villkor.</p>
<p>2. Om ett beslut om uppskov<br>fattas i enlighet med punkt 1, får<br>åklagaren dock begära att åtgärder<br>vidtas för att säkerställa bevis i<br>enlighet med artikel 93.1 j.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h5>Artikel 95</h5>
<p>Uppskov med verkställande av en<br>framställning på grund av en<br>invändning om bristande<br>processförutsättningar<br>Om Domstolen är i färd med<br>att pröva en invändning om bris-<br>tande processförutsättningar i<br>enlighet med artikel 18 eller 19,<br>får den anmodade staten skjuta<br>upp verkställandet av en fram-<br>ställning enligt denna del i avvak-<br>tan på Domstolens avgörande,<br>såvida Domstolen inte särskilt har<br>beslutat att åklagaren får fortsätta<br>att ta upp sådan bevisning i enlig-<br>het med artiklarna 18 eller 19.</p>
<p>Artikel 96</p>
<p>Vad en framställning om<br>andra former av bistånd enligt<br>artikel 93 skall innehålla</p>
<p>1. En framställning om andra<br></p>
<h4>200</h4>
<p>assistance referred to in article 93<br>shall be made in writing. In urgent<br>cases, a request may be made by<br>any medium capable of delivering<br>a written record, provided that the<br>request shall be confirmed<br>through the channel provided for<br>in article 87, paragraph 1 (a).</p>
<p>2. The request shall, as<br>applicable, contain or be<br>supported by the following:</p>
<p>(a) A concise statement of the<br>purpose of the request and the<br>assistance sought, including the<br>legal basis and the grounds for the<br>request;</p>
<p>(b) As much detailed<br>information as possible about the<br>location or identification of any<br>person or place that must be found<br>or identified in order for the<br>assistance sought to be provided;</p>
<p>(c) A concise statement of the<br>essential facts underlying the<br>request;</p>
<p>(d) The reasons for and details<br>of any procedure or requirement<br>to be followed;</p>
<p>(e) Such information as may<br>be required under the law of the<br>requested State in order to execute<br>the request; and</p>
<p>(f) Any other information<br>relevant in order for the assistance<br>sought to be provided.</p>
<p>3. Upon the request of the<br>Court, a State Party shall consult<br>with the Court, either generally or<br>with respect to a specific matter,<br>regarding any requirements under<br>its national law that may apply<br>under paragraph 2 (e). During the<br>consultations, the State Party shall<br>advise the Court of the specific<br>requirements of its national law.</p>
<p>4. The provisions of this<br>article shall, where applicable,<br>also apply in respect of a request<br>for assistance made to the Court.</p>
<h5>Article 97<br>Consultations</h5>
<p>Where a State Party receives a<br>request under this Part in relation<br></p>
<p>former av bistånd enligt artikel 93<br>skall göras skriftligen. I<br>brådskande fall far en fram-<br>ställning göras på varje sätt som<br>möjliggör översändande av ett<br>skriftligt meddelande, förutsatt att<br>den bekräftas på det sätt som<br>avses i artikel 87.1 a.</p>
<p>2. En framställning skall<br>innehålla eller stödjas av följande<br>uppgifter:</p>
<p>a) En kortfattad redogörelse<br>för syftet med framställningen och<br>det bistånd som begärs med an-<br>givande av den rättsliga grunden<br>och skälen för framställningen.</p>
<p>b) Så mycket detaljuppgifter<br>som möjligt om den person eller<br>den plats som måste lokaliseras<br>eller identifieras för att begärt<br>bistånd skall kunna lämnas.</p>
<p>c) En kortfattad redogörelse<br>för de huvudsakliga omständlig-<br>heter som föranleder framställ-<br>ningen.</p>
<p>d) Skälen och närmare<br>anvisningar för något förfarande<br>eller villkor som skall följas.</p>
<p>e) De uppgifter som kan<br>krävas enligt den anmodade<br>statens lag för att verkställa fram-<br>ställningen.</p>
<p>f) Övriga uppgifter av<br>betydelse för att kunna lämna det<br>begärda biståndet.</p>
<p>3. När en stadgepart har mot-<br>tagit en framställning från Dom-<br>stolen, skall den samråda med<br>Domstolen, antingen i allmänhet<br>eller om ett visst ärende, angående<br>villkor enligt stadgepartens lag<br>som kan gälla i enlighet med<br>punkt 2 e. Härvid skall stadge-<br>parten upplysa Domstolen om de<br>särskilda villkoren i sin nationella<br>lag.</p>
<p>4. Bestämmelserna i denna<br>artikel skall i tillämpliga delar<br>också gälla för en framställning<br>om bistånd som gjorts till<br>Domstolen.</p>
<h5>Artikel 97<br>Samråd</h5>
<p>När en stadgepart mottar en<br>framställning enligt denna del och<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>201</p>
<p>to which it identifies problems<br>which may impede or prevent the<br>execution of the request, that State<br>shall consult with the Court<br>without delay in order to resolve<br>the matter. Such problems may<br>include, inter alia:</p>
<p>(a) Insufficient information to<br>execute the request;</p>
<p>(b) In the case of a request for<br>surrender, the fact that despite<br>best efforts, the person sought<br>cannot be located or that the<br>investigation conducted has<br>determined that the person in the<br>requested State is clearly not the<br>person named in the warrant; or</p>
<p>(c) The fact that execution of<br>the request in its current form<br>would require the requested State<br>to breach a pre-existing treaty<br>obligation undertaken with respect<br>to another State.</p>
<p>Article 98</p>
<p>Cooperation with respect to<br>waiver of immunity and consent<br>to surrender</p>
<p>1. The Court may not proceed<br>with a request for surrender or<br>assistance which would require<br>the requested State to act<br>inconsistently with its obligations<br>under intemational law with<br>respect to the State or diplomatic<br>immunity of a person or property<br>of a third State, unless the Court<br>can first obtain the cooperation of<br>that third State for the waiver of<br>the immunity.</p>
<p>2. The Court may not proceed<br>with a request for surrender which<br>would require the requested State<br>to act inconsistently with its<br>obligations under intemational<br>agreements pursuant to which the<br>consent of a sending State is<br>required to surrender a person of<br>that State to the Court, unless the<br>Court can first obtain the<br>cooperation of the sending State<br>for the giving of consent for the<br>surrender.<br></p>
<p>därvid identifierar problem som<br>skulle kunna försvåra eller för-<br>hindra att den verkställs, skall den<br>utan dröjsmål samråda med<br>Domstolen för att finna en<br>lösning. Problemen kan bland<br>annat innefatta följande:</p>
<p>a) Otillräckliga uppgifter för<br>att verkställa framställningen.</p>
<p>b) I fall av en framställning<br>om överlämnande, den omstän-<br>digheten att den eftersökte trots<br>alla ansträngningar inte kan på-<br>träffas eller att en utredning visar<br>att personen i den anmodade sta-<br>ten klart och tydligt inte är samma<br>person som avses i häktnings-<br>beslutet.</p>
<p>c) Den omständigheten att<br>verkställande av framställningen i<br>dess förevarande form skulle<br>kräva att den anmodade staten<br>bryter mot ett befintligt fördrags-<br>åtagande gentemot en annan stat.</p>
<p>Artikel 98<br>Samarbete i fråga om<br>hävande av immunitet och<br>samtycke till överlämnande</p>
<p>1. Domstolen får inte göra en<br>framställning om överlämnande<br>eller om bistånd som skulle ålägga<br>den anmodade staten att handla i<br>strid med sina folkrättsliga<br>åtaganden avseende den stats-<br>immunitet eller den diplomatiska<br>immunitet som tillkommer en<br>person eller egendom som tillhör<br>en tredje stat, om Domstolen inte<br>först kan erhålla denna tredje stats<br>medverkan för att häva<br>immuniteten.</p>
<p>2. Domstolen får inte göra en<br>framställning om överlämnande<br>som skulle ålägga den anmodade<br>staten att handla i strid med sina<br>åtaganden i enlighet med<br>internationella överenskommelser<br>enligt vilka en sändande stats<br>samtycke krävs för att överlämna<br>en person från den staten till<br>Domstolen, om Domstolen inte<br>först kan erhålla den sökande<br>statens medverkan att ge sitt<br>samtycke till överlämnandet.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>202</h4>
<p>Article 99</p>
<p>Execution of requests under<br>artides 93 and 96</p>
<p>1. Requests for assistance shall<br>be executed in accordance with<br>the relevant procedure under the<br>law of the requested State and,<br>unless prohibited by such law, in<br>the manner specified in the<br>request, including following any<br>procedure outlined therein or<br>permitting persons specified in the<br>request to be present at and assist<br>in the execution process.</p>
<p>2. In the case of an urgent<br>request, the documents or<br>evidence produced in response<br>shall, at the request of the Court,<br>be sent urgently.</p>
<p>3. Replies from the requested<br>State shall be transmitted in their<br>original language and form.</p>
<p>4. Without prejudice to other<br>artides in this Part, where it is<br>necessary for the successful<br>execution of a request which can<br>be executed without any<br>compulsory measures, including<br>specifically the interview of or<br>taking evidence from a person on<br>a voluntary basis, including doing<br>so without the presence of the<br>authorities of the requested State<br>Party if it is essential for the<br>request to be executed, and the<br>examination without modification<br>of a public site or other public<br>place, the Prosecutor may execute<br>such request directly on the<br>territory of a State as follows:</p>
<p>(a) When the State Party<br>requested is a State on the<br>territory of which the crime is<br>alleged to have been committed,<br>and there has been a<br>determination of admissibility<br>pursuant to article 18 or 19, the<br>Prosecutor may directly execute<br>such request following all<br>possible consultations with the<br>requested State Party;</p>
<p>Artikel 99<br>Verkställande av framställ-<br>ningar i enlighet med artiklarna<br>93 och 96</p>
<p>1. Framställningar om bistånd<br>skall verkställas i enlighet med det<br>tillämpliga förfarandet enligt den<br>anmodade statens lag och, såvida<br>det inte är förbjudet i denna stats<br>lag, på det sätt som anges i<br>framställningen, varvid det för-<br>farande som anges i framställ-<br>ningen skall följas och de per-<br>soner som där anges skall tillåtas<br>att närvara vid eller medverka i<br>verks tällandeförfarandet.</p>
<p>2. Om framställningen<br>brådskar, skall de handlingar eller<br>den bevisning som iordningställts<br>som svar sändas skyndsamt på<br>Domstolens begäran.</p>
<p>3. Svar från den anmodade<br>staten skall översändas i ursprung-<br>lig språkversion och form.</p>
<p>4. Utan att det skall inverka på<br>tillämpningen av andra artiklar i<br>denna del, får åklagaren, om det<br>är nödvändigt för att framgångs-<br>rikt kunna verkställa en framställ-<br>ning som kan verkställas utan<br>tvångsåtgärder, vilket särskilt<br>innefattar förhör med eller upp-<br>tagande av bevisning från en<br>person som frivilligt medverkar,<br>även när detta sker utan att den<br>anmodade stadgepartens myndig-<br>heter är närvarande, om det är av<br>avgörande betydelse för att fram-<br>ställningen skall kunna verkställas<br>och en undersökning av en offent-<br>lig lokal eller en annan offentlig<br>plats utan att denna förändras,<br>verkställa en sådan framställning<br>direkt på en stats territorium enligt<br>följande:</p>
<p>a) Om den anmodade stadge-<br>parten är en stat inom vars territo-<br>rium brottet påstås ha förövats<br>och det har avgjorts att process-<br>örutsättningar föreligger i enlighet<br>med artikel 18 eller 19, får<br>åklagaren direkt verkställa fram-<br>ställningen sedan allt samråd som<br>är möjligt har skett med den<br>anmodade stadgeparten.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>203</p>
<p>(b) In other cases, the<br>Prosecutor may execute such<br>request following consultations<br>with the requested State Party and<br>subject to any reasonable condi-<br>tions or concems raised by that<br>State Party. Where the requested<br>State Party identifies problems<br>with the execution of a request<br>pursuant to this subparagraph it<br>shall, without delay, consult with<br>the Court to resolve the matter.</p>
<p>5. Provisions allowing a<br>person heard or examined by the<br>Court under article 72 to invoke<br>restrictions designed to prevent<br>disclosure of confidential<br>information connected with<br>national security shall also apply<br>to the execution of requests for<br>assistance under this article.</p>
<h5>Article 100</h5>
<h5>Costs</h5>
<p>1. The ordinary costs for<br>execution of requests in the<br>territory of the requested State<br>shall be bome by that State,<br>except for the following, which<br>shall be bome by the Court:</p>
<p>(a) Costs associated with the<br>travel and security of witnesses<br>and experts or the transfer under<br>article 93 of persons in custody;</p>
<p>(b) Costs of translation,<br>interpretation and transcription;</p>
<p>(c) Travel and subsistence<br>costs of the judges, the<br>Prosecutor, the Deputy<br>Prosecutors, the Registrar, the<br>Deputy Registrar and staff of any<br>organ of the Court;</p>
<p>(d) Costs of any expert<br>opinion or report requested by the<br>Court;</p>
<p>(e) Costs associated with the<br>transport of a person being<br>surrendered to the Court by a<br>custodial State; and</p>
<p>(f) Following consultations,<br>any extraordinary costs that may<br>result from the execution of a<br>request.</p>
<p>2. The provisions of paragraph<br>1 shall, as appropriate, apply to</p>
<p>b) I andra fall får åklagaren<br>verkställa en sådan begäran efter<br>samråd med den anmodade<br>stadgeparten och med förbehåll<br>for alla skäliga villkor och invänd-<br>ningar som rests av stadgeparten i<br>fråga. Om den anmodade stadge-<br>parten uppmärksammar svårig-<br>heter med att verkställa en fram-<br>ställning enligt detta stycke, skall<br>den ofördröjligen samråda med<br>Domstolen for att lösa frågan.</p>
<p>5. De bestämmelser som<br>tillåter att en person hörs av Dom-<br>stolen med stöd av artikel 72 far<br>åberopa de inskränkningar som är<br>avsedda att förebygga att hemliga<br>uppgifter avslöjas som har sam-<br>band med nationellt försvar eller<br>säkerhet skall också gälla vid<br>verkställandet av framställningar<br>om bistånd enligt denna artikel.</p>
<h5>Artikel 100<br>Kostnader</h5>
<p>1. Den anmodade staten skall<br>bära de ordinarie kostnaderna för<br>att verkställa framställningar inom<br>sitt territorium utom följande<br>kostnader, som skall bäras av<br>Domstolen:</p>
<p>a) Kostnader för vittnens och<br>sakkunnigas resor och säkerhet<br>och för överförande av frihets-<br>berövade i enlighet med artikel<br>93.</p>
<p>b) Kostnader för översättning,<br>tolkning och utskrifter.</p>
<p>c) Resor och traktamenten för<br>domama, åklagaren, den<br>biträdande åklagaren, registratom,<br>den biträdande registratom och<br>tjänstemännen i Domstolens<br>organ.</p>
<p>d) Kostnader för sakkunnig-<br>utlåtanden eller -rapporter som<br>begärts av Domstolen.</p>
<p>e) Kostnader för transport av<br>en person som överlämnats till<br>Domstolen av en förvarsstat.</p>
<p>f) Efter samråd, alla extra-<br>ordinära kostnader som samman-<br>hänger med verkställandet av en<br>framställning.</p>
<p>2. Bestämmelserna i punkt 1<br>skall på motsvarande sätt tilläm-<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>204</p>
<p>requests from States Parties to the<br>Court. In that case, the Court shall<br>bear the ordinary costs of<br>execution.</p>
<h5>Article 101<br>Rule of speciality</h5>
<p>1. A person surrendered to the<br>Court under this Statute shall not<br>be proceeded against, punished or<br>detained for any conduct<br>committed prior to surrender,<br>other than the conduct or course<br>of conduct which forms the basis<br>of the crimes for which that<br>person has been surrendered.</p>
<p>2. The Court may request a<br>waiver of the requirements of<br>paragraph 1 from the State which<br>surrendered the person to the<br>Court and, if necessary, the Court<br>shall provide additional informa-<br>tion in accordance with article 91.<br>States Parties shall have the<br>authority to provide a waiver to<br>the Court and should endeavour to<br>do so.</p>
<h5>Article 102<br>Use of terms</h5>
<p>For the purposes of this<br>Statute:</p>
<p>(a) "surrender" means the<br>delivering up of a person by a<br>State to the Court, pursuant to this<br>Statute.</p>
<p>(b) "extradition” means the<br>delivering up of a person by one<br>State to another as provided by<br>treaty, convention or national<br>legislation.</p>
<p>PART 10. ENFORCEMENT</p>
<p>Article 103</p>
<p>Role of States in enforce-<br>ment of sentences of<br>imprisonment</p>
<p>1. (a) A sentence of</p>
<p>imprisonment shall be served in a<br>State designated by the Court<br>from a list of States which have<br>indicated to the Court their<br>willingness to accept sentenced<br>persons.</p>
<p>(b) At the time of declaring its<br>willingness to accept sentenced<br></p>
<p>pas på framställningar från stadge-<br>parter till Domstolen. I sådana fall<br>skall Domstolen bära de ordinarie<br>kostnaderna for verkställandet.</p>
<h5>Artikel 101<br>Specialitetsprincipen</h5>
<p>1. Den som har överlämnats<br>till Domstolen med stöd av denna<br>stadga skall inte lagföras, straffas<br>eller hållas i fängsligt förvar för<br>någon annan gärning begången<br>före överlämnandet än den eller<br>de gärningar som utgör grunden<br>för de brott för vilka personen har<br>överlämnats.</p>
<p>2. Domstolen får av den stat<br>som har överlämnat personen<br>begära dispens från kraven i punkt<br>1 i denna artikel och, om så<br>erfordras, skall Domstolen lämna<br>ytterligare uppgifter i enlighet<br>med artikel 91. Stadgepartema<br>skall ha befogenhet att bevilja<br>Domstolen sådan dispens och bör<br>sträva efter att göra det.</p>
<h5>Artikel 102<br>Användning av begrepp</h5>
<p>I denna stadga används<br>följande begrepp:</p>
<p>a) överlämnande betyder att<br>en stat överlämnar en person till<br>Domstolen i enlighet med denna<br>stadga,</p>
<p>b) utlämning betyder att en<br>stat utlämnar en person till en<br>annan stat med stöd av fördrag,<br>konventioner eller nationell<br>lagstiftning.</p>
<p>DEL 10 VERKSTÄLLIGHET</p>
<p>Artikel 103</p>
<p>Staters roll i verkställande<br>av fängelsestraff</p>
<p>1. a) En fängelsedom skall<br>avtjänas i en stat som utses av<br>Domstolen från en förteckning<br>över stater som har meddelat<br>Domstolen att de är villiga att ta<br>emot dömda personer.</p>
<p>b) När en stat förklarar sig<br>villig att ta emot dömda personer<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>205</p>
<p>persons, a State may attach<br>conditions to its acceptance as<br>agreed by the Court and in<br>accordance with this Part.</p>
<p>(c) A State designated in a<br>particular case shall promptly<br>inform the Court whether it<br>accepts the Courfs designation.</p>
<p>2. (a) The State of<br>enforcement shall notify the Court<br>of any circumstances, including<br>the exercise of any conditions<br>agreed under paragraph 1, which<br>could materially affect the terms<br>or extent of the imprisonment.<br>The Court shall be given at least<br>45 days' notice of any such known<br>or foreseeable circumstances.<br>During this period, the State of<br>enforcement shall take no action<br>that might prejudice its<br>obligations under article 110.</p>
<p>(b) Where the Court cannot<br>agree to the circumstances refer-<br>red to in subparagraph (a), it shall<br>notify the State of enforcement<br>and proceed in accordance with<br>article 104, paragraph 1.</p>
<p>3. In exercising its discretion<br>to make a designation under<br>paragraph 1, the Court shall take<br>into account the following:</p>
<p>(a) The principle that States<br>Parties should share the responsi-<br>bility for enforcing sentences of<br>imprisonment, in accordance with<br>principles of equitable distribu-<br>tion, as provided in the Rules of<br>Procedure and Evidence;</p>
<p>(b) The application of widely<br>accepted intemational treaty<br>standards goveming the treatment<br>of prisoners;</p>
<p>(c) The views of the sentenced<br>person;</p>
<p>(d) The nationality of the<br>sentenced person;</p>
<p>(e) Such other factors<br>regarding the circumstances of the<br>crime or the person sentenced, or<br>the effective enforcement of the<br>sentence, as may be appropriate in<br>designating the State of enforce-<br>ment.<br></p>
<p>får den ställa villkor för detta<br>vilka skall godkännas av<br>Domstolen och vara förenliga<br>med bestämmelserna i denna del.</p>
<p>c) En stat som utsetts av<br>Domstolen i ett bestämt fall skall<br>omedelbart meddela om den<br>godtar Domstolens val.</p>
<p>2. a) Verkställighetsstaten<br>skall underrätta Domstolen om<br>eventuella omständigheter, där-<br>ibland tillämpning av villkor som<br>avtalats i enlighet med punkt 1 i<br>denna artikel, som i sak kan<br>inverka på villkoren eller tiden för<br>fängelsevistelsen. Domstolen skall<br>senast 45 dagar i förväg under-<br>rättas om förekomsten av några<br>kända eller förutsedda omstän-<br>digheter av detta slag. Under<br>denna tid skall verkställighets-<br>staten inte vidta några åtgärder<br>som kan inverka menligt på dess<br>åtaganden enligt artikel 110.</p>
<p>b) Om Domstolen inte kan<br>godta de omständigheter som<br>avses i a, skall den meddela<br>verkställighetsstaten och handla i<br>enlighet med artikel 104.1.</p>
<p>3. När Domstolen utövar sin<br>befogenhet att utse en verkställig-<br>hetsstat i enlighet med punkt 1,<br>skall den beakta följande:</p>
<p>a) Principen att stadgepartema<br>skall dela ansvaret att verkställa<br>fängelsedomar i enlighet med de<br>principer om rättvis fördelning<br>som finns i bevis- och förfarande-<br>reglema.</p>
<p>b) Att en allmänt godtagen<br>standard för behandling av<br>intagna enligt internationella<br>fördrag tillämpas.</p>
<p>c) Den dömdes synpunkter.</p>
<p>d) Den dömdes nationalitet.</p>
<p>e) Sådana andra omständig-<br>heter med avseende på brottet,<br>den dömde eller det faktiska<br>verkställandet av straffet som kan<br>vara lämpliga vid utseende av<br>verkställighetsstaten.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>206</h4>
<p>4. If no State is designated<br>under paragraph 1, the sentence of<br>imprisonment shall be served in a<br>prison facility made available by<br>the host State, in accordance with<br>the conditions set out in the<br>headquarters agreement referred<br>to in article 3, paragraph 2. In<br>such a case, the costs arising out<br>of the enforcement of a sentence<br>of imprisonment shall be bome by<br>the Court.</p>
<p>Article 104</p>
<p>Change in designation of<br>State of enforcement</p>
<p>1. The Court may, at any time,<br>decide to transfer a sentenced<br>person to a prison of another<br>State.</p>
<p>2. A sentenced person may, at<br>any time, apply to the Court to be<br>transferred from the State of<br>enforcement.</p>
<h5>Article 105<br>Enforcement of the sentence</h5>
<p>1. Subject to conditions which<br>a State may have specified in<br>accordance with article 103, para-<br>graph 1 (b), the sentence of<br>imprisonment shall be binding on<br>the States Parties, which shall in<br>no case modify it.</p>
<p>2. The Court alone shall have<br>the right to decide any application<br>for appeal and revision. The State<br>of enforcement shall not impede<br>the making of any such applica-<br>tion by a sentenced person.</p>
<p>Article 106</p>
<p>Supervision of enforcement<br>of sentences and conditions of<br>imprisonment</p>
<p>1. The enforcement of a sen-<br>tence of imprisonment shall be<br>subject to the supervision of the<br>Court and shall be consistent with<br>widely accepted intemational<br>treaty standards goveming treat-<br>ment of prisoners.</p>
<p>2. The conditions of imprison-<br>ment shall be govemed by the law<br>of the State of enforcement and<br>shall be consistent with widely<br>accepted intemational treaty</p>
<p>4. Om ingen stat har utsetts i<br>enlighet med punkt 1, skall<br>fängelsestraffet avtjänas i en<br>kriminalvårdsanstalt som till-<br>handahålls av värdstaten i enlighet<br>med de villkor som anges i den<br>högkvartersöverenskommelse som<br>avses i artikel 3.2. I så fall skall<br>kostnaderna för verkställandet av<br>ett fängelsestraff bäras av<br>Domstolen.</p>
<p>Artikel 104<br>Ändring av verkställig-<br>hetsstat</p>
<p>1. Domstolen får när som helst<br>besluta att överföra en dömd<br>person till en kriminalvårdsanstalt<br>i en annan stat.</p>
<p>2. En dömd person får när som<br>helst ansöka hos Domstolen om<br>att bli överförd från verkställig-<br>hetsstaten.</p>
<h5>Artikel 105<br>Verkställighet av straff</h5>
<p>1. Med beaktande av sådana<br>villkor som en stat kan ha ställt<br>med stöd av artikel 103.1 b skall<br>fängelsestraffet vara bindande för<br>stadgepartema, vilka inte i något<br>fall får ändra det.</p>
<p>2. Domstolen ensam skall ha<br>rätt att pröva ett överklagande<br>eller en ansökan om omprövning.<br>Verkställighetsstaten skall inte<br>hindra en dömd person från att<br>göra en sådan framställning.</p>
<p>Artikel 106<br>Överinseende av straff-<br>verkställighet och fängelse-<br>förhållanden</p>
<p>1. Verkställigheten av en<br>fängelsedom skall stå under Dom-<br>stolens överinseende och vara<br>förenlig med en allmänt godtagen<br>standard för behandling av intag-<br>na enligt internationella fördrag.</p>
<p>2. Fängelseförhållandena skall<br>bestämmas av verkställighets-<br>statens lagar och vara förenliga en<br>allmänt godtagen standard för<br>behandling av intagna enligt<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>207</p>
<p>standards goveming treatment of<br>prisoners; in no case shall such<br>conditions be more or less<br>favourable than those available to<br>prisoners convicted of similar<br>offences in the State of enforce-<br>ment.</p>
<p>3. Communications between a<br>sentenced person and the Court<br>shall be unimpeded and<br>confidential.</p>
<p>Article 107</p>
<p>Transfer of the person upon<br>completion of sentence</p>
<p>1. Following completion of the<br>sentence, a person who is not a<br>national of the State of enforce-<br>ment may, in accordance with the<br>law of the State of enforcement,<br>be transferred to a State which is<br>obliged to receive him or her, or<br>to another State which agrees to<br>receive him or her, taking into<br>account any wishes of the person<br>to be transferred to that State,<br>unless the State of enforcement<br>authorizes the person to remain in<br>its territory.</p>
<p>2. If no State bears the costs<br>arising out of transferring the<br>person to another State pursuant<br>to paragraph 1, such costs shall be<br>bome by the Court.</p>
<p>3. Subject to the provisions of<br>article 108, the State of<br>enforcement may also, in<br>accordance with its national law,<br>extradite or otherwise surrender<br>the person to a State which has<br>requested the extradition or<br>surrender of the person for<br>purposes of trial or enforcement<br>of a sentence.</p>
<p>Article 108<br>Limitation on the<br>prosecution or punishment of<br>other offences</p>
<p>1. A sentenced person in the<br>custody of the State of enforce-<br>ment shall not be subject to prose-<br>cution or punishment or to extra-<br>dition to a third State for any<br>conduct engaged in prior to that<br></p>
<p>internationella fördrag. Dessa<br>förhållanden skall inte i något fall<br>vara bättre eller sämre än de som<br>står till buds för intagna som fällts<br>för likvärdiga brott i verkställig-<br>hetsstaten.</p>
<p>3. Kommunikationerna mellan<br>en intagen och Domstolen skall<br>inte hindras och kunna ske<br>förtroligt.</p>
<p>Artikel 107<br>Överförande av personer<br>efter avtjänat straff</p>
<p>1. Efter avtjänat straff kan en<br>person som inte är medborgare i<br>verkställighetsstaten i enlighet<br>med dennas lag överföras till en<br>stat som är skyldig att ta emot<br>honom eller henne eller till en<br>annan stat som är villig att ta emot<br>honom eller henne varvid den<br>personens önskemål skall beaktas,<br>såvida inte verkställighetsstaten<br>tillåter personen att stanna inom<br>sitt territorium</p>
<p>2. Om ingen stat bestrider<br>kostnaderna för överförandet till<br>en annan stat i enlighet med punkt<br>1, skall de bäras av Domstolen.</p>
<p>3. Under iakttagande av<br>bestämmelserna i artikel 108 får<br>verkställighetsstaten också i enlig-<br>het med sin nationella lag utlämna<br>eller på annat sätt överlämna<br>personen till den stat som begärt<br>hans utlämning eller överläm-<br>nande personen till den stat som<br>har begärt hans eller hennes<br>utlämning eller överlämnande för<br>lagföring eller verkställande av<br>straff.</p>
<p>Artikel 108<br>Inskränkning i fråga om<br>lagföring och bestraffning för<br>andra brott</p>
<p>1. En dömd person som<br>befinner sig i fängsligt förvar i<br>verkställighetsstaten skall inte<br>lagföras, bestraffas eller utlämnas<br>till tredje stat för en gärning som<br>ägt rum före överlämnandet till<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>208</p>
<p>person's delivery to the State of<br>enforcement, unless such prosecu-<br>tion, punishment or extradition<br>has been approved by the Court at<br>the request of the State of<br>enforcement.</p>
<p>2. The Court shall decide the<br>matter after having heard the<br>views of the sentenced person.</p>
<p>3. Paragraph 1 shall cease to<br>apply if the sentenced person<br>remains voluntarily for more than<br>30 days in the territory of the<br>State of enforcement after having<br>served the full sentence imposed<br>by the Court, or retums to the<br>territory of that State after having<br>left it.</p>
<p>Article 109<br>Enforcement of fines and<br>forfeiture measures</p>
<p>1. States Parties shall give<br>effect to fines or forfeitures<br>ordered by the Court under Part 7,<br>without prejudice to the rights of<br>bona fide third parties, and in<br>accordance with the procedure of<br>their national law.</p>
<p>2. If a State Party is unable to<br>give effect to an order for<br>forfeiture, it shall take measures<br>to recover the value of the<br>proceeds, property or assets<br>ordered by the Court to be<br>forfeited, without prejudice to the<br>rights of bona fide third parties.</p>
<p>3. Property, or the proceeds of<br>the sale of real property or, where<br>appropriate, the sale of other<br>property, which is obtained by a<br>State Party as a result of its<br>enforcement of a judgement of the<br>Court shall be transferred to the<br>Court.</p>
<p>Article 110</p>
<p>Review by the Court concer-<br>ning reduction of sentence</p>
<p>1. The State of enforcement<br>shall not release the person before<br>expiry of the sentence pronounced<br>by the Court.</p>
<p>2. The Court alone shall have<br></p>
<p>verkställighetsstaten, såvida inte<br>lagföringen, bestraffningen eller<br>utlämningen har godkänts av<br>Domstolen på begäran av<br>verkställighetsstaten.</p>
<p>2. Domstolen skall avgöra<br>frågan efter att ha hört den<br>dömde.</p>
<p>3. Punkt 1 i denna artikel skall<br>upphöra att gälla om den dömde<br>frivilligt stannar kvar mer än 30<br>dagar inom verkställighetsstatens<br>territorium efter att ha avtjänat<br>hela det straff som bestämts av<br>Domstolen eller återvänder till<br>staten efter att ha lämnat den.</p>
<p>Artikel 109</p>
<p>Verkställighet av bötesstraff<br>och förverkande av egendom</p>
<p>1. Stadgeparter skall ge verkan<br>åt bötesstraff och förverkande av<br>egendom som beslutats av Dom-<br>stolen i enlighet med del 7 utan att<br>det skall inkräkta på de rättigheter<br>som tillkommer en rättmätig<br>tredje man och i enlighet med det<br>rättsliga förfarandet i deras<br>nationella lagstiftning.</p>
<p>2. Om en stadgepart inte kan<br>verkställa ett förverkandebeslut,<br>skall den vidta åtgärder för att<br>återvinna värdet av utbyte av<br>brott, egendom eller tillgångar<br>som Domstolen har förklarat<br>förverkade utan att detta skall in-<br>verka på de rättigheter som till-<br>kommer en rättmätig tredje man.</p>
<p>3. Egendom, intäkter från<br>avyttring av fast egendom och, där<br>så är tillämpligt, avyttring av<br>annan egendom som en stadgepart<br>har erhållit vid verkställande av en<br>dom av Domstolen skall överföras<br>till denna.</p>
<p>Artikel 110<br>Domstolens prövning av<br>strafflindring</p>
<p>1. Verkställighetsstaten skall<br>inte frige en intagen innan det<br>straff som Domstolen bestämt har<br>avtjänats.</p>
<p>2. Domstolen ensam skall ha<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>209</p>
<p>the right to decide any reduction<br>of sentence, and shall rule on the<br>matter after having heard the<br>person.</p>
<p>3. When the person has served<br>two thirds of the sentence, or 25<br>years in the case of life imprison-<br>ment, the Court shall review the<br>sentence to determine whether it<br>should be reduced. Such a review<br>shall not be conducted before that<br>time.</p>
<p>4. In its review under<br>paragraph 3, the Court may<br>reduce the sentence if it finds that<br>one or more of the following<br>factors are present:</p>
<p>(a) The early and continuing<br>willingness of the person to<br>cooperate with the Court in its<br>investigations and prosecutions;</p>
<p>(b) The voluntary assistance of<br>the person in enabling the<br>enforcement of the judgements<br>and orders of the Court in other<br>cases, and in particular providing<br>assistance in locating assets<br>subject to orders of fine, forfeiture<br>or reparation which may be used<br>for the benefit of victims; or</p>
<p>(c) Other factors establishing a<br>clear and significant change of<br>circumstances sufficient to justify<br>the reduction of sentence, as<br>provided in the Rules of<br>Procedure and Evidence.</p>
<p>5. If the Court determines in<br>its initial review under paragraph<br>3 that it is not appropriate to<br>reduce the sentence, it shall<br>thereafter review the question of<br>reduction of sentence at such<br>intervals and applying such<br>criteria as provided for in the<br>Rules of Procedure and Evidence.</p>
<h5>Article 111</h5>
<h5>Escape</h5>
<p>If a convicted person escapes<br>from custody and flees the State<br>of enforcement, that State may,<br>after consultation with the Court,<br>request the person's surrender<br>from the State in which the person<br>is located pursuant to existing<br></p>
<p>rätt att bestämma om straff-<br>lindring och skall avgöra frågan<br>efter att hört den intagne.</p>
<p>3. När den intagne har avtjänat<br>två tredjedelar av straffet, eller 25<br>år i fråga om ett livstidsstraff,<br>skall Domstolen ompröva straffet<br>för att bestämma om det skall<br>lindras. Omprövningen skall inte<br>göras dessförinnan.</p>
<p>4. I sin omprövning i enlighet<br>med punkt 3 i denna artikel får<br>Domstolen lindra straffet om den<br>finner att en eller flera av följande<br>förhållanden föreligger:</p>
<p>a) Att den intagne tidigt och<br>fortlöpande varit villig att sam-<br>arbeta med Domstolen under för-<br>undersökningen och lagföringen.</p>
<p>b) Att den intagne frivilligt har<br>bidragit till att möjliggöra verk-<br>ställande av domar och domstols-<br>beslut i andra mål och särskilt att<br>han eller hon har bidragit till att<br>lokalisera tillgångar som är före-<br>mål för ådömande av böter,<br>förverkande eller gottgörelse som<br>kan användas till förmån för<br>brottsoffer.</p>
<p>c) Andra förhållanden som<br>innebär en klar och väsentlig<br>förändring av omständigheterna<br>vilken är tillräcklig för att<br>berättiga strafflindring i enlighet<br>med bestämmelserna i bevis- och<br>förfarandereglema.</p>
<p>5. Om Domstolen vid sin<br>första prövning enligt punkt 3 i<br>denna artikel finner att det saknas<br>skäl för lindring av straffet, skall<br>den därefter pröva frågan om<br>strafflindring med de mellanrum<br>och med tillämpning av de<br>kriterier som föreskrivs i bevis-<br>och förfarandereglema.</p>
<h5>Artikel 111<br>Rymning</h5>
<p>Om en dömd avviker från<br>fängelset och flyr från verkställig-<br>hetsstaten, får denna stat efter<br>samråd med Domstolen begära att<br>personen överlämnas från den stat<br>i vilken personen påträffas i<br>överensstämmelse med gällande<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>210</p>
<p>bilateral or multilateral arrange-<br>ments, or may request that the<br>Court seek the person's surrender,<br>in accordance with Part 9. It may<br>direct that the person be delivered<br>to the State in which he or she was<br>serving the sentence or to another<br>State designated by the Court.</p>
<p>PART 11. ASSEMBLY OF<br>STATES PARTIES</p>
<p>Article 112</p>
<p>Assembly of States Parties</p>
<p>1. An Assembly of States<br>Parties to this Statute is hereby<br>established. Each State Party shall<br>have one representative in the<br>Assembly who may be accompa-<br>nied by altemates and advisers.<br>Other States which have signed<br>this Statute or the Final Act may<br>be observers in the Assembly.</p>
<p>2. The Assembly shall:</p>
<p>(a) Consider and adopt, as<br>appropriate, recommendations of<br>the Preparatory Commission;</p>
<p>(b) Provide management over-<br>sight to the Presidency, the Prose-<br>cutor and the Registrar regarding<br>the administration of the Court;</p>
<p>(c) Consider the reports and<br>activities of the Bureau<br>established under paragraph 3 and<br>take appropriate action in regard<br>thereto;</p>
<p>(d) Consider and decide the<br>budget for the Court;</p>
<p>(e) Decide whether to alter, in<br>accordance with article 36, the<br>number of judges;</p>
<p>(f) Consider pursuant to article<br>87, paragraphs 5 and 7, any ques-<br>tion relating to non-cooperation;</p>
<p>(g) Perform any other fanction<br>consistent with this Statute or the<br>Rules of Procedure and Evidence.</p>
<p>3. (a) The Assembly shall have<br>a Bureau consisting of a Presi-<br>dent, two Vice-Presidents and 18<br>members elected by the Assembly<br>for three-year terms.</p>
<p>(b) The Bureau shall have a<br>representative character, taking<br>into account, in particular, equit-<br>able geographical distribution and<br></p>
<p>bilaterala eller multilaterala avtal<br>eller hemställa att Domstolen<br>begär att personen överlämnas i<br>enlighet med del 9. Domstolen får<br>bestämma att personen överfors<br>till den stat i vilken han eller hon<br>avtjänade straffet eller till en<br>annan stat som Domstolen utser.</p>
<p>DEL 11 STADGEPARTS-<br>FÖRSAMLINGEN</p>
<p>Artikel 112</p>
<p>Stadgepartsförsamlingen</p>
<p>1. Härmed upprättas en<br>församling av parterna i denna<br>stadga. Varje stadgepart skall ha<br>ett ombud i församlingen som far<br>åtföljas av ställföreträdare och<br>rådgivare. Övriga stater som har<br>undertecknat denna stadga eller<br>slutakten far delta som observa-<br>törer i församlingen.</p>
<p>2. Församlingen skall</p>
<p>a) behandla och, i förekom-<br>mande fall, anta rekommenda-<br>tioner från den förberedande<br>kommissionen,</p>
<p>b) utöva tillsyn över presidiet,<br>åklagaren och registratom i<br>förvaltningen av Domstolen,</p>
<p>c) behandla rapporter från och<br>verksamheten i den byrå som upp-<br>rättas med stöd av punkt 3 i denna<br>artikel och vidta de åtgärder som<br>föranleds därav,</p>
<p>d) behandla och fastställa<br>Domstolens budget,</p>
<p>e) besluta om ändring av<br>antalet domare i enlighet med<br>artikel 36,</p>
<p>f) behandla frågor om<br>bristande samarbete enligt artikel<br>87.5 och 87.7,</p>
<p>g) fullgöra de övriga uppgifter<br>som följer av denna stadga och<br>bevis- och förfarandereglema.</p>
<p>3. a) Församlingen skall ha en<br>byrå vari skall ingå en ordförande,<br>två vice ordförande och 18<br>ledamöter valda av församlingen<br>på tre år.</p>
<p>b) Byrån skall vara represen-<br>tativ, varvid hänsyn särskilt skall<br>tas till en skälig geografisk<br>fördelning och en adekvat repre-<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>211</p>
<p>the adequate representaion of the<br>principal legal systems of the<br>world.</p>
<p>(c) The Bureau shall meet as<br>often as necessary, but at least<br>once a year. It shall assist the<br>Assembly in the discharge of its<br>responsibilities.</p>
<p>4. The Assembly may<br>establish such subsidiary bodies<br>as may be necessary, including an<br>independent oversight mechanism<br>for inspection, evaluation and<br>investigation of the Court, in<br>order to enhance its efficiency and<br>economy.</p>
<p>5. The President of the Court,<br>the Prosecutor and the Registrar<br>or their representatives may<br>participate, as appropriate, in<br>meetings of the Assembly and of<br>the Bureau.</p>
<p>6. The Assembly shall meet at<br>the seat of the Court or at the<br>Headquarters of the United<br>Nations once a year and, when<br>circumstances so require, hold<br>special sessions. Except as<br>otherwise specified in this Statute,<br>special sessions shall be convened<br>by the Bureau on its own initiative<br>or at the request of one third of<br>the States Parties.</p>
<p>7. Each State Party shall have<br>one vote. Every effort shall be<br>made to reach decisions by<br>consensus in the Assembly and in<br>the Bureau. If consensus cannot<br>be reached, except as otherwise<br>provided in the Statute:</p>
<p>(a) Decisions on matters of<br>substance must be approved by a<br>two-thirds majority of those<br>present and voting provided that<br>an absolute majority of States<br>Parties constitutes the quorum for<br>voting;</p>
<p>(b) Decisions on matters of<br>procedure shall be taken by a<br>simple majority of States Parties<br>present and voting.</p>
<p>8. A State Party which is in<br>arrears in the payment of its<br>financial contributions towards<br>the costs of the Court shall have<br>no vote in the Assembly and in<br></p>
<p>sentation av världens huvudrätts-<br>system.</p>
<p>c) Byrån skall sammanträda så<br>ofta det är nödvändigt, dock minst<br>en gång om året. Den skall biträda<br>församlingen vid dess fullgörande<br>av sina åligganden.</p>
<p>4. Församlingen får upprätta<br>sådana underorgan som kan vara<br>nödvändiga, däribland en<br>oberoende kontrollmekanism för<br>inspektion, utvärdering och<br>undersökning av Domstolen så att<br>den administreras så effektivt och<br>ekonomiskt som möjligt.</p>
<p>5. Domstolens president,<br>åklagaren och registratom eller<br>deras företrädare får på lämpligt<br>sätt delta i församlingens och<br>byråns möten.</p>
<p>6. Församlingen skall<br>sammanträda vid Domstolens säte<br>eller i Förenta nationernas hög-<br>kvarter en gång om året och skall,<br>om det motiveras av omstän-<br>digheterna, hålla extrasessioner.<br>Om inte annat anges i denna<br>stadga, skall extrasessioner<br>sammankallas av byrån på dess<br>eget initiativ eller på begäran av<br>en tredjedel av stadgepartema.</p>
<p>7. Varje stadgepart skall ha en<br>röst. Församlingen och byrån skall<br>göra sitt yttersta för att uppnå<br>enhälliga beslut. Om enhällighet<br>inte kan uppnås och om inte annat<br>föreskrivs i denna stadga,</p>
<p>a) skall beslut i sakfrågor<br>godkännas med två tredjedels<br>majoritet av närvarande och<br>röstande parter, varvid en absolut<br>majoritet av partema skall fordras<br>för beslutsförhet vid omröst-<br>ningar,</p>
<p>b) skall beslut i procedurfrågor<br>fattas med enkel majoritet av<br>närvarande och röstande parter.</p>
<p>8. En stadgepart som inte har<br>betalt sitt ekonomiska bidrag för<br>att bestrida Domstolens kostnader<br>skall inte ha rösträtt i<br>församlingen och byrån om det<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>212</p>
<p>the Bureau if the amount of its<br>arrears equals or exceeds the<br>amount of the contributions due<br>from it for the preceding two full<br>years. The Assembly may,<br>nevertheless, permit such a State<br>Party to vote in the Assembly and<br>in the Bureau if it is satisfied that<br>the failure to pay is due to<br>conditions beyond the control of<br>the State Party.</p>
<p>9. The Assembly shall adopt<br>its own rules of procedure.</p>
<p>10. The official and working<br>languages of the Assembly shall<br>be those of the General Assembly<br>of the United Nations.</p>
<p>PART 12. FINANCING</p>
<h5>Article 113<br>Financial Regulations</h5>
<p>Except as otherwise<br>specifically provided, all fmancial<br>matters related to the Court and<br>the meetings of the Assembly of<br>States Parties, including its<br>Bureau and subsidiary bodies,<br>shall be govemed by this Statute<br>and the Financial Regulations and<br>Rules adopted by the Assembly of<br>States Parties.</p>
<h5>Article 114<br>Payment of expenses</h5>
<p>Expenses of the Court and the<br>Assembly of States Parties,<br>including its Bureau and<br>subsidiary bodies, shall be paid<br>from the fonds of the Court.</p>
<p>Article 115</p>
<p>Funds of the Court and of<br>the Assembly of States Parties</p>
<p>The expenses of the Court and<br>the Assembly of States Parties,<br>including its Bureau and subsidi-<br>ary bodies, as provided for in the<br>budget decided by the Assembly<br>of States Parties, shall be provi-<br>ded by the following sources:</p>
<p>(a) Assessed contributions<br>made by States Parties;</p>
<p>(b) Funds provided by the<br>United Nations, subject to the<br>approval of the General<br></p>
<p>resterande skuldbeloppet är lika<br>med eller högre än det bidrag<br>stadgeparten varit skyldig att<br>erlägga för de föregående två hela<br>åren. Församlingen får dock tillåta<br>en sådan part att rösta i<br>församlingen och i byrån om den<br>har förvissat sig om att<br>underlåtenheten att betala beror<br>på förhållanden över vilka parten<br>saknar kontroll.</p>
<p>9. Församlingen skall anta sin<br>egen arbetsordning.</p>
<p>10. Församlingens officiella<br>språk och arbetsspråk skall vara<br>desamma som Förenta nationernas<br>generalförsamlings språk.</p>
<p>DEL 12 FINANSIERING</p>
<p>Artikel 113</p>
<p>Regler för den ekonomiska<br>förvaltningen</p>
<p>Där det inte uttryckligen före-<br>skrivs annat, skall denna stadga<br>och de regler och föreskrifter för<br>den ekonomiska förvaltningen<br>som antagits av stadgepartsför-<br>samlingen gälla alla ekonomiska<br>frågor som berör Domstolen och<br>möten med församlingen, inklu-<br>sive dess byrå och underorgan.</p>
<p>Artikel 114</p>
<p>Täckning av kostnader</p>
<p>Domstolens och stadgeparts-<br>församlingens kostnader, däri<br>inbegripet byråns och under-<br>organens kostnader, skall betalas<br>med Domstolens medel.</p>
<h5>Artikel 115</h5>
<p>Domstolens och stadgeparts-<br>församlingens tillgångar<br>Domstolens och stadgeparts-<br>församlingens kostnader, däri<br>inbegripet byråns och under-<br>organens kostnader, enligt den<br>budget som har fastställts av<br>församlingen skall täckas från<br>följande källor:</p>
<p>a) Uttaxerade bidrag från<br>stadgepartema.</p>
<p>b) Medel från Förenta<br>nationerna som godkänts av<br>generalförsamlingen, särskilt med<br></p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>213</p>
<p>Assembly, in particular in relation<br>to the expenses incurred due to<br>referrals by the Security Council.</p>
<p>Article 116<br>Voluntary contributions</p>
<p>Without prejudice to article<br>115, the Court may receive and<br>utilize, as additional funds, volun-<br>tary contributions from Govem-<br>ments, intemational organizations,<br>individuals, corporations and<br>other entities, in accordance with<br>relevant criteria adopted by the<br>Assembly of States Parties.</p>
<p>Article 117</p>
<p>Assessment of contributions</p>
<p>The contributions of States<br>Parties shall be assessed in<br>accordance with an agreed scale<br>of assessment, based on the scale<br>adopted by the United Nations for<br>its regular budget and adjusted in<br>accordance with the principles on<br>which that scale is based.</p>
<p>Article 118<br>Annual audit</p>
<p>The records, books and<br>accounts of the Court, including<br>its annual fmancial statements,<br>shall be audited annually by an<br>independent auditor.</p>
<p>PART 13. FINAL CLAUSES</p>
<p>Article 119<br>Settlement of disputes</p>
<p>1. Any dispute conceming the<br>judicial functions of the Court<br>shall be settled by the decision of<br>the Court.</p>
<p>2. Any other dispute between<br>two or more States Parties relating<br>to the interpretation or application<br>of this Statute which is not settled<br>through negotiations within three<br>months of their commencement<br>shall be referred to the Assembly<br>of States Parties. The Assembly<br>may itself seek to settle the<br>dispute or may make recommen-<br>dations on further means of settle-<br>ment of the dispute, including<br>referral to the Intemational Court<br></p>
<p>avseende på kostnader med<br>anledning av hänskjutanden från<br>säkerhetsrådet.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Artikel 116<br>Frivilliga bidrag</p>
<p>Utan hinder av bestämmel-<br>serna i artikel 115 får Domstolen<br>som extra medel ta emot och<br>använda frivilliga bidrag från<br>regeringar, internationella organi-<br>sationer, enskilda personer, bolag<br>och andra enheter i enlighet med<br>de tillämpliga kriterier som anta-<br>gits av stadgepartsförsamlingen.</p>
<p>Artikel 117</p>
<p>Uttaxerande av bidrag</p>
<p>Stadgepartemas bidrag skall<br>uttaxeras i överensstämmelse med<br>en överenskommen bidragsskala<br>som grundas på den skala som<br>antagits av Förenta nationerna för<br>dess reguljära budget och justerats<br>i enlighet med de principer som<br>ligger till grund för denna skala.</p>
<p>Artikel 118</p>
<p>Årlig revision</p>
<p>Domstolens protokoll, böcker<br>och räkenskaper, däri inbegripet<br>dess årsredovisning, skall<br>granskas årligen av en oberoende<br>revisor.</p>
<p>DEL 13 SLUTBESTÄM-<br>MELSER</p>
<p>Artikel 119<br>Tvistlösning</p>
<p>1. Tvister som kan uppkomma<br>om Domstolens rättskipande verk-<br>samhet skall avgöras av Domsto-<br>len själv.</p>
<p>2. Övriga tvister mellan två<br>eller flera stadgeparter om<br>tolkningen eller tillämpningen av<br>denna stadga, som inte kan lösas<br>genom förhandlingar inom tre<br>månader från det att de har<br>uppkommit, skall hänskjutas till<br>stadgepartsförsamlingen. Denna<br>får själv försöka lösa tvisten eller<br>lämna rekommendationer om<br>andra sätt att lösa tvisten, där-<br>ibland hänskjutande till Interna-<br>tionella domstolen i enlighet med<br></p>
<p>214</p>
<p>of Justice in conformity with the<br>Statute of that Court.</p>
<h5>Article 120<br>Reservations</h5>
<p>No reservations may be made<br>to this Statute.</p>
<h5>Article 121<br>Amendments</h5>
<p>1. After the expiry of seven<br>years from the entry into force of<br>this Statute, any State Party may<br>propose amendments thereto. The<br>text of any proposed amendment<br>shall be submitted to the<br>Secretary-General of the United<br>Nations, who shall promptly<br>circulate it to all States Parties.</p>
<p>2. No sooner than three<br>months from the date of<br>notification, the Assembly of<br>States Parties, at its next meeting,<br>shall, by a majority of those<br>present and voting, decide<br>whether to take up the proposal.<br>The Assembly may deal with the<br>proposal directly or convene a<br>Review Conference if the issue<br>involved so warrants.</p>
<p>3. The adoption of an amend-<br>ment at a meeting of the Assembly<br>of States Parties or at a Review<br>Conference on which consensus<br>cannot be reached shall require a<br>two-thirds majority of States<br>Parties.</p>
<p>4. Except as provided in<br>paragraph 5, an amendment shall<br>enter into force for all States<br>Parties one year after instruments<br>of ratification or acceptance have<br>been deposited with the Secretary-<br>General of the United Nations by<br>seven-eighths of them.</p>
<p>5. Any amendment to articles<br>5, 6, 7 and 8 of this Statute shall<br>enter into force for those States<br>Parties which have accepted the<br>amendment one year after the<br>deposit of their instruments of<br>ratification or acceptance. In<br>respect of a State Party which has<br>not accepted the amendment, the<br>Court shall not exercise its<br>jurisdiction regarding a crime<br></p>
<p>dennas stadga.</p>
<h5>Artikel 120<br>Reservationer</h5>
<p>Inga reservationer får göras<br>mot denna stadga.</p>
<h5>Artikel 121<br>Ändringar</h5>
<p>1. När sju år har förflutit från<br>denna stadgas ikraftträdande får<br>stadgepartema föreslå ändringar<br>av stadgan. Texten till ändrings-<br>förslag skall inlämnas till Förenta<br>nationernas generalsekreterare<br>som omedelbart skall delge den<br>till alla stadgeparter.</p>
<p>2. Tidigast tre månader efter<br>dagen för delgivningen skall<br>nästkommande möte med stadge-<br>partsförsamlingen, med en majori-<br>tet av närvarande och röstande<br>parter, besluta om förslaget skall<br>tas upp till behandling.<br>Församlingen kan behandla för-<br>slaget direkt eller sammankalla en<br>översynskonferens, om detta<br>motiveras av den aktuella frågan.</p>
<p>3. För att anta en ändring vid<br>ett möte med stadgepartsförsam-<br>lingen eller vid en översyns-<br>konferens fordras två tredjedels<br>majoritet av parterna, om<br>enhällighet inte kan uppnås.</p>
<p>4. Med förbehåll för bestäm-<br>melserna i punkt 5 i denna artikel<br>skall en ändring träda i kraft för<br>alla stadgeparter ett år efter det att<br>ratifikations- eller godtagande-<br>instrument har deponerats hos<br>Förenta nationernas generalsekre-</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>terare</p></td><td>
<p>av sju</p></td><td>
<p>åttondelar</p></td><td>
<p>av</p></td></tr>
<tr><td colspan="2">
<p>partema.</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>5.</p></td><td>
<p>Ändringar</p></td><td>
<p>i artiklarna</p></td><td>
<p>5-8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>skall</p></td><td>
<p>träda i</p></td><td>
<p>kraft för</p></td><td>
<p>de</p></td></tr>
</table>
<p>stadgeparter som har godtagit dem<br>ett år efter det att dessa parter har<br>deponerat sina ratifikations- eller<br>godtagandeinstrument. I fråga om<br>en part som inte har godtagit<br>ändringen skall Domstolen inte<br>utöva sin jurisdiktion med<br>avseende på brott som omfattas av<br>ändringen, om brottet har förövats<br></p>
<p>215</p>
<p>covered by the amendment when<br>committed by that State Party's<br>nationals or on its territory.</p>
<p>6. If an amendment has been<br>accepted by seven-eighths of<br>States Parties in accordance with<br>paragraph 4, any State Party<br>which has not accepted the<br>amendment may withdraw from<br>this Statute with immediate effect,<br>notwithstanding article 127, para-<br>graph 1, but subject to article 127,<br>paragraph 2, by giving notice no<br>later than one year after the entry<br>into force of such amendment.</p>
<p>7. The Secretary-General of<br>the United Nations shall circulate<br>to all States Parties any<br>amendment adopted at a meeting<br>of the Assembly of States Parties<br>or at a Review Conference.</p>
<h5>Article 122<br>Amendments to provisions<br>of an institutional nature</h5>
<p>1. Amendments to provisions<br>of this Statute which are of an<br>exclusively institutional nature,<br>namely, article 35, article 36,<br>paragraphs 8 and 9, article 37,<br>article 38, article 39, paragraphs 1<br>(first two sentences), 2 and 4,<br>article 42, paragraphs 4 to 9,<br>article 43, paragraphs 2 and 3, and<br>artides 44, 46, 47 and 49, may be<br>proposed at any time, notwith-<br>standing article 121, paragraph 1,<br>by any State Party. The text of any<br>proposed amendment shall be<br>submitted to the Secretary-<br>General of the United Nations or<br>such other person designated by<br>the Assembly of States Parties<br>who shall promptly circulate it to<br>all States Parties and to others<br>participating in the Assembly.</p>
<p>2. Amendments under this<br>article on which consensus cannot<br>be reached shall be adopted by the<br>Assembly of States Parties or by a<br>Review Conference, by a two-<br>thirds majority of States Parties.<br>Such amendments shall enter into<br>force for all States Parties six<br>months after their adoption by the<br>Assembly or, as the case may be,<br>by the Conference.<br></p>
<p>av partens egna medborgare eller<br>inom partens eget territorium.</p>
<p>6. Om en ändring har godkänts<br>av sju åttondelar av stadge-<br>partema i enlighet med punkt 4 i<br>denna artikel, får en part som inte<br>har godkänt ändringen frånträda<br>denna stadga med omedelbar<br>verkan utan hinder av artikel<br>127.1, men med iakttagande av<br>artikel 127.2, genom underrättelse<br>senast ett år efter en sådan<br>ändrings ikraftträdande.</p>
<p>7. Förenta nationernas<br>generalsekreterare skall delge alla<br>stadgeparter alla ändringar som<br>antagits vid ett möte med<br>stadgepartsförsamlingen eller vid<br>en översynskonferens.</p>
<h5>Artikel 122</h5>
<h5>Ändring av institutionella<br>bestämmelser</h5>
<p>1. Ändringar av bestämmelser<br>i denna stadga som är av<br>uteslutande institutionell karaktär,<br>nämligen artikel 35, artikel 36.8-<br>9, artiklarna 37 och 38, artikel<br>39.1 (de två första meningarna),<br>artikel 39.2, artikel 39.4, artikel<br>42.4-9, artikel 43.2-3 samt<br>artiklarna 44, 46, 47 och 49, får<br>föreslås när som helst av varje<br>stadgepart utan hinder av<br>bestämmelserna i artikel 121.1.<br>Texten till ändringsförslag skall<br>inlämnas till Förenta nationernas<br>generalsekreterare, eller till en<br>sådan annan person som kan ha<br>utsetts av stadgepartsförsam-<br>lingen, vilken omedelbart skall<br>delge alla parter och andra som<br>deltar i församlingen.</p>
<p>2. Ändringar som avses i<br>denna artikel skall antas av<br>stadgepartsförsamlingen eller av<br>en översynskonferens med två<br>tredjedels majoritet av stadgepar-<br>tema, om inte enighet kan uppnås.<br>Sådana ändringar skall träda i<br>kraft för alla parter sex månader<br>efter det att de har antagits av<br>församlingen eller, i förekom-<br>mande fall, av konferensen.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>216</p>
<h5>Article 123<br>Review of the Statute</h5>
<p>1. Seven years after the entry<br>into force of this Statute the<br>Secretary-General of the United<br>Nations shall convene a Review<br>Conference to consider any<br>amendments to this Statute. Such<br>review may include, but is not<br>limited to, the list of crimes<br>contained in article 5. The<br>Conference shall be open to those<br>participating in the Assembly of<br>States Parties and on the same<br>conditions.</p>
<p>2. At any time thereafter, at<br>the request of a State Party and<br>for the purposes set out in<br>paragraph 1, the Secretary-<br>General of the United Nations<br>shall, upon approval by a majority<br>of States Parties, convene a<br>Review Conference.</p>
<p>3. The provisions of article<br>121, paragraphs 3 to 7, shall apply<br>to the adoption and entry into<br>force of any amendment to the<br>Statute considered at a Review<br>Conference.</p>
<h5>Article 124<br>Transitional Provision</h5>
<p>Notwithstanding article 12,<br>paragraphs 1 and 2, a State, on<br>becoming a party to this Statute,<br>may declare that, for a period of<br>seven years after the entry into<br>force of this Statute for the State<br>concemed, it does not accept the<br>jurisdiction of the Court with<br>respect to the category of crimes<br>referred to in article 8 when a<br>crime is alleged to have been<br>committed by its nationals or on<br>its territory. A declaration under<br>this article may be withdrawn at<br>any time. The provisions of this<br>article shall be reviewed at the<br>Review Conference convened in<br>accordance with article 123,<br>paragraph 1.</p>
<h5>Artikel 123<br>Översyn av stadgan</h5>
<p>1. Sju år efter denna stadgas<br>ikraftträdande skall Förenta<br>nationernas generalsekreterare<br>sammankalla en översynskonfe-<br>rens som skall ta ställning till<br>eventuella ändringar i stadgan.<br>Denna översyn kan innefatta, men<br>är inte begränsad till, förteck-<br>ningen över de brott som anges i<br>artikel 5. Konferensen skall vara<br>öppen för deltagarna i stadge-<br>partsförsamlingen och på samma<br>villkor.</p>
<p>2. Förenta nationernas<br>generalsekreterare skall när som<br>helst därefter på begäran av en<br>stadgepart och i de syften som<br>anges i punkt 1 i denna artikel<br>med godkännande av en majoritet<br>av partema sammankalla en<br>översynskonferens.</p>
<p>3. Bestämmelserna i artikel<br>121.3-7 skall tillämpas för<br>antagande och ikraftträdande av<br>sådana ändringar i stadgan som<br>behandlats av en översyns-<br>konferens.</p>
<h5>Artikel 124<br>Övergångsbestämmelse</h5>
<p>Utan hinder av bestäm-<br>melserna i artikel 12.1-2 far en<br>stat som ansluter sig till denna<br>stadga förklara att den för en tid<br>av sju år efter stadgans ikraft-<br>trädande för staten i fråga inte<br>godtar Domstolens jurisdiktion<br>med avseende på den kategori av<br>brott som avses i artikel 8, när ett<br>brott påstås ha förövats av dess<br>egna medborgare eller inom dess<br>eget territorium. En förklaring<br>enligt denna artikel kan när som<br>helst återkallas. Bestämmelserna i<br>denna artikel skall behandlas av<br>den översynskonferens som<br>sammankallas med stöd av artikel<br>123.1.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>217</h4>
<p>Article 125<br>Signature, ratification,<br>acceptance, approval or<br>accession</p>
<p>1. This Statute shall be open<br>for signature by all States in<br>Rome, at the headquarters of the<br>Food and Agriculture Organiza-<br>tion of the United Nations, on 17<br>July 1998. Thereafter, it shall<br>remain open for signature in<br>Rome at the Ministry of Foreign<br>Affairs of Italy until 17 October<br>1998. After that date, the Statute<br>shall remain open for signature in<br>New York, at United Nations<br>Headquarters, until 31 December<br>2000.</p>
<p>2. This Statute is subject to<br>ratification, acceptance or<br>approval by signatory States.<br>Instruments of ratification,<br>acceptance or approval shall be<br>deposited with the Secretary-<br>General of the United Nations.</p>
<p>3. This Statute shall be open to<br>accession by all States. Instru-<br>ments of accession shall be<br>deposited with the Secretary-<br>General of the United Nations.</p>
<h5>Article 126<br>Entry into force</h5>
<p>1. This Statute shall enter into<br>force on the first day of the month<br>after the 60th day following the<br>date of the deposit of the 60th<br>instrument of ratification,<br>acceptance, approval or accession<br>with the Secretary-General of the<br>United Nations.</p>
<p>2. For each State ratifying,<br>accepting, approving or acceding<br>to this Statute after the deposit of<br>the 60th instrument of ratification,<br>acceptance, approval or accession,<br>the Statute shall enter into force<br>on the first day of the month after<br>the 60th day following the deposit<br>by such State of its instrument of<br>ratification, acceptance, approval<br>or accession.</p>
<p>Artikel 125<br>Undertecknande, ratifice-<br>ring, godtagande, godkännande<br>och anslutning</p>
<p>1. Denna stadga skall öppnas<br>för undertecknande av alla stater<br>vid Förenta nationernas livsme-<br>dels- och jordbruksorganisations<br>högkvarter i Rom den 17 juli<br>1998. Därefter skall den stå öppen<br>för undertecknande vid Italiens<br>utrikesministerium i Rom till den<br>17 oktober 1998. Efter detta<br>datum skall den stå öppen för<br>undertecknande vid Förenta<br>nationernas högkvarter i New<br>York till den 31 december 2000.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>2. Denna stadga skall<br>ratificeras, godtas eller godkännas<br>av signatärstatema. Instrument<br>avseende ratificering, godtagande<br>eller godkännande skall deponeras<br>hos Förenta nationernas general-<br>sekreterare.</p>
<p>3. Denna stadga skall stå<br>öppen för anslutning av alla stater.<br>Anslutningsinstrument skall depo-<br>neras hos Förenta nationernas<br>generalsekreterare.</p>
<h5>Artikel 126<br>Ikraftträdande</h5>
<p>1. Denna stadga träder i kraft<br>den första dagen i den månad som<br>följer efter den sextionde dagen<br>efter dagen för deponeringen av<br>det sextionde instrumentet<br>avseende ratificering, godtagande,<br>godkännande eller anslutning hos<br>Förenta nationernas general-<br>sekreterare.</p>
<p>2. För en stat som ratificerar,<br>godtar, godkänner eller ansluter<br>sig till denna stadga efter<br>deponeringen av det sextionde<br>instrumentet avseende ratificering,<br>godtagande, godkännande eller<br>anslutning träder stadgan i kraft<br>den första dagen i den månad som<br>följer efter den sextionde dagen<br>efter den dag då staten i fråga<br>deponerade sitt instrument<br>avseende ratificering, godtagande,<br>godkännande eller anslutning.</p>
<h4>218</h4>
<h5>Article 127<br>Withdrawal</h5>
<p>1. A State Party may, by<br>written notification addressed to<br>the Secretary-General of the<br>United Nations, withdraw from<br>this Statute. The withdrawal shall<br>take effect one year after the date<br>of receipt of the notification,<br>unless the notification specifies a<br>later date.</p>
<p>2. A State shall not be<br>discharged, by reason of its<br>withdrawal, from the obligations<br>arising from this Statute while it<br>was a Party to the Statute,<br>including any fmancial<br>obligations which may have<br>accrued. Its withdrawal shall not<br>affect any cooperation with the<br>Court in connection with criminal<br>investigations and proceedings in<br>relation to which the withdrawing<br>State had a duty to cooperate and<br>which were commenced prior to<br>the date on which the withdrawal<br>became effective, nor shall it<br>prejudice in any way the<br>continued consideration of any<br>matter which was already under<br>consideration by the Court prior<br>to the date on which the with-<br>drawal became effective.</p>
<h5>Article 128<br>Authentic texts</h5>
<p>The original of this Statute, of<br>which the Arabic, Chinese,<br>English, French, Russian and<br>Spanish texts are equally authen-<br>tic, shall be deposited with the<br>Secretary-General of the United<br>Nations, who shall send certified<br>copies thereof to all States.</p>
<p>IN WITNESS WHEREOF, the<br>undersigned, being duly autho-<br>rized thereto by their respective<br>Govemments, have signed this<br>Statute.</p>
<p>DONE at Rome, this 17th day of<br>July 1998.</p>
<h5>Artikel 127<br>Frånträde</h5>
<p>1. En stadgepart får genom<br>skriftlig underrättelse till Förenta<br>nationernas generalsekreterare<br>frånträda denna stadga. Frånträdet<br>träder i kraft ett år efter den dag<br>då underrättelsen har mottagits,<br>såvida inte ett senare datum anges<br>i underrättelsen.</p>
<p>2. En stat skall på grund av sitt</p>
<p>frånträde inte vara befriad från de<br>förpliktelser den har iklätt sig<br>genom denna stadga när den var<br>stadgepart i stadgan, däribland<br>eventuella ekonomiska</p>
<p>skyldigheter som kan ha uppstått.<br>Frånträdet skall inte inverka på<br>något samarbete med Domstolen i<br>samband med brottsutredningar,<br>förundersökningar och</p>
<p>förfaranden med avseende på<br>vilka den frånträdande staten var<br>skyldig att samarbeta och vilka<br>har inletts före den dag då från-<br>trädet trädde i kraft; frånträdet<br>skall inte heller på något sätt<br>inverka på den fortsatta behand-<br>lingen av någon fråga som var<br>under behandling av Domstolen<br>före den dag då det trädde i kraft.</p>
<h5>Artikel 128<br>Giltiga texter</h5>
<p>Originalet till denna stadga,<br>vars arabiska, engelska, franska,<br>kinesiska, ryska och spanska<br>texter är lika giltiga, skall depo-<br>neras hos Förenta nationernas<br>generalsekreterare, som skall till-<br>ställa alla stater bestyrkta kopior<br>därav.</p>
<p>Till bekräftelse härav har<br>undertecknade, därtill vederbör-<br>ligen bemyndigade av sina respek-<br>tive regeringar, undertecknat<br>denna stadga.</p>
<p>Upprättad i Rom den 17 juli 1998.</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Bilaga 1</p>
<h4>219</h4>
<h4>Prop. 2000/01:122</h4>
<h2>Stater som har tillträtt eller undertecknat Romstadgan <sup>Blla</sup>§<sup>a 2</sup></h2>
<p>Följande stater har per den 12 februari 2001 undertecknat stadgan och/eller<br>tillträtt densamma genom ratifikation, godtagande, godkännande eller anslut-<br>ning.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>Undertecknande</p></td><td>
<p>Ratifikation*</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Albanien</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Algeriet</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Amerikas Förenta Stater</p></td><td>
<p>2000-12-31</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Andorra</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Angola</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Antigua och Barbuda</p></td><td>
<p>1998-10-23</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Argentina</p></td><td>
<p>1999-01-08</p></td><td>
<p>2001-02-08</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Armenien</p></td><td>
<p>1999-10-01</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Australien</p></td><td>
<p>1998-12-09</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bahamas</p></td><td>
<p>2000-12-29</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bahrain</p></td><td>
<p>2000-12-11</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bangladesh</p></td><td>
<p>1998-09-16</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Barbados</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Belgien</p></td><td>
<p>1998-09-10</p></td><td>
<p>2000-06-28</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Belize</p></td><td>
<p>2000-04-05</p></td><td>
<p>2000-04-05</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Benin</p></td><td>
<p>1999-09-24</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bolivia</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bosnien-Hercegovina</p></td><td>
<p>2000-07-17</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Botswana</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Brasilien</p></td><td>
<p>2000-02-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Bulgarien</p></td><td>
<p>1999-02-11</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Burkina Faso</p></td><td>
<p>1998-11-30</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Burundi</p></td><td>
<p>1999-01-13</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Centralafrikanska Republiken</p></td><td>
<p>1999-12-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Chile</p></td><td>
<p>1998-09-11</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Colombia</p></td><td>
<p>1998-12-10</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Costa Rica</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Cypern</p></td><td>
<p>1998-10-15</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Danmark</p></td><td>
<p>1998-09-25</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Djibouti</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Dominica</p></td><td></td><td>
<p>2001-02-12**</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Dominikanska Republiken</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ecuador</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Egypten</p></td><td>
<p>2000-12-26</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Elfenbenskusten</p></td><td>
<p>1998-11-30</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Eri trea</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Estland</p></td><td>
<p>1999-12-27</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Filipinema</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Fiji</p></td><td>
<p>1999-11-29</p></td><td>
<p>1998-11-29</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Finland</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td>
<p>2000-12-29</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Frankrike</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td>
<p>2000-06-09</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Förenade Arabemiraten</p></td><td>
<p>2000-11-27</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Gabon</p></td><td>
<p>1998-12-22</p></td><td>
<p>2000-09-21</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Gambia</p></td><td>
<p>1998-12-04</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Georgien</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ghana</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td>
<p>1999-12-20</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Grekland</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>Undertecknande</p></td><td>
<p>Ratifikation*</p></td></tr>
</table>
<h4>221</h4>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Guinea</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td><td>
<p>Prop. 2000/01:122</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Guinea-Bissau</p></td><td>
<p>2000-09-12</p></td><td></td><td rowspan="2">
<p>Bilaga 2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Guyana</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Haiti</p></td><td>
<p>1999-02-26</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Honduras</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Iran</p></td><td>
<p>2000-12-31</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Irland</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Island</p></td><td>
<p>1998-08-26</p></td><td>
<p>2000-05-25</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Israel</p></td><td>
<p>2000-12-31</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Italien</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td>
<p>1999-07-26</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Jamaica</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Jemen</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Jordanien</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Jugoslavien</p></td><td>
<p>2000-12-19</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kambodja</p></td><td>
<p>2000-10-23</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kamerun</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kanada</p></td><td>
<p>1998-12-18</p></td><td>
<p>2000-07-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kap Verde</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kenya</p></td><td>
<p>1999-08-11</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kirgizistan</p></td><td>
<p>1998-12-08</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Komorema</p></td><td>
<p>2000-09-22</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kongo</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kongo, Demokratiska</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>republiken</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Korea (Republiken)</p></td><td>
<p>2000-03-08</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kroatien</p></td><td>
<p>1998-10-12</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Kuwait</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Lettland</p></td><td>
<p>1999-04-22</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Lesotho</p></td><td>
<p>1998-11-30</p></td><td>
<p>2000-09-06</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Liberia</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Liechtenstein</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Litauen</p></td><td>
<p>1998-12-10</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Luxemburg</p></td><td>
<p>1998-10-13</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Madagaskar</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Malawi</p></td><td>
<p>1999-03-02</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Mali</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td>
<p>2000-08-16</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Malta</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Makedonien (f.d. jugoslaviska</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>republiken Makedonien)</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Marocko</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Marshallöama</p></td><td>
<p>2000-09-06</p></td><td>
<p>2000-12-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Mauritius</p></td><td>
<p>1998-11-11</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Mexiko</p></td><td>
<p>2000-09-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Moldavien</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Monaco</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Mongoliet</p></td><td>
<p>2000-12-29</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Mozambique</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Namibia</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Nauru</p></td><td>
<p>2000-12-13</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Nederländerna</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Niger</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Nigeria</p></td><td>
<p>2000-06-01</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Norge</p></td><td>
<p>1998-08-28</p></td><td>
<p>2000-02-16</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Nya Zeeland</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td>
<p>2000-09-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Oman</p></td><td>
<p>2000-12-20</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Stat</p></td><td>
<p>Undertecknande</p></td><td>
<p>Ratifikation*</p></td><td></td></tr>
</table>
<h4>222</h4>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Panama</p></td><td colspan="2">
<p>1998-07-18</p></td><td>
<p>Prop. 2000/01:122</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Paraguay</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td><td>
<p>Bilaga 2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Peru</p></td><td>
<p>2000-12-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Polen</p></td><td>
<p>1999-04-09</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Portugal</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Rumänien</p></td><td>
<p>1999-07-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ryssland</p></td><td>
<p>2000-09-13</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Samoa</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Saint Lucia</p></td><td>
<p>1999-08-27</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>San Marino</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td>
<p>1999-05-13</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>San Tomé och Principe</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Schweiz</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Senegal</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td>
<p>1999-02-02</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Seychellerna</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sierra Leone</p></td><td>
<p>1998-10-17</p></td><td>
<p>2000-09-15</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Slovakien</p></td><td>
<p>1998-12-23</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Slovenien</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Solomonöama</p></td><td>
<p>1998-12-03</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Spanien</p></td><td>
<p>1998-07-18</p></td><td>
<p>2000-10-25</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Storbritannien</p></td><td>
<p>1998-11-30</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sudan</p></td><td>
<p>2000-09-08</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sverige</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Sydafrika</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td>
<p>2000-11-27</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Syrien</p></td><td>
<p>2000-11-29</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Tadzj ikistan</p></td><td>
<p>1998-11-30</p></td><td>
<p>2000-05-05</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Tanzania</p></td><td>
<p>2000-12-29</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Tchad</p></td><td>
<p>1999-10-20</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Thailand</p></td><td>
<p>2000-10-02</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Tjeckiska Republiken</p></td><td>
<p>1999-04-13</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Trinidad & Tobago</p></td><td>
<p>1999-03-23</p></td><td>
<p>1999-04-06</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Tyskland</p></td><td>
<p>1998-12-10</p></td><td>
<p>2000-12-11</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Uganda</p></td><td>
<p>1999-03-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ukraina</p></td><td>
<p>2000-01-20</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Ungem</p></td><td>
<p>1999-01-15</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Uruguay</p></td><td>
<p>2000-12-19</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Uzbekistan</p></td><td>
<p>2000-12-29</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Venezuela</p></td><td>
<p>1998-10-14</p></td><td>
<p>2000-06-07</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Zambia</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Zimbabwe</p></td><td>
<p>1998-07-17</p></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Österrike</p></td><td>
<p>1998-10-07</p></td><td>
<p>2000-12-28</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>* Under denna rubrik anges även datum for tillträde till stadgan på annat sätt än<br>genom ratifikation, dvs. genom godtagande, godkännande eller anslutning.</p>
<p>** Tillträde till stadgan genom anslutning</p>
<h4>223</h4>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna Bilaga 3</h2>
<p>Remissyttranden för förslaget i departementspromemorian Romstadgan<br>för Internationella brottmålsdomstolen (Ds 2001:3) angående Sveriges<br>tillträde till Romstadgan har lämnats av Justitiekanslem, Svea hovrätt,<br>Kammarrätten i Göteborg, Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Dom-<br>stolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen,<br>Brottsoffermyndigheten, Försvarsmakten, högkvarteret, Riksskatteverket,<br>Tullverket, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen<br>vid Lunds universitet, Sveriges domareförbund, Svenska Röda Korset,<br>Internationella Juristkommissionen, svenska avdelningen, och Raoul<br>Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter och humanitärrätt.</p>
<p>Riksdagens ombudsmän har avstått från att lämna synpunkter angående<br>frågan om ratifikation av Romstadgan.</p>
<p>224</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 april 2001</p>
<p>Prop. 2000/01:122</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-<br>Wallén, Thalén, Winberg, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros,<br>Messing, Rosengren, Lejon, Lövdén, Bodström</p>
<p>Föredragande: statsrådet Bodström</p>
<p>Regeringen beslutar proposition Sveriges tillträde till Romstadgan för<br>Internationella brottmålsdomstolen</p>
<p>225</p>
11att riksdagen godkänner att Sverige tillträder Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen?11att riksdagen godkänner att Sverige tillträder Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolenBifall=utskottet2000/01:JuU30?22att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om avgivandet av en förklaring om att Justitiedepartementet skall vara den kanal för domstolens framställningar som avses i stadgans artikel 87, punkt 1, ochBifall=utskottet2000/01:JuU30?22att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om avgivandet av en förklaring om att Justitiedepartementet skall vara den kanal för domstolens framställningar som avses i stadgans artikel 87, punkt 1, och?33att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att de språk som skall användas för en framställning enligt stadgans artikel 87, punkt 2 skall vara svenska eller engelska.?33att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om att de språk som skall användas för en framställning enligt stadgans artikel 87, punkt 2 skall vara svenska eller engelska.Bifall=utskottet2000/01:JuU30?BBordläggning2001-04-18 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning2001-04-18 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning2001-04-19 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2001-05-03 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 22:32:25statustextstatustextÄrendet är avslutatGO031222019-05-22 17:19:32tilldelatTilldelatJustitieutskottet2014-11-23 22:32:25behandlas_i2000/01:JuU30GO01JuU30bet2000/01JuU30Internationella brottmålsdomstolenBetänkande