2228270 GN0386 1999/2000 86 prop prop prop Proposition 1999/2000:86 Proposition Proposition Näringsdepartementet 86 0 2000-03-28 00:00:00 2025-12-19 14:05:59 2000-01-01 00:00:00 Ett informationssamhälle för alla digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GN0386/text https://data.riksdagen.se/dokument/GN0386 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0386 <h2><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1999/2000:86</h2> <h3>Ett informationssamhälle för alla</h3><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/> <p>Prop.</p> <p>1999/2000:86</p> <p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p> <p>Stockholm den 28 mars 2000</p> <p>Göran Persson</p> <p>Björn Rosengren</p> <p>(Näringsdepartementet)</p> <h3>Propositionens huvudsakliga innehåll</h3> <p>I propositionen föreslås mål, inriktning och prioritering av områden för<br>IT-politiken. Vidare föreslås en ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),<br>en ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd samt en ansvars-<br>fördelning vad gäller informationssäkerhetsarbetet.</p> <p>Informationstekniken präglas av snabbhet och gränslöshet. Utveck-<br>lingen påverkar oss alla och förändrar våra levnadsvillkor. 1996 års IT-<br>proposition innehöll bl.a. förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett<br>handlingsprogram och prioriterade statliga uppgifter. Dessa har följts upp<br>och avrapporterats åren 1997 och 1998. En tredje uppföljning ingår nu<br>som en bilaga till föreliggande proposition. Regeringen anser att tidigare<br>angivna grundläggande mål kan ligga kvar men att de behöver utvecklas<br>och preciseras. Det gäller också de prioriterade åtgärdsområdena.</p> <p>Mot bakgrund av att Sverige redan är en ledande IT-nation bör<br>ambitionen vara att Sverige som första land blir ett informationssamhälle<br>tillgängligt för alla. För att uppnå detta krävs målmedvetna insatser inom<br>varje politikområde. Regeringens strävan är att IT-politiken skall bidra<br>till ökad måluppfyllelse av de allmänna politiska målen och föreslår en<br>inriktning som skall vara vägledande.</p> <p>Regeringen föreslår vidare att statens insatser främst ska prioritera tre<br>uppgifter. Dessa är: tilliten till IT, kompetensen att använda IT samt till-<br>gänglighet till informationssamhällets tjänster.</p> <p>För att underlätta en utbyggnad av IT-infrastrukturen med hög över-<br>föringskapacitet i befintliga ledningsnät och kanalisationer föreslås änd-<br>ringar i ledningsrättslagen (1973:1144). Ledningsrättslagen ger möjlighet<br>att efter ett förrättningsförfarande bevilja rätt att på någon annans mark</p> <p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 86</p> <p>dra fram och begagna ledningar (ledningsrätt). I lagen föreslås några nya<br>bestämmelser som bl.a. innebär att den som erhållit ledningsrätt för<br>elektrisk starkströmsledning för vilken koncession krävs eller för stark-<br>strömsledning som behövs för teleledning ska ha rätt att, utan nytt förätt-<br>ningsförfarande, utnyttja befintligt utrymme för att dra fram och begagna<br>vissa andra ledningar som kan utnyttjas för bl.a. IT-ändamål. De nya be-<br>stämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>Propositionen innehåller dessutom inriktning för statens åtaganden vad<br>avser IT-infrastrukturen. Inriktningen avser omfattningen av stöd till<br>utbyggnad i glesbygd och kommande utformning av stöd till kommuner<br>för att möjliggöra abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i<br>glest bebyggda områden genom lokala transport- och accessnät samt<br>skattereduktion för abonnenter för anslutning till kommunikationsnät<br>med hög överföringskapacitet.</p> <p>I propositionen ingår också ett förslag om ändring i lagen (1982:80)<br>om anställningsskydd. Förslaget innebär att enbart den omständigheten<br>att en arbetstagare har sin arbetsplats i bostaden inte skall medföra att<br>arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Lagändringen föreslås träda i<br>kraft den 1 augusti 2000.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <h3>Innehållsförteckning</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................................................6</p> <p>2 &nbsp;&nbsp;Lagtext...............................................................................................7</p> <p>2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen</p> <p>(1973:1144).........................................................................7</p> <p>2.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om</p> <p>anställningsskydd................................................................9</p> <p>3 &nbsp;&nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................10</p> <p>4 &nbsp;&nbsp;Utgångspunkter för IT-politiken.....................................................13</p> <p>4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Utvecklingen mot informationssamhället.........................13</p> <p>4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Sverige som IT-nation......................................................14</p> <p>4.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ett internationellt perspektiv på Sverige........14</p> <p>4.2.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Den svenska IT-användningen i arbete&nbsp;och</p> <p>hem.................................................................15</p> <p>4.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT:s betydelse på några viktiga områden..........................16</p> <p>4.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT, sysselsättning och tillväxt.........................16</p> <p>4.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT och livskvalitet...........................................17</p> <p>4.3.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT och demokrati............................................18</p> <p>4.3.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT och massmedierna......................................19</p> <p>4.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT-politiken.......................................................................19</p> <p>4.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Vidtagna IT-politiska åtgärder.......................19</p> <p>4.4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Utgångspunkter for en IT-politik för</p> <p>framtiden.........................................................22</p> <p>5 &nbsp;&nbsp;Mål, handlingsprogram och lagförslag...........................................24</p> <p>5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det IT-politiska målet.......................................................24</p> <p>5.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT-politikens inriktning.....................................................25</p> <p>5.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag om IT-politikens inriktning...............25</p> <p>5.2.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prioriterade uppgifter för staten......................31</p> <p>5.2.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ett handlingsprogram för statens insatser......32</p> <p>5.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Tillit till IT........................................................................35</p> <p>5.3.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Allmän inriktning...........................................35</p> <p>5.3.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Informationssäkerhet......................................35</p> <p>5.3.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Åtgärder inom prioriterade</p> <p>informationssäkerhetsområden.......................44</p> <p>5.3.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Export av kryptoprodukter.............................49</p> <p>5.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Kompetens........................................................................49</p> <p>5.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Statliga insatser...............................................49</p> <p>5.4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bakgrund........................................................51</p> <p>5.4.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Skolväsendet...................................................54</p> <p>5.4.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT och vuxenutbildning..................................58</p> <p>5.4.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kompetensutveckling i arbetslivet.................60</p> <p>5.4.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT vid universitet och högskolor.....................63</p> <p>5.4.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Elektronik och IT-baserad industri.................66</p> <p>5.4.8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ett kompetenscentrum för Internetteknik.......67</p> <p>5.4.9 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT-forskningen inom EU................................68</p> <p>5.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Tillgänglighet....................................................................69</p> <p>5.5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Inledning.........................................................69</p> <p>5.5.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Allmänt om teknisk infrastruktur...................70</p> <p>5.5.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till ändring i ledningsrättslagen.........71</p> <p>5.5.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ett nationellt IT-infrastrukturprogram............77</p> <p>5.5.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Informationsteknikens betydelse för regional</p> <p>utveckling och utjämning...............................86</p> <p>5.5.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Övriga insatser för den tekniska</p> <p>infrastrukturen................................................89</p> <p>5.5.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Samhällets informationsförsörjning...............94</p> <p>5.5.8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Statistik om informations- och</p> <p>kommunikationsteknik...................................96</p> <p>5.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Användningen av IT.........................................................97</p> <p>5.6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT för demokrati.............................................97</p> <p>5.6.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Staten som föregångare inom IT-användningl00</p> <p>5.6.3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Elektronisk handel........................................103</p> <p>5.6.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Hälso- och sjukvård, stöd och service samt</p> <p>socialförsäkring............................................112</p> <p>5.6.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Konvergensen mellan tele-, data- och</p> <p>medieverksamhet..........................................115</p> <p>5.6.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Skydd av barn från skadligt innehåll............117</p> <p>5.6.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Marksänd di gital-TV....................................119</p> <p>5.6.8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT i arbetslivet...............................................120</p> <p>5.6.9 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ändring i lagen (1982:80) om</p> <p>anställningsskydd.........................................122</p> <p>5.6.10 &nbsp;&nbsp;&nbsp;IT-användningen och en ekologiskt hållbar</p> <p>utveckling.....................................................126</p> <p>5.7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ändring av årlig redovisning..........................................128</p> <p>6 &nbsp;&nbsp;Börsintroduktion av Telia AB.......................................................129</p> <p>7 &nbsp;&nbsp;Ekonomiska konsekvenser............................................................130</p> <p>8 &nbsp;&nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................131</p> <p>9 &nbsp;&nbsp;F örfattningskommentar.................................................................131</p> <p>9.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Lag om ändring i ledningsrättslagen...............................131</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>9.2 Lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskyddl33</p> <p>Bilaga 1 Redogörelse för utvecklingen efter 1996 års IT-proposition.. 134<br>Bilaga 2 Sammanfattning av Statskontorets rapport ”Svenska delen av</p> <p>Internet” (1997:18)........................................................................214</p> <p>Bilaga 3 Sammanfattning av Statskontorets rapport Sammanhållen<br>strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18)...............................216</p> <p>Bilaga 4 IT-infrastrukturutredningens förslag till ändring i<br>ledningsrättslagen..........................................................................219</p> <p>Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser...........................................220</p> <p>Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag...................................................222</p> <p>Bilaga 7 Lagrådets yttrande...................................................................224</p> <p>Bilaga 8 Distansarbetsutredningens lagförslag.....................................225</p> <p>Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser...........................................226</p> <p>Bilaga 10 Lagrådets yttrande.................................................................227</p> <p>Bilaga 11 Ordförklaringar och förkortningar........................................228</p> <p>Bilaga 12 Tekniska begrepp inom IT-infrastrukturområdet..................232</p> <p>Bilaga 13 Statistik..................................................................................245</p> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars 2000.......272</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <h3>Förslag till riksdagsbeslut</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringen föreslår att riksdagen</p> <p>dels antar regeringens förslag till</p> <p>1. lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),</p> <p>2. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,<br>dels godkänner vad regeringen föreslår om</p> <p>3. IT-politiskt mål (avsnitt 5.1),</p> <p>4. IT-politikens inriktning (avsnitt 5.2.1),</p> <p>5. prioriterade uppgifter (avsnitt 5.2.2),</p> <p>6. ansvarsfördelning vad gäller informationssäkerhetsarbetet<br>(avsnitt 5.3).</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <h3>2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Lagtext</h3> <p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p> <h4>2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen</h4> <h4>(1973:1144)</h4> <p>Härigenom föreskrivs att det i ledningsrättslagen (1973:1144) skall<br>införas tre nya paragrafer, 3 a, 13 d och 29 a §§, av följande lydelse.</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Nuvarande lydelse</p></td><td> <p>Föreslagen lydelse</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>3a§</p> <p>Ledningsrätt som avser sådan<br>ledning som anges i 2 § första<br>stycket 2 ger ledningens inne-<br>havare rätt att inom det utrymme<br>som har upplåtits för ledningen<br>dra fram och begagna även<br>sådana ledningar som anges i 2 §<br>första stycket 1.</p> <p>Ledningens innehavare får dra<br>fram ledning med stöd av första<br>stycket tidigast två veckor efter det<br>att fastighetens ägare underrättats<br>om när arbetet skall påbörjas.<br>Underrättelse skall anses ha skett<br>när meddelandet sänts med brev<br>till fastighetsägaren under dennes<br>adress.</p> <p>13 d§</p> <p>I fråga om ersättning för skada<br>och intrång på grund av att<br>ledningen dras fram och begagnas<br>med stöd av 3 a § skall be-<br>stämmelserna i 4 kap. expropria-<br>tionslagen (1972:719) tillämpas.<br>Vid tillämpningen av 3 § i samma<br>kapitel skall den tid om tio år som<br>där anges räknas från den dag då<br>fastighetsägaren underrättats om<br>när arbetet skulle påbörjas.</p></td></tr> </table> <p>29 a §</p> <p>Bestämmelserna i 5 och 6 kap.<br>expropriationslagen (1972:719)<br>skall tillämpas i fråga om<br>ersättning enligt 13 d §.</p> <p>I fråga om rättegångskostnader<br>gäller vad som sägs i 16 kap. 14 §<br>andra och tredje stycket, 17 kap.<br>3 § andra stycket och 18 kap. 2 §<br>andra stycket fastighetsbild-<br>ningslagen (1970:988) om rätte-<br>gångskostnader i mål om inlösen-<br>ersättning.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p> <p>22</p> <h4>Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om<br>anställningsskydd</h4> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd<br>skall ha följande lydelse.</p> <p>22 §</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Vid uppsägning på grund av<br>följande turordningsregler.</p> <p>Har arbetsgivaren flera drifts-<br>enheter, fastställs en turordning för<br>varje enhet för sig. Om arbets-<br>givaren är eller brukar vara bunden<br>av kollektivavtal, fastställs en<br>särskild turordning för varje av-<br>talsområde. Finns det i ett sådant<br>fall flera driftsenheter på samma<br>ort, skall inom en arbets-<br>tagarorganisations avtalsområde<br>fastställas en gemensam turord-<br>ning för samtliga enheter på orten,<br>om organisationen begär det senast<br>vid förhandlingar enligt 29 §.</p> <p>arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta</p> <p>Har arbetsgivaren flera<br>driftsenheter, fastställs en tur-<br>ordning för varje enhet för sig.<br>Enbart den omständigheten att en<br>arbetstagare har sin arbetsplats i<br>sin bostad medför inte att den<br>arbetsplatsen utgör en egen<br>driftsenhet. Om arbetsgivaren är<br>eller brukar vara bunden av<br>kollektivavtal, fastställs en särskild<br>turordning för varje avtalsområde.<br>Finns det i ett sådant fall flera<br>driftsenheter på samma ort, skall<br>inom en arbetstagarorganisations<br>avtalsområde fastställas en</p> <p>gemensam turordning för samtliga<br>enheter på orten, om organisa-<br>tionen begär det senast vid för-<br>handlingar enligt 29 §.</p> <p>Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i varje<br>arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren.<br>Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbets-<br>tagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre<br>ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas<br>fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde<br>enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för<br>det fortsatta arbetet.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2000.</p> <h3>Ärendet och dess beredning</h3> <p>Sedan år 1994 har regeringen haft en kommission för analys av<br>informationsteknikens påverkan på samhällsutvecklingen, IT-<br>kommissionen. Kommissionen genomför analyser och pekar på framtida<br>möjligheter inom IT-området samt främjar en bred användning av<br>informationsteknik. Arbetet är långsiktigt. IT-kommissionen arbetar i<br>nätverk, s.k. observatorier som bildats för prioriterade områden:<br>Demokrati och medborgarskap, Informationssäkerhet, IT-rättsliga frågor,<br>IT-infrastruktur, Kunskap och kompetens samt Tillväxt. Uppdraget<br>sträcker sig till den 30 maj 2003.</p> <p>Regeringen lämnade våren 1996 propositionen Åtgärder för att bredda<br>och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125)<br>till riksdagen. Det är den som avses när i det följande talas om 1996 års<br>IT-proposition. Förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett handlings-<br>program och prioriterade uppgifter lades fram. Riksdagen godkände<br>regeringens förslag och gav också regeringen till känna vad<br>trafikutskottet anfört om att säkerhets- och sårbarhetsfrågorna inom IT-<br>användningen borde uppmärksammas tydligare och att regeringen borde<br>återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi för detta arbete<br>(bet. 1995/96:TU 19, rskr. 1995/96:282). Riksdagen gav även regeringen<br>tillkänna att den parlamentariska förankringen skulle stärkas genom en<br>årlig rapportering till riksdagen av utvecklingen inom IT-området.<br>Regeringen har hittills lämnat två skrivelser till riksdagen<br>(skr 1997/1998:19, bet. 1997/98:TU7 samt skr. 1998/99:2,<br>bet. 1998/99:TU4). I föreliggande proposition lämnas den begärda<br>skrivelsen i form av en redogörelse för utvecklingen samt uppföljning av<br>de mål som tidigare satts upp inom IT-området i bilaga 1.</p> <p>I propositionen föreslås ett nytt mål, inriktning samt prioriterade<br>uppgifter för IT-politiken. Under propositionsarbetet har flera<br>myndigheter bl.a. Statskontoret, Post- och telestyrelsen (PTS), Närings-<br>och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Statens institut för<br>kommunikationsanalys (SIKA) under hand getts tillfälle att komma med<br>synpunkter på förslagen. De har lämnat vissa synpunkter men inte haft<br>något att invända mot förslagen i stort.</p> <p>Regeringen uppdrog genom beslut den 26 september 1996 åt<br>Statskontoret att utreda den svenska delen av Internet innefattande en<br>beskrivning av Internet, att göra en analys av framtida krav och komma<br>med förslag till åtgärder. Statskontoret skulle undersöka behovet av och<br>förutsättningarna för att öka säkerheten och användbarheten i den<br>svenska delen av Internet. Uppdraget redovisades för regeringen den<br>1 oktober 1997. En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 2.<br>Rapporten innehåller inga lagförslag.</p> <p>Vidare uppdrog regeringen den 25 september 1997 åt Statskontoret att<br>ta fram en sammanhållen strategi som skulle precisera statens ansvar och<br>ange hur säkerhetsarbetet kunde inordnas i det nationella handlings-<br>programmet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågorna borde<br>organiseras och fördelas mellan olika statliga myndigheter. Statskontoret<br>lämnade sin rapport Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>10</p> <p>den 24 juni 1998. Rapporten innehåller inga lagförslag. En samman-<br>fattning av rapporten finns i bilaga 3. Betänkandet har remissbehandlats.<br>En sammanställning över remissvaren finns tillgängligt i Närings-<br>departementet (dnr NI 999/504/ITFoU).</p> <p>Regeringen uppdrog den 2 juli 1997 åt en särskild utredare att utreda<br>behovet av förutsättningarna för, samt konsekvenserna av en samordning<br>av lagstiftningarna för ljudradio, television, övrig radiokommunikation<br>och televerksamhet med utgångspunkt i att lagstiftningen bör underlätta<br>utvecklingen av elektroniska informationstjänster och ta tillvara<br>medborgarnas, näringslivets och samhällets olika behov med avseende på<br>sådana tjänster. Utredaren skulle också bedöma om det behövs ytterligare<br>lagstiftning för att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald<br>inom området för elektroniska informationstjänster samt för att motverka<br>skadliga konkurrensbegränsningar. Utredningen antog namnet<br>Konvergensutredningen. Uppdraget redovisades i april 1999 i<br>betänkandet (SOU 1999:55) Konvergens och förändring. Samordning av<br>lagstiftningen för medie- och telesektorema. Betänkandet har remiss-<br>behandlats. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i<br>Kulturdepartementet (dnr. Kul999/1683).</p> <p>Ledningsrättslagen</p> <p>Regeringen beslutade den 23 juli 1998 att tillsätta en särskild utredare<br>med uppdrag att utreda tillgången till avancerad informations- och<br>kommunikationsteknisk infrastruktur ur ett regionalt och socialt<br>perspektiv. Utredaren skulle presentera förslag till hur staten i samverkan<br>med näringsliv och teleoperatörer skulle kunna uppnå god regional och<br>social täckning av sådan infrastruktur (dir. 1998:61). Utredaren lämnade<br>den 11 juni 1999 sitt betänkande Bredband för tillväxt i hela landet<br>(SOU 1999:85). IT-infrastrukturutredningen föreslog vissa ändringar i<br>ledningsrättslagen (1973:1144) bl.a. för att underlätta utbyggnaden av<br>ledningar med hög överföringskapacitet.</p> <p>I denna proposition tar regeringen endast upp den förslagna ändringen<br>i ledningsrättslagen (1973:1144) som gör det möjligt att utan nytt<br>förrättningsförfarande kunna utnyttja ledningsrätt för starkström även för<br>ledning för telekommunikation. Utredningens övriga författningsförslag<br>bereds inom Regeringskansliet.</p> <p>Utredningens lagförslag i den delen finns i bilaga 4. Betänkandet har<br>remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i<br>bilaga 5. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Närings-<br>departementet (dnr N1999/8354/ITFoU).</p> <p>Lagrådet</p> <p>Regeringen beslutade den 3 februari 2000 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslaget<br>utan erinran.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>11</p> <p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Vissa redaktionella ändringar har ?^roP- 1999/2000:86<br>gjorts i lagtexten i förhållade till lagrådsremissen</p> <p>Turordning vid distansarbete</p> <p>Regeringen bemyndigade den 5 juni 1997 chefen för Arbetsmarknads-<br>departementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över<br>regleringen av distansarbete. Med stöd av detta bemyndigande för-<br>ordnades den 26 juni 1997 en särskild utredare. Utredarens uppgift var<br>bl.a. att belysa förekomsten av olika former av distansarbete, de<br>konsekvenser som sådant arbete kan ha for arbetsförhållandena, den yttre<br>miljön och i andra avseenden samt klarlägga de hinder lagstiftningen kan<br>innebära för att införa och genomföra distansarbete samt behovet av<br>skydd för den enskilde. Den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen,<br>arbetsmiljölagen, arbetstidslagen, jämställdhetslagen, lagstiftningen om<br>ansvar och ersättning för skada på person eller egendom samt<br>socialförsäkringslagstiffningen skulle ingå i översynen, liksom annan<br>lagstiftning som kan ha betydelse för införandet och utförandet av<br>distansarbete. Utredaren skulle slutligen föreslå de ändringar eller<br>kompletteringar av lagstiftningen som erfordrades. Utredaren (under<br>namnet distansarbetsutredningen) lämnade i september 1998 sitt<br>betänkande Distansarbete (SOU 1998:115). Betänkandet innehåller en<br>belysning av olika aspekter på distansarbetet samt en beskrivning av<br>svårigheterna att beräkna omfattningen av distansarbete, bl.a. med<br>hänsyn till att det saknas en enhetlig definition av begreppet. Enligt<br>Statistiska centralbyråns Arbetskraftundersökning 1998 förlägger<br>emellertid 9 procent av samtliga arbetstagare eller 300 000 personer i<br>Sverige sitt arbete till hemmet regelbundet. Betänkandet innehåller vidare<br>en redovisning av vilka regler som gäller och behovet av förändrad<br>reglering genom lagstiftning eller avtal.</p> <p>I betänkandet lämnas två lagförslag. Det ena lagförslaget avser en<br>ändring av turordningsreglerna i 22 § lagen (1982:80) om anställnings-<br>skydd (anställningskyddslagen) medan det andra avser en ändring i<br>anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) beträffande<br>avdrag för bostadskostnad. Utredaren lämnar vidare förslag om<br>försöksverksamhet, information och forskning om distansarbete samt om<br>kartläggning av utlokaliserad verksamhet. Utredaren redovisar dessutom<br>till hjälp för parterna i distansarbetsförhållanden en checklista över frågor<br>som bör beaktas i avtal och överenskommelser om distansarbete.</p> <p>Regeringen tar här upp förslaget till ändring av anställningsskydds-<br>lagen. Övriga förslag kommer att beredas vidare i Regeringskansliet.</p> <p>Distansarbetsutredningens förslag till ändring av anställningsskydds-<br>lagen finns i bilaga 8. Betänkandet har remissbehandlats och en för-<br>teckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Remissyttrandena finns<br>tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N1999/1419/ARM).</p> <p>12</p> <p>Lagrådet</p> <p>Regeringen beslutade den 2 mars 2000 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över det lagförslag likalydande med det som finns i propositionen.<br>Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Lagrådet har lämnat förslaget utan<br>erinran.</p> <h3>4 Utgångspunkter för IT-politiken</h3> <p>Sverige är en av världens mest framstående IT-nationer med bl.a. en<br>stark industriell bas, hög användning av informationsteknik (IT) både<br>inom offentlig och privat sektor samt en stark expansion av företag inom<br>IT-sektorn. Sverige är t.ex. världsledande inom trådlös kommunikation<br>och Intemetanvändning. Bakgrunden till detta är bl.a. svenska traditioner<br>inom tekniskt systembyggande. Sverige har en lång ingenjörs- och<br>innovationstradition inom telekommunikationsområdet. En förklaring är<br>den breda användningen av IT och snabbheten hos stora grupper i<br>samhället att acceptera den tekniska utvecklingen, bl.a. stimulerad av<br>personaldatorreformen år 1998. Andra bakomliggande förklaringar är det<br>pågående kunskapslyftet, den sedan gammalt väl utbyggda teleinfra-<br>strukturen, den internationellt sett tidiga liberaliseringen av tele-<br>marknaden och det faktum att svenska universitet anslöt sig till Internet<br>långt före resten av Europa. Den svenska traditionen med pragmatisk<br>samverkan mellan stat och näringsliv är också en viktig framgångsfaktor.<br>Sveriges ställning som tidig användare av avancerad teknik ger goda<br>förutsättningar för framtiden.</p> <h4>4.1 Utvecklingen mot informationssamhället</h4> <p>Samhället står i dag mitt uppe i en samhällsomvandling som går under<br>namn som ”den digitala revolutionen” eller ”IT-revolutionen”. Motorn i<br>processen är informationstekniken, IT. Informationstekniken represen-<br>terar en ny basteknik, precis som en gång elektriciteten och bensinmotorn<br>i industrialismens barndom. Snart kommer informationstekniken att<br>finnas representerad överallt i samhället, ”informationssamhället”.</p> <p>Informationstekniken präglas av snabbhet, växelverkan och gränslös-<br>het. Tid och rum spelar allt mindre roll. Människor kan lättare kontakta<br>varandra. Gamla arbeten och branscher försvinner, samtidigt som nya<br>uppstår. Information flödar fritt i nästan obegränsad omfattning.</p> <p>Informationstekniken förändrar vår verklighet, hastigt och dramatiskt.<br>Denna utveckling kommer att beröra och påverka oss alla. Villkoren för<br>företagande, arbetsliv, kultur, utbildning och politik förändras i det in-<br>formationssamhälle som nu är under framväxt.</p> <p>Vad är IT?</p> <p>Begreppet IT har mycket snabbt blivit en självklar del av vårt<br>vardagsspråk. Ändå är det långtifrån självklart eller entydigt vad det står<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>13</p> <p>för. I Trafikutskottets betänkande (bet. 1995/96:TU19) gjordes följande<br>definition: Informationsteknik, IT, är ett samlingsbegrepp för olika<br>tekniker som används för att skapa, lagra, bearbeta, överföra och<br>presentera ljud, text och bild. IT gör denna hantering möjlig oberoende<br>av mängden information och geografiska avstånd. Sammansmältningen<br>av tele-, data- och medieområdena har lett till att begreppet IT numera<br>omfattar all datorbaserad hantering av information. Begreppet<br>informations- och kunskapssamhället används vidare som en benämning<br>på en vidareutveckling av industrisamhället där information och kunskap<br>utgör en allt viktigare resurs för att skapa nationellt välstånd.</p> <p>Denna proposition kommer i första hand att följa denna definition, i<br>vilken även digital kommunikationsteknik ingår. IT kan sägas vara ett<br>stort tekniskt system för informationshantering och kommunikation i vid<br>mening, som bygger på en sammansmältning av olika tekniker och äldre<br>infrastrukturer, främst datorn och telesystemet samt TV- och annan<br>medieteknik. Men det är viktigt att vara klar över att IT och<br>informationssamhället inte bara är en integration av datorer, medieteknik<br>och telesystem i snävt teknisk mening, utan också ett sociotekniskt<br>system där ägandeform, organisation och regelverk i hög grad avgör<br>utvecklingen. Det krävs människor och organisationer som bygger, driver<br>och utnyttjar systemen, och det krävs rättsliga och ekonomiska villkor<br>som reglerar dem. Med andra ord spelar sociala, kulturella, politiska och<br>ekonomiska faktorer en avgörande roll för informationsteknikens<br>utveckling.</p> <p>Det engelska begreppet för IT är Information Technology, eftersom<br>technology även betyder teknik. Detta begrepp översätts här till<br>informationsteknik, inte informationsteknologi som normalt sett<br>betecknar vetenskapen om informationsteknik. I bilaga 11 finns ord-<br>förklaringar och i bilaga 12 beskrivs några begrepp inom IT-<br>infrastrukturområdet.</p> <h4>4.2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Sverige som IT-nation</h4> <p>4.2.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ett internationellt perspektiv på Sverige</p> <p>I Sverige går utvecklingen mycket snabbt inom IT-området. Vi har en<br>stark och snabbt växande IT-sektor och en jämförelsevis intensiv<br>användning av IT i mer traditionella näringar. Sverige är bland världens<br>ledande nationer vad gäller antal telefonlinjer, mobiltelefoner, datorer<br>och Intemetabonnemang per invånare (se även bilaga 13 med statistik).<br>Den svenska telemarknaden var en av de första inom EU att konkurrens-<br>utsättas, vilket innebar att Sverige utgjorde en utmärkt testmarknad. Nära<br>160 teleoperatörer har till Post- och telestyrelsen anmält att de bedriver<br>televerksamhet enligt telelagen. Det område som fått mest upp-<br>märksamhet det senaste året rör utvecklingen av ny teknik för att<br>använda Internet över de mobila näten. Här är Sverige i absolut<br>världsklass. Detta är glädjande och betyder att Sverige har goda<br>möjligheter att även fortsättningsvis vara bland de ledande länderna i</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>14</p> <p>världen när det gäller IT-utveckling. Det sker ett betydande inflöde av<br>utländska investeringar till Sverige avseende forskning och utveckling<br>(FoU) på IT-området. Flera av världens största IT- och telekom-<br>munikationsföretag har nyligen valt att förlägga forskningsintensiv<br>verksamhet till Sverige. Sådana företag är t.ex. Microsoft, Nokia, Intel<br>och IBM.</p> <p>Det förekommer en rad olika indikatorer på vad som utgör en ”ledande<br>IT-nation” och det finns många internationella jämförelser på IT-<br>området. Ett lands IT-mognad mäts inte bara med förekomsten av<br>infrastruktur och hårdvara av olika slag utan också i attityder och<br>beteendeförändringar hos företag och hushåll. Sverige är en ledande IT-<br>nation på många områden, men inte alla.</p> <p>Analysföretaget IDC (International Data Corporation) publicerar<br>årligen en global analys av informationssamhällets utveckling, ett s.k.<br>World Times Information Society Index (ISI). Enligt den senaste under-<br>sökningen, som presenterades i februari i år, är Sverige inte bara ledande<br>i Europa utan har även passerat USA som IT-nation. Den främsta driv-<br>kraften bakom de svenska framgångarna anges vara personalköpen av pc,<br>som har ökat pc-användningen och kunnandet i Sverige. Efter Sverige<br>och USA kommer Finland, Norge och Danmark.</p> <p>Sett till informationsteknikens andel av BNP har Sverige den näst<br>högsta i världen efter USA. Vidare var Sverige OECD:s fjärde största<br>exportör av kommunikationsutrustning år 1997 och när det gäller export<br>av program hamnade Sverige på en tionde plats samma år.</p> <p>Internet växer globalt sett snabbare än vad något annat informations-<br>tekniskt verktyg gjort tidigare. Mängden överförd information på Internet<br>fördubblas var hundrade dag. Med hänsyn till antalet användare och<br>andelen Internetanvändare av befolkningen är tre länder eller regioner<br>ledande i Europa, nämligen Storbritannien, Tyskland och de nordiska<br>länderna, enligt en rapport från Sveriges Tekniska Attachéer. Enligt<br>andra uppgifter är Sverige det land i Europa där procentuellt sett flest<br>invånare använder Internet. I jämförelse med USA ligger Sverige och<br>övriga nordiska länder bra till. I Norden är Intemetanvändningen i nivå<br>med den nordamerikanska. Ett stort antal undersökningar visar att<br>elektronisk handel, närmare bestämt konsumenthandel över Internet, för<br>närvarande är mest utbredd i Nordamerika men även här är Sverige<br>tillsammans med de övriga nordiska länderna ledande i Europa.</p> <p>4.2.2 Den svenska IT-användningen i arbete och hem</p> <p>Undersökningar visar att 60-70 procent av sysselsatta i Sverige har<br>tillgång till datorer på arbetet. Enligt Statskontoret hade 89 procent av de<br>sysselsatta i statlig verksamhet och 78 procent i landstingen tillgång till<br>dator på arbetsplatsen våren 1998. I kommuner och i enskild sektor var<br>andelen betydligt mindre, ca 60 procent.</p> <p>Antalet människor med tillgång till dator i hemmet har under 80- och<br>90-talen ökat markant i Sverige, från tre procent av den vuxna<br>befolkningen år 1985 till drygt hälften i dag.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>15</p> <p>År 1998 infördes möjligheten att skattefritt kunna använda en av<br>arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning for privat bruk. Förut-<br>sättningen för skattefriheten är att förmånen väsentligen riktar sig till<br>hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen. Reformen har fått<br>stort genomslag. Mellan åren 1997 och 1998 har andelen anställda som<br>har tillgång till dator i hemmet ökat från 48 till 67 procent, vilket är den<br>högsta årliga ökningstakten sedan år 1994. Fortfarande finns det<br>skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Bland LO-<br>medlemmama var 1998 andelen som hade tillgång till dator i hemmet<br>51 procent, medan motsvarande andelar för TCO-medlemmama var<br>76 procent och för SACO-medlemmama 84 procent. Dessa skillnader<br>medför också att datortillgången i hemmet är mindre för vissa barn och<br>ungdomar än andra.</p> <p>Användningen av dator och Internet varierar med etnisk tillhörighet,<br>kön, ålder och med inkomst- och bostadsförhållanden. Fler kvinnor än<br>män saknar helt erfarenhet av dator- och Intemetanvändning.<br>Användningen sjunker kraftigt med stigande ålder och är högre för<br>höginkomsttagare än låginkomsttagare. Högutbildade har betydligt mer<br>datorerfarenhet än lågutbildade. Storstadsinvånare använder dator och<br>Internet mer än glesbygdsbefolkningen.</p> <p>Ett tecken på att den nya tekniken inte sprider sig i jämn takt i<br>samhället är att invandrare som grupp använder IT i mindre utsträckning<br>än andra grupper.</p> <p>Tendenser till ökade klyftor mellan olika gruppers teknikanvändning är<br>allvarliga ur flera aspekter, t.ex. när det gäller möjligheterna att ta del av<br>information, kultur och samhällsinformation eller att starta företag och<br>söka arbeten. Det innebär också att obalanser i tillgången till information<br>riskerar att förstärkas och att ett utanförskap i samhällslivet befästs (se<br>bilaga 13, med statistik om IT-användningen).</p> <h4>4.3 IT:s betydelse på några viktiga områden</h4> <p>Nedan beskrivs några områden för vilka IT har en genomgripande<br>betydelse. Detta hindrar givetvis inte att IT har stor betydelse även på<br>andra områden.</p> <p>4.3.1 IT, sysselsättning och tillväxt</p> <p>Informationsteknikens potential börjar nu realiseras i form av ökad<br>produktivitet och högre tillväxttakt. Alltfler studier visar på positiva<br>effekter. En OECD- studie visar att i genomsnitt kan 18 procent av till-<br>växten i G7-länderna mellan 1990 och 1996 förklaras av IT-<br>investeringar. IT:s effekt på tillväxten har ökat kraftigt. Åren 1985-1990<br>berodde enbart 7 procent av tillväxten på IT-investeringar. I genomsnitt<br>kan enligt studien 20 procent av ökningen i ländernas arbetsproduktivitet<br>1990-1996 förklaras av investeringar i IT.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>16</p> <p>Övergången till informationssamhället kommer tveklöst att medföra<br>stora förändringar både i vardagen och i arbetslivet. Att ny teknik leder<br>till att vissa arbeten eller yrkeskategorier rationaliseras bort är det ingen<br>tvekan om. Oftast är rationaliseringar själva syftet med ny teknik. På lång<br>sikt behöver detta inte leda till ökad arbetslöshet. Historiskt sett har<br>tekniska förändringar som inneburit att arbetstillfällen försvunnit också<br>inneburit nya arbetstillfällen och högre inkomster. Ekonomins<br>kompensationsmekanismer tenderar att skapa nya jobb i den takt som de<br>gamla försvinner. Den ökade IT-användningens effekt på syssel-<br>sättningen, och därmed även den ekonomiska tillväxten, är beroende av<br>hur väl dessa mekanismer fungerar.</p> <p>Vid övergången till IT ersätts exempelvis olika yrkesgrupper med IT-<br>specialister. Samtidigt kan IT leda till ökad produktivitet och därmed till<br>att priset på slutprodukter sänks. Om detta resulterar i en ökad<br>konsumtion kan sysselsättningsminskningen motverkas. Vidare kan en<br>inkomsteffekt uppkomma. Rationaliseringarna resulterar i ökad lön eller<br>vinst. Detta leder till en ökad efterfrågan någonstans i ekonomin, vilket i<br>sin tur bidrar till ökad sysselsättning. Slutligen kan den nya tekniken<br>skapa arbetstillfällen genom att lägga grunden för en ny verksamhet, t.ex.<br>dataindustri, och nya typer av tjänster.</p> <p>Inga empiriska observationer stöder antagandet att introduktionen av<br>IT leder till en bestående arbetslöshet. Att t.ex. USA, Kanada och Japan<br>kan uppvisa bättre sysselsättningsläge än de flesta europeiska länder kan<br>inte förklaras med att dessa i mindre utsträckning skulle använda sig av<br>IT som rationaliserar bort arbetstillfällen. Tvärtom så har dessa länder en<br>relativt hög IT-mognad. Dessutom har de europeiska länder som har<br>kommit längst vid genomförandet av IT också en tendens att ha en lägre<br>arbetslöshet. Tillgången till en effektiv IT-infrastruktur kan exempelvis<br>vara en viktig faktor för sysselsättningen.</p> <p>Den snabba introduktionen av IT i alla samhällets sektorer kan dock<br>medföra en omställningsperiod där vissa ställs utanför arbetsmarknaden.<br>För att motverka detta kan utbildning behövas som kompletterar och<br>breddar kompetensen för att uppfylla de krav som informationssamhället<br>ställer.</p> <p>Ungdomsgenerationen beskrivs ofta som en IT-generation. Den har<br>ofta ett stort försprång gentemot den äldre generationen när det gäller den<br>moderna informationstekniken.</p> <p>4.3.2 IT och livskvalitet</p> <p>För många människor med funktionshinder kan utvecklingen inom IT-<br>området innebära ökade möjligheter att kommunicera med andra. Att<br>nära följa och ta del av hälso- och sjukvård, utbildning, kultur, samhälls-<br>debatt och underhållning kan höja livskvaliteten väsentligt för många<br>som annars skulle ha svårt att ta del av samhällets tjänster och aktiviteter.<br>Många barn med funktionshinder kan t.ex. om de har tillgång till datorer<br>med bra program och styrhjälpmedel leka som andra barn. Vid datorn<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>17</p> <p>kan elever i skolan också arbeta i sin egen takt och på sin egen nivå vilket<br>kan stärka självkänslan.</p> <p>En väl utvecklad och tillgänglig teknik kan också underlätta för äldre<br>och för personer med funktionshinder att kunna bo kvar i sin bostad.<br>Anhöriga kan med hjälp av sådan teknik få bättre stöd, kunskaper och<br>information om vårdbehov och stödinsatser. Den enskilde och anhöriga<br>kan få en bättre trygghet genom en bättre medicinsk övervakning t.ex.<br>vid avancerad hemsjukvård.</p> <p>4.3.3 IT och demokrati</p> <p>Utvecklingen av Internet öppnar nya möjligheter för insyn och dialog,<br>direktdemokrati och medborgarkontroll. Informationstekniken öppnar<br>helt nya vägar för medborgare eller grupper av medborgare att sluta sig<br>samman. Mycket talar för att förmågan att söka och hitta information i<br>olika elektroniska medier, framför allt på Internet, kommer att vara en<br>viktig faktor för demokratin i framtidens samhälle.</p> <p>De flesta myndigheter, kommuner och landsting har på senare år<br>etablerat sig på Internet och erbjuder en kontaktyta för människor och<br>företag. På en del webbplatser har mötesplatser skapats genom<br>elektroniska konferenser, där det är möjligt att föra en dialog med andra<br>medborgare och med de förtroendevalda. Lagstiftningen utgör en av<br>hörnstenarna för ett ordnat och organiserat samhällsliv. Regeringen har<br>här beslutat att det skall byggas upp ett nytt system på Internet där var<br>och en har gratis tillgång till innehållet i lagar och andra grundläggande<br>rättskällor.</p> <p>Det börjar också bli vanligare att åtminstone de ledande politikerna<br>presenteras på kommunens och landstingets webbplats. Det är redan<br>regel att förtroendevalda har en egen e-postadress på samma sätt som de<br>har ett telefonnummer.</p> <p>Dessa nya forum för demokratisk dialog kan innebära att informations-<br>mängden och antalet kontakter rent allmänt kommer att öka. För de<br>politiskt förtroendevalda bör denna form av dialog med enskilda, företag<br>och organisationer kunna innebära en positiv och krävande förändring av<br>politikerrollen.</p> <p>I ett antal kommuner och landsting eller regioner pågår ett utvecklings-<br>arbete som syftar till att komplettera traditionella mötesformer med nya<br>nätverksbaserade arenor med stöd av IT. Genom dessa nätverk kan<br>medborgarna, deras organisationer, partier, folkrörelser och studie-<br>förbund gratis eller till en mycket låg kostnad föra dialoger. Information<br>kan spridas om lokala händelser, gula sidor till företag, kommunal<br>information m.m. Dessa nätverk gör det möjligt att skapa virtuella torg<br>där medborgare, förtroendevalda, organisationer och studieförbund kan<br>mötas. Dialogen på dessa torg kan förändra de enskilda människomas<br>möjlighet till inflytande men också politikerrollen och de politiska<br>partiernas sätt att arbeta. Information kan snabbt sökas och finnas som<br>sedan kan användas för att påverka eller agera på olika sätt.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>18</p> <p>Frågan är om dessa nätverk också kan få sådana som inte tidigare har<br>engagerat sig i politiska frågor att informera sig, delta i diskussioner och<br>därefter manifestera sin åsikt. Erfarenheterna är ännu ganska begränsade,<br>såväl i Sverige som internationellt, av hur IT kan användas för att skapa<br>diskussionsforum som främjar den demokratiska dialogen mellan<br>förtroendevalda och medborgare.</p> <p>4.3.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT och massmedierna</p> <p>Massmedierna spelar en central roll i vår moderna demokrati. Mass-<br>medierna bidrar till den gemensamma kunskap som är en förutsättning<br>för att vi skall kunna leva och verka tillsammans.</p> <p>IT-utvecklingen innebär att möjligheterna att sprida och komma åt<br>information radikalt förbättras. Därmed förändras förutsättningarna för<br>massmedierna. De traditionellt strikta gränserna mellan olika medie-<br>former, och mellan massmedier å ena sidan och IT och datakommunika-<br>tion å den andra, är i dag på väg att upplösas. Förståelsen av massmedier<br>som i huvudsak liktydigt med press, radio och TV räcker inte längre till<br>för att täcka den allt större mångfalden av medieformer. Olika<br>massmedier kan numera rymmas inom en och samma distributionskanal.<br>Utbyggnaden av den tekniska IT-infrastrukturen är därför betydelsefull<br>även ur ett mediepolitiskt perspektiv.</p> <p>Statens åtgärder inom massmedieområdet syftar till att stödja medierna<br>i deras viktiga demokratiska uppgifter. Politiska ställningstaganden inför<br>utbyggnaden av IT-infrastrukturen måste baseras även på målsättningar<br>som yttrandefrihet, tillgänglighet, mångfald och valfrihet. Det är<br>angeläget att se till att IT-utvecklingen inte resulterar i att informations-<br>klyftorna förstärks eller att förutsättningarna för massmedierna att<br>fullgöra sina demokratiska uppgifter försvagas.</p> <p>IT-utvecklingen får också betydelse för tillämpningen av den<br>lagstiftning som reglerar dessa områden. I synnerhet rör detta<br>yttrandefrihetsgrundlagen, radio- och TV-lagen samt telelagen. En och<br>samma tjänst kan i dag täckas av olika regelverk, ibland samtidigt, enbart<br>beroende på vilket medium eller vilken distributionskanal som används,<br>eller på vilket sätt mottagaren tar del av tjänsten. Den tekniska<br>utvecklingen ger också upphov till nya tjänster och medieformer som kan<br>vara svåra att sortera in i gällande regelsystem.</p> <p>En viktig uppgift för regeringen under de närmaste åren är därför<br>arbetet med att samordna lagstiftningen på tele- och medieområdena.</p> <h4>4.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT-politiken</h4> <p>4.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Vidtagna IT-politiska åtgärder</p> <p>Ovan har regeringens IT-politik exemplifierats med förändrade<br>skatteregler som ledde till en kraftig expansion av anställdas tillgång till<br>dator i hemmet. Regeringen har de senaste åren även i övrigt vidtagit en<br>mängd åtgärder för att ge gynnsamma förutsättningar för användningen<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>19</p> <p>av IT. De prioriterade uppgifterna för staten som fördes fram i 1996 års<br>IT-proposition låg inom tre områden:</p> <p>- rättsordningen,</p> <p>- utbildningen och</p> <p>- samhällets informationsförsörjning.</p> <p>Vad avser rättsliga regler har integritetsskyddet stärkts vid behandling<br>av personuppgifter inom telekommunikationsområdet samt vid data-<br>kommunikation. Sverige deltar i arbetet på internationella regler för att<br>underlätta elektronisk handel. En ny bokföringslag har införts för att<br>kunna tillämpas oberoende av vilken teknik som används vid bokföring.<br>Även andra åtgärder för att öka informationssäkerheten har vidtagits och<br>ett utvecklingsarbete pågår exempelvis för ett säkrare Internet i Sverige.<br>Regeringen har i januari 2000 föreslagit riksdagen vissa ändringar i<br>telelagen (1993:597) i propositionen Ökad konkurrens på mobiltele-<br>marknaden. Förslaget innebär att operatörer med egna mobila telenät blir<br>skyldiga att upplåta nätkapacitet för mobila teletjänster. Syftet är att öka<br>konkurrensen, mångfalden och valfriheten på mobiltelemarknaden vilket<br>bör leda till lägre priser för användarna. Vidare har de regler som har<br>betydelse för möjligheten till distansarbete setts över av Distans-<br>utredningen. Ett av förslagen från utredningen behandlas i denna<br>proposition.</p> <p>Inom utbildningsområdet pågår en kraftig satsning på IT på alla nivåer.<br>En nationell satsning görs på IT i skolan (ITiS). Satsningen består främst<br>av kompetensutveckling av lärare samt ett särskilt statsbidrag för att<br>förbättra skolornas anslutningar till Internet. Inom kunskapslyftet är<br>grundläggande datakunskap det i särklass största ämnet. Inom den<br>kvalificerade yrkesutbildningen finns åtskilliga yrkesutbildningar inom<br>IT-området. Högskolesektorn genomgår en kraftig expansion. Mellan år<br>1997 och år 2002 ökas antalet högskoleplatser med 89 000 platser över<br>hela landet. Examination av civilingenjörer ökade under 1990-talet med<br>30 procent. Inslagen av IT och möjligheten att välja inriktning mot IT har<br>blivit mycket vanliga inom många högskoleutbildningar. T.ex. har<br>Högskolan i Karlskrona/Ronneby med drygt 3000 studenter en tydlig<br>inriktning mot IT och KTH bygger upp ett IT-universitet i Kista. Genom<br>universitetsdatanätet SUNET har samtliga universitet och högskolor<br>förbindelser med kapaciteten 155 Mbit/s.</p> <p>Enligt Kommunikationsforskningsberedningens (KFB) genomgång av<br>forskningsprojekt inom IT-området har forskningsråd, sektorsorgan och<br>stiftelser mellan åren 1995-97 satsat 3,2 miljarder kronor i 2100 projekt,<br>dvs. ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär var NUTEK som stod<br>för 40 procent. Merparten av projekten avsåg informationsteknik,<br>elektronik samt data- och systemvetenskap.</p> <p>Det är viktigt att se Sverige som en del av en global marknad även när<br>det gäller tillgången till kompetens. Konkreta åtgärder vidtas därför av<br>regeringen för att göra det mer attraktivt för utländska studenter,<br>forskare, specialister m.m. att studera och arbeta i Sverige. Regeringen<br>har presenterat ett förslag om en särskild beskattning av utländska</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>20</p> <p>nyckelpersoner, som anmälts till EG-kommissionen. Förslaget innebär<br>att skatten sänks under tre år för utländska medborgare som arbetar i<br>Sverige under en begränsad tid inom bl.a. tekniskt avancerad och<br>forskningsintensiv verksamhet. Om kommissionen godkänner förslaget<br>skulle de nya bestämmelserna kunna träda i kraft fr.o.m. 1 januari 2001.<br>Vidare har regeringen tillsatt en utredning om rekrytering av utländska<br>studenter till Sverige (dir. 1999:100) med uppgift att utreda förut-<br>sättningarna för att i Sverige öka antalet studerande från andra länder,<br>särskilt utanför EES. I uppdraget ingår även att utreda hur informationen<br>i utlandet om svenska utbildningar fungerar.</p> <p>Inom det tredje området, samhällets informationsförsörjning (som en<br>del av IT-infrastrukturen), kan nämnas det nya offentliga rätts-<br>informationssystemet som beslutades år 1999. Vidare har en enhetlig<br>princip införts för myndigheternas uttag av avgifter för data i elektronisk<br>form. Vad gäller utbyggnad av den tekniska infrastrukturen kan nämnas<br>att det under perioden skett en kraftig utveckling av stomnäten, bl.a. med<br>fiberoptik. Vidare har digitala TV-sändningar över marknätet inletts.</p> <p>Bland IT:s användningsområden kan nämnas statliga insatser på skol-<br>och kulturområdena. En annan viktig insats är det statliga stödet till<br>museers och biblioteks fasta uppkoppling mot universitetdatanätet<br>SUNET.</p> <p>IT-sektorn har blivit en av de största och den snabbast växande sektorn<br>i den industrialiserade delen av världen. I Sverige finns exempelvis<br>omkring 600 företag för utveckling av programvaror (källa: Information<br>Society Show, ISA, januari 2000). Deras försäljning har mer än<br>fördubblats mellan år 1997 och 1998 och förmodligen även mellan åren<br>1998 och 1999. Svenska företag har internationellt sett en ledande<br>ställning inom delområden som resursplaneringssystem, program för<br>bank- och finanssektom, informationssäkerhet, program för hälso- och<br>läkemedelssektorn, konsulttjänster för Internet och nya medier. Inom<br>denna sektor skapas nya arbetstillfällen, nya möjligheter, nya produkter<br>och nya tjänster. För en nation kan en stark position i denna sektor vara<br>avgörande för att skapa en framtid med god ekonomisk tillväxt och hög<br>sysselsättning. Kunskap, kreativitet och mångfald är nyckelfaktorer för<br>framgång i informationsåldern. Regeringen arbetar aktivt med att<br>profilera Sverige som en ledande IT- och Internetnation bl.a. genom<br>export- och investeringsfrämjande åtgärder. Initiativ har därför tagits för<br>att stärka olika aktörers kontaktnätverk inom branschen, att genomföra<br>aktiva informationskampanjer i Sverige och utomlands samt för att höja<br>IT-kompetensen inom hela Utrikesförvaltningen. Arbetet sker i nära<br>samarbete med myndigheter, organisationer och företag inom IT- och<br>telekommunikationssektorn. Att verka för att ett europeiskt IT-institut far<br>sin placering i Sverige är i linje med dessa initiativ, liksom att Sverige<br>aktivt tar del i arbetet på EU-nivå i IT-relaterade frågor.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>21</p> <p>4.4.2 Utgångspunkter for en IT-politik for framtiden</p> <p>Denna proposition innebär en vidareutveckling av den politik på olika<br>IT-områden som lades fast av riksdagen år 1996 (prop 1995/96:125,<br>bet.l995/96:TU19, rskr. 1995/96:282). Motivet till en förnyad, bred<br>genomgång av IT-politikens olika områden är den oerhört snabba<br>tekniska utvecklingen de senaste åren som skapat helt nya förutsättningar<br>för användningen av IT. Av 1996 års IT-proposition framgår att använd-<br>ningen av IT skulle stimuleras genom att så många som möjligt skulle få<br>kunskap om IT och att detta skulle ske på ett sätt som befrämjade<br>kreativitet, tillväxt och sysselsättning. Vidare skulle IT-politiken främja<br>Sveriges konkurrenskraft, öka kunskap, demokrati och rättvisa, främja<br>jämställdheten, utveckla välfärdssamhället i olika avseenden, t.ex. under<br>hänsynstagande till grupper med särskilda behov, samt öka effektiviteten<br>i offentlig förvaltning. Insatser på tre områden prioriterades,<br>rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning.<br>Utfallet av dessa mål behandlas i bilaga 1.</p> <p>I huvudsak bör dessa allmänna mål bedömas som giltiga även i fort-<br>sättningen, inte minst målet att bredda och utveckla IT-användningen.<br>Regeringen anser dock att det finns skäl att göra några justeringar och<br>kompletteringar föranledda av den hårdnande internationella konkurren-<br>sen samt den oerhört snabba utvecklingen på IT-området, en utveckling<br>som bara delvis var känd 1996. Vidare bör målformuleringarna utvecklas<br>så att de blir lättare att utvärdera, kvalitativt och kvantitativt.</p> <p>Några aspekter har fått ökad vikt i debatten sedan 1996 års proposition<br>och bör beaktas i den nya inriktningen:</p> <p>- Den kraftiga ökningen av antalet persondatorer och mobiltelefoner gör<br>att det blir alltmer angeläget att dessa och andra IT-utrustningar inordnas<br>under sunda kretsloppsprinciper. En annan miljöaspekt är att IT<br>förbättrar möjligheterna att åstadkomma miljöförbättringar t.ex. genom<br>”intelligenta” transporter och miljöövervakning.</p> <p>- Om utvecklingen av den nya tekniska infrastrukturen helt styrs av<br>marknaden, riskerar detta att missgynna landets glesare befolkade delar.</p> <p>Dessa aspekter bör därför föras in i de nya målformuleringarna för IT-<br>politiken.</p> <p>- Politiken måste i ökande grad ta hänsyn till frågor om etnisk mångfald<br>och integration. Vilket också kan ha betydelse för IT-politiken, t.ex. i<br>vilken grad informationssamhället integrerar eller stänger ute vissa<br>grupper.</p> <p>Även de prioriterade områdena bör preciseras något i förhållande till<br>1996 års IT-proposition. Vad gäller rättsordningen bör syftet markeras.<br>Informationssamhället bygger på användarnas förtroende för den nya<br>tekniken. Exempelvis bygger förutsättningarna för att utveckla<br>elektronisk handel i hög grad på den tillit till säkerheten som köpare och<br>säljare känner på denna framväxande marknad. För att främja tilliten bör<br>lagstiftningsåtgärder och åtgärder i syfte att underlätta branschöver-<br>enskommelser prioriteras.</p> <p>Vad gäller utbildningen bör begreppet vidgas i riktning mot ett<br>uppmärksammande av individernas kompetens att utnyttja teknikens<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>22</p> <p>potential. Kompetensen är ett resultat av utbildningsinsatser i skola, Prop. 1999/2000:86<br>arbetsliv och av det praktiska utnyttjandet av IT. Personaldatorreformen<br>medförde att stora grupper nu har tillgång till dator i hemmet. Detta<br>skapar goda förutsättningar för att utveckla IT-kompetensen hos den<br>stora allmänheten, samtidigt som behovet av mer specialiserad IT-<br>kompetens måste uppmärksammas om Sverige även i fortsättningen skall<br>kunna dra full nytta av IT i den internationella konkurrensen.</p> <p>Samhällets informationsförsörjning är en del av infrastrukturen inom<br>IT-området. En annan del är den tekniska infrastrukturen. Båda delarna<br>syftar till att säkerställa tillgänglighet. Situationen har ändrats något<br>sedan den tidigare IT-propositionen konstaterade att de fysiska<br>kommunikationsnätverken var väl utbyggda i Sverige. Den hastiga<br>utvecklingen av Internet och en väntad expansion av kapacitetskrävande<br>kommunikationstjänster har visserligen lett till en omfattande utbyggnad<br>bl.a. av stomnäten men också till behov av ytterligare utbyggnad. Denna<br>kommer i första hand att ske genom marknadens försorg, men i de<br>glesast befolkade delarna av landet även bl.a. genom vissa insatser inom<br>regionalpolitikens ram. Med ökad teknisk och ekonomisk tillgänglighet<br>ökar kraven på enklare åtkomst till bl.a. offentlig information och bättre<br>informationstj änster.</p> <p>Regeringen återkommer med förslag till nytt mål, inriktning och<br>prioriterade uppgifter i kapitel 5.</p> <p>Grundläggande för en IT-politik för framtiden måste vara insikten om<br>IT:s allt större genomslag på allt fler områden. Utvecklingen på IT-om-<br>rådet och användningen av den nya tekniken skapar möjligheter till till-<br>växt, förbättrad välfärd, ökad kunskap och fördjupad demokrati. Detta<br>positiva utfall är dock inte givet. Tekniken inrymmer flera möjliga fram-<br>tider. En mörkare framtidsbild domineras av risker och problem som<br>utanförskap och utslagning, hot om nya sociala klyftor, kommersialise-<br>ring och förytligande av kulturella värden.</p> <p>IT-politikens uppgift är att arbeta utifrån olika framtidsbilder och att<br>föreslå åtgärder som kan maximera möjligheterna och minimera<br>problemen.</p> <p>IT handlar inte enbart om datorer, fiberoptiska kablar eller data-<br>program, utan även om människor, kunskaper, kommunikation och<br>kultur. Möjligheterna finns bland människor som funderar över teknikens<br>potentialer. Satsning på IT måste därför innebära satsning på människor<br>och att skapa möjligheter för uppbyggnad av kunskap och kompetens.<br>Genom att även i fortsättningen vidmakthålla och utveckla kompetens<br>samt skapa tillit och tillgänglighet skapas förutsättningar för både bredd<br>och kvalitet i det svenska informationssamhället. Bred IT-användning<br>och spetsanvändning behöver inte stå i motsatsställning till varandra. I<br>själva verket behöver Sverige både spets och bredd i IT-utvecklingen.<br>Inte bara välutbildade människor eller stora företag skall kunna använda<br>informationstekniken. Alla skall ha kompetens nog att tillgodogöra sig<br>dess nytta, ha tillit att våga använda informationstekniken samt att i<br>praktiken ha såväl fysisk som ekonomisk tillgång till nät med hög<br>överföringskapacitet. En bred användning är inte bara till fördel för dem</p> <p>23<br></p> <p>som därmed inkluderas i informationssamhället, utan bredden har också<br>stor betydelse för att en mer kvalificerad IT-användning skall utvecklas.</p> <p>IT-politiken är i grunden inte ett tekniskt utan ett demokratiskt projekt<br>som handlar om att ge alla människor tillgång till den nya teknikens<br>möjligheter. Sverige är redan en av de ledande IT-nationerna i världen.<br>Målet bör nu vara att Sverige skall bli det första landet som gör<br>informationssamhället tillgängligt för alla.</p> <h3>5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Mål, handlingsprogram och lagförslag</h3> <h4>5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Det IT -politiska målet</h4> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringens förslag: Det IT-politiska målet skall vara att Sverige<br>som första land blir ett informationssamhälle för alla.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: I 1996 års IT-proposition<br>(prop.l995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr. 1995/96:282) framhöll<br>regeringen att den nationella IT-strategin skulle ta sikte på att övergången<br>till informations- och kunskapssamhället skulle omfatta nationen i dess<br>helhet och att alla medborgare skulle kunna dra nytta av IT:s möjligheter.<br>Denna inriktning bör specificeras och formuleras som ett tydligt mål för<br>IT-politiken. Informationssamhället är globalt och genomtränger numera<br>alla samhällssektorer. För att ett land skall kunna hävda sig<br>internationellt krävs numera en framskjuten position på IT-området.<br>Sverige har redan i dag lyckats uppnå ställningen som en av världens<br>ledande IT-nationer. I 1999 års regeringsförklaring angavs målet att<br>Sverige skall vara en ledande IT-nation. Målet bör nu sättas ett steg<br>högre. Sverige skall sträva efter att som första nation bli ett<br>informationssamhälle för alla, varmed avses en bred IT-kompetens i<br>samhället och ett starkt förtroende för användandet av denna teknik, med<br>målet att lyckas med detta före andra länder.</p> <p>Det finns en spänning i IT-politiken mellan å ena sidan de krav som<br>måste uppfyllas för teknisk och ekonomisk utveckling i en IT-bransch<br>som utvecklas blixtsnabbt i en global konkurrensmiljö, å andra sidan den<br>breddsatsning som krävs i IT-politiken för att alla skall kunna ta del av<br>informationssamhället. Kunskaper som förr endast fanns hos ett fåtal kan<br>nu göras tillgängliga och utnyttjas av alla. Målformuleringen bygger på<br>övertygelsen att breddsatsning är den enda hållbara grunden för att<br>Sverige långsiktigt skall kunna hävda sig i den internationella<br>konkurrensen.</p> <p>Statens ansvar är att se till att förutsättningarna för utvecklingen är<br>goda och att de hinder som försvårar förverkligandet av detta mål<br>avlägsnas. Statens ansvar är också att bevaka att inte kriminella och<br>andra nedbrytande krafter får genomslag genom den nya tekniken.</p> <p>24</p> <p>5.2</p> <h4>IT-politikens inriktning</h4> <p>5.2.1 Förslag om IT-politikens inriktning</p> <p>För att främja det ovan angivna målet för IT-politiken krävs mål-<br>medvetna insatser inom varje politikområde. Dessa insatser sker<br>naturligtvis inte för IT-politikens skull. IT är ett redskap som kan under-<br>lätta uppnåendet av målen inom ett antal politikområden. En framstående<br>ställning i det internationella informationssamhället underlättar genom-<br>förandet av angelägna politiska mål.</p> <p>Innebörden av regeringens allmänpolitiska mål för de närmaste åren är:</p> <p>• sunda finanser och stabila priser,</p> <p>• tillväxt, fler arbetstillfällen och lägre arbetslöshet,</p> <p>• att Sverige skall vara en ledande kunskapsnation och en framstående<br>forskningsnation,</p> <p>• att stärka trygghet, rättvisa och välfärd,</p> <p>• att kunna lämna över ett samhälle till nästa generation där de stora<br>miljöproblemen är lösta,</p> <p>• att hela Sverige skall växa,</p> <p>• att uppnå större delaktighet i den demokratiska processen samt<br>trygghet och rättssäkerhet.</p> <p>Regeringens strävan är att IT-politiken under de närmaste två åren i<br>väsentlig grad skall bidra till ökad uppfyllelse av de ovan nämnda<br>allmänna politiska målen.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringens förslag: Vägledande inriktning för IT-politiken skall<br>vara att främja<br>tillväxt genom att:</p> <p>- öka den svenska IT-sektoms internationella konkurrenskraft,</p> <p>- bidra till nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i hela<br>samhället genom användningen av IT,</p> <p>- öka den elektroniska handeln.</p> <p>sysselsättning genom att:</p> <p>- öka anställbarheten genom att ge IT-utbildning med hög kvalitet på<br>alla nivåer.</p> <p>regional utveckling genom att:</p> <p>- bidra till att skapa förutsättningar för tillväxt i hela landet genom<br>en bra IT-infrastruktur.</p> <p>demokrati och rättvisa genom att:</p> <p>- öka allas möjlighet till information om offentlig verksamhet och<br>delaktighet i politiska beslutsprocesser, både i Sverige och i övrigt<br>inom EU genom användningen av IT,</p> <p>- bidra till ett aktivare medborgarskap genom att IT skapar nya<br>möjligheter att använda yttrandefriheten,</p> <p>- att tillvarata IT:s möjligheter att bevara och utveckla kultur,<br>kulturarv och språk i Sverige,</p> <p>- inte otillbörligt kränka människors integritet när IT används.</p> <p>25</p> <p>livskvalitet genom att:</p> <p>- öka individernas välfärd genom användningen av IT i vardags- och<br>arbetslivet,</p> <p>- höja utsatta gruppers livskvalitet genom användningen av IT.<br>jämställdhet och mångfald genom att:</p> <p>- öka alla människors förutsättningar att utnyttja informations-<br>teknikens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk bakgrund<br>och eventuella funktionshinder,</p> <p>- bidra till att sammansättningen av IT-specialister motsvarar<br>befolkningen med avseende på kön och etnisk bakgrund.</p> <p>en effektiv offentlig förvaltning genom att:</p> <p>- låta den offentliga förvaltningen bli en föregångare i användningen<br>av IT,</p> <p>- bidra till att elektronisk kommunikation sker på ett säkert sätt<br>mellan myndigheter, människor och företag.</p> <p>ett hållbart samhälle genom att:</p> <p>- använda IT för att främja en ekologisk hållbar utveckling,</p> <p>- bidra till att minska transporters miljö- och hälsopåverkan genom<br>användning av IT,</p> <p>- inordna IT-utrustningen i ett hållbart kretslopp.</p> <p>Nedan beskrivs skälen till den angivna inriktningen inom de olika<br>politikområdena.</p> <p>IT för tillväxt</p> <p>Den föreslagna inriktningen innebär att den svenska IT-sektom skall öka<br>sin internationella konkurrenskraft, att strategisk användning av IT skall<br>ge förutsättningar för nya marknader, fler jobb och ökad produktivitet i<br>hela samhället, samt att den elektroniska handeln skall öka.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: IT-sektorn är en sektor med hög<br>tillväxtpotential. En resursomvandling i ekonomin, från mindre<br>produktiva sektorer med en svagare efterfrågetillväxt till IT-sektorn,<br>kommer att ge en ökad tillväxt. En bred IT-kunskap leder också till att<br>andra sektorer kan öka sin IT-användning vilket ger ökade möjligheter<br>till tillväxt. Genom ökad konkurrenskraft kan Sverige bli ett attraktivt<br>land för utländska investeringar och utländsk kompetens på IT-området.<br>Småföretagens skalnackdelar, dvs. nackdelar på grund av begränsade<br>resurser, kan tänkas minska genom en ökad IT-användning.</p> <p>De tre ovannämnda delinriktningarna inom tillväxtpolitiken är en<br>precisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition som<br>innebar att IT:s möjligheter skulle utnyttjas på ett aktivt sätt som bidrar<br>till att skapa tillväxt och sysselsättning och stärker Sveriges<br>konkurrenskraft. De nya formuleringarna understryker sambandet mellan<br>IT- politiken och tillväxten samt markerar ännu starkare än tidigare<br>vikten av elektronisk handel.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>26</p> <p>2 IT för sysselsättning</p> <p>Den föreslagna inriktningen innebär att anställbarheten skall ökas genom<br>IT-utbildning med hög kvalitet på alla nivåer.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Inriktningen av sysselsättnings-<br>politiken är en precisering av motsvarande formulering i 1996 års IT-<br>proposition om att IT:s möjligheter skulle utnyttjas på ett aktivt sätt för<br>att skapa sysselsättning. Där framhölls även vikten av att värna allas<br>möjligheter och tillgång till information så att IT kunde bli ett medel för<br>ökad kunskap och kunskapsutveckling. Den nu föreslagna formuleringen<br>kopplar effekterna på sysselsättningen till tillgången på högkvalitativ IT-<br>utbildning i utbildningsväsendet. Regeringen har också i 1999 års<br>regeringsförklaring framhållit att Sverige skall vara en ledande kunskaps-<br>nation.</p> <p>Kompetensfrågorna på IT-området har alltmer visat sig vara en<br>nyckelfråga för bredden och nyttan i användandet. Den tekniska<br>utvecklingen som följer av informationstekniken har medfört att<br>kunskapsbaserade verksamheter har fått ökad betydelse. Utbildnings-<br>systemet måste kunna utveckla de kunskaper som revolutionen inom<br>informationstekniken kräver. Alla medarbetare behöver kunna arbeta<br>självständigt med information, vilket förutsätter goda kunskaper i<br>åtminstone svenska, engelska, matematik och IT.</p> <p>Bakgrunden till betydelsen av kompetensutveckling är att IT inte bara<br>ger stora möjligheter för framtiden utan också innebär en stor<br>strukturomvandling i arbetslivet. Det finns risker att en snabb<br>introduktion av IT i alla samhällets sektorer kan medföra en lång om-<br>ställningsperiod. Andelen låginkomsttagare som i hemmet har tillgång<br>till persondator är fortfarande väsentligt lägre än motsvarande andel av<br>personer med högre inkomster vilket kan förstärka ett handikapp på<br>arbetsmarknaden. Risken att stora grupper ställs utanför arbetsmarknaden<br>kan inte accepteras. Kraftfulla insatser för kompetensutveckling kan<br>minska denna risk.</p> <p>3 IT för regional utveckling</p> <p>Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall bidra till att skapa<br>förutsättningar för tillväxt i hela landet genom en bra IT-infrastruktur.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: IT har en potential att minska<br>betydelsen av avståndsskillnader genom att tekniken underlättar<br>informationsöverföring och kontakter. Om människor och företag i hela<br>Sverige får goda förutsättningar att utnyttja den nya teknikens<br>möjligheter kan detta bidra till att förutsättningar för regional utveckling<br>och utjämning främjas. Människor i glesbefolkade delar av landet kan<br>med hjälp av IT ta del av service, kultur och handel för att aktivt söka<br>och få information i kontakter med myndigheter och företag.</p> <p>Staten har ett ansvar för att en fungerande IT-infrastruktur finns<br>tillgänglig i hela landet. IT:s betydelse för tillväxten har påpekats ovan<br>och genom den föreslagna inriktningen framhålls vikten av att denna<br>effekt kommer hela landet till godo. IT-politikens regionala dimension<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>27</p> <p>kommenterades inte i 1996 års IT-propositions allmänna inriktnings-<br>formuleringar.</p> <p>4 IT för demokrati och rättvisa</p> <p>Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall öka allas möjlighet till<br>information om offentlig verksamhet och delaktighet i politiska<br>beslutsprocesser, både i Sverige och inom EU, att IT skall skapa nya<br>möjligheter att utnyttja yttrandefriheten och bidra till ett mera levande<br>medborgarskap bl.a. genom god tillgång till en mångsidig nyhets-<br>rapportering och samhällsdebatt, att IT:s möjligheter för att bevara,<br>sprida och utveckla kultur, kulturarv, språk och identitet skall tillvaratas<br>samt att människors integritet inte otillbörligt skall kränkas när IT<br>utnyttjas.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Inriktningen är en precisering och<br>komplettering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition.<br>De tidigare formuleringarna innebar en strategi för att värna allas lika<br>möjligheter så att IT kunde bli ett medel för demokrati och rättvisa, att<br>skapa bred tillgång till information för bl.a. ökad delaktighet samt för att<br>bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en allt mer<br>gränslös värld. Genom de nya formuleringarna framhävs särskilt värdet<br>av IT i samband med stärkandet av yttrandefrihet, av insyn även inom<br>EU samt av att IT inte otillbörligt får kränka integriteten. Inriktningen<br>innefattar inte bara det svenska språket och kulturen utan föreslås oavsett<br>kultur, språk och identitet som förekommer i Sverige.</p> <p>IT kan göra det lättare att ta kontakt med politiker, att ta del av<br>besluten och underlättar därmed för alla att informera sig och påverka<br>den politiska processen. Människor kan med hjälp av IT samarbeta med<br>t.ex. grupper i det egna landet eller andra länder i samhällsfrågor och ha<br>mötesplatser på nätet. Genom utvecklingen av IT och Internet har det<br>blivit möjligt att sprida information ur olika offentliga databaser.<br>Information från dessa kan därmed bli enkelt åtkomlig för stora grupper<br>såväl inom som utom den offentliga förvaltningen. Det är angeläget att<br>enskilda far en god insyn i samhället och resultatet av det arbete som<br>utförs i förvaltningen. Att ha väl fungerande system för information om<br>innehållet i våra rättskällor (rättsinformation) och andra grundläggande<br>fakta från den offentliga sektorn är därför betydelsefullt bl.a. av<br>demokratiska skäl.</p> <p>Statens åtgärder inom kultur- och medieområdet har som främsta syfte<br>att värna yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald. Med den snabba<br>sammansmältningen av medie-, data- och telekommunikationsområdena<br>måste det traditionella mediebegreppet utvidgas. Detta innebär bl.a. att<br>även IT-politiken måste beakta att tillgången till en mångsidig<br>nyhetsrapportering och samhällsdebatt skall säkerställas. Utbyggnaden<br>av den tekniska IT-infrastrukturen är därför i hög grad också en kultur-<br>och mediepolitisk fråga.</p> <p>Genom IT kan tillgängligheten till kulturen och kulturarvet öka och<br>göras oberoende av tid och rum. Detta innebär att delaktigheten kan ökas</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>28</p> <p>och att den mångfald och variation som finns inom landet synliggörs.<br>Genom kunskap om mångfald skapas förutsättningar för ökad respekt<br>och förståelse för olika människors kultur och kulturarv.</p> <p>IT kan på grund av sin effektivitet när det gäller omfattning och<br>spridning av information, innebära risker för otillbörlig integritets-<br>kränkning. Det är viktigt att minimera dessa risker.</p> <p>5 IT för livskvalitet</p> <p>Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall användas på ett sådant<br>sätt i vardags- och arbetslivet att individernas välfärd tryggas samt att IT<br>också skall vara ett redskap för att höja utsatta gruppers livskvalitet.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Inriktningen att höja livskvaliteten<br>motsvarar 1996 års IT-propositions strävan att utnyttja IT för att utveckla<br>välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet, samt att också<br>använda IT för att stödja grupper med särskilda behov av särskilda<br>åtgärder, t.ex. funktionshindrade och äldre. Den nya inriktningen betonar<br>tydligare IT:s möjligheter att nå ut överallt där enskilda individer behöver<br>tekniken och att den kan anpassas till de särskilda krav som utsatta<br>grupper ställer.</p> <p>IT kan t.ex. användas för att äldre skall kunna bo kvar hemma längre,<br>och för att ge stöd och arbetsmarknadstillträde åt personer med<br>funktionshinder. IT kan underlätta även för boende i glesbygd.<br>Informationsteknikens betydelsen för sjukvården, bl.a. telemedicinska<br>tillämpningar, kan bli stor. Människors kontakter med myndigheter och<br>företag kan också förenklas genom IT-användning. Elektronisk handel<br>och Intemetanvändning i övrigt gör att individen själv i större<br>utsträckning kan planera sin tid och t.ex. inte blir begränsad till myndig-<br>heters och företags öppettider.</p> <p>6 IT för jämställdhet och mångfald</p> <p>Den föreslagna inriktningen innebär att jämställdhet och mångfald<br>främjas genom att öka alla männniskors förutsättningar att utnyttja<br>informationsteknikens möjligheter oberoende av kön, ålder, etnisk<br>bakgrund och eventuella funktionshinder samt att sammansättningen av<br>IT-specialister bör bättre motsvara befolkningen med avseende på kön<br>och etnisk bakgrund.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Inriktningen avseende jämställdhet är<br>en precisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-proposition<br>om att IT-strategin skulle utnyttja såväl kvinnors som mäns erfarenheter<br>och kompetens i IT-utvecklingen. För att fullt ut kunna utnyttja Sveriges<br>potential på IT-området får inte människors tillträde till växande sektorer<br>av ekonomin hindras av invanda mönster, som begränsar individers<br>utbildnings- och yrkesval. Att tendensen till könsbundna studieval bryts<br>är en förutsättning för att kvinnor och män skall engageras i IT-samhället<br>på lika villkor. Ett särskilt råd för jämställdhetsfrågor som rör transport-</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>29</p> <p>och IT-tjänster har inrättats (dir. 1999:83) med uppgift att behandla Prop. 1999/2000:86<br>frågor bl.a. om utbildning, kompetens och rekrytering.</p> <p>Vad gäller kravet på mångfald har regeringen också i 1999 års<br>regeringsförklaring framhållit att Sverige skall vara en nation i mångfald,<br>varmed menas etnisk, religiös, språklig och kulturell mångfald. All form<br>av diskriminering hämmar utvecklingen. Även här gäller att människors<br>tillträde till växande sektorer av ekonomin inte får hindras av invanda<br>mönster och fördomar som begränsar individers utbildnings- och<br>yrkesval. Alla måste kunna ta del av informationssamhället.</p> <p>För personer med funktionshinder förutsätter detta att IT-systemen är<br>tillgängliga och användbara.</p> <p>7 ITför en effektiv offentlig förvaltning</p> <p>Den föreslagna inriktningen innebär att den offentliga förvaltningen skall<br>vara en föregångare i användningen av IT bl.a. genom att elektronisk<br>kommunikation sker på ett säkert sätt mellan myndigheter, människor<br>och företag.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Inriktningen av IT i förvaltningen är<br>en konkretisering av motsvarande formuleringar i 1996 års IT-<br>proposition om att IT skulle användas för att öka effektiviteten och<br>kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare<br>och företag. Regeringen angav också i 1999 års regeringsförklaring att de<br>offentliga myndigheterna skall vara föregångare i användandet av den<br>nya tekniken.</p> <p>Med hjälp av IT kan information lämnas och tas emot på ett smidigt<br>sätt, bl.a. kan deklarationer och ansökningar göras via nätet. Inriktningen<br>bör vara att all den information individer och företag behöver fa från, och<br>lämna till myndigheter bör finnas tillgänglig elektroniskt. En<br>förutsättning är att detta kan ske på ett säkert och lättillgängligt sätt och<br>då även med hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionshinder.</p> <p>Statlig förvaltning har av tradition legat i täten i användandet av IT, en<br>inriktning som skall gälla även i framtiden.</p> <p>8 ITför ett hållbart samhälle</p> <p>Den föreslagna inriktningen innebär att IT skall användas för att främja<br>en ekologiskt hållbar utveckling, att datorer och annan IT-utrustning skall<br>inordnas i ett hållbart kretslopp och att IT skall bidra till att minska<br>transporters miljö- och hälsopåverkan.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen angav i 1999 års<br>regeringsförklaring att Sverige skall vara en nation i ekologisk balans.<br>Regeringen anser att detta också skall inbegripa IT. Det är en<br>komplettering av 1996 års IT-proposition som på denna punkt saknade en<br>övergripande inriktningsformulering.</p> <p>Riksdagen har lagt fast övergripande miljömål. Med ny, resurseffektiv<br>teknik och andra tekniska landvinningar kan välfärd och välstånd byggas<br>upp utan att man samtidigt tär på miljön. Produktion av IT-produkter<br></p> <p>30</p> <p>medför miljöproblem i olika led från uttag av naturresurser, utsläpp vid<br>produktion, energiförbrukning, kemikalieanvändning, skrotning etc. Ett<br>arbete för att minska denna negativa effekt av själva varorna pågår.</p> <p>Informationstekniken har möjlighet att bidra till en ekologiskt hållbar<br>samhällsutveckling. Detta förutsätter att IT-tillämpningama planeras med<br>miljömålen i åtanke. Om IT-tillämpningar som distansarbete, styrning av<br>energiförbrukning, transportinformatik, dosering av kemikalier samt<br>analys av miljökonsekvenser används så kan de bidra till att minska<br>miljöpåverkan och resursförbrukning i samhället. Arbetet med att mäta<br>och analysera miljöproblem och konsekvenser för natur- och<br>kulturmiljön kan underlättas, effektiviseras, samordnas och spridas till en<br>stor mängd människor med hjälp av IT. IT möjliggör också ökad<br>effektivisering, styrning och ersättning av transporter.</p> <p>5.2.2 Prioriterade uppgifter för staten</p> <p>Regeringens förslag: När det bl.a. gäller regelsystem, utbildning och<br>infrastruktur skall staten prioritera att öka</p> <p>- tilliten till IT,</p> <p>- kompetensen att använda IT samt</p> <p>- tillgängligheten till informationssamhällets tjänster</p> <p>i syfte att skapa ett informationssamhälle för alla i enlighet med den<br>föreslagna inriktningen av IT-politiken.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen kan påverka IT-<br>användningen genom att verka för att öka människors kompetens inom<br>IT-området, förbättra informationsteknikens tillgänglighet, och genom<br>åtgärder som ökar användarnas tillit till den nya tekniken. De tre<br>områdena kan ses som regeringens huvudsakliga arbetsfält inom IT-<br>politiken.</p> <p>Inriktningen av dessa mål bestäms av det IT-politiska målet om ett<br>informationssamhälle för alla. Tillit till IT skall inte förutsätta hög<br>teknisk kompetens eller dyr utrustning utan förtroende för att använda IT<br>för kommunikation, handel och höjd livskvalitet skall kunna skapas hos<br>alla användare. Kompetensen skall ökas inte bara hos ett fåtal specialister<br>utan en grundkompetens att utnyttja och förstå tekniken skall finnas hos<br>alla. Tillgänglighet skall inte bara finnas i de delar av Sverige som<br>attraherar marknadens aktörer utan i alla delar av landet.</p> <p>Om Sverige skall hålla jämna steg med andra framstående IT-länder<br>måste höga och mycket speciella krav ställas på arbetskraft,<br>kapitaltillgång, datormognad och andra förutsättningar för ett gott<br>företagsklimat.</p> <p>För att underlätta uppföljningen och utvärderingen av det IT-politiska<br>målet och IT-politikens inriktning är det viktigt att följa upp det arbete<br>som pågår på olika områden samt påskynda utvecklingen av indikatorer<br>inom de områden som är relevanta. En kontinuerlig uppföljning kan visa<br>om politiska åtgärder behöver ökas. En förbättrad IT-statistik är av stor<br>vikt för att utvärdering av måluppfyllelsen skall kunna ske.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>31</p> <p>Vid Europeiska Rådets möte i Helsingfors 10-11 december år 1999<br>presenterade Kommissionen ett initiativ på IT-området, eEurope - Ett<br>informationssamhälle för alla (KOM(1999) 687 slutlig). Regeringen<br>ställer sig bakom initiativet. En handlingsplan kommer att antas vid<br>Europeiska Rådets möte 19 och 20 juni år 2000. Det är dock regeringens<br>uppfattning att initiativet behöver understödjas på ett mer aktivt sätt.<br>Därför har regeringen tagit fram ett förslag till att inrätta en EU-<br>myndighet på IT-området för att understödja IT-utvecklingen inom EU<br>med utgångspunkt i eEurope.</p> <p>5.2.3 Ett handlingsprogram för statens insatser</p> <p>För att konkretisera de åtgärder som staten bör vidta, presenteras nedan<br>under de tre rubrikerna tillit, kompetens och tillgänglighet ett handlings-<br>program uppbyggt på ett antal insatser och konkreta handlingslinjer där<br>regeringen avser att arbeta vidare under den närmaste tiden. I<br>handlingsprogrammet redovisas även insatser inom några användnings-<br>områden. Inom många områden ankommer det på regeringen att fatta<br>beslut om åtgärder för att nå de politiska målen. Åtgärderna i handlings-<br>programmet ligger i många delar helt i linje med det ovannämnda<br>eEurope-dokumentet. Presentationen sker för överskådlighetens skull i<br>form av en kort inledande sammanfattning följd av en utförligare<br>redovisning i avsnitt 5.3—5.6.</p> <p>Insatser för att öka tilliten till IT</p> <p>Regeringens insatser syftar till bättre generella förutsättningar för<br>informationssäkerhetsarbetet. De beskrivs närmare i avsnitt 5.3 Tillit till<br>IT.</p> <p>-För den närmaste framtiden har regeringen valt att prioritera tre<br>områden: skydd mot informationsoperationer, ett säkrare Internet samt<br>elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik. Regeringen föreslår<br>också att riksdagen skall slå fast ansvarsfördelningen för informations-<br>säkerhetsarbetet.</p> <p>Bland åtgärderna kan nämnas:</p> <p>- Att främja att den svenska delen av Internet skall kunna drivas<br>oberoende av funktioner utomlands.</p> <p>- Att tillhandahålla en säker och korrekt nationell tidsangivelse för<br>Internet via riksmätplatsen för tid och frekvens.</p> <p>- Att ta initiativ till en bred samverkan mellan de viktigaste aktörerna på<br>leverantörs- och användarsidan i syfte att fa till stånd en samsyn om hur<br>man kan stimulera och utveckla en gemensam infrastruktur för<br>elektroniska signaturer, t.ex. genom en lösning baserad på s.k. smarta<br>kort.</p> <p>- Att på grundval av betänkandet Ds 1999:73 under våren 2000 föreslå<br>riksdagen en lag om elektroniska signaturer med syfte att underlätta<br>användningen av sådana.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>32</p> <p>Insatser för att öka IT-kompetensen</p> <p>Regeringens insatser för att öka IT-kunskaperna beskrivs närmare i<br>avsnitt 5.4 Kompetens.</p> <p>Bland åtgärderna kan nämnas:</p> <p>- Fortsätta den särskilda satsningen på IT i skolan (ITiS) under åren<br>2000-2001. Skolverket skall medverka till utveckling av IT:s användning<br>i skolan.</p> <p>- Satsning för att öka IT-kompetensen i småföretag bör genomföras<br>under en tvåårsperiod med start år 2001.</p> <p>- Kvinnors användning av IT kartläggs.</p> <p>- Ökning av antalet högskoleplatser över hela landet med 20 000 år 2000<br>och drygt 10 000 för vart och ett av åren 2001 och 2002. Tyngdpunkten<br>skall ligga inom det naturvetenskapliga och tekniska området.</p> <p>- KTH gör en satsning på ett ”IT-universitet” i Kista.</p> <p>- Behovet av kompetens på IT-området har ökat kraftigt, t.ex. inom<br>området nätutbyggnad och IP-teknik. Högskolorna bör beakta detta i<br>dimensioneringen av utbildningen av IT-specialister av olika slag.</p> <p>- Resursförstärkning för utbyggnad av ett kluster med inriktning mot<br>kiselteknik.</p> <p>- Etablering av ett kompetenscentrum för Intemetteknik med delvis<br>virtuell struktur inom högskolesektorn.</p> <p>- Insatser för ökad kompetensutveckling i arbetslivet.</p> <p>Insatser för att öka tillgängligheten</p> <p>Insatser för att öka tillgängligheten beskrivs närmare i avsnitt 5.5<br>Tillgänglighet.</p> <p>Bland åtgärderna kan nämnas:</p> <p>- Förslag om ändring i ledningsrättslagen så att utbyggnad av infra-<br>struktur för kommunikation med hög överföringskapacitet underlättas.</p> <p>- Förslag till nationellt IT-infrastrukturprogram.</p> <p>- Ett kommersiellt stomnät som avses nå alla Sveriges kommun-<br>huvudorter.</p> <p>- Ett statligt stöd för de regionala ledningsförbindelser som prioriteras av<br>regional- och näringspolitiska skäl och som under de närmaste fem åren<br>inte bedöms komma till stånd på helt kommersiella grunder.</p> <p>- Ett statligt stöd till kommuner för att möjliggöra abonnentanslutning<br>med hög överföringskapacitet i glest bebyggda områden.</p> <p>- Skattelättnad för att stimulera anslutning till nät med hög överförings-<br>kapacitet.</p> <p>- Frågan om tillgång till accessnät genom lagstiftning bereds i<br>Regeringskansliet.</p> <p>- Utredning om åtgärder för att förebygga risker för lokal mono-<br>polisering av fastighetsnät för bredbandsanslutning.</p> <p>- Försöksverksamhet för bredband till funktionshindrade inleds med att<br>en förstudie genomförs.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>33</p> <p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 86</p> <p>- En strategi utformas för att effektivisera och underlätta tillhanda-<br>hållandet av den offentliga informationen och utvecklingen av<br>elektroniska informationstj änster.</p> <p>- En samlad redovisning av statistik om information- och kommunika-<br>tionsteknik inom ramen för den officiella statistiken.</p> <p>Insatser inom några användningsområden</p> <p>Insatser inom några användningsområden beskrivs närmare i avsnitt 5.6<br>Användningen av IT.</p> <p>Bland åtgärderna har nämnts:</p> <p>- Utveckling av s.k. 24-timmarsmyndigheter, som är elektroniskt till-<br>gängliga för informationsgivning och elektronisk självbetjäning dygnet<br>runt,</p> <p>- Åtgärder för att snabbt få till stånd för statsförvaltningen gemensamma<br>säkerhetslösningar som innefattar system för hantering av elektroniska<br>signaturer. Regeringen bedömer att arbetet måste intensifieras och har<br>därför uppdragit åt Riksskatteverket att i samverkan med<br>Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt Statskontoret<br>föreslå hur ansvaret för utfärdande och administration av certifikat och<br>elektroniska signaturer bör organiseras inom statsförvaltningen,</p> <p>- Ett förslag till hur EU-direktivet om elektronisk handel skall införlivas<br>i svensk lagstiftning skall utarbetas. Regeringen avser att återkomma till<br>riksdagen i dessa frågor,</p> <p>- Regeringen skall verka för ökad information och ökat förtroende hos<br>konsumenter och små och medelstora företag för användande av<br>elektronisk handel,</p> <p>- En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården,<br>inklusive användning av IT, skall upprättas,</p> <p>- En samarbets grupp inom Regeringskansliet och med medverkan från<br>kommun- och landstingsförbunden bör etableras för att vidareutveckla de<br>nationella förutsättningarna för en breddad användning av telemedicin,</p> <p>- Försök bör göras i olika typer av boendemiljöer för att öka<br>medborgarnas insyn och delaktighet i politiska beslutsprocesser,</p> <p>- Lagstiftningen bör samordnas inom tele-, data- och massmedie-<br>områdena,</p> <p>- Frågan om fortsatt utbyggnad av marksänd digital-TV skall avgöras av<br>riksdagen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga,</p> <p>- Lagen om anställningsskydd ändras så att anställningstryggheten blir<br>oberoende av v&lt;ir den distansarbetande arbetstagaren bor i förhållande till<br>huvudarbetsplatsen,</p> <p>- En särskild delegation tillsätts för att kartlägga hur IT-tillämpningar i<br>högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och främja en<br>hållbar utveckling,</p> <p>- Staten skall vara ett föredöme i att ställa tillgänglighets- och miljökrav<br>vid IT-upphandling i överensstämmelse med EG-rätten,</p> <p>- Börsintroduktion av Telia syftar till att ge företaget ännu större<br>möjligheter att utveckla sitt utbud av nät och tjänster.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>34</p> <h4>5.3</h4> <h4>Tillit till IT</h4> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>5.3.1 Allmän inriktning</p> <p>Regeringens bedömning: Regler och system på IT-området bör vara<br>sådana att de skapar förtroende genom att vara</p> <p>- säkra, förutsägbara och teknikneutrala,</p> <p>- internationella,</p> <p>- skydda individens integritet.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Samhället är i dag betydligt mer<br>sårbart än tidigare. De öppna kommunikationsstandardernas snabba<br>utveckling har inneburit att gårdagens system med stordatorer i stor<br>utsträckning ersatts av distribuerade system för persondatorer i nätverk.<br>Detta har medfört en högre grad av informationsutbyte inom och framför<br>allt mellan organisationer. Nya tjänster växer fram genom Internet.<br>Sammankopplingen av kommunikation mellan system ökar exponeringen<br>av den information som hanteras. Detta för med sig att hoten mot<br>systemen ändrar karaktär. Bristande säkerhet kan medföra störningar i<br>informationshantering och informationsutbytet.</p> <p>Företagens IT-användning och IT-sektorns utveckling är viktiga<br>faktorer för en ökad tillväxt i Sverige. Användningen och utvecklingen<br>får inte begränsas av brister i lagstiftning som medför minskad vilja att<br>investera i och utveckla IT. Exempelvis patentskydd och säkerhet är två<br>viktiga områden där en tydlig lagstiftning är av vikt. Individens skydd är<br>också viktigt, både för individen som konsument och för individen som<br>samhällsmedborgare.</p> <p>Den osäkerhet som många människor i dag upplever inför IT hindrar<br>en effektiv användning. Osäkerheten rör dels integritetsfrågor, dels den<br>ekonomiska sidan. Om individer exempelvis skall våga göra elektroniska<br>affärer måste konsumentskyddet vara likvärdigt med det som gäller vid<br>traditionell handel. Dessutom måste betalningen vara trygg och smidig.<br>Den personliga integriteten måste också skyddas då myndigheter och<br>företag använder datoriserade system i allt större utsträckning, gällande<br>t.ex. socialförsäkring och sjukjournaler. Därför behövs en tydlig lag-<br>stiftning i dessa frågor.</p> <p>5.3.2 Informationssäkerhet</p> <p>Begrepp och definitioner</p> <p>Det finns olika begrepp som beskriver säkerhet kring elektronisk<br>informationshantering. Informationssäkerhet, som är det övergripande<br>begreppet, omfattar IT-säkerhet (traditionell datasäkerhet) och admini-<br>strativ säkerhet som är relaterad till hantering av information i olika<br>verksamheter.</p> <p>35</p> <p>Begreppet IT-säkerhet används för att beskriva skydd av information i<br>informationsbehandlande tekniska system. IT-säkerhet kan delas upp i<br>ADB-säkerhet (bearbetning och lagring) och kommunikationssäkerhet.</p> <p>Administrativ säkerhet avser regler för personal, säkerhetsklassifice-<br>ring av information m.m.</p> <p>Fortsättningsvis kommer huvudsakligen det vidare begreppet<br>informationssäkerhet att användas. I följande avsnitt behandlas även<br>ämnesområdet informationsoperationer. Informationsoperationer är<br>samlade och samordnade åtgärder i fred, kris och krig till stöd för<br>politiska eller militära mål genom att påverka eller utnyttja motståndares<br>eller annan utländsk aktörs information och informationssystem. Det kan<br>ske genom att utnyttja egen information och egna informationssystem<br>samtidigt som dessa också måste skyddas. Ett viktigt inslag är att<br>påverka beslutsprocesser och beslutsfattande.</p> <p>Det finns både offensiva och defensiva informationsoperationer. De<br>genomförs i politiska, ekonomiska och militära sammanhang. Exempel<br>på informationsoperationer är t.ex. informationskrigföring, massmedie-<br>manipulation, psykologisk krigföring och underrättelseverksamhet.</p> <p>Defensiva informationsoperationer är samordnade och samlade åtgär-<br>der i fred, kris och krig avseende policy, operationer, personal och teknik<br>för att skydda och försvara information, informationssystem och förmåga<br>till rationellt beslutsfattande. I följande avsnitt behandlas främst skyddet<br>mot informationsoperationer.</p> <p>Informationssäkerhetsarbetet</p> <p>Regeringens förslag: Ansvaret för informationssäkerheten skall även<br>fortsättningsvis ligga hos de myndigheter, foretag och organisationer som<br>har det normala verksamhetsansvaret.</p> <p>Regeringens bedömning: För den närmaste framtiden bör tre<br>områden prioriteras: skydd mot informationsoperationer, ett säkrare<br>Internet samt elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik. En<br>tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet och skydd mot<br>informationskrigföring bör utformas.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bakgrund till regeringens förslag: Riksdagen gav med anledning av<br>1996 års IT-proposition regeringen tillkänna sin syn på behovet av ett<br>mer samlande och samordnande ansvar för IT-säkerhetsfrågorna än för<br>närvarande (bet. 1995/96:TU:19, rskr. 1995/96:282). I det sammanhanget<br>skulle behovet av att koordinera Sveriges medverkan i det internationella<br>IT-säkerhetsarbetet beaktas. Riksdagen ansåg vidare att regeringen skulle<br>återkomma till riksdagen med en utvecklad strategi på IT-säkerhets-<br>området, där regeringen preciserar statens ansvar och anger hur<br>säkerhetsarbetet inordnas i det nationella handlingsprogrammet för IT<br>samt hur säkerhetsarbetet bör organiseras.</p> <p>Regeringen beslutade den 25 september 1997 att uppdra åt<br>Statskontoret att ta fram en sammanhållen strategi som preciserar statens<br>ansvar och anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella<br></p> <p>36</p> <p>handlingsprogrammet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågor bör<br>organiseras och fördelas mellan olika statliga myndigheter.</p> <p>Regeringens syn på arbetet har breddats från IT-säkerhet till<br>informationssäkerhet och informationsoperationer. Utvecklingen under<br>de senaste åren redovisas närmare i bilaga 1.</p> <p>Under år 1999 har regeringen behandlat informationsoperationer och<br>informationssäkerhet i propositionerna Förändrad-omvärld omdanat<br>försvar (prop. 1998/99:74) och Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30).</p> <p>Flera pågående utredningar och uppdrag berör informationssäkerhets-<br>området och överväger om åtgärder behövs. Några av dessa utredningar<br>och uppdrag redovisas nedan.</p> <p>Av regeringen tillsatta utredningar</p> <p>Kommissionen för analys av informationsteknikens påverkan på<br>samhällsutvecklingen (IT-kommissionen, dir. 1998:38) skall bistå<br>regeringen i dess arbete med IT-frågor genom att ge råd och föreslå<br>konkreta åtgärder samt medverka till att information sprids till<br>allmänheten. IT-kommissionen har inrättat ett observatorium för<br>informationssäkerhet vars främsta uppgifter är dels att peka ut problemen<br>och föreslå åtgärder till regeringen, dels att sprida information om vikten<br>av informationssäkerhet.</p> <p>Den 17 september 1998 beslutade regeringen att tillkalla en särskild<br>utredare med uppdrag att utreda hur domännamn skall behandlas inom<br>den svenska delen av Internet (dir. 1998:71). Utredningen skall granska<br>och utvärdera hur domännamn under huvuddomänen .se behandlas i dag.<br>Utredningen skall bl.a. beakta utvecklingen av funktioner för att<br>säkerställa informationskvaliteten i domännamnssystemet (DNS) samt<br>föreslå åtgärder för att påskynda införandet av Secure DNS, en standard<br>för säker hantering av domännamnsinformation, för toppdomänen .se.<br>Utredningen skall redovisa sina slutsatser under våren 2000.</p> <p>Regeringen har i juni 1999 beslutat om direktiv för en särskild utredare<br>med uppgift att lämna förslag till principer för att åstadkomma en<br>förbättrad helhetssyn när det gäller planeringen för civilt försvar och<br>beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i fred (dir. 1999:63).<br>Utredaren skall, efter analys av nuvarande ansvars- och rollfördelning,<br>föreslå hur utformningen av en tvärsektoriell samordning för IT-säkerhet<br>och skydd mot informationskrigföring bör utformas. Utredningen skall<br>redovisa sina slutsatser under våren 2001.</p> <p>Av regeringen beslutade uppdrag</p> <p>Regeringen har överlämnat två lägesrapporter beträffande omställnings-<br>arbetet inför år 2000 till riksdagen, en i november 1998 (skr. 1998/99:40,<br>bet 1998/99:TU4, rskr. 1998/99:149) och en i maj 1999<br>(skr. 1998/99:111, bet. 1999/2000:TU3, rskr. 1999/2000:18).<br>Näringsministern redovisade läget inför skiftet till år 2000 inför<br>riksdagen den 30 november 1999. Inga stora felfunktioner i infra-</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>37</p> <p>strukturen som kan hänföras till omställningen har rapporterats. 2000-<br>delegationen lämnar inom kort en slutlig redovisning av sitt uppdrag.<br>Regeringen beslutade den 4 november 1999 att ge Riksrevisionsverket<br>(RRV) i uppdrag att granska den statliga förvaltningens insatser för att<br>säkerställa den statliga verksamheten och viktiga samhällsfunktioner i<br>samband med IT-omställningen inför år 2000. Uppdraget skall redovisas<br>den 30 juni 2000.</p> <p>Post- och telestyrelsen (PTS) har genom en ändring i myndighetens<br>instruktion från och med den 1 november 1999 bl.a. till uppgift att följa<br>utvecklingen av säkerheten vid elektronisk informationshantering. PTS<br>har fått flera uppdrag inom informationssäkerhetsområdet.</p> <p>Regeringen beslutade således den 25 november 1999 att uppdra till<br>PTS att utreda förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för IT-<br>incidenthantering. En IT-incidenthanteringsfunktion syftar till att<br>motverka angrepp på informations- och kommunikationstekniska system<br>och infrastrukturer. PTS skall bl.a. föreslå lämplig ansvarsfördelning<br>mellan aktörerna, klarlägga behov av samarbete och kanaler för<br>informationsförmedling m.m. för en sektorsövergripande funktion för IT-<br>incidenthantering. Uppdraget skall redovisas den 1 september 2000.</p> <p>Regeringen beslutade vidare den 9 december 1999 i regleringsbrevet<br>för PTS att myndigheten skall utreda hur den svenska delen av Internet<br>skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands bl.a. vägvals-<br>register, domännamnssystemet och enhetlig nationell tid och hur<br>oberoendet skall kunna kontrolleras. Behovet av en testmiljö för detta<br>ändamål, testmiljöns innehåll och inriktning skall också prövas. PTS<br>skall särskilt uppmärksamma vilka möjligheter telelagen ger att ställa<br>krav på teleoperatörerna inom detta område. Uppdraget skall redovisas<br>senast den 1 maj 2000.</p> <p>IT-kommissionen och Statskontoret har, var för sig, under våren 1999<br>inkommit med förslag om organisation för hantering av certifikat och<br>krypteringsnycklar i Sverige. Dessa frågor bereds inom Regerings-<br>kansliet och som en del i detta arbete har regeringen givit Statskontoret i<br>uppdrag att utreda behoven av åtgärder för att tillgodose kraven på säker<br>elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och inom<br>statsförvaltningen. Statskontoret har i februari 2000 lämnat in första<br>redovisning av detta uppdrag i rapporten Säker kommunikation i<br>statsförvaltningen.</p> <p>I december 1996 tillsatte regeringen en arbetsgrupp inom<br>Regeringskansliet om informationskrigföring (Ag IW, Fö 1997:A) med<br>uppdrag att följa utvecklingen av hot och risker inom området<br>informationskrigföring. I gruppens uppgifter ingår också att sprida<br>kunskap om vad informationskrigföring innebär, komma med förslag till<br>ansvarsfördelning samt föreslå riktlinjer för en strategi på området.<br>Arbetsgruppen har hittills lämnat två rapporter till regeringen. Förslagen<br>från gruppen har behandlats i propositionen Förändrad omvärld -<br>omdanat försvar (prop. 1998/99:74).</p> <p>Arbetsgruppen har bl.a. pekat på att ett viktigt inslag i arbetet med att<br>minska sårbarheten i informationssystem är aktiv IT-kontroll. Aktiv IT-<br>kontroll innebär att kvalificerade IT-säkerhetsexperter tillåts undersöka</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>38</p> <p>informationssystem i syfte att finna sårbarheter. Arbetssättet har visat sig<br>fungera väl när det gäller att bl.a. identifiera allvarlig sårbarhet i<br>komplexa informationssystem och nätverk.</p> <p>Regeringen överväger att genomföra en sådan övningsverksamhet som<br>redovisats ovan. De närmare formerna skall emellertid prövas ytterligare.<br>Regeringen har i regleringsbrev för budgetåret 2000 avseende<br>Försvarsmakten, uppdragit åt Försvarsmakten att genomföra en<br>förberedande övning för att öka säkerheten i samhällsviktiga<br>informationssystem. Försvarsmakten skall vidare redovisa ett förslag till<br>en metod för hur aktiv IT-kontroll kan bedrivas i informationssystem av<br>samhällsviktig karaktär.</p> <p>I regleringsbrevet för 1998 fick ÖCB i uppdrag att, i samråd med<br>berörda funktionsansvariga myndigheter och Försvarsmakten, redovisa i<br>vilken utsträckning sårbarheten hos den civila infrastrukturen kan be-<br>dömas vara gränssättande för totalförsvarsförmågan under vissa<br>antaganden. Denna utredning, har uppmärksammat de inbördes<br>beroenden som finns mellan el, tele- och IT-system. Mot bakgrund av<br>detta betonar ÖCB vikten av att denna konvergens beaktas i en framtida<br>utbyggnad av kommunikationsvägarna, eftersom dessa kommer att bli av<br>största betydelse för den civila beredskapen. ÖCB redovisade uppdraget<br>den 16 mars 2000. Ärendet bereds för närvarande inom Regerings-<br>kansliet.</p> <p>Statskontorets rapport: Den 24 juni 1998 överlämnade Statskontoret<br>rapporten Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18). I<br>denna har Statskontoret formulerat övergripande mål, roller och ansvars-<br>fördelning för informationssäkerhetsarbetet.</p> <p>Rapporten överensstämmer till vissa delar med regeringens förslag.<br>Några områden som Statskontoret har lämnat förslag inom är emellertid<br>föremål för andra utredningar.</p> <p>Det övergripande ansvaret för informationsförsörjningen i alla viktiga<br>samhällsfunktioner bör enligt Statskontorets ytterst ligga på regeringen<br>och det statsråd som har ansvaret för IT-frågorna. Det övergripande<br>ansvaret för statens egen informationsförsörjning bör ligga på det statsråd<br>som har ansvaret för den statliga förvaltningsstrukturen.</p> <p>För att möjliggöra en bred samverkan i informationssäkerhetsfrågor på<br>hög nivå föreslår Statskontoret att ett rådgivande organ knyts till<br>regeringen med företrädare för alla delar av samhället.</p> <p>Det verkställande ansvaret inom säkerhetsområdet bör åvila de<br>myndigheter som var och en inom sitt område har ett delansvar.<br>Statskontoret föreslår att Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) får i<br>uppdrag att koordinera detta arbete.</p> <p>Enligt rapporten skall ÖCB även få ansvar för en samordnad<br>incidentrapportering för statsförvaltningens IT-system.</p> <p>I rapporten skriver Statskontoret att det finns brister i samordningen av<br>Sveriges deltagande i det internationella arbetet kring informations-<br>säkerhet.</p> <p>Den ökande användningen av Internet föranleder Statskontoret att ta<br>med Internet i strategin och föreslå åtgärder för den svenska delen av<br>Internet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>39</p> <p>Remissinstanserna: Statskontorets rapport remissbehandlades under<br>hösten 1998. Remissinstanserna är överlag positiva till rapporten.<br>Flertalet anser att det är angeläget med en strategi på området. Flera<br>remissinstanser anser att elektroniska signaturer och kryptering borde ha<br>behandlats utförligare i rapporten. Remissyttrandena finns samlade i<br>Näringsdepartementets ärende med dnr N1999/504/ITFoU.</p> <p>Få remissinstanser har kommenterat förslaget till hur arbetet skall<br>bedrivas inom regeringen. Länsrätten i Stockholms län menar att ansvaret<br>bör samlas på så få händer som möjligt, t.ex. en samordningsfunktion<br>inom Statsrådsberedningen. Försvarsmakten vill att en särskild IT-<br>säkerhetsminister utses, utöver det statsråd som har ansvar för IT-<br>frågoma, så att dessa frågor inte skapar intressekonflikter.</p> <p>Några remissinstanser har kommenterat rapportens förslag om ett<br>rådgivande organ knutet till regeringen. Länsrätten i Stockholms län vill<br>placera organet i Statsrådsberedningen. Post- och telestyrelsen, IT-<br>kommissionen, Svenska Kommunförbundet och IT-företagen är positiva<br>till förslaget. En instans, 2000-delegationen, anser att ett rådgivande<br>organ riskerar att missuppfattas om det inte får en klar och tydlig uppgift.</p> <p>De remissinstanser som har kommenterat principen om myndig-<br>heternas ansvar är positiva till denna.</p> <p>Vad gäller det internationella arbetet framför några remissinstanser att<br>uppdelningen mellan olika myndigheter måste vara tydlig.</p> <p>Skälen for regeringens förslag och bedömning: Regeringen anser<br>med anledning av den snabba utvecklingen inom området att IT-<br>säkerheten måste ses i ett större sammanhang. IT-säkerheten är en viktig<br>del i samhällets skydd mot intrång i fredstid, informationsoperationer och<br>informationskrigföring. IT-säkerhet kan därför inte behandlas som en<br>enskild fråga. I den ekonomi som nu utvecklas är tilliten till information<br>och informationssystem viktig för tillväxt och konkurrenskraft. I takt<br>med att behovet och värdet av information ökar i både, näringslivet och i<br>den offentliga sektorn, ökar behovet av att skydda informationen.</p> <p>Det är nödvändigt med ett fortsatt och fördjupat arbete kring frågor<br>som rör skyddet mot informationsoperationer, informationssäkerhet och<br>IT-säkerhet. Regeringen har tidigare konstaterat att frågan om samhällets<br>sårbarhet i detta hänseende är av stor säkerhetspolitisk betydelse.</p> <p>Regeringens insatser på informationssäkerhetsområdet skall inriktas på<br>att skapa förtroende för den nya tekniken genom att bidra till bättre<br>generella förutsättningar för informationssäkerhetsarbetet. Vidare skall<br>Sverige spela en aktiv roll i det internationella arbetet inom området.</p> <p>Arbetet med att organisera ett mer samlande och samordnande ansvar för<br>informationssäkerhetsfrågor.</p> <p>Regeringen har i propositionen Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30)<br>konstaterat att informationssäkerhetsarbetet måste ske hos de<br>myndigheter, företag och organisationer som har det normala<br>verksamhetsansvaret. Att respektive myndighet vidtar åtgärder för att<br>säkerställa detta faller därmed inom ramen för det departements ansvars-<br>område till vilket myndigheten etc. lyder.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>40</p> <p>Sedan riksdagen begärde att regeringen ytterligare skulle samla och<br>samordna arbetet inom IT-säkerhetsområdet (prop. 1995/96:125,<br>bet. 1995/96 :TU19, rskr. 1995/96:282) har frågan breddats och flera<br>utredningar har belyst området. Såväl arbetsgruppen om informations-<br>krigföring och Statskontoret har i sina rapporter understrukit vikten av en<br>bättre samordning av IT-säkerhetsarbetet och skyddet mot informations-<br>krigföring.</p> <p>Regeringen delar utredningarnas bedömningar att samordningen<br>behöver förbättras. Frågan om vad samordningsansvaret bör omfatta, och<br>hur det skall organiseras, behandlas inom ramen för en utredning om det<br>civila försvaret och beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i<br>fred. Som tidigare har redovisats har regeringen beslutat om direktiv<br>(dir. 1999:63) för en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till<br>principer för att åstadkomma en förbättrad helhetssyn när det gäller<br>planeringen för civilt försvar och beredskapen mot svåra påfrestningar på<br>samhället i fred.</p> <p>Utredaren skall bl.a., efter analys av nuvarande ansvars- och roll-<br>fördelning, föreslå hur utformningen av en tvärsektoriell samordning för<br>IT-säkerhet och skydd mot informationskrigföring bör utformas. Det är<br>naturligt att i detta samarbete beakta frågan om Sveriges medverkan i det<br>internationella arbetet inom området.</p> <p>Vad gäller frågan om incidentrapportering behandlade regeringen den i<br>Förändrad omvärld - omdanat försvar (prop. 1998/99:74) och i Det nya<br>försvaret (prop.1999/2000:34). Som tidigare nämnts beslutade regeringen<br>den 25 november 1999 att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att utreda<br>förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för IT-<br>incidenthantering, inklusive incidentrapportering.</p> <p>Regeringen faster stor vikt vid de internationella frågorna i<br>informationssäkerhetsarbetet. Sverige skall även i framtiden ha en aktiv<br>roll i det internationella arbetet med dessa frågor.</p> <p>Ett omfattande arbete pågår inom näringslivet, hos vissa myndigheter<br>och inom sjukvården när det gäller införande och användning av den<br>internationella informationssäkerhetsstandarden (SS 62 77 99) för att<br>trygga en säker informationshantering. Detta frivilliga arbete bedöms få<br>stor betydelse i framtiden. Inom området informationsoperationer finns<br>det anledning att delta i den internationella utvecklingen och samarbetet.</p> <p>Ansvarsfördelning</p> <p>I dag ingår IT-system eller ett beroende av IT-system i nästan all<br>verksamhet i samhället. Arbetet med IT-omställningen inför år 2000 har<br>tydligt visat detta. I dagens samhälle är det i princip omöjligt att urskilja<br>informationssystem och därmed informationssäkerheten ur den dagliga<br>verksamheten.</p> <p>Vad gäller verksamhetsansvar, att varje myndighet ansvarar för den<br>egna verksamhetens informationssäkerhet, finner regeringen att<br>Statskontorets förslag är vad som gäller för närvarande och ser ingen<br>anledning att ändra detta. Varje myndighet har ett självständigt</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>41</p> <p>förvaltningsansvar. Detta ansvar framgår av myndighetens instruktion<br>och verksförordningen. Förvaltningsansvaret innebär bl.a. enligt verks-<br>förordningen 6 och 7 §§ att myndighetens chef ansvarar för att<br>myndighetens verksamhet bedrivs på ett betryggande sätt och i enlighet<br>med gällande författningar. Med detta avses bl.a. att informations-<br>hanteringen skall ske på ett betryggande sätt och med god intern kontroll<br>enligt bokföringsförordningens 20 §.</p> <p>Utöver detta uppmärksammas informationssäkerhetsfrågoma alltmer<br>både i totalförsvarsplanering och när det gäller beredskapen för svåra<br>påfrestningar på samhället i fred.</p> <p>Staten ställer krav på myndigheter som skall kunna bedriva verksamhet<br>under höjd beredskap genom beredskapsförordningen. Detta innebär att<br>myndigheterna måste ha fungerande system även i fred.</p> <p>Informationssäkerhetsarbetet i det nationella handlingsprogrammet</p> <p>Utvecklingen inom informationssäkerhetsområdet går mycket fort. Det är<br>samtidigt mycket viktigt att det existerar ett förtroende i samhället för<br>informationsteknikens användning. Det är viktigt att skapa bättre<br>generella förutsättningar för informationssäkerhetsarbetet.</p> <p>För den närmaste framtiden har regeringen valt att i det nationella<br>handlingsprogrammet (se avsnitt 5.2) prioritera tre områden: skydd mot<br>informationsoperationer, ett säkrare Internet samt elektroniska signaturer<br>och annan säkerhetsteknik. Regeringen kommer även fortsättningsvis att<br>följa utvecklingen inom området och vid behov prioritera nya eller andra<br>områden i informationssäkerhetsarbetet. Nedan motiveras valet av de tre<br>områdena.</p> <p>Skydd mot informationsoperationer</p> <p>Regeringens arbete med informationssäkerhet bör bl.a. syfta till att öka<br>skyddet mot informationsoperationer.</p> <p>Det är nödvändigt med ett fortsatt och fördjupat arbete kring frågor<br>som rör skyddet mot informationsoperationer, informationssäkerhet och<br>IT-säkerhet. Gränsdragningen mellan vad som är att betrakta som<br>åtgärder för att motstå informationskrigföring (eller andra informations-<br>operationer) och åtgärder för att öka IT-säkerheten är enligt regeringen<br>diffus. Utvecklingen inom området informationskrigföring ställer ökade<br>krav på den grundläggande IT-säkerheten i samhället.</p> <p>Det är viktigt för Sverige att aktivt stödja internationella avtal och<br>regler inom detta område som snabbt intemationaliseras. Informations-<br>operationer och informationskrigföring har bl.a. behandlats i<br>Förenta nationerna, en G8-kommitté och i EU:s ministerråd.</p> <p>Regeringen vill betona att arbetet som sker i Sverige för att öka<br>grundsäkerheten i samhällsviktiga IT-system, för att minska riskerna och<br>effekterna av såväl IT-incidenter som mer allvarliga informations-<br>attacker, har hög prioritet. Den internationella utvecklingen inom detta</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>42</p> <p>område och arbetet med IT-omställningen inför år 2000 har tydligt visat Pr°P- 1999/2000:86<br>att frågan berör hela samhället.</p> <p>Ett säkrare Internet</p> <p>Regeringens arbete skall bidra till ett säkrare Internet. Regeringen anser<br>att ett säkrare Internet skulle innebära en snabb och effektiv höjning av<br>säkerheten för många aktörer i samhället. Detta behandlas mera i ett<br>följande avsnitt.</p> <p>Under de senaste åren har användningen av Internet ökat mycket<br>kraftigt. Stora grupper av användare har blivit beroende av Internet som<br>kommunikations- och informationsväg. Informationsutbytet mellan<br>myndigheter, företag och medborgare ökar dramatiskt. Myndigheter och<br>företag använder i allt större utsträckning elektroniska tjänster och<br>Internet för tjänster och förmedling av information. Alltfler hushåll<br>använder Internet för att kommunicera med varandra, med myndigheter,<br>med sina arbetsplatser och med företag. Regeringen menar att en säker<br>infrastruktur för Internet utgör en viktig del i arbetet med samhällets<br>informationssäkerhet.</p> <p>I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst<br>(prop. 1997/98:136) uttalade regeringen att den tekniska infrastrukturen<br>för statsförvaltningens kommunikation med medborgare och företag bör<br>bygga på Internet. Inom ramen för Internet bör myndigheterna utveckla<br>tjänster som förenklar kontakterna med och samspelet mellan<br>medborgare, företag och offentlig förvaltning. Myndigheter bör använda<br>kommunikation baserad på Intemetstandarder mot medborgare och<br>företag, därför att tekniken uppfyller de krav som kan ställas på en öppen<br>kommunikationsarkitektur. Genom att använda system som bygger på<br>Internet åstadkoms en enhetlig miljö för samverkan, utveckling, drift och<br>säkerhet.</p> <p>Elektroniska signaturer och annan säkerhetsteknik</p> <p>Med den ökande kommunikationen ökar exponeringen av den<br>information som hanteras. Hoten mot informationssystemen och kraven<br>på säkerheten i dessa ökar och ändrar karaktär. Brister i säkerheten kan<br>medföra allvarliga störningar. Sårbarheten i samhället ökar och<br>konsekvenserna av störningar tenderar att bli allt allvarligare, om inte<br>säkerhetsarbetet tas på allvar och håller jämn takt med den ökande<br>användningen av IT. Säkerhetstänkande måste blir en självklarhet för var<br>och en.</p> <p>Den ökade användningen av elektronisk kommunikation innebär krav<br>på system som medger säker identifiering, att ett meddelande inte har<br>förändrats under överföringen, samt att man skall kunna skydda<br>information från insyn. För att uppnå detta kan olika former av<br>krypteringsteknik användas. Området brukar delas upp i kryptering som<br>används för att hålla information skyddad från insyn och kryptering som<br>görs för att skapa en elektronisk signatur eller för säker identifiering av</p> <p>43<br></p> <p>parterna i en kommunikationssituation, t.ex. en användare av ett<br>datasystem, en webbplats eller avsändare av ett e-postmeddelande. Bägge<br>dessa funktioner medför ökad säkerhet och bidrar till att tillit skapas till<br>kommunikationssystemen.</p> <p>Elektronisk kommunikation, t.ex. över Internet, innebär nya affärs-<br>möjligheter och nya arbetssätt. Handel, myndighetsinformation, bank-<br>och försäkringskontakter, ansökningar till myndigheter m.m. måste<br>fungera på ett tillförlitligt sätt. Regeringen uttalade i propositionen Statlig<br>förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136) att offentlig<br>förvaltning bör vara ett föredöme som IT-användare och att den skall<br>bidra till en öppen och säker elektronisk infrastruktur. Arbetet för att<br>skapa säker kommunikation i statsförvaltningen bör ha som mål att även<br>skapa lösningar för samhället som helhet. Staten kan främja denna<br>utveckling genom att i ökad utsträckning acceptera elektroniska<br>signaturer. Det handlar härvid dels om att visa exempel på<br>användningsområden och tillämpningar, dels om att visa att man litar på<br>tekniken. Staten kan också skapa förutsättningar för en ökad användning<br>av säkerhetsteknik genom att undanröja eventuella legala hinder. Det är<br>viktigt att den offentliga förvaltningen med gemensamma ansträngningar<br>börjar använda system för säker elektronisk kommunikation och driver<br>på denna utveckling i samhället. Regeringen anser att användning av<br>krypteringsteknik för att åstadkomma säkra elektroniska kommunika-<br>tioner utgör en viktig del av arbetet för att förbättra samhällets<br>informationssäkerhet.</p> <p>Regeringen återkommer till åtgärder inom detta område nedan i<br>avsnittet Åtgärder för att främja elektronisk kommunikation (under<br>5.3.3).</p> <p>5.3.3 Åtgärder inom prioriterade<br>informationssäkerhetsområden</p> <p>Åtgärder för ett säkrare Internet</p> <p>Regeringens bedömning: Utvecklingen inom Internet har stor<br>betydelse för utvecklingen av kommunikation och nya tjänster, för<br>allmänheten och inom privat och offentlig sektor. I det fortsatta<br>arbetet med informationssäkerhet bör staten bl.a. vidta åtgärder som<br>leder till ett säkrare och stabilare Internet t.ex. genom att</p> <p>- verka för att den svenska delen av Internet bör kunna drivas<br>oberoende av funktioner utomlands,</p> <p>- tillhandahålla en säker och korrekt nationell tidsangivelse för<br>Internet via riksmätplatser för tid och frekvens,</p> <p>- stärka Sveriges roll i det internationella Intemetsamarbetet och<br>förbättra förutsättningarna för den svenska delen av Internet.</p> <p>Statskontorets rapport: Statskontoret föreslår att följande områden<br>bör vara prioriterade för att höja säkerheten på Internet: införande av<br>vägvalsregister (routingregister), införande av säker domänuppslagning<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>44</p> <p>(Secure DNS) och tillgång till enhetlig nationell tid via protokollet<br>NetWork Time Protocol (NTP).</p> <p>Remissinstanserna: De remissvar som tar upp förslaget om ett säkrare<br>Internet är positiva till Statskontorets åtgärdsförslag.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning</p> <p>Oberoende drift av den svenska delen av Internet</p> <p>Regeringen anser att ökad driftsäkerhet ger tilltro i användningen av<br>Internet. Regeringen vill därför verka för att den svenska delen av<br>Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner utomlands.<br>Funktioner som underlättar trafikhanteringen t.ex. vägvalsregister och<br>domännamnssystemet är viktiga för att nätet skall fungera på ett effektivt<br>sätt. Det är också angeläget att se över möjligheterna att kunna<br>kontrollera att driften av den svenska delen av Internet verkligen blir<br>oberoende. Som tidigare nämnts skall Post- och telestyrelsen utreda<br>dessa frågor.</p> <p>Sedan Statskontoret lämnade sin rapport har det skett en positiv<br>utveckling avseende vägvalsregister. Flera svenska Intemetoperatörer har<br>skapat vägvalsregister för sin trafik. Dessa register finns och underhålls i<br>Sverige.</p> <p>Tillgång till enhetlig nationell tidsangivelse på Internet</p> <p>I många sammanhang där Internet används, t.ex. elektroniska affärer<br>krävs ofta tillgång till korrekt tid. Det kan också vara av stor vikt att alla<br>inblandade system har tillgång till samma tidsangivelse. 1 annat fall kan<br>ett informationsutbyte gå fel, avbrytas eller inte tas om hand på ett<br>korrekt sätt. Detta gäller t.ex. vid tidsstämpling av olika typer av<br>information, från skrivdatum i filer till elektroniska signaturer,<br>krypteringsnycklar och poster i loggdatabaser för uppföljning. Att på<br>förhand veta tidssignalens kvalitet och noggrannhet har ett stort värde i<br>säkerhetshänseende.</p> <p>Internetoperatörernas tillgång till en säker och internationellt spårbar<br>tidhållning i Sverige med mycket hög och väl dokumenterad kvalitet är<br>en viktig gemensam resurs som staten bör tillhandahålla, i likhet med vad<br>som gäller för tillhandahållande av mätnormaler och distribution<br>(kalibrering) av andra fysikaliska mätstorheter, f.n. ett 40 tal inom t.ex.<br>massa (det s.k. rikskilot) längd, volym, tryck, el, temperatur, strålning<br>etc.</p> <p>Den tidhållning som i dag erbjuds i landet för Internet har till stora<br>delar byggts upp av företaget Svensk TeleUtveckling &amp;<br>Produktinnovation AB (STUPI AB) och drivs med projektmedel från<br>staten via universitetsnätet Swedish University NetWork (SUNET).<br>Någon långsiktig finansiering föreligger inte, men den är tillräcklig för<br>innevarande års drift.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>45</p> <p>Regeringen anser att tidhållningen på Internet långsiktigt bör Prop. 1999/2000:86<br>tillhandahållas med spårbarhet från riksmätplatsen för tid och frekvens<br>vid helstatliga AB Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) i<br>Borås och i deras regi. Tillgång till nationell och internationellt spårbar<br>tid hämtas via tidsservrar som är anslutna till Internet med hjälp av t.ex.<br>NetWork Time Protocol (NTP). SP har sedan flera år en forsknings- och<br>utvecklingsverksamhet bl.a. inom tid och tidhållning och förfogar över<br>atomklockor som deltar i beräkningen av den koordinerade<br>världstidsskalan (UTC).</p> <p>Av säkerhetsskäl bör det därutöver finnas något enklare atomklockor<br>på minst fyra Intemetknutpunkter i Sverige. Dess lokalisering har<br>fastställts i samråd med bl.a. PTS. Om nätet, av något skäl, skulle bli<br>segmenterat finns därigenom ändå en tillgänglig nationell tid. SP har<br>sedan 1998 drivit ett projekt för att ordna en tidstjänst distribuerad till<br>knutpunkterna av den svenska delen av Internet som leder till flera<br>tidsservrar placerade vid SP och vid Intemetknutpunkterna. Vid<br>tidsservrar på dessa platser ska Internetoperatörema också kunna hämta<br>sin tidhållning.</p> <p>Projektet har givit förutsättningar att bygga upp en kompetens och<br>verksamhet inom området. Möjlighet till forskning och utveckling samt<br>samordning med annan metrologisk (mätteknisk) kompetens hos SP har<br>också visat på nya utvecklingsområden och resultat i det samarbete som<br>pågår med STUPI AB och SUNET.</p> <p>Kostnaden för att upprätthålla en nationell tidhållning för Internet<br>beräknas av SP till ca 2 miljoner kronor per år, där omkring hälften avser<br>anskaffning och underhåll av mätteknisk utrustning. Regeringen<br>återkommer till riksdagen med förslag om finansiering i budget-<br>propositionen för år 2001. Teknisk tillsyn bör, i likhet med vad som sker<br>för SP:s övriga metrologiska verksamhet och enligt gällande avtal med<br>staten, utövas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll<br>(SWEDAC).</p> <p>Internationellt arbete</p> <p>Regeringen menar att det är angeläget att fortsätta ett aktivt svenskt<br>deltagande inom det internationella samarbete kring Internet för att<br>främja och utveckla användningen av nätet.</p> <p>I dag har Sverige en fördelaktig position i det internationella arbetet<br>med Internet. Intemetanvändningen i Sverige är hög. Utvecklingen av<br>nya företag, produkter och tjänster som är kopplade till Internet är stark.<br>Ett exempel på Sveriges roll i Intemetsamarbetet är domännamns-<br>systemet (DNS) som sköter adressering på Internet. En av tretton (och<br>den första utanför Nordamerika) huvudservrama för DNS finns sedan år<br>1989 i Stockholm.</p> <p>Sverige deltar i uppbyggandet av Internets säkerhet och tillförlitlighet.<br>Arbetet görs av Internet Corporation for Assigned Names and Numbers<br>(ICANN). ICANN är en organisation som bl.a. skall främja Internets<br>stabilitet.</p> <p>46</p> <p>Sverige deltar i arbetet genom den rådgivande kommittén Pr°P- 1999/2000:86<br>Govemmental Advisory Committee to the ICANN (GAC).</p> <p>Kommitténs uppgift är att vara rådgivare till ICANN i frågor som rör<br>statsangelägenheter. Det gäller särskilt där ICANN:s policy kan komma i<br>beröring med nationell lag eller med internationella fördrag och<br>överenskommelser. Kommittén kommer att höras inför varje förslag av<br>vikt som kan påverka driften av Internet.</p> <p>Åtgärder för att främja elektronisk kommunikation</p> <p>Regeringens bedömning: Betryggande säkerhetsfunktioner baserade på<br>krypteringsteknik och elektroniska signaturer måste utvecklas och göra<br>allmänt tillgängliga i samhället så att förutsättningar skapas för ökad<br>elektronisk kommunikation och elektronisk handel.</p> <p>Vidare bör lagstiftningen ses över och onödiga formkrav som<br>förhindrar användning av elektroniska signaturer tas bort.</p> <p>En bred samverkan mellan de viktigaste aktörerna på leverantörs- och<br>användarsidan inleds i syfte att få till stånd en samsyn om hur man kan<br>stimulera och utveckla en gemensam infrastruktur för elektroniska<br>signaturer, t.ex. genom en lösning baserad på s.k. smarta kort.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Ökad elektronisk kommunika-<br>tion över öppna nät kan innebära stora rationaliseringsvinster för företag<br>och myndigheter samt underlätta medborgarnas kontakter med dessa.<br>Regeringen välkomnar en bred användning av kryptografi.</p> <p>Krypteringsteknik för elektroniska signaturer och skydd mot insyn ger<br>ökad säkerhet och bidrar till att tillit skapas till kommunikations-<br>systemen. Sådan tillit väntas också leda till en ökad utbredning av den<br>elektroniska handeln. Regeringen kommer att vidta nödvändiga åtgärder<br>för att se till att sådant förtroende för elektroniska signaturer skapas så att<br>användningen kan få stor utbredning i samhället som helhet. Sverige har<br>en unik kompetens på området elektroniska signaturer och krypterings-<br>teknik. Det är viktigt att se till att vi på bästa sätt tar hand om och<br>förvaltar denna kompetens genom att snarast omsätta den i praktiska<br>lösningar. Regeringen ser också vikten av att det finns klara regler på<br>området för att användningen av elektroniska signaturer skall kunna<br>stödja den elektroniska handeln på önskat sätt.</p> <p>Legala hinder mot användning av elektroniska signaturer</p> <p>I Sverige finns det inom civilrätten fa krav på skriftlighet eller namn-<br>teckning vilket betyder att det i stor utsträckning redan är tillåtet att<br>använda elektroniska signaturer i stället för traditionell underskrift. Inom<br>förvaltningsrättens område förekommer däremot ofta krav på egenhändig<br>namnunderskrift som i vissa fall utesluter användandet av elektroniska<br>signaturer. För att se till att onödiga formkrav tas bort krävs en<br>omfattande inventering av varande regelverk och en bedömning av vilka<br>ändringar som är motiverade med beaktande av de syften som ligger<br></p> <p>47</p> <p>bakom respektive formkrav. Regeringen kommer därför att områdesvis P^r°P- 1999/2000:86<br>se över formkraven och vidta de förändringar som nödvändiga för att<br>ersätta den traditionella hanteringen av fysiska dokument med<br>elektronisk kommunikation.</p> <p>I syfte att inom den Europeiska unionen underlätta användningen av<br>elektroniska signaturer antogs i december 1999 Europaparlamentets och<br>rådets direktiv 99/93/EG om ett gemenskapsramverk för elektroniska<br>signaturer. I betänkandet Ds 1999:73 Elektroniska signaturer föreslås att<br>man i en ny lag inför begreppet ”kvalificerade certifikat” som skall ges<br>särskilda juridiska verkningar. Den som utfärdar sådana kvalificerade<br>certifikat skall kunna göras ansvarig gentemot den som förlitat sig på<br>certifikatet. Vidare föreslås att det inrättas en tillsynsmyndighet som<br>skall utöva tillsyn över dem som utfardar kvalificerade certifikat.<br>Regeringen kommer att överlämna en proposition till riksdagen under<br>våren 2000 med förslag till ny lag om elektroniska signaturer.</p> <p>Bidrag till säker kommunikation</p> <p>Som nämns nedan pågår ett stort antal projekt både inom offentlig och<br>privat sektor för att testa införandet av smarta kort och annan teknik för<br>säker identifikation och kommunikation. Regeringen ser det som ett<br>viktigt steg att se till att användningen av ny säkerhetsteknik stimuleras<br>för att få ökad utbredning och därmed även öka tilliten till systemen.<br>Regeringen kommer att ta initiativ till en bredare samverkan mellan olika<br>aktörer på marknaden i syfte att få till stånd en samsyn om hur man kan<br>stimulera och utveckla infrastrukturen för elektroniska signaturer. Det är<br>härvid viktigt att sträva mot en teknikneutral utveckling som följer<br>internationella standarder. En utgångspunkt skall vara att medborgarnas<br>och företagarnas behov av säkerhetslösningar tillgodoses till lägsta<br>möjliga kostnader.</p> <p>Staten som föregångare</p> <p>Som beskrivs närmare nedan i avsnitt 5.6.2 skall den statliga förvalt-<br>ningen vara en föregångare på IT-området. Regeringen har lämnat ett<br>uppdrag till Riksskatteverket att utforma åtgärder för att möjliggöra<br>användningen av elektroniska signaturer inom olika områden inom den<br>offentliga sektorn och skapa en funktion med samlat ansvar för<br>certifikathantering inom statsförvaltningen. De projekt som för<br>närvarande pågår för att införa lösningar som möjliggör elektronisk<br>kommunikation med myndigheter och användning av elektroniska<br>signaturer skall ske i samarbete med olika grupper i näringslivet för att<br>säkerställa att man inom den offentliga sektorn väljer lösningar som går<br>att använda och bygga vidare på för näringslivet.</p> <p>48</p> <p>5.3.4</p> <p>Export av kryptoprodukter</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>I en skrivelse till riksdagen om kryptografi (skr. 1998/99:116) har<br>regeringen redovisat sin uppfattning när det gäller export av<br>kryptoprodukter. I den svenska tillämpningen av de internationella regler,<br>som regeringen åtagit sig att följa, sker fortlöpande lättnader av teknisk<br>och administrativ natur för att underlätta exporten av svenska<br>kryptoprodukter. Sverige verkar aktivt för att påskynda utvecklingen mot<br>fri handel med kryptoprodukter inom i första hand EU.</p> <p>Andra kryptoprodukter kan efter ansökan och prövning få globala<br>licenser, vilka berättigar till utförsel under tillståndets giltighetstid vilket<br>enligt praxis är två år. ISP överväger dock att börja tillämpa längre<br>giltighetstider i vissa fall.</p> <p>I skrivelsen om kryptografi (skr. 1998/99:116) beskriver regeringen<br>bl.a. sin uppfattning när det gäller vissa aspekter på användningen i<br>Sverige av kryptografi vid överföring och lagring av information i<br>elektronisk form samt när det gäller export av kryptoprodukter.<br>Regeringen välkomnar en bred användning av kryptografi. Det ökar<br>tilliten till kommunikationssystemen och stärker informationsfriheten.<br>Det är därför också viktigt att användarna får god tillgång till säkra<br>kryptosystem, svenska eller importerade, så att de själva kan välja teknik.</p> <h4>5.4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kompetens</h4> <p>5.4.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Statliga insatser</p> <p>Regeringens bedömning: Skolan bör ge alla en grundläggande<br>kompetens för att använda IT i vardags- och yrkeslivet. IT-kompetensen<br>bör vara tillräcklig för att tillgodose arbetstagarnas behov av att hålla<br>jämna steg med strukturomvandlingen, för att stärka deras ställning på<br>arbetsmarknaden och för att arbetsgivarna skall få tillgång till en<br>kompetent arbetskraft. Vidare behövs specialiserad IT-kompetens för<br>forskning och utveckling.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen genomför en stor<br>satsning på IT i skolan ITiS under treårsperioden 1999-2001.</p> <p>Regeringens satsning på vuxenutbildning och kunskapslyftet har bl.a.<br>inneburit att nya och flexibla arbetsformer börjat användas, däribland<br>distansutbildning. Även den allmänna IT-kompetensen har höjts tack<br>vara kunskapslyftet och vuxenutbildningen.</p> <p>Försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) har en<br>stark koppling till arbetslivet. Inom KY finns ett antal utbildningar med<br>inriktning mot IT. Regeringen kommer senare i år att återkomma till<br>riksdagen med förslag om hur kvalificerad yrkesutbildning skall bedrivas<br>på sikt. Utbildningsväsendet förändrar sin organisation och pedagogik<br>med den nya tekniken. Detta har betydelse även för den nya<br>lärarutbildningen.</p> <p>Högskolan genomgår en kraftig expansion. Mellan åren 1997 och 2002<br>har resurser till 89 000 nya platser tillförts området. Tyngdpunkten i</p> <p>49</p> <p>utbyggnaden ligger inom det naturvetenskapliga och tekniska området.<br>Examinationen av civilingenjörer har under 1990-talet ökat med<br>30 procent. Den fortsatta utbyggnaden av högskolan innebär att<br>regeringen räknar med att antalet examina i civilingenjörsutbildningar<br>bör kunna uppgå till ca 4 300 per år för treårsperioden 2003-2005.<br>Antalet högskoleingenjörer ökar också mycket kraftigt. Dessutom har<br>antalet personer som deltar i IT-utbildningar vid sidan om de traditionella<br>ingenjörsutbildningarna ökat betydligt. Till det kommer att inslagen av<br>IT och möjligheten att välja inriktningar mot IT blivit mycket vanliga<br>inom många högskoleutbildningar. Flera lärosäten förändrar dessutom<br>kraftigt sitt utbud så att utbildningar med IT-inriktning ges större<br>utrymme.</p> <p>För att Sverige skall kunna få en fortsatt tillväxt av nya IT-företag<br>krävs uthålliga satsningar på forskning inom IT-området både på grund-<br>läggande nivå och i nära samverkan med industrin. Forskarutbildningen<br>inom IT måste öka både för att möjliggöra rekrytering av disputerade<br>lärare till de nya IT-utbildningarna inom högskolan men också för att<br>möta den växande efterfrågan inom industrin.</p> <p>Det svenska universitetsdatomätet SUNET har haft en avgörande<br>betydelse för Internets starka ställning i Sverige. Genom SUNET har de<br>svenska universiteten och högskolorna fått Intemetanslutningar med<br>mycket hög kapacitet både inom och utom landet. Som ett av få nätverk<br>utanför USA deltar SUNET i forskning kring framtidens Internet,<br>Internet 2. SUNET har således inneburit att IT-användning inom<br>högskoleutbildningarna ökat generellt. På senare tid har också detta<br>kommit att omfatta områdena humaniora och samhällsvetenskap. En<br>annan effekt är att utbudet av distansutbildning via Internet ökar.</p> <p>För att möjliggöra för olika målgrupper, t.ex. skolor, företag,<br>myndigheter, studenter och forskarsamhälle, att snabbt hitta information<br>kring den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor driver<br>Högskoleverket sedan oktober 1998 söktjänsten Safari (Spridning av<br>forskningsinformation till allmänheten över Internet). Omfattningen av<br>projektet har redan gjort Sverige unikt när det gäller strävan att nå ut med<br>forskning till allmänheten. Regeringen ser det som angeläget att berörda<br>myndigheter fortsätter att utveckla detta sätt att sprida information om<br>pågående forskningsverksamhet i Sverige till olika målgrupper så att<br>dessa på ett snabbt och enkelt sätt hittar den information de behöver.<br>Vidare ser regeringen positivt på att allt fler avhandlingar görs<br>tillgängliga i fulltext på Internet.</p> <p>Nya produkter, industrier och marknader uppstår i takt med<br>utvecklingen inom informationstekniken och användningsområden som<br>vi tidigare inte kunnat föreställa oss blir vardag i takt med att nya varor<br>och tjänster introduceras. Kunskap behövs för att alla skall kunna ta del<br>av det ökade utbud av möjligheter som IT-utvecklingen innebär. Det<br>behövs en bred IT-kompetens hos medborgarna när det gäller t.ex.<br>informationssökning, myndighetskontakter och konsumtion. Det behövs<br>vidare en IT-kompetens för yrkeslivet som stärker den enskilde<br>arbetstagarens möjligheter att anpassa sig till den strukturomvandling<br>och det föränderliga arbetsliv som IT-utvecklingen för med sig. Slutligen<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>50</p> <p>behöver det svenska näringslivet, förutom en bred IT-kompetens hos P^roP- 1999/2000:86<br>arbetstagarna, s.k. specialiserad IT-kompetens for t.ex. forskning och<br>utveckling.</p> <p>IT-utbildning ges på flera nivåer: i skolan, på högskolan och i<br>arbetslivet. I skolans uppdrag ingår att ge utbildning på medborgamivån,<br>dvs. kunskaper som behövs för det vardagliga livet, t.ex. att använda<br>Internet för att skaffa samhällsinformation, att använda betalningssystem<br>och att som medborgare kunna delta i ett demokratiskt samhällsliv. Inom<br>högskolan utbildas de studerande inom IT-området på såväl en allmän<br>nivå som på en hög specialistnivå som t.ex. LAN-tekniker, system-<br>tekniker och dataingenjör. I arbetslivet är det av vikt att varje<br>befattningshavare skall kunna använda IT för att kunna fullgöra sina<br>arbetsuppgifter.</p> <p>Kompetensuppbyggnad är ett av regeringens prioriterade områden för<br>att främja en god och bred användning av IT i samhället.<br>Utbildningssystemet och forskningsvärlden utgör viktiga strategiska<br>instrument, men även arbetslivet kan ses som en ”leverantör” av IT-<br>kompetens genom den kontinuerliga kompetensutveckling som sker i<br>arbetslivet. Det är angeläget att alla resurser som finns inom<br>kompetensområdet mobiliseras för att tillgodose de kunskapsbehov som<br>medborgare har liksom den kunskap som yrkesanvändaren och<br>arbetslivet efterfrågar.</p> <p>5.4.2 Bakgrund</p> <p>En stort behov av IT-kompetens</p> <p>IT-politik handlar framförallt om människor, deras attityder, färdigheter<br>och möjligheter. Regelsystem och infrastruktur är också viktiga, men det<br>är människor som fyller dem med innehåll. Därför finns det skäl att här<br>särskilt behandla några viktiga kompetensfrågor.</p> <p>Den omvandling som ekonomin genomgår har konsekvenser för<br>näringslivets behov av IT-kompetens, både den breda IT-kompetensen<br>och den specialiserade IT-kompetensen samt i verksamheter för<br>forskning och utveckling. Central är också den företagsledande<br>kompetensen att anpassa arbetsorganisationer och produktionsprocesser<br>så att IT:s potential tas tillvara på ett effektivt sätt.</p> <p>Även samhälls- och arbetslivet utanför den egentliga IT-branschen<br>genomgår stora strukturförändringar. Utbildningskraven stiger generellt<br>och i dag krävs vanligen en gymnasieutbildning för att komma in på<br>arbetsmarknaden och för allt fler jobb krävs högskoleutbildning. IT-<br>kunskaper efterfrågas allt mer och far allt större betydelse på hela<br>arbetsmarknaden.</p> <p>För den enskilde individen ger IT ett ökat utbud av möjligheter men<br>också krav på större rörlighet och föränderlighet. Möjligheter till<br>kompetensutveckling och ett livslångt lärande innebär att arbetskraften<br>står bättre rustad inför den strukturomvandling som IT-utvecklingen för<br>med sig.</p> <p>51</p> <p>En bred IT-kompetens behövs för att ta till vara de möjligheter IT ger.<br>Det kan röra sig om att t.ex. kunna söka samhällsinformation via Internet,<br>använda betalningssystem, vara delaktig i förenings- och organisationsliv<br>eller på annat sätt delta i en demokratisk beslutsprocess. Begrepp som<br>t.ex. medieläskunnighet uttrycker vikten av att förstå syftet med relevanta<br>program och att utan större introduktion kunna använda ett flertal<br>applikationer. Det handlar om alla individers förmåga att dra nytta av<br>både traditionella metoder och ny teknik for att skaffa information,<br>kommunicera och uttrycka sig själv. En bred IT-kompetens förutsätter<br>inte bara grundläggande IT-färdigheter utan också tillräckliga kunskaper<br>i svenska, engelska och matematik.</p> <p>Högre IT-utbildningar</p> <p>Av en rapport från Högskoleverket (Högskoleutbildade - tillgång och<br>efterfrågan, november 1999) framgår att ”IT-utbildning” kan omfatta inte<br>bara tekniska utbildningar, utan också tvärvetenskapliga utbildningar<br>med IT-inslag och IT-relaterade kursmoment inom traditionella<br>utbildningar.</p> <p>En genomgång av programutbudet vid svenska universitet och<br>högskolor hösten 1999 visar att högre utbildning i informationsteknik<br>befinner sig i utveckling och svårligen låter sig fångas in av en<br>sammanfattande definition. Verket har därför valt att beskriva<br>utbildningsutbudet inom IT dels i tekniska utbildningar, dels i<br>tvärvetenskapliga utbildningar, som för att fånga efterfrågan från<br>arbetsmarknaden, infort olika IT-moment i sina utbildningar.</p> <p>Det finns 137 tekniska IT-utbildningar spridda över 25 svenska<br>lärosäten och 45 tvärvetenskapliga IT-utbildningar vid 22 lärosäten. Värt<br>att notera är att bland de tekniska utbildningarna finns ett stort antal<br>utbildningsprogram som leder fram till en fördjupning på kandidat- eller<br>magisternivå. Dessa utbildningar kan ses som de nyare högskolornas svar<br>på arbetsmarknadens krav. Debatten om behovet av IT-utbildade<br>fokuseras dock fortfarande i stor utsträckning kring civilingenjörer och<br>högskoleingenjörer. En bidragande orsak till detta kan vara att antagna<br>och examinerade från dessa utbildningar är lättare att fånga med statistik.<br>De tvärvetenskapliga IT-utbildningama är goda exempel på hur<br>universitet och högskolor har mött kraven på bredare tvärvetenskapliga<br>utbildningar eller utbildningsriktade mot helt nya yrkesgrupper. Det är av<br>vikt att påpeka att de studerande i den svenska högskolan, vid sidan om<br>det ovan beskrivna programutbudet, har möjligheter att själva sätta<br>samman en IT-utbildning genom att välja ur högskolans kursutbud.</p> <p>Inom de ramar som riksdag och regering ger högskolorna finns stor<br>frihet att ändra utbildningsutbudet. I den kraftiga expansionen av<br>högskoleutbildningen är tyngdpunkten mot naturvetenskap och teknik. I<br>budgetpropositionen för år 2000 betonas behovet av utbildning inom IT-<br>området.</p> <p>Enligt Högskoleverket har således högskolor och universitet varit<br>lyhörda för arbetsmarknadens behov och samhällsintresset av en ökad</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>52</p> <p>utbildning med inriktning mot IT. Trots detta möter inte utbudet<br>efterfrågan. Det finns flera orsaker till att utbudet av IT-utbildning inte<br>ökat ännu kraftigare än det faktiskt har. Eftersom efterfrågan på djup IT-<br>kompetens är så hög har många högskolor haft svårt att rekrytera<br>personal. Högskoleutbildningar kräver, för att möta kvalitets kraven<br>noggranna förberedelser och goda resurser, inte minst i form av lärare,<br>innan de inrättas. Tillgången på disputerade inom området är låg, vilket<br>bl.a. beror på att IT-området är en relativt nyetablerad vetenskaplig<br>disciplin.</p> <p>Sammanlagt har de svenska lärosätena ställt 9 200 platser för IT-<br>utbildning till studenternas förfogande hösten 1999, med drygt<br>två sökande per plats.</p> <p>Högskoleverket redovisar att antalet examinerade behöver öka inom i<br>stort sett alla IT-utbildningar. Den ovan beskrivna expansionen av den<br>högre utbildningen på 1990-talet kommer att bidra till att fler<br>examineras.</p> <p>Efterfrågan på IT-utbildade</p> <p>En bred och allmän IT-kompetens för IT-användningen i vardagen är<br>nödvändig, liksom en grundläggande IT-kompetens för arbetslivet. Dessa<br>kompetensbehov är dock svåra att kvantifiera vilket gör de sammanlagda<br>effekterna på sysselsättningen av IT-utvecklingen svårbedömda.</p> <p>Industrins behov av högskoleutbildade är stort. Resultat från SCB:s<br>arbetskraftsbarometer år 1999 visar att civil- och högskoleingenjörer<br>inom flertalet ämnesområden är mycket eftersökta på arbetsmarknaden.<br>Exempelvis råder stor brist på yrkeserfama högskole- och civilingenjörer<br>inom datateknik. I SCB-rapporten Trender och prognoser 98 konstateras<br>att vi får räkna med en stor brist på personer med IT-utbildning. Vad<br>gäller programmerare och systemerare gör SCB bedömningen att<br>efterfrågan på personer med IT som huvudämne kommer att överstiga<br>tillgången. SCB hävdar att andra grupper av högskoleutbildade med<br>betydande inslag av IT-utbildning i sin examen, exempelvis samhälls-<br>och beteendevetare, i ökad utsträckning kommer att arbeta med IT. När<br>det gäller civilingenjörer förutser SCB att den nuvarande bristen kommer<br>att ha försvunnit år 2010 under förutsättning att man har lyckats fylla alla<br>utbildningsplatser och behålla nuvarande examinationsgrad.</p> <p>De flesta bedömare är överens om att det nu råder brist på<br>högutbildade inom IT, i alla branscher såväl som i IT-branschen. Bristen<br>på arbetskraft och kompetens inom IT-sektorn bör dock inte ses endast<br>som en nationell fråga. Rekrytering av arbetskraft och studenter krävs i<br>allt större utsträckning även från utlandet. Mot denna bakgrund måste<br>Sverige erbjuda attraktiva villkor för denna typ av nyckelpersoner.<br>Regeringen arbetar för närvarande med konkreta förslag med denna<br>inriktning.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>53</p> <p>Andelen kvinnor med IT-utbildning är låg</p> <p>Redan på förskolenivå och vidare på grund- och gymnasieskolenivå<br>grundläggs kunskaper och föreställningar om nyttan av IT och IT-<br>kunskaper. På dessa nivåer grundläggs förmodligen även skillnader i<br>pojkars och flickors förhållningssätt till IT, vilket leder till skilda<br>utbildnings- och yrkesval. I förlängningen påverkas därmed graden av<br>jämställdhet i samhället när det gäller tillgången till och användningen av<br>IT. Kvinnornas andel av IT-specialistema och av de sysselsatta inom IT-<br>branschen är oroväckande låg.</p> <p>Totalt har 40 138 personer examinerats från en grundutbildning på<br>högskolenivå inom IT under perioden 1977/78-1997/98, varav endast<br>drygt en femtedel är kvinnor (22 procent). Under mitten av 1980-talet<br>var andelen kvinnor som examinerades från någon grundutbildning inom<br>IT-området nästan 30 procent. Under mitten av 1990-talet sjönk andelen<br>till ca 17-19 procent. Läsåret 1997/98 förbättrades läget något, då<br>andelen kvinnor uppgick till drygt 21 procent. Det finns också skillnader<br>mellan unga män (16-24 år) och unga kvinnors dagliga datoranvändning.<br>Ungefär hälften av unga män använder datorn dagligen, medan<br>motsvarande siffra för unga kvinnor är endast cirka en tredjedel.</p> <p>Könsfördelningen i IT-branschen är sned och utvecklingen går åt fel<br>håll. Andelen kvinnor i branschen har minskat under 1990—talet, från<br>34 procent kvinnor år 1990 till 30 procent år 1996 (enligt NUTEK).<br>Samhället går miste om en viktig potential då andelen kvinnor med<br>längre IT-utbildningar minskar och om andelen kvinnor i IT-branschen är<br>låg. Ur ett tillväxtperspektiv är det angeläget att alla resurser och<br>begåvningar kommer till användning och att företagen har det bästa<br>urvalet av arbetskraft och den mest produktivitetshöj ande kompetensen.<br>Om värderingar, tradition etc. hindrar att begåvning och lämplighet avgör<br>kvinnors utbildnings- och yrkesval finns det samhällsekonomiska vinster<br>att hämta om denna utveckling kan brytas.</p> <p>5.4.3 Skolväsendet</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringens bedömning: Regeringens uppdrag till Skolverket att<br>ansvara för och utveckla skoldatanätet och ett nationellt resurscentrum<br>för läromedia bör fortsätta som en del av det ordinarie arbetet. Det bör<br>också utvecklas för att svara mot den ökade efterfrågan som följer av<br>satsningen på IT i skolan. Myndigheter och intressenter bör samverka<br>kring hur IT kan användas i skolan.</p> <p>Regeringen avser att i en proposition till riksdagen före sommaren<br>återkomma till frågan om den nya teknikens betydelse för<br>lärarutbildningen.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen överlämnade våren<br>1998 skrivelsen Lärandets verktyg - nationellt program för IT i skolan<br>(skr,1997/98:176) till riksdagen. Delegationen för IT i skolan (ITiS)<br>tillsattes för att planera och genomföra den nationella satsning på IT i<br></p> <p>54</p> <p>skolan där landets alla kommuner erbjuds möjligheten att delta.<br>Satsningen genomförs under tre år, 1999-2001, i form av ett skol-<br>utvecklingsprojekt, för att utveckla användningen av IT som ett<br>pedagogiskt verktyg, som omfattar ungdomsskolan och innebär<br>kompetensutveckling av 60 000 lärare i arbetslag, vilket motsvarar cirka<br>40 procent av alla lärare vilka också får disponera multimediedator. Efter<br>avklarad utbildning får deltagande lärare ett IT-certifikat. Satsningen<br>omfattar även statsbidrag för förbättring av skolors tillgänglighet till<br>Internet, e-postadresser till alla lärare och elever, stöd för de svenska och<br>europeiska skoldatanäten samt särskilda insatser för elever med<br>funktionshinder. En förutsättning för det statliga stödet är att de<br>deltagande kommunerna utarbetar en IT-plan för skolan.</p> <p>Sammantaget innebär denna satsning att skolans IT-utveckling nu<br>övergår från en kvantitativ till en kvalitativ fas. Insatserna skall<br>medverka till att skolan bättre kan ta tillvara de möjligheter den nya<br>tekniken ger för elevers lärande och lokal skolutveckling. Skolan tillförs<br>inte enbart mer teknik utan framför allt kvalitativa pedagogiska verktyg,<br>som ger goda möjligheter att i enlighet med läroplanernas övergripande<br>mål utveckla undervisningen mot ett mer elevaktivt arbetssätt, som bl.a.<br>stärker elevens förmåga till eget kunskapssökande, kritiskt värderande<br>och eget ställningstagande. IT som läromedel, med sin specifika<br>egenskap att kombinera text, ljud och bild, ger eleven möjlighet att i<br>samma media söka information, kommunicera och producera. Skolan och<br>klassrummet kan öppnas mot omvärlden.</p> <p>Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) betonar att barns utveckling och<br>lärande kan främjas genom att skapa och kommunicera med hjälp av<br>olika uttrycksformer. Multimedier och informationsteknik kan användas i<br>såväl skapande processer som i tillämpning i förskolan. Ett mål som<br>eleverna skall uppnå i grundskolan är att kunna använda IT som ett<br>verktyg för kunskapssökande och lärande. Utbildningen i gymnasie-<br>skolan och den gymnasiala vuxenutbildningen skall ge en grund för ett<br>livslångt lärande och en beredskap för förändringar i arbets- och<br>samhällsliv. Därutöver finns särskilda IT-mål för vart och ett av<br>gymnasieskolans nationella program. Liksom i den obligatoriska skolan<br>har rektor ett särskilt ansvar för att arbetsmiljön utformas så att eleverna<br>får tillgång till handledning och läromedel av god kvalitet samt andra<br>hjälpmedel för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, bl.a.<br>bibliotek, datorer och andra tekniska hjälpmedel.</p> <p>De svenska och europeiska skoldatanäten</p> <p>Sedan 1992 har Skolverket i uppdrag att främja utvecklingen och<br>genomförandet av den nationella datapolitiken på skolans område.<br>Uppdraget har varit formulerat på något olika sätt över tid, men<br>huvudinriktningen har varit densamma. Som en del av detta uppdrag har<br>Skolverket haft att utveckla och driva ett nationellt skoldatanät, att bygga<br>upp ett nätverksbaserat resurscentrum för IT-baserade läromedel och<br>utvärdera användningen av IT i skolan.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>55</p> <p>Den övergripande uppgiften for Skoldatanätet och resurscentrat för<br>multimedia är att utveckla IT-användningen i skolan. De skall fungera<br>som vägledning för lärare i arbetet med att integrera IT i undervisningen,<br>dels genom egna tjänster och dels genom att vara en guide till relevanta<br>webbresurser for skolans arbete. Det nätbaserade resurscentret skall<br>särskilt främja och stimulera framväxten av kunskaper om IT-baserade<br>läromedel - läromedier - och hur dessa kan användas i undervisningen.</p> <p>Det europeiska skoldatanätet (EUN), som tillkommit på svenskt<br>initiativ, är ett Intemetbaserat nätverk av nationella och andra skoldata-<br>nätverk med tjänster som gratis ställs till förfogande för skolor, lärare,<br>elever och allmänhet. Syftet är att underlätta samarbete mellan skolor i<br>Europa, att erbjuda ett utbud av pedagogiskt innehåll eller undervisnings-<br>tjänster samt möjligheter till lärarutveckling.</p> <p>Syftet är också att öka nyttan och värdet av innehållet i de nationella<br>nätverken samt att höja kvaliteten och dela kostnaderna for tjänster som<br>alla kan dra nytta av. Målet for EUN är således att stimulera användning<br>av informationsteknik i europeiska skolor. Delegationen for IT i skolan<br>har avsatt särskilda medel för att stödja och påskynda utvecklingen av det<br>europeiska skoldatanätet.</p> <p>Utveckling av uppdraget till Skolverket</p> <p>Att utveckla användning av IT i skolan som ett pedagogiskt verktyg är en<br>process som tar tid. Intresset hos lärare och elever ökar i takt med att<br>deras kompetens på området höjs och tillgängligheten ökar. Dagens<br>ungdom växer upp med en kunskapsförmedling där ljud, bild och text<br>överförs via bl.a. kabel-TV, CD, video och Internet. IT-utvecklingen gör<br>det allt mer uppenbart att man lär även utanför skolan - skolan har inte<br>längre monopol på lärandet. Om inte skolan kan följa med i utvecklingen<br>och integrera IT i undervisningen och om metoderna for kunskaps-<br>sökande i skolan och utanför skolan blir alltför olika, finns risk att skolan<br>hamnar i en legitimitetskris. När IT:s olika tillämpningar genomsyrar<br>snart sagt varje del av arbetsliv och vardag, måste de unga självfallet<br>förberedas genom att den nya tekniken används i skolans arbete. IT ger<br>nya möjligheter till kommunikation med det övriga samhället och elever<br>stimuleras till att söka information och inleda en dialog med andra. För<br>att utveckla arbetssätt som stödjer och ger kompetens för livslångt<br>lärande behöver skolan utveckla såväl arbetssätt som arbetsorganisation.<br>Därför är det viktigt att i lärarutbildningen beakta möjligheterna med IT i<br>utbildningssystemet, t.ex. elektronisk kommunikation mellan lärare och<br>elev, liksom konsekvenserna av att eleven skall söka, välja, strukturera<br>och bearbeta information till kunskap.</p> <p>Enligt regeringens bedömning är det nödvändigt att en utveckling sker<br>av IT som informationskälla och ett verktyg för kunskapsuppbyggnad.<br>Härvid är det viktigt att IT-användningen stödjer en ökad måluppfyllelse<br>av läroplanens mål och blir ett pedagogiskt verktyg för lärande.<br>Samtidigt som det finns oändliga möjligheter att skaffa sig information<br>på Internet är det viktigt att hitta den information som är relevant för</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>56</p> <p>undervisningen, vilket kan vara svårt i den snabbt växande Prop. 1999/2000:86<br>informationsmängden.</p> <p>Utvecklingen inom utbildningsområdet på Internet går mot en allt<br>starkare betoning av de kommunikativa aspekterna. Denna utveckling går<br>hand i hand med en förbättrad infrastruktur för IT och tillgång till snabba<br>förbindelser och bredband.</p> <p>För att svara mot de behov och förväntningar som den pågående<br>satsningen på IT i skolan ger upphov till är det nödvändigt att ytterligare<br>steg tas för att stimulera och stödja användningen av IT i lärande-<br>processen och i den lokala skolutvecklingen. Regeringen avser därför att<br>se över uppdraget till Skolverket i syfte att precisera det fortsatta arbetet<br>med att driva Skoldatanätet och att utveckla det nationella resurs-<br>centrumet för utveckling och användning av läromedier. Det bör omfatta<br>att från nationella utgångspunkter utveckla och stimulera såväl innehåll<br>som tjänster och tillämpningar. Detta kan ske parallellt och bygga vidare<br>på arbetet med den pågående satsningen via Delegationen för IT i skolan.<br>När skolan förändras och utvecklas i en allt snabbare takt blir skolans och<br>lärarnas behov av stöd och information om IT såväl bredare som djupare.<br>Detta behov blir allt svårare att tillgodose utan en bred samverkan med<br>parter som har skolan som primärt intressefalt. För att tillgodose skolans<br>behov av stöd och information bör Skolverket få i uppdrag att utreda hur<br>myndigheter och andra intressenter via informationsplatsen Skoldatanätet<br>kan samverka, såväl innehållsmässigt som tekniskt, kring hur<br>information om informationsteknikens möjligheter kan användas i skolan<br>som pedagogiskt och organisatoriskt verktyg för utveckling och ökad<br>måluppfyllelse. Statens Skolverk bör också få i uppdrag att dokumentera<br>och utforska de nya teknikernas betydelse för skolans arbetsorganisation<br>och lärande.</p> <p>Det upprättas allt fler grupper som frivilligt sluter sig samman för att<br>lära av varandra eller komplettera sin egen kompetens med andras<br>kunnande (s.k. leaming communites). Denna utveckling bör stimuleras<br>och den ökade andelen inhemska och internationella samarbetsprojekt<br>mellan skolor som använder de svenska och europeiska skoldatanäten,<br>utgör en lovande start. Såväl enskilda skolor som kommunala<br>resurscentra och lärarutbildningar bör på detta sätt i ökad utsträckning<br>kunna komplettera och berika sitt eget kunnande och utbud. Regeringen<br>avser att i en proposition till riksdagen under senvåren återkomma till<br>frågan om den nya teknikens betydelse för lärarutbildningen.</p> <p>Ett nationellt resurscentrum för multimediebaserade läromedel</p> <p>Skolverkets virtuella resurscentrums (Multimediabyrån) möjlighet till<br>distanspublicering och samarbete över nätet via verkets Projekthotell<br>pekar på Internet som en viktig framtida läranderesurs och samarbets-<br>arena.</p> <p>IT erbjuder möjligheter att utveckla läromedel i nya former, som för-<br>djupar och stödjer förståelse samt inlärning och därmed kan komplettera<br>mer traditionella läromedel. För närvarande tillkommer dock mycket få</p> <p>57<br></p> <p>multimediebaserade läromedel. Läromedelssidan behöver utvecklas. I<br>Skolverket pågår ett arbete att analysera läromedelssituationen och hur<br>den kan förbättras.</p> <p>Utbildningsutbud i ett livslångt lärande</p> <p>I ett samhälle där kunskapsutvecklingen i ett livslångt lärande är en<br>nyckeltillgång är information och tillgänglighet till vad som erbjuds en<br>nödvändig förutsättning. I dag är det mycket svårt att fa en kvalitets-<br>mässigt och innehållsmässigt samlad bild över utbildningsutbudet.</p> <p>Regeringen uppdrog hösten 1999 åt Högskoleverket att i samråd med<br>Skolverket utveckla redovisningen av det utbud av kompetensutveckling<br>av lärare som finns. Utbudet skall presenteras på ett enhetligt sätt. I en<br>förstudie, avrapporterad i januari 2000, föreslås att Skolverket ges det<br>samordnade ansvaret. Genom att samordna ansvaret för en samlad och<br>strukturerad information om lärares kompetensutveckling blir det möjligt<br>att skapa en informationsinfrastruktur som kan utgöra ett ”nav” för<br>mäklartjänster mellan skolor och olika aktörer för lärares kompetens-<br>utveckling.</p> <p>Regeringen bedömer att det finns behov av en infrastruktur för en<br>samlad information om hela det offentliga utbildningsutbudet. En sam-<br>ordning som inte bara ger en nationell helhetslösning för lärares/skolors<br>behov av presentation av utbud kompetensutveckling, utan även möjlig-<br>heter för samtida medborgare i ett livslångt lärande att få överblick över<br>nationellt utbud av utbildningar/kurser från olika utbildningsanordnare<br>inom ungdomsskolan och offentligt finansierad utbildning som står under<br>statligt tillsyn.</p> <p>Regeringen ser det som ett strategiskt uppdrag för Skolverket att fort-<br>sätta utvecklingen av en samlad information om utbildningsutbudet avse-<br>ende lärares kompetensutveckling.</p> <p>5.4.4 IT och vuxenutbildning</p> <p>Det är viktigt att alla medborgare kan få insikt i och kunskaper om<br>tekniken och hur den på olika sätt kan påverka privat-, samhälls- och<br>arbetslivet. En av vuxenutbildningens viktiga uppgifter är att erbjuda<br>medborgarna möjlighet till kompetensutveckling inom IT-området inte<br>minst ur demokratiskt, jämställdhets- och arbetsmarknadsperspektiv.<br>Många vuxna har dessutom behov av en flexibel inlärningssituation. En<br>av grunderna för vuxenutbildningen är att kompensera eleverna för en<br>ofullständig ungdomsutbildning. Regeringens satsning på kunskapslyftet<br>syftar bl.a. till att reformera vuxenutbildningen, t.ex. genom att utveckla<br>arbetsformerna. I detta sammanhang spelar IT en stor roll som<br>pedagogiskt redskap. Med hjälp av IT är det möjligt att erbjuda en<br>närmast individuell utbildning efter den enskildes eller små gruppers<br>speciella behov.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>58</p> <p>Vuxna dyslektiker och andra vuxna funktionshindrade har speciella<br>behov. För dessa målgrupper kan användningen av IT som ett<br>pedagogiskt hjälpmedel underlätta inlärningen.</p> <p>Vuxenutbildningen, inklusive folkbildningen</p> <p>Den kommunala vuxenutbildningens vänder sig främst till de vuxna, som<br>saknar den baskompetens som arbetslivet förutsätter. I dag erbjuder<br>vuxenutbildningen ett brett fält av utbildningar inom olika områden och<br>på olika nivåer. Framtidens vuxenutbildning ställer allt högre krav på<br>ökad flexibilitet och tillgänglighet. Arbetsmetoder och arbetsformer bör<br>vidareutvecklas för att underlätta vuxnas lärande. IT kan här användas<br>som ett pedagogiskt redskap.</p> <p>Den kommunala vuxenutbildningen har ett stort utbud av kurser med<br>IT-inriktning på olika nivåer. De flesta är kurser som ligger på<br>datakörkortsnivå. Mer kvalificerad datautbildning erbjuds i form av<br>påbyggnadsutbildningar inom kommunal vuxenutbildning och inom<br>kvalificerad yrkesutbildning.</p> <p>En särskild grupp har tillsatts inom Utbildningsdepartementet för att<br>leda en projektverksamhet i syfte att utveckla metoder och funktioner i<br>distansutbildning.</p> <p>Med sin deltagarstyrda verksamhet och gruppbaserade pedagogik ger<br>folkbildningen en god grund för utvecklandet av ett kritiskt förhållnings-<br>sätt till den information som är tillgänglig via den nya tekniken.</p> <p>Folkbildningen har också möjlighet att via sin verksamhet fördjupa den<br>demokratiska diskussion om den svenska IT-utvecklingen. Även inom<br>folkbildningen erbjuds kurser i IT.</p> <p>IT-stödd distansutbildning</p> <p>År 1999 inrättades Distansutbildningsmyndigheten (Distum) som skall<br>främja utvecklingen och användningen av IT-stödd distansutbildning<br>främst inom högskolan och folkbildningen. Distum skall bl.a. fördela<br>medel till och på annat sätt stödja och följa upp projekt som syftar till att<br>utveckla IT-stödd distansutbildning. Distum skall också följa den IT-<br>stödda distansutbildningens utveckling och upprätta en nätburen<br>informationscentral för denna utbildning.</p> <p>Det svenska skolsystemet är ett av de mest datortäta i världen och<br>andelen datorer med Internetuppkoppling är jämförelsevis mycket hög.<br>Samtidigt som datamognaden och användandet av Internet i de svenska<br>skolorna måste sägas vara väl utbrett kan också stor skillnader mellan<br>olika skolor i olika kommuner påvisas. Intemetanvändningen går i vissa<br>skolor mot allt mer avancerade former, samtidigt som andra knappast<br>börjat ännu. IT-stödd distansutbildning kan för många vara det enda<br>sättet att få en viss utbildning. Den öppnar också möjligheter till studier<br>oberoende av nationsgränser. Det är av stor vikt att Sverige tar vara på<br>den kompetens och resurser i övrigt som finns på detta område. Flera<br>parter bör ta ett ansvar som motorer i utvecklingen av distans-</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>59</p> <p>utbildningen i Sverige. Förutom Distansutbildningsmyndigheten, gäller<br>detta ansvar även för universitet och högskolor, kommunala och enskilda<br>utbildningsanordnare, Statens skolor för vuxna samt för folkhögskolor,<br>högskolor och studieförbund. Distansutbildningsmyndighetens insatser är<br>viktiga för att på nationell nivå främja utvecklingen och användningen av<br>en distansutbildning som grundas på informations- och kommunika-<br>tionsteknik inom högskolan och folkbildningen. Regeringen avser att<br>återkomma till frågan om utveckling av distansutbildningen. Regeringen<br>har nyligen fastställt en förordning om försöksverksamhet med<br>distansundervisning i gymnasieskolan.</p> <p>Utvecklingen av IT-stödd distansutbildning på olika utbildningsnivåer<br>är ett stort och resurskrävande arbete. Internationellt sett har flera med<br>Sverige jämförbara länder redan tidigare inrättat särskilda myndigheter<br>för att främja IT-stödd distansutbildning. Sverige som är ett geografiskt<br>stort och glesbefolkat land, är mer än många andra länder inom EU<br>beroende av att använda tillgängliga resurser på distansutbildnings-<br>området på ett optimalt sätt. Med det tilltagande intresset för att rekrytera<br>studenter över gränserna och för att utveckla samarbetet mellan lärosäten<br>i olika länder följer krav på att studenter skall kunna ta del av kurser där<br>respektive högskola har särskild hög kompetens. Informationstekniken är<br>på väg att spränga gränserna för den traditionella utbildnings-<br>organisationen. Det finns i dag Intemetbaserade universitet och kurser<br>som erbjuds över hela världen; ibland ger de tillgång till spetskompetens.<br>Genom IT-stödd distansutbildningsteknik inom högskolan kan sålunda<br>utbildningar bedrivas med samtidiga deltagare från olika länder.</p> <p>5.4.5 Kompetensutveckling i arbetslivet</p> <p>I dag blir tillämpad kunskap i allt snabbare takt inaktuell till följd av en<br>accelererande utveckling, inte minst inom de tekniska områdena.<br>Förmåga att ta till sig och omsätta ny kunskap blir avgörande för<br>individernas utveckling, anställbarhet och trygghet samt företagens<br>konkurrens- och utvecklingskraft. Det livslånga lärandet är därmed ett<br>gemensamt intresse för den enskilde individen, arbetsmarknadens parter<br>och staten.</p> <p>Statens roll för att stödja det livslånga lärandet är framförallt att skapa<br>strukturer i utbildningsväsendet som tydliggör utbud och möjligheter.<br>Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken har en viktig uppgift i att rusta<br>den enskilde utifrån efterfrågan på arbetsmarknaden.</p> <p>Två typer av kunskapsinhämtning blir allt mer aktuella, förebyggande<br>och akut. Med förebyggande kunskapsinhämtning menas att man<br>successivt höjer sin allmänna kunskapsnivå och därigenom följer med i<br>den allmänna utvecklingen. Med akut kunskapsinhämtning menas<br>omedelbara behov av kunskaper som då man till exempel ställts inför en<br>arbetsuppgift som ögonblickligen kräver nya kunskaper. Behoven<br>kommer att behöva mötas med ett varierat utbud av bl. a. kortkurser och<br>individuell handledning. Både akut och förebyggande kunskaps-</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>60</p> <p>inhämtning kommer att vara nödvändigt för människor i framtiden och<br>IT kommer att vara en viktig teknik för att göra detta möjligt.</p> <p>I utbildningsprocesser har vi en stark tradition att tänka i planerade<br>kurser. Det livslånga lärandet och integrationsprocesserna kommer<br>emellertid att ställa nya krav på utbildningsanordnare, där flexibilitet och<br>omedelbarhet är ledorden. Universiteten och högskolorna ställs inför nya<br>utmaningar om man, inom ramen för såväl utbildning, forskning som den<br>tredje uppgiften, skall kunna spela en roll i samband med behoven av<br>kunskapsinhämtning för människor i olika åldrar och i olika situationer.<br>Den tredje uppgiften kommer dessutom genom en utvecklad kontakt och<br>kommunikation med det omgivande samhället att vara ett nödvändigt<br>redskap för att kunna följa och möta behovet av utbildning och lärande.<br>Dessa frågeställningar bör ytterligare belysas för att utröna vilka hinder<br>och möjligheter som finns för utvecklingen av den högre utbildningens<br>roll i det livslånga lärandet.</p> <p>Ett råd för jämställdhetsfrågor som rör transport- och IT-tjänster (dir.<br>1999:83) har inrättats. Rådet skall senast den 1 juli 2000 lämna en<br>särskild redovisning i frågor som avser jämställdhet och IT-tjänster.<br>Rådets uppdrag skall vara avslutat senast den 30 juni 2001.</p> <p>IT-kompetens i småföretag</p> <p>Regeringens bedömning: En satsning för att öka IT-kompetensen i<br>småföretag bör genomföras under en tvåårsperiod med start 2001, där<br>informationssatsningar riktat mot småföretag samt företagsbesök bör<br>vara centrala delar.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Bristen på IT-kompetens hos<br>småföretag har uppmärksammats i flera sammanhang, bl.a. av företrädare<br>för näringslivet som pekar på dessa nya förutsättningar för företagen. De<br>mindre företagen är inte lika benägna att ta till sig nya informations-<br>tekniska lösningar och nya arbetsformer som de större företagen. I många<br>fall beror detta på en brist på kunskap om hur IT praktiskt kan användas i<br>verksamheten. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att medel avsätts<br>till en nationell satsning för att öka IT-kompetensen i småföretag.<br>Effekten av satsningen blir att företaget får förutsättningar att utveckla<br>både företaget och de anställda. Satsningen inleds med en riksomfattande<br>informationskampanj och seminarier riktade mot småföretag. Kampanjen<br>kommer att ske i samarbete med både regionala och lokala aktörer,<br>däribland företrädare för näringslivet. Detta följs sedan upp med konkreta<br>företagsbesök, som hjälper företaget att identifiera företagens IT-behov<br>och utvecklingsmöjligheter. Syftet är att visa på informationsteknikens<br>möjligheter samt motivera småföretag att höja sin IT-kompetens.</p> <p>Arbetsmarknadsutbildningen</p> <p>Det är viktigt att bristen på arbetskraft inte blir en hämmande faktor för<br>sysselsättningen. Här har arbetsmarknadsutbildningen en viktig roll att<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>61</p> <p>spela for att motverka flaskhalsar, dvs. att bristen på arbetskraft hämmar Pr°P- 1999/2000:86<br>företagens tillväxt. Till skillnad från det reguljära utbildningssystemet<br>som i första hand skall tillgodose individens behov av kompetens-<br>utveckling, skall arbetsmarknadsutbildningen främst fokusera på<br>arbetsgivarens behov av utbildad arbetskraft.</p> <p>Den snabba IT-utvecklingen på arbetsmarknaden ställer stora krav på<br>arbetsmarknadsutbildningen. Den måste ständigt förnyas och anpassas<br>både på yrkesanvändarnivå och specialistnivå. Efterfrågan som i dag<br>finns på IT-specialister kan till viss del mötas med att öka antalet elever i<br>utbildningen men det finns skilda meningar om huruvida arbets-<br>marknadsutbildningen kan ta på sig uppgiften att korrigera för behov som<br>arbetsgivaren i flera fall anser kräver kompetens på högskolenivå. Men<br>för att höja kvaliteten och närma sig de krav arbetsgivaren ställer på<br>arbetskraften är det sedan januari 1999 tillåtet att inom arbetsmarknads-<br>utbildningens ram upphandla kursplatser på högskolan i syfte att<br>komplettera redan förvärvade kunskaper. Det ger ytterligare handlings-<br>medel för Arbetsmarknadsverket, men utbudet av arbetskraft på<br>högskolenivå påverkas trots allt marginellt av dessa arbetsmarknads-<br>utbildningar. Det nationella IT-programmet (SwIT) som avslutas i<br>mars 2000 arbetar enbart med yrkesutbildningar mot IT-marknaden och<br>deras erfarenheter stämmer väl överens med arbetsmarknads-<br>utbildningens synsätt hur man skall arbeta för att nå bästa effekt.</p> <p>Arbetsmarknadsutbildningen och även det nationella IT-programmets<br>(SwIT) möjligheter att avhjälpa flaskhalsar på IT-specialistnivå<br>förutsätter ett nära samarbete med arbetsgivaren för att kunna svara<br>direkt mot deras kompetensbehov. Ett ytterligare villkor, är att<br>arbetsgivaren har en strategi för återkommande kompetensutveckling, så<br>att arbetstagaren inte riskerar att kunskapsmässigt komma efter och<br>därmed slås ut från arbetsmarknaden när tekniken förändras.</p> <p>Är dessa förutsättningar tillgodosedda kan arbetsmarknadsutbildningen<br>utgöra ett komplement till annan utbildning för att avhjälpa den brist som<br>uppstått på IT-specialister.</p> <p>En arbetsgrupp är tillsatt på Näringsdepartementet som bl.a. skall<br>analysera hur arbetsmarknadsutbildningen kan effektiviseras ytterligare<br>för att möta de krav som näringslivet ställer på yrkesutbildat arbetskraft<br>såväl inom IT-sektorn som övriga arbetsmarknaden. Arbetsgruppen skall<br>lämna en slutrapport senast den 30 april år 2000.</p> <p>I syfte att snabbt motverka flaskhalsar på arbetsmarknaden får<br>arbetsmarknadsutbildningar på försök under år 2000 riktas även till redan<br>anställda.</p> <p>Genom att stimulera till ökad kompetens hos redan anställda går det<br>snabbare att tillgodose arbetsgivarens kompetensbehov än vad som är<br>möjligt med arbetsmarknadsutbildningen i sin nuvarande utformning.</p> <p>Stimulera till ökat lärande i arbetslivet</p> <p>Regeringen stimulerar till ett ökat lärande i arbetslivet genom olika<br>satsningar. För att satsningarna skall kunna anpassas till företagens och</p> <p>62<br></p> <p>individernas specifika behov är de framförallt av generell karaktär, dvs.<br>inte inriktade mot ett specifikt kunskapsområde. Därmed avgör företaget,<br>organisationen eller individen själv vilka satsningar som är mest<br>angelägna utifrån ett specifikt behov. Ett exempel är Socialfondens mål 3<br>för perioden 2000—2006 som bl.a. skall stimulera till kompetens-<br>utveckling av redan anställda. Regeringen har även föreslagit att avsätta<br>särskilda medel för att stimulera individuell kontinuerlig kompetens-<br>utveckling. Även denna satsning avser en generell satsning för<br>kompetensutveckling där IT-kompetens bör vara en naturlig och viktig<br>del.</p> <p>Behovet av kompetensutveckling och ständig förbättring är väsentligt<br>för såväl små som stora företag. Bristen på tid utgör dock ofta ett hinder<br>för kompetensutveckling av anställda inom små och medelstora företag.<br>IT kan vara ett bra verktyg och distansutbildning en lösning som bidrar<br>till att undanröja detta hinder. Behov finns att utveckla olika modeller<br>och former för kompetensutveckling av anställda inom små och<br>medelstora företag.</p> <p>Inom ramen för bland annat olika EU-projekt pågår sådan försöks-<br>verksamhet inom flera kommuner och regioner. Även de av regeringen<br>initierade Tillväxtavtalen visar på ett brett engagemang för kompetens-<br>utveckling. Det är angeläget att erfarenheterna från dessa olika projekt<br>sprids till övriga kommuner.</p> <p>5.4.6 IT vid universitet och högskolor</p> <p>Allmänt om IT i grundutbildningen</p> <p>Regeringens bedömning: Alla universitet och högskolor bör ha en<br>strategi och handlingsplan för det samlade IT-arbetet. Alla som studerar<br>inom högre utbildning bör ha möjlighet att ingående lära sig nyttja IT<br>som ett medel för inlärning och för t.ex. kritisk informationssökning,<br>kommunikation och simulering. Det är viktigt att de försök att utveckla<br>pedagogiken med hjälp av IT som pågår stimuleras och utvärderas.</p> <p>Andelen utbildade inom olika IT-utbildningar bör öka liksom andelen<br>kvinnliga högskoleutbildade inom IT-området. Arbetet med att utveckla<br>distanskurser tillgängliga via Internet måste påskyndas.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Svenska universitet och<br>högskolor använder IT i ökande grad i grundutbildningen. Det är därför<br>angeläget att universitet och högskolor fortsätter att utveckla<br>användningen av IT. Ytterst handlar det om att uppnå olika effektmål,<br>dvs. att:</p> <p>• öka tillgängligheten i tid och rum för utbildning på högskolenivå,</p> <p>• öka variationen av möjliga vägar till utbildning,</p> <p>• skapa mer tid för själva inlärningen,</p> <p>• höja kvaliteten i utbildningen.</p> <p>Alla universitet och högskolor skall ha en tydlig strategi och<br>handlingsplan för det samlade IT-arbetet. Av handlingsplanen bör det<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>63</p> <p>även framgå hur arbetet med att höja datormognaden hos studenter och<br>personal bedrivs.</p> <p>Det är viktigt att universitet och högskolor tar ett fortsatt ansvar för att<br>förmedla kunskaper om hur IT kan användas som ett centralt verktyg för<br>aktiv inlärning och problemlösning. Alla som studerar inom högre<br>utbildning skall därför få möjlighet att ingående lära sig nyttja IT för<br>inlärning och för t.ex. kritisk informationssökning, kommunikation och<br>simulering. IT bör därför användas så att den stöder lärarens roll som<br>handledare och kunskapsförmedlare, stöder studentens inlärning samt<br>utvecklar studentens förmåga att söka och värdera information. Den bör<br>också användas i syfte att underlätta kontakt och interaktion mellan<br>studenter och lärare.</p> <p>Det är viktigt att dels de försök som pågår med att utveckla<br>pedagogiken med hjälp av IT utvärderas, dels att nya initiativ stimuleras<br>och dels att kunskap om framgångsrika projekt sprids.</p> <p>Regeringen ser därför mycket positivt på de utbildningar som i hög<br>grad försöker integrera IT i olika moment.</p> <p>Högskolans grundutbildning utgör ett brett spektrum av utbildning vad<br>avser flera dimensioner som längd, form, innehåll, mål, osv. Oavsett<br>utbildning bör alla studenter öka sina allmänna IT-kunskaper. Detta kan<br>ske i form av exempelvis fördjupning av IT-kunskaperna på specifika IT-<br>kurser och program eller genom att öka dimensioneringen av specifika<br>IT-kurser och program.</p> <p>Varje högskola har själv att besluta om vilka utbildningar man skall<br>erbjuda och hur de skall utformas inom ramen för de mål och riktlinjer<br>som beslutats av riksdagen. För närvarande pågår uppbyggnaden av ett<br>”IT-universitet” vid KTH. Detta ligger helt i linje med hur högskolorna<br>själva kan anpassa sitt utbildningsutbud i riktning mot områden där<br>behovet av välutbildad arbetskraft bedöms öka.</p> <p>Högskoleutbildning i nätbyggande och IP-teknik</p> <p>Regeringens bedömning: Behovet av kompetens inom området<br>nätbyggnad och IP-teknik har ökat kraftigt de senaste åren. Högskolorna<br>bör beakta detta vid dimensioneringen av utbildningen av IT-specialister<br>av olika slag, t.ex. inom området nätutbyggnad och IP-teknik.</p> <p>Statskontorets rapport: I rapporten Svenska delen av Internet<br>(Statskontoret, 1997, dnr 360/96-5) framhålls att intresset för Internet,<br>från såväl offentlig sektor som näringsliv, har medfört att det råder stor<br>brist på kompetent personal. Statskontoret föreslog att regeringen snarast<br>borde låta göra en detaljerad kartläggning över vilka utbildningsområden<br>som skall vara prioriterade på kort sikt inom högskoleväsendet rörande<br>teknisk kompetens för utbyggnad av stora IP-nät (IP=Intemet Protocol),<br>för att så snabbt som möjligt fylla upp bristerna på kompetent personal.<br>Avsaknaden av eller ofullständiga kunskaper om IP-tekniken är ett av de<br>allvarligare hoten mot den tekniska infrastrukturen. Svårigheten att hitta<br>kompetent personal går ut över expansionen av Internet och nät-</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>64</p> <p>byggandet och har allvarliga konsekvenser bl.a. för kvaliteten på den<br>service som tillhandahålls av operatörerna. För kommuner som satsar i<br>egna nätlösningar är detta en allvarlig fråga.</p> <p>IT-infrastrukturutredningen: I IT-infrastrukturutredningens be-<br>tänkande (SOU 1999:85) anges att Svenska kommunförbundet räknar<br>med att det finns något hundratal IT-experter i Sverige men att det<br>förmodligen skulle behövas mer än 1 000. Statsmakterna borde därför<br>satsa på kvalificerad utbildning på detta område.</p> <p>Remissinstanserna: IT-kommissionen, IT-Blekinge, SUNET, The<br>Swedish Chapter of the Internet Society (ISOC-SE) m.fl. framhåller<br>kompetensbristen. Kommunförbundet, Landstingsförbundet och<br>Borlänge kommun föreslår ett försörjningsprogram för eftergymnasial<br>kvalificerad IT-utbildning.</p> <p>Skäl for regeringens bedömning: Det finns en allmän uppfattning att<br>den ovan beskrivna bristsituationen inte har förbättrats under de sista<br>åren utan snarare ökat. Kompetens att utveckla och driva stora IP-nät är<br>en knapp resurs i Sverige. Det pågår en utveckling av utbildning i nät-<br>byggande och IP-teknik inom högskolan, men regeringen anser att det<br>ännu inte är av tillräcklig omfattning och att högskolorna även<br>fortsättningsvis bör beakta detta i dimensioneringen av denna utbildning.</p> <p>IT-forskning i Sverige</p> <p>Sveriges utgifter för forskning och utveckling uppgick till 67 miljarder<br>kronor år 1997 eller närmare 4 procent av BNP vilket är bland det högsta<br>i världen. Drygt två tredjedelar av dessa utgifter finansierades av<br>näringslivet medan en fjärdedel finansierades av offentlig sektor.<br>Elektronikindustrin stod för en femtedel, 11 miljarder kronor, av<br>näringslivets FoU-utgifter. Inom elektronikindustrin dominerar FoU<br>inom telekommunikationsområdet. Av svenskt näringslivs FoU-satningar<br>år 1997 gick 10 miljarder till programrelaterad FoU. För industri-<br>företagen genomfördes de största satsningarna inom teleprodukt-,<br>precisionsinstrument- och transportmedelsindustrin.</p> <p>Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har sammanställt den<br>forskning inom formationsteknologin som finansierats av forskningsråd,<br>sektorsorgan och stiftelser mellan åren 1995-97. Under denna period<br>uppgick finansieringen till ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär<br>var NUTEK. Även EU utgör en viktig finansiär för forskning inom<br>informationsteknologin.</p> <p>Framtida utvecklingsområden</p> <p>Projektet Teknisk framsyn genomförs av Ingenjörsvetenskapsakademien<br>(IVA), Industriförbundet, NUTEK och Strategiska stiftelsen. Projektet<br>syftar till att peka på betydelsefull teknikutveckling på 10 års sikt. En av<br>åtta paneler har som tema informations- och kommunikations-<br>systemteknik. I sin redovisning har panelen pekat ut framtida<br>utvecklingsområden inom IT, bl. a. kombinationen mellan mobil teknik</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>65</p> <p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 86</p> <p>och Internet, säkerhet och integritet, gränssnittet mellan människa och<br>dator samt mötet mellan den tekniska och biologiska världen, särskilt<br>molekylär elektronik.</p> <p>Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK-stiftelsen, har<br>under 1999 genomfört en förstudie kring upplevelseindustrin, ”Blandade<br>upplevelser”. I förstudien pekas bl.a. på behovet av insatser inom<br>kompetensutveckling och forskning. KK- stiftelsen kommer att under en<br>femårsperiod satsa 50-60 miljoner kronor på bl.a. kvalificerad vidare-<br>utbildning och kreativa mötesplatser för upplevelseindustrin.</p> <p>Behov av insatser inom IT-forskning</p> <p>Utvecklingen på IT-området går mycket snabbt. Nya satsningar och<br>omprioriteringar är nödvändiga för att kunna följa utvecklingen. Nedan<br>anges insatser inom IT-forskning och utveckling som regeringen redan<br>nu tar initiativ till.</p> <p>Regeringen avser att återkomma till dessa frågor i en forsknings-<br>proposition under hösten år 2000. Vidare kan nämnas proposition<br>1999/2000:71 Vissa organisationsfrågor inom näringspolitiken samt<br>proposition 1999/2000:81 Forskning för framtiden - en ny organisation<br>för forskningsfinansiering. I dessa föreslås en ny myndighet för<br>forskning och utveckling. Den nya myndigheten får som en angelägen<br>uppgift att kraftsamla, utveckla och fokusera på insatser inom IT-<br>området.</p> <p>5.4.7 Elektronik och IT-baserad industri</p> <p>Regeringens bedömning: Det finns ett behov av en ny nationell strategi<br>inom mikroelektronik, elektronik- och närliggande IT-områden. En sådan<br>strategi bör genomföras genom kraftsamlingar i ett antal nya kluster<br>(grupper av institutioner och företag). Regeringen har i ett första steg<br>beslutat att stödja utbyggnad av ett kluster med inriktning mot<br>kiselteknik. Principerna för uppbyggnad och samverkan inom nämnda<br>kluster bör utgöra en modell för övriga föreslagna satsningar.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>NUTEK, Delegationen för utländska investeringar i Sverige (ISA),<br>Stiftelsen för Strategisk Forskning och Stiftelsen för kunskaps- och<br>kompetensutveckling (KK-stiftelsen) har gemensamt föreslagit en ny<br>nationell strategi inom mikroelektronik, elektronik och närliggande IT-<br>områden. Syftet är att stärka basen för svensk industri inom IT och<br>elektronikområdena. I strategin anges som tillväxtmål att Sverige inom<br>tio år skall ha en export av IT- och elektronikrelaterade produkter som är<br>minst lika stor i förhållande till världsmarknaden för IT och elektronik<br>som Sveriges andel av den totala världshandeln.</p> <p>NUTEK m.fl. har gemensamt funnit att den föreslagna strategin kräver<br>nya samverkansformer inom ett antal nya kluster. Inom varje sådant<br>kluster kan näringslivets FoU i samverkan med såväl industriforsknings-<br>institut som med universitetens och högskolornas utbildning och<br>forskning koncentreras mot strategiska delområden. Ett enskilt kluster</p> <p>66</p> <p>avses verka inom ett specifikt funktionsområde, forutsatt att nationell<br>kraftsamling kan åstadkommas i sådan grad att även internationella<br>foretag och gästforskare söker sig till respektive kluster.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att det är av<br>stor vikt att sverigebaserad IT- och elektronikindustri, förutom att vara<br>ledande utvecklare och användare av avancerad teknologi, också kan<br>säkerställa en internationellt konkurrenskraftig förmåga att producera<br>avancerade system och produkter. En satsning behöver göras inom<br>strategiskt viktiga områden för att fa fram viktiga forskningsresultat och<br>forskare med spetskompetens för högskolans, institutens och<br>näringslivets behov. Viktiga behov finns bl.a. inom system- och<br>programvaruutvecklingsteknik samt komponenttekniker med tonvikt på<br>producerbarhet. Satsningen på tillämpningar avser såväl traditionella<br>områden, där Sverige redan är industriellt starkt, som nya områden med<br>stark utveckling och tillväxt, där Sverige bedöms ha goda förutsättningar<br>att skapa nya foretag, produkter och tjänster.</p> <p>En första resursförstärkning inom kiselteknik har nyligen gjorts enligt<br>regeringens beslut 9 mars 2000 med syftet att stärka de svenska för-<br>utsättningarna för att tillämpa framtidens teknik på kisel- och<br>kretskonstruktion. Klustret skall omfatta dels ett nytt institut i<br>Norrköping vilket tillförs ett engångsbelopp på 25 miljoner kronor dels<br>berörda delar av det svenska näringslivet inklusive såväl stora som<br>mindre företag liksom internationella företag och gästforskare.<br>Universiteten i Lund, Linköping och Stockholm samt KTH tillförs<br>sammanlagt 100 miljoner kronor under perioden 2000 t.o.m. 2005 för<br>forskning inom området.</p> <p>5.4.8 Ett kompetenscentrum för Internetteknik</p> <p>Regeringens bedömning: Ett kompetenscentrum för Internetteknik<br>etableras inom högskolesektorn. Centrumets uppgifter bör främst vara att<br>bedriva forskning och utveckling inom Intemetområdet. Kompetens-<br>centrumet bör etableras i anslutning till den IT-satsning som Kungliga<br>Tekniska högskolan (KTH) påbörjat i Kista.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Skäl för regeringens bedömning: För att Internet skall kunna<br>utvecklas på ett stabilt, öppet och funktionssäkert sätt där tekniken är<br>tillgänglig för alla samhällsgrupper är det nödvändigt att skapa<br>förutsättningar för en långsiktig och medveten kunskapsuppbyggnad. Allt<br>fler verksamheter förutsätter att Internet fungerar och kraven höjs därför<br>på driftssäkerhet, informationssäkerhet och stabilitet. Som bl.a. framgår<br>av IT-infrastrukturutredningens betänkande (SOU 1999:85) är<br>kompetens att utveckla och driva stora nät en knapp resurs i Sverige.</p> <p>För att möta behovet av forskning och utveckling inrättas ett<br>kompetenscentrum för Internetteknik inom högskolesektorn. För detta<br>ändamål avsätter regeringen sammanlagt 20 miljoner kronor under tre år,<br>dvs. knappt 7 miljoner kronor per år. Regeringen har erfarit att en<br>utredning om ett kompetenscentrum har genomförts vid KTH vilken i</p> <p>67</p> <p>huvudsak bör ligga till grund för etableringen av centrumet. Eftersom<br>kompetensen inom Internetteknik är relativt spridd nationellt bör det<br>övervägas om centrumet kan ges en delvis virtuell struktur. Kopplingen<br>till EU:s forskningsprogram bör betonas.</p> <p>KTH:s &quot;IT-universitet&quot; i Kista</p> <p>Kungl. Tekniska högskolan (KTH) har påbörjat en satsning att etablera<br>ett ”IT-universitet” i Kista, där verksamheten skall vara inriktad mot<br>informationssamhällets infrastruktur och präglas av en helhetssyn på<br>informationssystem med starka kopplingar både mellan olika tekniska<br>discipliner och till nya industriella tillämpningar. Inom IT-området utgör<br>Kista en unik miljö för kompetens- och kunskapsutveckling. Här finns<br>redan i dag en miljö med företag, forskningsinstitut samt högre<br>utbildning och forskning. För närvarande finns cirka 5 000 studenter i<br>Kista. Utbildning bedrivs inom traditionella civilingenjörsprogram<br>(KTH), högskoleingenjörsprogram (KTH), data- och systemvetenskapligt<br>program (Stockholms universitet) samt inom enstaka kurser och vidare-<br>utbildningskurser. Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000<br>beräknat medel för nya permanenta platser vid KTH åren 2000-2002. Av<br>dessa beräknas KTH avsätta ungefär hälften eller 1 275 platser<br>(helårsstudenter) för IT-satsningen i Kista.</p> <p>Vid KTH-Kista bedrivs i dag forskning inom flera områden från<br>mikroelektronik till IT-tjänster. Forskningen omfattar cirka 200 forskare<br>och ungefar lika många forskarstuderande. KTH:s forskningsprofil för<br>Kistasatsningen beskrivs som inriktad mot ”IT-samhällets infrastruktur”<br>och är tänkt att spänna från system och tillämpningar via<br>kommunikationssystem och programvaruteknik till implementering i<br>hårdvara och komponentfysik.</p> <p>5.4.9 IT-forskningen inom EU</p> <p>Regeringens bedömning: Det svenska deltagandet i EU:s femte<br>ramprogram inom delprogrammet för IT bör öka.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Det nu påbörjade femte<br>ramprogrammet innebär för IT och elektronikområdet en fortsatt<br>utveckling mot satsningar inom strategiskt viktiga användningsområden.<br>Tidigare satsningar var mer inriktade på grundläggande kunskaper och på<br>att europeisk industri skulle hämta in det amerikanska försprånget inom<br>viktiga områden. Det strategiska målet i det femte ramprogrammet är att<br>förverkliga informationssamhällets möjligheter för Europa genom att<br>påskynda framväxten och säkerställa att behoven hos individer och<br>företag tillfredsställs.</p> <p>Satsningarna sker inom fyra områden (s.k. Key Actions):</p> <p>• System och tjänster för medborgaren med satsningar på hälsovård,<br>hjälpmedel för individer med speciella behov, särskilt handikappade<br>och äldre, administrativa hjälpmedel, miljö, transporter, turism,</p> <p>68</p> <p>• Nya metoder i arbetsliv och handel; distansarbete och mobilt arbete,<br>ledningssystem för leverantörer, konsumenter samt informations-<br>säkerhet,</p> <p>• Multimediainnehåll och hjälpmedel; interaktiva medier, utbildning,<br>språkteknik samt åtkomst, analys och hantering av information,</p> <p>• Grundläggande tekniker och infrastrukturer, med forskning inom<br>kommunikationsteknik, programutveckling, realtidssystem, mobil-<br>telefoni, bildhantering m.m.</p> <p>Ett ökat forskningssamarbete med andra europeiska parter bör<br>uppmuntras, bl.a. med syftet att identifiera eventuella kompetensbrister<br>som Sverige har i förhållande till andra EU-länder. Därför skall strategier<br>för ett ökat EU-deltagande tas fram i de pågående nationella programmen<br>och integreras i nya satsningar.</p> <p>EU:s forskningsprogram utgör en viktig kontaktlänk för svenska<br>forskare till internationell forskning och ett högt svenskt deltagande i<br>programmet är eftersträvansvärt. Hittills har det svenska utnyttjandet av<br>programmet legat på en alltför låg nivå och deltagandet bör därför öka.</p> <h4>5.5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Tillgänglighet</h4> <p>5.5.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Inledning</p> <p>IT-infrastrukturen består av två huvuddelar, en teknisk hård del, t.ex.<br>fysiska ledningar och utrustning och en logisk, mjuk, del som innehåller<br>program, standarder, grundläggande informationsbaser, gemensamma<br>tjänster av olika slag.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringens bedömning: Hushåll och företag i alla delar av Sverige<br>bör inom de närmaste åren få tillgång till IT-infrastruktur med hög<br>överföringskapacitet. Detta skall i första hand ske i marknadens regi.<br>Staten har dock ett övergripande ansvar att se till att IT-infrastruktur<br>med hög överföringskapacitet finns tillgänglig i hela landet.<br>Konkurrens, låga priser och en snabb utveckling främjas av att ett<br>stort antal operatörer och IT-företag har möjlighet att nyttja näten.<br>Konkurrensneutralitet och mångfald på näten skall främjas genom<br>statliga insatser och regler. Den teknik som skulle kunna överbrygga<br>avstånden i landet får inte på grund av stora skillnader i tillgänglighet,<br>taxor och kapacitet bli ytterligare en klyfta mellan storstad och<br>glesbygd. Ett nationellt infrastrukturprogram bör upprättas.</p> <p>I infrastrukturen ingår också databaser och tjänster för vars<br>allmänna tillgänglighet staten har ett särskilt ansvar. En nationell<br>strategi bör utvecklas för samhällets informationsförsörjning.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Genom IT-utvecklingen växer<br>helt nya varor och tjänster fram. En väl utvecklad IT-infrastruktur gör att<br>avståndet mellan bostadsort och arbetsplats minskar i betydelse. Den<br>snabba produktutvecklingen, de lägre priserna och produktivitets-<br></p> <p>69</p> <p>höjningarna som skapas av den nya tekniken kan positivt påverka<br>möjligheterna att förena en snabb ökning av sysselsättningen med en låg<br>inflation. Denna samhällsomvandling skapar stora möjligheter men också<br>risker för nya klyftor.</p> <p>Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för att behoven av IT-<br>infrastruktur, både när det gäller teknik och andra delar, tillgodoses i hela<br>landet. En väl utbyggd IT-infrastruktur främjar en konkurrenskraftig IT-<br>industri och användningen av IT i företag, offentlig förvaltning, skola<br>och hushåll. För att underlätta utbyggnad av nät med hög överförings-<br>kapacitet föreslås nedan en ändring av ledningsrättslagen.</p> <p>Staten har en roll när det gäller förutsättningarna för IT-kommunika-<br>tion. Det i den följande texten nämnda uppdraget till Svenska Kraftnät är<br>ett exempel på ett statligt åtagande som syftar till att alla kommuner får<br>tillgång till en för alla operatörer tillgänglig bredbandsförbindelse. Ett<br>annat exempel är regeringens beslut (oktober 1999, skr. 1999/2000:33)<br>om utvecklingsprogram för vissa orter som drabbas av förbands-<br>nedläggningar innebärande att regeringen inom gällande budgetramar<br>avsatt medel under en treårsperiod för projekt inom Sollefteå,<br>Härnösands och Kramfors kommuner som stöd bl.a. för byggandet av ett<br>inomkommunalt transportnät för bredbandskommunikation i Sollefteå.</p> <p>Den tekniska infrastrukturen samt IT-infrastrukturutredningens<br>betänkande Bredband för tillväxt i hela landet (SOU 1999:85) behandlas</p> <p>1 avsnitt 5.5.2-5.5.6.</p> <p>Regeringen anser vidare att en nationell strategi för samhällets<br>informationsförsörjning bör utvecklas. Den s.k. ”mjuka infrastrukturen”<br>behandlas i avsnitt 5.5.7-5.5.8.</p> <p>5.5.2 Allmänt om teknisk infrastruktur</p> <p>Bredband</p> <p>Begreppet bredband används allmänt utan att innebörden är klart<br>definierad. Någon officiellt fastställd definition finns inte. Bredband är<br>egentligen en beskrivning av hög överföringskapacitet av tele- och data-<br>kommunikation. IT-infrastrukturutredningen definierade bredband som<br>överföringskapacitet för tele- och datakommunikation om minst</p> <p>2 Megabits per sekund (Mbit/s) i riktning såväl till som från användaren.<br>En sådan kapacitet i nätet närmast abonnenten, det s.k. accessnätet, är så<br>hög att både mottagande och sändning kan ske av rörliga bilder med god<br>kvalitet. De flesta av dagens accessformer uppnår inte en<br>överföringskapacitet om 2 Mbit/s i båda riktningarna, men det är inte<br>självklart vilken eller vilka accessmetoder som kommer att dominera i<br>framtiden. Vissa av dagens accessnät har hög bandbredd i riktning mot<br>användaren men inte lika hög i riktningen från denne. Den tekniska<br>utvecklingen ökar kontinuerligt kapaciteten i dagens accessnät och olika<br>typer av accessnät med hög överföringskapacitet har börjat byggas ut i<br>fastigheter. I bilaga 12 behandlas bl.a. olika accessmetoder för att nå<br>Internet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>70</p> <p>En ökad efterfrågan på kapacitet i accessnätet kommer även att leda<br>till ökad efterfrågan på kapacitet i övriga delar av nätet. En viktig<br>utgångspunkt är därför att betydligt högre överföringskapacitet än vad<br>som i allmänhet förekommer i dag kommer att krävas i framtiden, dels<br>beroende på kraftigt ökande trafikvolymer och antal användare och dels<br>beroende på nya tjänster som kräver högre kapacitet i näten.</p> <p>Tillgången på IT-infrastruktur</p> <p>IT-infrastrukturen har byggts ut kraftigt de senaste åren genom<br>modernisering av telefoninätet, kabel-TV-nätet, fibernät i Affärsverket<br>Svenska kraftnäts och Banverkets regi och de kommunala stadsnäten<br>samt i privat regi. Mobiltelefonin är under stark utveckling. Dessutom<br>byggs ett marksänt digitalt TV-nät ut. Efterfrågan på nya och utökade<br>tjänster ställer krav på en kontinuerlig utbyggnad av kapaciteten i<br>infrastrukturen om inte flaskhalsar skall uppstå. Den totala trafikvolymen<br>i Sverige kan enligt beräkningar av IT-infrastrukturutredningen komma<br>att öka med 1 000 gånger inom sex år, om accessnätet får<br>bredbandskapacitet.</p> <p>Enligt utredningen sker emellertid den marknadsstyrda nätut-<br>byggnaden framför allt i tätbebyggda delar av landet, som endast<br>omfattar ungefar 70 procent av landets befolkning, och utbudet är därför i<br>varierande grad begränsat. Sverige har en geografisk särprägel med<br>mycket större glesbygd än de flesta av EU:s länder. För att de nya<br>tjänsterna skall kunna tillhandahållas i hela landet till rimliga priser krävs<br>inte minst en geografisk tillgänglighet av ledning med bredbands-<br>kapacitet. Det krävs också att sådana ledningar och kapacitet i dessa<br>tillhandahålls kommersiellt, att näten är tekniskt samstämmiga som ger<br>möjlighet till sammanhängande och rikstäckande nät samt att priserna är<br>sådana att t.ex. stora avstånd inte är ett avgörande hinder för att utnyttja<br>ledningen.</p> <p>5.5.3 Förslag till ändring i ledningsrättslagen</p> <p>Nuvarande bestämmelser</p> <p>Ledningsrättslagen</p> <p>Syftet med ledningsrättslagen (1973:1144) är att säkerställa rätt att dra<br>fram och bibehålla ledningar över annans mark. Den som för ledning vill<br>utnyttja utrymme inom fastighet kan få rätt till detta, s.k. ledningsrätt<br>(1 §). Ledningar kan även dras fram med stöd av servitut och<br>nyttj anderättsa vtal.</p> <p>Ledningsrättslagens tillämpningsområde är begränsat med hänsyn till<br>olika ledningars beskaffenhet och ändamål. Lagen tillämpas bl.a. på<br>teleledning som ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål<br>samt allmän svagströmsledning för signalering, fjärrmanövrering,<br>dataöverföring eller liknande ändamål (2 § första stycket 1). Även<br>elektrisk starkströmsledning for vilken koncession fordras eller som</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>71</p> <p>behövs för sådana ledningar som avses i första punkten omfattas av<br>lagens tillämpningsområde (2 § första stycket 2). I begreppet ledning<br>ingår även anordningar som transformatorer, pumpstationer och andra<br>tillbehör som behövs för ledningen (3 §). På begäran av ledningens<br>innehavare kan förordnas att ledningsrätt skall höra till<br>ledningsrättsinnehavarens fastighet (1 §). Jordabalkens regler om<br>fastighetstillbehör blir då tillämpliga. Överlåtelse av ledning är giltig<br>endast om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten (35 §).</p> <p>Ledningsrätt får inte upplåtas, om ändamålet lämpligen bör tillgodoses<br>på annat sätt eller olägenheterna av upplåtelsen från allmän eller enskild<br>synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas genom den (6 §). Detta<br>gäller inte om det i en fastighetsplan har meddelats bestämmelser om en<br>ledningsrätt och ledningsbeslut meddelas under detaljplanens genom-<br>förandetid (6 a §). Inom område med detaljplan, fastighetsplan eller<br>områdesbestämmelser får som regel en ledningsrätt inte upplåtas i strid<br>mot planen eller bestämmelserna (8 §).</p> <p>Mark eller annat utrymme för ledning får tas i anspråk på fastighet om<br>det inte orsakar synnerligt men för fastigheten (12 §). Även om<br>synnerligt men uppkommer är fastighet skyldig att avstå utrymme om<br>ledningen är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt eller om<br>ledningen enligt beslut av koncessionsmyndighet skall dras fram över<br>fastigheten. Om ägaren begär det skall fastigheten inlösas. I fråga om<br>ersättning för upplåtelse, inlösen samt skada skall expropriationslagen<br>(1972:719) tillämpas. Ledningsrättslagen skall inte tillämpas beträffande<br>ersättning för skada eller intrång som uppkommit efter förrättningen och<br>som inte har kunnat förutses vid denna (13 b §).</p> <p>Ledningsrättsfråga upptas efter ansökan eller vid fastighetsreglering<br>(15 §). I fråga om förrättningen skall regler i 4 kap. och 6 kap. fastighets-<br>bildningslagen (1970:988) tillämpas. Lantmäterimyndigheten skall, om<br>inte något hinder finns mot upplåtelsen, meddela ledningsbeslut (22 §).<br>Ett ledningsbeslut skall bl.a. innehålla uppgift om det utrymme som<br>upplåtes för ledningen och den tid inom vilken ledningen skall vara<br>utförd (22 §). Enligt huvudprincipen skall ledningens innehavare svara<br>för förrättningskostnadema (27 §). I fråga om fullföljd av talan mot<br>beslut av lantmäterimyndigheten skall bestämmelserna i 16-18 kap.<br>fastighetsbildningslagen (1970:988) om rättegången i fastighets-<br>bildningsmål tillämpas. I fråga om rättegångskostnader i ledningsrättsmål<br>skall därvid i mål om inlösenersättning sakägare som avstår mark få<br>ersättning för sina kostnader oberoende av utgången i målet (29 § och<br>16 kap. 14 § andra stycket fastighetsbildningslagen). För det fall att talan<br>som fullföljts av sakägare ogillas kan domstolen dels förordna att han<br>skall bära sina egna kostnader om han har inlett rättegången utan<br>tillräckliga skäl och dels förplikta honom att ersätta motpartens kostnader<br>om rättegången uppenbart inletts utan skälig grund (16 kap. 4 § tredje<br>stycket fastighetsbildningslagen och 15 kap. 6 § plan- och bygglagen).</p> <p>För det fall att ändrade förhållanden som väsentligt inverkar på frågan<br>uppkommer sedan ledningsrättsfråga slutligt avgjorts kan denna prövas<br>vid ny förrättning (33 §). En ledningsrätt kan då ändras, upphävas och<br>om det sker med anledning av upphävandet, upplåtas. Ledningens<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>72</p> <p>innehavare är berättigad till ersättning för skada som åsamkas honom på ?^roP- 1999/2000:86<br>grund av sådan åtgärd.</p> <p>Expropriationslagen</p> <p>Enligt expropriationslagen (1972:719) får fastighet, som tillhör annan än<br>staten, tas i anspråk genom expropriation med äganderätt, nyttjanderätt<br>eller servitutsrätt (1 kap. 1 §). Genom expropriation får även särskild rätt<br>till fastighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan<br>än staten. I lagen förstås med särskild rätt till fastighet nyttjanderätt,<br>servitut och rätt till elektrisk kraft samt liknande (se vidare 1 kap. 2 §).<br>Bestämmelserna om fastighet äger motsvarande tillämpning i fråga om<br>byggnad eller annan anläggning på annans mark (1 kap. 2 andra stycket).<br>Expropriation får ske för att bereda utrymme för anläggning som<br>tillgodoser allmänt behov av samfärdsel, transport eller annan<br>kommunikation (2 kap. 2 §). Expropriation far även ske för att tillgodose<br>allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft, vatten, värme eller<br>likartad nyttighet. Om en ledning för sådan nyttighet skall ingå i<br>ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av<br>ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav, får expropriation ske även<br>om allmänt behov av ledningen inte finns (2 kap. 3 §). Ett<br>expropriationstillstånd skall inte meddelas om ändamålet lämpligen bör<br>tillgodoses på annat sätt eller olägenheterna av expropriationen från<br>allmän och enskild synpunkt överväger de fördelar som kan vinnas<br>genom den (2 kap. 12 §).</p> <p>För fastighet som exproprieras i sin helhet skall betalas löseskilling<br>med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Exproprieras del<br>av fastighet skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar<br>den minskning av fastighetens marknadsvärde, som uppkommer genom<br>expropriationen. Uppkommer i övrigt skada för ägaren skall även sådan<br>skada ersättas (4 kap. 1 §). Löseskilling skall bestämmas så att sådan<br>ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse som ägt rum<br>de senaste tio åren före ansökningen om expropriation, dock högst<br>femton år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo<br>endast i den mån det blir utrett att den beror på annat än förväntningar<br>om ändring i markens tillåtna användningssätt. Värderingen skall ske<br>med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller, om<br>fastigheten dessförinnan har tillträtt eller övergått på den exproprierande,<br>när tillträdet eller övergången skedde (4 kap. 3 §).</p> <p>Förslag till ändring i ledningsrättslagen</p> <p>Regeringens förslag: Den som har ledningsrätt som avser utrymme<br>antingen för elektrisk starkströmsledning för vilken koncession fordras,<br>eller för elektrisk starkströmsledning som ingår i telekommunikations-<br>system för allmänt ändamål eller i allmän svagströmsledning, skall ha<br>rätt att dra fram och begagna både teleledningar för allmänt ändamål och<br>allmänna svagströmsledningar för signalering m.m. inom det utrymmet.</p> <p>73</p> <p>För detta behövs ingen ny förrättning. Den kompletterande ledningen får<br>dras fram tidigast två veckor efter det att ledningens innehavare<br>underrättat fastighetsägaren om när arbetet skall påbörjas. Underrättelse<br>skall anses ha skett när ledningens innehavare sänt meddelandet med<br>brev till fastighetsägaren.</p> <p>Frågan om eventuell ersättning för skada och intrång skall prövas i<br>fastighetsdomstol enligt bestämmelserna om expropriationsersättning.<br>Vid beräkning av fastighetens värde skall den ökning som ägt rum de<br>senaste tio åren från det att fastighetsägaren underrättades om att den<br>kompletterande ledningen skulle dras fram, tillgodoräknas endast i den<br>utsträckning det blir utrett att ökningen beror på annat än förväntningar<br>om ändring i markens tillåtna användningssätt. När det gäller ersättning<br>skall bestämmelserna i expropriationslagen tillämpas. Vid fördelning av<br>rättegångskostnader skall bestämmelserna om rättegångskostnader i mål<br>om inlösenersättning i fastighetsbildningslagen tillämpas.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens.<br>Utredningen föreslog också att det i 10 § skulle läggas till att en<br>upplåtelse för teleledning som ingår i telekommunikationssystem för<br>allmänt ändamål alltid skall anses vara till övervägande nytta från allmän<br>synpunkt.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget, t.ex.<br>Svea hovrätt, Vattenfall AB och Stokab. Lantmäteriverket tillstyrker<br>förslaget och anser att det är en ytterst begränsad ökning av intrånget om<br>en fiberoptisk ledning hängs upp i en befintlig starkströmsledning och att<br>det är orimligt att kräva att det hålls ny förrättning för detta. Affärsverket<br>svenska kraftnät tillstyrker och anser att det bör komma till uttryck i<br>lagtexten dels att ytterligare ersättning inte skall utgå för rätten vid<br>utnyttjandet av befintlig ledningsrätt, dels att telekommunikationssystem<br>för allmänt ändamål enligt 2 § första stycket 1 ledningsrättslagen även<br>skall omfatta optokabel alternativt bredband. Kommunförbundet<br>tillstyrker och anser att ändringen bör förenas med en översyn av lagens<br>ersättningsbestämmelser. Kammarrätten i Stockholm invänder att<br>innebörden av begreppet utrymme skulle kunna behöva anges närmare<br>samt pekat på oklarhet beträffande förhållandet mellan den föreslagna<br>bestämmelsen och att meddelade ledningsrättsbeslut enligt 22 §<br>ledningsrättslagen skall innehålla den tid inom vilken ledningen skall<br>vara utförd. Slutligen anser kammarrätten att rätten till ersättning borde<br>regleras i lagen. Malmö tingsrätt avstyrker och invänder att förslaget<br>avviker från ledningsrättslagens systematik eftersom det varken fordras<br>ny förrättning eller samtycke från fastighetsägaren och att förslaget har<br>retroaktiv verkan. Malmö tingsrätt menar vidare att ledningsrätts-<br>innehavaren förutsätts själv bedöma om villkoren för upplåtelse av<br>ledningsrätt är uppfyllda vilket innebär att tillämpningen hamnar på<br>ledningsrättsinnehavaren. IT-kommissionen pekar på nödvändigheten av<br>att ytterligare belysa behov av förändringar i bl.a. ledningsrätten.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att det är av<br>avgörande betydelse för att Sverige skall kunna behålla en ledande<br>ställning på IT-området att IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet<br></p> <p>Prop.</p> <p>1999/2000:86</p> <p>74</p> <p>kan erhålla en stor spridning. Detta är av stor betydelse för bl.a. tillväxten<br>i Sveriges ekonomi. Det är också viktigt att denna utveckling kan ske i<br>någorlunda samma takt över hela landet.</p> <p>För att möjliggöra att de nya tjänsterna skall kunna tillhandahållas i<br>hela landet är det nödvändigt att vidta åtgärder som stimulerar<br>utbyggnaden av nät med hög överföringskapacitet. Detta skulle, enligt<br>regeringens uppfattning, kunna ske t.ex. genom en utbyggnad i det<br>befintliga elektriska stamnätet och i regionala elnät. Affärsverket svenska<br>kraftnät och regionala nätbolag har nämligen ledningsgator med<br>starkströmsledningar, för vilka det i allmänhet finns ledningsrätt, som når<br>samtliga huvudorter i landets kommuner och många andra tätorter. Dessa<br>elnät skulle kunna användas för att bygga ut IT-infrastrukturen genom att<br>i dessa befintliga nät dra fram fiberoptiska ledningar. För att kunna dra<br>fram och begagna ledning på annans mark krävs emellertid i dag ett<br>förrättningsförfarande enligt ledningsrättslagen, för det fall civilrättsliga<br>avtal inte används. Ett förrättningsförfarande kan dock vara resurs-<br>krävande både i tid och pengar. Det finns alltså skäl att se över<br>möjligheterna att lagstiftningsvägen försöka åstadkomma ett enklare sätt<br>utan att för den skull inkräkta på enskilda intressen. För att det skall vara<br>möjligt krävs att ledningsrättslagen ändras. Förslaget innebär att tre nya<br>paragrafer införs i lagen med materiella och processuella bestämmelser.</p> <p>Innebörden av förslaget är att den som innehar ledningsrätt för<br>starkströmsledning med koncession eller för starkströmsledning som<br>försörjer telekommunikationssystem för allmänt ändamål m.m. skall få<br>rätt att, i befintligt ledningsrättsutrymme, även dra fram och använda<br>teleledningar, t.ex. fiberoptiska ledningar. Detta skall kunna ske utan nytt<br>förrättningsförfarande för varje fastighet där det redan finns ledningsrätt<br>för starkströmsledning.</p> <p>Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen är emellertid varje medborgares<br>egendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det<br>allmänna eller någon enskild genom expropriation eller annat sådant för-<br>fogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller<br>byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna<br>intressen. Enligt förarbetena (SOU 1993:40, Del A, s. 90 och<br>prop. 1993/94:117, s. 15 f) kan t.ex. samhällets behov av mark för<br>bostäder och gator och andra kommunikationsleder anses vara angelägna<br>allmänna intressen. Även Europakonventionens egendomsskydd<br>tillförsäkrar varje fysisk och juridisk person rätt till respekt för sin<br>egendom och bygger på att det görs en avvägning mellan allmänna och<br>enskilda intressen samt att rimlig balans däremellan uppnås.</p> <p>Regeringen anser att om en starkströmsledning har dragits fram över<br>annans mark med stöd av ledningsrätt och denna starkströmsledning i ett<br>senare skede kompletteras med en eller flera svagströmsledningar som<br>teleledningar, medför detta som regel inte något ytterligare intrång i<br>fastighetsägarens rätt. Ett betydande intrång för fastighetsägaren har<br>redan skett i och med framdragandet av starkströmsledningen.<br>Framdragandet av ytterligare teleledningar och fiberoptiska ledningar har<br>därför mycket liten betydelse. Enligt regeringens uppfattning är däremot<br>en sådan komplettering av väsentlig betydelse från allmän synpunkt då<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>75</p> <p>utbyggnaden av ett allmänt tillgängligt telenät med kapacitet för tjänster<br>som kräver hög bandbredd är ett angeläget intresse.</p> <p>Enligt regeringen bör därför en sådan komplettering i befintligt<br>ledningsrättsutrymme kunna tillåtas utan ny förrättning med hänsyn till<br>de kostnader och den tidsutdräkt som är förenade med att genomföra ett<br>nytt förrättningsförfarande i förhållande till frågans ringa betydelse för<br>berörda fastighetsägare. Den kompletterande ledningen bör dock få dras<br>fram tidigast två veckor efter det att ledningens innehavare underrättat<br>fastighetsägaren om när arbetet skall påbörjas. Ledningens innehavare<br>bör anses ha fullgjort sin skyldighet att underrätta fastighetsägaren när<br>meddelande sänts med brev till fastighetsägarens adress.</p> <p>Om en fastighetsägare trots allt anser att en kompletterande ledning<br>medför ytterligare intrång skall han ha rätt att få frågan om ytterligare<br>ersättning prövad i fastighetsdomstol. Ersättningens storlek skall<br>bedömas på samma sätt som vid en ledningsförrättning, således enligt<br>expropriationsrättsliga regler vilket innebär en prövning om fastighetens<br>värde minskat till följd av att t.ex. fiberoptiska ledningar dragits fram i<br>befintligt ledningsrättsutrymme. Ytterligare ersättning för intrång torde<br>bli aktuell endast i undantagsfall när det är frågan om luftledningar. Även<br>beträffande frågor om ersättning för t.ex. skada på mark som kan<br>uppkomma i samband med framdragning skall bestämmelserna i<br>expropriationslagen tillämpas.</p> <p>Syftet med förslaget är, som tidigare nämnts, att stimulera<br>utbyggnaden av IT-infrastruktur. För att förslaget skall få avsedd verkan<br>bör de nya bestämmelserna även omfatta redan upplåtna ledningsrätter<br>för starkströmsledning. Utbyggnad av nät med hög överföringskapacitet<br>är dock ett mycket angeläget allmänt intresse för hela landet och dess<br>utveckling samtidigt som framdragandet av kompletterande ledningar<br>endast kan anses ha ringa betydelse för fastighetsägaren i förhållande till<br>det men som tidigare orsakats genom framdragandet av starkströms-<br>ledningen. Genom förslaget tillförsäkras dessutom fastighetsägaren en<br>rätt att få frågan om ytterligare ersättning prövad i domstol. Mot denna<br>bakgrund anser regeringen att det finns balans mellan allmänna och<br>enskilda intressen och att förslaget, trots viss retroaktiv verkan, kan<br>godtas med hänsyn till 2 kap. 18 § regeringsformen och Europa-<br>konventionens egendomsskydd.</p> <p>Ansvaret för fastighetsägarens rättegångskostnader, vid en eventuell<br>prövning av ytterligare ersättning, bör därvid fördelas på samma sätt som<br>i dag gäller när en fråga om ledningsrätt prövas i domstol. Det innebär att<br>fastighetsägaren som huvudregel skall få ersättning för sina kostnader<br>oberoende av målets utgång. Domstolen kan dock förordna att fastighets-<br>ägaren skall bära sina egna kostnader om domstolen finner att han inlett<br>rättegången utan tillräckliga skäl. Om en rättegång uppenbart inletts utan<br>skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta<br>motparten dennes rättegångskostnader.</p> <p>Överlåtelse av ledning för vilken ledningsrätt upplåtits är giltig endast<br>om överlåtelsen omfattar även ledningsrätten. Detta innebär att någon<br>separat överlåtelse av t.ex. en fiberoptisk ledning i en ledningsgata för<br>starkströmsledning inte kan ske med hänsyn till att ledningsrätten inte<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>76</p> <p>kan separeras från ledningen. För att en ledningsrätt skall upphöra krävs Prop. 1999/2000:86<br>förrättning enligt 33 § ledningsrättslagen. Detta gäller även om<br>koncessionen för starkströmsledningen har upphört.</p> <p>Enligt 10 § ledningsrättslagen får ledningsrätt överhuvudtaget inte<br>upplåtas om någon olägenhet av betydelse uppkommer för allmänt<br>intresse. Detta gäller dock inte när upplåtelsen är till övervägande nytta<br>från allmän synpunkt. Innebörden av den av utredningen föreslagna<br>ändringen i 10 § ledningsrättslagen är att en upplåtelse för teleledning för<br>allmänt ändamål skall anses vara till övervägande nytta från allmän<br>synpunkt sett utifrån helheten av ett landsomfattande tele-<br>kommunikationssystem som har kapacitet för bredband, om inte<br>särskilda förhållanden föreligger. Något behov av en sådan bestämmelse<br>för att genomföra utbyggnaden av IT-infrastruktur finns enligt<br>regeringens uppfattning inte då redan nu gällande paragraf torde ge<br>utrymme för en sådan tolkning. Utveckling av den tekniska<br>infrastrukturen.</p> <p>5.5.4 Ett nationellt IT-infrastrukturprogram</p> <p>Regeringens bedömning: Ett nationellt infrastrukturprogram, som<br>omfattar hela infrastrukturen på IT-området bör skapas.</p> <p>Programmet bör i första hand vara vägledande och underlätta en<br>utbyggnad i marknadens regi. Programmet bör innehålla förslag till<br>regler och riktlinjer som garanterar säkerheten och framkomligheten.<br>Staten bör ha ett övergripande ansvar för säkerheten i den tekniska<br>infrastrukturen. Staten bör inte i detalj peka ut tekniska lösningar.</p> <p>Kommuner bör få möjlighet att ansöka om stöd för att ordna<br>abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i glest bebyggda<br>områden. Stödet bör avse anslutning till fastigheter där sådan skulle<br>bli avsevärt dyrare för abonnenten än i normala fall. Stödet bör prövas<br>utifrån bl.a. regional- och näringspolitiska grunder och det bör endast<br>täcka en mindre del av utgiften för anslutningen</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens<br>förslag. Utredningen föreslog också att överläggningar skulle inledas<br>med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet om att<br>kommuner och landsting, frivilligt, skulle åta sig att upprätta program för<br>försörjning av infrastruktur för bredbandskommunikation inom sina<br>gränser.</p> <p>Remissinstanserna</p> <p>Nationellt IT-infrastrukturprogram</p> <p>Synen på behov och inriktning av ett nationellt strukturprogram präglas<br>av remissinstansens allmänna syn på behovet av statliga insatser för att<br>tillgodose behovet av infrastruktur. Stokab avstyrker exempelvis ett<br>nationell strukturprogram - ett sådant anses onödigt eftersom Stokab<br></p> <p>77</p> <p>anser att utbyggnad av ett heltäckande fibernät skall ske under en<br>gemensam huvudman.</p> <p>IT-företagen och Ericsson, vill slå vakt om den fria marknaden och<br>avstyrker av detta skäl ett strukturprogram. Telia är ”tveksamt till statens,<br>landstingens och kommunernas föreslagna roll som detalj planerare av<br>IT-infrastruktur.”</p> <p>Ett stort antal remissinstanser tillstyrker det föreslagna struktur-<br>programmet, t.ex. Landstingsförbundet, PTS och Industriförbundet.<br>Statskontoret menar att till programmet även ”bör kopplas ett regelverk<br>som gör att ledningar som tillkommer enligt strukturprogrammet blir<br>tillgängliga för alla på ett konkurrensneutralt sätt till kostnadsbaserade<br>priser”.</p> <p>Några remissinstanser betonar vissa punkter i programmet. Tele 2<br>anser det angeläget att staten omgående i samråd med privata intressenter<br>identifierar väsentliga knutpunkter i det nationella stomnätet. Telenordia<br>tillstyrker att ett nationellt strukturprogram som skall definiera lokala och<br>regionala knutpunkter och kanalisation som alla operatörer, inklusive<br>Telia och andra statliga eller kommunala aktörer, är skyldiga att följa.</p> <p>Några remissinstanser, t.ex. Svenska Kommunförbundet, STUNS och<br>Mälardalsrådet betonar programmets vägledande roll som t.ex. ett<br>viktigt incitament för aktörerna på marknaden. Ekonomistyrningsverket<br>menar att programmet inte får uppfattas som en styrning, eftersom det i<br>sådana fall kan uppfattas som inte konkurrensneutralt.</p> <p>Kommunala försörjningsprogram</p> <p>Synen på kommunala försörjningsprogram präglas av remissinstansens<br>allmänna uppfattning om vilket ansvar kommunerna egentligen bör ha.<br>De remissinstanser som hävdar ett starkt statligt ansvar för nät-<br>utbyggnaden, även utöver stomnät, tonar ner kommunernas ansvar.<br>Stokab ifrågasätter om man centralt behöver driva fram lokala<br>handlingsprogram eftersom kommunerna kommit olika långt. LRF menar<br>att utredningens förslag om kommunalt försörjningsansvar riskerar att<br>permanenta de obalanser som redan råder mellan olika delar av landet.<br>Samma invändning har Högskolan i Karlskrona/Ronneby och IT-<br>Blekinge som menar att försiktighet måste iakttas när ansvaret för<br>utbyggnad överlåts till kommunerna då de kanske inte delar samma<br>vision.</p> <p>Även andra invändningar framförs mot kommunala försörjnings-<br>program. RRV menar att det finns risker med att ge ett ansvar för det<br>lokala nätet till kommunerna, bl.a. för att kompetensen i kommunerna är<br>begränsad, att flera kommuner själva är operatörer och att kommunen<br>kanske inte är den lämpligaste geografiska enheten. Statens institut för<br>regionalforskning, SIR, menar att det kommunala försörjningsansvaret<br>kan behöva lyftas till den regionala nivån, dvs. länsstyrelserna och de<br>regionala självstyrelseorganen.</p> <p>Några tillstyrker förslaget om frivilliga kommunala försörjnings-<br>program, t.ex. Glesbygdsverket och IT-företagen. Landstingsförbundet är<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>78</p> <p>positivt till överläggningar med Svenska Kommunförbundet i denna Prop. 1999/2000.86<br>fråga. Förbundet framhåller att sådana program i flera regioner kan<br>bygga på strategiplaner som redan utarbetats.</p> <p>Ett antal remissinstanser, t.ex. Länsstyrelsen i Västra Götalands län<br>och SEKO vill dessutom göra de kommunala programmen mer eller<br>mindre obligatoriska eller koppla dem som villkor för statligt stöd.<br>Borlänge kommun menar att det är naturligt att tänka sig att ansvaret för<br>planering av utbyggnaden av IT-infrastrukturen sammanförs med<br>kommunens övriga planeringsverksamhet. Malmö kommun vill att<br>kommunerna ska ha en ägarliknande kontroll över accessnäten och nöjer<br>sig därmed inte med frivilligt upprättade program. Tele 2 anser att<br>kommuner bör åläggas skyldighet att upprätta program för bredbands-<br>försörjning till vägledning för eventuellt eget men också för andras<br>nätbyggande.</p> <p>Några, tex. Svenska Kommunförbundet, Sandvikens och Ovanåkers<br>kommuner, Sollefteå kommun och STUNS anser att arbetet med att ta<br>fram program skall ges statligt stöd.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning</p> <p>Behovet av en nationell helhetsbild</p> <p>Det finns behov av ett nationellt infrastrukturprogram för att skapa en<br>helhetsbild av behovet av IT-infrastrukturen samt att ge underlag till<br>principer för ansvarsfördelningen mellan staten och övriga aktörer. En<br>viktig utgångspunkt är att programmet i första hand ska vara vägledande<br>och underlätta en utbyggnad i marknadens regi, samtidigt som grund-<br>läggande krav att åstadkomma en tekniskt sammanhängande helhet<br>uppfylls.</p> <p>Regeringen har därför beslutat uppdra (Dir. 2000:04) åt en särskild<br>utredare att överväga dessa frågor, liksom också de organisatoriska<br>formerna för en fortsatt statlig medverkan. Utredaren skall som ett av<br>underlagen för sina bedömningar använda kommuners och landstings<br>prioriteringar av ledningsbehoven. Länsstyrelserna och de regionala<br>självstyrelseorganen har i regleringsbrev respektive villkorsbeslut för<br>år 2000 fått i uppdrag att lämna de underlag rörande bedömning av<br>framtida IT-infrastruktur som utredaren begär. Där det finns samarbets-<br>organisationer som redan har gjort eller inlett arbete på regionala<br>infrastrukturprogram, bör utredaren samråda även med dessa. Även<br>information och bedömningar från andra aktörer kan ge ett värdefullt<br>bidrag.</p> <p>Utredaren skall också föreslå under vilka former staten bör medverka i<br>nätutbyggnaden i första hand för att stimulera den kommersiella<br>utbyggnaden, exempelvis genom upphandling, långivning eller genom att<br>staten går in som hel eller delvis nätägare. Av direktiven framgår att<br>också möjligheten att med stöd av tillståndsvillkor enligt 15 § telelagen<br>erhålla tillgång till erforderlig öppen ledning skall utredas. I 15 §<br>telelagen finns en bestämmelse om vilka villkor som får knytas till ett</p> <p>79<br></p> <p>tillstånd att bedriva televerksamhet. Ett sådant villkor är att, med<br>beaktande av tillgänglig kapacitet, tillhandahålla nätkapacitet åt den som<br>efterfrågar sådan. En viktig forutsättning i detta sammanhang är att både<br>Sveriges och EU:s regler beaktas samt att ledningarna blir tillgängliga på<br>konkurrensneutrala villkor.</p> <p>Utredaren har därför även fått i uppdrag att försöka klarlägga i vilken<br>utsträckning det redan finns lämplig kanalisation för ledningsdragning, i<br>marken eller luften, bl.a. med kommuners och berörda myndigheters<br>hjälp.</p> <p>Programmet skall behandla även andra förutsättningar som kan kräva<br>statens medverkan och som behövs för att underlätta en utbyggnad av ett<br>bredbandsnät. Programmet bör även innehålla förslag till regler och<br>riktlinjer som garanterar säkerheten och framkomligheten i ett<br>landsomfattande nät. I den mån detta faller inom det område som regleras<br>genom telelagen bör tillsynsmyndigheten göras uppmärksam på<br>eventuella regleringsbehov som framkommer i utredningen.</p> <p>Programarbetet förutsätter medverkan från kommuner och landsting.<br>Dessa antas av eget intresse utforma lokala och regionala försörjnings-<br>program, som kan användas som ett av underlagen för det nationella<br>programmet.</p> <p>Det regionala nätet</p> <p>Det föreslagna infrastrukturprogrammet gäller hela landet. Utredningen<br>avgränsade ett eventuellt statligt stödåtagande till de glesare befolkade<br>delarna av Sverige med totalt omkring 30 procent av befolkningen, vilket<br>i stort sett omfattar området utanför kommunernas huvudorter.<br>Regeringen delar delvis denna bedömning men ytterligare avgränsningar<br>måste dock göras. Många mindre orter som t.ex. ligger i närheten av<br>större orter kan komma att få transportnät genom marknadens försorg.<br>De mer glesbefolkade delarna finns inte enbart inom de delar av landet<br>som uppfyller villkoren för regionalpolitisk stödgivning till företag.<br>Eventuellt stöd till investeringar i ledning som ingår i en nationell<br>infrastrukturpolitik kommer därför inte att följa samma regler som<br>regionalpolitiskt stöd till företag. Ett IT-stöd skulle kunna vara en del av<br>en kombinerad infrastruktur- och regionalpolitik.</p> <p>Transportnätet förväntas i stor utsträckning förverkligas av<br>marknadens och andra icke statliga aktörer. Det är därför viktigt att<br>osäkerhet om statens intentioner inte hämmar andra aktörers<br>investeringsvilja. Utredaren bör göra en bedömning av de transport-<br>nätsförbindelser som bör prioriteras av regional- och näringspolitiska<br>skäl och som inte bedöms komma till stånd under de närmaste fem åren<br>på helt kommersiella grunder. För statligt stöd till dessa nät har för åren<br>2000-2004 reserverats 2,625 miljarder kronor.</p> <p>I ett av alternativen enligt direktivet bör bara sådana sträckor ingå där<br>lämplig IT-infrastruktur helt saknas. Ett annat alternativ är att prioritera<br>orter som har ett stort inslag av företag som för sin verksamhet är<br>beroende av IT-kommunikation.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>80</p> <p>Utredarens prioriteringsuppgift omfattar inte accessnätet, t.ex. Prop. 1999/2000:86<br>fastighetsnät, dvs. nät inom exempelvis ett bostadshus eller en<br>fabriksanläggning. Därmed har också en gräns dragits gentemot stöd till<br>fastighetsägare, foretag och andra slutanvändare. Transportnätet<br>förutsätter accessnät som når abonnenterna, varför de båda delarna har ett<br>starkt samband. I de kommunala programmen kommer bl.a. att behöva<br>uppmärksammas hur man når fram till accessnäten med kanalisation.<br>Inom regionalpolitiken finns redan olika former av företagsstöd.</p> <p>Lokala transport- och accessnät</p> <p>Den delen av transportnätet som ovan beskrivits som ett regionalt nät är<br>avsett att stimulera förbindelser mellan orter i kommunen där marknaden<br>inte bedöms tillgodose behoven. För att abonnenterna skall kunna<br>komma ut på det riksomfattande nätet krävs ett s.k. accessnät. Detta är<br>kostnadskrävande och nätinvesteringen per abonnent blir högre i<br>glesbygd eftersom antalet abonnenter blir förre och avstånden längre.</p> <p>På samma sätt som när det gäller det regionala nätet kan det finnas<br>delar av accessnätet som inte bedöms komma till stånd på kommersiella<br>grunder. En kommun kan av näringspolitiska eller andra skäl välja att<br>prioritera utbyggnad av accessnätet i vissa delar av kommunen. För att<br>underlätta en utbyggnad också i gles bygd bör en kommun kunna få<br>möjlighet att söka om stöd för att ordna anslutning med hög<br>överföringskapacitet. Stödet bör avse fastigheter där anslutning skulle bli<br>avsevärt dyrare för abonnenterna än i normala fall.</p> <p>Stödet bör förenas med villkor. Sådana villkor kan vara att nätet skall<br>kunna hyras av alla operatörer och att priserna är rimliga och enhetliga<br>inom kommunen. Vidare skall det finnas ett lokalt försörjningsprogram.<br>Ansökningarna från kommunerna skall prövas utifrån ovannämnda<br>villkor och regional- och näringspolitiska grunder.</p> <p>Det bör framhållas att kommunala initiativ vad gäller utbyggnad av<br>accessnät är ett frivilligt åtagande för kommunerna. Det statliga stödet<br>bör täcka endast en mindre del av utgiften. Slutligen bör villkoren för<br>stödet vara så utformade att kommunerna redan vid sitt beslut om en<br>eventuell utbyggnad ha rimliga möjligheter att bedöma möjligheterna att<br>få del av stödet.</p> <p>Regeringen kommer att ge utredningen om infrastrukturprogram för<br>bredbandskommunkation (Dir. 2000:04) tilläggsdirektiv att lägga fram<br>ett förslag om utformningen av kriterier och organisation för detta stöd.<br>Utredningen skall också analysera den kommunala likställighetsprincipen<br>för att undvika att kommunen gynnar vissa grupper framför andra samt<br>stödets förenlighet med EG:s statsstödsregler. Vidare skall utredningen<br>lämna förslag på hur den totala ramen om 3,2 miljarder kronor skall<br>fördelas mellan stöd till kommunerna och skattelättnad för<br>bredbandsanslutning enligt nedan samt formerna för utbetalning av det<br>kommunala stödet. Avsikten är att stödet skall börja gälla den 1 juli 2000<br>och att utbetalningar kan börja ske efter den 1 januari 2001.</p> <p>81</p> <p>Skattelättnad för bredbandsanslutning</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringens bedömning: En skattelättnad bör övervägas för fysiska<br>och juridiska personer som haft utgifter för en anslutning för<br>datakommunikation som innebär en väsentlig kapacitetshöjning i<br>förhållande till överföringskapaciteten i det normala telefonnätet.<br>Skattelättnaden, som bör kunna utformas som en skattereduktion, bör<br>avse anslutningsutgifter över ett visst belopp och motsvara en mindre<br>del av utgiften. Frågan bör utredas med inriktning på att ny<br>lagstiftning skall kunna träda i kraft den 1 januari 2001.</p> <p>Remissinstanserna: Vid remissbehandlingen av betänkandet<br>Bredband för tillväxt i hela landet (1999:85) har några remissinstanser<br>berört frågan om behovet av att stimulera utbyggnaden av accessnäten.<br>IT-Norrbotten anser att en skattereduktion kan vara ett lämpligt sätt. Det<br>skulle kunna bidra till att även villaområden kan fa bredbandsaccess<br>samtidigt som det framhålls att man dock måste vara öppen för många<br>olika tekniker i accessnätet. Även Centrum för Distansöverbryggande<br>Teknik (CDT vid Luleå Tekniska Högskola) förordar en skattereduktion<br>eller någon annan form av stimulans för utbyggnaden av accessnät. Både<br>Telia och SABO menar att ett stöd kan behöva ges till slutanvändaren för<br>att åstadkomma en lokal utbyggnad av ny IT-infrastruktur med<br>bredbandskapacitet, särskilt i glesbygdsområden. Föreningen PROMISE<br>(Producenter av Interaktiva Medier i Sverige) föreslår att<br>infrastrukturaktörema skall få ett bidrag (i form av ett räntefritt lån på<br>20 år) med 20 000 kronor per hushåll i de delar av landet som av IT-<br>infrastrukturutredningen betecknas som ointressanta för den<br>kommersiella utbyggnaden.</p> <p>Skäl för regeringens bedömning: I likhet med flera remissinstanser<br>bedömer regeringen att det finns ett behov av en viss stimulans till<br>bredbandsanslutning av de hushåll som finns utanför tätorterna.<br>Stimulansen bör lämpligen kunna ges som en skattelättnad i form av en<br>skattereduktion. Därmed undviks även effekter på det kommunala<br>skatteunderlaget. Skattereduktionen bör riktas mot de anslutningar som<br>är avsevärt mer kostnadskrävande än i normala fall. Ett sätt att göra det är<br>att skattereduktion enbart ges för anslutningsutgifter som överstiger ett<br>visst belopp och att den utgör en relativt låg andel av den totala<br>kostnaden. Skattelättnaden skall tillsammans med det kommunala stödet<br>till accessnät uppgå till 3,2 miljarder kronor. Utredningen om<br>infrastrukturprogram för bredbandskommunikation (Dir 2000:04) skall<br>lämna förslag till fördelningen av stödet mellan de två stödformerna och<br>hur stödet kan begränsas till totalt 3,2 miljarder kronor.</p> <p>Det är viktigt att skattereduktionen kan utformas så att den är enkel att<br>tillämpa av skatteförvaltningen och lätt att administrera. Regeringen<br>avser att utreda den närmare utformningen av skattereduktionen och<br>förelägga riksdagen ett lagförslag. Lagen bör träda i kraft den<br>1 januari 2001 och skattereduktionen bör medges första gången vid<br>taxeringen 2002.</p> <p>82</p> <p>Statens ansvar for säkerhet och regler</p> <p>Utredningens förslag: Överenstämmer med regeringens bedömning<br>angående att säkerhetsfrågor av olika slag måste uppmärksammas<br>särskilt vid uppbyggnad av nya nät med många ägare och operatörer</p> <p>Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig om denna<br>fråga betonar samtliga statens ansvar, t.ex. IT-kommissionen,<br>Statskontoret, PTS, SIKA, STUNS (Samverkan mellan universiteten i<br>Uppsala, näringsliv och samhälle), Kommunförbundet, Landstings-<br>förbundet och Stadsnätsföreningen.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Staten skall ha ett övergripande<br>ansvar för säkerheten i den tekniska infrastrukturen i allmänt tillgängliga<br>telenät. En stor del av de regler som ska tillämpas för att näten skall<br>fungera har utvecklats inom branschen. Staten måste dock, i takt med att<br>IT-infrastrukturen blir en alltmer betydelsefull del av samhället, ytterst<br>garantera att den kan fungera på ett tillförlitligt sätt. Staten kan främja<br>genom lagar och regler samt genom att stimulera bransch i<br>säkerhetsfrågor. Att främja säkerheten är en naturlig statlig roll, som<br>dock måste finna former som passar branschens speciella karaktär. Post-<br>och telestyrelsen (PTS) har särskilt analyserat telelagen för att klarlägga<br>dess tillämpning på Internettrafiken (Post- och telestyrelsen: Telelagen<br>och Internet, rapport 8 oktober 1999). Vad gäller säkerhet konstaterar<br>PTS att telelagens regler om god funktion och säkerhet i näten också<br>gäller för Internetoperatörema. Som tidigare nämnts skall PTS utreda<br>vilka krav som telelagen ger möjlighet att ställa på operatörerna för att<br>kunna upprätthålla driften av den svenska delen av Internet utan att vara<br>beroende av funktioner i utlandet.</p> <p>Teknikneutralitet</p> <p>Utredningens förslag: Att staten inte i detalj skall peka ut tekniska<br>lösningar överensstämmer med regeringens bedömning.</p> <p>Remissinstanserna: LO, Telia och Ericsson instämmer.</p> <p>KFB vill starkt understryka statens teknikneutralitet, beroende på såväl<br>den tekniska osäkerheten som att användarnas preferenser inte kan<br>förutses.</p> <p>Statskontoret och REK (Riksföreningen för Elektronisk Kunskaps-<br>överföring) anser att staten bör upprätthålla neutralitet mellan<br>tekniklösningar men när det gäller stomnätet mellan kommunernas<br>huvudorter finns det emellertid goda skäl för att staten tar ställning för ett<br>fibernät.</p> <p>SIKA instämmer med kravet på statlig teknikneutralitet men om de<br>föreslagna programmen skall ge vägledning för konfigurationer av<br>ledningar och kanalisation är det enligt SIKA svårt att se hur synpunkter<br>på teknikval kan undvikas.</p> <p>Några remissinstanser bl.a. Luleå tekniska högskola, Svenska<br>Stadsnätsföreningen, IT-kommissionen och STOKAB framhåller valet av<br>fibernät som det självklara tekniska valet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>83</p> <p>KK-stiftelsen och IT-kommissionen anser att ställning för IP-tekniken<br>skall tas.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt 1996 års IT-proposition<br>bör statsmakterna inte låsa fast sig i bestämda uppfattningar om<br>teknikval. Detta krav kan, som några remissinstanser framhållit, vara<br>svårt att upprätthålla strikt, allteftersom statliga instanser blir alltmer<br>involverade i ställningstaganden av olika slag som rör de nya teknikerna.<br>Det är dock viktigt att hålla fast vid denna strävan till neutralitet,<br>eftersom det är omöjligt att med säkerhet hävda att t.o.m. de tekniska<br>lösningar som i dag anses särskilt tillförlitliga infor framtiden, verkligen<br>kommer att förbli de bästa på längre sikt. Vidare kan den konkreta<br>tekniken komma att variera beroende på lokala och speciella<br>förutsättningar.</p> <p>För förbindelsen från slutanvändaren, accessnätet och delar av detta,<br>t.ex. fastighetsnät, dvs. nät inom exempelvis ett bostadshus, finns många<br>tekniska lösningar. Det går inte i dag att säga hur hushållens och<br>företagens IT-användning kommer att utvecklas på längre sikt. Det är<br>därför naturligt att staten inte förordar den ena eller andra tekniska<br>lösningen for accessnäten. Under förutsättning att den grundläggande<br>infrastrukturen har tillräcklig kapacitet, säkerhet och flexibilitet, går det<br>att välja nya lösningar för accessnäten den dag då användarnas behov<br>kräver det och den tekniska utvecklingen medger det. Utan att frångå<br>kravet på teknikneutralitet, är det viktigt att staten genom sina åtgärder<br>främjar möjligheterna att välja långsiktigt hållbara infrastrukturlösningar<br>förutsättningar.</p> <p>Ett stomnät till alla landets kommuner</p> <p>Regeringens bedömning: Ett stomnät bör skapas med hög överförings-<br>kapacitet till alla kommuner. Tillgängligheten i nätet skall vara hög så att<br>konkurrens, låga priser och en snabb utveckling främjas av att ett stort<br>antal aktörer har möjlighet att nyttja nätet. Konkurrens skall skapa<br>förutsättningar för låga och så långt möjligt avståndsoberoende priser i<br>hela landet. Det ska vara möjligt för alla tjänsteleverantörer som så<br>önskar att få tillgång till ledningen och huvudorterna i alla kommuner bör<br>nås.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens<br>bedömning. Utredaren föreslog att staten skulle ta initiativ till att<br>samordna kommunerna infor byggandet av ett stomnät med öppen<br>bredbandsledning bl.a. mellan alla kommuners huvudorter. Utredaren<br>föreslog även bildandet av ett statligt marknadsbolag enbart for IT-<br>infrastruktur, SweNet AB, som skulle få möjlighet att utnyttja ledning<br>och kanalisation hos i första hand Svenska kraftnät och, om möjligt,<br>Banverket, Vägverket och Vattenfallsbolagen. Motivet var att förbättra<br>utbudet av öppen IT-infrastruktur.</p> <p>Remissinstanserna: Remissvaren ger ett starkt stöd för en<br>uppbyggnad av ett rikstäckande, öppet och operatörsoberoende</p> <p>84</p> <p>bredbandsnät eller stomnät. Samtliga intresseorganisationer och<br>regionala, lokala organ anser att utbyggnaden av ett rikstäckande<br>bredbandsnät eller stomnät är angelägen. Industriförbundet framhåller<br>behovet av ett stomnät och anser att ett strukturprogram omgående<br>”måste upprättas för hur ett stomnät med bredbandskapacitet skall<br>förbinda Sveriges kommuner.</p> <p>Vidare tillstyrker exempelvis PTS, Statskontoret, Glesbygdsverket,<br>Länsstyrelserna i Gävleborgs län och Norrbottens län, Svenska<br>Kommunförbundet. Konkurrensverket förordar konkurrenslinjer om att<br>låta marknaden svara för investeringar i olika slags nät. Några stöd för att<br>föregripa en, konkurrenslösning har inte redovisats av utredaren.</p> <p>Nätbolagen är mer tveksamma och majoriteten avstyrker förslaget i<br>utredningens form. Svenska kraftnät, Sydkraft och Vattenfall AB hänvisar<br>till nätbolagens samarbete kring uppbyggnaden av optokabel på<br>befintliga kraftledningar. Banverket anser att utredningen fokuserar för<br>mycket på möjligheten till uthyrning av svart fiber och framför att<br>Banverkets nät är efterfrågestyrt, vilket innebär att den tillgängliga<br>kapaciteten ökar i takt med efterfrågan. Även Telia påpekar att nätet är<br>efterfrågestyrt. Ett fåtal nätbolag och myndigheter tar inte ställning till<br>bredbandsutbyggnad överhuvudtaget.</p> <p>Stödet för idén med SweNet AB är störst på regional och lokal nivå.<br>Direkt berörda organisationer som Svenska kraftnät, Sydkraft och<br>Vattenfall avstyrker förslaget och menar att ett gemensamt ägt bolag är<br>ett mera realistiskt alternativ. Telia avstyrker förslaget med motiveringen<br>att det rubbar marknadsförutsättningarna. Svenska kommunförbundet<br>anser att kommunerna bör ges möjlighet att vända sig till såväl privata<br>som olika statliga aktörer på marknaden. Ett synpunkt som framförs i<br>flera av remissvaren är ett mer fristående SweNet AB.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Enligt IT-infrastruktur-<br>utredningen råder brist på ledning med hög överföringskapacitet för<br>uthyrning till operatörer. Det finns ett behov av en högre<br>överföringskapacitet i näten på grund av den snabba IT-utvecklingen. I<br>dag är utbudet av sådana nät inte tillräckligt för att möta efterfrågan.<br>Enligt utredningen skulle ett ökat utbud av ledning med<br>bredbandskapacitet kunna pressa priser och öka konkurrensen på<br>marknaden. Därmed skulle utvecklingen och expansionen av IT-<br>användningen gynnas. Sedan betänkandet lämnats till regeringen har<br>marknadssituationen ändrats såtillvida att Telia nu förklarat sig berett att<br>upplåta ledning i fibernätet alternativt, då tillgång till separata fiberpar<br>inte medges, våglängder på fibernät mellan olika orter. Förfrågningar till<br>Telia om möjlighet och avgifter för att tillhandahålla såväl ledning i<br>fibernätet och våglängder har emellertid visat att Telias utbud är<br>begränsat. Utbudet av ledning ökar för närvarande kraftigt särskilt i de<br>tätbefolkade delarna av landet, dock gäller det i huvudsak på stora stråk i<br>stomnät, medan tillgången fortfarande är mycket begränsad i andra delar<br>av landet. Om utbudet av ledning ökade även i de glest befolkade delarna<br>av landet, skulle priset på ledning kunna pressas vilket i sin tur skulle<br>gynna konkurrens bland operatörerna och därmed också gynna<br>utvecklingen och expansionen av IT-användning.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>85</p> <p>För att få klarhet i de kommersiella förutsättningarna för ett initiativ i<br>direkt anslutning till det statsägda nätet gav regeringen den<br>14 oktober 1999 i uppdrag till affärsverket Svenska kraftnät att utreda de<br>kommersiella förutsättningarna för uthyrning av öppen ledning samt<br>ökad datatransmissionskapacitet på marknaden genom en accelererad<br>utbyggnad av optokabel på i första hand stamnätet för starkströms-<br>ledningar. Genom att en eller flera optofiberkablar placeras på redan<br>existerande stolpar, skulle dessa kunna utnyttjas på ett sätt som kan sänka<br>investeringskostnaden i jämförelse med att gräva ner kablar. Svenska<br>kraftnät har bildat ett bolag för ändamålet. Investeringen finansieras på<br>marknadsmässiga grunder.</p> <p>Regeringens uppfattning, som också tidigare redovisats i<br>budgetpropositionen (1999/2000:1, utg.omr. 22), är att det första steget i<br>utvecklingen mot en tillgänglig infrastruktur med hög överförings-<br>kapacitet tas genom utbyggnad av ett stomnät för bredbands-<br>kommunikation mellan landets alla kommuner på marknadsmässiga<br>villkor. Svenska kraftnäts uppdrag är att erbjuda svart fiber på<br>marknadsmässiga villkor. Ett sådant nät utgör början av utvecklingen<br>mot en högre kapacitet i nätet som helhet. Remissbehandlingen visar att<br>det finns ett starkt stöd för ett utbyggt stomnät för bredbands-<br>kommunikation. Några remissinstanser har dock en avvikande<br>uppfattning. Det ankommer på regeringen att fatta nödvändiga beslut.</p> <p>Investeringskostnader för ett nationellt optofibemät som når fram till<br>varje kommunhuvudort har beräknats till ca 2,5 miljarder kronor.</p> <p>5.5.5 Informationsteknikens betydelse för regional utveckling<br>och utjämning</p> <p>Regeringens bedömning: Tillgång till modern informationsteknik till<br>konkurrenskraftiga priser bör finnas för att näringslivet i hela landet<br>skall kunna utvecklas så att det bidrar till den ekonomiska tillväxten.</p> <p>För att hela Sverige skall leva och utvecklas bör även företag i<br>regionalpolitiskt prioriterade regioner snabbt få tillgång till denna<br>teknik så att de kan konkurrera på mer likvärdiga villkor med företag i<br>övriga landet. I detta syfte bör särskilda åtgärder vidtas, bl.a. för att<br>stimulera utbyggnaden av transportnätet i dessa områden.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Sveriges ekonomi växer för<br>närvarande mycket snabbt. För att denna utveckling skall kunna fortsätta<br>är tillgång till modern informationsteknik till konkurrenskraftiga priser<br>för företag i hela Sverige av avgörande betydelse.</p> <p>Den nuvarande tillväxten är dock ojämnt fördelad över landet. Detta<br>gäller även verksamheter inom informationstekniken. Dess snabba<br>utveckling har hittills framförallt lett till ökad sysselsättning i<br>storstadsregionerna. Det finns dock många exempel på framgångsrika<br>verksamheter i branschen i olika delar av landet. Informationstekniken<br>rymmer således möjligheter att undvika oacceptabla regionala skillnader.<br></p> <p>86</p> <p>En ojämnt fördelad tillväxt kan på sikt också påverka den totala<br>tillväxten negativt. En mer balanserad regional utveckling i dessa<br>avseenden innebär fördelar för hela landet, alltifrån glesbygd till<br>storstäder.</p> <p>Regeringen har därför bl.a. tillsatt en utredning om den framtida<br>regionalpolitiken (N 1999:01). Den har i uppgift att utarbeta en strategi<br>för regional balans och föreslå vilka medel som kan behövas för att<br>uppnå detta mål. I direktiven till utredningen nämns den accelererande<br>utvecklingen av informationstekniken som en väsentlig förändring i<br>förutsättningarna att bedriva regionalpolitik i Sverige.</p> <p>Regeringen bedömer det som avgörande för näringslivets framtida<br>utveckling i regionalpolitiskt prioriterade regioner att den nya tekniken<br>kan spridas så att även företag i dessa områden kan delta i den fortsatta<br>utvecklingen och tillgodogöra sig de kostnadsfördelar som den medför<br>för både tillverknings- och tjänsteföretag.</p> <p>Som tidigare nämnts bedöms en sådan spridning också kunna komma<br>till stånd på marknadsmässiga villkor i större delen av landet. Samtidigt<br>finns det risk att denna utveckling inte når ut tillräckligt snabbt till delar<br>av de regionalpolitiskt prioriterade områdena för att i tid motverka de<br>ökade regionala obalanserna. Den teknik som skulle kunna överbrygga<br>avstånden i landet far inte på grund av stora skillnader i tillgänglighet,<br>taxor och kapacitet bli ytterligare en klyfta mellan storstad och glesbygd.</p> <p>Med regionalpolitiskt prioriterade regioner avses i första hand områden<br>i främst norra och västra Sverige, men även i Småland, som omfattas av<br>de nationella stödområdena A och B för vissa företagsstöd och/eller av<br>EG:s strukturfonders mål 1 eller mål 2-områden. Härtill kommer gles-<br>och landsbygdsområden, med delvis andra förutsättningar och problem,<br>som finns även i andra delar av landet.</p> <p>Den nya tekniken innebär en stor utvecklingspotential för näringslivet i<br>områden med långa avstånd till större marknader genom att den kan<br>överbrygga avstånd och även möjliggöra olika former av distansarbete.<br>Hittills har dock de största sysselsättningseffekterna uppstått i tillväxt-<br>orter. På många håll i landet har dock olika former av teleföretag som<br>tillhandahåller avståndsoberoende tjänster etablerats, bl.a. med hjälp av<br>regionalpolitiska företagsstöd.</p> <p>Hittills har merkostnaderna för företag i de från regionalpolitisk syn-<br>punkt mest utsatta områdena, på grund av långa avstånd till marknader,<br>sämre servicegrad än i övriga landet, svårt att erhålla kvalificerad<br>personal, etc., delvis kompenserats med bl.a. nedsatta socialavgifter.</p> <p>Regeringen bedömer, att det för utvecklingen av nuvarande och ett<br>lönsamt framtida näringsliv i dessa områden, är viktigare att företagen<br>snabbt tillförsäkras tillgång till ett transportnät för den moderna<br>informationstekniken och nättjänster på konkurrenskraftiga villkor, än att<br>de erhåller den generella kompensation som nedsatta socialavgifter<br>hittills inneburit. Inte i några delar av Sverige kan ett framtida näringsliv<br>konkurrera med omvärlden med låga arbetskraftskostnader. Både varor<br>och tjänster måste ges ett sådant kunskapsinnehåll att de kan bära upp<br>välfärdssamhället.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>87</p> <p>Sedan Sverige blev medlem i den Europeiska unionen måste också alla<br>företagsstöd anpassas till statsstödsreglerna i fördraget om upprättande<br>av den Europeiska gemenskapen. EG-kommissionen, till vilken<br>medlemsländerna bl.a. delegerat befogenheten att utfärda riktlinjer och<br>att övervaka att dessa följs, beaktar inte alltid, enligt regeringens<br>uppfattning, de särskilda regionalpolitiska problem som Sverige har i<br>jämförelse med andra medlemsländer.</p> <p>EG-kommissionen har bl.a. inte godkänt stödformen nedsatta social-<br>avgifter trots att förhandlingarna om detta fortsatt efter att riksdagen<br>beslutat om betydande inskränkningar i dess omfattning. Regeringen har<br>därför tvingats att från den 1 januari 2000 tills vidare se till att stöd-<br>formen inte tillämpas. I annat fall kan de företag som kommer i<br>åtnjutande av nedsättningen bli återbetalningsskyldiga. Kommissionen<br>har dessutom nyligen inlett s.k. formellt granskningsförfarande gentemot<br>Sverige beträffande stödformen.</p> <p>Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte är försvarligt att<br>längre vänta på att stödformen nedsatta socialavgifter eventuellt skall<br>komma att godkännas av EG-kommissionen i en oviss framtid och i<br>mycket inskränkt omfattning. De regionalpolitiska medel som frigörs<br>avser regeringen i stället föreslå riksdagen skall användas för att på andra<br>sätt förbättra förutsättningarna för näringslivet i de regionalpolitiskt mest<br>utsatta områdena, dvs. i huvudsak de områden som tidigare haft nedsatta<br>socialavgifter.</p> <p>Ett användningsområde är att delvis finansiera den utbyggnad av det<br>transportnät för informationsteknik som just beskrivits i den mån det inte<br>kan ske på kommersiella grunder.</p> <p>Bl.a. härigenom bedömer regeringen att goda förutsättningar i form av<br>teknisk infrastruktur kommer att skapas för företag i dessa områden.<br>Nästa viktiga steg är att företagen på olika sätt kan tillämpa tekniken för<br>att uppnå de fördelar som den bedöms kunna medföra. Många aktiviteter<br>pågår redan över hela landet för att främja användningen i t.ex.<br>småföretag. Närings- och teknikutvecklingsverket gör för närvarande en<br>inventering av dessa aktiviteter och avser att till halvårsskiftet kunna<br>lämna förslag som gynnar denna utveckling.</p> <p>Ett ytterligare användningsområde för de nämnda regionalpolitiska<br>medlen kan således vara att på olika sätt särskilt främja användningen av<br>tekniken i företag i främst de områden där de hittills haft nedsatta<br>socialavgifter. Detta kan också komma att vara av betydelse för<br>exempelvis vissa av de orter för vilka regeringen nu genomför ett särskilt<br>omställningsprogram på grund av förändringar inom försvarsmakten.</p> <p>Även andra regionalpolitiska medel avses användas i detta syfte.</p> <p>Den regionalpolitiska utredningen kan också senare förväntas komma<br>med förslag till åtgärder som är värdefulla för näringslivet i dessa<br>områden.</p> <p>För anslutning för datakommunikation kan även företag i viss<br>utsträckning erhålla skattereduktion i enlighet med vad som tidigare<br>sagts.</p> <p>För följ dinvesteringar i företagen, t.ex. i maskiner utrustade med<br>avancerad informationsteknik, som bedöms lönsamma och inte komma<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>88</p> <p>till stånd utan statligt stöd finns i de regionalpolitiskt prioriterade<br>områdena redan nu möjligheter for att erhålla stöd i form av t.ex.<br>regionalt utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd eller småföretagsstöd.<br>Företrädesvis företag inom tjänstesektorn kan erhålla sysselsättnings-<br>bidrag i samband med att de expanderar eller lokaliserar ny verksamhet<br>inom stora delar av de nationella stödområdena A och B. Sistnämnda<br>stödform har på senare tid bl.a. medverkat till en snabb expansion av<br>teleföretag som tillhandahåller olika former av kvalificerade tjänster i<br>dessa stödområden.</p> <p>Ett snabbt utbyggt transportnät för informationstjänster över hela<br>landet, ett bidrag till finansiering av anslutningar till detta nät för vissa<br>företag och hushåll, en fungerande konkurrens som främjar likvärdiga<br>villkor för utnyttjande i hela landet, bedömer regeringen samman-<br>fattningsvis vara de mest effektiva åtgärder som nu kan vidtas för att<br>skapa goda förutsättningar för att näringslivet i hela landet skall<br>utvecklas och bidra till fortsatt ekonomisk tillväxt. För att hela Sverige<br>skall leva och utvecklas är det motiverat att vidta särskilda åtgärder för<br>att företag i de regionalpolitiskt mest utsatta delarna av landet skall fa<br>tillgång till tekniken och för att främja användningen denna.</p> <p>I detta avsnitt har främst behandlats förutsättningarna för näringslivet i<br>regionalpolitiskt prioriterade områden att skapa förutsättningar för håll-<br>bar ekonomisk tillväxt. Regionalpolitiken har också som mål att skapa<br>likvärdiga levnadsvillkor för medborgarna i hela riket. Förslaget om stöd<br>till lokala transport- och accessnät samt skattelättnad för bredbands-<br>anslutning är ett led i denna del av politiken.</p> <p>5.5.6 Övriga insatser för den tekniska infrastrukturen</p> <p>Tillgång till accessnät</p> <p>Post- och telestyrelsen (PTS) har i september 1999 lämnat förslag till<br>ändringar i telelagen (1993:597) för att möjliggöra åtkomst till vissa<br>accessnät. Förslaget innebär att tillståndshavare enligt telelagen som är<br>anmälda till Europeiska kommissionen på grund av att de har ett<br>betydande inflytande på den svenska marknaden genom tillståndsvillkor<br>skall kunna ges skyldighet att ge tillgång till sitt accessnät på rimlig<br>begäran. Skyldigheten skall gälla på likvärdiga villkor och ersättningen<br>för upplåtelsen skall grunda sig på kostnaderna. Rätten att få tillgång till<br>accessnätet avses gälla för teleoperatörer som tillhandahåller teletjänster<br>inom ett allmänt tillgängligt telenät. I dagsläget är det endast Telia AB<br>som uppfyller kraven för att åläggas denna skyldighet.</p> <p>Avsikten med förslaget är att främja konkurrensen på tjänster och<br>produkter inom accessnätet. Sedan telelagens tillkomst år 1993 har<br>konkurrensen utvecklats mycket positivt på vissa delar av telemarknaden<br>såsom internationell telefoni och mobiltelefoni. T.ex. finns för<br>närvarande ca 160 till PTS anmälda teleoperatörer. Andra delar av<br>telemarknaden har inte blivit föremål för samma starka konkurrens. Det<br>avser framförallt produkter och tjänster som i hög grad är beroende av</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>89</p> <p>tillgången till ett accessnät, såsom lokal telefoni, abonnemang, ISDN-<br>anslutning och bredbandsaccess.</p> <p>Accessnätet står for merparten av de totala nätkostnaderna. Tillgången<br>till ett accessnät är av avgörande betydelse för att möjliggöra för en<br>operatör att kunna tillhandahålla produkter och tjänster i accessnätet och<br>därmed öka konkurrensen på området. Detta kan ske antingen genom<br>nyutbyggnad av accessnät, uthyrning av Telias accessnät eller<br>utnyttjande av befintliga alternativa accessnät.</p> <p>Enligt en konsultation som PTS genomförde sommaren 1999 ansåg<br>aktörerna på marknaden att något alternativt accessnät för framförallt<br>hushållskundema som kunde konkurrera med Telias accessnät inte skulle<br>finnas inom överskådlig framtid.</p> <p>För utvecklingen av konkurrensen beträffande produkter och tjänster<br>såsom lokal telefoni, abonnemang, ISDN-anslutning och ADSL-<br>anslutning är således tillgång till accessnät av avgörande betydelse.<br>Beträffande bredbandsaccess kan det dessutom antas att utvecklingen av<br>tjänsten ur teknisk synvinkel, t.ex. avseende ADSL-teknik, främjas om<br>konkurrens skapas i operatörsledet liksom utbudet av tjänsten snabbt kan<br>förväntas öka. Detta bör i sin tur komma konsumenterna till del i form av<br>lägre priser.</p> <p>Kommissionen har i sitt meddelande Mot ett nytt regelverk för<br>infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster,<br>KOM(1999)539, beträffande konkurrensen i lokala nät (dvs. accessnät)<br>angett att brådskande åtgärder krävs för att öka konkurrensen inom de<br>lokala näten. Det framhålls att nationella tillsynsmyndigheter i många<br>medlemsstater håller på att införa krav på att monopoloperatörerna skall<br>göra sina lokala nät tillgängliga för konkurrerande tjänsteleverantörer.<br>Kommissionen välkomnar detta och anser att gemenskapen inte kan<br>vänta på att lagstiftning skall antas inom detta område. Kommissionen<br>kommer i stället att använda sig av rekommendationer och, i särskilda<br>fall, sina befogenheter enligt konkurrensreglerna i Romfördraget för att<br>uppmuntra en uppdelning av anslutningarna för lokala nät i hela EU.</p> <p>I ett yttrande den 17 februari 2000 över kommissionens ovannämnda<br>meddelande ställde sig regeringen positiv till förslaget och angav att<br>tillgången till ett accessnät är av avgörande betydelse för att som operatör<br>kunna tillhandahålla produkter och tjänster i accessnätet och därmed öka<br>konkurrensen inom detta segment. Hänvisning gjordes till lagförslaget<br>om tillgång till accessnät.</p> <p>Inom kommissionen har Generaldirektoratet Informationssamhället<br>tagit fram ett arbetsdokument som underlag för en rekommendation och<br>som f.n. är utsänt för konsultation. Rekommendationen förväntas antas i<br>april 2000. Den föreslagna rekommendationen skall också sättas i<br>samband med Kommissionens initiativ eEurope i vilket angivits att<br>åtkomst till tidigare monopoloperatörers accessnät som målsättning skall<br>finnas tillgängligt redan december 2000.</p> <p>Inför fusionen med Telenor gjorde Telia ett åtagande i förhållande till<br>kommissionen att öppna sitt accessnät. I och med att fusionen inte<br>genomfördes gäller dock inte längre åtagandet. Telia har emellertid<br>förklarat att bolaget ändå avser att leva upp till åtagandet genom att<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>90</p> <p>öppna sitt accessnät. Allmänt gällde att Telias åtagande var mer detaljerat<br>än PTS förslag. Motsvarande kan antas gälla ett frivilligt erbjudande från<br>Telias sida. PTS förslag anger i stället riktlinjer och bemyndiganden för<br>PTS att genom föreskrifter förtydliga skyldigheter när det gäller t.ex.<br>tekniska lösningar, samlokalisering och kostnadsmodell.</p> <p>Ett utnyttjande av tillgång till accessnät fordrar i vissa fall<br>investeringar t.ex. i form av anslutningsledningar till och utrustning i de<br>lokalstationer som accessnätet utgår ifrån. En lagreglering om tillgång till<br>accessnät ger aktörerna på marknaden klara spelregler som bildar<br>förutsättning för långsiktiga investeringar på ett sätt som inte torde kunna<br>säkerställas om aktörerna hänvisas till att endast förlita sig på avtal som<br>med all sannolikhet kommer att innehålla tidsbegränsningar.</p> <p>Starka skäl talar därför för att tillgång till accessnät görs möjlig och att<br>detta skall ske genom lagstiftning. Den senaste tidens tekniska utveckling<br>har emellertid inneburit att radio- och TV-tjänster samt andra tjänster<br>som kräver hög överföringskapacitet, t.ex kommunikation via Internet,<br>kan förmedlas även genom telenätet. Detta innebär att vissa<br>bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen aktualiseras även när det gäller<br>telenät. Bestämmelsen i 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen innebär att<br>varje svensk medborgare och svensk juridisk person har rätt att sända<br>radioprogram genom tråd. Det kan inte uteslutas att en skyldighet att ge<br>tillgång till sitt accessnät innebär en begränsning av denna grundlagsfästa<br>rätt för nätinnehavaren. Frågans förhållande till yttrandefrihets-<br>grundlagen måste därför övervägas innan något förslag till lagstiftning<br>kan presenteras.</p> <p>Risker för lokal monopolisering</p> <p>IT-infrastrukturutredningen konstaterade att risker för monopolisering<br>kunde komma att uppträda, men utredde inte denna fråga närmare utan<br>föreslog en ny utredning inom detta område. Remissinstanserna bl.a.<br>Hyresgästernas Riksförbund framhåller kraftfullt risken för monopol i de<br>nya accessnät som nu växer fram. Man hänvisar till parallellen med<br>kabel-TV-näten, som man föreslår skall öppnas för konkurrens. Även<br>Konsumentverket påpekar samma risker för monopolisering.</p> <p>Utvecklingen av de nya fastighetsnäten för bredbandskommunikation<br>har gått oerhört snabbt alltsedan 1999. En undersökning från Hyres-<br>gästernas Riksförbund (december 1999) visar att 138 bostadsföretag<br>fattat beslut eller kommer att fatta beslut inom 6 månader om utbyggnad<br>av fastighetsnät. I 81 av dessa företag kommer hyresgästerna inte att få<br>välja operatör. Man kan därför befara att det finns stora risker för lokal<br>monopolisering. Riskerna för monopolisering blir mindre om användarna<br>kan välja mellan såväl olika operatörer som accesstekniker, t.ex. via<br>kabel-TV-nät eller trådlös överföring, men i många bostadsområden<br>kommer sådana möjligheter att saknas. Risker för lokal monopolisering<br>är viktiga att förebygga. Regeringen har därför uppdragit åt PTS att<br>utreda frågan och därvid också belysa fastighetsägarens ansvar för<br>anläggning av fastighetsnät.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>91</p> <p>Tillgänglighet för funktionshindrade</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringens bedömning: En försöksverksamhet för personer med<br>funktionshinder bör inledas när det gäller möjligheterna till förbättrade<br>levnadsvillkor med hjälp av produkter och tjänster som kräver hög<br>överföringskapacitet inom telekommunikationsområdet. Formerna för en<br>sådan försöksverksamhet bör utredas. Fortsatta insatser bör göras för<br>utveckling och kompetensutveckling då det gäller IT för funktions-<br>hindrade.</p> <p>Utredningens förslag: överensstämmer i stort med regeringens<br>bedömning.</p> <p>Remissinstanserna: Bl.a. Svenska Kommunförbundet, Landstings-<br>förbundet, SEKO och IT-företagen tillstyrker förslaget utan vidare<br>kommentarer. PTS ställer sig positiv till att medverka i uppläggningen av<br>försöksverksamheten. Hjälpmedelsinstitutet tillstyrker förslaget, är berett<br>att åta sig ansvaret för försöksverksamheten och vill i samråd med PTS<br>och Socialstyrelsen utreda formerna för försöksverksamheten. Institutet<br>vill även inkludera personer med funktionshinder i glesbygd.<br>Synskadades Riksförbund tillstyrker förslaget, även om man anser att<br>bredband inte är det viktigaste inslaget för att stödja de synskadade.<br>Förbundet kräver en nationell IT-strategi för synskadade, innebärande<br>bl.a. att de synskadades datorhjälpmedel måste fungera tillsammans med<br>de operativsystem, gränssnitt och applikations-program etc. som ingår i<br>IT-infrastrukturen.</p> <p>Statskontoret tar inte ställning till försöksverksamheten utan anser att<br>en kalkyl och en finansieringsmodell krävs innan några försök startas.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Den pågående utbyggnaden av<br>bredbandsnät och utvecklingen av tjänster som kräver hög nätkapacitet<br>kan ge ökade möjligheter för personer med funktionshinder att utnyttja<br>informationstekniken på ett effektivt och smidigt sätt. Personer med<br>funktionshinder skall ha tillgång till och kunna använda de IT-system<br>som byggs upp. Särskilda lösningar för personer med funktionshinder<br>skall så långt som möjligt undvikas. IT-systemen skall vara så flexibelt<br>utformade att de går att utnyttja av så många som möjligt och med<br>samma utrustning som andra. Den offentliga sektorn bör vara ett<br>föredöme och kunna ställa krav på tillgänglighet och användbarhet vid<br>upphandling av IT-system.</p> <p>Det finns ett stort antal personer med olika funktionshinder där hjälp-<br>medel i form av rätt datorutrustning och tjänster som kräver anslutning<br>med hög nätkapacitet skulle kunna underlätta vardagen och innebära<br>både höjd livskvalitet för den enskilde och sänkta kostnader för<br>kommunala och andra stödinsatser. Med bredband kan det t.ex. bli<br>naturligt med telefonsamtal på teckenspråk genom att kvaliteten i<br>bildtelefonin blir bättre. Personer med rörelsehinder kan snabbare få<br>information om tillgängliga platser och tjänster av olika slag. Nya<br>tjänster och tillämpningar kan bidra till att överbrygga<br>kommunikationsklyftor mellan personer med funktionshinder och andra.</p> <p>92</p> <p>Samtidigt finns en risk för att nya kommunikationsmönster och ny<br>teknik kan innebära att personer med funktionshinder ställs utanför<br>utvecklingen och således inte har möjligheter att ta del av de positiva<br>effekterna som t.ex. tjänster som kräver hög kapacitet i näten kan<br>medföra. Nya tjänster och avancerade produkter inom IT-området måste<br>därför göras tillgängliga och användbara för alla. En generell<br>tillgänglighet är samhällsekonomiskt lönsam och bör eftersträvas. En<br>satsning från statens sida bör på olika sätt innehålla åtgärder som säker-<br>ställer en sådan utveckling.</p> <p>Mot bakgrund av ovanstående och av resultatet av den utvärdering av<br>telekommunikationsområdet med inriktning mot funktionshindrades<br>behov som föreslogs i proposition (1995/96:86) Funktionshindrades<br>tillgång till teletjänster gör regeringen bedömningen att det är viktigt att<br>behoven hos personer med funktionshinder beaktas tidigt i en satsning<br>inom bredbandsområdet. Regeringen har inom ramen för den år 1998<br>beslutade handlingsplanen för äldrepolitiken beslutat om medel för olika<br>satsningar inom IT-området. Regeringen stöder också det av<br>Hjälpmedelsinstitutet föreslagna IT-pro grammet och har avsatt<br>60 miljoner kronor för finansiering av programmet. Detta program är i<br>gång och bedrivs i nära samarbete med användargrupper och avser bl.a.<br>ett försök med nya IT-tillämpningar, utveckling, anpassning och<br>utvärdering av IT-baserade produkter och tjänster liksom utveckling av<br>kompetens hos brukarna och inom handikapprörelsen. Det är angeläget<br>att komplettera dessa insatser med att få kunskap om vilka som skulle<br>kunna ha nytta av bredband, vilka praktiska och tekniska förutsättningar<br>som måste vara uppfyllda, vilka speciella anpassningar som måste göras,<br>vilken utrustning som kan behövas, vilket IT-stöd som kan behövas samt<br>vilka extra kostnader som kan uppkomma för den enskilde. Regeringen<br>avser därför att utreda förutsättningarna för hur en försöksverksamhet<br>med denna inriktning kan läggas upp. Pågående forskningsprojekt vid<br>PTS för en samhällsekonomisk utvärdering av tjänster för personer med<br>funktionshinder bör kunna användas som utvärderingsmetod för att<br>bedöma värdet av lämnade stöd.</p> <p>Ett internationellt arbete pågår med syfte att skapa tillgänglighet till<br>Internet för personer med funktionshinder. Initiativet, Web Accessiblity<br>Iniative, är knuten till det generella utvecklingsarbete av Internet som<br>genomförs av World Wide Web Consortium, W3C. Tillgänglighets-<br>arbetet stöds ekonomiskt av regeringarna i USA och Canada, av EU-<br>kommissionen, samt av några av de största IT-företagen. Sverige bör<br>aktivt delta i detta initiativ.</p> <p>I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (prop.<br>1999/2000:79) behandlas en rad frågor vad gäller tillgänglighet för<br>personer med funktionshinder, och en särskild utredning aviseras i denna<br>proposition som bland annat ska se på IT-området.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>93</p> <p>5.5.7</p> <p>Samhällets informationsförsörjning</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringens bedömning: En strategi bör utformas for att effektivisera<br>och underlätta tillgängligheten till den offentliga informationen och för<br>att stimulera utveckling av elektroniska informationstjänster.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Offentlig information efterfrågas<br>i ökande utsträckning i elektronisk form av både medborgare och<br>näringsliv. Sverige har en lång erfarenhet av breda och grundläggande<br>elektroniska tjänster. Det finns ett antal databaser med grundläggande<br>information som fungerar i samverkan mellan näringsliv och förvaltning.<br>Det finns också en tradition av samarbete för att utveckla samhällets<br>informationsförsörjning. Satsningar på nya tjänster som bygger på<br>elektronisk information görs nu i offentlig förvaltning, i näringslivet och<br>i samhället i övrigt. Att ha väl fungerande system för information om<br>grundläggande fakta från den offentliga sektorn är betydelsefullt i flera<br>avseenden. För det första är det, av demokratiska skäl angeläget att<br>enskilda far en god insyn i samhället och de produkter som är resultatet<br>av det arbete som bedrivits inom den offentliga förvaltningen. För det<br>andra har en väl fungerande informationsspridning stor betydelse för<br>effektiviteten i den offentliga förvaltningen självt. Att göra grund-<br>läggande information från den offentliga sektorn tillgänglig är också en<br>betydelsefull faktor för tillväxt och välfärden.</p> <p>Bedömningar utomlands och i Sverige tyder på att närmare hälften av<br>dagens elektroniska informationsmarknad baseras på material från<br>offentliga källor.</p> <p>Utvecklingen av informationstekniken innebär att praktiskt taget all<br>offentlig information kommer att vara elektroniskt producerad, lagrad<br>och distribuerad för att effektivisera den offentliga verksamheten.<br>Särkostnader för att ta fram och leverera information till medborgare och<br>företag blir i det läget små. Riksdagen har redan tidigare tagit ställning<br>till statens roll på informationsområdet genom bl.a. beslut om en<br>nationell IT-strategi (prop. 1995/96:125, bet. 1995/96:TU19, rskr.<br>1995/96:282) och beslut om förvaltningspolitiken (prop. 1997/98:136,<br>bet. 1997/98:KU31, rskr. 1997/98:294). Regeringen fortsätter arbetet<br>med att skapa tydliga regler för samhällets informationsförsörjning, för<br>att bättre utnyttja befintliga informationskällor samt eventuellt skapa nya<br>tjänster.</p> <p>Av den grundläggande informationen som finns i samhället har<br>rättsinformationen i många avseenden en särställning. Lagar,<br>förordningar och andra föreskrifter utgör en av hörnstenarna för ett<br>ordnat och organiserat samhällsliv. De reglerar det offentligas<br>verksamhet och förhållandet mellan det offentliga och det enskilda<br>inbördes. Rättsordningen bygger på principen att medborgarna skall<br>känna till de föreskrifter som har beslutats och kungjorts. För att<br>underlätta för allmänheten att skaffa sig information om vilka regler som<br>gäller har regeringen beslutat att det skall byggas upp ett nytt offentligt<br>rättsinformationssystem som skall vara tillgängligt via Internet. Det nya<br>systemet regleras av rättsinformationsförordningen (1999:175), som</p> <p>94</p> <p>trädde i kraft den 1 maj 1999. Systemet genomförs i olika etapper. I en<br>första etapp blir all information som skall ingå i systemet sökbar via den<br>gemensamma ingångssidan på Internet. I en andra etapp integreras den<br>samlade informationsmängden så att det går att söka i olika rättskällor<br>med en samlad sökning.</p> <p>När det gäller övrig grundläggande information behöver flera frågor en<br>lösning. Det gäller t.ex. omfattningen av det offentliga åtagandet for<br>grundläggande offentliga informationen, omfattning av samverkan och<br>samspel med olika intressenter, krav på kvalitet, standardisering m.m.<br>Oklarheter i dessa sammanhang hindrar utvecklingen på området.<br>Samhällets informationsförsörjning har varit föremål för omfattande<br>utredningar under de senaste tio åren. Senast har en arbetsgrupp i<br>Regeringskansliet gjort en inventering och analys av det hittillsvarande<br>arbetet vilket kommer att redovisas i promemorian Samhällets<br>grundläggande information (kommande Ds). Det framgår bl.a. att<br>frågeställningarna kan fördelas på en rad delområden av skiftande<br>karaktär inom vilka det behövs ökad tydlighet beträffande det offentliga<br>åtagandet. De avser frågor kring uppbyggnad, förvaltning och<br>tillhandahållande. De omfattar såväl villkoren för spridning av samhällets<br>grundläggande information som frågor om samverkan, informations-<br>kvalitet, prissättning och finansiering. En särskild fråga för att underlätta<br>effektiv sökning är att utveckla information om tillgänglig information,<br>så kallad metadata. De innefattar beskrivande uppgifter både om enskilda<br>dokument eller andra objekt, som databaskataloger för att kunna hitta i<br>informationsmängden. En annan fråga är inrättandet av en enhetlig<br>terminologi för att underlätta utbyte av uppgifter mellan de elektroniska<br>systemen.</p> <p>För att de elektroniska informationsvägarna och tjänsterna i den<br>offentliga verksamheten ska få den förväntade funktionen av snabbhet,<br>kvalitet och tillförlitlighet, behövs vissa grundläggande gemensamma<br>regler. Regeringen avser därför att påskynda den systematiska och<br>långsiktiga uppbyggnaden av regler och riktlinjer som kan vara<br>sammanhållande för det offentliga agerandet när det gäller att<br>elektroniskt förse samhället med grundläggande offentlig information.</p> <p>En annan viktig förutsättning för att materialet skall bli lätt tillgänglig<br>är att det finns enkla ingångar - s.k. portaler - till den offentliga<br>informationen. Tjänsten Sverige Direkt, som startades i januari 1997 är<br>sådan gemensam ickekommersiell ingångssida till den offentliga sektorn.<br>Från denna sida kan en besökare länka sig till hemsidorna för alla statliga<br>myndigheter, samtliga landsting och regionerna Skåne och Västra<br>Götaland samt samtliga kommuner. Från SverigeDirekts hemsida kan<br>man också gå till Samhällsguiden och till ett antal andra offentliga<br>Intemet-nätverk. Behovet av en portal som inkörsport till offentlig sektor<br>och med koppling till olika specialtjänster, t.ex. ingångar för att<br>underlätta sökning för företagare och andra användargrupper, kommer att<br>öka i takt med att allt mera information produceras och publiceras i<br>elektronisk form. Regeringen kommer därför att göra särskilda satsningar<br>på att utveckla SverigeDirekts sökmöjligheter. Regeringen har vidare gett<br>NUTEK i uppdrag (N1999/12595/NL) att underlätta för företagare att</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>95</p> <p>söka information bl.a. genom att skapa en elektronisk sökväg till relevant<br>företags information.</p> <p>Regeringens uppfattning är att offentlig information måste hålla hög<br>kvalitet. Portalen SverigeDirekt bör därför användas för kvalitetssäkring<br>av den information som är kopplad till portalen.</p> <p>Sammanfattningsvis skapar Sverige en bra grund för nya tjänster och<br>tillväxt i framtiden genom målmedvetna satsningar på utveckling och<br>tillhandahållande av offentlig information. I offentlig sektor pågår en<br>utveckling av medborgar- och företagsnära förvaltning som kan erbjuda<br>bl.a. dygnetrunttjänster, integrerade tjänster i olika livs- och affärs-<br>situationer samt en i övrigt snabbare och mer kundanpassad service.<br>Näringslivet ges tillgång till offentliga bastjänster och annan service som<br>bl.a. underlättar övergången till elektronisk affärsverksamhet. Ur<br>demokratisk synvinkel är de elektroniska informationskällorna viktiga<br>och ger medborgarna en förstärkt och mer ingående insyn och kontroll av<br>myndigheterna. I dessa sammanhang bör nämnas den betydelse som en<br>ordnad adresstruktur har för elektronisk handel och annan elektronisk<br>kommunikation. Post- och telestyrelsen har i uppdrag att utreda en<br>samlad katalogfunktion för teleadresser, vari också e-postadresser kan<br>ingå.</p> <p>5.5.8 Statistik om informations- och kommunikationsteknik</p> <p>Regeringens bedömning: Statistik om informations- och kommunika-<br>tionsteknik bör ingå i den officiella statistiken och publiceras<br>regelbundet. I ett första steg kommer en samlad redovisning av befintlig<br>statistik publiceras vid två tillfällen, under år 2001-2003, i avvaktan på<br>underlag om den långsiktiga inriktningen för informations- och<br>kommunikationsteknikstatistiken.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Behovet av överblick över<br>statistik om informations- och kommunikationsteknik (IKT) i Sverige är<br>stort. Behov finns både inom den offentliga och privata sektorn..<br>Utvecklingen inom IT-området påverkar alla delar av samhället och<br>omfattar allt från människors och företags IT-användning till effekter på<br>samhällsutvecklingen. Tillgången till statistik är av stor vikt t.ex. för<br>regeringens uppföljning av den IT-politiska inriktingen.</p> <p>Det finns i dag ingen samlad svensk ITK-statistik att tillgå. En<br>offentligt beställd och producerad statistik samt annan kvalitets-<br>deklarerad statistik bör därför göras tillgänglig. Statens institut för<br>kommunikationsanalys (SIKA) har regeringens uppdrag att utreda<br>uppbyggnaden av ett system för statistik om IKT (K98/2096/1). I<br>uppdraget ingår att ge förslag på hur statistiken skall göras tillgänglig.<br>Inom ramen för uppdraget sker en kontinuerlig bevakning och<br>dokumentation av den IKT-statistik som i dag tas fram. Detta sker bl.a. i<br>samverkan med bland annat NUTEK och SCB med ansvar inom<br>området. SIKA har i regleringsbrev för år 2000 givits i uppdrag att senast<br>i maj år 2001 ta fram en publikation som med hjälp av statistik samlat</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>96</p> <p>redovisar utveckling och nuläge avseende IKT. Regeringen anser att P^roP- 1999/2000:86<br>samlad statistik bör publiceras regelbundet och att ovannämnda<br>publikation i ett första steg ges ut vid två tillfallen. Regeringen avser att<br>senare ta ställning till den långsiktiga omfattningen och ansvars-<br>fördelningen av officiell statistik på IKT-området när redovisningen av<br>uppdraget rörande uppbyggnaden föreligger.</p> <h4>5.6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Användningen av IT</h4> <p>5.6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IT för demokrati</p> <p>Regeringens bedömning: Försök bör genomföras i olika typer av<br>boendemiljöer för att med IT-stöd öka medborgarnas insyn och<br>delaktighet i demokratiska beslutsprocesser.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: I framtidsdebatten brukar<br>informationstekniken tillskrivas förmågan att lösa många av de problem<br>som det moderna samhället skapat. Ett stort antal positiva effekter för<br>samhället har mer eller mindre regelmässigt tagits för givna. Bland<br>sådana effekter hör fördjupad demokrati och ökad medborgerlig insyn till<br>de mera framträdande. Såväl i Demokratiutredningens arbete som i den<br>senaste eftervalsdebatten har dessa möjligheter framhållits.</p> <p>Det saknas dock kunskaper inom området IT och demokrati. Många<br>informationsprocesser i samhället har utvecklats radikalt med stöd av IT.<br>Men folkstyret är ett undantag. Ännu så länge saknas större erfarenhet,<br>både i Sverige eller internationellt, av hur IT kan användas för att skapa<br>mötesplatser och diskussionsforum som främjar den demokratiska<br>dialogen.</p> <p>Vår praktiska kunskap om vad som ibland kallas digital demokrati,<br>cyberdemokrati eller teledemokrati är fortfarande blygsam. I detta<br>sammanhang är det viktigt att betona att informationsteknikens<br>demokratiska potential naturligtvis är beroende av vilken teknik som<br>avses samt vad vi menar med demokrati. IT, liksom demokrati, är ett<br>brett och mångtydigt begrepp, och preciseringar krävs om debatten ska<br>bli meningsfull.</p> <p>Regeringen vill här fösta uppmärksamheten på behovet av ytterligare<br>kunskap om informationstekniken som ett demokratiskt redskap. Sådan<br>kunskap kan bara fås genom praktiska försök. Det är därför angeläget att<br>det snarast tas initiativ som syftar till att testa IT-stödd demokrati i<br>praktiken under förhållanden som tillåter att nya kunskap och<br>erfarenheter kan vinnas. Sådana försök kan t.ex. utformas enligt följande:</p> <p>• en relativt stor skala (kommundel eller större bostadsområde),</p> <p>• en längre tidsrymd (4-5 år),</p> <p>• ett brett spektrum av möjligheter (såväl information och diskussion<br>som direkt demokratiskt handlande),</p> <p>• ett underifrånperspektiv (medborgarna och invånarna i centrum,<br>snarare än politiker och tjänstemän).</p> <p>97</p> <p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 86<br></p> <p>Initiativ i denna riktning skulle tillföra värdefull och för den fortsatta<br>debatten om demokratins framtid nödvändig kunskap. Regeringen avser<br>därför att inleda ett utvecklingsarbete om IT och demokrati. Syftet är att<br>via ett antal pilotkommuner få svenska och internationella erfarenheter<br>av hur IT kan användas för att skapa demokratiska mötesplatser och<br>diskussionsforum som främjar dialogen mellan medborgare och de<br>förtroendevalda.</p> <p>Tillsammans med Svenska kommunförbundet och Landstings-<br>förbundet kommer ett nätverk att skapas, som dels kan fungera som<br>mötesplats där deltagarna kan utbyta erfarenheter av hur olika politiska<br>områden kan stödjas med IT och hur detta kan göras, dels kan stödja<br>utformningen av IT-strategier inom området.</p> <p>Det finns i dag olika tekniker som syftar till att ”folkets röst” kan höras<br>på annat sätt än genom traditionella kanaler. Så kallade medborgar-<br>paneler har prövats i mindre skala i några länder. Det innebär att grupper<br>av medborgare väljs ut med avseende på kön, ålder, inkomst, utbildning<br>m.fl. viktiga faktorer så att den motsvarar befolkningen som helhet.<br>Grupperna informeras utförligt om en sakfråga eller ett samhällsproblem.<br>Den får möjlighet till diskussion och eftertanke, varefter dess<br>medlemmar genom en röstningsprocedur redovisar sina slutsatser.</p> <p>Syftet med det utvecklingsarbete som kommer att inledas i några<br>kommuner och landsting är bl.a. att utveckla metoder där mötesgrupper<br>kan utbyta mer eller mindre modererade åsikter med IT-stöd så att de kan<br>fungera som ett konstruktivt komplement till andra demokratiska kanaler.</p> <p>Regeringen beslutade vid sitt sammanträde den 25 november 1999 att<br>tillsätta en kommitté med uppdrag att föreslå åtgärder för att säkra den<br>medborgerliga insynen och deltagandet i den kommunala demokratin.<br>Kommittén skall bl.a. kartlägga vilket praktiskt stöd de förtroendevalda<br>har i sitt arbete och vad som kan behövas i framtiden, t.ex. arbetsverktyg<br>i form av IT-stöd. Kommittén skall också studera erfarenheterna i de<br>försök som gjorts i arbetet med s.k. medborgarpaneler och utifrån detta<br>föra en diskussion om hur dessa kan användas i större utsträckning. I<br>detta arbete skall också vissa internationella jämförelser göras.</p> <p>Dessa frågor har också behandlats av Demokratiutredningen som<br>lämnade sitt betänkande i mitten av februari år 2000.</p> <p>Utredningen föreslår att en statlig och kommunal politik i första hand<br>bör inrikta sig på att utveckla tekniker och metoder för en deltagar-<br>demokrati med IT-stöd. Den nya informationstekniken har en potential<br>när det gäller alt vidga medborgarnas möjligheter att delta i och påverka<br>problemformuleringar och diskussionerna före beslut i folkvalda<br>församlingar. Det bör därför prövas om och i vilken utsträckning den nya<br>informationstekniken kan stimulera ett politiskt intresse och deltagande.</p> <p>Det finns emellertid allvarliga brister i den grundläggande tillgången<br>till det medium som med säkerhet kommer allt bli allt viktigare för<br>demokratin i framtiden. Dessa brister har samband med faktorer som<br>kön, ålder, socialgrupp, utbildningsnivå, bostadsort, etnicitet etc. LO-<br>rapporten ”Datorn och Internet” från juni 1999 visar att andelen LO-<br>medlemmar med hemdator var 51 procent. Bland TCO- och SACO-<br>medlemmar var datortillgången i hemmet 76 respektive 84 procent. Ett<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>98</p> <p>stort antal svenskar, framfor allt bland LO-gruppema, kan alltså inte<br>utnyttja informationsteknikens möjligheter. Om inte alla medborgare har<br>tillgång till den nya tekniken, eller inte kan använda den, blir det svårt att<br>tala om en fullvärdig demokrati. Hamnar vissa grupper utanför<br>samhällsutvecklingen och den politiska debatten finns det en fara för<br>ökad segregation och för att en permanent informationsunderklass växer<br>fram. Många hushåll saknar dock fortfarande tillgång till dator och<br>Intemetuppkoppling.</p> <p>Många faktorer samverkar till att invandrare som grupp är eftersatta<br>när det gäller jämlika och jämställda levnadsvillkor i det svenska<br>samhället. En sådan faktor är tillgången till samhällsinformation.<br>Problemet kan yttra sig i att det är svårare för invandrare att ta del av<br>information från myndigheter, institutioner och organisationer. Bristande<br>kunskaper i svenska språket är en av orsakerna; utbildning och<br>ekonomiska resurser är andra. Konsekvensen av att flertalet offentliga<br>webbplatser bara publiceras på svenska är att de med sämre kunskaper,<br>inte kan ta del av samhällsinformationen lika lätt som andra. Detta kan<br>dock undvikas om statliga och kommunala myndigheter uppmuntras att<br>informera även på andra språk än svenska.</p> <p>Storstadspolitiken syftar till att ge storstadsregionerna goda förut-<br>sättningar för en långsiktigt hållbar tillväxt samt att bryta den sociala och<br>etniska segregationen i storstadsregionerna och att verka för jämlika och<br>jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare.</p> <p>Eftersom boendedialog och s.k. underifrånperspektiv som metodik i<br>storstadsarbetet har lyfts fram av riksdag och regering<br>(prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34) gäller det att<br>hitta olika strukturer för detta. IT kan vara en sådan. Det krävs dock<br>insatser för att eftersatta grupper i dessa områden ska öka sin användning<br>av IT och kunna ta tillvara IT:s möjligheter. En utveckling av denna<br>metodik genom IT kan skapa en ny demokratisk infrastruktur för<br>medborgares engagemang och delaktighet.</p> <p>Ett aktivt arbete för att öka datortillgången och utjämna tendenserna<br>till ökande klyftor fordras om alla skall få tillträde till informations-<br>samhället och dess möjligheter. Men att undvika informationsklyftor är<br>också i hög grad en fråga om förbättrad utbildning, framför allt till<br>grupper som annars har svårt att tillgodogöra sig samhällets utbild-<br>ningsutbud. Utan kunskap om hur datorer och programvara fungerar och<br>används kan inte ens den mest sofistikerade tekniska infrastruktur<br>motverka ett demokratiskt underskott. På detta område har inte minst<br>folkbildningens organisationer en stor uppgift framför sig.</p> <p>Sist men inte minst är informationsteknikens möjligheter att bidra till<br>fördjupad demokrati en fråga om informationstillgång. IT har en<br>potential att vidga tillgången till offentlig information, öka medborgarnas<br>insyn i myndigheternas verksamhet, och därmed bidra både till en ökad<br>yttrandefrihet och en mera levande demokrati. Regeringen anser att<br>denna potential skall utvecklas.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>99</p> <p>5.6.2 Staten som föregångare inom IT-användning</p> <p>IT-användningen i statsförvaltningen</p> <p>Regeringens bedömning: Den statliga förvaltningen bör vara ett<br>föredöme som aktiv användare av informationsteknik i den egna<br>verksamheten och i samverkan med företag och medborgare.</p> <p>Arbetet med att utveckla myndigheternas IT-användning fortsätter<br>därför i enlighet med de riktlinjer som regeringen angett i<br>prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst.<br>Utvecklingen av s.k. 24-timmarsmyndigheter som är elektroniskt<br>tillgängliga för informationshämtande och ärendehantering bör<br>stimuleras. För att öka tilliten hos dem som skall utnyttja den nya<br>tekniken bör hög säkerhet garanteras i den elektroniska<br>kommunikationen mellan myndigheter, företag och medborgare. Det<br>är angeläget att snabbt få till stånd för statsförvaltningen<br>gemensamma säkerhetslösningar som innefattar system för hantering<br>av elektroniska signaturer. Regeringen har därför uppdragit åt<br>Riksskatteverket att i samverkan med Riksförsäkringsverket, Patent-<br>och registreringsverket samt Statskontoret, utveckla användningen av<br>certifikat och elektroniska signaturer.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Skälen för regeringens bedömning</p> <p>Ökad tillgänglighet genom elektronisk information och service dygnet runt</p> <p>Regeringen har i prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i medborgarnas<br>tjänst understrukit vikten av att utveckla myndigheternas service<br>gentemot såväl enskilda medborgare som företag. Målet är att statliga<br>myndigheter skall vara tillgängliga och tillmötesgående, kunna deklarera<br>vilka tjänster som erbjuds och i vilka former detta sker, ge enskilda<br>medborgare och företag tillfälle till dialog och möjlighet att lämna<br>synpunkter på den verksamhet de berörs samt medge insyn i och kontroll<br>av myndighetens verksamhet. Myndigheter skall fasta stor vikt vid att<br>tillgodose kraven från medborgare med särskilda behov, t. ex. funktions-<br>hindrade.</p> <p>Medborgare och företag bör kunna hämta information, ställa frågor<br>och uträtta ärenden när det passar dem oberoende av tid och geografisk<br>belägenhet. Som ett komplement till manuella tjänster bör myndigheterna<br>också erbjuda elektroniska tjänster med möjlighet till självbetjäning, s.k.<br>elektronisk förvaltning. S.k. portaler, bland annat formade utifrån livs-<br>och affarssituationer, underlättar tillgängligheten. En sådan icke<br>kommersiell statlig portal är SverigeDirekt som är en ingång till<br>elektroniska tjänster inom hela det offentliga området. För att underlätta<br>för grupper som i dag inte har tillgång till informationstekniken bör<br>myndigheter också utveckla sina tjänster via avancerad radio, tv och<br>telefoni. Medborgare och företag bör i det enskilda ärendet, med<br>beaktande av integritets- och säkerhetsaspekter, så långt det är rimligt<br>inte behöva ta kontakt med mer än en myndighet.</p> <p>100</p> <p>En ökad tillgänglighet innebär ett enkelt sätt att fa information om<br>myndigheten och dess regelverk samt tillgång till interaktiva tjänster.<br>Den innebär också bättre möjligheter till insyn i myndigheternas verks-<br>amhet och till utkrävande av ansvar, samt bättre tillgång till<br>grundläggande samhällsinformation.</p> <p>24-timmarsmyndighet har kommit att bli ett vägledande begrepp för<br>tillgänglighet och tillmötesgående med stöd av IT. För att ge upp-<br>märksamhet åt de myndigheter som aktivt arbetar för att göra sig mer<br>tillgängliga elektroniskt och stimulera de myndigheter som ännu inte<br>kommit så långt i arbetet vill regeringen ge begreppet 24-timmars-<br>myndighet en tydlig innebörd. Regeringen har uppdragit åt Statskontoret<br>att ta fram ett förslag till kriterier som bör vara uppfyllda för att<br>benämnas 24-timmarsmyndighet.</p> <p>Ökad tillit genom system för säker elektronisk kommunikation med<br>myndigheterna</p> <p>Statliga myndigheter bör enligt prop. 1997/98:136 Statlig förvaltning i<br>medborgarnas tjänst använda säker överföring av dokument och<br>meddelanden i den öppna IT-infrastruktur, som bygger på Internet.<br>Informationsutbytet mellan myndigheter, medborgare och företag ställer<br>krav på gemensamma säkerhetsregler och standardiserade lösningar.</p> <p>Som ett led i arbetet med att åstadkomma denna säkerhet har<br>Statskontoret under våren 1999 tillsammans med Riksskatteverket och<br>Riksförsäkringsverket upphandlat en gemensam teknisk lösning för<br>standardiserad överföring av information mellan myndigheter och mellan<br>myndigheter och företag eller privatpersoner. Systemet kallas för<br>Spridnings- och hämtningssystemet, SHS.</p> <p>Statliga myndigheter som i sin kommunikation med allmänhet och<br>företag använder öppna nät, t.ex. Internet, behöver öka säkerheten genom<br>att identifiera de kommunicerande partema och hålla informationen<br>insynsskyddad. Det senare kan ske genom kryptering. För att identifiera<br>kommunicerande parter behövs elektroniska signaturer. Elektroniska<br>signaturer kan ersätta egenhändig namnunderskrift där så är lämpligt.<br>Statskontoret har i upphandling av aktiva kort för tjänstebruk tecknat<br>avtal med Posten och Telia om utfärdande av aktiva kort och certifikat<br>för anställda i offentlig sektor. Certifikattjänster kan också tillhandahållas<br>av banker eller andra företag. Enskilda arbetsgivare kan utfärda nycklar<br>och certifikat för sina anställda.</p> <p>Regeringen uppdrog mot den bakgrunden åt Statskontoret att i<br>samverkan med Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket, Patent- och<br>registreringsverket, Centrala studiestödsnämnden, Arbetsmarknads-<br>styrelsen och Lantmäteriet förslå åtgärder för att tillgodose kraven på<br>säker elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och<br>inom statsförvaltningen. I uppdraget ingick att utreda vilka olika typer av<br>certifikat och övriga tjänster rörande kryptonycklar som behövs i<br>statsförvaltningen.</p> <p>Statskontoret har i en rapport till regeringen den 1 februari 2000<br>redovisat en första etapp av utredningsarbetet. Ett antal myndigheter har i<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>101</p> <p>samrådsyttranden i allt väsentligt ställt sig bakom de forslag som<br>Statskontoret lämnar om inriktningen på det fortsatta arbetet.</p> <p>Av Statskontorets rapport framgår att behoven av säker elektronisk<br>kommunikation inom statsförvaltningen ökar i takt med att allt flera<br>statliga myndigheter ser möjligheter att förbättra sin service och<br>effektivisera sin verksamhet genom elektroniskt informationsutbyte och<br>elektroniska tjänster av olika slag till medborgare och företag.</p> <p>Inom vissa områden finns redan i dag väl fungerande system för<br>elektronisk dokumenthantering. Det gäller bl.a. inom tull- och skatte-<br>administrationen där informationsutbytet med företagen i stor<br>utsträckning sker elektroniskt. En utveckling av elektroniska tjänster som<br>kan förenkla kontakterna med såväl foretag som medborgare pågår eller<br>planeras i många myndigheter.</p> <p>Inom Riksförsäkringsverket skall ett nytt IT-stöd och en ökad grad av<br>självbetjäning medverka till att öka service och tillgänglighet, förkorta<br>handläggningstiderna, öka kvaliteten i besluten och minska resurs-<br>behoven vid de allmänna försäkringskassorna. I det utvecklingsarbete<br>som pågår överväger verket förutsättningarna för att ge allmänheten<br>möjlighet att via Internet sköta sina kontakter med försäkringskassorna i<br>frågor som rör bl. a. sjuk- och föräldraförsäkring.</p> <p>Inom Riksskatteverket pågår ett motsvarande arbete som bl. a. inriktar<br>sig på att företagen skall lämna sina månatliga deklarationer elektroniskt.<br>Inom ramen för sitt ansvar för folkbokföringen och det centrala<br>aviseringsregistret planerar verket också att enskilda i framtiden skall<br>kunna göra flyttningsanmälan elektroniskt.</p> <p>Tillsammans med Patent- och registreringsverket bedriver<br>Riksskatteverket ett projekt för att möjliggöra elektronisk kommunika-<br>tion vid start av nya företag. Patent- och registreringsverket strävar<br>därutöver inom alla sina verksamhetsområden efter att snarast införa<br>elektronisk invigning av ansökningar (patentmönster, varumärken, namn,<br>bolag etc).</p> <p>Behoven av och förutsättningarna för en ökad elektronisk<br>kommunikation övervägs även inom en rad andra myndigheter och olika<br>utvecklingsprojekt pågår inom bl.a. Lantmäteriverket, Centrala<br>studiestödsnämnden och Arbetsmarknadsstyrelsen.</p> <p>Utvecklingen av elektronisk förvaltning förutsätter väl fungerande<br>system för att garantera att hanteringen sker korrekt och säkert. En<br>avgörande fråga är därför att få till stånd de gemensamma<br>säkerhetsfunktioner som krävs för att den statliga förvaltningen fullt ut<br>skall kunna utnyttja de möjligheter som den elektroniska<br>kommunikationen och dokumenthanteringen ger.</p> <p>Statskontoret har i sin rapport analyserat vilka säkerhetsfunktioner som<br>behövs i olika sammanhang. Den tekniska lösning som Statskontoret i<br>enlighet med sitt uppdrag har utgått ifrån bygger på krypteringsteknik<br>och elektroniska signaturer. I sådana system ingår certifikat och andra<br>tjänster för hantering av de kryptonycklar som används. Statskontoret har<br>analyserat vilka krav som bör ställas på de elektroniska signaturerna och<br>certifikatutfårdama.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>102</p> <p>I sin rapport har Statskontoret också övervägt olika vägar att tillgodose<br>statsförvaltningens behov av certifikat och tjänster. Enligt Statskontorets<br>bedömning behövs särskilda insatser för att skapa en gemensam funktion<br>med ansvar för utfärdande och hantering av nyckelcertifikat och<br>elektroniska signaturer i statsförvaltningen. Statskontoret föreslår att<br>regeringen uppdrar åt Riksskatteverket att i samarbete med<br>Riksförsäkringsverket, Patent- och registreringsverket samt Statskontoret<br>utforma en sådan funktion.</p> <p>Det är enligt regeringens bedömning angeläget att snabbt fa till stånd<br>för statsförvaltningen gemensamma säkerhetslösningar. Regeringen har<br>därför den 2 mars 2000, i enlighet med Statskontorets förslag, uppdragit<br>åt Riksskatteverket att i samverkan med ovan nämnda myndigheter<br>utreda och lämna förslag om hur man i statsförvaltningen bör organisera<br>ansvaret för en säker hanteringen av elektroniska signaturer. 1 uppdraget<br>ingår att precisera vilka uppgifter som bör ligga på den som har det<br>sammanhållande ansvaret för certifikathanteringen och överväga om<br>någon särskild författningsreglering behövs. Förslag till finansiering skall<br>redovisas. Möjligheterna till samverkan med banker och andra aktörer,<br>såsom Posten, Telia och leverantörer av elektroniska id-kort för<br>tjänstebruk skall tas tillvara.</p> <p>1 uppdraget ingår vidare att klargöra ansvars- och rollfördelningen<br>mellan olika aktörer, vad gäller bl.a. beställar respektive utförar-<br>funktioner, och överväga förutsättningarna för Riksskatteverket eller<br>någon av de övriga i uppdraget nämnda myndigheterna att ha ett<br>sammanhållande ansvar för certifikathanteringen inom statsförvalt-<br>ningen. Det bör slutligen prövas om det finns lösningar som kan tas i<br>bruk och testas redan under utredningstiden och som kan ge erfarenheter<br>för myndigheternas fortsatta arbete med att utveckla sina elektroniska<br>tjänster. De olika säkerhetsnivåer som inledningsvis behöver tillgodoses<br>bör därför fastställas utifrån de behov och planer som nu föreligger vid<br>myndigheterna. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 2000.</p> <p>5.6.3 Elektronisk handel</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringens bedömning: Elektronisk handel är ett viktigt medel för<br>att öka tillväxten. Den elektroniska handeln är global och<br>utvecklingen på området sker mycket snabbt. Statens roll bör vara att<br>följa utvecklingen samt att vid behov införa lagreglering på de<br>områden där det visar sig behövas. I de fall reglering är nödvändig bör<br>den vara internationellt baserad och teknikoberoende.</p> <p>Informationen kring och förtroendet för elektronisk handel vad<br>gäller konsumenter och små och medelstora företag bör öka.<br>Regeringen kommer att verka för detta.</p> <p>103</p> <p>Vad är elektronisk handel?</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>I regeringens skrivelse, (1997/98:190) Elektronisk handel, framhålls att<br>elektronisk handel inte är något entydigt begrepp. Det är en översättning<br>av det engelska begreppet ”electronic commerce” där ”commerce” har en<br>vidare betydelse än ordet ”handel”, vilket på engelska snarast motsvaras<br>av ”trade”. Ordet handel för tanken till köp och försäljning av varor och<br>tjänster. Med elektronisk handel avses emellertid en rad olika tjänster och<br>former av affärskommunikation över nätet. Därför väljer man ibland att i<br>stället tala om elektronisk affärsverksamhet eller elektronisk<br>affärskommunikation.</p> <p>I skrivelsen valde regeringen att använda begreppet elektronisk handel<br>och att ge begreppet en vid innebörd så att det inbegriper alla situationer<br>där parter utväxlar affärsinformation via olika former av tele-<br>kommunikation och där minst en part har ett ekonomiskt intresse av<br>kommunikationen. Denna definition är fortfarande aktuell och kommer<br>därför att ligga till grund för det fortsatta arbetet, med den ändringen att<br>begreppet telekommunikation ändras till elektronisk kommunikation.</p> <p>En annan viktig utgångspunkt för den fortsatta diskussionen är att<br>elektronisk handel i de flesta avseenden inte skiljer sig från traditionell<br>handel. Det innebär att i stort sett alla de regler och förutsättningar som<br>finns på marknaden i dag även gäller då handeln sker på elektronisk väg.<br>Det som skapar osäkerhet gentemot dagens etablerade system och<br>regelverk är det faktum att handeln är opersonlig. Den sker på en global<br>och gränslös marknad och genom mycket snabba transaktioner. Därför<br>kan det i vissa fall krävas anpassning och förtydligande av gällande<br>regelverk.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: I skrivelsen (1997/98:190)<br>Elektronisk handel, ansåg regeringen att förutsättningar bör skapas för en<br>bred användning av elektronisk handel i syfte att främja sysselsättning<br>och tillväxt. Vidare angavs att denna utveckling bör komma alla grupper<br>och alla delar av landet till del och att eventuella negativa<br>omställningseffekter skall minimeras. Eftersom elektronisk handel är<br>global till sin natur ansågs det angeläget att i största möjliga utsträckning<br>nå överenskommelser på internationell nivå vad avser regler och villkor<br>för elektronisk handel.</p> <p>Vidare ansåg regeringen att utvecklingen av den elektroniska handeln<br>primärt bör drivas av marknadens aktörer och att reglering endast skall<br>tillgripas när branschstandarder och avtal inte anses vara tillräckliga<br>åtgärder.</p> <p>Statens uppgift ansågs vara att i internationell samverkan och i samspel<br>med näringslivet och berörda aktörer verka för ett effektivt regelverk, en<br>samordning av offentliga aktiviteter samt för en tillgänglig och säker<br>infrastruktur.</p> <p>Dessa mål är alltjämt aktuella. Vissa av dem behandlas under andra av-<br>snitt i propositionen (se särskilt avsnitt 5.3.3 om elektroniska signaturer).</p> <p>104</p> <p>Inriktning på det fortsatta arbetet</p> <p>Statens roll är att se till att den elektroniska handeln kan utvecklas med<br>hänsyn tagen till såväl foretag som konsumenters intressen. Utvecklingen<br>på området sker mycket snabbt och effekterna av hindrande nationella<br>regler som försvårar och komplicerar situationen bör undvikas. Genom<br>att noggrant följa utvecklingen skall regeringen kunna ingripa snabbt om<br>hinder visar sig uppstå.</p> <p>När det gäller elektronisk handel inom den offentliga sektorn avser<br>regeringen att ta en mer aktiv roll (se avsnitt 5.3.3 och 5.6.2) Europeiska<br>Kommissionen har lanserat initiativet eEurope (se avsnitt 5.2.2).</p> <p>Statens övergripande mål bör vara att tillvarata de tillväxtmöjligheter<br>som skapas genom elektronisk handel, genom att främja utvecklingen<br>och användningen av denna. Elektronisk handel berör en rad olika<br>regleringsområden vilket ställer stora krav på samordning över<br>områdesgränserna. Regeringen har därför en viktig roll i att samordna de<br>offentliga aktiviteterna och att utveckla en samlad politik för elektronisk<br>handel. Regeringen bör vidare verka för att reglering som berör området<br>skall vara teknikoberoende. Utvecklingen av tillämpningar och tjänster<br>bör emellertid även fortsättningsvis drivas av marknaden. Regeringen bör<br>uppmuntra marknadens parter att finna lösningar som stimulerar till en<br>ökad användning av elektronisk handel samt främjar tillgänglighet och<br>tillit. Elektronisk handel är global och de regler som styr den elektroniska<br>handeln bör ha en global förankring. Global elektronisk handel innefattar<br>även möjligheter för u-ländema varför det är av vikt att även dessa<br>länders intressen tas tillvara. Regeringen avser att aktivt arbeta bl.a.<br>genom EU för internationella regler och överenskommelser som<br>stimulerar och främjar utvecklingen av den elektroniska handeln och<br>samtidigt bevaka att det inte uppstår hinder för den fortsatta<br>utvecklingen. EU:s externa handelspolitik behöver anpassas för att<br>tillgodose de krav som informationssamhället ställer i ett internationellt<br>perspektiv. Detta arbete befinner sig ännu i ett inledningsskede. Sverige<br>går i täten bland medlemsländerna. Sverige verkar t.ex. för att<br>Världshandelsorganisationens (WTOs) regelverk skall anpassas till den<br>internationella e-handelns krav. Kommande WTO-förhandlingar om<br>villkoren för tjänstehandel bör användas för samma ändamål. WTO:s<br>avtal om tullfrihet för IT-produkter bör utvecklas och vidgas. EU:s regler<br>för införande av s.k. anti-dumpningstullar bör användas på ett sätt som<br>inte skadar IT-sektom. WTO:s avtal om handelsrelaterade immaterial-<br>rättsliga villkor bör ses över ur IT-synvinkel. Slutligen bör WTO bidra<br>till att medlemsländerna i högre grad kan övergå till modern<br>informationsteknik i stället för omoderna, tidskrävande och byråkratiska<br>tullprocedurer.</p> <p>Den offentliga sektorn har en viktig roll som föregångare och gott<br>exempel. Regeringen vill därför, som nämnts i tidigare avsnitt, öka takten<br>i arbetet med att få den offentliga sektorn att övergå till att handla och<br>kommunicera elektroniskt. Tillämpningar och system som styr<br>kommunikationen via Internet måste fungera på ett säkert och tillförlitligt<br>sätt.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>105</p> <p>Ökad information och stöd till konsumenterna så att ett starkt<br>konsumentskydd upprätthålls är ett led i främjandet av elektronisk handel<br>för konsumenter.</p> <p>De stora fördelarna med att handla elektroniskt torde emellertid finnas<br>inom området elektronisk handel mellan företag och organisationer. I en<br>undersökning gjord av den amerikanska investmentbanken Goldman,<br>Sachs &amp; Co förutspås volymerna inom den s.k. business to business<br>handeln över Internet uppgå till 1 500 miljarder USD år 2004. Även<br>inom offentlig sektor finns det en stor besparingspotential exempelvis<br>Västmanlands läns landsting som för närvarande är i slutfasen på ett<br>projekt som skall effektivisera de administrativa rutinerna inom hälso-<br>och sjukvården samt tandvården. Genom att övergå till elektronisk<br>kommunikation kan upphandlingsprocessen från beställning till faktura<br>effektiviseras och stora summor sparas. Dessa pengar kan i stället<br>användas för att förbättra vården. Övergången till elektronisk<br>kommunikation innebar 1999 en besparing på 11 miljoner kronor för<br>Västmanlands läns landsting.</p> <p>Luleå kommun har sparat mellan 80-100 kronor per faktura genom att<br>övergå till elektronisk fakturahantering. Tidigare tog det runt 60 minuter<br>att behandla en faktura manuellt vilket gav en hanteringskostnad på cirka<br>200 kronor per faktura. Numera har hanteringstiden minskat till 30-40<br>minuter, vilket ger en hanteringskostnad på ca 100-120 kronor per<br>faktura.</p> <p>En viktig fråga är också att verka för att små och medelstora företag<br>enkelt kan erhålla information om möjligheterna och förutsättningarna<br>för att bedriva elektronisk handel. En annan prioriterad fråga för<br>regeringen är att se över den nationella lagstiftning som berörs av<br>direktivet som behandlar elektronisk handel (se nedan).</p> <p>Internationella regelverk</p> <p>I regeringens skrivelse om elektronisk handel (skr. 1997/98:190) sades<br>att de nationella regelverken bör vara i samklang med motsvarande<br>internationella regelverk. Harmonisering av regelverken är fortfarande i<br>högsta grad aktuellt.</p> <p>Det är viktigt att delta i det internationella arbetet för att kunna påverka<br>utvecklingen. Nationella regler som inte har någon motsvarighet i andra<br>länder kommer på detta område endast att kunna tillämpas på företeelser<br>inom landet medan aktiviteter med ursprung i andra länder svårligen kan<br>styras med inhemsk lagstiftning. I den mån nationell reglering är<br>nödvändig måste den balanseras mot den utveckling som sker på<br>internationell nivå för att inte försämra konkurrensen för svenska företag.<br>Det gäller samtidigt att inte genomförda eller planerade åtgärder på<br>viktiga områden som t.ex. konsument- och miljöskydd går förlorade, utan<br>att detta arbete på ett effektivt sätt förankras på internationell nivå.</p> <p>En nationell särreglering utan internationell förankring riskerar<br>dessutom att lägga hinder i vägen för svenska företag. Regeringen avser<br>att fortsätta arbetet inom EU och andra internationella organisationer<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>106</p> <p>såsom OECD, FN och WTO för att få fram enhetliga regler för den<br>elektroniska handeln. Dagens teknik för elektronisk kommunikation<br>skapar reella förutsättningar för att uppnå EU:s mål för fri rörlighet av<br>varor, tjänster, kapital och personer. Sverige ligger långt framme inom IT<br>och elektronisk handel och bör därför ha relativt goda möjligheter att<br>påverka utvecklingen genom att dela med sig av erfarenheter. Effekterna<br>av hindrande nationella regler som försvårar eller komplicerar situationen<br>får därmed snabbt genomslag.</p> <p>En viktig fråga som i dag diskuteras i olika internationella forum är<br>principen om vilket lands lag som skall anses vara tillämplig vid<br>gränsöverskridande elektronisk handel.</p> <p>För att inte gå miste om de fördelar som elektronisk handel innebär för<br>bl.a. konsumenter och företag är det viktigt att göra en avvägning mellan<br>olika intressen när det gäller att bestämma vilket lands lag som skall<br>tillämpas. Det gäller också att på det internationella planet finna och<br>etablera klara och begripliga regler, inbegripet enkla och billiga<br>tvistlösningsförfaranden utanför domstol, som kan göra frågan om<br>tillämplig lag mindre relevant. I det internationella samarbete där olika<br>instrument utarbetas avseende dessa frågor avser regeringen att noga<br>uppmärksamma de särskilda problem som uppkommer i samband med<br>elektronisk handel. Regeringen skall verka för balanserade tillämpningar<br>som är till fördel för såväl företag som konsumenter.</p> <p>Internationell undersökning av elektronisk handel</p> <p>WPIE (Working Party on the Information Economy, en arbetsgrupp<br>inom OECD) har tagit initiativ till en undersökning av den elektroniska<br>handelns effekter på företag i deltagarländerna. Regeringen har gett<br>NUTEK i uppdrag att genomföra den svenska delen av undersökningen.<br>Undersökningen skall ske på företag som ligger långt framme inom<br>elektronisk handel inom några utvalda sektorer. Avsikten med<br>undersökningen är att finna faktorer som förklarar vad som gör att vissa<br>företag blivit framgångsrika inom elektronisk handel och att kunna<br>jämföra olika branscher och länder med varandra.</p> <p>Självreglering</p> <p>Branschöverenskommelser och etiska regler kan ha fördelar framför<br>traditionell lagstiftning då sådana lättare kan anpassas till den snabba<br>tekniska utvecklingen. I svensk grundlag ställs vissa krav på lagstiftning.<br>Detta hindrar emellertid inte att icke bindande föreskrifter kan användas<br>på flera områden.</p> <p>Svensk konsumentreglering som till stor del bygger på<br>generalklausuler uttryckta som ”god marknadsföringssed”, ”god<br>kreditgivningssed”, ”oskäliga avtalsvillkor” etc. Dessa allmänna<br>generalklausuler kompletteras av riktlinjer och överenskommelser som i<br>många fall ingåtts efter samarbete mellan Konsumentverket och<br>företrädare för näringslivet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>107</p> <p>Regeringen ställer sig i huvudsak positiv till ökad användning av<br>branschöverenskommelser och etiska regler s.k. självreglering, se t.ex.<br>regeringens skrivelse 1997/98:190. Samtidigt måste hänsyn till särskilda<br>förhållanden på den aktuella marknaden alltid beaktas. För att åstad-<br>komma balans mellan flexibilitet och rättssäkerhet bör man lagstifta om<br>grundläggande rättigheter och skyldigheter samt där det av<br>konstitutionella skäl är möjligt, använda självreglering för att nå<br>underliggande delmål. En balans mellan reglering och självreglering<br>torde kunna nås genom att viktiga och övergripande mål regleras medan<br>mer detaljerade och underordnade frågor kan bli föremål för själv-<br>reglering. Regeringen avser att i det internationella samarbetet närmare<br>undersöka möjligheterna att främja självreglering.</p> <p>Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om elektronisk<br>handel</p> <p>Den 18 november 1998 presenterade Europeiska kommissionen ett<br>förslag till direktiv om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets<br>tjänster, särskilt om elektronisk handel, på den inre marknaden<br>(direktivet om elektronisk handel). Förslaget överlämnades formellt till<br>ministerrådet vid årsskiftet 1998/99. Förslaget är omfattande och<br>komplext. Det berör en rad områden som civilrätt, marknadsrätt,<br>processrätt och straffrätt. Direktivet föreslås reglera vad som kallas<br>informationssamhällets tjänster. Med det avses - förenklat uttryckt -<br>varje aktivitet på Internet med någon ekonomisk innebörd. En viktig del<br>av förslaget utgörs av att ursprungslandsprincipen skall gälla som<br>utgångspunkt för informationssamhällets tjänster. Denna princip innebär<br>två saker. För det första en skyldighet för varje medlemsstat att se till att<br>tjänsteleverantörer som är etablerade i det egna landet lever upp till de<br>krav som följer av nationell lagstiftning och gemenskapsrätten. För det<br>andra innebär principen att ingen medlemsstat får vidta åtgärder för att<br>hindra en informationssamhällets tjänst som lagligt tillhandahålls av en<br>tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat. Det skall dock<br>betonas i sammanhanget att direktivförslaget inte ger nya regler på den<br>internationella privaträttens område.</p> <p>Direktivförslaget innehåller också regler om vilken information en<br>tjänsteleverantör skall tillhandahålla, både om sig själv och sin<br>verksamhet, om hur avtal ingås och om de varor och tjänster som denne<br>tillhandahåller. Tjänsteleverantörer skall också se till att bekräftelse på en<br>beställning skickas elektroniskt till beställaren. Enligt förslaget skall<br>medlemsstaterna också se till att det är tillåtet att sluta avtal i elektronisk<br>form.</p> <p>En viktig del av förslaget är reglerna om mellanhändernas ansvars-<br>frihet. Enligt dessa regler får medlemsstaterna inte ålägga mellanhänder<br>straff- eller skadeståndsrättsligt ansvar för sådan information som de inte<br>själva kan kontrollera. Dessa ansvarsfrihetsregler skall gälla för sådan<br>information som enbart vidarebefordras, eller ”cachas” (cachning innebär<br>tillfällig automatisk mellanlagring) samt för vissa lagringstjänster.<br>Medlemsstaterna far inte heller ålägga mellanhänderna en generell</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>108</p> <p>övervakningsskyldighet för information som de vidarebefordrar eller<br>lagrar.</p> <p>Slutligen innehåller direktivförslaget en uppmaning till medlems-<br>staterna att se till att informationssamhället tjänster kan bli föremål för<br>effektiva rättsliga medel och att det skall finnas möjlighet att slita tvister<br>utanför domstol, bl.a. med hjälp av elektronisk kommunikation.</p> <p>Förslaget har behandlats i rådets arbetsgrupp för ekonomiska frågor<br>och en gemensam ståndpunkt fattades den 28 februari 2000. Förslaget<br>förväntas antas slutligt av parlamentet och rådet under första halvåret år<br>2000.</p> <p>Direktivet om elektronisk handel är ett viktigt steg för att öppna den<br>europeiska marknaden för svenska företag som avser att bedriva<br>elektronisk handel. Regeringen ser därför genomförandet av direktivet<br>som en av de viktigaste åtgärderna för att främja den elektroniska<br>handeln i Sverige under kommande år. Regeringen har tillsatt en särskild<br>arbetsgrupp inom Regeringskansliet för att se över vilken lagstiftning<br>som kan komma att behöva ändras med anledning av direktivets<br>genomförande och avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor.</p> <p>Skatter och avgifter</p> <p>Elektronisk handel bidrar till välfärdsvinster och andra positiva effekter i<br>olika avseenden. Det är därför viktigt att förutsättningarna är sådana att<br>dessa positiva effekter kan realiseras. Den gränsöverskridande handeln<br>kan emellertid även bidra till att öka skattebasernas rörlighet. När det<br>gäller elektronisk handel kan detta få betydande konsekvenser eftersom<br>handeln berör såväl skattebaserna för finansiellt kapital som för varor<br>och tjänster (mervärdesskatt), vilka båda är av betydande omfattning. I<br>förlängningen kan detta innebära att det svenska skatteuttaget minskas<br>genom att skattebaser rör sig från Sverige, som på vissa områden har<br>relativt höga skatter, till länder med låga eller inga skatter alls.<br>Konkurrensförhållandena mellan olika företag påverkas också av att<br>mervärdesskattesatsen varierar i olika länder. En annan orsak till att<br>skatteuttaget kan minska är om kontrollmöjligheter inte tillgodoses på ett<br>tillfredsställande sätt.</p> <p>Skattebasernas rörlighet är inget nytt fenomen, men de senaste<br>decenniernas internationalisering av den svenska ekonomin samt<br>tillväxten av elektronisk handel har accelererat utvecklingen. Mot denna<br>bakgrund är det angeläget att vara uppmärksam på vilka områden, i vilket<br>tidsperspektiv och i vilken omfattning den elektroniska handeln kan<br>komma att öka. Regeringen följer därför löpande denna fråga.</p> <p>Vad gäller reglerna för beskattningen så skall nuvarande skatteregler<br>tillämpas även vid elektronisk handel. Det är dock angeläget att de regler<br>som tillämpas fungerar även på ett internationellt plan. Det pågår därför<br>ett arbete både inom EU och OECD med att anpassa beskattnings-<br>principema till den handel som den nya tekniken medför. Arbetet inom<br>båda organisationerna utgår ifrån de principer som antogs dels av EU:s<br>ministerråd i juli 1998, dels vid OECD:s ministerkonferens i Ottawa i</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>109</p> <p>oktober 1998. Principerna motsvarar i stort varandra och kan samman- Prop. 1999/2000:86<br>fattas enligt följande: Inga nya skatter skall införas nu utan de som finns<br>skall anpassas, beskattningen skall präglas av neutralitet och ske där<br>konsumtionen sker, förfarandet skall vara enkelt för skattskyldiga och<br>myndigheter. Arbetet inom EU förväntas leda till att kommissionen<br>under första halvåret 2000 lämnar ett förslag till vissa ändringar i det<br>gemensamma mervärdesskattedirektivet.</p> <p>Effektivare upphandling under tröskelvärdena</p> <p>Upphandlingskommittén lämnade under hösten 1999 delbetänkandet<br>SOU 1999:139 Effektivare offentlig upphandling - för fortsatt välfärd,<br>trygghet och tillväxt. Utredningen har sett över tillsynen över offentlig<br>upphandling och lämnar förslag på hur den kan förbättras. Bl.a. lämnas<br>förslag på hur tillsynsfunktionen skall utvecklas och ges större tyngd.<br>Nuvarande konstruktion med en nämnd föreslås upphöra och funktionen<br>skall i stället slås samman med Konkurrensverket som ombildas till en ny<br>myndighet. Utredningen lämnar även förslag på hur reglerna för<br>upphandling under de s.k. tröskelvärdena effektiviseras. Tröskelvärde är<br>den beloppsgräns över vilken en offentlig upphandling måste ske i<br>enlighet med EU:s regelverk. Vid upphandling under tröskelvärdena har<br>de enskilda länderna större frihet att besluta hur upphandling skall gå till.<br>Dessutom har Statskontoret på uppdrag av regeringen sett över<br>möjligheterna till elektronisk upphandling under tröskelvärdena samt att<br>inom ramen för gemenskapsrätten utarbeta de författningsförslag om<br>behövs. I sin rapport (1999:39) föreslår Statskontoret att en uttrycklig<br>bestämmelse införs i lagen (SFS 1992:1528) om offentlig upphandling<br>att det skall vara möjligt för upphandlande enheter att ta emot<br>elektroniska anbud, men att anbudsgivare inte skall kunna kräva att få<br>lämna anbud elektroniskt. Vidare föreslås att en elektronisk signatur<br>jämställs med ett egenhändigt undertecknande samt att upphandlande<br>enheter utarbetar lämpliga rutiner för elektronisk upphandling. Därefter<br>avser regeringen att ta ställning till förslagen.</p> <p>Elektronisk upphandling över tröskelvärdena</p> <p>Offentlig upphandling över tröskelvärdena regleras inom EU.<br>Kommissionen skissar nu på ett förslag som jämställer elektroniska<br>anbud med pappersbaserade anbud, och ger upphandlande enheter<br>möjlighet att själva avgöra om man vill genomföra en upphandling<br>elektroniskt. Detta innebär att det kommer att bli gemensamma regler<br>inom hela EES-området, vilket bl.a. innebär att det blir enklare för<br>företag att utöva verksamhet utanför sitt eget lands gränser. I dag ligger<br>det avgörandet hos de enskilda medlemsstaterna. Sverige bör därför<br>stödja detta arbete och verka för att så snabbt som möjligt få en<br>förändring till stånd, som möjliggör elektronisk upphandling oberoende<br>av värdet på det som upphandlas.</p> <p>110</p> <p>Marknadsföring på Internet</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringen anser att det för den elektroniska handelns utveckling är av<br>stor vikt att konsumenterna har förtroende för denna form av handel och<br>att de ges chans att upptäcka de möjligheter som den elektroniska<br>handeln erbjuder t.ex. i form av större utbud och bättre möjligheter att<br>jämföra priser.</p> <p>De företag som marknadsför sig via en webbplats på Internet når, vare<br>sig det är deras avsikt eller ej, användare i hela världen. Fråga uppstår då<br>om vilket lands offentligrättsliga regler som skall tillämpas på sådan<br>försäljning och marknadsföring. Konsumentens möjligheter att känna till<br>vilka rättigheter och skyldigheter denne har i olika länder är mycket<br>begränsade och det är svårt för konsumenterna att söka rättelse i ett annat<br>land. Samtidigt har säljare och tjänsteleverantörer ofta inte heller några<br>praktiska möjligheter att känna till vilka lagar och regler som gäller i<br>varje enskilt land. En alltför bred tillämpning av destinationslandets lag<br>innebär ett stort osäkerhetsmoment för säljare och tjänsteleverantörer,<br>vilket kan medföra att övergången till elektronisk handel begränsas eller<br>försenas främst vad gäller små- och medelstora företag. Samtidigt är det<br>viktigt för effektiva riktade marknadsföringsåtgärder att marknadsförarna<br>i syfte att lyckas med sina kampanjer anpassar och skräddarsyr sin<br>marknadsföring till förhållandena på de marknader där de agerar eller<br>avser att agera för avsättning av sina varor eller tjänster. För att inte<br>hämma utvecklingen av de fördelar som elektronisk handel innebär för<br>både konsumenter och företag är det viktigt att nå en balans mellan<br>konsumenters och näringsidkares intressen i den mån de går isär. I sista<br>hand gäller emellertid huvudregeln att frågan om tillämplig<br>offentligrättslig lag avgörs efter den bedömning som kan göras enligt<br>varje lands internationella rätt.</p> <p>I den av regeringen nyligen beslutade propositionen 1999/2000:40<br>Obeställd reklam m.m. diskuteras för närvarande frågan om under vilka<br>förutsättningar e-postreklam skall tillåtas.</p> <p>Utredningen Konsumenterna och IT en utredning om datorer, handel<br>och marknadsföring</p> <p>I betänkandet Konsumenter och IT - en utveckling om datorer, handel-<br>och marknadsföring (SOU 1999:106) har de speciella problem av främst<br>marknadsrättslig natur som konsumenten kan ställas inför i samband med<br>elektronisk kommunikation i informationssamhället kartlagts. De frågor<br>som behandlats rör t.ex. personlig integritet, skyddsbehov för särskilt<br>utsatta konsumentgrupper och möjligheten att undanbe sig reklam via e-<br>post.</p> <p>Utredningen har inte haft till uppgift att lämna något lagförslag. I<br>betänkandet framhålls att handeln på Internet befinner sig i ett upp-<br>byggnadsskede och i dag utgör en tämligen begränsad del av den totala<br>handeln. Utredningen menade vidare att anonymiteten på Internet kan<br>vara ett problem och föreslår därför att regler om information i samband<br>med konsumentförsäkringar och konsumentkrediter, som återfinns i<br></p> <p>111</p> <p>konsumentförsäkringslagen och konsumentkreditlagen, ses över. Många<br>av de frågor som tas upp i betänkandet behandlas även i direktivet om<br>elektronisk handel (se ovan).</p> <p>5.6.4 Hälso- och sjukvård, stöd och service samt<br>socialförsäkring</p> <p>Regeringens bedömning: En utökad satsning bör göras på att med hjälp<br>av IT-stöd utveckla och förnya hälso- och sjukvården.</p> <p>En förstärkt samverkan mellan olika vårdnivåer och vårdgivare bör<br>eftersträvas för att möjliggöra ett effektivt informationsutbyte.</p> <p>En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården,<br>vari behandlas även användningen av IT i vården bör tillskapas. (Arbete<br>med en sådan plan pågår inom Regeringskansliet).</p> <p>Socialförsäkringens administration bör effektiviseras genom en fortsatt<br>utveckling av IT-stöd som medför serviceförbättringar, bl.a. genom att<br>handläggningstider förkortas och kvaliteten i beslutsunderlagen ökas.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Skälen för regeringens bedömning</p> <p>Hälso- och sjukvård</p> <p>Regeringens mål är att stärka trygghet, rättvisa och välfärd.<br>Livskvaliteten skall förbättras. Som ett led i detta skall bl.a. vård och<br>omsorg utvecklas. IT-utvecklingen kan bidra till detta. Regeringen<br>stödjer därför på olika sätt att användningen av IT i samhället och inte<br>minst inom offentlig verksamhet sker på ett sådant sätt att uppsatta mål<br>kan uppnås.</p> <p>En långsiktig satsning pågår för att stärka patientens ställning inom<br>svensk hälso- och sjukvård. Därvid betonas behovet av att förbättra<br>vårdens tillgänglighet och att öka patientens inflytande och delaktighet.<br>Tillgången till information är en avgörande förutsättning för patientens<br>möjligheter att utöva självbestämmande i vården. Ett aktivt utvecklings-<br>arbete för att finna nya vägar för patientinformation har påbörjats. På<br>nationell, regional och lokal nivå utvecklas allt fler informationssystem<br>för patientinformation. Där finns bl.a. information om hälsa, sjukdomar,<br>funktionshinder, behandlingsmetoder, läkemedel, hjälpmedel, egenvård<br>och patienträtt. Den ökade tillgången till information och den ökade<br>komplexiteten medför också ett ökat behov av hjälp att hitta den önskade<br>informationen. För att informationen skall nå ut till patienter, anhöriga,<br>vårdpersonal etc. behövs organisatoriska enheter på lokal nivå med<br>kompetens att utnyttja systemen. I detta syfte har patientinformations-<br>centraler byggts upp på många håll i landet.</p> <p>Inom ramen för den s.k. Dagmaröverenskommelsen har medel anvisats<br>som stöd för IT-utvecklingen i hälso- och sjukvården. Syftet är att stärka<br>samspelet mellan olika vårdnivåer och vårdgivare, vilket bedöms kräva<br>en ökad och bättre samverkande användning av IT. Gemensamma synsätt<br>och standarder bör etableras och tillämpas. En gemensam infrastruktur<br></p> <p>112</p> <p>eller plattform för IT i hälso- och sjukvården bör införas för att möjlig-<br>göra ett effektivt informationsutbyte. Fortsatta överväganden kommer att<br>ske beträffande hur det ovan angivna samspelet kan stärkas. Med ett<br>utvecklat IT-stöd kan vården arbeta på ett nytt och mer effektivt sätt. Det<br>kan t.ex. gälla förbättrade kommunikationshjälpmedel men även bättre<br>hjälpmedel för att kvalitetssäkra vårdinsatser och effektivt kunna<br>analysera mätningar och prov. Nära kopplat till detta är behovet av<br>vidareutveckling av de administrativa stödsystemen. Bl.a. bör bedömning<br>av vårdbehov och resursinsatser underlättas.</p> <p>En nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården<br>håller på att utarbetas inom regeringskansliet. I planen, som beräknas<br>kunna redovisas för riksdagen före sommaren år 2000, avses även frågor<br>som rör utvecklingen av IT-verksamheten inom hälso- och sjukvården<br>behandlas.</p> <p>Telemedicin innebär överföring av medicinsk information via telenätet<br>eller via andra elektroniska kommunikationsmedel. Tekniken kan<br>användas för konsultationer, övervakning, diagnostik, utbildning och<br>kvalitetssäkring. Exempelvis kan konferenser och rådfrågningar hållas på<br>distans mellan distriktsläkare och specialister vid sjukhus, varvid bilder<br>m.m. kan överföras och användas som stöd vid rådfrågningen. Vid<br>ambulanstransport kan t.ex. EKG föras över till mottagande sjukhus så<br>att läkarna kan få en bild av patientens tillstånd redan före patientens<br>ankomst till sjukhuset. Telemedicin kan även användas för att underlätta<br>provtagning m.m. Så kan t.ex. en patient som vårdas i hemmet via dator<br>och telefon kopplas till vårdcentral eller sjukhus och prov som patienten<br>själv tar överföras till centralen eller sjukhuset.</p> <p>Telemedicin bedöms kunna medföra stora möjligheter att effektivisera<br>hälso- och sjukvården. Förutom kostnadsbesparingar bör det vara möjligt<br>att förbättra kvaliteten, tillgängligheten och servicen för patienterna,<br>eftersom bl.a. nyttjande av specialistkunskap kan förenklas för att ge<br>snabbare diagnos och behandling samtidigt som arbetsformer m.m. kan<br>effektiviseras. Telemedicin bör således ses som ett viktigt verktyg för<br>verksamhets- och strukturutveckling i sjukvården.</p> <p>För att åstadkomma en snabbare utveckling inom telemedicinområdet i<br>Sverige bör redan pågående insatser inom hälso- och sjukvårdsområdet<br>koordineras med gemensamma nationella utvecklingsinsatser. Som grund<br>för detta arbete finns ett behov av en analys av nuläget beträffande<br>telemedicinens utveckling i Sverige, inklusive gjorda utvärderingar.<br>Regeringen gör bedömningen att det är angeläget att förutsättningarna för<br>en nationellt breddad användning av telemedicin klargörs. För att<br>åstadkomma detta avser regeringen att inrätta en arbetsgrupp med<br>företrädare för bl.a. Socialdepartementet och Näringsdepartementet och<br>med medverkan av Landstingsförbundet och Svenska Kommun-<br>förbundet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>113</p> <p>Stöd och service</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>IT och arbetsuppgifter inom IT-området kan öppna nya möjligheter för<br>personer med funktionshinder på arbetsmarknaden. Detta gäller bl.a.<br>under förutsättning av att utbildningar för IT-kompetens är tillgängliga<br>oavsett funktionshinder av olika slag. Det är också viktigt att lärar-<br>kompetensen och IT-utrustningen i skolorna anpassas så att elever med<br>funktionshinder far adekvat IT-utbildning.</p> <p>Hittills har tillgänglighet till IT-området för personer med funktions-<br>hinder i hög utsträckning handlat om hjälpmedel och teknikstöd. Staten<br>har därvid stött metod- och utvecklingsarbete på området. Det är<br>emellertid regeringens bestämda uppfattning att funktionshindrade<br>personers möjligheter att utnyttja den nya tekniken inte får innebära att<br>en rad särskilda lösningar och stödformer måste skapas för att göra detta<br>möjligt, lösningar som ofta är betydligt dyrare än en satsning på generell<br>tillgänglighet. Särskilda lösningar och hjälpmedel skall vara komplement<br>när den generella anpassningen inte räcker. Inte heller skall frågan om<br>tillgänglighet till IT-området för personer med funktionshinder ses enbart<br>som ett socialpolitiskt ansvar utan som ett ansvar för myndigheter och<br>marknadens aktörer på området. Åtgärder bör därför i högre utsträckning<br>än för närvarande inriktas på att åstadkomma en bättre generell<br>tillgänglighet till informationssamhället. Informationssamhällets<br>produkter och tjänster måste kunna användas av alla oavsett kön, ålder,<br>etnisk och social bakgrund, funktionshinder, utbildning eller bostadsort.<br>Detta synsätt ligger helt i linje med de handikappolitiska målen och<br>regeringens förslag till inriktning av handikappolitiken som regeringen<br>presenterar för riksdagen i särskild proposition.</p> <p>Det finns emellertid områden där nya kommunikationsmönster och<br>tekniker kan innebära att personer med funktionshinder utestängs från<br>utvecklingen och inte har möjlighet att ta del av de positiva effekter som<br>för andra kan innebära en snabbare och säkrare kommunikation med<br>omvärlden. Samtidigt kan en sådan teknik innebära stora fördelar för<br>många funktionshindrade personer och också ha socialpolitisk betydelse.<br>Regeringen har därför tidigare i denna proposition aviserat sin avsikt att<br>låta utreda dessa frågor.</p> <p>Inom ramen för det s.k. Äldreprojektet och med koppling till bl.a. de<br>insatser som sker inom Hjälpmedelsinstitutets IT-program avser<br>regeringen att följa och stimulera insatser som rör funktionshindrade och<br>äldre. Därvid kommer också uppmärksamhet att ägnas åt frågor som rör<br>integritet och valfrihet. En avvägning måste alltid ske mellan vad som är<br>tekniskt möjligt och mänskligt önskvärt. Utgångspunkten vid ut-<br>vecklingen bör vara vad som behövs och inte vad som kan göras.</p> <p>Socialförsäkring</p> <p>Inom socialförsäkringens administration finns ett stort behov av<br>modernisering av IT-stödet. Riksförsäkringsverket har som ansvarig<br>systemägare för de gemensamma systemen ett särskilt ansvar för<br>utvecklingsarbetet. Riksförsäkringsverket har i samband med</p> <p>114</p> <p>budgetunderlaget för åren 2000-2002 presenterat ett samlat utvecklings-<br>program för att i grunden modernisera socialförsäkringens administration<br>fram till år 2005. En viktig del av programmet är att huvuddelen av<br>ärendehandläggningen skall ges nytt IT-stöd som skall medverka till att<br>förkorta handläggningstidema och förbättra kvaliteten i försäkrings-<br>kassornas beslutsunderlag.</p> <p>Regeringen har i budgetpropositionen 1999/2000 framhållit att<br>förändringar i enlighet med verkets planer bör ske i väl definierade och<br>avgränsade utvecklingssteg där kostnader och förväntade effekter noga<br>kan bedömas som grund för regeringens ställningstagande samt att<br>Riksförsäkringsverket bör ge en uttömmande beskrivning och<br>kostnadsberäkning av läget i utvecklingsarbetet och vilka krav som<br>därvid ställs på finansiering. Riksförsäkringsverket kommer också att<br>redovisa förslag till författningsändringar som erfordras for att<br>programmet skall kunna genomföras.</p> <p>Som ett stöd för regeringens ställningstaganden har regeringen gett<br>Statskontoret i uppdrag att granska utvecklingsarbetet och redovisa sina<br>iakttagelser och bedömningar. Regeringen avser att behandla dessa<br>frågor bl.a. i samband med budgetpropositionen för år 2001.</p> <p>5.6.5 Konvergensen mellan tele-, data- och medieverksamhet</p> <p>Regeringens bedömning: Konvergensen mellan datorer, tele-<br>kommunikationer och massmedier innebär att ställningstaganden av<br>betydelse för dessa områden bör utgå från ett brett synsätt där bl.a.<br>telepolitiska, IT-politiska och mediepolitiska målsättningar kan beaktas.<br>Ett närmare samarbete har inletts i syfte att förstärka samordningen inom<br>Regeringskansliet i arbetet med dessa frågor.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Konvergensutredningen: Det fortsatta arbetet bör samordnas inom<br>ramen for en departementsövergripande beredning.</p> <p>Remissinstanserna: Utredningens förslag om en departements-<br>övergripande beredning stöds av den övervägande delen av remiss-<br>instanserna.</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Den s.k. konvergensen, samman-<br>smältningen mellan datorteknik, telekommunikationer och medier, är en<br>av de starkaste förändringskraftema i informationssamhället och den<br>faktor som i grunden ger innehåll åt begreppet IT. Konvergensen ger<br>upphov till nya tjänster och produkter, som skapar utveckling och tillväxt<br>och driver fram allt snabbare digitala kommunikationer. Dagens intresse<br>for bredbandsforbindelser är bl.a. en effekt av konvergensen kring<br>Internettekniken (IP). Såväl den komplexa och mångdimensionella<br>konvergensprocessen i sig som den mera praktiska frågan om utbyggnad<br>av den tekniska IT-infrastrukturen skapar behov av politiskt nytänkande.</p> <p>IT-infrastruktur ses ofta som en rent teknisk fråga. Debatten domineras<br>av olika överföringstekniker och deras respektive for- och nackadelar.<br>Vad ett framtida bredbandsnät ska innehålla diskuteras mera sällan. Men<br>teknik och innehåll hänger ihop. Bredband är i grunden bara en digital</p> <p>115</p> <p>distributionskanal för vad som i hög grad består av olika former av<br>medier och kommunikationstjänster. Bredband är därmed ett exempel på<br>vad som kallas nätkonvergens. Begreppet innebär att tidigare åtskilda<br>nätverk för distribution av teletjänster och medieinnehåll nu integreras<br>och med stöd av Internetteknik blir bärare av varandras tjänster. Det mest<br>uppenbara resultatet av nätkonvergensen är att allt flera tele- och<br>medietjänster har blivit tillgängliga via Internet. Internet tonar i dag fram<br>som ett framtida allnät, en transportör av information som kan förmedlas<br>trådlöst lika väl som via olika slag av trådförbindelser.</p> <p>Nätkonvergensen möjliggör också en sammansmältning av olika<br>kommunikationstjänster och medieformer, s.k. tjänstekonvergens.<br>Informationstjänster som tidigare varit bundna till ett visst medium kan<br>nu förmedlas via andra medier och kombineras till helt nya tjänster.</p> <p>De politiska och juridiska effekterna av konvergensen visar sig genom<br>att det blir allt svårare att skilja mellan de tidigare klart avgränsade data-,<br>tele- och medieområdena. Därmed förändras inte bara möjligheten för<br>nuvarande regelverk att fylla sin uppgift; de förutsättningar som en gång<br>styrde utformningen av den gällande tele- och mediepolitiken påverkas<br>också.</p> <p>Konvergensutredningen konstaterade i betänkandet Konvergens och<br>förändring (SOU 1999:55) att tillämpningen av nuvarande lagstiftning<br>inom medie- och teleområdet kan leda till olika slag av tolknings-<br>problem. Samma tjänstetyp och samma innehåll kan regleras på olika sätt<br>beroende på vad som förmedlas, på vilket sätt förmedlingen sker, vilken<br>mottagarutrustning som används och vilket subjekt som tillhandahåller<br>tjänsten. Telelagen respektive yttrandefrihetsgrundlagen och radio- och<br>TV-lagen kan vidare vara både växelvis och samtidigt tillämpliga inom<br>ramen för samma tjänsteutbud och även inom vad mottagaren kan<br>uppfatta som en och samma tjänst. Det blir också allt svårare att dra en<br>gräns mellan frekvensanvändning av betydelse för yttrande- och<br>informationsfriheterna och annan frekvensanvändning. Slutligen är det<br>oklart hur begrepp, definitioner och avgränsningar skall tolkas respektive<br>tillämpas.</p> <p>Utredningens slutsats är att den aktuella lagstiftningen behöver<br>samordnas. Detta gäller framför allt relationen mellan å ena sidan tele-<br>lagen och å den andra yttrandefrihetsgrundlagen radio- och TV-lagen.<br>Detta arbete måste relateras till det arbete som bedrivs inom EU och som<br>har till syfte att lägga en gemensam grund för behandlingen av<br>konvergensfrågorna inom unionen. Utredningen anser vidare att det finns<br>särskilda skäl att närmare utreda vilka krav konvergensutvecklingen<br>ställer på utformningen, omfattningen och finansieringen av public<br>service i framtiden och med vilka verkningsmedel detta skall<br>åstadkommas samt i vilken utsträckning elektroniska medier kan<br>omfattas av presstödet och vilka behov av förändringar i<br>presstödsförordningen detta kan medföra. Utredningen föreslår att det<br>fortsatta arbetet samordnas inom ramen för en departements-<br>överskridande beredning, eventuellt med parlamentariskt inslag.<br>Beredningens uppgift bör utifrån ett övergripande perspektiv och rådande<br>politiska målsättningar bl.a. vara att utarbeta underlag för val av<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>116</p> <p>samordningsstrategi och genomförandeplan, där bl.a. arbetet inom<br>pågående utredningar och inom EU beaktas.</p> <p>Den tekniska utvecklingen har gjort att det inte längre går att dra klara<br>gränser mellan de system eller nätverk som är avsedda för individuell<br>elektronisk kommunikation och motsvarande system eller nätverk för<br>massmedier. Det innebär att olika politikområden, t.ex. telepolitik, IT-<br>politik och mediepolitik, tenderar att flyta samman och att det blir<br>tydligare att åtgärder inom ett område kan fa stora konsekvenser inom ett<br>annat område.</p> <p>Konvergensutvecklingen innebär inte att de målsättningar som är<br>centrala inom de olika politikområdena blir mindre angelägna. Det gäller<br>t.ex. ambitionen att värna yttrandefrihet, tillgänglighet och mångfald<br>inom massmedieområdet. Däremot kan utvecklingen medföra att behovet<br>av politiska åtgärder förändras. Vissa åtgärder som har varit nödvändiga i<br>en tidigare teknisk situation kan bli överflödiga, samtidigt som<br>utvecklingen kan skapa behov av nya åtgärder för att se till att viktiga<br>värden inte åsidosätts.</p> <p>De frågor som konvergensutredningen uppmärksammade behandlas<br>för närvarande i olika sammanhang. Bl.a. förbereder Europeiska<br>kommissionen förslag till nytt regelverk för elektronisk kommunikation<br>och tillhörande tjänster, Kommittén om mediegrundlagama (Ju 1999:01)<br>analyserar behovet av och förutsättningarna för en mer teknikberoende<br>grundlagsreglering av yttrandefriheten. En särskild utredare<br>(Ku 1999:08) skall lägga fram ett brett underlag inför beredningen av de<br>villkor som skall gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa<br>tillståndsperiod. Presstödsnämnden har fått i uppdrag att bedöma vilka<br>effekter presstödet haft samt utveckla metoderna för att analysera dags-<br>pressens utveckling och det framtida behovet av presstöd, bl.a.<br>kopplingen mellan presstödet och nya elektroniska medier.</p> <p>Det är inte nu möjligt att förutse alla konsekvenser av konvergens-<br>utvecklingen. Det ligger i sakens natur att vi först så småningom kommer<br>att bli medvetna om utvecklingens följder. Därför är det viktigt att arbetet<br>inom Regeringskansliet är organiserat på sådant sätt att det är möjligt att<br>ta hänsyn till målsättningar inom olika politikområden i samband med<br>ställningstaganden som får betydelse för informationsförsörjningen i<br>samhället. Ett närmare samarbete mellan Justitiedepartementet,<br>Kulturdepartementet och Näringsdepartementet har inletts i syfte att<br>förstärka samordningen av arbetet med dessa frågor.</p> <p>5.6.6 Skydd av barn från skadligt innehåll</p> <p>Regeringens bedömning: Samhällets intresse av att skydda barn från<br>skadligt innehåll i nya informationsbärande medier, bl.a. Internet,<br>måste tryggas. Regeringen skall utöver nationella åtgärder aktivt delta<br>i det internationella arbetet för att skapa ett gott skydd för barn i en<br>globaliserad medievärld.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>117</p> <p>Skälen till regeringens bedömning: Internet erbjuder barn och unga<br>nya möjligheter att skaffa kunskap, roa och förströ sig, knyta kontakter<br>och utbyta erfarenheter med jämnåriga i andra delar av landet och övriga<br>världen. Genom Internet öppnas ett fönster mot all världens information<br>och kontakter, direkt från barnkammaren och klassrummet.</p> <p>I takt med att tillgången till Internet växer ökar också risken för att<br>barn exponeras för olagligt material och material som utan att vara<br>illegalt ändå kan vara olämpligt och skadligt för yngre personer. Av<br>avgörande betydelse för den framtida tilliten till Internet är att föräldrar,<br>all personal inom förskola, skola och fritidsverksamhet och andra vuxna<br>har möjlighet att skydda barn från olagligt och skadligt innehåll som t.ex.<br>kan ta sig uttryck i våldsspel, pornografi och rasistisk propaganda.</p> <p>Ansvaret vilar dels på staten genom lagstiftningen som sätter ramarna,<br>dels på branschernas egna kompletterande system för självreglering. Av<br>stor betydelse är också att forskning och kunskap tas fram och att<br>information om hur Internet kan användas på ett bamsäkert sätt når ut till<br>föräldrar och pedagogisk personal m.fl.</p> <p>Sverige deltar i internationellt samarbete på området, bland annat inom<br>EU. Under år 1998 antog ministerrådet dels en rekommendation om<br>skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten i audiovisuella<br>tjänster och informationstjänster¹, dels en handlingsplan för att främja en<br>säkrare användning av Internet².</p> <p>Rekommendationen, vars effekter skall utvärderas under år 2000,<br>omfattar alla audiovisuella tjänster och informationstjänster som görs<br>tillgängliga för allmänheten, oavsett spridningssätt. Det rör t.ex. tjänster<br>via Internet men även radio- och TV-sändningar. Medlemsstaterna<br>rekommenderas bl.a. att ”främja inrättandet på frivillig grund” av själv-<br>regi erande nationella system. Våldsskildringsrådet, som är en kommitté<br>under Kulturdepartementet, ansvarar för att informera branscherna om<br>rekommendationens innehåll, följa branschernas självreglerande arbete<br>och fungera som deras stöd och samtalspartner i frågor som rör skydd av<br>barn i media. Insatserna riktar sig även mot datorspelsbranschen vars<br>organisationen Multimedia, Dator och TV-spel (MDTS) till julhandeln år<br>1999 som en direkt följd av rekommendationen införde en gemensam<br>märkning med åldersgräns av spelprodukter med våldsinslag.</p> <p>Även handlingsplanen syftar till att främja branschens självreglering.<br>Under fyra år har 25 miljoner euro avsatts för branschprojekt som syftar<br>till bättre övervakning av innehållet på Internet, bl.a. genom s.k. hot-<br>lines, och utvecklandet och spridandet av filtreringsverktyg som ger</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>' Rådets rekommendation av den 24 september 1998 om utvecklingen av<br>konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och<br>informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och<br>effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten (98/560/EG) (EGT<br>L 270, 7.10.1998, s.48, Celex 31998X0560).</p> <p>² Europaparlamentets och rådets beslut nr 276/1999/EG (EGT L 33, 6.2.1999, s.l, Celex<br>31999D0276) av den 25 januari 1999 om antagande av en flerårig handlingsplan på<br>gemenskapsnivå för att främja en säkrare användning av Internet genom att bekämpa<br>olagligt och skadligt innehåll på globala nät.</p> <p>118</p> <p>föräldrar och all personal inom friskola, skola och fritidsverksamhet<br>möjlighet att välja bort innehåll som anses olämpligt för barn.</p> <p>Rekommendationen och handlingsplanen följdes under år 1999 upp av<br>två separata rådsslutsatser av EU:s ministerråd om självregleringens roll<br>inom nya medietjänster och behovet av att skydda barn från skadligt<br>innehåll vid framväxten av digital distributionsteknik. Det senare<br>omfattar såväl digital television som Internet och interaktiva tjänster som<br>blir tillgängliga via de digitala TV-mottagama.</p> <p>Att självreglering förespråkas som komplement till regelverket i dessa<br>och andra internationella dokument har delvis att göra med den snabba<br>tekniska utvecklingen. Detaljerade regler stiftade i dag kan vara<br>föråldrade redan inom ett par år. Branschregler är snabbare att inrätta och<br>ändra utifrån de nya behov utvecklingen skapar. Nationell lagstiftning är<br>inte heller tillräcklig när det gäller ett globalt medium som Internet. De<br>som vill använda Internet för att sprida olagligt eller skadligt innehåll<br>kommer lätt förbi svenska regler och myndigheter genom att flytta<br>materialet till datorsystem placerat utomlands.</p> <p>Lagstiftningen sätter givetvis ramarna. I Sverige finns särskild<br>lagstiftning som innebär att den som tillhandahåller s.k. elektroniska<br>anslagstavlor har skyldighet att hindra spridning av exempelvis<br>barnpornografi, rasistisk propaganda och olaga våldsskildring samt ha<br>rimlig uppsikt över de tjänster som erbjuds.</p> <p>Informations- och medvetandegörande insatser är också mycket<br>viktiga. Sådana bedrivs i dag inom bland annat Våldsskildringsrådet och<br>the UNESCO International Clearinghouse on Children and Violence on<br>the Screen vars verksamhet är placerad vid Göteborgs universitet med<br>finansiering av den svenska regeringen. Ett annat exempel är<br>informationskampanjen ”IntemetAction” som frivilligorganisationen<br>ECPAT Sverige, KK-stiftelsen och Skolverket genomfört i skolor runt<br>om i landet med syftet att göra barn och ungdomar medvetna om de<br>risker som är förknippade med användningen av Internet.</p> <p>5.6.7 Marksänd digital-TV</p> <p>Regeringens bedömning: Frågan om fortsatt utbyggnad av marksänd<br>digital-TV skall avgöras av riksdagen (prop. 1996/97:67,<br>bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178). Det är för tidigt att nu uttala sig<br>om den framtida utbyggnadstakten eller hur länge sändningar skall pågå<br>parallellt med både analog och digital teknik. Strävandena att förse alla<br>delar av Sverige med goda IT-förbindelser spelar också en viktig roll.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: De analoga marksändningarna är<br>i dag det enda distributionssättet för TV som når hela befolkningen.<br>Sveriges Television och Sveriges Utbildningsradio når 99,8 procent och<br>TV4 når 98 procent av de svenska hushållen. Genom satellit- och kabel-<br>tekniken har sedan mitten av 1980-talet delar av Sveriges befolkning fatt<br>tillgång till ett stort antal TV-kanaler. Utbyggnaden av kabelnäten har</p> <p>119</p> <p>emellertid stannat av. För närvarande torde ca. en tredjedel av Prop. 1999/2000:86<br>befolkningen vara hänvisade enbart till marksänd TV.</p> <p>På samma sätt som andra slag av elektronisk kommunikation har<br>televisionen under de senaste åren gått över från analog till digital teknik<br>inom programproduktionen. När det gäller distributionstekniken är<br>övergången från analog till digital teknik ännu inte fullbordad. Vissa<br>satellitsändningar sker digitalt medan andra fortfarande använder analog<br>teknik. Några kabel-TV-företag har börjat digitalisera delar av utbudet.<br>Digital marksänd TV kan i dag tas emot av ungefar hälften av Sveriges<br>befolkning.</p> <p>Digitaltekniken har fördelar i jämförelse med analog sändningsteknik.<br>Den viktigaste är att radiofrekvenserna kan utnyttjas mer effektivt. Vid<br>marksändningar kan minst fem programkanaler sändas inom ett<br>frekvensutrymme som med analog teknik endast rymmer en kanal.<br>Därigenom kan frekvensutrymme också frigöras för olika slag av<br>tjänster. En annan fördel är att de digitala signalerna kan bära olika slag<br>av tjänster. Samma infrastruktur som används för t.ex. television kan<br>också användas för att ge tillgång till andra kommunikationstjänster,<br>framför allt i glesbygden.</p> <p>Riksdagen beslutade våren 1997 att digital marksänd TV skulle införas<br>i flera steg. Den första etappen varar till utgången av år 2002 och<br>omfattar fem sändningsområden. En förutsättning för verksamheten är att<br>programföretagen samarbetar inom samma tekniska system så att hela<br>publiken skall kunna få tillgång till samtliga program med en och samma<br>mottagarutrustning. Den parlamentariska digital-TV-kommittén har i<br>uppdrag att följa och utvärdera sändningarna under den första etappen.</p> <p>Efter vissa inledande svårigheter och fördröjningar har systemet för<br>digitala marksändningar nu kommit på plats. Sändningarna omfattar för<br>närvarande fjorton eller femton programkanaler. Under våren 2000 skall<br>ytterligare tre kanaler börja sändas och till hösten väntas minst 18 kanaler<br>sändas digitalt i marknätet. Uthyrning av avkodare pågår sedan<br>november 1999. Antalet abonnenter ökar för närvarande med nära 1 000 i<br>veckan.</p> <p>5.6.8 IT i arbetslivet</p> <p>Informationsteknikens betydelse för arbetsförhållandena</p> <p>Regeringens bedömning: Informationstekniken förändrar på ett<br>genomgripande sätt sättet att arbeta. Det skapar nya arbeten och<br>möjligheter till förändring av nuvarande arbeten. Det ger möjlighet till<br>nya arbetssätt och nya arbetsorganisationer. Det skapar också nya<br>möjligheter för utsatta grupper.</p> <p>Utvecklingen av IT-samhället måste samtidigt bygga på trygghet<br>och säkerhet för den enskilde individen. Ett lyckat införande av ny<br>teknik förutsätter att den enskildes behov av skydd för såväl den<br>personliga integriteten som hälsa och säkerhet och socialt skydd<br>tillgodoses. Dessutom krävs en kontinuerlig kompetensutveckling i<br></p> <p>120</p> <p>samband med införande och användning av informationsteknik. De<br>arbetsmiljöproblem, t.ex. stress och utbrändhet, som kan följa i<br>teknikens spår behöver uppmärksammas.</p> <p>Dessa frågor liksom behovet av och de eventuella formerna för en<br>trepartssamverkan mellan staten och arbetsmarknadens parter när det<br>gäller införandet av ny teknik i arbetslivet bör övervägas inom ramen<br>för den arbetsgrupp som har tillsatts inom Regeringskansliet för<br>åtgärder på arbetsmiljöområdet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Skälen för regeringens bedömning: Teknik, arbetsorganisation och<br>arbetets innehåll är grundläggande faktorer för utformningen av<br>arbetsmiljön i vid bemärkelse. Införande av IT i arbetet medför oftast<br>konsekvenser för arbetets organisation och innehåll. Den fysiska<br>arbetssituationen, arbetssätt samt styrningen och ledningen av arbetet<br>förändras på ett mer eller mindre genomgripande sätt. IT förändrar<br>dessutom möjligheterna att utföra arbetet utan att vara bunden i tid och<br>rum. Arbetet kan t.ex. utföras som distansarbete i hemmet eller på annan<br>plats på avstånd från en mer traditionell arbetsplats.</p> <p>IT har en potential för att skapa en flexibel arbetsorganisation som<br>gynnar ett decentraliserat arbetssätt, ökat självbestämmande och en ökad<br>kvalifikationsgrad i arbetet. Informationstekniken ställer samtidigt krav<br>på kunskaper inte bara för dess direkta användning utan också för att<br>kunna utnyttja den information som den är bärare av. De snabba<br>förändringarna av teknik och kunskaper gör att många utbildningar<br>snabbt blir föråldrade. Som belysts på annan plats i propositionen finns<br>det därför behov av kontinuerlig kompetensutveckling. Tillgång till såväl<br>tekniken som informationen blir avgörande såväl för den enskildes<br>arbetssituation som verksamhetens effektivitet.</p> <p>IT ger således möjlighet att öka kvalifikationsgraden, kunskaps-<br>innehållet och handlingsutrymmet i arbetet. Hur arbetsuppgifterna och<br>arbetsplatserna utformas är emellertid avgörande för om och hur dessa<br>möjligheter kan utnyttjas. Det snabba informationsflödet och de stora<br>informationsmängder som hanteras, intensiv kommunikation genom<br>elektronisk post m.m. innebär i sig stressfaktorer som kan innebära<br>hälsoproblem. Den snabba utvecklingen av informationstekniken som<br>sådan och den intensiva konkurrens som gäller inom IT-industrin är<br>faktorer som skapar en speciellt utsatt situation för dem som arbetar där.</p> <p>Vidare kan de rationaliseringar och andra förändringar av verk-<br>samheten som ofta hänger samman med införande av IT innebära att den<br>fysiska och psykiska belastningen ökar. Undersökningar tyder också på<br>att antalet arbetstagare i allmänhet som upplever att de har fått större<br>inflytande i sina arbeten inte har ökat i den utsträckning som kunde ha<br>förväntats. I många fall kan en ökad arbetstakt vara en del av<br>förklaringen till detta. Utformningen av datorarbetsplatsen från bl.a.<br>ergonomisk synpunkt sett har vidare stor betydelse för just den fysiska<br>och psykiska belastningen i arbetet.</p> <p>Med stöd av arbetsmiljölagen har Arbetarskyddsstyrelsen utfärdat<br>föreskrifter (AFS 1998:5) om arbete vid bildskärm. Föreskrifterna</p> <p>121</p> <p>behandlar såväl datorarbetsplatsens fysiska utformning som hur arbetet<br>är organiserat. De ställer bl.a. upp krav på programmens och systemens<br>utformning samt anger begränsningar i möjligheterna att utföra<br>kvantitativ och kvalitativ kontroll av arbetsinsatsen genom datasystemet<br>(se vidare om kontrollfrågoma under avsnittet om skyddet av den<br>personliga integriteten i arbetslivet).</p> <p>När det gäller frågor om arbetsbetingad ohälsa till följd av stress och<br>andra organisatoriska och sociala faktorer, som ökat kraftigt under de<br>senaste åren, har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet nyligen tillsatts<br>på regeringens uppdrag för att analysera utvecklingen av den angivna<br>ohälsan och presentera en handlingsplan för åtgärder på arbetsmiljö-<br>området. Frågor om arbetssituationen inom IT-sektom kommer att kunna<br>tas upp i arbetsgruppens arbete. I gruppens arbete skall vidare tas upp<br>arbetsmarknadsparternas roll i arbetsmiljöarbetet. I det sammanhanget<br>bör behovet av och de eventuella formerna för en trepartssamverkan<br>mellan staten och arbetsmarknadens parter övervägas när det gäller<br>införandet av ny teknik i arbetslivet. Frågor som kan vara aktuella för<br>samverkan är t.ex. samråd och inflytande i samband med teknik-<br>förändringar samt kompetensutveckling.</p> <p>Skyddet av den personliga integriteten i arbetslivet</p> <p>Regeringen beslutade i september 1999 att tillkalla en särskild utredare<br>för att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att stärka<br>skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet (dir. 1999:73).</p> <p>I översynen skall det i första hand ingå frågor om användning av<br>drogtester och andra medicinska kontroller samt frågor om användning<br>av persondatorer, elektronisk post (e-post) och Internet i arbetet. Även<br>andra integritetsfrågor som kommer upp under utredningsarbetets gång<br>och där skyddet för den personliga integriteten i arbetslivet kan vara<br>allvarligt hotat skall tas upp av utredaren. Behovet av skydd för arbets-<br>sökande skall särskilt belysas. Utredningsuppdraget skall redovisas<br>senast den 1 april 2001.</p> <p>Bakgrunden till utredningen är bl.a. att användningen av persondatorer<br>samt e-post och Internet i arbetet ger upphov till en hel del nya frågor när<br>det gäller kontrollen och skyddet av den personliga integriteten i arbetet.<br>Den utveckling som skett sedan frågorna om datatekniken och den<br>personliga integriteten i arbetslivet senast sågs över (se bl.a. rapporten<br>Datatekniken och den personliga integriteten i arbetet - en kartläggning,<br>Ds 1989:24) gör det motiverat att se över integritetsskyddet vid<br>användning av datatekniken i arbetslivet med särskild tonvikt på<br>användning av persondatorer, e-post och Internet.</p> <p>5.6.9 Ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd</p> <p>Regeringens förslag: Enbart den omständigheten att en arbetstagare<br>har sin arbetsplats i sin bostad skall inte medföra att den arbetsplatsen<br>utgör en egen driftsenhet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>122</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens<br>förslag.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget<br>att erinra mot förslaget. Landsorganisationen i Sverige tillstyrker i och<br>för sig förslaget men föreslår att 22 § anställningsskyddslagen i stället<br>uttryckligen skall ange att arbetstagare som i sin helhet utför arbete från<br>bostaden skall hänföras till den driftsenhet denne organisatoriskt tillhör.<br>Arbetslivsinstitutet avstyrker förslaget och menar att utredningens förslag<br>inte är nödvändigt. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Sveriges<br>Industriförbund (Industriförbundet) avstyrker förslaget under hänvisning<br>till dels att utredningen funnit att anställda distansarbetande som arbetar i<br>eller i närheten av sina hem har samma arbetsrättsliga ställning som<br>andra arbetstagare, dels att förslaget inte föregåtts av en noggrann analys<br>av dess påverkan på den distansarbetande eller arbetsgivarens övriga<br>medarbetare. Vidare hänvisar SAF och Industriförbundet till att<br>lagförslaget även är tillämpligt på arbetstagare som inte distansarbetar.</p> <p>Bakgrunden till regeringens förslag: Vid uppsägning på grund av<br>arbetsbrist sker som huvudregel inte någon överprövning av de<br>företagsekonomiska bedömningar som lagts till grund för arbetsgivarens<br>beslut. Kärnan i anställningsskyddet vid uppsägningar på grund av<br>arbetsbrist återfinns i stället i anställningsskyddslagens turordningsregler<br>som innebär att arbetsgivaren i dessa situationer inte fritt får välja vilka<br>arbetstagare som skall sägas upp.</p> <p>Anställningsskyddslagens turordningsregler i 22 § bygger på principen<br>först in sist ut, således att den arbetstagare som anställts först skall sägas<br>upp sist. Härutöver gäller att en turordning fastställs för varje driftsenhet.<br>Om en arbetstagare endast kan beredas fortsatt anställning genom att<br>omplaceras gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att<br>arbetstagaren skall ha tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.<br>Om en arbetsgivare har flera driftsenheter på samma ort skall<br>driftsenheterna på begäran av den lokala fackföreningen läggas samman<br>till en turordningskrets. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av<br>kollektivavtal fastställs en turordningskrets för varje avtalsområde. Det<br>leder normalt till att arbetare och tjänstemän utgör separata<br>turordningskretsar. Är arbetsgivaren inte bunden av kollektivavtal bildar<br>hela driftsenheten en turordningskrets.</p> <p>Anställningsskyddslagens driftsenhetsbegrepp bygger i princip på ett<br>geografiskt synsätt. I motiven till 1974 års anställningsskyddslag anges<br>beträffande den närmare innebörden av begreppet driftsenhet att därmed<br>avses ”i princip sådan del av ett företag som är belägen inom en och<br>samma byggnad eller inom ett och samma inhägnade område, dvs.<br>fabrik, butik, restaurang osv.” (prop. 1973:129 s. 260). Arbetsdomstolen<br>har i några fall prövat frågan om driftsenhetsbegreppets innebörd (AD<br>1988 nr 32, 1988 nr 100, 1993 nr 99 och 1994 nr 85). I alla de fall som<br>varit föremål för arbetsdomstolens prövning har domstolen tillämpat ett<br>geografiskt synsätt. I ett fall har emellertid arbetsdomstolen ifrågasatt om<br>det alltid är möjligt att upprätthålla ett geografiskt synsätt (AD 1988 nr<br>100).</p> <p>123</p> <p>En annan faktor som har betydelse i sammanhanget är ortsbegreppet i<br>22 §. Driftsenheter som är belägna på samma ort skall om en<br>fackförening begär det läggas samman till en turordningskrets. En<br>arbetstagare som arbetar på distans från bostaden, där bostaden är<br>belägen på samma ort som huvudarbetsplatsen, kan således om<br>fackföreningen begär att driftsenheterna skall läggas samman hänföras<br>till en större turordningskrets. Med ort avses i första hand en plats som<br>utgör en från en annan plats helt skild befolknings- och bebyggelse-<br>koncentration i geografisk bemärkelse. Har det funnits skog eller<br>obebyggda områden mellan två koncentrationer har arbetsdomstolen<br>bedömt att det varit fråga om två skilda orter (AD 1984 nr 4, 1984 nr 50<br>och 1993 nr 99). När det är fråga om större befolknings- och bebyggelse-<br>koncentrationer, såsom i Storstockholmsområdet utgör kommunen den<br>yttersta gränsen för vad som kan betecknas som en och samma ort<br>(AD 1993 nr 99). Liksom fallet är med driftsenhetsbreppet bygger<br>således även ortsbegreppet på ett geografiskt och inte ett organisatoriskt<br>synsätt.</p> <p>Skälen for regeringens förslag: Det är viktigt att stärka anställnings-<br>skyddet för dem som väljer att distansarbeta från hemmet. En otrygghet i<br>detta avseende kan innebära ett hinder för införande av distansarbete. Det<br>är viktigt att anpassa anställningsskyddet till förändrade betingelser i<br>arbetslivet.</p> <p>Regeringen anser att det geografiska synsätt som såväl<br>anställningsskyddslagens driftsenhetsbegrepp som ortsbegrepp bygger på<br>kan leda till otillfredsställande konsekvenser för de distansarbetandes<br>anställningsskydd. Enligt distansarbetsutredningen är det oklart hur<br>driftsenhetsbegreppet i 22 § anställningsskyddslagen skall tolkas<br>beträffande arbetstagare som arbetar heltid på distans vilket leder till att<br>dessa arbetstagares anställningsskydd riskerar att allvarligt försämras.<br>Det är visserligen möjligt att genom kollektivavtal komma till rätta med<br>de problem som kan uppkomma vid tillämpningen av anställnings-<br>skyddslagens turordningsregler vid distansarbete. Alla arbetsgivare är<br>emellertid inte bundna av kollektivavtal och fackföreningar kan ha svårt<br>att få gehör för en kollektivavtalsreglering på detta område med hänsyn<br>till att en arbetsgivare normalt inte har något att vinna på en sådan<br>lösning. Regeringen anser därför att lagstiftningsåtgärder bör vidtas.</p> <p>Utredningen har identifierat olika kategorier av distansarbetande. Den<br>vanligaste formen av distansarbete är att en anställd arbetar någon eller<br>några dagar i veckan på en annan plats än huvudarbetsplatsen, i normal-<br>fallet bostaden. I dessa fall har arbetstagaren till väsentlig del sin<br>arbetsplats förlagd till huvudarbetsplatsen och kan därigenom inte anses<br>utgöra en egen turordningskrets. Om en arbetstagare arbetar större delen<br>av sin arbetstid på distans bör inte heller detta leda till slutsatsen att<br>denne inte tillhör huvudarbetsplatsens driftsenhet. Det bör nämligen<br>räcka att den anställde har en fast anknytning till huvudarbetsplatsen för<br>att han eller hon skall anses tillhöra huvudarbetsplatsens driftsenhet. Att<br>arbetstagaren arbetar vid huvudarbetsplatsen t.ex. en dag per vecka eller<br>har ett eget arbetsrum på huvudarbetsplatsen bör vara fullt tillräckligt för<br>att en sådan fast anknytning skall anses finnas. En annan grupp av</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>124</p> <p>distansarbetare är däremot de som arbetar heltid från sin bostad eller<br>annan lokal. Utredningen har funnit att även om denna grupp för<br>närvarande är relativt liten finns det tecken på att gruppen kan komma att<br>öka.</p> <p>Verksamheten vid s.k. telekontor (call centers) vilka företrädesvis är<br>bemannade av kvinnor kan utvecklas till distansarbete från bostaden.<br>Denna typ av verksamhet består normalt i att service av olika slag lämnas<br>per telefon. Det kan vara fråga om IT-stöd, telefonförsäljning, marknads-<br>undersökningar och telefonförsäljning. Med modern informations-<br>teknologi kan denna typ av verksamhet med fördel utföras från<br>respektive arbetstagares hem. Som utredningen konstaterat kan<br>personalen i en verksamhet av den beskrivna typen organisatoriskt<br>tillhöra en huvudarbetsplats men vara placerad till exempel i hemmet.<br>Med ett geografiskt bestämt driftsenhetsbegrepp kan en arbetsgivare efter<br>förhandlingar som skall föregå ett uppsägningsbeslut ensidigt bestämma<br>vilken eller vilka driftsenheter som skall läggas ned med den effekten att<br>principen om sist in först ut helt sätts ur spel.</p> <p>I vissa fall kan flera arbetstagares bostäder och därmed driftsenheter<br>vara belägna på samma ort. Om arbetstagarnas fackförening i ett sådant<br>fall begär att driftsenheterna läggs samman gäller principen om sist in<br>först ut för de berörda arbetstagarna. Detsamma gäller för arbetstagare<br>som arbetar helt på distans men som är organisatoriskt knutna till en<br>huvudarbetsplats på samma ort som deras bostad är belägen och där<br>övriga arbetstagare är verksamma på huvudarbetsplatsen. För arbets-<br>tagare som distansarbetar på heltid från sin bostad belägen på en annan<br>ort än huvudarbetsplatsen finns inte någon möjlighet enligt gällande<br>regler att lägga samman driftsenheterna. Anställningsskyddet blir då<br>beroende av var den distansarbetande arbetstagaren bor i förhållande till<br>huvudarbetsplatsen. Regeringen anser att det är otillfredsställande att<br>sådana slumpmässiga faktorer skall vara styrande för anställningsskyddet<br>för de distansarbetande.</p> <p>Vidare har utredningen, som nämnts, funnit att företrädesvis kvinnor är<br>sysselsatta i vissa av de verksamheter som kan organiseras som sådant<br>distansarbete som i sin helhet utförs från bostaden. Flera skäl talar för att<br>utredningens förslag skall genomföras. Det är angeläget att skapa en<br>likvärdig trygghet i anställningen för alla distansarbetande och<br>därigenom också undanröja ett onödigt hinder för införande av<br>distansarbete. Även jämställdhetskäl innebär ett starkt motiv för att<br>genomföra denna förstärkning av anställningsskyddet. Enbart den<br>omständigheten att arbetet utförs från hemmet skall alltså inte leda till att<br>arbetstagaren utgör en egen driftsenhet. Genom den föreslagna regeln<br>förstärks anställningsskyddet för distansarbetande.</p> <p>SAF och Industriförbundet har avstyrkt förslaget, bl.a. därför att den av<br>utredningen föreslagna lagändringen omfattar arbetstagare utöver dem<br>som distansarbetar. Regeringen anser att detta i och för sig inte behöver<br>vara någon nackdel. Frågan om tillämpningsområdet är intimt förknippad<br>med hur man vill definiera distansarbete. Utredningen har funnit att det<br>inte finns någon enhetlig definition på distansarbete. Emellertid<br>definieras distansarbete ofta som förvärvsarbete som helt eller till någon<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>125</p> <p>del förläggs till bostaden eller annan plats än den ordinarie arbetsplatsen.<br>Avsikten med lagändringen är att undanröja den oklarhet som råder for<br>de arbetstagare som har hela sin arbetstid förlagd till bostaden, eller som<br>utgår från bostaden i de fall arbete utförs på annan plats, utan någon fast<br>anknytning till huvudarbetsplatsen eller någon annan arbetsplats. I vissa<br>fall kan detta leda till att lagändringen blir tillämplig på arbetstagare vars<br>arbetsförhållanden måhända inte alla gånger skulle betecknas som<br>distansarbete. Regeringen gör den bedömningen att den lämpligaste<br>avgränsningen för den nya regelns tillämpningsområde är det<br>organisatoriska samband som finns mellan bostaden och huvud-<br>arbetsplatsen, i de fall arbetstagaren utför arbete i bostaden. Ett annat sätt<br>att avgränsa tillämpningsområdet skulle vara att försöka definiera<br>distansarbete. Som anmärkts tidigare finns det inte någon entydig<br>definition på distansarbete och ett försök att definiera distansarbete i<br>syfte att avgränsa den föreslagna regelns tillämpningsområde skulle<br>motverka en önskvärd flexibilitet. Enligt regeringens bedömning<br>framstår det därför som lämpligare att anknyta till det organisatoriska<br>sambandet. Som nämnts ovan har även Arbetsdomstolen i något fall<br>ifrågasatt om det alltid är möjligt att upprätthålla ett geografiskt synsätt.<br>Meningen är således att den föreslagna lagändringen inte skall utgöra<br>något hinder för en rättsutveckling i den riktningen.</p> <p>En fråga som aktualiseras i sammanhanget är vilka kriterier som skall<br>tillämpas för att fastställa till vilken driftsenhet en arbetstagare som<br>arbetar i bostaden hör. Enligt regeringens bedömning kommer många<br>gånger det utslagsgivande att vara om de olika arbetsplatserna skall ses<br>som en sammanhållen enhet med hänsyn till hur verksamheten i det<br>enskilda fallet faktiskt är organiserad. Det avgörande kommer då att vara<br>huruvida arbetstagaren skall ses som organisatoriskt självständig eller<br>inte. Finns det inte någon anknytning till någon annan driftsenhet kan<br>arbetstagaren många gånger hänföras till en egen driftsenhet.</p> <p>5.6.10 IT-användningen och en ekologiskt hållbar utveckling</p> <p>Regeringens bedömning: Regeringen anser att ett mer samlat grepp<br>bör tas kring frågorna om IT och miljö. Regeringen kommer därför att<br>tillsätta en särskild delegation för att kartlägga hur IT-tillämpningar i<br>högre grad kan utnyttjas för att minska miljöpåverkan och främja en<br>hållbar utveckling.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Skälen for regeringens bedömning: Regeringen har i 1999 års<br>regeringsförklaring framfört att Sverige skall bygga vidare på den<br>styrkeposition Sverige har som föregångsland i omställningen till ett<br>ekologiskt hållbart samhälle. Med ny, resurseffektiv teknik och andra<br>tekniska landvinningar skall välfärd och välstånd byggas upp utan att tära<br>på miljön. IT kan bli ett effektivt redskap i arbetet att uppnå<br>miljökvalitetsmålen och för omställningen till det ekologiskt hållbara<br>samhället. Olika aktörer bör stimuleras till att arbeta för att IT-</p> <p>126</p> <p>tillämpningar i högre grad utnyttjas i syfte att minska miljöpåverkan och<br>främja en hållbar utveckling. Arbetet med att ta fram styrmedel som kan<br>medverka till att IT-användningen blir ett medel för att skynda på<br>utvecklingen av nya samhällstrukturer och levnadsmönster som tär<br>mindre på resurser och miljö bör påskyndas. Exempel på hur skilda<br>verksamheter kan bedrivas på ett miljömässigt bättre sätt med hjälp av IT<br>har redovisats av IT-kommissionen i betänkandet IT och miljö (SOU<br>1996:178). I betänkandet berördes också de negativa konsekvenser för<br>miljön som IT-användningen i vissa fall kan medföra. Det är angeläget<br>att miljöaspekterna även fortsättningsvis beaktas inom de i rapporten<br>upptagna områdena.</p> <p>IT-användningen ger stora möjligheter att motverka dagens miljö-<br>problem och medverka till att de nationella miljömålen kan nås. IT-<br>användningen kan leda till nya samhällstrukturer och levnadsmönster<br>som tär mindre på resurser och miljö.</p> <p>Det är viktigt att hänsyn tas till miljöaspekterna så tidigt som möjligt<br>när IT-tillämpningarna planeras. IT-utvecklingen kan annars innebära<br>ökad belastning på miljön. Datorer behöver t.ex. kunna uppgraderas i<br>högre grad, så att de inte behöver bytas ut i samma snabba takt som i dag.<br>Regeringen anser att ett producentansvar för elektriska och elektroniska<br>produkter kan bidra till en sådan utveckling av produkter.</p> <p>Exempel på där IT redan finns och där IT skulle kunna utnyttjas mer i<br>miljöns tjänst och för att miljökvalitetsmålen skall uppnås har bl.a.<br>redovisats av Naturvårdsverket i rapporten IT och de nationella miljö-<br>kvalitetsmålen (rapport 5022) från september 1999.</p> <p>En väl fungerande IT-infrastruktur är en viktig förutsättning för att IT-<br>användningen skall kunna medverka till omställningen till ett ekologiskt<br>hållbart samhälle. Samhället kan skapa förutsättningar för denna<br>utvecklingen även när det gäller exempelvis nya arbets- och<br>verksamhetsformer. Med tidig integrering av miljöaspekterna i offentlig<br>planering kan goda förutsättningar skapas för att IT-tillämpningar skall<br>kunna bidra till minskad energi- och resursförbrukning.</p> <p>Införande av distansarbete eller video- och telekonferenser kan inne-<br>bära miljömässiga och ekonomiska vinster såväl för samhället som för<br>det enskilda företaget och dess anställda, vilket bör uppmärksammas.</p> <p>Tillverkare av IT-utrustning och telekommunikationsbolag bör upp-<br>muntras att utforma sitt produkt- och tjänsteutbud så att miljöhänsyn<br>integreras i produktens hela livscykel.</p> <p>För att underlätta för hushållen att ta ett ökat miljöansvar gav<br>regeringen i mars 1999 Konsumentverket i uppdrag att inrätta en<br>webbplats med hushållsrelaterad miljöinformation. Information bör även<br>fortsättningsvis göras tillgänglig för konsumenterna om produkters<br>miljöpåverkan och hur produkter kan användas på ett miljöanpassat sätt.<br>Vidare är marknadens aktörer viktiga kanaler för spridning av miljö-<br>information.</p> <p>Förutom enskilda konsumenter bör också myndigheter, företag och<br>andra organisationer uppmuntras att ställa miljökrav vid IT-upphandling.<br>Staten bör härvidlag vara ett föredöme. Statskontoret ställer t.ex. redan i<br>dag omfattande miljökrav i sina ramavtalsupphandlingar av IT-produkter.<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>127</p> <p>Det pågår inom EU ett arbete med att ta fram ett tolkningsmeddelande<br>om miljökrav vid offentlig upphandling. Reglerna för upphandling följer<br>av EG-direktiv och medlemsstater kan endast ställa krav som<br>överensstämmer med EG-rätten.</p> <p>Regeringen anser att en dialog med IT-branschen och andra aktörer om<br>dessa frågor kan skapa förutsättningar för en snabbare integration av<br>miljöfrågorna i IT-arbetet. Miljövårdsberedningen (JO 1968:A) för en<br>sådan dialog med näringslivet inom området e-handel, Framtida handel -<br>transporter av och försörjningskanaler för livsmedel. Regeringen anser<br>dock att ett mer samlat grepp bör tas kring frågorna om IT och miljö och<br>kommer därför att tillsätta en särskild delegation för att kartlägga hur IT-<br>tillämpningar i högre grad kan utnyttjas i syfte att minska miljöpåverkan<br>och främja en hållbar utveckling.</p> <p>Redan i dag finns exempel på hur IT används men skulle kunna<br>utnyttjas mer i miljöns tjänst. Elektronisk styrning och övervakning vid<br>energiproduktion och andra processer för att minska utsläppen av<br>föroreningar. Elektroniska styrsystem i fordon för att optimera bränsle-<br>förbrukningen. IT i transportinformationen för att göra trafikflödena<br>smidigare och minska förbrukningen av bränslen. Distansarbete, bild-<br>och telekonferenser för att minska transporter och utsläppen till luften.</p> <h4>5.7 Ändring av årlig redovisning</h4> <p>Riksdagen gav i samband med behandlingen av prop. 1995/96:125<br>regeringen till känna att den parlamentariska förankringen skulle stärkas<br>genom att regeringen årligen borde återkomma till riksdagen med en<br>skrivelse som redovisade utvecklingen på IT-området<br>(bet 1995/96:TU19, rskr.l995/96:282). Regeringen har därefter lämnat<br>två sådana skrivelser (skr. 1997/1998:19, bet. 1997/98 :TU7,<br>skr. 1998/99:2, bet. 1998/99:TU4). I föreliggande proposition lämnas en<br>motsvarande redovisning i bilaga 1.</p> <p>Regeringen avser att även i fortsättningen hålla riksdagen fortlöpande<br>underrättad om utvecklingen på IT-området. Erfarenheten har emellertid<br>visat att en obligatorisk årlig skrivelse knappast är den lämpligaste<br>formen för detta. IT-politiken aktualiserar många nya och ofta tekniskt<br>komplicerade frågor. Den griper in över alla politikområden, vilket får<br>till följd att redovisningar i ett sammanhang över hela det IT-politiska<br>fältet blir mycket omfattande och resurskrävande samtidigt som det blir<br>svårt att ge tillräckligt konkret och uttömmande information på varje<br>område.</p> <p>Enligt regeringens bedömning är en bättre ordning att den<br>parlamentariska förankringen tillgodoses genom att regeringen i olika<br>propositioner eller i annan lämplig form utan krav på en särskild årlig IT-<br>skrivelse håller riksdagen fortlöpande orienterad om utvecklingen. Om<br>inte riksdagen har annan uppfattning, kommer regeringen i fortsättningen<br>inte att avlämna någon allmän IT-politisk skrivelse annat än om särskilda<br>skäl motiverar det.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>128</p> <h3>Börsintroduktion av Telia AB</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringen kommer i dag att lämna en proposition om börsintroduktion<br>av Telia. I propositionen föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att<br>minska statens ägande i Telia.</p> <p>I propositionen redogörs för att telekommunikationsmarknaden under<br>de senaste åren har genomgått grundläggande förändringar vilka på ett<br>mycket påtagligt sätt påverkat Telia. De fem senaste åren har inneburit<br>betydligt större förändringar än någonsin tidigare i koncernens historia.<br>Telia har i en skrivelser den 28 januari och den 6 mars 2000 redovisat<br>huvudinriktningen i bolagets affärsstrategi. Sammanfattningsvis kommer<br>den framtida verksamhetsinriktning att koncentreras mot ett antal<br>kärnområden såväl geografiskt som verksamhetsmässigt. De fyra<br>satsningsområderna är mobil kommunikation, internationell IP-carrier<br>och en snabb bredbandsutbyggnad i Sverige samt nya bredbandstjänster<br>för privatpersoner och nya tjänster för mindre företag. Kapitalbehoven är<br>mycket betydande och utbyggnaden genererar omfattande utvecklings-<br>arbete i Sverige och stora investeringar i nät både i Sverige och<br>utomlands. Investeringarna sker i Sverige i första hand i egen regi medan<br>investeringarna utomlands till en del sker genom förvärv.</p> <p>Telia bör enligt förslaget i propositionen ges långsiktiga och stabila<br>verksamhetsförutsättningar som ger bolaget samma förutsättningar som<br>konkurrenter har. Det förslag som läggs innebär att Telia ges möjligheter<br>att utvecklas som operatör på samma villkor som övriga aktörer på<br>marknaden.</p> <p>Telia är den största operatören på den svenska telemarknaden. Sverige<br>har en framskjuten position på området för teleterminalutrustning och<br>nätutrustning. Sverige ligger också framme på dataområdet inom<br>programvaruproduktion. Vilka satsningar Telia gör för att tillhandahålla<br>nya tjänster och produkter får därför stor betydelse för den svenska IT-<br>utvecklingen. Den del av industrin som tillverkar tele- och IT-utrustning<br>kan även fortsättningsvis få starka utvecklingsincitament genom Telias<br>utveckling. Kvalificerade arbetsplatser kan etableras över hela landet om<br>Telia kan fullfölja en expansiv strategi. För att Telia även i framtiden<br>skall kunna vara ett konkurrenskraftigt företag, som kan utveckla sin<br>verksamhet och bidra till att göra den svenska telemarknaden fram-<br>gångsrik bör Telia få verksamhetsförutsättningar som överensstämmer<br>med konkurrenternas och möjlighet att på kapitalmarknaden skaffa<br>kapital samt genom delägarskap med andra telebolag skapa konkurrens-<br>kraftiga enheter. Om den svenska IT-sektorn skall kunna öka sin<br>internationella konkurrenskraft är det viktigt att den svenska telesektorn<br>ligger i framkant i fråga om teknik och tjänsteutbud. En börsintroduktion<br>av Telia kan antas öka incitamenten för att utveckla verksamheten i<br>konkurrens med andra operatörer. Detta ger en direkt effekt på utbud av<br>tjänster och produkter till konsumenterna på den svenska telemarknaden,<br>men kan även leda till snabbare forskning och utveckling i Sverige på IT-<br>området i stort. Detta kan i sin tur leda till exportframgångar på IT-<br>området som skapar förutsättningar för tillväxt.</p> <p>5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 86</p> <p>129</p> <h3>Ekonomiska konsekvenser</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringen har, som tidigare redovisats, tillsatt en särskild utredare med<br>uppdrag att utarbeta ett förslag till ett nationellt IT-infrastrukturprogram.<br>Förslaget skall i första hand vara vägledande för att underlätta en<br>utbyggnad av transportnätet i marknadens regi. Dessutom skall utredaren<br>lämna förslag till prioriteringar mellan vilka orter det bör finnas<br>ledningsförbindelser som inte bedöms komma till stånd på kommersiella<br>grunder. I samband härmed skall utredaren även bedöma vad en eventuell<br>statlig medfmansiering av dessa förbindelser kan komma att kosta inom<br>den ram som regeringen avser att ställa till förfogande enligt nedan.</p> <p>Regeringen beräknar att sammanlagt 2 625 miljoner kronor under åren<br>2000-2004 kommer att stå till förfogande för att inom ramen för det<br>nationella IT-infrastrukturprogrammet ge stöd till den utbyggnad av<br>regionala transportnät m.m. som inte kommer till stånd på kommersiella<br>grunder.</p> <p>Detta stöd föreslås finansieras genom bl.a. omfördelningar inom<br>utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv (800 miljoner kronor),<br>utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling (1 500 miljoner<br>kronor), varav en del avses användas som medfmansiering av EG:s<br>strukturfondsprogram, samt utgiftsområde 22 Kommunikationer,<br>(50 miljoner kronor).</p> <p>Inom arbetsmarknadspolitiken avses en omfördelning ske från arbets-<br>marknadspolitiska åtgärder, inom regionalpolitiken, huvudsakligen en<br>minskning av befintligt anslagssparande och minskat anslag för nedsatta<br>sociala avgifter samt inom kommunikationspolitiken likaledes genom<br>minskning av anslagssparande.</p> <p>Härtill kommer medel som inom de nämnda strukturfondsprogrammen<br>beräknas komma att användas för informationsteknisk infrastruktur.<br>Inom mål 1-programmen uppgår de inom ovan nämnda tidsperiod till<br>ca 275 miljoner kronor. Dessa medel skall kompletteras med offentlig<br>medfmansiering med samma belopp inom målområde 1 från bl.a.<br>kommuner och länsstyrelser. Programmen för mål 2 är ännu inte klara<br>men även inom dessa kommer säkerligen behovet av informationsteknisk<br>infrastruktur att uppmärksammas och offentlig medfmansiering att<br>behöva ställas till förfogande. Användningen av dessa medel utgår från<br>de program som utarbetats regionalt och som fastställs av EG-<br>kommissionen.</p> <p>Regeringen överväger också ett stöd till kommuner för att möjliggöra<br>abonnentanslutning med hög överföringskapacitet i glest bebyggda<br>områden genom lokala transport- och accessnät. (Se avsnitt 5.5.4).</p> <p>Regeringen överväger vidare en särskild skattelättnad för utgifter för<br>anslutning för datakommunikation som innebär en väsentlig kapacitets-<br>höjning i förhållande till överföringskapaciteten i det normala telefon-<br>nätet. (Se avsnitt 5.5.4). Det sammanlagda beloppet för stödet till<br>kommuner och skattelättnaden motsvarar 3 200 miljoner kronor.</p> <p>Summan av dessa belopp för utbyggnad av IT-infrastrukturen uppgår<br>således till 5 825 miljoner kronor.</p> <p>130</p> <p>Investeringskostnader for ett nationellt optofibemät som når fram till<br>varje kommunhuvudort har beräknats till ca 2 500 miljoner kronor (se<br>avsnitt 5.5.4). Svenska Kraftnäts investering i ett nationellt optokabelnät<br>beräknas finansieras på marknadsmässiga villkor.</p> <p>Övriga finansieringsbehov, t.ex. av utredning och försöksverksamhet<br>kring funktionshindrades tillgång till IT-infrastrukturen, bildande av ett<br>Intemetcentrum, publicering av en mer heltäckande IT-statistik, och IT-<br>kompetens for småföretagare avses till största delen finansieras från<br>anslag inom utgiftsområde 22 Kommunikationer.</p> <p>Regeringen avser att återkomma till riksdagen med de närmare förslag<br>som föranleds av ovan nämnda åtgärder senast i samband med<br>budgetpropositionen för år 2001.</p> <p>Förslaget beträffande ändringarna i ledningsrättslagen innebär att<br>någon förrättning inte skall hållas för det fall att en ledningsrätts-<br>innehavare vill dra fram kompletterande ledning i befintligt utrymme.<br>Några förrättningskostnader uppkommer därmed inte i anledning av den<br>nya ledningen. En fastighetsägare kan dock fa frågan om ytterligare<br>ersättning prövad i fastighetsdomstol. I dagsläget gör regeringen<br>bedömningen att förslaget kommer att påverka mål- och ärende-<br>hanteringen för domstolarna i ytterst begränsad omfattning. Förslaget<br>bedöms därför inte nämnvärt påverka domstolarnas resursbehov.</p> <p>Förslaget kommer att främja utbyggnaden av IT-infrastrukturen med<br>bredbandskapacitet och bör därför få positiva ekonomiska effekter för<br>näringslivet och samhällsutvecklingen.</p> <p>Förslaget avseende ändringen i anställningsskyddslagen bedöms inte<br>medföra några andra direkta ekonomiska konsekvenser än de som redan i<br>dag uppkommer for en arbetsgivare vid en omorganisation.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <h3>8 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h3> <p>De nya bestämmelserna i ledningsrättslagen bör träda i kraft den<br>1 juli 2000. Av lagtextens utformning följer att de nya bestämmelserna<br>även skall tillämpas beträffande ledningsrätter för starkströmsledningar<br>vilka upplåtits före ikraftträdandet.</p> <p>Den nya bestämmelsen i anställningsskyddslagen bör träda i kraft den<br>1 augusti 2000. Bestämmelsen skall tillämpas på uppsägningar som sker<br>efter ikraftträdandet.</p> <h3>9 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Författningskommentar</h3> <h4>9.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Lag om ändring i ledningsrättslagen</h4> <p>3a§</p> <p>Paragrafen är ny. Den som har erhållit ledningsrätt för elektrisk<br>starkströmsledning för vilken koncession fordras eller ledningsrätt för<br></p> <p>131</p> <p>elektrisk starkströmsledning som ingår i telekommunikationssystem eller<br>i allmän svagströmsledning, skall ha rätt att utnyttja utrymmet, utan nytt<br>förrättningsförfarande, för att dra fram och begagna teleledningar som<br>ingår i telekommunikationssystem för allmänt ändamål, t.ex. fiberoptiska<br>ledningar, och även allmän svagströmsledning för signalering,<br>fj ärrmanövrering, dataöverföring eller liknade ändamål. Någon ny<br>ledningsrätt skapas inte utan den befintliga ledningsrätten skall anses<br>omfatta även dessa nya ledningar.</p> <p>Rätten att dra fram ledning med stöd av 3 a § gäller endast den som har<br>ledningsrätt för utrymme för starkströmsledning. Som en konsekvens av<br>detta får ledningar dras fram med stöd av 3 a § endast i samma utrymme<br>som den befintliga starkströmsledningen och inom ramen för vad som<br>anges beträffande hur utrymmet skall utnyttjas t.ex. att ledningen skall<br>vara luftburen eller nedgrävd. Rätten att dra fram den kompletterande<br>ledningen omfattas inte av det ursprungliga ledningsbeslutet utan<br>bestäms genom lag. Detta innebär att t.ex. den begränsning i tid för<br>utförandet som anges i det ursprungliga ledningsbeslutet inte gäller den<br>kompletterande ledningen.</p> <p>Den kompletterande ledningen får dras fram tidigast två veckor efter<br>det att ledningens innehavare underrättat fastighetsägaren om när han har<br>för avsikt att påbörja ledningsdragningen. En sådan underrättelse till<br>fastighetsägaren kan ske formlöst, t.ex. per brev eller via telefonkontakt.<br>Underrättelse skall dock anses ha skett när ledningens innehavare sänt<br>meddelandet med brev till fastighetsägarens postadress.</p> <p>13 d§</p> <p>Paragrafen är ny. Frågan om eventuell ytterligare ersättning på grund av<br>framdragning och begagnande av utrymmet för befintlig ledningsrätt<br>eller på grund av annan skada t.ex. på mark eller annan egendom prövas i<br>fastighetsdomstol enligt 4 kap. expropriationslagen. Kapitlet innehåller<br>bestämmelser om expropriationsersättning för det fall att fastighet eller<br>del av fastighet blir föremål för expropriation varvid inlösenersättning<br>med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde skall betalas<br>alternativt intrångsersättning som motsvarar minskningen av fastighetens<br>värde. Dessutom finns bestämmelser om ersättning för det fall att skada<br>uppkommer i övrigt.</p> <p>Vid bestämmande av fastighetens marknadsvärde skall, för det fall<br>ledning dras fram och begagnas med stöd av 3 a §, en ökning av<br>fastighetens marknadsvärde beaktas endast i den utsträckning det blir<br>utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens<br>tillåtna användningssätt. Tiden för ökningen räknas i sådana fall från<br>dagen tio år före det att fastighetsägaren underrättats om när ledningen<br>skulle dras fram.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>132</p> <p>29 a §</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Paragrafen är ny. I fråga om ersättning skall bestämmelserna i 5-6 kap.<br>expropriationslagen om rättegången i expropriationsmål m.m. och om<br>betalning av expropriationsersättning m.m. tillämpas varvid prövning<br>skall ske i fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.</p> <p>Vid fördelning av rättegångskostnader skall dock bestämmelserna i<br>16-18 kap. fastighetsbildningslagen om rättegångskostnader i mål om<br>inlösenersättning tillämpas.</p> <p>Ikraftträdandebestämmelser</p> <p>Regeringen föreslår att förslaget träder i kraft den 1 juli 2000. Av<br>lagtextens utformning följer att de nya bestämmelserna även skall till-<br>ämpas beträffande redan upplåtna ledningsrätter för starkströmsledning.</p> <h4>9.2 Lag om ändring i lagen (1982:80) om<br>anställningsskydd</h4> <p>22 §</p> <p>I första stycket har införts en regel som anger att enbart den<br>omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i sin bostad inte<br>skall medföra att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet vid<br>uppsägning på grund av arbetsbrist. Avsikten är inte att generellt införa<br>ett organisatoriskt driftsenhetsbegrepp. Avgörande kommer ofta att vara<br>om olika arbetsplatser skall ses som en sammanhållen enhet utifrån hur<br>verksamheten är organiserad och hur arbetet bedrivs. I detta sammanhang<br>kan sådana faktorer som varifrån arbetsledningen utövas och till vilken<br>enhet som arbetstagaren rapporterar ha stor betydelse. Det måste dock<br>finnas en viss intensitet i kontakterna mellan huvudarbetsplatsen och<br>enheten för att de skall utgöra en gemensam driftsenhet. Det förhållandet<br>att en viss arbetstagare tidigare har arbetat på en viss arbetsplats kan tala<br>för att arbetstagaren skall anses höra till denna. Det avgörande är<br>huruvida arbetstagaren skall ses som organisatoriskt självständig eller<br>inte. Finns det ingen anknytning till någon annan driftsenhet kan<br>arbetstagaren många gånger hänföras till en egen driftsenhet. Tillägget<br>utesluter således inte att arbetstagare som arbetar i sin bostad hänförs till<br>en egen driftsenhet.</p> <p>Tillägget omfattar enligt sin ordalydelse bara arbetstagare som arbetar i<br>sin bostad och inte sådana som arbetar på distans från någon annan lokal.</p> <p>Ikraftträdandebestämmelser</p> <p>Regeringen föreslår att förslaget träder i kraft den 1 augusti 2000.<br>Förslaget innebär att den nya bestämmelsen skall tillämpas på<br>uppsägningar som sker efter ikraftträdandet.</p> <p>133</p> <h3>Redogörelse för utvecklingen efter 1996 års IT-<br>proposition</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>Allmänna mål och prioriteringar...................................................135</p> <p>Delmål för IT-politiken...................................................135</p> <p>Prioriterade statliga uppgifter.........................................140</p> <p>Regler som skapar tillit till informationssamhället.......................140</p> <p>Integritetsskydd, immaterialrätt, telelagstiftning............140</p> <p>Integritetsskyddet har stärkts..........................................141</p> <p>IT-kommissionens rättsliga observatorium....................147</p> <p>Informationssäkerhet......................................................147</p> <p>Kompetens inom IT-området........................................................156</p> <p>Skolväsendet...................................................................156</p> <p>IT i högre utbildning, forskning och bibliotek...............164</p> <p>IT-forskning i Sverige....................................................165</p> <p>Tillgänglighet och samhällets informationsförsörjning................170</p> <p>Teknisk infrastruktur......................................................170</p> <p>Grundläggande informationstjänster..............................175</p> <p>Statistik om IT................................................................182</p> <p>IT och språket.................................................................186</p> <p>Några av IT:s användningsområden..............................................189</p> <p>Allmänt om IT inom näringslivet...................................189</p> <p>Elektronisk handel..........................................................191</p> <p>Konsumentfrågor............................................................196</p> <p>Den offentliga sektorns IT-användning..........................196</p> <p>Arbetsmarknad................................................................200</p> <p>Personaldatorer...............................................................203</p> <p>Miljöanpassning..............................................................203</p> <p>IT inom kultur-, medie -och ungdomsområdena............204</p> <p>IT inom hälso- och sjukvård, social omsorg samt<br>socialförsäkring............................................209</p> <p>134</p> <h4>Allmänna mål och prioriteringar</h4> <p>Regeringen lämnade våren 1996 propositionen Åtgärder för att bredda<br>och utveckla användningen av informationsteknik (prop. 1995/96:125)<br>till riksdagen. Förslag till mål för en nationell IT-strategi, ett handlings-<br>program och prioriterade uppgifter lades fram. Riksdagen godkände<br>regeringens förslag (bet. 1995/96:TU 19, rskr. 1995/96:282). Riksdagen<br>gav regeringen tillkänna att den parlamentariska förankringen skulle stär-<br>kas genom en årlig rapportering till riksdagen av utvecklingen inom IT-<br>området. Regeringen har hittills lämnat två skrivelser till riksdagen (skr.<br>1997/1998:19, bet. 1997/98:TU7 samt skr 1998/99:2, bet. 1998/99:TU4)</p> <p>I föreliggande proposition lämnas den begärda rapporteringen i denna<br>bilaga. I texten anges målformuleringar ur den tidigare IT-propositionen,<br>här benämnd 1996 års IT-proposition,. samt en sammanfattning av hur<br>målet uppfyllts och något om det som hänt i frågan.</p> <p>I detta avsnitt behandlas riksdagens beslut om mål och prioriterade<br>uppgifter. Avsnittet inleds med ett utdrag om trafikutskottets betänkande<br>(1995/96:TU19) som sammanfattar utskottets allmänna syn på IT-<br>politiken:</p> <p>”Utskottet konstaterar att det råder en betydande samsyn om<br>informationsteknikens möjligheter att påverka samhällsutvecklingen i<br>positiv riktning. Informationstekniken påverkar vår produktionsförmåga<br>och vårt levnadsmönster liksom demokratiska värden som medborgarnas<br>möjligheter till insyn och deltagande i samhällsutvecklingen. Utskottet<br>framhåller vikten av att informationstekniken används i sådana former att<br>samhällsutvecklingen främjas och att risker för regionala obalanser,<br>försämrat integritetsskydd, ökad sårbarhet och kunskapsmässiga<br>skillnader mellan olika grupper i samhället motverkas.</p> <p>För att stärka den parlamentariska förankringen anser utskottet att<br>riksdagen bör ge regeringen till känna att den årligen bör återkomma till<br>riksdagen med en skrivelse som redovisar utvecklingen på IT-området.</p> <p>Utskottet tillstyrker regeringens förslag till mål och prioriterade<br>uppgifter för en nationell IT-strategi och framhåller vikten av att det<br>redovisade handlingsprogrammet genomförs snabbt och kraftfullt.<br>Utskottet förutsätter att målen för IT-användningen kommer att vidare-<br>utvecklas och förtydligas. Riksdagen föreslås ge regeringen till känna att<br>säkerhets- och sårbarhetsfrågor inom IT-användningen bör uppmärk-<br>sammas tydligare och att regeringen bör återkomma till riksdagen med en<br>utvecklad strategi för detta arbete.”</p> <p>Eftersom utskottet tillstyrkte regeringens mål och prioriteringar<br>(med en precisering vad gäller säkerhetsfrågorna) och riksdagen därefter<br>biföll utskottets förslag utgår utvärderingen i det följande från<br>propositionstexten.</p> <p>Delmål for IT-politiken</p> <p>I 1996 års IT-proposition formuleras åtta övergripande IT-politiska mål<br>som nedan mycket kortfattat utvärderas.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>135</p> <p>De åtta övergripande målen för IT-politiken avser effekter, det vill<br>säga förändringar i samhället som helhet, som kan hänföras specifikt till<br>prestationer inom IT-politikområdet. Såväl uppföljningar som ut-<br>värderingar av sådana samband är generellt mycket vanskliga, om man<br>syftar till att fastställa eller påvisa orsakssamband. Därtill kommer att IT-<br>politiken utvecklas och förverkligas i ett komplicerat samspel mellan stat<br>och marknad. Även om man begränsar sig till den IT-politik där<br>statsmakterna har ansvar verkar dessa genom ett flertal myndigheter,<br>något som gör orsakssamband än otydligare. Det som går att göra är att<br>följa särskilda indikatorer samt göra allmänna bedömningar.</p> <p>Mål 1 för en nationell IT-strategi var att utnyttja IT:s möjligheter på ett<br>aktivt sätt, som skulle bidra till att skapa tillväxt och sysselsättning och<br>stärka Sveriges konkurrenskraft.</p> <p>Att bedöma i vilken mån förändringar i tillväxt, sysselsättning och<br>konkurrenskraft kan hänföras till IT-utvecklingen är svårt. Statistik som<br>belyser denna fråga finns i bilaga 13. IT-sektoms utveckling kan ge en<br>uppfattning om IT-utvecklingens betydelse för den svenska ekonomin<br>men det är viktigt att hålla i minnet att informationstekniken förändrar<br>förutsättningarna även i andra sektorer. En stark tillväxt inom IT-sektom<br>medför att arbetskraft och kapital förflyttas till denna sektor från mer<br>traditionella näringar. Detta medför en stagnation i vissa sektorer till<br>förmån för IT-sektorn. Därmed inte sagt att det är ett nollsummespel.<br>Positiva effekter på tillväxten kan förväntas av en strukturomvandling<br>där resurser förflyttas från lågproduktiva sektorer till högproduktiva<br>kunskapsintensiva sektorer.</p> <p>Att IT har haft positiva effekter på Sveriges konkurrenskraft kan man<br>dock med stor säkerhet fastslå. Sveriges framstående ställning inom<br>informations- och kommunikationsindustrin har tveklöst gynnat<br>konkurrenskraften. Troligen har även den internationellt sett för-<br>hållandevis intensiva användningen av informationstekniken inom övrig<br>varu- och tjänsteindustri gynnat konkurrenskraften. En positiv utveckling<br>inom IT-sektom har även betydelse för näringslivet i stort genom<br>kompetensspridning och användning av avancerad teknik. Det innebär<br>också att Sverige utgör en attraktiv miljö för inhemska och utländska<br>kunskapsintensiva företag.</p> <p>Regeringens IT-kommission har inrättat ett s.k. Tillväxtobservatorium.<br>Detta skall studera de nya förutsättningar för tillväxt och sysselsättning<br>som nu skapas eller bör skapas. Observatoriet skall undersöka vad som<br>kan hämma eller gynna tillväxten samt vilka tjänster och teknik-<br>tillämpningar som kommer att vara efterfrågade i framtiden.</p> <p>Mål 2 var att värna allas lika möjligheter så att IT skulle kunna bli ett<br>medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa.</p> <p>Detta mål kan bedömas utifrån två perspektiv - tillgång till IT och<br>relevanta myndigheters utbud av tjänster som avser kunskap, demokrati<br>och rättvisa.</p> <p>Andel med tillgång till dator någonstans, på arbetet eller i hemmet, i<br>åldrama 15-84 år har ökat från 58 till 68 procent åren 1996 till 1998. Det</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>136</p> <p>skatteavdrag som infördes under år 1998 för personaldatorer kan ha<br>bidragit till ökningar. Fördelningen avseende olika grupper ojämn. Män<br>har större tillgång än kvinnor, yngre har större tillgång än äldre.<br>Högutbildade och grupper med hög inkomst har störst tillgång. Andelen<br>med tillgång till dator i hemmet låg 1998 på 31 procent. Fördelningen<br>mellan olika grupper när det gäller tillgång till Internet visar samma<br>mönster som för dem med dator.</p> <p>Erfarenhet av att arbeta med dator är också en viktig faktor för<br>uppnående av detta och andra mål. Siffrorna visar en mycket hög<br>erfarenhetsnivå bland unga och åldersgrupper upp till 55 år. I äldre<br>grupper är erfarenheten betydligt mindre och avtagande. Se tabell nedan.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Ålder (år)</p></td><td> <p>15-24</p></td><td> <p>25-34</p></td><td> <p>35-44</p></td><td> <p>45-54</p></td><td> <p>55-64</p></td><td> <p>65-74</p></td><td> <p>75—84</p></td><td> <p>Alla</p></td></tr> <tr><td> <p>Använt dator<br>någon gång (%)</p></td><td> <p>99</p></td><td> <p>96</p></td><td> <p>92</p></td><td> <p>86</p></td><td> <p>65</p></td><td> <p>30</p></td><td> <p>9</p></td><td> <p>75</p></td></tr> <tr><td> <p>Av dem som<br>använt dator:<br>Skrivit text på<br>datorn någon<br>gång(%)</p></td><td> <p>100</p></td><td> <p>98</p></td><td> <p>98</p></td><td> <p>95</p></td><td> <p>94</p></td><td> <p>90</p></td><td> <p>40</p></td><td> <p>96</p></td></tr> <tr><td> <p>Varit ute på<br>Internet (%)</p></td><td> <p>92</p></td><td> <p>83</p></td><td> <p>72</p></td><td> <p>65</p></td><td> <p>53</p></td><td> <p>19</p></td><td> <p>18</p></td><td> <p>72</p></td></tr> <tr><td> <p>Skickat e-post<br>någon gång (%)</p></td><td> <p>75</p></td><td> <p>65</p></td><td> <p>58</p></td><td> <p>58</p></td><td> <p>45</p></td><td> <p>14</p></td><td> <p>9</p></td><td> <p>59</p></td></tr> </table> <p>Tabell. Individens erfarenhet av datorer m.m. (procent), hösten 1998.<br>Källa: SIKA:s kommunikationsundersökning (KOM98).</p> <p>Det finns ett stort utbud t.ex. via Internet och olika program som kan<br>förmedla kunskap i de mest skilda frågor. Inte minst Svenska<br>universitetsdatanätet (SUNET) har bidragit till detta. Samtliga högskolor<br>har i dag egna webbplatser med användbar information för medborgaren.<br>Såväl riksdag, regering, som landsting och kommuner har webbplatser på<br>Internet med information. Den som vill orientera sig i de aktuella<br>politiska frågorna har här stora möjligheter till såväl bredd som<br>fördjupning. Förutsättningar för fördjupning av demokrati kan skapas<br>genom lättillgänglig information och direkt kontakt mellan medborgare<br>och beslutsfattare. De flesta myndigheter har i dag webbsidor med såväl<br>service som lättillgänglig information.</p> <p>En sammanfattande bedömning är att vad gäller myndigheternas<br>insatser har mål 2, nåtts i stor utsträckning och att det även kan hänföras<br>till insatser från statsmakter och statliga myndigheter. Däremot är det<br>svårare att bedöma om allas lika möjligheter därmed har kunnat värnas i<br>tillräcklig omfattning. Där saknas ännu utvärderingar.</p> <p>Mål 3 var att såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT-<br>utvecklingen skulle utnyttjas.</p> <p>Av texten i övrigt framgick innebörden av med målformuleringen var<br>att motverka att användningen av IT i hög grad domineras av män, vilket<br>var en effekt av och bidrog till att upprätthålla en könsuppdelad<br>arbetsmarknad. IT borde i stället göras till en angelägenhet för alla,<br>innebärande att så många som möjligt, både kvinnor och män skulle fa<br></p> <p>137</p> <p>god kunskap om IT och att därmed kreativitet, tillväxt och sysselsättning<br>skulle främjas.</p> <p>Av utvärderingar framgår att andelen kvinnliga IT-specialister ligger<br>lågt. Endast drygt en femtedel av de examinerade på högre IT-<br>utbildningar är kvinnor i minoritet. Kvinnors användning av informa-<br>tions- och kommunikationstjänster på arbetet ligger också lägre än för<br>män (för närmare redovisning se bilaga 13). Kvinnors erfarenheter<br>utnyttjas således inte tillräckligt. Det finns också skillnader när det gäller<br>kvinnors och mäns IT-användning. Det är en större andel bland männen<br>som har erfarenhet av dator- och Internetanvändning, än bland<br>kvinnorna.</p> <p>Mål 4 var att IT skulle utnyttjas för att utveckla välfärdssamhället och<br>öka medborgarnas livskvalitet.</p> <p>Beträffande IT:s bidrag till välfärdssamhället måste detta ställas mot<br>välfärdssamhällets utveckling för att man sedan skall kunna bedöma vad<br>just IT betytt. Har IT kunnat bidra till att öka effektiviteten på<br>välfärdspolitikens olika områden eller lindra de negativa verkningarna av<br>de åtstramningar som förekommit? Kunskapen om detta är bristfällig. IT<br>har väsentligen bidragit till att öka tillgängligheten av välfärdspolitikens<br>myndigheter, t.ex. genom användningen inom arbetsmarknadsverket för<br>att öka sysselsättningen. Erfarenhetsutbytet mellan olika myndigheter har<br>förbättrats med IT. På andra områden har användningen av IT inte varit<br>lika påtaglig, t.ex. vid rehabilitering av långtidssjukskrivna.</p> <p>Medborgarnas livskvalitet borde ha ökat Detta som en följd av att<br>mål 1 i stor utsträckning har uppfyllts, nämligen IT:s bidrag till tillväxt,<br>sysselsättning och Sveriges konkurrenskraft. Denna effekt är av stor<br>betydelse för livskvaliteten för befolkningen. Vidare har den breda<br>tillgången till Internet inneburit att möjligheterna att informera sig om det<br>man själv anser vara livskvalitet ökats, liksom möjligheterna att beställa<br>varor och tjänster på en global marknad.</p> <p>Mål 5 handlade om att IT skulle användas för att stödja grupper med<br>särskilda behov.</p> <p>Åtgärder under denna rubrik har vidtagits, t.ex. genom IT-programmet<br>vid Hjälpmedelsinstitutet med inriktning på funktionshindrade. Det är<br>dock för tidigt att dra några slutsatser om effekter av detta program.</p> <p>Mål 6 var att skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och<br>kunskapsutveckling.</p> <p>Detta mål kan till stor del anses uppfyllt sammanhängande med utfallet<br>av mål 2. Beträffande tillgång till kunskap har till exempel SUNET och<br>satsaningar på IT:skolan (ITiS) substantiellt bidragit till att målet nåtts.</p> <p>Vidare har vissa legala förutsättningar skapats för en bred tillgång till<br>information, även om fler steg i denna riktning måste tas. I vilken<br>utsträckning den ökade legala tillgängligheten men också andra former<br>av ökad tillgänglighet lett till ökad delaktighet och kunskapsutveckling är<br>svårare att bedöma.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>138</p> <p>Den 1 januari 1999 fördes termen tekniska upptagningar in i<br>yttrandefrihetsgrundlagen (prop. 1997/98:43 samt bet. 1997/98 :KU 19<br>och 1998/99:KU4). Detta har stor betydelse för yttrandefrihets-<br>grundlagens tillämplighet på nya medier. Tekniska upptagningar utgör i<br>detta sammanhang en samlingsterm för upptagningar som innehåller text,<br>stillbilder, rörliga bilder eller ljud och som kan läsas avlyssnas eller på<br>annat sätt uppfattas endast med tekniska hjälpmedel. Sedan våren 1999<br>gör emellertid en parlamentarisk kommitté, Mediegrundlagsutredningen<br>(dir. 1999:8), en översyn av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-<br>grundlagen för att bl.a. analysera behovet av och förutsättningarna för en<br>ännu mer teknikoberoende grundlagsreglering. Kommittén skall föreslå<br>de grundlagsändringar och andra lagändringar som den finner motiverade<br>och redovisa sitt uppdrag senast den 31 december 2000.</p> <p>Mål 7 innebar att det svenska språket och kulturen skulle bevaras och<br>utvecklas i en allt mer gränslös värld.</p> <p>Vid en bedömning av utfallet kan man konstatera att ökad<br>internationalisering, EU-inträdet och den ökande IT-användningen<br>påverkar det svenska språket. Internationaliseringen hotar bl.a. att slå ut<br>sådana centrala delar av språkstandarden som bruket av å, ä och ö.<br>Informationstekniken har inneburit att textframställningen ökar och att<br>den sker snabbt på bekostnad av språklig granskning.</p> <p>Samhällsutvecklingen aktualiserar nya språkvårdsinsatser samtidigt<br>som behovet av språkvårdens mer traditionella arbete ökar. Svenska<br>språknämnden tog år 1998 på regeringens uppdrag fram ett handlings-<br>program för att främja det svenska språket. Vissa av de konkreta åtgärder<br>som föreslås har redan vidtagits. Språknämndens anslag höjdes år 1999<br>med 500 000 kronor. De utökade resurserna används till att möta det<br>stora behovet av språklig rådgivning och textgranskning samt till<br>bevakning av det svenska språkets utveckling vid ökande<br>internationalisering och IT-användning. Språknämnden granskar bl.a.<br>datorprogram som ger språkstöd i form av stavnings- och avstavnings-<br>kontroll.</p> <p>Övriga åtgärder inom kulturområdet, bl.a. digitalisering av kulturarvet<br>och inrättandet av Kulturnät Sverige, bör ha bidragit till att öka<br>tillgängligheten till kulturen och kulturarvet.</p> <p>Mål 8, slutligen, gällde användandet av IT för att öka effektiviteten och<br>kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare<br>och företag.</p> <p>IT har utan tvekan förbättrat förutsättningarna för en ökad effektivitet<br>och kvalitet. Inte minst förvaltningens redovisningssystemet har<br>förbättras. Många rutiner har förenklats genom IT-lösningar. Det saknas<br>dock heltäckande goda mått för att följa upp den offentliga sektorns<br>effektivitet och kvalitet. Resultaten för effektiviteten som helhet varierar<br>sannolikt mellan olika myndigheter, bl.a. därför att IT också förutsätter<br>investeringar och förändringar i organisation och bemanning.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>139</p> <p>Beträffande servicen till medborgare och företag har IT haft stor<br>betydelse. Många myndigheters webbplatser ger god service till låg<br>kostnad. Blanketter kan t.ex. på ett enkelt sätt beställas denna väg.</p> <p>Prioriterade statliga uppgifter</p> <p>I 1996 års IT-proposition föreslogs att staten skulle prioritera uppgifter<br>inom tre områden i syfte att främja utvecklingen av informations- och<br>kunskapssamhället i enlighet med de ovan beskrivna målen för den<br>övergripande nationella IT-strategin. Dessa uppgifter var:</p> <p>- rättsordningen,</p> <p>- utbildningen och</p> <p>- samhällets informationsförsörjning.</p> <p>De tre områdena behandlas nedan men under följande beteckningar:</p> <p>- rättsordningen behandlas under regler som skapar tillit till informa-<br>tionssamhället,</p> <p>- utbildningen behandlas under kompetens inom IT-området</p> <p>- samhällets informationsförsörjning behandlas under tillgänglighet och<br>samhällets informationsförsörjning.</p> <p>Vidare redovisas utvecklingen under rubriken Några av IT:s använd-<br>ningsområden</p> <h4>Regler som skapar tillit till informationssamhället</h4> <p>Enligt 1996 års IT-proposition var en genomgripande reformering av<br>lagstiftningen nödvändig för att informationssamhället skulle få en reell<br>innebörd. Det gällde att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att<br>bibehålla och förstärka idealet om ett rättssamhälle och att inrymma<br>informationssamhällets verksamhetsformer i lagstiftningen utan att för<br>den skull rucka på de grundläggande värderingarna för rättssamhället.</p> <p>Nedan anges de viktigaste målformuleringarna på ett antal juridiska<br>områden och vad som hänt sedan år 1996.</p> <p>Integritetsskydd, immaterialrätt, telelagstiftning</p> <p>Regeringen angav i 1996 års IT-propositionen att den IT-anknutna<br>uvecklingen måste påskyndas. Målet var att genomföra författnings-<br>ändringar inom prioriterade områden inom tre år. Prioriterade områden<br>var integritetsskyddet, regelverk för elektronisk dokumenthantering i<br>offentlig förvaltning, upphovsrätt, regleringen av distansarbete samt<br>telelagen.</p> <p>Ett antal lagar har sedan dess successivt ändrats för att uppnå de<br>telepolitiska målen och för att följa utvecklingen inom EG-rätten. Dessa<br>ändringar redovisas nedan.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>140</p> <p>Integritetsskyddet har stärkts</p> <p>Regeringen beslutade i september 1999 att tillkalla en särskild utredare<br>för att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att stärka<br>skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet (dir. 1999:73).</p> <p>I översynen skall det i första hand ingå frågor om användning av<br>drogtester och andra medicinska kontroller samt frågor om användning<br>av persondatorer, elektronisk post (e-post) och Internet i arbetet. Även<br>andra integritetsfrågor som kommer upp under utredningsarbetets gång<br>och där skyddet för den personliga integriteten i arbetslivet kan vara<br>allvarligt hotat skall tas upp av utredaren. Behovet av skydd för<br>arbetssökande skall särskilt belysas. Utredningsuppdraget skall redovisas<br>senast den 1 april 2001.</p> <p>Bakgrunden till utredningen är bl.a. att användningen av persondatorer<br>samt e-post och Internet i arbetet ger upphov till en hel del nya frågor när<br>det gäller kontrollen och skyddet av den personliga integriteten i arbetet.<br>Den utveckling som skett sedan frågorna om datatekniken och den<br>personliga integriteten i arbetslivet senast sågs över (se bl.a. rapporten<br>Datatekniken och den personliga integriteten i arbetet - en kartläggning,<br>Ds 1989:24) gör det motiverat att se över integritetsskyddet vid<br>användning av datatekniken i arbetslivet med särskild tonvikt på<br>användning av persondatorer, e-post och Internet.</p> <p>För att stärka integritetsskyddet har det införts bestämmelser om<br>behandling av personuppgifter inom telekommunikationsområdet i<br>telelagen (1993:597). Bl.a. skall teleoperatören utplåna eller avidentifiera<br>uppgifter som angår särskilda telemeddelanden efter samtalets slut eller<br>när meddelandet nått mottagaren. Bestämmelser om rättelse och skade-<br>ståndsskyldighet vid överträdelse av dessa föreskrifter har införts. Vidare<br>har regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Post- och tele-<br>styrelsen fått rätt att meddela närmare föreskrifter om bl.a. nummer-<br>presentation, vidarekoppling och kataloguppgifter. Bestämmelserna<br>kompletterar och preciserar personuppgiftslagen på detta område.</p> <p>Genom denna reglering, som trädde i kraft den 1 juli 1999,<br>genomfördes EG:s direktiv om teledataskydd (97/66/EG). Syftet med<br>direktivet är att genom en harmonisering av medlemsstaternas<br>bestämmelser om behandling av personuppgifter säkerställa en likvärdig<br>nivå på integritetsskyddet. Direktivet skall vidare säkerställa fri rörlighet<br>inom gemenskapen för personuppgifter inom telekommunikations-<br>området och för teleutrustning och teletjänster. Till skillnad från<br>dataskyddsdirektivet är bestämmelserna i teledataskyddsdirektivet även<br>avsedda att skydda berättigade intressen hos abonnenter som är juridiska<br>personer.</p> <p>Vidtagna åtgärder för elektronisk handel</p> <p>OECD har tagit på sig en mycket aktiv roll när det gäller elektronisk<br>handel. I november 1998 arrangerades en internationell konferens i<br>Ottawa där även Sverige deltog. Vid konferensen identifierades ett antal<br>frågor som bör prioriteras i det fortsatta arbetet mot en gemensam policy,<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>141</p> <p>bl.a. konsumentskydd och skatter. OECD-arbete drivs vidare inom ramen<br>för bl.a. Committee for Information Computer and Communication<br>Policy (ICCP) och Committee on Fiscal Affairs.</p> <p>I december 1999 beslöt OECD att antaga riktlinjer för<br>konsumentskydd i samband med elektronisk handel.</p> <p>Sverige har deltagit i arbetet att inom FN:s handelsrättskommission<br>(UNCITRAL) ta fram en modellag om rättsliga aspekter på elektronisk<br>handel. Modellen grundar sig på principen om s.k. funktionell<br>ekvivalens, dvs. att när IT-system fyller samma funktioner som pappers-<br>mediet skall utgångspunkten vara att elektroniska medier inte bör<br>diskrimineras utan ges samma rättsverkan som pappersdokument.<br>Sverige deltar också i det arbete inom UNCITRAL som syftar till att ta<br>fram modellregler för elektroniska signaturer, detta arbete förväntas bli<br>klart under år 2000.</p> <p>Inom Världshandelsorganisationen (WTO) behandlas de rent handels-<br>politiska aspekterna av elektronisk handel. Dessa behandlas också bl.a. i<br>EU:s kommitté för varor respektive tjänster och i OECD:s handels-<br>kommitté. Gränsdragningen kring vad som är handelspolitik är dock svår<br>då handeln över nätet påverkas av arbetet i många övriga internationella<br>organisationer. I sammanhanget kan nämnas de förhandlingar som är på<br>väg att slutföras mellan EU och USA om säkerställande av person-<br>uppgiftsskydd vid datatrafik, frågor som inte saknar handelspolitiska<br>aspekter.</p> <p>Vid WTO:s ministermöte i Geneve den 18-20 maj 1998 nåddes<br>enighet om att inrätta ett arbetsprogram för att utreda handelsrelaterade<br>problem i samband med elektronisk handel. Man enades också om ett<br>”stand-still”-åtagande på tullområdet, dvs. under den tid som<br>diskussionen om elektronisk handel pågår i WTO förband sig<br>medlemsländerna att inte införa några nya tullar på elektronisk handel.<br>Arbetsprogrammet inleddes i september samma år. Arbetsprogrammet<br>har inte lyckats föra diskussionerna framåt nämnvärt. I synnerhet många<br>u-länder har visat tveksamhet till att för tidigt dra slutsatser. Den kanske<br>största knäckfrågan gäller hur man skall karakterisera det som levereras<br>via nätet; är det en vara, en tjänst eller något där emellan?</p> <p>Slutligen kan Global Business Dialog (GBD) nämnas som är, en<br>beredningsgrupp på hög nivå bestående av representanter för näringslivet<br>som samlats på initiativ av den förre kommissionären Bangemann för att<br>stimulera utvecklingen av elektronisk handel.</p> <p>Ändring i Upphovsrättslagen</p> <p>Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk<br>(upphovsrättslagen) ger upphovsmän en viss ensamrätt (upphovsrätt) till<br>sina verk. Den ursprungliga upphovsrätten till ett verk tillkommer den<br>som har skapat ett konstnärligt eller litterärt verk. I lagen finns även<br>bestämmelser om skydd för vissa prestationer som inte kan betecknas<br>som verk men som ändå har ett tydligt samband med litterär eller<br>konstnärlig verksamhet, s.k. närstående rättigheter.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>142</p> <p>Genom den digitala teknikens utveckling har nya produkter och<br>tjänster skapats, som innehåller upphovsrättsligt skyddade verk och<br>närstående rättighetshavares prestationer. Tekniken har medfört att<br>skyddat material numera kan kopieras snabbt och billigt. Materialet kan<br>också med minimal tidsåtgång spridas till ett stort antal personer i olika<br>länder. Detta kan givetvis innebära stora möjligheter för den rättighets-<br>havare som använder sig av den nya tekniken. Den digitala tekniken<br>medför emellertid också problem i form av svårigheter att kontrollera att<br>det skyddade materialet inte kopieras och sprids obehörigen. Vidare<br>uppkommer nya rättsliga tolkningsfrågor, t.ex. vad som egentligen är att<br>betrakta som framställning av ett exemplar vid utnyttjande av digital<br>teknik.</p> <p>Utvecklingen inom upphovsrättsområdet såvitt gäller IT-anknutna<br>frågor har redovisats i regeringens skrivelse till riksdagen i juli 1998<br>angående elektronisk handel (skr. 1997/98:190). Det lagförslag som<br>därefter föreslogs i departementspromemorian Ny skyddsåtgärd vid<br>immaterialrättsintrång (Ds 1998:24) har lett till en ändring i bl.a.<br>upphovsrättslagen. Genom lagändringen, som trädde i kraft den<br>1 januari 1999, har en ny skyddsåtgärd, intrångsundersökning, införts.<br>Åtgärden innebär att en upphovsrättsinnehavare, t.ex. en rättighetshavare<br>till ett datorprogram, i ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs<br>en undersökning för att säkra bevis hos någon som på goda grunder<br>misstänks ha gjort ett intrång i upphovsrätten. Allmän domstol kan<br>besluta om intrångsundersökning om det skäligen kan antas att någon har<br>gjort intrång i upphovsrätten. Undersökningen genomförs av<br>kronofogdemyndigheten. Den utökade möjlighet till bevissäkring som<br>rättighetshavama har fått genom lagändringen kan förväntas förbättra<br>möjligheterna att beivra t.ex. obehörig kopieringsverksamhet av dator-<br>program.</p> <p>I syfte att på ett internationellt plan modernisera upphovsrätten och<br>anpassa den till informationssamhällets behov anordnade World<br>Intellectual Property Organization (WIPO) i december 1996 en diplomat-<br>konferens. Konferensen resulterade i två fördrag, WIPO Copyright<br>Treaty (WCT) och WIPO Performances and Phonograms Treaty<br>(WPPT). Sverige och övriga medlemsstater i EU har undertecknat, men<br>ännu inte ratificerat fördragen.</p> <p>Inom EU pågår ett arbete med ett direktivförslag om harmonisering av<br>vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informations-<br>samhället. Det ursprungliga förslaget lades fram i december 1997<br>(KOM (97) 628 slutlig) och ett reviderat förslag kom i maj 1999<br>(KOM (99) 250 slutlig). Förslaget syftar dels till att införliva WIPO-<br>fördragen på ett samordnat sätt inom EU dels till att ytterligare<br>harmonisera upphovsrätten och närstående rättigheter. Det berör bl.a.<br>frågor om digital kopiering och tillgängliggörande av skyddade verk i<br>datornätverk. Det är osäkert när direktivarbetet kan beräknas vara<br>avslutat. En uppskattning är att ett antaget direktiv kan föreligga tidigast<br>under hösten år 2000.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>143</p> <p>Vad gäller en mer övergripande översyn av den svenska upphovsrätts-<br>lagen kommer en sådan att ske så snart direktivförslaget om upphovs-<br>rätten i informationssamhället antagits.</p> <p>Kodade tjänster</p> <p>Regeringen överlämnade i januari 2000 propositionen Utökat skydd för<br>kodade tjänster (prop. 1999/2000:49) till riksdagen. I propositionen läggs<br>det fram förslag till en ny lag om förbud beträffande viss avkodnings-<br>utrustning bl.a. för att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och<br>rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga<br>skyddet för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång.</p> <p>Förslaget innebär att reglerna om avkodningsutrustning som ger<br>obehörig tillgång till radio- och TV-sändningar skärps. Även<br>informationssamhällets tjänster föreslås omfattas av den nya lagen. Med<br>avkodningsutrustning avses all utrustning eller programvara som<br>utformats eller anpassats för att göra en tjänst som omfattas av lagen<br>tillgänglig i tolkningsbar form. Förslaget innebär att i stort sett all<br>kommersiell hantering av sådan utrustning utan tjänsteleverantörens<br>godkännande kriminaliseras.</p> <p>Reglering av distansarbete</p> <p>I juni 1997 tillkallade regeringen en särskild utredare för att se över den<br>lagstiftning som berör distansarbete. Utredarens uppgift var bl.a. att<br>belysa förekomsten av olika former av distansarbete, de konsekvenser<br>som sådant arbete kan ha för arbetsförhållandena, den yttre miljön och i<br>andra avseenden samt klarlägga de hinder lagstiftningen kan innebära för<br>att införa och genomföra distansarbete samt behovet av skydd för den<br>enskilde. Den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen, arbetsmiljölagen,<br>arbetstidslagen, jämställdhetslagen, lagstiftningen om ansvar och<br>ersättning för skada på person eller egendom samt socialförsäkrings-<br>lagstiftningen skulle ingå i översynen, liksom annan lagstiftning som kan<br>ha betydelse för införandet och utförandet av distansarbete. Utredaren<br>skulle slutligen föreslå de ändringar eller kompletteringar av<br>lagstiftningen som erfordrades.</p> <p>I september 1998 överlämnade utredaren betänkandet Distansarbete<br>(SOU 1998:115). Det innehåller en belysning av olika aspekter på<br>distansarbetet samt en beskrivning av svårigheterna att beräkna<br>omfattningen av distansarbete, bl.a. med hänsyn till att det saknas en<br>enhetlig definition av begreppet. Enligt SCB:s AKU-undersökning 1998<br>förlägger emellertid 9 procent av samtliga arbetstagare eller 300 000<br>personer i Sverige sitt arbete till hemmet regelbundet. Betänkandet<br>innehåller vidare en redovisning av vilka regler som gäller och behovet<br>av förändrad reglering genom lagstiftning eller avtal.</p> <p>I betänkandet lämnas två lagförslag. Det ena förslaget avser en ändring<br>av 22 &nbsp;§ lagen (1982:80) om anställningsskydd, såvitt avser</p> <p>driftsenhetsbegreppet vid arbete i bostaden. Det andra förslaget avser en<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>144</p> <p>ändring i anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) såvitt<br>avser avdrag för bostadskostnad. Utredaren lämnar vidare förslag om<br>försöksverksamhet, information och forskning om distansarbete samt om<br>kartläggning av utlokaliserad verksamhet. Utredaren redovisar dessutom<br>till hjälp för parterna i distansarbetsförhållanden en checklista över frågor<br>som bör beaktas i avtal och överenskommelser om distansarbete.</p> <p>Telelagen</p> <p>Den 1 juli 1997 trädde vissa ändringar av telelagen i kraft, som syftade<br>till att bättre uppnå de telepolitiska målen och till att anpassa lag-<br>stiftningen till den framväxande regleringen inom EG. De telepolitiska<br>målen förtydligades genom att det i lagen angavs att telefonitjänsten skall<br>tillhandahållas till ett rimligt pris och att alla skall få tillgång till<br>teletjänster på likvärdiga villkor. Telelagens regler om tillståndsplikt<br>kompletterades med regler om anmälningsplikt för alla operatörer, även<br>de med verksamhet av mindre omfattning. Lagens regler om samtrafik<br>skärptes och hårdare krav ställdes på operatörer med ett betydande<br>inflytande på marknaden, t.ex. vad gäller kostnadsredovisning.</p> <p>I februari 1998 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv<br>98/10/EG om tillhandahållande av öppna nätverk för taltelefoni och<br>samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt<br>miljö (taltelefonidirektivet). Direktivet ersatte det tidigare direktivet<br>95/62/EG. Syftet med direktivet är att säkerställa tillgången till fasta<br>allmänt tillgängliga telefonitjänster av god kvalitet inom hela gemen-<br>skapen och att fastställa det utbud av tjänster till överkomliga priser som<br>alla användare skall ha tillgång till (s.k. samhällsomfattande tjänster).</p> <p>Telelagen har från och med den 1 juli 1999 ändrats för att<br>överensstämma med direktivet. Bl.a. har det införts regler om vad<br>abonnemangsavtal skall innehålla och om förfarandet vid avstängning av<br>abonnemang.</p> <p>Den 1 juli 1999 trädde även vissa regler om nummerportabilitet och<br>förval i kraft. Med nummerportabilitet avses att en abonnent skall kunna<br>behålla sitt telefonnummer när denne byter teleoperatör. Det infördes en<br>skyldighet för teleoperatörer som tillhandahåller teletjänster i det fasta<br>telenätet eller digital mobiltelefoni att införa funktioner i telenäten som<br>medger att telefonnummer kan lämnas över till en annan teleoperatör om<br>abonnenten begär det. Med förval avses att abonnenten skall ha möjlighet<br>att, efter överenskommelse med valfri teleoperatör, fa sina utgående<br>samtal för en viss tjänst automatiskt kopplade via denne operatörs<br>telenät. Tillståndshavare som tillhandahåller telefonitjänster i det fasta<br>telenätet eller digital mobiltelefoni skall se till att abonnenterna har<br>möjlighet att genom förval välja de tjänster som erbjuds av sam-<br>trafikerande teleoperatörer.</p> <p>Regeringen har i syfte att öka konkurrensen och mångfalden på<br>mobiltelemarknaden i januari år 2000 förelagt riksdagen propositionen<br>Ökad konkurrens på mobiltelemarknaden (prop. 1999/2000:57). I den<br>föreslås att operatörer som innehar klient för mobila teletjänster skall</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>145</p> <p>tillgodose en begäran om att på marknadsmässiga villkor upplåta ledig<br>kapacitet i nätet.</p> <p>Lag om radio- och teleterminalsutrustning</p> <p>Regeringen överlämnade den 20 januari 2000 en proposition om en ny<br>lag om radio- och teleterminalutrustning m.m. (prop. 1999/2000:51).<br>Genom lagförslaget genomfors Europaparlamentets och rådets direktiv<br>1999/5/EG om radioutrustning och teleterminalutrustning och om<br>ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse. Lagen inne-<br>håller regler om bl.a. mobiltelefoner och modem och sådana produkters<br>användning, utsläppande och fria rörlighet på marknaden. Genom den<br>nya lagen minskas omfattningen av de egenskapskrav som ställs på<br>produkterna och procedurerna för bedömningen av överensstämmelse<br>med dessa krav förenklas. Lagen föreslås träda i kraft den 8 april 2000,<br>då direktivet skall börja tillämpas i medlemsstaterna.</p> <p>Skyddet av personuppgifter</p> <p>Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda<br>personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria<br>flödet av sådana uppgifter antogs den 24 oktober 1995. Efter beslut av<br>regeringen den 15 juni 1995 tillkallades en parlamentariskt sammansatt<br>kommitté med uppgift att bland annat göra en total revision av datalagen<br>och analysera på vilket sätt EG-direktivet om personuppgifter skulle<br>genomföras i svensk lagstiftning. Kommittén antog namnet<br>Datalagskommittén. Den 2 april 1997 avgav kommittén betänkandet<br>Integritet-Offentlighet-Informationsteknik (SOU 1997:39).</p> <p>Datalagskommittén föreslog att datalagen skulle ersättas av en ny lag<br>och personuppgiftslagen (1998:204) trädde i kraft den 24 oktober 1998.1<br>samband med ikraftträdandet möttes lagens regler om överföring av<br>personuppgifter till tredje land av kritik. Reglerna ansågs medföra en<br>oönskad begränsning av möjligheten att använda sig av modem<br>informationsteknik, som t.ex. elektronisk post eller elektroniska<br>anslagstavlor. Flera exempel nämndes i debatten där en tillämpning av<br>personuppgiftslagens regler ansågs leda till orimliga resultat eftersom<br>uppgifterna bedömdes vara harmlösa i den meningen att en spridning av<br>uppgifterna inte borde kunna leda till någon integritetskränkning.</p> <p>Detta ledde till en lagändring 1 januari 2000 (prop. 1999/2000:11).<br>Numera är överföring inte längre är förbjuden till länder som har en<br>adekvat nivå för skyddet av personuppgifter. Vidare har ringa fall av<br>överträdelser av personuppgiftslagen avkriminaliserats. Ändringarna är<br>nu genomförda och har trätt i kraft den 1 januari 2000.</p> <p>Ny bokföringslag</p> <p>Den nya bokföringslagen (prop. 1998/99:130 trädde i kraft 1 januari<br>2000 reglerar bl.a. kretsen av bokföringsskyldiga, räkenskapsår, löpande</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>146</p> <p>bokföring, avslutande av den löpande bokföringen och arkivering av<br>räkenskapsinformation.</p> <p>Lagen syftar till att tillgodose behovet av skydd för det bokförings-<br>skyldiga företagets borgenärer och det allmänna samt företagets ägare,<br>medlemmar och anställda. Den är utformad som en ramlag och skall<br>kunna tillämpas oberoende av vilken teknik som används vid<br>bokföringen.</p> <p>I lagen används uttrycket räkenskapsinformation som beteckning för<br>vissa i bokföringen förekommande sammanställningar av information.<br>Räkenskapsinformation skall bevaras i vanlig läsbar form, i format som<br>kan läsas med förstoringshjälpmedel eller i annan form som kan läsas,<br>avlyssnas eller på annat sätt uppfattas med tekniskt hjälpmedel. Kravet<br>på att varannan länk i bokföringskedjan skall vara i vanlig läsbar form<br>(den s.k. varannanlänksprincipen) är borttagen.</p> <p>IT-kommissionens rättsliga observatorium</p> <p>I 1996 års IT-proposition framhölls att ett mål var att finna effektiva<br>former för en kontinuerlig rättslig uppföljning av den snabba<br>utvecklingen på IT-området.</p> <p>Inom IT-kommissionen har ett IT-rättsligt observatorium bildats. Dess<br>inledande arbete beskrevs i regeringens skrivelse till Riksdagen<br>1998/99:2, avsnitt 4.1.10. Observatoriet har inom ramen för av IT-<br>kommissionen prioriterade områden att självständigt ta upp de ämnen<br>som Observatoriet finner anledning att belysa. Arbetet sker genom<br>nätverk bestående av experter på olika rättsområden och även på vissa<br>angränsande områden, t.ex. teknikutveckling, samt av jurister och andra<br>inom företag, organisationer och myndigheter. Totalt omfattar nätverket<br>nu närmare 130 personer. Seminarier och hearingar anordnas, ibland i<br>samarbete med andra intressenter t.ex. Stiftelsen för rättsinformation och<br>Nätverk för Europarättsforskning. Resultaten av Observatoriets projekt<br>redovisas bl.a. i en särskild skriftserie. Projekt som bedrivs eller bedrivits<br>är t.ex. rättspolitik på IT-området, dvs. grundläggande frågor rörande IT<br>och rättsordningen, ny associationsrätt, konsumenträttigheter i<br>informationssamhället, åtgärder mot s.k. spam (massutskick av e-post-<br>meddelanden med reklam till personer som inte har begärt dem), e-post<br>på arbetsplatsen samt digital straffrätt och straffprocessrätt.</p> <p>Informationssäkerhet</p> <p>Ett säkrare och stabilare Internet i Sverige</p> <p>I 1996 års IT-proposition framhölls det att det var angeläget att, med<br>bibehållande av Internets öppna karaktär, öka uthålligheten i den<br>organisation av gemensamma, konkurrensneutrala funktioner som<br>krävdes för administrationen och utvecklingen av nätet. Syftet var också<br>att minska nätets sårbarhet för störningar samt att undersöka för-<br>utsättningarna att öka användbarheten genom ett regelverk som är<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>147</p> <p>tekniskt sunt avseende bl.a. namn- och adressplan, utveckling av<br>vägvalsregister, administration av säkerhetsnycklar samt utveckling av en<br>nationell sökstruktur. Avsikten var också att i detta arbete bygga vidare<br>på den delvis unika kompetens på området som utvecklats i Sverige.</p> <p>Sammanfattningsvis var syftet att minska nätets sårbarhet för<br>störningar samt att undersöka förutsättningarna att öka användbarheten<br>genom ett regelverk som är tekniskt sunt. I det följande redogörs för<br>utvecklingen på säkerhetsområdet.</p> <p>Adresseringssystemet på Internet</p> <p>Adresseringssystemet på Internet är viktigt för säker funktion av Internet.<br>För att en adress på Internet skall kunna användas till att hitta rätt dator<br>på nätet, måste det finnas en översättningsfunktion som omvandlar<br>domännamnet (t.ex. regeringen.se) till en adress som anger var på nätet<br>datorn finns (t.ex. IP-numret 194.52.220.6). På så vis kan information<br>skickas rätt över Internet.</p> <p>Det distribuerade system som i dag fungerar som översättare mellan<br>domännamn och nätadresser kallas domännamnssystemet (DNS). Många<br>har möjlighet att göra ändringar i DNS, vilket medför risker, eftersom<br>falska uppgifter öppnar möjligheter för obehöriga att styra om trafik,<br>avlyssna eller förvanska information och störa transaktioner.</p> <p>Det har nu utvecklats en standard för säker hantering av domännamns-<br>information - Secure DNS (DNSSEC). Den statliga Domännamns-<br>utredningen (K 1998:09) skall beakta utvecklingen av funktioner för att<br>säkerställa informationskvaliteten i DNS samt föreslå åtgärder för att<br>påskynda införandet av Secure DNS för toppdomänen .se. Utredningen<br>skall att redovisa sina slutsatser under våren 2000.</p> <p>Oberoende drift av den svenska delen av Internet</p> <p>Post- och telestyrelsen (PTS) har fått i uppdrag att utreda hur den<br>svenska delen av Internet skall kunna drivas oberoende av funktioner<br>utomlands (bl.a. vägvalsregister, domännamnssystemet och enhetlig<br>nationell tidsangivelse) och hur detta skall kunna kontrolleras. Behovet<br>av en testmiljö för detta ändamål, testmiljöns innehåll och inriktning<br>skall också prövas. PTS skall särskilt uppmärksamma vilka krav som<br>telelagen ger möjlighet att ställa på teleoperatörena inom detta område.<br>Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2000.</p> <p>Knutpunkterna för den svenska delen av Internet placeras i skyddade<br>anläggningar som PTS har låtit bygga på olika orter. Olika Intemet-<br>operatörers nät kopplas ihop i dessa knutpunkter där även DNS-servrar,<br>tidgivningsservrar och andra gemensamma servrar placeras.</p> <p>De bergskyddade anläggningarna är fullträffskyddade mot precisions-<br>styrda robotar och bomber. De har skydd mot EMP (elektromagnetisk<br>puls från kärnvapen), HPM (högeffekt pulsad mikrovågsstrålning),<br>stridsgas och brand. De har eget kylsystem, egen reservkraft och är<br>anslutna till flera transmissionsnät.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>148</p> <p>PTS för en dialog med NetNod Internet Exchange i Sverige AB (som<br>ansvarar för knutpunkterna) och teleoperatörerna om deras tekniska<br>utveckling och hur näten bör förbättras av beredskapsskäl. PTS<br>upphandlar åtgärder för att minska sårbarheten mot såväl fysisk<br>bekämpning som IT-angrepp i fred och i krig. Flera knutpunkter kan<br>anordnas när Internet och bredbandsnät utvecklas.</p> <p>Lagstiftning och regler som underlättar informationsutbyte</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition kunde IT-utvecklingen inte bara vila på<br>teknisk utbyggnad av infrastrukturen. Den tekniska utvecklingen skulle<br>kompletteras med lagstiftning och regler som underlättade informations-<br>utbytet. Utvecklingen måste ske stegvis och styras av användarnas<br>behov. Nedan beskrivs utvecklingen för några säkerhetsfrågor inom<br>området.</p> <p>Den svenska toppdomänen .se</p> <p>Det är ett samhällsintresse att den svenska delen av Internet fungerar väl.<br>Det är därför viktigt att domännamn i Sverige handhas på ett sätt som<br>garanterar god tillgänglighet hos Intemetsystemet. Den statliga<br>Domännamnsutredningen (K 1998:09) skall granska och utvärdera hur<br>domännamn under huvuddomänen .se behandlas i dag. Vid granskningen<br>skall utredaren undersöka hur domännamnsinnehavarnas och andra<br>användares behov av effektivitet, rättssäkerhet, teknisk funktionalitet,<br>driftsäkerhet och kostnadseffektivitet tillgodoses. Den enskilde<br>användarens behov skall särskilt beaktas. Även behovet av skydd för<br>vissa personnamn, firmanamn, varumärken eller andra immateriella<br>rättigheter vid tilldelningen av domännamn skall beaktas. Därvid ingår<br>dock inte att överväga materiella ändringar i gällande bestämmelser. Om<br>analysen ger anledning till det, skall utredaren lämna de författnings-<br>förslag som behövs. Utredaren skall redovisa sina resultat under<br>våren 2000.</p> <p>Elektroniska signaturer</p> <p>Elektronisk handel och annan elektronisk kommunikation kommer, i allt<br>större utsträckning, att bedrivas mellan parter som inte är kända för<br>varandra. Kraven på säker identifiering av motparten liksom kraven på<br>skydd mot insyn i meddelanden kommer därför att växa. För att uppnå<br>säker elektronisk kommunikation används olika former av krypterings-<br>teknik. Det är vanligt att skilja på kryptering som görs för att skydda<br>innehållet i ett meddelande från insyn och kryptering som görs för att<br>skapa en s.k. digital signatur. En digital signatur säkerställer avsändarens<br>identitet och skyddar ett dokument mot förvanskning. För att markera att<br>man inte vill binda sig till den teknik som för närvarande används för att<br>framställa signaturer används inom EU i stället det mer teknikneutrala<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>149</p> <p>begreppet elektronisk signatur. I fortsättningen används genomgående<br>detta begrepp.</p> <p>Inom Regeringskansliet har arbetet med att utforma regler för att<br>främja användningen av elektroniska signaturer och bidra till dess,<br>rättsliga erkännande bedrivits under flera år. Detta arbete sker med<br>beaktande av internationellt regleringsarbete, särskilt EG-direktivet om<br>elektroniska signaturer. Frågan om elektroniska signaturer och regler<br>som underlättar dess, användande har behandlats i departements-<br>promemorian Digitala signaturer — en teknisk och juridisk översikt (Ds<br>1998:14). Promemorian har legat till grund för svenska ståndpunkter i<br>arbetet med Europeiska kommissionens förslag till direktiv om<br>elektroniska signaturer. Den 30 november 1999 antogs Europaparla-<br>mentets och rådets direktiv om ett gemenskapsramverk för elektroniska<br>signaturer EG/99/93. Direktivet syftar till att främja användandet av<br>elektroniska signaturer och bidra till deras rättsliga erkännande. Det är<br>avsett att fastställa ett rättsligt ramverk för elektroniska signaturer och<br>vissa certifikattjänster för att säkerställa en väl fungerande inre marknad.</p> <p>Inom Näringsdepartementet har det utarbetats ett förslag till hur en<br>svensk reglering om elektroniska signaturer skall se ut (Ds 1999:73).<br>Utgångspunkten för den svenska regleringen är att skapa stabila<br>spelregler för användare av elektroniska signaturer. Regleringen skall<br>vara teknikneutral och öppen för den tekniska utvecklingen på området.<br>Direktivets regel om elektroniska signaturers rättsliga verkan kommer<br>inte att påverka svensk rätt nämnvärt, eftersom svensk rättsskipning<br>bygger på principen om fri bevisprövning. Detta innebär att när en<br>domare skall bedöma och värdera bevisningen är denne obunden av<br>lagregler. Det finns således ingen begränsning i svensk rätt om att<br>åberopa eller beakta elektroniska signaturer eller andra IT-tillämpningar<br>som bevisning i en domstolsprocess. En proposition om elektroniska<br>signaturer planeras att föreläggas riksdagen i maj 2000 och en lag om<br>elektroniska signaturer skulle kunna träda i kraft den 1 januari år 2001.</p> <p>Okad medvetenhet om sårbarhet och ökad säkerhet i IT-tillämpningar</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition skulle användningen av IT breddas och<br>utvecklas genom att medvetenheten ökades om sårbarhet i olika IT-<br>tillämpningar och att den faktiska säkerheten höjdes. Vidare skulle<br>kunskapen ökas om hur man skyddar sig mot olovlig verksamhet. Nedan<br>kommenteras hur arbetet har bedrivits på några områden.</p> <p>Förberedelsearbetet inför skiftet till år 2000</p> <p>Regeringen har prioriterat förberedelsearbetet inför skiftet till år 2000.<br>Regeringen beslutade att tillkalla en särskild delegation för att behandla<br>frågor rörande omställningen av datorer och system vars funktioner<br>måste ses över inför år 2000 (dir. 1998:10). En delrapport lämnades till<br>regeringen den 1 oktober 1999 och en slutrapport kommer att lämnas den<br>31 mars 2000.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>150</p> <p>Regeringen har överlämnat två lägesrapporter beträffande omställ-<br>ningsarbetet till riksdagen, en i november 1998 (skr. 1998/99:40, bet<br>1998/99:TU4, rskr. 1998/99:149) och en i maj 1999 (skr. 1998/99:111,<br>bet. 1999/2000:TU3, rskr. 1999/2000:18). Slutligen redovisades läget<br>inför skiftet till år 2000 till riksdagen muntligen av näringsministern den<br>30 november 1999. Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att ett<br>omfattande arbete lagts ned av aktörerna samt att årsskiftet passerades<br>utan allvarliga störningar i samhället.</p> <p>Statskontorets arbete</p> <p>Statskontoret skall stödja myndigheterna inom IT- och teleområdet, så att<br>en enhetlig, säker och stabil elektronisk infrastruktur utvecklas inom det<br>statliga området samt att villkoren förbättras och kostnaderna sänks för<br>myndigheterna. Följande aktiviteter har genomförts:</p> <p>Det har skett en vidareutveckling och testverksamhet vad gäller<br>användning av aktiva (smarta) kort inom offentliga sektorn, bl.a. genom<br>Statskontorets upphandling av aktiva kort med tillhörande krypterings-<br>och certifikattjänster. Korten används vid inloggning i den egna<br>organisationens IT-system, för säker kommunikation inom organisa-<br>tionen eller med omvärlden, för elektronisk signering i verksamheten<br>m.m.</p> <p>Vidare pågår arbete vid Statskontoret och andra myndigheter vad<br>gäller utveckling av ett spridnings- och hämtningssystem (SHS) för<br>effektivt och säkert informationsutbyte mellan myndigheter och andra<br>organisationer samt mellan myndigheter och allmänheten. SHS är en<br>generell dokumenttransportör mellan olika verksamhetssystem. Genom<br>en gemensam standard för informationsutbytet kan effektiviteten ökas<br>samtidigt som kostnaderna minskas. Dessutom förenklas informations-<br>utbytet mellan medborgare, företag och offentlig sektor.</p> <p>Statskontoret har publicerat Handbok i IT-säkerhet. Handboken ger en<br>allmän introduktion till området IT-säkerhet och informationssäkerhet<br>samt råd avseende policy, ansvar och organisation av säkerhetsarbetet<br>samt anvisningar för genomförande av skyddsåtgärder. Den är avsedd att<br>användas av såväl större som mindre organisationer inom den offentliga<br>sektorn och näringslivet.</p> <p>Det pågår också ett annat handboksprojekt, Handbok för CIRT, mellan<br>Svenska Arbetsgivareföreningen, Rikspolisstyrelsen och Statskontoret.<br>CIRT står för Computer Incident Response Team och handboken inne-<br>håller råd för hantering av IT-relaterade incidenter (tillbud och olyckor).<br>Målgruppen utgörs av organisationer inom den offentliga sektorn samt<br>näringslivet och handbokens syfte är att öka dessa organisationers<br>förmåga att agera effektivt vid incidenter.</p> <p>Ledningsystem för informationssäkerhetet</p> <p>Ett projekt med deltagare från såväl industriföretag, säkerhetskonsulter<br>och IT-revisorer som Statskontoret och SAF/Näringslivets säkerhets-<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>151</p> <p>delegation har under år 1999 resulterat i den nya svenska standarden<br>SS 62 77 99, Ledningssystem för informationssäkerhet. Det är en direkt<br>översättning en brittisk standard.</p> <p>Standarden är inriktad på alla former av informationshantering, oavsett<br>om den är IT-stödd eller inte. Standarden berör tre olika områden,<br>tillgänglighet (att behöriga användare har tillgång till informationen),<br>riktighet (att informationen är korrekt) och sekretess (att obehöriga inte<br>kommer åt informationen). Standarden kan användas som grund för<br>tredjepartscertifiering av företags ledningssystem för informations-<br>säkerhet, men den kan också användas som grund för självutvärdering.</p> <p>Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) har<br>utarbetat en ordning för ackreditering (kontroll av kontrollörer) av<br>certifieringsorgan inom område. Inom kort kommer den första<br>ackrediteringen att ske.</p> <p>I arbetet med att inleda pilotcertifieringar deltar ett 30-tal intressenter<br>som representerar företag, myndigheter och organisationer. Sju företag<br>och en myndighet arbetar för närvarande med målsättningen att bli<br>certifierade under första hälften av år 2000.</p> <p>Certifiering mot standarden för informationssäkerhet bedöms av<br>SWEDAC få mycket stor betydelse i framtiden, t.o.m. lika stor som för<br>ISO 9000 (kvalitetsledningssystem), både inom svenskt näringsliv och<br>offentlig förvaltning. Det är ett frivilligt sätt att visa att man arbetar<br>medvetet med dessa säkerhetsfrågor. Certifieringen beräknas också att få<br>en central roll inom området elektroniska signaturer då certifikatutfardare<br>kommer att behöva visa sin kompetens och oberoende. Detta sker genom<br>att de ackrediterade certifieringsorganen gör löpande bedömningar av<br>deras organisation och verksamhet mot kraven i SS 62 77 99</p> <p>Sverige medverkar i det internationella samarbetet kring ISO/IEC-<br>standarden IS 15408 Evaluation Criteria for IT Security genom<br>Försvarets Materielverk och Försvarsmakten. Det är en standard för<br>säkerhetscertifiering av IT-system och IT-produkter. Till skillnad från<br>SS 62 77 99 är detta en produktcertifiering, dvs. avser IT-säkerheten hos<br>enstaka produkter och tekniska system. Detta är av speciellt intresse för<br>samhällskritiska tillämpningar och för inbyggd datorutrustning och<br>program i sådana system.</p> <p>Kryptografi</p> <p>IT-kommissionen och Statskontoret har, var för sig, under våren 1999<br>inkommit med ett förslag om organisation för hantering av certifikat och<br>krypteringsnycklar i Sverige. Dessa frågor bereds inom Regerings-<br>kansliet. Som en del i detta arbete har regeringen givit Statskontoret i<br>uppdrag att utreda behoven av åtgärder för att tillgodose kraven på säker<br>elektronisk överföring av dokument och meddelanden till, från och inom<br>statsförvaltningen. Statskontoret skall utreda vilka olika typer av<br>certifikat och övriga tjänster rörande kryptonycklar för olika ändamål<br>som behövs i myndigheternas verksamhet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>152</p> <p>Statskontoret skall redovisa vilka krav som bör ställas på de olika<br>certifikaten och tjänsterna och därvid beakta det arbete som pågår inom<br>EU med ett direktiv om elektroniska signaturer. Arbetet bedrivs, i<br>enlighet med uppdraget, tillsammans med sex myndigheter som har stora<br>behov av att utveckla elektroniska tjänster, nämligen Riksskatteverket,<br>Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Centrala studiestöds-<br>nämnden, Patent- och registreringsverket och Lantmäteriverket.<br>Rapporten (Infrastruktur för säker elektronisk överföring till, från och<br>inom statsförvaltningen), rapport 2000:7, har överlämnats till regeringen<br>i februari 2000.</p> <p>Inom näringslivet pågår en omfattande utveckling av kryptoprogram<br>för civil användning.</p> <p>Telekommunikationer</p> <p>Inom telekommunikationsområdet har Post- och telestyrelsen (PTS)<br>initierat två projekt för att förbättra skyddet mot IT-angrepp. Det första<br>handlar om intrångsanalyser och det andra är ett tvåårigt projekt med<br>rapporter om intrångsincidenter från teleoperatörerna.</p> <p>PTS har initierat intrångsanalyser med hjälp av s.k. aktiv IT-kontroll<br>hos teleoperatörerna. En grupp med kvalificerade IT-säkerhetsexperter<br>har fått i uppdrag att pröva om det går att utifrån, via telenät, ta sig in i<br>teleoperatörens styr- och övervakningsnät. Efterföljande analyser skall<br>leda till att åtgärder vidtas för att försvåra intrång. PTS delfinansierar<br>analyserna av beredskapsskäl. PTS får del av resultaten av<br>intrångsanalysema och de motåtgärder som teleoperatören vidtar av<br>kommersiella skäl. Skyddsåtgärder mot fientliga angrepp i större skala<br>analyseras. Preliminärt kan sägas att analyserna har givit underlag för<br>åtgärder som vidtagits av berörda operatörer.</p> <p>PTS avser att starta ett projekt som försöksvis under cirka två år skall<br>ta emot rapporter om intrångsincidenter från teleoperatörerna, för att<br>analysera dem och informera andra operatörer om hur angreppsmetoder<br>förändras och på vilket sätt skydd och motåtgärder kan åstadkommas.</p> <p>Vad gäller telekommunikationssäkerhet inom totalförsvaret har<br>Försvarsmakten uppgiften att leda och samordna totalförsvarets signal-<br>sky ddstjänst. Denna verksamhet har varit mycket framgångsrik.</p> <p>Det finns kryptosystem, godkända för att skydda text-, fax-, tal- och<br>datameddelanden med försvarssekretess, inom mer än fyrtio centrala<br>totalförsvarsmyndigheter och många av deras regionala och lokala<br>enheter. System används även av försvarsindustrin och i internationellt<br>arbete. Hos varje användare leds och utförs signalskyddsverksamheten av<br>utbildad personal. Ett lätthanterligt system för starkt skydd av elektronisk<br>post saknas dock fortfarande, huvudsakligen beroende på brister i<br>datasäkerheten. Inte heller har system för kryptering av mobiltelefon-<br>samtal på ett för totalförsvarets behov säkert sätt anskaffats i tillräcklig<br>mängd.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>153</p> <p>För kryptering av information som inte omfattas av försvarssekretess<br>finns produkter på marknaden. Försvarsmakten kan biträda myndig-<br>heterna i bedömningen av systemens kryptologiska styrka.</p> <p>Funktion för IT-incidenthantering</p> <p>Incidentrapportering är ett strategiskt verktyg när det gäller<br>informationssäkerhet. Regeringen har i Förändrad omvärld — omdanat<br>försvar (prop. 1998/99:74) behandlat inrättandet av en IT-incident-<br>hanteringsfunktion. för att övervaka i första hand statsförvaltningens<br>informationssystem. Syftet med en sådan funktion är att kunna skilja<br>mellan osystematiska och okvalificerade angrepp å ena sidan, och<br>kvalificerade, systematiska angrepp å den andra. Funktionen för<br>hantering av IT-incidenter skulle fungera både som driftövervaknings-<br>central och kvalificerad rådgivare vid fel eller större störningar i nätet<br>samt innehålla s.k. responsfunktioner, vilket bl.a. innebär att i realtid<br>kunna spåra ursprunget till ett dataangrepp. På sikt bör även privata<br>organisationer för hantering av IT-incidenter (teleoperatörer, Internet-<br>operatörer, intressorganisationer m.fl.) via avtal kunna ansluta sig.</p> <p>Regeringen uppdrog den 25 november 1999 åt Post- och telestyrelsen<br>att utreda förutsättningarna för att inrätta en särskild funktion för<br>hantering av IT-incidenter.</p> <p>I uppdraget ingår att utarbeta ett förslag på hur funktionen skall<br>organiseras (huvudman, bemanning, rapportering m.m.) för ett system<br>med rapportering av IT-incidenter, sammanställning av statistik och<br>analyser av incidenter. PTS skall föreslå lämplig ansvarsfördelning<br>mellan aktörerna, klarlägga behov av samarbete och kanaler för<br>informationsförmedling m.m. Uppdraget, som skall utföras i samverkan<br>med berörda myndigheter och näringslivet, skall vara slutfört senast den<br>1 september 2000.</p> <p>Samhällsviktiga datasystem</p> <p>Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har en samordnande roll när det<br>gäller arbetet med att inom det civila försvaret uppnå en acceptabel<br>säkerhetsnivå i samhällsviktiga datasystem.</p> <p>Regeringen beslutade den 26 juni 1997 med tillägg i 22 a § i<br>beredskapsförordningen (1993:242, 1997:649), att en beredskaps-<br>myndighet som i sin verksamhet under höjd beredskap är i behov av<br>elektronisk informationsbehandling ansvarar för att data- och<br>kommunikationssystem uppfyller sådana säkerhetskrav att myndighetens<br>uppgifter kan utföras på ett tillfredsställande sätt (1997:649).</p> <p>De säkerhetsanalyser som ÖCB genomför fokuseras på eventuella<br>brister inom datasystemsäkerheten och förhållanden som har betydelse<br>för säkerheten. Säkerhetskraven faställs av myndigheten själv och<br>därefter bedöms överensstämmelsen mot de uppställda kraven. I<br>bedömningen ingår att gå igenom säkerhetsplaner, ansvarsfördelning,<br>behörighet, datakommunikation, driftsäkerhet, avbrottsplanering m.m.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>154</p> <p>Positiva effekter av genomgången är att bristområden i såväl fred som<br>krig identifieras och att verksamhetens sårbarhet redovisas i förhållande<br>till de uppställda kraven på ett överskådligt sätt. Under perioden 1994—<br>1998 har drygt 300 analyser genomförts hos kris- och krigsviktiga<br>företag, myndigheter, länsstyrelser och kommuner.</p> <p>Informationsoperationer</p> <p>Regeringens arbete inom informationsoperationsområdet fortsätter.<br>Arbetsgruppen om informationskrigföring (AgIW, Fö 1997.-A) har<br>överlämnat sina förslag på informationskrigsföringsområdet.<br>Regeringens syn på den fortsatta berednings- och utredningsarbetet av<br>gruppens förslag redovisas i Förändrad omvärld — omdanat försvar<br>(prop. 1998/99:74) och i Det nya försvaret (prop. 1999/2000:30). Arbetet<br>för att öka grundsäkerheten i samhällsviktiga IT-system genom att<br>minska riskerna för och effekterna av såväl IT-incidenter som mer<br>allvarliga informationsattacker har hög prioritet. Den internationella<br>utvecklingen har tydligt visat att detta är en säkerhetsfråga som berör<br>hela samhället.</p> <p>Det är viktigt för Sverige att aktivt stödja internationella avtal och<br>regler för spåmingar av t.ex. dataintrång utan tidsfördröjning över<br>nationsgränser. I det senare fallet har G8:s kommitté på området uttalat<br>rekommendationer i denna riktning, vilka senare också EU:s ministerråd<br>ställt sig bakom.</p> <p>De rent militära aspekterna på informationskrigföring omfattar en rad<br>defensiva åtgärder för att säkra militära lednings- och IT-system,<br>vapensystems funktionalitet m.m. Enligt regeringen är det viktigt att de<br>offensiva metoderna studeras noga för att erhålla defensiv kompetens och<br>förmåga, samt för att ha förmåga att slå tillbaka mot en angripande stat. I<br>sammanhanget kan nämnas att gränsen mellan militära och civila<br>operationer knappast är helt klar.</p> <p>Ett viktigt inslag i arbetet med att minska sårbarheten i<br>informationssystemen är aktiv IT-kontroll. Aktiv IT-kontroll innebär att<br>grupper av kvalificerade IT-säkerhetsexperter som har god kunskap om<br>informationssystemens uppbyggnad och sårbarhet tillåts, under<br>kontrollerade former, angripa informationssystem i syfte att finna<br>sårbarheter. Arbetssättet har visat sig fungera väl när det gäller att bl.a.<br>identifiera allvarlig sårbarhet i komplexa informationssystem och<br>nätverk. Övningar och simuleringar av detta slag torde även kunna leda<br>till viktiga erfarenheter för svenskt vidkommande - t.ex. för att<br>identifiera de mest angelägna skyddsbehoven.</p> <p>Regeringen överväger att genomföra en sådan övningsverksamhet som<br>redovisats ovan. De närmare formerna skall emellertid prövas ytterligare.<br>Utifrån rapporterna från den av regeringen tillsatta arbetsgruppen för<br>informationskrigföring sker inom försvarssektom ett arbete för att höja<br>IT-kompetensen som på sikt även ska kunna vara till nytta för det övriga<br>samhället. Härvid kan nämnas, avseende organisatoriska åtgärder, det<br>som regeringen i (prop. 1999/2000:30) Det nya försvaret har föreslagit i</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>155</p> <p>form av utveckling av s.k. IT-säkerhetsförband. Vid Försvarshögskolan<br>har inrättats en funktion som biträder vid utbildning och övningar<br>avseende informationsoperationer. Regeringen har dessutom i reglerings-<br>brev för budgetåret 2000 avseende Försvarsmakten, uppdragit åt<br>Försvarsmakten att med stöd av Försvarshögskolan genomfora en<br>förberedande övning för att öka säkerheten i samhällsviktiga<br>informationssystem. Försvarsmakten skall vidare, efter samråd med<br>berörda myndigheter, redovisa ett förslag till en metod för hur aktiv IT-<br>kontroll kan bedrivas i informationssystem av samhällsviktig karaktär<br>samt lämna förslag till vilka informationssystem av betydelse för<br>totalförsvaret som skulle kunna omfattas av en sådan kontroll.</p> <h4>Kompetens inom IT-området</h4> <p>Enligt 1996 års IT-proposition var en genomgripande reformering av<br>utbildningen nödvändig för att informations- och kunskapssamhället<br>skulle fa en reell innebörd och nå alla medborgare. Det gällde att skapa<br>så goda förutsättningar som möjligt för att bibehålla och förstärka idealen<br>för ett samhälle där individerna utvecklas till fria och självständiga<br>medborgare.</p> <p>Skolväsendet</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition skulle kunskaper om IT och dess<br>användningsmöjligheter föras in på alla nivåer i utbildningsväsendet<br>inom tre år.</p> <p>Förändringar i läroplaner</p> <p>Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) anger ”Att skapa och kommunicera<br>med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama,<br>rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk, utgör<br>både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling<br>och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja<br>material och teknik. Multimedia och informationsteknik kan i förskolan<br>användas i såväl skapande processer som i tillämpning.”</p> <p>Av läroplanens mål för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen<br>och fritidshemmet (Lpo 94) framgår att skolan ansvarar för att varje elev<br>efter genomgången grundskola skall kunna använda informationsteknik<br>som ett verktyg för kunskapssökande och lärande. Skolverket har i<br>arbetet med revidering inför år 2000 anlagt ett IT-perspektiv i det<br>generella kursplanearbetet.</p> <p>Kursen datorkunskap under ämnet datoranvändning är för flertalet<br>gymnasieprogram och skall ge den kompetens som krävs för att eleverna<br>skall kunna använda datorer som verktyg i andra ämnen och är den enda<br>kurs som ger en ren dator- och programkunskap för användare. Innehållet<br>anpassas mot vald studieinriktning.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>156</p> <p>Övriga kurser i ämnet datorteknik är avsedda att i olika kombinationer<br>ge kompetens för olika tekniska arbetsuppgifter i företag och<br>förvaltningar. Samtliga dessa kurser erbjuds både inom elprogrammet<br>och inom det nya teknikprogrammet, dels som inriktningskurser för<br>inriktning informationsteknik och dels som valbara kurser. Vissa kurser<br>finns även som valbara kurser i andra program.</p> <p>Kommunal vuxenutbildning och kunskapslyftet</p> <p>Inom kunskapslyftet är datakunskap det i särklass största ämnet både när<br>det gäller verksamhetspoäng och andel kursdeltagare. Av deltagarna i<br>Kunskapslyftet deltog ca 17 procent i ämnet datakunskap våren 1998.<br>Även inom de lokala kurserna utgör ämnet datakunskap som den i<br>särklass största andelen, ca 33 procent. De lokala kurserna beslutas av de<br>lokala styrelserna i varje kommun. Innehåll och kvalitet hos dessa kurser<br>kan variera kraftigt från kommun till kommun.</p> <p>Kvalificerad yrkesutbildning</p> <p>Inom försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning (KY) finns<br>drygt 200 olika utbildningar inom 14 branschområden. Tillverkning och<br>informationsteknik är de dominerande sektorerna, där drygt hälften av<br>utbildningarna finns. Regeringen har avsatt medel motsvarande drygt<br>12 000 platser fr.o.m. år 1999. KY avser yrkesbefattningar med IT-<br>specialistkompetens. Utbildningsanordnare är kommuner, landsting,<br>högskolor och privata företag.</p> <p>Folkbildning</p> <p>I överensstämmelse med syftet för bidraget till folkbildningen anger<br>Folkbildningsrådet mål för verksamheten samt fördelar bidrag till<br>studieförbund och folkhögskolor. Detta innebär en avsevärd frihet för<br>folkbildningens organisationer. En av grundtankarna med folk-<br>bildningens pedagogik är att deltagarna skall ifrågasätta och sätta saker i<br>sitt sammanhang. Den bredare IT-kompetensen förutsätter dessa<br>egenskaper. Det handlar inte bara om att hämta in information utan även<br>om att bearbeta informationen och kritiskt värdera den.</p> <p>Datakurser är populärt i folkbildningen. I kurskatalogen för 1999/2000<br>erbjuder ca 40 folkhögskolor utbildning med datainriktning. Dessa kurser<br>är ofta grundläggande. Ett flertal skolor erbjuder en bredare IT utbildning<br>ofta kombinerad med multimedia, där inslag av desktop publishing m.m.<br>ingår. Flera av folkhögskolorna erbjuder utbildningar i IT och<br>multimedier. Inom studieförbunden bedrivs utbildning i datorkunskap<br>och de programvaror som är gängse. Flera av kurserna är så kallade<br>grundkurser. Ett antal är speciellt riktade till seniorer och invandrare<br>oavsett kön. Andra kurser är utformade för enbart kvinnliga deltagare.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>157</p> <p>Könsfördelningen och datorer</p> <p>I Skolverkets rapport Informationstekniken i skolan — en forskningsöver-<br>sikt redovisas att flera forskare pekar på att flickor har mindre intresse för<br>tekniken i sig till skillnad från vad pojkar har. Forskningsgenomgångar<br>har dock inte kunnat finna stöd för någon skillnad mellan pojkars och<br>flickors datoranvändning hos barn i förskolan. Inte heller hos<br>lågstadiebam visar det sig finnas någon skillnad. Attityderna utvecklas<br>framförallt i tonåren, då kön och könsidentitet blir viktigt för både pojkar<br>och flickor.</p> <p>Pojkar har ofta större erfarenhet av datorer och det är vanligare att<br>pojkar har en egen dator hemma än att flickor har det. Pojkar har också<br>mer allmänt positiva attityder till datorer. En positiv attityd till att arbeta<br>med datorer förklaras däremot mer av om individen har deltagit i en<br>datorkurs i skolan. Detta visar att skolans grundläggande datorutbildning<br>är av särskild vikt för flickorna. Skolan kan faktiskt spela en<br>kompensatorisk roll.</p> <p>I de utvärderingar som Skolverket genomför av kunskapslyftet märks<br>tydliga skillnader mellan män och kvinnors val av ämnen. Kvinnorna är i<br>majoritet totalt sett i kunskapslyftet och den kommunala<br>vuxenutbildningen. Kvinnorna är i majoritet även när det gäller ämnen<br>med datainriktning.</p> <p>Tillgången till datorer i olika skolformer</p> <p>Inom ramen för regeringsuppdraget “Den nationella datapolitiken för<br>skolområdet&quot; kartlade Skolverket år 1993 skolans datoranvändning i<br>kvantitativa termer. Studien omfattade grundskolan, gymnasieskolan, den<br>kommunala vuxenutbildningen och särskolan. Studien genomfördes på<br>nytt åren 1995, 1997 och 1999 och omfattade då samtliga skolhuvudmän.<br>Studierna visar att antalet datorer har ökat kraftigt under perioden.<br>Antalet elever per dator har varit lägst i glesbygdskommuner, men<br>skillnaderna har utjämnats mellan varje mättillfälle.</p> <p>Datorer för undervisning i olika skolformer</p> <p>Under perioden 1993-1999 har datortätheten i grundskolan ökat från<br>38 elever per dator 1993 till 10 elever per dator 1999. Antalet datorer för<br>undervisning har under samma period ökat från 21 143 år 1993 till<br>101 602 datorer 1999.</p> <p>Datortätheten för fristående grundskolor har ökat från 12 elever per<br>dator 1995 till 10 per dator 1999.</p> <p>I gymnasieskolan har under perioden 1993-1999 antalet datorer ökat<br>från 22 728 datorer till 63 733. Datortätheten var 1993 10 elever per<br>dator och 5 elever per dator 1999.</p> <p>I fristående gymnasieskolor har datortätheten fördubblats sedan 1995<br>och uppgår 1999 till tre elever per dator.</p> <p>Antalet datorer i komvux ökade med 41 procent mellan 1995 och 1997<br>och med 28 procent mellan 1997 och 1999. Antalet heltidsstuderande vid<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>158</p> <p>komvux har ökat i samma takt vilket gör att datortätheten varit<br>oförändrad de senaste åren, 9 elever per dator.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>Tabell 1 Datorer för undervisning i olika skolformer</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Undervisnings-<br>datorer</p></td><td colspan="2"> <p>1993</p></td><td colspan="2"> <p>1995</p></td><td colspan="2"> <p>1997</p></td><td colspan="2"> <p>1999</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>Antal<br>datorer</p></td><td> <p>Antal<br>elever<br>per<br>dator</p></td><td> <p>Antal<br>datorer</p></td><td> <p>Antal<br>elever<br>per<br>dator</p></td><td> <p>Antal<br>datorer</p></td><td> <p>Antal<br>elever<br>per<br>dator</p></td><td> <p>Antal<br>datorer</p></td><td> <p>Antal<br>elever<br>per<br>dator</p></td></tr> <tr><td> <p>Kommunal<br>grundskola</p></td><td> <p>21143</p></td><td> <p>38</p></td><td> <p>45013</p></td><td> <p>19</p></td><td> <p>72899</p></td><td> <p>13</p></td><td> <p>101602</p></td><td> <p>10</p></td></tr> <tr><td> <p>Fristående<br>grundskola</p></td><td></td><td></td><td> <p>1526</p></td><td> <p>12</p></td><td> <p>2175</p></td><td> <p>12</p></td><td> <p>3182</p></td><td> <p>10</p></td></tr> <tr><td> <p>Kommunalt<br>gymnasieskola</p></td><td> <p>22728</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>38053</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>49960</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>63733</p></td><td></td></tr> <tr><td> <p>Kommunal &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;+</p> <p>landsting<br>Gymnasieskola</p></td><td> <p>24191</p></td><td> <p>11</p></td><td> <p>40547</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>53168</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>65075</p></td><td> <p>5</p></td></tr> <tr><td> <p>Fristående<br>gymnasieskola</p></td><td></td><td></td><td> <p>974</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>1413</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>2692</p></td><td> <p>3</p></td></tr> <tr><td> <p>Komvux</p></td><td> <p>4417</p></td><td> <p>*</p></td><td> <p>8286</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>11663</p></td><td> <p>9</p></td><td> <p>14906</p></td><td> <p>9</p></td></tr> <tr><td> <p>Kommunal &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;+</p> <p>landsting</p> <p>Särskola</p></td><td> <p>1294</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>1821</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>2271</p></td><td> <p>4</p></td><td> <p>2429</p></td><td> <p>4</p></td></tr> <tr><td> <p>Fristående särskola</p></td><td></td><td></td><td> <p>48</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>47</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>63</p></td><td> <p>5</p></td></tr> <tr><td> <p>Särvux</p></td><td></td><td></td><td> <p>388</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>314</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>580</p></td><td> <p>4</p></td></tr> <tr><td> <p>Specialskolor</p></td><td></td><td></td><td> <p>196</p></td><td> <p>4</p></td><td> <p>209</p></td><td> <p>4</p></td><td> <p>311</p></td><td> <p>3</p></td></tr> <tr><td> <p>Statens skolor for<br>vuxna</p></td><td></td><td></td><td> <p>25</p></td><td> <p>**</p></td><td> <p>52</p></td><td> <p>**</p></td><td> <p>43</p></td><td> <p>**</p></td></tr> <tr><td> <p>Sameskola</p></td><td></td><td></td><td> <p>16</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>40</p></td><td> <p>4</p></td><td> <p>*</p></td><td> <p>17</p></td></tr> </table> <p>* Kunde ej redovisas ** Ej relevant</p> <p>Datorer för undervisning per kommungrupp</p> <p>Glesbygdskommuner har på såväl grundskole - som gymnasienivå haft<br>farre elever per dator än övriga kommungrupper, men dessa skillnader<br>har utjämnats allt mer vilket framgår av nedanstående tabell. I komvux<br>däremot är antalet elever per dator högst i storstäder och<br>glesbygdskommuner, 13 respektive 12 elever per dator. Högst datortäthet<br>har gruppen mindre övriga kommuner, 5 elever per dator.</p> <p>159</p> <p>Tabell 2 Antal elever per dator i kommunal grundskola och gymnasie- Pr°P- 1999/2000:86<br>skola per kommungrupp &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 1</p> <table border="1"> <tr><td></td><td colspan="8"> <p>Elever per &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Elever per&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Elever per&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Elever per</p> <p>dator 1993 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;dator 1995&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;dator 1997&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;dator 1999</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>Grund<br>skola</p></td><td> <p>Gymnasie<br>skola</p></td><td> <p>Grund<br>skola</p></td><td> <p>Gymnasie<br>skola</p></td><td> <p>Grund<br>skola</p></td><td> <p>Gymnasie<br>skola</p></td><td> <p>Grund<br>skola</p></td><td> <p>Gymnasie<br>skola</p></td></tr> <tr><td> <p>Storstäder*</p></td><td> <p>54</p></td><td> <p>13</p></td><td> <p>22</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>12</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>9</p></td></tr> <tr><td> <p>Förorts-<br>kommuner</p></td><td> <p>38</p></td><td> <p>12</p></td><td> <p>21</p></td><td> <p>9</p></td><td> <p>14</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>6</p></td></tr> <tr><td> <p>Större städer</p></td><td> <p>39</p></td><td> <p>11</p></td><td> <p>18</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>14</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>5</p></td></tr> <tr><td> <p>Medelstora<br>städer</p></td><td> <p>39</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>19</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>13</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>4</p></td></tr> <tr><td> <p>Industri-<br>kommuner</p></td><td> <p>32</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>19</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>13</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>4</p></td></tr> <tr><td> <p>Landsbygds-<br>kommuner</p></td><td> <p>36</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>19</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>12</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>9</p></td><td> <p>5</p></td></tr> <tr><td> <p>Glesbygds-<br>kommuner</p></td><td> <p>23</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>14</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>4</p></td></tr> <tr><td> <p>Större övriga<br>kommuner</p></td><td> <p>37</p></td><td> <p>11</p></td><td> <p>21</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>12</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>9</p></td><td> <p>5</p></td></tr> <tr><td> <p>Mindre<br>övriga<br>kommuner</p></td><td> <p>34</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>22</p></td><td> <p>4</p></td><td> <p>12</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>9</p></td><td> <p>4</p></td></tr> <tr><td> <p>Totalt</p></td><td> <p>38</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>19</p></td><td> <p>8</p></td><td> <p>13</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>5</p></td></tr> </table> <p>*Uppgifter från Malmö saknas för 1995</p> <p>Datorernas placering</p> <p>Sedan 1995 har andelen undervisningsdatorer i grundskolan placerade i<br>klassrum ökat och i dag är tre Ijärdedelar av dessa placerade i klassrum.</p> <p>Andelen datorer i gymnasieskolan som är placerade i datasalar är<br>fortfarande hög, till skillnad från grundskolan. Orsaken till detta kan vara<br>att det inom de flesta gymnasieprogrammen finns speciella datorämnen<br>eller kurser som kräver att alla elever i en undervisningsgrupp har<br>tillgång till var sin dator samtidigt. 1993 var 12 procent av datorerna<br>placerade i klassrum och 1999 var motsvarande andel 36 procent.</p> <p>Spridning och användning av IT i skolan</p> <p>Det framhölls i 1996 års IT-proposition att spridningen och<br>användningen av IT i skolorna var mycket ojämn, vilket var ett problem<br>som måste lösas.</p> <p>Sedan dess har en rad satsningar gjorts och görs för närvarande för att<br>öka spridningen och användningen av IT i skolorna. Nedanstående sats-<br>ningar är exempel på detta.</p> <p>Anslutning till Internet</p> <p>År 1995, när den första undersökningen om skolors tillgång till Internet<br>gjordes, var andelen grundskolor med tillgång till Internet 17 procent,<br>två år senare 56 procent och 1999 hela 86 procent. Motsvarande</p> <p>160</p> <p>utveckling för gymnasieskolan är 68 procent 1995, 91 procent 1997 och<br>95 procent 1999.</p> <p>År 1999 hade 86 procent av alla grundskolor uppkoppling på Internet.<br>Dessutom har 57 procent av undervisningsdatorema i grundskolan<br>tillgång till Internet. Glesbygdskommuner och större städer hade högst<br>andel undervisningsdatorer uppkopplade på Internet, 77 procent<br>respektive 63 procent. Lägst andel undervisningsdatorer med tillgång till<br>Internet hade storstäder, 43 procent.</p> <p>År 1999 var 95 procent av de kommunala gymnasieskolorna upp-<br>kopplade på Internet. 88 procent av undervisningsdatorema i gymnasie-<br>skolan hade dessutom tillgång till Internet. Högst andel, 94 procent, hade<br>kommungrupperna storstäder respektive mindre övriga kommuner. Lägst<br>andel undervisningsdatorer med tillgång till Internet hade landsbygds-<br>kommuner, 75 procent.</p> <p>År 1995 hade 40 procent av de fristående gymnasieskolorna tillgång<br>till Internet, 1997 69 procent och 1999 var andelen 91 procent.</p> <p>Datorer för lärarbruk</p> <p>I kommunala grundskolan har antalet lärare per dator minskat från<br>27 lärare per dator 1993 till 6 lärare per dator 1999, vilket är oförändrat i<br>förhållande till 1997 års mätning. I fristående grundskolor delar 3 lärare<br>på en dator jämfört med 4 lärare per dator 1997.</p> <p>I kommunala gymnasieskolor har datortätheten ökat från 7 lärare per<br>dator 1993 till två lärare per dator såväl 1997 som 1999. I fristående<br>gymnasieskolor har varje lärare en dator.</p> <p>Precis som för grundskolan och gymnasieskolan har antalet lärare per<br>dator varit oförändrat i komvux de senaste två åren, 2 lärare per dator.</p> <p>Tillgång till e-post</p> <p>I kommunala grundskolor har 39 procent av eleverna och 66 procent av<br>lärarna tillgång till e-post. I kommunala gymnasieskolor är motsvarande<br>siffror 60 respektive 84 procent. För komvux uppgår tillgången till e-post<br>till ca 30 procent (räknat på heltidsstuderande).</p> <p>Kommunernas IT-strategier</p> <p>Sedan 1995 har andelen huvudmän som uppger att de har någon IT-plan<br>ökat kraftigt. Inom kommunal grundskola, gymnasieskola, komvux och<br>särskola svarar nu två tredjedelar eller fler att de har plan. Av friskolorna<br>har mindre är en tredjedel egna IT-planer.</p> <p>ITiS</p> <p>Den nationella satsningen på IT i skolan, ITiS, genomförs under tre år,<br>1999-2001. ITiS omfattar ungdomsskolan, dvs. förskoleklassen,<br>grundskolan, särskolan, sameskolan, specialskolan och gymnasieskolan.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>161</p> <p>6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 86</p> <p>Regeringens satsning omfattar en förstärkning av skolornas<br>infrastruktur. Den består av dels ett särskilt statsbidrag för att förbättra<br>skolornas anslutningar till Internet, dels av insatser som skall bidra till att<br>alla elever och lärare får en egen e-postadress.</p> <p>Tyngdpunkten i ITiS-satsningen på kompetensutveckling har<br>pedagogisk inriktning och omfattar 60 000 lärare i arbetslag. Det<br>motsvarar 40 procent av lärarkåren i ungdomsskolan. Varje lärare som<br>deltar i kompetensutvecklingen får disponera en multimediedator. Detta<br>för att läraren ska nå den förtrogenhet som erfordras för att använda<br>datorn som såväl ett professionellt redskap som ett pedagogiskt verktyg.</p> <p>KK-stiftelsen</p> <p>I KK-stiftelsens uppdrag att “främja en bred användning av IT“ ligger att<br>initiera utbildning som når alla åldrar och alla miljöer. KK-stiftelsen gör<br>detta genom att stödja utbildningar där IT blir ett naturligt inslag i<br>pedagogiken. Stiftelsen bidrar till utveckling och ökad användning av IT-<br>baserade läromedel och utveckling av den svenska multimedieindustrin.<br>En viktig uppgift för stiftelsen är att även skapa läromedel som gör att<br>elever med funktionshinder far tillgång till den nya tekniken. Totalt har<br>ca 120 miljoner kronor satsats på utveckling av nya läromedel. Stiftelsen<br>har gett bidrag till såväl kommersiella som icke-kommersiella<br>läromedelsproducenter. Stiftelsen har givit projektbidrag inom<br>ungdomsskola, vuxenutbildning och högskola.</p> <p>Den satsning på IT i ungdomsskolan som stiftelsen inledde år 1995 har<br>genererat nära hundra pilotprojekt. Stiftelsen samverkar också med<br>regeringens projekt ITiS och Skolverket för att sprida erfarenheter från<br>projekten.</p> <p>Folkbildningen har fått ett särskilt uppdrag att utveckla<br>distanspedagogik. KK-stiftelsen har för detta ändamål avsatt<br>50 miljoner kronor. Under perioden 1997-1998 bedrev ett 30-tal folk-<br>högskolor och studieförbund försöksprojekt inom området öppet och<br>flexibelt lärande med folkbildningsinriktning.</p> <p>KK-stiftelsen har avsatt en ram om totalt 90 miljoner kronor för<br>utvecklingsinsatser inom folkbildningen åren 1999-2001.<br>50 miljoner kronor av dessa avser verksamheter kopplade till Distans-<br>utbildningsmyndigheten (Distum). Andvändningen av resterande<br>40 miljoner kronor bestäms genom det avtal som slutits mellan KK-<br>stiftelsen och Folkbildningsrådet.</p> <p>Folkbildningsrådet har mot bakgrund av detta inbjudit folkhögskolor<br>och studieförbund att ansöka om medel för att öka IT-användningen i<br>studieförbund och folkhögskolor. I dag pågår verksamhet där man<br>integrerar IT i den “vanliga&quot; folkhögskolekursen, studiecirkeln eller<br>kulturprogrammet. KK-stiftelsen har sedan år 1997 bedrivit ett<br>forskningsprogram inom området IT och lärande, som i dagsläget<br>rymmer 18 doktorander. År 1999 beslöt KK-stiftelsen att utveckla<br>programmet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>162</p> <p>I samarbete med Landstingsförbundet driver KK-stiftelsen sedan år<br>1997 ett FoU-program ITHS-IT for hälso- och sjukvård. Programmet<br>omfattar totalt 150 miljoner kronor och bägge parter satsar<br>75 miljoner kronor vardera. Utvecklingsarbetet i ett antal projekt drivs i<br>samarbete med näringslivet, främst inom områdena data, kommunikation<br>och medicinteknik.</p> <p>Skoldatanätet</p> <p>Skoldatanätets syfte är ytterst att utveckla IT-användningen i<br>undervisningen. Skoldatanätet är en webbplats som ger goda förut-<br>sättningar för de svenska skolorna att hämta information, publicera eget<br>material och kommunicera med skolor inom och utom landet. En viktig<br>roll för Skoldatanätet är att fungera som en mötesplats, att initiera och<br>driva projekt samt att ge ekonomiskt stöd till ett antal större projekt som<br>är viktiga ur ett nationellt perspektiv. Skoldatanätet har cirka 20 000<br>användare per dag, som i genomsnitt hämtar 90 000 sidor. Inom<br>skoldatanätet öppnades den 24 april 1998 Multimediabyrån. En nätverks-<br>baserad virtuell organisation med redaktörer spridda över hela landet<br>placerade på skolor, universitet och kommunala resurscentra. I dag består<br>byrån av tjänster såsom en Intemetbaserad radiostation, ett projekthotell<br>för samarbete och multimedial Internetpublicering, en multimedietidning,<br>en cd-rom cirkel, ett ljud- och bildarkiv, multimedielänkar, frågelåda och<br>ett antal ”idéböcker” om att skapa med multimedier. Detta innehåll<br>forändras, fylls på och utvecklas hela tiden.</p> <p>Europeiska skoldatanätet (EUN)</p> <p>Utvecklingen av det europeiska skoldatanätet (EUN) innebär att det<br>svenska Skoldatanätet kontinuerligt behöver utvecklas och anpassas för<br>att fungera ihop med de andra europeiska skoldatanäten. Webb-<br>plattformen utgör navet för EUN, som är ett nätverk av nätverk genom<br>att det har länkar till de övriga skoldatanäten.</p> <p>Det nordiska skoldatanätet (Odin)</p> <p>Det nordiska skoldatanätet Odin grundades i mars 1994. De nationella<br>skoldatanäten från de nordiska länderna är samlade i ett gemensamt<br>nordiskt nätverk. I nätverket finns information om skolsamarbete,<br>skolprojekt och praktisk information som t.ex. stipendier, överens-<br>kommelser etc. Tack vare likheterna mellan skolsystemen i de nordiska<br>länderna kan nätanvändama dra nytta av innehållet i skoldatanäten i<br>deras grannländer.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>163</p> <p>Folkbildningsnätet</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition borde folkbildningen ta på sig viktiga<br>uppgifter på IT-området till nytta for samhället och folkbildningens egen<br>verksamhet.</p> <p>Folkbildningsnätet är öppet för studieförbund, folkhögskolor och andra<br>folkbildningsorganisationer samt för de personer som är verksamma<br>inom folkbildningen. Här kan t.ex. studieförbund och folkhögskolor<br>lägga upp olika slags konferenser med deltagare från hela landet. De<br>flesta konferenser är begränsade till en viss grupp och stängda för<br>utomstående. Men där finns också några öppna konferenser som alla har<br>tillgång till och som alla kan delta i genom att skriva egna inlägg eller<br>besvara andras.</p> <p>På Folkbildningsnätet är det möjligt att delta i en studieverksamhet<br>oberoende av tid och rum.</p> <p>Kompetensutveckling for lärare</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition var det viktigaste att ett engagemang och<br>intresse i alla skolor skapades för IT som ett pedagogiskt verktyg.</p> <p>För samtliga lärarexamina finns det sedan den 1 januari 1998 målet att<br>en student, för att få examen, skall ha förmåga att använda dator och<br>andra informationstekniska hjälpmedel för egen inlärning och kunskap<br>om hur dessa hjälpmedel kan användas i undervisningen av barn och<br>ungdom.</p> <p>IT i högre utbildning, forskning och bibliotek</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition var det en viktig uppgift för högskolan att<br>bidra till utvecklingen av den nya tekniken och utbilda dem som skulle<br>arbeta med IT i framtiden samt främja användningen av IT inom<br>högskolan och i samhället.</p> <p>I december 1996 gav regeringen Högskoleverket i uppdrag att fördela<br>vissa medel till universitet och högskolor för utveckling av IT-<br>användningen. Uppdraget avsåg att stödja utvecklingen av goda exempel<br>och modeller för att bibringa lärarstudenter nödvändiga färdigheter i, och<br>ett kritiskt förhållningssätt till, den nya tekniken. Vidare fick<br>Högskoleverket i uppdrag att stödja den pedagogiska användningen av IT<br>inom den högre utbildningen. Högskoleverkets redovisning visar att<br>resultaten vad gäller IT-användningen i lärarutbildningarna är<br>svårtolkade, bl.a. därför att många av projekten fortfarande pågår. Ett<br>framträdande problem tycks vara bristande kunskaper och teknisk<br>support.</p> <p>Högskoleverket konstaterar i rapporten Högskoleutbildade - tillgång<br>och efterfrågan, Omvärldsanalys för Högskolan, Arbetsrapport nr 9, att<br>det sker en omfattande utveckling och förnyelse av IT-utbildningarna<br>inom den svenska högskolan. Inom det tekniska området kompletterar<br>nya ämnen såsom informationsteknik och medieteknik de mer</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>164</p> <p>traditionella datateknik och elektroteknik och ett antal tvärvetenskapliga<br>programutbildningar med stora IT-inslag har tillkommit för att möta<br>studenternas och arbetsmarknadens efterfrågan.</p> <p>Den 1 juli 1999 startade Distansutbildningsmyndigheten (Distum) i<br>Härnösand sin verksamhet. Myndigheten skall främja utveckling och<br>användning av utbildning på distans inom högskolan och folkbildningen<br>grundad på informations- och kommunikationsteknik. Vidare skall den<br>följa distansutbildningens utveckling och medieteknik både i Sverige och<br>utomlands.</p> <p>I 1996 års IT-proposition framhöll regeringen att alla studenter borde<br>ges möjlighet att själva använda datorer och nätverk för att bearbeta,<br>skapa, kommunicera och söka kunskap och information.</p> <p>Det svenska universitetsdatornätet SUNET tecknade år 1997 ett<br>ramavtal med Telenordia som ger alla högskolestudenter tillgång till<br>Internet under hela studietiden till kostnaden av 62 kronor per kvartal.<br>Avtalet reglerar också den samtalstaxa som de uppkopplade studenterna<br>betalar och innebär att uppkopplingen mot Internet alltid motsvarar<br>kostnaden för ett lokalsamtal.</p> <p>I 1996 års IT-proposition redogjorde regeringen för sin avsikt att<br>uppdra åt varje universitet och högskola att redovisa ett<br>handlingsprogram för användning av IT inom utbildning och forskning. I<br>Årsrapport för universitetet &amp; högskolor 1997, Högskoleverkets<br>rapportserie 1998:23 R, redovisas resultatet av en uppföljning av<br>högskolornas arbete med handlingsplaner/ strategier för användningen av<br>IT inom utbildning och forskning. Högskoleverket konstaterar att vid<br>utgången av 1997 hade det stora flertalet högskolor en särskild arbets-<br>grupp som arbetade med övergripande frågor som rörde IT. Samtliga<br>högskolor, de konstnärliga och vårdhögskolorna oräknade, hade vid<br>denna tidpunkt påbörjat arbetet med att ta fram handlingsplaner och en<br>absolut majoritet hade antagit eller hade för avsikt att under 1998 anta<br>sådana.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>IT-forskning i Sverige</p> <p>Sveriges utgifter för forskning och utveckling (FoU) var 67 miljarder<br>kronor år 1997 enligt SCB. Elektronikindustrin stod för 11 miljarder<br>kronor år 1997, vilket motsvarade en femtedel av de totala FoU-<br>utgifterna inom företagssektorn. De IT-relaterade tjänsteföretagen<br>satsade närmare tre miljarder på FoU samma år.</p> <p>Det är svårt att få en samlad bild av vilka resurser som stat och andra<br>finansiärer lägger på IT-forskning. Kommunikationsforsknings-<br>beredningen (KFB) har gjort en genomgång av forskningsprojekt inom<br>IT-området som finansierats av forskningsråd, sektorsorgan och<br>stiftelser. Mellan åren 1995-97 satsades 3,2 miljarder kronor i 2 100<br>projekt, dvs. ca 1 miljard kronor per år. Största finansiär var NUTEK<br>som stod för 40 procent.</p> <p>Den största gruppen utförare var universitet och högskola som mottog<br>70 procent av medlen. Därefter följde forskningsinstitut och företag med</p> <p>165</p> <p>15 respektive 8 procent. Inriktningen på forskningen var huvudsakligen<br>teknikvetenskaplig (70 procent av medlen) följt av samhällsvetenskaplig<br>(20 procent). Merparten av projekten avsåg informationsteknik,<br>elektronik samt data- och systemvetenskap. I analysen identifierades två<br>profilområden vad gäller tilldelade medel: IT för utbildningsområdet och<br>produktionsprocesser med hjälp av IT.</p> <p>NUTEK:s kompetenscentrum</p> <p>NUTEK: s kompetenscentrum är en ny form för forskningssamarbete<br>mellan högskola och företag. En grundtanke är att utveckla högskolan i<br>dess roll som forskningsresurs för näringslivet genom att skapa<br>forskningsmiljöer där företag deltar aktivt i forskningsverksamheten.<br>Verksamheten utvecklas och finansieras genom avtal mellan en<br>högskola, NUTEK och ett antal företag.</p> <p>Följande sju kompetenscentrum är verksamma inom IT:</p> <p>ASTEC</p> <p>Kompetenscentrum ASTEC (Advanced Software Technology) har som<br>mål att bidra till att höja den tekniska nivån på utveckling av<br>programvara i Sverige. I centrumet deltar Uppsala universitet och SICS.</p> <p>CCCD</p> <p>Centrumets verksamhet fokuseras mot en vision och en sammanhållen<br>verksamhet uttryckt som &quot;system on a chip&quot;. Verksamheten är förlagd till<br>Lunds universitet</p> <p>CHACH</p> <p>En kombination av mikrovågs-millimetervågsteknik, optoelektronik,<br>supraledande och nanoelektronik - det är idén bakom Chalmers centrum<br>för höghastighetsteknologi, CHACH.</p> <p>CID</p> <p>Kompetenscentrum Användarorienterad IT-design, CID, är den svenska<br>traditionen av ergonomisk och användarorienterad forskning, som<br>betonar användarnas roll i utvecklingsprocessen, helhetssyn på arbets-<br>miljön och trepartssamverkan mellan IT-industri, användare och<br>forskning. CID har knutits till Institutionen för numerisk analys och<br>datalogi, KTH.</p> <p>CTT</p> <p>Talteknik har fått en industriell förankring i Sverige framför allt när det<br>gäller mångspråkiga text till-tal-system. Svenska forskare har sedan<br>länge en framskjuten position på området. Kompetenscentrum för<br>talteknik, CTT, är placerat vid institutionen för Tal, musik och hörsel vid<br>KTH.</p> <p>ISIS</p> <p>Centret är inriktat på konstruktion av styr-, övervaknings-och<br>informationssystem. Viktiga tillämpningsområden är t. ex. styrsystem för<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>166</p> <p>fordon och farkoster. I ISIS samverkar forskargrupper från fordons-<br>system, reglerteknik, logik/datalogi, tekniska databaser och datorstödd<br>automation vid Linköpings universitet.</p> <p>PSCI</p> <p>Kompetenscentrum PSCI arbetar med frågor som rör tekniskt<br>vetenskapliga beräkningar. PCSI är placerat vid KTH, med en del av<br>verksamheten vid Uppsala universitet.</p> <p>Industriforskningsinstituten</p> <p>Industriforskningsinstituten i Sverige fungerar självständigt eller i<br>inbördes samarbete, i syfte att öka industrins konkurrenskraft. Instituten<br>samverkar i hög grad med högskolan och dess forskning i syfte att<br>påskynda industriell utveckling.</p> <p>NUTEK finansierar 18 industriforskningsinstitut. Instituten bedriver<br>avtalsbunden och projektstyrd forskning på ca 250 miljoner kronor<br>årligen. Inom IT-området är följande institut aktiva, Institutet för<br>mikroelektronik, ACREO, Swedish Institute for Computer Science,<br>SICS, IMT och Svenska institutet för systemutveckling, SISU. Dessutom<br>är Institutet för verkstadsteknisk forskning, IVF, aktiva inom IT-<br>tillämpningar i verkstadsindustrin.</p> <p>Institutet för Mikroelektronik i Göteborg (IMEGO)</p> <p>IMEGO AB, Institutet för Mikroelektronik i Göteborg startades i<br>januari 1999. Imego skall som nationellt forskningsinstitut tillvarata<br>affärsmöjligheter i teknikens framkant, där företag, högskolor och institut<br>samverkar i projektform kring de senaste landvinningarna kring<br>mikroelektronik, mikromekanik och framförallt sensorsystem. En av<br>hörnstenarna är snabb framtagning av kiselbaserade sensorprototyper i<br>system, utvecklade i kommersiella processer. Institutet består i dag av<br>16 personer - huvudsakligen högt kvalificerade tekniker inom området.<br>Verksamheten bedrivs i lokaler i Chalmersområdet. Investerings-<br>prognosen under 1999 är 11 miljoner kr. i avancerad teknisk utrustning.<br>Omslutningen första året beräknas till 18 miljoner kr. Under verksam-<br>hetens första år har ett brett nätverk skapats, ett flertal lyckade externt<br>finansierade projekt genomförts och en modern IT-baserad inre struktur<br>skapats i företaget.</p> <p>Interactive Institute</p> <p>The Interactive Institute är ett oberoende tvärvetenskapligt forsknings-<br>institut startat med finansiering av Stiftelsen för Strategisk Forskning.<br>Det samverkar såväl med högskola/universitet som med företag,<br>organisationer och myndigheter. Forskningsområdet är stort, här ingår<br>allt från framtidens boende och arbetsmiljöer, kreativa mötesplatser via<br>IT och demokrati, åldringsvård och handikappade och e-handel till<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>167</p> <p>lärande. Forskningen tar sin utgångspunkt i arbete med innehåll och<br>användarvänlighet och sätter ”människans behov i fokus”.</p> <p>Arbetet är upplagt i ett nätverk av studior lokaliserade på olika platser.<br>Vid varje studio, som har en speciell inriktning, arbetar personer från<br>högskola tillsammans med ungdomar direkt från gymnasium, frilansande<br>konstnärer, personer från näringsliv m.m. Forskningsresultaten ska<br>resultera i att nya produkter och nya företag startas, så att institutets<br>partners får underlag för produktutveckling och nytänkande inom sina<br>näringar.</p> <p>Svenska universitets datanätet (SUNET)</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition var Svenska universitetsdatanätet<br>(SUNET) en nationell tillgång som borde kunna utnyttjas av ännu fler,<br>t.ex. inom hela biblioteksväsendet.</p> <p>Sedan oktober 1998 driver Högskoleverket söktjänsten SAFARI<br>(Spridning Av Forskningsinformation till Allmänheten öveR Internet)<br>som finns på adressen <a href="http://safari.hsv.se">http://safari.hsv.se</a>. Såväl innehållet i SAFARI<br>som användandet av söktjänsten växer successivt. I slutet av år 1999<br>hade 44 organisationer gjort omkring 7500 webbsidor med information<br>om aktuell forskning tillgängliga i systemet. En knapp tredjedel av dessa<br>webbsidor vänder sig till målgruppen allmänhet och skola, vilket gör<br>Sverige unikt i sättet att försöka nå ut med forkning till allmänheten via<br>Internet. Det nationella systemet för forskningsinformation har väckt<br>positiv uppmärksamhet inte bara i Sverige utan även i bl.a. Norden, EU<br>och USA. Antalet dagliga besök i SAFARI är i dag drygt 400, vilket är<br>mer än dubbelt så mycket som för ett år sedan.</p> <p>Förbindelsen till USA är central för de nordiska länderna och i januari<br>1999 uppgraderades NORDUnets USA-förbindelse till 310 Mbit/s. Tack<br>vare de nordiska ländernas framstående position som IT-användare har<br>också NORDUnet som första icke-amerikanska nät tecknat ett avtal med<br>det amerikanska konsortiet Internet 2. Nordiska universitet kommer<br>därigenom att kunna samarbeta med amerikanska universitet kring<br>utvecklingen av tillämpningar för Internet.</p> <p>Forskningsinformation</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition behövdes en samordning för att bl.a.<br>säkerställa att IT-baserad forskningsinformation riktad till allmänhet och<br>utbildningsväsende blev nationellt heltäckande</p> <p>Regeringen gav i november 1996 Högskoleverket i uppdrag att<br>samordna ett system för forskningsinformation på Internet som skulle<br>vara i drift i slutet av år 1998. Samtidigt har universitet och högskolor<br>haft i uppdrag att utveckla system för forskningsinformation på Internet<br>anpassat till Högskoleverkets uppdrag. Syftet är att det skall vara lätt för<br>olika målgrupper, t.ex. skola, företag, myndigheter, studenter och<br>forskarsamhälle, att snabbt hitta information om den forskning som<br>bedrivs vid universitet och högskolor. Högskoleverket redovisade sitt<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>168</p> <p>ursprungliga uppdrag i december 1998 (Högskoleverket 1998:35R) och<br>de flesta universitet och högskolor redovisade sina respektive arbeten till<br>regeringen den 10 maj 1999.</p> <p>Sedan oktober 1998 driver Högskoleverket på Internet söktjänsten<br>Safari (spridning av forskningsinformation till allmänheten över Internet)<br>som finns på <a href="http://www.safari.hsv.se">http://www.safari.hsv.se</a>. Därtill har 34 organisationer gjort<br>över 6 000 sidor med information om aktuell forskning tillgängliga,<br>varav en tredjedel på svenska. Sammanlagt finns över 1 500 sidor inom<br>alla ämnesområden som vänder sig till målgruppen allmänhet och skola,<br>vilket gör Sverige unikt i sättet att försöka nå ut med forskning till<br>allmänheten via Internet. Det nationella systemet för forsknings-<br>information har dagligen över 200 besök och har väckt positiv<br>uppmärksamhet i bl.a. Norden, EU och USA.</p> <p>Bibliotekssystemet LIBRIS</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition behövde bibliotekssystemet LIBRIS<br>moderniseras och göras mer användarvänligt. Bibliotekssystemet måste<br>kunna utnyttjas av läns- och folkbiblioteken i syfte att öka<br>tillgängligheten till biblioteksinformation runt om i landet.</p> <p>Kungliga biblioteket ansvarar för LIBRIS och har haft regeringens<br>uppdrag att under åren 1997-1999 omforma systemet till en bred<br>nationell informationsresurs i modem teknisk miljö. Breddningen<br>innebär bl.a. att fler bibliotek (t.ex. folkbibliotek) inbjuds att delta i<br>samarbetet samt att andra typer av databaser blir allmänt tillgängliga.<br>Våren 1997 lanserades möjligheten att söka i LIBRIS via en webbplats,<br>en tjänst som har fått många användare, inte minst bland forskare och<br>studenter. Sökningarna uppgår i dag till ca 80 000 per dag. Under en<br>enskild vecka visade mätningar att sökningarna härstammar från ca<br>14 000 unika datoradresser (IP-nummer).</p> <p>Forskning och utvecklingsverksamhet</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition var forsknings- och utvecklings-<br>verksamheten inom IT-området alltför teknikdriven. Utvecklingen borde<br>i högre grad styras utifrån ett användarperspektiv.</p> <p>KFB har sedan år 1993 ett ansvar för att studera vilka effekter IT-<br>användningen får ur samhällsekonomisk, regional, social och juridisk<br>synvinkel. KFB skall här också skapa en handlingsberedskap för frågor<br>som inte kan förutses i dag och ta ett långsiktigt ansvar för att gränszoner<br>mellan olika ämnesområden befolkas. I genomsnitt har KFB satsat ca<br>35 miljoner kronor per år på denna forskning. KFB fokuserar nu på ett<br>nytt forskningsområde &quot;användarperspektiv i teknikutveckling” som<br>bedöms bli av central betydelse i den tillväxt- och mognadsprocess som<br>IT-samhället genomgår.</p> <p>Bland KFB:s övriga större forskningsområden inom IT finns;<br>telematikens betydelse för strukturomvandling av branscher och inverkan<br>på samhället, analys av nya mönster och företagande som skapas av IT.<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>169</p> <p>Elektronisk handel och frågor om priskonkurrens samt olika aspekter på<br>Internet är högaktuella forskningsområden. Faktorer som påverkar<br>resbeteende och lokalisering i informationssamhället och om IT kan<br>minska företagens resande är också viktiga forskningsfrågor för FBK.</p> <p>Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) har sedan<br>mitten av 1980-talet avsatt särskilda medel för humanistisk-<br>samhällsvetenskaplig grundforskning som på olika sätt anknyter till<br>informationsteknologins utveckling och användning. Programmet<br>”Människa, Samhälle, IT” inleddes 1997 och kommer att fortgå i första<br>hand till och med år 2002. Det vänder sig till forskare med IT-relaterad<br>inriktning inom HSFR:s hela intresseområde.</p> <h4>Tillgänglighet och samhällets informationsförsörjning</h4> <p>Enligt 1996 års IT-proposition borde det vara en huvuduppgift för staten<br>att medverka till utvecklingen av en grundläggande informations-<br>infrastruktur som svarar mot medborgarnas och näringslivets behov.<br>Samhällets informationsförsörjning måste enligt propositionen bygga på<br>en effektiv, tillförlitlig och allmänt tillgängliga informationsinfrastruktur.</p> <p>Med infrastruktur avsågs såväl teknisk infrastruktur som gemensamt<br>tillgänglig information och program m.m., varför beskrivningen av<br>utvecklingen delas upp på dessa två delar.</p> <p>Teknisk infrastruktur</p> <p>Utvecklingen av infrastrukturen</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition borde politiska fastställda mål, ramar och<br>riktlinjer för hur samhällets kommunikations- och informationssystem i<br>stort skall fungera förenas med valfrihet för användarna och med en<br>marknadsmässig utveckling av nät, tillämpningar och tjänster.</p> <p>Under tidsperioden från den förra IT-propositionen har en mycket stor<br>expansion skett på data- och telekomsektom i allmänhet. De största för-<br>ändringarna är dels Internets genomslag som ett allmänt<br>kommunikationssätt för såväl företag som hushåll, dels att telefonin<br>kommit att övergå till att bli alltmer mobil. En branschglidning mellan<br>tele-, data- och mediesektorema har inletts under perioden.</p> <p>Antalet teleoperatörer har ökat starkt under perioden 1995-1999. Det<br>fanns vid periodens början ca 15 tillståndshavare, varvid vissa dock hade<br>flera tillstånd. Under perioden har anmälningsplikt införts. Vid utgången<br>av år 1999 hade 18 företag tillstånd att driva televerksamhet. Därutöver<br>fanns ca. 140 olika företag som anmält en eller flera televerksamheter till<br>PTS. I vissa fall har den anmälda verksamheten en ytterst ringa<br>omfattning eller har överhuvudtaget inte kommit igång. Ungefar 70<br>företag har anmält att de tillhandahåller eller tillhandahålla telefonitjänst<br>och ca. 100 företag har anmält verksamhet som består i upplåtelse av<br>nätkapacitet. För mobila teletjänster finns ca. 15 företag anmälda och för<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>170</p> <p>annan teletjänst som kräver nummerkapacitet finns ca. 40 foretag<br>anmälda.</p> <p>Det telepolitiska målet att var och en skall fa möjlighet att från sin<br>stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja<br>telefonitjänst till ett rimligt pris inom ett allmänt tillgängligt telenät<br>Universal Service Obligation (USO) var uppfyllt redan vid tiden för den<br>förra IT-propositionen. Enligt mobiloperatörema omfattas i dag mer än<br>95 procent av Sveriges befolkning av mobiltelenätens (f.n. 5 nät)<br>täckningsområden. Det finns således i dag ett flertal fasta nät och fem nät<br>för mobila taltelefonitjänster, som också medger överföring av<br>telefaxmeddelanden och datakommunikation via låghastighetsmodem.</p> <p>Antalet abonnenter för mobiltelefoni har ökat från 1 500 000 till<br>4 600 000 mellan åren 1995 och 1999.</p> <p>Tillväxten av antalet abonnenter för uppringd access (inkl. Integrated<br>Services Digital NetWork, ISDN) till Internet i Sverige har under<br>perioden 1995-1999 ökat från 50 000 till över 1 500 000. Därtill kommer<br>ökningen för andra accessformer som förhyrd förbindelse m.m.<br>Utbyggnad av s.k. nationella knutpunkter har ägt rum under perioden.<br>Trafiken vid knutpunkten i Stockholm uppgår f.n. till ca 300 Mbit/s i<br>medeltal under ett vardagsdygn.</p> <p>Under perioden har en kraftig utveckling skett i stomnäten och den<br>fiberoptiska tekniken och multiplexeringstekniken har utvecklats snabbt.<br>Framförallt Telia, Banverket och Svenska Kraftnät har byggt ut<br>kapaciteten i stomnätet (kabelnätet). Nya operatörer har också börjat<br>bygga ut stomnät, t.ex. Utförs. Även på radiosidan har det skett en snabb<br>utveckling av kapacitetsutvecklingen.</p> <p>Utbyggnaden av de kommunala stadsnäten har under perioden tagit<br>fart. Stokab i Stockholm har svarat för den allra största utbyggnaden men<br>utbyggnad av stadsnäten har även skett i många andra kommuner.</p> <p>I accessnätet har för högre kapacitet än vad PSTN (vanlig telefoni)<br>erbjuder ISDN marknadsförts längst. På senare tid har även ADSL börjat<br>tillhandahållas till allmänheten. Företagen har förutom ISDN i allmänhet<br>varit hänvisade till förhyrda förbindelser för anslutningen till Internet och<br>andra datanät. Kabel-TV fanns utbyggd i stora delar redan före förra IT-<br>propositionen. I många fall måste näten för kabel-TV byggas om för att<br>också kunna användas inom teletrafik. När så väl skett erbjuds tillgång<br>till starkt ökad överföringskapacitet för telekommunikation. Sådan<br>uppgradering har börjat ske. På senaste tid har också accessnät i form av<br>lokala datanät (LAN) börjat byggas ut av bl.a. Bredbandsbolaget och<br>Telia.</p> <p>Minutprisema för fastelefoni har gått ner under perioden avseende<br>såväl när-som fjärrsamtal. Priset för att använda mobiltelefonin har inte<br>sjunkit så mycket som skulle ha kunnat förväntas. För privata abonnenter<br>har det varit i stort sett oförändrade priser under perioden. Priserna för<br>abonnemang för Internet har stadigt gått ner under perioden. Priserna för<br>nätkapacitet och samtrafik har också gått ner under perioden.</p> <p>Förval och nummerportabilitet har införts under perioden, vilket har<br>gett större valfrihet för abonnenterna.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>171</p> <p>Tillväxten i fråga om tele- och datatjänster av traditionellt slag får<br>därmed anses hittills i huvudsak tillgodose samhällets och enskildas<br>behov. Ny teknik för informationskommunikation har emellertid växt<br>fram under perioden. Arbete med att tillgodose samhällets och enskildas<br>behov att utnyttja denna utveckling pågår.</p> <p>Digitala TV-sändningar över marknätet inleddes under första halvåret<br>1999. För närvarande pågår sändningar i fem regioner med ungefär halva<br>Sveriges befolkning. Digitala ljudradiosändningar pågår sedan hösten<br>1995.</p> <p>Sambandet mellan IT och fysiska transporter</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition innefattade kommunikationspolitiken att<br>det skedde en integrerad utveckling av IT/telekommunikationer och<br>fysiska transporter för att lösa samhällets kommunikationsbehov.</p> <p>Det i propositionen behandlade sambandet mellan utvecklingen av<br>informationsteknik och fysiska transporter är komplicerat och endast<br>delvis belyst genom forskning. IT kan i vissa situationer ersätta fysiska<br>transporter, medan det i andra fall kan vara så att mer användning av IT<br>leder till ökat behov av transporter. Nettoeffekten är svår att avgöra,<br>särskilt på samhällsnivå och i ett längre tidsperspektiv.</p> <p>Frågan om vad informationstekniken betyder för resandet och<br>transportbehovet togs upp i Kommunikationskommitténs slutbetänkande<br>(SOU 1997:35, kap. 18 och 19). Kommittén konstaterade att det finns<br>olika uppfattningar om vilken betydelse informationstekniken har för<br>transportsektorn. En ökad användning av IT inom företag och<br>organisationer kan bl.a. leda till förenklade kontakter mellan personer<br>och till telependling. Behovet av att resa kan därmed minska. IT kan<br>emellertid också leda till att det knyts fler kontakter eller att människor<br>far mer tid över för t.ex. fritidsresor. Resandet kan därmed öka.<br>Kommittén ansåg att det av transportskäl kunde finnas motiv för att<br>stimulera distansarbete. Detta kunde göras exempelvis genom att<br>regeringen uppmanar offentliga myndigheter och organisationer att så<br>långt som möjligt underlätta distansarbete för sina anställda. Det finns<br>inga tillgängliga uppgifter som visar i vilken mån sådana åtgärder har<br>vidtagits.</p> <p>När det gäller godstransporter ger informationsteknik möjlighet till<br>effektiviseringar. Det är dock långt ifrån säkert att den utnyttjas för att<br>minska transportarbetet. Det kan lika gärna bli tvärtom. IT gör<br>transporterna billigare och det blir lättare att erbjuda snabba och<br>frekventa transporter. Genom den statistikinsamling som Statens institut<br>för kommunikationsanalys (SIKA) gör finns det viss möjlighet att belysa<br>utvecklingen av IT och av olika former av transporter samt resmönster.<br>Fortfarande saknas dock exempel där man kan peka på att det skett en<br>integrerad utveckling av IT/telekommunikationer och fysiska transporter<br>för att lösa samhällets kommunikationsbehov.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>172</p> <p>Flexibel infrastruktur</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition borde kommunikationspolitiken inriktas<br>mot att främja en god IT-användning genom att det säkerställdes att<br>infrastrukturen utvecklades till väl fungerande allmänna plattformar för<br>att stödja produktion, konsumtion, rekreation m.m. och utveckling av nya<br>tjänster. Målet var att skapa flexibilitet och frihet i tillämpningarna.</p> <p>De angivna målen har till stor del förverkligats genom marknadens<br>försorg. Genom avreglering har antalet operatörer mångfaldigats. Flera<br>av dessa har byggt ut framför allt egna stamnät men i vissa fall också<br>accessnät. Intemettrafiken har ökat och ökar i det närmaste exponentiellt,<br>driven av framför allt webbteknik. E-post har visserligen expanderat i<br>antalet användare men inte bidragit i samma höga grad till trafik-<br>utvecklingen. Accesstekniken har utvecklats något genom snabbare<br>modem och utbyggnad av ISDN men ligger i allt väsentligt kvar på<br>relativt låga hastigheter (smalband).</p> <p>I dag är Internetinfrastrukturen underdimensionerad i förhållande till<br>de tjänster som finns att tillgå. Den ökade Intemet-trafiken lägger<br>flaskhalsar i nätet. Detta gäller internationellt, medan framkomligheten i<br>den svenska delen är fortfarande bättre än i övriga världen, samtidigt som<br>en stor del av trafiken dock är internationell. Vidare har man hittills bara<br>använt nätet för s.k. asynkron trafik (text och data) som inte ställer krav<br>på tidsfördröjningar.</p> <p>Nätfrågoma har belysts i två utredningar publicerade under 1999,<br>nämligen IT-infrastrukturutredningens betänkande Bredband för tillväxt i<br>hela landet (SOU 1999:85), och IT-kommissionens rapport från en<br>hearing Framtidssäker IT-infrastruktur för Sverige (SOU 1999:134).<br>Båda dessa dokument utgick från en situation med stor efterfrågan på<br>bredbandstjänster. För att klara den framtida trafiktillväxten betonades i<br>IT-kommissionens betänkande behovet av en finmaskig IT-infrastruktur<br>baserad på optisk fiber, liksom behovet av en grundtjänst från Intemet-<br>operatörer som uppfyller specificerad kvalitet. En sådan grundtjänst<br>måste utarbetas centralt i en teknisk specifikation. IT-infrastruktur-<br>utredningen föreslog en stegvis utbyggnad av ett allmänt tillgängligt<br>bredbandsnät med statlig medfmansiering i de glest befolkade delarna av<br>landet, men specificerade inte närmare den tekniska utformningen.</p> <p>Ännu så länge har dock bredbandstjänster, som ställer högre kvalitets-<br>krav och kräver momentant högre kapacitet (överföringshastighet) än<br>som finns i dagens nät, inte slagit igenom. Detta kan naturligtvis ses som<br>en effekt av bristande utbyggnad av infrastrukturen. Samtidigt finns det<br>en stor potential i dessa tjänster, inte minst för näringslivet, offentlig<br>förvaltning, skola och vård. Utvecklingen av dagens nät är till stora delar<br>ett resultat av marknadskrafterna. Staten har bidragit till infrastrukturen<br>t.ex. genom beslut om digital-TV samt genom insatser för att sprida IT-<br>användningen till hushåll (genom personaldatorreformen) och till<br>näringslivet, särskilt småföretagen. Därutöver har demonstration,<br>experiment och forskning om mer avancerade tjänster skett via program<br>inom främst NUTEK och KFB, i samarbete med motsvarande EU-<br>program.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>173</p> <p>Ett stort antal EU-program har bidragit till tjänsteutvecklingen. Bland<br>dessa kan nämnas ACTS (Advanced Communication Technologies and<br>Services) och Telematik. Vidare har tjänsteuteckling varit huvud-<br>aktiviteten inom TEN-Telecom (TEN står för TransEuropean Networks).<br>För att tillhandahålla infrastrukturen för experiment och demonstration<br>används konceptet National Hosts. Tanken var att ställa respektive<br>medlemsstaters icke-kommersiella nät, testplattformar och laboratorier<br>till förfogande för hela gemenskapen i avsikt att</p> <p>- stimulera användning av ny infrastruktur och nya tjänster,</p> <p>- utvärdera ny avancerad telekommunikationsteknik och tjänster,</p> <p>- minska kostnaderna genom att dela investeringar,</p> <p>- dela med sig av erfarenheter och resultat.</p> <p>Den svenska National Host-organisationen har varit lokaliserad till<br>SICS med finansiering från NUTEK och KFB. Den har kunnat erbjuda, i<br>samarbete med företagen inklusive Ericsson, Telia, Teracom, ett antal<br>avancerade plattformar som Scandinavian Gigabit NetWork (numera<br>nedlagd), VITI (The National Virtual Institute), NORDUnet, SUNET,<br>Denet (Distributed Environments Network), Sweden-Silicon Valley<br>Link, Resource Net Ronneby, DAB Service Experimental Platform. Ett<br>stort antal projekt med både svenska och utländska deltagare har bedrivit<br>tjänsteexperiment och demonstrationer på dessa plattformar. Dessa har<br>framförallt syftat till demonstration och utvärdering av avancerad teknik,<br>som inte gäller bred användning. Den svenska modellen för National<br>Host med staten som finansiär av en central koordinerande instans och<br>frivlliga insatser av företagen har stått som förebild för andra National<br>Hosts. Konceptet har inte förts vidare i femte ramprogrammet men<br>många länder fortsätter på egen hand. Kunskapen om nya avancerade<br>tjänster och plattformar för dessa har ökat och tekniken har utvecklats,<br>men tjänsternas affärsmässighet och allmänna acceptans är fortfarande<br>långt ifrån klarlagd.</p> <p>Statsmakternas teknikneutralitet</p> <p>Det vore, enligt 1996 års IT-proposition, olämpligt för statsmakterna att<br>låsa fast sig i bestämda uppfattningar om vilken teknik som skulle<br>utnyttjas för att stödja olika funktioner och tjänster. Staten borde inte ta<br>ställning till utbyggnaden av specifika överföringstekniker som t.ex.<br>ISDN.</p> <p>Målet om teknikneutralitet avsåg de förädlade funktioner (tjänsterna)<br>som realiseras utgående från ett fysiskt överföringsmedium som<br>kopparkabel eller fiberoptiska kablar.</p> <p>ISDN (liksom PSTN, dvs. telefonnätet) kan ses som ett logiskt telenät<br>med gemensamma stationer och system för drift och underhåll. ISDN har<br>(liksom PSTN) egna planer för debitering-, nummer- och transmissions-<br>plan. Stationerna i ISDN kan delas in i lokalstation, förmedlingsstation<br>och internationell station (precis som för PSTN). Således är det vid ISDN<br>fråga om en förädlad tjänst som bygger på transmission över den fysiska<br>kabeln.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>174</p> <p>Staten har inte tagit ställning till vilken teknik som ska användas på<br>transmissionsnivå i ett IP-nät, exempelvis SDH, ATM eller DTM, lika<br>lite som man tagit ställning för ISDN.</p> <p>Grundläggande informationstj änster</p> <p>Ett nytt offentligt rättsinformationssystem</p> <p>Offentliga rättsdatabaser med grundläggande information om den<br>svenska lagstiftningsprocessen och svenska rättskällor borde, enligt 1996<br>års IT-proposition på sikt tillhandahållas utan särskilda avgifter.</p> <p>Hösten 1996 överlämnade IT-kommissionen en skrivelse till<br>regeringen med förslag till åtgärder för att få till stånd en aktiv spridning<br>av rättsinformation med hjälp av informationsteknik. Kommissionen<br>ansåg att det allmänna har ett ansvar för att grundläggande<br>rättsinformation förmedlas elektroniskt. Med anledning av bl.a.<br>kommissionens skrivelse tillsatte regeringen under hösten 1996 en<br>arbetsgrupp inom Regeringskansliet med uppgift att lämna förslag till ett<br>nytt rättsinformationssystem. I arbetsgruppen ingick, förutom företrädare<br>för olika departement, representanter från riksdagen (Riksdagens<br>förvaltningskontor) och Statskontoret. Arbetsgruppen avslutade sitt<br>arbete i februari 1998 och presenterade sina överväganden och förslag i<br>departementspromemorian Ett offentligt rättsinformationssystem<br>(Ds 1998:10). Promemorian remitterades till ett 70-tal instanser och fick<br>sammantaget ett mycket positivt mottagande. Med ledning av förslaget i<br>promemorian och remissvaren beslutade regeringen i mars år 1999 att det<br>skall byggas upp ett nytt offentligt rättsinformationssystem. Systemet<br>regleras i rättsinformationsförordningen (SFS 1999:175). Det<br>huvudsakliga innehållet i denna har presenterats för riksdagen i<br>skrivelsen Ett nytt offentligt rättsinformationssystem (skr. 1998/99:17).</p> <p>Rättsinformationssystemet skall innehålla information om allt från<br>lagarnas förarbeten till rättspraxis från såväl domstolar som myndigheter.<br>Föreskrifter från centrala och regionala myndigheter skall ingå. En viktig<br>bestämmelse i förordningen, inte minst ur ett demokratiskt perspektiv, är<br>att större delen av informationen skall tillhandahållas utan avgifter.</p> <p>Varje offentligt organ som deltar i systemet skall ansvara för att<br>informationen sprids elektroniskt, att den är korrekt och att den är<br>aktuell. Det betyder att informationen kommer att finnas i ett stort antal<br>databaser runt om i landet. Innehållet i systemet skall dock med<br>teknikens hjälp finnas tillgängligt för användarna på ett enhetligt och<br>samlat sätt. All information i systemet skall finnas tillgänglig via en<br>gemensam ingångssida på Internet. Det skall vara möjligt att göra<br>fritextsökningar och strukturerade sökningar över hela systemet<br>samtidigt. Det skall vidare finnas goda länkningsmöjligheter.</p> <p>I skrivelsen Ett nytt offentligt rättsinformationssystem har regeringen<br>redovisat de grundläggande tankarna bakom representationen i det råd<br>inom Regeringskansliet som finns för planering och samordning av det<br>nya systemet. Utgångspunkten är att rådet skall bestå av representanter<br>för den som bidrar med information till systemet. Någon rättvis<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>175</p> <p>representation for användarna har inte ansetts möjlig att åstadkomma i<br>rådet. De intressen som finns hos den breda kåren av olika användare<br>tillgodoses i stället genom den skyldighet som finns enligt förordningen<br>att hålla årliga användarmöten. De som bör bjudas in till dessa<br>användarmöten är bl.a. domstolar, skolor, universitet, advokater, IT-<br>företag och Stiftelsen för rättsinformation.</p> <p>När kan man använda det nya systemet?</p> <p>Uppbyggnaden av det nya systemet kommer att genomföras i olika steg. I<br>ett första steg, som skall vara slutfört den 1 juli 2000, skall all<br>information som skall ingå i systemet göras tillgängligt via den centrala<br>webbplatsen. En testversion, som omfattar större delen av den<br>information som skall ingå, finns på webben under adressen<br><a href="http://www.lagrummet.gov.se">http://www.lagrummet.gov.se</a>. I ett andra steg skall informationen<br>integreras så att det går att göra strukturerade sökningar över hela<br>systemet samtidigt.</p> <p>Ett råd för planering och samordning</p> <p>För att ett system med så många deltagande myndigheter skall fungera<br>behövs någon form av central samordning och ledningsfunktion. För att<br>åstadkomma detta har det inrättats ett råd inom Regeringskansliet, som är<br>den samordnande myndigheten, med representation för de deltagande<br>myndigheterna.</p> <p>Förutom Regeringskansliet ingår Domstolsverket och Statskontoret<br>som permanenta representanter. Ytterligare fem myndigheter under<br>regeringen ingår i rådet för viss begränsad tid. Dessa är fram till den<br>30 juni 2001 Post- och telestyrelsen, Riksskatteverket, Riksarkivet,<br>Konsumentverket och Fiskeriverket. I rådet finns också riksdagen<br>representerad.</p> <p>Förutom sin rådgivande funktion har rådet möjlighet att fatta vissa<br>beslut som blir bindande för de deltagande myndigheterna.</p> <p>SverigeDirekt</p> <p>Toppledarforum har tagit fram en handbok och rapport om hur offentliga<br>förvaltningen bör använda Internet för att sprida samhällsinformation. Ett<br>förslag som har genomförts är SverigeDirekt. Där en gemensam<br>ingångssida för den offentliga förvaltningen till vilken länkar skapats.<br>Syftet är att medborgarna på ett enkelt sätt skall hitta information som<br>önskas. SverigeDirekt drivs som ett projekt i samarbete mellan<br>Regeringskansliet, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och<br>riksdagen. Adressen är <a href="http://www.sverigedirekt.riksdagen.se">http://www.sverigedirekt.riksdagen.se</a>.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>176</p> <p>Offentliga grunddatabaser</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition borde tillgängligheten till och kvaliteten i<br>offentliga grunddatabaser förbättras. Enhetliga principer för prissättning<br>av offentliga informationstjänster skulle utformas. Riktlinjer för vilka<br>grundläggande data staten och kommunerna skulle svara för samt<br>principer för finansiering av investeringar och drift av grunddatabaser<br>skulle vidareutvecklas.</p> <p>Första lägesrapporten (skr. 1996/97:19)</p> <p>Hänvisning gjordes till Grunddatabasutredningen tillsatt den<br>30 maj 1996. Utredningen skulle bl.a. överväga hur databasernas<br>tillgänglighet, service och kvalitet skulle förbättras samtidigt som<br>uppgiftslämnandet effektiviserades och samhällskostnaderna minskade. I<br>utredningen ingick även att beakta Riksrevisionsverkets rapport om<br>prissättningsprinciper (RRV 1995:64).</p> <p>Andra lägesrapporten (skr. 1998/99:2)</p> <p>Här hänvisades till Grunddatabasutredningens förslag om reglering av<br>ansvar och definition avseende grunddata för centrala person-, företags-<br>och fastighetsdata m.m. samt till regeringens proposition Statlig<br>förvaltning i medborgarnas tjänst (prop. 1997/98:136 se nedan).<br>Regeringen meddelade att man avsåg att initiera olika insatser inom<br>Regeringskansliet för att komma vidare i frågan.</p> <p>Riktlinjer angivna i regeringens proposition 1997/98:136 avseende<br>grunddata</p> <p>Grunddata bör ges en definition som omfattar offentlig information av<br>vikt för samhällets effektivitet och med bred användning. En ytterligare<br>precisering av den typ av uppgifter som bör hänföras till grunddata görs.<br>Eventuellt författningsstöd inriktas på de databaser som innehåller<br>grunddata, dvs. regeringen ansåg att den definition som Grunddatabas-<br>utredningen gjort borde breddas. Vidare borde eventuella behov av<br>ytterligare reglering av grunddata införas i berörda författningar i stället<br>för i en särskild författning.</p> <p>Samordning av grunddata behövs på olika nivåer. Gemensamma frågor<br>kring krav på teknik, säkerhet och kvalitet är en myndighetsuppgift.<br>Myndighetsuppgifterna behöver preciseras ytterligare och lämplig<br>myndighet utses.</p> <p>En enhetlig princip för myndigheternas uttag av avgifter för att i<br>elektronisk form tillhandahålla begärda uppgifter införs. Avgiften bör<br>endast grundas på kostnaden att ta fram och distribuera uppgifterna.<br>Regeringen ansåg vidare att principen borde komma till klart uttryck i<br>avgiftsförordningen samt att RRV borde ges i uppdrag att ta fram ett<br>underlag för beräkning av de kostnader som får täckas.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>177</p> <p>Det aktuella läget</p> <p>Ovan har den utveckling i flera steg, som lett fram till det nuvarande<br>läget, beskrivits. Förra året fick en arbetsgrupp i uppdrag att analysera<br>det allmännas ansvar för spridning av basinformation från den offentliga<br>sektorn (Ju99/2144/F). Uppdraget omfattar en inventering och analys av<br>det omfattande utredningsunderlag som finns kring frågor som rör<br>basinformation. Analysen skall utvisa om det finns ett tillräckligt<br>beslutsunderlag i de frågor som kräver ställningstagande. Om så inte är<br>fallet skall förslag lämnas till hur ett beredningsunderlag bör skapas i<br>dessa delar. Utredningsuppdraget skall avrapporteras under våren 2000.</p> <p>ESV har på regeringens uppdrag tagit fram en rapport (ESV 1999:6)<br>med underlag för beräkning av kostnader för tillhandahållande av<br>elektronisk information. I rapporten klargörs vad som avses med<br>uttagskostnad samt ges exempel på hur myndigheterna kan beräkna olika<br>kostnader. Vidare diskuteras frågan om när en myndighet bör<br>tillhandahålla information avgiftsfritt. ESV håller nu på att utforma en<br>handledning med råd och exempel på hur myndigheter bör hantera olika<br>prissättningssituationer.</p> <p>Geografisk informationsteknik</p> <p>Sverige hade enligt 1996 års IT-proposition unika förutsättningar inom<br>geografisk informationsteknik som borde tas till vara för att stödja<br>utvecklingen av nya tillämpningar och tjänster. Arbetet med att föra över<br>de konventionella allmänna kartorna till digital form borde bedrivas så<br>snabbt som möjligt. Stat och kommun borde i samverkan bygga upp den<br>digitala fastighetsregisterkartan på sådant sätt att den finns i digital form<br>så långt som möjligt före år 2000. Sveriges nationalatlas var en<br>betydande tillgång och den digitala versionen borde vidareutvecklas.</p> <p>Vfö/ angivet i första lägesrapporten (skr. 1996/97:19)</p> <p>Geografisk informationsteknik borde på ett så effektivt sätt som möjligt<br>utnyttjas inom samhällsplanering, forskning, utbildning och närings-<br>politik.</p> <p>Mål angivet i andra lägesrapporten (skr. 1998/99:2)</p> <p>Geografisk information borde på ett så effektivt sätt som möjligt<br>utnyttjas i samhället. Lägesfaktorn var en av samhällets viktigaste<br>samordningsnycklar.</p> <p>Det aktuella läget</p> <p>Geografisk informationsteknik är en viktig del i utvecklingen mot<br>informations- och kunskapssamhället. Geografiska data kan hanteras för<br>analyser i s.k. geografiska informationssystem (GIS), vilket ger<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>178</p> <p>förutsättningar för en mer rationell hantering av .ärenden inom olika<br>samhällssektorer bl.a. samhällsplanering, räddningstjänst, miljööver-<br>vakning, transportplanering och försvar. Informationen används också i<br>ökande utsträckning inom den privata sektorn, bl.a. inom bank- och<br>kreditväsendet, jord- och skogsbruket, åkerinäringen och turismen.</p> <p>Regeringen har initierat en särskild satsning för att stimulera en ökad<br>användning av geografiska data och informationssystem inom den<br>offentliga sektorn (prop. 1998/99:1 utg.omr. 18, bet. 1998/99:BoUl,<br>rskr. 1998/99:59). Satsningen omfattar sammanlagt 28 miljoner kronor<br>under åren 1999 till 2001. Satsningen avser bl.a. breddutbildning i<br>geografiska informationssystem mot området samhällsplanering riktad<br>till främst länsstyrelser och kommuner. Satsningen görs med sikte på ett<br>teknikskifte som innebär möjligheter att effektivisera verksamheten, höja<br>kvaliteten och utveckla processerna för att bl.a. skapa förutsättningar för<br>ett större demokratiskt inflytande.</p> <p>För att underlätta användningen av geografisk informationsteknik och<br>användningen av satellitteknik bedrivs sedan år 1995, enligt en tioårig<br>plan, arbete med geodetiska referenssystem. I den berörda satsningen<br>från regeringen finns en intensifiering av det grundläggande<br>standardiseringsarbetet med geografiska data vilket underlättar en bred<br>användning. Lantmäteriverket och Svenska Kommunförbundet arbetar<br>med att utveckla ett gemensamt gränssnitt för överföring av geografisk<br>information mellan staten och kommunerna.</p> <p>Regeringen har den 2 december 1999 överlämnat till riksdagen<br>propositionen Registrering av fastighetsrättsliga förhållanden<br>(prop. 1999/2000:39). Propositionen innehåller förslag till en ny<br>författningsreglering för registrering av fastigheter. Det nuvarande<br>fastighetsdatasystemet förelås benämnas fastighetsregister och bestå av<br>två delar, en allmän del och en inskrivningsdel. Fastighetsregistret skall<br>också innehålla en adressdel, en byggnadsdel och en taxerings-<br>uppgiftsdel. Fastighetsregistrets primära syfte skall vara att ge<br>offentlighet till den information som ingår i registret. I förslaget anges<br>vissa begränsningar för användningen som är nödvändiga av integritets-<br>och säkerhetsskäl. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.<br>Förslaget bygger på betänkandet Fastighetsdataregister (SOU 1997:3)<br>och departementspremorian Registrering av fastighetsrättsliga<br>förhållanden (DS 1998:25).</p> <p>Produktion av geografiska data</p> <p>En förutsättning för användning av geografisk informationsteknik är att<br>det finns geografiska data i digital form. Produktion av landskaps- och<br>fastighetsinformation sker vid Lantmäteriverket med utgångspunkt i den<br>nioåriga plan som riksdagen beslutade år 1994 (prop. 1993/94:100,<br>bil. 15, bet. 1993/94:BoU10, rskr. 1993/94:185) vilket innebär att denna<br>information i princip skall byggas upp med sikte på slutförande år 2003.<br>Under år 1998 har färdigställts en rikstäckande förenklad databas för den<br>ekonomiska kartan och den digitala fastighetsregisterkartan vad avser<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>179</p> <p>fastighetsindelningen för landsbygdsområderna. Produktion av geologisk<br>information sker vid Sveriges geologiska undersökning, som arbetar<br>utifrån att till år 2008 skall det finnas databaser med översiktlig<br>geologisk information på regional nivå för hela landet. Ett nationellt<br>program för väginformatik är under framtagande hos Vägverket som<br>också genomför uppbyggnaden av en nationell vägdatabas. Sjögeografisk<br>information tas fram av Sjöfartsverket som arbetar med att bygga upp en<br>databas för sjökort.</p> <p>Riksdagen har beslutat att nästa folk- och bostadsräkning skall göras<br>registerbaserad (prop. 1995/96:90, bet. 1995/96:FiU6, rskr. 1995/96:117)<br>vilket innebär att ett lägenhetsregister skall byggas upp med sikte på ett<br>genomförande år 2004 eller 2005 (prop. 1998/99:100).</p> <p>Sveriges nationalatlas</p> <p>Sveriges nationalatlas är en tematisk beskrivning av Sverige<br>(prop. 1986/87:100, bil. 13, 1986/87:BoU12, rskr. 1986/87:188). Genom<br>atlasen underlättas kunskapsspridning om Sverige. Atlasen utgörs av ett<br>bokverk och en geografisk databas. Bokverket har getts ut i 17 tematiska<br>volymer på både svenska och engelska. Under år 1997 har databasen<br>utvecklats och anpassats för olika tekniska plattformar. 1 den ovan<br>berörda satsningen ingår att databasen bör ytterligare vidareutvecklas så<br>att möjligheterna med Internet tas tillvara. Lantmäteriverket är sedan<br>1996 ensam huvudman för atlasen.</p> <p>Vägar</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition borde en nationell digital vägdatabas<br>upprättas. Databasen borde betraktas som en av samhällets grund-<br>databaser och vara etablerad senast år 1999 med Vägverket som<br>huvudman.</p> <p>Regeringen beslutade i juni 1996 (dnr. K96/1837/4) att Vägverket,<br>med utgångspunkt i Delegationen för Transporttelematiks delbetänkande<br>(SOU 1996:17), skulle upprätta en nationell digital vägdatabas. I detta<br>uppdrag fastställde regeringen också att vägdatabasen skall betraktas som<br>en av samhällets grunddatabaser och vara etablerad senast år 1999. I<br>uppdraget sades också att basen bör hållas å jour genom registrering vid<br>källan och att ingående data bör tillhandahållas så att en vidsträckt<br>användning främjas.</p> <p>Arbetet har bedrivits i nära samverkan med Lantmäteriverket,<br>kommunförbundet samt företrädare för skogsnäringen. Vägverket<br>bedömer i sin årsredovisning för år 1998 att etableringen av<br>vägdatabasen kommer att försenas till följd av tidsödande<br>avtalsförhandlingar och systemutvecklingsproblem.</p> <p>I 1996 års IT-proposition gjorde regeringen bedömningen att<br>vägtrafikledning skulle komma att bli en allt viktigare funktion i det<br>framtida vägtrafiksystemet och bilda basen för många IT-tillämpningar.<br>För att främja utvecklingen av IT inom vägtrafikområdet angavs att<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>180</p> <p>organisationen av vägtrafikledningen borde ges en fastare form och att<br>samverkansformer och ansvarsförhållanden mellan olika berörda<br>myndigheter och organisationer preciserades.</p> <p>Regeringen bedömde i propositionen Transportpolitik för en hållbar<br>utveckling (prop. 1997/98:56) att Vägverket borde svara för<br>vägtrafikledning på det nationella vägnätet samt för nationell samordning<br>av vägtrafikledningsfrågor. Vidare borde det framtida ansvaret för och<br>organisationen av vägtrafikledningen i storstäderna utredas.</p> <p>Regeringen gav år 1997 Vägverket i uppdrag att i samråd med berörda<br>kommuner och landsting i Stockholm och Göteborg planera och<br>genomföra ett program för väginformatik. Uppdraget slutredovisades i<br>februari 1999. Regeringen gav i regleringsbrev för år 1999 Vägverket i<br>uppdrag att med berörda kommuner och landsting under år 1999<br>förhandla fram över gångslösningar, som möjliggör en fortsatt utveckling<br>av vägtrafikledningen i storstadsområdena. Ställningstagande till<br>utredning av organisation av vägtrafikledning på längre sikt kommer att<br>tas bl.a. med utgångspunkt av resultatet av förhandlingarna.</p> <p>Miljöinformation</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition var en väl fungerande informations-<br>försörjning och avancerad IT en av grundförutsättningarna för<br>genomförandet av den nya miljöpolitiken.</p> <p>Enligt propositionen Svenska Miljömål (prop. 1997/98:145) nämns ett<br>uppdrag till Naturvårdsverket att föreslå hur miljöinformation från<br>miljömyndigheter och andra myndigheter med relevant miljöinformation<br>kan ställas till finansmarknadens förfogande. I en rapport (oktober 1998)<br>från Naturvårdsverket identifierades i en rapport ett antal tänkbara<br>aktörer, förutom banker och försäkringsbolag, som skulle kunna ha ett<br>intresse av en samlad miljöinformation. Dessa är bl.a. revisorer,<br>fastighetsmäklare, medier, kreditupplysningsföretag, länsstyrelser,<br>kommuner, finansanalytiker, investerare, allmänheten och kunder/leve-<br>rantörer till företag. I dagsläget finns inget sammanhållet register som<br>omfattar specifik miljöinformation från företag. De register som finns är<br>både geografiskt spridda, svåråtkomliga och sällan kompletta. En samlad<br>miljöinformation skulle här kunna utgöra en saknad länk mellan<br>finansmarknaden och miljömyndigheterna.</p> <p>I propositionen. 1999/2000:1 uttalade regeringen att tillse att<br>organisationsnummer bör registreras i offentliga register för miljödata.<br>Naturvårdsverket skall också vidareutveckla analysen av hur<br>miljöinformation kan ställas till den finansiella sektoms förfogande och<br>redovisade resultatet under år 2000.</p> <p>Miljövårdsberedningen presenterade våren 1996 betänkandet IT i<br>miljöarbetet (SOU 1996:92). Där föreslogs bl.a. inrättandet av Svenska<br>miljönätet, ett informationsnätverk på Internet, med stöd för miljöarbetet<br>i kommuner, myndigheter och företag. Svenska miljönätet är i full drift<br>sedan år 1998. Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att driva</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>181</p> <p>Svenska miljönätet. I betänkandet ges också några exempel på hur IT kan<br>användas positivt för miljön.</p> <p>I utvecklingen av uppföljningssystemen för en ekologisk hållbar<br>utveckling är geografisk informationsteknik en tillgång. Miljövårds-<br>beredningen konstaterar i betänkandet IT i miljöarbetet att nästan alla<br>miljödata har någon form av geografisk koppling. Miljöinformations-<br>utredningen konstaterar i betänkandet Förbättrad miljöinformation<br>(SOU 1997:4) att analyser i geografiska informationssystem kan visa<br>vilka belastningsnivåer som gäller för en viss yta vilket kan påverka t.ex.<br>en verksamhets lokalisering. Utredningen om avrinningsområden har i<br>slutbetänkandet Miljösamverkan i vattenvården (SOU 1997:155)<br>uppmärksammat betydelsen av geografiska informationssystem för att<br>studera avrinningsområden.</p> <p>Det är angeläget att informationsförsörjningen organiseras och<br>utnyttjas så effektivt som möjligt för att åstadkomma bl.a. skydd av<br>miljön, effektiv användning av resurser och en hållbar utveckling.<br>Naturvårdsverket har, genom regeringens beslut den 3 september 1998,<br>fått i uppdrag att i samverkan med bl.a. Boverket och Lantmäteriverket<br>göra en översyn av samhällets informationsförsörjning inom<br>miljöområdet. Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen<br>22 december 1999 avrapporterat uppdraget och informerat om att<br>uppdraget inte genomförts som det var tänkt. Naturvårdsverket arbetar<br>vidare med att utarbeta ett uppföljningssystem för miljökvalitetsmålen.</p> <p>Statistik om IT</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition behövde statistiken utvecklas och göras<br>mer ändamålsenlig i syfte att belysa utvecklingen på IT-området. Ett<br>samlat program för statistik skulle utformas.</p> <p>Regeringen har sedan propositionen uppmärksammat behovet av<br>utredning och uppbyggnad av IT-statistiken. Ett första uppdrag gavs till<br>SCB och syftade till att ta fram jämförelsetal som borde ligga till grund<br>för en kontinuerlig produktion av IT-statistik. Arbetet redovisas i<br>&quot;Framtidens statistik om IT - en förstudie med utgångspunkt i den<br>nationella TT-strategin” 1997.</p> <p>Den 30 juni 1998 gavs SIKA i uppdrag att utreda uppbyggnaden av ett<br>samlat system för statistik om modem informations- och<br>kommunikationsteknik. Arbetet skall bygga vidare på SCB:s tidigare<br>utredningsarbete och på det arbete som NUTEK på uppdrag av<br>Näringsdepartementet genomfört i syfte att formulera en strategi för<br>utveckling av IT-användningsstatistiken. Resultatet av NUTEK:s arbete<br>har avrapporterats i ”Behov av svensk IT-användningsstatistik”<br>(R 1996:53).</p> <p>En första avrapportering av SIKA:s uppdrag har gjorts i rapporten<br>”IKT-statistik - Uppbyggnad av ett system för statistik om modern<br>informations- och kommunikationsteknik”, SIKA Rapport 1998:7 (IKT<br>står för informations- och kommunikationsteknik och används ofta<br>synonymt med IT). Vidare har ett första preliminärt förslag till</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>182</p> <p>ansvarsfördelning för statistiken överlämnats. Uppdraget skall<br>slutrapporteras 30 juni 2001. De nordiska länderna har gemensamt<br>genomfört ett projekt där utgångspunkten var att identifiera gemensamma<br>informationsbehov rörande IT-användning i foretag. Syftet med projektet<br>var att utarbeta riktlinjer för att mäta IT-användningen i foretag. Projektet<br>finns beskrivet i Nordiska ministerrådets rapport TemaNord (1998:583)<br>Guidelines for measuring use of information and communication<br>technology (ICT) in enterprises - a first step towards harmonised Nordic<br>surveys.</p> <p>Samordning och kartläggning av befintlig IKT-statistik</p> <p>Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har i enlighet med det<br>uppdrag som tilldelats SIKA under uppbyggnadsfasen ett samordnings-<br>ansvar för IKT-statistiken. En betydelsefull resurs i arbetet är det nätverk<br>som tillskapats av SIKA. Nätverket består för närvarande av Närings-<br>och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Post- och telestyrelsen (PTS),<br>Radio- och TV-verket, Statistiska centralbyrån (SCB) och Statskontoret.<br>IKT-nätverket träffas regelbundet för att utbyta information och arbeta<br>fram rekommendationer avseende inriktningen på IKT-statistiken,<br>genomförandet av och ansvarsfördelningen för densamma.</p> <p>Arbetet med att utveckla, beställa, producera och tillhandahålla<br>statistik har nått olika långt inom olika samhällssektorer. Inom vissa<br>sektorer finns redan i dag delvis utpekade ansvar och fungerande<br>strukturer för arbete med IKT-statistik. Inom andra sektorer är statistik<br>om IKT överhuvudtaget inte en integrerad del av statistikverksamheten.</p> <p>Behovet av överblick över vilken statistik om IKT som finns är stort.<br>SIKA har med stöd av IKT-nätverket tagit fram en databas över<br>befintliga IKT-statistikprodukter som inom kort kommer att kunna nås<br>via Internet. NUTEK har gjort en sammanställning av IT-statistik i<br>skriften &quot;Näringslivets IT-statistik&quot;. SCB gjorde år 1996 en<br>sammanställning av statistik på uppdrag av IT-komissionen och<br>motsvarande sammanställning på eget initiativ år 1993. Det finns även<br>andra publikationer som innehåller sammanställningar av statistik från<br>olika källor (t.ex. Teldoks årsbok). För allmänheten kan det vara enklare<br>att hitta den statistik som efterfrågas om den offentligt beställda eller<br>producerade statistiken samlades i en skrift motsvarande den skrift som<br>Finland nu publicerat för andra gången och som väckt stort intresse<br>internationellt.</p> <p>Statistikutvecklingen inom IKT-området.</p> <p>Statistik om IKT är relevant inom de flesta samhällssektorer. Nedan<br>kommenteras kort tillgången på IKT-statistik inom några områden.<br>Områden som inte kommenteras är hälso- och sjukvårdsområdet,<br>betydelsen inom arbetslivet, forskning, transportområdet, föreningslivet,<br>miljöområdet och rättsområdet. Det beror dels på att efterfrågan på IKT-<br>statistik inom dessa områden är något mindre och dels på att den statistik</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>183</p> <p>som direkt berör IKT-området inte har genomgått någon större<br>förändring. Till del täcks de också in av de områden som tas upp nedan.<br>Ett undantag är möjligen hälso- och sjukvårdsområdet. Generellt gäller<br>att det främst är tillgång till och användning av IKT som mäts. Det<br>saknas oftast statistik avseende effekter, kunskap etc.</p> <p>Statistik om kunskapsnivån i samhället när det gäller IT</p> <p>Det finns ingen egentlig statistik som kan användas för att beskriva den<br>allmänna kunskapsnivån i samhället när det gäller IT. Visst underlag när<br>det gäller erfarenheter av datoranvändning finns i den<br>kommunikationsundersökning som SIKA har utvecklat. Det finns<br>däremot sedan tidigare en statistik om IT-utbildningar vid universitet och<br>högskolor och om tillgången till datorer i skolorna som Högskoleverket<br>respektive Skolverket ansvarar för. Viss statistik finns även om IT-<br>utbildningar vid studieförbund, personalutbildning och arbetsmarknads-<br>utbildning.</p> <p>Statistik om IKT-branschen</p> <p>De flesta av de statistikprodukter som avser IKT-branschen fanns redan<br>när 1996 års IT-propositionen , men har utvecklats och sammanställts på<br>nya och informativa sätt. Ett exempel är NUTEK: s statistiska<br>beskrivning av elektronikindustrin och IT-relaterade tjänsteföretag som<br>tidigare genomfördes och utvecklades av SCB. Denna beskrivning<br>bygger på ett flertal olika register och har successivt utvecklats under de<br>år som den genomförts. SIKA har tillsammans med SCB utvecklat en<br>statistik om telekommunikationsbranschen och PTS samlar inom ramen<br>för sin tillsynsroll in statistik om branschen. Vidare pågår en uppbyggnad<br>av statistik inom Radio- och TV-verkets ansvarsområden. SCB har<br>deltagit i arbetet med en nordisk jämförelse av elektronikindustrin och de<br>IT-relaterade tjänsteföretagen som genomförts på uppdrag av Nordiska<br>Ministerrådet. I SCB:s industristatistik och statistik om tjänstenäringar<br>genomförs sedan tidigare regelbundet undersökningar som innefattar de<br>olika delarna av IKT-branschen för att användas i<br>Nationalräkenskaperna. Ett försvårande faktum är att de traditionella<br>statistiska indelningar nu inte alltid är de som är bäst lämpade för att<br>spegla denna dynamiska bransch.</p> <p>Statistik om hushållens IKT-utnyttjande</p> <p>Flera förstudier och undersökningar har genomförts som skulle kunna<br>ligga till grund för vidare utveckling av statistiken om individers och<br>hushålls IKT-utnyttjande, vilket behövs. Två olika undersökningar förser<br>oss i dag kontinuerligt med uppgifter om främst användning av och<br>tillgång till IKT. Nordicom vid Göteborgs Universitet för sedan många år<br>tillbaka statistik över mediers räckvidd och i undersökningen har under<br>senare år även datorer och Internet kommit att innefattas. Vidare har<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>184</p> <p>SIKA:s undersökning om hushållens kommunikationsvanor startat och<br>utvecklats sedan IT-propositionen skrevs. Dessa båda undersökningar är<br>dock inte tillräckliga för att fånga alla aspekter på hushållens användning<br>av IKT, utan ytterligare undersökningar behövs. Det finns möjligheter att<br>koppla på frågor om IT på SCB:s Arbetskraftsundersökningar (AKU)<br>och Undersökningar om levnadsförhållanden (ULF), vilka görs på<br>uppdrag av olika myndigheter och organisationer. SCB har vid tre<br>tillfallen, senast 1995 på uppdrag av IT-komissionen genomfört breda<br>användarundersökningar genom att lägga till IT-frågor till SCB:s<br>Arbetskraftsundersökning. Den typen av undersökningar har med<br>undantag från ett uppdrag från Statskontoret 1998, vars huvudinriktning<br>var att spegla efterfrågan av tjänster, inte genomförts sedan 1995. Ett<br>flertal undersökningar, både i offentlig och privat regi har genomförts<br>inom området som enstaka undersökningar. Vissa variabler undersöks<br>regelbundet av privata undersökningsföretag.</p> <p>Statistik om näringslivets IKT-utnyttjande</p> <p>NUTEK har utvecklat och genomfört en undersökning av IT-<br>användningen i fem branscher där SCB genomfört undersökningen.<br>Vidare har NUTEK undersökt IT-användningen i småföretag. NUTEK<br>har för andra gången deltagit i ett europeiskt projekt för att undersöka<br>förutsättningar för flexibla arbetsorganisationer, där en mängd frågor<br>som beskriver företagens IT-användning ingår. SCB har deltagit i ett<br>projekt inom Nordiska ministerrådet för att utveckla ett gemensamt<br>mätinstrument för att mäta IT-användningen i de nordiska länderna. Det<br>finns i dag ingen heltäckande kontinuerlig statistik om näringslivets IKT-<br>utnyttjande, men givet att medel kan tillskjutas, finns goda<br>förutsättningar för en sådan om ovanstående undersökningar och arbeten<br>kan följas upp och upprepas.</p> <p>Statistik om offentlig förvaltnings IKT-utnyttjande</p> <p>Ett flertal förstudier och utvecklingsarbeten har genomförts avseende<br>statistik om offentlig förvaltnings IKT-utnyttjande bland annat av<br>Statskontoret och SCB. Även NUTEK har genomfört en förstudie inom<br>området. Flera undersökningar har genomförts, men någon kontinuerlig<br>statistik inom området finns inte. Statskontoret har t.ex. undersökt hur<br>myndigheter använder Internet som informationskanal och vilka<br>kostnader som myndigheter har för IT. Vidare har Statskontoret inom<br>ramen för ett samarbetsprojekt inom EU kartlagt utbudet av elektroniska<br>informationstjänster och användningen av databaser och statliga register<br>via Internet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>185</p> <p>IT och språket</p> <p>I 1996 års IT-proposition angavs som mål 7 för den nationella IT-<br>strategin att det svenska språket och kulturen skulle bevaras och<br>utvecklas i en alltmer gränslös värld.</p> <p>I Sverige finns sedan lång tid en aktiv språkvård och organisationer<br>som innebär att det svenska språkets utveckling noggrant följs. På en<br>grundläggande nivå ansvarar framför allt tre institutioner för<br>språkvården. Det är Svenska språknämnden, Tekniska nomenklatur-<br>centralen (TNC) och Svenska Akademien. En fundamental roll för<br>språkvården spelar naturligtvis den forskning i modern svenska som<br>bedrivs vid många universitet och högskolor. I det praktiska<br>språkvårdsarbetet gör bl.a. språkexpertema i Regeringskansliet<br>betydande insatser för att de offentliga texterna skall bli så lättbegripliga<br>som möjligt och för att språkvårdens rekommendationer skall föras ut<br>och tillämpas.</p> <p>På initiativ av Svenska språknämnden och TNC bildades år 1996 en<br>datatermgrupp som ger rekommendationer om datatermer. Svenska<br>datatermgruppen är ett organ där språkvårdare och terminologer men<br>också dagstidningar, etermedier och databranschen är representerade.</p> <p>Närings-och teknikutvecklingsverket (NUTEK)</p> <p>NUTEK har påbörjat projekt och stött forskning på språkteknologi-<br>området. NUTEK har genom sitt omfattande nätverk möjlighet att<br>genomföra stora tidsbegränsade program som kräver deltagande av<br>samverkande centrala och regionala aktörer. NUTEK har stött den<br>talteknologiska forskningen och inrättade 1996 ett kompetenscentrum för<br>talteknologi vid Kungliga tekniska högskolan (KTH). Under 1990-talets<br>första del drev NUTEK och Humanistiska samhällsvetenskapliga<br>forskningsrådet (HSFR) ett gemensamt program i språkteknologi som<br>omfattade både talat och skrivet språk och med inriktning på såväl<br>grundforskning som tillämpad forskning. Programmet resulterade i en<br>förbättrad språkteknologi sk infrastruktur och till ökade kontakter mellan<br>olika forskargrupper i Sverige och mellan universitet och industri. Ett<br>nytt program startade år 1997 och avslutades i december 1999. Målen för<br>det senare programmet var att utveckla och förbättra övergripande<br>metoder och tekniker för bearbetning av naturligt språk, särskilt svenska,<br>i tal såväl som i skrift vidare är målet att främja utveckling, utvärdering<br>och spridning av verktyg och dataresurser för svenska språket, att bidra<br>till att det kommer fram praktiskt användbara data, metoder, verktyg och<br>system samt att knyta samman kompetens i tvärvetenskapliga nätverk.<br>Programmet har satt igång ett antal stora projekt som omfattar flera<br>forskargrupper och kompetenser. Aktörer i olika projekt är Institutionen<br>för datavetenskap vid Linköpings universitet, Institutionen för lingvistik<br>vid Göteborgs universitet, Lunds universitet och Umeå universitet,<br>Centrum för talteknologi vid KTH, Institutionen för numerisk analys och<br>datologi (NADA) vid KTH, Svenska språknämnden och Institutionen för<br>svenska språket (tidigare Språkdata) vid Göteborgs universitet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>186</p> <p>NUTEK har också haft regeringens uppdrag att utreda de tekniska och<br>ekonomiska förutsättningarna för att ta fram en basmodul för<br>maskinöversättningar av standardiserade förvaltnings- och affars-<br>dokument från svenska till engelska och från engelska till svenska Detta<br>uppdrag hade sitt ursprung i EU:s projekt Multilingual Information<br>Soceity (MLIS). NUTEK redovisade uppdraget till regeringen under<br>september 1999 och konstaterade i sin rapport bl.a. att utvecklingen av<br>avancerade maskinöversättningssystem för svenska är eftersatt. NUTEK<br>föreslår därför att det utarbetas en långsiktig strategi för att främja svensk<br>språkteknologi.</p> <p>Tekniska nomenklaturcentralen (TNC)</p> <p>Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) är den centrala instansen i Sverige<br>för terminologi och fackspråk. TNC har regeringens uppdrag att verka<br>för att lämplig teknisk terminologi skapas och används inom offentlig<br>förvaltning, näringsliv, utbildningsväsen och massmedier. När Sverige<br>anslöts till EU fick TNC i uppdrag av kommissionen att komplettera<br>EU:s termbank Eurodicautom med svenska termer. TNC:s uppgift har<br>bestått i att identifiera begreppet i varje termpost och tillföra en etablerad<br>svensk term. Totalt handlar det om mer än 110 000 termposter inom vitt<br>skilda ämnesområden som nu innehåller svensk terminologi och till viss<br>del även definitioner, kontexter eller annan tilläggsinformation. TNC<br>deltar vidare i projektet Nordterm-Net, delvis finansierat av EU inom<br>ramen för MLIS-programmet. Detta kan beskrivas som en knutpunkt på<br>Internet där information om terminologi i Norden samlas, och där man<br>hittar länkar till liknande information på andra håll i världen. De nordiska<br>språken är i detta sammanhang danska, finska, färöiska, grönländska,<br>isländska, norska, samiska och svenska. Terminologin inom IT-området<br>kartläggs inom MLIS-projektet WebIT-EFCOT, A Web-based<br>Terminology Database for Information Technology/European Forum for<br>Computer Terminology där TNC har rollen som samordnar och vars<br>syfte är att exportera den arbetsmodell som praktiseras inom Svenska<br>dataterm gruppen.</p> <p>Svenska språknämnden</p> <p>Svenska språknämnden har till uppgift att följa svenskans utveckling i tal<br>och skrift, att ge ut ordböcker, skrivhandledningar och andra skrifter i<br>språkliga frågor samt att ge råd i språkfrågor åt myndigheter, företag och<br>enskilda.</p> <p>Svenska språknämnden tog år 1998 på regeringens uppdrag fram ett<br>förslag till handlingsprogram för att främja det svenska språket. I<br>rapporten konstaterar språknämnden att den ökande internationali-<br>seringen, EU-inträdet och den ökande användningen av elektronisk<br>kommunikation påverkar det svenska språket. Nämndens förslag till<br>handlingsprogram omfattar ett stort antal åtgärder inom områden som<br>ungdomsskolan, högre utbildning och forskning, politik och<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>187</p> <p>administration, medier, arbets- och näringsliv, dataprogram och<br>datakommunikation samt EU.</p> <p>Nämnden har föreslagit en rad enskilda åtgärder, bl.a. att det bör<br>garanteras att svenskan förblir ett officiellt språk i EU. Sverige bör verka<br>för delvis nya regler och riktlinjer för EU:s översättarverksamhet och för<br>att fler kvalificerade översättare och tolkar utbildas. Svenska<br>språknämnden anser att de datorprogram som ger språkstöd skall<br>granskas kontinuerligt av språkvården. Språkvården bör även medverka<br>till att ta fram sådana program i fråga om teckenuppsättning och<br>alfabetisering. En riktlinje bör vidare vara, menar nämnden, att<br>multimedieprogram för skolbruk är översatta till svenska. Därutöver<br>pekar nämnden på angelägna områden för tillämpad språkforskning; dels<br>informationsteknik som skrivstöd, översättningsstöd och standardisering,<br>dels konkurrens och samspel mellan engelska och svenska inom<br>utbildning, forskning och kunskapsintensiva delar av arbetslivet</p> <p>Regeringen bedömde att förslagen i Svenska språknämndens förslag<br>till handlingsprogram måste analyseras och beredas ytterligare<br>(prop. 1989/99:1 Utgiftsområde 17). Särskilda insatser för språkvården<br>började dock genomföras redan år 1999. För att stärka språkvården<br>förstärktes anslaget till Svenska språknämnden med 500 000 kr.</p> <p>Riksdagen har gett regeringen till känna att en parlamentarisk<br>språkpolitisk utredning om främjande av det svenska språket bör tillsättas<br>(bet. 1999/2000:KrU2, rskr. 1999/2000:7). Kulturutskottet förordar att<br>denna utredning får i uppgift att med utgångspunkt bl.a. i språknämndens<br>förslag till handlingsprogram föreslå ett handlingsprogram som dels<br>syftar till att främja svenska språkets ställning, dels syftar till att alla i<br>Sverige — oavsett språklig och social bakgrund - utifrån sina<br>förutsättningar skall ges likvärdiga möjligheter att tillägna sig svenska<br>språket. Regeringen har för avsikt att besluta om direktiv till<br>språkutredningen i enlighet med de riktlinjer riksdagen förordar.</p> <p>Tekniska Litteratursällskapet (TLS)</p> <p>Över 25 miljoner forskare, informatiker och bibliotekarier världen över<br>använder i dag Internet. Det finns nätverk mellan olika bibliotek och<br>användare. Dessa nätverk har med stor snabbhet utvecklats till ett<br>universiellt och nödvändigt redskap för svensk forskning och utveckling<br>och inte minst för vårt näringsliv.</p> <p>Parallellt med det ökade informationsflödet växer kravet på<br>informationens kvalitet. En väl fungerande informationstjänst är därvid<br>av central betydelse. Informationsspecialister behöver i dag ständig<br>vidareutbildning på grund av den snabba tekniska utvecklingen.</p> <p>Tekniska Litteratursällskapet (TLS) är en yrkesförening för<br>verksamma inom området informationsförsörjning. Föreningen har ca<br>1 300 medlemmar och bedriver utbildningsverksamhet, ger ut tidskrifter<br>och andra publikationer. Den frivilliga insatsen är betydande.<br>Verksamheten erhåller ett mindre årligt bidrag från staten.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>188</p> <h4>Några av IT:s användningsområden</h4> <p>Allmänt om IT inom näringslivet</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition måste IT-innehållet i svenska produkter<br>och tjänster öka och IT introducera snabbt i alla typer av företag.<br>Näringspolitiken skulle medverka till att främja näringslivets och särskilt<br>de små och medelstora företagens användning av IT samt främja<br>utvecklingen av en svensk program- och informationsindustri.</p> <p>I en enkätundersökning utförd av NUTEK och SCB hösten 1998<br>(publicerad våren 1999) gällande IT-användning i företag (”Nyttan med<br>IT”) framkommer bl.a. att svenska företag har en hög och jämn teknisk<br>användning av IT. Detta gäller inom alla storleksklasser, branscher och i<br>en geografisk jämförelse. Dock ser man skillnader gällande hur man<br>använder sig av den nya tekniken. I de allra flesta företag använder man<br>sig av IT som ett administrativt hjälpmedel i verksamheten. Endast i en<br>begränsad andel av företagen, och då främst i entreprenöriella<br>verksamheter, ser man den strategiska nyttan med IT. Detta innebär med<br>andra ord att företagen ser IT som en del i affärsutvecklingen och som ett<br>medel för att uppnå mål och visioner såsom nya marknader och nya<br>kunder, ett sätt att skapa tillväxt.</p> <p>Det sker mycket på både regionalt och lokalt plan för att främja IT-<br>användningen i små och medelstora företag, i form av insatser från t.ex.<br>länsstyrelser, kommuner, regionala högskolor, företagarnas egna<br>organisationer eller i olika konstellationer mellan dessa.</p> <p>I en undersökning från IMIT 1997 (företag med mellan 20-200<br>anställda) så har 98 procent av alla tillverkningsföretag en pc och<br>67 procent har ett lokalt nätverk, men endast en bråkdel bedriver<br>elektronisk handel. Tekniken i sig genererar dock ingen tillväxt, utan det<br>är användningen kopplad till affärsutvecklingen som ger tillväxt.</p> <p>NUTEK har med utgångspunkt från samverkan med Toppledarforum<br>(de centrala verken och kommun- och landstingssektorn) rent konkret i<br>sitt tjänsteutvecklingsprogram FavorIT, fokuserat på gränsöverskridande<br>IT-baserade tjänster. Dessa produceras i samverkan mellan offentliga<br>tjänsteproducenter och företag och skall förbättra servicen för<br>medborgare och småföretag. Stora sådana regionala projekt (Blekinge,<br>Dalarna och Stockholm) har initierats som samverkar och arbetsfördelar i<br>gemensamma utvecklingsprojekt. Nya IT-gränssnitt utvecklas mellan<br>myndigheter och företag för att underlätta och effektivisera kontakterna.</p> <p>Den snabba tekniska utvecklingen leder till att digitala komponenter<br>utnyttjas och efterfrågas i allt fler produkter. För att positionera sig i den<br>internationella konkurrensen måste svenska företag utnyttja de<br>möjligheter IT ger att effektivisera den egna verksamheten samt<br>producera tekniskt avancerade produkter och tjänster med högt IT-<br>innehåll till låga kostnader.</p> <p>Svenska produkter får alltmer systemkaraktär och svenskt näringsliv<br>har en lång och god tradition i att bygga och använda systemprodukter<br>inom centrala och marknadsmässigt stora tillämpningsområden. Förmåga<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>189</p> <p>att hantera och styra stora, komplexa system har länge varit en svensk<br>styrka.</p> <p>Svenska foretag och organisationer ligger också långt framme när det<br>gäller att tillgodogöra sig och använda ny informationsteknik. Enklare<br>konsumentprodukter, där priset är avgörande, blir allt ”intelligentare”.<br>Detta möjliggörs av att avancerade, men billiga, masstillverkade<br>processorer och minnen etc. byggs in i t.ex. tvättmaskiner och spisar. I<br>vissa produkter t.ex. mobiltelefoner, handdatorer och bilar är minimering<br>av storleken och vikten av dessa ingående kretsar väsentligt för<br>konkurrensförmågan. I konsumentprodukter av dessa slag är ofta priset<br>avgörande.</p> <p>NUTEK har under den gångna treårsperioden satsat på flera<br>forskningsprogram i samverkan med avnämarna, företagen, på ”cost-<br>shared”-bas, där NUTEK svarat för finansieringen till högskolan (och i<br>viss mån till småföretagen). Det huvudsakliga syftet med dessa program<br>är att öka konkurrenskraften hos svenskt näringsliv genom att främja<br>utvecklingen av programprodukter och genom att utveckla kompetensen.</p> <p>En viktig förutsättning för att öka IT-innehållet i svenska tjänster är<br>förmågan att göra lönsamma IT-investeringar i företag och förvaltningar<br>samt att företagen anammar moderna IT-baserade tjänstemodeller för<br>förnyelse och utveckling av verksamheten. NUTEK:s FoU-program<br>FavorIT stödjer innovativa kunskaper, metoder, verktyg och produkter<br>för att utveckla eller utföra IT-baserade tjänster.</p> <p>NUTEK har under senaste 5-årsperioden hjälpt till att bygga upp<br>SweSI (Swedish Software Initiative) och åstadkommit större kontaktytor<br>för programbranschen gentemot olika användarbranscher och för export.<br>Verktyg för att hantera kvalitetsfrågor och affars och avtalsmallar har<br>tagits fram som stärkt den svenska programbranschen.</p> <p>I en skrivelse till riksdagen om kryptografi (skr. 1998/99:116) har<br>regeringen redovisat sin uppfattning när det gäller export av krypto-<br>produkter. I den svenska tillämpningen av de internationella regler, som<br>regeringen åtagit sig att följa, sker fortlöpande lättnader av teknisk och<br>administrativ natur för att underlätta exporten av svenska krypto-<br>produkter.</p> <p>I tillämpningen av de exportkontrollregler som Sverige åtagit sig att<br>följa, eftersträvar regeringen och Inspektionen för strategiska produkter<br>(ISP) största möjliga enkelhet för de svenska företagen. Under år 1999<br>har administrativa och tekniska lättnader införts i syfte att främja<br>exporten av svenska kryptoprodukter. Med verkan från och med den<br>1 augusti har ISP infört möjligheten för företag att med åberopande av ett<br>generellt exporttillstånd och utan föregående ansökning kunna exportera<br>vissa kryptoprodukter, s.k. massmarknadsprodukter, till en rad länder.<br>Andra kryptoprodukter kan efter ansökan och prövning få globala<br>licenser, vilka berättigar till utförsel under tillståndets giltighetstid,<br>vilken är två år.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>190</p> <p>Elektronisk handel</p> <p>Internationell jämförelse</p> <p>Målet i 1996 års IT-proposition var att Sverige skulle ligga i framkant av<br>utvecklingen av elektronisk handel.</p> <p>ECaTT är en jämförande studie i 10 EU-länder kring bland annat<br>elektronisk handel. En utredning som presenterades av NUTEK hösten<br>1999 tyder på att de svenska hushållen är bäst i Europa på att utnyttja e-<br>handeln. Samtidigt är det få av de svenska företagen som erbjuder<br>möjligheter att verkligen handla. Endast tio procent av företagen erbjuder<br>möjligheter till konsument - handel vilket är 18 procent av de företag<br>som redan finns på Internet.</p> <p>Statens roll</p> <p>Regeringen anser att elektronisk handel är ett viktigt medel för<br>utveckling och tillväxt. I regeringens skrivelse om elektronisk handel<br>(skr 1997/98:190) angavs att förutsättningar borde skapas för en bred<br>användning av elektronisk handel i syfte att främja sysselsättningen och<br>tillväxten.</p> <p>I regeringens Skrivelse om informationssamhället inför 2000-talet<br>(skr. 1998/9:2) framhölls att staten har ett ansvar för att utveckla en<br>samlad politik för elektronisk handel. Statens huvudsakliga uppgifter<br>ansågs vara:</p> <p>- att åstadkomma ett effektivt regelverk,</p> <p>- att satsa bl.a. på utbildnings- och informationsinsatser, och</p> <p>- att verka för en tillgänglig och säker infrastruktur.</p> <p>Utvecklingen av handeln bör primärt drivas av marknadens aktörer -<br>regleringar bör tillämpas endast när branschstandarder och avtal inte är<br>tillräckliga åtgärder.</p> <p>Det aktuella läget när det gäller</p> <p>- att åstadkomma effektiva regelverk</p> <p>I regeringens skrivelse om elektronisk handel (1997/98:190) framhölls<br>behovet av ett effektivt regelverk som en av de främsta verktygen för att<br>främja utvecklingen och utbredningen av elektronisk handel. Det ansågs<br>viktigt att relevanta författningar sågs över och ändrades för att bättre<br>passa till den nya utvecklingen. Målet skulle vara att undanröja<br>eventuella oklarheter samt att se till att befintliga regler inte onödigt<br>hindrar möjligheterna att bedriva elektronisk affärsverksamhet.</p> <p>Vidare sades att de regler som gäller för traditionell handel i huvudsak<br>torde kunna tillämpas även vid elektronisk handel samt att dessa endast<br>skulle ändras om det var nödvändigt. Därutöver var ett krav att<br>regelsystemet i största möjliga utsträckning skulle förhålla sig neutralt till<br>den teknik som används.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>191</p> <p>Det framhölls att en hög säkerhet var av största vikt för handeln samt<br>att det är viktigt att det klart framgår vilka regler som gäller, inte minst<br>vad gäller den globala handeln.</p> <p>Inom Regeringskansliet pågår arbete i huvudsak inom samtliga berörda<br>områden. Arbetet bedrivs både på nationell och internationell nivå.</p> <p>Riksdagen antog år 1998 en personuppgiftslag med bestämmelser for<br>att skydda den enskilde mot kränkning av den personliga integriteten<br>genom behandling av personuppgifter (prop. 1997/98:44,<br>bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Med denna lag genomfördes<br>Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober<br>1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av<br>personuppgifter och om fritt flöde av sådan uppgifter<br>(dataskyddsdirektivet).</p> <p>Vid offentlig upphandling, som regleras av lagen (1992:1528) om<br>offentlig upphandling, finns krav på att anbud skall vara skriftliga och<br>vara egenhändigt undertecknade.</p> <p>- att verka för en tillgänglig och säker infrastruktur</p> <p>För att elektronisk handel skall kunna utvecklas och komma hela landet<br>till del fordras en väl utbyggd och fungerande infrastruktur. Denna fråga<br>har behandlats ovan under rubriken Teknisk infrastruktur.</p> <p>- utbildning, forskning och utveckling</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition avsåg statens uppgifter framförallt<br>utbildning, forskning och utveckling samt offentlig upphandling.</p> <p>I skrivelsen om elektronisk handel (1997/98:190 s. 14) framhöll<br>regeringen att satsningar på kunskap och kompetens är viktiga. Det<br>ansågs att olika insatser borde vidtas för att underlätta omvandlingen<br>särskilt med hänseende till att höja kompetensen och utbudet av<br>kvalificerad arbetskraft. Ett exempel på sådana insatser inom<br>utbildningsområdet är SwIT, Sweden Information Technology, ett<br>utbildningssamarbete mellan Industriförbundet och IT-företagen som på<br>regeringens uppdrag har tillhandahållit yrkesutbildning inom IT. För att<br>koppla utbildning till de nya verktygen finns samverkansprojekt med<br>KK-stiftelsen (Stiftelsen för kunskap och kompetens) for utbildnings-<br>insatser via regionala högskolor.</p> <p>Även inom forskning och utveckling finns ett flertal projekt. Flera av<br>dessa forskningsprojekt om elektronisk handel har genomförts inom<br>EU:s ESPRIT-program. I Sverige arbetar Högskolan i Örebro med att<br>bygga upp ett Centrum för Elektroniska Affärer. Inom NUTEK arbetar<br>man för närvarande med flera stora FOU-projekt i syfte att utveckla<br>metoder och verktyg för mindre företag. Projekten riktar sig främst mot<br>industriföretag och foretag med industrinära tjänster. Resultaten av dessa<br>projekt forväntas ge betydande resultat under år 2000.</p> <p>Regeringen har även avsatt medel för projektet ”Gränslösa affarer” för<br>att öka medvetandegraden om offentlig upphandling samt utbildning i</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>192</p> <p>upphandling riktad främst mot små- och medelstora företag. Projektet är<br>samordnat mellan ett flertal myndigheter, med Kommerskollegium som<br>central koordinator.</p> <p>Utvecklingen i Norden</p> <p>I regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet<br>(1998/99:2) framfördes intresset av att elektronisk handel på olika sätt<br>främjades på nordisk bas.</p> <p>På svenskt initiativ har en nordisk referensgrupp för elektronisk handel<br>verkat under år 1999. Gruppens uppdrag har varit att utbyta erfarenheter<br>från respektive land och ta emot idéer och förslag från näringslivet till<br>hur användningen av den elektroniska handeln kan främjas i Norden.<br>Gruppens arbete avslutades i augusti 1999 och en rapport överlämnades<br>till de nordiska näringsministrarna (Rapport, nordisk referensgrupp för<br>elektronisk handel, 99-08-16).</p> <p>Ett av gruppens förslag om tryggare Internethandel håller nu på att<br>förverkligas. Projektet består av tre delar.</p> <p>- en gemensam nordisk standard för information på Internet.</p> <p>- SCANsafe gemensam nordisk märkning för trygg e-handel.</p> <p>- etablering av en nämnd för konfliktlösning.</p> <p>Vid de nordiska justitieministrarnas möte i Visby i juni 1998 var<br>elektronisk handel en särskild dagordningspunkt. Bl.a. uppmärk-<br>sammades elektroniska signaturer och frågan om det finns behov av att<br>revidera den avtalsrättsliga lagstiftningen. Justitieministrarna ansåg att<br>initiativ skulle tas till ett nordiskt möte om lagstiftningsfrågor som berör<br>elektronisk handel. Ett möte med sådana diskussioner har hållits på<br>ämbetsmannanivå, men det nordiska samarbetet på detta område har<br>hittills främst inriktats på direktivförslaget rörande elektronisk handel<br>varvid även Norge och Island deltagit.</p> <p>De nordiska konsumentministrarna antog på ministermötet den<br>25 augusti 1999 en resolution om en gemensam ståndpunkt beträffande<br>marknadsföring på Internet riktad till barn och unga. I resolutionen anges<br>att ministrarna bör verka för att konsumenterna även i fortsättningen ska<br>kunna åberopa de särskilda konsumentregler som finns i<br>Romkonventionen och Brysselkonventionen samt att de rättigheter som<br>regleras i dessa skall stärkas.</p> <p>De nordiska konsumentombudsmännen lade i december 1998 fram en<br>gemensam ståndpunkt om handel och marknadsföring på Internet och<br>motsvarande kommunikationssystem. Ståndpunkten innehåller rekom-<br>mendationer om identifikation, upplysningsskyldighet, ingående av<br>elektroniska avtal, förpliktande kommunikation, betalning, fullgörande,<br>reklamationshantering, e-post m.m., registrering och behandling av<br>upplysningar samt marknadsföring till barn och ungdomar.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>193</p> <p>7 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 86</p> <p>Globalt</p> <p>I skrivelsen Informationssamhället inför 2000-talet (1998/99:2) angav<br>regeringen att det var angeläget att i största möjliga utsträckning nå<br>överenskommelser på global nivå avseende regler och villkor för<br>elektronisk handel.</p> <p>Elektronisk handel diskuteras intensivt i ett antal internationella<br>organisationer. Man är överens om att elektronisk handel kommer att<br>innebära förändrade konsumtionsmönster (business to consumer trade)<br>men också i hur kontakterna mellan foretag kommer att utvecklas<br>(business to business). Från de flesta håll framförs vikten av att<br>utvecklingen främst skall styras av marknadens aktörer och att staten<br>bara skall gripa in i undantagsfall.</p> <p>Projekt</p> <p>Enligt regeringens skrivelse (1998/99:2) skulle utvecklingen skulle<br>komma alla grupper och alla delar av landet till del och eventuella<br>negativa omställningseffekter borde minimeras.</p> <p>Satsningar för att stimulera elektronisk handel inom företag, landsting<br>och kommuner görs, ofta i projektform, på läns- och kommunnivå. I<br>dessa projekt försöker man integrera det lokala näringslivet och<br>offentliga institutioner i gemensamma satsningar. Projekten kan antingen<br>vara direkt inriktade på elektronisk handel eller på generella IT-<br>satsningar där elektronisk handel är en del i helheten.</p> <p>Finansiering av projekten sker med hjälp av privata aktörer, med<br>kommunala medel, regionala stöd via landstingen och länsstyrelserna<br>samt med hjälp av EU-medel, exempelvis i form av Call Center-<br>etableringsstöd. Flera av NUTEK:s projekt innefattar regionala kraft-<br>samlingar, men utformas så att resultaten kan nyttjas i hela landet.</p> <p>Offentlig upphandling</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition borde privat och offentlig sektor samverka<br>mer för att utveckla nya användningsområden och tillämpningar av IT,<br>bl.a. genom offentlig upphandling.</p> <p>Under våren 1999 bildades Gemenskapen för elektroniska affärer<br>(GEA) av ett stort antal privata och offentliga organisationer som på<br>olika sätt engagerat sig i elektronisk handel. Alla dessa delar den<br>grundläggande inställningen att utvecklingen och användningen av<br>elektronisk handel i Sverige bör utökas och främjas. Syftet med GEA är<br>att:</p> <p>1. Påverka utformningen av regelsystemet och övrig infrastruktur både<br>nationellt och internationellt,</p> <p>2. Stimulera användningen av elektroniska affärer genom att driva<br>projekt, arrangera seminarier, workshops, mässor samt delta i<br>debatten,</p> <p>3. Medverka i standardiseringsarbetet,</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>194</p> <p>Ett projekt som nyligen har startats inom GEA:s ram kallas SVEA och<br>har som syfte att främja användningen av elektroniska affärs-<br>kommunikation hos små foretag och enheter inom den offentliga sektorn.</p> <p>Inom ramen för Toppledarforum har Statskontoret, Svenska<br>Kommunförbundet och Landstingsförbundet gemensamt finansierat och<br>genomfört projektet ”Elektronisk handel”. Syftet med projektet var att<br>effektivisera inköpsadministrationen i offentlig sektor och därmed<br>åstadkomma besparingar i hela den offentliga sektorn.</p> <p>Projektet upphörde i sin dåvarande form i juli 1998. Det kan dock<br>konstateras att även om projektet inte uppnått de mål som sattes 1995<br>(95 procent av den offentliga sektorns varuköp skulle ske elektroniskt<br>år 2000) så har det ändå bidragit till att ett stort antal kommuner och i<br>princip samtliga landsting har påbörjat arbetet med att införa elektronisk<br>handel.</p> <p>I regeringens skrivelse (1998/99:2) uttalades att ansvaret för att införa<br>elektronisk handel i offentlig förvaltning vilade på respektive<br>verksamhetsledning och att det borde överlåtas åt marknadens aktörer att<br>finna former för att få information kring offentliga upphandlingar¹.</p> <p>Inom Toppledarforums projekt har stöd tagits fram för att underlätta<br>utrednings- och utvecklingsarbete inför ett införande av elektronisk<br>handel i enskilda organisationer. Projektet har vidare arbetat för en öppen<br>och säker tekniklösning där underliggande standarder är allmänt<br>tillgängliga, t.ex. ett enhetligt gränssnitt för elektronisk handel mellan<br>den offentliga sektorn och dess varu- och tjänsteleverantörer, SFTI<br>(Single Face To Industry). En aktiv samverkan har skett med såväl<br>varuleverantörer som IT-leverantörer.</p> <p>Som nämnts har många kommuner och samtliga landsting redan<br>påbörjat projekt för införande av elektronisk handel.</p> <p>Arbetet med att införa elektronisk handel i offentlig förvaltning sker nu<br>inom organisationernas ordinarie verksamhet och inom det med<br>näringslivet gemensamma organet GEA (Gemenskapen för Elektroniska<br>Affärer).</p> <p>Utöver GEA kan nämnas SME-link (en Intemetsatsning för små och<br>medelstora företag) samt TED (Tenders Electronic Daily) vilket är ett<br>sätt att söka bland offentlig upphandling inom EU (framförallt för belopp<br>som ligger över brytvärden inom olika branscher).</p> <p>Statskontoret fick i juni 1999 i uppdrag av regeringen att utreda<br>möjligheterna att sköta upphandlingen elektroniskt under de s.k.<br>tröskelvärdena, dvs. när en upphandlings låga värde medför att den inte<br>regleras av EG-direktiven på området. I sin rapport (1999:39) föreslår<br>statskontoret att det skall vara möjligt för upphandlande enheter att ta<br>emot elektroniska anbud. Den 13 december 1999 lade Upphandlings-<br>kommittén (dir. 1998:58) fram sitt betänkande om upphandlingar under<br>tröskelvärdena. I detta finns även långtgående förslag till hur<br>upphandling enligt 6 kap. i Lagen om offentlig upphandling (LOU) kan<br>effektiviseras och utvecklas.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>¹ NUTEKs viktigaste slutsats i en rapport den 30 april 1997 om offentlig upphandling var<br>att ”några statliga åtgärder inte var nödvändiga på detta område”.</p> <p>195</p> <p>Konsumentfrågor</p> <p>Enligt regeringens skrivelse (1998/99:2) gjorde den snabba tekniska<br>utvecklingen att konsumentfrågorna på IT-området krävde kontinuerlig<br>bevakning för att en hög nivå av konsumentskydd skulle kunna skapas<br>och bibehållas inom detta område.</p> <p>Inom konsumentområdet har det under de senaste åren genomforts ett<br>flertal utredningar som resulterat i olika förslag. Utredningen<br>Konsumentpolitiken inför ett nytt sekel (dir. 1999:1) skall bl.a. lämna<br>förslag om hur frågor som har samband med användarvänlighet, service<br>och god information kan få en tillfredsställande lösning, t.ex. genom<br>utbildningsinsatser. Utredningen skall även analysera säkerhetsaspekter<br>ur ett konsumentperspektiv rörande användning av informationsteknik<br>och lämna förslag om hur konsumenterna kan tillförsäkras att<br>informationstekniken kan användas på ett säkert sätt. Utredningen skall<br>vara klar i april 2000.</p> <p>Utredningen Konsumenterna och IT - en utredning om datorer, handel<br>och marknadsföring, SOU 1999:106, presenterades i oktober 1999.<br>Utredningen har kartlagt vilka problem av främst marknadsrättslig natur<br>som konsumenten kan ställas inför i samband med elektronisk<br>kommunikation i informationsamhället. De frågor som behandlats rör<br>tex. personlig integritet, skyddsbehov för särskilt utsatta<br>konsumentgrupper och möjligheten att undanbe sig reklam via e-post.<br>utredningen har varit på remiss och bereds nu inom Finansdepartementet.</p> <p>Beträffande obeställd e-post-reklam har regeringen i proposition<br>Obeställd reklam m.m. (1999/2000:40) föreslagit en lösning som innebär<br>att sådan reklam får sändas om inte konsumenten tydligt motsatt sig<br>detta. Konsumentenverket har fått i uppdrag att inrätta ett register till<br>vilket konsumenter kan anmäla att de inte önskar fa direktreklam med e-<br>post.</p> <p>Den offentliga sektorns IT-användning</p> <p>De övergripande mål som angavs i 1996 års IT-proposition var:</p> <p>1. Offentlig förvaltning borde vara ett föredöme som IT-användare,</p> <p>2. Den offentliga förvaltningen skulle utnyttja IT för att effektivisera<br>verksamheten och ge en god service till företag och medborgare. Mer<br>rationella arbetsrutiner, effektivare organisations- och samarbets-<br>former i den offentliga förvaltningen skulle förbättra servicen och<br>samtidigt minska kostnaderna,</p> <p>3. Den offentliga förvaltningens IT-användning borde bidra till en öppen<br>och säker infrastruktur för samhällets informations- och kunskaps-<br>försörjning,</p> <p>4. IT skulle användas för att utveckla kontakterna och samspelet mellan<br>allmänhet, företag och offentlig förvaltning. Medborgarnas och<br>företagens kontakter med den offentliga förvaltningen skulle göras<br>enklare och mer öppna. IT:s möjligheter att främja allmänhetens insyn<br>i förvaltningen skulle tillvaratas. Höga krav på informationssystemens<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>196</p> <p>säkerhet och kvalitet skulle därvid beaktas. Den personliga integriteten<br>skulle värnas,</p> <p>5. Alla offentliga organ borde utnyttja IT:s möjligheter. Det inbegrep att<br>kunna ta emot och besvara elektronisk post och ha möjligheter att söka<br>i informationsdatabaser. Därmed främjades elektronisk ärende-<br>hantering,</p> <p>6. IT skulle användas för ett bättre utnyttjande av de<br>informationsresurser som fanns i den offentliga förvaltningen.<br>Offentlig information skulle göras tillgänglig också elektroniskt.<br>Enhetliga principer för prissättning av offentlig information skulle<br>utformas,</p> <p>7. Elektroniska kommunikationsmöjligheter med organ i EU skulle göra<br>det europeiska förvaltningssamarbetet effektivare,</p> <p>I propositionen lade regeringen fast övergripande mål för den<br>offentliga förvaltningens IT-användning och ett åt gärdsprogram i syfte<br>att åstadkomma en förnyelse av offentlig förvaltning med stöd av IT.</p> <p>I det åtgärdsprogram som regeringen presenterade ingick:</p> <p>1. Rättsliga frågor i samband med IT-användningen i den offentliga<br>förvaltningen,</p> <p>2. Principer och riktlinjer för den offentliga förvaltningens informations-<br>försörjning,</p> <p>3. Gemensamma plattformar för informationsutbytet,</p> <p>4. Kvalitet och säkerhet,</p> <p>5. Nya elektroniska medier,</p> <p>6. Elektronisk handel,</p> <p>7. Gemensamma telekommunikationsttjänster,</p> <p>8. Informationsutbyte mellan förvaltningen och EU,</p> <p>I propositionen Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst (1997/98:136)<br>har regeringen lagt fram riktlinjerna för det fortsatta arbetet med att<br>utveckla den statliga förvaltningen. I arbetet med att forma en förvaltning<br>för 2000-talets krav har informationstekniken en viktig roll.</p> <p>Regeringen preciserade i propositionen de tidigare målformuleringarna<br>när det gäller informationstekniken på följande sätt:</p> <p>1. Statsförvaltningen bör, med beaktande av integritets- och<br>säkerhetsaspekter, ta tillvara informationsteknikens möjligheter att:</p> <p>- förenkla och förbättra kontakterna för medborgare och företag med<br>myndigheterna,</p> <p>- öka allmänhetens insyn i och kontroll av myndigheternas verksamhet,</p> <p>- effektivisera samverkan mellan myndigheter, med övrig offentlig<br>sektor samt med EU-institutioner och andra länders förvaltning,</p> <p>2. Den tekniska infrastrukturen för statsförvaltningens kommunikation<br>med medborgare och företag bör bygga på Internet. Inom ramen för<br>Internet bör myndigheterna utveckla tjänster som förenklar<br>kontakterna med och samspelet mellan medborgare, företag och<br>offentlig förvaltning.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>197</p> <p>3. Statliga myndigheter bör använda säker överföring av dokument och<br>meddelanden i den öppna IT-infrastrukturen. Informationsutbytet<br>mellan myndigheter ställer krav på gemensamma säkerhetsregler och<br>standardiserade lösningar.</p> <p>4. Myndigheter vars verksamhet riktar sig främst till företag och<br>medborgare bör erbjuda elektroniska tjänster för självbetjäning som<br>komplement till traditionella tjänster.</p> <p>Det aktuella läget</p> <p>Nedan beskrivs några exempel på initiativ. Rättsinformationssystemet<br>har redan behandlats ovan (i avsnittet Grundläggande informations-<br>tjänster).</p> <p>Offentlighetsprincipen</p> <p>Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall<br>varje svensk medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Detta<br>är ett uttryck för offentlighetsprincipen. Genom denna skall rätts-<br>säkerheten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret<br>garanteras. Offentlighetsprincipen ger medborgarna möjlighet till<br>kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet. Offentlighetsprincipen<br>är en omistlig del i det svenska rättssystemet.</p> <p>Med den snabba utvecklingen på IT-området, som bl.a. medfört att allt<br>fler har tillgång till Internet, öppnas nya möjligheter för allmänheten att<br>få insyn i myndigheternas verksamhet. För myndigheterna innebär detta<br>en möjlighet att på ett effektivt och billigt sätt sprida information till<br>allmänheten på elektronisk väg. Det gäller både sådan informations-<br>spridning som sker inom ramen för myndigheternas allmänna service och<br>sådan som innebär ett utlämnande av allmänna handlingar<br>(jfr bet. 1997/98:KU18, rskr. 1997/98:180). Ett utlämnande av uppgifter<br>på elektronisk väg innebär emellertid också risker för t.ex. den personliga<br>integriteten. Det måste råda en god balans mellan myndigheternas<br>användning av ny informationsteknik för informationsspridning och<br>skyddet av känsliga uppgifter.</p> <p>Arkivinstitutionernas arbete för att öka tillgängligheten till arkiven,<br>bl.a. genom insatser för att utveckla digitala söksystem och digitalisera<br>olika register, innebär att allmänhetens insyn i den offentliga<br>verksamheten förbättras.</p> <p>De nya tekniska förutsättningarna på IT-området har redan medfört<br>konsekvenser för tillämpningen av offentlighetsprincipen. Förändringar i<br>regelverket på detta område kommer naturligtvis också att medföra<br>följder av olika slag. Såväl ekonomiska som andra konsekvenser av<br>lämnade förslag måste därför noggrant analyseras.</p> <p>Regeringen har därför tillsatt en utredning (dir. 1998:32) med uppgift<br>att bl.a. göra en översyn av bestämmelserna om allmänna handlingars<br>offentlighet i syfte att vidga möjligheterna för offentlighetsprincipens<br>tillämpning i IT-samhället.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>198</p> <p>Ökad tillgänglighet och bättre service</p> <p>Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att varje år lämna en<br>redovisning av utvecklingen inom statsförvaltningen. I denna redovisning<br>ingår även statsförvaltningens användning av informationsteknik. I<br>finansplanen för år 2000 (kap. 10.3) lämnas en aktuell redogörelse av IT-<br>utvecklingen inom statsförvaltningen. Redogörelsen bygger på<br>Statskontorets rapport Staten i omvandling (1999:15).</p> <p>Av redogörelsen framgår att regeringens ambition att myndigheterna<br>skall vara föregångare inom IT-utvecklingen genom hög tillgänglighet<br>och aktiv IT-användning har fatt genomslag i förvaltningen.<br>Myndigheternas tillgänglighet och kommunikation via Internet ökar och<br>myndigheterna utvecklar successivt sin elektroniska förvaltning. Under<br>de senaste två åren har de flesta myndigheter etablerat sig på nätet och<br>erbjuder kontakt med medborgare och företag. Utvecklingen av redan<br>befintliga tjänster och introduktionen av nya informations- och<br>servicetjänster fortsätter.</p> <p>Nya grundläggande tjänster, s.k. portaler, gör också att det blir lättare<br>att ta en första kontakt med myndigheterna. SverigeDirekt är den<br>gemensamma ingångssidan, portalen, till det offentliga Sverige. Arbetet<br>drivs i samarbete mellan riksdagen, Regeringskansliet, Landstings-<br>förbundet och Svenska kommunförbundet. Målet är att samtliga<br>kommuner och statliga myndigheter skall finnas med. Sommaren 1999<br>fanns länkar till ca 240 myndigheter, vilket innebär att så gott som alla<br>större statliga myndigheter nu är anslutna.</p> <p>En förutsättning för att den elektroniska förvaltningen skall kunna<br>utvecklas är att de statliga myndigheterna finns på nätet. Fler och fler<br>myndigheter ansluter sig nu till Internet och skaffar sig en publik<br>webbplats. En genomgång av ca 280 myndigheter visar att närmare 90<br>procent hade egen webbplats år 1999, en ökning med en femtedel jämfört<br>med året innan. Det är främst mindre myndigheter som tillkommit under<br>senare tid.</p> <p>Hos nästan alla fanns en myndighetsbrevlåda för elektronisk post år<br>1999. Det var endast 7, eller knappt 3 procent, som saknade en sådan<br>kontaktmöjlighet. IT-propositionens mål att alla myndigheter skulle ha<br>brevlåda för e-post bör vara uppfyllt under år 2000.</p> <p>En av de mest besökta webbplatsema i Sverige är Arbetsmarknads-<br>styrelsens Platsbank . Platsbanken presenterar lediga arbeten. I Sökande-<br>banken kan både arbetstagare och företag registrera sig. AMS har fått<br>särskilda medel av regeringen för Intemetsatsningen. Målsättningen på<br>ca 200 000 registrerade sökande i slutet av år 1999 skall nås med<br>annonskampanjer och nya interaktiva lösningar där företag och sökande<br>snabbt skall kunna hitta varandra.</p> <p>Riksskatteverket erbjuder självbetjäning inom det sammanhängande<br>konceptet Fyrklövem, dvs. Skattemyndighetens servicetelefon, RSV:s<br>webbplats, Servicejouren och Serviceterminalema. De sistnämnda är ett<br>försöksprojekt där även Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Riksfösäk-<br>ringsverket (RFV) och Centrala studiestödsnämnden (CSN) ingår.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>199</p> <p>Publika terminaler där medborgare kan gå direkt in på de fyra<br>myndigheternas webbsidor är nu utplacerade i en testverksamhet.</p> <p>Infrastruktur och säkerhet</p> <p>Internet är väl etablerat som en infrastruktur för den sporadiska alla—till-<br>alla kommunikationen utan höga krav på säkerhet. När det gäller säkra<br>lösningar över Internet finns det ännu inte användarvänliga, entydigt<br>standardiserade metoder.</p> <p>En infrastruktur för kommunikation av information mellan<br>myndigheter på ett strukturerat sätt är det av Statskontoret nyligen<br>upphandlade ”Spridnings- och Hämtningssystemet (SHS)”. Initiativet till<br>SHS kommer från Riksskatteverket och Riksförsäkringsverket. SHS kan<br>utvecklas till ett kraftfullt verktyg för hantering av uppgifter och<br>dokument mellan myndigheter. Det erbjuder också ett enhetligt<br>webbgränssnitt mot privatpersoner och företag.</p> <p>SHS förutsätter att en säker elektronisk identifikation av individer och<br>företag kan etableras. Statskontoret har på regeringens uppdrag<br>tillsammans med sex myndigheter utrett förutsättningarna för detta.<br>Rapporten ”Infrastruktur för säker elektronisk överföring till, från och<br>inom statsförvaltningen”, rapport 2000:7, har överlämnats till regeringen<br>i februari 2000.</p> <p>De flesta tjänster av karaktären ansökan, deklaration, begäran om<br>utbetalning etc. förutsätter en underskrift. Det regelverk för säker<br>kommunikation som krävs kommer att behöva definiera när det är<br>lämpligt och möjligt med elektroniska signaturer i ställer för<br>handskrivna. När det gäller möjligheten att ge in deklarationer med<br>elektroniska signaturer har de författningsändringar som krävs redan<br>genomförts.</p> <p>Statskontoret har i projekt ”Säker e-post” visat exempel på hur<br>säkerhetsnivån på e-post kan höjas utan att användarna belastas med<br>alltför mycket komplicerad administration av säkerhetsfunktioner. En e-<br>postserver som signerar och krypterar in- och utgående e-post med<br>automatik har utvecklats. Denna kan ge en grund för säker e-post, i första<br>hand inom förvaltningen.</p> <p>Arbetsmarknad</p> <p>I regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet<br>(1998/99:2 ) framhölls att genom att väl fungerande sökkanaler för<br>arbetsgivare och arbetssökande byggdes upp så borde matchningen på<br>arbetsmarknaden kunna effektiviseras.</p> <p>Arbetsförmedlingens grundläggande uppgift är att medverka till en väl<br>fungerande arbetsmarknad där arbetsgivare och arbetssökande med en<br>väl utbyggd infrastruktur snabbt kan finna varandra.</p> <p>Sedan 1995 har Arbetsförmedlingen kraftfullt byggt ut sitt tjänste- och<br>informationsutbud på Internet — Arbetsförmedlingen Internet. Via<br>Arbetsförmedlingen Internet kan företag annonsera lediga jobb,<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>200</p> <p>presentera sitt företag i text och bild, ta emot ansökningar via e-post och<br>själva söka lämpliga kandidater i en meritförteckningsdatabas.<br>Arbetssökande kan presentera sig för arbetsgivare, söka lediga jobb i hela<br>landet och utomlands och ta direktkontakt med intressanta arbetsgivare.<br>Dessutom finns ett omfattande informationsutbud t.ex. om arbets-<br>marknaden, Arbetsförmedlingens service, regler för arbetslivskassa och<br>arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt databaser med aktuell information<br>om de 500 vanligaste yrkena och över 3 500 utbildningar.</p> <p>Varje månad utnyttjas Arbetsförmedlingens Intemettjänster av ca<br>400 000 enskilda personer (källa: SIFO), vilket motsvarar omkring<br>10 procent av arbetskraften på 4,3 miljoner. Sammanlagt görs f.n. över</p> <p>1,5 miljoner besök varje månad, antalet besök överstiger vissa dagar<br>100 000. Enligt SIFO är ca 30 procent av användarna i företagsledande<br>ställning.</p> <p>Redan i dag är Internet det vanligaste sättet att ha kontakt med<br>Arbetsförmedlingen och Arbetsförmedlingen Internet är en av de mest<br>besökta svenska webbplatsema. Ingen annan arbetsförmedlingsaktör är i<br>närheten av den position som den offentliga arbetsförmedlingen har på<br>Internet. Genom Internet har Arbetsförmedlingen också nått nya grupper<br>användare, personer som inte är arbetslösa och som till en betydande del<br>kan antas vara Arbetsförmedlingens nya kunder. Det ökade intresset för<br>Arbetsförmedlingens Intemettjänster innebär att funktionaliteten i<br>nuvarande tjänster hela tiden måste förbättras samtidigt som nya tjänster<br>kontinuerligt utvecklas. Regering och riksdag har genom att tilldela<br>särskilda medel lagt grunden till en sådan utveckling under de närmaste<br>åren.</p> <p>Under inne varande år kommer varje enskild kund - arbetsgivare såväl<br>som arbetsökande - att kunna skapa sin egen, personligt anpassade<br>ingångsida på arbetsförmedlingens (AF) webbplats. Kunderna kan själva<br>välja vilka funktioner och vilken information de vill ha tillgång till på sin<br>personliga ingångssida. Istället för att varje gång själva söka i<br>databaserna kommer de att kunna lägga bevakningar på exempelvis<br>lediga jobb, intressanta företag, intressanta jobbsökande, artiklar, arbets-<br>förmedlingens aktiviteter osv., samt välja hur ofta och i vilken form de<br>vill få denna information levererad till sig via e-post eller via<br>mobiltelefon.</p> <p>Varje arbetsförmedling kommer också att få en egen webbplats med<br>interaktiva applikationer, där arbetssökande hemifrån eller från företaget<br>kan kommunicera med handläggarna, boka in sig på aktiviteter och<br>utbildningar, arbeta med sina handlingsplaner och göra &quot;e-besök&quot; på AF.</p> <p>Även kundstödet kommer att bli väsentligt förbättrat. Genom<br>Rekryteringsassistenten ges arbetsgivaren möjlighet till en fördjupad<br>dialog med arbetssökande, som man tidigare etablerat kontakt med via<br>plats- eller sökandebanken. I denna tjänst kan arbetsgivaren precisera<br>sina önskemål och krav mer utförligt och arbetssökande kan beskiva sina<br>meriter på ett mer nyanserat sätt i förhållande till arbetsgivarens<br>preciseringar. Det här höjer servicenivån väsentligt för arbetsgivaren, inte<br>minst för dem som saknar en egen personalfunktion.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>201</p> <p>Arbetssökande kommer att fa tillgång till interaktiva jobbsökar-<br>program, intressetester och arbetsmarknadsinformation som kopplas till<br>information om lediga platser och aktuella utbildningar.</p> <p>Genom utbyggnaden av Arbetsförmedlingens kundarbetsplatser till-<br>försäkras även de kunder som saknar Internet tillgång till Arbets-<br>förmedlingens självserviceinstrument. Kunddatorema finns i dag på alla<br>arbetsförmedlingar och försök pågår med utplacering av kunddatorer på<br>externa platser, t.ex bibliotek, postkontor, affärer. Dessutom pågår försök<br>med vidoeuppkopplingar mellan en lokal arbetsförmedling och en externt<br>placerad kundarbetsplats. Genom denna utveckling kommer även<br>medborgare i glesbygdsområden att i framtiden kunna erhålla förbättrad<br>service.</p> <p>Det nationella IT-programmet SwIT</p> <p>I 1996 års IT-proposition påpekades att behovet av kompetens för<br>nätbyggnad och utveckling av nättjänster borde tillgodoses och att<br>regeringen avsåg att ta initiativ till att analysera behovet av kompetens på<br>detta område samt hur detta skulle uppfyllas.</p> <p>Ovan har ett antal åtgärder redovisats i kompetensavsnitten kan<br>nämnas att regeringen med Industriförbundet träffat en överenskommelse<br>om att utbilda 11 700 personer inom yrken tillhörande IT-branschen från<br>år 1998 till mars år 2000, projektet kallas SwIT, Sweden Information<br>Technology. Upprinnelsen till satsningen var arbetsgivarnas svårigheter<br>att finna kompetenta IT-specialister. Den kunskapsprofil som arbets-<br>givaren efterfrågar involverar snarare eftergymnasial nivå än högskole-<br>nivå och avser den praktiska verksamheten på IT-företagen.</p> <p>Deltagare i utbildningen är arbetslösa eller anställda som har behov av<br>att byta eller förnya sina arbetsuppgifter. Ambitionen är att inom<br>yrkesområdet prioritera underrepresenterade grupper t.ex. med avseende<br>på kön, funktionshinder och invandrarskap.</p> <p>SwIT har särskilt uppmärksammat småföretagen där data och IT-<br>utvecklingen inte kommit lika långt som i större företag. Genom att<br>erbjuda skräddarsydd kompetens inom elektronisk handel öppnas helt<br>andra möjligheter för dem att lansera produkter och hitta nya<br>försäljningskanaler.</p> <p>Av SwIT:s 11 700 deltagare har drygt 500 genomgått utbildningar i<br>elektronisk handel, närmare 75 procent med småföretagare som<br>presumtiva arbetsgivare. Flertalet av kurserna har arrangerats i norra<br>Norrland.</p> <p>Som finansiering har avsatts 1,3 miljarder kronor (prop. 1997/98:1,<br>yttr. 1997/98:AU3y, bet. 1997/98:FiUl 1, rskr 1997/98:44). Genom-<br>förandet regleras genom ett särskilt avtal. Denna s.k. SwIT-<br>yrkesutbildning bedrivs inom en ideell förening som IT-företagen och<br>Industriförbundet skapat för ändamålet. Rekryteringen av elever sker i<br>nära samarbete med företagen.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>202</p> <p>Personaldatorer</p> <p>Enligt 1996 års IT-propositionl996/97:173 och skr. 1998/99:2 var ett<br>syfte med personaldatorreformen att skapa bättre möjligheter for<br>arbetsgivare att höja personalens allmänna datamognad och därigenom<br>underlätta och förbereda en övergång till att använda den nya tekniken<br>inom olika arbetsområden.</p> <p>1998 infördes möjligheten att kunna använda en av arbetsgivaren<br>tillhandahållen datorutrustning för privat bruk skattefritt. Förutsättningen<br>för skattefriheten är att förmånen riktar sig väsentligen till hela den<br>stadigvarande personalen på arbetsplatsen. Reformen har fått stort<br>genomslag. Mellan år 1997 och år 1998 har andelen anställda som har<br>tillgång till dator i hemmet ökat från 48 till 67 procent, vilket är den<br>högsta årliga ökningstakten sedan år 1994. Antalet LO-medlemmar<br>respektive TCO-medlemmar med tillgång till dator i hemmet uppvisade<br>en kraftigare relativ ökning än SACO-medlemmarna mellan år 1997 och<br>år 1998, beroende på att de två förra grupperna hade ett betydligt sämre<br>utgångsläge. Andelarna är fortfarande väsentligt lägre bland LO-<br>medlemmar än bland övriga - bland LO-medlemmama var år 1998<br>andelen som hade tillgång till dator i hemmet 51 procent, medan<br>motsvarande andelar för TCO-medlemmama var 76 procent och för<br>SACO-medlemmama 84 procent.</p> <p>Miljöanpassning</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition var det angeläget att anpassa<br>användningen av elektroniken till de krav som måste ställas i ett<br>kretsloppssamhälle.</p> <p>I 25 § renhållningsförordningen (1998:902) ställs krav på att avfall<br>som utgörs av, eller innehåller elektriska och elektroniska produkter, får<br>deponeras, förbrännas eller fragmenteras endast om de förbehandlats i<br>enlighet med föreskrifter meddelade av Naturvårdsverket samt hanterats<br>av certifierad förbehandlare. Naturvårdsverket har tagit fram ett förslag<br>till föreskrifter för förbehandling av uttjänta elektriska och elektroniska<br>produkter. Förslaget är remissbehandlat och kommer inom kort att<br>beredas inom Regeringskansliet, innan en eventuell anmälan sker till<br>EU-kommissionen.</p> <p>IT-användningen och dess negativa konsekvenser för miljön i form av<br>t.ex. uttjänta elektroniska produkter som blir avfall uppmärksammades<br>också i den förra IT-propositionen (1995/96:125). Regeringen följde upp<br>detta i propositionen om Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt<br>hållbart samhälle - ett ansvar för alla (1997/98:172) där regeringen<br>föreslog att ett producentansvar för elektriska och elektroniska produkter<br>(bl.a. IT-utrustning) införs. Baserat på detta förslag har regeringen<br>utarbetat ett förslag till en förordning om producentansvar för elektriska<br>och elektroniska produkter.</p> <p>I enlighet med vad som angavs i regeringens skrivelse (skr. 1998/99:2)<br>har ett förslag till förordning om producentansvar för elektriska och<br>elektroniska produkter (bl.a. IT-utrustning) notifierats till EU-<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>203</p> <p>kommissionen. Kommissionen har inte haft några synpunkter på<br>förslaget. Vad gäller IT-utrustning ansåg regeringen i propositionen<br>(1997/98:145) och skrivelsen 1998/99:2 bl.a. att av människan<br>framställda ämnen som är långlivade och bioackumulerande, i huvudsak<br>inte bör förekomma i nyproducerade varor.</p> <p>Inom ramen för det arbete som pågår inom Miljömålskommittén och<br>Utredningen om genomförande av nya riktlinjer inom kemikaliepolitiken<br>kommer bl.a. målet definieras närmare. Regeringen avser att lägga en<br>miljömålsproposition i slutet av år 2000.</p> <p>Kemikalieinspektionen har presenterat ett förslag till förbud mot<br>användningen av vissa bromerade flamskyddsmedel i olika slags<br>produkter. Sådana regler måste emellertid utformas så att de överens-<br>stämmer med Sveriges förpliktelser i såväl EU som WTO. De ämnen<br>som föreslås förbjudas används eller har använts i stor utsträckning i IT-<br>utrustningar. Att en sådan användning upphör är ett viktigt led i arbetet<br>med att få IT-utrustningar mer kretsloppsanpassade.</p> <p>Statskontoret ställer omfattande miljökrav i sina ramavtals-<br>upphandlingar av IT-produkter för offentlig förvaltning i Sverige. Vad<br>gäller bromerade flamskyddsmedel formulerade Statskontoret redan i<br>1998 års ramavtalsupphandling av datorer och skrivare, tvingande krav<br>(s.k. skall-krav) att bromerade flamskyddsmedel och andra miljöfarliga<br>ämnen inte far förekomma i produkternas plasthöljen. Nästan alla<br>leverantörer kunde också uppfylla kravet. Dessa miljökrav kommer att<br>vidareutvecklas och preciseras i kommande upphandlingar, givetvis inom<br>ramen för EG-kommissionens meddelande om miljökrav vid offentlig<br>upphandling.</p> <p>IT inom kultur-, medie- och ungdomsområdena</p> <p>Flera av de övergripande målen för regerings IT-politik som anges i 1996<br>års IT-proposition är aktuella inom kultur-, medie- och<br>ungdomsområdena. Inom dessa politikområden arbetar regeringen för att<br>IT skall utnyttjas som medel för ökad kunskap, demokrati, rättvisa och<br>livskvalitet, för att skapa bred tillgång till information för ökad<br>delaktighet och kunskapsutveckling samt för att bevara och utveckla det<br>svenska språket och kulturen i en allt mer gränslös värld.</p> <p>Nedan beskrivs regeringens aktuella åtgärder för att bredda och<br>utveckla IT-användningen inom kulturområdet, medieområdet samt på<br>ungdompolitikens område.</p> <p>Kulturnät Sverige</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition skulle en samlad strategi för användning<br>av IT vid myndigheter och institutioner inom kulturområdet utformas.<br>När propositionen presenterades pågick en utredning som hade i uppdrag<br>att utforma en sådan strategi och dessutom att lämna förslag om upp-<br>byggnad av ett gemensamt kulturnät.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>204</p> <p>I sitt slutbetänkande IT i kulturens tjänst (SOU 1997:14) valde<br>utredaren att lägga tyngdpunkten vid förslagen om uppbyggnaden av ett<br>Kulturnät Sverige. Detta motiverades med att institutionerna hade alltför<br>olika verksamheter, förutsättningar och resurser för att kunna samlas<br>kring en gemensam IT-strategi. En sådan kunde av nödvändighet endast<br>innehålla principiellt hållna rekommendationer. Däremot skulle ett<br>framtida Kulturnät Sverige kunna utgöra fundamentet för en samlad IT-<br>strategi, eftersom institutionernas verksamheter och informationsresurser<br>då skulle göras tillgängliga i ett sammanhang.</p> <p>I enlighet med utredarens förslag beslutade regeringen i mars 1997 att<br>ge Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) i uppdrag att i projektform<br>bygga upp och inledningsvis administrera Kulturnät Sverige. Verk-<br>samheten inom IVA har under åren 1997-1999 finansierats av Stiftelsen<br>för Kunskaps- och kompetensutveckling, Stiftelsen framtidens kultur och<br>Riksbankens Jubileumsfond. Utvärderingen av projektet visade att<br>Kulturnät Sverige haft en framgångsrik start och är en samhällstjänst som<br>bör stå till medborgarnas förfogande utan kostnad.</p> <p>Enligt regeringens förslag i budgetpropositionen för år 2000 har<br>Statens kulturråd från och med år 2000 fått ansvar för den fortsatta<br>driften av Kulturnät Sverige.</p> <p>Syftet med Kulturnät Sverige skall vara att öka tillgängligheten till och<br>intresset för svensk kultur. Webbplatsen skall fungera som en gemensam<br>ingångssida som samlar och strukturerar det svenska kulturutbudet på<br>Internet för att underlätta för den enskilde att hitta det han eller hon<br>söker. Webbplatsen, eller kulturportalen som man också kan välja att<br>kalla den, utgör en viktig bas för kulturinstitutionernas och de fria<br>kulturutövarnas ansträngningar att nå ut med sin samlade kunskap och<br>information. Verksamheten skall bedrivas utifrån en vid definition av<br>kulturbegreppet och medverkan i kulturnätet skall vara kostnadsfri.</p> <p>Tillgänglighet till kulturarvet</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition skulle museerna och arkivmyndigheterna<br>ta aktiv del i utvecklingen av multimedier, digitaliseringssystem och<br>telekommunikation i syfte att öka tillgängligheten till kulturarvet.</p> <p>Uppfyllandet av denna ambition är en prioriterad kulturpolitisk<br>uppgift. Det är därför angeläget att arbetet med att öka möjligheterna att<br>ta del av museernas, arkivinstitutionernas och kulturmiljösektoms<br>material fortsätter.</p> <p>Museerna arbetar aktivt med att dokumentera samlingarna och ägnar<br>stor uppmärksamhet åt digitaliseringen. Det s.k. SESAM-proj ektet har<br>varit ett viktigt hjälpmedel i detta arbete. Satsningen, som avslutades<br>under år 1998, har utvärderats av Statskontoret. Utvärderingen pekar bl.a.<br>på att projektet i stor omfattning bidragit till ökad tillgänglighet till<br>museernas samlingar.</p> <p>Regeringen fattade den 24 februari 2000 beslut om en skrivelse till<br>riksdagen med en samlad bedömning av SESAM-proj ektets resultat (skr.<br>1999/2000:65). Projektet syftade bl.a. till att göra museernas och<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>205</p> <p>arkivens samlingar mer tillgängliga för andra museer och arkiv samt<br>forskare, skolor och allmänhet. Nya medier skulle användas i arbetet. I<br>65 procent av delprojekten utfördes någon form av digitaliseringsarbete.<br>Genom SESAM kom antalet föremål som är digitaliserade att öka med<br>över 30 procent. För många museer och arkiv blev SESAM-proj ektet<br>incitamentet för att påbörja datoriseringen av sina kataloger och register.<br>För andra som redan inlett arbetet innebar projektet en värdefull<br>förstärkning. Under projekttiden kom museernas föremålskatalog framför<br>allt att registreras i databaser tillgängliga på museerna.</p> <p>Många museer och arkiv har tillgängliggjort delar av samlingarna via<br>Internet. Samarbetsprojekt har inletts mellan museer, arkiv och bibliotek<br>för att få till stånd gemensamma databaser på Internet - med möjlighet<br>för användaren att söka information inom flera områden.</p> <p>Under år 1999 inleddes en treårig satsning för att bereda personer med<br>arbetshandikapp arbete och öka tillgängligheten till kulturarvet, Kultur-<br>arvs-IT (prop. 1998/99:1, utg.omr. 14). Genom digital registrering,<br>inläsning och bearbetning skall samlingar hos framför allt centrala<br>kulturarvsinstitutioner och regionala museer göras tillgängliga.</p> <p>Arbetet med att tillgängliggöra arkivmaterialet i digital form genom<br>bl.a. Internet, att utveckla digitala söksystem, dvs. förbättra den framtida<br>tillgången till uppgifter om arkivbestånden, att använda ny teknik vid<br>registreringen och att digitalisera arkivmaterial är av högsta prioritet för<br>arkivmyndigheterna. Genom arbetet ökar tillgängligheten till det<br>omfattande material som förvaras hos dessa myndigheter. Regeringen<br>avser att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över delar av<br>arkivväsendet. Utredningen kommer bl.a. att behandla frågan om hur<br>arkivmyndigheterna på bästa sätt kan rustas för att nya medier skall<br>bevaras, vårdas och tillgängliggöras.</p> <p>Ett viktigt led i arbetet med att förmedla kunskapen på kulturmiljö-<br>området till såväl myndigheter och kommuner som enskilda är att öka<br>den digitala tillgängligheten till den information som finns på området.<br>Riksantikvarieämbetet (RAÄ) bedriver ett stort antal register-<br>uppbyggnads- och inventeringsprojekt inom olika områden. Av stor<br>betydelse i det sammanhanget är RAA:s arbete med att utveckla den IT-<br>baserade tillgängligheten till fornminnesregistret. Detta arbete bedrivs<br>sedan år 1998 inom ramen för ett särskilt projekt, Fornminnes-<br>information. Av särskild betydelse för utvecklingen är att tillgången till<br>GIS-data underlättas för institutionerna inom området.</p> <p>Program för ökad kulturell tillgänglighet</p> <p>Statens kulturråd har regeringens uppdrag att under åren 1998-2000<br>fördela 30 miljoner kronor till lokala och regionala utvecklingsprojekt<br>inom ramen för ett särskilt program för ökad kulturell tillgänglighet.<br>Projekt med god lokal förankring som bedöms ge långsiktiga effekter och<br>som syftar till utveckling av modern informationsteknik och förbättrad<br>kommunikation bör prioriteras.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>206</p> <p>Exempel på projekt som hittills beviljats stöd är &quot;Arrangörer i<br>glesbygd - ett fönster för den lokala kulturen&quot;. Projektet drivs av<br>Riksteatern och omfattar en inventering och en utveckling av webbplatser<br>för lokala arrangörer. Västerbottens museum i Umeå har fått bidrag för<br>att i samverkan med kommuner och övriga museer i länet utveckla en ny<br>länsmuseimodell - det virtuella museet. Museet skall integrera det<br>digitala nätverksbyggandet i den fasta verksamheten med digitala<br>utställningar och digital presentation av länet. Svensk Arkivinformation<br>(SVAR) i Ramsele, Sollefteå kommun, har fatt projektbidrag för att<br>utveckla sin Internetbokhandel. Landstinget i Dalarna har fått bidrag till<br>projektet Kulturnät Dalarna som skall vara en samlingsplats för att<br>stimulera länets kulturutövare i olika åldrar att skapa produktioner i och<br>för Internet. Ytterligare ett exempel är Norrbottens läns landsting som<br>fått bidrag till utvecklingen av kulturdatabasen Arcticult som är en<br>regional kulturdatabas för Barentsområdet. Databasen skall innehålla<br>uppgifter om kultur och föreningar och vara en informationskälla för<br>regionens kulturliv.</p> <p>Kulturrådet skall slutredovisa programmet till regeringen senast den<br>31 mars 2001.</p> <p>Marksänd digital-TV</p> <p>Enligt 1996 års IT-proposition avsåg regeringen att utforma och förankra<br>riktlinjer som underlättar beslut om snabbt införande av digitala TV-<br>sändningar i marknätet, om åtgärder för att stärka och förtydliga public-<br>serviceverksamheten och om insatser för att säkra framtida svensk TV-<br>produktion med kultur och kvalitet.</p> <p>Riksdagen beslutade april 1997 (prop. 1996/97:67, bet. 1996/97:Kul7,<br>rskr. 1996/97:178) att digital marksänd TV skall introduceras i Sverige.<br>Införandet ska ske i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta<br>ställning till om och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. En<br>grundläggande förutsättning för en eventuell utbyggnad är att de digitala<br>marksändningarna bedöms ha ekonomisk bärkraft.</p> <p>Enligt prop. 1996/97:67 har statens åtgärder inom massmedieområdet<br>som sitt främsta syfte att säkerställa yttrandefrihet, tillgänglighet och<br>mångfald. Enligt riksdagen (bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178) bör<br>detta vara vägledande även inför den tekniska utveckling som nu pågår.<br>Introduktionen av digital-TV far inte innebära att publikens valfrihet<br>inskränks eller att Sveriges Televisions program inte längre kan nå alla i<br>hela landet. Digitaltekniken skall användas så att den vidgar<br>yttrandefriheten och mångfalden samt motverkar privat och offentlig<br>maktkoncentration.</p> <p>Regeringen fattade i november 1997 beslut om de fem sändnings-<br>områden som ska ingå i den första utbyggnadsetappen. Samtidigt fattades<br>beslut om direktiv för den parlamentariska Digital-TV-kommittén<br>(dir. 1997:134) som ska följa och utvärdera verksamheten och medverka<br>vid urvalet av programföretag genom att yttra sig till Radio- och TV-<br>verket över tillståndsansökningama.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>207</p> <p>I juni 1998 beslutade regeringen, på förslag från Radio- och TV-<br>verket, att ge elva företag tillstånd att sända digital marksänd TV. De<br>första bolagen startade sina sändningar i april 1999.</p> <p>I juni 1999 beslutade regeringen om ytterligare en frekvens för<br>marksänd digital-TV. Radio- och TV—verket utlyste fyra nya sändnings-<br>tillstånd i de områden som ingår i den första utbyggnadsetappen.<br>Regeringen har i januari 2000 meddelat ytterligare sändningstillstånd.<br>Fjorton företag har nu tillstånd att sända sammanlagt arton program-<br>kanaler i det digitala marknätet.</p> <p>Digital ljudradio (DAB)</p> <p>Våren 1995 beslutade riksdagen (prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:Ku47,<br>rskr. 1994/95:369) att digitala ljudradiosändningar skulle påbörjas i ett<br>begränsat antal områden.</p> <p>Reguljära DAB-sändningar har pågått sedan 1995 i fyra regioner i<br>Sverige, Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbotten. Sveriges Radio<br>AB och Utbildningsradion AB deltar. Regeringen fattade beslut om<br>sändningarna för Sveriges Radio och Sveriges utbildningsradio i<br>september 1995 respektive januari 1996.1 januari 1998 utökade Sveriges<br>Radio sina DAB-sändningar genom att starta en digital finskspråkig<br>kanal.</p> <p>Stimulans till ungdomars IT-användning</p> <p>Enligt regeringens skrivelse (skr. 1998/99:2) ville regeringen motverka<br>en ojämlik utveckling mellan ungdomsgrupper genom projekt som syftar<br>till att uppmuntra och stödja IT-användning bland ungdomar inom<br>ungdomsgruppen som i liten omfattning har tillgång till informations-<br>teknik i sin hemmiljö.</p> <p>Under avsnittet Kommande inriktning för stöd ur Allmänna arvsfonden<br>framhöll regeringen i skrivelsen 1996/97:125 Redovisning för<br>fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret<br>1995/96 vikten av att på olika sätt motverka att det framväxande<br>informations- och kunskapssamhället befäster gamla och skapar nya<br>klasskillnader. Regeringen angav i skrivelsen att projekt som syftar till<br>att stödja IT-användningen bland ungdomar inom ungdomsgrupper som i<br>liten omfattning har tillgång till IT i sina hemmiljöer kommer att<br>prioriteras vid fördelning av stöd ur arvsfonden.</p> <p>Under åren 1998 och 1999 har sju projekt beviljats sammanlagt</p> <p>1,6 miljoner kronor. Fyra av projekten är planerade treårsprojekt varav<br>hittills tre beviljats stöd för det första året och ett beviljats stöd för år två.<br>I regeringens proposition (prop. 1998/99:115) På ungdomars villkor<br>understryker regeringen vikten av en fortsatt prioritering av projekt som<br>motverkar en ojämlik utveckling på IT-området mellan ungdoms-<br>grupperna.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>208</p> <p>Ungdomskanalen</p> <p>Tillgång till information och kunskap är avgörande för ungdomars<br>möjlighet till inflytande både över sin egen livssituation och i samhället<br>som helhet. I dagens informationssamhälle är det också viktigt att kunna<br>gallra i informationen samt att kunna skapa sig en överblick på lämplig<br>nivå.</p> <p>Mot denna bakgrund gör regeringen i proposition (prop. 1998/99:115)<br>På ungdomars villkor bedömningen att en särskild arena på Internet med<br>riktad samhällsinformation till unga-Ungdomskanalen-bör inrättas<br>hösten 1999.</p> <p>Ungdomskanalen bör underlätta såväl tillgången till information som<br>möjligheten att kommunicera med olika beslutsfattare. Syftet är också att<br>stimulera ungdomars IT-användning genom att utveckla pedagogiska<br>metoder för informationssökning.</p> <p>Ungdomsstyrelsen har under år 1998 fått ekonomiskt stöd av<br>regeringen till uppbyggnaden av Ungdomskanalen. Vidare beviljade<br>regeringen i oktober 1999 Ungdomsstyrelsen ett bidrag om<br>1 500 000 kronor för genomförande av projektet under åren 1999 och<br>2000. Ungdomskanalen lanserades under hösten 1999 och har redan<br>erhållit flera utmärkelser både för innehåll och utseende.</p> <p>IT inom hälso- och sjukvård, social omsorg samt socialförsäkring</p> <p>Hälso- och sjukvård</p> <p>För att hälso- och sjukvården effektivt skulle kunna ta tillvara<br>möjligheterna som informationstekniken erbjuder krävdes enligt<br>regeringens skrivelse Informationssamhället inför 2000-talet (1998/99:2 )<br>att nya lednings- och organisationsformer utvecklades. Vidare måste<br>lösningarna tillgodose hälso- och sjukvårdspolitiska mål om god och<br>säker vård, god kvalitet och patienten i centrum. Arbetet måste också<br>utgå från en informationsteknisk gemensam infrastruktur och<br>gemensamma tillämpningar.</p> <p>I hittills bedrivet arbete har bl.a. behandlats nationella krav på<br>funktionalitet och innehåll i och struktur på elektroniska patientjournaler,<br>tekniska och logiska standarder för kommunikation och långtidslagring.<br>Arbetet har också resulterat i en nationell gemensam termdatabas, som<br>kan kopplas till den elektroniska journalen. Arbete har också skett<br>rörande modeller för hur patientintegriteten skall kunna bevaras på<br>betryggande sätt vid datakommunikation och lagring, men också för att<br>undvika förvanskning av information om patienterna. Visst ytterligare<br>utvecklingsarbete måste dock ske innan dessa IT-lösningar fullt ut kan<br>integreras i det dagliga arbetet inom hälso- och sjukvården.</p> <p>Uppföljningar som gjorts av förändringsarbetet inom vissa landstings-<br>områden visar på volymmässiga minskningar av pappershanteringen och<br>att vårdkvaliteten ökar främst genom kortare ledtider. Patienter och<br>läkare kan snabbare och lättare få besked om undersökningsresultat.<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>209</p> <p>Resultaten hittills har också rönt uppskattning internationellt, särskilt vad<br>gäller arbetet med elektroniska journaler och säkerhet och integritet.</p> <p>Inom EU:s ram har arbete påbörjats för att i första hand skapa en<br>gemensam marknad för IT-produkter inom hälso- och sjukvård. Arbete<br>pågår dessutom inom EU med svensk medverkan beträffande bl.a.<br>gemensamma informationsstrukturer samt säkerhet och sekretess som har<br>sin grund i patientens integritet.</p> <p>Överväganden pågår nu om nya former för det centrala stödet till<br>utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården. Landstingsförbundet i<br>samverkan med Svenska kommunförbundet utreder hur organisationen<br>för IT-strategisk samverkan på nationell nivå bör utformas. Olika<br>intressenter bedömer det vidare vara av stort värde om ett<br>kompetenscentrum för hälso- och sjukvårdsinformatik (eller medicinsk<br>informatik) kan skapas. En samverkan mellan staten, sjukvårdshuvud-<br>männen och universitet och högskolor är därför önskvärd, inte minst för<br>att klara ett kraftfullt svenskt agerande avseende IT-frågoma på det<br>europeiska planet.</p> <p>Alkohol- och narkotikaprevention</p> <p>Inom Socialdepartementet finns webbplatsen Drugsmart, ett alkohol- och<br>narkotikapolitiskt forum på Internet. Drugsmart, som startade höst-<br>terminen 1998, vänder sig främst till yngre tonåringar samt deras lärare.<br>Webbplatsen består av fakta och information, spel och övningar,<br>lärarhandledning och möjlighet till kommunikation och diskussion.<br>Genom att öka kunskapen samt tillåta och stimulera till debatt i för<br>många ungdomar väsentliga existentiella frågor om droger och<br>droganvändning skall ungdomarna stödjas i valet av en drogfri livsstil.</p> <p>Drugsmart hade under sin första säsong - höstterminen 1998 och<br>vårterminen 1999 - omkring 100 000 besökare. Både den utvärdering<br>som genomfördes bland lärare under vårterminen och de dagliga<br>kontakter som redaktionen har med Drugsmarts besökare bekräftar att<br>webbplatsen fyller ett stort behov.</p> <p>Ansvaret för den fortsatta driften av Drugsmart överfördes den<br>15 februari år 2000 från Socialdepartementet till Centralförbundet för<br>Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN).</p> <p>Funktionshindrade och äldre</p> <p>Hjälpmedelsinstitutet har på regeringens uppdrag utarbetat ett IT-<br>program med inriktning på funktionshindrade och äldre. Regeringen<br>stöder programmet, och har beslutat att under en tvåårsperiod avsätta<br>sammanlagt 60 miljoner kr ur Allmänna arvsfonden, som stöd för<br>finansiering av programmet. Programmet bedrivs i nära samarbete med<br>brukargrupper och avser bl.a. utveckling, anpassning och utvärdering av<br>IT-baserade produkter och tjänster. Olika insatser pågår också för att höja<br>IT-kompetensen för funktionshindrade och organisationer inom<br>handikapprörelsen samt öka medvetenheten hos bl.a. beslutsfattare om</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>210</p> <p>IT:s betydelse för människor med funktionshinder. Det är dock för tidigt<br>att dra några slutsatser om effekterna.</p> <p>Dessutom pågår inom olika samhällsområden aktiviteter för att<br>förbättra IT-stödet för funktionshindrade och äldre. Närings- och teknik-<br>utvecklingsverket (NUTEK) har t.ex. på regeringens uppdrag utarbetat<br>ett forskningsprogram där funktionshindrades behov beaktas.</p> <p>NUTEK och Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har till-<br>sammans med Hjälpmedelsinstitutet fortsatt och fördjupat sitt samarbete<br>om IT för funktionshindrade och äldre. Ett av tre prioriterade områden är<br>IT för barn med funktionshinder.</p> <p>Post- och telestyrelsen och Informationstekniska standardiseringen<br>(ITS) ansvarar tillsammans för en arbetsgrupp där handikapp-<br>organisationer, Hjälpmedelsinstitutet, företag och andra myndigheter<br>ingår. De skall tillsammans identifiera behov av åtgärder och föra ut<br>kunskap samt öka medvetenheten om funktionshindrades behov vid<br>standardisering och beträffande teletjänster och terminaler. Inom<br>skolområdet behandlas frågor som rör utveckling av läromedel för elever<br>med funktionshinder samt tillgång till datorer.</p> <p>Regeringen har inom ramen för den år 1998 beslutade handlingsplanen<br>för äldrepolitiken beslutat om medel för olika satsningar inom IT-<br>området. Detta gäller bl.a. projekt med inriktning på äldre med<br>funktionshinder och projekt som syftar till att föra samman äldre och<br>yngre IT-användare. Dessutom har inom ramen för det av FN utlysta<br>äldreåret 1999 ett antal IT-satsningar redan genomförts i syfte att hjälpa<br>äldre att komma över det motstånd många känner mot ny teknik. En<br>mässa om äldre och IT har genomförts och i september 1999 hade nästan<br>samtliga bibliotek i landet aktiviteter där äldre inbjöds att surfa på<br>Internet. Över 30 000 äldre besökte därvid biblioteken.</p> <p>Standardisering och forskning inom telekommunikationsområdet för<br>personer med funktionshinder</p> <p>I propositionen Funktionshindrades tillgång till teletjänster<br>(prop. 1995/96:86) redovisades den inriktning som, inom området<br>telekommunikationer och handikapp, ligger till grund för forsknings- och<br>utvecklingsinsatser samt standardiseringsarbetet. I denna proposition<br>pekar regeringen på nödvändigheten av en samlad utvärdering av<br>telekommunikationsområdet med inriktning mot funktionshindrandes<br>behov görs inom 3 år. I Trafikutskottets betänkande (bet. 1995/96 :TU9)<br>Funktionshindrades tillgång till teletjänster hemställde utskottet att<br>riksdagen skulle godkänna de föreslagna riktlinjerna för forskning och<br>utveckling samt standardisering inom området telekommunikationer och<br>handikapp. Mot bakgrund av detta uppdrog därför regeringen åt<br>Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) att den 30 oktober 1998<br>redovisa en samlad bedömning av vilka möjligheter som funktions-<br>hindrade har inom telekommunikationsområdet och funktionshindrades<br>behov av standardisering och utveckling av nya tjänster. I uppdraget<br>ingick också att redovisa utvecklingen av arbetet med det<br>forskningsprogramarbete som KFB och NUTEK initierade 1995 inom<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>211</p> <p>området telematik och funktionshinder. Nedan redovisas resultatet av<br>detta uppdrag.</p> <p>Post- och telestyrelsen leder en standardiseringsgrupp, (AG), med<br>uppgift att öka medvetenheten och kunskapen om funktionshindrades<br>behov vid standardisering av teletjänster och terminaler. Gruppen skall<br>säkra att handikappaspektema beaktas i det nationella och internationella<br>standardiseringsarbetet. Verksamheten berör främst områden som<br>taltelefoni, texttelefoni, multimedia, talsvarssystem och smart card.<br>Gruppen har arbetat för introduktion av ett antal internationella<br>standarder för telefoni som ljudförstärkning, induktiv koppling och<br>elektrisk koppling. Pågående arbetet koncentreras till textkommunikation<br>i multimedia och textkonversation i IP-nät. För alla standarder gäller att<br>dessa är frivilliga överenskommelser. Därav krävs, förutom själva<br>standardiseringen, även insatser bl.a. i form av information för att<br>befintliga standarder skall tillämpas.</p> <p>Sedan 1995 har KFB tillsammans med NUTEK ett gemensamt<br>forskningsprogram för Telematik och funktionshinder. Programmet har,<br>med betoning på beteendevetenskap med teknik som plattform, fördelat<br>ca. 24 miljoner kronor 1995-1997, med målet att ge funktionshindrade<br>möjlighet till kommunikation, information och livskvalitet. Då<br>programmet, vid utvärderingen, pågått i knappt tre år kunde relativt få<br>konkreta resultat redovisats. I den av regeringen beställda utredningen<br>konstaterar KFB att en utvärdering av forskningsprogramarbetet från<br>år 1998 visade att beviljade projekt inom ramen för programmet är<br>relevanta för forskningsområdet och att resultaten kommer att vara<br>värdefulla för målgruppen. Planeringsanslag och anordnande av<br>seminarier m.m. kring viktiga projektansökningar anges som lovvärda<br>styrgruppsaltemativ. Som svagheter ses brister i informationsspridning,<br>industrins sparsamma representation i projekten och det begränsade<br>användarinflytandet i beslutsprocessen. En fortsättning av programmet<br>med koncentration på telematik för funktionshindrade och äldre samt en<br>förstärkning av antalet intressenter som breddar den finansiella basen<br>rekommenderas av utredaren. KFB antog på styrelsemöte i oktober 1998<br>detta som riktlinjer för det fortsatta arbetet inom området IT och<br>funktionshinder för perioden 1999-2002.</p> <p>Regionalt IT-projekt om utsatta barn</p> <p>Ett arbete som rör utsatta barn pågår, med koppling till det samarbete<br>som sker inom Östersjöregionen, inom Socialdepartementets särskilda<br>arbetsgrupp för barnfrågor - The Swedish Special Group for Children at<br>Risk in the Baltic Sea Region. Projektet är inriktat på att skapa:</p> <p>• Förståelse bland politiker och myndigheter om problemets omfattning<br>och att det behövs ett intradisciplinärt samarbete.</p> <p>• Ett nätverk av kontakter mellan regionens alla aktörer.</p> <p>Nätverket byggs upp med hjälp av informationstekniken. Projektidén är<br>att komplettera Östersjösekretariatets befintliga webbplats med en<br>intranetfacilitet som gör det möjligt att:</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>212</p> <p>- överföra större informationsmängder, för t.ex. telekonferenser och<br>distansundervisning</p> <p>- tillhandahålla en möjlighet för myndigheter, organisationer, experter<br>att utbyta erfarenheter och ge möjlighet till konsultationer och<br>handledning.</p> <p>Socialförsäkringar</p> <p>Det finns ett stort behov av vidareutveckling av socialförsäkringens<br>administration och ett omfattande och flerårigt samlat utvecklingsarbete<br>har därför påbörjats. Inriktningen är bl.a. att förkorta handläggningstider<br>samt att höja kvaliteten, öka likformigheten och förbättra kostnads-<br>effektiviteten i ärendehandläggningen. Lednings- och organisations-<br>formerna liksom kompetensen skall utvecklas med tyngdpunkt i att de<br>försäkrade ställs i centrum. Ett vidareutvecklat IT-stöd är en viktig del av<br>denna strategi.</p> <p>Riksförsäkringsverket har som ansvarig systemägare för social-<br>försäkringens gemensamma IT-system ett särskilt ansvar för utvecklings-<br>arbetet. Arbetet skall bedrivas så att de frekvent förekommande löpande<br>ändringarna av bestämmelser m.m. inom socialförsäkringen kan hanteras<br>tillsammans med det omfattande utvecklingsarbetet. Bl.a. har betydande<br>insatser redan gjorts för att genomföra det nya pensionssystemet<br>samtidigt som ett intensivt utvecklingsarbete även inom andra<br>försäkringsområden pågår. Inriktningen är att huvuddelen av<br>ärendehandläggningen under de närmaste åren skall ges förbättrat IT-stöd<br>som bl.a. skall medföra bättre service gentemot de försäkrade.<br>Försäkringskassorna skall som ett led i detta utvecklingsarbete förbättra<br>arbetsformer, arbetssätt och kompetens.</p> <p>Ett exempel på serviceförbättringarna är att varje försäkrad via enkla<br>IT-rutiner själv kan ta fram sin egen personliga pensionsprognos i det<br>nya pensionssystemet. Allmänhetens möjligheter till självbetjäning via<br>ett utvecklat IT-stöd hos försäkringskassorna avses gradvis komma att<br>öka inom olika försäkringsområden på motsvarande sätt som nu sker<br>beträffande pension. Inriktningen är att det samlade utvecklingsarbetet<br>skall vara genomfört år 2005.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 1</p> <p>213</p> <h3>Sammanfattning av Statskontorets rapport &quot;Svenska Prop. 1999/2000:86<br>delen av Internet&quot; (1997:18)</h3> <h4>Uppdraget</h4> <p>Regeringen (Kommunikationsdepartementet) beslöt den 26 september<br>1996 att Statskontoret skulle utreda den svenska delen av Internet.<br>Utredningen överlämnades av Statskontoret till Kommunikations-<br>departementet den 1 oktober 1997. Utredningens resultat redovisades i<br>Statskontorets rapport 1997:18 &quot;Svenska delen av Intemet-struktur,<br>säkerhet och regler&quot;.</p> <p>Uppdraget omfattade att beskriva Internet i dagsläget, analysera fram-<br>tida krav, föreslå åtgärder till förändringar, undersöka behovet av och<br>förutsättningar för att öka säkerheten och användbarheten av Internet.<br>Uppdraget avsåg i huvudsak frågor som hade samband med datatrans-<br>mission av IP-paket. I direktiven angavs att staten endast i undantagsfall<br>skall ingripa med reglering. Branschen skall i så stor utsträckning som<br>möjligt ta ansvar för krav på nätoperatörer.</p> <p>Statskontoret genomförde utredningen med bl.a. stöd av SNUS<br>(Swedish NetWork Users Society) och SEIS (Säkrad Elektronisk<br>Information i Samhället). Samråd genomfördes under september 1997<br>med nitton organisationer.</p> <p>Internets huvudkomponenter</p> <p>Internet är ett nät av nät. Varje delnät drivs och finansieras av den som är<br>delnätets operatör. Användarna av nätet betalar för sin anslutning till<br>Internet. Huvudkomponenterna i den svenska delen av Internet är:</p> <p>• operatörernas nät med tillhörande stödsystem</p> <p>• användarnas nät</p> <p>• gemensamma resurser för alla operatörer och användare</p> <p>För att delnäten tillsammans ska fungera som ett nät krävs gemensamma<br>regler för hur det sak byggas upp och drivas samt vissa funktioner som<br>drivs gemensamt av operatörerna. Utredningen identifierade ett antal<br>sådana gemensamma resurser (se nedan).</p> <h4>Utredningens förslag och bedömningar</h4> <p>Statskontoret föreslog att ytterligare knutpunkter (utöver den i Stockholm<br>och den som planerades att startas i Göteborg december 1997) för sam-<br>trafik mellan operatörer, så att alla användare kan nå alla, etableras<br>successivt med början i Malmö/Lund-regionen och därefter i Sundsvall.</p> <p>Utöver de knutpunkterna föreslog Statskontoret att de gemensamma<br>nätresurserna bl.a. skulle omfatta följande:</p> <p>214</p> <p>• Domännamnssystemet (DNS) för landskoden för Sverige ”.se&quot; och<br>för roten för det globala domännamnsträdet</p> <p>• Tidservrar för nationell tid via nätet</p> <p>• Vägvalsregister</p> <p>• Hantering av domännamn för toppdomänen ”.se ”</p> <p>Statskontoret förslog även hur anskaffning, placering och drift av de ge-<br>mensamma nätresurserna borde ske liksom hur dessa kunde finansieras.</p> <p>Statskontoret föreslog dessutom en definition av Internetoperatör, att<br>vissa krav ställs på en Internetoperatör och vad en tjänst som en operatör<br>levererar till en kund minst bör omfatta (minimal IP-tjänst).</p> <p>Statskontoret gjorde också följande bedömningar:</p> <p>• Netnod Internet Exchange i Sverige AB, som hade etablerat den na-<br>tionella knutpunkten i Stockholm, även var lämplig att etablera och<br>ansvara för driften av övriga föreslagna nationella knutpunkter,</p> <p>• Den organisation som The Swedish Chapter of the Internet Society,<br>ISOC-SE byggt upp för domännamns-hanteringen hade förutsätt-<br>ningar att fungera bra, dock föreslogs att en samrådsgrupp med del-<br>tagare från lämpliga myndigheter skulle bildas,</p> <p>• Regelverket för hantering av domännamn för toppdomänen ”.se” är<br>till fyllest.</p> <p>Statskontoret lämnade även vissa rekommendationer bl.a. gällande<br>säkerhetsfrågor.</p> <p>Statskontoret konstaterade att branschen i stor utsträckning var villig<br>att själv reglera och driva de gemensamma nätfunktionema.<br>Statskontorets ansåg att det dock fanns skäl att utvärdera hur väl ut-<br>redningens förslag genomförs för att kunna göra en bedömning om<br>eventuellt ytterligare åtgärder krävs för att erhålla ett robustare Internet i<br>Sverige. Därför föreslog Statskontoret att regeringen hösten 1998 skulle<br>ta initiativ till en sådan utvärdering.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 2</p> <p>215</p> <h3>Sammanfattning av Statskontorets rapport<br>Sammanhållen strategi för samhällets IT-säkerhet<br>(1998:18)</h3> <p>Regeringen beslutade den 25 september 1997 att uppdra åt Statskontoret<br>att ta fram en sammanhållen strategi som preciserar statens ansvar och<br>anger hur säkerhetsarbetet kan inordnas i det nationella handlings-<br>programmet för IT samt hur arbetet med IT-säkerhetsfrågor bör organi-<br>seras och fördelas mellan olika statliga myndigheter.</p> <p>Strategin skulle innehålla långsiktiga övergripande gemensamma mål<br>samt förhållnings- och tillvägagångssätt för samhällets IT-säkerhet.<br>Uppdraget omfattar även förslag till hur Sveriges medverkan i det inter-<br>nationella IT-säkerhetsarbete skall koordineras.</p> <p>Den 24 juni 1998 överlämnade Statskontoret rapporten Sammanhållen<br>strategi för samhällets IT-säkerhet (1998:18). I rapporten finns bl.a. en<br>analys av tidigare utredningar på området och en genomgång av IT-<br>säkerhetsarbetet i andra länder. Statskontorets rapport har remiss-<br>behandlats. Remissyttrandena finns samlade i Näringsdepartementets<br>ärende dnr N1999/504/ITFoU. Statskontoret lämnar i rapporten ett för-<br>slag till informationssäkerhetsstrategi som sammanfattas nedan.</p> <p>Sårbarhet och risker</p> <p>Statskontoret gör bedömningen att samhället är i dag betydligt mer sår-<br>bart än tidigare samtidigt som möjligheterna till kontroll försvårats.<br>Riskerna är stora att konsekvenserna av störningar i informations-<br>systemet fördjupas om inte säkerhetsarbetet håller jämn takt. Det är<br>viktigt att statsmakterna formulerar en sammanhållen strategi för<br>informationssäkerhet där mål, riktlinjer, organisation och ansvarsfördel-<br>ning läggs fast.</p> <p>Nedan redogörs i förkortad form för Statskontorets förslag till en<br>sammanhållen strategi samt förslag till åtgärder för hur en sådan strategi<br>kan uppnås.</p> <p>Utgångspunkter för en informationssäkerhetsstrategi</p> <p>Utgångspunkten för regeringens strategi om informationssäkerhet bör<br>enligt Statskontoret vara att varje företag, organisation och myndighet<br>ansvarar för att den egna informationsbehandlingen sker med be-<br>tryggande säkerhet. Riksdag och regering bör emellertid ha det över-<br>gripande strategiska ansvaret för samhällets informationsförsörjning, IT<br>och informationssäkerhet främst när det gäller samhällsviktiga funk-<br>tioner.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 3</p> <p>216</p> <p>Ansvarsfördelning och samordning</p> <p>Enligt Statskontorets forslag har staten har det övergripande ansvaret för<br>alla samhällsviktiga funktioner. Staten har vidare ett direkt ansvar för den<br>statliga sektorns informationsförsörjning.</p> <p>En samordning bör enligt Statskontoret ske inom regeringen av inte<br>bara IT-frågor utan även frågor kring informationssäkerhet i samhället.<br>För att möjliggöra en bred samverkan mellan privat och offentlig sektor<br>på hög nivå bör ett rådgivande organ skapas, med representanter för alla<br>delar av samhället, som knyts till regeringen.</p> <p>Det verkställande ansvaret inom säkerhetsområdet bör åvila de<br>myndigheter som var och en inom sitt område har ett delansvar. En<br>myndighet bör emellertid utses som ansvarar för samordning av arbetet<br>med informationssäkerhet. ÖCB föreslås få ansvaret att samordna<br>informationssäkerhetsfrågor. För att göra den offentliga förvaltningen till<br>en effektiv och säker användare och föregångare på IT-området krävs<br>dessutom ett förebyggande arbete i form av råd och rekommendationer<br>om teknik och tillämpningar. Statskontoret föreslås få i uppgift att förse<br>myndigheterna med sådan vägledning.</p> <p>Statskontorets förslag till åtgärder för bättre informationssäkerhet</p> <p>Statskontoret lämnar i rapporten förslag på åtgärder för bättre informa-<br>tionssäkerhet.</p> <p>• Alla samhällsviktiga funktioner skall på sikt vara certifierade<br>avseende säkerhet, kvalitet och tillgänglighet.</p> <p>• Alla myndigheter, som är ansvariga för system eller information av<br>samhällsviktigt slag bör i sina regleringsbrev åläggas att årligen göra<br>risk- och säkerhetsanalyser. Analyserna bör rapporteras till ÖCB.<br>Rapporteringsskyldigheten bör utvärderas efter tre år.</p> <p>• En organisation för incidentrapportering bör skapas. ÖCB föreslås få<br>ansvaret att bygga upp en sådan hantering.</p> <p>• Möjligheterna till en harmonisering av befintlig lagstiftning inom<br>området informationssäkerhet bör utredas.</p> <p>• Regeringen bör ta initiativ till att genomföra en kartläggning av<br>tillgång till och behov av utbildning inom området informations-<br>säkerhet.</p> <p>• De organisationer som bär ett särskilt ansvar för informationssäkerhet<br>i samhällets informationsförsörjning bör stimuleras till att sprida<br>information om ämnet informationssäkerhet i både skolan och<br>arbetslivet.</p> <p>• IT-kunskaper bör anges bland de meriterande utbildningar som anges<br>för att söka till utbildning som leder till tjänster inom rättsväsendet,<br>polis, åklagare och domare.</p> <p>• Det av stor vikt att myndigheternas ledning tar ett särskilt ansvar för<br>att deras anställda ges lämplig utbildning i informationssäkerhet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 3</p> <p>217</p> <p>Ett säkrare Internet</p> <p>En säker infrastruktur för Internet utgör en del av Statskontorets förslag<br>till strategi för samhällets IT-säkerhet och rapporten innehåller ett antal<br>förslag för att erhålla en säkrare infrastruktur för Internet. Bland annat<br>föreslår Statskontoret att den svenska delen av Internet skall kunna drivas<br>oberoende av funktioner i utlandet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 3</p> <p>218</p> <h3>IT-infrastrukturutredningens förslag till ändring i<br>ledningsrättslagen</h3> <h4>Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)</h4> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om ledningsrättslagen (1973:1144) att 10 §<br>skall ha följande lydelse samt att en ny paragraf, 3 a §, av följande<br>lydelse införs.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>3a§</p> <p>Ledningsrätt, som avser ut-<br>rymme för ledning som avses i 2 §<br>först stycket 2, innefattar rätt att<br>inom utrymmet anlägga ledningar<br>som avses i 2 § första stycket 1.</p> <p>10 §</p> <p>Ledningsrätt för ej upplåtas, om olägenhet av någon betydelse<br>uppkommer för allmänt intresse.</p> <p>Första stycket gäller icke när upplåtelsen är till övervägande nytta från<br>allmän synpunkt.</p> <p>Upplåtelse för teleledning som<br>ingår i telekommunikationssystem<br>för allmänt ändamål skall anses<br>vara till övervägande nytta från<br>allmän synpunkt, om inte särskilda<br>förhållanden föreligger.</p> <p>1. 10 § andra stycket skall tillämpas i sin äldre lydelse vid förrättning<br>som anhängiggjorts före lagens ikraftträdande.</p> <p>2. Denna lag träder i kraft den</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 4</p> <p>219</p> <h3>Förteckning över remissinstanser</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 5</p> <p>Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter<br>över betänkandet Bredband for tillväxt i hela landet (SOU 1999:85).</p> <p>Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Malmö tingsrätt, Statskontoret,<br>Delegationen för utländska investeringar i Sverige (Invest in Sweden<br>Agency), Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Överstyrelsen för<br>civil beredskap, Försvarets forskningsanstalt, Försvarshögskolan, Arbets-<br>gruppen om informationskrigföring (Fö 1997:A), Ekonomistymings-<br>verket, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i<br>Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i<br>Norrbottens län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västra<br>Götalands län, Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Jönköping,<br>Riksföreningen for elektronisk kunskapsöverföring, Högskolan i<br>Karlskrona/Ronneby, Kungliga Tekniska högskolan, Luleå tekniska<br>universitet, Centrum for distansöverbryggande teknik, Lunds tekniska<br>högskola, Konsumentverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Stiftelsen för<br>kunskaps- och kompetensutveckling, Lantmäteriverket, Radio- och TV-<br>verket, Teracom AB, Boverket, Post- och telestyrelsen, Vägverket,<br>Banverket, Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Luftfarts-<br>verket, Sjöfartsverket, Statens institut för kommunikationsanalys,<br>Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket,<br>Glesbygdsverket, Statens institut för regionalforskning, Affärsverket<br>svenska kraftnät, IT-kommissionen, Regionalpolitiska utredningen,<br>Kalmar läns landsting, Arvidsjaurs kommun, Borlänge kommun,<br>Göteborgs kommun, Karlskrona kommun, Landskrona kommun, Malmö<br>kommun, Sandvikens kommun, Sollefteå kommun, Tranås kommun,<br>Töreboda kommun, IT Blekinge, IT Kronoberg, IT Norrbotten, Stiftelsen<br>för samverkan mellan universiteten i Uppsala, näringsliv och samhälle<br>(STUNS), Hjälpmedelsinstitutet, Swedish University NetWork (SUNET),<br>IT-fÖretagen, IT-hemma.se, Kabel-TV-fÖreningen, Landsorganisa-<br>tionen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund, SABO, Svenska<br>arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Kommunförbundet, Svenska<br>Landstingsförbundet, Svenska stadsnätsföreningen, Sveriges<br>akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges industriförbund,<br>Tjänstemännens centralorganisation (TCO), AB Stokab,<br>Bredbandsbolaget AB, Ericsson, Sverige AB, Europolitan AB, Sydkraft<br>AB, Tele2 AB, Telenordia AB, Telia AB, Utförs AB, Vattenfall AB och<br>Handikappförbundens samarbetsorgan.</p> <p>Synpunkter har även på eget initiativ inkommit från:</p> <p>Ovanåkers kommun, Hedemora kommun, RegNet i Gävleborg,<br>Stockholms stad, Hyresgästernas riksförbund, Hela Sverige ska leva,<br>Näringslivets telekommitté (NTK), The Swedish Chapter of the Internet<br>Society (ISOC-SE), Företagarnas Riksorganisation (FR), Norrlands<br>Universitetssjukhus, Medicinsk Teknik &amp; Informatik, Västerbottens läns<br>landsting, Paj ala kommun, Regionförbundet i Kalmar län, Promise,</p> <p>220</p> <p>Producenter av Interaktiva Medier i Sverige, TietoEnator, Centrum för<br>Distansöverbryggande Teknik (CDT), Västavik Resurs- och Utvecklings-<br>center (VRC), IT-forum Stockholms län, Ovanåkers kommun, SOF-<br>Swedish Operator Forum, Landstinget Gävleborg, Mälardalsrådet,<br>Västerbottens läns landsting, Industriförbundet, Synskadades Riks-<br>förbund SRF, Robertsfors kommun, SEKO och Landstinget i Uppsala<br>län.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 5</p> <p>221</p> <h3>Lagrådsremissens lagförslag &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;^Prop-^1999/2000:86</h3> <p>Bilaga 6</p> <h4>Förslag till lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144)</h4> <p>Härigenom föreskrivs att det i ledningsrättslagen (1973:1144) skall<br>inforas tre nya paragrafer, 3 a, 13 d och 29 a §§, av följande lydelse.</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Nuvarande lydelse</p></td><td> <p>Föreslagen lydelse</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>3a§</p> <p>Ledningsrätt som avser sådan<br>ledning som anges i 2 § första<br>stycket 2 ger ledningens inne-<br>havare rätt att inom det utrymme<br>som har upplåtits för ledningen<br>dra fram och begagna även<br>sådana ledningar som anges i 2 §<br>första stycket 1.</p> <p>Ledningens innehavare får dra<br>fram ledning med stöd av första<br>stycket tidigast två veckor efter det<br>att fastighetens ägare underrättats<br>om när arbetet skall påbörjas.<br>Underrättelse skall anses ha skett<br>när meddelandet sänts till<br>fastighetsägaren under dennes<br>adress.</p> <p>13 d§</p> <p>I fråga om ersättning för skada<br>och intrång på grund av att<br>ledningen dras fram och begagnas<br>med stöd av 3 a § skall be-<br>stämmelserna i 4 kap. exprop-<br>riationslagen (1972:719) till-<br>ämpas.</p> <p>I fråga om värdeökning skall<br>4 kap. 3 f &nbsp;&nbsp;&nbsp;expropriationslagen</p> <p>dock tillämpas för värdeökning<br>som ägt rum under tiden från<br>dagen tio år före det att fastighets-<br>ägaren underrättats om när<br>arbetet skulle påbörjas.</p> <p>29 a §</p> <p>Bestämmelserna i exprop-<br>riationslagen (1972:719) skall<br>tillämpas i fråga om talan om</p></td></tr> </table> <p>222</p> <p>ersättning enligt 13 d §.</p> <p>I fråga om rättegångskostnader<br>gäller dock vad som sägs i<br>16 kap. 14 § andra och tredje<br>stycket, 17 kap. 3 § andra stycket<br>och 18 kap. 2 § andra stycket<br>fastighetsbildningslagen<br>(1970:988) om rättegångs-<br>kostnader i mål om inlösen-<br>ersättning.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. De nya bestämmelserna skall<br>tillämpas även på ledningsrätter för starkströmsledningar som har<br>upplåtits före ikraftträdandet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 6</p> <p>223</p> <h3>Lagrådets yttrande</h3> <p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-10</p> <p>Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne<br>Billum, justitierådet Göran Regner.</p> <p>Enligt en lagrådsremiss den 3 februari 2000 (Näringsdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om<br>ändring i ledningsrättslagen (1973:1144).</p> <p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Carin<br>Bratt.</p> <p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 7</p> <p>224</p> <h3>Distansarbetsutredningens lagförslag</h3> <h4>Förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om<br>anställningsskydd</h4> <p>22 §</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 8</p> <p>Vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta</p> <p>följande turordningsregler.</p> <p>Har arbetsgivaren flera drifts-<br>enheter, fastställs en turordning för<br>varje enhet för sig. Om arbets-<br>givaren är eller brukar vara bunden<br>av kollektivavtal, fastställs en<br>särskild turordning för varje av-<br>talsområde. Finns det i ett sådant<br>fall flera driftsenheter på samma<br>ort, skall inom en arbetstagar-<br>organisations avtalsområde fast-<br>ställas en gemensam turordning<br>för samtliga enheter på orten, om<br>organisationen begär det senast vid<br>förhandlingar enligt 29 §.</p> <p>Har arbetsgivaren flera driftsen-<br>heter, fastställs en turordning för<br>varje enhet för sig. Enbart den<br>omständigheten att en arbets-<br>tagare har sin arbetsplats förlagd<br>till sin egen bostad medför inte att<br>den arbetsplatsen utgör en egen<br>driftsenhet. Om arbetsgivaren är<br>eller brukar vara bunden av<br>kollektivavtal, fastställs en särskild<br>turordning för varje avtalsområde.<br>Finns det i ett sådant fall flera<br>driftsenheter på samma ort, skall<br>inom en arbetstagarorganisations<br>avtalsområde fastställas en</p> <p>gemensam turordning för samtliga<br>enheter på orten, om organisa-<br>tionen begär det senast vid för-<br>handlingar enligt 29 §.</p> <p>Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt i vaije<br>arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbets-<br>tagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med<br>kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde.<br>Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos<br>arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen<br>att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.</p> <p>225</p> <p>8 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 86</p> <h3>Förteckning över remissinstanser</h3> <p>Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter<br>över betänkandet Distansarbete (SOU 1998:115)</p> <p>Kammarrätten i Göteborg, Arbetsdomstolen, Datainspektionen, Justitie-<br>kanslern, IT-kommissionen, Riksförsäkringsverket, Handikappombuds-<br>mannen, Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Statskontoret, Statistiska<br>Centralbyrån, Arbetsgivarverket, Linköpings universitet, Tekniska<br>högskolan i Luleå, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen,<br>Rådet för arbetslivsforskning, Arbetslivsinstitutet, Jämställdhetsombuds-<br>mannen, JämO, Samhall AB, ILO-kommittén, NUTEK, Glesbygds-<br>verket, Handikappförbundens samarbetsorgan, Landsorganisationen i<br>Sverige, LO, Tjänstemännens Centralorganisation, TCO, Sveriges<br>Akademikers Centralorganisation, SACO, Svenska Arbetsgivareföre-<br>ningen, Landstingsförbundet, Arbetsgivaralliansen, Föreningen för<br>arbetarskydd, Kommunikationsforskningsberedningen och Industri-<br>förbundet.</p> <p>Synpunkter har även på eget initiativ inkommit från:</p> <p>Säljarnas Riksförbund, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms<br>universitet, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, De små<br>kommuneras samverkan SmåKom.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 9</p> <p>226</p> <h3>Lagrådets yttrande</h3> <p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-03-06</p> <p>Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby, justitierådet Leif<br>Thorsson, regeringsrådet Rune Lavin.</p> <p>Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 2000 (Näringsdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om<br>ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.</p> <p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Helga<br>Hullmann.</p> <p>Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 10</p> <p>227</p> <h3>Ordförklaringar och förkortningar</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 11</p> <p>accessnät</p> <p>ADSL<br>asymmetrisk</p> <p>kommunikation</p> <p>bandbredd</p> <p>bit<br>bit/s<br>bredband</p> <p>byte</p> <p>DAB</p> <p>DECT</p> <p>DNS</p> <p>domän</p> <p>EDGE</p> <p>e-post</p> <p>Ethernet<br>fastighetsnät</p> <p>GHz</p> <p>Gbit/s</p> <p>GIT</p> <p>GPRS</p> <p>GSM</p> <p>Nät som användare och organisationer utnyttjar<br>för åtkomst till annat nät.</p> <p>Asymmetric Digital Subscriber Line, se även<br>xDSL.</p> <p>Asymmetrisk kommunikation innebär att<br>överföringskapaciteten högre i riktningen till<br>användaren (nedåtriktningen), än från användaren.<br>Frekvensområde som används för överföring av<br>signaler. Vid datakommunikation anges<br>bandbredden i antal överförda bit per sekund på<br>grund av att överföringskapaciteten är beroende av<br>frekvensområdet.</p> <p>Binär siffra, kan vara antingen 0 eller 1.</p> <p>Bit per sekund, måttenhet vid dataöverföring.</p> <p>Ett nät med hög överföringskapacitet. Vad som är<br>&quot;högt&quot; har dels varierat över tiden, dels med olika<br>personers och företags uppfattning vad som är<br>”högt”. Enligt IT-infrastrukturutredningen<br>(SOU 1999:85), överföringskapaciteten lika med<br>ellerstörre än 2 Mbit/s i båda riktningarna, dvs.<br>både till och från slutanvändaren.</p> <p>Dataenhet bestående av 8 bitar.</p> <p>Digital Audio Broadcasting, digital rundradio.<br>Digital European Cordless Telephone, sladdlös<br>telefon.</p> <p>Domain Name System, adresseringssystem på<br>Internet.</p> <p>Ett sätt att namnge och gruppera datorer som är<br>anslutna till Internet. Namnen är hierarkiskt<br>uppdelade i domäner som går från mindre grupper<br>till allt större. En vanlig struktur för en domän är<br>”avdelning.organisation.land”.</p> <p>Enhanced Data Rates for GSM Evolution, teknik<br>som ger högre överföringskapacitet än GPRS.<br>Elektronisk post, överföring av meddelande med<br>hjälp av datorer där meddelandet kan läsas vid<br>valfri tidpunkt.</p> <p>Standard för lokala nät, (LAN).</p> <p>I en fastighet installerade kablar,<br>kopplingsutrustning, uttag etc.</p> <p>Gigahertz, 1 miljard Hz.</p> <p>Gigabit per sekund: 1 miljard bit/s.</p> <p>Geografisk informationsteknik.</p> <p>Generalised Packet Radio Service, metod för<br>paketförmedling över GSM-nätet.</p> <p>Global System for Mobile communication, det<br>digitala mobil-telefonnätet.</p> <p>228</p> <p>HSCSD</p> <p>HSFR</p> <p>Hz</p> <p>IETF</p> <p>Internet</p> <p>intranät</p> <p>IP</p> <p>IP-adress</p> <p>ISA</p> <p>ISDN</p> <p>ISOC</p> <p>ISOC-SE</p> <p>IT</p> <p>IVA</p> <p>Kategori 5-kabel</p> <p>kbit/s</p> <p>konvergens<br>kretskoppling</p> <p>LAN</p> <p>LMDS</p> <p>Mbit/s</p> <p>MDTS</p> <p>modem</p> <p>High Speed Circuit Switched Data technology,<br>metod att höja överföringskapaciteten i GSM-nät.<br>Humanistiska samhällsvetenskapliga<br>forskningsrådet</p> <p>Hertz, perioder per sekund, enhet för<br>elektromagnetiska svängningar.</p> <p>Internet Engineering Task Force, en organisation<br>för internationellt samarbete kring Internet med<br>syfte att samordna driften, ledningen och<br>utvecklingen av Internet. Föreslår nya<br>standardprotokoll m.m.</p> <p>Globalt datornät med IP som<br>kommunikationsprotokoll.</p> <p>Internt datornät som utnyttjar samma teknik som<br>Internet men som inte är åtkomligt från Internet.<br>Internet Protocol, kommunikationsprotokoll som<br>handhar adressering och vägval för datapaket i<br>Internet och i andra IP-baserade nät.</p> <p>Logisk adress som tilldelas alla datorer på<br>Internet. Varje Intemetansluten dator måste ha en<br>unik IP-adress, tillfällig eller permanent.</p> <p>Delegationen för utländska investeringar i Sverige<br>Integrated Services Digital NetWork.</p> <p>Ett tjänsteintegrerat digitalt nätverk som kan ge<br>tal, data, text och bild i samma fysiska nät<br>Internet Society, förening med övergripande<br>ansvar för Internet.</p> <p>Svenska avdelningen av ISOC.<br>Informationsteknik.</p> <p>Ingenj örsvetenskapsakademien</p> <p>Standardiserad kabel för datatrafik med hög<br>överföringskapacitet i fastighetsnät.</p> <p>Kilobit per sekund: 1 000 bit/s.</p> <p>Närmande från olika håll till ett visst värde, mot<br>ett visst mål o.d.</p> <p>En förbindelse är uppkopplad mellan två<br>användare under samtal och kan under den tiden<br>endast utnyttjas av dessa.</p> <p>Local Area NetWork, Ett nät med hög<br>överföringskapacitet och begränsad räckvidd,<br>vilket ägs och sköts lokalt av organisationen. Ett<br>LAN är ofta begränsad till en byggnad.</p> <p>Local Multipoint Distribution Service,<br>mikrovågsbaserat radionät för datatrafik med hög<br>överföringskapacitet.</p> <p>Megabit per sekund: 1 000 000 bit/s.</p> <p>Multimedia, Dator och TV-spel</p> <p>Utrustning för modulation och demodulation, dvs.<br>översättning av digitala signaler till analoga och</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 11</p> <p>229</p> <p>MPEG</p> <p>Multiplexor</p> <p>(MUX)</p> <p>multiplexering</p> <p>MVDS</p> <p>nättopologi</p> <p>Paketförmedling</p> <p>protokoll</p> <p>regionala nät<br>router</p> <p>routing</p> <p>SDH</p> <p>server</p> <p>stadsnät</p> <p>stamnät</p> <p>svart fiber</p> <p>symmetrisk<br>kommunikation</p> <p>TCP</p> <p>vice versa, så att man kan använda analoga medier<br>för digital informationsöverföring. Normalt<br>kopplas ett modem mellan den egna datorn och<br>telefonjacket, så att man kan använda telefonnätet<br>för digital kommunikation.</p> <p>Motion Picture Experts Group, en familj av<br>standarder för kodning av audiovisuell information<br>som musik, video och film.</p> <p>Utrustning för dataöverföring som möjliggör att<br>ett antal dataströmmar delar på en gemensam<br>dataförbindelse, så att varje dataström tilldelas en<br>egen självständig kanal.</p> <p>Sammanslagning av flera överföringar på samma<br>förbindelse.</p> <p>Microwave Video Distribution Service,<br>mikrovågbaserat radionät huvudsakligen för<br>enkelriktad överföring av video.</p> <p>Det geometriska utseendet, formen och läget av ett<br>nätets kablar (kabelförläggning), noder och övriga<br>enheter, vid trådlös radio-kommunikation<br>placering av master och antenner.</p> <p>Överföring av data i form av paket. Flera paket<br>från olika användare kan förmedlas på samma<br>förbindelse samtidigt.</p> <p>En uppsättning regler för ett datorprograms<br>växelspel med andra program.</p> <p>Nät begränsad till en region, exempelvis inom ett<br>län.</p> <p>Kommunikationsdator (”växel”) i ett datornät<br>vilken tolkar adresser i inkommande datapaket och<br>väljer den bästa vägen för dem i nätet.</p> <p>Processen att välja nästa väg i nätet för ett<br>datapaket.</p> <p>Synkron Digital Hierarki, teknik för överföring av<br>teletrafik.</p> <p>Program i ett datorsystem som erbjuder tjänster till<br>program i andra datorer.</p> <p>Nät begränsad till stad eller annan ort.</p> <p>Ett näts huvudstråk som i ett antal noder ansluter<br>sig till accessnät.</p> <p>Optisk fiber utan definierad ändutrustning.<br>Symmetrisk kommunikation innebär att<br>överföringskapaciteten är lika hög till respektive<br>från användaren.</p> <p>Transmission Control Protocol, protokoll som<br>delar upp data i paket och garanterar felfri<br>överföring.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 11</p> <p>230</p> <p>telefoni</p> <p>telefonnät<br>telenät</p> <p>TNC<br>transmissionsnät</p> <p>UDP</p> <p>UMTS</p> <p>USO</p> <p>WCDMA</p> <p>WDM</p> <p>webb</p> <p>WPIE</p> <p>www</p> <p>xDSL</p> <p>Teletjänst bestående i överföring av tal och som<br>medger överföring av telefaxmeddelanden samt<br>datakommunikation via låghastighetsmodem.<br>Nät för förmedling av tjänsten telefoni.<br>Anläggning avsedd för förmedling av<br>telemeddelande (inkluderar data m.m.).</p> <p>Teknisk nomenklaturcentralen</p> <p>Nät i vilket telefoni och data överförs.</p> <p>User Datagram Protocol.</p> <p>Universal Mobile Telecommunications System,<br>tredje generationens system för mobil<br>kommunikation.</p> <p>Universal Service Obligation, ung. krav på<br>samhällsomfattande tjänster.</p> <p>Wideband Code Division Multiple Access,<br>radiokodningsteknik som kommer att användas för<br>UMTS.</p> <p>Wavelengt Division Multiplexing, teknik för att<br>överföra flera signaler samtidigt över en optisk<br>fiber.</p> <p>Se www.</p> <p>The Working Party on the Information Economy,<br>en arbetsgrupp inom OECD</p> <p>World Wide Web, funktion på Internet eller på ett<br>intranät som medger att man enkelt kan hämta<br>sammanlänkad information i form av text, bild och<br>ljud.</p> <p>x Digital Subscriber Line, där x kan bytas ut mot<br>A (Asymmetric), H (High data rate), S (Singel<br>line), eller V (Very high data rate). Begreppet<br>xDSL är en definition på en teknik som används<br>för ett modem (modempar). Generellt för alla<br>xDSL-modem är att de som bärare av signalen<br>kan använda tvinnad koppartråd för datatrafik med<br>hög överföringskapacitet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 11</p> <p>231</p> <h3>Tekniska begrepp inom IT-infrastrukturområdet</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>Syftet med denna bilaga är att ge en orientering om den pågående IT-<br>utvecklingen och då speciellt inom kommunikationsområdet.<br>Inledningsvis behandlas den successiva sammansmältningen konver-<br>gensen som nu sker mellan områdena tele-, data- och massmedie-<br>kommunikation. Detta kan sägas vara grunden till att nya<br>kommunikationsmöjligheter uppstår, vilket leder till ett ökat behov av<br>digital kommunikation med högre kapacitet än vad de tekniklösningar<br>medger som hittills varit allmänt tillgängliga.</p> <p>I denna bilaga har förenklingar gjorts i betydelsen att t.ex. alla<br>varianter av olika tekniska lösningar inte har beskrivits. Ett sådan<br>exempel är standarden för lokala nät (LAN), Ethernet, vilken omfattar ett<br>flertal delstandarder, vilka således inte behandlas här.</p> <h4>Konvergens mellan tele och data</h4> <p>Teknikutvecklingen på IT-området innebär att skillnaderna mellan olika<br>former av tele-, data- och multimediekommunikation blir allt otydligare.<br>Detta brukar beskrivas som att det sker en konvergens mellan områdena<br>(sammansmältning).</p> <p>Det är i huvudsak tre faktorer som utgör grunden for den tekniska<br>utvecklingen mot konvergens. Den första är utvecklingen av digital<br>teknik, vilket medför att all typ av information kan representeras på<br>samma sätt (som ettor och nollor) oavsett om det handlar om text, ljud<br>(t.ex. tal, musik) eller bild (t.ex. stillbilder, rörliga bilder).</p> <p>Den andra är utvecklingen av tekniken för kodning och kompression<br>av digital information. Detta leder till bättre kapacitetsutnyttjande i olika<br>IT-infrastrukturer samt att infrastrukturer som tidigare endast kunde<br>förmedla enkla tjänster utvecklas till att kunna förmedla mer<br>kapacitetskrävande tjänster.</p> <p>Den tredje faktorn gäller vad som brukar kallas för interoperabilitet<br>(samverkan) och innebär bl.a. att IT-infrastrukturer som tidigare varit<br>åtskilda kan integreras i gemensamma distributionssystem. Det är främst<br>utvecklingen och användningen av de kommunikationsprotokoll som<br>konstruerats för Internet som ska tillskrivas denna del av utvecklingen.</p> <h4>Digital teknik</h4> <p>Överföring av information kan ske analogt eller digitalt. Vid analog<br>överföring av ett telefonsamtal varierar signalen beroende på vad som<br>överfors, t.ex. med tonhöjd och annat hos den som talar. Vid en digital<br>sändning däremot tas ett stort antal mätvärden (s.k. samples) med<br>fastställda tidsintervall på den analoga signalen, t.ex. talet. Dessa<br>mätvärden omvandlas sedan till digitala signaler, dvs. vad som kan<br>beskrivas som en följd av ettor och nollor. Varje sådan etta eller nolla<br>kallas en bit och signalen kan ses som en serie av sådana bitar. Fördelen</p> <p>232<br></p> <p>med en digital signal är att den bl.a. är tåligare mot störningar och brus<br>än en analog signal. Vidare kan en digital signal komprimeras vilket gör<br>att befintlig infrastrukturs kapacitet utnyttjas bättre.</p> <p>Avgörande betydelse för konvergensutvecklingen är att all typ av<br>information, oavsett om det handlar om text, ljud, stillbilder eller rörliga<br>bilder, kan representeras på samma sätt, dvs. digitalt, och förmedlas som<br>en bitström. Detta är en grundläggande förutsättning för att förmedla och<br>kombinera olika typer av information genom IT-infrastrukturer som<br>tidigare varit utvecklade och avgränsade för en viss typ av tjänster.</p> <h4>Kodning och kompression</h4> <p>Även om olika typer av information genom digitaliseringen kan<br>representeras på samma sätt, dvs. som en bitström, har olika typer av<br>kommunikationsnät olika förutsättningar (kapacitet) att förmedla<br>informationen.</p> <p>Genom att den information som ska överföras kodas och komprimeras<br>ökas kapaciteten i befintliga IT-infrastrukturer avsevärt, den möjliga<br>mängden transporterad information ökar. Här spelar MPEG-<br>standarderna² en mycket viktig roll.</p> <p>Utvecklingen av olika tekniker för kodning och kompression gör att<br>tjänster som tidigare bara kunde levereras via nät med mycket hög<br>kapacitet nu i allt högre grad också kan överföras i nät som har lägre<br>kapacitet. Det finns ett flertal metoder och standarder för komprimering<br>av ljud (t.ex. musik), bild respektive video.</p> <h4>Kommunikationsprotokoll</h4> <p>Ett kommunikationsprotokoll kan sägas vara en uppsättning regler för<br>kommunikationen mellan olika enheter i ett kommunikationsnät och där<br>de kommunicerande parterna måste följa samma regler. Dessa regler<br>gäller felövervakning, sekvenskontroll, start- och avslutningsprocedurer,<br>adressering, m.m. Ju fler nättekniker eller tjänster som kan utnyttja<br>samma protokoll, desto större är möjligheterna till konvergens.</p> <p>En viktig faktor bakom Internets genomslagskraft är att den<br>protokolluppsättning³ som används, Internet Protocol (IP), är<br>standardiserad och att den fått en spridning till i stort sett alla dator-<br>miljöer över hela världen. Internet, liksom andra nät som använder IP-<br>protokollen, kan användas för överföring av text, ljud (tal, musik),<br>stillbilder och rörliga bilder. IP-protokollen kommer i allt större<br>utsträckning också att användas för nya tillämpningsområden som styr-<br>och övervakningsfunktioner. Genom IP finns det således möjlighet att<br>skapa kommunikation med allt; bilar, hushållsapparater, värme- och</p> <p>² MPEG, Motion Picture Experts Group, representerar utvecklingen av en uppsättning av<br>standarder för kodning av audiovisuell information som musik, video och film.</p> <p>³ Omfattar protokoll bl.a. för tillämpningar, transport av data, nätövervakning och<br>adressering.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>233</p> <p>reglersystem, varuautomater m.m. Protokolluppsättningen for IP vidare-<br>utvecklas kontinuerligt av Internet Engineering Task Force (IETF) vilket<br>möjliggör nya användningsområden.</p> <h4>Bandbredd</h4> <p>Bandbredd är ett mått på kapaciteten i kommunikationsnät. Uttrycket<br>bandbredd kommer från radioområdet och anger då vidden på det<br>frekvensutrymme som finns till förfogande för att överföra information<br>(skillnaden mellan den högsta och den lägsta frekvensen) och anges i<br>enheten Hz (Hertz: perioder per sekund).</p> <p>Inom datakommunikationsområdet används nu begreppet bandbredd<br>för att ange ett näts kapacitet i antal överförda bit per sekund (bit/s). Bit/s<br>är en liten enhet och behöver ofta förstavelser för att indikera en högre<br>storleksordning, vanligen används följande:</p> <p>kbit/s &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;kilobit per sekund:&nbsp;&nbsp;&nbsp;1&nbsp;000 bit/s</p> <p>Mbit/s &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;megabit per sekund:&nbsp;&nbsp;1&nbsp;000 000 bit/s</p> <p>Gbit/s &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;gigabit per sekund:&nbsp;&nbsp;&nbsp;1&nbsp;000 000 000 bit/s</p> <h4>Bredband</h4> <p>Vad som skall betecknas som bredband, dvs. ett nät som har en hög<br>överföringskapacitet har dels varierat över tiden, dels varierar med olika<br>personers, företags eller operatörers uppfattning vad som är högt.</p> <p>Sedan många år tillbaka har det funnits stamnät<br>(nätets huvudledningar) med hög kapacitet på nivån transmissionsnät<br>(se nedan avsnittet om nätnivåer) där multiplexering, dvs. samman-<br>slagning av flera överföringar på samma förbindelse, sker av olika<br>samtal. Nu finns även accesstjänster för att nå Internet för hushåll och<br>privatpersoner som har en betydligt högre kapacitet än vad som erhålls<br>via telefonnätet och uppringd modemanslutning.</p> <p>I IT-infrastrukturutredningens betänkande (SOU 1999:85) angavs som<br>bredbandsanslutning nät med kapaciteten lika med eller större än<br>2 Mbit/s i båda riktningarna, dvs. både till och från slutanvändaren.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>234</p> <p>Bandbreddsbehov för olika tjänster &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1999/2000.86</p> <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> <p>Tjänst</p></td><td colspan="2"> <p>Bandbreddsbehov<br>riktvärden</p></td><td rowspan="2"> <p>Anmärkning</p></td></tr> <tr><td> <p>Undre<br>gräns</p></td><td> <p>Övre<br>gräns</p></td></tr> <tr><td> <p>Telefoni.</p></td><td> <p>10 kbit/s</p></td><td> <p>100 kbit/s</p></td><td> <p>För det vanliga<br>telefoninätet används 64<br>kbit/s; vid GSM 10-13<br>kbit/s för tal beroende på<br>kodningsteknik<br>(av totalt 33,8 kbit/s).</p></td></tr> <tr><td> <p>Radioprogram och<br>musik.</p></td><td> <p>80 kbit/s</p></td><td> <p>2 Mbit/s</p></td><td> <p>Vid DAB (digital<br>rundradio) ryms 4-6<br>samtidiga radiokanaler per<br>frekvenskanal som är 1,28<br>Mbit/s</p></td></tr> <tr><td> <p>Videokonferens.</p></td><td> <p>64 kbit/s</p></td><td> <p>2 Mbit/s</p></td><td></td></tr> <tr><td> <p>Interaktiv video.</p></td><td> <p>2 Mbit/s</p></td><td> <p>80 Mbit/s</p></td><td></td></tr> <tr><td> <p>TV och<br>högupplösande<br>TV (HDTV).</p></td><td> <p>200 kbit/s</p></td><td> <p>40 Mbit/s</p></td><td> <p>För det markbundna nätet<br>för digital-TV används per<br>kanal normalt 5-6 Mbit/s.</p></td></tr> </table> <h4>Telefonnät och Internet</h4> <p>Det allmänna telefonnätet och Internet är båda världsomspännande nät.<br>Telefonnätet är optimerat och används i huvudsak för en tillämpning, för<br>telefoni. Internet kan utnyttjas för ett flertal tillämpningar som kan om-<br>fatta text, ljud (t.ex. tal och musik), bild (t.ex. stillbilder, rörliga bilder).</p> <h4>Telefonnätet</h4> <p>Telefonnätet är ett kretskopplat nät som använder telefonväxlar för<br>uppkopplingen mellan den uppringande och svarande användaren.<br>Uppkopplingen garanterar alltid den bandbredd (kapacitet) som krävs för<br>tal och som för det vanliga telefonnätet är 64 kbit/s. I ett kretskopplat nät<br>förekommer ingen konkurrerande trafik på den uppkopplade talkanalen.<br>Således garanteras samma kapacitet under hela uppkopplingstiden. Unika<br>telefonnummer används för att identifiera slutanvändare.</p> <h4>Internet</h4> <p>Ett ”internet” kan tekniskt sett betraktas som en samling datornät som är<br>sammankopplade och fungerar som ett enda stort virtuellt nät. Det finns<br>flera sådana nät. Ett av dessa kallas Internet. De olika nät som<br>sammantaget utgör Internet ägs och förvaltas av olika organisationer.</p> <p>235</p> <p>Internet är ett paketförmedlande nät som använder IP-protokollet<br>(Internet Protocol) för förmedlingen. Det innebär att den information<br>som skall sändas delas upp i ett antal datapaket. Noder i nätet (routrar)<br>avgör vid varje förgreningspunkt vägvalet för ett paket, baserat på ett<br>antal olika kriterier.</p> <p>Routrama är sammankopplade med varandra och förbindelserna<br>mellan dom kan ha olika kapacitet och varierande belastning, dvs. det är<br>inte möjligt att förutsäga hur stor bandbredd som finns tillgänglig för<br>respektive användare. Detta innebär i sin tur att man inte vet när ett<br>datapaket kommer fram. Unika IP-adresser för datorsystem och logiska<br>portnummer inom datorsystemet används för adressering.</p> <p>För att Internet ska fungera finns ett antal stödsystem. De viktigaste<br>stödsystemen är det logiska vägvalssystemet (routingsystemet) och<br>domännamnssystemet (DNS, Domain Name System).</p> <p>Ändamålet med routingsystemet är att finna bästa trafikväg till en viss<br>destination i nätet. Detta sker genom att routrama signalerar till varandra<br>vilka andra destinationer de känner till. Routinginformationen skickas i<br>nätet via routingprotokoll på samma sätt som all annan trafik, dvs. som<br>IP-paket.</p> <p>I Sverige finns ett flertal Intemetoperatörer där varje operatör har sitt<br>eget IP-baserade nät. Trafikutväxling mellan operatörerna för att<br>möjliggöra kommunikation alla—till—alla sker i dag via knutpunkt i<br>Stockholm eller i Göteborg. Dessutom förekommer ett bilateralt trafik-<br>utbyte mellan vissa operatörers IP-nät.</p> <p>Access till Internet</p> <p>För en enskild användare (t.ex. från bostaden) eller för företag och<br>motsvarande sker anslutningen till Internet via en operatör. Det finns två<br>grundsätt för att ansluta sig till Internet, uppringt och fast. Fast anslutning<br>sker vanligen via en hyrd fast förbindelse från användarens dator eller,<br>oftare, hela lokala nät vid ett företag. Detta innebär att användaren hela<br>tiden är uppkopplad och när som helst kan nå Internet och att andra<br>anslutna till Internet kan nå användaren.</p> <p>Vid uppringd anslutning är den enskilda användaren temporärt<br>inkopplad till Internet. Oftast används telefonen och modem för denna<br>typ av anslutning. Under de senaste åren har dock ett flertal nya<br>accessformer börjat användas.</p> <p>Vid samtliga accessformer gäller att anslutningen till en operatörs<br>Internettjänst (nät) delas av flera användare. Anslutningen kan ske med<br>olika kapacitet som varierar från fall till fall. Prestanda som en användare<br>i praktiken erhåller vid kommunikation via Internet är beroende på ett<br>flertal faktorer, bl.a. på följande: anslutningskapaciteten, antalet<br>samtidiga användare, belastningen i operatörens stamnät, prestanda och<br>belastning på den dator (exempelvis webbserver) varifrån man<br>exempelvis skall hämta information.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>236</p> <h4>Nättopologier och nättyper</h4> <p>Med ett näts topologi avses vanligen det geometriska utseendet, formen<br>och läget av nätets kablar (kabelförläggningen), noder och övriga enheter<br>respektive vid trådlös radiokommunikation placeringen av master och<br>antenner. Nättopologin har ringa betydelse för användaren, men är viktig<br>for dem som anskaffar, installerar och underhåller näten samt för nätets<br>kapacitet och utvecklingspotential.</p> <p>Nät kan t.ex. indelas i fastighetsnät, områdesnät (t.ex. inom ett<br>bostadsområde), stads- och kommunnät, regionala nät och rikstäckande<br>nät. En annan indelning är accessnät och stamnät (ibland används<br>också stomnät). Dessa indelningar utgår från nätets placering relativt<br>användaren och kan ha olika topologier. Någon helt entydig indelning<br>och uppfattning existerar inte, speciellt gäller det vad ett accessnät<br>omfattar, dvs. det nät som användaren utnyttjar för att nå ett annat nät.<br>Med stamnät avses vanligen ett näts huvudledningar.</p> <p>Redundanta förbindelser</p> <p>För att kunna upprätthålla en kommunikation med hög tillgänglighet och<br>driftsäkerhet behöver nätet ha en genomtänkt topologi. En god topologi<br>löser vissa säkerhetsproblem och kan göra andra lättare att åtgärda.</p> <p>Överallt i nätet, både på stamnätsnivån och regionnätsnivån måste det<br>alltså finnas redundans och alternativa framdragningsvägar. Orsaken till<br>det är att kablar kan grävas av, master kan förstöras vid hård väderlek.</p> <p>Den fysiska överföringen måste vara säker (i nät, kopplingspunkter<br>och annan utrustning) så att den fungerar i enlighet med ställda krav. Det<br>är viktigt med en topologi som ger möjlighet till många olika<br>reservförbindelser eller att dubblerade förbindelser utnyttjas som har<br>olika framdragningsvägar. Speciellt viktigt är detta om ett stort antal<br>användare skulle drabbas av längre trafikbortfall.</p> <h4>Nätnivåer</h4> <p>Det är inte helt lätt att på ett enkelt och enhetligt sätt beskriva hur flera<br>olika nätnivåer förhåller sig till varandra vid digital kommunikation<br>mellan två parter (användare i bred bemärkelse). Det hela försvåras av att<br>det råder olika uppfattningar om vad ett nät omfattar. De olika nät-<br>nivåerna förekommer i alla typer av nät.</p> <p>För att förklara principen med de olika nivåerna och hur de förhåller<br>sig till varandra används här IP (Internet Protocol), som exempel bl.a.<br>beroende på att IP används för Internet. De olika nivåerna är:</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>237</p> <p>1. Tillämpningsnivån</p> <p>På denna nivå finns användarens utrustning med bl.a. tillämpnings-<br>program och data (filer, databaser) samt nödvändig programvara<br>(protokoll) och anslutningar för kommunikation.</p> <p>På denna nivå används ett antal olika protokoll beroende på typ av<br>tillämpning, exempelvis för e-post respektive för webbtrafik.</p> <p>2. IP-nivån</p> <p>På IP-nivån sker bl.a. vägval i nätet (växling) utgående från datapaketens<br>IP-adresser. IP-protokollet finns installerat i de utrustningar som ska<br>kommunicera med varandra, likaså i de mellanliggande utrustningarna<br>som förmedlar trafiken mellan ändpunkterna. IP-protokollet kan sägas<br>utgöra gränssnittet mellan tillämpningen och det underliggande<br>transmissionsnätet.</p> <p>När en användare abonnerar på den grundläggande Internettjänsten är<br>det denna nätnivå som avses, dvs. användarens utrustning erhåller data i<br>form av paket (som kan innehålla text, bild, ljud) respektive kan sända<br>sådana datapaket.</p> <p>3. Transmissionsnivån</p> <p>På transmissionsnivån (transmissionsnätet) sker bl.a. multiplexering. Ett<br>antal tekniker används nu för transmission, exempelvis SDH<br>(Synkron Digital Hierarki). En annan teknisk lösning som har börjat<br>användas är att IP-nivån direkt utnyttjas över en fiberoptisk förbindelse,<br>”IP över fiber”. Detta innebär att utrustningen för IP-nivån även utför<br>funktioner som vanligen utförs på transmissionsnivån. På en fiberoptisk<br>förbindelse kan även s.k. våglängdsmultiplexering utnyttjas, vilket<br>betyder att flera signaler (dataströmmar) överförs samtidigt i en enskild<br>fiber genom att skicka signaler i olika våglängder.</p> <p>4. Kabel- och antennivån (ledningsnivån)</p> <p>Med kabel avses här det passiva kabelnätet respektive den passiva<br>antennen och luftrummet för trådlös radiokommunikation.</p> <p>Det finns ett antal olika typer av kablar, exempelvis sådan som består<br>av kopparledning eller av optisk fiber. I samband med fiberoptisk kabel<br>talar man om ”svart fiber”, dvs. en kabel utan transmissionsutrustning.</p> <p>5. Kanalisationsnivån</p> <p>Kanalisationen utgörs av den fysiska utrustning som rymmer kablar och<br>radioutrustning, t.ex. plaströr för att skydda kabeln eller radiomaster för<br>antennmontering.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>238</p> <p>Tillämpningsnivån</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-3.png" style="width:88pt;height:52pt;"/> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>IP-nivån</p> <p>T ransmissionsnivån</p> <p>Kabel- och<br>antennivån</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-4.png" style="width:190pt;height:190pt;"/> <p>Figur &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Hur de olika nivåerna förhåller sig till varandra</p> <p>(Källa: SOU 1999:85)</p> <h4>Nättyper och accessmetoder att nå Internet</h4> <p>A. Trådbunden kommunikation</p> <p>1. Kopparkabel för telefoni</p> <p>I princip alla hushåll och företag i Sverige har i dag kopparkabel<br>(tvinnad parkabel) installerad för analog telefoni. Till denna telefon-<br>ledning kan kopplas modem på maximalt 56 kbit/s vilket exempelvis<br>möjliggör Intemetanslutning via operatör. Två utvecklingar baserad på<br>tvinnad parkabel är dominerande:</p> <p>— ISDN-anslutning (Integrated Services Digital NetWork) innebär att<br>överföringen blir digital. Man kan därmed öka kapaciteten. Ett vanligt<br>abonnemang kan omfatta två kanaler med vardera 64 kbit/s, tillsammans<br>128 kbit/s. Anslutning till Internet sker vanligen via en operatörs ISDN-<br>pool och det brukar kunna ske till lokal taxa för telefoni. ISDN är inte<br>tillgängligt i hela Sverige och där det är tillgängligt varierar avgifterna<br>kraftigt (engångs- och kvartalsavgift).</p> <p>- ADSL (Asymetric Digital Subscriber Line) är en teknik som gör det<br>möjligt att använda den befintliga telefonanslutningen för överföring av<br>data med hög kapacitet. Överföringskapaciteten är asymmetrisk. Det</p> <p>239</p> <p>innebär att kapaciteten i nedåtriktningen (i riktning till slutanvändaren)<br>kan vara upp till 6 Mbit/s, i praktiken - bl.a. beroende på avståndet till<br>telestationen och kvalitén på telefonförbindelsen - dock inte mer än 2-3<br>Mbit/s. I riktning från användaren är gränsen 150 kbit/s. Uppkopplingen<br>är fast. ADSL-tekniken kräver ett speciellt modem på ömse sidor av<br>förbindelsen och att telefonstationen uppgraderas samt att nät med hög<br>kapacitet finns tillgängliga i stationen. Denna uppgradering kommer att<br>utföras av Telia men kommer först och främst att ske i tätorter.</p> <p>På några större orter i Sverige har Telia sedan något år haft en<br>provtjänst med ADSL (Telia Flexicom) som har en volymbaserad taxa<br>(50 öre per megabyte överförda data). Telia planerar under år 2000<br>successivt att införa en ADSL-tjänst med en engångsavgift och en fast<br>månadskostnad oberoende av utnyttjandet. Beroende på belastningen på<br>Telias nät anges bandbredden till 512 kbit/s under 95 procent av tiden.</p> <p>2. Koaxialkabel och kabel-TV</p> <p>Koaxialkabel är mycket vanligt i företag som bärare av trafik för<br>datakommunikation inom respektive byggnad, dvs. för lokala nät (LAN)<br>I många hyreshus och bostadsområden finns lokala nät av koaxialkabel<br>dragna för att förse hushåll med TV. Dess överföringskapacitet är dock<br>större än över vanlig telefontråd. Förekomsten av kabel-TV-system med<br>tvåvägskommunikation bli alltmer utbredd genom ombyggnad av<br>befintliga system. Med vissa förändringar i utrustningen kan överförings-<br>kapaciteten t.ex. bli 10 Mbit/s till användaren och 2 Mbit/s från<br>användaren. Den överföringsteknik som används är Ethernet vilken är<br>mycket vanlig i organisationers lokala nät. Vid kabel-TV måste<br>användaren dock i vissa fall dela tillgänglig kapacitet med andra<br>användare anslutna till samma kabelsegment. I praktiken är kapaciteten<br>lägre än vad som anges ovan. Vanligen garanterar kabel-TV-operatören<br>en viss kapacitet per hushåll, t.ex. 512 kbit/s till användaren.<br>Kommunikationen är asymmetrisk. Ingen tids-eller volymbaserad taxa<br>tillämpas. Tillgången är begränsad utanför tätorter.</p> <p>3. Fastighetsnät med kategori 5-kabel (kopparkabel)</p> <p>Fastighetsnät eller liknande för datakommunikation är i dag ofta baserade<br>på kategori 5-kabel⁴. Som överföringsteknik används vanligen Ethernet.<br>Symmetrisk kommunikation kan erhålls med hög kapacitet, vanligen<br>10 Mbit/s eller högre. Ny kabel och utrustning måste installeras i<br>bostadshus, villaområden eller liknande.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>⁴ Kategori 5-kabel är en standardiserad flertrådig kopparkabel (tvinnande par) för<br>fastighetsnät eller liknande.</p> <p>240</p> <p>4. Fiberoptisk kabel</p> <p>I Sverige är de flesta stamnäten och moderna stadsnäten uppbyggda med<br>fiberoptiska kablar. En fiberkabel omfattar ett antal optiska fiber,<br>exempelvis 48 par, dvs. 96 fiber. Jämfört med kopparbaserade<br>förbindelser har den optiska fibern en låg signaldämpning. Fiber är det<br>medium som har den största potentialen vad gäller överföringskapacitet.<br>Genom att uppgradera eller byta ut ändutrustning kan överförings-<br>kapaciteten på befintlig fiber ökas. Med dagens teknikutveckling kan<br>kapaciteten tredubblas på samma fiberkabel varje år. Ett sätt att göra<br>detta på är med s.k. våglängdsmultiplexering, WDM (Wavelength<br>Division Multiplexing). Detta innebär att flera signaler samtidigt kan<br>överföras per fiber och på så sätt ökas överföringskapaciteten ytterligare.</p> <p>Optisk fiber i fastighetsnät har ännu inte nått slutanvändaren i någon<br>större utsträckning än bl.a. beroende på att kostnaden för anslutnings-<br>utrustningen på användarsidan är för hög. Det finns dock bostadsbolag<br>som av miljöskäl väljer att installera fastighetsnät baserat på fiberoptik i<br>stället för kategori 5-kabel.</p> <p>5. Elnät</p> <p>Elnätet är, på samma sätt som kopparkabeln för telenätet, kopplat till<br>nästan alla hushåll och företag i Sverige. Detta gör elnätet till ett tänkbart<br>alternativt accessnät. Flera svenska aktörer testar på olika sätt elnätet för<br>datakommunikation. Systemen brottas med problem bl.a. störningar från<br>övrig utrustning i huset och de begränsningar som själva eldistributionen<br>bär med sig.</p> <p>B. Trådlös kommunikation</p> <p>Jämfört med kommunikation via fiberkabel erbjuder radiobaserade<br>förbindelser normalt sett betydligt lägre bandbredd. Orsaken till det är<br>inte att det saknas frekvenser med tillräckligt stor bandbredd. I en kabel<br>finns tillgång till hela bandbredden medan en signal i luften skall<br>samexistera med andra signaler. Det går dock att uppnå hög kapacitet<br>med radiolänk, t.ex. LMDS (se nedan).</p> <p>Den grundläggande enheten i ett cellulärt nät, t.ex. för GSM, är en<br>radiostation (basstation). Kommunikationen mellan en mobiltelefon och<br>en basstation sker med radiovågor och den exakta gränsen för cellens<br>räckvidd är beroende på atmosfåriska förhållanden och telefonens<br>signalstyrka. Ofta har en basstation större räckvidd än den mobila<br>telefonen vilket gör att räckvidden kan begränsas av telefonen. Det är<br>bara mellan telefonen och närmaste basstation som signalen sänds med<br>radiovågor.</p> <p>Förutom de nedan redovisade accessformema finns det även andra<br>tekniska lösningar som bygger på trådlös radiokommunikation som kan<br>användas för access till Internet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>241</p> <p>1. Global Service for Mobile transmission (GSM)</p> <p>GSM är den digitala standarden för mobila teletjänster upp till 9,6 kbit/s<br>och ger möjlighet att skicka korta textmeddelanden. GSM används nu<br>parallellt med NMT, den analoga tekniken.</p> <p>Vid mobil kommunikation av typen GSM delar användarna som be-<br>finner sig i samma cell (område som täcks av en sändare och mottagare)<br>på den tillgängliga kapaciteten (bandbredd). Utvecklingen av GSM vad<br>gäller datatjänster omfattar ett antal olika steg. GSM klarar nu<br>dataöverföring på upp till ca. 14,4 kbit/s. Det pågår en utveckling i flera<br>steg för att höja överföringskapaciteten.</p> <p>Med användning av kretskopplad teknik (HSCSD, High Speed Circuit<br>Switched Data Technology) uppnås maximalt 28,8-64 kbit/s och med<br>paketförmedlingsteknik (Generalised Packet Radio Service, GPRS)<br>uppnås teoretiskt maximalt 56-115 kbit/s. Vid GPRS är kommunika-<br>tionen asymmetrisk, i praktiken beräknas kapaciteten i snitt till<br>användaren att bli ca 50 kbit/s, bl.a. beroende på antalet användare i<br>respektive cell. Från användaren blir kapaciteten ca 28 kbit/s. Vid<br>införandet av EDGE (Enhanced Data Rates for GSM Evolution), som är<br>en ny radiokodningsteknik, beräknas kapaciteten att bli fyra gånger högre<br>än vid GPRS vilket innebär att kapaciteten till användaren kan komma att<br>bli ca 200 kbit/s och från användaren ca 96 kbit/s.</p> <p>Ingen kommersiell tjänst finns ännu i Sverige som är baserad på<br>HSCSD, GPRS eller EDGE. Ny telefon eller motsvarande ändutrustning<br>krävs för varje ny teknik.</p> <p>2. Universal Mobile Telecommunications System (UMTS)</p> <p>UMTS är den tredje generationens system för mobilkommunikation och<br>tros inom några år få ett speciellt stort genomslag i de länder, däribland<br>Sverige, där en stor andel av befolkningen använder mobiltelefoner och<br>Internet i dag.</p> <p>Liksom vid GSM, gäller vid UMTS att användare som befinner sig i<br>samma cell delar på tillgänglig bandbredd. Kapaciteten beräknas<br>teoretiskt att kunna bli cirka 2 Mbit/s nära basstationen vid användning<br>av radiokodningstekniken WCDMA (Wideband Code Division Multiple<br>Access) Detta värde gäller vid en ensam användare i cellen. Kommunika-<br>tionen vid UMTS är asymmetrisk, dvs högre till slutanvändaren än från<br>denne. Kapaciteten till användaren beräknat genomsnittligt och med ett<br>rimligt antal mottagare beräknas kunna bli 144 -384 kbit/s.</p> <p>Vid UMTS används ny teknik och mindre celler än vid GSM varvid en<br>omfattande utbyggnad av den befintliga infrastrukturen måste göras.<br>Detta kommer troligen först ske i de större städerna.</p> <p>3. Trådlösa accessnät</p> <p>På samma sätt som mobiltelefonsystem bär system med trådlösa<br>accessnät (WLL, wireless local loop) röst och data mellan användare och<br>det publika telenätet. DECT, Digital European Cordless Telephone, är<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>242</p> <p>det vanligaste systemet. En typisk användning är inom större kontors-<br>komplex eller i affärscentrum eftersom räckvidden är kort, 20-300 meter<br>per cell. DECT anses av många inte ha någon större framtid i Sverige<br>beroende dels på att vi redan har rikstäckande mobilsystem, dels på att<br>flera nya tekniker är under utveckling, t.ex. Bluetooth.</p> <p>Man kan också ersätta de fasta telefonerna och DECT-systemen med<br>mobiltelefoner. Man definierar då ett område inom vilket mobiltelefonen<br>fungerar som en trådlös kontorstelefon. Utanför området är den en vanlig<br>mobiltelefon men kan nås på kontorets telefonnummer.</p> <p>4. Satellitkommunikation</p> <p>Den omedelbara fördelen med satellitsystem är att de i många fall kan ge<br>en global täckning. De kan därför erbjuda alternativ till accessen från<br>bl.a. de publika näten till slutanvändaren. I Sverige finns nu<br>accesstjänster för anslutning till Internet där kapaciteten till användaren<br>är 200-400 kbit/s vid exempelvis webbtrafik och filöverföring. Vid<br>överföring av direktuppspelande ljud och video är kapaciteten till<br>användare 500-800 kbit/s. Den högre kapaciteten erhålls genom att<br>UDP- protokollet (User Datagram Protocol) används i stället för TCP<br>(Transmission Control Protocol). Som returkanal används telefonnätet.<br>Taxan är baseread på utnyttjad tid. Användaren måste ha parabolantenn<br>och anpassningsutrustning (kort) för satellitmottagning till datorn eller<br>motsvarande.</p> <p>Telia m.fl. operatörer studerar olika system där även returtrafiken går<br>via satellit.</p> <p>5. Punkt till multipunkt (trådlös radioteknik)</p> <p>Landbaserade mikrovågssystem med sändare används för att till-<br>handahålla video-, data- och röstkommunikation till enskilda användare<br>eller grupper av användare. Det generella namnet för dessa<br>accesstekniker är BWA (Broadcast Wideband Access) som bl.a. omfattar<br>LMDS (Local Multipoint Distribution Service). I USA används<br>frekvenserna 27,5-29,5 GHz för LMDS. MVDS (Microwave Video<br>Distribution Service) använder frekvensen ca 40 GHz. Någon<br>frekvenstilldelning har ännu inte gjorts i Sverige för LMDS respektive<br>MVDS. En operatör fördelar basstationens resurser i kanaler och på ett<br>antal användare.</p> <p>Vid LMDS är den totala nominella kapaciteten till användare cirka<br>1,5 Gbit/s som i praktiken fördelas på ett antal kanaler och användare.<br>Motsvarande kapacitet från användaren är cirka 200 Mbit/s, i vissa fall<br>används telefonnätet som returkanal. Förstärkare behövs i princip varje<br>kilometer.</p> <p>En snabb utbyggnad kan ske inom ett begränsat område. Räckvidden<br>är begränsad och fri sikt krävs mellan sändare och mottagare, störningar<br>kan förekomma vid regn eller snö, vilket är ett generellt problem vid<br></p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>243</p> <p>mikrovågskommunikation. I Sverige gjordes under 1999 fältprov med<br>LMDS.</p> <p>6. Digital Audio Broadcasting (DAB)</p> <p>Digital Audio Broadcasting anger att det handlar om utsändning från en<br>avsändande punkt till en mängd mottagande punkter. DAB är ett system<br>för utsändning av digital rundradio. DAB är i sig ett enkelriktat system.<br>Genom hopkoppling med exempelvis GSM erhålls mobil användning<br>med hög kapacitet i utsändningsriktningen, medan returkanalen har lägre<br>kapacitet. DAB har en kapacitet på 1,28 Mbit/s per kanal som kan<br>fördelas på ett antal användare. DAB används i Sverige och når cirka<br>85 procent av befolkningen. Tekniken kräver särskild ändutrustning.</p> <p>7. Markbundet nät för digital-TV</p> <p>Även det digitala TV-nätet handlar om broadcasting. Teracom bygger ut<br>vad som planeras att bli ett rikstäckande markbundet nät. Teracom<br>bedömer att full rikstäckning kan uppnås år 2001. De första TV-<br>sändningama inleddes den 1 april 1999. Det digitala förbindelsenät som<br>används för matning av sändarna för samtliga markbundna utsändningar,<br>inklusive digital-TV, har nu drygt 100 noder över hela landet. Till dessa<br>noder finns sammanlagt 300 kundaccesser med olika anslutnings-<br>kapacitet. Nätet är ett radiolänknät uppbyggt med SDH-teknik i multipler<br>av 155 Mbit/s. På varje sträcka (länk) kan kapaciteten teoretiskt byggas<br>ut till maximalt 16 gånger 155 Mbit/s, närhelst affärsmässiga skäl för<br>detta föreligger. För närvarande används fyra multiplexorer (vilket här<br>kan jämföras med att fyra separata TV-nät utnyttjas). Varje multiplexor<br>har en kapacitet på 22 Mbit/s vilket motsvarar fyra till fem vanliga<br>digitala TV-kanaler.</p> <p>Digital-TV-näten är främst avsedda för TV-sändningar. Om ett sådant<br>nät skulle användas för access till Internet, kan kapaciteten för en<br>multiplexor, dvs. 22 Mbit/s, fördelas på ett antal användare. Rent<br>teoretiskt kan kapaciteten för en multiplexor också användas för TV-<br>sändning och Internetaccess samtidigt. Detta kan ske exempelvis så att<br>tre av de fyra kanalerna sänder TV dygnet runt, medan den fjärde under<br>antingen hela eller delar av dygnet använder sin kapacitet, dvs. drygt 5<br>Mbit/s, för Internetaccess till sina kunder. Kapaciteten i den andra<br>riktningen (returkanalen) är tills vidare beroende av telefonnätet eller<br>GSM.</p> <p>För access till Internet pågår prov. Vid proven är kommunikationen<br>asymmetrisk och som returkanal används det vanliga telefonnätet eller<br>GSM. En fördel är möjligheten till mobilitet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 12</p> <p>244</p> <h3>Statistik</h3> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <h4>Inledning</h4> <p>Syftet med denna statistikbilaga är att forsöka ge en bild över tillgången<br>till och användningen av informationsteknik i Sverige från individ-till<br>företagsnivå, dvs. den svenska IT-mognaden. Utvecklingen på IT-<br>området är snabb och lika snabbt blir IT-statistiken inaktuell. Ambitionen<br>är därför inte att ge en heltäckande bild på alla de delområden<br>informationstekniken omfattar utan att exemplifiera IT-mognaden, med<br>så färsk statistik som möjligt, och i ett internationellt perspektiv på<br>områden där jämförbar data finns tillgänglig.</p> <p>Bilagan är uppdelad i fyra avsnitt. I första avsnittet redovisas statistik<br>rörande hushållens användning och tillgång till IT. Därefter presenteras<br>statistik som speglar den svenska IT-kompetensen, både i form av<br>specialist kompetens och generell användarkompetens. I ett tredje avsnitt<br>ges en bild av näringslivets användning av IT och IT-sektoms<br>produktion, sysselsättning och utrikeshandel. Slutligen presenteras<br>statistik rörande elektronisk handel i Sverige och internationellt.</p> <h4>Individer och hushåll</h4> <p>Den huvudsakliga källan till bilagans statistik över tillgång och<br>användning av dator och Internet är SIKArs kommunikations-<br>undersökning (KOM). Tre etapper av KOM har genomförts - en under<br>våren 1996, en under hösten 1997 och en under hösten 1998.<br>Undersökningarna har utförts av Statistiska Centralbyrån. KOM syftar<br>bland annat till att undersöka tillgången till och användningen av<br>telekommunikationsutrustning runt om i landet. I undersökningen samlas<br>detaljerad information in om hur olika grupper i samhället reser och hur<br>de kommunicerar via medier som telefon, fax, brev och Internet. I<br>undersökningen ingår även frågor om datortillgång och användning samt<br>kring distansarbete.</p> <p>KOM98 omfattade hela befolkningen i åldrama 15-84 år. Det är<br>resultat avseende denna population, som nedan refereras som<br>befolkningen, som presenteras i detta avsnitt. Urvalet i KOM98 uppgick<br>till 2 500 individer. Av dessa var det 1 624 som intervjuades, vilket<br>således medför en svarsfrekvens på 65 procent.</p> <p>Tillgång till dator och Internet</p> <p>Andelen individer i åldern 15-84 år med tillgång till dator har ökat från<br>58 procent våren 1996 till 68 procent hösten 1998 enligt SIKA:s<br>kommunikationsundersökning (diagram 1). Detta är en kraftig ökning<br>som troligen till stor del kan förklaras av hemdatorreformen. Ökningen<br>av datortillgång bleknar dock vid en jämförelse med Internettillgångens<br>utveckling. Kommersialiseringen av Internet har gått oerhört snabbt. På<br>bara drygt två år har andelen individer med tillgång till Internet ökat från<br>13 procent till 50 procent.</p> <p>245</p> <p>I diagram 2 visas var individer har tillgång till dator och Internet, i<br>hushållet, arbetet eller skolan. Bland befolkningen hade drygt hälften<br>tillgång till dator i hushållet hösten 1998. Nästan tre av fyra sysselsatta<br>hade tillgång till dator på sin arbetsplats medan 94 procent av alla<br>studerande hade tillgång till dator på sin skola.</p> <p>Fördelningen av tillgång till Internet i hushåll arbete och skola skiljer<br>sig inte mycket från datortillgångens fördelning. Ungefär en tredjedel av<br>befolkningen hade hösten 1998 tillgång till Internet i hushållet. Det är<br>långt fler som har tillgång till Internet på arbetsplatser och skolor än i<br>hemmen. Av de som förvärvsarbetar hade knappt hälften tillgång till<br>Internet på sin arbetsplats medan nästan nio av tio studerande hade<br>tillgång till Internet på sin skola.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 1</p> <p>Andel med tillgång till dator och Internet någonstans,<br>1996 och 1998</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-5.png" style="width:256pt;height:138pt;"/> <p>Källa: SIKA/SCB</p> <p>Diagram 2</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-6.png" style="width:291pt;height:181pt;"/> <p>Källa:SIKA/SCB</p> <p>246</p> <p>SIKA:s undersökning ger inget stöd för någon markant skillnad mellan<br>män och kvinnor ifråga om tillgång till dator och Internet.<br>Undersökningen visar att 70 procent av männen och 66 procent av<br>kvinnorna hade tillgång till dator 1998. Skillnaden i tillgång till Internet<br>var ännu lägre, 51 respektive 49 procent (diagram 3).</p> <p>Tillgången varierar dock kraftigt mellan olika ålderskategorier.<br>Ungdomar mellan 15 till 24 år är de som har högst tillgång både när det<br>gäller dator och Internet, 89 respektive 78 procent (diagram 4).<br>Tillgången sjunker med ålder. Av de som är 65 år och äldre har enbart<br>10 procent tillgång till dator och 2 procent till Internet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 3</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-7.png" style="width:290pt;height:181pt;"/> <p>Källa: SIKA/SCB</p> <p>Diagram 4</p> <p>Dator- och Internettillgång fördelat på ålder, 1998</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-8.png" style="width:255pt;height:150pt;"/> <p>Källa: SIKA/SCB</p> <p>Även inkomst har stor betydelse för tillgång till dator och Internet. Av<br>diagram 5 framgår att bortsett från den lägsta inkomstklassen, där en stor</p> <p>247</p> <p>andel ungdomar ingår, så finns ett klart positivt samband mellan inkomst<br>och tillgången till dator/Intemet. Av de som tillhör den högsta<br>inkomstklassen hade 93 respektive 74 procent tillgång till dator<br>respektive Internet. För de som har en inkomst mellan 80 000 och<br>160 000 kronor är motsvarande andelar 52 respektive 33 procent.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 5</p> <p>Dator- och Internettillgång fördelat på inkomstklasser, 1998</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-9.png" style="width:256pt;height:146pt;"/> <p>Källa: SIKA/SCB</p> <p>En undersökning av Statskontoret visar att totalt 62 procent hade tillgång<br>till dator på sin arbetsplats år 1998, en betydligt lägre andel än SIKA:s<br>kommunikationsundersökning visar. Enligt undersökningen är statliga<br>sektorn mest datorintensiv, hela 89 procent av de sysselsatta i statlig<br>verksamhet hade tillgång till dator på arbetsplatsen (diagram 6). Av de<br>sysselsatta i kommunal verksamhet hade 58 procent dator på<br>arbetsplatsen, medan 78 procent av de anställda i landstingen hade<br>tillgång till dator.</p> <p>Diagram 6</p> <p>Andel som har tillgång till dator inom olika sektorer, 1998</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-10.png" style="width:173pt;height:93pt;"/> <p>Källa: Statskontoret</p> <p>Internationellt sett ligger USA och de skandinaviska länderna i<br>framkanten när det gäller tillgång till pc i hemmen. En dansk<br>undersökning som inkluderar ett urval av länder visar att 73 procent av</p> <p>248</p> <p>hushållen på Island hade pc i hemmet 1999, följt av Nederländerna med<br>65 procent och USA och Sverige med 58 procent (diagram 7). Därefter<br>följer de andra skandinaviska länderna; Norge, Danmark och Finland.</p> <p>När det gäller Internet visar samma undersökning att USA, Island och<br>Sverige har högst andel hushåll med Intemetuppkoppling med<br>42 procent. I Danmark, Norge och Finland hade bara ca 30 procent av<br>hushållen Intemetuppkoppling.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 7</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-11.png" style="width:291pt;height:182pt;"/> <p>Källa: Danish IT-pictures 1999, Ministry of Research and Information Technology, May<br>1999</p> <p>Användning av dator och Internet</p> <p>Statistik rörande hushållens tillgång till dator ger inte en heltäckande bild<br>av hushållens IT-mognad. Att en individ har tillgång till t.ex. en dator<br>betyder inte nödvändigtvis att han eller hon regelbundet använder sig av<br>informationsteknik. Statistik över användning kan också ge en bild av<br>vad informationstekniken används till. I användarstatistiken från SIKA<br>som presenteras nedan är en användare definierad som en person som har<br>någon erfarenhet av att använda dator respektive Internet. En mindre<br>generös definition av användare hade givetvis gett lägre andelar<br>användare.</p> <p>SIKAis kommunikationsundersökning visar att tre av fyra svenskar<br>mellan 18 och 54 år 1998 någon gång hade använt en dator. Skrivit en<br>text på en dator hade nästan lika många gjort (72 procent). Ungefar<br>varannan person hade varit ute på Internet (54 procent), medan några<br>farre (44 procent) hade prövat på att skicka e-post. Det är små skillnader<br>mellan könen även när man ser på andelen individer som har någon<br>erfarenhet av dator (77 procent av männen och 73 procent av kvinnorna)<br>och Internet (57 respektive 51 procent). Det finns dock en klar tendens<br>att användningen sjunker med ökad ålder. Av diagram 8 framgår att<br>erfarenheten av både datoranvändning liksom Internet och e-post är högst</p> <p>249</p> <p>i den yngsta åldersgruppen för att sedan sjunka i de äldre<br>åldersgrupperna. Bland personer som är 65 år eller äldre hade bara var<br>femte person någon gång använt en dator och så fa som 3 procent använt<br>e-post.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 8</p> <p>Erfarenhet av datoranvändning, e-post och Internet efter ålder, 1998.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-12.png" style="width:245pt;height:145pt;"/> <p>Inte bara ålder, utan även utbildningsbakgrund är en faktor som förklarar<br>spridningen av befolkningens användarerfarenhet. Diagram 9 visar att<br>andelen med erfarenhet av Internet är mer än dubbelt så hög bland<br>individer med eftergymnasial utbildning i förhållande till de som bara har<br>grundskola. Även andelen med datorerfarenhet stiger med utbildning.</p> <p>Diagram 9</p> <p>Andel med användarerfarenhet av dator och Internet efter<br>utbildning, 1998</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-13.png" style="width:264pt;height:139pt;"/> <p>Källa: SIKA/SCB</p> <p>Det finns även vissa tendenser till skillnader i dator- och<br>Intemetanvändning mellan olika regioner, vilket illustreras i diagram 10.<br>Individens användning är högst i större städer. Användarfarenheten<br>minskar sedan något när befolkningstätheten avtar. Användningen är<br>således lägst i norra glesbygden.</p> <p>250</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 10</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-14.png" style="width:293pt;height:189pt;"/> <p>Informationstekniken underlättar möjligheterna till arbete i hemmet.<br>SIKA:s Kommunikationsundersökning visar att ungefär 8 procent av alla<br>sysselsatta arbetade på distans en eller flera dagar per månad 1998<br>(diagram 11). Det är betydligt fler män än kvinnor, 10 procent jämfört<br>med 5 procent, som använder sig av denna arbetsform.</p> <p>Diagram 11</p> <p>Andel (%) av de förvärvsarbetande med fast adress till arbetet som regelbundet<br>distansarbetar fördelat efter kön, 1998</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-15.png" style="width:195pt;height:97pt;"/> <p>Källa: SIKA/SCB</p> <p>Statskontoret genomförde under våren 1998 en undersökning av<br>efterfrågan på tjänster via Internet genom att lägga till frågor till den<br>regelbundna arbetskraftsundersökning (AKU) som SCB genomfor.<br>Undersökningen avser åldersgruppen 18 och 64 år.</p> <p>Till skillnad från SIKAS:s kommunikationsundersökning visar<br>Statskontorets undersökning större skillnader i användningen mellan män<br>och kvinnor. Som framgår av tabellerna 1 och 2 är det en större andel<br>män som använder Internet både i bostaden och arbetet, oavsett vilken<br>typ av tjänst som avses. Användningsmönstret i bostaden och arbetet är i<br>stort sett det samma, men det är något mindre skillnader mellan män och</p> <p>251</p> <p>kvinnors användning på arbetet. E-post och ”följa frågor via Internet”<br>uppges vara de vanligaste användningsområdena i hemmet. På arbetet<br>hör även användning av databaser och informationstjänster till de mest<br>frekventa användningsområdena.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Tabell 1</p> <p>Användning av informations- och kommunikationstjänster i bostaden våren 1998</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Användning av<br>internet i<br>bostaden</p></td><td> <p>Användning i<br>procent av alla<br>män</p></td><td> <p>Användning i<br>procent av de<br>män som har<br>Internet<br>hemma</p></td><td> <p>Användning i<br>procent av alla<br>kvinnor</p></td><td> <p>Användning i<br>procent av de<br>kvinnor som<br>har Internet<br>hemma</p></td></tr> <tr><td> <p>Använder e-<br>post</p></td><td> <p>25</p></td><td> <p>76</p></td><td> <p>15</p></td><td> <p>57</p></td></tr> <tr><td> <p>Följer frågor<br>via Internet</p></td><td> <p>25</p></td><td> <p>79</p></td><td> <p>15</p></td><td> <p>58</p></td></tr> <tr><td> <p>Hämtar<br>dokument m.m.</p></td><td> <p>20</p></td><td> <p>63</p></td><td> <p>11</p></td><td> <p>41</p></td></tr> <tr><td> <p>Kontakt<br>offentlig<br>institution</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>21</p></td><td> <p>3</p></td><td> <p>11</p></td></tr> <tr><td> <p>Databaser,<br>infotjänster</p></td><td> <p>20</p></td><td> <p>63</p></td><td> <p>11</p></td><td> <p>42</p></td></tr> <tr><td> <p>Använder<br>banktjänster</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>31</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>17</p></td></tr> <tr><td> <p>Beställer varor<br>och tjänster</p></td><td> <p>11</p></td><td> <p>34</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>21</p></td></tr> <tr><td> <p>Spelar spel</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>15</p></td><td> <p>3</p></td><td> <p>12</p></td></tr> <tr><td> <p>Andra tjänster,<br>nöje, underh</p></td><td> <p>12</p></td><td> <p>37</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>25</p></td></tr> </table> <p>Källa: Statskontoret</p> <p>Tabell 2</p> <p>Användning av informations- och kommunikationstjänster på arbetet 1998</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Användning av<br>internet på<br>arbetet</p></td><td> <p>Användning i<br>procent av alla<br>män</p></td><td> <p>Användning i<br>procent av de<br>män som har<br>Internet på<br>arbete</p></td><td> <p>Användning i<br>procent av alla<br>kvinnor</p></td><td> <p>Användning i<br>procent av de<br>kvinnor som<br>har Internet på<br>arbetet</p></td></tr> <tr><td> <p>Använder e-<br>post</p></td><td> <p>28</p></td><td> <p>67</p></td><td> <p>18</p></td><td> <p>52</p></td></tr> <tr><td> <p>Följer frågor<br>via Internet</p></td><td> <p>27</p></td><td> <p>65</p></td><td> <p>19</p></td><td> <p>55</p></td></tr> <tr><td> <p>Hämtar<br>dokument mm</p></td><td> <p>26</p></td><td> <p>62</p></td><td> <p>17</p></td><td> <p>47</p></td></tr> <tr><td> <p>Kontakt<br>offentlig<br>institution</p></td><td> <p>9</p></td><td> <p>22</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>Databaser,<br>infotjänster</p></td><td> <p>29</p></td><td> <p>69</p></td><td> <p>20</p></td><td> <p>56</p></td></tr> <tr><td> <p>Använder<br>banktjänster</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>15</p></td><td> <p>2</p></td><td> <p>6</p></td></tr> <tr><td> <p>Beställer varor<br>och tjänster</p></td><td> <p>10</p></td><td> <p>25</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>14</p></td></tr> </table> <p>Källa: Statskontoret</p> <p>252</p> <p>Post- och Telestyrelsen presenterade 1998 rapporten Intemetmarknaden i<br>Sverige. I rapporten redovisas bland annat hur frekvent svenska Intemet-<br>användare använde Internet på arbetet och hemmet 1998. Av de som<br>använder Internet på arbetet använde 43 procent Internet varje dag. 24<br>procent använde Internet några gånger i veckan på arbetet och 19 procent<br>någon gång i veckan (diagram 12).</p> <p>Av Internetanvändare i hemmet använde 26 procent dagligen Internet i<br>hemmet. En större andel, 31 procent, använde Internet några gånger i<br>veckan, medan 24 procent uppgav att de bara någon gång per vecka<br>använde Internet i hemmet.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 12</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-16.png" style="width:292pt;height:190pt;"/> <p>Det är svårt att göra tillförlitliga internationella jämförelser på<br>användningssidan. Antalet Intemetuppkopplingar i olika länder kan<br>bestämmas med någorlunda tillförlitlighet. Hur många som använder de<br>uppkopplade datorerna är dock betydligt svårare att uppskatta. Den<br>geografiska fördelningen som presenteras i diagram 13 skall därför ses<br>som en grov uppskattning. Antalet personer som använder sig av Internet<br>var enligt Nua Internet Surveys av 275 miljoner i februari 2000, vilket<br>motsvarar ca 4,6 procent av jordens befolkning. Nordamerika, som har<br>nära 50 procent av alla användare, har ett tydligt försprång jämfört med<br>resten av världen. Enligt undersökningen använder bara ca 10 procent av<br>Europas befolkning Internet, vilket motsvarar 72 miljoner användare.</p> <p>253</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-17.png" style="width:293pt;height:210pt;"/> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 14 visar Intemetanvändare som andel av befolkningen i ett antal<br>europeiska länder 1998 från en internationell undersökning av<br>konsultföretaget Morgan Stanley. I förhållande till sin folkmängd har<br>enligt denna undersökning Sverige tillsammans med Finland och Norge<br>den högsta andelen Intemetanvändare.</p> <p>Diagram 14</p> <p>Intemetanvändare i procent av total befolkning i<br>Västeuropa, 1998</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-18.png" style="width:285pt;height:149pt;"/> <p>Källa: Morgan Stanley Dean Witter</p> <h4>IT-kompetens</h4> <p>IT-branschen är inne i en kraftig expansionsfas och det råder stark<br>efterfrågan på IT-utbildad arbetskraft, även i övriga näringslivet. Det är<br>därför intressant att närmare studera utvecklingen när det gäller<br></p> <p>254</p> <p>tillgången på IT-utbildade, närmare bestämt examinerade från längre<br>högskoleutbildningar inom IT-området då dessa är särskilt attraktiva på<br>arbetsmarknaden.</p> <p>Det är svårare att hitta statistik som på ett allsidigt sätt speglar den<br>allmänna IT-kompetensen bland befolkningen. Ett sätt att belysa den<br>generella IT-kompetensen är att studera användningen för olika grupper i<br>samhället med avseende på kön, facklig bakgrund m.m.</p> <p>”IT-kompetens” är ett oerhört mångfacetterat begrepp och siffrorna<br>nedan utgör endast ett axplock av den statistik som kan tänkas användas.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Specialistkompetens</p> <p>I oktober 1999 fick SCB i uppdrag av Näringsdepartementet att bearbeta<br>och presentera statistik över IT-utbildade under läsåren 1977/78—<br>1997/98. Den statistiska datakälla som används är universitets- och<br>högskoleregistret. Definitionen av IT-utbildning görs med hjälp av en<br>definition som tidigare använts av NUTEK.</p> <p>Diagrammet nedan visar antalet examinerade män och kvinnor från<br>grundutbildningar inom IT-området. Under perioden 1977/78-1997/98<br>utexaminerades 40 138 personer från en grundutbildning, enligt<br>statistiken från SCB. Under 1990-talet har antalet examinerade ökat från<br>1 867 personer läsåret 1990/91 till 2 813 personer läsåret 1997/98.<br>Endast drygt en femtedel (8 698 st eller 22 procent) av de examinerade<br>under den studerade perioden är kvinnor. Under mitten av 1980-talet var<br>andelen kvinnor som examinerades från någon grundutbildning inom IT-<br>området nästan 30 procent. Under mitten av 1990-talet sjönk andelen till<br>ca 17-19 procent. Läsåret 1997/98 förbättrades läget något, då andelen<br>kvinnor uppgick till drygt 21 procent.</p> <p>Diagram 15</p> <p>Antal examinerade män och kvinnor på IT-utbildningar,<br>läsåren 1977/78 och 1997/98</p> <p>3000</p> <p>2500</p> <p>2000</p> <p>1500</p> <p>1000</p> <p>500</p> <p>0</p> <p>Källa: SCB</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-19.png" style="width:167pt;height:137pt;"/> <p>255</p> <p>Den största gruppen examinerade från en grundutbildning inom IT utgörs<br>av civilingenjörer, följd av systemvetenskap/ADB, se diagram 16 nedan.<br>Gruppen systemvetenskap/ADB sjönk drastiskt mellan läsåren 1988/89-<br>1990/91, då den korta ADB-utbildningen togs bort. Nästan två<br>tredjedelar av de IT-utbildade kvinnorna finns i gruppen system-<br>vetenskap/ADB och ca en femtedel bland civilingenjörerna. Över hälften<br>av de IT-utbildade männen har civilingenjörsinriktningar. Sett till<br>utbildningsgrupp är det systemvetenskap/ADB som har den jämnaste<br>könsfördelningen.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 16</p> <p>Antal examinerade på grundutbildning inom IT-område<br>1977/78-1997/98</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-20.png" style="width:269pt;height:140pt;"/> <p>Källa: SCB</p> <p>Grundutbildningar inom IT-området kan delas in i ytterligare en<br>utbildningsgrupp, efter ämnesområden: datateknik/datavetenskap,<br>elektronik/elektroteknik, systemvetenskap/ informatik, teknisk fysik samt<br>övriga IT-utbildningar. Detta illustreras i diagram 17 nedan. Störst är<br>gruppen systemvetenskap/informatik där totalt 13 281 personer<br>examinerats under perioden 1977/78-1997/98. Därefter kommer gruppen<br>elektronik/elektroteknik där 11 777 personer examinerats under<br>motsvarande period. De flesta kvinnor finns, inte oväntat, inom ämnena<br>systemvetenskap/informatik. Manliga IT-studenter söker sig främst till<br>elektronik/elektroteknik.</p> <p>256</p> <p>Diagram 17</p> <p>Antal personer med grundexamen inom IT-område,<br>läsåren 1977/78-1997/98</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-21.png" style="width:273pt;height:140pt;"/> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Källa: SCB</p> <p>Högskoleverket framhåller i rapporten Högskoleutbildade-tillgång och<br>efterfrågan, Omvärldsanalys för Högskolan, Arbetsrapport nr 9, att<br>statistiska uppföljningsdata har för grova klassificeringar för att kunna<br>fånga den utveckling och förnyelse som sker inom högskolan vad gäller<br>utbildning inom IT-området. En rad nya programutbildningar har<br>tillkommit, såväl inom det tekniska som det tvärvetenskapliga området.<br>Vidare konstateras att antagningen till IT-utbildningar har ökat kraftigt.<br>Höstterminen 1999 antogs 10 755 studenter till programutbildningar<br>inom IT. Detta antal kan jämföras med det antal antagna som NUTEK<br>beräknat till 6 597 läsåret 1996/97 i rapporten Utbildning och<br>arbetsmarknad för IT-specialister (R1998:16).</p> <p>Generell användarkompetens</p> <p>Uppgifterna nedan om datoranvändning efter facklig tillhörighet bygger<br>på LO-rapporten Datoranvändningen ökar—men stora grupper står<br>fortfarande helt utanför, 1999. Studien bygger på intervjuer utförda<br>under år 1998 av SCB inom ramen för SCB:s undersökning av<br>levnadsförhållanden.</p> <p>Av de anställda använder 40 procent dator både i arbetet och hemmet,<br>se tabell 3 nedan. 24 procent av de anställda uppger dock att de använder<br>dator varken i arbetet eller i hemmet. Denna grupp kan därmed<br>förmodligen antas ha bristande kompetens när det gäller IT-användning.<br>Bland den sistnämnda gruppen är det, sett till facklig tillhörighet, LO-<br>medlemmar som utgör den grupp som har flest icke-användare.<br>41 procent av LO-medlemmama saknar datorerfarenhet. Sådan avsaknad<br>av datorerfarenhet är drygt fem gånger vanligare bland medlemmar i LO<br>än bland medlemmar i TCO och SACO.</p> <p>257</p> <p>9 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 86</p> <p>Att varken använda dator på jobbet eller i hemmet är ungefar tio P^roP- 1999/2000:86<br>gånger vanligare bland LO:s kvinnor än bland de manliga tjänstemännen. Bilaga 13</p> <p>Tabell 3</p> <p>Datoranvändning uppdelat på facktillhörighet och kön, 1998</p> <table border="1"> <tr><td></td><td> <p>LO</p> <p>(kvinnor,män)</p></td><td> <p>TCO<br>(kvinnor, män)</p></td><td> <p>SACO<br>(kvinnor, män)</p></td><td> <p>Alla anställda</p></td></tr> <tr><td> <p>Använder<br>dator i arbetet<br>och i hemmet</p></td><td> <p>18(14,21)</p></td><td> <p>59 (50, 71)</p></td><td> <p>71 (64, 78)</p></td><td> <p>40</p></td></tr> <tr><td> <p>Använder<br>dator i arbetet<br>men ej i<br>hemmet</p></td><td> <p>16(15, 17)</p></td><td> <p>25 (29, 20)</p></td><td> <p>16(19, 13)</p></td><td> <p>19</p></td></tr> <tr><td> <p>Använder ej<br>dator i arbetet<br>men i hemmet</p></td><td> <p>25 (26, 25)</p></td><td> <p>9(12, 4)</p></td><td> <p>5 (6, 5)</p></td><td> <p>17</p></td></tr> <tr><td> <p>Använder<br>dator varken i<br>arbetet eller i<br>hemmet</p></td><td> <p>41 (45,37)</p></td><td> <p>7 (9, 5)</p></td><td> <p>8(11,4)</p></td><td> <p>24</p></td></tr> <tr><td> <p>Summa</p></td><td> <p>100</p></td><td> <p>100</p></td><td> <p>100</p></td><td> <p>100</p></td></tr> </table> <p>Källa: LO</p> <p>LO:s studie visar vidare att ungefär hälften av Kommunals medlemmar,<br>var tredje medlem i Handels och var ijärde medlem i Metall helt saknar<br>datorerfarenhet. Bland privatanställda tjänstemän finns det enligt<br>rapporten knappt några alls som är i den situationen. En möjlig slutsats<br>av dessa skillnader i erfarenhet av datoranvändning är att det råder<br>väsentliga skillnader i IT-kompetens bland dessa grupper.</p> <h4>Näringslivet</h4> <p>Företagens IT-användning</p> <p>NUTEK har i en undersökning av flexibla arbetsorganisationer ställt<br>frågor om företagens IT-användning. En enkät skickades till 5 700<br>arbetsställen och svarsfrekvensen var drygt 50 procent. Med arbetsställe<br>menas verksamhet på en specifik adress, till skillnad från foretag som<br>kan bestå av flera arbetsställen, dvs. ha verksamhet på flera olika<br>adresser.</p> <p>NUTEK:s undersökning visar att 66 procent av arbetsställena använde<br>datorer och datakommunikation för informationshantering år 1997.<br>Fördelningen på olika sektorer visas i tabell 4. Samtliga arbetsställen<br>verksamma inom FoU använder IT. Inom databehandlingsverksamhet,<br>post- och telekommunikation, finansförmedling och kunskapsintensiv<br>industri använder minst 80 procent av arbetsställena IT.</p> <p>258</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Tabell 4</p> <p>Andelen arbetsställen inom respektive sektor som använder IT, 1997</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Sektor</p></td><td> <p>Procent</p></td></tr> <tr><td> <p>Tillverkning</p></td><td> <p>65</p></td></tr> <tr><td> <p>Kunskapsintensiv industri</p></td><td> <p>80</p></td></tr> <tr><td> <p>Kapitalintensiv industri</p></td><td> <p>71</p></td></tr> <tr><td> <p>Arbetsintensiv industri</p></td><td> <p>57</p></td></tr> <tr><td> <p>Kapitalintensiv övrig industri</p></td><td> <p>20</p></td></tr> <tr><td> <p>Bygg</p></td><td> <p>42</p></td></tr> <tr><td> <p>Handel</p></td><td> <p>62</p></td></tr> <tr><td> <p>Kommunikation</p></td><td> <p>67</p></td></tr> <tr><td> <p>Landtransport</p></td><td> <p>61</p></td></tr> <tr><td> <p>Post- och telekommunikation</p></td><td> <p>88</p></td></tr> <tr><td> <p>Företagstjänster</p></td><td> <p>90</p></td></tr> <tr><td> <p>Finansförmedling etc</p></td><td> <p>83</p></td></tr> <tr><td> <p>Databehandlingsverksamhetsamhet etc</p></td><td> <p>95</p></td></tr> <tr><td> <p>Fastighetsverksamhet etc</p></td><td> <p>61</p></td></tr> <tr><td> <p>FoU</p></td><td> <p>100</p></td></tr> <tr><td> <p>Andra service företag</p></td><td> <p>65</p></td></tr> <tr><td> <p>Totalt</p></td><td> <p>66</p></td></tr> </table> <p>Källa: Flex-2 databasen, NUTEK</p> <p>IT-användningen ökar med ökad storlek på arbetsstället (tabell 5). Så gott<br>som samtliga företag med fler än 250 anställda använder datorer och<br>datakommunikation för informationshantering, jämfört med drygt<br>vartannat arbetsställe med mellan 5-9 sysselsatta.</p> <p>Tabell 5</p> <p>Andelen arbetsställen inom respektive storleksklass som använde IT, 1997</p> <p>Storleksklass, antal sysselsatta &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Procent</p> <p>5-9 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;57<br></p> <p>10-19<br></p> <p>20-49<br></p> <p>50-249</p> <p>Över 250</p> <p>Totalt</p> <p>63</p> <p>76</p> <p>90</p> <p>96</p> <p>66</p> <p>Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.</p> <p>NUTEK undersökte också förekomsten av internt och externt<br>informations- eller kunskapsutbyte med hjälp av nätverk, databaser,<br>Internet och elektroniska konferenser. Med internt utbyte avses kontakter<br>inom samma arbetsställe. I det externa informations- och<br>kunskapsutbytet ingår kontakter med andra arbetsställen, foretag, kunder,<br>leverantörer m.fl. Som framgår av tabell 6 är Intemet/e-post det<br>vanligaste verktyget för intern kommunikation. Som förväntat ökar<br>användningen av Internet och e-post för intern kommunikation med<br>storleken på arbetsstället. För användningen av nätverk och</p> <p>259</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>gemensamma databaser är storlekssambandet omvänt, ju större<br>arbetsställe desto mindre används dessa verktyg for den interna<br>kommunikationen.</p> <p>Tabell 6</p> <p>Andelen arbetsställen, av totalt antal IT-användande arbetsställen inom respektive<br>storleksklass, där det förekommer ett internt informations- eller kunskapsutbyte med<br>hjälp av nätverk, gemensamma databaser etc., 1997</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Storleksklass</p></td><td> <p>Nätverk/<br>Gemensamma<br>databaser</p></td><td> <p>Internt inom arbetsstället</p> <p>E-post/lnternet</p></td><td> <p>Elektroniska<br>konferenser</p></td></tr> <tr><td> <p>20-49</p></td><td> <p>22</p></td><td> <p>43</p></td><td> <p>6</p></td></tr> <tr><td> <p>50-249</p></td><td> <p>21</p></td><td> <p>54</p></td><td> <p>6</p></td></tr> <tr><td> <p>250 eller fler</p></td><td> <p>14</p></td><td> <p>68</p></td><td> <p>9</p></td></tr> <tr><td> <p>Total</p></td><td> <p>21</p></td><td> <p>48</p></td><td> <p>6</p></td></tr> </table> <p>Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.</p> <p>Som framgår av tabell 7 är Internet och e-post det dominerande<br>verktygen även för extern kommunikation. Användandet av elektroniska<br>konferenser ökar med storlek, hela 25 procent av arbetsställen med mer<br>än 250 anställda använder detta för extern kommunikation. Varken<br>nyttjandet av Intemet/e-post eller nätverk/gemensamma databaser<br>uppvisar någon klar tendens att variera med storlek.</p> <p>Tabell 7</p> <p>Andelen arbetsställen, av totalt antal IT-användande arbetsställen inom respektive<br>storleksklass, där det förekommer ett externt informations- eller kunskapsutbyte med<br>hjälp av nätverk, gemensamma databaser etc., 1997</p> <p>Externt med andra arbetsställen, företag, kunder m.fl.</p> <p>Elektroniska</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Storleksklass</p></td><td> <p>Nätverk/</p> <p>Gemensamma</p> <p>databaser</p></td><td> <p>E-post/ Internet</p></td><td> <p>konferenser</p></td></tr> <tr><td> <p>20-49</p></td><td> <p>7</p></td><td> <p>63</p></td><td> <p>10</p></td></tr> <tr><td> <p>50-249</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>70</p></td><td> <p>14</p></td></tr> <tr><td> <p>250 eller fler</p></td><td> <p>5</p></td><td> <p>66</p></td><td> <p>25</p></td></tr> <tr><td> <p>Total</p></td><td> <p>6</p></td><td> <p>66</p></td><td> <p>12</p></td></tr> </table> <p>Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.</p> <p>För de små arbetsställena finns ingen uppdelning av hur informations-<br>eller kunskapsutbytet sker. Frågan avser nätverk, e-post eller Internet<br>sammanslaget. Däremot visar resultatet om utbytet sker internt inom<br>arbetsstället, med andra arbetsställen eller med andra företag, kunder<br>leverantörer etc. Så många som 64 procent av arbetsställena med 5-19<br>anställda använder IT för externt informations- eller kunskapsutbyte, och<br>44 procent för intern kommunikation inom arbetsstället (tabell 8).</p> <p>260</p> <table border="1"> <tr><td colspan="2"> <p>Tabell 8</p> <p>Andelen arbetsställen, av totalt antal arbetsställen inom respektive storleksklass, där<br>det förekommer informations- eller kunskapsutbyte med hjälp av nätverk, e-post eller<br>Internet.</p></td></tr> <tr><td> <p>Storleksklass</p></td><td> <p>Internt inom &nbsp;&nbsp;&nbsp;Med andra&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Med andra företag,</p> <p>arbetsstället arbetsställen &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;kunder mfl.</p></td></tr> <tr><td> <p>5-9</p> <p>10-19</p></td><td> <p>42 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;32&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;67</p> <p>46 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;36&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;60</p></td></tr> <tr><td> <p>Total</p></td><td> <p>44 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;34&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;64</p></td></tr> </table> <p>Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>En färsk undersökning från Grant Thomton Management visar att<br>andelen svenska företag som använder Internet, e-post och har hemsida<br>är klart högre än i övriga EU-genomsnittet. Rapporten är baserad på<br>intervjuer med 7 500 små- och medelstora företag, där det visar sig att<br>hela 94 procent av de svenska företagen har e-post, jämfört med<br>85 procent för övriga EU (se diagram 18). När det gäller andel företag<br>som har försett mer än 75 procent av slutanvändama med datorer, är<br>denna siffra hela 47 procent i Sverige, jämfört med 28 procent i övriga<br>EU. Andelen företag som är uppkopplade mot Internet är hela 93 procent<br>i Sverige, jämfört med EU-genomsnittet på 84 procent. Slutligen har 58<br>procent av de svenska företagen en hemsida, jämfört med 31 procent för<br>övriga Europa.</p> <p>Diagram 18</p> <p>Företagens IT-användning i Sverige och EU, 1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-22.png" style="width:275pt;height:149pt;"/> <p>Källa: TELDOK</p> <p>Företagen i de nordiska länderna är betydligt datortätare än EU-<br>genomsnittet. Enligt IDC var datorpenetrationen bland nordiska företag<br>1999 0,85 per anställd (diagram 19). Detta utgör en ökning på drygt<br>18 procent jämfört med 1998, när antalet var 0,72. Detta är betydligt<br></p> <p>261</p> <p>högre än det europeiska genomsnittet, som var 0,6 datorer per anställd<br>1999.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 19</p> <p>Antal datorer per anställd, 1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-23.png" style="width:245pt;height:149pt;"/> <p>Källa: IDC</p> <p>IT-sektorn</p> <p>IT-sektoms omfattning är inte given utan varierar med olika definitioner.<br>I denna bilaga används två olika definitioner av IT-sektorn, dels OECD:s<br>definition och dels NUTEK:s och SCB:s definition som redovisas i<br>publikationen Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag. De<br>båda definitionerna är snarlika och inbegriper elektronikindustri och IT-<br>relaterade tjänsteföretag. Definitionerna skiljer sig åt vad gäller<br>elektronikindustrin enbart i fråga om tillverkning av tråd och kabel som<br>ingår i OECDis definition. I NUTEK:s och SCB:s definition av de IT-<br>relaterade tjänsteföretagen ingår parti- och detaljhandel, teletjänstföretag,<br>viss uppdragsverksamhet (t.ex. datakonsulter) samt vissa forsknings- och<br>utvecklingsföretag. Här skiljer sig definitionerna mer åt. I OECD:s<br>definition ingår t.ex. inte detaljhandel. I antal anställda och<br>förädlingsvärde är dock skillnaden mellan de båda definitionerna liten⁵.</p> <p>IT-sektorns betydelse för svensk ekonomi blir allt större,<br>Förädlingsvärdet som andel av BNP har ökat från 4,9 procent till 1993<br>till 7,4 procent 1997, enligt OECD:s definition (diagram 20). De IT-<br>relaterade tjänsteföretagens andel av IT-sektoms förädlingsvärde var<br>1997 67 procent. Dess andel har dock minskat sedan 1993 som en följd<br>av elektronikindustrins snabbare tillväxttakt.</p> <p>⁵ Se Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999 (NUTEK R<br>1999:15) för en detaljerad beskrivning av branscher som ingår i de båda definitionerna.</p> <p>262</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 20</p> <p>IT-sektorns andel av BNP i procent, 1993-97*</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-24.png" style="width:292pt;height:159pt;"/> <p>Andelen sysselsatta i IT-sektom enligt OECD:s definition var år 1999<br>6,2 procent av totalt antal sysselsatta, jämfört med 4,9 procent år 1993<br>(diagram 21). Den genomsnittliga årliga ökningen av antal anställda<br>under perioden var 4,2 procent. Den största tillväxten i sysselsättning<br>återfinns i elektronikindustrin, med en genomsnittlig årlig ökning på<br>4,9 procent under perioden.</p> <p>Det finns tecken på att flaskhalsproblem kan uppstå inom expansiva<br>delar av näringslivet. IT-sektom, och framförallt datakonsultbranschen,<br>har expanderat kraftigt under 1990-talet. Det är därför särskilt intressant<br>att studera lönebilden för arbetskraften i denna sektor. En studie av<br>NUTEK (Lönebilden för IT-specialister 1996) visar att inkomstnivåerna i<br>genomsnitt är högre för samtliga IT-specialister jämfört med<br>referensgrupperna. En IT-specialist har enligt NUTEK en inkomst som är<br>12-22 procent högre än respektive kontrollgrupp. IT-specialister i<br>Stockholmsområdet har ca. 10 procent högre inkomst än i övriga landet.</p> <p>IT-specialister, dvs. personer med IT-utbildning eller självlärda inom<br>branschen, får högre lön jämfört med andra yrkesgrupper. Detta är ett<br>uttryck för att det råder brist på kunnigt folk inom IT-branschen. Denna<br>brist på IT-specialister är hämmande för utvecklingen av branschen och<br>på sikt kan det vara skadligt för hela näringslivet, enligt rapporten.</p> <p>263</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 21</p> <p>Anställda i IT-sektorn som procent av totalt antal</p> <p>sysselsatta, 1993-97*</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-25.png" style="width:231pt;height:138pt;"/> <p>Källa: SCB Centrala företags- och arbetsställeregister (CFAR)</p> <p>Diagram 22 visar hur export och import av elektronikprodukter som<br>andel av total export respektive import av varor och tjänster har<br>utvecklats under perioden 1975-1997. Under denna tid har<br>elektronikindustrins exportandel fördubblats från 8 till 16 procent.<br>Importandelen har relativt sett ökat något mer, från 6,5 till 15,5 procent.<br>Ökningstakten i exportandelen har dock sedan 1994 varit betydligt högre<br>än ökningstakten i importandelen.</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-26.png" style="width:294pt;height:191pt;"/> <p>Källa: Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999, NUTEK och SCB</p> <p>Under perioden 1975-1997 har handelsnettot avseende elektronik-<br>produkter varierat kraftigt (se diagram 23), men uppvisat ett kraftigt<br>överskott sedan 1995. Överskottet blev år 1997 25 miljarder kronor.<br>Handelsöverskottet förklaras av ett kraftigt överskott i handeln med<br>kommunikationsutrustning, 55 miljarder 1997.</p> <p>264</p> <p>Diagram 23</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Handelsnetto av elektronikprodukter 1975-97, mkr</p> <p>30000 _T</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-27.png" style="width:284pt;height:142pt;"/> <p>Källa: Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige 1999, NUTEK och SCB</p> <p>Av diagram 24 framgår att Sverige 1997 var OECD:s fjärde största<br>exportör av kommunikationsutrustning, med nästan 10 procent av<br>OECD-ländemas totala export. Sveriges andel av OECD:s export av<br>kommunikationsutrustning är betydligt större än andelen av den totala<br>exporten av varor och tjänster, vilket illustrerar Sveriges starka<br>konkurrenskraft inom denna bransch.</p> <p>Diagram 24</p> <p>Kommunikationsutrustning: ledande exportörer inom<br>OECD, export i procent av OECD-ländernas export samt<br>andel av OECD:s totala export av varor och tjänster, 1997</p> <p>25</p> <p>20</p> <p>15</p> <p>10</p> <p>■ Exporta</p> <h1><a name="caption2"></a>UXlixlb</h1> <p>^Exportandel</p> <p>kommunikationsutrustning</p> <p>■ Exportandel totalt</p> <p>&lt;<br>CO<br>Z)</p> <p>4-</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-28.png" style="width:52pt;height:52pt;"/> <p>Källa: OECD</p> <p>Av diagram 25 framgår att OECD-ländernas export av mjukvaror<br>domineras av USA och Irland, som svarar för mer än 60 procent av<br>exporten 1997. Sverige kommer först på tionde plats som exportör av<br>mjukvaror med en andel på drygt en procent. Detta är betydligt lägre än</p> <p>265</p> <p>Sveriges andel av OECD-ländernas totala export som var två procent ?r°P- 1999/2000:86<br>1997 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 13</p> <p>Diagram 25</p> <p>Mjukvaror: ledande exportörer inom OECD, andel av<br>OECD:s export av mjukvaror samt andel av OECD:s totala<br>export av varor och tjänster, 1997</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-29.png" style="width:281pt;height:141pt;"/> <p>Källa: OECD</p> <p>USA, tätt följt av Japan, var enligt Information Technology Outlook<br>världens största producent av hårdvaror 1997 (diagram 26). Om man<br>sätter produktionsvärdet av IT-varor i relation till BNP utmärker sig<br>Irland och Sydkorea som största producenter. Sverige hamnar på femte<br>plats, med en produktion som andel av BNP på 4,1 procent. Detta är<br>högre än USA:s andel, som är 3,4 procent.</p> <p>Diagram 26</p> <p>Produktion av IT-varor i OECD-länder som andel av BNP,</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-30.png" style="width:264pt;height:154pt;"/> <p>Källa: Information Technology Outlook och Statistisk årsbok 2000</p> <p>266</p> <h4>Elektronisk handel</h4> <p>Användningen av Internet i kommersiella syften har tagit rejäl fart på<br>1990-talet. Resultaten från olika undersökningar varierar mycket, men de<br>har alla gemensamt att de visar på en starkt ökande handel över Internet.</p> <p>Enligt IDC svarade handel mellan företag för 61 procent av den<br>svenska e-handelns omsättning 1998. Enligt samma källa hade Sverige,<br>Danmark och Finland betydligt högre omsättning per capita än<br>genomsnittet i Västeuropa när det gäller elektronisk handel mellan<br>företag (diagram 27).</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 27</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-31.png" style="width:292pt;height:190pt;"/> <p>NUTEKis Flex 2-studie visar att av arbetsställen i Sverige som använder<br>IT var det 32 procent som handlade elektroniskt 1997 (tabell 9). Det är<br>vanligare att arbetsställena använder elektronisk handel för inköp än att<br>de själva erbjuder elektronisk försäljning eller distribution av produkter.<br>Detta bekräftar att elektronisk handel mellan företag är betydligt<br>vanligare än detaljhandelsförsäljning över Internet</p> <p>Tabell 9</p> <p>Andelen av IT-användande arbetsställen som använde elektronisk handel 1997</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Användning av elektronisk handel</p></td><td> <p>Procent</p></td></tr> <tr><td> <p>Ja, för inköp av tjänster eller produkter</p></td><td> <p>24</p></td></tr> <tr><td> <p>Ja för försäljning/distribution av</p></td><td> <p>8</p></td></tr> <tr><td> <p>tjänster eller produkter</p></td><td></td></tr> <tr><td> <p>Nej</p></td><td> <p>66</p></td></tr> </table> <p>Källa: Flex-2 databasen, NUTEK.</p> <p>Enligt analysföretaget Datamonitor är Sverige är det land med högsta<br>tillväxtstakten av investeringar för på elektronisk-handel från företag till<br>företag i Europa. Den årliga tillväxten för perioden 1997—2001<br></p> <p>267</p> <p>uppskattas till 170 procent (diagram 28). Tyskland och Storbritannien<br>fortsätter att vara de ledande länderna på detta marknadssegment.</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 28</p> <p>Investeringar för e-handel från företag till företag i Europa<br>1997 och 2002</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-32.png" style="width:220pt;height:140pt;"/> <p>Källa: TELDOK</p> <p>Det finns således mycket som tyder på en explosionsartad ökning av<br>Intemethandeln i världen, men i dagsläget är den totala Internethandelns<br>omfattning förhållandevis liten. Handelns utredningsinstitut (HUI) gjorde<br>nyligen en mätning av detaljhandelns försäljning på Internet for tredje<br>kvartalet 1999. Då stod Intemethandeln för 1,1 procent av detaljhandelns<br>omsättning vilket på årsbasis motsvarar 3,5 miljarder kronor. Främst är<br>det postorderföretagen som utnyttjar e-handel, 93 procent hade enligt<br>HUI försäljning på Internet (se diagram 29). Av varuhus och<br>stormarknader var det 13 procent som även hade försäljning via Internet,<br>medan 5 procent av detaljhandelns butiker också säljer via Internet.</p> <p>Diagram 29</p> <p>Svensk detaljhandel på Internet 1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-33.png" style="width:283pt;height:145pt;"/> <p>Källa: TELDOK</p> <p>268</p> <p>En farsk rapport (februari 2000) från The Boston Consulting Group,<br>“The race for online riches“, bekräftar bilden av Sverige som ett<br>föregångsland inom elektronisk handel. Enligt denna rapport omsatte den<br>svenska elektroniska detaljhandeln 1999 0,7 procent av den totala<br>detaljhandeln, vilket placerar Sverige som tvåa i världen efter USA, som<br>ligger på 1,2 procent. I Europa är genomsnittssiffran 0,2 procent. Detta<br>placerar Sverige på fjärde plats i Europa när det gäller e-handelns totala<br>omsättning i detaljhandeln, efter stora länder som Tyskland,<br>Storbritannien och Frankrike (diagram 30). Den svenska e-handelns<br>tillväxt var enligt samma rapport 145 procent 1999, lägre än den totala<br>tillväxten i Europa som uppskattas till mer än 200 procent.</p> <p>Diagram 30</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Näthandelns omsättning och tillväxt i Europa, 1999</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-34.png" style="width:265pt;height:158pt;"/> <p>Källa: The Boston Consulting Group</p> <p>Ytterligare en bekräftelse på Sveriges relativt framstående position inom<br>elektronisk-handel ges av Danish IT-pictures. Av befolkningen i Finland<br>och Sverige handlade 2,9 procent över Internet någon gång under 1998.1<br>Danmark var andelen lägre, 1,6 procent (diagram 31). För Västeuropa<br>som helhet var andelen 1,2 procent.</p> <p>269</p> <p>Diagram 31</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-35.png" style="width:292pt;height:181pt;"/> <p>Källa: Danish IT-pictures</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>Diagram 32 visar vad svenskarna handlar på Internet. Det är musik,<br>böcker och programvara som i Sverige säljs mest över Internet. Detta<br>enligt en undersökning av Intelligence Web Survey. Det är köp som<br>ligger betydligt över 1000 kronor som dominerar, medan köp under<br>100 kronor knappast förekommer.</p> <p>Diagram 32</p> <p>Vad handlar svenskarna på Internet?</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0386/prop_19992000__86-36.png" style="width:265pt;height:151pt;"/> <p>Källa: TELDOK</p> <p>270</p> <h4>Källförteckning</h4> <p>Diagram</p> <p>1-5 SIKA (Statens Institut för KommunikationsAnalys)/SCB,<br>kommunikationsundersökningen 1998 (KOM98)</p> <p>6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Statskontorets undersökning våren 1998 av datorinnehav och<br>Internetanvändning</p> <p>7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information<br>Technology, May 1999</p> <p>8-11 SIKA, KOM98</p> <p>12 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;TELDOK:s årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G-<br>M, Stockholm 1999</p> <p>13 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;NUA Internet Surveys, februari 2000, <a href="http://www.nua.ie/surveys/">www.nua.ie/surveys/</a><br>how_many_onlineZindex.html</p> <p>14 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Morgan Stanley Dean Witter, The European Internet Report,<br>June 1999, <a href="http://www.msdw.com/techresearch/index.html">www.msdw.com/techresearch/index.html</a></p> <p>15-17 SCB på uppdrag av Näringsdepartementet, statistik över IT-<br>utbildade läsåren 1977/78-1997/98, egen bearbetning</p> <p>18 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G-<br>M, Stockholm 1999</p> <p>19 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;IDC Nordic, pressmeddelande 1999-06-03,<br>www. ide. se/pages/content/press/news. asp ?id= 109</p> <p>20 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;SCB, Företagsstatistiken</p> <p>21 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;SCB, Centrala företags- och arbetställeregistret (CFAR)</p> <p>22-23 Elektronikindustri och IT-relaterade tjänsteföretag i Sverige<br>1999, NUTEK-rapport 1999:15, NUTEK och SCB 1999</p> <p>24-25 OECD, FTS database, maj 1999</p> <p>26 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;OECD, Information Technology Outlook 2000 och SCB,<br>Statistisk Årsbok 2000</p> <p>27 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information<br>Technology, May 1999</p> <p>28-29 TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G-<br>M, Stockholm 1999</p> <p>30 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;The Boston Consulting Group, The Race for Online Riches: E-<br>retailing in Europé, February 2000</p> <p>31 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Danish IT-pictures, Ministry of Research and Information<br>Technology, May 1999</p> <p>32 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;TELDOK:s Årsbok 2000, TELDOK rapport 130, red. Holst, G-<br>M, Stockholm 1999</p> <p>Tabell</p> <p>1-2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Statskontorets undersökning våren 1998 av datorinnehav och</p> <p>Internetanvändning</p> <p>3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;LO, Löne- och välfardsenheten, Datoranvändningen ökar -</p> <p>men stora grupper står fortfarande helt utanför, november<br>1999</p> <p>4-9 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;NUTEK, Flex-2 databasen</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Bilaga 13</p> <p>271</p> <h3>Näringsdepartementet</h3> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 mars 2000</p> <p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden,Winberg,<br>Ulvskog, von Sydow, Klingvall, Östros, Engqvist, Rosengren, Larsson,<br>Lejon, Lövdén</p> <p>Föredragande: statsrådet Björn Rosengren</p> <p>Prop. 1999/2000:86</p> <p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:86 Ett informationssamhälle<br>för alla</p> <p>Eländers Gotab 59836, Stockholm 2000</p> <p>272</p> 1 1 att riksdagen antar regeringens förslag till ? 1 1 att riksdagen antar regeringens förslag till bifall =utskottet 1999/2000:TU9 ? 2 2 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd. ? 2 2 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd. delvis bifall = utskottet 2000/01:AU4 ? 3 3 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om IT-politiskt mål bifall =utskottet 1999/2000:TU9 ? 3 3 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om IT-politiskt mål ? 4 4 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om IT-politikens inrikning ? 4 4 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om IT-politikens inrikning bifall =utskottet 1999/2000:TU9 ? 5 5 att riksdagen godkänner vad regeringen förslår om prioriterade uppgifter bifall =utskottet 1999/2000:TU9 ? 5 5 att riksdagen godkänner vad regeringen förslår om prioriterade uppgifter ? 6 6 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om ansvarsfördelning vad gäller informationssäkerhetsarbetet. ? 6 6 att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om ansvarsfördelning vad gäller informationssäkerhetsarbetet. bifall =utskottet 1999/2000:TU9 ? INL Inlämning 2000-03-22 00:00:00 planerat 60 hantering B Bordläggning 2000-03-29 00:00:00 inträffat 2 hanvisning INL Inlämning 2000-03-29 00:00:00 inträffat 60 hantering HÄN Hänvisning 2000-03-30 00:00:00 inträffat 3 hanvisning MOT Motionstid slutar 2000-04-13 00:00:00 inträffat 4 hanvisning inlamnatav Inlämnat av Näringsdepartementet 2014-11-23 23:35:36 statustext statustext Ärendet är avslutat GN0386 2019-05-22 17:20:17 tilldelat Tilldelat Trafikutskottet 2014-11-23 23:35:36 behandlas_i 1999/2000:TU9 GN01TU9 bet 1999/2000 TU9 Ett informationssamhälle för alla Betänkande behandlas_i 2000/01:AU4 GO01AU4 bet 2000/01 AU4 Undantag från vissa turordningsregler m.m. Betänkande följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T21 mot 1999/2000 T21 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T22 mot 1999/2000 T22 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T23 mot 1999/2000 T23 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T24 mot 1999/2000 T24 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T25 mot 1999/2000 T25 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T26 mot 1999/2000 T26 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T27 mot 1999/2000 T27 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T28 mot 1999/2000 T28 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T29 mot 1999/2000 T29 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla Motion följdmotion av Bengt-Göran Hansson (S)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T25 mot 1999/2000 T25 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Bengt-Göran Hansson (S) Motion följdmotion av Bo Lundgren m.fl. (M)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T28 mot 1999/2000 T28 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Bo Lundgren m.fl. (M) Motion följdmotion av Britt-Marie Danestig m.fl. (V)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T21 mot 1999/2000 T21 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Britt-Marie Danestig m.fl. (V) Motion följdmotion av Eva Flyborg m.fl. (FP)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T29 mot 1999/2000 T29 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Eva Flyborg m.fl. (FP) Motion följdmotion av Jan Backman och Cristina Husmark Pehrsson (M)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T23 mot 1999/2000 T23 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Jan Backman och Cristina Husmark Pehrsson (M) Motion följdmotion av Johnny Gylling m.fl. (KD)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T24 mot 1999/2000 T24 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Johnny Gylling m.fl. (KD) Motion följdmotion av Lena Sandlin-Hedman och Ingemar Josefsson (S)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T27 mot 1999/2000 T27 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Lena Sandlin-Hedman och Ingemar Josefsson (S) Motion följdmotion av Lennart Daléus m.fl. (C)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T26 mot 1999/2000 T26 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Lennart Daléus m.fl. (C) Motion följdmotion av Tom Heyman (M)<br/> med anledning av prop. 1999/2000:86<br/> Ett informationssamhälle för alla GN02T22 mot 1999/2000 T22 med anledning av prop. 1999/2000:86 Ett informationssamhälle för alla av Tom Heyman (M) Motion