<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2222976</hangar_id>
 <dok_id>GN0379</dok_id>
 <rm>1999/2000</rm>
 <beteckning>79</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1999/2000:79</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>79</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>2000-03-16 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 14:05:59</systemdatum>
 <publicerad>2000-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Från patient till medborgare en nationell handlingsplan för handikappolitiken</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0379/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GN0379</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0379</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1999/2000:79&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Från patient till medborgare - en nationell&lt;br&gt;handlingsplan för handikappolitiken&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0379/prop_19992000__79-1.png" style="width:40pt;height:33pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0379/prop_19992000__79-2.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 16 mars 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslår regeringen nationella mål och inriktning för han-&lt;br&gt;dikappolitiken. Regeringen bedömer att insatserna under de närmaste&lt;br&gt;åren bör koncentreras till företrädesvis tre huvudområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att skapa ett tillgängligt samhälle, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förbättra bemötandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär bl.a. att statliga myndigheter bör integrera handikapperspek-&lt;br&gt;tivet i sin verksamhet och vara ett föredöme när det gäller att göra verk-&lt;br&gt;samhet, information och lokaler tillgängliga. Krav bör införas i plan- och&lt;br&gt;bygglagen på att enkelt åtgärdade hinder i befintliga lokaler dit allmän-&lt;br&gt;heten har tillträde och på befintliga allmänna platser bör vara eliminerade&lt;br&gt;år 2010 och kraven på tillgänglighet i samband med nybyggnad och om-&lt;br&gt;byggnad bör förtydligas. Kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för perso-&lt;br&gt;ner med funktionshinder år 2010 och gällande föreskrifter om tillgäng-&lt;br&gt;lighet till färdmedel inom olika trafikslag bör ses över och skärpas.&lt;br&gt;Bemötande handlar inte bara om mötet mellan människor utan även om&lt;br&gt;hur samhället i lagar, resursfördelning m.m. visar vilken syn på personer&lt;br&gt;med funktionshinder som råder. Regeringen föreslår åtgärder mot s.k.&lt;br&gt;domstolstrots. Särskilda medel bör avsättas för en flerårig satsning på&lt;br&gt;kompetensutveckling för personal inom olika samhällsområden kring&lt;br&gt;frågor som rör bemötande av personer med funktionshinder. På området&lt;br&gt;kultur och media bör ökade resurser tillföras för ökad tillgänglighet. På&lt;br&gt;utbildnings- och arbetsmarknadsområdet aviseras uppdrag och utred-&lt;br&gt;ningar. Statsbidragen till handikapporganisationerna bör höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext...............................................................................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620). 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;service till vissa funktionshindrade.....................................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostads&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anpassningsbidrag m.m.....................................................................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................................................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund.........................................................................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Handikappolitikens utveckling.........................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Handikappolitik i ett internationellt perspektiv................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;FN:s standardregler...........................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vad innehåller reglerna?.................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sverige och standardreglerna..........................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En nationell handikappolitik för demokrati och full delaktighet.... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationella mål...................................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inriktning på regeringens handikappolitik........................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tre huvudområden..........................................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Standardreglerna.............................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Handikapperspektivet skall genomsyra alla samhällssektorer........32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Myndigheternas ansvar.....................................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sektorsansvar och etappmål..............................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statlig upphandling...........................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samordningsfrågor............................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sekretess hos Handikappombudsmannen.........................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett tillgängligare Sverige.................................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Offentlig miljö..................................................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nationellt tillgänglighetscenter.........................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Design för alla...................................................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunikationer.............................................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilstöd...............................................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Alternativ telefoni.............................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunaldemokrati och valfrågor..................................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredning om formerna för en reglering av tillgänglighet 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bostadsanpassningsbidrag................................................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund........................................................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bostadsanpassningsbidrag som en direkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärd..............................................................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Köp eller byte av bostad.................................69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Standardhöj ande åtgärder...............................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bättre bemötande.............................................................................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lika behandling, diskriminering.......................................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder mot domstolstrots m.m......................................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådgivning och annat personligt stöd (råd och stöd).......85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillgänglig samhällsinformation.......................................87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Klagomål och kvalitetsutveckling....................................89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Brukarstöd.........................................................................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ökad kompetens om bemötande m.m...............................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Forskning..........................................................................97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kunskap och kultur mot fördomar....................................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kultur och media...........................................................................100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Utbildning......................................................................................104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skola och vuxenutbildning.............................................104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Högskolan.......................................................................109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hjälpmedel inom utbildning...........................................110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Assistans vid folkhögskolor...........................................114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Arbetsmarknad..............................................................................117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Habilitering och rehabilitering......................................................123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Individuella planer och samverkan................................................125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Statsbidrag till handikapporganisationerna...................................128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser..............................130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;F örfattningskommentar.................................................................134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620).....................................................................................134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och service till vissa funktionshindrade..........................135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1574) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bostadsanpassningsbidrag m.m.......................................136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Lindqvists Nia&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- nio vägar att utveckla bemötandet av personer med&lt;br&gt;funktionshinder....................................................................137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Författningaförslag..............................................................141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändringsförslagen i Boverkets rapport 1994:11 gällde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande paragrafer i lagen (1992:1574) om&lt;br&gt;bostadsanpassningsbidrag m.m...........................................146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagtext....................................................149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000.......159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels godkänner vad regeringen förslår om mål och inriktning för handi-&lt;br&gt;kappolitiken (avsnitt 5.1 och 5.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)’&lt;br&gt;dels att 68 och 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 68 a §, av följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;68 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa socialnämndernas tillämpning av denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten,&lt;br&gt;biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och&lt;br&gt;andra samhällsorgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att kommunerna planerar&lt;br&gt;för att kunna tillgodose framtida&lt;br&gt;behov av bistånd enligt 6f§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen finner att en&lt;br&gt;kommun inte fullgör vad som&lt;br&gt;ålagts kommunen i en lagakraft-&lt;br&gt;vunnen dom om rätt till bistånd&lt;br&gt;enligt 6 b eller 6f§ får länsstyrel-&lt;br&gt;sen förelägga kommunen att av-&lt;br&gt;hjälpa bristen. Föreläggandet far&lt;br&gt;förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får inte meddela&lt;br&gt;ett vitesföreläggande enligt första&lt;br&gt;stycket om verkställlighet av do-&lt;br&gt;men redan har sökts enligt utsök-&lt;br&gt;ningsbalken. Ett meddelat vites-&lt;br&gt;föreläggande förfaller om verk-&lt;br&gt;ställighet söks enligt utsöknings-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:313.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74 g&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ärenden&lt;br&gt;om tillstånd enligt 69 §, om före-&lt;br&gt;läggande eller förbud enligt 70 §&lt;br&gt;och om omhändertagande av per-&lt;br&gt;sonakt enligt 70 c § far överklagas&lt;br&gt;hos allmän förvaltningsdomstol. I&lt;br&gt;fråga om överklagande av länssty-&lt;br&gt;relsens beslut enligt 70 b § gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar bestämmelserna i&lt;br&gt;15 kap. 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om föreläggande eller förbud enligt 70 § och om&lt;br&gt;omhändertagande av personakt enligt 70 c § samt domstols motsvarande&lt;br&gt;beslut gäller omedelbart. Polismyndigheten skall lämna den hjälp som&lt;br&gt;behövs för att verkställa ett beslut om omhändertagande av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ärenden&lt;br&gt;om tillstånd enligt 69 §, om före-&lt;br&gt;läggande eller förbud enligt 70 §,&lt;br&gt;om omhändertagande av personakt&lt;br&gt;enligt 70 c § och beslut om avslag&lt;br&gt;på en begäran om vitesfö-&lt;br&gt;reläggande enligt 68 a § får över-&lt;br&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol. I fråga om överklagande&lt;br&gt;av länsstyrelsens beslut enligt 70 b&lt;br&gt;§ gäller i tillämpliga delar be-&lt;br&gt;stämmelserna i 15 kap. 7 § sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:384.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 26 och 27 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 26 a §, av följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har inom länet tillsyn över verksamhet enligt denna lag&lt;br&gt;och far då inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall också inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge kommunerna råd i deras&lt;br&gt;verksamhet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. främja samverkan i planering&lt;br&gt;mellan kommunerna, landstingen&lt;br&gt;och andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge kommunerna råd i deras&lt;br&gt;verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verka för att kommunerna och&lt;br&gt;landstingen planerar för att kunna&lt;br&gt;tillgodose framtida stöd- och ser-&lt;br&gt;vicebehov, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. främja samverkan i planering&lt;br&gt;mellan kommunerna, landstingen&lt;br&gt;och andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen finner att en&lt;br&gt;kommun eller ett landsting inte&lt;br&gt;fullgör vad som ålagts kommunen&lt;br&gt;eller landstinget i en lagakraft-&lt;br&gt;vunnen dom om rätt till insatser&lt;br&gt;enligt 9 §, får länsstyrelsen före-&lt;br&gt;lägga kommunen eller landstinget&lt;br&gt;att avhjälpa bristen. Föreläggan-&lt;br&gt;det får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får inte meddela&lt;br&gt;ett vitesföreläggande enligt första&lt;br&gt;stycket om verkställighet av domen&lt;br&gt;redan har sökts enligt utsöknings-&lt;br&gt;balken. Ett meddelat vitesföreläg-&lt;br&gt;gande förfaller om verkställighet&lt;br&gt;söks enligt utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en sådan nämnd som&lt;br&gt;avses i 22 § eller av länsstyrelsen&lt;br&gt;far överklagas hos allmän förvalt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en sådan nämnd som&lt;br&gt;avses i 22 § eller av länsstyrelsen&lt;br&gt;far överklagas hos allmän förvalt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1995:1000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsdomstol om beslutet avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. insatser för en enskild enligt 9&lt;br&gt;§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utbetalning till någon annan&lt;br&gt;enligt 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återbetalning enligt 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förhandsbesked om rätt till in-&lt;br&gt;satser enligt 16 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillstånd till enskild verksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsdomstol om beslutet avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. insatser för en enskild enligt 9&lt;br&gt;§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utbetalning till någon annan&lt;br&gt;enligt 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återbetalning enligt 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förhandsbesked om rätt till in-&lt;br&gt;satser enligt 16 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillstånd till enskild verksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het enligt 23 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. föreläggande eller återkallelse&lt;br&gt;av tillstånd enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het enligt 23 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. föreläggande eller återkallelse&lt;br&gt;av tillstånd enligt 24 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. avslag på en begäran om vi-&lt;br&gt;tesföreläggande enligt 26 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i första&lt;br&gt;stycket gäller omedelbart. Läns-&lt;br&gt;rätten eller kammarrätten far dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i första&lt;br&gt;stycket 1-6 gäller omedelbart.&lt;br&gt;Länsrätten eller kammarrätten far&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordna att dess beslut skall gälla&lt;br&gt;först sedan det vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock förordna att dess beslut skall&lt;br&gt;gälla först sedan det vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1574) om&lt;br&gt;bostadsanpassningsbidrag m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1574) om bostadsanpass-&lt;br&gt;ningsbidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6, 8 och 9 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10 §’ och rubriken närmast före 9 § skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsbidrag lämnas för åtgärder för anpassning av bo-&lt;br&gt;stadens fasta funktioner i och i anslutning till den bostad som skall anpas-&lt;br&gt;sas. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden&lt;br&gt;skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag lämnas dock inte om de&lt;br&gt;sökta åtgärderna behöver vidtas&lt;br&gt;redan av väsentligen andra orsa-&lt;br&gt;ker än behovet av anpassningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nybyggnad samt vid köp el-&lt;br&gt;ler byte av bostad lämnas bostads-&lt;br&gt;anpassningsbidrag endast om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för att välja en&lt;br&gt;bostad som kräver anpassningsåt-&lt;br&gt;gärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsåtgärder för&lt;br&gt;standardhöj ande åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med standardhöj ande åtgärd&lt;br&gt;avses en åtgärd som i väsentlig&lt;br&gt;mån förbättrar husets eller bosta-&lt;br&gt;dens funktioner eller som tillför&lt;br&gt;huset eller bostaden ny funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nybyggnad lämnas bostads-&lt;br&gt;anpassningsbidrag endast om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för att välja en&lt;br&gt;utformning av bostaden som krä-&lt;br&gt;ver anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid köp eller byte av bostad&lt;br&gt;lämnas bostadsanpassningsbidrag&lt;br&gt;till kostnadskrävande åtgärder&lt;br&gt;endast om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för att välja en bostad som kräver&lt;br&gt;anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1997:67.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 30 januari 1997 att tillsätta en särskild utredare&lt;br&gt;med uppdrag att kartlägga och analysera frågan om bemötande av&lt;br&gt;personer med funktionshinder och mot bakgrund av detta lämna förslag&lt;br&gt;som kunde bidra till att avhjälpa brister och missförhållanden i bemötan-&lt;br&gt;det av personer med funktionshinder. I mars 1999 överlämnade utred-&lt;br&gt;ningen sitt betänkande - Lindqvists nia - nio vägar att utveckla bemötan-&lt;br&gt;det av personer med funktionshinder (SOU 1999:21). En sammanfattning&lt;br&gt;av förslagen i betänkandet finns i bilaga 1. De lagförslag som lades fram&lt;br&gt;i betänkandet finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En&lt;br&gt;remissammanställning finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr&lt;br&gt;SI 999/1696/ST).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 6 november 1997 att bemyndiga chefen för&lt;br&gt;Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se&lt;br&gt;över och utvärdera Handikappombudsmannens verksamhet. Utredaren&lt;br&gt;skulle pröva vilken betydelse ombudsmannen haft för utvecklingen inom&lt;br&gt;handikappområdet i stort samt bedöma om, och i så fall hur, ombuds-&lt;br&gt;mannens roll och arbetsuppgifter borde förändras i något avseende. I maj&lt;br&gt;1999 överlämnade utredningen sitt betänkande Handikappombudsman-&lt;br&gt;nens framtida förutsättningar och arbetsuppgifter (SOU 1999:73).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet Lindqvists nia - nio vägar att utveckla bemötandet av&lt;br&gt;personer med funktionshinder (SOU 1999:21) ligger till grund för änd-&lt;br&gt;ringsförslagen i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade och socialtjänstlagen (1980:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1993 och ersatte förordningen (1987:1050) om statskommunalt&lt;br&gt;bostadsanpassningsbidrag och förordningen (1985:489) om statsbidrag&lt;br&gt;till att återställa handikappanpassade bostäder m.m. I beslut den 22 april&lt;br&gt;1993 (S93/3671/H) gav regeringen Boverket i uppdrag att följa upp och&lt;br&gt;beskriva utvecklingen när det gäller verksamheten med bostadsanpass-&lt;br&gt;ningsbidrag m.m. Boverket har i en slutrapport, Boverkets Rapport&lt;br&gt;1994:11, analyserat och beskrivit vilka förändringar lagen om bostadsan-&lt;br&gt;passningsbidrag m.m. har medfört vad gäller kommunernas verksamhet&lt;br&gt;med bostadsanpassningsbidrag m.m. Rapporten innehåller förslag till&lt;br&gt;vissa förändringar i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag&lt;br&gt;m.m. De lagförslag som lades fram i Boverkets rapport finns i bilaga 3.&lt;br&gt;Rapporten har remissbehandlats. En remissammanställning finns till-&lt;br&gt;gänglig på Socialdepartementet (S94/6338/H). Rapporten ligger till&lt;br&gt;grund för regeringens ändringsförslag i lagen (1992:1574) om bostadsan-&lt;br&gt;passningsbidrag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 2 december 1999 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 5. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 8.2.&lt;br&gt;Ändringen i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. är ej&lt;br&gt;sådan att Lagrådets yttrande behöver inhämtas. Ändringarna i 27 § lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade och i 74 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620) har inte heller granskats av Lagrådet.&lt;br&gt;Anledningen till detta är att ändringarna är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Handikappolitikens utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från välgörenhet till välfärdspolitik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett historiskt perspektiv har människor med funktionshinder allt för ofta&lt;br&gt;varit diskriminerade och utestängda från stora delar av samhället. Bero-&lt;br&gt;endet av andras välvilja har begränsat möjligheterna att utforma ett liv på&lt;br&gt;egna villkor. Institutionstänkande och segregation har ibland syftat till att&lt;br&gt;skydda funktionshindrade från övriga samhället och ibland tvärtom, att&lt;br&gt;skydda samhället från funktionshindrade. Ett tänkande som står i stark&lt;br&gt;kontrast till de målsättningar som dagens handikappolitik bygger på - full&lt;br&gt;delaktighet, jämlikhet och alla människors lika värde. Mycket har gjorts,&lt;br&gt;men en hel del återstår att göra. Detta är grunden för regeringens hand-&lt;br&gt;lingsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den moderna svenska handikappolitiken har på många sätt sina rötter i&lt;br&gt;1960-talets jämlikhetssträvanden. Fram till dess dominerades synen på&lt;br&gt;personer med funktionshinder av att problemet låg hos individen. Det var&lt;br&gt;funktionsnedsättningen och andra fysiska eller psykiska svagheter eller&lt;br&gt;begränsningar hos individen som orsakade svårigheterna att leva ett liv&lt;br&gt;som andra. De offentliga insatserna var därför i huvudsak begränsade till&lt;br&gt;institutioner och med påtaglig medicinsk prägel. Under 1960-talet skedde&lt;br&gt;gradvis en svängning av synsättet till att fokusera på de problem som&lt;br&gt;samhällets utforming medförde för personer med funktionshinder. Men&lt;br&gt;även den allmänna samhällspolitiska debatten ökade uppmärksamheten&lt;br&gt;på att det var samhället som skulle förändras. Den största betydelsen för&lt;br&gt;denna utveckling hade funktionshindrade själva genom sina organisatio-&lt;br&gt;ner. Det miljörelaterade handikappbegreppet anammades snabbt av han-&lt;br&gt;dikapprörelsen. I Handikappförbundens Centralkommittés (HCK:s) pro-&lt;br&gt;gram Ett samhälle för alla från år 1972 slås fast: &amp;quot;Handikapp är i stor&lt;br&gt;utsträckning en följd av brister i samhället. Därför kan handikapp elimi-&lt;br&gt;neras. Det gör man genom att förändra samhället.&amp;quot; Denna definition av&lt;br&gt;var problemen fanns gjorde handikappfrågorna långt mer politiska än&lt;br&gt;tidigare. Förändringen skedde parallellt i flera andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den moderna handikappolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den offentliga handikappolitiken har två utredningar haft särskilt stor&lt;br&gt;betydelse, dels den Socialpolitiska kommittén (tillsatt 9 maj 1958) och&lt;br&gt;dels 1966 års handikapputredning (tillsatt 30 juni 1965). Ur dessa två&lt;br&gt;utredningar kan åtskilligt av dagens handikappolitiska grundpelare härrö-&lt;br&gt;ras. Den Socialpolitiska kommittén hade bland annat till uppgift att be-&lt;br&gt;handla frågor som rörde det som då betecknades som den sociala om-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnaden av handikappade — bostäder, vård och service i hemmen samt&lt;br&gt;rekreation. Kommitténs främsta uppdrag var att granska den svenska&lt;br&gt;socialpolitikens verkningar och effektivitet. För att få en överblick av&lt;br&gt;situationen gjordes en omfattande inventering av situationen i landet. I&lt;br&gt;utredningen Social omvårdnad av handikappade (SOU 1964:43) formu-&lt;br&gt;lerades flera principer, bland annat att hänsyn till handikappade måste tas&lt;br&gt;överallt i samhället: i samhällsplaneringen och bostadsbyggandet, i ut-&lt;br&gt;bildningsväsendet och på arbetsmarknaden, i socialförsäkringen och i&lt;br&gt;kulturlivet. Utredningen lade fram förslag till ett program för ansvarsför-&lt;br&gt;delningen mellan stat, kommun och landsting rörande handikappvården.&lt;br&gt;Det innehöll en rad uppgifter som täckte såväl arbete, bostad, hjälpmedel&lt;br&gt;som kultur och rekreation. Kommunerna fick ansvar för att inventera,&lt;br&gt;planera och genomföra huvudparten av åtgärderna. En annan viktig prin-&lt;br&gt;cip som fastslogs av kommittén var att hjälpen till handikappade skulle&lt;br&gt;utformas som rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första handikapputredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillsatte år 1965 Handikapputredningen som fick i uppdrag att&lt;br&gt;se över hur väl stat, kommun och landsting hade genomfört de åtgärder&lt;br&gt;som den socialpolitiska kommittén föreslog i sitt program. Senare fick&lt;br&gt;utredningen en rad tilläggsdirektiv. Utredningen, som arbetade i tio år,&lt;br&gt;kom att fa stor betydelse. Avveckling av de s.k. vanföreanstaltema, infö-&lt;br&gt;randet av bostadsanpassningsbidrag, kommunala handikappråd, statsbi-&lt;br&gt;drag till färdtjänst, styrelsen för vårdartjänst och tillskapandet av Handi-&lt;br&gt;kappinstitutet är några exempel på resultat av Handikapputredningen.&lt;br&gt;Utredningen hade även en stor del i utvecklandet av det miljörelaterade&lt;br&gt;handikapperspektivet. I slutbetänkandet Kultur åt alla (SOU 1976:20)&lt;br&gt;fick innebörden av handikapp följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Ordet handikapp används i olika betydelser. Vi använder ordet handi-&lt;br&gt;kappad för att beteckna en person som av fysiska eller psykiska skäl har&lt;br&gt;mer betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. I denna beskrivning&lt;br&gt;ligger att ett handikapp påverkas av den enskildes livsvillkor, av sam-&lt;br&gt;hällets utformning. En blind kan ha en skada på synnerven, en utveck-&lt;br&gt;lingsstörd kan vara hjärnskadad och en rullstolsbunden kan ha blivit ska-&lt;br&gt;dad i en trafikolycka. Men det är inte själva skadan som vi främst tänker&lt;br&gt;på när vi använder ordet handikapp, utan de följder som skadan kan&lt;br&gt;medföra. Skillnaden är väsentlig: skadan är något som ständigt finns -&lt;br&gt;antingen är en person skadad eller också är han det inte. En funktions-&lt;br&gt;nedsättning, däremot, föreligger i vissa situationer. Vid andra tillfällen&lt;br&gt;finns inget handikapp i denna mening även om skadan är oförändrad.&lt;br&gt;Man kan således vara handikappad i en situation eller funktion, men är&lt;br&gt;det inte i en annan.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Välfärdspolitikens betydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska handikappolitiken är en del av den generella välfärdspoliti-&lt;br&gt;ken. Regeringen och riksdagen har formulerat de handikappolitiska&lt;br&gt;målen jämlikhet och full delaktighet (rskr. 1996/97:120). Olika reformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med generella och individuella insatser har genomförts under årens lopp&lt;br&gt;för att stärka den enskildes självbestämmande, inflytande och integritet&lt;br&gt;och underlätta delaktighet och jämlikhet. För människor med&lt;br&gt;funktionshinder har den sociala och ekonomiska utvecklingen haft&lt;br&gt;mycket stor betydelse. Fram till år 1930 svarade fattigvården och enskild&lt;br&gt;välgörenhet i stort sett för det enda ekonomiska stödet för personer med&lt;br&gt;funktionshinder. Successivt infördes olika former av stödinsatser, till&lt;br&gt;exempel invalidpension. Under femtiotalet skedde ett omfattande&lt;br&gt;reformarbete på socialförsäkringsområdet. Den allmänna sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen trädde i kraft och inkomstbortfallsprincipen infördes. Olycksfalls-&lt;br&gt;försäkringen reformerades och samordnades med sjukförsäkringen.&lt;br&gt;Genom reformerna på socialförsäkringsområdet skapades ett ekonomiskt&lt;br&gt;skydd vid sjukdom, arbetslöshet, invaliditet och ålderdom. Detta ledde&lt;br&gt;till att antalet personer med behovsprövad hjälp minskade kraftigt.&lt;br&gt;1962 års socialförsäkringsreform - den allmänna försäkringen - och&lt;br&gt;andra reformer, ledde till förbättringar för långtidssjuka. Handikapp-&lt;br&gt;ersättning och vårdbidrag till föräldrar med funktionshindrade barn&lt;br&gt;byggdes ut senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den generella välfärden minskas det utanförskap som ett selek-&lt;br&gt;tivt system medför - i synnerhet om det är kopplat till arbete och in-&lt;br&gt;komst. Erfarenheterna från andra länder stödjer den uppfattningen. Ut-&lt;br&gt;byggnaden och de ökade satsningarna på den offentliga sektorn har och&lt;br&gt;har haft stor betydelse för människor med funktionshinder. Solidariskt&lt;br&gt;finansierat stöd och service har lett till ökade förutsättningar att utforma&lt;br&gt;det egna livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integration och normalisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1960- och 1970-talen tilltog kritiken av framförallt skolundervis-&lt;br&gt;ning och boende för funktionshindrade, som var segregerade från övriga&lt;br&gt;samhället. Detta ledde så småningom till att vanföreanstaltema avskaffa-&lt;br&gt;des och att de stora institutionerna minskade kraftigt i antal. Normalise-&lt;br&gt;ring och integrering blev målet för den nationella handikappolitiken.&lt;br&gt;Barn och ungdomar med i synnerhet omfattande funktionshinder hade&lt;br&gt;varit hänvisade till undervisning på särskilda institutioner och vid spe-&lt;br&gt;cialskolor, ofta långt ifrån föräldrahemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring av skollagen 1962 fick kommunerna skyldighet att&lt;br&gt;sörja för undervisningen för alla barn inom kommunen med undantag för&lt;br&gt;särskolan som inte blev en kommunal angelägenhet förrän år 1992.&lt;br&gt;Under 1970-talet intensifierades integrationspolitiken. Detta gällde i stort&lt;br&gt;sett alla handikappgrupper förutom bamdomsdöva där situationen var an-&lt;br&gt;norlunda. För att skapa verkliga möjligheter till integration krävdes att&lt;br&gt;döva fick undervisning på sitt eget språk och sina egna villkor i sin egen&lt;br&gt;skolform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrationsutredningen (dir. 1978:69), som tillsattes år 1978, kom att&lt;br&gt;fa stor betydelse för utformningen av dagens stöd till elever med funk-&lt;br&gt;tionshinder. Utredningen betonade att integrationspolitiken inom utbild-&lt;br&gt;ningsområdet inte får stanna vid skolplacering, utan måste ses i ett sam-&lt;br&gt;manhang där både tillrättaläggande av miljön och särskilda åtgärder är&lt;br&gt;nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter andra världskriget fick rehabilitering och utveckling av hjälpmedel&lt;br&gt;en starkt framskjuten position i många länder till följd av de behov av&lt;br&gt;insatser som det stora antalet krigsskadade medförde. Detta påverkade&lt;br&gt;även Sverige. Målet i länder som deltagit i andra världskriget var att åter-&lt;br&gt;föra krigsskadade personer till vardagen. I Sverige fick rehabilitering en&lt;br&gt;försvenskad term - återföring. Teknisk och medicinsk utveckling och&lt;br&gt;ökade offentliga insatser ledde till att insatserna för funktionshindrade&lt;br&gt;ökade. Under efterkrigsårens brist på arbetskraft gavs ökade möjligheter&lt;br&gt;för funktionshindrade att få arbete. Många förutspådde en fortsatt&lt;br&gt;arbetskraftsbrist. Därför ökade intresset för de s.k. partiellt arbetsföra,&lt;br&gt;vilket var den tidens benämning för arbetshandikappade. År 1943&lt;br&gt;tillsattes en kommitté för att utreda hur de partiellt arbetsföra kunde öka&lt;br&gt;sina möjligheter att få arbete. Kjellmankommittén, som den kom att heta,&lt;br&gt;fick stor betydelse för arbetsvärden. Begreppet &amp;quot;arbetsvärd&amp;quot; användes vid&lt;br&gt;denna tid som ett samlat begrepp för olika arbetsförberedande åtgärder&lt;br&gt;för att ta till vara funktionshindrades arbetsförmåga. Kommittén&lt;br&gt;lanserade även en &amp;quot;normaliseringsprincip&amp;quot;, vilket här betydde att inga&lt;br&gt;säråtgärder skulle vidtas förrän man utan resultat prövat andra reguljära&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det stora genombrottet för en aktiv arbetsmarknadspolitik skedde&lt;br&gt;under 1960-talet. Till delar beror det på att arbetsmarknadspolitiken sam-&lt;br&gt;mankopplades med den ekonomiska politiken. Arbetsmarknadspolitiken&lt;br&gt;och arbetsmarknadsutbildningen blev medel för att öka rörligheten hos&lt;br&gt;arbetskraften. Detta ledde till kraftigt ökade satsningar även för arbets-&lt;br&gt;handikappade. Under några få år fyrdubblades insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den förändrade synen på personer med funktionshinder och det&lt;br&gt;miljörelativa handikappbegreppet kom att påverka arbetsmarknadspoliti-&lt;br&gt;ken. Ökad betoning skedde på att undanröja de hinder som fanns t.ex. på&lt;br&gt;arbetsplatsen. Inom Arbetsmarknadsverket började man som en konsek-&lt;br&gt;vens av det nya synsättet använda begreppet arbetshandikappad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om anställningsskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1974 infördes lagen (1974:12) om anställningsskydd och det före-&lt;br&gt;skrevs att en arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och av denna&lt;br&gt;anledning har fått &amp;quot;särskild sysselsättning&amp;quot; skall ha förtur till fortsatt&lt;br&gt;arbete oberoende av om en turordning blivit fastställd efter varsel om&lt;br&gt;uppsägningar. Samma år infördes även lagen om anställningsfrämjande&lt;br&gt;åtgärder. Den bygger på tanken att arbetsmarknadsmyndigheterna vid&lt;br&gt;överläggningar med arbetsgivare och berörda organisationer skall disku-&lt;br&gt;tera vilka åtgärder som kan behöva vidtas i syfte att skapa bättre möjlig-&lt;br&gt;heter för äldre personer och personer med nedsatt arbetsförmåga att be-&lt;br&gt;hålla eller erhålla anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Arbets-&lt;br&gt;miljölagens (1977:1160) införande ökade kraven på anpassning av&lt;br&gt;arbetsmiljön till människors olika förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1980 reformerades arbetsmarknadspolitiken för arbetshandi-&lt;br&gt;kappade. Detta år infördes lönebidragen. Arbetsmarknadsinstituten och&lt;br&gt;stiftelsen Samhällsföretag (nuvarande Samhall) bildades. Samhällsföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;var en sammanslagning av de olika skyddade verkstäder som fanns runt&lt;br&gt;om i landet. Lönebidraget blev ett enhetligt lönestöd för hela den regul-&lt;br&gt;jära arbetsmarknaden. Till arbetsmarknadsinstituten (Ami) sammanfördes&lt;br&gt;bl.a. verksamheter för arbetsprövning och arbetsträning från landsting&lt;br&gt;och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet introducerades verksamheter som syftade till att&lt;br&gt;öppna nya vägar ut i arbetslivet för människor med omfattande&lt;br&gt;funktionshinder. År 1986 startade Arbetsmarknadsstyrelsen försöksverk-&lt;br&gt;samheten &amp;quot;Arbete åt unga handikappade&amp;quot; vars syfte var att genom&lt;br&gt;uppsökande verksamhet nå unga förtidspensionärer och erbjuda dem&lt;br&gt;rehabilitering med sikte på arbete. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna&lt;br&gt;ökade kraftigt för arbetshandikappade under 1980-talet, både volymmäs-&lt;br&gt;sigt och som andel av den totala arbetsmarknadspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättighetslagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i slutet av 1800-talet övervägdes lagstiftning till stöd för utveck-&lt;br&gt;lingsstörda. Den första lagen infördes år 1944 och avsåg då undervis-&lt;br&gt;ningen av s.k. bildbara sinnesslöa. Landstingen ålades ansvaret för denna&lt;br&gt;undervisning. Lagen följdes av 1954 års lag (1954:483) som vidgade&lt;br&gt;landstingens uppgifter till vård av psykiskt efterblivna, som var den term&lt;br&gt;som ersatte sinnesslöa. I lagen angavs att undervisningen av efterblivna&lt;br&gt;barn och ungdomar skulle ske vid intemat och extematskolor. I början av&lt;br&gt;60-talet tillsattes en utredning som efter översyn föreslog en ny lagstift-&lt;br&gt;ning som kom att bli 1967 års lag (1967:940) om omsorger om vissa psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklinggstörda (omsorgslagen). Internationellt kom lagen att fa&lt;br&gt;stor uppmärksamhet. Den nya lagen var inriktad på att ge utvecklings-&lt;br&gt;störda undervisning, vård, bostad och daglig sysselsättning. Landstingen&lt;br&gt;fick ansvaret för insatser för såväl personer bosatta på institutioner som i&lt;br&gt;det egna hemmet. Lagen var en särlagstiftning och präglades i betydande&lt;br&gt;utsträckning av regler om institutioner och åtgärder oberoende av sam-&lt;br&gt;tycke. I takt med att normalisering och integrering fick större genomslag&lt;br&gt;ansågs det vara fel att omsorgslagen täckte sådant som annan lagstiftning&lt;br&gt;borde omfatta. Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, som&lt;br&gt;trädde i kraft i början av 1980-talet, slog fast allas rätt till social grund-&lt;br&gt;trygghet och god hälso- och sjukvård. Omsorgslagen framstod då som&lt;br&gt;ålderdomlig. Omsorgskommittén (dir. 1977:89) föreslog år 1981 en så&lt;br&gt;kallad pluslag, som kompletterar, men inte ersätter, andra lagar. I propo-&lt;br&gt;sitionen (1984/85:176) betonades att den nya lagen skulle ses som ett&lt;br&gt;komplement till och inte en ersättning för andra lagar. Den nya omsorgs-&lt;br&gt;lagen var en rättighetslag, liksom den tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om allmän försäkring innehåller bestämmelser om ersättningar&lt;br&gt;som personer med funktionshinder kan ha rätt till, bl.a. förtidspension,&lt;br&gt;handikappersättning, vårdbidrag och bilstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1988 beslutade regeringen att tillsätta en ny handikapputredning,&lt;br&gt;som antog namnet 1989 års handikapputredning (dir. 1988:53). Den kom&lt;br&gt;att konstatera omfattande brister i stödet för personer med funktionshin-&lt;br&gt;der. Bristerna gällde inte enbart insatsernas omfattning och innehåll utan&lt;br&gt;även enskildas möjlighet att själva kunna bestämma och planera sina liv.&lt;br&gt;Handikapputredningen föreslog därför specifika individinriktade insatser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till funktionshindrade med omfattande behov av stöd och service. I&lt;br&gt;huvudbetänkandet Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46) före-&lt;br&gt;slogs en ny rättighetslag. Utredningens förslag låg till grund för proposi-&lt;br&gt;tionen Stöd och service till vissa funktionshindrade (prop. 1992/93:159).&lt;br&gt;I den föreslog regeringen bland annat en lag (1993:387) om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade (LSS) och en särskild lag (1993:389)&lt;br&gt;om statlig assistansersättning (LASS). I samma proposition föreslogs att&lt;br&gt;omsorgslagen och elevhemslagen skulle upphöra. Rätten till personlig&lt;br&gt;assistent var en viktig del i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationellt handlingsprogram i handikappfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsprogrammet i handikappfrågor (SOU 1982:46) har haft en stor&lt;br&gt;principiell betydelse för den svenska handikappolitiken. I flera avseenden&lt;br&gt;kan programmet ses som en sammanfattning av den ideologiska utveck-&lt;br&gt;ling som skedde under 1960- och 1970-talen. Programmet togs fram i&lt;br&gt;anslutning till FN:s internationella handikappår av Beredningsgruppen&lt;br&gt;för internationella handikappåret 1981. Genom regeringens skrivelse fick&lt;br&gt;riksdagen tillfälle att yttra sig över programmet (skr. 1982/83:131).&lt;br&gt;Socialutskottet (SoU 1982/83:27) anförde att programmet skulle ses som&lt;br&gt;en viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet på handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelsen till riksdagen anförde statsrådet bl.a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Uppfattningen om människors lika värde är den grundläggande ut-&lt;br&gt;gångspunkten för hur samhället skall utformas. Alla människor har kun-&lt;br&gt;skaper, erfarenheter och förmåga, som är viktiga för samhället. Det är en&lt;br&gt;gemensam angelägenhet för hela befolkningen att samhället utvecklas på&lt;br&gt;ett sådant sätt att orättvisor undanröjs, att människor far jämlika lev-&lt;br&gt;nadsförhållanden och att alla kan medverka i utvecklingen och nå del-&lt;br&gt;aktighet i samhällsgemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att dessa mål skall förverkligas måste arbetet inom alla samhälls-&lt;br&gt;områden ta hänsyn till handikappades situation, problem och behov.&lt;br&gt;Arbetet måste utgå ifrån att handikapp är brister i miljö och verksamhet.&lt;br&gt;Handikappolitiken är inte skild från annan politik utan gäller åtgärder&lt;br&gt;inom olika samhällsområden för att de allmänpolitiska målen skall kunna&lt;br&gt;förverkligas för människor med funktionsnedsättningar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvars- och finansieringsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de grundläggande principerna inom svensk handikappolitik är den&lt;br&gt;så kallade ansvars- och finansieringsprincipen. Den innebär att varje&lt;br&gt;sektor i samhället skall utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir&lt;br&gt;tillgänglig för alla medborgare, inklusive personer med funktionshinder.&lt;br&gt;Kostnaderna för de nödvändiga anpassningsåtgärdema skall finansieras&lt;br&gt;inom ramen för den ordinarie verksamheten. I jämställdhetspolitiken och&lt;br&gt;integrationspolitiken används ofta begreppet &amp;quot;mainstreaming&amp;quot; för att tyd-&lt;br&gt;liggöra allas ansvar. Den grundläggande tanken att varje samhällsområde&lt;br&gt;skall ta sitt ansvar för frågor gällande personer med funktionshinder är&lt;br&gt;inte ny. Redan den socialpolitiska kommittén skrev år 1964: &amp;quot;Tanken att&lt;br&gt;de handikappade så långt möjligt skall införlivas i samhällslivet leder till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att deras utbildning bör skötas av ordinarie utbildningsorgan, deras bo-&lt;br&gt;stadsförsörjning av bostadsorganen, deras sjukvård inom den vanliga&lt;br&gt;sjukvården osv. &amp;quot;. Det framhålls att &amp;quot;Hänsyn till de handikappade är en&lt;br&gt;devis, som måste prägla kultursamhället på snart sagt alla områden av&lt;br&gt;dess verksamhet.&amp;quot; Därmed kan man säga att tanken om det som i dag&lt;br&gt;kallas för mainstreaming har funnits som ledstjärna inom handikappoli-&lt;br&gt;tiska debatten i snart fyrtio år. I det nationella handlingsprogrammet i&lt;br&gt;handikappfrågor från 1981 (skr. 1982/83:131) formulerades det på föl-&lt;br&gt;jande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Handikappades delaktighet och gemenskap i samhället måste åstad-&lt;br&gt;kommas genom att miljö och verksamhet utformas på ett sådant sätt att&lt;br&gt;de blir tillgängliga för handikappade. Varje huvudman måste utgå från&lt;br&gt;detta i sin verksamhet. Kostnader som uppkommer för sådan anpassning&lt;br&gt;skall ses som en självklar del av kostnaderna för verksamheten och där-&lt;br&gt;med också finansieras på samma sätt som verksamheten i övrigt.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvars- och finansieringsprincipen har varit det viktigaste instru-&lt;br&gt;mentet i detta arbete, även om den aldrig har rättsligt fastställts. I den&lt;br&gt;praktiska tillämpningen har det ofta varit en avvägning mellan att slå fast&lt;br&gt;huvudmannens ansvar att finansiera åtgärderna eller att pröva andra lös-&lt;br&gt;ningar. Tillämpningen har varierat mellan olika samhällsområden. Ett&lt;br&gt;exempel där principen har varit inbyggd i lagstiftningen är bygglagstift-&lt;br&gt;ningen, där kostnaderna för de tillgänglighetsåtgärder som följer av ny-&lt;br&gt;och ombyggnation skall finansieras på samma sätt som övriga byggkost-&lt;br&gt;nader. Ett annat exempel är att textning av svenskspråkiga program i&lt;br&gt;Sveriges Television finansieras via den allmänna radio- och TV-licensen.&lt;br&gt;Avsteg från ansvars- och finansieringsprincipen sker när en annan&lt;br&gt;huvudman går in och bekostar särskilda insatser. Det finns flera orsaker&lt;br&gt;till varför det kan vara motiverat. Huvudanledningen är att säkerställa att&lt;br&gt;insatser som anses särskilt viktiga kommer till stånd. Det kan också vara&lt;br&gt;motiverat ur effektivitetssynpunkt då exempelvis en mindre kommun kan&lt;br&gt;ha ett för litet befolkningsunderlag för att en verksamhet skall kunna&lt;br&gt;drivas med kvalitet och till rimliga kostnader. Dock har det i olika sam-&lt;br&gt;manhang, bl.a. i Statens Handikappråds uppföljning av det nationella&lt;br&gt;handlingsprogrammet framförts att ansvars- och finansieringsprincipen&lt;br&gt;inte fatt tillräckligt genomslag och att åtgärder för funktionshindrade,&lt;br&gt;framför allt sådana som gäller tillgängligheten, ses som sociala åtaganden&lt;br&gt;som skall finansieras genom skattemedel. I handikapputredningens&lt;br&gt;huvudbetänkande Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46) fördes&lt;br&gt;ett resonemang om principens räckvidd och tillämpning. Utredningen&lt;br&gt;uttrycker att principen kan sägas vara utformad som en rättighet för&lt;br&gt;handikappade till tillgänglighet och delaktighet i miljöer och&lt;br&gt;verksamheter i samhället på samma villkor som alla andra människor.&lt;br&gt;För att stärka principens tillämplighet diskuteras olika möjligheter. Dels&lt;br&gt;åtgärder för att göra principen mer känd och dels att tvingande&lt;br&gt;lagbestämmelser införs och att dessa kombineras med lämpliga påföljder&lt;br&gt;och sanktioner. Utredningen menade vidare att ett konsekvent&lt;br&gt;genomförande av ansvars- och finansieringsprincipen på sikt torde kunna&lt;br&gt;innebära kostnadsbesparingar för samhället. Genom att möjliggöra för&lt;br&gt;människor med funktionshinder att leva ett friare och mer självständigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liv torde samhällets insatser i form av t.ex., färdtjänst och ledsagarservice Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;bli mindre efterfrågade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskrimineringslagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1999 infördes lagen (1999:132) om forbud mot diskriminering i&lt;br&gt;arbetslivet av personer med funktionshinder. Det är första gången som&lt;br&gt;det i lagstiftningen uttryckligen anges att funktionshindrade omfattas av&lt;br&gt;ett sådant diskrimineringsförbud. Den nya lagen innebär en tydlig&lt;br&gt;markering från samhällets sida att personer med funktionshinder har rätt&lt;br&gt;till ett arbetsliv på samma villkor som andra. Regeringen har även tillsatt&lt;br&gt;en utredning om Översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering m.m.&lt;br&gt;(dir. 1999:49) som bland annat skall utreda behovet av och formerna för&lt;br&gt;en reglering av ett generellt förbud mot diskriminering i&lt;br&gt;näringsverksamhet av personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Handikappolitik i ett internationellt perspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mänskliga rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980- men framför allt under 1990-talet har handikappolitiken&lt;br&gt;internationellt allt mer tagit sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter och&lt;br&gt;rätten till medborgarskap. Historiskt har handikappfrågorna behandlats&lt;br&gt;som en medicinsk och social fråga. Till stöd för den nya utvecklingen&lt;br&gt;används bl.a. Förenta Nationernas (FN:s) konvention om mänskliga&lt;br&gt;rättigheter som säger att alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet,&lt;br&gt;att erkännas som person i lagens mening och att ta del av sitt lands&lt;br&gt;styrelse. Alla har också rätt till arbete, undervisning, kulturliv, att bilda&lt;br&gt;familj m.m. FN har tydligt markerat att handikappolitik handlar om&lt;br&gt;mänskliga rättigheter. I dag finns en rad olika instrument på det&lt;br&gt;internationella planet som verkar i denna riktning. En viktig milstolpe i&lt;br&gt;utvecklingen är FN:s internationella handikappår 1981. FN:s general-&lt;br&gt;församling antog år 1982 världsaktionsprogrammet för handikappade och&lt;br&gt;ägnade handikappfrågorna ett särskilt årtionde. När halva årtiondet hade&lt;br&gt;gått år 1987 genomfördes en utvärderingskonferens i Stockholm av FN.&lt;br&gt;En av resolutionerna från konferensen uppmanade till att förbereda en&lt;br&gt;konvention om handikappades rättigheter. Den svenska regeringen&lt;br&gt;försökte tillsammans med ett antal andra länder att inom FN driva frågan&lt;br&gt;om en konvention, dock utan att lyckas. Istället fick FN:s ekonomiska&lt;br&gt;och sociala råd och den sociala utvecklingskommisonen i uppdrag att&lt;br&gt;tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram standardregler med syfte att&lt;br&gt;tillförsäkra människor med funktionshinder jämlikhet och delaktighet i&lt;br&gt;samhället. Standardreglerna antogs av FN:s generalförsamling hösten&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra sammanhang har funktionshindrades situation lyfts fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid världskonferensen om mänskliga rättigheter år 1993 uttalades att&lt;br&gt;särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att säkra att funktionshindrade per-&lt;br&gt;soner inte blir diskriminerade och att de tillerkänns lika behandling be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träffande mänskliga fri- och rättigheter, inklusive aktivt deltagande i alla&lt;br&gt;delar av samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s konvention om barnets rätigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s konvention om barnets rättigheter antogs av generalförsamlingen&lt;br&gt;1989 och trädde i kraft den 2 september 1990.1 och med tillkomsten av&lt;br&gt;barnkonventionen har, förutom barn i allmänhet, barn med funktionshin-&lt;br&gt;der getts tydliga egna rättigheter. Barnkonventionen är den första och&lt;br&gt;hittills enda av de stora MR-konventionema där handikapp räknas upp&lt;br&gt;som en av grunderna för icke-diskriminering. Alla rättigheter i konven-&lt;br&gt;tionen gäller således lika även för barn med funktionshinder. Staterna har&lt;br&gt;en skyldighet att se till att även barn med funktionshinder kommer i&lt;br&gt;åtnjutande av de rättigheter som omfattas av konventionen. Därutöver&lt;br&gt;finns en särskild artikel som riktar sig till barn med funktionshinder, där&lt;br&gt;de alldeles särskilda behov som dessa barn kan ha lyfts fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskrimineringslagstiftning i allt fler länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste tio åren har ett stort antal länder bl.a. Australien, USA,&lt;br&gt;Storbritannien och Sydafrika antagit lagar om förbud mot diskriminering&lt;br&gt;på grund av funktionshinder. USA är det land som har gått längst med the&lt;br&gt;Americans with Disabilities Act (ADA) som antogs år 1990. ADA består&lt;br&gt;av fem kapitel, men i praktiken är det de tre första kapitlen som är av&lt;br&gt;vikt. De omfattar 1) arbetsmarknaden, 2) delstater och kommuner samt 3)&lt;br&gt;kommersiell verksamhet. Den bärande principen i lagen är att det är för-&lt;br&gt;bjudet att diskriminera någon på grund av funktionshinder. I begreppet&lt;br&gt;diskriminering ingår även otillgänglighet i miljön och verksamhet, vilket&lt;br&gt;ibland kallas för indirekt diskriminering. Detta gör lagen unik. ADA ger&lt;br&gt;möjlighet för enskilda personer att stämma företag och myndigheter för&lt;br&gt;diskriminering. De som falls far betala skadestånd. Andra sanktionsme-&lt;br&gt;toder är indragna federala bidrag till kommuner. När ett ärende om dis-&lt;br&gt;kriminering p.g.a. otillgänglighet behandlas tas hänsyn till hur stora kost-&lt;br&gt;naderna för anpassningsåtgärdema är i förhållande till huvudmannens&lt;br&gt;ekonomiska styrka och storlek. Kraven på att göra verksamheten till-&lt;br&gt;gänglig är därför större för stora företag än för mindre. På flera områden&lt;br&gt;finns det detaljerade föreskrifter för vilka tillgänglighetsåtgärder som är&lt;br&gt;nödvändiga att uppfylla och när det skall senast ha gjorts. USA har en&lt;br&gt;lång tradition av medborgarrättslagstiftning och redan år 1973 antogs en&lt;br&gt;lag som förbjöd federala myndigheter att diskriminera någon på grund av&lt;br&gt;funktionshinder. Offentlig verksamhet måste därför vara tillgänglig. Lag-&lt;br&gt;stiftningen anses ha varit framgångsrik för att förbättra tillgängligheten, i&lt;br&gt;synnerhet för personer med rörelsehinder. Andra grupper har inte påver-&lt;br&gt;kats i lika hög grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några internationella exempel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Australien antog år 1992 en diskrimineringslag som delvis bygger på&lt;br&gt;samma synsätt som FN:s standardregler. Den övergripande målsättningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med lagen är att i möjligaste mån, motverka diskriminering av människor&lt;br&gt;på grund av deras funktionshinder inom följande områden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- arbete, bostäder, utbildning, tillgång till byggnader, föreningar och&lt;br&gt;idrottsliga aktiviteter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillhandahållandet av varor, tjänster, service och mark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- existerande lagar, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- administrationen av samväldets lagar och program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att, i möjligaste mån, tillförsäkra människor med funktionshinder&lt;br&gt;samma rätt till jämlikhet inför lagen som resten av befolkningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att verka för att samhällsmedborgare inser och accepteraratt människor&lt;br&gt;med funktionshinder har samma fundamentala rättigheter som resten&lt;br&gt;av samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen föreskrivs att särskilda standarder skall tas fram, till exempel&lt;br&gt;för bostäder och allmänna färdmedel. Standarder kan sedan bilda&lt;br&gt;underlag för lagstiftning. Det innebär att man successivt ställer ökade&lt;br&gt;krav på tillgänglighet för att efter ett visst antal år nå fullständig&lt;br&gt;tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Storbritannien antogs år 1995 en lagstiftning, the Disability Discrimi-&lt;br&gt;nation Act (DDA). Den täcker i princip tre områden; arbetsmarknad, va-&lt;br&gt;ror och tjänster samt fastigheter och mark. I jämförelse med ADA finns&lt;br&gt;det flera likheter, men en skillnad är att DDA inte täcker utbildning och&lt;br&gt;transporter, samt att definitionen av funktionshinder är mer begränsad.&lt;br&gt;Under år 1999 har den brittiska regeringen presenterat riktlinjer, code of&lt;br&gt;practice, för vad kraven på tillgänglighet innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika modellerna av diskrimineringslagstiftning kan delvis ses som&lt;br&gt;att ansvars- och finansieringsprincipen fastställs i lag, det vill säga att den&lt;br&gt;som är ansvarig för en verksamhet skall se till att den är tillgänglig för&lt;br&gt;alla och finansiera anpassningsåtgärdema inom ramen för den ordinarie&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora framsteg i Sydafrika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sydafrika sker idag stora förändringar av handikappolitiken. Sedan&lt;br&gt;Sydafrikas folk år 1993 för första gången gick till fria val genomförs i&lt;br&gt;landet en omfattande process i syfte att skapa ett demokratiskt politiskt&lt;br&gt;system och att rensa bort den samhällsstruktur som apartheiden skapade.&lt;br&gt;Stora delar av Sydafrikas befolkning lever fortfarande under stor fattig-&lt;br&gt;dom och många problem återstår att lösa. Den sydafrikanska handi-&lt;br&gt;kappolitiken väcker dock stort intresse runt om i världen genom att tyd-&lt;br&gt;ligt ha inkluderat funktionshindrade i den nationella politiken att elimi-&lt;br&gt;nera diskriminering och segregering. Ett uttryck för detta är den nya&lt;br&gt;grundlagen. Utgångspunkten är att lagen skall garantera alla medborgares&lt;br&gt;lika och okränkbara rättigheter. Man uttrycker att ingen far direkt eller&lt;br&gt;indirekt diskrimineras, och diskriminering på grund av funktionshinder&lt;br&gt;nämns specifikt i detta sammanhang. Grundlagen är konstruerad så att&lt;br&gt;man som individ kan driva en juridisk process om man anser att ens&lt;br&gt;mänskliga rättigheter har blivit kränkta. Dock finns många av de gamla&lt;br&gt;lagarna från apartheidssystemet kvar, som skall tolkas utifrån den nya&lt;br&gt;konstitutionen, något som skapar oklarheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sydafrikanska handikappolitiken styrs av den policy som antogs av&lt;br&gt;parlamentet år 1996. Den s.k. &amp;quot;white paper on an integrated disability&lt;br&gt;policy&amp;quot; tar sin utgångspunkt i FN:s standardregler. Handikappolitiken&lt;br&gt;skall integreras och synliggöras inom samtliga politikområden. För att&lt;br&gt;förverkliga den nya grundlagen finns särskilda kommissioner, som bland&lt;br&gt;annat skall ge stöd när enskilda driver juridiska processer i diskrimine-&lt;br&gt;ringsmål. Ett särskilt samordningskansli for handikappolitiken är placerat&lt;br&gt;inom vice presidentens kansli.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;FN:s standardregler&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vad innehåller reglerna?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige har under många år haft en aktiv roll i det internationella sam-&lt;br&gt;arbetet på handikappområdet. År 1989 initierade regeringen ett arbete&lt;br&gt;inom FN i syfte att få till stånd internationella regler om funktionshind-&lt;br&gt;rade personers rätt till delaktighet och jämlikhet. Detta utmynnade i ett&lt;br&gt;antal standardregler for att säkerställa att personer med funktionshinder&lt;br&gt;som medborgare har samma rättigheter och skyldigheter som andra med-&lt;br&gt;borgare i samhället. Reglerna antogs av FN:s generalförsamling år 1993.&lt;br&gt;Standardreglerna är 22 till antalet och uttrycker tydliga principiella&lt;br&gt;ståndpunkter när det gäller rättigheter, möjligheter och ansvar på olika&lt;br&gt;samhällsområden. De ger också konkreta förslag hur ett land kan undan-&lt;br&gt;röja hinder för funktionshindrade personer och skapa ett tillgängligt sam-&lt;br&gt;hälle. Tanken är att länderna på olika sätt skall ta ansvar för att reglerna&lt;br&gt;tillämpas och arbeta för principerna om full delaktighet och jämlikhet. De&lt;br&gt;fyra första reglerna anger vilka förutsättningar som krävs för att uppnå&lt;br&gt;delaktighet. De följande åtta reglerna lyfter fram viktiga huvudområden&lt;br&gt;för delaktighet. De tio sista reglerna beskriver redskap som kan användas&lt;br&gt;för genomförandet och hur reglerna kan omsättas i praktisk handling. Till&lt;br&gt;reglerna har kopplats ett system för övervakning och uppföljning.&lt;br&gt;Övervakningsarbetet leds av en särskild rapportör som är utsedd av FN&lt;br&gt;och som till sin hjälp har en expertpanel vars medlemmar i stor utsträck-&lt;br&gt;ning hämtas från de internationella handikapporganisationerna. Reglerna&lt;br&gt;redovisas i korthet i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för att uppnå målet om delaktighet på lika villkor&lt;br&gt;är att medlemsstaterna aktivt arbetar för att öka medvetenheten om män-&lt;br&gt;niskor med funktionshinder, om rättigheter, behov och möjligheter och&lt;br&gt;vad funktionshindrade personer kan bidra med. Staterna måste också ta&lt;br&gt;ansvar för att det finns effektiv medicinsk vård, behandling och rehabili-&lt;br&gt;tering. Andra viktiga förutsättningar är att tillgången till stöd och service&lt;br&gt;garanteras och att det finns hjälpmedel som kan bidra till att personer&lt;br&gt;med funktionshinder kan bli mer oberoende i det dagliga livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I reglerna betonas betydelsen av att medlemsstaterna inser hur viktig till-&lt;br&gt;gängligheten är inom alla områden. Därför skall medlemsstaterna införa&lt;br&gt;handlingsprogram för tillgänglighet i den fysiska miljön och se till att&lt;br&gt;människor med funktionshinder far tillgång till information och möjlighet&lt;br&gt;till kommunikation. Principen om lika möjligheter till utbildning på olika&lt;br&gt;nivåer för barn, ungdomar och vuxna skall erkännas, och utbildningen&lt;br&gt;bör vara en integrerad del av den ordinarie utbildningen. Medlemssta-&lt;br&gt;terna skall skapa förutsättningar för att människor med funktionshinder&lt;br&gt;har lika möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete oavsett&lt;br&gt;var de bor. Staterna är vidare ansvariga för att människor med&lt;br&gt;funktionshinder far social trygghet och tillräckliga inkomster. Möjlig-&lt;br&gt;heten att leva familjeliv och rätten till personlig integritet skall främjas.&lt;br&gt;Diskriminerande lagstiftning när det gäller sexuella relationer, äktenskap&lt;br&gt;och föräldraskap skall motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna har det yttersta ansvaret för att standardreglerna genom-&lt;br&gt;förs, att kunskap och forskning om funktionshindrade människors&lt;br&gt;levnadsvillkor förs ut och att handikappaspektema beaktas i alla rele-&lt;br&gt;vanta policysammanhang och i planering på riksnivå Staterna har också&lt;br&gt;ansvar för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till del-&lt;br&gt;aktighet, att den ekonomiska politiken verkar i samma riktning och att det&lt;br&gt;sker en samordning av handikappfrågorna nationellt. Betydelsen av att&lt;br&gt;handikapporganisationerna involveras betonas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3.2 Sverige och standardreglerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen har till uppgift att utvärdera de åtgärder som&lt;br&gt;vidtas för att förverkliga standardreglerna i Sverige. I sin rapport till&lt;br&gt;regeringen för år 1998 redovisar Handikappombudsmannen hur reglerna&lt;br&gt;efterlevts under de senaste fem åren framför allt på bamområdet och när&lt;br&gt;det gäller vård och behandling, stöd och service, tillgänglighet, arbete&lt;br&gt;och lagligt skydd mot diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen konstaterar att Sverige varit ett föregångs-&lt;br&gt;land på vissa områden. Det gäller särskilt på lagstiftningsområdet där&lt;br&gt;lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen&lt;br&gt;om assistansersättning (LASS) haft stor betydelse för att människor med&lt;br&gt;omfattande funktionshinder skall kunna skapa sig så bra livsvillkor som&lt;br&gt;möjligt och hitta individuella lösningar så att den dagliga livsföringen&lt;br&gt;fungerar tillfredsställande. En annan viktig lagstiftning som rör personer&lt;br&gt;med funktionshinder är lagen om diskriminering i arbetslivet. Lagen är&lt;br&gt;principiellt viktig eftersom den utgår från att människor med funktions-&lt;br&gt;hinder har samma rättigheter som andra och inte far diskrimineras på&lt;br&gt;grund av funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På andra områden kritiserar Handikappombudsmannen Sverige för att&lt;br&gt;inte helt uppfylla FN:s standardregler. Det gäller t.ex. det s.k. domstols-&lt;br&gt;trotset, dvs. att vissa huvudmän inte verkställer domar enligt LSS och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänstlagen (SoL) som är gynnande för den enskilde. I praktiken&lt;br&gt;innebär det att den enskilde inte får det stöd han eller hon har rätt till en-&lt;br&gt;ligt lag. Ett annat område som kritiseras gäller brister i kunskapen om&lt;br&gt;barn med funktionshinder och den svaga rättssäkerhet de har i skolan. Ett&lt;br&gt;tredje område rör kommunernas tillämpning av FN:s standardregler,&lt;br&gt;framför allt då det gäller tillgängligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 En nationell handikappolitik för demokrati&lt;br&gt;och full delaktighet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i regeringsförklaringen 1999 förklarat att hinder för&lt;br&gt;funktionshindrades rätt att delta fullt ut i samhället skall rivas. För att&lt;br&gt;detta skall kunna ske måste politiken successivt förändras och bedrivas ur&lt;br&gt;ett medborgarperspektiv. Personer med funktionshinder är medborgare&lt;br&gt;med lika rättigheter och skyldigheter som andra medborgare. Det är ett&lt;br&gt;perspektiv som FN:s standardregler utgår från. Denna proposition utgör&lt;br&gt;en nationell handlingsplan som är en del i utvecklingen mot uppfyllandet&lt;br&gt;av dessa mål. Regeringen lämnar förslag till nationella mål för handi-&lt;br&gt;kappolitiken och förslag till konkreta åtgärder. Syftet är att det handi-&lt;br&gt;kappolitiska arbetet tydligare skall inriktas på att ta bort de hinder som&lt;br&gt;finns för funktionshindrades fulla delaktighet i samhället. En ny struktur&lt;br&gt;på arbetet föreslås med tydligare ansvar för de statliga myndigheterna.&lt;br&gt;Staten skall vara ett föredöme i arbetet för ett mer tillgängligt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Nationella mål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nationella målen är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla&lt;br&gt;åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män&lt;br&gt;med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det handikappolitiska arbetet skall inriktas särskilt på:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället&lt;br&gt;för människor med funktionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsätt-&lt;br&gt;ningar för självständighet och självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikappolitik - en fråga om demokrati&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att kraftfulla politiska insatser fordras för att flickor och&lt;br&gt;pojkar, kvinnor och män med funktionshinder skall få rätten till full&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delaktighet, värdighet och självbestämmande. Ytterst är handikappoli-&lt;br&gt;tiken en demokratifråga - samhället måste byggas med insikten om att&lt;br&gt;alla människor är lika mycket värda, har samma grundläggande behov&lt;br&gt;och skall behandlas med samma respekt, att mångfald berikar, att varje&lt;br&gt;människa med sin kunskap och erfarenhet är en tillgång för samhället.&lt;br&gt;Det innebär konkret att alla skall ha lika rätt och lika möjligheter att&lt;br&gt;bestämma över sina liv och få sina önskemål respekterade. Personer med&lt;br&gt;funktionshinder skall ha lika möjligheter att röra sig i samhället och i&lt;br&gt;samma sammanhang som andra. Alla skall ha lika möjligheter att ta del&lt;br&gt;av information och att göra sig hörda. Alla skall också ha lika möjligheter&lt;br&gt;och skyldigheter att bidra till samhällets utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken, kulturpolitiken, bo-&lt;br&gt;stadspolitiken, socialpolitiken, integrationspolitiken etc. utformas är av-&lt;br&gt;görande för möjligheterna att överbrygga klyftor i livsvillkor mellan&lt;br&gt;olika grupper och individer och skapa ett samhälle där alla människor&lt;br&gt;kan vara delaktiga. Handikapperspektivet ryms således inom hela det&lt;br&gt;politiska faltet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortfarande ses människor med funktionshinder alltför ofta enbart som&lt;br&gt;vårdobjekt. Följden blir därmed, att också handikappolitiken betraktas&lt;br&gt;utifrån ett snävt vårdperspektiv eller möjligen som en social fråga. Det&lt;br&gt;gäller att tillfredsställa människors vård- och omsorgsbehov, men inte så&lt;br&gt;mycket mer. Väljer man i stället att beskriva handikappolitiken som en&lt;br&gt;demokratifråga innebär det att man försöker se människans mycket skif-&lt;br&gt;tande behov och förväntningar. Då blir det som brukar sammanfattas&lt;br&gt;&amp;quot;vård och omsorg&amp;quot; bara en del av behoven. Många behöver naturligtvis&lt;br&gt;sådan &amp;quot;vård och omsorg&amp;quot;. Ett funktionshinder behöver emellertid inte i&lt;br&gt;sig innebära att man behöver vård. Demokratiperspektivet innebär att&lt;br&gt;erkänna rätten för alla människor att delta i hela samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsperspektiv i handikappolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står allt mer klart att kvinnor och män inte vinner delaktighet på&lt;br&gt;samma villkor, att möjligheterna till inflytande inte är desamma för båda&lt;br&gt;könen och att självständighet och oberoende inte har samma innebörd för&lt;br&gt;kvinnor med funktionshinder som för män. Kvinnors och mäns roller och&lt;br&gt;livsvillkor skiljer sig också åt på många sätt. Det innebär att regler, ruti-&lt;br&gt;ner, bedömningar och lagtolkningar far olika konsekvenser för kvinnor&lt;br&gt;respektive män. Det gäller också i hög grad flickor/kvinnor och poj-&lt;br&gt;kar/män med funktionshinder. Jämställdhetsperspektivet är inte bara en&lt;br&gt;fråga om rättvisa mellan kvinnor och män utan också en fråga om hur&lt;br&gt;samhället och välfärden skall utvecklas. Det finns fortfarande anmärk-&lt;br&gt;ningsvärt lite samlad kunskap om jämställdhetsperspektiv på handi-&lt;br&gt;kappfrågor i Sverige. Arbetet för jämställdhet har på många sätt trängts&lt;br&gt;undan av jämlikhetsarbetet när det gäller personer med funktionshinder.&lt;br&gt;Den ena diskrimineringen, den som handlar om kön, har inte blivit synlig&lt;br&gt;därför att den andra, den som handlar om funktionshinder, har varit så&lt;br&gt;iögonfallande. Samhällets handikappreformer har varit inriktade på att&lt;br&gt;undanröja de mest påtagliga hindren för delaktighet för personer med&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samhällsgemenskap med mångfald som grund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mångfald är viktigt för demokratin. Genom att människor med olika&lt;br&gt;erfarenheter och bakgrund möts ökar förutsättningarna för många olika&lt;br&gt;perspektiv. Detta leder även till att underlaget för politiska beslut blir mer&lt;br&gt;fullständigt. Staten har här ett särskilt ansvar. En offentlig sektor vars&lt;br&gt;anställdas bakgrund speglar befolkningens sammansättning ger ökad legi-&lt;br&gt;timitet. Det sänder ut en normgivande signal till samhället i övrigt. För&lt;br&gt;personer med funktionshinder är negativa attityder en orsak till diskrimi-&lt;br&gt;nering. Bristande tillgänglighet kan vara en annan. Men mångfald hand-&lt;br&gt;lar även om att värdesätta människors erfarenheter och kunskaper och&lt;br&gt;skapa ett klimat som bejakar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att tänka i ett handikapperspektiv är att utgå från att människor har&lt;br&gt;olika förutsättningar och att planera utifrån detta faktum. Att inte göra det&lt;br&gt;är att utestänga stora grupper i befolkningen. Målet är att samhället vär-&lt;br&gt;derar och tar till vara människors olikheter, som till exempel etnisk till-&lt;br&gt;hörighet, ålder, sexuell läggning och funktionshinder. Funktionsnedsätt-&lt;br&gt;ningar är en av flera naturliga variationer hos en befolkning och är van-&lt;br&gt;ligt förekommande. Ungefar var femte person i yrkesverksam ålder har&lt;br&gt;något slag av funktionshinder. Likaså finns människor med funktionshin-&lt;br&gt;der inom alla grupper i samhället och i alla åldrar. I takt med medicintek-&lt;br&gt;nologisk utveckling överlever allt fler personer svåra olyckor och sjuk-&lt;br&gt;domar - men ofta med funktionshinder som följd. Även en åldrande&lt;br&gt;befolkning bidrar till att fler människor med funktionshinder finns i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste åren har insikten om mångfaldens betydelse för tillväxten&lt;br&gt;ökat. För att Sverige skall klara sig i den internationella konkurrensen&lt;br&gt;och bibehålla välfärden måste alla resurser i landet tas till vara. Det är&lt;br&gt;dålig samhällsekonomi att vissa grupper i samhället inte ges tillträde till&lt;br&gt;arbetsmarknaden eller att deras resurser inte kommer till nytta. En prio-&lt;br&gt;riterad uppgift för regeringen är därför att undanröja mekanismer, till&lt;br&gt;exempel diskriminering, som hindrar människor från att bidra till tillväxt&lt;br&gt;och produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för den svenska jämlikhetssynen är alla människors lika värde.&lt;br&gt;En ovillkorlig rätt till respekt för människovärdet förändras inte av före-&lt;br&gt;komsten av ett funktionshinder, dess grad eller art. En person med funk-&lt;br&gt;tionshinder skall inte betraktas som &amp;quot;föremål för särskilda åtgärder&amp;quot; utan&lt;br&gt;skall ses som en medborgare med rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor krävs att barn, ungdomar och&lt;br&gt;vuxna med funktionshinder far möjligheter till ett så normalt liv som&lt;br&gt;möjligt. Målet är att människor med funktionshinder skall ges samma&lt;br&gt;möjligheter som andra att fa växa upp tillsammans med sina föräldrar,&lt;br&gt;erbjudas god barnomsorg och utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha en&lt;br&gt;trygg bostad, kunna delta i olika kultur- och fritidsaktiviteter samt fa den&lt;br&gt;äldreomsorg som behövs. Tryggheten och gemenskapen i samhället skall&lt;br&gt;omfatta alla medborgare. Människor skall genom de sociala skyddsnäten&lt;br&gt;garanteras en rimlig levnadsnivå. Välfärdspolitiken skall syfta till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minska klyftorna mellan olika samhällsgrupper. Genom bl.a. socialför-&lt;br&gt;säkringssystemet, socialtjänsten, hälso- och sjukvården utgår ett offentligt&lt;br&gt;och gemensamt ansvar. Den ekonomiska tryggheten skall minska de&lt;br&gt;ekonomiska följderna av till exempel sjukdom och funktionshinder. Så&lt;br&gt;långt möjligt skall dessa insatser vara generella och utgå ifrån behov och&lt;br&gt;utan inkomstprövning. För personer med funktionshinder är tekniska&lt;br&gt;hjälpmedel och andra kompensatoriska insatser av särskilt stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att riva hindren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder skall ha lika&lt;br&gt;möjligheter som andra och kunna fullgöra sina skyldigheter krävs att&lt;br&gt;samhället och den omgivande miljön är tillgängliga. Det gäller såväl den&lt;br&gt;fysiska tillgängligheten som tillgänglighet till information och service,&lt;br&gt;vård och stöd, kultur, fritidsaktiviteter m.m. Bristande tillgänglighet leder&lt;br&gt;till att människor med funktionshinder inte kan delta i olika sammanhang&lt;br&gt;tillsammans med andra. För en rörelsehindrad kan ett trappsteg vara lika&lt;br&gt;utestängande som en låst dörr. En sådan utestängning leder till att alla&lt;br&gt;människor inte far samma möjligheter att ta del av samhällslivet. Detta&lt;br&gt;strider mot svensk jämlikhetssyn. En annan konsekvens är att samhället&lt;br&gt;inte öppnar sig för alla människors erfarenheter och kunskaper. Viktiga&lt;br&gt;bidrag till samhällets utveckling går därmed förlorade. När människor&lt;br&gt;inte ges möjlighet att mötas växer fördomarna och de negativa attityderna&lt;br&gt;som i sin tur kan leda till diskriminering. Därför är det viktigt att arbeta&lt;br&gt;för ökad tillgänglighet till samhällets alla delar. Att alla människor har&lt;br&gt;lika möjligheter att få del av sina rättigheter och att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter är ytterst en fråga om demokrati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad tillgänglighet är inte enbart en fråga om att förändra den fysiska&lt;br&gt;miljön. Att planera en verksamhet, till exempel skolundervisningen, så att&lt;br&gt;den fungerar för en person med dyslexi är också en fråga om tillgänglig-&lt;br&gt;het t.ex. att ge personer med talsvårigheter den tid de behöver för att tala.&lt;br&gt;Människor med dolda funktionshinder, liksom med kroniska sjukdomar,&lt;br&gt;glöms ofta bort vid planering. Det kan t.ex. för några behövas lämplig&lt;br&gt;kost i skolan eller personalmatsalen och att regelbundna pauser läggs in.&lt;br&gt;Det är inte ovanligt att en person har flera funktionshinder - inte minst&lt;br&gt;bland äldre - vilket kan kräva särskild uppmärksamhet när det gäller att&lt;br&gt;minska hinder för tillgänglighet. Att vara flexibel och att utgå ifrån&lt;br&gt;människors olika behov är nyckelord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förverkliga lika möjligheter för alla måste tillgängligheten vara&lt;br&gt;integrerad och utformad så att den som är funktionshindrad inte blir bero-&lt;br&gt;ende av andra. Att göra en särskild handikappingång istället för att göra&lt;br&gt;huvudingången tillgänglig eller att bära en rörelsehindrad upp för&lt;br&gt;trapporna är exempel på tillgänglighet som inte ger lika möjligheter. Så-&lt;br&gt;dana exempel på särlösningar upplevs av många funktionshindrade som&lt;br&gt;diskriminerande och bör därför undvikas så mycket möjligt. Lika möjlig-&lt;br&gt;heter innebär rätt att fa tillträde på samma sätt som andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpa diskriminering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskriminering innebär i det här sammanhanget att någon missgynnas på&lt;br&gt;grund av sitt funktionshinder. Orsakerna kan vara fordomar, okunskap&lt;br&gt;och omedvetenhet. Men orsakerna kan också vara likgiltighet, ovilja och&lt;br&gt;avståndstagande. Att man på grund av ett funktionshinder behandlas&lt;br&gt;sämre än andra är oacceptabelt. På olika sätt måste samhällets normer&lt;br&gt;och värderingar bli tydliga. Lagstiftning är en väg, vilket har inforts på&lt;br&gt;arbetslivsområdet genom lagen om förbud mot diskriminering. Mer in-&lt;br&gt;formation och ökade kunskaper är en annan nödvändig väg. Diskrimine-&lt;br&gt;rande handlingar behöver inte ha diskriminerande avsikter. Men om&lt;br&gt;människor blir utestängda eller missgynnas, direkt eller indirekt, så måste&lt;br&gt;detta bekämpas oavsett orsakerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökat självbestämmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om inflytande och delaktighet måste ges ökad betydelse. Väl-&lt;br&gt;färdspolitikens syfte är att frigöra människor. Exemplet med personlig&lt;br&gt;assistans visar hur dramatiskt människors liv kan förändras till ökat&lt;br&gt;självbestämmande. Människor med funktionshinder är ofta beroende av&lt;br&gt;olika insatser. Många vittnar om att de inte blir bemötta med den respekt&lt;br&gt;de har rätt till och att de kan känna sig kontrollerade och ifrågasatta. De&lt;br&gt;organ i samhället som har till uppgifter att ge stöd och service åt personer&lt;br&gt;med funktionshinder skall fullgöra sina uppgifter på ett sätt som innebär&lt;br&gt;rättssäkerhet och ett gott bemötande för personer med funktionshinder.&lt;br&gt;De senaste årens besparingar i stat, landsting och kommuner har på&lt;br&gt;många sätt inneburit att personer med funktionshinder fatt svårare att få&lt;br&gt;tillgång till stödåtgärder och ökade kostnader för dem. Det har blivit&lt;br&gt;både svårare och dyrare att få tillgång till t.ex. hemtjänst och färdtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Inriktning på regeringens handikappolitik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under år 1997 redovisade regeringen i skrivelse 1996/97:120 sin bedöm-&lt;br&gt;ning av situationen inom handikappområdet och den samlade strategi&lt;br&gt;som kom att ligga till grund för regeringens fortsatta arbete inom detta&lt;br&gt;område. Syftet var bl.a. att lyfta fram och prioritera tillgänglighetsfrå-&lt;br&gt;goma inom olika politikområden. Strategin var en första del i ett mer&lt;br&gt;långsiktigt nationellt program för demokrati och delaktighet och för att&lt;br&gt;förverkliga FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder delaktighet och jämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsägelsefull utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilden av dagens handikappolitiska läge är motsägelsefull. Å ena sidan&lt;br&gt;har utvecklingen gått framåt på många områden t.ex. då det gäller det&lt;br&gt;individuella stödet till personer med funktionshinder. Statsbidragen till&lt;br&gt;kommuner och landsting för vård, skola och omsorg har höjts i olika om-&lt;br&gt;gångar. Å andra sidan finns fortfarande allvarliga hinder kvar på vägen&lt;br&gt;mot ett samhälle för alla. De grundläggande värderingar som skall styra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handikappolitiken tycks heller inte i tillräckligt hög omfattning nå fram Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;till de forum där beslut som rör personer med funktionshinder fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika insatser är nödvändiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att personer med funktionshinder skall ha lika rättigheter och skyl-&lt;br&gt;digheter krävs stöd och service efter behov, lika möjligheter till utbild-&lt;br&gt;ning och arbete, tillgänglighet till lokaler, verksamhet och samhällsin-&lt;br&gt;formation samt möjlighet att kommunicera med andra. Hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård, hemtjänst, färdtjänst och olika stöd från socialförsäkringssystemet&lt;br&gt;är insatser som är nödvändiga för många personer med funktionshinder&lt;br&gt;och kroniska sjukdomar. Arbetslösheten bland funktionshindrade har&lt;br&gt;enligt undersökningar från SCB sjunkit. Likväl är arbetslösheten bland&lt;br&gt;dem betydligt större än för befolkningen i övrigt. Ett stort problem är att&lt;br&gt;många människor med funktionshinder saknar högre utbildning. Det är&lt;br&gt;angeläget att funktionshindrade har samma möjligheter som andra att ta&lt;br&gt;del av utbildning och fortbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor med funktionshinder behöver mer av samhällets stöd än män&lt;br&gt;med funktionshinder sammantaget under livet därför att de har sämre&lt;br&gt;hälsa och lever längre. Det är fler kvinnor än män som får hemtjänst, re-&lt;br&gt;habilitering och förtidspension. Men det är också fler kvinnor än män&lt;br&gt;som inte far den hemtjänst de behöver och inte far hel förtidspension.&lt;br&gt;Män far en relativt större andel av rehabiliteringsresurserna, far mer assi-&lt;br&gt;stansersättning och har lättare att få handikappersättning. Det är fler&lt;br&gt;kvinnor som använder hjälpmedel, men de betalar oftare för dem än&lt;br&gt;männen gör. Det är fler män än kvinnor som får individuellt utprovade&lt;br&gt;hjälpmedel, och mycket fler män som har skyddat arbete och anställning&lt;br&gt;med lönebidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet samhällsfrågor rör i något avseende personer med funktions-&lt;br&gt;hinder. Allt behandlas dock inte i denna proposition. Regeringen avser att&lt;br&gt;återkomma med förslag på flera områden av stor vikt för funktionshind-&lt;br&gt;rade och i skrivelse till riksdagen redogöra för hur handlingsplanen&lt;br&gt;genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård och omsorg - prioriterad fråga for regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av regeringens högst prioriterade mål är att säkra vården och omsor-&lt;br&gt;gen. För många personer med funktionshinder är det bokstavligen livs-&lt;br&gt;viktigt att sjukvården är tillgänglig och fungerar. Det finns inom vården&lt;br&gt;bristområden som det är angeläget att komma till rätta med. Regeringen&lt;br&gt;avser därför att presentera en nationell handlingsplan för sjukvården. Pla-&lt;br&gt;nen skall innehålla mål och inriktning för vården fram till år 2010. Hand-&lt;br&gt;lingsplanens inriktning är en kraftfull satsning på primärvården, äldre-&lt;br&gt;vården och psykiatrin. Frågor som rör sjukvården tas därför inte upp här.&lt;br&gt;Inom psykiatrin har regeringen lagt en proposition om psykiatrisk och&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård (1999/2000:44) och återkommer till frågan om per-&lt;br&gt;sonligt ombud. Ett annat viktigt område är arbetslivsinriktad rehabilite-&lt;br&gt;ring, där regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 1999:44) som&lt;br&gt;skall kartlägga den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, klargöra grän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna mot andra typer av rehabilitering samt se över hur ansvar och upp-&lt;br&gt;gifter effektivast kan fördelas mellan de olika aktörerna. I en delrapport&lt;br&gt;som nu remissbehandlas nämns att gruppen funktionshindrade och deras&lt;br&gt;möjligheter till aktiv rehabilitering kommer att belysas i utredningens&lt;br&gt;huvudbetänkande. Det gäller särskilt hur samspelet mellan medicinska&lt;br&gt;och yrkesinriktade insatser fungerar. När det gäller den medicinskt in-&lt;br&gt;riktade rehabiliteringen tydliggjordes sjukvårdshuvudmännens ansvar&lt;br&gt;genom en ändring i hälso- och sjukvårdslagen år 1994. Som en del i han-&lt;br&gt;dikappreformen fördelades åren 1994-1997 särskilda stimulansbidrag för&lt;br&gt;habilitering och rehabilitering. Frågan om förtidspension för ungdomar&lt;br&gt;med funktionshinder har utretts och redovisas i Förtidspensions-&lt;br&gt;utredningens betänkande Unga i ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och&lt;br&gt;utveckling (SOU 1998:106). Betänkandet har remissbehandlats och be-&lt;br&gt;reds nu i Regeringskansliet. En departementspromemoria som komplette-&lt;br&gt;rar betänkandet, kommer att presenteras i sommar. Andra frågor som re-&lt;br&gt;geringen avser att återkomma till är bl.a. socialtjänsten, övre åldersgräns&lt;br&gt;för personlig assistans, bilstödet och avgifter inom kommunernas vård,&lt;br&gt;boende och service.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.1 Tre huvudområden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De förslag som regeringen nu presenterar är avsedda att lägga fast&lt;br&gt;huvudlinjerna i den svenska handikappolitiken. Förutom förslagen finns,&lt;br&gt;som nämnts, frågor som kräver ytterligare kartläggning, utredning eller&lt;br&gt;förankring innan de kan lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör följande arbetsområden prioriteras&lt;br&gt;under de närmaste åren:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att skapa ett tillgängligt samhälle, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förbättra bemötandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella åtgärder bör öka möjligheterna till självbestämmande och&lt;br&gt;kontroll över den enskildes livssituation. Detta gäller i princip oavsett&lt;br&gt;vilket funktionshinder som är aktuellt. Det är inte ovanligt att funktions-&lt;br&gt;hinder i första hand förknippas med personer som är rullstolsbuma, syn-&lt;br&gt;skadade eller har andra synliga funktionshinder. Men personer med&lt;br&gt;funktionshinder som är mer dolda för omgivningen omfattas på samma&lt;br&gt;sätt som andra av de nationella målen för handikappolitiken. Att handi-&lt;br&gt;kapperspektivet skall genomsyra alla samhällssektorer innebär t.ex. att&lt;br&gt;också personer med läs- och skrivsvårigheter skall kunna fa del av sam-&lt;br&gt;hällsinformation. Tillgänglighet till lokaler och verksamhet kan betyda&lt;br&gt;att allergiker far ökade möjligheter att röra sig fritt i olika miljöer. Frågor&lt;br&gt;om bemötande har stor betydelse t.ex. för personer med psykiskt funk-&lt;br&gt;tionshinder liksom för mag- och tarmsjuka, njursjuka, hjärtsjuka och&lt;br&gt;andra med kroniska sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapperspektivet måste genomsyra alla samhällssektorer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfattning att man inom alla politikområden och i&lt;br&gt;statens, landstingens och kommunernas planering skall beakta handi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kapperspektivet. Utbildningspolitiken bör alltså utformas så att elever&lt;br&gt;med funktionshinder kan delta i den reguljära undervisningen. Arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiken måste bedrivas på ett sådant sätt att funktionshindrade&lt;br&gt;personer ges tillträde till arbetslivet. Hälso- och sjukvården måste&lt;br&gt;utformas så att personer med funktionshinder far möjlighet att leva ett liv&lt;br&gt;som så lite som möjligt begränsas av sjukdomen eller funktionsnedsätt-&lt;br&gt;ningen. Erfarenheterna visar dock att handikapperspektivet i dag inte&lt;br&gt;integreras i planering och genomförande på det sätt som rimligen kan&lt;br&gt;krävas. Alltför ofta blir det istället fråga om särlösningar som kan bli&lt;br&gt;både dyrare och otympligare än om handikapperspektivet hade funnits&lt;br&gt;med ifrån böljan. Särskilda åtgärder skall vara ett komplement och inte&lt;br&gt;det första alternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighet första valet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättrad tillgänglighet är en viktig demokratifråga. Åtgärder för ökad&lt;br&gt;tillgänglighet ses alltför ofta enbart som kostnader och inte som en in-&lt;br&gt;vestering. Ökad tillgänglighet leder till bättre förutsättningar för männi-&lt;br&gt;skor med funktionshinder att studera, arbeta och klara det dagliga livet.&lt;br&gt;Detta vinner såväl individen som samhället på. Hjälpmedel och annat&lt;br&gt;stöd som personlig assistans skall vara komplement. Många tillgänglig-&lt;br&gt;hetsåtgärder är både enkla och billiga att vidta. Att göra t.ex. en hemsida&lt;br&gt;tillgänglig för synskadade medför inte högre kostnader om man gör rätt&lt;br&gt;från början. Kostnader för tillgängligheten uppstår ofta om man inte har&lt;br&gt;beaktat behovet från början. Den grundläggande principen för tillgäng-&lt;br&gt;ligheten är ansvars- och finansieringsprincipen. Kostnader för de nöd-&lt;br&gt;vändiga anpassningsåtgärdema skall finansieras inom ramen för den&lt;br&gt;ordinarie verksamheten. I de fall där kostnaderna blir för stora i&lt;br&gt;förhållande till huvudmännens ekonomiska möjligheter kan de offentliga&lt;br&gt;systemen träda in. Undantag kan också ske när andra lösningar anses&lt;br&gt;bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bättre bemötande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Lindqvists nia - nio vägar att utveckla bemötandet av per-&lt;br&gt;soner med funktionshinder (SOU 1999:21) konstaterar utredaren att det&lt;br&gt;finns stora brister i bemötandet av personer med funktionshinder. Många&lt;br&gt;känner sig kränkta, kontrollerade och ifrågasatta då de vänder sig till&lt;br&gt;myndigheter och andra offentliga organ för att fa hjälp och stöd. Utreda-&lt;br&gt;ren föreslår nio vägar för att förbättra bemötandet. Det är förslag som&lt;br&gt;syftar till att tydliggöra lagstiftningen på vissa områden, stärka den en-&lt;br&gt;skildes ställning att delta i samhällslivet och höja kompetensen i frågor&lt;br&gt;som rör bl.a. bemötandets etik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möten mellan människor sker inte opåverkade av de värderingar som&lt;br&gt;råder i samhället som helhet. Synen på personer med funktionshinder och&lt;br&gt;på handikappolitik som frågor om mänskliga rättigheter har en avgörande&lt;br&gt;betydelse i den enskildes kontakter med olika myndigheter. Det handlar&lt;br&gt;bl.a. om hur samhället genom lagar, regler, programförklaringar, resurs-&lt;br&gt;tilldelning, tillgänglighetsåtgärder och allmänna värderingar manifesterar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sin syn på personer med funktionshinder. Bemötandefrågor är således&lt;br&gt;inte en angelägenhet enbart för funktionshindrade personer själva och de&lt;br&gt;politiker och tjänstemän som i sin yrkesverksamhet möter dessa personer.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning krävs kraftfulla politiska initiativ för att i&lt;br&gt;grunden förändra attityder till människor med funktionshinder och däri-&lt;br&gt;genom förbättra bemötandet. Det är en politisk fråga som angår oss alla.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.2 Standardreglerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att staten har ett ansvar för att vara föregångare i ut-&lt;br&gt;vecklingen mot ett tillgängligt samhälle för alla. Det ligger ett stort an-&lt;br&gt;svar på Regeringskansliet och övriga statliga myndigheter att gå före i&lt;br&gt;arbetet. För att åstadkomma detta höjs målsättningarna för att förbättra,&lt;br&gt;strukturera och organisera arbetet mot ett tillgängligt samhälle. En rad&lt;br&gt;olika insatser föreslås för att förtydliga detta ansvar. Offentlig upphandl-&lt;br&gt;ing bör i högre grad användas som instrument för att åstadkomma bättre&lt;br&gt;tillgänglighet i samhället. I många sammanhang bör det vara naturligt att&lt;br&gt;ställa krav på tillgänglighet och användbarhet. Ett annat område där&lt;br&gt;staten bör vara ett föredöme är som arbetsplats för personer med&lt;br&gt;funktionshinder. Det är därför viktigt att arbetsplatserna är tillgängliga&lt;br&gt;och att statliga arbetsgivare ser positivt på anställda med funktionshinder.&lt;br&gt;Detta är en naturlig och viktig del för ökad mångfald i den offentliga&lt;br&gt;sektorn. Ett annat instrument för att uppfylla de nationella målen för&lt;br&gt;handikappolitiken är de delmål för olika sektorer som regeringen avser&lt;br&gt;att löpande fastställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förverkliga FN:s standardregler måste handikapperspektivet&lt;br&gt;finnas med på alla nivåer i samhället och i alla verksamheter. Först då&lt;br&gt;kan vi närma oss målet att människor med funktionshinder far lika rättig-&lt;br&gt;heter och skyldigheter. Standardreglerna bör finnas med som ett aktivt&lt;br&gt;instrument vid planering, beslutsfattande och genomförande. Eftersom&lt;br&gt;många av de viktigaste besluten som berör funktionshindrade fattas på&lt;br&gt;lokal nivå är det viktigt att alla kommuner för in handikapperspektivet i&lt;br&gt;verksamheten. Enligt regel 18 i standardreglerna betonas handikapp-&lt;br&gt;organisationernas medverkan som att &amp;quot;identifiera behov och priorite-&lt;br&gt;ringar och att delta i planeringen, genomförandet och utvärderingen av&lt;br&gt;stöd och service och andra åtgärder som rör människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättning och deras liv&amp;quot;. På lokal nivå har allt fler kommuner&lt;br&gt;och landsting upprättat handikappolitiska program utifrån standard-&lt;br&gt;reglerna. Handikapprörelsen har genom projektet Agenda 22 aktivt&lt;br&gt;arbetat gentemot kommunerna och har utarbetat en modell för hur&lt;br&gt;handikappolitiska planer kan tas fram. Handikappombudsmannen har&lt;br&gt;genom informationsverksamhet och uppföljning aktivt verkat för att lyfta&lt;br&gt;fram betydelsen av standardreglerna. Det är viktigt att funktionshindrades&lt;br&gt;erfarenheter och kunskaper tas till vara i utvecklandet av programmen.&lt;br&gt;För att planerna inte skall bli skenprodukter är det även väsentligt att det&lt;br&gt;utvecklas system för uppföljning. För det krävs att målen i&lt;br&gt;handlingsplanerna är konkreta och uppföljningsbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges internationella bistånd har sedan lång tid uppmärksammat Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;villkoren för personer med funktionshinder i samarbetsländema. FN:s&lt;br&gt;standardregler utgör en viktig grund för utformningen av dessa insatser.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Handikapperspektivet skall genomsyra alla&lt;br&gt;samhällssektorer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ett kollektivt ansvar för att uppfylla de nationella målen&lt;br&gt;för handikappolitiken och varje statsråd har ansvar för att handikappers-&lt;br&gt;pektivet beaktas inom sitt politikområde. För att detta skall lyckas måste&lt;br&gt;perspektivet genomsyra alla delar av regeringens politik. Handikappfrå-&lt;br&gt;gor skall inte ses som särskilda frågor eller något som enbart gäller sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder, utan skall på ett naturligt sätt finnas med i respektive&lt;br&gt;sektor. De handikappolitiska målen kan inte uppfyllas omedelbart utan&lt;br&gt;måste stegvis genomföras i en kontinuerlig process. Regeringen föreslår i&lt;br&gt;det följande en rad åtgärder som skall tydliggöra det allmännas ansvar för&lt;br&gt;att handikapperspektivet införlivas i alla politikområden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Myndigheternas ansvar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Statliga myndigheter bör integrera handikapperspektivet i den or-&lt;br&gt;dinarie verksamheten. Utgångspunkten bör vara FN:s standard-&lt;br&gt;regler och de nationella målen för handikappolitiken. Myndighe-&lt;br&gt;terna bör se till att lokaler, verksamhet och information är tillgäng-&lt;br&gt;liga för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kraven på tillgänglighet och användbarhet bör genomsyra statliga&lt;br&gt;byggprojekt. Förtydligade krav bör därför ställas vid upphandling i&lt;br&gt;samband med byggprojekt. Motsvarande krav bör även ställas vid&lt;br&gt;förhyrning av lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det bör uppdras åt ett antal stora eller besöksviktiga myndigheter&lt;br&gt;att senast den 31 december 2001 redovisa handlingsplaner för att&lt;br&gt;göra myndighetens lokaler, information och övrig verksamhet till-&lt;br&gt;gängliga för personer med funktionshinder. Åtgärderna i hand-&lt;br&gt;lingsplanen bör vara vidtagna senast år 2005. Arbetet bör årligen&lt;br&gt;rapporteras till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Handikappombudsmannen bör precisera vad som bör avses med&lt;br&gt;tillgänglighet till lokaler, verksamhet och information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen om översyn av Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen (dir. 1997:131) förordar i betänkandet Handikappombuds-&lt;br&gt;mannens framtida förutsättningar och arbetsuppgifter (SOU 1999:73) att&lt;br&gt;verksförordningen ändras så att myndigheters ansvar tydliggörs för att&lt;br&gt;lokaler och verksamhet är tillgängliga för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser instämmer i utre-&lt;br&gt;darens förslag om att tydliggöra myndigheternas ansvar i frågor som rör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Vissa remissinstan-&lt;br&gt;ser menar att kraven bör anpassas till myndighetens art och exemplifierar&lt;br&gt;med situationen inom det militära försvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskoleverket och Integrationsverket påpekar att föreslagna ändringar&lt;br&gt;i myndigheternas instruktioner bör belysas i ett större sammanhang där&lt;br&gt;t.ex. etnisk mångfald finns med.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Att beakta handikapperspektivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje myndighet har ett grundläggande ansvar för att inom sitt ansvars-&lt;br&gt;område leva upp till de nationella målen för handikappolitiken och FN:s&lt;br&gt;standardregler. Alltför ofta ses handikappolitiken som ett särområde&lt;br&gt;istället för en naturlig del inom alla politikområden. Handikapperspek-&lt;br&gt;tivet bör ingå som en naturlig del i varje myndighets ordinarie verk-&lt;br&gt;samhet. Regeringen avser att under året förtydliga detta ansvar i en&lt;br&gt;särskild förordning. Myndigheterna bör inom sina verksamhetsområden&lt;br&gt;verka för att de handikappolitiska målen och FN:s standardregler för att&lt;br&gt;tillförsäkra personer med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet&lt;br&gt;integreras i verksamheten. Myndigheterna bör verka för lika rättigheter&lt;br&gt;och möjligheter för alla oavsett funktionshinder, och motverka alla&lt;br&gt;former av diskriminering av personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen har i rapporter pekat på att det finns brister i&lt;br&gt;tillgängligheten i olika avseenden. I en undersökning från år 1995 frå-&lt;br&gt;gade Handikappombudsmannen statliga myndigheter om deras lokaler&lt;br&gt;och byggnader var anpassade för personer med rörelsehinder, synskada,&lt;br&gt;hörselskada eller annan funktionsnedsättning. Resultatet var varierande.&lt;br&gt;Ungefar 85 procent uppgav att de hade anpassat lokaler och byggnader&lt;br&gt;för rörelsehindrade men endast 21 procent hade gjort motsvarande an-&lt;br&gt;passning för synskadade och 39 procent hade gjort det för hörselskadade.&lt;br&gt;Två tredjedelar av de statliga myndigheterna angav i undersökningen att&lt;br&gt;de inte hade någon information som var tillgänglig vare sig på punkt-&lt;br&gt;skrift, kassett, diskett eller i lättläst form. Fyra av tio myndigheter var inte&lt;br&gt;heller beredda att på begäran ta fram information i anpassad form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannens undersökning från år 1999 om länsrätter-&lt;br&gt;nas tillgänglighet visade att drygt hälften av länsrätterna inte är anpassade&lt;br&gt;för rörelsehindrade och saknar anpassning för hörselskadade. Detta är&lt;br&gt;oroande vad gäller rättssäkerheten, eftersom många personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder är beroende av insatser som prövas inom förvaltningsrätten&lt;br&gt;vid ett överklagande. För att den enskilde skall ha möjlighet att utöva den&lt;br&gt;rätten måste lokalerna vara tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om översyn av Handikappombudsmannen genomförde en&lt;br&gt;enkät till 26 myndigheter i vilken man bl.a. frågade om FN:s standard-&lt;br&gt;regler inlemmats i myndigheternas arbete. Ungefär hälften av myndighe-&lt;br&gt;terna svarade att detta hade gjorts på ett eller annat sätt. De anser att&lt;br&gt;dessa regler tjänar som utgångspunkt för myndighetens policy på områ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det. Det finns också myndigheter som framhåller att standardreglerna&lt;br&gt;ligger till grund for mer konkreta handlingsprogram och föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här sammanhanget bör det arbete lyftas fram som Vägverket&lt;br&gt;driver sedan ett antal år tillbaka. I de transportpolitiska målen ingår ett&lt;br&gt;tillgängligt transportsystem som ett delmål. I förordningen (1997:652)&lt;br&gt;med instruktion för Vägverket framgår bland annat att verket skall beakta&lt;br&gt;funktionshindrade personers behov inom vägtransportsystemet. Väg-&lt;br&gt;verket arbetar utifrån målet att hela resekedjan skall fungera för alla&lt;br&gt;individer oavsett fysisk förmåga. En rad olika projekt bedrivs på detta&lt;br&gt;tema. Vägverket har även gjort inventeringar av den egna verksamhetens&lt;br&gt;tillgänglighet och ordnar kurser för sina anställda för att ge en bild av&lt;br&gt;funktionshindrades situation i trafiken och i samhället. I arbetet för ökad&lt;br&gt;tillgänglighet är FN:s standardregler vägledande. Samråd med&lt;br&gt;handikapporganisationerna är en uttalad målsättning. En särskild&lt;br&gt;rådgivande delegation för handikappfrågor leds av Vägverkets&lt;br&gt;generaldirektör. I delegationen sitter bl.a. representanter från berörda&lt;br&gt;myndigheter och handikapporganisationer. I var och en av Vägverkets sju&lt;br&gt;regioner finns ett regionalt handikappråd med företrädare för bl.a.&lt;br&gt;trafikhuvudmän, handikapporganisationer och kommuner. Ordförande i&lt;br&gt;råden är Vägverkets regionchefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter har ett ansvar för tillgängligheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter har ett ansvar för att se till att lokaler, verksamhet&lt;br&gt;och information är tillgängliga för personer med funktionshinder. Staten&lt;br&gt;bör vara ett föredöme i detta avseende. För att uppnå detta bör myndig-&lt;br&gt;heterna göra inventeringar och utarbeta planer. Statliga myndigheter har&lt;br&gt;ansvar för den egna lokalförsörjningen, vilket innebär att de kan påverka&lt;br&gt;valet av lokaler för sin verksamhet. Myndigheterna bör därför när de hyr&lt;br&gt;lokaler ställa krav på tillgänglighet och användbarhet. Även i rollen som&lt;br&gt;byggherre skall staten vara ett föredöme. Krav på tillgänglighet och&lt;br&gt;användbarhet finns i lagstiftningen, men staten skall i rollen som bygg-&lt;br&gt;herre förtydliga i programhandlingar och i underlag för upphandling hur&lt;br&gt;tillgänglighetskraven skall tillämpas. Ett område där det är särskilt&lt;br&gt;angeläget att tillgängligheten beaktas är informationstekniken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i den särskilda förordningen lägga fast detta an-&lt;br&gt;svar för myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplaner för tillgänglighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att uppdra åt ett antal större myndigheter som har stor&lt;br&gt;kontakt med allmänheten att senast den 31 december 2001 redovisa hand-&lt;br&gt;lingsplaner för att göra myndighetens lokaler, information och övrig&lt;br&gt;verksamhet tillgänglig för personer med funktionshinder. I en förordning&lt;br&gt;kommer regeringen att precisera vilka myndigheter som avses. Åtgär-&lt;br&gt;derna i handlingsplanen bör vara vidtagna senast år 2005. De enklaste&lt;br&gt;åtgärderna bör ske omgående. Handlingsplanen bör även avse myndig-&lt;br&gt;hetens regionala organisation om sådan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet bör utgå från ansvars- och finansieringsprincipen. Undantag&lt;br&gt;bör endast medges om kraven skulle medföra betydande ekonomiska och&lt;br&gt;organisatoriska svårigheter. Särskilda hänsyn bör tas när det gäller bygg-&lt;br&gt;nader med kulturhistoriska värden. Även i de fall undantag medges har&lt;br&gt;myndigheterna ett ansvar att erbjuda alternativa lösningar for att säker-&lt;br&gt;ställa att personer med funktionshinder inte utestängs. Arbetet med att&lt;br&gt;förbättra tillgängligheten bör årligen rapporteras till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplanerna bör bygga på en inventering av de hinder som ska-&lt;br&gt;par otillgänglighet. Regeringen utgår från att handikapporganisationerna&lt;br&gt;involveras i denna inventering. Tillgängligheten bör omfatta krav på så-&lt;br&gt;väl verksamhet, egna lokaler, externa arrangemang som informations-&lt;br&gt;verksamhet. I planen bör anges vem som är ansvarig for att åtgärder vid-&lt;br&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 7.2 redogör regeringen för det uppdrag Handikappombuds-&lt;br&gt;mannen far att utarbeta rekommendationer för vilka tillgänglighetskrav&lt;br&gt;som myndigheterna bör uppfylla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Sektorsansvar och etappmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- En tydligare struktur på det handikappolitiska arbetet hos myndig-&lt;br&gt;heterna bör införas. De myndigheter som har ett sektorsansvar har&lt;br&gt;särskilt stort ansvar för att de nationella målen för handikappoliti-&lt;br&gt;ken skall förverkligas. Sektorsmyndighetema bör ges i uppdrag att&lt;br&gt;utarbeta förslag till uppföljningsbara etappmål för respektive sek-&lt;br&gt;tor, vilka fastställs av regeringen. Etappmålen bör vara uppfyllda&lt;br&gt;senast år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De myndigheter som föreslås ha ett särskilt sektorsansvar för han-&lt;br&gt;dikappfrågorna är bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknads-&lt;br&gt;verket, Banverket, Boverket, Konsumentverket, Luftfartsverket,&lt;br&gt;Post- och telestyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket,&lt;br&gt;Skolverket, Socialstyrelsen, Statens kulturråd och Vägverket.&lt;br&gt;Sektorsansvaret bör preciseras i respektive myndighets instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen avser att fortlöpande se över vilka myndigheter som&lt;br&gt;bör ha ett sektorsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En redogörelse för den nationella handlingsplanens genomförande&lt;br&gt;och de fastställda etappmålen för handikappolitiken bör lämnas till&lt;br&gt;riksdagen våren 2002. Därefter bör en redovisning om det fortsatta&lt;br&gt;arbetet lämnas till riksdagen vart tredje år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmyndighetema har ett särskilt ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om översyn av Handikappombudsmannen föreslog att det i&lt;br&gt;varje myndighets instruktion införs en föreskrift som tydliggör myndig-&lt;br&gt;hetens ansvar att inom sitt sektorsområde bevaka frågor som rör funk-&lt;br&gt;tionshindrade personers rättigheter och intressen. Regeringen anser att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den generella förordningen kommer att uppnå detta syfte. Däremot be-&lt;br&gt;dömer regeringen att sektorsmyndighetema bör få förtydligat ansvar.&lt;br&gt;Vissa myndigheter har särskilt stort ansvar för att de nationella målen för&lt;br&gt;handikappolitiken nås. Det är de myndigheter som på central nivå har&lt;br&gt;ansvar för en samhällssektor. För att förtydliga dessa sektorsmyndighe-&lt;br&gt;ters ansvar bör detta skrivas in i respektive myndighets instruktion. Sek-&lt;br&gt;torsmyndighetema bör samordna, stödja och vara pådrivande i förhål-&lt;br&gt;lande till övriga aktörer inom sektom. Sektorsmyndighetema bör utse&lt;br&gt;samrådsorgan med handikapprörelsen. Senast den 30 juni 2001 bör sek-&lt;br&gt;torsmyndighetema rapportera till regeringen hur de har definierat sin roll,&lt;br&gt;arbetets omfattning, eventuella hinder och på vilket sätt de handikappoli-&lt;br&gt;tiska målen skall integreras i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I instruktion och regleringsbrev kommer att tydliggöras att en myndig-&lt;br&gt;het är sektorsmyndighet med ett särskilt ansvar för att de handikappoli-&lt;br&gt;tiska målen skall nås. Regeringen avser att fortlöpande se över vilka&lt;br&gt;myndigheter som bör ha ett sektorsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etappmål för handikappolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappolitik är sedan länge ett utpräglat tvärsektoriellt politikområde.&lt;br&gt;Regeringen bedömer dock att de handikappolitiska målen har haft svårt&lt;br&gt;att tränga igenom på många samhällsområden. Ett skäl till detta kan vara&lt;br&gt;bristen på konkreta och uppföljningsbara etappmål. Med undantag för&lt;br&gt;vissa sektorer har sådana mål inte formulerats. Därmed har det även varit&lt;br&gt;svårt att följa upp och analysera handikappolitiken. Sektorsmyndig-&lt;br&gt;hetema bör få i uppdrag att utarbeta förslag till uppföljningsbara&lt;br&gt;etappmål för att förverkliga de nationella målen för handikappolitiken&lt;br&gt;inom sektom. Arbetet bör utföras i nära samverkan med andra berörda&lt;br&gt;myndigheter och i samråd med handikapporganisationerna. Beslut om&lt;br&gt;etappmålen fattas av regeringen. Varje sektorsmyndighet har ansvar att&lt;br&gt;följa upp sektorsmålen och resultaten bör redovisas för regeringen i den&lt;br&gt;årliga rapporteringen. Om inte särskilda skäl finns bör etappmålen vara&lt;br&gt;uppfyllda år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metodutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för att handikapperspektivet skall genomsyra&lt;br&gt;arbetet på central, regional och lokal nivå inom olika politikområden, är&lt;br&gt;att det utvecklas metoder för analys, konsekvensbeskrivning och uppfölj-&lt;br&gt;ning. Sådana verktyg är nödvändiga för att regeringen skall kunna be-&lt;br&gt;döma effekterna av förslag och förändringar och för att planering och&lt;br&gt;uppföljning skall kunna ske systematiskt. Sådana verktyg är dock förhål-&lt;br&gt;landevis outvecklade på handikappområdet. Ett underlag för utveckling&lt;br&gt;av metoder har gjorts av handikapprörelsens projekt Agenda 22. Det&lt;br&gt;bygger på FN:s standardregler och innehåller ett antal frågor under&lt;br&gt;respektive regel om hur väl de är uppfyllda. Materialet vänder sig i första&lt;br&gt;hand till kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande arbetar en arbetsgrupp med metodutveckling i jäm-&lt;br&gt;ställdhetsarbetet. Den leds av statssekreteraren med ansvar för jämställd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsfrågor och i gruppen ingår representanter för myndigheter, förvalt-&lt;br&gt;ningar och företag på central, regional och lokal nivå. Barnombudsman-&lt;br&gt;nen och Ekonomistymingsverket skall ta fram modeller vad gäller meto-&lt;br&gt;der i arbetet med Barnkonventionen. Regeringen bedömer att ett motsva-&lt;br&gt;rande arbete bör ske på handikappområdet och avser att återkomma i frå-&lt;br&gt;gan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skrivelse till riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i en skrivelse till riksdagen våren 2002 redogöra för&lt;br&gt;arbetet med den nationella handlingsplanens genomförande och för de&lt;br&gt;fastställda etappmålen för handikappolitiken. Därefter avser regeringen&lt;br&gt;lämna en redovisning till riksdagen om det fortsatta arbetet vart tredje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att propositionen är antagen kommer en interdepartemental&lt;br&gt;arbetsgrupp inom Regeringskansliet att tillsättas med uppdrag att driva&lt;br&gt;arbetet med att genomföra den nationella handlingsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Statlig upphandling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Vid statlig upphandling bör målet vara att&lt;br&gt;personer med funktionshinder skall ha möjlighet att använda samma&lt;br&gt;varor och tjänster som andra. Tillgänglighet och användbarhet bör&lt;br&gt;därför beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapperspektivet bör beaktas vid åtgärder som finansieras med&lt;br&gt;statligt stöd. Det bör ses över om detta framgår av reglerna för olika&lt;br&gt;statliga stöd. Om det behövs bör reglerna för statliga stöd skärpas i det&lt;br&gt;avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Värdet av statens offentliga upp-&lt;br&gt;handling är cirka 100 miljarder kronor per år. Den offentliga sektorn i&lt;br&gt;övrigt svarar för cirka 300 miljarder kronor per år. Staten har som&lt;br&gt;normgivare, byggherre, inköpare, förvaltare och hyresgäst ett ansvar att&lt;br&gt;ställa särskilt höga krav för att personer med funktionshinder skall kunna&lt;br&gt;delta i samma sammanhang som alla andra och så långt möjligt kunna&lt;br&gt;använda samma varor och tjänster. Här har konceptet Design för alla en&lt;br&gt;viktig betydelse. Vid statlig upphandling av t.ex. produkter, tjänster och&lt;br&gt;förhyrning av lokaler bör det därför ställas tydliga krav på tillgänglighet&lt;br&gt;och användbarhet. Regeringen avser att se över hur väl detta sker i dag.&lt;br&gt;Bland annat kommer Kammarkollegiet att fa i uppdrag att se över om&lt;br&gt;tillgänglighet beaktas i de statliga ramavtalen. Som framgår i kapitel 7.2 i&lt;br&gt;propositionen föreslår regeringen att ett nationellt tillgänglighetscenter&lt;br&gt;skall skapas hos Handikappombudsmannen. En uppgift för Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannen blir att informera statliga myndigheter, kommuner och&lt;br&gt;landsting om möjligheten att ställa krav på tillgänglighet vid upp-&lt;br&gt;handling, liksom hur kraven bör ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella exempel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark har krav på tillgänglighet börjat ställas vid inköp av IT-utrust-&lt;br&gt;ning och i Norge när regeringskansliet anlitar hotell och konferensan-&lt;br&gt;läggningar. I USA skall statliga och statligt finansierade byggnader vara&lt;br&gt;tillgängliga för funktionshindrade och vid upphandling av elektronisk&lt;br&gt;kontorsutrustning och IT-teknik ställs krav på att personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder skall kunna använda utrustningen. Sedan 1992 gäller detta&lt;br&gt;även programvara och operativsystem. Liknande krav finns i USA även&lt;br&gt;på andra områden, t.ex. måste offentligt finansierade videofilmer vara&lt;br&gt;textade för döva och hörselskadade. Tillgänglighet har i Sverige beaktats&lt;br&gt;vid offentlig upphandling bland annat när Statskontoret tecknar ramavtal&lt;br&gt;för IT-produkter och tjänster inom den offentliga sektorn (stat, kommu-&lt;br&gt;ner och landsting). Hjälpmedelsinstitutet föreslog i förslaget till hand-&lt;br&gt;lingsprogram för IT för funktionshindrade och äldre, att tillgänglighet för&lt;br&gt;funktionshindrade blir ett naturligt inslag i den offentliga sektorns upp-&lt;br&gt;handling av IT-utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statligt stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De handikappolitiska målen bör även komma till uttryck i de åtgärder&lt;br&gt;som finansieras med statligt stöd. I Danmark har regeringen inlett ett&lt;br&gt;arbete att föra in tillgänglighet i villkoren för olika statliga stöd. I Sverige&lt;br&gt;har Allmänna arvsfonden börjat ta in uppgifter om tillgänglighet vid&lt;br&gt;bedömningen av ansökningar om stöd till anläggningar, lokaler och&lt;br&gt;utrustning. Inom kulturområdet har Handikappombudsmannen föreslagit&lt;br&gt;att statsbidrag till kulturell verksamhet skall vara villkorat med krav på&lt;br&gt;att verksamheten bedrivs i lokaler som är tillgängliga. Regeringen avser&lt;br&gt;att se över om handikapperspektivet beaktas i villkoren för olika statliga&lt;br&gt;stöd, och då särskilt vad gäller tillgängligheten och vid behov skärpa&lt;br&gt;kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Samordningsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är kollektivt ansvarig för sina beslut. Regler om gemensam&lt;br&gt;beredning av regeringsärenden finns i instruktionen för Regeringskans-&lt;br&gt;liet. Där föreskrivs att ett ärende som rör flera departements verksam-&lt;br&gt;hetsområden skall handläggas inom det departement till vilket det huvud-&lt;br&gt;sakligen hör och därifrån beredas i samråd med övriga berörda statsråd.&lt;br&gt;Sedan år 1995 finns en statssekreterargrupp för beredning och samord-&lt;br&gt;ning av handikappfrågor inom Regeringskansliet. En statssekreterare i&lt;br&gt;Socialdepartementet är ordförande i gruppen. När gruppen inrättades an-&lt;br&gt;gavs syftet vara att fa till stånd en bättre samordning av handikappfrå-&lt;br&gt;gorna i Regeringskansliet, att markera handikappolitikens betydelse för&lt;br&gt;arbetet inom Regeringskansliet samt att utgöra ett forum för departe-&lt;br&gt;mentsövergripande dialog med handikapprörelsen. För att effektivisera&lt;br&gt;statssekreterargruppens arbete inrättades på försök år 1998 ett sekretariat&lt;br&gt;i Socialdepartementet. Regeringen avser att se över samordningsformema&lt;br&gt;för att ännu bättre tillgodose handikapperspektivet i beredningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat skall det övervägas om sekretariatet till statssekreterar-&lt;br&gt;gruppen skall permanentas. Regeringen avser även se över formerna för&lt;br&gt;hur handikapperspektivet tydligare skall beaktas i kommittéer och utred-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Sekretess hos Handikappombudsmannen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Förslaget om ändrad sekretess i verksam-&lt;br&gt;het hos Handikappombudsmannen bör beredas ytterligare innan rege-&lt;br&gt;ringen tar ställning till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning Utredningen om Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannens framtida förutsättningar och arbetsuppgifter lade fram&lt;br&gt;ett förslag om ändrad sekretess i verksamhet hos Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannen. Regeringen tog fasta på förslaget och presenterade i&lt;br&gt;lagrådsremissen även förändringar som gick utöver utredarens förslag.&lt;br&gt;Regeringen har tagit del av vad som anförts av Lagrådet och tagit intryck&lt;br&gt;därav. Förslaget bör beredas ytterligare innan regeringen tar ställning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett tillgängligare Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Offentlig miljö&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten och användbarheten&lt;br&gt;för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga bör vara&lt;br&gt;åtgärdade före utgången av år 2010 i befintliga lokaler dit allmän-&lt;br&gt;heten har tillträde och på befintliga allmänna platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Boverket bör ges i uppdrag att förtydliga de krav som nu finns i&lt;br&gt;plan- och bygglagen (1987:10), PBL på tillgänglighet i samband&lt;br&gt;med nybyggnad och ändring av allmänna platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Boverket bör under de närmaste åren prioritera frågor om tillgäng-&lt;br&gt;lighet för äldre och personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De lokala handikapporganisationernas möjlighet till samråd i plan-&lt;br&gt;och byggärenden bör ses över.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagstiftningen i Sverige innehåller sedan år 1966 bestäm-&lt;br&gt;melser om tillgänglighet för funktionshindrade. Successivt har bestäm-&lt;br&gt;melserna utökats till de krav som i dag ställs i plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), PBL och i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på&lt;br&gt;byggnadsverk m.m. (BVL). PBL:s krav innebär att alla nya tomter för&lt;br&gt;permanent bebyggelse och allmänna platser skall vara tillgängliga och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användbara för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. I&lt;br&gt;BVL ställs motsvarande krav på byggnadsverk. Vissa undantag gäller&lt;br&gt;dock för en- och tvåbostadshus, för bostadshus som har färre än tre&lt;br&gt;våningsplan och för arbetslokaler med hänsyn till verksamhetens art. Vid&lt;br&gt;ändring av byggnader skall i princip samma krav ställas, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och änd-&lt;br&gt;ringens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lägesbeskrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det befintliga lokalbeståndet dit allmänheten har tillträde (s.k. publika&lt;br&gt;eller offentliga lokaler) har ofta brister i fråga om tillgänglighet för funk-&lt;br&gt;tionshindrade. En undersökning som genomförts av Byggnadsarbetare-&lt;br&gt;förbundets avdelning i Stockholm (Byggettan) under perioden 1994-&lt;br&gt;1997 visar att mindre än hälften av de offentliga lokalerna har god&lt;br&gt;tillgänglighet i den meningen att entréerna har ramper. För kommersiella&lt;br&gt;lokaler är motsvarande siffra mellan 20 och 30 procent. Även i nya&lt;br&gt;lokaler är det vanligt att det förekommer brister, främst i utformningen av&lt;br&gt;detaljer. Det kan gälla t.ex. placeringen av dörröppnare och i&lt;br&gt;utformningen av toalettutrymmen. Färgsättningen kan vara illa vald med&lt;br&gt;hänsyn till synskadades behov av kontrast och belysningen kan vara&lt;br&gt;bristfällig. Avsaknad av teleslingor och dålig akustik skapar problem för&lt;br&gt;personer med nedsatt hörsel. Det förekommer också att tillgängligheten&lt;br&gt;uppfyller reglerna men i praktiken ändå inte fungerar bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flest hinder finns oftast i den yttre miljön. Trottoarkanter, trappor,&lt;br&gt;branta lutningar, nivåskillnader, markbeläggningens beskaffenhet samt&lt;br&gt;svårigheter för personer med nedsatt orienteringsförmåga att hitta rätt är&lt;br&gt;några av hindren. De ofta långa avstånden - bl.a. för att komma förbi&lt;br&gt;hindren - medverkar dessutom till att den fysiska ansträngningen blir&lt;br&gt;stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nyproduktionen av bostäder har tillgängligheten och användbarheten&lt;br&gt;blivit sämre under 1990-talet. Bostäder i flerfamiljshus byggda från&lt;br&gt;mitten av 1990-talet är i stor utsträckning sämre vad gäller tillgäng-&lt;br&gt;ligheten och därmed även svårare att bo i och besöka för personer med&lt;br&gt;nedsatt rörelseförmåga, hörsel eller syn än de som byggdes i början av&lt;br&gt;decenniet eller på 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen har i två rapporter (1996 och 1998) redovi-&lt;br&gt;sat tillgängligheten i kommunerna. Rapporterna visar att det finns brister&lt;br&gt;och att förändringarna mellan år 1996 och 1998 inte är särskilt påtagliga.&lt;br&gt;Skillnaderna mellan olika kommuner är stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare utredningar och initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om funktionshindrades behov av en bättre anpassad miljö har be-&lt;br&gt;lysts av flera utredningar under 1990-talet, bl.a. Handikapputredningen&lt;br&gt;(dir. 1988:53) och Plan- och byggutredningen (dir. 1992:104). Även&lt;br&gt;Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) behandlade i viss utsträckning den&lt;br&gt;fysiska tillgängligheten. Handikapputredningen föreslog i sitt betänkande&lt;br&gt;Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) bl.a. att bestämmelser om retroak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiva åtgärder i den befintliga byggda miljön skulle inforas i PBL. Lokaler&lt;br&gt;dit allmänheten har tillträde och allmänna platser skulle göras tillgängliga&lt;br&gt;inom en femton- respektive tioårsperiod. Plan- och byggutredningen hade&lt;br&gt;i uppdrag att bl.a. se över reglerna om tillgänglighet i PBL. I sitt betän-&lt;br&gt;kande Miljö- och fysisk planering (SOU 1994:35) redovisade&lt;br&gt;utredningen en omfattande analys av tillgängligheten och de vanligaste&lt;br&gt;bristerna. Utredningen konstaterade att det oftast är i gatumiljön som per-&lt;br&gt;soner med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga stöter på hinder. För&lt;br&gt;att lösa problemen föreslog utredningen att krav skulle införas i PBL med&lt;br&gt;innebörden att enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten och använd-&lt;br&gt;barheten skulle vara eliminerade inom en femårsperiod i befintliga&lt;br&gt;offentliga lokaler och på befintliga allmänna platser. Utredningen före-&lt;br&gt;slog också att mer preciserade krav på tillgänglighet skulle ställas i PBL&lt;br&gt;vid nybyggnad och ändring av allmänna platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Handikapputredningen och Plan- och byggutredningen drog såle-&lt;br&gt;des slutsatsen att åtgärder borde vidtas utöver vad som följer av såväl&lt;br&gt;nuvarande förbättringstakt som nuvarande bestämmelser for nybyggnads-&lt;br&gt;och ändringsverksamhet, om samhällets mål skall kunna nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna hade inga principiella erinringar mot Plan- och&lt;br&gt;byggutredningens överväganden och förslag. Däremot uttryckte vissa&lt;br&gt;remissinstanser, framför allt kommunerna, tveksamhet om möjligheterna&lt;br&gt;att fa en tillräckligt tydlig lagstiftning samt oro för kostnaderna. Någon&lt;br&gt;närmare analys av kostnadskonsekvensema hade nämligen inte gjorts av&lt;br&gt;utredningen. Plan- och byggutredningen gjorde den bedömningen att om&lt;br&gt;åtgärderna vidtas i samband med det ordinarie underhålls- och förbätt-&lt;br&gt;ringsarbetet torde kostnaderna i de flesta fall bli förhållandevis begrän-&lt;br&gt;sade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och byggutredningens förslag behandlades i propositionen&lt;br&gt;Kommunal översiktsplanering enligt plan- och bygglagen m.m. (prop.&lt;br&gt;1994/95:230). Regeringen uttalade i propositionen att den delade utred-&lt;br&gt;ningens uppfattning att tillgängligheten till offentliga lokaler och på all-&lt;br&gt;männa platser borde förbättras i snabbare takt. Regeringen gjorde dock&lt;br&gt;den bedömningen att innebörden av &amp;quot;enkla åtgärder&amp;quot; borde förtydligas&lt;br&gt;och kostnadskonsekvensema belysas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i maj 1995 Boverket i uppdrag att belysa kostnadskon-&lt;br&gt;sekvensema av utredningens förslag. Uppdraget redovisades i rapporten&lt;br&gt;Tillgänglighet i den offentliga miljön (1996:8). I rapporten konstaterar&lt;br&gt;Boverket att det finns ett stort antal åtgärder som är enkla och relativt&lt;br&gt;billiga att genomföra. Om åtgärderna dessutom genomförs i samband&lt;br&gt;med underhållsarbeten borde kostnaderna kunna minskas ytterligare. Bo-&lt;br&gt;verket föreslår i rapporten att kommunerna skall utarbeta åtgärdsplaner.&lt;br&gt;Därigenom skulle åtgärderna kunna vidtas på ett mer planmässigt och&lt;br&gt;kostnadseffektivt sätt. Genom en indelning i åtgärdsnivåer kan en inbör-&lt;br&gt;des prioritering göras och därigenom erhålls en bättre handlingsbered-&lt;br&gt;skap. Det blir också möjligt att koppla olika kravnivåer till olika tids-&lt;br&gt;perspektiv. En sådan åtgärdsplan kan, enligt Boverket, med fördel kopp-&lt;br&gt;las till den kommunala översiktsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1997 fick Boverket i uppdrag att genomföra en inventering av&lt;br&gt;vidtagna och planerade åtgärder for att förbättra tillgängligheten i offent-&lt;br&gt;liga lokaler och på allmänna platser. Syftet med uppdraget var ge en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättre bild av i vilken takt tillgänglighetsskapande åtgärder vidtas och&lt;br&gt;inom vilken tidsram enkelt åtgärdade hinder kan tänkas vara eliminerade.&lt;br&gt;Uppdraget redovisades i en rapport i februari 1998. Studien visar att&lt;br&gt;många kommuner kommit långt i arbetet med att förbättra tillgänglighe-&lt;br&gt;ten i den offentliga miljön men att det samtidigt är stora skillnader mellan&lt;br&gt;kommunerna. Av rapporten framgår också att det är svårt att bedöma när&lt;br&gt;enkelt åtgärdade hinder kan antas vara eliminerade med nuvarande för-&lt;br&gt;bättringstakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighet i bostäder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning att alla skall ges möjlighet att delta i samhälls-&lt;br&gt;livet på lika villkor innebär också att det skall finnas ett sådant utbud av&lt;br&gt;bostäder så att var och en i rimlig utsträckning kan välja bostad och bo-&lt;br&gt;stadsort utan begränsningar med hänsyn till eventuella funktionshinder&lt;br&gt;samt att man skall kunna bo kvar i sin invanda miljö även efter sjukdom&lt;br&gt;eller skada. Det är emellertid inte realistiskt eller ekonomiskt möjligt att&lt;br&gt;på kort sikt bygga om alla bostäder så att de kan besökas eller bebos av&lt;br&gt;personer med funktionshinder. En målsättning är dock att flertalet bostä-&lt;br&gt;der på längre sikt skall vara tillgängliga. Tillgänglighet och användbarhet&lt;br&gt;i nyproduktionen av bostäder måste upprätthållas. I avsnitt 7.8 (Bostads-&lt;br&gt;anpassningsbidrag) behandlas frågor om bidrag för att anpassa bostaden&lt;br&gt;till den enskildes behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighet på allmänna platser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Takten i arbetet med att förbättra tillgängligheten på allmänna platser och&lt;br&gt;i offentliga lokaler behöver nu öka. Plan- och byggutredningens förslag&lt;br&gt;om att det i PBL skulle föras in en bestämmelse med retroaktiva krav på&lt;br&gt;s.k. enkelt åtgärdade hinder i befintliga lokaler och på allmänna platser&lt;br&gt;bör därför med vissa ändringar genomföras. På så sätt kommer tillgäng-&lt;br&gt;ligheten att kunna förbättras betydligt. För mindre näringsidkare bör dock&lt;br&gt;undantag kunna medges om konsekvenserna för verksamheten skulle bli&lt;br&gt;orimliga. Undantag måste även kunna medges för miljöer där en varsam&lt;br&gt;helhetssyn erfordras. Kulturhistoriska, miljömässiga eller konstnärliga&lt;br&gt;värden måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer precisa krav bör också ställas i samband med nybyggnad och änd-&lt;br&gt;ring av allmänna platser. Det innebär att det i samband med nyanläggning&lt;br&gt;eller ombyggnad av sådana platser görs tydligare vad som skall betraktas&lt;br&gt;som tillfredsställande tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att tillgodose krav på tillgänglighet i befintliga miljöer är förenat med&lt;br&gt;såväl kostnader som vinster. Kostnadsnivån är emellertid helt beroende&lt;br&gt;av förutsättningarna och val av åtgärder. Som framgått ovan påverkas&lt;br&gt;kostnaderna också av i vad mån åtgärderna vidtas i samband med andra&lt;br&gt;planerade underhålls- och förbättringsarbeten eller samordnas med åt-&lt;br&gt;gärdsplaner och program för andra sektorer och verksamhetsområden. En&lt;br&gt;bedömning av de sammantagna kostnaderna för kommunsektorn blir så-&lt;br&gt;ledes mycket osäker. Att beräkna de samhällsekonomiska kostnaderna är&lt;br&gt;också mycket svårt, då även kostnaden för att inte genomföra förslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste beaktas. Ökad tillgänglighet kan minska behovet av insatser som&lt;br&gt;hemtjänst och göra det möjligt för en person att i högre grad klara sig på&lt;br&gt;egen hand. För butiker, restauranger och andra delar av näringslivet kan&lt;br&gt;ökad tillgänglighet leda till ökat antal kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsperspektivet är av avgörande betydelse i sammanhanget. Handi-&lt;br&gt;kapputredningens förslag innebar att all gatumiljö och alla lokaler dit&lt;br&gt;allmänheten äger tillträde skall göras tillgängliga inom 15 år. Plan- och&lt;br&gt;byggutredningen föreslog att de s.k. enkelt åtgärdade hindren på sådana&lt;br&gt;platser och i motsvarande lokaler skall vara eliminerade inom fem år.&lt;br&gt;Regeringen gör bedömningen att en tioårsperiod utgör en lämplig tidsram&lt;br&gt;för att planera, samordna, prioritera och välja de mest kostnadseffekti va&lt;br&gt;lösningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att under hösten år 2000 återkomma till riksdagen&lt;br&gt;med förslag med den inriktning som redovisats ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyproduktion av bostäder och lokaler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har ett nytt system för subventioner till bostadsbyggan-&lt;br&gt;det införts, byggreglerna har funktionsanpassats, byggandets offentliga&lt;br&gt;kontrollsystem har lagts om och vissa regleringar har avvecklats. Bygg-&lt;br&gt;herrens ansvar har förtydligats. Som tidigare nämnts har under samma&lt;br&gt;tidsperiod tillgängligheten och användbarheten blivit sämre i nyproduk-&lt;br&gt;tionen jämfört med tidigare. Bland de uppgifter som Boverket skall prio-&lt;br&gt;ritera under de närmaste åren ingår därför tillgängligheten för äldre och&lt;br&gt;personer med funktionshinder och hur dessa frågor handläggs i byggpro-&lt;br&gt;cessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighetsprogram och samrådsförfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den tidigare nämnda propositionen (prop. 1994/95:230) betonade rege-&lt;br&gt;ringen vikten av att kommunerna upprättar tillgänglighetsprogram. I ett&lt;br&gt;sådant program, som bör ingå som en del i översiktsplanen, kan riktlinjer&lt;br&gt;ges för hur funktionshindrades villkor i kommunen kan förbättras. Rege-&lt;br&gt;ringen vill framhålla att sådana tillgänglighetsprogram bör upprättas i&lt;br&gt;varje kommun. De bör kopplas till översiktsplanen, men bör också kunna&lt;br&gt;utgöra separata program. Detaljplaner skall i princip grundas på program.&lt;br&gt;Dessa bör enligt regeringens uppfattning också behandla frågor om till-&lt;br&gt;gänglighet. Boverket har i ovan nämnda rapport visat att i de kommuner&lt;br&gt;där man utarbetat sådana program går förbättringsarbetet väsentligt for-&lt;br&gt;tare än där program saknas. Handikappombudsmannen bör fa i uppdrag&lt;br&gt;att till regeringen rapportera vilka kommuner som har respektive saknar&lt;br&gt;tillgänglighetsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapporganisationerna bör vara en aktiv samrådspart när pro-&lt;br&gt;grammen utarbetas och följs upp. Regeringen anser också att det är vik-&lt;br&gt;tigt att ta reda på om handikapporganisationerna på orten kan ges bättre&lt;br&gt;möjligheter att lämna synpunkter på planer och ny- och ombyggnader.&lt;br&gt;Därigenom skulle många fel och brister kunna förebyggas och framtida&lt;br&gt;kostnader för åtgärder i efterhand undvikas. Från handikapporganisatio-&lt;br&gt;nernas sida har framförts att man oftast kommer in för sent i processen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dvs. när besluten i praktiken redan är fattade. Möjligheterna att bevaka&lt;br&gt;och påverka frågorna blir därigenom ytterst begränsade. Det finns av&lt;br&gt;dessa skäl anledning att utvärdera de nuvarande formerna för samråd.&lt;br&gt;Regeringen avser att ge Boverket i uppdrag att göra en sådan utvärdering&lt;br&gt;och då samtidigt studera möjligheterna att utveckla formerna för bru-&lt;br&gt;karmedverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det skall vara möjligt att nå målen om en tillgänglig yttre miljö&lt;br&gt;måste åtgärder för ökad tillgänglighet i bebyggelsen samordnas med mot-&lt;br&gt;svarande arbete med anpassningen av kollektivtransportsystemet. Som&lt;br&gt;framgår av avsnitt 7.5 avser regeringen ge Boverket i uppdrag att i sam-&lt;br&gt;arbete med Vägverket m.fl. överväga former och metoder för lokala till-&lt;br&gt;gänglighetsprogram som omfattar både bebyggelse och trafik.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Nationellt tillgänglighetscenter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör skapas ett nationellt center med&lt;br&gt;uppgift att vara ett nationellt rådgivande organ i frågor om tillgänglig-&lt;br&gt;het. Arbetet med att driva på utvecklingen att göra samhället tillgäng-&lt;br&gt;ligt bör koncentreras till kunskapsuppbyggnad, rådgivning, utveckling&lt;br&gt;och samverkan. Handikappombudsmannen bör ges ökade resurser för&lt;br&gt;att kunna fullgöra dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nationellt tillgänglighetscenter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i denna proposition att inriktningen på det handi-&lt;br&gt;kappolitiska arbetet bl.a. skall vara att identifiera och undanröja hinder&lt;br&gt;för funktionshindrade medborgares möjligheter till full delaktighet i sam-&lt;br&gt;hället. En rad åtgärder skall tydliggöra myndigheternas ansvar för att be-&lt;br&gt;akta handikappaspektema i sin verksamhet och göra den tillgänglig för&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Sektorsmyndigheter föreslås få ansvar för&lt;br&gt;att inom sin sektor bevaka de handikappolitiska aspekterna, trygga till-&lt;br&gt;gängligheten inom området och arbeta för att de handikappolitiska målen&lt;br&gt;uppfylls. I arbetet med att utveckla tillgängligheten behöver bl.a. de stat-&lt;br&gt;liga myndigheterna råd och stöd för att kunna leva upp till sitt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas emellertid - både bland offentliga och privata organ - en&lt;br&gt;djupare kunskap om vilken betydelse tillgängligheten har för personer&lt;br&gt;med funktionshinder. Det saknas också samlad kunskap om metoder att&lt;br&gt;uppnå god tillgänglighet, kunskapsutveckling, exempel på bra lösningar,&lt;br&gt;information m.m. Utifrån ett omfattande behov av åtgärder och de många&lt;br&gt;aktörerna inom området, finns behov av såväl en ökad samordning av&lt;br&gt;befintliga resurser som en förstärkning av de samlade resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central statlig myndighet bör ges en samordnande, stödjande, rådgi-&lt;br&gt;vande och pådrivande roll i arbetet för att göra samhället tillgängligt. En-&lt;br&gt;ligt regeringens bedömning är Handikappombudsmannen en lämplig&lt;br&gt;myndighet för dessa uppgifter. Vid sidan av de uppgifter Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen nu har bör därför en framtida viktig uppgift vara att utgöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett nationellt tillgänglighetscenter. Handikappombudsmannen arbetar Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;bl.a. med diskrimineringsfrågor och bristande tillgänglighet kan i vissa&lt;br&gt;sammanhang betraktas som diskriminering. Lagstiftningen i en del län-&lt;br&gt;der, t.ex. USA med Americans with Disability Act (ADA) bygger på&lt;br&gt;detta synsätt. Handikappombudsmannen arbetar redan i viss utsträckning&lt;br&gt;med tillgänglighetsfrågor ur detta perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen har kontakter med myndigheter och kom-&lt;br&gt;muner i deras tillgänglighetsarbete. Ett exempel är den undersökning som&lt;br&gt;Handikappombudsmannen åren 1996 och 1998 gjorde av hur FN:s stan-&lt;br&gt;dardregler efterlevdes i kommunerna och om de hade ett handikappoli-&lt;br&gt;tiskt handlingsprogram. Ett annat exempel är en kommunhandbok om hur&lt;br&gt;man skapar ett tillgängligare samhälle som Handikappombudsmannen&lt;br&gt;framställt. För många myndigheter och andra kan sannolikt metoder och&lt;br&gt;dokument, utarbetade av Handikappombudsmannen, komma att utgöra&lt;br&gt;värdefulla underlag för inventering och utveckling av tillgängligheten i&lt;br&gt;den egna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga uppgifter för Handikappombudsmannen blir att driva på och&lt;br&gt;följa myndigheters, kommuners och andra organs utveckling inom till-&lt;br&gt;gänglighetsområdet, att bygga upp, utveckla och förmedla kunskap, ge&lt;br&gt;råd och samarbeta med berörda aktörer. Viktiga målgrupper för denna&lt;br&gt;verksamhet är även näringsidkare, byggherrar och yrkesgrupper som&lt;br&gt;arkitekter m.fl. Handikappombudsmannen bör även kunna stödja&lt;br&gt;forskning och andra utvecklingsinsatser inom tillgänglighetsområdet. I&lt;br&gt;arbetet skall Handikappombudsmannen ha nära kontakter med&lt;br&gt;handikapporganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett starkt samband mellan hjälpmedel och tillgänglighet.&lt;br&gt;Detta är bl.a. skälet till att det inom Hjälpmedelsinstitutet (HI) under&lt;br&gt;många år har byggts upp en stor erfarenhet och kompetens när det gäller&lt;br&gt;tillgänglighet till fysisk miljö, produkter och tjänster, inklusive IT-områ-&lt;br&gt;det. HI utarbetar faktamaterial och guidelines, deltar i standardisering-&lt;br&gt;arbete, informerar samt ger råd och stöd. Till arbetet är knutet en refe-&lt;br&gt;rensgrupp med representanter från berörda myndigheter, brukarorganisa-&lt;br&gt;tioner och forskare. Påverkan sker även genom medverkan i ett stort antal&lt;br&gt;referensgrupper. HI:s erfarenhet och kompetens inom området bör tas&lt;br&gt;tillvara i det nya tillgänglighetscentrets verksamhet. HI:s roll förändras&lt;br&gt;inte av Handikappombudsmannens vidgade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden där tillgänglighetsfrågoma kommer att ha hög aktualitet är&lt;br&gt;t.ex. inom arkitektur, formgivning och design. Regeringen har nyligen&lt;br&gt;presenterat ett nationellt handlingsprogram i syfte att fa en samlad politik&lt;br&gt;på området (Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, form-&lt;br&gt;givning och design, prop. 1997/98:117). Många myndigheter är involve-&lt;br&gt;rade i arbetet med anknytning till handlingsprogrammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardiseringsarbetet inom framförallt informationsteknik och tele-&lt;br&gt;kommunikation utgör ett annat viktigt utvecklingsområde när det gäller&lt;br&gt;tillgänglighet. I detta arbete är det viktigt att delta i internationella stan-&lt;br&gt;dardiseringsgrupper. I arbetet deltar en rad berörda myndigheter, produ-&lt;br&gt;center och företrädare för andra organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen bör fa utökade resurser för att kunna full-&lt;br&gt;göra uppgiften med att bygga upp och driva ett nationellt tillgänglig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetscenter. Information är ett viktigt instrument i detta arbete. Väsentliga&lt;br&gt;resurser bör därför satsas på information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att prioriteringar av tillgänglighetsfrågor&lt;br&gt;hos Handikappombudsmannen inte innebär att någon myndighet, kom-&lt;br&gt;mun, del av näringslivet, etc. ffitas från sitt ansvar att införliva handi-&lt;br&gt;kappaspektema och kunnandet inom sin egen verksamhet. Varje berörd&lt;br&gt;aktör skall nu liksom i framtiden svara för den del av insatserna som lig-&lt;br&gt;ger inom dennes normala ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighetscenter i andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från bl.a. USA med lång tradition av tillgänglighetslag-&lt;br&gt;stiftning bekräftar att det finns ett stort behov hos myndigheter, närings-&lt;br&gt;idkare, kommuner och andra att fa råd och tips om hur en god tillgäng-&lt;br&gt;lighet kan åstadkommas på ett bra och billigt sätt. Regeringen vill också&lt;br&gt;erinra om att det på olika håll i världen och särskilt i Norden har inrättats&lt;br&gt;särskilda centrer för tillgänglighetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark beslutades år 1995 om ett tvärministeriellt handicapudvalg&lt;br&gt;(kommitté) med representanter från åtta ministerier. Udvalget utarbetade&lt;br&gt;en handlingsplan Tillgänglighed for alle - handlingsplan for de handi-&lt;br&gt;cappades adgang till det fysiske miljö. Det danska centret för tillgänglig-&lt;br&gt;het är ett resultat av denna nya inriktning. Centrets primära uppdrag är att&lt;br&gt;sätta igång och genomföra aktiviteter som syftar till att bygga upp och&lt;br&gt;förmedla kunskap om tillgänglighet, bl.a. genom utvecklingsprojekt,&lt;br&gt;konsulentrådgivning, informationsservice och undervisning. En viktig del&lt;br&gt;i arbetet är att bygga upp nätverk och att skapa samarbete mellan fack-&lt;br&gt;folk, brukarorganisationer och andra viktiga intressenter. I det externa&lt;br&gt;informationsarbetet är tidskriften Magasinet Tillgängelighed for alle ett&lt;br&gt;viktigt instrument. Det sänds ut till arkitekter, byggentreprenörer, kom-&lt;br&gt;muner och andra aktörer på byggområdet. Organisatoriskt är centret en&lt;br&gt;del av det danska Hjälpmedelsinstitutet men verkar självständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det norska Delta-senteret är ett kompetenscentrum och står för delta-&lt;br&gt;gelse och tilgjengelighet for alle. Det bedrivs som projekt och målen är&lt;br&gt;bl.a. att centret ska vara pådrivande och bidra till anpassningen av miljön.&lt;br&gt;Särskilda arbetsområden är arbete, byggnation, transporter, informa-&lt;br&gt;tionsteknik och telekommunikationer. Centrets arbete skall bygga på&lt;br&gt;principen om Design för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I USA finns sedan år 1973 en särskild myndighet för tillgänglighets-&lt;br&gt;frågor, the Architectural and Transportation Barriers Compliance Board.&lt;br&gt;Myndigheten utfärdar minimiriktlinjer för standarder för ett antal lagar,&lt;br&gt;bl.a. The Americans with Disabilities Act (ADA). I USA gäller bland&lt;br&gt;annat sedan 1968 att byggnader finansierade med statliga medel skall&lt;br&gt;vara tillgängliga. Myndigheten erbjuder även utbildning och rådgivning&lt;br&gt;för enskilda, företag och organisationer om tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Design för alla&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konceptet Design för alla bör genomsyra&lt;br&gt;statens arbete inom arkitektur, formgivning och design.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Inom arkitektur och formgivning har konceptet Design för&lt;br&gt;alla fått ökad uppmärksamhet de senaste åren. Svenska begrepp som&lt;br&gt;ibland används synonymt i det här sammanhanget är tillgänglighet och&lt;br&gt;användbarhet, brukbarhet samt Universal design. Begreppet Design för&lt;br&gt;alla innefattar såväl vision som mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudbudskapet i konceptet Design för alla är att produkter som&lt;br&gt;bruksföremål, byggnader, inomhus- och utomhusmiljöer samt IT-pro-&lt;br&gt;dukter och tjänster bör vara tillgängliga och användbara för alla männi-&lt;br&gt;skor så långt detta över huvud taget är möjligt. Intentionerna med den&lt;br&gt;nuvarande lagstiftningen på byggområdet är att generella krav på till-&lt;br&gt;gänglighet och användbarhet skall tillgodoses för att minska behovet av&lt;br&gt;särlösningar och underlätta för de individuella anpassningar som kan be-&lt;br&gt;hövas t.ex. i bostaden. För utformning av produkter och IT finns ingen&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare redovisat ett handlingsprogram för arkitektur,&lt;br&gt;formgivning och design (prop. 1997/98:117, bet. 1997/98:KrUl4, rskr.&lt;br&gt;1997/98:225). Det var första initiativet för att få en samlad politik inom&lt;br&gt;området. I propositionen fastlades målen för statens engagemang inom&lt;br&gt;området. I Regeringskansliet har inrättats en särskild arbetsgrupp för&lt;br&gt;arkitektur, formgivning och design. Här ingår företrädare för Utrikes-&lt;br&gt;departementet, Socialdepartementet, Finansdepartementet, Utbildnings-&lt;br&gt;departementet, Jordbruksdepartementet, Kulturdepartementet, Närings-&lt;br&gt;departementet och Miljödepartementet. Arbetsgruppen leds av Kultur-&lt;br&gt;departementet och i uppdraget ingår bl.a. att driva arbetet med genomfö-&lt;br&gt;randet av handlingsprogrammet för arkitektur, formgivning och design&lt;br&gt;samt att verka för ett samspelt statligt agerande på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att regeringen lade fram handlingsprogrammet för&lt;br&gt;arkitektur, formgivning och design föreslogs vissa lagändringar så att det&lt;br&gt;tydligt framgår att estetiska värden skall beaktas och tas tillvara vid ut-&lt;br&gt;formningen av den byggda miljön. Vissa remissinstanser befarade att&lt;br&gt;lagändringarna skulle kunna motverka ökad tillgänglighet och använd-&lt;br&gt;barhet för personer med funktionshinder. Regeringen framhöll då att kra-&lt;br&gt;vet på tillgänglighet är ett starkt allmänt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen gör i denna proposi-&lt;br&gt;tion bedömningen att statens engagemang i arkitektur, formgivning och&lt;br&gt;design skall förtydligas när det gäller frågor om tillgänglighet. Konceptet&lt;br&gt;Design för alla bör genomsyra statens arbete inom arkitektur, formgiv-&lt;br&gt;ning och design. Regeringskansliets arbetsgrupp för arkitektur, formgiv-&lt;br&gt;ning och design kommer att särskilt bevaka detta område. Myndigheterna&lt;br&gt;har engagerats och landets handikapporganisationer har inbjudits att delta&lt;br&gt;med verksamheter inom ramen för Arkitekturåret 2001. Vidare kommer&lt;br&gt;vissa särskilda verksamheter att genomföras för att ge ökad uppmärk-&lt;br&gt;samhet åt tillgänglighetsaspekter och god gestaltning i befintliga miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet Design för alla avser inte en begränsad grupp personer. Ex-&lt;br&gt;empelvis är en buss med lågentré inte bra enbart för personer med rörel-&lt;br&gt;sehinder utan även för t.ex. passagerare med barnvagn. Design för alla är&lt;br&gt;ett viktigt begrepp inte minst i ljuset av det ökande antalet äldre i befolk-&lt;br&gt;ningen vilka i hög utsträckning bor i vanliga lägenheter. En tillgänglig&lt;br&gt;miljö och tillgängliga produkter ökar möjligheterna att klara det dagliga&lt;br&gt;livet på egen hand. Behovet av särskild anpassning i efterhand och av&lt;br&gt;särskilda insatser, t.ex. hemtjänst och färdtjänst, kan minska med ökad&lt;br&gt;generell tillgänglighet. Man bör alltid sträva efter lösningar som är till-&lt;br&gt;gängliga för så många som möjligt, inte minst när det gäller byggnader&lt;br&gt;och fysisk miljö. Att göra den generella miljön, individuella åtgärder och&lt;br&gt;särskilda produkter för funktionshindrade estetiskt tilltalande bör ses som&lt;br&gt;en utmaning för arkitekter och formgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i olika sammanhang framförts synpunkter, framför allt från&lt;br&gt;handikapporganisationer, att det finns behov av att i utbildning och fort-&lt;br&gt;bildning för yrkesgrupper som på olika sätt medverkar till att utforma vår&lt;br&gt;fysiska miljö och produkter öka inslagen av Design för alla, liksom andra&lt;br&gt;aspekter av tillgänglighet och användbarhet. Regeringen avser att ge ett&lt;br&gt;uppdrag till Högskoleverket att se över i vilken omfattning och på vilket&lt;br&gt;sätt sådana kunskaper är en del av och genomsyrar innehållet i bl.a. arki-&lt;br&gt;tekt- och designutbildningarna i högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Kommunikationer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Tillgängligheten till transportsystemet bör fortlöpande förbättras&lt;br&gt;och beaktas vid all planering och upphandling av infrastruktur,&lt;br&gt;färdmedel, trafik och övriga tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetet bör ha som mål att kollektivtrafiken bör vara tillgänglig för&lt;br&gt;funktionshindrade senast år 2010. Med detta mål som utgångspunkt&lt;br&gt;skall en trafikslagsövergripande planering genomföras, där kollek-&lt;br&gt;tivtrafik med stort utbud och resande prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Gällande föreskrifter om tillgänglighet för funktionshindrade till&lt;br&gt;färdmedel inom olika trafikslag bör ses över och skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen från 1970-talet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan mitten av 1970-talet har en rad utredningar och utvärderingar&lt;br&gt;gjorts, betänkanden lagts fram och lagar ändrats, allt i syfte att förbättra&lt;br&gt;funktionshindrades möjligheter att nyttja transportsystemet. I 1979 års&lt;br&gt;trafikpolitiska beslut slog riksdagen fast att trafikpolitiken skall tillför-&lt;br&gt;säkra medborgarna en tillfredsställande transportförsörjning (prop.&lt;br&gt;1978/79:99, bet. 1978/79:TU18, rskr. 1978/79:419). Som en följd av be-&lt;br&gt;slutet utfärdades lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik.&lt;br&gt;Enligt lagen skall kollektivtrafiken, vid planering och genomförande,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anpassas med hänsyn till resenärer med funktionshinder. Färdmedel skall&lt;br&gt;så långt möjligt vara lämpade för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1988 års trafikpolitiska beslut förordades en helhetssyn på samhällets&lt;br&gt;olika insatser, som kommunal färdtjänst, bilstöd, handikappanpassning av&lt;br&gt;kollektivtrafik m.m. (prop. 1987/88:50, bet. 1987/88:TU15, rskr.&lt;br&gt;1987/88: 201). Strävan var att ge funktionshindrade och äldre ökad frihet&lt;br&gt;vid val av färdmedel samtidigt som det konstaterades att detta inte var&lt;br&gt;möjligt förrän kollektivtrafiken på ett bättre sätt motsvarade dessa grup-&lt;br&gt;pers behov. Lagen om handikappanpassad kollektivtrafik ändrades så att&lt;br&gt;även fordon i beställnings-, turist- och fardtjänsttrafik omfattades. Vidare&lt;br&gt;inrättades ett statligt engångsstöd på femtio miljoner kronor till investe-&lt;br&gt;ringar för ökad handikappanpassning av befintliga fordon och terminaler.&lt;br&gt;Anslaget administrerades av dåvarande Transportrådet, som även hade&lt;br&gt;till uppgift att följa upp och verka för en ökad samordning av anpass-&lt;br&gt;ningsarbetet. Transportrådet meddelade vidare föreskrifter om utform-&lt;br&gt;ning av flertalet färdmedel under 1980-talet. Terminalers utformning&lt;br&gt;reglerades genom plan- och bygglagen (1987:10) och de föreskrifter som&lt;br&gt;Boverket utfärdade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har riksdagen fattat ytterligare beslut av betydelse för&lt;br&gt;arbetet med tillgänglighet för funktionshindrade, bl.a. att Vägverket inom&lt;br&gt;ramen för sitt sektorsansvar bör verka för att hänsyn tas till funktions-&lt;br&gt;hindrades behov inom hela vägtransportsystemet (prop. 1995/96:131, bet.&lt;br&gt;1995/96:TU18, rskr. 1995/96:231). Vidare gavs Kommunikationsforsk-&lt;br&gt;ningsberedningen resurser till forsknings-, utvecklings- och demonstra-&lt;br&gt;tionsverksamhet om kollektiv persontrafik och samhällsbetalda resor i det&lt;br&gt;forskningspolitiska beslutet (prop. 1996/97:5, bet. 1996/97:UbU3, rskr.&lt;br&gt;1996/97:99).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för riksdagens beslut om riktlinjer för inriktningen av&lt;br&gt;trafikens infrastruktur för perioden 1998-2007 (prop,1996/97:53,&lt;br&gt;bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97:174) avsattes 1,5 miljarder kronor i stats-&lt;br&gt;bidrag fr.o.m. år 1998 t.o.m. år 2002 till anpassning av kollektivtrafiken&lt;br&gt;och den fysiska miljön till funktionshindrades förutsättningar. Statsbidra-&lt;br&gt;get far användas till fordon, terminaler, hållplatsanläggningar och andra&lt;br&gt;anläggningar i anslutning till dessa. Medlen kan också användas för in-&lt;br&gt;formation om resemöjligheter och annan information, som underlättar&lt;br&gt;funktionshindrades resor. Åtgärderna skall vara mer långtgående än vad&lt;br&gt;som följer av de föreskrifter som Vägverket har meddelat om handi-&lt;br&gt;kappanpassad kollektivtrafik, eller de krav i fråga om tillgänglighet, som&lt;br&gt;kan ställas med stöd av plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut om Mer tillgänglig kollektivtrafik (prop.&lt;br&gt;1996/97:115, bet,1997/98:TU3, rskr. 1997/98:10) innebar bl.a. att i den&lt;br&gt;nya lagen (1997:734) om ansvar för viss kollektivtrafik infördes även ett&lt;br&gt;ansvar för trafikhuvudmannen att verka för anpassning av kollektivtrafi-&lt;br&gt;ken till funktionshindrade. Vidare stiftades en lag (1997:736) om färd-&lt;br&gt;tjänst samt en lag (1997:735) om riksfardtjänst. Lagarna ger kommuner&lt;br&gt;och landsting möjlighet att hantera såväl färdtjänst, riksfardtjänst som&lt;br&gt;lokal och regional kollektivtrafik genom trafikhuvudmannen i länet. Av-&lt;br&gt;sikten var att skapa en drivkraft för samordning och handikappanpass-&lt;br&gt;ning av kollektivtrafiken. Färdtjänsten skall i fortsättningen i första hand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betraktas som en transportform istället för en bidragsfråga. Riksdagen&lt;br&gt;beslöt även att handikappolitiken på transportområdet skall utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (prop. 1997/98:56) Transportpolitik för en hållbar ut-&lt;br&gt;veckling uttalade regeringen att ytterligare åtgärder krävs för att anpassa&lt;br&gt;transportsystemet till barns, äldres och funktionshindrades behov av till-&lt;br&gt;gänglighet, säkerhet och god miljö. En anpassning av kollektivtrafiken&lt;br&gt;till funktionshindrades behov bör vara ett självklart inslag i en ökad&lt;br&gt;kundorientering av kollektivtrafiken. Varje del i resekedjan måste vara&lt;br&gt;tillgänglig för att funktionshindrade skall kunna resa. Regeringen under-&lt;br&gt;strök betydelsen av en samordning mellan olika trafikslag och trafik-&lt;br&gt;former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anförde vidare att trafikverken i samverkan med övriga be-&lt;br&gt;rörda aktörer bör formulera mål och åtgärdsplaner för, samt göra årliga&lt;br&gt;uppföljningar av anpassningen av transportsystemet till funktionshind-&lt;br&gt;rade. Gällande föreskrifter från år 1985 om handikappanpassning av kol-&lt;br&gt;lektiva färdmedel bör ses över. Perspektivet bör vidgas från fokusering&lt;br&gt;på fordon till att omfatta hela transportsystemet och dess närmiljö. Väg-&lt;br&gt;verket bör samordna detta arbete med övriga trafikverk samt med Bover-&lt;br&gt;ket. Regeringen pekade vidare på behovet av ytterligare åtgärder, inte&lt;br&gt;minst på den interregionala kollektivtrafikens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagens beslut (bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266) om&lt;br&gt;den sist nämnda propositionen beslöts även att en ny myndighet, Rikstra-&lt;br&gt;fiken, skulle inrättas den 1 juli 1999. Myndigheten skall från ett kund-&lt;br&gt;orienterat perspektiv verka för ett samordnat kollektivtrafiksystem. Inom&lt;br&gt;ramen för denna uppgift skall Rikstrafiken verka för att anpassningen av&lt;br&gt;kollektiva färdmedel till funktionshindrades behov samordnas mellan&lt;br&gt;samtliga trafikslag. Denna uppgift låg tidigare på Vägverket. Rikstrafiken&lt;br&gt;har även fatt i uppdrag att klarlägga hur ansvaret för arbetet med att an-&lt;br&gt;passa kollektivtrafiken till funktionshindrade skall fördelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndet inom transportsektorn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anfördes i propositionen Mer tillgänglig kollek-&lt;br&gt;tivtrafik gav Regeringen den 19 november 1998 Vägverket, Statens järn-&lt;br&gt;vägar, Banverket, Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket&lt;br&gt;och Luftfartsverket i uppdrag att genomföra en utvärdering av&lt;br&gt;handikappolitiken inom transportområdet. Utvärderingen skall inkludera&lt;br&gt;samtliga trafikslag och transportformer, särskilt kollektivtrafik och färd-&lt;br&gt;tjänst. En nulägesredovisning och plan för fortsatt utvärderingsarbete&lt;br&gt;redovisades till regeringen den 30 april 1999. Uppdragstagarna drar i&lt;br&gt;redovisningen slutsatsen att de utvärderingar, som genomförts t.o.m. år&lt;br&gt;1993 visar att anpassningen av transportsystemet till funktionshindrades&lt;br&gt;behov och önskemål, trots stora ansträngningar, varit bristfällig och lång-&lt;br&gt;sam. Man konstaterar dock att medvetenhet och kunskap om tillgänglig-&lt;br&gt;hetsfrågor har ökat på 1990-talet, framför allt på kollektivtrafikområdet,&lt;br&gt;och att dessa frågor successivt integreras i trafikverkens normala verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgängligheten till flyget för funktionshindrade utvecklas inom ramen&lt;br&gt;för en allmän strävan att öka bekvämligheten för alla resenärer. Särskilda&lt;br&gt;satsningar enbart för funktionshindrade görs inte i någon större omfatt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Problem orsakade av bristfällig teknik övervinns istället genom&lt;br&gt;personlig service. Resenärer med funktionshinder kan uppfatta tillfälliga&lt;br&gt;lösningar som diskriminerande. Handikapporganisationerna har pekat på&lt;br&gt;det obehag och de risker som tillfälliga lösningar eller okunnig personal&lt;br&gt;kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftfartsverket kartlägger nu möjligheterna for funktionshindrade att&lt;br&gt;resa med flyg. Ett besvärligt problem är transport av passagerare som&lt;br&gt;använder elrullstolar och rullstolsbuma passagerare som inte själva kan&lt;br&gt;förflytta sig i trappan upp till flygplanet eller fram till sittplatsen. Luft-&lt;br&gt;fartsverket utvecklar och testar nu en kombinerad trappa och personlyft&lt;br&gt;som skall användas för mindre och medelstora flygplan. Härutöver har&lt;br&gt;Luftfartsverket genomfört inventeringar for att tillförsäkra att plan- och&lt;br&gt;bygglagens föreskrifter är uppfyllda på de statliga flygplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom for luftfarten är sjöfartens regelverk i stor utsträckning inter-&lt;br&gt;nationellt. Många av de regler som gäller konstruktion och utrustning av&lt;br&gt;fartyg for att öka tillgängligheten måste därför anpassas internationellt&lt;br&gt;och förändringsarbetet måste därför ske långsiktigt. Sjöfartsverket deltar i&lt;br&gt;ett EU-projekt (Handiami), som studerar problem för funktionshindrade&lt;br&gt;och äldre på passagerarfartyg. Högskolan i Dalarna undersöker hur de&lt;br&gt;mindre passagerarfartygen i Sverige har anpassats for funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning av besättningar, konstruktion eller ombyggnad av termina-&lt;br&gt;ler, kajer och förbindelseleder har en mera nationell prägel. Åtgärder som&lt;br&gt;vidtas inom dessa områden kan också fa en mera direkt verkan för funk-&lt;br&gt;tionshindrade resenärer. För att hela resan skall fungera for alla resande-&lt;br&gt;kategorier måste såväl fartyg som hamn- och kaj anläggningar ha en god&lt;br&gt;tillgänglighet. För att kunna vidta effektiva åtgärder for att öka tillgäng-&lt;br&gt;ligheten för funktionshindrade måste ett bredare underlag inhämtas på en&lt;br&gt;mängd områden. Det gäller tillgängligheten till befintliga fartyg och&lt;br&gt;hamnar, resandets omfattning och sammansättning samt pågående arbe-&lt;br&gt;ten kring Östersjön samt inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket planerar att inrätta rådgivande grupper i Stockholm,&lt;br&gt;Göteborg och Malmö for samverkan med representanter för funktions-&lt;br&gt;hindrade, redare, terminal- och hamnägare m.fl. med avseende på till-&lt;br&gt;gänglighet for funktionshindrade på passagerarfartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från 1980-talet och framåt har det genomförts många åtgärder för att&lt;br&gt;öka tillgängligheten till tågtrafiken. I dag finns det plats for en eller flera&lt;br&gt;passagerare i rullstol på alla Intercitytåg, X2000-tåg och pendeltåg. Fler-&lt;br&gt;talet tåg har hjälpmedel i form av ledstänger, halkfria ytor, konstraste-&lt;br&gt;rande färg, larmknappar vid markerade säten, självöppnande dörrar mel-&lt;br&gt;lan vagnarna m.m. Inbyggda liftar finns på alla Intercity- och X2000-tåg.&lt;br&gt;Rörliga liftar på perrongerna finns på 1/3 av intercifystationema och på&lt;br&gt;fem procent av länstrafikstationema. Ramper saknas i allmänhet på både&lt;br&gt;tåg och stationer. Lokaltågen i Göteborg kommer dock att förses med&lt;br&gt;manuella ramper. Utvecklingen går mot användning av vagnar med låg-&lt;br&gt;golvsentréer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta stationerna har i dag parkeringsrutor for funktionshindrade,&lt;br&gt;trappfria utgångar till och passager mellan perronger, handikappan-&lt;br&gt;passade toaletter och skyltar anpassade för synskadade. I Banverkets&lt;br&gt;stomnätsplan och i länsplanema ingår ytterligare åtgärder for att göra&lt;br&gt;resandet enklare for personer med funktionshinder. Trappfria gångfor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bindelser till plattformar och satsning på nya resecentra ger förbättringar&lt;br&gt;för funktionshindrade. I stomnätsplanen och länsplanema ingår sådana&lt;br&gt;satsningar på 26 orter, vartill kommer nya resecentra för orter längs den&lt;br&gt;kommande Botniabanan. Banverket bedömer att man i första hand bör&lt;br&gt;anpassa biljettautomater samt informations- och IT-system, skapa trapp-&lt;br&gt;fria gångförbindelser till och från plattformar samt höja plattformar för&lt;br&gt;att underlätta ombordstigning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tunnelbanan började byggas i Stockholm togs liten hänsyn till&lt;br&gt;funktionshindrade. Efter omfattande ombyggnader är i dag nästan alla&lt;br&gt;tunnelbanestationer tillgängliga för passagerare med rullstol. I vagnarna&lt;br&gt;ropas nästa hållplats ut och vid störningar i trafiken meddelas också an-&lt;br&gt;ledningen till förseningen. Utvecklingsarbete pågår för att eliminera vissa&lt;br&gt;problem med stora avstånd mellan perrong och tåg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spårvagnar finns i Göteborg, Norrköping och Stockholm. Ett problem i&lt;br&gt;spårvägstrafiken är de stora höjdskillnaderna mellan hållplats och fordon.&lt;br&gt;I Göteborg och Norrköping kompletteras nu spårvagnarna med låg-&lt;br&gt;golvsmellandelar. För det nya spårvägssystemet i Stockholm tillämpas&lt;br&gt;av- och påstigning i ett plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindrade upplever ofta problem med att röra sig i gatumiljön.&lt;br&gt;Slarvigt parkerade cyklar på gångbanor och trottoarer ställer ofta till pro-&lt;br&gt;blem. Syn- och hörselskadade har vid blandad gång- och cykeltrafik svårt&lt;br&gt;att upptäcka cyklar och mopeder. Vägen till och från hållplats, med nivå-&lt;br&gt;skillnader, ojämnheter och lutningar, kan utgöra problem för många&lt;br&gt;rörelsehindrade. Det är tungt att själv rulla en rullstol längre sträckor och&lt;br&gt;många har också svårt att gå långa sträckor. Avståndet till hållplatsen har&lt;br&gt;ofta en avgörande betydelse för om man åker kollektivt eller ej. En stor&lt;br&gt;andel av äldres singelolyckor beror på dåligt underhåll av gångbanor och&lt;br&gt;trottoarer. Kunskapen om trafiksäkerhet för funktionshindrade bör höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindrade fotgängare upplever problem i form av ojämnheter i&lt;br&gt;gatubeläggning, kantstenar utan eller med otillräcklig avfasning, gång-&lt;br&gt;vägar med branta ramper eller trappor, avsaknad av ledstråk, skyltar och&lt;br&gt;lyktstolpar placerade i gångstråk samt ffamkomlighetsproblem på grund&lt;br&gt;av dålig vinterväghållning. Endast ett fatal kommuner har avfasade trot-&lt;br&gt;toarkanter vid alla markerade övergångsställen. En sänkning av alla kant-&lt;br&gt;stenar vid övergångsställen längs det statliga vägnätet beräknas emeller-&lt;br&gt;tid vara fullt genomförd år 2001. Även rastplatser längs det statliga väg-&lt;br&gt;nätet skall anpassas till funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För funktionshindrade som vill resa med kollektivtrafiken kan proble-&lt;br&gt;men börja redan när det gäller att fa tillgång till information om olika&lt;br&gt;resmöjligheter. Funktionshindrade behöver ofta en detaljerad, tillförlitlig&lt;br&gt;och korrekt information för att kunna bedöma om resan över huvud taget&lt;br&gt;är möjlig att genomföra. En rullstolsburen person måste t.ex. i förväg&lt;br&gt;kunna veta om det går att ta sig in i fordonet, om det finns anpassade&lt;br&gt;toaletter på stationen osv. För hörselskadade är det viktigt att hållplatsut-&lt;br&gt;rop och meddelanden visas på en display som är möjlig att läsa även för&lt;br&gt;den som inte har perfekt syn. För synskadade är det viktigt att informa-&lt;br&gt;tionen ropas ut. Som exempel på goda lösningar kan det nämnas att det i&lt;br&gt;en del städer finns också hållplatsinformation i realtid om nästa avgångs-&lt;br&gt;tid och annan viktig information. Tågplusguiden Serviceinfo är ett ut-&lt;br&gt;vecklingsprojekt där information om resekedjans standard, t.ex. om till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gång till hissar, toaletter och rullstolsplatser, skall kunna ges till funk-&lt;br&gt;tionshindrade och andra med särskilda informationsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla nya tätortsbussar och servicelinjebussar har i enlighet med Väg-&lt;br&gt;verkets föreskrifter rullstolsplatser, stora destinationsskyltar, ledstänger i&lt;br&gt;kontrasterande färger, halkfria golv, markerade säten för funktionshind-&lt;br&gt;rade etc. Införande av låggolvsbussar underlättar i väsentlig utsträckning&lt;br&gt;av- och påstigning för rörelsehindrade men problemen för rullstolsbuma&lt;br&gt;människor att ta sig ombord kvarstår i förvånansvärt hög omfattning.&lt;br&gt;Synskadade har ofta problem med att veta vilken buss som kommer in till&lt;br&gt;hållplatsen. För personer med allergier eller överkänslighet innebär det&lt;br&gt;problem att åka buss beroende på dofter, avgaser, rökning och pälsdjur.&lt;br&gt;Svenska Lokaltrafikföreningen och Bussbranschens Riksförbund arbetar&lt;br&gt;med projektet Buss 2000, som syftar till att ge rekommendationer om&lt;br&gt;funktionella krav på bussar vid upphandling. Tillgängligheten for funk-&lt;br&gt;tionshindrade är ett av flera prioriterade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Vägverkets nationella program för kollektivtrafik på väg för åren&lt;br&gt;1998-2007 tas bl.a. handikappfrågor upp. Under den senare delen av år&lt;br&gt;1998 har Vägverket börjat fördela det statsbidrag på 1,5 miljarder kronor&lt;br&gt;som avsatts till åtgärder med syfte att göra den lokala och regionala&lt;br&gt;kollektivtrafiken mer tillgänglig for funktionshindrade. Runt om i landet&lt;br&gt;pågår, i samverkan med kommuner och trafikhuvudmän, ett omfattande&lt;br&gt;arbete med att finna former for bättre samordning mellan kollektivtrafi-&lt;br&gt;ken och färdtjänsten. Många utvecklingsprojekt finansieras av Kommu-&lt;br&gt;nikationsforskningsberedningen. Under senare tid har ett nytt taxifordon&lt;br&gt;utvecklats, vars flexibilitet möjliggör utveckling av nya trafiklösningar.&lt;br&gt;Det provas nu på flera håll i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många trafikhuvudmän har utarbetat handikapp- eller tillgänglighets-&lt;br&gt;program, som beskriver åtgärder for att öka tillgängligheten till den&lt;br&gt;lokala och regionala kollektivtrafiken. Storstockholms Lokaltrafik pekar i&lt;br&gt;sitt program for ökad tillgänglighet på samarbete, utbildning, vägvisning,&lt;br&gt;hissar, rulltrappor, låggolvsbussar, hållplatsutrop, ramper, plattformar,&lt;br&gt;samordning och information som prioriterade verksamhetsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och prioriteringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att persontransportsystemen måste tillgodose höga krav&lt;br&gt;på tillgänglighet for funktionshindrade och andra grupper med särskilda&lt;br&gt;behov. För att kunna åstadkomma detta bör tillgängligheten till transport-&lt;br&gt;systemet fortlöpande förbättras och beaktas vid all planering, upphand-&lt;br&gt;ling och drift. Transportsystemet som helhet och dess olika delar, som&lt;br&gt;trafikslag, infrastruktur, färdmedel, trafik, information och annan service&lt;br&gt;måste ha en sådan kvalitet och samordning, att man kan resa från dörr till&lt;br&gt;dörr under värdiga, säkra och komfortabla former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots mångåriga ambitioner och insatser är behovet av åtgärder för&lt;br&gt;ökad tillgänglighet för funktionshindrade ännu påtagligt, framför allt på&lt;br&gt;kollektivtrafikens område. I regeringsdeklarationen år 1998 anförde&lt;br&gt;statsministern bl.a. att tillgängligheten till offentliga lokaler och kollek-&lt;br&gt;tivtrafiken skall förbättras. För att driva på utvecklingen på kollektiv-&lt;br&gt;trafikområdet krävs en tydligare politisk målsättning och ett samordnat&lt;br&gt;arbete for en fortlöpande och systematisk förbättring av tillgängligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet för ökad tillgänglighet bör därför vägledas av att kollektivtrafi-&lt;br&gt;ken bör vara tillgänglig för funktionshindrade år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med beaktande av att det år 2010 har gått ca 30 år sedan lagen om&lt;br&gt;handikappanpassad kollektivtrafik trädde i kraft, är detta en väl tilltagen&lt;br&gt;tidsrymd för att åstadkomma en tillgänglig kollektivtrafik. Med hänvis-&lt;br&gt;ning till statsbidraget på 1,5 miljarder kronor till anpassning av den&lt;br&gt;lokala och regionala kollektivtrafiken för år 1998 t.o.m. år 2002 bedömer&lt;br&gt;dock regeringen att stora delar av denna trafik bör kunna vara tillgänglig&lt;br&gt;redan år 2003. Åtgärder för ökad tillgänglighet till kollektivtrafik i tät-&lt;br&gt;orter och i andra relationer där utbud och resande är omfattande bör&lt;br&gt;därför prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid inte möjligt att tillgodose alla tänkbara krav på ökad&lt;br&gt;tillgänglighet. Regeringen har i dag inte underlag för att i detalj bedöma&lt;br&gt;vilka åtgärder, som behöver vidtas och därför heller inte tillräckligt&lt;br&gt;underlag för att bedöma vad det kan komma att kosta. Därför behövs en&lt;br&gt;behovs-, åtgärds- och kostnadsanalys, som kan ligga till grund för en&lt;br&gt;tids- och resursmässig prioritering, inom ramen för den trafikslagsöver-&lt;br&gt;gripande planeringen. En utgångspunkt vid planeringen bör vara att, så&lt;br&gt;långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt, åstadkomma en så&lt;br&gt;god tillgänglighet som möjligt. Angivna årtal skall härvid betraktas som&lt;br&gt;utgångspunkter för denna planering och inte som ett löfte från staten att&lt;br&gt;finansiera alla åtgärder, som kan komma att behöva genomföras för att&lt;br&gt;uppnå ett tillgängligt transportsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att driva på utvecklingen mot ökad tillgänglighet ligger&lt;br&gt;inom ramen för verkens sektorsansvar. En viktig uppgift är att se över&lt;br&gt;befintliga föreskrifter. Gällande föreskrifter för anpassning av kollektiva&lt;br&gt;färdmedel, som nu administreras av Vägverket, är oförändrade sedan&lt;br&gt;mitten av 1980-talet. Dessa bör ses över, kompletteras och skärpas för att&lt;br&gt;intentionerna i lagstiftningen skall kunna förverkligas. Föreskrifterna&lt;br&gt;måste ge utrymme för nya och alternativa lösningar och far inte utformas&lt;br&gt;så att de förhindrar en önskad teknisk utveckling. Det är även angeläget&lt;br&gt;att det sker en utveckling som går utöver de formella kraven i lagar och&lt;br&gt;föreskrifter. Här krävs att ansvariga myndigheter driver på mot och un-&lt;br&gt;derlättar för en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller färdtjänsten, som i dag ses som en del i kollektivtrafiken,&lt;br&gt;har regeringen inte underlag för att nu föreslå några förändringar i nuva-&lt;br&gt;rande lagstiftning. I det tidigare nämnda uppdraget att utvärdera handi-&lt;br&gt;kappolitiken inom transportområdet har dock regeringen särskilt pekat på&lt;br&gt;behovet av en utvärdering av färdtjänsten. Regeringen har givit Vägver-&lt;br&gt;ket i uppdrag att redovisa tillståndet och utvecklingen inom färdtjänsten&lt;br&gt;till den 30 september år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringför ökad tillgänglighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av och åtgärder för en ökad tillgänglighet bör årligen redovi-&lt;br&gt;sas inom ramen för verkens sektorsrapporter. Detta görs redan i viss ut-&lt;br&gt;sträckning. En viktig del i sektorsrapportema är utvecklingen på kollek-&lt;br&gt;tivtrafikområdet. Det är därför angeläget att trafikhuvudmän, operatörer&lt;br&gt;och andra aktörer för respektive sektorsansvarigt verk redovisar de åtgär-&lt;br&gt;der, som man vidtagit för att göra kollektivtrafiken mer tillgänglig. En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;årlig uppföljning av god kvalitet kräver dock att nuvarande statistiksys-&lt;br&gt;tem förbättras. Underlag till en sådan förbättring kan vara den rapport,&lt;br&gt;Statistik om kollektivtrafik, som Statens institut för Kommunikation-&lt;br&gt;analys (SIKA) nyligen har överlämnat till regeringen. Rapporten är ett&lt;br&gt;resultat av ett utvecklingsprojekt som SIKA har lett i samarbete med bl.a.&lt;br&gt;branschorganisationer och med stöd av Kommunikationsforskningsbe-&lt;br&gt;redningen (KFB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom den sektorsvisa redovisningen anser regeringen att det är an-&lt;br&gt;geläget med en trafikslagsövergripande redovisning av tillgängligheten&lt;br&gt;till kollektivtrafiken. En sådan bör kunna baseras på den redovisning,&lt;br&gt;som lämnas av de sektorsansvariga verken. Lägesredovisningen bör även&lt;br&gt;åtföljas av en bristanalys och en plan med förslag till åtgärder. Rikstrafi-&lt;br&gt;ken bör därför ges i uppdrag att i samråd med sektorsansvariga verk&lt;br&gt;överväga behov och inriktning av, samt former för en samlad och trafik-&lt;br&gt;slagsövergripande lägesbeskrivning, bristanalys och åtgärdsplan på na-&lt;br&gt;tionell nivå för ökad tillgänglighet till kollektivtrafiken. Utgångspunkter&lt;br&gt;bör bl.a. vara det arbete med utveckling av de transportpolitiska målen&lt;br&gt;som nu utförs av SIKA. En trafikslagsövergripande åtgärdsplan kan dels&lt;br&gt;vara ett instrument för planering och prioritering av åtgärder mot befint-&lt;br&gt;liga brister i tillgängligheten, dels bidra till att en god tillgänglighet&lt;br&gt;byggs in från början i transportsektorns olika delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet med en sådan plan bör inledningsvis prioriteras kollektivtrafik&lt;br&gt;med stort utbud och resande. Regeringen har tagit ett första steg genom&lt;br&gt;att ge Rikstrafiken i uppdrag att i samråd med andra myndigheter och&lt;br&gt;branschorgan överväga behov och inriktning av samt former för en sam-&lt;br&gt;lad och trafikslagsövergripande lägesbeskrivning, bristanalys och sam-&lt;br&gt;ordnade årgärdsplaner för ökad tillgänglighet för funktionshindrade på&lt;br&gt;lokal, regional och nationell nivå. Uppdraget skall redovisas den&lt;br&gt;31 december 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av planering och samordning finns även på lokal nivå. I tätorter&lt;br&gt;handlar mycket om hur gator, gångvägar etc. bör utformas för att funk-&lt;br&gt;tionshindrade på ett säkert och komfortabelt sätt skall kunna nå olika&lt;br&gt;målpunkter inklusive kollektivtrafikens hållplatser och bytespunkter. Ef-&lt;br&gt;tersom utformningen av den lokala miljön och bebyggelsen i hög grad&lt;br&gt;påverkar möjligheterna att åstadkomma tillgänglighet med transportsys-&lt;br&gt;temet, är samordnade åtgärder för ökad tillgänglighet till bebyggelse och&lt;br&gt;transportsystem av stor betydelse, inte minst på lång sikt. Samordnade&lt;br&gt;åtgärder är sannolikt också mer kostnadseffektiva. Boverket och Vägver-&lt;br&gt;ket bör därför, i samråd Svenska Kommunförbundet och andra berörda&lt;br&gt;parter, överväga hur samordnade åtgärder för ökad tillgänglighet till be-&lt;br&gt;byggelse- och transportsystem skall kunna utvecklas och införlivas i den&lt;br&gt;kommunala planeringsprocessen. Ett alternativ är att dessa frågor integre-&lt;br&gt;ras i de tillgänglighetsprogram för åtgärder i den offentliga miljön, som&lt;br&gt;regeringen uppmanar kommunerna att ta fram (se avsnitt 7.1). Boverket&lt;br&gt;har sedan tidigare i uppdrag att verka för samordning av trafikmiljön med&lt;br&gt;handikappanpassningen av färdmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringen för ökad tillgänglighet bör ske i samverkan med handi-&lt;br&gt;kappsorganisationer. En tidig medverkan i planeringsprocessen kan före-&lt;br&gt;bygga misstag, som kan bli kostsamma att rätta till i efterhand. De sek-&lt;br&gt;torsansvariga verken på transportområdet har redan byggt upp eller håller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på att bygga upp ett organiserat samarbete med funktionshindrades orga- Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;nisationer på nationell och regional nivå. Brukarmedverkan vid planering&lt;br&gt;på lokal nivå förekommer i varierande utsträckning. Det är viktigt att&lt;br&gt;formerna för funktionshindrades medverkan utvecklas och att erfarenhe-&lt;br&gt;ter från närliggande områden tas tillvara. Så har t.ex. Boverket i uppdrag&lt;br&gt;att tillsammans med bl.a. Vägverket utveckla metoder för hur barns och&lt;br&gt;ungdomars inflytande skall förverkligas i kommunerna i frågor som rör&lt;br&gt;samhälls- och trafikplanering. Inom ramen för det tidigare nämnda upp-&lt;br&gt;draget om utvärdering av handikappolitiken på transportområdet skall&lt;br&gt;Statskontoret bl.a. beskriva och värdera funktionshindrades delaktighet&lt;br&gt;och inflytande vid utformning, planering och drift av olika transportsys-&lt;br&gt;tem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighetskrav på infrastruktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En deklaration om tillgänglighet till transportservice och infrastruktur&lt;br&gt;(Charter on access to transport services and infrastructure) antogs vid det&lt;br&gt;internationella transportministermötet, ECMT, i maj år 1999 i Warszawa.&lt;br&gt;Deklarationen som även skrevs under av Sverige understryker rege-&lt;br&gt;ringarnas ansvar för att all ny infrastruktur görs tillgänglig för funktions-&lt;br&gt;hindrade. Deklarationen är i likhet med FN:s standardregler inte juridiskt&lt;br&gt;bindande, men den förpliktar regeringarna att leva upp till dess innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I deklarationen uttalas bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- för rullstolsbuma, åtgärder för andra grupper av att offentliga medel får&lt;br&gt;användas till nationella eller internationella investeringar i infrastruktur&lt;br&gt;endast om höga krav på tillgänglighet för funktionshindrade uppfylles,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att funktionshindrade och andra experter på tillgänglighet för funk-&lt;br&gt;tionshindrade skall höras tidigt i och under hela planeringsprocessen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tillgänglighetskraven, som ett minimum, skall inkludera full till-&lt;br&gt;gänglighet rörelsehindrade samt syn- och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har uppdragit åt Statens Institut för Kommunikationsana-&lt;br&gt;lys, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket att gemen-&lt;br&gt;samt genomföra en nationell strategisk analys som underlag för regering-&lt;br&gt;ens kommande proposition om transportinfrastrukturen för åren 2002-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2011.1 uppdraget har bl.a. ingått att belysa hur tillgängligheten till trans-&lt;br&gt;portsystemet kan förbättras för barn, äldre och funktionshindrade. Den&lt;br&gt;nationella strategiska analysen avrapporterades i november år 1999.&lt;br&gt;Regeringen avser att behandla bl.a. frågor om tillgänglighet till&lt;br&gt;infrastrukturen i nämnda proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighetskrav på färdmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna för handikappanpassning av färdmedel i kollektivtrafiken&lt;br&gt;administreras av Vägverket. De omfattar bestämmelser för olika typer av&lt;br&gt;färdmedel inom alla transportslag. De första föreskrifterna trädde i kraft&lt;br&gt;år 1982 och har för de flesta färdmedel varit oförändrade sedan år 1985.&lt;br&gt;Den senaste ändringen gäller bussar och infördes år 1989. Det är nu högst&lt;br&gt;angeläget med en översyn, skärpning och komplettering av föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i regelverken bör göras på ett sådant sätt att hänsyn tas&lt;br&gt;till internationella överenskommelser och samarbete, inte minst på sjö-&lt;br&gt;farts- och luftfartsområdena. Det internationella samarbetet inom ramen&lt;br&gt;för COST-projekten 322 och 335 utgör en viktig utgångspunkt för Väg-&lt;br&gt;verket och Banverket i arbetet med svenska föreskrifter på väg- och järn-&lt;br&gt;vägsområdena. Det kan tilläggas att sedan 1990-talets böljan har det&lt;br&gt;inom EU pågått ett arbete med att ta fram ett direktiv med föreskrifter om&lt;br&gt;typgodkännande av bussar. Sverige deltar i detta arbete. I nuvarande för-&lt;br&gt;slag till direktiv ingår bl.a. tekniska krav, som syftar till att öka tillgäng-&lt;br&gt;ligheten för funktionshindrade. Det är emellertid osäkert om och när ett&lt;br&gt;beslut om ett direktiv kan föreligga. Regeringen anser därför att Sverige&lt;br&gt;bör förbereda nya föreskrifter även för bussar, men att utformning och&lt;br&gt;införande bör ske med viss hänsyn tagen till klassifikationer och krav-&lt;br&gt;nivåer i nuvarande förslag till direktiv så att nya svenska regler inte&lt;br&gt;onödigtvis försvårar ett införande av ett bussdirektiv med den inriktning&lt;br&gt;som det kan förväntas fa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkt för översynen skall enligt vad regeringen tidigare anfört&lt;br&gt;vara att kollektivtrafiken i allt väsentligt bör vara tillgänglig för funk-&lt;br&gt;tionshindrade år 2010. Nya föreskrifter bör därför utformas med utgångs-&lt;br&gt;punkt i att huvuddelen av de färdmedel, som används i kollektivtrafiken&lt;br&gt;bör vara anpassade senast till detta år. Därvid bör uppmärksammas de&lt;br&gt;stora tekniska framsteg, som gjorts sedan lagen (1979:558) om en handi-&lt;br&gt;kappanpassad kollektivtrafik trädde i kraft år 1980. Således skall vid&lt;br&gt;föreskriftsarbetet beaktas de förbättringar för tillgängligheten som är&lt;br&gt;möjliga genom lågt golv i bussar, spårvagnar och tåg, ramper och liftar&lt;br&gt;för olika färdmedel, IT-teknik etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av nuvarande statsbidrag till en mer tillgänglig lokal&lt;br&gt;och regional kollektivtrafik anser regeringen att man i första hand bör&lt;br&gt;införa skärpta föreskrifter på detta område. Utgångspunkten för över-&lt;br&gt;synen bör vara att huvuddelen av de färdmedel som används i denna typ&lt;br&gt;av trafik bör vara tillgängliga för funktionshindrade fr.o.m. år 2003.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom praktiskt taget alla bussar som sätts in i tätortstrafik nu är av&lt;br&gt;låggolvstyp så bör möjligheten vara mycket god att, med små ekono-&lt;br&gt;miska insatser, ge människor med rollator eller som färdas i rullstol till-&lt;br&gt;gänglighet till dessa bussar. Erfarenheten har dock visat att avstånden&lt;br&gt;mellan låggolvsbuss och hållplats i praktiken oftast är för stora för att&lt;br&gt;dessa människor utan hjälp skall kunna ta sig in i och ut ur fordonen. På&lt;br&gt;sina håll, såväl utomlands som i Sverige, har man börjat att använda ram-&lt;br&gt;per på låggolvsbussar för att möjliggöra för människor som använder&lt;br&gt;rollator eller rullstol att nyttja busstrafiken. Vägverket bör överväga om&lt;br&gt;ramper på alla tätortsbussar eller hållplatser anordnade för bra anslutning&lt;br&gt;mot bussen bör införas som generell lösning och tvingande föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att så fa undantag som möjligt från kraven på till-&lt;br&gt;gänglighet bör accepteras. För delar av den regionala och interregionala&lt;br&gt;kollektivtrafiken bör dock vissa undantag kunna medges. Det kan t.ex.&lt;br&gt;handla om områden och relationer med litet resandeunderlag. Efter-&lt;br&gt;frågestyrd trafik med mindre fordon kan här erbjuda bättre lösningar både&lt;br&gt;för resenär och trafikhuvudman än en fullständig anpassning av alla bus-&lt;br&gt;sar. Dålig vägstandard samt behov av att transportera gods kan vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ytterligare skäl, som talar emot att infora låggolvsbussar i denna typ av&lt;br&gt;trafik. För vissa delar kan också en längre anpassningstid behöva medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med dagens långa livslängd på färdmedel kommer det att ta lång tid&lt;br&gt;innan alla otillgängliga bussar, tåg och spårvagnar är ersatta med nya och&lt;br&gt;tillgängliga. Åtgärder måste därför vidtas så att anpassningen går fortare.&lt;br&gt;Det kräver åtgärder även på färdmedel, som redan är i drift. Föreskrif-&lt;br&gt;terna skall därför avse både nya och äldre fordon. Det är i linje med hur&lt;br&gt;Transportrådet ställde krav på anpassning av fordon som hade registre-&lt;br&gt;ringsbesiktats flera år innan föreskrifterna infördes. Medlemskapet i EU&lt;br&gt;kräver dock att vederbörlig hänsyn tas till de begränsningar som kan följa&lt;br&gt;av gemenskapslagstiftningen med avseende på införande av föreskrifter&lt;br&gt;för befintliga fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett första steg har regeringen gett Vägverket i uppdrag att i sam-&lt;br&gt;arbete med Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Rikstrafiken&lt;br&gt;och i samråd med övriga berörda parter se över nuvarande Föreskrifter&lt;br&gt;om Handikappanpassad Kollektivtrafik (Transportrådet TPRFS 1985:10).&lt;br&gt;Senast den 31 december 2000 skall Vägverket presentera ett för upp-&lt;br&gt;dragstagarna gemensamt förslag till nya föreskrifter, tidtabell och kostna-&lt;br&gt;der för deras genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla delar i en resekedja måste vara tillgängliga för att en resa skall&lt;br&gt;vara möjlig att genomföra. Det är därför viktigt att man vid utformningen&lt;br&gt;av nya föreskrifter är medveten om att färdmedlen endast utgör en del av&lt;br&gt;helheten, tillsammans med infrastruktur, informationssystem, trafik, övrig&lt;br&gt;service m.m. Det är vidare viktigt att nya föreskrifter utformas på ett så-&lt;br&gt;dant sätt att en teknisk utveckling inte onödigtvis försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighetskrav på trafik och tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgängligheten till transportsystemen kan delvis ses som en tjänste- och&lt;br&gt;servicefråga. En förutsättning för en utveckling mot ökad tillgänglighet är&lt;br&gt;att de människor som är involverade i utformning, planering och drift av&lt;br&gt;transportsystemet har en hög medvetande- och kunskapsnivå om funk-&lt;br&gt;tionshindrades problem och förutsättningar samt om vilka möjligheter till&lt;br&gt;åtgärder som finns för att öka tillgängligheten. Berörda myndigheter bör&lt;br&gt;medverka till att höja medvetande- och kunskapsnivån om dessa frågor,&lt;br&gt;t.ex. via utbildningsinsatser, såväl inom den egna myndigheten som inom&lt;br&gt;transportsystemet som helhet. Där kunskap saknas är det myndigheternas&lt;br&gt;skyldighet att ta initiativ till forsknings- eller utvecklingsprojekt, som kan&lt;br&gt;bidra till att dessa luckor fylls. Kommunikationsforskningberedningen&lt;br&gt;har här ett särskilt ansvar för att sådana insatser genomförs och även re-&lt;br&gt;surser till sitt förfogande för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En helhetssyn på resandet, inte minst från ett resenärsperspektiv, är en&lt;br&gt;nödvändig del i utvecklingen mot ökad tillgänglighet. De detaljerade tek-&lt;br&gt;niska föreskrifterna för infrastruktur och fordons utformning och till-&lt;br&gt;gänglighet behöver kompletteras med trafikslagsvisa och trafikslagsöver-&lt;br&gt;gripande funktionskrav och rekommendationer, som på ett bättre sätt än&lt;br&gt;dagens föreskrifter avspeglar resenärernas behov av att kunna resa från&lt;br&gt;dörr till dörr. Kraven bör även inkludera kopplingen till den byggda mil-&lt;br&gt;jön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan all lokal och regional kollektivtrafik upphandlas i dag i konkur-&lt;br&gt;rens mellan olika operatörer. Upphandlingen görs av trafikhuvudmännen&lt;br&gt;i länen. Till detta kommer den flygtrafik, som kommunerna upphandlar.&lt;br&gt;Interregional kollektivtrafik upphandlas av staten via Rikstrafiken. Det&lt;br&gt;handlar om trafik, som inte kan bedrivas på kommersiella villkor eller&lt;br&gt;betalas av trafikhuvudmännen. Det handlar i huvudsak om tågtrafik, men&lt;br&gt;det förekommer även upphandling av sjöfart, buss- och flygtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det vid all upphandling av kollektivtrafik, skol-&lt;br&gt;skjutsar, sjukresor, färdtjänst, vämpliktsresor m.m. bör ställas krav på att&lt;br&gt;färdmedel, trafik, infrastruktur, information och övrig service skall vara&lt;br&gt;tillgängliga och att personal med kundkontakt skall ha viss utbildning om&lt;br&gt;funktionshindrades specifika behov och hur man kan ge god service till&lt;br&gt;dessa grupper. Staten skall vara ett föredöme även på detta område.&lt;br&gt;Rikstrafiken bör därför vid upphandling av trafik ställa höga krav på till-&lt;br&gt;gänglighet för funktionshindrade. En hög och jämn kvalitet på resans&lt;br&gt;olika delar är av stor betydelse för funktionshindrades resande. En viktig&lt;br&gt;frågeställning är också hur en hög och jämn kvalitetsnivå skall kunna&lt;br&gt;garanteras och vidmakthållas. Det är viktigt att Rikstrafiken beaktar kva-&lt;br&gt;litetsfrågorna vid sin upphandling och utveckling av upphandlingsproces-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hög och tillförlitlig tillgänglighet till persontransportsystemen, för&lt;br&gt;funktionshindrade och andra grupper med särskilda behov, kräver att man&lt;br&gt;arbetar med både &amp;quot;hårda&amp;quot; och &amp;quot;mjuka&amp;quot; faktorer. Det är en förutsättning&lt;br&gt;för att vi skall kunna förverkliga visionen om ett transportsystem för alla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilstöd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) fick år 1998 i uppdrag av regeringen att ge-&lt;br&gt;nomföra en översyn av bilstödet och kartlägga stödets organisation, be-&lt;br&gt;dömnings- och beslutsprocesser, bilstödets koppling till andra individu-&lt;br&gt;ella stödformer samt möjligheterna att prognostisera medelsbehovet.&lt;br&gt;RRV skulle också redovisa olika alternativ till stödets framtida omfatt-&lt;br&gt;ning och tekniska konstruktion. RRV:s rapport bereds nu i Regerings-&lt;br&gt;kansliet. Regeringen avser att återkomma i frågan om bilstöd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Alternativ telefoni&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Alternativ telefoni bör i ökad utsträckning&lt;br&gt;anpassas till ny teknik. Anslaget bör tillföras ytterligare medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen far i uppdrag att utveckla bidragsregler för en ny an-&lt;br&gt;slagskonstruktion samt utvärdera och följa upp effekterna för bru-&lt;br&gt;karna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt telelagen (1993:597) skall alla fa tillgång till teletjänster på likvär-&lt;br&gt;diga villkor. I propositionen Översyn av telelagen (prop. 1996/97:61)&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angav regeringen att funktionshindrades behov av goda telekommunika-&lt;br&gt;tioner liksom tidigare skall tillgodoses genom statlig upphandling, genom&lt;br&gt;tillståndsvillkor och genom fortsatt stöd till forskningsinsatser. Post- och&lt;br&gt;telestyrelsen (PTS) har ett helhetsansvar som sektorsmyndighet for upp-&lt;br&gt;handlingen. Anslaget är utformat så att PTS kan prioritera mellan olika&lt;br&gt;post- och teletjänster och föra över medel mellan områdena. Myndighe-&lt;br&gt;ten kan år från år prioritera viktiga delområden. För budgetåret 2000&lt;br&gt;uppgår anslaget till 157 miljoner kronor. Ett flertal tjänster upphandlas&lt;br&gt;och drivs enligt avtal bl.a. nummerupplysning för synskadade, förmed-&lt;br&gt;lingstjänst för texttelefoni, befordran av blindskriftsförsändelser mellan&lt;br&gt;synskadade och från institutioner, utsträckt lantbrevbärarservice samt&lt;br&gt;drift av databasen Fruktträdet för personer med funktionshinder. För när-&lt;br&gt;varande bedrivs en provisorisk förmedlingstjänst för bildtelefoni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknisk utveckling öppnar nya möjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som är döva, hörselskadade, dövblinda eller talskadade har&lt;br&gt;möjlighet att få texttelefonutrustning. Statsbidrag betalas ut till lands-&lt;br&gt;tingen som förskriver texttelefonutrustningen. Socialstyrelsen administre-&lt;br&gt;rar statsbidraget. I dag betalas ersättningen till landstingen kvartalsvis i&lt;br&gt;efterskott för den utrustning som förskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmannen har enligt hälso- och sjukvårdslagen skyldig-&lt;br&gt;het att tillhandahålla hjälpmedel. Texttelefonutrustning har haft en sär-&lt;br&gt;ställning och inte hanterats på samma sätt som andra hjälpmedel. Den&lt;br&gt;senaste tioårsperioden har inneburit en snabb utveckling av alternativ&lt;br&gt;telefoni. Fler texttelefonmodeller har kommit ut på marknaden. Datorer&lt;br&gt;med texttelefonprogram har börjat användas och bildtelefoni eller video-&lt;br&gt;telefoni, begrepp som används synonymt, har utvecklats de senaste åren.&lt;br&gt;Datortekniken med möjlighet till förstorande system och punktskrifts-&lt;br&gt;display har givit dövblinda personer möjligheter att kommunicera och&lt;br&gt;delta i informationsutbyte som inkluderar databaser och Internet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs särskild kompetens för att förskriva telefoniutrustning till&lt;br&gt;dövblinda personer. Ett nära samarbete med syncentralen, SIH:s konsu-&lt;br&gt;lenter, särskilda resurscenter m.fl. är nödvändigt. Även inom Föreningen&lt;br&gt;Sveriges Dövblinda (FSDB) finns samlade kunskaper och erfarenheter.&lt;br&gt;Det krävs särskilda satsningar för att brukaren skall kunna lära sig sin&lt;br&gt;utrustning. Landstingen har idag utbildningsansvaret, och far statsbidrag&lt;br&gt;för att täcka en del av kostnaderna för utbildning av dövblinda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har under åren 1998 och 1999 bedrivit försöksverk-&lt;br&gt;samhet med bildtelefoni och dokumenterat erfarenheterna i rapporten,&lt;br&gt;Uppföljning av försöksverksamhet med bildtelefoner - erfarenheter av&lt;br&gt;förskrivning. Socialstyrelsen har också gjort en översyn av konstruktio-&lt;br&gt;nen av statsbidraget till textelefoner m.m. för att hitta en lämplig och&lt;br&gt;hållbar finansiering. Utredningens resultat presenterades i rapporten&lt;br&gt;Statsbidrag till texttelefoner m.m. - en översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappaspekter i standardiseringsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PTS leder en standardiseringsgrupp, AG 9, inom området telekommuni-&lt;br&gt;kation och handikapp med uppgift att öka medvetenheten och kunskapen&lt;br&gt;om funktionshindrades behov av standardisering av teletjänster och ter-&lt;br&gt;minaler. Gruppen skall säkra att handikappaspektema beaktas i det natio-&lt;br&gt;nella och internationella standardiseringsarbetet. Informationstekniska&lt;br&gt;standardiseringen (ITS) håller sekretariat för AG 9 på uppdrag av PTS.&lt;br&gt;Medlemmarna kommer från industriföretag, handikapporganisationer och&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunikationsforskningsberedningen (KFB), Närings- och teknikut-&lt;br&gt;vecklingsverket (NUTEK) och Hjälpmedelsinstitutet (HI) samordnar till-&lt;br&gt;sammans forsknings- och utvecklingsprogrammet &amp;quot;IT för funktionshind-&lt;br&gt;rade och äldre&amp;quot;. Avsikten är att programmet skall pågå under en treårspe-&lt;br&gt;riod med en årlig budget på 10 miljoner kronor. Programmets målsätt-&lt;br&gt;ning är att ge personer med funktionshinder praktiska möjligheter till&lt;br&gt;kommunikation, interaktion och ökad livskvalitét genom användning av&lt;br&gt;IT och de möjligheter som informationstekniken kan skapa och medverka&lt;br&gt;till.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ökad satsning på teknisk utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad ekonomisk satsning är nödvändig med hänsyn till den teknikut-&lt;br&gt;veckling som sker inom området. Behovet av ett riktat statsbidrag till&lt;br&gt;utrustning för alternativ telefoni är lika angeläget som hittills och bör&lt;br&gt;därför kvarstå. Att kunna fjärrkommunicera är en grundläggande förut-&lt;br&gt;sättning för att leva ett socialt liv och vara delaktig i samhället. Det är&lt;br&gt;också nödvändigt för att kunna larma räddningspersonal i en nödsitua-&lt;br&gt;tion. Utrustning för lj ärrkommunikation till personer med funktionshin-&lt;br&gt;der som behöver alternativ till den vanliga (tal)telefonen är i ett expansivt&lt;br&gt;utvecklingsskede och behöver därför regleras genom särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser och bekostas av riktade statsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmedlingstjänst för bildtelefoni permanentas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikutvecklingen inom området möjliggör att även annan kommuni-&lt;br&gt;kation än textbaserad telefoni kan tillgodoses. Bildtelefoner har utveck-&lt;br&gt;lats av så god kvalitet att de kan förmedla teckenkommunikation. För-&lt;br&gt;söksverksamhet, genomförd på initiativ av Socialstyrelsen, har givit erfa-&lt;br&gt;renhet av förskrivning av sådan utrustning. Tillgång till bildtelefon har i&lt;br&gt;uppföljningen av försöksverksamheten visat sig vara särskilt betydelse-&lt;br&gt;full för eleverna vid Åsbackaskolan, en specialskola för döva barn med&lt;br&gt;utvecklingsstörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsen har utvecklat en förmedlingstjänst för bildtele- Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;foni. Tjänsten är mycket efterfrågad och kommer efter upphandling att&lt;br&gt;permanentas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatt utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en övergångsperiod och i avvaktan på att utrustning utvecklas,&lt;br&gt;som kan förmedla såväl text som tal och bild och dessutom kan presen-&lt;br&gt;tera text i punktskrift, finns behov av dubbel utrustning för vissa perso-&lt;br&gt;ner. Särskilda resurser måste inriktas på att bevaka att inte särskilt sårbara&lt;br&gt;grupper som t.ex. dövblinda lämnas vid sidan i den utveckling som sker.&lt;br&gt;Sveriges Dövas Riksförbund har sedan år 1988 haft ekonomiskt stöd för&lt;br&gt;att tillsammans med tekniker och teleoperatörer utveckla videotelefon-&lt;br&gt;kommunikation med inriktning på teckenspråket. Att kunna kommuni-&lt;br&gt;cera med föregångarna till detta system i form av texttelefoni, taltelefoni&lt;br&gt;och videotelefoni från samma system är en förutsättning för lyckad intro-&lt;br&gt;duktion på marknaden. Regeringen avser att under året presentera en&lt;br&gt;proposition om IT-frågor. I denna kommer bl.a. frågan om bredband att&lt;br&gt;tas upp, vilket har betydelse även i utvecklingen av alternativ telefoni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även annan teknisk utveckling och trender i samhällsutvecklingen har&lt;br&gt;betydelse för vad som sker på området alternativ telefoni. Resultaten av&lt;br&gt;en undersökning som genomförts under 1999 på uppdrag av Post- och&lt;br&gt;telestyrelsen Funktionshindrades tillgång till och utnyttjande av tele-&lt;br&gt;tjänster, kan sammanfattas på följande sätt. Utbildning, arbete och högre&lt;br&gt;inkomst leder till att man använder många olika teletjänster. Det är t.ex.&lt;br&gt;de som förvärvsarbetar eller studerar som i störst utsträckning anger mo-&lt;br&gt;bil texttelefoni som mycket viktig för att underlätta och kompensera för&lt;br&gt;funktionshinder. Yngre hörselskadade/döva personers efterfrågan på mo-&lt;br&gt;bila texttelefoner bekräftas av erfarenheterna från Socialstyrelsens utred-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgänglighet vid upphandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet 7.3 redogörs för hur viktigt det är att hänsyn tas till begreppet&lt;br&gt;Design för alla i arbetet med bl.a. internationell standardisering. Att be-&lt;br&gt;vaka att generell tillgänglighet tas med i utvecklingsarbete och upphand-&lt;br&gt;ling inom telekommunikation och informationsteknologi har stor bety-&lt;br&gt;delse för den framtida situationen för funktionshindrade. Parallellt med&lt;br&gt;arbetet att ta fram anpassningar till funktionshinder inom området kom-&lt;br&gt;munikation (hörsel, hörsel/syn och tal/språk) måste en bevakning av till-&lt;br&gt;gänglighet för alla aktivt föras fram för att beaktas i den utveckling som&lt;br&gt;sker generellt inom området. Det är viktigt att ansvariga sektorsmyndig-&lt;br&gt;heter bl.a. Post- och telestyrelsen bevakar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens uppdrag ingick att uppskatta omfattningen av efter-&lt;br&gt;frågan vad gäller bildtelefoner samt bedöma till vilka målgrupper, i vil-&lt;br&gt;ken takt och till vilka kostnader behoven kan tillgodoses under den när-&lt;br&gt;maste treårsperioden. Socialstyrelsen har genom att tillfråga berörda han-&lt;br&gt;dikapporganisationer och samtliga landsting försökt fa fram ett godtag-&lt;br&gt;bart underlag. Styrelsen konstaterar dock i översynsrapporten att det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket vanskligt att göra en säker bedömning av det framtida behovet av Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;bildtelefoner. I bedömningen skulle även hänsyn tas till den fortsatta tek-&lt;br&gt;nikutvecklingen inom området telekommunikstion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/Vy bidragskonstruktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en bättre fordelningsprincip är uppenbar enligt fakta presen-&lt;br&gt;terade i Socialstyrelsens utredning. Enligt regeringens bedömning bör&lt;br&gt;statsbidraget fördelas av Socialstyrelsen till landstingen i förskott enligt&lt;br&gt;liknande fördelningsprincip som används vid fördelning av statsbidraget&lt;br&gt;till tolktjänsten för döva. Vid en sådan fördelning skulle nyckeltal som tar&lt;br&gt;hänsyn till demografiska och andra väsentliga skillnader användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant bidragssystem skulle ge ökade möjligheter för huvudmännen&lt;br&gt;att planera för hur landstinget bäst kan tillgodose brukarens behov och&lt;br&gt;vidareutveckla verksamheten utifrån lokala förutsättningar. Kostnads-&lt;br&gt;ansvaret och ansvaret för verksamheten hålls samman i ett sådant bi-&lt;br&gt;dragssystem. En stor fördel med det är att huvudmannen far ökad kontroll&lt;br&gt;över verksamheten. Det kan vara särskilt betydelsefullt när det gäller att&lt;br&gt;införa ny teknik. Det kan t.ex. innebära att det enskilda landstinget bättre&lt;br&gt;kan tillgodose individuella behov i en brukargrupp med mycket olika&lt;br&gt;förutsättningar och behov. Detta borde kunna bidra till att förbättra servi-&lt;br&gt;cen till brukaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nackdelen är att skillnader i utvecklingen mellan landstingen kan upp-&lt;br&gt;stå. Detta ställer naturligtvis ökade krav på Socialstyrelsen som till-&lt;br&gt;synsmyndighet att noga följa och utvärdera verksamheten. Det bör bl.a.&lt;br&gt;ske utifrån ett brukarperspektiv. Socialstyrelsen bör ges möjlighet att&lt;br&gt;även i fortsättningen utfärda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ett särskilt statligt bidrag öronmärkt till förskrivning av ut-&lt;br&gt;rustning m.m. för alternativ telefoni kvarstår efter denna förändring och&lt;br&gt;bör därför bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samlade resurser för utrustning till dövblinda personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utrustning till dövblinda personer bedömer regeringen att&lt;br&gt;förskrivningsrätten bör samlas regionalt så att flera landsting samarbetar.&lt;br&gt;Det är synnerligen viktigt att den särskilda kompetens som finns när det&lt;br&gt;gäller bedömning av dövblinda personers behov av utrustning och utbild-&lt;br&gt;ning vidareutvecklas. Det sker bäst i en sammanhållen organisation. Det&lt;br&gt;landsting i respektive region som bedöms vara det mest lämpade ur kom-&lt;br&gt;petenssynpunkt och som har andra lämpliga förutsättningar bör väljas.&lt;br&gt;Inom ramen för anslaget avsätts särskilda medel för att tillgodose döv-&lt;br&gt;blinda personers behov. Antalet dövblinda personer i Sverige uppskattas&lt;br&gt;till mellan 1 200 och 1 300 enligt 1989 års handikapputredning (SOU&lt;br&gt;1991:97). Datatekniken har inneburit i det närmaste revolutionära föränd-&lt;br&gt;ringar i tillgången till information och kommunikation för dövblinda per-&lt;br&gt;soner. Den utrustning som behövs är förhållandevis kostsam men bör ses&lt;br&gt;som väl investerade medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktör i kvalitetsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsinstitutets medverkan när det gäller provning och upphand-&lt;br&gt;ling av ny utrustning är en förutsättning för att kvalitén skall kunna upp-&lt;br&gt;rätthållas. Hjälpmedelsinstitutet bör även i fortsättningen ha en framträ-&lt;br&gt;dande roll i verksamheten och utvecklingen när det gäller alternativ tele-&lt;br&gt;foni.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.7 Kommunaldemokrati och valfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Vallokaler bör vara tillgängliga för perso-&lt;br&gt;ner med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer med funktionshinder bör ges bättre förutsättningar att delta&lt;br&gt;i utformandet av den kommunala demokratin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att rösta — en demokratisk rättighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att rösta är en fundamental medborgerlig och demokratisk rättig-&lt;br&gt;het. Även om allt fler i dag väljer att poströsta är själva valdagen av sär-&lt;br&gt;skilt stor betydelse för många människor och en symbol för demokratin.&lt;br&gt;För personer med funktionshinder är det inte självklart att kunna rösta på&lt;br&gt;valdagen. Många vallokaler, i synnerhet i storstäderna, har bristande till-&lt;br&gt;gänglighet. Detta försvårar eller omöjliggör för framförallt rörelsehind-&lt;br&gt;rade att komma in i vallokalen. Alternativet är poströstning eller röstning&lt;br&gt;genom bud, 14 kap. 2 § vallagen (1997:157). Handikapporganisationerna&lt;br&gt;vittnar om att detta upplevs som diskriminerande av många. En orsak till&lt;br&gt;problemen är att många vallokaler återfinns i skolor där bristande till-&lt;br&gt;gänglighet inte har blivit åtgärdad. Handikappombudsmannen har i un-&lt;br&gt;dersökningar kommit fram till att i var fjärde skola är det omöjligt för&lt;br&gt;rullstolsbuma att komma fram till huvudentrén. I var tredje skola hindras&lt;br&gt;de av smala dörrar eller höga trösklar. För synskadade gäller i dag att&lt;br&gt;Riksskatteverket (RSV) upprättar information inför vaije val. Denna&lt;br&gt;innehåller kuvert med lösa valsedlar. Kuverten har text i punktskrift som&lt;br&gt;anger vad kuvertet innehåller, t.ex. valsedlar för ett visst parti i riksdags-&lt;br&gt;valet. Valsedlarna är dock inte i punktskrift eftersom detta enligt RSV&lt;br&gt;skulle äventyra valhemligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vallokaler och vallagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vallagen (1997:157) föreskrivs att väljare som huvudregel på valdagen&lt;br&gt;skall rösta i vallokal (9 kap 5 §). Vidare föreskrivs det att kommunen&lt;br&gt;skall se till att det finns lämpliga lokaler att använda som vallokaler&lt;br&gt;(9 kap. 4 §). Stockholms valnämnd har i ett brev till RSV påpekat att den&lt;br&gt;erfarit att ett ökat antal rörelsehindrade i permobil har infunnit sig till&lt;br&gt;vallokalen utan att ha haft möjlighet att komma in. Nämnden pekar på&lt;br&gt;den danska vallagen som ger valförrättama möjligheten att i enskilda fall&lt;br&gt;ta emot röster utanför vallokalen (Lov nr 271 1987, kap 7 § 49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I USA finns sedan år 1984 en lagstiftning om tillgänglighet till vallo-&lt;br&gt;kaler, the Voting Accessibility for the Elderly and Handicapped Act. La-&lt;br&gt;gen säger i princip att vallokaler skall vara tillgängliga men medger un-&lt;br&gt;dantag om man efter undersökning funnit att tillgängliga lokaler inte går&lt;br&gt;att finna. Valförrättama kan även ta emot röster utanför vallokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att vallokaler bör vara tillgängliga for personer med&lt;br&gt;funktionshinder. Undantag bör ske endast när det inte är praktiskt och&lt;br&gt;ekonomiskt möjligt att välja sådana lokaler. Regeringen har den 17 feb-&lt;br&gt;ruari 2000 beslutat tillsätta en utredare som ska göra en teknisk och ad-&lt;br&gt;ministrativ översyn av delar av valsystemet (dir. 2000:10). Utredaren&lt;br&gt;skall bland annat överväga om det i vallagen uttryckligen skall anges att&lt;br&gt;som vallokal i första hand bör väljas en lokal som är tillgänglig för per-&lt;br&gt;soner med funktionshinder samt överväga om det skall vara möjligt för&lt;br&gt;valförättama att i särskilda fall ta emot röster utanför vallokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade möjligheter för funktionshindrade att åta sig politiska uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade vid sammanträde den 25 november 1999 att till-&lt;br&gt;sätta en kommitté som skall föreslå åtgärder för att stärka den medbor-&lt;br&gt;gerliga insynen och deltagandet i den kommunala demokratin (dir.&lt;br&gt;1999:98). Bakgrunden är att människor i högre utsträckning än tidigare&lt;br&gt;väljer att uttrycka sig genom andra kanaler än de den representativa de-&lt;br&gt;mokratin bygger på. Allt färre vill ägna sig åt politiska uppdrag på deltid&lt;br&gt;eller heltid. Oroande är också att medborgarnas förtroende för politiker&lt;br&gt;och de politiska institutionerna minskar och att medborgarnas deltagande&lt;br&gt;i de etablerade politiska partierna och förtroende för deras förmåga att&lt;br&gt;lösa problem och visa handlingskraft försvagas successivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall bland annat lämna förslag på åtgärder som kan un-&lt;br&gt;derlätta för medborgare med funktionshinder att åta sig och genomföra&lt;br&gt;politiska förtroendeuppdrag och i övrigt fa insyn i och goda möjligheter&lt;br&gt;att delta i den kommunala verksamheten. I direktiven påpekas att den&lt;br&gt;kommunala demokratins former och villkor inte alltid är anpassade uti-&lt;br&gt;från funktionshindrade medborgares behov. Direktiven hänvisar till en&lt;br&gt;undersökning som Handikappombudsmannen har gjort om kommunernas&lt;br&gt;tillgänglighet. Den visar att 27 procent av kommunfullmäktiges sam-&lt;br&gt;manträdeslokaler inte är tillgängliga för personer med rörelsehinder,&lt;br&gt;20 procent av lokalerna saknar hörselslinga och 25 procent av kommu-&lt;br&gt;nerna tar inte fram anpassad information på förfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven innebär detta att en stor grupp medborgare utestängs&lt;br&gt;från att ta del av och delta i den politiska debatten och från att fullgöra&lt;br&gt;sina rättigheter som medborgare och att vara politiskt aktiva. Det finns&lt;br&gt;därför enligt regeringen anledning att ägna särskild uppmärksamhet åt&lt;br&gt;funktionshindrade medborgares möjligheter att delta i den kommunala&lt;br&gt;demokratin och närmare undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för&lt;br&gt;att undanröja hindren för delaktighet, bl.a. de fysiska förutsättningarna&lt;br&gt;för att deltaga i möten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utredning om formerna för en reglering av&lt;br&gt;tillgänglighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En utredning bör tillsättas för att se över&lt;br&gt;områden där det inte finns regler om tillgänglighet för personer med&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I dag finns det i Sverige en rad&lt;br&gt;lagar som berör människor med funktionshinder. Det finns lagar och för-&lt;br&gt;ordningar som innehåller rättigheter, insatser och positiva regler som&lt;br&gt;skall underlätta och säkerställa delaktighet och trygghet. Det finns lag-&lt;br&gt;stiftning som reglerar vissa myndigheters och andra organs tillsynsverk-&lt;br&gt;samhet och bevakning av funktionshindrade personers rättigheter och&lt;br&gt;intressen och det finns lagstiftning som förbjuder diskriminering i arbets-&lt;br&gt;livet av personer med funktionshinder. En utredning pågår om olaga dis-&lt;br&gt;kriminering i näringsverksamhet av personer med funktionshinder. Ur&lt;br&gt;rättslig synpunkt har människor med funktionshinder således stärkt sina&lt;br&gt;positioner under senare år och Sverige är på väg att uppfylla FN:s stan-&lt;br&gt;dardregler i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid relativt få regler och lagar som kräver generell&lt;br&gt;tillgänglighet för människor med funktionshinder och på många områden&lt;br&gt;saknas helt riktlinjer eller lagstiftning om tillgänglighet och användbar-&lt;br&gt;het. Det finns t.ex. inga regler för tillgänglighet till bankomater och bil-&lt;br&gt;jettautomater och inte heller för olika former av tjänster som sköts via&lt;br&gt;knapptelefon. Andra områden som är oreglerade är tillgängligheten till&lt;br&gt;media och kultur och till offentliga tjänster och service. Utvecklingen går&lt;br&gt;raskt mot ökad användning av ny teknik. Samtidigt riskerar grupper av&lt;br&gt;funktionshindrade som döva, hörselskadade och synskadade att stängas&lt;br&gt;ute.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förbereder just nu en omfattande satsning på IT-området.&lt;br&gt;Syftet är att skapa en god och bred användning av IT som gynnar både&lt;br&gt;producenter och konsumenter och som ökar välfärd och livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För t.ex. personer med funktionshinder kan den nya IT-tekniken, rätt&lt;br&gt;använd, skapa nya och ökade möjligheter att ta del av samhällets utbud&lt;br&gt;av varor, tjänster, information m.m. och underlätta kommunikationen&lt;br&gt;människor emellan. Men samtidigt finns en risk för att nya kommunika-&lt;br&gt;tionsmönster och ny teknik kan innebära att funktionshindrade personer&lt;br&gt;ställs utanför utvecklingen och således inte har möjligheter att ta del av&lt;br&gt;de positiva effekterna som t.ex. bredbandstekniken kan medföra. Frågor&lt;br&gt;om synskadade och deras tillgång till information på Internet är ett om-&lt;br&gt;råde som bör ses över närmare, påpekar Utredningen om konsument-&lt;br&gt;rättigheter i IT-samhället i betänkandet (SOU 1999:106) Konsumenterna&lt;br&gt;och IT - en utredningen om datorer, handel och marknadsföring. Nya&lt;br&gt;tjänster och produkter inom IT-området måste därför göras tillgängliga&lt;br&gt;och användbara för alla. En generell tillgänglighet är samhällsekonomiskt&lt;br&gt;lönsam och bör eftersträvas. Staten har här en viktig roll när det gäller att&lt;br&gt;påverka tillverkarna av nya system och produkter och att styra utveck-&lt;br&gt;lingen i mer tillgänglig riktning. En satsning från statens sida på t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bredbandsinfrastruktur bör på olika sätt innehålla åtgärder som säker-&lt;br&gt;ställer en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör därför den bedömningen att det är viktigt att funk-&lt;br&gt;tionshindrade personers behov beaktas tidigt i en kommande satsning&lt;br&gt;inom bredbandsområdet. Det är därvid angeläget att fa kunskap om vilka&lt;br&gt;som skulle kunna ha nytta av bredbandstekniken, vilka praktiska och tek-&lt;br&gt;niska förutsättningar som måste vara uppfyllda, vilka speciella anpass-&lt;br&gt;ningar som måste göras, vilken utrustning och vilket IT-stöd som kan&lt;br&gt;behövas samt vilka extra kostnader som kan uppkomma för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det behövs mer kunskap om på vilka områden det&lt;br&gt;saknas lagstiftning eller annan reglering för tillgänglighet och i vad mån&lt;br&gt;nuvarande regelverk hindrar eller utestänger personer med funktionshin-&lt;br&gt;der från att ta del av samhällets service, varor och tjänster. Regeringen&lt;br&gt;avser därför att utreda dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bostadsanpassningsbidrag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag har till ändamål att&lt;br&gt;genom bidrag till anpassning av bostäder ge personer med funktionshin-&lt;br&gt;der möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bidraget är ett uttryck&lt;br&gt;för samhällets mål att personer med funktionshinder skall kunna leva som&lt;br&gt;andra i en egen bostad. Bidraget ger möjligheter för den enskilde att en-&lt;br&gt;ligt lagens förutsättningar göra de individuella anpassningar av bostaden&lt;br&gt;och närmiljön som hon eller han behöver. Lagen skall ses som ett&lt;br&gt;komplement till plan- och bygglagens bestämmelser. Enligt vad som&lt;br&gt;närmare har angetts i kapitel 3 har Boverket på regeringens uppdrag bl.a.&lt;br&gt;lämnat förslag till vissa förändringar i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bostadsanpassningsbidrag som en direkt åtgärd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det saknas tillräckliga skäl för att införa en ny&lt;br&gt;form av bostadsanpassningsbidrag - en direkt utförd åtgärd. Det finns&lt;br&gt;inte heller anledning att byta ut begreppet bostadsanpassningsbidrag mot&lt;br&gt;bostadsanpassningstöd när bostadsanpassningsbidraget behålls i sin nuva-&lt;br&gt;rande form som ett penningbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverkets förslag: Reglerna för bostadsanpassningsbidrag ändras så&lt;br&gt;att stöd kan lämnas både som bidrag och i form av utförda åtgärder. Be-&lt;br&gt;greppet stöd skall föras in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Boverkets rapport är det i den övervägande delen kommunerna&lt;br&gt;som i eget namn eller som ombud för sökanden ingår avtal med entrepre-&lt;br&gt;nör eller leverantör om att utföra åtgärder. Enligt de kommuner som till-&lt;br&gt;frågats i rapporten är det ointressant för sökanden hur stort bidraget blir i&lt;br&gt;kronor räknat. Det är åtgärden, dvs. funktionen, som betyder något. Ett&lt;br&gt;beslut om bostadsanpassningsbidrag (i form av viss åtgärd) behöver i så&lt;br&gt;fall inte uppta något belopp. Åtgärden blir en avtalsfråga mellan kommu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen och entreprenören/leverantören. Kommunen blir ägare till åtgärden.&lt;br&gt;Kommunen kan sedan välja att antingen låta den stödberättigade bli ägare&lt;br&gt;till åtgärden eller själv förbehålla sig äganderätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen, Länsrätten i Stockholms län och&lt;br&gt;Länsrätten i Östergötlands län tillstyrker förslaget att bostadsanpass-&lt;br&gt;ningsbidrag skall kunna lämnas både som bidrag och i form av utförda&lt;br&gt;åtgärder. Länsrätten i Stockholms län anför också att kommunen bör stå&lt;br&gt;som garant för åtgärdernas utformande. Frågor som övriga äganderätts-&lt;br&gt;frågor far lösas genom tillämpning av civilrättsliga regler och praxis.&lt;br&gt;Pensionärernas riksorganisation anser att konstruktionen med bidrag&lt;br&gt;eller direkt åtgärdsstöd är bra och förutsätter att den stödberättigade efter&lt;br&gt;ett åtgärdsstöd kan vända sig till kommunen och inte till entreprenören&lt;br&gt;med klagomål om man inte är nöjd med åtgärdens utförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping, Kammarrätten i Sundsvall och Länsrätten&lt;br&gt;i Malmöhus län har inte några erinringar mot förslaget. Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping tycker att kommunernas äganderätt till bl.a. lyftanordningar&lt;br&gt;måste klargöras i specialmotivering till lagändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket kan på principiella grunder instämma i de bedöm-&lt;br&gt;ningar som ligger till grund för att stöd kan lämnas även i form av utförda&lt;br&gt;anpassningsåtgärder och har inga erinringar i övrigt. Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet anser att utbytet av &amp;quot;bidrag&amp;quot; mot &amp;quot;stöd&amp;quot; öppnar möjligheter att&lt;br&gt;undanröja problem. De juridiska konsekvenserna av att anbringa kom-&lt;br&gt;munal egendom i någon annans hus samt ansvar för försäkringar, under-&lt;br&gt;håll m.m. måste dock klargöras i samband med en lagändring. Före-&lt;br&gt;ningen kommunala förmedlingsorgan anser att förslaget om åtgärdsstöd&lt;br&gt;inte skapar någon ökad klarhet vad gäller ägar-, underhålls- och ansvars-&lt;br&gt;frågor. Frågan om bostadsanpassningsåtgärder vidtagna för en enskild&lt;br&gt;person automatiskt kan överföras till fastigheten måste i så fall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutet anser att det alltid är sökanden själv som skall av-&lt;br&gt;göra om stöd skall ges i form av bidrag eller i form av att kommunen ut-&lt;br&gt;för eller låter utföra åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens samarbetsorgan anser att den föreslagna kon-&lt;br&gt;struktionen inte far bli huvudregel. Rätten till stöd genom bidrag är an-&lt;br&gt;gelägen och skall behållas. Först efter egen begäran skall stöd i form av&lt;br&gt;åtgärd beviljas. Kritik framförs såsom att det är tveksamt om den stödbe-&lt;br&gt;rättigade överhuvudtaget far något inflytande i åtgärdsprocessen när det&lt;br&gt;är kommunen som handlägger åtgärden. De handikappades riksförbund&lt;br&gt;anser att den enskilde alltid skall ha rätt att själv välja den roll han/hon&lt;br&gt;vill ha mot entreprenörer och att det inte löser rollfördelningsproblemet&lt;br&gt;med att ge kommunen ansvar för hela hanteringen. Det är en risk när&lt;br&gt;kommunen skall besluta om både innehållet, nivån, kvaliteten och kost-&lt;br&gt;naden i utförda åtgärder. Den stödberättigade bör kunna överklaga åtgär-&lt;br&gt;dens kvalitet genom besvär. Kommunen bör kunna åläggas att göra&lt;br&gt;kompletterande anpassning vid brister i den redan gjorda anpassningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synskadades riksförbund avvisar förslaget att bidrag skall bytas ut mot&lt;br&gt;åtgärd. Den stödberättigade skall själv avgöra om hon eller han vill göra&lt;br&gt;upphandlingen. Lagen förbjuder ju i dag inte heller kommunen att hjälpa&lt;br&gt;till vid upphandlingen om den stödberättigade önskar. Neurologiskt Han-&lt;br&gt;dikappades Riksförbund avvisar förslaget om stöd i stället för bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den boende kan mista kontrollen över utformningen av den egna bosta-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening pekar&lt;br&gt;Boverkets rapport på att systemet med fullmakt till kommunerna från de&lt;br&gt;enskilda bidragstagama fungerar i de flesta fall. Enligt dagens system far&lt;br&gt;den enskilde välja om hon eller han vill agera själv eller om kommunen&lt;br&gt;skall ges fullmakt att agera i den enskildes ställe. Regeringen anser att&lt;br&gt;detta rollfördelningssystem fungerar bra och att de stödberättigade redan&lt;br&gt;i dag oftast far den åtgärd de vill ha med hjälp av sina befullmäktigade&lt;br&gt;ombud i kommunerna eller genom att själv vara avtalsslutande part med&lt;br&gt;entreprenörer och leverantörer. Andra bidragskonstruktioner (bostads-&lt;br&gt;bidrag, bilstöd, assistansersättning, socialbidrag m.m.) är utformade som&lt;br&gt;ett rent penningstöd och fungerar bra. Regeringen anser inte att det finns&lt;br&gt;tillräckliga skäl att infora ett kompletterande system med stöd i form av&lt;br&gt;utförda åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.9.3 Köp eller byte av bostad&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid nybyggnad skall det fortfarande krävas sär-&lt;br&gt;skilda skäl for anpassning av bostaden. Vid köp och byte av bostad&lt;br&gt;skall bidrag kunna lämnas till åtgärder som inte är kostnadskrävande&lt;br&gt;även om det inte finns några särskilda skäl for att välja en bostad som&lt;br&gt;kräver anpassning. Är åtgärderna kostnadskrävande krävs dock sär-&lt;br&gt;skilda skäl även vid köp och byte av bostad. Förslagen finns intagna i&lt;br&gt;8 och 9 §§ lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverkets förslag: Överensstämmer med regeringens forslag. Enligt&lt;br&gt;Boverkets rapport har 98 procent av de kommuner som tillfrågats inte&lt;br&gt;några särskilda problem vad gällde bidrag vid nybyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rapporten finns det i praktiken stor osäkerhet om vad som skall&lt;br&gt;anses vara särskilda skäl för att vid köp eller byte välja en bostad som&lt;br&gt;kräver anpassningsåtgärd. Innebörden av begreppet kan i dag variera med&lt;br&gt;hänsyn till omfattningen och kostnaden för åtgärden. De särskilda skälen&lt;br&gt;kan rimligtvis inte vara desamma vid t.ex. bidrag till tröskelborttagning&lt;br&gt;som vid en hissinstallation. Enligt tidigare praxis fick den funktionshind-&lt;br&gt;rade bidrag vid köp och byte om det inte var fråga om omfattande eller&lt;br&gt;kostnadskrävande åtgärder. Vid omfattande eller kostnadskrävande åt-&lt;br&gt;gärder krävdes särskilda skäl. Den nuvarande regeln har inneburit en&lt;br&gt;skärpning i förhållande till tidigare lagstiftning. Det är skälen till valet av&lt;br&gt;bostad och inte skälen till att man vill flytta som skall prövas som sär-&lt;br&gt;skilda skäl. Frågan bör avgöras när första ansökan som aktualiserar en&lt;br&gt;bedömning av särskilda skäl kommer in till kommunen. Om bostadsvalet&lt;br&gt;inte ifrågasätts vid en initial prövning bör sökanden rimligen kunna utgå&lt;br&gt;från att det föreligger särskilda skäl. Vissa handikappanordningar finns&lt;br&gt;mer sällan i bostadsutbudet. Boverket har gett exempel på sådana anord-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket föreslår en ny lydelse som gör att bidrag till mindre kost-&lt;br&gt;nadskrävande åtgärder lämnas vid köp och byte även om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Det skulle något förenkla och underlätta den praktiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hanteringen. Boverket anser att motivuttalanden bör göras som fångar&lt;br&gt;upp resonemanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen tillstyrker förslaget vid byte eller&lt;br&gt;köp av ny bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping och Riksrevisionsverket har inget att in-&lt;br&gt;vända mot förslaget. Föreningen kommunala förmedlingsorgan menar att&lt;br&gt;förslaget innebär en förenkling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Västerbottens län, Kammar-&lt;br&gt;rätten i Sundsvall, Länsrätten i Malmöhus län Svenska Kommunförbun-&lt;br&gt;det, De handikappades Riksförbund, Handikappförbundens samarbets-&lt;br&gt;organ vill att innebörden av begreppet särskilda skäl skall klargöras vid&lt;br&gt;genomförandet av förslaget. Länsrätten i Östergötlands län vill att be-&lt;br&gt;greppet &amp;quot;kostnadskrävande åtgärder&amp;quot; kopplas till en viss del av basbelop-&lt;br&gt;pet. Neurologiskt Handikappades Riksförbund menar att sökradie och&lt;br&gt;prisklass för särskilda skäl behöver klargöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärernas riksorganisation accepterar lagändringen om den inte&lt;br&gt;medför strängare bedömning för de funktionshindrade som flyttar in i&lt;br&gt;nybyggnad. Synskadades riksförbund anser att 8 § lagen om kommunalt&lt;br&gt;bostadsanpassningsbidrag om begränsningar av bostadsanpassningsbi-&lt;br&gt;draget skall utgå. Ett av skälen för detta är att även personer som behöver&lt;br&gt;mer omfattande bostadsanpassningsåtgärder skall kunna byta bostad som&lt;br&gt;människor i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Plan- och bygglagen (1987:10) inne-&lt;br&gt;håller krav på en generell anpassning av bostäder i samband med ny- och&lt;br&gt;ombyggnad. Bostadsanpassningsbidrag lämnas inte för generell anpass-&lt;br&gt;ning i samband med ny- och ombyggnad. Möjligheten att bevilja bidrag&lt;br&gt;är alltså begränsad till åtgärder som går utöver den generella anpassning&lt;br&gt;som krävs enligt plan- och bygglagen. Vid nybyggnad krävs många&lt;br&gt;gånger omfattande och mycket kostsamma anpassningsåtgärder för att&lt;br&gt;tillgodose en funktionshindrad persons behov. Det är av kostnadsskäl&lt;br&gt;rimligt att den funktionshindrade vid nybyggnad väljer en bostad som är&lt;br&gt;lämplig med hänsyn till hans eller hennes behov så att anpassning i möj-&lt;br&gt;ligaste mån kan undvikas eller minimeras. För att bostadsanpassnings-&lt;br&gt;bidrag skall kunna lämnas krävs att det finns särskilda skäl för att välja en&lt;br&gt;bostad som gör det nödvändigt att ordna anpassningsåtgärder. Det kan&lt;br&gt;(enligt prop. 1992/93:58 s. 19) t.ex. vara fråga om en bostad som ligger&lt;br&gt;nära en vårdinrättning som den funktionshindrade bör ha tillgång till. Det&lt;br&gt;kan också gälla fall där den funktionshindrade trots omfattande försök&lt;br&gt;inte lyckats få tag i någon annan lämplig bostad. Avgörandet av vad som&lt;br&gt;är särskilda skäl i det enskilda fallet får bedömas av den beslutande&lt;br&gt;kommunen. Det krävs även särskilda skäl för att få bostadsanpassnings-&lt;br&gt;bidrag vid köp och byte av bostad. När det gäller köp eller byte av bostad&lt;br&gt;kan det också på samma sätt som vid nybyggnad vara fråga om omfat-&lt;br&gt;tande och mycket kostsamma anpassningsåtgärder. Särskilt om det är&lt;br&gt;fråga om friliggande hus eller kedjehus. Det kan t.ex. vara fråga om att&lt;br&gt;installera hiss, trapplifi eller lyftplatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den regelförändring som föreslås förenklar lagens&lt;br&gt;tillämpning eftersom den gör det lättare för kommunerna att t.ex. ge ut&lt;br&gt;bidrag till borttagning av trösklar och till uppsättning av stödhandtag el-&lt;br&gt;ler blandare till handfat eller vask utan att behöva ta ställning till om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns särskilda skäl för att välja just den bostaden. När det gäller nybygg-&lt;br&gt;nad är det endast fråga om en redaktionell ändring av bestämmelserna.&lt;br&gt;Det är mindre lämpligt att låsa fast begreppet kostnadskrävande åtgärder&lt;br&gt;till någon form av index eller anknytning till basbeloppet. Vid bedöm-&lt;br&gt;ning av om åtgärderna är kostnadskrävande eller ej bör beaktas att bosta-&lt;br&gt;den skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade.&lt;br&gt;Detta innebär att samtliga de åtgärder som vid ansökningstillfället kan&lt;br&gt;bedömas som nödvändiga måste beaktas. Undantag från särskilda skäl&lt;br&gt;avser sålunda inte att lämna en öppning för etappvis anpassning av bosta-&lt;br&gt;den. Regelns syfte är att funktionshindrade personer skall välja bostad&lt;br&gt;med stor omsorg. Om kommunen inte kan visa att det finns en bostad&lt;br&gt;som är mer lämplig än den bostad som den funktionshindrade har valt&lt;br&gt;föreligger det i princip särskilda skäl för valet av bostad. Det finns stora&lt;br&gt;lokala skillnader i bostadsutbudet. De särskilda skälen för valet av bostad&lt;br&gt;kan därför variera från fall till fall och från kommun till kommun. Inne-&lt;br&gt;börden av särskilda skäl har hittills utformats av praxis. Regeringen&lt;br&gt;tycker inte att det finns anledning att ge mer detaljerade instruktioner om&lt;br&gt;vad begreppet innebär. Regeringen föreslår att 8 och 9 §§ lagen&lt;br&gt;(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. ändras enligt Boverkets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.9.4 Standardhöjande åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om standardhöjande åtgärder utmönst-&lt;br&gt;ras ur lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. och det&lt;br&gt;införs en ny bestämmelse om att bostadsanpassningsbidrag inte läm-&lt;br&gt;nas för åtgärder som behöver vidtas redan av väsentligen andra orsa-&lt;br&gt;ker än sådana som direkt har att göra med funktionshindret. Förslaget&lt;br&gt;finns intaget i 6 § andra stycket i lagen (1992:1574) om bostadsan-&lt;br&gt;passningsbidrag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverkets förslag: Överensstämmer med regeringens. Enligt en&lt;br&gt;enkätundersökning som redovisas i Boverkets rapport lämnas bidrag till&lt;br&gt;standardhöjande åtgärder bara i mycket liten utsträckning (tre promille av&lt;br&gt;samtliga bidrag). Många tillfrågade kommuner upplyste om problem vid&lt;br&gt;bidragshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Boverket är praktiskt taget hela bostadsbeståndet i dag modernt&lt;br&gt;(SCB FoB 90). Att som huvudregel neka bidrag till standardhöjande åt-&lt;br&gt;gärder när bostadens utrustningsstandard är låg torde enligt Boverket i&lt;br&gt;praktiken inte innebära någon begränsning och fyller därför inte någon&lt;br&gt;funktion. Nästan alla defmitionsmässigt sett standardhöjande åtgärder&lt;br&gt;prövas endast mot lagens övriga krav och principer. Bestämmelsen kan&lt;br&gt;därför utmönstras och ersättas av den allmänna principen att bidrag inte&lt;br&gt;lämnas för åtgärder som behöver vidtas redan av väsentligen andra orsa-&lt;br&gt;ker än sådana som direkt har att göra med funktionshindret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget att&lt;br&gt;utmönstra standardhöjande åtgärder ur lagen. De anser att förändringen&lt;br&gt;bör följas upp och utvärderas. Föreningen kommunala formedlingsorgan&lt;br&gt;anser att förslaget om bidrag till standardhöjande åtgärder är bra och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle underlätta tillämpningen av lagen. Länsrätten i Stockholms län&lt;br&gt;anser att det är rimligt att reglerna om anpassningsbidrag för standardhö-&lt;br&gt;jande åtgärder utmönstras ur lagen och att man i stället betonar kopp-&lt;br&gt;lingen mellan själva funktionshindret och anpassningsåtgärdema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i&lt;br&gt;Malmöhus län, Handikappförbundens samarbetsorgan, Pensionärernas&lt;br&gt;riksorganisation, Riksrevisionsverket och Neurologiskt Handikappades&lt;br&gt;Riksförbund har ingenting att invända mot den föreslagna förändringen.&lt;br&gt;Länsrätten i Östergötlands län föreslår att bestämmelsen om standard-&lt;br&gt;höjande åtgärder bibehålls. En närmare redogörelse för vad som kan för-&lt;br&gt;stås med &amp;quot;väsentligt andra orsaker&amp;quot; efterlyses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser i likhet med mer-&lt;br&gt;parten av remissinstanserna att Boverkets förslag är en förenkling och en&lt;br&gt;anpassning till dagens bostadsstandardförhållanden. Fortfarande kan det i&lt;br&gt;glesbygd finnas enstaka bostäder som inte uppfyller dagens krav på stan-&lt;br&gt;dard. Kvarboende i sådana bostäder bör kunna underlättas på annat sätt&lt;br&gt;än med bostadsanpassningsbidrag. Regeringen gör samma ställningsta-&lt;br&gt;gande som Boverket. Regeringen föreslår att lagen (1992:1574) om bo-&lt;br&gt;stadsanpassningsbidrag m.m. ändras enligt Boverkets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Bättre bemötande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Synen på personer med funktionshinder har stor betydelse för inrikt-&lt;br&gt;ningen av de handikappolitiska insatserna. Det är svårt att beskriva hur&lt;br&gt;enskilda människor bemöts när de har kontakt med olika myndigheter&lt;br&gt;utan att samtidigt analysera den syn på människor med funktionshinder -&lt;br&gt;och på handikappolitik - som råder i samhället som helhet. Åtgärder för&lt;br&gt;att förbättra bemötandet måste därför gå hand i hand med åtgärder inom&lt;br&gt;hela det politiska faltet. Bemötandefrågor är således inte en angelägenhet&lt;br&gt;enbart för funktionshindrade personer själva och de politiker och tjäns-&lt;br&gt;temän som i sin yrkesverksamhet möter dem. Det är en politisk fråga som&lt;br&gt;angår oss alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskare har gjort många försök att förklara vad som kan ligga bakom&lt;br&gt;olika attityder och bemötanden. Men förklaringarna är motsägelsefulla&lt;br&gt;och forskarna är inte eniga om varför attityderna till personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder ser ut som de gör i olika sammanhang. Det finns, säger&lt;br&gt;många forskare, ett samband mellan attityd och bemötande, men det är&lt;br&gt;svårt att klargöra hur detta samband ser ut. En gemensam slutsats är dock&lt;br&gt;att personalens värderingar och erfarenheter spelar en avgörande roll och&lt;br&gt;att ett grundläggande villkor för ett bra bemötande är att personen i fråga&lt;br&gt;uppmärksammas som den hela person han eller hon är. Funktionshindret&lt;br&gt;är enbart en aspekt av personen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När samhället brister i sitt sätt att bemöta människor med funktions-&lt;br&gt;hinder far det ofta ännu större konsekvenser för dem som är funktions-&lt;br&gt;hindrade och har invandrat. För att fa det stöd som behövs krävs ofta att&lt;br&gt;man själv driver sitt ärende vilket kan vara svårt för den som inte helt&lt;br&gt;behärskar det svenska språket och inte känner till hur samhället fungerar.&lt;br&gt;De flesta som möter personer med funktionshinder och utländsk bak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund i sitt yrke har antingen specialkunskap om funktionshinder eller&lt;br&gt;om kulturmöten och invandrares situation. Det är fa som har den dubbla&lt;br&gt;kompetensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klyfta mellan värderingar och verklighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett stort antal forskningsresultat som tyder på att det har upp-&lt;br&gt;stått en klyfta mellan funktionshindrade personers rättmätiga förvänt-&lt;br&gt;ningar och den verklighet de möter när de kommer i kontakt med myn-&lt;br&gt;digheter, sjukvård, skola, barnomsorg etc. De grundläggande handi-&lt;br&gt;kappolitiska värderingarna tycks inte nå fram till den verklighet där be-&lt;br&gt;slut som berör personer med funktionshinder fattas. De skildringar av&lt;br&gt;bemötandet som presenteras understryker detta. Personer med funktions-&lt;br&gt;hinder och deras anhöriga skall inte vara beroende av vilken människo-&lt;br&gt;syn enskilda handläggare hos olika myndigheter har. Stat, kommun och&lt;br&gt;landsting kan tillsammans verka for att denna klyfta minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig aspekt som kan påverka bemötandet är båda parters&lt;br&gt;förväntningar på mötet. De har ofta olika perspektiv på det som mötet&lt;br&gt;handlar om därför att deras kunskaper och erfarenheter skiljer sig åt.&lt;br&gt;Detta kan accentueras om den enskilde kommer från en kultur mycket&lt;br&gt;olik den svenska. Den enskilde utgår från kunskaper och perspektiv från&lt;br&gt;sin egen vardag medan de professionella talar utifrån sin oftast teoretiska&lt;br&gt;kunskapsvärld och sin arbetsplatskultur. Dessa skillnader i perspektiv&lt;br&gt;beskrivs i Bemötandeutredningens rapporter och de har stor betydelse för&lt;br&gt;kvalitén i bemötandet. Det är viktigt att sådana skillnader uppmärk-&lt;br&gt;sammas av båda parter så att hinder och konflikter som idag försvårar&lt;br&gt;kommunikation och möten blir synliga och därmed lättare att göra något&lt;br&gt;åt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har tre statliga utredningar behandlat bemötandefrå-&lt;br&gt;gor; utredningen om bemötande av kvinnor och män inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården (SOU 1996:133), utredningen om bemötande av äldre (SOU&lt;br&gt;1997:170) och utredningen om bemötande av personer med funktions-&lt;br&gt;hinder (SOU 1999:21). De tre utredningarna ger tillsammans en relativt&lt;br&gt;mörk bild av hur människor blir bemötta i sina kontakter med myndig-&lt;br&gt;heter och andra offentliga organ, men visar också på goda exempel och&lt;br&gt;vägar till förbättringar. Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för&lt;br&gt;att förbättra situationen. Det gäller t.ex. åtgärder för att öka patientinfly-&lt;br&gt;tandet samt åtgärder i samband med äldreprogrammet. De förslag som&lt;br&gt;regeringen nu för fram för att förbättra bemötandet för personer med&lt;br&gt;funktionshinder är ytterligare ett led i regeringens reformarbete på områ-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Lika behandling, diskriminering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet (SOU 1999:21) Lindqvists nia - nio vägar att utveckla&lt;br&gt;bemötandet av personer med funktionshinder påtalas bl.a. att det för att i&lt;br&gt;grunden förändra attityderna till människor med funktionshinder krävs&lt;br&gt;kraftfulla politiska initiativ. Utredaren föreslår en tydlig politisk marke-&lt;br&gt;ring om det svenska samhällets syn på människor med funktionshinder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och på handikappolitik genom att föreslå att det i 1 kap. 2 § regerings-&lt;br&gt;formen skrivs in funktionshindrade personers rätt till föll delaktighet och&lt;br&gt;jämlikhet i samhällslivet. Ett stadgande om att eftersträva delaktighet och&lt;br&gt;jämlikhet i samhället bör gälla mer generellt. Innebörden av stadgandet&lt;br&gt;bör vara att lagar och föreskrifter skall utformas på ett sådant sätt att alla&lt;br&gt;medborgare, oavsett kön, ålder, funktionshinder, ras, sexuell läggning,&lt;br&gt;etnisk, språklig eller religiös tillhörighet kan uppnå full delaktighet och&lt;br&gt;jämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som rör mänskliga rättigheter (MR) är ständigt aktuella. Också&lt;br&gt;funktionshindrade personers rättigheter och skyldigheter diskuteras&lt;br&gt;utifrån ett MR-perspektiv. FN:s kommission för mänskliga rättigheter&lt;br&gt;och skyldigheter har t.ex. uppmanat alla medlemsstater att ta upp&lt;br&gt;handikappfrågorna utifrån ett sådant perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I FN:s standardregel 15 om lagstiftning sägs bl.a. att &amp;quot;Staterna har an-&lt;br&gt;svar för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till delak-&lt;br&gt;tighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning.&amp;quot; I samma&lt;br&gt;regel sägs också att all lagstiftning som behandlar medborgares rättig-&lt;br&gt;heter och skyldigheter även bör omfatta rättigheter och skyldigheter för&lt;br&gt;människor med funktionsnedsättning. De skall kunna utöva sina mänsk-&lt;br&gt;liga, medborgerliga och politiska rättigheter på samma sätt som övriga&lt;br&gt;medborgare. Lagstiftningen skall innehålla regler om sanktioner för den&lt;br&gt;som kränker principen om icke-diskriminering. Många länder har under&lt;br&gt;1990-talet antagit lagstiftning med målsättningen i standardreglerna som&lt;br&gt;grund. Finland har t.ex. infört ett tillägg i 5 § grundlagen med innebörden&lt;br&gt;att ingen far utan godtagbart skäl ges en annan ställning på grund av kön,&lt;br&gt;ålder hälsotillstånd eller handikapp eller någon annan orsak som hänför&lt;br&gt;sig till hans person. Sydafrika har infört en liknande bestämmelse i sin&lt;br&gt;grundlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989 års Handikapputredning tog i sitt slutbetänkande &amp;quot;Ett samhälle&lt;br&gt;för alla&amp;quot; (SOU 1992:52) upp frågan om det inte borde införas ett förbud&lt;br&gt;mot diskriminering av personer med funktionshinder i grundlagen. Ut-&lt;br&gt;redningen föreslog ett nytt stadgande i 2 kap. regeringsformen med ett&lt;br&gt;generellt förbud mot diskriminerande bestämmelser för funktionshind-&lt;br&gt;rade i lag eller föreskrift. Remissinstanserna framförde kritik mot ett så-&lt;br&gt;dant grundlagsstadgande. Bl.a. anfördes att en sådan regel i regerings-&lt;br&gt;formens andra kapitel om de grundläggande fri- och rättigheterna skulle&lt;br&gt;bli rättsligt bindande och svår att avgränsa. Det skulle krävas antingen&lt;br&gt;några särskilt angivna undantag eller ett mer generellt undantag från&lt;br&gt;grundlagsregeln. Som exempel på grundlagsparagrafer som var lättare att&lt;br&gt;avgränsa nämndes 2 kap. 16 § regeringsformen där det stadgas att lag&lt;br&gt;eller annan föreskrift inte far innebära att någon medborgare missgynnas&lt;br&gt;på grund av sitt kön om inte föreskriften är ett led i strävandena att åstad-&lt;br&gt;komma jämlikhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller mot-&lt;br&gt;svarande tjänstgöring. Ett generellt undantag skulle möjliggöra särbe-&lt;br&gt;handling på sakliga eller objektivt godtagbara grunder. Förslaget kom&lt;br&gt;efter remisskritiken inte att skrivas in i grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggsdirektiv till Författningsutredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i 1999 års regeringsförklaring slagit fast att människor&lt;br&gt;med funktionshinder skall ha goda möjligheter till delaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har med några fa undantag valt att införliva funktionshindrade&lt;br&gt;personers rättigheter och stöd i den ordinarie lagstiftningen. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening är denna princip riktig. All lagstiftning skall se till att&lt;br&gt;personer med funktionshinder inte diskrimineras utan utformas så att&lt;br&gt;människor blir delaktiga i samhällslivet. Det kan emellertid finnas&lt;br&gt;uppenbara risker att lagstiftningen inte riktigt räcker till, att systemen inte&lt;br&gt;ger tillräcklig flexibilitet och valfrihet, att många människor med stora&lt;br&gt;och komplicerade funktionshinder ändå inte far det stöd och den hjälp de&lt;br&gt;behöver och att vissa områden helt faller utanför lagstiftningen. Under&lt;br&gt;senare tid har därför lagstiftaren valt att skapa lagar mot diskriminering&lt;br&gt;av olika grupper i samhället, t.ex. lag (1999:132) om förbud mot diskri-&lt;br&gt;minering i arbetslivet av personer med funktionshinder och lag&lt;br&gt;(1999:133) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexu-&lt;br&gt;ell läggning. En särskild utredare har tillkallats (dir. 1999:49) för att göra&lt;br&gt;en översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Bemötandeutredningen framgår att personer med funktionshinder&lt;br&gt;många gånger utestängs från samhällslivet. De känner sig diskriminerade&lt;br&gt;och beskriver ett slags samhällets utanförskap. Andra undersökningar&lt;br&gt;redovisar liknande förhållanden. Handikappombudsmannen konstaterar i&lt;br&gt;sin senaste rapport till regeringen att Sverige inte helt uppfyller FN:s&lt;br&gt;standardregler för att tillförsäkra människor med funktionshinder delak-&lt;br&gt;tighet och jämlikhet. Det finns således fortfarande hinder som gör det&lt;br&gt;omöjligt för människor med funktionshinder att utöva sina rättigheter och&lt;br&gt;friheter och försvårar för dem att delta fullt ut i samhällsutvecklingen.&lt;br&gt;Därför föreslår utredningen nämnda tillägg i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i olika sammanhang klart markerat att det allmänna&lt;br&gt;skall verka för att undanröja de hinder som finns mot alla medborgares&lt;br&gt;deltagande i samhällslivet på sina egna villkor. Begreppen full delaktig-&lt;br&gt;het och jämlikhet är en del av FN:s standardregler och utgör också ett&lt;br&gt;grundläggande mål för den svenska handikappolitiken. Grundlagen inne-&lt;br&gt;håller emellertid inget förbud direkt riktat mot diskriminering av männi-&lt;br&gt;skor med funktionshinder. Däremot finns i regeringsformens 2 kap. ett&lt;br&gt;antal rättsligt bindande regler på fri- och rättighetsområdet. Kapitlet in-&lt;br&gt;nehåller t.ex. förbud mot särbehandling på grund av åskådning, ras och&lt;br&gt;kön. Det har ansetts angeläget och naturligt att den svenska grundlagen&lt;br&gt;ger klart uttryck för att negativ särbehandling på sådana grunder inte kan&lt;br&gt;godtas. Sådana regler innebär också en betydande förstärkning av det&lt;br&gt;rättsskydd som kan åstadkommas på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De invändningar som har framförts mot att i 2 kap. regeringsformen&lt;br&gt;införa en ny bestämmelse om förbud mot diskriminering av funktions-&lt;br&gt;hindrade far anses ha en sådan tyngd att ett stärkt skydd för såväl denna&lt;br&gt;som andra utsatta grupper bör ske inom ramen för programstadgandet i&lt;br&gt;1 kap. 2 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningsutredningen har därför fatt i uppgift att överväga på vilket&lt;br&gt;sätt funktionshindrades och andra utsatta gruppers delaktighet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jämlikhet i samhället skall komma till tydligare uttryck i stadgandet. I&lt;br&gt;uppgiften ingår även att bedöma om bara personer med funktionshinder&lt;br&gt;skall framhållas eller om även andra grupper uttryckligen skall&lt;br&gt;omnämnas i stadgandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Åtgärder mot domstolstrots m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Länsstyrelsen skall verka för att kommuner och&lt;br&gt;landsting planerar för att kunna tillgodose framtida stöd- och service-&lt;br&gt;behov enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade och framtida behov av bistånd enligt 6 f § socialtjänstla-&lt;br&gt;gen (1980:620). Länsstyrelsen får förelägga en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting vid vite att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild&lt;br&gt;rätt till vissa insatser enligt respektive lag. De nya reglerna far dock&lt;br&gt;inte tillämpas om verkställighet av en lagakraftvunnen dom enligt&lt;br&gt;lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och social-&lt;br&gt;tjänstlagen redan har sökts enligt utsökningsbalken (1981:774).&lt;br&gt;Vidare förfaller ett vitesföreläggande om verkställighet söks enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken. Den enskilde far överklaga länsstyrelsens beslut på&lt;br&gt;en begäran om vitesföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Avviker från regeringens förslag i den del som&lt;br&gt;avser kommuners och landstings förebyggande verksamhet. Be-&lt;br&gt;mötandeutredningen ville ge länsstyrelserna möjlighet att vitesförelägga&lt;br&gt;kommuner och landsting redan i det förebyggande ledet. Utredningen&lt;br&gt;hade heller inget förslag som gällde utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för-&lt;br&gt;slaget i sin helhet eller delar av det. Tillstyrker förslaget i sin helhet gör&lt;br&gt;bl.a. Länsrätten i Skåne län, Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Han-&lt;br&gt;dikappombudsmannen, samtliga tillfrågade länsstyrelser utom två samt ca&lt;br&gt;hälften av de tillfrågade kommunerna och landstingen. Det gör också&lt;br&gt;bl.a. de fackliga organisationerna och samtliga handikapporganisationer.&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i Norrbottens län tillstyrker&lt;br&gt;vitesinstitutet men avstyrker förslaget om länsstyrelsernas förebyggande&lt;br&gt;roll. Justitieombudsmannen (JO), Länsrätten i Stockholm län, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Landstingsförbundet samt några kommuner och&lt;br&gt;landsting avstyrker eller vill ha ytterligare utredning. JO:s uppfattning är&lt;br&gt;att man inte skall skapa en ny väg för verkställighet av domar utan att&lt;br&gt;utsökningsbalkens tillämplighet har blivit klarlagd. Även Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län anser att möjligheterna till verkställighet av domar med&lt;br&gt;stöd av utsökningsbalken bör utredas ytterligare. Svenska Kommunför-&lt;br&gt;bundet anser att problemet med domstolstrots förutsätter en samlad ana-&lt;br&gt;lys av rättighetslagstiftningens möjligheter att fungera inom ramen för&lt;br&gt;den kommunala självstyrelsens förutsättningar. Landstingsförbundet kan&lt;br&gt;diskutera olika förslag till åtgärder mot domstolstrots men anser att ut-&lt;br&gt;redningens förslag inte kan utgöra utgångspunkt för sådana diskussioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade (LSS) och socialtjänstlagen (1980:620) (SoL) ger den enskilde&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgaren rätt att under vissa förutsättningar och på olika sätt ta del av&lt;br&gt;samhällets service. Det kan t.ex. vara fråga om att få tillgång till en bo-&lt;br&gt;stad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad&lt;br&gt;för vuxna enligt LSS, försöijningsstöd enligt 6 b § SoL eller ett särskilt&lt;br&gt;boende för service och omvårdnad för äldre eller bostad med särskild&lt;br&gt;service för funktionshindrade. I vissa fall far den enskilde inte de förmå-&lt;br&gt;ner hon eller han eftersträvar. Den enskilde kan då med hjälp av de över-&lt;br&gt;klaganderegler som finns överklaga myndigheternas beslut. Landets läns-&lt;br&gt;och kammarrätter och slutligen Regeringsrätten kan senare överpröva&lt;br&gt;myndighetsbesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort problem som uppmärksammats under många år är att huvud-&lt;br&gt;männen, kommuner och landsting, dröjer med att vidta åtgärder enligt&lt;br&gt;domar som ger enskilda personer rätt till insatser enligt LSS och SoL.&lt;br&gt;Kritiker har satt fokus på problemet att personer som tillerkänts någon&lt;br&gt;förmån eller insats enligt LSS eller SoL har fatt vänta både månader och&lt;br&gt;år på att kommunen eller landstinget uppfyller det som domen ålagt dem.&lt;br&gt;Socialstyrelsen har under år 1996 visat att en tredjedel av samtliga domar&lt;br&gt;enligt LSS som gynnade den enskilde och som avkunnades under 1994&lt;br&gt;och 1995 inte verkställts i april 1996. Under hösten 1997 gjordes ytterli-&lt;br&gt;gare en kontroll. Ett och ett halvt år efter studien som utfördes våren&lt;br&gt;1996 var ungefar en sjättedel av domarna från 1994 och 1995 fortfarande&lt;br&gt;inte verkställda och av 1996 års gynnande domar saknades verkställighet&lt;br&gt;i en fjärdedel av fallen. Enligt Socialstyrelsen förekommer det även fall&lt;br&gt;av domstolstrots inom socialtjänstlagens tillämpningsområde. I massme-&lt;br&gt;dia har under 1990-talet också uppmärksammats fall av domstolstrots&lt;br&gt;som gäller både insatser enligt LSS och ekonomiskt bistånd enligt SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kommuner i vissa fall trotsar lagar och domar har behandlats i olika&lt;br&gt;utredningar och i riksdagen sedan slutet av 1980-talet. Det har givits&lt;br&gt;olika förslag till lösningar på problemet. Det är framför allt tre utred-&lt;br&gt;ningar som är av intresse. Dessa är betänkandena Kommunalbot (SOU&lt;br&gt;1989:64), Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots (SOU&lt;br&gt;1993:109) och departementspromemorian Kommunalt domstolstrots — ett&lt;br&gt;förslag om personligt vitesansvar i mål om laglighetsprövning (Ds&lt;br&gt;1995:27). Med kommuner avses i detta sammanhang också landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalansvarsutredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. Kommunalansvarsutredningen tillsattes för att det i den all-&lt;br&gt;männa debatten hade uppmärksammats att kommuner och landsting i en&lt;br&gt;del fall överskred sin kompetens och åsidosatte sina specialreglerade&lt;br&gt;verksamhetsområden eller satte sig över domstolarnas avgöranden i&lt;br&gt;kommunalbesvärsmål. Utredningen gjorde en kartläggning av de sank-&lt;br&gt;tioner som fanns för att ingripa mot kommuner och landsting som inte&lt;br&gt;följde lagen. Kartläggningen redovisade det straffrättsliga ansvaret&lt;br&gt;(tjänstefel), disciplinansvar, uppsägning, avskedande och entledigande,&lt;br&gt;skadeståndsansvar både för kommunerna och för beslutsfattare i kommu-&lt;br&gt;nerna, vite, indragning eller minskning av statsbidrag, Justitieombuds-&lt;br&gt;mannens (JO) och Justitiekanslems (JK) tillsyn samt det politiska ansva-&lt;br&gt;ret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen kom fram till att de sanktioner som finns inte är effektiva.&lt;br&gt;Utredningens huvudförslag var att sanktionssystemet skulle kompletteras&lt;br&gt;med en generell ekonomisk påföljd för grova lagöverträdelser och för&lt;br&gt;överträdelser av domstolsbeslut om verkställighetsförbud, en s.k. kom-&lt;br&gt;munalbot (se SOU 1989:64). Boten skulle vara lägst 100 000 kr och&lt;br&gt;högst 10 miljoner kr. Frågor om att påföra en kommun en kommunalbot&lt;br&gt;skulle prövas av kammarrätt efter ansökan av JO. Utredningen föreslog&lt;br&gt;att boten skulle riktas mot kommunen som särskilt rättssubjekt för att inte&lt;br&gt;skapa en allt för stor försiktighet hos kommunalt förtroendevalda och&lt;br&gt;anställda. Modellen hämtades från institutet företagsbot i 36 kap. brotts-&lt;br&gt;balken men skilde sig från en sådan bot bl.a. genom att grunden för en&lt;br&gt;kommunalbot skulle vara en objektivt konstaterad lagöverträdelse och&lt;br&gt;inte ett brott av en förtroendevald eller en anställd. Förslaget remissbe-&lt;br&gt;handlades och fick en omfattande kritik. Kritikerna riktade främst in sig&lt;br&gt;på att kommunalboten skulle innebära ett allvarligt ingrepp i den kom-&lt;br&gt;munala självstyrelsen. Förslaget ledde på grund av kritiken inte till någon&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaldemokratikommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaldemokratikommittén, som tillsattes år 1992, fick i uppdrag att&lt;br&gt;slutföra arbetet med frågan om hur ett sanktionssystem borde utformas&lt;br&gt;för att komma till rätta med kommuners och landstings domstolstrots,&lt;br&gt;lagtrots och liknande handlingar. Frågan hade då tagits upp i ett antal&lt;br&gt;motioner vid riksdagens behandling av propositionen till en ny kommu-&lt;br&gt;nallag och konstitutionsutskottet hade i sitt betänkande över förslaget till&lt;br&gt;en ny kommunallag anfört att det var angeläget att frågorna snarast fick&lt;br&gt;sin lösning (bet. 1990/91 :KU3 8 s. 92).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs definition av begreppet domstolstrots var vid. Begreppet&lt;br&gt;omfattade enligt definitionen dels att en dom som upphävde ett kommu-&lt;br&gt;nalt beslut inte respekterades av kommunen, dels att ett beslut om förbud&lt;br&gt;att verkställa ett kommunalt beslut inte respekterades, dels att ett åläg-&lt;br&gt;gande i en dom inte följdes och dels att en enskild person inte fick en&lt;br&gt;social förmån som en domstol ansett denne ha rätt till. Kommittén angav&lt;br&gt;också att lagtrots sedan tidigare definierats som handlande eller underlå-&lt;br&gt;tenhet av kommuner och landsting som innebar att de medvetet satte sig&lt;br&gt;över tvingande lagregler av offentligrättslig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén redogjorde för det sanktionssystem som fanns. Bland annat&lt;br&gt;angavs att de sanktioner som kan riktas mot kommuner är skadestånd,&lt;br&gt;vite och sanktionsavgifier. De förtroendevalda kan både i sin roll som&lt;br&gt;företrädare för en kommun eller ett landsting och även rent personligen&lt;br&gt;drabbas av påföljderna straff, skadestånd eller entledigande. För de&lt;br&gt;kommun- och landstingsanställda kan också de arbetsrättsliga sanktio-&lt;br&gt;nerna disciplinåtgärd, uppsägning eller avskedande förekomma. Kom-&lt;br&gt;mittén diskuterade också om en förvaltningsdomstols dom kan ligga till&lt;br&gt;grund för exempelvis utmätning enligt utsökningsbalkens (UB) regler&lt;br&gt;dvs. om en sådan dom i sig går att verkställa. Kommittén ansåg att en&lt;br&gt;sådan dom är verkställbar om domen innebär en betalningsskyldighet&lt;br&gt;eller någon annan förpliktelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs huvudsakliga forslag var att kommunerna själva skulle&lt;br&gt;agera mot domstolstrots i vid bemärkelse och lagtrots genom att reviso-&lt;br&gt;rernas uppgifter skulle utvidgas. Denna s.k. revisionsmodell skulle kunna&lt;br&gt;kompletteras med ett personligt vitesansvar for de förtroendevalda vid&lt;br&gt;särskilt allvarliga överträdelser, nämligen om kommunen verkställt ett&lt;br&gt;beslut trots ett domstolsförbud att verkställa det eller om kommunen inte&lt;br&gt;rättat ett redan verkställt beslut eller inte rättat det verkställda beslutet så&lt;br&gt;långt det varit möjligt sedan beslutet upphävts av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det personliga ansvaret borde enligt kommittén inte utökas vid dom-&lt;br&gt;stolstrots i samband med förvaltningsbesvär. Kommitténs motivering var&lt;br&gt;att det många gånger inte var fråga om tredska från de förtroendevaldas&lt;br&gt;sida eftersom det var ostridigt att huvudmännen brottades med tilltagande&lt;br&gt;resursproblem. Dessa problem skapade svårigheter att fullgöra det som&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna ålade nämnderna att göra. Det ansågs inte rim-&lt;br&gt;ligt att de förtroendevalda personligen skulle drabbas av sanktioner i så-&lt;br&gt;dana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vite borde trots allt i viss utsträckning kunna riktas mot kommuner&lt;br&gt;som juridiska personer vid domstolstrots när rättighetslagar tillämpades.&lt;br&gt;Ett vitesansvar för kommunen föreslogs att gälla vid tillämpningen av&lt;br&gt;SoL och LSS. Vitet skulle drabba kommunen som juridisk person och&lt;br&gt;inte de förtroendevalda i nämnderna. Vitesansvaret skulle inte gälla för&lt;br&gt;domstolsbeslut som grundade rätt till bistånd för den enskilde enligt då-&lt;br&gt;varande 6 § SoL eller insatser enligt 9 § LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ansåg inte att vite skulle utsättas för att förmå någon att&lt;br&gt;fullgöra en betalningsskyldighet. Vite borde sättas ut undantagsvis, t.ex.&lt;br&gt;vid ren tredska och ovilja att acceptera en domstols bedömning. Länssty-&lt;br&gt;relsen skulle fä befogenhet att sätta ut vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen redovisades i betänkandet (SOU 1993:109). 18 av 47 re-&lt;br&gt;missinstanser som yttrade sig över förslagen var i princip för huvuddelen&lt;br&gt;av kommitténs förslag. Flera av de som avstyrkte förslaget tyckte att det&lt;br&gt;krävdes en ytterligare översyn av problematiken och att det föreslagna&lt;br&gt;systemet kunde vara en utgångspunkt för vidare bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorian Kommunalt domstolstrots och lagtrots&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorian Kommunalt domstolstrots och lagtrots - ett&lt;br&gt;förslag om personligt vitesansvar i mål om laglighetsprövning (Ds&lt;br&gt;1995:27) utgick från Lokaldemokratikommitténs betänkande och remiss-&lt;br&gt;yttrandena över detta. Man konstaterade inledningsvis att tyngdpunkten i&lt;br&gt;den allmänna debatten och även inriktningen på föreslagna åtgärder hade&lt;br&gt;förskjutits sedan mitten av 1980-talet från de fall där kommuner och&lt;br&gt;landsting inte bryr sig om domstolarnas avgöranden i mål om laglig-&lt;br&gt;hetsprövning till fall där domar som rör förvaltningsbesvär, främst mål&lt;br&gt;enligt SoL och LSS, inte blir verkställda. Det betonades att det från en&lt;br&gt;rättsstatlig utgångspunkt inte var acceptabelt att offentliga organ inte&lt;br&gt;följer lagar och domstolsavgöranden. Det behövdes därför ytterligare&lt;br&gt;sanktionsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian lämnades förslag som i huvudsak överensstämde med&lt;br&gt;Lokaldemokratikommitténs förslag om att införa ett personligt vites-&lt;br&gt;ansvar vid domstolstrots i samband med mål om laglighetsprövning, om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett överklagat beslut verkställdes trots ett verkställighetsförbud eller om&lt;br&gt;upphävda beslut inte rättades. Samtliga ledamöter och ersättare i den&lt;br&gt;nämnd eller det nämndutskott som fattat det överklagade beslutet skulle&lt;br&gt;drabbas av vitet. I promemorian lämnades inga förslag till hur samhället&lt;br&gt;skulle komma till rätta med domstolstrots och lagtrots i samband med&lt;br&gt;förvaltningsbesvär. Frågan antogs bli aktualiserad i senare utredningar.&lt;br&gt;Närmare två tredjedelar av de 30 instanser som yttrade sig över prome-&lt;br&gt;morian var positiva till, eller hade inga invändningar mot, promemorians&lt;br&gt;förslag om ett personligt vitesansvar i vissa fall av domstolstrots.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandeutredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandeutredningen påpekar att en av orsakerna till att vissa kom-&lt;br&gt;muner har svårt att uppfylla sina förpliktelser enligt LSS och SoL är att&lt;br&gt;kommunen saknar beredskap för att bygga ut verksamheten i den ut-&lt;br&gt;sträckning som behövs. Utredningen föreslår att länsstyrelserna skall&lt;br&gt;kunna förelägga en kommun eller ett landsting att bygga upp en service&lt;br&gt;enligt 7 och 9 §§ LSS och 6 § SoL i erforderlig omfattning som gör det&lt;br&gt;möjligt att i rimlig tid uppfylla kommunens eller landstingens skyldighe-&lt;br&gt;ter enligt domar som ger enskilda rätt till där nämnda insatser. Ett sådant&lt;br&gt;föreläggande skall kunna förenas med vite. Vidare föreslår utredningen&lt;br&gt;att en kommun som inte följt en dom om insats enligt 7 och 9 §§ LSS&lt;br&gt;eller 6 § SoL också skall kunna ges ett föreläggande med vite. Vitets&lt;br&gt;storlek och utdömandet av vitet skall enligt förslaget ske enligt lagen&lt;br&gt;(1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag har sin utgångspunkt i den ordning som fanns i&lt;br&gt;den tidigare lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;som numera finns i 6 kap. 13 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens område. Socialstyrelsen far förelägga en vård-&lt;br&gt;givare att rätta till missförhållandena om Socialstyrelsen anser att vård-&lt;br&gt;givaren inte uppfyller kraven på god vård och att missförhållandena på-&lt;br&gt;verkar patientsäkerheten. Socialstyrelsen skall i sådana fall ange vilka&lt;br&gt;åtgärder som anses nödvändiga och kan även besluta om vite. Förslagen&lt;br&gt;innebär att länsstyrelserna bör fa särskilda resurser för att förstärka och&lt;br&gt;intensifiera sin tillsyn och för att utveckla gemensamma metoder för till-&lt;br&gt;synen. En viss del av resurserna bör tillföras Socialstyrelsen för att sam-&lt;br&gt;ordna, följa upp och utveckla verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid flera tillfallen under 1990-talet avstyrkt motioner från&lt;br&gt;riksdagsledamöter om rättighetslagstiftning och domstolstrots och hänvi-&lt;br&gt;sat till att det pågår beredning av frågorna inom Regeringskansliet. Det&lt;br&gt;finns flera motioner i frågan under verksamhetsåren 1998/99 och&lt;br&gt;1999/2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringskansliet har den 21 september 1999 uppdragit åt en utredare&lt;br&gt;att biträda Justitiedepartementet med att utreda frågan om hur ett sank-&lt;br&gt;tionssystem bör utformas som gör det möjligt att motverka kommunalt&lt;br&gt;domstolstrots (Jul999/4276/ADM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren skall göra avvägningar i fråga om vilka sanktioner som bör&lt;br&gt;användas, vem sanktionerna skall riktas mot och hur kännbara sanktio-&lt;br&gt;nerna bör vara, samt om det sanktionssystem som utredaren förordar bör&lt;br&gt;gälla generellt, anpassas till olika sektorer eller utgöra en kombination av&lt;br&gt;dessa modeller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdraget ligger att utredaren bör överväga i vilken omfattning de&lt;br&gt;tidigare förslag som lagts fram i betänkandet Förtroendevaldas ansvar vid&lt;br&gt;domstolstrots (SOU 1993:109) och departementspromemorian Kommu-&lt;br&gt;nalt domstolstrots och lagtrots (Ds 1995:27) kan läggas till grund för ett&lt;br&gt;förslag till sanktionssystem. I första hand bör utredaren eftersträva att&lt;br&gt;utforma sanktionssystemet så att det riktas mot juridiska personer. Utre-&lt;br&gt;daren bör emellertid därutöver analysera i vilka fall det skulle vara moti-&lt;br&gt;verat med sanktioner riktade även mot enskilda ledamöter och hur sådana&lt;br&gt;sanktioner skulle utformas. Utredaren bör även försöka klarlägga i vilken&lt;br&gt;mån UB:s bestämmelser kan användas för att fa en dom av förvaltnings-&lt;br&gt;domstol verkställd. Uppdraget skall redovisas den 1 september 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 7 § LSS anges att de personer som&lt;br&gt;omfattas av LSS personkrets har rätt till insatser om de behöver hjälp&lt;br&gt;enligt 9 § LSS och deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Insatsernas&lt;br&gt;nivå framgår av paragrafens andra stycke där det uttalas att den enskilde&lt;br&gt;skall tillförsäkras goda levnadsvillkor genom LSS-insatsema. Insatserna&lt;br&gt;skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens&lt;br&gt;individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de per-&lt;br&gt;soner som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självstän-&lt;br&gt;digt liv. Enligt 2 § LSS kan både kommuner och landsting ha ansvaret för&lt;br&gt;insatser enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns med andra ord ett lagligt krav på att LSS-insatsema skall&lt;br&gt;vara sådana att de kan ge den enskilde möjlighet att hålla en hög mänsk-&lt;br&gt;lig livskvalitet trots sitt funktionshinder. Kommunerna och landstingen är&lt;br&gt;därför redan i dag skyldiga att erbjuda den personkrets som har rätt till&lt;br&gt;insatser enligt LSS en god kvalitet i insatserna. I 9 § LSS specificeras de&lt;br&gt;insatser som skall erbjudas de som tillhör personkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § SoL anges att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller&lt;br&gt;kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämn-&lt;br&gt;den för sin försörjning (försöijningsstöd) och för sin livsföring i övrigt&lt;br&gt;(annat bistånd) på de villkor som anges i 6 b - 6 f §§. Enligt 3 § är det&lt;br&gt;kommunen som har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommu-&lt;br&gt;nen får det stöd och den hjälp de behöver. Den enskilde skall enligt 6 a §&lt;br&gt;genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå och biståndet skall&lt;br&gt;utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att leva ett självstän-&lt;br&gt;digt liv. Kommunen är således lagligen förpliktigad att ge dem som vistas&lt;br&gt;i kommunen försörjningsstöd och annat bistånd som uppgår till en skälig&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill mot bakgrund härav framhålla vikten av att landets&lt;br&gt;kommuner verkligen har en beredskap för att uppfylla de krav som ställs&lt;br&gt;i LSS och SoL om rätt till vissa insatser. Enligt 10 § LSS kan den&lt;br&gt;enskilde som beviljats en insats begära att en individuell plan med&lt;br&gt;beslutade och planerade insatser upprättas i samråd med honom. I planen&lt;br&gt;skall även redovisas åtgärder som vidtas av andra än kommunen eller&lt;br&gt;landstinget. Planen skall fortlöpande och minst en gång om året&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omprövas. Landstinget och kommunen skall underrätta varandra om&lt;br&gt;upprättade planer. Enligt 14 § LSS skall kommunen verka för att insatser&lt;br&gt;som skall tas upp i planer enligt 10 § samordnas. Enligt 5 § SoL hör det&lt;br&gt;till socialnämndens uppgifter bl.a. att svara för ekonomisk hjälp till&lt;br&gt;familjer och enskilda som behöver det. Det är ytterst kommunen som&lt;br&gt;svarar för socialtjänsten inom sitt område. Enligt 20 a § andra stycket&lt;br&gt;SoL skall kommunerna planera sina insatser för äldre och enligt 21 a §&lt;br&gt;andra stycket SoL för människor med fysiska och psykiska funktions-&lt;br&gt;hinder. Kommunerna och landstingen har således en planeringsskyldighet&lt;br&gt;för insatser enligt LSS och vissa insatser enligt SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av den tidigare redogörelsen har det länge funnits ett&lt;br&gt;behov av att göra något åt problemet med att kommuner och landsting&lt;br&gt;trotsar domar som ger en enskild rätt till en insats enligt LSS och SoL.&lt;br&gt;Svårigheterna att finna en juridiskt hållfast lösning som dessutom låter&lt;br&gt;sig förenas med principen om den kommunala självstyrelsen har&lt;br&gt;emellertid varit betydande och gjort att problemet kvarstått år efter år till&lt;br&gt;stort förfång för bl.a. funktionshindrade personer. Den generella frågan&lt;br&gt;om kommunalt domstolstrots undersöks nu på nytt inom&lt;br&gt;Justitiedepartementet och ett utredningsförslag i ämnet kan förväntas&lt;br&gt;under hösten 2000. Regeringen anser emellertid att skadeverkningarna&lt;br&gt;för enskilda på LSS- och socialtjänstområdet är så oacceptabla att&lt;br&gt;åtgärder som motverkar domstolstrots måste företas redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandeutredningen har analyserat olika möjligheter att ingripa om&lt;br&gt;kommuner och landsting inte följer domstolsutslag som gäller enskilda&lt;br&gt;personers rättigheter enligt LSS och SoL. Utredningens förslag till&lt;br&gt;åtgärder för att motverka domstolstrots låg till grund för de lagförslag&lt;br&gt;som regeringen den 2 december 1999 beslutade att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över. Lagrådet anmärkte bl.a. att förslagets förhållande till&lt;br&gt;utsökningsbalkens regelsystem inte hade klarlagts. Sammanfattningsvis&lt;br&gt;ansåg Lagrådet att lagförslagen var otillräckligt analyserade från juridisk&lt;br&gt;synpunkt och avstyrkte därför att de lades till grund för lagstiftning.&lt;br&gt;Lagrådet erinrade också om att Justitiedepartementet uppdragit åt en&lt;br&gt;utredare att utreda frågan om hur ett sanktionssystem bör utformas som&lt;br&gt;gör det möjligt att motverka kommunalt domstolstrots.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar allvarligt på den kritik mot förslaget som framförts av&lt;br&gt;Lagrådet. Som nämnts är det dock regeringens uppfattning att det är&lt;br&gt;angeläget att inte ytterligare fördröja införandet av ett påtryckningsmedel&lt;br&gt;för att förmå kommuner och landsting att följa domstolsutslag om rätt till&lt;br&gt;vissa insatser enligt LSS och SoL. Den utredning som pågår inom&lt;br&gt;Justitiedepartementet arbetar med att se över problemet med kommunalt&lt;br&gt;domstolstrots i ett bredare perspektiv, dvs. inte enbart inom områdena för&lt;br&gt;LSS och socialtjänsten. Resultatet av denna utredning kan beräknas&lt;br&gt;föreligga inom något år. I utredarens uppdrag ingår att överväga om det&lt;br&gt;sanktionssystem som förordas bör gälla generellt, anpassas till olika&lt;br&gt;sektorer eller utgöra en kombination av dessa modeller. Det är mycket&lt;br&gt;troligt att utredaren kommer att föreslå åtgärder mot kommunalt&lt;br&gt;domstolstrots som på ett eller annat sätt berör just LSS och SoL. Vad&lt;br&gt;dessa förslag sedan kommer att föranleda är det naturligtvis för tidigt att&lt;br&gt;uttala sig om. För regeringen är det emellertid väsentligt att en ytterligare&lt;br&gt;fördröjning av åtgärder mot domstolstrots på de aktuella områdena inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sker. När resultatet av det pågående utredningsarbetet föreligger kan det&lt;br&gt;finnas anledning att på nytt ta ställning i frågan i hela dess vidd.&lt;br&gt;Erfarenheterna av de nu föreslagna reglerna skall beaktas och utvärderas&lt;br&gt;när frågan skall prövas i sin fulla vidd. Därtill bör särskilt beaktas de&lt;br&gt;synpunkter som Lagrådet har anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet påpekar i sitt yttrande att det inte framgår av remissen vilket&lt;br&gt;behov som finns av en sådan reglering som regeringen föreslår.&lt;br&gt;Regeringen har under rubriken bakgrund närmare redogjort för&lt;br&gt;undersökningar som Socialstyrelsen har genomfört inom området. Redan&lt;br&gt;de förhållanden som Socialstyrelsen redovisar utgör enligt regeringen&lt;br&gt;skäl att införa de aktuella bestämmelserna. Även ett fatal icke verkställda&lt;br&gt;domar om rättigheter inom socialtjänstområdet är enligt regeringen&lt;br&gt;oacceptabla ur den enskilde drabbade personens perspektiv. Det finns&lt;br&gt;således skäl att vidta åtgärder snarast oavsett problematikens omfattning.&lt;br&gt;Lagrådet påpekar vidare att möjligheten att anföra förvaltningsbesvär&lt;br&gt;över kommunala beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen har begränsats&lt;br&gt;fr.o.m. 1998 och att detta torde medföra ett minskat antal för&lt;br&gt;kommunerna förpliktigande domar. Rätten att överklaga biståndsbeslut&lt;br&gt;enligt de paragrafer som omfattas av regeringens förslag till regler mot&lt;br&gt;domstolstrots har aldrig dock varit inskränkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför mot denna bakgrund som en del i förslaget&lt;br&gt;ändringar i LSS och SoL som ger länsstyrelsen en uppgift att verka för att&lt;br&gt;kommuner och landsting planerar för att kunna tillgodose framtida stöd-,&lt;br&gt;service- och vissa biståndsbehov så att enskilda kan erbjudas de insatser&lt;br&gt;de har rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens avsikt är att länsstyrelsen skall få en mer aktiv roll i&lt;br&gt;kommunernas och landstingens planeringsarbete. Syftet är att inskärpa&lt;br&gt;vikten av att kommuner och landsting åtlyder domar som tillerkänner&lt;br&gt;enskilda viss förmån eller insats inom de nu föreslagna lagområdena.&lt;br&gt;Lagrådet anför att i den föreslagna ändringen i socialtjänstlagen, som&lt;br&gt;gäller länsstyrelsens medverkan i kommunernas planering av framtida&lt;br&gt;behov av bistånd, bör hänvisningen till 6 b § socialtjänstlagen utgå&lt;br&gt;eftersom denna paragraf endast avser utbetalning av försöijningsstöd och&lt;br&gt;inte anknyter till någon i lagen angiven planeringsskyldighet. Regeringen&lt;br&gt;delar Lagrådets bedömning och föreslår därför att paragrafen ändras i&lt;br&gt;detta avseende. Regeringen förutsätter dock att kommunerna, som har det&lt;br&gt;yttersta ansvaret för socialtjänsten inom sitt område, planerar så att det&lt;br&gt;finns en beredskap för att uppfylla framtida domar om bistånd även enligt&lt;br&gt;det nämnda lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslagen till kompletteringar av de bestämmelser i LSS&lt;br&gt;och SoL som bl. a. rör länsstyrelsens roll i förhållande till kommuner och&lt;br&gt;landsting ifrågasätter Lagrådet om förslagen fyller någon självständig&lt;br&gt;funktion. Lagrådet föreslår vissa justeringar om förslagen ändå anses&lt;br&gt;böra genomföras. Regeringen vill här särskilt markera att länsstyrelserna&lt;br&gt;har en viktig uppgift och en viktig roll att fylla i kommunernas och&lt;br&gt;landstingens planeringsprocess. Regeringen faster stor vikt vid att frågan&lt;br&gt;uttryckligen lagregleras även om det inte innebär någon stor förändring&lt;br&gt;mot vad som gäller sedan tidigare. Lagrådet påpekar att det i&lt;br&gt;lagrådsremissen inte anförs några skäl till att landstingen skall omfattas&lt;br&gt;av förslaget som gäller länsstyrelsens medverkan i kommunernas och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landstingens planering för framtida stöd- och servicebehov enligt lagen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lagrådet föreslår därför&lt;br&gt;att den föreslagna bestämmelsen begränsas till att avse kommunerna.&lt;br&gt;Landstingen finns med i planeringsförslaget eftersom dessa ansvarar för&lt;br&gt;insats enligt 9 § första punkten i LSS, som gäller rådgivning och annat&lt;br&gt;personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och&lt;br&gt;livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder.&lt;br&gt;Regeringen anser att det är väsentligt att landstingen har beredskap för att&lt;br&gt;kunna ge sådana insatser och att länsstyrelsen därför har en roll att fylla&lt;br&gt;även gentemot landstingen och väljer därför att ha kvar landstingen i den&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid domstolstrots som gäller LSS och SoL föreslår regeringen att&lt;br&gt;länsstyrelsen skall kunna förelägga en kommun eller ett landsting vid vite&lt;br&gt;att följa en lagakraftvunnen dom som ger en enskild rätt till en viss insats&lt;br&gt;enligt respektive lag. Länsstyrelsen får en förstärkt roll i kommuners och&lt;br&gt;landstings planeringsarbete och det faller sig då naturligt att också lägga&lt;br&gt;rätten att meddela vitesförelägganden på länsstyrelsen. Länsstyrelsen far i&lt;br&gt;sin kommunicering med kommuner och landsting inför ett vitesföre-&lt;br&gt;läggande ta ställning till om det finns något godtagbart skäl i vites-&lt;br&gt;hänseende till att avvakta något med att uppfylla ett lagakraftvunnet&lt;br&gt;domstolsavgörande. Ett sådant skäl kan t.ex. vara att kommunen i ett fall&lt;br&gt;då kommunen ålagts att ordna en särskilt anpassad bostad åt en person&lt;br&gt;enligt LSS vid den tid då avgörandet vinner laga kraft håller på att&lt;br&gt;uppföra bostäder med särskild service för vuxna eller andra särskilt&lt;br&gt;anpassade bostäder för vuxna och bostäderna kommer att bli färdiga&lt;br&gt;inom en kortare tid. Ett motsvarande resonemang kan appliceras på t.ex.&lt;br&gt;särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller bostad med&lt;br&gt;särskild service för funktionshindrade enligt SoL. Enligt 73 § SoL och&lt;br&gt;27 § LSS gäller domar och beslut enligt SoL och LSS omedelbart. Så&lt;br&gt;skall det vara i fortsättningen också. Anledningen till att regeringen&lt;br&gt;föreslår att vitesförelägganden skall kunna ske endast av domar som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft är att regeringen vill undvika ett onödigt process-&lt;br&gt;förande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anför att förslaget om en möjlighet till vitesföreläggande&lt;br&gt;medför betydande oklarheter i fråga om tillämpningsområdet för de&lt;br&gt;föreslagna bestämmelserna i förhållande till utsökningsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser. En enskild person som tilldömts rätt till vissa insatser&lt;br&gt;enligt LSS och SoL har två alternativ. Hon eller han kan välja att söka&lt;br&gt;vända sig till kronofogdemyndigheten för att fa domen verkställd enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken. Ofta torde emellertid detta alternativ vara tveksamt när&lt;br&gt;det gäller domar av ifrågavarande slag, se NJA 1993 s. 99. Den enskilde&lt;br&gt;kan också välja att låta länsstyrelsen sköta hanteringen enligt de nu&lt;br&gt;föreslagna bestämmelserna om vitesföreläggande i lagen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade och socialtjänstlagen. Regeringen har&lt;br&gt;emellertid efter Lagrådets hörande gjort ett förtydligande i lagtexterna&lt;br&gt;som klargör att de föreslagna nya reglerna inte far tillämpas om&lt;br&gt;verkställighet av en lagakraftvunnen dom om vissa insatser enligt LSS&lt;br&gt;och socialtjänstlagen redan har sökts enligt utsökningsbalken (1981:774).&lt;br&gt;Vidare tilläggs att ett meddelat vitesföreläggande förfaller om&lt;br&gt;verkställighet söks enligt utsökningsbalken. Lagrådet anmärker att det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;knappast är möjligt för länsstyrelsen att enbart utfärda ett Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;vitesföreläggande om verkställighet av en dom om domen inte innehåller&lt;br&gt;en tillräckligt preciserad förpliktelse. Redan i dag gäller att förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna skall utforma sina avgöranden på ett sådant sätt att det av&lt;br&gt;avgörandet klart och entydigt framgår vilken förmån eller insats som&lt;br&gt;tillerkänts den enskilde. Det är meningen att den befintliga domen skall&lt;br&gt;ligga till grund för vitesföreläggande mot kommuner och landsting enligt&lt;br&gt;de föreslagna bestämmelserna. Avsikten med förslaget är inte att&lt;br&gt;länsstyrelserna själva skall fylla ut en dom om domen är otillräckligt&lt;br&gt;preciserad. En dom som inte innehåller en tillräckligt preciserad&lt;br&gt;förpliktelse kan inte ligga till grund för ett vitesföreläggande av&lt;br&gt;länsstyrelsen enligt de föreslagna bestämmelserna. Länsstyrelsen måste&lt;br&gt;emellertid enligt de föreslagna bestämmelserna t.ex. kunna vitesförelägga&lt;br&gt;en kommun att tillhandahålla en person en plats i en bostad med särskild&lt;br&gt;service inom kommunen utan någon närmare precision om var i&lt;br&gt;kommunen bostaden skall vara belägen, om detta är vad personen har&lt;br&gt;yrkat och fatt beviljat av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten.&lt;br&gt;Frågor om utdömande av viten prövas av länsrätt på ansökan av länssty-&lt;br&gt;relsen. Länsrättens avgörande far överklagas hos kammarrätten enligt 33&lt;br&gt;§ förvaltningsprocesslagen (1971:291). Enligt 6 § lagen om viten krävs&lt;br&gt;det prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Lagrådet&lt;br&gt;påpekar att möjligheterna till överklagande av ett vitesföreläggande&lt;br&gt;måste övervägas. Regeringens inställning i denna del är att kommuner&lt;br&gt;och landsting inte, utöver möjligheten att fa vitet prövat enligt vad som&lt;br&gt;stadgas i lagen om viten, behöver ges rätt att överklaga själva vites-&lt;br&gt;föreläggandet. Regeringen anser att det finns skäl att införa besvärsrätt&lt;br&gt;för den enskilde i dessa s.k. domstolstrotssituationer bara i de fall då&lt;br&gt;länsstyrelsen avslår en begäran om vitesföreläggande enligt 68 a § SoL&lt;br&gt;eller 26 a § LSS. Regeringen föreslår bestämmelser om denna besvärsrätt&lt;br&gt;i 74 § SoL respektive 27 § LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och länsstyrelserna har fr.o.m. budgetåret 1999 tillförts&lt;br&gt;extra medel för att förstärka och intensifiera tillsynen av vården av äldre&lt;br&gt;och funktionshindrade personer. En del av dessa resurser bör kunna&lt;br&gt;användas för att ge länsstyrelserna en mer aktiv roll när det gäller att&lt;br&gt;föregripa och förhindra domstolstrots. Enligt regeringens mening behövs&lt;br&gt;också ett ytterligare resurstillskott för att tillgodose den kompetens som&lt;br&gt;behövs i arbetet att verka för att kommuner och landsting gör en god pla-&lt;br&gt;nering för framtida stöd-, service- och biståndsinsatser. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att ytterligare två miljoner kronor bör anslås för utbildningsinsat-&lt;br&gt;ser under år 2001. Regeringen avser att följa utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Rådgivning och annat personligt stöd (råd och stöd)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En särskild utredare bör tillkallas med&lt;br&gt;uppgift att föreslå ett förtydligande av vad som avses med insatsen&lt;br&gt;rådgivning och annat personligt stöd i lagen (1993:387) om stöd&lt;br&gt;och service till vissa funktionshindrade (LSS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer till viss del med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;instämmer i utredningens förslag. Länsrätten i Stockholms län önskar en&lt;br&gt;analys av huruvida det nu kartlagda rättsläget är tillfredsställande eller ej.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår en total översyn av LSS. Kom-&lt;br&gt;munförbundet och Laholms kommun säger ja till en översyn men där bör&lt;br&gt;också klargöras vad som är habilitering och rehabilitering enligt hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen. Landstingsförbundet menar att rättsläget är klargjort&lt;br&gt;men att det ändå råder oklarheter runt begreppet råd och stöd. Förbundet&lt;br&gt;förklarar sig berett att medverka till att begreppet klargörs om regeringen&lt;br&gt;så anser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En av insatserna i lagen&lt;br&gt;(1992:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är råd-&lt;br&gt;givning och annat personligt stöd (råd och stöd). Råd och stöd fanns som&lt;br&gt;särskild omsorg för personer med utvecklingsstörning redan enligt&lt;br&gt;1985 års omsorgslag. Motivet till att insatsen råd och stöd fördes in i LSS&lt;br&gt;var att personer med funktionshinder och deras anhöriga har en så utsatt&lt;br&gt;situation att deras tillgång till kompletterande särskilt expertstöd borde&lt;br&gt;lagregleras (prop. 1992/93:159). De skall därigenom tillförsäkras kvali-&lt;br&gt;ficerade insatser från flera kompetensområden för att underlätta det dag-&lt;br&gt;liga livet. Det rör sig om insatser av rådgivande och stödjande karaktär,&lt;br&gt;där medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter av funk-&lt;br&gt;tionshindret beaktas. Insatserna skall ses som komplement till och inte&lt;br&gt;som ersättning för t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen ansvarar för insatsen och far årligen ett statsbidrag på&lt;br&gt;200 miljoner kronor som kompensation för de merkostnader som de be-&lt;br&gt;räknas fa genom att LSS ger en större grupp (den s.k. personkrets 3) rätt&lt;br&gt;till råd och stöd jämfört med den tidigare omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en del i handikappreformen kompletterades hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1998:763, HSL) samtidigt med två nya paragrafer (3 b § och 18 b&lt;br&gt;§) som förtydligar sjukvårdshuvudmännens ansvar för bl.a. habilitering,&lt;br&gt;rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oklarheter i tolkningen av råd och stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt sedan LSS infördes har det pågått diskussioner med anledning av&lt;br&gt;vissa oklarheter i begreppet råd och stöd. Den stora frågan har varit om&lt;br&gt;behandlingsinsatser skall ingå eller ej. Det framgår av förarbetena till&lt;br&gt;LSS att de som redan hade insatsen enligt omsorgslagen inte skulle få&lt;br&gt;någon försämring av sitt stöd med den nya lagstiftningen. Regerings-&lt;br&gt;rätten avkunnade, under den tid omsorgslagen gällde, fyra domar som&lt;br&gt;klargjorde att behandling av logoped kunde utgå med stöd av omsorgs-&lt;br&gt;lagen om behovet inte kunde tillgodoses genom HSL (RÅ 1989 ref. 79).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sommaren 1997 avkunnade regeringsrätten fyra domar som rör råd och&lt;br&gt;stöd enligt LSS. I samtliga fall har de enskilda begärt att fa mer av en&lt;br&gt;insats de redan far, men som de bedömer som otillräcklig. Regerings-&lt;br&gt;rätten konstaterade att gränsdragningen mellan LSS och HSL är otydlig&lt;br&gt;men slår i dessa domar fast att habiliteringsåtgärder inte ryms inom insat-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen råd och stöd. Regeringsrättens domar har försvårat för den enskilde&lt;br&gt;att få råd och stöd enligt 9 § LSS jämfört med vad som gällde enligt om-&lt;br&gt;sorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Socialstyrelsens statistik från november 1999 framgår att knappt&lt;br&gt;22 000 personer hade fått ett beslut om råd och stöd under år 1997. Av&lt;br&gt;dessa tillhörde cirka 1 800 den s.k. personkrets 3, för vilka den särskilda&lt;br&gt;kompensationen på 200 miljoner kronor årligen utgår till landstingen se-&lt;br&gt;dan år 1994. Socialstyrelsen har i april 1999 redovisat en kartläggning&lt;br&gt;inom området råd och stöd som visar att det fortfarande finns oklarheter&lt;br&gt;och frågetecken kring insatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klargörande behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet för att införa LSS var att personer med omfattande funktionshin-&lt;br&gt;der och deras anhöriga har en så utsatt situation. Syftet med lagen är att&lt;br&gt;dessa skall kunna tillförsäkras ett kvalificerat stöd var de än bor. Social-&lt;br&gt;styrelsens kartläggning från april 1999 visar att landstingen gör olika be-&lt;br&gt;dömningar om vad som kan och inte kan ingå i råd och stöd. Socialsty-&lt;br&gt;relsens uppföljning av statsbidraget till råd och stöd visar också att större&lt;br&gt;delen av bidraget gått till habiliteringsverksamhet. Det innebär att även&lt;br&gt;personer utanför LSS personkrets kan ha fått del av stödet, vilket inte&lt;br&gt;varit avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör ett förtydligande göras vad gäller&lt;br&gt;bl.a. syftet med råd och stöd, förutsättningar för att erhålla insatsen och&lt;br&gt;på vilket sätt insatsen kan vara ett komplement till åtgärder som ges&lt;br&gt;enligt annan lagstiftning. Regeringen avser därför att tillkalla en särskild&lt;br&gt;utredare för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Tillgänglig samhällsinformation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Myndigheter bör se till att deras infor-&lt;br&gt;mation blir tillgänglig för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Demokratiutredningen ges i uppdrag att lämna&lt;br&gt;förslag om hur rätten till anpassad samhällsinformation, bl.a. med hjälp&lt;br&gt;av den nya tekniken, kan stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De som yttrat sig över förslaget är genomgående&lt;br&gt;positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Varje svensk medborgare har rätt&lt;br&gt;att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt regleras i tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen liksom formerna för utlämnandet av sådana. En myndighet är&lt;br&gt;skyldig att på begäran lämna ut en handling. Däremot innebär dessa reg-&lt;br&gt;ler inte någon skyldighet för en myndighet att t.ex. tala in handlingen på&lt;br&gt;band eller på annat sätt anpassa den. Myndigheternas ansvar för att till-&lt;br&gt;handahålla samhällsinformation betonas i socialtjänstlagen (1980:620,&lt;br&gt;SoL), lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387,&lt;br&gt;LSS), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL) och förvaltningslagen&lt;br&gt;(1986:223). Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skall varje myndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till en-&lt;br&gt;skilda i frågor som rör myndigheternas verksamhetsområde. Hjälpen&lt;br&gt;skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans&lt;br&gt;art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att vissa funktionshinder inte skall bli informations- och kommuni-&lt;br&gt;kationshandikapp krävs att t.ex. myndigheternas information är eller kan&lt;br&gt;göras tillgänglig. Synskadade personer har behov av hörbar information&lt;br&gt;eller information på punktskrift. Text i stor stil kan vara en hjälp for&lt;br&gt;många med nedsatt syn. Döva och hörselskadade personer behöver synlig&lt;br&gt;information och i många sammanhang finns det behov av tecken-&lt;br&gt;språkstolkar för att möjliggöra kommunikation. Dövblinda personer&lt;br&gt;behöver information som är anpassad efter deras behov. Personer som&lt;br&gt;inte kan läsa svåra texter därför att de har t.ex. dyslexi, afasi eller en ut-&lt;br&gt;vecklingsstörning kan till en del kompensera sina svårigheter med lätt-&lt;br&gt;lästa versioner. För personer som kommer från andra länder är både be-&lt;br&gt;hoven av och problemen att få tillgång till information för det mesta ännu&lt;br&gt;större än för infödda svenskar. Möjligheterna att få en sådan anpassad&lt;br&gt;information från myndigheterna är i dag ytterst begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts skriver Handikappombudsmannen i sin årliga&lt;br&gt;rapport till regeringen 1997, att två tredjedelar av de statliga myndighe-&lt;br&gt;terna 1995 angav att de inte hade någon information som var tillgänglig&lt;br&gt;vare sig på punktskrift, kassett, diskett eller som lättläst. Samma mönster&lt;br&gt;framkommer i Bemötandeutredningens undersökningar. Många personer&lt;br&gt;med funktionshinder känner sig utestängda från den service som andra&lt;br&gt;medborgare får, trots att lagen ger möjligheter att få hjälp i det här hänse-&lt;br&gt;endet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredarens uppfattning att informationsfriheten och&lt;br&gt;rätten att självständigt ta del av allmänna handlingar är hörnstenar i ett&lt;br&gt;demokratiskt samhälle. Regeringen anser att frågan måste ses som en del&lt;br&gt;i myndigheternas arbete att göra sin verksamhet tillgänglig för människor&lt;br&gt;med funktionshinder. Varje myndighet har ansvar för att personer med&lt;br&gt;funktionshinder kan ta del av myndighetens publikationer, informa-&lt;br&gt;tionsmaterial m.m. Regeringen har i avsnitt 6 uttalat att detta ansvar skall&lt;br&gt;regleras i en särskild förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Klagomål och kvalitetsutveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Myndigheter och andra offentliga organ,&lt;br&gt;som skall ge stöd och hjälp, bör som ett led i sitt utvecklingsarbete&lt;br&gt;pröva modeller för klagomålshantering som ger den enskilde möjlig-&lt;br&gt;het att föra fram synpunkter eller kritik till ett forum som står utanför&lt;br&gt;den ordinarie organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning&lt;br&gt;att modeller för klagomålshantering bör prövas. Utredaren föreslog dock&lt;br&gt;även stimulansbidrag, vilket regeringen inte gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser är tveksamma till att det byggs upp en funktion eller ett fristående&lt;br&gt;organ av det slag utredningen förordar. Justitieombudsmannen (JO) anser&lt;br&gt;att det ligger i länsstyrelsernas uppgift som tillsynsmyndighet att hantera&lt;br&gt;frågan. Länsrätten i Skåne tvivlar på att allmänheten skulle uppfatta&lt;br&gt;verksamheten som oberoende. Vissa kommuner och länsstyrelser anser&lt;br&gt;att frågan bör hanteras inom kommunernas kvalitetsutvecklingssystem,&lt;br&gt;något som också utredningen har påpekat, medan andra tillstyrker försla-&lt;br&gt;get. Bl. a. Statskontoret, Boverket, Neurologiskt handikappades riksför-&lt;br&gt;bund (NHR) och Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda&lt;br&gt;barn (DHB) avstyrker. Socialstyrelsen stöder förslaget, men anser att det&lt;br&gt;bör klargöras vilka som skall ha rätt att klaga och inom vilka områden.&lt;br&gt;Handikapporganisationerna, utom NHR och DHB, tillstyrker. De&lt;br&gt;fackliga organisationerna tillstyrker. De flesta landsting hänvisar till sina&lt;br&gt;förtroendenämnder/patientnämnder som modell.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter och klagomål på bemötandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera utredningar, bl.a. Utredningen om bemötande av äldre (SOU&lt;br&gt;1997:170) och Utredningen om bemötande av personer med&lt;br&gt;funktionshinder (SOU 1999:121), har under de senaste åren lyft fram&lt;br&gt;behovet av en fristående och oberoende funktion, dit enskilda kan&lt;br&gt;framföra synpunkter och klagomål på bemötande hos de myndigheter och&lt;br&gt;andra offentliga organ som skall ge stöd och hjälp. Patientnämndema&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården har ofta nämnts som exempel på oberoende&lt;br&gt;organ som har till uppgift att hjälpa enskilda och anhöriga i kontakten&lt;br&gt;med hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att det hos myndigheter och andra offentliga organ finns&lt;br&gt;en beredskap att ta tillvara de synpunkter och klagomål som allmänheten&lt;br&gt;har på verksamheten. Det pågår också ett arbete med att utveckla olika&lt;br&gt;former av klagomålshantering inom kommuner, landsting, socialförsäk-&lt;br&gt;ringsområdet och inom arbetsmarknadsområdet. I många kommuner sker&lt;br&gt;arbetet ofta inom ramen för det kommunala kvalitetsutvecklingsarbetet.&lt;br&gt;Här har Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 1998:8) om kvalitetssys-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tem inom omsorgen om äldre- och funktionshindrade haft betydelse. Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet har också i sin rapport &amp;quot;Tjänstegarantier och&lt;br&gt;klagomålshantering - en väg till ökat medborgarinflytande&amp;quot; föreslagit en&lt;br&gt;rutin for att hantera klagomål i form av en trestegsmodell. Inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdsområdet skall de s.k. patientnämndema stödja och hjälpa&lt;br&gt;enskilda patienter och bidra till kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården. Inom socialförsäkringsområdet diskuteras möjligheten att för-&lt;br&gt;stärka servicen inom vaije försäkringskassas centralkontor genom att&lt;br&gt;skapa en funktion som är fristående från kassan och opartisk. En sådan&lt;br&gt;funktion skulle därvid kunna bli en viktig del i kassornas utvecklingsar-&lt;br&gt;bete samt i uppföljningen och dokumentationen av verksamheten. Slutli-&lt;br&gt;gen har man inom Arbetsmarknadsverket valt att utveckla en central&lt;br&gt;funktion for att mer effektivt kunna samla information om sin verksam-&lt;br&gt;het, men också for att kunna ta emot synpunkter och klagomål på bemö-&lt;br&gt;tande, ge råd om vart man kan vända sig och fa ett system for uppfölj-&lt;br&gt;ning. Verksamheten ingår i Arbetsmarknadsverkets ordinarie verksamhet&lt;br&gt;och budget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagomålshantering är ur rättssäkerhetssynpunkt ett viktigt komple-&lt;br&gt;ment till möjligheten att överklaga. Varje huvudman måste föra fram så-&lt;br&gt;dana klagomål till dem som har ansvar för den ifrågasatta verksamheten.&lt;br&gt;Detta ställer krav på att tydliga rutiner utvecklas och att det finns en ge-&lt;br&gt;mensam vilja att fortlöpande styra, följa upp, utveckla och dokumentera&lt;br&gt;kvalitén i verksamheten. Det förekommer emellertid ibland så svåra frå-&lt;br&gt;gor och så stora låsningar att det kan vara svårt att klara av problemen&lt;br&gt;den ordinarie vägen. Enligt regeringens uppfattning behöver det då finnas&lt;br&gt;möjligheter för den enskilde att gå vidare till en från den ordinarie verk-&lt;br&gt;samheten fristående instans som tidigare inte varit inblandad i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med en sådan funktion bör, enligt regeringens uppfattning, vara&lt;br&gt;att granska och behandla olika klagomål som rör den egna huvudman-&lt;br&gt;nens område samt att ge råd, informera, utreda, föreslå lösningar och&lt;br&gt;förmedla kontakter. Det bör klart framgå av huvudmannens utåtriktade&lt;br&gt;information vem eller vilka hos huvudmannen som har denna funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje huvudman måste naturligtvis välja den lösning som fungerar bäst&lt;br&gt;på respektive område. Som framgått ovan pågår ett utvecklingsarbete i&lt;br&gt;detta avseende hos både kommuner och landsting samt inom socialför-&lt;br&gt;säkrings- och arbetsmarknadsområdet. Det är angeläget att det arbete som&lt;br&gt;huvudmännen startat för att hitta former för klagomålshantering fortsätter&lt;br&gt;och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 Brukarstöd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En försöksverksamhet med personligt stöd&lt;br&gt;till brukare med funktionshinder bör inledas i handikapporganisationer-&lt;br&gt;nas regi. Olika metoder för hur ett sådant stöd kan utformas, organise-&lt;br&gt;ras, administreras och finansieras bör prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens överväganden och förslag: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser stöder förslaget. Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet menar att förslaget behöver vara tydligare när&lt;br&gt;det gäller syfte, innehåll, utformning och avgränsning mot andra liknande&lt;br&gt;stöd. Av handikapporganisationerna avstyrker Synskadades riksförbund&lt;br&gt;förslaget med motiveringen att handikapporganisationerna inte skall ta&lt;br&gt;över samhällets uppgift. Riksförbundet för döva, hörselskadade och&lt;br&gt;språkstörda barn anser att brukarstödscentra inte bör drivas av handi-&lt;br&gt;kapprörelsen utan kopplas ihop med förslaget om klagomålshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De brister i bemötandet som ut-&lt;br&gt;redaren pekar på inger stark oro. Många personer med funktionshinder&lt;br&gt;har svårt att hävda sig i mötet med olika myndigheter och andra offent-&lt;br&gt;liga organ. Det krävs oftast att vederbörande kan tala för sig och stå på&lt;br&gt;sig. Många vänder sig till anhöriga eller brukarorganisationer för att fa&lt;br&gt;stöd i en sådan situation. Stöd kan också fas i andra former. I t.ex. för-&lt;br&gt;valtningslagen (1986:223) föreskrivs i 9 § att den som för talan i ett&lt;br&gt;ärende far anlita ombud eller biträde. Ill kap. föräldrabalken meddelas&lt;br&gt;föreskrifter om god man och förvaltare. Det finns också möjlighet att få&lt;br&gt;en kontaktperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1995 års psykiatrireform genomfördes försöksverk-&lt;br&gt;samhet med s.k. personligt ombud. Centrala uppgifter för ombuden har&lt;br&gt;varit att företräda och bistå den enskilde i kontakterna med vård- och om-&lt;br&gt;sorgsgivare och att samordna insatserna. Ombuden har också arbetat med&lt;br&gt;frågor som berört sociala relationer, boende, arbete eller daglig verksam-&lt;br&gt;het. Socialstyrelsen har i sin uppföljning av reformen konstaterat att för-&lt;br&gt;söksverksamheten fallit väl ut och rekommenderar att verksamheten ut-&lt;br&gt;vidgas till att gälla hela landet. Mot denna bakgrund anser regeringen att&lt;br&gt;verksamheten skall permanentas och göras landsomfattande. I budget-&lt;br&gt;propositionen för år 2000 har regeringen avsatt medel för att utveckla&lt;br&gt;verksamheten med personligt ombud för psykiskt funktionshindrade per-&lt;br&gt;soner. Regeringen avser att återkomma i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapporganisationerna har en lång tradition av att på olika sätt&lt;br&gt;stödja och hjälpa sina medlemmar och deras närstående. Det kan vara&lt;br&gt;genom psykosocialt stöd, personliga besök, rådgivning, information, kun-&lt;br&gt;skapsförmedling och direkt utbildning. Vissa organisationer kan också&lt;br&gt;bistå med viss juridisk hjälp och rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således redan i dag en mängd olika stödformer, både från&lt;br&gt;samhällets sida och från olika intresseorganisationers. Efterfrågan på&lt;br&gt;kvalificerat och tillräckligt stöd av detta slag är emellertid så väl doku-&lt;br&gt;menterat att ett brukarstöd, byggt på handikapporganisationernas med-&lt;br&gt;verkan, bör kunna skapa utrymme för ökad valfrihet för den enskilde och&lt;br&gt;komplettera andra liknande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är utredarens förslag om personligt stöd&lt;br&gt;till brukare med funktionshinder och till brukarstödscenter intressant,&lt;br&gt;eftersom det bygger på handikapporganisationernas egen aktiva medver-&lt;br&gt;kan. Organisationernas oberoende ställning i förhållande till huvudmän-&lt;br&gt;nen bör därvid vara en tillgång i sammanhanget liksom de möjligheter till&lt;br&gt;samarbete organisationerna emellan som förslaget ger utrymme för. Re-&lt;br&gt;geringen finner därför att övervägande skäl talar för att brukarstöd till&lt;br&gt;personer med funktionshinder bör prövas i en försöksverksamhet. Handi-&lt;br&gt;kapporganisationerna själva bör komma överens om hur organisationen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och lokaliseringen av brukarstödet bör se ut och vem som skall vara an-&lt;br&gt;svarig för verksamheten. En successiv utbyggnad bör ske med tanke på&lt;br&gt;att behovet av kompetenta personer är stort och troligen inte går att till-&lt;br&gt;godose genast. Försöksverksamheten bör även syfta till att undersöka&lt;br&gt;vilken utbildning de personer behöver som skall ge stödet. Erfarenheter&lt;br&gt;från andra brukarstyrda verksamheter bör tas till vara. I detta samman-&lt;br&gt;hang bör också prövas hur den kompetens som samlas i brukarstödsverk-&lt;br&gt;samheten kan tas till vara i utformningen av det nationella program for&lt;br&gt;kompetensutveckling som föreslås i avsnitt 8.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att försöksverksamheten verkligen når ut till dem som&lt;br&gt;behöver den. För att säkerställa att t.ex. personer med funktionshinder&lt;br&gt;och utländsk bakgrund omfattas av försöksverksamheten bör handi-&lt;br&gt;kapporganisationer öka sina ansträngningar att stödja dessa personer samt&lt;br&gt;fördjupa sitt samarbete med invandrarorganisationema. Vissa invandrare&lt;br&gt;har svårare än infödda svenskar att fa del av samhällets stöd till personer&lt;br&gt;med funktionshinder. Det uppstår också lätt missförstånd då personer&lt;br&gt;från andra länder och med en annan kulturell bakgrund möter anställda&lt;br&gt;inom t.ex. försäkringskassan, habiliteringen, socialtjänsten och skolan.&lt;br&gt;Behovet av personligt stöd från någon som har speciell kulturkompetens&lt;br&gt;är stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:125) har regeringen angett några&lt;br&gt;områden som enligt regeringens mening särskilt bör uppmärksammas vid&lt;br&gt;kommande fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden. Ett sådant om-&lt;br&gt;råde är personligt brukarstöd. Försöksverksamhet med syfte att pröva hur&lt;br&gt;ett sådant stöd, byggt på egen erfarenhet av funktionshinder, kan utfor-&lt;br&gt;mas, organiseras, administreras och finansieras. Verksamheten bör följas&lt;br&gt;upp och utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.7 Ökad kompetens om bemötande m.m&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- Ett nationellt program med en klar förankring i de handikappoli-&lt;br&gt;tiska principerna bör ligga till grund för kompetensutvecklingsin-&lt;br&gt;satsema på lokal och regional nivå. Statens institut för särskilt ut-&lt;br&gt;bildningsstöd (Sisus) bör utarbeta och ha ansvar för programmet på&lt;br&gt;central nivå. Till programmet bör det knytas ett råd med företrädare&lt;br&gt;för berörda intressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sisus bör i samråd med Statens kvalitets- och kompetensråd och&lt;br&gt;andra intressenter ta fram ett utbildningsunderlag för statsförvalt-&lt;br&gt;ningen i handikappolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Särskilda medel bör avsättas för en flerårig satsning på kompe-&lt;br&gt;tensutveckling för personal inom olika samhällsområden kring frå-&lt;br&gt;gor som rör bemötande av personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, däribland Socialsty-&lt;br&gt;relsen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Svenska kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;munförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskasseförbundet, LO, Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;TCO, SACO och nästan alla handikapporganisationer tillstyrker förslaget&lt;br&gt;i dess helhet. Statens kvalitets- och kompetensråd anser att utvecklings-&lt;br&gt;aktiviteter måste knyta an till respektive verksamhets inriktning för att bli&lt;br&gt;pedagogiskt framgångsrika. Samtidigt kan emellertid rådet tänka sig att&lt;br&gt;visst faktamaterial och vissa metoder kan utarbetas centralt för myndig-&lt;br&gt;heterna att användas i det egna kompetensutvecklingsarbetet. Ungefär&lt;br&gt;samma inställning har Länsstyrelsen i Jämtlands län. Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och&lt;br&gt;vuxna (FUB) och Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) är&lt;br&gt;tveksamma till Sisus som sammanhållande för den operativa funktionen.&lt;br&gt;Alla tillfrågade landsting är positiva. Av kommunerna är det endast&lt;br&gt;Sundbybergs kommun som är tveksam till förslaget. Kommunen menar&lt;br&gt;att bemötandekompetens skall finnas för att möta alla invånare och att&lt;br&gt;särskilda grupper inte skall urskiljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Personer med funktionshinder&lt;br&gt;behöver ofta stöd från flera håll. Det kan t.ex. gälla habiliterings- eller&lt;br&gt;rehabiliteringsinsatser, handikappersättning, assistans, ledsagarservice,&lt;br&gt;hjälpmedel eller särskilt stöd i undervisningen. Många professionella be-&lt;br&gt;dömare är involverade och det krävs ofta en rad kontakter och möten&lt;br&gt;mellan den enskilde och dem som skall ge insatsen innan besluten är fat-&lt;br&gt;tade. Flera huvudmän kan också vara inblandade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kommuner har valt att hålla samman alla insatser på handi-&lt;br&gt;kappområdet i en primärkommunal enhet. Man bedömer att denna sam-&lt;br&gt;ordning är nödvändig för att trygga en god kompetens hos personalen&lt;br&gt;samt en god service och omsorg. I andra kommuner har t.ex. daglig verk-&lt;br&gt;samhet organiserats som självständiga enheter under socialtjänsten&lt;br&gt;medan bostads- och servicefrågor handhas inom äldreomsorgen. Det&lt;br&gt;finns också andra lösningar t.ex. med en omfattande verksamhetsintegra-&lt;br&gt;tion. De organisatoriska lösningarna varierar mellan olika sektorer, lik-&lt;br&gt;som utformning och innehåll i kompetensutvecklingen av personalen.&lt;br&gt;Var och en av de anställda och de tjänstemän som den enskilde möter -&lt;br&gt;vare sig det gäller socialtjänsten, skolan, förskolan, hälso- och sjukvården&lt;br&gt;eller försäkringskassan - har således sin kompetens, sina värderingar och&lt;br&gt;sin kunskap om varför t.ex. de regler som styr insatserna för personer&lt;br&gt;med funktionshinder ser ut som de gör och vilken ideologi som präglar&lt;br&gt;handikappolitiken. Funktionshindrade personers egen kompetens och&lt;br&gt;erfarenhet tas inte tillvara i utbildnings- och fortbildningssammanhang i&lt;br&gt;tillräcklig utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brist på samsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandeutredningens undersökningar visar att det finns en brist på&lt;br&gt;samsyn hos olika huvudmän när det gäller att tolka regelverk, att göra&lt;br&gt;behovsprövningar och att ge stöd och möjlighet till inflytande och valfri-&lt;br&gt;het för den enskilde. Bedömningar i enskilda ärenden kan också variera&lt;br&gt;mellan olika tjänstemän och enheter hos samma huvudman. Exempelvis&lt;br&gt;kan olika socialkontor och lokala försäkringskassekontor bedöma samma&lt;br&gt;persons behov på skilda sätt. Ett exempel som nämnts gäller hur behovet&lt;br&gt;av stöd till barn med funktionshinder och deras familjer bedöms av olika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkringskassor. Anställda inom olika samhällssektorer som arbetar&lt;br&gt;med handikappfrågor upplever det som ett problem att inte tillräckligt&lt;br&gt;ofta fa träffa sina kolleger med liknande uppgifter inom en annan organi-&lt;br&gt;sation eller ett annat verksamhetsområde. De menar att sådana kontakter&lt;br&gt;skulle ge tillfälle att utbyta erfarenheter och diskutera frågor som är ge-&lt;br&gt;mensamma och som har en avgörande betydelse for hur möten mellan&lt;br&gt;människor gestaltar sig. De önskar fa en bättre kompetens när det gäller&lt;br&gt;områden som rör bemötande, inflytande, självbestämmande, etik och för-&lt;br&gt;hållningssätt. Detta understryks i Bemötandeutredningens rapport (SOU&lt;br&gt;1998:121) om anställdas arbetsförhållanden och attityder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmännen har ansvar for att den personal som i sitt arbete möter&lt;br&gt;personer med funktionshinder far möjlighet att utveckla sin kompetens i&lt;br&gt;olika frågor som hänger samman med funktionshindrade personers behov&lt;br&gt;och stöd. Det pågår också på flera håll i landet insatser för att öka kun-&lt;br&gt;skaperna i detta avseende. Regeringen delar dock Bemötandeutredning-&lt;br&gt;ens uppfattning att det i dag saknas mer systematiska och långsiktiga&lt;br&gt;kompetensutvecklingsprogram i dessa frågor hos staten, landstingen och&lt;br&gt;primärkommunema. Traditionell kompetensutveckling i form av kortare&lt;br&gt;kurser, enstaka studiedagar och liknande har naturligtvis betydelse men&lt;br&gt;kan enligt regeringens uppfattning endast i begränsad omfattning för-&lt;br&gt;ändra människors attityder och inställning. För att en förändring skall&lt;br&gt;kunna komma till stånd i det avseendet krävs ett processinriktat långsik-&lt;br&gt;tigt arbete och en kontinuerlig dialog på arbetsplatsen så att frågorna om&lt;br&gt;bemötande, förhållningssätt och ideologin bakom de handikappolitiska&lt;br&gt;målen hela tiden hålls levande. Det ställer krav på ett tydligt ledarskap.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att huvudmännen i ökad utsträckning bör fa&lt;br&gt;möjligheter att trygga de anställdas kompetens i dessa frågor. På det sät-&lt;br&gt;tet kan det växa fram en samsyn hos personal inom och mellan olika&lt;br&gt;verksamhetsområden. Det bör också skapas ett utrymme for långsiktiga&lt;br&gt;insatser. Funktionshindrade personers kompetens och erfarenheter bör tas&lt;br&gt;tillvara i sådana sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nationellt program för kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nationellt program for kompetensutveckling bör utarbetas av handi-&lt;br&gt;kapporganisationerna och berörda statliga och kommunala myndigheter&lt;br&gt;tillsammans. Programmet bör utgå från Bemötandeutredningens förslag&lt;br&gt;och ange mål och inriktning for en kompetensutveckling. Det nationella&lt;br&gt;programmet bör utformas så att det kan utgöra en plattform och en ut-&lt;br&gt;gångspunkt for huvudmännens insatser for kompetensutveckling for för-&lt;br&gt;troendevalda, chefer, personal och andra som i sitt arbete möter personer&lt;br&gt;med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus)&lt;br&gt;bör fa uppgiften att ta fram det nationella programmet och att hålla sam-&lt;br&gt;man och driva programmet centralt. Programsamarbetet med berörda&lt;br&gt;parter bör ske i ett särskilt kompetensutvecklingsråd med företrädare for&lt;br&gt;bl.a. huvudmännen och handikapporganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör en stor del av den kompetensut-&lt;br&gt;veckling som föreslås här ses som en normal och reguljär del i varje hu-&lt;br&gt;vudmans personalutbildningsansvar. Regeringen anser emellertid att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;staten bör medverka till att politiker, chefer och övrig personal som&lt;br&gt;arbetar med handikappfrågor inom statliga, kommunala och landstings-&lt;br&gt;kommunala verksamheter far ökad kunskap om området och om de&lt;br&gt;grundläggande värderingar som präglar samhällets stöd till personer med&lt;br&gt;funktionshinder. För att åstadkomma en sådan utveckling bör Sisus&lt;br&gt;förstärkas samt förfoga över tillfälliga kompetensutvecklingsmedel för att&lt;br&gt;stimulera huvudmännen och handikapporganisationerna att tillsammans&lt;br&gt;ta initiativ till olika modellprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka vikten av att sådana modellprojekt på lokal&lt;br&gt;och regional nivå omfattar flera samhällssektorer. Som tidigare nämnts är&lt;br&gt;behovet av en samsyn i dessa frågor bland anställda inom socialtjänsten,&lt;br&gt;skolan, förskolan, hälso- och sjukvården, försäkringskassan, arbetsför-&lt;br&gt;medlingen, handikapporganisationerna etc. en förutsättning för att be-&lt;br&gt;mötandet av barn, ungdomar och vuxna personer med funktionshinder&lt;br&gt;skall kunna förbättras. Programmet för kompetensutveckling bör även&lt;br&gt;kunna bidra till en samsyn mellan enheter och tjänstemän hos samma&lt;br&gt;huvudman när det gäller bedömningen av behov hos t.ex. barn med&lt;br&gt;funktionshinder och deras familjer. Den kompetens som utvecklas i bru-&lt;br&gt;karstödsverksamheten (avsnitt 8.6) bör därvid tas tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skolans del innebär det föreslagna nationella programmet för kom-&lt;br&gt;petensutveckling ett komplement till den treåriga satsning på kompe-&lt;br&gt;tensutveckling av skolans personal som regeringen redan har aviserat i&lt;br&gt;budgetpropositionen för år 2000. Den senare syftar bl.a. till att öka förut-&lt;br&gt;sättningarna i arbetslagen och för vissa andra nyckelpersoner inom skolan&lt;br&gt;att bättre kunna förstå och möta de behov som elever med varierande för-&lt;br&gt;utsättningar har (se vidare avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den s.k. samverkanspropositionen 1996/97:63 har möjligheter&lt;br&gt;skapats för att samverkan kan ske mellan olika myndigheter och organi-&lt;br&gt;sationer inom rehabiliteringsområdet, den s.k. FRISAM-modellen. De&lt;br&gt;enskilda aktörerna skall själva besluta om att driva samverkan efter&lt;br&gt;lokala förutsättningar och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRISAM innebär bl.a. att Riksförsäkringsverket (RFV), Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsstyrelsen (AMS), Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och Socialstyrelsen&lt;br&gt;skall ha som gemensamt mål att genom samverkan inom rehabiliterings-&lt;br&gt;området uppnå en effektivare användning av tillgängliga medel i syfte att&lt;br&gt;underlätta för den enskilde att försörja sig genom eget arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FRISAM innebär även en samverkan på flera plan: mellan de centrala&lt;br&gt;myndigheterna RFV, AMS, ASS och Socialstyrelsen, mellan de lokala&lt;br&gt;aktörerna försäkringskassa, primärvård, socialtjänst och arbetsförmedling&lt;br&gt;samt mellan de olika handläggarna i olika samverkansgrupper kring&lt;br&gt;handlingsplaner och åtgärder för de enskilda individerna. Det är ange-&lt;br&gt;läget att erfarenheterna från FRISAM beaktas i huvudmännens arbete&lt;br&gt;med att ta fram kompetensutvecklingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser för statsförvaltningens anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtroendet hos allmänheten för statsförvaltningen är en viktig demokra-&lt;br&gt;tifråga. Därför måste förvaltningen utvecklas på ett sätt som tillfredsstäl-&lt;br&gt;ler medborgarnas behov och förväntningar. Den skall vara en föregångare&lt;br&gt;och ett föredöme när det gäller att ha kompetent personal som kan möta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;människor på ett professionellt sätt. En anställd inom staten har ett sär-&lt;br&gt;skilt ansvar att värna om grundläggande demokratiska värden i samhället&lt;br&gt;Statsförvaltningen behöver tjänstemän med god förvaltningskunskap,&lt;br&gt;integritet, gott omdöme och ett etiskt förhållningssätt som väcker respekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig slutsats som dras av Bemötandeutredningen är att personer&lt;br&gt;med funktionshinder i hög utsträckning upplever att det finns en klyfta&lt;br&gt;mellan de handikappolitiska målen och det regelverk som styr insatserna&lt;br&gt;och stödet till personer med funktionshinder och hur detta tar sig uttryck i&lt;br&gt;verkligheten. Det finns enligt utredaren en otydlighet i det politiska bud-&lt;br&gt;skapet om hur samhället ser på människor med funktionshinder och hur&lt;br&gt;samhället behandlar och tillgodoser de behov av stöd, service och till-&lt;br&gt;gänglighet som många människor med funktionshinder har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i avsnitt 6 slagit fast att handikappaspektema skall be-&lt;br&gt;aktas inom alla samhällsområden. Statliga myndigheter skall bedriva ett&lt;br&gt;aktivt och målinriktat arbete for att medvetandegöra och bevaka dessa&lt;br&gt;frågor i sitt kvalitetsarbete, i sin tillsyn och i sin utåtriktade verksamhet.&lt;br&gt;Myndighetschefema har ett särskilt ansvar för att anställda har den kom-&lt;br&gt;petens som behövs för att kunna verka för de handikappolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också i propositionen Statlig förvaltning i medborgar-&lt;br&gt;nas tjänst (prop. 1997/98:136) uttalat att ökad uppmärksamhet bör ägnas&lt;br&gt;åt kompetens- och utbildningsfrågorna inom den statliga förvaltningen&lt;br&gt;för att stimulera myndigheternas kompetensförsörjning och främja kvali-&lt;br&gt;tetsarbetet inom förvaltningen. Som en följd av regeringens förslag in-&lt;br&gt;rättades Statens kvalitets- och kompetensråd den 1 januari 1999. Rådet&lt;br&gt;skall bl.a. verka for att statsförvaltningen har en gemensam förvaltnings-&lt;br&gt;kultur och forvaltningsetik och stödja myndigheternas utveckling i det&lt;br&gt;här avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka vikten av att Statens kvalitets- och kom-&lt;br&gt;petensråd i sitt stöd till myndigheternas personalutvecklingsinsatser ver-&lt;br&gt;kar för att dessa frågor ingår som en naturlig del i arbetet med att för-&lt;br&gt;bättra de anställdas kompetens. Det nationella kompetensutvecklingspro-&lt;br&gt;gram i bemötandefrågor m.m. som redogjorts for ovan kan med viss&lt;br&gt;komplettering bilda underlag härför. Därutöver fordras, enligt regering-&lt;br&gt;ens bedömning, särskilt riktade insatser till verkschefer och högre chefer&lt;br&gt;i myndigheterna. Regeringen har for avsikt att uppdra år Sisus att i sam-&lt;br&gt;råd med Statens kvalitets- och kompetensråd och andra intressenter för-&lt;br&gt;bereda och genomföra en särskild informationsinsats riktad till nyckel-&lt;br&gt;personer inom statsförvaltningen om myndigheternas ansvar för de han-&lt;br&gt;dikappolitiska frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beräknar att 1,5 miljoner kronor behöver avsättas for år&lt;br&gt;2000 och lika mycket för år 2001 for att förstärka Sisus anslag med an-&lt;br&gt;ledning av uppgifterna i samband med det nationella kompetensutveck-&lt;br&gt;lingsprogrammet. Utöver detta anser regeringen att Sisus bör fa disponera&lt;br&gt;9 miljoner kronor per år fr.o.m. år 2001 t.o.m. år 2003 for att stödja olika&lt;br&gt;modellprojekt for kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.8&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Forskning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den socialvetenskapligt inriktade handi-&lt;br&gt;kappforskningen bör tillföras ytterligare resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag och överväganden: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga instanser som yttrat sig över förslaget,&lt;br&gt;däribland Socialvetenskapliga forskningsrådet, tillstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikappforskningens dilemma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindrade människors livsvillkor har i hög grad påverkats av de&lt;br&gt;senaste årens förändring av den offentliga sektorn, eftersom många av&lt;br&gt;dem är starkt beroende av hur den fungerar. Det finns emellertid ingen&lt;br&gt;djupare kunskap om hur denna förändring påverkat funktionshindrades&lt;br&gt;levnadsvillkor eller i vilken mån människor oftare upplever sig dåligt&lt;br&gt;bemötta av dem som arbetar inom denna sektor. Förändringar av det&lt;br&gt;offentliga regelsystemet kan ha oavsiktliga konsekvenser för funktions-&lt;br&gt;hindrade personers villkor, förändringar som behöver följas upp och&lt;br&gt;granskas. För att personer med funktionshinder skall kunna få det stöd de&lt;br&gt;kan ha rätt till från stat och samhälle krävs en systematisk kunskap om&lt;br&gt;deras livsvillkor. En sådan kunskap är dessutom en förutsättning för att&lt;br&gt;yrkesutbildning och annan vidareutbildning skall kunna utvecklas och&lt;br&gt;hålla hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning om funktionshinder och handikapp tar till en del upp dessa&lt;br&gt;frågor. Vid många universitet och högskolor finns forskningsprojekt i&lt;br&gt;handikappfrågor och på flera håll har det gjorts medvetna, ambitiösa&lt;br&gt;satsningar för att stärka handikappforskningen. Det finns ett antal pro-&lt;br&gt;fessorer som forskar i skilda ämnen med anknytning till handikapp. De&lt;br&gt;centra för handikappforskning som finns vid Uppsala, Lunds, Göteborgs&lt;br&gt;och Linköpings universitet har bildat ett nätverk för samverkan, där även&lt;br&gt;handikappforskare från högskolor som saknar formella centra kan delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är dessa centrumbildningar värdefulla&lt;br&gt;och det är viktigt att gemensamma insatser görs. Handikappforskningen&lt;br&gt;är ofta mångvetenskaplig till sin karaktär och det har stort värde om&lt;br&gt;doktorander från olika ämnen vid universitet och högskolor får möjlighet&lt;br&gt;att träffas och diskutera forskningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem är emellertid att forskning om handikapp endast i liten ut-&lt;br&gt;sträckning har intresserat svenska forskare inom beteende- och samhälls-&lt;br&gt;vetenskap. Den har ingen framträdande plats i vetenskapssamhället och&lt;br&gt;är ett förhållandevis nytt forskningsfält. Dessutom saknas en god över-&lt;br&gt;blick över kunskapsbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Bemötandeutredningens kunskapsöversikt i delbetänkandet När&lt;br&gt;åsikter blir handling (SOU 1998:16) är de flesta forskningsprojekt som&lt;br&gt;gåtts igenom inriktade på hur anställda inom olika yrkesgrupper ser på&lt;br&gt;personer med funktionshinder, deras utbildning, socio-ekonomiska status&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. eller på inställningen till olika funktionshinder. Mycket sällan finns&lt;br&gt;forskning utifrån funktionshindrade personers eget perspektiv och så gott&lt;br&gt;som aldrig forskning som tar sin utgångspunkt i medborgarrätten. Under&lt;br&gt;de senaste åren har emellertid några svenska forskare studerat hur de&lt;br&gt;sociala faktorerna påverkar livssituationen for personer med rörelse-&lt;br&gt;hinder och för deras familjer och de existentiella villkor som de lever&lt;br&gt;under.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett stort behov av utvärdering av senare års forskning på han-&lt;br&gt;dikappområdet med avseende på bl.a. effekterna av förändringar av den&lt;br&gt;offentliga sektorn och av välfardsutvecklingen samt även behov av en&lt;br&gt;samlad långsiktig strategi för hur forskningen om handikapp skall utvär-&lt;br&gt;deras, stimuleras och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsbehov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemötandeutredningen har visat på en rad områden där forskningen om&lt;br&gt;handikapp behöver utvecklas och stimuleras. Några viktiga uppgifter un-&lt;br&gt;der den närmaste femårsperioden är enligt utredningen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att studera hur sociala faktorer och funktionshindrade personers livs-&lt;br&gt;villkor och ställning i samhället påverkar deras möjligheter till delak-&lt;br&gt;tighet och jämlikhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att klargöra vad som kännetecknar diskriminering av funktionshindrade&lt;br&gt;och studera omfattningen av sådan diskriminering. Detta innefattar&lt;br&gt;också forskning om samspelet mellan människor, där den ena parten är&lt;br&gt;beroende av andra på grund av funktionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ta fram kunskap om vilka särskilda krav som ställs på undervisning&lt;br&gt;av elever i behov av särskilt stöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att anlägga ett genderperspektiv genom att studera särskilda problem&lt;br&gt;för funktionshindrade kvinnor respektive män,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ta fram kunskap om hur olika invandrargruppers syn på funktions-&lt;br&gt;hinder kan och bör påverka utformningen av de svenska insatserna på&lt;br&gt;handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFR har ansvar för att samordna handikappforskningen. Med hänsyn&lt;br&gt;till det breda spektrum av forskningsönskemål som riktas mot handi-&lt;br&gt;kappforskningen är det, enligt regeringens mening, dock nödvändigt att&lt;br&gt;diskutera den långsiktiga inriktningen av handikappforskningen. SFR har&lt;br&gt;nyligen på eget initiativ påbörjat en utvärdering av forskningen om&lt;br&gt;handikapp. Därmed kommer det att finnas en bas för den typ av långsik-&lt;br&gt;tiga avvägningar och satsningar inom området som, enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning, bör åvila SFR att samordna så att alla berörda forskningsfi-&lt;br&gt;nansiärer kan ta sitt ansvar för forskningen i handikappfrågor inom sina&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den proposition om ny organisation för forskningsfinansiering som&lt;br&gt;läggs i dag föreslås att SFR avvecklas och dess ansvarsområden övertas&lt;br&gt;av ett nytt forskningsråd för sociala frågor och arbetsliv. Det innebär att&lt;br&gt;den nya myndigheten även övertar ansvaret att samordna handikapp-&lt;br&gt;forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nationellt program för handikappforskningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den långsiktiga utformningen och utvecklingen av handikappforskningen&lt;br&gt;bör läggas fast i ett nationellt forskningsprogram som utarbetas av SFR&lt;br&gt;(det föreslagna nya forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv som&lt;br&gt;övertar SFR:s ansvarsområden). Det bör framgå av programmet vad som&lt;br&gt;kan göras för att rekrytera fler forskare, bland dem personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder, och hur funktionshindrade personers erfarenheter och kon-&lt;br&gt;kreta frågor som uppkommer i olika verksamheter på handikappområdet&lt;br&gt;skall kunna formuleras som forskningsbara och vetenskapligt intressanta&lt;br&gt;frågor. SFR (det nya forskningsrådet för sociala frågor och arbetsliv) bör&lt;br&gt;även överväga hur information om handikappforskningen skall finansie-&lt;br&gt;ras och föras ut samt finna former för att ge företrädare för forskarna,&lt;br&gt;handikapprörelsen och representanter för olika samhällssektorer tillfälle&lt;br&gt;att utbyta erfarenheter. SFR (det nya forskningsrådet för sociala frågor&lt;br&gt;och arbetsliv) bör regelbundet redovisa utvecklingen av handikapp-&lt;br&gt;forskningen för regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen för år 2000 uttalat att handi-&lt;br&gt;kappforskningen är ett prioriterat område. Det är angeläget att området&lt;br&gt;successivt tillförs resurser för en förstärkning. Regeringen anser att den&lt;br&gt;socialvetenskapligt inriktade handikappforskningen bör tillföras&lt;br&gt;5 miljoner kronor år 2001 och 2 miljoner kronor år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer, bl.a. mot bakgrund av resultatet av utvärderings-&lt;br&gt;och programarbetet på området, att lämna förslag till resursfördelning i&lt;br&gt;den forskningspolitiska proposition som avses överlämnas till riksdagen&lt;br&gt;under år 2000 och i budgetpropositionen för år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.9 Kunskap och kultur mot fördomar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kulturella uttrycksformer som teater,&lt;br&gt;litteratur, film, musik och konst kan minska fördomar, påverka&lt;br&gt;attityder och tydliggöra hur personer med funktionshinder bemöts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga instanser som yttrat sig över förslaget&lt;br&gt;tillstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Fördomar och myter tycks alltid&lt;br&gt;ha varit starka inslag i synen på funktionshinder och bidragit till att skapa&lt;br&gt;utanförskap och oacceptabla livsvillkor för personer med funktionshin-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta forskare som ägnar sig åt frågan om attityder, värderingar och&lt;br&gt;fördomar mot personer med funktionshinder menar att den största möj-&lt;br&gt;ligheten till förändring ligger i ökad kunskap och kontakt med dem som&lt;br&gt;fördomarna handlar om. Kunskap kan alltså minska fördomarnas makt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men också kulturella uttrycksformer kan vara en bra väg för kommu-&lt;br&gt;nikation mellan människor. Med exempelvis teater, litteratur, film,&lt;br&gt;musik, texter och konst kan fördomar, attityder och bemötande tydliggö-&lt;br&gt;ras, lyftas fram i ljuset och granskas. Erfarenheten visar att humor och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satir ofta är effektiva instrument att beskriva olika former av bemötande&lt;br&gt;och attityder som personer med funktionshinder utsätts för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i skrivelse till riksdagen (skr. 1998/99:125) angett&lt;br&gt;några områden som enligt regeringens mening särskilt bör uppmärksam-&lt;br&gt;mas vid kommande fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden. Ett så-&lt;br&gt;dant område är verksamhet med ovan nämnda inriktning. Det är en fördel&lt;br&gt;om ett sådant stöd kan samordnas med det nationella kompetensutveck-&lt;br&gt;lingsprogram som föreslås under avsnittet 8.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Kultur och media&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Statens insatser för ökad tillgänglighet till&lt;br&gt;kultursektorn för funktionshindrade personer bör förstärkas. Inrikt-&lt;br&gt;ningen bör vara den som regeringen förordade i propositionen om&lt;br&gt;kulturpolitik (prop. 1996/97:3). Målet bör vara att verka för allas möj-&lt;br&gt;lighet till kulturupplevelser och eget skapande. Statens kulturråd bör&lt;br&gt;därför få disponera ytterligare medel för genomförande och utvidg-&lt;br&gt;ning av handlingsprogrammet för ökad tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör Talboks- och punktskriftsbiblioteket samt Stiftelsen för&lt;br&gt;lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-stiffelsen - Centrum för&lt;br&gt;lättläst) vardera fa disponera ytterligare medel för genomförande av&lt;br&gt;projekt som syftar till att göra litteratur tillgänglig för funktionshind-&lt;br&gt;rade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Till ett av den statliga kulturpo-&lt;br&gt;litikens främsta mål hör att verka för allas möjlighet till kulturupplevelser&lt;br&gt;och eget skapande. Ansvaret för att öka tillgängligheten ligger till stor del&lt;br&gt;hos den enskilda institutionen och varje institution bestämmer själv över&lt;br&gt;verksamhetens inriktning och uppläggning. Målen utgör därvid en ge-&lt;br&gt;mensam referensram för såväl statens som landstingens och kommuner-&lt;br&gt;nas insatser. När det gäller de statliga institutionerna eller de institutioner&lt;br&gt;som får statsbidrag har man dock, med utgångspunkt från de nationella&lt;br&gt;målen, ett särskilt ansvar att söka nya vägar att nå fram till alla de grup-&lt;br&gt;per som i dag inte är delaktiga i landets kulturutbud. Det statliga stödet är&lt;br&gt;därför en viktig förutsättning för funktionshindrades möjligheter att ta del&lt;br&gt;av det statliga kulturutbudet. Undersökningar visar att tillgängligheten&lt;br&gt;också ökat under senare år. Målet är dock långt i från uppfyllt trots att det&lt;br&gt;i dag finns områden där man nått längre än andra. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas litteraturområdet där det finns särskilda statsstödda institutioner&lt;br&gt;med uppgift att öka tillgängligheten, nämligen Talboks- och punkt-&lt;br&gt;skriftsbiblioteket och LL-stiftelsen - Centrum för lättläst. När det gäller&lt;br&gt;Statens kulturråd, som är central myndighet inom kultursektorn, ligger&lt;br&gt;det i dess instruktion att följa utvecklingen inom hela kulturområdet och&lt;br&gt;att göra kartläggningar utifrån olika aspekter. Funktionshindrade perso-&lt;br&gt;ners tillgång till kulturutbudet är en sådan aspekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturrådets handlingsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med de ambitioner som regeringen gav uttryck för i propositionen&lt;br&gt;om kulturpolitik (prop. 1996/97:3) fick således Statens kulturråd rege-&lt;br&gt;ringens uppdrag att kartlägga situationen på kulturområdet för funktions-&lt;br&gt;hindrade personer samt utarbeta ett handlingsprogram för att främja&lt;br&gt;funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Uppdraget redovisades i feb-&lt;br&gt;ruari 1998 genom rapporten Funktionshindrades tillgång till kultur.&lt;br&gt;Kartläggning och handlingsplan (Rapport från Statens kulturrådet&lt;br&gt;1998:3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten lämnar Statens kulturråd även förslag till ett handlingspro-&lt;br&gt;gram. Däri ingår förslag till program för ökad tillgänglighet. Bakgrunden&lt;br&gt;är att det finns ett uttalat intresse från kulturinstitutionerna att förbättra&lt;br&gt;tillgängligheten, men att de behöver praktisk hjälp och ekonomiska resur-&lt;br&gt;ser. Detta gäller hela kultursektorn, dvs. inom områdena bild- och form-&lt;br&gt;konst, museer, arkiv, utställningar, teater, dans, musik samt bibliotek och&lt;br&gt;litteratur. Kulturrådet pekar på att vissa institutioner redan i dag har spe-&lt;br&gt;cialkompetens inom området, men kunskaper och erfarenheter förs sällan&lt;br&gt;vidare. Samverkan mellan olika kulturinstitutioner, regionalt eller lokalt,&lt;br&gt;skulle stimulera till nytänkande. Utgångspunkten för det föreslagna pro-&lt;br&gt;grammet är det gemensamma intresse att öka tillgängligheten, oavsett&lt;br&gt;konstområde, som institutionerna givit uttryck för. Även huvudmän inom&lt;br&gt;stat, landsting och kommun bör ha ett intresse för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för programmet är, enligt Kulturrådets förslag, att förbättra kun-&lt;br&gt;skaperna om funktionshindrades behov inom kulturinstitutionerna, stärka&lt;br&gt;samarbete och samverkan mellan kulturområdet och handikappområdet,&lt;br&gt;utveckla nya verksamhetsformer samt utveckla ny teknik och anpassa&lt;br&gt;existerande teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund gav regeringen Statens kulturråd ett övergripande&lt;br&gt;ansvar för att fullfölja handlingsprogrammet för att främja funktionshind-&lt;br&gt;rades deltagande i kulturlivet. I budgetpropositionen för år 1999 föreslog&lt;br&gt;regeringen att två miljoner kronor skulle tillföras Statens kulturråd i syfte&lt;br&gt;att öka funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Riksdagen hade vid&lt;br&gt;behandlingen av budgetpropositionen inget att erinra mot regeringens&lt;br&gt;förslag (bet. 1998/99:KrUl, rskr. 1998/99:55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare åtgärder behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De insatser som hittills vidtagits räcker dock inte. Det finns en mängd&lt;br&gt;områden där regeringen bedömer att ytterligare åtgärder är nödvändiga.&lt;br&gt;Bland annat behövs kraftfullare satsningar när det gäller syntolkning av&lt;br&gt;teaterföreställningar, textning samt syntolkning och uppläsning av text-&lt;br&gt;remsan såväl på biograferna som på videofilm. Den fysiska tillgänglig-&lt;br&gt;heten till kulturlokaler är fortfarande i många fall begränsad. Detta gäller&lt;br&gt;i synnerhet sådana lokaler som institutionerna själva inte råder över vid&lt;br&gt;exempelvis turnéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer också att det är nödvändigt med utbildning inom&lt;br&gt;kulturområdet för personal inom omsorgen men också av personal vid&lt;br&gt;kulturinstitutionerna i bemötandefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheterna till eget skapande finns en mängd organi-&lt;br&gt;sationer som gör stora insatser med mycket begränsade resurser. Man&lt;br&gt;saknar i regel en stadig ekonomisk grund på vilket verksamheten kan&lt;br&gt;vila. I stället tvingas man förlita sig på olika former av projektstöd. Staten&lt;br&gt;bör därför öka möjligheterna för sådana organisationer att erhålla årliga&lt;br&gt;verksamhetsbidrag. Därvid handlar det mycket om att utveckla den peda-&lt;br&gt;gogiska verksamheten för barn och ungdomar. Detsamma gäller andra&lt;br&gt;former av insatser för ökad tillgänglighet i form av exempelvis bokklub-&lt;br&gt;bar i enlighet med riksdagens tidigare hemställan (bet. 1998/99:KrUl,&lt;br&gt;rskr. 1998/1999:55). Det finns också, enligt regeringens bedömning, be-&lt;br&gt;hov av särskilt stöd för exempelvis syntolkning av teaterföreställningar.&lt;br&gt;Detta behov skulle kunna tillfredsställas genom att exempelvis fria tea-&lt;br&gt;tergrupper ges möjlighet att ansöka om bidrag för syntolkning. När det&lt;br&gt;gäller de statliga museerna föreligger också behov av att öka tillgänglig-&lt;br&gt;heten. Nya utställningsformer bör stödjas och kunskapen om dem spridas&lt;br&gt;bland institutionerna. Informationen om olika kulturevenemang måste&lt;br&gt;också i större utsträckning än i dag göras tillgänglig för funktionshind-&lt;br&gt;rade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund bör Statens kulturråds bidrag för funktionshind-&lt;br&gt;rades deltagande i kulturlivet kraftigt förstärkas. Statens kulturråd skall&lt;br&gt;utöver resursförstärkningen vidareutveckla metodarbetet för att ytterli-&lt;br&gt;gare öka tillgängligheten inom hela kulturområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) har under en följd av år lett&lt;br&gt;utvecklingen av en ny digital talboksstandard. Detta arbete sker inom&lt;br&gt;ramen för ett internationellt konsortium benämnt DAISY (Digital Audio-&lt;br&gt;based Information System). Tanken är att under en period som sträcker&lt;br&gt;sig till år 2010 överföra det samlade talboksbeståndet till den nya stan-&lt;br&gt;darden. TPB har under senare år kraftigt rationaliserat sin verksamhet i&lt;br&gt;syfte att skapa ett ekonomisk utrymme för genomförande av projektet.&lt;br&gt;Det anslagssparande som därmed möjliggjorts räcker dock endast till att&lt;br&gt;föra över en del av beståndet. Mot bakgrund av den digitala teknikens&lt;br&gt;stora betydelse för läshandikappade är det regeringens bedömning att&lt;br&gt;stödet till TPB bör förstärkas ytterligare i syfte att fullfölja projektet med&lt;br&gt;att överföra de analoga talböckerna till den nya digitala standarden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lättläst litteratur för en yngre publik i åldrarna 9-14 år på-&lt;br&gt;talas ofta från handikapprörelsen och från pedagoger inom skolan. Det&lt;br&gt;kan gälla utvecklingsstörda barn och ungdomar liksom ungdomar med&lt;br&gt;dyslexi. Det är här fråga om en grupp för vilka småbamsböcker är ett&lt;br&gt;passerat stadium, men där traditionella ungdoms- och vuxenböcker är för&lt;br&gt;svåra. Får inte den här gruppen barn och ungdomar åldersanpassad litte-&lt;br&gt;ratur är risken att det läsintresse och de läsvanor som etablerats genom de&lt;br&gt;vanliga barnböckerna försvinner. För deras del behövs en länk till vuxen-&lt;br&gt;litteraturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LL-stiftelsen har i liten skala påbörjat en utgivning med lättlästa&lt;br&gt;böcker riktade till ungdomar. LL-stiftelsen har dock för regeringen pekat&lt;br&gt;på svårigheterna att inom nuvarande budgetramar ge ut mer än enstaka&lt;br&gt;titlar varje år. För att påbörja en kontinuerlig utgivningsverksamhet med&lt;br&gt;lättlästa böcker till barn och ungdomar krävs en period på mellan tre och&lt;br&gt;fyra år innan denna form av litteratur etablerats på marknaden och påtag-&lt;br&gt;liga resultat syns. Särskilt den utgivning som riktar sig till barn med sär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda svårigheter kräver en ordentlig uppbyggnadsfas med såväl redak-&lt;br&gt;tionella insatser med särskild kompetens som marknadsföring. En konti-&lt;br&gt;nuerlig utgivning bör omfatta åtminstone åtta till tio titlar per år om en&lt;br&gt;tillräcklig variation skall kunna upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att starta och utveckla en utgivningsverksamhet med litteratur&lt;br&gt;för barn och ungdomar bör LL-stiftelsen få disponera ytterligare medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio, TV och film&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller TV- och filmområdet har regeringen nyligen tagit initiativ&lt;br&gt;till vissa förändringar. Sändningstillstånden för Sveriges Radio AB (SR),&lt;br&gt;Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR)&lt;br&gt;gäller till utgången av år 2001. En ny tillståndsperiod inleds alltså den&lt;br&gt;1 januari 2002. Inför varje ny tillståndsperiod har propositioner med&lt;br&gt;förslag på riktlinjer för verksamheten tagits fram under medverkan av en&lt;br&gt;beredningsgrupp där samtliga riksdagspartier har varit företrädda. Innan&lt;br&gt;beredningsgruppen inleder sitt arbete behövs ett underlag för ställningsta-&lt;br&gt;ganden. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag (dir&lt;br&gt;1999:74) att lägga fram ett brett underlag inför beredningen av de villkor&lt;br&gt;som ska gälla för radio och TV i allmänhetens tjänst under nästa till-&lt;br&gt;ståndsperiod. I direktiven anger regeringen att en utgångspunkt bör vara&lt;br&gt;att radio- och TV-programmens tillgänglighet för funktionshindrade skall&lt;br&gt;öka. Utredaren skall undersöka om det behöver ställas ytterligare krav på&lt;br&gt;programföretagen för att uppnå ökad tillgänglighet och föreslå hur sådana&lt;br&gt;krav i så fall skall utformas. Utredaren bör väga in internationella erfa-&lt;br&gt;renheter och möjligheten att använda ny teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För TV4 ställs krav i 5 § i sändningstillståndet där det framgår att pro-&lt;br&gt;gramföretaget skall göra stora underhållningsprogram och svensk drama-&lt;br&gt;tik tillgängliga för funktionshindrade i minst samma omfattning som un-&lt;br&gt;der år 1996. Vidare skall verksamheten för funktionshindrade utökas i&lt;br&gt;den mån nya tekniska förutsättningar gör det möjligt inom ramen för&lt;br&gt;oförändrade kostnader. För TV3 och TV5 ställs inga krav på textning.&lt;br&gt;Regeringen anser dock att de krav som ställs på public service-bolagen&lt;br&gt;skall vara vägledande även för de privata TV-bolagen. Regeringen avser&lt;br&gt;också att verka i denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya filmavtalet som redovisas i regeringens proposition Ny&lt;br&gt;svensk filmpolitik (prop. 1998/99:131) avsätts medel för att göra film&lt;br&gt;mer lättillgänglig för funktionshindrade. Med detta syfte skall stöd läm-&lt;br&gt;nas till textning på svensk film och video och till tolkning på videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har mot denna bakgrund nyligen beslutat om att införa ett&lt;br&gt;särskilt verksamhetsmål för Filminstitutet rörande stöd till textning av&lt;br&gt;film och video och till syntolkning. Målet är att göra film mer tillgänglig&lt;br&gt;för funktionshindrade. Film för barn och ungdom skall därvid prioriteras.&lt;br&gt;Filminstitutet skall för regeringen bl.a. redovisa en plan för hur målet&lt;br&gt;skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Utbildning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning har central betydelse för allas möjligheter såväl på arbets-&lt;br&gt;marknaden som i samhällslivet i övrigt. Det gäller i synnerhet för perso-&lt;br&gt;ner med funktionshinder. Trots detta har människor med funktionshinder&lt;br&gt;som grupp räknat en lägre sysselsättnings- och utbildningsnivå än be-&lt;br&gt;folkningen i övrigt. Funktionshindrade är fortfarande underrepresente-&lt;br&gt;rade inom högskolan. I detta ligger en utmaning för hela utbildningssys-&lt;br&gt;temet, från förskolan till den högre utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Skola och vuxenutbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Elever med funktionshinder bör, på samma&lt;br&gt;sätt som övriga barn och ungdomar, ha möjlighet att bo med sina för-&lt;br&gt;äldrar eller i deras närhet och gå i en skola i närheten av hemmet. Frå-&lt;br&gt;gor om attityder och bemötande är härvid centrala, liksom en ökad&lt;br&gt;specialpedagogisk baskompetens hos arbetslagen i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för vuxna studerande med funktionshinder och&lt;br&gt;deltagare i behov av särskilt stöd bör stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sverige har kommit långt i am-&lt;br&gt;bitionen om en skola för alla och kan i ett internationellt perspektiv sägas&lt;br&gt;ligga i frontlinjen. Bilden av Sverige som ett föregångsland far dock inte&lt;br&gt;bli till ett hinder för självinsikt och analys av vad som behöver göras för&lt;br&gt;att FN:s standardregler skall förverkligas fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn och ungdomar med funktionshinder bor i dag med fa undantag&lt;br&gt;tillsammans med sina föräldrar och får också i allmänhet sin skolgång&lt;br&gt;inom ramen för det ordinarie utbildningssystemet i en skola i närheten av&lt;br&gt;hemmet. I och med riksdagens beslut med anledning av propositionen om&lt;br&gt;elever med funktionshinder (prop. 1998/99:105, bet. 1999/2000 UbU4,&lt;br&gt;rskr. 1999/2000:14) kommer på sikt sex statliga specialskolor med möj-&lt;br&gt;lighet till elevboende att finnas kvar för döva och hörselskadade barn och&lt;br&gt;ungdomar. Detta motiveras av dessa elevers specifika behov av undervis-&lt;br&gt;ning och kommunikation på teckenspråk. De båda övriga statliga special-&lt;br&gt;skolorna kommer att avvecklas successivt till förmån för en utökad re-&lt;br&gt;surscenterverksamhet för respektive målgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i nämnda proposition klargjort att statens ansvar gen-&lt;br&gt;temot elever med funktionshinder främst skall vara att genom stöd till&lt;br&gt;kommunerna främja att dessa elever far en anpassad skolsituation av god&lt;br&gt;kvalitet. Detta gäller främst ovanliga eller komplexa funktionshinder där&lt;br&gt;kommunerna inte i förväg har möjlighet att bygga upp den kunskap som&lt;br&gt;krävs i det individuella fallet. Genom den förändrade statliga stödorgani-&lt;br&gt;sationen kommer kommunernas förutsättningar att erbjuda barn och ung-&lt;br&gt;domar med funktionshinder, enligt regeringens mening, att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever har olika behov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora utmaningen i dag - utbildningspolitiskt och verksamhetsmäs-&lt;br&gt;sigt - är hur skolans personal skall hantera det faktum att elever har olika&lt;br&gt;erfarenheter, kunskaper och behov. Lärarutbildningskommittén (LUK)&lt;br&gt;ställer i sitt betänkande Att lära och leda (SOU 1999:63) frågan hur ele-&lt;br&gt;vers olikheter skall bli till reella och styrande förutsättningar i skolans&lt;br&gt;pedagogiska arbete. Den traditionstyngda uppfattningen att detta skulle&lt;br&gt;vara en specialpedagogisk uppgift vid sidan av den vanliga undervis-&lt;br&gt;ningen har, enligt kommittén, visat sig ofruktbar. En av specialpedagogi-&lt;br&gt;kens mest angelägna uppgifter framöver kommer, mot denna bakgrund,&lt;br&gt;att vara att bidra till utveckling av den vanliga pedagogiken så att bered-&lt;br&gt;skapen i skola och förskola ökar att möta variationen av behov hos barn&lt;br&gt;och ungdomar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under år&lt;br&gt;2000 med en proposition om en ny lärarutbildning när beredningen av&lt;br&gt;Lärarutbildningskommitténs betänkande avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Skolverket finns i dag en tendens till att förekomsten av sär-&lt;br&gt;skilda undervisningsgrupper ökar. Det handlar inte om särskilda under-&lt;br&gt;visningsgrupper i strikt mening, utan om lösningar som inte beslutats&lt;br&gt;formellt och därmed inte är möjliga att överklaga. För vissa barn med&lt;br&gt;omfattande problematik kan såväl diagnos som placering i särskild un-&lt;br&gt;dervisningsgrupp vara viktiga förutsättningar för en positiv utveckling.&lt;br&gt;Diagnosen kan ge eleven, föräldrar, lärare och andra berörda en informa-&lt;br&gt;tion om varför situationen såväl i hemmet som i skolan, fungerar mindre&lt;br&gt;bra. Regeringen ser emellertid mycket allvarligt på de tendenser som ty-&lt;br&gt;der på att en medicinsk diagnos i många fall blivit ett krav för att eleven&lt;br&gt;skall erbjudas resurser och särskilda insatser. Relevanta åtgärder måste&lt;br&gt;sättas in oavsett om det finns en diagnos eller inte. Det är skolans ansvar&lt;br&gt;att göra en pedagogisk bedömning och erbjuda en skolsituation som är&lt;br&gt;anpassad efter elevens behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen Elever med funktionshinder - ansvar&lt;br&gt;för utbildning och stöd (prop. 1998/99:105) och sedan i budgetproposi-&lt;br&gt;tionen för år 2000 aviserat en treårig satsning, med start år 2000, inriktad&lt;br&gt;bl.a. på kompetensutveckling för att stärka förutsättningarna för elever i&lt;br&gt;behov av särskilt stöd att nå målen i ungdomsskolan. Satsningen bör in-&lt;br&gt;riktas på att öka kompetensen i arbetslagen, i gymnasieskolan också hos&lt;br&gt;vissa nyckelpersoner, för att kunna möta behoven hos elever med varie-&lt;br&gt;rande förutsättningar och behov. Det kan t.ex. handla om att skapa en&lt;br&gt;generell förståelse för vad ett funktionshinder kan innebära, eller om att&lt;br&gt;öka kunskaperna om mer vanligt förekommande problem som läs- och&lt;br&gt;skrivsvårigheter/dyslexi eller koncentrationssvårigheter. Därtill kommer&lt;br&gt;att personal i eller i anslutning till skolan omfattas av den satsning på&lt;br&gt;kompetensutveckling kring frågor som rör bemötande av personer med&lt;br&gt;funktionshinder som presenteras i avsnitt 8.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av pedagogisk forskning avseende elever med funktionshinder&lt;br&gt;är stort. Regeringen har därför avsatt medel för en treårig satsning även&lt;br&gt;för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevers rättssäkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om elevers rättssäkerhet har väckts, bl.a. av Handikappombuds-&lt;br&gt;mannen, som menar att denna är för svag för elever i behov av särskilt&lt;br&gt;stöd i skolan. Handikappombudsmannen pekar bl.a. på det faktum att det&lt;br&gt;å ena sidan är kommunens oavvisliga skyldighet att ge särskilt stöd till&lt;br&gt;alla elever i den omfattning de behöver, men att det å andra sidan är fa&lt;br&gt;beslut som går att överklaga. Regeringen har uppdragit åt den kommitté&lt;br&gt;som skall göra en översyn av skollagen (dir. 1999:15) att utreda och före-&lt;br&gt;slå hur en ökad rättssäkerhet för eleverna kan åstadkommas. I uppdraget&lt;br&gt;ingår att utreda om statens sanktionsmöjligheter behöver stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannaskapet för särskolan har under 1990-talet överförts från&lt;br&gt;landstingen till kommunerna, vilket har bidragit till en ökad samverkan&lt;br&gt;och samordning mellan skolformerna i ett stort antal kommuner. Andelen&lt;br&gt;elever i särskolan har under samma period ökat, vilket delvis kan förkla-&lt;br&gt;ras av att tillgängligheten till särskolan har ökat och att skolformen blivit&lt;br&gt;mer accepterad. Sannolikt har även förändringar i grundskolan, som för-&lt;br&gt;ändrade måldokument och införandet av målrelaterade betyg, påverkat&lt;br&gt;omfattningen av elever i särskolan. Det är emellertid inte acceptabelt om&lt;br&gt;elevökningen skulle bero på bristande resurser i grund- respektive gym-&lt;br&gt;nasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regleringsbrevet för år 2000 har Skolverket fått i uppdrag att ytterli-&lt;br&gt;gare analysera skälen till att andelen elever i särskolan fortsätter att öka.&lt;br&gt;Analysen skall främst avse grundsärskolan. Skolverket ges också i upp-&lt;br&gt;drag att genomföra ytterligare analyser för att öka kunskapen om hur&lt;br&gt;skolformen svarar mot elevernas behov och förutsättningar. Därvid skall&lt;br&gt;effekterna av undervisningstidens variationer studeras särskilt, liksom&lt;br&gt;elevernas valmöjligheter i såväl den obligatoriska särskolan som gymna-&lt;br&gt;siesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever med funktionshinder i gymnasieskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolan skall kvalificera eleverna i tre avseenden: för ett demo-&lt;br&gt;kratiskt samhällsliv, för ett utvecklande arbetsliv och för ett livslångt lä-&lt;br&gt;rande. Den måste, enligt regeringens mening, utformas så att den upplevs&lt;br&gt;som meningsfull av alla ungdomar. Ambitionen måste vara att genom&lt;br&gt;stöd och stimulans ge varje elev möjlighet att utvecklas och nå målen.&lt;br&gt;Regeringen har i propositionen Elever med funktionshinder - ansvar för&lt;br&gt;utbildning och stöd (prop. 1998/99:105) redovisat sin avsikt att införa&lt;br&gt;krav på åtgärdsprogram eller motsvarande för de ungdomar i gymnasie-&lt;br&gt;skolan som har behov av särskilda insatser. I sammanhanget kan också&lt;br&gt;nämnas att den framtida organisationen för det statliga stödet i specialpe-&lt;br&gt;dagogiska frågor kommer att ha en viktig uppgift när det gäller att öka&lt;br&gt;stödet till kommunerna för gymnasieungdomar med funktionsnedsätt-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan gymnasiereformen genomfördes i början av 1990-talet är kom-&lt;br&gt;munerna skyldiga att erbjuda alla ungdomar en gymnasieutbildning. Vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sidan av de nationella och specialutformade programmen finns det indi-&lt;br&gt;viduella programmet som är ett viktigt redskap när det gäller att uppfylla&lt;br&gt;kravet på gymnasieutbildning för alla. Det individuella programmets hu-&lt;br&gt;vudsyfte är att fungera som språngbräda till ett nationellt eller specialut-&lt;br&gt;format program. Detta lyckas i dag till viss del men skiftar också stort i&lt;br&gt;landet. Enligt uppgifter från Skolverket är ungdomar med funktionshin-&lt;br&gt;der överrepresenterade på det individuella programmet samtidigt som det&lt;br&gt;saknas kunskap om i vilken utsträckning dessa ungdomar går vidare till&lt;br&gt;ett nationellt eller specialutformat program eller lämnar gymnasieskolan&lt;br&gt;med fullständiga slutbetyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund skall bl.a. gruppen elever med funktionshinder&lt;br&gt;ges särskild uppmärksamhet i det uppdrag som Skolverket fatt i regle-&lt;br&gt;ringsbrevet för år 2000 att analysera orsakerna bakom att elever lämnar&lt;br&gt;grundskolan och gymnasieskolan utan fullständiga betyg samt att en&lt;br&gt;mindre grupp elever vid det individuella programmet inte går vidare till&lt;br&gt;studier på nationellt eller specialutformat program. De insatser som görs&lt;br&gt;för elever med funktionshinder skall bedömas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ITför elever med funktionshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På mindre än ett årtionde har IT totalt revolutionerat utbildningssituatio-&lt;br&gt;nen för många barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder. Enligt&lt;br&gt;Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) har varje elev med&lt;br&gt;grava synsvårigheter nu en dator som ett personligt hjälpmedel för sina&lt;br&gt;studier. Även barn, ungdomar och vuxna med grava rörelsehinder har&lt;br&gt;stor glädje av datorn som hjälpmedel. Under 1990-talet har specialsko-&lt;br&gt;lorna stigit fram som skolorna med den högsta datortätheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under treårsperioden 1999-2001 satsar regeringen sammanlagt&lt;br&gt;1,5 miljarder kronor för att stimulera IT-användningen i skolan. Delega-&lt;br&gt;tionen för IT i skolan (ITiS) har avsatt särskilda medel för att utveckla&lt;br&gt;läromedel för elever med funktionshinder. Den satsning som nu genom-&lt;br&gt;förs har tyngdpunkten på kompetensutveckling av lärare. I samverkan&lt;br&gt;med SIH har ITiS föreslagit följande insatser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- läromedel på teckenspråk för döva elever,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- IT-handledning för lärare till elever med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har en särskild referensgrupp tillsatts inom ITiS för att följa&lt;br&gt;kompetensutvecklingen inom området för lärare i särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vuxenutbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vuxenutbildningen sker undervisning för funktionshindrade inom&lt;br&gt;kommunal vuxenutbildning (komvux), vuxenutbildning för utvecklings-&lt;br&gt;störda (särvux), svenskundervisning för invandrare (sfi), statens skolor&lt;br&gt;för vuxna (SSV) och folkbildningen. Funktionshindrade skall ha samma&lt;br&gt;möjligheter som alla att ta del av utbildning. Inom vissa områden har stat,&lt;br&gt;kommun, landsting och skolhuvudmannen på motsvarande sätt särskilda&lt;br&gt;skyldigheter för att underlätta för studerande med funktionshinder att&lt;br&gt;kunna delta i utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommittén (KLK) skriver i sitt betänkande Vuxenutbild-&lt;br&gt;ning för alla? Andra året med Kunskapslyftet (SOU 1999:39) att&lt;br&gt;&amp;quot;människor med funktionshinder har som grupp räknat en lägre syssel-&lt;br&gt;sättnings- och utbildningsnivå än befolkningen i övrigt... &amp;quot;. Detta stärker&lt;br&gt;argumenten för att göra utbildning tillgänglig för människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLK har i sin granskning av funktionshindrades situation i vuxenut-&lt;br&gt;bildningen iakttagit brister som innebär att kvaliteten på undervisningen&lt;br&gt;är sämre för funktionshindrade eller att människor med en funktions-&lt;br&gt;nedsättning utestängs - helt eller delvis-från kommunal vuxenutbild-&lt;br&gt;ning respektive från folkhögskolan. Bristerna uppstår därför att det sak-&lt;br&gt;nas läromedel, hjälpmedel, tillgång till tolkar och specialpedagogisk&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har under våren 2000 tillsatt en organisationskommitté&lt;br&gt;med uppdrag att se över hur det specialpedagogiska stödet skall organise-&lt;br&gt;ras för barn och ungdomar. De förslag som Kunskapslyftskommittén&lt;br&gt;lämnar i sitt slutbetänkande kan komma att innebära att organisations-&lt;br&gt;kommitténs uppdrag även skall omfatta vuxenutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studerande med en synskada eller läs- och skrivsvårigheter/dyslexi har&lt;br&gt;ofta behov av anpassade läromedel. Kostnaderna för dessa läromedel är&lt;br&gt;ofta så höga att det i praktiken omöjliggör studier för den enskilde stu-&lt;br&gt;denten. Många komvuxenheter och folkhögskolor erbjuder därför, trots&lt;br&gt;att de inte är skyldiga att göra det, de studerande dessa läromedel. När&lt;br&gt;Funkis-utredningen granskade läromedelsfrågan för studerande med&lt;br&gt;funktionshinder inom olika delar av utbildningsväsendet framkom att&lt;br&gt;situationen för vuxna med funktionshinder i vissa avseenden är mer&lt;br&gt;komplex än vad gäller barn- och ungdomsskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med översynen av statens engagemang för produktion av&lt;br&gt;läromedel för barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder kommer&lt;br&gt;även läromedelsfrågan i vuxenutbildningen och folkhögskolan att ses&lt;br&gt;över i enlighet med vad regeringen aviserade i propositionen Elever med&lt;br&gt;funktionshinder - ansvar för utbildning och stöd (prop. 1998/99:105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns brister i samordningen mellan hjälpmedelscentralen och ut-&lt;br&gt;bildningsanordnaren. Problemen har ofta sin grund i dålig framförhåll-&lt;br&gt;ning från den studerande och/eller skolan men det kan också bero på att&lt;br&gt;hjälpmedelscentralerna och hjälpmedelsproducentema har långa vänte-&lt;br&gt;och leveranstider. Ansvarsfördelningen är otydlig mellan landstingen och&lt;br&gt;andra huvudmän beträffande finansieringen av olika hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta beror bl.a. på svårigheter att tolka var gränsen går mellan&lt;br&gt;landstingens ansvar för att erbjuda hjälpmedel för att underlätta den&lt;br&gt;dagliga livsföringen och de regler som säger att särskilda pedagogiska&lt;br&gt;hjälpmedel ligger utanför landstingets ansvar. Landstingen tolkar dess-&lt;br&gt;utom reglerna olika. Denna gränsdragningsproblematik återfinns inom de&lt;br&gt;flesta vuxenutbildningsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen är ännu svårare inom folkhögskolan som inte omfattades&lt;br&gt;av överenskommelsen mellan Landstingsförbundet och Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet om vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;mannen. Landstingen tog därigenom över kostnadsansvaret för tekniska&lt;br&gt;hjälpmedel i utbildningssammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har inbjudit kommuner i samverkan att delta i en nationell&lt;br&gt;satsning på särvux. Eftersom särvux är en relativt liten verksamhet är det&lt;br&gt;av vikt att kommunerna samarbetar. Regeringen avser att under våren&lt;br&gt;2000 inbjuda ett antal kommuner till en pilotprojektverksamhet för sär-&lt;br&gt;vux. Regeringen vill på detta sätt stimulera utvecklingen, höja kvaliteten&lt;br&gt;och synliggöra verksamheten inom vuxenutbildning för utvecklingsstörda&lt;br&gt;- särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping (SSV) genomför&lt;br&gt;verksamhet som syftar till att stödja kommuner och landsting i arbetet&lt;br&gt;med distansundervisning. Inom SSV pågår ett antal projekt däribland ett&lt;br&gt;som syftar till att öka tillgängligheten till distansutbildning för funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för studerande med funktionshinder och deltagare i&lt;br&gt;behov av särskilt stöd måste stärkas. Regeringen avser att återkomma i&lt;br&gt;frågan efter det att Kunskapslyftskommittén har lämnat sitt slutbetän-&lt;br&gt;kande våren 2000.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Högskolan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det behövs ökade ansträngningar för att&lt;br&gt;underlätta för funktionshindrade att studera vid universitet och hög-&lt;br&gt;skolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Antalet studenter med funktions-&lt;br&gt;hinder har ökat för sjätte året i rad från närmare 500 studerande 1993/94&lt;br&gt;till drygt 1 600 studerande år 1999. Trots detta är gruppen med funk-&lt;br&gt;tionshinder fortfarande underrepresenterad inom högskolan. Enligt en&lt;br&gt;undersökning av Statistiska Centralbyrån (SCB) har ungefar var sjätte&lt;br&gt;funktionshindrad eller 16,5 procent en eftergymnasial utbildning, medan&lt;br&gt;var fjärde eller 25,3 procent av befolkningen totalt har det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungefär två tredjedelar av studenterna med funktionshinder erhöll me-&lt;br&gt;del för särskilda stödåtgärder såsom assistent, lektör, teckenspråkstolk,&lt;br&gt;anteckningshjälp eller extra undervisning, medan en tredjedel av dem inte&lt;br&gt;behövt sådant stöd. I första hand täcks kostnaderna genom att universitet&lt;br&gt;och högskolor enligt bestämmelser i regleringsbrevet avsätter 0,15 pro-&lt;br&gt;cent av anslagen för grundläggande högskoleutbildning samt av ersätt-&lt;br&gt;ning från landsting för vårdutbildning för stöd till studenter med funk-&lt;br&gt;tionshinder. Kostnader som överstiger detta belopp kan efter ansökan&lt;br&gt;delvis täckas av de medel som disponeras av Stockholms universitet som&lt;br&gt;särskilt åtagande. Medlen kan användas för stöd till såväl grundutbild-&lt;br&gt;ningsstudenter som forskarstuderande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otillräcklig information om den fysiska tillgängligheten samt brister i&lt;br&gt;denna kan utgöra hinder för personer med funktionshinder att bedriva&lt;br&gt;studier. Statens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) har sedan&lt;br&gt;några år arbetat med att göra en kartläggning av tillgängligheten och uti-&lt;br&gt;från erfarenheterna bygga upp en informationstjänst på internet, det s.k.&lt;br&gt;THUT-projektet. Studier vid universitet och högskola är en helhetssitua-&lt;br&gt;tion, som inte enbart omfattar den tid man tillbringar i utbildnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokalerna. Utöver informationen om tillgängligheten i utbildnings-&lt;br&gt;lokalerna inhämtas därför även information om tillgång till anpassade&lt;br&gt;bostäder och tillgänglighet till studiesocial verksamhet. Informationen&lt;br&gt;uppdateras vaije år. En första kartläggning 1996, visade att ungefar en&lt;br&gt;tredjedel av utbildningsinstitutionerna vid svenska universitet och&lt;br&gt;högskolor bedrev sin utbildning i lokaler, som inte uppfyller de tämligen&lt;br&gt;lågt ställda kraven för grundläggande tillgänglighet för rörelsehindrade.&lt;br&gt;Tillgängligheten har emellertid de två följande åren blivit bättre. Stora&lt;br&gt;förändringar har noterats vid universiteten i Linköping och Lund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 2000 kommer Sisus att ha ett särskilt uppdrag att planera och&lt;br&gt;förbereda sin medverkan under Arkitekturåret 2001 med anledning av&lt;br&gt;arbetet med ökad tillgänglighet vid universitet och högskolor. Tillgäng-&lt;br&gt;lighetsaspekter blir genom detta ett inslag under kampanjåret då rege-&lt;br&gt;ringens handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design skall&lt;br&gt;redovisas konkret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet studenter med funktionshinder kan förväntas att öka i samband&lt;br&gt;med den kraftiga utbyggnaden av högskolan. För åren 1997-2000 har&lt;br&gt;utbildningen tillförts resurser för 68 000 nya permanenta platser. Riksda-&lt;br&gt;gen har vidare beslutat att utbyggnaden av den grundläggande högskole-&lt;br&gt;utbildningen skall fortsätta. I budgetpropositionen för år 2000 har rege-&lt;br&gt;ringen föreslagit en utbyggnad med ca 10 550 platser för vardera av åren&lt;br&gt;2001 och 2002 (prop. 1999/2000:1 utg.omr. 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad utbildning är viktig för alla grupper, men kanske av särskilt stor&lt;br&gt;betydelse för personer med funktionshinder. Det är därför viktigt att fler&lt;br&gt;ungdomar med funktionshinder ges praktiska möjligheter att studera vid&lt;br&gt;universitet och högskolor. Regeringen har givit Högskoleverket ett upp-&lt;br&gt;drag att bl.a. se över systemet med stöd till studenter med funktionshinder&lt;br&gt;samt att lägga förslag till hur hinder som finns för studenter med funk-&lt;br&gt;tionshinder kan undanröjas eller minskas. Uppdraget har nyligen redovi-&lt;br&gt;sats. Regeringen avser att återkomma med eventuella förslag till åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser, som framgår i avsnitt 10.3 i propositionen, att se&lt;br&gt;över frågan om hjälpmedel i undervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Hjälpmedel inom utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En särskild utredare bör utses för att se&lt;br&gt;över hjälpmedelsförsöijningen för studerande med funktionshinder&lt;br&gt;inom hela utbildningsområdet inklusive förskolan och för att lämna&lt;br&gt;förslag till eventuella åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;m.m. (prop. 1982/83:174, bet. 1982/83:26, rskr. 1982/83:367) beslöt&lt;br&gt;riksdagen våren 1983 att hälso- och sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den&lt;br&gt;1 juli 1984 skulle överta ansvaret för att studerande med funktionshinder&lt;br&gt;skulle förses med hjälpmedel i undervisningssituationen. Det innebar att&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdshuvudmannens redan etablerade hjälpmedelsverk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet, dvs. hjälpmedels-, syn- och hörcentraler skulle svara for hjälp-&lt;br&gt;medel till funktionshindrade elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter träffades en överenskommelse mellan staten och Landstings-&lt;br&gt;förbundet och fr.o.m. den 1 juli 1984 tog sjukvårdshuvudmannen över&lt;br&gt;kostnadsansvaret for tillhandahållande av tekniska hjälpmedel för funk-&lt;br&gt;tionshindrade elever i grundskolan, gymnasieskolan, statlig och kommu-&lt;br&gt;nal vuxenutbildning samt for studenter i högskolan. Deltagare med funk-&lt;br&gt;tionshinder i folkhögskolor och studiecirklar omfattades inte av överens-&lt;br&gt;kommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen har följts av en rad liknande överenskommelser,&lt;br&gt;bl.a. inom ramen för de s.k. Dagmaröverenskommelsema. Sedan år 1984,&lt;br&gt;då ovanstående avtal började gälla, har en rad förhållanden på hjälpme-&lt;br&gt;delsområdet ändrats i grunden. Bland annat har Ädelreformen och Han-&lt;br&gt;dikappreformen genomförts. Nu gällande lagstiftning tolkas och tilläm-&lt;br&gt;pas olika i frågan om vilket ansvar landstinget har för att erbjuda delta-&lt;br&gt;gare på folkhögskolans kurser hjälpmedel. Huruvida det s.k. undantaget&lt;br&gt;för folkhögskolan fortfarande är giltigt eller om ansvaret för hjälpmedel&lt;br&gt;på folkhögskoleområdet lyfts in i landstingets allmänna ansvar vid någon&lt;br&gt;av de förhandlingar eller de reformer som genomförts sedan år 1983 är&lt;br&gt;oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen från år 1984 gällde vissa preciserade diagnosgrup-&lt;br&gt;per vilket innebär att inte alla grupper av funktionshindrade omfattas.&lt;br&gt;Förändringen berörde inte läromedel eller lokalanpassning som fortfa-&lt;br&gt;rande skulle vara skolhuvudmannens ansvar. Landstingen skulle kom-&lt;br&gt;penseras för det vidgade ansvaret genom att den s.k. hjälpmedelsersätt-&lt;br&gt;ningen justerades vilket innebar att landstingen fick ca 7 miljoner kronor&lt;br&gt;extra som kompensation för kostnader för hjälpmedel i undervisningssi-&lt;br&gt;tuationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom hjälpmedelsutbudet var ytterst begränsat år 1984, då de nya&lt;br&gt;reglerna infördes, var inte heller kostnaden så omfattande. I slutet av&lt;br&gt;1980-talet, då datorn debuterade som ett personligt hjälpmedel, blev dock&lt;br&gt;kostnadsläget bekymmersamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med Handikappreformen år 1994 infördes bl.a. två nya paragra-&lt;br&gt;fer, 3 b § och 18 b §, i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL Enligt&lt;br&gt;dessa skall landstinget respektive kommunen, var och en inom sitt an-&lt;br&gt;svarsområde enligt hälso- och sjukvårdslagen, erbjuda sina invånare&lt;br&gt;hjälpmedel för den dagliga livsföringen och för egen vård och behand-&lt;br&gt;ling. Enligt författningskommentarerna till 3 b § HSL (prop.&lt;br&gt;1992/93:159) avses med hjälpmedel för den dagliga livsföringen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;... sådana hjälpmedel som fordras för att den enskilde själv eller med&lt;br&gt;hjälp av annan skall kunna tillgodose grundläggande personliga behov&lt;br&gt;(att klä sig, äta, sköta sin hygien m.m.) förflytta sig, kommunicera med&lt;br&gt;omvärlden, fungera i hemmet och närmiljön, orientera sig, sköta var-&lt;br&gt;dagsrutiner i hemmet, gå i skolan samt delta i sysselsättning och nor-&lt;br&gt;mala fritids- och rekreationsaktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;---Med normal fritid avses sådana vardagliga fritidssysselsättningar&lt;br&gt;som utförs i hemmet och i närmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;---Utanför begreppet för den dagliga livsföringen faller arbetstek-&lt;br&gt;niska hjälpmedel, vissa hjälpmedel som kan behövas för att genomgå&lt;br&gt;yrkesinriktad rehabilitering, särskilda pedagogiska hjälpmedel inom&lt;br&gt;barnomsorgen och skolan samt förbrukningsartiklar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet &amp;quot;att gå i skolan&amp;quot; hanteras olika i lagstiftningen. I skollagen&lt;br&gt;(1985:1100) avses det offentliga skolväsendet, dvs. barn- och ungdoms-&lt;br&gt;skolan samt det offentliga skolväsendet för vuxna. En sådan tolkning in-&lt;br&gt;nebär att högskola, folkbildning och privata utbildningsanordnare inte&lt;br&gt;skulle omfattas. Begreppet, så som det används i HSL, har kommit att&lt;br&gt;tolkas olika. Frågan om huruvida deltagande i studiecirkelverksamhet&lt;br&gt;skall tolkas som studier eller fritidsaktiviteter skapar ibland osäkerhet när&lt;br&gt;det gäller frågan om hur hjälpmedel skall finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa hjälpmedel används i alla sammanhang, t.ex. rullstolar och hör-&lt;br&gt;apparater. Andra hjälpmedel används speciellt i studiesituationen som&lt;br&gt;t.ex. alternativa styrsätt för datorer och anpassade dataprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Huvudmännen för hjälpmedels-&lt;br&gt;försörjning respektive skola/utbildning gör olika tolkningar av förarbe-&lt;br&gt;tena till Handikappreformen angående ansvarsfördelningen när det gäller&lt;br&gt;hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I HSL finns inte heller angivet vem som ansvarar för hjälpmedlen inom&lt;br&gt;förskolan. Bamhabiliteringar och hjälpmedelsverksamhet förser barnen&lt;br&gt;med hjälpmedel i hemmet medan det råder oklarheter om ansvaret angå-&lt;br&gt;ende hjälpmedel som skall användas i förskoleverksamhet, eftersom be-&lt;br&gt;dömningen av vad som är ett personligt hjälpmedel för daglig livsföring&lt;br&gt;respektive pedagogiskt hjälpmedel görs olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de mest revolutionerande nyheterna för personer med funktions-&lt;br&gt;hinder är datorteknikens möjligheter inom hjälpmedelsområdet. Flera&lt;br&gt;tusen studerande med olika funktionshinder har i dag tillgång till en dator&lt;br&gt;med specialanpassningar som ett personligt hjälpmedel. Att kunna be-&lt;br&gt;döma om ett datorprogram är ett läromedel eller ett hjälpmedel kan&lt;br&gt;ibland vara svårt eftersom samma program kan innehålla båda kompo-&lt;br&gt;nenterna. Elever kan också behöva utrustning både i skolan och hemma&lt;br&gt;för att kunna göra sina läxor. Reglerna tillämpas olika i dessa bedöm-&lt;br&gt;ningar samt även vid avgörandet av vad som är grundutrustning, alltså&lt;br&gt;skolans ansvar, och vad som är ett personligt hjälpmedel för daglig livs-&lt;br&gt;föring och därmed landstingets ansvar. Om datom bedöms som grundut-&lt;br&gt;rustning finns en risk att den funktionshindrade eleven tvingas dela dator&lt;br&gt;med andra elever, vilket i sin tur kan innebära svårigheter för en elev som&lt;br&gt;är beroende av anpassning av datom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet landsting förskriver i dag både dator och kringutrustning till&lt;br&gt;de funktionshindrade elever som omfattades av omläggningen av skol-&lt;br&gt;hjälpmedelshanteringen år 1984. Landstingen gör dock olika bedöm-&lt;br&gt;ningar som ibland innebär att vissa grupper av funktionshindrade ute-&lt;br&gt;sluts. Det kan t.ex. gälla personer med utvecklingsstörning, personer med&lt;br&gt;mindre omfattande funktionshinder eller vissa andra diagnosgrupper.&lt;br&gt;Datortekniken har skapat helt nya möjligheter för många handikappgrup-&lt;br&gt;per med diagnoser som man knappast hade någon kunskap om när för-&lt;br&gt;ändringarna i bestämmelserna kring hjälpmedelshanteringen i undervis-&lt;br&gt;ningen ägde rum 1984. Det gäller bl.a. bam, ungdomar och vuxna med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DAMP, ADHD, autism, afasi och dyslexi. Dessa elever far i dag i regel&lt;br&gt;inte en dator som ett personligt hjälpmedel. Några få landsting har på&lt;br&gt;försök forskrivit en dator till studerande med grav dyslexi och DAMP,&lt;br&gt;men det hör till undantagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studier som bedrivs på annan ort än hemorten kan komplicera hjälp-&lt;br&gt;medelsförsörjningen eftersom hemlandstinget ansvarar for hjälpmedlen.&lt;br&gt;Elever i specialskolor samt riks- och regionalt rekryterande skolor kan&lt;br&gt;genom landstingens olika tillämpning och tolkning av lagar, regler och&lt;br&gt;överenskommelser fa helt olika förutsättningar for att kunna följa under-&lt;br&gt;visningen, beroende på att det är hemlandstinget som ansvarar for hjälp-&lt;br&gt;medlen. Inom riksgymnasieutbildningen för rörelsehindrade elever ingår&lt;br&gt;habilitering som en viktig del i verksamheten. Personalen inom sådan&lt;br&gt;habiliteringsverksamhet har inte rätt att forskriva hjälpmedel. Även i&lt;br&gt;denna utbildningsform ligger ansvaret hos hemlandstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandevis fa personer med funktionshinder går vidare till studier&lt;br&gt;vid universitet och högskolor. Oftast bedrivs inte studierna på hemorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid all utbildning som sker på annan ort än hemorten kan hjälpmedel&lt;br&gt;behövas på två ställen. Hjälpmedelshanteringen kan fördröjas och försvå-&lt;br&gt;ras dels p.g.a. svårigheter i att bedöma behov på distans och dels p.g.a.&lt;br&gt;oklarheter i kostnads- och ansvarsfördelningen. Det är också viktigt att&lt;br&gt;uppmärksamma att inte enbart behovet av pedagogiska hjälpmedel utan&lt;br&gt;även hjälpmedel i den dagliga livsföringen måste tillgodoses i dessa stu-&lt;br&gt;diesituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen utbildningsform - utöver särskolan - har så stort antal stude-&lt;br&gt;rande med olika funktionshinder som folkhögskolan. Att fa tillgång till&lt;br&gt;den service och det underhåll som landstingen står for när det gäller&lt;br&gt;hjälpmedel, är därför av stor betydelse for folkhögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftet är en statlig femårig satsning på vuxenutbildning for att&lt;br&gt;höja utbildningsnivån och därmed bidra till att öka sysselsättningen och&lt;br&gt;den ekonomiska tillväxten. Målgruppen är i första hand arbetslösa som&lt;br&gt;saknar treårig gymnasiekompetens. Kunskapslyftet, som till sitt innehåll&lt;br&gt;motsvarar kommunal vuxenutbildning, har inneburit att omfattningen av&lt;br&gt;upphandlad utbildning ökat. I storstäderna utgör den upphandlade utbild-&lt;br&gt;ningen en betydande andel. Det finns skäl att tro att det kommer att bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen for Kunskapslyftet har folkhögskolorna fatt statsbidrag&lt;br&gt;motsvarande 10 000 årsstudieplatser for att bedriva längre folkhögskole-&lt;br&gt;kurser. Vid sidan av dessa kan kommunerna upphandla kur-&lt;br&gt;ser/utbildningsplatser av folkhögskolor och studieförbund. De uppgifter&lt;br&gt;som visar att folkhögskolan har en hög andel studerande med funktions-&lt;br&gt;hinder baseras dock på folkhögskolans egna platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapslyftskommittén som enligt tilläggsdirektiv (dir. 1997:104) har&lt;br&gt;i uppdrag att bl.a. rapportera om funktionshindrades deltagande i vuxen-&lt;br&gt;utbildning år 1999 och år 2000 har avlämnat ett delbetänkande Vuxenut-&lt;br&gt;bildning for alla? - Andra året med Kunskapslyftet, (SOU 1999:39). I&lt;br&gt;betänkandet konstaterar kommittén att osäkerheten om landstingets an-&lt;br&gt;svar for att erbjuda hjälpmedel i samband med vuxenutbildning trots&lt;br&gt;fortydliganden i HSL kvarstår. Denna gränsdragningsproblematik åter-&lt;br&gt;finns inom de flesta vuxenutbildningsformer inte minst inom folkhög-&lt;br&gt;skoleområdet. Ibland uppstår också oklarheter när det gäller entreprenö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rers ansvar för att finansiera hjälpmedel och andra särskilda insatser för&lt;br&gt;studerande med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (grundut-&lt;br&gt;bildning) finns oklarheter om ansvar och finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att tillsätta en utredning som ser över hjälpmedels-&lt;br&gt;försörjningen för funktionshindrade elever inom hela utbildningsområdet.&lt;br&gt;Utredningen bör lämna förslag till eventuella åtgärder. Utredningen skall&lt;br&gt;omfatta förskola, förskoleklass, skola, vuxenutbildning samt högre ut-&lt;br&gt;bildning. Bl.a. skall följande frågor klargöras:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ansvarsfördelningen mellan de olika huvudmännen för olika skolor,&lt;br&gt;utbildningsanordnare, utbildningsformer och när entreprenörer svarar&lt;br&gt;för undervisningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kriterier för behov som skall tillgodses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall definitioner, gränsdragning och ansvarsfördelning&lt;br&gt;klargöras när det gäller:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- personliga hjälpmedel för den dagliga livsföringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- grundutrustning i skolan/undervisningsformen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- grundutrustning respektive kringutrustning när det gäller datorer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- läromedel och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- pedagogiska hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datorns roll som hjälpmedel skall belysas i ett framtidsperspektiv med&lt;br&gt;beaktande av den tekniska utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Assistans vid folkhögskolor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reglerna för vårdartjänstanslaget (utg.omr.&lt;br&gt;9, anslag B3) bör ändras så att anslaget finansierar assistansinsatser&lt;br&gt;för samtliga studerande inom folkhögskola, som har behov av assi-&lt;br&gt;stans, oavsett diagnos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med statsbidraget för så kallad vårdartjänst är att ge deltagare med&lt;br&gt;rörelsehinder sådant stöd att de kan vistas på studieorten och genomföra&lt;br&gt;studier. Folkhögskolorna i landet har ett stort och varierat kursutbud och&lt;br&gt;skolorna kan i regel erbjuda anpassad undervisning, socialt stöd och en&lt;br&gt;tillgänglig miljö. Assistansstödet vid folkhögskola innehåller såväl prak-&lt;br&gt;tisk hjälp som socialt och i viss mån pedagogiskt stöd. Folkhögskolan gör&lt;br&gt;en bedömning av assistansbehovet hos den enskilde kursdeltagaren och&lt;br&gt;sammantaget för alla deltagare med behov av assistans vid skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Kunskapslyftskommitténs betänkande Vuxenutbildning för alla?&lt;br&gt;Andra året med Kunskapslyftet (SOU 1999:39) ges en grundlig redovis-&lt;br&gt;ning av det ekonomiska system som finns för att finansiera stödinsatser&lt;br&gt;till deltagare med olika funktionshinder inom folkhögskolan. Statens in-&lt;br&gt;stitut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) som är ansvarig myndighet dis-&lt;br&gt;ponerar två statliga anslag. Ett anslag, Bidrag för vårdartjänst m.m.&lt;br&gt;(utg.omr. 9, anslag B3), finansierar bl.a. assistansinsatser och riktar sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enbart till deltagare med rörelsehinder. Det andra anslaget, Bidrag för&lt;br&gt;vissa handikappåtgärder inom folkbildningen (utg.omr 17, anslag L2),&lt;br&gt;det s.k. tilläggsbidraget, är avsett för stödåtgärder för deltagare med&lt;br&gt;funktionshinder och kan lämnas oavsett diagnos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdartjänstanslaget i sin helhet skall förutom att finansiera handi-&lt;br&gt;kappolitiska insatser inom folkhögskolan även finansiera assistans till&lt;br&gt;studenter med rörelsehinder vid universitet och högskolor samt boende&lt;br&gt;och habilitering inom riksgymnasieverksamheten för elever med rörelse-&lt;br&gt;hinder. Folkbildningsrådet (FBR) finansierar baskostnaderna i de sär-&lt;br&gt;skilda merkostnader som uppstår inom folkhögskolan för utbildning av&lt;br&gt;deltagare med funktionshinder, det s.k. förstärkningsbidraget. FBR har&lt;br&gt;givit Sisus i uppdrag att administratera ansökningarna från folkhögsko-&lt;br&gt;lorna vad gäller detta statsbidrag. Förstärkningsbidraget är de särskilda&lt;br&gt;medel som FBR avsätter för stödinsatser riktade till deltagare med funk-&lt;br&gt;tionshinder. Det utgör cirka 10 procent av det allmänna statsbidraget som&lt;br&gt;FBR fördelar till folkhögskolorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda stödinsatser inom folkhögskolan för funktionshindrade delta-&lt;br&gt;gare finansieras alltså via tre olika anslag för vilka separata regler gäller.&lt;br&gt;Administrationen och samordningen mellan de olika anslagen har förbätt-&lt;br&gt;rats genom att Sisus har fatt möjlighet att administrera ansökningar för&lt;br&gt;samtliga bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidraget till vårdartjänst skall finansiera kostnader för assistans till&lt;br&gt;deltagare med rörelsehinder och har därmed karaktären av att vara ett&lt;br&gt;bidrag riktat till en särskild diagnosgrupp. Staten står för alla kostnader&lt;br&gt;som är förbundna med vårdartjänst/assistans till folkhögskolorna som&lt;br&gt;hittills har kunnat fa foll kostnadstäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det så kallade tilläggsbidraget är ett mer verksamhetsinriktat stöd. Bi-&lt;br&gt;draget finansierar till cirka 60 procent ökad lärartäthet, dvs. mindre un-&lt;br&gt;dervisningsgrupper och till resterande del assistans, tolk och tekniska&lt;br&gt;anpassningar. Bl.a. personer med psykiska funktionshinder, utvecklings-&lt;br&gt;störning och personer med förvärvade hjärnskador far del av dessa stöd-&lt;br&gt;insatser. Tilläggsbidraget används alltså för extra kostnadskrävande in-&lt;br&gt;satser, när det allmänna statsbidraget inbegripet förstärkningsbidraget&lt;br&gt;inte räcker till. Belastningen på tilläggsbidraget är mycket stor och cirka&lt;br&gt;tre Värdedelar av de av folkhögskolorna sökta beloppen kan beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få en fördjupad kunskap om folkhögskolornas metoder och ar-&lt;br&gt;betssätt när det gäller assistansstöd till deltagare med olika funktionshin-&lt;br&gt;der, bedriver Sisus sedan januari 1998 på regeringens uppdrag en för-&lt;br&gt;söksverksamhet med samordnad statsbidragshantering avseende assistans&lt;br&gt;vid två folkhögskolor. Under försöksverksamheten finansieras alla kost-&lt;br&gt;nader till assistans oavsett diagnos ur vårdartjänstanslaget. Syftet är bl.a.&lt;br&gt;att följa om det sker förändringar i antagning av deltagare, i behovsbe-&lt;br&gt;dömningar, i arbetssätt och i kostnader om skolorna söker statsbidrag ur&lt;br&gt;ett och samma anslag. De erfarenheter Sisus redovisat hittills tyder på att&lt;br&gt;det skett vissa förändringar inom de områden projektet avsåg att belysa,&lt;br&gt;bl.a. har skolorna utvecklat sina metoder att bedöma assistansinsatsen&lt;br&gt;utifrån behovet hos enskilda kursdeltagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1993:389) om assistans-&lt;br&gt;ersättning (LASS) är vårdartjänsten alltid förknippad med en studiesitua-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion och riktar sig till en större personkrets än LSS/LASS. Vårdartjänsten&lt;br&gt;är lättare att anpassa efter förändrade studieförhållanden. Arbetsgivar-&lt;br&gt;ansvaret ligger hos folkhögskolan. På flera folkhögskolor med&lt;br&gt;omfattande kursverksamhet för deltagare med funktionshinder finns&lt;br&gt;anställda assistenter. Assistansinsatser enligt LSS/LASS har en annan&lt;br&gt;konstruktion. Bl.a. är insatsen knuten till individen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1997 fick Sisus i uppdrag att beskriva och analysera hur insatser&lt;br&gt;enligt LSS/LASS samt andra sociala stöd påverkar behovet av de sär-&lt;br&gt;skilda stödinsatser som Sisus ansvarar för. Av redovisningen framgår att&lt;br&gt;folkhögskolorna är nöjda med Sisus stöd i form av assistans, att folkhög-&lt;br&gt;skolorna i huvudsak föredrar assistans finansierad via Sisus framför assi-&lt;br&gt;stans finansierad via LSS/LASS. Det framgår att det förekommer att stu-&lt;br&gt;derande får stöd enligt LSS/LASS men inte hur vanligt förekommande&lt;br&gt;det är. Som skäl till varför skolorna föredrar att själva ansvara för att an-&lt;br&gt;ställa assistenterna anfördes såväl pedagogiska och sociala som effekti-&lt;br&gt;vitetsmässiga motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Finansieringen är i dag delad&lt;br&gt;mellan två olika instanser, Sisus och Folkbildningsrådet. Den är också&lt;br&gt;målgruppsrelaterad och består av tre olika anslag som vart och ett ska&lt;br&gt;ansökas om och särredovisas. Bidragskonstruktionen är svåröverskådlig&lt;br&gt;för utbildningsanordnaren och administrativt krånglig. Det faktum att&lt;br&gt;t.ex. assistans kan finansieras genom förstärkningsbidrag, tilläggsbidrag&lt;br&gt;och anslag till vårdartjänst beroende på typ av funktionshinder och kost-&lt;br&gt;nadsbild är inte ändamålsenligt idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bidragskonstruktion stämmer inte överens med dagens han-&lt;br&gt;dikappolitik. Regeringen erfar att bl.a. Kunskapslyftskommittén har upp-&lt;br&gt;märksammat inkonsekvens och problematik kring bidragsgivningen i sitt&lt;br&gt;delbetänkande (SOU 1999:39). De medel som riksdagen sammanlagt&lt;br&gt;avsatte för särskilda insatser (vårdartjänst och tilläggsbidrag) för stude-&lt;br&gt;rande med funktionshinder under år 1998 skulle ha kunnat täcka folkhög-&lt;br&gt;skolornas extrakostnader under året. Som en följd av att en stor del av&lt;br&gt;medlen är öronmärkta för deltagare med rörelsehinder kunde folkhög-&lt;br&gt;skolorna dock inte utnyttja anslagen fullt ut, dvs. till andra grupper som&lt;br&gt;också har behov av assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för ett framtida bidragssystem till assistansstöd på folkhögsko-&lt;br&gt;lorna är en rättvisare finansiell fördelning mellan kursdeltagare oavsett&lt;br&gt;funktionshinder i syfte att öka förutsättningarna för vuxna med funk-&lt;br&gt;tionshinder att studera vid folkhögskolor. Det skall även vara enkelt att&lt;br&gt;förstå samt utgå från den enskilde deltagarens behov av assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändra reglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ändra reglerna för bidragen så att de stämmer över-&lt;br&gt;ens med de fastslagna handikappolitiska målen. Behovet av stöd bör vara&lt;br&gt;styrande för de statsbidrag som fördelas av Sisus. Den nuvarande an-&lt;br&gt;slagskonstruktionen där bidraget för vårdartjänst endast riktar sig till stu-&lt;br&gt;derande med rörelsehinder strider mot denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett första steg bör vara att ändra reglerna för vårdartjänstanslaget på ett&lt;br&gt;sådant sätt att anslaget kan finansiera assistansinsatser för samtliga stude-&lt;br&gt;rande vid folkhögskola som har behov av assistans oavsett diagnos. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan i detta sammanhang vara viktigt att definiera vad som menas med&lt;br&gt;assistans. Assistansinsatsema som finansieras genom anslaget till vårdar-&lt;br&gt;tjänst (utg.omr 9, anslag B3) skall omfatta alla typer av funktionshinder.&lt;br&gt;Tilläggsbidraget (utg.omr. 17, anslag L2) skall därmed inte omfatta kost-&lt;br&gt;nader för assistans vid folkhögskola. De medel som riksdagen avsätter till&lt;br&gt;särskilda stödinsatser för deltagare inom folkhögskolan kommer därmed&lt;br&gt;att utnyttjas på ett effektivare sätt än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistans vid universitet och högskolor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskoleverket har på uppdrag av regeringen gjort en översyn av situa-&lt;br&gt;tionen för studenter med funktionshinder inom universitet och högskolor&lt;br&gt;(U98/4203/UH). Verket tar i sin rapport Högskolestudier och funktions-&lt;br&gt;hinder (2000:4 R) upp att problemet, som redogörs för ovan, även finns&lt;br&gt;inom universitet och högskolor. Utredningen skriver bl.a. med anledning&lt;br&gt;av att assistans via vårdartjänstanslaget enligt förordningen (1988:1126)&lt;br&gt;med instruktion för Sisus endast avser rörelsehindrade studenter att det&lt;br&gt;kan finnas många andra grupper av studenter med funktionshinder som i&lt;br&gt;olika sammanhang kan behöva assistans, t.ex. studenter som är synska-&lt;br&gt;dade eller har psykiska funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag pågår ute på några folkhögskolor en försöksverksamhet som in-&lt;br&gt;nebär att Sisus står för allt stöd i form av assistans oavsett art av funk-&lt;br&gt;tionshinder. Försöksverksamheten har slagit väl ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sisus använder endast en liten del av sitt anslag till studenter med&lt;br&gt;rörelsehinder vid universitet och högskolor (6 miljoner kronor av totalt&lt;br&gt;200 miljoner kronor). Det kan diskuteras om assistans genom Sisus även&lt;br&gt;borde kunna erbjudas de studenter med funktionshinder som har behov&lt;br&gt;av sådan assistans oavsett vilket funktionshinder studenten har. Detta&lt;br&gt;skulle i så fall kräva en ändring av 1 § i instruktionen för Sisus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskoleverket föreslår att regeringen uppdrar åt Sisus att utreda&lt;br&gt;denna fråga i samråd med högskolorna och den nationella samordnaren&lt;br&gt;vid Stockholms universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Arbetsmarknad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En undersökning av vilka hinder och möj-&lt;br&gt;ligheter arbetsgivare ser för att anställa personer med funktionshinder&lt;br&gt;bör genomföras under år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i olika samman-&lt;br&gt;hang uttalat vikten av att personer med funktionshinder får ett kraftfullt&lt;br&gt;stöd för att komma in på arbetsmarknaden och därmed minska deras&lt;br&gt;arbetslöshet. Arbetsmarknadspolitikens fördelningspolitiska uppdrag tyd-&lt;br&gt;liggörs genom stora satsningar på olika arbetsmarknadspolitiska program&lt;br&gt;för att underlätta och stödja funktionshindrades möjligheter att fa del av&lt;br&gt;arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har beslutat att en intervjuundersökning av funktionshind-&lt;br&gt;rades situation på arbetsmarknaden skall genomföras vartannat år.&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) ansvarar för uppdraget. Undersök-&lt;br&gt;ningen är en tilläggsundersökning till Arbetskraftsundersökningen&lt;br&gt;(AKU) och den senaste genomfördes under fjärde kvartalet 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av utredningen framgår att funktionshindrade personer har ett lägre&lt;br&gt;arbetskraftsdeltagande än befolkningen totalt. Andelen arbetslösa i&lt;br&gt;arbetskraften skiljer också mellan dem med nedsatt arbetsförmåga och&lt;br&gt;övriga. Av dem med nedsatt arbetsförmåga var 9 procent arbetslösa och&lt;br&gt;av övriga 5 procent. Vid arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut&lt;br&gt;finns för närvarande cirka 54 000 personer med funktionshinder anmälda&lt;br&gt;som arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då man ser på sysselsättningsgraden hos funktionshindrade män och&lt;br&gt;kvinnor ser man att män med funktionshinder är sysselsatta i något större&lt;br&gt;utsträckning än kvinnor. Av männen är 62 procent sysselsatta och 38 pro-&lt;br&gt;cent ej sysselsatta. Av kvinnorna är 58 procent sysselsatta och 42 procent&lt;br&gt;ej sysselsatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som invandrat har svårare än infödda svenskar med arbets-&lt;br&gt;handikapp att fa del av arbetsmarknadsåtgärder. De far inte heller så kal-&lt;br&gt;lade konjunkturberoende åtgärder lika ofta som infödda. Kvinnor med&lt;br&gt;utländsk bakgrund har ofta okvalificerade arbeten i service och industri,&lt;br&gt;som ger upphov till arbetsskador och funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att känna till hur arbetsgivarna&lt;br&gt;ser på hinder och möjligheter för anställning av personer med funktions-&lt;br&gt;hinder. Resultatet kan utgöra en grund för regeringens fortsatta insatser&lt;br&gt;för att öka funktionshindrade personers möjligheter på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kunna delta i arbetslivet, och få sin försörjning genom eget arbete har&lt;br&gt;stor betydelse för människors delaktighet och självbestämmande. Målet&lt;br&gt;är att funktionshindrade personer skall ha samma möjligheter som icke&lt;br&gt;funktionshindrade att delta i arbetslivet. Det förutsätter att eventuella&lt;br&gt;hinder undanröjs eller minskas och att kompensatoriska insatser vidtas&lt;br&gt;för att minska ojämlikheter mellan människor med respektive utan funk-&lt;br&gt;tionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På arbetslivets område innebär det dels att människor med funktions-&lt;br&gt;hinder skall ha samma tillgång till generella åtgärder som andra, dels att&lt;br&gt;de omfattas av särskilda stöd och insatser riktade direkt till funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagar och regler på arbetsmarknaden far inte diskriminera människor&lt;br&gt;med funktionshinder. Det är en princip att handikappaspekten skall be-&lt;br&gt;aktas i alla sammanhang, bl.a. vid utformningen av lagar och regelsys-&lt;br&gt;tem. Ett ytterligare steg är att aktivt motverka diskriminering av personer&lt;br&gt;med funktionsnedsättning genom lagstiftning. Sedan den 1 maj 1999&lt;br&gt;gäller lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet av&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Diskrimineringsförbudet skall skydda så-&lt;br&gt;väl anställda som arbetssökande. Det gäller för hela rekryteringsförfaran-&lt;br&gt;det och - ifråga om anställda - arbetsgivarens beslut om befordran, ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bildning för befordran, tillämpning av löne- och andra anställningsvill-&lt;br&gt;kor, arbetsledningsbeslut och beslut om uppsägning, avsked m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetssökande som har särskilda svårigheter att etablera sig på arbets-&lt;br&gt;marknaden skall erbjudas stöd som kan underlätta för dem att få ett&lt;br&gt;arbete. Åtgärderna syftar till att stärka den enskildes konkurrensförmåga&lt;br&gt;men även kompensera hindren för arbete såsom t.ex. nedsatt arbetsför-&lt;br&gt;måga till följd av ett funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetssökande som behöver längre utredning och mer omfattande&lt;br&gt;vägledning eller praktik i samband med arbetslivsinriktad rehabilitering&lt;br&gt;kan få sådan insats vid arbetsmarknadsinstitut. Instituten har tillgång till&lt;br&gt;särskilda resurser för synskadade, döva, hörselskadade, rörelsehindrade,&lt;br&gt;socialmedicinskt handikappade, psykiskt sjuka och intellektuellt handi-&lt;br&gt;kappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är särskilt viktigt att stödja och stimulera unga&lt;br&gt;funktionshindrade till att våga ta steget ut på arbetsmarknaden. Skolan&lt;br&gt;har i samverkan med arbetsförmedlingen ansvar för att genom olika in-&lt;br&gt;slag i undervisningen förbereda för och underlätta inträdet på arbets-&lt;br&gt;marknaden. Särskilda arbetsförmedlingsinsatser görs i alla län för att&lt;br&gt;hjälpa ungdomar med svåra funktionshinder att komma ut på arbetsmark-&lt;br&gt;naden. Arbetsförmedlingen samarbetar också med skolan vad gäller sär-&lt;br&gt;skilda vägledningsinsatser i samband med övergången skola/arbetsliv.&lt;br&gt;Avsikten är att stödja och stimulera dem till att vidga sina studie- och&lt;br&gt;yrkesval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsutbildning och olika former av praktik ökar de arbets-&lt;br&gt;sökandes möjligheter att få ett lämpligt arbete. Personer med funktions-&lt;br&gt;hinder har generellt sett lägre utbildningsnivå än befolkningen i övrigt.&lt;br&gt;Regeringen har därför ansett att det är angeläget att arbetshandikappade&lt;br&gt;personer som saknar grundläggande utbildning på grundskole- och gym-&lt;br&gt;nasienivå och som söker arbete genom arbetsförmedlingen skall kunna få&lt;br&gt;sådan utbildning som arbetsmarknadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till arbetshjälpmedel är stöd som riktas särskilt till personer&lt;br&gt;med funktionshinder och som syftar till att underlätta för dem att arbeta i&lt;br&gt;en anpassad arbetsmiljö. Bidraget kan avse hjälpmedel i arbetet, anpass-&lt;br&gt;ning av lokaler, verktyg eller dylikt som behövs för att en funktionshind-&lt;br&gt;rad person skall kunna utföra sitt arbete. Bidraget får lämnas till arbetsgi-&lt;br&gt;varen eller den funktionshindrade vid nyanställning och under de första&lt;br&gt;tolv månaderna av en anställning. Bidrag kan också lämnas i samband&lt;br&gt;med att en funktionshindrad person deltar i en arbetsmarknadspolitisk&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken finns också möjlighet att&lt;br&gt;lämna bidrag för arbetsbiträde till en svårt funktionshindrad person om&lt;br&gt;hindret förorsakar utgifter för sådant biträde i en utsträckning som&lt;br&gt;väsentligt överstiger vad som kan vara normalt för befattningen eller&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som är funktionshindrad och vill starta eget företag kan bidrag&lt;br&gt;till näringshjälp lämnas. Bidraget får avse inskaffandet av en arbetsma-&lt;br&gt;skin, verktyg eller liknande. Villkoret är att verksamheten kan förväntas&lt;br&gt;ge ett väsentligt tillskott till försörjningen. Näringshjälpen får kombineras&lt;br&gt;med så kallat starta eget-bidrag, vilket innebär att det utöver bidraget till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. maskinutrustning också kan lämnas ersättning för försörjning under Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;en period av sex månader, i vissa fall upp till tolv månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktade stöd till företag och särskilt anordnade arbetstillfällen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet är att människor med funktionshinder skall kunna arbeta på den&lt;br&gt;reguljära arbetsmarknaden efter egen önskan och på samma villkor som&lt;br&gt;andra. För att detta skall vara möjligt kan det ibland behövas, som fram-&lt;br&gt;går ovan, olika anpassningar av arbetsmiljö och övriga arbetsförhållan-&lt;br&gt;den. Arbetsmiljölagen anger också att arbetsmiljön skall anpassas till ar-&lt;br&gt;betstagarens särskilda förutsättningar. Personer med nedsatt arbetsför-&lt;br&gt;måga har också ett särskilt anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningar och särskilt utprovade hjälpmedel är dock inte tillräck-&lt;br&gt;ligt för att människor med funktionshinder skall fa arbete i den omfatt-&lt;br&gt;ning som de önskar. Också i gynnsamma konjunkturlägen och när efter-&lt;br&gt;frågan på arbetskraft varit stor har personer med funktionshinder ofta haft&lt;br&gt;stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Inom ramen för ar-&lt;br&gt;betsmarknadspolitiken har detta mötts med olika former av riktade stöd&lt;br&gt;till företag som syftar till att just personer med funktionshinder skall&lt;br&gt;komma ifråga för anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mest omfattande åtgärden är anställning med lönebidrag som un-&lt;br&gt;der 1998 omfattade cirka 50 000 personer. Anslaget Åtgärder för arbets-&lt;br&gt;handikappade som till övervägande del används för lönebidrag ökade år&lt;br&gt;1999 med 120 miljoner kronor. Riksdagen har på förslag av regeringen&lt;br&gt;beslutat om en ytterligare höjning med 30 miljoner kronor för budgetåret&lt;br&gt;2000, vilket motsvarar kostnader för cirka 1000 anställningar med löne-&lt;br&gt;bidrag. Arbetsmarknadsverket har också ett särskilt uppdrag att se över&lt;br&gt;lönebidragshanteringen för att utveckla metoder och effektivisera åtgär-&lt;br&gt;den. Uppdraget skall slutredovisas i början av år 2001. Vidare har Eko-&lt;br&gt;nomistymingsverket (ESV) fatt i uppdrag att i samråd med AMS, ut-&lt;br&gt;veckla styrningen och uppföljningen av anslagsmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönebidraget lämnas till arbetsgivaren som anställer en funktionshind-&lt;br&gt;rad person och syftar till att bereda anställning åt arbetshandikappade där&lt;br&gt;övriga åtgärder visat sig otillräckliga. Det är också möjligt att lämna bi-&lt;br&gt;drag för att underlätta för en anställd att återkomma i arbete efter att ha&lt;br&gt;uppburit helt sjukbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönebidragets storlek bestäms med hänsyn tagen till den arbetshandi-&lt;br&gt;kappade personens arbetsförmåga och graden av funktionsnedsättning&lt;br&gt;relaterat till det arbete som skall utföras. Villkoret för att lönebidrag skall&lt;br&gt;kunna lämnas till en arbetsgivare är att lön och andra anställningsförmå-&lt;br&gt;ner följer kollektivavtal eller att lönen och förmånerna är jämförbara med&lt;br&gt;förmåner inom branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har även infört ett förstärkt anställningsstöd som innebär&lt;br&gt;en kraftig skatterabatt till arbetsgivare som anställer personer som är&lt;br&gt;långtidsinskrivna eller har varit i skyddad anställning. Arbetshandi-&lt;br&gt;kappade kan fa del av denna åtgärd då gruppen är överrepresenterad&lt;br&gt;bland de långtidsinskrivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt introduktions-och uppföljningsstöd (SIUS) är en åtgärd som&lt;br&gt;bygger på metodiken Supported Employment. Den enskilde far en sär-&lt;br&gt;skild stödperson som på ett metodiskt och systematiskt sätt introducerar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på arbetsplatsen och i arbetsuppgifterna. Det särskilda stödet skall rikta&lt;br&gt;sig såväl till den funktionshindrade som till arbetsplatsen. Åtgärden har&lt;br&gt;främst visat sig vara värdefull för personer med psykiskt eller intellektu-&lt;br&gt;ellt arbetshandikapp som har stort behov av individuellt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhallkoncemen har till uppgift att skapa meningsfullt och utveck-&lt;br&gt;lande arbete för arbetshandikappade där behoven finns. Rekryteringen till&lt;br&gt;Samhall skall till minst 40 procent ske från grupperna utvecklingsstörda,&lt;br&gt;psykiskt sjuka och flerhandikappade. Arbete inom Samhall räknas i an-&lt;br&gt;ställningsskyddslagens mening som skyddat arbete och är undantaget från&lt;br&gt;den lagens tillämpningsområde. I praktiken, genom kollektivavtal, har&lt;br&gt;arbetshandikappade anställda i Samhallkoncemen ett fullgott anställ-&lt;br&gt;ningsskydd. Av avtalet mellan staten och Samhall framgår att minst&lt;br&gt;5 procent av de arbetshandikappade anställda skall lämna koncernen för&lt;br&gt;arbete på den reguljära arbetsmarknaden under år 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare form av skyddat arbete är Skyddat arbete hos offentliga&lt;br&gt;arbetsgivare. Främst är det kommuner som anordnar dessa arbetstill-&lt;br&gt;fällen. Drygt 5000 personer fick del av denna anställning 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många funktionshindrade personer är utan arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots den stora variation i åtgärder som arbetsmarknadspolitiken har att&lt;br&gt;erbjuda för att underlätta för personer med funktionshinder att bli del-&lt;br&gt;aktiga i arbetslivet så står en stor andel utanför arbetsmarknaden. Föränd-&lt;br&gt;rade regler och utvecklingen på arbetsmarknaden under 1990-talet har&lt;br&gt;inneburit att antalet möjliga arbetsuppgifter begränsats för personer med&lt;br&gt;funktionsnedsättningar. En förskjutning från fasta anställningar till olika&lt;br&gt;slag av tidsbegränsade anställningar pågår. Det ställer krav på omställ-&lt;br&gt;ning till nya arbetsuppgifter och nya arbetsförhållanden. Omställning till&lt;br&gt;nya arbetsrelationer, många kund- och servicekontakter och snabba för-&lt;br&gt;ändringar i teknologi ställer nya kompetenskrav främst i psykologiskt och&lt;br&gt;psykosocialt avseende. Den långvariga arbetslösheten har skapat en allt&lt;br&gt;tydligare tudelning av arbetsmarknaden, där å ena sidan växande grupper,&lt;br&gt;bl.a. de funktionshindrade, ställs utanför arbetslivet och å andra sidan&lt;br&gt;brist på arbetskraft. Riskerna för att allt fler utestängs från arbetsmarkna-&lt;br&gt;den ökar. Arbetsmarknadsstyrelsens undersökning Svaga grupper bland&lt;br&gt;arbetsförmedlingens sökande - omfattning och hinder (AMSUra&lt;br&gt;1998:11) pekar på särskilda svårigheter för bl.a. arbetshandikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen menar att en avgörande faktor för att nå ökad och långsik-&lt;br&gt;tigt hållbar tillväxt och sysselsättning är att väl tillvarata landets mänsk-&lt;br&gt;liga resurser. För att kunna föreslå adekvata och effektiva åtgärder har&lt;br&gt;Näringsdepartementet beslutat att starta ett särskilt projekt med uppgift&lt;br&gt;att i ett sammanhang och ur ett tillväxtperspektiv kartlägga och analysera&lt;br&gt;hur kön, klass, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder&lt;br&gt;påverkar enskildas möjligheter på arbetsmarknaden och till eget företa-&lt;br&gt;gande samt hur mångfald kan påverka tillväxten. Utifrån en sådan analys&lt;br&gt;skall åtgärder föreslås som eliminerar hinder och leder till ökad tillväxt.&lt;br&gt;Ett nationellt program skall tas fram. Projektet skall särskilt se till att frå-&lt;br&gt;gor rörande företagandets villkor för olika grupper, behov av att bryta&lt;br&gt;segregerande mönster på arbetsmarknaden och diskriminering i närings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liv och på arbetsmarknaden belyses. Senast den 1 december 2000 skall&lt;br&gt;arbetet vara redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget att fa kunskap om hur arbetsgi-&lt;br&gt;varna ser på möjligheten att tillvarata den kompetens som funktionshind-&lt;br&gt;rade representerar. Ett antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att un-&lt;br&gt;derlätta för funktionshindrade på arbetsmarknaden finns och det är viktigt&lt;br&gt;att såväl funktionshindrade som arbetsgivare har kunskap om dessa möj-&lt;br&gt;ligheter. Regeringen vill också ha arbetsgivarnas syn på det regelverk&lt;br&gt;som styr dessa åtgärder. En intervjuundersökning med ett lämpligt antal&lt;br&gt;arbetsgivare vid små- och medelstora företag kan ge denna kunskap. Re-&lt;br&gt;geringen har även initierat en konferensserie om funktionshindrade på&lt;br&gt;arbetsmarknaden under år 2000 i avsikt att öka arbetsgivarnas intresse för&lt;br&gt;att anställa personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinska kontroller i arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen framförde i den årsrapport som överlämnades&lt;br&gt;1998 att användningen av medicinska kontroller och test i arbetslivet&lt;br&gt;borde begränsas och i lag förtydligas. Handikappombudsmannen pekar&lt;br&gt;på att risken för att sådana kontroller kan missbrukas och därmed utgöra&lt;br&gt;ett särskilt hot mot personer som har anlag för någon sjukdom eller funk-&lt;br&gt;tionsnedsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1994 tillsattes en särskild utredare för att utreda vissa frå-&lt;br&gt;gor om medicinska kontroller i arbetslivet. Bakgrunden till utredningen&lt;br&gt;var bl.a. de risker för utslagnings- och utestängningseffekter som medi-&lt;br&gt;cinska kontroller kunde innebära i det då rådande arbetsmarknadsläget.&lt;br&gt;Utredaren redovisade i april 1996 sitt arbete i betänkandet Medicinska&lt;br&gt;undersökningar i arbetslivet (SOU 1996:63). Utredaren bedömde att de&lt;br&gt;dåvarande förhållandena inte motiverade någon begränsande lagstiftning&lt;br&gt;vad gäller sedvanliga medicinska undersökningar i samband med eller&lt;br&gt;under anställningen. Betänkandet har remissbehandlats. Flera av remiss-&lt;br&gt;instanserna anser att frågan om en reglering av medicinska kontroller&lt;br&gt;borde utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har den 23 september 1999 beslutat att tillkalla en särskild&lt;br&gt;utredare för att se över behovet av lagstiftning eller andra åtgärder för att&lt;br&gt;stärka skyddet av den enskildes personliga integritet i arbetslivet. I över-&lt;br&gt;synen skall i första hand ingå frågor om användning av drogtester och&lt;br&gt;andra medicinska kontroller samt frågor om användning av persondato-&lt;br&gt;rer, e-post och internet i arbetet. Även andra integritetsfrågor som kom-&lt;br&gt;mer upp under utredningsarbetets gång och där skyddet för den person-&lt;br&gt;liga integriteten i arbetslivet kan vara allvarligt hotat skall tas upp av ut-&lt;br&gt;redaren. Behovet av skydd för arbetssökande skall särskilt belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren skall utnyttja det arbete som utförts av tidigare utredningar&lt;br&gt;och beakta det underlag som redan finns, t.ex. i betänkandet Medicinska&lt;br&gt;undersökningar i arbetslivet (SOU 1996:63). Utredningen skall överläm-&lt;br&gt;nas till regeringen senast den 1 april 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Habilitering och rehabilitering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att kart-&lt;br&gt;lägga på vilket sätt landstingens barn- och ungdomshabiliteringar är&lt;br&gt;tillgängliga för barn och ungdomar med olika funktionshinder i olika&lt;br&gt;åldrar. Kartläggningen bör även omfatta samverkan med andra verk-&lt;br&gt;samheter kring utformningen och innehållet i de samlade sociala, pe-&lt;br&gt;dagogiska, psykologiska och medicinska insatserna till barnen och&lt;br&gt;ungdomarna och deras familjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Med habilitering och rehabilite-&lt;br&gt;ring avses planerade och från flera kompetensområden sammansatta åt-&lt;br&gt;gärder, bl.a. medicinska, pedagogiska, sociala, tekniska och arbetsinrik-&lt;br&gt;tade insatser. Syftet med habilitering och rehabilitering är att ge den en-&lt;br&gt;skilde möjlighet att återvinna respektive utveckla bästa möjliga funk-&lt;br&gt;tionsförmåga och välbefinnande. Framförallt bör åtgärderna leda till en&lt;br&gt;väsentligt ökad livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med handikappreformen år 1994 tillfördes hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763), HSL två nya paragrafer 3 b och 18 b §§. Dessa&lt;br&gt;tydliggör sjukvårdshuvudmännens ansvar för habilitering, rehabilitering&lt;br&gt;och hjälpmedel för funktionshindrade samt för landstingens del även&lt;br&gt;tolktjänst för döva. Av bestämmelserna framgår att habilitering och reha-&lt;br&gt;bilitering skall planeras i samverkan med den enskilde och planerade och&lt;br&gt;beslutade insatser skall framgå av en plan. Syftet med tilläggen var att&lt;br&gt;säkra enskildas tillgång till fullgod habilitering och rehabilitering samt att&lt;br&gt;utjämna skillnader mellan olika delar av landet och mellan tillgången till&lt;br&gt;habiliterings- och rehabiliteringsinsatser för olika grupper av funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappreformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för handikappreformen beslutade riksdagen också om ett&lt;br&gt;tidsbegränsat stimulansbidrag under åren 1994-1997. Syftet med stimu-&lt;br&gt;lansbidraget var att påskynda utvecklingen av habilitering och rehabilite-&lt;br&gt;ring samt att minska de geografiska skillnaderna och skillnaderna mellan&lt;br&gt;olika grupper. Socialstyrelsen fick i uppdrag att fördela medlen samt att&lt;br&gt;följa upp bidragets användning och effekter. Socialstyrelsen skriver i sin&lt;br&gt;slutrapport Socialstyrelsen följer upp och utvärderar (1998:7) att stimu-&lt;br&gt;lansbidraget åstadkommit en ökad medvetenhet om behov och nytta av&lt;br&gt;habilitering och rehabilitering inom och i nära anslutning till hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Detta har i sin tur lett till att ojämnheter över landet till viss&lt;br&gt;del minskat och en ökad livskvalitet för många enskilda brukare, bl.a.&lt;br&gt;genom att det stimulerat till tidiga åtgärder. Nya vård- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsprogram har också utarbetats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare utredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens utvärdering visar samtidigt att det fortfarande finns&lt;br&gt;många som inte far sina habiliterings- och rehabiliteringsbehov tillgodo-&lt;br&gt;sedda tillräckligt väl och att många områden därför behöver utvecklas&lt;br&gt;ytterligare. Detta gäller både barn och vuxna. Exempel på eftersatta om-&lt;br&gt;råden är rehabilitering för äldre med funktionshinder, personer med klas-&lt;br&gt;siska neurologiska sjukdomar som MS och Parkinsons sjukdom samt in-&lt;br&gt;satser för unga vuxna med funktionshinder. Behovet av utveckling av&lt;br&gt;habiliteringen för barn och ungdomar med funktionshinder har också&lt;br&gt;framhållits i flera utredningar och rapporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för en bra habilitering eller rehabilite-&lt;br&gt;ring är bemötandet av den enskilde och att hänsyn tas till den enskildes&lt;br&gt;egna önskemål vid planeringen av insatserna. Såväl Bemötandeutred-&lt;br&gt;ningen som t.ex. utvärderingar från Riksförbundet för rörelsehindrade&lt;br&gt;barn, ungdomar och vuxna (RBU) visar på brister i bemötandet. Enligt&lt;br&gt;RBU är föräldrarna framförallt missnöjda med tillgänglighet, kontinuitet&lt;br&gt;och tiden som personalen har till förfogande för barn och familj. Föräld-&lt;br&gt;rar till barn med omfattande funktionshinder och stora omvårdnadsbehov&lt;br&gt;är generellt mer missnöjda än andra, eftersom behoven och kraven är&lt;br&gt;större både vad gäller resurser och specialistkompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har kartlagt habiliteringen samt insatsen råd och stöd&lt;br&gt;enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;br&gt;(LSS) för barn och ungdomar upp till 18 år under år 1996. Denna kart-&lt;br&gt;läggning bekräftar bilden av att det ser mycket olika ut i landet både be-&lt;br&gt;träffande vem som far vad och varifrån man får sina insatser. Socialsty-&lt;br&gt;relsen visar också på stora skillnader mellan landstingen i fråga om hur&lt;br&gt;de använder resurserna för habilitering respektive insatsen råd och stöd.&lt;br&gt;Socialstyrelsen konstaterar att en mer grundläggande kartläggning bör&lt;br&gt;genomföras för att analysera kvaliteten i habiliterings- samt råd- och&lt;br&gt;stödverksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utredningen om funktionshindrade elever i skolan uppmärksam-&lt;br&gt;made i sitt slutbetänkande Funkis - funktionshindrade elever i skolan&lt;br&gt;(SOU 1998:66) habiliteringen för barn och ungdomar och dess betydelse,&lt;br&gt;bl.a. för framgångsrika specialpedagogiska insatser och handledning till&lt;br&gt;skolan. Utredningen konstaterade att den traditionella habiliteringen&lt;br&gt;inom alla landsting främst riktade sig till barn och ungdomar med rörel-&lt;br&gt;sehinder respektive utvecklingsstörning med och utan ytterligare funk-&lt;br&gt;tionshinder. Habiliteringsinsatsema avtar med tilltagande ålder. Framför-&lt;br&gt;allt är det förskolebarn som får stöd. De remissinstanser som yttrat sig i&lt;br&gt;frågan stödjer utredningens förslag om en översyn av habiliteringsverk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig slutsats som kan dras av de uppföljningsresultat som beskrivits&lt;br&gt;ovan är att det fortfarande finns många som inte tillräckligt väl får sina&lt;br&gt;rehabiliterings- och habiliteringsbehov tillgodosedda och att många om-&lt;br&gt;råden behöver utvecklas ytterligare. När det gäller barn och ungdomar&lt;br&gt;med funktionshinder handlar det om individer i utveckling. Det är ange-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läget med tidigt insatta åtgärder även där omfattningen och varaktigheten&lt;br&gt;av funktionshindret är svårbedömt. Insatser till barnen kan ofta ha mycket&lt;br&gt;långsiktiga och i många fall även förebyggande effekter. Stödet måste&lt;br&gt;inriktas på barnens och ungdomarnas hela utvecklingsperiod. Det finns&lt;br&gt;därför, enligt regeringens bedömning, behov av att i första hand närmare&lt;br&gt;kartlägga vilka grupper av barn och ungdomar som far respektive saknar&lt;br&gt;habilitering och inom vilka områden som de inte har tillgång i tillräcklig&lt;br&gt;omfattning till den habilitering de behöver. En sådan kartläggning bör&lt;br&gt;även belysa kvaliteten i de insatser som ges. Enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning bör också ett förtydligande göras i LSS när det gäller syftet med&lt;br&gt;insatsen rådgivning och annat personligt stöd och på vilket sätt insatsen&lt;br&gt;kan vara ett komplement till åtgärder som ges enligt annan lagstiftning.&lt;br&gt;Regeringen har behandlat den frågan i kapitel 8 i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund avser regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag&lt;br&gt;att undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att barn och ung-&lt;br&gt;domar med olika funktionshinder och i olika åldrar skall fa bättre tillgång&lt;br&gt;till den nuvarande habiliteringen och rehabiliteringen. I det samman-&lt;br&gt;hanget skall Socialstyrelsen också undersöka hur habiliteringen sam-&lt;br&gt;verkar med andra verksamheter kring utformningen och innehållet i de&lt;br&gt;samlade sociala, pedagogiska, psykologiska och medicinska insatserna&lt;br&gt;till barnen och ungdomarna och deras familjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Individuella planer och samverkan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör noga följa utvecklingen&lt;br&gt;när det gäller kommunernas och landstingens arbete med individuella&lt;br&gt;planer enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade (LSS) samt individuella habiliterings- och rehabi-&lt;br&gt;literingsplaner enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL för&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Socialstyrelsen bör också följa hur&lt;br&gt;detta arbete samordnas med andra kompetens- och verksamhetsom-&lt;br&gt;råden. Socialstyrelsen bör förstärka och intensifiera sina rådgivnings-&lt;br&gt;och informationsinsatser till huvudmännen om handläggning av och&lt;br&gt;modeller för individuella planer enligt LSS och HSL och på det sättet&lt;br&gt;medverka till att sådana planer upprättas i större utsträckning än för&lt;br&gt;närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen bör inom ramen för sitt informations-&lt;br&gt;ansvar samlat redovisa de insatser som finns för barn och ungdomar&lt;br&gt;med funktionshinder och deras familjer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Individuella planer i olika former&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 § LSS kan den enskilde begära att en individuell plan med be-&lt;br&gt;slutade och planerade insatser upprättas i samråd med den det gäller.&lt;br&gt;Kommunen har enligt 14 § LSS ansvar för att insatser som tas upp i den&lt;br&gt;individuella planen samordnas. Även åtgärder som vidtas av andra än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunen eller landstinget skall redovisas. Planen skall omprövas fort-&lt;br&gt;löpande och minst en gång om året. Syftet med planen är att den enskilde&lt;br&gt;skall ges inflytande och överblick över de olika åtgärder och insatser som&lt;br&gt;rör honom eller henne och bör omfatta olika behov som kan tillgodoses&lt;br&gt;genom insatser från olika kompetens- och verksamhetsområden också&lt;br&gt;utanför kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 b § HSL regleras landstingens ansvar for bl.a. habilitering, rehabi-&lt;br&gt;litering och hjälpmedel. Tredje stycket lägger fast ett särskilt krav på&lt;br&gt;landstingen att ta fram en individuell plan över planerade och beslutade&lt;br&gt;insatser för personer med funktionshinder. Planen skall avse habilitering,&lt;br&gt;rehabilitering och hjälpmedel. Syftet med planen är att samordna de olika&lt;br&gt;habiliterings-, rehabiliterings- och hjälpmedelsinsatser som den enskilde&lt;br&gt;kan behöva. Av planen bör syftet och målen med insatserna framgå. An-&lt;br&gt;svaret för planen ligger på sjukvårdshuvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Elever med funktionshinder - ansvar för utbildning och&lt;br&gt;stöd (1998/99:105) framhölls dessutom behovet av en medveten plane-&lt;br&gt;ring och utvärdering av åtgärderna till elever i behov av stöd utifrån ele-&lt;br&gt;vens hela skolsituation och att åtgärdsprogram bör finnas i alla skolfor-&lt;br&gt;mer i det offentliga skolväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De individuella planerna enligt LSS och HSL utgör en viktig grund både&lt;br&gt;för samverkan mellan olika nivåer och enheter inom kommun och lands-&lt;br&gt;ting och mellan olika huvudmän. För den enskilde räcker det inte att de&lt;br&gt;olika delarna i kedjan fungerar var och en för sig. Också samspelet mel-&lt;br&gt;lan de olika delarna måste fungera. Om t.ex. skolan upprättar ett åt-&lt;br&gt;gärdsprogram för en elev eller sjukvården en behandlingsplan är det vik-&lt;br&gt;tigt att denna ingår i den individuella planen enligt LSS eller samordnas&lt;br&gt;med den på annat sätt. På motsvarande sätt kan andra planer eller pro-&lt;br&gt;gram bli en del av eller samordnas med den individuella planen. Om den&lt;br&gt;enskilde inte omfattas av LSS kan t.ex. habiliteringsplanen med dennes&lt;br&gt;medgivande ges samma sammanhållande funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Socialstyrelsen och Handikappombudsmannen, liksom handi-&lt;br&gt;kapporganisationerna, har i rapporter beskrivit hur omfattande antalet&lt;br&gt;kontakter med myndigheter och andra instanser kan vara för barn med&lt;br&gt;funktionshinder och deras föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen beskriver t.ex. i sin rapport till regeringen&lt;br&gt;för år 1998, Efter fem år med FN:s standardregler, en mamma som kon-&lt;br&gt;staterat att familjen haft närmare hundra kontakter med anledning av bar-&lt;br&gt;nets funktionshinder. De konstaterar också att många föräldrar bollas&lt;br&gt;mellan olika myndigheter och instanser och mängden olika lagar för-&lt;br&gt;svårar en överblick över ansvarsfördelningen som inte alltid är klar. För-&lt;br&gt;äldrarna måste ofta fungera som spindeln i nätet och ständigt vara pådri-&lt;br&gt;vande för att barnet skall fa det stöd det behöver. Socialstyrelsen konsta-&lt;br&gt;terar i Handikappreformens slutrapport år 1997 att vissa föräldrar har ett&lt;br&gt;behov av ombud som för barnets och familjens talan eller fungerar som&lt;br&gt;psykologiskt stöd som skulle underlätta tillvaron betydligt. Bemötande-&lt;br&gt;utredningen drar samma slutsats i sitt betänkande. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför i kapitel 8.6 att särskilda medel ställs till handikapporganisationer-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas förfogande för att pröva hur ett personligt brukarstöd kan utformas,&lt;br&gt;organiseras och finansieras. Det är regeringens förhoppning att en sådan&lt;br&gt;verksamhet kan bidra till ett bättre stöd för den enskilde eller dennes fa-&lt;br&gt;milj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen och psykiatrire-&lt;br&gt;formen samt andra studier visar att fa individuella planer har upprättats i&lt;br&gt;kommuner och landsting och att samverkansfrågoma generellt måste fa&lt;br&gt;en centralare roll. Orsaken till att planer var så sällsynta uppges bl.a. vara&lt;br&gt;att det saknas riktlinjer, tidsbrist, informationsbrist, att den en-&lt;br&gt;skilde/familjen inte frågar efter någon plan eller orkar delta i fler möten,&lt;br&gt;att det förekommer så många andra planer eller att det helt enkelt inte&lt;br&gt;behövdes någon individuell plan. Att samverkan brister beror bl.a. på&lt;br&gt;olika förhållningssätt, kulturella skillnader och språk i de olika verksam-&lt;br&gt;heterna. En studie från RBU visar att ca 68 procent av de föräldrar som&lt;br&gt;deltagit i en enkätundersökning inom ramen för Livsvillkorsproj ektet är&lt;br&gt;missnöjda med myndigheternas samarbete sinsemellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Modeller för planering och samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är oroande att arbetet med individuella planer&lt;br&gt;och former för samarbete och samverkan inte utvecklats i den takt som är&lt;br&gt;önskvärd. Socialstyrelsen presenterade för några år sedan ett förslag till&lt;br&gt;processinriktad arbetsmodell för individuella planer som prövats i prakti-&lt;br&gt;ken i Göteborg. Erfarenheterna från Göteborgsproj ektet visar att ett så-&lt;br&gt;dant arbetssätt leder till ett ökat inflytande och ökad delaktighet för den&lt;br&gt;enskilde men att samverkan ännu inte blivit en självklarhet. Inom ramen&lt;br&gt;för psykiatrireformen prövades samverkansmodeller bl.a. i form av be-&lt;br&gt;handlingsteam och vårdplaneringsteam. I den sistnämnda modellen pla-&lt;br&gt;neras insatserna i partssammansatta vårdlag och vårdavtal sluts med be-&lt;br&gt;rörda aktörer. I Norge utarbetar Sosial- og helsedepartementet en vägled-&lt;br&gt;ning till kommunerna om användandet av ansvarsgrupper eller andra&lt;br&gt;samverkanslösningar som t.ex. kontaktpersoner. Med ansvarsgrupper&lt;br&gt;avses samordning av kommunala tjänster till personer med funktionshin-&lt;br&gt;der. En ansvarsgrupp enligt den norska modellen består av de fackperso-&lt;br&gt;ner som har mest kontakt med den funktionshindrade tillsammans med&lt;br&gt;denne och eventuellt berörda. För att ansvarsgruppen skall kunna fatta&lt;br&gt;beslut om samordning bör de personer som ingår i gruppen ha befogenhet&lt;br&gt;att fatta beslut å sin verksamhets vägnar. Den funktionshindrade bör&lt;br&gt;dessutom ha en kontaktperson i gruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens roll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att Socialstyrelsen noga följer utvecklingen när det gäl-&lt;br&gt;ler kommunernas och landstingens arbete med individuella planer enligt&lt;br&gt;LSS och behandlings- eller rehabiliteringsplaner enligt HSL och hur ar-&lt;br&gt;betet samordnas med andra kompetens- och verksamhetsområden.&lt;br&gt;Socialstyrelsen skall förstärka och intensifiera sina rådgivnings- och in-&lt;br&gt;formationsinsatser till huvudmännen om handläggning av och modeller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för individuella planer enligt LSS och HSL och på det sättet medverka Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;till att sådana planer upprättas i större utsträckning än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om funktionshindrade barns rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen konstaterade i sin uppföljning av handikappreformen att&lt;br&gt;informationen från kommunerna om LSS var bristfällig. Personer med&lt;br&gt;omfattande funktionshinder har ofta stora svårigheter att själva söka upp&lt;br&gt;och ta del av information. Bristande kunskap om det stöd som finns gör&lt;br&gt;det svårt för den enskilde att söka lämpliga insatser. Handikappombuds-&lt;br&gt;mannen framhåller i rapporten till regeringen för år 1998 att föräldrar till&lt;br&gt;barn med funktionshinder ofta far föra en kamp både för att fa informa-&lt;br&gt;tion om sina rättigheter och för att fa de insatser man har behov av. Bar-&lt;br&gt;nen och deras familjer berörs av ett flertal lagar och det är svårt att fa en&lt;br&gt;överblick över innehållet i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt FN:s standardregler bör människor med funktionshinder och,&lt;br&gt;där det anses lämpligt deras familjer, fa full information om sina rättig-&lt;br&gt;heter. I Norge och Finland finns häften som beskriver rättigheterna för&lt;br&gt;barn och unga med funktionshinder i respektive land. Regeringen bedö-&lt;br&gt;mer att det bör ligga inom Handikappombudsmannens ansvarsområde att&lt;br&gt;utveckla motsvarande information om rättigheterna, i första hand för barn&lt;br&gt;och ungdomar med funktionshinder och deras familjer, i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Statsbidrag till handikapporganisationerna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Anslaget B 5 Bidrag till handikapp- och&lt;br&gt;pensionärsorganisationer bör den 1 juli år 2000 tillföras 14 miljoner&lt;br&gt;kronor som bör fördelas till handikapporganisationerna andra halvåret&lt;br&gt;2000. Från 1 januari år 2001 bör ytterligare 14 miljoner kronor till-&lt;br&gt;föras, vilket innebär en sammanlagd nivåhöjning med 28 miljoner&lt;br&gt;kronor per år. Därutöver bör anslaget den 1 juli år 2000 tillföras ett&lt;br&gt;engångsbelopp om 5,5 miljoner kronor för att underlätta övergången&lt;br&gt;till nytt bidragssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1960-talet har staten gett stöd till handikapporganisationernas all-&lt;br&gt;männa verksamhet. Bidraget till handikapporganisationerna höjdes&lt;br&gt;successivt fram till år 1994 men har sedan dess legat på oförändrad nivå.&lt;br&gt;Under samma tidsperiod har antalet handikapporganisationer ökat kraf-&lt;br&gt;tigt. Cirka 70 handikapporganisationer sökte år 1999 bidrag hos Social-&lt;br&gt;styrelsen till sin allmänna verksamhet. Av dem har cirka en tredjedel&lt;br&gt;bildats under 1990-talet. Sammanlagt har organisationerna nu omkring&lt;br&gt;500 000 medlemmar och drygt 3 000 läns- och lokalföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budgetåret 1973/74 fördelades sammanlagt knappt 4 miljoner kronor&lt;br&gt;till 24 riksorganisationer inklusive samarbetsorganet Handikappförbun-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dens Samarbetsorgan (HSO). År 1999 har 44 organisationer inklusive&lt;br&gt;HSO fått nästan 130 miljoner kronor för motsvarande ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 25 juni 1998 att tillkalla en särskild utredare&lt;br&gt;med uppdrag att se över statsbidragen till handikapporganisationerna (dir.&lt;br&gt;1998:57). Orsaken var bl.a. det ökande antalet handikapporganisationer&lt;br&gt;som sökte bidrag. Genom tilläggsdirektiv den 27 maj 1999 (dir. 1999:41)&lt;br&gt;fick utredaren i uppdrag att redovisa hur handikapporganisationerna an-&lt;br&gt;vänt erhållna statsbidrag fördelat på kvinnor och män. Utredaren över-&lt;br&gt;lämnade i juli 1999 betänkandet (SOU 1999:89) Statsbidrag till handi-&lt;br&gt;kapporganisationer. Betänkandet har remissbehandlats. Regeringen ut-&lt;br&gt;färdade den 20 januari år 2000 en ny förordning (SFS 2000:7) om stats-&lt;br&gt;bidrag till handikapporganisationer som skall träda i kraft den 1 juli år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2000.1 motiven till förordningen (Fm 2000:1) framhåller regeringen bl.a.&lt;br&gt;att av organisationernas redogörelse till Socialstyrelsen bör det framgå&lt;br&gt;hur fördelningen av män och kvinnor är bland medlemmarna, hur köns-&lt;br&gt;fördelningen är i de beslutande organen samt vilka ansträngningar som&lt;br&gt;har gjorts för att rekrytera medlemmar med utländsk bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Handikapprörelsen är en viktig&lt;br&gt;folkrörelse som berikar demokratin och som det därför är ett samhälls-&lt;br&gt;intresse att stödja. Många av medlemmarna i handikapporganisationerna&lt;br&gt;har till följd av sina funktionshinder svårt att som enskilda personer göra&lt;br&gt;sig hörda, men de kan göra det samfällt genom sina organisationer. Han-&lt;br&gt;dikapprörelsen gör en viktig samhällsinsats bl.a. genom att följa och rap-&lt;br&gt;portera om livsvillkoren för funktionshindrade, peka på behov och bris-&lt;br&gt;ter, föreslå lösningar och medverka både i debatten och i det konkreta&lt;br&gt;arbetet för att bygga ett samhälle för alla. Dessa insatser är en förutsätt-&lt;br&gt;ning för förverkligande av de handikappolitiska målen full delaktighet&lt;br&gt;och jämlikhet för personer med funktionshinder. Handikapporganisatio-&lt;br&gt;nerna kan också ses som en kanal mellan samhällets beslutsfattare och&lt;br&gt;myndigheter å ena sidan och enskilda personer med funktionshinder å&lt;br&gt;andra sidan, där informationen går i båda riktningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till handikapporganisationerna är således betydelsefullt ur de-&lt;br&gt;mokratisk synpunkt och för att göra det möjligt för handikapporganisa-&lt;br&gt;tionerna att bidra i arbetet med att förverkliga de handikappolitiska må-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om stöd till handikapporganisationer behandlas i FN:s stan-&lt;br&gt;dardregler. Enligt dessa bör staterna ekonomiskt och på annat sätt upp-&lt;br&gt;muntra och stödja att handikapporganisationer bildas av människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättning, deras familjemedlemmar och/eller företrädare samt&lt;br&gt;att de stärks (regel 18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidraget till handikapporganisationernas allmänna verksamhet bör&lt;br&gt;höjas med 14 miljoner kronor som skall fördelas det tredje och fjärde&lt;br&gt;kvartalet år 2000. För år 2001 bör ytterligare 14 miljoner kronor tillföras,&lt;br&gt;vilket innebär en sammanlagd nivåhöjning av 28 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergången till bidragsregler enligt den nya förordningen den 1 juli år&lt;br&gt;2000 kan för ett fatal organisationer medföra väsentliga svårigheter under&lt;br&gt;en period när organisationerna tvingas anpassa sin verksamhet till änd-&lt;br&gt;rade ekonomiska förutsättningar. Ett engångsbelopp på 5,5 miljoner&lt;br&gt;kronor bör tillföras den 1 juli år 2000 för att underlätta övergången till de&lt;br&gt;nya reglerna. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att fördela dessa medel till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det fatal organisationer som visar sig fa störst svårigheter vid över- Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;gången.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Ikraftträdande och ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i propositionen är av olika karaktär. De första träder i kraft&lt;br&gt;redan den 1 juli år 2000 medan många börjar förverkligas under år 2001.&lt;br&gt;Ytterligare några av förslagen införs successivt under flera år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationellt tillgänglighetscenter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nationellt tillgänglighetscenter bör skapas med uppgift att vara ett&lt;br&gt;rådgivande organ i tillgänglighetsfrågor. Arbetet bör koncentreras till&lt;br&gt;kunskapsuppbyggnad, rådgivning, utveckling och samverkan..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen bör tillföras ökade resurser för att kunna&lt;br&gt;fullgöra dessa uppgifter. För detta bör 7 miljoner kronor avsättas fr.o.m.&lt;br&gt;budgetåret 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering: Inom ramen för de medel som anvisats för särskilda åt-&lt;br&gt;gärder inom handikappområdet under anslag B 2 Vissa statsbidrag inom&lt;br&gt;handikappområdet, utg.omr. 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad tillgänglighet i offentlig miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkelt åtgärdade hinder mot tillgängligheten i befintliga lokaler dit&lt;br&gt;allmänheten har tillträde och på befintliga allmänna platser bör vara&lt;br&gt;åtgärdade vid utgången av år 2010. Bestämmelser med den innebörden&lt;br&gt;bör föras in i PBL med ikraftträdande den 1 januari 2001. Mer precise-&lt;br&gt;rade krav på tillgänglighet bör ställas vid nybyggnad och ändring av all-&lt;br&gt;männa platser. Boverket bör fa i uppdrag att utarbeta förslag till vad som&lt;br&gt;skall betraktas som enkelt åtgärdade hinder och kravnivåer vid nybygg-&lt;br&gt;nad och ändring. Åtgärderna riktar sig såväl till kommunsektorn som till&lt;br&gt;privata fastighetsägare som äger lokaler dit allmänheten har tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att under hösten 2000 återkomma med lagförslag i&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering: Regeringen gör bedömningen att finansieringsprincipen&lt;br&gt;ej skall tillämpas. Inga statliga medel tillförs då åtgärderna i stor utsträck-&lt;br&gt;ning kan genomföras i samband med ordinarie underhållsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad tillgänglighet till transportsystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör följande bedömning i propositionens avsnitt om kommu-&lt;br&gt;nikationer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillgängligheten till transportsystemet bör fortlöpande förbättras och&lt;br&gt;beaktas vid all planering och upphandling av infrastruktur, färdmedel,&lt;br&gt;trafik och övriga tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- arbetet för ökad tillgänglighet bör vägledas av att kollektivtrafiken bör&lt;br&gt;vara tillgänglig för funktionshindrade år 2010. Med detta mål som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgångspunkt skall en trafikslagsövergripande planering genomföras,&lt;br&gt;där kollektivtrafik med stort utbud och resande prioriteras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gällande föreskrifter om tillgänglighet för funktionshindrade till färd-&lt;br&gt;medel inom olika trafikslag bör ses över och skärpas, i de fall det be-&lt;br&gt;döms nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En trafikslagsövergripande plan måste göras innan det är möjligt att&lt;br&gt;beräkna vilka resurser som krävs för att kollektivtrafiken skall vara till-&lt;br&gt;gänglig år 2010. En hel del, dock inte tillräckligt, har redan gjorts för att&lt;br&gt;göra kollektivtrafiken tillgänglig. En lag om handikappanpassad kollek-&lt;br&gt;tivtrafik gäller sedan år 1979, men föreskrifterna som reglerar krav-&lt;br&gt;nivåerna har inte förändrats sedan år 1985. Nya föreskrifter är därför en&lt;br&gt;viktig del i planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skärpta föreskrifter kommer att kräva investeringar i fordon och infra-&lt;br&gt;struktur men även ge upphov till en del kostnader som har att göra med&lt;br&gt;höjd kvalitet i trafik och tjänster. Innan myndigheterna har utarbetat&lt;br&gt;förslag till föreskrifter och andra åtgärder som bör införas och angett tid-&lt;br&gt;punkt för och i vilken takt det skall ske, är det inte möjligt att närmare&lt;br&gt;beräkna vilka kostnader som kommer att uppstå. Förslag till plan och&lt;br&gt;skärpta föreskrifter kan presenteras tidigast om ett år. Beslut om före-&lt;br&gt;skrifter kan fattas tidigast våren 2001 och ikraftträdandet sker då tidigast&lt;br&gt;år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mest specifika målet bland förslagen är att kraven på tillgänglighet&lt;br&gt;skall skärpas för kollektivtrafiken i tätort och att nya föreskrifter skall&lt;br&gt;införas år 2003. Huvuddelen av kollektivtrafiken i tätort sker med buss.&lt;br&gt;Eftersom nästan alla nya bussar som köps för att användas i tätort är av&lt;br&gt;s.k. låggolvstyp är förutsättningarna goda för att kunna göra busstafiken i&lt;br&gt;dessa områden helt tillgänglig. För exempelvis personer med rollator el-&lt;br&gt;ler rullstol krävs endast montering av manuella ramper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förse alla de 3 500 bussarna i tätortstrafik med manuella ramper&lt;br&gt;kostar knappt 20 miljoner kronor (5 000 kronor per ramp). Om två tredje-&lt;br&gt;delar av de 4 500 bussar som kör i landsbygdstrafik förses med liftar till&lt;br&gt;en kostnad av 100 000 kronor blir den sammanlagda kostnaden för det ca&lt;br&gt;300 miljoner kronor. Detta bedömer regeringen är fullt möjligt att inom&lt;br&gt;befintliga ekonomiska ramar genomföra till år 2003, åtminstone vad av-&lt;br&gt;ser bussar i regional trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tåg och plattformar behöver anpassas. Den lokala och regionala&lt;br&gt;tågtrafiken är dock under snabb omvandling. Nya fordonstyper med&lt;br&gt;bättre tillgänglighet utvecklas och köps in. Det är därför svårt att nu be-&lt;br&gt;räkna behovet av investeringar för ökad tillgänglighet i tågtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnader tillkommer även för att göra huvuddelen av den interregio-&lt;br&gt;nala trafiken tillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sannolikt krävs de största resurserna för åtgärder på färdmedlen, även&lt;br&gt;om behoven är mindre än för bussar och tåg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från år 1998 t.o.m. år 2002 finns ett statsbidrag på 1,5 miljarder kronor&lt;br&gt;till förfogande för att göra fordon, terminaler m.m. i den lokala och re-&lt;br&gt;gionala kollektivtrafiken mer tillgängliga än vad som krävs enligt gäl-&lt;br&gt;lande föreskrifter. Statsbidraget samfinansieras med trafikhuvudmännen i&lt;br&gt;länen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter år 2002 kommer det att återstå en del brister som behöver åtgär-&lt;br&gt;das, främst på den regionala och interregionala kollektivtrafikens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering: Inga nya statliga medel tillförs utöver det statsbidrag&lt;br&gt;som redan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsbidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring av reglerna föreslås med innebörden att vid köp eller byte av&lt;br&gt;bostad skall bidrag kunna lämnas till åtgärder som inte är kostnadskrä-&lt;br&gt;vande även om det inte finns några särskilda skäl for att välja en bostad&lt;br&gt;som kräver anpassning. Kommunerna kompenseras nu för kostnader för&lt;br&gt;bostadsanpassning via det generella statsbidraget till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för ändrade regler beräknas till 240 000 kronor årligen.&lt;br&gt;Finansiering: Inga nya statliga medel tillförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativ telefoni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär en satsning på ny teknik, varför ytterligare 5 miljoner&lt;br&gt;kronor fr.o.m. år 2001 bör tillföras anslaget B6 Ersättning för texttele-&lt;br&gt;foner, utg.omr. 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering: Medel som anvisats för särskilda åtgärder inom handi-&lt;br&gt;kappområdet under anslag B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet,&lt;br&gt;utg.omr. 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser på kulturområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd bör fa disponera ytterligare 7,5 miljoner kronor fr.o.m.&lt;br&gt;år 2001 för genomförande och utvidgning av handlingsprogrammet för&lt;br&gt;ökad tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-stiftelsen -&lt;br&gt;Centrum för lättläst) bör få disponera ytterligare 500 000 kronor från år&lt;br&gt;2001 för genomförande av projekt för att öka tillgängligheten till littera-&lt;br&gt;tur. Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) bör i samma syfte få ett&lt;br&gt;tillskott med 2 miljoner kronor. Således bör sammanlagt 10 miljoner&lt;br&gt;kronor årligen avsätts för kulturinsatser fr.o.m. år 2001.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering: Medel som anvisats för särskilda åtgärder inom handi-&lt;br&gt;kappområdet under anslag B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet,&lt;br&gt;utg.omr. 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bättre bemötande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- I propositionen föreslås att länsstyrelsen skall verka för att kommuner&lt;br&gt;och landsting planerar för att tillgodose framtida stöd-, service- och bi-&lt;br&gt;ståndsbehov enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshind-&lt;br&gt;rade (LSS) och socialtjänstlagen (SoL). Vidare föreslås att länsstyrel-&lt;br&gt;sen far förelägga en kommun vid vite att verkställa lagakraftvunna&lt;br&gt;domar som ger den enskilde rätt till viss insats. Socialstyrelsen och&lt;br&gt;länsstyrelserna har år 1999 tillförts medel för att förstärka och intensi-&lt;br&gt;fiera tillsynen av vården av äldre och funktionshindrade personer. En&lt;br&gt;del av dessa resurser bör kunna användas för att ge länsstyrelserna en&lt;br&gt;mer aktiv roll när det gäller att föregripa s.k. domstolstrots. Därutöver&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör ytterligare 2 miljoner kronor avsättas under år 2001 som en&lt;br&gt;engångssatsning for att tillgodose länsstyrelsernas behov av kompetens&lt;br&gt;för de nya uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen föreslår att huvudmännen prövar modeller för klagomåls-&lt;br&gt;hantering som ger den enskilde möjlighet att framföra klagomål, kritik&lt;br&gt;och synpunkter på myndigheters bemötande till ett forum som står&lt;br&gt;utanför berörd myndighets ordinarie organisation. Inga statliga medel&lt;br&gt;tillförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Statens institut för särskilt utbildningsstöd, Sisus, bör utarbeta och ha&lt;br&gt;ansvar för ett nationellt program för kompetensutveckling som bör&lt;br&gt;ligga till grund för lokala utbildningsinsatser. Dessa genomförs av hu-&lt;br&gt;vudmännen utifrån deras egna förutsättningar. Syftet med utbildningen&lt;br&gt;skall vara att fa till stånd en samsyn inom och mellan olika personal-&lt;br&gt;grupper om bemötande, förhållningssätt och ideologin bakom de han-&lt;br&gt;dikappolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sisus behöver en viss personalförstärkning och vissa administrativa&lt;br&gt;och andra resurser för att genomföra, utveckla och följa upp program-&lt;br&gt;met. Sisus anslag bör därför förstärkas i tilläggsbudgeten för inneva-&lt;br&gt;rande år med 1,5 miljoner kronor fr.o.m. den 1 juli år 2000. Ytterligare&lt;br&gt;1,5 miljoner kronor bör avsättas fr.o.m. budgetåret 2001. Sisus bör&lt;br&gt;också få tillfälliga medel för kompetensutveckling för att stimulera&lt;br&gt;huvudmännen och handikapporganisationerna att tillsammans ta ini-&lt;br&gt;tiativ till modellprojekt med den föreslagna inriktningen. För detta än-&lt;br&gt;damål beräknas 9 miljoner kronor per år under tre år med början år&lt;br&gt;2001. Under samma period avsätts 5 miljoner kronor per år inom an-&lt;br&gt;slaget A2 utveckling av skolväsende och barnomsorg inom utgiftsom-&lt;br&gt;råde 16 Utbildning och universitetsforskning, som utbetalas till Sisus&lt;br&gt;för insatser som omfattar personal inom skolväsende och barnomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den socialvetenskapligt inriktade handikappforskningen bör tillföras&lt;br&gt;5 miljoner kronor år 2001 och 2 miljoner kronor år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En försöksverksamhet med brukarstöd till personer med funktionshin-&lt;br&gt;der inleds i handikapporganisationernas regi. Syftet bör vara att pröva&lt;br&gt;olika metoder för hur ett sådant stöd, byggt på egen erfarenhet och&lt;br&gt;brukarvillkor kan utformas, organiseras, administreras och finansieras.&lt;br&gt;Försöksverksamheten beräknas kunna genomföras med stöd av All-&lt;br&gt;männa arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Särskilda arvsfondsmedel beräknas även kunna ställas till handikapp-&lt;br&gt;organisationernas förfogande för kultursatsningar som syftar till att&lt;br&gt;minska fördomar och förbättra kunskapen om funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering: Insatser för bättre bemötande finansieras inom ramen&lt;br&gt;för de medel som anvisats för särskilda åtgärder inom handikappområdet&lt;br&gt;under anslag B2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet, utg.omr. 9,&lt;br&gt;inom ramen för anslaget A2 utveckling av skolväsende och barnomsorg&lt;br&gt;inom utgiftsområde 16 samt genom projektbidrag från Allmänna&lt;br&gt;arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidrag till handikapporganisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli år 2000 bör anslaget B5 Bidrag till handikapp- och pensio-&lt;br&gt;närsorganisationer, utg.omr. 9, Hälsovård, sjukvård och social omsorg,&lt;br&gt;tillföras 19,5 miljoner kronor avseende andra halvåret 2000. Hela sum-&lt;br&gt;man avser posten Bidrag till handikapporganisationer. 14 miljoner kronor&lt;br&gt;bör fördelas för andra halvåret 2000 enligt den nya fordelningsmodellen.&lt;br&gt;5,5 miljoner kronor bör fördelas som ett engångsbelopp till vissa&lt;br&gt;organisationer för att underlätta övergången till nytt fördelningsystem.&lt;br&gt;Regeringen återkommer till detta i tilläggbudget for innevarande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från år 2001 bör ytterligare 14 miljoner kronor tillföras. Det innebär&lt;br&gt;att nivån på anslaget höjs med sammanlagt 28 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiering: Inom ramen för de medel som anvisats för särskilda åt-&lt;br&gt;gärder inom handikappområdet under anslag B2 Vissa statsbidrag inom&lt;br&gt;handikappområdet, utgiftsområde 9, Hälsovård, sjukvård och social&lt;br&gt;omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förslag ger inga ökade kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att de övriga förslag som framläggs i propositionen&lt;br&gt;inte kommer att medföra några ökade kostnader. De förslag som förs&lt;br&gt;fram i avsnittet Myndigheternas ansvar och som bl.a. innebär att vissa&lt;br&gt;myndigheter skall ta fram åtgärdsplaner för att göra sin verksamhet till-&lt;br&gt;gänglig för funktionshindrade personer bör hanteras inom befintliga&lt;br&gt;ekonomiska ramar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;F örfattningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;16.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;68 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen i paragrafen utökas länsstyrelsens arbetsuppgifter från&lt;br&gt;att avse bl.a. att främja samverkan på socialtjänstens område mellan&lt;br&gt;kommuner och andra samhällsorgan till att också omfatta att verka för att&lt;br&gt;kommunerna planerar för att kunna tillgodose framtida biståndsbehov&lt;br&gt;enligt 6 f §. Paragrafen har utformats i enlighet med vad som anförts i&lt;br&gt;Lagrådets yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;68 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och ger länsstyrelsen möjlighet att ingripa med vites-&lt;br&gt;förelägganden mot domstolstrots som gäller bistånd enligt 6 b eller 6 f § i&lt;br&gt;denna lag. Efter Lagrådets yttrande har ett andra stycke lagts till paragra-&lt;br&gt;fen. Regeringen hänvisar också till vad som anförs i författnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommentaren till 26 a § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;74 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke införs en ny bestämmelse om att länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut om avslag på en begäran om vitesföreläggande enligt 68 a § denna&lt;br&gt;lag far överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I övrigt hänvisas till&lt;br&gt;vad som anförs i författningskommentaren till 27 § lagen (1993:387) om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen beräknas träda i kraft den 1 juli 2000. Det har inte ansetts&lt;br&gt;behövligt med någon övergångsbestämmelse. Härigenom kommer&lt;br&gt;möjligheten för länsstyrelsen meddela förelägganden att gälla även för&lt;br&gt;domar som meddelats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;26 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen i paragrafens andra stycke utökas länsstyrelsens&lt;br&gt;arbetsuppgifter från att avse endast att ge kommunerna råd i deras verk-&lt;br&gt;samhet till att också omfatta att verka för att kommunerna och lands-&lt;br&gt;tingen planerar för att kunna tillgodose framtida stöd- och servicebehov.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och ger länsstyrelsen möjlighet att ingripa med&lt;br&gt;vitesförelägganden mot domstolstrots som gäller insatser enligt 9 § i&lt;br&gt;denna lag. Länsstyrelsens vitesförelägganden skall vara ett påtryck-&lt;br&gt;ningsmedel mot kommuner och landsting som inte följer lagakraftvunna&lt;br&gt;domstolsavgöranden om sådana insatser. Efter Lagrådets yttrande har ett&lt;br&gt;andra stycke lagts till paragrafen varav det framgår att länsstyrelsen inte&lt;br&gt;får meddela ett vitesföreläggande enligt första stycket om verkställighet&lt;br&gt;av domen redan har sökts enligt utsökningsbalken (1981:774). Vidare&lt;br&gt;tilläggs att ett meddelat vitesföreläggande förfaller om verkställighet söks&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken. Andra stycket är till för att undvika parallella&lt;br&gt;förfaranden om samma sak.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke läggs en ny sjunde punkt till. Ett beslut av&lt;br&gt;länsstyrelsen om avslag på en begäran om vitesföreläggande enligt 26 a §&lt;br&gt;i denna lag far enligt den nya bestämmelsen överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Den enskilde får därigenom möjlighet att anföra&lt;br&gt;besvär över ett sådant avslagsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Det har inte ansetts&lt;br&gt;behövligt med någon övergångsbestämmelse. Härigenom kommer möj-&lt;br&gt;ligheten för länsstyrelsen att meddela förelägganden att gälla även domar&lt;br&gt;som har meddelats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1574) om&lt;br&gt;bostadsanpassningsbidrag m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom ett nytt andra stycke i paragrafen görs det klart att bostadsan-&lt;br&gt;passningsbidrag inte ges för att rusta upp bostäder som inte uppfyller&lt;br&gt;dagens bostadsstandardförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens nya lydelse innebär endast en redaktionell ändring vad gäller&lt;br&gt;bostadsanpassningsbidrag vid nybyggnad. Vid nybyggnad krävs det fort-&lt;br&gt;farande särskilda skäl för valet av bostad. De särskilda skälen kan variera&lt;br&gt;från kommun till kommun beroende på vilket utbud av lediga bostäder&lt;br&gt;det finns i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens nya lydelse innebär att det inte längre krävs särskilda skäl för&lt;br&gt;valet av bostad vid köp eller byte av bostad om det bara är fråga om&lt;br&gt;anpassningsåtgärder som inte är kostnadskrävande. Exempel på sådana&lt;br&gt;inte kostnadskrävande åtgärder är borttagning av trösklar och uppsättning&lt;br&gt;av stödhandtag eller blandare till handfat eller vask.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är anpassningsåtgärdema kostnadskrävande krävs det också fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis särskilda skäl för valet av bostad vid köp eller byte av bostad.&lt;br&gt;Beträffande särskilda skäl hänvisas vidare till vad som anförts i kom-&lt;br&gt;mentaren till 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2000. Det har inte ansetts&lt;br&gt;behövligt med någon övergångsbestämmelse. Härigenom kommer de&lt;br&gt;förändrade reglerna att slå igenom direkt vid ikraftträdandet. I den mån&lt;br&gt;ansökningar om bostadsanpassningsbidrag inte har lett fram till något&lt;br&gt;beslut före den 1 juli 2000 kommer de nya reglerna att tillämpas även för&lt;br&gt;dessa äldre ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet Lindqvists Nia - nio&lt;br&gt;vägar att utveckla bemötandet av personer med&lt;br&gt;funktionshinder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag har haft regeringens uppdrag att kartlägga och analysera frågan om&lt;br&gt;bemötande av personer med funktionshinder (dir. 1997:24). Enligt mina&lt;br&gt;direktiv skall jag bl.a. beskriva funktionshindrade personers erfarenheter&lt;br&gt;av hur de bemöts och behandlas vid kontakter med myndigheter och&lt;br&gt;andra offentliga organ och vilka möjligheter de har att fa sina behov till-&lt;br&gt;godosedda. Jag skall också kartlägga och analysera i vilken mån faktorer&lt;br&gt;i verksamheters organisation, ledarskap och struktur samt personalens&lt;br&gt;kompetens kan bidra till förbättrat bemötande och förbättrad kvalitet på&lt;br&gt;insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har låtit människor med erfarenhet av funktionshinder komma till&lt;br&gt;tals. Genom intervjuer, brev, samtal, möten, seminarier och samman-&lt;br&gt;komster med handikapporganisationer, invandrarorganisationer och andra&lt;br&gt;med kunskap om dessa frågor har jag fått en bild av hur människor med&lt;br&gt;funktionshinder anser att de blir bemötta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag måste tyvärr konstatera att det finns stora brister i bemötandet av&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Många känner sig kränkta, kontrollerade&lt;br&gt;och ifrågasatta. Den upplevelsen går igen i nästan alla berättelser jag fatt,&lt;br&gt;och mönstret är detsamma oavsett funktionshinder, livssituation och vil-&lt;br&gt;ket stöd och vilken service och hjälp man söker. Jag är medveten om att&lt;br&gt;det kan komma att göras försök att avfärda den här bilden med argument&lt;br&gt;att urvalet av uppgiftslämnare inte är representativt, eller att jag alltför&lt;br&gt;ensidigt har tagit upp problemen i stället för att peka på möjligheterna.&lt;br&gt;Men jag anser att mönstret i människors berättelser har bekräftats av så&lt;br&gt;många att det är omöjligt att avfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ett tidigt stadium i utredningen stod det klart att bemötandet av en-&lt;br&gt;skilda människor i mycket hög grad präglas av förutsättningar som ska-&lt;br&gt;pats av yttre faktorer. Enskildas värderingar liksom de förväntningar man&lt;br&gt;själv har om vad man har rätt till har naturligtvis betydelse. Men också&lt;br&gt;arbetsförhållanden, otydliga och komplicerade regelsystem som ofta änd-&lt;br&gt;ras, brist på resurser och de värderingsförändringar som kommit i den&lt;br&gt;ekonomiska krisens spår påverkar bemötandet. På det sättet är bemötan-&lt;br&gt;det en politisk fråga och ett uttryck för samhällets kollektiva bemötande.&lt;br&gt;Därför har jag beskrivit bemötandet också utifrån den utgångspunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att förändringar i omvärlden har betydelse för bemötandet bekräftas i&lt;br&gt;en enkätstudie jag låtit göra bland anställda som i sin yrkesverksamhet&lt;br&gt;möter människor med funktionshinder. De känner av besparingar och&lt;br&gt;arbetsgivarens krav på att klara samma uppgifter på kortare tid och med&lt;br&gt;mindre resurser och att det i vissa fall kan inverka på bemötandet. Många&lt;br&gt;tycker att lagar och regler är otydliga och att politikerna inte ger klara&lt;br&gt;besked om vad som skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en otydlighet i det politiska budskapet om hur samhället ser&lt;br&gt;på människor med funktionshinder och hur samhället behandlar och till-&lt;br&gt;fredsställer de behov av stöd, service och tillgänglighet som många män-&lt;br&gt;niskor med funktionshinder har. Klyftan mellan ideal och realiteter i mitt&lt;br&gt;material är uppenbar. När människor upptäcker att lagar och regelverk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte håller vad det lovar känner de sig lurade och förlorar tilltron till&lt;br&gt;samhällets möjligheter att tillvarata sina medborgares behov och intres-&lt;br&gt;sen. Det skapar misstro mot myndigheterna och leder i sin tur till misstro&lt;br&gt;mot politikerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klyftan mellan ideal och realiteter visar sig särskilt tydligt i frågan om&lt;br&gt;domstolstrots. Det finns exempel på att huvudmän inte verkställer domar&lt;br&gt;om rätt till insatser eller bistånd enligt lagen om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade (LSS) eller socialtjänstlagen (SoL). Det är oaccep-&lt;br&gt;tabelt. I praktiken innebär det att enskilda inte far de insatser eller det&lt;br&gt;bistånd som de har rätt till. Frågan har varit aktuell i många år. Under&lt;br&gt;tiden har flera förslag till lösningar utretts utan att detta lett till några åt-&lt;br&gt;gärder. Jag anser att domstolstrots är en bemötandefråga och tar därför&lt;br&gt;upp den i detta slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det kunskapsunderlag jag nu fatt anser jag att den en-&lt;br&gt;skildes ställning måste stärkas i olika avseenden. Det gäller t.ex. rätten&lt;br&gt;till full delaktighet och inflytande, där det bl.a. behövs tydliga politiska&lt;br&gt;markeringar att människor inte far utestängas eller behandlas på ett krän-&lt;br&gt;kande sätt därför att de har ett funktionshinder. Det gäller också att för-&lt;br&gt;bättra bemötandet och attityderna hos anställda och beslutsfattare genom&lt;br&gt;att höja deras kompetens i frågor som rör handikappolitikens mål och&lt;br&gt;syften och i bemötandets etik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har föreslagit nio vägar att utveckla bemötandet. Det är dels förslag&lt;br&gt;som avser att förbättra det kollektiva bemötandet, dels det individuella&lt;br&gt;bemötandet. Tillsammans syftar de till att förändra attityder och bemö-&lt;br&gt;tande, förbättra den enskildes ställning gentemot myndigheter och andra&lt;br&gt;offentliga organ samt göra människor mer rustade att delta i samhällslivet&lt;br&gt;på sina egna villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Lagfäst rätten till delaktighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillägg görs i grundlagens 1 kap. 2 § med den innebörden att det all-&lt;br&gt;männa bör verka för att lagar och föreskrifter utformas så att alla med-&lt;br&gt;borgare kan uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhället oberoende&lt;br&gt;av förhållanden som kön, ålder, funktionshinder, ras, sexuell läggning,&lt;br&gt;etnisk, språklig eller religiös tillhörighet. Förslaget är en viljeinriktning&lt;br&gt;och har i första hand en normativ karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sätt stopp for domstolstrotset&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt sätt att motverka domstolstrots föreslås. Förslaget syftar bl.a. till&lt;br&gt;att förebygga situationer som kan leda till att domar inte kan verkställas.&lt;br&gt;Länsstyrelserna föreslås fa ett ökat tillsynsansvar och möjlighet att före-&lt;br&gt;lägga kommuner och landsting att vid vite bygga ut sin service så att den&lt;br&gt;enskilde kan erbjudas den insats hon eller han har rätt till. Länsstyrelsen&lt;br&gt;skall också kunna förelägga kommun eller landsting att i rimlig tid verk-&lt;br&gt;ställa domar som ger enskilda rätt till viss insats. Ett sådant föreläggande&lt;br&gt;skall kunna förses med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Skapa klarhet kring &amp;quot;Råd och stöd&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en lag&lt;br&gt;som ger vissa personer med funktionshinder rätt till ett antal i lagen pre-&lt;br&gt;ciserade insatser. En av dessa insatser är rådgivning och annat personligt&lt;br&gt;stöd, råd och stöd. Insatsen har skapat förväntan men samtidigt också&lt;br&gt;förvirring, både för anställda och för dem som behöver insatsen. Lagstift-&lt;br&gt;ningen är otydlig och det finns delade meningar om vad som skall ingå i&lt;br&gt;råd och stöd och hur gränsdragningen till habilitering och rehabilitering&lt;br&gt;skall dras. Lagstiftningen behöver förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Vidga rätten till tillgänglig samhällsinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till anpassad samhällsinformation för personer med funktionshin-&lt;br&gt;der är en demokratifråga. Möjligheterna att fa en sådan information på ett&lt;br&gt;tillgängligt sätt är i dag begränsad vilket innebär att många inte kan full-&lt;br&gt;göra sina medborgerliga skyldigheter och rättigheter. Demokratiutred-&lt;br&gt;ningen bör fa i uppgift att lämna förslag om hur rätten till anpassad sam-&lt;br&gt;hällsinformation, bl.a. med hjälp av den nya tekniken, kan stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Inför en funktion för hantering av synpunkter och kritik på bemötandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje huvudman bör upprätta en oberoende funktion, som är skild från&lt;br&gt;den ordinarie verksamheten, dit enskilda kan vända sig med sina syn-&lt;br&gt;punkter eller sin kritik mot myndighetens bemötande. Syftet med verk-&lt;br&gt;samheten skall vara att på ett objektivt sätt granska och behandla olika&lt;br&gt;synpunkter och kritik på bemötande som kommer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Utveckla brukarstödscentra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försöksverksamhet med brukarstöd till personer med funktionshinder&lt;br&gt;bör inledas i handikapporganisationernas regi. Syftet skall vara att pröva&lt;br&gt;hur ett sådant stöd, byggt på egen erfarenhet och brukarvillkor kan ut-&lt;br&gt;formas, organiseras, administreras och finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Öka bemötandekompetensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nationellt kompetensutvecklingsprogram kring frågor som rör bemö-&lt;br&gt;tande av personer med funktionshinder bör utarbetas. Programmet skall&lt;br&gt;ha en klar förankring i de handikappolitiska principerna. Ett kompe-&lt;br&gt;tensutvecklingsråd med företrädare för bl.a. huvudmännen och handi-&lt;br&gt;kapporganisationerna skall knytas till programmet för att skapa en sam-&lt;br&gt;syn i dessa frågor och förankra dem ute på fältet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Stärk handikappforskningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappforskningens status bör höjas och resurserna förstärkas. So-&lt;br&gt;cialvetenskapliga forskningsrådet, SFR, bör få i uppgift att utveckla en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långsiktig strategi för hur handikappforskningen skall utvärderas, stimu- Prop. 1999/2000:79&lt;br&gt;leras och utvecklas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Gissla fordomen!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapporganisationerna bör få möjligheter att göra insatser som ge-&lt;br&gt;nom humor och satir syftar till att minska fördomar och motverka nega-&lt;br&gt;tiva attityder till personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § regeringsformen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors&lt;br&gt;lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskildes personliga Den enskildes personliga&lt;br&gt;ekonomiska och kulturella väl- ekonomiska och kulturella väl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;färd skall vara grundläggande&lt;br&gt;mål för den offentliga verksam-&lt;br&gt;heten. Det skall särskilt åligga&lt;br&gt;det allmänna att trygga rätten&lt;br&gt;till arbete, bostad och utbild-&lt;br&gt;ning samt att verka för social&lt;br&gt;omsorg och trygghet och för en&lt;br&gt;god levnadsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fard skall vara grundläggande&lt;br&gt;mål för den offentliga verksam-&lt;br&gt;heten. Det skall särskilt åligga&lt;br&gt;det allmänna att trygga rätten&lt;br&gt;till arbete, bostad och utbild-&lt;br&gt;ning samt att verka för social&lt;br&gt;omsorg och trygghet och för en&lt;br&gt;god levnadsmiljö och för att&lt;br&gt;alla medborgare oavsett kön,&lt;br&gt;ålder, funktionshinder, ras, sex-&lt;br&gt;uell läggning, etnisk, språklig&lt;br&gt;eller religiös tillhörighet skall&lt;br&gt;kunna uppnå full delaktighet&lt;br&gt;och jämlikhet i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara&lt;br&gt;grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt&lt;br&gt;åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning&lt;br&gt;samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnads-&lt;br&gt;miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande&lt;br&gt;inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.&lt;br&gt;Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och&lt;br&gt;utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (1976:871).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Regeringsformen omtryckt 1998:1437&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387)&lt;br&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade (LSS)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 27 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 26 a § och 26 b §,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen finner att&lt;br&gt;en kommun inte fullgör den&lt;br&gt;skyldighet kommunen har att&lt;br&gt;verkställa en dom om rätt till&lt;br&gt;insatser enligt 7 och 9 §§ eller&lt;br&gt;att kommunen för framtiden&lt;br&gt;inte kommer att kunna&lt;br&gt;tillgodose insatser som enskilda&lt;br&gt;kan få rätt till med stöd av 7&lt;br&gt;och 9 §§, får länsstyrelsen&lt;br&gt;förelägga kommunen att&lt;br&gt;avhjälpa bristen. I föreläg-&lt;br&gt;gandet får vite utsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs om kommun&lt;br&gt;gäller i förekommande fall även&lt;br&gt;landsting.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande enligt&lt;br&gt;26 a § skall innehålla uppgifter&lt;br&gt;om de åtgärder länsstyrelsen&lt;br&gt;anser nödvändiga for att den&lt;br&gt;påtalade bristen skall kunna&lt;br&gt;avhjälpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en sådan nämnd Beslut av en sådan nämnd&lt;br&gt;som avses i 22 § eller av läns- som avses i 22 § eller av läns-&lt;br&gt;styrelsen får överklagas hos styrelsen får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol om allmän förvaltningsdomstol om&lt;br&gt;beslutet avser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;beslutet avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1995:100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. insatser för en enskild en-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. insatser för en enskild en-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ligt 9 §,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ligt 9 §,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. utbetalning till någon an-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. utbetalning till någon an-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nan enligt 11 §,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;nan enligt 11 §,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. återbetalning enligt 12 §,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. återbetalning enligt 12 §,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. förhandsbesked om rätt till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. förhandsbesked om rätt till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;insatser enligt 16 &amp;nbsp;§ andra&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;insatser enligt 16 § andra&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;stycket,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;stycket,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5. tillstånd till enskild verk-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5. tillstånd till enskild verk-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;samhet enligt 23 §,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;samhet enligt 23 §,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. föreläggande eller åter-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. föreläggande eller åter-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kallelse av tillstånd enligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kallelse av tillstånd enligt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 §.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;föreläggande&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26a§.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. Länsrätten&lt;br&gt;eller kammarrätten far dock förordna att dess beslut skall gälla först&lt;br&gt;sedan det vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Förslag till ag om ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; (1980:620)&lt;br&gt;dels att 74 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 68 a § och 68 b §,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;68 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen finner att&lt;br&gt;en kommun inte fullgör den&lt;br&gt;skyldighet kommunen har att&lt;br&gt;verkställa en dom om rätt till&lt;br&gt;bistånd enligt 6 § eller att&lt;br&gt;kommunen for framtiden inte&lt;br&gt;kommer att kunna ge bistånd&lt;br&gt;som enskilda kan få rätt till&lt;br&gt;med stöd av 6 §, får länssty-&lt;br&gt;relsen förelägga kommunen att&lt;br&gt;avhjälpa bristen. I före-&lt;br&gt;läggandet får vite utsättas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;68 b §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande enligt 68 a&lt;br&gt;§ skall innehålla uppgifter om&lt;br&gt;de åtgärder länsstyrelsen anser&lt;br&gt;nödvändiga för att den&lt;br&gt;påtalade bristen skall kunna&lt;br&gt;avhjälpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ären-&lt;br&gt;den om tillstånd enligt 69 §, om&lt;br&gt;föreläggande eller förbud enligt&lt;br&gt;70 § och om omhändertagande&lt;br&gt;av personakt enligt 70 c § får&lt;br&gt;överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. I fråga om&lt;br&gt;överklagande av länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut enligt 70 b § gäller i&lt;br&gt;tillämpliga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;delar&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;74 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ären-&lt;br&gt;den om föreläggande enligt 68&lt;br&gt;a §, om tillstånd enligt 69 §, om&lt;br&gt;föreläggande eller förbud enligt&lt;br&gt;70 § och om omhändertagande&lt;br&gt;av personakt enligt 70 c § far&lt;br&gt;överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. I fråga om&lt;br&gt;överklagande av länsstyrelsens&lt;br&gt;beslut enligt 70 b § gäller i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1998:384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i 15 kap. 7 §&lt;br&gt;sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980: 100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om&lt;br&gt;föreläggande eller förbud enligt&lt;br&gt;70 § och om omhändertagande&lt;br&gt;av personakt enligt 70 c § samt&lt;br&gt;domstols motsvarande beslut&lt;br&gt;gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndighet skall lämna den&lt;br&gt;hjälp som behövs för att&lt;br&gt;verkställa ett beslut om&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;av personakt.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpliga delar be-&lt;br&gt;stämmelserna i 15 kap. 7 §&lt;br&gt;sekretesslagen (1980: 100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om&lt;br&gt;föreläggande enligt 68 a §, om&lt;br&gt;föreläggande eller förbud enligt&lt;br&gt;70 § och om omhändertagande&lt;br&gt;av personakt enligt 70 c § samt&lt;br&gt;domstols motsvarande beslut&lt;br&gt;gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndighet skall lämna den&lt;br&gt;hjälp som behövs för att&lt;br&gt;verkställa ett beslut om&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;av personakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ändringsförslagen i Boverkets rapport 1994:11 gällde följande&lt;br&gt;paragrafer i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har tillsyn över&lt;br&gt;kommunernas bidragsverksamhe.t&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsbidrag&lt;br&gt;Bostadsanpassningsbidrag lämnas&lt;br&gt;till enskild person som äger en&lt;br&gt;bistad för permanent bruk eller&lt;br&gt;som innehar en sådan bostad med&lt;br&gt;hyres- eller bostadsrätt. Om&lt;br&gt;bostaden hyrs i andra hand, lämnas&lt;br&gt;bidrag endast om&lt;br&gt;anpassningsåtgärden är skälig med&lt;br&gt;hänsyn till hur långvarig&lt;br&gt;upplåtelsen är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsbidrag&lt;br&gt;lämnas för åtgärder för anpassning&lt;br&gt;av bostadens fasta funktioner i och&lt;br&gt;i anslutning till den bostad som&lt;br&gt;skall anpassas. Bidrag lämnas&lt;br&gt;endast om åtgärderna är&lt;br&gt;nödvändiga för att bostaden skall&lt;br&gt;vara ändamålsenlig som bostad för&lt;br&gt;den funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har tillsyn över&lt;br&gt;kommunernas verksamhet enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till bostadsanpassning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd till bostadsanpassning lämnas&lt;br&gt;till enskild person som äger en&lt;br&gt;bostad för permanent bruk eller&lt;br&gt;som innehar en sådan bostad med&lt;br&gt;hyres- eller bostadsrätt. Om&lt;br&gt;bostaden hyrs i andra hand lämnas&lt;br&gt;stöd endast om&lt;br&gt;anpassningsåtgärden är skälig,&lt;br&gt;med hänsyn till hur långvarig&lt;br&gt;upplåtelsen är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd lämnas i form av bidrag&lt;br&gt;till anpassningsåtgärder eller&lt;br&gt;genom att kommunen utfor eller&lt;br&gt;låter utföra åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd lämnas för åtgärder för&lt;br&gt;anpassning av bostadens fasta&lt;br&gt;funktioner i och i anslutning till&lt;br&gt;den bostad som skall anpassas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd lämnas endast om åtgärden&lt;br&gt;är nödvändig för att bostaden skall&lt;br&gt;vara ändamålsenlig som bostad för&lt;br&gt;den funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd lämnas dock inte om de&lt;br&gt;sökta åtgärderna behöver vidtas&lt;br&gt;redan av väsentligt andra orsaker&lt;br&gt;än behovet av anpassningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsbidrag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stöd lämnas även för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnas även för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder som har samband med den funktionshindrades behov av&lt;br&gt;rehabilitering, funktionsträning och sjukvård, om behovet inte skäligen&lt;br&gt;bör tillgodoses på annat sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärder som gör det möjligt for den funktionshindrade att utöva&lt;br&gt;hobbyverksamhet, om han på grund av sitt funktionshinder inte kan delta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i aktiviteter utanför bostaden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. reparation av utrustning som&lt;br&gt;har anskaffats med stöd av bidrag&lt;br&gt;enligt denna lag eller motsvarande&lt;br&gt;äldre bestämmelse och&lt;br&gt;reparationen inte utgör normalt&lt;br&gt;bostadsunderhåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nybyggnad samt vid köp&lt;br&gt;eller byte av bostad lämnas&lt;br&gt;bostadsanpassningsbidrag endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl för att&lt;br&gt;välja en bostad som kräver&lt;br&gt;anpassningsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. reparation av utrustning som&lt;br&gt;har anskaffats med stöd enligt&lt;br&gt;denna lag eller motsvarande äldre&lt;br&gt;bestämmelser och reparationen&lt;br&gt;inte &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;utgör&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;normalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bostadsunderhåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid nybyggnad lämnas stöd endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl för att&lt;br&gt;välja en utformning av bostaden&lt;br&gt;som kräver anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsåtgärder for standardhöjande åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med standardhöjande åtgärder&lt;br&gt;avses en åtgärd som i väsentlig&lt;br&gt;mån förbättrar husets eller bosta-&lt;br&gt;dens funktioner eller som tillför&lt;br&gt;huset eller bostaden en ny funk-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsbidrag för&lt;br&gt;standardhöjande åtgärder lämnas&lt;br&gt;endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lägenheten har lägsta godtag-&lt;br&gt;bara standard enligt 12 § kap. 18 a&lt;br&gt;§ sjätte och sjunde styckena jorda-&lt;br&gt;balken och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åtgärderna inte utgör ett led i&lt;br&gt;en större upprustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots bestämmelserna i första&lt;br&gt;stycket 1 lämnas bidrag för stan-&lt;br&gt;dardhöjande åtgärder i en funk-&lt;br&gt;tionshindrad persons egen bostad,&lt;br&gt;om åtgärderna behövs för att det&lt;br&gt;skall vara möjligt för den funk-&lt;br&gt;tionshindrade att bo kvar och om&lt;br&gt;det med hänsyn till den tid han&lt;br&gt;bott i huset och övriga omständig-&lt;br&gt;heter kan anses lämpligt att han&lt;br&gt;ges sådan möjlighet.( enligt se-&lt;br&gt;naste lydelse SFS 1997:67)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid köp eller byte av bostad&lt;br&gt;lämnas stöd till kostnadskrävande&lt;br&gt;åtgärder endast om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl for att välja en bostad&lt;br&gt;som kräver anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidragens storlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsbidrag och&lt;br&gt;återställningsbidrag lämnas med&lt;br&gt;belopp som motsvarar skälig kost-&lt;br&gt;nad för åtgärderna. Återställnings-&lt;br&gt;bidrag lämnas dock endast om den&lt;br&gt;godkända kostnaden vid ett och&lt;br&gt;samma tillfälle överstiger 5 000&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av bidragsärenden&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före utbetalningen av bostads-&lt;br&gt;anpassningsbidrag eller återställ-&lt;br&gt;ningsbidrag far den kommun som&lt;br&gt;beviljat bidraget återkalla beslutet,&lt;br&gt;om de förutsättningar som låg till&lt;br&gt;grund för beslutet inte längre före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödets utformning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsanpassningsbidrag och&lt;br&gt;återställningsbidrag lämnas med&lt;br&gt;belopp som motsvarar skälig kost-&lt;br&gt;nad för åtgärderna. Återställnings-&lt;br&gt;bidrag lämnas dock endast om den&lt;br&gt;godkända kostnaden vid ett och&lt;br&gt;samma tillfälle överstiger 5 000&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När stöd till bostadsanpassning&lt;br&gt;lämnas i form av åtgärder skall&lt;br&gt;detta medföra att en fullgod an-&lt;br&gt;passning uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av ärenden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före utbetalningen av bidrag&lt;br&gt;eller före utförandet av åtgärd, när&lt;br&gt;stöd lämnas i sådan form, far den&lt;br&gt;kommun som beviljat stödet åter-&lt;br&gt;kalla beslutet, om de förutsätt-&lt;br&gt;ningar som låg till grund för be-&lt;br&gt;slutet inte längre föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Lagrådsremissens lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 26 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 26 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna har inom länet tillsyn över verksamhet enligt denna lag&lt;br&gt;och far då inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall också inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge kommunerna råd i deras&lt;br&gt;verksamhet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. främja samverkan i planering&lt;br&gt;mellan kommuner, landsting och&lt;br&gt;andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge kommunerna råd i deras&lt;br&gt;verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. verka för att kommunerna och&lt;br&gt;landstingen planerar för att kunna&lt;br&gt;tillgodose framtida stöd- och ser-&lt;br&gt;vicebehov, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. främja samverkan i planering&lt;br&gt;mellan kommuner, landsting och&lt;br&gt;andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen finner att en&lt;br&gt;kommun eller ett landsting inte&lt;br&gt;fullgör vad som ålagts kommunen&lt;br&gt;eller landstinget i en lagakraft-&lt;br&gt;vunnen dom om rätt till insatser&lt;br&gt;enligt 9 § får länsstyrelsen före-&lt;br&gt;lägga kommunen eller landstinget&lt;br&gt;att avhjälpa bristen. Föreläggan-&lt;br&gt;det får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;br&gt;dels att 68 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 68 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa socialnämndernas tillämpning av denna lag,&lt;br&gt;informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten,&lt;br&gt;biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommuner och&lt;br&gt;andra samhällsorgan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka för att kommunerna planerar&lt;br&gt;för att kunna tillgodose framtida&lt;br&gt;behov av bistånd enligt 6 b eller&lt;br&gt;(&amp;gt;f§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsen finner att en&lt;br&gt;kommun inte fullgör vad som&lt;br&gt;ålagts kommunen i en lagakraft-&lt;br&gt;vunnen dom om rätt till bistånd&lt;br&gt;enligt 6 b eller 6f§ får länsstyrel-&lt;br&gt;sen förelägga kommunen att av-&lt;br&gt;hjälpa bristen. Föreläggandet får&lt;br&gt;förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1997:313.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 21 § sekretesslagen (1980:100)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 r&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos följande myndigheter för uppgift om enskilds per-&lt;br&gt;sonliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde&lt;br&gt;lider skada eller men om uppgiften röjs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Jämställdhetsombudsmannen eller Jämställdhetsnämnden i ärende&lt;br&gt;enligt jämställdhetslagen (1991:433),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering i ärende enligt lagen&lt;br&gt;(1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Nämnden mot diskriminering i ärende enligt lagen (1999:130) om&lt;br&gt;åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet, lagen (1999:132) om&lt;br&gt;förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och lagen (1999:133) om förbud&lt;br&gt;grund av sexuell läggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Handikappombudsmannen i&lt;br&gt;ärende enligt lagen (1999:132) om&lt;br&gt;förbud mot diskriminering i ar-&lt;br&gt;betslivet av personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Ombudsmannen mot diskri-&lt;br&gt;minering på grund av sexuell&lt;br&gt;läggning i ärende enligt lagen&lt;br&gt;(1999:133) om förbud mot diskri-&lt;br&gt;minering i arbetslivet på grund av&lt;br&gt;sexuell läggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Konsumentombudsmannen i&lt;br&gt;ärende enligt lagen (1997:379) om&lt;br&gt;försöksverksamhet avseende med-&lt;br&gt;verkan av Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen i vissa tvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet&lt;br&gt;enligt lagen (1994:749) om Han-&lt;br&gt;dikappombudsmannen för uppgift&lt;br&gt;om enskilds personliga eller eko-&lt;br&gt;nomiska förhållanden, om det kan&lt;br&gt;antas att den enskilde eller någon&lt;br&gt;närstående till den enskilde lider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot diskriminering i arbetslivet på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ombudsmannen mot diskri-&lt;br&gt;minering på grund av sexuell&lt;br&gt;läggning i ärende enligt lagen&lt;br&gt;(1999:133) om förbud mot diskri-&lt;br&gt;minering i arbetslivet på grund av&lt;br&gt;sexuell läggning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Konsumentombudsmannen i&lt;br&gt;ärende enligt lagen (1997:379) om&lt;br&gt;försöksverksamhet avseende med-&lt;br&gt;verkan av Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen i vissa tvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet&lt;br&gt;enligt lagen (1994:749) om Han-&lt;br&gt;dikappombudsmannen och i ären-&lt;br&gt;de hos Handikappombudsmannen&lt;br&gt;enligt lagen (1999:132) om förbud&lt;br&gt;mot diskriminering i arbetslivet av&lt;br&gt;personer med funktionshinder, för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1999:151.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uppgift om enskilds personliga p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1999/2000:79&lt;br&gt;eller ekonomiska forhållanden, om Bi ]&lt;sub&gt;a&lt;/sub&gt;g&lt;sub&gt;a&lt;/sub&gt; 4&lt;br&gt;det inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon närstående till den enskilde&lt;br&gt;lider skada eller men.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-12-16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Lars Ä. Beckman, regeringsrådet&lt;br&gt;Susanne Billum, justitierådet Göran Regner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 2 december 1999 (Socialdepartementet)&lt;br&gt;har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Anna Akerrén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen till lag om ändring i lagen om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade och till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås ändringar av i princip likartat innehåll i lagen om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och i social-&lt;br&gt;tjänstlagen (SoL). Förslagen innebär dels att länsstyrelsen, såsom&lt;br&gt;tillsynsmyndighet, skall få till uttrycklig uppgift att verka för att kom-&lt;br&gt;munerna planerar för att kunna tillgodose framtida behov av stöd och&lt;br&gt;service respektive av bistånd, dels att länsstyrelsen ges befogenhet&lt;br&gt;att förelägga en kommun att fullgöra vad som åvilar kommunen enligt&lt;br&gt;en lagakraftvunnen dom. Såvitt avser LSS omfattas även landstingen&lt;br&gt;av förslaget. Länsstyrelsens föreläggande föreslås kunna förenas&lt;br&gt;med vite. Remissens förslag bygger på förslag av Utredningen om be-&lt;br&gt;mötande av personer med funktionshinder (SOU 1999:21).&lt;br&gt;Utredningsförslaget hade emellertid en vidare omfattning än&lt;br&gt;remissförslaget såvitt gäller länsstyrelsens befogenhet att meddela&lt;br&gt;vitesföreläggande gentemot en försumlig kommun. Enligt&lt;br&gt;utredningsförslaget omfattade denna möjlighet inte endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställande av en lagakraftvunnen dom utan också åtgärder för att&lt;br&gt;tillgodose framtida behov av insatser som enskilda kunde få rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av remissen har det länge varit en omdiskuterad fråga&lt;br&gt;hur kommuner som medvetet sätter sig över vad som åvilar dem&lt;br&gt;enligt olika lagbestämmelser skall kunna förmås att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter. Detsamma gäller i fråga om kommuners underlåtenhet&lt;br&gt;att följa en lagakraftvunnen dom. Olika förslag till lösning har presen-&lt;br&gt;terats men hittills har inget lett till lagstiftning. Förslagen i remissen&lt;br&gt;innebär därför en betydande nyhet. Mot den bakgrunden framstår det&lt;br&gt;som förvånande att det inte av remissen framgår vilket behov som&lt;br&gt;finns av en särskild reglering på just socialtjänstområdet. Visserligen&lt;br&gt;finns i remissen vissa uppgifter om icke verkställda domar. Någon&lt;br&gt;analys av domarna eller av skälen till att verkställighet inte skett&lt;br&gt;redovisas dock inte. Det kan därför inte bedömas i vad mån den&lt;br&gt;uteblivna verkställigheten berott på t.ex. ändrade förhållanden eller&lt;br&gt;om kommunen eller landstinget annars haft godtagbara skäl för sitt&lt;br&gt;dröjsmål. Inte heller framgår vilka slag av insatser som de icke&lt;br&gt;verkställda domarna avsett eller om det funnits förutsättningar för&lt;br&gt;verkställighet enligt utsökningsbalkens (UB) regler. Det kan också&lt;br&gt;erinras om att möjligheten att anföra s.k. förvaltningsbesvär över&lt;br&gt;kommunala beslut om bistånd enligt SoL begränsats fr.o.m. 1998,&lt;br&gt;vilket torde medföra ett minskat antal för kommunerna förpliktande&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill vidare framhålla att den normala vägen för att framtvinga&lt;br&gt;verkställighet av en lagakraftvunnen dom är att ansöka om verkställig-&lt;br&gt;het av domen enligt UB. Av Högsta domstolens avgörande i NJA&lt;br&gt;1993 s. 99 framgår att det inte finns några principiella hinder mot att&lt;br&gt;använda detta förfarande för verkställighet av en förvaltningsdomstols&lt;br&gt;dom. En förutsättning är dock att domen är tillräckligt preciserad och&lt;br&gt;innehåller en förpliktelse i den mening ordet har i UB. Innebörden&lt;br&gt;härav när det gäller möjligheterna att verkställa de nu aktuella slagen&lt;br&gt;av domar diskuteras inte i remissen. Enligt Lagrådets mening är det&lt;br&gt;anmärkningsvärt att inte rättsläget analyserats djupare på denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt. Detta medför betydande oklarhet i fråga om&lt;br&gt;tillämpningsområdet för de föreslagna bestämmelserna i förhållande&lt;br&gt;till UB:s regler. Det är t.ex. svårt att se varför det skulle behövas en&lt;br&gt;särskild möjlighet till vitesföreläggande när det gäller utbetalning av&lt;br&gt;försörjningsstöd som en enskild förklarats berättigad till (6 b § SoL).&lt;br&gt;Detta synes vara en sådan förpliktelse för kommunen som väl kan&lt;br&gt;verkställas enligt UB. Däremot synes domar om rätt till t.ex. särskilt&lt;br&gt;anpassad bostad eller viss service ofta kunna vara svåra att verkställa&lt;br&gt;enligt UB. Remissförslagen omfattar dock inte endast sådana fall,&lt;br&gt;vilket väcker frågan om de nya reglerna avses kunna tillämpas&lt;br&gt;parallellt med UB i de fall denna också är tillämplig eller om någon av&lt;br&gt;de båda regelsystemen avses utesluta det andra. Lagrådet vill vidare&lt;br&gt;framhålla att motsvarande svårigheter som vid verkställighet enligt UB&lt;br&gt;kan uppstå även vid en handläggning hos länsstyrelsen. Om en dom&lt;br&gt;inte innehåller en tillräckligt preciserad förpliktelse är det knappast&lt;br&gt;möjligt för länsstyrelsen att enbart utfärda ett vitesföreläggande om&lt;br&gt;verkställighet av domen. I fråga om vitesförelägganden krävs att de&lt;br&gt;är preciserade och anger den eller de åtgärder som skall vidtas och&lt;br&gt;tidpunkten härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativet är att länsstyrelsen ges befogenhet att &amp;quot;fylla ut&amp;quot; domen&lt;br&gt;och precisera en konkret förpliktelse som kommunen skall uppfylla&lt;br&gt;senast vid viss tidpunkt. Vad som i denna del är avsikten med&lt;br&gt;remissens lagförslag framgår inte. Det kan här erinras om att&lt;br&gt;utredningsförslaget utgick från en vidare befogenhet för länsstyrelsen.&lt;br&gt;Med en begränsning till fullgörande av lagakraftvunna domar är det&lt;br&gt;nödvändigt att ta ställning till och klargöra vad länsstyrelsens&lt;br&gt;vitesförelägganden lagligen får innehålla och hur förfarandet hos&lt;br&gt;länsstyrelsen förhåller sig till det enligt UB. I det sammanhanget&lt;br&gt;måste även övervägas möjligheterna till överklagande, såväl för&lt;br&gt;kommunen som för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser sammanfattningsvis att förslagen till nya 26 a § LSS&lt;br&gt;och 68 a § SoL är otillräckligt analyserade från juridisk synpunkt och&lt;br&gt;avstyrker att de läggs till grund för lagstiftning. Lagrådet erinrar om att&lt;br&gt;inom justitiedepartementet getts uppdrag åt en utredare att utreda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan om hur ett sanktionssystem bör utformas som gör det möjligt&lt;br&gt;att motverka kommunalt domstolstrots.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslagen till kompletteringar av 26 § LSS respektive 68&lt;br&gt;§ SoL kan ifrågasättas om de fyller någon självständig funktion. Som&lt;br&gt;framgår av remissen har i vart fall kommunerna ett visst planerings-&lt;br&gt;ansvar enligt LSS och SoL. Detta föreslås inte ändrat. Det synes ligga&lt;br&gt;redan i länsstyrelsens ansvar som tillsynsmyndighet att verka för att&lt;br&gt;kommunerna iakttar vad som sålunda åligger dem. Om förslagen trots&lt;br&gt;detta anses böra genomföras förordar Lagrådet följande justeringar.&lt;br&gt;Några skäl för att låta den nya tredje punkten i 26 § LSS omfatta även&lt;br&gt;landstingen anförs inte i remissen (jfr utredningsförslaget samt p.2 i&lt;br&gt;samma paragraf). Lagrådet föreslår att punkten begränsas till att avse&lt;br&gt;kommunerna. Vidare bör i det nya stycket i 68 § SoL hänvisningen till&lt;br&gt;6 b § utgå, då denna senare paragraf endast gäller utbetalning av för-&lt;br&gt;sörjningsstöd och inte anknyter till någon i lagen angiven planerings-&lt;br&gt;skyldighet (jfr 20 a § andra stycket och 21 a § andra stycket SoL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om sekretess hos&lt;br&gt;Handikappombudsmannen och vissa andra ombudsmanna-&lt;br&gt;myndigheter m.fl. i bl.a. ärenden enligt lagstiftningen om förbud mot&lt;br&gt;diskriminering i arbetslivet på grund av olika förhållanden. Sekre-&lt;br&gt;tessen gäller med s.k. rakt skaderekvisit. I andra stycket finns en&lt;br&gt;tilläggsbestämmelse om motsvarande sekretess i verksamhet enligt&lt;br&gt;lagen om Handikappombudsmannen. I remissen föreslås att den&lt;br&gt;sekretess som nu enligt första och andra styckena gäller hos&lt;br&gt;Handikappsombudsmannen skall regleras i andra stycket med ett s.k.&lt;br&gt;omvänt skaderekvisit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagändringen motiveras med att uppgifter, som&lt;br&gt;lämnas från hälso- och sjukvården och socialtjänsten där det gäller&lt;br&gt;sekretess med omvänt skaderekvisit (7 kap. 1 och 4 §§ sekretess-&lt;br&gt;lagen) till Handikappombudsmannen i verksamheten enligt lagen om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen, idag har ett svagare sekretesskydd hos&lt;br&gt;Handikappombudsmannen än hos ursprungsmyndigheten. Vidare&lt;br&gt;hänvisas till att det gäller sekretess med omvänt skaderekvisit hos&lt;br&gt;Barnombudsmannen (7 kap. 34 § sekretesslagen). I sekretesslagens&lt;br&gt;systematik ligger emellertid att sekretess kan gälla med olika&lt;br&gt;skaderekvisit hos olika myndigheter, eftersom sekretessbehovet hos&lt;br&gt;varje myndighet skall bedömas för sig och avvägas mot intresset av&lt;br&gt;offentlighet i verksamheten. Det är alltså inte givet att uppgifter som&lt;br&gt;härrör från hälso- och sjukvården eller socialtjänsten skall omfattas av&lt;br&gt;sekretess med omvänt skaderekvisit när de förekommer hos andra&lt;br&gt;myndigheter. Vidare torde det typiskt sett förhålla sig så att de&lt;br&gt;känsliga uppgifter om enskilda som förekommer hos Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannen och som åberopas som skäl för starkare sekre-&lt;br&gt;tesskydd kan hållas hemliga redan med ett rakt skaderekvisit efter-&lt;br&gt;som det är fråga om klart känslig information. För övrigt är det något&lt;br&gt;inadekvat att tala om ett starkare sekretesskydd, eftersom det inte&lt;br&gt;finns olika grader av sekretess utan det är fråga om presumtionen&lt;br&gt;skall vara för offentlighet eller för sekretess i en myndighets verk-&lt;br&gt;samhet. Härtill kommer att den ökade sekretessen i Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannens verksamhet också kommer att omfatta t.ex. beslut&lt;br&gt;av denne - som nu inte i praktiken torde omfattas av sekretess - något&lt;br&gt;som det finns särskild anledning att sätta frågetecken för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot det underliggande betänkandet (SOU 1999:73)&lt;br&gt;föreslås i remissen att också uppgifter hos Handikappombudsmannen&lt;br&gt;i ärenden enligt lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet av&lt;br&gt;personer med funktionshinder skall omfattas av sekretess med&lt;br&gt;omvänt skaderekvisit. Förslaget innebär att olika typer av&lt;br&gt;sekretessregler skall gälla hos Handikappombudsmannen och övriga&lt;br&gt;myndigheter som skall ingripa mot diskriminering i arbetslivet och som&lt;br&gt;behandlas i paragrafen, t.ex. Nämnden mot diskriminering i arbetslivet&lt;br&gt;som handlägger ärenden även om funktionshindrade. En sådan&lt;br&gt;skillnad i sekretessregleringen ter sig omotiverad, eftersom också&lt;br&gt;dessa andra myndigheter kan ha lika känsliga uppgifter om enskilda.&lt;br&gt;Sekretess med omvänt skaderekvisit skulle dessutom gälla hos&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingsrätter och Arbetsdomstolen i mål om diskriminering av&lt;br&gt;funktionshindrade (se 12 kap. 1 § sekretesslagen), något som ter sig&lt;br&gt;diskutabelt med tanke på den av tradition stora offentligheten hos&lt;br&gt;svenska domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda anser Lagrådet att frågan om sekretess&lt;br&gt;enligt 9 kap. 21 § sekretesslagen bör övervägas ytterligare, tex. inom&lt;br&gt;den kommitté som ser över sekretesslagstiftningen (Dir.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1998:32).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet (förkortad&lt;br&gt;version)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regel 1. Ökad medvetenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör aktivt öka medvetenheten i samhället om människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättning, om deras rättigheter, behov och möjligheter och&lt;br&gt;om vad de kan bidra med.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 2. Medicinsk vård och behandling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör ansvara för att effektiv medicinsk vård och behandling finns&lt;br&gt;tillgänglig för människor med funktionsnedsättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 3. Rehabilitering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör se till att rehabilitering erbjuds för människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättning för att kunna uppnå och behålla största möjliga&lt;br&gt;självständighet och funktionsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 4. Stöd och service&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör garantera utvecklingen av och tillgången till stöd och&lt;br&gt;service, inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att personer med&lt;br&gt;funktionsnedsättning kan bli mer oberoende i det dagliga livet och utöva&lt;br&gt;sina rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 5. Tillgänglighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör inse tillgänglighetens betydelse på alla områden i&lt;br&gt;utvecklingen mot full delaktighet. Oavsett vilka eller hur stora&lt;br&gt;funktionshinder människor har, skall staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) införa handlingsprogram som gör den fysiska miljön tillgänglig för&lt;br&gt;dem och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;se till att de far tillgång till information och möjlighet till&lt;br&gt;kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regel 6. Utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning på&lt;br&gt;grundskole-, gymnasie- och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna&lt;br&gt;med funktionsnedsättning. De bör se till att sådan utbildning är en&lt;br&gt;integrerad del av den ordinarie utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 7. Arbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör erkänna principen att förutsättningar skapas för människor&lt;br&gt;med funktionsnedsättning så att de skall kunna utnyttja sina mänskliga&lt;br&gt;rättigheter, särskilt rätten till arbete. Såväl på landsbygden som i städerna&lt;br&gt;måste de ha lika möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 8. Ekonomisk och social trygghet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna är ansvariga för att människor med funktionsnedsättning har&lt;br&gt;social trygghet och tillräckliga inkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 9. Familjeliv och personlig integritet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör främja möjligheten för människor med funktionsnedsättning&lt;br&gt;att leva familjeliv. De bör främja deras rätt till personlig integritet och se&lt;br&gt;till att lagar inte diskriminerar människor med funktionsnedsättning när&lt;br&gt;det gäller sexuella relationer, äktenskap och föräldraskap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 10. Kultur&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna skall se till att människor med funktionsnedsättning kan delta i&lt;br&gt;kulturlivet på lika villkor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 11. Rekreation och idrott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna skall vidta åtgärder för att tillförsäkra människor med funktions-&lt;br&gt;nedsättning samma möjligheter till rekreation och idrott som andra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 12. Religion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna skall uppmuntra åtgärder som syftar till att skapa jämlika möjlig-&lt;br&gt;heter för människor med funktionsnedsättning att utöva sin religion.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 13. Kunskap och forskning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna tar det yttersta ansvaret för att kunskap om levnadsvillkoren för&lt;br&gt;människor med funktionsnedsättning samlas in och sprids och också för&lt;br&gt;att stöd ges till forskning på alla områden, inklusive det som är till hinder&lt;br&gt;i deras liv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 14. Policy och planering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna skall se till att handikappaspektema beaktas i alla relevanta&lt;br&gt;policysammanhang och i planering på riksnivå.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 15. Lagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna har ansvaret för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som&lt;br&gt;leder till delaktighet och jämlikhet för människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 16. Ekonomisk politik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna har det ekonomiska ansvaret för nationella handlingsprogram&lt;br&gt;och åtgärder som skall tillförsäkra människor med funktionsnedsättning&lt;br&gt;delaktighet och jämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 17. Samordning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna är ansvariga för att nationella samordningskommittéer eller lik-&lt;br&gt;nande organ inrättas, som säkerställer att handikappfrågor samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 18. Handikapporganisationer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna bör erkänna handikapporganisationers rätt att representera&lt;br&gt;människor med funktionsnedsättning på riks-, regional- och lokal nivå.&lt;br&gt;Staterna bör också erkänna handikapporganisationernas rådgivande roll&lt;br&gt;när det gäller att fatta beslut i handikappfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 19. Personalutbildning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staterna är ansvariga för att det på alla nivåer finnas lämplig utbildning&lt;br&gt;för all personal som deltar i planeringen och genomförandet av program&lt;br&gt;och service för människor med funktionsnedsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regel 20. Nationell granskning och utvärdering av&lt;br&gt;handikappsprogram i samband med standardreglernas&lt;br&gt;genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staterna är ansvariga för fortlöpande granskning och utvärdering av&lt;br&gt;nationella program och tjänster för att tillförsäkra människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 21. Tekniskt och ekonomiskt samarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Stater, både industri- och utvecklingsländer, har ett ansvar för att tillsam-&lt;br&gt;mans förbättra levnadsförhållandena för personer med funktions-&lt;br&gt;nedsättning i utvecklingsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regel 22. Internationellt samarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Staterna skall delta aktivt i internationellt samarbete när det gäller&lt;br&gt;åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning&lt;br&gt;delaktighet och jämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Freivalds,&lt;br&gt;Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros, Messing,&lt;br&gt;Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén, Ringholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Lars Engqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1999/2000:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1999/2000:79 Från patient till&lt;br&gt;medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eländers Gotab 59822, Stockholm 2000&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:SoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål och inriktning för handikappolitiken (avsnitt 5.1 och 5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1999/2000:SoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om mål och inriktning för handikappolitiken (avsnitt 5.1 och 5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>2000-03-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-03-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>2000-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>2000-03-22 00:00:00</datum>
<status>planerat</status>
<ordning>60</ordning>
<process>hantering</process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>2000-04-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process>hanvisning</process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:00:28</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GN0379</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:20:16</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:00:28</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1999/2000:SoU14</uppgift>
<ref_dok_id>GN01SoU14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ann-Marie Fagerström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ann-Marie Fagerström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Chris Heister  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Chris Heister  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ester Lindstedt-Staaf  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ester Lindstedt-Staaf  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Helena Frisk  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Helena Frisk  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Helena Frisk  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Helena Frisk  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Helena Frisk  och Nils-Göran Holmqvist  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Helena Frisk  och Nils-Göran Holmqvist  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Lundberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Lundberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Lundberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Lundberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Lundberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Lundberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl-Göran Biörsmark  m.fl. (FP, C, MP, KD, S, V, M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl-Göran Biörsmark  m.fl. (FP, C, MP, KD, S, V, M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kenneth Johansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kenneth Johansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Leijonborg  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars U Granberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars U Granberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Viklund  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Viklund  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Andersson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Andersson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marietta de Pourbaix-Lundin  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marietta de Pourbaix-Lundin  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maud Björnemalm  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maud Björnemalm  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils-Göran Holmqvist  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils-Göran Holmqvist  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils-Göran Holmqvist  och Helena Frisk  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils-Göran Holmqvist  och Helena Frisk  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sonja Fransson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sonja Fransson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sonja Fransson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sonja Fransson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thomas Julin  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thomas Julin  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tredje vice talman Rose-Marie Frebran  (KD) och Johan Pehrson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1999/2000:79&lt;br/&gt;
Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för  handikappolitiken</uppgift>
<ref_dok_id>GN02So46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1999/2000</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare - en nationell handlingsplan för handikappolitiken</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tredje vice talman Rose-Marie Frebran  (KD) och Johan Pehrson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>