2422402GNB31121999112sousouStatens offentliga utredningar 1999:112Statens offentliga utredningarStatens offentliga utredningar11202000-01-01 00:00:002024-08-12 16:22:002000-01-01 00:00:00Civilsamhället som demokratins arenahämtadhtml-echttps://data.riksdagen.se/dokument/GNB3112/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GNB3112https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GNB3112
<div style="margin:3px;">
<STYLE type="text/css">
body {margin-top: 0px;margin-left: 0px;}
#page_1 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:30px 0px 29px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;height: 866px;}
#page_1 #id_1 {border:none;z:b;margin:25px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_1 #id_2 {border:none;z:b;margin:14px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;}
#page_1 #dimg1z{position:absolute;top:0px;left:0px;z-index:-1;width:632px;height:866px;}
#page_1 #dimg1 #img1 {width:632px;height:866px;}
#page_2 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:30px 0px 29px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 766px;height: 866px;}
#page_2 #id_1 {border:none;z:b;margin:21px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 496px;overflow: hidden;}
#page_2 #id_2 {border:none;z:b;margin:15px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 451px;overflow: hidden;}
#page_2 #dimg1z{position:absolute;top:0px;left:0px;z-index:-1;width:632px;height:866px;}
#page_2 #dimg1 #img1 {width:632px;height:866px;}
#page_3 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:27px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_4 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:24px 0px 126px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_5 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:23px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_6 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:24px 0px 126px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_7 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:27px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_8 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_8 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_8 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_8 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_8 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_9 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_9 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_9 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_9 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_9 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_10 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_10 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_10 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_10 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_10 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_11 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_11 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:438px;height:491px;}
#page_11 #dimg1 #img1 {width:438px;height:491px;}
#page_12 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_12 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_12 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_12 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_12 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_13 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_13 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_13 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_13 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_13 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_14 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_14 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_14 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_14 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_14 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_15 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_15 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_15 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_15 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_15 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_16 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_16 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_16 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_16 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_16 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_17 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_17 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_17 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_17 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_17 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_18 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_18 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_18 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_18 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_18 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_19 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_19 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_19 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_19 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_19 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_20 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_20 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_20 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_20 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_20 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_21 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_21 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_21 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_21 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_21 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_22 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_22 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_22 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_22 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_22 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_23 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_23 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_23 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_23 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_23 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_24 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_24 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:438px;height:538px;}
#page_24 #dimg1 #img1 {width:438px;height:538px;}
#page_25 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_25 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_25 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_26 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_26 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:438px;height:508px;}
#page_26 #dimg1 #img1 {width:438px;height:508px;}
#page_27 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_27 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:438px;height:524px;}
#page_27 #dimg1 #img1 {width:438px;height:524px;}
#page_28 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_28 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_28 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_28 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_28 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_29 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_29 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_29 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_29 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_29 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_30 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_30 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_30 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_30 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:355px;}
#page_30 #dimg1 #img1 {width:436px;height:355px;}
#page_31 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_31 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_31 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_31 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_31 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_32 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_32 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_32 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_33 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_33 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_33 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_33 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_33 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_34 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_34 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_34 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_34 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_34 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_35 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_35 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_35 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_35 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_35 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_36 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_36 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_36 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_36 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_36 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_37 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_37 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_37 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_37 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_37 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_38 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_38 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_38 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_38 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_38 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_39 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_39 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_39 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_39 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_39 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_40 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_40 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_40 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_40 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_40 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_41 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_41 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_41 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_41 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_41 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_42 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_42 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_42 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_42 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_42 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_43 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_43 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_43 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_43 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_43 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_44 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_44 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_44 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_44 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_44 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_45 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_45 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_45 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_45 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_45 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_46 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_46 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_46 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_46 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_46 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_47 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_47 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_47 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_47 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_47 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_48 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_48 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_48 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_48 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_48 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_49 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_49 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_49 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_49 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_49 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_50 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_50 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_50 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_50 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_50 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_51 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_51 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_51 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_51 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_51 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_52 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_52 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_52 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_52 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_52 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_53 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_53 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_53 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_53 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_53 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_54 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_54 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_54 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_54 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_54 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_55 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_55 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_55 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_55 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_55 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_56 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_56 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_56 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_56 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_56 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_57 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_57 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_57 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_57 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_57 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_58 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_58 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_58 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_58 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_58 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_59 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_59 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_59 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_59 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_59 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_60 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_60 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_60 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_60 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_60 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_61 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_61 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_61 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_61 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_61 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_62 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_62 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_62 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_62 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_62 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_63 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_63 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_63 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_63 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_63 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_64 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_64 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_64 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_64 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_64 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_65 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_65 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_65 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_65 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_65 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_66 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_66 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_66 #id_2 {border:none;z:b;margin:13px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_66 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_66 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_67 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_67 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_67 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_67 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_67 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_68 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_68 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_68 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_68 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_68 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_69 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:27px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_70 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_70 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_70 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_70 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_70 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_71 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_71 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_71 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_71 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_71 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_72 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_72 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_72 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_72 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_72 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_73 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_73 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_73 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_73 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_73 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_74 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_74 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_74 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_74 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_74 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_75 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_75 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_75 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_75 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_75 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_76 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_76 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_76 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_76 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_76 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_77 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_77 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_77 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_77 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_77 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_78 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_78 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_78 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_78 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_78 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_79 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_79 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_79 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_79 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_79 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_80 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_80 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_80 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_80 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_80 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_81 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_81 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_81 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_81 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_81 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_82 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_82 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_82 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_82 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_82 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_83 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_83 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_83 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_83 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_83 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_84 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_84 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_84 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_84 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_84 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_85 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_85 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_85 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_85 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_85 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_86 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_86 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_86 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_86 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_86 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_87 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_87 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_87 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_87 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_87 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_88 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_88 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_88 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_88 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_88 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_89 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_89 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_89 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_89 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_89 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_90 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:27px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_91 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_91 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_91 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_91 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_91 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_92 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_92 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_92 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_92 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_92 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_93 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_93 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_93 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_93 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_93 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_94 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_94 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_94 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_94 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_94 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_95 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_95 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_95 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_95 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_95 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_96 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_96 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_96 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_96 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_96 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_97 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_97 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_97 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_97 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_97 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_98 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_98 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_98 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_98 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_98 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_99 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_99 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_99 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_99 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_99 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_100 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_100 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_100 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_100 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_100 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_101 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_101 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_101 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_101 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_101 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_102 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_102 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_102 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_102 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_102 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_103 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_103 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_103 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_103 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_103 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_104 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_104 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_104 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_104 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_104 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_105 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_105 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_105 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_105 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_105 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_106 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_106 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_106 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_106 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_106 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_107 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_107 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_107 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_107 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_107 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_108 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_108 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_108 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_108 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_108 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_109 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_109 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_109 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_109 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_109 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_110 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_110 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 676px;overflow: hidden;}
#page_110 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_110 #dimg1z{position:absolute;top:25px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_110 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_111 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:24px 0px 126px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_112 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:28px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_113 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_113 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_113 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_113 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_113 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_114 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_114 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_114 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_114 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_114 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_115 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_115 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_115 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_115 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_115 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_116 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_116 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_116 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_116 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_116 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_117 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_117 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_117 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_117 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_117 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_118 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_118 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_118 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_118 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_118 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_119 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_119 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_119 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_119 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_119 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_120 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_120 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_120 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_120 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_120 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_121 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_121 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_121 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_121 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_121 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_122 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_122 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_122 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_122 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_122 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_123 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_123 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_123 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_123 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_123 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_124 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_124 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:438px;height:524px;}
#page_124 #dimg1 #img1 {width:438px;height:524px;}
#page_125 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_125 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_125 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_125 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_125 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_126 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_126 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_126 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_126 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_126 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_127 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_127 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_127 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_127 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_127 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_128 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_128 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_128 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_128 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_128 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_129 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_129 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_129 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_129 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_129 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_130 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_130 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_130 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_130 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_130 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_131 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_131 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_131 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_131 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_131 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_132 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_132 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_132 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_132 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_132 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_133 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_133 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_133 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_133 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_133 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_134 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_134 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_134 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_134 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_134 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_135 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_135 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_135 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_135 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_135 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_136 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_136 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_136 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_136 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_136 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_137 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_137 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_137 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_137 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_137 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_138 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_138 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_138 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_138 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_138 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_139 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:24px 0px 126px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_140 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:28px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 947px;}
#page_141 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_141 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_141 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_141 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_141 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_142 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_142 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_142 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_142 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_142 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_143 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_143 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_143 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_143 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_143 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_144 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_144 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_144 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_144 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_144 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_145 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_145 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_145 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_145 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_145 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_146 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_146 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_146 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_146 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_146 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_147 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_147 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_147 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_147 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_147 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_148 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_148 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_148 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_148 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_148 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_149 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_149 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_149 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_149 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_149 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_150 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_150 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_150 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_150 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_150 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_151 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_151 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_151 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_151 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_151 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_152 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_152 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_152 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_152 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_152 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_153 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_153 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_153 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_153 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_153 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_154 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_154 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_154 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_154 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_154 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_155 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_155 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_155 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_155 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_155 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_156 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_156 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_156 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_156 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_156 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_157 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_157 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_157 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_157 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_157 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_158 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_158 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_158 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_158 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_158 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_159 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_159 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_159 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_159 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_159 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_160 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_160 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_160 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_160 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_160 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_161 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_161 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_161 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_161 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_161 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_162 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_162 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_162 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_162 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_162 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_163 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_163 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_163 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_163 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_163 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_164 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_164 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_164 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_164 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_164 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_165 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_165 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_165 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_165 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_165 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_166 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_166 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_166 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_166 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_166 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_167 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_167 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_167 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_167 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_167 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_168 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_168 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 631px;overflow: hidden;}
#page_168 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_168 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_168 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_169 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_169 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_169 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_169 #dimg1z{position:absolute;top:24px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_169 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_170 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:25px 0px 62px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_170 #dimg1z{position:absolute;top:175px;left:0px;z-index:-1;width:410px;height:398px;}
#page_170 #dimg1 #img1 {width:410px;height:398px;}
#page_171 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:24px 0px 126px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_172 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:0px 0px 5px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;height: 783px;}
#page_172 #dimg1z{position:absolute;top:0px;left:0px;z-index:-1;width:549px;height:783px;}
#page_172 #dimg1 #img1 {width:549px;height:783px;}
#page_173 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:0px 0px 20px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;}
#page_173 #id_1 {float:left;border:none;z:b;margin:14px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 315px;overflow: hidden;}
#page_173 #id_2 {float:left;border:none;z:b;margin:14px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 360px;overflow: hidden;}
#page_173 #dimg1z{position:absolute;top:0px;left:0px;z-index:-1;width:504px;height:686px;}
#page_173 #dimg1 #img1 {width:504px;height:686px;}
#page_174 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:13px 0px 23px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;height: 660px;}
#page_174 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 541px;overflow: hidden;}
#page_174 #id_2 {border:none;z:b;margin:17px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 496px;overflow: hidden;}
#page_174 #id_2 #id_2_1 {float:left;border:none;z:b;margin:2px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 180px;overflow: hidden;}
#page_174 #id_2 #id_2_2 {float:left;border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 360px;overflow: hidden;}
#page_174 #dimg1z{position:absolute;top:0px;left:0px;z-index:-1;width:501px;height:660px;}
#page_174 #dimg1 #img1 {width:501px;height:660px;}
#page_175 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:0px 0px 5px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 676px;height: 783px;}
#page_175 #dimg1z{position:absolute;top:0px;left:0px;z-index:-1;width:549px;height:783px;}
#page_175 #dimg1 #img1 {width:549px;height:783px;}
#page_176 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:27px 0px 69px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 856px;}
#page_177 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 69px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_177 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_177 #id_2 {border:none;z:b;margin:11px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_177 #dimg1z{position:absolute;top:23px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_177 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
#page_178 {position:relative; overflow: hidden;z:b;margin:12px 0px 124px 10px ;padding: 0px;border: none;width: 902px;}
#page_178 #id_1 {border:none;z:b;margin:0px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 721px;overflow: hidden;}
#page_178 #id_2 {border:none;z:b;margin:9px 0px 0px 10px ;padding: 0px;border:none;width: 811px;overflow: hidden;}
#page_178 #dimg1z{position:absolute;top:23px;left:0px;z-index:-1;width:436px;height:1px;font-size: 1px !important;l-h:nHeight;}
#page_178 #dimg1 #img1 {width:436px;height:1px;}
.dclr {clear:both;float:none;height:1px;margin:0px;padding:0px;overflow:hidden;}
.ft0{font: 30px 'Verdana' !important;l-h: 66px;}
.ft1{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;}
.ft2{font: italic 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;}
.ft3{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 12px;}
.ft4{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 10px;}
.ft5{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft6{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft7{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 1px;}
.ft8{font: bold 20px 'Verdana' !important;l-h: 35px;}
.ft9{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 11px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft10{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;}
.ft11{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft12{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft13{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 3px;l-h: 15px;}
.ft14{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft15{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft16{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 3px;l-h: 17px;}
.ft17{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;}
.ft18{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;}
.ft19{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft20{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft21{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 1px;}
.ft22{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft23{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;}
.ft24{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 14px;}
.ft25{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft26{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;}
.ft27{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 22px;}
.ft28{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;}
.ft29{font: bold 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;}
.ft30{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;}
.ft31{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 10px;}
.ft32{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 3px;l-h: 16px;}
.ft33{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;}
.ft34{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;}
.ft35{font: bold 14px 'Verdana' !important;l-h: 18px;}
.ft36{font: bold 14px 'Verdana' !important;margin-left: 20px;l-h: 18px;}
.ft37{font: italic 10px 'Verdana' !important;l-h: 10px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft38{font: bold 14px 'Verdana' !important;margin-left: 20px;l-h: 19px;}
.ft39{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 10px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft40{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 10px;}
.ft41{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft42{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;}
.ft43{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 9px;}
.ft44{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 13px;}
.ft45{font: bold 10px 'Verdana' !important;l-h: 12px;}
.ft46{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 12px;}
.ft47{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;}
.ft48{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 12px;}
.ft49{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 13px;}
.ft50{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 12px;}
.ft51{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 3px;}
.ft52{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;}
.ft53{font: bold 14px 'Verdana' !important;margin-left: 9px;l-h: 19px;}
.ft54{font: bold 14px 'Verdana' !important;l-h: 22px;}
.ft55{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;}
.ft56{font: bold 12px 'Verdana' !important;margin-left: 10px;l-h: 17px;}
.ft57{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 17px;}
.ft58{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 12px;l-h: 17px;}
.ft59{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 12px;l-h: 16px;}
.ft60{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 12px;l-h: 18px;}
.ft61{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 4px;l-h: 17px;}
.ft62{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 12px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft63{font: italic 12px 'Verdana' !important;margin-left: 3px;l-h: 15px;}
.ft64{font: 20px 'Verdana' !important;l-h: 32px;}
.ft65{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft66{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 18px;}
.ft67{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft68{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;}
.ft69{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 15px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft70{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 14px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft71{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 13px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft72{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 13px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft73{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;}
.ft74{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;}
.ft75{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 3px;l-h: 17px;}
.ft76{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 12px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft77{font: 20px 'Verdana' !important;l-h: 34px;}
.ft78{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 17px;}
.ft79{font: italic 12px 'Verdana' !important;margin-left: 3px;l-h: 16px;}
.ft80{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 18px;}
.ft81{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 9px;position: relative; bottom: 5px;}
.ft82{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft83{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft84{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft85{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft86{font: bold 14px 'Verdana' !important;l-h: 22px;}
.ft87{font: bold 24px 'Verdana' !important;l-h: 65px;}
.ft88{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 19px;}
.ft89{font: 14px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft90{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 16px;}
.ft91{font: bold 12px 'Verdana' !important;l-h: 14px;}
.ft92{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 12px;}
.ft93{font: italic 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft94{font: 12px 'Verdana' !important;text-decoration: underline;l-h: 15px;}
.ft95{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 7px;}
.ft96{font: 10px 'Verdana' !important;l-h: 12px;}
.ft97{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft98{font: 20px 'Verdana' !important;l-h: 33px;}
.ft99{font: 12px 'Verdana' !important;l-h: 15px;}
.ft100{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 27px;l-h: 16px;}
.ft101{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 26px;l-h: 16px;}
.ft102{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 18px;l-h: 16px;}
.ft103{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 19px;l-h: 16px;}
.ft104{font: 12px 'Verdana' !important;margin-left: 19px;l-h: 15px;}
.p0{text-align: left;padding-right: 168px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p1{text-align: left;margin-top: 23px;margin-bottom: 0px !important;}
.p2{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p3{text-align: left;margin-top: 57px;margin-bottom: 0px !important;}
.p4{text-align: left;padding-left: 320px;margin-top: 288px;margin-bottom: 0px !important;}
.p5{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;}
.p6{text-align: right;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;}
.p7{text-align: left;padding-right: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p8{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 67px;margin-bottom: 0px !important;}
.p9{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p10{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p11{text-align: left;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;}
.p12{text-align: left;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p13{text-align: left;margin-top: 117px;margin-bottom: 0px !important;}
.p14{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;}
.p15{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p16{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p17{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;}
.p18{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 287px;margin-bottom: 0px !important;}
.p19{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;}
.p20{text-align: left;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p21{text-align: left;margin-top: 50px;margin-bottom: 0px !important;}
.p22{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p23{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p24{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 21px;margin-bottom: 0px !important;}
.p25{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p26{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p27{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;}
.p28{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p29{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p30{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;}
.p31{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p32{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p33{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;}
.p34{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;}
.p35{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p36{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 30px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.29px;}
.p37{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p38{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p39{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 21px;margin-bottom: 0px !important;}
.p40{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;}
.p41{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p42{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p43{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p44{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p45{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p46{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;}
.p47{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p48{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p49{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p50{text-align: left;padding-left: 200px;margin-top: 20px;margin-bottom: 0px !important;}
.p51{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p52{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 23px;margin-bottom: 0px !important;}
.p53{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p54{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p55{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p56{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p57{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p58{text-align: left;margin-top: 30px;margin-bottom: 0px !important;}
.p59{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p60{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p61{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p62{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;}
.p63{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p64{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p65{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 77px;margin-bottom: 0px !important;}
.p66{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.29px;}
.p67{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p68{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 40px;margin-bottom: 0px !important;}
.p69{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p70{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p71{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p72{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p73{text-align: left;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;}
.p74{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p75{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;}
.p76{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p77{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p78{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 23px;margin-bottom: 0px !important;}
.p79{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p80{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 29px;margin-bottom: 0px !important;}
.p81{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 525px;margin-top: 48px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.29px;}
.p82{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p83{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p84{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p85{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p86{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 21px;margin-bottom: 0px !important;}
.p87{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 25px;margin-bottom: 0px !important;}
.p88{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p89{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p90{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;}
.p91{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p92{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p93{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p94{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p95{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 44px;margin-bottom: 0px !important;}
.p96{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p97{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p98{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p99{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p100{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 399px;margin-top: 22px;margin-bottom: 0px !important;}
.p101{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;}
.p102{text-align: left;padding-left: 200px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;}
.p103{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p104{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 546px;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.29px;}
.p105{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p106{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 23px;margin-bottom: 0px !important;}
.p107{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p108{text-align: left;padding-left: 200px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p109{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p110{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p111{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 30px;margin-bottom: 0px !important;}
.p112{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p113{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p114{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p115{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 22px;margin-bottom: 0px !important;}
.p116{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p117{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p118{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p119{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p120{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p121{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 346px;margin-bottom: 0px !important;}
.p122{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p123{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;}
.p124{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p125{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;}
.p126{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;}
.p127{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p128{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;}
.p129{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 195px;margin-bottom: 0px !important;}
.p130{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p131{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p132{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 145px;margin-bottom: 0px !important;}
.p133{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p134{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;}
.p135{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;white-space: nowrap;}
.p136{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p137{text-align: left;padding-left: 200px;margin-top: 46px;margin-bottom: 0px !important;}
.p138{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 504px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.29px;}
.p139{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;}
.p140{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p141{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 22px;margin-bottom: 0px !important;}
.p142{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p143{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p144{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p145{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 40px;margin-bottom: 0px !important;}
.p146{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p147{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;}
.p148{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p149{text-align: left;margin-top: 25px;margin-bottom: 0px !important;}
.p150{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p151{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 31px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.29px;}
.p152{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p153{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p154{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 23px;margin-bottom: 0px !important;}
.p155{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p156{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;}
.p157{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p158{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 31px;margin-bottom: 0px !important;}
.p159{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p160{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 30px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.29px;}
.p161{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;}
.p162{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p163{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p164{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;}
.p165{text-align: left;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;}
.p166{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p167{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p168{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 27px;margin-bottom: 0px !important;}
.p169{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 30px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.29px;}
.p170{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 34px;margin-bottom: 0px !important;}
.p171{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p172{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;}
.p173{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p174{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 44px;margin-bottom: 0px !important;}
.p175{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 47px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.28px;}
.p176{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p177{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;}
.p178{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p179{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p180{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p181{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p182{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p183{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;}
.p184{text-align: left;margin-top: 31px;margin-bottom: 0px !important;}
.p185{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p186{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p187{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p188{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;}
.p189{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;}
.p190{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p191{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;}
.p192{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 25px;margin-bottom: 0px !important;}
.p193{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p194{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p195{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 204px;margin-bottom: 0px !important;}
.p196{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 504px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p197{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p198{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p199{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p200{text-align: left;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;}
.p201{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p202{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p203{text-align: left;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;}
.p204{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p205{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p206{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p207{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p208{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p209{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p210{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 58px;margin-bottom: 0px !important;}
.p211{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p212{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p213{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p214{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p215{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p216{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p217{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p218{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p219{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p220{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p221{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p222{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p223{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p224{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p225{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p226{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p227{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p228{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p229{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p230{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p231{text-align: left;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p232{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 258px;margin-bottom: 0px !important;}
.p233{text-align: left;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;}
.p234{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 53px;margin-bottom: 0px !important;}
.p235{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p236{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p237{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 10px;}
.p238{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 45px;margin-bottom: 0px !important;}
.p239{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p240{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p241{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p242{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p243{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p244{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p245{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p246{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p247{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p248{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p249{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 41px;margin-bottom: 0px !important;}
.p250{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p251{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p252{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p253{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p254{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p255{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p256{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p257{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p258{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 59px;margin-bottom: 0px !important;}
.p259{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p260{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p261{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p262{text-align: center;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p263{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p264{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p265{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p266{text-align: left;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p267{text-align: left;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p268{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;}
.p269{text-align: left;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p270{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;}
.p271{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 504px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;}
.p272{text-align: left;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p273{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p274{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;}
.p275{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.19px;}
.p276{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;}
.p277{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p278{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p279{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 43px;margin-bottom: 0px !important;}
.p280{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p281{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p282{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p283{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p284{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p285{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p286{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p287{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p288{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p289{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p290{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p291{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p292{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p293{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 25px;margin-bottom: 0px !important;}
.p294{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p295{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p296{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p297{text-align: left;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p298{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p299{text-align: left;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p300{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p301{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p302{text-align: left;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p303{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p304{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p305{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p306{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 20px;margin-bottom: 0px !important;}
.p307{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p308{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;}
.p309{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p310{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p311{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p312{text-align: left;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;}
.p313{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p314{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 593px;margin-bottom: 0px !important;}
.p315{text-align: left;padding-right: 504px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p316{text-align: left;margin-top: 51px;margin-bottom: 0px !important;}
.p317{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p318{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p319{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p320{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p321{text-align: left;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p322{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p323{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p324{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 50px;margin-bottom: 0px !important;}
.p325{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p326{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p327{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;}
.p328{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p329{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;}
.p330{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p331{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p332{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p333{text-align: left;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p334{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p335{text-align: left;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p336{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 75px;margin-bottom: 0px !important;}
.p337{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p338{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p339{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 23px;margin-bottom: 0px !important;}
.p340{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p341{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p342{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 65px;margin-bottom: 0px !important;}
.p343{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 27px;margin-bottom: 0px !important;}
.p344{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p345{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 20px;margin-bottom: 0px !important;}
.p346{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p347{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;}
.p348{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;}
.p349{text-align: left;margin-top: 49px;margin-bottom: 0px !important;}
.p350{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p351{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 78px;margin-bottom: 0px !important;}
.p352{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p353{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p354{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p355{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 21px;margin-bottom: 0px !important;}
.p356{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p357{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p358{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;}
.p359{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 42px;margin-bottom: 0px !important;}
.p360{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;}
.p361{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p362{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p363{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 62px;margin-bottom: 0px !important;}
.p364{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p365{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p366{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p367{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p368{text-align: left;margin-top: 44px;margin-bottom: 0px !important;}
.p369{text-align: left;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p370{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p371{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p372{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p373{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p374{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 25px;margin-bottom: 0px !important;}
.p375{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p376{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;}
.p377{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p378{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p379{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 408px;margin-bottom: 0px !important;}
.p380{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;}
.p381{text-align: left;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p382{text-align: left;margin-top: 55px;margin-bottom: 0px !important;}
.p383{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p384{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p385{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;}
.p386{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 37px;margin-bottom: 0px !important;}
.p387{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p388{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;}
.p389{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p390{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p391{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 69px;margin-bottom: 0px !important;}
.p392{text-align: left;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;}
.p393{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p394{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p395{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p396{text-align: left;padding-right: 504px;margin-top: 43px;margin-bottom: 0px !important;}
.p397{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p398{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p399{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p400{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;}
.p401{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p402{text-align: left;margin-top: 20px;margin-bottom: 0px !important;}
.p403{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p404{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p405{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p406{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p407{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;}
.p408{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p409{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p410{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 105px;margin-bottom: 0px !important;}
.p411{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p412{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 67px;margin-bottom: 0px !important;}
.p413{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p414{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p415{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p416{text-align: left;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;}
.p417{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p418{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p419{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 53px;margin-bottom: 0px !important;}
.p420{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p421{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p422{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 44px;margin-bottom: 0px !important;}
.p423{text-align: left;padding-left: 140px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p424{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p425{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p426{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 50px;margin-bottom: 0px !important;}
.p427{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p428{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p429{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p430{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;}
.p431{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p432{text-align: left;margin-top: 89px;margin-bottom: 0px !important;}
.p433{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p434{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p435{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;}
.p436{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;}
.p437{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p438{text-align: left;margin-top: 36px;margin-bottom: 0px !important;}
.p439{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;}
.p440{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p441{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 32px;margin-bottom: 0px !important;}
.p442{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p443{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p444{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p445{text-align: left;padding-right: 525px;margin-top: 19px;margin-bottom: 0px !important;}
.p446{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p447{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 68px;margin-bottom: 0px !important;}
.p448{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;}
.p449{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p450{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 104px;margin-bottom: 0px !important;}
.p451{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p452{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p453{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p454{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 39px;margin-bottom: 0px !important;}
.p455{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p456{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p457{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p458{text-align: left;margin-top: 47px;margin-bottom: 0px !important;}
.p459{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p460{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p461{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 31px;margin-bottom: 0px !important;}
.p462{text-align: left;padding-right: 525px;margin-top: 36px;margin-bottom: 0px !important;}
.p463{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p464{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p465{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p466{text-align: left;margin-top: 34px;margin-bottom: 0px !important;}
.p467{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p468{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 222px;margin-bottom: 0px !important;}
.p469{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p470{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p471{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 50px;margin-bottom: 0px !important;}
.p472{text-align: right;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p473{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 43px;margin-bottom: 0px !important;}
.p474{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p475{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p476{text-align: left;padding-left: 240px;margin-top: 30px;margin-bottom: 0px !important;}
.p477{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p478{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p479{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 22px;margin-bottom: 0px !important;}
.p480{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p481{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p482{text-align: left;padding-right: 462px;padding-top: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p483{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;}
.p484{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.18px;}
.p485{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p486{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p487{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p488{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p489{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 43px;margin-bottom: 0px !important;}
.p490{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p491{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p492{text-align: left;margin-top: 48px;margin-bottom: 0px !important;}
.p493{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p494{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p495{text-align: left;margin-top: 36px;margin-bottom: 0px !important;}
.p496{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p497{text-align: left;padding-right: 420px;padding-top: 1px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p498{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p499{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 21px;margin-bottom: 0px !important;}
.p500{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p501{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p502{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;}
.p503{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p504{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p505{text-align: center;padding-right: 441px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p506{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p507{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p508{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p509{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 27px;margin-bottom: 0px !important;}
.p510{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p511{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p512{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p513{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p514{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p515{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p516{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p517{text-align: left;padding-right: 420px;padding-top: 1px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p518{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 18px;margin-bottom: 0px !important;}
.p519{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p520{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 44px;margin-bottom: 0px !important;}
.p521{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p522{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p523{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 35px;margin-bottom: 0px !important;}
.p524{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p525{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p526{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p527{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 29px;margin-bottom: 0px !important;}
.p528{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p529{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 14px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p530{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p531{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 26px;margin-bottom: 0px !important;}
.p532{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;}
.p533{text-align: left;padding-right: 483px;margin-top: 1px;margin-bottom: 0px !important;}
.p534{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p535{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p536{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p537{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 28px;margin-bottom: 0px !important;}
.p538{text-align: left;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p539{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 24px;margin-bottom: 0px !important;}
.p540{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 16px;margin-bottom: 0px !important;}
.p541{text-align: left;padding-right: 420px;margin-top: 33px;margin-bottom: 0px !important;}
.p542{text-align: left;margin-top: 58px;margin-bottom: 0px !important;}
.p543{text-align: left;padding-right: 441px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p544{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 442px;margin-bottom: 0px !important;}
.p545{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p546{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 30px;margin-bottom: 0px !important;}
.p547{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 82px;margin-bottom: 0px !important;}
.p548{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;}
.p549{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;}
.p550{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;}
.p551{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 4px;margin-bottom: 0px !important;}
.p552{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;}
.p553{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p554{text-align: left;padding-left: 180px;margin-top: 82px;margin-bottom: 0px !important;}
.p555{text-align: left;padding-left: 300px;margin-top: 190px;margin-bottom: 0px !important;}
.p556{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 84px;margin-top: 291px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 52px;}
.p557{text-align: left;padding-right: 21px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p558{text-align: left;padding-right: 42px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p559{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 63px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.9px;}
.p560{text-align: left;padding-right: 42px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p561{text-align: left;padding-right: 21px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p562{text-align: left;padding-right: 21px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p563{text-align: left;padding-right: 21px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p564{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p565{text-align: left;padding-right: 42px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p566{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p567{text-align: left;padding-right: 147px;margin-top: 17px;margin-bottom: 0px !important;}
.p568{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 3px;margin-bottom: 0px !important;}
.p569{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p570{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 19px;}
.p571{text-align: left;margin-top: 13px;margin-bottom: 0px !important;}
.p572{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 5px;margin-bottom: 0px !important;}
.p573{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p574{text-align: left;margin-top: 15px;margin-bottom: 0px !important;}
.p575{text-align: left;padding-right: 21px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p576{text-align: left;padding-right: 42px;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;}
.p577{text-align: left;padding-right: 21px;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;}
.p578{text-align: left;margin-top: 84px;margin-bottom: 0px !important;}
.p579{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 12px;margin-bottom: 0px !important;}
.p580{text-align: left;padding-right: 63px;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;}
.p581{text-align: left;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;-webkit-transform: rotate(270deg);-moz-transform: rotate(270deg);filter: progid:DXImageTransform.Microsoft.BasicImage(rotation=3);direction: rtl;block-progression: lr;width:164px;height:7px;}
.p582{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 477px;margin-bottom: 0px !important;}
.p583{text-align: left;padding-left: 160px;margin-top: 6px;margin-bottom: 0px !important;}
.p584{text-align: left;padding-left: 140px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p585{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 43px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.37px;}
.p586{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.37px;}
.p587{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.37px;}
.p588{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p589{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 525px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p590{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p591{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p592{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p593{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p594{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p595{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p596{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 462px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p597{text-align: left;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;}
.p598{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 0px;margin-bottom: 0px !important;}
.p599{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 7px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p600{text-align: left;padding-left: 0px;margin-top: 2px;margin-bottom: 0px !important;}
.p601{text-align: left;padding-right: 546px;margin-top: 8px;margin-bottom: 0px !important;}
.p602{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p603{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 420px;margin-top: 27px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p604{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 441px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.p605{text-align: left;margin-top: 11px;margin-bottom: 0px !important;}
.p606{text-align: left;margin-top: 10px;margin-bottom: 0px !important;}
.p607{text-align: left;padding-left: 0px;padding-right: 483px;margin-top: 9px;margin-bottom: 0px !important;text-indent: 0.38px;}
.td0{padding: 0px;margin: 0px;width: 116px;vertical-align: bottom;}
.td1{padding: 0px;margin: 0px;width: 64px;vertical-align: bottom;}
.td2{padding: 0px;margin: 0px;width: 259px;vertical-align: bottom;}
.td3{padding: 0px;margin: 0px;width: 138px;vertical-align: bottom;}
.td4{padding: 0px;margin: 0px;width: 231px;vertical-align: bottom;}
.td5{padding: 0px;margin: 0px;width: 357px;vertical-align: bottom;}
.td6{padding: 0px;margin: 0px;width: 122px;vertical-align: bottom;}
.td7{padding: 0px;margin: 0px;width: 388px;vertical-align: bottom;}
.td8{padding: 0px;margin: 0px;width: 31px;vertical-align: bottom;}
.td9{padding: 0px;margin: 0px;width: 106px;vertical-align: bottom;}
.td10{border-right: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 111px;vertical-align: bottom;}
.td11{padding: 0px;margin: 0px;width: 131px;vertical-align: bottom;}
.td12{padding: 0px;margin: 0px;width: 86px;vertical-align: bottom;}
.td13{border-right: #000000 1px solid;border-bottom: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 111px;vertical-align: bottom;}
.td14{border-bottom: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 131px;vertical-align: bottom;}
.td15{border-right: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 217px;vertical-align: bottom;}
.td16{border-left: #000000 1px solid;border-top: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 116px;vertical-align: bottom;}
.td17{border-top: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 105px;vertical-align: bottom;}
.td18{border-top: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 119px;vertical-align: bottom;}
.td19{border-right: #000000 1px solid;border-top: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 107px;vertical-align: bottom;}
.td20{border-left: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 116px;vertical-align: bottom;}
.td21{padding: 0px;margin: 0px;width: 105px;vertical-align: bottom;}
.td22{padding: 0px;margin: 0px;width: 119px;vertical-align: bottom;}
.td23{border-right: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 107px;vertical-align: bottom;}
.td24{border-left: #000000 1px solid;border-bottom: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 116px;vertical-align: bottom;}
.td25{border-bottom: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 105px;vertical-align: bottom;}
.td26{border-bottom: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 119px;vertical-align: bottom;}
.td27{border-right: #000000 1px solid;border-bottom: #000000 1px solid;padding: 0px;margin: 0px;width: 107px;vertical-align: bottom;}
.td28{padding: 0px;margin: 0px;width: 157px;vertical-align: bottom;}
.td29{padding: 0px;margin: 0px;width: 120px;vertical-align: bottom;}
.td30{padding: 0px;margin: 0px;width: 156px;vertical-align: bottom;}
.td31{padding: 0px;margin: 0px;width: 102px;vertical-align: bottom;}
.tr0{heightzzz: 11px;}
.tr1{heightzzz: 18px;}
.tr2{heightzzz: 16px;}
.tr3{heightzzz: 19px;}
.tr4{heightzzz: 15px;}
.tr5{heightzzz: 49px;}
.tr6{heightzzz: 24px;}
.tr7{heightzzz: 14px;}
.tr8{heightzzz: 28px;}
.tr9{heightzzz: 32px;}
.tr10{heightzzz: 96px;}
.tr11{heightzzz: 54px;}
.tr12{heightzzz: 41px;}
.tr13{heightzzz: 17px;}
.tr14{heightzzz: 9px;}
.tr15{heightzzz: 85px;}
.tr16{heightzzz: 12px;}
.tr17{heightzzz: 13px;}
.tr18{heightzzz: 3px;}
.tr19{heightzzz: 20px;}
.tr20{heightzzz: 27px;}
.t0{width: 460px;f:8px 'Verdana' !important;}
.t1{width: 387px;margin-top: 12px;f:13px 'Verdana' !important;}
.t2{width: 502px;margin-top: 533px;f:13px 'Verdana' !important;}
.t3{width: 440px;f:12px 'Verdana' !important;}
.t4{width: 456px;margin-top: 9px;f:13px 'Verdana' !important;}
.t5{width: 470px;margin-leftZ: 14px;margin-top: 11px;f:11px 'Verdana' !important;}
.t6{width: 291px;f:13px 'Verdana' !important;}
.t7{width: 271px;margin-leftZ: 15px;margin-top: 100px;f:13px 'Verdana' !important;}
</STYLE>
<DIV id="page_1">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB31121x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV class="dclr"></DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p0 ft0">Civilsamhället som demokratins arena</P>
<P class="p1 ft1">Håkan A. Bengtsson</P>
<P class="p2 ft1">Jesper Bengtsson</P>
<P class="p2 ft1">Mats Dahlkvist</P>
<P class="p2 ft1">Kristina Hultman</P>
<P class="p2 ft1">Per Wirtén</P>
<P class="p3 ft2">Demokratiutredningens skrift nr 29</P>
<P class="p4 ft3">SOU 1999:112</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0">
<TR>
<TD class="tr0 td0"><SPAN class="p5 ft4">112Demok.p65</SPAN> </TD>
<TD class="tr0 td1"><SPAN class="p6 ft4">1</SPAN> </TD>
<TD class="tr0 td2"><SPAN class="p6 ft4"><NOBR>1999-12-09,</NOBR> 15:57</SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_2">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB31122x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV class="dclr"></DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p7 ft5">SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.</P>
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t1">
<TR>
<TD class="tr1 td3"><SPAN class="p5 ft6">Beställningsadress:</SPAN> </TD>
<TD class="tr1 td4"><SPAN class="p5 ft6">Fakta Info Direkt, Kundservice</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td3"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td4"><SPAN class="p5 ft6">Box 6430, 113 82 Stockholm</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td3"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td4"><SPAN class="p5 ft6">Tel: <NOBR>08-587</NOBR> 671 00, Fax: <NOBR>08-587</NOBR> 671 71</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td3"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td4"><SPAN class="p5 ft6"><NOBR>E-post:</NOBR> order@faktainfo.se</SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t2">
<TR>
<TD class="tr3 td5"><SPAN class="p5 ft6">Foto: Pressens Bild</SPAN> </TD>
<TD class="tr3 td6"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr4 td5"><SPAN class="p5 ft6">Grafisk formgivning: Susan Nilsson, Jupiter</SPAN> </TD>
<TD class="tr4 td6"><SPAN class="p5 ft6">ISBN <NOBR>91-7610-842-2</NOBR></SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td5"><SPAN class="p5 ft6">Elanders Gotab, Stockholm 1999</SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td6"><SPAN class="p5 ft6">ISSN <NOBR>0375-250X</NOBR></SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t0">
<TR>
<TD class="tr0 td0"><SPAN class="p5 ft4">112Demok.p65</SPAN> </TD>
<TD class="tr0 td1"><SPAN class="p6 ft4">2</SPAN> </TD>
<TD class="tr0 td2"><SPAN class="p6 ft4"><NOBR>1999-12-09,</NOBR> 15:57</SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_3">
<P class="p2 ft8">Förord</P>
<P class="p8 ft10">På olika sätt har Demokratiutredningen försökt att fördjupa diskussionen om det svenska civilsamhället. På seminarier liksom i småskrifter <SPAN class="ft9">1 </SPAN>och forskarvolymer <SPAN class="ft9">2 </SPAN>har vi gett utrymme för debattörer med olika ideologiska och vetenskapliga perspektiv. Debatten om medborgarandan, civilkuraget och det civila medborgarskapet har stundom även varit intensiv på vår hemsida.</P>
<P class="p9 ft10">Med de följande fem inläggen förs debatten vidare med några ytterligare tolkningar av civilsamhällets demokratiska värde. Det första har en idéhistorisk inriktning medan de fyra därpå följande bärs upp av en samtidshistorisk, delvis feministisk kritik.</P>
<P class="p10 ft10">Demokratiutredningens ledamöter har inte tagit ställning till författarnas synpunkter.</P>
<P class="p11 ft11">Erik Amnå</P>
<P class="p12 ft12">Huvudsekreterare</P>
<P class="p13 ft6"><SPAN class="ft6">1</SPAN><SPAN class="ft13">Se t.ex. Stig Montin: </SPAN><SPAN class="ft14">Lokala demokratiexperiment </SPAN>(SOU 1998:155),</P>
<P class="p14 ft15">Invandrarskap och medborgarskap <SPAN class="ft5">(SOU 1999:8), Hans Zetterberg: </SPAN>Etik och demokratisk statskonst <SPAN class="ft5">(SOU 1999:13) samt Niels Hebert och Kerstin Jacobsson: </SPAN>Olydiga medborgare? <SPAN class="ft5">(SOU 1999:101).</SPAN></P>
<P class="p15 ft18"><SPAN class="ft6">2</SPAN><SPAN class="ft16">Se bl.a. uppsatser i forskarvolymerna VII </SPAN><SPAN class="ft17">IT i demokratins tjänst </SPAN>(SOU 1999:117) och VIII <SPAN class="ft17">Civilsamhället </SPAN>(SOU 1999:84) samt forskarvolym XIII</P>
<P class="p16 ft14">Avkorporativisering och lobbyism <SPAN class="ft6">(SOU 1999:121).</SPAN></P>
<P class="p17 ft19">3</P>
</DIV>
<DIV id="page_4">
<P class="p2 ft20">.</P>
</DIV>
<DIV id="page_5">
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t3">
<TR>
<TD class="tr5 td7"><SPAN class="p5 ft8">Innehåll</SPAN> </TD>
<TD class="tr5 td8"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr6 td7"><SPAN class="p5 ft22">Den instängda demokratin. Rörelsesocialism och</SPAN> </TD>
<TD class="tr6 td8"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr7 td7"><SPAN class="p5 ft23">statssocialism i svensk arbetarrörelse</SPAN> </TD>
<TD class="tr7 td8"><SPAN class="p5 ft24"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr4 td7"><SPAN class="p5 ft25">Mats Dahlkvist...........................................................</SPAN> </TD>
<TD class="tr4 td8"><SPAN class="p6 ft25">7</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr8 td7"><SPAN class="p5 ft22">Demokrati som maktfråga. Marginalanteckningar</SPAN> </TD>
<TD class="tr8 td8"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr7 td7"><SPAN class="p5 ft23">och enkla iakttagelser</SPAN> </TD>
<TD class="tr7 td8"><SPAN class="p5 ft24"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr7 td7"><SPAN class="p5 ft26">Per Wirtén ...............................................................</SPAN> </TD>
<TD class="tr7 td8"><SPAN class="p6 ft26">69</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr9 td7"><SPAN class="p5 ft22">Demokratins ideal och det civila samhället</SPAN> </TD>
<TD class="tr9 td8"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr7 td7"><SPAN class="p5 ft26">Håkan A. Bengtsson ....................................................</SPAN> </TD>
<TD class="tr7 td8"><SPAN class="p6 ft26">91</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr8 td7"><SPAN class="p5 ft22">Perspektivet som kom bort. Om kvinnorörelsen och</SPAN> </TD>
<TD class="tr8 td8"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr7 td7"><SPAN class="p5 ft23">feminismen som demokratisk kraft</SPAN> </TD>
<TD class="tr7 td8"><SPAN class="p5 ft24"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr4 td7"><SPAN class="p5 ft25">Kristina Hultman ........................................................</SPAN> </TD>
<TD class="tr4 td8"><SPAN class="p6 ft25">113</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr8 td7"><SPAN class="p5 ft22">Att öppna kanalerna till nya rörelser</SPAN> </TD>
<TD class="tr8 td8"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr7 td7"><SPAN class="p5 ft26">Jesper Bengtsson.......................................................</SPAN> </TD>
<TD class="tr7 td8"><SPAN class="p6 ft26">141</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr8 td7"><SPAN class="p5 ft22">Några förslag</SPAN> </TD>
<TD class="tr8 td8"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr7 td7"><SPAN class="p5 ft26">Håkan A. Bengtsson, Jesper Bengtsson, Kristina Hultman och</SPAN> </TD>
<TD class="tr7 td8"><SPAN class="p5 ft24"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr4 td7"><SPAN class="p5 ft25">Per Wirtén ...............................................................</SPAN> </TD>
<TD class="tr4 td8"><SPAN class="p6 ft25">171</SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
<P class="p18 ft19">5</P>
</DIV>
<DIV id="page_6">
<P class="p2 ft20">.</P>
</DIV>
<DIV id="page_7">
<P class="p2 ft8">Den instängda demokratin</P>
<P class="p19 ft27">Rörelsesocialism och statssocialism i svensk arbetarrörelse</P>
<P class="p20 ft28">Mats Dahlkvist</P>
<P class="p21 ft29">1 Rörelsesocialism och statssocialism</P>
<P class="p22 ft10">I den här essän<SPAN class="ft9">1 </SPAN>kommer jag att argumentera för att det inom arbetarrörelsen existerar, och från begynnelsen har existerat, ett spänningsfält mellan två poler. Å ena sidan en pol som man kan kalla rörelsesocialism. Å andra sidan en pol som man kan kalla statssocialism.<SPAN class="ft9">2 </SPAN>Spänningsfältet rör ideologi, organisation, vägval och strategi för förändring av de existerande samhällsförhållandena i riktning mot <SPAN class="ft30">individens frigörelse och bemyndigande</SPAN>. Spänningsfältet rör i hög grad synen på politisk organisation, handlande och styrelse. Spänningsfältet medför olika syn på individens myndighet, egenmakt och inflytande, och därmed på frågan om demokratins förutsättningar och former.</P>
<P class="p23 ft12">Det ideologiska och praxeologiska spänningsfältet mellan rörel-</P>
<P class="p24 ft5"><SPAN class="ft31">1</SPAN><SPAN class="ft32">Mina kollegor Thomas Denk, Hans Lödén och Curt Räftegård, alla vid statsvetenskap, Karlstads universitet, har kommenterat ett första utkast. De skall ha stort tack för kritiska synpunkter.</SPAN></P>
<P class="p25 ft5"><SPAN class="ft31">2</SPAN><SPAN class="ft32">Begreppsparet rörelsesocialism kontra statssocialism är mitt eget och används mig veterligt för första gången på detta sätt. Ordet statssocialism finns däremot tidigare i socialismens idéhistoria som den tidiga tyska socialdemokratins nedsättande beteckning på Ferdinand Lassalles förslag om statligt stöd till kooperativ. Här använder jag det på ett annat sätt, mer allmänt, ungefär som hos statsvetaren Gunnar Hansson i avhandlingen</SPAN></P>
<P class="p26 ft14">Dogm eller arbetshypotes? Den unge Wigforss och det socialistiska samhällsprojektet <SPAN class="ft6">(1997), t.ex. s. </SPAN><NOBR><SPAN class="ft6">232–234.</SPAN></NOBR></P>
<P class="p27 ft19">7</P>
</DIV>
<DIV id="page_8">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB31128x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p28 ft10">sesocialism och statssocialism är större än de socialdemokratiska och kommunistiska partiernas föreställningsvärldar. Det omfattar och präglar <SPAN class="ft30">hela </SPAN>arbetarrörelsen, dvs. även den fackliga rörelsen, den kooperativa rörelsen, syndikalisterna m.m. Spänningsfältet präglar ställningstaganden och åsiktsskillnader <SPAN class="ft30">inom </SPAN>partier och organisationer, men också åsiktsbrytningar <SPAN class="ft30">mellan </SPAN>dem. Det påverkar också individerna. De flesta socialistiska aktivister grundlägger sitt politiska tänkande på basplanet, i direktdemokratiska och närdemokratiska sammanhang. De kommer därmed att leva sitt politiska liv med en inre identitet och mentalitet som är rörelsesocialistisk, trots att de kanske huvudsakligen verkar praktiskt i ett statssocialistiskt yttre sammanhang. (De som under senare tid har rekryterats direkt till toppen slipper förmodligen denna motsättning mellan inre identitet och yttre sammanhang.)</P>
<P class="p29 ft10">”Rörelsesocialism” kallar jag sådan praxis och sådana idéer i arbetarrörelsens historia där industriarbetarnas och det övriga ”arbetande folkets” <SPAN class="ft30">organisering </SPAN>ses som utgångspunkt och tyngdpunkt. Arbetarnas egen organisering och egna erfarenheter ses som bärande strukturer för det nya samhället. De <NOBR>institutionellt–orga-</NOBR> nisatoriska lösningarna söks i linje med självförvaltning och självorganisering. Idéer om demokrati och socialism (som ju inom socialistisk idétradition och språkvärld ofta är samma sak, en aspekt av frigörelse och bemyndigande) ses som rörelsebaserad direktdemokrati eller närdemokratisk representativ demokrati. Rörelsens organisationer, deras medlemsmässiga styrka, deras idé- mässiga vitalitet och deras demokratiska förankring ses som ett tillräckligt mål. Levande organisationer blir självändamål. Rörelsesocialister tänker sig en decentraliserad organisationskultur och ett decentraliserat samhälle. Rörelsesocialismens tänkande rör sig <SPAN class="ft30">nerifrån och upp</SPAN>. Rörelsesocialistiskt tänkande finns historiskt överallt, i mer eller mindre uttalad form, inom både socialdemokratin och kommunismen, eller inom fackföreningsrörelsen och kooperationen.<SPAN class="ft9">3 </SPAN>Den tänker sig vanligtvis ett ideologiskt och organisa-</P>
<P class="p30 ft5"><SPAN class="ft9">3 </SPAN>”Federalism”, både i ekonomin och i staten, är ett positivt värdeord bland de mest uttalade principiella rörelsesocialisterna, i anarkistisk och syndikalistisk tradition efter Proudhon, Bakunin och Kropotkin.</P>
<P class="p27 ft19">8</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_9">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB31129x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p31 ft34">toriskt pluralistiskt samhälle med olika organisationsformer sida vid sida.</P>
<P class="p32 ft10">”Statssocialism”, å andra sidan, kallar jag den strömning inom arbetarrörelsens historia som lägger tonvikten vid statsmakt, offentliga förvaltningar, partiets parlamentariska styrka och innehavet av regeringsmakt. Tidigt motiverade den sin existens med en förment ”marxistisk” retorik om ”erövrandet av den politiska makten”.<SPAN class="ft9">4 </SPAN>Avsikten var att genom partiet organisera folket till majoritet i riksdagen och sedan överföra produktionsmedlen till ”samhället”, dvs. till den demokratiserade statsmakten.<SPAN class="ft9">5 </SPAN>De insti-</P>
<P class="p33 ft5"><SPAN class="ft31">4</SPAN><SPAN class="ft32">I socialdemokratins ”ortodoxa” marxism under perioden </SPAN><NOBR>1885–1910</NOBR> är frasen ”erövrandet av den politiska makten”, som är hämtad från <SPAN class="ft15">Det kommunistiska partiets manifest (1848)</SPAN>, ett slags mantra i argumenttionen i debatt mot fackföreningar, kooperatörer, ”ekonomister”, ”trade unionister” m.fl. Karl Kautsky är denna ortodoxa marxisms retoriska mästare under denna period. Det retoriska greppet är att låta Marx´ och Engels´ <SPAN class="ft15">tidsbundna </SPAN>fraser från en tid bli till programmatiska principer i en helt annan situation ett halvt sekel senare. En liknande politisk och samhällsfilosofisk dogmatisering bygger Lenin och Stalin senare upp inom den <NOBR>marxist-leninistiska</NOBR> (stalinistiska) ortodoxin.</P>
<P class="p25 ft5"><SPAN class="ft31">5</SPAN><SPAN class="ft32">Det har varit en massa (tendentiösa) missförstånd om termerna ”stat” och ”samhälle” på senare tid. Liberalismen och den demokratiska socialismen är entydiga sedan begynnelsen: termen ”samhället” används konsekvent för den </SPAN><SPAN class="ft15">demokratiserade statsmakten</SPAN>, när staten har blivit folkets stat. Det ”civila samhället” är det goda politiskt organiserade samhället, inklusive den politiska styrelsen. Ordet ”staten” eller ”makten”, däremot, används i stället när man talar om kungamaktens eller aristokratins eller fåtalsväldets orättfärdiga politiska styrelse. Det är alltså helt retoriskt konsekvent när <NOBR>marxist-leninister</NOBR> talar om de västliga demokratiernas politiska styrelse som ”klasstat”, ”klassherravälde” och alltså behöver en kritisk ”teori om staten”. Det är också en konsekvent begreppslig propagandastrategi när den nya högern och nyliberalismen under <NOBR>1980–talet</NOBR> börjar använda ordet ”staten” om de västliga demokratiernas politiska styrelse, för att frammana den gamla associationen av en orättfärdig politisk makt. Numera tycks denna begreppshistoria nästan bortglömd. Se min essä ”Det civila samhället i samhällsteori och samhällsdebatt. En kritisk analys”, i Trägårdh, L. (red.) <SPAN class="ft15">Civilt samhälle kontra Offentlig sektor</SPAN>. SNS 1995, s. <NOBR>153–230.</NOBR></P>
<P class="p34 ft19">9</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_10">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311210x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">tutionellt organisatoriska lösningarna för det nya samhället söks i linje med stat och offentlig förvaltning. Man tänker inledningsvis främst på statligt ägda företag, efter hand också på statliga välfärdsprogram implementerade i offentliga myndigheter. Statssocialismen kommer att försöka bygga in arbetarrörelsen och dess organisationskultur i statsapparaten, i en enhetligt tänkt samhällsorganisation. Den statssocialistiska traditionen kommer med nödvändighet att bli beroende av att inneha regeringsmakt eller åtminstone en stark ställning i riksdagen. Idéer om demokrati blir vid den statssocialistiska polen knutna till konstitutionens och partiväsendets institutioner. Tänker man på demokratisk vitalitet tänker man på partiet. Rörelsesocialismen, å sin sida, betonade självorganiseringen och frivilligorganisationerna som det viktigaste medlet. Statssocialismen betonar i stället partiet (det socialdemokratiska respektive det kommunistiska). Statssocialismen kommer därför att med nödvändighet tänka <SPAN class="ft30">uppifrån och ned</SPAN>. Den hålls samman av uttalade ideologiska system, den socialdemokratiska respektive den kommunistiska partiideologin. Den tänker sig en enhetlig och centraliserad arbetarrörelse och ett enhetligt och centraliserat samhälle. Den tänker sig enhetliga system och systemskiften.</P>
<P class="p36 ft35"><SPAN class="ft35">2</SPAN><SPAN class="ft36">”Välfärdsstaten – för eller emot”. Den diskursiva strukturen i nutida</SPAN></P>
<P class="p37 ft29">samhällsdebatt</P>
<P class="p38 ft10">Bilden av arbetarrörelsens idétradition, som den framstår i den offentliga debatten sedan 1990, är märkligt torftig, eller skall jag säga påtagligt tidsbunden. Det socialistiska idéarvet har kommit att likställas med statssocialism. Statssocialism ses då inte ens som statlig företagsamhet utan som offentlig sektor och välfärdsstat. <SPAN class="ft9">6</SPAN></P>
<P class="p39 ft5"><SPAN class="ft9">6 </SPAN>Med ”socialism” menar jag alltså de politiska rörelser som utifrån grundläggande idéer om en radikal demokratism inte gör halt vid ”produktionens hemliga verkstad på vars dörr står skrivet ´obehöriga äga ej tillträde´” (Marx). Det är alltså alla rörelser som vill ifrågasätta marknadens och kapitalegendomens samhällssystem utifrån en radikalt demokratisk ståndpunkt. Att det finns olika synsätt inom den socialistiska idétradi-</P>
<P class="p40 ft19">10</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_11">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311211x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<P class="p41 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
<P class="p42 ft10">Viktiga anknytningspunkter för denna förenklade bild av arbetarrörelsens idétradition, avsiktliga eller inte, har varit Maktutredningens politiska tendens i slutrapporten 1990, eller Yvonne Hirdmans bok <SPAN class="ft30">Att lägga livet till rätta.</SPAN><SPAN class="ft37">7</SPAN></P>
<P class="p43 ft10">En liknande misstolkning har i dagens debattläge också drabbat den liberala vänsterns idétradition, socialliberalism och liberal utilitarianism, som även den har kommit att skildras som enbart statsbejakande i välfärdsstatlig riktning. (Den ortodoxa liberalkonservatismens ideologiska offensiv under 1980– och <NOBR>1990–talen</NOBR> har främst riktat sig mot den socialliberala traditionen. Jag tänker på en socialliberalism av Bertil Ohlins snitt, grundad i namn som J. Bentham och J.S. Mill. <SPAN class="ft9">8 </SPAN>Från den energiska högerns tankesmedjor, under de senaste tio åren, har en strid ström av misskrediteringar och bannbullor utgått riktade mot den hittillsvarande huvudfåran inom den borgerliga vänstern. Den har lett till att Bentham och Mill har ersatts av F.A. Hayek som den politiskt korrekte politiska filosofen <SPAN class="ft30">par preference</SPAN>.)</P>
<P class="p44 ft10">Dessa bilder av socialdemokratin respektive socialliberalismen styr i sin tur den allmänpolitiska diskussionen och samhällsdebatten. Diskussionen blir instängd i vad jag skulle vilja kalla stat– marknadsfällans för eller <NOBR>emot–mönster.</NOBR></P>
<P class="p45 ft10">Bakgrunden är det politiska läget och tidsandan. Partipolitiken under <NOBR>1990-talet</NOBR> har huvudsakligen bestått i ett ställningskrig <SPAN class="ft30">för eller emot välfärdsstaten</SPAN>. All socialistisk idétradition tolkas därmed som offentlig <NOBR>sektor–statlighet.</NOBR> Att arbetarrörelsen från början grundas i frivillig självorganisering i främst fackföreningar, och att socialismens idéer grundas i en radikal demokratism om individens</P>
<P class="p46 ft6">tionen på hur ”demokrati” skall definieras och tillämpas kommer att framgå nedan.</P>
<P class="p47 ft5"><SPAN class="ft31">7</SPAN><SPAN class="ft32">Statsvetaren Bo Rothstein har med rätta framhållit de historiska bristerna i Hirdmans glidningar där makarna Myrdals reglerande och planekonomiska synsätt görs till socialdemokratins och socialpolitikens idémässiga kärna. Se Bo Rothsteins bidrag i antologin Trägårdh, L., red. </SPAN><SPAN class="ft15">Civilt samhälle kontra offentlig sektor </SPAN>(1995).</P>
<P class="p48 ft6"><SPAN class="ft31">8</SPAN><SPAN class="ft13">För en skildring av denna politiska tradition i Sverige, se t.ex. antologin</SPAN></P>
<P class="p49 ft14">Liberal ideologi och politik <NOBR>1934–1984,</NOBR> <SPAN class="ft6">AB Folk & samhälle, Falköping 1984.</SPAN></P>
<P class="p50 ft19">11</P>
</DIV>
<DIV id="page_12">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311212x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">frigörelse och bemyndigande, glöms därmed bort, förträngs och blir i det närmaste otänkbart. Likaledes glöms bort att den socialliberala idétraditionens rötter även de återfinns i frivilligorganisationer och självorganisering, då främst i frikyrkor och nykterhetsförbund men också i kooperativa föreningar.<SPAN class="ft9">9 </SPAN>(Den liberala vänsterns problematik berörs indirekt i denna essä, eftersom gränsen mellan liberal vänster och socialistisk höger är ganska flytande allt sedan <NOBR>1800-talets</NOBR> gemensamma kamp mot adelsvälde och kungamakt och sekelskiftets kamp för demokratin.<SPAN class="ft9">10 </SPAN>Det här är dock huvudsakligen en essä om arbetarrörelsens och främst socialdemokratins idétradition och inre ideologiska spänningar, även om jag använder idéhistorien för att bearbeta våra tidsbundna föreställningar och i essän föreslå ett synsätt på problemen om samhällets demokratisering.)</P>
<P class="p51 ft10">Strukturellt sett utgår den politiska energin i <NOBR>1990-talets</NOBR> ställningskrig om välfärdsstaten från situationen av <NOBR>EU-anpassning,</NOBR> finansmarknadernas avreglering och storföretagens globala strategier. Idépolitiskt har den politiska energin kommit från den militanta liberalkonservatismen, som ser attacken mot välfärdsstaten som en parallell till attacken mot det kommunismens statssystem, ”stat som stat” tycks parollen lyda.<SPAN class="ft9">11 </SPAN>I detta ställningskrig, och under det strukturella och det politiska trycket, har det inom den</P>
<P class="p52 ft5"><SPAN class="ft31">9</SPAN><SPAN class="ft32">Man kan inte nog betona den folkliga karaktären av 1880- och 1890- talens rösträttsrörelse och dess folkriksdagar, hur de utgår från småfolkets och industriarbetarnas självorganisering i frikyrkor, nykterhetsföreningar och fackföreningar. Det är denna anda och denna tradition som jag menar misskrediteras av den nutida bilden. Denna anda och tradition är nämligen närvarande i arbetarrörelsen eller i politik på vänsterkanten ända in i våra dagar.</SPAN></P>
<P class="p53 ft5"><SPAN class="ft31">10</SPAN><SPAN class="ft32">Ja, anknytningen inom den europeiska vänstern mellan liberalism och socialism går tillbaka till franska revolutionen 1789 och dess efterspel 1830 och 1848. En socialistisk huvudfigur som Karl Marx, t.ex., börjar sin bana som liberal chefredaktör, och det är som radikal liberal tidningsman han flyr till Paris år 1844, förföljd av den preussiska säkerhetspolisen.</SPAN></P>
<P class="p54 ft5"><SPAN class="ft31">11</SPAN><SPAN class="ft32">Se t.ex. antologin </SPAN><SPAN class="ft15">Det civila samhället </SPAN>(Timbro 1990) med Håkan Arvidsson och Lennart Berntsson som redaktörer. Eller Hans Zetterbergs bidrag i Trägårdh, L., (red.) <SPAN class="ft15">Civilt samhälle kontra offentlig sektor </SPAN>(1995).</P>
<P class="p55 ft19">12</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_13">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311213x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p56 ft10">socialistiska vänstern formulerats två huvudlinjer. Inom socialdemokratin har man stått för en neddragning av den offentliga sektorns välfärdsprogram parat med en omstrukturering i riktning mot privatisering och konkurrensutsättning. Argumentationen är främst statsfinansiell och långsiktigt <NOBR>EU–anpassande.</NOBR> Inom Vänsterpartiet har man retirerat till den position som socialdemokratin intog under <NOBR>1970-talet,</NOBR> och ställt parollen om ett bevarande av den offentliga sektorn och välfärdsprogrammen som de såg ut förr. Argumentationen är främst idémässig och moralisk medan de statsfinansiella konsekvenserna, och konstruktionsproblem i välfärdssystemen, tonas ned eller negligeras. (Miljöpartiet tar jag inte upp här, även om det vore värt en mer framskjuten ställning i analysen av den politiska vänstern.)<SPAN class="ft9">12</SPAN></P>
<P class="p57 ft10">Jag skall inte ta ställning här, i denna essä, till vilken av dessa båda linjer som är mest realistisk eller önskvärd. Båda kan försvaras som politiskt nödvändiga i ställningskrigets logik om man är demokrat och socialist. Däremot vill jag i denna essä påminna om <SPAN class="ft30">hur tidsbunden den nuvarande debattsituationen är </SPAN>och hur den styr vår föreställningsvärld och våra problemformuleringar och hur den därmed också påverkar tänkandet om framtida alternativ. Jag vill i denna essä kritiskt dekonstruera bilden av att den svenska arbetarrörelsens och socialismens idétradition enbart skulle ha handlat om offentlig sektor och välfärdsstat. Jag vill kritiskt påminna om rörelsesocialismen, om självorganiseringens och demokratismens viktiga roll och ständiga närvaro. Därmed vill jag öppna synfältet för en mer förutsättningslös och nyskapande framtidsdiskussion.</P>
<P class="p58 ft29">3 Utgångspunkt, inspiration och syfte</P>
<P class="p59 ft10">Till min hjälp har jag haft, förutom det traditionella materialet och sedvanliga tillgängliga historiska arbeten, ett antal intressanta nyare studier av arbetarrörelsens historia och idétradition som jag här vill lyfta fram. Först och främst vill jag nämna en rasande in-</P>
<P class="p60 ft5"><SPAN class="ft9">12 </SPAN>Miljöpartiet ligger som en politisk satellit i idérymden med sin miljöprofil central, och med sina visioner om ett mer närdemokratiskt och direktdemokratiskt samhälle.</P>
<P class="p40 ft19">13</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_14">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311214x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p53 ft10">tressant och fundamentalt nytänkande studie av lundahistorikern Ingrid Millbourn, <SPAN class="ft30">Rätt till maklighet” Om den svenska socialdemokratins lärprocess </SPAN>(1990). Ingrid Millbourns studie har gett mig ett helt nytt tolkningsperspektiv på arbetarrörelsens historia, ett perspektiv som jag framlägger och använder i denna essä. Det är en bok som förtjänar att tänkas över många gånger. Därefter vill jag nämna Gunnar Hanssons, statsvetare från Göteborg, grundliga studie om Ernst Wigforss, <SPAN class="ft30">Dogm eller arbetshypotes? Den unge Wigforss och det socialistiska samhällsprojektet </SPAN>(1997), som kastar ljus inte bara över Wigforss utan också över den glömda eller förträngda samhällsfilosofiska och idépolitiska diskussionen vid seklets början. En beundransvärd studie är Werner Schmidts, historiker från Stockholm, skönlitterärt njutbara <SPAN class="ft30">Kommunismens rötter i första världskrigets historiska rum. En studie kring arbetarrörelsens historiska misslyckande </SPAN>(1996). Schmidts arbete har hjälpt mig att äntligen förstå det socialdemokratiska vänsterpartiet, denna djupt missförstådda och misskända gruppering mitt under den mest tumultartade perioden <NOBR>1917–1920.</NOBR> Idéhistorikern Tomas Jonssons arbete <SPAN class="ft30">Att anpassa sig efter det möjliga. Utsugningsbegreppet och SAP:s ideologiska förändringar </SPAN><NOBR><SPAN class="ft30">1911–1944</SPAN></NOBR><SPAN class="ft30"> </SPAN>(1998) har gett förnyad kännedom med materialet samt nya infallsvinklar med tanken att partiideologi skulle kunna tolkas psykoanalytiskt.<SPAN class="ft9">13</SPAN></P>
<P class="p61 ft10">En sådan här essä kan naturligtvis inte skrivas utan en egen politisk ståndpunkt, en utsiktspunkt som ger perspektivet och en avsikt som ger energin. Förstå mig nu rätt. Jag är inte kritisk till all statssocialism: offentligt bedriven skola, äldreomsorg, boende, radio, television, begravningsväsende, universitet, vattenförsörjning, civilförsvar, räddningstjänst, elförsörjning, vägnät, telekommunikationer, kulturliv, naturvård, barnomsorg, miljövård och sjukvård vill jag inte vara utan. Särskilt om de existerar som ett utflöde ur en levande demokrati. Men jag skulle gilla dem ännu</P>
<P class="p62 ft5"><SPAN class="ft9">13 </SPAN>Samtliga dessa arbeten har jag haft glädjen att ha närmare kontakt med som forskare. Vid Millbourns, Schmidts och Jonssons doktorsdisputationer var jag fakultetsopponent. På Hanssons avhandling var jag en av handledarna. Här vill jag åter tacka för inspirerande meningsutbyten och stimulerande åsiktsskillnader sakligt och metodologiskt.</P>
<P class="p40 ft19">14</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_15">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311215x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p63 ft10">mer om de dessutom vore förenade med ett vitalt och demokratiskt organisationsväsende där det offentliga garanterar och stödjer frivilligorganisationernas självförvaltande verksamhet. Ungefär som stat och kommun sedan sekler har stött det så kallat privata näringslivets <NOBR>”egen–makt”</NOBR> och <NOBR>”själv–förvaltning”</NOBR> genom instituerande och beskyddande lagstiftning, lämplig infrastruktur samt finansiella lån och subsidier.</P>
<P class="p57 ft12">Min kritiska vinkling mot statssocialism och välfärdsstat som <SPAN class="ft11">den enda vägen </SPAN>till individens frigörelse och bemyndigande i ett <NOBR>(post–)</NOBR> modernt <NOBR>(post–)</NOBR> industrisamhälle är i stället följande. Vi får inte låta välfärdsstatsdebattens horisont låsa fast vårt tänkande, för eller <NOBR>emot–fällan</NOBR> som diskursiv struktur. Vi får inte låta en tillfällig debattsituation från <NOBR>1990-talet</NOBR> begränsa våra visioner i diskussionen om de närmaste femtio årens utformning av samhällets institutioner. Individens ställning i dag (och individen är i dagens samhälle främst löntagare) gentemot storföretag, storstäder, stora offentliga institutioner, storskaliga kommunikationssystem etc. ställer lika mycket frågor om autenticitet, bemyndigande, inflytande och makt som individens ställning i det slutande <NOBR>1800–talets</NOBR> framväxande industrialism, urbanism och kommersiella och kulturella modernisering. Den svenska arbetarrörelsens och socialismens idétradition, organisatoriska tradition och politiska arv är i detta perspektiv betydligt rikare än den nutida dominerande koncentrationen på den offentliga sektorn.</P>
<P class="p64 ft10">I den här essän tänker jag titta bakåt för att bredda perspektivet. Jag vill spåra upp till synes glömda linjer och till synes förlorade tänkesätt. Jag vill synliggöra statssocialismen som en (tillfälligt) vinnande tradition, och rörelsesocialismen som en (tillfälligt) förlorande tradition, och därmed synliggöra nödvändigheten för oss alla inför framtiden att tänka mer fritt och bortom nuets diskursiva struktur och nuets <NOBR>institutionellt–organisatoriska</NOBR> naturligheter. Därmed vill jag försöka åstadkomma en öppning i tankemönstren, en fantasins rätt att öppna dörrar till okända vägar som måste prövas när vi vill formulera och diskutera olika framtidsalternativ.</P>
<P class="p65 ft19">15</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_16">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311216x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p66 ft29"><SPAN class="ft29">4</SPAN><SPAN class="ft38">Samhällsteori och demokrati i nutida samhällsdebatt</SPAN></P>
<P class="p67 ft10">Den offentliga debattens koncentration till välfärdsstaten, och debattens för eller <NOBR>emot–mönster,</NOBR> bär emellertid på en djupare problematik. Den har att göra med en viss samhällsteori och politisk ideologi. Under <NOBR>90–talet</NOBR> har en viss samhällsteoretisk bild ihärdigt propagerats från främst liberalkonservativt håll och blivit till en dominerande tolkningsnyckel. Samhället skildras och tolkas som i grunden bestående av två sfärer (en variant av den klassiska borgerliga tankefiguren av ”marknad och stat” från kampen mot socialismen under mellankrigstiden).<SPAN class="ft9">14 </SPAN>Nu uttrycks denna tankefigur i en sammanhållen och livligt propagerad samhällsteori där alla samhällen i alla tider sägs ha bestått av två sfärer: den statliga sfären och den civila sfären.<SPAN class="ft9">15 </SPAN>På ena sidan har vi följaktligen: ”staten = offentliga sektorn = politiken = makten = myndigheterna = makthavarna”. På andra sidan finner vi ”det civila samhället = privata sektorn = näringslivet = marknaden = friheten = de vanliga människorna”. Allt som finns i samhället kan klassificeras som antingen i den ena eller andra begreppsliga fållan, där den ena per definition är ond och den andra per definition god. Så fungerar en effektiv ideologisk föreställningsvärld. Varje verksamhet inom offentlig sektor måste alltså per definition tolkas som ”statsmakt”. Varje utflöde ur offentliga politiska processer som ”maktutövning”. Varje politiskt syftande organisation blir potentiella ”makthavare”. Efter hand har man nyanserat denna sektorsindelning genom att låta ”den civila sfären” delas in i två delar:</P>
<P class="p68 ft5"><SPAN class="ft31">14</SPAN><SPAN class="ft32">Se t.ex. Lewin, L. </SPAN><SPAN class="ft15">Planhushållningsdebatten </SPAN>(Uppsala 1967), Dahlkvist, M., <SPAN class="ft15">Staten, socialdemokratin och socialismen </SPAN>(Lund 1975), Carlsson, B., <SPAN class="ft15">Staten som monster. Gustav Cassels och Eli F. Heckschers syn på statens roll och tillväxt </SPAN>(Lund 1988).</P>
<P class="p54 ft5"><SPAN class="ft31">15</SPAN><SPAN class="ft32">För en framställning och kritik av detta sätt att tänka, dess bristande idéhistoriska förankring och dess tvivelaktiga politiska rötter och oansvariga politiska innebörd, se min ovan nämnda essä Dahlkvist, M. (1995) ”Det civila samhället i samhällsdebatt och samhällsteori. En kritisk analys” i Trägårdh, L. (red.) </SPAN><SPAN class="ft15">Civilt samhälle kontra offentlig sektor </SPAN>(1995).</P>
<P class="p69 ft19">16</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_17">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311217x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p70 ft10">marknad och civilt samhälle.<SPAN class="ft9">16 </SPAN>Bilden av ”staten” och den antistatliga grundtanken ändras dock inte. Staten står mot det civila samhällets två sfärer.<SPAN class="ft9">17</SPAN></P>
<P class="p71 ft10">Den samhällsteoretiska bilden med staten gentemot det civila samhället, eller staten gentemot marknad och civilsamhälle, påverkar sättet att tänka om demokrati och demokratisk politisk makt på (minst) tre sammanlänkade sätt.</P>
<P class="p72 ft10">Det första sättet nedvärderar politisk ordning och politisk makt. Den tudelade samhällsteoretiska bilden är konstruerad för att bära fram en antipolitisk vision och ett antipolitiskt tänkande. Politisk ordning och politisk makt är per definition något fult och motbjudande, eftersom det är liktydigt med stat och makthavare. Endast marknadens frivillighet, marknadens frivilliga kontrakt som organisationsprincip, är något bra och önskvärt. Göran Rosenberg har i boken <SPAN class="ft30">Medborgaren som försvann </SPAN>(1993) framlagt sina allvarliga bekymmer över denna antipolitiska inställning som har grasserat inom den liberalkonservativa borgerligheten. Under flera år propagerades den t.ex. inom Moderata samlingspartiet, med en höjdpunkt runt 1990. Göran Rosenbergs kritiska invändning är att en sådan inställning medför en allvarlig oansvarighet</P>
<P class="p73 ft6"><SPAN class="ft31">16</SPAN><SPAN class="ft13">Ibid.</SPAN></P>
<P class="p74 ft5"><SPAN class="ft31">17</SPAN><SPAN class="ft32">Jag kan inte undanhålla mig en personlig politisk kommentar. Den ursprungliga samhällsteoretiska bilden med två sfärer upplevdes efter hand som alltför ekonomistisk och nyliberalt hjärtlös. De ”mjuka värdena” fick ju ingen plats, och måste in för att liberalkonservativ ideologi inte skulle upplevas som alltför ”grabbigt” inriktad på ”de hårda frågorna”. Man var under press från kristdemokraterna som betonade närsamhälle, gemenskap och familj. De liberalkonservativa skiljde då ut marknaden, och lät uttrycket ”civilt samhälle” betyda familj, släkt och frivilligorganisationer enbart. Men följande är tänkvärt. De mjuka och vårdande värdena förläggs inte till marknadens ekonomiska effektivitet och servicetänkande, och inte till välfärdsstatens eller den kommunala sektorns omsorg i förvaltningsform. Nej, i familjen och släktens och välgörenhetsorganisationernas trygga famn är det som vi skall få uppleva den vårdande mjukheten. Man tycks drömma om ett samhälle med hemmafruar, eller åtminstone med hembiträden. Frågan är vilken samhällsteoretisk bild, den med två eller tre sfärer, som är mest ”grabbig”!</SPAN></P>
<P class="p75 ft19">17</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_18">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311218x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p76 ft10">inför de viktiga frågorna om den politiska ordningen som grundval för rättsstat och rättsordningens samt den sociala organisationens upprätthållande.<SPAN class="ft9">18</SPAN></P>
<P class="p57 ft10">Det andra sättet som denna samhällsbild påverkar vårt tänkesätt begränsar demokratins tillämpningsområde. Om samhället bara tänks bestå av de två sfärerna ”stat” och ”civilt samhälle” kommer demokratins sfär att likställas med den offentliga sfären, politikens sfär. Demokratins område kommer att likställas med den offentliga sfärens område. Demokratin blir instängd i den statliga sfären. Det leder i sin tur till att frågor om <SPAN class="ft30">demokratins utvidgning </SPAN>och legitima spelplan kommer att likställas med den offentliga sfärens utvidgning. Hot mot demokratiska värden kommer att handla</P>
<P class="p77 ft10">om hur ekonomism tränger undan <NOBR>offentlig–politiska</NOBR> avvägningar och prioriteringar <SPAN class="ft30">inom </SPAN>offentlig politik och offentlig förvaltning. <SPAN class="ft30">Demokratins fördjupning </SPAN>kommer då att handla om ökat folkligt inflytande inom den offentliga sektorns verksamheter. Detta är naturligtvis bra som sådant. Det är viktigt att demokratisera den offentliga sektorns verksamheter och diskutera t.ex. brukarinflytande i skolor och daghem, eller demokratisk styrning av sjukvården.</P>
<P class="p29 ft10">Frågan är bara varför vi inte (längre) diskuterar industriell demokrati på arbetsplatserna, eller betonar vikten av demokratiskt <NOBR>(med-)</NOBR> inflytande över marknaderna. Den politiska reträtten från överhöghet över Riksbanken, är ett nutida exempel på en demokratisk reträtt. Frågan är vem som tjänar på att demokratiskt inflytande <SPAN class="ft30">över </SPAN>den privata sektorns organisationer och över marknaderna glöms bort. Eller vem som tjänar på att demokratiskt inflytande och demokratisk kultur <SPAN class="ft30">inom </SPAN>den privata sektorns organisationer och marknader skjuts åt sidan. Med detta vill jag ha sagt att demokratiska arrangemang och institutioner inte får begränsas till enbart den offentliga sektorn med stöd av samhällsteoretiska bilder med två eller tre sfärer. (Här lurar oss <NOBR>språ--</NOBR> ket litet och jag har medvetet försökt åtgärda det. Jag skriver inte ”demokra<SPAN class="ft30">tins” </SPAN>inflytande i företagen, i bestämd form, eftersom det</P>
<P class="p78 ft5"><SPAN class="ft9">18 </SPAN>Se min anknytning till Rosenberg i essän ”Det civila samhället i samhällsdebatt och samhällsteori”, s. <NOBR>212–218.</NOBR></P>
<P class="p40 ft19">18</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_19">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311219x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p77 ft10">i dagens politiska språk skulle betyda statens inflytande. Jag skriver ”demokra<SPAN class="ft30">tiskt” </SPAN>inflytande, i obestämd form, för att betona min demokratiteoretiska tes i denna essä att demokrati är en egenskap som kan finnas i alla möjliga <NOBR>institutionellt–organisa-</NOBR> toriska arrangemang, i de mest skilda organisationer och sociala system. Demokratibegreppet får inte låsas fast vid stat och offentlig sektor <SPAN class="ft30">à priori </SPAN>vilket ju är önskedrömmen i vissa begreppsliga strategier och tankesmedjor. Demokratiskt inflytande kan i många fall organiseras annorlunda än genom staten.)<SPAN class="ft9">19</SPAN></P>
<P class="p79 ft10">Det tredje sättet som denna samhällsbild påverkar vårt tänkesätt stänger även in <SPAN class="ft30">demokratiska former och arrangemang </SPAN>i den nutida offentliga sektorn enbart. Demokratiska ideal kan enligt min mening mycket väl prägla <SPAN class="ft30">hela samhället</SPAN>, och bör göra det, om vi skall kunna leva våra liv demokratiskt. De kan mycket väl prägla både den privata sektorn och den offentliga, för att nu inte tala om en del andra ”sektorer” såsom den kooperativa sektorn, familje-</P>
<P class="p80 ft5"><SPAN class="ft9">19 </SPAN>Hans Zetterberg har ivrigt propagerat för att vi bör betrakta de tre sfärerna stat, marknad och civilsamhälle som grundade i helt olika ”logiker” eller etiska grundlagar, t.ex. i sin essä i antologin Trägårdh, (red.) <SPAN class="ft15">Civilt samhälle kontra offentlig sektor</SPAN>. Och eftersom de tre sfärerna grundas i tre olika etiska logiker bör vi lyda dessa ”logikers” bud, annars går det oss inte väl. Det vill säga att inte använda samma etik i familjen som på marknaden, och inte samma etik i staten som på marknaden eller i familjen. Zetterbergs poäng är att demokrati och kollektiva beslut inte har att göra i marknadens sfär eller i civilsamhället. Han försöker alltså skapa en logiskt vattentät filosofi om varför demokratins principer inte får användas utanför den statliga sfären, varför demokratin i princip bör vara just instängd. Men Zetterbergs resonemang grundas i ett tankefel. Demokrati är inte detsamma som stat, utan bör ses som en <SPAN class="ft15">egenskap </SPAN>hos stater. Stater kan vara mer eller mindre <SPAN class="ft15">demokratiska</SPAN>. Det betyder också att demokrati kan vara en egenskap hos både företag och familjer. Demokrati kan alltså i princip finnas i alla möjliga samhälleliga sfärer och organisationer. Det är upp till oss att avgöra vilka värden som vi vill skall realisera, i staten, på marknaden eller i familjen. Zetterberg ägnar sig åt gammal god platonistisk metafysik när han försöker bygga in vissa värden (sina egna värderingar av hur samhället bör fungera) som ontologiskt existerande essenser i de olika ”sfärerna”.</P>
<P class="p75 ft19">19</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_20">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311220x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">sektorn, kultursektorn m.m. (OBS! Eftersom min polemiska udd är riktad mot ett ensidigt statssocialistiskt tänkande talar jag definitivt inte om statlig planekonomi! Marknad är i många fall en effektiv distributionsform.) Det är stor skillnad, sett från perspektivet av egenmakt och autenticitet, mellan att arbeta i ett egenägt eller kooperativt ägt företag och i ett kapitalägt eller ett institutionsägt. Skillnad i inflytande och självrespekt mellan att arbeta i en demokratiskt styrd arbetsgemenskap och i en hierarki. Skillnad i självuppfattning och människosyn mellan ett kulturliv och idéliv som präglas av allas lika värde och ett som utgår från vissa individers förutbestämda höghet (genom ras, religion, härstamning, stånd, utbildning, rikedom eller egendom). Det är skillnad mellan att växa upp i en demokratisk familj och i en auktoritär. Det är skillnad mellan att leva i ett samhälle där demokratins idéer genomsyrar alla samhällsområden och i ett där demokratins idéer tillåts gälla endast inom den offentliga sektorn. Eller rent av endast i de ”mjuka” och människovårdande delarna av den offentliga sektorn.</P>
<P class="p81 ft29"><SPAN class="ft29">5</SPAN><SPAN class="ft38">Rörelsen och välfärdsstaten – en påminnelse</SPAN></P>
<P class="p82 ft10">För att nu börja dekonstruktionen av offentlig <NOBR>sektor–spåret</NOBR> som det enda naturliga inom socialdemokratin, och därmed det ”naturliga” i dagens diskursiva struktur, vill jag börja med att påminna om den svenska arbetarrörelsens organisationstradition. Arbetarrörelsen består i begynnelsen, och nu talar vi om perioden 1870– 1902, av en brokig samling organisationer, främst fackföreningar. Samtidigt finns frikyrkornas och nykterhetsföreningarnas organisationstradition och en växande flora av allehanda kulturföreningar, sparkassor, arbetslöshetskassor, sjukkassor och konsumentkooperativ, och, inte att förglömma, mobiliseringen i rösträttsrörelsen. Det är fackföreningarna som bildar det Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) år 1889. Medlem i partiet blir man huvudsakligen genom fackföreningarnas frivilligt kollektiva anslutning av sina medlemmar. Det betyder att rörelsen i första hand</P>
<P class="p83 ft19">20</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_21">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311221x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p84 ft10">existerar som social rörelse och först i andra hand som parti. Arbetarrörelsens fackliga organisationer kommer alltså först, partiet efteråt, både tidsmässigt och betydelsemässsigt. Fackföreningarnas starka ställning i partiet, de påverkade verkligen partiets självbild och målsättningar, förklarar en stor del av den svenska arbetarrörelsens enhetlighet, jämfört med andra länder.<SPAN class="ft9">20</SPAN></P>
<P class="p71 ft10">Arbetarrörelsen består dock inte av fackföreningar enbart, som de egendomslösas skydd mot arbetsgivarna. Den framväxande industriarbetarklassen, och ”det arbetande folket” i allmänhet, i stad som på landet, organiserar sig i sjukkassor och arbetslöshetskassor, i spar- och bostadskassor (HSB), i begravningskassor (FONUS), i kooperativa butiker (KF bildas 1899), i kulturföreningar (ABF) och idrottsföreningar (AIF, AIK, IFK etc., folkrörelseidrotten är osedvanligt stark i Sverige), i Folkets park- och Folkets husföreningar och medialt med tidningar, tidskrifter och bokförlag.</P>
<P class="p85 ft10">Denna flora av organisationer kommer till stånd som ett skydd för den enskilde och ett stärkande av individen inom det ekonomiska livets marknader: arbetsmarknaden, konsumtionsmarknaden och bostadsmarknaden. De formar ett socialt skyddsnät av ”självhjälp” i övergången från det traditionella jordbrukssamhället till det moderna industrisamhället. Frikyrkor och nykterhetsförbund är också småfolkets organisationer i denna omvandlingsprocess, ofta föregår de den socialistiska arbetarrörelsen, och dess mönster och traditioner förs vidare in i fackföreningar och partiföreningar. Ser man saken från det arbetande folkets perspektiv kan man säga att <SPAN class="ft30">den egna organiseringen </SPAN>är den viktigaste vägen till social och ekonomisk trygghet, och till kulturell identitet och individuellt bemyndigande under perioden från 1870 till kanske så långt fram som 1960 (allt det som i dåtida retorik kallas ekonomisk, social och kulturell ”frigörelse”). Då menar jag bemyndigande dels som socialekonomiskt faktum, dels som upplevelsemässigt och psykologiskt faktum.</P>
<P class="p32 ft10">Fackföreningarnas kassor och organiseringens skyddsnät utgör dessutom en viktig faktor i industrisamhällenas historiska rörelse i</P>
<P class="p1 ft6"><SPAN class="ft39">20 </SPAN>Therborn G., ”Socialdemokratin träder fram”. <SPAN class="ft14">Arkiv </SPAN>nr <NOBR>27–28,</NOBR> s. <NOBR>3–71.</NOBR></P>
<P class="p86 ft19">21</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_22">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311222x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">riktning mot den fullt utbyggda välfärdsstaten. Sjukförsäkring, pensionsförsäkring och arbetslöshetsförsäkring tar sin början inom yrkesgillen och fackföreningar, stöds under <NOBR>1800-talet</NOBR> genom offentliga bidrag, och resulterar i en allt mer omfattande lagstiftning under <NOBR>1900-talets</NOBR> första hälft. Tyskland, England, Danmark och Norge är oftast pionjärer i de sociala reformprogrammens inrättande. I vissa fall kan traditionen av självorganisering och social rörelse vara så stark att den ”försenar” vissa sidor av välfärdsstatens utveckling. I Sverige till exempel dröjer det ända till 1934 innan en nationell lagstiftning genomförs till stöd för fackföreningars arbetslöshetsförsäkring och än i dag administreras <NOBR>A-kassorna</NOBR> genom fackförbunden. Inom sjukförsäkringen är också rörelsebakgrunden stark, och under lång tid och i många länder fungerar sjukförsäkringen genom offentliga bidrag till de frivilliga kollektiva kassorna.<SPAN class="ft9">21</SPAN></P>
<P class="p29 ft10">Denna starka tradition av självorganisering leder också till att organisationerna ses som primära och partiet/partierna som sekundärt, som redskap för den vilja och de intressen som organiserats i den vidare rörelsen. Den politiska kulturen inom arbetarrörelsen är en rörelsekultur, ända fram i vår tid. Det betyder att arbetarrörelsens bärande tankar och idémässiga kärna utgår från självorganisering, direktdemokrati och representativ närdemokrati. Däremot ses inte den historiskt existerande statliga och kommunala organisationen som någon självklar tillgång eller ett självklart medel. Tvärtom ses den som motståndarnas organisationsprincip och överhets kultur, en fiende att kämpa mot eller en arena som måste erövras. Kritiken mot den dåtida statsordningen är framträdande i den socialistiska språkvärlden under perioden <NOBR>1870–1920.</NOBR> (Med <SPAN class="ft30">Internationalens </SPAN>klassiska ordval: ”Nu stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter digna ner…”.) Efter det demokratiska genombrottet blir kritiken mer teknisk och gäller mer hur man skall få förvaltningar att följa socialdemokratiska politiska</P>
<P class="p87 ft5"><SPAN class="ft9">21 </SPAN>Rothstein, B, ”AMS som socialdemokratisk reformbyråkrati”, <SPAN class="ft15">Arkiv </SPAN>nr 18 s. <NOBR>56–76.</NOBR> Genom sin tonvikt på perioden efter 1945 kommer Sven E. Olsson i boken <SPAN class="ft15">Social Policy and Welfare State in Sweden </SPAN>(Arkiv, Lund 1990) inte att särskilt beröra rörelsebakgrunden.</P>
<P class="p40 ft19">22</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_23">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311223x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft12">initiativ, något som inte alltid varit lätt.<SPAN class="ft39">22</SPAN></P>
<P class="p88 ft10">Den kritiska hållningen gentemot den borgerliga stat- och samhällsordningen är inte sakligt ogrundad. Den existerande staten är ju sakligt sett ”den härskande klassens stat”, för att travestera den dåtida marxismens (dvs. socialdemokratins) retorik. Rösträtt och valbarhet är förbehållen de välbärgade, både i stat och kommuner. Vid sekelskiftet är kommunerna i Sverige en organisation främst för de besuttnas intressen, och kan rimligen inte vara annat. Det är ju de egendomsägande som <SPAN class="ft30">är </SPAN>”det borgerliga samhällets” medborgare. Den kommunala rösträtten är graderad efter taxerad inkomst och förmögenhet. Juridiska personer såsom företag har kommunal rösträtt efter taxering. Denna graderade rösträtt sågs naturligtvis som mycket kränkande utifrån den enade liberala och socialistiska vänsterns människosyn. Den dåtida motviljan mot den existerande offentliga makten och kommunerna medför bl.a. att begreppet ”lokal demokrati”, som vi känner det i dag som en vänsteridé, knappast alls återfinns inom socialistisk idétradition under <NOBR>1900–talets</NOBR> första hälft. Industriarbetarna får ju social existens och individuell självkänsla, och ”lokal demokrati”, främst genom sin ekonomiska, sociala, kulturella och politiska självorganisering.</P>
<P class="p89 ft10">Detta får till konsekvens att arbetarrörelsens ideologi till att börja med inte är särskilt engagerad av kommuner och kommunala frågor. Den ideologiska tonvikten på kommuner växer fram efter hand och får sin höjdpunkt inom socialdemokratin först under <NOBR>1960-talet,</NOBR> då man bestämmer sig för att göra kommunerna till de främsta bärarna av den välfärdsstatliga reformpolitiken, till en ryggrad i den sociala, ekonomiska och kulturella infrastrukturen. Det är en politik som förverkligas i den omvälvande kommunblocksreformen <NOBR>1962–1973</NOBR> och i den nya författningen, slutligt genomförd 1975, med gemensam valdag för kommunalval och riksdagsval.<SPAN class="ft9">23 </SPAN>Vänsterpartiet (kommunisterna), å sin sida, skaffar</P>
<P class="p90 ft5"><SPAN class="ft31">22</SPAN><SPAN class="ft32">Rothstein, B., ”Att administrera välfärdsstaten. Några lärdomar från Gustav Möller”, </SPAN><SPAN class="ft15">Arkiv </SPAN><NOBR>36–37,</NOBR> s. <NOBR>68–84.</NOBR></P>
<P class="p91 ft5"><SPAN class="ft31">23</SPAN><SPAN class="ft32">Dahlkvist, M., Strandberg, S., ”Kommunal självstyrelse som maktspridningsprojekt? Den svenska statstraditionen och den lokala politiska</SPAN></P>
<P class="p40 ft19">23</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_24">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311224x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<P class="p92 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
<P class="p93 ft10">sig som parti inte ens ett eget kommunalt handlingsprogram förrän år 1975.<SPAN class="ft9">24 </SPAN>Detta kan förvåna, men blir naturligt om man ser till arbetarrörelsens långa tradition av självorganisering, å ena sidan, och den kommunistiska traditionens koncentration på partistyrd systemomvandling uppifrån.</P>
<P class="p94 ft10">Spänningsfältet mellan arbetarrörelsens organisationskultur och den existerande offentliga politiska makten, den strukturella positionen ”mellan klass och stat” som sociologen Gunnar Olofsson uttryckt det,<SPAN class="ft9">25 </SPAN>är som jag ser det en viktig förklaring till de interna politiska striderna inom socialdemokratin själv och inom arbetarrörelsen i stort. Tidigt kommer denna spänning till uttryck i frågan om strategin, om vägen till ett socialistiskt samhälle, men också därmed utformningen av framtidssamhället. Skall strategin huvudsakligen vara en ekonomisk kamp inom marknaden (”ekonomismen”) eller en politisk kamp för att erövra den politiska makten i staten? Skall man ingå i en borgerlig regering (”ministersocialism”)? Eller skall man över huvud taget verka förbättrande och förändrande inom det rådande samhällets ramar (”reformism”), oavsett om man vill gå den ekonomiska eller den statligt politiska vägen? Spänningen mellan rörelsesocialism och statssocialism kommer också till uttryck i diskussionen om intern demokrati, som motsättningar mellan rörelsens bas och partiledningen (sedermera, efter vänsterns utbrytning ur partiet, arbetarpartiernas ledningar). Socialdemokratins tidiga ledarskikt kämpar dessutom, som jag kommer att visa, en ojämn kamp mot fackföreningarnas och kooperationens rörelsesocialism och demokratism. Partiets ledning hade nämligen tidigt ambitionen att partiet ensamt enhetligt skulle leda arbetarrörelsen nationellt. De kom att förlora stort i denna fråga.<SPAN class="ft9">26</SPAN></P>
<P class="p95 ft5">styrelsen” i Demokratiutredningens forskarvolym I <SPAN class="ft15">Maktdelning </SPAN>SOU 1999:76, s. <NOBR>257–318.</NOBR></P>
<P class="p96 ft15"><SPAN class="ft31">24</SPAN><SPAN class="ft32">Strandberg, U., </SPAN>Debatten om den kommunala självstyrelsen <NOBR>1962–1995<SPAN class="ft5">,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft5"> Gidlunds, Hedemora 1998, s. 190.</SPAN></P>
<P class="p97 ft14"><SPAN class="ft31">25</SPAN><SPAN class="ft13">Olofsson, G., </SPAN>Mellan klass och stat. Om arbetarrörelse, reformism och socialdemokrati, <SPAN class="ft6">Arkiv, Lund 1979.</SPAN></P>
<P class="p98 ft6"><SPAN class="ft31">26</SPAN><SPAN class="ft13">Detta är den bärande tesen i Ingrid Millbourns avhandling ovan.</SPAN></P>
<P class="p50 ft19">24</P>
</DIV>
<DIV id="page_25">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311225x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<P class="p41 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
<P class="p99 ft10">Jag kommer i denna essä att framhäva hur rörelsens bas ofta har varit mer internt demokratisk än ledningarna. Jag kommer också att peka på att traditionen inom fack och kooperation har varit mer antiauktoritär och direktdemokratisk (nerifråntänkande) än traditionen hos partiernas ledningar (uppifråntänkande). Partiernas bas, liksom fack och kooperation, har heller inte varit så ideologiskt entydiga som partiernas ledningar. Den socialdemokratiska, och senare den kommunistiska, partiledningen betonar ständigt vikten av ideologi, och utvecklar ideologi som legitimering för sitt ledarskap.<SPAN class="ft9">27 </SPAN>Det intressanta med de två dominerande partiernas idéer är att de båda är statssocialistiska i den meningen att socialismens idémässiga kärna och viktigaste institutioner i samhällsutvecklingen knyts till staten. Jag tänker på socialdemokratins ”marxism” 1897 och 1920, eller dess senare ”keynesianism” från 1932 och framåt. Till och med under utbudsekonomins tid, under <NOBR>1990-talet,</NOBR> ses det socialistiska inslaget inte i folkets självorganisering, inte heller i demokratiskt inflytande i företag och offentlig sektor, utan i <SPAN class="ft30">kvarvarande offentliga sociala välfärdssystem</SPAN>. Statssocialismens tradition präglar också i hög grad det kommunistiska partiets utveckling mot stalinism, 1924 och 1928, sedermera mot revisionistisk modernism, 1965, men också dess återvändande till demokratisk vänstersocialism under <NOBR>1990-talet.<SPAN class="ft9">28</SPAN></NOBR><SPAN class="ft9"> </SPAN>Båda partierna</P>
<P class="p100 ft5"><SPAN class="ft40">27</SPAN><SPAN class="ft32">Samtidigt har ledningarna inte dragit för att styra, dominera eller rent av manipulera rörelsens bas, både inom socialdemokratin och inom kommunismen. Några flagranta socialdemokratiska exempel är partiledningens agerande när de backade från utlovade radikala krav vid rösträttens genomförande 1918 (vilket jag återkommer till nedan, kungamakten blev kvar, första kammaren blev kvar, kvinnornas fulla röstdeltagande försenades genom kvarvarande s.k. streck m.m.), eller vid kärnkraftsomröstningen 1980 (när man införde tre linjer för att splittra oppositionen) eller vid regeringsinnehaven under </SPAN><NOBR>1990-talet</NOBR> (när man genomförde den politik av sociala nedskärningar som de angripit de borgerliga partierna för att planera) eller vid trixandet med opinionen inför EU och inför EMU. Liknande manipulationer med fotfolket och hederligheten är legio även inom den kommunistiska traditionen<SPAN class="ft41">.</SPAN></P>
<P class="p101 ft5"><SPAN class="ft31">28</SPAN><SPAN class="ft32">Att Vänsterpartiets nuvarande position kan ses som en ideologisk återgång till delar av Socialistiska vänsterpartiets position </SPAN><NOBR>1917–1919</NOBR> kommer</P>
<P class="p102 ft19">25</P>
</DIV>
<DIV id="page_26">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311226x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<P class="p92 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
<P class="p103 ft10">utvecklas så att de allt mer kommer att vända arbetarrörelsens tradition från grundningstiden upp och ned. <SPAN class="ft30">Partiet </SPAN>och dess problem att behålla väljarstöd och politisk makt i stat och kommun blir primärt, medan <SPAN class="ft30">rörelsens </SPAN>basorganisation och rörelsens småfolkskultur blir sekundär. I denna partitradition avlägsnar man sig efter hand från tanken om det arbetande folkets självorganisering som självändamål. Till slut når man positionen att det räcker om folk röstar, och röstar ”rätt”.</P>
<P class="p104 ft29"><SPAN class="ft29">6</SPAN><SPAN class="ft38">Den socialistiska idérymden, en schematisk översikt</SPAN></P>
<P class="p105 ft10">Låt oss blicka ut över den socialistiska traditionens idérymd. Jag tänker göra det genom att konstruera ett schema med två dimensioner. Den ena dimensionen består av spänningsfältet mellan å ena sidan arbetarrörelsens organisations- och verksamhetsformer, å andra sidan statliga och kommunala förvaltningars och myndigheters organisationsformer. Lägger man den politiska tyngdpunkten vid arbetarrörelsens organisationer och självorganisering, där facklig kamp och kooperation ses som självständiga framgångsvägar? Eller lägger man den politiska tyngdpunkten vid stat och kommun, där bara partiet är riktigt viktigt? Eller ser man sig blandat ligga någonstans mitt emellan? Längs denna axel får vid ena änden rörelsebaserade politiska lösningar, vid den andra änden statliga politiska lösningar och på mitten en blandning med frivilligorganisationer, statlig lagstiftning och offentliga förvaltningar i samspel.<SPAN class="ft9">29 </SPAN>Vi får en axel av institutionellt organisatoriska former</P>
<P class="p106 ft6">jag att återkomma till.</P>
<P class="p107 ft5"><SPAN class="ft9">29 </SPAN>Schemat är medvetet oprecist i termer av ”politiska lösningar” som är ungefär detsamma som ”politisk tyngdpunkt”, ”tonvikt vid” och detsamma som ”idéer om <NOBR>institutionellt–organisatorisk</NOBR> uppbyggnad av samhället”. Denna brist på precision är nödvändig eftersom jag skriver införstående om ideologi, där själva poängen är att ideologi inte kan utformas alltför klart, då förlorar idéerna sin karaktär av ideologi. Samtidigt gör jag heller inte mer än ett <SPAN class="ft15">utkast </SPAN>till något som skulle kunna bli ett mer preciserat analysschema, i enlighet med kraven inom min</P>
<P class="p108 ft19">26</P>
</DIV>
<DIV id="page_27">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311227x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<P class="p41 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
<P class="p109 ft10">som konstrueras från positionen av <SPAN class="ft30">rörelsens självorganisering enbart </SPAN>till positionen <SPAN class="ft30">stat och kommun enbart, </SPAN>och där mittenpositionen är <SPAN class="ft30">statlig lagstiftning och offentliga förvaltningar i samverkan med frivilliga organisationer</SPAN>. Vid den ena änden av denna dimension får vi rörelsesocialism, vid den andra änden får vi statssocialism, och i mitten får vi en blandning av element från dem båda.</P>
<P class="p45 ft10">Den andra dimensionen består av idéer som har att göra med demokratin. För många socialister är ju socialismens idé och demokratins idé samma sak, socialism ses som demokratins förverkligande inom samhällslivets alla områden.<SPAN class="ft9">30 </SPAN>Men vilken sorts demokrati? Frågan har diskuterats i en sammanhängande diskurs sedan franska revolutionen 1789, genom arbetarrörelsens barndom och genombrottsår <NOBR>1830–1920</NOBR> och den fortsätter att diskuteras. Man möter inom socialismens idétradition en spännvidd mellan direktdemokrati och ledarvälde. Som den ena ytterligheten finner vi idén om direktdemokrati eller representativ närdemokrati, inom den egna rörelsen, men också i samhället i övrigt. Som den andra ytterligheten finner vi populistiskt förankrat toppstyre, kanske förankrat genom återkommande kongressval, direkta medlemsomröstningar eller val inom den parlamentariska vägen? Vi finner också mellanpositioner av idéer om levande representativ demokratisk kultur, inom den egna rörelsen och i samhället i stort.</P>
<P class="p110 ft10">Mittpunkten i denna dimension, jag kallar den ”levande representativ demokrati”, är drömmen om en kultur där medlemmarna/medborgarna har levande kontakt med (eller är bekanta med) sina representanter och kan diskutera med dem i jämlik dialog. Närvaron av dialog betonas naturligtvis av direktdemokrater men också av den levande representativa demokratins föresprå-</P>
<P class="p111 ft5">profession som statsvetare. Men denna precisering väntar jag med. Här använder jag essäns frihet till ett prövande nytänkande, i ett <SPAN class="ft15">context of discovery, </SPAN>mer än att ställa vetenskapliga krav på precisering och utförande i ett <SPAN class="ft15">context of justification. </SPAN>Det kanske kommer i en framtid.</P>
<P class="p112 ft5"><SPAN class="ft9">30 </SPAN>Till skillnad från den militanta liberalkonservatismen som menar att endast staten bör vara underkastad demokratin medan näringslivet bör vara kapitalägt och utan annan demokrati än kapitalägandets röstetal på bolagsstämmor.</P>
<P class="p108 ft19">27</P>
</DIV>
<DIV id="page_28">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311228x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p84 ft10">kare.<SPAN class="ft9">31 </SPAN>Men därtill krävs kanske också ”pratad” dialog. <SPAN class="ft9">32 </SPAN>Pratet är viktigt dels vid nominering, dels under valperioden men framför allt som den allomfattande eter i vilken demokratin rör sig. Den levande representativa demokratin förutsätter också en pluralistisk flora av alternativa positioner och grupperingar, dels inom den egna rörelsen,<SPAN class="ft9">33 </SPAN>dels inom den nationella demokratin såsom med flerpartisystem och proportionella val.<SPAN class="ft9">34</SPAN></P>
<P class="p113 ft10">Den socialistiska idérymdens andra dimension utgörs sålunda av en axel av idéer om demokrati som byggs från den ena ytterpositionen <SPAN class="ft30">direktdemokrati </SPAN>till den andra ytterpositionen <SPAN class="ft30">populistiskt förankrat toppstyre </SPAN>och där mittenpositionen är <SPAN class="ft30">levande representativ demokrati.</SPAN></P>
<P class="p114 ft10">Schemat över den socialistiska vänsterns idétradition kan därmed ritas som i figur 1 nedan. Min ambition är att schemat skall kunna täcka in de flesta positioner som man kan beteckna som socialistiska under den moderna arbetarrörelsens <NOBR>150-åriga</NOBR> historia. Schemat är alltså en bildmässig konstruktion av (delar av) den socialistiska idévärlden, dvs. det synliggör delar av den faktiska idérymden. I schemat fångas in dels vad rörelser säger sig stå för (ideologins programvärld) dels vad de faktiskt gör och har gjort</P>
<P class="p115 ft5"><SPAN class="ft31">31</SPAN><SPAN class="ft32">Se t.ex. översiktligt Lewin, L., </SPAN><SPAN class="ft15">Folket och eliterna </SPAN>(Stockholm 1970), kap. 1. Det jag kallar ”levande representativ demokrati” kan möjligen liknas vid det som Lewin i sitt slutkapitel kallar ”interaktiv demokrati”. I övrigt liknar Lewins indelning också till sin struktur min, se hans sid. 224–</P>
<P class="p116 ft6"><SPAN class="ft6">227.</SPAN><SPAN class="ft13">Måhända ingår den i min ”tysta kunskap” som statsvetare när jag tänkt över arbetarrörelsens idétradition.</SPAN></P>
<P class="p117 ft5"><SPAN class="ft31">32</SPAN><SPAN class="ft32">Begreppet ”prat” framhävs som viktigt av statsvetaren Curt Räftegård, vid Karlstads universitet, i doktorsavhandlingen </SPAN><SPAN class="ft15">Pratet som demokratiskt verktyg, </SPAN>Gidlunds 1998. Med ”prat” menar Räftegård att dialogen måste utgå från individens egna erfarenheter och att dessa måste räknas som giltiga för diskussionen, men även att dialogens form måste vara ”pratad”, dvs. bestå av vardagsspråkets ordförråd och vändningar.</P>
<P class="p118 ft5"><SPAN class="ft31">33</SPAN><SPAN class="ft32">Vilket som bekant inte alls har varit vanligt inom arbetarrörelsen där de dominerande partierna har velat ha monopol på politiken.</SPAN></P>
<P class="p119 ft5"><SPAN class="ft31">34</SPAN><SPAN class="ft32">Vilket som bekant förekommer i många länder men inte är oomstritt. USA har tvåpartisystem och enmansvalkretsar, Storbritannien tycks gradvis vara på väg att lämna det.</SPAN></P>
<P class="p69 ft19">28</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_29">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311229x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft12">(ideologin i praktiken).</P>
<P class="p120 ft10">Schemats begränsning är att det inte tar upp fler dimensioner. Det uttrycker som synes inte graden av radikalitet, om man t.ex. är socialdemokrat eller kommunist, <NOBR>LO-anhängare</NOBR> eller syndikalist. Inte heller tar det upp synen på jämställdhet mellan könen. En annan begränsning är en viss (till delar avsiktlig) otydlighet. Den vertikala dimensionen är nämligen sammanklumpad av (minst) två dimensioner, dels statlighet gentemot rörelseförankring, men parallellt också tonvikt vid parti och politisk makt i staten gentemot den fackliga kampen och den vardagliga ”spontana” organiseringen i tillfälliga aktioner. På liknande sätt är den horisontella dimensionen sammanklumpad av (minst) två idédimensioner, dels demokratins form men dels också demokratins sammanhang och enheter, dvs. om den egna rörelsen respektive samhället skall bestå av decentraliserade eller centraliserade enheter. Dessa sammanklumpningar av idédimensioner kan tyckas skapa oklarhet, men de skapar också förenkling och överblick. Schemat fungerar helt enkelt som en karta ritad för ett speciellt syfte, att urskilja det som kartan syftar till att urskilja.</P>
<P class="p121 ft19">29</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_30">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311230x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p122 ft42">Figur 1. Den socialistiska idétraditionens idérymd. De två dimensionerna institutionellt organisatorisk form respektive demokratisk form</P>
<P class="p123 ft19">Staten som politisk struktur</P>
<P class="p124 ft19">Förvaltnings– och myndighetsformer</P>
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t4">
<TR>
<TD rowspan=2 class="tr10 td9"><SPAN class="p5 ft19">Direktdemokrati</SPAN> </TD>
<TD class="tr11 td10"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr11 td11"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
<TD rowspan=2 class="tr10 td12"><SPAN class="p125 ft19">Toppstyre</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr12 td13"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr12 td14"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD colspan=2 class="tr13 td15"><SPAN class="p5 ft19">Decentralism</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td11"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td12"><SPAN class="p125 ft19">Centralism</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr14 td9"><SPAN class="p5 ft43"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr14 td10"><SPAN class="p5 ft43"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr14 td11"><SPAN class="p5 ft43"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr14 td12"><SPAN class="p5 ft43"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr15 td9"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr15 td10"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr15 td11"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr15 td12"><SPAN class="p5 ft21"> </SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
<P class="p126 ft19">Arbetarrörelsens organisationsformer</P>
<P class="p127 ft19"><NOBR>Socio–ekonomisk</NOBR> struktur och vardag</P>
<P class="p128 ft44">Kommentar: Den vertikala axeln betecknar idéer om <NOBR>institutionellt–organisatorisk</NOBR> uppbyggnad och tonvikt, främst inom rörelsen men också i samhället i övrigt. Vid den statliga polen finns tonvikten på parti och politisk väg, vid rörelsepolen finns tonvikten på fackföreningar och ekonomisk väg. Den horisontella axeln betecknar idéer om demokratins form och graden av centralisering, främst inom rörelsen men också i samhället i övrigt.</P>
<P class="p129 ft19">30</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_31">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311231x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">I detta schema kan man nu analysera olika socialistiska rörelser och klassificera dem längs de två dimensionerna. Därmed kommer vi att förstå den politiska innebörden hos dem. Dimensionerna är kontinuerliga, på det sättet kan man i princip fånga in alla möjliga rörelsers och organisationers positioner. Men schemat är också tänkt att användas på nutiden och framtiden. Hur vill vi själva placera oss längs dimensionerna i schemat, och vilka framtidslösningar vill vi föreslå?</P>
<P class="p130 ft10">Det finns många problem med att analysera politiska rörelser och idéer. Ett är problemet om skillnaden mellan högtidstalens retorik respektive dagspolitikens retorik, vilken av dem skall man ta fasta på? Ett annat är problemet mellan önskedrömmar om framtiden respektive den faktiska framtid man efter hand faktiskt bidrar till att skapa, det faktiska görandet och faktiska effekter, vilken av dessa är det som skall analyseras och klassificeras? Sådana idéanalytiska metodologiska frågor har jag inte tagit ställning till här, och behöver heller inte, eftersom jag inte på allvar skall genomföra en empirisk analys. Avsikten här är ju att <SPAN class="ft30">föreslå schemat som ett sätt att tänka och tolka </SPAN>arbetarrörelsens idétradition. Jag är inte färdig och genomtänkt i detalj. Schemat är ett förslag, en utgångspunkt för diskussion.</P>
<P class="p131 ft10">I schemat ovan synliggörs inte mittpositionerna runt kryssets centrum särskilt tydligt, bildmässigt sett. Mittpositionen längs den ena axeln var ju ”offentlig sektor i samverkan med frivilliga organisationer”, och längs den andra axeln ”levande representativ demokrati”. Mittenpositionerna blir tydligare inringade och åskådliggjorda om jag stiliserar schemat till en tablå med nio preciserade positioner. De nio positionerna försöker jag illustrera genom några typiska kända politiska rörelser eller fenomen. Samtidigt är mina exempel valda så att de skall provocera till eftertanke och diskussion.</P>
<P class="p132 ft19">31</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_32">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311232x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<P class="p92 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
<P class="p133 ft17">Figur 2: Tablå över nio socialistiska positioner, grundat på dimensionerna institutionell organisation respektive demokratisk form (från figur 1 ovan). Positionerna illustreras av vissa historiska program, gestalter eller rörelser. (Genom att andra viktiga dimensioner ej är med kommer rörelser av mycket olika karaktär att hamna i samma ruta.)</P>
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t5">
<TR>
<TD class="tr13 td16"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td17"><SPAN class="p5 ft45">Direktdemokrati,</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td18"><SPAN class="p134 ft45">Levande repre-</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td19"><SPAN class="p5 ft45">Toppstyrd repre-</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p5 ft46"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft45">närdemokrati i</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft45">sentativ demokrati i</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft45">sentativ demokrati i</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p5 ft46"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft45">decentraliserad</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft45">lagom centraliserad</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft45">starkt centraliserad</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p5 ft46"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft45">rörelse och i sam-</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft45">rörelse och i sam-</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft45">rörelse och i sam-</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p5 ft46"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft45">hället i övrigt</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft45">hället i övrigt</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft45">hället i övrigt</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr13 td20"><SPAN class="p135 ft45">Stat och offentlig</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td21"><SPAN class="p5 ft33"><SPAN class="ft47">1. </SPAN>Vänsterleninism,</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td22"><SPAN class="p134 ft33"><SPAN class="ft47">2. </SPAN>Socialdemokratin</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td23"><SPAN class="p5 ft33"><SPAN class="ft47">3. </SPAN>Sv. Kommu-</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr17 td20"><SPAN class="p135 ft45">förvaltning som</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td21"><SPAN class="p5 ft44">rådskommunism.</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td22"><SPAN class="p134 ft44">år 1932? VPK</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td23"><SPAN class="p5 ft44">nistiska parti 1921</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p135 ft45">huvudsaklig orga-</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft48">Kommundelsråd.</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft48">1967?</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft48">och senare.</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p135 ft45">nisationsform. Parti</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft48">Brukarinflytande i</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft48">Miljöpartiet?</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft48">Socialdemokratin i</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr17 td20"><SPAN class="p135 ft45">o. pol. makt</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td21"><SPAN class="p5 ft44">offentlig förvaltning</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td22"><SPAN class="p5 ft49"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td23"><SPAN class="p5 ft44">medieålderns 90-</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr17 td20"><SPAN class="p5 ft49"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td21"><SPAN class="p5 ft49"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td22"><SPAN class="p5 ft49"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td23"><SPAN class="p5 ft44">tal?</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr13 td20"><SPAN class="p135 ft45">Statlig lagstiftning</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td21"><SPAN class="p5 ft33"><SPAN class="ft47">4. </SPAN>Socialdemokra-</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td22"><SPAN class="p134 ft33"><SPAN class="ft47">5</SPAN>. Ideal? (Författ-</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td23"><SPAN class="p5 ft33"><SPAN class="ft47">6. </SPAN>Vissa progres-</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr17 td20"><SPAN class="p135 ft45">och förvaltningar i</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td21"><SPAN class="p5 ft44">tiska Vänsterpartiet</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td22"><SPAN class="p134 ft44">arens dolda värder-</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td23"><SPAN class="p5 ft44">siva regimer i ut-</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p135 ft45">samverkan med</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft48"><NOBR>1917–1919.</NOBR> Tyska</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft48">ingar avslöjade</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft48">vecklingsländerna.</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr17 td20"><SPAN class="p135 ft45">organisationer</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td21"><SPAN class="p5 ft44">USPD vid samma</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td22"><SPAN class="p134 ft44">genom den centrala</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td23"><SPAN class="p5 ft49"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p5 ft46"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft48">tid.</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft48">platsen?)</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft46"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr1 td20"><SPAN class="p135 ft45">Rörelsens organi-</SPAN> </TD>
<TD class="tr1 td21"><SPAN class="p5 ft33"><SPAN class="ft47">7. </SPAN>LO 1898<SPAN class="ft47">. </SPAN>KF</SPAN> </TD>
<TD class="tr1 td22"><SPAN class="p134 ft33"><SPAN class="ft47">8. </SPAN>Socialdemokratin</SPAN> </TD>
<TD class="tr1 td23"><SPAN class="p5 ft33"><SPAN class="ft47">9. </SPAN>Vissa väpnade</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p135 ft45">sationer som</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft48">1899<SPAN class="ft50">. </SPAN>Syndika-</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p134 ft48">år 1889 och 1897</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft48">befrielserörelser</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr16 td20"><SPAN class="p135 ft45">huvudsaklig</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td21"><SPAN class="p5 ft48">listerna 1910. ”Den</SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td22"><SPAN class="p5 ft46"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr16 td23"><SPAN class="p5 ft48">under <NOBR>1960–talet.</NOBR></SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr17 td20"><SPAN class="p135 ft45">organisationsform.</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td21"><SPAN class="p5 ft44">nya vänstern”</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td22"><SPAN class="p5 ft49"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td23"><SPAN class="p5 ft44">LO 1941och</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr17 td20"><SPAN class="p135 ft45">Fack o. kooperation</SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td21"><SPAN class="p5 ft44"><NOBR>1960–1968.</NOBR></SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td22"><SPAN class="p5 ft49"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr17 td23"><SPAN class="p5 ft44">senare?</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr18 td24"><SPAN class="p5 ft51"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr18 td25"><SPAN class="p5 ft51"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr18 td26"><SPAN class="p5 ft51"> </SPAN> </TD>
<TD class="tr18 td27"><SPAN class="p5 ft51"> </SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
<P class="p136 ft12">I det följande kommer jag att ta upp några exempel på hur spänningen mellan rörelsesocialism och statssocialism har tagit sig uttryck i den svenska arbetarrörelsens historia. Först tar jag upp motsättningen mellan politisk och ekonomisk kamp under 1880- och <NOBR>1890-talen</NOBR> under socialdemokratins grundningstid (avsnitt 7). Sedan tar jag upp den socialdemokratiska vänstern i partiets sprängning år 1917 (avsnitt 8). Sedan tar jag upp frågan om industriell demokrati, från Ernst Wigforss runt 1920 till löntagarfonderna år 1975 (avsnitt 9). Sedan skall jag kortfattat kommentera den <NOBR>leninistisk–stalinistiska</NOBR> parentesen i svensk vänster (avsnitt 10). Därefter skall jag sammanfatta och avsluta essän med att skissera några viktiga arenor och lösningar bortom den snäva motsättningen mellan rörelsesocialism och statssocialism (avsnitt 11 och 12).</P>
<P class="p137 ft19">32</P>
</DIV>
<DIV id="page_33">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311233x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p138 ft29"><SPAN class="ft29">7</SPAN><SPAN class="ft38">Particentrum och folklig bas under socialdemokratins grundningstid. Kongresserna 1889 och 1897</SPAN></P>
<P class="p139 ft10">Spänningen mellan rörelsesocialism och statssocialism kommer till uttryck redan under <NOBR>1880-talet</NOBR> och <NOBR>1890-talet.</NOBR> På denna punkt stödjer jag mig huvudsakligen på Ingrid Millbourns tidigare nämnda avhandling <SPAN class="ft30">Rätt till maklighet Om den svenska socialdemokratins lärprocess </SPAN><NOBR><SPAN class="ft30">1885–1902</SPAN></NOBR><SPAN class="ft30"> </SPAN>(1990, kap. 8, 9 och 13).<SPAN class="ft9">35 </SPAN>Millbourn skildrar den politiska processen som en motsättning mellan å ena sidan talesmännen för den förment ”marxistiska” (den kallades så) idén om socialdemokrati, och å andra sidan den faktiska och spontant pågående fackliga och kooperativa organiseringen. Hjalmar Branting, Axel Danielsson, Fredrik Sterky och till att börja med August Palm försöker på olika sätt agitera och agera för att den arbetarrörelse som griper omkring sig i allt högre grad skall inordnas i ett tänkesätt och en organisationsstruktur som skall vara ”socialdemokratisk”. Den faktiskt existerande fackliga och kooperativa rörelsen slår emot dessa män med förbluffande kraft, och de tvingas in i en omständlig ”lärprocess” av nyttiga nederlag på centrala punkter (som jag snart skall återkomma till).</P>
<P class="p140 ft10">Tidigare socialdemokratiskt influerade skildringar av denna period har inte velat erkänna hur det inom breda lager fanns ett motstånd mot den tidiga socialdemokratiska partisynen, tanken att den politiska kampen mot staten med ett enhetligt och centraliserat parti var den huvudsakliga vägen. Tidigare skildringar har inte velat se hur utbredd tanken var om den ekonomiska och fackliga kampen som en självständig väg till framgång och befrielse, och att detta var en stridsfråga av rang under partibildningens kongress</P>
<P class="p141 ft5"><SPAN class="ft9">35 </SPAN>Ingrid Millbourn är på många sätt sinnebilden av en lysande politisk historiker och politisk analytiker. Det man främst slås av är hennes eminenta förmåga till politisk inlevelse och historisk förståelse. Men hon har också satt sig in i ett ofantligt material som hon lyckas strukturera på ett nydanande, och inom svensk arbetarrörelseforskning, närmast revolutionerande sätt. På de punkter där man inte håller med henne inspireras man att gå djupare in i materialet och göra egna analyser. Mer kan man inte önska sig!</P>
<P class="p69 ft19">33</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_34">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311234x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p84 ft10">1889 och under det första partiprogrammets kongress 1897. Kommunistiskt influerade skildringar från senare tid tonar också ned den självständiga fackliga vägen som en existerande strategi och erfarenhet under denna tid, eftersom man också har samma förment ”marxistiska” partisyn och statsorienterade syn på den ekonomiska kampens underlägsenhet.<SPAN class="ft9">36</SPAN></P>
<P class="p130 ft12">Redan år 1886 hade det hållits en skandinavisk arbetarkongress i Göteborg där man antagit ett ”socialistisk program”, ytterligare en hölls år 1888 i Köpenhamn, med anslutning till samma program, vilket i stort sett upprepades år 1890 i Kristiania och 1892 i Malmö. Danielsson och Branting deltog efter förmåga och tid i dessa kongresser, eller följde dem uppmärksamt i sina tidningar. ”Det socialistiska programmet” framhöll att de fackliga organisationerna skulle hantera <SPAN class="ft11">både </SPAN>politiska och ekonomiska frågor. Att ett särskilt parti skulle ha monopol på den politiska kampen var en främmande tanke för dessa kongresser. Strejk och skiljedomstol skulle användas i arbetslivet. Självhjälp i arbetslöshetskassor och sjukkassor skulle organiseras av fackföreningarna. Man skulle agitera för lagstadgad <NOBR>8-timmarsdag</NOBR> och allmän rösträtt. Organisatoriskt började man bygga upp en facklig rörelse där fackföreningarna lokalt på en ort skulle organisera sig i lokala centralkommittéer, nationellt skulle bildas fackförbund, och förbunden skulle samordnas i en nationell överledning. Detta blev i huvuddrag också organisationsformen när LO bildades tio år senare, dvs. 1899.</P>
<P class="p142 ft10">Men runt 1886 och 1888, liksom senare under <NOBR>1890-talet,</NOBR> var detta en oroande tanke för Branting och Danielsson. Man ville inte ha en konkurrerande självständig, nationellt samordnad organisation. Den principielle Danielsson verkade vara mer oroad över den</P>
<P class="p143 ft5"><SPAN class="ft9">36 </SPAN>Tanken på partiet som överlägsen kampform, och den ekonomiska kampen som underlägsen, är verkligen en dogm inom denna förment ”marxistiska” tradition. Omfattande strider bedrevs av socialdemokratiska ideologer mot ”ekonomism”, ”trade unionism”, ”den engelska vägen”, ”småborgerlig anarkism”, ”produktionsföreningarnas perspektivlöshet” (dvs. kooperativa butiker och företag). Nej, ett sammansvetsat enhetligt parti skulle det vara, med ideologisk skolning och vetenskaplig grund, med inriktning mot stat och statlig makt. Detta partiperspektiv och statsperspektiv har också styrt många forskares problembild och forskningsfrågor.</P>
<P class="p69 ft19">34</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_35">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311235x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">fackliga kampens självständighet än den mer pragmatiskt tänkande och taktiskt uppfinningsrike Branting. Vid en sydsvensk facklig kongress i Malmö år 1888 skrev Danielsson ett program som avvek från de tidigare fackliga kongresserna genom att inte nämna idén om en särskild facklig nationell organisation. Han drev samtidigt i tidningen Arbetet en bojkott mot den andra skandinaviska fackliga kongressen 1888. Men han drev som vi kommer att se en förlorande linje.</P>
<P class="p29 ft12">Ett tydligt exempel är det socialdemokratiska partiets konstituerande kongress år 1889. Under flera år hade gruppen runt tidningen <NOBR>Social–Demokraten</NOBR> i Stockholm, med Branting som redaktör, och tidningen Arbetet i Malmö, med Danielsson som redaktör, bildat ett socialdemokratiskt agitationscentrum. Man pläderade för att hela arbetarrörelsen måste organiseras som ett enhetligt socialdemokratiskt parti utifrån ett genomtänkt program på socialdemokratisk grund. Den politiska kampen av partiet inom och emot staten sågs som den främsta kampformen. Den socialdemokratiska ideologin skulle ”uppfostra och leda” arbetarklassen. Den ekonomiska kampen sågs som ett förstadium, fackföreningarnas ekonomiska kamp var ett lägre stadium av medvetenhet, som med rätt upplysning skulle leda till insikt om att med partiet ”erövra den politiska makten”. Vidare agiterade man för en stark partiorganisation med en stående partistyrelse och en stark ordförande.</P>
<P class="p144 ft12">Femtio ombud samlades i Stockholm i april 1889 för att grunda Sveriges Socialdemokratiska arbetarparti (SAP). De representerade 73 olika fackföreningar och något fåtal socialdemokratiska föreningar och arbetarklubbar. 47 av ombuden var arbetare, tre var redaktörer. Kongressombuden, som representerande två decennier av ekonomisk kamp och organisatoriska erfarenheter, accepterade inte tanken på ett centralistiskt parti och vägrade välja partistyrelse. De avvisade också ett förslag om partidisciplin, att partistyrelsen skulle ha rätt att offentligt kritisera personer eller föreningar inom partiet med avvikande uppfattningar. De ansåg det tillräckligt att vissa förtroendemän mellan kongresserna genomförde de uppdrag som kongressen bestämt. Förtroendemännen skulle alltså inte ha någon makt och inte utöva någon ledning. Det skulle kongressen enbart göra.</P>
<P class="p145 ft19">35</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_36">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311236x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p72 ft10">För kongressens majoritet skulle partiet vara ett löst sammanhållet organ för offentlig agitation, en sorts överbyggnad på den egentliga fackliga kampen och fackliga strategin för att genomföra demokratiska rättigheter. Partiet skulle inte ha monopol på den politiska kampen, skild från t.ex. den ekonomiska. Alla slags frågor, politiska, ekonomiska och sociala ansåg de tillhöra fackföreningarnas uppgifter. Inte heller valde kongressen någon partiordförande. Och, vad som kanske är mer anmärkningsvärt, det antogs inget partiprogram. Varken Branting eller Danielsson, som kanske stod närmast till att göra det, hade författat något sådant.</P>
<P class="p29 ft12">Programfrågan under SAP:s konstituerande kongress 1889 är märklig eftersom man inte antog något partiprogram. Millbourns tolkning är dock att både Branting och Danielsson var alltför väl medvetna om den stora meningsskiljaktigheten mellan majoriteten av ombuden och dem själva. De var medvetna om att majoriteten av kongressombuden inte alls stödde tanken på den politiska kampens överordnade ställning under ledning av ett centraliserat och starkt parti. De programmatiska principer som kongressombuden kunde tänkas ha med sig i bakhuvudet var i så fall snarast ”det socialistiska programmet” som antagits vid 1886 års skandinaviska fackliga kongress och som upprepats 1888, eller olika gamla lokala varianter av det internationellt erkända Gothaprogrammet från 1875, och där framhävdes ju både fackföreningar och kooperativa produktionsföreningar.</P>
<P class="p146 ft10">Ett ytterligare uttryck för meningsskiljaktligheten om partiets roll, förankring och organisatoriska ramar var striden på kongressen 1889 om partipressen. Branting och Danielsson hade oroat sig för den nya trenden att allt fler tidningar började startas lokalt av olika fackföreningar. Deras åsikt var i stället att endast partiet skulle få starta tidningar och att endast den tänkta partistyrelsen skulle få tillsätta redaktörer. På det sättet skulle en enhetlig partipress skapas i upplysande och ledande syfte. Kongressombuden gick med sin fackliga bakgrund emot denna starka toppstyrning, men gick med på en sorts anmälningsplikt till kongress och förtroendemän när någon förening ville starta en tidning.</P>
<P class="p114 ft10">Under <NOBR>1890-talet</NOBR> fortsatte frågan om ett partiprogram att vara en het potatis. Branting och Danielsson lovade gång på gång att</P>
<P class="p147 ft19">36</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_37">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311237x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p56 ft10">skriva ett. De lyckades förhala frågan i nästan tio år. Till slut hade de lovat att presentera ett utkast senast tre månader före partikongressen 1897. Utkastet kom, men kom fram under kuppartade former. Dels presenterades det helt nära kongressens öppnande så att ingen debatt före kongressen hann äga rum, dels publicerades det i borgarpressens Dagens Nyheter, så att det blev nästan omöjligt att ifrågasätta programförslaget utan att framstå som förrädare inför den politiska fienden. Här skall jag inte göra någon närmare analys av programmets innehåll. Det är ganska självständigt som svensk produkt, och återspeglar mycket av den linje som Danielsson och Branting drivit, tillsammans med en del lärdomar, bland annat likställs den ekonomiska och den politiska kampen.</P>
<P class="p57 ft12">Att programmet var omstritt framgår dels av dess kuppartade presentation, dels av att det under kongressen förekom två omröstningar om det, som säger en del om stämningarna. Vid den första röstade en knapp femtedel av ombuden (16 av 85) för disciplinstraff för Axel Danielsson för publiceringen i DN. Vid en innehållslig stridsfråga om strategin angreps programmet av den oppositionelle August Palm, och på en symbolisk punkt vann oppositionen med en rösts övervikt (43 mot 42). Det tycks som kongressen, trots att den antog programmet som socialdemokratins första riktigt egna program, inte alls var enig med programmets upphovsmän. Åtminstone fanns det en tydlig gruppering som hade avvikande åsikter. Men kongresser är kongresser och har sin egen logik. Att uppvisa enighet kan kännas viktigare än att grundligt diskutera igenom även viktiga åsiktsskiljande sakfrågor.<SPAN class="ft39">37 </SPAN>Kongressen gav Branting och Danielsson i uppdrag att skriva en förklarande kommentar till programmet. Den skulle vara färdig inom tre månader. Den blev aldrig skriven.</P>
<P class="p148 ft10">Orsaken kan vara, det är åtminstone Millbourns tolkning, att LO:s bildande 1898, stod för dörren, och att det var en ytterligt känslig fråga programmässigt och pincipiellt. Den socialdemokratiska partistrategin led sedan dubbelt nederlag när LO först bildades som självständig organisation 1898, och sedan på sin andra kongress år 1900 avskaffade det krav på obligatoriskt medlemskap</P>
<P class="p149 ft6"><SPAN class="ft39">37 </SPAN>Millbourn s. 345 <NOBR>–351.</NOBR></P>
<P class="p86 ft19">37</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_38">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311238x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p150 ft10">som partifolket hade fått igenom under den första kongressen. Inte förrän 1902, efter Danielssons död, skrev Branting en kort och återhållsam förklaring till programmet.</P>
<P class="p32 ft10">På ett dramatiskt sätt ställdes under <NOBR>1890–talet</NOBR> den fackliga arbetarrörelsens erfarenheter och föreställningsvärld, en direktdemokratisk rörelsesocialism, gentemot de socialdemokratiska talesmännens idéer om ett politiskt parti med stark ledning, syftande till den politiska makten i staten. Millbourns tolkning av perioden <NOBR>1885–1902</NOBR> får stöd av den fortsatta historieskrivningen, som den skisseras i t.ex. Torsten Svenssons avhandling <SPAN class="ft30">Socialdemokratins dominans </SPAN>(1994, kap. 2). Under de närmaste tre decennierna, med en tydlig markering i 1938 års Saltsjöbadsavtal, hävdar LO gång på gång sin principiella självständighet, att hålla partiet och staten borta från den fackliga kampen. Samtidigt ser sig LO som en brett verkande kraft i samhället med såväl ekonomiska och politiska som sociala och kulturella ambitioner.</P>
<P class="p151 ft29"><SPAN class="ft29">8</SPAN><SPAN class="ft38">Socialdemokratins vänster. Kongresserna mellan 1911 och 1917</SPAN></P>
<P class="p38 ft10">Under <NOBR>1900-talets</NOBR> första decennium skärptes motsättningarna mellan höger och vänster inom arbetarrörelsen, mellan anarkism och socialdemokrati inom partiet och mellan syndikalism och reformism inom LO. År 1908 uteslöts de anarkistiska ”ungsocialisterna” med Henrik (”Hinke”) Bergegren i spetsen från det socialdemokratiska partiet. År 1910 bildade syndikalisterna SAC och utträdde ur LO. Här kommer jag fortsättningsvis (tyvärr) inte att beröra de fackliga diskussionerna och den fackliga oppositionen och organisationsutvecklingen inom LO. Det beror inte på att den är oväsentlig, tvärtom, det är främst en fråga om utrymme. Händelserna runt storstrejken 1909, den s.k. enhetskommittén 1928, LO:s stadgeändringar och centralisering 1941 och den radikala oppositionen inom Metall, främst under <NOBR>1940-talets</NOBR> mitt, och senare tiders ”facklig opposition”, exempelvis, vore värda att lyftas fram och analyseras i detta sammanhang. Här skall jag i stället ta upp några punkter där rörelsesocialism och statssocialism kon-</P>
<P class="p83 ft19">38</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_39">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311239x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p152 ft10">fronteras inom det socialdemokratiska partiet. Förutom tidigare nämnda arbeten, särskilt Werner Schmidts avhandling <SPAN class="ft30">Kommunismens rötter i första världskrigets historiska rum </SPAN>(1996), har jag i detta avsnitt också haft stor hjälp av Kent Lindkvists avhandling</P>
<P class="p153 ft30">Program och parti. Principprogram och partiideologi inom den kommunistiska rörelsen i Sverige <NOBR>1917–1972</NOBR> <SPAN class="ft10">(1982)</SPAN>.</P>
<P class="p140 ft10">Ett nytt ungdomsförbund bildades år 1908. Redan från början uppträdde detta självständigt som kritiker av partiets ledning och huvudlinje. Det är en tradition som det socialdemokratiska ungdomsförbundet allt sedan dess har fortsatt, oftast med rörelsesocialistisk tendens och under senare tid i termer av ”självförvaltning” och ”egenmakt”. I ungdomsförbundets tidning <SPAN class="ft30">Stormklockan </SPAN>drev redaktören Zeth (”Zäta”) Höglund en kritisk linje som accelererade fram emot den kongress år 1917 då han själv och partiets vänster kom att utträda ur partiet. <SPAN class="ft30">Stormklockans </SPAN>kritik, och därmed också hela vänstergrupperingen, handlade om två huvudsakliga ting: dels partiets inre demokrati och organisation, dels innehållet i partiets politik. Kritiken kan sammanfattas i följande punkter. Valordningen till kongresserna kritiserades, anställda funktionärer inom partiet, menade vänstern, borde inte få vara valbara, de borde endast få närvara med yttranderätt men inte rösträtt. (Vi känner ju den senare utvecklingen, att anställda partiombudsmän i dag utgör ett stabilt röstunderlag på kongresserna för partiets ledning.) Vidare ansågs partistyrelsen ha en för självständig ställning genom att kunna kontrollera kongressval och press. Pressen blev på så sätt partistyrelsens redskap och inte kongressens eller rörelsens. En annan kritikpunkt var Hjalmar Brantings inflytande och roll. Höglund talade om Brantings ”monarkism” inom partiet. Därtill kritiserades också riksdagsgruppen och dess ställning som en ”stat i staten”. Riksdagsgruppen vägrade under denna tid att lämna ut sina protokoll till partikongressen som fick nöja sig med en verksamhetsberättelse. Detta bekräftades även på kongressen 1914. För vänstern var detta ohållbart. En riksdagsgrupp som nominerades av partiet och gick till val på partiets program skulle naturligtvis vara politiskt ansvarig inför partiet. De ansåg inte partiets ledning, och majoriteten inom riksdagsgruppen. De menade i stället att riksdagsmännen, i enlighet med vallagen, var politiskt ansvariga endast</P>
<P class="p154 ft19">39</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_40">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311240x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">inför väljarna. Motsättningen mellan rörelsesocialismens ideologi, och en ideologi som utgår från stat och parlamentarisk väg blev här uppenbar. (Än i dag är ju detta en stridsfråga i diskussionen om vad som är ett demokratiskt parti. Sedan 1972 lämnar riksdagsgruppen ut även sina protokoll till partiet.)</P>
<P class="p140 ft10">När det gällde kritiken rörande partiets linje kommer den delvis att framgå nedan, men det är klart att krigsfrågan och antimilitarismen var en huvudsak, frågan om massaktioner och ensidig riksdagsstrategi en annan. Händelseutvecklingen inför det socialdemokratiska partiets splittring är spännande och politiskt rik. Här skall jag nämna några punkter.</P>
<P class="p61 ft10">Efter kritiken på 1911 års kongress, då vänstern tydligt formerade sig, bildades år 1912 i Stockholm en socialdemokratisk vänsterförening. I dess styrelse ingick så tunga namn som Richard Sandler (senare socialdemokratisk minister), Carl Lindhagen (senare Stockholms borgmästare), Fredrik Ström, och Ivan Vennerström. Partistyrelsen reagerade starkt mot att man inom partiet började med splittrande särorganisationer. (Det är ju en ståndpunkt som står sig än i dag inom socialdemokratin, och som ställer frågan på sin spets vad ett interndemokratiskt politiskt parti kan tänkas vara. Och då menar jag inte att man självklart kan acceptera organiserade fraktioner inom ett parti.) En höjdpunkt i partistyrelsens agerande var den så kallade ”munkorgsstadgan” som förbjöd vänsterns kandidater i riksdagen att uttala sig mot riksdagsgruppens majoritet. För den antiauktoritära och direktdemokratiska vänstern inom partiet var ju detta en skickelsediger handling. Man såg den som en bekräftelse på hur strategin att ensidigt betona riksdagsarbetet med tvingande logik förstärkte toppstyrningen av partiet. Detta stärkte också vänsterns övertygelse att rörelsen själv, massorna i egna aktioner, måste ses som den främsta vägen framåt.</P>
<P class="p155 ft10">En taktik som vänstern hade var att låta sina anhängare i riksdagsgruppen motionera om genomförandet av olika punkter i partiprogrammet. Berömd är Carl Lindhagens republikmotion som satte Branting och riksdagsgruppen i en brydsam situation och som direkt föranledde den ovan nämnda munkorgsstadgan.</P>
<P class="p23 ft12">Den socialdemokratiska vänstern tog starkt ställning mot na-</P>
<P class="p156 ft19">40</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_41">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311241x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">tionalismen och militarismen när första världskriget bröt ut. Tillsammans med likasinnade över hela Europa såg man en konsekvent pacifism och internationalism som det enda rimliga svaret på ”borgarklassens krig”. Man kunde också stödja sig på Andra internationalens (de socialdemokratiska partiernas internationella organisation) återkommande ställningstaganden mot ett kommande krig. Höglund och Ström var författare till en berömd pamflett som gick ut i massupplaga under namnet <SPAN class="ft30">Det befästa fattighuset </SPAN>år 1915. Under krigets gång blev vänstern allt mer missnöjd med partiets huvudlinje och sammankallade en antimilitaristisk kongress, mot partistyrelsens vilja, år 1916. Man diskuterade vad arbetarklassen borde göra om en verklig krigsfara stod för dörren. För sina yttranden i den diskussionen häktades Zeth Höglund inom några dagar och fick ett års fängelse.</P>
<P class="p57 ft10">Några månader senare, i april 1916, bildade vänstern en egen tidning, <SPAN class="ft30">Politiken</SPAN>, senare <SPAN class="ft30">Folkets Dagblad Politiken, </SPAN>med Ture Nerman som redaktör. Partistyrelsen började få nog och krävde att vänstern skulle upphöra med alla sina säraktiviteter. Med rösterna 136 mot 42 på kongressen i februari 1917 stödde partiets majoritet sin partistyrelse. Vänstern samlade alltså nästan en fjärdedel av partiets kongress, och då skall vi veta att partistyrelsen (liksom vänstern) gjort sitt yttersta för att påverka nomineringen till denna viktiga kongress. Den förlorande oppositionen sammankallade omedelbart till en egen kongress för att bilda ett eget politiskt parti. Sammankallarna av denna kongress uteslöts snabbt ur moderpartiet.</P>
<P class="p131 ft10">Stämningen bland folket var betryckt över dyrtid och svältlöner under Hjalmar Hammarskjölds expeditionsministär, i vänsterpropagandan kallad ”Hungerskjöld”. I april började en demonstrationsvåg i Västervik som följdes av hungermarscher över hela landet. Soldater och matroser vandrade på sina håll i samlad tropp, trotsande befälens order, till socialistiska agitationsmöten. Perioden <NOBR>16–30</NOBR> april var förmodligen något av det närmaste man i Sverige kommit i termer av en ”revolutionär situation”. Till och med långt in i vanligtvis reformistiska arbetarled var stämningen sjudande. Erik Palmstierna, senare minister och Brantings förtrogne, skriver i sin dagbok:</P>
<P class="p147 ft19">41</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_42">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311242x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p157 ft18">27.4 Landsorganisationens representantförsamling är nu samlad. Aldrig hade jag tänkt mig en så allvarlig och hotfylld stämning hos dessa besinningsfulla gamla män… Hörde v. Sydow (civilministern i Hammarskjölds regering) yttra till Petersson, f. justitieministern: ’Vi kunna inte lita på trupperna, det är det svåra i denna situation…’.</P>
<P class="p158 ft10">Den <NOBR>13–16</NOBR> maj samlades vänstern till kongress och bildade <SPAN class="ft30">Sveriges socialdemokratiska vänsterparti </SPAN>(SSV). För att understyrka sina avsikter och inriktning införde man i programmet, som i övrigt inte avvek från socialdemokratins program från 1911, ett särskilt avsnitt under rubriken ”Demokratiska grundlagar”. Där fastslogs principerna för en demokratisk rörelse och ett demokratiskt parti.</P>
<P class="p57 ft12">Det har i eftervärldens ljus ofta anförts, främst från kommunistiskt håll, men inte alls särskilt energiskt motsagt av socialdemokratin, att vänsterutbrytningen hade sin bakgrund i Lenin, oktoberrevolutionen och bolsjevikernas strävanden. Så var inte fallet. Vänsterns ståndpunkter hade varit klara sedan 1912, de var ytterst pacifistiska och direktdemokratiska, alltså <SPAN class="ft11">i direkt motsättning till leninismen </SPAN>som hävdade våldet som väg och det centraliserade partiet. Samma omdöme kan fällas om den mot kriget riktade <NOBR>Zimmerwald-internationalen,</NOBR> där bolsjevikerna i den pacifistiska miljön framstod som en bisarr våldsdyrkande sekt. Den av mensjevikerna (den reformistiska socialdemokratin i Ryssland) dominerade februarirevolutionen upplevdes däremot som en stark inspiration för vänstern under dessa månader. Den tongivande tyska socialdemokratin splittras, liksom den svenska i <NOBR>april–maj,</NOBR> och dess vänster bildar Tysklands Oavhängiga Socialdemokratiska Parti (USPD).</P>
<P class="p159 ft10">USPD var liksom det svenska SSV inte utan namnkunniga socialdemokratiska gestalter. Bl.a. ingick Eduard Bernstein, den gamle kritikern av Karl Kautsky och den tyska socialdemokratins gamla statssocialistiska program. Bernstein hade ju i sin berömda bok <SPAN class="ft30">Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter</SPAN></P>
<P class="p54 ft10">(1899)<SPAN class="ft30">, </SPAN>betonat både kooperation och fackföreningar som viktiga och självständiga vägar. Bernstins perspektiv är inte systemomvandling genom att inneha den politiska makten, utan samhällsför-</P>
<P class="p156 ft19">42</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_43">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311243x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p28 ft34">ändring som en gradvis process av evolution, där även andra vägar än den politiska makten enbart omdanar samhället.</P>
<P class="p79 ft10">I april och maj 1917 stod det svenska SSV och det tyska USPD för nästan identiska, pacifistiska och direktdemokratiska program. Det är först när första världskriget är slut, och västmakternas stöd till den vita sidan i ryska inbördeskriget inleds, som denna demokratiska vänster kommer att splittras på solidariteten med de ryska revolutionärerna. År 1921 bildas då <SPAN class="ft30">Sveriges Kommunistiska parti</SPAN>. De kvarvarande gamla vänstersocialisterna, inklusive Höglund, återvänder efter hand till moderpartiet. (Nedan i avsnitt 10 skall jag kortfattat kommentera den kommunistiska, dvs. leninistiska– stalinistiska, traditionen som en historisk parentes, som uppstår och försvinner med Sovjetunionen.)</P>
<P class="p160 ft29"><SPAN class="ft29">9</SPAN><SPAN class="ft38">Den industriella demokratin. Ernst Wigforss, Metallarbetareförbundet och löntagarfonderna</SPAN></P>
<P class="p161 ft10">Stämningen för direktdemokrati och andra strategier än den parlamentariska vägen var emellertid stark inte bara i Tyskland och Sverige. I Storbritannien fanns en antistatlig rörelse, som anvisade en ekonomisk väg till samhällelig omvandling, utan att ta vägen över stat och parti. Strömningen kallades gillesocialism och hade stöd av sådana gestalter som G.D.H. Cole, Bertrand Russel (filosofen) och Harold Laski (rättsvetare och statsvetare). En person inom den svenska socialdemokratin som intresserade sig för gillessocialismen, och som var på väg in i partiets ledande krets, var Ernst Wigforss. Wigforss är nog utan motstycke den svenska arbetarrörelsens främste intellektuella gestalt, en analytiker och ifrågasättare, som dock saknade självklar politisk genialitet och ledarförmåga som t.ex. Branting.</P>
<P class="p61 ft10">Wigforss förhållande till vänstersocialisterna var kluvet, vilket han förmodligen delade med många partiaktiva vid denna tid. Idé- mässigt tycks han ha varit vänstersocialist, organisatoriskt höll han sig till det partiets majoritet. Under hela 1918 ökade stödet för vänstersocialismen runt om i landet och långt in i socialdemokra-</P>
<P class="p83 ft19">43</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_44">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311244x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p53 ft10">tins inre cirklar. Ett par av Wigforss´ gamla studentkamrater från Lund hade anslutit sig dit. Under några tumultartade dagar i mitten av november 1918, det var revolutionsstämningar i hela norra Europa, hade de folkliga kraven på republik och demokratisk reformering av hela riksdagen växt till en folkstorm. Branting var hårt pressad och hans gamla samverkan med liberalerna hotad. Kravet på republik och en ”total uppgörelse med hela det borgerliga samhället” fanns ända inne i riksdagsgruppens förtroenderåd. Det hela mynnade ut i en parlamentarisk kompromiss som togs i riksdagen den 17 december 1918.</P>
<P class="p57 ft12">Branting hade backat från vänsterns och stora delar av partiets krav på fullständig reformering av rösträttsreglerna och första kammarens avskaffande, i stället fick han igenom huvudsakligen allmän rösträtt till andra kammaren. Högern backade från sitt motstånd mot kvinnlig rösträtt men fick i stället behålla första kammaren med en höjning av åldersstrecket för valbarhet och rösträtt (nu 27 år) och med bibehållna inkomst- och egendomsstreck tillika med en höjning av rösträttsåldern i kommunala val tillika med en del kvarvarande andra ”rösträttsstreck” även till riksdagens andra kammare. Hovet backade från sina krav att kungen skulle stå kvar som regeringsbildare och praktisk statschef och fick i stället behålla monarkin, om än i ceremoniell gestalt. (Maktdelningsprincipen mellan kungamakt och riksdag övergavs definitivt till förmån för den parlamentariska principen.)</P>
<P class="p162 ft10">Under denna period i december 1918 kan vi i ett brev från Ernst Wigforss (senare legendarisk finansminister) till vännen Östen Undén (senare legendarisk utrikesminister) få del av stämningsläget inom socialdemokratin, men också få ta del av Wigforss´ rörelsesocialistiska inställning till demokratin:</P>
<P class="p163 ft18">Jag kan inte annat än bekänna, att det är synnerligen begripligt om massor av arbetare uppfattar hela partiledningens taktik som medvetet bedrägeri. I den första revolutionära situationen skulle de aldrig ha vågat antyda en lösning som den närvarande. De vågade inte en gång stanna vid regeringens minimum utan låtsades på allvar diskutera republik och enkammarsystem. Men resten – den absoluta uppgörelsen med hela den gamla <SPAN class="ft52">’streckbråten</SPAN>’ – den fattades såsom självklar. (Wigforss menar åldersstrecken och inkomst-</P>
<P class="p40 ft19">44</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_45">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311245x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p157 ft5">strecken till första kammaren samt fattigvårdsstrecket, konkursstrecket och straffstrecket till andra kammaren, MD.) Och så fick man massorna nätt och jämt lugna. Och under hela kampanjen vågade ingen socialdemokratisk talare viska om att detta minimum kunde prutas på…Men jag erkänner att i detta ögonblick ingenting annat finnes att göra än att acceptera. Arbetarklassens vilja är i förväg knäckt genom ledarnas nederlag...att en beslutsam och radikal ledning skulle ha kunnat driva igenom regeringens minimum och mer till, är jag lika övertygad om som någonsin. Men en stor strejk, dvs. massorna på gatorna som en vakt omkring en socialdemokratisk – eller <NOBR>liberal–socialdemokratisk</NOBR> – regering, som sätter första kammaren ur funktion, den skulle ha segrat i samma ögonblick som den blev beslutad.<SPAN class="ft9">38</SPAN></P>
<P class="p164 ft10">Jag vill inte här ta ställning till om Ernst Wigforss´ bedömning av de politiska maktförhållandena var rimlig. Jag skall heller inte ta ställning till om Brantings stora kompromissuppgörelse var ett steg tillbaka eller ett steg framåt i den aktuella situationen, eller positiv eller negativ på lång sikt för den svenska demokratin. Jag vill visa hur demokratiska rörelsesocialistiska strömningar var vitt utspridda inom socialdemokratin, och att många tydligt artikulerade en annan syn på demokratins fundament än den snävt parti– och riksdagsbaserade. Men jag vill också visa på demokratiseringsprocessens komplexitet och beroende av massförankring och massaktioner, särskilt i en situation när den allmänna rösträtten ännu inte är genomförd. (Vi kan ju jämföra med den mer näraliggande demokratiseringsprocessen i Östeuropa och dess beroende av just massrörelse och massaktioner utanför riksdagsmurarna.)</P>
<P class="p140 ft10">Ernst Wigforss´ politiska tänkande är särskilt intressant i spänningsfältet mellan rörelse och stat, vilket framgår i statsvetaren Gunnar Hanssons grundliga avhandling <SPAN class="ft30">Dogm eller arbetshypotes? Den unge Wigforss och det socialistiska samhällsprojektet </SPAN>(1997, kap. X och XI). Ernst Wigforss och Östen Undén var under våren 1919 bekymrade över partiets sorgliga oklarhet vad det skulle ha regeringsmakten till. Det var som om partiet endast var intresserat av</P>
<P class="p165 ft14"><SPAN class="ft39">38 </SPAN><SPAN class="ft6">Wigforss, </SPAN>Minnen, II, <NOBR>1914–1932,</NOBR> <SPAN class="ft6">s. 96.</SPAN></P>
<P class="p86 ft19">45</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_46">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311246x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">att finnas kvar i regeringsställning tillsammans med liberalerna, men inte av frågan vilken politik som skulle föras. I mars 1919 hade Östen Undén bett Wigforss skriva ett programförslag om vilken politik som borde föras, ett förslag till program för fortsatt regeringssamverkan som skulle kunna läggas till grund för det kommande riksdagsvalet. Wigforss´ program blev utformat som ett förslag till handlingsprogram och politisk strategi, och var påtagligt rörelsesocialistiskt präglat. Det antogs som förslag inom Göteborgs socialdemokratiska arbetarekommun, och kallades efter det för ”Göteborgsprogrammet”. Med detta program som bakgrund skrev Östen Undén i april en debattartikel i <SPAN class="ft30">Social– Demokraten </SPAN>med titeln ”Vänstersamverkan”. Den innebar ett ifrågasättande av den dittillsvarande synen på regeringssamverkan med liberalerna. Östen Undén, som var statsråd i Edéns liberalt– socialdemokratiska samlingsregering, ville tydligen iscensätta en politisk provokation och sätta igång en politisk process. Man kan lugnt säga att han lyckades.</P>
<P class="p142 ft10">Undéns artikel slog ner som en smärre bomb bland regeringspartierna, särskilt bland socialdemokraterna. Genom att lyfta fram dolda motsättningar hade han verkligen trampat på ömma tår. Det blev en livlig debatt mellan de två regeringspartierna och mellan statsråden. Socialdemokratins partistyrelse måste handla. Till sitt årsmöte i maj 1919 kallade partistyrelsen de socialdemokratiska statsråden och riksdagsgruppens förtroenderåd. Villkoren för fortsatt regeringssamverkan ställdes på dagordningen i en diskussion om riktlinjerna för ett nytt partiprogram, det som man skulle lägga fram för partikongressen 1920. Den tidigare nedtonade frågan om ekonomins omvandling lyfts nu fram till öppen diskussion. Vad hade egentligen partiet menat i alla år med sitt tal om ”socialisering”, ”i samhällets ägo överföras…” och liknande fraser. För första gången på länge var partiet tvunget att på allvar och i ett sammanhang diskutera den socialistiska samhällsomvandlingen.</P>
<P class="p166 ft10">Under diskussionen utkristalliserades tre politiska linjer, vilket framgår av framställningen hos Gunnar Hansson.<SPAN class="ft9">39 </SPAN>Den första linjen framfördes av de som över huvud taget inte tyckte att partiets</P>
<P class="p1 ft6"><SPAN class="ft39">39 </SPAN>Hansson a.a. s. <NOBR>221–239.</NOBR></P>
<P class="p86 ft19">46</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_47">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311247x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p54 ft10">program skulle vara socialistiskt. Bernhard Eriksson var enligt protokollet ”mycket betänksam mot socialiseringsåtgärder” eftersom ”statsdriften inte är lika ekonomiskt fördelaktig som privatdriften” på grund av byråkratin i staten. Och F.V. Thorsson varnade för att många väljare som stödde socialdemokratin kunde skrämmas bort om man talade för mycket om socialisering. Mot denna linje framhöll Branting att man inte skulle inbilla sig ”att vi kommer ifrån socialiseringsfrågan och frågan om arbetarkontroll”. Partiets fotfolk och arbetarna i övrigt skulle komma att ställa krav. Men i det läget, menar Branting, och nu blir det typiskt det politiska geniet Branting, måste man möta dessa strömningar men länka in arbetarnas tänkande på rätta vägar och ”söka ge arbetarna förståelse för produktionens egna krav”.</P>
<P class="p57 ft12">Den andra linjen var mer optimistiskt statssocialistisk (och ortodoxt ”marxistiskt ” socialdemokratisk) och uttrycktes tydligast av partisekreteraren Gustav Möller. Han menade att partiet inte skulle visa någon tvekan i valprogrammet utan klart och tydligt tala om att man ville ”förverkliga en socialistisk ordning”. Vad Möller menade med detta ”förverkligande” kan man finna tydligare i andra skrifter från denna tid. Möller argumenterar för en ”politisk” väg till ekonomisk omvandling genom regeringsinnehav och lagstiftning. Det gäller att erövra den politiska makten ”som möjliggör en socialisering”. Denna väg kallar Gustav Möller för ”socialdemokratins metod”, och ser vi bakåt i denna framställning och begrundar Ingrid Millbourns tolkning av strategidiskussionen under <NOBR>1890-talet</NOBR> så tycks Möller ha helt och hållet rätt om det partimässigt ”socialdemokratiska” i denna ”metod”. Den statssocialistiska vägen framkommer även i det programförslag som sedan kom att utarbetas inför 1920 års kongress, med Gustav Möller, Per Albin Hansson och Rickard Sandler som tongivande författare.</P>
<P class="p167 ft10">Den tredje linjen, som mer öppnar för en ekonomisk väg, eller som åtminstone drar in den fackliga rörelsen och den kooperativa i diskussionen, tar sin utgångspunkt i Brantings konstaterande att ”vi icke äro fullt klara inom oss själva på viktiga punkter”. Tidningsredaktören Harald Åkerberg hade attackerat Möller och framhöll att det fanns delade meningar inom partiet och bland arbetarna ”om det bör vara statsdrift eller kooperativ drift”. Bran-</P>
<P class="p168 ft19">47</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_48">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311248x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p53 ft10">ting försökte mildra konflikten genom att kompromissande hävda att man inte skulle sätta ”kooperation och statsdrift mot varandra”. (Vi skall då komma ihåg att Branting redan mot slutet av <NOBR>1890-talet</NOBR> var den som hade kompromissat om fack och kooperation som viktiga länkar i strategin framåt.) Och flera talare stödde tanken på en ekonomisk väg. Axel Dahlström, ordföranden i Göteborgs arbetarekommun, argumenterade för Wigforss´ Göteborgsprogram och att man måste betona ”frågan om kontroll inom produktionen”. Liknande tankar var också Östen Undén inne på. Rickard Sandler bemötte den ekonomiska vägens argument med orden ”att man mindre borde eftersträva arbetarnas deltagande i styrelserna än en fullt offentlig kontroll”.</P>
<P class="p140 ft10">I debatten mot den ekonomiska vägen hävdar alltså de statssocialistiska anhängarna att ”full offentlig kontroll”, dvs. statligt ägande, är att föredra framför ”arbetarnas deltagande i styrelserna”. Detta programmatiska ställningstagande kom sedan att prägla socialdemokratins program och huvudlinje från 1920 och framåt. Det präglar dock ej Landsorganisationen som vi snart kommer att påminnas om.</P>
<P class="p61 ft10">Under åren 1919 och 1920 bedriver Ernst Wigforss studier och skriftställning i fråga om ”industriell demokrati”. Drivkraften för Wigforss är att försöka finna ett trovärdigt alternativ till sovjetkommunismens diktatur och vänstersocialisternas utveckling mot bolsjevism. Wigforss försöker forma ett alternativ som är rörelsesocialistiskt och direktdemokratiskt, som är graduellt och fredligt, och som huvudsakligen går fram längs en facklig och ekonomisk väg som redan från början engagerar den stora massan av organiserade arbetare på basplanet. Under 1920 års valrörelse kommer broschyren <SPAN class="ft30">Industriell demokrati</SPAN>, som tillsammans med Göteborgsprogrammet och en del andra småskrifter inom socialdemokratin utgör ett elaborerat alternativ till den dominerande statssocialismen. Dessa skrifter är tillräckliga för att placera Wigforss som den som inom den principiella idédebatten internationellt och nationellt står för en ”facklig väg” med rörelsesocialistisk förankring. Wigforss strävanden och intressen uppmärksammas av Branting, som länkar in riksdagsmannen Wigforss i den utredning som kom att tillsättas om just ekonomisk demokrati (SOU 1923:29).</P>
<P class="p154 ft19">48</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_49">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311249x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p57 ft10">Vad som hände med utredningen om industriell demokrati, och vad som hände med de andra två tunga utredningarna, om socialisering respektive trustkontroll, är en annan historia. Det är också en annan historia hur rörelsesocialismens och statssocialismens kamp i Wigforss´ politiska hjärta leder honom till att bli en genialisk och legendarisk statsinterventionistisk finansminister under viktiga decennier av Sveriges politiska liv. Han hinner till och med skällas ut av högern som planhushållningens ideolog. Jag skall avbryta framställningen med historiska exempel här, för att sammanfatta och knyta ihop trådarna. Jag skall bara nu förutskicka att jag i sammanfattningen nedan kommer att beröra två viktiga senare historiska exempel. Det är socialpolitikens framväxt och utveckling till ”välfärdsstat” under 1950- och <NOBR>1960-talen,</NOBR> samt landsorganisationens framtagande av förslaget om löntagarfonder år 1975. Dessa två exempel återspeglar på ett tydligt sätt en typisk statssocialistisk väg av <NOBR>institutionellt–organisatoriska</NOBR> arrangemang, respektive en rörelsesocialistisk väg som tar sin utgångspunkt i ekonomins organisering och den fackliga rörelsen. Jag skall dock närmast säga några ord om vad jag kallar ”den kommunistiska parentesen” och om den vänstersocialistiska demokratismen som den kommunistiska traditionens (förträngda) själ.</P>
<P class="p169 ft29"><SPAN class="ft29">10</SPAN><SPAN class="ft53">Den kommunistiska parentesen i svensk vänster. </SPAN><NOBR>1921–1967,</NOBR> <NOBR>1972–1990</NOBR></P>
<P class="p38 ft10">I den kommunistiska historieskrivningen framställs Zimmerwald– rörelsen och det socialdemokratiska vänsterpartiet 1917 som direkta förstadier till en fullgången kommunism med leninistisk framtoning år 1921, och sedan bekräftad i de två partisprängningarna 1924 och 1929. Sprängningen 1929 var särskilt dramatisk, som en direkt konflikt mellan det svenska partiet och Komintern, där Komintern helt sonika suspenderade majoriteten från sina funktioner i partiledningen, och partiledningens majoritet (Kilbom) uteslöt minoriteten (Sillén och Linderot). Kilbom och hans anhängare låter sedan partiet byta namn till <SPAN class="ft30">Socialistiska partiet</SPAN>, och vi får ett parti ”mellan två internationaler” som Bernt Kennerström</P>
<P class="p170 ft19">49</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_50">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311250x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">fyndigt kallar sin nydanande studie över Socialistiska partiet mellan <NOBR>1929–37.<SPAN class="ft9">40</SPAN></NOBR><SPAN class="ft9"> </SPAN>Socialistiska partiet kom att stå mellan socialdemokrati och kommunism i positioner som delvis, men bara delvis, liknar det gamla SSV. Den kommunistiska partiretoriken i den <NOBR>Komintern–trogna</NOBR> falangen inom SKP är sedan dess påtagligt trogen en <NOBR>sovjet-kommunistisk</NOBR> vokabulär och tolkningstradition fram till namnbytet 1967 till <SPAN class="ft30">Vänsterpartiet kommunisterna </SPAN>(VPK). Man tolkar också i sin tradition och historieskrivning varje direktdemokratisk protest inom LO eller socialdemokratin som ”vänster” och alltså kommunistisk. Bernt Kennerströms avhandling kan ses som ett första försök, utifrån ”den nya vänsterns” position, att bryta den kommunistiska tolkningstraditionens snedvridning. (Men också bryta den socialdemokratiska tendensen att ”glömma” alternativa idéströmningar och organisationssätt.)</P>
<P class="p79 ft10">Namnbytet 1967 till VPK, och sedan 1990 till <SPAN class="ft30">Vänsterpartiet</SPAN>, blir symptomatiskt. Som jag ser det, och här får jag stödja mig på personkännedom,<SPAN class="ft9">41 </SPAN>har nämligen stora delar av både partiets kader och sympatisörer en politisk grundinställning och politisk psykologi som inte alls är det kommunistiska partiets centralism. Man är för det mesta vänstersocialistiskt direktdemokratisk, och man blir kommunist eftersom man är missnöjd med toppstyrningen inom LO eller socialdemokratin.</P>
<P class="p171 ft10">Detsamma kan sägas om ”den nya vänstern” under <NOBR>1960-talet</NOBR> som till en början är just vänstersocialistiskt direktdemokratisk</P>
<P class="p172 ft15"><SPAN class="ft31">40</SPAN><SPAN class="ft32">Kennerström, B., </SPAN>Mellan två internationaler. Socialistiska partiet 1929– 1937 <SPAN class="ft5">(Arkiv, Lund, 1974).</SPAN></P>
<P class="p53 ft5"><SPAN class="ft31">41</SPAN><SPAN class="ft32">Som ung socialdemokratisk studentpolitiker med den nya vänsterns typiskt direktdemokratiska ideologi kunde jag aldrig riktigt ta på allvar de </SPAN><NOBR>leninistiska–stalinistiska–maoistiska</NOBR> smågrupperna. I stället studerade jag socialistisk idéhistoria och marxistisk filosofi, vid sidan av att studera statsvetenskap, historia och vetenskapsteori för min examen. År 1975 blev jag medlem i VPK, fungerade som skribent i Ny Dag <NOBR>1976–1977.</NOBR> Lämnade partiet 1982, trött på att uppleva den leninistiska traditionens tjatiga seghet i ett annars vänstersocialistiskt demokratiskt parti. Det fanns ju redan ett demokratiskt socialistiskt parti, som jag också återvände till. Under <NOBR>1990–talet</NOBR> har det gått allt mer trögt att betala medlemsavgiften och ens besöka årsmötet. Men jag röstar…</P>
<P class="p55 ft19">50</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_51">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311251x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p84 ft10">och antiauktoritär. Det är en politisk gåta hur den antiauktoritära ”nya vänsterns” människor kunde svänga över till varianter av kommunismens centralistiska och auktoritära positioner (maoism, trotskism, stalinism m.m.). Detsamma hände ju parallellt i Vietnamrörelsen. Efter strejk- och demonstrationsvågen 1968, och under antagandet om en revolutionär situation i världen, övergick den brokiga och direktdemokratiska rörelsen till den typiska leninistiska smågruppsvänstern runt 1970. Det blev Kominterns samtliga fraktioner en gång till, om det förra gången var som tragedi blev det nu som fars (för att travestera Marx).</P>
<P class="p32 ft10">När jag talar med gamla deltagare från dessa smågrupper, och när jag talar med gamla aktivister från VPK under 1960- och 1970- talen är mönstret i de flesta fall klart. Den bärande idén och inre identiteten är ofta en direktdemokratisk vänstersocialistisk övertygelse. Den kombineras dock med ett ”politiskt överjag” som är <NOBR>leninistiskt–stalinistiskt–maoistiskt</NOBR> och med den typiska kommunistiska och förment ”marxistiska” retoriken. Denna personlighetsklyvning är intressant och svårförklarlig som politiskt fenomen. (Men förmodligen inte mer komplicerat än spänningen mellan njutning och kontroll i vardaglig psykologi.)</P>
<P class="p140 ft12">Det är alltså inte alls konstigt när VPK till slut, 1990, byter namn till Vänsterpartiet. Och det är inte alls konstigt att den tillträdande partiledaren 1993, Gudrun Schyman, kan definiera sig som demokratisk vänstersocialist och partiet som ett demokratiskt vänstersocialistiskt parti. Och det är inte alls konstigt att hon ser sitt tidigare deltagande i en <NOBR>marxist–leninistisk</NOBR> smågrupp (MLK) som att hon ”egentligen” var demokrat. Leninismen är en parentes, både historiskt och psykologiskt för många människor. Kanske var längtan så stor att man var beredd att anta vilken ideologi som helst, njutningen, längtan efter ett drömsamhälle, garanterades.</P>
<P class="p173 ft10">Som jag ser det har en vänstersocialistisk demokratism, humanism och pacifism ofta funnits som en underliggande psykologi bland många kommunister, som partifolkets egentliga ”själ”. Samtidigt var de kommunistiska partiernas och smågruppernas organisation, retorik och mål – och förebilder i Sovjet, Kina eller Kuba – en auktoritär, diktatorisk, militaristisk, inhuman och centralistisk stat (!).</P>
<P class="p174 ft19">51</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_52">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311252x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p61 ft10">Det patetiska blir väl bara att den kommunistiska traditionen blir så geografiskt beroende av vårt grannland i öster. SKP grundas 1921 som en reaktion på Sovjetstatens bildande. Modernismens genombrott 1967, och brytningen med anknytningen till Sovjet, innebar möjligheten av en ny politik. Men den stannade upp i en nyleninistisk återgång 1972 och i striden därefter mellan traditionalister, modernister och nyleninister. Dock utan att knytningen till Östeuropa återtogs på allvar. Den leninistiska traditionen inom partiet, traditionalister respektive nyleninister, försvinner inte slutgiltigt förrän 1990 då partiet byter namn till Vänsterpartiet. Men då hade muren redan fallit!</P>
<P class="p57 ft10">Vänsterpartiet är samma beteckning som SSV använde år 1917. Den kommunistiska traditionens utveckling är alltså även den präglad av spänningen mellan statssocialism och rörelsesocialism. Men hos kommunisterna kanske snarast som ett statssocialistiskt och ”marxistiskt” överjag av ideologiskt rättstänkande, som disciplinerar och förtränger den förbjudna rörelsesocialismens längtan efter socialismens ”nya människa”. En politisk korrekthet som länkar in den rörelsesocialistiska energin på den politiska nödvändighetens förment ”vetenskapliga” och förment ”enda möjliga” väg.</P>
<P class="p175 ft29">11 Rörelsesocialism och statssocialism. Sammanfattning och utblick</P>
<P class="p38 ft10">Om vi nu flyttar oss tillbaka till <NOBR>1890–talet</NOBR> finner vi två huvudsakliga linjer inom socialdemokratin. Den första är den politiska vägen som betonar parti och politisk makt, den är knuten till föreställningen om en systemomvandling någon gång i framtiden när man väl har ”erövrat den politiska makten”. En systemomvandling skall då äga rum i lagenliga former. Inom den tongivande tyska socialdemokratin står Karl Kautsky och ”Erfurtprogrammet” (1891) för denna statssocialistiska linje. Det är den linjen som sedermera kommer att framstå som socialdemokratisk (dvs. i dåtida språkbruk ”marxistisk”) ortodoxi. Det är en väg som Hjalmar Branting och Axel Danielsson huvudsakligen argumenterar för,</P>
<P class="p170 ft19">52</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_53">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311253x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">även om den pragmatiske och realpolitiske Branting tycks ha lättare att inse dess begränsningar än den mer principielle Danielsson. Det är en linje som senare kommer att hävdas av Gustav Möller, Per Albin Hansson och Rickard Sandler i 1920 års program, som vi snuddade vid ovan.</P>
<P class="p130 ft10">Den andra linjen är den ekonomiska, och som betonar facklig kamp och kooperation som självständiga kampformer med ett eget värde. Denna rörelsesocialistiska linje betonar att det nya samhället och arbetarnas frigörelse kan påbörjas här och nu för att gradvis växa sig starkare. Själva tanken på en systemomvandling anses som ett skenproblem av vissa inom denna linje. Eduard Bernstein är i Tyskland företrädare för denna graduella socialism i sin kritik av Erfurtprogrammets samhällsfilosofi, vetenskapliga grund och handlingsstrategi. Han ifrågasätter själva tanken på systemkatastrof, systemomvandling och revolution i dåtida socialdemokratisk ”marxism” från Erfurtprogrammets famösa formuleringar. Bernstein framför sin kritik i tidskriften <SPAN class="ft30">Die Neue Zeit </SPAN>mellan åren 1896 och 1899, och sammanfattar den i den legendariska boken</P>
<P class="p176 ft30">Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter <SPAN class="ft10">(1899). (Denna bok är för övrigt en av de viktigaste och mest inflytelserika politiska arbetena inom arbetarrörelsen.)</SPAN><SPAN class="ft9">42</SPAN></P>
<P class="p140 ft10">I Sverige var det främst LO:s och KF:s självständighet som i praktisk form anvisade denna andra väg till skillnad från det som Gustav Möller kallade ”den socialdemokratiska metoden”. I stället blir det SSV i Sverige och USPD i Tyskland (där Bernstein var medlem) som försöker forma en mer rörelsesocialistiskt grundad och starkt demokratisk strategi som innehåller starka element av ekonomisk omdaning även inom det borgerliga samhällets och marknadens ramar genom produktionskooperativ, konsumtionskooperativ och arbetarnas deltagande i de privata företagens styrelser, det som främst Wigforss kom att kämpa för som ”industriell</P>
<P class="p177 ft5"><SPAN class="ft9">42 </SPAN>Den har även haft stor betydelse även för samhällsteori och samhällsvetenskaplig forskning. Som jag ser det är Bernstein en av de första att formulera den syn på kapitalismens utveckling som senare under 1900– talet kom att gälla som <SPAN class="ft15">common sense </SPAN>inom välfärdsekonomisk teori, socialliberal ekonomisk historia eller <NOBR>ekonomisk–sociologiska</NOBR> analyser.</P>
<P class="p40 ft19">53</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_54">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311254x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p178 ft10">demokrati”. Ernst Wigforss var inte medlem i SSV, men han hade under perioden <NOBR>1917–1920</NOBR> starka sympatier åt det vänstersocialistiska hållet, som vi såg ovan. Wigforss får dock ses som den främste representanten under denna period för att utveckla ett politiskt tänkande som grundar sig på den fackliga vägen och arbetarnas och tjänstemännens demokratiska styre av företagen. Ett alternativ till socialdemokratins demokratiska statssocialism och kommunisternas diktatoriska statssocialism.</P>
<P class="p29 ft12">De två politiska linjerna kan renodlas som statssocialism och partiväg via statsmakten, från Kautsky 1891 till Gustav Möller 1920, respektive rörelsesocialism och facklig och kooperativ väg i det ekonomiska livet, från Bernstein 1899 till Ernst Wigforss 1920. Vi ser då att frågan om <SPAN class="ft11">systemomvandling </SPAN>skiljer dessa två vägar. Den ekonomiska vägen är mer graduell eftersom den tänker sig att den ekonomiska omvandlingen kan börja direkt i takt med arbetarnas organisering, och självorganiseringens ekonomiska, sociala och kulturella förändring av individernas i deras identiteter och samhälleliga roller. De nya ekonomiska formerna växer fram inom det borgerliga samhället och förvandlar detta efter hand, och det kan vara svårt att under denna tid tala om något ”kapitalistiskt system” eller något nytt ”socialistisk system”. Den politiska vägen inväntar ju en maktställning för att kunna omdana samhället i sin helhet. Med lagstiftningsmakten skall systemomvandlingen genomföras. Den politiska vägen fungerar bäst så länge den kan propageras som en väntans politik, ”snart är tiden mogen”. Som vi såg i socialdemokratins diskussioner, efter Ernst Wigforss´ och Östen Undéns provokation på våren 1919, var övergången från en väntans politik till praktisk handling mycket problematisk.</P>
<P class="p179 ft10">Frågan om fredlighet eller våld, som jag inte lagt någon tonvikt vid i denna essä, återkommer som en skiljelinje <SPAN class="ft30">inom båda </SPAN>de huvudsakliga vägarna. Inom den politiska vägen står Lenin och bolsjevikerna för en <NOBR>ultra-socialdemokratisk</NOBR> och diktatorisk väg i synen på att med våld ”erövra den politiska makten” (det är Lenins hela poäng i kritiken mot Kautsky). Inom den ekonomiska vägen fanns det vissa grupperingar inom anarkism och syndikalism som kunde tänka sig massornas beväpning, för att liksom ”röreslesocialistiskt” på basplanet erövra företagen. Men som sagt, runt 1920</P>
<P class="p168 ft19">54</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_55">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311255x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p180 ft10">står diskussionen i Sverige mellan Gustav Möllers statssocialism och Ernst Wigforss´ rörelsesocialism som två fredliga och demokratiska alternativ. Det intressanta för oss hundra år senare är att dessa två huvudsakliga alternativ på olika sätt har fortsatt att vara levande som alternativ ända fram till i dag.</P>
<P class="p140 ft10">Linjen från Gustav Möller kan vi följa som statssocialismens förändring. Gustav Möller har framhållits (bl.a. av Bo Rothstein i polemik mot Yvonne Hirdmans <NOBR>Myrdal-bild)</NOBR> som den svenska socialpolitikens och därmed välfärdsstatens viktigaste gestalt. Jag kan bara hålla med om det. Men statssocialismen hos partiet i stort, ändrar sig från att gälla huvudsakligen statsägda eller kommunägda företag till att gälla sociala välfärdsprogram som administreras av statliga och kommunala förvaltningar. Rothstein poängterar också hur Möller stödjer sig på och delvis bygger in arbetarrörelsens organisationer i den välfärdsstatliga förvaltningen. Möjligen har Möller alltså befunnit sig i en lärprocess av spänningar mellan statssocialism och rörelsesocialism. I den mån man kan se Möllers socialpolitiska förvaltningssyn under 1930- och <NOBR>1940-talen</NOBR> som rörelsesocialistiskt präglad så är det ändå ett förlorande rörelsesocialistiskt koncept. Rothstein poängterar hur välfärdssaten under 1950- och <NOBR>1960-talen</NOBR> allt mer övertas av den professionella byråkratin och inordnas i systemet av offentlig förvaltning. Den statssocialistiska linjen från Kautsky och ”den politiska makten”, fram över Gustav Möller 1920 och ”lagstiftningen”, från en tonvikt vid statliga företag till en tonvikt vid välfärdsstaten, är alltså diskursmässigt och personmässigt obruten, om än med vissa pendlingar. Socialdemokratins förkärlek för ”politiska lösningar” och för offentlig och enhetlig samhällsorganisering har som synes djupa rötter.</P>
<P class="p181 ft10">Men statssocialismens tradition är inte oemotsagd inom arbetarrörelsen i stort men inte heller inom partiet. Det kom till synes i Gustav Möllers pendlingar ovan, eller i Ernst Wigforss´ ovan konstaterade pendlingar mellan rörelsesocialism och statssocialism. Redan existensen av LO:s självständighet och LO:s obrutna motstånd mot att parti och stat skall lägga sig i deras organisation och kampsätt är en lika obruten tradition av en alternativ självständig väg. I det politiskt oväntade förslaget till löntagarfonder</P>
<P class="p168 ft19">55</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_56">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311256x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">som LO tog fram under <NOBR>1970–talet</NOBR> och som innebär en konkretisering av en gradvis väg till löntagarägda företag, anknyter upphovsmannen Rudolf Meidner till Ernst Wigforss idéer om industriell demokrati. Wigforss själv hann uppleva <NOBR>1970–talets</NOBR> uppsving inom LO och inom den ”nya vänstern” för sin ungdoms synsätt. Meidners fonder står sig än i dag som en mycket intressant och i den offentliga debatten misshandlad och missförstådd idé, framlagd av Rudolf Meidner tillsammans med Anna Hedborg och Gunnar Fond i boken <SPAN class="ft30">Löntagarfonder </SPAN>(1975) och i en rapport till <NOBR>LO–kongressen</NOBR> 1976.</P>
<P class="p182 ft10">Bengt Abrahamsson och Anders Broström har i boken <SPAN class="ft30">Om arbetets rätt </SPAN>(1980) på ett intressant sätt fört Meidners idéer vidare och argumenterat för löntagarfondernas principer som en rörelsesocialistiskt grundad, demokratisk och graduell väg för löntagarnas inflytande i företagen och i det ekonomiska livet. Jag har med detta inte sagt att förslaget var politiskt realistiskt och genomförbart år 1975. Men som idépolitiskt förslag är det svenska tänkandet om löntagarfonder viktigt att ha med sig in i <NOBR>2000-talet.</NOBR> Det är en fortsättning på det arbete som Wigforss gjorde runt 1920 och som då led politiskt nederlag. Jag har här inte tid att närmare diskutera löntagarfondernas utformning och bärande idéer.</P>
<P class="p140 ft10">Om löntagarfonder var svåra eller omöjliga att genomföra politiskt, eller som finansministern Kjell Olof Feldt skaldade i riksdagsdebatten ”löntagarfonder är ett djävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit”, så är deras fortsatta öde mest tragiskt. Först omvandlas fonderna slutligen, i den socialdemokratiska regeringens proposition från rörelsesocialistiska till statssocialistiska. Sedan omvandlas de från att vara fackföreningarnas redskap till att bli kapitalets. I det förslag som går igenom i riksdagen skall löntagarna alltså avstå från lön för att säkra en <SPAN class="ft30">statligt fonderad kapitalbildning </SPAN>till företagsamhetens fromma. Därefter förnedras förslaget ytterligare av den borgerliga regeringen som omvandlar dem till fonder för forskning och utveckling, dvs. i realiteten ett extra stöd till den företagsorienterade forskningen på i sista hand företagsledningarnas och de företagsnyttiga professorernas villkor. Fonderna blir på så sätt inte bara undandragna offentlig styrning, utan också en viktig länk i det nya klassamhällets elitbildning. Utbild-</P>
<P class="p183 ft19">56</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_57">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311257x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p91 ft10">ningsministern Carl Tham inledde dock som bekant en strid om möjligheten att åtminstone delvis återta den offentliga kontrollen över dessa fonder. Att Sveriges löntagare faktiskt avstod från viss del av lönen under många år för dessa fonder är det väl knappt någon som minns.</P>
<P class="p61 ft10">Vad jag vill säga med de två exemplen, välfärdsstatens utveckling respektive löntagarfonderna, är för det första att de är levande uttryck för spänningsfältet mellan rörelsesocialism och statssocialism. För det andra vill jag peka på det tidsbundna i den nuvarande diskursiva situationen när statssocialismen har lämnat idén om statliga företag och i stället koncentrerat sig på offentliga välfärdssystem. Därmed cementeras de politiska alternativen i en debatt för eller emot välfärdsstaten. En liknande utveckling har ägt rum efter debatten om löntagarfonderna. Man diskuterar inte alls de anställdas inflytande på arbetsplatsen. Genom omvandlingen av löntagarfonderna till statliga fonder för kapitalbildning cementeras i nuet en viss syn på politiska alternativ: för eller emot statliga fonder för kapitalbildning.</P>
<P class="p142 ft10">Kvar står en socialdemokrati som befinner sig i följande diskursiva struktur: dess vänster kan kräva mer välfärdsstat och mer statlig kapitalbildning, och dess höger kan ställa upp på en mindre välfärdsstat och mindre omfattande statlig kapitalbildning. Det hela i en diskursiv situation som framstår som en tvingande naturlag av begränsade politiska alternativ. Tyvärr anser jag att den bekännelse under galgen som pågått inom socialdemokratisk politik, att acceptera friskolor och personalkooperativ i offentlig sektor, kommer allt för sent för att framstå som ett trovärdigt eget politiskt alternativ. Det kommer att ta tid innan dessa alternativ kan upplevas som verktyg för folkets breda lager i stället för att främst passa en medelklass med kulturella och sociala ambitioner. Likaledes anser jag att de försök som finns med brukarstyrelser i förvaltningar och stadsdelsnämnder eller kommundelsråd kommer allt för sent för att upplevas som den egna rörelsens genuina uttryck. Det kommer dessutom att ta tid, det i varje fall min förmodan, innan dessa nya institutioner blir något annat än främst ett stöd till de välutbildade och välartikulerade i samhället.</P>
<P class="p23 ft12">De ”förnyelseförsök” vi ser, och den omstrukturering vi ser,</P>
<P class="p147 ft19">57</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_58">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311258x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p63 ft10">utgör en reträttstrid. Och dessutom <SPAN class="ft30">en reträtt för en statssocialistisk idétradition som kommit till vägs ände. </SPAN>En demokratisk förnyelse måste nog börja om från början och dekonstruera den statssocialistiska vägen som den enda goda och rimliga, för att i nuet kunna tänka alternativen mer klart. Visst är det lätt att vara efterklok, och visst kan min kritiska framställning här framstå som politiskt övermaga inför alla de som med liv och lust stött det statssocialistiska samhällsbygget och kraftfullt försvarar det under reträtten. Till mitt försvar vill jag säga att jag också försvarar det, både i min vardag och principiellt. Jag lever hellre i ett statssocialistiskt samhälle än i ett nyliberalt. Det är också klart att politisk makt och styrelse är nödvändigt för att instituera och organisera ett samhälles auktoritetsstruktur, även ett rörelsesocialistiskt och blandekonomiskt och kooperativt. Men det får inte hindra att man i ett tillfälle som detta, som är till för nyskapande diskussion, försöker pröva alternativa vägar. Framför allt verkar det ju som om statssocialismen håller på och monterar ned sig själv, varför ett sökande efter alternativ inte bara är idémässigt motiverat. Vad vill vi ha i stället?</P>
<P class="p184 ft29">12 Demokrati i det nya seklet</P>
<P class="p185 ft10">Demokrati ser jag som avgörande när vi skall tänka politiskt och idémässigt inför framtiden, demokrati och dess värdegrund humanismen. Jag avser demokrati inom den politiska styrelsen (den egentliga statsmakten), de offentliga förvaltningarna, inom näringslivet och i samhällets alla sociala och kulturella institutioner i övrigt. Demokratin är inte en, den måste organiseras i alla de ”små samhällen” som utgör grenarna på det stora samhällets träd (för att nu låna gammal konservativ metafor från <NOBR>1800–talet).</NOBR> Det är den rättsligt liberala politiska filosofins felsyn, till dels också inkarnerad i den storskaliga välfärdsstatens, att tänka sig samhället organiserat enhetligt, som en enda uppsättning relationer mellan individ och nattväktarstat (i liberalkonservatismen) respektive individ och välfärdsstat (i socialdemokratin). Samhället är pluralt, och demokratin måste alltså organiseras pluralt, i alla dess olika småsystem och sfärer. Demokrati handlar alltså inte bara om</P>
<P class="p83 ft19">58</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_59">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311259x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p186 ft10">demokratiskt inflytande i den politiska styrelsen och över statsorganen. Demokrati handlar heller inte bara om inflytande i och över den offentliga sektorn. Demokrati kan förekomma och bör förekomma i hela det privata näringslivet och hela det sociala och kulturella livets ”civilsamhälle”, som en del kallar det. Vi bör göra oss uppmärksamma på ordet <SPAN class="ft30">Demokratin </SPAN>i bestämd form och med stor bokstav. Den som använder det så avser oftast en demokrati som är instängd i ”den statliga sfären” eller den offentliga sektorn.<SPAN class="ft9">43</SPAN></P>
<P class="p187 ft10">Det första vi måste göra är att i vårt tänkande komma ifrån den samhällsteoretiska bilden av två sfärer: <NOBR>stat–marknad,</NOBR> offentlig– privat, <NOBR>ekonomi–politik</NOBR> eller <NOBR>stat–civilt</NOBR> samhälle. Vi måste i stället <SPAN class="ft30">inom </SPAN>den förmenta sfären stat/offentligt/politik urskilja <SPAN class="ft30">den politiska styrelsen eller den egentliga statsmakten, </SPAN>inklusive det egentliga myndighetsutövandet, från resten av den offentliga sektorn. Vi måste alltså (analytiskt) skilja politiskt beslutsfattande från ekonomisk produktion (av varor och tjänster). Vi måste kunna se den offentliga sektorns verksamhet som ekonomisk produktion. Ja, en stor del av samhällets ekonomiska produktion av varor och framför allt tjänster bedrivs inom den offentliga sektorns förvaltningar. Stora delar av det vi kallar ”offentlig sektor” är helt enkelt inte politik och myndighetsutövning utan ekonomi och serviceproduktion. En stor del av samhällsekonomin är offentligt ekonomiskt liv. Vi måste kunna tänka tanken om en offentlig ekonomi eller ett offentligt näringsliv. Sjukvård, omsorg, utbildning och vägväsen kan bedrivas antingen offentligt eller privat, eller i blandformer, men oavsett huvudmannaskap det är likafullt ekonomisk verksamhet, dvs. en del av samhällsekonomin.</P>
<P class="p79 ft10">Inom den offentliga sektorn kan vi alltså urskilja den politiska styrelsen eller den egentliga statsmakten som en del. Men politik, i termen av auktoritativt beslutsfattande, förekommer inte bara på samhällets makronivå, utan också runt om i samhällets alla ”små</P>
<P class="p188 ft5"><SPAN class="ft9">43 </SPAN>Som ni förstår tycker jag inte om att använda ordet, men vad gör man. Se min kritiska essä, återigen, ”Det civila samhället i samhällsteori och samhällsdebatt. En kritisk analys” i Trägårdh, L. (red.) <SPAN class="ft15">Civilt samhälle kontra offentlig sektor </SPAN>(SNS, Stockholm, 1995).</P>
<P class="p40 ft19">59</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_60">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311260x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p56 ft10">samhällen”. Det är en gammal insikt som fått förnyad aktualitet genom Michel Foucaults analyser av mikromakt och auktoritetsrelationer i olika samhälleliga organisationer, eller hos Ulrich Beck i boken <SPAN class="ft30">Erfindung des politischen</SPAN>. Men då står vi inför att tankemässigt och verbalt skilja mellan å ena sidan storsamhällets politiska styrelse och auktoritetsutövning, och å andra sidan auktoritetsutövningen runt om i alla de små samhällena.</P>
<P class="p61 ft10">Här skulle jag vilja föra in den amerikanske statsvetaren David Easton och hans begrepp <NOBR>”para–politik”.</NOBR> Med <NOBR>para–politik</NOBR> avser Easton den auktoritet, inflytande och makt som bedrivs och existerar inom samtliga organisationer och sociala system runt om i samhället, i frivilligorganisationer, på sjukhus, i företag, i kyrkor, i familjer och, för den delen, i brottssyndikat.<SPAN class="ft9">44 </SPAN>Men jag skulle vilja gå ett steg längre och tänka tanken om <SPAN class="ft30">samhällets totala auktoritetsstruktur</SPAN>, hur auktoritetsfördelningen runt om i de <NOBR>para–politiska</NOBR> ”små samhällena” samordnas och samverkar med det ”stora samhällets” officiella auktoritet och underliggande maktförhållanden. Samtidigt som det den politiska styrelsen i det stora samhället är den som med monopol på den legitima våldsanvändningen inrättar och upprätthåller auktoritetsrelationerna runt om i samhället, t.ex. egendomsmakten i företagen genom lagstiftning om egendom och bolagsbildning, t.ex. auktoritetsrelationerna i familjelivet genom lagstiftning om man och kvinna etc.</P>
<P class="p61 ft10">Det är i denna bild av ett samhälles totala auktoritetsstruktur som jag vill infoga demokratin och förankra demokratins spelplan och problem. Demokratins problem låter jag situeras av samhällets <NOBR>institutionellt–organisatoriska</NOBR> uppbyggnad, dvs. av alla små organisationer och subsystem som företag, förvaltningar, frivilligorganisationer, familjer, föreningar etc. som samhället är uppbyggt av. Vad är det som hindrar att i alla dessa små sociala system skulle vara demokratiska? Vad är det som hindrar att ett samhälles totala auktoritetsstruktur skulle kunna var utformad som ett system av sammanlänkade, relativt självständiga <SPAN class="ft30">demokratiska </SPAN>’”små sam-</P>
<P class="p189 ft5"><SPAN class="ft9">44 </SPAN>Begreppet är David Eastons, framlagt t.ex. i <SPAN class="ft15">A Systems Framework for Political Analysis </SPAN>(1965). Se även Dahlkvist, M., <SPAN class="ft15">Staten som problem</SPAN>, Arkiv, Lund 1982, kap. 2.</P>
<P class="p40 ft19">60</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_61">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311261x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p176 ft10">hällen”? Vad är det som hindrar att ett samhälles totala auktorietsstruktur alltså skulle kunna vara demokratiskt präglad och att alltså auktoritetsutövandet, runt om i de ”små samhällena”, skulle kunna utövas i demokratiska former?<SPAN class="ft9">45</SPAN></P>
<P class="p29 ft10">Att tänka den politiska styrelsen eller den egentliga politiska staten som liten, endast omfattande de egentliga auktoritetsutövandet och myndighetsutövningen, sammanfaller med den liberalkonservativa utopin om vad staten bör begränsa sig till (hos Friedman och Hayek t.ex.). Det är ju den gamla bilden av nattväktarstaten, liberalernas klassiska definition av vad som bör läggas i begreppet de ”egentliga” statsfunktionerna. Det felslut de liberalkonservativa gör är att inte hålla fast vid sin definition av stat, utan i stället låta sig bedragas av myndighetsformen för den offentliga produktionen. De blandar samman institutionell form med praktisk funktion. De kan inte se att myndighet som <SPAN class="ft30">institutionell form </SPAN>inte alltid innebär att det är myndighetsutövning som utövas som praktisk funktion. I stället utövas ju <SPAN class="ft30">funktionen produktion </SPAN>i många myndigheter, produktion av främst service. Därmed kommer de liberalkonservativa att betrakta den offentliga sektorn som ”stat– <NOBR>politik–myndighetsutövning–makt”,</NOBR> när de enligt sin <SPAN class="ft30">egen definition </SPAN>av begreppet stat i stället borde betrakta den offentliga sektorn som ”offentlig <NOBR>ekonomi–tjänsteproduktion–service”.</NOBR></P>
<P class="p61 ft10">Vad staten och den egentliga politiska makten gör enligt mitt synsätt är att fastställa politiska krav, inrätta institutionella ramar, tilldela auktoritet och fastställa auktoritetsrelationer samt i vissa fall organisera finansiella betingelser för den produktiva verksamheten. Den egentligt politiska staten i mitt tänkande är alltså något mycket mindre än staten i den samhällsteoretiska bilden med två (eller tre) sfärer. Vad betyder nu detta för vårt tänkande om demokratin?</P>
<P class="p190 ft10">Det betyder att ett första demokratikomplex rör den egentligt politiska makten. Det är det traditionella i konstitutionell och demokratiteoretisk diskussion. Skall staten vara organiserad, enhets-</P>
<P class="p191 ft5"><SPAN class="ft9">45 </SPAN>Se min essä ovan. Se även Dahlkvist, M., <SPAN class="ft15">Politikbegreppets analytiska förfall</SPAN>. Politikvetenskapliga arbetsrapporter 1999:3. Avdelningen för statsvetenskap, Karlstads universitet.</P>
<P class="p40 ft19">61</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_62">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311262x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p77 ft10">statligt eller federativt? Hur skall den offentliga maktens konstitution se ut? Hur skall relationerna mellan nationell, regional och lokal nivå organiseras vad gäller politisk auktoritet och rättstilllämpning? Hur skall vi organisera den sublokala politiska nivån i kommundelarnas närsamhälle? Var, när och hur gäller FN:s, EU:s eller den nationella lagstiftningen på olika områden?</P>
<P class="p29 ft10">Det betyder för det andra att vi möter ett annat demokratikomplex inom den existerande offentliga sektorns myndighetsdrivna produktion av tjänster och service. Skall vi demokratisera myndigheterna så att dessa styrs starkare av den traditionella representativa politiska demokratins institutioner? Eller skall brukarinflytandet få framstå som en parallell struktur vid sidan av den traditionella politiska vägen? Eller skall brukarinflytandet helt få ta över? Eller skall personalen ha inflytande i paritet med brukarna så att vi får en triangel i styrandet bestående av offentliga representanter, brukare och personal? Eller skall vi gå över till andra organisationsformer så att frivilligorganisationerna får tillbaka stora delar av den ”självhjälp” som de en gång var med om att starta? Man kan tänka sig många fall där frivilligorganisationer driver verksamhet med offentligt stöd, som ofta är fallet inom idrott och kulturliv. Eller skall den offentliga produktionen helt drivas som fristående personalägda kooperativ? Och skall dessa ha viss offentlig insyn och kontroll?</P>
<P class="p64 ft10">Det betyder för det tredje att vi har ett lika spännande, helt annorlunda, men i dagens debatt så undanträngt demokratikomplex rörande den privata företagsamheten. Den traditionella liberalkonservativa positionen är att ”marknaden” inte behöver och inte bör demokratiseras över huvud taget. Men jag kan inte komma ifrån tanken att kapitalmakten, företagsfusionerna och marknadernas oligopolisering, nationellt och globalt, tillsammans med de internationella finansmarknadernas grepp över entreprenörskap, produktion och sysselsättning, utgör ett gigantiskt demokratiproblem. Jag känner för övrigt många företag med unga medarbetare, ofta inom reklam och IT, som känner det fullkomligt naturligt att själva äga företaget och ha inflytande över sitt arbete, sin utkomst och sitt liv. Lika naturligt som det kändes för 1890- talets bagare eller smeder i dåtida produktionsföreningar.</P>
<P class="p147 ft19">62</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_63">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311263x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p72 ft10">Jag tänker ställa samma frågor vid företagsamheten som vid de offentliga myndigheternas serviceproduktion. Skall vi demokratisera företagen (särskilt storföretagen som ju redan från början ju har en sorts ”samhällelig” karaktär) så att dessa styrs av eller har inflytande av offentliga representanter i styrelserna, ungefär som traditionella statliga eller kommunala företag? Eller skall personalen, arbetare och tjänstemän, ha inflytandet i styrelserna? Och konsumenterna? Behöver de representeras eller höras i företagens ledningar? Eller skall vi ha en triangel av offentliga representanter, konsumenter och personal? Eller skall triangeln utvidgas till en fyrkant så att kapitalägarna får en berättigad plats? Hur skall kapitalbildningen organiseras? Vem skall äga kapitalet och låna ut det när det behövs?</P>
<P class="p182 ft10">Grunden för varje demokratidiskussion är kartläggning av de enheter och sammanslutningar som skall demokratiseras. Utan att fixera vilka enheter vi talar om, vilket demos vi talar om, blir ju varje demokratidiskussion ganska meningslös. Den politiska samfälligheten som begrepp föregår demokratin som begrepp. När väl enheterna och sammanslutningar är kartlagda, inträder hela den traditionella demokratiteorins principer om jämlikt röstdeltagande, inflytande över dagordningen m.m., som är så utmärkt framställd i Robert Dahls bok <SPAN class="ft30">Demokratin och dess antagonister</SPAN>.<SPAN class="ft9">46</SPAN></P>
<P class="p79 ft10">Vi står inför en rad utmaningar om vi vill tänka över demokrati och ett demokratiskt samhälle inför framtiden. För det första måste vi alltså, och det är absolut grundläggande och avgörande, klargöra vilka de ”små samhällen” är som utgör storsamhället. Vi måste alltså kartlägga vilka enheter och sammanslutningar som utgör samhällets <NOBR>institutionellt–organisatoriska</NOBR> uppbyggnad, för att därmed kunna urskilja vilka system och sfärer som behöver demokratiseras. För det andra måste klargöras de olika betingelser som föreligger för de demokratiproblem som råder i internationell överstatlighet (FN) och övernationell regionalism (EU) jämfört med den nationella statens. För det tredje den skillnad i demokra-</P>
<P class="p192 ft5"><SPAN class="ft9">46 </SPAN>Det är den svenska översättningen. Originalets titel är <SPAN class="ft15">Democracy and its Critics</SPAN>. I studierna i statsvetenskap vid Karlstads universitet har Dahl stått central som teoretiker under hela <NOBR>90–talet.</NOBR></P>
<P class="p40 ft19">63</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_64">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311264x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">tiproblem som råder mellan den nationella statens, de regionala församlingarna och de (självständiga?) kommunerna och sublokala enheterna. Olika enheter ställer olika demokratiproblem. För det fjärde måste urskiljas de särskilda demokratiproblemen inom offentligt bedriven serviceproduktion, är det medborgarna, personalen eller brukarna som skall ha inflytande och i vilken grad och i vilka aspekter? För det femte måste urskiljas de särskilda demokratiproblem som råder inom det privata näringslivet, som för övrigt inte alls kanske är så privat utan snarare opersonligt, kollektivt och institutionellt ägt av juridiska personer: företag och banker äger företag och banker. Hur skall inflytandet arrangeras mellan det offentliga, kapitalägarna, de anställda och konsumenterna?</P>
<P class="p29 ft10">I nutida samhällsdebatt framstår den liberalkonservativa ideologin och begreppsstrategin i ett tydligt politiskt ljus. Den utgör en strategi stänga in och dämma upp demokratiska idéer och strömningar. Den begreppsliga strategin utgår från den samhällsteoretiska bilden med två (tre) sfärer. Demokrati kan och får förekomma endast inom statens eller politikens sfär, samtidigt som denna skall minska i omfattning. Genom samma <NOBR>politisk–filosofiska</NOBR> axiom kan företag och övriga samhällsförhållanden friskrivas från krav på demokratisering.</P>
<P class="p89 ft10">Men en liknande begränsning av demokratiproblemen till stat och offentlig sektor finns inom den socialistiska idétraditionen, både inom socialdemokratin och inom Vänsterpartiet. Genom sitt statssocialistiska idéarv, och genom det politiska angreppet från höger, tycks de ha accepterat den liberalkonservativa bilden och definitionen av dem själva som statlighetens bärare och försvarare. De blir därmed själva begränsade till den offentliga sektorn som de försöker försvara genom en begreppslig strategi om ”gemensam sektor”. Det kan vara taktiskt rimligt, men det vidgar inte ramarna utan låser fast tänkandet i det jag ovan kallade för eller emot väl- <NOBR>färdsstaten–fällan.</NOBR></P>
<P class="p72 ft10">Genom att påvisa spänningen mellan statssocialism och rörelsesocialism blir det synligt hur demokratiproblemet inom arbetarrörelsens idétradition under hela <NOBR>1900-talet</NOBR> faktiskt har varit levande på ett sätt som går långt över gränserna för nuets diskursiva struktur. Den rörelsesocialistiska demokratisynen har stängts</P>
<P class="p147 ft19">64</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_65">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311265x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p63 ft10">in av statssocialismens tänkande och praktik. Mitt syfte med essän är att demokratifrågan inte längre skall diskuteras som mer eller mindre offentlig sektor, eller mer eller mindre demokrati <SPAN class="ft30">inom </SPAN>den offentliga sektorn, utan som frågan om <SPAN class="ft30">hela samhällets demokratisering</SPAN>.</P>
<P class="p193 ft10">Hur den politiska diskussionen i framtiden kommer att besvara frågorna ovan vet jag inte. Det är en kollektiv process utan garantier. Genom mitt försök till dekonstruktion av en instängande diskursiv struktur, för eller emot välfärdsstaten, och genom mitt försök att ställa det grundläggande politiska problemet på ett alternativt sätt, som hela samhällets demokratisering, hoppas jag ha bidragit till att bryta demokratins instängdhet och därmed till diskussionen inför det nya seklet. Som en sentida kommentar och referens till Eduard Bernsteins intellektuellt och politiskt uppfordrande bok för ganska exakt hundra år sedan, år 1899, med titeln</P>
<P class="p2 ft11">Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter<SPAN class="ft12">.</SPAN></P>
<P class="p184 ft29">Författarpresentation</P>
<P class="p194 ft10">Mats Dahlkvist är biträdande professor i statsvetenskap vid Karlstads universitet. Han har tidigare författat bl.a<SPAN class="ft30">. Staten, socialdemokratin och socialismen </SPAN>(Prisma 1975), <SPAN class="ft30">Att studera kapitalet </SPAN>(Cavefors 1978), <SPAN class="ft30">Staten som problem </SPAN>(Arkiv 1982) och ”Det civila samhället i samhällsteori och samhällsdebatt”, i Trägårdh, L. (red.) <SPAN class="ft30">Civilt samhälle contra offentlig sektor </SPAN>(SNS 1995).</P>
<P class="p195 ft19">65</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_66">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311266x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft54">Referenser</P>
<P class="p196 ft10">Abrahamsson, B., Broström, A., (1980) <SPAN class="ft30">Om arbetets rätt, </SPAN>Stockholm: ABF, Brevskolan</P>
<P class="p197 ft10">Arvidsson, H., Berntson, L. red., (1990) <SPAN class="ft30">Det civila samhället, </SPAN>Stockholm: Timbro</P>
<P class="p198 ft30"><SPAN class="ft10">Bernstein, E. (1979) </SPAN>Socialismens förutsättningar och socialdemokratins uppgifter, <SPAN class="ft10">originalutgåva 1899, sv. övers. Lund: Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia</SPAN></P>
<P class="p199 ft30"><SPAN class="ft10">Carlsson, B. (1988) </SPAN>Staten som monster. Gustav Cassels och Eli F. Heckschers syn på statens roll och tillväxt, <SPAN class="ft10">Lund: Ekonomiskhistoriska föreningen</SPAN></P>
<P class="p200 ft11"><SPAN class="ft12">Casparsson, R. (1966) </SPAN>LO. Bakgrund, utveckling, verksamhet.</P>
<P class="p201 ft12">Stockholm: Prisma</P>
<P class="p202 ft30"><SPAN class="ft10">Dahlkvist, M. (1975) </SPAN>Staten, socialdemokratin och socialismen<SPAN class="ft10">, Stockholm: Prisma</SPAN></P>
<P class="p203 ft12">Dahlkvist, M. (1982) <SPAN class="ft11">Staten som problem</SPAN>, Lund: Arkiv</P>
<P class="p204 ft30"><SPAN class="ft10">Dahlkvist, M. (1999) </SPAN>Politikbegreppets analytiska förfall. <SPAN class="ft10">Politikvetenskapliga arbetsrapporter 1999:3. Avdelningen för statsvetenskap, Karlstad: Karlstads universitet</SPAN></P>
<P class="p205 ft10">Dahlkvist, M., Strandberg, U. ”Kommunal självstyrelse som maktspridningsprojekt?” i <SPAN class="ft30">Maktdelning. </SPAN>Demokratiutredningens forskarvolym 1, SOU 1999:76.</P>
<P class="p206 ft10"><SPAN class="ft30">Demokrati och makt i Sverige. </SPAN>Maktutredningens slutrapport, SOU 1990:44.</P>
<P class="p207 ft55"><SPAN class="ft34">Easton, D. (1965) </SPAN>A Framework for Political Analysis<SPAN class="ft34">, New York: Wiley</SPAN></P>
<P class="p208 ft30"><SPAN class="ft10">Hadenius, A. (1976) </SPAN>Facklig organisationsutveckling. En studie av landsorganisationen i Sverige, <SPAN class="ft10">Stockholm: Rabén & Sjögren</SPAN></P>
<P class="p209 ft30"><SPAN class="ft10">Hansson, G. (1997) </SPAN>Dogm eller arbetshypotes? Den unge Wigforss och det socialistiska samhällsprojektet<SPAN class="ft10">, Stockholm: Symposion</SPAN></P>
<P class="p200 ft12">Hirdman, Y. (1989) <SPAN class="ft11">Att lägga livet till rätta, </SPAN>Stockholm: Carlssons</P>
<P class="p210 ft19">66</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_67">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311267x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft19">D</SPAN>AHLKVIST</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p211 ft30"><SPAN class="ft10">Jonsson, T. (1998) </SPAN>Att anpassa sig efter det möjliga. Utsugningsbegreppet och SAP:s ideologiska förändringar <NOBR>1911–1944<SPAN class="ft10">,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft10"> Göteborg: Göteborgs universitet, diss.</SPAN></P>
<P class="p212 ft30"><SPAN class="ft10">Kennerström, B. (1974</SPAN>) Mellan två internationaler. Socialistiska partiet <NOBR>1929–1937<SPAN class="ft10">,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft10"> Lund: Arkiv</SPAN></P>
<P class="p213 ft30">Kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder. Rapport till LO- kongressen 1976, <SPAN class="ft10">Stockholm: Prisma</SPAN></P>
<P class="p214 ft10">Lewin, L. (1967) <SPAN class="ft30">Planhushållningsdebatten, </SPAN>Stockholm: Almqvist & Wiksell</P>
<P class="p215 ft10">Lewin, L. (1970) <SPAN class="ft30">Folket och eliterna, </SPAN>Stockholm: Almqvist & Wiksell</P>
<P class="p216 ft30"><SPAN class="ft10">Lindkvist, K. (1982) </SPAN>Program och parti. Principprogram och partiideologi inom den kommunistiska rörelsen i Sverige <NOBR>1917–1972<SPAN class="ft10">,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft10"> Lund: Arkiv</SPAN>.</P>
<P class="p206 ft10">Meidner, R., Hedborg, A., Fond, G. (1975) <SPAN class="ft30">Löntagarfonder</SPAN>, Stockholm: Tidens förlag</P>
<P class="p217 ft55"><SPAN class="ft34">Millbourn, I. (1990) </SPAN>Rätt till maklighet” Om den svenska socialdemokratins lärprocess <NOBR>1885–1902<SPAN class="ft34">,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft34"> Stockholm: Symposion</SPAN></P>
<P class="p218 ft30"><SPAN class="ft10">Olofsson, G. (1979) </SPAN>Mellan klass och stat. Om arbetarrörelse, reformism och socialdemokrati, <SPAN class="ft10">Lund: Arkiv</SPAN></P>
<P class="p200 ft11"><SPAN class="ft12">Olsson, S.E. (1990) </SPAN>Social Policy and Welfare State in Sweden,</P>
<P class="p201 ft12">Lund: Arkiv</P>
<P class="p219 ft30"><SPAN class="ft10">Pierre, J. (1986) </SPAN>Partikongresser och regeringspolitik. En studie av den socialdemokratiska partikongressens beslutsfattande och inflytande <NOBR>1948–1978<SPAN class="ft10">,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft10"> Stockholm: Kommunfakta förlag</SPAN></P>
<P class="p220 ft34">Rosenberg, G. (1993) <SPAN class="ft55">Medborgaren som försvann, </SPAN>Stockholm: Broberg</P>
<P class="p221 ft10">Rothstein, B. ”AMS som socialdemokratisk reformbyråkrati”, <SPAN class="ft30">Arkiv </SPAN>nr 18 s. <NOBR>56–76</NOBR></P>
<P class="p222 ft10">Rothstein, B. ”Att administrera välfärdsstaten”. Några lärdomar från Gustav Möller”, <SPAN class="ft30">Arkiv </SPAN>nr <NOBR>36–37,</NOBR> s. <NOBR>68–84</NOBR></P>
<P class="p223 ft10">Rothstein, B. (1995) ”Svensk välfärdspolitik och det civila samhället” i Trägårdh, L. red. <SPAN class="ft30">Civilt samhälle kontra offentlig sektor</SPAN>, Stockholm: SNS Förlag</P>
<P class="p86 ft19">67</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_68">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311268x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EN INSTÄNGDA DEMOKRATIN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft12">Rothstein, B. (1986) <SPAN class="ft11">Den socialdemokratiska staten, </SPAN>Lund: Arkiv</P>
<P class="p224 ft30"><SPAN class="ft10">Räftegård, C. (1998) </SPAN>Pratet som demokratiskt verktyg, <SPAN class="ft10">Hedemora: Gidlunds</SPAN></P>
<P class="p225 ft30"><SPAN class="ft10">Schmidt, W. (1996) </SPAN>Kommunismens rötter i första världskrigets historiska rum. En studie kring arbetarrörelsens historiska misslyckande, <SPAN class="ft10">Stockholm: Symposion</SPAN></P>
<P class="p226 ft30"><SPAN class="ft10">Strandberg, U. (1998) </SPAN>Debatten om den kommunala självstyrelsen <NOBR>1962–1994<SPAN class="ft10">,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft10"> Hedemora: Gidlunds</SPAN></P>
<P class="p203 ft12">Svanberg, L. (1987) <SPAN class="ft11">Anna Branting</SPAN>, Stockholm: Bonniers</P>
<P class="p227 ft30"><SPAN class="ft10">Svensson, T. (1994) </SPAN>Socialdemokratins dominans. En studie av den svenska socialdemokratins partistrategi <SPAN class="ft10">, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala diss.</SPAN></P>
<P class="p228 ft10">Therborn, G. ”Socialdemokratin träder fram”, Arkiv nr <NOBR>27–28,</NOBR> s. <NOBR>3–71</NOBR></P>
<P class="p229 ft30"><SPAN class="ft10">Tingsten, H. (1967) </SPAN>Den svenska socialdemokratins idéutveckling, Bd <NOBR>1–2,</NOBR> <SPAN class="ft10">originalutgåva 1941, Stockholm: Aldus</SPAN></P>
<P class="p200 ft11"><SPAN class="ft12">Trägårdh, L., red. (1995) </SPAN>Civilt samhälle kontra offentlig sektor,</P>
<P class="p201 ft12">Stockholm: SNS Förlag</P>
<P class="p230 ft34">Westerståhl, J. (1945) <SPAN class="ft55">Svensk fackföreningsrörelse, </SPAN>Stockholm: Tiden</P>
<P class="p231 ft12">Wigforss, E. (1951) <SPAN class="ft11">Minnen, Bd II, </SPAN><NOBR><SPAN class="ft11">1914–1932,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft11"> </SPAN>Stockholm: Tiden</P>
<P class="p232 ft19">68</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_69">
<P class="p2 ft8">Demokrati som maktfråga</P>
<P class="p233 ft27">Marginalanteckningar och enkla iakttagelser</P>
<P class="p20 ft28">Per Wirtén</P>
<P class="p234 ft10">Demokrati är en fråga om makt. Egentligen ett självklart påstående. Men ofta förbisett.</P>
<P class="p235 ft10">Makt är ett laddat begrepp. Med det följer ofta perspektiv som hotar samförstånd och artighet: maktutövning, underordning, vanmakt, egenmakt. Därifrån är steget inte långt till samhällsanalyser som fokuserar på klassmotsättningar, rasdiskriminering och patriarkat. Demokrati blir då plötsligt väldigt kontroversiellt, dess konsekvenser och innebörder eldfängda och för en del inte ens önskvärda. Demokrati som folksuveränitet eller folkstyre är fortfarande omstritt, vilket också den tyske filosofen Jürgen Habermas konstaterat. För att polarisera debatten har han därför börjat argumentera för en ”radikal demokrati”, i motsats till en begränsad, och därmed att det demokratiska projektet är långt ifrån avslutat.</P>
<P class="p236 ft28">*</P>
<P class="p237 ft10">Lunchtid i Bengtsfors. Det snöade i natt. Men nu är himlen klarblå. Lelångens vattenyta ligger blank och speglar allt. Konturerna är skarpa. Under ett svindlande ögonblick tycker jag mig se världen förklarad.</P>
<P class="p29 ft10">Det är en dryg månad sedan Lear corporation, som tillverkar bilsäten till bland annat Volvo, meddelade att fabriken i Bengtsfors lades ned, omedelbart och utan snack. 860 personer var plötsligt utan arbete. Nu är det stilla och gågatan är full av sysslolösa par som fingår.</P>
<P class="p238 ft19">69</P>
</DIV>
<DIV id="page_70">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311270x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p29 ft10">Det är som att den stora, spretiga internationella samhällsdebatten om vad det är som egentligen händer – globalisering, flexibilitetstänkande, demokratikris, politiska maktförluster – tagit mark precis här, mellan bergen och de gamla storfabrikerna i Dalsland.</P>
<P class="p239 ft10">1964 lades pappersbruket ned. Allt verkade också den gången vara slut i Bengtsfors. Men Gunnar Sträng reste dit och tog med sig Volvo. På den tiden fanns så kallade investeringsfonder, där företagen förmånligt kunde avsätta vinster och sedan investera dem under lågkonjunkturer. Sträng harklade och hummade och muttrade att det vore lämpligt om Volvo byggde en fabrik i Bengtsfors. Och så blev det.</P>
<P class="p61 ft10">Två år senare började <NOBR>Bengt-Göran</NOBR> Blomqvist i den nya fabriken. Så småningom blev han ordförande i verkstadsklubben. Nu är fabriken ett tomt skal. Men i hans lunchrum hittar jag gamla fotografier från brukets dagar. <NOBR>Bengt-Göran</NOBR> pekar och berättar. Allt är borta och rivet sedan många år. Hela bruksmiljön är undansopad. Det hör också till berättelsen.</P>
<P class="p114 ft10">Och <NOBR>Bengt-Göran</NOBR> är självskriven i detta långsamma drama om hur vi tror att det går framåt, när det egentligen går åt annat håll. Eller i varje fall inte framåt på det självklara sätt som så många trodde. Säkert också <NOBR>Bengt-Göran.</NOBR></P>
<P class="p29 ft12">Han var med när MBL, som kallades efterkrigstidens största demokratireform, gick igenom. Nu minns han hur cheferna trodde att facket skulle ta över hela ruljansen. Löften om inflytande och demokrati väckte förhoppningar. Lelången låg ovanligt vacker under några år.</P>
<P class="p240 ft10">1992 avvecklade Volvo och sålde fabriken till Lear. Samarbetet mellan den amerikanska ledningen och personalen gnisslade. År efter år pågick en envis strid om hur arbetet skulle organiseras – Lear ville tillbaka till gammaldags taylorism, facket ville utveckla det moderna.</P>
<P class="p241 ft10">Med Lears besked om nedläggning stod maktlösheten plötsligt fullständigt naken; synlig för alla. När det smällde var lagarna och den vedertagna dialogen bara ett legobygge. Företaget bröt mot MBL:s regler om informations- och förhandlingsplikt, bedrog och körde över ett helt samhälle. Sjön svartnade.</P>
<P class="p168 ft19">70</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_71">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311271x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p29 ft10">Lear hade helt enkelt bestämt sig för att flytta produktionen till Göteborg, och sömnaden till Thailand och Portugal. Hade något förändrats om företaget beaktat MBL? Kanske ett mindre brutalt besked, men inte annars. <NOBR>Bengt-Göran</NOBR> skakar på huvudet.</P>
<P class="p57 ft10">Dåvarande kommunalrådet hade redan handlingsplanen klar. En näringspolitisk ”När kriget kommer”. Den 17 mars 1999 utlöstes den.</P>
<P class="p242 ft10"><NOBR>Sven-Åke</NOBR> Gustafsson (s) förlorade valet året innan, men fick samma dag som nedläggningsbeskedet kom i uppdrag att arbeta med frågan hur man ersätter 860 förlorade arbetplatser i en liten okänd industriort.</P>
<P class="p243 ft10">Punkt nummer ett var att vinna media. Och Bengtsfors vann. I över en vecka var orten huvudnyhet över hela landet. Det var inte slump, utan resultat av en medveten strategi.</P>
<P class="p32 ft10">Näringsminister Björn Rosengren kom som Gunnar Sträng gjorde för 35 år sedan. Fotoblixtar och stora rubriker. Banderollen med ”Yankees, go home” vid infarten var på alla dagstidningars förstasidor.</P>
<P class="p235 ft10">Men Rosengren hade inte hjälp av några investeringsfonder. Ingen socialdemokrat vågar längre beskatta – eller ens tala om – övervinster, trots att fenomenet är reellt. Nu gäller det i stället att vinna opinionen.</P>
<P class="p244 ft10">Skillnaden mot 1964 är enorm. Då hade politikerna makt att göra upp med kapitalet på hyfsat jämbördiga villkor. Nu är de beroende av media och opinionsbildning. De tvingas locka, krypa och dumpa för att få nya investeringar. Den kommun, eller det land, som erbjuder bäst villkor vinner. Det är avklätt och beklämmande.</P>
<P class="p245 ft10">I lokaltidningen läser jag hur grannorten <NOBR>Dals-Ed</NOBR> vunnit storföretaget Sykes som nu lägger ett så kallat callcenter där. Man ringer för att få hjälp med datorn, tror att den som svarar sitter i Stockholm, när han i själva verket befinner sig i <NOBR>Dals-Ed.</NOBR></P>
<P class="p130 ft10">Och priset? <NOBR>Dals-Ed</NOBR> bygger kontorshuset för 25 miljoner, ger kraftiga hyressubventioner och staten står för sysselsättningsbidrag på 120 000 kronor per anställd. Sykes ägare lovar lite svävande att satsa offensivt. Han är inte som Lear, säger han och nickar bekymrat.</P>
<P class="p174 ft19">71</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_72">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311272x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p23 ft12">Besluten fattas allt längre bort. Ofta utomlands.</P>
<P class="p246 ft10">– En liten kommun har inte ett skit att säga till om. Ju längre bort de strategiska besluten fattas, desto mindre hänsyn behöver företagsledningarna ta, konstaterar <NOBR>Sven-Åke</NOBR> Gustafsson.</P>
<P class="p72 ft10">Han kan inte påminna sig ett enda expansivt företag där ägarna är förankrade i Bengtsfors.</P>
<P class="p239 ft10">Lears amerikanska beslutsfattare – koncernledningen – kunde han aldrig nånsin nå, inte ens med telefon. En av företagets regionchefer berättade för honom om policyn: Om en platschef börjat rota sig på orten där han arbetar, börjat känna ett ansvar, knyta nätverk och kanske gått med i missionsförsamlingen, var det farligt. Då måste han omedelbart förflyttas till annan ort.</P>
<P class="p23 ft12">Så utövas makten i en global ekonomi.</P>
<P class="p247 ft10">I Bengtsfors framträder nu maktutövningens andra sida: skikt efter skikt av maktlöshet – politiken, arbetarna, underleverantörerna, småföretagen, hela samhället. Och i dess spår också oro, osäkerhet, otrygghet.</P>
<P class="p248 ft10">När jag tänker över händelseförloppet är det som att alla maffiga globaliseringsteorier plötsligt får liv. Boksidorna faller långsamt från taket i <NOBR>Bengt-Görans</NOBR> lunchrum: Paul Hirst, Saskia Sassen, Manuel Castells, Robert Reich. När jag går därifrån ligger fotnötterna som konfetti över golvet.</P>
<P class="p171 ft10">Utanför, i verkstadshallen, är det tomt. Golv, tak, väggar, hundratals stolar på väg till Portugal. Annars tomt. Det tog tre veckor att flytta en hel fabrik, varenda maskin och pinal till en annan plats med andra arbetare. Flexibilitet står det i böckerna. I fabriken förstår jag. Och jag märker att <NOBR>Bengt-Göran</NOBR> är djupt tagen av själva hastigheten. Oväsentligt i sig, men en demonstration som ökar känslan av maktlöshet.</P>
<P class="p57 ft10">Och slutligen det som kanske mest av allt markerar var makten befinner sig: Fabriken flyttades inte av lönsamhetsskäl. Den var i själva verket ytterst lönsam. Nej, Bengtsfors öde beseglades av att en ny företagsfilosofi – som beslutats i ett avlägset land av män som aldrig hört talas om Lelångens spegelblanka yta – skulle implementeras. Det handlade inte ens om pengar och girighet, utan om en abstrakt idé, om en företagsstrategi, om ett nytt koncept.</P>
<P class="p249 ft19">72</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_73">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311273x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p250 ft34">Det är en melankolisk historia. Jag vet. <NOBR>Sven-Åke</NOBR> Gustafsson vill ha mer optimism i berättelsen. Jag med. Men varifrån?</P>
<P class="p23 ft12">Jag tittar på den blanka vattenytan. Blankare än nånsin.</P>
<P class="p251 ft12">*</P>
<P class="p252 ft10">Några månader tidigare på en restaurang i den schweiziska skidorten Davos kopplar några finansmän av efter dagens krävande seminarieprogram. De är inte vana vid att sitta och lyssna till analyser av det politiska världsläget. En del föreläsare har använt långa och svårbegripliga uttryck, andra har hänvisat till historiska händelser som franska revolutionen och olika rösträttsreformer; kunskap som de i bästa fall har dimmiga minnen av från tiden på Harvard/Business School.</P>
<P class="p57 ft10">Dagen har ändå varit givande. Den har intensifierat känslan av att de deltar i ett gemensamt projekt med globala anspråk. De känner att de nått positioner i näringslivet där de betyder något, där de förnimmer att de tillhör ett slags inre maktcirkel som visserligen är stor och med lite obestämda gränser, men ändå framstår som reellt existerande – egentligen ett informellt nätverk för att använda ett flitigt använt begrepp under seminarierna om den nya världsordningen.</P>
<P class="p253 ft10">I kväll finns det anledning att fira. En av deltagarna vid måltiden har fått rapporter om att hans företag tidigare under dagen fullföljt en optimalt lyckad räd mot den japanska yenen. De har därför beställt in ett vin i tiotusenkronorsklassen till fisken. Nu diskuteras möjligheterna att slå till mot den sviktande sydafrikanska valutan. Kanske ett lönsamt mål. Och varför ta hänsyn till landets utsatta ekonomiska och politiska läge? Med egenintressenas spel uppnås ju slutligen en balans där frukterna tillfaller var och en efter insatsens värde. Det minns de i varje fall alldeles tydligt från Harvard. I klara ögonblick kan de även erinra sig begreppet ”den osynliga handen”, dock en aning oklara över dess innebörd.</P>
<P class="p29 ft10">Just denna kväll befinner de sig i Berghotel Schatzalp i Davos som deltagare i det årliga evenemanget World Economic Forum. Varje år i slutet av januari vallfärdar en utvald elit från näringsliv, politik och universitet till seminariesalarna i Davos. De lämnar sina stökiga storstäder och opersonliga styrelserum för den klara bergs-</P>
<P class="p147 ft19">73</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_74">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311274x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p56 ft34">luften där de erhåller nya friska perspektiv på kapitalismens många outgrundliga gåtor.</P>
<P class="p239 ft10">World Economic Forum är en klubb för de exceptionellt framgångsrika. Inbjudna företag måste ha en årsomsättning på minst åtta miljarder kronor samt en vd eller styrelseordförande som bevisat sitt intresse och engagemang för det ekonomiska och politiska tillståndet i världen. Godkända företag får bara skicka en deltagare till den årliga sammankomsten. Inträdesbiljetten till seminarierna kostar omkring 160 000 kronor. Därtill bjuds politiker och forskare in efter en gästlista som rensas och förnyas varje år med noggrann prövning av deras insatser och positioner. De måste anses tillhöra ”den inre cirkeln”.</P>
<P class="p254 ft10">I seminariesalar, restauranger och eleganta hotellsviter möts den globala eliten för allvarliga samtal och löst skvaller utanför protokollet. Så skapas en elitens identitet. Här, i det här sällskapet, bland likar om än med olika åsikter och tillhörande skilda samhällssektorer, hör de hemma och kan prata ogenerat, utan att de besvärliga medborgarna med deras begränsade perspektiv och erfarenhet ges tillträde.</P>
<P class="p130 ft10">Från alptopparna runt Davos framstår Bengtsfors inte som något problem, inte ens som en besvärande fotnot. Om <NOBR>Sven-Åke</NOBR> Gustafsson blev kallad från sitt oansenliga tjänsterum i kommunhuset för att lägga fram sina bekymmer och problem som folkvald i den nya globala ordningen skulle de utvalda lyssna artigt, ställa några kompletterande frågor men sannolikt inte förstå vari hans problem egentligen består. Demokratins villkor tillhör inte minnena från Harvard Business School.</P>
<P class="p255 ft12">*</P>
<P class="p256 ft10">Om förhållandet mellan folken och eliterna skrev den liberale spanske filosofen José Ortega y Gasset så här i början av trettiotalet:</P>
<P class="p130 ft10">”Vid en riktig anordning av de offentliga angelägenheterna är massan den del av helheten, som icke handlar spontant. Av sådan natur är dess uppgift. Den har kommit till världen för att ledas, påverkas, representeras, organiseras – det vill säga just för att upphöra att vara massa, eller åtminstone sträva mot detta mål. Men den</P>
<P class="p168 ft19">74</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_75">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311275x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p31 ft34">har icke kommit till världen för att göra detta av egen drift. Den måste låta sitt liv formas av högre instanser, bestående av eliter.”</P>
<P class="p140 ft10">Han skrev samtidigt som de europeiska demokratierna hotades av fascism och nationalsocialism. Själv tvingades han några år senare fly undan den spanska Francodiktaturen. Men när han skrev <SPAN class="ft30">Massornas uppror </SPAN>analyserade han inte de totalitära ideologierna, utan de sociala processer som han ansåg ledde till demokratins, sannolikt oundvikliga, fall.</P>
<P class="p57 ft12">Den moderna demokratin hade blivit sin egen fiende, menade Ortega. Den frigjorde massan som i demokratins och rättvisans namn nu gjorde anspråk på att avgöra sitt eget öde, utan hänsyn till den gamla styrande aristokratin. Den upplysta demokratin utvecklades mot en hyperdemokrati, skrev han. Mot folkstyre i ordets radikala betydelse. Därmed också undergång.</P>
<P class="p257 ft10">Ortega beskrev med förfäran hur folket vällde in i staden, hur de fyllde parker, teatrar, caféer och badstränder. I rumsliga zoner som tidigare varit tillförsäkrade individen trängdes nu massan.</P>
<P class="p35 ft10">Överallt människor: skrikande, ropande, pladdrande. Alla ville göra sin stämma hörd, ge sin syn på sakernas tillstånd.</P>
<P class="p57 ft10">De tidigare så balanserade samtalen mellan förnuftiga och bildade aristokrater hade ersatts av folkets ytliga pladder. Med glädje skulle han ha begett sig till de schweiziska bergen och World Economic Forum. En arena helt i hans anda: civiliserad, upplyst och begränsad till den verkliga eliten.</P>
<P class="p247 ft10">Boken blev en stor framgång. Men den var inte okomplicerad. Den kritiske Ortega menade att det demokratiska massamhället ändå vidgat perspektiven och gjort världen större. Frisk luft strömmade in i unkna rum.</P>
<P class="p29 ft10"><SPAN class="ft30">Massornas uppror </SPAN>är en av de mest briljanta uttrycken för en av de starkaste idéströmmarna i <NOBR>1900-talets</NOBR> demokratier: rädslan för folket. Den flyter som en mäktig svart flod genom både reformism och konservatism. Ibland bryter den igenom med full kraft som i fascistiska eller kommunistiska diktaturer. Ofta rör den sig skönjbart under den polerade ytan: hos nittiotalets hybrisdrabbade direktörer eller femtiotalets superrationella sociala ingenjörer.</P>
<P class="p258 ft19">75</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_76">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311276x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p259 ft10">Man kan säga att Ortega, i likhet med många inom samhällseliterna, accepterade demokratin, men inte alltid dess konsekvenser.</P>
<P class="p57 ft10">Ortegas farhågor lever vidare. Magnaterna vid det årliga World Economic Forum skulle inte formulera det så tydligt och intellektuellt rakryggat som den spanske filosofen. De skulle i stället säga något allmänt och svävande om kompetenskrav, det moderna samhällets högt uppdrivna tempo, människors överdrivna rädsla för förändringar och att de därför måste styras av starka och målmedvetna ledare. Sedan lägga till några beska kommentarer om hur massmedierna ruinerat den balanserade samhälldebatten till förmån för soundbites och babbel.</P>
<P class="p57 ft10">Vallgraven mellan arbetarna i Bengtsfors och deltagarna i Davos består. De är två poler som inte delar mycket gemensamt, varken värderingar, erfarenheter eller livsföring, man kan säga att de lever i två separata kosmos som ändå hänger samman och cirklar runt varandra.</P>
<P class="p71 ft10">De många mot de få. Inne i borgen, med vindbryggan upphissad, samlas storbolagsdirektörer, statstjänstemän, höga jurister, akademiledamöter och ledande politiker. Utanför pågår vardagslivet som vanligt.</P>
<P class="p260 ft12">De många är beroende av de beslut som fattas i borgen. De få tror att de i mån av kunskap och makt inte behöver ta hänsyn till de många. Vallgraven är djup och bred.</P>
<P class="p171 ft10">I motsats till tiden för det förra sekelskiftet talas det nu med värme om demokrati på båda sidor. Ändå blåser det upp till strid om demokratin. Ibland brukar det kallas den andra demokratistriden. Men var är striden? För hundra år sedan fördes den med demonstrationer, pamfletter och strejker. Var hörs det moderna stridslarmet?</P>
<P class="p251 ft12">*</P>
<P class="p261 ft10">Den brittiske demokratiforskaren David Held har föreslagit ett ”kosmopolitiskt projekt” där demokratin måste ses som en dubbelsidig process. Dels en fördjupning – eller radikalisering – av de nationella demokratierna. Dels en övernationell demokratise-</P>
<P class="p238 ft19">76</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_77">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311277x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p91 ft34">ring genom nya institutioner som ges makt och ansvar men också tvingas stå till svars i demokratisk ordning.</P>
<P class="p57 ft10">Makten från den centrala nationalstaten strömmar neråt och uppåt. Men inte för att tömmas och bli kraftlös, utan bli en växlingscentral där olika nivåer möts. Syftet blir att stärka politiken och det demokratiska samhällslivet. Skapa medborgerlig makt.</P>
<P class="p262 ft12">Debatten om globaliseringens demokratiska konsekvenser är koncentrerad på det övernationella av Helds båda perspektiv: EU, MAI, FN, WTO, etcetera. Man glömmer allt för ofta det lokala perspektivet. Det vill säga betydelsen av stark lokal och regional demokrati; både genom lagar och institutioner, men också i betydelsen en stark offentlighet, aktiva och organiserade medborgare. Globaliseringen är inget abstrakt som pågår långt ovanför oss, i</P>
<P class="p139 ft10">en sfär bortom vår räckvidd. Tvärtom. Den är bunden till platser. Man kan säga att globaliseringen alltid tar mark. Till exempel i fabriken i Bengtsfors. Och det är där som människor ställs inför en faktisk maktlöshet, det är där demokratin kommer till korta. Och som konsekvens föder också maktlösheten frågor och folkliga motstrategier.</P>
<P class="p239 ft10">Demokratin blir en fråga om makt. I det egna livet: över arbetet, fritiden, konsumtionen, välfärden, livskurvan. I det gemensamma livet: att skapa en motvikt till storföretagens, den globala kulturindustrins, finansmarknadernas och eliternas maktutövning.</P>
<P class="p29 ft12">I boken <SPAN class="ft11">Den skötsamme arbetaren</SPAN>, om folkrörelserna i Holmsund utanför Umeå årtiondena närmast efter sekelskiftet, fann Ronny Ambjörnsson att en av de erövringar som gjordes av de organiserade och helnyktra arbetarna var föreställningen om att både det egna livet och samhället var projekt. I samtalen och studierna i den lilla <NOBR>IOGT-logen</NOBR> växte övertygelsen om att man faktiskt själva kunde påverka, forma och förändra. Också att gränsen mellan det personliga, egenlivet och samhället var mycket porös.</P>
<P class="p263 ft10">Under de senaste årtiondena har tanken på det egna livet som ett projekt fått en renässans. Sociologer som Anthony Giddens och Thomas Ziehe menar att föreställningen har blivit helt central i den senmoderna kulturen.</P>
<P class="p71 ft10">Men samtidigt har den andra delen – att också samhället är ett projekt – tynat bort. Därmed också en annan erfarenhet från folk-</P>
<P class="p168 ft19">77</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_78">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311278x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p118 ft10">rörelserna: Att individer i frivilliga sammanslutningar med gemensamt handlande kan både vidga och fördjupa demokratin, till och med ge begreppet nya innebörder.</P>
<P class="p264 ft10">Att de här föreställningarna tycks blekna bort är en allvarlig demokratiförlust.</P>
<P class="p265 ft10">Med fokus på demokrati som en maktfråga framstår delar av dagens demokratidebatt som tunn. I varje fall de delar som koncentrerar sig på procedurer som gemensam valdag eller inte, personval eller inte, fler folkomröstningar eller inte.</P>
<P class="p29 ft10">Den stora demokratiförlusten är en maktförskjutning uppåt, från majoriteten av medborgarna till eliterna. Eller om man vill tänka i konkreta bilder: från fabriken i Bengtsfors till World Economic Forum i Davos. Därmed också från tanken på en radikal demokrati, till en demokrati där konsekvenserna begränsas.</P>
<P class="p255 ft12">*</P>
<P class="p266 ft12">Man brukar tänka sig att demokratin har tre aspekter:</P>
<P class="p267 ft57"><SPAN class="ft12">•</SPAN><SPAN class="ft56">Den formella demokratin</SPAN></P>
<P class="p268 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft58">att man väljer politiska representanter i fria val och ibland avgör frågor i folkomröstningar.</SPAN></P>
<P class="p269 ft57"><SPAN class="ft12">•</SPAN><SPAN class="ft56">Deltagardemokratin</SPAN></P>
<P class="p48 ft12"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft59">att medborgarna är aktiva och deltar i politiska processer.</SPAN></P>
<P class="p270 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft58">att delar av samhällsmakten är delegerad till föreningar eller frivilliga sammanslutningar.</SPAN></P>
<P class="p271 ft34"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft60">att demokratin har en vidsträckt betydelse och även innefattar exempelvis arbete och boende.</SPAN></P>
<P class="p272 ft57"><SPAN class="ft12">•</SPAN><SPAN class="ft56">Dialogdemokratin</SPAN></P>
<P class="p273 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft58">att alla medborgare har tillträde till det offentliga samtalet, som deltagare eller lyssnare.</SPAN></P>
<P class="p274 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft58">att alla viktiga frågor måste diskuteras i denna öppna offentlighet.</SPAN></P>
<P class="p275 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft58">att dialogen kräver ett ömsesidigt erkännande och lyssnande. Det innebär också ett sätt att uttrycka sig så att så många som möjligt kan förstå. Utan ömsesidig förståelse blir det ingen dialog.</SPAN></P>
<P class="p276 ft19">78</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_79">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311279x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">Olika politiska synsätt lägger sedan tonvikten lite olika på de tre aspekterna. Statscentralisten ser med skepsis på deltagartanken, minoritetsföreträdare vill ge dialogen och samtalet högsta prioritet, och så vidare.</P>
<P class="p32 ft10">I Sverige beslutades inte demokratin ovanifrån. Den växte fram i folkliga miljöer under <NOBR>1800-talets</NOBR> andra hälft. I folkrörelsernas hus – först i missionshuset, sedan i nykterhetslogen och så småningom också folkets hus – utvecklades alla tre demokratiaspekterna. Där fanns redan från början rösträtten (också för kvinnor), både representativ och direkt demokrati; aktivism och egenansvar; samtalen, studierna och resonemangen. Ur detta växte en jämlikhetstanke – alla räknades lika och hade rätt att säga sin mening och bli tagna på allvar.</P>
<P class="p277 ft10">Men folkrörelserna gjorde också något vi lätt glömmer: De <SPAN class="ft30">bemäktigade </SPAN>sig rätten att vara demokratiska.</P>
<P class="p61 ft12">Min morfar var pastor i Svenska missionsförbundet. Hans sista tjänst var i Julita missionsförsamling i Äsköping utanför Katrineholm. Det lilla oansenliga missionshuset finns fortfarande kvar, förmodligen mer stängt än använt numera. Det byggdes 1877 av traktens småfolk. De hade blivit utkastade från skolhuset eftersom deras verksamhet betraktades som ett hot mot etablerade makthierarkier och normsystem. Men motståndet var hårt och under tiden som medlemmarna byggde huset saboterades bygget, åtminstone en, kanske fler gånger. Slutligen tvingades de att hålla vakt dygnet runt vid sitt demokratiska bönehus.</P>
<P class="p278 ft10">Ur folkrörelserna – som så småningom fick stark politisk förankring i de frisinnade, socialdemokraterna och socialdemokratiska vänsterförbundet – växte en rörelsedemokratisk tradition; ett arv som länge levde som en underström i svensk politik, en motkraft mot både statscentralism och det vi i dag benämner ekonomism.</P>
<P class="p79 ft10">Viktiga prefix i den rörelsedemokratiska tankevärlden var själv- och <NOBR>egen-.</NOBR> De talade om självbildning, självorganisering, självstyre och om egenliv. Men alltid i ett perspektiv av gemensamhet, av gruppidentitet och kollektivt handlande – en ständig balans mellan individualism och gruppsolidaritet. De talade ofta om personlighetsprincipen – den inre övertygelsens betydelse.</P>
<P class="p279 ft19">79</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_80">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311280x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p61 ft10">När prefixet egengjorde oväntad <NOBR>come-back</NOBR> i samhällsdebatten i början av nittiotalet i form av begreppet egenmakt skåpades det ut av socialistiska statscentralister. Det rörelsedemokratiska perspektivet har ofta hyllats vid högtidstillfällen, men samtidigt betraktats med misstänksamhet i den praktiska politiken. Återigen: eliternas rädsla för folket, att släppa från sig och demokratisera maktutövningen, att öppna borgporten och låta folket strömma in.</P>
<P class="p280 ft10">De socialdemokratiska centralisterna ser staten och de upplysta eliterna, till exempel debattörerna själva, som demokratins garanter. Rörelseperspektivet innebär att man vill stärka politiken, men inte nödvändigtvis staten, fokus ligger mer på samhället – de aktiva och organiserade medborgarna – än på staten.</P>
<P class="p32 ft10">Det verkar som att konflikten mellan de här båda perspektiven har blivit tydligare under senare år. Dessutom komplicerats av den starka nyliberala offensiven mot staten, som å andra sidan inte är intresserad av individen som demokratisk medborgare utan som konsument och helst också vill begränsa demokratins räckvidd så mycket som möjligt.</P>
<P class="p251 ft12">*</P>
<P class="p281 ft10">På lunchrestaurangen vid gågatan i Bengtsfors slog det mig att jag några år tidigare sett en intressant parallell till nedläggningsbeskedet vid Lear, men med annan och lyckligare utgång.</P>
<P class="p282 ft10">Det var en vacker måndag, försommaren 1996, i Degerfors på andra sidan Vänern. Den gången åt jag på brukshotellet och efter lunchen följde jag med Metalls avdelningsordförande Bjarne Rasmusson ner längs den uppdämda Letälven, förbi den kulturminnesmärkta fabriksportalen och in på järnverket. Den stora frågan var framtiden i fotbollsallsvenskan för ortens <NOBR>röd-vita</NOBR> lag.</P>
<P class="p239 ft10">Vi hade träffats första gången tre år tidigare. Då stod Degerfors inför sin första säsong i allsvenskan på årtionden och järnverket hade fått ny ägare genom sammanslagningen av storföretagen Avesta och British Steel. De strategiska besluten lämnade landet. Alla fruktade nedläggning och katastrof för samhället. Senare under året kom också beskedet; det var slut med ståltillverkningen i Letälvens dalgång.</P>
<P class="p279 ft19">80</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_81">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311281x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p57 ft10">Men Metall – och även den lokala företagsledningen – trodde på sitt järnverk och att det med rätt rationaliseringar återigen skulle kunna bli konkurrenskraftigt. Med hjälp av löntagarkonsulter satte den lokala metallavdelningen igång en egen utredning som så småningom föreslog en omläggning av produktionen och en ny arbetsorganisation.</P>
<P class="p32 ft10">Bjarne Rasmusson hade svårt att dölja hur stolt han var när han berättade:</P>
<P class="p277 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft61">Cheferna här i Degerfors gav oss i tysthet allt stöd de kunde, men utåt var de samtidigt tvungna att visa sig lojala med koncernens nedläggningsbeslut. Alla anställda var införstådda med vad som pågick, men ändå kunde vi hålla hela utredningen hemlig och ingenting läckte ut till lokaltidningarna.</SPAN></P>
<P class="p29 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft61">Vi började så småningom det mödosamma arbetet att övertyga den svenska koncernledningen i Stockholm. Slutligen åkte vi till Sheffield och presenterade vår utredning. De gjorde en egen som bekräftade våra slutsatser. Och nu kör vi efter vår modell med en modernare arbetsorganisation och lägre produktionskostnader än alla våra konkurrenter.</SPAN></P>
<P class="p29 ft12">Facket räddade bruket i Degerfors, men inte genom att säga nej och ”sätta sig på tvären” i en passiv betydelse, utan genom att bejaka förändringar och nya villkor och i den svenska modellens anda erövra dem för de anställdas bästa. De mötte krisen genom att ta ett steg framåt.</P>
<P class="p283 ft10">Degerfors har under de senaste årtiondena vid upprepade tillfällen tvingats ta strid för att rädda bruket. I stora koncerner är det litet och utsatt. Kampen har svetsat samman degerforsborna och överbryggat andra motsättningar, som till exempel mellan facket och brukets lokala ledning. Det är den ena förklaringen till att de lyckades rädda kvar tillverkningen ännu en gång. Den andra ligger i en svensk lagstiftning som gett facket insyn och inflytande.</P>
<P class="p243 ft10">Utifrån en lokal maktposition kunde man ge svar på tal när det internationella kapitalet ville genomföra omstruktureringar. Och i det här fallet lyckades man också påverka och förändra.</P>
<P class="p284 ft10">Fackets engagemang handlade i första hand naturligtvis om att rädda jobben och därmed också bygden. Men djupare sett var det en demokratistrid där medborgarna gick över vallgraven och</P>
<P class="p147 ft19">81</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_82">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311282x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p285 ft34">strömmade in i borgen för att göra sina röster hörda och inte passivt överlämna besluten åt den ekonomiska eliten.</P>
<P class="p166 ft10">Men utan den makt som strömmade ut från den medborgerliga aktiviteten och lagstiftningens möjligheter hade demokratin – sett som folkstyre – varit hjälplös.</P>
<P class="p29 ft10">I Degerfors påminde det om en gammal idé att medborgarna – i det här fallet arbetarna på bruket – besitter både kunskaper och handlingskraft. Samma idé som föddes i folkrörelsernas demokratiska hus. Bemäktigandet. Som när de troende i Äsköping gick till beslut och trots motstånd började bygga sin missionskyrka.</P>
<P class="p286 ft10">För fotbollslaget har utvecklingen varit dystrare. Hösten 1999 kämpar de i bottenträsket av division ett och har precis sparkat sin tränare.</P>
<P class="p287 ft12">*</P>
<P class="p288 ft10">Jag kör söderut en sensommarmorgon. På östgötaslätten ser jag hur tranorna lyfter och på radionyheterna redovisas nya dystra siffror om medborgarnas sjunkande tilltro till det politiska etablissemanget. Nyheterna fortsätter om det röriga tillståndet i Ericssonkoncernen. Under flera år har företagets styrelseordförande Lars Ramqvist dikterat villkor för svenska politiker och anklagat dem för att driva landet mot avgrunden. Men det visar sig nu att han inte klarat det egna uppdraget så bra, trots mångmiljonlön och krav på sänkta skatter så att företagets välavlönade chefer ska kunna berika sig ännu mer. Ericsson framstår som omodernt och orörligt. Vad ska man tro?</P>
<P class="p142 ft10">Jag fortsätter vägen mot Växjö. Längs landsvägarna och utanför Domustorgen, i grönskande trädgårdar och enkla kök finns en stillsamt gnagande misstro mot <NOBR>noll-åttorna.</NOBR> Den finns bland småföretagare, kommunpolitiker, verkstadsarbetare, sjuksköterskor och alla andra som arbetar i lokala sammanhang där man inte bara möter likasinnade, utan många olika sorters människor. Jag vet hur samtalen går, har mött dem många gånger och alltid känt sympati. Ingen gör någon stor sak av det. Få är förbannade. Många är ironiska eller rycker på axlarna. Men de flesta ser hur tomt det skramlar när tvärsäkra stjärnjournalister, kaxiga direktörer och</P>
<P class="p174 ft19">82</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_83">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311283x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p84 ft34">principfasta byråkrater – från höger eller vänster – ska förklara hur det egentligen förhåller sig med tillståndet i Sverige.</P>
<P class="p29 ft10">Kunskap, erfarenhet och kompetens har inte <NOBR>noll-åtta</NOBR> som riktnummer. Egentligen tvärt om. Den är lokal och över allt.</P>
<P class="p243 ft10">Jag tror att den folkliga demokratin lever som en tyst impuls. En trygg vetskap om att ”dom där uppe” inte alltid vet så bra som de vill få oss att tro. En latent beredskap att tillsammans ta saken i egna händer, och en insikt att ”vi vanliga” klarar oss rätt bra utan etablissemangets vakande öga.</P>
<P class="p289 ft12">Det är lunchtid när jag anländer till Dädesjö, en landsbygdssocken några mil utanför Växjö. Jag parkerar utanför Staffansgården, en rätt stor nybyggd samlingslokal omgiven av trevliga bostadshus, också de nya och tomtebolika. Snart kommer skolbarnen för att äta lunch i matsalen.</P>
<P class="p290 ft10">Här möter jag Solveig Fransson, Roland Johansson och Johan Lindstrand. Deras berättelse handlar om att se ett problem, resonera sig samman för att göra något åt situationen, lita till den egna kraften, utgå från ett gemensamt handlande där så många som möjligt engageras, ta strid för sin sak och framför allt: göra något själva, inte bara kräva åtgärder från högre ort.</P>
<P class="p291 ft10">Det började med att sockenrådet, som väljs av sockenstämman, började fundera över Dädesjös framtid. Befolkningsantalet sjönk. Många var äldre. Skolan och affären hängde på fallrepet. Samtidigt visste de att många yngre ville bo kvar, men eftersom de inte hade råd att bygga nya hus så flyttade de in till Växjö. Gamlingarna blev kvar.</P>
<P class="p292 ft10">Då föddes idén att bygga äldrebostäder i kyrkbyn, för att på så vis frigöra gårdarna så att yngre familjer kunde ta över dem. Enkelt och genialt. Pensionärerna blev entusiastiska. Hela socknen engagerades. Samtidigt lyckades de få loss statliga pengar från boendeservicedelegationen. Idén kunde förverkligas. Men de ville göra det på egna villkor.</P>
<P class="p140 ft10">Samtidigt växte behovet av ett daghem. Därmed Staffansgården. Ett slags service- och möteshus där olika åldrar och funktioner integrerades. En mittpunkt för socknen.</P>
<P class="p277 ft10">Nu tänker alla kommuner som Dädesjöborna gjorde: integrera åldrar och verksamheter, upplösa gamla administrativa gränser för</P>
<P class="p293 ft19">83</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_84">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311284x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p294 ft10">maximal flexibilitet. Men i slutet av åttiotalet var deras idéer alldeles för moderna och hotfulla för Växjös kommunala chefstjänstemän.</P>
<P class="p114 ft10">I socknen bildades ett brukarråd, demokratiskt valt men utanför de politiska partiernas kontroll, som skulle sköta Staffansgården. De ville ha kvar verksamheten i kommunal regi, men med självförvaltning. Det krävde också makt över pengarna. Då kom konflikten.</P>
<P class="p61 ft10">Jag märker hur blandade känslor alla tre har inför sin berättelse. Mycket av drömmarna förverkligades: Staffansgården är en fantastisk miljö omgiven av daghem och 20 bostäder i form av kooperativa hyresrätter. Skolan räddades. Matsalen har eget kök och beställer från lanthandeln ute vid landsvägen, som på så vis överlevt. När dagis- och skolbarnen ätit färdigt kommer de äldre. Invånarantalet i Dädesjö steg. Nya småföretag startades av bara farten och hela bygden tog gemensamt ansvar för framtiden. Komplexet runt Staffansgården är socknens största byggprojekt sedan kyrkan uppfördes på <NOBR>1700-talet.</NOBR></P>
<P class="p295 ft10">De vann i sitt arbete för välfärd och framtid. Men förlorade demokratistriden. Det senare har lämnat spår av besvikelse och även bitterhet mot politiker och chefstjänstemän inne i Växjö.</P>
<P class="p57 ft12">Två demokratimodeller ställdes mot varandra. Å ena sidan den dominerande som bygger på centralism och expertstyre, ett fokus på den representativa demokratin där medborgarnas uppgift begränsas till att rösta i återkommande val. Å andra sidan den radikaldemokratiska uppfattningen som också strävar mot decentralisering av makten, av aktivt deltagande och självförvaltning.</P>
<P class="p296 ft10">Kommunpolitikerna var positiva till Dädesjöbornas demokratiska anspråk. Brukarrådet ville ha en påse pengar från kommunen som rådet sedan självt kunde besluta över. Politikerna i Växjö tyckte att det lät spännande, men strukturerna och chefstjänstemännen sade blankt nej. Striden blev lång och brukarrådet var envist. Men tjänstemännen – experterna – vann. Varken de folkvalda politikerna, invånarna i Dädesjö eller ens Civildepartementet kunde rubba dem. För dem var brukarrådets önskemål ett hot mot ordningen, stabiliteten, centralstyrningen och även demokratin,</P>
<P class="p279 ft19">84</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_85">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311285x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p84 ft34">som de uppfattade den. I början av 1999 gav brukarrådet i Dädesjö definitivt upp och lade ned.</P>
<P class="p297 ft12">Så här säger Solveig Fransson:</P>
<P class="p298 ft10">– Har man inte verkligt inflytande och ansvar, så sitter man inte på möten kväll efter kväll. Det räcker inte att ha rätt att diskutera och tänka. Man måste också få budgetansvar.</P>
<P class="p299 ft12">Roland Johansson:</P>
<P class="p300 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft61">Jag kan förstå deras rädsla: Alla kanske inte klarar ansvaret, tänker de. Men å andra sidan kan man säga att ju närmare verksamheten ansvaret finns, desto hårdare blir allmänhetens kontroll. Det var där striden stod: Vem ska utkrävas på ansvar om de kommunala nämnderna släpper ifrån sig makt?</SPAN></P>
<P class="p301 ft10"><SPAN class="ft12">–</SPAN><SPAN class="ft61">Ibland tänker jag att makthavarna är rädda för att medborgarna skiter i samhället. Därför vågar de inte släppa ifrån sig makt.</SPAN></P>
<P class="p302 ft12">Johan Lindstedt:</P>
<P class="p57 ft10">– Samtidigt vill de inte pröva när viljan och kunnandet verkligen finns. Där de ser kraften tas den inte till vara.</P>
<P class="p303 ft10">Projektet i Dädesjö är en del av det som brukar kallas byarörelsen; en modern folkrörelse, men utan riktigt fasta nationella strukturer, mer ett nätverk av lokala aktivister som lär av varandra. I Stockholms medier och maktcirklar pratas det aldrig om byarörelsen, den är osynliggjord och avfärdas i allmänhet som ”svag”, ”provinsiell” eller ”antimodern”. Men den omfattar minst 70.000 människor över hela landet. Några är engagerade i stora projekt som det i Dädesjö, andra i mindre. Gemensamt är att de utgår från lokala problem och försöker lösa dem på egen hand. Det brukar kallas för lokalt utvecklingsarbete.</P>
<P class="p304 ft10">Journalisten Monica Boëthius beskriver rörelsen så här i sin reportagebok <SPAN class="ft30">Ta vara på kraften</SPAN>: ”Det jag upplever är en kraftfull, frisk underström av nydanande och nytänkande. Av människor som känner sig delaktiga, som upplever att de räknas och är behövda. Som har tagit sig egenmakt.”</P>
<P class="p305 ft10">Jag tänker med förvåning att de ofta bygger hus: daghem, seniorboende, servicehus av olika slag, möteslokaler. Återigen</P>
<P class="p306 ft19">85</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_86">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311286x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p28 ft34">huset som metafor för den folkliga demokratin, precis som när de troende byggde sitt lilla missionhus i Äsköping för 120 år sedan.</P>
<P class="p71 ft10">I Staffansgården märker jag också hur vägen är lika viktig som målet. De tre eldsjälarna har alltid varit föreningsmänniskor, ändå lärde de sig nytt och växte som människor under arbetet med att lyfta Dädesjö. De såg oegennyttans betydelse, människors vilja att arbeta ideellt och hur socknen svetsades samman.</P>
<P class="p32 ft10">När jag frågar Roland om han förändrades av projektet blir han tyst en liten stund. Sedan svarar han att han lärt sig säga emot makthavare med en helt annan kraft än tidigare.</P>
<P class="p292 ft12">Byarörelsens perspektiv verkar också ha spridit sig till några av storstädernas mest fattiga förortsområden. Det tycks vara i landets marginaliserade områden som det rörelsedemokratiska arvet lever vidare och förnyas.</P>
<P class="p71 ft10">På biblioteket i Rosengårds Centrum, i Malmö, möter jag Mohammed Issa. Han är en ung somalier, en eldsjäl. Somalierna tillhör de som ligger allra längst ner i den etniska hierarkin med en arbetslöshet upp mot <NOBR>70–80</NOBR> procent. Hans beskrivning av en somaliers möjlighet är krass och realistisk:</P>
<P class="p239 ft10">– Man kan flytta till ett annat land och få arbete där. Det är en vanligare utväg än många tror. Bland mina vänner är det många som väljer att studera, i brist på arbete. En tredje möjlighet är att starta eget.</P>
<P class="p307 ft10">Man kan säga att Muhammed valt en fjärde utväg ur rasdiskrimineringens järnbur: politiken. Han är aktiv socialdemokrat. Ersättare i Malmö kommunfullmäktige och var med i SAP:s centrala grupp för analys av det senaste valresultatet. Men viktigast av allt: Han är aktiv i Rosengård, en person som insett att man måste få områdets alla invånare att samla sina krafter för att målmedvetet lyfta förorten inifrån. Med ett försiktigt leende berättar han att socialdemokraterna fick 70 procent av rösterna i Rosengård. Men å andra sidan: det var bara drygt 50 procent som valde att rösta.</P>
<P class="p308 ft12">Men det blir snart bättre, försäkrar han mig.</P>
<P class="p309 ft10">Ett konstruktivt nätverkstänkande har börjat slå rot. Skolorna har börjat utveckla samma energi som till exempel Rinkebyskolan. Muhammed Issa berättar också att många av Rosengårds företag</P>
<P class="p168 ft19">86</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_87">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311287x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p63 ft10">växer. Runt butikerna lever grossistfirmor och små import/exportföretag. Gefas – ett initiativ från Malmö stad – hjälper till att förverkliga affärsidéer, koppla samman driftiga individer och bygga nätverk för ömsesidig hjälp.</P>
<P class="p130 ft10">Muhammed beskriver ett sätt att tänka som påminner om byarörelsens tålmodiga småföretags- och nätverksarbete i olika glesbygdskommuner. Jag tror att det är rätt spår. Det är i mikroformat, i det lokala och utifrån de egna förutsättningarna som Rosengård och andra fattiga förortsområden kan finna sin kraft. Holma i sydöstra Malmö har på så vis fått nytt liv genom det omstridda självförvaltningsprojektet där hyresgästerna på eget initiativ tagit över stora delar av bostadsområdets skötsel. Man kan säga att det här är ett slags modern folkrörelsefilosofi. Men den innebörden får det först när det formuleras på plats av invånarna själva. Det är underifrånperspektivets egentliga poäng.</P>
<P class="p248 ft10">Å andra sidan blir allt detta ett skäligen kraftlöst svar på segregering och fattigdom om det inte samtidigt finns en generell välfärdspolitik med vidare horisonter. Det är samma dubbla perspektiv som i Degerfors.</P>
<P class="p255 ft12">*</P>
<P class="p310 ft10">Det är i de zoner som kan sägas vara inne i marginaliseringsprocesser som demokratifrågan är som mest brännande – fabriken, den segregerade och fattiga förorten, glesbygden. Där tror jag att den verkligen upptar människors tankar och samtal. Men inte alltid formulerad som en fråga om demokrati, kanske mer som en upplevelse av vanmakt och maktlöshet, som en vilja att bryta sig loss ur en politisk och ekonomisk struktur (påtvingad från både marknad och myndighet) som bakbinder den kraft som finns, en vilja att bemäktiga sig.</P>
<P class="p61 ft10">De tre zonerna är också platser eller lokaliteter där globaliseringen tar mark. Fabriken genom världsmarknaden och avlägsna multinationella ägare. Glesbygden genom de strukturförändringar som europeisk integration – inte minst genom EMU – driver fram. Den fattiga förorten genom migration.</P>
<P class="p79 ft10">Vad jag vill säga är att med den så kallade globaliseringen inte bara följer att politiken och demokratin måste finna övernationella</P>
<P class="p147 ft19">87</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_88">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311288x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">P</SPAN>ER <SPAN class="ft19">W</SPAN>IRTÉN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p311 ft10">institutioner och maktbefogenheter. Utan i högsta grad också att politiken, medborgarna och samhället måste få en starkare och djupare demokrati lokalt; just där det globala nätverket eller bolagskonglomeratet är förankrat i en plats. Demokrati som en maktfråga. Också en fråga om att återerövra folkrörelsernas gamla erfarenhet av samhället som projekt, och att människor i frivillig förening genom gemensamt handlande kan styra och påverka detta projekt.</P>
<P class="p71 ft10">Hur är en svår fråga. För att fullfölja det perspektiv på demokratin som jag försökt anlägga måste man, när frågan ska besvaras, utgå från platsen, från medborgarnas egen kraft, vilja och erfarenhet. Det reducerar inte nödvändigtvis statens eller den nationella politikens roll. Men omdefinierar.</P>
<P class="p61 ft10">Det är inte okomplicerat. Man kan till exempel fråga vad ett nerifrånperspektiv egentligen betyder om det formuleras i makthierarkiernas övre skikt med blicken riktad nedåt, mot medborgarna. Egentligen är det rörelsedemokratins och även upplysningens eviga dilemma. Ett problem som också utmärker den här texten som jag nu snart skrivit färdigt; även den är skriven från en priviligierad position, men argumenterar för att demokratin måste betraktas från en annan plats, exempelvis Rosengård eller Lears nu nedlagda fabrik i Bengtsfors, där maktlösheten är tydlig.</P>
<P class="p277 ft10">Den brittiske kultursociologen Stuart Hall har i en berömd passage skrivit så här om makt och marginella platser – socialt, kulturellt eller geografiskt marginaliserade: ”Paradoxically in our world, marginality has become a powerful space. It is a space of weak power but it is a space of power, nonetheless”. Det vill säga: Hur lyckas man ta denna makt, visserligen svag men ändå makt, i anspråk och därmed framkalla den på platser där den nu inte finns annat än som potential, som möjlighet?</P>
<P class="p312 ft22">Fotnot:</P>
<P class="p84 ft18">Interiörerna från World Economic Forum i Davos har jag hämtat från Lewis Laphams bok <SPAN class="ft17">The Agony of Mammon</SPAN><SPAN class="ft34">.</SPAN></P>
<P class="p65 ft19">88</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_89">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311289x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATI SOM MAKTFRÅGA</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft29">Författarpresentation</P>
<P class="p313 ft10">Per Wirtén är redaktör för tidskriften Arena. Frilansskribent och författare.</P>
<P class="p314 ft19">89</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_90">
<P class="p315 ft8">Demokratins ideal och det civila samhället</P>
<P class="p11 ft28">Håkan A. Bengtsson</P>
<P class="p316 ft29">Inledning</P>
<P class="p317 ft10">Sverige är inte längre en idyllisk demokrati. Inte bara den historiska kompromissen mellan arbete och kapital utan även förtroendet mellan ”dom där uppe” och ”dom där nere” tycks ha brustit. Sprickorna i den svenska demokratin har blivit allt tydligare.</P>
<P class="p248 ft10">Demokratins kris har helt följdriktigt varit ett återkommande tema i den politiska debatten under hela <NOBR>1990-talet.</NOBR> Politiken och demokratin ses allt oftare som ett sorgebarn, antalet aktiva i de politiska partierna sjunker och medborgarandan sägs vara satt på undantag. Politik betraktas, inte minst i media, som ”dirty business” i största allmänhet.</P>
<P class="p72 ft10">Dessa tecken på kris för demokratin är inga nya fenomen. Och inte heller försöken att tyda dem. Maktutredningen var på sin tid ett uttryck för ett famlande, men tillkommen i en tid då den ”svenska modellen” började uppfattas som otidsenlig. Den nu arbetande Demokratiutredningen är ytterligare ett uttryck för ett slags sökande, men tillkommen i en annan fas och i ett annat Sverige.</P>
<P class="p318 ft10">Osäkerheten och oenigheten om vilka världen som bör prägla den svenska demokratin i framtiden är dock fortfarande påtaglig. I någon mening befinner vi oss mitt emellan två positioner, i en skinnömsningsperiod. Vi har lämnat något bakom oss och är på väg mot något nytt. Den gamla demokratimodellens ideal lever i hög grad kvar. Det nya är ännu i vardande.</P>
<P class="p301 ft10">Den yttre ramen för framtidens demokratiska system med fundament som allmän rösträtt, parlamentarism och rättsstat är</P>
<P class="p306 ft19">91</P>
</DIV>
<DIV id="page_91">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311291x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p63 ft10">inte några i grunden ifrågasatta byggstenar för demokratin. Men även maktförhållandena inom denna demokrati och de inbördes relationerna mellan exempelvis politikerna och rättssystemet står nu på dagordningen. En form av revidering av den allmänt accepterade bilden av vad demokrati är tycks pågå. Det tillhör bilden av ideologisk strid eller omdefiniering av demokratin. Gränserna för demokratin, politikens roll i samhället och den offentliga sektorns storlek, är förstås en viktig stridslinje. Kraven på starkare maktdelning och en starkare kontroll av politiken i form av ”oberoende” domstolar för att balansera majoritetens makt i den parlamentariska demokratin en annan.</P>
<P class="p57 ft10">På ett trivialt sätt tillhör detta alltså bilden av ett samhälle statt i snabb förändring. Det är också en strid om det politiskt möjliga, om var gränserna för våra gemensamma angelägenheter ska gå.</P>
<P class="p140 ft12">Jag ska i denna text i mycket allmänna ordalag diskutera demokratins kris. Jag gör det i huvudsak utifrån en speciell uppsättning värderingar och ett speciellt sätt att betrakta den svenska demokratin och jag fokuserar i första hand på sambandet mellan den offentliga politiken och det civila samhället. Utgångspunkten är att det parlamentariska systemet blir svagt om det lever sitt eget liv utan levande kanaler och kontakter med medborgarna. Det blir på motsvarande sätt också bräckligt om medborgarna lever sitt eget liv utan att bry sig om politiken. Om medborgarna och politikerna främliggörs för varandra försvagas den tilltro och det förtroende som gör demokratin stark.</P>
<P class="p319 ft10">Historien uppvisar flera illavarslande exempel på att ett brustet kontrakt mellan medborgarna och politikerna kan rasera det förtroende mellan medborgarna och politikerna (och mellan medborgarna) som ytterst bär upp demokratin. I extremfallet kan det demokratiska systemet vräkas över ända.</P>
<P class="p29 ft10">Det finns därför – menar jag – starka skäl att fokusera på interaktionen, samspelet mellan medborgarna, organisationerna i det civila samhället och politikerna, på det vardagliga demokratiska kittet, på de kanaler som finns mellan folket och eliten, mellan medborgarna och politikerna. Eller annorlunda uttryckt: Hur sambandet mellan det demokratiska representativa systemet å ena sidan och de demokratiska arbetsformerna och levnadsformer i det</P>
<P class="p147 ft19">92</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_92">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311292x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p28 ft34">civila samhället å den andra sidan ser ut. Och hur de påverkar varandra.</P>
<P class="p320 ft10">Jag presenterar ett perspektiv som åtminstone delvis skiljer sig från traditionella vänster- och högerståndpunkter vad gäller synen på det civila samhället. Det utgår från att demokratin dels är en beslutsform, ett regelverk, men också är ett ideal av jämlika relationer mellan människor. Demokratins yttersta mål är att varje människa kan vara den hon är och bli den hon vill bli.</P>
<P class="p29 ft10">Det är detta ideal vi bör sträva efter att uppnå, och som demokratin ytterst syftar till att möjliggöra. Ett samhällstillstånd fritt från underordning eller auktoritära tilltal är förmodligen omöjligt att uppnå fullt ut, men det är möjligt att eftersträva. Den springande punkten här är demokratins idéer, att dess ideal i denna mening är giltiga i hela samhällslivet. Det behöver och ska inte betyda att den offentliga politiken ska omfatta hela samhället. Men det demokratiska idealet av ett önskvärt tillstånd fritt från underordning är universellt och applicerbart på de flesta vardagliga situationer. Det är också detta ideal som erbjuder de konkreta handlingsmöjligheter som i praktiken kan ge det representativa systemet stadga och styrka.</P>
<P class="p155 ft10">Ett öppet demokratiskt civilt samhälle stärker demokratin. Det konstituerar offentligheter som öppnar sig för medborgarna och erbjuder kanaler till det representativa demokratiska systemet. Men ett slutet <NOBR>icke-demokratiskt</NOBR> civilt samhälle öppnar inte för dialog och ger inte möjlighet till samtal. Det skapar ingen demokratisk kultur. Det riskerar också att medverka till att det skapas en klyfta mellan valda och väljare. Och inte minst en misstro på ömse håll, politikerförakt å ena sidan och förakt för vanligt folk å den andra sidan.</P>
<P class="p85 ft10">Sambandet mellan folkstyret och det civila samhället är alltså i fokus för det perspektiv jag vill lyfta fram här. Det rör sig förmodligen om ett ömsesidigt samband mellan politiska institutioner och föreningar och sammanslutningar av olika slag. En vanlig konservativ uppfattning är att politiken bara kan spegla de värderingar och den praktik som människor spontant skapar i det civila samhället. Men dels är det civila samhället också den sociala och politiska stridens fält, där olika intressen och idéer ställs mot var-</P>
<P class="p168 ft19">93</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_93">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311293x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p56 ft10">andra. Dels kan också det politiska systemet genom lagstiftning och andra beslut medverka till att forma det civila samhället i den ena eller den andra riktningen. Det civila samhället är en arena och en offentlighet för att framföra sådana idéer som förändrar samhället. Politiken kan också befrämja framväxten av en demokratisk kultur i det civila samhället. Den kan även underlåta att göra det. Eller främja odemokratiska strukturer. Aktivt eller genom passiv underlåtenhet.</P>
<P class="p242 ft10">Jag vill alltså i denna text lyfta fram sambandet mellan strukturerna i det civila samhället och den representativa demokratin. Och att demokrati i den betydelse jag här vill lyfta fram grundar sig på bestämda värden som är universellt applicerbara.</P>
<P class="p321 ft29">Paradigmet ”det civila samhället”</P>
<P class="p322 ft10">Det civila samhället är i dag ett allmänt omfattatande begrepp. Förmodligen har det medverkat till att förändra vårt sätt att betrakta politiken och samhället. Det introducerades under en period då demokratin och politiken började omdefinieras. Det hade sina rötter i en östeuropeisk kritik mot den kommunistiska diktaturen. Men kom även att få en stor betydelse i den demokratiska världen.</P>
<P class="p323 ft10">Parallellt förlorade nämligen idén och föreställningen om att staten och den offentliga sektorn kunde och skulle expandera ytterligare successivt stöd. Den starka staten, det starka samhället eller ”the big government” utsattes för en allt hårdare kritik. Den offentliga sektorn ansågs ha blivit för stor. Offentliga välfärdsprogram var, hävdade många, ineffektiva eller rent av kontraproduktiva.</P>
<P class="p277 ft10">Kritiken mot statsinterventionismen hade förstås en nyliberal utgångspunkt, och var onekligen en del av den så kallade högervågen. Men den var otvivelaktigt också ett uttryck för en allmän individualism, en vidare omfattande individualisering, och därmed för mycket större <NOBR>socio-kulturella</NOBR> förändringar. Kritiken mot etatismen var inte heller bara en högerfråga. Även inom vänstern</P>
<P class="p324 ft19">94</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_94">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311294x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p325 ft34">fördes en debatt som gick ut på att ökad statlig inblandning inte längre var ett självklart önskvärt politiskt recept.<SPAN class="ft62">1</SPAN></P>
<P class="p29 ft12">Sammantaget har det civila samhället förändrat villkoren för den politiska debatten och för vår förståelse av demokratin. Det ligger förstås en pendelrörelse bakom den här förändringen. Motreaktionen var på sitt sätt logisk. Den ökade statliga interventionen i samhället och ekonomin tog sin början redan under 1930- talet och fortsatte under framväxten av välfärdsstaten under efterkrigstiden. Nu kom en motreaktion, en kritik mot en överdriven centralisering i staten och att politiken detaljstyrde för mycket. Förmodligen kommer avregleringarna och nedbantningen av den offentliga sektorn att leda till en ny motreaktion och en ny pendelrörelse åt andra hållet. Den kan redan vara på väg.</P>
<P class="p326 ft10">Men paradigmet ”det civila samhället” erbjuder en komplikation utöver polariteten mellan staten och marknaden, mellan det offentliga och det privata, som i så hög grad stod på efterkrigstidens politiska dagordning.<SPAN class="ft9">2</SPAN></P>
<P class="p140 ft10">Från att ha fokuserat på konflikten mellan ökad politisk eller offentlig makt å ena sidan och privat makt och frihet för individen och företagen å den andra, har det civila samhället snarare förts in som ett tredje och samtidigt mer svårbestämt element. Är det svart eller vitt, fågel eller fisk, höger eller vänster, socialistiskt eller borgerligt – eller kanske rentav grönt?</P>
<P class="p29 ft10">Den komplikation för det politiska schemat som begreppet det civila samhället erbjuder kommer med intill visshet gränsande sannolikhet att bestå. Motsättningen mellan höger och vänster lär också bestå som ett grundraster vad gäller exempelvis synen på höjda eller sänkta skatter, liten eller stor offentlig sektor, måttet av ekonomisk jämlikhet och så vidare. Den försvinner inte.</P>
<P class="p61 ft10">Men föreställningen om det civila samhället komplicerar alltså saken en smula. Det civila samhället är ett paradigm som ger gamla</P>
<P class="p327 ft6"><SPAN class="ft31">1</SPAN><SPAN class="ft13">Se exempelvis Håkan Arvidsson och Lennart Berntson</SPAN><SPAN class="ft14">: Makten, Socialismen och Demokratin</SPAN>, Zenit förlag. 1980.</P>
<P class="p328 ft5"><SPAN class="ft31">2</SPAN><SPAN class="ft61">S</SPAN>e exempelvis Leif Lewins <SPAN class="ft15">Planhushållningsdebatten</SPAN>, Almqvist & Wiksell, 1967.</P>
<P class="p329 ft19">95</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_95">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311295x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">politiska konfliktlinjer nya dimensioner. Det betyder inte att alla är överens om vad som bör menas om det civila samhället. Eller att det i sig är en idyll kliniskt fri från konflikter. Tvärtom.</P>
<P class="p321 ft29">Två perspektiv</P>
<P class="p330 ft10">Debatten har emellertid länge dominerats av två perspektiv på det civila samhället, som åtminstone delvis är spegelbilder av varandra. De ger uttryck för en förenklad polaritet.</P>
<P class="p331 ft10">Det ena perspektivet har framförts av flera debattörer på vänsterkanten.<SPAN class="ft9">3</SPAN></P>
<P class="p277 ft10">Det har försvarat den svenska modellen, folkhemmet och dess betoning på nationella beslut. Mer eller mindre artikulerat har det också vurmat för ett starkt mått av centralism och en misstro mot lokala sammanslutningar och beslut på nivåer nedanför regering och riksdag. Det representativa systemet och det nationella parlamentet står i centrum för denna demokratisyn.</P>
<P class="p71 ft10">”Vi måste alltså bedriva en mycket radikal jämlikhetspolitik för att över huvud taget närma oss det demokratiska idealet. Och det är naturligtvis bara folkets demokratiska institutioner – främst riksdagen – som med legitim kraft kan göra detta i strid med alla samhällets <NOBR>icke-demokratiska</NOBR> maktanhopningar, främst de stora privata företagen.”<SPAN class="ft9">4</SPAN></P>
<P class="p277 ft12">I hög grad är det emellertid en position som formulerats i relation till en djupt ogillad politik och <NOBR>liberal-konservativ</NOBR> ideologi. Det är alltså en annan ståndpunkt man här förhåller sig till, det är närmare bestämt en viss slags utopi kring det civila samhället som kritiseras. Nämligen den som används ”1) för att flytta ut beslutsfattande från de demokratiska institutionerna och 2) legitimera skattesänkningar och nedrivandet av den offentliga sektorn.”<SPAN class="ft39">5</SPAN></P>
<P class="p332 ft10">Debattörernas syn på demokrati och civilt samhälle artikuleras alltså här i hög grad som ett motalternativ till denna nyliberala eller</P>
<P class="p333 ft6"><SPAN class="ft31">3</SPAN><SPAN class="ft13">Se </SPAN><SPAN class="ft14">Systemskifte</SPAN>. 4 folkhemsdebatter, Red Peter Antman, Carlsson, 1993.</P>
<P class="p334 ft6"><SPAN class="ft31">4</SPAN><SPAN class="ft13">Tomas Lappalainen: ”Demokrati? Det vore rena dynamiten”. </SPAN><SPAN class="ft14">Aftonbladet </SPAN>31/8 1999.</P>
<P class="p335 ft6"><SPAN class="ft31">5</SPAN><SPAN class="ft13">Greider, Lappalainen. Den falska bilden av Sverige, i </SPAN><SPAN class="ft14">Systemskifte</SPAN>.</P>
<P class="p306 ft19">96</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_96">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311296x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p186 ft10">antipolitiska position. De ser emellertid de demokratiska processerna i ett något monolitiskt ljus. De betonar starkt det representativa systemet och framhåller att staten är demokratins kärna. Det är en viktig och i och för sig inte ifrågasatt utgångspunkt. Nationalstaten erbjuder det enda rimliga yttersta ramverket för ett demokratiskt samhälle, även om vårt medlemskap i EU innebär ytterligare en politisk och förhoppningsvis alltmer demokratisk arena.</P>
<P class="p241 ft10">Perspektivet rymmer så att säga ett försök att fixera en punkt, en rumslig plats i maktsystemet, som fattar de avgörande besluten i samhället. Den nationella folkstyrelsen är förvisso den instans som till syvende och sist fattar de viktiga strukturella besluten. Men samhällsförändringar är mer komplexa och är i praktiken ett intrikat samspel mellan olika aktörer i staten och i det civila samhället. Fokuseringen på staten leder följaktligen ofta till en skepsis till det civila samhället – det gäller att vara emot det för att rida spärr mot marknadens och företagens ökade makt. Man är för det ena (stark stat) och mot det andra (civilt samhälle). Överhuvudtaget misstros lokala aktiviteter och frivilliga sammanslutningar om de inte rymmer ett starkt mått av centralism.</P>
<P class="p29 ft10">Kritiken mot marknadsliberalismen är i hög grad berättigad. Det civila samhället har också i många sammanhang framställts som ett slags universallösning, som svaret på snart sagt alla frågor. Så är inte fallet. Men det kan vara en del av svaret. Under en nu ganska lång tidsperiod har politiken retirerat och ”marknaden” har med alla rimliga mått mätt stärkt sin ställning. Förändringen har ackompanjerats av ökade ekonomiska, sociala och kulturella klyftor. Vällyckade grupper har flyttat fram sina positioner. Ekonomiskt starka grupper riskerar som en följd av detta att isolera sig från det omgivande samhället. Så kallade ”gated communities” är det kanske mest iögonfallande exemplet. Det civila samhällets renässans – eller i varje fallet talet om det – tycks alltså gå hand i hand med ökade klyftor. Det omtalade politikerföraktet och krisen för den representativa demokratin är på sätt och vis en följd av bland annat denna samhällsutveckling.</P>
<P class="p336 ft19">97</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_97">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311297x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p244 ft10">Men. Perspektivet är ändå i hög grad en reaktion på ett perspektiv som ställt politiken och demokratin i motsatsställning till det civila samhället.</P>
<P class="p337 ft10">Vilken syn på det civila samhället handlar det alltså om? Bara några korta ord om den tillbakablickande syn på det civila samhället som gjort sig gällande på den andra sidan av det politiska spektrat.</P>
<P class="p61 ft10">Det är lätt att finna skillnader mellan Sverige i början av seklet och Sverige av i dag, skrev Hans Zetterberg i en i det här sammanhanget intressant uppsats: ”Skattetrycket var cirka 10 procent av bruttonationalprodukten när seklet var ungt. Det fanns alltså mycket över till borgarnas civila samhälle. I dag är skattetrycket 57 procent och det civila samhället sitter trångt.” <SPAN class="ft9">6</SPAN></P>
<P class="p32 ft12">Detta skrevs i början av <NOBR>1990-talet.</NOBR> Hans Zetterberg är en <NOBR>liberal-konservativ</NOBR> debattör och forskare och kan sägas företräda ett perspektiv på det civila samhället som man nog får säga blivit hegemoniskt och liktydigt med hela föreställningen om vad begreppet står för. Det utgår från föreställningen att det civila samhället är garanten för en civiliserad tillvaro och erbjuder en möjlighet att rida spärr mot statens invadering av samhället och den hotande offentliga sektorn. Det hyser en misstänksamhet mot demokratin och politiken och talar ofta om att ”politiseringen” hotar företagen, familjen och individen. Det grundar sig på en misstro mot politiken i allmänhet och staten i synnerhet. I Zetterbergs fall har det – vilket citatet ovan illustrerar – ofta en konservativ underton; det var bättre förr. Det civila samhället har förtvinat i samma takt som den offentliga sektorn har ökat sin andel av BNP. Slutsatsen är uppenbar: om den offentliga sektorn minskar kan det civila samhället återigen frodas.</P>
<P class="p338 ft34">Det påfallande är ändå att dessa båda perspektiv i så hög grad är en spegel av varandra. Man kan säga att båda utgår från att det ena ersätter det andra. Statlig politisk makt antas leda till att det civila samhället blir svagare. Ett starkt civilt samhälle försvagar staten.</P>
<P class="p2 ft12">Antingen stärker man det ena eller det andra. De utgör ett mot-</P>
<P class="p339 ft5"><SPAN class="ft9">6 </SPAN>Hans Zetterberg: ”Individualism, rättvisa, hierarki och jämlikhet” i <SPAN class="ft15">Rätt och moral i ett modernt borgerligt Sverige</SPAN>, Ratio, 1992.</P>
<P class="p40 ft19">98</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_98">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311298x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p153 ft34">satspar och är utbytbara. Det rör sig om man så vill, enligt dem båda, om ett nollsummespel. Demokratidebatten, såsom den förts från både höger och vänster, har alltså under senare år präglats av denna polaritet.</P>
<P class="p277 ft10">Frågan är om inte detta är en stark förenkling. Och ett uttryck för ideologisk förblindning på ömse sidor.</P>
<P class="p248 ft10">Ett exempel kan tjäna till eftertanke. Eländesbeskrivningarna om det sovande och passiviserade svenska folket har färgat bilden av det civila samhället, att det i gigantisk omfattning har förtvinat under <NOBR>1900-talet</NOBR> i takt med att skattetrycket ökat. Men denna föreställning har kommit att ifrågasättas alltmer under senare år. Undersökningar visar att medborgarna är mer aktiva i det civila samhället i dag är tidigare, trots att den offentliga sektorn är mycket större.<SPAN class="ft9">7</SPAN></P>
<P class="p340 ft10">Något saknas uppenbarligen i synen på dessa väsentliga samband. Det är som om något faller mellan dessa två perspektiv, som i hög grad kommit att dominera debatten. Det finns skäl att peka på en annan möjlighet, ett annat perspektiv på tal om demokratin och det civila samhället.</P>
<P class="p312 ft29">Ett annat perspektiv</P>
<P class="p341 ft10">I slutet av sin essä om Machiavelli formulerade Anders Ehnmark en vision av det medborgerliga livet som en glänta i historien eller som ”pauser i kretsloppet då folket håller herrarna stången och jämlikheten är så stor att avunden och begäret inte angriper republikens livsnerv. Ögonblick av strid, alltid, inte av frid, eftersom friden är förtryckets tillstånd – ögonblick av lagom strid, kan man säga, så att staten ändå håller ihop, men tillräcklig strid för att den ska tvingas vara tolerant”. Där i gläntan, i pausen ser han demokratin ta gestalt, på ”eftermiddagen på torget, då de förnuftiga</P>
<P class="p342 ft5"><SPAN class="ft9">7 </SPAN>Bo Rothstein är en av dem som genom data och i debatten ifrågasatt bilden av det förtvinade civila samhället.</P>
<P class="p40 ft19">99</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_99">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB311299x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p186 ft34">människorna, beredda att ta skäl, samlas för att dryfta de allmänna angelägenheterna, i ett gyllene ljus av mognad och Medelhav”.<SPAN class="ft62">8</SPAN></P>
<P class="p61 ft10">Denna formulering är intressant. Den antyder att det civila samhället inte behöver ses som ett antipolitiskt begrepp. Och inte heller som ett hot mot det demokratiska samhället. Det kan alltså också betraktas som en oumbärlig arena för det demokratiska engagemanget, där det representativa systemet och röstningsförfarandet bara är den yttersta bekräftelsen på att samhället är demokratiskt. De två förhåller sig ungefär till varandra som målet och vägen dit.</P>
<P class="p235 ft12">Lundasociologen Anders Ramsay har talat om ”det republikanska begreppet om civilt samhälle. Det är alltså ett uttalat politiskt begrepp som snarare vetter mot offentligheten och staten än mot marknaden och privatsfären (även om de senare komponenterna inte per definition är uteslutna ur det).”<SPAN class="ft39">9</SPAN></P>
<P class="p88 ft10">Det är alltså möjligt att snarare se ett demokratiskt föreningsliv, offentligheter, arenor av olika slag och ett fungerande demokratiskt representativt politiskt system och en effektiv folkstyrelse som varandras förutsättningar. Det står inte alls i motsättning till varandra. Tvärtom.</P>
<P class="p9 ft10">Men sambandet är naturligtvis svårfångat. Robert D. Putnams studie av den regionala styrelsen i Italien har mer än någon annan lyckats göra det.<SPAN class="ft9">10</SPAN></P>
<P class="p57 ft10">Man kan säkert kan ha invändningar mot Putnams framställning på en eller annan punkt vad gäller exempelvis institutionernas, förvaltningens och representationens roll. Men Putnam lyfte ändå på ett nydanande sätt fram sambandet mellan ett levande civilt samhälle och en effektiv politisk demokrati och förvaltning som både åtnjöt medborgarnas förtroende och kunde leverera resultat och som var effektivt. Eller som Bo Rothstein formulerade det i ett förord till den svenska utgåvan av Putnams bok:</P>
<P class="p343 ft5"><SPAN class="ft31">8</SPAN><SPAN class="ft32">Anders Enhmark, </SPAN><SPAN class="ft15">Maktens hemligheter</SPAN>. En essä om Machiavelli, Norstedts 1986.</P>
<P class="p344 ft6"><SPAN class="ft31">9</SPAN><SPAN class="ft63">Res publica </SPAN>3/94, artikel av Anders Ramsay, Inledning tema Liberalism och kommunitarism.</P>
<P class="p335 ft14"><SPAN class="ft31">10</SPAN><SPAN class="ft63">Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien</SPAN><SPAN class="ft6">, SNS, 1996.</SPAN></P>
<P class="p345 ft19">100</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_100">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112100x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p346 ft18">Ju mer människor har varit engagerade i frivilliga organisationer som exempelvis sångkörer, fågelskådarklubbar och idrottsföreningar, desto bättre fungerar demokratin.</P>
<P class="p347 ft10">Vi har att bejaka spänningen mellan två krav. Å ena sidan är medborgarrätten så som den kommer till uttryck i allmänna val en nödvändig och legitim demokratisk maktutövning. Å andra sidan förutsätter en levande demokrati självständiga organisationer, företag och institutioner. Frågan är hur är sambandet dem emellan närmare bestämt ser ut.</P>
<P class="p29 ft10">Det civila samhällets föreningsliv kan vara en demokratisk stödjepunkt. Men det kan också sluta sig från offentligheten och det omgivande samhället. På den ena kanten har vi den öppna föreningen som öppet deklarerar sina mått och steg, som är öppen för alla och i princip vänder sig till andra medborgare, media och det politiska systemet med sitt budskap och sina krav. Den öppna föreningen är öppen för insyn. Den utgör en demokratisk offentlighet.</P>
<P class="p142 ft10">På den andra kanten har vi det slutna <NOBR>icke-öppna</NOBR> sällskapet som inte vänder sig utåt, som är hemligt till sin karaktär och väljer ut sina medlemmar enligt speciella regler. Kanske är sällskapets uppgift inte ens att påverka samhället (eller i varje fall inte i första hand att påverka politiken). Genom för sällskapet synliga men för det omgivande samhället osynliga band ska bröder komma till bröders hjälp. Det finns ingen insyn. Det går inte att rekvirera deras verksamhetsberättelser. De skickar inga pressmeddelanden. Frimurarloger eller Rotary släpper inte in vem som helst. De är hemliga och hemligheten och utvaldheten är själva poängen med sällskapet. Offentlighet är inte dess syfte.</P>
<P class="p142 ft10">Det finns också slutna sällskap som är en direkt fara för och som undergräver demokratin. Extremformen är maffiaorganisationer eller så kallade outlaws som följer sina egna lagar och har sin egen ”rättsskipning”.</P>
<P class="p57 ft10">Naturligtvis finns det många olika blandformer mellan dessa två ytterligheter, mellan den ideala demokratiska folkrörelsen och det slutna sällskapet. Men dessa exempel visar i alla fall att det civila samhällets organisationsliv kan vara såväl öppet och vänt mot</P>
<P class="p348 ft19">101</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_101">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112101x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p186 ft10">offentligheten som slutet och inåtvänt. Det är svårt eller omöjligt att hindra medborgare från att bilda slutna sällskap eller liknande sammanslutningar. Förmodligen är det inte ens önskvärt. Men det är angeläget att den offentliga politiken också tar som sin uppgift att på olika sätt befrämja demokratiska strukturer i det civila samhället.</P>
<P class="p349 ft29">Demokrati som livsform</P>
<P class="p59 ft10">Alla sfärer ska inte och bör inte styras från en och samma punkt. Det ligger ett egenvärde i självständiga och alternativa maktcentra. Ett demokratiskt samhälle bejakar pluralism. Allt ska inte införlivas i en och samma statliga koncern, i ett centralt Planverk.</P>
<P class="p71 ft10">Däremot borde den offentliga politiken ha som uppgift att så långt möjligt sprida demokratins ideal och beslutsformer till andra sfärer i samhället. Dess arbetsformer och förhållningssätt har en bärighet även utanför den rent politiska sfären.</P>
<P class="p113 ft10">Ofta ställs politiken i motsatsställning till mångfald och pluralism. Men det beror på. Politiken kan mycket väl vara den faktor som garanterar mångfald och pluralism. Medan frånvaron av politiska beslut och en politisk vilja i praktiken kan betyda motsatsen. Den offentliga politiken är ett viktigt arbetsinstrument. Men dess uppgift bör vara att <SPAN class="ft30">demokratisera</SPAN>, inte att omfatta hela samhället.</P>
<P class="p259 ft10">Plenisalen i Riksdagen eller fullmäktigesalen i kommunen är centrala demokratiska arenor och beslutsfora. Men de är inte de enda demokratiska arenorna i samhället. Demokratin finns inte bara i staten och i parlamentet. Eller som David Beetham och Kevin Boyle formulerar det:</P>
<P class="p350 ft18">Om vi definierar demokrati på detta sätt står två saker klara redan från början. Den första är att demokrati inte enbart tillhör statens och regeringen domäner, vilket är det sätt på vilket vi vanligen betraktar det. Demokratiska principer är giltiga för kollektivt beslutsfattande i alla slags organisationer och grupper. Faktum är att det</P>
<P class="p351 ft19">102</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_102">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112102x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p352 ft18">finns en viktig relation mellan demokrati på statlig nivå och demokrati inom ett samhälles övriga institutioner.<SPAN class="ft62">11</SPAN></P>
<P class="p347 ft10">I den sista meningen är Beetham och Boyle något viktigt på spåren. Vilken är relationen mellan demokrati i det offentliga politiska systemet och förekomsten av – eller bristen på – demokratiska sammanhang i andra delar av samhället? Hur påverkar de varandra? Det är förmodligen ett samspel åt båda hållen. Alla medborgare har ytterst en del av ansvaret. Härvidlag finns ingen genväg. Inte ens ett beslut i parlamentet kan beordra fram ett demokratiskt och aktivt föreningsliv.</P>
<P class="p353 ft10">Men förmodligen är det också så att rader av beslut i riksdagen, regeringen, landstingen, kommunerna och ämbetsverken påverkar det civila samhället på olika sätt, åt det ena eller andra hållet. Allt från lagstiftning till den konkreta utformningen av olika välfärdssystem.</P>
<P class="p354 ft10">Sverige har hårda miljökrav som har skärpts över tiden. Miljöperspektivet ska genomsyra alla relevanta politikområden. Det finns beslut om att regeringsförlag och propositioner ska granskas utifrån ett genusperspektiv. Jag vet inte i vilken mån dessa målsättningar uppfylles.</P>
<P class="p71 ft10">Frågan är emellertid om det inte är påkallat att också <SPAN class="ft30">demokratitesta </SPAN>de viktiga politiska besluten, i första hand regerings- och riksdagsbeslut. Det vill säga att innan beslut fattas undersöka om förslaget befrämjar demokratiska strukturer i det civila samhället och individuell autonomi samt underlättar medborgerligt deltagande i samhället och så vidare. Det är dags att demokratitesta de politiska besluten!</P>
<P class="p72 ft10">Demokratin är ett samspel mellan politiken och det civila samhället. Detta är en väsentlig insikt. Det är en lärdom som visserligen är svårare att mäta och passa in i en enkel formel än om man fokuserar på mätbara aspekter som exempelvis den offentliga sektorns andel av BNP eller skatternas del av inkomsten. Det handlar i det här perspektivet mer om process än om resultat. Mindre om hur målet ser ut, och mer om resan dit.</P>
<P class="p1 ft6"><SPAN class="ft39">11 </SPAN><SPAN class="ft14">80 frågor och svar om demokrati</SPAN>, David Beetham och Kevin Boyle, 1997.</P>
<P class="p355 ft19">103</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_103">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112103x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft29">Alla människors lika värde</P>
<P class="p356 ft10">Alla människors lika värde, är demokratins grundläggande bud. Men det finns – det är jag fullt medveten om – ingen allmängiltig gemensam uppfattning av vad detta innebär mer konkret. En vanlig tolkning är att det i grunden bör betyda att ingen har givits rätten att härska över någon annan. Eller med statsvetaren Svend Erik Stybes formulering:</P>
<P class="p357 ft18">Alla människor är ... av naturen jämställda; ingen har på förhand givits något privilegium att behärska och undertrycka andra.<SPAN class="ft62">12</SPAN></P>
<P class="p358 ft10">Individens autonomi och självstyre, möjlighet att råda över sitt eget öde och bli sann mot sig själv, är den underliggande idé- grunden för demokratin.</P>
<P class="p140 ft10">Denna föreställning om människans lika värde och rätt till självbestämmande har menar jag alltså en normativ innebörd utanför den offentliga maktens domäner. Idén om alla människors lika värde är inte bara en beskrivning av den formella demokratins grundvalar eller ens bara rättsstatens grundval att människovärdet inte kan kränkas. Lika mycket uttrycker den en uppmaning att låta denna tanke prägla hela samhällslivet och även människors inbördes relationer. Vi har formellt en demokrati, även om den säkert kan förfinas på många punkter. Men som realitet – jämlikhet mellan människor, människors lika värde – är demokratin fortfarande något vi bör sträva efter att uppnå. Och som vi alltid kommer att försöka realisera, eftersom den förmodligen inte går att förverkliga fullt ut. Den hierarkiska ordningen och uppdelningen i hög och låg, de olika maktrelationerna mellan könen, barriärerna mellan människor med olika hudfärg och etnisk bakgrund, har visat sig ha en stark överlevnadskraft. Politikens och demokratins uppgift är att minska klyftorna i samhället mellan olika grupper. Och överbrygga barriärer som skiljer oss åt. Demokratin, såväl dess formella regler som dess demokratiska vardagspraktik, erbjuder en metod för att göra detta möjligt.</P>
<P class="p359 ft15"><SPAN class="ft9">12 </SPAN><SPAN class="ft5">”Demokratins principer” i </SPAN>Kring demokratins genombrott i Sverige<SPAN class="ft5">, Wahlström & Widstrand, 1966.</SPAN></P>
<P class="p360 ft19">104</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_104">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112104x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft29">Demokratins ideal</P>
<P class="p341 ft10">Men den stora stridsfrågan har under hela <NOBR>1900-talet</NOBR> kretsat kring frågan om politikens och det demokratiska systemets omfattning och om det i högre eller lägre grad ska intervenera i det övriga samhället, framför allt i ekonomin. Från socialistiskt håll har hävdats att också det övriga samhället bör demokratiseras, framför allt att det privata näringslivet utgör en odemokratisk maktkoncentration som strider mot grundläggande demokratiska principer. Från borgerligt håll har ett motstånd mot politiseringen och den växande offentliga sektorn utgjort ett genomgående tema i den politiska retoriken.</P>
<P class="p361 ft10">Herbert Tingsten och Ernst Wigforss var till exempel involverade i en klassisk polemik på detta tema. Wigforss hävdade att det var ologiskt att acceptera den allmänna rösträtten och parlamentarismen, och att samtidigt motsätta sig demokrati i andra delar av samhället; demokratin kan till exempel inte göra halt vid fabriksportarna. Herbert Tingsten förnekade att det fanns ett sådant samband, demokrati hade inget i ekonomin att göra.</P>
<P class="p140 ft10">Resonemanget kan utvecklas. I Tingstens efterföljd är det vanligt att göra dygd av idén om att demokratin (politiken) bör begränsas. Men även om behovet av maktdelning och pluralism är en central beståndsdel i så väl demokratisk teori som i en levande praktisk demokrati, kan en allmängiltig strävan att demokratisera samhällslivet och människors inbördes relationer vara en rimlig politisk utgångspunkt för olika politiska aktörer. Och för den offentliga politiken. Demokratins idéer kan göra sig gällande i hela samhället. Det går inte att dra några vattentäta skott mellan olika sektorer i samhället. Stora ojämlikheter i inkomster och förmögenheter påverkar inte bara vår ekonomiska situation utan även möjligheterna att påverka det politiska skeendet.</P>
<P class="p140 ft10">Det finns också skäl att påminna om att det i Regeringsformens första kapitel och andra paragraf heter:</P>
<P class="p362 ft18">Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden.</P>
<P class="p363 ft19">105</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_105">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112105x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p364 ft10">Här framskymtar alltså ett viktigt och i dagens demokratidebatt undanskymt perspektiv. Utan tydliga värdedeklarationer och ett krasst men nödvändigt maktperspektiv blir debatten ofta idylliserande och välmenande, och befriad från tydliggjorda intressekonflikter och värdemotsättningar.</P>
<P class="p29 ft10">De invändningar som brukar resas mot denna formulering i Regeringsformen beskriver den som ett uttryck för en vilja att politisera samhället och att införliva det fria näringslivet och det civila samhället i statens beslutsstrukturer. Behovet av fristående maktstrukturer – företag, organisationer, medier, etc – utanför det offentligas ram är onekligen en viktig ingrediens i ett demokratiskt samhälle.</P>
<P class="p29 ft10">Men avsikten bakom regeringsformens formulering är väl knappast att hela samhället ska socialiseras eller att alla beslut framgent ska fattas av samma enhet. Ingen politisk kraft företräder heller ett sådant synsätt i dag.</P>
<P class="p61 ft12">Men det vore olyckligt att begränsa demokratins idéer till en del av samhället (politiken). Det vore att acceptera de former av underordning och odemokratiska strukturer som fortfarande lever kvar. Arbetet för att demokratisera samhället är en fortlöpande uppgift, alltid aktuell, aldrig till fullo uppnådd. Detta är politikens kärna, dess yttersta mening och uppgift. Demokratins idéer har alltså en vidare giltighet. Vi ska inte bygga skyddsvallar mot demokratiseringen av samhället, utan mot koncentration av makt som hindrar människors fria utveckling.</P>
<P class="p365 ft10">I Anthony Giddens omtalade bok ”Tredje vägen. Om förnyelsen av socialdemokratin”<SPAN class="ft9">13 </SPAN>talas om ”Demokratiserande demokrati”. Giddens ger en rad exempel som kan främja offentligheter, främja medborgerligt deltagande och vitalisera det civila samhället. Mycket av Giddens diskussion är brittisk, men är i hög grad allmängiltig.</P>
<P class="p366 ft10">Resonemanget har också en bärighet vad beträffar den ekonomiska makten och det privata näringslivet. Alla inser att utan att befrämja livskraftiga privata företag faller de flesta välfärdsambitioner på hälleberget. Men samtidigt står en stark privat makt-</P>
<P class="p149 ft6"><SPAN class="ft39">13 </SPAN>Atlas, 1999.</P>
<P class="p355 ft19">106</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_106">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112106x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p63 ft34">koncentration alldeles uppenbart i konflikt med demokratins ideal. Längs vilka linjer kan dessa två krav tillgodoses bättre än i dag?</P>
<P class="p140 ft10">Michael Walzer har i bland annat ”Pluralism och Jämlikhet. En teori om rättvis fördelning”<SPAN class="ft9">14 </SPAN>utvecklat en teori som i korthet går ut på att upprätta olika slags barriärer som hindrar att makt eller ojämlikheter i en sfär spiller över i en annan sfär i samhället. Detta är en framkomlig linje. Men den är otillräcklig, ett försök att bygga sandbarriärer i vattenbrynet.</P>
<P class="p79 ft10">Det bör också handla om en inre demokratisering av respektive sfär i samhället, bland annat i den ekonomiska sfären. Minskade ekonomiska klyftor mellan olika grupper är ett uttryck för en sådan strävan. Relationen mellan de anställda och företagsledningen i företag och organisationer en annan. Kapitalets makt över samhället och företagssamheten behöver vidare ställas under en mer vidsynt debatt än vad dagens samhällsklimat tillåter. Företagens växande makt och den maktförskjutning som globaliseringen föranlett gör åter denna frågeställning aktuell. Men ännu kastar löntagarfondsstriden, den förmenta uppgörelsen med 68- vänstern och den nu sedan länge svunna ”socialdemokratiska hegemonin” sin förlamande skugga över denna centrala demokratifråga.</P>
<P class="p367 ft10">Demokratin har ett överordnat värde. Vi ska inte införliva företagen i AB Statsföretag. Men den vidare uppgiften att demokratisera också den ekonomiska sfären, längs flera olika vägar, kan inte opereras bort från den politiska diskussionen.</P>
<P class="p321 ft29">Välfärdsstaten och det civila samhället</P>
<P class="p317 ft10">Det civila samhället ges ofta en kommunitär och tillbakablickande infärgning. Det är vanligt att hävda att det moderna projektet och speciellt välfärdsstaten har förstört många av de traditionella beroenden och gemenskaper som spontant har växt fram i det civila samhället. Detta är en tolkning av politiken och demokratin som är antiindividuell, åtminstone underförstått, och som lyfter fram</P>
<P class="p312 ft6"><SPAN class="ft39">14 </SPAN>Daidalos 1992.</P>
<P class="p355 ft19">107</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_107">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112107x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p56 ft10">familjen som det civila samhällets alfa och omega. Ett exempel bland många är Lars F Eklunds <SPAN class="ft30">Demokratin och det gemensamma bästa,</SPAN><SPAN class="ft9">15 </SPAN>om än en smula teoretiskt och abstrakt formulerat. Bara titeln antyder att det knappast är individens frihet som är utgångspunkten utan ett betydligt grumligare tankegods.</P>
<P class="p61 ft10">Historikern Lars Trägårdh har i olika sammanhang framhållit att den svenska välfärdspolitiken är en säregen blandning av individualism och kollektivism. Systemet med välfärdstjänster inom den offentliga sektorn har frigjort och avlastat familjerna och individerna och har som en följd av detta blivit mindre beroende av familj, släkt och andra grupper i det civila samhället.<SPAN class="ft9">16</SPAN></P>
<P class="p71 ft10">Den kommunitära kritiken finner denna frigörelse oönskad. Frågan är vad den ska ersättas av. Mer av familjebaserade beroenden? Eller, som Lars Trägårdh vill i en av Demokratiutredningens skrifter, av stärkta individuella rättigheter som kanaliseras via självständiga domstolar av amerikanskt snitt?<SPAN class="ft9">17</SPAN></P>
<P class="p29 ft10">På marginalen kan det kanske ligga något i båda dessa perspektiv. Men utgångspunkten borde emellertid vara att välfärdsstatens framgångar inte kan och inte skall göras ogjorda. Det går förvisso inte att bara bevara det nu rådande systemet, men framtiden bör utgå från den frigörelse som välfärdsstaten inneburit från olika ojämlikhetsskapande mekanismer knutna till familjen och individernas sociala bakgrund. Välfärdstjänster utförda i offentliga sektorn har onekligen frigjort individerna från ett visst mått av beroende till familjen, företag och organisationer. Detta är till exempel en väsentlig del av förklaringen till den jämställdhet mellan män och kvinnor vi har uppnått. Vi blir aldrig helt fria från familjebanden i social mening, och det är inte heller avsikten. Men i ekonomisk mening finns i dag en större frihetsgrad och förutsätt-</P>
<P class="p368 ft6"><SPAN class="ft31">15</SPAN><SPAN class="ft13">Demokratiutredningens skrift nr 25 (SOU 1999:74).</SPAN></P>
<P class="p369 ft6"><SPAN class="ft31">16</SPAN><SPAN class="ft13">Se exempelvis Lars Trägårdh: ”Egenmaktens betingelser i Sverige”, i</SPAN></P>
<P class="p369 ft6"><SPAN class="ft14">Valfrihet och jämlikhet i vården</SPAN>, red: Anell och Rosén, SNS 1996.</P>
<P class="p370 ft15"><SPAN class="ft31">17</SPAN><SPAN class="ft32">Lars Trägårdh: </SPAN>Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige<SPAN class="ft5">. Demokratiutredningens skrift nr 20, (SOU 1998:103).</SPAN></P>
<P class="p371 ft19">108</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_108">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112108x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p372 ft34">ningar för ett större mått av jämlikhet mellan grupper och individer.</P>
<P class="p32 ft10">Konservativa kritiker finner denna frigörelse och detta oberoende skadligt och farligt. Välfärdsstaten har gjort det möjligt för medborgarna att i högre grad själva välja vilka sammanhang de ska ingå i. Det är en grundbult för den jämlikhet och den sociala rörlighet som välfärdsstaten medverkat till att göra möjlig.</P>
<P class="p32 ft12">Det civila samhället blir då i högre grad en arena för självförverkligande, och mindre ett tvång, en tradition som tvingas på oss. Vi är inte längre så beroende av att familjen betalar för utbildning, boende och trygghet. Välfärdsstaten skapar förutsättningar för medborgarna att på eget bevåg välja väg i livet. Och vilka gemenskaper i det civila samhället de vill ingå i. Det skapar möjlighet att överskrida klassgränser och andra barriärer.</P>
<P class="p373 ft10">Här finns återigen kontrasterande perspektiv på det civila samhället. Å ena sidan det traditionella borgerliga civila samhället, med familjen och släkten som starka nätverk vilka spelar en viktig roll även i ekonomiskt hänseende. Historiskt sett vet vi också att företagen hade ett ansvar för ”social omvårdnad” av olika slag. Mot detta kan man ställa en välfärdspolitik som gjort detta till frågor för den offentliga sektorn. Det är inte önskvärt att återskapa ett slags civilt samhälle som redan skattat åt förgängelsen. Det handlar snarare om att befrämja en annan vision om det civila samhället som en demokratisk arena och där individens eget vägval står i centrum. Det är här någonstans det blir möjligt att minska ”demokratins svarta hål” och den växande klyftan mellan ”dom där upp” och ”dom där nere”.</P>
<P class="p140 ft10">Här är det individens frihet som står i centrum. Men också jämlikhetsskäl talar för det. Välfärdspolitiken har minskat skillnaderna mellan hög och låg. Lika chanser ger alla bättre förutsättningar att färdas väl genom livet oavsett familjens ekonomiska standard och sociala situation. Det gör det möjligt för individerna att välja sina egna livsprojekt.</P>
<P class="p57 ft10">Men ett samhälle som godtar stora ekonomiska klyftor accepterar i praktiken att många inte kan realisera sina livsprojekt, inte kan förverkliga sina livsmål. Ekonomiska och sociala klyftor försvagar demokratin.</P>
<P class="p374 ft19">109</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_109">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112109x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">D</SPAN>EMOKRATINS IDEAL OCH DET CIVILA SAMHÄLLET</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p375 ft18">På hemmaplan förstärker marknaden de skillnader mellan kapacitet och resurser som olika ekonomiska aktörer tillför den, på ett sätt som äventyrar den politiska jämlikhet som krävs av en demokrati.<SPAN class="ft62">18</SPAN></P>
<P class="p376 ft10">Att vända tillbaka till de slags ekonomiska beroenden som präglade det tidiga <NOBR>1900-talet</NOBR> befrämjar knappast de demokratiska ideal jag lyft fram här. Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att det inte finns några enkla lösningar när det gäller dessa komplicerade sammanhang.</P>
<P class="p248 ft10">Människan är både egoistisk och altruistisk, vill både förbättra för sig själv och de sina, men vill också att andra ska ha de bra, ogillar en utveckling som slår ut andra medborgare. All politik balanserar mellan dessa två kraftfält. Men ett samhälle som bara befrämjar den ena aspekten skapar djupa klyftor i samhället och hotar demokratins stabilitet. Politikens och demokratins uppgift är som alltid att få dessa två krafter att samverka.</P>
<P class="p58 ft29">Demokratitesta politiska beslut!</P>
<P class="p377 ft10">Regeringsformens formulering om att ”Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden” borde bilda utgångspunkt för en fördjupad diskussion om det civila samhället och den svenska demokratin.</P>
<P class="p235 ft10">Formuleringen kan tolkas på ett vittsyftande sätt. Demokratin främjas genom den offentlighet det allmänna representerar och genom de värden och förhållningssätt som präglar olika sektorer inom den offentliga sektorn. Men relationen mellan det offentliga och det civila samhället borde lyftas fram betydligt mer, eftersom det som framhållits har en så stor betydelse – också för demokratins legitimitet och effektivitet.</P>
<P class="p57 ft10">Ett förslag att fundera över är att alla politiska beslut ska demokratitestas av ett speciellt oberoende offentlig demokratiinstitution knutet till riksdagen. Avsikten ska vara att före varje viktigare beslut presentera utlåtanden och bedömningar om beslutets konsekvenser för det civila samhället. Dessa kan vara ett viktigt inslag i</P>
<P class="p11 ft6"><SPAN class="ft39">18 </SPAN><SPAN class="ft14">80 frågor och svar om demokrati</SPAN>, David Beetham och Kevin Boyle, 1997.</P>
<P class="p355 ft19">110</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_110">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112110x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft33"><SPAN class="ft19">H</SPAN>ÅKAN <SPAN class="ft19">A. B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p77 ft10">den offentliga diskussionen om olika politiska förslag. Om inte annat för att befrämja ett större mått av eftertanke och reflektion. Det kan handla om att t.ex. bedöma om beslutet befrämjar demokratiska strukturer i det civila samhället, medborgerligt engagemang, individuell autonomi, jämlika relationer mellan män och kvinnor, eller att beslutet inte missgynnar medborgare med olika etnisk eller religiös bakgrund. Demokratins idéer ska vara vägledande.</P>
<P class="p349 ft29">Författarpresentation</P>
<P class="p378 ft10">Håkan A. Bengtsson är redaktör för tidskriften Arena. Han är frilansskribent samt har bland annat gett ut ”Arbetarrörelsen och</P>
<P class="p12 ft12">demokratin. En bok om människor och möjligheter”.</P>
<P class="p379 ft19">111</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_111">
<P class="p2 ft20">.</P>
</DIV>
<DIV id="page_112">
<P class="p2 ft64">Perspektivet som kom bort</P>
<P class="p380 ft27">– Om kvinnorörelsen och feminismen som demokratisk kraft</P>
<P class="p381 ft65">Kristina Hultman</P>
<P class="p382 ft66">1. Demokratin och könet</P>
<P class="p383 ft10">I slutet av <NOBR>1700-talet,</NOBR> närmare bestämt 1792, avslöjade den engelska feministen och upplysningsfilosofen Mary Wollstonecraft att hon bar på häpnadsväckande radikala idéer. I ”Till försvar för kvinnans rättigheter”, skrev hon:</P>
<P class="p384 ft17">Det kanske kan låta skrattretande när jag kommer med ett förslag som jag ämnar utveckla någon gång i framtiden; jag är nämligen fast övertygad om att kvinnorna borde vara företrädda i regeringen i stället för att godtyckligt bli styrda utan att få ta del i dess överläggningar<SPAN class="ft55">.</SPAN></P>
<P class="p385 ft10">Mary Wollstonecraft hann aldrig uppleva hur denna kontroversiella idé slog rot hos allt fler. Fem år efter publiceringen av detta feminismens allra första manifest dog hon (som så många andra kvinnor vid den här tiden) av blodförlust i sviterna efter en förlossning, endast 38 år gammal.</P>
<P class="p29 ft10">Det är annars liberalen John Stuart Mill som brukar få äran av att ha introducerat idén om kvinnan som likvärdigt politiskt subjekt i demokratins historia. Mill verkar i en helt annan tid, 70 år efter Wollstonecraft, och vidareutvecklar (tillsammans med sin medarbetare och senare fru Harriet Taylor Mill) hennes idéer till att nu inte bara omfatta kravet på formella rättigheter, utan också en demokratisk struktur som tar kvinnors erfarenheter och intressen på allvar.</P>
<P class="p386 ft67">113</P>
</DIV>
<DIV id="page_113">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112113x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft12">Så här skriver Mill 1869:</P>
<P class="p387 ft42">Att kvinnan passar för politik kan det följaktligen inte råda något tvivel om. Men det kanske är troligare att man ifrågasätter om politiken passar kvinnorna. <SPAN class="ft69">1</SPAN></P>
<P class="p388 ft10">I Sverige vann kvinnorna kampen om rösträtten i början av 1920- talet. Till en början är de invalda kvinnorna mycket få. Men från och med nu finns ändå möjligheten för kvinnor att sluta sig samman och på så sätt utöva makt också i allmänpolitiska sammanhang.</P>
<P class="p241 ft10">Det jag vill lyfta fram här är värdet av kvinnlig särorganisering. Jag tycker nämligen att värdet av att sluta sig samman har fallit bort i slutet av <NOBR>1990-talet.</NOBR> Idén om mainstreaming och integrering av ett ”jämställdhetsperspektiv” i alla politikområden har lagt sordin på den politiska och demokratiska tradition som vi hittar inom t.ex. kvinnorörelsen och dagens mer lösliga feministiska grupperingar. Som vanligt får vi ett ”antingen eller”, i stället för ”både och”. Kvinnor tvingas välja mellan integrering och särorganisering.</P>
<P class="p280 ft10">Jag vill i förlängningen av det resonemanget slå ett slag för kvinnorörelsens betydelse för demokratin (var annars säger man sådant än i en demokratiutredning!). Och varna för att vi nu slarvar bort en tradition av kvinnlig organisering utanför de vanliga parlamentariska institutionerna. Att jämställdhetsfrågorna sugits in i statsapparaten, att vi har fått en utbredd ”femokrati” betyder inte att det könspolitiska slaget om framtidens Sverige är vunnet.</P>
<P class="p114 ft10">Jag vet att det är stora ord. Ändå skriver jag dem: Landet står i dag vid i ett vägskäl av oerhörd betydelse för dess kvinnor. Hur ska omsorgen organiseras, boendet, lönerna, barnen osv? Ingen kan i dag ge ett säkert svar.</P>
<P class="p248 ft10">Vad vi vet är att politisk vilja och deltagande gör skillnad. För svenska kvinnor gör det t.ex. stor skillnad om de själva är med i framtidsdebatten, än om den förs av bredbandslyriska herrar som</P>
<P class="p321 ft6"><SPAN class="ft39">1</SPAN>John Stuart Mill, <SPAN class="ft14">Förtrycket av kvinnorna </SPAN>och Harriet Taylor Mill,</P>
<P class="p231 ft14">Kvinnornas befrielse<SPAN class="ft6">, Nya Doxa 1995</SPAN><SPAN class="ft20">.</SPAN></P>
<P class="p355 ft67">114</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_114">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112114x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p389 ft34">intresserar sig föga för hur arbetet vid datorn förutsätter att någon annan kokar välling och byter blöjor.</P>
<P class="p291 ft10">I en vital demokrati debatterar kvinnor av olika ideologisk färg och från olika samhällsklasser och med olika etnisk bakgrund. I en vital demokrati är jämställdhet (detta tråkiga ord) inte en fråga enbart för staten. Därav behovet av en förstärkt oberoende, pluralistisk kvinnorörelse.</P>
<P class="p184 ft28">Könet som rör till</P>
<P class="p377 ft10">För att förstå kvinnornas djupt paradoxala relation till demokratin tänker jag ta hjälp av feministisk politisk teori. Jag hade naturligtvis kunnat använda mig av kloka tänkare som Jürgen Habermas eller Ulrich Beck, men eftersom deras visioner om framtidens demokratier inte synliggör könet som politisk kategori blir det svårt. Man tvingas gissa sig till vad de tycker om könets politiska betydelse, och gissningar är inga bra utgångspunkter för resonemang.</P>
<P class="p390 ft10">Därför feminism. Och frågan lyder: Vad kan denna ideologi (för en ideologi är det) tillföra den svenska demokratidebatten? Hur kan man se på samhällelig gemenskap, individuell frihet, underordning och medborgerligt deltagande om vi utgår från att varje enskild medborgare är antingen kvinna eller man?</P>
<P class="p79 ft10">Ja, helt klart är att allting som vi vanligtvis förknippar med demokratin blir mycket mer komplicerat. Hur blir det t.ex. med den autonoma medborgaren, den som förutsätts göra självständiga val oberoende av omgivningen? Drar vi in kvinnorna i medborgarsfären så för vi in hela den reproduktiva (och föga autonoma) livssfär som de ständigt förknippats med i analysen – barnafödande, barn, sexualitet, omsorg, städning, hem.</P>
<P class="p140 ft10">Plötsligt måste en demokratiteori förhålla sig till det privata, till sexualiteten och till samspelet mellan könen. Det här har den brittiske politiske teoretikern Anthony Giddens förstått. Han talar om behovet av att utveckla en ”livspolitik”, dvs. en politik som</P>
<P class="p391 ft67">115</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_115">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112115x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p119 ft34">omfattar inte bara den offentliga sfären (traditionellt förbehållen män), utan hela livet (något som berör både kvinnor och män).<SPAN class="ft70">2</SPAN></P>
<P class="p312 ft28">Hoppet om förändring</P>
<P class="p356 ft10">I boken <SPAN class="ft30">Être femme en politique </SPAN>skriver den franska Europaparlamentarikern Elisabeth Guigou om kvinnornas inträde på den internationella politiska arenan.<SPAN class="ft71">3</SPAN></P>
<P class="p71 ft10">Guigou har intervjuat kvinnliga politiker i toppositioner; dvs. de kvinnor som i dag är med och formar den framtida Europapolitiken, formulerar sig kring den gemensamma valutan, förhåller sig till globaliseringens effekter, osv.</P>
<P class="p260 ft10">I slutet av sin bok funderar hon över de orealistiska krav och den besvikelse som förväntningarna på något radikalt ”kvinnligt” och annorlunda ofta för med sig för kvinnor. Medborgarna förväntar sig att kvinnor ska agera på ett helt nytt sätt. <SPAN class="ft71">4</SPAN></P>
<P class="p247 ft10">Samtidigt hyllar hon en fransk politiker som Simone Veil som ”i sina offentliga framträdanden framhävde sin identitet som kvinna och som i arbetet som minister, aldrig glömde sitt kön.” (min övers.).</P>
<P class="p235 ft10">Så har det ofta varit. Kvinnliga politiker ska vara ungefär som män, men också gärna agera nytt och annorlunda. Ett slags demo-</P>
<P class="p392 ft6"><SPAN class="ft39">2</SPAN>Se t.ex. Birte Siim, ”Feministiske perspektiver på demokrati og med-</P>
<P class="p393 ft6">borgerskab”. I Demokratiutredningens forskarbolym II SOU 1999:77, <SPAN class="ft14">Demokrati och medborgarskap</SPAN>, Forskarvolym II, och Anthony Giddens,</P>
<P class="p394 ft14">The Transformation of Intimacy. Sexuality, Love and Eroticism in Modern Societies, <SPAN class="ft6">Polity Press 1992.</SPAN></P>
<P class="p12 ft6"><SPAN class="ft39">3 </SPAN>Elisabeth Guigou, <SPAN class="ft14">Être femme en politique</SPAN>, Plon 1997.</P>
<P class="p117 ft5"><SPAN class="ft9">4</SPAN>Guigou redovisar i sin bok resultaten från en Gallupundersökning där tusen personer i 22 stater tillfrågats om fler kvinnor i politiken skulle leda till bättre, eller sämre maktutövning. Av tusen fransmän svarade 59 procent av de tillfrågade att det skulle bli bättre med fler kvinnor i politiken, (20 procent trodde å andra sidan att den politiska maktutövningen skulle försämras). Andra länder där en överväldigande majoritet trodde sig få en bättre politik med fler kvinnor var USA (57%), Thailand (72%) och Colombia (62 %).</P>
<P class="p360 ft67">116</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_116">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112116x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">kratiskt ”Damn you if you do and damn you if you don’t”. I demokratin och politiken har kvinnor som grupp både osynliggjorts (könet har väl ingen betydelse!) och representerat ”det andra” perspektiv som ligger vid sidan av huvudfåran. Det här har resulterat i en ständig ambivalens gentemot kvinnor som tar makt eller agerar i det offentliga. En ambivalens och osäkerhet om vilken roll man förväntas inta, som många kvinnor själva internaliserat.</P>
<P class="p277 ft10">Ett mer konfliktbetonat feministiskt perspektiv gör inte kvinnorna till ”problemet” utan lägger i stället över dagens demokratiska kris på män. ”Om kvinnorna inger hopp om en förnyelse av dagens politiska system, så är det för att det system som vi lever med i dag, nästan uteslutande förkroppsligat av män, är så djupt diskrediterat.”, skriver Guigou t.ex. Utifrån det här synsättet är det en homosocial stelbent hierarki (män leker/bastar/beslutar/ nätverkar/idrottar/dricker med män) som lett till den förtroendekris mellan styrda och styrande som vi ser i dag. I <NOBR>LO-ombuds-</NOBR> mannen Olle Sahlströms inom arbetarrörelsens omdebatterade bok <SPAN class="ft30">Den röda patriarken</SPAN><SPAN class="ft37">5</SPAN>, återfinns det här perspektivet. Samma idéer hittar vi i reaktionerna på de senaste årens kommunala politiska skandaler (modell Motala). Kvinnor som tvekar inför, eller hoppar av, förtroendeuppdrag gör det eftersom de blir utträngda ur en informell, av män definierad, maktstruktur.</P>
<P class="p277 ft12">Många väljare (inte bara kvinnor) hoppas i dag att kvinnorna ska ge politiken ett nytt innehåll. Hos kvinnorna ligger löften om förnyelse, om demokratisk framåtrörelse, om dialog. Fler kvinnor vid makten – hoppas man – ska skapa möjligheter för fler medborgare (av båda könen) att bli delaktiga.</P>
<P class="p395 ft10">På så sätt kopplas demokrati- och jämställdhetsfrågorna samman. Kvinnornas intåg på den offentliga scenen, och den kamp som nu pågår om att omdefiniera demokratins maktpolitiska villkor, är del av en mycket större process som handlar om att med politikens hjälp fördela makten på fler händer. Därför är den också mycket hotande och starkt ifrågasatt.</P>
<P class="p396 ft15"><SPAN class="ft9">5 </SPAN><SPAN class="ft5">Olle Sahlström, </SPAN>Den röda patriarken, en essä om arbetarrörelsens auktoritära tradition<SPAN class="ft5">, Atlas 1998.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">117</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_117">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112117x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p61 ft10">Låt mig förtydliga: Den framtida demokrati som jag och många med mig drömmer om är heterogen, mindre hierarkisk och har lämnat bakom sig dagens konfliktstyrda politiska samtal. Den levande demokratin rymmer så många företeelser som möjligt i ett samhälle.</P>
<P class="p397 ft10">Pluralism ges i ett sånt samhälle ett egenvärde. Största möjliga tolerans och öppenhet råder inom de gränser som demokratin sätter. Varenda medborgare kan identifiera sig med åtminstone någon fråga – någon aspekt – i det offentliga och politiska samtalet.</P>
<P class="p398 ft10">Den politiska filosofen Chantal Mouffe kallar det här för ”ett radikalt demokratiskt medborgarskap” som inte är ett, utan flera, och hon talar om behovet av att tydliggöra intressemotsättningar, inte skyla över dem:</P>
<P class="p399 ft74">En sund demokratisk process kräver starka kontraster mellan skilda politiska positioner, krockar och öppna intressekonfliker. Om det saknas, kan de alltför lätt ersättas med konfrontationer mellan ickeförhandlingsbara moraliska värden och fasta identiteter.<SPAN class="ft42">”</SPAN><SPAN class="ft72">6 </SPAN><SPAN class="ft73">(min övers.)</SPAN></P>
<P class="p400 ft10">Chantal Mouffes demokratisyn står i skarp kontrast mot en mer elitär, konservativ syn. Eliten har alltid styrt, heter det, och bör göra det också i framtiden. Grundproblemet i dagens svenska demokrati blir då i stället att eliterna kapitulerat. Dagens beslutsfattare är för mediokra, de håller inte måttet kompetensmässigt.<SPAN class="ft71">7</SPAN></P>
<P class="p401 ft10">Den står också i konflikt till de rester av <NOBR>68-vänstern</NOBR> som ger enighet utåt ett egenvärde. Hellre blunda för realiteter eller komplexitet om dessa realiteter hotar en ideologisk princip. Man står stadigt fast vid parollen och ser upprört på medan utvecklingen svischar förbi.</P>
<P class="p113 ft10">Värdekonservativa politiska tänkare ogillar tanken att beslutsfattare ska ”representera”, vad gäller erfarenheter, social bakgrund osv. Kompetensen ska styra. Den som har makt står i någon</P>
<P class="p402 ft6"><SPAN class="ft31">6</SPAN><SPAN class="ft13">Chantal Mouffe, </SPAN><SPAN class="ft14">The Return of the Political</SPAN>, Verso 1993.</P>
<P class="p403 ft15"><SPAN class="ft31">7</SPAN><SPAN class="ft32">Se t.ex. Anders Bjönsson, </SPAN>Den skyddade provinsen. En essä om demokratins värde och värdighet <SPAN class="ft5">(SOU 1999:22), Demokratiutredningens skrift nr 17.</SPAN></P>
<P class="p360 ft67">118</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_118">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112118x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p153 ft10">mening alltid ”över” de han styr över. Därför ogillar man också tanken på varannan damernas i t.ex. riksdagen. Än värre tanken på könskvotering som (till skillnad från den geografiska kvotering som vi sedan länge tillämpar, i riksdagen och <NOBR>eu-parlamentet</NOBR> – hallänningar röstar på hallänningar, svenskar på svenskar <NOBR>–)</NOBR> anses inkräkta på den enskildes frihet.</P>
<P class="p61 ft10">Jämför man dessa två demokratisyner ser man tydligt att frågan om könet – om jämställdhet och feminism – river djupa revor i demokratitänkandet.</P>
<P class="p71 ft10">Kvinnornas inträde på den demokratiska scenen må vara allmänt accepterat i dag. Men laddningen som en könsanalys av politiken får ofta bottnar också i att den blottar den underordning av olika grupper (personer med utländsk bakgrund, kvinnor, barn, unga, homosexuella osv.) som dagens demokrati <SPAN class="ft30">i praktiken </SPAN>vilar på.</P>
<P class="p404 ft10">Det är mot den bakgrunden man ska se dagens svällande feministiska tankebygge. Hur kan en demokrati som behandlar båda könen som fullvärdiga medborgerliga subjekt se ut? Vilka förändringar av den rådande ordningen måste till för att nå jämställdhet i maktpolitiskt maktavseende?</P>
<P class="p321 ft28">Ett arv att förvalta</P>
<P class="p313 ft10">När feminismens första ”upplysta” fas inleddes i slutet av 1700- talet med Mary Wollstonecraft så kopplades jämlikhet och kvinnors rättigheter ihop (ordet jämställdhet var ännu inte uppfunnet). Hon skrev: <SPAN class="ft30">Större jämlikhet måste införas i samhället; annars kommer moralen aldrig att utbredas; och den rättmätiga jämlikheten kommer inte att vila på fast grund ens när denna är en klippa, så länge ena hälften av människosläktet är dömd till att vara fjättrad vid dess fot</SPAN>.<SPAN class="ft71">8</SPAN></P>
<P class="p405 ft10">Wollstonecraft och den senare <NOBR>1800-talsliberalen</NOBR> John Stuart Mill lade den idéhistoriska grunden till dagens kvinnorörelse. Till detta ursprungliga liberala lager har sedan lagts marxismens köns-</P>
<P class="p406 ft15"><SPAN class="ft9">8 </SPAN><SPAN class="ft5">Mary Wollstonecraft, </SPAN>Till försvar för kvinnans rättigheter<SPAN class="ft5">, Ordfront 1997. (Originalet, ”A Vindication of the Rights of Woman”, är från 1792).</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">119</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_119">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112119x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p84 ft10">och klasstänkande och de senaste decenniernas radikalfeministiska och postmoderna idéer. I dag står den som vill ge sig in i den feministiska tankedjungeln inför ett brett och ofta motsägelsefullt spektrum av idéer.</P>
<P class="p301 ft10">Den här bredden brukar ofta göras till ett problem. Kvinnorörelsen framstår som otydlig, oorganiserad. ”Vad menar man egentligen med feminism?”, frågar många.</P>
<P class="p282 ft34">För att tydliggöra brukar jag jämföra med ett annat begrepp – socialism – en <NOBR>-ism</NOBR> även det.</P>
<P class="p71 ft12">”Socialism” är ett politiskt begrepp, precis lika vagt som ”feminism”. Adolf Hitler koloniserade det när han uppfann nationalsocialismen. Och i Stalins Sovjet talade man om ”vetenskaplig socialism” – en omskrivning för terror och svält. Utan att vilja diskreditera denna <NOBR>-ism;</NOBR> tänk er ändå att det mellan dessa ytterlighetspunkter ligger ett helt spektrum av åsiktsriktningar av socialliberaler, socialdemokrater osv. Samma åsiktsbredd hittar man under samlingsbegreppet feminism.</P>
<P class="p407 ft12">Gräver man djupare kan man beskriva dagens feminism så här:</P>
<P class="p408 ft10"><SPAN class="ft12">1.</SPAN><SPAN class="ft75">Dagens feminism är heterogen, genuint pluralistisk och lika mångfacetterad som mänskligheten. Kanske är det därför som den röner såna framgångar i vår tid. Feminismens antiauktoritära pluralistiska karaktär passar ett samhälle där monolitiska samhällsmodeller inte längre låter sig formas.</SPAN></P>
<P class="p409 ft10"><SPAN class="ft12">2.</SPAN><SPAN class="ft75">Kvinnorörelsen har i takt med att den fått allt fler anhängare blivit en lika heterogen rörelse där bryggor ideligen slås till andra ideologiska fält – som kampen mot rasism, för homosexuellas rättigheter, etc. Ur insikten om kvinnors underordning har en medvetenhet om makthierarkier och förtryck i stort vuxit fram.</SPAN></P>
<P class="p330 ft10"><SPAN class="ft12">3.</SPAN><SPAN class="ft75">Kampen för kvinnors ökade rättigheter kan därför lika gärna ses som en kamp för fördjupad demokrati – en modell att ta efter för demokratiska strukturer i kris.</SPAN></P>
<P class="p410 ft67">120</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_120">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112120x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft28">Skiss till en feministisk demokratisyn<SPAN class="ft76">9</SPAN></P>
<P class="p185 ft10">Feminismen är pluralistisk och därför väl anpassad till vår tids samhälle. Ändå vet vi att kvinnorörelsen när den slutit leden kunnat utgöra en betydande politisk/demokratiserande kraft. Något bör det alltså vara som då och då igenom historien får detta heterogena kvinnokollektiv att sluta sig samman. I min värld är det känslan av utanförskap – att stå lite vid sidan om beslutsfattandet – som kvinnor har gemensamt. Erfarenheter från ”kvinnovärlden” kan vara en annan grund för känslan av samhörighet.</P>
<P class="p11 ft12">Så här kan man då se på det:</P>
<P class="p281 ft10">Det som skiljer en feministisk analys av politiken och demokratin från en <NOBR>icke-feministisk</NOBR> är övertygelsen att <SPAN class="ft30">kvinnor har gemensamma politiska och demokratiska intressen som grupp</SPAN>. Det här är intressen som skiljer sig från t.ex. klassintressen:</P>
<P class="p185 ft10"><SPAN class="ft12">1.</SPAN><SPAN class="ft75">Samhället lägger fortfarande huvudansvaret för kombinationen av </SPAN><SPAN class="ft30">produktion </SPAN>och <SPAN class="ft30">reproduktion </SPAN>på kvinnornas axlar. Sexualitet, barn och familj ska kombineras med yrkesarbete – något som leder till ständiga konflikter i enskilda kvinnors liv.<SPAN class="ft71">10</SPAN></P>
<P class="p411 ft10"><SPAN class="ft12">2.</SPAN><SPAN class="ft75">Kvinnor utgör en ekonomiskt och politiskt undertryckt grupp som har lägre löner och mindre demokratiskt inflytande än män på alla samhällsnivåer. Det finns naturligtvis enskilda män med mindre makt än enskilda kvinnor (en manlig lokalvårdare tjänar mindre än Antonia Ax:son Johnson), men bryter vi ner samhället i olika socioekonomiska sfärer så blir mönstret av kvinnlig underordning tydligt.</SPAN></P>
<P class="p412 ft5"><SPAN class="ft31">9</SPAN><SPAN class="ft32">Resonemanget bygger på mitt bidrag i antologin </SPAN><SPAN class="ft15">Feministisk Bruksanvisning</SPAN>: Kön och medborgarskap – kvinnan som demokratiskt problem. Norstedts 1995.</P>
<P class="p186 ft5"><SPAN class="ft31">10</SPAN><SPAN class="ft32">Detsamma gäller naturligtvis på ett liknande sätt det ökande antal fäder som tar ett jämlikt ansvar för det reproduktiva arbetet. Män som inte väljer att bli föräldrar/som inte tar huvudansvar för sina barn/sin sexualitet stigmatiseras dock inte på samma sätt som kvinnor.</SPAN></P>
<P class="p360 ft67">121</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_121">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112121x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p63 ft10">3. Kvinnor är sexuellt och kulturellt underordnade i allt från pornografi, reklam och massmedia till utbildningsväsende och konstnärligt skapande. Män tittar på kvinnor, män agerar, kvinnor bara ”är”. Myten om konstnären bär omisskännligt maskulina drag, osv.</P>
<P class="p413 ft10">Slutsatsen av ovanstående resonemang blir att <SPAN class="ft30">kvinnor tjänar på att gå samman över klassgränserna (och andra t.ex. etniska, generationsbaserade och nationella gränser) för att förstärka sina möjligheter att påverka.</SPAN></P>
<P class="p140 ft10">Det är inte svårt att se att en sådan organisering av kvinnor över traditionella politiska gränser hotar en rådande demokratisk ordning, särskilt i en tid då de politiska partierna tappar i attraktionskraft.</P>
<P class="p414 ft10">Om de svenska riksdagskvinnorna slöt sig samman skulle den politiska dagordningen kunna ändras över en natt, något som Stödstrumpornas offensiv på den svenska riksdagen våren 1994 visade med all önskvärd tydlighet. Likaså vet vi att kvinnors politiska arbete för att föra upp frågor på dagordningen som tidigare knappt erkändes som politik, har lett till att Sverige i dag har en världsunik kvinnofridslagstiftning, förbud mot köp av sexuella tjänster osv.</P>
<P class="p312 ft28">Den kontroversiella särorganiseringen</P>
<P class="p59 ft10">Följaktligen är idén om särorganisering av kvinnor en av de mest kontroversiella att diskutera i dagens svenska demokrati. Det är som om en traditionell politisk kultur inte kan handskas med grupperingar formade efter kön som politisk kategori (eller kulturell/etnisk tillhörighet, t.ex.). Otaliga exempel vittnar om att kvinnor som slutit sig samman för att verka för sina politiska intressen mötts av kritik och motstånd. Den statliga norm som i dag genomsyrar jämställdhetspolitiken – att på alla politiska nivåer arbeta utefter principen om ”mainstreaming” – hotar också att spilla över i synen på kvinnoorganisationer i det civila så att traditionellt kvinnopolitiskt arbete börjar ses med skepsis.</P>
<P class="p171 ft34">Det senaste årtiondets nedtoning av kvinnoförbundens formella roll är kanske del i en sådan utveckling. Harmoni och sam-</P>
<P class="p415 ft67">122</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_122">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112122x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p63 ft10">arbete betonas. Kvinnor ska inte ha separata parallellorganisationer utan så långt det går ska deras röst integreras i övrigt partiarbete.<SPAN class="ft71">11 </SPAN>Jämför detta med de politiska ungdomsförbunden som tvärtom uppskattas för att vara en ständig nagel i ögat på en överårig och bekväm partiapparat. Eller bönders, synskadades och pensionärers intresseorganisationer. Ingen ifrågasätter att dessa grupper har stora gemensamma intressen att bevaka.</P>
<P class="p416 ft66">2. Kvinnorörelsen</P>
<P class="p417 ft10">Statsvetare och andra som mäter demokrati i bl.a. organisationsgrad brukar komma fram till att den svenska kvinnorörelsen har en relativt marginell betydelse. Jämför man med t.ex. arbetarrörelsens stora medlemsskaror, är relativt få kvinnor organiserade i renodlade kvinnoorganisationer. Här saknas medlemskap, institutioner och från staten oberoende resurser.</P>
<P class="p401 ft10">Den här institutionella svagheten gör att den oberoende svenska kvinnorörelsen ofta underskattas som demokratiserande kraft. Den jämförs med en mall för organisering som är svår att applicera på kvinnor som politisk grupp.</P>
<P class="p32 ft10">Det här hör samman med att kvinnorörelsen ofta slentrianmässigt jämförs med arbetarrörelsen. Men alla som någon gång befunnit sig i båda sfärerna vet att det är stor, mycket stor skillnad mellan dem.</P>
<P class="p418 ft10">Organisationsgraden i arbetarrörelsen är hög, ombudsmannakadern stor, men engagemanget hos den enskilde medlemmen ofta rätt litet. Arbetarrörelsen är inte bara en arena för åsiktsbildning, den är också en resursstark serviceinstitution för sina medlemmar.</P>
<P class="p419 ft5"><SPAN class="ft9">11 </SPAN>Moderata samlingspartiets kvinnoförbund lades ner sommaren 1997 och ersattes av nätverket ”Moderatkvinnorna”. Vänsterpartiet har alltid motsatt sig tanken på ett kvinnoförbund och har i stället ett kvinnopolitiskt utskott. Folkpartiets Kvinnoförbund ändrade sina stadgar våren 1998 så att enskilda distrikt vid behov kan arbeta i lösligare nätverksform.</P>
<P class="p345 ft67">123</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_123">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112123x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p420 ft10">Många människor går därför med i facket för den service och ekonomiska trygghet som medlemskapet erbjuder. För att få den där billiga hemförsäkringen t.ex.</P>
<P class="p29 ft10">Inom kvinnorörelsen är engagemanget högt men organisationsgraden låg. Det egna kapitalet är dessutom obefintligt.</P>
<P class="p247 ft10">Kvinnorörelsen ”går man med i” genom att ta steget in i en kvinnopolitisk gemenskap. Eftersom man i stort sett helt saknar ett eget kapital (jämför med fackens bostadsbestånd, fonder etc.) står inte styrkan och faller med det formella medlemskapet, däremot med känslan av samhörighet och solidaritet inom gruppen.</P>
<P class="p29 ft10">Kanske är det denna oförmåga att rätta in sig i Organisationssverige som gjort kvinnorörelsen så underskattad som demokratisk kraft? Och kanske är det avsaknaden av samlande institutioner och mötesplatser för kvinnor runt om i landet som skapade det enorma suget efter Stödtrumporna inför valet 1994 och som gör att media i dag utvecklats till den arena där jämställdhetsfrågor (till skillnad från fackföreningsrörelsens nästan helt undanträngda klassfrågor) diskuteras?</P>
<P class="p61 ft10">Kvinnorörelsen är underskattad på ett annat sätt också. Skrapar vi på ytan så finner vi att den gjort direkta avtryck i politiken. Många kvinnor som arbetar politiskt har egna erfarenheter från den svenska kvinnorörelsen. Denna mångfacetterade rörelse – med alltifrån Fredika <NOBR>Bremer-förbund</NOBR> och Kvinnor <NOBR>Kan-mässor</NOBR> till kvinnojourer, feministiska tidskrifter och kvinnliga nätverk på jobbet – fungerar på så sätt som en plantskola för demokratiskt arbete.</P>
<P class="p421 ft10">Men att många kvinnor som i dag arbetar inom de traditionella politiska strukturerna har en bakgrund som ”särorganiserade” uppmärksammas sällan. Vare sig av dem själva eller omgivningen. Att offentligen betona att man har en bakgrund som feminist, kvinnojoursaktivist eller <NOBR>Hertha-redaktör</NOBR> är nämligen att ta en politisk risk. Plötsligt ses man som ett särintresse, som alltför subjektiv.<SPAN class="ft71">12</SPAN></P>
<P class="p422 ft5"><SPAN class="ft9">12</SPAN>Statsvetaren Lena Wägnerud visar i sin avhandling att kvinnliga riksdagsledamöter har avsevärt fler kontakter med olika kvinnoroganisationer än män (1994 uppgav 51 procent av riksdagskvinnorna att de hade sådana</P>
<P class="p345 ft67">124</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_124">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112124x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<P class="p423 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
<P class="p424 ft10">Även inom kvinnoforskningen, som brukar ses som en del av kvinnorörelsen, är man försiktig med att koppla ihop sig med en statlig politisk nivå. I en av Demokratiutredningens forskarvolymer skriver den danska demokrati- och kvinnoforskaren Birte Siim mycket tänkvärt om den tudelning som ofta görs i den Skandinaviska kvinnoforskningen, mellan å ena sidan en stark oberoende kvinnorörelse, med sina rötter i civilsfären, och en statlig jämställdhetspolitisk sfär. Siim menar att</P>
<P class="p425 ft17">särskiljandet av parti och (kvinno)rörelse leder till en dualistisk analys, som sätter kvinnors självständiga organisering i kvinnorörelsen i motsats till kvinnors aktiviteter och organisering inom t.ex. socialdemokratin eller i fackföreningsrörelsen.”<SPAN class="ft62">13 </SPAN><SPAN class="ft18">(min övers.).</SPAN></P>
<P class="p46 ft10">Jag håller med. Som jag har velat visa ovan – genom att länka kvinnlig särorganisering och brett, mer ”könsneutralt” demokratiarbete – så tror jag att det mest fruktbara är att tänka sig att dessa två sfärer förstärker varandra. Kvinnor i egenskap av medborgare behöver inte <SPAN class="ft30">antingen </SPAN>civilsfär <SPAN class="ft30">eller </SPAN>statligt agerande, <SPAN class="ft30">antingen </SPAN>individuell frihet <SPAN class="ft30">eller </SPAN>samarbete kvinnor emellan. De behöver både och.</P>
<P class="p426 ft28">Exemplet Fogelstad</P>
<P class="p427 ft10">Ett konkret bevis på att kvinnorörelsen är en grundbult i demokratin hittar man hos medborgarskolan på Fogelsta (sorgligt bortglömd inom folkbildningen). Sommarkurserna på Fogelsta blev bron över från privat till offentligt för tusentals kvinnor från 1922 till 1954. Här blandades frisinnad liberalism med breda vänster-</P>
<P class="p428 ft5">kontakter minst en gång i månaden, 4 procent av riksdagsmännen, en differens på 47 procent). Kanske kan egna erfarenheter från kvinnorörelsen vara en av förklaringarna till detta. Källa: Lena Wägnerud, <SPAN class="ft15">Politikens andra sida. Om kvinnorepresentationen i Sveriges Riksdag</SPAN>, akademisk avhandling, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborg 1998.</P>
<P class="p429 ft5"><SPAN class="ft9">13</SPAN>Birte Siim, ”Feministiske perspektiver på demokrati og medborgerskab”, <SPAN class="ft15">Demokrati och medborgarskap</SPAN>, Demokratiutredningen, Forskarvolym II, s. 97 (SOU 1999:77).</P>
<P class="p430 ft67">125</P>
</DIV>
<DIV id="page_125">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112125x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p431 ft10">idéer. Moa Martinson, Ada Nilsson, Elin Wägner och Kerstin Hesselgren gick här bl.a. och i början av <NOBR>1940-talet</NOBR> fungerade denna skola dessutom som en direkt länk för kvinnor in i den svenska Riksdagen.</P>
<P class="p140 ft10">Krigsåret 1941 var sju kvinnliga riksdagsledamöter av totalt nitton fogelstadförbundare! Och en av fem kvinnor som valdes in i riksdagen under åren <NOBR>1922-1954</NOBR> var medlemmar i Fogelstadförbundet (14 av totalt 70).<SPAN class="ft71">14</SPAN></P>
<P class="p71 ft10">Att rektor Honorine Hermelins pedagogik på Fogelstad lyckades, betyder dock inte att kvinnorna på skolan var – eller förväntades vara – eniga i alla frågor, tvärtom. Bredden och pluralismen, att man diskuterade jämt, var förmodligen en huvudorsak till skolans framgångar.</P>
<P class="p312 ft28">Myten om enigheten...</P>
<P class="p341 ft10">Pluralismen inom kvinnorörelsen styrks nu också av nyare historisk forskning. I boken <SPAN class="ft30">Kvinnor mot kvinnor. Om systerskapets svårigheter </SPAN>gör en rad svenska historiker nedslag i kvinnorörelsens historia.<SPAN class="ft71">15 </SPAN>Här visar man att kvinnorörelsen egentligen aldrig varit en enhetlig rörelse, utan flera. Ofta har man varit djupt oenig, även när bilden utåt andats idel harmoni. Kvinnor har tyckt olika i allt från abortfrågan och fredsfrågan till kravet på ekonomisk självständighet från mannen. I dag är feminister t.ex. djupt oeniga om pornografins könspolitiska betydelse eller värdet av att samhället subventionerar privata hushållstjänster. I förordet till boken skriver redaktörerna:</P>
<P class="p432 ft6"><SPAN class="ft31">14</SPAN><SPAN class="ft13">Uppgiften är hämtad från Berit Lindbergs kommande avhandling</SPAN></P>
<P class="p433 ft15">Kvinnor Vakna och våga! En studie kring rektorn för Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad<SPAN class="ft5">. Läggs fram vid Pedagogiska institutionen Lunds Universitet, hösten 1999.</SPAN></P>
<P class="p389 ft5"><SPAN class="ft31">15</SPAN><SPAN class="ft32">Christina Florin, Lena Sommerstad, Ulla Wikander (red.), </SPAN><SPAN class="ft15">Kvinnor mot kvinnor. Om systerskapets svårigheter</SPAN>, Norstedt 1999.</P>
<P class="p345 ft67">126</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_126">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112126x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p434 ft18">...i verkligheten var enigheten i långa stycken en fasad, en önskedröm, kanske en projicering som kom till därför att kvinnor utifrån sett behandlades och uppfattades som en enhetlig grupp.</P>
<P class="p184 ft28">...och förmågan att enas</P>
<P class="p377 ft10">Men det är inte hela sanningen. För trots denna oenighet så har kvinnor med olika politiska åsikter haft en imponerande förmåga att ena sig <SPAN class="ft30">då de demokratiska rättigheterna för kvinnor som grupp stått på spel</SPAN>, <SPAN class="ft30">eller då fler kvinnors röster i offentligheten haft ett värde i sig</SPAN>.</P>
<P class="p61 ft10">Vid första världskrigets utbrott stod kvinnorna i Europa på tröskeln till rätten att rösta. Historikern Kjell Östberg beskriver i Kvinnor mot kvinnor hur försvarsvänliga och radikalpacifistiska kvinnor gjorde gemensam sak och mobiliserade ett ”kvinnornas uppbåd” krigsåret 1914. Fredsfrågan skulle inte få splittra kvinnorna som behövde hålla ihop för att få igenom det allt överordnade kravet på rösträtt.<SPAN class="ft71">16</SPAN></P>
<P class="p277 ft10">Bilden av kvinnorörelsen som demokratiserande kraft blir på detta sätt oerhört komplex. Kvinnor väljer olika strategier för att flytta fram sina demokratiska positioner. Tidvis väljer man att artikulera vitt skilda idéer (precis som män). Under andra perioder, särskilt i krislägen, väljer man att gå samman över ideologiska gränser för att öka sitt politiska inflytande som grupp.</P>
<P class="p171 ft10">Vilken strategi man använder sig av tycks bero mindre på den ideologiska enigheten internt (den har aldrig varit särskilt stor), utan mer på det motstånd som kvinnor tycker sig möta från omkringliggande politiska strukturer.<SPAN class="ft71">17</SPAN></P>
<P class="p435 ft5"><SPAN class="ft31">16</SPAN><SPAN class="ft32">En bra och konkret bild av enskilda politiska partier och rösträttsfrågan får man i Riksdagens jubileumsskrift, </SPAN><SPAN class="ft15">Rätt att rösta </SPAN><NOBR><SPAN class="ft15">1991–1994</SPAN>,</NOBR> utgiven av Sveriges riksdag 1994. (Red., Barbro Björkhem m.fl.)</P>
<P class="p25 ft5"><SPAN class="ft31">17</SPAN><SPAN class="ft32">Ett tydligt exempel på krisläge hittar vi i början av </SPAN><NOBR>1990-talet.</NOBR> Nätverket Stödtrumporna kom till efter valet 1991 då andelen kvinnor i riksdagen, för första gången sedan 1928, sjönk från 38 till 34 procent. Se Petra Ulmanen, <SPAN class="ft15">(s)veket mot kvinnorna och hur högern stal feminismen</SPAN>, Atlas 1998.</P>
<P class="p436 ft67">127</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_127">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112127x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p437 ft10">Och vem vet: Om demokratin inte genomsyrades av mäns makt över kvinnor, och om kvinnor inte gång på gång trängdes ut ur det politiska systemet, så kanske särorganiseringen skulle upphöra.</P>
<P class="p438 ft28">Undantagsperioden <NOBR>1960-1980</NOBR></P>
<P class="p439 ft10">Men 1960- och <NOBR>70-talen,</NOBR> säger kanske någon. Då var väl ändå de svenska kvinnorna både enade och starka? Ja, den som sympatiserar med den tidens allmänna vänstervåg brukar hävda det. Och ytligt sett rådde en bred uppslutning kring den tidens ”kvinnofrågor” – barnomsorg för alla, smärtfri förlossning, fri abort, kamp mot kvinnomisshandel, diskriminerande kvinnolöner osv. Men som den danska forskaren Drude Dahlerup har visat i sin studie av den danska rödstrumperörelsen, så var de kvinnor som gick i öppna demontrationer förhållandevis få, om än färgstarka. Rörelsen fick ett stort genomslag på grund av ett starkt stöd från bl.a. media. Man hade tidsandan och den allmänna samhällsekonomiska utvecklingen i ryggen.<SPAN class="ft71">18</SPAN></P>
<P class="p140 ft10">Här går den danska och svenska utvecklingen parallellt. Under hela <NOBR>1960-talet</NOBR> och en bra bit in på <NOBR>70-talet</NOBR> sväller den svenska ekonomin. Arbetsgivarna letar ny arbetskraft, kvinnorna finns som en ”outnyttjad resurs” och för att kunna slussa in kvinnorna i de lågbetalda industrisektorn blir det allt mer uppenbart att samhället måste sörja för någon form av barnomsorg (att män på bred bas ska ta över en del av ansvaret är vid den här tiden inte aktuellt). Daghemsutbyggnaden släpar visserligen under många år efter, men följer ändå i den industriella expansionens spår. Frigörelsehungriga kvinnor som vill lönearbeta möts med andra ord inte av ett särskilt stort motstånd.</P>
<P class="p440 ft10">De kvinnliga politiker som, likt socialdemokraten Nancy Eriksson, ville se en annan framtid för kvinnorna, med fortsatt</P>
<P class="p441 ft15"><SPAN class="ft9">18 </SPAN><SPAN class="ft5">Se </SPAN>Rødstrumperne. Den danske Rødstrumpebevegelsens udvikling, nytænkning og gennemslag <NOBR>1970-1985<SPAN class="ft5">.</SPAN></NOBR><SPAN class="ft5"> Gyldendahl 2 band 1998. Uppgifterna är refererade ur minnet från en föreläsning i arr. av tidskriften Bang, Södra Teatern Stockholm 7 mars 1999.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">128</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_128">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112128x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p77 ft10">sambeskattning och en uppvärdering av hemarbetet, framstår som periodens stora politiska förlorare. Konservativa kvinnokrav på rätten att få behålla ett skattesystem som gynnar det obetalda kvinnoarbetet i hemmet och mannens roll som ensam familjeförsörjare fick svagt gehör.<SPAN class="ft71">19</SPAN></P>
<P class="p32 ft10">Tvärt emot vad man ofta hävdar fanns det alltså många kvinnor som såg kritiskt på utvecklingen. Liknande tongångar hörs även i dag, vi ska uppvärdera hemarbetet, införa vårdnadsbidrag, göra det möjligt för svenska familjer att återigen leva på en inkomst, osv.</P>
<P class="p250 ft10">Grupper av mindre politiserade kvinnor (som känt sig främmande för 1960- och <NOBR>70-talets</NOBR> öppet socialistiska kvinnorörelse) kom att, under <NOBR>1980-talets</NOBR> andra hälft och början av <NOBR>90-talet,</NOBR> mobilisera stora skaror utifrån en delvis annan grund än t.ex. Grupp 8. Störst och mest känd är kanske Kvinnor Kan. Den gemensamma strategin blev nu att visa på positiva förebilder, att uppmärksamma och uppvärdera det kvinnor faktiskt gör.</P>
<P class="p61 ft10">Ett aktivt och mer pragmatiskt inriktat påtryckningsarbete inleddes för att få in fler kvinnor i näringsliv, stat och kommun och rörelsen drog med sig kvinnor från alla delar av samhället. Med metoder som sponsring och mentorprogram snarare än kvotering ville man få organisationer och företag att arbeta för jämställdhet på frivillig väg. Vi fick kvinnomässor och jämställdhetskonferenser i en mer moderat, näringslivstillvänd anda. Nu skulle det inte längre behöva råda någon tvekan. Kvinnor kan <SPAN class="ft71">20</SPAN>.</P>
<P class="p442 ft5"><SPAN class="ft9">19 </SPAN>”När man ser ett litet barn med en ung mor, förefaller diskussionen om vilket som är lämpligast för mor och barn, att slitas från varandra och hetsas av miljöombyten dagligen eller att få vara tillsammans och ha tid för varandra, helt onödig. Kraven på att mor och barn under de första levnadsåren skall få ekonomiska möjligheter att – om modern vill stanna hemma – slippa skiljas på grund av mammans förvärvsarbete måste ställas på samhället. Att få hålla mamma i kjolen är också uttryck för standard!” Ur Nancy Erikssons debattskrift <SPAN class="ft15">Bara en hemmafru</SPAN>, ett debattinlägg om kvinnan i familjen, Forum 1964.</P>
<P class="p186 ft5"><SPAN class="ft9">20</SPAN>En stor rörelse som ofta förbises när samtida kvinnohistoria ska skrivas är fenomenet Kvinnor Kan. Se t.ex. <SPAN class="ft15">Boken om den fantastiska kvinnomässan i Göteborg </SPAN><NOBR><SPAN class="ft15">3–6</SPAN></NOBR><SPAN class="ft15"> maj 1984</SPAN>, red. Barbro Hellberg, Stiftelsen Kvinnor Kan 1985.</P>
<P class="p360 ft67">129</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_129">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112129x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft66">3. Kvinnorna och det civila samhället</P>
<P class="p443 ft10">Vem behöver det civila samhället, frågar statsvetaren Anne Phillips i den amerikanska tidskriften Dissent.<SPAN class="ft71">21 </SPAN>Inte feminismen i alla fall, kan man tycka, eftersom den sällan gör distinktionen mellan civilsamhälle och stat, utan snarare mellan privat och offentligt.</P>
<P class="p71 ft10">Att debatten om det civila samhället hela tiden förts med fullkomligt könsblinda, maskulina förtecken har gjort den ännu svårare att ta till sig för genusteoretiker och feminister. Jag är själv en av dessa skeptiker.</P>
<P class="p140 ft10">Civilsamhället har alldeles för ofta definierats utan synbar kvinnlig närvaro. Redan Hegel ansåg ju att kvinnan fullföljde sitt öde inom familjen, medan mannen levde sitt liv inom staten och civilsamhället. ”Det civila” har ställts mot andra, mer naturliga eller familjebundna samhällsaktiviteter, eller så har stora delar av vårt agerande i civilsfären osynliggjorts helt och hållet. Få har velat undersöka vilken medborgerlig gemenskap som alstras av att byta bajsblöjor...</P>
<P class="p444 ft10">Debatten om det civila samhället brukar också kritiseras av feminister för att leda till en samhällsordning där kvinnor återigen förutsätts ta ansvar för en växande ideell sektor (dit barnomsorg och annat ideellt omsorgsarbete hör). En liberal syn på det civila samhället cementerar en uppdelning av samhället i privat och offentligt. Hemarbetet tillhör det privata och hamnar vare sig i det civila samhällets eller statens försorg, menar t.ex. Carol Pateman.<SPAN class="ft71">22</SPAN></P>
<P class="p79 ft10">En konservativ tolkning av civilsfären, men en uppdelning av samhället i ”stora världen” (med plats för politik) och ”lilla världen” (med plats för varma mellanmänskliga relationer), så som Hans L Zetterberg en gång formulerade det, har av lätt insedda skäl också avvisats från feministiskt (och annat) håll. Det här är en illa dold, patriarkal samhällsvision som (mot bättre historiskt vetande) bygger på övertygelsen att mellanmänskliga relationer inom familjen inte är politiska eller genomsyras av makt. Kan man</P>
<P class="p445 ft15"><SPAN class="ft31">21</SPAN><SPAN class="ft32">Anne Phillips, </SPAN>Who needs civil society? A feminist perspective<SPAN class="ft5">, Dissent/Winter 1999.</SPAN></P>
<P class="p446 ft15"><SPAN class="ft31">22</SPAN><SPAN class="ft32">Se bl.a. Carol Pateman, </SPAN>The Disorder of Women: Democracy, Feminism and Political Theory<SPAN class="ft5">, Stanford Univ. Press 1989.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">130</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_130">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112130x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p153 ft10">sin genushistoria är det inte svårt att klura ut vem som förutsätts vara garanten för den opolitiska, kravlösa värmen och omsorgen i den lilla världen, eller hur försvagat samhällets skydd för utsatta grupper inom familjen (barn, kvinnor) skulle bli om politiken och samhället drog sig ur ”den lilla världen”.</P>
<P class="p321 ft28">Ett annat grepp</P>
<P class="p22 ft10">Anne Phillips tar ett delvis annat grepp. Hon menar att de ideella organisationer som bär upp det civila samhället borde vara intressanta ur feministisk aspekt. Det feministiska projektet är ju till sin natur pluralistiskt, enligt Phillips, och sådana projekt har lättare att göra sig hörda inom friare ideella organisationer än inom en monolitisk hierarkisk stat.</P>
<P class="p57 ft10">Ser vi tillbaka i den svenska kvinnorörelsens historia blir det uppenbart att kvinnor ofta valt att organisera sig och kämpa för sina rättigheter i civilsfären, ja den svenska civilsfären är unik vad gäller kvinnors deltagande. Ibland har man legat närmare marknaden (Kvinnor Kan med sina handelsmässor t.ex.), ibland har man knutit an till ett liberalt medborgarideal <NOBR>(1960-talets</NOBR> tvåkönade diskussionsgrupper som Annika Baudes och Svante Nycanders m.fl. Grupp 222 t.ex.), ibland har man sett sig som en oberoende men tydlig politisk kraft (Grupp 8). Skepsisen mot debatten om det civila samhället hör därför mer ihop med många av dess företrädares tendens att dra isär de olika sfärerna från varandra. Att betona civilsfärens betydelse <SPAN class="ft30">på bekostnad av t.ex. </SPAN>hem, familj, stat och offentlig sektor.</P>
<P class="p71 ft10">Från kvinnopolitisk synvinkel är det i stället viktigt att visa hur stat, marknad, civilsamhälle, familj och individ hela tiden interagerar. Och eftersom kvinnor fortfarande har att balansera omsorgsansvar och reproduktion med ett offentligt agerande är det viktigt att hela tiden belysa hur en förändrad balans mellan olika sfärer påverkar kvinnor och män som individer, medborgare och aktörer på politisk nivå.</P>
<P class="p447 ft67">131</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_131">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112131x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft12">Låt mig ta tre konkreta exempel:</P>
<P class="p408 ft10"><SPAN class="ft12">1.</SPAN><SPAN class="ft75">För en kvinna som misshandlas av en före detta make är den ”lilla världen” inte en harmonisk fristad utan snarare ett konkret, förslavande hot. Hennes individuella autonomi (den som i nyliberalt tänkande anses kränkas av statliga ingrepp) hotas om samhället drar en skarp gräns för möjligheterna att agera vid den privata dörren. Hennes möjligheter att förändra sin situation och i förlängningen agera mot kvinnomisshandeln är utomordentligt små om familjen raderas ut ur det fält som demokratin och politiken ska omfatta.</SPAN></P>
<P class="p448 ft10"><SPAN class="ft12">2.</SPAN><SPAN class="ft75">Om en ensamstående förälder med barn ska kunna förverkliga en utbildnings- eller yrkesdröm, eller engagera sig politiskt, så är hon/han extremt beroende av god barnomsorg och skola. Vetskapen att barnen får en bra och pedagogiskt högkvalitativ omsorg innebär en trygghet som stärker den enskilde både som förälder och yrkesarbetande. För att denna möjlighet ska kunna ges barn och föräldrar ur alla samhällsklasser är det nödvändigt att barnomsorgen är av likvärdig kvalitet över landet och tillgänglig för alla. Tillgången på barnomsorg blir en demokratifråga.</SPAN></P>
<P class="p449 ft10"><SPAN class="ft12">3.</SPAN><SPAN class="ft75">Att samhället går in och erbjuder medborgarna omsorg om barn och gamla är ett sätt att lyfta en del av ansvaret för reproduktionen från kvinnors axlar. En sådan omfördelning av ansvar (från modern till staten) får </SPAN><SPAN class="ft30">samtidigt </SPAN>män att ta större del i sina barns liv (ökat individuellt ansvar till följd av statlig politik). Mäns deltagande i omsorgen om de små barnen har ju inte minskat i takt med att kärnfamiljen som institution försvagats och omsorgen samhälleligats. Tvärtom. Offentliggörandet av tidigare kvinnligt kopplade privata sysslor har gjort dem åtkomliga och synliga inte bara för samhället men också för enskilda män. Med barnen på dagis blir omsorgen mer synlig. och i dag hämtar många föräldrar barnen varannan dag. Vi ser och tar efter varandras mönster.</P>
<P class="p450 ft67">132</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_132">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112132x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p2 ft28">Vårt förhållande till staten</P>
<P class="p322 ft10">Feministers och kvinnorörelsens förhållande till staten och debatten om det civila samhället har också att göra med hur förhållandet kvinnopolitik – demokrati ser ut i ett enskilt land. Anne Phillips t.ex. relaterar till en amerikansk situation, jag till en svensk. Och eftersom den svenska demokratin historiskt haft ett emancipatoriskt drag så kan en svensk feminists förhållande till statsapparaten upplevas som mindre laddat.</P>
<P class="p29 ft10">En patriarkal demokratisk struktur undergräver ju kvinnors möjligheter att kombinera reproduktionen (barn, sexualitet, omsorg, hemarbete m.m.) med aktiviteter som man normalt förknippar med ett autonomt samhälleligt subjekt (yrkesarbete, konstnärligt förverkligande, medborgerligt engagemang, politik, ledarskap osv.). I patriarkala samhällsbyggen fungerar manlig överordning som en underförstådd norm i allt politiskt arbete.</P>
<P class="p29 ft12">I Sverige fungerar det inte så. Den svenska staten är mindre patriarkal än andra om vi jämför kvinnors rättigheter globalt. Fortfarande misshandlas, lönediskrimineras och trakasseras svenska kvinnor. Men kvinnoförtrycket undermineras samtidigt i en motsatt rörelse <SPAN class="ft11">inifrån </SPAN>statsapparatens egna institutioner. Krav på insikter om kvinnors underordning under män ställs numera på rättsväsendet, lagstiftande församlingar, intresseorganisationer etc. Feministiska idéer har helt enkelt infiltrerat partipolitik och rättsväsende. Och vi har (på gott och ont) fått en ”femokrati” som ser till att jämställdhetsmålen följs upp.</P>
<P class="p451 ft10">På nationell nivå finns i dag en stark tro på att maktrelationerna mellan könen kan – och bör – förändras. Den här utvecklingen måste alla politiska partier förhålla sig till. Socialdemokrater i egenskap av regeringsbärande har dominerat den, men inte heller moderatkvinnor och kristdemokratiska kvinnor tänker ”gå tillbaka till spisen”.</P>
<P class="p452 ft10">Samtidigt som staten i dag kan sägas vara på reträtt på en rad områden (den svenska modellen urholkas) så gäller det alltså inte på jämställdhetsområdet. Här driver man i stället på samhällsutvecklingen med hjälp av ny lagstiftning och myndighetsutövning (den nya kvinnofridslagstiftningen, jämställdhetslag, JämO m.fl.).</P>
<P class="p386 ft67">133</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_133">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112133x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p61 ft10">Det är utan tvekan den stora andelen kvinnor i olika beslutande församlingar och inom kvinnorörelsen som är anledningen till att jämställdhetsfrågorna inte lika lätt som tidigare hamnar i bakvattnet och ”glöms bort”. Kvinnors ökade närvaro i en demokratisk offentlighet är garanten för att systemet i dag utsätts för kontroll såväl inifrån som utifrån.</P>
<P class="p114 ft10">Kvinnors ökade deltagande har alltså betydelse, fast på ett mer komplext sätt än det vanligtvis beskrivs.</P>
<P class="p321 ft28">En jämförelse österut.</P>
<P class="p322 ft10">Korsar vi Östersjön ser vi lättare vad avsaknaden av civila institutioner och en demokratisk, emancipatoriskt inriktad statsapparat får för konsekvenser för möjligheten att utveckla en ”kvinnovänlig” samhällspolitik. Civilsfärens betydelse beror ju på hur den statliga nivån ser ut.</P>
<P class="p61 ft10">I Ryssland t.ex. är ett av de största problemen när det gäller kvinnors deltagande i samhällsdebatten just avsaknaden av en stark oberoende kvinnorörelse. Medborgarna saknar fora för att artikulera politiska idéer. Man talar om behovet av en ”tredje sektor”.</P>
<P class="p453 ft10">I Sovjetunionen ingick kvinnor i den förtryckande kommunistiska apparaten, jämställdhetspolitiken var doktrinär och parades med en extremt patriarkal samhällsordning. Här saknas följaktligen den känsla av gemenskap mellan kvinnor som ett samarbete i civilsfären och en demokratisk samhällsordning kan skapa. Det här leder till en stor brist på solidaritet mellan kvinnor och en låg medvetenhet om orsakerna bakom kvinnoförtrycket (om man ens erkänner att ett sådant existerar).<SPAN class="ft71">23</SPAN></P>
<P class="p454 ft18"><SPAN class="ft62">23 </SPAN>Så kan en misshandlad kvinna som vittnar i rysk teve få rådet att klä sig snyggare och städa bättre för att hålla maken på gott humör. En kvinna som blir slagen är det ju något fel på.</P>
<P class="p455 ft5">Prostitutionen framställs i media som en väg till frihet för unga kvinnor och den ökar i dag lavinartat i hela f.d. Sovjetunionen. Myten om den lyckliga horan lever kvar.</P>
<P class="p415 ft67">134</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_134">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112134x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p277 ft10">I mötet med bl.a. ryska, baltiska och vitryska kvinnor har jag lärt mig vikten av strukturer där man kan lära sig att arbeta demokratiskt, att ta gemensamma beslut trots åsiktsskillnader, att möta kontrahenter i en öppen debatt, att ta gemensamt ekonomiskt ansvar för ett bostadsområde, en ideell förening eller ett daghem.</P>
<P class="p282 ft10">För demokratiutvecklingen globalt – inte minst i de nya postsovjetiska staterna kan värdet av kvinnoorganisering inom civilsfären inte nog betonas.</P>
<P class="p321 ft28">Medborgaren – en kvinna</P>
<P class="p456 ft10">Två saker slår mig. Dels att det är svårt att överta idéer om det civila samhällets betydelse från länder där staten i grunden varit (och är) patriarkal, eller inte ens varit demokratisk. Dels att myten om det maskulina civilsamhället är just en myt. I Sverige återfinns kvinnor faktiskt i dag i merparten av de civila rum där gemenskaper <SPAN class="ft30">mellan </SPAN>familj och stat uppstår. Trots att begreppet medborgare ger oss maskulina associationer så är den engagerade medborgaren i dag ofta en kvinna.</P>
<P class="p61 ft10">Min uppfattning är att relationen mellan stat och civilsfär – när det gäller jämställdhetspolitiken – är betydligt mer sammanvävd än vi tror. Riksdag och regering är känsliga för kvinnopolitiska opinioner. Att kvinnorörelsen, till skillnad från t.ex. arbetarrörelsen, inte äger ett självständigt kapital och oberoende maktbaser gör den samtidigt beroende av statlig välvilja; av en socialdemokrati i regeringsställning t.ex. som kan ge ekonomiskt stöd, och av andra maktbärande organisationer.</P>
<P class="p401 ft10">Detta förhindrar utvecklingen mot en verkligt pluralistisk kvinnopolitisk debatt, samtidigt som denna sammanblandning historiskt har varit det som gett svenska kvinnor ökad makt över sina liv.</P>
<P class="p244 ft12">Vi har alltså att balansera på en mycket slak lina. Det gäller att kunna behålla ett perspektiv med ”både och”.</P>
<P class="p457 ft10">Att andra samhällsaktörer, näringslivet t.ex., skulle stödja en vitaliserad jämställdhetsdebatt med ökat demokratiskt inflytande för kvinnor som mål är inte troligt. Erfarenheterna förskräcker.</P>
<P class="p2 ft12">Det nyliberala tankeverket Timbro t.ex. satsar sedan ett antal år på</P>
<P class="p345 ft67">135</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_135">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112135x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p56 ft10">en kvinnopolitisk debatt som förts under antifeministisk flagg och i klar polemik mot arbetsgivarfientliga, statliga myndigheter som JämO. Här är perspektivet inte yrkeskvinnornas utan snarare arbetsgivarnas. Ett marknadens särintresse talar under förment kvinnopolitisk flagg. En stark statlig myndighet ställs mot en lika resursstark tankesmedja med tydligt arbetsgivarintresse, samtidigt som kvinnor som medborgare står helt utanför debatten.</P>
<P class="p72 ft10">Från <NOBR>LO-håll</NOBR> är problematiken en annan. Där ströp man resurserna till det breda nätverket Tjejligan som mobiliserades inför valet 1994 när de lösliga arbetsformerna inom nätverket började kännas besvärliga. Eftersom Tjejligan var helt beroende av LO:s stöd dog tusentals svenska arbetarkvinnors starka engagemang inom loppet av några år.</P>
<P class="p29 ft10">Förmodligen är växelspelet och dialogen mellan beslutsfattare, lagstiftare och skilda intresseorganisationer en orsak till att frågorna om kvinnors politiska rättigheter (trots ett tidvis massivt motstånd) kommit så högt upp på den svenska politiska dagordningen. Men nu är frågan om vi inte börjar få en situation där jämställdhetspolitikens starka koppling till i övrigt könsneutrala institutioner håller på att rubba balansen mellan starka oberoende kvinnopolitiska krav och samhällets maktbärande institutioner? Om väl inlobbade organisationer, samhällstillvända kvinnoforskare och jämställdhetssträvande politiker får ”patent” på jämställdhetsarbetet (inte minst vad avser ekonomiska resurser) kan det i värsta fall leda till ett allt tätare ideologiskt system som gör det svårt för nya (kanske kontroversiella) perspektiv och nytillkomna kvinnogrupper att komma in. (Varför tar det t.ex. så lång tid för debatten om invandrar- och flyktingkvinnornas situation i Sverige att få fart?)</P>
<P class="p458 ft28">Allt hänger ihop</P>
<P class="p459 ft10">Det jag försökt argumentera för här är därför i grunden väldigt enkelt. Jag vill se ett bredare och mer heterogent kvinnopolitiskt samtal. Ett samtal som kännetecknas av pluralism och som gör bredden i kvinnors medborgerliga engagemang rättvisa. Till det behövs nya tvärpolitiska fora för debatt där kvinnor kan diskutera</P>
<P class="p345 ft67">136</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_136">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112136x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p119 ft34">framtidsvisioner sinsemellan och det behövs träning i hur demokratiskt arbete går till. Varför inte med Fogelsta som förebild?</P>
<P class="p247 ft10">En vidareutveckling av demokratin förutsätter också att de politiska partierna på allvar tar itu med den utmaning som de nya sociala rörelserna ställer. Kvinno- och invandrargrupper (för att nämna två exempel) kan inte bara assimileras in i en redan färdig struktur. De måste också få förändra själva systemet. I teorin vet alla det, i praktiken förändras väldigt lite.</P>
<P class="p284 ft10">Därför är en vital civilsfär där även kvinnlig särorganisering får plats så viktig. Som demokratiskt experimentfält, men också som plantskola. Så här skriver Anne Phillips:</P>
<P class="p460 ft18">Könsskillnaden sitter djupt i den mänskliga identiteten och är inte något som vi temporärt kan sätta citationstecken runt. Vi kan välja att inte avslöja vår religiösa eller politiska övertygelse; vi kan även dölja vår klassmässiga och etniska bakgrund; men få av oss kan dölja huruvida vi är män eller kvinnor. Detta påverkar det sätt på vilket andra ser oss. Det påverkar också hur vi ser oss själva.”<SPAN class="ft62">24 </SPAN>(min övers.)</P>
<P class="p461 ft10">En kraftfull demokrati kan bara växa fram om staten omges av ett livaktigt civilt samhälle som hela tiden sitter som en nagel i ögat på makten och ger impulser till nya former för politik. Omvänt fungerar det civila samhället som en länk till den enskilda medborgaren. Utan ett nätverk av grannar, föreningsliv, skola, dagis m.m. står den utsatta individen inom familjen skyddslös. Genom civilsfären kanaliseras (i idealsamhället) idéer och reaktioner på skilda samhällsproblem som på sikt kan leda till politisk reform.</P>
<P class="p248 ft10">Att familjen är ”demokratiskt styrd”, dvs. jämställd, kan, som jag velat visa med exemplen ovan, betyda allt för individens utveckling och autonomi. Ett par som lever jämställt har betydligt större chanser att utveckla ett aktivt medborgarskap, barn som växer upp med jämställda föräldrar får förebilder som ökar deras chanser att göra verkligt självständiga yrkesval osv. Och våld mot</P>
<P class="p462 ft15"><SPAN class="ft9">24 </SPAN><SPAN class="ft5">Anne Phillips, </SPAN>Who needs civil society? A feminist perspective<SPAN class="ft5">, Dissent/Winter 1999.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">137</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_137">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112137x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">O</SPAN>M KVINNORÖRELSEN OCH FEMINISMEN SOM DEMOKRATISK KRAFT</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p186 ft34">kvinnor, och kränkningar av barns rättigheter är givetvis ett direkt hot mot den enskildes autonomi.<SPAN class="ft70">25</SPAN></P>
<P class="p312 ft28">Inte så förlegat som vi tror</P>
<P class="p463 ft10">Den gamla feministiska idén om att sluta sig samman och dela erfarenheter (så kallat medvetandehöjande) anses i dag rätt förlegad. I strävan efter att få upp jämställdhetsfrågorna på den politiska dagordningen går kvinnor in i traditionella politiska strukturer och man går ofta förbi diskussioner om hur privat och offentligt samspelar med varandra i våra enskilda liv (inte minst eftersom privata erfarenheter av underordning och förtryck är tunga och jobbiga att ta i).</P>
<P class="p277 ft10">Här skulle den gamla hederliga kvinnogruppen kunna fördjupa perspektiven, på djupet öka förståelsen för vad underordning av kvinnor egentligen handlar om, och visa på hur enskilda kvinnor har valt olika strategier för att bryta den underordningen. Varför inte ett demokratiarbete i skolorna där flickor och pojkar också fick träna sig i medborgerligt engagemang utifrån sitt kön.</P>
<P class="p29 ft10">Men så är det inte. Den yngre generation som i dag växer upp utan en starkt politiskt pådrivande kvinnorörelse hittar få kvinnopolitiska forum där de kan artikulera sina politiska idéer, eller hitta egna uttryck för hur underordningen och kvinnoförtrycket i dag ser ut. Ett kvinnopolitiskt arv hotar att gå förlorat i den utsiktslösa strävan efter en medborgare utan kön.<SPAN class="ft71">26</SPAN></P>
<P class="p464 ft12">Huddinge den 3 september 1999</P>
<P class="p62 ft5"><SPAN class="ft9">25 </SPAN>För en intressant diskussion av detta. Se statsvetaren Maria Wendt – Höjers debattartikel om Demokratiutredningen: ”För upp rädsla på dagordningen”, <SPAN class="ft15">Dagens Nyheter </SPAN>19 juni 1999.</P>
<P class="p465 ft5"><SPAN class="ft9">26</SPAN>Ett undantag är antologin <SPAN class="ft15">Fittstim </SPAN>där unga kvinnor formulerar tankar om kvinnoförtrycket av i dag utifrån privata erfarenheter. Att det är ”kända”, välformulerade kvinnor som med DN och Expressen i ryggen ger ut denna (fantastiska!) bok säger en del om hur mediastyrt och ”hypat” det kvinnopolitiska samtalet i dag är. Kvinnobilagor och feministiska tidskrifter blomstrar, engagemanget mot sexuell underordning, skönhetsfixering, porr m.m. är på topp, och ändå är unga kvinnor förhållandevis svagt organiserade. Se <SPAN class="ft15">Fittstim</SPAN>, Linda Norrman Skugge m.fl. red, Bokförlaget DN 1999.</P>
<P class="p360 ft67">138</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_138">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112138x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">K</SPAN>RISTINA <SPAN class="ft67">H</SPAN>ULTMAN</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">PS. I den här essän har jag medvetet valt att inrikta mig på kvinnorna och demokratin. Männen och pojkarna har jag helt lämnat utanför. Det betyder dock inte att ökade kunskaper om hur mäns demokratiska engagemang ser ut skulle vara oviktigt, tvärtom. Men det är en helt annan text.</P>
<P class="p140 ft10">Den gryende mansrörelsen vore t.ex. ett intressant forskningsfält. Hur ser den ut, vilka demokratiska krav på medbestämmande i den privata sfären ställs här och vilken betydelse får det för jämställdheten på sikt?</P>
<P class="p140 ft10">Om kvinnors agerande i offentligheten rymmer en stor ambivalens (normen för politiskt arbete är ju manlig) så bär mannens intåg i familjen och det privata på en jämförbar dubbelhet (moderskapet fungerar ju fortfarande som kravdröjande norm för omsorg om det lilla barnet).</P>
<P class="p140 ft10">Mannens homosocialitet och konsekvenserna för demokratin är en annan intressant fråga. Vad hade t.ex. demokratikollapsen i Motala med könet att göra?</P>
<P class="p61 ft10">En sak är i alla fall säker: En säker väg till vitaliserad demokratidebatt vore att tilldela även den manlige medborgaren ett kön.</P>
<P class="p466 ft66">Författarpresentation</P>
<P class="p467 ft10">Kristina Hultman är redaktör för tidskriften Arena. Frilansskribent. Startade och var tidigare redaktör för den feministiska tidskriften Bang.</P>
<P class="p468 ft67">139</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_139">
<P class="p2 ft20">.</P>
</DIV>
<DIV id="page_140">
<P class="p469 ft77">Att öppna kanalerna till nya rörelser</P>
<P class="p470 ft78">Jesper Bengtsson</P>
<P class="p471 ft17">Rörelser är tecken. De är inte enbart krisfenomen, ett döende samhälles sista ryckningar. De är tecken på en djupgående omvandling av de komplexa samhällenas logik och processer. I likhet med profeterna ”förutsäger” de. De tillkännager vad som håller på att ta form redan innan dess riktning och innehåll är klart.</P>
<P class="p472 ft14">Alberto Melucci, Nomader i nuet</P>
<P class="p473 ft66">”Vi hör lite dåligt i den här föreningen”</P>
<P class="p474 ft10">Ända sedan jag blev aktiv i arbetarrörelsen för sjutton år sedan har den befunnit sig i kris. Lite hårddraget skulle man i alla fall kunna hävda att det är så den uppfattat sig själv som folkrörelse. Redan under mitt första aktiva år, när jag var femton år gammal, satt jag med på möten där temat var ”Hur bryter vi den nedåtgående medlemstrenden?” Sådana möten har sedan återkommit med jämna mellanrum, ibland med ett något varierat tema: Hur får vi de unga intresserade av verksamheten? Hur får vi de aktiva medlemmarna att stanna kvar? Ibland har jag tänkt att svaret kanske är att inte ha några sådana möten.</P>
<P class="p475 ft10">På hösten 1994, inför folkomröstningen om ett svenskt EU- medlemskap, var jag som <NOBR>EU-förespråkare</NOBR> och redaktör för tidningen Tvärdrag inbjuden till en socialdemokratisk partiförening i Högdalen. Jag skulle debattera mot en <NOBR>SSU-ombudsman</NOBR> från nejkampanjen. Mötet öppnades av föreningens ordförande, en ung man som på dagarna arbetade heltid som politisk sekreterare i</P>
<P class="p476 ft67">141</P>
</DIV>
<DIV id="page_141">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112141x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p28 ft34">Stockholms stadshus. Ett politiskt proffs (precis som jag och min motdebattör).</P>
<P class="p140 ft10">Ett femtontal personer, samtliga medlemmar i föreningen, hade hittat ned till den lite slitna och undangömda källarlokalen. Det var inte så illa. Jag har varit på många möten med avsevärt färre deltagare. Problemet var snarast att medelåldern var så hög. Innan mötet begärde föreningens vice ordförande ordet och sade: ”Ni måste tala högt och tydligt när ni debatterar. Vi hör nämligen lite dåligt i den här föreningen.”</P>
<P class="p477 ft10">Och så var det. Vi var verkligen tvungna att tala påfallande högt för att nå fram till publiken, som bara satt ett par meter ifrån oss i en för övrigt alldeles tyst lokal. Det enda som störde debatten var ljudet av ljummet kaffe som silades mellan tänderna i ett dussintal tandproteser.</P>
<P class="p184 ft78">Kanalerna slammar igen</P>
<P class="p449 ft10">I bästa fall kunde debatten i Högdalen ha varit en pikant berättelse, om det inte hade varit för det faktum att den här sortens politiska möten har blivit regel snarare än undantag. Jag tror att de flesta som någon gång under de senaste <NOBR>15–20</NOBR> åren varit på ett partimöte känner igen sig, och jag är övertygad om att problemet inte är specifikt socialdemokratiskt. Det ser ungefär likadant ut i alla de etablerade partierna. De aktiva medlemsleden befolkas i hög grad av de som blev medlemmar under folkrörelsernas storhetstid under årtiondena före och efter andra världskriget. Eller som journalisten Björn Elmbrant uttryckte saken i sin bok <SPAN class="ft30">Dom där uppe – dom där nere</SPAN>, att partierna är befolkade av två grupper: karriäristerna och dumskallarna från landet, som fortfarande envisas med att betrakta partiorganisationen som en social identitet.<SPAN class="ft71">1 </SPAN>De som bar upp den gamla folkrörelsesjälen.</P>
<P class="p478 ft10">Och i takt med tiden har de politiska partierna och folkrörelserna tappat sin roll som förmedlare av politisk aktivitet och politiska initiativ. Nu ser de allt mer ut som renodlade kampanjmaskiner vars huvudsakliga syfte är att vinna val vart fjärde år.</P>
<P class="p20 ft6"><SPAN class="ft39">1 </SPAN>Elmbrant Björn, <SPAN class="ft14">Dom där uppe, dom där nere</SPAN>, Atlas, Stockholm 1997.</P>
<P class="p479 ft67">142</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_142">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112142x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p480 ft34">Partiorganisationernas roll har allt mer kommit att bli stödtruppens, den som anlitas i kampanjerna men inte annars.</P>
<P class="p32 ft12">Detta är ett problem inte bara för partierna själva utan för hela det demokratiska systemet. I den svenska demokratin, som den växte fram under decennierna kring sekelskiftet, kom relationen mellan partier och starka folkrörelser att spela en unik roll. Socialdemokraterna och arbetarrörelsen, liksom centern och bonderörelsen, som är de tydligaste men långt ifrån enda exemplen, fungerade som demokratins andningsorgan. Genom att erbjuda en naturlig kanal mellan folket och eliterna, mellan rörelserna och partierna, och genom att organisera människor med gemensamma identiteter och intressen har dessa rörelser hållit det demokratiska samtalet vid liv. De har stått för en betydande del av det ”sociala kapital” som bland andra Robert Putnam menar är så viktigt för demokratins livskraft.</P>
<P class="p481 ft10">Sällan har denna förändring speglats så tydligt som Maktutredningens undersökning av värderingar och identitet bland arbetarna på industrierna i Katrineholm. Den första undersökningen i Katrineholm gjordes av sociologerna Torgny T Segerstedt och Agne Lundqvist redan 1948. Merparten av de som ingick i undersökningen ansåg sig då tillhöra arbetarklassen, även tjänstemännen på företagen. De ansåg dessutom att just deras klass hade ett betydande inflytande över samhällsutvecklingen och de betraktade både kommunledningen och landets politiska ledning som en del av samma process, med ungefär samma intressen som de själva. Segerstedt och Lundqvist publicerade sedan sina resultat i boken</P>
<P class="p2 ft11">Människan i industrisamhället<SPAN class="ft12">.</SPAN></P>
<P class="p277 ft10">På <NOBR>1980-talet</NOBR> gjorde maktutredningen om samma undersökning. De ställde exakt samma frågor till arbetarna på samma fabriker. Det visade sig att mycket hade hänt sedan tiden efter kriget. På <NOBR>80-talet</NOBR> var det bara en liten grupp som sade sig tillhöra arbetarklassen. Majoriteten ansåg nu att de tillhörde medelklassen eller ett abstrakt mellanskikt i samhället. Dom där uppe var nu ”överklassen” och de tillfrågade tyckte inte att de tillfrågade själva</P>
<P class="p351 ft67">143</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_143">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112143x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p482 ft10">hade något inflytande över samhällsutvecklingen.<SPAN class="ft71">2 </SPAN>Slutsatsen är enkel: Genom en kollektiv identitet, och en rörelse att bära upp den med, kände arbetarna i Katrineholm att de hade ett band till dem där uppe. Så är det inte längre.</P>
<P class="p57 ft10">Det betyder inte att demokratin fungerade så mycket annorlunda förr. Tvärtom. Det fanns säkert fler patriarker då, som tyckte att just de visste bäst och hade rätt att styra över andra. Men det finns en betydelsefull skillnad. Genom folkrörelsernas inre liv kunde ”de där nere” känna att de var en del av samma vågrörelse mot framtiden som de ”där uppe”. Det fanns fungerande kanaler.</P>
<P class="p130 ft12">Förutom att ge kollektiv styrka åt grupper av individer utgjorde rörelserna dessutom en alternativ karriärväg för individer som inte fått chansen att ta sig fram genom de ”vanliga” utbildnings- eller de sociala kontaktvägarna. När Maktutredningen granskade de svenska eliternas bakgrund i slutet av <NOBR>1980-talet</NOBR> var det just denna förekomst av alternativa karriärvägar som skilde den svenska eliten från andra länders.<SPAN class="ft76">3</SPAN></P>
<P class="p332 ft10">På det här viset har kontakten och den gemensamma identiteten mellan det demokratiska systemet och det man brukar kalla det civila samhället – där människor kanaliserat sitt engagemang – varit tät, spontan och naturlig.</P>
<P class="p277 ft10">Problemet är nu att det demokratiska systemet fortfarande är konstruerat, både formellt och i den kultur som genomströmmar demokratin, som om banden mellan de där uppe och de där nere fortfarande ser ut på samma sätt. Trots att de gamla rörelserna avstannat.</P>
<P class="p29 ft10">Men vad är då alternativet? Vilken väg kan vi beträda, som leder till en ny och öppnare samhällsdialog och som gör att vanmakten minskar?</P>
<P class="p79 ft10">I den här texten hävdar jag att nya demokratiska kanaler – och de är nödvändiga om vi vill att demokratin skall överleva – måste utgå från de nya rörelser som växer fram i det civila samhället, från det engagemang, de föreningar, organisationer och inte minst de</P>
<P class="p483 ft14"><SPAN class="ft31">2</SPAN><SPAN class="ft13">Åberg Rune, red., </SPAN>Industrisamhälle i omvandling<SPAN class="ft6">, Maktutredningen, Carlssons, Stockholm 1990.</SPAN></P>
<P class="p335 ft6"><SPAN class="ft31">3</SPAN><SPAN class="ft13">Demokrati och makt i Sverige, SOU 1990:44, s. 400.</SPAN></P>
<P class="p355 ft67">144</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_144">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112144x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p54 ft10">nätverk som under de senaste decennierna tagit de gamla rörelsernas plats. Det finns nämligen ett levande civilt samhälle och en rörelsekultur, men den ser ut på nya sätt. Dessutom menar jag att de gamla rörelserna fortfarande kan spela en roll för en livskraftig demokrati, genom att fungera som en brygga mellan de nya rörelserna och det demokratiska systemet. Men inte på samma sätt som förr. Den här gången tar man inte sitt avstamp med eller bland folket. De gamla rörelserna uppfattas numera av de allra flesta som en del av eliten. Innan samtalet kan börja måste man först överbrygga en avgrund av misstro.</P>
<P class="p321 ft78">Egenmakten och den lilla världen</P>
<P class="p484 ft10">Det civila samhället. Ideell sektor. Livsvärlden. Den lilla världen. Få begrepp i de senaste årens politiska och samhällsvetenskap-</P>
<P class="p485 ft10">liga samtal har varit så omdiskuterade som dessa. De har väckt debatt, fått kritik och ömsom omfamnats ömsom förkastats av både högern och vänstern i det politiska fältet.</P>
<P class="p130 ft10">För högern tog debatten ny fart för tio år sedan, i samband med Hans Zetterbergs omdiskuterade rapport <SPAN class="ft30">Idéer för vår framtid</SPAN>.<SPAN class="ft71">4 </SPAN>Lite förenklat man kan säga att Zetterbergs tankar rörde sig på två plan, i den ”stora” och den ”lilla” världen. I det stora samhället rör vi oss främst som marknadsaktörer, på arbets- eller varumarknader. För att samhället ska fungera så effektivt som möjligt bör marknadens relationer och moral råda där. I den lilla världen däremot, i de nära relationerna med familjen, i grannskapet och med vänner, styrs de mänskliga relationerna – eller bör i alla fall styras – av en annan och varmare moral.</P>
<P class="p29 ft10">Som vanligt i högerns politiska logik utmynnade resonemanget i att det är olämpligt med en stor offentlig sektor. En sådan fungerar nämligen illa i båda världarna, sade man. Den tränger ut effektiviteten i den stora världen och kväver värmen i den lilla. Därför bör också verksamheter inom exempelvis vården och omsorgen i</P>
<P class="p486 ft5"><SPAN class="ft9">4 </SPAN>Zetterberg Hans, <SPAN class="ft15">Idéer för vår framtid</SPAN>, Moderata samlingspartiet, Stockholm 1990.</P>
<P class="p345 ft67">145</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_145">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112145x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p487 ft34">högre grad läggas ut på det lilla samhället, där människor känner ett naturligt ansvar och engagemang.</P>
<P class="p61 ft12">Zetterbergs tankar fick ett måttligt gensvar 1989, kanske för att de publicerades innan kritiken av det nyliberala <NOBR>80-talet</NOBR> hade blivit tydlig. Men även om det är svårt att se på vilket sätt hans tankar skulle ha slagit igenom i form av praktisk politik är det uppenbart att de har fortsatt att spela en roll i högerns debatt. I kristdemokratisk retorik spelar distinktionen mellan den stora och den lilla världen en direkt avgörande roll, och för moderaternas del är deras senaste framtidsprogram <SPAN class="ft11">Land för hoppfulla </SPAN>uppenbart influerat av samma tankar, även om begreppsapparaten är delvis en annan.</P>
<P class="p365 ft10">Men i denna högerns debatt om det civila samhällets roll hör man påfallande sällan talas om att det civila samhället skulle kunna spela någon roll för den politiska kommunikationen i samhället. I stället har människors engagemang reducerats till en möjlig <SPAN class="ft30">utförare </SPAN>av verksamheter. Ett sådant förhållningssätt kan i och för sig vara rimligt. Människor vill ofta vara med och påverka den sociala välfärden för sig själva och sina anhöriga, även genom direkt aktivitet. Men i ett radikalt och demokratiserande projekt kan det aldrig vara huvudpoängen med det civila samhället.</P>
<P class="p32 ft10">Detta ger högern en kluven inställning till rörelser i det civila. De tycks vara bra att ha, men mest som argument mot staten, och definitivt bara så länge de inte blir politiska. Det senare visar sig inte minst i en ambivalent hållning till fackföreningarna, det historiskt tydligaste exemplet på hur det civila samhället kan organisera sig och kräva inflytande över tillvaron.</P>
<P class="p247 ft10">Inom socialdemokratin, och i viss mån hela vänstern, fick diskussionen om det civila samhället ny näring när SSU i början av <NOBR>1990-talet</NOBR> drog i gång en debatt om den så kallade egenmakten.</P>
<P class="p247 ft12">Om Zetterbergs tankar fick ett något svalt mottagande inom högern för tio år sedan kan man inte säga detsamma om egenmaktsbegreppet inom vänstern. Det blev sprängstoff för de politiska krafter som länge sett som sin främsta uppgift att argumentera för den offentliga sektorns och den starka statens fördelar.</P>
<P class="p488 ft10">Som redaktör för tidskriften Tvärdrag hade jag en viss inblick i den här debatten, och som jag ser det fanns det två tydliga huvudspår: SSU ville å ena sidan stärka det medborgerliga inflytandet</P>
<P class="p348 ft67">146</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_146">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112146x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p54 ft10">över välfärden. Människor borde, som individer eller grupper i det civila samhället, få mer att säga till om i den offentliga sektorn. Ibland genom att ta över hela driften, ibland genom institutionsstyrelser eller andra former för inflytande. Men ambitionen med egenmaktsprojektet var å andra sidan också att stärka den politiska kommunikationen i samhället. Om medborgarna fick mer att säga till om på konkreta välfärdsområden skulle det upprättas nya kanaler för politiska samtal. Politikerna skulle vara tvungna att lyssna mer till människors önskemål, och när medborgarna ser att demokratin fungerar på ett område skulle de kräva inflytande också på andra. Så var tanken.</P>
<P class="p57 ft10">På det här viset skulle verksamheterna bli bättre samtidigt som människors vanmakt minskade. Staten skulle inte längre uppfattas som ett abstrakt och ouppnåeligt maktcentrum över människors huvuden. Staten och det civila samhället skulle i själva verket stärka sina band.</P>
<P class="p142 ft10">Så här i efterhand, när både SSU och andra grupper inom vänstern tycks ha släppt hela debatten om egenmakt, kan man väl konstatera att fokus i den offentliga debatten hamnade snett. Även vänsterns debatt fastnade i det civila samhällets roll som utförare. Men det var kanske oundvikligt. I början av <NOBR>1990-talet</NOBR> befann sig Sverige i en brant sluttande ekonomisk utförsbacke. Arbetslösheten var på väg upp mot nya rekordnivåer och den offentliga sektorn dränerades på resurser. I det läget kom egenmakten som ett brev på posten; verksamheterna kunde räddas. Nu skulle de skötas av ideella föreningar och kooperativ. Det var inte längre fult att lägga ut fritidsgårdar, daghem och äldreboende på entreprenad. I alla fall en viss form av entreprenad.</P>
<P class="p57 ft10">Sådant tal fick naturligtvis ett starkt gensvar i medierna, inte minst för att frågan var brännande i den interna socialdemokratiska debatten, där stora grupper tidigare hävdat att rättvisan krävde att verksamheterna sköttes i offentlig regi. Medierna letar som bekant alltid mer efter sprickor inom partierna än mellan dem.</P>
<P class="p247 ft10">Det gjorde att debattens andra huvudspår – det politiska samtalet, det civila samhället som radikal pådrivare av förändring – kom i skymundan.</P>
<P class="p489 ft67">147</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_147">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112147x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p490 ft10">Troligen var det en av förklaringarna till att egenmakten för många utomstående betraktare, och en del inomstående, som medvetet bortsåg från den politiska kommunikationens roll i debatten, ideologiskt kom att likna Hans Zetterbergs projekt.</P>
<P class="p416 ft66">Missnöjets karaktär</P>
<P class="p491 ft10">Debatterna om det civila samhället har på det här viset förts ut i den politiska marginalen, både av dess anhängare och dess motståndare. När det kommit till kritan har den praktiska politiken alltid ställts inför andra frågor och svar som känts mer angelägna för de gamla rörelserna, och oftast har de varit av strikt ekonomisk karaktär. Jag tror att detta beror på, att det inom de etablerade rörelserna och de politiska partierna finns en tendens att blunda inför vidden av de problem demokratin står inför. Man har ännu inte insett tyngden och kraften i det missnöje som nu riktas mot de demokratiska strukturerna. Det räcker inte längre med en politik som strikt fokuserar på ekonomin. Folk är förbannade eller uppgivna, även om de inte alltid kan precisera varför.</P>
<P class="p57 ft10">Det finns till exempel en allmän folklig uppfattning att politiker är notoriska löftesbrytare som bara tänker på sitt eget bästa. Och den uppfattningen verkar vara svår att ändra på, trots att det mesta pekar på att den i grunden är felaktig.</P>
<P class="p61 ft10">Våren 1999 publicerade Elin Naurin en magisteruppsats i statsvetenskap som med stor tydlighet visade att de flesta politiker håller sina löften. Hon hade granskat den socialdemokratiska regeringspolitiken mellan åren 1994 och 1998 och kommit fram till att de helt eller delvis hade uppfyllt 85 procent av de löften de gav väljarna i valrörelsen 1994. Endast 6 procent av vallöftena bröts helt och hållet. Hon redovisade sina resultat i en artikel på DN debatt tillsammans med kollegan Peter Esaiasson. Där visade hon dessutom att situationen är ungefär densamma i länder som England, Grekland, Holland, USA och Kanada.<SPAN class="ft71">5</SPAN></P>
<P class="p492 ft6"><SPAN class="ft39">5 </SPAN>Esaiasson Peter, Naurin Elin, <SPAN class="ft14">DN debatt</SPAN>, 27/6 1999.</P>
<P class="p479 ft67">148</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_148">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112148x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p72 ft10">Resultaten var upplyftande, om än en smula förvånande, för de som fortfarande tror på den representativa demokratins möjligheter.</P>
<P class="p493 ft10">Men detta tycks alltså i praktiken inte spela någon roll för människors uppfattning av politik och politiker. Oberoende av den faktiska utvecklingen växer missnöjet med det politiska systemet.</P>
<P class="p23 ft12">Med lavinstyrka.</P>
<P class="p32 ft10">Sommaren 1999 gjorde Sifo sin årliga mätning av människors förtroende för olika makthavare i samhället.<SPAN class="ft71">6 </SPAN>Den här gången hade politikerna sämre stöd än vanligt. Hela 90 procent av de som tillfrågats uppgav att de hade litet eller inget alls förtroende för politikerna. Endast 10 procent uppgav att de hade ”ganska stort” förtroende och inte en enda av de som tillfrågats uppgav sig ha ”mycket stort” förtroende för den grupp företrädare som vi alltså brukar kalla förtroendevalda.</P>
<P class="p32 ft10">”Det är mycket tungt för våra politiker just nu”, konstaterade statsvetaren Sören Holmberg i en för hans del ovanligt känslofylld kommentar.</P>
<P class="p321 ft78">Den avhoppade generationen</P>
<P class="p494 ft10">Om man studerar de yngres värderingar verkar det vara ännu sämre ställt. När skolverket under 1998 frågade landets gymnasieungdomar om demokrati och politik svarade nästan hälften att de inte ansåg att demokrati är den bästa styrelseformen för Sverige. I en annan undersökning av <NOBR>70-talisternas</NOBR> värderingar, som gjordes av Institutet för framtidsstudier, uppgav knappt en tredjedel av ungdomarna att de var intresserade av politiska frågor.<SPAN class="ft71">7</SPAN></P>
<P class="p171 ft10">Det bristande förtroendet visar sig även i medlemssiffrorna. Enligt SCB:s siffror har andelen som är medlemmar eller aktiva i ett politiskt parti minskat kraftigt under de senaste decennierna. Den kraftigaste nedgången märks i åldersgruppen <NOBR>16–24</NOBR> år där</P>
<P class="p495 ft14"><SPAN class="ft31">6</SPAN><SPAN class="ft63">Sifos värderingsstudie</SPAN><SPAN class="ft6">, 1999</SPAN></P>
<P class="p496 ft15"><SPAN class="ft31">7</SPAN><SPAN class="ft79">Den bästa generationen, erfarenheter hos svenskar födda </SPAN><NOBR>1965–1974<SPAN class="ft5">,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft5"> s. 162, Rabén Prisma, Stockholm 1998.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">149</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_149">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112149x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p497 ft10">endast 5 procent i dag är aktiva eller medlemmar.<SPAN class="ft71">8 </SPAN>Samma utveckling kan spåras i de politiska ungdomsförbunden. De flesta har mer än halverat sitt medlemsantal sett över en tioårsperiod.<SPAN class="ft71">9 </SPAN>Sett över 20 år har Centerns ungdomsförbund förlorat 83 procent av sina medlemmar. De moderata och socialdemokratiska ungdomsförbunden har förlorat 54 respektive 62 procent under samma tid.<SPAN class="ft71">10 </SPAN>Och den nedåtgående trenden håller i sig, även om något av förbunden har lyckats höja sitt medlemstal under något enstaka år.</P>
<P class="p32 ft10">Utvecklingen har gått så långt att i de allra flesta ungdomsgrupper är det inte ens ett tänkbart alternativ att gå med i en partipolitisk organisation. Det är ett val som inte ens existerar.</P>
<P class="p114 ft10">Det finns skäl att tala om dagens unga som en avhoppad generation.</P>
<P class="p312 ft78">Att vara med på allvar</P>
<P class="p498 ft10">En förklaring till den demokratiska krisen skulle kunna vara de senaste årens ekonomiska kris. Tanken är säkert inte helt felaktig: i tider av nedskärningar ökar misstron. Men det räcker inte som förklaring, lika lite som det går att förklara hela missnöjet med att politikerna inte går att lita på. Det är bara att jämföra den ekonomiska utvecklingen med den demokratiska så inser man att problemet är mer komplext än så. Under de senaste 30 åren har ekonomin i samhället gått igenom flera konjunkturcykler. Från 1970- talets krisår till <NOBR>80-talets</NOBR> kasinoekonomi, via krisen i början av 90- talet till den nuvarande högkonjunkturen, som nu ger mer pengar till offentlig sektor och en sakta men säkert sjunkande arbetslöshet. Sett över hela perioden har den rent materiella välfärden ökat markant. Dagens Sverige är avsevärt rikare på resurser än det land som tidigare generationer växte upp i.</P>
<P class="p499 ft6"><SPAN class="ft31">8</SPAN><SPAN class="ft63">Svensk ungdomsstatistik</SPAN>, s. 50, Ungdomsstyrelsen, Utredningsrapport 9, Stockholm 1997.</P>
<P class="p500 ft5"><SPAN class="ft31">9</SPAN><SPAN class="ft79">Svensk ungdomsstatistik</SPAN>, s. 51, Ungdomsstyrelsen, Utredningsrapport 9, Stockholm 1997.</P>
<P class="p16 ft14"><SPAN class="ft31">10</SPAN><SPAN class="ft63">Den bästa generationen, erfarenheter hos svenskar födda </SPAN><NOBR>1965–1974<SPAN class="ft6">,</SPAN></NOBR></P>
<P class="p12 ft6">s. 163, Rabén Prisma, Stockholm 1998.</P>
<P class="p355 ft67">150</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_150">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112150x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p277 ft10">Ändå ökar missnöjet. Helt vid sidan av den materiella välfärdens utveckling. Oberoende av om vi befinner oss i hög- eller lågkonjunktur.</P>
<P class="p29 ft10">En mer rimlig förklaring till missnöjet kan i stället vara den bild som gavs i den Rättviseutredning som LO presenterade för några år sedan. Där medverkade flera hundra studiegrupper med fackligt aktiva över hela landet. Ett av de tydligaste resultaten, som presenterades i delrapporten <SPAN class="ft30">Alla höjdarna, </SPAN>var att huvudmotsättningen i Sverige i dag står mellan det rättvisegrupperna kallade för ”de där uppe” och ”vi här nere”. De som har makten att bestämma utvecklingen finns på ena sidan, folket på den andra.<SPAN class="ft71">11 </SPAN>Och bland folket växer vanmakten och vreden.</P>
<P class="p79 ft10">Rättviseutredningen visade också att de som deltog i studiegrupperna såg just <SPAN class="ft30">inflytandet </SPAN>som en avgörande skillnad mellan högt och lågt i samhället. Rättvisa var för dem inte bara jämlikhet i utfall, som lön eller materiella fördelar. Rättvisa var också jämlikhet i inflytande. De ville inte se makthavarnas bortvända ryggar. De ville tala till dem. De ville att någon skulle lyssna.</P>
<P class="p140 ft12">Man skulle också kunna formulera det som att det nya klassamhället håller på att ta form som en konflikt mellan de som blir planlagda och de som har makten att planera livet för andra, en tes som formulerades av Thomas Söderqvist redan för fjorton år sedan i skriften <SPAN class="ft11">1989</SPAN>: ”Informationssamhällets nya överklass skiljer inte mellan offentlig och privat sektor – det är frågan om en relativt homogen <NOBR>privat-och-offentlig</NOBR> planläggnings- och organisationsintelligentia, en ‘priffentlig’ samhällsintelligentia.”<SPAN class="ft76">12</SPAN></P>
<P class="p501 ft10">Missnöjet verkar alltså ligga på ett annat plan. Det verkar handla mer om <SPAN class="ft30">sättet </SPAN>man fattar beslut på än exakt <SPAN class="ft30">vilka </SPAN>beslut man fattar. Det är egentligen en väldigt enkel reaktion: När man upplever att systemet vänder en ryggen, då vänder man själv ryggen åt systemet. Kanske är det därför som den engelske statsvetaren Paul Hirst hävdat att: ”Man kan inte stoppa in demokratiska beslut i</P>
<P class="p502 ft5"><SPAN class="ft31">11</SPAN><SPAN class="ft79">Alla höjdarna</SPAN>, delrapport 2 från LO:s rättviseutredning, Stockholm 1995.</P>
<P class="p503 ft15"><SPAN class="ft31">12</SPAN><SPAN class="ft79">1989, Vänstern, informationssamhället och den nya klassen</SPAN><SPAN class="ft5">, Söderqvist Thomas, Stockholm 1985.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">151</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_151">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112151x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p285 ft10">toppen på auktoritära strukturer och förvänta sig att få ett demokratiskt utfall. Man måste radikalt ta sig an `makten att styra´”.<SPAN class="ft71">13</SPAN></P>
<P class="p235 ft10">Den som inte ser denna skillnad mellan det gamla och det nya samhället, mellan de med makt och de utan, ser inte heller de vanmäktigskapande processer som i sin förlängning kan leda till att människor vänder sig ifrån samhällssystemet – och i värsta fall ifrån demokratin som samhällsmodell.</P>
<P class="p466 ft78">Det franska exemplet</P>
<P class="p504 ft10">I ett avsnitt av sin bok <SPAN class="ft30">De hunsades revansch </SPAN>gör författaren Bim Clinell ett besök i Val Fourré, en invandrartät och fattig stadsdel med höga, grå hyreshus några mil från Paris. Som ett Rosengård eller Hammarkullen om man ska dra några svenska paralleller.</P>
<P class="p372 ft10">Arbetslösheten är hög, liksom de sociala problemen. På kvällarna drar stora ungdomsgäng fram genom området, planlöst och till synes utan mål.</P>
<P class="p505 ft10">I Val Fourré träffar Bim Clinell Salima, som är 28 år. Hon kommer ursprungligen från Algeriet och var fyra år gammal när hennes familj flyttade till Frankrike i början av <NOBR>1960-talet.</NOBR> Hon trivs inte i Val Fourré, som hon anser är på väg att spåra ur. Alldeles innan Bim Clinells besök har polisen drabbat samman med en stor grupp ungdomar. En polis har blivit överkörd och avlidit, en femtonårig pojke har dött under mystiska omständigheter i en poliscell. Händelserna har fått stor uppmärksamhet i hela landet. Invånarna ger sig nu på journalisterna, misshandlar dem och</P>
<P class="p119 ft12">slår sönder deras utrustning. De anser att medierna speglar deras område på ett felaktigt sätt. Först är det alldeles tyst i flera år. Ingen ser dem. Sedan börjar bråken, och i ett gemensamt drev kastar sig journalister ut till Val Fourré för att berätta om våldet. Lite action, och sedan blir det tyst igen.</P>
<P class="p506 ft10">Förr i tiden, under decennierna efter kriget, var kommunistpartiet den dominerande kraften i lokalsamhället Val Fourré. Det var då en del av det ”röda bältet”, ett antal arbetarförorter runt</P>
<P class="p20 ft6"><SPAN class="ft39">13 </SPAN>Hirst Paul, <SPAN class="ft14">From Statism to Pluralism</SPAN>, UCL Press, London 1997.</P>
<P class="p479 ft67">152</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_152">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112152x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p186 ft10">Paris som alla styrdes av vänstern i fransk politik. Kommunisterna hade då ett rikt nätverk av föreningar, barngrupper, sommarkolonier, pensionärsaktiviteter och kulturaktiviteter.</P>
<P class="p23 ft12">Men så är det inte längre.</P>
<P class="p507 ft10">Salima berättar för Bim Clinell hur det sedan en tid ringer var och varannan kväll på dörren till hennes familjs lägenhet. Men det är inte längre några representanter för det etablerade samhällets institutioner som står där utanför dörren. Den kontakten är sedan länge bruten. I stället är det skäggiga ynglingar från Muslimska brödraskapet, och ibland från Jehovas Vittnen som gör sina besök. Bara ett politiskt parti brukade komma hem till dem – Front Nationale. Le Pens fascistiska alternativ i fransk politik.</P>
<P class="p250 ft10">Dessa har alltså visat henne uppmärksamhet. Inga andra. Inte gaullisterna. Inte socialisterna. Inte kommunisterna. Inte facket.</P>
<P class="p32 ft10">Bim Clinell har bott i Frankrike i över tio år. Under den tiden har hon sett hur ”fronten” sakta men säkert växt sig allt starkare. Från att ha varit ett obetydligt extremistparti som ingen tog på allvar till att bli en nationell politisk rörelse. I vissa opinionsmätningar har fronten fått så mycket som en tredjedel av röstsympatierna. I flera kommuner i Sydfrankrike har man erövrat den politiska makten. När man läser Bim Clinells bok förstår man bättre hur de kunde bli så framgångsrika. Trots sin förmögenhet och trots ett utsvävande leverne uppfattas Le Pen inte som en del av eliten. Han är något annat. Någon som förstår och lyssnar på ”vanliga fransmän”.</P>
<P class="p508 ft10">I sin strävan efter stöd har fronten byggt upp en organisation som till sin struktur faktiskt påminner en del om de klassiska svenska folkrörelserna. De talar till och rör sig bland ”vanliga” människor. På samhällets botten. De har ett brett nätverk av lokalföreningar, framför allt i de franska städernas fattigare delar, och ordnar bland annat soppkök åt de sämst ställda – i alla fall de med franskt ursprung. Genom sitt praktiska arbete erbjuder de en form för den kollektiva identiteten – om än en destruktiv sådan. De som är längst ned får en mötesplats.</P>
<P class="p277 ft10">Le Pen tycks alltså ha förstått något mycket viktigt i politiken; att den som vill vinna människors förtroende i politiska val först måste vinna kampen om det civila samhället. Det handlar om att</P>
<P class="p509 ft67">153</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_153">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112153x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p53 ft10">vinna hegemonin, för att tala med Gramsci, och en sådan hegemoni över samhällsdebatten kan aldrig ta sin början i parlamenten. Den utgår alltid från organisationer, sammanslutningar och politiska samtal i människors vardag, på kafferasterna, i grannskapet, med vännerna, eller kanske i den förening man är aktiv i. Enstaka val kan möjligen vinnas uteslutande genom medierna, och det tycks vara de etablerade politiska partiernas huvudväg. Men den som tappar kontakten med det civila samhället, den som hamnar alltför långt ifrån våra vardagliga samtal, den tappar också långsiktigt i förtroende.</P>
<P class="p510 ft10">Så kan vi förstå utvecklingen och misstron. Och så kan vi se möjligheterna.</P>
<P class="p416 ft66">Den sociala individualismen</P>
<P class="p511 ft10">Det finns inget lagbundet i utvecklingen. Det finns inget som säger att vi måste gå åt samma håll som Frankrike. Utvecklingen går att påverka, och i Sverige, med vår traditionellt mycket mera folkrörelseförankrade demokrati, borde det finnas goda möjligheter att göra något bättre.</P>
<P class="p72 ft10">Och just nu borde förutsättningarna dessutom vara större än någonsin. Vi har världens kanske mest välutbildade befolkning, samhället är på de flesta punkter öppnare och mer genomskinligt i dag jämfört med förr, och vi har en unik tillgång till samtalsvägar, inte minst genom medierna, informationstekniken och de nya kommunikationerna.</P>
<P class="p235 ft10">Men vilka är de medborgare som skall bära upp en ny demokratisk dialog? Vilka nya demokratiska modeller eller rörelser kan ersätta den gamla folkrörelsedemokratin? Hur kan vi stänga ute totalitära rörelser och se de andra?</P>
<P class="p140 ft10">I det följande skall jag först diskutera två alternativ som tidigare framförts i den svenska debatten och som rent teoretiskt skulle kunna innebära att en ny demokratisk dialog mellan de där uppe och de där nere öppnades. Det första av dessa alternativ bygger på förhoppningen om en arbetarklassens återkomst. Det andra utgår från en mer amerikanskt inspirerad modell där medborgarrätten och det juridiska systemet står i centrum.</P>
<P class="p371 ft67">154</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_154">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112154x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p32 ft10">Sedan diskuterar jag begreppet <SPAN class="ft80">social individualism</SPAN>, som jag menar är den rimligaste värderingsmässiga grunden för de nya rörelser som nu växer fram i samhället, och som därmed kan bli en möjlighet för en ny demokratisk dialog.</P>
<P class="p321 ft78">Från Docklands till Folkets Park?</P>
<P class="p512 ft10">I sin underhållande och skarpt formulerade bok <SPAN class="ft30">Arbetarklassens återkomst </SPAN>driver Göran Greider en tes som går ut på att demokratin kan och bör återupprätta de gamla kanalerna för att stärka demokratin och minska människornas vanmakt inför samhällsutvecklingen.<SPAN class="ft71">14 </SPAN>I opposition mot alla de som menar att de kollektiva identiteterna har spelat ut sin roll menar han att arbetarklassen som politiskt subjekt i allra högsta grad är en levande realitet. Han lutar sig bland annat mot sociologen Göran Ahrne, som hävdat att arbetarklassen i stort sett varit konstant under hela <NOBR>1900-talet.</NOBR> Visserligen är det allt färre som arbetar inom de ”traditionella” industrigrenarna, men å andra sidan har det tillkommit yrkesgrupper, framför allt inom tjänstesektorn, som också borde räknas till arbetarklassen. Både Greider och Ahrne vänder sig emot den enkla indelning som säger att arbetarklassen måste vara <NOBR>LO-med-</NOBR> lemmar. I <NOBR>TCO-förbund</NOBR> som till exempel SKTF (kommunaltjänstemännen) och HTF (handelstjänstemännen) finns det stora medlemsgrupper med samma intressen på arbetsmarknaden som <NOBR>LO-medlemmarna.</NOBR></P>
<P class="p513 ft10">Greider menar att arbetarklassen har tre kännetecken: de äger inte kapital, har inte beslutanderätt över användningen av produktionsmedlen och de har inte rätt att bestämma över och kontrollera andras arbetskraft. Utifrån denna kategorisering räknar han rent matematiskt fram att arbetarklassen består av mellan 50 och 60 procent av befolkningen (57 procent om man ska vara exakt).</P>
<P class="p114 ft10">Även om en sådan sifferexercis blir lätt parodisk kan det faktiskt vara motiverat att på det här viset ”räkna” fram klasserna när man talar om arbetarklassen i sociologiska termer. För den som</P>
<P class="p514 ft83"><SPAN class="ft81">14 </SPAN><SPAN class="ft82">Greider Göran, </SPAN>Arbetarklassens återkomst, Om klasskampen, globaliseringen och framstegstanken<SPAN class="ft82">, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1998.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">155</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_155">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112155x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p515 ft10">studerar de ökade skillnaderna i inkomster, hälsa, boendestandard eller utbildning är det ju uppenbart att det svenska klassamhället i högsta grad är levande. Eller som Göran Greider formulerar saken: ”Människor dör, blir sjuka, utbildar sig, semestrar efter kollektiva</P>
<P class="p63 ft10">– och förutsägbara – mönster. En förtidspensionerad läkare är lika sällsynt som en <NOBR>EU-politiker</NOBR> med arbetarklassbakgrund.”<SPAN class="ft71">15 </SPAN>Inte ens de mest inbitna nyliberaler klarar sig utan klassbegreppet när de ska förklara dessa skillnader. Och det blir uppenbart att ungefär de grupper Göran Greider pekar ut som tillhörande arbetarklassen, merparten av LO- och delar av <NOBR>TCO-kollektivet,</NOBR> delar en gemensam erfarenhet av underordning och vanmakt.</P>
<P class="p29 ft10">Göran Greider sätter dessutom fingret på något mycket viktigt, nämligen att all social förändring kräver kollektiv handling och för att uppbåda en sådan krävs kollektiv identitet. Det leder bland annat till slutsatsen att den fackliga rörelsen även i fortsättningen har en central roll att spela för att bryta människors vanmakt.</P>
<P class="p32 ft10">Men problemet med en teori om arbetarklassens återkomst är att den inte tar hänsyn till människors egna, verkligt upplevda identiteter. Stora delar av de 57 procent som skulle utgöra arbetarklassen vill i dag inte själva identifiera sig på det viset, även om de objektivt delar ett antal av såväl åsikter som livsvillkor. Och hela poängen med arbetarklassen som politiskt begrepp har ju varit att den kollektiva identiteten har uppfattats även av dem som förväntas ingå i klassen och att det i sin tur ska leda till politisk mobilisering av de resurslösa. Marx teori gick ut på att industrialismen förde samman arbetarna och fick dem att se sina gemensamma intressen. På det viset kunde de upptäcka sig själva som klass. Arbetarrörelsen hade aldrig fått ett så avgörande inflytande på <NOBR>1900-talet</NOBR> om den identifikationen i stället hade skrivits ut uppifrån.</P>
<P class="p155 ft10">Man kan därför inte prata fram en ny arbetarklass. Den kollektiva identiteten, och i dess förlängning den kollektiva mobiliseringen, måste växa underifrån. Ingen skulle i och för sig bli gladare än jag om en ny arbetarklass plötsligt reste sig för att gemensamt ifrågasätta bristerna i samhällssystemet.</P>
<P class="p149 ft6"><SPAN class="ft39">15 </SPAN>Ibid. S. 32.</P>
<P class="p479 ft67">156</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_156">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112156x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p23 ft12">Men det gör den alltså inte.</P>
<P class="p516 ft10">Inte på det viset. De kollektiva identiteterna ser annorlunda ut i dag, liksom vårt sätt att engagera oss. Maktutredningens analys av Katrineholm talar ett tydligt språk på den punkten.</P>
<P class="p114 ft10">Problemet är att det demokratiska systemet inte tycks ha förstått och än mindre anpassat sig till den nya verkligheten. De gamla parternas företrädare, vars partier och rörelser alltid stått med en fot i det civila samhället och en i det parlamentariska systemet, hänvisar fortfarande till den gamla ”rörelsen” som vore den en levande realitet. Ofta med något vagt nostalgiskt i blicken. De hoppas fortfarande att de nya generationerna ska förstå sitt eget bästa och i tusental gå från Docklands till Folkets Park, som statsminister Göran Persson uttryckte saken på våren 1996, när han just valts till partiordförande för socialdemokraterna.</P>
<P class="p243 ft10">Men trots alla besvärjelser är det alldeles uppenbart att de unga massorna inte går till Folkets Park. Troligen finns de inte ens kvar på Docklands. De har dragit vidare.</P>
<P class="p312 ft78">Medborgarrätten som alternativ</P>
<P class="p517 ft12">Ett annat svar på samma problem har framförts av bland andra Lars Trägårdh.<SPAN class="ft76">16 </SPAN>I sitt bidrag till Demokratiutredningen, <SPAN class="ft11">Att bryta vanmakten</SPAN>, argumenterar han för att medborgarnas vanmakt inför samhällssystemen kan brytas om de individuella rättigheterna och det juridiska systemet får en mer framträdande roll.</P>
<P class="p373 ft10">För att visa hur ett sådant system skulle kunna fungera vänder han sig till USA där man har en mycket mer välutvecklad tradition för att värna de så kallade negativa rättigheterna. Genom att driva processer i domstolarna har kulturella och etniska minoriteter under de senaste decennierna kunnat överbrygga århundraden av fördomar och traditioner, och på många punkter skaffat sig samma rättigheter som majoritetskulturen. Domstolarna har genom den amerikanska rättighetstraditionen blivit ett vapen i händerna på de som annars varit resurssvaga.</P>
<P class="p518 ft15"><SPAN class="ft9">16 </SPAN><SPAN class="ft5">Trägårdh Lars, </SPAN>Bemäktiga individerna, Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige <SPAN class="ft5">(SOU 1998:103).</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">157</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_157">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112157x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p61 ft10">Trägårdh menar också att möjligheten att gå via rättsväsendet har mobiliserat dessa grupper politiskt. Det har fört dem samman i gemenskaper. På det viset har till exempel svarta medborgarrättsgrupper, kvinnorörelsen, homosexuella grupper och ”hispanics” från södern upptäckt kraften i kollektivt arbete.</P>
<P class="p32 ft10">Lars Trägårdh har en poäng med sitt resonemang. I USA har många normalt resurssvaga grupper onekligen vunnit en rad segrar som flyttat fram deras positioner i samhället. Det har gett dem en röst i politiken. Det har blivit enklare att få arbeten som tidigare varit stängda för dem. Det har minskat diskrimineringen.</P>
<P class="p61 ft10">Problemet med hela resonemanget är att det utgår ifrån att de resurssvaga grupperna står utanför, och även i fortsättningen kommer att stå utanför majoritetssamhället. Lagstiftningsvägen har visserligen gett dem ett skäl att organisera sig. Den har inneburit att en rad skiftande kollektiva identiteter har kunnat omvandlas till politisk mobilisering. Men lagstiftningsvägen har samtidigt blivit en sista utväg när de etablerade strukturerna inte har släppt in dem, när den politiska kommunikationen – själva demokratin skulle man kunna hävda – inte har fungerat. Svarta medborgarrättsgrupper, kvinnorörelsen och <NOBR>gay-kulturen,</NOBR> för att nämna de vanligaste exemplen, har bara sett elitens bortvända ryggar. Och när ingen har lyssnat på dem har de varit hänvisade till domstolarna för att driva igenom sina krav.</P>
<P class="p32 ft12">I Sverige kan man naturligtvis tänka sig en sådan modell. Om det nuvarande samhällsklimatet håller i sig, om misstron och utanförskapet inte minskar, då är det till och med en trolig utveckling. Medborgarna kommer inte att vänta så länge till.</P>
<P class="p519 ft10">Men det vore icke desto mindre ett misslyckande. Om vi lutar oss mot vår egen rättighetstradition och vår egen historia av mer öppna kanaler mellan högt och lågt behöver vi inte acceptera ett sådant permanentat utanförskap. Det måste gå att bygga en mer öppen och fungerande samhällsdialog. Varför ska vi acceptera att eliterna isolerar sig från det civila samhället?</P>
<P class="p72 ft10">Samtidigt är det alltså inte rimligt att tänka sig en renässans för det gamla. Det går inte att köra framgångens film i repris och hoppas på samma resultat en gång till.</P>
<P class="p520 ft67">158</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_158">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112158x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p32 ft10">Jag menar att den som på allvar vill förnya det demokratiska samtalet och minska vanmakten måste söka upp de nya rörelserna, och hitta alternativ till de gamla kanalerna.</P>
<P class="p466 ft78">De nya rörelserna – inte bara individualism</P>
<P class="p521 ft10">I den svenska, liberalt färgade debatten har huvudspåret varit att förändringarna i demokratin beror på att vi har blivit allt större individualister, att den postmoderna människan inte vill underordna sig några fasta kollektiva identiteter. Det finns en uppsjö av rapporter och undersökningar som kartlagt detta fenomen (och en hel kader av konsulter som gjort grova pengar på att tala om det).</P>
<P class="p140 ft12">Enligt dessa teorier lever vi i den mest mobila av tidsåldrar. Det är inte bara kapitalet och de stora företagen som sprängt alla gränser. De senaste decenniernas utveckling har lika mycket kännetecknats av en tilltagande individualisering av och gränslöshet i de sociala relationerna. Vårt ökade materiella välstånd, den högre utbildningsnivån, de förbättrade kommunikationerna och den alltmer dominerande liberala människo- och världsbilden har frigjort oss från de band som under tidigare epoker hållit oss samman i olika gemenskaper. En av de främsta förespråkarna för teorin att generationerna efter andra världskriget alltmer kommit att präglas av så kallade <NOBR>post-materialistiska</NOBR> värderingar är Åke E Andersson, tidigare chef för Institutet för framtidsstudier. I flera rapporter om <NOBR>70-talisternas</NOBR> värderingar har han beskrivit hur faktorer som internationalism, rörlighet och självorganisering i allt högre grad styr de unga generationernas val av livsbanor.<SPAN class="ft76">17</SPAN></P>
<P class="p522 ft10">På ett plan stämmer dessa teorier säkert; de speglar en faktisk förändring av våra värderingar. Bevisningen är så övertygande att det bara vore fånigt att förneka den; överallt i samhället kan man spåra en strävan efter oberoende. Vi är mindre benägna att gifta oss och bilda familj. Antalet ensamstående ökar hela tiden. Vi byter arbete oftare. Samhället blir alltmer sekulariserat. Vi flyttar oftare</P>
<P class="p523 ft5"><SPAN class="ft9">17 </SPAN>Andersson Åke E, Fürth Thomas, Holmberg Ingvar, <NOBR>7<SPAN class="ft15">0-talister,</SPAN></NOBR><SPAN class="ft15"> Om värderingar förr nu och i framtiden</SPAN>, Natur och Kultur, 1997.</P>
<P class="p345 ft67">159</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_159">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112159x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p524 ft34">och vi är mindre benägna att engagera oss om engagemanget riskerar att binda upp en alltför stor del av vårt ”jag”.</P>
<P class="p248 ft30"><SPAN class="ft10">I sin essä </SPAN>Värderingsförändringar i Sverige <SPAN class="ft10">konstaterar Thorleif Pettersson och Kalle Geyer samma sak.</SPAN><SPAN class="ft71">18 </SPAN><SPAN class="ft10">Medborgarna får en allt mer tillåtande samhällsmoral, en mer </SPAN><NOBR><SPAN class="ft10">anti-auktoritär</SPAN></NOBR><SPAN class="ft10"> inställning och värderar det individuella oberoendet större.</SPAN></P>
<P class="p71 ft12">Men teorin om de autonoma individerna håller inte helt streck för en närmare granskning, och den främsta invändningen är människors engagemang. Gemenskaperna och de kollektiva identiteterna spelar fortfarande en avgörande roll i våra liv. Skillnaden är att de inte ser ut på samma sätt som förr.</P>
<P class="p525 ft12">Ta ungdomsgrupperna som exempel.</P>
<P class="p526 ft10">Även om majoriteten av alla ungdomar uppger att de inte är intresserade av politik, så uppger ändå merparten att de är intresserade av samhällsfrågor, till exempel miljö- eller välfärdsfrågor. De allra flesta uppger också att de någon gång diskuterar politik.<SPAN class="ft71">19 </SPAN>De som deltagit i eller kan tänka sig att delta i namninsamlingar, bojkotter, demonstrationer och vilda strejker ökade till och med under <NOBR>1980-talet</NOBR> – det påstått passiva årtiondet – från 21 till 36 procent.<SPAN class="ft71">20 </SPAN>I sin rapport Svensk Ungdomsstatistik konstaterar Ungdomsstyrelsen att det endast är 2 procent av alla ungdomar som kan klassificeras som ”politiskt passiva”.<SPAN class="ft71">21</SPAN></P>
<P class="p29 ft10">Flera alternativa ungdomsrörelser som har stor betydelse för de ungas världsbild har haft stora framgångar under senare år, även om de gamla rörelserna väljer att se dem som betydelselösa trender. <NOBR>1990-talets</NOBR> kanske enskilt viktigaste kollektiva rörelse, vegetarianismen och veganismen, har på kort tid samlat tusentals anhängare över hela Sverige. Musikrörelsen är starkare än någonsin,</P>
<P class="p527 ft15"><SPAN class="ft31">18</SPAN><SPAN class="ft32">Geyer Kalle, Pettersson Thorleif, </SPAN>Värderingsförändringar i Sverige – Den svenska modellen, individualismen och rättvisan, Samtal om rättvisa<SPAN class="ft5">, Brevskolan 1993</SPAN></P>
<P class="p16 ft6"><SPAN class="ft31">19</SPAN><SPAN class="ft13">Generationsutredningen, Stockholm 1994.</SPAN></P>
<P class="p335 ft14"><SPAN class="ft31">20</SPAN><SPAN class="ft63">Den bästa generationen, erfarenheter hos svenskar födda </SPAN><NOBR>1965-1974<SPAN class="ft6">,</SPAN></NOBR></P>
<P class="p12 ft6">s. 164, Rabén Prisma, Stockholm 1998.</P>
<P class="p528 ft5"><SPAN class="ft9">21 </SPAN><SPAN class="ft15">Svensk ungdomsstatistik</SPAN>, s. 54, Ungdomsstyrelsen, Utredningsrapport 9, Stockholm 1997.</P>
<P class="p345 ft67">160</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_160">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112160x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p487 ft10">och vill man tänja lite på gränserna kan man hävda att det stora intresset för New <NOBR>Age-rörelsen</NOBR> är ett uttryck för samma strävan efter en ny gemenskap och en ny mening i en tillvaro där man tycker att de rationella ”industrisamhällesrörelserna” har svikit.</P>
<P class="p29 ft10">Sammantaget pekar det mesta på att dagens unga är mer aktiva och mer intresserade av samhällsfrågor än de var under det sena <NOBR>1960-talets</NOBR> radikala år. Myten om den stora revolutionens 1968 tycks alltså vara lika felaktig som myten om den passiva, individualistiska nutiden. De som just tar klivet in i vuxenvärlden är inte en del av en <NOBR>jag-jag-jag</NOBR> generation. I själva verket bryr de sig mer och mer om sådant som ligger utanför dem själva.</P>
<P class="p140 ft10">Även bland medborgarna i stort visar det sig att engagemanget finns kvar, men att det även här tar sig andra former än det gjorde för några decennier sedan. Sveriges snabbast växande folkrörelse under <NOBR>90-talet</NOBR> är den så kallade byalagsrörelsen.<SPAN class="ft71">22 </SPAN>I dag räknar man med att 70 000 personer är aktiva i olika former av sådana lokala byprojekt, som direkt syftar till att göra tillvaron bättre på platser, ofta på landsbygden, som det etablerade samhället i det närmaste glömt bort. En annan av de stora, men inte särskilt kartlagda nya sociala rörelserna är de organisationer och nätverk som växer bland de grupper som invandrat till Sverige, en del av det civila samhället som haft påfallande svårt att hitta vägar in i det etablerade samhället.</P>
<P class="p529 ft10">Ett annat exempel är alla de föreningar för arbetslösa som uppstått i spåren av den ekonomiska krisen i början av decenniet. Dessa är ofta starkt politiserade, om än inte partipolitiserade föreningar som har uppstått helt vid sidan av, och ofta motarbetats av den fackliga rörelsen.</P>
<P class="p79 ft10">Man kan även nämna de ”nygamla” rörelserna, som en ofta förbisedd politisk kraft, inte minst miljörörelsen. I dag ansluter den fler aktiva än någonsin, i spåren av agenda 21 och det nya, mer lokalt anpassade engagemanget.</P>
<P class="p530 ft10">I dag finns det alltså en myriad små, nya rörelser, som söker vägar in i demokratin men som ofta fastnar på vägen. Drygt</P>
<P class="p531 ft5"><SPAN class="ft9">22 </SPAN>Se till exempel Boëthius Monica, <SPAN class="ft15">Ta vara på kraften, en idébok om arbetsliv för en ny tid</SPAN>, Brevskolan 1997.</P>
<P class="p345 ft67">161</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_161">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112161x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">hälften av alla invånare i <NOBR>90-talets</NOBR> Sverige är aktiva i minst en förening och 90 procent uppger att de är medlemmar i någon förening eller liknande.<SPAN class="ft71">23</SPAN></P>
<P class="p250 ft10">Kanske är detta den verkliga effekten av välfärdsutvecklingen och moderniseringen. Här hittar vi en enorm kraft, sprungen ur det civila samhället, som ännu inte hittat vägarna till det parlamentariska systemet.</P>
<P class="p140 ft10">Det verkar alltså som om det går utmärkt att uppbåda solidaritet även i dag, och i förlängningen av sitt resonemang konstaterar även Thorleif Pettersson och Kalle Geyler att det finns mycket som tyder på att denna solidaritet slår igenom även i politiska frågor. Deras statistik visar till exempel att dagens medborgare inte vill öka löneskillnaderna i samhället. Det visar också att de inte i högre grad än tidigare generationer skulle anse att fattiga får ”skylla sig själva” för sin fattigdom.<SPAN class="ft71">24 </SPAN>I ett annat sammanhang har journalisten Peter Antman visat att den nya tidens värderingar inte heller betyder att vi vänder oss bort från gemensamma lösningar.<SPAN class="ft71">25 </SPAN>I en artikel i <SPAN class="ft30">TLM </SPAN>från 1995 visar han till exempel att fler än två tredjedelar av befolkningen vill ha ökad jämlikhet i samhället. Störst förståelse för jämlikheten, och störst tilltro till den offentliga sektorn kanske man ska tillägga, har de unga kvinnorna och de unga männen ur socialgrupp tre, alltså till stora delar de grupper som enligt de gängse <NOBR>post-materialistiska</NOBR> teorierna skulle vara störst individualister. Antman visar på ett övertygande sätt att det till största delen är män i medelåldern med högre inkomster som är kritiska till de gemensamma/kollektiva välfärdslösningarna. Där om någonstans kan man tala om minskande solidaritet.</P>
<P class="p89 ft10">Två bilder alltså: Å ena sidan ökad individualism, å andra sidan ett stort engagemang och en fortsatt tilltro till gemensamma lösningar. Hänger detta samman? Är det inte en orimlig kombination av värderingar? Nej, inte alls. Det är tänkbart, ja till och med</P>
<P class="p532 ft5"><SPAN class="ft31">23</SPAN><SPAN class="ft79">Svensk ungdomsstatistik</SPAN>, s. 51, Ungdomsstyrelsen, Utredningsrapport 9, Stockholm 1997.</P>
<P class="p369 ft6"><SPAN class="ft31">24</SPAN><SPAN class="ft13">Ibid.</SPAN></P>
<P class="p533 ft15"><SPAN class="ft31">25</SPAN><SPAN class="ft32">Antman Peter, </SPAN>Ungdom och välfärdsstat – gamla skillnader och nya klyftor<SPAN class="ft5">, TLM ¾ 1995.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">162</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_162">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112162x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p153 ft10">troligt att det i väldfärdens spår har uppstått en ny form av solidarisk individualism. Vi månar alltmer om vårt oberoende, vi värjer oss för alla former av auktoriteter, vi låter inte någon sätta sig på oss, samtidigt som vi är beredda att lägga ned både tid och energi på gemensamma angelägenheter.</P>
<P class="p235 ft10">Och mitt i den utvecklingen har de gamla rörelserna blivit små öar i ett hav av civilt engagemang.</P>
<P class="p466 ft66">Att öppna kanalerna</P>
<P class="p534 ft10">Enligt den allra enklaste idealmodellen skulle de gamla rörelserna och partierna, som en gång lämnat torget, nu åter ta klivet ut på den öppna platsen för att möta medborgarna. Men tyvärr är det inte så enkelt. Misstroendet är redan för stort, och vägen är längre än så.</P>
<P class="p179 ft10">I den senaste valrörelsen till <NOBR>EU-parlamentet</NOBR> såg vi hur svårt det kan vara för en politiker som vill möta sina väljare. Landets torgmöten var dåligt besökta. Det var få som verkligen stannade till för att lyssna på kandidaterna. Ännu färre fann några skäl att gå fram till dem för att inleda ett samtal. Och det spelade ingen roll om kandidaten hette Anders Wijkman, Lars Tobisson eller Maj- Britt Theorin.</P>
<P class="p535 ft10">Ett framgångsrikt försök att öppna kanalerna kräver ett mer långsiktigt arbete.</P>
<P class="p79 ft10">Till att börja med måste de gamla rörelserna öppna sig för de nya, och ge dem en kanal till makten. Men då måste man också förstå skillnaden mellan nytt och gammalt. Tyvärr finns det gott om exempel på hur de gamla rörelserna och partierna försökt anpassa sig till det nya för att åter locka människomassorna till sig men misslyckats. För några år sedan träffade jag en <NOBR>LO-ombuds-</NOBR> man som med full emfas hävdade att LO måste lära sig mer om något han kallade för ”Madonnavärlden”. Det var till en början lite oklart vad han menade, men ett par månader senare langade han upp en låda med aluminiumburkar på mötesbordet. För <NOBR>LO-med-</NOBR> lemmarnas pengar hade han låtit trycka LO:s logotyp på burkarna och sedan fyllt dem med Cuba Cola från Skruvs bryggerier. Han var mycket stolt och kallade sitt tilltag för ”profilering”.</P>
<P class="p360 ft67">163</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_163">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112163x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p71 ft10">Av samma skäl, för att komma närmare ungdomsrörelserna, arrangerade LO på central nivå flera år i rad stora rockfestivaler på Norra Bantorget i Stockholm. Arrangemangen var mycket kostsamma, gick sällan runt men nästan omkull. Jag tror inte att de ökade förtroendet för facket, och knappast heller den fackliga aktiviteten.</P>
<P class="p536 ft12">Problemet är att de gamla rörelserna inte tycks ha förstått de nyas karaktär, och i stället har man tolkat det nya som en fråga om underhållning, som en fråga om att konkurrera med den kommersiella nöjesindustrin, för att den vägen återvinna folket. Bara vi får roligare möten skall det nog lösa sig, tänker man. Man har alltså inte förstått att det människor vill ha är verkligt inflytande och makt. På den punkten har inget ändrat sig. Man går inte med i en folkrörelse, och ännu mindre ett politiskt parti, om man inte får vara med på riktigt. Rockkonserter och grillkvällar kan säkert vara bra för medlemmarna. Men det kan inte vara huvudsaken. De gamla folkrörelserna måste även fortsättningsvis vara bäst på det de en gång bildades för. Facket måste vara bäst på att tillvarata sina medlemmars intressen. Partierna måste vara bäst på att förmedla politiska initiativ och information. I antologin <SPAN class="ft11">Det unga medborgarskapet </SPAN>konstaterade kultursociologen Mats Trondman att ”för att ha roligt behöver man inte politik, men politik, däremot, skall vara rolig och levande som politik. Och dit når man inte med ‘roliga möten’ utan med en levande politik i levda kulturer.”<SPAN class="ft76">26</SPAN></P>
<P class="p85 ft10">I sin intressanta avhandling <SPAN class="ft30">Rörelser i det moderna </SPAN>har göteborgssociologen Håkan Thörn försökt kartlägga vad som skiljer de nya rörelserna från de gamla, som de fungerar i dag. Hans bok är utmärkt läsning för den som vill förstå vad det är som gör de nya sociala rörelserna mer attraktiva för så många.</P>
<P class="p405 ft10">Jag har valt att subjektivt dela upp skillnaderna mellan dagens etablerade rörelser och de nya i sex punkter där varje punkt också pekar mot en öppning för en ny demokratisk dialog. <SPAN class="ft71">27</SPAN></P>
<P class="p537 ft5"><SPAN class="ft31">26</SPAN><SPAN class="ft32">Trondman, Mats, ”I väntan på vadå? När de var unga visste man”, </SPAN><SPAN class="ft15">Det unga medborgarskapet</SPAN>, Demokratiutredningen skrift nummer 5 (SOU 1998:101).</P>
<P class="p16 ft6"><SPAN class="ft31">27</SPAN><SPAN class="ft13">Thörn Håkan, Rörelser i det moderna, Rabén Prisma, 1996.</SPAN></P>
<P class="p355 ft67">164</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_164">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112164x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p25 ft10">1. De nya rörelserna är mindre auktoritetsbundna och plattare till sin struktur än de gamla, och detta är kanske den viktigast skillnaden. Vi lever i den mest <NOBR>anti-auktoritära</NOBR> av alla tider. Alla högkvarter ska bombarderas. Under decennier har vi lärt oss att demokratin ger oss rätten att kräva inflytande. Vi har blivit starkare som individer och allt mindre beroende av hierarkier (vilket alltså inte är detsamma som kollektiva system). De som har makt får därför räkna med att bli ifrågasatta: näringslivets ledare, organisationsföreträdarna och politikerna. Inte ens journalisterna, som enligt den traditionella rollfördelningen ska stå vid sidan av eliterna för att granska dem, slipper numera undan kritiken.</P>
<P class="p61 ft10">Själv har jag inga erfarenheter av <NOBR>1960-talets</NOBR> vänstervåg och när jag var gammal nog att engagera mig politiskt valde jag ett avsevärt mer konventionellt val, SSU. Ändå känner jag en stark samhörighet med det sena <NOBR>60-talets</NOBR> livfulla politiska klimat. Och jag tror att den känslan delas av en stor del av min egen generation. Vänstervågen var på ett plan det första tydliga tecknet på att något hänt med våra värderingar och vår bild av samhällsstrukturen. Långt bortom alla bokstavskombinationer och ideologiska navelskådarstrider fanns det en gemensam kritik mot hierarkierna i de gamla folkrörelserna och deras sätt att hantera sina kanaler till makten och folket. Det var ingen slump att socialdemokratin och inte högerpartierna i det politiska spektrat kom att stå i centrum för kritiken.</P>
<P class="p529 ft10">Med egna erfarenheter i ryggen vill jag också hävda att den högervåg som sedan följde på vänsterns <NOBR>70-tal</NOBR> hade samma grund, även om den tog sig ett helt annat politiskt uttryck. På <NOBR>80-talet</NOBR> var det nyliberala krafter och organisationer som allra tydligast uttalade kritik mot de gamla strukturerna, deras hierarkier och sätt att stänga ute de yngre generationerna. Motståndet fick konkret form i motståndet mot löntagarfonderna. Ekonomin skulle styras av folket, eller av marknaden i den tidens tolkning, inte av några fackpampar och verklighetsfrånvända politiker. Det var argument som bet. Den tidens skolväskor pryddes av <NOBR>SAF-emblem.</NOBR></P>
<P class="p538 ft10">Och det var ingen slump att så många ur de radikala <NOBR>60-tals-</NOBR> leden så enkelt slöt upp under nyliberalismens fana när vinden blåste i en ny riktning.</P>
<P class="p509 ft67">165</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_165">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112165x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p186 ft10"><SPAN class="ft12">2.</SPAN><SPAN class="ft75">I de gamla rörelserna måste man vara med en längre tid för att visa sin duglighet, enligt de ofta ganska fasta normer som redan finns etablerade där. Först efter en tid, ofta efter utbildningar eller liknande, får man vara med och påverka på allvar. De nya rörelserna är dels öppnare, dels mer uppgiftsorienterade. Medlemmarna rör sig ut och in och mellan olika rörelser beroende på vilken uppgift de för tillfället vill ägna sig åt. Det gör också att mångfalden bland de nya rörelserna är större. I de gamla rörelserna utgår man ofta från att alla problem går att lösa inom ramen för samma organisation.</SPAN></P>
<P class="p539 ft10"><SPAN class="ft12">3.</SPAN><SPAN class="ft75">På samma sätt har det politiska målet i de gamla rörelserna ofta legat i en avlägsen framtid. Det jämlika samhället är ett sådant exempel. Man har varit medveten om att det tar tid att förändra sin omvärld. Dagspolitiken har underordnats målen och medlemmarnas inflytande har kanaliserats genom att de har fått skriva motioner och lägga förslag som det ofta tagit åratal att behandla färdigt. I de nya rörelserna ligger målet i nuet, i den praktiskt förändringsbara verkligheten. Det gör också att det är kortare avstånd mellan idé och handling. Som punkt två och tre visar har vi blivit ”nomader i nuet”, för att tala med den italienske sociologen Alberto Melucci.</SPAN></P>
<P class="p448 ft10"><SPAN class="ft12">4.</SPAN><SPAN class="ft75">De gamla rörelserna har ofta gjort en åtskillnad mellan livsstil och politik. Det privata har hållits borta från det politiska. De nya rörelserna gör ingen sådan åtskillnad. Där skapas det nya samhället i det privata livets förändring. Det nya skapas här och nu och påverkas av hur man bor, vilken familjeform man väljer, vad man köper för varor i affären och så vidare. Detta drag hos de nya rörelserna märks tydligt i till exempel kvinnorörelsen och gayrörelsen. För att inte tala om veganerna, som helt och hållet bygger sin organisationsidé på sambandet mellan en samhällelig aspekt – matindustrin – och vad du själv äter för livsmedel. För många av de ungdomar som i dag valt en vegetarisk livsstil har ”renlevnad” blivit en central fråga i samhällsförändringen.</SPAN></P>
<P class="p67 ft10"><SPAN class="ft12">5.</SPAN><SPAN class="ft75">De nya rörelserna gör ingen åtskillnad mellan vardag och politik. I de gamla rörelserna fanns det på 1910- och </SPAN><NOBR>20-talen</NOBR> en politisk vardagskultur där den fria diskussionen och det ideologiska sam-</P>
<P class="p355 ft67">166</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_166">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112166x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p54 ft10">talet spelade en viktig roll, något som bland annat har beskrivits av Ronny Ambjörnsson i boken <SPAN class="ft30">Den skötsamme arbetaren</SPAN>, som handlar om industristaden Holmsund, liksom av Kent Waltersson, doktorand i historia vid Linköpings universitet, i hans studier av den agrara rörelsen i Västergötland.<SPAN class="ft71">28 </SPAN>I de nya rörelserna lever denna politiska vardagskultur vidare.</P>
<P class="p317 ft10">6. Man uttrycker sig på nya sätt i de nya rörelserna. Det är inte bara det skrivna eller talade ordet som spelar en viktig roll. Teater, musik, dans eller symbolhandlingar, som exempelvis Greenpeace aktioner, fyller samma funktion.</P>
<P class="p540 ft10">Den återstående frågan blir då hur det politiska systemet kan skapa kontinuitet och effektivitet åt dessa sporadiska och diskontinuerliga mobiliseringar. Hur kan man öppna en dialog och ge de nya sociala aktörerna möjlighet att framträda och göra sig hörda utan att de förlorar sin speciella karaktär eller autonomi?</P>
<P class="p57 ft10">Till att börja med tror jag att de gamla rörelserna måste öppna sig för – men inte omsluta – de nya rörelserna. Kraven på öppenhet och flexibilitet gör detta till ett riskabelt projekt. Om banden blir för täta kommer medlemmarna att fly vidare till nya nätverk och grupper. De etablerade rörelserna måste lära sig att betrakta det nya civila samhället, hur löst i kanten det än kan verka, inte som ett smidigt sätt att skaffa fler medlemmar, utan som en jämbördig samtalspartner, som kan bidra med politisk livskraft och initiativ.</P>
<P class="p61 ft10">Vidare tror jag att de strukturer som under decennier burit upp de gamla rörelsernas eliter måste dekonstrueras. Det finns i många rörelser, inte minst arbetarrörelsen, som jag känner inifrån, en påfallande intolerans mot subkulturer eller avvikande åsikter. När jag gick min första kurs i <NOBR>SSU-förbundet</NOBR> för drygt tio år sedan kunde man läsa i kursplanen att kursen skulle ge argument mot ”konkurrerande” politiska ideologier. Som exempel på sådana nämndes först liberalismen och konservatismen, vilket inte var så förvånande, men sedan nämndes även ekologismen och feminismen.</P>
<P class="p541 ft15"><SPAN class="ft9">28 </SPAN><SPAN class="ft5">Waltersson, Kent, </SPAN>Agrara bildningsideal och bildningssträvanden<SPAN class="ft5">, stencil, Linköpings universitet 1999.</SPAN></P>
<P class="p345 ft67">167</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_167">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112167x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p79 ft10">Så självgott kan inte de etablerade rörelserna fungera i dag. Det foträta, och auktoritetsbundna skötsamhetsideal som styrt normbildningen i till exempel arbetar- och bonderörelserna under 1900- talet, har gått ur tiden. För att överleva måste de bli mindre hierarkiska och ge större utrymme åt medlemmarnas initiativ och politiska energi. Det får vara slut med den organisationstanke som säger att toppen ska ta initiativen och botten ska utföra dem. Dagens aktiva medborgare nöjer sig inte med att vara broschyrutdelare. De vill bli tagna på allvar och vara med och påverka. De vill se resultat av sin aktivitet.</P>
<P class="p248 ft10">I dagens strukturer är det svårt att tänka sig till exempel en streetsmart skatepunkare i en hög facklig eller politisk position. Ändå är det kanske just streetsmarta skatepunkare, miljöengagerade vegetarianer och flummiga feminister som behövs i de gamla rörelserna. Jag skulle gärna se fler i arbetarrörelsen.</P>
<P class="p61 ft10">Vidare behövs det nya arenor för demokratiska samtal. Sociologen Alberto Melucci kallar det för ”publika representationssfärer”, där man kan ge uttryck för de konflikter och krav som utvecklas i det civila samhället.<SPAN class="ft71">29 </SPAN>Massmedier, universitet, studieförbund, seminarier och andra typer av verksamheter kan fungera i den rollen. En del av dessa har redan vaknat. I kurser, seminarier och studiecirklar ökar intresset för sociala rörelser och politisk kommunikation.</P>
<P class="p89 ft10">Tyvärr pekar det mesta på att den viktigaste av dessa aktörer – medierna – genom sitt sätt att fungera håller på att diskvalificera sig själva. Genom att så ensidigt fokusera på det politiska spelet, konflikter, personfrågor och skandaler, har de gjort sig själva till den del av problemet, som gör att avstånden mellan folket och eliterna ökar. De nya sociala rörelserna – liksom de delar av de gamla som fortfarande lever, inte minst delar av den fackliga rörelsen – har påfallande svårt att få utrymme i medierna, dels för att de ofta är geografiskt placerade utanför Stockholm, dels för att de är bärare av en vardaglig form av engagemang som sällan når löpsedlarna.</P>
<P class="p542 ft6"><SPAN class="ft39">29 </SPAN>Melucci, Alberto, <SPAN class="ft14">Nomader i Nuet</SPAN>, s. 85, Daidalos, 1992.</P>
<P class="p479 ft67">168</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_168">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112168x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">J</SPAN>ESPER <SPAN class="ft67">B</SPAN>ENGTSSON</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p57 ft10">Men det viktigaste av allt är nog ändå att våga pröva nya vägar. Redan i dag finns det en uppsjö av demokratiska experiment över hela landet som är värda att följa upp. Direktval, institutionsstyrelser, ökad möjlighet att skriva motioner och förslag till politiska församlingar, rådslag, medborgarpaneler med mera är exempel på sådana experiment, som ibland kan visa sig misslyckade men som också kan bidra till att öppna de igenslammade kanalerna. Den som inte försöker kan inte heller lyckas.</P>
<P class="p57 ft10">Poängen är alltså inte att de gamla rörelserna på alla punkter ska bli en blåkopia av de nya. I stället menar jag att de gamla måste hitta sin egen roll, och det kan aldrig vara detsamma som att kopiera vare sig den kommersiella världen eller de alternativa rörelserna. Fastheten och trögheten i det gamla har en poäng, man kan inte bilda ett nytt parti eller en ny stor folkrörelse för varje ny fråga. Någonstans måste åsikter och idéer vävas samman till en helhet. Och den rollen kan dessa nya rörelser, dessa ”nomader i nuet” inte fylla. Hela poängen med det nya engagemanget är ju att det inte är institutionaliserat, men det behövs ändå fasta institutioner för att demokratin ska fungera. Det betyder också att de gamla rörelserna för en överskådlig tid kanske får finna sig i att människor kanaliserar sitt engagemang på nya sätt. Den fråga som många ägnar sig åt: Hur värvar vi fler medlemmar? kanske är felställd. Däremot måste de gamla rörelserna med nödvändighet överbrygga misstron och öppna kanalerna mellan det civila samhället och de politiska strukturerna.</P>
<P class="p89 ft10">För detta krävs en arsenal av åtgärder och – inte minst – experimentlusta.</P>
<P class="p130 ft10">Alternativen är helt förskräckande. De etablerade rörelserna är på väg att misslyckas i kommunikationen med folket och resultatet är en demokratins syrebrist. Men trots att de gamla kanalerna sedan en tid slammat igen, och trots att det publicerats ett uppsjö utredningar, betänkanden och konkreta förslag på vad som bör göras, har inga tydliga nya vägar upprättats i deras ställe. Om den nuvarande utvecklingen får löpa vidare kommer distansen öka ännu mer och då öppnas snart dörren för en Le Pen i Sverige.</P>
<P class="p244 ft10">Ändå borde vi ha så goda möjligheter. Sverige har av tradition byggt demokratins grund på folkligt förankrade rörelser, med sin</P>
<P class="p509 ft67">169</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_169">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112169x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">A</SPAN>TT ÖPPNA KANALERNA TILL NYA RÖRELSER</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p35 ft10">bas i det civila samhället. De har fungerat som demokratins andningsorgan. De har skapat band och gemensamma identifikationer, en sorts kollektiv identitet. De har gjutit syre i demokratins blodomlopp. Och även om människors värderingar har förändrats, även om de etablerade rörelserna har tappat både förtroendet och självförtroendet, så består ändå engagemanget.</P>
<P class="p23 ft12">Manegen är krattad.</P>
<P class="p416 ft66">Författarpresentation</P>
<P class="p543 ft10">Jesper Bengtsson är förläggare på bokförlaget Atlas. Redaktör för Media i fokus.</P>
<P class="p544 ft67">170</P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_170">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112170x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<P class="p545 ft77">Några förslag</P>
<P class="p546 ft78">Håkan A. Bengtsson, Jesper Bengtsson, Kristina Hultman och Per Wirtén</P>
<P class="p547 ft67">Självförvaltning</P>
<P class="p548 ft84">Utreda vilka regelverk och lagar som behöver ses över för att underlätta självförvaltning i kommunal verksamhet, exempelvis vård, omsorg, glesbygd (byalagsrörelsen), boende (miljonprogramsområdena).</P>
<P class="p549 ft67">Demokratitesta politiken</P>
<P class="p548 ft84">Demokratitesta politiska beslut för att befrämja eftertanke och reflektioner och för att undersöka om besluten befrämjar medborgerligt deltagande och demokratiska strukturer i det civila samhället.</P>
<P class="p549 ft67">Dialog med nya rörelser</P>
<P class="p550 ft68">Partierna måste öppna sig för och etablera en dialog med de nya sociala, demokratiska rörelserna.</P>
<P class="p549 ft67">Nya oberoende institutioner</P>
<P class="p551 ft85">Att inventera hur de nya demokratiska rörelserna, exempelvis kvinnorörelsen, veganrörelsen och miljörörelsen, i dag arbetar och är organiserade. Verka för att dessa rörelser får möjlighet att utveckla starka oberoende institutioner och att de ekonomiskt sett jämställs med etablerade folkrörelser.</P>
<P class="p552 ft67">Skolans roll</P>
<P class="p553 ft84">Stärka skolans möjlighet att förmedla grundläggande praktiska kunskaper och erfarenheter om demokrati. Målet för den svenska skolan att alla vuxna medborgare ska kunna utnyttja sina demokratiska rättigheter och skyldigheter</P>
<P class="p554 ft67">171</P>
</DIV>
<DIV id="page_171">
<P class="p2 ft20">.</P>
</DIV>
<DIV id="page_172">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112172x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV class="dclr"></DIV>
<P class="p555 ft86">s å a r b e t a r</P>
<P class="p556 ft87">D e m o k r a t i u t r e d n i n g e n</P>
</DIV>
<DIV id="page_173">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112173x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV class="dclr"></DIV>
<DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p557 ft5">Demokratiutredningen analyserar den svenska folkstyrelsens förutsättningar inför <NOBR>2000-talet.</NOBR> Det sker i ljuset av bl.a. globaliseringen, <NOBR>EU-medlem-</NOBR> skapet, förändringarna i medielandskapet, den nya <NOBR>IT-tekniken,</NOBR> förnyelsearbetet inom offentlig förvaltning och folkrörelsernas förändringar. Kommittén har också fått i uppdrag att förklara det sjunkande valdeltagandet samt stimulera det demokratiska engagemanget. Vid sekelskiftet skall utredningen presentera en sammanvägd analys i form av ett slutbetänkande.</P>
<P class="p558 ft5">Utredningen vill redan under arbetets gång bidra till att fördjupa demokratidebatten genom</P>
<P class="p16 ft6"><SPAN class="ft88">•</SPAN><SPAN class="ft13">en skriftserie</SPAN></P>
<P class="p16 ft6"><SPAN class="ft89">•</SPAN><SPAN class="ft13">offentliga seminarier</SPAN></P>
<P class="p559 ft6"><SPAN class="ft88">•</SPAN><SPAN class="ft13">en webbplats för debatt och information</SPAN></P>
<P class="p58 ft90">Skrifter</P>
<P class="p560 ft5">Demokratiutredningen kommer fortlöpande under arbetets gång att publicera en skriftserie med essäer, debattartiklar, seminarieinlägg och forskarantologier.</P>
<P class="p561 ft5">Den omfattande demokratiforskning som bedrivs vid våra universitet och högskolor ställs på detta vis till förfogande för alla som är intresserade av demokratifrågor.</P>
<P class="p562 ft18">Information om titlar, utgivningsdag, priser m.m. finns på utredningens webbplats.</P>
<P class="p11 ft90">Seminarier</P>
<P class="p563 ft18">En av utredningens uppgifter är att stimulera det offentliga samtalet.</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p564 ft18">Därför anordnar vi offentliga seminarier runt om i landet.</P>
<P class="p565 ft5">Till seminarierna bjuder vi in forskare och idédebattörer att bidra med sin kunskap och sina värderingar kring de frågor vi tycker är värdefulla att samtala kring.</P>
<P class="p566 ft18">Varje seminarium dokumenteras i form av en skrift.</P>
<P class="p567 ft90">www. demokratitorget. gov.se</P>
<P class="p568 ft5">är adressen till Demokratiutredningens webbplats. Här finns möjlighet att föra en fri debatt kring demokratin – demokratitorget är öppet för alla.</P>
<P class="p569 ft18">Ett antal krönikörer kommer att kommentera demokratiproblem och andra demokratidebatter.</P>
<P class="p570 ft5">Här kan Du också informera dig om och föra dialog kring utredningen. Direktiv i fulltext, arbetsplan och utredningens protokoll är dokument man kan hämta hem.</P>
<P class="p570 ft5">Här informerar vi också fortlöpande om aktuella skrifter och seminarier. Man kan dessutom ta del av debattinlägg vid seminarier samt beställa utredningens skrifter.</P>
<P class="p565 ft18">Länkar finns till andra delar av nätet där demokratifrågor dryftas på olika sätt.</P>
<P class="p571 ft90">Information</P>
<P class="p572 ft5">Vi svarar gärna på frågor och lämnar ytterligare information om utredningens arbete. Adress och telefonnummer till utredningens kansli finns på nästa sida.</P>
</DIV>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_174">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112174x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV class="dclr"></DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft90">Utredningens sammansättning</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<DIV id="id_2_1">
<P class="p2 ft91">Ordförande</P>
<P class="p573 ft18">Bengt Göransson <SPAN class="ft17">f.d. statsråd</SPAN></P>
<P class="p2 ft6">tel: <NOBR>08-453</NOBR> 41 04</P>
<P class="p574 ft91">Kommittéledamöter</P>
<P class="p575 ft18">Elisa Abascal Reyes (mp) tel: <NOBR>08-519</NOBR> 560 06</P>
<P class="p576 ft82">Stefan Attefall (kd) <SPAN class="ft83">ledamot av riksdagen </SPAN>tel: <NOBR>08-786</NOBR> 54 46</P>
<P class="p577 ft18">Nils Fredrik Aurelius (m) <SPAN class="ft17">ledamot av riksdagen</SPAN></P>
<P class="p2 ft6">tel: <NOBR>08-786</NOBR> 46 85</P>
<P class="p578 ft91">Experter</P>
<P class="p231 ft6">Lars Bryntesson</P>
<P class="p231 ft14">Kulturdepartementet</P>
<P class="p233 ft6">Wanja <NOBR>Lundby-Wedin</NOBR></P>
<P class="p12 ft14">LO:s andra ordförande</P>
<P class="p233 ft6"><NOBR>Carl-Gunnar</NOBR> Peterson</P>
<P class="p12 ft14">Justitiedepartementet</P>
<P class="p579 ft18">Elisabeth Rynell <SPAN class="ft17">författare</SPAN></P>
<P class="p580 ft5">Marcus Storch <SPAN class="ft15">direktör</SPAN></P>
</DIV>
<DIV id="id_2_2">
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t6">
<TR>
<TD class="tr19 td28"><SPAN class="p5 ft6">Britt Bohlin (s)</SPAN> </TD>
<TD class="tr19 td29"><SPAN class="p5 ft6">Eva Marcusdotter (s)</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td28"><SPAN class="p5 ft14">ledamot av riksdagen</SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td29"><SPAN class="p5 ft14">frilansskribent</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr13 td28"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>08-786</NOBR> 47 80</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td29"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>019-36</NOBR> 36 48</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr20 td28"><SPAN class="p5 ft92"><SPAN class="ft6">M</SPAN>ATS <SPAN class="ft6">G</SPAN>ERDAU</SPAN> </TD>
<TD class="tr20 td29"><SPAN class="p5 ft6">Olle Schmidt (fp)</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr4 td28"><SPAN class="p5 ft14">komunalråd</SPAN> </TD>
<TD class="tr4 td29"><SPAN class="p5 ft93">utredningssekreterare</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr13 td28"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>08-718</NOBR> 92 25</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td29"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>040-34</NOBR> 10 64</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr20 td28"><SPAN class="p5 ft6">Per Gustafsson (c)</SPAN> </TD>
<TD class="tr20 td29"><SPAN class="p5 ft6">Pernilla Zethraeus (v)</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td28"><SPAN class="p5 ft14">informationschef</SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td29"><SPAN class="p5 ft14">kommunalråd</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td28"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>08-587</NOBR> 686 40</SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td29"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>026-17</NOBR> 81 22</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr20 td28"><SPAN class="p5 ft6">Gunnar Larsson (s)</SPAN> </TD>
<TD class="tr20 td29"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td28"><SPAN class="p5 ft14">klubbordförande</SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td29"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr13 td28"><SPAN class="p5 ft6">tel <NOBR>031-703</NOBR> 73 07</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td29"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
<TABLE cellpadding=0 cellspacing=0 class="t7">
<TR>
<TD class="tr1 td30"><SPAN class="p5 ft91">Sekretariat</SPAN> </TD>
<TD class="tr1 td31"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr1 td30"><SPAN class="p5 ft94">Huvudsekreterare</SPAN> </TD>
<TD class="tr1 td31"><SPAN class="p5 ft94">Seminarieansvarig</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td30"><SPAN class="p5 ft6">Erik Amnå, <SPAN class="ft14">fil dr</SPAN></SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td31"><SPAN class="p5 ft6">Anders Ljunggren</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td30"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>019-30</NOBR> 30 67</SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td31"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>08-405</NOBR> 16 54</SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr20 td30"><SPAN class="p5 ft94">Biträdande sekreterare</SPAN> </TD>
<TD class="tr20 td31"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr2 td30"><SPAN class="p5 ft6">Margareta Meyer</SPAN> </TD>
<TD class="tr2 td31"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
</TR>
<TR>
<TD class="tr13 td30"><SPAN class="p5 ft6">tel: <NOBR>08-405</NOBR> 49 16</SPAN> </TD>
<TD class="tr13 td31"><SPAN class="p5 ft7"> </SPAN> </TD>
</TR>
</TABLE>
</DIV>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_175">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112175x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<!--[if lte IE 7]><P style="margin-left:538px;margin-top:0px;margin-right:-695px;margin-bottom:0px;" class="p581 ft95"><![endif]--><!--[if gte IE 8]><P style="margin-left:381px;margin-top:0px;margin-right:-538px;margin-bottom:157px;" class="p581 ft95"><![endif]--><![if ! IE]><P style="margin-left:459px;margin-top:79px;margin-right:-616px;margin-bottom:78px;" class="p581 ft95"><![endif]>Formgivning: Susan Nilsson Jupiter Reklam AB</P>
<P class="p582 ft97">P<SPAN class="ft96">OSTADRESS</SPAN><SPAN class="ft92">: </SPAN>103 33 Stockholm. B<SPAN class="ft96">ESÖKSADRESS</SPAN><SPAN class="ft92">: </SPAN>Regeringsgatan <NOBR>30-32</NOBR></P>
<P class="p583 ft97">T<SPAN class="ft96">EL</SPAN>: <NOBR>08-405</NOBR> 49 16. F<SPAN class="ft96">AX</SPAN><SPAN class="ft92">: </SPAN><NOBR>08-411</NOBR> 24 67</P>
<P class="p584 ft97"><NOBR>E-<SPAN class="ft96">POST</SPAN><SPAN class="ft92">:</SPAN></NOBR><SPAN class="ft92"> </SPAN>margareta.meyer@justice.ministry.se</P>
</DIV>
<DIV id="page_176">
<P class="p180 ft98">Demokratiutredningens skriftserie</P>
<P class="p574 ft66">Redaktör Erik Amnå</P>
<P class="p585 ft67">1. Demokratins räckvidd. Dokumentation från ett seminarium (SOU 1998:55)</P>
<P class="p586 ft67">2. En god affär i Motala. Journalisternas avslöjanden och läsarnas etik (SOU 1998:63)</P>
<P class="p587 ft99">3. Att rösta med händerna. Om stormöten, folkomröstningar och direktdemokrati i Schweiz</P>
<P class="p588 ft67">(SOU 1998:85)</P>
<P class="p589 ft67"><SPAN class="ft67">4.</SPAN><SPAN class="ft100">Gör barn till medborgare! Om barn och demokrati under </SPAN><NOBR>1900-talet</NOBR> (SOU 1998:97)</P>
<P class="p590 ft67"><SPAN class="ft67">5.</SPAN><SPAN class="ft100">Det unga medborgarskapet. Dokumentation från ett seminarium (SOU 1998:101)</SPAN></P>
<P class="p591 ft67"><SPAN class="ft67">6.</SPAN><SPAN class="ft101">Lekmannastyre i experternas tid. Dokumentation från ett seminarium (SOU 1998:102)</SPAN></P>
<P class="p269 ft67"><SPAN class="ft67">7.</SPAN><SPAN class="ft101">Demokrati på europeisk nivå? (SOU 1998:124)</SPAN></P>
<P class="p592 ft67"><SPAN class="ft67">8.</SPAN><SPAN class="ft101">Läsarna och demokratin. Ett brev till det läsande Sverige (SOU 1998:134)</SPAN></P>
<P class="p593 ft67"><SPAN class="ft67">9.</SPAN><SPAN class="ft101">Lokala Demokratiexperiment</SPAN><SPAN class="ft78">. </SPAN>Exempel och analyser (SOU 1998:155)</P>
<P class="p594 ft67"><SPAN class="ft67">10.</SPAN><SPAN class="ft102">På Marginalen</SPAN><SPAN class="ft78">. </SPAN>En intervjubok från Socialtjänstutredningen (SOU 1998:161)</P>
<P class="p595 ft67"><SPAN class="ft67">11.</SPAN><SPAN class="ft103">Allas frihet. Demokratin möter marknaden. Tre ronder (SOU 1998:164)</SPAN></P>
</DIV>
<DIV id="page_177">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112177x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">D</SPAN>EMOKRATIUTREDNINGENS SKRIFTSERIE</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p596 ft67"><SPAN class="ft67">12.</SPAN><SPAN class="ft103">EU – ett demokratiprojekt? Dokumentation från ett seminarium (SOU 1998:145)</SPAN></P>
<P class="p597 ft67"><SPAN class="ft67">13.</SPAN><SPAN class="ft103">Invandrarskap och medborgarskap.</SPAN></P>
<P class="p598 ft67">Dokumentation från ett seminarium (SOU 1999:8)</P>
<P class="p599 ft67"><SPAN class="ft67">14.</SPAN><SPAN class="ft103">Att slakta ett får i Guds namn. Om religionsfrihet och demokrati (SOU 1999:9)</SPAN></P>
<P class="p267 ft67"><SPAN class="ft67">15.</SPAN><SPAN class="ft103">Etik och demokratisk statskonst</SPAN></P>
<P class="p600 ft67">(SOU 1999:13)</P>
<P class="p267 ft67"><SPAN class="ft67">16.</SPAN><SPAN class="ft103">Elektronisk demokrati (SOU 1999:12)</SPAN></P>
<P class="p601 ft99"><SPAN class="ft99">17.</SPAN><SPAN class="ft104">Den skyddade provinsen. En essä om demokratins</SPAN></P>
<P class="p600 ft67">värde och värdighet (SOU 1999:22)</P>
<P class="p269 ft67"><SPAN class="ft67">18.</SPAN><SPAN class="ft103">Lobbning (SOU 1998:146)</SPAN></P>
<P class="p602 ft67"><SPAN class="ft67">19.</SPAN><SPAN class="ft103">Demokratin i den offentliga sektorns förändring. Dokumentation från ett seminarium (SOU 1999:40)</SPAN></P>
<P class="p603 ft67"><SPAN class="ft67">20.</SPAN><SPAN class="ft103">Bemäktiga individerna. Om domstolarna, lagen och de individuella rättigheterna i Sverige (SOU 1998:103)</SPAN></P>
<P class="p267 ft67"><SPAN class="ft67">21.</SPAN><SPAN class="ft103">Bör demokratin avnationaliseras?</SPAN></P>
<P class="p600 ft67">(SOU 1999:11)</P>
<P class="p604 ft67"><SPAN class="ft67">22.</SPAN><SPAN class="ft103">Globaliseringen och demokratin. Dokumentation från ett seminarium (SOU 1999:56)</SPAN></P>
<P class="p605 ft67"><SPAN class="ft67">23.</SPAN><SPAN class="ft103">Löser juridiken demokratins problem?</SPAN></P>
<P class="p600 ft67">(SOU 1999:58)</P>
<P class="p267 ft67"><SPAN class="ft67">24.</SPAN><SPAN class="ft103">Representativ demokrati (SOU 1999:64)</SPAN></P>
<P class="p606 ft67"><SPAN class="ft67">25.</SPAN><SPAN class="ft103">Demokratin och det gemensamma bästa</SPAN></P>
<P class="p600 ft67">(SOU 1999:74)</P>
<P class="p267 ft67"><SPAN class="ft67">26.</SPAN><SPAN class="ft103">Demokratiopinioner (SOU 1999:80)</SPAN></P>
<P class="p606 ft67"><SPAN class="ft67">27.</SPAN><SPAN class="ft103">Olydiga medborgare (SOU 1999:101)</SPAN></P>
</DIV>
</DIV>
<DIV id="page_178">
<DIV id="dimg1">
<INGENBILD zsrc="GNB3112178x1.jpg/" id="img1">
</DIV>
<DIV id="id_1">
<P class="p2 ft68"><SPAN class="ft67">D</SPAN>EMOKRATIUTREDNINGENS SKRIFTSERIE</P>
</DIV>
<DIV id="id_2">
<P class="p16 ft67"><SPAN class="ft67">28.</SPAN><SPAN class="ft102">Demokratins förgörare (SOU 1999:10)</SPAN></P>
<P class="p607 ft67"><SPAN class="ft67">29.</SPAN><SPAN class="ft102">Civilsamhället som demokratins arena. Några kritiska reflektioner (SOU 1999:112)</SPAN></P>
</DIV>
</DIV>
</div><style>
TD,TD.p2h {
zzzfont-size:90%;
zzzmargin-right:2px;
zzzoverflow:visable;
zzzword-wrap: break-word;
}
P {
zdisplay:block;
}
.divbreak {
clear:both;
display:block;
zwidth: 100%;
zheight: 1px;
zword-wrap: break-word;
}
.xecp {
display:block;
margin: 0px !important;
padding: 0px !important;
}
.ec {
border-style:solid;
border-width:1px;
display:block;
margin: 0px !important;
padding: 0px !important;
}
.TOPS {
overflow:visable;
margin:2px;
width:690px !important;
}
</style>
GNB3112SOU_1999__112.pdf907909pdfCivilsamhället som demokratins arenahttps://data.riksdagen.se/fil/8EE53E82-45A7-4DE5-9D26-2B89184DD6AF