2226948GN03891999/200089propproppropProposition 1999/2000:89PropositionPropositionJustitiedepartementet8902000-03-16 00:00:002025-12-19 14:05:592000-01-01 00:00:00Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0389/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0389https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0389
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1999/2000:89</h1>
<h2>Lag om konsumentskydd vid distansavtal och<br>hemförsäljningsavtal</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:89</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 16 mars 2000</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>Propositionen innehåller förslag som syftar till att genomföra EG-<br>direktivet (9777/EG) om konsumentskydd vid distansavtal.</p>
<p>I propositionen föreslås att en lag om konsumentskydd vid distansavtal<br>och hemförsäljningsavtal (distansavtalslagen) ersätter 1981 års hemför-<br>säljningslag. Lagen skall vara tvingande till konsumentens förmån.</p>
<p>Distansavtalslagen skall gälla för avtal varigenom en näringsidkare<br>överlåter eller upplåter lös egendom till eller utför tjänster åt en konsu-<br>ment, om avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat<br>system för att träffa avtal på distans och kommunikationen uteslutande<br>sker på distans (distansavtal). Lagen kommer därmed att gälla vid avtal<br>som träffas på Internet, per telefon och på andra sätt där parterna inte<br>samtidigt är fysiskt närvarande.</p>
<p>Lagen skall också gälla för avtal som ingås vid ett hembesök eller<br>under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes<br>fasta försäljningsställe (hemförsäljningsavtal).</p>
<p>I lagförslaget finns bestämmelser om vilken information som närings-<br>idkaren skall lämna konsumenten vid marknadsföring och när ett avtal<br>ingås. Lagförslaget innehåller också regler som ger konsumenten en<br>ångerrätt på 14 dagar. Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall vissa<br>kreditavtal som har träffats med anledning av avtalet upphöra att gälla.<br>Lagförslaget innehåller därutöver bestämmelser om näringsidkarens<br>fullgörelse av avtalet och om konsumentens skydd mot lagvalsklausuler.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 2000.</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 89</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................5</p>
<p>2.1 Förslag till lag om konsumentskydd vid distansavtal och</p>
<p>hemförsäljningsavtal...........................................................5</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen</p>
<p>(1991:601).........................................................................11</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning.............................................................12</p>
<p>4 Distansavtal......................................................................................13</p>
<p>5 Distansavtalsdirektivet.....................................................................14</p>
<p>6 Genomförande av direktivet............................................................18</p>
<p>6.1 Utgångspunkter för genomförandet..................................18</p>
<p>6.2 En ny lag...........................................................................21</p>
<p>6.3 Lagens tillämpningsområde..............................................23</p>
<p>6.3.1 Avtal om lös egendom eller tjänster...............23</p>
<p>6.3.2 System för distansförsäljning, kommunika-</p>
<p>tion uteslutande på distans, m.m.....................25</p>
<p>6.3.3 Konsument och näringsidkare.........................29</p>
<p>6.3.4 Undantag från lagens tillämpningsområde......30</p>
<p>6.4 Näringsidkarens informationsskyldighet...........................37</p>
<p>6.5 Konsumentens ångerrätt....................................................46</p>
<p>6.5.1 Ångerffisten....................................................46</p>
<p>6.5.2 Utövande av ångerrätten.................................50</p>
<p>6.6 Näringsidkarens fullgörande av ett avtal...........................56</p>
<p>6.7 Undantag från informationsskyldigheten och ångerrätten 58</p>
<p>6.8 Undantag från ångerrätten.................................................62</p>
<p>6.9 Betalning med kort............................................................65</p>
<p>6.10 Leverans utan föregående beställning...............................66</p>
<p>6.11 Begränsningar i användningen av vissa</p>
<p>kommunikationsmedel......................................................67</p>
<p>6.12 Medel för att säkerställa efterlevnaden.............................67</p>
<p>6.13 Skydd mot lagval som ger konsumenten ett sämre skydd.69</p>
<p>6.14 Gemenskapsregler och konsumentinformation.................71</p>
<p>7 Ikraftträdande m.m..........................................................................72</p>
<p>8 Ekonomiska konsekvenser...............................................................72</p>
<p>9 Författningskommentar....................................................................73</p>
<p>9.1 Inledande kommentarer.....................................................73</p>
<p>9.2 Förslaget till lag om konsumentskydd vid distansavtal</p>
<p>och hemförsäljningsavtal...................................................73</p>
<p>9.3 Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen</p>
<p>(1991:601).......................................................................101</p>
<p>Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv (97/7/EG) om</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>konsumentskydd vid distansavtal........................................102</p>
<p>Bilaga 2 Sammanfattning av departementspromemorian</p>
<p>Distansavtalslag (Ds 1999:45).............................................119</p>
<p>Bilaga 3 Promemorians lagförslag.....................................................120</p>
<p>Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna....................................126</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag................................................127</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådets yttrande...............................................................134</p>
<p>Bilaga 7 Jämförelsetabell - sammanställning av bestämmelserna i<br>distansavtalsdirektivet och motsvarande eller närmast<br>motsvarande bestämmelser i förslaget till distansavtalslag</p>
<p>eller annan svensk lag..........................................................139</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000........143</p>
<p>Rättsdatablad..........................................................................................144</p>
<h2>Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal,</p>
<p>2. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om konsumentskydd vid distansavtal<br>och hemförsäljningsavtal</h3>
<p>Härigenom föreskrivs<sup>1</sup> följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag gäller för avtal varigenom en näringsidkare överlåter eller<br>upplåter lös egendom till eller utför tjänster åt en konsument, om</p>
<p>1. avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat<br>system för att träffa avtal på distans och kommunikationen uteslutande<br>sker på distans (distansavtal), eller</p>
<p>2. avtalet ingås vid ett hembesök eller under en av näringsidkaren<br>organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe<br>(hemförsäljningsavtal).</p>
<p>Lagen gäller också för marknadsföring som syftar till sådana avtal som<br>anges i första stycket.</p>
<p>2 § I lagen avses med</p>
<p>konsument-, en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål<br>som faller utanför näringsverksamhet,</p>
<p>näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål<br>som har samband med den egna näringsverksamheten,</p>
<p>hembesök: ett besök i konsumentens eller någon annan konsuments<br>bostad eller på någon annan plats där konsumenten inte endast för<br>stunden befinner sig.</p>
<p>3 § Lagen gäller inte distansavtal som</p>
<p>1. avser försäkring, kredit eller någon annan finansiell tjänst,</p>
<p>2. avser uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning på mark<br>eller i vatten,</p>
<p>3. ingås med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat<br>eller en automatiserad affärslokal,</p>
<p>4. ingås med en teleoperatör genom användning av en offentlig telefon-<br>automat, eller</p>
<p>5. ingås vid en auktion där budgivningen normalt inte sker elektroniskt.</p>
<p>4 § Lagen gäller inte hemförsäljningsavtal, om</p>
<p>1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300<br>kronor,</p>
<p><sup>1</sup> Jfr rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 for att skydda konsumenten i de<br>fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, 31.12.1985, s. 31, Celex<br>385L0577) och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om<br>konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, 4.6.1997, s. 19, Celex 397L0007).</p>
<p>2. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:98O) om<br>handel med finansiella instrument,</p>
<p>3. avtalet gäller försäkring,</p>
<p>4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning<br>på mark eller i vatten, eller</p>
<p>5. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas<br>av konsumentens begäran eller som har ett direkt samband med den varan<br>eller tjänsten.</p>
<p>5 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 9-12 §§, om ångerrätt i<br>13-20 §§ och om lagval i 23 § gäller inte distansavtal eller hemförsälj-<br>ningsavtal om sådan upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen<br>(1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>6 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 10 och 11 §§ och om<br>ångerrätt i 13-20 §§ gäller inte distansavtal eller hemförsäljningsavtal om<br>försäljning av livsmedel eller andra varor för ett hushålls löpande för-<br>brukning, om varorna skall levereras till en konsuments bostad eller<br>arbetsplats i ett distributionssystem med regelbunden utköming.</p>
<p>7 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 10 § och om ångerrätt i<br>13-20 §§ gäller inte distansavtal om</p>
<p>1. inkvartering,</p>
<p>2. transport,</p>
<p>3. servering, catering eller någon annan liknande tjänst, eller</p>
<p>4. kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fri-<br>tidsaktivitet,</p>
<p>under förutsättning att näringsidkaren i avtalet åtar sig att tillhanda-<br>hålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod.</p>
<p>8 § Ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är<br>till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat<br>anges i lagen.</p>
<p>Information vid marknadsföring som syftar till distansavtal</p>
<p>9 § Vid marknadsföring som syftar till distansavtal skall näringsidkaren<br>ge information om</p>
<p>1. sitt namn och sin adress,</p>
<p>2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper,</p>
<p>3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter,</p>
<p>4. leveranskostnader,</p>
<p>5. sättet för betalning och för leverans eller fullgörande på annat sätt,</p>
<p>6. ångerrätt enligt denna lag,</p>
<p>7. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om<br>inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa,</p>
<p>8. den tid under vilken erbjudandet gäller, och</p>
<p>9. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser återkommande leveranser<br>av varor eller avser en tjänst som utförs fortlöpande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Informationen skall ges i rimlig tid innan ett avtal ingås. Informationen<br>skall ges klart och begripligt och med användande av metoder som är<br>anpassade till det medel för distanskommunikation som används.<br>Näringsidkaren skall ta särskild hänsyn till behovet av skydd för under-<br>åriga.</p>
<p>Vid marknadsföring per telefon skall näringsidkaren i början av<br>samtalet ge konsumenten information om sin identitet och om samtalets<br>syfte.</p>
<p>Information när ett avtal ingås</p>
<p>10 § När ett distansavtal har ingåtts skall näringsidkaren snarast därefter<br>ge konsumenten en bekräftelse med den information som avses i 9 §<br>första stycket 1-5. Gäller distansavtalet en vara skall informationen ges<br>senast vid leveransen, om inte varan skall levereras till någon annan än<br>konsumenten. Informationen skall ges i en handling eller i någon annan<br>läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Om<br>näringsidkaren redan tidigare har gett informationen i sådan form,<br>behöver den inte ges på nytt, om inte annat följer av andra stycket.</p>
<p>Inom samma tid skall näringsidkaren alltid i en handling eller i någon<br>annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten ge<br>denne information om</p>
<p>1. konsumentens ångerrätt enligt denna lag samt namn och adress till<br>någon som ångerrätten kan utövas mot,</p>
<p>2. gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan fram-<br>ställa klagomål,</p>
<p>3. förekommande garantier och service, och</p>
<p>4. villkoren för att säga upp avtalet för det fall att det gäller tills vidare<br>eller för en längre tid än ett år.</p>
<p>Gäller distansavtalet en tjänst vars fullgörande sker med hjälp av ett<br>medel för distanskommunikation, och utförs tjänsten vid ett enda tillfälle<br>och faktureras av distributören av kommunikationsmedlet, behöver<br>näringsidkaren bara ge konsumenten tillgång till gatuadressen till det<br>verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål.</p>
<p>11 § När ett hemförsäljningsavtal ingås skall näringsidkaren samtidigt<br>lämna konsumenten en handling där denne informeras om sin ångerrätt<br>enligt denna lag samt om namn och adress till någon som ångerrätten kan<br>utövas mot. Detsamma skall gälla när konsumenten lämnar ett anbud till<br>näringsidkaren som denne inte genast tar ställning till. Konsumenten<br>skall skriva under ett exemplar av handlingen som bekräftelse på att han<br>eller hon har tagit emot den. Den informationshandling som lämnas till<br>konsumenten skall vara åtföljd av en blankett som kan användas för att<br>utöva ångerrätten.</p>
<p>Den handling och den blankett som avses i första stycket skall<br>överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Påföljd vid utebliven information</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>12 § Om en näringsidkare inte ger information i enlighet med 9-11 §§,<br>skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.</p>
<p>Information enligt 9-11 §§ skall därvid anses vara sådan information<br>av särskild betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra<br>stycket marknadsföringslagen.</p>
<p>Konsumentens ångerrätt</p>
<p>13 § Konsumenten har rätt att frånträda ett distansavtal eller ett hem-<br>försäljningsavtal (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller<br>sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i<br>15 § (ångerfrist). Konsumenten har alltid rätt att lämna eller sända<br>meddelandet inom sju arbetsdagar från den dag som anges i 15 §.</p>
<p>14 § Vid distansavtal har konsumenten inte ångerrätt, om avtalet gäller</p>
<p>1. en tjänst och fullgörandet har påbörjats med konsumentens samtycke<br>under ångerfristen,</p>
<p>2. en vara eller en tjänst och priset beror på sådana svängningar på<br>finansmarknaden som näringsidkaren inte kan kontrollera,</p>
<p>3. en vara som på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller<br>som snabbt kan försämras eller bli for gammal,</p>
<p>4. en förseglad ljud- eller bildupptagning eller ett förseglat dator-<br>program och förseglingen har brutits,</p>
<p>5. en tidning eller en tidskrift, eller</p>
<p>6. vadhållning eller andra lotteri tjänster.</p>
<p>15 § Vid distansavtal eller hemförsäljningsavtal om överlåtelse eller<br>upplåtelse av varor börjar ångerfristen löpa den dag då konsumenten tar<br>emot varan eller en väsentlig del av den. Vid distansavtal eller hem-<br>försäljningsavtal om en tjänst börjar ångerfristen löpa den dag då avtalet<br>ingås.</p>
<p>Vid distansavtal börjar ångerfristen dock löpa tidigast den dag då före-<br>skriven information enligt 10 § kommer konsumenten till handa. Vid<br>hemförsäljningsavtal börjar ångerfristen löpa tidigast den dag då hand-<br>lingar enligt 11 § kommer konsumenten till handa.</p>
<p>Avser avtalet en vara som har tillverkats eller väsentligt ändrats efter<br>konsumentens särskilda önskemål eller som annars har fått en tydlig<br>personlig prägel, far näringsidkaren och konsumenten skriftligen avtala<br>att ångerfristen skall börja löpa den dag som anges i andra stycket oavsett<br>om konsumenten har tagit emot varan eller en väsentlig del av den.</p>
<p>16 § Om näringsidkaren vid ett distansavtal i strid med 10 § andra<br>stycket 1 underlåtit att i föreskriven form ge den information som nämns<br>där, förlorar konsumenten sin ångerrätt ett år efter den dag då ånger-<br>fristen skulle ha börjat löpa enligt 15 § första stycket. Avser underlåten-<br>heten någon annan information enligt 10 §, förlorar konsumenten dock<br>sin ångerrätt tre månader efter den dagen.</p>
<p>17 § Konsumenten far utöva sin ångerrätt endast om den vara som han<br>eller hon har tagit emot hålls i väsentligen oförändrat skick. Detta gäller<br>dock inte om varan har förstörts eller förändrats på grund av någon åtgärd<br>som har varit nödvändig för att undersöka varan eller på grund av någon<br>omständighet som inte kan hänföras till konsumenten.</p>
<p>Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt</p>
<p>18 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall konsumenten lämna<br>eller sända tillbaka varan till näringsidkaren.</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid hemförsäljningsavtal och har<br>tagit emot varan eller en väsentlig del av den vid hembesöket eller under<br>utflykten, skall konsumenten dock hålla varan tillgänglig på den plats där<br>den har tagits emot. Varan far även hållas tillgänglig på någon annan<br>plats som konsumenten anvisar, om näringsidkaren utan olägenhet kan<br>hämta den där.</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid distansavtal eller hemförsälj-<br>ningsavtal om en tjänst, skall vad som sägs i andra stycket tillämpas på<br>material som konsumenten har tagit emot, förutsatt att konsumenten inte<br>åsamkas olägenheter av betydelse eller kostnader.</p>
<p>19 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall näringsidkaren snarast<br>och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till<br>näringsidkaren. Tiden skall räknas från den dag då näringsidkaren tog<br>emot varan eller, vid avtal om en tjänst, konsumentens meddelande om<br>att avtalet frånträtts.</p>
<p>Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som har ingåtts vid<br>telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande verksamhet<br>skall tiden enligt första stycket räknas från den dag då näringsidkaren tog<br>emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträtts. Näringsidkaren<br>skall i dessa fall betala skälig ersättning till konsumenten för dennes<br>kostnader att sända tillbaka varan. Konsumenten har rätt att behålla<br>varan, eller i förekommande fall materialet, till dess att näringsidkaren<br>fullgör hela sin betalningsskyldighet.</p>
<p>Om näringsidkaren i fall som avses i 18 § andra och tredje styckena<br>inte hämtar varan eller materialet inom tre månader från den dag då<br>ångerfristen började löpa, tillfaller egendomen konsumenten utan ersätt-<br>ning. Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som har ingåtts<br>vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande<br>verksamhet tillfaller varan konsumenten utan ersättning även i andra fall<br>än som avses i 18 § andra stycket, om inte näringsidkaren inom tre<br>månader från den dag då ångerfristen började löpa fullgör hela sin betal-<br>ningsskyldighet.</p>
<p>Har näringsidkaren enligt avtal med konsumenten levererat en ersätt-<br>ningsvara, skall näringsidkaren alltid betala skälig ersättning till<br>konsumenten för dennes kostnader att sända tillbaka varan. Närings-<br>idkaren skall informera konsumenten om denna rätt till ersättning när<br>ersättningsvaran levereras.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Kreditavtal</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>20 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt och med anledning av<br>distansavtalet eller hemförsäljningsavtalet har fatt kredit av närings-<br>idkaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan<br>denne och näringsidkaren, skall kreditavtalet upphöra att gälla utan att<br>konsumenten far åläggas någon påföljd för detta.</p>
<p>Fullgörelse</p>
<p>21 § Näringsidkaren skall fullgöra sin prestation inom skälig tid. Om<br>konsumenten och näringsidkaren inte har avtalat annat, skall prestationen<br>fullgöras senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten gjorde sin<br>beställning.</p>
<p>Om näringsidkaren inte kan fullgöra sin prestation i tid och detta inte<br>beror på konsumenten eller något förhållande på hans eller hennes sida,<br>har konsumenten rätt att häva distansavtalet eller hemförsäljningsavtalet.<br>Näringsidkaren skall informera konsumenten om detta.</p>
<p>Häver konsumenten avtalet, skall näringsidkaren betala tillbaka vad<br>konsumenten har betalat. Detta skall ske snarast, dock senast inom 30<br>dagar från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens med-<br>delande om att avtalet hävts.</p>
<p>Behörighet för näringsidkarens ombud</p>
<p>22 § Anlitar näringsidkaren ett ombud, skall denne alltid anses behörig<br>att handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå distansavtal<br>eller hemförsäljningsavtal, att utfasta förmåner som är avsedda att ingå i<br>ett sådant avtal samt att ta emot betalning för näringsidkarens räkning.<br>Näringsidkaren kan inte till nackdel för konsumenten inskränka denna<br>behörighet.</p>
<p>Lagval</p>
<p>23 § Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i<br>fråga om regler om distansavtal, om den lag som gäller med bortseende<br>från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbets-<br>området och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000, då hemförsäljningslagen<br>(1981:1361) skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>10</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen<br>(1991:601)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § prisinformationslagen (1991:601) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Särskilda föreskrifter om infor-<br>mation till konsumenter finns i<br>konsumentkreditlagen (1992:830),<br>konsumentförsäkringslagen<br>(1980:38), valutaväxlingslagen<br>(1996:1006) och lagen (1999:268)<br>om betalningsöverföringar inom<br>Europeiska ekonomiska sam-<br>arbetsområdet.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>3§</p>
<p>Särskilda föreskrifter om infor-<br>mation till konsumenter finns i<br>konsumentkreditlagen (1992:830),<br>konsumentförsäkringslagen<br>(1980:38), valutaväxlingslagen<br>(1996:1006), lagen (1999:268) om<br>betalningsöverföringar inom Euro-<br>peiska ekonomiska samarbets-<br>området och lagen (2000:000) om<br>konsumentskydd vid distansavtal<br>och hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000.</p>
<p>11</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning <sup>Pr</sup>°P-1999/2000:89</h2>
<p>Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog den 20 maj 1997<br>direktiv (97/7/EG) om konsumentskydd vid distansavtal (distans-<br>avtalsdirektivet). Direktivet innehåller bestämmelser om näringsidkarens<br>informationsskyldighet, konsumentens ångerrätt m.m. vid avtal som ingås<br>på distans, t.ex. vid handel över Internet. Medlemsstaterna skall ha<br>genomfort direktivet senast den 4 juni 2000.</p>
<p>Distansavtalsdirektivet finns som bilaga 1.</p>
<p>Genomförandet av distansavtalsdirektivet har skett i nära nordiskt<br>samarbete. Vid överläggningar med företrädare för ansvariga departe-<br>ment i Danmark, Finland, Island och Norge har man sökt enas om hur<br>direktivet bör tolkas och hur det lämpligen kan genomföras. Nordiska<br>ministerrådets rapport ”Nordisk implementering av distansavtals-<br>direktivet” (TemaNord 1998:532) har därvid beaktats. Överläggningarna<br>har lett till att en betydande nordisk rättslikhet kan föreligga vid<br>genomförandet av direktivet.</p>
<p>Direktivet har också behandlats i en samrådsgrupp med företrädare för<br>berörda myndigheter och organisationer. Dessutom har EG-kommis-<br>sionen i oktober 1999 anordnat ett möte för sakkunniga inom<br>medlemsstaternas regeringskanslier. Vid mötet, där Sverige var<br>representerat, utbyttes erfarenheter av arbetet med genomförandet och<br>diskuterades bl.a. hur vissa bestämmelser kan tolkas.</p>
<p>Som ett led i arbetet att genomföra direktivet utarbetades inom Justitie-<br>departementet departementspromemorian Distansavtalslag (Ds 1999:45).<br>I promemorian föreslås en ny lag om konsumentskydd vid distansavtal<br>och hemförsäljningsavtal, som skall ersätta 1981 års hemförsäljningslag.<br>Promemorian har remissbehandlats.</p>
<p>En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians<br>lagförslag finns i bilaga 3. En förteckning över remissinstanserna finns i<br>bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet<br>(Jul999/3515/L2).</p>
<p>Från distansavtalsdirektivets tillämpningsområde är de finansiella<br>tjänsterna undantagna. Exempel på finansiella tjänster är försäkringar,<br>krediter och investeringstjänster. EG-kommissionen presenterade den 14<br>oktober 1998 ett förslag till direktiv om distansförsäljning av finansiella<br>tjänster till konsumenter, KOM (1998) 468 slutlig. Sedan direktiv-<br>förslaget behandlats vid ett ministerrådsmöte och i Europaparlamentet<br>har kommissionen lagt fram ett reviderat förslag, KOM (1999) 385<br>slutlig. Förslaget bereds nu i ministerrådets arbetsgrupp för konsument-<br>skydd och information. Ett rimligt antagande är att direktivet kan antas<br>hösten 2000.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 17 februari 2000 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har följt Lagrådets<br>förslag. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 6.2, 6.4, 6.5.1, 6.8, 6.9<br>och 6.12 samt i författningskommentaren.</p>
<p>I förhållande till lagrådsremissens förslag har dessutom ett par rent<br>redaktionella ändringar gjorts.</p>
<p>En jämförelsetabell med en sammanställning av bestämmelserna i<br>distansavtalsdirektivet och motsvarande eller närmast motsvarande<br>bestämmelser i förslaget till distansavtalslag eller annan svensk lag finns<br>i bilaga 7.</p>
<h2>4 Distansavtal</h2>
<p>Ett par miljoner användare lär ha tillgång till Internet i Sverige. Man<br>räknar med att handeln över Internet kommer att snabbt öka i betydelse,<br>inte minst handeln över landsgränsema.</p>
<p>Informationstekniken och den elektroniska handeln medför naturligtvis<br>stora möjligheter. Det är lättare att få tillgång till information från olika<br>håll och jämföra t.ex. priser. Utbudet av varor och tjänster är större och<br>mer lättillgängligt. Företagen kan på ett annat sätt än med andra tekniker<br>bedriva marknadsföring och skapa och hålla fast kundrelationer. Avtal<br>kan ingås snabbt och enkelt. Många gånger är priserna vid elektronisk<br>handel lägre än annars. Handeln över Internet kan också vara till fördel<br>för dem som har svårt att uppsöka fasta butiker, t.ex. på grund av<br>rörelsehinder eller dåliga kommunikationer.</p>
<p>Tekniken kan samtidigt innebära nackdelar för konsumenterna. De blir<br>mera utsatta när marknadsföringen når dem in i hemmen, ibland kanske<br>skräddarsydd för den enskilde konsumenten. Vid elektronisk handel har<br>konsumenten i allmänhet sämre möjligheter än vid ett butiksköp att<br>undersöka varan och ställa frågor om egenskaper och andra villkor.<br>Konsumenten är i större utsträckning än annars beroende av den<br>information som näringsidkaren ger vid marknadsföringen, t.ex. på sin<br>hemsida, eller i samband med att ett avtal ingås. Visserligen är<br>konsumenten själv aktiv, t.ex. genom att söka på olika hemsidor, men kan<br>ändå befinna sig i ett underläge gentemot säljaren, eftersom han eller hon<br>kanske har svårt att bedöma den information som säljaren lämnar. Det är<br>vidare tekniskt lätt att ingå avtal över Internet. Normalt fyller konsu-<br>menten i ett elektroniskt beställningsformulär och skickar sedan iväg<br>detta elektroniskt genom att bara trycka på en knapp. Det kan finnas en<br>risk för att många köp görs utan tillräckligt övervägande och att konsu-<br>menten ångrar sig efter avtalet.</p>
<p>Utmärkande för konsumenthandeln på Internet är alltså att avtal ingås<br>på distans, dvs. utan att konsumenten och näringsidkaren träffar varandra<br>före och i anslutning till avtalsslutet. I likhet med vad som gäller vid<br>andra distansavtal, t.ex. telefonförsäljning och postorderförsäljning,<br>behöver konsumenten i sådana fall fa tillräcklig information för att kunna<br>bedöma ett avtal och ha möjlighet att på ett ordnat sätt från träda ett avtal<br>som han eller hon ångrar. Ett gott konsumentskydd vid distansavtal</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>13</p>
<p>bidrar till att konsumenterna kan känna förtroende för den elektroniska<br>handeln och därmed lättare använda sig av den. Distansavtalsdirektivet<br>innebär att konsumentens ställning stärks på EU:s inre marknad och att<br>den fria rörligheten för varor och tjänster underlättas.</p>
<p>Marknadsföringslagen (1995:450) är tillämplig på marknadsföring som<br>syftar till distansavtal, t.ex. marknadsföring på Internet. Lagen innebär<br>bl.a. att marknadsföringen skall stämma överens med god marknads-<br>föringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenterna. I det<br>allmänna kravet på marknadsföringen ligger att näringsidkaren skall<br>lämna sådan information som är av särskild betydelse från konsument-<br>synpunkt. Särskilda regler om informationsskyldighet finns i annan<br>lagstiftning som kan vara tillämplig vid distansavtal, t.ex. prisinforma-<br>tionslagen (1991:601), konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen<br>(1992:1672) om paketresor.</p>
<p>I hemförsäljningslagen (1981:1361) finns bestämmelser som ger<br>konsumenten ångerrätt vid vissa distansavtal, nämligen om avtalet ingås<br>vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande verk-<br>samhet. Hemförsäljningslagen gäller emellertid inte för andra distans-<br>avtal än sådana som ingås på telefon. Några andra civilrättsliga lagregler<br>för just distansavtal finns inte. Däremot finns det naturligtvis lagregler<br>som gäller såväl handel på distans som handel på annat sätt, t.ex.<br>konsumentköplagen (1990:932) och konsumenttjänstlagen (1985:716).</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<h2>5 Distansavtalsdirektivet</h2>
<p>Syftet med distansavtalsdirektivet är en tillnärmning av medlemsstaternas<br>lagar och andra författningar om distansavtal som träffas mellan<br>konsumenter och leverantörer, dvs. näringsidkare (artikel 1). I artikel 2<br>ges den för direktivets tillämpningsområde avgörande definitionen av<br>distansavtal. Av definitionen framgår att det skall vara fråga om ett avtal<br>som ingås mellan en näringsidkare och en konsument inom ramen för ett<br>av näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans. Fram<br>till att avtalet träffas, inbegripet ingåendet av själva avtalet, far<br>uteslutande användas en eller flera tekniker för distanskommunikation.<br>Härmed avses tekniker som kan användas för ingående av avtal utan att<br>parterna samtidigt är fysiskt närvarande. Vidare framgår av definitionen<br>att det skall vara fråga om avtal om varor eller tjänster. Vissa avtal<br>undantas helt eller delvis (artikel 3, se nedan).</p>
<p>I direktivet finns bestämmelser om</p>
<p>- näringsidkarens informationsskyldighet (artiklarna 4 och 5),</p>
<p>- konsumentens ångerrätt (artikel 6),</p>
<p>- näringsidkarens fullgörelse av ett träffat avtal (artikel 7),</p>
<p>- betalning med kort (artikel 8),</p>
<p>- leverans utan föregående beställning (artikel 9),</p>
<p>- begränsningar i användningen av vissa medel för distanskommunika-<br>tion (artikel 10), och</p>
<p>14</p>
<p>- medlemsstaternas skyldighet att se till att det i konsumenternas<br>intresse finns tillräckliga och effektiva medel för att säkerställa efter-<br>levnaden av bestämmelserna i direktivet (artikel 11).</p>
<p>Direktivet innehåller vidare bestämmelser om att reglerna skall vara<br>tvingande till konsumentens förmån (artikel 12.1), att konsumenten inte<br>får berövas det skydd som direktivet ger genom att avtalet hänvisar till en<br>lag i en icke-medlemsstat (artikel 12.2), att direktiv som reglerar<br>speciella former av distansavtal skall tillämpas i stället för distans-<br>avtalsdirektivet, m.m. (artikel 13) och att direktivet är ett s.k. minimi-<br>direktiv (artikel 14).</p>
<p>Slutligen innehåller direktivet bestämmelser om ikraftträdandetid-<br>punkt, medlemsländernas rapporteringsskyldighet till kommissionen<br>m.m. (artiklarna 15-18).</p>
<p>Direktivet är inte tillämpligt på alla distansavtal. Det är inte tillämpligt<br>på avtal som avser finansiella tjänster, avtal som ingås med hjälp av<br>varuautomater eller automatiserade affärslokaler, avtal som ingås med<br>distributörer av telekommunikationer genom användning av offentliga<br>telefonautomater, avtal som ingås för uppförande och försäljning av fast<br>egendom eller som avser andra rättigheter som är knutna till sådan<br>egendom (med undantag av hyresavtal) och inte heller på avtal som ingås<br>vid auktioner (artikel 3.1).</p>
<p>Vidare finns undantag från direktivets bestämmelser om närings-<br>idkarens informationsskyldighet, konsumentens ångerrätt och tidpunkten<br>för näringsidkarens fullgörelse av ett träffat avtal. Dessa bestämmelser<br>skall inte tillämpas på avtal om leverans av livsmedel, drycker eller andra<br>varor för daglig konsumtion, vilka levereras till en konsuments bostad<br>eller arbetsplats av distributörer genom regelbunden utköming. Bestäm-<br>melserna skall inte heller tillämpas på avtal om tillhandahållande av<br>tjänster som avser inkvartering, transport, serveringsverksamhet eller<br>fritidsaktiviteter, om näringsidkaren när avtalet träffas åtar sig att<br>tillhandahålla tjänsten en bestämd dag eller under en angiven tidsperiod<br>(artikel 3.2).</p>
<p>I direktivet finns också särskilda undantag från bestämmelserna om<br>ångerrätt (artikel 6.3). Om inte parterna har kommit överens om annat,<br>har konsumenten ingen ångerrätt vid avtal om</p>
<p>- en tjänst när fullgörandet har påbörjats med konsumentens samtycke<br>före utgången av ångerffisten,</p>
<p>- tillhandahållande av varor eller tjänster vilkas pris beror på fluktua-<br>tioner på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan kontrollera,</p>
<p>- tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens<br>anvisningar eller som har fatt en tydlig personlig prägel eller som på<br>grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som snabbt kan<br>försämras eller bli för gamla,</p>
<p>- tillhandahållande av förseglade ljud- eller bildinspelningar eller<br>datorprogram när konsumenten har brutit förseglingen,</p>
<p>- tillhandahållande av tidningar och tidskrifter, och</p>
<p>- tips- och lotteri tjänster.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>15</p>
<p>Näringsidkarens informationsskyldighet</p>
<p>Det ena bärande elementet i direktivets konsumentskydd är närings-<br>idkarens informationsskyldighet. Konsumenten skall i god tid innan ett<br>avtal träffas fa information om bl.a. näringsidkarens identitet, varans eller<br>tjänstens huvudsakliga egenskaper, varans eller tjänstens pris<br>(inkluderande alla skatter), eventuella leveranskostnader, sättet för<br>betalning och för leverans eller fullgörande på annat sätt, ångerrätt när<br>sådan gäller och den tid under vilken ett lämnat erbjudande gäller<br>(artikel 4).</p>
<p>Konsumenten skall även fa information av näringsidkaren efter det att<br>avtalet har träffats. Konsumenten skall fa en bekräftelse (skriftligen eller i<br>annan varaktig form som är tillgänglig för konsumenten) på merparten av<br>den information som enligt artikel 4 skall lämnas innan avtalet ingås,<br>såvida konsumenten inte redan då har fatt del av informationen skrift-<br>ligen eller i annan varaktig form som är tillgänglig för honom eller<br>henne. Konsumenten skall vidare på ett tidigt stadium i samband med<br>fullgörandet av avtalet fa information om villkoren och förfarandet för att<br>utnyttja ångerrätten, gatuadressen till näringsidkaren dit konsumenten<br>kan vända sig för att framställa klagomål, förekommande garantier och<br>service efter köpet och villkoren för att säga upp avtalet för det fall att det<br>gäller tills vidare eller för en längre tid än ett år (artikel 5).</p>
<p>Konsumentens ångerrätt</p>
<p>Den andra centrala delen i konsumentskyddet är konsumentens ångerrätt.<br>Konsumenten skall ha rätt att utan påföljd och utan att ange något skäl<br>frånträda ett träffat avtal (ångerrätt). Ångerfristen skall vara minst sju<br>arbetsdagar. Vid avtal om en vara börjar ångerfristen löpa den dag då<br>konsumenten tar emot varan, medan vid avtal om en tjänst ångerfristen<br>börjar löpa den dag då avtalet träffas. Ångerfristen börjar dock aldrig<br>löpa förrän näringsidkaren har uppfyllt sin informationsskyldighet enligt<br>artikel 5. Den yttersta tidsfristen för att utöva ångerrätten är tre månader<br>från det att konsumenten tar emot varan eller, om avtalet avser en tjänst,<br>avtalet träffas (artikel 6.1).</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt, är näringsidkaren skyldig att<br>senast inom 30 dagar lämna tillbaka vad konsumenten har betalat. Den<br>enda kostnad som far läggas på konsumenten är den direkta kostnaden för<br>att skicka tillbaka varan (artikel 6.2). Om konsumenten har utövat sin<br>ångerrätt och med anledning av avtalet har fatt kredit av näringsidkaren<br>eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan denne och<br>näringsidkaren, skall kreditavtalet upphöra att gälla utan att konsumenten<br>får åläggas någon påföljd för detta (artikel 6.4).</p>
<p>Näringsidkarens fullgörelse av ett träffat avtal</p>
<p>Distansavtalsdirektivet innehåller också några kontraktsrättsliga regler,<br>närmast regler om när förpliktelser enligt ett träffat avtal skall uppfyllas.<br>Om inte parterna har kommit överens om annat, skall näringsidkaren<br>utföra beställningen senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>16</p>
<p>lämnade denna till näringsidkaren (artikel 7.1). För det fall att närings- Prop. 1999/2000:89<br>idkaren inte kan fullgöra sin del av avtalet på grund av att den beställda<br>varan eller tjänsten inte finns att tillgå, skall konsumenten informeras om<br>detta och snarast möjligt, dock senast inom 30 dagar, fa tillbaka vad han<br>eller hon har betalat (artikel 7.2). Medlemsstaterna får emellertid före-<br>skriva att näringsidkaren får tillhandahålla konsumenten en vara eller<br>tjänst av likvärdig kvalitet och till likvärdigt pris, under förutsättning att<br>parterna kom överens om denna möjlighet senast i samband med avtalet.<br>Konsumenten skall informeras om möjligheten på ett klart och begripligt<br>sätt. Om konsumenten utnyttjar sin ångerrätt beträffande en ersättnings-<br>vara, skall näringsidkaren svara för kostnaden för att skicka tillbaka<br>varan. Konsumenten skall informeras om detta (artikel 7.3).</p>
<p>Betalning med kort</p>
<p>Medlemsstaterna skall säkerställa att det finns lämpliga medel som gör<br>det möjligt för en konsument att begära annullering av en betalning som<br>har gjorts vid bedräglig användning av konsumentens betalkort. Vidare<br>skall medlemsstaterna säkerställa att det finns lämpliga medel som gör<br>det möjligt för konsumenten att vid bedräglig användning av hans eller<br>hennes betalkort få de utbetalda beloppen återkrediterade eller åter-<br>betalade (artikel 8).</p>
<p>Leverans utan föregående beställning</p>
<p>Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda leverans<br>av varor eller utförande av tjänster till en konsument som inte har beställt<br>dem, när leveransen eller tillhandahållandet innefattar ett krav på<br>betalning. Vidare skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att<br>befria konsumenten från all skyldighet att fullgöra någon motprestation<br>vid leverans utan föregående beställning (artikel 9).</p>
<p>Begränsningar i användningen av vissa medel för distanskommunikation</p>
<p>Näringsidkarens användning av automatiska uppringningssystem utan<br>mänsklig betjäning (uppringningsautomater) och telefax skall förutsätta<br>att konsumenten har gett sitt samtycke till det på förhand (artikel 10.1).<br>Beträffande andra kommunikationsmedel som möjliggör individualiserad<br>kommunikation skall medlemsstaterna säkerställa att dessa får användas<br>endast när konsumenten inte klart har motsatt sig det (artikel 10.2).</p>
<p>Medel för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i direktivet</p>
<p>Medlemsstaterna skall se till att det i konsumenternas intresse finns<br>tillräckliga och effektiva medel för att säkerställa efterlevnaden av<br>bestämmelserna i distansavtalsdirektivet. Dessa medel skall innefatta<br>bestämmelser varigenom ett eller flera organ får väcka talan inför<br>domstol eller förvaltningsmyndighet för att på så sätt säkerställa att de<br>nationella bestämmelserna för genomförandet av direktivet tillämpas.</p>
<p>17</p>
<p>Organen kan vara offentliga organ eller deras företrädare, konsument-<br>organisationer som har ett legitimt intresse av att skydda konsumenter<br>eller företagar- och arbetstagarorganisationer som har ett legitimt intresse<br>av att vidta åtgärder (artiklarna 11.1 och 11.2).</p>
<p>Medlemsstaterna far föreskriva att näringsidkaren skall ha bevisbördan<br>for att förhandsinformation eller skriftlig bekräftelse av informationen<br>har lämnats, att tidsfristerna har följts och att konsumenten har gett sitt<br>samtycke (artikel 11.3 a).</p>
<p>Nödvändiga åtgärder skall vidtas för att säkerställa att näringsidkare<br>och distributörer av kommunikationstekniker, när det är möjligt, upphör<br>att använda metoder som inte står i överensstämmelse med åtgärder som<br>har antagits i enlighet med direktivet (artikel 11.3 b).</p>
<p>Medlemsstaterna får infora frivillig kontroll och frivilliga tvistlös-<br>ningssystem som komplement till de medel som de enligt direktivet<br>måste tillhandahålla for att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna<br>(artikel 11.4).</p>
<p>Övrigt</p>
<p>Direktivet trädde i kraft den 4 juni 1997 (artikel 18). Det skall genom-<br>föras av medlemsstaterna senast den 4 juni 2000 (artikel 15.1). Senast<br>den 4 juni 2001 skall kommissionen lägga fram en rapport för<br>Europaparlamentet och rådet om genomförandet av direktivet, vid behov<br>åtföljd av ett förslag till revidering (artikel 15.4).</p>
<h2>6 Genomförande av direktivet</h2>
<h3>6.1 Utgångspunkter för genomförandet</h3>
<p>Ett EG-direktiv är bindande for medlemsstaterna med avseende på det<br>resultat som skall uppnås men överlåter åt staterna att bestämma form<br>och tillvägagångssätt for genomförandet (artikel 249 i EG-fördraget). Det<br>innebär att staterna inte är bundna av t.ex. ett direktivs terminologi och<br>systematik, om väl det avsedda resultatet uppnås med en annan<br>terminologi och systematik. Vad gäller distansavtalsdirektivet kan det<br>dock konstateras att många bestämmelser är så utformade att det finns ett<br>förhållandevis litet handlingsutrymme for medlemsstaterna att avvika<br>från direktivets ordalydelse. Vid genomförandet av direktivet bör man<br>likväl försöka att ansluta till den terminologi och systematik som finns i<br>framför allt hemförsäljningslagen. Även andra lagregler på konsument-<br>området bör tjäna som vägledning, t.ex. marknadsföringslagen och<br>konsumentköplagen.</p>
<p>Vid genomförandet av direktivet uppkommer också frågor som har<br>övervägts i samband med genomförande av andra EG-direktiv på<br>närliggande områden, främst direktivet (93/13/EEG) om oskäliga villkor<br>i konsumentavtal (avtalsvillkorsdirektivet) och direktivet (94/47/EG) om<br>tidsdelat boende (direktivet om tidsdelat boende). Utgångspunkten bör<br>vara att söka välja samma lösningar på frågorna som då. Det är vidare att<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>18</p>
<p>notera att hemförsäljningslagen redan är anpassad till direktivet Prop. 1999/2000:89<br>(85/577/EEG) för att skydda konsumenterna i de fall då avtal ingås<br>utanför fasta affärslokaler (hemförsäljningsdirektivet).</p>
<p>Som framgår av avsnitt 4 är hemförsäljningslagen tillämplig på vissa<br>distansavtal, nämligen sådana som ingås vid telefonsamtal som utgör led<br>i försäljning eller annan liknande verksamhet. I dag gäller således samma<br>regler för avtal som har ingåtts på det sättet som för avtal som har ingåtts<br>vid hemförsäljning. Vid genomförandet av distansavtalsdirektivet bör<br>bl.a. därför bestämmelserna om ångerrätt m.m. vid distansförsäljning och<br>hemförsäljning vara så lika varandra som möjligt. En sådan ordning kan<br>antas underlätta tillämpningen av reglerna.</p>
<p>Distansavtalsdirektivet är ett s.k. minimidirektiv (jfr artikel 14). Som<br>en utgångspunkt vid genomförandet av direktivet gäller därför att<br>medlemsstaterna, inom de ramar som ges av EG-fördraget, far bestämma<br>ett starkare skydd för konsumenterna än det som direktivet ger. Däremot<br>far de nationella reglerna inte ge konsumenterna ett sämre skydd. Detta är<br>av betydelse vid genomförandet, särskilt eftersom den närmare<br>innebörden av vissa bestämmelser i direktivet inte är helt klar. Direktivet<br>bör genomföras så att dess konsumentskydd säkert är uppfyllt. Samtidigt<br>bör det skydd som gällande rätt redan ger konsumenterna inte urholkas.<br>Att direktivet ger en minimireglering innebär också att det finns goda<br>förutsättningar för att genomföra reglerna på ett sätt som står i samklang<br>med svenska allmänna civilrättsliga principer och som passar väl in i den<br>civilrättsliga lagstiftningen i övrigt.</p>
<p>Reglerna i distansavtalsdirektivet kan antas bli av stor betydelse för<br>den elektroniska handeln i EU. Att likartade regler gäller i medlems-<br>staterna kan underlätta för näringsidkarna att sälja sina varor och tjänster<br>inom hela EU, vilket kan ge upphov till en ökad konkurrens och ett ökat<br>utbud. Som flera remissinstanser framhåller är det bra om distansavtals-<br>direktivet kan genomföras på ett likartat sätt i medlemsstaterna. Frågor<br>som aktualiseras vid genomförandet, t.ex. vilket tolkningsutrymme vissa<br>artiklar ger, har därför diskuterats vid det i avsnitt 3 nämnda särskilda<br>mötet mellan företrädare för medlemsstaterna och EG-kommissionen. En<br>utgångspunkt vid genomförandet av direktivet bör vara intresset av att<br>åtminstone de nordiska länderna far så enhetliga regler som möjligt,<br>vilket också några remissinstanser särskilt understryker. Det kan förut-<br>sättas att många nordiska konsumenter har lättare att köpa varor och<br>tjänster från företag i Norden än från företag i andra länder. Detta kan ha<br>sina förklaringar i sådant som språket och det sedan länge väl utvecklade<br>samarbetet mellan de nordiska länderna. Svenska Postorderföreningen<br>påpekar att svenska postorderföretag är dominerande i Norden och ser<br>den nordiska postordermarknaden som en hemmamarknad. Vidare kan en<br>gemensam nordisk förståelse av direktivet bidra till att detta kan tolkas<br>och genomföras på ett likartat sätt i hela EU. Ett samordnat nordiskt<br>genomförande av distansavtalsdirektivet kan likaså göra det lättare att fa<br>gehör för nordiska lösningar vid lagstiftningsarbete på närliggande<br>områden i EU. Det har naturligtvis också ett värde i sig om den nordiska<br>rättslikheten kan upprätthållas och helst förstärkas. Som konstateras i<br>avsnitt 3 har de nordiska departementsöverläggningama om distans-<br></p>
<p>19<br></p>
<p>avtalsdirektivet lett till att en betydande nordisk rättslikhet kan föreligga Prop. 1999/2000:89<br>vid genomförandet av direktivet.</p>
<p>Konsumenternas användning av informationsteknik väcker många<br>frågor. Inom ramen for detta lagstiftningsärende bör dock andra frågor än<br>de som föranleds av genomförandet av distansavtalsdirektivet undvikas.<br>För närvarande pågår i Sverige ett större utredningsarbete på det<br>konsumenträttsliga området vilket rör frågor som har anknytning till bl.a.<br>distansavtal. Regeringen tillkallade i januari 1999 (dir. 1999:1) en<br>parlamentarisk kommitté för att lämna förslag om hur den framtida<br>konsumentpolitiken skall utformas för att kunna ge människor<br>förutsättningar att känna sig trygga som konsumenter och ha ett starkt<br>inflytande över sin vardag. Kommittén skall identifiera vilka områden<br>som långsiktigt bör prioriteras inom konsumentpolitiken och vilken<br>ambitionsnivå som bör gälla på de olika områdena. Kommittén skall<br>särskilt analysera området konsumenterna och informationssamhället.<br>Kommitténs förslag skall redovisas inom kort. Vidare bör nämnas att<br>Utredningen om konsumenträttigheter i IT-samhället i slutet av år 1999<br>redovisade betänkandet Konsumenterna och IT - en utredning om<br>datorer, handel och marknadsföring (SOU 1999:106). I betänkandet finns<br>en kartläggning av vilka speciella problem av främst marknadsrättslig<br>natur som konsumenterna kan ställas inför vid elektronisk handel. Likaså<br>finns i betänkandet förslag om hur konsumenternas skydd i vissa fall<br>skall stärkas. Betänkandet har remissbehandlats, och förslagen i<br>betänkandet bereds för närvarande vidare i Regeringskansliet.</p>
<p>Även i EU pågår lagstiftningsarbete som har anknytning till distans-<br>avtal. Den 28 februari 2000 beslutades om en gemensam ståndpunkt<br>rörande Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa rättsliga<br>aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel,<br>på den inre marknaden (e-handelsdirektivet). Direktivet, som kan<br>förväntas antas under första hälften av år 2000, är omfattande och kan<br>påverka både civilrättsliga och marknadsrättsliga bestämmelser. I<br>sammanhanget kan också nämnas att i november 1999 antogs<br>Europaparlamentets och rådets direktiv (99/93/EG) om ett gemen-<br>skapsramverk för elektroniska signaturer. Direktivet innehåller bestäm-<br>melser om elektroniska signaturers rättsliga verkan. Direktivet ger även<br>en reglering av de organ som avser att erbjuda elektroniska intyg om<br>signaturers äkthet. I Näringsdepartementet har upprättats departe-<br>mentspromemorian Elektroniska signaturer (Ds 1999:73) som innehåller<br>lagförslag som syftar till att genomföra direktivet. Promemorian har<br>remissbehandlats, och frågan om genomförandet av direktivet bereds för<br>närvarande vidare i Regeringskansliet.</p>
<p>Den elektroniska handeln ökar snabbt i omfattning. Både den tekniska<br>och den kommersiella utvecklingen går raskt. Till detta kommer att<br>distansavtalsdirektivet arbetades fram när den kanske nu viktigaste<br>formen för elektronisk handel, Internet, inte alls var lika utnyttjad. Som<br>några remissinstanser är inne på är det inte säkert att direktivets regler i<br>alla avseenden är de bästa. Enligt direktivet skall kommissionen också<br>senast den 4 juni 2001 lägga fram en rapport om direktivet, vid behov<br>åtföljd av förslag till revidering (se artikel 15.4).</p>
<p>20</p>
<p>De förslag till genomförande av direktivet som läggs fram i propo-<br>sitionen är mycket detaljerade och rymmer ställningstaganden i en rad<br>frågor. Bedömningarna av vilka lösningar som är lämpligast är ibland<br>osäkra. Det gäller t.ex. vilka undantag som bör gälla från ångerrätten och<br>vilka särskilda regler som bör gälla för sådana distansavtal som ingås<br>genom telefon. Regeringen avser att tidigt göra en utvärdering av lagen. 1<br>propositionen pekar regeringen på vissa frågor som det kan finnas<br>anledning att ta upp vid utvärderingen.</p>
<h3>6.2 En ny lag</h3>
<p>Regeringens förslag: Distansavtalsdirektivet skall genomföras i Sverige<br>genom en särskild lag, distansavtalslagen. Lagen skall även innehålla<br>bestämmelser om hemförsäljning och den ersätter därmed den nuvarande<br>hemförsäljningslagen. Lagen skall vara tvingande till konsumentens<br>förmån.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se prome-<br>morian s. 29 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker promemo-<br>rians förslag eller lämnar det utan någon invändning. Allmänna reklama-<br>tionsnämnden, Direkthandelsföretagens förening och Näringslivets<br>Delegation för Marknadsrätt anser dock att bestämmelser om distans-<br>avtal bör finnas i en lag och bestämmelser om hemförsäljning i en annan.<br>Även Hovrätten för Västra Sverige, Sveriges Industriförbund, Finans-<br>bolagens Förening, Svenska Postorderföreningen och Swedish Direct<br>Marketing Association är tveksamma till en gemensam lag för distans-<br>avtal och hemförsäljningsavtal. Flera remissinstanser menar att den i<br>promemorian föreslagna lagen i vart fall bör struktureras om eller på<br>annat sätt ändras i syfte att underlätta förståelsen av den.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I hemförsäljningslagen finns bestäm-<br>melser om bl.a. näringsidkarens informationsskyldighet och konsu-<br>mentens ångerrätt då en näringsidkare överlåter eller upplåter lös egen-<br>dom till eller utför tjänster åt en konsument för huvudsakligen enskilt<br>bruk. Bestämmelserna gäller om avtalet ingås vid hembesök eller under<br>en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta<br>försäljningsställe. Bestämmelserna gäller även avtal som ingås vid<br>telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande verksam-<br>het. Som tidigare har nämnts är lagen anpassad till hemförsäljnings-<br>direktivet.</p>
<p>Ett genomförande av distansavtalsdirektivet förutsätter ett betydande<br>antal nya lagregler, både av civilrättsligt och av marknadsrättsligt slag.<br>Det framstår inte som lämpligt att införa dessa nya regler genom<br>ändringar i hemförsäljningslagen. I och för sig skulle man i stället kunna<br>dela upp bestämmelserna om distansavtal och hemförsäljning i två lagar,<br>en distansavtalslag och en hemförsäljningslag, där reglerna om telefon-<br>försäljning fördes över från hemförsäljningslagen till distansavtalslagen. I<br>likhet med flertalet remissinstanser - däribland Konsumentverket och<br>Sveriges Konsumentråd - anser regeringen dock att man kan uppnå en</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>21</p>
<p>enkel och klar reglering om man väljer det alternativ som promemorian<br>förordar, nämligen en gemensam lag om distansavtal och hemförsäljning.<br>En sådan ordning har vidare den fördelen att i stort sett alla bestämmelser<br>i svensk rätt om ångerrätt återfinns i en enda lag, även om bestäm-<br>melserna kan komma att skilja sig åt för distansförsäljning och hem-<br>försäljning i den mån det är påkallat med hänsyn till de olika försälj-<br>ningsmetodema. Som Lagrådet har framhållit får det också anses<br>önskvärt att innehållet i olika direktiv hålls samman i den svenska lag-<br>stiftningen i den mån direktiven har nära samband med varandra. Vid de<br>nordiska departementsöverläggningama har framkommit att man även i<br>de övriga nordiska länderna avser att ha regler om distansavtal och<br>hemförsäljning samlade i samma lag.</p>
<p>Hemförsäljningslagen bör alltså upphöra att gälla samtidigt som en ny<br>lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal träder<br>i kraft. Eftersom reglerna om distansavtal blir dominerande i lagen, och<br>eftersom distansavtal kommer att få avgjort större betydelse än hemför-<br>säljningsavtal, framstår det som lämpligt att som kortform använda ut-<br>trycket ”distansavtalslagen”.</p>
<p>Det är som flera remissinstanser anmärker riktigt att den i prome-<br>morian föreslagna lagen inte är helt lättillgänglig. Lagens struktur är<br>emellertid i hög grad given av distansavtalsdirektivet, där ett brett<br>tillämpningsområde har försetts med en rad begränsningar och undantag,<br>flera utformade på ett kasuistiskt sätt som är ovanligt för svensk rätt. Det<br>är vidare så att distansavtalsdirektivet och hemförsäljningsdirektivet inte<br>är samordnade, vilket också det kan försvåra förståelsen. Som exempel<br>kan nämnas att distansavtalsdirektivet undantar finansiella tjänster men<br>inte finansiella instrument såsom t.ex. aktier och andra värdepapper<br>medan hemförsäljningsdirektivet undantar finansiella instrument men<br>bara försäkringar och inte andra finansiella tjänster. EG-kommissionen<br>har upplyst att den snart kommer med förslag till revidering av hemför-<br>säljningsdirektivet. Det kan tilläggas att även de övriga nordiska<br>ländernas lagar kommer att ha i stort sett samma struktur som den som<br>föreslås här. Regeringen instämmer dock i att, inom de ramar som direk-<br>tiven nu trots allt ger, det är viktigt att lagen blir så enkel som möjligt.<br>Detta gäller särskilt eftersom det är fråga om konsumentskyddslagstift-<br>ning. Det torde knappast finnas något att vinna på att ändra strukturen på<br>lagen, t.ex. genom att ha ett kapitel om distansavtal, ett om hemförsälj-<br>ningsavtal och ett med gemensamma bestämmelser. Det framstår som<br>lämpligare att ha alla bestämmelser angående en viss fråga, t.ex. närings-<br>idkarens informationsskyldighet, samlade på ett ställe. Däremot bör det<br>på ett ännu tydligare sätt än i promemorians lagförslag göras klart om en<br>bestämmelse är tillämplig på distansavtal, hemförsäljningsavtal eller båda<br>avtalstyperna. Som Konsumentverket förordar kan detta ske genom att<br>det i lagtexten uttryckligen anges om bestämmelsen gäller endast distans-<br>avtal, endast hemförsäljningsavtal eller både distansavtal och hemförsälj-<br>ningsavtal (se t.ex. 6, 13 och 15 §§). Som kommer att redovisas längre<br>fram (se bl.a. avsnitt 6.5.1, 6.7 och 6.8) föreslås även vissa andra<br>ändringar i promemorians lagförslag för att göra lagen enklare att<br>tillämpa och lättare att förstå. Man bör dock inte underlåta att införa en</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>22</p>
<p>regel som är sakligt motiverad enbart av det skälet att lagen skulle bli<br>enklare om regeln inte fanns.</p>
<p>Enligt artikel 12.1 i distansavtalsdirektivet och artikel 6 i hemförsälj-<br>ningsdirektivet kan en konsument inte avstå från de rättigheter han eller<br>hon har fått genom att direktiven har införlivats med den nationella<br>rätten. Distansavtalslagen skall således göras tvingande till konsumentens<br>förmån. En särskild bestämmelse om detta bör införas i den nya lagen.</p>
<h3>6.3 Lagens tillämpningsområde</h3>
<p>6.3.1 Avtal om lös egendom eller tjänster</p>
<p>Regeringens förslag: Lagen skall tillämpas på distansavtal och hemför-<br>säljningsavtal varigenom en näringsidkare överlåter eller upplåter lös<br>egendom till eller utför tjänster åt en konsument. Se 1 §.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 30 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot<br>promemorians förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det allmänna tillämpningsområdet<br>för distansavtalsdirektivet framgår av definitionen av distansavtal i artikel<br>2.1. Enligt artikeln menas med distansavtal ”avtal om varor eller tjänster<br>som ingås mellan en leverantör och en konsument inom ramen för ett<br>system för distansförsäljning eller erbjudande av tjänster på distans,<br>organiserat av leverantören, vid vilket avtal, ända fram till avtalets<br>ingående, inbegripet ingåendet av själva avtalet, endast en eller flera<br>tekniker för distanskommunikation används”.</p>
<p>Direktivets uttryck ”avtal om” varor torde inte kunna uppfattas på<br>annat sätt än att direktivet gäller för såväl avtal om överlåtelse (köp, byte,<br>gåva) som avtal om upplåtelse (t.ex. hyra). Även om det inte sägs<br>uttryckligen i direktivet, torde det stå klart att direktivet är avsett endast<br>för de fall där näringsidkaren överlåter eller upplåter varan och alltså inte<br>för de fall där konsumenten gör detta.</p>
<p>Däremot är det något oklart om direktivet är avsett att gälla, förutom<br>för tjänster, endast för lösa saker och inte för annan lös egendom. I den<br>svenska lydelsen talas alltså om ”varor”. Den engelska lydelsen av<br>direktivet omfattar ”goods”. Detta uttryck brukar användas för egendom<br>som närmast motsvarar det svenska begreppet ”lös sak”. Så används det<br>emellertid inte alltid. Uttrycket kan ha en vidare betydelse, nämligen allt<br>som har ett förmögenhetsvärde och som är ”movable”, dvs. rörligt. Detta<br>ligger förhållandevis nära vad man i Sverige brukar benämna lös<br>egendom, även om lös egendom torde vara ett något vidare begrepp. Med<br>lös egendom avses alla förmögenhetsrättigheter som inte är att hänföra<br>till fast egendom. En byggnad på annans mark utgör lös egendom men<br>torde inte falla in under begreppet ”goods” ens i dess vidaste bemärkelse.</p>
<p>Av betydelse för tolkningen är också att artikel 3.1 fjärde strecksatsen<br>anger att direktivet inte gäller för avtal som ingås för uppförande eller<br>försäljning av fast egendom (i den engelska lydelsen talas det om</p>
<p>23</p>
<p>”immovable property”) eller som avser andra rättigheter som är knutna<br>till sådan egendom; i samma strecksats anges att direktivet dock är<br>tillämpligt på hyresavtal. Detta talar snarast emot att direktivet är avsett<br>att omfatta endast lösa saker och för att direktivet gäller även i vart fall<br>viss annan lös egendom. Vid tolkningen bör likaså beaktas att hemförsälj-<br>ningslagen är tillämplig på lös egendom i allmänhet. Som redan har<br>angetts är den lagens bestämmelser anpassade till hemförsäljningsdirek-<br>tivet, som också talar om ”goods”.</p>
<p>Vid de nordiska departementsöverläggningama har man dragit slut-<br>satsen att direktivets definition av distansavtal bör anses innefatta även<br>lös egendom av annat slag än varor, t.ex. hyresrätter och andra nyttjande-<br>rätter, fordringar och aktier och andra värdepapper.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda föreslås att distansavtalslagen skall<br>tillämpas på avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom. I likhet<br>med vad som gäller i bl.a. hemförsäljningslagen och köplagen (1990:931)<br>bör dock i distansavtalslagen ordet ”vara” kunna användas synonymt med<br>lös egendom.</p>
<p>Distansavtalsdirektivet är också tillämpligt på avtal om tjänster.<br>Distansavtalslagen skall därför tillämpas även på sådana avtal.</p>
<p>Någon närmare definition av tjänstebegreppet finns inte vare sig i<br>distansavtalsdirektivet eller i hemförsäljningsdirektivet. Inte heller i<br>svensk rätt finns det någon generell definition av vad som skall förstås<br>med en tjänst. Många gånger torde en tjänst utgöra en prestation som<br>varken består av pengar, varor eller arbete i ett anställningsförhållande.<br>Ett avtal om en tjänsteprestation står således i motsatsförhållande till bl.a.<br>ett avtal om köp. Avtal om tjänster kan avse ändring eller reparation av<br>fasta eller lösa saker, montering och installation av varor, transporter av<br>varor, intellektuella prestationer såsom upprättande av byggnadsritningar,<br>medicinsk behandling av djur eller människor m.m.</p>
<p>I fråga om gränsdragningen mellan köp och tjänst kan hänvisas till 2 §<br>konsumentköplagen. Paragrafens andra stycke innehåller en reglering<br>som tar sikte på gränsdragningen mellan köp och tjänst i de fall då avtalet<br>innefattar såväl leverans av en vara som arbete eller någon annan tjänst.<br>Det avgörande är om tjänsten utgör den övervägande delen av leveran-<br>törens förpliktelse. Är så fallet är avtalet att bedöma som en tjänst, i annat<br>fall som ett köp (jfr prop. 1988/89:76 s. 62 f). Bestämmelsen kan tjäna<br>som vägledning vid tillämpningen av distansavtalslagen.</p>
<p>Distansavtalsdirektivet torde vara tillämpligt på digitala produkter, dvs.<br>produkter som levereras genom Internet. Det kan röra sig om t.ex. köp av<br>datorprogram, spel, musik eller filmer som levereras elektroniskt hem<br>över Internet till konsumentens dator och installeras på hårddisken. Vid<br>sådana leveranser kan gränsdragningen mellan vara och tjänst vålla<br>problem. Sålunda gäller enligt direktivet olika regler om bl.a. ånger-<br>fristens beräkning för varor och tjänster. I svensk rätt har frågan huruvida<br>elektronisk leverans av en digital produkt är leverans av en vara eller<br>utförande av en tjänst ännu inte besvarats i rättstillämpningen (jfr betänk-<br>andet Konsumenterna och IT - en utredning om datorer, handel och<br>marknadsföring [SOU 1999:106] s. 69 £). Vid on-line-överföring, t.ex.<br>av musik och filmer, kan det ligga nära till hands att se leveransen som i<br>huvudsak utförande av en tjänst. I andra fall, t.ex. leverans av dator-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>24</p>
<p>program som laddas ner på hårddisken för senare användning, liknar det<br>mera leverans av en vara. Men det kan inte uteslutas att omständig-<br>heterna ändå kan föranleda att leveransen i stället bör bedömas som en<br>tjänst. Hur direktivet - och därmed också distansavtalslagen - bör tolkas i<br>detta avseende är en fråga för rättstillämpningen, i sista hand EG-dom-<br>stolen.</p>
<p>Avslutningsvis bör nämnas att det finns en definition av begreppet<br>”tjänster” i artikel 50 i EG-fördraget, och att det är utifrån den artikeln<br>som EG-domstolen i olika sammanhang har bedömt huruvida en presta-<br>tion i ett visst särskilt fall skall anses utgöra en tjänst eller en vara.</p>
<p>6.3.2 System för distansförsäljning, kommunikation uteslutande<br>på distans, m.m.</p>
<p>Regeringens förslag: Lagen skall tillämpas på distansavtal. Med detta<br>avses avtal som ingås inom ramen för ett av näringsidkaren<br>organiserat system för att träffa avtal på distans, om kommunikationen<br>hela tiden sker på distans. Det skall inte tas in någon definition av<br>direktivets uttryck system för distansförsäljning i lagen. Se 1 §.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se prome-<br>morian s. 32 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot<br>promemorians förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När det gäller att avgränsa de avtal<br>som omfattas av distansavtalsdirektivet är direktivets krav på att avtalet<br>skall ha ingåtts inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system<br>för distansförsäljning avgörande (artikel 2.1, se avsnitt 6.3.1). Distans-<br>avtalslagen bör ha samma tillämpningsområde som direktivet har.</p>
<p>Att ett sådant krav ställs upp i direktivet innebär att det inte är till-<br>räckligt att ett avtal ingås på distans för att direktivet skall vara tillämp-<br>ligt. Det torde därutöver krävas att näringsidkaren har vidtagit någon eller<br>några särskilda åtgärder för att organisera t.ex. en försäljning på distans.<br>Om t.ex. en annons har till syfte att marknadsföra företaget och underlätta<br>kundkontakterna, bl.a. i telefon, utan att näringsidkaren har någon<br>särskild avsikt att sälja varor eller tjänster på distans, kan nog kravet<br>normalt inte vara uppfyllt även om det skulle leda till ett ökat antal<br>beställningar per telefon. Detsamma lär gälla om näringsidkaren mera<br>allmänt vill öka intresset för sitt företag, sin butik eller sina produkter.</p>
<p>Uttrycket ”system för distansförsäljning” ger i sig intryck av något<br>välorganiserat. Möjligen kan det också uppfattas som om det ställs upp<br>ett krav på en särskild försäljningsinriktning. Med hänsyn till direktivets<br>syfte kan man dock, som det har konstaterats vid de nordiska departe-<br>mentsöverläggningama, utgå från att kraven på de åtgärder som närings-<br>idkaren vidtar för att fa till stånd en försäljning på distans kan ställas<br>relativt lågt. Det bör räcka med att näringsidkaren sätter in en annons<br>med en beställningskupong eller att det i annonsen anges ett s.k. order-<br>telefonnummer eller att det på annat sätt av säljarens marknadsföring<br></p>
<p>25</p>
<p>framgår att näringsidkaren önskar fa beställningar på distans. Det bör<br>rimligen inte heller krävas någon särskild omfattning av distansförsälj-<br>ningen eller att den är särskilt välorganiserad eller att marknadsföringen<br>har någon särskild omfattning eller intensitet. I annat fall skulle avtal som<br>ingås på distans mellan konsumenter och små, kanske mindre seriösa,<br>företag falla utanför regleringen, trots att konsumentens behov av skydd i<br>kontakten med dessa företag många gånger är större än annars.</p>
<p>Vid de nordiska departementsöverläggningama har man diskuterat<br>vilka avtal som bör omfattas av begreppet ”system för distansförsälj-<br>ning”. Ett exempel på ett avtal som klart omfattas av begreppet är att ett<br>företag erbjuder en vara eller tjänst på Internet och en konsument<br>beställer varan eller tjänsten genom att klicka på en symbol på skärmen<br>eller genom att ringa till företaget. Detsamma torde gälla för det fallet att<br>en konsument beställer en vara i en postorderkatalog genom att använda<br>en or der sedel som har bifogats katalogen. Ytterligare ett exempel på ett<br>avtal som man vid överläggningarna har ansett omfattas av begreppet<br>”system för distansförsäljning” är att en näringsidkare erbjuder en vara på<br>annons, som innehåller en bild på varan, uppgift om dess pris och en<br>beställningskupong eller en uppgift om ordertelefon, varefter konsu-<br>menten beställer varan genom att använda beställningskupongen eller<br>ringa in en order. Även det fallet att en konsument ringer och beställer<br>varor som bjuds ut i sådana i TV sända reklamprogram som syftar till<br>distansförsäljning lär omfattas av begreppet.</p>
<p>I enlighet med vad man har kommit fram till vid de nordiska departe-<br>mentsöverläggningama kan direktivet däremot knappast tolkas så att t.ex.<br>ett avtal som träffas genom att konsumenten ringer till en butik och<br>beställer en vara som har utannonserats skulle falla in under begreppet<br>”system för distansförsäljning”. Detta måste anses gälla oavsett om det i<br>annonsen finns ett telefonnummer till butiken. I detta fall har det<br>huvudsakliga syftet med marknadsföringen inte varit att få till stånd ett<br>avtal på distans. I stället har avsikten varit att fa konsumenter att komma<br>till butiken.</p>
<p>En annan distansavtalssituation som enligt vad som har framkommit<br>vid departementsöverläggningama möjligen inte heller faller in under<br>begreppet ”system för distansförsäljning” är att en konsument ringer ett i<br>en annons angivet ordertelefonnummer till en butik och beställer, inte<br>den i annonsen utbjudna varan utan en annan vara som finns i butiken.<br>Här har visserligen butiksägarens avsikt varit att träffa avtal på distans -<br>det fanns ju ett ordertelefonnummer angivet i annonsen - men det kan<br>normalt sett inte anses ha varit hans huvudsakliga syfte att träffa avtal på<br>distans även beträffande varor som väl fanns i butiken men som inte<br>fanns beskrivna i annonsen. Konsumentverket anser för sin del att direk-<br>tivet bör tolkas så att det är tillämpligt när konsumenten ringer ett i en<br>annons angivet ordertelefonnummer till en butik och beställer en vara,<br>oavsett om den beställda varan har utbjudits i annonsen eller inte.</p>
<p>Ett exempel på en relativt ny form av Intemethandel är att konsu-<br>menten far ange att han eller hon är intresserad av att köpa en vara,<br>varefter olika näringsidkare ger bud och bjuder under varandra i pris. Ett<br>avtal som ingåtts på det sättet kan ha ingåtts inom ramen för ett av</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>26</p>
<p>näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans, om<br>förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.</p>
<p>Som exempel på avtal om tjänster som i regel inte lär innefattas i<br>begreppet ”system för distansförsäljning” har vid departementsöverlägg-<br>ningama nämnts att en privatperson ringer till en tandläkare, advokat<br>eller frisör och beställer tid efter att ha sett en annons i en telefonkatalog<br>eller dagstidning. Sådana annonser innehåller ofta endast ett telefon-<br>nummer eller en adress. Däremot finns det sällan någon närmare<br>information om de tjänster som erbjuds eller om priset på tjänsterna.</p>
<p>Vid departementsöverläggningama har det diskuterats om det i lagen<br>bör införas en definition av begreppet ”system för distansförsäljning”.<br>Det har framkommit att man i vart fall i Finland och Norge överväger att<br>göra det.</p>
<p>En definition skulle, å ena sidan, hjälpa tillämpningen av distans-<br>avtalslagen. Definitionen skulle, å andra sidan, riskera att sätta snävare<br>gränser för begreppet än vad som är avsett i direktivet. Det är EG-dom-<br>stolen som i sista hand avgör vilket innehåll begreppet skall anses ha.<br>Även om det skulle underlätta tillämpningen kan det därför vara mindre<br>lämpligt att i lagen införa en definition av begreppet. Regeringen delar<br>därför den bedömning som görs i promemorian att det inte bör tas in<br>någon sådan definition i lagen. Tolkningen bör överlämnas åt rätts-<br>tillämpningen. Som har anmärkts inledningsvis är avsikten att lagen i<br>detta avseende skall ha samma tillämpningsområde som direktivet har.</p>
<p>En annan förutsättning för att distansavtalsdirektivet skall gälla är att<br>det ända fram till det att avtalet träffas, inbegripet ingåendet av själva<br>avtalet, uteslutande används en eller flera tekniker för distans-<br>kommunikation. Direktivet gäller alltså inte om näringsidkaren och<br>konsumenten i samband med marknadsföringen eller när avtalet ingås<br>träffas för att t.ex. diskutera det närmare innehållet i avtalet.</p>
<p>Det finns företag som har både butiksförsäljning och t.ex. postorder-<br>försäljning. Det kan då naturligtvis förekomma att kunden först går till<br>butiken och där tittar på varan och kanske också ställer frågor om den, för<br>att därefter beställa varan genom att skicka in en beställningskupong som<br>finns i näringsidkarens postorderkatalog. I sådana fall far kommunika-<br>tionen normalt sett anses ha skett uteslutande på distans. I andra fall kan<br>det vara mera tveksamt. Till exempel om en näringsidkare som ett led i<br>försäljning på distans visar varorna i en utställningslokal för att bereda<br>potentiella kunder tillfälle att undersöka varorna och ställa frågor om dem<br>innan avtalet ingås på distans, t.ex. på Internet. Om en konsument har<br>besökt en sådan utställningslokal och där undersökt en vara och sedan<br>beställt varan på Internet, kan kommunikationen nog inte alltid anses ha<br>skett uteslutande på distans.</p>
<p>Enligt artikel 2.4 i direktivet avses med ”tekniker för distanskommu-<br>nikation” varje teknik som, utan att leverantören och konsumenten<br>samtidigt är fysiskt närvarande, kan användas för ingående av ett avtal<br>mellan dessa parter.</p>
<p>I bilaga I till direktivet finns en vägledande förteckning över de<br>tekniker (medel) för distanskommunikation som omfattas av direktivet.<br>De medel som där anges är:</p>
<p>- Oadresserad trycksak</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>27</p>
<p>- Adresserad trycksak</p>
<p>- Standardbrev</p>
<p>- Tidningsannons med beställningskupong</p>
<p>- Katalog</p>
<p>- Telefon med mänsklig betjäning</p>
<p>- Telefon utan mänsklig betjäning (uppringningsautomater, audiotext)</p>
<p>- Radio</p>
<p>- Bildtelefon (telefon med bildskärm)</p>
<p>-Videotext (mikrodator och TV-ruta) med tangentbord eller<br>beröringsskärm</p>
<p>- Elektronisk post</p>
<p>- Telefax</p>
<p>- Television (teleshopping)</p>
<p>Det framgår av formuleringen av artikel 2.4 i direktivet att den aktuella<br>bilagan innehåller en vägledande, inte uttömmande, lista på medel för<br>distanskommunikation. Det finns väl så betydelsefulla medel för distans-<br>kommunikation som inte är angivna i bilagan men som ändå klart<br>omfattas av direktivet. En sådan metod är naturligtvis användande av<br>Internet genom beställning av något från ett företags hemsida.<br>Anledningen till att den metoden inte har kommit med i bilagan är att<br>handeln på Internet inte alls var utbredd när direktivet förhandlades fram<br>och inte, som några remissinstanser gör gällande, att direktivet inte alls<br>skulle vara tillämpligt på avtal som har ingåtts på Internet. Att direktivet<br>är avsett att tillämpas på Intemethandel framgick klart vid det särskilda<br>mötet med medlemsstaterna och EG-kommissionen angående genom-<br>förandet av direktivet.</p>
<p>Vid de nordiska departementsöverläggningama har man gjort bedöm-<br>ningen att det är olämpligt att i lag ta in en lista på de olika medel för<br>distanskommunikation som omfattas. I stället uppnås det mest riktiga<br>genomförandet i nordisk rätt om listan tas in och behandlas i motiven till<br>respektive lag. I promemorian föreslås det inte heller någon lagreglering,<br>vilket Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet kritiserar. Vid<br>genomförandet av avtalsvillkorsdirektivet konstaterades det dock att en<br>liknande vägledande lista över avtalsvillkor som kan anses oskäliga inte<br>borde tas in i lagtexten (jfr motiven till lagen [1994:1512] om avtals-<br>villkor i konsumentförhållanden, prop. 1994/95:17 s. 47 f.). Regeringen<br>ser inte något skäl att nu frångå det ställningstagande som då gjordes utan<br>ansluter sig till den bedömning som har gjorts vid departementsöver-<br>läggningama. Det måste dock tilläggas att EG-kommissionen har väckt<br>talan mot Sverige inför EG-domstolen samt inlett överträdelseförfarande<br>även mot Danmark och Finland för bristande genomförande av avtals-<br>villkorsdirektivet. Kommissionen menar att listan till avtalsvillkors-<br>direktivet bör tas in i själva lagtexten. Tvisten aktualiserar grundläggande<br>frågor om samspelet mellan nationell rätt och EG-rätt.</p>
<p>Som har konstaterats vid de nordiska departementsöverläggningama<br>finns det också ännu mindre anledning att ta in listan på medel för<br>distanskommunikation i lagen. Den listan ger inte ens någon vägledning<br>för den rättsliga bedömningen utan tjänar i praktiken bara som exempli-<br>fiering. En ytterligare anledning till att inte ta in den aktuella listan i<br>lagen - eller att som Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>28</p>
<p>anger som ett alternativ till lagreglering delegera till Konsumentverket att<br>vidta erforderliga åtgärder - är att medlen för distanskommunikation är<br>föremål för ständig teknisk utveckling.</p>
<p>6.3.3 Konsument och näringsidkare</p>
<p>Regeringens förslag: I lagen införs definitioner av begreppen konsu-<br>ment och näringsidkare. Definitionerna utformas i överensstämmelse<br>med de definitioner som finns i lagen om konsumentskydd vid avtal<br>om tidsdelat boende. Se 2 §.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se prome-<br>morian s. 36 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot<br>promemorians förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I artikel 2.2 och 2.3 i distansavtals-<br>direktivet definieras uttrycket ”konsument” respektive ”leverantör”.<br>Enligt direktivet avses med konsument en fysisk person som, med<br>avseende på avtal som omfattas av direktivet, handlar för ändamål som<br>ligger utanför hans eller hennes näringsverksamhet, affärsverksamhet<br>eller yrke. Med leverantör avses enligt direktivet en fysisk eller juridisk<br>person som, med avseende på avtal som omfattas av direktivet, handlar<br>för ändamål som ligger inom ramen för hans eller hennes handels- eller<br>yrkesverksamhet. I stället för ”leverantör” bör i den svenska lagen<br>användas - som brukligt är i svensk konsumenträtt - ”näringsidkare”.<br>Även i hemförsäljningsdirektivet (artikel 2) finns det definitioner av<br>konsument och näringsidkare.</p>
<p>Distansavtalsdirektivet gäller liksom hemförsäljningsdirektivet bara<br>konsumentavtal. Distansavtalslagen bör i likhet med de lagar som<br>kommer att gälla i övriga nordiska länder vara begränsad till avtal i<br>konsumentförhållanden.</p>
<p>De flesta svenska lagar på konsumenträttens område är begränsade till<br>att gälla i konsumentförhållanden utan att begreppet ”konsument”<br>definieras. I stället har det regelmässigt gjorts ett tillägg av innehåll att<br>lagen gäller bara om konsumenten handlar ”huvudsakligen för enskilt<br>ändamål” eller ”huvudsakligen för enskilt bruk”. Exempel på sådana<br>uttryck finns i 1 § första stycket konsumentförsäkringslagen (1980:38),<br>1 § första stycket hemförsäljningslagen, 1 § första stycket konsument-<br>tjänstlagen, 1 § första stycket konsumentköplagen och 1 § första stycket<br>konsumentkreditlagen.</p>
<p>I lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen)<br>har en annan modell använts. En särskild definition av konsument-<br>begreppet, som stämmer överens med definitionen i avtalsvillkors-<br>direktivet, har införts i lagen. Enligt definitionen avses med konsument<br>en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller<br>utanför näringsverksamhet. Den nya definitionen har i sak ansetts<br>motsvara de uttryck som har använts i de andra konsumenträttsliga<br>lagarna (se prop. 1994/95:17 s. 30 f.). Skälet till att man i avtalsvillkors-<br></p>
<p>29</p>
<p>lagen har valt att avvika från den metodik som har använts tidigare är att<br>det har ansetts vara av väsentligt intresse att de nordiska konsument-<br>definitionerna stämmer överens. Ytterligare ett skäl för att i avtalsvill-<br>korslagen avvika från den gängse metodiken var att övriga medlemsstater<br>antogs komma att använda den nya definitionen och att denna kunde<br>förväntas bli använd inom EU även i framtiden. Samma definition som i<br>avtalsvillkorslagen har därefter använts även i lagen (1997:218) om<br>konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Den lagen har sin grund i<br>direktivet om tidsdelat boende.</p>
<p>Inte heller begreppet ”näringsidkare” brukar definieras i svenska<br>konsumenträttsliga lagar. I stället brukar det - efter samma mönster som<br>beträffande konsumentdefinitionen - anges att lagen bara gäller om<br>näringsidkaren handlar ”i sin yrkesmässiga verksamhet” (se t.ex. 1 §<br>konsumenttjänstlagen, 1 § första stycket konsumentköplagen och 1 §<br>första stycket konsumentkreditlagen). En annan metod har också här<br>använts i 2 § avtalsvillkorslagen (se prop. 1994/95:17 s. 33 f.) och i 2 §<br>lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende (se prop.<br>1996/97:127 s. 20 f.).</p>
<p>Konsument- och näringsidkardefinitionema i hemförsäljningsdirektivet<br>och distansavtalsdirektivet stämmer nära överens med de definitioner<br>som finns i avtalsvillkorsdirektivet och direktivet om tidsdelat boende.<br>Som har angetts ovan (avsnitt 6.1) bör utgångspunkten vara att försöka<br>välja samma lösningar som vid genomförandet av avtalsvillkorsdirektivet<br>och direktivet om tidsdelat boende. I distansavtalslagen bör alltså tas in<br>särskilda definitioner av konsumentbegreppet och näringsidkarbegreppet.<br>Dessa bör utformas i överensstämmelse med de definitioner som finns i<br>avtalsvillkorslagen och lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat<br>boende. I likhet med vad som anfördes i förarbetena till lagen om<br>konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende torde det saknas skäl att,<br>såsom i avtalsvillkorslagen, ange att definitionen av begreppet ”närings-<br>idkare” gäller oavsett om verksamheten är privat eller offentlig.</p>
<p>Reglerna i hemförsäljningslagen gäller inte bara då näringsidkaren<br>uppträder personligen utan även när han eller hon företräds av ett ombud.<br>Lagen innehåller en särskild bestämmelse som behandlar den behörighet<br>som tillkommer ombud för näringsidkaren. Bestämmelsen innebär att<br>ombudet har en ställningsfullmakt (se 12 §). Motsvarande regler bör tas<br>in i distansavtalslagen.</p>
<p>6.3.4 Undantag från lagens tillämpningsområde</p>
<p>Regeringens förslag: Lagen skall inte gälla sådana distansavtal som<br>avser en finansiell tjänst eller uppförande av byggnad eller annan fast<br>anläggning på mark eller i vatten. Vidare skall lagen inte gälla bl.a.<br>distansavtal som ingås vid traditionella auktioner. Se 3-5 §§.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens, utom<br>såtillvida att det i promemorian föreslås att alla distansavtal som ingås<br>vid auktioner skall undantas (se promemorian s. 38 f.).</p>
<p>30</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker promemo-<br>rians förslag eller lämnar dem utan någon invändning. Kommers-<br>kollegium anser dock att lagen inte bör gälla för avtal om någon annan<br>nyttjanderätt till fast egendom än hyresrätt. Svenska Bankföreningen<br>pekar på att hemförsäljningslagen är tillämplig på telefonförsäljning av<br>finansiella tjänster men att den föreslagna distansavtalslagen inte kommer<br>att vara det. Föreningen föreslår att man i avvaktan på en kommande<br>lagstiftning om distansförsäljning av finansiella tjänster låter hemförsälj-<br>ningslagen i samma utsträckning som hittills vara tillämplig på telefon-<br>försäljning av finansiella tjänster. Vidare menar föreningen att all handel<br>med värdepapper bör undantas från lagens tillämpningsområde. IT-<br>kommissionen och Svenska IT-företagens Organisation anser att man inte<br>bör undanta distansavtal som har ingåtts vid auktioner på Internet från<br>lagens tillämpningsområde. Även Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds<br>universitet ställer sig frågande till ett generellt undantag för avtal som har<br>ingåtts vid auktioner.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Finansiella tjänster m.m.</p>
<p>Enligt artikel 3 i distansavtalsdirektivet är detta inte tillämpligt på avtal<br>som avser finansiella tjänster. I bilaga II till direktivet finns en icke<br>uttömmande förteckning över sådana tjänster. Där anges investerings-<br>tjänster, försäkrings- och återförsäkringstjänster, banktjänster, tjänster<br>som rör pensionsfonder och tjänster i samband med termins- eller<br>optionsaffarer.</p>
<p>När det gäller att bestämma vad som avses med finansiella tjänster kan<br>ytterligare vägledning hämtas från det i avsnitt 3 nämnda förslaget till<br>direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter.</p>
<p>I en bilaga till det ursprungliga förslaget, vilket EG-kommissionen<br>presenterade den 14 oktober 1998, fanns en vägledande förteckning över<br>finansiella tjänster vilken var avsedd för det direktivet. Där anges som<br>finansiella tjänster</p>
<p>1. mottagande av insättningar och övriga återbetalningspliktiga medel,</p>
<p>2. utlåningsverksamhet, särskilt konsumtionskrediter och hypoteks-<br>krediter,</p>
<p>3. finansiell leasing,</p>
<p>4. betalningsförmedling, utgivning och administration av betalnings-<br>medel,</p>
<p>5. valutatjänster,</p>
<p>6. garantier och åtaganden,</p>
<p>7. mottagande, överföring eller verkställande av order samt andra<br>tjänster avseende följande finansiella produkter:</p>
<p>a) penningmarknadsinstrument</p>
<p>b) överlåtbara värdepapper</p>
<p>c) andelar i värdepappersfonder och andra kollektiva investerings-<br>program</p>
<p>d) finansiella terminskontrakt och optioner</p>
<p>e) valuta- och ränteinstrument,</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>31</p>
<p>8. portfölj förvaltning och investeringsrådgivning avseende något av de<br>instrument som anges i punkt 7,</p>
<p>9. förvaring och förvaltning av värdepapper,</p>
<p>10. bankfackstjänster,</p>
<p>11. försäkringar, utom livförsäkringar,</p>
<p>12. livförsäkringar,</p>
<p>13. livförsäkringar knutna till investeringsfonder,</p>
<p>14. långfristiga sjukförsäkringar som inte kan sägas upp,</p>
<p>15. återköp av kapital, och</p>
<p>16. individuella pensionsförsäkringar.</p>
<p>Kommissionen har därefter den 23 juli 1999 kommit med ett reviderat<br>direktivförslag. I det direktivförslaget finns listan över olika finansiella<br>tjänster inte längre med. Däremot anges att man med finansiell tjänst<br>avser ”alla banktjänster, kredit-, försäkrings-, privatpensions-,<br>investerings- eller betalningstjänster”. Förslaget bereds nu i en råds-<br>arbetsgrupp.</p>
<p>Direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster kommer med<br>stor sannolikhet att innehålla lösningar som delvis skiljer sig från bestäm-<br>melserna i det allmänna distansavtalsdirektivet. Detta beror bl.a. på de<br>finansiella tjänsternas särart. Även om distansavtalsdirektivet såsom ett<br>minimidirektiv medger att distansavtalslagen tillämpas på finansiella<br>tjänster, talar det anförda med betydande styrka för att - som det föreslås<br>i promemorian - sådana tjänster tills vidare undantas från distansavtals-<br>lagens tillämpningsområde.</p>
<p>Regeringen är medveten om att detta dock övergångsvis innebär en<br>viss försämring av konsumentskyddet såvitt gäller telefonförsäljning av<br>finansiella tjänster. Som Svenska Bankföreningen anmärker är hem-<br>försäljningslagen nämligen tillämplig på sådan försäljning. Men någon<br>mer påtaglig försämring av konsumentskyddet blir det inte i praktiken.<br>Hemförsäljningslagen gäller inte för försäkringar, och lagens bestäm-<br>melser om telefonförsäljning av finansiella tjänster är ändå inte tillämp-<br>liga t.ex. om en näringsidkare ringer upp en konsument som närings-<br>idkaren har haft kontakt med tidigare i frågan. Vidare kommer konsu-<br>mentkreditlagen även i fortsättningen att ge konsumenten en rätt att<br>betala sin skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallotiden, dvs. en<br>slags ångerrätt (se 20 §). Och när det gäller finansiella tjänster är det<br>normalt så att avtalet verkställs tämligen omgående efter avtalsslutet. Om<br>det sker med konsumentens samtycke under den stipulerade ångerfristen<br>gäller det enligt distansavtalsdirektivet inte längre någon ångerrätt, se<br>artikel 6.3 första strecksatsen. Vidare finns det enligt direktivet inte heller<br>någon ångerrätt om avtalet gäller en tjänst och priset på tjänsten beror på<br>sådana svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan<br>kontrollera, se artikel 6.3 andra strecksatsen. Ett införlivande av dessa<br>undantag från ångerrätten far till konsekvens att det beträffande ett stort<br>antal finansiella tjänster inte kommer att gälla någon ångerrätt även om<br>distansavtalslagen skulle göras tillämplig på telefonförsäljning av<br>finansiella tjänster. I enlighet med promemorians bedömning - vilken<br>inte föranlett någon särskild invändning av Konsumentverket, Finans-<br>inspektionen eller konsumentorganisationer - anser regeringen alltså att<br>det inte finns något större sakligt behov av att frångå direktivet och låta</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>32</p>
<p>distansavtalslagen gälla även distansavtal om finansiella tjänster. Det är<br>bättre att avvakta det kommande direktivet om distansförsäljning av<br>finansiella tjänster innan distansavtalslagen görs tillämplig på sådana<br>tjänster. Som tidigare har nämnts är ett rimligt antagande att direktivet<br>kan antas hösten 2000.</p>
<p>Svenska Bankföreningen menar att direktivets definition av finansiell<br>tjänst är oklar. Föreningen anser att det är olyckligt om två så likartade<br>situationer som att handla aktier i kommission och att sälja aktier ur eget<br>lager skulle falla utom respektive inom lagens tillämpningsområde.<br>Enligt föreningen borde distansavtalshandel med aktier i eget lager anses<br>vara en finansiell tjänst och falla utanför tillämpningsområdet.</p>
<p>I distansavtalsdirektivets bilaga II om finansiella tjänster hänvisas till<br>rådets direktiv (93/22/EEG) om investeringstjänster inom värdepappers-<br>området (ISD-direktivet). I bilagan till ISD-direktivet anges under<br>rubriken ”tjänster” mottagande och förmedling för investerares räkning<br>av order avseende t.ex. överlåtbara värdepapper och penningmarknads-<br>instrument, verkställande av sådana order för annans räkning och handel<br>för egen räkning med t.ex. överlåtbara värdepapper och penning-<br>marknadsinstrument. Som har framgått bereds för närvarande ett förslag<br>till ett direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster. Hur distans-<br>avtalsdirektivet skall tolkas när det gäller handel av värdepapper bör tas<br>upp igen vid genomförandet av direktivet om finansiella tjänster. I av-<br>vaktan därpå bör distansavtalslagen omfatta överlåtelser av värdepapper.</p>
<p>Detta innebär att distansavtalslagen kommer att vara tillämplig både<br>vid försäljning av aktier i eget lager och vid försäljning av aktier i kom-<br>mission. I dag gäller enligt hemförsäljningslagen att en försäljnings-<br>kommissionär är att anse som näringsidkare i lagens mening (se prop.<br>1981/82:40 s. 38). Det bör gälla även enligt distansavtalslagen. Om t.ex.<br>en bank säljer aktier i kommission, dvs. till konsumenten säljer aktier för<br>någon annans räkning men i eget namn, blir banken alltså vid tillämp-<br>ningen av distansavtalslagen att betrakta som näringsidkare. Det är<br>således banken, och inte huvudmannen, som skall följa lagens krav på<br>information vid marknadsföringen och när avtalet ingås. Däremot gäller<br>normalt inte lagens bestämmelser om ångerrätt vid avtal om överlåtelse<br>av värdepapper, se avsnitt 6.8.</p>
<p>Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att den till<br>distansavtalsdirektivet fogade bilagan med en förteckning över finansiella<br>tjänster bör komma till uttryck i lagen eller på annat lämpligt sätt. Precis<br>som beträffande listan över olika distanskommunikationsmedel anser<br>regeringen att detta lämpligen bör ske genom att listan tas in och<br>behandlas i motiven till lagen (se avsnitt 6.3.2).</p>
<p>När det gäller hemförsäljningsavtal finns inte skäl att nu göra andra<br>undantag från lagens tillämpningsområde än de som finns i hemförsälj-<br>ningslagen, dvs. försäkringsavtal och avtal som gäller finansiella instru-<br>ment som avses i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.<br>Dessa undantag stämmer överens med de undantag som görs från<br>hemförsäljningsdirektivets tillämpningsområde, se artikel 3.2 d oche.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 89</p>
<p>Övriga undantag</p>
<p>I dag gäller att hemförsäljningslagen inte tillämpas om det pris som<br>konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300 kronor. Det gäller<br>oavsett om avtalet ingås vid hembesök, vid telefonsamtal som utgör led i<br>försäljning eller annan liknande verksamhet eller under en av närings-<br>idkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försälj-<br>ningsställe.</p>
<p>Enligt hemförsäljningsdirektivet kan medlemsstaterna besluta att<br>direktivet skall gälla endast för avtal där den betalning som skall erläggas<br>av konsumenten överskrider ett visst angivet belopp (60 ecu). Distans-<br>avtalsdirektivet innehåller däremot inte någon bestämmelse med mot-<br>svarande innehåll. Det går därmed inte att behålla 300-kronorsregeln för<br>avtal som ingås vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan<br>liknande verksamhet. Regeln fyller dock fortfarande en funktion vid<br>hembesök och utflykter. Som det föreslås i promemorian bör regeln<br>därför behållas för dessa hemförsäljningsfall. Tillräcklig anledning att<br>höja beloppet, som Sveriges advokatsamfund förordar, föreligger inte<br>enligt regeringens mening.</p>
<p>Hemförsäljningslagen gäller inte för avtal om uppförande av byggnad<br>eller annan fast anläggning på mark eller i vatten. Detta undantag har sin<br>förebild i 2 § första stycket köplagen. I artikel 3.1 fjärde strecksatsen i<br>distansavtalsdirektivet finns ett undantag som innebär att direktivet inte<br>gäller för avtal om uppförande och försäljning av fast egendom eller avtal<br>om andra rättigheter som är att hänföra till fast egendom. Direktivet torde<br>sålunda inte lägga hinder i vägen för att i distansavtalslagen införa ett<br>motsvarande undantag som i dag finns i hemförsäljningslagen (jfr be-<br>dömningen beträffande ett liknande undantag i hemförsäljningsdirektivet,<br>prop 1991/92:167 s. 20). I promemorian föreslås att det i distansavtals-<br>lagen görs ett sådant undantag. Som Marknadsdomstolen och Kommers-<br>kollegium påpekar innebär detta att ett avtal om köp av en bostadsrätt<br>principiellt sett kommer att omfattas av lagen, vilket innebär en avvikelse<br>från distansavtalsdirektivet och hemförsäljningsdirektivet. Eftersom båda<br>direktiven är minimidirektiv, är det dock fullt möjligt att välja den i<br>promemorian föreslagna lösningen, som bl.a. har den fördelen att det<br>kommer att gälla ett likadant undantag i distansavtalslagen som i köp-<br>lagen. Det har inte framkommit någon omständighet som gör det moti-<br>verat att ändå frångå den lösningen, utan avtal om köp av bostadsrätt bör<br>omfattas av tillämpningsområdet. En annan sak är att ett köp av en<br>bostadsrätt i dag i praktiken ändå torde falla utanför distansavtalslagen.<br>Sådana avtal ingås som regel inte mellan en näringsidkare och en<br>konsument utan mellan två konsumenter. Om avtalet ingås mellan två<br>konsumenter, är distansavtalslagen över huvud taget inte tillämplig. Men<br>även om ett avtal skulle ingås mellan en näringsidkare och en konsument<br>torde distansavtalslagen ändå nästan aldrig vara tillämplig. Det lär näm-<br>ligen vara så att parterna nästan undantagslöst träffar varandra före<br>avtalsslutet, t.ex. i samband med att konsumenten undersöker lägenheten.<br>För att distansavtalslagen skall vara tillämplig krävs att kommunika-<br>tionen hela tiden sker på distans (se avsnitt 6.3.2).</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>34</p>
<p>Enligt artikel 3.1 andra strecksatsen i distansavtalsdirektivet skall<br>direktivet inte tillämpas på avtal som ingås med hjälp av automater. I<br>promemorian föreslås det att man gör ett motsvarande undantag i distans-<br>avtalslagen. Konsumentverket förordar att undantaget inskränks till att<br>gälla avtal om köp av livsmedel eller avtal där försäljningssumman<br>understiger 300 kronor, men regeringen har svårt att se att det finns<br>tillräckliga skäl för att inskränka undantaget på det sättet. Undantaget är<br>naturligt nog aktuellt bara för distansavtal, inte for hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Ytterligare ett undantag från direktivets tillämpningsområde finns i<br>artikel 3.1 tredje strecksatsen. Det undantaget avser avtal som ingås med<br>distributörer av telekommunikationer genom användning av offentliga<br>telefonautomater, dvs. de avtal som får anses komma till stånd genom<br>blotta användandet av en telefonautomat. I enlighet med promemorians<br>förslag bör ett motsvarande undantag göras i distansavtalslagen. Med<br>distributörer av telekommunikationer torde avses teleoperatörer i den<br>betydelse som detta begrepp har i telelagen (1993:597). I distansavtals-<br>lagen bör därför uttrycket ”teleoperatör” användas. Även detta undantag<br>är aktuellt bara för distansavtal och alltså inte for hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Slutligen görs i artikel 3.1 femte strecksatsen i direktivet undantag för<br>avtal som ingås vid auktioner. I promemorian föreslås att undantaget in-<br>förs i distansavtalslagen. Förslaget kritiseras av flera remissinstanser,<br>bl.a. av IT-kommissionen och Svenska IT-företagens Organisation.</p>
<p>Direktivets undantag är uppenbarligen avsett att gälla traditionella<br>auktioner, dvs. auktioner där det endast undantagsvis förekommer bud-<br>givare som lämnar sina bud per telefon eller på liknande sätt. Vid<br>”elektroniska auktioner”, t.ex. på Internet, torde dock konsumentskyddet<br>i många fall göra sig starkt gällande, och man kan utgå från att detta sätt<br>att handla kommer att bli allt vanligare. Som Svenska IT-företagens<br>Organisation framhåller kan vidare det i promemorian föreslagna undan-<br>taget på sikt komma att medföra konkurrensfördelar for företag med s.k.<br>omvänd köpordning eller auktionsmoment jämfört med företag som<br>bedriver mer traditionell handel. Även om en ångerrätt vid avtal som<br>ingås på auktioner ter sig något främmande, särskilt vid auktioner där det<br>utbjuds t.ex. tavlor eller andra konstverk, föreslår regeringen ändå att<br>undantaget begränsas till auktioner där budgivningen normalt inte sker<br>elektroniskt. Vid de nordiska departementsöverläggningama har upplysts<br>att man i vart fall i Danmark och Norge avser att välja lösningar av detta<br>slag.</p>
<p>I 1 § andra stycket 6 hemförsäljningslagen görs undantag för avtal som<br>ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens uttryckliga<br>begäran, om avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas av konsu-<br>mentens begäran eller som har ett direkt samband med den varan eller<br>tjänsten. Detta undantag bör överföras till reglerna om hemförsäljning i<br>distansavtalslagen.</p>
<p>Det finns i 1 § andra stycket 7 hemförsäljningslagen ett undantag från<br>lagens tillämpningsområde för avtal som gäller upplåtelse eller över-<br>låtelse som avses i lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat<br>boende. I promemorian föreslås att detta undantag överförs till distans-<br>avtalslagen och att det skall gälla för både distansavtal och hem-<br>försäljningsavtal.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>35</p>
<p>Ett avtal om tidsdelat boende i ett konsumentförhållande omfattas av<br>direktivet om tidsdelat boende. I likhet med distansavtalsdirektivet<br>innehåller det direktivet, som är genomfört genom lagen om konsument-<br>skydd vid avtal om tidsdelat boende, bl.a. regler om säljarens upplys-<br>ningsplikt, om ångerrätt för konsumenten, om upphörande av kreditavtal<br>vid utövandet av ångerrätten samt om skydd mot lagvalsklausuler.</p>
<p>När särskilda gemenskapsregler innehåller bestämmelser som reglerar<br>vissa aspekter av tillhandahållande av varor eller utförande av tjänster,<br>följer det av artikel 13.2 i distansavtalsdirektivet att sådana bestämmelser<br>gäller i stället för bestämmelserna i distansavtalsdirektivet, men bara<br>såvitt gäller dessa särskilda aspekter. Hur detta egentligen bör uppfattas<br>har diskuterats vid de nordiska departementsöverläggningama. Enligt vad<br>som där har framkommit bör artikel 13.2 tolkas så att distansavtals-<br>direktivet inte är tillämpligt på distansavtal om tidsdelat boende såvitt<br>gäller de frågor som regleras i båda direktiven. Direktivet om tidsdelat<br>boende går sålunda före distansavtalsdirektivet. Däremot skall distans-<br>avtalsdirektivet gälla såvitt avser bestämmelserna om näringsidkarens<br>fullgörande av avtalet (artikel 7), eftersom direktivet om tidsdelat boende<br>inte har några bestämmelser om det. Undantaget i distansavtalslagen för<br>distansavtal om tidsdelat boende bör därför utformas så att det inte<br>kommer att gälla lagens bestämmelser om fullgörelse (se avsnitt 6.6).<br>Inte heller torde det finnas skäl att undanta lagens bestämmelser om<br>behörighet för näringsidkarens ombud. Undantaget för hemförsäljnings-<br>avtal bör utformas på samma sätt.</p>
<p>Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har en synpunkt<br>som gäller det nu diskuterade undantagets förenlighet med EG-dom-<br>stolens dom den 22 april 1999 i mål C-423/97 Travel Vac, S.L. mot<br>Manuel José Antelm Sanchis. Regeringen kan inte se att domen innebär<br>några sådana problem som fakultetsnämnden gör gällande.</p>
<p>I 1 § andra stycket 2 hemförsäljningslagen anges att lagen inte till-<br>lämpas, om avtalet gäller leverans av livsmedel från näringsidkare som<br>regelmässigt betjänar vissa rutter. Till denna fråga återkommer rege-<br>ringen i avsnitt 6.7.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>36</p>
<h3>6.4 Näringsidkarens informationsskyldighet</h3>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Regeringens förslag: Vid marknadsföring som syftar till distansavtal<br>skall näringsidkaren ge information om bl.a. sitt namn och sin adress,<br>varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, varans eller tjänstens pris<br>och konsumentens ångerrätt när sådan gäller.</p>
<p>Näringsidkaren skall snarast efter det att avtalet har ingåtts ge<br>konsumenten en bekräftelse med den del av informationen som är av<br>särskild betydelse för konsumenten. Informationen skall ges i en handling<br>eller i någon annan läsbar och varaktig form. Om informationen redan<br>har getts i sådan form, behöver den inte ges på nytt. Inom samma tid och<br>på samma sätt skall näringsidkaren alltid ge konsumenten information om<br>ångerrätten och om gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsu-<br>menten kan framställa klagomål.</p>
<p>Vad gäller hemförsäljningsavtal skall nuvarande bestämmelser över-<br>föras i huvudsak oförändrade till distansavtalslagen.</p>
<p>Näringsidkare som åsidosätter informationsskyldigheten skall kunna<br>drabbas av sanktioner enligt marknadsföringslagen.</p>
<p>Se 9-12 §§.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslås det att näringsidkaren<br>vid marknadsföring som syftar till distansavtal skall ge information om<br>sin adress endast när det gäller avtal där förskottsbetalning krävs. I övrigt<br>stämmer promemorians förslag överens med regeringens (se prome-<br>morian s. 42 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker prome-<br>morians förslag eller lämnar dem utan någon invändning. Konsument-<br>verket och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser dock<br>att näringsidkaren vid marknadsföring som syftar till distansavtal alltid<br>bör ge information om sin adress. Konsumentverket anser vidare att<br>näringsidkaren vid marknadsföringen skall ge konsumenten information<br>om sitt telefonnummer samt, vid marknadsföring på Internet, information<br>om sin e-postadress och om i vilka länder det marknadsförda erbjudandet<br>gäller. Sveriges Konsumentråd menar att näringsidkaren dessutom skall<br>ge information om sitt organisationsnummer. Konsumentverket, All-<br>männa reklamationsnämnden, Sveriges advokatsamfund och Sveriges<br>Konsumentråd anser att det i distansavtalslagen bör regleras på vilket<br>språk informationen skall lämnas. Beträffande frågan om information<br>efter avtalets ingående framför Konsumentverket den synpunkten att<br>informationen skall fa lämnas till konsumenten i annan varaktig form än i<br>en handling endast om konsumenten uttryckligen har accepterat det.<br>Konsumentverket anser vidare att näringsidkaren alltid, dvs. oavsett om<br>konsumenten redan tidigare har fatt informationen i föreskriven form,<br>skall ge konsumenten en bekräftelse med information om sitt namn och<br>sin adress, varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper, varans eller<br>tjänstens pris, leveranskostnader samt sättet för betalning och för leverans<br>eller fullgörande på annat sätt.</p>
<p>37</p>
<p>Skälen for regeringens förslag</p>
<p>Information vid marknadsföring som syftar till distansavtal</p>
<p>Artikel 4 i distansavtalsdirektivet innehåller bestämmelser om en närings-<br>idkares skyldighet att lämna förhandsinformation till en konsument.<br>Bestämmelserna är närmast av marknadsrättslig karaktär. Artikeln bör<br>lämpligen genomföras på så sätt att det i distansavtalslagen tas in<br>bestämmelser som gäller marknadsföring som syftar till distansavtal.<br>Bestämmelserna kommer därmed att utgöra ett komplement till och<br>preciseringar av andra marknadsrättsliga bestämmelser och då framför<br>allt till de bestämmelser som finns i marknadsföringslagen om tillbörlig<br>marknadsföring och reklamidentifiering.</p>
<p>Näringsidkaren skall enligt artikel 4.1 lämna viss närmare angiven<br>information till konsumenten. Konsumenten skall i god tid innan ett avtal<br>sluts fa information om bl.a. näringsidkarens identitet, eventuell ångerrätt<br>och varans eller tjänstens väsentliga egenskaper. Konsumenten skall<br>också informeras om priset, inklusive skatter och avgifter, och eventuella<br>leveranskostnader.</p>
<p>I betänkandet Konsumenterna och IT - en utredning om datorer,<br>handel och marknadsföring (SOU 1999:106) föreslås det att den närings-<br>idkare som marknadsför varor eller tjänster på Internet skall åläggas att<br>före avtalets ingående upplysa konsumenten om sin egen identitet i form<br>av namn, fysisk adress, etableringsform och uppgifter om hur konsu-<br>menten kan fa kontakt med företaget via brev, telefon, telefax eller e-<br>post. Förslaget stämmer enligt betänkandet i allt väsentligt överens med<br>motsvarande bestämmelser i EG-kommissionens förslag till e-handels-<br>direktiv, OECD:s förslag till riktlinjer om konsumentskydd i samband<br>med elektronisk handel och de nordiska konsumentombudsmännens<br>gemensamma ståndpunkt om handel och marknadsföring på Internet. I<br>betänkandet föreslås det vidare att den näringsidkare som erbjuder varor<br>och tjänster på Internet skall åläggas att ge konsumenten information som<br>är nödvändig för att bedöma erbjudandet. Enligt betänkandet stämmer<br>detta förslag i allt väsentligt överens med distansavtalsdirektivet (se s. 61<br>f. i betänkandet).</p>
<p>Som har anförts i avsnitt 6.1 bör i detta lagstiftningsärende andra<br>frågor än de som föranleds av genomförandet av distansavtalsdirektivet<br>undvikas. Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian att<br>det inte torde finnas anledning att i distansavtalslagen nu gå längre i<br>informationsskyldigheten än direktivet kräver. I ett avseende bör<br>direktivet dock frångås. Det gäller näringsidkarens skyldighet att ge<br>information om sin adress. Det finns knappast skäl att inskränka denna<br>informationsskyldighet till de fall då näringsidkaren kräver förskotts-<br>betalning. Uppgift om adress bör alltid ges.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslogs att informationen skulle ges ”i god tid”<br>innan avtalet ingicks. Vid en jämförelse med direktivets lydelse på<br>engelska och franska har Lagrådet förordat att uttrycket ”i rimlig tid”<br>används i lagtexten. Även regeringen anser att ”i rimlig tid” bättre<br>återspeglar vad som avses med bestämmelsen i direktivet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>38</p>
<p>I artikel 4.2 i direktivet föreskrivs att informationen skall ges på ett<br>klart och begripligt sätt i någon form som är lämplig for den teknik för<br>distanskommunikation som används. Detta bör anges i lagen.</p>
<p>I detta sammanhang bör det övervägas huruvida lagen särskilt bör<br>reglera på vilket språk informationen skall lämnas, en fråga som direk-<br>tivet lämnar åt medlemsstaterna att avgöra (jfr punkten 8 i ingressen till<br>direktivet). Några remissinstanser anser att detta bör regleras. Konsu-<br>mentverket uttalar att verket förutsätter att näringsidkarna kommer att<br>lämna informationen på ett for konsumenten begripligt språk. Enligt<br>Allmänna reklamationsnämnden bör vid marknadsföring mot svenska<br>marknaden ett liknande synsätt anläggas som för anvisningar till varor<br>enligt konsumentköplagen, nämligen att det normalt krävs att informa-<br>tionen ges på svenska. Sveriges advokatsamfund menar att det med tanke<br>på direktivets konsumentinriktade karaktär borde krävas att informa-<br>tionen ges på det språk som gäller i konsumentens land. Sveriges Konsu-<br>mentråd anser att näringsidkare som vänder sig till svenska konsumenter<br>bör lämna informationen på svenska. Marknadsdomstolen anför att det<br>från ett konsumentperspektiv är av stor betydelse att konsumenten tidigt<br>far alla fakta på sitt eget språk om det objekt som han eller hon överväger<br>att förvärva.</p>
<p>Det säger sig självt att det inte går att kräva att alla näringsidkare vars<br>marknadsföring kan nås av svenska konsumenter, t.ex. genom Internet,<br>skall ge informationen på svenska. Ett sådant krav måste således under<br>alla förhållanden begränsas till de fall där näringsidkare speciellt riktar<br>sig mot den svenska marknaden. Om ett företag sålunda riktar sin mark-<br>nadsföring mot den svenska marknaden, lär näringsidkaren emellertid i<br>regel ändå ge informationen på svenska. Det är naturligtvis så att närings-<br>idkaren har ett eget intresse av att så många personer som möjligt förstår<br>informationen. Om konsumenten inte förstår det språk som används på<br>t.ex. en hemsida, går näringsidkaren ju miste om en potentiell kund. Det<br>bör därtill noteras att direktivets och lagens krav på att informationen<br>skall ges på ett klart och begripligt sätt i vissa fall torde kunna innebära<br>att informationen skall ges på svenska. Inte minst mot denna bakgrund<br>delar regeringen promemorians bedömning att det inte synes tillräckligt<br>motiverat att i lagen särskilt reglera på vilket språk informationen skall<br>lämnas. Det kan dock finnas anledning att bevaka frågan vid den i avsnitt<br>6.1 nämnda utvärderingen av lagen. Härtill kan också läggas att frågan är<br>uppe även vid förhandlingarna om direktivet om distansförsäljning av<br>finansiella tjänster. Enligt direktivförslaget i dess nuvarande lydelse skall<br>näringsidkaren i god tid innan ett avtal ingås ge konsumenten information<br>om på vilket språk näringsidkaren är villig att tillhandahålla avtals-<br>villkoren och förhandsinformationen. Näringsidkaren skall vidare vid<br>samma tidpunkt ge information om på vilket språk näringsidkaren är<br>villig att åta sig att kommunicera med konsumenten under avtalets löptid.<br>Däremot är det inte aktuellt med något krav på att informationen alltid<br>skall ges på ett visst språk, t.ex. språket i konsumentens land.</p>
<p>Föreskriften i artikel 4.2 att informationen skall lämnas under särskilt<br>hänsynstagande till principen om skydd för underåriga bör lämpligen<br>komma till uttryck i distansavtalslagen. När det gäller skyddet för andra<br>som inte kan ge giltigt samtycke, dvs. personer med förvaltare, synes det</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>39</p>
<p>inte finnas skäl för en särskild regel. I stället far marknadsföringslagens<br>allmänna bestämmelser om kraven på marknadsföring tillämpas. Dessa<br>far anses ställa minst de krav som direktivet uppställer i fråga om hänsyn<br>till personer med begränsad rättshandlingsförmåga.</p>
<p>Det föreskrivs vidare i artikel 4.2 att det kommersiella syftet skall<br>framgå klart och att informationen skall lämnas under särskilt hänsyns-<br>tagande till principen om god sed i affärstransaktioner. Dessa krav följer<br>redan av marknadsföringslagen, se 4 och 5 §§, och behöver därför inte tas<br>in i distansavtalslagen.</p>
<p>När det gäller en särskild form av distansavtal, nämligen sådana som<br>ingås per telefon, föreskrivs i artikel 4.3 att näringsidkarens identitet och<br>samtalets kommersiella syfte uttryckligen skall klargöras för konsumen-<br>ten vid början av varje samtal med denne. Detta bör framgå av lagen.</p>
<p>I 3 § prisinformationslagen anges att det finns särskilda föreskrifter om<br>information till konsumenter i konsumentkreditlagen, konsumentförsäk-<br>ringslagen, valutaväxlingslagen (1996:1006) och lagen (1999:268) om<br>betalningsöverföringar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.<br>Som har framgått kommer det att finnas sådana särskilda föreskrifter<br>även i distansavtalslagen. Det framstår därför som naturligt att till upp-<br>räkningen lägga även distansavtalslagen. Visserligen är uppräkningen i<br>3 § prisinformationslagen inte uttömmande, men med hänsyn till den<br>betydelse som distansavtalslagen kommer att få bör den lagen finnas<br>angiven där.</p>
<p>Det kan noteras att det inte föreslås några regler om information vid<br>marknadsföring som syftar till hemförsäljningsavtal. Några sådana regler<br>finns inte i hemförsäljningsdirektivet eller i hemförsäljningslagen, och<br>något egentligt behov av sådana regler kan inte anses finnas.</p>
<p>Information när ett distansavtal ingås</p>
<p>Enligt artikel 5.1 första stycket i distansavtalsdirektivet skall konsu-<br>menten på ett tidigt stadium i samband med att avtalet fullgörs och, såvitt<br>avser varor som inte är avsedda att levereras till tredje man, senast vid<br>leveranstillfället få en bekräftelse med viss del av förhandsinformationen.<br>Det gäller informationen om näringsidkarens namn och adress, egen-<br>domens eller tjänstens huvudsakliga egenskaper och egendomens eller<br>tjänstens pris (inbegripet skatter och avgifter). Vidare skall konsumenten<br>få information om eventuella leveranskostnader, om sättet för betalning<br>och för leverans eller fullgörande på annat sätt samt om ångerrätt när<br>sådan gäller. Enligt bestämmelsen skall bekräftelsen lämnas skriftligen<br>eller i annan varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Av<br>bestämmelsen framgår vidare att näringsidkaren inte behöver lämna<br>någon bekräftelse, om konsumenten redan innan avtalet ingicks har fått<br>del av informationen på det angivna sättet.</p>
<p>Bekräftelsen bör lämnas ”snarast” efter det att distansavtalet har<br>ingåtts. När det gäller avtal om varor bör det i enlighet med direktivet<br>föreskrivas att bekräftelsen, såvida det inte är fråga om leverans till tredje<br>man, skall lämnas senast i samband med leveransen. Marknadsdomstolen<br>har uttalat att det vid sådan telefonförsäljning som avses i hemförsälj-<br>ningslagen är otillbörligt enligt marknadsföringslagen att sända ut<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>40</p>
<p>ångerhandlingama i samma försändelse som den beställda varan, när Prop. 1999/2000:89<br>denna skall hämtas på postanstalt (MD 1984:28). Detta bör kunna<br>tillämpas också på den information om ångerrätten som näringsidkaren<br>skall ge konsumenten enligt distansavtalslagen.</p>
<p>Enligt direktivet skall informationen om villkoren och förfarandet för<br>att utnyttja ångerrätten lämnas skriftligen. Vid de nordiska departe-<br>mentsöverläggningama har man tolkat begreppet ”skriftligen” så att<br>informationen skall lämnas i en handling. Med detta skall jämställas att<br>informationen ges i annan varaktig form, t.ex. med e-post i varaktig form.<br>Informationen skall ges i en handling eller i någon annan varaktig form<br>som är tillgänglig för konsumenten. Detta torde innebära att informa-<br>tionen skall ges på ett sätt som möjliggör för konsumenten att ta del av<br>den genom att läsa den. Om näringsidkaren vill ge konsumenten informa-<br>tionen i någon annan varaktig form än i en handling, t.ex. via e-post i<br>varaktig form, måste näringsidkaren dessutom förvissa sig om att konsu-<br>menten har tillgång till en dator där han eller hon kan läsa informationen.<br>Det torde mot denna bakgrund inte vara motiverat att gå längre än<br>direktivet och i lagen uppställa ett krav på att näringsidkaren skall ha<br>konsumentens samtycke för att få ge informationen i någon annan var-<br>aktig form än i en handling, vilket Konsumentverket efterlyser.</p>
<p>I detta sammanhang finns anledning att nämna att det i föreliggande<br>utkast till direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster finns en<br>definition av begreppet ”varaktigt medium”. Enligt direktivförslaget<br>avses där med varaktigt medium ”varje instrument som konsumenten kan<br>använda för att bevara information som vänder sig till honom personligen<br>på ett sätt som är tillgängligt för framtida hänvändelse under en tid som<br>är lämplig för avsikten med informationen och som tillåter oförändrad<br>reproduktion av den lagrade informationen”.</p>
<p>Av artikel 5.1 andra stycket i distansavtalsdirektivet framgår att konsu-<br>menten vid det tillfälle som avses i artikelns första stycke skall få ytter-<br>ligare information, bl.a. om villkoren och förfarandet för att utnyttja<br>ångerrätten, gatuadressen till det verksamhetsställe för näringsidkaren dit<br>konsumenten får framställa klagomål, förekommande garantier och<br>service och villkoren för att säga upp avtalet för det fall att det gäller tills<br>vidare eller för en längre tid än ett år. Även bestämmelser av detta slag<br>måste tas in i distansavtalslagen. Direktivets krav att information skall<br>lämnas om förfarandet för att utnyttja ångerrätten bör i lagen tas in som<br>en föreskrift om att näringsidkaren skall ge konsumenten namn och<br>adress till någon som ångerrätten kan utövas mot. När det gäller frågan<br>när informationen skall lämnas bör samma bestämmelser gälla som<br>beträffande bekräftelsen.</p>
<p>Promemorians förslag innebär att den information som avses i artikel<br>5.1 andra stycket alltid skall ges på nytt efter att avtalet har träffats, dvs.<br>även om informationen har lämnats på det föreskrivna sättet redan<br>tidigare. Representanter för EG-kommissionen har vid mötet om<br>genomförandet av direktivet emellertid upplyst att direktivet enligt<br>kommissionens mening inte kan anses uppställa något sådant krav. Enligt<br>vad som har framkommit vid de nordiska departementsöverläggningama<br>avser man i övriga nordiska länder inte föreslå att informationen alltid<br>måste ges på nytt efter avtalets ingående. Mot den bakgrunden föreslogs i<br></p>
<p>41</p>
<p>lagrådsremissen att kommissionens tolkning av direktivet skulle följas,<br>dvs. att informationen inte behöver ges på nytt om den redan tidigare har<br>lämnats i föreskriven form. Lagrådet har dock ansett att en sådan<br>tolkning inte stämmer med direktivets ordalydelse och har framhållit att<br>vilken tolkning som är den rätta ytterst avgörs av EG-domstolen. Vid<br>detta förhållande har det förefallit Lagrådet tryggast att hålla sig till<br>direktivets ordalydelse, särskilt som detta alternativ också framstår som<br>det mest konsumentvänliga. Regeringen godtar Lagrådets synpunkter och<br>föreslår således att näringsidkaren skall lämna informationen på nytt även<br>om han före avtalets ingående har lämnat informationen på föreskrivet<br>sätt. Regeringen anser att övervägande skäl talar för att ett sådant krav<br>ställs upp, även om det skulle innebära att Sverige i detta avseende väljer<br>en lösning som avviker från vad de övriga nordiska länderna kommer<br>fram till.</p>
<p>Vid avtal som ingås vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller<br>annan liknande verksamhet gäller i dag strängare formkrav. Enligt 4 §<br>andra stycket hemförsäljningslagen skall näringsidkaren lämna eller<br>sända, tillsammans med en handling där konsumenten informeras om<br>bl.a. innehållet i hemförsäljningslagen, en blankett som konsumenten kan<br>använda för att utöva sin ångerrätt. Handlingen och blanketten skall<br>enligt 4 § tredje stycket stämma överens med formulär som fastställs av<br>regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt<br>hemförsäljningsförordningen (1981:1362) fastställs formulär till sådana<br>handlingar och blanketter av Konsumentverket.</p>
<p>Ett inte obetydligt antal av de avtal som ingås på distans är gräns-<br>överskridande. Detta gäller särskilt om avtalet ingås på Internet. Det<br>förekommer också att utländska näringsidkare ringer upp konsumenter i<br>Sverige eller att postorderföretag verkar över gränserna. Det förefaller<br>mindre lämpligt att vid distansavtal uppställa ett krav på att närings-<br>idkaren till konsumenten skall sända en ångerhandling och en ånger-<br>blankett vilka stämmer överens med formulär som har fastställts i<br>Sverige. En sådan ändring i det nu gällande formkravet vid telefon-<br>försäljning kan knappast heller innebära några betänkligheter från konsu-<br>mentskyddssynpunkt. Det torde vara tillräckligt att - som direktivet<br>kräver - konsumenten far information om ångerrätten och att informa-<br>tionen ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som<br>är tillgänglig för konsumenten.</p>
<p>Information när ett hemförsäljningsavtal ingås</p>
<p>När det gäller hemförsäljningsavtal bör de bestämmelser som i dag finns i<br>4 § första och tredje stycket hemförsäljningslagen överföras till den nya<br>lagen i huvudsak oförändrade. Det innebär bl.a. att när avtal ingås vid<br>hembesök eller under en utflykt näringsidkaren samtidigt skall lämna<br>konsumenten en handling där denne informeras om ångerrätten och om<br>namn och adress till någon som rätten kan utövas mot. Informations-<br>handlingen skall vara åtföljd av en blankett som konsumenten kan<br>använda för att utöva sin ångerrätt. Handlingen och blanketten skall<br>stämma överens med formulär som fastställs av regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>42</p>
<p>Enligt hemförsäljningsdirektivet skall information ges när avtalet Prop. 1999/2000:89<br>ingås. Om konsumenten avger ett anbud som näringsidkaren inte genast<br>tar ställning till, skall informationen enligt direktivet emellertid ges redan<br>då. Detta kommer i dag till uttryck i hemförsäljningslagen genom att det i<br>2 § föreskrivs att vad som i lagen sägs om avtal skall, när konsumenten<br>har lämnat ett anbud till näringsidkaren som denne inte genast har tagit<br>ställning till, i stället gälla anbudet. Bestämmelsen är alltså inte<br>begränsad till att avse information, vilket också Juridiska fakultets-<br>nämnden vid Uppsala universitet påpekar. Men det har inte framkommit<br>någon omständighet som tyder på att bestämmelsen skulle ha någon<br>arman praktisk betydelse. I enlighet med promemorians bedömning bör<br>någon motsvarande bestämmelse inte tas in i distansavtalslagen. I stället<br>bör det i lagens bestämmelser om information i samband med<br>hemförsäljningsavtal göras ett tillägg jämfört med dagens informations-<br>regler. Sålunda bör det föreskrivas att näringsidkaren skall överlämna<br>handlingarna, inte bara när ett avtal har ingåtts, utan även när konsu-<br>menten har lämnat ett anbud till näringsidkaren som denne inte genast<br>har tagit ställning till.</p>
<p>Påföljd vid utebliven information</p>
<p>Enligt artikel 11.1 i distansavtalsdirektivet skall medlemsstaterna säker-<br>ställa att det i konsumenternas intresse finns tillräckliga och effektiva<br>medel för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i direktivet.</p>
<p>De krav som distansavtalslagen kommer att ställa på näringsidkarens<br>information innebär att konsumenten skall få del av de uppgifter som är<br>nödvändiga för att han eller hon skall kunna ta ställning till ett<br>erbjudande. Från konsumentskyddssynpunkt är det således väsentligt att<br>näringsidkaren i alla delar följer lagens krav på information vid mark-<br>nadsföring och på information när avtalet ingås. I lagen bör det därför<br>införas en bestämmelse som ger möjlighet att ingripa mot den närings-<br>idkare som inte uppfyller informationskraven. I bestämmelsen bör det<br>hänvisas till marknadsföringslagens regler, vilka bl.a. ger möjlighet att<br>meddela informationsförelägganden förenade med vite. Efter mönster av<br>prisinformationslagen bör det uttryckligen anges att informationen skall<br>anses vara sådan information av särskild betydelse från konsument-<br>synpunkt som avses i 4 § andra stycket marknadsföringslagen. Se vidare<br>avsnitt 6.12.</p>
<p>Som anförs i promemorian bör det övervägas om det inte dessutom<br>skulle vara lämpligt att för vissa fall föreskriva att en näringsidkare far<br>åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstömingsavgift), om<br>näringsidkaren eller någon som handlar på hans vägnar uppsåtligen eller<br>av oaktsamhet bryter mot informationsbestämmelsema i distansavtals-<br>lagen. Konsumentverket anser att en sådan föreskrift bör tas in för att<br>markera hur viktig informationen om ångerrätten är.</p>
<p>Bestämmelser om marknadsstömingsavgift finns i 22-28 §§ mark-<br>nadsföringslagen. Enligt 22 § första stycket får en näringsidkare åläggas<br>att betala marknadsstömingsavgift, om näringsidkaren eller någon som<br>handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har<br>brutit mot någon bestämmelse i 5-13 §§, de s.k. katalogbestämmelsema.<br></p>
<p>43</p>
<p>I paragrafens andra stycke har det förts in en möjlighet att döma ut<br>marknadsstömingsavgift även vid överträdelser av vissa bestämmelser i<br>lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alko-<br>holdrycker, lokalradiolagen (1993:120), tobakslagen (1993:581) eller<br>radio- och TV-lagen (1996:844).</p>
<p>Möjligheten att döma ut marknadsstömingsavgift infördes med 1995<br>års marknadsföringslag. I motiven till lagen anfördes att marknads-<br>stömingsavgiften borde användas i fall där det förelåg ett mer påtagligt<br>behov av att skydda allmänna konsument- och näringsidkarintressen.<br>Vidare framhölls att katalogbestämmelsema - till vilka avgiftssanktionen<br>skulle vara kopplad - kunde sägas beskriva särskilt klandervärda för-<br>faranden som Marknadsdomstolen genom åren har ansett böra motverkas<br>(prop. 1994/95:123 s. 104). Katalogbestämmelsema tar närmast sikte på<br>att motverka någon form av vilseledande marknadsföring.</p>
<p>Det är tveksamt om de skäl som sålunda har ansetts motivera mark-<br>nadsstömingsavgift föreligger vid underlåtenhet att informera om ånger-<br>rätten. När marknadsföringslagen infördes fann lagstiftaren inte anled-<br>ning att förstärka vare sig den lagens bestämmelse om åläggande att<br>lämna information (15 §) eller hemförsäljningslagens sanktionssystem<br>med en sådan avgift. Det är knappast motiverat att göra någon annan<br>bedömning nu, vare sig för hemförsäljning eller för distansförsäljning.<br>Åtminstone för närvarande bör det därför inte införas någon möjlighet att<br>döma ut marknadsstömingsavgift i de berörda fallen. Men enligt rege-<br>ringens mening finns det skäl att följa utvecklingen, bl.a. vid utvär-<br>deringen av distansavtalslagen. Om det skulle visa sig att det finns<br>näringsidkare som mera regelmässigt underlåter att ge information om<br>ångerrätten på föreskrivet sätt, kan det finnas anledning att införa mark-<br>nadsstömingsavgift.</p>
<p>I hemförsäljningslagen finns även en civilrättslig påföljd vid brist i<br>informationen. Enligt 5 § är konsumenten inte bunden av ett avtal, om<br>näringsidkaren inte har fullgjort sin informationsskyldighet avseende<br>konsumentens ångerrätt (ogiltighetsregeln). När avtal ingås vid hembesök<br>eller utflykter måste näringsidkaren uppfylla sin informationsskyldighet<br>vid hembesöket respektive under utflykten. Vid telefonförsäljning måste<br>informationsskyldigheten uppfyllas senast tre dagar efter avtalet. Lämnas<br>informationen inte i tid, är konsumenten över huvud taget inte bunden av<br>avtalet. Näringsidkaren kan inte reparera bristen i efterhand, t.ex. genom<br>att skicka föreskrivna informationshandlingar till köparen en vecka efter<br>ett avtal vid telefonförsäljning. Kan konsumenten göra gällande att<br>avtalet är ogiltigt, blir ångerrättsreglema i lagen normalt inte tillämpliga.<br>Ångerrätten gäller bara för det fall att det finns ett bindande avtal (jfr 6 §<br>första stycket). Konsumenten har ett helt år på sig att kräva att avtalet<br>skall återgå på grand av att information inte har lämnats i rätt tid eller på<br>föreskrivet sätt.</p>
<p>I promemorian föreslås det att det inte tas in någon ogiltighetsregel i<br>distansavtalslagen. De flesta remissinstanserna tillstyrker eller godtar<br>förslaget eller lämnar det utan någon invändning, men Allmänna<br>reklamationsnämnden och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala uni-<br>versitet är kritiska. Allmänna reklamationsnämnden framhåller att<br>nämnden har tillämpat ogiltighetsregeln vid ett antal tillfallen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>44</p>
<p>Ogiltighetsregeln infördes med 1971 års hemförsäljningslag, som Prop. 1999/2000:89<br>introducerade ångerrätten. Lagen gav konsumenten en ångerrätt på en<br>vecka efter sammanträffandet med säljaren. Säljaren skulle vid samman-<br>träffandet och på fastställt formulär informera köparen om dennes ånger-<br>rätt. Om säljaren underlät detta, blev köparen inte bunden av avtalet.<br>Ogiltighetsregeln motiverades då huvudsakligen av att den utgjorde en<br>förutsättning för att den nya ångerrätten kunde slå igenom i praktiken<br>(SOU 1970:35 s. 35 f. och 47 f. samt prop. 1971:86 s. 72 och 95 f.).<br>Härtill skall läggas att ångerfristen enligt 1971 års lag alltid började löpa<br>vid sammanträffandet, oavsett om näringsidkaren hade uppfyllt sin<br>informationsskyldighet eller inte. Det var alltså nödvändigt att konsu-<br>menten informerades om ångerrätten redan vid sammanträffandet; annars<br>kunde han eller hon lätt gå miste om rätten. När den nuvarande hem-<br>försäljningslagen trädde i kraft den 1 juli 1982 ändrades dock startdagen<br>for ångerrätten. Ångerveckan börjar nu aldrig löpa förrän näringsidkaren<br>har uppfyllt sin informationsskyldighet (se 7 §). Ändå behölls alltså<br>ogiltighetsregeln. I motiven uttalades att det var av särskild betydelse att<br>informationsskyldigheten kunde upprätthållas med stöd av en ogiltighets-<br>regel (SOU 1979:76 s. 165). Vid genomförandet av hemförsäljnings-<br>direktivet - vilket innehåller en artikel med samma syfte som artikel 11.1<br>i distansavtalsdirektivet - hänvisades bara till ogiltighetsregeln utan att<br>denna kommenterades närmare (prop. 1991/92:167 s. 21).</p>
<p>Som redan har framhållits är det angeläget att näringsidkaren uppfyller<br>sin informationsskyldighet avseende ångerrätten. En förutsättning for att<br>konsumenten skall kunna utöva sin ångerrätt är att han eller hon far<br>information om villkoren för och formerna för att göra det; utan den<br>informationen faller den kanske mest centrala delen i konsumentskyddet.<br>En ogiltighetsregel kan härvid ha inte minst en pedagogisk funktion.</p>
<p>Samtidigt måste konstateras att ogiltighetsregeln i hemförsäljnings-<br>lagen är ett avsteg från vad som normalt gäller. Allmänt sett ter det sig<br>främmande att låta ett avtal bli ogiltigt enbart av det skälet att ena parten<br>inte har informerat motparten om dennes rättigheter enligt lag. Det gäller<br>även for konsumentförhållanden. Som framgår ovan ansågs det år 1971<br>trots det påkallat med en ogiltighetsregel för att säkerställa genomslag för<br>den nya ångerrätten. Men de motiv som från början bar upp ogiltig-<br>hetsregeln har förlorat i betydelse. Det är tveksamt i vilken grad<br>ogiltighetsregeln numera i praktiken bidrar till ett gott konsumentskydd. I<br>dag finns ett starkare marknadsrättsligt påföljdssystem än när regeln<br>infördes, och distansavtalslagen kommer att innebära ytterligare för-<br>bättringar i det. Likaså kan det leda till otillfredsställande resultat om en<br>näringsidkare inte kan reparera en brist i informationsskyldigheten i<br>efterhand. Det kan på goda grunder göras gällande att det är bättre att<br>konsumenten verkligen far information om sin ångerrätt än att han eller<br>hon kan göra gällande en ogiltighetspåfoljd for bristande information.<br>Med nuvarande regler börjar ju ångerfristen ändå aldrig löpa förrän<br>konsumenten har fatt informationen. Vidare kommer distansavtalslagen<br>att ha ett betydligt vidare tillämpningsområde än hemförsäljningslagen<br>och omfatta en betydligt större mängd avtal, bl.a. avtal genom Internet.<br>Det torde inte vara motiverat att låta en ogiltighetsregel gälla för alla<br>dessa avtal. Brister i informationsskyldigheten lär också vara lättare att<br></p>
<p>45</p>
<p>upptäcka, t.ex. för konsumentorganisationer, i distansavtalsfallen än de är<br>vid hembesök. Till skillnad från vad som gäller enligt hemförsäljnings-<br>lagen skall informationen vid distansavtalen dessutom inte lämnas vid en<br>i lagen precist bestämd tidpunkt utan ”snarast” efter avtalet. Det är inte<br>lämpligt att knyta en omedelbar ogiltighetspåföljd till en sålunda obe-<br>stämd tidpunkt vars närmare innebörd måste bestämmas i rättstillämp-<br>ningen. Det kan även noteras att det inte finns någon ogiltighetsregel i<br>lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende, som innehåller<br>liknande bestämmelser om informationsskyldighet och ångerrätt.</p>
<p>Den nuvarande ordningen, som alltså skiljer mellan avtal som är<br>bindande och avtal som inte är det, är tämligen svår att förstå och kan lätt<br>missuppfattas. Det är angeläget att påföljdssystemet i distansavtalslagen<br>inte blir komplicerat, särskilt eftersom lagen skall omfatta bl.a. Intemet-<br>handel över gränserna. Som kommer att framgå av avsnitt 6.5.1 om<br>ångerfristens längd är det enligt regeringens mening möjligt att ge ett lika<br>gott konsumentskydd med en reglering som inte skiljer på bindande och<br>icke-bindande avtal.</p>
<p>Med hänsyn till det sagda anser regeringen att övervägande skäl talar<br>för att det inte tas in någon ogiltighetsregel i distansavtalslagen.</p>
<p>Vid de nordiska departementsöverläggningama har det framkommit att<br>man i vart fall i Danmark och Norge är inne på att välja samma lösning<br>som föreslås här.</p>
<h3>6.5 Konsumentens ångerrätt</h3>
<p>6.5.1 Ångerfristen</p>
<p>Regeringens förslag: Konsumenten skall ha 14 dagar på sig att frånträda<br>ett ingånget avtal utan att drabbas av någon påföljd och utan att behöva<br>ange något skäl. Ångerfristen skall vid avtal om varor börja löpa den dag<br>då konsumenten tar emot varan eller en väsentlig del av den, medan<br>ångerfristen vid avtal om en tjänst skall börja löpa den dag då avtalet<br>ingås. Ångerfristen skall dock tidigast börja löpa när konsumenten har<br>tagit emot viss i lagen angiven information, bl.a. om villkoren för och<br>formerna för att utöva ångerrätten. Vid distansavtal skall det gälla en<br>yttersta tidsgräns för att utöva ångerrätten.</p>
<p>Vid avtal om en vara som har tillverkats eller väsentligt ändrats efter<br>konsumentens särskilda önskemål eller som annars har fått en tydlig<br>personlig prägel skall ångerfristen börja löpa när konsumenten har tagit<br>emot viss i lagen angiven information, bl.a. om villkoren för och<br>formerna för att utöva ångerrätten. Det skall gälla oavsett om konsu-<br>menten har tagit emot varan. En förutsättning skall dock vara att<br>näringsidkaren skriftligen har kommit överens med konsumenten om det.</p>
<p>Se 13, 15 och 16 §§.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslås det att bestämmelsen<br>som gör det möjligt för näringsidkaren att komma överens med konsu-<br>menten att ångerfristen skall börja löpa när informationsskyldigheten har<br>fullgjorts skall vara tillämplig även på varor som på grund av sin<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>46</p>
<p>beskaffenhet inte kan återlämnas eller som snabbt kan försämras eller bli<br>för gamla. I övrigt stämmer promemorians förslag överens med rege-<br>ringens (se promemorian s. 52 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller<br>godtar promemorians förslag om ångerfristens längd eller lämnar det utan<br>någon invändning. Flera remissinstanser (bl.a. Stockholms tingsrätt och<br>ett flertal näringslivsorganisationer) anser dock att ångerfristen bör vara<br>sju arbetsdagar, alternativt nio eller tio kalenderdagar. Finansbolagens<br>Förening och Konsumentvägledarnas förening framför synpunkten att<br>konsumentens meddelande om att han eller hon vill ångra sig skall vara<br>skriftligt. Direkthandelsföretagens Förening menar att ångerfristen vid<br>hemförsäljningsavtal liksom i dag skall kunna börja löpa redan när<br>konsumenten undersöker varan eller en likadan vara. Flera remiss-<br>instanser har synpunkter på om det vid distansavtal bör finnas en yttersta<br>tidsfrist för att utöva ångerrätten och på hur lång den fristen i så fall bör<br>vara.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I artikel 6.1 första stycket i distans-<br>avtalsdirektivet föreskrivs att konsumenten skall ha rätt till en frist på<br>minst sju arbetsdagar för att frånträda ett avtal utan påföljd och utan att<br>behöva ange några skäl.</p>
<p>När skall ångerfristen börja löpa?</p>
<p>Beträffande distansavtal föreskrivs i artikel 6.1 i direktivet att ånger-<br>fristen för avtal om varor börjar löpa från och med den dag då konsu-<br>menten tar emot varorna, dock tidigast när skyldigheterna i artikel 5<br>(information efter avtalsslutet) har uppfyllts. Bestämmelserna föreskriver<br>vidare att ångerfristen för avtal om tjänster börjar löpa från och med den<br>dag då avtalet ingås eller, om skyldigheterna i artikel 5 har uppfyllts efter<br>avtalets ingående, från och med den dag då dessa skyldigheter uppfylldes.</p>
<p>När det gäller avtal om varor bör det, såsom föreskrivs i direktivet, i<br>distansavtalslagen tas in en bestämmelse om att ångerfristen skall börja<br>löpa den dag då konsumenten tar emot varan. Regeln bör, i enlighet med<br>vad som i dag gäller enligt hemförsäljningslagen, kompletteras med en<br>föreskrift om att det är tillräckligt att konsumenten tar emot en väsentlig<br>del av varan för att ångerfristen skall börja löpa. Detta kan inte komma i<br>konflikt med direktivets syfte. Däremot medger direktivet inte att man<br>överför den bestämmelse i hemförsäljningslagen som säger att ånger-<br>fristen kan börja löpa redan när konsumenten undersöker varan eller en<br>likadan vara.</p>
<p>Såsom följer av direktivet bör det i distansavtalslagen föreskrivas att<br>ångerfristen under inga omständigheter börjar löpa förrän näringsidkaren<br>har uppfyllt sina skyldigheter om information efter avtalsslutet.</p>
<p>Vid avtal om en tjänst bör i enlighet med direktivet ångerfristen börja<br>löpa den dag då avtalet ingås, dock tidigast när näringsidkaren har<br>uppfyllt sina skyldigheter om information efter avtalsslutet.</p>
<p>Enligt artikel 5.1 i hemförsäljningsdirektivet börjar ångerfristen för<br>hemförsäljningsavtal löpa den dag då konsumenten tar emot information<br>om bl.a. sin rätt att ångra avtalet. Eftersom direktivet är ett minimi-<br>direktiv lägger bestämmelsen inte hinder i vägen för att låta ångerfristen<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>47</p>
<p>vid hemförsäljningsavtal börja löpa vid i huvudsak samma tidpunkt som<br>skall gälla för distansavtalen, dvs. tidigast den dag då näringsidkaren har<br>uppfyllt sin informationsskyldighet. Det föreslås att reglerna för hem-<br>försäljning utformas så. Däremot bör den i dag gällande bestämmelsen att<br>ångerffisten kan börja löpa redan när konsumenten undersöker varan eller<br>en likadan vara enligt regeringens mening inte tas in i distansavtalslagen.<br>Det är naturligt och även värdefullt från enkelhetssynpunkt om reglerna<br>för ångerffisten är ungefar likadana oavsett om det är fråga om ett<br>distansavtal eller ett hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Enligt artikel 6.3 tredje strecksatsen i distansavtalsdirektivet far konsu-<br>menten inte utöva någon ångerrätt vid avtal om tillhandahållande av<br>varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har<br>fatt en tydlig personlig prägel. Detsamma gäller för varor som på grund<br>av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som snabbt kan försämras<br>eller bli för gamla. Det sagda gäller dock bara om parterna inte har<br>kommit överens om annat. Det kan t.ex. vara fråga om avtal om varor<br>som näringsidkaren normalt inte har i sitt sortiment. Ett annat exempel är<br>avtal om livsmedel som snabbt kan försämras eller bli för gamla.</p>
<p>Det är alltså i och för sig möjligt att undanta sådana distansavtal som<br>nu sagts från den ångerrätt som annars skall gälla. Det kan också anföras<br>goda skäl för att göra det. Emellertid kan några sådana undantag inte<br>göras enligt hemförsäljningsdirektivet. Med hänsyn till intresset av en, så<br>långt det är möjligt, enhetlig reglering av ångerrätten för distansavtal och<br>hemförsäljningsavtal bör det övervägas om det är möjligt att finna en<br>gemensam lösning. Ett sätt vore naturligtvis att inte göra någon särregle-<br>ring över huvud taget för de angivna avtalen. Det skulle emellertid nog<br>föra för långt att i dessa fall låta ångerfristen börja löpa först från den<br>tidpunkt då konsumenten efter köpet tar emot varan. Som anförs i<br>promemorian är ett bättre alternativ att efter mönster av vad som i dag<br>gäller enligt hemförsäljningslagen i stället införa en bestämmelse i<br>distansavtalslagen om att näringsidkaren vid sådana avtal skall kunna<br>komma överens med konsumenten om att ångerfristen skall börja löpa<br>när näringsidkaren har fullgjort sin informationsskyldighet. Det gäller<br>oavsett om varan har levererats eller inte. Man bör således ta in en<br>bestämmelse i distansavtalslagen om att näringsidkaren skall kunna<br>komma överens med konsumenten om att ångerffisten skall börja löpa<br>tidigare än som annars skulle bli fallet när det gäller en vara som har<br>tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsumentens särskilda önskemål<br>eller som annars har fatt en tydlig personlig prägel. För att konsumenten<br>inte skall behöva känna osäkerhet om hur ångerffisten skall beräknas i<br>det enskilda fallet bör det liksom i dag krävas att näringsidkaren träffar<br>en skriftlig överenskommelse med konsumenten. Som Juridiska fakultets-<br>nämnden vid Uppsala universitet påpekar torde det emellertid inte finnas<br>tillräckliga skäl att frångå distansavtalsdirektivet när det gäller avtal om<br>en vara som på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som<br>snabbt kan försämras eller bli för gammal. Kan en vara inte återlämnas,<br>spelar det knappast någon roll när ångerffisten börjar löpa. Det bör i<br>sådana fall över huvud taget inte finnas någon ångerrätt. I enlighet med<br>distansavtalsdirektivet bör det alltså finnas ett undantag från ångerrätten<br>för sådana distansavtal. Se vidare avsnitt 6.8.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>48</p>
<p>Ångerfristens längd Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Distansavtalsdirektivet föreskriver att ångerffisten skall vara minst sju<br>arbetsdagar (artikel 6.1 första stycket). I hemförsäljningsdirektivet före-<br>skrivs att ångerffisten inte får vara kortare än sju dagar (artikel 5.1).</p>
<p>I distansavtalslagen bör ångerffistens längd vara densamma for båda<br>avtalstyperna. Ångerffisten kan då inte understiga sju arbetsdagar, dvs. i<br>praktiken minst nio kalenderdagar. Det stämmer emellertid illa med<br>nordisk lagstiftningstradition att ange en tidsfrist i arbetsdagar. Dessutom<br>medför det osäkerhet om när fristen löper ut. Vid de nordiska departe-<br>mentsöverläggningama har man varit eniga om att fristen i stället bör<br>uttryckas i kalenderdagar. En ångerfrist som understiger 14 kalender-<br>dagar uppfyller inte distansavtalsdirektivets krav avseende längden på<br>ångerffisten. Avtalet kan ju ha ingåtts i anslutning till en eller flera<br>storhelger, t.ex. i anslutning till jul- och nyårshelgerna. Som Lagrådet har<br>påpekat är det till och med så att inte ens den i promemorian och i<br>lagrådsremissen föreslagna ångerffisten på 14 kalenderdagar då alltid<br>uppfyller direktivets krav. Så är fallet när julafton, och därmed också<br>nyårsafton, infaller på en måndag. Regeringen föreslår därför att ånger-<br>ffistens längd bestäms till 14 dagar men att det i lagen också föreskrivs<br>att ångerffisten aldrig far understiga sju arbetsdagar. Det kan tilläggas att<br>det i direktivförslaget om distansförsäljning av finansiella tjänster till<br>konsumenter som huvudregel föreslås en ångerfrist på just 14 dagar.</p>
<p>När det gäller distansavtal framgår det av artikel 6.1 att det enligt<br>direktivet gäller en yttersta tidsgräns på tre månader for att utöva<br>ångerrätten. Det är med andra ord inte möjligt att utöva någon ångerrätt<br>sedan det har gått tre månader och detta oavsett om ångerffisten har<br>börjat löpa eller inte. Denna tremånadersfrist skall enligt direktivet räknas<br>från och med den dag då konsumenten tog emot varorna eller från och<br>med den dag då avtalet om en tjänst ingicks. Det framstår - inte minst av<br>förutsägbarhetsskäl - som rimligt att det finns en yttersta tidsgräns för<br>ångerrätten vid distansavtal, särskilt vid köp på Internet. En sådan regel<br>bör följaktligen tas in i distansavtalslagen.</p>
<p>Enligt direktivet skall denna yttersta tidsgräns alltså vara tre månader.<br>Ett införande av en sådan tremånadersfrist samtidigt som man tar bort<br>ogiltighetsregeln (se avsnitt 6.4) skulle innebära en försämring av det<br>konsumentskydd som i dag finns vid telefonförsäljning. Har konsu-<br>menten inte fatt någon information om villkoren för och formerna för att<br>utöva ångerrätten, bör därför den yttersta tidsgränsen för att utöva<br>ångerrätten inte göras kortare än ett år. Det bör gälla for alla distansavtal.<br>Näringsidkaren kan brista i sin informationsskyldighet även avseende<br>annat än ångerrätten. Det kan t.ex. gälla information om förekommande<br>garantier. Vid bristande information i sådana hänseenden torde det inte<br>finnas skäl att frångå direktivet. Den yttersta tidsgränsen for att utöva<br>ångerrätten bör alltså då vara tre månader.</p>
<p>Hemförsäljningsdirektivet medger inte att det i distansavtalslagen<br>införs någon yttersta tidsgräns for att utöva ångerrätten vid hemförsälj-<br>ningsavtal. Distansavtalslagen kommer alltså såvitt avser hemförsälj-<br>ningsavtal inte att innehålla någon sådan yttersta tidsgräns. Så länge<br>näringsidkaren inte har uppfyllt sin informationsskyldighet, har konsu-<br></p>
<p>49<br></p>
<p>menten rätt att frånträda avtalet. När informationen har getts, har Prop. 1999/2000:89<br>konsumenten rätt att ångra avtalet inom 14 dagar.</p>
<p>Sammanfattningsvis föreslår regeringen att det vid distansavtal skall<br>gälla en yttersta tidsgräns på tre månader för att utöva ångerrätten. Har<br>näringsidkaren inte gett information om villkoren för och formerna för att<br>utöva ångerrätten, skall den yttersta tidsgränsen vara ett år. Det skall inte<br>finnas någon yttersta tidsgräns när det gäller hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Med en lösning av detta slag uppnås i praktiken ett konsumentskydd<br>som är likvärdigt med en reglering som innehåller en ogiltighetspåföljd<br>(jfr avsnitt 6.4).</p>
<p>Krav på skriftligt meddelande?</p>
<p>I dag gäller enligt 6 § hemförsäljningslagen att konsumenten har rätt att<br>frånträda ett avtal genom att lämna eller sända ett skriftligt meddelande<br>om detta till näringsidkaren. I promemorian föreslås det att det inte skall<br>finnas något sådant formkrav i distansavtalslagen, vare sig för distans-<br>avtal eller hemförsäljningsavtal. Regeringen är av samma uppfattning.<br>Distansavtalsdirektivet medger inte att det i nationell lag uppställs något<br>sådant krav, vilket ju principiellt sett skulle innebära ett försämrat<br>konsumentskydd, och det bör i detta hänseende gälla samma regler för<br>distansavtal och hemförsäljningsavtal.</p>
<p>6.5.2 Utövande av ångerrätten</p>
<p>Regeringens förslag: Konsumenten skall vara skyldig att vårda varan.<br>Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall han eller hon som<br>huvudregel lämna eller sända tillbaka varan till näringsidkaren.<br>Näringsidkaren skall snarast betala tillbaka vad konsumenten har<br>betalat. Återbetalningen skall ske senast inom 30 dagar. Vid hem-<br>försäljningsavtal och sådan telefonförsäljning där näringsidkaren<br>ringer upp konsumenten skall konsumenten ha rätt att behålla varan<br>till dess att näringsidkaren har fullgjort sin betalningsskyldighet.<br>Vidare skall vid sådana avtal varan tillfalla konsumenten utan<br>ersättning, om näringsidkaren inte inom tre månader från den dag då<br>ångerffisten började löpa fullgör sin betalningsskyldighet.</p>
<p>Vid hemförsäljningsavtal och telefonförsäljning skall närings-<br>idkaren betala skälig ersättning till konsumenten för dennes kostnader<br>att sända tillbaka varan. Vid andra distansavtal skall konsumenten som<br>huvudregel svara för kostnaderna för att sända tillbaka varan.</p>
<p>Kreditavtal som konsumenten har träffat med näringsidkaren eller<br>med någon annan med anledning av en överenskommelse mellan<br>denne och näringsidkaren skall upphöra att gälla, om konsumenten<br>utövar sin ångerrätt. I sådana fall skall kreditgivaren inte få tillgodo-<br>göra sig någon särskild ersättning för att skulden betalas i förtid.</p>
<p>Se 17-20 §§.</p>
<p>50</p>
<p>Promemorians förslag: Det föreslås i promemorian att bestämmelser<br>av i huvudsak samma slag som i dag finns i hemförsäljningslagen skall<br>tas in även i distansavtalslagen, nämligen bl.a. att konsumenten som<br>huvudregel skall hålla varan tillgänglig på den plats där den har tagits<br>emot och att konsumenten vid både distansavtal och hemförsäljningsavtal<br>har rätt att behålla varan till dess att näringsidkaren har lämnat tillbaka<br>vad konsumenten har betalat. När det gäller frågan om konsumentens<br>skyldighet att vårda varan och frågan om upphörande av kreditavtal<br>stämmer promemorians förslag överens med regeringens (se prome-<br>morian s. 57 f).</p>
<p>Remissinstanserna: Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala uni-<br>versitet menar att distansavtalsdirektivet inte tillåter att man i nationell<br>lag har en bestämmelse om att konsumenten far utöva sin ångerrätt endast<br>om varan hålls i väsentligen oförändrat skick. Övriga remissinstanser<br>som har yttrat sig i frågan tillstyrker den föreslagna bestämmelsen eller<br>lämnar den utan någon invändning. Flera remissinstanser har invänd-<br>ningar mot de föreslagna bestämmelserna om verkan av att konsumenten<br>utövar sin ångerrätt. Sveriges Industriförbund menar att konsumenten<br>alltid bör svara för kostnaderna för att sända tillbaka varan till närings-<br>idkaren. Systembolaget Aktiebolag är av samma mening. Vidare anser<br>Sveriges Industriförbund att näringsidkarens skyldighet att betala tillbaka<br>vad konsumenten kan ha betalat skall inträda först när näringsidkaren har<br>fått tillbaka varan från konsumenten. I detta instämmer Finansbolagens<br>Förening, Svenska Postorderföreningen och Swedish Direct Marketing<br>Association. Svensk Handel anser att det som huvudregel skall åligga<br>konsumenten att sända tillbaka varan till näringsidkaren. Vidare ställer<br>sig Svensk Handel tveksam till förslaget att om varan har sänts till<br>konsumenten med post, denne skall sända tillbaka varan på samma sätt<br>liksom till förslaget att konsumenten har rätt att behålla varan till dess att<br>näringsidkaren fullgör sin återbetalningsskyldighet och att egendomen i<br>vissa fåll tillfaller konsumenten utan ersättning. De flesta remiss-<br>instanserna tillstyrker förslaget i den delen det gäller upphörande av<br>kreditavtal. Konsumentverket anser att det dessutom bör föreskrivas att<br>konsumenten - i vart fall vid telefon- och hemförsäljning - inte skall<br>behöva betala några kostnader som är föranledda av krediten. Svenska<br>Bankföreningen anser att bestämmelsen inte bör gälla kreditavtal som är<br>knutna till kreditkort.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Varan måste hållas i väsentligen oförändrat skick</p>
<p>I dag gäller enligt 8 § hemförsäljningslagen att konsumenten vid avtal om<br>överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom som huvudregel får utöva sin<br>ångerrätt endast om den vara som han eller hon har tagit emot hålls i<br>väsentligen oförändrat skick. Bestämmelsen saknar direkt motsvarighet i<br>distansavtalsdirektivet. Det bör enligt regeringens mening likväl vara<br>möjligt att i en nationell lag ta in en bestämmelse av detta slag. Direktivet<br>torde rimligen inte kräva att konsumenten skall få utöva sin ångerrätt,<br>trots att varan har minskat väsentligt i värde genom konsumentens</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>51</p>
<p>hantering. Regeringen föreslår alltså att det i distansavtalslagen tas in en<br>bestämmelse av det slag som i dag finns i 8 § hemförsäljningslagen.<br>Även i de övriga nordiska länderna avser man ha en sådan regel.</p>
<p>Konsumentens skyldighet att lämna eller sända tillbaka varan</p>
<p>I 9 § hemförsäljningslagen finns bestämmelser om vad en konsument<br>som har utövat sin ångerrätt skall göra med den vara som han eller hon<br>har tagit emot. Några motsvarande bestämmelser finns inte i distans-<br>avtalsdirektivet, utan direktivet lämnar den frågan öppen.</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt skall enligt 9 § första stycket<br>hemförsäljningslagen den vara som han eller hon har tagit emot hållas<br>tillgänglig på den plats där den har tagits emot. Bestämmelsen har gällt<br>under lång tid. En i stort sett likadan bestämmelse fanns redan i 1971 års<br>hemförsäljningslag. Det kan antas att det då i flertalet fall var närings-<br>idkaren själv som transporterade varan till konsumenten. Om konsu-<br>menten utövade sin ångerrätt var det naturligt att näringsidkaren också<br>hämtade varan hos konsumenten. Enligt 9 § andra stycket skall konsu-<br>menten, om varan har sänts till konsumenten med post, sända tillbaka<br>varan på samma sätt, under förutsättning att näringsidkaren tillhanda-<br>håller en lämplig förpackning och att konsumenten inte behöver lägga ut<br>för returporto. Någon motsvarande bestämmelse fanns inte i 1971 års<br>hemförsäljningslag. Bestämmelsen infördes i 1981 års hemförsäljnings-<br>lag bl.a. av den anledningen att lagen i fortsättningen skulle vara tillämp-<br>lig även på telefonförsäljning (se prop. 1981/82:40 s. 36). Vid sådan<br>försäljning var det vanligt att näringsidkaren skickade varan till<br>konsumenten per post. Man måste dock räkna med att leveranser vid<br>distansavtal kan komma att ske på flera skilda sätt, såväl genom närings-<br>idkamas egna leveranser, t.ex. utköming av varor till hemmet, som<br>genom olika fristående distributionssystem, t.ex. post, åkerier och cykel-<br>bud. Regleringen bör därför inte begränsas till post.</p>
<p>Av det sagda följer enligt regeringens mening att man bör välja en<br>delvis annan lösning än den som i dag finns i hemförsäljningslagen. Om<br>konsumenten utövar sin ångerrätt, bör som huvudregel gälla att konsu-<br>menten skall lämna eller sända tillbaka varan till näringsidkaren. Detta<br>bör komma tydligare till uttryck i lagen än som sker i promemorians<br>förslag. Som utgångspunkt bör det vara konsumenten som avgör hur<br>återsändandet skall ske. Som nyss har sagts far dock ångerrätten utövas<br>endast om konsumenten vårdar varan, vilket kan ha betydelse för hur<br>varan bör återsändas. Man torde kunna utgå från att näringsidkare i vissa<br>fall har organiserat ett system för återlämnande, och det är då naturligt att<br>konsumenten använder detta. - Regeringen återkommer till frågan om<br>kostnaderna för återsändandet.</p>
<p>I hemförsäljningsfallen finns det dock anledning att ha kvar den<br>reglering som gäller i dag. Om konsumenten har tagit emot varan vid<br>hembesöket eller under utflykten, bör alltså gälla att konsumenten skall<br>hålla varan tillgänglig på den plats där den har tagits emot. Även vid<br>hemförsäljning förekommer det emellertid att varan sänds till konsu-<br>menten med post eller på annat sätt efter hembesöket eller utflykten. I</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>52</p>
<p>dessa fall torde det inte finnas skäl att frångå huvudregeln, nämligen att<br>konsumenten skall lämna eller sända tillbaka varan.</p>
<p>När det gäller material som konsumenten har tagit emot med anledning<br>av ett avtal om en tjänst, t.ex. färgburkar för ommålning av en lägenhet,<br>torde sådant material nästan undantagslöst ha tagits med av närings-<br>idkaren till den plats där tjänsten skulle fullgöras. Det bör då gälla att<br>materialet skall hållas tillgängligt på den plats där det har tagits emot,<br>förutsatt att konsumenten inte åsamkas olägenheter av betydelse eller<br>kostnader.</p>
<p>Näringsidkarens skyldighet att betala tillbaka vad konsumenten har<br>betalat</p>
<p>Enligt 10 § hemförsäljningslagen skall näringsidkaren, om konsumenten<br>utövar sin ångerrätt, lämna tillbaka vad konsumenten har betalat. Enligt<br>motiven (prop. 1981/82:40 s. 37) torde näringsidkaren ha en skälig<br>tidsfrist att lämna tillbaka betalningen. En bestämmelse av detta slag bör<br>tas in även i distansavtalslagen. Som det anges i promemorian bör<br>bestämmelsen dock preciseras på så sätt att det föreskrivs att närings-<br>idkaren skall fullgöra sin skyldighet snarast och senast inom 30 dagar.<br>Denna precisering föranleds av artikel 6.2 i distansavtalsdirektivet. Av<br>denna artikel framgår också att den enda kostnad som far läggas på<br>konsumenten på grund av att han eller hon utövar sin ångerrätt är den<br>direkta kostnaden för att skicka tillbaka varan. Det är alltså inte möjligt<br>att begränsa näringsidkarens återbetalningsskyldighet till att endast gälla<br>köpeskillingen. Näringsidkaren skall således även lämna tillbaka vad<br>konsumenten kan ha betalat till näringsidkaren i form av t.ex. leverans-<br>kostnader.</p>
<p>I promemorian föreslås det att konsumenten - i likhet med vad som<br>gäller enligt hemförsäljningslagen - skall ha rätt att behålla varan till dess<br>att näringsidkaren fullgör sin återbetalningsskyldighet.</p>
<p>Regeringen instämmer i promemorians förslag att konsumenten vid<br>hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som ingås vid telefonsamtal<br>som utgör led i försäljning eller annan liknande verksamhet (telefon-<br>försäljning), dvs. de avtalstyper som i dag regleras i hemförsäljnings-<br>lagen, skall ha rätt att behålla varan till dess att näringsidkaren fullgör sin<br>betalningsskyldighet. Det konsumentskydd som finns i dag bör inte<br>urholkas.</p>
<p>När det däremot gäller frågan om bestämmelsens tillämpningsområde<br>bör utökas till andra former av distansavtal än telefonförsäljning måste<br>konstateras att det skulle innebära en avvikelse från den branschpraxis<br>som gäller sedan länge inom t.ex. postorderhandeln och som synes<br>fungera tillfredsställande. Som Svenska Postorderföreningen anmärker är<br>praxis inom postorderbranschen att återbetalning sker först sedan konsu-<br>menten har återsänt varan i felfritt skick. Som bl.a. föreningen framhåller<br>skulle dessutom en rätt för konsumenterna att hålla inne betalningen<br>kunna missbrukas och i vart fall innebära en betänklig osäkerhet för<br>näringsidkarna. Vid andra distansavtal än telefonförsäljning bör alltså<br>näringsidkarens återbetalningsskyldighet inträda först när han har fatt till-<br>baka varan från konsumenten. Den i artikel 6.2 omnämnda fristen på 30</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>53</p>
<p>dagar bör alltså börja räknas från den dag då näringsidkaren tog emot<br>varan. Som har konstaterats vid de nordiska departementsöverlägg-<br>ningama torde detta inte stå i strid med direktivet.</p>
<p>Bestämmelsen i 10 § hemförsäljningslagen om att egendomen i vissa<br>fall tillfaller konsumenten utan ersättning bör gälla även fortsättningsvis.<br>Bestämmelsen saknar visserligen motsvarighet i distansavtalsdirektivet,<br>men eftersom den är till konsumentens fördel finns inget hinder mot att<br>låta den gälla även för distansavtal. Den bör dock gälla endast i de fall då<br>det finns en rätt för konsumenten att behålla varan till dess att närings-<br>idkaren har fullgjort sin betalningsskyldighet, dvs. vid hemförsäljnings-<br>avtal och telefonförsäljning.</p>
<p>Ansvar för återsändandekostnader</p>
<p>Typiskt för sådan telefonförsäljning som i dag regleras av hemförsälj-<br>ningslagen är att konsumenten i många fall träffar ett avtal med<br>näringsidkaren utan att ha haft tillfälle att överväga saken närmare. Vid<br>andra former av distansförsäljning har konsumenterna allmänt sett bättre<br>möjlighet att tänka igenom saken. Det framstår enligt regeringens mening<br>som en rimlig avvägning mellan näringsidkamas och konsumenternas<br>intressen att näringsidkaren far svara för kostnaden för att sända tillbaka<br>varan när avtalet har ingåtts vid telefonförsäljning medan det motsatta får<br>gälla vid andra former av distansförsäljning. Förslaget står i samklang<br>med artikel 6.1 och 6.2 i distansavtalsdirektivet, som säger att den enda<br>kostnad som far läggas på konsumenten på grund av att han eller hon<br>utövar sin ångerrätt är den direkta kostnaden för att skicka tillbaka varan.<br>Det är också i överensstämmelse med vad som föreslås i betänkandet<br>Konsumenterna och IT - en utredning om datorer, handel och marknads-<br>föring (SOU 1999:106). Där föreslås att konsumenterna skall medges rätt<br>att inom en viss tidsfrist frånträda ett ingånget avtal, utan annan kostnad<br>än för en eventuell returfrakt (se s. 65 i betänkandet).</p>
<p>Enligt artikel 7.3 i distansavtalsdirektivet får medlemsstaterna före-<br>skriva att näringsidkaren har rätt att tillhandahålla konsumenten en vara<br>eller tjänst av likvärdig kvalitet och till likvärdigt pris, under förut-<br>sättning att denna möjlighet har överenskommits före avtalets ingående<br>eller i avtalet. Detta kommer att gälla enligt svensk rätt utan någon<br>särskild regel därom. Det sägs vidare i artikeln bl.a. att kostnaderna för<br>att skicka tillbaka varan vid utövande av ångerrätten i detta fall skall åvila<br>näringsidkaren, och att konsumenten skall informeras om detta. Det<br>anförda bör framgå av distansavtalslagen.</p>
<p>Vid hemförsäljningsavtal bör liksom i dag näringsidkaren i förekom-<br>mande fall svara för kostnaderna för återsändandet.</p>
<p>Vad händer med ett kreditavtal om konsumenten utövar sin ångerrätt?</p>
<p>Enligt artikel 6.4 i distansavtalsdirektivet skall medlemsstaterna i sin lag-<br>stiftning tillförsäkra att ett ingånget kreditavtal återgår utan påföljd för<br>konsumenten om denne utövar sin ångerrätt. Detta gäller enligt artikeln<br>om priset på en vara eller tjänst helt eller delvis har betalats med en kredit</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>54</p>
<p>som näringsidkaren har lämnat eller om priset helt eller delvis har Prop. 1999/2000:89<br>betalats med en kredit som har beviljats konsumenten av tredje man på<br>grundval av ett avtal mellan denne och näringsidkaren. Av artikeln fram-<br>går slutligen att direktivet inte i detalj reglerar återgången av kreditavtalet<br>utan att medlemsstaterna själva får bestämma om det.</p>
<p>En första fråga att överväga är om kreditavtalet skall upphöra automa-<br>tiskt eller först sedan konsumenten meddelat kreditgivaren att han eller<br>hon har utövat sin ångerrätt. Samma fråga behandlades vid genom-<br>förandet av direktivet om tidsdelat boende (se prop. 1996/97:127 s. 40),<br>som också innehåller en bestämmelse om upphörande av kreditavtal om<br>konsumenten utövar den i det direktivet föreskrivna ångerrätten. Som då<br>anfördes kan det krävas att den som har lämnat en kredit av det aktuella<br>slaget håller sig underrättad om huvudavtalets bestånd, varför det inte<br>finns skäl att meddela närmare föreskrifter om annulleringen av<br>kreditavtalet. Kreditavtalet bör således upphöra att gälla automatiskt.</p>
<p>En annan fråga är i vilken utsträckning konsumenten skall kunna<br>åläggas betalningsskyldighet trots att kreditavtalet har upphört. Direktivet<br>kräver att kreditavtalet skall återgå ”utan påföljd” för konsumenten. Vid<br>genomförandet av direktivet om tidsdelat boende anfördes beträffande ett<br>likadant uttryck i det direktivet att bestämmelsen rimligen borde tolkas så<br>att konsumenten, för det fall att kreditavtalet upphör, inte skall drabbas<br>av någon extra kostnad, dvs. en kostnad som inte skulle ha uppstått om<br>avtalet hade stått fast. Det anfördes vidare att det däremot fick anses<br>självklart att konsumenten måste återbetala den del av krediten som har<br>kommit honom eller henne till del och att direktivet inte kunde anses<br>förhindra att konsumenten fick betala sådana lånekostnader som inte<br>beror på att avtalet har upphört, t.ex. upplupen ränta och uppläggnings-<br>avgifter. Bestämmelsen i distansavtalsdirektivet bör också i detta avse-<br>ende ges samma tolkning som bestämmelsen i direktivet om tidsdelat<br>boende.</p>
<p>Konsumentverket förordar att distansavtalslagen går längre än så och<br>att konsumenten inte bör vara skyldig att ersätta kreditgivaren för några<br>kostnader över huvud taget. Regeringen anser dock inte att det finns skäl<br>för detta.</p>
<p>Svenska Bankföreningen påpekar att bestämmelsen inte bör gälla<br>kreditavtal som är knutna till kreditkort. Med anledning därav skall fram-<br>hållas att regeln bara har avseende på den kredit som konsumenten har<br>fått med anledning av distansavtalet.</p>
<p>Den svenska regleringen bör utformas i nära anslutning till distans-<br>avtalsdirektivet och till motsvarande bestämmelse i lagen om konsument-<br>skydd vid avtal om tidsdelat boende. Det finns för närvarande inte någon<br>motsvarande reglering för hemförsäljning. Det är dock inte motiverat att<br>begränsa tillämpningsområdet för bestämmelsen till distansavtal. Den bör<br>således gälla även om konsumenten har beviljats krediten med anledning<br>av ett hemförsäljningsavtal.</p>
<p>55</p>
<h3>6.6 Näringsidkarens fullgörande av ett avtal</h3>
<p>Regeringens förslag: Om inte parterna har avtalat annat, skall<br>näringsidkaren fullgöra sin prestation senast inom 30 dagar från den<br>dag då konsumenten gjorde sin beställning. Om näringsidkaren inte<br>kan fullgöra prestationen i tid, har konsumenten rätt att häva avtalet.<br>Häver konsumenten avtalet, skall näringsidkaren snarast, dock senast<br>inom 30 dagar, betala tillbaka vad konsumenten har betalat. Se 21 §.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslås det att näringsidkaren,<br>om prestationen inte kan fullgöras i tid, skall lämna tillbaka vad konsu-<br>menten har betalat inom 30 dagar och detta oavsett om konsumenten har<br>hävt avtalet eller inte. I övrigt stämmer promemorians förslag i allt<br>väsentligt överens med regeringens (se promemorian s. 60 f.).</p>
<p>Remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller lämnar det<br>utan någon invändning. Konsumentvägledarnas förening pekar dock på<br>att förslaget är svårtolkat och undrar om det är så att avtalet upphör att<br>gälla om näringsidkaren inte fullgör sin prestation i tid.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Artikel 7 i distansavtalsdirektivet<br>behandlar vissa frågor om näringsidkarens kontraktsrättsliga förpliktel-<br>ser, närmast när näringsidkaren skall fullgöra sin prestation. Det är de<br>enda bestämmelserna i direktivet som går in på sådana frågor.</p>
<p>Enligt artikel 7.1 i direktivet skall näringsidkaren, om inte parterna har<br>kommit överens om annat, utföra beställningen senast inom 30 dagar från<br>den dag då konsumenten lämnade sin beställning till näringsidkaren. En<br>bestämmelse av liknande slag finns i 5 § konsumentköplagen. Enligt den<br>bestämmelsen skall en vara, om inte annat följer av avtalet, avlämnas<br>inom skälig tid från köpet. Någon preciserad tidsgräns för avlämnandet<br>finns alltså inte angiven i lagen. I 24 § konsumenttjänstlagen finns en<br>bestämmelse som innebär att det som huvudregel föreligger dröjsmål på<br>näringsidkarens sida om uppdraget inte har avslutats inom skälig tid. Inte<br>heller här finns någon preciserad tidsgräns angiven. Av det anförda<br>framgår att nuvarande lagregler inte helt uppfyller vad som föreskrivs i<br>artikel 7.1 i direktivet. En bestämmelse som uppfyller direktivet i detta<br>avseende behövs alltså.</p>
<p>Om näringsidkaren underlåter att fullgöra sin del av avtalet på grund av<br>att den beställda varan eller tjänsten inte är tillgänglig, skall konsumenten<br>enligt artikel 7.2 i direktivet informeras om detta och snarast möjligt få<br>tillbaka vad han eller hon har betalat. Bestämmelsen föreskriver vidare<br>att konsumenten under alla omständigheter skall fa tillbaka vad han eller<br>hon har betalat inom 30 dagar. En bestämmelse av detta slag saknas i<br>svensk rätt.</p>
<p>Även om bestämmelserna i artikel 7.1 och 7.2 är av kontraktsrättsligt<br>slag, bör de genomföras genom att det tas in regler om återbetalning i<br>distansavtalslagen och således inte genom att det tas in regler i t.ex.<br>konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen.</p>
<p>De synpunkter som Konsumentvägledarnas förening kommer med<br>visar att reglerna bör utformas så att de bättre än promemorians förslag<br>följer den systematik som finns i konsumentköplagen och konsument-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>56</p>
<p>tjänstlagen. I promemorian föreslås det att näringsidkaren skall lämna<br>tillbaka vad konsumenten har betalat oavsett om konsumenten har hävt<br>avtalet eller inte. Detta är en ordning som framstår som ovanlig, och den<br>passar mindre väl in i det system om upphörande av avtal som gäller. Det<br>bör i stället krävas att konsumenten har hävt avtalet för att näringsidkaren<br>skall bli skyldig att lämna tillbaka vad konsumenten har betalat. Detta<br>kan inte anses strida mot direktivet. Däremot torde direktivet inte medge<br>att man som en förutsättning för att få häva avtalet uppställer ett krav på<br>att näringsidkarens dröjsmål är av väsentlig betydelse för konsumenten,<br>vilket annars skulle vara naturligt. Om näringsidkaren inte kan fullgöra<br>sin prestation, bör konsumenten alltså ha rätt att häva avtalet oavsett om<br>näringsidkarens dröjsmål är av väsentlig betydelse för honom eller henne,<br>vilket näringsidkaren skall informera konsumenten om.</p>
<p>Återbetalningen skall enligt direktivet ske snarast möjligt, dock senast<br>inom 30 dagar. Direktivet reglerar inte från när dessa 30 dagar skall<br>räknas. Med den lösning som nyss har redogjorts för är det lämpligt att<br>föreskriva att återbetalningen skall ske inom 30 dagar från den dag då<br>näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet hävts.</p>
<p>I enlighet med promemorians bedömning är det omotiverat att lag-<br>regeln begränsas till de situationer där näringsidkaren inte kan fullgöra<br>sin del av avtalet just på grund av att den beställda varan eller tjänsten<br>inte finns tillgänglig; vad som avses med detta är också något oklart. Alla<br>situationer där näringsidkaren inte kan fullgöra sin del av avtalet bör<br>omfattas.</p>
<p>Som har angetts tidigare bör bestämmelserna om hemförsäljning och<br>distansförsäljning vara så lika varandra som möjligt, om det inte finns<br>sakliga skäl däremot. Det möter inte något hinder mot att låta bestäm-<br>melserna gälla även vid fullgörelse av ett hemförsäljningsavtal, och det<br>ter sig inte motiverat att behandla dessa avtal annorlunda. Det föreslås<br>därför att reglerna görs tillämpliga även på hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Sammanfattningsvis bör artiklarna 7.1 och 7.2 genomföras så att det i<br>distansavtalslagen tas in en bestämmelse om att näringsidkaren vid<br>distansavtal och hemförsäljningsavtal skall fullgöra sin prestation, dvs.<br>vid köp avlämna varan och vid tjänst avsluta uppdraget, inom skälig tid,<br>dock senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten gjorde sin<br>beställning. Trettiodagarsregeln, som det skall vara möjligt för parterna<br>att avtala bort, kommer att utgöra ett komplement till konsument-<br>köplagens och konsumenttjänstlagens bestämmelser om tiden för avläm-<br>nande av varan respektive fullgörande av tjänsten. Vidare bör det i lagen<br>tas in en bestämmelse om vad som gäller för det fall att näringsidkaren<br>kommer i dröjsmål. Näringsidkaren skall då informera konsumenten om<br>att denne har rätt att häva avtalet, och näringsidkaren skall inom viss tid<br>efter ett hävande av avtalet betala tillbaka vad konsumenten har betalat.</p>
<p>Även i de övriga nordiska länderna är man inne på att genomföra<br>artikel 7.1 och 7.2 på ett liknande sätt.</p>
<p>Enligt artikel 7.3 i distansavtalsdirektivet får medlemsstaterna före-<br>skriva att näringsidkaren har rätt att tillhandahålla konsumenten en vara<br>eller tjänst av likvärdig kvalitet och till likvärdigt pris, under förut-<br>sättning att denna möjlighet har överenskommits före avtalets ingående<br>eller i avtalet. Det sägs vidare i artikeln att konsumenten skall informeras<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>57</p>
<p>om denna möjlighet på ett klart och begripligt sätt. Vidare föreskrivs att<br>kostnaderna för att skicka tillbaka varan vid utövande av ångerrätten i<br>detta fall skall åvila näringsidkaren, vilket konsumenten skall informeras<br>om (se avsnitt 6.5.2). Det anges slutligen i artikeln att leverans av en vara<br>eller en tjänst i sådana fall som avses i artikeln inte anses utgöra leverans<br>utan föregående beställning enligt artikel 9 i direktivet (se avsnitt 6.10).</p>
<p>Bakgrunden till denna direktivbestämmelse är att det i vissa medlems-<br>stater är möjligt för en näringsidkare att, utan att detta har avtalats,<br>tillhandahålla en konsument en vara eller tjänst som liknar den beställda i<br>de fall näringsidkaren inte kan tillhandahålla just den vara eller tjänst<br>som har beställts. Enligt svensk rätt krävs att parterna har kommit<br>överens om att näringsidkaren skall ha en sådan möjlighet. Annars har<br>näringsidkaren inte rätt att förfara på det sättet. Om näringsidkaren ändå<br>gör det, har konsumenten inte någon skyldighet att betala för varan eller<br>tjänsten.</p>
<p>Att parterna kan avtala på det sätt som nyss sagts följer av allmänna<br>avtalsrättsliga principer. Och att det krävs en överenskommelse behöver<br>inte sägas i lagen. För svensk del finns det därför inte något behov av att<br>införa en regel motsvarande artikel 7.3 första och andra meningarna.<br>Samma bedömning har gjorts av de andra nordiska länderna vid<br>departementsöverläggningama. Angående frågan om betalningsskyldig-<br>het för kostnader för återsändande, se avsnitt 6.5.2.</p>
<h3>6.7 Undantag från informationsskyldigheten och<br>ångerrätten</h3>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelserna om information när ett avtal<br>ingås och om ångerrätt skall inte gälla distansavtal om inkvartering,<br>transport, servering, catering och andra liknande tjänster eller kultur-<br>evenemang, idrottsevenemang och andra liknande fritidsaktiviteter.<br>Men undantaget skall vara begränsat till de fall då näringsidkaren har<br>åtagit sig att tillhandahålla tjänsten på en bestämd dag eller under en<br>bestämd tidsperiod. Bestämmelserna om information och ångerrätt<br>skall inte heller gälla distansavtal och hemförsäljningsavtal om livs-<br>medel och andra varor för ett hushålls löpande förbrukning, om<br>varorna skall levereras till en konsuments bostad eller arbetsplats i ett<br>distributionssystem med regelbunden utköming. Se 6 och 7 §§.</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslås det att även bestäm-<br>melserna om information vid marknadsföring skall undantas. Det föreslås<br>vidare i promemorian att undantaget för avtal om livsmedel m.m. endast<br>skall gälla avtal om leverans vid ett enstaka tillfälle och således inte avtal<br>om successiva leveranser. I promemorian föreslås det också att detta<br>undantag endast skall gälla avtal om dagligvaror och alltså inte avtal om<br>andra varor för ett hushålls löpande förbrukning. I övrigt stämmer prome-<br>morians förslag överens med regeringens (se promemorian s. 64 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Avtal om inkvartering, transport m.m.: De flesta<br>remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller lämnar det utan<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>58</p>
<p>någon invändning. Hovrätten för Västra Sverige anser dock att Prop. 1999/2000:89<br>bestämmelserna om information vid marknadsföring bör gälla. Konsu-<br>mentverket instämmer i detta och menar dessutom att inte heller bestäm-<br>melserna om information när ett avtal ingås bör undantas. Vidare är<br>Konsumentverket av den uppfattningen att undantaget från ångerrätten<br>inte bör gälla för telefonförsäljning. Även Sveriges Konsumentråd anser<br>att undantaget från ångerrätten inte skall gälla för telefonförsäljning. Juri-<br>diska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter undantaget<br>som helhet. Telia Aktiebolag anser att undantaget i direktivet för fritids-<br>aktiviteter inte bör inskränkas på det sätt som föreslås i promemorian.</p>
<p>Avtal om livsmedel m.m.: De flesta remissinstanserna tillstyrker prome-<br>morians förslag eller lämnar det utan någon invändning. Konsument-<br>verket anser dock att det inte bör göras något undantag från informations-<br>skyldigheten och att undantaget från ångerrätten bör begränsas till att<br>gälla avtal om livsmedel och således inte omfatta andra dagligvaror. I det<br>sistnämnda instämmer även Sveriges Konsumentråd. Juridiska fakultets-<br>nämnden vid Uppsala universitet ifrågasätter lämpligheten av att över<br>huvud taget införa direktivets undantag för avtal om livsmedel och andra<br>dagligvaror som levereras genom ”regelbunden utköming”. Sveriges<br>Industriförbund menar att de aktuella avtalen i enlighet med direktivet<br>bör undantas även från bestämmelsen om senaste fullgörelsedag. Vidare<br>anför Sveriges Industriförbund att det inte finns några skäl för att vid<br>distansavtal göra skillnad på leverans vid ett enstaka tillfälle och leverans<br>vid flera tillfallen. I detta instämmer Systembolaget Aktiebolag. Svenska<br>IT-företagens Organisation förordar att undantaget omformuleras på ett<br>sådant sätt att någon koppling till distributionssystemet inte görs.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag</p>
<p>Avtal om inkvartering, transport m.m.</p>
<p>Enligt artikel 3.2 andra strecksatsen i distansavtalsdirektivet skall be-<br>stämmelserna om information (artiklarna 4 och 5), ångerrätt (artikel 6)<br>och fullgörelse (artikel 7.1) inte tillämpas på avtal om tillhandahållande<br>av tjänster som avser inkvartering, transport, serveringsverksamhet eller<br>fritidsaktiviteter. Detta gäller om näringsidkaren, när avtalet ingås, åtar<br>sig att tillhandahålla dessa tjänster på en bestämd dag eller under en<br>bestämd tidsperiod. Det anges vidare i artikeln att näringsidkaren, vid<br>fritidsevenemang som äger rum utomhus, i undantagsfall och under<br>särskilda omständigheter, kan förbehålla sig rätten att inte tillämpa artikel</p>
<p>7.2 i direktivet (om bl.a. återbetalning av vad konsumenten har betalat).</p>
<p>Det torde stå klart vad som avses med ”inkvartering” och ”transport”.<br>Motsvarande uttryck finns för övrigt i EG-direktivet (90/314/EEG) om<br>paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang och i lagen om<br>paketresor. Som ett exempel på ett distansavtal om inkvartering kan<br>nämnas att en konsument bokar ett rum på ett hotell eller en sovplats på<br>ett vandrarhem. Ett exempel på ett avtal som avser transport är ett avtal<br>om flyttransport.</p>
<p>Den svenska lydelsen av direktivet talar alltså vidare om ”serverings-<br>verksamhet”. EG-kommissionen har på fråga från det norska departement<br></p>
<p>59</p>
<p>som har huvudansvaret för genomförandet av direktivet där svarat att<br>bestämmelsen är ”meant to cover activities of providing food and drink<br>for a large number of people e.g. at social events which may be held in<br>restaurants as well as on other premises”. Det framstår som naturligt att<br>uppfatta avsikten bakom direktivbestämmelsen så att såväl catering-<br>tjänster som tjänster som består i att det skall tillhandahållas mat och<br>dryck på en restaurang är undantagna. Det anförda torde komma till<br>uttryck i distansavtalslagen på ett godtagbart sätt genom att man där<br>undantar ”servering, catering eller någon annan liknande tjänst”.</p>
<p>Vad som avses med undantaget för ”fritidsaktiviteter” (eng. ”leisure”)<br>framstår som mera oklart. I ett tidigare utkast till direktiv angavs<br>motsvarande undantag som ”entertainment”. I begreppet fritidsaktiviteter<br>kan inbegripas t.ex. olika kulturevenemang och idrottsevenemang. Även<br>sådant som hyra av en bil att användas under semestern kan inrymmas i<br>begreppet. Däremot torde t.ex. hyra av en bil för att kunna ta sig till och<br>från arbetet inte omfattas av undantaget. Regeringen instämmer i prome-<br>morians bedömning att det är en mindre bra lösning att frågan om<br>bestämmelsernas tillämplighet skall vara beroende av vilken avsikt<br>konsumenten har med att ingå avtalet. Det synes i stället lämpligt att<br>undanta endast sådana distansavtal som avser kulturevenemang,<br>idrottsevenemang och andra liknande fritidsaktiviteter. Det föreslås att så<br>sker i distansavtalslagen.</p>
<p>Den aktuella direktivbestämmelsen omfattar endast avtal där närings-<br>idkaren vid avtalets ingående har åtagit sig att tillhandahålla tjänsten på<br>en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod. Så bör undantaget<br>utformas även i distansavtalslagen. Mer vidsträckta undantag är i alla<br>hänseenden inte möjliga att göra.</p>
<p>Som den föreslagna lagregeln om senaste fullgörelsedag ser ut<br>(näringsidkaren skall fullgöra sin prestation inom skälig tid, dock senast<br>inom 30 dagar från beställningen), torde det saknas anledning att undanta<br>de nu aktuella avtalen från den bestämmelsen.</p>
<p>Hovrätten för Västra Sverige framhåller att man inte kan se fördelen<br>med att göra undantag från informationsplikten vid marknadsföringen av<br>tjänsterna. Hovrätten pekar bl.a. på att rättsläget i dag är oklart om det<br>finns någon skyldighet att lämna prisinformation vid marknadsföring av<br>t.ex. kulturevenemang. Om man nu skulle införa en lagregel för<br>distansavtal där det sägs direkt att informationen kan underlåtas vid<br>marknadsföring av bl.a. kulturevenemang, som sker via medel för<br>distanskommunikation, skulle man enligt hovrättens mening ta steget från<br>ett ovisst rättsläge, där det i vart fall har lämnats öppet om pris-<br>information kan krävas eller inte, till ett klart rättsläge där närings-<br>idkaren inte behöver lämna någon motsvarande information. Hovrätten<br>framhåller också att marknadsföringen skall ta särskild hänsyn till<br>behovet av skydd för underåriga, och pekar på att det kan finnas en risk<br>för att ungdomar kan komma att bli utnyttjade t.ex. vid marknadsföring<br>av konserter eller specifika ungdomsevenemang.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till vad hovrätten anför och föreslår inte något<br>undantag från bestämmelserna om information vid marknadsföring.</p>
<p>Några tungt vägande skäl för att avvika från direktivet synes däremot<br>inte föreligga när det gäller att undanta något eller några av avtalen från<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>60</p>
<p>bestämmelserna om information när ett avtal ingås och om ångerrätt.<br>Regeringen förutsätter dock därvid att branschen även fortsättningsvis<br>kommer att tillämpa den praxis som i dag finns rörande konsumentens<br>avbeställningsmöjligheter. Att avtal om inkvartering, transport m.m. nu<br>föreslås bli undantagna från ångerrätten bör alltså inte leda till att<br>branschens avbeställningspraxis ändras till det sämre för konsumenten.<br>Det finns anledning att följa detta i framtiden.</p>
<p>Inte heller synes det föreligga tillräckliga skäl att, som Konsument-<br>verket och Sveriges Konsumentråd förordar, låta de angivna bestäm-<br>melserna gälla vid telefonförsäljning utan undantagen bör gälla alla<br>distansavtal.</p>
<p>I den aktuella direktivbestämmelsen föreskrivs slutligen att närings-<br>idkaren, vid fritidsevenemang som äger rum utomhus, i undantagsfall kan<br>förbehålla sig rätten att under särskilda omständigheter inte tillämpa<br>artikel 7.2 (se angående denna artikel i avsnitt 6.6). Bestämmelsen<br>tillkom bl.a. för att tillåta arrangören av Wimbledontennisen och vissa<br>andra sportevenemang att förbehålla sig rätten att inte betala tillbaka<br>biljettkostnaden för tävlingsdagar som helt eller delvis hade regnat bort.<br>Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det inte framstår<br>som tillräckligt motiverat att införa en sådan bestämmelse i den svenska<br>distansavtalslagen. Inte heller i de övriga nordiska länderna avser man att<br>ha någon sådan bestämmelse.</p>
<p>Avtal om livsmedel m.m.</p>
<p>Enligt artikel 3.2 första strecksatsen i distansavtalsdirektivet skall be-<br>stämmelserna om informationsskyldighet (artiklarna 4 och 5), ångerrätt<br>(artikel 6) och fullgörelse (artikel 7.1) inte tillämpas på avtal om leverans<br>av livsmedel, drycker eller andra varor för daglig konsumtion, vilka<br>levereras till en konsuments bostad eller arbetsplats av distributörer<br>genom regelbunden utköming. En liknande bestämmelse finns i hem-<br>försäljningsdirektivet. Där sägs att direktivet inte skall gälla avtal om<br>leverans av matvaror eller dryckesvaror eller andra varor för ett hushålls<br>löpande förbrukning från personer som regelmässigt betjänar vissa rutter<br>(artikel 3.2.b).</p>
<p>I promemorian föreslås det att det i distansavtalslagen tas in ett undan-<br>tag från informationsskyldigheten och ångerrätten för avtal om leverans<br>vid ett enstaka tillfälle av livsmedel m.m. till en konsuments bostad eller<br>arbetsplats i ett distributionssystem med regelbunden utköming. Försla-<br>get möter kritik från flera remissinstanser. Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Uppsala universitet menar att ett sådant undantag gör det svårt för såväl<br>konsumenter som näringsidkare att värdera den rättsliga situationen.<br>Nämnden pekar på att genomförandet av distansavtalsdirektivet i denna<br>del innebär att det kommer att gälla helt olika regler beroende på huru-<br>vida varorna levereras till konsumenten genom regelbunden utköming<br>eller inte. Svenska IT-företagens Organisation framhåller att det är<br>mindre lämpligt med ett undantag som är kopplat till distributions-<br>formen.</p>
<p>Reglerna om framför allt ångerrätt passar dock mindre väl för avtal om<br>livsmedel m.m., särskilt i de fall där varorna levereras genom regel-</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>61</p>
<p>bunden utköming. Direktivets undantag far anses vara sakligt motiverat. I<br>enlighet med vad som har anförts i avsnitt 6.2 bör man då inte låta bli att<br>införliva undantaget med svensk rätt. Regeringen anser således att ett<br>undantag bör införas for avtal om livsmedel m.m. där leverans sker<br>genom regelbunden utköming.</p>
<p>När det gäller frågan vilka avtal som skall omfattas av undantaget bör<br>det enligt promemorians bedömning göras skillnad mellan avtal enligt<br>vilka leverans skall ske vid ett enda tillfälle och avtal enligt vilka leve-<br>rans skall ske vid fler än ett tillfälle. I promemorian föreslås det sålunda<br>att undantaget begränsas till att gälla for avtal som gäller leverans vid ett<br>enda tillfälle. Detta är en avvikelse från direktiven, som nog kan komma<br>att vålla en del tillämpningssvårigheter. I detta sammanhang bör det<br>dessutom noteras att konsumenten redan i dag har en avbeställningsrätt<br>(se 37 § konsumentköplagen). Undantaget bör således inte begränsas till<br>endast avtal som avser leverans vid ett tillfälle.</p>
<p>Som har konstaterats vid de nordiska departementsöverläggningama<br>torde syftet med undantagen i distansavtalsdirektivet och hemförsälj-<br>ningsdirektivet vara att inte endast dagligvaror, såsom t.ex. hushålls-<br>papper och tvättmedel, utan även andra varor för hushållets löpande<br>förbrukning, såsom t.ex. eldningsolja, skall undantas. Regeringen föreslår<br>därför att det i promemorian föreslagna undantaget utvidgas något.</p>
<p>De båda direktivens uttryck ”genom regelbunden utköming” torde få<br>uppfattas så att det skall vara fråga om leveranser som sker i ett distri-<br>butionssystem med regelbunden utköming. Vid de nordiska departe-<br>mentsöverläggningama har man tolkat detta så att varuutkömingen skall<br>utgöra ett led i näringsidkarens normala marknadsföring och inte endast<br>en särskild tjänst i det enskilda fallet.</p>
<p>I likhet med vad som har föreslagits gälla vid avtal om inkvartering,<br>transport m.m. saknas det anledning att undanta de nu aktuella avtalen<br>från bestämmelsen om senaste fullgörelsedag. Det lär inte heller finnas<br>tillräckliga skäl att undanta de nu aktuella avtalen från bestämmelsen om<br>information vid marknadsföring. Omfattningen av undantagen för avtal<br>om inkvartering, transport m.m. respektive för livsmedel och andra varor<br>för hushållets löpande förbrukning kommer därmed att bli densamma.</p>
<p>Av de övriga nordiska länderna avser man i vart fall i Danmark att<br>välja en lösning som i stora delar stämmer överens med den lösning som<br>föreslås här.</p>
<h3>6.8 Undantag från ångerrätten</h3>
<p>Regeringens förslag: Konsumenten skall inte ha någon ångerrätt vid<br>distansavtal som gäller en tjänst, om fullgörandet av tjänsten har<br>påbörjats med konsumentens samtycke under ångerfristen. Även vissa<br>andra undantag från bestämmelserna om ångerrätt införs, t.ex. om avtalet<br>gäller en vara som på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller<br>som snabbt kan försämras eller bli for gammal eller om avtalet gäller en<br>tidning eller en tidskrift. Se 14 §,</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>62</p>
<p>Promemorians förslag: I promemorian föreslås det inte något undan- Prop. 1999/2000:89<br>tag från ångerrätten om avtalet gäller en vara som på grund av sin<br>beskaffenhet inte kan återlämnas eller som snabbt kan försämras eller bli<br>för gammal. Inte heller föreslås det något undantag för avtal om tidningar<br>eller tidskrifter. I övrigt stämmer promemorians förslag överens med<br>regeringens (se promemorian s. 68 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker promemo-<br>rians förslag eller lämnar det utan någon invändning. Kommerskollegium,<br>Sveriges Industriförbund, Svenska Tidningsutgivareföreningen och<br>Bonnier Aktiebolag framhåller dock särskilt att man bör införa<br>undantaget för tidningar och tidskrifter. Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Uppsala universitet menar att man bör införa direktivets undantag för<br>varor som på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som<br>snabbt kan försämras eller bli för gamla. Konsumentverket anser att<br>undantagen från ångerrätten inte bör gälla för telefonförsäljning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 6.3 första strecksatsen i<br>distansavtalsdirektivet far konsumenten inte utöva ångerrätten vid avtal<br>som gäller en tjänst där fullgörelsen med konsumentens samtycke har<br>påbörjats redan före utgången av ångerfristen. Om distansavtalslagen inte<br>skulle innehålla ett sådant undantag, finns det en risk för att<br>näringsidkarna inte vill utföra beställda tjänster förrän ångerfristen har<br>löpt ut, vilket i sin tur skulle kunna fa till konsekvens att det inte skulle<br>vara möjligt för en konsument att träffa ett avtal på distans om det är<br>nödvändigt att tjänsten påbörjas direkt. Med hänsyn tagen bl.a. till detta<br>bör undantaget införas i distansavtalslagen.</p>
<p>Vid avtal om en tjänst börjar ångerfristen löpa den dag då avtalet ingås,<br>dock tidigast den dag då konsumenten tar emot den information som<br>anges i artikel 5 i direktivet, bl.a. om villkoren för och formerna för att<br>utöva ångerrätten. Det kan alltså gå en kortare eller längre tid från det att<br>avtalet ingås till det att ångerfristen börjar löpa. Om avtalet börjar<br>fullgöras med konsumentens samtycke under den tiden, dvs. innan<br>ångerfristen har börjat löpa, skulle det kunna hävdas att direktivets krav<br>på att fullgörandet skall ha påbörjats före utgången av ångerfristen är<br>uppfyllt. Konsumenten skulle vid en sådan tolkning alltså ha förlorat sin<br>rätt att frånträda avtalet. Så bör inte vara fallet. I stället bör det gälla att<br>avtalet skall ha börjat fullgöras med konsumentens samtycke under<br>ångerfristen, dvs. under den i lagen stipulerade 14-dagarsperioden.<br>Härigenom säkerställs att konsumenten har fatt all relevant information<br>innan han eller hon samtycker till att avtalet börjar fullgöras trots att<br>ångerfristen inte har löpt ut.</p>
<p>I artikel 6.3 andra strecksatsen görs undantag för avtal om tillhanda-<br>hållande av varor eller tjänster, vilkas pris beror på fluktuationer på<br>finansmarknaden som näringsidkaren inte kan kontrollera. Detta undan-<br>tag är uppenbarligen motiverat och bör införas även i distansavtalslagen.<br>Exempel på ett avtal som normalt sett faller in under undantaget är köp<br>av aktier som är börsnoterade.</p>
<p>Undantaget i tredje strecksatsen har behandlats i avsnitt 6.5.1. Som<br>framgår där anser regeringen att det bör införas ett undantag för avtal om<br>varor som på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som<br>snabbt kan försämras eller bli för gamla.</p>
<p>63</p>
<p>Undantaget i fjärde strecksatsen - avtal som gäller en förseglad ljud- Prop. 1999/2000:89<br>eller bildinspelning eller ett förseglat datorprogram vars försegling<br>konsumenten har brutit - bör också införas i distansavtalslagen. Med ett<br>sådant undantag ges näringsidkarna möjlighet att genom att försegla<br>varan hindra att konsumenten kopierar innehållet och därefter utnyttjar<br>ångerrätten. Undantaget torde för övrigt stämma överens med den praxis<br>som i dag gäller för möjligheten att byta t.ex. CD-skivor.</p>
<p>I den femte strecksatsen görs undantag för avtal om tidningar och<br>tidskrifter. I promemorian föreslås det inte något motsvarande undantag i<br>distansavtalslagen, men förslaget kritiseras av Kommerskollegium,<br>Sveriges Industriförbund, Svenska Tidningsutgivareföreningen och<br>Bonnier Aktiebolag.</p>
<p>Regeringen kan se goda skäl för promemorians förslag. Ett avtal om en<br>tidning, t.ex. en helårsprenumeration på en dagstidning, innebär inte<br>sällan en förhållandevis stor utgift för en vanlig konsument. Marknads-<br>föringen av tidskrifter, t.ex. på Internet, kan vara utformad på ett sätt som<br>lätt inbjuder till köp utan tillräckligt övervägande. De skäl som bär upp<br>ångerrätten i distansavtalslagen gör sig gällande även för tidningar och<br>tidskrifter. Prenumerationsvillkoren lär dessutom i dag som regel vara<br>utformade så att det inte är möjligt för en konsument att säga upp<br>prenumerationen under avtalstiden och få återbetalt den del av priset som<br>avser återstående tid. Som framhålls i promemorian ger hemförsälj-<br>ningslagen ångerrätt för sådana avtal utan att det förefaller ha orsakat<br>några problem, låt vara att många erbjudanden som lämnas i telefon avser<br>korta prenumerationer där priset understiger 300 kronor varför<br>hemförsäljningslagen inte är tillämplig. Det synes också ologiskt att inte<br>låta ångerrätten omfatta köp av ett enstaka exemplar av en tidskrift när<br>köp av en pocketbok inte är undantaget från ångerrätten. Emellertid<br>måste beaktas att det rör sig om varor vilkas innehåll konsumenten ofta<br>kan tillgodogöra sig snabbt och sedan utöva ångerrätten. Som<br>Tidningsutgivarna anmärker skulle en ångerrätt kunna missbrukas, i vart<br>fall när det gäller prenumerationer på dagstidningar och andra nyhets-<br>tidningar. Ett undantag från ångerrätten skulle i och för sig kunna<br>begränsas till sådana tidningar, men regeringen är likväl beredd att<br>föreslå att undantaget helt följs. Vid de nordiska departements-<br>överläggningama har framkommit att man numera är inne på att införa<br>direktivets undantag även i Danmark, Finland och Island men inte i<br>Norge. Regeringen föreslår alltså att tidningar och tidskrifter undantas<br>från ångerrätten. Frågan bör dock tas upp vid utvärderingen av<br>distansavtalslagen.</p>
<p>I den sjätte strecksatsen görs undantag för tips- och lotteritjänster. Det<br>finns säkert vissa fall där en ångerrätt skulle kunna motiveras, t.ex. vid<br>längre abonnemang av tipstjänster. Samtidigt finns en påtaglig risk för att<br>försäljningen av tips- och lotteritjänster på distans onödigt skulle mot-<br>verkas om det fanns en generell ångerrätt för avtal om sådana tjänster,<br>och lagens bestämmelser om informationsskyldighet kommer trots allt att<br>gälla. Det kan tilläggas att lotterier som anordnas för allmänheten<br>regleras av lotterilagen (1994:1000). Enligt den lagen får lotterier som<br>huvudregel anordnas bara efter tillstånd och Lotteriinspektionen har den<br>centrala tillsynen över att lagen följs. Även om det inte heller här är en</p>
<p>64</p>
<p>given slutsats föreslår regeringen att direktivet följs och att undantaget<br>således införs, men även denna fråga bör tas upp vid utvärderingen av<br>distansavtalslagen. Lagrådet har påpekat att den i direktivet valda formu-<br>leringen ”tips- och lotteritjänster” ger intrycket att t.ex. vadhållning vid<br>hästtävlingar (totalisatorspel) skulle omfattas av ångerrätt, vilket<br>knappast torde vara en lämplig avgränsning av undantaget. Som Lagrådet<br>har föreslagit bör undantaget i lagen därför ges lydelsen ”vadhållning<br>eller andra lotteritjänster”.</p>
<p>Konsumentverket anser att de i detta avsnitt redovisade undantagen<br>inte bör gälla vid telefonförsäljning utan endast vid övriga distansavtal.<br>Regeringen anser inte att det finns tillräckliga skäl for en sådan special-<br>reglering för avtal som ingås i telefon. Undantagen är motiverade även<br>när det gäller telefonavtal.</p>
<p>De redovisade undantagen från distansavtalsdirektivets bestämmelser<br>om ångerrätt skulle kunna vara motiverade även när det gäller hem-<br>försäljningsavtal. Hemförsäljningsdirektivet medger dock inte att undan-<br>tagen utsträcks till sådana avtal.</p>
<h3>6.9 Betalning med kort</h3>
<p>Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan i dag artikel 8 i<br>distansavtalsdirektivet. Någon lagregel är därför inte nödvändig.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 70 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna delar promemorians<br>bedömning eller lämnar den utan någon invändning. Kommerskollegium<br>anser dock att det i distansavtalslagen bör tas in bestämmelser som<br>klargör ansvarsförhållandet vad avser otillbörlig användning av kort vid<br>betalning i samband med distansavtal.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I artikel 8 i distansavtalsdirek-<br>tivet föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa att det finns lämpliga<br>åtgärder som gör det möjligt för en konsument att begära annullering av<br>en betalning vid bedräglig användning av hans eller hennes betalkort.<br>Vidare föreskrivs det i artikeln att medlemsstaterna skall säkerställa att<br>det finns lämpliga åtgärder for en konsument att i sådana fall fa tillbaka<br>de felaktigt utbetalda beloppen. Artikel 8 innehåller enbart allmänt hållna<br>regler utan några särskilda krav på genomförande.</p>
<p>Det kan till en början noteras att direktivet bara säger att det skall<br>finnas ”lämpliga åtgärder”. Något absolut krav på att konsumenten alltid<br>skall ha rätt att fa tillbaka pengarna av kortutgivaren uppställs alltså inte.<br>Direktivet säger vidare inget om vad som skall gälla med avseende på<br>avtalsvillkor som går ut på att konsumenten skall svara för de felaktigt<br>utbetalade beloppen.</p>
<p>Av grundläggande avtalsrättsliga principer följer att en konsument<br>allmänt sett inte ansvarar för belopp som har påförts hans eller hennes<br>konto genom att kortet har använts på ett obehörigt sätt. Ett sådant ansvar<br>kan dock uppkomma om parterna har avtalat om det.</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 89</p>
<p>Med hänsyn till att standardavtalen på kontokortsområdet tidigare Prop. 1999/2000:89<br>regelmässigt innehöll avtalsvillkor varigenom konsumenten påtog sig ett<br>sådant betalningsansvar infördes i 34 § konsumentkreditlagen en regel<br>som hindrar att villkoret kan göras gällande utom i vissa särskilt angivna<br>fall. Enligt 34 § får ett avtalsvillkor som innebär att en kontohavare skall<br>vara betalningsskyldig för ett belopp som har påförts kontot genom att ett<br>kontokort har använts av någon obehörig person göras gällande endast<br>om kontohavaren eller någon annan som enligt kontoavtalet är behörig att<br>använda kontokortet har 1. lämnat ifrån sig kortet till någon annan, 2.<br>genom grov oaktsamhet förlorat kortet eller 3. på något annat sätt förlorat<br>besittningen av kortet och inte snarast efter upptäckten anmält förlusten<br>hos kreditgivaren. I andra än de angivna fallen får avtalsvillkoret inte<br>göras gällande.</p>
<p>Betalning med kort i en distansavtalssituation går ofta till på det sättet<br>att konsumenten lämnar ut uppgift om bl.a. sitt kortnummer men behåller<br>kortet, varför det sällan torde finnas förutsättningar enligt 34 § konsu-<br>mentkreditlagen att göra gällande avtalsvillkor om betalningsskyldighet<br>för obehörig användning.</p>
<p>Bestämmelsen i 34 § konsumentkreditlagen är direkt tillämplig endast<br>på avtalsvillkor för kontokort som är knutna till krediter. Den torde dock<br>kunna tillämpas analogt även på avtalsvillkor för andra kontokort, dvs.<br>rena betalkort Qfr prop. 1991/92:83 s. 144). Sådana avtalsvillkor kan<br>också angripas med jämkningsregeln i 36 § avtalslagen. Enligt 36 § får<br>avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt<br>med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst,<br>senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Vid en<br>sådan prövning av om avtalsvillkoret bör jämkas eller lämnas utan avse-<br>ende kan 34 § konsumentkreditlagen tjäna som vägledning.</p>
<p>Lagrådet har uttalat att det är osäkert om en laganalogi uppfyller direk-<br>tivets krav. Regeringen gör dock bedömningen att de allmänt hållna<br>reglerna i artikel 8 inte kräver en uttrycklig lagreglering i svensk rätt av<br>betalning med kort som inte är kreditkort. Det bör tilläggas att Allmänna<br>reklamationsnämnden tillämpar bestämmelserna i 34 § konsumentkredit-<br>lagen analogt på rena betalkort.</p>
<p>Med hänvisning till det anförda instämmer regeringen alltså i prome-<br>morians bedömning att svensk rätt redan i dag uppfyller de krav som<br>direktivet kan anses ställa. Någon ytterligare lagregel är således inte<br>nödvändig, och någon särskild reglering bör inte införas i distansavtals-<br>lagen med anledning av direktivet.</p>
<h3>6.10 Leverans utan föregående beställning</h3>
<p>Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan i dag artikel 9 i<br>distansavtalsdirektivet. Någon lagregel är därför inte nödvändig.</p>
<p>Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 72).</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot<br>den bedömning som görs i promemorian.</p>
<p>66</p>
<p>Skälen for regeringens bedömning: I artikel 9 i distansavtalsdirek-<br>tivet finns en bestämmelse om vad som ibland har betecknats som<br>negativ avtalsbindning. Det föreskrivs till en början att medlemsstaterna<br>skall vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda leverans av varor eller<br>utförande av tjänster till en konsument utan att denne har beställt dem,<br>när leveransen eller tillhandahållandet innefattar ett krav på betalning.<br>Enligt 12 § första stycket marknadsföringslagen får en näringsidkare vid<br>marknadsföringen inte leverera produkter till någon som inte uttryckligen<br>har beställt dem och därmed vilseleda mottagaren om dennes betalnings-<br>skyldighet.</p>
<p>Vidare föreskrivs i artikel 9 att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga<br>åtgärder för att befria konsumenten från fullgörelse av motprestation vid<br>leverans utan föregående beställning, eftersom ett uteblivet svar inte är<br>liktydigt med samtycke. Att ett uteblivet svar inte är liktydigt med<br>samtycke framgår av avtalslagens bestämmelser om hur ett avtal sluts.<br>Föreligger det inte något avtal är konsumenten inte heller skyldig att<br>betala något för varan.</p>
<p>Svensk rätt uppfyller således artikel 9, och någon ytterligare reglering<br>är inte nödvändig.</p>
<h3>6.11 Begränsningar i användningen av vissa</h3>
<h3>kommunikationsmedel</h3>
<p>Frågan behandlas i regeringens proposition 1999/2000:40 om<br>obeställd reklam m.m.</p>
<p>Enligt artikel 10 i distansavtalsdirektivet skall näringsidkarens använd-<br>ning av automatiska uppringningssystem utan mänsklig betjäning<br>(uppringningsautomater) och telefax förutsätta att konsumenten har gett<br>sitt samtycke till det på förhand. Beträffande andra kommunikations-<br>medel som möjliggör individualiserad kommunikation, t.ex. telefoni och<br>elektronisk post, föreskrivs det i samma artikel vidare att medlems-<br>staterna skall säkerställa att dessa får användas endast när konsumenten<br>inte klart har motsatt sig detta. En liknande reglering finns i artikel 12 i<br>Europaparlamentets och rådets direktiv (97/66/EG) om behandling av<br>personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikations-<br>området (teledataskyddsdirektivet).</p>
<p>Frågan om genomförande av artikel 10 i distansavtalsdirektivet och<br>artikel 12 i teledataskyddsdirektivet behandlas i regeringens proposition<br>1999/2000:40 om obeställd reklam m.m.</p>
<h3>6.12 Medel för att säkerställa efterlevnaden</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det kommer att finnas tillräckliga och<br>effektiva medel för att säkerställa efterlevnaden av distansavtalslagen.<br>Det finns inte tillräckliga skäl för att i lag föreskriva att bevisbördan i<br>vissa fall skall ligga på näringsidkaren.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>67</p>
<p>Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 73 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning mot<br>den bedömning som görs i promemorian.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 11.1 i distans-<br>avtalsdirektivet skall medlemsstaterna säkerställa att det i konsu-<br>menternas intressen finns tillräckliga och effektiva medel för att säker-<br>ställa efterlevnaden av bestämmelserna i direktivet. Vidare sägs i artikel</p>
<p>11.2 i direktivet att medlen skall omfatta bestämmelser varigenom ett<br>eller flera organ får väcka talan inför domstol eller behörig förvaltnings-<br>myndighet för att säkerställa att de nationella bestämmelser som<br>genomför direktivet tillämpas. Organen kan vara offentliga organ eller<br>deras företrädare, konsumentorganisationer som har ett legitimt intresse<br>av att skydda konsumenter eller företagar- och arbetstagarorganisationer<br>som har ett legitimt intresse av att vidta åtgärder.</p>
<p>I detta sammanhang finns anledning att anmärka att artikel 11.2 i den<br>svenska översättningen är obegriplig till följd av ett språkfel, vilket också<br>har påpekats av Lagrådet. I Regeringskansliet avser man att vidta<br>åtgärder för att försöka åstadkomma en rättelse.</p>
<p>I artikel 11.3 b sägs att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga<br>åtgärder för att säkerställa att näringsidkare och distributörer av kommu-<br>nikationstekniker, när det är möjligt, upphör att använda metoder som<br>inte är i överensstämmelse med de åtgärder som har antagits i enlighet<br>med direktivet.</p>
<p>I avsnitt 6.4 har föreslagits att marknadsföringslagen skall tillämpas i<br>fråga om underlåtelse att ge information i enlighet med vad som före-<br>skrivs i lagen, varvid informationen skall anses som särskilt betydelsefull<br>från konsumentsynpunkt (12 § i lagförslaget).</p>
<p>I marknadsföringslagen finns bestämmelser som syftar till att bl.a.<br>motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter. I 14 §<br>finns en bestämmelse om att en näringsidkare vars marknadsföring strider<br>mot god affärssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot konsumenter<br>får förbjudas att fortsätta med den marknadsföringen eller att vidta någon<br>annan liknande åtgärd. Detsamma gäller var och en som väsentligt har<br>bidragit till marknadsföringen. Av 15 § framgår att en näringsidkare som<br>vid sin marknadsföring låter bli att lämna sådan information som är av<br>särskild betydelse från konsumentsynpunkt får åläggas att lämna sådan<br>information. Ett förbud enligt 14 § och ett åläggande enligt 15 § skall<br>förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt (se 19 §).<br>Talan om förbud enligt 14 § eller åläggande enligt 15 § väcks vid<br>Marknadsdomstolen (se 38 §). Av samma lagrum framgår att en sådan<br>talan får väckas av bl.a. Konsumentombudsmannen och en sammanslut-<br>ning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.</p>
<p>Av det anförda framgår att det kommer att finnas tillräckliga och<br>effektiva medel för att säkerställa efterlevnaden av de bestämmelser som<br>genomför direktivet. Det kan även hänvisas till de förslag och<br>bedömningar som har gjorts i de avsnitt där särskilda frågor behandlas<br>(avsnitt 6.4, 6.5, 6.6, 6.9 och 6.10). Sammanfattningsvis gör regeringen<br>den bedömningen att föreskrifterna i artikel 11.1, 11.2 och 11.3 b i<br>direktivet därmed får anses uppfyllda.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>68</p>
<p>Enligt artikel 11.3 a i direktivet far medlemsstaterna föreskriva att<br>bevisbördan skall ligga på näringsidkaren för att förhandsinformation har<br>lämnats, att konsumenten har fått skriftlig bekräftelse på informationen,<br>att i direktivet angivna tidsfrister har följts eller att konsumenten har gett<br>sitt samtycke.</p>
<p>Enligt svensk rättstradition utformas civilrättsliga lagstadganden endast<br>i ringa utsträckning som bevisbörderegler. Tillräckliga skäl för att i detta<br>fall ändå förfara på det sättet torde inte föreligga. Regeringen delar alltså<br>den bedömning som görs i promemorian.</p>
<p>Det följer dock av allmänna principer att näringsidkaren har bevis-<br>bördan för att information har lämnats i enlighet med vad som föreskrivs<br>i lagen. Det lär också följa av allmänna principer att det är näringsidkaren<br>som har bevisbördan för att konsumenten har gett sitt samtycke till att en<br>tjänst har fatt börja fullgöras innan ångerfristen har löpt ut.</p>
<h3>6.13 Skydd mot lagval som ger konsumenten ett sämre<br>skydd</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land<br>utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på<br>avtalet skall inte gälla i fråga om regler om distansavtal, om den lag som<br>gäller för avtalet med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom<br>Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsu-<br>menten ett bättre skydd än den lag som anvisas i villkoret. Se 23 §.</p>
<p>Promemorians forslag stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 75 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon invändning i sak<br>mot promemorians förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När ett avtal har anknytning till flera<br>olika länder måste det avgöras vilket lands lag som skall tillämpas på<br>avtalet. Lagvalet bestäms av internationellt privaträttsliga regler.</p>
<p>Konventionen (d. 19 juni 1980) om tillämplig lag för avtalsförplik-<br>telser (Romkonventionen) har införlivats med svensk rätt genom lagen<br>(1998:167) om tillämplig lag för avtalsförpliktelser. Konventionens<br>huvudprincip är att avtalsparterna har rätt att själva bestämma vilket<br>lands lag som skall tillämpas på avtalsförhållandet (se artikel 3.1 och<br>3.2). Beträffande vissa avtal i konsumentförhållanden gäller särskilda<br>lagvalsregler enligt artikel 5. Den artikeln är tillämplig på avtal om<br>leverans av varor eller utförande av tjänster åt en person (konsumenten)<br>för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller<br>yrkesverksamhet och på avtal om kredit för sådana prestationer. Enligt<br>artikel 5.2 får parternas val av tillämplig lag inte medföra att konsu-<br>menten berövas det skydd som tillförsäkras honom enligt tvingande<br>regler i lagen i det land där han eller hon har sin vanliga vistelseort. Detta<br>gäller om avtalet föregicks av ett särskilt anbud riktat till konsumenten i<br>det landet eller av annonsering där och konsumenten där vidtog de för<br>avtalets ingående nödvändiga åtgärderna. Det gäller vidare om den andra<br>parten eller dennes representant mottog konsumentens beställning i det</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>69</p>
<p>landet, eller om avtalet avser försäljning av varor och konsumenten reste<br>från det landet till ett annat land och gjorde sin beställning där, förutsatt<br>att konsumentens resa arrangerades av säljaren i syfte att förmå konsu-<br>menten att köpa. Bestämmelsen i artikel 5 skall inte tillämpas på<br>transportavtal eller avtal om utförande av tjänster, om tjänsterna skall<br>utföras uteslutande i ett annat land än det där konsumenten har sin<br>vanliga vistelseort. Den skall dock tillämpas på avtal om en kombination<br>av resa och inkvartering för ett gemensamt pris (se artikel 5.4 och 5.5).</p>
<p>Konventionen är bindande för EU:s medlemsstater men anger uttryck-<br>ligen att om det i EG-rättsakter finns avvikande regler, så skall dessa<br>tillämpas (se artikel 20).</p>
<p>Enligt artikel 12.2 i distansavtalsdirektivet skall medlemsstaterna vidta<br>nödvändiga åtgärder för att säkerställa att konsumenten inte berövas det<br>skydd som ges i direktivet genom att ett tredje lands lag väljs som<br>tillämplig rätt med avseende på avtalet, om avtalet har nära anknytning<br>till en eller flera medlemsstaters territorium.</p>
<p>Denna bestämmelse är allmänt sett förmånligare för konsumenten än<br>bestämmelserna i Romkonventionen. Till skillnad från Romkonven-<br>tionen, där vissa avtal är undantagna från tillämpningsområdet för<br>artikel 5, gäller bestämmelsen i distansavtalsdirektivet alla distansavtal.<br>Vidare är det så att Romkonventionens särreglering för avtal i<br>konsumentförhållanden är begränsad på det sättet att den aktuella<br>bestämmelsen endast säger att konsumenten inte får berövas det skydd<br>som tillförsäkras honom enligt tvingande regler i det land där han eller<br>hon har sin vanliga vistelseort. Direktivet innehåller inte någon mot-<br>svarande begränsning.</p>
<p>Eftersom distansavtalsdirektivets bestämmelse om skydd mot lagvals-<br>klausuler således avviker från Romkonventionens bestämmelser härom,<br>måste det i den nya lagen införas en bestämmelse som säkerställer att<br>konsumenten inte berövas det skydd som ges i direktivet genom att det i<br>ett avtal tas in ett villkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet. En motsvarande<br>bestämmelse med samma syfte finns i bl.a. 13 § avtalsvillkorslagen.<br>Enligt den bestämmelsen gäller ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett<br>land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på<br>avtalet inte i fråga om regler om oskäliga avtalsvillkor, om den lag som<br>gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten ett bättre<br>skydd mot oskäliga avtalsvillkor. Som Juridiska fakultetsstyrelsen vid<br>Lunds universitet anmärker har bestämmelsen i avtalsvillkorslagen<br>visserligen diskuterats (se Michael Bogdan i Svensk Juristtidning 1995, s.<br>189 f.), men bestämmelsen i distansavtalslagen bör likväl nu utformas<br>efter förebild av bestämmelsen i avtalsvillkorslagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>70</p>
<h3>6.14 Gemenskapsregler och konsumentinformation</h3>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Regeringens bedömning: Det är inte nödvändigt med någon särskild<br>lagstiftningsåtgärd for artikel 13 i distansavtalsdirektivet. Det är en<br>samhällelig uppgift att informera konsumenterna om lagen.</p>
<p>Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 77 f.).</p>
<p>Remissinstanserna: Kommerskollegium anser att vad som sägs i<br>artikel 13 skall framgå av distansavtalslagen. Inga andra remissinstanser<br>har några invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 13.1 i distans-<br>avtalsdirektivet skall bestämmelserna i direktivet tillämpas i den<br>utsträckning det inte finns särskilda gemenskapsregler som reglerar vissa<br>typer av distansavtal i deras helhet. Regeringen instämmer i prome-<br>morians bedömning att det inte är nödvändigt med någon särskild<br>lagstiftningsåtgärd för artikel 13.1. Detsamma gäller för artikel 13.2, där<br>det sägs att när särskilda gemenskapsregler innehåller bestämmelser som<br>endast reglerar vissa aspekter av tillhandahållande av varor eller<br>utförande av tjänster skall dessa bestämmelser snarare än bestämmelserna<br>i distansavtalsdirektivet tillämpas på de särskilda aspekterna av distans-<br>avtalen. De båda bestämmelserna har dock beaktats vid genomförandet<br>av övriga bestämmelser i direktivet (se t.ex. avsnitt 6.3.4).</p>
<p>Enligt artikel 16 skall medlemsstaterna tillhandahålla lämpliga åtgärder<br>för att informera konsumenterna om den nationella lag som genomför<br>direktivet och, där så är lämpligt, uppmuntra företagar- och arbetstagar-<br>organisationer att informera konsumenterna om sina ”uppförandekoder”<br>(”codes of practice”).</p>
<p>För att distansavtalslagen skall kunna ge konsumenterna ett gott skydd<br>är det viktigt att den blir allmänt känd. Som framgår av artikel 16 är det<br>en samhällelig uppgift att informera om lagen. Informationsverksamheten<br>kan bedrivas i olika former. En uppgift är att bland allmänheten sprida<br>upplysning om lagens grundläggande regler om informationsskyldighet<br>och ångerrätt. Detta kan lämpligen ske genom en allmänt utformad<br>information i form av t.ex. broschyrer. Denna information bör spridas<br>både i anslutning till lagens ikraftträdande och därefter. Det är en naturlig<br>uppgift för Konsumentverket att svara för att sådan information kommer<br>till stånd. Även Justitiedepartementet kommer att ta fram informations-<br>material. Vid sidan av den allmänna informationen kan det finnas behov<br>av möjligheter for konsumenterna att fa mera direkt information samt råd<br>och hjälp i konkreta situationer. Här blir kommunernas information och<br>rådgivning av särskild betydelse. Även Allmänna reklamationsnämnden<br>bör kunna spela en roll.</p>
<p>Som IT-kommissionen anför bör informationsinsatser även riktas mot<br>små och medelstora företag. Regeringen utgår från att näringslivets egna<br>organisationer kommer att bistå företagen med nödvändig information.</p>
<p>71</p>
<h2>Ikraftträdande m.m.</h2>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Regeringens forslag: Distansavtalslagen skall träda i kraft den 1 juni<br>2000, då hemförsäljningslagen skall upphöra att gälla. Lagen skall<br>vara tillämplig enbart på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet. I<br>fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet skall äldre bestäm-<br>melser gälla.</p>
<p>Promemorians förslag stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 79).</p>
<p>Remissinstanserna har inte några invändningar.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15.1 i distansavtals-<br>direktivet skall medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författ-<br>ningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast tre år efter det att<br>direktivet har trätt i kraft. Direktivet trädde i kraft den 4 juni 1997, då det<br>offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Det skall<br>således vara genomfört senast den 4 juni 2000. Distansavtalslagen bör<br>kunna träda i kraft den 1 juni 2000, då hemförsäljningslagen skall upp-<br>höra att gälla.</p>
<p>I enlighet med allmänna principer blir den nya lagen tillämplig endast<br>på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och på marknadsföring efter<br>denna tidpunkt, om inte något annat föreskrivs.</p>
<p>I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet bör äldre bestäm-<br>melser gälla. En särskild övergångsbestämmelse behövs om det.</p>
<h2>8 Ekonomiska konsekvenser</h2>
<p>Regeringens bedömning: De föreslagna reglerna torde inte leda till<br>några ökade kostnader för det allmänna.</p>
<p>Promemorians bedömning stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 81).</p>
<p>Remissinstanserna: Konsumentverket framhåller att det behövs<br>betydande informationsinsatser gentemot konsumenterna och menar att<br>det därför är nödvändigt att Konsumentverket far ett resurstillskott.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: De föreslagna reglerna torde inte<br>leda till några ökade kostnader för konsumentvägledare, Allmänna<br>reklamationsnämnden eller domstolar. De informationsinsatser från det<br>allmännas sida som blir nödvändiga kommer att medföra en belastning<br>för Konsumentverket, som har det huvudsakliga ansvaret för dessa<br>åtgärder. Regeringens bedömning är dock att Konsumentverket skall<br>klara åtgärderna inom ramen för befintliga anslag. Sammantaget saknas<br>anledning att anta att förslaget kommer att medföra några ökade kost-<br>nader för det allmänna.</p>
<p>72</p>
<h2>9 Författningskommentar</h2>
<h3>9.1 Inledande kommentarer</h3>
<p>Lagen om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal<br>(distansavtalslagen) ersätter hemförsäljningslagen (1981:1361). Distans-<br>avtalslagen ansluter nära till 1981 års hemförsäljningslag samt genomför<br>dels EG-direktivet (97/7/EG) om konsumentskydd vid distansavtal<br>(distansavtalsdirektivet), dels EG-direktivet (85/577/EEG) för att skydda<br>konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler<br>(hemförsäljningsdirektivet). I lagen finns inledande bestämmelser om<br>tillämpningsområde (1 §), definitioner (2 §), undantag från tillämpnings-<br>området (3 och 4 §§) och undantag från vissa bestämmelser i lagen (5-<br>7 §§). Av de inledande bestämmelserna framgår även att lagen är<br>tvingande till konsumentens förmån (8 §). Lagen innehåller bestämmelser<br>om informationsskyldighet vid marknadsföring (9 §) och när avtalet ingås<br>(10 och 11 §§) samt bestämmelser om påföljder vid utebliven informa-<br>tion (12 §). Vidare finns bestämmelser om förutsättningar för konsu-<br>mentens ångerrätt (13-17 §§) och om verkan av att ångerrätten utövas<br>(18 och 19 §§). I lagen anges vad som gäller för kreditavtal vid utövande<br>av ångerrätten (20 §). Slutligen finns en särskild regel om fullgörelse<br>(21 §) samt bestämmelser om behörighet för näringsidkarens ombud<br>(22 §) och om skydd mot lagvalsklausuler (23 §).</p>
<p>De delar av författningskommentaren som rör hemförsäljningsavtal<br>bygger i stor utsträckning på uttalanden i motiven till 1981 års hem-<br>försäljningslag (se prop. 1981/82:40, LU14) och i därefter gjorda<br>ändringar i den lagen (se bl.a. prop. 1986/87:88, LU29 och prop.<br>1991/92:167, bet. 1992/93:LU3).</p>
<h3>9.2 Förslaget till lag om konsumentskydd vid<br>distansavtal och hemförsäljningsavtal</h3>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag gäller för avtal varigenom en näringsidkare överlåter eller upplåter<br>lös egendom till eller utför tjänster åt en konsument, om</p>
<p>1. avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att<br>träffa avtal på distans och kommunikationen uteslutande sker på distans<br>(distansavtal'), eller</p>
<p>2. avtalet ingås vid ett hembesök eller under en av näringsidkaren organiserad<br>utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe (hemförsäljningsavtal).</p>
<p>Lagen gäller också för marknadsföring som syftar till sådana avtal som anges i<br>första stycket.</p>
<p>Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i<br>avsnitt 6.3.1 och 6.3.2.</p>
<p>Lagen gäller distansavtal och hemförsäljningsavtal varigenom en<br>näringsidkare överlåter eller upplåter lös egendom till en konsument eller<br>utför tjänster åt en konsument. Lagen är också tillämplig på marknads-<br>föring som syftar till distansavtal eller hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>73</p>
<p>Lagen är alltså tillämplig på avtal i konsumentförhållanden. I 2 § anges Prop. 1999/2000:89<br>vad som avses med konsument och näringsidkare.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Lagen gäller både vid överlåtelse och vid upplåtelse av lös egendom.<br>Termen överlåtelse innebär i huvudsak köp, byte eller gåva. En över-<br>låtelse medför en fullständig övergång av den tidigare innehavarens rätt.<br>Upplåtelse av lös egendom innebär att förvärvaren får en i förhållande till<br>upplåtaren begränsad rätt. Det kan röra sig om t.ex. hyra eller leasing.</p>
<p>Med lös egendom avses inte bara lösa saker (levande djur och fysiska<br>föremål såsom hushållsapparater, möbler, böcker, bilar etc.) utan även<br>aktier och andra värdepapper, hyresrätter, bostadsrätter, byggnader på<br>annans mark m.m. Finansiella instrument är dock undantagna från lagens<br>tillämpningsområde såvitt avser hemförsäljningsavtal (se 4 § 2). Syno-<br>nymt med lös egendom används i lagen ordet ”vara”. Denna terminologi<br>stämmer överens med den som används i bl.a. köplagen (1990:931).</p>
<p>Lagen gäller inte överlåtelse eller upplåtelse av fast egendom. Således<br>gäller lagen inte t.ex. hyra av en bostadslägenhet eller lokal (jfr 12 kap.<br>jordabalken). Inte heller upplåtelse av en lägenhet med bostadsrätt (jfr<br>4 kap. bostadsrättslagen [1991:614]) omfattas av lagen. Däremot gäller<br>lagen överlåtelse av en bostadsrätt.</p>
<p>Även avtal om tjänster faller under lagen. Det kan vara fråga om arbe-<br>ten på fasta och lösa saker, t.ex. ändrings-, reparations-, installations-,<br>tillverknings- och rivningsarbeten. Det kan också gälla uppdragsavtal<br>som innefattar intellektuella eller konstnärliga prestationer, t.ex. en<br>arkitekts färdigställande av ritningar for en byggnad eller en konstnärs<br>utförande av ett porträtt eller avtal om medicinsk eller annan behandling<br>av djur eller människor. Ytterligare ett exempel på avtal som omfattas av<br>lagen är avtal om förvaring. Vissa tjänster är dock undantagna från lagens<br>tillämpningsområde (se 3 och 4 §§) eller från lagens bestämmelser om<br>informationsskyldighet och ångerrätt (se 7 §) eller enbart ångerrätt (se<br>14§).</p>
<p>Lagens tillämpningsområde omfattar digitala produkter som levereras<br>elektroniskt, t.ex. genom Internet. Det kan röra sig om t.ex. köp av<br>datorprogram, spel, musik eller filmer som levereras elektroniskt hem<br>över Internet till konsumentens dator.</p>
<p>Enligt punkten 1 är lagen tillämplig på distansavtal. Beskrivningen av<br>distansavtal stämmer i sak överens med distansavtalsdirektivets definition<br>(artikel 2.1). Definitionen har förenklats något, men innebörden är avsedd<br>att vara densamma (se nedan).</p>
<p>Avgörande för att det skall vara fråga om ett distansavtal är att avtalet<br>ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat system för att<br>träffa avtal på distans. Det är alltså inte tillräckligt att ett avtal ingås på<br>distans, utan näringsidkaren måste ha vidtagit någon eller några särskilda<br>åtgärder for att organisera t.ex. en försäljning på distans. Vid handel på<br>Internet är det naturligen så att det är konsumenten som tar det avgörande<br>initiativet till avtalet. Detta saknar i princip betydelse for frågan om lagen<br>är tillämplig.</p>
<p>74</p>
<p>I avsnitt 6.3.2 redovisas överväganden angående innebörden av<br>uttrycket system for distansförsäljning, bl.a. hur begreppet har tolkats vid<br>nordiska departementsöverläggningar.</p>
<p>Ytterligare en förutsättning för att det skall vara fråga om ett<br>distansavtal är att kommunikationen uteslutande sker på distans. Detta<br>innebär att det fram till och med det att avtalet träffas, dvs. inbegripet<br>ingåendet av själva avtalet, endast far användas en eller flera tekniker för<br>distanskommunikation (artikel 2.4 i distansavtalsdirektivet). Lagen gäller<br>således inte om näringsidkaren och konsumenten träffas, t.ex. i samband<br>med att avtalet ingås, för att diskutera det närmare avtalsinnehållet.</p>
<p>Uttrycket ”tekniker för distanskommunikation” definieras i direktivet<br>och används även i direktivets definition av termen distansavtal. Det har<br>inte bedömts nödvändigt att använda uttrycket i distansavtalslagen.<br>Någon skillnad jämfört med direktivet är dock inte avsedd.</p>
<p>Med tekniker (medel) för distanskommunikation avses enligt distans-<br>avtalsdirektivet varje medel som kan användas för ingående av avtal utan<br>att parterna samtidigt är fysiskt närvarande. Direktivet innehåller en lista<br>med en vägledande förteckning över sådana kommunikationsmedel.<br>Listan fyller samma vägledande funktion vid tillämpning av den svenska<br>lagen. Den har följande innehåll.</p>
<p>- Oadresserad trycksak</p>
<p>- Adresserad trycksak</p>
<p>- Standardbrev</p>
<p>- Tidningsannons med beställningskupong</p>
<p>- Katalog</p>
<p>- Telefon med mänsklig betjäning</p>
<p>- Telefon utan mänsklig betjäning (uppringningsautomater, audiotext)</p>
<p>- Radio</p>
<p>- Bildtelefon (telefon med bildskärm)</p>
<p>- Videotext (mikrodator och TV-ruta) med tangentbord eller berörings-<br>skärm</p>
<p>- Elektronisk post</p>
<p>- Telefax</p>
<p>- Television (teleshopping)</p>
<p>Ytterligare ett i praktiken betydelsefullt exempel på medel för distans-<br>kommunikation är användande av Internet.</p>
<p>Enligt punkten 2 är lagen också tillämplig på hemförsäljningsavtal,<br>dvs. avtal som ingås vid ett hembesök eller under en av näringsidkaren<br>organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe. I<br>2 § anges vad som avses med hembesök. När det gäller utflykter har<br>frågan om den närmare innebörden av uttrycket fast försäljningsställe<br>berörts i prop. 1971:86 s. 90 och SOU 1979:76 s. 141 f. Ett typfall där<br>utflyktsregeln är tillämplig är när en detaljhandlare anordnar en resa för<br>konsumenter till ett näringsställe och där visar och säljer sina produkter.<br>Utflyktsregeln kan dessutom vara tillämplig t.ex. om försäljning sker i<br>samband med att de presumtiva kunderna bjuds på restaurang av säljaren<br>utan att denne arrangerar själva resan till lokalen, jfr den av EG-dom-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>75</p>
<p>stolen meddelade domen den 22 april 1999 i mål C-423/97 Travel Vac, Prop. 1999/2000:89<br>S.L. mot Manuel José Antelm Sanchis.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Enligt andra stycket gäller lagen också för marknadsföring som syftar till<br>distansavtal och hemförsäljningsavtal. I 9-12 §§ finns bestämmelser med<br>marknadsrättslig innebörd om informationsskyldighet.</p>
<p>2 § I lagen avses med</p>
<p>konsument', en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller<br>utanför näringsverksamhet,</p>
<p>näringsidkare-, en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har<br>samband med den egna näringsverksamheten,</p>
<p>hembesök: ett besök i konsumentens eller någon annan konsuments bostad eller<br>på någon annan plats där konsumenten inte endast för stunden befinner sig.</p>
<p>Paragrafen innehåller definitioner av konsument, näringsidkare och hem-<br>besök.</p>
<p>Definitionerna av konsument och näringsidkare är utformade på<br>samma sätt som i lagen (1997:218) om konsumentskydd vid avtal om<br>tidsdelat boende och - med en i sak betydelselös skillnad i fråga om<br>näringsidkardefinitionen - lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsu-<br>mentförhållanden. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.3.3.</p>
<p>Konsumenter är fysiska personer. Lagen är alltså inte tillämplig om<br>köparen är t.ex. ett bolag, ett dödsbo eller en förening. En person skall<br>anses vara konsument om den vara eller tjänst som avtalet gäller är<br>avsedd huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.<br>Lagen gäller även om varan eller tjänsten är avsedd att till viss del, dock<br>jämförelsevis mindre väsentlig, användas till annat än enskilt ändamål.<br>Den omständigheten att varan eller tjänsten förvärvas för att överlåtas till<br>någon annan hindrar inte i och för sig att förvärvaren är konsument. Om<br>vidareöverlåtelsen avses ske i förvärvarens näring eller yrke, är lagen<br>dock inte tillämplig.</p>
<p>I regel lär ändamålet med avtalet framgå tydligt. I händelse av tvist<br>torde utgångspunkten vara att avsikten hos den som ingår avtalet - den<br>vars egenskap av konsument sätts i fråga - är avgörande. Avser han eller<br>hon att agera för ändamål som ligger utanför näringsverksamhet, är han<br>eller hon således normalt att anse som konsument.</p>
<p>Egenskapen av konsument behöver i princip inte vara synbar för<br>näringsidkaren. Har denne vilseletts av motpartens handlande, lär detta<br>dock ibland vara skäl nog för att lagen inte skall vara tillämplig. Om en<br>vara beställs under ett företags firma, torde sålunda beställaren normalt<br>inte vara att anse som konsument.</p>
<p>Definitionen av näringsidkare far antas ha samma innebörd som mot-<br>svarande uttryck i andra konsumenträttsliga lagar (jfr prop. 1994/95:17 s.<br>88 f.).</p>
<p>Uttrycket ”näringsverksamhet” kan översättas ungefar med verksamhet<br>av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den är att anse som<br>yrkesmässig.</p>
<p>76</p>
<p>Den som annars är näringsidkare men som i ett enskilt fall tillhanda- Prop. 1999/2000:89<br>håller en vara eller en tjänst under sådana förhållanden att han eller hon<br>måste anses handla i sin egenskap av privatperson är inte att anse som<br>näringsidkare i lagens mening. Han eller hon handlar då inte for ändamål<br>som har samband med den egna näringsverksamheten. Den omständig-<br>heten att ett avtal av visst slag normalt inte ingår i näringsidkarens rörelse<br>hindrar dock inte i och för sig att lagen är tillämplig. Ett exempel kan<br>vara att ett företag i livsmedelsbranschen säljer ut sin kontorsutrustning<br>för att anskaffa ny.</p>
<p>Ytterligare ledning för tolkning av konsumentbegreppet och närings-<br>idkarbegreppet kan hämtas i bl.a. förarbetena till konsumenttjänstlagen<br>(prop. 1984/85:110 s. 139 f. resp. 141 f.) och konsumentköplagen (prop.<br>1989/90:89 s. 59 f. med hänvisningar).</p>
<p>Begreppet hembesök är överfört från hemförsäljningslagen och någon<br>ändring i betydelsen är inte avsedd. För att ett hembesök skall föreligga<br>krävs att näringsidkaren söker upp konsumenten. Om det är konsumenten<br>som har besökt näringsidkaren - i dennes affärslokal eller på en auktion,<br>mässa, marknad etc. - är det inte fråga om ett hembesök. Den vanligaste<br>formen av hembesök är besök av näringsidkaren i konsumentens bostad.<br>Även besök av näringsidkaren i en annan konsuments bostad räknas som<br>hembesök i förhållande till konsumenten. Detta far betydelse t.ex. i situa-<br>tioner där en person bjuder hem vänner och bekanta och vid bjudningen<br>en representant for ett företag demonstrerar och säljer produkter från<br>företaget. Den konsument som vid en sådan bjudning inhandlar varor har<br>alltså möjlighet att i enlighet med lagens bestämmelser ångra sitt köp.<br>Som hembesök räknas även besök som en näringsidkare avlägger på<br>någon annan plats där konsumenten inte endast for stunden befinner sig.<br>Lagen är således tillämplig när avtalet ingås på arbetsplatsen, på sjukhus,<br>vid konferenser eller på andra platser där konsumenten inte endast för<br>stunden befinner sig, allt under förutsättning att det är näringsidkaren<br>som har sökt upp konsumenten.</p>
<p>Med kravet att konsumenten inte endast for stunden skall befinna sig<br>på platsen för försäljningen har avsetts att skära bort sådana fall där<br>konsumenten som hastigast passerar en plats. Däremot är det avsett att<br>lagen i allmänhet skall gälla när konsumenten befinner sig på ett tåg eller<br>bevistar något publikt evenemang.</p>
<p>3 § Lagen gäller inte distansavtal som</p>
<p>1. avser försäkring, kredit eller någon annan finansiell tjänst,</p>
<p>2. avser uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning på mark eller i<br>vatten,</p>
<p>3. ingås med hjälp av en varuautomat eller annan liknande automat eller en auto-<br>matiserad affärslokal,</p>
<p>4. ingås med en teleoperatör genom användning av en offentlig telefonautomat,<br>eller</p>
<p>5. ingås vid en auktion där budgivningen normalt inte sker elektroniskt.</p>
<p>I paragrafen görs undantag från lagens tillämpningsområde. Undantagen<br>gäller endast for distansavtal. Stöd for att göra undantagen finns i artikel<br>3.1 i distansavtalsdirektivet. I 4 § görs undantag från lagens tillämpnings-</p>
<p>område såvitt avser hemförsäljningsavtal. Frågorna har behandlats i<br>avsnitt 6.3.4.</p>
<p>I punkten 1 görs undantag för avtal om försäkring, kredit och andra<br>finansiella tjänster. Lagen gäller inte några distansavtal som avser<br>finansiella tjänster. Distansavtalsdirektivet innehåller en bilaga med en<br>icke uttömmande förteckning över finansiella tjänster. I listan anges bl.a.<br>investeringstjänster, försäkrings- och återförsäkringstjänster, bank-<br>tjänster, tjänster som rör pensionsfonder och tjänster i samband med<br>termins- eller optionsaffarer. Ett annat exempel på en finansiell tjänst är<br>(finansiell) leasing, t.ex. restvärdeleasing av bilar.</p>
<p>Med begreppet finansiella tjänster avses främst sådana tjänster som<br>tillhandahålls av de finansiella instituten, t.ex. banker, kreditmark-<br>nadsbolag och försäkringsbolag. Det saknar emellertid betydelse vilken<br>typ av företag som tillhandahåller tjänsten. Begreppet innefattar alltså<br>även t.ex. detaljhandelns och bensinbranschens erbjudanden om konto-<br>kortstjänster. Området torde kunna ringas in att omfatta främst följande<br>tjänster (jfr delrapporten Finansiella tjänster från ett konsument-<br>perspektiv, avgiven av Konsumentpolitiska kommittén 2000 i september<br>1999, s. 2).</p>
<p>• Insättningar och sparande: inlåningskonton, pensionssparande</p>
<p>• Betaltjänster: gireringar, kontokort, ”elektroniska plånböcker”, checkar</p>
<p>• Krediter: blanco- och borgenslån, boendekrediter</p>
<p>• Försäkringar: skade- och personförsäkringar, inklusive pensionsförsäk-<br>ringar</p>
<p>Ett avtal om överlåtelse av aktier och andra värdepapper är inte<br>undantaget från lagens tillämpningsområde när det gäller distansavtal.<br>Det är inte ett avtal om en finansiell tjänst utan ett avtal om överlåtelse av<br>lös egendom (se författningskommentaren till 1 §). Detta gäller även<br>försäljning av värdepapper i kommission. Om t.ex. en bank säljer aktier i<br>kommission, dvs. säljer aktier för någon annan men i eget namn, är<br>banken vid tillämpningen av lagen att betrakta som näringsidkare. Det är<br>då banken som skall följa lagens krav på information vid marknads-<br>föringen och när avtalet ingås (se 9 och 10 §§). En annan sak är att lagens<br>bestämmelser om ångerrätt normalt inte gäller vid avtal om överlåtelse av<br>värdepapper (se 14 § 2).</p>
<p>I punkten 2 görs undantag för avtal om uppförande av byggnad eller en<br>annan fast anläggning på mark eller i vatten (jfr 2 § första stycket 2<br>köplagen). Endast avtal om uppförande av byggnad m.m. är undantagna.<br>Ett avtal som går ut på ett tillhandahållande och infogande av en lös sak i<br>fast egendom faller alltså under lagens tillämpningsområde. Detsamma<br>gäller avtal om reparation av sådan egendom.</p>
<p>Vidare görs i punkten 3 undantag för avtal som ingås med hjälp av en<br>varuautomat eller annan liknande automat eller med hjälp av en<br>automatiserad affärslokal. Terminologin är hämtad från distansavtals-<br>direktivet. Lagen är således inte tillämplig t.ex. när någon köper en flyg-<br>eller tågbiljett i en automat på en flygplats respektive järnvägsstation. Ett<br>annat exempel är köp av cigaretter i en varuautomat eller bensin från en<br>sedelautomat.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>78</p>
<p>Ytterligare undantas det avtal som ingås med en teleoperatör genom Prop. 1999/2000:89<br>användning av en offentlig telefonautomat (punkten 4). Undantaget gäller<br>helt enkelt det avtal som konsumenten måste anses ingå med<br>teleoperatören bara genom att använda telefonautomaten. Med tele-<br>operatör avses detsamma som i telelagen (1993:597), dvs. den som<br>förvärvsmässigt bedriver televerksamhet.</p>
<p>Lagen gäller inte heller avtal som ingås vid traditionella auktioner<br>(punkten 5), dvs. auktioner där budgivningen normalt inte sker<br>elektroniskt. Auktioner på Internet omfattas däremot av lagen.</p>
<p>4 § Lagen gäller inte hemförsäljningsavtal, om</p>
<p>1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300 kronor,</p>
<p>2. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om handel<br>med finansiella instrument,</p>
<p>3. avtalet gäller försäkring,</p>
<p>4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning på mark<br>eller i vatten, eller</p>
<p>5. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens uttryckliga<br>begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas av konsumentens<br>begäran eller som har ett direkt samband med den varan eller tjänsten.</p>
<p>Även denna paragraf innehåller undantag från lagens tillämpnings-<br>område. Dessa gäller endast för hemförsäljningsavtal. Undantagen mot-<br>svarar undantagen i 1 § andra stycket 1 och 3-6 i 1981 års hemförsälj-<br>ningslag (angående punkterna 2 och 7 se 6 respektive 5 §). Frågorna har<br>behandlats i avsnitt 6.3.4.</p>
<p>I punkten 1 görs undantag för avtal enligt vilket det pris konsumenten<br>sammanlagt skall betala understiger 300 kronor. I priset avses ingå både<br>varans eller tjänstens pris - inklusive skatter och andra avgifter till det<br>allmänna - och eventuella tillägg såsom kreditkostnad, leveransavgift,<br>porto- och emballagekostnad. Beloppsgränsen 300 kronor avser det<br>sammanlagda priset för det som konsumenten köper vid avtalstillfallet.<br>Om en konsument t.ex. köper flera böcker som var för sig kostar mindre<br>än 300 kronor men tillsammans kostar 300 kronor eller mer, är lagen<br>tillämplig. Näringsidkaren kan således inte kringgå bestämmelsen genom<br>att upprätta separata avtal för varje enhet eller produkt.</p>
<p>I punkten 2 görs undantag för avtal som gäller finansiella instrument<br>som avses i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.<br>Lagen gäller sålunda inte vid ett hemförsäljningsavtal om t.ex. över-<br>låtelse av aktier eller andelar i en aktiefond.</p>
<p>Vidare görs i punkten 3 undantag för försäkringsavtal. Andra<br>finansiella tjänster än försäkringar omfattas inte av undantaget (jfr 3 § 1).</p>
<p>Ytterligare undantas avtal som gäller uppförande av byggnad eller en<br>annan fast anläggning på mark eller i vatten (punkten 4). Detta undantag<br>gäller också för distansavtal (se 3 § 2).</p>
<p>Utgångspunkten är att alla avtal som träffas under ett hembesök faller<br>under lagen. Enligt punkten 5 görs dock undantag för de fall där besöket<br>äger rum på konsumentens uttryckliga begäran. Åtskillig egendom är inte<br>av sådant slag att den brukar förvärvas vid tillfälliga kontakter mellan<br>konsumenten och näringsidkaren. I dessa fall föregås i stället avtalsslutet<br>av ingående förhandlingar. Ett praktiskt exempel är köp av monte-<br></p>
<p>79</p>
<p>ringsfardiga småhus. I sådana fall torde vanligen den omständigheten att<br>det definitiva avtalet sluts i konsumentens bostad bero på dennes<br>uttryckliga begäran. Köpet faller därmed utanför lagen. Andra praktiska<br>situationer då undantaget kan vara tillämpligt är då en konsument<br>tillkallar en reparatör för att laga konsumentens TV-apparat eller då en<br>konsument ber en representant för ett företag att i konsumentens bostad<br>förevisa en ny produkt.</p>
<p>Undantaget för begärda besök gäller den vara eller tjänst som avsågs<br>med besöket men också varor och tjänster som har ett direkt samband<br>med den förstnämnda varan eller tjänsten. Det kan vara fråga om varor<br>och tjänster som är nödvändiga för att den med besöket avsedda varan<br>eller tjänsten skall fungera, t.ex. installation av en tvättmaskin i samband<br>med köp av maskinen. Det kan också röra sig om varor och tjänster som,<br>fastän de inte är nödvändiga, ändå har en naturlig anknytning till den med<br>besöket avsedda varan eller tjänsten, såsom då en konsument i samband<br>med köp av en videoapparat också köper videokassettband. Däremot<br>avses undantaget inte omfatta ett sådant fall då en konsument ingår ett<br>avtal med en TV-handlare om köp av en ny TV efter att ursprungligen ha<br>tillkallat handlaren för reparation av en befintlig TV.</p>
<p>5 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 9-12 §§, om ångerrätt i 13-<br>20 §§ och om lagval i 23 § gäller inte distansavtal eller hemförsäljningsavtal om<br>sådan upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen (1997:218) om konsument-<br>skydd vid avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>Paragrafen innehåller en bestämmelse om att lagens regler om<br>informationsskyldighet (9-12 §§), om ångerrätt (13-20 §§) och om<br>lagval (23 §) inte är tillämpliga på distansavtal eller hemförsäljningsavtal<br>om sådan upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen (1997:218) om<br>konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende. Den lagen innehåller<br>bestämmelser som ger konsumenten ett likvärdigt skydd i de aktuella<br>avseendena. Däremot gäller bestämmelserna om fullgörelse (21 § in-<br>begripet informationsskyldigheten i paragrafen) och om behörighet för<br>näringsidkarens ombud (22 §). Såvitt avser distansavtal följer undantaget<br>av artikel 13.2 i distansavtalsdirektivet. När det gäller hemförsäljnings-<br>avtal finns ett liknande undantag i 1 § andra stycket 7 i 1981 års hem-<br>försäljningslag. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.4.</p>
<p>6 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 10 och 11 §§ och om ångerrätt i<br>13-20 §§ gäller inte distansavtal eller hemförsäljningsavtal om försäljning av<br>livsmedel eller andra varor för ett hushålls löpande förbrukning, om varorna skall<br>levereras till en konsuments bostad eller arbetsplats i ett distributionssystem med<br>regelbunden utköming.</p>
<p>Paragrafen innehåller en bestämmelse om att lagens regler om<br>informationsskyldighet när ett avtal ingås (10 och 11 §§) och ångerrätt<br>(13-20 §§) inte är tillämpliga på vissa avtal som avser leverans av varor<br>för ett hushålls löpande förbrukning. Däremot gäller bestämmelserna om<br>informationsskyldighet vid marknadsföring som syftar till distansavtal<br>(9 §), om fullgörelse (21 §), om behörighet för näringsidkarens ombud<br>(22 §) och om lagval (23 §). Undantaget gäller både distansavtal och<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>80</p>
<p>hemförsäljningsavtal. Såvitt avser distansavtal har undantaget sitt stöd i<br>artikel 3.2 första strecksatsen i distansavtalsdirektivet. Det motsvarar<br>delvis undantaget i 1 § andra stycket 2 i 1981 års hemförsäljningslag.<br>Frågan har behandlats i avsnitt 6.7.</p>
<p>Undantaget omfattar avtal om leverans av livsmedel och andra varor<br>för ett hushålls löpande förbrukning. Med livsmedel avses detsamma som<br>i 1 § livsmedelslagen (1971:511), dvs. matvaror, dryckesvaror, njutnings-<br>medel och andra varor som är avsedda att förtäras av människor.<br>Läkemedel är undantagna. Som exempel på andra varor för ett hushålls<br>löpande förbrukning kan nämnas hushållspapper och tvättmedel.</p>
<p>Enligt bestämmelsen skall varorna levereras till en konsuments bostad<br>eller arbetsplats för att undantaget skall vara tillämpligt. Med konsu-<br>mentens bostad avses inte bara hans eller hennes stadigvarande bostad<br>utan även en bostad av mer tillfällig karaktär, t.ex. en sommarbostad.</p>
<p>Bestämmelsen gäller endast leverans i ett distributionssystem med<br>regelbunden utköming. I detta krav ligger att varuutkömingen skall ut-<br>göra ett led i näringsidkarens normala marknadsföring och inte endast en<br>särskild tjänst i det enskilda fallet. Det krävs inte att näringsidkaren skall<br>betjäna vissa rutter (jfr 1 § andra stycket 2 i 1981 års hemförsäljnings-<br>lag). Inte heller krävs det att leveranserna äger rum med vissa tätare<br>intervall.</p>
<p>I 14 § 3 finns ett undantag från ångerrätten vid distansavtal som gäller<br>en vara som snabbt kan försämras eller bli för gammal.</p>
<p>7 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 10 § och om ångerrätt i 13-20 §§<br>gäller inte distansavtal om</p>
<p>1. inkvartering,</p>
<p>2. transport,</p>
<p>3. servering, catering eller någon annan liknande tjänst, eller</p>
<p>4. kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fritidsaktivi-<br>tet,</p>
<p>under förutsättning att näringsidkaren i avtalet åtar sig att tillhandahålla tjänsten<br>på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod.</p>
<p>Denna paragraf innehåller en bestämmelse om undantag från lagens<br>regler om informationsskyldighet när ett distansavtal ingås (10 §) och<br>från lagens regler om ångerrätt (13-20 §§). Däremot gäller bestäm-<br>melserna om informationsskyldighet vid marknadsföring som syftar till<br>distansavtal (9 §), om fullgörelse (21 §), om behörighet för närings-<br>idkarens ombud (22 §) och om lagval (23 §). Undantagen, som gäller<br>endast för distansavtal och alltså inte för hemförsäljningsavtal, har stöd i<br>artikel 3.2 andra strecksatsen i distansavtalsdirektivet. Undantagen gäller<br>för vissa distansavtal där näringsidkaren i avtalet, dvs. när avtalet ingås,<br>åtar sig att tillhandahålla den beställda tjänsten på en bestämd dag eller<br>under en bestämd tidsperiod. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.</p>
<p>I punkten 1 undantas distansavtal som avser inkvartering. Begreppet<br>”inkvartering” finns även i lagen (1992:1672) om paketresor. Som<br>exempel kan nämnas att en konsument bokar ett rum på ett hotell eller en<br>sovplats på ett vandrarhem.</p>
<p>I punkten 2 görs undantag för distansavtal som avser transport.<br>Undantaget gäller t.ex. flyttransporter men också tågresor och taxiresor.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>81</p>
<p>Vidare görs i punkten 3 undantag för servering, catering och andra<br>liknande tjänster. Med servering avses tillhandahållande av mat och<br>dryck på restaurang eller liknande. Med catering avses leverans av färdig<br>mat till beställarens lokaler. Ett exempel på en ”annan liknande tjänst” är<br>hemköming av pizza.</p>
<p>Ytterligare undantas kulturevenemang, idrottsevenemang och andra<br>liknande fritidsaktiviteter (punkten 4). Lagens bestämmelser om ångerrätt<br>gäller således inte ett distansavtal om biljetter till t.ex. en operaföreställ-<br>ning eller en fotbollsmatch.</p>
<p>8 § Ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till<br>nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.</p>
<p>Paragrafen genomför artikel 12.1 i distansavtalsdirektivet och ansluter<br>nära till 3 § i 1981 års hemförsäljningslag. Motsvarande bestämmelse<br>finns också i annan lagstiftning på konsumentområdet, t.ex. 3 § konsu-<br>mentköplagen (1990:932) och 4 § konsumentkreditlagen (1992:830).</p>
<p>Av paragrafen framgår att lagen är tvingande till konsumentens förmån<br>på så sätt att denne inte är bunden av avtalsvillkor som i jämförelse med<br>lagens bestämmelser är till nackdel för honom eller henne. Det finns ett<br>undantag från denna regel, nämligen om det av lagen särskilt framgår att<br>partema kan avtala bort en lagbestämmelse även om detta är till nackdel<br>för konsumenten. En sådan bestämmelse finns i 21 § första stycket.</p>
<p>Att lagen är tvingande far betydelse för avtalsvillkor som innebär att<br>konsumenten på förhand godtar inskränkningar av sina rättigheter enligt<br>lagen. Paragrafen hindrar däremot inte att konsumenten i ett konkret fall<br>avstår från en befogenhet eller en förmån sedan den väl har aktualiserats.</p>
<p>Information vid marknadsföring som syftar till distansavtal</p>
<p>9 § Vid marknadsföring som syftar till distansavtal skall näringsidkaren ge<br>information om</p>
<p>1. sitt namn och sin adress,</p>
<p>2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper,</p>
<p>3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter,</p>
<p>4. leveranskostnader,</p>
<p>5. sättet för betalning och för leverans eller fullgörande på annat sätt,</p>
<p>6. ångerrätt enligt denna lag,</p>
<p>7. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om inte kost-<br>naden är beräknad efter normaltaxa,</p>
<p>8. den tid under vilken erbjudandet gäller, och</p>
<p>9. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser återkommande leveranser av varor<br>eller avser en tjänst som utförs fortlöpande.</p>
<p>Informationen skall ges i rimlig tid innan ett avtal ingås. Informationen skall ges<br>klart och begripligt och med användande av metoder som är anpassade till det<br>medel för distanskommunikation som används. Näringsidkaren skall ta särskild<br>hänsyn till behovet av skydd för underåriga.</p>
<p>Vid marknadsföring per telefon skall näringsidkaren i början av samtalet ge<br>konsumenten information om sin identitet och om samtalets syfte.</p>
<p>Paragrafen handlar om näringsidkarens skyldighet att ge konsumenterna<br>information vid marknadsföring. Den kompletterar och preciserar övriga</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>82</p>
<p>marknadsrättsliga regler, bl.a. marknadsföringslagen (1995:450), när det<br>gäller marknadsföring som syftar till distansavtal. Paragrafen är inte<br>tillämplig på marknadsföring som uteslutande riktar sig till andra<br>näringsidkare. Den är inte heller tillämplig på marknadsföring som syftar<br>till hemförsäljningsavtal. Paragrafen genomför artikel 4 i distansavtals-<br>direktivet. Frågorna har behandlats i avsnitt 6.4.</p>
<p>Den näringsidkare som inte följer vad som föreskrivs i paragrafen kan<br>drabbas av påföljder enligt marknadsföringslagen (se 12 §).</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I första stycket anges vilken information näringsidkaren skall lämna till<br>konsumenterna vid marknadsföring som syftar till distansavtal. Med<br>marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet<br>som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter (jfr<br>3 § marknadsföringslagen).</p>
<p>Enligt punkten 1 skall konsumenterna fa information om närings-<br>idkarens namn och adress. Informationen skall vara sådan att det är<br>möjligt för konsumenterna att identifiera näringsidkaren. Den adress som<br>skall anges är den som är relevant för konsumenternas kontakt med<br>näringsidkaren.</p>
<p>Punkten 2 föreskriver att näringsidkaren skall lämna information om<br>varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper. Hur omfattande informa-<br>tionen måste vara beror på vad det är för slags vara eller tjänst.<br>Informationen måste vara tämligen detaljerad när det gäller t.ex. hyra av<br>en bil. Om marknadsföringen däremot avser t.ex. en bok behöver<br>informationen naturligen inte vara lika detaljerad.</p>
<p>Konsumenterna skall vidare fa information om varans eller tjänstens<br>pris. Det pris som skall anges är det totala pris som skall betalas av<br>konsumenten. Prisuppgiften skall med andra ord inkludera eventuella<br>skatter och andra avgifter som betalas via näringsidkaren, t.ex.<br>mervärdesskatt. Näringsidkaren skall också informera konsumenterna om<br>eventuella leveranskostnader, såsom t.ex. postens avgifter. De nu angivna<br>informationskraven finns i punkterna 3 och 4.</p>
<p>Näringsidkaren skall vidare lämna information om sättet för betalning<br>och för leverans eller fullgörande på annat sätt (punkten 5).</p>
<p>Enligt punkten 6 skall konsumenterna fa information om den rätt att<br>frånträda ett ingånget avtal (ångerrätt) som denna lag ger. Avsikten är att<br>konsumenterna skall fa information om att det finns en möjlighet att<br>frånträda avtalet, hur ångerfristen räknas, hur man skall förfara om man<br>vill ångra sig samt vad som gäller när man har ångrat sig. Konsumenterna<br>bör därmed få information bl.a. om vem som skall svara för kostnaderna<br>för återsändandet av en vara om ångerrätten utövas. Om marknads-<br>föringen gäller en tjänst, är avsikten vidare att konsumenterna skall fa<br>information om att ångerrätten inte far utövas om fullgörandet av tjänsten<br>påbörjas med konsumentens samtycke redan under ångerfristen (jfr<br>14 § 1). Om marknadsföringen gäller en förseglad ljud- eller bildupp-<br>tagning eller ett förseglat datorprogram, bör konsumenten få information<br>om att ångerrätten inte far utövas om han eller hon bryter förseglingen</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>83</p>
<p>(jfr 14 § 4). Någon information om den lagstadgade ångerrätten behöver<br>inte lämnas i de fall då någon sådan rätt inte finns.</p>
<p>Näringsidkaren skall enligt punkten 7 ge konsumenterna information<br>om vad det kostar att använda ett visst kommunikationsmedel, om inte<br>kostnaden är beräknad efter normaltaxa. Om näringsidkaren t.ex. anvisar<br>konsumenterna att ringa ett s.k. 071-nummer måste de alltså upplysas om<br>taxan.</p>
<p>Ytterligare anges i paragrafen att näringsidkaren skall lämna<br>information om den tid under vilken erbjudandet gäller (punkten 8), dvs.<br>hur länge varan eller tjänsten kan beställas for det pris och under de<br>övriga villkor som anges i erbjudandet.</p>
<p>Slutligen föreskrivs i punkten 9 att konsumenterna skall fa information<br>om avtalets kortaste löptid när det är fråga om ett avtal som avser<br>återkommande leveranser av varor eller avser en tjänst som utförs<br>fortlöpande. Kravet gäller naturligtvis bara i de fall då avtalet avses<br>innehålla ett villkor om en kortaste löptid.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I andra stycket ges närmare bestämmelser om när och hur informationen<br>skall ges. Terminologin är i stora delar hämtad från distansavtalsdirek-<br>tivet.</p>
<p>Informationen skall ges i rimlig tid innan ett avtal ingås. Bestäm-<br>melsen, som har utformats i enlighet med Lagrådets forslag, far betydelse<br>i de fall där näringsidkarens tanke är att marknadsföringen skall leda till<br>att ett avtal ingås mer eller mindre omedelbart, såsom vid telefon-<br>försäljning. Bestämmelsen innebär att en näringsidkare inte far ge<br>informationen omedelbart innan avtalet ingås, utan konsumenten måste fa<br>rimlig tid att ta del av informationen och överväga villkoren.</p>
<p>Vidare skall informationen ges klart och begripligt. Med att informa-<br>tionen skall ges ”klart” avses att den skall ges på ett sådant sätt att<br>konsumenterna normalt sett inte har några svårigheter att ta del av den.<br>Informationen skall t.ex. vara lätt att hitta på näringsidkarens hemsida vid<br>marknadsföring på Internet. Informationen skall också ges ”begripligt”.<br>Med detta uttrycks närmast att informationen skall ges på ett sådant sätt<br>att konsumenterna normalt sett inte heller har några svårigheter att förstå<br>den. Av betydelse är här givetvis vem marknadsföringen riktar sig till.<br>Kravet på klarhet och begriplighet torde i vissa fall kunna innebära att<br>informationen skall ges på svenska.</p>
<p>Näringsidkaren skall också använda sådana metoder som är anpassade<br>till det medel for distanskommunikation som används. Det faller sig i<br>regel naturligt vilken metod som näringsidkaren bör använda sig av. Vid<br>marknadsföring genom telefon är det naturligt att näringsidkaren ger<br>informationen under telefonsamtalet, medan vid marknadsföring på<br>Internet informationen normalt sett kan finnas på hemsidan.</p>
<p>Det klargörs slutligen att näringsidkaren skall ta särskild hänsyn till<br>behovet av skydd for underåriga. Informationen skall alltså anpassas till<br>att den som är under 18 år är omyndig och normalt sett inte själv far råda<br>över sin egendom eller åta sig förbindelser (se 9 kap. föräldrabalken). I<br>kravet ligger också att särskild hänsyn skall tas till att underåriga kan</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>84</p>
<p>antas vara mindre kritiska och bli lättare vilseledda än andra konsu-<br>menter, inte minst vid distansavtal. En konsekvens av bestämmelsen bör<br>vara att marknadsföring som syftar till distansavtal med underåriga skall<br>vara måttfull och inte förledande eller överdrivet frestande. Någon<br>motsvarande regel för andra svaga målgrupper, t.ex. personer med<br>förvaltare, finns inte i lagen. I dessa fall far marknadsföringslagens<br>allmänna bestämmelser om kraven på marknadsföring tillämpas.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Tredje stycket, som genomför artikel 4.3 i distansavtalsdirektivet, före-<br>skriver vad näringsidkaren ytterligare skall iaktta vid marknadsföring per<br>telefon. I början av samtalet skall näringsidkaren ge konsumenten<br>information om sin identitet (jfr 9 § första stycket 1) och om samtalets<br>syfte. Samtalets kommersiella syfte måste således uttryckligen och tidigt<br>göras klart för konsumenten, och näringsidkaren skall identifiera sig<br>redan i början av samtalet.</p>
<p>Information när ett avtal ingås</p>
<p>10 § När ett distansavtal har ingåtts skall näringsidkaren snarast därefter ge konsu-<br>menten en bekräftelse med den information som avses i 9 § första stycket 1-5.<br>Gäller distansavtalet en vara skall informationen ges senast vid leveransen, om inte<br>varan skall levereras till någon annan än konsumenten. Informationen skall ges i en<br>handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för<br>konsumenten. Om näringsidkaren redan tidigare har gett informationen i sådan<br>form, behöver den inte ges på nytt, om inte annat följer av andra stycket.</p>
<p>Inom samma tid skall näringsidkaren alltid i en handling eller i någon annan<br>läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten ge denne information<br>om</p>
<p>1. konsumentens ångerrätt enligt denna lag samt namn och adress till någon som<br>ångerrätten kan utövas mot,</p>
<p>2. gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klago-<br>mål,</p>
<p>3. förekommande garantier och service, och</p>
<p>4. villkoren for att säga upp avtalet för det fall att det gäller tills vidare eller för<br>en längre tid än ett år.</p>
<p>Gäller distansavtalet en tjänst vars fullgörande sker med hjälp av ett medel for<br>distanskommunikation, och utförs tjänsten vid ett enda tillfälle och faktureras av<br>distributören av kommunikationsmedlet, behöver näringsidkaren bara ge konsu-<br>menten tillgång till gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan<br>framställa klagomål.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om näringsidkarens informations-<br>skyldighet när ett distansavtal ingås. Paragrafen genomför artikel 5 i<br>distansavtalsdirektivet och har utformats i enlighet med Lagrådets<br>förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I första stycket föreskrivs att näringsidkaren skall ge konsumenten en<br>bekräftelse med den information som avses i 9 § första stycket 1—5. Det</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>85</p>
<p>gäller sådan information som konsumenten har väsentligen lika stort<br>intresse av sedan avtalet har träffats.</p>
<p>Informationen skall ges snarast efter avtalet. Gäller distansavtalet en<br>vara skall informationen dessutom ges senast vid leveransen. Från regeln<br>finns ett undantag, nämligen om varan skall levereras till tredje man, dvs.<br>till någon annan än konsumenten. Denna undantagsregel blir tillämplig<br>t.ex. vid beställning av blommor som skall levereras till en god vän<br>samma dag.</p>
<p>Informationen skall ges i en handling eller i någon annan läsbar och<br>varaktig form. Förutom det fallet att näringsidkaren har lämnat en<br>handling med den aktuella informationen är lagens krav uppfyllt t.ex. om<br>näringsidkaren har överlämnat en datadiskett eller en cd-romskiva inne-<br>hållande den aktuella informationen eller om näringsidkaren har lämnat<br>uppgifterna genom e-post i varaktig form. En förutsättning är dock att<br>informationen ges i en form som är tillgänglig för konsumenten.<br>Näringsidkaren kan sålunda i de flesta fall inte anses ha gett informa-<br>tionen på ett riktigt sätt om han t.ex. överlämnar en datadiskett till<br>konsumenten trots att denne inte har tillgång till någon dator där han eller<br>hon kan tillgodogöra sig informationen. Det far i varje enskilt fall<br>bedömas om näringsidkaren har haft anledning att förutsätta att konsu-<br>menten haft möjlighet att tillgodogöra sig informationen.</p>
<p>Näringsidkaren behöver inte ge informationen på nytt, om han redan<br>tidigare, t.ex. i samband med marknadsföringen, har gett konsumenten<br>informationen i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form<br>som är tillgänglig för denne. Informationen behöver således ges på detta<br>sätt en gång. Bestämmelsen innefattar inte något krav på att konsumenten<br>fortfarande skall ha kvar informationen. Den gäller alltså även om konsu-<br>menten t.ex. har gjort sig av med den handling i vilken informationen<br>fanns. Utgångspunkten är att näringsidkaren har bevisbördan för att<br>konsumenten redan tidigare har fatt informationen på det föreskrivna<br>sättet.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att näringsidkaren alltid - dvs. även om<br>informationen har lämnats tidigare - inom samma tid och på samma sätt<br>som anges i första stycket skall ge konsumenten information om dennes<br>ångerrätt enligt denna lag och om namn och adress till någon som<br>ångerrätten kan utövas mot. Konsumenten skall alltså få information om<br>att det finns en möjlighet att frånträda avtalet. Konsumenten avses vidare<br>fa besked om hur ångerffisten räknas, hur man skall förfara om man vill<br>ångra sig samt vad som gäller när man har ångrat sig. Konsumenten<br>förutsätts alltså fa information bl.a. om näringsidkaren eller konsumenten<br>skall svara för kostnaderna för återsändandet av en vara. Om avtalet<br>gäller en tjänst, bör konsumenten vidare få information om att han eller<br>hon inte far utöva ångerrätten om fullgörandet av tjänsten påbörjas med<br>konsumentens samtycke redan under ångerffisten (jfr 14 § 1). Om avtalet<br>gäller en förseglad ljud- eller bildupptagning eller ett förseglat dator-<br>program, förutsätts konsumenten få information om att ångerrätten inte<br>får utövas om han eller hon bryter förseglingen (jff 14 § 4).</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>86</p>
<p>Det föreskrivs vidare att konsumenten inom samma tid och på samma<br>sätt som anges i första stycket skall få information om gatuadressen till<br>det verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål, om<br>förekommande garantier och service och om villkoren för att säga upp<br>avtalet för det fall att det gäller tills vidare eller för en längre tid än ett år.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>I tredje stycket finns ett undantag från informationsskyldigheten, näm-<br>ligen om det är fråga om en tjänst vars fullgörande sker med hjälp av ett<br>medel för distanskommunikation, om tjänsten tillhandahålls vid ett enda<br>tillfälle och faktureras av distributören av kommunikationsmedlet.<br>Undantaget är utformat i enlighet med distansavtalsdirektivets termi-<br>nologi. I författningskommentaren till 1 § anges vad som avses med ett<br>medel för distanskommunikation. Med en distributör av kommunika-<br>tionsmedel avses en fysisk eller juridisk person vars näringsverksamhet,<br>affärsverksamhet eller yrke innefattar att ställa ett eller flera medel för<br>distanskommunikation till en näringsidkares förfogande (se artikel 2.5 i<br>distansavtalsdirektivet). Ett exempel på en sådan tjänst som avses i tredje<br>stycket är att en konsument ringer upp en nummerupplysning som tillhör<br>en teleoperatör med vilken konsumenten inte har något abonne-<br>mangsavtal. Konsumenten har dock rätt att på begäran få information om<br>gatuadressen till det verksamhetsställe dit han eller hon kan framställa<br>klagomål.</p>
<p>II § När ett hemförsäljningsavtal ingås skall näringsidkaren samtidigt lämna<br>konsumenten en handling där denne informeras om sin ångerrätt enligt denna lag<br>samt om namn och adress till någon som ångerrätten kan utövas mot. Detsamma<br>skall gälla när konsumenten lämnar ett anbud till näringsidkaren som denne inte<br>genast tar ställning till. Konsumenten skall skriva under ett exemplar av<br>handlingen som bekräftelse på att han eller hon har tagit emot den. Den<br>informationshandling som lämnas till konsumenten skall vara åtföljd av en<br>blankett som kan användas för att utöva ångerrätten.</p>
<p>Den handling och den blankett som avses i första stycket skall överensstämma<br>med formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>Paragrafen, som ansluter nära till 4 § i 1981 års hemförsäljningslag, inne-<br>håller bestämmelser om att näringsidkaren i samband med hemförsälj-<br>ningsavtal skall informera konsumenten om villkoren för att utöva<br>ångerrätten, om verkan av att ångerrätten utövas samt om namn och<br>adress till någon som ångerrätten kan utövas mot. Dessa frågor har<br>behandlats i avsnitt 6.4.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I första stycket föreskrivs att näringsidkaren skall lämna konsumenten en<br>handling där denne informeras om sin ångerrätt enligt denna lag samt om<br>namn och adress till någon som ångerrätten kan utövas mot. Detta gäller<br>såväl när ett avtal har träffats som när konsumenten har lämnat ett anbud<br>till näringsidkaren som denne inte genast har tagit ställning till.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>87</p>
<p>Konsumenten skall bekräfta mottagandet genom sin underskrift på ett<br>exemplar av handlingen. Det exemplar som överlämnas till konsumenten<br>skall vara åtföljt av en blankett som denne kan använda för att utöva sin<br>ångerrätt. Underrättelsen skall ges till konsumenten under hembesöket<br>alternativt utflykten.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I andra stycket anges att den handling och den blankett som avses i första<br>stycket skall stämma överens med formulär som fastställs av regeringen<br>eller den myndighet som regeringen bestämmer. Avsikten är att<br>Konsumentverket liksom i dag skall fastställa formulären. Formulären<br>skall avfattas på svenska. I den mån översättning till annat språk är<br>nödvändigt, får detta ombesörjas av näringsidkaren.</p>
<p>Påföljd vid utebliven information</p>
<p>12 § Om en näringsidkare inte ger information i enlighet med 9-11 §§, skall mark-<br>nadsföringslagen (1995:450) tillämpas.</p>
<p>Information enligt 9-11 §§ skall därvid anses vara sådan information av särskild<br>betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra stycket marknads-<br>föringslagen.</p>
<p>Paragrafen, som har utformats efter förebild av 14 § prisinformations-<br>lagen (1991:601), ger en hänvisning till marknadsföringslagens påföljds-<br>system. Frågan har behandlats i avsnitt 6.4.</p>
<p>Hänvisningen till marknadsföringslagen innebär att den näringsidkare<br>som inte iakttar informationsskyldigheten i tillämpliga fall bl.a. kan<br>åläggas att lämna den information som saknas (se 15 § marknadsförings-<br>lagen). Ett sådant åläggande skall förenas med vite, om det inte av<br>särskilda skäl är obehövligt (se 19 §). Vidare gäller att en näringsidkare<br>som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett åläggande skall ersätta<br>den skada som konsumenten eller en annan näringsidkare därigenom har<br>drabbats av (se 29 §). För näringsidkaren gäller också viss upplysnings-<br>skyldighet (se 34-37 §§).</p>
<p>En talan om åläggande för näringsidkaren att lämna den information<br>som saknas väcks vid Marknadsdomstolen av bl.a. Konsumentombuds-<br>mannen (se 38 §). I fall som inte är av större vikt får Konsumentombuds-<br>mannen meddela ett informationsföreläggande (se 21 §).</p>
<p>Konsumentens ångerrätt</p>
<p>13 § Konsumenten har rätt att frånträda ett distansavtal eller ett hemförsälj-<br>ningsavtal (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller sända ett med-<br>delande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i 15 § (ångerfrist). Konsu-<br>menten har alltid rätt att lämna eller sända meddelandet inom sju arbetsdagar från<br>den dag som anges i 15 §.</p>
<p>I paragrafen ges den grundläggande rätten för konsumenten att frånträda<br>ett ingånget avtal. Paragrafen, som genomför artikel 6.1 i distansavtals-</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>88</p>
<p>direktivet, motsvarar i huvudsak 6 § första stycket i 1981 års hemförsälj-<br>ningslag. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.1.</p>
<p>Av bestämmelsen framgår att ångerfristen är 14 dagar. För det fall att<br>ångerffisten inte rymmer sju arbetsdagar, har dock konsumenten sju<br>arbetsdagar på sig att ångra avtalet. Med arbetsdagar avses alla årets<br>dagar förutom lördagar, söndagar, andra allmänna helgdagar, midsom-<br>marafton, julafton och nyårsafton.</p>
<p>Konsumentens meddelande till näringsidkaren behöver inte vara<br>skriftligt. Det räcker att konsumenten t.ex. ringer till näringsidkaren. Det<br>avgörande är att det klart framgår att konsumenten inte vill stå fast vid<br>avtalet.</p>
<p>En konsument som utnyttjar sin ångerrätt behöver inte ange något skäl<br>för detta.</p>
<p>Vid tvist om huruvida konsumenten har ångrat sig och huruvida detta<br>har skett i rätt tid är konsumenten som utgångspunkt skyldig att styrka<br>sina påståenden.</p>
<p>I 15 § anges när ångerfristen börjar löpa. Det är naturligtvis så att<br>konsumenten, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, har rätt att ångra<br>sig även innan ångerffisten börjat löpa.</p>
<p>14 § Vid distansavtal har konsumenten inte ångerrätt, om avtalet gäller</p>
<p>1. en tjänst och fullgörandet har påbörjats med konsumentens samtycke under<br>ångerffisten,</p>
<p>2. en vara eller en tjänst och priset beror på sådana svängningar på finans-<br>marknaden som näringsidkaren inte kan kontrollera,</p>
<p>3. en vara som på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som<br>snabbt kan försämras eller bli för gammal,</p>
<p>4. en förseglad ljud- eller bildupptagning eller ett förseglat datorprogram och<br>förseglingen har brutits,</p>
<p>5. en tidning eller en tidskrift, eller</p>
<p>6. vadhållning eller andra lotteritjänster.</p>
<p>Paragrafen innehåller undantag från bestämmelserna om ångerrätt. Den<br>kompletterar bestämmelserna i 5-7 §§, som föreskriver vissa undantag<br>från såväl informationsskyldighet enligt lagen som ångerrätten.<br>Undantagen i paragrafen gäller endast för distansavtal och således inte<br>för hemförsäljningsavtal. De frågor som berörs i paragrafen har behand-<br>lats i avsnitt 6.8. Bestämmelsen motsvarar större delen av artikel 6.3 i<br>distansavtalsdirektivet.</p>
<p>I punkten 1 anges att konsumenten inte har någon ångerrätt om<br>distansavtalet gäller en tjänst och fullgörandet har påbörjats med<br>konsumentens samtycke under ångerffisten, dvs. under den frist på 14<br>dagar som föreskrivs i 13 § och vars startdag framgår av 15 §. Har en<br>näringsidkare påbörjat t.ex. en beställd reparation av konsumentens hus<br>redan under ångerffisten, har konsumenten alltså ingen ångerrätt. Detta<br>gäller under förutsättning att konsumenten har gett sitt samtycke till att<br>tjänsten far börja fullgöras under ångerffisten. Vid tvist om huruvida<br>konsumenten har gett ett sådant samtycke är näringsidkaren skyldig att<br>styrka sitt påstående.</p>
<p>Har fullgörandet av tjänsten påbörjats redan innan ångerffisten börjat<br>löpa, gäller inte undantaget.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>89</p>
<p>Av punkten 2 följer att konsumenten inte har någon ångerrätt om<br>distansavtalet gäller en vara eller en tjänst och priset beror på sådana<br>svängningar på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan<br>kontrollera. Ett vanligt exempel på ett avtal som faller under detta<br>undantag är köp av aktier som är börsnoterade.</p>
<p>I punkten 3 görs undantag för distansavtal som gäller varor som på<br>grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som snabbt kan<br>försämras eller bli för gamla. Ett exempel på varor som snabbt kan<br>försämras eller bli för gamla är vissa livsmedel.</p>
<p>Ytterligare görs i punkten 4 undantag för distansavtal som gäller<br>förseglade ljud- eller bildupptagningar eller ett förseglat datorprogram.<br>Undantaget gäller om förseglingen har brutits. Rätten att ångra sig<br>upphör således när konsumenten bryter förseglingen. Har näringsidkaren<br>däremot levererat en oförseglad upptagning, hindrar bestämmelsen inte<br>att konsumenten ångrar köpet även om han eller hon t.ex. har lyssnat på<br>en CD-skiva eller prövat ett dataspel (jfr dock 17 §). Med försegling<br>avses även tekniska plomberingar.</p>
<p>I punkten 5 görs undantag för distansavtal som gäller tidningar och<br>tidskrifter. Undantaget gäller inte bara prenumeration på en tidning eller<br>en tidskrift utan också köp av enstaka exemplar.</p>
<p>Slutligen görs i punkten 6, som har utformats i enlighet med Lagrådets<br>förslag, undantag för distansavtal som gäller vadhållning eller andra<br>lotteritjänster.</p>
<p>15 § Vid distansavtal eller hemförsäljningsavtal om överlåtelse eller upplåtelse av<br>varor börjar ångerfristen löpa den dag då konsumenten tar emot varan eller en<br>väsentlig del av den. Vid distansavtal eller hemförsäljningsavtal om en tjänst<br>börjar ångerfristen löpa den dag då avtalet ingås.</p>
<p>Vid distansavtal börjar ångerfristen dock löpa tidigast den dag då föreskriven<br>information enligt 10 § kommer konsumenten till handa. Vid hemförsäljningsavtal<br>börjar ångerfristen löpa tidigast den dag då handlingar enligt 11 § kommer konsu-<br>menten till handa.</p>
<p>Avser avtalet en vara som har tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsu-<br>mentens särskilda önskemål eller som annars har fatt en tydlig personlig prägel, far<br>näringsidkaren och konsumenten skriftligen avtala att ångerfristen skall börja löpa<br>den dag som anges i andra stycket oavsett om konsumenten har tagit emot varan<br>eller en väsentlig del av den.</p>
<p>I paragrafen anges vilken dag ångerffisten börjar löpa. Paragrafen<br>genomför delar av artikel 6.1 och 6.3 i distansavtalsdirektivet. Den<br>ansluter ganska nära till 7 § i 1981 års hemförsäljningslag. I första stycket<br>finns huvudregeln för ångerfristens beräkning. Undantag från denna regel<br>finns i andra och tredje styckena. Frågorna i paragrafen har behandlats i<br>avsnitt 6.5.1.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Startdagen för ångerffisten vid distansavtal och hemförsäljningsavtal om<br>överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom är enligt huvudregeln den dag<br>då konsumenten faktiskt tar emot varan eller en väsentlig del av den.<br>Ångerffisten börjar således inte löpa om konsumenten inte löser ut den<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>90</p>
<p>vara som näringsidkaren skickar till honom eller henne. Vad som är att<br>anse som en väsentlig del av varan far avgöras med hänsyn till det syfte<br>som regeln har. Avgörandet kan därför bli beroende av vilken typ av vara<br>det är fråga om. Vid avtal om en tjänst börjar fristen löpa den dag då<br>avtalet ingås.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>Även om konsumenten har tagit emot varan eller en väsentlig del av den,<br>börjar ångerfristen vid distansavtal aldrig löpa förrän information i<br>enlighet med vad som föreskrivs i 10 § har kommit konsumenten till<br>handa. Ångerfristen börjar med andra ord aldrig löpa förrän närings-<br>idkaren har uppfyllt sin informationsskyldighet enligt 10 §. Vid hemför-<br>säljningsavtal börjar ångerfristen aldrig löpa förrän de handlingar som<br>anges i 11 § har kommit konsumenten till handa.</p>
<p>Uttrycket "komma till handa" har samma betydelse som i 1981 års<br>hemförsäljningslag. Informationen kommer konsumenten till handa när<br>han eller hon är i tillfälle att ta del av den. Se vidare i prop. 1981/82:40 s.<br>33.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Tredje stycket innehåller en särreglering om ångerfristens början för<br>vissa slags varor där näringsidkaren har ett behov av att fa en<br>förmånligare ställning än annars.</p>
<p>Särregeln gäller avtal om en vara som har tillverkats eller väsentligt<br>ändrats efter konsumentens särskilda önskemål. Det skall alltså vara fråga<br>om en vara som näringsidkaren normalt inte har i sitt sortiment. Det<br>måste ställas ganska höga krav på avvikelsen från det normala<br>sortimentet. Gäller det t.ex. persienner som ingår i näringsidkarens<br>vanliga sortiment kan dessa inte anses specialtillverkade endast därför att<br>de anpassas till den plats där de skall sitta. En annan sak är om<br>persiennerna på begäran av konsumenten tillverkas i ett annat material än<br>det som näringsidkaren brukar använda.</p>
<p>Regeln gäller dessutom avtal om en vara som annars har fatt en tydlig<br>personlig prägel. Ett exempel på en sådan vara är adressetiketter med<br>konsumentens namn och adress.</p>
<p>Vid de angivna avtalen börjar ångerffisten alltid löpa när närings-<br>idkaren har uppfyllt sin informationsskyldighet, och detta oavsett om<br>varan (eller en väsentlig del av den) har levererats eller inte. En<br>förutsättning är dock att näringsidkaren skriftligen har kommit överens<br>med konsumenten om detta. Uttrycket "skriftligen" utesluter inte att<br>överenskommelsen ingås elektroniskt, t.ex. på Internet. Däremot är det<br>inte tillräckligt med en muntlig överenskommelse. Det skall framgå klart<br>av t.ex. köpeavtalet att ångerffisten i dessa fall räknas från den dag då<br>näringsidkaren har uppfyllt sin informationsskyldighet enligt lagen, även<br>om konsumenten inte dessförinnan har fatt varan eller en väsentlig del av<br>den.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>91</p>
<p>16 § Om näringsidkaren vid ett distansavtal i strid med 10 § andra stycket 1<br>underlåtit att i föreskriven form ge den information som nämns där, förlorar<br>konsumenten sin ångerrätt ett år efter den dag då ångerffisten skulle ha börjat löpa<br>enligt 15 § första stycket. Avser underlåtenheten någon annan information enligt<br>10 §, förlorar konsumenten dock sin ångerrätt tre månader efter den dagen.</p>
<p>I denna paragraf, som genomfor återstående delar av artikel 6.1 i<br>distansavtalsdirektivet, anges den yttersta tidsgränsen för en konsument<br>att frånträda ett distansavtal vid näringsidkarens bristande uppfyllelse av<br>sin informationsskyldighet. Bestämmelsen gäller inte för hemförsälj-<br>ningsavtal, och där finns alltså ingen yttersta tidsgräns för att utnyttja<br>ångerrätten. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.1. Paragrafen har i allt<br>väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Trots vad som sägs i 15 § andra och tredje styckena om att ångerfristen<br>tidigast börjar löpa respektive börjar löpa den dag då information enligt<br>10 § kom konsumenten till handa, måste konsumenten lämna eller sända<br>ett meddelande om att han eller hon vill utöva sin ångerrätt inom tre<br>månader. Har näringsidkaren inte gett information om villkoren för och<br>formerna för att utöva ångerrätten (se 10 § andra stycket 1) räcker det<br>emellertid att konsumenten lämnar eller sänder meddelandet inom ett år.<br>Tiden räknas vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom<br>från det att konsumenten tog emot varan eller en väsentlig del av den och<br>vid avtal om en tjänst från det att avtalet ingicks. Har konsumenten inte<br>lämnat eller sänt något meddelande inom den angivna tiden att han eller<br>hon ångrar avtalet, är ångerrätten förlorad.</p>
<p>Vid distansavtal gäller alltså till skillnad från vid hemförsäljningsavtal<br>en sista dag för ångerrätten också i de fall där näringsidkaren inte har<br>uppfyllt sin informationsskyldighet. Men det räcker att ett ångermed-<br>delande lämnas eller sänds inom den angivna tiden. I så fall är<br>ångerrätten självfallet bevarad även om parterna inte har avslutat sina<br>mellanhavanden innan tre månader respektive ett år har förflutit.</p>
<p>En förutsättning för att tidsgränserna skall bli tillämpliga är, vid avtal<br>om en vara, att konsumenten har tagit emot varan eller en väsentlig del av<br>den. Tremånaders- respektive ettårsfristen börjar löpa först den dagen.<br>Har konsumenten inte tagit emot varan eller en väsentlig del av den har<br>konsumenten alltid kvar rätten att frånträda avtalet.</p>
<p>17 § Konsumenten far utöva sin ångerrätt endast om den vara som han eller hon<br>har tagit emot hålls i väsentligen oförändrat skick. Detta gäller dock inte om varan<br>har förstörts eller förändrats på grund av någon åtgärd som har varit nödvändig för<br>att undersöka varan eller på grund av någon omständighet som inte kan hänföras<br>till konsumenten.</p>
<p>Paragrafen, som stämmer överens med 8 § i 1981 års hemförsäljningslag,<br>innehåller en bestämmelse om vad konsumenten måste iaktta för att få<br>utöva sin ångerrätt vid distansavtal och hemförsäljningsavtal om över-<br>låtelse eller upplåtelse av lös egendom. Bestämmelsen är inte tillämplig<br>vid avtal om en tjänst. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.2.</p>
<p>Av bestämmelsen i paragrafens första mening följer att en konsument<br>som har tagit emot en vara och inte håller den i väsentligen oförändrat<br>skick i princip är skyldig att fullgöra sin del av avtalet, även om han eller<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>92</p>
<p>hon till näringsidkaren har gett ett meddelande om att ångerrätten<br>utnyttjas. Till förändring av varan bör normalt inte hänföras det<br>förhållandet att konsumenten har brutit emballaget till en vara. Har t.ex.<br>konsumenten bara brutit förpackningen kring en bok, bör han eller hon<br>normalt ha kvar sin ångerrätt. Kostnaden för en ny förpackning måste<br>anses ingå i de kostnader för varans återtagande som näringsidkaren har<br>att svara för. Ordet "väsentligen" innebär att återgång kan ske, om varans<br>skick har ändrats i endast obetydlig grad.</p>
<p>I andra meningen föreskrivs att konsumenten trots allt kan utöva sin<br>ångerrätt, om varan har förstörts eller förändrats på grund av någon<br>åtgärd som har varit nödvändig för att undersöka varan eller på grund av<br>någon omständighet som inte kan hänföras till konsumenten.</p>
<p>Av bestämmelsen följer att konsumenten har rätt att göra sådana<br>ingrepp i varan som är nödvändiga för att kunna undersöka den, även om<br>varan därigenom undergår en värdeminskning. Det krävs naturligtvis att<br>undersökningen utförs med varsamhet och inte görs mer omfattande än<br>som är nödvändigt. Konsumenten förlorar inte heller sin ångerrätt, om<br>varan förstörs eller förändras genom en olyckshändelse eller av någon<br>annan orsak som konsumenten inte kan lastas för. Motsatsvis far anses<br>följa att ångerrätten inte far utövas i några andra fall av förstörelse eller<br>förändring.</p>
<p>Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt</p>
<p>18 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall konsumenten lämna eller sända<br>tillbaka varan till näringsidkaren.</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid hemförsäljningsavtal och har tagit<br>emot varan eller en väsentlig del av den vid hembesöket eller under utflykten, skall<br>konsumenten dock hålla varan tillgänglig på den plats där den har tagits emot.<br>Varan får även hållas tillgänglig på någon annan plats som konsumenten anvisar,<br>om näringsidkaren utan olägenhet kan hämta den där.</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid distansavtal eller hemförsäljningsavtal<br>om en tjänst, skall vad som sägs i andra stycket tillämpas på material som konsu-<br>menten har tagit emot, förutsatt att konsumenten inte åsamkas olägenheter av<br>betydelse eller kostnader.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om konsumentens skyldigheter när<br>han eller hon har utövat sin ångerrätt. Paragrafen gäller både distansavtal<br>och hemförsäljningsavtal. Huvudregeln finns i första stycket, medan<br>andra stycket innehåller en undantagsregel för vissa hemförsäljningsavtal<br>och tredje stycket reglerar material som tas emot vid avtal om en tjänst.<br>Frågorna har behandlats i avsnitt 6.5.2. Näringsidkarens skyldigheter<br>framgår av 19 §.</p>
<p>Paragrafen reglerar inte frågan om näringsidkarens rätt till ersättning,<br>om konsumenten underlåter att fullgöra sin skyldighet att medverka till<br>att varan eller materialet återlämnas. Av allmänna regler torde följa att<br>konsumenten i ett sådant fall normalt får räkna med att ersätta närings-<br>idkaren för varan respektive materialet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>93</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Enligt huvudregeln skall konsumenten lämna eller sända tillbaka varan<br>till näringsidkaren. Hur detta skall ske är det upp till konsumenten att<br>avgöra. Näringsidkaren skall dock fa tillbaka varan i väsentligen<br>oförändrat skick (se 17 §), vilket innebär att erforderliga försiktighets-<br>åtgärder måste vidtas vid ett återsändande.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I andra stycket ges ett undantag från huvudregeln i första stycket. Undan-<br>taget gäller för det fall att det är fråga om ett hemförsäljningsavtal och<br>konsumenten vid hembesöket alternativt under utflykten har tagit emot<br>varan eller en väsentlig del av den. Då skall konsumenten i stället hålla<br>varan tillgänglig på den plats där den har tagits emot. Undantaget är alltså<br>inte tillämpligt om varan levererades till konsumenten först efter<br>hembesöket alternativt utflykten utan i så fall gäller första stycket.</p>
<p>I de allra flesta fall torde konsumenten förvara varan på det ställe dit<br>den levererades. Det kan dock i vissa fall vara en fördel för konsumenten<br>att fa hålla varan tillgänglig på någon annan plats, t.ex. på sin arbetsplats<br>eller sommarbostad. En förutsättning för att konsumenten skall fa välja<br>någon annan plats än den där varan togs emot är dock att detta inte<br>innebär någon olägenhet för näringsidkaren. Denne kan alltså motsätta<br>sig att hämta varan där, om detta skulle medföra extra kostnader eller<br>besvär i jämförelse med att hämta varan på den plats dit den levererades.</p>
<p>För att näringsidkaren skall kunna hämta varan på någon annan plats<br>än den dit varan levererades krävs att konsumenten lämnar ett särskilt<br>meddelande om detta med angivande av var varan kan hämtas. Ett sådant<br>besked bör konsumenten lämpligen lämna i samband med att närings-<br>idkaren underrättas om att konsumenten ångrar avtalet.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Enligt tredje stycket skall material som har tagits emot med anledning av<br>ett avtal om en tjänst som utgångspunkt hållas tillgängligt för närings-<br>idkaren. En förutsättning är dock att konsumenten inte åsamkas olägen-<br>heter av betydelse eller kostnader.</p>
<p>Om någon åtgärd med avseende på materialet inte har påbörjats, skiljer<br>sig situationen inte principiellt från den som gäller när en vara tas emot<br>av konsumenten vid hembesöket alternativt under utflykten (andra<br>stycket). I sådana fall torde sålunda konsumenten regelmässigt fa anses<br>skyldig att hålla materialet tillgängligt för näringsidkaren. Om materialet<br>däremot har helt eller delvis fogats samman med konsumentens egendom,<br>är det inte säkert att materialet kan avlägsnas utan olägenhet av betydelse<br>för konsumenten. Men om så är möjligt är konsumenten i rimlig utsträck-<br>ning skyldig att ge näringsidkaren tillfälle att fa materialet. Det far dock<br>inte medföra något nämnvärt besvär för konsumenten. Denne skall t.ex.<br>inte behöva vara av med sin egendom under någon tid som är av<br>betydelse för honom eller henne. Konsumenten är aldrig heller skyldig att</p>
<p>94</p>
<p>ta på sig några kostnader för att näringsidkaren skall kunna ta tillbaka Prop. 1999/2000:89<br>material.</p>
<p>19 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall näringsidkaren snarast och senast<br>inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till näringsidkaren.<br>Tiden skall räknas från den dag då näringsidkaren tog emot varan eller, vid avtal<br>om en tjänst, konsumentens meddelande om att avtalet frånträtts.</p>
<p>Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som har ingåtts vid<br>telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande verksamhet skall<br>tiden enligt första stycket räknas från den dag då näringsidkaren tog emot<br>konsumentens meddelande om att avtalet frånträtts. Näringsidkaren skall i dessa<br>fall betala skälig ersättning till konsumenten för dennes kostnader att sända till-<br>baka varan. Konsumenten har rätt att behålla varan, eller i förekommande fall<br>materialet, till dess att näringsidkaren fullgör hela sin betalningsskyldighet.</p>
<p>Om näringsidkaren i fall som avses i 18 § andra och tredje styckena inte hämtar<br>varan eller materialet inom tre månader från den dag då ångerfristen började löpa,<br>tillfaller egendomen konsumenten utan ersättning. Vid hemförsäljningsavtal och<br>sådana distansavtal som har ingåtts vid telefonsamtal som utgör led i försäljning<br>eller annan liknande verksamhet tillfaller varan konsumenten utan ersättning även i<br>andra fall än som avses i 18 § andra stycket, om inte näringsidkaren inom tre<br>månader från den dag då ångerfristen började löpa fullgör hela sin betalnings-<br>skyldighet.</p>
<p>Har näringsidkaren enligt avtal med konsumenten levererat en ersättningsvara,<br>skall näringsidkaren alltid betala skälig ersättning till konsumenten för dennes<br>kostnader att sända tillbaka varan. Näringsidkaren skall informera konsumenten<br>om denna rätt till ersättning när ersättningsvaran levereras.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om näringsidkarens skyldigheter när<br>konsumenten har utövat sin ångerrätt. Den gäller både distansavtal och<br>hemförsäljningsavtal. Huvudregeln finns i första stycket, medan andra<br>stycket innehåller särskilda regler för hemförsäljningsavtal och viss<br>telefonförsäljning och tredje stycket ger regler om att egendomen i vissa<br>fall kan tillfalla konsumenten utan ersättning. Fjärde stycket har en<br>specialregel för ersättningsvaror. Paragrafen genomför artikel 6.2 och<br>artikel 7.3 tredje meningen i distansavtalsdirektivet och ansluter i vissa<br>delar till 10 § i 1981 års hemförsäljningslag. Frågorna har behandlats i<br>avsnitt 6.5.2.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>Enligt huvudregeln skall näringsidkaren efter det att konsumenten har<br>utövat sin ångerrätt betala tillbaka vad konsumenten har betalat till<br>näringsidkaren. Näringsidkarens återbetalningsskyldighet gäller inte<br>endast köpeskillingen utan även vad konsumenten kan ha betalat till<br>näringsidkaren t.ex. i form av kostnader för att leverera varan till konsu-<br>menten. Enligt huvudregeln är näringsidkaren inte skyldig att ersätta<br>konsumenten för dennes kostnader att lämna eller sända tillbaka varan.</p>
<p>Återbetalningen skall ske snarast och senast inom 30 dagar. Tiden skall<br>räknas från den dag då näringsidkaren tog emot varan. Vid avtal om en<br>tjänst skall tiden räknas från den dag då näringsidkaren tog emot<br>konsumentens meddelande om att avtalet frånträtts (se 13 §). Om<br>näringsidkaren inte lämnar tillbaka vad konsumenten har betalat inom de</p>
<p>95<br></p>
<p>angivna tiderna, har konsumenten rätt till dröjsmålsränta enligt ränte- Prop. 1999/2000:89<br>lagen (1975:635).</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I andra stycket ges undantagsregler för hemförsäljningsavtal och sådana<br>distansavtal som har ingåtts vid telefonsamtal som utgör led i försäljning<br>eller annan liknande verksamhet. Med orden ”annan liknande verksam-<br>het” avses fall där det inte är fråga om försäljning utan om t.ex. hyra eller<br>leasing eller om tjänster. Verksamheten skall således ha en viss omfatt-<br>ning och regelbundenhet. När en näringsidkare oombedd ringer upp en<br>konsument för att sälja något, bör presumtionen vara att samtalet ingår<br>som ett led i försäljning. Om en näringsidkare ringer upp en konsument,<br>som han har haft kontakt med tidigare, för att tala om att en viss bestämd<br>vara finns i lager kan detta dock inte ses som ett led i försäljning.<br>Detsamma gäller om en näringsidkare i enlighet med konsumentens<br>önskemål ringer och frågar om konsumenten skall beställa varor för<br>hemköming, något som kan förekomma i glesbygdsområden.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs att tiden enligt första stycket skall räknas från<br>den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att<br>avtalet frånträtts (se 13 §). Bestämmelsen är förmånligare för konsu-<br>menten än vad som gäller enligt huvudregeln i första stycket. Vidare skall<br>näringsidkaren vid hemförsäljningsavtal och telefonförsäljning ersätta<br>konsumenten för dennes kostnader att sända tillbaka varan. Konsumenten<br>har rätt till ersättning för kostnader som kan anses skäliga. Normalt får<br>kostnaderna anses skäliga om konsumenten sänder tillbaka varan på<br>samma sätt som näringsidkaren sände varan till honom eller henne. Vid<br>avgörande om kostnaderna är skäliga bör beaktas att konsumenten är<br>skyldig att återlämna varan i väsentligen oförändrat skick (jfr 17 §).<br>Näringsidkaren skall betala ersättningen inom samma tid som han skall<br>betala tillbaka vad konsumenten har erlagt för varan.</p>
<p>Av tredje meningen i andra stycket framgår att konsumenten har rätt att<br>hålla inne varan, eller i förekommande fall materialet, till dess att<br>näringsidkaren har fullgjort hela sin betalningsskyldighet, dvs. skyldig-<br>heten att återbetala vad konsumenten har betalat samt ersätta konsu-<br>menten för kommande kostnader att återsända varan. Bestämmelsen har<br>utformats efter Lagrådets förslag.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>Av första meningen i tredje stycket framgår att varan, eller i<br>förekommande fall materialet, tillfaller konsumenten utan ersättning, om<br>egendomen inte avhämtas inom tre månader från den dag då ångerfristen<br>började löpa. Regelns tillämpningsområde är begränsad till dels<br>hemförsäljningsavtal där konsumenten vid hembesöket alternativt under<br>utflykten har tagit emot varan eller en väsentlig del av den (se 18 § andra<br>stycket), dels sådana distansavtal eller hemförsäljningsavtal om en tjänst<br>där konsumenten har tagit emot material (se 18 § tredje stycket).</p>
<p>96</p>
<p>För att varan alternativt materialet skall tillfalla konsumenten krävs att<br>denne i enlighet med 18 § andra stycket har gett näringsidkaren möjlighet<br>att hämta egendomen. Om konsumenten håller sig undan eller på något<br>annat sätt gör det omöjligt for näringsidkaren att hämta varan eller<br>materialet, kommer äganderätten alltså inte att övergå till konsumenten.<br>Under hela tremånadersfristen kvarstår dessutom konsumentens<br>skyldighet att vårda egendomen så länge han eller hon har den i sin<br>besittning. Åsidosätter konsumenten sin vårdnadsplikt enligt 17 § och<br>kan han eller hon till följd därav inte hålla godset tillgängligt för<br>näringsidkaren i väsentligen oförändrat skick, är konsumenten skyldig att<br>fullgöra sin del av avtalet.</p>
<p>Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som har ingåtts vid<br>telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande verksamhet<br>tillfaller varan konsumenten utan ersättning även i andra fall än som<br>avses i 18 § andra stycket, om näringsidkaren inte inom den angivna<br>tiden betalar tillbaka vad konsumenten har betalat inklusive kostnaderna<br>för återsändandet. Bestämmelsen är alltså tillämplig även om konsu-<br>menten har skickat tillbaka varan. Det anförda framgår av andra<br>meningen.</p>
<p>Fjärde stycket</p>
<p>I fjärde stycket finns en särskild regel för ersättningsvaror. Närings-<br>idkaren skall alltid betala skälig ersättning till konsumenten för dennes<br>kostnader att sända tillbaka varan, om näringsidkaren enligt avtal med<br>konsumenten har lämnat eller sänt en ersättningsvara och konsumenten<br>ångrar sig beträffande en sådan vara. Näringsidkaren skall också<br>informera konsumenten om denna rätt till ersättning när ersättningsvaran<br>levereras. Dessa bestämmelser genomför artikel 7.3 tredje meningen i<br>distansavtalsdirektivet.</p>
<p>Stycket gäller alltså för det fallet att näringsidkaren och konsumenten<br>har kommit överens om att näringsidkaren har rätt att tillhandahålla<br>konsumenten en vara som liknar den beställda om det visar sig att han<br>inte kan tillhandahålla just den vara som har beställts (jfr avsnitt 6.6<br>slutet). Har näringsidkaren levererat en ersättningsvara utan att det finns<br>något avtal mellan näringsidkaren och konsumenten om det, har konsu-<br>menten över huvud taget inte någon skyldighet att lämna eller sända<br>tillbaka varan till näringsidkaren.</p>
<p>Kreditavtal</p>
<p>20 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt och med anledning av distansavtalet<br>eller hemförsäljningsavtalet har fått kredit av näringsidkaren eller av någon annan<br>på grund av en överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall kredit-<br>avtalet upphöra att gälla utan att konsumenten far åläggas någon påföljd för detta.</p>
<p>Paragrafen, som gäller både distansavtal och hemförsäljningsavtal,<br>genomför artikel 6.4 i distansavtalsdirektivet. Den har utformats efter<br>förebild av 16 § lagen om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat<br>boende. Övervägandena finns i avsnitt 6.5.2.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 89</p>
<p>Paragrafen skall förstås så att kreditavtalet upphör att gälla automatiskt<br>om ett distansavtal eller hemförsäljningsavtal har frånträtts med utövande<br>av ångerrätten. Om kreditgivaren är någon annan än näringsidkaren, kan<br>det visserligen vara lämpligt att konsumenten gör klart för denne att<br>kreditavtalet inte längre gäller. Det krävs emellertid inte att konsumenten<br>särskilt säger upp avtalet.</p>
<p>Av paragrafen framgår vidare att kreditavtalet skall upphöra utan<br>påföljd for konsumenten om denne utnyttjar sin rätt att frånträda avtalet.</p>
<p>Bestämmelsen innebär inte att konsumenten slipper att betala tillbaka<br>vad han eller hon redan har fatt ut av lånet. Den innebär inte heller att<br>konsumenten undgår alla kostnader som är föranledda av krediten. Den<br>begränsar sålunda inte konsumentens ansvar för t.ex. upplupen ränta och<br>eventuell uppläggningsavgifit for lånet.</p>
<p>Fullgörelse</p>
<p>21 § Näringsidkaren skall fullgöra sin prestation inom skälig tid. Om konsumen-<br>ten och näringsidkaren inte har avtalat annat, skall prestationen fullgöras senast<br>inom 30 dagar från den dag då konsumenten gjorde sin beställning.</p>
<p>Om näringsidkaren inte kan fullgöra sin prestation i tid och detta inte beror på<br>konsumenten eller något förhållande på hans eller hennes sida, har konsumenten<br>rätt att häva distansavtalet eller hemförsäljningsavtalet. Näringsidkaren skall infor-<br>mera konsumenten om detta.</p>
<p>Häver konsumenten avtalet, skall näringsidkaren betala tillbaka vad konsu-<br>menten har betalat. Detta skall ske snarast, dock senast inom 30 dagar från den dag<br>då näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att avtalet hävts.</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om näringsidkarens fullgörelse av sin<br>prestation. Den genomför artikel 7.1 och 7.2 i distansavtalsdirektivet men<br>gäller även for hemförsäljningsavtal. Bestämmelserna i paragrafen utgör<br>ett komplement till bestämmelserna i konsumentköplagen och konsu-<br>menttjänstlagen och utesluter inte att de bestämmelserna kan vara<br>tillämpliga. Frågorna som berörs i paragrafen har behandlats i avsnitt 6.6.</p>
<p>Första stycket</p>
<p>I första stycket anges den tidsfrist inom vilken näringsidkaren skall<br>fullgöra sin prestation, dvs. vid köp avlämna varan och vid tjänst avsluta<br>uppdraget. Näringsidkaren skall fullgöra sin prestation inom skälig tid,<br>dock senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten gjorde sin<br>beställning. Det är möjligt för parterna att avtala bort 30-dagarsregeln (jfr<br>8 §), vilket också ofta lär ske. Om konsumenten och näringsidkaren<br>emellertid inte har avtalat om någon särskild fullgörelsetid, skall<br>näringsidkaren fullgöra sin prestation senast inom 30 dagar från den dag<br>då konsumenten gjorde sin beställning.</p>
<p>Andra stycket</p>
<p>I andra stycket anges vad som enligt lagen gäller om näringsidkaren inte<br>kan fullgöra sin prestation i tid.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>98</p>
<p>Kan näringsidkaren inte fullgöra sin prestation i tid och detta inte beror<br>på konsumenten eller något förhållande på hans eller hennes sida (jfr 9 §<br>konsumentköplagen och 24 § konsumenttjänstlagen), har konsumenten<br>rätt att häva avtalet. Detta gäller oavsett om näringsidkarens dröjsmål är<br>av väsentlig betydelse för konsumenten. Konsumenten har med andra ord<br>alltid rätt att häva avtalet, om näringsidkaren inte kan fullgöra sin<br>prestation i tid och detta inte beror på konsumenten eller något<br>förhållande på hans eller hennes sida. Att konsumenten avstår från att<br>utnyttja sin hävningsrätt enligt bestämmelsen utesluter inte att han eller<br>hon kan göra gällande andra kontraktsrättsliga påföljder, i de flesta fall<br>enligt konsumentköplagen eller konsumenttjänstlagen.</p>
<p>Det åligger näringsidkaren att informera konsumenten om dennes rätt<br>enligt distansavtalslagen att häva avtalet. Informationen bör ges omedel-<br>bart när näringsidkaren inser att han inte kan fullgöra sin prestation i tid.</p>
<p>Tredje stycket</p>
<p>I tredje stycket anges vad som gäller om konsumenten häver avtalet. Då<br>skall näringsidkaren lämna tillbaka vad konsumenten har betalat. Detta<br>skall ske snarast, dock senast inom 30 dagar från den dag då<br>näringsidkaren tog emot konsumentens meddelande om att denne har<br>hävt avtalet. Sker återbetalningen inte i rätt tid, har konsumenten rätt till<br>dröjsmålsränta enligt räntelagen.</p>
<p>Behörighet för näringsidkarens ombud</p>
<p>22 § Anlitar näringsidkaren ett ombud, skall denne alltid anses behörig att handla<br>på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå distansavtal eller hemförsäljnings-<br>avtal, att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal samt att ta emot<br>betalning för näringsidkarens räkning. Näringsidkaren kan inte till nackdel för<br>konsumenten inskränka denna behörighet.</p>
<p>Paragrafen, som ansluter mycket nära till 12 § i 1981 års hemförsälj-<br>ningslag, behandlar den behörighet som tillkommer ombud för närings-<br>idkaren. Den gäller för både distansavtal och hemförsäljningsavtal.<br>Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.3.</p>
<p>I termen ombud ligger att den som tar emot ett anbud eller ingår ett<br>avtal för en näringsidkares räkning måste ha dennes uppdrag att ingå<br>förbindelser med presumtiva kunder. Om näringsidkaren har återkallat<br>uppdraget för en försäljare, är denne inte längre att betrakta som ett<br>ombud även om försäljaren fortfarande utger sig för att vara det.</p>
<p>Med ombud avses endast en person som handlar i näringsidkarens<br>namn. En försäljningskommissionär som handlar i eget namn skall vid<br>tillämpningen av lagen betraktas som näringsidkare. Huruvida den som<br>anlitas som ombud är anställd i huvudmannens tjänst eller inte saknar<br>betydelse.</p>
<p>Bestämmelsen innebär att den som uppträder som ombud vid distans-<br>försäljning eller hemförsäljning i regel får en ställningsfullmakt av det<br>slag som regleras i 10 § andra stycket avtalslagen. Behörigheten för<br>ombudet att ingå ett distansavtal eller hemförsäljningsavtal, utfästa</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>99</p>
<p>förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant avtal och ta emot betalning<br>kan näringsidkaren inte inskränka till nackdel för konsumenten.</p>
<p>Däremot kan ombudets befogenhet vara begränsad genom särskilda<br>instruktioner från näringsidkaren. Frågan i vilken utsträckning<br>näringsidkaren blir bunden av ombudets handlande, om denne bryter mot<br>sådana instruktioner, far besvaras med ledning av de allmänna<br>fullmaktsreglema i avtalslagen. Av 11 § första stycket avtalslagen följer<br>att en rättshandling som ombudet företar i strid med en särskild<br>inskränkande föreskrift från näringsidkaren inte blir gällande mot denne,<br>om konsumenten insåg eller borde ha insett att ombudet överskred sin<br>befogenhet. I övriga fall, dvs. när konsumenten var i god tro, gäller<br>rättshandlingen mot näringsidkaren. Bedömningen av när konsumenten<br>måste anses vara i ond tro, dvs. har insett eller borde ha insett att<br>ombudet bryter mot sina instruktioner, får göras med utgångspunkt i<br>förhållandena i det enskilda fallet.</p>
<p>Lagval</p>
<p>23 § Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska ekono-<br>miska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i fråga om regler om<br>distansavtal, om den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land<br>inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten<br>ett bättre skydd.</p>
<p>Paragrafen, som har utformats efter förebild av bl.a. 13 § lagen om<br>avtalsvillkor i konsumentförhållanden, ger konsumenterna skydd mot<br>vissa s.k. lagvalsklausuler. Den genomför artikel 12.2 i distansavtals-<br>direktivet och är begränsad till distansavtal. Frågan har behandlats i<br>avsnitt 6.13.</p>
<p>Det är inte fråga om någon fullständig reglering av lagvalet. I de hän-<br>seenden som inte regleras i paragrafen gäller tillämpliga internationellt<br>privaträttsliga regler, för de flesta fall lagen (1998:167) om tillämplig lag<br>för avtalsförpliktelser (Romkonventionen).</p>
<p>Det skydd som konsumenten ges i bestämmelsen är bara ett skydd mot<br>avtalade lagvalsklausuler. Bestämmelsen skyddar alltså inte konsumenten<br>mot att allmänna internationellt privaträttsliga normer medför att en<br>främmande rättsordning med ett dåligt konsumentskydd skall tillämpas.</p>
<p>Vidare gäller bestämmelsen bara om lagvalsklausulen hänvisar till ett<br>land utanför EES. Hänvisar klausulen till något EES-land omfattas den<br>inte av bestämmelsen. Så är fallet även om det innebär att konsumenten<br>därigenom får ett sämre skydd än han eller hon skulle ha fått enligt den<br>lag som skulle ha tillämpats om inte klausulen hade funnits.</p>
<p>Lagvalsklausulen skall sättas åt sidan om dels den lag som gäller för<br>avtalet enligt tillämplig internationell privaträtt - dvs. om man bortser<br>från villkoret - är lagen i ett EES-land, dels den lagen ger konsumenten<br>ett bättre skydd i fråga om regler om distansavtal än den lag som anvisas<br>i klausulen. Med regler om distansavtal avses främst bestämmelserna om<br>näringsidkarens informationsskyldighet i 10 § och om konsumentens<br>ångerrätt i 13-20 §§.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>100</p>
<p>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000, då hemförsäljningslagen<br>(1981:1361) skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestäm-<br>melser.</p>
<p>Enligt punkten 1 träder lagen i kraft den 1 juni 2000. Då upphör 1981<br>års hemförsäljningslag att gälla.</p>
<p>I enlighet med allmänna principer blir lagen tillämplig endast på avtal<br>som har ingåtts efter ikraftträdandet. På avtal som har ingåtts före den 1<br>juni 2000 är 1981 års hemförsäljningslag tillämplig såvida avtalet ryms<br>inom den lagens tillämpningsområde. Det framgår av punkten 2.</p>
<h3>9.3 Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen<br>(1991:601)</h3>
<p>3 § Särskilda föreskrifter om information till konsumenter finns i konsument-<br>kreditlagen (1992:830), konsumentförsäkringslagen (1980:38), valutaväxlings-<br>lagen (1996:1006), lagen (1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet och lagen (2000:000) om konsumentskydd vid<br>distansavtal och hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Lagen om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal<br>(distansavtalslagen) innehåller särskilda bestämmelser om den pris-<br>information en konsument skall fa vid marknadsföring som syftar till<br>distansavtal (se 9 §). Dessutom finns i 10 § i den lagen särskilda bestäm-<br>melser om prisinformation när ett distansavtal ingås. Paragrafen har<br>ändrats så att den även gör en hänvisning till distansavtalslagen. Frågan<br>har behandlats i avsnitt 6.4.</p>
<p>101</p>
<h2>Europaparlamentets och rådets direktiv (97/7/EG) om g^J<sup>999/2000:89<br></sup>konsumentskydd vid distansavtal</h2>
<p>EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 97/7/EG<br>av den 20 maj 1997<br>om konsumentskydd vid distansavtal</p>
<p>EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD<br>HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV</p>
<p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemen-<br>skapen, särskilt artikel 100 a i detta,</p>
<p>med beaktande av kommissionens förslag!<sup>1</sup>),</p>
<p>med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (<sup>2</sup>),</p>
<p>i enlighet med det i artikel 189 b i fördraget angivna förfarandet (<sup>3</sup>), och<br>mot bakgrund av det gemensamma utkastet godkänt av förlikningskom-<br>mittén den 27 november 1996, och</p>
<p>med beaktande av följande:</p>
<p>1. Åtgärder bör vidtas för att inom ramen för genomförandet av den<br>inre marknadens målsättningar gradvis befästa den inre marknaden.</p>
<p>2. Den fria rörligheten för varor och tjänster rör inte enbart affärs-<br>verksamhet, utan även privatpersoner. Den innebär att konsumen-<br>terna bör få tillgång till annan medlemsstats varor och tjänster på<br>samma villkor som befolkningen i den staten.</p>
<p>3. Distansförsäljning över gränserna skulle för konsumenterna kunna<br>vara ett av de främsta konkreta resultaten av den inre marknadens<br>slutförande, vilket bl.a. har konstaterats i kommissionens meddelan-<br>de till rådet med titeln ”Mot en inre marknad på distributionens<br>område”. För att den inre marknaden skall fungera väl är det absolut<br>nödvändigt att konsumenterna kan vända sig till ett företag utanför<br>sitt eget land, även om detta företag har ett dotterbolag i det land där<br>konsumenten är bosatt.</p>
<p>(') EGTnrC 156, 23.6.1992, s. 14, och EGT nr C 308, 15.11.1993, s. 18.</p>
<p>(<sup>2</sup>) EGTnrC 19,25.1.1993, s. 111.</p>
<p>(<sup>3</sup>) Europaparlamentets yttrande av den 26 maj 1993 (EGT nr C 176, 28.6.1993, s. 95),<br>rådets gemensamma ståndpunkt av den 29 juni 1995 (EGT nr C 288, 30.10.1995, s. 1) och<br>Europaparlamentets beslut av den 13 december 1995 (EGT nr C 17, 22.1.1996, s. 51).<br>Europaparlamentets beslut av den 16 januari 1997 och rådets beslut av den 20 januari 1997.</p>
<p>102</p>
<p>4. Införandet av nya tekniker medför en mångdubbling av de medel<br>som står till konsumenternas förfogande för att fa kännedom om<br>erbjudanden överallt inom gemenskapen och för att göra sina beställ-<br>ningar. Vissa medlemsstater har redan vidtagit olika eller avvikande<br>åtgärder för att skydda konsumenterna vid distansförsäljning, vilket<br>har negativa återverkningar på konkurrensen mellan företagen på<br>den inre marknaden. Det är följaktligen nödvändigt att på gemen-<br>skapsnivå införa ett minimum av gemensamma regler på detta<br>område.</p>
<p>5. Punkterna 18 och 19 i bilagan till rådets resolution av den 14 april<br>1975 om ett preliminärt program för Europeiska ekonomiska gemen-<br>skapens politik rörande konsumentskydd och konsumentinformation<br>(<sup>4</sup>) visar på behovet att skydda köparna av varor och tjänster mot<br>krav på betalning för icke beställda varor och mot aggressiva<br>försäljningsmetoder.</p>
<p>6. I kommissionens meddelande till rådet med titeln ”En ny impuls för<br>konsumentskyddspolitiken”, som godkändes i rådets resolution av<br>den 23 juni 1986 (<sup>5</sup>), anges i punkt 33 att kommissionen kommer att<br>lägga fram förslag om användningen av nya informationstekniker<br>som gör det möjligt för konsumenterna att från hemmet beställa från<br>en leverantör.</p>
<p>7. I rådets resolution av den 9 november 1989 om framtida priori-<br>teringar för att återge konsumentskyddspolitiken (<sup>6</sup>) dess vikt upp-<br>manas kommissionen att i första hand prioritera de områden som<br>anges i bilagan till den resolutionen. I denna bilaga nämns nya<br>tekniker som inbegriper TV-köp. Kommissionen har följt resolu-<br>tionen genom att anta en treårig handlingsplan för konsument-<br>skyddspolitiken inom Europeiska ekonomiska gemenskapen (1990-<br>1992) och i denna plan föreskrivs att det skall antas ett direktiv.</p>
<p>8. Frågan om vilka språk som skall användas i samband med distans-<br>avtal är en fråga för medlemsstaterna.</p>
<p>9. Ett distansavtal inbegriper användandet av en eller flera tekniker för<br>distanskommunikation. De olika kommunikationsteknikerna används<br>inom ramen för ett organiserat system för försäljning eller tillhanda-<br>hållande av tjänster på distans utan att leverantören och konsumenten<br>är samtidigt närvarande. Den ständiga utvecklingen av dessa<br>kommunikationstekniker gör att det inte går att göra upp en<br>uttömmande förteckning över dem, utan det krävs att principer som<br>är giltiga även för sådana tekniker som ännu inte används annat än i<br>begränsad utsträckning fastställs.</p>
<p>(<sup>4</sup>) EGT nr C 92, 25.4.1975, s. 1.</p>
<p>(<sup>5</sup>) EGT nr C 167, 5.7.1986, s. 1.</p>
<p>(<sup>6</sup>) EGT nr C 294, 22.11.1989, s. 1.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>103</p>
<p>10. En transaktion som omfattar på varandra följande handlingar eller en<br>serie separata handlingar under en viss tid kan ge upphov till olika<br>rättsliga rubriceringar beroende på lagstiftningen i medlemsstaterna.<br>Bestämmelserna i detta direktiv far inte tillämpas på olika sätt till<br>följd av lagstiftningen i medlemsstaterna, med förbehåll för med-<br>lemsstaternas användning av artikel 14. Det finns således anledning<br>till att det åtminstone måste föreligga överensstämmelse med<br>bestämmelserna i detta direktiv vid den första handlingen i en serie<br>av på varandra följande handlingar eller vid den första handlingen i<br>en serie separata handlingar under en viss tid vilka kan anses utgöra<br>en helhet vare sig denna handling eller serie av handlingar ingår i ett<br>enda avtal eller i på varandra följande separata avtal.</p>
<p>11. Användning av tekniker för distanskommunikation får inte leda till<br>någon minskning av den information som tillhandahålls konsu-<br>menten. Det är därför nödvändigt att slå fast vilken information som<br>måste skickas till konsumenten oavsett vilken kommunikationsteknik<br>som används. Den lämnade informationen måste dessutom vara<br>utformad i enlighet med andra tillämpliga gemenskapsregler och i<br>synnerhet med dem i rådets direktiv 84/450/EEG av den 10<br>september 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och<br>andra författningar om vilseledande reklam ('). Om det finns<br>undantag från skyldigheten att tillhandahålla information är det<br>konsumenten som, efter egen bedömning, far begära viss grund-<br>läggande information såsom leverantörens identitet, varans eller<br>tjänstens väsentliga egenskaper och dess pris.</p>
<p>12. Vid telefonkommunikation är det lämpligt att konsumenten far<br>tillräckligt mycket information i början av samtalet för att kunna<br>besluta om han skall fortsätta samtalet eller inte.</p>
<p>13. Den information som sprids med hjälp av viss elektronisk teknik är<br>ofta kortlivad eftersom den inte tas emot på ett varaktigt medium.<br>Konsumenten måste därför i god tid fa ett skriftligt meddelande om<br>den information som är nödvändig för att avtalet skall kunna full-<br>göras på riktigt sätt.</p>
<p>14. Konsumenten har ingen faktisk möjlighet att se varan eller få<br>närmare kännedom om tjänstens särdrag före avtalets ingående.<br>Därför bör, om inte annat sägs i detta direktiv, bestämmelser om<br>ångerrätt fastställas. För att denna ångerrätt inte enbart skall vara<br>formell måste konsumentens kostnader, om det finns några sådana,<br>för att utnyttja ångerrätten begränsas till direkta kostnader för att<br>skicka tillbaka varan. Denna ångerrätt får inte påverka konsumentens<br>rättigheter enligt nationell lagstiftning, särskilt när det gäller mot-<br>tagandet av skadade varor eller bristfälliga tjänster eller av varor och<br>tjänster som inte överensstämmer med varu- eller tjänstebeskriv-</p>
<p>(*) EGT nr L 250, 19.9.1984, s. 17.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>104</p>
<p>ningen i erbjudandet. Det åligger medlemsstaterna att bestämma de Prop. 1999/2000:89<br>övriga villkoren och konsekvenserna av utnyttjande av ångerrätten. Bilaga 1</p>
<p>15. Det är även nödvändigt att föreskriva en frist för fullgörande av<br>avtalet om en sådan inte har bestämts vid beställningen.</p>
<p>16. Den säljfrämjande teknik som inbegriper att sända konsumenten en<br>produkt eller utföra en tjänst åt denne mot betalning, utan föregående<br>beställning eller uttryckligt samtycke från dennes sida, kan inte<br>tillåtas - om det inte rör sig om en ersättningsleverans.</p>
<p>17. Principerna som anges i artiklarna 8 och 10 i Europakonventionen<br>om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande<br>friheterna av den 4 november 1950 är tillämpliga. Konsumenten bör<br>tillerkännas en rätt till skydd för privatlivet, särskilt såvitt avser<br>skydd gentemot vissa särskilt påträngande kommunikationstekniker,<br>och följaktligen bör tydliga gränser för användningen av sådana<br>tekniker fastställas. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för<br>att effektivt skydda de konsumenter som inte önskar bli kontaktade<br>genom vissa kommunikationsmedel från att bli kontaktade på detta<br>sätt. Detta påverkar inte tillämpningen av det särskilda skydd som<br>konsumenten åtnjuter enligt gemenskapslagstiftningen om skydd av<br>personuppgifter och privatlivet.</p>
<p>18. Det är viktigt att de tvingande minimireglerna i detta direktiv vid<br>behov kompletteras med frivilliga åtgärder från näringsidkamas sida<br>i enlighet med kommissionens rekommendation 92/295/EEG av den<br>7 april 1992 om handlingsregler för skydd av konsumenterna vid<br>distansavtal (<sup>2</sup>).</p>
<p>19. För bästa möjliga konsumentskydd är det viktigt att konsumenterna<br>på ett tillfredsställande sätt informeras om bestämmelserna i detta<br>direktiv samt om eventuella uppförandekoder som finns på detta<br>område.</p>
<p>20. Bristande efterlevnad av bestämmelserna i detta direktiv kan skada<br>inte endast konsumenten, utan också konkurrenterna. Det bör därför<br>fastställas bestämmelser som gör det möjligt för offentliga organ<br>eller företrädare för dem eller konsumentorganisationer, vilka enligt<br>nationell lagstiftning har ett legitimt intresse av att skydda konsu-<br>menterna, eller företagar- och arbetstagarorganisationer som har ett<br>legitimt intresse av att vidta åtgärder, att övervaka deras tillämpning.</p>
<p>21. Med hänsyn till konsumentskyddet är det av vikt att behandla frågan<br>om gränsöverskridande reklamationer så snart som detta låter sig<br>göras. Kommissionen offentliggjorde den 14 februari 1996 en<br>handlingsplan för tvistelösning på konsumentområdet inom den inre<br>marknaden. Den handlingsplanen omfattar särskilda initiativ för att</p>
<p>(<sup>2</sup>)EGTnrL 156, 10.6.1992, s. 21.<br></p>
<p>105</p>
<p>främja utomrättsliga förfaranden. Objektiva kriterier (bilaga II)<br>föreslås för att säkerställa att dessa förfaranden blir tillförlitliga och<br>möjligheter skapas för användande av standardiserade reklama-<br>tionsformulär (bilaga III).</p>
<p>22. Vid användning av nya tekniker behärskar konsumenten inte de<br>använda kommunikationsteknikerna. Det är därför nödvändigt att<br>föreskriva att bevisbördan far vila på leverantören.</p>
<p>23. Det finns en risk att konsumenten, i vissa fall, berövas det skydd som<br>ges genom detta direktiv genom att ett tredje lands rätt väljs som<br>tillämplig rätt med avseende på avtalet. Följaktligen bör i detta<br>direktiv antas bestämmelser som syftar till att undvika denna risk.</p>
<p>24. En medlemsstat far, med hänsyn till allmänintresset, förbjuda salu-<br>förande med hjälp av distansavtal av vissa varor och tjänster på sitt<br>territorium. Detta förbud måste följa gemenskapsreglema. Det finns<br>redan bestämmelser med sådana förbud, särskilt i fråga om läke-<br>medel enligt rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om<br>samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas<br>lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet<br>för television(’) och rådets direktiv 92/28/EEG av den 31 mars 1992<br>om marknadsföring av humanläkemedel (<sup>2</sup>).</p>
<p>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Syfte</p>
<p>Syftet med detta direktiv är en tillnärmning av medlemsstaternas lagar<br>och andra författningar om distansavtal mellan konsumenter och leve-<br>rantörer.</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>Definitioner</p>
<p>I detta direktiv avses med</p>
<p>1. distansavtal: avtal om varor eller tjänster som ingås mellan en<br>leverantör och en konsument inom ramen för ett system för distans-<br>försäljning eller erbjudande av tjänster på distans, organiserat av<br>leverantören, vid vilket avtal, ända fram till avtalets ingående, inbegripet</p>
<p>(‘) EGTnrL 298, 17.10.1989, s. 23.</p>
<p>(<sup>2</sup>) EGTnrL 113,30.4.1992, s. 13.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>106</p>
<p>ingåendet av själva avtalet, endast en eller flera tekniker för distans-<br>kommunikation används.</p>
<p>2. konsument: en fysisk person som, med avseende på avtal som<br>omfattas av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger utanför hans<br>näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke,</p>
<p>3. leverantör: en fysisk eller juridisk person som, med avseende på avtal<br>som omfattas av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger inom<br>ramen för hans handels- eller yrkesverksamhet,</p>
<p>4. tekniker för distanskommunikation: varje teknik som, utan att<br>leverantören och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande, kan<br>användas för ingående av ett avtal mellan dessa parter. En vägledande<br>förteckning över de tekniker som omfattas av detta direktiv finns i<br>bilaga I,</p>
<p>5. distributör av kommunikationsteknik: varje offentlig eller privat fysisk<br>eller juridisk person, vars näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke<br>innefattar att ställa en eller flera tekniker för distanskommunikation till<br>leverantörernas förfogande.</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>Undantag</p>
<p>1. Detta direktiv skall inte tillämpas på avtal</p>
<p>- som avser finansiella tjänster över vilka en icke uttömmande förteck-<br>ning finns i bilaga II,</p>
<p>- som ingås med hjälp av varuautomater eller automatiserade affärs-<br>lokaler,</p>
<p>- som ingås med distributörer av telekommunikationer genom använd-<br>ning av offentliga telefonautomater,</p>
<p>- som ingås för uppförande och försäljning av fast egendom eller som<br>avser andra rättigheter som är knutna till fast egendom, med undantag<br>av hyresavtal,</p>
<p>- som ingås vid auktioner.</p>
<p>2. Artiklarna 4, 5, 6 och artikel 7.1 skall inte tillämpas på</p>
<p>- avtal om leverans av livsmedel, drycker eller andra varor för daglig<br>konsumtion, vilka levereras till en konsuments bostad eller arbetsplats<br>av distributörer genom regelbunden utköming,</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>107</p>
<p>- avtal om tillhandahållande av tjänster som avser inkvartering,<br>transport, serveringsverksamhet eller fritidsaktiviteter, om leveran-<br>tören, när avtalet ingås, åtar sig att tillhandahålla dessa tjänster en<br>bestämd dag eller under en angiven tidsperiod. I undantagsfall kan<br>leverantören, vid fritidsevenemang som äger rum utomhus, förbehålla<br>sig rätten att under särskilda omständigheter inte tillämpa artikel 7.2.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Förhandsinformation</p>
<p>1.1 god tid innan ett distansavtal ingås skall konsumenten få information<br>om följande:</p>
<p>a) Leverantörens identitet, och när det gäller avtal där förskottsbetalning<br>krävs, dennes adress.</p>
<p>b) Varans eller tjänstens väsentliga egenskaper.</p>
<p>c) Varans eller tjänstens pris, inbegripet alla skatter.</p>
<p>d) Eventuella leveranskostnader.</p>
<p>e) Sättet för betalning, leverans eller fullgörande.</p>
<p>f) Ångerrätt, utom i de fall som avses i artikel 6.3.</p>
<p>g) Kostnaden för att använda tekniker för distanskommunikation, när<br>kostnaden inte är beräknad efter normaltaxa.</p>
<p>h) Den tid under vilken erbjudandet eller priset gäller.</p>
<p>i) I tillämpliga fall, avtalens minsta löptid när det gäller avtal för leverans<br>av varor eller utförande av tjänster som fullgörs ständigt eller regel-<br>bundet.</p>
<p>2. Den information som anges i punkt 1 och vars kommersiella syfte klart<br>skall framgå, skall ges på ett klart och begripligt sätt i någon form som är<br>lämplig för den teknik för distanskommunikation som används, under<br>särskilt hänsynstagande till principerna om god sed i affärstransaktioner<br>och om skydd för personer som enligt den nationella lagstiftningen inte<br>kan ge ett giltigt samtycke, exempelvis underåriga.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>3. När det gäller telefonkommunikation skall dessutom leverantörens<br>identitet och samtalets kommersiella syfte uttryckligen göras klart för<br>konsumenten vid början av varje samtal med konsumenten.</p>
<p>108</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Skriftlig bekräftelse av informationen</p>
<p>1. Konsumenten skall, på ett tidigt stadium i samband med fullgörandet<br>av avtalet och, såvitt avser varor som inte är avsedda att levereras till<br>tredje man, senast vid leveranstillfället få skriftlig bekräftelse i annan<br>varaktig form som är tillgänglig for honom på den information som<br>nämns i artikel 4.1 a-f, om inte denna information redan innan avtalet<br>ingicks har lämnats honom skriftligen eller i annan varaktig form som är<br>tillgänglig for honom.</p>
<p>Under alla omständigheter måste följande information ges:</p>
<p>- Skriftlig information om villkoren och förfarandet för att utnyttja<br>ångerrätten enligt artikel 6, inbegripet i de fall som avses i artikel 6.3<br>första strecksatsen.</p>
<p>- Den geografiska adress till leverantörens företag som konsumenten<br>kan vända sig till för reklamation.</p>
<p>- Information om service efter köpet och om existerande garantier.</p>
<p>- Villkoren för att säga upp avtalet när dess varaktighet är obestämd<br>eller längre än ett år.</p>
<p>2. Punkt 1 är inte tillämplig på tjänster, där själva fullgörandet sker med<br>hjälp av en teknik för distanskommunikation, när dessa tjänster till-<br>handahålls vid ett enda tillfälle och faktureras av distributören av kom-<br>munikationstekniken. Konsumenten skall dock under alla omständigheter<br>kunna fa kännedom om den geografiska adress till leverantörens företag<br>som han kan vända sig till för reklamation.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Ångerrätt</p>
<p>1. Vid varje distansavtal skall konsumenten ha rätt till en frist på minst<br>sju arbetsdagar för att frånträda avtalet, utan påföljd och utan att ange<br>några skäl. Den enda kostnad som får läggas på konsumenten på grund av<br>att han utövar sin ångerrätt är den direkta kostnaden för att skicka tillbaka<br>varan.</p>
<p>För utövande av denna rätt löper fristen</p>
<p>- för varor från och med den dag då konsumenten mottar dem, när skyl-<br>digheterna i artikel 5 har uppfyllts,</p>
<p>- för tjänster från och med den dag då avtalet ingås eller, om<br>skyldigheterna i artikel 5 har uppfyllts efter avtalets ingående, från och<br>med den dag då skyldigheterna i artikel 5 uppfylldes, under förut-<br></p>
<p>109</p>
<p>sättning att den frist på tre månader som anges i följande stycke inte<br>överskrids.</p>
<p>Om leverantören inte uppfyller de skyldigheter som anges i artikel 5, är<br>fristen tre månader. Denna frist löper</p>
<p>- för varor från och med den dag då konsumenten mottar dem,</p>
<p>- för tjänster från och med den dag då avtalet ingås.</p>
<p>Om den information som avses i artikel 5 lämnas inom den nämnda<br>tremånadersfristen, börjar den i första stycket nämnda fristen på minst sju<br>arbetsdagar vid den tidpunkten.</p>
<p>2. När konsumenten utövar sin ångerrätt i enlighet med den här<br>artikeln, skall leverantören kostnadsfritt återbetala de belopp som<br>konsumenten har betalat. Den enda kostnad som far läggas på konsu-<br>menten på grund av att han utövar sin ångerrätt är den direkta kostnaden<br>för att skicka tillbaka varan. Denna återbetalning skall göras snarast<br>möjligt och i varje fall inom 30 dagar.</p>
<p>3. Om inte parterna har kommit överens om annat, far konsumenten<br>inte utöva ångerrätten enligt punkt 1 vid avtal om</p>
<p>- tillhandahållande av tjänster, fullgörandet av vilka har påbörjats med<br>konsumentens samtycke före utgången av den i punkt 1 angivna fristen<br>på sju arbetsdagar,</p>
<p>- tillhandahållande av varor eller tjänster, vilkas pris beror på fluktua-<br>tioner på finansmarknaden som leverantören inte kan kontrollera,</p>
<p>- tillhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens<br>anvisningar eller som har fått en tydlig personlig prägel eller som på<br>grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller som snabbt kan<br>försämras eller bli för gamla,</p>
<p>- tillhandahållande av ljud- eller bildinspelningar eller datorprogram<br>vars plombering brutits av konsumenten,</p>
<p>- tillhandahållande av tidningar och tidskrifter,</p>
<p>- tips- och lotteritjänster.</p>
<p>4. Medlemsstaterna skall i sin lagstiftning tillförsäkra att kreditavtalet<br>skall återgå utan påföljd om konsumenten utövar sin ångerrätt i enlighet<br>med punkt 1.</p>
<p>- om priset på en vara eller tjänst helt eller delvis betalas med en kredit<br>som leverantören lämnat, eller</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>110</p>
<p>- om priset helt eller delvis betalas med en kredit som beviljats konsu-<br>menten av tredje man på grundval av ett avtal mellan tredje man och<br>leverantören.</p>
<p>Medlemsstaterna skall bestämma om de detaljerade bestämmelserna för<br>återgång av kreditavtalet.</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>Fullgörande</p>
<p>1. Om inte parterna har kommit överens om annat, skall leverantören<br>utföra beställningen senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten<br>lämnade sin beställning till leverantören.</p>
<p>2. Om leverantören underlåter att fullgöra sin del av avtalet på grund av<br>att den beställda varan eller tjänsten inte är tillgängliga, skall konsu-<br>menten informeras om detta och skall snarast möjligt, och i varje fall<br>inom 30 dagar, fa tillbaka de belopp som han har betalat.</p>
<p>3. Medlemsstaterna far emellertid föreskriva att leverantören far<br>tillhandahålla konsumenten med en vara eller tjänst av likvärdig kvalitet<br>och till likvärdigt pris, under förutsättning att denna möjlighet<br>överenskoms före avtalets ingående eller i avtalet. Konsumenten skall<br>informeras om denna möjlighet på ett klart och begripligt sätt.<br>Kostnaderna för att skicka tillbaka varan vid utövande av ångerrätten<br>åvilar i detta fall leverantören och konsumenten skall informeras om<br>detta. I sådana fall kan leverans av en vara eller utförande av en tjänst<br>inte anses innebära leverans utan föregående beställning enligt artikel 9.</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>Betalning med kort</p>
<p>Medlemsstaterna skall säkerställa att det finns lämpliga åtgärder som gör<br>det möjligt för en konsument att</p>
<p>- begära annullering av en betalning vid bedräglig användning av hans<br>betalkort inom ramen för ett distansavtal som omfattas av detta<br>direktiv,</p>
<p>- vid bedräglig användning återkrediteras de utbetalda beloppen eller fa<br>dem återbetalade.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>111</p>
<p>Artikel 9</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Leverans utan föregående beställning</p>
<p>Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att</p>
<p>- förbjuda leverans av varor eller utförande av tjänster till en konsu-<br>ment utan att denne har beställt dem, när leveransen eller tillhanda-<br>hållandet innefattar ett krav på betalning,</p>
<p>- befria konsumenten från fullgörande av motprestation vid leverans<br>utan föregående beställning eftersom ett uteblivet svar inte är liktydigt<br>med samtycke.</p>
<p>Artikel 10</p>
<p>Begränsningar i användningen av vissa tekniker för<br>distanskommunikation</p>
<p>1. En leverantörs användning av följande tekniker förutsätter att konsu-<br>menten givit samtycke på förhand:</p>
<p>- Automatiska uppringningssystem utan mänsklig betjäning (uppring-<br>ningsautomat).</p>
<p>- Telefax.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall säkerställa att sådana andra tekniker för<br>distanskommunikation än de som anges i punkt 1, och som möjliggör<br>individuell kommunikation endast far användas när konsumenten inte<br>klart motsätter sig detta.</p>
<p>Artikel 11</p>
<p>Rättelse</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall säkerställa att det i konsumenternas intresse<br>finns tillräckliga och effektiva medel för att säkerställa efterlevnaden av<br>bestämmelserna i detta direktiv.</p>
<p>2. De medel som avses i punkt 1 skall omfatta bestämmelser varigenom<br>ett eller flera av följande organ, såsom de definierats i nationell lag, enligt<br>den nationella lagen far väcka talan inför domstol eller behöriga förvalt-<br>ningsmyndigheter för att säkerställa att de nationella bestämmelserna för<br>genomförandet av dessa direktiv tillämpas av</p>
<p>a) offentliga organ eller deras företrädare,</p>
<p>112</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>b) konsumentorganisationer som har ett legitimt intresse av att skydda Bilaga 1<br>konsumenter,</p>
<p>c) företagar- och arbetstagarorganisationer som har ett legitimt intresse<br>av att vidta åtgärder.</p>
<p>3 a) Medlemsstaterna far föreskriva att skyldigheten att bevisa att<br>förhandsinformation eller skriftlig bekräftelse har lämnats eller<br>att tidsfristerna följts eller att konsumenten givit sitt samtycke kan<br>åläggas leverantören.</p>
<p>b) Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säker-<br>ställa att leverantörer och distributörer av kommunikations-<br>tekniker, när det är möjligt, upphör att använda metoder som inte<br>är i överensstämmelse med åtgärder som antagits i enlighet med<br>direktiv.</p>
<p>4. Medlemsstaterna får föreskriva att den frivilliga kontroll av efter-<br>levnaden av bestämmelserna i detta direktiv som anförtros självständiga<br>organ och möjligheterna att vända sig till sådana organ för lösande av<br>tvister fogas till de medel som medlemsstaterna måste tillhandahålla för<br>att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i detta direktiv.</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>Bestämmelsernas bindande karaktär</p>
<p>1. Konsumenten kan inte avstå från de rättigheter som han far genom<br>att detta direktiv införlivas med nationell lag.</p>
<p>2. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa<br>att konsumenten inte berövas det skydd som ges i detta direktiv genom<br>att ett tredje lands lag väljs som tillämplig rätt med avseende på avtalet<br>om avtalet har nära anknytning till en eller flera medlemsstaters terri-<br>torium.</p>
<p>Artikel 13</p>
<p>Gemenskapsregler</p>
<p>1. Bestämmelserna i detta direktiv skall tillämpas i den utsträckning det<br>inte finns särskilda gemenskapsregler som reglerar vissa typer av<br>distansavtal i deras helhet.</p>
<p>2. När särskilda gemenskapsregler innehåller bestämmelser som endast<br>reglerar vissa aspekter av tillhandahållande av varor eller utförande av</p>
<p>113<br></p>
<p>tjänster skall dessa bestämmelser snarare än bestämmelserna i detta Prop. 1999/2000:89</p>
<p>direktiv tillämpas på dessa särskilda aspekter av distansavtal. Bilaga 1</p>
<p>Artikel 14</p>
<p>Minimiklausul</p>
<p>Medlemsstaterna får, för att säkerställa en högre skyddsnivå för<br>konsumenten på det område som omfattas av detta direktiv, anta eller<br>behålla strängare bestämmelser som är förenliga med fördraget. Dessa<br>bestämmelser skall, i förekommande fall och med hänsyn till<br>allmänintresset, inbegripa ett förbud mot saluförande genom distansavtal<br>på deras territorier av vissa varor och tjänster, i synnerhet läkemedel,<br>med vederbörlig hänsyn tagen till fördraget.</p>
<p>Artikel 15</p>
<p>Genomförande</p>
<p>1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar<br>som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast tre år efter det att<br>direktivet trätt i kraft. De skall genast underrätta kommissionen om detta.</p>
<p>2. När en medlemsstat antar de bestämmelser som anges i punkt 1 skall<br>de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan<br>hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur denna<br>hänvisning skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.</p>
<p>3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de<br>nationella bestämmelser som de antar inom det område som omfattas av<br>detta direktiv.</p>
<p>4. Senast fyra år efter ikraftträdandet av detta direktiv skall kommis-<br>sionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om<br>genomförandet av detta direktiv, vid behov åtföljd av ett förslag till<br>revidering av detta.</p>
<p>Artikel 16</p>
<p>Konsumentinformation</p>
<p>Medlemsstaterna skall tillhandahålla lämpliga åtgärder för att informera<br>konsumenten om den nationella lag i vilken detta direktiv införlivas och<br>skall, där så är lämpligt, uppmuntra företagar- och arbetstagarorga-<br>nisationer att informera konsumenter om deras uppförandekoder.</p>
<p>114</p>
<p>Artikel 17</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Reklamationssystem</p>
<p>(...) Kommissionen skall undersöka möjligheten att upprätta effektiva<br>medel för att behandla reklamationer från konsumenterna avseende<br>distansköp. Inom två år efter det att detta direktiv trätt i kraft skall<br>kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om<br>resultatet av undersökningarna, åtföljda, om det är lämpligt, av förslag.</p>
<p>Artikel 18</p>
<p>Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i<br>Europeiska gemenskapernas officiella tidning.</p>
<p>Artikel 19</p>
<p>Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.</p>
<p>Utfärdat i Bryssel den 20 maj 1997.</p>
<p>På Europaparlamentets<br>vägnar</p>
<p>J.M. GIL-ROBLES</p>
<p>Ordförande</p>
<p>På rådets<br>vägnar</p>
<p>J.VAN AARTSEN</p>
<p>Ordförande</p>
<p>115</p>
<p>BILAGA I</p>
<p>Kommunikationstekniker som avses i artikel 2.4</p>
<p>Oadresserad trycksak</p>
<p>Adresserad trycksak</p>
<p>Standardbrev</p>
<p>Tidningsannons med beställningskupong</p>
<p>Katalog</p>
<p>Telefon med mänsklig betjäning</p>
<p>Telefon utan mänsklig betjäning (uppringningsautomater, audiotext)</p>
<p>Radio</p>
<p>Bildtelefon (telefon med bildskärm)</p>
<p>Videotext (mikrodator och TV-ruta) med tangentbord eller be-<br>röringsskärm</p>
<p>Elektronisk post</p>
<p>Telefax</p>
<p>Television (teleshopping).</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>116</p>
<p>BILAGA II</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Finansiella tjänster som avses i artikel 3.1</p>
<p>- Investeringstjänster</p>
<p>- Försäkrings- och återförsäkringstjänster</p>
<p>- Banktjänster</p>
<p>- Tjänster som rör pensionsfonder</p>
<p>- Tjänster i samband med termins- eller optionsaffarer.</p>
<p>Dessa tjänster omfattar i synnerhet</p>
<p>- de investeringstjänster som avses i bilagan till direktiv 93/22/EEG (')<br>samt kollektiva investeringsinstituts tjänster,</p>
<p>- tjänster i samband med verksamhet som omfattas av ömsesidigt<br>erkännande och som anges i bilagan till direktiv 89/646/EEG (<sup>2</sup>),</p>
<p>- tjänster i samband med den försäkrings- och återförsäkringsverk-<br>samhet som anges i</p>
<p>- artikel 1 i direktiv 73/239/EEG (<sup>3</sup>),</p>
<p>- bilagan till direktiv 79/267/EEG (<sup>4</sup>),</p>
<p>- direktiv 64/225/EEG (<sup>5</sup>),</p>
<p>- direktiven 92/49/EEG (<sup>6</sup>) och 92/96/EEG (<sup>7</sup>).</p>
<p>(') EGTnrL 141, 11.6.1993,s. 27.</p>
<p>(<sup>2</sup>) EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 92/30/EEG<br>(EGT nr L 110,28.4.1992, s. 52).</p>
<p>(<sup>3</sup>) EGT nr L 228, 16.8. 1973, s. 3. Direktivet senast ändrat genom direktiv 92/49/EEG<br>(EGTnrL 228, 11.8.1992, s. 1).</p>
<p>(<sup>4</sup>) EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 90/619/EEG<br>(EGT nr L 330,29.11.1990, s. 50).</p>
<p>(<sup>5</sup>) EGT nr 56, 4.4.1964, s. 878/64. Direktivet ändrat genom 1973 års anslutningsakt.</p>
<p>(<sup>6</sup>) EGT nr L 228, 11.8.1992, s. 1.</p>
<p>(<sup>7</sup>) EGT nr L 360, 9.12.1992, s. 1.</p>
<p>117</p>
<p>Rådets och parlamentets uttalande till artikel 6.1</p>
<p>Rådet och parlamentet noterar att kommissionen skall utreda möjligheten<br>och lämpligheten av att harmonisera beräkningssättet för betänketiden<br>inom gällande lagstiftning i fråga om konsumentskydd, särskilt direktiv<br>85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de<br>fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (”hemförsäljning”) (*).</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>Kommissionens uttalande till artikel 3.1 första strecksatsen</p>
<p>Kommissionen är medveten om den betydelse som konsumentskyddet<br>har när det gäller distansavtal rörande finansiella tjänster och har för<br>övrigt publicerat en grönbok med titeln ”Finansiella tjänster: Att till-<br>godose konsumenternas förväntningar”. Kommissionen kommer att<br>utifrån reaktionerna på grönboken utreda hur man skall kunna integrera<br>konsumentskyddet i politiken för finansiella tjänster och eventuella<br>lagstiftningskonsekvenser samt vid behov lägga fram lämpliga förslag.</p>
<p>(') EGT nr L 372, 31.12.1985, s. 31.</p>
<p>118</p>
<h2>Sammanfattning av departementspromemorian<br>Distansavtalslag (Ds 1999:45)</h2>
<p>Promemorian innehåller förslag som syftar till att genomfora ett EG-<br>direktiv (97/7/EG) om konsumentskydd vid distansavtal.</p>
<p>I promemorian föreslås att en lag om konsumentskydd vid distansavtal<br>och hemförsäljningsavtal (distansavtalslagen) ersätter 1981 års hem-<br>försäljningslag. Lagen skall vara tvingande till konsumentens förmån.</p>
<p>Distansavtalslagen skall gälla för avtal varigenom en näringsidkare<br>överlåter eller upplåter lös egendom till eller utför tjänster åt en konsu-<br>ment, om avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat<br>system för att träffa avtal på distans och kommunikationen uteslutande<br>sker på distans. Lagen kommer därmed att gälla vid avtal som träffas på<br>Internet, i telefon och på andra sätt där parterna inte samtidigt är fysiskt<br>närvarande.</p>
<p>Lagen skall också gälla för avtal som ingås vid ett hembesök eller<br>under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför dennes<br>fasta försäljningsställe (hemförsäljning).</p>
<p>I lagförslaget finns bestämmelser om vilken information som närings-<br>idkaren skall lämna konsumenten vid marknadsföring och när ett avtal<br>ingås. Lagförslaget innehåller också regler som ger konsumenten ånger-<br>rätt. Det föreslås att ångerfristen skall vara 14 dagar. Om konsumenten<br>utövar sin ångerrätt, skall vissa kreditavtal som har träffats med anled-<br>ning av avtalet upphöra att gälla.</p>
<p>Lagförslaget innehåller också bestämmelser om näringsidkarens full-<br>görelse av avtalet och om konsumentens skydd mot lagvalsklausuler.</p>
<p>Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juni 2000.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>119</p>
<h2>Promemorians lagförslag</h2>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 3</p>
<h3>Förslag till lag om konsumentskydd vid distansavtal och<br>hemförsäljningsavtal</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag gäller för avtal varigenom en näringsidkare överlåter eller<br>upplåter lös egendom till eller utför tjänster åt en konsument, om</p>
<p>1. avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat<br>system för att träffa avtal på distans och kommunikationen uteslutande<br>sker på distans (distansavtal), eller</p>
<p>2. avtalet ingås vid ett hembesök eller under en av näringsidkaren<br>organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe<br>(hemförsäljningsavtal).</p>
<p>Lagen gäller också för marknadsföring som syftar till sådana avtal som<br>anges i första stycket.</p>
<p>2 § I lagen avses med</p>
<p>konsument', en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål<br>som faller utanför näringsverksamhet,</p>
<p>näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål<br>som har samband med den egna näringsverksamheten,</p>
<p>hembesök: ett besök i konsumentens eller någon annan konsuments<br>bostad eller på någon annan plats där konsumenten inte endast för<br>stunden befinner sig.</p>
<p>3 § Lagen gäller inte distansavtal, om</p>
<p>1. avtalet gäller försäkring, kredit eller någon annan finansiell tjänst,</p>
<p>2. avtalet gäller uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning<br>på mark eller i vatten,</p>
<p>3. avtalet ingås med hjälp av en varuautomat eller annan liknande<br>automat eller av en automatiserad affärslokal,</p>
<p>4. avtalet ingås med en teleoperatör vid användning av en offentlig<br>telefonautomat,</p>
<p>5. avtalet ingås vid en auktion, eller</p>
<p>6. avtalet gäller upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen<br>(1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>4 § Lagen gäller inte hemförsäljningsavtal, om</p>
<p>1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300<br>kronor,</p>
<p>2. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om<br>handel med finansiella instrument,</p>
<p>3. avtalet gäller försäkring,</p>
<p>120</p>
<p>4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning<br>på mark eller i vatten,</p>
<p>5. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas<br>av konsumentens begäran eller som har ett direkt samband med den varan<br>eller tjänsten, eller</p>
<p>6. avtalet gäller upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen<br>(1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>5 § Bestämmelserna om informationsskyldighet och ångerrätt i<br>8-19 §§ gäller inte avtal om leverans vid ett enstaka tillfälle av livsmedel<br>eller andra dagligvaror till en konsuments bostad eller arbetsplats i ett<br>distributionssystem med regelbunden utköming.</p>
<p>6 § Bestämmelserna om informationsskyldighet och ångerrätt i<br>8-19 §§ gäller inte distansavtal om</p>
<p>1. inkvartering,</p>
<p>2. transport,</p>
<p>3. servering, catering eller någon annan liknande tjänst, eller</p>
<p>4. kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande<br>fritidsaktivitet,</p>
<p>under förutsättning att näringsidkaren i avtalet åtar sig att tillhanda-<br>hålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod.</p>
<p>7 § Ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är<br>till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat<br>anges i lagen.</p>
<p>Information vid marknadsföring som syftar till distansavtal</p>
<p>8 § Vid marknadsföring som syftar till distansavtal skall näringsidkaren<br>ge information om</p>
<p>1. sitt namn och, när det gäller avtal där förskottsbetalning krävs, sin<br>adress,</p>
<p>2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper,</p>
<p>3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter,</p>
<p>4. leveranskostnader,</p>
<p>5. sättet för betalning och för leverans eller fullgörande på annat sätt,</p>
<p>6. ångerrätt enligt denna lag,</p>
<p>7. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om<br>inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa,</p>
<p>8. den tid under vilken erbjudandet gäller, och</p>
<p>9. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser återkommande leveranser<br>av varor eller avser en tjänst som utförs fortlöpande.</p>
<p>Informationen skall ges i god tid innan ett avtal ingås. Informationen<br>skall ges klart och begripligt och med användande av metoder som är<br>anpassade till det medel för distanskommunikation som används.<br>Marknadsföringen skall ta särskild hänsyn till behovet av skydd för<br>underåriga.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>121</p>
<p>Vid marknadsföring med telefon skall näringsidkaren i början av Prop. 1999/2000:89<br>samtalet upplysa konsumenten om sin identitet och om samtalets syfte. Bilaga 3</p>
<p>Information när ett avtal ingås</p>
<p>9 § När ett distansavtal ingås skall näringsidkaren snarast därefter ge<br>konsumenten information om dennes ångerrätt enligt denna lag samt om<br>namn och adress till någon som ångerrätten kan utövas mot. Gäller<br>distansavtalet en vara skall informationen ges senast vid leveransen, om<br>inte varan skall levereras till någon annan än konsumenten.<br>Informationen skall ges i en handling eller i någon annan varaktig form<br>som är tillgänglig för konsumenten.</p>
<p>Inom samma tid skall näringsidkaren i en handling eller i någon annan<br>varaktig form som är tillgänglig för konsumenten även ge denne en<br>bekräftelse med den information som avses i 8 § första stycket 1-5, om<br>informationen inte redan tidigare har getts i sådan form, och med<br>information om</p>
<p>1. gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan<br>framställa klagomål,</p>
<p>2. förekommande garantier och service, och</p>
<p>3. villkoren för att säga upp avtalet för det fall att det gäller tills vidare</p>
<p>eller för en längre tid än ett år.</p>
<p>Gäller distansavtalet en tjänst vars fullgörande sker med hjälp av ett<br>medel för distanskommunikation och utförs tjänsten vid ett enda tillfälle<br>och faktureras av distributören av kommunikationsmedlet, behöver<br>näringsidkaren bara ge konsumenten tillgång till gatuadressen till det<br>verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål.</p>
<p>10 § När ett hemförsäljningsavtal ingås skall näringsidkaren samtidigt<br>lämna konsumenten en handling där denne informeras om sin ångerrätt<br>enligt denna lag samt om namn och adress till någon som ångerrätten kan<br>utövas mot. Detsamma skall gälla när konsumenten lämnar ett anbud till<br>näringsidkaren som denne inte genast tar ställning till. Konsumenten<br>skall skriva under ett exemplar av handlingen som bekräftelse på att han<br>eller hon har tagit emot den. Den informationshandling som lämnas till<br>konsumenten skall vara åtföljd av en blankett som denne kan använda för<br>att utöva sin ångerrätt.</p>
<p>Den handling och den blankett som avses i första stycket skall<br>överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>Påföljd vid utebliven information</p>
<p>11 § Om en näringsidkare inte ger information i enlighet med</p>
<p>8-10 §§, skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.</p>
<p>Information enligt 8-10 §§ skall därvid anses vara sådan information<br>av särskild betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra<br>stycket marknadsföringslagen.</p>
<p>122</p>
<p>Konsumentens ångerrätt</p>
<p>12 § Konsumenten har rätt att frånträda ett avtal (ångerrätt) genom att ge<br>näringsidkaren ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som<br>anges i 14 § (ångerfrist).</p>
<p>13 § Vid distansavtal har konsumenten inte ångerrätt, om avtalet gäller</p>
<p>1. en tjänst och fullgörandet har påbörjats med konsumentens samtycke<br>under ångerfristen,</p>
<p>2. en vara eller en tjänst och priset beror på sådana svängningar på<br>finansmarknaden som näringsidkaren inte kan kontrollera,</p>
<p>3. en förseglad ljud- eller bildupptagning eller ett förseglat dator-<br>program och konsumenten har brutit förseglingen, eller</p>
<p>4. en tips- eller lotteritjänst.</p>
<p>14 § Vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom börjar<br>ångerfristen löpa den dag då konsumenten tar emot varan eller en<br>väsentlig del av den. Vid avtal om en tjänst börjar ångerffisten löpa den<br>dag då avtalet ingås.</p>
<p>Ångerffisten börjar dock tidigast löpa, vid distansavtal den dag då<br>föreskriven information enligt 9 § och vid hemförsäljningsavtal den dag<br>då handlingar enligt 10 § kommer konsumenten till handa.</p>
<p>Vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom börjar<br>ångerffisten löpa den dag som anges i andra stycket, om näringsidkaren<br>skriftligen har kommit överens med konsumenten om det och</p>
<p>1. varan har tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsumentens<br>särskilda önskemål,</p>
<p>2. varan har fatt en tydlig personlig prägel, eller</p>
<p>3. varan på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller snabbt<br>kan försämras eller bli för gammal.</p>
<p>15 § Trots vad som sägs i 14 § andra och tredje styckena förlorar<br>konsumenten vid distansavtal sin ångerrätt tre månader efter den dag då<br>ångerffisten skulle börja löpa enligt 14 § första stycket, eller, om<br>näringsidkaren inte har gett information enligt 9 § första stycket, ett år<br>efter den dagen.</p>
<p>16 § Konsumenten far vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös<br>egendom utöva sin ångerrätt endast om den vara som han eller hon har<br>tagit emot hålls i väsentligen oförändrat skick. Detta gäller dock inte, om<br>varan har förstörts eller förändrats på grund av någon åtgärd som har<br>varit nödvändig för att undersöka varan eller på grund av någon<br>omständighet som inte kan hänföras till konsumenten.</p>
<p>Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt</p>
<p>17 § Om konsumenten vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös<br>egendom utövar sin ångerrätt, skall den vara som han eller hon har tagit<br>emot hållas tillgänglig på den plats där den har tagits emot. Varan får<br>dock hållas tillgänglig på någon annan plats som konsumenten anvisar,<br>om näringsidkaren utan olägenhet kan hämta den där.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>123</p>
<p>Har varan sänts till konsumenten med post skall denne sända tillbaka<br>varan på samma sätt. Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal<br>som har ingåtts vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan<br>liknande verksamhet gäller detta dock bara under förutsättning att<br>näringsidkaren tillhandahåller en lämplig förpackning och att<br>konsumenten inte behöver lägga ut för returporto.</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid avtal om en tjänst, skall vad<br>som sägs i första och andra styckena tillämpas på material som<br>konsumenten har tagit emot, förutsatt att konsumenten inte åsamkas<br>olägenheter av betydelse eller kostnader.</p>
<p>18 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall näringsidkaren snarast<br>därefter, dock senast inom 30 dagar, lämna tillbaka vad konsumenten har<br>betalat. Konsumenten har rätt att behålla varan, och i förekommande fall<br>materialet, till dess att näringsidkaren fullgör denna skyldighet.</p>
<p>Om näringsidkaren i fall som avses i 17 § första stycket inte hämtar<br>varan, eller i fall som avses i 17 § tredje stycket inte hämtar materialet,<br>inom tre månader från den dag då ångerffisten började löpa, tillfaller<br>egendomen konsumenten utan ersättning. Detsamma gäller om<br>näringsidkaren i fall som avses i 17 § andra stycket inte inom denna tid<br>lämnar tillbaka vad konsumenten har betalat.</p>
<p>Kreditavtal</p>
<p>19 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt och med anledning av avtalet<br>har fatt kredit av näringsidkaren eller av någon annan på grund av en<br>överenskommelse mellan denne och näringsidkaren, skall kreditavtalet<br>upphöra att gälla utan att konsumenten far åläggas någon påföljd för<br>detta.</p>
<p>Fullgörelse</p>
<p>20 § Näringsidkaren skall fullgöra sin prestation inom skälig tid. Om<br>konsumenten och näringsidkaren inte har avtalat annat, skall prestationen<br>fullgöras senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten gjorde sin<br>beställning.</p>
<p>Om näringsidkaren inte kan fullgöra sin prestation i tid, skall<br>näringsidkaren informera konsumenten om detta och snarast, dock senast<br>inom 30 dagar från den dag då konsumenten gjorde sin beställning eller,<br>om en senare dag för fullgörelse har avtalats, senast den dagen lämna<br>tillbaka vad konsumenten har betalat.</p>
<p>Behörighet för näringsidkarens ombud</p>
<p>21 § Anlitar näringsidkaren ett ombud, skall denne alltid anses behörig<br>att handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå avtal som<br>avses i denna lag, att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i ett sådant<br>avtal samt att ta emot betalning för näringsidkarens räkning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>124</p>
<p>Näringsidkaren kan inte till nackdel för konsumenten inskränka denna<br>behörighet.</p>
<p>Lagval</p>
<p>22 § Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i<br>fråga om regler om distansavtal, om den lag som gäller med bortseende<br>från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska<br>samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000, då hemförsäljningslagen<br>(1981:1361) skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>125</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Justitiekanslem,<br>Hovrätten for Västra Sverige, Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt,<br>Kristianstads tingsrätt, Post- och telestyrelsen, Finansinspektionen,<br>Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket/KO, Allmänna<br>reklamationsnämnden, IT-kommissionen, Statskontoret, Domstolsverket,<br>Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultets-<br>styrelsen vid Lunds universitet, Sveriges Domareförbund, Sveriges<br>advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Svensk Handel, Svenska<br>Bankföreningen, Finansbolagens Förening, Företagarnas Riksorga-<br>nisation, Svenska Postorderföreningen, Svenska Tidningsutgivare-<br>föreningen, Svenska IT-företagens Organisation, Swedish Direct<br>Marketing Association, Direkthandelsföretagens förening, Näringslivets<br>Delegation för Marknadsrätt, Sveriges Marknadsförbund, Sveriges<br>Konsumentråd och Konsumentvägledarnas förening.</p>
<p>Svenska Kommunförbundet, Handelshögskolan i Stockholm, Sveriges<br>Försäkringsförbund, Branschföreningen för innehålls- och tjänsteleve-<br>rantörer på Onlinemarknaden i Sverige, Kooperativa förbundet och<br>Konsumenter i Samverkan har beretts tillfälle att avge yttrande men<br>avstått från att yttra sig.</p>
<p>Yttranden har också inkommit från professor Christina Hultmark,<br>Bonnier Aktiebolag, Telia Aktiebolag, Systembolaget Aktiebolag,<br>Svenska Förläggareföreningen och Föreningen Svenska Läromedels-<br>producenter.</p>
<p>126</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h3>1 Förslag till lag om konsumentskydd vid distansavtal och<br>hemför sälj ningsavtal</h3>
<p>Härigenom föreskrivs<sup>1</sup> följande.</p>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>1 § Denna lag gäller för avtal varigenom en näringsidkare överlåter eller<br>upplåter lös egendom till eller utför tjänster åt en konsument, om</p>
<p>1. avtalet ingås inom ramen för ett av näringsidkaren organiserat<br>system för att träffa avtal på distans och kommunikationen uteslutande<br>sker på distans (distansavtal), eller</p>
<p>2. avtalet ingås vid ett hembesök eller under en av näringsidkaren<br>organiserad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe<br>(hemförsäljningsavtal).</p>
<p>Lagen gäller också för marknadsföring som syftar till sådana avtal som<br>anges i första stycket.</p>
<p>2 § I lagen avses med</p>
<p>konsument', en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål<br>som faller utanför näringsverksamhet,</p>
<p>näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål<br>som har samband med den egna näringsverksamheten,</p>
<p>hembesök', ett besök i konsumentens eller någon annan konsuments<br>bostad eller på någon annan plats där konsumenten inte endast för<br>stunden befinner sig.</p>
<p>3 § Lagen gäller inte distansavtal, om</p>
<p>1. avtalet gäller försäkring, kredit eller någon annan finansiell tjänst,</p>
<p>2. avtalet gäller uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning<br>på mark eller i vatten,</p>
<p>3. avtalet ingås med hjälp av en varuautomat eller annan liknande<br>automat eller en automatiserad affärslokal,</p>
<p>4. avtalet ingås med en teleoperatör genom användning av en offentlig<br>telefonautomat, eller</p>
<p>5. avtalet ingås vid en auktion där budgivningen normalt inte sker elek-<br>troniskt.</p>
<p>4 § Lagen gäller inte hemförsäljningsavtal, om</p>
<p>1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300<br>kronor,</p>
<p><sup>1</sup> Jfr rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de<br>fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, 31.12.1985, s. 31, Celex<br>385L0577) och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om<br>konsumentskydd vid distansavtal (EGT L 144, 4.6.1997, s. 19, Celex 397L0007).</p>
<p>127</p>
<p>2. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om<br>handel med finansiella instrument,</p>
<p>3. avtalet gäller försäkring,</p>
<p>4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller en annan fast anläggning<br>på mark eller i vatten, eller</p>
<p>5. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens<br>uttryckliga begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som omfattas<br>av konsumentens begäran eller som har ett direkt samband med den varan<br>eller tjänsten.</p>
<p>5 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 9-12 §§, om ångerrätt i<br>13-20 §§ och om lagval i 23 § gäller inte distansavtal eller hemförsälj-<br>ningsavtal om sådan upplåtelse eller överlåtelse som avses i lagen<br>(1997:218) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende.</p>
<p>6 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 10 och 11 §§ och om<br>ångerrätt i 13-20 §§ gäller inte distansavtal eller hemförsäljningsavtal om<br>livsmedel eller andra varor för ett hushålls löpande förbrukning, om<br>varorna skall levereras till en konsuments bostad eller arbetsplats i ett<br>distributionssystem med regelbunden utköming.</p>
<p>7 § Bestämmelserna om informationsskyldighet i 10 § och om ångerrätt i<br>13-20 §§ gäller inte distansavtal om</p>
<p>1. inkvartering,</p>
<p>2. transport,</p>
<p>3. servering, catering eller någon annan liknande tjänst, eller</p>
<p>4. kulturevenemang, idrottsevenemang eller någon annan liknande fri-<br>tidsaktivitet,</p>
<p>under förutsättning att näringsidkaren i avtalet åtar sig att tillhanda-<br>hålla tjänsten på en bestämd dag eller under en bestämd tidsperiod.</p>
<p>8 § Ett avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är<br>till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat<br>anges i lagen.</p>
<p>Information vid marknadsföring som syftar till distansavtal</p>
<p>9 § Vid marknadsföring som syftar till distansavtal skall näringsidkaren<br>ge information om</p>
<p>1. sitt namn och sin adress,</p>
<p>2. varans eller tjänstens huvudsakliga egenskaper,</p>
<p>3. varans eller tjänstens pris, inbegripet skatter och avgifter,</p>
<p>4. leveranskostnader,</p>
<p>5. sättet för betalning och för leverans eller fullgörande på annat sätt,</p>
<p>6. ångerrätt enligt denna lag,</p>
<p>7. kostnaden för att ett medel för distanskommunikation används, om<br>inte kostnaden är beräknad efter normaltaxa,</p>
<p>8. den tid under vilken erbjudandet gäller, och</p>
<p>9. avtalets kortaste löptid, om avtalet avser återkommande leveranser<br>av varor eller avser en tjänst som utförs fortlöpande.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>128</p>
<p>Informationen skall ges i god tid innan ett avtal ingås. Informationen Prop. 1999/2000:89<br>skall ges klart och begripligt och med användande av metoder som är Bilaga 5<br>anpassade till det medel för distanskommunikation som används.<br>Näringsidkaren skall ta särskild hänsyn till behovet av skydd för under-<br>åriga.</p>
<p>Vid marknadsföring per telefon skall näringsidkaren i början av<br>samtalet ge konsumenten information om sin identitet och om samtalets<br>syfte.</p>
<p>Information när ett avtal ingås</p>
<p>10 § När ett distansavtal ingås skall näringsidkaren snarast därefter ge<br>konsumenten information om dennes ångerrätt enligt denna lag samt om<br>namn och adress till någon som ångerrätten kan utövas mot. Gäller<br>distansavtalet en vara skall informationen ges senast vid leveransen, om<br>inte varan skall levereras till någon annan än konsumenten. Informa-<br>tionen skall ges i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig<br>form som är tillgänglig för konsumenten.</p>
<p>Inom samma tid skall näringsidkaren i en handling eller i någon annan<br>läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten även ge<br>denne en bekräftelse med den information som avses i 9 § första stycket<br>1-5 och med information om</p>
<p>1. gatuadressen till det verksamhetsställe dit konsumenten kan fram-</p>
<p>ställa klagomål,</p>
<p>2. förekommande garantier och service, och</p>
<p>3. villkoren för att säga upp avtalet för det fall att det gäller tills vidare<br>eller för en längre tid än ett år.</p>
<p>Om näringsidkaren redan tidigare har gett information enligt första<br>eller andra stycket i sådan form som anges där, behöver informationen<br>inte ges på nytt.</p>
<p>Gäller distansavtalet en tjänst vars fullgörande sker med hjälp av ett<br>medel för distanskommunikation, och utförs tjänsten vid ett enda tillfälle<br>och faktureras av distributören av kommunikationsmedlet, behöver<br>näringsidkaren bara ge konsumenten tillgång till gatuadressen till det<br>verksamhetsställe dit konsumenten kan framställa klagomål.</p>
<p>11 § När ett hemförsäljningsavtal ingås skall näringsidkaren samtidigt<br>lämna konsumenten en handling där denne informeras om sin ångerrätt<br>enligt denna lag samt om namn och adress till någon som ångerrätten kan<br>utövas mot. Detsamma skall gälla när konsumenten lämnar ett anbud till<br>näringsidkaren som denne inte genast tar ställning till. Konsumenten<br>skall skriva under ett exemplar av handlingen som bekräftelse på att han<br>eller hon har tagit emot den. Den informationshandling som lämnas till<br>konsumenten skall vara åtföljd av en blankett som kan användas för att<br>utöva ångerrätten.</p>
<p>Den handling och den blankett som avses i första stycket skall<br>överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller den<br>myndighet som regeringen bestämmer.</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 89</p>
<p>Påföljd vid utebliven information</p>
<p>12 § Om en näringsidkare inte ger information i enlighet med 9-11 §§,<br>skall marknadsföringslagen (1995:450) tillämpas.</p>
<p>Information enligt 9-11 §§ skall därvid anses vara sådan information<br>av särskild betydelse från konsumentsynpunkt som avses i 4 § andra<br>stycket marknadsföringslagen.</p>
<p>Konsumentens ångerrätt</p>
<p>13 § Konsumenten har rätt att frånträda ett distansavtal eller ett hem-<br>försäljningsavtal (ångerrätt) genom att till näringsidkaren lämna eller<br>sända ett meddelande om detta inom 14 dagar från den dag som anges i<br>15 § (ångerfrist).</p>
<p>14 § Vid distansavtal har konsumenten inte ångerrätt, om avtalet gäller</p>
<p>1. en tjänst och fullgörandet har påbörjats med konsumentens samtycke<br>under ångerffisten,</p>
<p>2. en vara eller en tjänst och priset beror på sådana svängningar på<br>finansmarknaden som näringsidkaren inte kan kontrollera,</p>
<p>3. en vara som på grund av sin beskaffenhet inte kan återlämnas eller<br>som snabbt kan försämras eller bli för gammal,</p>
<p>4. en förseglad ljud- eller bildupptagning eller ett förseglat dator-<br>program och förseglingen har brutits,</p>
<p>5. en tidning eller en tidskrift, eller</p>
<p>6. en tips- eller lotteritjänst.</p>
<p>15 § Vid distansavtal eller hemförsäljningsavtal om överlåtelse eller<br>upplåtelse av varor börjar ångerffisten löpa den dag då konsumenten tar<br>emot varan eller en väsentlig del av den. Vid distansavtal eller hem-<br>försäljningsavtal om en tjänst börjar ångerffisten löpa den dag då avtalet<br>ingås.</p>
<p>Vid distansavtal börjar ångerffisten dock löpa tidigast den dag då före-<br>skriven information enligt 10 § kommer konsumenten till handa. Vid<br>hemförsäljningsavtal börjar ångerffisten löpa tidigast den dag då hand-<br>lingar enligt 11 § kommer konsumenten till handa.</p>
<p>Avser avtalet en vara som har tillverkats eller väsentligt ändrats efter<br>konsumentens särskilda önskemål eller som annars har fatt en tydlig<br>personlig prägel, får näringsidkaren och konsumenten skriftligen avtala<br>att ångerfristen skall börja löpa den dag som anges i andra stycket oavsett<br>om konsumenten har tagit emot varan eller en väsentlig del av den.</p>
<p>16 § Även om näringsidkaren inte har gett information enligt 10 §,<br>förlorar konsumenten vid distansavtal sin ångerrätt tre månader efter den<br>dag då ångerffisten skulle börja löpa enligt 15 § första stycket. Om<br>näringsidkaren inte har gett information enligt 10 § första stycket,<br>förlorar konsumenten dock sin ångerrätt först ett år efter den dagen.</p>
<p>17 § Konsumenten får utöva sin ångerrätt endast om den vara som han<br>eller hon har tagit emot hålls i väsentligen oförändrat skick. Detta gäller</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>130</p>
<p>dock inte om varan har förstörts eller förändrats på grund av någon åtgärd<br>som har varit nödvändig för att undersöka varan eller på grund av någon<br>omständighet som inte kan hänföras till konsumenten.</p>
<p>Verkan av att konsumenten utövar sin ångerrätt</p>
<p>18 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall konsumenten lämna<br>eller sända tillbaka varan till näringsidkaren.</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid hemförsäljningsavtal och har<br>tagit emot varan eller en väsentlig del av den vid hembesöket eller under<br>utflykten, skall konsumenten dock hålla varan tillgänglig på den plats där<br>den har tagits emot. Varan far även hållas tillgänglig på någon annan<br>plats som konsumenten anvisar, om näringsidkaren utan olägenhet kan<br>hämta den där.</p>
<p>Om konsumenten utövar sin ångerrätt vid distansavtal eller hemförsälj-<br>ningsavtal om en tjänst, skall vad som sägs i andra stycket tillämpas på<br>material som konsumenten har tagit emot, förutsatt att konsumenten inte<br>åsamkas olägenheter av betydelse eller kostnader.</p>
<p>19 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall näringsidkaren snarast<br>och senast inom 30 dagar betala tillbaka vad konsumenten har betalat till<br>näringsidkaren. Tiden skall räknas från den dag då näringsidkaren tog<br>emot varan eller, vid avtal om en tjänst, konsumentens meddelande om<br>att avtalet frånträtts.</p>
<p>Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som har ingåtts vid<br>telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande verksamhet<br>skall tiden enligt första stycket räknas från den dag då näringsidkaren tog<br>emot konsumentens meddelande om att avtalet frånträtts. Näringsidkaren<br>skall i dessa fall betala skälig ersättning till konsumenten för dennes<br>kostnader att sända tillbaka varan. Konsumenten har rätt att behålla<br>varan, eller i förekommande fall materialet, till dess att näringsidkaren<br>fullgör sin betalningsskyldighet.</p>
<p>Om näringsidkaren i fall som avses i 18 § andra och tredje styckena<br>inte hämtar varan eller materialet inom tre månader från den dag då<br>ångerfristen började löpa, tillfaller egendomen konsumenten utan ersätt-<br>ning. Vid hemförsäljningsavtal och sådana distansavtal som har ingåtts<br>vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan liknande<br>verksamhet tillfaller varan konsumenten utan ersättning även i andra fall<br>än som avses i 18 § andra stycket, om näringsidkaren inte inom tre<br>månader från den dag då ångerfristen började löpa fullgör sin betalnings-<br>skyldighet.</p>
<p>Har näringsidkaren enligt avtal med konsumenten levererat en ersätt-<br>ningsvara, skall näringsidkaren alltid betala skälig ersättning till<br>konsumenten för dennes kostnader att sända tillbaka varan. Närings-<br>idkaren skall informera konsumenten om denna rätt till ersättning när<br>ersättningsvaran levereras.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>131</p>
<p>Kreditavtal</p>
<p>20 § Om konsumenten utövar sin ångerrätt och med anledning av<br>distansavtalet eller hemförsäljningsavtalet har fått kredit av närings-<br>idkaren eller av någon annan på grund av en överenskommelse mellan<br>denne och näringsidkaren, skall kreditavtalet upphöra att gälla utan att<br>konsumenten får åläggas någon påföljd för detta.</p>
<p>Fullgörelse</p>
<p>21 § Näringsidkaren skall fullgöra sin prestation inom skälig tid. Om<br>konsumenten och näringsidkaren inte har avtalat annat, skall prestationen<br>fullgöras senast inom 30 dagar från den dag då konsumenten gjorde sin<br>beställning.</p>
<p>Om näringsidkaren inte kan fullgöra sin prestation i tid och detta inte<br>beror på konsumenten eller något förhållande på hans eller hennes sida,<br>har konsumenten rätt att häva distansavtalet eller hemförsäljningsavtalet.<br>Näringsidkaren skall informera konsumenten om detta.</p>
<p>Häver konsumenten avtalet, skall näringsidkaren betala tillbaka vad<br>konsumenten har betalat. Detta skall ske snarast, dock senast inom 30<br>dagar från den dag då näringsidkaren tog emot konsumentens med-<br>delande om att avtalet hävts.</p>
<p>Behörighet för näringsidkarens ombud</p>
<p>22 § Anlitar näringsidkaren ett ombud, skall denne alltid anses behörig<br>att handla på näringsidkarens vägnar när det gäller att ingå distansavtal<br>eller hemförsäljningsavtal, att utfästa förmåner som är avsedda att ingå i<br>ett sådant avtal samt att ta emot betalning för näringsidkarens räkning.<br>Näringsidkaren kan inte till nackdel för konsumenten inskränka denna<br>behörighet.</p>
<p>Lagval</p>
<p>23 § Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska<br>ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i<br>fråga om regler om distansavtal, om den lag som gäller med bortseende<br>från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbets-<br>området och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000, då hemförsäljningslagen<br>(1981:1361) skall upphöra att gälla.</p>
<p>2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>132</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen<br>(1991:601)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § prisinformationslagen (1991:601) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Särskilda föreskrifter om infor-<br>mation till konsumenter finns i<br>konsumentkreditlagen (1992:830),<br>konsumentförsäkringslagen<br>(1980:38), valutaväxlingslagen<br>(1996:1006) och lagen (1999:268)<br>om betalningsöverföringar inom<br>Europeiska ekonomiska sam-<br>arbetsområdet.</p>
<p>3§</p>
<p>Särskilda föreskrifter om infor-<br>mation till konsumenter finns i<br>konsumentkreditlagen (1992:830),<br>konsumentförsäkringslagen<br>(1980:38), valutaväxlingslagen<br>(1996:1006), lagen (1999:268) om<br>betalningsöverföringar inom Euro-<br>peiska ekonomiska samarbets-<br>området och lagen (2000:000) om<br>konsumentskydd vid distansavtal<br>och hemförsäljningsavtal.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juni 2000</p>
<p>133</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-07</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif Thors-<br>son, regeringsrådet Rune Lavin.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 17 februari 2000 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal<br>samt</p>
<p>2. lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Magnus<br>Medin.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.</p>
<p>Förslaget till lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemför-<br>säljningsavtal</p>
<p>Förslaget innebär att den nu gällande hemförsäljningslagen upphävs och<br>dess innehåll inarbetas i en ny lag om konsumentskydd vid distansavtal<br>och hemförsäljningsavtal. En alltmer omfattande och delvis disparat flora<br>av konsumentskyddsdirektiv har under senare år sett dagens ljus inom<br>EG. Det far anses önskvärt att innehållet i olika direktiv hålls samman i<br>den svenska lagstiftningen i den mån direktiven har nära samband med<br>varandra. I förevarande fall gäller en viss del av hemförsäljningslagen -<br>nämligen föreskrifterna om telefonförsäljning - vad som är distansavtal i<br>distansavtalsdirektivets mening. För denna typ av distansavtal skall enligt<br>förslaget gälla föreskrifter som överensstämmer med dem för hemförsälj-<br>ningsavtal men som avviker från föreskrifterna för distansavtal i övrigt.<br>Lagrådet har inte något att erinra mot att innehållet i de båda direktiven<br>behandlas i en och samma lag.</p>
<p>Ett införlivande av EG-direktiv innebär en balansgång mellan skyldig-<br>heten att välja en form som säkerställer en fullständig tillämpning av<br>direktivet på ett tillräckligt klart och precist sätt och de befogade önske-<br>målen att så långt möjligt använda hävdvunnen svensk lagstiftningsteknik<br>och att undvika att dubblera föreskrifter som redan finns på annat håll i<br>den svenska lagstiftningen. Erfarenheten visar att man aldrig kan vara<br>säker på att resultatet godtas av EG-kommissionen eller av EG-dom-<br>stolen, men Lagrådet kan inte finna annat än att den antydda avvägningen<br>i stora drag gjorts på ett godtagbart sätt i det remitterade lagförslaget.<br>Strukturen har emellertid ställvis blivit mycket komplicerad, främst på<br>grund av samordningen i samma lag mellan två direktiv som inte ännu är<br>inbördes harmoniserade. I det hänseendet kan förbättringar dock väntas<br>när hemförsäljningsdirektivet reviderats. Önskan att inte alltför mycket<br>belasta lagtexten har också i ovanlig grad lett till att motiven innehåller<br>synpunkter och tolkningsförslag som vid ett studium av lagtexten inte<br>framstår som givna. Till några sådana fall återkommer Lagrådet i det<br>följande. Ett ytterligare exempel utgörs av motiveringen för att inte i</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>134</p>
<p>enlighet med direktivets artikel 8 uttryckligt reglera betalning med kort<br>som inte är kreditkort, nämligen att en analog tillämpning av 34 § konsu-<br>mentkreditlagen torde vara möjlig. Det är emellertid osäkert om en sådan<br>laganalogi uppfyller direktivets krav.</p>
<p>U</p>
<p>I punkt 1 anges att lagen inte gäller distansavtal som avser andra<br>finansiella tjänster. Någon legaldefinition av finansiella tjänster finns<br>inte. Av motiveringen framgår att köp och försäljning av finansiella<br>instrument inte avses med uttrycket, eftersom de hänförs till köp och<br>försäljning av lös egendom. Dessa undantas från tillämpningen endast av<br>reglerna om hemförsäljning och omfattas av reglerna om distansavtal.<br>Avtal om finansiella instrument utgör numera ett inte oväsentligt inslag i<br>försäkringssparande, och gränsdragningen mellan vad som skall anses<br>vara en finansiell tjänst och vad som anses vara köp och försäljning av<br>finansiella instrument i denna lags mening är inte given. Den är<br>emellertid ytterst beroende av EG-domstolens tolkning av direktivets<br>begrepp finansiella tjänster.</p>
<p>Enligt andra stycket i paragrafen skall den information som anges i första<br>stycket ges i "god tid" innan ett avtal ingås. Uttrycket avser enligt<br>normalt svenskt språkbruk en förhållandevis lång tidsrymd. Såvitt<br>framgår av kommentaren till paragrafen synes det vara avsett att vid<br>telefonförsäljning informationen skall kunna lämnas och avtal träffas<br>under ett och samma telefonsamtal. Detta kan inte anses överensstämma<br>med lagtexten. I direktivets engelska och franska texter använts uttrycken<br>"(I)n good time" respektive "(E)n temps utile". För dessa uttryck synes i<br>lagtexten kunna användas översättningen "i rimlig tid". Även om det<br>framstår som osäkert om den avsedda tillämpningen är förenlig ens med<br>en sådan lagtext, ger uttrycket "i rimlig tid" likväl ett större utrymme i det<br>fall att telefonsamtalet sett i sin helhet inte kan bedömas som överrump-<br>lande.</p>
<p>Informationen skall vidare ges "klart och begripligt". Enligt motive-<br>ringen torde detta "i vissa fall kunna innebära att informationen skall ges<br>på svenska". Om som kan förväntas marknadsföring inför distansavtal<br>kommer att omfatta stora delar av svenska folket, och särskilt om<br>informationen enligt 10 § tredje stycket inte behöver ges en andra gång,<br>torde lagtexten från konsumentskyddssynpunkt ställa krav på ett betydligt<br>vidare bruk av svenska språket.</p>
<p>10 §</p>
<p>Enligt tredje stycket i paragrafen behöver näringsidkaren inte ge den<br>information som anges i första och andra styckena på nytt, om närings-<br>idkaren redan tidigare, t.ex. i samband med marknadsföringen, har gett<br>informationen i en handling eller i någon annan läsbar och varaktig form<br>som är tillgänglig för konsumenten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>135</p>
<p>Stöd för att information behöver ges endast en gång finns i artikel 5.1<br>första stycket i distansavtalsdirektivet. Beträffande den information som<br>anges i artikel 5.1 andra stycket sägs emellertid där att den måste ges<br>under alla omständigheter (engelsk text: "In any event the following must<br>be provided:", fransk text: "En tout état de cause, doivent étre foumies:").</p>
<p>Ett gott skäl för att den information som anges i artikel 5.1 andra<br>stycket i direktivet bör upprepas i samband med avtalet, även om den<br>lämnats tidigare, är att konsumenten därmed i samband med avtalet far en<br>påminnelse om åtskilliga viktiga faktorer som han måhända lagt mindre<br>vikt vid, innan han bestämt sig för att ingå ett avtal. Till dessa faktorer<br>hör - som den måhända viktigaste - enligt direktivet skriftlig information<br>om villkoren och förfarandet för att utnyttja ångerrätten enligt artikel 6,<br>inbegripet de fall som avses i artikel 6.3 första strecksatsen (dvs. att<br>ångerrätten faller bort vid tjänster, om fullgörandet med konsumentens<br>samtycke påbörjas före ångerffistens utgång). Sådan information om-<br>nämns dock inte i andra stycket av förevarande paragraf, som hänvisar<br>till 9 § första stycket 1-5 medan ångerrätten behandlas i punkten 6;<br>däremot behandlas ångerrätten i första stycket av paragrafen.</p>
<p>Regeringen har till stöd for den tolkning som kommer till uttryck i lag-<br>texten åberopat synpunkter som framförts av företrädare for EG-kommis-<br>sionen vid ett möte om direktivets genomförande. Lagrådet kan bara kon-<br>statera att regeringens tolkning inte stämmer med direktivets ordalydelse.<br>Vilken tolkning som är den rätta avgörs ytterst av EG-domstolen. Vid<br>detta förhållande förefaller det Lagrådet tryggast att hålla sig till direk-<br>tivets ordalydelse, särskilt som detta alternativ också framstår som det<br>mest konsumentvänliga.</p>
<p>Vid en omskrivning av paragrafen bör även information om ånger-<br>rätten föras in under andra stycket. Bestämmelsen i tredje stycket bör<br>foras över till första stycket. Lagrådet förordar att paragrafen ges följande<br>utformning:</p>
<p>"När ett distansavtal har ingåtts skall näringsidkaren snarast därefter ge<br>konsumenten en bekräftelse med den information som avses i 9 § första<br>stycket 1-5. Gäller distansavtalet en vara skall informationen ges senast<br>vid leveransen, om inte varan skall levereras till någon annan än<br>konsumenten. Informationen skall ges i en handling eller i någon annan<br>läsbar och varaktig form som är tillgänglig for konsumenten. Om<br>näringsidkaren redan tidigare har gett informationen i sådan form,<br>behöver den inte ges på nytt, om inte annat följer av andra stycket.</p>
<p>Inom samma tid skall näringsidkaren alltid i en handling eller i någon<br>annan läsbar och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten ge<br>denne information om</p>
<p>1. konsumentens ångerrätt enligt denna lag samt om namn och adress<br>till någon som ångerrätten kan utövas mot,</p>
<p>2. gatuadressen till framställa klagomål,</p>
<p>3. förekommande garantier och service, och</p>
<p>4. villkoren for än ett år.</p>
<p>Gäller distansavtalet en tjänst kan framställa klagomål."</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>136</p>
<p>n§</p>
<p>Bestämmelsen i andra stycket kan inte anses innehålla bemyndigande for<br>regeringen att fastställa de ifrågavarande formulären eller att besluta om<br>subdelegation. Något bemyndigande är inte heller erforderligt. Rege-<br>ringens rätt att besluta föreskrifter som gäller lags verkställighet följer i<br>stället av 8 kap. 13 § 1 regeringsformen.</p>
<p>13 §</p>
<p>Enligt direktivets artikel 6.1 skall ångerffisten vara sju arbetsdagar. I<br>remissen sägs att en sådan bestämning av fristen illa stämmer med<br>nordisk lagstiftningstradition, varför fristen i stället angivits till 14<br>kalenderdagar. Därmed uppfylls emellertid inte direktivets bestämning av<br>fristen i anslutning till jul- och nyårshelgerna vissa år, t.ex. då julafton,<br>och därmed också nyårsafton, infaller på en måndag. Enklast synes vara<br>att fristen anges i arbetsdagar. Anses det uttrycket inte böra användas kan<br>fristen anges som "sju dagar, lördagar, söndagar, andra allmänna<br>helgdagar samt midsommarafton, julafton och nyårsafton oräknade," (jfr<br>t.ex. 9 kap 2 § aktiebolagslagen).</p>
<p>74 £</p>
<p>Enligt punkt 6, liksom enligt den svenska versionen av direktivets artikel<br>6.3, behöver konsumenten inte ges ångerrätt vid distansavtal om "tips-<br>eller lotteritjänster". De franska och engelska versionerna av direktivet<br>använder det mera vidsträckta begreppet "services de paris et de loteries"<br>respektive "gaming and lottery services". Även om definitionen av<br>lotterier i lotterilagen omfattar alla former av vadhållning ger den valda<br>svenska formuleringen intrycket att t.ex. vadhållning vid hästtävlingar<br>(totalisatorspel) skulle omfattas av ångerrätt, vilket knappast torde vara<br>en lämplig avgränsning av undantaget. Punkten 6 kan förslagsvis ges<br>lydelsen "vadhållning eller andra lotteritjänster".</p>
<p>15 §</p>
<p>Enligt andra stycket första meningen börjar vid distansavtal ångerffisten<br>löpa tidigast den dag då föreskriven information kommer konsumenten<br>tillhanda. Det erinras om att enligt 10 § tredje stycket i det remitterade<br>förslaget information i vissa fall inte behöver lämnas, när sådan lämnats i<br>samband med marknadsföringen. Föreligger ett sådant fall torde avsikten<br>vara att ångerffisten skall räknas från leveransdagen respektive i fråga om<br>tjänst från avtalsdagen. För den händelse Lagrådets synpunkter på 10 §<br>inte tillgodoses, bör avsikten med bestämmelsen tydligare framgå av<br>lagtexten. Första meningen kan i så fall förslagsvis ges följande lydelse:<br>"Om enligt 10 § information vid distansavtal skall lämnas när avtalet har<br>ingåtts, börjar ångerffisten dock löpa tidigast den dag då informationen i<br>föreskriven form kommer konsumenten till handa."</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>137</p>
<p>För att bestämmelserna i tredje stycket skall kunna tillämpas torde det<br>vara nödvändigt att näringsidkaren ger konsumenten information enligt<br>10 §, även om detta enligt samma paragraf inte skulle vara nödvändigt.</p>
<p>Liksom i 15 § anges här konsekvenser av underlåtenhet att lämna infor-<br>mation enligt 10 §, samtidigt som det av 10 § framgår att information i<br>vissa avtalssituationer inte behöver ges, nämligen om den lämnats redan<br>vid marknadsföringen. Det kan vara lämpligt att den mera ingripande<br>konsekvensen av underlåtenhet - som också berör de mera vitala<br>elementen av informationen - anges först. Bestämmelsen skulle då kunna<br>ges följande lydelse: "Om näringsidkaren vid ett distansavtal i strid med<br>10 § första stycket underlåtit att i föreskriven form ge den information<br>som nämns där, förlorar konsumenten sin ångerrätt ett år efter den dag då<br>ångerffisten skulle ha börjat löpa enligt 15 § första stycket. Avser<br>underlåtenheten någon annan information enligt 10 §, förlorar konsu-<br>menten dock sin ångerrätt tre månader efter den dagen."</p>
<p>79 f</p>
<p>Paragrafen reglerar ett antal olika frågor och ger exempel på den<br>inledningsvis omtalade komplexiteten i den föreslagna lagen. Reglerna i<br>andra och tredje styckena är begränsade till hemförsäljningsavtal och<br>vissa distansavtal; avgränsningen av vilka telefonsamtal som avses utlösa<br>undantaget framstår inte som helt tydlig. Regeln i fjärde stycket, om<br>kostnaden for retur av en ersättningsvara, kunde lämpligen placeras sist i<br>18 §, eftersom den utgör ett undantag från den underförstådda regeln i<br>18 § första stycket enligt vilken konsumenten har att stå för kostnaden för<br>en levererad varas återsändande. Men även 19 § andra stycket innehåller<br>en sådan undantagsregel, och det stycket vinner inte på att regeln om<br>betalning flyttas till 18 §.</p>
<p>I andra stycket föreskrivs sålunda att näringsidkaren skall betala kost-<br>naden for varans återsändande och att konsumenten har rätt att behålla<br>varan tills näringsidkaren fullgjort sin betalningsskyldighet. Enligt moti-<br>veringen avser den sistnämnda regeln näringsidkarens hela betalnings-<br>skyldighet, dvs. både for returkostnadema enligt detta stycke och for<br>köpeskilling m.m. enligt första stycket. Detta bör framgå av lagtexten.</p>
<p>Lagrådet vill slutligen konstatera att artikel 11.2 i den svenska texten till<br>distansavtalsdirektivet är obegriplig till följd av ett språkfel. Felet är så<br>gravt att det bör rättas.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601)</p>
<p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>138</p>
<p>Jämförelsetabell - sammanställning av<br>bestämmelserna i distansavtalsdirektivet och<br>motsvarande eller närmast motsvarande bestämmelser<br>i förslaget till distansavtalslag eller annan svensk lag</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Direktivet</p></td><td>
<p>Lagförslaget</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 1</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet<sup>1</sup></p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 2.1</p></td><td>
<p>1 § 1 st. 1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 2.2</p></td><td>
<p>2§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 2.3</p></td><td>
<p>2§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 2.4</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 2.5</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 3.1 led 1</p></td><td>
<p>3 § 1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 3.1 led 2</p></td><td>
<p>3§3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 3.1 led 3</p></td><td>
<p>3 §4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 3.1 led 4</p></td><td>
<p>3§2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 3.1 led 5</p></td><td>
<p>3 §5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 3.2 led 1</p></td><td>
<p>6§</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 3.2 led 2</p></td><td>
<p>7 § (ingen motsvarighet till andra<br>meningen i led 2)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1, ”i god tid”</p></td><td>
<p>9 § 2 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 a</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 b</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 c</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 d</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 e</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 5</p></td></tr>
</table>
<p><sup>1</sup>1 de fall det antecknats ”ingen motsvarighet” i högerspalten är bedömningen att ingen<br>genomforandeätgärd i form av lagstiftning behövs.</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>139</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 f</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 6 Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 g</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 h</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 8</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.1 i</p></td><td>
<p>9 § 1 st. 9</p></td></tr>
</table>
<p>Artikel 4.2</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>- kommersiellt syfte</p>
<p>- klart och begripligt sätt</p>
<p>- lämplig form</p>
<p>- särskild hänsyn till god sed</p>
<p>- skydd för underåriga</p>
<p>- skydd för andra som inte kan ge<br>giltigt samtycke</p></td><td>
<p>5 § MFL</p>
<p>9 § 2 st.</p>
<p>9 § 2 st.</p>
<p>4 § MFL</p>
<p>9 § 2 st.</p>
<p>MFL</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 4.3</p></td><td>
<p>9 § 3 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 5.1 första stycket</p></td><td>
<p>10 § 1 st., 2 st. 1 betr, ångerrätt</p></td></tr>
<tr><td>
<p>- på ett tidigt stadium</p>
<p>- senast vid leveranstillfallet</p>
<p>- skriftlig eller annan varaktig<br>tillgänglig form</p>
<p>- om inte tidigare lämnats i ”rätt”<br>form</p></td><td>
<p>10 § 1 st., 2 st. 1 betr, ångerrätt</p>
<p>10 § 1 st., 2 st. 1 betr, ångerrätt</p>
<p>10 § 1 st., 2 st. 1 betr, ångerrätt</p>
<p>10 § 1 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 5.1 andra stycket led 1</p></td><td>
<p>10 § 2 st. 1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 5.1 andra stycket led 2</p></td><td>
<p>10 § 2 st. 2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 5.1 andra stycket led 3</p></td><td>
<p>10 §2 st. 3</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 5.1 andra stycket led 4</p></td><td>
<p>10 § 2 st. 4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 5.2</p></td><td>
<p>10 § 3 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.1 1 st.</p></td><td>
<p>13 §</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.1 2 st. led 1</p></td><td>
<p>15 § 1 st. första meningen + 2 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.1 2 st. led 2</p></td><td>
<p>15 § 1 st. andra meningen + 2 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.1 3 st. led 1</p></td><td>
<p>16 §</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.1 3 st. led 2</p></td><td>
<p>16 §</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.1 4 st.</p></td><td>
<p><sup>15§2St</sup></p></td></tr>
</table>
<table border="1">
<tr><td></td><td>
<p>Prop. 1999/2000:89</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.2</p></td><td>
<p>19 § 1 och 2 st. Bilaga 7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.3 inledningen (om inte<br>parterna har kommit överens om<br>annat)</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.3 led 1</p></td><td>
<p>14 § 1</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.3 led 2</p></td><td>
<p>14 §2</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.3 led 3</p></td><td>
<p>14 § 3 och 15 § 3 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.3 led 4</p></td><td>
<p>14 §4</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.3 led 5</p></td><td>
<p>14 §5</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.3 led 6</p></td><td>
<p>14 §6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.4 1 st. led 1</p></td><td>
<p>20 §</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.4 1 st. led 2</p></td><td>
<p>20 §</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 6.4 2 st.</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 7.1</p></td><td>
<p>21 § 1 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 7.2</p></td><td>
<p>21 § 2 och 3 st.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 7.3</p></td><td>
<p>19 § 4 st. (ingen motsvarighet till<br>första, andra och fjärde meningarna)</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 8 led 1</p></td><td>
<p>34 § konsumentkreditlagen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 8 led 2</p></td><td>
<p>34 § konsumentkreditlagen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 9 led 1</p></td><td>
<p>12 § 1 st. marknadsföringslagen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 9 led 2</p></td><td>
<p>avtalslagen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 10</p></td><td>
<p>annat lagstiftningsärende</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 11.1</p></td><td>
<p>12 §, marknadsföringslagen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 11.2</p></td><td>
<p>marknadsföringslagen</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 11.3 a</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 11.3 b</p></td><td>
<p>marknadsföringslagen</p></td></tr>
</table>
<p>141</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Artikel 11.4</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Bilaga 7</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 12.1</p></td><td>
<p>8§</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 12.2</p></td><td>
<p>23 §</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 13.1</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 13.2</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 14</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 15.1</p></td><td>
<p>ikraftträdandebestämmelsen</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 15.2</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 15.3</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 15.4</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 16</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 17</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 18</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Artikel 19</p></td><td>
<p>ingen motsvarighet</p></td><td></td></tr>
</table>
<p>142</p>
<h2>Justitiedepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,<br>Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros, Messing,<br>Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:89 Lag om konsumentskydd<br>vid distansavtal och hemförsäljningsavtal</p>
<p>143</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1999/2000:89</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Lag om konsumentskydd<br>vid distansavtal och hem-<br>försäljningsavtal</p></td><td>
<p>385L0577</p>
<p>397L0007</p></td></tr>
</table>
<p>Eländers Gotab 59832, Stockholm 2000</p>
<p>144</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall=utskottet1999/2000:LU21?BBordläggning2000-03-22 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning2000-03-22 00:00:00inträffat60hanteringHÄNHänvisning2000-03-23 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-04-06 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 21:59:19statustextstatustextÄrendet är avslutatGN03892019-05-22 17:20:17tilldelatTilldelatLagutskottet2014-11-23 21:59:19behandlas_i1999/2000:LU21GN01LU21bet1999/2000LU21Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:89<br/>
Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalGN02L19mot1999/2000L19med anledning av prop. 1999/2000:89 Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:89<br/>
Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalGN02L20mot1999/2000L20med anledning av prop. 1999/2000:89 Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:89<br/>
Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalGN02L21mot1999/2000L21med anledning av prop. 1999/2000:89 Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalMotionföljdmotionav Kent Olsson och Elizabeth Nyström (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:89<br/>
Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalGN02L19mot1999/2000L19med anledning av prop. 1999/2000:89 Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalav Kent Olsson och Elizabeth Nyström (M)Motionföljdmotionav Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (KD)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:89<br/>
Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalGN02L20mot1999/2000L20med anledning av prop. 1999/2000:89 Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalav Rolf Åbjörnsson och Kjell Eldensjö (KD)Motionföljdmotionav Stig Rindborg m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:89<br/>
Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalGN02L21mot1999/2000L21med anledning av prop. 1999/2000:89 Lag om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtalav Stig Rindborg m.fl. (M)Motion