<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2337311</hangar_id>
 <dok_id>GN0385</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>85</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:85</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>85</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-03-16 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:59</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Sveriges tillträde till vissa internationella överenskommelser för bekämpande av penningförfalskning m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0385/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0385</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0385</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:85&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Sveriges tillträde till vissa internationella&lt;br&gt;överenskommelser för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 16 mars 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas regeringens bedömning av vilka åtgärder&lt;br&gt;Sverige bör vidta för att förbättra det internationella samarbetet och den&lt;br&gt;straffrättsliga regleringen avseende penningförfalskning och utprångling&lt;br&gt;av falska pengar. Det föreslås att riksdagen godkänner den internationella&lt;br&gt;konventionen av den 20 april 1929 för bekämpande av penning-&lt;br&gt;förfalskning med tillhörande protokoll. Vidare föreslås att riksdagen&lt;br&gt;godkänner det inom EU upprättade rambeslutet om förstärkning av det&lt;br&gt;straffrättsliga och övriga skyddet mot förfalskning i samband med&lt;br&gt;införandet av euron. Några konkreta förslag till ändrad lagstiftning läggs&lt;br&gt;inte fram i propositionen. De av regeringen redovisade&lt;br&gt;lagstiftningsbehoven kommer att behandlas i senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..............................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;1929 års konvention för bekämpande av penningförfalskning.........5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.............................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvudsakligt innehåll.........................................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska unionens rambeslut om&amp;nbsp;förstärkning&amp;nbsp;av det&amp;nbsp;straffrättsliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och övriga skyddet mot förfalskning i samband med införandet av&lt;br&gt;euron................................................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund...........................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslutsformen rambeslut..................................................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvudsakligt innehåll.......................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges anslutning till överenskommelserna.................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillträde till 1929 års konvention för bekämpande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;penningförfalskning..........................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Antagande av Europeiska unionens rambeslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förstärkning av det straffrättsliga och övriga skyddet mot&lt;br&gt;förfalskning i samband med införandet av euron.............17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande svenska regler i jämförelse med överenskommelserna. 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning...........................................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser om vilka handlingar som utgör brott.........20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Domsrätt............................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslag och förverkande....................................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Centralbyrå samt internationellt samarbete......................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser..............................................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Internationell konvention för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning...............................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Utkast till ett rambeslut om förstärkning av det straffrättsliga&lt;br&gt;och övriga skyddet mot förfalskning i samband med&lt;br&gt;införandet av euron................................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian Sveriges tillträde till vissa&lt;br&gt;internationella överenskommelser för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning m.m......................................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Sveriges tillträde till vissa internationella&lt;br&gt;överenskommelser för bekämpande av penningförfalskning&lt;br&gt;m.m........................................................................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000.........55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner konventionen för bekämpande av penningförfalskning&lt;br&gt;av den 20 april 1929 med tillhörande protokoll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner utkastet till rambeslut om förstärkning av det&lt;br&gt;straffrättsliga och övriga skyddet mot förfalskning i samband med&lt;br&gt;införandet av euron.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har upprättats en promemoria, Sveriges&lt;br&gt;tillträde till vissa internationella överenskommelser för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning m.m. I promemorian föreslås att Sverige skall&lt;br&gt;ansluta sig till den internationella konventionen av den 20 april 1929 för&lt;br&gt;bekämpande av penningförfalskning. Konventionstexten i engelsk lydelse&lt;br&gt;samt i svensk översättning finns i bilaga 1. I promemorian redogörs&lt;br&gt;också för det arbete som ägt rum inom EU för att förhandla fram ett&lt;br&gt;rambeslut vars syfte är att förstärka det straffrättsliga skyddet mot&lt;br&gt;förfalskning i samband med införandet av euron. I promemorian föreslås&lt;br&gt;att Sverige aktivt bör arbeta för att det straffrättsliga skyddet mot&lt;br&gt;penningförfalskning förstärks inom EU och därvid ansluta sig till en&lt;br&gt;bindande rättsakt som kompletterar 1929 års konvention. Den senaste&lt;br&gt;svenska versionen av utkastet till rambeslut finns i bilaga 2. En&lt;br&gt;sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorian har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4.&lt;br&gt;Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr.&lt;br&gt;Jul999/5783/L5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna den&lt;br&gt;internationella konventionen av den 20 april 1929 för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning och det inom EU framförhandlade rambeslutet om&lt;br&gt;förstärkning av det straffrättsliga och övriga skyddet mot förfalskning i&lt;br&gt;samband med införandet av euron.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser rambeslutet uppnåddes vid EU:s ministerråd för rättsliga&lt;br&gt;och inrikes frågor den 2 december 1999 i princip politisk enighet om&lt;br&gt;rambeslutets innehåll. Europaparlamentet har, i enlighet med artikel 39.1&lt;br&gt;i Fördraget om Europeiska unionen, givits tillfälle att yttra sig över&lt;br&gt;förslaget till rambeslut. Europaparlamentet lämnade sitt yttrande över&lt;br&gt;rambeslutet den 17 februari 2000. Därefter har det träffats&lt;br&gt;överenskommelse om att rambeslutet skall omfatta Gibraltar samt att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;följa rambeslutet senast ett år efter att det har antagits. För närvarande&lt;br&gt;föreligger endast ett antal parlamentariska granskningsreservationer&lt;br&gt;avseende innehållet i rambeslutet. Ett av de länder som har en sådan&lt;br&gt;reservation har förklarat att man överlämnar till sitt parlament att bedöma&lt;br&gt;rambeslutets artiklar om ansvar och påföljder för juridiska personer.&lt;br&gt;Några ytterligare förhandlingar av innehållet i rambeslutet är för&lt;br&gt;närvarande inte aktuella innan det föreläggs ministerrådet för antagande.&lt;br&gt;Avsikten är att rambeslutet skall antas under det portugisiska&lt;br&gt;ordförandeskapet, vars sista ministerråd för rättsliga och inrikes frågor&lt;br&gt;äger rum den 29-30 maj 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främst mot bakgrund av behovet av att inom EU snabbt fa till stånd ett&lt;br&gt;antagande av rambeslutet lägger regeringen inte i detta sammanhang fram&lt;br&gt;förslag till lagstiftning om genomförandet av åtagandena. En del av&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärderna kommer att genomföras inom ramen för pågående&lt;br&gt;lagstiftningsprojekt. Regeringen avser att under hösten 2000 återkomma&lt;br&gt;med förslag till nödvändig lagstiftning i övriga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1929 års konvention för bekämpande av&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;penningförfalskning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 20 april 1929 antogs inom Nationernas Förbund (NF) en konvention&lt;br&gt;för bekämpande av penningförfalskning. När NF upplöstes övertog&lt;br&gt;Förenta Nationerna (FN) ansvaret för de konventioner som upprättats&lt;br&gt;inom ramen för NF. Dessutom övergick den tvistlösningsfonktion som&lt;br&gt;enligt konventioner upprättade inom NF tillkom Fasta mellanfolkliga&lt;br&gt;domstolen, till Internationella domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med konventionen var att förbättra det internationella&lt;br&gt;samarbetet för att förebygga, utreda och lagföra penningförfalskning och&lt;br&gt;utprångling av falska pengar. Även om konventionen nu är 70 år gammal&lt;br&gt;utgör den fortfarande den viktigaste internationella överenskommelsen på&lt;br&gt;området. Konventionen har också en bred anslutning. Bl.a. har samtliga&lt;br&gt;medlemsstater inom EU, utom Sverige och Luxemburg, tillträtt. Enligt&lt;br&gt;uppgift har även Luxemburg inlett arbete för att kunna ansluta sig till&lt;br&gt;konventionen. Det har inte varit möjligt att utröna varför Sverige inte&lt;br&gt;tidigare har anslutit sig till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige deltar fullt ut i det internationella arbetet för att bekämpa&lt;br&gt;penningförfalskning och det har inte framkommit några uppgifter som&lt;br&gt;tyder på att det faktum att Sverige inte är anslutet till 1929 års konvention&lt;br&gt;skapar problem i det internationella polisiära och rättsliga samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot har det i olika sammanhang framförts önskemål om att de&lt;br&gt;länder som ännu inte har anslutit sig till konventionen skall göra detta.&lt;br&gt;Vid den sjunde ”International Counterfeit Currency Conference” som&lt;br&gt;hölls i Lyon 1987 antogs en resolution varigenom konferensen&lt;br&gt;uppmärksammade de stater som ännu inte anslutit sig till konventionen&lt;br&gt;om behovet av att göra detta. Resolutionen föranledde Sveriges riksbank&lt;br&gt;att i en skrivelse till Justitiedepartementet (dnr 87-111-03) påtala att&lt;br&gt;Sverige på ett närmast uppseendeväckande sätt avviker från det&lt;br&gt;internationella mönstret genom att inte vara anslutet till konventionen.&lt;br&gt;Riksbanken ansåg det därför önskvärt att departementet tog upp denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att ansluta sig till konventionen har även aktualiserats inom&lt;br&gt;ramen för det straffrättsliga samarbetet i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1999 införde elva av EU:s medlemsländer en gemensam&lt;br&gt;valuta, euron. Den 1 januari 2002 kommer sedlar och mynt i euro att&lt;br&gt;införas i dessa länder. Under längst ett halvår kommer sedlar och mynt i&lt;br&gt;euro och i de deltagande ländernas tidigare nationella valutor att kunna&lt;br&gt;användas samtidigt. Därefter, dvs. senast den 1 juli 2002, upphör de&lt;br&gt;deltagande ländernas nationella sedlar och mynt att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 28 maj 1999 antog Europeiska unionens råd en resolution om&lt;br&gt;förstärkning av det straffrättsliga skyddet mot förfalskning i samband&lt;br&gt;med införandet av euron. Resolutionen innehåller huvudlinjerna i en&lt;br&gt;framtida bindande rättsakt (EGT C 171, 18.6.1999, s. 1). I resolutionen&lt;br&gt;anges bl.a. att bestämmelserna i 1929 års konvention skall utgöra en&lt;br&gt;gemensam minimistandard för det straffrättsliga skyddet mot förfalskning&lt;br&gt;i alla EU:s medlemsstater. Därefter har det inom ramen för det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellanstatliga samarbetet i EU:s tredje pelare (polissamarbete och Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;straffrättsligt samarbete) förhandlats fram ett rambeslut som skall&lt;br&gt;komplettera bestämmelserna i 1929 års konvention. Rambeslutet&lt;br&gt;föreskriver bl.a. att de medlemsstater som hittills inte har anslutit sig till&lt;br&gt;konventionen åtar sig att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Huvudsakligt innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konventionen samt dess protokoll om hur vissa av bestämmelserna i&lt;br&gt;konventionen skall tolkas är i engelsk version samt i svensk översättning&lt;br&gt;fogad till denna proposition som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 erkänner parterna att konventionens bestämmelser under&lt;br&gt;nuvarande förhållanden utgör det mest effektiva medlet för att förhindra&lt;br&gt;och bestraffa penningförfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2 anger att med ordet pengar avses i konventionen&lt;br&gt;papperspengar (innefattande banksedlar) och pengar av metall som är&lt;br&gt;lagligen utgivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om vilka handlingar som utgör brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 anges vilka gärningar som skall vara straffbara såsom brott&lt;br&gt;mot allmän lag, enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bedräglig framställning eller ändring av pengar, oavsett vilka medel&lt;br&gt;som har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bedräglig utprångling av falska pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Införsel till en stat eller mottagande eller anskaffande av falska pengar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i avsikt att prångla ut dem och med vetskap om att de är falska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Försök till och uppsåtlig medverkan i dessa gärningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Framställning, mottagande eller anskaffande i bedrägligt syfte av&lt;br&gt;hjälpmedel eller andra föremål som är specifikt avsedda för förfalskning&lt;br&gt;eller ändring av pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 18 framgår att konventionen inte skall inverka på principen&lt;br&gt;att de gärningar som avses i artikel 3 i varje stat - utan att gärningen&lt;br&gt;tillförsäkras straffrihet - skall kunna rubriceras, åtalas och bestraffas i&lt;br&gt;enlighet med de allmänna stadgandena i statens nationella lagstiftning. I&lt;br&gt;detta sammanhang bör också nämnas att protokollet till konventionen&lt;br&gt;föreskriver att konventionen inte skall inkräkta på parternas rätt att, inom&lt;br&gt;gränserna för sin egen lagstiftning, fritt reglera principerna för att ett&lt;br&gt;lägre eller inget straff ådöms samt benådning och amnesti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4 föreskrivs att var och en av de gärningar som avses i artikel&lt;br&gt;3 skall, om de begåtts i olika stater, betraktas som ett särskilt brott. I&lt;br&gt;protokollet till konventionen förklaras att denna artikel inte skall medföra&lt;br&gt;någon ändring i de nationella bestämmelserna om straff vid&lt;br&gt;sammanträffande av brott; den skall inte hindra att den som gör sig&lt;br&gt;skyldig till både penningförfalskning och utprångling av falska pengar&lt;br&gt;straffas endast som penningförfalskare. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 anger att det i straffskalan för brott som avses i artikel 3 inte Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;far göras åtskillnad mellan brott som avser en stats egna pengar och andra&lt;br&gt;staters pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 6 förbinder sig de stater som erkänner internationell&lt;br&gt;tillämpning av principen om återfall i brott att, inom gränserna för sin&lt;br&gt;lagstiftning, erkänna domar, som meddelats i en annan stat avseende de&lt;br&gt;brott som avses i artikel 3, som återfall i brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska målsägandes ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7 föreskriver att om den interna lagstiftningen medger väckande&lt;br&gt;av enskilt anspråk, skall målsägande från andra stater, däribland den part&lt;br&gt;vars pengar blivit förfalskade, ha samma rättigheter som tillkommer&lt;br&gt;medborgarna i den stat där saken prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 anger att de stater som inte utlämnar sina egna medborgare&lt;br&gt;skall, om medborgaren har återvänt till sin egen stats territorium efter att&lt;br&gt;i en annan stat ha begått brott som avses i artikel 3, straffas som om&lt;br&gt;brottet begåtts inom den egna statens territorium och detta även om den&lt;br&gt;skyldige förvärvat medborgarskapet efter brottets förövande.&lt;br&gt;Bestämmelsen skall inte tillämpas om det i ett liknande fall inte skulle&lt;br&gt;kunna medges utlämning av en utlänning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 9 skall en utlänning som har begått ett brott som avses i&lt;br&gt;artikel 3 och som uppehåller sig inom en stats territorium vars nationella&lt;br&gt;lagstiftning som allmän regel erkänner principen om beivrande av brott&lt;br&gt;som begåtts utom riket, straffas som om brottet hade begåtts inom denna&lt;br&gt;stats territorium. En förutsättning för skyldigheten att lagföra är att&lt;br&gt;utlämnande har begärts och att den anmodade staten inte kan utlämna den&lt;br&gt;anklagade av skäl som saknar samband med brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17 innehåller en bestämmelse om konventionens förhållande till&lt;br&gt;internationell rätt. Artikeln klargör att en parts deltagande i konventionen&lt;br&gt;inte far tolkas så att det påverkar partens inställning i den allmänna&lt;br&gt;frågan om strafffättslig jurisdiktion i internationell rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10 föreskriver att i de utlämningsavtal som har ingåtts eller i&lt;br&gt;framtiden kan komma att ingås skall de gärningar som avses i artikel 3&lt;br&gt;betraktas som brott för vilka utlämning kan ske. Bestämmelsen&lt;br&gt;föreskriver också att de parter som inte gör utlämning beroende av&lt;br&gt;överenskommelse eller reciprocitet, skall erkänna de gärningar som avses&lt;br&gt;i artikel 3 som brott för vilka utlämning kan ske. Utlämning skall beviljas&lt;br&gt;i enlighet med den anmodade statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslag och förverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Artikel II anges att falska pengar, hjälpmedel och andra föremål som&lt;br&gt;avses i artikel 3 punkt 5 skall tas i beslag och förklaras förverkade.&lt;br&gt;Pengarna, hjälpmedlen och föremålen skall efter förverkandet och på&lt;br&gt;därom gjord anhållan överlämnas, antingen till regeringen eller till&lt;br&gt;emissionsinstitutet i den stat vars pengar det är fråga om. Undantag kan&lt;br&gt;göras för dels föremål som, enligt lagen i den stat där lagföringen har&lt;br&gt;skett, måste sparas som bevismaterial, dels för föremål vilkas&lt;br&gt;överlämnande till den i artikel 12 avsedda centralbyrån anses önskvärd. I&lt;br&gt;vart fall skall alla sådana föremål göras obrukbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralbyrå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12 föreskriver att i varje stat skall, inom gränserna för statens&lt;br&gt;lagstiftning, utredningar rörande penningförfalskningar organiseras av en&lt;br&gt;centralbyrå som skall stå i nära kontakt med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) emissionsinstituten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) polismyndigheterna i staten och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) centralbyråerna i andra stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje sådan centralbyrå skall fungera som central för upplysningar som&lt;br&gt;kan underlätta utredning, förhindrande och bestraffning av penning-&lt;br&gt;förfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13 föreskriver att centralbyråerna skall stå i direkt förbindelse&lt;br&gt;med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 14 anges hur centralbyråerna skall samarbeta. Varje byrå skall,&lt;br&gt;i den utsträckning den finner det ändamålsenligt, tillhandahålla&lt;br&gt;centralbyråerna i andra stater en uppsättning makulerade exemplar av sin&lt;br&gt;stats lagliga betalningsmedel. Den skall regelbundet lämna central-&lt;br&gt;byråerna i andra länder underrättelser med nödvändiga detaljuppgifter om&lt;br&gt;dels nya penningemissioner i sin egen stat, dels indragning av pengar&lt;br&gt;beroende på att de upphört att gälla eller av annan anledning. Utom i fall&lt;br&gt;av rent lokalt intresse skall varje centralbyrå, i den utsträckning den&lt;br&gt;finner det ändamålsenligt delge andra centralbyråer följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Upptäckt av förfalskade pengar. Underrättelser om förfalskning av&lt;br&gt;bank- och centralbankssedlar skall åtföljas av dels en teknisk beskrivning&lt;br&gt;av förfalskningssättet, avgiven uteslutande av det emmissionsinstitut vars&lt;br&gt;sedlar har förfalskats, dels en fotografisk avbildning eller, om möjligt, ett&lt;br&gt;exemplar av den falska sedeln. I brådskande fall kan vederbörande&lt;br&gt;centralbyråer under hand delges en anmälan och en summarisk&lt;br&gt;beskrivning från polismyndigheterna, dock utan att det skall inverka på&lt;br&gt;ovannämnda underrättelse och tekniska beskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Upplysningar om utredning, åtal, frihetsberövande, lagföring och&lt;br&gt;utvisning av penningförfalskare samt, om möjligt, deras rörelser och&lt;br&gt;andra upplysningar av betydelse, såsom deras signalement, fingeravtryck&lt;br&gt;och fotografi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Detaljerade upplysningar om upptäckt penningförfalskning med Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;uppgift huruvida upptäckten har lett till att alla falska pengar som är i&lt;br&gt;omlopp har kunnat beslagtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15 anger att representanterna för centralbyråerna skall hålla&lt;br&gt;konferenser for att säkerställa, förbättra och utveckla det direkta inter-&lt;br&gt;nationella samarbetet för att förhindra och bestraffa penningförfalskning.&lt;br&gt;Vid dessa konferenser skall även representanter for emissionsinstitut och&lt;br&gt;berörda centrala myndigheter delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16 innehåller bestämmelser om hur parterna skall förfara då de&lt;br&gt;hos varandra ansöker om rättslig hjälp. En ansökan om rättslig hjälp skall&lt;br&gt;framföras a) helst direkt mellan de rättsliga myndigheterna, i förekom-&lt;br&gt;mande fall via centralbyråerna, b) direkt mellan justitieministrarna i de&lt;br&gt;båda staterna eller direkt från myndigheten i den begärande staten till&lt;br&gt;justitieministern i den anmodade staten, c) genom förmedling av&lt;br&gt;diplomatisk eller konsulär företrädare for den begärande staten i den&lt;br&gt;anmodade staten; denna företrädare skall överlämna framställningen till&lt;br&gt;behörig rättslig myndighet eller till den myndighet som anvisas av&lt;br&gt;regeringen i den anmodade staten och skall direkt från denna myndighet&lt;br&gt;motta de handlingar som utvisar att ansökan har verkställts. I de fall som&lt;br&gt;avses i a) och c) skall en kopia av framställningen alltid samtidigt delges&lt;br&gt;med högsta myndigheten i den anmodade staten. Om inte annat har&lt;br&gt;avtalats, skall framställningen vara avfattad på den begärande myn-&lt;br&gt;dighetens språk, men den anmodade staten har rätt att begära&lt;br&gt;auktoriserad översättning till sitt eget språk av den begärande&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen bestämmelse i denna artikel skall tolkas som en förpliktelse för&lt;br&gt;parterna att i fråga om brottmål godta någon form eller metod av&lt;br&gt;bevisning som skulle stå i strid med deras lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I protokollet till konventionen anges att parterna är skyldiga att&lt;br&gt;tillmötesgå en framställning om rättslig hjälp endast i den utsträckning&lt;br&gt;det stadgas i deras nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvistlösning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 19 anges att parterna är överens om att tvister som uppkommer&lt;br&gt;mellan dem i fråga om tolkning eller tillämpning av konventionen och&lt;br&gt;som de inte kan lösa genom direkta förhandlingar, skall hänskjutas till&lt;br&gt;Fasta mellanfolkliga domstolen för avgörande. Om tvist har uppkommit&lt;br&gt;och inte parterna, eller någon av dem, är part till protokollet angående&lt;br&gt;den Fasta mellanfolkliga domstolen, skall tvisten enligt deras avgörande&lt;br&gt;och i enlighet med deras konstitutionella ordning, hänskjutas, antingen&lt;br&gt;till Fasta mellanfolkliga domstolen, till en i enlighet med konventionen&lt;br&gt;den 18 oktober 1907 för avgörande på fredlig väg av internationella&lt;br&gt;tvister tillsatt skiljedomstol eller till annan skiljedomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 20 är de franska och engelska texterna av konventionen lika&lt;br&gt;giltiga. Artikeln föreskriver också att konventionen skall ratificeras och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ratifikationsinstrumentet skall överlämnas till NF:s generalsekreterare,&lt;br&gt;som skall meddela alla medlemmar i NF och varje utanförstående stat&lt;br&gt;som var företrädd vid den konferens där konventionen utformades eller&lt;br&gt;som delgetts konventionen, om mottagandet av ratifikationsinstrumentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21 föreskriver att från och med den 1 januari 1930 får varje&lt;br&gt;medlem av NF och varje utanförstående stat, som avses i artikel 20 och&lt;br&gt;som inte undertecknat konventionen, ansluta sig till den. Anslutnings-&lt;br&gt;instrumentet skall överlämnas till NF:s generalsekreterare som skall&lt;br&gt;meddela alla förbundsmedlemmar och de utanförstående stater som avses&lt;br&gt;i nämnda artikel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 22 skall de stater som vill göra förbehåll med avseende&lt;br&gt;på konventionens tillämpning, meddela NF:s generalsekreterare om sin&lt;br&gt;avsikt. Denne skall ofördröjligen delge dessa förbehåll med samtliga de&lt;br&gt;parter som har deponerat ratifikations- eller anslutningsinstrument och&lt;br&gt;samtidigt fråga dem om de önskar resa några invändningar. Om ingen av&lt;br&gt;parterna inom sex månader efter delgivningen har rest någon invändning,&lt;br&gt;skall anslutningen till konventionen av den stat som har gjort&lt;br&gt;ifrågavarande förbehåll anses ha blivit godkänd av de övriga parterna&lt;br&gt;med sagda förbehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23 föreskriver att en parts ratificering eller anslutning till denna&lt;br&gt;konvention förutsätter att partens lagstiftning och administrativa system&lt;br&gt;står i överensstämmelse med konventionens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24 reglerar konventionens tillämpning på parternas kolonier,&lt;br&gt;översjöiska territorier, protektorat eller områden som står under&lt;br&gt;överhöghet eller mandat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 25 träder konventionen i kraft nittio dagar efter det att&lt;br&gt;NF:s generalsekreterare har mottagit det femte ratifikations- eller&lt;br&gt;anslutningsinstrumentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26 föreskriver att varje ratifikation eller anslutning som görs&lt;br&gt;efter det att konventionen har trätt i kraft i enlighet med artikel 25 får&lt;br&gt;effekt från och med den nittionde dagen efter det att vederbörande&lt;br&gt;instrument har mottagits av NF:s generalsekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 27 anges att konventionen far sägas upp av medlemmar i NF&lt;br&gt;och av utanförstående stater genom skriftligt meddelande till förbundets&lt;br&gt;generalsekreterare, som skall meddela samtliga medlemmar därom och&lt;br&gt;de utanförstående stater som avses i artikel 20. En uppsägning skall få&lt;br&gt;effekt ett år efter den dag då den mottagits av NF:s generalsekreterare.&lt;br&gt;Uppsägningen skall endast gälla den part på vars vägnar den har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28 anger att konventionen skall registreras av NF:s sekretariat&lt;br&gt;den dag den träder i kraft, att de befullmäktigade ombuden har&lt;br&gt;undertecknat konventionen samt att den upprättats i Geneve den 20 april&lt;br&gt;1929.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Europeiska unionens rambeslut om&lt;br&gt;förstärkning av det straffrättsliga och övriga&lt;br&gt;skyddet mot förfalskning i samband med&lt;br&gt;införandet av euron&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Elva av EU:s medlemsländer införde den 1 januari 1999 en gemensam&lt;br&gt;valuta, euron. Det är dock först den 1 januari 2002 som sedlar och mynt i&lt;br&gt;euro kommer att sättas i omlopp. Under längst ett halvår kommer sedlar&lt;br&gt;och mynt i euro och de deltagande ländernas valutor att kunna användas&lt;br&gt;samtidigt. Därefter, dvs. senast den 1 juli 2002, upphör de deltagande&lt;br&gt;ländernas nationella valutor att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Euromynten ges ut i åtta valörer; 1, 2, 5, 10, 20 och 50 cent samt 1 och&lt;br&gt;2 euro. Mynten skall ha en sida som är gemensam för alla länder och en&lt;br&gt;nationell sida. Den gemensamma sidan föreställer Europa. De nationella&lt;br&gt;sidorna skiljer sig åt och varje land kan själv bestämma utformningen.&lt;br&gt;Eurosedlama kommer att ges ut i sju valörer; 5, 10, 20, 50, 100, 200 och&lt;br&gt;500 euro. De kommer att samma utseende i alla länder som deltar i&lt;br&gt;valutaunionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att euron är en helt ny valuta som skall införas under&lt;br&gt;en kort övergångsperiod i elva av EU:s medlemsländer samt kommer att&lt;br&gt;få en världsomspännande betydelse, torde man kunna utgå från att den&lt;br&gt;kommer att vara särskilt utsatt för förfalskningsförsök både inom och&lt;br&gt;utom valutaunionen. Särskilt stor kommer risken att vara vid tidpunkten&lt;br&gt;för införandet. Inom ramen för det mellanstatliga samarbetet i EU:s tredje&lt;br&gt;pelare har därför arbete inletts med att förstärka det straffrättsliga skyddet&lt;br&gt;mot penningförfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rekommendation nr 26 i handlingsplanen för bekämpande av den&lt;br&gt;organiserade brottsligheten (EGT C 251, 15.8.1997, s. 1) anges bl.a. att&lt;br&gt;rådet och kommissionen, mot bakgrund av befintliga nationella och&lt;br&gt;internationella instrument, bör överväga behovet av att införa&lt;br&gt;gemensamma bestämmelser för att bekämpa efterbildning och förfalsk-&lt;br&gt;ning av sedlar och mynt inför införandet av den gemensamma valutan. I&lt;br&gt;handlingsplanen för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i&lt;br&gt;Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet&lt;br&gt;och rättvisa (EGT C 19, 23.1.1999, s. 1) anges under avsnittet&lt;br&gt;Tillnärmning av straffrättsliga bestämmelser i medlemsstaterna, paragraf&lt;br&gt;46 b, att medlemsstaterna inom två år efter det att fördraget har trätt i&lt;br&gt;kraft skall granska och vid behov tillnärma den nationella lagstiftningen&lt;br&gt;bl.a. i fråga om penningförfalskning (skydd av euron).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska rådet (dvs. stats- och regeringscheferna i EU:s&lt;br&gt;medlemsstater) höll den 15-16 oktober 1999 ett särskilt möte i&lt;br&gt;Tammerfors om skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa&lt;br&gt;i EU. Europeiska rådet ansåg att när det gäller nationell straffrätt bör&lt;br&gt;insatserna för att enas om gemensamma definitioner, grunder för åtal och&lt;br&gt;påföljder i ett första skede koncentreras till ett begränsat antal sektorer av&lt;br&gt;särskild betydelse, bl.a. ekonomisk brottslighet, innefattande förfalskning&lt;br&gt;av euron (se Europeiska rådets slutsats nr 48).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under andra halvåret 1998 vidtogs i rådsarbetsgruppen gemenskapsrätt&lt;br&gt;och nationell straffrätt inom EU:s rättsliga och inrikes samarbete (efter&lt;br&gt;Amsterdamfördragets ikraftträdande, polissamarbete och straffrättsligt&lt;br&gt;samarbete), den s.k. tredje pelaren, en genomgång av medlemsstaternas&lt;br&gt;nationella lagstiftning vad avser penningförfalskning och utprångling av&lt;br&gt;falska pengar m.m. Under första halvåret 1999 analyserade arbetsgruppen&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftning och fann att det förelåg behov av att skapa&lt;br&gt;ett rättsligt bindande EU-instrument som kompletterar bestämmelserna i&lt;br&gt;1929 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet resulterade i en resolution som antogs av EU:s ministerråd för&lt;br&gt;rättsliga och inrikes frågor den 28 maj 1999 (EGT C 171, 18.6.1999, s.&lt;br&gt;1). Resolutionen innehåller huvudlinjerna i en framtida bindande rättsakt&lt;br&gt;för medlemsstaterna i EU. I resolutionen anges därvid att bestämmelserna&lt;br&gt;i 1929 års konvention skall utgöra en gemensam minimistandard för det&lt;br&gt;straffrättsliga skyddet mot penningförfalskning för alla Europeiska&lt;br&gt;unionens medlemsstater. Rådet noterar också att de medlemsstater som&lt;br&gt;ännu inte är parter till konventionen har meddelat att de har för avsikt att&lt;br&gt;ansluta sig till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 9 juli 1999 presenterade det tyska ordförandeskapet i EU ett&lt;br&gt;förslag till rambeslut om förstärkning av det straffrättsliga skyddet mot&lt;br&gt;förfalskning i samband med införandet av euron. Förslaget har behandlats&lt;br&gt;i den ovan nämnda arbetsgruppen som, efter det att Amsterdamfördraget&lt;br&gt;trädde i kraft, har bytt namn till arbetsgruppen för materiell straffrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Beslutsformen rambeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet i den tredje pelaren (polissamarbete och straffrättsligt&lt;br&gt;samarbete) är mellanstatligt. Några beslutsbefogenheter på dessa&lt;br&gt;samarbetsområden har inte förts över till EU eller några av unionens&lt;br&gt;organ utan medlemsstaterna är bundna av de gemensamma besluten på i&lt;br&gt;princip samma sätt som normalt följer av internationellt samarbete enligt&lt;br&gt;folkrättens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att Amsterdamfördraget trädde i kraft infördes nya&lt;br&gt;beslutsformer på tredje pelarens område. En av de nya beslutsformerna är&lt;br&gt;rambeslut. Det uttalade syftet med rambesluten är att närma&lt;br&gt;medlemsstaternas lagar och andra författningar till varandra.&lt;br&gt;Rambesluten skall vara bindande för medlemsstaterna när det gäller det&lt;br&gt;resultat som skall uppnås men överlämnar åt de nationella myndigheterna&lt;br&gt;att besluta om form och tillvägagångssätt. De skall inte ha direkt effekt&lt;br&gt;(se artikel 34.2 b i Fördraget om Europeiska unionen). Det innebär att de&lt;br&gt;inte kan grunda rättigheter och skyldigheter för enskilda med mindre de&lt;br&gt;har genomförts i nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rambesluten medför en folkrättslig förpliktelse för Sverige att vid&lt;br&gt;behov genomföra de åtgärder som krävs för att införliva beslutens&lt;br&gt;innehåll med svensk rätt. De påverkar dock inte den grundläggande&lt;br&gt;mellanstatliga karaktären av samarbetet (se prop. 1997/98:58, s. 20 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rambeslutens karaktär av mellanstatliga överenskommelser innebär att&lt;br&gt;regeringens befogenhet att ingå sådana överenskommelser begränsas av&lt;br&gt;bestämmelserna i 10 kap. 2 § regeringsformen. Enligt första stycket i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta stadgande far regeringen inte ingå en for riket bindande Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om&lt;br&gt;överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag&lt;br&gt;stiftas eller om överenskommelsen i övrigt gäller något ämne i vilket&lt;br&gt;riksdagen skall besluta. Enligt tredje stycket får regeringen inte heller&lt;br&gt;ingå en för riket bindande internationell överenskommelse utan att&lt;br&gt;riksdagen har godkänt den, om överenskommelsen är av större vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för regeringen att anta ett rambeslut beror alltså på hur&lt;br&gt;åtagandena har utformats. Regeringen har i detta fall gjort den&lt;br&gt;bedömningen att riksdagen behöver godkänna rambeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Huvudsakligt innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utkastet till rambeslut i senaste svensk version är fogad till denna&lt;br&gt;proposition som bilaga 2. Som angetts i avsnitt 2 har överenskommelse&lt;br&gt;träffats om att rambeslutet skall omfatta Gibraltar samt att&lt;br&gt;medlemsstaterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;följa rambeslutet senast ett år efter att det har antagits. Dessa&lt;br&gt;överenskommelser har ännu inte influtit i texten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 anges att med konventionen avses den internationella&lt;br&gt;konventionen om bekämpning av penningförfalskning av den 20 april&lt;br&gt;1929 med tillhörande protokoll. Vidare anges att med pengar avses&lt;br&gt;papperspengar (inklusive sedlar) och pengar av metall som är lagliga&lt;br&gt;betalningsmedel, inklusive eurosedlar och euromynt som är lagliga&lt;br&gt;betalningsmedel i enlighet med rådets förordning (EG) nr 974/98.&lt;br&gt;Slutligen anges att med juridisk person avses varje enhet som har denna&lt;br&gt;ställning enligt tillämplig nationell lagstiftning, med undantag av stater&lt;br&gt;eller andra offentliga organ vid utövandet av de befogenheter som de har&lt;br&gt;i egenskap av statsmakter samt offentliga internationella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet till 1929 års konvention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 2 föreskrivs att rambeslutets syfte är att komplettera&lt;br&gt;bestämmelserna i 1929 års konvention och underlätta medlemsstaternas&lt;br&gt;tillämpning av den. Därför skall de medlemsstater som hittills inte har&lt;br&gt;anslutit sig till konventionen åta sig att göra detta. Åtagandena enligt&lt;br&gt;1929 års konvention skall inte påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om vilka handlingar som utgör brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 punkt 1 föreskriver att varje medlemsstat skall vidta nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder för att säkerställa att följande handlingar är straffbara:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. att i bedrägligt syfte framställa eller ändra pengar, oavsett vilka&lt;br&gt;medel som har använts (motsvarar artikel 3.1 i 1929 års konvention),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. att i bedrägligt syfte prångla ut falska pengar (motsvarar artikel 3.2 i&lt;br&gt;1929 års konvention),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c. att importera, exportera, transportera, ta emot eller anskaffa falska&lt;br&gt;pengar i avsikt att prångla ut dem och med vetskap om att de är falska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d. att i bedrägligt syfte tillverka, ta emot, anskaffa eller inneha redskap,&lt;br&gt;föremål, datorprogram eller alla andra instrument som är specifikt&lt;br&gt;avsedda för att förfalska eller ändra pengar, eller hologram och andra&lt;br&gt;delar av pengar som tjänar till att skydda mot förfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 i artikel 3 skall medverkan (medhjälp och anstiftan) till&lt;br&gt;dessa brott vara straffbart. Dessutom skall försök till brott under&lt;br&gt;punkterna a-c vara straffbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4 åläggs varje medlemsstat att vidta nödvändiga åtgärder för&lt;br&gt;att säkerställa att de handlingar som anges i artikel 3 skall vara straffbara&lt;br&gt;även när det rör sig om sedlar eller mynt som framställs eller har&lt;br&gt;framställts med hjälp av lagliga anordningar eller material i strid med de&lt;br&gt;rättigheter enligt vilka de behöriga myndigheterna far ge ut sedlar och&lt;br&gt;mynt och utan dessa myndigheters samtycke. Detta syftar t.ex. på fall när&lt;br&gt;anställda vid ett officiellt myntverk präglar mynt för egna ändamål.&lt;br&gt;Bestämmelsen skall dock inte omfatta överskridanden av t.ex. den av&lt;br&gt;Europeiska centralbanken fastställda mängd mynt och sedlar som far&lt;br&gt;utges av medlemsstaternas behöriga mynt- och sedelutgivande&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5 föreskriver att varje medlemsstat skall vidta nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder för att säkerställa att de handlingar som anges i artiklarna 3-4 är&lt;br&gt;straffbara, a) när de begåtts före den 1 januari 2002 avseende framtida&lt;br&gt;eurosedlar och mynt b) när de avser beslutade, men ännu inte utgivna&lt;br&gt;sedlar och mynt inom valutor som redan är gällande betalningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 punkt 1 anger att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder&lt;br&gt;som är nödvändiga för att säkerställa att de gärningar som anges i&lt;br&gt;artiklarna 3-5 medför effektiva, proportionerliga och avskräckande&lt;br&gt;straffrättsliga påföljder, däribland frihetsberövande som kan medföra&lt;br&gt;utlämning. Punkt 2 föreskriver att brottet bedräglig framställning eller&lt;br&gt;ändring av pengar, som anges i artikel 3.1 a, skall kunna bestraffas med&lt;br&gt;fängelse varvid det maximala straffet inte skall vara lägre än åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 7 punkt 1 åtar sig varje medlemsstat att, utan att det&lt;br&gt;påverkar punkt 2 i artikeln, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;upprätta sin jurisdiktion beträffande de brott som anges i artiklarna 3-5,&lt;br&gt;om brottet helt eller delvis har begåtts inom dess territorium. Vidare&lt;br&gt;föreskrivs att artiklarna 8 och 9, såväl som artikel 17, i 1929 års&lt;br&gt;konvention är tillämpliga på de brott som anges i artiklarna 3-5 i&lt;br&gt;rambeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 anger att, åtminstone de medlemsstater i vilka euron har&lt;br&gt;antagits, skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att åtal för&lt;br&gt;penningförfalskning, åtminstone när det gäller euron, är möjligt&lt;br&gt;oberoende av gärningsmannens nationalitet och oavsett var brottet har&lt;br&gt;begåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3 föreskriver att om fler än en medlemsstat har jurisdiktion och&lt;br&gt;möjlighet att åtala för ett brott som grundas på samma omständigheter,&lt;br&gt;skall de berörda medlemsstaterna samarbeta för att avgöra vem av dem&lt;br&gt;som skall lagföra gärningsmannen eller gärningsmännen. Målsättningen&lt;br&gt;är att samtliga gärningsmän skall lagföras i en och samma medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar och påföljder för juridiska personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 och 9 innehåller bestämmelser om ansvar och påföljder för&lt;br&gt;juridiska personer. Artiklarna överensstämmer i tillämpliga delar med&lt;br&gt;artiklarna 3 och 4 i rådets akt av den 19 juni 1997; andra protokollet till&lt;br&gt;konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella&lt;br&gt;intressen (EGT C 221, 19.7.1997, s. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 8 punkt 1 anges att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder&lt;br&gt;som är nödvändiga för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till&lt;br&gt;ansvar för de brott som anges i artiklarna 3-5 som till deras förmån begås&lt;br&gt;av varje person som agerar antingen enskilt eller som en del av den&lt;br&gt;juridiska personens organisation och som har en ledande ställning inom&lt;br&gt;den juridiska personens organisation. Den ledande ställningen skall vara&lt;br&gt;grundad på befogenhet att företräda den juridiska personen, befogenhet&lt;br&gt;att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller befogenhet att&lt;br&gt;utöva kontroll inom den juridiska personen. Ansvar skall även kunna&lt;br&gt;utkrävas av den juridiska personen då en person med ledande ställning&lt;br&gt;till förmån för den juridiska personen gör sig skyldig till medhjälp eller&lt;br&gt;anstiftan till de angivna brotten eller försök till brotten&lt;br&gt;penningförfalskning (artikel 3.1 a) eller utprångling av falska pengar&lt;br&gt;(artikel 3.1 b).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 2 i artikel 8 föreskriver att, utom i de fall som redan avses i&lt;br&gt;punkten 1, skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga&lt;br&gt;för att säkerställa att en juridisk person kan ställas till ansvar när brister i&lt;br&gt;övervakning eller kontroll, som skall utföras av en sådan person som&lt;br&gt;avses i punkten 1, har gjort det möjligt för en person som är underställd&lt;br&gt;den juridiska personen att begå ett brott som anges i artiklarna 3-5 till&lt;br&gt;förmån för den juridiska personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8 punkt 3 anger att den juridiska personens ansvar enligt&lt;br&gt;punkterna 1 och 2 inte utesluter lagföring av fysiska personer som är&lt;br&gt;gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till brott som anges i artiklarna&lt;br&gt;3-5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 punkt 1 föreskriver att varje medlemsstat skall vidta de&lt;br&gt;åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person som&lt;br&gt;har fällts till ansvar i enlighet med artikel 8.1 kan bli föremål för&lt;br&gt;effektiva, väl avvägda och avskräckande påföljder, som skall innefatta&lt;br&gt;bötesstraff eller administrativa avgifter och som kan innefatta andra&lt;br&gt;påföljder, såsom a) fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,&lt;br&gt;b) tillfälligt eller permanent näringsförbud, c) rättslig övervakning, eller&lt;br&gt;d) rättsligt beslut om upplösning av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 i artikel 9 skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som&lt;br&gt;är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk person som har ställts till&lt;br&gt;ansvar i enlighet med artikel 8.2 kan bli föremål för effektiva, väl&lt;br&gt;avvägda och avskräckande påföljder eller åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10 punkt 1 föreskriver inom vilken tid medlemsstaterna skall sätta&lt;br&gt;i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut. Som&lt;br&gt;tidigare angivits har överenskommelse träffats om att medlemsstaterna&lt;br&gt;skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att följa rambeslutet&lt;br&gt;senast ett år efter att det har antagits. Bestämmelsen kommer således att&lt;br&gt;ändras i enlighet därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 2 anges att medlemsstaterna, inom samma tidsperioder, till&lt;br&gt;rådets generalsekretariat, Europeiska gemenskapernas kommission och&lt;br&gt;Europeiska centralbanken skall överlämna en text av bestämmelserna i&lt;br&gt;deras nationella lagstiftning genom vilka deras åtaganden enligt detta&lt;br&gt;rambeslut överförs till nationell lagstiftning. På grundval av en rapport&lt;br&gt;baserad på denna information och en skriftlig rapport från kommissionen,&lt;br&gt;skall rådet senast den 30 juni 2001 utvärdera i vilken omfattning&lt;br&gt;medlemsstaterna vidtagit nödvändiga åtgärder för att uppfylla&lt;br&gt;rambeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 11 träder rambeslutet i kraft den dag det publiceras i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Sveriges anslutning till överenskommelserna&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Tillträde till 1929 års konvention för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksdagen godkänner 1929 års konvention för&lt;br&gt;bekämpande av penningförfalskning med tillhörande protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker att Sverige tillträder konventionen eller&lt;br&gt;har inga invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Penningförfalskning och utprångling&lt;br&gt;av falska pengar är brott som, oavsett vilken valuta de avser, kan utföras&lt;br&gt;var som helst i världen. Det är därför viktigt att det internationella&lt;br&gt;straffrättsliga samarbetet på detta område fungerar väl. Det föreligger ett&lt;br&gt;starkt svenskt intresse av att tillförsäkra den svenska valutan ett så&lt;br&gt;omfattande internationellt straffrättsligt skydd som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare angetts utgör 1929 års konvention, trots att den nu är 70&lt;br&gt;år gammal, den viktigaste internationella överenskommelsen på området.&lt;br&gt;Konventionen har också en bred anslutning. Samtliga medlemsstater&lt;br&gt;inom EU, utom Sverige och Luxemburg, har tillträtt och enligt uppgift&lt;br&gt;har även Luxemburg inlett arbete för att kunna ansluta sig till&lt;br&gt;konventionen. Regeringen anser därför att det ter sig naturligt att även&lt;br&gt;Sverige ansluter sig till 1929 års konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver utgör 1929 års konvention utgångspunkten för det arbete&lt;br&gt;som pågår inom EU för att förbättra det straffrättsliga skyddet mot&lt;br&gt;penningförfalskning. Avsikten med rambeslutet är att det skall&lt;br&gt;komplettera bestämmelserna i 1929 års konvention och underlätta&lt;br&gt;medlemsstaternas tillämpningen av den. Rambeslutet förutsätter därför&lt;br&gt;att alla medlemsstater är anslutna till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår mot angiven bakgrund att Sverige skall tillträda&lt;br&gt;1929 års konvention för bekämpande av penningförfalskning. Eftersom&lt;br&gt;konventionen föranleder ändring av lag krävs riksdagens godkännande&lt;br&gt;för ett tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Antagande av Europeiska unionens rambeslut om&lt;br&gt;förstärkning av det straffrättsliga och övriga skyddet&lt;br&gt;mot förfalskning i samband med införandet av euron&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksdagen godkänner utkastet till Europeiska&lt;br&gt;unionens rambeslut om förstärkning av det straffrättsliga och övriga&lt;br&gt;skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot att&lt;br&gt;Sverige aktivt arbetar för att det straffrättsliga skyddet mot&lt;br&gt;penningförfalskning förstärks inom EU och därvid ansluter sig till en&lt;br&gt;bindande rättsakt som kompletterar bestämmelserna i 1929 års&lt;br&gt;konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Arbetsgruppen Materiell straffrätt&lt;br&gt;inom EU:s tredje pelare (polissamarbete och straffrättsligt samarbete) har&lt;br&gt;genomfört en analys av medlemsstaternas nationella lagstiftning samt en&lt;br&gt;utvärdering av tillämpningsområdet för 1929 års konvention.&lt;br&gt;Arbetsgruppens slutsats är att det föreligger behov av att skapa ett&lt;br&gt;rättsligt bindande EU-instrument som kompletterar bestämmelserna i&lt;br&gt;1929 års konvention. Det anses bl.a. vara tveksamt om konventionen kan&lt;br&gt;tillämpas på nya former av hjälpmedel som datorprogram och andra&lt;br&gt;immateriella hjälpmedel som används för att förfalska pengar. En annan&lt;br&gt;brist är att det framstår som oklart om samtliga medlemsstaters&lt;br&gt;lagstiftning såsom falska pengar också definierar sedlar och mynt som i&lt;br&gt;och för sig tillverkats med användande av samma material och utrustning&lt;br&gt;som används för tillverkning av äkta sedlar och mynt, men där&lt;br&gt;tillverkning skett utan behöriga myndigheters tillstånd. Det har också&lt;br&gt;framkommit att inte alla medlemsstaters straffrättsliga lagstiftning&lt;br&gt;omfattar förfalskning och spridande av falska sedlar och mynt som är&lt;br&gt;beslutade att sättas i omlopp, men som ännu inte har givits ut. Detta anses&lt;br&gt;vara särskilt allvarligt med hänsyn till att valörer, utseende, form, storlek,&lt;br&gt;sammansättning m.m. av sedlar och mynt i euro redan har beslutats och&lt;br&gt;offentliggjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot bl.a. denna bakgrund som rambeslutet har förhandlats fram.&lt;br&gt;Sverige har ett starkt intresse av att samtliga medlemsstater så snart som&lt;br&gt;möjligt inför bestämmelser som undanröjer de brister som identifierats.&lt;br&gt;Eftersom ett rambeslut enligt artikel 34.2 b i Fördraget om Europeiska&lt;br&gt;unionen är bindande för medlemsstaterna och då det nu aktuella&lt;br&gt;rambeslutet innehåller bestämmelser som föranleder ändring av lag, krävs&lt;br&gt;riksdagens godkännande för att Sverige skall kunna rösta för ett&lt;br&gt;antagande av rambeslutet i ministerrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Nuvarande svenska regler i jämförelse med&lt;br&gt;överenskommelserna&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Svensk lagstiftning torde i de flesta avseenden uppfylla de krav&lt;br&gt;konventionen och rambeslutet ställer upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens och rambeslutets inledande bestämmelser (artiklarna 1&lt;br&gt;och 2) innehåller inte några åtaganden som kräver lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelserna om vilka handlingar som utgör brott&lt;br&gt;torde reglerna i brottsbalkens 14 kap. om forfalskningsbrott samt 23 kap.&lt;br&gt;om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott, omfatta i&lt;br&gt;stort sett samtliga de förfaranden som enligt konventionen och&lt;br&gt;rambeslutet skall vara kriminaliserade. För att Sverige fullt ut skall kunna&lt;br&gt;anses uppfylla åtagandena i konventionen och rambeslutet torde det dock&lt;br&gt;vara nödvändigt att det straffrättsliga ansvaret for befattning med falska&lt;br&gt;pengar i vissa avseenden reformeras. I avsnitt 6.2 redogörs närmare for i&lt;br&gt;vilka delar lagstiftningsåtgärder bedöms vara nödvändiga när det gäller&lt;br&gt;bestämmelserna om vilka handlingar som skall utgöra brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rambeslutets bestämmelser om ansvar och påföljder for juridiska&lt;br&gt;personer i artiklarna 8 och 9 innebär att påföljder i form av bötesstraff&lt;br&gt;eller administrativa avgifter under vissa förutsättningar skall kunna&lt;br&gt;åläggas juridiska personer när brott har begåtts till deras förmån. Något&lt;br&gt;krav på införande av straffrättsligt ansvar for juridiska personer&lt;br&gt;föreligger inte. Reglerna om foretagsbot i 36 kap. 7-10 §§ brottsbalken&lt;br&gt;torde motsvara de krav som ställs i rambeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens bestämmelse om utländsk målsägandes ställning&lt;br&gt;(artikel 7) torde inte kräva några lagstiftningsåtgärder, eftersom utländska&lt;br&gt;målsägande, i tillämpliga delar, har samma rättigheter som svenska&lt;br&gt;målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser konventionens bestämmelser om domsrätt (artiklarna 8-9&lt;br&gt;och 17) jämfört med de kompletterande bestämmelserna i rambeslutet&lt;br&gt;(artikel 7), kräver dessa inte några lagstiftningsåtgärder. Reglerna i 2 kap.&lt;br&gt;brottsbalken om tillämpligheten av svensk lag omfattar de situationer där&lt;br&gt;parterna åtar sig att ha domsrätt. Däremot redogörs i avsnitt 6.3 for att det&lt;br&gt;kan finnas behov av lagstiftningsåtgärder for att förstärka skyddet mot&lt;br&gt;förfalskning av svenska sedlar och mynt i fall då brott begås utom riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bestämmelserna i lagen (1957:668) om utlämning för brott&lt;br&gt;torde Sverige väl uppfylla de åtaganden som konventionen (artikel 10)&lt;br&gt;och rambeslutet (artikel 6.1) uppställer när det gäller utlämning för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör också den bedömningen att den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;innehåller nödvändig reglering for att uppfylla konventionens&lt;br&gt;bestämmelser om beslag och förverkande (artikel 11), centralbyrå&lt;br&gt;(artikel 12) och internationellt samarbete (artiklarna 13-16). I avsnitten&lt;br&gt;6.4 och 6.5 lämnas en närmare redogörelse for skälen till denna&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens bestämmelser om tvistlösning (artikel 19) samt de Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;avslutande bestämmelserna om ratifikation m.m. (artiklarna 20-28)&lt;br&gt;innehåller inte några åtaganden som kräver lagstiftningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Bestämmelser om vilka handlingar som utgör brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det straffrättsliga ansvaret för befattning&lt;br&gt;med falska sedlar och mynt bör reformeras i vissa avseenden.&lt;br&gt;Bestämmelserna bör därvid utformas så att det betraktas som ett&lt;br&gt;självständigt brott att anskaffa eller ta emot falska sedlar och mynt&lt;br&gt;med uppsåt att de skall prånglas ut. Även försök till sådant brott bör&lt;br&gt;vara straffbart. Det bör vidare klargöras att även datorprogram och&lt;br&gt;andra immateriella objekt i lagens mening kan utgöra hjälpmedel vid&lt;br&gt;brott. Det bör även övervägas att låta sedlar och mynt, som är&lt;br&gt;beslutade men som inte har givits ut, i förfalskningshänseende&lt;br&gt;behandlas på samma sätt som sedlar och mynt som är gällande&lt;br&gt;betalningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar bedömningen eller&lt;br&gt;saknar invändningar. Några remissinstanser har dock särskilt kom-&lt;br&gt;menterat promemorians bedömning i denna del. Ekobrottsmyndigheten&lt;br&gt;delar uppfattningen om svensk lagstiftnings överensstämmelse med 1929&lt;br&gt;års konvention och rambeslutet, men anger att det kan noteras att andra&lt;br&gt;pågående lagstiftningsärenden och den slutliga utformningen av dessa&lt;br&gt;försvårar en fullständig analys av vilka lagstiftningsåtgärder som de i&lt;br&gt;promemorian redovisade överenskommelserna kan föranleda.&lt;br&gt;Riksåklagaren har heller inget att erinra mot de förslag som nu&lt;br&gt;presenteras i promemorian, men ställer sig något tveksam till vissa&lt;br&gt;framtida lagtekniska konstruktioner som antyds, bl.a. att försök till&lt;br&gt;innehav av falska pengar skall vara straffbart. Göta hovrätt påpekar att&lt;br&gt;det knappast kan komma i fråga att kriminalisera försök till innehav och&lt;br&gt;anför att försöksbrottet i stället måste avse försök till mottagande eller&lt;br&gt;anskaffande av falska pengar i avsikt att prångla ut dem och med vetskap&lt;br&gt;om att de är falska, så som angetts i konventionen. Hovrätten ifrågasätter&lt;br&gt;också om sedlar och mynt som inte satts i omlopp är skyddade av&lt;br&gt;bestämmelsen om urkundsförfalskning i 14 kap. 1 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Befattning med falska pengar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3 punkt 3 i 1929 års konvention anger bl.a. att mottagande eller&lt;br&gt;anskaffande av falska pengar i avsikt att prångla ut dem och med vetskap&lt;br&gt;om att de är falska skall vara straffbart. I punkt 4 i artikel 3 föreskrivs att&lt;br&gt;försök till bl.a. dessa gärningar skall vara straffbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 14 kap. 6 § brottsbalken döms den som eftergör inom eller utom&lt;br&gt;riket gällande penningsedel eller mynt eller annorledes förfalskar sedel&lt;br&gt;eller mynt för penningförfalskning. 14 kap. 9 § samma balk föreskriver&lt;br&gt;bl.a. att den som utprånglar falsk sedel eller falskt mynt döms för&lt;br&gt;brukande av det förfalskade såsom om han själv hade gjort&lt;br&gt;förfalskningen. För ansvar krävs att det förfalskade utges som äkta under&lt;br&gt;vilseledande av den som tar emot det. Det krävs däremot inte att&lt;br&gt;gärningsmannen erhåller valuta för de falska pengarna (se Holmqvist&lt;br&gt;m.fl. Brottsbalken En kommentar, 1998, s. 14:87). I 14 kap. 12 § samma&lt;br&gt;balk anges bl.a. att för försök eller förberedelse till brukande av vad som&lt;br&gt;förfalskats dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 23 kap. 2 § brottsbalken döms bl.a. den som med uppsåt att&lt;br&gt;utföra eller främja brott anskaffar, förfärdigar, lämnar, mottager, förvarar,&lt;br&gt;fortskaffar eller tager annan dylik befattning med gift, sprängämne,&lt;br&gt;vapen, dyrk, förfalskningsverktyg eller annat sådant hjälpmedel. Som&lt;br&gt;exempel på vilka föremål som räknas till hjälpmedel nämns i motiven&lt;br&gt;föremål som tillkommit genom förfalskning, t.ex. falsk sedel. Det anges&lt;br&gt;att befattning med sådana föremål i första hand är kriminaliserad i&lt;br&gt;kapitlet om förfalskning, men att, i den mån så inte är fallet, sådan&lt;br&gt;gärning kan vara att bestraffa som förberedelse till det brott för vars&lt;br&gt;utförande det förfalskade är avsett. Förfärdigande av falsk sedel eller&lt;br&gt;falskt mynt är sålunda att bestraffa enligt 14 kap. 6 § brottsbalken och&lt;br&gt;utprångling därav som brukande av falsk urkund enligt 14 kap. 9 §&lt;br&gt;samma balk, men anskaffande eller fortskaffande av falsk sedel eller&lt;br&gt;falskt mynt kan vara att straffa som förberedelse (jfr. NJA II 1948, s. 196&lt;br&gt;samt Holmqvist m.fl., a.a., s. 23:27).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har emellertid framförts att mot ett sådant synsätt kan anföras att&lt;br&gt;vid brott som avser hantering av en viss sak denna sak inte i sig kan anses&lt;br&gt;vara ett sådant hjälpmedel för brottet som avses i bestämmelsen om&lt;br&gt;förberedelse (se t.ex. Hoflund i SvJT 1985 s. 41, Jareborg, Straffrättens&lt;br&gt;ansvarslära, 1994, s. 94 samt Holmqvist m.fl., a.a., s. 23:27). I RH&lt;br&gt;1996:148 ansågs sålunda två falska tusenkronorssedlar inte utgöra&lt;br&gt;hjälpmedel för brottet utprångling av falsk sedel, med motiveringen att&lt;br&gt;vid brott som avser hantering av en viss sak denna sak i sig inte kan anses&lt;br&gt;vara ett sådant hjälpmedel för brottet som avses i 23 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket brottsbalken. Resonemanget utesluter dock inte att falska sedlar&lt;br&gt;skulle kunna utgöra hjälpmedel för andra typer av brott, t.ex. bedrägeri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i artikel 3 punkt 4 i 1929 års konvention synes sträcka&lt;br&gt;sig längre än den svenska lagstiftningen på området. Enligt artikeln skall&lt;br&gt;nämligen bl.a. försök till anskaffande och mottagande av falska pengar&lt;br&gt;vara straffbelagt, vilket innebär att det straffbara området utsträcks till att&lt;br&gt;omfatta förfaranden som kan föregå befattning med falska pengar. Även&lt;br&gt;om flertalet sådana handlingar torde vara att bedöma som medhjälp till&lt;br&gt;brukande av falsk sedel eller falskt mynt eller medhjälp till försök eller&lt;br&gt;förberedelse till sådant eller annat brott, kan det inte uteslutas att det&lt;br&gt;finns i och för sig straffvärda beteenden som faller utanför det i Sverige&lt;br&gt;kriminaliserade området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott som riktar sig mot sedlar och mynt får anses särskilt straffvärda,&lt;br&gt;eftersom de kan allvarligt skada förtroendet de pengar som är gällande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betalningsmedel. Det är således av stor vikt att det straffrättsliga skyddet&lt;br&gt;av pengar inte har några brister som kan utnyttjas för att begå brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av redogörelsen ovan framstår rättsläget som i viss mån&lt;br&gt;oklart när det gäller dels den straffrättsliga rubriceringen, dels det&lt;br&gt;kriminaliserade områdets omfattning avseende olika former av befattning&lt;br&gt;med falska pengar. Det synes därför angeläget att göra en översyn av&lt;br&gt;straffbestämmelserna om utprångling av falska pengar och utforma dem&lt;br&gt;så att oklarheterna undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges att det straffrättsliga ansvaret för befattning med&lt;br&gt;falska pengar bör utformas så att det skall betraktas som ett självständigt&lt;br&gt;brott att inneha falska sedlar och mynt med uppsåt att de skall prånglas ut&lt;br&gt;samt att även försök till sådant brott skall vara straffbart. Riksåklagaren&lt;br&gt;har förklarat sig vara något tveksam till vissa framtida lagtekniska&lt;br&gt;konstruktioner som antyds i promemorian, bl.a. att försök till innehav av&lt;br&gt;falska pengar skall vara straffbart. Göta hovrätt påpekar att det knappast&lt;br&gt;kan komma i fråga att kriminalisera försök till innehav och anför därvid&lt;br&gt;att försöksbrottet i stället måste avse försök till mottagande eller&lt;br&gt;anskaffande av falska pengar i avsikt att prångla ut dem och med vetskap&lt;br&gt;om att de är falska, så som angetts i konventionen. Regeringen kan&lt;br&gt;ansluta sig till Riksåklagarens och Göta hovrätts bedömning. Försök till&lt;br&gt;innehav av falska pengar bör således inte kriminaliseras. Detta krävs inte&lt;br&gt;heller enligt konventionen eller rambeslutet. Vad som däremot kan&lt;br&gt;komma i fråga är att göra bl.a. mottagande och anskaffande av falska&lt;br&gt;pengar med uppsåt att de skall prånglas ut till ett självständigt brott.&lt;br&gt;Regeringen gör därvid, liksom Göta hovrätt, bedömningen att&lt;br&gt;försöksbrottet bör utformas till att avse försök till mottagande,&lt;br&gt;anskaffande eller liknande befattning med falska pengar i avsikt att&lt;br&gt;prångla ut dem och med vetskap om att de är falska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör här nämnas att frågan om utformningen av bl.a.&lt;br&gt;bestämmelserna om förberedelse till brott bereds inom Regeringskansliet&lt;br&gt;mot bakgrund av de förslag som presenterades i betänkandet&lt;br&gt;Straffansvarets gränser (SOU 1996:185). Vid utformningen av&lt;br&gt;bestämmelserna om straffrättslig befattning med falska pengar måste&lt;br&gt;därför hänsyn tas till utfallet av den beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förberedelse till penningförfalskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3.1 d i rambeslutet föreskriver bl.a. att framställning, mottagande,&lt;br&gt;anskaffande och innehav i bedrägligt syfte av datorprogram och andra&lt;br&gt;hjälpmedel som specifikt är avsedda för olaglig framställning av pengar,&lt;br&gt;skall vara straffbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 14 kap. 6 § brottsbalken döms den som eftergör inom eller utom&lt;br&gt;riket gällande penningsedel eller mynt eller annorledes förfalskar sedel&lt;br&gt;eller mynt för penningförfalskning. I 14 kap. 12 § samma balk anges att&lt;br&gt;för försök eller förberedelse till bl.a. penningförfalskning dömes till&lt;br&gt;ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 23 kap. 2 § brottsbalken döms bl.a. den som, med uppsåt att&lt;br&gt;utföra eller främja brott, anskaffar, förfärdigar, lämnar, mottager,&lt;br&gt;förvarar, fortskaffar eller tager annan dylik befattning med gift,&lt;br&gt;sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg eller annat sådant&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälpmedel. Förberedelsebestämmelsen är i och för sig tillämplig även för&lt;br&gt;brottslighet i IT-miljön. Rambeslutets krav på lagstiftning torde således&lt;br&gt;formellt få anses uppfyllt. Förberedelsebestämmelsen torde emellertid&lt;br&gt;vara i behov av en modernisering och anpassning till den IT-relaterade&lt;br&gt;brottslighet som förekommer i dag och som kan befaras förekomma i&lt;br&gt;framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en sådan anpassning behandlas inom ramen för den&lt;br&gt;beredning av betänkandet Straffansvarets gränser (SOU 1996:185) som&lt;br&gt;tidigare nämnts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obehörig tillverkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4 i rambeslutet åläggs varje medlemsstat att vidta nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder för att de gärningar som anges i artikel 3 skall vara straffbara när&lt;br&gt;det rör sig om sedlar eller mynt som tillverkas eller har tillverkats med&lt;br&gt;lagliga, dvs. officiellt därför avsedda anordningar eller material, men utan&lt;br&gt;tillstånd och i strid med de rättigheter eller villkor att ge ut pengar som&lt;br&gt;tillkommer de behöriga nationella mynt- och sedelutgivande&lt;br&gt;myndigheterna. Detta syftar t.ex. på fall när anställda vid ett officiellt&lt;br&gt;myntverk präglar mynt för egna ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obehörig tillverkning av pengar torde omfattas av bestämmelsen om&lt;br&gt;penningförfalskning i 14 kap. 6 § brottsbalken. För att kunna dömas till&lt;br&gt;ansvar är det inte avgörande om gärningsmannen använder annan&lt;br&gt;utrustning eller annat material än det som är föreskrivet för äkta mynt&lt;br&gt;eller sedel. Så kan t.ex. ett mynt vara falskt även om det till&lt;br&gt;sammansättning och storlek i allt motsvarar ett äkta mynt och alltså har&lt;br&gt;samma metallvärde som detta. Avgörande är däremot om tillverkningen&lt;br&gt;sker av någon som är behörig till det (se NJA II 1948, s. 403 samt&lt;br&gt;Holmqvist m.fl. Brottsbalken En kommentar, 1998, s. 14:66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedlar och mynt som inte har satts i omlopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 i rambeslutet skall de förfaranden som anges i artiklarna&lt;br&gt;3-4 vara straffbara även då de avser beslutade sedlar och mynt som ännu&lt;br&gt;inte har satts i omlopp. Enligt vad som är känt har det i Sverige aldrig&lt;br&gt;förekommit några fall där sådana sedlar eller mynt har förfalskats eller&lt;br&gt;prånglats ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgandet om penningförfalskning i 14 kap. 6 § brottsbalken är endast&lt;br&gt;tillämpligt på ”inom eller utom riket gällande penningsedel eller mynt”.&lt;br&gt;Sedlar och mynt blir gällande först när de har satts i cirkulation i enlighet&lt;br&gt;med de bestämmelser som reglerar utgivningen av pengar. I Sverige har&lt;br&gt;Riksbanken, enligt 9 kap. 13 § regeringsformen, ensam rätt att ge ut&lt;br&gt;svenska sedlar och mynt. Enligt 5 kap. 1 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank är sedlar och mynt som ges ut av&lt;br&gt;Riksbanken lagliga betalningsmedel. I motiven till denna bestämmelse&lt;br&gt;anges att innebörden av att sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel, är&lt;br&gt;att var och en är skyldig att ta emot dessa sedlar och mynt som betalning&lt;br&gt;(prop. 1986/87:143, s. 64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian Sveriges tillträde till vissa internationella överens-&lt;br&gt;kommelser för bekämpande av penningförfalskning m.m. görs den&lt;br&gt;bedömningen att sedlar och mynt som är beslutade av behöriga myn-&lt;br&gt;digheter, men som ännu inte har givits ut och därför inte blivit gällande&lt;br&gt;betalningsmedel, torde vara att, i straffrättslig mening, anse som urkunder&lt;br&gt;och därför skyddas av bestämmelsen om urkundsförfalskning i 14 kap.&lt;br&gt;1 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt har instämt i bedömningen att sedlar och mynt som ännu&lt;br&gt;inte har satts i omlopp torde kunna jämställas med handling som är av&lt;br&gt;betydelse som bevis och att de torde vara att anse som äkta urkunder.&lt;br&gt;Hovrätten har dock ifrågasatt om sedlar och mynt som inte satts i omlopp&lt;br&gt;är skyddade av bestämmelsen om urkundsförfalskning i 14 kap. 1 §&lt;br&gt;brottsbalken, eftersom det, enligt hovrättens mening, skulle föra för långt&lt;br&gt;att säga att den omständigheten att någon sätter i och för sig äkta sedlar&lt;br&gt;och mynt i omlopp är liktydigt med att ändra eller utfylla en urkund.&lt;br&gt;Hovrätten synes dock inte ha ifrågasatt att eftergörande av beslutade&lt;br&gt;sedlar och mynt som inte har satts i omlopp skulle kunna utgöra&lt;br&gt;framställande av falsk urkund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan ansluta sig till Göta hovrätts bedömning. Därutöver&lt;br&gt;anser regeringen också att det finns skäl som talar för att eftergörande av&lt;br&gt;beslutade sedlar och mynt som ännu inte har satts omlopp kan utgöra&lt;br&gt;framställande av falsk urkund och därmed vara att bestraffa som&lt;br&gt;urkundsförfalskning. Enligt regeringens mening finns det dock anledning&lt;br&gt;att överväga om inte sådana sedlar och mynt som ännu inte har satts i&lt;br&gt;omlopp i förfalskningshänseende helt bör likställas med sedlar och mynt&lt;br&gt;vilka är gällande betalningsmedel. Det framstår av systematiska skäl som&lt;br&gt;lämpligt att alla beslutade sedlar och mynt, oavsett om dessa har satts i&lt;br&gt;omlopp eller inte, har samma straffrättsliga skydd. Det kan med fog&lt;br&gt;hävdas att straffvärdet för gärningar som riktar sig mot beslutade sedlar&lt;br&gt;och mynt som skall sättas i omlopp och därmed utgöra lagligt&lt;br&gt;betalningsmedel, t.ex. eftergörande av sådana sedlar och mynt, är så högt&lt;br&gt;att de bör bedömas enligt den för penningförfalskning strängare&lt;br&gt;straffskalan. Därutöver bör det tas i beaktande att man inom EU fäst&lt;br&gt;särskild uppmärksamhet vid denna fråga. Rambeslutet innebär också att&lt;br&gt;samtliga de förfaranden som anges i artikel 3-4 skall vara straffbara även&lt;br&gt;då de riktar sig mot i behörig ordning beslutade sedlar och mynt som&lt;br&gt;ännu inte har satts i omlopp. Rambeslutet torde således innebära ett krav&lt;br&gt;på ändring av svensk lagstiftning i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga straffrättsliga åtaganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser i 1929 års konvention och förslaget till rambeslut&lt;br&gt;om vilka handlingar som skall vara straffbara får, enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning, anses redan omfattas av straffansvar enligt svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Domsrätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Svensk domsrätt föreligger i samtliga de&lt;br&gt;fall som avses i konventionen och förslaget till rambeslut. Däremot&lt;br&gt;finns skäl som talar för att förstärka skyddet mot förfalskning av&lt;br&gt;svenska sedlar och mynt genom att införa en uttrycklig bestämmelse&lt;br&gt;om svensk domsrätt för brott som begåtts utom riket, oberoende av&lt;br&gt;innehållet i lagen på gämingsorten, om brottet är förfalskning eller&lt;br&gt;utprångling av svenskt mynt eller sedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna delar bedömningen eller har inga invändningar.&lt;br&gt;Ekobrottsmyndigheten pekar på att skäl synes tala för att stats-&lt;br&gt;skyddsprincipen omfattar också penningförfalskning, men eftersom - på&lt;br&gt;sätt redogjorts för i promemorian - frågan inrymmer vissa oklarheter,&lt;br&gt;anser myndigheten att en förändring av lagstiftningen i klargörande syfte&lt;br&gt;är påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Tillämpligheten av svensk lag&lt;br&gt;regleras i huvudsak i 2 kap. brottsbalken. I 1 §, som innehåller&lt;br&gt;huvudreglerna om den svenska kompetensen i fråga om brott som begåtts&lt;br&gt;utom riket, anges i första stycket att för brott som begåtts utom riket&lt;br&gt;döms efter svensk lag och vid svensk domstol om brottet har begåtts av&lt;br&gt;1) svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige, 2) av&lt;br&gt;utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk&lt;br&gt;medborgare eller tagit hemvist här i riket eller som är medborgare i ett&lt;br&gt;nordiskt land, eller 3) av annan utlänning som finns här i riket och&lt;br&gt;påföljden för brottet kan bli fängelse i mer än sex månader. I andra&lt;br&gt;stycket anges att första stycket inte gäller om gärningen är fri från ansvar&lt;br&gt;på gämingsorten eller om den har begåtts inom ett område som inte&lt;br&gt;tillhör någon stat och enligt svensk lag strängare straff än böter inte kan&lt;br&gt;följa på gärningen. Bestämmelsen ställer alltså upp ett krav på dubbel&lt;br&gt;straffbarhet. I 3 § kompletteras bestämmelserna i 2 § angående den&lt;br&gt;svenska jurisdiktionskompetensen beträffande brott begånget utom riket&lt;br&gt;med bestämmelser som utsträcker kompetensen till vissa specialfall. I&lt;br&gt;fjärde punkten anges att för brott som begåtts utom riket döms även i&lt;br&gt;annat fall än som avses i 2 § efter svensk lag och vid svensk domstol, om&lt;br&gt;brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller&lt;br&gt;svensk allmän inrättning. Bestämmelsen ger uttryck för den s.k.&lt;br&gt;statsskyddsprincipen. Principen innebär att svensk domstol alltid skall&lt;br&gt;kunna döma över ett sådant brott, oberoende av vem och var det har&lt;br&gt;begåtts; alltså utan att kravet på dubbel straffbarhet är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tolkningen av uttrycket brott mot Sverige kan ledning hämtas i ett&lt;br&gt;uttalande av strafffättskommittén i dess förslag till brottsbalk (SOU&lt;br&gt;1953:14, s. 450; NJA II 1962, s. 59 f.). Kommittén anser att uttrycket&lt;br&gt;brott mot Sverige innefattar brott som omedelbart riktar sig mot ett&lt;br&gt;straffskyddat intresse beträffande vilket svenska staten uppfattas som&lt;br&gt;bärare. Hit hör, enligt kommittén, främst brott mot svenska statens yttre&lt;br&gt;eller inre säkerhet eller dess offentliga myndigheter eller ämbetsbrott av&lt;br&gt;svensk tjänsteman (jfr uttalande av lagrådet, NJA II 1962 s. 63). Högsta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolen har anfört att dessa motivuttalanden ger vid handen att&lt;br&gt;uttrycket ”brottet förövats mot Sverige” bör tolkas restriktivt och anses&lt;br&gt;gälla gärningar där angreppet mot svenska staten träder i förgrunden&lt;br&gt;(NJA 1983 s. 425). Det förtjänar även att nämnas att i SvJT 1952 ref. s.&lt;br&gt;291 ansågs förfalskning av pass inte vara begånget mot Sverige eller&lt;br&gt;svensk man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund framstår rättsläget som osäkert när det gäller&lt;br&gt;frågan om penningförfalskning och utprångling av svensk sedel eller&lt;br&gt;svenskt mynt omfattas av begreppet brott mot Sverige. Det bör dock&lt;br&gt;nämnas att vissa uttalanden i äldre litteratur ger uttryck för att&lt;br&gt;penningförfalskning när det gäller svenskt mynt eller sedel skulle kunna&lt;br&gt;utgöra brott mot staten, jfr. Carlén, Kommentar öfver strafflagen, 1866, s.&lt;br&gt;11, Assarsson, Svenska straffrättens allmänna del, 1879, s. 223, samt&lt;br&gt;Flensburg, Kommentar öfver strafflagen, 1907, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfalskning och utprångling av svenska sedlar och mynt kan utföras&lt;br&gt;var som helst i världen och det föreligger med hänsyn härtill ett starkt&lt;br&gt;svenskt intresse av att tillförsäkra den svenska valutan ett så omfattande&lt;br&gt;internationellt straffrättsligt skydd som möjligt. En grundläggande&lt;br&gt;förutsättning är därvid att svenska bestämmelser om domsrätt inte på ett&lt;br&gt;omotiverat sätt begränsar möjligheterna för svenska myndigheter att&lt;br&gt;ingripa. Starka skäl talar därvid för att svenska domstolar bör ges&lt;br&gt;kompetens att döma över förfalskning eller utprångling av svenska&lt;br&gt;pengar, oberoende av innehållet i lagen på gämingsorten, dvs. även i de&lt;br&gt;fall då kravet på dubbel straffbarhet inte är uppfyllt. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att det i 2 kap. 3 § brottsbalken bör anges uttryckligen att för&lt;br&gt;penningförfalskning och utprångling, som avser svenska sedlar eller&lt;br&gt;mynt, och som har begåtts utom riket, skall även i annat fall än som avses&lt;br&gt;i 2 § dömas efter svensk lag och vid svensk domstol.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Beslag och förverkande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det krävs inte några lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;för att uppfylla kraven i 1929 års konvention om att förfalskade&lt;br&gt;pengar och hjälpmedel vid brott skall kunna tas i beslag och förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;br&gt;Remissinstanserna delar bedömningen eller har inga invändningar.&lt;br&gt;Skälen för regeringens bedömning: Artikel 11 i 1929 års konvention&lt;br&gt;föreskriver bl.a. att falska pengar, hjälpmedel och andra föremål som är&lt;br&gt;specifikt avsedda för penningförfalskning skall, efter anhållan&lt;br&gt;överlämnas till regeringen eller det emmissionsinstitut i den stat vars&lt;br&gt;pengar det är fråga om. Undantag får göras för föremål som måste sparas&lt;br&gt;som bevismaterial eller som bör överlämnas till centralbyrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 36 kap. 17 § första stycket brottsbalken tillfaller förverkad&lt;br&gt;egendom staten, om inte annat är föreskrivet. I lagen (1974:1066) om&lt;br&gt;förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. (förfarandelagen)&lt;br&gt;regleras hur staten skall förfara med förverkad egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § skall egendom som kan befaras komma till brottslig Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;användning eller eljest är olämplig för försäljning oskadliggöras. I&lt;br&gt;motiven till stadgandet anges att egendom som omfattas av lagen även&lt;br&gt;kan vara av värde som förevisnings- och studiematerial vid polisskolan&lt;br&gt;eller i liknande sammanhang. Om egendom kommer till sådan använd-&lt;br&gt;ning, anförde departementschefen, far den anses vara oskadliggjord utan&lt;br&gt;att någon annan åtgärd vidtagits (prop. 1974:124, s. 65).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 § anges att Rikspolisstyrelsen lämnar närmare föreskrifter om&lt;br&gt;polismyndighetens förfarande med egendom som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har med stöd av detta bemyndigande meddelat&lt;br&gt;föreskrifter beträffande polismyndighetens förfarande med egendom som&lt;br&gt;bl.a. tillfallit staten på grund av förverkande (Rikspolisstyrelsens&lt;br&gt;föreskrifter och allmänna råd, utgivna den 23 februari 1987, beträffande&lt;br&gt;förfarande med egendom som tagits i beslag, förverkats eller tagits i&lt;br&gt;förvar [FAP102-2]).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av 1929 års konvention behöver överlämnande ske endast&lt;br&gt;av sådana pengar och hjälpmedel som den anmodade staten, i enlighet&lt;br&gt;med sin nationella lagstiftning, anser sig kunna undvara. Kravet i 5 §&lt;br&gt;förfarandelagen om att egendomen skall oskadliggöras får anses vara&lt;br&gt;uppfyllt om egendomen, efter begäran, överlämnas till regeringen eller&lt;br&gt;emmissionsinstitiutet i den stat vars pengar det är fråga om. Regeringen&lt;br&gt;menar därför att förfarandelagen får anses innehålla nödvändigt&lt;br&gt;författningsstöd för att polismyndigheten skall kunna överlämna&lt;br&gt;förverkade falska pengar och hjälpmedel till behörigt utländskt organ.&lt;br&gt;För det fall det bedöms vara nödvändigt att mer i detalj föreskriva hur&lt;br&gt;överlämnandet skall gå till, bör detta kunna ske genom att&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, i enlighet med 11 § i förfarandelagen, meddelar&lt;br&gt;närmare föreskrifter därom.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Centralbyrå samt internationellt samarbete&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige uppfyller konventionens krav på&lt;br&gt;centralbyrå samt internationellt polissamarbete och ömsesidig rättslig&lt;br&gt;hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna delar bedömningen eller har inga eller endast&lt;br&gt;smärre invändningar. Rikspolisstyrelsen delar promemorians bedömning&lt;br&gt;att Finanspolisen vid Rikskriminalpolisen kan fungera - och i praktiken&lt;br&gt;redan fungerar - som en sådan centralbyrå som anges i konventionens&lt;br&gt;artikel 12, men anser att det i förordning bör föreskrivas att&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen skall vara sådan byrå. Statens kriminaltekniska&lt;br&gt;laboratorium är positivt till att behålla den roll inom rättsväsendet som&lt;br&gt;beskrivs i promemorian, vilket bland annat innebär att laboratoriet utför&lt;br&gt;tekniska undersökningar på misstänkta penningförfalskningar och förser&lt;br&gt;”centralbyrån” med sammanställningar över gjorda undersökningar.&lt;br&gt;Ekobrottsmyndigheten delar i allt väsentligt uppfattningen att&lt;br&gt;Finanspolisen uppfyller konventionens bestämmelser om centralbyrå,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men anger att det kan noteras att bestämmelserna i artikel 14 första och&lt;br&gt;andra styckena är utformade så att det kan ifrågasättas om Finanspolisens&lt;br&gt;ansvarsområde också omfattar sådana åtgärder som beskrivs där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Artikel 12 i 1929 års konvention&lt;br&gt;föreskriver att i varje stat skall, inom gränserna för statens lagstiftning,&lt;br&gt;utredning rörande penningförfalskning organiseras av en centralbyrå.&lt;br&gt;Centralbyrån skall stå i nära kontakt med behöriga myndigheter inom&lt;br&gt;riket och med centralbyråer i andra stater. Vidare skall varje sådan&lt;br&gt;centralbyrå fungera som en central för upplysningar som kan underlätta&lt;br&gt;utredning, förhindrande och bestraffning av penningförfalskning. Genom&lt;br&gt;hänvisningen till ”inom gränserna för statens lagstiftning” lämnar&lt;br&gt;konventionen stort utrymme åt parterna att själva reglera centralbyråns&lt;br&gt;befogenheter och ställning. Artikel 13 anger att centralbyråerna skall stå i&lt;br&gt;direkt kontakt med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 14-16 innehåller vissa bestämmelser om hur&lt;br&gt;centralbyråerna skall samarbeta med varandra och hur parterna till&lt;br&gt;konventionen skall förfara då de ansöker om rättslig hjälp. Konventionen&lt;br&gt;lämnar stort utrymme åt parterna att själva bestämma hur de skall&lt;br&gt;uppfylla kraven på effektivt internationellt samarbete. Artikel 14&lt;br&gt;föreskriver nämligen att centralbyråerna ”i den utsträckning de finner det&lt;br&gt;ändamålsenligt” skall lämna centralbyråer i andra stater visst angivet&lt;br&gt;biträde. I protokollet till konventionen förklaras vidare att parterna är&lt;br&gt;skyldiga att tillmötesgå en ansökan om rättslig hjälp ”endast i den&lt;br&gt;utsträckning det stadgas i deras nationella lagstiftning”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella polismyndigheternas organisation och det internationella&lt;br&gt;regelverket och praktiska genomförandet av polissamarbete och ömse-&lt;br&gt;sidig rättslig hjälp i brottmål, har genomgått mycket stora förändringar&lt;br&gt;under de 70 år som förflutit sedan 1929 års konvention undertecknades.&lt;br&gt;Det bör hållas i åtanke att konventionens syfte var att, i enlighet med de&lt;br&gt;omständigheter som rådde på 1920-talet, förbättra det internationella&lt;br&gt;samarbetet för att bekämpa penningförfalskning. Konventionen torde&lt;br&gt;därför i dessa delar i hög utsträckning ha förlorat sin aktualitet och måste&lt;br&gt;således tolkas och genomföras med viss försiktighet. När Sverige 70 år&lt;br&gt;senare skall tillträda konventionen är därför den avgörande frågan som&lt;br&gt;måste besvaras, om polisens organisation samt regelverket för polisiärt&lt;br&gt;samarbete över gränserna och internationell rättslig hjälp i brottmål är så&lt;br&gt;utformat att Sverige fullt ut kan delta i det internationella samarbetet för&lt;br&gt;att bekämpa penningförfalskning och utprångling av falska pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet för att bekämpa&lt;br&gt;penningförfalskning och det har inte framkommit några uppgifter som&lt;br&gt;tyder på att det faktum att Sverige inte är anslutet till 1929 års konvention&lt;br&gt;har skapat eller skapar problem i det internationella polisiära eller&lt;br&gt;rättsliga samarbetet. Regeringen anser att det måste vara mot denna&lt;br&gt;bakgrund konventionens bestämmelser om centralbyrå och internationellt&lt;br&gt;samarbete skall tolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralbyrå samt polisiärt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är det Finanspolisen, som är en särskild enhet under Riks-&lt;br&gt;kriminalpolisens kriminalunderrättelsetjänst, som har det övergripande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvaret för att följa utvecklingen och sammanställa information om Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;penningförfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om falska pengar påträffas i Sverige skall den lokala polismyndigheten&lt;br&gt;översända polisanmälan jämte i beslag tagna sedlar och mynt till Statens&lt;br&gt;kriminaltekniska laboratorium (SKL) för analys. I samtliga fall skickar&lt;br&gt;SKL en kopia av analysresultatet till Finanspolisen. SKL sammanställer&lt;br&gt;också kvartals-, halvårs- och årsrapporter över gjorda analyser av&lt;br&gt;förfalskade pengar. Dessa rapporter skickas till Finanspolisen som, via&lt;br&gt;Interpol Stockholm, översänder dem till Interpols generalsekretariat i&lt;br&gt;Lyon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella förfrågningar och önskemål om polisiärt bistånd som&lt;br&gt;rör penningförfalskning från utländska motparter skickas, via&lt;br&gt;Rikskriminalpolisens nationella sambandskontor, direkt till&lt;br&gt;Finanspolisen. Sedan den 1 juli 1999, då den Europeiska polisbyrån&lt;br&gt;Europol inledde sin verksamhet, utbyts information och upplysningar om&lt;br&gt;penningförfalskning även genom den kanalen. Finanspolisens kontakt&lt;br&gt;med Europol sker även den genom förmedling av Rikskriminalpolisens&lt;br&gt;nationella sambandskontor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu redovisats måste Finanspolisen anses, på&lt;br&gt;sätt som föreskrivs enligt konventionen, dels fungera som en central för&lt;br&gt;upplysningar som kan underlätta utredning, förhindrande och&lt;br&gt;bestraffning av penningförfalskning, dels besitta den kompetens och&lt;br&gt;befogenhet som krävs för att biträda utländska motparter vid inter-&lt;br&gt;nationella förfrågningar om penningförfalskning, dels, i den utsträckning&lt;br&gt;den finner det ändamålsenligt, kunna delge andra centralbyråer&lt;br&gt;nödvändiga uppgifter om nya penningemissioner, indragning av pengar,&lt;br&gt;upptäckter av förfalskade pengar m.m. Regeringen anser därför inte att&lt;br&gt;det föreligger skäl att lagstifta i dessa delar. Som Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;anfört kan det dock finnas anledning att föreskriva i en förordning att&lt;br&gt;styrelsen skall utgöra sådan centralbyrå som anges i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell rättslig hjälp i brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska lagstiftningen är så utformad att den inte kräver&lt;br&gt;ömsesidighet, utan rättslig hjälp kan lämnas även till stater med vilka&lt;br&gt;Sverige inte har några konventionsbaserade åtaganden. Det är således&lt;br&gt;redan i dag möjligt för Sverige att lämna stater som är parter till 1929 års&lt;br&gt;konvention rättslig hjälp i fråga om de brott som omfattas av&lt;br&gt;konventionen. En del länder kräver emellertid avtal med den andra staten&lt;br&gt;för att lämna rättslig hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Regeringskansliet pågår för närvarande arbete med att&lt;br&gt;effektivisera regleringen av det internationella straffrättsliga samarbetet.&lt;br&gt;Arbetet sker bl.a. mot bakgrund av att den ökade rörligheten i världen, de&lt;br&gt;förbättrade kommunikationerna och användandet av modem teknik har&lt;br&gt;lett till att brottslighet i långt större utsträckning än tidigare berör flera&lt;br&gt;stater samtidigt. I propositionen Internationell rättslig hjälp i brottmål&lt;br&gt;(prop. 1999/2000:61) föreslår regeringen en ny lag om internationell&lt;br&gt;rättslig hjälp i brottmål. I lagen regleras åklagares och domstolars&lt;br&gt;samarbete över gränserna i brottsutredningar och brottmålsrättegångar.&lt;br&gt;Förslaget syftar till att göra lagstiftningen mer överskådlig och enhetligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformad for olika former av rättslig hjälp. Kommunikationsvägarna&lt;br&gt;förkortas och antalet handläggnings- och beslutsnivåer minskar. Sveriges&lt;br&gt;möjligheter att bistå med olika former av rättslig hjälp blir större, dels&lt;br&gt;genom att olika villkor och begränsningar som gäller i dag tas bort, dels&lt;br&gt;genom att lagen inbegriper ytterligare slag av åtgärder som Sverige kan&lt;br&gt;bistå med. Lagstiftningen är utformad med beaktande av bl.a. det arbete&lt;br&gt;som pågår inom EU och Europarådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär vad som ovan anförts att 1929 års konvention,&lt;br&gt;enligt regeringens mening, inte kan anses innehålla några åtaganden vad&lt;br&gt;gäller internationell rättslig hjälp, som Sverige inte redan med nuvarande&lt;br&gt;och föreslagen lagstiftning uppfyller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att tillträdet till 1929 års konvention samt&lt;br&gt;antagandet av Europeiska unionens kommande rambeslut inte föranleder&lt;br&gt;några ökade kostnader för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Internationell konvention för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INTERNATIONAL CONVEN-&lt;br&gt;TION FOR THE SUP-&lt;br&gt;PRESSION OF COUNTER-&lt;br&gt;FEITING CURRENCY&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;PARTI&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Article I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The High Contracting Parties&lt;br&gt;recognise the rules laid down in&lt;br&gt;Part I of this Conventions as the&lt;br&gt;most effective means in present&lt;br&gt;circumstances for ensuring the&lt;br&gt;prevention and punishment of the&lt;br&gt;offence of counterfeiting currency.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the present Convention, the&lt;br&gt;word ”currency” is understood to&lt;br&gt;mean paper money (including&lt;br&gt;banknotes) and metallic money,&lt;br&gt;the circulation of which is legally&lt;br&gt;authorised.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The following should be&lt;br&gt;punishable as ordinary crimes:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) Any fraudulent making or&lt;br&gt;altering of currency, whatever&lt;br&gt;means are employed;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) &amp;nbsp;The fraudulent uttering of&lt;br&gt;counterfeit currency;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) The introduction into a country&lt;br&gt;of or the receiving or obtaining&lt;br&gt;counterfeit currency with a view to&lt;br&gt;uttering the same and with&lt;br&gt;knowledge that it is counterfeit;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) Attempts to commit, and any&lt;br&gt;intentional participation in, the&lt;br&gt;foregoing acts;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INTERNATIONELL KON-&lt;br&gt;VENTION FÖR BEKÄM-&lt;br&gt;PANDE AV PENNING-&lt;br&gt;FÖRFALSKNING&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;DELI&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De höga fördragsslutande parterna&lt;br&gt;erkänner att de bestämmelser som&lt;br&gt;ingår i del I i denna konvention&lt;br&gt;under nuvarande förhållanden&lt;br&gt;utgör de mest effektiva medlen att&lt;br&gt;förhindra och bestraffa&lt;br&gt;penningförfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna konvention avses med&lt;br&gt;ordet pengar papperspengar&lt;br&gt;(innefattande banksedlar) och&lt;br&gt;pengar av metall som är lagligen&lt;br&gt;utgivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande gärningar skall vara&lt;br&gt;straffbara såsom brott mot allmän&lt;br&gt;lag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) Bedräglig framställning eller&lt;br&gt;ändring av pengar, oavsett vilka&lt;br&gt;medel som har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) Bedräglig utprångling av falska&lt;br&gt;pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) &amp;nbsp;Införsel till en stat eller&lt;br&gt;mottagande eller anskaffande av&lt;br&gt;falska pengar i avsikt att prångla ut&lt;br&gt;dem och med vetskap om att de är&lt;br&gt;falska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) &amp;nbsp;Försök till och uppsåtlig&lt;br&gt;medverkan i dessa gärningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5) The fraudulent making,&lt;br&gt;receiving or obtaining of instru-&lt;br&gt;ments or other articles peculiarly&lt;br&gt;adapted for the counterfeiting or&lt;br&gt;altering of currency.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each of the acts mentioned in&lt;br&gt;Article 3, if they are committed in&lt;br&gt;different countries, should be&lt;br&gt;considered as a distinct offence.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No distinction should be made in&lt;br&gt;the scale of punishments for&lt;br&gt;offences referred to in Article 3&lt;br&gt;between acts relating to domestic&lt;br&gt;currency on the one hand and to&lt;br&gt;foreign currency on the other; this&lt;br&gt;provision may not be made subject&lt;br&gt;to any condition of reciprocal&lt;br&gt;treatment by law or by treaty.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In countries where the principle of&lt;br&gt;the intemational recognition of&lt;br&gt;previous convictions is recognised,&lt;br&gt;foreign convictions for the&lt;br&gt;offences referred to in Article 3&lt;br&gt;should, within the conditions&lt;br&gt;prescribed by domestic law, be&lt;br&gt;recognised for the purpose of&lt;br&gt;establishing habitual criminality.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In so far as ”civil parties” are&lt;br&gt;admitted under the domestic law,&lt;br&gt;foreign ”civil parties”, including,&lt;br&gt;if necessary, the High Contracting&lt;br&gt;Party whose money has been&lt;br&gt;counterfeited, should be entitled to&lt;br&gt;all rights allowed to inhabitants by&lt;br&gt;the laws of the country in which&lt;br&gt;the case is tried.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In countries where the principle of&lt;br&gt;the extradition of nationals is not&lt;br&gt;recognised, nationals who have&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5) Framställning, mottagande Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;eller anskaffande i bedrägligt syfte Bilaga 1&lt;br&gt;av hjälpmedel eller andra föremål&lt;br&gt;som specifikt är avsedda för&lt;br&gt;förfalskning eller ändring av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en av de gärningar som&lt;br&gt;avses i artikel 3 skall, om de&lt;br&gt;begåtts i olika stater, betraktas som&lt;br&gt;ett särskilt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I straffskalan för de brott som&lt;br&gt;avses i artikel 3 far inte göras&lt;br&gt;åtskillnad mellan brott som avser&lt;br&gt;en stats egna pengar och andra&lt;br&gt;staters pengar; denna bestämmelse&lt;br&gt;far inte göras beroende av i lag&lt;br&gt;eller överenskommelse fastställt&lt;br&gt;villkor om reciprocitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stater som erkänner internationell&lt;br&gt;tillämpning av principen om åter-&lt;br&gt;fall i brott skall, inom gränserna&lt;br&gt;för sin lagstiftning, erkänna domar&lt;br&gt;som meddelats i en annan stat, som&lt;br&gt;gäller brott som avses i artikel 3,&lt;br&gt;som återfall i brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den interna lagstiftningen&lt;br&gt;medger väckande av enskilt&lt;br&gt;anspråk, skall målsägande från&lt;br&gt;andra stater, däribland även den&lt;br&gt;part vars pengar har blivit för-&lt;br&gt;falskade, åtnjuta alla de rättigheter&lt;br&gt;som tillkommer medborgarna i den&lt;br&gt;stat där saken prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stater som inte erkänner&lt;br&gt;principen om utlämning av egna&lt;br&gt;medborgare skall medborgare, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;retumed to the territory of their&lt;br&gt;own country after the commission&lt;br&gt;abroad of an offence referred to in&lt;br&gt;Article 3 should be punishable in&lt;br&gt;the same manner as if the offence&lt;br&gt;had been committed in their own&lt;br&gt;territory, even in a case where the&lt;br&gt;offender has acquired his&lt;br&gt;nationality after the commission of&lt;br&gt;the offence.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvänt till sin egen stats Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;territorium efter att i en annan stat Bilaga 1&lt;br&gt;ha begått brott som avses i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3, straffas som om brottet hade&lt;br&gt;begåtts inom den egna statens&lt;br&gt;territorium, även om den skyldige&lt;br&gt;har förvärvat medborgarskapet&lt;br&gt;efter brottets förövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This provision does not apply if, in&lt;br&gt;a similar case, the extradition of a&lt;br&gt;foreigner could not be granted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Foreigners who have committed&lt;br&gt;abroad any offence referred to in&lt;br&gt;Article 3, and who are in the&lt;br&gt;territory of a country whose&lt;br&gt;intemal legislation recognises as a&lt;br&gt;general rule the principle of the&lt;br&gt;prosecution of offences committed&lt;br&gt;abroad, should be punishable in&lt;br&gt;the same way as if the offence had&lt;br&gt;been committed in the territory of&lt;br&gt;that country.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The obligation to take proceedings&lt;br&gt;is subject to the condition that&lt;br&gt;extradition has been requested and&lt;br&gt;that the country to which&lt;br&gt;application is made cannot hand&lt;br&gt;over the person accused for some&lt;br&gt;reason which has no connection&lt;br&gt;with the offence.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The offences referred to in Article&lt;br&gt;3 shall be deemed to be included&lt;br&gt;as extradition crimes in any&lt;br&gt;extradition treaty which has been&lt;br&gt;or may hereafter be concluded&lt;br&gt;between any of the High&lt;br&gt;Contracting Parties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The High Contracting Parties who&lt;br&gt;do not make extradition&lt;br&gt;conditional on the existence of a&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse skall inte&lt;br&gt;tillämpas om det i ett liknande fall&lt;br&gt;inte skulle kunna medges&lt;br&gt;utlämning av en utlänning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänning, som i en annan stat har&lt;br&gt;begått ett brott som avses i artikel&lt;br&gt;3 och som uppehåller sig inom en&lt;br&gt;stats territorium vars nationella&lt;br&gt;lagstiftning som allmän regel&lt;br&gt;erkänner principen om beivrande&lt;br&gt;av brott som begåtts utom riket,&lt;br&gt;skall straffas som om brottet hade&lt;br&gt;begåtts inom denna stats&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för skyldigheten&lt;br&gt;att lagföra är att utlämnande har&lt;br&gt;begärts och att den anmodade&lt;br&gt;staten inte kan utlämna den&lt;br&gt;anklagade av skäl som saknar&lt;br&gt;samband med brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fördrag om utlämning som har&lt;br&gt;ingåtts eller i framtiden kan&lt;br&gt;komma att ingås mellan parterna&lt;br&gt;skall de gärningar som avses i&lt;br&gt;artikel 3 betraktas som brott för&lt;br&gt;vilka utlämning kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De parter, som inte gör utlämning&lt;br&gt;beroende av överenskommelse&lt;br&gt;eller reciprocitet, erkänner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;treaty or reciprocity, henceforward&lt;br&gt;recognise the offences referred to&lt;br&gt;in Article 3 as cases of extradition&lt;br&gt;as between themselves.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Extradition shall be granted in&lt;br&gt;conformity with the law of the&lt;br&gt;country to which application is&lt;br&gt;made.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Counterfeit currency, as well as&lt;br&gt;instruments or other artides&lt;br&gt;referred to in Article 3 (5), should&lt;br&gt;be seized and confiscated. Such&lt;br&gt;currency, instruments or other&lt;br&gt;artides should, after confiscation,&lt;br&gt;be handed over on request either to&lt;br&gt;the Government or bank of issue&lt;br&gt;whose currency is in question,&lt;br&gt;with the exception of exhibits&lt;br&gt;whose preservation as a matter of&lt;br&gt;record is required by the law of the&lt;br&gt;country where the prosecution&lt;br&gt;took place, and any specimens&lt;br&gt;whose transmission to the Central&lt;br&gt;Office mentioned in Article 12&lt;br&gt;may be deemed advisable. In any&lt;br&gt;event, all such artides should be&lt;br&gt;rendered incapable of use.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In every country, within the&lt;br&gt;framework of its domestic law,&lt;br&gt;investigations on the subject of&lt;br&gt;counterfeiting should be organised&lt;br&gt;by a central office.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This central office should be in&lt;br&gt;close contact:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(u? With the institutions issuing&lt;br&gt;currency;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fW With the police authorities&lt;br&gt;within the country;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) With the central offices of&lt;br&gt;other countries.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hädanefter de gärningar som avses&lt;br&gt;i artikel 3 som brott för vilka&lt;br&gt;utlämning kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning skall beviljas i enlighet&lt;br&gt;med den anmodade statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Falska pengar, hjälpmedel och&lt;br&gt;andra föremål som avses i artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(5) skall tas i beslag och förklaras&lt;br&gt;förverkade. Sådana pengar, hjälp-&lt;br&gt;medel och föremål skall efter&lt;br&gt;förverkandet på därom gjord&lt;br&gt;anhållan överlämnas, antingen till&lt;br&gt;regeringen eller till emissions-&lt;br&gt;institutet i den stat vars pengar det&lt;br&gt;är fråga om med undantag, dels för&lt;br&gt;föremål som enligt lagen i den stat&lt;br&gt;där lagföringen har skett måste&lt;br&gt;sparas som bevismaterial, dels för&lt;br&gt;föremål vilkas överlämnande till&lt;br&gt;den i artikel 12 avsedda&lt;br&gt;centralbyrån anses önskvärd. I&lt;br&gt;varje fall skall alla sådana föremål&lt;br&gt;göras obrukbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I varje stat skall, inom gränserna&lt;br&gt;för statens lagstiftning, utredningar&lt;br&gt;rörande penningförfalskning or-&lt;br&gt;ganiseras av en centralbyrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralbyrån skall stå i nära&lt;br&gt;kontakt med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) emissionsinstituten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) polismyndigheterna i staten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) centralbyråerna i andra stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It should centralise, in each&lt;br&gt;country, all information of a nature&lt;br&gt;to facilitate the investigation,&lt;br&gt;prevention and punishment of&lt;br&gt;counterfeiting currency.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje sådan byrå skall fungera Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;som central för upplysningar som Bilaga 1&lt;br&gt;kan underlätta utredning,&lt;br&gt;förhindrande och bestraffning av&lt;br&gt;penningförfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The central offices of the different&lt;br&gt;countries should correspond&lt;br&gt;directly with each other.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each central office should, so far&lt;br&gt;as it considers expedient, forward&lt;br&gt;to the central offices of the other&lt;br&gt;countries a set of cancelled&lt;br&gt;specimens of the actual currency&lt;br&gt;of its own country.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It should, subject to the same&lt;br&gt;limitation, regularly notify to the&lt;br&gt;central offices in foreign countries,&lt;br&gt;giving all necessary particulars:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) New currency issues made in&lt;br&gt;its country;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) The withdrawal of currency&lt;br&gt;from circulation, whether as out of&lt;br&gt;date or otherwise.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Except in cases of purely local&lt;br&gt;interest, each central office should,&lt;br&gt;so far as it thinks expedient, notify&lt;br&gt;to the central offices in foreign&lt;br&gt;countries:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7) Any discovery of counterfeit&lt;br&gt;currency. Notification of the&lt;br&gt;forgery of bank or currency notes&lt;br&gt;shall be accompanied by a&lt;br&gt;technical description of the&lt;br&gt;forgeries, to be provided solely by&lt;br&gt;the institution whose notes have&lt;br&gt;been forged. A photographic&lt;br&gt;reproduction or, if possible, a&lt;br&gt;specimen forged note should be&lt;br&gt;transmitted. In urgent cases, a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralbyråerna i staterna skall stå&lt;br&gt;i direkt förbindelse med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje centralbyrå skall, i den&lt;br&gt;utsträckning den finner det&lt;br&gt;ändamålsenligt, tillhandahålla&lt;br&gt;centralbyråerna i andra stater en&lt;br&gt;uppsättning makulerade exemplar&lt;br&gt;av sin stats lagliga betalnings-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje centralbyrå skall, i samma&lt;br&gt;utsträckning, regelbundet lämna&lt;br&gt;centralbyråerna i andra stater&lt;br&gt;underrättelser med alla nödvändiga&lt;br&gt;detaljuppgifter om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) Nya penningemissioner i sin&lt;br&gt;egen stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) Indragning av pengar beroende&lt;br&gt;på att de har upphört att gälla eller&lt;br&gt;av annan anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utom i fall av rent lokalt intresse,&lt;br&gt;skall varje centralbyrå, i den&lt;br&gt;utsträckning den finner det&lt;br&gt;ändamålsenligt, delge andra staters&lt;br&gt;centralbyråer följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) Upptäckt av förfalskade&lt;br&gt;pengar. Underrättelser om för-&lt;br&gt;falskning av bank- och central-&lt;br&gt;bankssedlar skall åtföljas av en&lt;br&gt;teknisk beskrivning av förfalsk-&lt;br&gt;ningssättet, avgiven uteslutande av&lt;br&gt;det emissionsinstitut vars sedlar&lt;br&gt;har förfalskats; en fotografisk&lt;br&gt;avbildning eller, om möjligt, ett&lt;br&gt;exemplar av den falska sedeln&lt;br&gt;skall översändas. I brådskande fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;notification and a brief description&lt;br&gt;made by the police authorities may&lt;br&gt;be discreetly communicated to the&lt;br&gt;central offices interested, without&lt;br&gt;prejudice to the notification and&lt;br&gt;technical description mentioned&lt;br&gt;above;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan vederbörande centralbyråer Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;under hand delges en anmälan och Bilaga 1&lt;br&gt;en summarisk beskrivning från&lt;br&gt;polismyndigheterna, dock utan att&lt;br&gt;det skall inverka på ovannämnda&lt;br&gt;underrättelse och tekniska&lt;br&gt;beskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) Investigation and prosecutions&lt;br&gt;in cases of counterfeiting, and&lt;br&gt;arrests, convictions and expulsions&lt;br&gt;of counterfeiters, and also, where&lt;br&gt;possible, their movements,&lt;br&gt;together with any details which&lt;br&gt;may be of use, and in particular&lt;br&gt;their descriptions, fingerprints and&lt;br&gt;photographs;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) Details of discoveries of&lt;br&gt;forgeries, stating whether it has&lt;br&gt;been possible to seize all the&lt;br&gt;counterfeit currency put into&lt;br&gt;circulation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In order to ensure, improve and&lt;br&gt;develop direct intemational co-&lt;br&gt;operation in the prevention and&lt;br&gt;punishment of counterfeiting&lt;br&gt;currency, the representatives of the&lt;br&gt;central offices of the High&lt;br&gt;Contracting Parties should from&lt;br&gt;time to time hold conferences with&lt;br&gt;the participation of representatives&lt;br&gt;of the banks of issue and of the&lt;br&gt;central authorities concemed. The&lt;br&gt;organisation and supervision of a&lt;br&gt;central intemational information&lt;br&gt;office may form the subject of one&lt;br&gt;of these conferences.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The transmission of letters of&lt;br&gt;request&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; relating to offences&lt;br&gt;referred to in Article 3 should be&lt;br&gt;effected:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) Utredning, åtal, frihets-&lt;br&gt;berövande, lagföring och utvisning&lt;br&gt;av penningförfalskare samt, om&lt;br&gt;möjligt, deras rörelser och andra&lt;br&gt;upplysningar av betydelse, såsom&lt;br&gt;deras signalement, fingeravtryck&lt;br&gt;och fotografi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) Detaljerade upplysningar om&lt;br&gt;upptäckt penningförfalskning med&lt;br&gt;uppgift om huruvida upptäckten&lt;br&gt;har lett till att alla falska pengar&lt;br&gt;som är i omlopp har kunnat&lt;br&gt;beslagtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att säkerställa, förbättra och&lt;br&gt;utveckla det direkta internationella&lt;br&gt;samarbetet till förhindrande och&lt;br&gt;bestraffning av penningförfalsk-&lt;br&gt;ning skall representanter för&lt;br&gt;partemas centralbyråer tid efter&lt;br&gt;annan hålla konferenser, i vilka&lt;br&gt;även representanter för emissions-&lt;br&gt;instituten och de berörda centrala&lt;br&gt;myndigheterna skall delta. Vid en&lt;br&gt;sådan konferens kan frågan om&lt;br&gt;upprättande av en internationell&lt;br&gt;informationscentral och dess&lt;br&gt;kontrollerande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om rättslig hjälp&lt;br&gt;som hänför sig till brott som avses&lt;br&gt;i artikel 3 skall framföras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This expression has the same meaning as ”letters rogatory”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Preferably by direct&lt;br&gt;communication between the&lt;br&gt;judicial authorities, through the&lt;br&gt;central offices where possible;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;By direct correspondence&lt;br&gt;between the Ministers of Justice of&lt;br&gt;the two countries, or by direct&lt;br&gt;communication from the authority&lt;br&gt;of the country making the request&lt;br&gt;to the Minister of Justice of the&lt;br&gt;country to which the request is&lt;br&gt;made;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) Through the diplomatic or&lt;br&gt;consular representative of the&lt;br&gt;country making the request in the&lt;br&gt;country to which the request is&lt;br&gt;made; this representative shall&lt;br&gt;send the letters of request direct to&lt;br&gt;the competent judicial authority or&lt;br&gt;to the authority appointed by the&lt;br&gt;Government of the country to&lt;br&gt;which the request is made, and&lt;br&gt;shall receive direct from such&lt;br&gt;authority the papers showing the&lt;br&gt;execution of the letters of request.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In cases (a) and (c), a copy of the&lt;br&gt;letters of request shall always be&lt;br&gt;sent simultaneously to the superior&lt;br&gt;authority of the country to which&lt;br&gt;application is made.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unless otherwise agreed, the&lt;br&gt;letters of request shall be drawn up&lt;br&gt;in the language of the authority&lt;br&gt;making the request, provided&lt;br&gt;always that the country to which&lt;br&gt;the request is made may require a&lt;br&gt;translation in its own language,&lt;br&gt;certified correct by the authority&lt;br&gt;making the request.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Each High Contracting Party shall&lt;br&gt;notify to each of the other High&lt;br&gt;Contracting Parties the method or&lt;br&gt;methods of transmission men-&lt;br&gt;tioned above which it will&lt;br&gt;recognise for the letters of request&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) helst direkt mellan de rättsliga Prop. 1999/2000:85&lt;br&gt;myndigheterna, i förekommande Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall via centralbyråerna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;direkt mellan justitie-&lt;br&gt;ministrarna i de båda staterna eller&lt;br&gt;direkt från myndigheten i den&lt;br&gt;begärande staten till justitie-&lt;br&gt;ministern i den anmodade staten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) genom förmedling av en&lt;br&gt;diplomatisk eller konsulär före-&lt;br&gt;trädare för den begärande staten i&lt;br&gt;den anmodade staten; denna&lt;br&gt;företrädare skall överlämna fram-&lt;br&gt;ställningen till behörig rättslig&lt;br&gt;myndighet eller till den myndighet&lt;br&gt;som anvisas av regeringen i den&lt;br&gt;anmodade staten och skall direkt&lt;br&gt;från denna myndighet motta&lt;br&gt;handlingar som utvisar att&lt;br&gt;framställningen har verkställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall som avses i a) och c) ovan&lt;br&gt;skall en kopia av framställningen&lt;br&gt;alltid samtidigt delges med den&lt;br&gt;högsta myndigheten i den&lt;br&gt;anmodade staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat har avtalats, skall&lt;br&gt;framställningen vara avfattad på&lt;br&gt;den begärande myndigheten språk,&lt;br&gt;dock att den anmodade staten har&lt;br&gt;rätt att begära en auktoriserad&lt;br&gt;översättning till sitt eget språk av&lt;br&gt;den begärande myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna skall meddela varandra&lt;br&gt;vilket eller vilka av de ovan-&lt;br&gt;nämnda sätten för framställning&lt;br&gt;som de godkänner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of the latter High Contracting&lt;br&gt;Party.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Until such notification is made by&lt;br&gt;a High Contracting Party, its&lt;br&gt;existing procedure in regard to&lt;br&gt;letters of request shall remain in&lt;br&gt;force.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Execution of letters of request&lt;br&gt;shall not be subject to payment of&lt;br&gt;taxes or expenses of any nature&lt;br&gt;whatever other than expenses of&lt;br&gt;experts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nothing in the present article shall&lt;br&gt;be construed as an undertaking on&lt;br&gt;the part of the High Contracting&lt;br&gt;Parties to adopt in criminal matters&lt;br&gt;any form or methods of proof&lt;br&gt;contrary to their laws.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The participation of a High&lt;br&gt;Contracting Party in the present&lt;br&gt;Convention shall not be&lt;br&gt;interpreted as affecting that Party's&lt;br&gt;attitude on the general question of&lt;br&gt;criminal jurisdiction as a question&lt;br&gt;of intemational law.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The present Convention does not&lt;br&gt;affect the principle that the&lt;br&gt;offences referred to in Article 3&lt;br&gt;should in each country, without&lt;br&gt;ever being allowed impunity, be&lt;br&gt;defined, prosecuted and punished&lt;br&gt;in conformity with the general&lt;br&gt;rules of its domestic law.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;PART II&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Article 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The High Contracting Parties&lt;br&gt;agree that any disputes which&lt;br&gt;might arise between them relating&lt;br&gt;to the interpretation or application&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dess att ett sådant meddelande&lt;br&gt;har gjorts av en part, skall det&lt;br&gt;förfarande för framställning som&lt;br&gt;den parten för närvarande&lt;br&gt;tillämpar fortfarande följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av framställningar&lt;br&gt;får inte beläggas med andra&lt;br&gt;pålagor eller kostnader än sak-&lt;br&gt;kunnigarvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen bestämmelse i denna artikel&lt;br&gt;skall tolkas som en förpliktelse för&lt;br&gt;partema att i fråga om brottmål&lt;br&gt;godta någon form eller metod av&lt;br&gt;bevisning som skulle stå i strid&lt;br&gt;med deras lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parts deltagande i denna&lt;br&gt;konvention far inte tolkas så att det&lt;br&gt;påverkar partens inställning i den&lt;br&gt;allmänna frågan om strafftättslig&lt;br&gt;jurisdiktion i internationell rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention skall inte&lt;br&gt;inverka på principen att de&lt;br&gt;gärningar som avses i artikel 3 i&lt;br&gt;varje stat - utan att någonsin&lt;br&gt;tillförsäkras straffrihet - skall&lt;br&gt;kunna rubriceras, åtalas och&lt;br&gt;bestraffas i enlighet med de&lt;br&gt;allmänna stadgandena i statens&lt;br&gt;nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;DEL II&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partema är överens om att alla&lt;br&gt;tvister som kan uppkomma mellan&lt;br&gt;dem i om fråga tolkningen eller&lt;br&gt;tillämpningen av denna kon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of this Convention shall, if they&lt;br&gt;cannot be settled by direct&lt;br&gt;negotiation, be referred for&lt;br&gt;decision to the Permanent Court of&lt;br&gt;Intemational Justice. In case any&lt;br&gt;or all of the High Contracting&lt;br&gt;Parties parties to such a dispute&lt;br&gt;should not be Parties to the&lt;br&gt;Protocol bearing the date of&lt;br&gt;December 16th, 1920, relating to&lt;br&gt;the Permanent Court of&lt;br&gt;Intemational Justice, the dispute&lt;br&gt;shall be referred, at the choice of&lt;br&gt;the parties and in accordance with&lt;br&gt;the constitutional procedure of&lt;br&gt;each party, either to the Permanent&lt;br&gt;Court of Intemational Justice or to&lt;br&gt;a court of arbitration constituted in&lt;br&gt;accordance with the Convention of&lt;br&gt;October 18th, 1907, for the Pacific&lt;br&gt;Settlement of Intemational Dis-&lt;br&gt;putes, or to some other court of&lt;br&gt;arbitration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The present Convention, of which&lt;br&gt;the French and English texts are&lt;br&gt;both authentic, shall bear today's&lt;br&gt;date. Until the 31st day of&lt;br&gt;December 1929, it shall be open&lt;br&gt;for signature on behalf of any&lt;br&gt;Member of the League of Nations&lt;br&gt;and on behalf of any non-member&lt;br&gt;State which was represented at the&lt;br&gt;Conference which elaborated the&lt;br&gt;present Convention or to which a&lt;br&gt;copy is communicated by the&lt;br&gt;Council of the League of Nations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It shall be ratified, and the&lt;br&gt;instruments of ratification shall be&lt;br&gt;transmitted to the Secretary-&lt;br&gt;General of the League of Nations,&lt;br&gt;who will notify their receipt to all&lt;br&gt;the Members of the League and to&lt;br&gt;the non-member States aforesaid.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vention, som inte kan lösas genom&lt;br&gt;direkta förhandlingar, skall&lt;br&gt;hänskjutas till Fasta mellanfolkliga&lt;br&gt;domstolen för avgörande. Om de&lt;br&gt;parter mellan vilka en tvist har&lt;br&gt;uppkommit, eller någon av dem,&lt;br&gt;inte är part i protokollet av den 16&lt;br&gt;december 1920 angående den&lt;br&gt;Fasta mellanfolkliga domstolen,&lt;br&gt;skall tvisten enligt deras&lt;br&gt;avgörande och i enlighet med&lt;br&gt;deras konstitutionella ordning,&lt;br&gt;hänskjutas, antingen till Fasta&lt;br&gt;mellanfolkliga domstolen, till en i&lt;br&gt;enlighet med konventionen den 18&lt;br&gt;oktober 1907 för avgörande på&lt;br&gt;fredlig väg av internationella&lt;br&gt;tvister tillsatt skiljedomstol eller&lt;br&gt;till annan skiljedomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention, vars franska&lt;br&gt;och engelska texter är lika giltiga,&lt;br&gt;skall dagtecknas denna dag; den&lt;br&gt;far till och med den 31 december&lt;br&gt;1929 undertecknas av varje&lt;br&gt;medlem av Nationernas förbund&lt;br&gt;och av vaije utanförstående stat&lt;br&gt;som var företrädd vid den&lt;br&gt;konferens där denna konvention&lt;br&gt;utformades eller som av&lt;br&gt;Nationernas förbunds råd delgetts&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen skall ratificeras.&lt;br&gt;Ratifikationsinstrument skall&lt;br&gt;överlämnas till Nationernas&lt;br&gt;förbunds generalsekreterare, som&lt;br&gt;skall meddela Nationernas&lt;br&gt;förbunds alla medlemmar om&lt;br&gt;mottagandet därav och de&lt;br&gt;utanförstående stater som avses i&lt;br&gt;föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;After the 1st day of January 1930,&lt;br&gt;the present Convention shall be&lt;br&gt;open to accession on behalf of any&lt;br&gt;Member of the League of Nations&lt;br&gt;and any of the non-member States&lt;br&gt;referred to in Article 20 on whose&lt;br&gt;behalf it has not been signed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The instruments of accession shall&lt;br&gt;be transmitted to the Secretary-&lt;br&gt;General of the League of Nations,&lt;br&gt;who will notify their receipt to all&lt;br&gt;the Members of the League and to&lt;br&gt;the non-member States referred to&lt;br&gt;in Article 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The countries which are ready to&lt;br&gt;ratify the Convention under the&lt;br&gt;second paragraph of Article 20 or&lt;br&gt;to accede to the Convention under&lt;br&gt;Article 21 but desire to be allowed&lt;br&gt;to make any reservations with&lt;br&gt;regard to the application of the&lt;br&gt;Convention may inform the&lt;br&gt;Secretary-General of the League of&lt;br&gt;Nations to this effect, who shall&lt;br&gt;forthwith communicate such reser-&lt;br&gt;vations to the High Contracting&lt;br&gt;Parties on whose behalf ratifi-&lt;br&gt;cations or accessions have been&lt;br&gt;deposited and enquire whether&lt;br&gt;they have any objection thereto. If&lt;br&gt;within six months of the date of&lt;br&gt;the communication of the&lt;br&gt;Secretary-General no objections&lt;br&gt;have been received, the&lt;br&gt;participation in the Convention of&lt;br&gt;the country making the reservation&lt;br&gt;shall be deemed to have been&lt;br&gt;accepted by the other High&lt;br&gt;Contracting Parties subject to the&lt;br&gt;said reservation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ratification of or accession to the&lt;br&gt;present Convention by any High&lt;br&gt;Contracting Party implies that its&lt;br&gt;legislation and its administrative&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 januari 1930&lt;br&gt;får varje medlem av Nationernas&lt;br&gt;förbund och varje utanförstående&lt;br&gt;stat, som avses i artikel 20 och&lt;br&gt;som inte har undertecknat konven-&lt;br&gt;tionen, ansluta sig till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslutningsinstrument skall över-&lt;br&gt;lämnas till Nationernas förbunds&lt;br&gt;generalsekreterare, som skall med-&lt;br&gt;dela alla förbundsmedlemmar och&lt;br&gt;de utanförstående stater som avses&lt;br&gt;i artikel 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stater som är beredda att i enlighet&lt;br&gt;med artikel 20 andra stycket&lt;br&gt;ratificera, eller att i enlighet med&lt;br&gt;artikel 21 ansluta sig till denna&lt;br&gt;konvention, men som önskar göra&lt;br&gt;förbehåll med avseende på dess&lt;br&gt;tillämpning, far meddela&lt;br&gt;Nationernas förbunds general-&lt;br&gt;sekreterare om sin avsikt. Denne&lt;br&gt;skall ofördröj ligen delge dessa&lt;br&gt;förbehåll med samtliga de parter&lt;br&gt;som har deponerat ratifikations-&lt;br&gt;eller anslutningsinstrument och&lt;br&gt;samtidigt fråga dem om de önskar&lt;br&gt;resa några invändningar. Om ingen&lt;br&gt;av parterna inom sex månader&lt;br&gt;efter delgivningen har rest någon&lt;br&gt;invändning, skall anslutningen till&lt;br&gt;konventionen av den stat som har&lt;br&gt;gjort ifrågavarande förbehåll anses&lt;br&gt;ha blivit godkänd av de övriga&lt;br&gt;partema med sagda förbehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parts ratificering av eller&lt;br&gt;anslutning till denna konvention&lt;br&gt;förutsätter att partens lagstiftning&lt;br&gt;och administrativa system står i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisation are in conformity&lt;br&gt;with the rules contained in the&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In the absence of a contrary&lt;br&gt;declaration by one of the High&lt;br&gt;Contracting Parties at the time of&lt;br&gt;signature, ratification or accession,&lt;br&gt;the provisions of the present&lt;br&gt;Convention shall not apply to&lt;br&gt;colonies, overseas territories,&lt;br&gt;protectorates or territories under&lt;br&gt;suzerainty or mandate.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nevertheless, the High&lt;br&gt;Contracting Parties reserve the&lt;br&gt;right to accede to the Convention,&lt;br&gt;in accordance with the provisions&lt;br&gt;of Artides 21 and 23, for their&lt;br&gt;colonies, overseas territories,&lt;br&gt;protectorates or territories under&lt;br&gt;suzerainty or mandate. They also&lt;br&gt;reserve the right to denounce it&lt;br&gt;separately in accordance with the&lt;br&gt;provisions of Article 27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The present Convention shall not&lt;br&gt;come into force until five&lt;br&gt;ratifications or accessions on&lt;br&gt;behalf of Members of the League&lt;br&gt;of Nations or non-member States&lt;br&gt;have been deposited. The date of&lt;br&gt;its coming into force shall be the&lt;br&gt;ninetieth day after the receipt by&lt;br&gt;the Secretary-General of the&lt;br&gt;League of Nations of the fifth&lt;br&gt;ratification or accession.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;After the coming into force of the&lt;br&gt;Convention in accordance with&lt;br&gt;Article 25, each subsequent&lt;br&gt;ratification or accession shall take&lt;br&gt;effect on the ninetieth day from the&lt;br&gt;date of its receipt by the Secretary-&lt;br&gt;General of the League of Nations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överensstämmelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventionens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en part vid undertecknandet,&lt;br&gt;ratificeringen eller anslutningen&lt;br&gt;inte förklarar annat, skall&lt;br&gt;bestämmelserna i denna kon-&lt;br&gt;vention inte gälla kolonier,&lt;br&gt;översjöiska territorier, protektorat&lt;br&gt;eller områden som står under&lt;br&gt;överhöghet eller mandat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna förbehåller sig dock&lt;br&gt;rätten till anslutning i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artiklarna 21 och&lt;br&gt;23 för sina kolonier, översjöiska&lt;br&gt;territorier, protektorat och&lt;br&gt;områden som står under deras&lt;br&gt;överhöghet eller mandat. De&lt;br&gt;förbehåller sig även rätten att i&lt;br&gt;varje särskilt fall säga upp&lt;br&gt;konventionen i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i artikel 27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention träder i kraft&lt;br&gt;när den har ratificerats eller&lt;br&gt;tillträtts av fem medlemmar av&lt;br&gt;Nationernas förbund eller&lt;br&gt;utanförstående stater. Den träder i&lt;br&gt;kraft den nittionde dagen efter det&lt;br&gt;att Nationernas förbunds&lt;br&gt;generalsekreterare har mottagit det&lt;br&gt;femte ratifikations- eller&lt;br&gt;anslutningsinstrumentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje ratifikation eller anslutning&lt;br&gt;som görs efter det att kon-&lt;br&gt;ventionen har trätt i kraft i enlighet&lt;br&gt;med artikel 25 far effekt från och&lt;br&gt;med den nittionde dagen efter det&lt;br&gt;att vederbörande instrument har&lt;br&gt;mottagits av Nationernas förbunds&lt;br&gt;generalsekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The present Convention may be&lt;br&gt;denounced on behalf of any&lt;br&gt;Member of the League of Nations&lt;br&gt;or non-member State by a&lt;br&gt;notification in writing addressed to&lt;br&gt;the Secretary-General of the&lt;br&gt;League of Nations, who will&lt;br&gt;inform all the Members of the&lt;br&gt;League and the non-member States&lt;br&gt;referred to in Article 20. Such&lt;br&gt;denunciation shall take effect one&lt;br&gt;year after the date of its receipt by&lt;br&gt;the Secretary-General of the&lt;br&gt;League of Nations, and shall&lt;br&gt;operate only in respect of the High&lt;br&gt;Contracting Party on whose behalf&lt;br&gt;it was notified.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The present Convention shall be&lt;br&gt;registered by the Secretariat of the&lt;br&gt;League of Nations on the date of&lt;br&gt;its coming into force.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In faith whereof the above-&lt;br&gt;mentioned Plenipotentiaries have&lt;br&gt;signed the present Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Geneva, the twentieth day&lt;br&gt;of April, one thousand nine&lt;br&gt;hundred and twenty-nine, in a&lt;br&gt;single copy, which will remain&lt;br&gt;deposited in the archives of the&lt;br&gt;Secretariat of the League of&lt;br&gt;Nations, and of which certified&lt;br&gt;copies will be transmitted to all the&lt;br&gt;Members of the League and to the&lt;br&gt;non-member States referred to in&lt;br&gt;Article 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention far sägas upp av&lt;br&gt;medlemmar av Nationernas&lt;br&gt;förbund och av utanförstående&lt;br&gt;stater genom skriftligt meddelande&lt;br&gt;till förbundets generalsekreterare,&lt;br&gt;som skall meddela samtliga&lt;br&gt;medlemmar därom och de utan-&lt;br&gt;förstående stater som avses i&lt;br&gt;artikel 20. En uppsägning skall få&lt;br&gt;effekt ett år efter den dag då den&lt;br&gt;mottagits av Nationernas förbunds&lt;br&gt;generalsekreterare; uppsägningen&lt;br&gt;skall endast gälla den part på vars&lt;br&gt;vägnar den har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna konvention skall registreras&lt;br&gt;av Nationernas förbunds sekre-&lt;br&gt;tariat den dag då den träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bekräftelse härav har ovan-&lt;br&gt;nämnda bemyndigade ombud&lt;br&gt;undertecknat denna konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upprättad i Geneve den 20 april&lt;br&gt;1929 i ett enda exemplar, som&lt;br&gt;skall deponeras i Nationernas&lt;br&gt;förbunds sekretariats arkiv och&lt;br&gt;varav bevittnade avskrifter skall&lt;br&gt;tillställas samtliga medlemmar av&lt;br&gt;Nationernas förbund och de&lt;br&gt;utanförstående stater som avses i&lt;br&gt;artikel 20.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOCOL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PROTOKOLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;I. INTERPRETATIONS.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;At the moment of signing the&lt;br&gt;Convention of this day's date, the&lt;br&gt;undersigned Plenipotentiaries&lt;br&gt;declare that they accept the&lt;br&gt;interpretations of the various&lt;br&gt;provisions of the Convention set&lt;br&gt;out hereunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It is understood:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) &amp;nbsp;That the falsification of a&lt;br&gt;stamp on a note, when the effect of&lt;br&gt;such a stamp is to make that note&lt;br&gt;valid in a given country, shall be&lt;br&gt;regarded as a falsification of the&lt;br&gt;note.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) That the Convention does not&lt;br&gt;affect the right of the High&lt;br&gt;Contracting Parties freely to&lt;br&gt;regulate, according to their&lt;br&gt;domestic law, the principles on&lt;br&gt;which a lighter sentence or no&lt;br&gt;sentence may be imposed, the&lt;br&gt;prerogative of pardon or mercy&lt;br&gt;and the right to amnesty.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) That the rule contained in&lt;br&gt;Article 4 of the Convention in no&lt;br&gt;way modifies intemal regulations&lt;br&gt;establishing penalties in the event&lt;br&gt;of concurrent offences. It does not&lt;br&gt;prevent the same individual, who&lt;br&gt;is both forger and utterer, from&lt;br&gt;being prosecuted as forger only.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) That High Contracting Parties&lt;br&gt;are required to execute letters of&lt;br&gt;request only within the limits&lt;br&gt;provided for by their domestic law.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;I. TOLKNING&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid undertecknandet av den denna&lt;br&gt;dag dagtecknade konventionen&lt;br&gt;förklarar undertecknade bemyn-&lt;br&gt;digade ombud härmed att de&lt;br&gt;godtar nedanstående tolkningar av&lt;br&gt;de angivna bestämmelserna i&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är överenskommet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) att förfalskning av stämpel på&lt;br&gt;penningsedel i syfte att göra denna&lt;br&gt;gångbar i en viss stat skall&lt;br&gt;betraktas som förfalskning av&lt;br&gt;sedeln,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) att konventionen inte skall&lt;br&gt;inkräkta på parternas rätt att, inom&lt;br&gt;gränserna for sin egen lagstiftning,&lt;br&gt;fritt reglera principerna för att ett&lt;br&gt;lägre eller inget straff ådöms samt&lt;br&gt;benådning och amnesti,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) att bestämmelserna i artikel 4 i&lt;br&gt;konventionen inte skall medföra&lt;br&gt;någon ändring i de nationella&lt;br&gt;bestämmelserna om straff vid&lt;br&gt;sammanträffande av brott; den&lt;br&gt;skall inte hindra att den som gör&lt;br&gt;sig skyldig till både penning-&lt;br&gt;förfalskning och utprångling av&lt;br&gt;falska pengar straffas endast som&lt;br&gt;penningförfalskare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4) att parterna är skyldiga att&lt;br&gt;tillmötesgå en framställning om&lt;br&gt;rättslig hjälp endast i den&lt;br&gt;utsträckning det stadgas i deras&lt;br&gt;nationella lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OPTIONAL PROTOCOL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recognising the important&lt;br&gt;progress regarding the suppression&lt;br&gt;of counterfeiting currency which&lt;br&gt;has been realised by the&lt;br&gt;Convention for the Suppression of&lt;br&gt;Counterfeiting Currency bearing&lt;br&gt;this day's date, the High&lt;br&gt;Contracting Parties signatory to&lt;br&gt;this Protocol, subject to ratification&lt;br&gt;undertake, in their mutual&lt;br&gt;relations, to consider, as regards&lt;br&gt;extradition, the acts referred to in&lt;br&gt;Article 3 of the said Convention as&lt;br&gt;ordinary offences.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FAKULTATIVT PROTOKOLL Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med erkännande av de viktiga&lt;br&gt;framsteg i fråga om bekämpande&lt;br&gt;av penningförfalskning som den&lt;br&gt;denna dag dagtecknade konven-&lt;br&gt;tionen för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning innebär,&lt;br&gt;förpliktar sig de parter som har&lt;br&gt;undertecknat detta protokoll att,&lt;br&gt;med förbehåll för ratiflcering, i&lt;br&gt;sina inbördes relationer med&lt;br&gt;avseende på utlämning betrakta de&lt;br&gt;i artikel 3 i konventionen nämnda&lt;br&gt;gärningarna såsom straffbara som&lt;br&gt;brott mot allmän lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Extradition shall be granted&lt;br&gt;according to the law of the country&lt;br&gt;to which application is made.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of Part II of the&lt;br&gt;said Convention apply equally to&lt;br&gt;the present Protocol, with the&lt;br&gt;exception of the following&lt;br&gt;provisions:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) The present Protocol may be&lt;br&gt;signed in accordance with Article&lt;br&gt;20 of the Convention in the name&lt;br&gt;of any State Member of the&lt;br&gt;League of Nations and of any non-&lt;br&gt;member State which has been&lt;br&gt;represented at the Conference and&lt;br&gt;which has signed or will sign the&lt;br&gt;Convention, or to which the&lt;br&gt;Council of the League of Nations&lt;br&gt;shall have sent a copy of the said&lt;br&gt;Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) The present Protocol shall&lt;br&gt;come into force only after it has&lt;br&gt;been ratified or adhered to in the&lt;br&gt;name of three Members of the&lt;br&gt;League of Nations or States which&lt;br&gt;are not members.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) Ratification of and accession to&lt;br&gt;the present Protocol are inde-&lt;br&gt;pendent of ratification of or&lt;br&gt;accession to the Convention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlämning skall medges i enlighet&lt;br&gt;med den anmodade statens lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i del II i&lt;br&gt;konventionen skall även gälla i&lt;br&gt;fråga om detta protokoll utom i&lt;br&gt;följande avseenden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1) Detta protokoll får under-&lt;br&gt;tecknas i enlighet med artikel 20 i&lt;br&gt;konventionen av medlemsstat i&lt;br&gt;Nationernas förbund och av varje&lt;br&gt;utanförstående stat som varit&lt;br&gt;representerad vid konferensen och&lt;br&gt;har undertecknat eller kommer att&lt;br&gt;underteckna konventionen eller av&lt;br&gt;stat som av Nationernas förbunds&lt;br&gt;råd har delgetts konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(2) Detta protokoll träder i kraft&lt;br&gt;när det har ratificerats eller&lt;br&gt;tillträtts av tre medlemmar av&lt;br&gt;Nationernas &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;förbund&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanförstående stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(3) Ratiflcering och anslutning till&lt;br&gt;detta protokoll skall vara&lt;br&gt;oberoende av ratiflcering och&lt;br&gt;anslutning till konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In faith whereof the Pleni-&lt;br&gt;potentiaries named below have&lt;br&gt;signed the present Protocol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Done at Geneva, in a single copy,&lt;br&gt;forming an Annex to the Con-&lt;br&gt;vention for the Suppression of&lt;br&gt;Counterfeiting Currency, on the&lt;br&gt;twentieth day of April, one&lt;br&gt;thousand nine hundred and&lt;br&gt;twentynine.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till bekräftelse härav har nedan-&lt;br&gt;stående bemyndigade ombud&lt;br&gt;undertecknat detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upprättat i Geneve i ett enda&lt;br&gt;exemplar som skall utgöra en&lt;br&gt;bilaga till konvention for bekäm-&lt;br&gt;pande av penningförfalskning av&lt;br&gt;den 20 april 1929.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utkast till ett rambeslut om förstärkning av det&lt;br&gt;straffrättsliga och övriga skyddet mot förfalskning i&lt;br&gt;samband med införandet av euron&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR FATTAT DETTA RAMBESLUT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 31 e&lt;br&gt;och 34.2 b i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Förbundsrepubliken Tysklands initiativ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av följande skäl:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDET erinrar om sin förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om&lt;br&gt;införande av euron&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, i vilken det fastställs att sedlar och mynt i euro skall&lt;br&gt;sättas i omlopp från och med den 1 januari 2002 och att de deltagande&lt;br&gt;medlemsstaterna är skyldiga att se till att det finns lämpliga påföljder för&lt;br&gt;förfalskning av sedlar och mynt i euro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDET noterar kommissionens meddelande av den 23 juli 1998 till rådet,&lt;br&gt;Europaparlamentet och Europeiska centralbanken: Skydd av euron mot&lt;br&gt;förfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDET noterar Europaparlamentets resolution av den 17 november 1998&lt;br&gt;om kommissionens meddelande av den 23 juli 1998 till rådet,&lt;br&gt;Europaparlamentet och Europeiska centralbanken: Skydd av euron mot&lt;br&gt;förfalskning&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDET noterar Europeiska centralbankens rekommendation av&lt;br&gt;den 7 juli 1998 avseende vissa åtgärder för att stärka det rättsliga skyddet för&lt;br&gt;eurosedlar och euromynt&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDET beaktar bestämmelserna i den internationella konventionen om&lt;br&gt;bekämpning av penningförfalskning av den 20 april 1929 och protokollet till&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDET beaktar den särskilda europeiska betydelse som euron har och&lt;br&gt;principen om icke-diskriminering i artikel 5 i 1929 års konvention, vilket&lt;br&gt;gör det nödvändigt att säkerställa att stränga påföljder kan ådömas för&lt;br&gt;allvarliga förfalskningsbrott som berör euron eller andra valutor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Euron kommer på grund av sin världsomfattande betydelse att vara särskilt&lt;br&gt;utsatt för forfalskningsrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT L 139, 11.5.1998, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT C 379, 7.12.1998, s. 39.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT C 11, 15.1.1999, s. 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedräglig verksamhet i samband med euron har redan konstaterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör säkerställas att euron skyddas på lämpligt sätt i alla medlemsstater&lt;br&gt;genom effektiva straffrättsliga åtgärder även innan sedlar och mynt i euro&lt;br&gt;böljar sättas i omlopp den 1 januari 2002, i syfte att säkerställa den nya&lt;br&gt;valutans nödvändiga trovärdighet och därmed undvika allvarliga&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDET beaktar rådets resolution av den 28 maj 1999 om förstärkning av&lt;br&gt;det straffrättsliga skyddet mot förfalskning i samband med införandet av&lt;br&gt;euron&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; med tillhörande riktlinjer för ett bindande rättsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I detta rambeslut avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;konventionen: den internationella konventionen om bekämpning av&lt;br&gt;penningförfalskning av den 20 april 1929 med tillhörande protokoll&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;pengar: papperspengar (inklusive sedlar) och pengar av metall, som är&lt;br&gt;lagliga betalningsmedel, inklusive eurosedlar och euromynt, som är&lt;br&gt;lagliga betalningsmedel i enlighet med rådets förordning (EG) 974/98&lt;br&gt;om införande av euron.&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;juridisk person: varje enhet som har denna ställning enligt tillämplig&lt;br&gt;nationell lagstiftning, med undantag av stater eller andra offentliga&lt;br&gt;organ vid utövandet av de befogenheter som de har i egenskap av&lt;br&gt;statsmakter samt offentliga internationella organisationer.&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Samband med konventionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Detta rambeslut syftar till att komplettera bestämmelserna i&lt;br&gt;konventionen med nedanstående bestämmelser och att underlätta&lt;br&gt;medlemsstaternas tillämpning av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT C 171, 18.6.1999, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De relevanta hänvisningarna till Nationernas förbunds traktatsamling&lt;br&gt;kommer att föras in i en fotnot till texten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGTL 139, 11.5.1998, s.l.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje strecksatsen har införts tillsammans med de nya artiklarna&lt;br&gt;8 och 9 om juridiska personers ansvar, och är identisk med lydelsen i&lt;br&gt;artikel 1 d i det andra protokollet till konventionen om skydd av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas finansiella intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(EGT C 221, 19.7.1997, s. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Därför skall de medlemsstater som hittills inte har anslutit sig till&lt;br&gt;konventionen åta sig att göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtagandena enligt konventionen skall inte påverkas.&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;att följande verksamheter är straffbara:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Att i bedrägligt syfte framställa eller ändra pengar, oavsett&lt;br&gt;vilka medel som har använts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Att i bedrägligt syfte prångla ut falska pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Att importera, exportera, transportera, ta emot eller anskaffa&lt;br&gt;falska pengar i avsikt att prångla ut dem och med vetskap om&lt;br&gt;att de är falska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Att i bedrägligt syfte tillverka, ta emot, anskaffa eller inneha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- redskap, föremål, datorprogram eller alla andra instrument&lt;br&gt;som är specifikt avsedda för att förfalska eller ändra pengar,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hologram eller andra delar av pengar som tjänar som skydd&lt;br&gt;mot förfalskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;att deltagande i och anstiftan till sådan verksamhet som avses i punkt&lt;br&gt;1, samt försök till sådan verksamhet som avses i punkt 1 a-c är&lt;br&gt;straffbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Andra brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de&lt;br&gt;verksamheter som avses i artikel 3 är straffbara även när det rör sig om&lt;br&gt;sedlar eller mynt som framställs eller har framställts med hjälp av lagliga&lt;br&gt;anordningar eller material i strid mot de rättigheter eller villkor enligt vilka&lt;br&gt;de behöriga myndigheterna får ge ut mynt och sedlar och utan dessa&lt;br&gt;myndigheters samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För reservationerna från de medlemsstater som har ratificerat 1929 års&lt;br&gt;konvention hänvisas till punkt Q1 i dok. 5429/1/99 JUSTPEN 3 REV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Icke utgivna mynt och sedlar avsedda att sättas i omlopp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vaije medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de&lt;br&gt;verksamheter som avses i artiklarna 3 och 4 är straffbara när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;det rör sig om de kommande eurosedlama och euromynten och&lt;br&gt;handlingen begås före den 1 januari 2002,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;det rör sig om sedlar och mynt avsedda att sättas i omlopp men som&lt;br&gt;ännu inte har givits ut, och som är i en valuta som utgör lagligt&lt;br&gt;betalningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Påföljder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa&lt;br&gt;att de verksamheter som avses i artiklarna 3 till 5 medför effektiva,&lt;br&gt;proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, däribland&lt;br&gt;även frihetsberövande, som kan leda till utlämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Brotten att i bedrägligt syfte framställa eller ändra pengar enligt artikel&lt;br&gt;3.1 askall kunna bestraffas med fängelse varvid det maximala straffet&lt;br&gt;inte skall vara lägre än 8 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Jurisdiktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att&lt;br&gt;upprätta sin jurisdiktion över de brott som avses i artiklarna 3-5,&lt;br&gt;för de fall då brottet helt eller delvis har begåtts inom dess&lt;br&gt;territorium,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;är artiklarna 8 och 9 samt artikel 17 i konventionen tillämpliga&lt;br&gt;på de brott som avses i artiklarna 3-5 i detta rambeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtminstone de medlemsstater som har antagit euron skall vidta&lt;br&gt;lämpliga åtgärder för att säkerställa att förfalskning, åtminstone när&lt;br&gt;det gäller euron, är åtalbar, oberoende av gärningsmannens nationalitet&lt;br&gt;och den plats där brottet begicks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om flera medlemsstater har jurisdiktion och möjlighet att väcka åtal&lt;br&gt;för ett brott som grundas på samma omständigheter, skall de berörda&lt;br&gt;medlemsstaterna samarbeta för att fatta beslut om vilken av dem som&lt;br&gt;skall väcka åtal mot gärningsmannen eller gärningsmännen, så att&lt;br&gt;åtalet om möjligt koncentreras till en enda medlemsstat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Juridiska personers ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vaije medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar för de brott som&lt;br&gt;anges i artiklarna 3-5 och som begås till deras förmån av varje person&lt;br&gt;som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska&lt;br&gt;personens organisation och som har en ledande ställning inom den&lt;br&gt;juridiska personens organisation grundad på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;befogenhet att företräda den juridiska personen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt för medhjälpare eller anstiftare till sådana brott eller försök till&lt;br&gt;förövande av de brott som avses i artikel 3.1a och 3.1b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utom i de fall som redan angivits i punkt 1, skall varje medlemsstat&lt;br&gt;vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att en juridisk&lt;br&gt;person kan ställas till ansvar när brister i övervakning eller kontroll&lt;br&gt;som skall utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det&lt;br&gt;möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till&lt;br&gt;dennes förmån begå ett sådant brott som anges i artiklarna 3-5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 utesluter inte&lt;br&gt;lagföring av fysiska personer som är gärningsmän, anstiftare eller&lt;br&gt;medhjälpare till ett brott som anges i artiklarna 3-5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Påföljder för juridiska personer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;säkerställa att en juridisk person som har ställts till ansvar i enlighet&lt;br&gt;med artikel 8.1 kan bli föremål för effektiva, väl avvägda och&lt;br&gt;avskräckande påföljder, som skall innefatta bötesstraff eller&lt;br&gt;administrativa avgifter och som kan innefatta andra påföljder, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;tillfälligt eller permanent näringsförbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;rättslig övervakning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) rättsligt beslut om upplösning av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att&lt;br&gt;säkerställa att en juridisk person som har ställts till ansvar i enlighet&lt;br&gt;med artikel 8.2 kan bli föremål för effektiva, väl avvägda och&lt;br&gt;avskräckande påföljder eller åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Genomförande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för&lt;br&gt;att följa detta rambeslut senast den 31 december 2000 med avseende&lt;br&gt;på artikel 5 a och senast den 31 mars 2001 med avseende på övriga&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Senast samma datum skall medlemsstaterna till rådets&lt;br&gt;generalsekretariat, Europeiska gemenskapernas kommission och&lt;br&gt;Europeiska centralbanken överlämna texterna till de bestämmelser&lt;br&gt;genom vilka deras åtaganden enligt detta rambeslut överförs till&lt;br&gt;nationell lagstiftning. Rådet kommer senast den 30 juni 2001 att mot&lt;br&gt;bakgrund av en rapport som skall färdigställas på grundval av denna&lt;br&gt;information samt en skriftlig rapport från kommissionen, utvärdera i&lt;br&gt;vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;för att följa detta rambeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska&lt;br&gt;gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemorian Sveriges tillträde&lt;br&gt;till vissa internationella överenskommelser för&lt;br&gt;bekämpande av penningförfalskning m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas frågan om vilka åtgärder Sverige bör vidta för&lt;br&gt;att förbättra det internationella samarbetet och den straffrättsliga&lt;br&gt;regleringen avseende penningförfalskning och utprångling av falska&lt;br&gt;pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås att Sverige skall ansluta sig till den internationella&lt;br&gt;konventionen av den 20 april 1929 för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning. Konventionen har tillträtts av ett stort antal stater,&lt;br&gt;bl.a. samtliga medlemsstater i EU, utom Sverige och Luxemburg. Enligt&lt;br&gt;uppgift har även Luxemburg inlett arbete för att kunna ansluta sig till&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian redogörs också för det arbete som äger rum inom EU&lt;br&gt;för att förhandla fram en rättsakt vars syfte är att förstärka det&lt;br&gt;straffrättsliga skyddet mot förfalskning i samband med införandet av&lt;br&gt;euron. Det föreslås att Sverige skall ansluta sig till den kommande&lt;br&gt;rättsakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen görs en bedömning av vilka författningsändringar som bör&lt;br&gt;vidtas för att förbättra det straffrättsliga skyddet av pengar samt för att&lt;br&gt;Sverige skall kunna uppfylla åtagandena i 1929 års konvention och EU:s&lt;br&gt;kommande rättsakt. I promemorian läggs dock inte fram några förslag till&lt;br&gt;lagstiftning. Orsaken till det valda tillvägagångssättet är att processen&lt;br&gt;med att hämta in riksdagens ställningstagande och eventuella&lt;br&gt;godkännande av överenskommelserna annars skulle behöva skjutas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Sveriges tillträde till vissa&lt;br&gt;internationella överenskommelser för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av följande&lt;br&gt;instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Ekobrotts-&lt;br&gt;myndigheten, Sveriges riksbank, Statens kriminaltekniska laboratorium,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala Universitet samt Svenska&lt;br&gt;bankföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;br&gt;Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros, Messing,&lt;br&gt;Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1999/2000:85 Sveriges tillträde till vissa&lt;br&gt;internationella överenskommelser för bekämpande av&lt;br&gt;penningförfalskning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 59888, Stockholm 2000&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen för bekämpning av penningförfalskning av den 20 april 1929 med tillhörande protokoll</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner konventionen för bekämpning av penningförfalskning av den 20 april 1929 med tillhörande protokoll</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:JuU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut om förstärkning av det straffrättsliga och övriga skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:JuU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut om förstärkning av det straffrättsliga och övriga skyddet mot förfalskning i samband med införandet av euron.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-03-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-03-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-03-22 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-04-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:32:14</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN0385</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:17</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:32:14</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:JuU20</uppgift>
<ref_dok_id>GN01JuU20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Tillträde till internationella instrument mot penningförfalskning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:85&lt;br/&gt;
Sveriges tillträde till vissa internationella överenskommelser för  bekämpande av penningförfalskning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Ju25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:85 Sveriges tillträde till vissa  internationella överenskommelser för bekämpande av  penningförfalskning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:85&lt;br/&gt;
Sveriges tillträde till vissa internationella överenskommelser för  bekämpande av penningförfalskning m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GN02Ju25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:85 Sveriges tillträde till vissa  internationella överenskommelser för bekämpande av  penningförfalskning m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>