<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284788</hangar_id>
 <dok_id>GO03108</dok_id>
 <rm>2000/01</rm>
 <beteckning>108</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 2000/01:108</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>108</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2001-03-22 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:07:10</systemdatum>
 <publicerad>2001-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m. Prop. 2000/01:108</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GO03108/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GO03108</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GO03108</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h2&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;2000/01:108&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i&lt;br&gt;brottmål vid tingsrätterna m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 22 mars 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thomas Bodström&lt;br&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03108/prop_200001__108-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslår regeringen ett antal ändringar i rättegångsbalken&lt;br&gt;och delgivningslagen (1970:428) som syftar till att minska antalet&lt;br&gt;inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna. Förslagen&lt;br&gt;innebär i huvudsak följande. Kravet på utevaro vid ett tidigare tillfälle för&lt;br&gt;att domstolen skall kunna döma till fängelse i den tilltalades utevaro tas&lt;br&gt;bort. Möjligheterna till uppskov med huvudförhandling i mål där den&lt;br&gt;tilltalade är anhållen eller häktad föreslås mjukas upp för mer omfattande&lt;br&gt;mål. Slutligen föreslås att tingsrätt skall kunna använda förenklad&lt;br&gt;delgivning i de fall där den tilltalade i samband med föreläggande av&lt;br&gt;ordningsbot eller utredning av ett brott som enligt 48 kap. 13 §&lt;br&gt;rättegångsbalken kunnat beivras genom föreläggande av ordningsbot fått&lt;br&gt;information om att sådan delgivning kan komma att användas i&lt;br&gt;tingsrätten i händelse av att åtal väcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår regeringen, som ett led i pågående reformering av dom-&lt;br&gt;stolsväsendet, att det genom en förordning skall kunna bestämmas att ett&lt;br&gt;ärende om företagsrekonstruktion, skuldsanering eller felparkering skall&lt;br&gt;handläggas av en annan tingsrätt än den tingsrätt som enligt de nu&lt;br&gt;gällande reglerna är behörig. En förutsättning skall dock vara att de båda&lt;br&gt;tingsrätterna har sina domkretsar inom samma län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 108&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken...................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i delgivningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:428).........................................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändringen i lagen (1976:206) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;felparkeringsavgift............................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagcn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:334).........................................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fÖretagsrekonstruktion......................................................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.........................................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden och forslag...............................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När den tilltalade uteblir från huvudförhandlingen..........18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidsfristen för huvudförhandling i mål med häktad.........25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Häktning vid lindriga brott...............................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppdelning av handläggningen i brottmål.......................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förenklad delgivning i brottmål.......................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa forumrcgler.............................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande och övergångsbestämmelser....................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar...................................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...............43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:428).........................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;felparkeringsavgift............................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:334).........................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:764) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fÖretagsrekonstruktion......................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Förslag till lagtext i promemorian Inställda&lt;br&gt;huvudförhandlingar - förslag till åtgärder.............................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Inställda huvudförhandlingar - förslag till&lt;br&gt;åtgärder..................................................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Promemorian Vissa processrättsliga frågor rörande&lt;br&gt;forumregler............................................................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Vissa processrättsliga frågor rörande olika&lt;br&gt;forumregler............................................................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag.................................................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagrådets yttrande.................................................................75 &amp;nbsp;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 2001.........76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1996:764) om förctagsrekonstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 36 kap. 1 §, 45 kap. 14 och 15 §§ samt 46 kap. 15 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 46 kap. 15 a § med&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;36 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en, som inte är part i målet, far höras som vittne. I brottmål far&lt;br&gt;dock målsäganden inte vittna, även om han ej för talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål far vittnesförhör inte heller äga rum med någon som har&lt;br&gt;åtalats för medverkan till den gärning förhöret gäller eller för någon&lt;br&gt;annan gärning som har omedelbart samband med den gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket om den som har åtalats skall också gälla&lt;br&gt;den som för gärning som där avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är skäligen misstänkt och har underrättats om misstanken enligt 23&lt;br&gt;kap. 18 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har meddelats strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. till följd av beslut enligt bestämmelser om åtalsunderlåtelse eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild åtalsprövning ej har åtalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall någon som avses i andra&lt;br&gt;eller tredje stycket höras i en rätte-&lt;br&gt;gång som inte avser åtal mot&lt;br&gt;honom själv, gäller i fråga om&lt;br&gt;kallelse till förhandling och på-&lt;br&gt;följd för utevaro från förhandling-&lt;br&gt;en samt i fråga om förhöret vad&lt;br&gt;som sägs om tilltalade i 31 kap.&lt;br&gt;4 §, 37 kap. 1 §, 45 kap. 15 § samt&lt;br&gt;46 kap. 15 § första stycket. I fråga&lt;br&gt;om rätt till ersättning för inställel-&lt;br&gt;se vid förhandling gäller 36 kap.&lt;br&gt;24 och 25 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall någon som avses i andra&lt;br&gt;eller tredje stycket höras i en rätte-&lt;br&gt;gång som inte avser åtal mot&lt;br&gt;honom själv, gäller i fråga om&lt;br&gt;kallelse till förhandling och på-&lt;br&gt;följd för utevaro från förhandling-&lt;br&gt;en samt i fråga om förhöret vad&lt;br&gt;som sägs om tilltalade i 31 kap.&lt;br&gt;4 §, 37 kap. 1 §, 45 kap. 15 § samt,&lt;br&gt;med undantag för vad som sägs&lt;br&gt;om häktning, 46 kap. 15 §. I fråga&lt;br&gt;om rätt till ersättning för&lt;br&gt;inställelse vid förhandling gäller&lt;br&gt;36 kap. 24 och 25 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;45 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;14 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten bestämme, så snart ske Rätten skall bestämma tid för&lt;br&gt;kan, tid för huvudförhandlingen. huvudförhandling så snart som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1987:747.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1294.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För behandling av rättegångsfråga&lt;br&gt;eller del av saken, som må avgöras&lt;br&gt;särskilt, må huvudförhandling&lt;br&gt;utsättas, ehuru målet i övrigt ej är&lt;br&gt;berett till huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade anhållen eller&lt;br&gt;häktad, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en vecka från den dag,&lt;br&gt;då åtalet väcktes, om ej till följd av&lt;br&gt;åtgärd, som avses i 11 eller 12 §,&lt;br&gt;eller annan omständighet längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt. Har den&lt;br&gt;tilltalade häktats efter åtalet, skall&lt;br&gt;tiden räknas från dagen för hans&lt;br&gt;häktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade ålagd rese-&lt;br&gt;förbud, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en månad från den dag&lt;br&gt;då åtalet väcktes, om inte längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt till följd av&lt;br&gt;åtgärd som avses i 11 eller 12 §&lt;br&gt;eller annan omständighet. Har&lt;br&gt;reseförbudet meddelats efter åtalet,&lt;br&gt;skall tiden räknas från dagen för&lt;br&gt;delgivning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt. För behandling av en Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;rättegångsfråga eller en del av&lt;br&gt;saken, som får avgöras särskilt, får&lt;br&gt;huvudförhandling sättas ut, trots&lt;br&gt;att målet i övrigt inte är berett till&lt;br&gt;huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade anhållen eller&lt;br&gt;häktad, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en vecka från den dag,&lt;br&gt;då åtalet väcktes, om inte längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt på grund&lt;br&gt;av åtgärd som avses i 11 eller&lt;br&gt;12 §, målets omfattning eller&lt;br&gt;annan omständighet. Har den&lt;br&gt;tilltalade häktats efter åtalet, skall&lt;br&gt;tiden räknas från dagen för hans&lt;br&gt;eller hennes häktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade ålagd rese-&lt;br&gt;fÖrbud, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en månad från den dag&lt;br&gt;då åtalet väcktes, om inte längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt på grund&lt;br&gt;av åtgärd som avses i 11 eller&lt;br&gt;12 §, målets omfattning eller&lt;br&gt;annan omständighet. Har reseför-&lt;br&gt;budet meddelats efter åtalet, skall&lt;br&gt;tiden räknas från dagen för&lt;br&gt;delgivning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till huvudförhandlingen skall&lt;br&gt;åklagaren kallas. Biträder måls-&lt;br&gt;äganden åtalet eller för han eljest&lt;br&gt;talan jämte åklagaren eller skall&lt;br&gt;han höras i anledning av åklaga-&lt;br&gt;rens talan, skall ock målsäganden&lt;br&gt;kallas. Skall målsäganden infinna&lt;br&gt;sig personligen, förelägge rätten&lt;br&gt;honom vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade skall kallas till&lt;br&gt;huvudförhandlingen i stämningen&lt;br&gt;eller genom särskild kallelse. Skall&lt;br&gt;han infinna sig personligen eller&lt;br&gt;krävs det att han på annat sätt är&lt;br&gt;närvarande, skall rätten förelägga&lt;br&gt;honom vite. Om det finns anled-&lt;br&gt;ning att anta att den tilltalade inte&lt;br&gt;skulle iaktta ett sådant föreläggan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till huvudförhandlingen skall&lt;br&gt;åklagaren kallas. Biträder måls-&lt;br&gt;äganden åtalet eller för han eller&lt;br&gt;hon annars talan jämte åklagaren&lt;br&gt;eller skall han eller hon höras i an-&lt;br&gt;ledning av åklagarens talan, skall&lt;br&gt;även målsäganden kallas. Skall&lt;br&gt;målsäganden infinna sig personli-&lt;br&gt;gen, skall rätten förelägga honom&lt;br&gt;eller henne vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade skall kallas till&lt;br&gt;huvudförhandlingen i stämningen&lt;br&gt;eller genom särskild kallelse. Skall&lt;br&gt;han eller hon infinna sig person-&lt;br&gt;ligen eller krävs det att han eller&lt;br&gt;hon på annat sätt är närvarande,&lt;br&gt;skall rätten förelägga honom eller&lt;br&gt;henne vite. Om det finns anledning&lt;br&gt;att anta att den tilltalade inte skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1982:283.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de, får rätten förordna att han skall&lt;br&gt;hämtas till huvudförhandlingen.&lt;br&gt;Kan målet enligt 46 kap. 15 §&lt;br&gt;komma att avgöras trots att den&lt;br&gt;tilltalade har inställt sig endast&lt;br&gt;genom ombud eller har uteblivit,&lt;br&gt;skall han i kallelsen erinras om&lt;br&gt;detta. Rätten förordnar om&lt;br&gt;inställandet av den som är&lt;br&gt;anhållen eller häktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kallande av vittne och sak-&lt;br&gt;kunnig gälle vad i 36 och 40 kap.&lt;br&gt;är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa ett sådant föreläggande, får Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;rätten besluta att han eller hon&lt;br&gt;skall hämtas till huvudförhand-&lt;br&gt;lingen. Kan målet enligt 46 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 a § komma att avgöras trots att&lt;br&gt;den tilltalade har inställt sig endast&lt;br&gt;genom ombud eller har uteblivit,&lt;br&gt;skall han eller hon i kallelsen&lt;br&gt;erinras om detta. Rätten beslutar&lt;br&gt;om inställandet av den som är&lt;br&gt;anhållen eller häktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om kallande av&lt;br&gt;vittne och sakkunnig finns i 36 och&lt;br&gt;40 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;46 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;15 S&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uteblir den tilltalade från rätte-&lt;br&gt;gångstillfälle för huvudförhandling&lt;br&gt;eller inställer han sig genom&lt;br&gt;ombud då han har förelagts att&lt;br&gt;infinna sig personligen, skall&lt;br&gt;rätten förelägga nytt vite eller&lt;br&gt;förordna, att han skall hämtas till&lt;br&gt;rätten antingen omedelbart eller&lt;br&gt;till senare dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan saken utredas tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande, får målet avgöras trots att&lt;br&gt;den tilltalade har inställt sig&lt;br&gt;endast genom ombud eller har&lt;br&gt;uteblivit, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte finns anledning att&lt;br&gt;döma till annan påföljd än böter,&lt;br&gt;fängelse i högst tre månader, vill-&lt;br&gt;korlig dom eller skyddstillsyn eller&lt;br&gt;sådana påföljder i förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den tilltalade, sedan stämning&lt;br&gt;har delgetts honom, har avvikit&lt;br&gt;eller håller sig undan på sådant&lt;br&gt;sätt att han inte kan hämtas till&lt;br&gt;huvudförhandlingen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den tilltalade lider av en all-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uteblir den tilltalade från ett&lt;br&gt;rättegångstillfalle för huvudför-&lt;br&gt;handling eller inställer han eller&lt;br&gt;hon sig genom ombud då han eller&lt;br&gt;hon har förelagts att infinna sig&lt;br&gt;personligen, skall rätten i första&lt;br&gt;hand pröva om målet kan avgöras&lt;br&gt;enligt 15 a §. År det inte möjligt&lt;br&gt;att avgöra målet skall rätten&lt;br&gt;besluta att den tilltalade skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kallas på nytt vid vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hämtas till rätten antingen&lt;br&gt;omedelbart eller till en senare dag&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. häktas, om det finns förutsätt-&lt;br&gt;ningar för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1549.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 2000/01. 1 samt. Nr 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varlig psykisk störning och hans&lt;br&gt;närvaro på grund därav inte är&lt;br&gt;nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifall som avses i andra stycket 1&lt;br&gt;får fängelse ådömas endast om&lt;br&gt;den tilltalade tidigare har uteblivit&lt;br&gt;från ett rättegångstillfälle for&lt;br&gt;huvudförhandling i målet eller då&lt;br&gt;har inställt sig endast genom om-&lt;br&gt;bud. Har åtalet efter det tidigare&lt;br&gt;rättegångstillfället utvidgats till att&lt;br&gt;avse ytterligare gärning, får&lt;br&gt;fängelse ådömas endast om anled-&lt;br&gt;ning fanns att döma till fängelse&lt;br&gt;för de gärningar som åtalet avsåg&lt;br&gt;innan det utvidgades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de påföljder som anges i&lt;br&gt;andra stycket 1 skall likställas för-&lt;br&gt;ordnande enligt 34 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket 1 brottsbalken. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte, om i samband&lt;br&gt;med förordnandet villkorligt med-&lt;br&gt;given frihet från fängelsestraff&lt;br&gt;skall förklaras förverkad i fråga&lt;br&gt;om en strafftid som överstiger tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fall som avses i andra stycket 2&lt;br&gt;får målet avgöras även om den&lt;br&gt;tilltalade inte har delgetts kallelse&lt;br&gt;till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsfrågor får avgöras&lt;br&gt;trots att den tilltalade har ute-&lt;br&gt;blivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan saken utredas tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande, får målet avgöras trots att&lt;br&gt;den tilltalade har inställt sig&lt;br&gt;endast genom ombud eller har&lt;br&gt;uteblivit, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte finns anledning att&lt;br&gt;döma till annan påföljd än böter,&lt;br&gt;fängelse i högst tre månader, vill-&lt;br&gt;korlig dom eller skyddstillsyn eller&lt;br&gt;sådana påföljder i förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den tilltalade, sedan han eller&lt;br&gt;hon har delgetts stämning, har&lt;br&gt;avvikit eller håller sig undan på ett&lt;br&gt;sådant sätt att han eller hon inte&lt;br&gt;kan hämtas till huvudför-&lt;br&gt;handlingen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den tilltalade lider av en all- Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;varlig psykisk störning och hans&lt;br&gt;eller hennes närvaro därför inte är&lt;br&gt;nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de påföljder som anges i&lt;br&gt;första stycket 1 skall likställas för-&lt;br&gt;ordnande enligt 34 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket 1 brottsbalken. Det gäller&lt;br&gt;dock inte, om i samband med&lt;br&gt;förordnandet villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet från fängelsestraff skall&lt;br&gt;förklaras förverkad i fråga om en&lt;br&gt;strafftid som överstiger tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som avses i första&lt;br&gt;stycket 2 får målet avgöras även&lt;br&gt;om den tilltalade inte har delgetts&lt;br&gt;kallelse till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsfrågor får avgöras&lt;br&gt;trots att den tilltalade har ute-&lt;br&gt;blivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i delgivningslagen&lt;br&gt;(1970:428)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428)&lt;br&gt;dels att 3 a § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 b §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna, får ordinär&lt;br&gt;delgivning med den som är part eller som har liknande ställning i ett mål&lt;br&gt;eller ärende ske genom att myndigheten sänder handlingen med post till&lt;br&gt;den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skick-&lt;br&gt;ar ett meddelande om att handlingen har sänts (förenklad delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får användas bara om den sökte har delgetts&lt;br&gt;upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet&lt;br&gt;eller ärendet. Sådan upplysning behöver dock inte delges med den som&lt;br&gt;har inlett förfarandet vid myndigheten eller som har gett in en handling i&lt;br&gt;målet eller ärendet, om upplysningen lämnas i nära anslutning till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan eller handlingen har kommit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning tär inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar genom vilka för-&lt;br&gt;farandet vid myndigheten inleds.&lt;br&gt;Har ett mål om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande eller vanlig handräck-&lt;br&gt;ning efter bestridande överlämnats&lt;br&gt;till tingsrätt, Arbetsdomstolen eller&lt;br&gt;Statens va-nämnd får dock svaran-&lt;br&gt;den delges sökandens begäran om&lt;br&gt;överlämnande och andra hand-&lt;br&gt;lingar i målet genom förenklad&lt;br&gt;delgivning, om svaranden under&lt;br&gt;handläggningen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten har delgetts upplys-&lt;br&gt;ning om att förenklad delgivning&lt;br&gt;kan komma att användas i målet&lt;br&gt;hos tingsrätten, Arbetsdomstolen&lt;br&gt;eller Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får i andra&lt;br&gt;fall än som följer av 3 b § inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar genom vilka&lt;br&gt;förfarandet vid myndigheten&lt;br&gt;inleds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett mål om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande eller vanlig handräck-&lt;br&gt;ning efter bestridande överlämnats&lt;br&gt;till tingsrätt, Arbetsdomstolen eller&lt;br&gt;Statens va-nämnd, får svaranden&lt;br&gt;delges sökandens begäran om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:638.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlämnande och andra hand- Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;lingar i målet genom förenklad&lt;br&gt;delgivning, om svaranden under&lt;br&gt;handläggningen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten har delgetts upplys-&lt;br&gt;ning om att förenklad delgivning&lt;br&gt;kan komma att användas i målet&lt;br&gt;hos tingsrätten, Arbetsdomstolen&lt;br&gt;eller Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tilltalad i ett brottmål vid&lt;br&gt;tingsrätt får delges stämnings-&lt;br&gt;ansökan och andra handlingar i&lt;br&gt;målet genom förenklad delgivning&lt;br&gt;om han eller hon i samband&lt;br&gt;med föreläggande av ordningsbot,&lt;br&gt;eller utredning av ett brott som&lt;br&gt;enligt 48 kap. 13 § rättegångsbal-&lt;br&gt;ken får beivras genom sådant&lt;br&gt;föreläggande, har delgetts upplys-&lt;br&gt;ning om att förenklad delgivning&lt;br&gt;kan komma att användas i&lt;br&gt;brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändringen i lagen (1976:206) om Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;felparkeringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs att 10 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;sup&gt;6&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts far&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § överkla-&lt;br&gt;gas skriftligen till den tingsrätt&lt;br&gt;inom vars domkrets överträdelsen&lt;br&gt;har ägt rum. Överklagandet skall&lt;br&gt;ges in till polismyndigheten. Det&lt;br&gt;skall ha kommit in dit senast tre&lt;br&gt;veckor från det klaganden fick del&lt;br&gt;av beslutet. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden, om inte annat anges i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § överkla-&lt;br&gt;gas skriftligen till den tingsrätt&lt;br&gt;inom vars domkrets överträdelsen&lt;br&gt;har ägt rum, om inte regeringen&lt;br&gt;föreskrivit att det skall ske till en&lt;br&gt;annan tingsrätt med domkrets i&lt;br&gt;samma län. Överklagandet skall&lt;br&gt;ges in till polismyndigheten. Det&lt;br&gt;skall ha kommit in dit senast tre&lt;br&gt;veckor från det klaganden fick del&lt;br&gt;av beslutet. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden, om inte annat&lt;br&gt;anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten får i&lt;br&gt;tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att&lt;br&gt;han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller&lt;br&gt;beviset vid polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning&lt;br&gt;bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1987:25.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:257.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;(1994:334)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs att 21 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig&lt;br&gt;förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås&lt;br&gt;enligt 12 § andra stycket, över-&lt;br&gt;lämna ärendet till tingsrätten i den&lt;br&gt;ort där gäldenären är bosatt för&lt;br&gt;vidare handläggning där. Om&lt;br&gt;gäldenären inte är bosatt i Sverige&lt;br&gt;skall ärendet överlämnas till&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig&lt;br&gt;förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås&lt;br&gt;enligt 12 § andra stycket, över-&lt;br&gt;lämna ärendet till tingsrätten i den&lt;br&gt;ort där gäldenären är bosatt för&lt;br&gt;vidare handläggning där, om inte&lt;br&gt;regeringen föreskrivit att det skall&lt;br&gt;ske till en annan tingsrätt med&lt;br&gt;domkrets i det län där gäldenären&lt;br&gt;är bosatt. Om gäldenären inte är&lt;br&gt;bosatt i Sverige skall ärendet&lt;br&gt;överlämnas till Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1996:267.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;fÖretagsrekonstruktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1996:764) om företags-&lt;br&gt;rekonstruktion skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion far göras av gäldenären&lt;br&gt;eller av en borgenär. Ansökan&lt;br&gt;skall göras skriftligen hos den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör svara i&lt;br&gt;tvistemål som angår betalnings-&lt;br&gt;skyldighet i allmänhet. Ansök-&lt;br&gt;ningshandlingen skall vara egen-&lt;br&gt;händigt undertecknad av sökanden&lt;br&gt;eller sökandens ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan skall sökanden ange o&lt;br&gt;rätten behörig, om de inte är kända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■«p.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion får göras av gäldenären&lt;br&gt;eller av en borgenär. Ansökan&lt;br&gt;skall göras skriftligen hos den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör svara i&lt;br&gt;tvistemål som angår betalnings-&lt;br&gt;skyldighet i allmänhet, om inte&lt;br&gt;regeringen föreskrivit att det skall&lt;br&gt;ske till en annan tingsrätt med&lt;br&gt;domkrets i det län där gäldenären&lt;br&gt;bör svara. Ansökningshandlingen&lt;br&gt;skall vara egenhändigt underteck-&lt;br&gt;nad av sökanden eller sökandens&lt;br&gt;ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i styrka de omständigheter som gör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog i regleringsbrevet för budgetåret 1999 åt Domstols-&lt;br&gt;verket att lämna förslag till åtgärder för att minska antalet inställda&lt;br&gt;huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna. I den utsträckning försla-&lt;br&gt;gen krävde författningsändringar skulle verket lämna förslag till sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket beslutade den 30 mars 1999 att tillsätta en arbetsgrupp&lt;br&gt;med uppgift att arbeta med processrättsliga frågor. Gruppen skall försöka&lt;br&gt;fånga upp idéer från domstolarnas verksamhet och utreda dessa.&lt;br&gt;Gruppens första arbetsuppgift har varit att utreda och lämna förslag till&lt;br&gt;åtgärder för att minska antalet inställda huvudförhandlingar i brottmål&lt;br&gt;vid tingsrätterna. Arbetsgruppen har i en promemoria (dnr Ju2000/109)&lt;br&gt;lämnat förslag till åtgärder. Arbetsgruppens lagförslag finns i bilaga 1.&lt;br&gt;Förslagen i promemorian har remissbehandlats. I bilaga 2 finns en&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna. Remissvaren och en remissamman-&lt;br&gt;ställning finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2000/109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Domstolsverket har lagmannen Åke Rehnström med biträde av&lt;br&gt;en arbetsgrupp sett över vissa forumförhållanden i allmän domstol.&lt;br&gt;Resultatet av arbetet har redovisats till Justitiedepartementet och lagts till&lt;br&gt;grund för en inom departementet upprättad promemoria med lagförslag&lt;br&gt;(dnr Ju2000/250). Promemorian till vilken Domstolsverkets redovisning&lt;br&gt;fogats finns i bilaga 3. Förslagen har remissbehandlats. I bilaga 4 finns&lt;br&gt;en förteckning över remissinstanserna. Remissvaren och en remissam-&lt;br&gt;manställning finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju2000/250).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 1 mars 2001 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga&lt;br&gt;6. Lagrådet har invänt mot en förändring av grundförutsättningen för att&lt;br&gt;mål skall kunna avgöras i den tilltalades utevaro och förordat att den&lt;br&gt;nuvarande lydelsen behålls. Regeringen har följt Lagrådets yttrande.&lt;br&gt;Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Regeringen&lt;br&gt;återkommer till Lagrådets synpunkt i avsnitt 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenser av inställda huvudförhandlingar i brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungefär en fjärdedel av alla huvudförhandlingar i brottmål ställs in.&lt;br&gt;Inställda huvudförhandlingar får negativa konsekvenser i flera avseen-&lt;br&gt;den. De utgör en risk för rättssäkerheten och orsakar effektivitetsförluster&lt;br&gt;och stora kostnader för både samhället och enskilda. Den totala årliga&lt;br&gt;kostnaden enbart för rättsväsendet har uppskattats till 67 miljoner kronor&lt;br&gt;i en undersökning utförd av Riksrevisionsverket (RRV 1994:16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från rättssäkerhetssynpunkt är det angeläget att handläggningen av&lt;br&gt;brottmålen inte drar ut på tiden. Det är viktigt att huvudförhandlingar&lt;br&gt;hålls och att målen avgörs så kort tid som möjligt efter det att brottet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begåtts. Särskilt viktigt är detta när det åberopas muntlig bevisning Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;eftersom det annars finns risk för att målsägandes och vittnens&lt;br&gt;minnesbilder av händelseförloppet avsevärt försämras. Ju längre tid det&lt;br&gt;tar innan huvudförhandling kommer till stånd desto svårare blir det också&lt;br&gt;att fä tag på de förhörspersoner som åberopats. Vidare är det av betydelse&lt;br&gt;för den allmänna laglydnaden att straff så snart som möjligt följer på&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudförhandlingar som ställs in ger även upphov till merarbete för&lt;br&gt;domstolens personal med bl.a. kallelser och delgivning. Ställs förhand-&lt;br&gt;lingen in samma dag som den skulle ha ägt rum skall försvarare, vittnen,&lt;br&gt;målsäganden och tolkar, som kallats och inställt sig, ha ersättning. Den&lt;br&gt;spilltid som uppstår kan lör de berörda bli svår att utnyttja effektivt.&lt;br&gt;Vidare ökar domstolens balans av oavgjorda mål, vilket i sig fördröjer&lt;br&gt;målens handläggning och alstrar merarbete i form av posthantering och&lt;br&gt;telefonförfrågningar från t.ex. målsäganden och vittnen som väntar på att&lt;br&gt;huvudförhandling skall komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättssäkerhets-, kostnads- och effektivitetsskäl talar alltså för att&lt;br&gt;åtgärder vidtas för att minska antalet inställda förhandlingar i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar av omfattningen av och orsaker till inställda&lt;br&gt;förhandlingar i brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen förknippade med inställda förhandlingar i brottmål har&lt;br&gt;uppmärksammats och utretts i flera olika sammanhang. Riksrevisions-&lt;br&gt;verket (RRV) presenterade i den ovan nämnda rapporten (RRV 1994:16)&lt;br&gt;en granskning av hur stor andel av utsatta huvudförhandlingar i brottmål&lt;br&gt;som ställs in samt orsakerna till detta. Underlag inhämtades bl.a. i form&lt;br&gt;av en enkätundersökning med samtliga tingsrätter avseende en period av&lt;br&gt;fyra veckor (8 november - 3 december 1993).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med granskningen var att utreda vilka konsekvenser inställda&lt;br&gt;förhandlingar medför för rättsväsendet samt att uppskatta de merkostna-&lt;br&gt;der som belastar statsbudgeten. Vidare lämnade RRV vissa rekommen-&lt;br&gt;dationer när det gäller t.ex. tillgång till information och samverkan inom&lt;br&gt;rättsväsendet samt rutiner vid tingsrätterna för att minska antalet inställda&lt;br&gt;förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rapporten framgår bl.a. följande. En fjärdedel (26 %) av alla&lt;br&gt;huvudförhandlingar i brottmål ställs in. Minst en tredjedel av dem (9 %)&lt;br&gt;ställs in samma dag som förhandlingen skulle ha ägt rum. Den vanligaste&lt;br&gt;orsaken till att förhandlingar ställs in samma dag är att den tilltalade, men&lt;br&gt;ibland också en målsägande eller ett vittne, uteblir. Den vanligaste&lt;br&gt;orsaken till att förhandlingar ställs in i förväg är delgivningssvårigheter&lt;br&gt;(52 %) (dclgivningsproblem som orsak kartlades endast för de huvudför-&lt;br&gt;handlingar som ställdes in i förväg).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En inställd huvudförhandling fördröjer rättsprocessen med cirka två&lt;br&gt;månader. Skjuts en huvudförhandling upp en andra gång innebär det en&lt;br&gt;sammanlagd försening på cirka fyra månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV gjorde i rapporten beräkningar av kostnaderna för inställda&lt;br&gt;förhandlingar i brottmål från ett statsfinansiellt perspektiv och fann i&lt;br&gt;huvudsak följande. Den sammanlagda årliga kostnaden för inställda&lt;br&gt;huvudförhandlingar kan uppskattas till cirka 67 miljoner kronor. De&lt;br&gt;samhällsekonomiska kostnaderna är sannolikt avsevärt större. Om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andelen inställda huvudförhandlingar kan minskas från nuvarande 25 % Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;till 10 %, uppskattas den möjliga besparingen för rättsväsendet till cirka&lt;br&gt;40 miljoner kronor. Kostnaderna för rättsväsendet är lägre när&lt;br&gt;förhandlingen ställs in i förväg än när den ställs in samma dag som den&lt;br&gt;skulle ha ägt rum; närmare 80 % av de totala kostnaderna gäller inställda&lt;br&gt;förhandlingar samma dag. Av myndigheterna inom rättsväsendet är det&lt;br&gt;tingsrätterna som drabbas av de största kostnaderna vid inställda&lt;br&gt;förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har åren 1996 - 1999 genomfört statistiska undersök-&lt;br&gt;ningar av andelen inställda huvudförhandlingar vid 20 tingsrätter (under-&lt;br&gt;sökningarna år 1996 och 1997 avsåg november månad och år 1998 och&lt;br&gt;1999 avsåg april och maj månader).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt jämförelsetalen för de olika åren har det totala antalet inställda&lt;br&gt;huvudförhandlingar minskat något, från 30 % år 1996 till 25 % år 1999&lt;br&gt;(jfr 26 % år 1993 enligt RRV:s undersökning). Variationen i inställda&lt;br&gt;förhandlingar har dock samtliga år varit ganska stor mellan tingsrätterna;&lt;br&gt;t.ex. från 12 % till 40 % år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Domstolsverkets undersökning år 1999 framgår följande. Andelen&lt;br&gt;förhandlingar som ställdes in samma dag som förhandlingen skulle ha&lt;br&gt;hållits ökade från 9 % år 1998 till 18 % år 1999. Därav var andelen&lt;br&gt;huvudförhandlingar där ett vittne eller en målsägande skulle ha deltagit&lt;br&gt;30 % år 1999 jämfört med 42 % år 1998. Av dessa förhandlingar ställdes&lt;br&gt;12 % in på grund av att den tilltalade inte var delgiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De vanligaste orsakerna totalt sett till att förhandlingar ställdes in&lt;br&gt;samma dag som de skulle ha hållits var bristande delgivning (i 53 % av&lt;br&gt;fallen; motsvarande siffra för år 1998 var 33 %) och att part eller vittne&lt;br&gt;uteblivit (i 24 % av fallen; 48 % år 1998).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen huvudförhandlingar som ställs in samma dag som förhand-&lt;br&gt;lingen skulle ha hållits har alltså ökat markant, liksom andelen förhandl-&lt;br&gt;ingar som ställs in samma dag på grund av delgivningsproblem. En&lt;br&gt;möjlig förklaring till detta anges i kommentaren till Domstolsverkets&lt;br&gt;undersökning vara att domstolarna i större utsträckning än tidigare väntar&lt;br&gt;med att ställa in förhandlingar i mål där man av någon anledning, t.ex.&lt;br&gt;bristande delgivning, misstänker att den tilltalade inte kommer och där&lt;br&gt;inga vittnen eller målsägande är kallade till förhandlingstillfallet (detta&lt;br&gt;stöds av att andelen inställda förhandlingar där ett vittne eller en&lt;br&gt;målsägande skulle ha deltagit har minskat). En alternativ förklaring till&lt;br&gt;att fler förhandlingar ställs in på grund av bristande delgivning kan vara&lt;br&gt;ökade problem att fa tilltalade och andra som kallats till huvudförhand-&lt;br&gt;lingen delgivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra orsaker till att förhandlingar ställdes in var t.ex. att ytterligare&lt;br&gt;brott var under utredning, att någon blivit sjuk eller att förundersök-&lt;br&gt;ningen behövde kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa forumregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan några år pågår en omfattande reformering av domstolsväsendet.&lt;br&gt;En ledstjärna har varit att domstolarnas verksamhet skall renodlas.&lt;br&gt;Domstolarna skall främst syssla med rättskipning. På grundval främst av&lt;br&gt;förslag som lades fram av Domstolsutredningen i betänkandet Domsto-&lt;br&gt;larna inför 2000-talet (SOU 1991:106) har flera delreformer genomförts,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. såvitt gäller hanteringen av bouppteckningsärenden vilka förts från Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;tingsrätterna till skattemyndigheterna. Också domstolarnas organisation&lt;br&gt;har varit föremål för en intensiv uppmärksamhet under senare år. I&lt;br&gt;skrivelse (1999/2000:106) till riksdagen uttalade regeringen att tillgäng-&lt;br&gt;lighet, möjligheter för en stärkt beredningsorganisation, förutsättningar&lt;br&gt;för återkommande kompetensutveckling, möjligheter att specialisera&lt;br&gt;verksamheten, möjligheter att rekrytera personal och geografisk samord-&lt;br&gt;ning med rättsväsendets övriga myndigheter bör vara de allmänna princi-&lt;br&gt;per som bildar utgångspunkten vid reformeringen av tingsrättsorganisa-&lt;br&gt;tionen. Den organisatoriska lösningen bör enligt vad regeringen angav&lt;br&gt;vara att tillskapa större domkretsar. Det kan som regeringen angav ske&lt;br&gt;genom att tingsrätter läggs samman, genom att verksamheten bedrivs i en&lt;br&gt;domkrets med permanent verksamhet på flera orter eller genom att, i de&lt;br&gt;fall arbetsunderlaget inte bär en permanent verksamhet på mer än en ort,&lt;br&gt;tillgängligheten och den lokala förankringen tillgodoses genom att&lt;br&gt;domstolen har tingsställe vid en eller flera orter. Regeringen förklarade&lt;br&gt;vidare i skrivelsen att en reform av domstolarnas organisation bör ske&lt;br&gt;stegvis och ta hänsyn till varje regions speciella förutsättningar.&lt;br&gt;Utredningsarbetet bör enligt vad regeringen angav bedrivas av&lt;br&gt;Domstolsverket i nära samverkan med domstolarna. Riksdagen ställde&lt;br&gt;sig bakom de utgångspunkter regeringen redovisade i skrivelsen (se bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000: JuU22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Just nu finns det 93 tingsrätter. Det finns alltså i genomsnitt mer än&lt;br&gt;fyra tingsrätter per län. För en del typer av mål och ärenden har det sedan&lt;br&gt;länge skett en koncentrering genom att endast vissa tingsrätter är&lt;br&gt;behöriga. Det gäller t.ex. fastighetsmål, miljömål, sjörättsmål, patentmål&lt;br&gt;samt tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål. Det gäller också ärenden om&lt;br&gt;utsökning. I detta ärende finns förslag att öppna en möjlighet att&lt;br&gt;koncentrera handläggningen även för vissa andra ärenden, nämligen för&lt;br&gt;ärenden om skuldsanering, fÖretagsrekonstruktion och felparkering.&lt;br&gt;Under år 2000 inkom till tingsrätterna 1 &amp;nbsp;190 ärenden om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;felparkeringsavgift, 1 426 ärenden om skuldsanering och 111 ärenden&lt;br&gt;om fÖretagsrekonstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;När den tilltalade uteblir från huvudförhandlingen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen i 46 kap. 15 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall delas upp i två paragrafer och få en delvis ny språklig&lt;br&gt;utformning. En hänvisning till reglerna om häktning skall införas i&lt;br&gt;nuvarande första stycket. Kravet på att den tilltalade skall ha uteblivit&lt;br&gt;från ett tidigare rättegångstillfälle för att fängelse skall få ådömas skall&lt;br&gt;tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förutsättningarna för att avgöra ett mål&lt;br&gt;trots att den tilltalade inte har infunnit sig till huvudförhandlingen bör&lt;br&gt;inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer delvis med Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;regeringens förslag. Arbetsgruppen föreslår dock en annan ordning för&lt;br&gt;uppräkningen i 46 kap. 15 § av handlingssätt när den tilltalade uteblir&lt;br&gt;från ett rättegångstillfalle för huvudförhandling. Dessutom föreslår&lt;br&gt;arbetsgruppen ändrade regler om förutsättningarna för att avgöra målet&lt;br&gt;trots att den tilltalade inte har infunnit sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Övervägande del av remissinstanserna har en&lt;br&gt;positiv inställning till förslaget. De huvudsakliga invändningar som&lt;br&gt;framförs är, att den av arbetsgruppen föreslagna uppräkningen av&lt;br&gt;handlingssätt när den tilltalade uteblir bör utgå från den minst ingripande&lt;br&gt;åtgärden, att det är tveksamt om häktningsaltemativet skall anges direkt i&lt;br&gt;lagtexten samt att den föreslagna ändringen att mål far avgöras i den&lt;br&gt;tilltalades utevaro om den tilltalades personliga närvaro inte är nödvändig&lt;br&gt;för utredningen, inte i praktiken kommer att innebära någon förändring&lt;br&gt;från hur det är i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När den tilltalade uteblir från rätte-&lt;br&gt;gångstillfalle för huvudförhandling eller inställer sig genom ombud då&lt;br&gt;han förelagts att infinna sig personligen, kan rätten enligt 46 kap. 15 §&lt;br&gt;rättegångsbalken välja mellan olika handlingssätt. Under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar kan förhandlingen hållas och målet avgöras i den tilltalades&lt;br&gt;utevaro. I andra fall kan rätten ställa in förhandlingen och förelägga nytt&lt;br&gt;(högre) vite eller besluta att hämta den tilltalade antingen omedelbart&lt;br&gt;eller till senare dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns förutsättningar enligt 24 kap. rättegångsbalken kan rätten, när&lt;br&gt;den tilltalade uteblir från rättegångstillfalle för huvudförhandling, besluta&lt;br&gt;att häkta den tilltalade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att bestämmelserna i 46 kap. 15 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall kunna tillämpas är i de flesta fall att den tilltalade delgetts kallelse&lt;br&gt;till förhandlingen och att det inte på grund av någon särskild omständig-&lt;br&gt;het kan antas att han har laga förfall (se 32 kap. 6 och 8 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken). I de fall målet kan avgöras i den tilltalades utevaro skall&lt;br&gt;kallelse enligt 45 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken innehålla en&lt;br&gt;erinran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett mål skall kunna avgöras i den tilltalades utevaro krävs att&lt;br&gt;saken ändå kan utredas tillfredsställande. Det skall inte heller finnas&lt;br&gt;anledning att döma till andra påföljder än böter, fängelse i högst tre&lt;br&gt;månader, villkorlig dom eller skyddstillsyn eller sådana påföljder i&lt;br&gt;förening. Fängelse får bara ådömas om den tilltalade tidigare har uteblivit&lt;br&gt;från ett rättegångstillfalle för huvudförhandling i målet eller då har&lt;br&gt;inställt sig endast genom ombud. Har åtalet efter det tidigare rättegångs-&lt;br&gt;tillfallet utvidgats till att avse ytterligare gärning far fängelse ådömas&lt;br&gt;endast om anledning fanns att döma till fängelse för de gärningar som&lt;br&gt;åtalet avsåg innan det utvidgades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har i promemorian föreslagit att 46 kap. 15 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken skall delas upp i två paragrafer; en 15 § som skall behandla&lt;br&gt;rättens handlingsalternativ när den tilltalade uteblir från ett rättegångs-&lt;br&gt;tillfalle för huvudförhandling och en 15 a § som skall behandla förutsätt-&lt;br&gt;ningarna att avgöra ett mål även om den tilltalade har inställt sig endast&lt;br&gt;genom ombud eller uteblivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingssätt när den tilltalade uteblir från huvudförhandlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har föreslagit att lagtexten i nuvarande 46 kap. 15 § första&lt;br&gt;stycket utformas så att den på ett mer pedagogiskt sätt än i dag ger&lt;br&gt;vägledning när det gäller domstolens val av handläggningssätt när den&lt;br&gt;tilltalade uteblir från en huvudförhandling. Arbetsgruppen anser att&lt;br&gt;lagtexten bör utformas så att den även anger i vilken ordning rätten bör&lt;br&gt;överväga de olika åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att bestämmelsen utformas så att den först&lt;br&gt;behandlar den möjlighet som rätten har att besluta att avgöra målet trots&lt;br&gt;utevaron enligt den föreslagna 15 a § eller att omedelbart hämta den till-&lt;br&gt;talade till förhandlingen. Därefter, anser arbetsgruppen, bör bestäm-&lt;br&gt;melsen behandla de alternativ som finns när förhandlingen måste ställas&lt;br&gt;in. Arbetsgruppen har föreslagit att, eftersom vitesföreläggande redan&lt;br&gt;prövats och inte haft önskvärd effekt, möjligheten att på nytt förelägga&lt;br&gt;vite - låt vara förhöjt sådant - därför bör nämnas sist. I promemorian&lt;br&gt;föreslås även att häktningsförutsättningar bör övervägas före alternativen&lt;br&gt;hämtning till en senare dag och vite. Som skäl för detta anför&lt;br&gt;arbetsgruppen att om de lagliga förutsättningarna för häktning är uppfyll-&lt;br&gt;da bör rätten använda detta effektiva sätt att säkra att nästa förhandling&lt;br&gt;inte ställs in på den grunden att den tilltalade uteblir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar arbetsgruppens uppfattning att lagtexten i nuvarande&lt;br&gt;46 kap. 15 § första stycket bör utformas på ett sätt som mer pedagogiskt&lt;br&gt;och lättillgängligt än i dag ger vägledning när det gäller domstolens val&lt;br&gt;av handläggningssätt när den tilltalade uteblir. Regeringen anser dock i&lt;br&gt;likhet med liera remissinstanser att uppräkningen av handlingssätt när&lt;br&gt;den tilltalade uteblir bör utgå från den minst ingripande åtgärden. I dag&lt;br&gt;anges inte uttryckligen i 46 kap. 15 § rättegångsbalken den möjlighet&lt;br&gt;som rätten har att, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda enligt&lt;br&gt;24 kap. rättegångsbalken, häkta en tilltalad som uteblivit från ett rätte-&lt;br&gt;gångstilllälle för huvudförhandling eller inställt sig genom ombud då han&lt;br&gt;eller hon har förelagts att infinna sig personligen. Regeringen finner i&lt;br&gt;likhet med arbetsgruppen att en hänvisning till reglerna om häktning bör&lt;br&gt;införas i 46 kap. 15 §, men med hänsyn till den s.k. proportionalitetsprin-&lt;br&gt;cipen som ger uttryck för att minsta möjliga tvång skall användas för att&lt;br&gt;nå det avsedda syftet och att tvångsmedel endast far användas om syftet&lt;br&gt;med åtgärden inte kan uppnås genom mindre ingripande insatser,&lt;br&gt;hänvisningen bör placeras sist i uppräkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på tillfredsställande utredning vid utevarohandläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalkens regler om rättegången i brottmål bygger på att det är&lt;br&gt;rätten som har det yttersta ansvaret för att domen blir materiellt riktig.&lt;br&gt;Det finns i balken regler som ger rätten möjlighet att i det syftet&lt;br&gt;komplettera utredningen i målet (t.ex. 35 kap. 6 § och 45 kap. 11 och&lt;br&gt;12 §§). I första hand kommer emellertid rättens utredningsansvar till&lt;br&gt;uttryck genom regler om materiell processledning (46 kap. 4 § andra&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rättegångsbalkens ursprungliga lydelse var det möjligt att&lt;br&gt;handlägga ett brottmål i den tilltalades utevaro när det inte kunde följa&lt;br&gt;svårare straff än fängelse (dvs. inte straffarbete). Ett krav var att saken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunde ”nöjaktigt utredas”. Processlagberedningen uttalade i motiven (se Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;NJA II 1943 s. 588) att frågan om nöjaktig utredning förelåg fick bedö-&lt;br&gt;mas med hänsyn till omständigheterna. För beredningen framstod det&lt;br&gt;som tydligt att rätten endast i undantagsfall borde döma till frihetsstraff&lt;br&gt;utan att den tilltalade infunnit sig personligen. Beredningen fann det&lt;br&gt;nämligen ligga i sakens natur att, då åtalet gäller ett grovt brott, nöjaktig&lt;br&gt;utredning endast undantagsvis kan vinnas utan den tilltalades hörande.&lt;br&gt;Möjligheterna att döma till villkorlig dom, skyddstillsyn eller fängelse i&lt;br&gt;den tilltalades utevaro avskaffades år 1964 men återinfördes år 1982&lt;br&gt;(prop. 1981/82:105, JuU 1981/82:45, rskr. 1981/82:273, SFS 1982:283).&lt;br&gt;I samband med den senare reformen justerades kravet på utredningen så&lt;br&gt;att det numera krävs att utredningen är ”tillfredsställande”. Någon&lt;br&gt;betydelseskillnad var inte avsedd. I lagrådsremissen vid 1982 års reform&lt;br&gt;förklarade föredragande departementschefen att ett grundläggande krav&lt;br&gt;för att ett mål över huvud taget skall få tas till huvudförhandling och&lt;br&gt;avgöras i den tilltalades utevaro är att utredningen i målet ger tillräckligt&lt;br&gt;underlag för en från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar dom (se angiven&lt;br&gt;prop. s.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet, som vid 1982 års reform hade flera invändningar mot att&lt;br&gt;tillämpningsområdet för dömande i den tilltalades utevaro utvidgades,&lt;br&gt;förutsatte att endast sådana mål skulle tas upp där redan en summarisk&lt;br&gt;genomgång av handlingarna ger en entydig uppfattning såväl i skuld-&lt;br&gt;frågan som beträffande påföljden. Vidare anförde Lagrådet att villkoret&lt;br&gt;om en tillfredsställande utredning borde upprätthållas så att det måste&lt;br&gt;föreligga antingen ett klart erkännande från den misstänkte under&lt;br&gt;förundersökningen eller enbart sådana invändningar som med hänsyn till&lt;br&gt;upplysta eller kända förhållanden uppenbart kan lämnas utan avseende.&lt;br&gt;Mål där muntlig bevisning skall förekomma borde inte räknas hit och det&lt;br&gt;måste enligt Lagrådet mer än som skett i lagstiftningsärendet framhållas&lt;br&gt;att det erfarenhetsmässigt sällan kan sägas föreligga någon säkerhet för&lt;br&gt;ett materiellt riktigt avgörande så länge målsägandes och vittnens&lt;br&gt;berättelser inte kunnat direkt bemötas av och vägas mot uppgifter av den&lt;br&gt;tilltalade (se angiven prop. s. 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen framhöll i sin anmälan av lagrådsyttrandet att det&lt;br&gt;endast om utredningen i ansvarsfrågan är entydig kan komma i fråga att&lt;br&gt;avgöra målet i den tilltalades utevaro. I allmänhet rör det sig enligt vad&lt;br&gt;han angav om fall där den tilltalade har erkänt under förundersökningen&lt;br&gt;och erkännandet stöds av övrig utredning i målet. Han förklarade att en&lt;br&gt;tillämpning kan bli aktuell också i t.ex. icke erkända rattfyllerimål där&lt;br&gt;resultaten av blodanalysen ger klart besked och utredningen i övrigt inte&lt;br&gt;talar emot den tilltalades skuld eller i mål där den tilltalade erkänner det&lt;br&gt;faktiska händelseförloppet men har en annan uppfattning om den rättsliga&lt;br&gt;bedömningen. Departementschefen ansåg det inte lämpligt att ställa upp&lt;br&gt;ett absolut hinder mot att muntlig bevisning tas upp och att målet avgörs i&lt;br&gt;den tilltalades utevaro med hänvisning till att något sådant hinder inte&lt;br&gt;fanns enligt då gällande regler om bötesmål och att några olägenheter till&lt;br&gt;följd därav inte framkommit. Han konstaterade emellertid att utrymmet&lt;br&gt;för utevarodomar när den tilltalade förnekat gärningen är mycket&lt;br&gt;begränsat. Det borde självfallet aldrig komma i fråga att avgöra ett mål i&lt;br&gt;den tilltalades utevaro, om bevisningen i målet pekar i olika riktningar&lt;br&gt;eller av andra skäl inte är helt entydig eller bevisningen kan antas komma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att framstå som mindre tillförlitlig, om den skulle konfronteras med den&lt;br&gt;tilltalades egna uppgifter. Han betonade också att det självfallet finns&lt;br&gt;anledning för domstolarna att iaktta större återhållsamhet med att avgöra&lt;br&gt;brottmål i den tilltalades utevaro, om det blir fråga om att döma till annan&lt;br&gt;påföljd än böter (se prop. 1981/82:105 s. 22-23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De restriktiva uttalanden som gjordes i lagstiftningsärendet måste läsas&lt;br&gt;mot bakgrund av att syftet med lagändringen var att vidga möjligheterna&lt;br&gt;att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro. Uttalandena tar alltså i första&lt;br&gt;hand sikte på fall över bötesnivån och syftade inte till att begränsa&lt;br&gt;möjligheterna att avgöra bötesmål i utevarofallen (se Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet i PM om tillämpningen av 46 kap. 15 § andra stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken, bifogat regeringsbeslut 1987-12-10 dnr Jul 987-691&lt;br&gt;och Fitger, Rättegångsbalken, s. 46:31-32). Denna slutsats är dock inte&lt;br&gt;oomstridd (se Diesen, Utevarohandläggning och bevisvärdering i&lt;br&gt;brottmål, 1993, s. 135 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen hävdar i den nu föreliggande promemorian att det finns&lt;br&gt;domare som drar sig för att avgöra annat än erkända mål i den tilltalades&lt;br&gt;utevaro. Samtidigt är det enligt promemorian mycket som tyder på att&lt;br&gt;tillämpningen av utevaroregeln generellt sett är mer liberal än de&lt;br&gt;restriktiva förarbetsuttalandena synes syfta till. Arbetsgruppen föreslår&lt;br&gt;mot den bakgrunden att det uttryckliga kravet på tillfredsställande utred-&lt;br&gt;ning ersätts av en bestämmelse om att den tilltalades personliga närvaro&lt;br&gt;inte skall vara nödvändig för utredningen. Det bör enligt arbetsgruppen&lt;br&gt;leda till att rätten inte behöver göra någon förberedande bedömning på&lt;br&gt;handlingarna såvitt avser skuldfrågan innan huvudförhandlingen påbör-&lt;br&gt;jas. I de mål där påföljden stannar vid böter finns det enligt arbetsgrup-&lt;br&gt;pen i princip aldrig tillräcklig anledning att skjuta upp lagföringen när&lt;br&gt;den tilltalade uteblir. Men även mål där påföljden kan antas bli villkorlig&lt;br&gt;dom bör enligt arbetsgruppen i princip kunna avgöras i den tilltalades&lt;br&gt;utevaro och detta oavsett om han har erkänt. I många remissyttranden&lt;br&gt;hävdas att förslaget inte kommer att leda till några förändringar i&lt;br&gt;förhållande till gällande praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagrådsremissen föreslogs att promemorieförslaget skulle&lt;br&gt;genomföras. Regeringen angav i remissen att rätten otvivelaktigt även i&lt;br&gt;fortsättningen måste ha det yttersta ansvaret för att utredningen i ett&lt;br&gt;brottmål som rätten skall pröva är godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt.&lt;br&gt;Därav följer emellertid inte, enligt vad regeringen angav, att rätten alltid&lt;br&gt;måste fortsätta handläggningen av ett brottmål till dess att alla källor till&lt;br&gt;sakens belysning fullständigt har uttömts. Hur långt rätten skall gå har,&lt;br&gt;som regeringen påpekade, varit föremål för delade meningar till vilket&lt;br&gt;säkert bidragit att det nuvarande kravet på att saken skall kunna utredas&lt;br&gt;”tillfredsställande” i sig kan tolkas på flera sätt. Inte heller&lt;br&gt;promemorieförslaget om att den tilltalades personliga närvaro inte skall&lt;br&gt;vara nödvändig för utredningen gick enligt vad regeringen angav fritt&lt;br&gt;från kritik i detta avseende. Klart var exempelvis enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning att arbetsgruppens påstående om att det i bötesmål i princip&lt;br&gt;aldrig finns tillräcklig anledning att skjuta upp avgörandet framstod som&lt;br&gt;alltför kategoriskt även med den lydelsen. Regeringen menade att&lt;br&gt;promemorieförslaget ändå hade fördelar. Det betydelsefulla när&lt;br&gt;domstolen i en utevarosituation ställs inför frågan om målet skall avgöras&lt;br&gt;genast eller om åtgärder skall företas i syfte att få den tilltalade att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inställa sig borde nämligen enligt regeringen rimligen vara vad Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;eventuella åtgärder av det slaget kan komma att få för praktisk betydelse&lt;br&gt;för målets utgång. Ett sådant betraktelsesätt lät sig enligt regeringen&lt;br&gt;lättare anläggas med promemorieförslaget än med den nu gällande&lt;br&gt;regeln. Regeringen tog som exempel det fallet att i ett bötesmål rätten&lt;br&gt;inte finner någon beaktansvärd anledning att räkna med att fortsatta&lt;br&gt;åtgärder som företas i syfte att fa den tilltalade att inställa sig kommer att&lt;br&gt;leda till en för honom mer fördelaktig utgång av saken. Regeringen&lt;br&gt;förklarade att huvudprincipen för det fallet borde vara att rätten&lt;br&gt;omedelbart prövar målet i befintligt skick. Regeringen menade att det&lt;br&gt;utgör en överdriven och missriktad omtanke om den tilltalade att låta ett&lt;br&gt;krav på utredningens fullständighet leda till att han drabbas av viten och&lt;br&gt;hämtningskostnader utan att det finns något som klart pekar på att detta&lt;br&gt;varit nödvändigt för att säkerställa kravet på ett rättssäkert avgörande av&lt;br&gt;ansvarsfrågan. Att rätten ser en möjlighet att en omedelbar prövning&lt;br&gt;kommer att leda till ett för åklagaren mindre fördelaktigt resultat borde&lt;br&gt;enligt regeringen endast i undantagsfall kunna vara någon grund för att&lt;br&gt;skjuta upp avgörandet. För sådana fall där påföljden kan antas bli&lt;br&gt;villkorlig dom eller skyddstillsyn måste man dock, enligt vad regeringen&lt;br&gt;påpekade, givetvis ta hänsyn till att påföljder av det berörda slaget ofta&lt;br&gt;ställer stora krav på utredningen om personliga förhållanden. Särskilt när&lt;br&gt;det gäller fall där påföljden kan komma att bli fängelse har man att&lt;br&gt;beakta de mycket höga krav som måste ställas på utredningens robusthet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fann detta medföra att man för de fallen även i fortsättningen&lt;br&gt;borde låta de motivuttalanden som gjordes år 1982 vara vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet påpekar i sitt yttrande över lagrådsremissen att åtskilliga&lt;br&gt;domstolar och Sveriges domareförbund i sina remissyttranden kritiserat&lt;br&gt;den föreslagna ändringen och att det bl.a. uttalats att det vid en&lt;br&gt;jämförelse mellan uttrycken är svårt att utläsa att förslaget vidgar&lt;br&gt;möjligheterna att avgöra mål i den tilltalades utevaro. Enligt Lagrådet&lt;br&gt;antyds i motivuttalandena att domstolen skulle kunna beakta förhållandet&lt;br&gt;mellan den påföljd som den tilltalade kan dömas till och de konsekvenser&lt;br&gt;av ekonomisk och annan art som han kan drabbas av om målet skjuts&lt;br&gt;upp. Väl är det enligt Lagrådet möjligt att sådana avvägningar kan göras&lt;br&gt;någon gång i praktiken med gott resultat. Att uttrycka en sådan tanke i&lt;br&gt;lagtext är dock enligt Lagrådet svårt och kravet måste också i&lt;br&gt;fortsättningen vara att utredningen i målet ger tillräckligt underlag för en&lt;br&gt;från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar dom. Lagrådet menar att den&lt;br&gt;nuvarande lydelsen ger uttryck åt detta krav. Att ändra lagtexten på det&lt;br&gt;sätt som föreslås och förena denna ändring med motivuttalanden som&lt;br&gt;inte hänför sig till vad som är nödvändigt ”för utredningen” är enligt&lt;br&gt;Lagrådet ägnat att skapa förvirring. Lagrådet, som påpekar att det enligt&lt;br&gt;regeringsformen har att beakta rättssäkerhetens krav, förordar därför att&lt;br&gt;det nuvarande uttrycket behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets uttalanden understryker hur svårt det är att i lagtext slå fast&lt;br&gt;hur domstolen bör förfara i det fallet att den tilltalade uteblir från en&lt;br&gt;huvudförhandling i brottmål. Som regeringen angav redan i&lt;br&gt;lagrådsremissen kan man rikta kritik såväl mot den nuvarande lydelsen&lt;br&gt;av lagtexten som mot den lydelse som föreslogs i lagrådsremissen. Med&lt;br&gt;hänsyn till Lagrådets invändningar anser regeringen att det inte finns ett&lt;br&gt;tillräckligt underlag för att nu ändra den gällande lydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1*** Riksdagen 2000/01. 1 saml. Nr 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall nämnas att 1999 års rättegångsutredning (Dir 1999:62) Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;sysslar med frågor om möjligheterna att avgöra tvistemål och brottmål på&lt;br&gt;handlingarna i stället för efter huvudförhandling och att resultatet av&lt;br&gt;utredningens arbete kan komma att minska antalet fall i vilka det blir&lt;br&gt;aktuellt att avgöra ett brottmål i den tilltalades utevaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om när mål får avgöras i den tilltalades utevaro skall&lt;br&gt;föras in i en ny paragraf, 15 a §. Till följd härav bör 45 kap. 15 § andra&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken om kallelse till huvudförhandling ändras så, att&lt;br&gt;hänvisning görs till 46 kap. 15 a § när det gäller erinran i kallelse om att&lt;br&gt;målet kan komma att avgöras trots att den tilltalade uteblivit eller inställt&lt;br&gt;sig endast genom ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på utevaro från två huvudförhandlingar i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att rätten skall kunna döma till fängelse i den tilltalades utevaro krävs&lt;br&gt;att han eller hon uteblivit en gång tidigare. Skälet för denna reglering är&lt;br&gt;att den tilltalade, med hänsyn till fängelsestraffets ingripande natur,&lt;br&gt;genom att utebli från ett tidigare förhandlingstillfälle har visat sin bris-&lt;br&gt;tande vilja att delta i rättegången (prop. 1981/82:105 s. 7). Arbetsgruppen&lt;br&gt;har föreslagit att detta krav skall tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framhållits är det enligt nuvarande reglering ett grundläg-&lt;br&gt;gande krav för att ett mål över huvudtaget skall få tas till huvudförhand-&lt;br&gt;ling och avgöras i den tilltalades utevaro att utredningen i målet ger&lt;br&gt;tillräckligt underlag för en från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar dom (se&lt;br&gt;angiven prop. s. 7). Denna förutsättning påverkas inte av det antal gånger&lt;br&gt;den tilltalade har uteblivit. Att den tilltalade även vid ett tidigare tillfälle&lt;br&gt;uteblivit från ett rättegångstillfällc för huvudförhandling i målet medför&lt;br&gt;ju inte att saken kan utredas mer tillfredsställande. Utredningen i målet&lt;br&gt;kan tvärtom bli osäkrare och sämre med tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ta bort kravet på utevaro från två huvudförhandlingar för att rätten&lt;br&gt;skall kunna döma till fängelse i den tilltalades utevaro strider inte heller&lt;br&gt;mot rätten för en part till en rättvis rättegång (”fair hearing”) enligt art&lt;br&gt;6:1 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna. En grundläggande&lt;br&gt;förutsättning för att ett mål skall kunna avgöras i den tilltalades utevaro&lt;br&gt;är att den tilltalade blivit vederbörligen delgiven kallelse till&lt;br&gt;förhandlingen och att det inte på grund av någon särskild omständighet&lt;br&gt;kan antas att han eller hon har laga förfall. Att då, om utredningen i målet&lt;br&gt;ger tillräckligt underlag för en från rättssäkerhetssynpunkt godtagbar&lt;br&gt;dom, döma någon i sin frånvaro till ett fängelsestraff har inte ansetts&lt;br&gt;strida mot art 6.1. Den tilltalade får då anses själv ha avstått från att&lt;br&gt;begagna sig av sin rätt att försvara sig vid en muntlig förhandling (se&lt;br&gt;Danelius, Hans, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis - En kommentar&lt;br&gt;till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 1 :a uppl., 1997,&lt;br&gt;s. 170).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot bakgrund av det ovan anförda att kravet på&lt;br&gt;utevaro vid ett tidigare tillfälle, för att rätten skall få döma till fängelse i&lt;br&gt;den tilltalades utevaro, skall tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tidsfristen för huvudförhandling i mål med häktad Prop. 2000/01:108&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheterna till uppskov med huvudför-&lt;br&gt;handling i mål där den tilltalade är anhållen eller häktad mjukas upp&lt;br&gt;för mer omfattande mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning är att tidsfristen inom vilken huvudför-&lt;br&gt;handling skall hållas i mål där den tilltalade är anhållen eller häktad skall&lt;br&gt;förlängas till två veckor. Samtidigt skall markeras att huvudregeln är att&lt;br&gt;förhandlingen skall hållas skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Några tillstyrker&lt;br&gt;förslaget medan många avstyrker. Till de senare hör Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän (JO), Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt, Malmö tingsrätt och Sveriges advokatsamfund. Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige och Jönköpings tingsrätt, som också är negativa till&lt;br&gt;förslaget, föreslår en utvidgad och konkretiserad möjlighet för domstolen&lt;br&gt;att i det enskilda fallet medge uppskov med huvudförhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: När en tilltalad är anhållen eller&lt;br&gt;häktad skall rätten enligt 45 kap. 14 § andra stycket RB hålla huvudför-&lt;br&gt;handling inom en vecka från den dag då åtalet väcktes. Undantag gäller&lt;br&gt;dock för sådana fall där ett längre uppskov är nödvändigt till följd av att&lt;br&gt;utredningen behöver kompletteras eller till följd av en annan omständig-&lt;br&gt;het. Har den tilltalade häktats efter åtalet, räknas tiden från dagen för&lt;br&gt;hans eller hennes häktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att enveckasffisten förlängs till en tvåveckors-&lt;br&gt;frist mot bakgrund av att domstolarnas tidsscheman är mer pressade nu&lt;br&gt;än förr och att enveckasffisten med dagens arbetsbörda i domstolarna&lt;br&gt;leder till att redan utsatta förhandlingar ofta behöver ställas in för att&lt;br&gt;möjliggöra handläggningen av mål mot häktade. Som en annan nackdel&lt;br&gt;med enveckasfristen anger arbetsgruppen att det inte sällan är svårt för&lt;br&gt;domstolen att på den korta tid som står till buds fa kontakt med vittnen&lt;br&gt;och målsägande och få bekräftat att de fått del av kallelse. Arbetsgruppen&lt;br&gt;påpekar i sina skäl också att den längsta tiden mellan brott och dom&lt;br&gt;ligger före åtalets väckande och att den som döms till en frihetsberö-&lt;br&gt;vande påföljd numera far avräkna häktningstiden. Arbetsgruppen är inte&lt;br&gt;enig om förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälet till att tidsfristen är så kort som en vecka när det gäller mål mot&lt;br&gt;häktade är att den tilltalades frihetsföriust inte skall bli längre än vad som&lt;br&gt;är oundgängligen nödvändigt (se NJA II 1943 s. 574). Det är ett skäl som&lt;br&gt;naturligtvis fortfarande har bärkraft i allra högsta grad. När den tilltalade&lt;br&gt;är frihetsberövad är det av särskild vikt att han eller hon inte skall behöva&lt;br&gt;vara oviss om och oroa sig för utgången under onödigt lång tid. Att&lt;br&gt;huvudförhandlingar gällande tilltalade som inte är frihetsberövade inte&lt;br&gt;sällan behöver ställas in för att bereda plats åt huvudförhandlingar mot&lt;br&gt;häktade är dock otvivelaktigt ett stort problem. I första hand bör emeller-&lt;br&gt;tid, som arbetsgruppen anger, problemen lösas med organisatoriska&lt;br&gt;åtgärder. Det gäller att ta till vara alla möjligheter till mer rationella och&lt;br&gt;mer flexibla rutiner inom tingsrätterna och mellan tingsrätterna och&lt;br&gt;åklagarna i syfte att åstadkomma en snabb handläggning av målen mot&lt;br&gt;frihetsberövade. Kontakterna mellan domstolar, åklagare, försvarare och&lt;br&gt;sådana som skall svara för personutredning måste vara goda och snabba.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de av arbetsgruppen anförda skälen skall i övrigt sägas att det Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;visserligen kan bereda problem att på den korta tid som står till buds få&lt;br&gt;kontakt med vittnen och målsägande och få bekräftat att de fatt del av&lt;br&gt;kallelse. De problemen har dock knappast blivit mer kännbara efter det&lt;br&gt;att de nuvarande reglerna infördes. Att utredningen av ett brott kan ta&lt;br&gt;lång tid hos polis och åklagare är knappast ett skäl för en förlängning av&lt;br&gt;fristen för hållande av huvudförhandling utan snarare ett skäl i motsatt&lt;br&gt;riktning. Ingen av de tilltalade som efter huvudförhandlingen döms till en&lt;br&gt;icke frihetsberövande påföljd får avräkna någon häktningstid. Fristerna&lt;br&gt;för hållande av domstolsförhandlingar mot frihetsberövade är otvivel-&lt;br&gt;aktigt oftast betydligt längre i andra länder än i vårt land, men inte heller&lt;br&gt;detta är egentligen något skäl att förlänga de hos oss gällande fristerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan nu finns det regler som tillåter att man i vissa fall kan göra&lt;br&gt;undantag från enveckasregeln. Varken utredningen om brottet eller&lt;br&gt;personutredningen behöver bli lidande till följd av enveckasregeln,&lt;br&gt;eftersom det redan med bestämmelserna i deras nuvarande lydelse går att&lt;br&gt;göra vissa undantag. Undantag kan göras också för att tillgodose den&lt;br&gt;tilltalades önskemål om att vara biträdd av just den försvarare han&lt;br&gt;önskar. Undantag förekommer också till följd av att ett mål är mycket&lt;br&gt;omfattande. Ett tydligt exempel utgör det nyligen prövade målet om&lt;br&gt;diskoteksbranden i Göteborg. Tillämpningsområdet för undantagen enligt&lt;br&gt;gällande rätt uppfattas dock av domstolarna som mycket snävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill mot denna bakgrund endast göra den ändringen i&lt;br&gt;bestämmelserna om tiden för huvudförhandling att det i reglerna uttryck-&lt;br&gt;ligen framhålls att undantag från enveckasregeln får göras i de fall där&lt;br&gt;målet är omfattande. Regeringen ser inte något behov av att göra någon&lt;br&gt;motsvarande ändring i lagen (1964:167) om unga lagöverträdare där det i&lt;br&gt;29 § andra stycket finns en hänvisning till rättegångsbalkens bestäm-&lt;br&gt;melser om tidsfrister i mål där den tilltalade är häktad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.3 Häktning vid lindriga brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon möjlighet att häkta vid lindrigare&lt;br&gt;brott bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Den som är misstänkt för ett brott för vilket&lt;br&gt;är föreskrivet lindrigare straff än fängelse ett år men vilket inte kan antas&lt;br&gt;komma att bli bestraffat endast med böter skall kunna häktas. En&lt;br&gt;förutsättning skall vara att han eller hon saknar känt hemvist i Sverige&lt;br&gt;och det finns risk för att han eller hon avviker eller på annat sätt&lt;br&gt;undandrar sig lagföring eller straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Övervägande antal remissinstanser är positiva till&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag. Det finns emellertid även flera kritiska röster.&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), Hovrätten över Skåne och Blekinge,&lt;br&gt;Malmö tingsrätt och Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: För häktning krävs i normalfallet&lt;br&gt;att det för brottet är föreskrivet fängelse ett år eller däröver. Oavsett&lt;br&gt;brottets beskaffenhet får dock enligt 24 kap. 2 § RB häktning ske bl.a.&lt;br&gt;om den misstänkte saknar hemvist inom riket och det finns risk för att&lt;br&gt;han genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff. För&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;all användning av tvångsåtgärder i rättegång gäller att åtgärden skall Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;uppväga det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den&lt;br&gt;misstänkte eller för något annat motstående intresse (den s.k. proportio-&lt;br&gt;nalitetsprincipen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår en regel som ger ökade möjligheter till häkt-&lt;br&gt;ning i de fall där den misstänkte saknar känt hemvist i Sverige och det&lt;br&gt;finns risk för att han avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring&lt;br&gt;eller straff. Förslaget avser sådana fall där straffmaximum är lägre än&lt;br&gt;fängelse ett år men där straffet inte kan antas stanna vid böter. Med&lt;br&gt;förslaget vill arbetsgruppen komma till rätta med sådana fall där brott-&lt;br&gt;mål srättegången omintetgörs därför att den misstänkte inte går att delge&lt;br&gt;kallelse till huvudförhandling eller underlåter att inställa sig till en sådan&lt;br&gt;utan att målet kan avgöras i hans utevaro. De brott det gäller är enligt&lt;br&gt;arbetsgruppen sådana med straffmaximum sex månaders fängelse som&lt;br&gt;begås av personer som inte har någon fast bostad. Arbetsgruppen nämner&lt;br&gt;särskilt brottet grov olovlig köming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett genomförande av förslaget skulle på visst sätt innebära en återgång&lt;br&gt;till äldre rätt. Enligt RB:s ursprungliga lydelse kunde nämligen häktning&lt;br&gt;ske i fall där fängelse kunde följa på brottet utan att det kunde antas att&lt;br&gt;ett bötesstraff var tillräckligt. En förutsättning var att den misstänkte inte&lt;br&gt;hade något stadigt hemvist inom riket och det skäligen kunde befaras att&lt;br&gt;han avvek. Regeln upphävdes år 1987 (prop. 1986/87:112, JuU&lt;br&gt;1987/88:7, rskr. 1987/88:30, SFS 1987:1211). Den föredragande departe-&lt;br&gt;mentschefen uttalade i propositionen att man med fog kunde ifrågasätta&lt;br&gt;om det var rimligt att enbart på den grunden att den misstänkte saknade&lt;br&gt;hemvist i riket tillåta häktning även vid så lindriga brott som täcktes av&lt;br&gt;regeln och att undersökningar visat att regeln fått allt mindre praktisk&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det enligt nu gällande bestämmelser om häktning krävs att det&lt;br&gt;föreligger en risk för att den misstänkte ”avviker” avses enligt motiven&lt;br&gt;(se NJA II 1943 s. 320) att den misstänkte i avsikt att undkomma&lt;br&gt;förflyttar sig från boningsort eller ort där han uppehåller sig så att hans&lt;br&gt;inställande omöjliggörs eller försvåras. Med ”på annat sätt undandrar sig&lt;br&gt;lagföring eller straff’ avses bl.a. att han håller sig dold eller anlägger&lt;br&gt;föklädnad eller på annat sätt förändrar sitt utseende. Att den misstänkte&lt;br&gt;under utrednings- eller häktningstiden kommer att vara svår att anträffa,&lt;br&gt;om han inte häktas, är inte i sig något häktningsskäl (jfr Ekelöf m.fl.,&lt;br&gt;Rättegång III, 6:e upplagan s. 37, JO 1983/84 s. 56 samt Fitger,&lt;br&gt;Rättegångsbalken s. 24:9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivningsfrågor bereder otvivelaktigt domstolarna stora svårigheter i&lt;br&gt;en hel del brottmål, men man kan alltså med arbetsgruppens nu berörda&lt;br&gt;förslag inte mer allmänt undgå sådana svårigheter i de berörda målen.&lt;br&gt;Man bör också beakta att åklagaren eller domstolen i sådana fall där det&lt;br&gt;föreligger en risk för att den misstänkte undandrar sig lagföring eller&lt;br&gt;straff kan besluta om reseförbud eller anmälningsskyldighet enligt 25&lt;br&gt;kap. RB. Särskilt det senare institutet kan vara användbart, eftersom det&lt;br&gt;skall leda till fortlöpande kontakter mellan myndigheterna och den&lt;br&gt;misstänkte och enligt 25 kap. 2 § andra stycket och 9 § RB i de allra&lt;br&gt;flesta fall skall följas av häktning, om skyldigheten inte fullgörs.&lt;br&gt;Riksåklagaren har i sitt remissyttrande anfört att det finns förutsättningar&lt;br&gt;att använda de nu gällande reglerna om reseförbud och anmälnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldighet i större utsträckning än vad som nu är fallet. En anmälnings- Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;skyldighet är givetvis betydligt mindre ingripande för den enskilde än en&lt;br&gt;häktning och står i god samklang med proportionalitetsprincipen när det&lt;br&gt;gäller mindre allvarliga brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall nämnas att det kan finnas möjligheter att angripa delgiv-&lt;br&gt;ningsproblematiken också genom ändrade rutiner för samarbetet mellan&lt;br&gt;polis, åklagare och domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna att få delgivna tilltalade att inställa sig till en huvud-&lt;br&gt;förhandling bör enligt regeringens mening i första hand lösas genom en&lt;br&gt;tillämpning av reglerna om hämtning. År 1984 (prop. 1983/84:78, JuU&lt;br&gt;1983/84:15, rskr. 1983/84:152, SFS 1984:131) infördes i 9 kap. 10 § RB&lt;br&gt;nya regler om hämtning till domstol. Dessa regler ger domstolen&lt;br&gt;möjlighet att under vissa förutsättningar besluta att den som kallats&lt;br&gt;omhändertas av polis 18 timmar innan förhandlingen inleds. Möjligheten&lt;br&gt;är som HD påpekar i rättsfallet NJA 1992 s. 555 närmast avsedd att&lt;br&gt;tillämpas beträffande personer som saknar fast bostad eller som kan&lt;br&gt;förmodas hålla sig undan vid tiden för förhandlingen. Såväl Riksåklaga-&lt;br&gt;ren som Malmö tingsrätt har angett att hämtningsinstitutet kan utnyttjas&lt;br&gt;effektivare än nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är mot denna bakgrund inte beredd att genomföra det nu&lt;br&gt;berörda förslaget från arbetsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.4 Uppdelning av handläggningen i brottmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon möjlighet att i större utsträckning än&lt;br&gt;i dag dela upp handläggningen av flera åtal mot samme tilltalade bör&lt;br&gt;inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Det skall i större utsträckning än i dag bli&lt;br&gt;möjligt att dela upp handläggningen av flera åtal mot samme tilltalade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Övervägande antal remissinstanser är positiva till&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag. Riksdagens ombudsmän (JO) anser sig dock inte&lt;br&gt;kunna tillstyrka arbetsgruppens förslag. Han anser att frågoma är av&lt;br&gt;sådan art att de bör göras till föremål för ytterligare överväganden och ny&lt;br&gt;remissgenomgång innan slutlig ställning tas. Han anser att eftersom&lt;br&gt;påfölj dssystemet under senare år genomgått ett antal förändringar&lt;br&gt;påföljdsbestämningen blivit mer komplicerad än tidigare och att arbets-&lt;br&gt;gruppen inte på ett tillräckligt inträngande sätt belyst hur detta påverkar&lt;br&gt;en uppdelning av ett mål mot en och samma tilltalad. Riksåklagaren är&lt;br&gt;tveksam till en ändring och närmast beredd att avstyrka förslaget. Han&lt;br&gt;anser att det mot bakgrund av det komplexa påfölj dssystemet finns en&lt;br&gt;risk att straffmätning och påföljdsfrågor blir så utrymmeskrävande i&lt;br&gt;processen om förslaget genomförs, att det är tveksamt om detta uppvägs&lt;br&gt;av vinster i form av färre inställda förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Har åtal väckts mot någon för&lt;br&gt;flera brott eller åtal mot flera för att ha tagit del i samma brott skall&lt;br&gt;åtalen, enligt 45 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken, handläggas i en&lt;br&gt;rättegång om inte rätten finner särskild handläggning vara lämpligare.&lt;br&gt;Åtal som väckts mot flera för skilda brott får, enligt samma bestämmelse,&lt;br&gt;handläggas i en rättegång om det är till gagn för utredningen. En&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättegång kan således komma att avse flera tilltalade, omfatta olika brott Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;och flera personer kan vara kallade att höras som målsägande eller vittne.&lt;br&gt;Om någon av dessa personer uteblir ställs rätten inte sällan infor frågan&lt;br&gt;om hela huvudförhandlingen måste ställas in eller om det går att&lt;br&gt;arrangera handläggningen så att man kan handlägga delar av målet. En&lt;br&gt;fördel med det senare alternativet är att inte alla som har kommit för att&lt;br&gt;delta i förhandlingen behöver vända hem bara för att kallas till domstolen&lt;br&gt;till ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt huvudförhandling eller deldom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De handläggningsaltemativ som finns i dag när rätten ställs inför det&lt;br&gt;ovan beskrivna problemet och inte vill ställa in förhandlingen, är anting-&lt;br&gt;en att göra uppehåll i förhandlingen och fortsätta den när man fatt tag i&lt;br&gt;förhörspersonen eller att slutföra den del av handläggningen som går att&lt;br&gt;slutföra och avgöra den delen av målet genom deldom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om uppehåll i huvudförhandlingen återfinns i 46 kap. 11 §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Den 1 juli 2000 mjukades dessa regler upp och den&lt;br&gt;tidigare tidsgränsen på femton dagar för att fortsatt huvudförhandling&lt;br&gt;skulle fa hållas togs bort (prop. 1999/2000:26, bet. 1999/2000:JuU10,&lt;br&gt;rskr. 1999/2000:151, SFS 2000:172). Om huvudförhandlingen inte&lt;br&gt;kräver mer än tre dagar, skall den genomföras inom loppet av en vecka. I&lt;br&gt;andra fall skall förhandlingen pågå minst tre dagar per vecka. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning, huvudförhand-&lt;br&gt;lingens längd eller andra särskilda omständigheter far uppehåll göras i&lt;br&gt;större omfattning. Ny huvudförhandling skall hållas, om uppehåll i&lt;br&gt;förhandlingen gjorts i sådan omfattning att syftet med en sammanhållen&lt;br&gt;huvudförhandling väsentligen gått förlorat. Är den tilltalade häktad, får&lt;br&gt;ett uppehåll inte göras i mer än en vecka, om inte på grund av särskilda&lt;br&gt;omständigheter ett längre uppehåll är nödvändigt. Bestämmelsen tar sikte&lt;br&gt;både på de fall där oförutsedda händelser inträffar sedan tid för&lt;br&gt;huvudförhandling väl har bestämts eller redan påbörjats men också vid&lt;br&gt;utsättandet av en huvudförhandling kan det finnas skäl att tillämpa regeln&lt;br&gt;(prop. 1999/2000:26 s. 45 - 46 och 139 - 142).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deldom far enligt 30 kap. 4 § rättegångsbalken meddelas om flera åtal&lt;br&gt;handläggs i en rättegång. Avser åtalen samme tilltalade far deldom dock&lt;br&gt;meddelas endast om det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att kravet på synnerliga skäl för deldom där&lt;br&gt;åtalen avser samme tilltalade mjukas upp för att åstadkomma att det blir&lt;br&gt;möjligt att dela upp handläggningen på det sättet, i fler fall än för&lt;br&gt;närvarande. Arbetsgruppen anser att en sådan reform skulle minska&lt;br&gt;antalet inställda huvudförhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 30 kap. 4 § rättegångsbalken om att en deldom i brottmål&lt;br&gt;rörande ett av flera åtal mot en tilltalad kräver synnerliga skäl tillkom år&lt;br&gt;1956 och innebar en uppluckring av ett tidigare totalförbud mot&lt;br&gt;uppdelningar av åtal mot en tilltalad. Rättegångsutredningen föreslog i&lt;br&gt;sitt betänkande (SOU 1982:26 del A s. 38 f. och 47, del B s. 401 f. och&lt;br&gt;422) en uppmjukning av reglerna om deldom beträffande en tilltalad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslog att i bestämmelsen om förening av åtal beträffande Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;en tilltalad som huvudregel - precis som i dag - skulle stå att åtalen&lt;br&gt;skulle handläggas i en rättegång. Som ett undantag föreslogs den nya&lt;br&gt;regeln att åtalen skulle handläggas särskilt om det har fördelar för den&lt;br&gt;tilltalade eller för handläggningen eller annars är lämpligt. Utredningen&lt;br&gt;angav som exempel på när särskild handläggning kunde vara till fordel&lt;br&gt;för den tilltalade, att den tilltalade ville börja avtjäna påföljd for en viss&lt;br&gt;gärning trots att utredningen av övriga gärningar inte kunde bli klar&lt;br&gt;förrän långt senare. Enligt utredningen skulle särskild handläggning inte&lt;br&gt;få ske om det skulle innebära en väsentlig olägenhet för bestämmande av&lt;br&gt;påföljd. Vid bedömande härav måste enligt utredningen hänsyn tas till&lt;br&gt;möjligheterna enligt 34 kap. brottsbalken att genom senare dom korrigera&lt;br&gt;ett tidigare resultat. Bestämmelsen om deldom föreslogs av utredningen&lt;br&gt;få den lydelsen att deldom var tillåten över ett av flera åtal, som kunde&lt;br&gt;särskiljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsutredningcns förslag rcmissbehandlades och remissinstan-&lt;br&gt;serna ställde sig i allmänhet bakom grundtankarna i förslaget eller&lt;br&gt;lämnade det utan erinran. Det anfördes att man i praxis redan tillämpade&lt;br&gt;de riktlinjer som utredningen drog upp. Ett par remissinstanser ansåg&lt;br&gt;dock att möjligheterna att dela upp rättegången vid flera åtal mot samma&lt;br&gt;person blev for stora om förslaget genomfördes och att det fanns risk for&lt;br&gt;'processer i processen’ rörande frågan om kumulation skulle ske eller&lt;br&gt;inte (prop. 1986/87:89 s. 97 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förde inte rättegångsutredningcns förslag vidare utan ansåg&lt;br&gt;att redan de föreliggande reglerna gav tillräckligt utrymme för att dela&lt;br&gt;upp rättegången och att någon ändring inte behövdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att den bedömning som rättegångsutredningen&lt;br&gt;gjorde år 1982 har goda skäl för sig och att kravet att det skall föreligga&lt;br&gt;synnerliga skäl för att rätten skall få meddela dcldom beträffande ett av&lt;br&gt;flera åtal som rör en tilltalad innebär en kraftig begränsning. Arbets-&lt;br&gt;gruppen menar att om rättegångsutredningcns förslag genomförs och det&lt;br&gt;i större utsträckning än idag blir möjligt att avgöra ett av flera åtal mot&lt;br&gt;samma tilltalade, färre huvudförhandlingar kommer att behöva ställas in&lt;br&gt;och parter och vittnen kommer inte att behöva skickas hem med oförrät-&lt;br&gt;tat ärende och kallas på nytt vid ett senare tillfälle. En ändring kommer&lt;br&gt;även, enligt arbetsgruppen, möjliggöra att omfattande brottmål i större&lt;br&gt;utsträckning än idag kan delas upp på flera huvudförhandlingar, vilket&lt;br&gt;ökar flexibiliteten i handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln när det gäller åtal mot samma person för flera brott bör&lt;br&gt;givetvis vara att åtalen handläggs i en rättegång och resulterar i&lt;br&gt;gemensam påföljd. Som arbetsgruppen pekar på och som bygger på vad&lt;br&gt;rättegångsutredningen anförde, så finns det situationer när detta av en&lt;br&gt;eller annan anledning inte är lämpligt eller möjligt och med tanke på&lt;br&gt;dessa fall bör det finnas möjlighet att dela upp rättegången. Fråga är om&lt;br&gt;kravet på synnerliga skäl för en sådan uppdelning skall tas bort. Skälet&lt;br&gt;till att det krävs synnerliga skäl för en uppdelning är att det finns en&lt;br&gt;allvarlig nackdel med att dela upp handläggningen. Påföljdsfrågan kan få&lt;br&gt;en otillfredsställande behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan rättegångsutredningen lade fram sitt betänkande år 1982 har&lt;br&gt;påfölj dssystemet genomgått ett antal förändringar. Reglerna om straff-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mätning (29 kap. brottsbalken) och val av påföljd (30 kap. brottsbalken) Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;har ändrats. Nya påföljder och påföljdskombinationer har också införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 30 kap. 3 § första stycket brottsbalken skall domstolen som&lt;br&gt;huvudregel, när någon döms för flera brott, döma till gemensam påföljd&lt;br&gt;för brotten om inte något annat är föreskrivet. Det medför således vissa&lt;br&gt;olägenheter om den brottslighet som en person har gjort sig skyldig till&lt;br&gt;inte bedöms i ett sammanhang. Dessa olägenheter kan i vissa fall&lt;br&gt;minskas genom en tillämpning av reglerna i 34 kap. brottsbalken, men en&lt;br&gt;samlad lagföring har ändå betydande fördelar i de allra flesta fall, inte&lt;br&gt;minst för den tilltalade själv. Vid en uppdelning av handläggningen kan&lt;br&gt;påföljden förbli osäker för den tilltalade till dess även den andra delen av&lt;br&gt;målet är avgjord och om den första deldomen överklagas till hovrätten&lt;br&gt;kan osäkerheten komma att bestå under mycket lång tid och i vissa fall&lt;br&gt;kan den i första deldomen ådömda påföljden komma att prövas på nytt av&lt;br&gt;domstol i enlighet med reglerna i 34 kap. 10 § brottsbalken. Denna&lt;br&gt;osäkerhet för den tilltalade kan komma att inverka menligt på hans eller&lt;br&gt;hennes återanpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till påföljdsbestämningens komplexitet och de lättnader&lt;br&gt;som skett när det gäller möjligheten att hålla fortsatt huvudförhandling&lt;br&gt;samt att redan nuvarande regler ger visst utrymme att dela upp&lt;br&gt;rättegången finner regeringen att någon ändring av reglerna om deldom&lt;br&gt;för närvarande inte behövs. Regeringen är således inte nu beredd att&lt;br&gt;genomföra det berörda förslaget från arbetsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.5 Förenklad delgivning i brottmål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En tilltalad i brottmål i tingsrätt skall kunna&lt;br&gt;delges genom förenklad delgivning, om han eller hon i samband med&lt;br&gt;föreläggande av ordningsbot eller utredning av ett brott som far&lt;br&gt;beivras genom sådant föreläggande har delgetts upplysning om att&lt;br&gt;förenklad delgivning kan komma att användas i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens&lt;br&gt;men arbetsgruppens förslag innefattar sådana fall där upplysningarna&lt;br&gt;delgetts i samband med strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot&lt;br&gt;eller delgivning av misstanke om ett brott som kunnat beivras genom&lt;br&gt;föreläggande av ordningsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna har en&lt;br&gt;positiv inställning till förslaget. Riksdagens ombudsmän (JO) avstyrker&lt;br&gt;dock bestämt arbetsgruppens förslag på den grunden att han anser det&lt;br&gt;vara ett grundläggande rättssäkerhetskrav att den som åtalas för ett brott&lt;br&gt;delges åtalet med de handlingar som åberopas till stöd för detta enligt&lt;br&gt;vanliga regler, oavsett vilken svårighetsgrad som den åtalade gärningen&lt;br&gt;har och oavsett hur ansvars- och påföljdsfrågoma har handlagts hos polis&lt;br&gt;och åklagare. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Malmö tingsrätt och&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund avstyrker också förslaget med hänvisning till&lt;br&gt;att förslaget inte är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt. Riksåklaga-&lt;br&gt;ren är positiv till arbetsgruppens förslag. Han anser det dock tveksamt att&lt;br&gt;låta polis och tull delge samtliga s.k. kontorsförclägganden. Han anser&lt;br&gt;det knappast vara ekonomiskt försvarbart att sända samtliga sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förelägganden för delgivning. I sådant fall måste rutinen betungas med Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;ett system för bevakning av att svar kommer samt - i de fall svar uteblir&lt;br&gt;- för påminnelse och delgivning med stämningsman. Riksåklagaren&lt;br&gt;säger sig se fördelar med att delge obesvarade strafförelägganden för att&lt;br&gt;förenkla den vidare handläggningen i domstolen. När ett föreläggande&lt;br&gt;betrids bör dock enligt honom någon delgivning inte ske före åtal.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen ställer sig positiv till arbetsgruppens förslag, men&lt;br&gt;anser det vara av vikt att polisen inte onödigtvis belastas med nya&lt;br&gt;arbetsuppgifter och att polisen kompenseras för de kostnadsökningar som&lt;br&gt;förslagen innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den 1 februari 1991 infördes delgiv-&lt;br&gt;ningsformen förenklad delgivning (prop. 1990/91:11, bet. 1990/91:JuU8,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:90, SFS 1990:1410). Reglerna har därefter dels justerats så&lt;br&gt;att förenklad delgivning kan användas även i myndigheters&lt;br&gt;initiativärenden (prop. 1991/92:169, bet. 1992/93:JuUl, rskr. 1992/93:3,&lt;br&gt;SFS 1992:1065), dels anpassats till ändringar i postlagen (prop.&lt;br&gt;1993/94:38, bet. 1993/94:TU 11, rskr. 1993/1994:119, SFS 1993:1688).&lt;br&gt;Genom en lagändring den 1 juli 1995 blev det möjligt att delge&lt;br&gt;svaranden genom förenklad delgivning i mål som har överlämnats till&lt;br&gt;tingsrätt, Arbetsdomstolen eller Statens va-nämnd från den summariska&lt;br&gt;processen hos kronofogdemyndigheten, förutsatt att svaranden under&lt;br&gt;handläggningen hos kronofogdemyndigheten fått information om att&lt;br&gt;förenklad delgivning kan komma att användas efter överlämnandet (prop.&lt;br&gt;1994/95:188, bet. 1994/95:JuU22, rskr. 1994/95:379, SFS 1995:638).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning regleras i 3 a § delgivningslagen (1970:428).&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär att delgivning kan ske genom att en myndighet&lt;br&gt;sänder en handling med post till den sökte under hans senaste kända ad-&lt;br&gt;ress och minst en dag senare skickar ett meddelande om att handlingen&lt;br&gt;har sänts. Den sökte anses delgiven när två veckor har förflutit från det&lt;br&gt;att meddelandet skickades med post, om det inte med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna framstår som osannolikt att handlingen före tvåveckorsti-&lt;br&gt;dens utgång kommit fram till den söktes senaste kända adress (19 § del-&lt;br&gt;givningslagen). Förenklad delgivning förutsätter att den sökte har fatt&lt;br&gt;upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet&lt;br&gt;eller ärendet. Enligt huvudregeln skall upplysningen delges den sökte.&lt;br&gt;Upplysningen behöver emellertid inte delges den som har inlett för-&lt;br&gt;farandet vid myndigheten eller som har gett in en handling i målet eller&lt;br&gt;ärendet. I de fallen räcker det att upplysningen skickas i vanligt brev, om&lt;br&gt;det sker i nära anslutning till att ansökan eller handlingen har kommit in&lt;br&gt;till myndigheten (3 a § andra stycket delgivningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får användas endast om det inte är olämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna (3 a § första stycket delgivningslagen). I&lt;br&gt;förarbetena lämnades uttolkningen av denna föreskrift till myndigheterna&lt;br&gt;själva. Några hållpunkter angavs emellertid. Förfarandet bör inte använ-&lt;br&gt;das under tid för vanlig sommarsemester och längre helger. Det bör inte&lt;br&gt;heller användas om parten särskilt har anmält att han inte kan nås av pos-&lt;br&gt;ten under viss tid; detta under förutsättning givetvis att uppgiften kan&lt;br&gt;bedömas som trovärdig och inte som ett försök att undandra sig del-&lt;br&gt;givning. Man bör vara försiktig med att använda förfarandet gentemot&lt;br&gt;personer som på goda grunder kan antas ha särskilt svårt att förstå vad&lt;br&gt;som krävs av dem och att tillvarata sina intressen, t.ex. personer som är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket unga, mycket gamla eller har psykiska handikapp. En annan Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;situation där det kan vara olämpligt att använda förfarandet är när det kan&lt;br&gt;finnas någon i den söktes hushåll som har motstående intressen till denne&lt;br&gt;och som därför kan befaras undanhålla honom hans post. När det gäller&lt;br&gt;handlingar som är mycket ingripande för den enskilde, eller när ärendets&lt;br&gt;handläggningstid blir mycket lång, kan myndigheten också avstå från att&lt;br&gt;använda förenklad delgivning, om den bedöms som mindre lämplig (se&lt;br&gt;prop. 1990/91:11 s. 49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om förenklad delgivning skall som huvudregel lämnas i&lt;br&gt;varje mål och i varje instans. Delgivningsformen far inte avse stäm-&lt;br&gt;ningsansökningar eller andra handlingar genom vilka mål eller ärenden&lt;br&gt;anhängiggörs; undantag har emellertid gjorts för delgivning med&lt;br&gt;svaranden i mål som efter bestridande överlämnats från den summariska&lt;br&gt;processen hos kronofogdemyndigheten (3 a § tredje stycket delgivnings-&lt;br&gt;lagen). Även i andra hänseenden finns inskränkningar när det gäller&lt;br&gt;delgivning av stämningsansökningar o.d. (se t.ex. 3 § tredje stycket&lt;br&gt;delgivningslagen och 33 kap. 6 § första stycket RB). Skälet för inskränk-&lt;br&gt;ningarna är att särskilt starka krav bör ställas vid delgivning av hand-&lt;br&gt;lingar som typiskt sett har mycket stor betydelse för mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare regler om förenklad delgivning återfinns i 17 § del-&lt;br&gt;givningsförordningen (1979:101). Där sägs att föreskrifter om vad en&lt;br&gt;upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas skall&lt;br&gt;innehålla meddelas av Domstolsverket. Domstolsverket har meddelat&lt;br&gt;föreskrifter i DVFS 1991:1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om lämpligheten från rättssäkerhetssynpunkt av ett system där&lt;br&gt;information om förenklad delgivning i ett ärende får avse även efterföl-&lt;br&gt;jande rättsliga förfaranden diskuterades i förarbetena såväl när förenklad&lt;br&gt;delgivning infördes (prop. 1990/91:11) som när delgivningsreformen&lt;br&gt;gjordes tillämplig på mål som överlämnats från den summariska proces-&lt;br&gt;sen hos kronofogdemyndigheten (prop. 1994/95:188). Som skäl för att&lt;br&gt;information om förenklad delgivning bör lämnas i varje mål och i varje&lt;br&gt;instans angavs i huvudsak följande. Det kan vara svårt att i en infor-&lt;br&gt;mation i första instans precisera vid vilken myndighet saken kan komma&lt;br&gt;att handläggas i senare skeden och i så fall under vilka omständigheter.&lt;br&gt;Det kan också uppkomma tveksamhet om sakens identitet i olika skeden,&lt;br&gt;alltså vad som egentligen är samma ”ärende”. Det kan vidare komma att&lt;br&gt;gå lång tid, ibland mycket lång tid, från det att informationen har lämnats&lt;br&gt;i första instans till det att målet kommer upp i andra instans och&lt;br&gt;eventuellt också vidare därifrån. Det bör inte begäras av parten att han&lt;br&gt;under mycket lång tid skall hålla informationen om förenklad delgivning&lt;br&gt;i minnet och stå till förfogande för delgivning på det sätt som är tänkt vid&lt;br&gt;denna delgivningsform (prop. 1990/91:11 s. 22-23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan nämnts kan delgivning av ansökan om överlämnande av&lt;br&gt;mål från summarisk process hos kronofogdemyndighet till tingsrätt -&lt;br&gt;dvs. den handling genom vilken förfarandet inleds vid tingsrätten - och&lt;br&gt;andra handlingar i målet ske med svaranden genom förenklad delgivning.&lt;br&gt;En förutsättning för det är att svaranden i målet om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande eller handräckning hos kronofogdemyndigheten har delgetts&lt;br&gt;information om att förenklad delgivning kan komma att användas vid&lt;br&gt;tingsrätt, Arbetsdomstolen eller Statens va-nämnd om målet efter&lt;br&gt;bestridande överlämnas dit (3 a § tredje stycket delgivningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning ansågs godtagbar från rättssäkerhetssynpunkt av föl-&lt;br&gt;jande skäl. Informationen gäller delgivning i endast en instans och&lt;br&gt;svaranden tillställs senare underrättelse om vart målet överlämnas. Infor-&lt;br&gt;mationen lämnas typiskt sett kort tid innan handläggningen påbörjas i&lt;br&gt;nästa instans. Svaranden kan lätt överblicka vad målet vid tingsrätten kan&lt;br&gt;komma att avse, eftersom han vet vilka yrkanden han har bestritt. Undan-&lt;br&gt;taget från huvudregeln om förbud mot förenklad delgivning av handling-&lt;br&gt;ar genom vilka mål eller ärenden anhängiggörs var, enligt regeringens&lt;br&gt;mening, helt acceptabelt med hänsyn till svarandens goda möjligheter att&lt;br&gt;överblicka det processuella läget (prop. 1994/95:188 s. 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har, utifrån de ovan redovisade uttalandena i&lt;br&gt;forarbetena när det gäller möjligheten att använda förenklad delgivning&lt;br&gt;vid tingsrätterna i överlämnade mål från den summariska processen hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten, övervägt vilka krav som måste uppställas för&lt;br&gt;att förenklad delgivning skall kunna användas vid tingsrätt i brottmål där&lt;br&gt;den tilltalade redan vid handläggningen hos polis, tull eller&lt;br&gt;åklagarmyndighet delgetts information om att sådan delgivning kan&lt;br&gt;komma att användas. Arbetsgruppen har uppställt följande kriterier för&lt;br&gt;att ordningen skall vara acceptabel från rättssäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den tilltalade måste, när information lämnas om att förenklad del-&lt;br&gt;givning kan komma att användas om saken går vidare till tingsrätt,&lt;br&gt;kunna överblicka vad målet i tingsrätten kommer att avse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den tilltalade skall inte behöva hålla sig anträffbar på det sätt som&lt;br&gt;förenklad delgivning förutsätter under längre tid än som kan anses&lt;br&gt;skäligt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;information måste senare tillställas den tilltalade om vilken tingsrätt&lt;br&gt;som handlägger målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån dessa kriterier föreslår arbetsgruppen att en tilltalad i brottmål i&lt;br&gt;tingsrätt skall kunna delges genom förenklad delgivning, om han i sam-&lt;br&gt;band med strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot eller delgiv-&lt;br&gt;ning av misstanke om ett brott som kunnat beivras genom föreläggande&lt;br&gt;av ordningsbot delgetts upplysningar om en sådan delgivning kan&lt;br&gt;komma att användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör den bedömningen att det första av de kriterier som ar-&lt;br&gt;betsgruppen uppställer gör att man måste ifrågasätta lämpligheten att&lt;br&gt;tillämpa det av arbetsgruppen föreslagna förfarandet när det gäller&lt;br&gt;strafföreläggandefallen. Ett strafföreläggande utfärdas av åklagare och&lt;br&gt;innebär att den misstänkte till godkännande omedelbart eller inom viss&lt;br&gt;tid föreläggs ett straff efter vad åklagaren anser att brottet bör föranleda&lt;br&gt;(48 kap. 2 § första stycket RB). I normala fall är straffet böter, men om&lt;br&gt;den misstänkte är över 18 år kan strafföreläggandet avse villkorlig dom&lt;br&gt;eller sådan dom i förening med böter. I ett föreläggande kan också upptas&lt;br&gt;t.ex. förverkanden, annan sådan särskild rättsverkan, avgift till&lt;br&gt;brottsofferfond och en målsägandes skadeståndsanspråk. Om&lt;br&gt;föreläggandet godkänns gäller det som en lagakraftvunnen dom. Att&lt;br&gt;föreläggandet bestrids resulterar i de flesta fall i att åklagaren går vidare&lt;br&gt;med ett åtal och i de allra flesta fall överensstämmer åklagarens&lt;br&gt;ansvarsyrkande med det som den misstänkte fått kunskap om genom&lt;br&gt;strafföreläggandet. Det finns emellertid undantag. Oberoende av om den&lt;br&gt;misstänkte har haft några invändningar mot strafföreläggandet kan&lt;br&gt;åklagaren nämligen ändra gämingsbeskrivningen och/eller yrka ansvar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för ett brott med en annan brottsbeteckning än det som angetts i Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;strafföreläggandet. Det kan också i undantagsfall vara så att det efter&lt;br&gt;strafföreläggandets utfärdande tillkommer ett skadeståndsanspråk eller&lt;br&gt;att ett sådant anspråk förändras, t ex genom att högre belopp yrkas eller&lt;br&gt;att ersättning yrkas för ytterligare skador. Målsägandens möjligheter att&lt;br&gt;ändra sig skärs sällan av innan målet har företagits till huvudförhandling&lt;br&gt;i tingsrätten. Det som har sagts nu talar med en inte obetydlig styrka mot&lt;br&gt;att strafföreläggandefall bör omfattas av en reform. Det finns också ett&lt;br&gt;annat tungt vägande skäl mot att låta strafföreläggandefallen omfattas.&lt;br&gt;De fall som med dagens regler omfattas av strafföreläggandeinstitutet är&lt;br&gt;nämligen många gånger av så allvarlig beskaffenhet att de kan leda till&lt;br&gt;ingripande påföljder. Särskild försiktighet är därmed motiverad när det&lt;br&gt;gäller att ta bort kravet på bevisning för att delgivning av stämning i&lt;br&gt;brottmål har skett. Till detta skall läggas att man för att genomföra&lt;br&gt;utredningsförslaget när det gäller strafföreläggandefallen skulle behöva&lt;br&gt;införa ett resurskrävande system för delgivning av strafförelägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man håller sig till fall inom tillämpningsområdet för institutet&lt;br&gt;föreläggande av ordningsbot är situationen en annan. Föreläggande av&lt;br&gt;ordningsbot innebär att den misstänkte till godkännande omedelbart eller&lt;br&gt;inom viss tid föreläggs ett bötesstraff (48 kap. 2 § andra stycket RB). För&lt;br&gt;brottet far det inte vara föreskrivet annat straff än böter omedelbart i pen-&lt;br&gt;ningar och inte heller normerade böter. Ordningsboten skall ha bestämts&lt;br&gt;av Riksåklagaren eller, i vissa fall, av en statsåklagare. Godkänns före-&lt;br&gt;läggandet gäller det som en lagakraftvunnen dom. Institutet föreläggande&lt;br&gt;av ordningsbot hanteras i första hand av polismän och tulltjänstemän.&lt;br&gt;Huvudregeln är att ett föreläggande utfärdas i direkt anslutning till brottet&lt;br&gt;i den misstänktes närvaro av en polisman eller en tulltjänsteman. Den&lt;br&gt;misstänkte får då direkt veta vilket brott som misstanken avser, vilket&lt;br&gt;bötesstraff som skall betalas m.m. och han eller hon får sedan möjlighet&lt;br&gt;att omedelbart ta ställning till frågan om godkännande av föreläggandet&lt;br&gt;(48 kap. 16 § andra stycket RB). Om den misstänkte godtar&lt;br&gt;föreläggandet, skall han eller hon genast teckna sitt godkännande på en&lt;br&gt;blankett och lämna denna till polismannen eller tulltjänstemannen. Om&lt;br&gt;han eller hon är närvarande när föreläggande utfärdas och behöver&lt;br&gt;rådrum för att ta ställning till föreläggandet, får han eller hon med sig&lt;br&gt;föreläggandet för senare ställningstagande till frågan om godkännande&lt;br&gt;(48 kap. 16 § tredje stycket RB). Slutligen förekommer det att polisman-&lt;br&gt;nen eller tulltjänstemannen utfärdar ett föreläggande i den misstänktes&lt;br&gt;frånvaro och skickar det till honom eller henne per post för ställnings-&lt;br&gt;tagande, s.k. kontorsföreläggande (48 kap. 16 § tredje stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisens och tullens hantering av ärenden som omfattas av reglerna om&lt;br&gt;ordningsbot resulterar i att över 200 000 brott per år klaras av. Varje år&lt;br&gt;måste emellertid omkring 8 000 åtal väckas för brott som i och för sig&lt;br&gt;faller in under institutet föreläggande av ordningsbot. Ett sätt att förenkla&lt;br&gt;den fortsatta hanteringen av dessa åtal är enligt arbetsgruppen att polis-&lt;br&gt;mannen eller tulltjänstemannen delger den misstänkte upplysningar om&lt;br&gt;förenklad delgivning i samband med ingripandet. Arbetsgruppen anser&lt;br&gt;att paralleller kan dras med mål som överlämnats från den summariska&lt;br&gt;processen hos kronofogdemyndigheten. Den tilltalade får genom föreläg-&lt;br&gt;gandet en mycket god överblick över vad målet vid tingsrätten kan&lt;br&gt;komma att avse. Det krävs i regel inte någon ytterligare utredning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polisen; det bör därför inte gå så lång tid från det att informationen om Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;förenklad delgivning ges till dess målet handläggs vid tingsrätten. Infor-&lt;br&gt;mationen om förenklad delgivning skulle bara avse en instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller ordningsbotsfallen ser regeringen klara fördelar med ar-&lt;br&gt;betsgruppens förslag när det gäller att åstadkomma en effektiv men sam-&lt;br&gt;tidigt rättssäker handläggning av dessa brottmål. I de fall där&lt;br&gt;föreläggandet godkänns behövs givetvis inga upplysningar om förenklad&lt;br&gt;delgivning. Fördelarna hänför sig i första hand till de fall där den&lt;br&gt;misstänkte ges rådrum för ett godkännande, där han förnekar brott eller&lt;br&gt;där det av någon annan anledning inte kan utfärdas ett föreläggande. I de&lt;br&gt;flesta fall kan den misstänkte då delges upplysning om förenklad&lt;br&gt;delgivning direkt på platsen. För de fall där det blir aktuellt med kontors-&lt;br&gt;föreläggande föreslår arbetsgruppen att polismannen eller tulltjänste-&lt;br&gt;mannen tillställer den misstänkte upplysning om förenklad delgivning i&lt;br&gt;samband med utskicket av föreläggandet. Den misstänkte måste då, till&lt;br&gt;skillnad från i dag, delges handlingarna. Rikspolisstyrelsen anser att&lt;br&gt;delgivning även i det senare fallet, d.v.s. vid kontorsförelägganden, i de&lt;br&gt;flesta fall kan ske i samband med ingripandet på platsen eller vid ett&lt;br&gt;senare förhör. Ett kontorsföreläggande behöver då bara i undantagsfall&lt;br&gt;delges tillsammans med en underrättelse om förenklad delgivning.&lt;br&gt;Mycket talar för Rikspolisstyrelsens lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden av hur ett system med delgivning av&lt;br&gt;upplysning om förenklad delgivning skulle kunna fungera anser re-&lt;br&gt;geringen att det av arbetsgruppen föreslagna systemet bör införas för de&lt;br&gt;brott som omfattas av institutet föreläggande av ordningsbot. Reformen&lt;br&gt;bör däremot inte få omfatta några andra brott. Det är givetvis inte&lt;br&gt;tillräckligt att låta de nya reglerna avse sådana fall där ett föreläggande&lt;br&gt;om ordningsbot faktiskt utfärdas. De stora resursvinstema hänför sig ju&lt;br&gt;till de fall där den misstänkte förnekar gärningen och något föreläggande&lt;br&gt;för den skull inte får utfärdas (se 48 kap. 15 § RB). Arbetsgruppen&lt;br&gt;föreslår, som redan nämnts, att dessa fall i lagtexten skall beskrivas som&lt;br&gt;fall där upplysning delgetts i samband med delgivning av misstanke om&lt;br&gt;ett brott som kunnat beivras genom föreläggande av ordningsbot.&lt;br&gt;Uttrycket ”delgivning av misstanke” har emellertid i det praktiska&lt;br&gt;rättslivet kommit att nära knytas till sådana fall där en förundersökning&lt;br&gt;har nått en viss bevisnivå (jfr 23 kap. 18 § RB). Det synes därför vara&lt;br&gt;mindre lämpligt att använda uttryckssättet i ordningsbotsfall, där det inte&lt;br&gt;bedrivs någon förundersökning enligt RB (jfr 23 kap. 22 § RB). Ett av&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen framfört förslag om att man i lagtexten i stället skall&lt;br&gt;hänvisa till ”rapport om” ett brott av nu angivet slag har den svagheten&lt;br&gt;att en polismans rapportering enligt polislagen till närmaste förman ofta&lt;br&gt;behöver anstå något. Enligt regeringen bör man därför låta lagtexten avse&lt;br&gt;utredningen av ett brott som enligt 48 kap. 13 § rättegångsbalken kunnat&lt;br&gt;beivras genom föreläggande av ordningsbot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att ändringarna i delgivningslagen är&lt;br&gt;avsedda att öppna en möjlighet för domstolarna att använda förenklad&lt;br&gt;delgivning i ordningsbotsfallen. Domstolen måste naturligtvis även i&lt;br&gt;dessa fall pröva om de allmänna förutsättningarna för att förenklad&lt;br&gt;delgivning skall få användas är uppfyllda i det enskilda fallet. Ser&lt;br&gt;exempelvis domstolen, när den skall delge den tilltalade stämning, att det&lt;br&gt;gått lång tid från det den tilltalade delgavs upplysning om att förenklad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delgivning kunde komma att användas, kan den självklart behöva avstå Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;från att använda förenklad delgivning i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om i vilka fall och i vilka former som misstänkta skall&lt;br&gt;delges upplysning om att förenklad delgivning kan komma att tillämpas i&lt;br&gt;domstol bör tas in i förordning. Siktet bör dock vara ställt på att&lt;br&gt;delgivning av underrättelse som huvudregel skall ske vid ett personligt&lt;br&gt;sammanträffande mellan den misstänkte och polismannen respektive&lt;br&gt;tulltjänstemannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att det också kommer att finnas fullgoda blanketter som&lt;br&gt;kan användas av polismännen och tulltjänstemännen. Framtagandet av&lt;br&gt;blanketter bör ankomma på Rikspolisstyrelsen och Tullverket. En fråga&lt;br&gt;som särskilt behöver uppmärksammas i det sammanhanget är vad som&lt;br&gt;bör gälla för en misstänkt som vill anmäla att han ändrat adress. Det bör&lt;br&gt;stå klart för den misstänkte vart han eller hon skall vända sig och det är&lt;br&gt;enligt regeringen därför lämpligt att adressändring sker till den&lt;br&gt;myndighet som lämnade upplysning om att förenklad delgivning kan&lt;br&gt;komma att användas i domstol. Det bör vidare ingå i instruktionen för&lt;br&gt;dem som har rätt att ge förelägganden om ordningsbot att upplysning om&lt;br&gt;förenklad delgivning inte bör ges i de mycket sällsynta undantagsfall där&lt;br&gt;det finns anledning att anta att en talan om ett enskilt anspråk kommer att&lt;br&gt;föras G&amp;amp; 48 kap. 15 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.6 Vissa forumregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen ges möjlighet att föreskriva att ett&lt;br&gt;ärende om fÖretagsrekonstruktion, skuldsanering eller felparkering&lt;br&gt;skall handläggas av en annan tingsrätt än den tingsrätt som enligt de&lt;br&gt;nu gällande reglerna är behörig, om de båda tingsrätterna har sina&lt;br&gt;domkretsar inom samma län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att nu ge en tingsrätt&lt;br&gt;vidgade möjligheter att lämna över ett mål till en annan tingsrätt. Det&lt;br&gt;finns inte heller skäl att nu ändra reglerna om forum för konkurs-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget: En tingsrätt skall under vissa förutsättningar&lt;br&gt;kunna lämna över ett mål till en annan tingsrätt inom samma län. Ett&lt;br&gt;konkursärende skall handläggas av den tingsrätt som regeringen bestämt&lt;br&gt;för det län eller del av län till vilket ärendet enligt nu gällande regler är&lt;br&gt;anknutet i forumhänseende. Ett ärende om felparkeringsavgift, skuld-&lt;br&gt;sanering eller fÖretagsrekonstruktion skall handläggas av den tingsrätt&lt;br&gt;som regeringen bestämt för län eller del av län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för-&lt;br&gt;slagen. Förslagen eller vissa av förslagen avstyrks dock av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän (JO) såvitt gäller överlämnande av mål, Malmö tingsrätt,&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt, Lunds tingsrätt, Örebro tingsrätt, Karlstads&lt;br&gt;tingsrätt såvitt gäller domstolsärenden, Riksåklagaren såvitt gäller brott-&lt;br&gt;mål samt Sveriges advokatsamfund. Köpings tingsrätt och Hedemora&lt;br&gt;tingsrätt säger sig vara tveksamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Överflyttning av vissa mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nu gällande ordningen kan en tingsrätt som är behörig att&lt;br&gt;handlägga ett tvistemål eller ärende inte lämna över det till en annan&lt;br&gt;tingsrätt. En domstol som är behörig att handlägga ett brottmål kan dock&lt;br&gt;enligt 19 kap. 7 § RB lämna över det till en annan tingsrätt, men för detta&lt;br&gt;krävs särskilda skäl. I det remitterade förslaget ges en tingsrätt som är&lt;br&gt;behörig att handlägga ett tvistemål eller brottmål möjlighet att överlämna&lt;br&gt;det till en annan tingsrätt i samma län, om detta är till fördel för hand-&lt;br&gt;läggningen av målet och den mottagande tingsrätten samtycker. Något&lt;br&gt;överlämnande skall dock endast i vissa familjerättsliga situationer få ske&lt;br&gt;i tvistemål där parterna träffat avtal om ett visst forum eller där det finns&lt;br&gt;en särskild forumregel som utesluter att de allmänna bestämmelserna i&lt;br&gt;rättegångsbalken om forum tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget är avsett att utjämna sådana arbetstoppar som kan uppstå i en&lt;br&gt;tingsrätts verksamhet och som inte hinner motverkas genom organisa-&lt;br&gt;tionsändringar. Förslaget skall underlätta pågående och framtida samver-&lt;br&gt;kansprojekt mellan olika tingsrätter. Den ökade flexibilitet som&lt;br&gt;åstadkoms genom möjligheten till överlämnande skall bidra till ett&lt;br&gt;effektivare utnyttjande av rättsväsendet i dess helhet och målen skall&lt;br&gt;därmed kunna handläggas snabbare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remisskritiken är omfattande och tar sikte på en mängd frågor. Åtskil-&lt;br&gt;liga remissinstanser menar att förslaget präglas endast av myndighetsper-&lt;br&gt;spektivet och att medborgarperspektivet därmed kommit i skymundan.&lt;br&gt;Man pekar i det sammanhanget på de problem och kostnader som kan&lt;br&gt;uppstå för parterna även vid resor inom ett och samma län. Några&lt;br&gt;remissinstanser menar att parterna i målet alltid måste beredas tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig innan ett mål kan lämnas över från en domstol till en annan och&lt;br&gt;att parterna måste ha möjlighet att säga nej, åtminstone om de är ense&lt;br&gt;och det inte föreligger speciella skäl. JO menar att förslaget är alltför&lt;br&gt;lösligt för att kunna godtas från rättssäkerhetssynpunkt. Även andra&lt;br&gt;remissinstanser befarar att förslaget leder till oordning. Också risken för&lt;br&gt;dubbelarbete framhålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remisskritiken har övertygat regeringen om att det inte nu bör införas&lt;br&gt;någon möjlighet för en behörig tingsrätt att flytta över ett mål till en&lt;br&gt;annan tingsrätt i samma län. Regeringen vill nämna att det kan finnas&lt;br&gt;skäl att se närmare på om det bör införas en utökad möjlighet för en&lt;br&gt;tingsrätt att i ett speciellt fall överlämna ett mål oavsett om detta sker&lt;br&gt;över en länsgräns. En sådan reform skulle emellertid ha ett helt annat&lt;br&gt;syfte än de förslag som nu har diskuterats och den skulle med all&lt;br&gt;sannolikhet kräva helt andra lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forum for vissa ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett konkursärende inleds enligt 2 kap. konkurslagen (1987:672) genom&lt;br&gt;att en gäldenär eller någon som anser sig ha en fordran mot honom eller&lt;br&gt;henne ger in en konkursansökan till en tingsrätt. Behörig tingsrätt är den&lt;br&gt;där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänhet. Ingen tingsrätt är alltså undantagen från rätten och Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;skyldigheten att pröva konkursärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som har betalningssvårigheter kan enligt lagen&lt;br&gt;(1996:764) om fÖretagsrekonstruktion fa till stånd ett särskilt förfarande&lt;br&gt;för att rekonstruera sin verksamhet. En ansökan får enligt 2 kap. 1 § den&lt;br&gt;lagen göras av gäldenären eller av en borgenär. I fråga om forum gäller&lt;br&gt;samma grundregel som for konkurs. Ärendet hos tingsrätten omfattar&lt;br&gt;hela rekonstruktionsforfarandet. Det handläggs enligt lagen (1996:242)&lt;br&gt;om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering innebär att en fysisk person helt eller delvis befrias från&lt;br&gt;de skulder som han eller hon har. Frågor om skuldsanering handläggs i&lt;br&gt;första hand av en kronofogdemyndighet. Myndigheten kan enligt 21 §&lt;br&gt;skuldsaneringslagen (1994:334) överlämna ärendet till tingsrätten i den&lt;br&gt;ort där gäldenären är bosatt. Enligt 29 § samma lag kan vissa beslut av&lt;br&gt;myndigheten överklagas till samma tingsrätt. Även skuldsaneringsären-&lt;br&gt;den handläggs i domstolen enligt ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om överträdelser av det allmännas föreskrifter som rör parke-&lt;br&gt;ring eller stannande av fordon handläggs enligt lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift i första hand av polismyndighet. Polismyndighetens&lt;br&gt;verksamhetsområde är länet. Faktiskt synes dock många polismyndighe-&lt;br&gt;ter låta arbetet med felparkeringsärendena ske lokalt på flera orter inom&lt;br&gt;myndighetens verksamhetsområde. Den som ålagts att betala en avgift&lt;br&gt;kan överklaga till den tingsrätt inom vars domkrets överträdelsen har ägt&lt;br&gt;rum. Ärendet handläggs enligt ärendelagen. Polismyndigheten är motpart&lt;br&gt;i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget skall ansökningar om konkurs eller&lt;br&gt;fÖretagsrekonstruktion göras hos den tingsrätt som regeringen bestämt&lt;br&gt;for det län eller del av län där gäldenären bör svara i tvistemål som angår&lt;br&gt;betalningsskyldighet i allmänhet. Skuldsaneringsärenden skall enligt&lt;br&gt;förslaget, när de går vidare från kronofogdemyndighet, handläggas av&lt;br&gt;den tingsrätt som regeringen bestämt for det län eller den del av län där&lt;br&gt;gäldenären är bosatt. Felparkeringsärenden skall, när de går vidare,&lt;br&gt;handläggas av den tingsrätt som regeringen bestämt for det län eller den&lt;br&gt;del av län där överträdelsen har ägt rum. I promemorian sägs bl.a. att&lt;br&gt;förslagen ligger i linje med tankarna på att bedriva verksamhet i flera&lt;br&gt;domstolar med gemensam domkrets. Det sägs i promemorian också att&lt;br&gt;förslagen kan utgöra ett instrument för att behålla domstolsverksamheten&lt;br&gt;vid mindre domstolar som har svårt att i framtiden bedriva en effektiv&lt;br&gt;verksamhet med bibehållen kvalitet, men där det av olika anledningar&lt;br&gt;inte är lämpligt med en organisationsförändring som innebär skapande av&lt;br&gt;en tingsrätt med gemensam domkrets och dömande verksamhet på flera&lt;br&gt;orter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remisskritik kommer från flera håll. Några remissinstanser finner det&lt;br&gt;vara svårt att se forslagen som förenliga med de riktlinjer for domsto-&lt;br&gt;larnas organisation som regeringen dragit upp i den förut omnämnda&lt;br&gt;skrivelsen 1999/2000:106. Det påpekas i det sammanhanget att&lt;br&gt;regeringen tidigare angett att varje bestående tingsrätt skall ha en sådan&lt;br&gt;styrka att den på ett effektivt och kompetent sätt kan handlägga vaije&lt;br&gt;slags mål eller ärende. Några remissinstanser menar att det därför inte&lt;br&gt;behövs regler om en koncentrering av mål till vissa tingsrätter i syfte att&lt;br&gt;åstadkomma tillräcklig kompetens för handläggningen. I ett par&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remissyttranden sägs att forumreglema blir alltför krångliga och att Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;enskilda kan få svårt att bedöma till vilken tingsrätt de skall vända sig.&lt;br&gt;Det sägs också att det kan uppstå ökade besvär och resekostnader för&lt;br&gt;parterna. Också förslagens betydelse för notarieutbildningen och för&lt;br&gt;domstolssekreteramas anställningar nämns av några remissinstanser.&lt;br&gt;Såvitt gäller felparkeringsärendena anges att de har en stark lokal anknyt-&lt;br&gt;ning och att det i en del sådana ärenden till och med förekommer att&lt;br&gt;tingsrätten håller syn på platsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan regeringen går närmare in på frågor om fördelarna och nackde-&lt;br&gt;larna med förslagen vill regeringen nämna att några remissinstanser har&lt;br&gt;angett att frågan om en reform av det angivna slaget är förenlig med&lt;br&gt;regeringsformen behöver belysas. Den bestämmelse de har i tankarna är&lt;br&gt;11 kap. 4 § regeringsformen som utsäger att föreskrifter ges i lag om&lt;br&gt;domstolarnas rättskipningsuppgifter, om huvuddragen av deras organisa-&lt;br&gt;tion och om rättegången. Den paragrafen hindrar inte att regeringen ger&lt;br&gt;förordningsbestämmelscr om rikets indelning i domsagor, dvs. om&lt;br&gt;tingsrätternas domkretsar (jfr 1 kap. 1 § RB). Regeringen har rätt att ge&lt;br&gt;sådana bestämmelser också om domkretsarna för t.ex. miljödomstolama&lt;br&gt;och fastighetsdomstolarna och dessutom om vilka domstolar som skall ha&lt;br&gt;behörighet att handlägga t.ex. tryckfrihetsmål och sjörättsliga mål. I de&lt;br&gt;mål som faller in under de berörda bestämmelserna skall domstolen i&lt;br&gt;allmänhet utöva en rättskipning i traditionell mening (jfr NJA II 1947 s.&lt;br&gt;87). De ärenden som omfattas av promemorieförslaget hör emellertid&lt;br&gt;inte till en rättskipning av det slaget utan till den frivilliga rättsvården,&lt;br&gt;som i regeringsformens mening närmast kan anses utgöra förvaltning.&lt;br&gt;Därmed är det enligt regeringens bedömning alldeles klart att det inte&lt;br&gt;finns några konstitutionella hinder mot en reform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remitterade förslagen måste ses med utgångspunkt i den allmänna&lt;br&gt;målsättningen for hur domstolarna i framtiden bör vara organiserade.&lt;br&gt;Reformarbetet i stort när det gäller domstolsorganisationen och när det&lt;br&gt;gäller domstolarnas sidofunktioner utanför rättskipningsområdet är för&lt;br&gt;närvarande inne i ett dynamiskt skede. Avsikten är bl.a. att tingsrätterna&lt;br&gt;skall bli ännu mer slagkraftiga. Oavsett de metoder som väljs för&lt;br&gt;reformerna kan otvivelaktigt behovet av lösningar som innebär att vissa&lt;br&gt;slags ärenden koncentreras till ett mindre antal tingsrätter komma att&lt;br&gt;minska eller helt falla bort i en del län. Regeringen ser inte detta som&lt;br&gt;något som skulle göra en reform enligt promemorieförslaget överflödig.&lt;br&gt;En möjlighet att koncentrera handläggningen av vissa ärendetyper är&lt;br&gt;nämligen ägnad att medföra en högre flexibilitet och den kan vara&lt;br&gt;särskilt värdefull under en reformperiod, så att en tingsrätt kan sättas in&lt;br&gt;for att hjälpa en näraliggande tingsrätt. En flexibilitet är värdefull också&lt;br&gt;när det gäller att möta sådana akuta anhopningar av ärenden som kan&lt;br&gt;uppstå t.ex. till följd av att det på en viss ort sätts i system att överklaga&lt;br&gt;en viss typ av myndighetsbeslut. En koncentrering av de ärenden det nu&lt;br&gt;gäller kan vidare under vissa förutsättningar bidra till att man kan&lt;br&gt;rationalisera handläggningen och den kan därmed leda till att ärendena&lt;br&gt;handläggs snabbare. Genom en koncentrering av ärendena kan det i vissa&lt;br&gt;fall också bli möjligt att i ökad utsträckning tillåta att arbetsuppgifter&lt;br&gt;delegeras till domstolsbiträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som har sagts nu innebär inte att regeringen för samtliga&lt;br&gt;landsändar behöver bestämma vilka tingsrätter som skall handlägga de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden det gäller. I stort sett fungerar ju det nuvarande systemet väl. Det Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;viktiga är att det skapas en möjlighet att relativt enkelt tillgodose de krav&lt;br&gt;som den praktiska verkligheten i domstolsarbetet i särskilda fall kan&lt;br&gt;komma att ställa. En reform bör därför inte ges den utformning som&lt;br&gt;föreslås i promemorian. Den reform som bör komma i fråga är i stället att&lt;br&gt;nuvarande forumregler behålls men med det tillägget att regeringen kan&lt;br&gt;meddela föreskrifter om undantag. Jfr på den punkten 14 § andra stycket&lt;br&gt;lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Vikten av att man&lt;br&gt;inte genom nya forumregler för särskilda ärendetyper stör det redan&lt;br&gt;pågående reformarbetet måste betonas. Sålunda är konkursärendena&lt;br&gt;många och hanteringen av dem utgör en långtifrån oviktig del av&lt;br&gt;tingsrätternas nuvarande arbetsuppgifter. Dessa ärenden kan därmed inte&lt;br&gt;flyttas från en tingsrätt till en annan utan att det uppstår betydande&lt;br&gt;organisatoriska konsekvenser. Mot den bakgrunden anser regeringen att&lt;br&gt;det i nuvarande läge inte finns tillräckliga skäl att låta konkursärendena&lt;br&gt;omfattas av en reform. Ärenden om skuldsanering, felparkering och&lt;br&gt;fÖretagsrekonstruktion har inte alls samma betydelse i det berörda&lt;br&gt;hänseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flera remissinstanser har varit inne på är det önskvärt att den som&lt;br&gt;vill inleda ett förfarande vid en tingsrätt utan några större besvär kan fa&lt;br&gt;kunskap om vart han eller hon skall vända sig. Den enskilde kan fa den&lt;br&gt;kunskapen på flera tänkbara sätt. Ärenden om skuldsanering och felpar-&lt;br&gt;kering handläggs primärt vid en förvaltningsmyndighet och i sådana&lt;br&gt;ärenden får den enskilde behövliga upplysningar om behörig domstol&lt;br&gt;genom en klagoanvisning eller liknande. Ärendena om företags-&lt;br&gt;rekonstruktion inleds av företagare och man synes av dem kunna begära&lt;br&gt;att de på ett eller annat sätt tar reda på vad som gäller. I sista hand har&lt;br&gt;varje tingsrätt till vilken den enskilde med orätt skulle kunna vända sig i&lt;br&gt;ett ärende av nu aktuellt slag en skyldighet att lämna ärendet vidare till&lt;br&gt;den tingsrätt som är behörig. Det som har sagts nu medför att de&lt;br&gt;enskildas berättigade informationsbehov i fråga om vilken domstol som&lt;br&gt;är behörig får anses vara väl tillgodosett även efter en reform. Någon&lt;br&gt;egentlig risk för att enskilda lider en rättsförlust har regeringen svårt att&lt;br&gt;se.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan emellertid inte bortse från att parter och andra i vissa fall kan&lt;br&gt;komma att få högre resekostnader till följd av att mål koncentreras.&lt;br&gt;Regeringen behöver emellertid inte få möjlighet att meddela andra&lt;br&gt;undantag från forumreglema än sådana som innebär att ett ärende flyttas&lt;br&gt;från en tingsrätt till en annan tingsrätt inom samma län. Därmed blir det&lt;br&gt;inga mer betydande kostnadsökningar för någon enskild person. Men&lt;br&gt;frågor om avstånd mellan domstol och parter aktualiserar ändå frågor om&lt;br&gt;efter vilka riktlinjer som en koncentrering av ärendena bör tillåtas att ske.&lt;br&gt;I det remitterade förslaget görs flera vägledande uttalanden om detta. Det&lt;br&gt;anges sålunda att det vid ett ställningstagande till vilken eller vilka&lt;br&gt;tingsrätter i ett län som skall ha behörighet att handlägga de ärendetyper&lt;br&gt;för vilka forumfrågan föreslås delegerad skall beaktas det geografiska&lt;br&gt;avståndet för parterna, förutsättningar att ta till vara särskild kompetens&lt;br&gt;eller andra särskilda resurser hos en tingsrätt, liksom behovet av&lt;br&gt;samverkan med vissa myndigheter. Vidare skall regeringen enligt den&lt;br&gt;remitterade promemorian beakta de synpunkter som tingsrätterna i länet&lt;br&gt;har i forumfrågan. Dessa uttalanden har betydelse även med ett system&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt vilket regeringen endast ges möjlighet att inom ett län göra Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;undantag från de normala forumbestämmelsema. Regeringen vill tillägga&lt;br&gt;att det för sådana ärenden som tillhör insolvensrätten finns anledning att&lt;br&gt;ta hänsyn till att ärendetillströmningen kan variera kraftigt alltefter dc&lt;br&gt;ekonomiska konjunkturerna och att de lösningar som väljs måste vara&lt;br&gt;anpassade för att utan några komplikationer kunna möta sådana&lt;br&gt;förändringar och detta även om de sker hastigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att det bör öppnas en&lt;br&gt;möjlighet att genom förordning göra avvikelser inom ett län från de&lt;br&gt;forumbestämmelser som nu gäller för ärenden om företagsrekonstruk-&lt;br&gt;tion, skuldsanering och felparkering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om förenklad delgivning i brottmål får vissa ekonomiska och&lt;br&gt;verksamhetsmässiga konsekvenser för domstolarna, polisen och tullen.&lt;br&gt;Från effektivitetssynpunkt för hela rättsväsendet innebär förslaget dock&lt;br&gt;fördelar. För polisen innebär förslaget bl.a. att antalet delgivningsupp-&lt;br&gt;drag för stämningar och kallelser till domstol minskar. Därutöver&lt;br&gt;kommer poliser i mindre utsträckning än i dag att vara uppbundna för&lt;br&gt;vittnesförhör i domstol eftersom förhandlingar inte kommer att ställas in&lt;br&gt;så ofta som idag på grund av bristande delgivning. En del av den tid som&lt;br&gt;idag avsätts för huvudförhandlingar kan i framtiden användas till annan&lt;br&gt;verksamhet. Kostnader för bl.a. administration kan komma att öka för&lt;br&gt;polisen på grund av förslaget. Regeringen avser att i budgetpropositionen&lt;br&gt;för 2002 återkomma till riksdagen med eventuella förslag till omför-&lt;br&gt;delning av resurser inom rättsväsendet och med förslag till finansiering&lt;br&gt;av polisens kostnadsökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tulltjänstemännen kommer i mindre utsträckning än idag att vara&lt;br&gt;uppbundna för vittnesförhör i domstol, samtidigt som vissa kostnads-&lt;br&gt;ökningar för administration kan beräknas. Kostnadsökningarna beräknas&lt;br&gt;som marginella och bedöms kunna hanteras inom anslagsramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 F örfattningskommentar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P-&lt;sup&gt;2000/01&lt;/sup&gt; '■&lt;sup&gt;108&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;36 kap. 1 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En ändring i fjärde stycket till följd av att 46 kap. 15 § delas upp i två&lt;br&gt;paragrafer. Hänvisning görs till 46 kap. 15 § i stället för till 46 kap. 15 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;45 kap. 14 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har uttryckligen angivits att undantag från enveckas-&lt;br&gt;regeln, när det gäller tid för hållande av huvudförhandling i mål där den&lt;br&gt;tilltalade är anhållen eller häktad, far göras i de fall där målet är&lt;br&gt;omfattande. Bestämmelsen har närmare behandlats i avsnitt 5.2.&lt;br&gt;Motsvarande ändring har gjorts i tredje stycket i fråga om tidsfristen när&lt;br&gt;det gäller huvudförhandling i mål där den tilltalade är ålagd reseförbud. I&lt;br&gt;övrigt har bestämmelsen anpassats till modernare språkbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;45 kap. 15 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har ändrats till följd av att en ny 15 a § tillkommit i 46&lt;br&gt;kap. I andra stycket hänvisas till 46 kap. 15 a § när mål kan avgöras trots&lt;br&gt;att den tilltalade har inställt sig endast genom ombud eller har uteblivit. I&lt;br&gt;övrigt har bestämmelsen anpassats till modernare språkbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;46 kap. 15 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har delats upp i två paragrafer för att på ett mer pedago-&lt;br&gt;giskt sätt än i dag ge domstolen vägledning av handlingssätt när den&lt;br&gt;tilltalade uteblir från en huvudförhandling och 15 § har fatt en delvis ny&lt;br&gt;språklig utformning. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.1. De olika&lt;br&gt;handlingssätten är alternativa. I första hand skall dock rätten överväga de&lt;br&gt;möjligheter som finns att genomföra huvudförhandlingen i den tilltalades&lt;br&gt;utevaro. Uppräkningen i övrigt av handlingssätt utgår med hänsyn till&lt;br&gt;proportionalitetsprincipen från det minst ingripande. För att häktning&lt;br&gt;skall kunna ske måste givetvis de lagliga förutsättningarna enligt 24 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;46 kap. 15 a §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den motsvarar nuvarande 15 § andra och fjärde-sjätte&lt;br&gt;styckena och reglerar möjligheterna att avgöra mål och rättegångsffågor i&lt;br&gt;den tilltalades utevaro. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.1.&lt;br&gt;Bestämmelsen i nuvarande 15 § tredje stycket, att den tilltalade måste ha&lt;br&gt;uteblivit en gång tidigare för att rätten skall kunna döma till fängelse, har&lt;br&gt;tagits bort. I övrigt har vissa språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen&lt;br&gt;(1970:428)&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;3a§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en hänvisning till en ny paragraf, 3 b §, som&lt;br&gt;innehåller undantagsregler för när stämningsansökningar och andra&lt;br&gt;handlingar genom vilka förfarandet vid en myndighet inleds får delges&lt;br&gt;genom förenklad delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3b§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den har behandlats i avsnitt 5.5. Till första stycket har&lt;br&gt;flyttats huvuddelen av nuvarande 3 a § andra stycket. Andra stycket inne-&lt;br&gt;håller en bestämmelse om när förenklad delgivning får användas för&lt;br&gt;delgivning med en tilltalad i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inträffa att den som i tingsrätten kan delges genom förenklad&lt;br&gt;delgivning enligt denna regel åtalas för ett nytt brott och att de båda&lt;br&gt;åtalen handläggs i en rättegång. Stämning avseende det nya brottet kan&lt;br&gt;då delges med förenklad delgivning endast om förutsättningarna för det&lt;br&gt;finns enligt bestämmelsen i andra stycket; det förutsätter således att den&lt;br&gt;tilltalade vid handläggningen avseende det nya brottet hos polisen eller&lt;br&gt;tullen informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas&lt;br&gt;vid tingsrätten. Om inte, krävs att den tilltalade delges upplysningar om&lt;br&gt;förenklad delgivning igen, lämpligen i samband med att han delges&lt;br&gt;stämning för att svara på det nya åtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;10 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att det öppnas en möjlighet att genom förordning göra&lt;br&gt;avvikelser inom ett län från de gällande forumbestämmelsema.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.4 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334)&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;21 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att det öppnas en möjlighet att genom förordning göra&lt;br&gt;avvikelser inom ett län från de gällande forumbestämmelsema.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:764) om Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;fÖretagsrekonstruktion&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;2 kap. 1 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att det öppnas en möjlighet att genom förordning göra&lt;br&gt;avvikelser inom ett län från de gällande forumbestämmelsema.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lagtext i promemorian Inställda&lt;br&gt;huvudförhandlingar - förslag till åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Författningsförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 24 kap. 1 §, 30&lt;br&gt;kap. 4 §, 45 kap. 3 och 14 §§ samt 46 kap. 15 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;24 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som på sannolika skäl är&lt;br&gt;misstänkt för ett brott, för vilket är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse ett år eller&lt;br&gt;däröver, får häktas, om det med&lt;br&gt;hänsyn till brottets beskaffenhet,&lt;br&gt;den misstänktes förhållande eller&lt;br&gt;någon annan omständighet finns&lt;br&gt;risk för att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avviker eller på något annat sätt&lt;br&gt;undandrar sig lagföring eller straff,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom att undanröja bevis eller&lt;br&gt;på något annat sätt försvårar sakens&lt;br&gt;utredning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fortsätter sin brottsliga verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är för brottet inte föreskrivet&lt;br&gt;lindrigare straff än fängelse i två år,&lt;br&gt;skall häktning ske, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart, att skäl till häktning&lt;br&gt;saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häktning får ske endast om&lt;br&gt;skälen för åtgärden uppväger det&lt;br&gt;intrång eller men i övrigt som&lt;br&gt;åtgärden innebär för den misstänk-&lt;br&gt;te eller för något annat motstående&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som på sannolika skäl är&lt;br&gt;misstänkt för ett brott, för vilket är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse ett år eller&lt;br&gt;däröver, får häktas, om det med&lt;br&gt;hänsyn till brottets beskaffenhet,&lt;br&gt;den misstänktes förhållande eller&lt;br&gt;någon annan omständighet finns&lt;br&gt;risk för att han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avviker eller på något annat sätt&lt;br&gt;undandrar sig lagföring eller straff,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom att undanröja bevis eller&lt;br&gt;på något annat sätt försvårar sakens&lt;br&gt;utredning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fortsätter sin brottsliga verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den misstänkte inte har känt&lt;br&gt;hemvist i Sverige, får han häktas&lt;br&gt;även om det är föreskrivet lindri-&lt;br&gt;gare straff än fängelse ett år för&lt;br&gt;brottet, om det finns risk for att han&lt;br&gt;avviker eller på annat sätt undan-&lt;br&gt;drar sig lagföring eller straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är för brottet inte föreskrivet&lt;br&gt;lindrigare straff än fängelse i två år,&lt;br&gt;skall häktning ske, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart, att skäl till häktning&lt;br&gt;saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häktning får ske endast om&lt;br&gt;skälen för åtgärden uppväger det&lt;br&gt;intrång eller men i övrigt som&lt;br&gt;åtgärden innebär för den misstänk-&lt;br&gt;te eller för något annat motstående&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det antas att den misstänkte Kan det antas att den misstänkte Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;kommer att dömas endast till böter, kommer att dömas endast till böter, Bilaga 1&lt;br&gt;far häktning inte ske. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;får häktning inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;30 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggas i en rättegång flera&lt;br&gt;åtal, må dom givas beträffande nå-&lt;br&gt;got av dem, ehuru handläggningen&lt;br&gt;angående de övriga icke avslutats.&lt;br&gt;Avse åtalen samme tilltalade, må&lt;br&gt;sådan dom dock ej givas med&lt;br&gt;mindre synnerliga skäl äro därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i samma rättegång finns&lt;br&gt;flera åtal får, om det är lämpligt,&lt;br&gt;dom ges över något av dem trots&lt;br&gt;att handläggningen av de övriga&lt;br&gt;inte har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;45 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hava åtal väckts mot någon for&lt;br&gt;flera brott eller åtal mot flera för&lt;br&gt;att hava tagit del i samma brott,&lt;br&gt;skola åtalen handläggas i en rätte-&lt;br&gt;gång, om ej rätten finner särskild&lt;br&gt;handläggning vara lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal som väckts mot flera for&lt;br&gt;skilda brott, må handläggas i en&lt;br&gt;rättegång om det är till gagn for&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må åtal förenas, med mindre&lt;br&gt;åtalen väckts vid samma domstol&lt;br&gt;och denna är behörig samt för&lt;br&gt;åtalen samma rättegångsform är&lt;br&gt;tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skäl äro därtill, må åtal,&lt;br&gt;som förenats, åter särskiljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtal har väckts mot någon for&lt;br&gt;flera brott, eller mot flera för att ha&lt;br&gt;tagit del i samma brott, skall åtalen&lt;br&gt;handläggas i en rättegång. Åtalen&lt;br&gt;får dock handläggas särskilt om&lt;br&gt;det är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtal har väckts mot flera for&lt;br&gt;skilda brott, får åtalen handläggas&lt;br&gt;i en rättegång, om det är till fordel&lt;br&gt;for utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal får inte förenas, om de inte&lt;br&gt;väckts vid samma domstol och&lt;br&gt;denna är behörig samt samma&lt;br&gt;rättegångsform är tillämplig for&lt;br&gt;åtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns skäl för det, får&lt;br&gt;åtal, som förenats, åter särskiljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten bestämme, så snart kan, tid&lt;br&gt;för huvudförhandlingen. För be-&lt;br&gt;handling av rättegångsfråga eller&lt;br&gt;del av saken, som må avgöras&lt;br&gt;särskilt, må huvudförhandling&lt;br&gt;särskilt utsättas, ehuru målet i&lt;br&gt;övrigt ej är berett till huvudför-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade anhållen eller&lt;br&gt;häktad, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en vecka från den dag,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall bestämma tid för&lt;br&gt;huvudförhandling så snart det kan&lt;br&gt;ske. För behandling av en rätte-&lt;br&gt;gångsfråga eller en del av saken,&lt;br&gt;som får avgöras särskilt, får&lt;br&gt;huvudförhandling utsättas, trots att&lt;br&gt;målet i övrigt inte är berett till&lt;br&gt;huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade anhållen eller&lt;br&gt;häktad, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas skyndsamt och senast inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;då åtalet väcktes, om ej till följd av&lt;br&gt;åtgärd, som avses i 11 eller 12 §,&lt;br&gt;eller annan omständighet längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt. Har den&lt;br&gt;tilltalade häktats efter åtalet, skall&lt;br&gt;tiden räknas från dagen for hans&lt;br&gt;häktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade ålagd reseför-&lt;br&gt;bud, skall huvudförhandling hållas&lt;br&gt;inom en månad från den dagen då&lt;br&gt;åtalet väcktes, om inte längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt fi// följd av&lt;br&gt;åtgärd som avses i 11 eller 12 §&lt;br&gt;eller annan omständighet. Har&lt;br&gt;reseförbudet meddelats efter åtalet,&lt;br&gt;skall tiden räknas från dagen för&lt;br&gt;delgivning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;46&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uteblir den tilltalade från rätte-&lt;br&gt;gångstillfalle för huvudförhandling&lt;br&gt;eller inställer han sig genom&lt;br&gt;ombud då han har förelagts att&lt;br&gt;infinna sig personligen, skall rätten&lt;br&gt;förelägga nytt vite eller förordna,&lt;br&gt;att han skall hämtas till rätten&lt;br&gt;antingen omedelbart eller till&lt;br&gt;senare dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan saken utredas tillfredsställan-&lt;br&gt;de, för målet avgöras trots att den&lt;br&gt;tilltalade har inställt sig endast&lt;br&gt;genom ombud eller har uteblivit,&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte finns anledning att döma&lt;br&gt;till annan påföljd än böter, fängelse&lt;br&gt;i högst tre månader, villkorlig dom&lt;br&gt;eller skyddstillsyn eller sådana&lt;br&gt;påföljder i förening,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;två veckor från den dag då åtalet&lt;br&gt;väcktes, om inte på grund av&lt;br&gt;åtgärd, som avses i 11 eller 12 §,&lt;br&gt;eller annan omständighet längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt. Har den&lt;br&gt;tilltalade häktats efter åtalet, skall&lt;br&gt;tiden räknas från dagen för hans&lt;br&gt;häktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade ålagd reseför-&lt;br&gt;bud, skall huvudförhandling hållas&lt;br&gt;skyndsamt och senast inom en&lt;br&gt;månad från den dagen då åtalet&lt;br&gt;väcktes, om inte längre uppskov är&lt;br&gt;nödvändigt på grund av åtgärd som&lt;br&gt;avses i 11 eller 12 § eller annan&lt;br&gt;omständighet. Har reseförbudet&lt;br&gt;meddelats efter åtalet, skall tiden&lt;br&gt;räknas från dagen för delgivning av&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uteblir den tilltalade från ett&lt;br&gt;rättegångstillfälle för huvudför-&lt;br&gt;handling eller inställer han sig&lt;br&gt;genom ombud då han har förelagts&lt;br&gt;att infinna sig personligen skall&lt;br&gt;rätten i första hand avgöra målet&lt;br&gt;enligt 15 a §. Är det inte möjligt&lt;br&gt;skall rätten besluta att han skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hämtas till rätten omedelbart,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. häktas, om det finns förutsätt-&lt;br&gt;ningar för det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hämtas till rätten till en senare&lt;br&gt;dag eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. föreläggas nytt vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet får avgöras även om den&lt;br&gt;tilltalade har inställt sig endast&lt;br&gt;genom ombud eller uteblivit, om&lt;br&gt;den tilltalades personliga närvaro&lt;br&gt;inte är nödvändig för utredningen&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte finns anledning att döma&lt;br&gt;till annan påföljd än böter, fängelse&lt;br&gt;i högst tre månader, villkorlig dom&lt;br&gt;eller skyddstillsyn eller sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den tilltalade, sedan stämning&lt;br&gt;delgetts honom, har avvikit eller&lt;br&gt;håller sig undan på sådant sätt att&lt;br&gt;han inte kan hämtas till huvudför-&lt;br&gt;handlingen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den tilltalade lider av en allvarlig&lt;br&gt;psykisk störning och hans närvaro&lt;br&gt;på grund därav inte är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i andra stycket 1&lt;br&gt;får fängelse ådömas endast om den&lt;br&gt;tilltalade tidigare har uteblivit från&lt;br&gt;ett rättegångstillfälle får huvudför-&lt;br&gt;handling i målet eller då har&lt;br&gt;inställt sig endast genom ombud.&lt;br&gt;Har åtalet efter det tidigare rätte-&lt;br&gt;gångstillfället utvidgats till att avse&lt;br&gt;ytterligare gärning, får fängelse&lt;br&gt;ådömas endast om anledning fanns&lt;br&gt;att döma till fängelse för de gär-&lt;br&gt;ningar som åtalet avsåg innan det&lt;br&gt;utvidgades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de påföljder som anges i&lt;br&gt;andra stycket 1 skall likställas&lt;br&gt;förordnande enligt 34 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 1 brottsbalken. Det&lt;br&gt;gäller dock inte, om i samband med&lt;br&gt;förordnandet villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet från fängelsestraff skall&lt;br&gt;förklaras förverkad i fråga om en&lt;br&gt;strafftid som överstiger tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföljder i förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den tilltalade, sedan han delgetts&lt;br&gt;stämning, har avvikit eller håller&lt;br&gt;sig undan på ett sådant sätt att han&lt;br&gt;inte kan hämtas till huvudförhand-&lt;br&gt;lingen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den tilltalade lider av en allvarlig&lt;br&gt;psykisk stöming och hans närvaro&lt;br&gt;därför inte är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de påföljder som anges i&lt;br&gt;första stycket 1 skall likställas&lt;br&gt;förordnande enligt 34 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 1 brottsbalken. Det&lt;br&gt;gäller dock inte, om i samband med&lt;br&gt;förordnandet villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet från fängelsestraff skall&lt;br&gt;förklaras förverkad i fråga om en&lt;br&gt;strafftid som överstiger tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 2&lt;br&gt;far målet avgöras även om den&lt;br&gt;tilltalade inte har delgetts kallelse&lt;br&gt;till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsfrågor får avgöras&lt;br&gt;trots att den tilltalade har uteblivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i andra stycket 2&lt;br&gt;får målet avgöras även om den&lt;br&gt;tilltalade inte har delgetts kallelse&lt;br&gt;till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsfrågor får avgöras&lt;br&gt;trots att den tilltalade har uteblivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2. Förslag till lag om ändring i lag (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lag (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare att 29 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;29 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall alltid behandlas&lt;br&gt;skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks allmänt åtal mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år för ett brott&lt;br&gt;för vilket det är föreskrivet fängel-&lt;br&gt;se i mer än sex månader, skall de&lt;br&gt;tidsfrister iakttas som är föreskriv-&lt;br&gt;na för åtgärder i mål där den&lt;br&gt;tilltalade är häktad. I stället för den&lt;br&gt;tid om en vecka, som i 45 kap. 14 §&lt;br&gt;rättegångsbalken är föreskriven för&lt;br&gt;hållande av huvudförhandling,&lt;br&gt;skall gälla en tid om två veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhämtar rätten yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden enligt 28 §, skall&lt;br&gt;nämnden yttra sig inom en sådan&lt;br&gt;tid att rätten kan hålla huvud-&lt;br&gt;förhandling enligt reglerna i andra&lt;br&gt;stycket. Om ärendets beskaffenhet&lt;br&gt;föranleder det, får yttrandet med&lt;br&gt;rättens medgivande lämnas senare.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall alltid behandlas&lt;br&gt;skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks allmänt åtal mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år för ett brott&lt;br&gt;för vilket det är föreskrivet fängel-&lt;br&gt;se i mer än sex månader, skall de&lt;br&gt;tidsfrister iakttas som är föreskriv-&lt;br&gt;na för åtgärder i mål där den&lt;br&gt;tilltalade är häktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhämtar rätten yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden enligt 28 §, skall&lt;br&gt;nämnden yttra sig inom cn sådan&lt;br&gt;tid att rätten kan hålla huvud-&lt;br&gt;förhandling enligt reglerna i andra&lt;br&gt;stycket. Om ärendets beskaffenhet&lt;br&gt;föranleder det, får yttrandet med&lt;br&gt;rättens medgivande lämnas senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3. Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428)&lt;br&gt;dels att 3 a § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 b §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är olämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna, får&lt;br&gt;ordinär delgivning med den som är&lt;br&gt;part eller som har liknande&lt;br&gt;ställning i ett mål eller ärende ske&lt;br&gt;genom att myndigheten sänder&lt;br&gt;handlingen med post till den sökte&lt;br&gt;under hans senast kända adress och&lt;br&gt;minst en dag senare skickar ett&lt;br&gt;meddelande om att handlingen har&lt;br&gt;sänts (förenklad delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får använ-&lt;br&gt;das bara om den sökte har delgetts&lt;br&gt;upplysning om att förenklad del-&lt;br&gt;givning kan komma att användas i&lt;br&gt;målet eller ärendet. Sådan upplys-&lt;br&gt;ning behöver dock inte delges med&lt;br&gt;den som har inlett förfarandet vid&lt;br&gt;myndigheten eller som har gett in&lt;br&gt;en handling i målet eller ärendet,&lt;br&gt;om upplysningen lämnas i nära&lt;br&gt;anslutning till att ansökan eller&lt;br&gt;handlingen har kommit in till&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar genom vilka för-&lt;br&gt;farandet vid myndigheten inleds.&lt;br&gt;Har ett mål om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande eller vanlig handräckning&lt;br&gt;efter bestridande överlämnats till&lt;br&gt;tingsrätt, Arbetsdomstolen eller&lt;br&gt;Statens va-nämnd får dock svaran-&lt;br&gt;den delges sökandens begäran om&lt;br&gt;överlämnande och andra handling-&lt;br&gt;ar i målet genom förenklad delgiv-&lt;br&gt;ning, om svaranden under&lt;br&gt;handläggningen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten har delgetts upplys-&lt;br&gt;ning om att förenklad delgivning&lt;br&gt;kan komma att användas i målet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är olämpligt med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna, får&lt;br&gt;ordinär delgivning med den som är&lt;br&gt;part eller som har liknande&lt;br&gt;ställning i ett mål eller ärende ske&lt;br&gt;genom att myndigheten sänder&lt;br&gt;handlingen med post till den sökte&lt;br&gt;under hans senast kända adress och&lt;br&gt;minst en dag senare skickar ett&lt;br&gt;meddelande om att handlingen har&lt;br&gt;sänts (förenklad delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får använ-&lt;br&gt;das bara om den sökte har delgetts&lt;br&gt;upplysning om att förenklad del-&lt;br&gt;givning kan komma att användas i&lt;br&gt;målet eller ärendet. Sådan upplys-&lt;br&gt;ning behöver dock inte delges med&lt;br&gt;den som har inlett förfarandet vid&lt;br&gt;myndigheten eller som har gett in&lt;br&gt;en handling i målet eller ärendet,&lt;br&gt;om upplysningen lämnas i nära&lt;br&gt;anslutning till att ansökan eller&lt;br&gt;handlingen har kommit in till&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar genom vilka för-&lt;br&gt;farandet vid myndigheten inleds i&lt;br&gt;andra fall än som följer av 3 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hos tingsrätten, Arbetsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett mål om betalningsförel äg-&lt;br&gt;gande eller vanlig handräckning&lt;br&gt;efter bestridande överlämnats till&lt;br&gt;tingsrätt, Arbetsdomstolen eller&lt;br&gt;Statens va-nämnd får svaranden&lt;br&gt;delges sökandens begäran om över-&lt;br&gt;lämnande och andra handlingar i&lt;br&gt;målet genom förenklad delgivning,&lt;br&gt;om svaranden under handläggning-&lt;br&gt;en hos kronofogdemyndigheten har&lt;br&gt;delgetts upplysning om att förenk-&lt;br&gt;lad delgivning kan komma att&lt;br&gt;användas i målet hos tingsrätten,&lt;br&gt;Arbetsdomstolen eller Statens va-&lt;br&gt;nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tilltalad i ett brottmål vid&lt;br&gt;tingsrätt får delges stämningsansö-&lt;br&gt;kan och andra handlingar i målet&lt;br&gt;genom förenklad delgivning om&lt;br&gt;han i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. strafföreläggande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreläggande av ordningsbot&lt;br&gt;eller delgivning av misstanke om&lt;br&gt;ett brott som kunnat beivras&lt;br&gt;genom föreläggande av ord-&lt;br&gt;ningsbot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har delgetts upplysning om att&lt;br&gt;förenklad delgivning kan komma&lt;br&gt;att användas i brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Inställda huvudförhandlingar - förslag&lt;br&gt;till åtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten&lt;br&gt;för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Katrineholms tingsrätt, Jönkö-&lt;br&gt;pings tingsrätt, Mariestads tingsrätt, Karlskrona tingsrätt, Malmö&lt;br&gt;tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Karlstads tingsrätt, Gävle tingsrätt,&lt;br&gt;Lycksele tingsrätt, Länsrätten i Blekinge län, Länsrätten i Mariestad,&lt;br&gt;Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsoffer-&lt;br&gt;myndigheten, Riksrevisionsverket, Sveriges advokatsamfund, Nämnde-&lt;br&gt;männens riksförbund, Sveriges Domareförbund, 1999-års rättegångsutre-&lt;br&gt;dning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden av Åklagarmyndigheten i Stock-&lt;br&gt;holm, Åklagarmyndigheten i Linköping, Åklagarkammaren i Växjö,&lt;br&gt;Åklagarkammaren i Kalmar, Åklagarmyndigheten i Malmö, Åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Västerås och Ekobrottsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvården har bifogat yttranden av Kriminalvårdsmyndighetema&lt;br&gt;Stockholm Kronoberg och Göteborg Centrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Promemorian Vissa processrättsliga frågor rörande&lt;br&gt;forumregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Domstolsverket har lagmannen Åke Rehnström med biträde av en&lt;br&gt;arbetsgrupp sett över vissa forumförhållanden i allmän domstol.&lt;br&gt;Resultatet av arbetet har presenterats i en promemoria med lagförslag (se&lt;br&gt;bilaga 1). Förslagen syftar till att skapa förutsättningar för en större&lt;br&gt;flexibilitet inom domstolsorganisationen och ett effektivare utnyttjande&lt;br&gt;av rättsväsendet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förslagen i arbetsgruppens promemoria&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I arbetsgruppens promemoria föreslås att nya bestämmelser införs i&lt;br&gt;rättegångsbalken, äktenskapsbalken och föräldrabalken som innebär en&lt;br&gt;möjlighet för tingsrätter inom ett län att samarbeta genom överlämnande&lt;br&gt;av tvistemål, brottmål, mål om barns boende och umgänge med barn&lt;br&gt;samt mål och ärenden rörande vårdnad om barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget föreslås dessutom att forumfrågan för konkursärenden,&lt;br&gt;skuldsancringsärenden, ärenden om fÖretagsrekonstruktion, ärenden om&lt;br&gt;felparkeringsavgift och de registreringsärenden som regleras i&lt;br&gt;äktenskapsbalken skall bestämmas av regeringen. Behörig tingsrätt&lt;br&gt;föreslås vara den tingsrätt regeringen bestämt för det län eller del av län&lt;br&gt;där gäldenären bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i&lt;br&gt;allmänhet, vilket normalt är där gäldenären har sitt hemvist. För mål om&lt;br&gt;felparkering föreslås att de överklagas till den tingsrätt som regeringen&lt;br&gt;har bestämt för det län eller del av län där överträdelsen har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i sistnämnda del ligger i linje med tankarna på att bedriva&lt;br&gt;verksamhet i flera domstolar med gemensam domkrets (se prop.&lt;br&gt;1999/2000:1, utgiftsområde 4, s. 102 f.), vilket bl.a. syftar till att samla&lt;br&gt;specialmål till vissa enheter och utjämna arbetsbördan vid toppar.&lt;br&gt;Förslaget att koncentrera vissa ärendetyper till en eller två tingsrätter i ett&lt;br&gt;län kan vidare vara ett värdefullt instrument för att behålla&lt;br&gt;domstolsverksamhct vid mindre domstolar som har svårt att i framtiden&lt;br&gt;bedriva effektiv verksamhet med bibehållen kvalitet, men där det av&lt;br&gt;olika anledningar inte är lämpligt med en organisationsförändring som&lt;br&gt;innebär skapande av en tingsrätt med gemensam domkrets och dömande&lt;br&gt;verksamhet på flera orter.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Domstolsverkets kommentarer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har med framhållande av ärendets vikt överlämnat&lt;br&gt;promemorian till Justitiedepartementet. När det gäller förslaget till&lt;br&gt;lösning beträffande registrering enligt 16 kap. 2 § äktenskapsbalken har&lt;br&gt;Domstolsverket i missiv till promemorian framfört att det bör övervägas&lt;br&gt;om inte förslaget är allför snävt.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Domstolsutredningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ett mer långtgående förslag finns i betänkandet Domstolarna inför 2000-&lt;br&gt;talet (SOU 1991:106 s. 84 ff) där det föreslås att tingsrätternas&lt;br&gt;handläggning av registreringsärenden enligt äktenskapsbalken skall tas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över av det centrala äktenskapsregistret samt att avhandlingsprotokollet&lt;br&gt;avskaffas. Vidare har utredningen föreslagit att huvudmannaskapet för&lt;br&gt;äktenskapsregistret skall övergå från Statistiska centralbyrån till&lt;br&gt;Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Justitiedepartementets kommentarer&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Inom departementet har upprättats ett lagförslag som i stora delar&lt;br&gt;överensstämmer med arbetsgruppens lagförslag. Några skillnader finns&lt;br&gt;dock. Det gäller framför allt vissa bestämmelser om överlämnande av&lt;br&gt;mål från en tingsrätt till en annan tingsrätt vilka föreslås införda i 10 kap.&lt;br&gt;20 b § och 19 kap. 11 b § rättegångsbalken, 14 kap. 3 a § äktenskaps-&lt;br&gt;balken och 6 kap. 17 a § föräldrabalken. I departementsförslaget tillmäts&lt;br&gt;sålunda ett påstående från käranden om grunden för den överlämnande&lt;br&gt;domstolens behörighet inte någon sådan betydelse som det tillmäts enligt&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag. Vidare har i departementsförslaget införts&lt;br&gt;uttryckliga bestämmelser om vad syftet med ett överlämnande skall vara&lt;br&gt;och om att något överlämnande inte får ske till en tingsrätt som inte är&lt;br&gt;villig att ta emot målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till det som har sagts nu finns det anledning att påpeka att&lt;br&gt;med hänsyn till 34 kap. 3 § rättegångsbalken en domstol inte bör kunna&lt;br&gt;överlämna ett mål sedan svaranden har gjort en befogad&lt;br&gt;foruminvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det tydligt skall framgå att ett genkäromål, en talan av&lt;br&gt;mellankommande part eller en regresstalan efter det att ett mål har&lt;br&gt;överlämnats skall väckas vid den mottagande tingsrätten och inte vid den&lt;br&gt;överlämnande, har några bestämmelser i 10 kap. 14 § rättegångsbalken&lt;br&gt;getts en formulering som något avviker från den som finns i&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag till ändring av 16 kap. 2 § äktenskapsbalken om&lt;br&gt;behörig domstol för registrering av ett äktenskapsförord har i&lt;br&gt;departementsförslaget fått en något avvikande konstruktion i avsikt att&lt;br&gt;minimiera risken för att ett registrerat äktenskapsförord blir förklarat&lt;br&gt;ogiltigt på grund av att det har inregistrerats vid fel domstol (jfr rättsfallet&lt;br&gt;NJA 1954 s. 325).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt är skillnaderna mellan arbetsgruppens förslag och&lt;br&gt;departementsförslaget huvudsakligen av redaktionell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett ställningstagande till vilken eller vilka tingsrätter i ett län som&lt;br&gt;skall vara behörig att handlägga de ärendetyper för vilka forumffågan&lt;br&gt;föreslås delegerad skall beaktas det geografiska avståndet för parterna,&lt;br&gt;förutsättningar att ta till vara särskild kompetens eller andra särskilda&lt;br&gt;resurser hos en tingsrätt, liksom behovet av samverkan med vissa&lt;br&gt;myndigheter. Såsom anges i promemorian skall regeringen beakta de&lt;br&gt;synpunkter som tingsrätterna i länet har i forumfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till lag om ändring rättegångsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10 kap. 14 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 20 b § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap. 11 b §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;14 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Käromål mot flera svarande må&lt;br&gt;väckas vid den rätt, där någon av&lt;br&gt;dem enligt vad förut i detta kapitel&lt;br&gt;är stadgat har att svara, om det&lt;br&gt;sker samtidigt och käromålen&lt;br&gt;stödja sig på väsentligen samma&lt;br&gt;grund. Är saken sådan, att endast&lt;br&gt;en dom kan givas mot alla, som&lt;br&gt;hava del i saken, må talan ock&lt;br&gt;väckas vid den rätt, där någon av&lt;br&gt;dem har att svara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genkäromål upptages av den&lt;br&gt;rätt, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;som&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;upptagit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudkäromålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan, som avses i 14 kap. 4&lt;br&gt;eller 5 §, upptages av den rätt, som&lt;br&gt;upptagit huvudmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Käromål mot flera svarande får&lt;br&gt;väckas vid den rätt där någon av&lt;br&gt;dem enligt det som sagts förut i&lt;br&gt;detta kapitel har att svara, om det&lt;br&gt;sker samtidigt och käromålen stöd-&lt;br&gt;jer sig på väsentligen samma&lt;br&gt;grund. När saken är sådan att&lt;br&gt;endast en dom kan ges mot alla&lt;br&gt;som har del i saken, får talan i&lt;br&gt;stället väckas vid den rätt där&lt;br&gt;någon av dem har att svara eller&lt;br&gt;där saken redan handläggs i mål&lt;br&gt;mot någon av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genkäromål tas upp av den rätt&lt;br&gt;som handlägger huvudkäromålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i 14 kap. 4 eller&lt;br&gt;5 § tas upp av den rätt som hand-&lt;br&gt;lägger huvudmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätt får överlämna ett&lt;br&gt;mål till en annan tingsrätt i samma&lt;br&gt;län, om detta är till fördel för&lt;br&gt;handläggningen av målet och den&lt;br&gt;mottagande tingsrätten samtycker.&lt;br&gt;Något överlämnande får dock inte&lt;br&gt;ske, om behörigheten grundas på&lt;br&gt;16 § och någon av parterna&lt;br&gt;motsätter sig ett överlämnande.&lt;br&gt;Något överlämnande får inte&lt;br&gt;heller ske, om tvisten är sådan&lt;br&gt;som avses i 17 §. Den mottagande&lt;br&gt;tingsrätten skall anses vara&lt;br&gt;behörig, om det finns en tingsrätt i&lt;br&gt;länet som skall anses vara behörig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt en bestämmelse i detta Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;kapitel. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;19 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;11 b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätt får överlämna ett&lt;br&gt;mål till en annan tingsrätt i samma&lt;br&gt;län, om detta är till fördel för&lt;br&gt;handläggningen av målet och den&lt;br&gt;mottagande tingsrätten samtycker.&lt;br&gt;Den mottagande tingsrätten skall&lt;br&gt;anses vara behörig, om det finns&lt;br&gt;en tingsrätt i länet som enligt en&lt;br&gt;bestämmelse i detta kapitel skall&lt;br&gt;anses vara behörig. Innan målet&lt;br&gt;överlämnas skall parterna beredas&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig, om det inte är&lt;br&gt;obehövligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall anses ha kommit&lt;br&gt;in till den mottagande tingsrätten&lt;br&gt;samma dag som den kom in till&lt;br&gt;den tingsrätt som först tog emot&lt;br&gt;ansökan. Handläggningen av&lt;br&gt;målet skall fortsätta där den&lt;br&gt;slutade hos den överlämnande&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:108&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 16 kap. 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas en ny paragraf, 14 kap. 3 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätt får överlämna ett&lt;br&gt;äktenskapsmål till en annan tings-&lt;br&gt;rätt i samma län, om detta är till&lt;br&gt;fördel for handläggningen av&lt;br&gt;målet och den mottagande tings-&lt;br&gt;rätten samtycker. Den mottagande&lt;br&gt;tingsrätten skall anses vara&lt;br&gt;behörig, om det finns en tingsrätt i&lt;br&gt;länet som på annan grund skall&lt;br&gt;anses vara behörig. Innan målet&lt;br&gt;överlämnas skall parterna beredas&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig, om det inte är&lt;br&gt;obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall anses ha kommit&lt;br&gt;in till den mottagande tingsrätten&lt;br&gt;samma dag som den kom in till&lt;br&gt;den tingsrätt som först tog emot&lt;br&gt;ansökan. Handläggningen av&lt;br&gt;målet skall fortsätta där den&lt;br&gt;slutade hos den överlämnande&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om registrering görs Ansökan om registrering görs&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;hos tingsrätt.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;hos en tingsrätt som regeringen&lt;br&gt;bestämt for handläggning av&lt;br&gt;ärenden om sådan registrering.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Till ansökan skall fogas den handling som skall registreras. Begärs&lt;br&gt;registrering av en gåva som inte har skett skriftligen, skall uppgift om&lt;br&gt;gåvan lämnas i en handling som har undertecknats av båda makarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande anmälan om bodelning finns bestämmelser i 9 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 kap. 17 a och 17 b §§ skall betecknas 6 kap. 17 b och&lt;br&gt;17 c §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas en ny paragraf, 6 kap. 17 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätt far överlämna ett&lt;br&gt;mål om vårdnad, boende eller um-&lt;br&gt;gänge till en annan tingsrätt i&lt;br&gt;samma län, om detta är till fördel&lt;br&gt;för handläggningen av målet och&lt;br&gt;den mottagande tingsrätten sam-&lt;br&gt;tycker. Den mottagande tings-&lt;br&gt;rätten skall anses vara behörig,&lt;br&gt;om det finns en tingsrätt i länet&lt;br&gt;som på annan grund skall anses&lt;br&gt;vara behörig. Innan målet&lt;br&gt;överlämnas skall parterna beredas&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig, om det inte är&lt;br&gt;obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall anses ha kommit&lt;br&gt;in till den mottagande tingsrätten&lt;br&gt;samma dag som den kom in till&lt;br&gt;den tingsrätt som först tog emot&lt;br&gt;ansökan. Handläggningen av&lt;br&gt;målet skall fortsätta där den&lt;br&gt;slutade hos den överlämnande&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts far&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § överkla-&lt;br&gt;gas skriftligen till den tingsrätt&lt;br&gt;inom vars domkrets överträdelsen&lt;br&gt;har ägt rum. Överklagandet skall&lt;br&gt;ges in till polismyndigheten. Det&lt;br&gt;skall ha kommit in dit senast tre&lt;br&gt;veckor från det klaganden fick del&lt;br&gt;av beslutet. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden, om inte annat&lt;br&gt;anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § överkla-&lt;br&gt;gas skriftligen till den tingsrätt&lt;br&gt;som regeringen bestämt för det län&lt;br&gt;eller del av län där överträdelsen&lt;br&gt;har ägt rum. Överklagandet skall&lt;br&gt;ges in till polismyndigheten. Det&lt;br&gt;skall ha kommit in dit senast tre&lt;br&gt;veckor från det klaganden fick del&lt;br&gt;av beslutet. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden, om inte annat&lt;br&gt;anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten får i&lt;br&gt;tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att&lt;br&gt;han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller&lt;br&gt;beviset vid polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning&lt;br&gt;bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1996:257.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) Prop. 2000/01:108&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § konkurslagen skall ha följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om konkurs görs&lt;br&gt;skriftligen hos den tingsrätt där&lt;br&gt;gäldenären bör svara i tvistemål&lt;br&gt;som angår betalningsskyldighet i&lt;br&gt;allmänhet. Ansökningshandlingen&lt;br&gt;skall vara egenhändigt under-&lt;br&gt;tecknad av sökanden eller sökan-&lt;br&gt;dens ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om konkurs görs&lt;br&gt;skriftligen hos den tingsrätt som&lt;br&gt;regeringen bestämt för det län&lt;br&gt;eller del av län .där gäldenären bör&lt;br&gt;svara i tvistemål som angår betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet i allmänhet.&lt;br&gt;Ansökningshandlingen skall vara&lt;br&gt;egenhändigt undertecknad av&lt;br&gt;sökanden eller sökandens ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör rätten be-&lt;br&gt;hörig, om de inte är kända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan skall avvisas, om det inte av den framgår vilken tingsrätt&lt;br&gt;som är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa&lt;br&gt;bristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 21 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig&lt;br&gt;förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås&lt;br&gt;enligt 12 § andra stycket, över-&lt;br&gt;lämna ärendet till tingsrätten i den&lt;br&gt;ort där gäldenären är bosatt för&lt;br&gt;vidare handläggning där. Om gäl-&lt;br&gt;denären inte är bosatt i Sverige&lt;br&gt;skall ärendet överlämnas till&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GO03108/prop_200001__108-2.png" style="width:12pt;height:12pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig&lt;br&gt;förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås&lt;br&gt;enligt 12 § andra stycket, över-&lt;br&gt;lämna ärendet till den tingsrätt&lt;br&gt;som regeringen bestämt för det län&lt;br&gt;eller del av län där gäldenären är&lt;br&gt;bosatt för vidare handläggning där.&lt;br&gt;Om gäldenären inte är bosatt i&lt;br&gt;Sverige skall ärendet överlämnas&lt;br&gt;till Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:267.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fÖretagsrekonstruktion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 &amp;nbsp;§ lagen (1996:764) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fÖretagsrekonstruktion skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion far göras av gäldenären&lt;br&gt;eller av en borgenär. Ansökan&lt;br&gt;skall göras skriftligen hos den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör svara i&lt;br&gt;tvistemål som angår betalnings-&lt;br&gt;skyldighet i allmänhet. Ansök-&lt;br&gt;ningshandlingen skall vara&lt;br&gt;egenhändigt undertecknad av&lt;br&gt;sökanden eller sökandens ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan skall sökanden ange o&lt;br&gt;rätten behörig, om de inte är kända.&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;&lt;a name="caption2"&gt;&lt;/a&gt;iT&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion får göras av gäldenären&lt;br&gt;eller av en borgenär. Ansökan&lt;br&gt;skall göras skriftligen hos den&lt;br&gt;tingsrätt som regeringen bestämt&lt;br&gt;för det län eller del av län där gäl-&lt;br&gt;denären bör svara i tvistemål som&lt;br&gt;angår betalningsskyldighet i all-&lt;br&gt;mänhet. Ansökningshandlingen&lt;br&gt;skall vara egenhändigt underteck-&lt;br&gt;nad av sökanden eller sökandens&lt;br&gt;ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i styrka de omständigheter som gör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Vissa processrättsliga frågor rörande&lt;br&gt;olika forumregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Lunds&lt;br&gt;tingsrätt, Köpings tingsrätt, Hedemora tingsrätt, Linköpings tingsrätt,&lt;br&gt;Örebro tingsrätt, Karlstads tingsrätt, Lycksele tingsrätt, Luleå tingsrätt,&lt;br&gt;Länsrätten i Värmlands län, Länsrätten i Västemorrlands län, Riksåkla-&lt;br&gt;garen, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsoffermyndig-&lt;br&gt;heten, Riksrevisionsverkct, Sveriges advokatsamfund, Nämndemännens&lt;br&gt;riksförbund, Riksskatteverket, Statistiska centralbyrån, Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet och Sveriges domareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har bifogat yttranden av kronofogdemyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholm, Kalmar, Jönköping, Malmö, Härnösand och Umeå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 36 kap. 1 §, 45 kap. 14 och 15 §§ samt 46 kap. 15 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 46 kap. 15 a § med&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;36 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 §”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en, som inte är part i målet, far höras som vittne. I brottmål får&lt;br&gt;dock målsäganden inte vittna, även om han ej för talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål får vittnesförhör inte heller äga rum med någon som har&lt;br&gt;åtalats för medverkan till den gärning förhöret gäller eller för någon&lt;br&gt;annan gärning som har omedelbart samband med den gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket om den som har åtalats skall också gälla&lt;br&gt;den som för gärning som där avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är skäligen misstänkt och har underrättats om misstanken enligt 23&lt;br&gt;kap. 18 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har meddelats strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. till följd av beslut enligt bestämmelser om åtalsunderlåtelse eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild åtalsprövning ej har åtalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall någon som avses i andra&lt;br&gt;eller tredje stycket höras i en rätte-&lt;br&gt;gång som inte avser åtal mot&lt;br&gt;honom själv, gäller i fråga om&lt;br&gt;kallelse till förhandling och på-&lt;br&gt;följd för utevaro från förhandling-&lt;br&gt;en samt i fråga om förhöret vad&lt;br&gt;som sägs om tilltalade i 31 kap.&lt;br&gt;4 §, 37 kap. 1 §, 45 kap. 15 § samt&lt;br&gt;46 kap. 15 § första stycket. I fråga&lt;br&gt;om rätt till ersättning för inställel-&lt;br&gt;se vid förhandling gäller 36 kap.&lt;br&gt;24 och 25 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall någon som avses i andra&lt;br&gt;eller tredje stycket höras i en rätte-&lt;br&gt;gång som inte avser åtal mot&lt;br&gt;honom själv, gäller i fråga om&lt;br&gt;kallelse till förhandling och på-&lt;br&gt;följd för utevaro från förhandling-&lt;br&gt;en samt i fråga om förhöret vad&lt;br&gt;som sägs om tilltalade i 31 kap.&lt;br&gt;4 §, 37 kap. 1 §, 45 kap. 15 § samt&lt;br&gt;46 kap. 15 §. I fråga om rätt till er-&lt;br&gt;sättning för inställelse vid förhand-&lt;br&gt;ling gäller 36 kap. 24 och 25 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;45 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;14 r&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten bestämme, så snart ske Rätten skall bestämma tid för&lt;br&gt;kan, tid för huvudförhandlingen. huvudförhandling så snart som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:747.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1294.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För behandling av rättegångsfråga&lt;br&gt;eller del av saken, som må avgöras&lt;br&gt;särskilt, må huvudförhandling&lt;br&gt;utsättas, ehuru målet i övrigt ej är&lt;br&gt;berett till huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade anhållen eller&lt;br&gt;häktad, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en vecka från den dag,&lt;br&gt;då åtalet väcktes, om ej till följd av&lt;br&gt;åtgärd, som avses i 11 eller 12 §,&lt;br&gt;eller annan omständighet längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt. Har den&lt;br&gt;tilltalade häktats efter åtalet, skall&lt;br&gt;tiden räknas från dagen för hans&lt;br&gt;häktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade ålagd rese-&lt;br&gt;förbud, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en månad från den dag&lt;br&gt;då åtalet väcktes, om inte längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt till följd av&lt;br&gt;åtgärd som avses i 11 eller 12 §&lt;br&gt;eller annan omständighet. Har&lt;br&gt;reseförbudet meddelats efter åtalet,&lt;br&gt;skall tiden räknas från dagen för&lt;br&gt;delgivning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt. För behandling av en Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;rättegångsfråga eller en del av Bilaga 5&lt;br&gt;saken, som får avgöras särskilt, får&lt;br&gt;huvudförhandling sättas ut, trots&lt;br&gt;att målet i övrigt inte är berett till&lt;br&gt;huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade anhållen eller&lt;br&gt;häktad, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en vecka från den dag,&lt;br&gt;då åtalet väcktes, om inte längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt på grund&lt;br&gt;av åtgärd som avses i 11 eller&lt;br&gt;12 §, målets omfattning eller&lt;br&gt;annan omständighet. Har den&lt;br&gt;tilltalade häktats efter åtalet, skall&lt;br&gt;tiden räknas från dagen för hans&lt;br&gt;eller hennes häktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade ålagd rese-&lt;br&gt;förbud, skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom en månad från den dag&lt;br&gt;då åtalet väcktes, om inte längre&lt;br&gt;uppskov är nödvändigt på grund&lt;br&gt;av åtgärd som avses i 11 eller&lt;br&gt;12 §, målets omfattning eller&lt;br&gt;annan omständighet. Har reseför-&lt;br&gt;budet meddelats efter åtalet, skall&lt;br&gt;tiden räknas från dagen för&lt;br&gt;delgivning av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till huvudförhandlingen skall&lt;br&gt;åklagaren kallas. Biträder måls-&lt;br&gt;äganden åtalet eller för han eljest&lt;br&gt;talan jämte åklagaren eller skall&lt;br&gt;han höras i anledning av åklaga-&lt;br&gt;rens talan, skall ock målsäganden&lt;br&gt;kallas. Skall målsäganden infinna&lt;br&gt;sig personligen, förelägge rätten&lt;br&gt;honom vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade skall kallas till&lt;br&gt;huvudförhandlingen i stämningen&lt;br&gt;eller genom särskild kallelse. Skall&lt;br&gt;han infinna sig personligen eller&lt;br&gt;krävs det att han på annat sätt är&lt;br&gt;närvarande, skall rätten förelägga&lt;br&gt;honom vite. Om det finns anled-&lt;br&gt;ning att anta att den tilltalade inte&lt;br&gt;skulle iaktta ett sådant föreläggan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till huvudförhandlingen skall&lt;br&gt;åklagaren kallas. Biträder måls-&lt;br&gt;äganden åtalet eller för han eller&lt;br&gt;hon annars talan jämte åklagaren&lt;br&gt;eller skall han eller hon höras i an-&lt;br&gt;ledning av åklagarens talan, skall&lt;br&gt;även målsäganden kallas. Skall&lt;br&gt;målsäganden infinna sig personli-&lt;br&gt;gen, skall rätten förelägga honom&lt;br&gt;eller henne vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade skall kallas till&lt;br&gt;huvudförhandlingen i stämningen&lt;br&gt;eller genom särskild kallelse. Skall&lt;br&gt;han eller hon infinna sig person-&lt;br&gt;ligen eller krävs det att han eller&lt;br&gt;hon på annat sätt är närvarande,&lt;br&gt;skall rätten förelägga honom eller&lt;br&gt;henne vite. Om det finns anledning&lt;br&gt;att anta att den tilltalade inte skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:283.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de, far rätten förordna att han skall&lt;br&gt;hämtas till huvudförhandlingen.&lt;br&gt;Kan målet enligt 46 kap. 15 §&lt;br&gt;komma att avgöras trots att den&lt;br&gt;tilltalade har inställt sig endast&lt;br&gt;genom ombud eller har uteblivit,&lt;br&gt;skall han i kallelsen erinras om&lt;br&gt;detta. Rätten förordnar om&lt;br&gt;inställandet av den som är&lt;br&gt;anhållen eller häktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kallande av vittne och sak-&lt;br&gt;kunnig gälle vad i 36 och 40 kap.&lt;br&gt;är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa ett sådant föreläggande, får Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;rätten besluta att han eller hon Bilaga 5&lt;br&gt;skall hämtas till huvudförhand-&lt;br&gt;lingen. Kan målet enligt 46 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 a § komma att avgöras trots att&lt;br&gt;den tilltalade har inställt sig endast&lt;br&gt;genom ombud eller har uteblivit,&lt;br&gt;skall han eller hon i kallelsen&lt;br&gt;erinras om detta. Rätten beslutar&lt;br&gt;om inställandet av den som är&lt;br&gt;anhållen eller häktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om kallande av&lt;br&gt;vittne och sakkunnig finns i 36 och&lt;br&gt;40 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;46 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;15 5&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uteblir den tilltalade från rätte-&lt;br&gt;gångstillfålle för huvudförhandling&lt;br&gt;eller inställer han sig genom&lt;br&gt;ombud då han har förelagts att&lt;br&gt;infinna sig personligen, skall&lt;br&gt;rätten förelägga nytt vite eller&lt;br&gt;förordna, att han skall hämtas till&lt;br&gt;rätten antingen omedelbart eller&lt;br&gt;till senare dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan saken utredas tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande, får målet avgöras trots att&lt;br&gt;den tilltalade har inställt sig&lt;br&gt;endast genom ombud eller har&lt;br&gt;uteblivit, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte finns anledning att&lt;br&gt;döma till annan påföljd än böter,&lt;br&gt;fängelse i högst tre månader, vill-&lt;br&gt;korlig dom eller skyddstillsyn eller&lt;br&gt;sådana påföljder i förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den tilltalade, sedan stämning&lt;br&gt;har delgetts honom, har avvikit&lt;br&gt;eller håller sig undan på sådant&lt;br&gt;sätt att han inte kan hämtas till&lt;br&gt;huvudförhandlingen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den tilltalade lider av en all-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uteblir den tilltalade från ett&lt;br&gt;rättegångstillfålle för huvudför-&lt;br&gt;handling eller inställer han eller&lt;br&gt;hon sig genom ombud då han eller&lt;br&gt;hon har förelagts att infinna sig&lt;br&gt;personligen, skall rätten i första&lt;br&gt;hand pröva om målet kan avgöras&lt;br&gt;enligj 15 a §. År det inte möjligt&lt;br&gt;att avgöra målet skall rätten&lt;br&gt;besluta att den tilltalade skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kallas på nytt vid vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hämtas till rätten antingen&lt;br&gt;omedelbart eller till en senare dag&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. häktas, om det finns förutsätt-&lt;br&gt;ningar för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1549.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varlig psykisk störning och hans&lt;br&gt;närvaro på grund därav inte är&lt;br&gt;nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i andra stycket 1&lt;br&gt;far fängelse ådömas endast om&lt;br&gt;den tilltalade tidigare har uteblivit&lt;br&gt;från ett rätte gångstillfälle för&lt;br&gt;huvudförhandling i målet eller då&lt;br&gt;har inställt sig endast genom om-&lt;br&gt;bud. Har åtalet efter det tidigare&lt;br&gt;rättegångstillfället utvidgats till att&lt;br&gt;avse ytterligare gärning, får&lt;br&gt;fängelse ådömas endast om anled-&lt;br&gt;ning fanns att döma till fängelse&lt;br&gt;för de gärningar som åtalet avsåg&lt;br&gt;innan det utvidgades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de påföljder som anges i&lt;br&gt;andra stycket 1 skall likställas för-&lt;br&gt;ordnande enligt 34 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket 1 brottsbalken. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte, om i samband&lt;br&gt;med förordnandet villkorligt med-&lt;br&gt;given frihet från fängelsestraff&lt;br&gt;skall förklaras förverkad i fråga&lt;br&gt;om en strafftid som överstiger tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i andra stycket 2&lt;br&gt;får målet avgöras även om den&lt;br&gt;tilltalade inte har delgetts kallelse&lt;br&gt;till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsfrågor får avgöras&lt;br&gt;trots att den tilltalade har ute-&lt;br&gt;blivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet får avgöras även om den&lt;br&gt;tilltalade har inställt sig endast&lt;br&gt;genom ombud eller uteblivit, om&lt;br&gt;den tilltalades personliga närvaro&lt;br&gt;inte är nödvändig för utredningen&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte finns anledning att&lt;br&gt;döma till annan påföljd än böter,&lt;br&gt;fängelse i högst tre månader,&lt;br&gt;villkorlig dom eller skyddstillsyn&lt;br&gt;eller sådana påföljder i förening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den tilltalade, sedan han eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hon har delgetts stämning, har&lt;br&gt;avvikit eller håller sig undan på ett&lt;br&gt;sådant sätt att han eller hon inte&lt;br&gt;kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hämtas&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudförhandlingen eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den tilltalade lider av en all- Bilaga 5&lt;br&gt;varlig psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de påföljder som anges i&lt;br&gt;första stycket l skall likställas för-&lt;br&gt;ordnande enligt 34 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket 1 brottsbalken. Det gäller&lt;br&gt;dock inte, om i samband med&lt;br&gt;förordnandet villkorligt medgiven&lt;br&gt;frihet från fängelsestraff skall&lt;br&gt;förklaras förverkad i fråga om en&lt;br&gt;strafftid som överstiger tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som avses i första&lt;br&gt;stycket 2 får målet avgöras även&lt;br&gt;om den tilltalade inte har delgetts&lt;br&gt;kallelse till förhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsfrågor får avgöras&lt;br&gt;trots att den tilltalade har&lt;br&gt;uteblivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i delgivningslagen&lt;br&gt;(1970:428)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om delgivningslagen (1970:428)&lt;br&gt;dels att 3 a § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 b §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3a§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är olämpligt med hänsyn till omständigheterna, får ordinär&lt;br&gt;delgivning med den som är part eller som har liknande ställning i ett mål&lt;br&gt;eller ärende ske genom att myndigheten sänder handlingen med post till&lt;br&gt;den sökte under hans senast kända adress och minst en dag senare skick-&lt;br&gt;ar ett meddelande om att handlingen har sänts (förenklad delgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får användas bara om den sökte har delgetts&lt;br&gt;upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet&lt;br&gt;eller ärendet. Sådan upplysning behöver dock inte delges med den som&lt;br&gt;har inlett förfarandet vid myndigheten eller som har gett in en handling i&lt;br&gt;målet eller ärendet, om upplysningen lämnas i nära anslutning till att&lt;br&gt;ansökan eller handlingen har kommit in till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning får inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar genom vilka för-&lt;br&gt;farandet vid myndigheten inleds.&lt;br&gt;Har ett mål om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande eller vanlig handräck-&lt;br&gt;ning efter bestridande överlämnats&lt;br&gt;till tingsrätt, Arbetsdomstolen eller&lt;br&gt;Statens va-nämnd får dock svaran-&lt;br&gt;den delges sökandens begäran om&lt;br&gt;överlämnande och andra hand-&lt;br&gt;lingar i målet genom förenklad&lt;br&gt;delgivning, om svaranden under&lt;br&gt;handläggningen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten har delgetts upplys-&lt;br&gt;ning om att förenklad delgivning&lt;br&gt;kan komma att användas i målet&lt;br&gt;hos tingsrätten, Arbetsdomstolen&lt;br&gt;eller Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklad delgivning far i andra&lt;br&gt;fall än som följer av 3 b § inte&lt;br&gt;avse stämningsansökningar eller&lt;br&gt;andra handlingar genom vilka&lt;br&gt;förfarandet vid myndigheten&lt;br&gt;inleds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3h§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett mål om betalningsfore-&lt;br&gt;läggande eller vanlig handräck-&lt;br&gt;ning efter bestridande överlämnats&lt;br&gt;till tingsrätt, Arbetsdomstolen eller&lt;br&gt;Statens va-nämnd, får svaranden&lt;br&gt;delges sökandens begäran om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:638.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlämnande och andra hand- Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;lingar i målet genom förenklad Bilaga 5&lt;br&gt;delgivning, om svaranden under&lt;br&gt;handläggningen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten har delgetts upplys-&lt;br&gt;ning om att förenklad delgivning&lt;br&gt;kan komma att användas i målet&lt;br&gt;hos tingsrätten, Arbetsdomstolen&lt;br&gt;eller Statens va-nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tilltalad i ett brottmål vid&lt;br&gt;tingsrätt får delges stämnings-&lt;br&gt;ansökan och andra handlingar i&lt;br&gt;målet genom förenklad delgivning&lt;br&gt;om han eller hon i samband&lt;br&gt;med föreläggande av ordningsbot,&lt;br&gt;eller utredning av ett brott som&lt;br&gt;enligt 48 kap. 13 § rättegångsbal-&lt;br&gt;ken får beivras genom sådant&lt;br&gt;föreläggande, har delgetts upplys-&lt;br&gt;ningar om att förenklad delgivning&lt;br&gt;kan komma att användas i&lt;br&gt;brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändringen i lagen (1976:206) om Prop. 2000/01:108&lt;br&gt;felparkeringsavgift &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs att 10 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;sup&gt;16&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § överkla-&lt;br&gt;gas skriftligen till den tingsrätt&lt;br&gt;inom vars domkrets överträdelsen&lt;br&gt;har ägt rum. Överklagandet skall&lt;br&gt;ges in till polismyndigheten. Det&lt;br&gt;skall ha kommit in dit senast tre&lt;br&gt;veckor från det klaganden fick del&lt;br&gt;av beslutet. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller lagen (1996:242) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden, om inte annat anges i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § överkla-&lt;br&gt;gas skriftligen till den tingsrätt&lt;br&gt;inom vars domkrets överträdelsen&lt;br&gt;har ägt rum, om inte regeringen&lt;br&gt;föreskriver att det skall ske till en&lt;br&gt;annan tingsrätt med domkrets i&lt;br&gt;samma län. Överklagandet skall&lt;br&gt;ges in till polismyndigheten. Det&lt;br&gt;skall ha kommit in dit senast tre&lt;br&gt;veckor från det klaganden fick del&lt;br&gt;av beslutet. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller lagen (1996:242) om&lt;br&gt;domstolsärenden, om inte annat&lt;br&gt;anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten får i&lt;br&gt;tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att&lt;br&gt;han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller&lt;br&gt;beviset vid polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning&lt;br&gt;bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1987:25.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:257.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs att 21 § skuldsaneringslagen (1994:334) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 S&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig&lt;br&gt;förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås&lt;br&gt;enligt 12 § andra stycket, över-&lt;br&gt;lämna ärendet till tingsrätten i den&lt;br&gt;ort där gäldenären är bosatt för&lt;br&gt;vidare handläggning där. Om&lt;br&gt;gäldenären inte är bosatt i Sverige&lt;br&gt;skall ärendet överlämnas till&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig&lt;br&gt;förslaget skall kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten, om ansökan inte skall avslås&lt;br&gt;enligt 12 § andra stycket, över-&lt;br&gt;lämna ärendet till tingsrätten i den&lt;br&gt;ort där gäldenären är bosatt för&lt;br&gt;vidare handläggning där, om inte&lt;br&gt;regeringen föreskriver att det skall&lt;br&gt;ske till en annan tingsrätt med&lt;br&gt;domkrets i det län där gäldenären&lt;br&gt;är bosatt. Om gäldenären inte är&lt;br&gt;bosatt i Sverige skall ärendet&lt;br&gt;överlämnas till Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1996:267.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1996:764) om&lt;br&gt;fÖretagsrekonstruktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härmed föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1996:764) om fÖretags-&lt;br&gt;rekonstruktion skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om fÖretagsrekon-&lt;br&gt;struktion får göras av gäldenären&lt;br&gt;eller av en borgenär. Ansökan&lt;br&gt;skall göras skriftligen hos den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör svara i&lt;br&gt;tvistemål som angår betalnings-&lt;br&gt;skyldighet i allmänhet. Ansök-&lt;br&gt;ningshandlingen skall vara egen-&lt;br&gt;händigt undertecknad av sökanden&lt;br&gt;eller sökandens ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökan skall sökanden ange o&lt;br&gt;rätten behörig, om de inte är kända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om fÖretagsrekon-&lt;br&gt;struktion tär göras av gäldenären&lt;br&gt;eller av en borgenär. Ansökan&lt;br&gt;skall göras skriftligen hos den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör svara i&lt;br&gt;tvistemål som angår betalnings-&lt;br&gt;skyldighet i allmänhet, om inte&lt;br&gt;regeringen föreskriver att det skall&lt;br&gt;ske till en annan tingsrätt med&lt;br&gt;domkrets i det län där gäldenären&lt;br&gt;bör svara. Ansökningshandlingen&lt;br&gt;skall vara egenhändigt underteck-&lt;br&gt;nad av sökanden eller sökandens&lt;br&gt;ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i styrka de omständigheter som gör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2001-03-14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thors-&lt;br&gt;son, regeringsrådet Rune Lavin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 1 mars 2001 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1996:764) om fÖretagsrekonstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Åsa&lt;br&gt;Nord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;46 kap. 15 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av förutsättningarna för att ett mål skall kunna avgöras i den tillta-&lt;br&gt;lades utevaro är enligt gällande rätt att saken ändå kan utredas till-&lt;br&gt;fredsställande. I det remitterade förslaget motsvaras denna förutsättning&lt;br&gt;av en föreskrift om att den tilltalades personliga närvaro inte är&lt;br&gt;nödvändig för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen har under remissbehandlingen kritiserats av&lt;br&gt;åtskilliga domstolar och av Sveriges Domareförbund. Bl.a. har uttalats att&lt;br&gt;det vid en jämförelse mellan uttrycken är svårt att utläsa att förslaget&lt;br&gt;vidgar möjligheterna att avgöra mål i den tilltalades utevaro. I&lt;br&gt;motivuttalandena antyds att domstolen skulle kunna beakta förhållandet&lt;br&gt;mellan den påföljd som den tilltalade kan dömas till och de konsekvenser&lt;br&gt;av ekonomisk och annan art som han kan drabbas av om målet skjuts&lt;br&gt;upp. Väl är det möjligt att sådana avvägningar kan göras någon gång i&lt;br&gt;praktiken med gott resultat. Att uttrycka en sådan tanke i lagtext är&lt;br&gt;däremot svårt. Kravet måste också i fortsättningen vara att utredningen i&lt;br&gt;målet ger tillräckligt underlag för en från rättssäkerhetssynpunkt&lt;br&gt;godtagbar dom (prop. 1981/82:105 s. 7). Den nuvarande lydelsen ger&lt;br&gt;uttryck åt detta krav. Att ändra lagtexten på det sätt som föreslås och&lt;br&gt;förena denna ändring med motivuttalanden som inte hänför sig till vad&lt;br&gt;som är nödvändigt ”för utredningen” är ägnat att skapa förvirring.&lt;br&gt;Lagrådet, som enligt regeringsformen har att beakta rättssäkerhetens&lt;br&gt;krav, förordar att det nuvarande uttrycket behålls.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Övriga lagförslag&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Justitiedepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 2000/01:108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros,&lt;br&gt;Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm,&lt;br&gt;Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Bodström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 2000/01:108 Åtgärder mot inställda&lt;br&gt;huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 61198, Stockholm 2001&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>2000/01:JuU28</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2001-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2001-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2001-03-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>REG</kod>
<namn>Registrering</namn>
<datum>2001-03-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>70</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2001-04-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 02:35:08</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GO03108</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:19:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 02:35:08</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>2000/01:JuU28</uppgift>
<ref_dok_id>GO01JuU28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Inställda förhandlingar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:108&lt;br/&gt;
Åtgärder mot Inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ju20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:108 Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:108&lt;br/&gt;
Åtgärder mot Inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ju21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:108 Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kia Andreasson m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:108&lt;br/&gt;
Åtgärder mot Inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ju20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:108 Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kia Andreasson m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ragnwi Marcelind m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 2000/01:108&lt;br/&gt;
Åtgärder mot Inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GO02Ju21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>2000/01</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 2000/01:108 Åtgärder mot inställda huvudförhandlingar i brottmål vid tingsrätterna m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ragnwi Marcelind m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>