2225109GN03731999/200073propproppropProposition 1999/2000:73PropositionPropositionJordbruksdepartementet7302000-03-16 00:00:002025-12-19 14:05:492000-01-01 00:00:00Jaktens villkordigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0373/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GN0373https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GN0373
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1999/2000:73</h1>
<h2>Jaktens villkor</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0373/prop_19992000__73-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0373/prop_19992000__73-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<p>Prop.</p>
<p>1999/2000:73</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 16 mars 2000</p>
<p>Göran Persson</p>
<p>Margareta Winberg<br>(Jordbruksdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås att den nuvarande lagen om jaktvårdsområden er-<br>sätts med en ny lag om viltvårdsområden. Dessutom föreslås vissa änd-<br>ringar i jaktlagen.</p>
<p>Den nya lagen om viltvårdsområden innebär att ett viltvårdsområde<br>kan bildas i syfte att främja viltvården genom en samordning av jakten<br>och andra åtgärder till skydd och stöd för viltet. Fastighetsägarna inom<br>området bildar en viltvårdsområdesförening. Samordningen inom områ-<br>det skall avse någon eller några av viltartema älg, kronhjort, dovhjort, rå-<br>djur, vildsvin, varg, järv, lo eller björn. Kravet gäller oavsett om de be-<br>rörda fastighetsägarna är överens om att bilda området eller inte. Som yt-<br>terligare krav för att ett viltvårdsområde skall bildas gäller att fyra femte-<br>delar av fastighetsägarna, som också skall äga fyra femtedelar av marken<br>inom området, är överens om bildandet. Jämfört med vad som gäller for<br>jaktvårdsområdena kommer verksamheten inom ett viltvårdsområde att<br>omfattas av en tydligare reglering. En viltvårdsområdesförening far rätt<br>att fatta beslut i viltvårdsfrågor med bindande verkan för medlemmarna<br>endast om lagen innehåller en uttrycklig regel om det. Föreningen är<br>dock oförhindrad att fatta beslut också i andra viltvårdsfrågor än de som<br>anges i lagen, t.ex. i sådana frågor som rör småviltet, om föreningens be-<br>slut inte medför att enskilds rätt kränks.</p>
<p>Den straffbestämmelse som finns i lagen om jaktvårdsområden ersätts<br>med en rätt för en viltvårdsområdesförening att besluta om avstängning<br>från områdesjakt. De föreslagna ändringarna i jaktlagen innebär bl.a. att<br>besittningsskyddet vid vissa jakträttsupplåtelser försvinner. I stället införs<br>regler som innebär att upplåtelseavtal som löper på ett år eller längre tid</p>
<p>1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 73</p>
<p>skall sägas upp sex månader före avtalstidens slut. Samma uppsägnings-<br>tid föreslås gälla för avtal som löper på obestämd tid.</p>
<p>Slutligen föreslås en ändring i sekretesslagen (1980:100). Ändringen<br>innebär att sekretess skall gälla vad avser förande av eller uttag ur jakt-<br>korts- och jägarexamensregistren, om det inte står klart att uppgiften kan<br>röjas utan fara för att vapen eller ammunition kommer till brottslig an-<br>vändning.</p>
<p>I propositionen föreslås att Naturvårdsverket blir ansvarig registermyn-<br>dighet för jaktkorts- och jägarexamensregistren. I en förordning precise-<br>ras registrens innehåll och ändamål. Kostnaderna för registren betalas<br>med medel ur jaktvårdsfonden, som i fortsättningen benämns viltvårds-<br>fonden. Länsstyrelsens länsviltnämnd skall i fortsättningen benämnas<br>viltvårdsnämnd.</p>
<p>Regeringen gör i propositionen den bedömningen att statens uppdrag<br>till Svenska Jägareförbundet att leda delar av viltvården och jakten bör<br>bestå. Tydliga krav på mål och syften skall dock ställas och effekterna av<br>bidraget ur viltvårdsfonden skall fortlöpande utvärderas. Även övrig bi-<br>dragsgivning ur viltvårdsfonden kommer att stramas upp. Jägarorganisa-<br>tionema kommer att erhålla ett fast och ett medlemsrelaterat bidrag.</p>
<p>Jägarorganisationema bör intensifiera ansträngningarna att få in fler<br>personer i befintliga jaktlag och verka för att fler jakttillfällen skapas för<br>den som vill jaga.</p>
<p>Prisnivån vid upplåtelse av jakt ligger på en godtagbar nivå. Det finns<br>inget skäl att överväga förbud mot anbudsförfarande vid jakträttsupplåtel-<br>ser.</p>
<p>Länsstyrelserna skall även i fortsättningen avgöra jaktens omfattning<br>på allmänt vatten och avgöra om jakt på allmänt vatten skall tillåtas i<br>större utsträckning än i dag.</p>
<p>Den nya lagen om viltvårdsområden och ändringarna i övriga lagar fö-<br>reslås träda i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut..................................................................5</p>
<p>2 Lagtext...............................................................................................6</p>
<p>2.1 Förslag till lag om viltvårdsområden..................................6</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)............14</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188)</p>
<p>om arrendenämnder och hyresnämnder............................17</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen</p>
<p>(1971:437).........................................................................20</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1)</p>
<p>om samäganderätt..............................................................21</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...22</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning.............................................................23</p>
<p>4 En ny lag om viltvårdsområden.......................................................24</p>
<p>4.1 Gällande lagstiftning.........................................................24</p>
<p>4.2 Vissa grundläggande frågor..............................................26</p>
<p>4.2.1 En ny lag om viltvårdsområden......................26</p>
<p>4.2.2 Lagens tillämpningsområde............................27</p>
<p>4.3 Villkor för bildande...........................................................28</p>
<p>4.3.1 Tvångssammanslutning for</p>
<p>samordning av viltvården................................28</p>
<p>4.3.2 Majoritetskrav.................................................33</p>
<p>4.4 Förfarandet vid bildandet..................................................34</p>
<p>4.5 Viltvårdsområdesföreningens beslutsbefogenheter...........35</p>
<p>4.5.1 Viltvårdsområdeslagstiftningens</p>
<p>forenlighet med regeringsformens<br>normgivningsregler.........................................35</p>
<p>4.5.2 Jakten och viltvården......................................38</p>
<p>4.5.3 Inskränkningar i den enskildes möjlighet</p>
<p>att avtala om jakträttsupplåtelse......................42</p>
<p>4.5.4 Sanktioner.......................................................44</p>
<p>4.5.5 Övriga bestämmelser om verksamheten.........46</p>
<p>4.6 Viltvårdsområdets bestånd................................................48</p>
<p>4.7 Överklagande....................................................................52</p>
<p>4.7.1 Rätten att överklaga en</p>
<p>viltvårdsområdesförenings beslut...................52</p>
<p>4.7.2 Överinstansernas befogenheter.......................52</p>
<p>4.8 Övergångsbestämmelser....................................................53</p>
<p>5 Ändringar i jaktlagen m.m...............................................................54</p>
<p>5.1 Upplåtelse av jakträtt.........................................................54</p>
<p>5.1.1 Gällande rätt....................................................54</p>
<p>5.1.2 Besittningsskydd.............................................54</p>
<p>5.1.3 Uppsägningsplikt och automatisk</p>
<p>förlängning......................................................55</p>
<p>5.1.4 Uppsägningstid................................................57</p>
<p>5.1.5 Forumregler.....................................................58</p>
<p>5.1.6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser.... 5 9</p>
<p>5.2 Begreppet viltvård.............................................................59</p>
<p>5.3 S tätens j akträtt...................................................................60</p>
<p>6 Jaktkorts- och jägarexamensregistren..............................................60</p>
<p>7 Administrationen av jakten och viltvården......................................68</p>
<p>8 Tillgången på jaktmark och avgifter för upplåtelse av</p>
<p>nyttjanderätt till jakt.........................................................................81</p>
<p>9 Jakt på allmänt vatten......................................................................86</p>
<p>10 Konsekvenserna av förslagen..........................................................88</p>
<p>11 F örfattningskommentarer................................................................89</p>
<p>11.1 Förslag till lag om viltvårdsområden................................89</p>
<p>11.2 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)..........101</p>
<p>11.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188)</p>
<p>om arrendenämnder och hyresnämnder..........................102</p>
<p>11.4 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen</p>
<p>(1971:437).......................................................................103</p>
<p>11.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1)</p>
<p>om samäganderätt............................................................103</p>
<p>11.6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen</p>
<p>(1980:100).......................................................................103</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens förslag............................104</p>
<p>Bilaga 2 Utredningens förslag till lagtext..........................................108</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna....................................122</p>
<p>Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................................................123</p>
<p>Bilaga 5 Lagrådets yttrande...............................................................138</p>
<p>Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag................................................144</p>
<p>Bilaga 7 Lagrådets yttrande...............................................................145</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000........146</p>
<p>Rättsdatablad..........................................................................................147</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om viltvårdsområden,</p>
<p>2. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och<br>hyresnämnder,</p>
<p>4. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1904:48 s.l) om samäganderätt,</p>
<p>6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<h2>Lagtext</h2>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om viltvårdsområden</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>1 § Enligt denna lag kan två eller flera fastigheter sammanföras till ett<br>viltvårdsområde i syfte att främja viltvården genom en samordning av<br>jakten och åtgärder till skydd och stöd för viltet.</p>
<p>För att genomföra en sådan samordning skall ägarna till fastigheter<br>som ingår i området bilda en viltvårdsområdesförening.</p>
<p>Med fastighet avses i lagen även del av fastighet.</p>
<p>2 § Ett viltvårdsområde far inte omfatta mark, där samema har rätt till<br>jakt enligt rennäringslagen (1971:437), när det är fråga om kronomark<br>ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition<br>eller mark på renbetesfjällen. För annan mark, där samema har rätt till<br>jakt enligt rennäringslagen, får denna rätt inte inskränkas genom att ett<br>viltvårdsområde bildas.</p>
<p>3 § Länsstyrelsen beslutar om bildande av ett viltvårdsområde. I sam-<br>band med detta skall länsstyrelsen pröva och fastställa stadgar för vilt-<br>vårdsområdesföreningen i de hänseenden som anges i 17 §.</p>
<p>4 § Den som äger en fastighet som ingår i ett viltvårdsområde är medlem<br>i viltvårdsområdesföreningen.</p>
<p>Den som på grund av upplåtelse har rätt att under minst ett år jaga på<br>en fastighet som ingår i ett viltvårdsområde skall på begäran antas som<br>medlem i viltvårdsområdesföreningen under upplåtelsetiden, om inte sär-<br>skilda skäl föranleder annat.</p>
<p>5 § Om värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet av ett vilt-<br>vårdsområde, skall ersättningen för nyttj anderätten sänkas till ett skäligt<br>belopp. Vill nyttjanderättshavaren säga upp avtalet med anledning av bil-<br>dandet, får han göra det. Innebär bildandet av viltvårdsområdet att nytt-<br>janderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalet, om nyttjan-<br>derättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.</p>
<p>Talan om sänkning av ersättningen skall väckas inom två månader från<br>det nyttjanderättshavaren fick del av ett lagakraftvunnet beslut om bil-<br>dande av viltvårdsområdet. Den som vill säga upp avtalet skall göra det<br>inom samma tid från det han fick del av beslutet. Iakttas inte tiden, är<br>rätten till talan eller uppsägning förlorad.</p>
<p>6 § Beslut enligt denna lag gäller även nya medlemmar.</p>
<p>Villkor för bildande</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>7 § Ett viltvårdsområde får bildas endast om samordningen enligt 1 §<br>första stycket avser någon eller några av viltartema älg, kronhjort, dov-<br>hjort, rådjur, vildsvin, björn, lo, järv eller varg.</p>
<p>8 § För att ett viltvårdsområde skall få bildas krävs dessutom att bildan-<br>det</p>
<p>1. främjar vården av den eller de viltarter enligt 7 § som samordningen<br>avser,</p>
<p>2. är lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång,</p>
<p>3. medges av en majoritet av fastighetsägarna inom området.</p>
<p>Majoriteten skall utgöra minst fyra femtedelar av antalet fastighetsäga-<br>re och dessa skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets areal. I<br>ett omarronderingsområde enligt 1 § jordförvärvslagen (1979:230) gäller<br>i stället att majoriteten skall utgöra minst hälften av antalet fastighetsäga-<br>re och att dessa skall äga minst hälften av viltvårdsområdets areal.</p>
<p>Vid omröstning har varje fastighetsägare, oavsett om han äger en eller<br>flera fastigheter, en röst. Personer som äger en fastighet med samägande-<br>rätt har en röst tillsammans.</p>
<p>9 § I ett viltvårdsområde far inte någon fastighet tas in som med hänsyn<br>till omfång eller användning saknar betydelse for verksamheten i vilt-<br>vårdsområdet.</p>
<p>En fastighet som lämpligen kan bestå som en egen enhet for viltvård<br>far inte anslutas till ett viltvårdsområde utan ägarens samtycke. Detsam-<br>ma gäller om det är fråga om flera fastigheter som har samma ägare.</p>
<p>Förfarandet vid bildandet</p>
<p>10 § Ansökan om bildande av ett viltvårdsområde far göras av den som<br>äger en fastighet som avses ingå i området. Ansökan skall göras hos läns-<br>styrelsen.</p>
<p>11 § Ansökningshandlingarna skall innehålla</p>
<p>1. uppgifter om vilka fastigheter som avses ingå i viltvårdsområdet, de-<br>ras areal och ägarnas namn och adresser samt en karta över viltvårdsom-<br>rådet,</p>
<p>2. förslag till stadgar for viltvårdsområdesföreningen,</p>
<p>3. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om viltvårds-<br>områdets bildande.</p>
<p>12 § Frågan om bildande av ett viltvårdsområde skall utredas vid en för-<br>rättning under ledning av en forrättningsman, om det inte är uppenbart att<br>förutsättningar för bildandet saknas.</p>
<p>Länsstyrelsen far dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett<br>viltvårdsområde, om alla fastighetsägare är ense om detta eller om för-<br>rättning annars inte anses nödvändig.</p>
<p>13 § Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna Prop. 1999/2000:73<br>och andra uppgifter som framkommit föreslå vilka fastigheter som bör in-<br>gå i viltvårdsområdet och vilka stadgar som bör gälla för viltvårdsområ-<br>desföreningen.</p>
<p>Förslagen skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.</p>
<p>14 § Förrättningsmannen skall kalla fastighetsägarna till sammanträdet.<br>Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den planerade områdes-<br>bildningen och uppgifter om tid och plats där ansökningshandlingarna<br>finns tillgängliga. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges fas-<br>tighetsägarna.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket gäller i tillämpliga delar även då ett<br>nytt sammanträde utsätts. Om det vid ett sammanträde har tillkännagetts<br>tid och plats för nästa sammanträde, behöver kallelse inte delges den som<br>kallats i föreskriven ordning till det sammanträde då tillkännagivandet<br>skett.</p>
<p>15 § Vid förrättningen skall fastighetsägarna få möjlighet att yttra sig<br>och lägga fram utredning i frågor som är av betydelse för bildandet.</p>
<p>16 § Förrättningsmannen skall lämna ett utlåtande om viltvårdsområdet<br>bör bildas. I så fall skall förrättningsmannen i utlåtandet ta in förslag om<br>vilka fastigheter som området skall omfatta och förslag till stadgar för<br>viltvårdsområdesföreningen.</p>
<p>Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings-<br>handlingar läggs fram för fastighetsägarna på tid och plats som bestämts<br>vid ett sammanträde. Handlingarna skall sedan finnas tillgängliga för<br>granskning under en månad.</p>
<p>Efter denna tid skall förrättningsmannen till länsstyrelsen skicka för-<br>rättningshandlingama och de invändningar som kan ha framställts.</p>
<p>Stadgar</p>
<p>17 § I en viltvårdsområdesförenings stadgar skall anges</p>
<p>1. om sådan jakt som avses i 24 § första stycket skall bedrivas inom<br>området,</p>
<p>2. i vilken utsträckning föreningen skall ha rätt att besluta i frågor som</p>
<p>avses i 24-28 §§,</p>
<p>3. de förutsättningar som skall gälla för föreningens beslut i frågor som</p>
<p>avses i 24-27 §§,</p>
<p>4. vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet,</p>
<p>5. grunderna för bestämmande av avgifter till föreningen,</p>
<p>6. grunderna för beslut om tillfällig avstängning från områdesjakt och<br>gemensamhetsj akt.</p>
<p>18 § Ett beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som avses i</p>
<p>17 § far inte tillämpas innan det har fastställts av länsstyrelsen.</p>
<p>Organisation</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>19 § För viltvårdsområdesföreningen skall det finnas en styrelse. Innan<br>styrelsen har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ta på sig<br>skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.</p>
<p>20 § Medlemmarnas rätt att delta i viltvårdsområdesföreningens angelä-<br>genheter utövas på föreningsstämman.</p>
<p>21 § I fråga om rösträtt och beslut på föreningsstämman gäller, om inte<br>annat följer av särskild bestämmelse i denna lag,</p>
<p>1. att rösträtt i frågor som avses i 24-27 och 29-31 §§ tillkommer en-<br>dast medlemmar som är fastighetsägare, som därvid har en röst vardera,<br>om inte någon sådan medlem begär att röstetalet i stället skall beräknas<br>efter fastighetens areal,</p>
<p>2. att varje medlem har en röst i övriga frågor,</p>
<p>3. att ingen far rösta för mer än en femtedel av det röstetal som före-<br>träds på stämman,</p>
<p>4. att den mening som har fatt det högsta röstetalet gäller som stäm-<br>mans beslut,</p>
<p>5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den<br>mening gäller som stöds av de flesta röstande eller, om antalet röstande är<br>lika, av stämmans ordförande,</p>
<p>6. att ett beslut om ändring av stadgarna är giltigt om det har fattats på<br>två på varandra följande stämmor och inte bestrids av mer än en femtedel<br>av fastighetsägarna eller av de fastighetsägare som äger mer än en femte-<br>del av viltvårdsområdets areal,</p>
<p>7. att beslut om ändring av stadgarna är giltigt endast om ändringsför-<br>slaget funnits med i kallelsen till stämman.</p>
<p>Särskilda villkor för vissa beslut</p>
<p>22 § En viltvårdsområdesförenings beslut enligt 24-27 och 29-31 §§<br>skall fattas på en föreningsstämma.</p>
<p>Verksamhet</p>
<p>23 § En viltvårdsområdesförenings beslut i andra viltvårdsfrågor än de<br>som anges i 24-28 §§ far inte mot någons vilja medföra inskränkning i<br>dennes rätt att jaga eller på annat sätt nyttja en fastighet inom viltvårds-<br>området.</p>
<p>En viltvårdsområdesförening får fatta beslut enligt 24-29 §§ endast om<br>det anges i stadgarna.</p>
<p>24 § I den utsträckning det är förenligt med jaktlagstiftningens bestäm-<br>melser om jakttider och om tillstånd till jakt far en viltvårdsområdesföre-<br>ning, om det behövs med hänsyn tagen till viltvården, besluta att älg,<br>kronhjort och dovhjort får jagas</p>
<p>1. inom hela viltvårdsområdet oberoende av fastighetsgränserna (om-<br>rådesjakt)</p>
<p>2. och därvid bara tillsammans med andra jakträttshavare inom områ- Prop. 1999/2000:73<br>det (gemensamhetsjakt).</p>
<p>Om områdesjakt skall bedrivas får en viltvårdsområdesförening besluta</p>
<p>om avskjutningens omfattning och inriktning.</p>
<p>25 § I den utsträckning det är förenligt med jaktlagstiftningens bestäm-<br>melser om jakttider och om tillstånd till jakt får en viltvårdsområdesföre-<br>ning vidare besluta om</p>
<p>1. områdesjakt och gemensamhetsjakt efter björn, järv, varg, lo, vild-<br>svin och rådjur om det uppenbart behövs för att begränsa skador av så-<br>dant vilt,</p>
<p>2. avskjutningens omfattning och inriktning i fråga om rådjur om det<br>uppenbart behövs för att bevara rådjursstammen.</p>
<p>26 § En viltvårdsområdesförening far besluta om områdesjakt efter små-<br>vilt.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller dock inte fastigheter vars ägare an-<br>mält till föreningen att de inte vill delta i sådan jakt.</p>
<p>27 § En viltvårdsområdesförening får besluta att det skall krävas tillstånd<br>(jakträttsbevis) för områdesjakt och gemensamhetsjakt enligt 24-26 §§.<br>Föreningen far kräva visst minsta arealinnehav för att en fastighetsägare<br>skall tilldelas fler än ett jakträttsbevis.</p>
<p>Beslut om jakträttsbevis för småvilt gäller dock inte fastigheter som<br>undantagits från områdesjakt med stöd av 26 § andra stycket.</p>
<p>28 § En viltvårdsområdesförening far besluta att en medlem eller en jakt-<br>rättshavare som bryter mot en regel som har beslutats med stöd av 24-<br>27 §§ skall avstängas från områdesjakt och gemensamhetsjakt. Ett sådant<br>beslut får inte avse längre tid än ett år.</p>
<p>Vilt som dödats i strid med viltvårdsområdesföreningens avskjutnings-<br>regler tillfaller föreningen.</p>
<p>29 § En viltvårdsområdesförening får i sina stadgar uppställa krav på fö-<br>reningens tillstånd för upplåtelse och överlåtelse av jakträtt inom ett vilt-<br>vårdsområde.</p>
<p>Tillstånd får vägras endast om</p>
<p>1. den som jakträtten upplåts eller överlåts till inte förfogar över mark<br>inom viltvårdsområdet av sådan storlek som anges i föreningens stadgar,</p>
<p>2. upplåtelsen eller överlåtelsen annars kan anses olämplig med hänsyn<br>till viltvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för medlem-<br>marna.</p>
<p>Viltvårdsområdesföreningen får upplåta rätt till områdesjakt.</p>
<p>30 § På begäran av en fastighetsägare som av ideella skäl motsätter sig<br>jakt skall hans fastighet undantas från områdesjakt och gemensamhets-<br>jakt.</p>
<p>31 § En viltvårdsområdesförening far bestämma att avgifter skall betalas<br>för jakten inom viltvårdsområdet och för vilt som fälls. För fastigheter<br></p>
<p>10</p>
<p>som undantagits från områdesjakt med stöd av 26 § andra stycket far av- Prop. 1999/2000:73<br>gift endast tas ut för stora rovdjur och annat klövvilt än rådjur.</p>
<p>32 § En viltvårdsområdesförening får inte bedriva verksamhet som är<br>främmande för det ändamål som viltvårdsområdet skall tillgodose.</p>
<p>Beslut med stöd av denna lag far inte vara så ingripande att pågående<br>markanvändning avsevärt försvåras inom den berörda delen av en fastig-<br>het inom området.</p>
<p>Ändring och upplösning av viltvårdsområde</p>
<p>33 § På ansökan av styrelsen för de viltvårdsområdesföreningar som be-<br>rörs kan länsstyrelsen besluta att</p>
<p>1. föra samman flera viltvårdsområden till ett viltvårdsområde,</p>
<p>2. dela upp ett viltvårdsområde i flera viltvårdsområden.</p>
<p>För en sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bil-<br>dande av viltvårdsområde.</p>
<p>34 § På ansökan av viltvårdsområdesföreningens styrelse far länsstyrel-<br>sen besluta att en fastighet skall anslutas till viltvårdsområdet. För sådan<br>anslutning fordras medgivande av fastighetens ägare och, om fastigheten<br>ingår i ett annat viltvårdsområde, av viltvårdsområdesföreningen för det<br>området.</p>
<p>35 § På ansökan av fastighetens ägare eller viltvårdsområdesföreningen<br>far länsstyrelsen besluta att ur viltvårdsområdet utesluta</p>
<p>1. en fastighet som på grund av ändrad användning eller annars saknar<br>väsentlig betydelse för verksamheten inom området,</p>
<p>2. en fastighet eller flera fastigheter med samma ägare som kan utgöra<br>en egen enhet för viltvård, om övriga fastigheter inom viltvårdsområdet<br>kan bestå som ett lämpligt sådant område.</p>
<p>Om fastighetsägaren och viltvårdsområdesföreningen är ense om en<br>uteslutning som avses i första stycket 1 får föreningen besluta i frågan.</p>
<p>36 § Länsstyrelsen kan besluta att viltvårdsområdet skall upphöra och<br>viltvårdsområdesföreningen skall upplösas om</p>
<p>1. fler än en femtedel av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare som<br>äger mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal, på en föreningsstäm-<br>ma uttalar sig för en upplösning,</p>
<p>2. viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse, eller</p>
<p>3. viltvårdsområdesföreningen allvarligt missköter förvaltningen av<br>viltvårdsområdet.</p>
<p>Om viltvårdsområdet finns inom ett omarronderingsområde enligt 1 §<br>jordförvärvslagen (1979:230) gäller i stället för vad som sägs i första<br>stycket 1 att fler än hälften av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare<br>som äger mer än hälften av viltvårdsområdets areal, skall ha uttalat sig<br>för en upplösning.</p>
<p>Vid omröstning i frågan om upplösning gäller 8 § tredje stycket.</p>
<p>Beslut om upplösning enligt första stycket 1 får meddelas tidigast tre år<br>från det att beslutet om bildande av viltvårdsområdet vann laga kraft.</p>
<p>11</p>
<p>37 § Länsstyrelsen far förordna att frågor som avses i 33, 35 eller 36 §<br>skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.</p>
<p>För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13-16 §§ i tillämpliga de-<br>lar.</p>
<p>38 § Vid upplösning av en viltvårdsområdesförening gäller bestämmel-<br>sen i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.</p>
<p>Om en viltvårdsområdesförening är försatt i konkurs och denna avslu-<br>tas utan överskott, är föreningen utan hinder av första stycket upplöst när<br>konkursen avslutats.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>39 § Beslut av viltvårdsområdesföreningens stämma eller styrelse far<br>överklagas hos länsstyrelsen av den vars rätt berörs av beslutet, om beslu-<br>tet gått honom eller henne emot, i frågor som gäller</p>
<p>1. jakt och annan viltvård,</p>
<p>2. medlemskap i föreningen enligt 4 §,</p>
<p>3. avstängning från områdesjakt enligt 28 §,</p>
<p>4. upplåtelse och överlåtelse av jakträtt enligt 29 §,</p>
<p>5. avgift enligt 31 §, eller</p>
<p>6. uteslutning ur föreningen enligt 35 § andra stycket.</p>
<p>Överklagandet skall ha kommit in till länsstyrelsen inom fyra veckor<br>från dagen för beslutet. I fråga om överklagande av styrelsens beslut räk-<br>nas dock tidsfristen från den dag klaganden fick del av beslutet.</p>
<p>Föreningsstämmans eller styrelsens beslut skall gälla även om det har<br>överklagats, om inte länsstyrelsen beslutar annat.</p>
<p>40 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag far överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Då beslut som länsstyrelsen, länsrätten eller kammarrätten meddelar<br>enligt denna lag angår så många att en kopia av beslutet inte lämpligen<br>kan skickas till var och en av dem, skall meddelande om beslutet införas i<br>ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag kungöran-<br>det har skett.</p>
<p>Länsstyrelsens beslut gäller omedelbart om inte något annat anges i be-<br>slutet.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 då lagen (1980:894) om<br>jaktvårdsområden upphör att gälla.</p>
<p>2. Ett jaktvårdsområde som finns vid lagens ikraftträdande skall anses<br>som ett viltvårdsområde bildat enligt denna lag. För ett sådant<br>jaktvårdsområde och den förening som förvaltar området gäller lagen<br>med de undantag som anges i 3-4.</p>
<p>3. Bestämmelsen i 7 § hindrar inte att ett viltvårdsområde som bildats<br>enligt äldre bestämmelser och vars verksamhet endast omfattar vården av<br>småvilt består efter ikraftträdandet. Bestämmelsen hindrar inte heller att<br>viltvårdsområdet fortsätter med sin tidigare verksamhet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>12</p>
<p>4. Bestämmelsen i 28 § far endast tillämpas på sådana överträdelser<br>som skett efter det att lagen trätt i kraft.</p>
<p>5. Om en förenings stadgar strider mot bestämmelserna i lagen skall<br>styrelsen utan dröjsmål lägga fram forslag till föreningsstämman om den<br>ändring som behövs.</p>
<p>6. Om bestämmelserna i den nya lagen innebär ändrade förutsättningar<br>for upplåten jakträtt och värdet av upplåtelsen därigenom minskas, får<br>nyttjanderättshavaren säga upp avtalet. Den som vill säga upp avtalet<br>skall göra det inom tre månader från det att denna lag trätt i kraft. Om<br>han inte gör det inom denna tid har han förlorat rätten att säga upp avtalet<br>på denna grund.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>13</p>
<p>2.2</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)<br>dels att 17-22 §§ samt 53 § skall upphöra att gälla,<br>dels att 10 a, 15, 16, 39 och 41 §§ skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Staten har jakträtten på den<br>mark som vid utgången av juni<br>1992 ingick i kronoparken Fjäll-<br>veden i Södermanlands län, kro-<br>noparken Tullgam och angränsan-<br>de kronoegendomar även som kro-<br>noegendomama på Eriksö i Stock-<br>holms och Södermanlands län,<br>kronoparken Karlsby i Östergöt-<br>lands län, kronoegendomen Otten-<br>by kungsladugård i Kalmar län,<br>kronoparken Halle- och Hunne-<br>berg i Västra Götalands län, kro-<br>noparken Haddebo i Örebro län,<br>kronoparken Grönbo i Örebro och<br>Västmanlands län samt kronopar-<br>ken Kloten i Örebro, Västman-<br>lands och Dalamas län.</p>
<p>10a§</p>
<p>Staten har jakträtten på den<br>mark som vid utgången av juni<br>1992 ingick i kronoparken Tull-<br>gam och angränsande kronoegen-<br>domar även som kronoegendomar-<br>na på Eriksö i Stockholms och Sö-<br>dermanlands län, kronoparken<br>Karlsby i Östergötlands län, kro-<br>noegendomen Ottenby kungsladu-<br>gård i Kalmar län, kronoparken<br>Halle- och Hunneberg i Västra Gö-<br>talands län, kronoparken Haddebo<br>i Örebro län, kronoparken Grönbo<br>i Örebro och Västmanlands län<br>samt kronoparken Kloten i Örebro,<br>Västmanlands och Dalamas län.</p>
<p>Har jakträtt upplåtits mot ersätt-<br>ning och gäller avtalet för viss tid<br>som överstiger ett år, skall upp-<br>sägning alltid ske för att avtalet<br>skall upphöra att gälla vid avtals-<br>tidens utgång. Sådan uppsägning<br>skall ske på det sätt som gäller för<br>uppsägning enligt 8 kap. 8 § jor-<br>dabalken. Vill fastighetsägaren el-<br>ler nyttjanderättshavaren att vill-<br>koren för avtalet ändras för en ny<br>upplåtelseperiod, skall han medde-<br>la motparten detta i den ordning<br>som gäller for uppsägning av avta-<br>let. Uppsägning och begäran om<br>villkorsändring skall ske senast två<br>månader före avtalstidens utgång.</p>
<p>Om avtal som avses i första</p>
<p>15 §<sup>2</sup></p>
<p>Om jakträtt har upplåtits ge-<br>nom avtal mot ersättning, gäller,<br>utöver vad som följer av 7 kap.<br>jordabalken om nyttjanderätt i all-<br>mänhet, vad som sägs i 16 §.</p>
<p>Bestämmelserna i 16 § gäller<br>dock inte upplåtelser med stöd av<br>rennäringslagen (1971:437). För<br>upplåtelser som ingår i arrende el-<br>ler hyra gäller särskilda bestäm-<br>melser.</p>
<p>Förbehåll som strider mot 16 §<br>är utan verkan.</p>
<p>Senaste lydelse 1997:343.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1996:1554.</p>
<p>14</p>
<p>stycket inte sägs upp inom rätt tid,<br>anses det förlängt på tid som mot-<br>svarar upplåtelsetiden, dock längst<br>fem år, eller, om begäran om vill-<br>korsändring har gjorts, på den tid<br>och de villkor i övrigt som bestäms<br>enligt 19 §.</p>
<p>Första och andra stycket gäller<br>inte upplåtelser med stöd av ren-<br>näringslagen (1971:437). För upp-<br>låtelser som ingår i arrende eller<br>hyra gäller särskilda bestämmel-<br>ser.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Förbehåll som strider mot 15 §<br>första eller andra stycket eller mot<br>17-22 §§ är utan verkan mot nytt-<br>janderättshavaren eller den som<br>har rätt att träda i hans ställe.</p>
<p>Vid upplåtelse på viss tid som är<br>minst ett år, skall avtalet alltid sä-<br>gas upp för att det skall upphöra<br>att gälla vid avtalstidens utgång.<br>Avtalet skall, om inte längre upp-<br>sägningstid har avtalats, sägas<br>upp senast sex månader före av-<br>talstidens utgång.</p>
<p>Om ett avtal som avses i första<br>stycket inte sägs upp inom rätt tid<br>anses det förlängt på tid som mot-<br>svarar upplåtelsetiden, dock längst<br>fem år.</p>
<p>Ett avtal som slutits på obe-<br>stämd tid skall, om inte längre<br>uppsägningstid har avtalats, sägas<br>upp för att upphöra att gälla vid<br>det månadsskifte som inträffar<br>närmast sex månader efter upp-<br>sägningen.</p>
<p>Uppsägning skall ske på det sätt<br>som gäller för uppsägning enligt 8<br>kap. 8 § jordabalken.</p>
<p>15</p>
<p>Länsviltnämnden</p>
<p>Viltvårdsnämnden</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Till varje länsstyrelse är knuten<br>en länsviltnämnd med uppgift att<br>vara länsstyrelsens rådgivande or-<br>gan i frågor om viltvården.</p>
<p>Ledamöterna i länsviltnämnden<br>utses enligt föreskrifter som med-<br>delas av regeringen.</p>
<p>39 §</p>
<p>Till varje länsstyrelse är knuten<br>en viltvårdsnämnd med uppgift att<br>vara länsstyrelsens rådgivande or-<br>gan i frågor om viltvården.</p>
<p>Ledamöterna i viltvårdsnämnd-<br>en utses enligt föreskrifter som<br>meddelas av regeringen.</p>
<p>41 §<sup>3</sup></p>
<p>För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga<br>med syftet med denna lag får regeringen meddela föreskrifter om skyldig-<br>het för den som jagar</p>
<p>1. att betala en årlig avgift (jakt- 1. att betala en årlig avgift (yilt-</p>
<p>vårdsavgiff), vårdsavgiff),</p>
<p>2. att betala en avgift för vissa slag av vilt som fålls,</p>
<p>3. att betala en särskild avgift för vilt som fällts i strid mot vad som be-<br>stämts i en för jakt meddelad licens.</p>
<p>Avgifter som avses i första<br>stycket 1 skall bilda en fond (jakt-<br>vårdsfonderi) som efter regering-<br>ens bestämmande får användas för<br>givna ändamål.</p>
<p>Avgifter som avses i första<br>stycket 1 skall bilda en fond (vzZt-<br>vårdsfonden) som efter regering-<br>ens bestämmande far användas för<br>angivna ändamål.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>2. I fråga om sådana upplåtelser som skett före ikraftträdandet tilläm-<br>pas äldre bestämmelser. Om avtalet förlängs efter ikraftträdandet tilläm-<br>pas dock därefter de nya bestämmelserna i stället för 16-21 §§ i sin äldre<br>lydelse.</p>
<p>3. Mål som är anhängiga vid arrendenämnden vid ikraftträdandet skall<br>även därefter handläggas av arrendenämnden.</p>
<p>4.1 fråga om arrendenämndens beslut skall bestämmelserna i 53 § and-<br>ra och tredje stycket fortfarande tillämpas.</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1994:1424.</p>
<p>16</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om<br>arrendenämnder och hyresnämnder</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1,8, 11 och 23 a §§ lagen (1973:188) om arren-<br>denämnder och hyresnämnder skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1 §'</p>
<p>Arrendenämnd som avses i 8 kap. 29 § jordabalken har till uppgift att</p>
<p>1. medla i arrendetvist,</p>
<p>2. pröva tvist om förlängning av<br>arrendeavtal vid jordbruksarrende,<br>bostadsarrende eller fiskearrende<br></p>
<p>eller avtal om jakträttsupplåtelse<br>eller om villkor för sådan förläng-<br>ning samt tvist i fråga som avses i<br>9 kap. 14 § jordabalken eller vars<br>prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a,<br>18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10<br>kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b § sam-<br>ma balk ankommer på arrende-<br>nämnd,</p>
<p>3. pröva fråga om godkännande</p>
<p>2. pröva tvist om förlängning av<br>arrendeavtal vid jordbruksarrende,<br>bostadsarrende eller fiskearrende<br></p>
<p>eller om villkor för sådan förläng-<br>ning samt tvist i fråga som avses i<br>9 kap. 14 § jordabalken eller vars<br>prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a,<br>18, 21, 21 a, 31 eller 31 b §, 10<br>kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b § sam-<br>ma balk ankommer på arrende-<br>nämnd,</p>
<p>' förbehåll eller annat avtalsvillkor</p>
<p>som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2-4 eller 7 § eller 11 kap.</p>
<p>2 § jordabalken eller 3-6 § lagen (1957:390) om fiskearrenden,</p>
<p>4. vara skiljenämnd i arrendetvist,</p>
<p>5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvär-<br>va arrendestället.</p>
<p>Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten<br>är belägen.</p>
<p>Tvist som avses i 1 § första<br>stycket 1 eller 2 eller 4 § första<br>stycket 1-3 hänskjutes av part till<br>nämnd genom ansökan som skall<br>vara skriftlig samt innehålla upp-<br>gift om parternas namn och hem-<br>vist, den berörda fastighetens belä-<br>genhet och tvistens beskaffenhet.<br>Ansökan i tvist om förlängning av<br>arrende- eller hyresavtal eller av<br>avtal om jakträttsupplåtelse skall<br>innehålla uppgift om de skäl som<br>åberopas mot förlängning. Ansö-<br>kan i tvist om ändring av arrende-</p>
<p>8§<sup>2</sup></p>
<p>Tvist som avses i 1 § första<br>stycket 1 eller 2 eller 4 § första<br>stycket 1-3 hänskjutes av part till<br>nämnd genom ansökan som skall<br>vara skriftlig samt innehålla upp-<br>gift om parternas namn och hem-<br>vist, den berörda fastighetens belä-<br>genhet och tvistens beskaffenhet.<br>Ansökan i tvist om förlängning av<br>arrende- eller hyresavtal skall in-<br>nehålla uppgift om de skäl som<br>åberopas mot förlängning. Ansö-<br>kan i tvist om ändring av arrende-<br>eller hyresvillkor skall innehålla</p>
<p>Senaste lydelse 1995:568.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1987:264.</p>
<p>17</p>
<p>eller hyresvillkor eller av villkor i uppgift om den ändring av villko- Prop. 1999/2000:73<br>avtal om jakträttsupplåtelse skall ren som begärs.</p>
<p>innehålla uppgift om den ändring</p>
<p>av villkoren som begärs.</p>
<p>Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämn-<br>den förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes<br>ej föreläggandet, far ansökningen avvisas.</p>
<p>Parts första inlaga till nämnden skall innehålla uppgift om hans person-<br>nummer och postadress. Vidare bör anges partens yrke och telefonnum-<br>mer samt de övriga omständigheter som är av betydelse för delgivning<br>med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skall ombudets<br>namn, postadress och telefonnummer anges. Sker ändring i förhållande,<br>som part sålunda uppgivit, skall parten utan dröjsmål anmäla det till<br>nämnden.</p>
<p>Ansökan varigenom tvisten hänskjuts till nämnden bör tillika innehålla<br>uppgift om motpart i de hänseenden som sägs i tredje stycket.</p>
<p>Återkallas ansökan, avskrives ärendet.</p>
<p>Rör ärende som avskrivits enligt<br>10 § första stycket första punkten<br>tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10<br>kap. 6 a § eller 12 kap. 49 eller<br>54 § jordabalken, 22 eller 24 § hy-<br>resförhandlingslagen (1978:304),<br>5 § lagen (1957:390) om fiskear-<br>renden, 2 kap. 10 § och 4 kap. 6 §<br>bostadsrättslagen (1991:614) eller<br>18 § jaktlagen (1987:259) skall<br>nämnden återuppta ärendet på an-<br>sökan av sökanden. Ansökan görs<br>skriftligen inom tre veckor från<br>den dag beslutet om avskrivning<br>meddelades.</p>
<p>§<sup>3</sup></p>
<p>Rör ärende som avskrivits enligt<br>10 § första stycket första punkten<br>tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10<br>kap. 6 a § eller 12 kap. 49 eller<br>54 § jordabalken, 22 eller 24 § hy-<br>resförhandlingslagen (1978:304),</p>
<p>5 § lagen (1957:390) om fiskear-<br>renden eller 2 kap. 10 § och 4 kap.</p>
<p>6 § bostadsrättslagen (1991:614)<br>skall nämnden återuppta ärendet<br>på ansökan av sökanden. Ansökan<br>görs skriftligen inom tre veckor<br>från den dag beslutet om avskriv-<br>ning meddelades.</p>
<p>Uteblir sökanden ånyo, får ärendet icke återupptagas på nytt.</p>
<p>23</p>
<p>Om rätt för part att klandra be-<br>slut av arrendenämnd i arrende-</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GN0373/prop_19992000__73-3.png" style="width:15pt;height:12pt;"/>
<p>Om rätt för part att klandra be-<br>slut av arrendenämnd i arrende-</p>
<p>tvist finns bestämmelser i 8 kap.<br>31 § jordabalken, 16 § lagen<br>(1957:390) om fiskearrenden och</p>
<p>tvist finns bestämmelser i 8 kap.<br>31 § jordabalken och 16 § lagen<br>(1957:390) om fiskearrenden.</p>
<p>53 § jaktlagen (1987:259).</p>
<p>Arrendenämndens yttrande enligt 12 a § andra stycket far inte överkla-<br>gas. Nämndens beslut i sådana frågor som avses i 23 § tredje stycket far<br>överklagas genom besvär hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller<br>nämndens beslut enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att för-</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1991:620.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1987:264.</p>
<p>18</p>
<p>värva arrendestället.</p>
<p>Besvärshandlingen skall ges in till arrendenämnden inom tre veckor<br>från den dag beslutet meddelades. I fråga om handläggningen hos arren-<br>denämnden och fastighetsdomstolen tillämpas bestämmelserna i 52 kap.<br>2-12 §§ rättegångsbalken på motsvarande sätt. Fastighetsdomstolens be-<br>slut med anledning av besvär i frågor som avses i andra stycket tredje<br>meningen eller i 23 § tredje stycket 1-3 får inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i ärenden som enligt över-<br>gångsbestämmelserna i lagen (2000:000) om ändring i jaktlagen (1987:<br>259) skall prövas enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>19</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen<br>(1971:437)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 32 § rennäringslagen (1971:437)' skall ha följan-<br>de lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>32 §</p>
<p>På sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens<br>omedelbara disposition och på renbetesfjällen får nyttjanderätt upplåtas<br>endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln.</p>
<p>Avser upplåtelsen rätt till jakt<br>eller fiske, kräves dessutom att<br>upplåtelsen är förenlig med god<br>jaktvård eller fiskevård och kan<br>ske utan besvärande intrång i<br>rätten till jakt eller fiske enligt<br>25 §. Upplåtelse av hela fisket i<br>visst vatten far ske endast om<br>samebyn medger det.</p>
<p>Avser upplåtelsen rätt till jakt<br>eller fiske, krävs dessutom att<br>upplåtelsen är förenlig med god<br>vzVtvård eller fiskevård och kan<br>ske utan besvärande intrång i rät-<br>ten till jakt eller fiske enligt 25 §.<br>Upplåtelse av hela fisket i visst<br>vatten far ske endast om samebyn<br>medger det.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>Lagen omtryckt 1993:36.</p>
<p>20</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om<br>samäganderätt</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att i 19 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt<br>ordet ”jaktvårdsområde” skall bytas ut mot ”viltvårdsområde”.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p>21</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:1 OO)<sup>4</sup> skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift i<br>ärende enligt vapenlagen (1996:<br>67) samt hos polismyndighet i<br>verksamhet, som avser förande av<br>eller uttag ur vapenregister, för<br>uppgift som har tillförts registret,<br>om det inte står klart att uppgiften<br>kan röjas utan fara för att vapen el-<br>ler ammunition kommer till brotts-<br>lig användning. Under samma för-<br>utsättning gäller sekretess hos<br>Rikspolisstyrelsen för uppgift som<br>hänför sig till vapenregister.</p>
<p>Sekretess gäller för uppgift i<br>ärende enligt vapenlagen (1996:<br>67) samt hos polismyndighet i<br>verksamhet, som avser förande av<br>eller uttag ur vapenregister, för<br>uppgift som har tillförts registret,<br>om det inte står klart att uppgiften<br>kan röjas utan fara för att vapen el-<br>ler ammunition kommer till brotts-<br>lig användning.</p>
<p>Under samma förutsättning gäl-<br>ler sekretess hos</p>
<p>1. Rikspolisstyrelsen för uppgift<br>som hänför sig till vapenregister,</p>
<p>2. Kammarkollegiet och Natur-<br>vårdsverket för uppgift som hänför<br>sig till jaktkortsregistret, och</p>
<p>3. Naturvårdsverket för uppgift<br>som hänför sig till jägarexamens-<br>registret.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p><sup>4</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>5</sup> Senaste lydelse prop. 1999/2000:27.</p>
<p>22</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Genom ett beslut den 17 november 1994 beslöt regeringen att tillkalla en<br>särskild utredare för att överväga vilka åtgärder som behövs för att öka<br>möjligheterna att jaga till rimliga priser. Besittningsskyddet vid upplåtel-<br>se av rätt till jakt skulle utvärderas. Formerna for samverkan mellan<br>markägare och jägare skulle ses över. Den statliga administrationen av<br>jakten och rollfördelningen mellan myndigheter och jägarorganisationer<br>skulle utvärderas.</p>
<p>Till särskild utredare utsågs f.d. riksdagsledamoten Ulla Pettersson.</p>
<p>Utredningen, som antog namnet Utredningen om vissa jaktfrågor,<br>överlämnade i juni 1997 betänkandet Jaktens villkor - en utredning om<br>vissa jaktfrågor (SOU 1997:91).</p>
<p>Utredningens sammanfattning finns i bilaga 1 och utredningens lagför-<br>slag i bilaga 2.</p>
<p>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-<br>serna och andra som yttrat sig över betänkandet finns i bilaga 3. En re-<br>missammanställning finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet (dnr<br>Jo97/2094).</p>
<p>Regeringen tar i denna proposition upp de förslag till ändringar i jakt-<br>lagen (1987:259) och lagen (1980:894) om jaktvårdsområden som be-<br>handlats i betänkandet. Dessutom behandlas frågan om vissa följdänd-<br>ringar i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, i ren-<br>näringslagen (1971:437) och i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.</p>
<p>Staten har enligt 10 a § jaktlagen (1987:259) jakträtten på vissa krono-<br>parker och andra områden där Statschefen bedriver jakt. Kronoparken<br>Fjällveden ingår i dessa områden. Sedan kronoparken Fjällveden försålts<br>har de nya ägarna av marken begärt att 10 a § jaktlagen ändras så att kro-<br>noparken Fjällveden inte längre skall omfattas av lagbestämmelsen. Riks-<br>marskalksämbetet och AssiDomän AB har yttrat sig över ansökningen.<br>Även den begärda ändringen i 10 a § jaktlagen tas upp i propositionen.</p>
<p>I propositionen ger regeringen slutligen sin syn på utredningens förslag<br>om administrationen av jakten och viltvården, tillgången på jaktmark, av-<br>gifter för upplåtelse av nyttjanderätt till jakt samt jakt på allmänt vatten.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 22 april 1999 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de förslag till lag om viltvårdsområden, ändringar i jaktlagen (1987:<br>259), lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder samt i<br>rennäringslagen (1971:43 7) som finns i bilaga 4.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.</p>
<p>. När det gäller förslaget till lag om viltvårdsområden har Lagrådet utta-<br>lat att en tvekan om grundlagsenligheten hos bestämmelserna om en vilt-<br>vårdsområdesförenings stadgar bör föranleda ytterligare analys under den<br>fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Frågan behandlas i avsnitt</p>
<p>4.5.1 där regeringen ger uttryck för en uppfattning som i vissa avseenden<br>avviker från Lagrådets. Synpunkter i övrigt från Lagrådet, som i allt vä-<br>sentligt godtas av regeringen, tas upp i författningskommentarerna till<br>förslaget till lag om viltvårdsområden.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>23</p>
<p>Regeringen beslutade vidare den 3 februari 2000 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över det lagförslag om ändring i sekretesslagen (1980:100) som<br>finns i bilaga 6.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.</p>
<p>Efter lagrådsgranskningen har tillkommit förslag om ändring i 39 §<br>jaktlagen (1987:259) och 19 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.<br>Lagrådets hörande i den delen skulle sakna betydelse på grund av frågans<br>enkla beskaffenhet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<h2>4 En ny lag om viltvårdsområden</h2>
<h3>4.1 Gällande lagstiftning</h3>
<p>Bestämmelser om jaktvårdsområden finns i en lag från år 1980, lagen<br>(1980:894) om jaktvårdsområden. Enligt lagens 1 § kan två eller flera<br>fastigheter eller delar av fastigheter sammanföras till ett jaktvårdsområde<br>för att samordna jakten och viltvården och jakträttshavare inom detta bil-<br>da en jaktvårdsområdesförening. Samordningen av jakten och viltvården<br>skall ske i syfte att främja jaktvården och jakträttshavamas gemensamma<br>intressen. Med jaktvård avses enligt förarbetena dels en ändamålsenlig<br>och efter tillgången på vilt väl lämpad jakt, dels åtgärder för viltets skydd<br>och förkovran (prop. 1979/80 s. 28).</p>
<p>Från lagens tillämpningsområde undantas i 2 § kronomark ovanför od-<br>lingsgränsen samt renbetesfjällen. På annan mark där samema enligt ren-<br>näringslagen (1971:437) har rätt att jaga far någon inskränkning inte ske i<br>denna rätt genom bildande av jaktvårdsområden.</p>
<p>I de fall fastighetsägarna inte är eniga om att bilda ett jaktvårdsområde<br>ger lagen en möjlighet till tvångsbildning genom majoritetsbeslut. Majo-<br>riteten skall utgöra minst två tredjedelar av antalet fastighetsägare och<br>dessa skall äga minst hälften av den mark det är fråga om. För att ett jakt-<br>vårdsområde skall få bildas krävs att det är lämpligt med hänsyn till om-<br>rådets belägenhet och omfång, viltstammen samt förhållandena i övrigt<br>(8 §). Beslut om bildande fattas av länsstyrelsen som i samband därmed<br>skall fastställa stadgar för jaktvårdsområdesföreningen vad avser dels i<br>vilken utsträckning jakten skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområ-<br>det och grunderna i övrigt för jakten och viltvården, dels vilka riktlinjer i<br>övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet samt grunderna för be-<br>stämmande av avgifter till föreningen. Länsstyrelsen prövar också om<br>lämplighetskravet i 8 § är uppfyllt. Vid lämplighetsprövningen skall såväl<br>själva bildandet som stadgarnas innehåll prövas mot bakgrund av det i<br>1 § angivna ändamålet.</p>
<p>Frågan om bildande av ett jaktvårdsområde skall, enligt 16 § lagen om<br>jaktvårdsområden, utredas vid förrättning under ledning av en förrätt-<br>ningsman, om det inte är uppenbart om förutsättningar för bildandet sak-<br>nas. Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda<br>ett jaktvårdsområde, om alla fastighetsägare är överens om detta eller om<br>förrättning annars inte anses nödvändig.</p>
<p>24</p>
<p>Beslutanderätten i fråga om jaktvårdsområdesföreningens angelägen-<br>heter tillkommer i första hand fastighetsägarna inom området. Dessa skall<br>därför vara medlemmar i föreningen. Den som har nyttjanderätt till jakt<br>inom området kan under vissa förutsättningar bli medlem och fa rätt att<br>rösta i vissa frågor. En förutsättning för medlemskap är att upplåtelseti-<br>den för nyttjanderätten omfattar minst ett jaktår (3 §).</p>
<p>En jaktvårdsområdesförening har en mycket vidsträckt befogenhet att<br>fatta beslut angående den jakt som bedrivs inom området. Denna rätt be-<br>gränsas i princip endast av den prövning av stadgarnas innehåll som läns-<br>styrelsen gör mot bakgrund av det i 1 § angivna ändamålet. En jaktvårds-<br>områdesförening har också, enligt 10 § lagen om jaktvårdsområden, rätt<br>att i stadgarna föreskriva att det skall krävas tillstånd för upplåtelse eller<br>överlåtelse av jakträtt inom området. Vidare anges i nämnda lagrum att<br>en jaktvårdsområdesförening far upplåta rätt till jakt som skall bedrivas<br>gemensamt inom området om det finns föreskrifter om det i stadgarna. En<br>jaktvårdsområdesförening får också, enligt 12 § lagen om jaktvårdsområ-<br>den, bestämma att avgifter skall betalas för jakten inom jaktvårdsområdet<br>och för villebråd som falls.</p>
<p>Länsstyrelsen kan besluta att en jaktvårdsområdesförening skall upplö-<br>sas. För ett sådant beslut fordras, enligt 36 § lagen om jaktvårdsområden,<br>att flertalet av de röstande fastighetsägarna på en jaktstämma uttalat sig<br>för en upplösning och att detta flertal antingen utgör mer än en tredjedel<br>av antalet fastighetsägare eller äger mer än hälften av den mark som ingår<br>i jaktvårdsområdet. Ett sådant beslut får dock inte meddelas innan tio år<br>förflutit från det att beslutet om bildande av jaktvårdsområdet vann laga<br>kraft. Vid upplösning av en jaktvårdsområdesförening gäller enligt 31 §<br>lagen om jaktvårdsområden bestämmelsen i 62 § lagen om förvaltning av<br>samfalligheter. Hänvisningen innebär att ett jaktvårdsområde inte far<br>upplösas förrän områdets skulder har betalats eller medel som fordras för<br>betalning har nedsatts hos länsstyrelsen. På ansökan av styrelsen för de<br>jaktvårdsområdesföreningar som berörs kan länsstyrelsen, enligt 27 § la-<br>gen om jaktvårdsområden, besluta dels att föra samman flera jaktvårds-<br>områden till ett jaktvårdsområde, dels att dela upp ett jaktvårdsområde i<br>flera jaktvårdsområden. För sådan ombildning gäller villkoren för och<br>förfarandet vid bildande av jaktvårdsområde. På ansökan av jaktvårdsom-<br>rådesföreningens styrelse far länsstyrelsen vidare, enligt 28 §, besluta att<br>en fastighet skall anslutas till jaktvårdsområdet. För sådan anslutning<br>fordras medgivande av fastighetens ägare och, om fastigheten ingår i ett<br>annat jaktvårdsområde, av jaktvårdsområdesföreningen för det området.</p>
<p>I 29 § lagen om jaktvårdsområden finns regler om uteslutning av fas-<br>tighet ur jaktvårdsområdet. Länsstyrelsen får besluta att en fastighet skall<br>uteslutas om fastigheten på grund av ändrad användning eller annars vä-<br>sentligen saknar betydelse för jaktvården. Om fastighetsägarna och jakt-<br>vårdsområdesföreningen är ense om att fastigheten skall uteslutas far fö-<br>reningen besluta i frågan.</p>
<p>I 32 § lagen om jaktvårdsområden föreskrivs att om den som har rätt<br>att jaga inom ett jaktvårdsområde bryter mot de regler som enligt stadgar-<br>na eller jaktstämmans beslut gäller för jakten inom området döms han till<br>böter, om inte gärningen är belagd med straff i annan lag eller författning.<br>Fälls eller fångas villebråd genom sådant brott skall villebrådet eller vär-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>25</p>
<p>det därav förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt. Förverkat<br>villebråd tillfaller jaktvårdsområdesföreningen.</p>
<p>En medlem, vars rätt berörs av beslut på jaktstämma eller beslut av<br>jaktvårdsområdesföreningens styrelse, kan enligt 33 § lagen om jakt-<br>vårdsområden överklaga beslutet hos länsstyrelsen. Överklagandebestäm-<br>melsen innebär att länsstyrelsens prövning inte skall avse det överklagade<br>beslutets lämplighet utan endast dess laglighet. Länsstyrelsen har därmed<br>inte heller befogenhet att ersätta det överklagade beslutet med ett annat.<br>Länsstyrelsens beslut enligt lagen far enligt 34 § lagen om jaktvårdsom-<br>råden överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.</p>
<h3>4.2 Vissa grundläggande frågor</h3>
<p>4.2.1 En ny lag om viltvårdsområden</p>
<p>Regeringens förslag: Dagens jaktvårdsområden ersätts av en samver-<br>kansform som benämns viltvårdsområden. Bestämmelserna om vilt-<br>vårdsområden tas upp i en ny lag, lagen om viltvårdsområden.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Utredningens förslag: Institutet jaktvårdsområde döps om till vilt-<br>vårdsområde. Däremot föreslås inte att bestämmelserna tas upp i en ny<br>lag.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig i<br>frågan tillstyrker förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen har föreslagit relativt<br>omfattande förändringar i den nuvarande lagen om jaktvårdsområden. I<br>stort sett alla paragrafer bör enligt förslaget ändras, antingen i sak eller<br>redaktionellt. De flesta remissinstanser är positivt inställda till utredning-<br>ens förslag i stort. Flera remissinstanser är emellertid negativa, bl.a. till<br>de minskade beslutsbefogenheter som en viltvårdsområdesförening före-<br>slås fa. Andra remissinstanser anser att det inte finns skäl att ha någon<br>reglering på området och att hela lagstiftningen därför bör upphävas.</p>
<p>Regeringen anser för sin del att den samverkan över fastighetsgränser-<br>na som sker enligt lagen om jaktvårdsområden generellt sett är mycket<br>betydelsefull från viltvårdssynpunkt. Markägandet omfattar i stor ut-<br>sträckning enheter som med hänsyn till storlek och form inte är lämpliga<br>för vård av allt vilt. Lagstiftningen fyller därför enligt regeringens me-<br>ning ett angeläget behov. Regeringen anser alltså i likhet med utredning-<br>en och majoriteten av remissinstanserna att det även fortsättningsvis bör<br>finnas särskilda bestämmelser för en samordning av viltvården över fas-<br>tighetsgränserna. Det finns emellertid enligt regeringens mening skäl att<br>se över stora delar av regleringen och göra åtskilliga ändringar - både<br>sakliga och redaktionella. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att<br>bestämmelserna om samverkan i viltvården tas upp i en ny lag.</p>
<p>Utredningen föreslår vidare att den nuvarande lagen om jaktvårdsom-<br>råden får ändrad rubrik och fortsättningsvis benämns lagen om viltvårds-<br>områden. Det föreslås också att begreppet jaktvård utmönstras ur lagen<br>och ersätts med viltvård.</p>
<p>26</p>
<p>I 4 § jaktlagen (1987:259) finns en allmän bestämmelse om viltvård. Prop. 1999/2000:73<br>Enligt paragrafens andra stycke ingår i viltvården att genom särskilda åt-<br>gärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter<br>tillgången på vilt. I den numera upphävda lagen (1938:274) om rätt till<br>jakt fanns en bestämmelse med motsvarande innehåll. I den lagen, som<br>fortfarande gällde då lagen om jaktvårdsområden infördes år 1980, tala-<br>des emellertid i det sammanhanget inte om viltvård utan om jaktvård. Av<br>motiven till lagen om jaktvårdsområden framgår att begreppet jaktvård,<br>som bl.a. återfinns i lagens inledande paragraf, har samma innebörd som<br>uttrycket har i 1938 års jaktlag, dvs. begreppet innefattar såväl jakt som<br>viltvård (prop. 1979/80 s. 180). I den nu gällande jaktlagen har begreppet<br>jaktvård nästan helt utmönstrats och ersatts med viltvård. Någon betydel-<br>semässig ändring är inte avsedd. Det framstår mot den nu redovisade<br>bakgrunden, enligt regeringens uppfattning, som naturligt att göra mot-<br>svarande ändring av terminologin i den nya lagen.</p>
<p>En del remissinstanser, däribland Svenska Jägareförbundet, har av-<br>styrkt utredningens förslag om ändrad rubrik. Några av de remissinstan-<br>ser som är negativa till förslaget menar att benämningen viltvårdsområde<br>är missvisande eftersom det enligt den föreslagna ordningen inte far be-<br>drivas någon traditionell viltvård inom området. Naturvårdsverket har<br>med en liknande motivering förordat att områdena skall benämnas hög-<br>viltsområden.</p>
<p>Regeringen kommer i det följande (avsnitt 4.5) att närmare redogöra<br>för sin uppfattning om vilka beslutsbefogenheter som en lagreglerad sam-<br>manslutning för viltvård bör ha i framtiden. Utan att föregripa detta reso-<br>nemang kan det emellertid redan i det här sammanhanget sägas att rege-<br>ringen inte kommer att föreslå något som hindrar att det företas traditio-<br>nella viltvårdsåtgärder inom det samverkansområde som bildas. En annan<br>sak är att de beslut som fattas i dessa frågor, enligt regeringens uppfatt-<br>ning, inte bör kunna inskränka den enskildes förfoganderätt till sin fastig-<br>het. Mot den nu redovisade bakgrunden delar regeringen utredningens<br>bedömning att jaktvårdsområden fortsättningsvis bör benämnas viltvårds-<br>områden. Den nya lagen bör alltså ha rubriken lagen om viltvårdsområ-<br>den och området administreras genom en viltvårdsområdesförening. I den<br>nya lagen bör därmed också begreppet jaktvård genomgående ersättas<br>med uttrycket viltvård.</p>
<p>4.2.2 Lagens tillämpningsområde</p>
<p>Regeringens förslag: Från lagens tillämpningsområde undantas krono-<br>mark ovanför odlingsgränsen och mark på renbetesfjällen.</p>
<p>Utredningens förslag: Undantagsbestämmelsen tas bort. I stället skall<br>den nuvarande regeln, att bildande av jaktvårdsområden inte får inskrän-<br>ka samemas rätt till jakt, gälla alla marker där samema har sådan rätt.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Flera remissinstanser,<br>däribland ett antal domstolar och länsstyrelser samt Sametinget är nega-<br>tiva till förslaget.</p>
<p>27</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande lagen far ett<br>jaktvårdsområde inte omfatta vissa marker där samema har rätt till jakt<br>enligt rennäringslagen (1971:437). Det gäller kronomark ovanför od-<br>lingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och mark på<br>renbetesfjällen. Inom andra marker får samemas rätt till jakt inte inskrän-<br>kas genom bildande av jaktvårdsområden.</p>
<p>Utredningen föreslår att undantagsbestämmelsen tas bort. I stället skall<br>den nuvarande regeln, att bildande av jaktvårdsområden inte får inskrän-<br>ka samemas rätt till jakt, gälla alla marker där samema har sådan rätt.<br>Flera remissinstanser, däribland Sametinget, har motsatt sig utredningens<br>förslag. Utredningen har med sitt förslag sökt skapa förutsättningar för<br>bildande av viltvårdsområden på kronomark ovanför odlingsgränsen och<br>på renbetesfjällen. Det framstår emellertid som i hög grad tveksamt om<br>det utan vidare går att förena de rättigheter samema är tillförsäkrade med<br>de föreslagna bestämmelserna för viltvårdsområden. Ett bland flera pro-<br>blem som måste lösas är hur de särskilda upplåtelsereglema för dessa<br>marker skall förenas med den förvaltning som förutsätts ske inom ett vilt-<br>vårdsområde. Utredningen om ILO:s betänkande nr 169 har i betänkandet<br>Samema - ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) föreslagit att om-<br>fattningen av samemas rätt till jakt på statlig och privat mark utreds. Ut-<br>redningens förslag måste mot den angivna bakgrunden anses alltför ofull-<br>ständigt för att föranleda någon ny reglering. Vidare kommer Rennä-<br>ringspolitiska kommittén att ta upp frågan om förhållandet mellan ren-<br>näringen och andra areella näringar. De nuvarande bestämmelserna i det<br>här hänseendet i lagen om jaktvårdsområden bör följaktligen få sin mot-<br>svarighet i en ny lag om viltvårdsområden i avvaktan på ställningstagan-<br>de till förslagen i det nämnda betänkandet och Rennäringspolitiska kom-<br>mitténs fortsatta utredning.</p>
<h3>4.3 Villkor för bildande</h3>
<p>4.3.1 Tvångssammanslutning för samordning av viltvården</p>
<p>Regeringens förslag: Ett viltvårdsområde skall kunna inrättas endast om<br>samordningen inom området avser något av viltslagen älg, kronhjort,<br>dovhjort, rådjur, vildsvin, björn, järv, lo eller varg. Bildandet av vilt-<br>vårdsområdet skall dessutom främja vården av det berörda viltslaget och<br>vara lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång samt vilt-<br>stammen. Kraven gäller oavsett om fastighetsägarna är överens om att<br>bilda området eller inte.</p>
<p>Utredningens förslag skiljer sig från regeringens förslag huvudsakli-<br>gen genom att utredningen inte ställer upp något krav på att samordning-<br>en inom området skall avse vissa viltslag, om fastighetsägarna är överens<br>om att bilda ett viltvårdsområde.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för-<br>slaget eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser, däribland ett<br>antal länsstyrelser och Svenska Jägareförbundet, anser att tvångsbildning<br>skall kunna ske även för jakt efter småvilt. Vägverket och Skogsstyrelsen<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>28</p>
<p>anser att även vården av rådjur generellt sett skall kunna motivera tvångs-<br>bildning. Några remissinstanser anser att tvångsbildning över huvud taget<br>inte bör komma i fråga utan förordar att viltvården samordnas genom fri-<br>villiga insatser.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 1995 ändrades reglerna<br>om egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen. Ändringen innebär,<br>såvitt nu är av intresse, att inte bara expropriation eller liknande förfo-<br>ganden utan också inskränkningar i rätten att använda mark och byggnad<br>omfattas av grundlagsskyddet. Dessutom innebär ändringen att expro-<br>priation eller rådighetsinskränkning far ske endast om inskränkningarna<br>är nödvändiga för att tillgodose angelägna allmänna intressen.</p>
<p>Genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående<br>skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna in-<br>förlivades nämnda konvention med svensk rätt. Konventionen innefattar<br>bl.a. bestämmelser om egendomsskydd. Genom avgöranden av Rege-<br>ringsrätten har uppmärksamhet riktats mot tillämpningen i svensk rätt av<br>den s.k. proportionalitetsprincipen. Principen innebär att vid prövning av<br>frågan om en åtgärd vidtagits i allmänt intresse ingår att avgöra om det<br>skett en rimlig avvägning mellan det enskilda och det allmänna intresset,<br>eller med andra ord om åtgärden varit proportionerlig.</p>
<p>För bildandet av ett jaktvårdsområde krävs det enligt gällande rätt att<br>bildandet är lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång,<br>viltstammen samt förhållandena i övrigt. Samma krav gäller oavsett om<br>fastighetsägarna är överens om att bilda området eller inte. Det finns inte<br>heller några begränsningar vad gäller vilka viltslag samordningen kan<br>omfatta. Tvångsbildning kan alltså ske för att samordna vården av allt<br>jaktbart vilt. Ägaren av en fastighet som tvångsvis tas in i området kan<br>bl.a. hindras från att utnyttja sin jakträtt och få tåla både att andra jagar på<br>hans mark och att jaktvårdsanläggningar uppförs där. Nuvarande lagstift-<br>ning tillerkänner alltså en jaktvårdsområdesförening långtgående besluts-<br>befogenheter.</p>
<p>Det förslag som utredningen lägger fram innebär att villkoren för att<br>tvångsvis bilda ett viltvårdsområde skärps. Om fastighetsägarna inte är<br>överens skall ett viltvårdsområde kunna bildas endast om det inbegriper<br>vård av stora rovdjur eller klövvilt. Den föreslagna ändringen är enligt ut-<br>redningen motiverad av det skärpta egendomsskyddet och av europakon-<br>ventionens proportionalitetsregel. Enligt utredningen skall ett viltvårds-<br>område kunna bildas mot en fastighetsägares vilja endast om det föreligg-<br>er ett starkt allmänt behov av samordning kring viltvården. Det behov av<br>samordning som finns måste vägas mot intresset att enskilds egendom<br>skall vara tryggad mot rådighetsinskränkning. För att en enskild fastig-<br>hetsägare skall behöva tåla att en sammanslutning av enskilda bestämmer<br>om jakten på hans mark måste samordningen av jakten vara motiverad av<br>ett angeläget allmänt intresse. Vidare måste det föreligga proportionalitet<br>mellan vad det allmänna vinner och vad den enskilde förlorar på grund av<br>sådana beslut. Enligt utredningen varierar behovet av samordning av vilt-<br>vården mellan olika viltslag. Utredningen gör den bedömningen att jakten<br>efter stora rovdjur och klövvilt, med undantag för rådjuret, utgör ett ange-<br>läget allmänt intresse i hela landet. För rådjurets del föreligger ett sådant<br>intresse i de nordligaste delarna i landet. För småviltet finns det däremot,</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>29</p>
<p>enligt utredningens uppfattning, inte samma behov av samordning. Djur-<br>en rör sig över små områden och beståndet påverkas oftast inte av jakt.<br>Vården av småviltet kan därför enligt utredningens mening inte anses ut-<br>göra ett sådant angeläget allmänt intresse som kan motivera ingrepp i den<br>enskildes äganderätt.</p>
<p>Remissutfallet är blandat. Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker<br>förslaget eller kommenterar det inte. Bland de som är positiva till försla-<br>get återfinns Naturvårdsverket, flertalet domstolar, flera länsstyrelser, hu-<br>vudsakligen i de södra delarna av Sverige, Jägarnas Riksförbund, Lant-<br>brukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund. Kammarrätten i<br>Sundsvall anser att det bör övervägas om annat än älg skall anses som ett<br>angeläget allmänt intresse medan en del remissinstanser anser att det över<br>huvud taget inte finns skäl att tillhandahålla ett särskilt institut för sam-<br>ordning av jakten eller att en sådan samordning bör tillåtas endast i områ-<br>den där ägosplittringen är stor.</p>
<p>Som regeringen framhållit redan i det föregående är den samverkan<br>över fastighetsgränserna som sker enligt lagen om jaktvårdsområden av<br>mycket stor betydelse för en ändamålsenlig viltvård. Lagstiftningen fyller<br>med andra ord ett angeläget behov. Regeringen är alltså inte beredd att<br>föreslå att den reglering som gäller på området slopas helt. Däremot finns<br>det anledning att se över de villkor som i dag gäller för bildandet av ett<br>viltvårdsområde.</p>
<p>Flera remissinstanser anser att jakt efter småvilt även fortsättningsvis<br>skall kunna motivera en tvångsbildning. Länsstyrelsen i Värmlands län<br>anser att utredningen anlägger ett alltför snävt synsätt i fråga om småvil-<br>tets ställning i viltvårdsområdena och menar att den allmänna målsätt-<br>ningen att ha en rik och varierad fauna med goda och välmående vilt-<br>stammar bör omfatta också småviltsstammarna. Länsstyrelsen i Gävle-<br>borgs län framhåller att det vid en skadskjutning under enskilda jakter<br>kan finnas behov av att spåra det skadade djuret över flera fastigheter.<br>Länsstyrelsen i Västerbottens län menar att småviltsjakten inte saknar<br>betydelse för stammarnas individtäthet. Enligt länsstyrelsen bör saken<br>också ses i ett längre perspektiv. Förhållandena kan ändras och faktorer<br>som hårda vintrar, sjukdomsutbrott och plötslig ökning av vissa viltslag<br>kan leda till att viltvårdsinsatser över större områden behövs. Länsstyrel-<br>sen i Norrbottens län framhåller att motiven bakom ansökningar om ut-<br>träde i mycket fa fall - om ens något - har varit att fastighetsägaren har<br>velat utnyttja sin jakträtt fullt ut. Malungs kommun anser att den före-<br>slagna ordningen skulle innebära en katastrof för småviltsjägarna. Skel-<br>lefteå kommun påtalar att en stor del av jaktutövningen inte är artspeci-<br>fik. Som exempel nämns klappjakt vid vilken man jagar flera viltslag<br>samtidigt. Skogsindustrierna menar att en samordnad småviltsj akt ökar<br>utbudet av jakttillfallen eftersom en samordning är en förutsättning för att<br>området skall kunna upplåta jakt genom försäljning av småviltskort till<br>marklösa jägare. Även Svenska Jägareförbundet pekar på den möjlighet<br>till nya jakttillfällen, framför allt på småvilt, som skapas genom viltvårds-<br>områdena. Jägareförbundet menar vidare att jakt efter småvilt under vissa<br>förhållanden kan påverka individantalet. Om en art minskat kraftigt till<br>följd av t.ex. en epizooti kan en total avlysning eller en begränsning av</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>30</p>
<p>jakt på en art under lång tid påverka artens möjlighet till snabb återhämt-<br>ning.</p>
<p>Som konstaterats i det föregående far ingrepp i den enskildes rådighet<br>ske endast när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.<br>En tvångslagstiftning om viltvården förutsätter därför att det finns ett väl<br>underbyggt och ett av starka allmänna intressen motiverat behov av att<br>tillhandahålla en lagreglerad samordning över fastighetsgränserna. Mot<br>denna bakgrund anser regeringen att det finns skäl att på sätt som utred-<br>ningen gjort gällande särskilja de olika viltartema vid en bedömning av i<br>vilken utsträckning det kan finnas ett sådant behov.</p>
<p>Regeringen konstaterar inledningsvis att älgen intar en särställning ge-<br>nom att den förekommer i princip över hela landet och genom att jakten<br>och andra mänskliga aktiviteter är avgörande för kopulationens storlek.<br>Jakten måste därför ske med kunnande och ansvar. Den kan inte heller<br>ske inom för små områden om den skall ha någon betydelse som antals-<br>reglerande faktor. Redan den köttavkastning som älgen på grund av sin<br>storlek och höga produktivitet genererar medför att vården av älgen är<br>angelägen. Det är också synnerligen angeläget att älgstammen vårdas på<br>ett sådant sätt att man genom anpassning av avskjutningen minimerar<br>älgens skadegörelse på skog och gröda samt håller antalet trafikolyckor<br>med älg inblandad på lägsta möjliga nivå.</p>
<p>Kronhjort och dovhjort har inte samma utbredning som älgen. Båda<br>arterna kan dock förorsaka svår skadegörelse på gröda. Kronhjorten kan<br>också orsaka mycket omfattande skadegörelse på skog, vilket kan leda till<br>betydande ekonomiska förluster. Det är därför angeläget att stammen<br>hålls på en rimlig nivå. Detta kan ofta kräva samordnade insatser. Vården<br>av kronhjort och dovhjort bör därmed typiskt sett anses som ett angeläget<br>allmänt intresse.</p>
<p>Även vildsvinet, vilket är återinfört under sen tid, kan orsaka omfattan-<br>de skadegörelse och då på grödor och i trädgårdsodlingar. Därtill kom-<br>mer att det blir allt vanligare med trafikolyckor där vildsvin inblandade.</p>
<p>När det gäller rådjuret kan jakten endast marginellt och under speciella<br>omständigheter påverka populationen. I vissa delar av landet är emeller-<br>tid rådjursstammen hotad och det kan i dessa delar därför finnas ett ange-<br>läget intresse av att rådjursstammen sköts på ett sådant sätt att dess exi-<br>stens inte äventyras. Regeringen delar därför utredningens bedömning att<br>vården av rådjursstammen, främst inom området norr om Värmland, Da-<br>larna och Gästrikland, kan vara ett angeläget allmänt intresse. Även om<br>rådjurens skadegörelse normalt är av ringa betydelse har överstora stam-<br>mar under senare år förorsakat skadegörelse på skogsföryngringar, fram-<br>för allt i södra Sverige. Under vissa förhållanden kan det därför finnas<br>behov av en lagligt stödd samordning för att komma till rätta med dessa<br>problem.</p>
<p>Jakten på de stora rovdjuren sker i dag endast som skyddsjakt. Det är i<br>första hand i fråga om jakt efter björn och lo som det finns ett behov av<br>en lagreglerad samordning. Trots att arterna har ett högt skyddsvärde<br>finns det ett behov av jakt efter björn och lo i Sverige. Det är angeläget<br>att jakten sker med stor försiktighet, god planering och i kombination<br>med samtida inventeringar och uppföljningar. Detta kan bäst uppnås ge-<br>nom en samverkan över ägogränsema. Även övriga stora rovdjur, varg</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>31</p>
<p>och järv, jagas i dag endast när det finns ett skyddsbehov och då efter sär-<br>skilt tillstånd med stöd av bestämmelserna i jaktförordningen (1987:905).<br>Även om behovet av en lagligt stödd samordning för närvarande måste<br>anses tveksamt, kan detta komma att ändras i framtiden.</p>
<p>Vad slutligen gäller småviltet är förhållandet emellertid ett annat. Vilt-<br>forskningen och allmänna erfarenheter har visat att bestånden av småvilt<br>oftast inte påverkas av jakt. Dödligheten som jakten svarar för är ofta vä-<br>sentligen mindre än annan dödlighet. Inom områden där jakt inte före-<br>kommer är småviltsbestånden normalt inte heller större än inom områden<br>där jakt äger rum. Dessutom har småviltet normalt höga reproduktionstal.<br>Detta innebär att om ett alltför högt uttag skulle göras vid jakt, kommer<br>skadan snart att läkas genom den höga reproduktionen. Regeringen delar<br>alltså utredningens bedömning att det för småviltet inte finns samma be-<br>hov av samordning av jakten som för de större viltslagen.</p>
<p>En del remissinstanser har ifrågasatt den bedömning som utredningen<br>har gjort i den här delen och invänt att utredningens synsätt är alltför<br>snävt. Regeringen är medveten om att jakten kan ha betydelse för små-<br>viltsstammamas individantal under speciella förhållanden. Vid avgräns-<br>ningen av de angelägna intressen som kan motivera en tvångsbildning<br>måste dock, som regeringen också framhållit i det föregående, en avväg-<br>ning göras mellan den inskränkning som den enskilde kan få tåla och den<br>betydelse som inskränkningen har i stort. Under normala förhållanden<br>bör en ändamålsenlig viltvård avseende småvilt kunna ske utan samord-<br>ning över fastighetsgränserna. Typiskt sett kan därför de inskränkningar<br>som en tvångsbildning kan innebära för den enskilde inte anses motive-<br>rade ur ett större samhälleligt perspektiv. Mot den nu redovisade bak-<br>grunden är regeringen beredd att instämma i den slutsats som redovisas<br>av utredningen, nämligen att en samordning av jakten efter småviltet inte<br>kan anses som ett sådant angeläget intresse som kan motivera en tvångs-<br>sammanslutning.</p>
<p>Några remissinstanser har uttryckt oro över att den av utredningen fö-<br>reslagna ordningen skulle leda till ett minskat utbud på jakttillfallen när<br>det gäller småvilt.</p>
<p>Att endast jakten efter högvilt bör anses som ett sådant kvalificerat in-<br>tresse som kan motivera bildandet av ett jaktvårdsområde innebär inte -<br>som kommer att utvecklas i det följande - att fastighetsägarna i en för<br>detta ändamål bildad viltvårdsområdesförening inte kan samordna jakten<br>också på småvilt. Det bör därför enligt regeringens mening finnas goda<br>förutsättningar också för ett viltvårdsområde som är bildat enligt den nu<br>förordade ordningen att upplåta rätt att jaga småvilt. Därtill kan det antas<br>att fler sammanslutningar för samordning av småvilt kommer att bildas<br>genom en frivillig överenskommelse mellan fastighetsägarna om det för-<br>slag som regeringen förespråkar godtas.</p>
<p>Den ordning som utredningen redovisar innebär att kravet på angeläget<br>allmänt intresse skall gälla endast då fastighetsägarna inte är överens om<br>att bilda ett jaktvårdsområde. Det skall med andra ord vara möjligt att bil-<br>da ett viltvårdsområde i syfte att samordna vården av småvilt om alla som<br>är inblandade är överens. Enligt regeringens mening bör emellertid re-<br>gelsystemet i första hand tillämpas i fråga om sådan verksamhet i vilken<br>det finns ett behov av särskilda regler om beslutsbefogenhet, överklagan-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>32</p>
<p>de etc. Ett sådant behov kan finnas endast om viltvårdsområdesbildning-<br>en kan leda till inskränkningar i den enskildes äganderätt. Som regering-<br>en har utvecklat i det föregående bör så inte bli fallet i fråga om samord-<br>ning av jakten efter småvilt. Regeringen förordar därför en ordning som<br>innebär att kravet på angeläget allmänt intresse skall gälla vid bildandet<br>oavsett om de inblandade fastighetsägarna är överens eller inte.</p>
<p>4.3.2 Majoritetskrav</p>
<p>Regeringens förslag: Majoritetskravet för att bilda ett viltvårdsområde<br>höjs från nuvarande nivå. Majoriteten skall utgöra fyra femtedelar av<br>samtliga fastighetsägare som skall äga minst fyra femtedelar av viltvårds-<br>områdets areal. För starkt ägosplittrade områden införs en särbestämmel-<br>se. Bestämmelsen innebär att minst hälften av de fastighetsägare som<br>äger minst hälften av viltvårdsområdets areal skall vara överens om bil-<br>dandet.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet utred-<br>ningens förslag eller lämnar det utan erinran. Länsstyrelsen i Gävleborgs<br>län och Sunne kommun anser att nuvarande majoritetskrav bör behållas.<br>Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att majoriteten skall utgöra tre fjär-<br>dedelar av fastighetsägarna, vilka också skall äga minst tre fjärdedelar av<br>marken. Länsstyrelserna i Dalarnas och Västernorrlands län, Lantmäte-<br>riverket och Svenska Jägareförbundet anser att det finns behov av att un-<br>derlätta områdesbildning även utanför de utpekade omarronderingsområ-<br>dena och att det lägre majoritetskravet därför bör gälla generellt för om-<br>råden med splittrad ägostruktur. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogs-<br>ägarnas Riksförbund menar däremot att det inte finns några skäl för att<br>särbehandla omarronderingsområden i fråga om villkoren för bildandet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: För att ett jaktvårdsområde skall bil-<br>das krävs enligt nuvarande regler att minst tre fjärdedelar av antalet fas-<br>tighetsägare är överens om att bilda området. Denna majoritet skall dess-<br>utom äga minst hälften av den mark det är frågan om.</p>
<p>Utredningens förslag innebär att majoritetskravet skärps. Det bör enligt<br>utredningen krävas att minst fyra femtedelar av antalet fastighetsägare,<br>som äger minst fyra femtedelar av områdets mark, skall ställa sig bakom<br>en områdesbildning. Undantag från detta krav bör emellertid enligt utred-<br>ningen göras i starkt ägosplittrade områden. Majoriteten bör i dessa om-<br>råden utgöra minst hälften av fastighetsägarna och dessa skall äga minst<br>hälften av viltvårdsområdets areal. Särbestämmelsen kopplas till omar-<br>ronderingsbegreppet i jordförvärvslagen.</p>
<p>Utmärkande för ett jaktvårdsområde är att det kan bildas även om det<br>inte finns fullständig enighet om bildandet. Frågan om i vilken utsträck-<br>ning det skall krävas att fastighetsägarna godtar en områdesbildning är<br>helt avgörande för hur väl verksamheten inom området kommer att fun-<br>gera. Ett högt ställt krav på samstämmighet och en redan vid bildandet<br>positiv inställning hos de berörda fastighetsägarna ökar enligt regeringens<br>mening utsikterna att fa till stånd ett väl fungerade samarbete inom områ-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>33</p>
<p>2 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 73<br></p>
<p>det. Utgångspunkten bör vara att en så stor andel som möjligt av de be- Prop. 1999/2000:73<br>rörda fastighetsägarna ställer sig bakom beslutet att bilda ett viltvårdsom-<br>råde. Regeringen ansluter sig alltså i likhet med flertalet remissinstanser<br>till utredningens bedömning att majoritetskravet bör skärpas i förhållande<br>till vad som gäller i dag. Regeringen anser att det majoritetskrav som ut-<br>redningen föreslår är väl avvägt.</p>
<p>När det gäller områden med mycket stark ägosplittring anser regering-<br>en liksom utredningen att det är angeläget att underlätta möjligheten att<br>fa till stånd lämpligt avgränsade områden för en samordning av viltvår-<br>den. Det är, som utredningen också konstaterar, olyckligt att erforderlig<br>majoritet för bildandet av ett viltvårdsområde inte kan uppnås på grund<br>av svårigheter att samla röster från fastighetsägare. Regeringen ansluter<br>sig alltså till utredningens förslag att det bör införas en majoritetsbestäm-<br>melse som särskilt tar sikte på områden med stark ägosplittring. Majori-<br>tetsvillkoren kan i dessa områden lämpligen bestämmas så, att minst hälf-<br>ten av fastighetsägarna som äger minst hälften av marken skall vara för<br>ett bildande. För att underlätta tillämpningen av en särbestämmelse och<br>för att öka förutsebarheten vid bildandet är det enligt regeringens mening<br>lämpligt att anknyta till jordförvärvslagens omarronderingsbegrepp. Med<br>omarronderingsområde i jordförvärvslagen avses område med mycket<br>stark ägosplittring för vilket länsstyrelsen har fastställt en plan för ratio-<br>nalisering av ägostrukturen. Regeringen bestämmer enligt lagen vilka<br>kommuner eller delar av kommuner som skall vara omarronderingsområ-<br>den. I en bilaga till jordförvärvsförordningen (1991:736) har regeringen<br>preciserat vilka kommuner eller delar av kommuner som skall vara omar-<br>ronderingsområden. Det handlar för närvarande om fem kommuner eller<br>delar av kommuner i Västra Götalands län, tio i Dalarnas län och en i<br>Gävleborgs län.</p>
<h3>4.4 Förfarandet vid bildandet</h3>
<p>Regeringens förslag: Frågan om bildandet av ett viltvårdsområde<br>skall prövas vid en förrättning under ledning av en förrättningsman,<br>om det inte är uppenbart att förutsättningar för bildandet saknas.</p>
<p>Länsstyrelsen far dock besluta att bilda ett viltvårdsområde utan för-<br>rättning, om alla fastighetsägare är överens om bildandet eller om för-<br>rättning annars inte kan anses nödvändig.</p>
<p>Utredningens bedömning: Frågan om bildande av ett viltvårdsområde<br>skall alltid hänskjutas till förrättning om de berörda fastighetsägarna inte<br>är överens.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fatal remissinstanser kommenterar för-<br>slaget. Några tillstyrker den föreslagna ändringen medan Länsstyrelserna<br>i Gävleborgs län, Jämtlands län och Norrbottens län menar att den inte<br>bör genomföras. Förslaget innebär enligt dessa remissinstanser att en för-<br>rättning måste hållas trots att en sådan i många fall ter sig helt onödig.<br>Detta innebär i sin tur att bildandet av ett viltvårdsområde tar längre tid<br>och blir avsevärt dyrare.</p>
<p>34</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Frågan om bildandet av ett jaktvårds-<br>område skall enligt nuvarande regler utredas vid en förrättning under led-<br>ning av en förättningsman, om det inte är uppenbart att förutsättningar för<br>bildandet saknas. Länsstyrelsen far dock besluta att bilda ett jaktvårdsom-<br>råde utan föregående förrättning, om alla fastighetsägarna är överens om<br>bildandet eller förrättning annars inte anses nödvändig. Motivet till denna<br>ordning, som innebär att länsstyrelsen i princip kan välja den handlägg-<br>ningsform som framstår som lämpligast, var en önskan att förenkla och<br>rationalisera bildandet (prop. 1979/80:180 s. 16 f).</p>
<p>Som en allmän utgångspunkt gäller enligt regeringens uppfattning att<br>förfarandet vid bildandet av ett viltvårdsområde inte bör vara mer komp-<br>licerat eller kostsamt än vad som kan anses vara nödvändigt. Det saknas<br>anledning att tynga förfarandet med ett förrättningssammanträde om det<br>underlag som finns är så fullständigt och entydigt att en förrättning fram-<br>står som en ren formalitet. Remissutfallet har inte visat några negativa si-<br>dor av den nuvarande ordningen. Regeringen anser att övervägande skäl<br>talar för att behålla nuvarande ordning i den nya lagen.</p>
<h3>4.5 Viltvårdsområdesföreningens beslutsbefogenheter</h3>
<p>4.5.1 Viltvårdsområdeslagstiftningens förenlighet med</p>
<p>regeringsformens normgivningsregler</p>
<p>Regeringens förslag: En viltvårdsområdesförening får rätt att fatta beslut<br>i frågor som rör den viltvårdsverksamhet som bedrivs inom området.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har inga syn-<br>punkter på förslaget. Svea Hovrätt och Uppsala universitet anser dock att<br>en förenings rätt att besluta om verksamheten inom ett viltvårdsområde<br>står i strid med bestämmelserna om normgivning i 8 kap. regeringsfor-<br>men.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Vid den genomgång som utredningen<br>gjort av de nuvarande bestämmelserna i lagen om jaktvårdsområden har<br>fråga uppkommit hur den beslutanderätt som en jaktvårdsområdesföre-<br>ning har enligt lagen förhåller sig till bestämmelserna om normgivning i<br>8 kap. regeringsformen (RF). Av remissinstanserna är det bara Svea Hov-<br>rätt och Uppsala universitet som har kommit med synpunkter på det reso-<br>nemang som utredningen för i frågan. Båda remissinstanserna anser att en<br>jaktvårdsområdesförenings rätt att besluta i jaktfrågor far anses som en<br>otillåten delegering av normgivningsmakt till ett enskilt rättssubjekt.</p>
<p>Som en allmän bakgrund kan följande anföras. Normgivningsmakten<br>fördelas i RF mellan riksdagen och regeringen. I viss utsträckning är det<br>möjligt dels för riksdagen att överlåta sin normgivningskompetens i förs-<br>ta hand till regeringen, dels för regeringen att delegera sin normgivnings-<br>kompetens till förvaltningsmyndigheter och kommuner. RF medger där-<br>emot inte att normgivningsmakt överlåts till ett enskilt rättssubjekt. Det<br>finns däremot inget hinder mot att delegera en rätt att fatta beslut i enskil-<br>da fall till ett enskilt rättssubjekt. Av 11 kap. 6 § tredje stycket RF fram-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>35</p>
<p>går sålunda att förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening,<br>samfallighet, stiftelse eller till enskild individ. Kännetecknande för nor-<br>mer eller rättsregler är att de är bindande för myndigheter och enskilda<br>och att de inte avser ett konkret fall utan har generell giltighet. Regler av<br>generell karaktär kan också uppställas genom privata rättshandlingar,<br>t.ex. avtal. Sådana regler betraktas inte som normer i RF:s mening.</p>
<p>Bestämmelserna i lagen om jaktvårdsområden innebär att en fastighets-<br>ägare eller jakträttshavare även mot sin vilja kan bli bunden av föreskrif-<br>ter som ingår i områdets stadgar eller av beslut som fattas av dess besluts-<br>organ. Besluten och stadgarna inom ett jaktvårdsområde har alltså en<br>otvetydig karaktär av ensidiga diktat, något som är utmärkande för of-<br>fentligrättsliga föreskrifter. Det förhållandet att stadgarna fastställs av<br>länsstyrelsen, att besluten överklagas hos samma instans och att medlem-<br>marna saknar befogenhet att upplösa föreningen och området innebär<br>också att jaktvårdsområdesinstitutet har mer eller mindre offentligrättslig<br>karaktär. Det torde kanske därför inte vara helt självklart att betrakta ett<br>jaktvårdsområde som ett alltigenom privaträttsligt subjekt.</p>
<p>Frågan om gränsdragningen mellan normer i RF:s mening och beslut i<br>det enskilda fallet har tidigare berörts i flera lagstiftningsärenden. Rege-<br>ringen har därvid gjort bedömningen att lokalt begränsade föreskrifter<br>som riktar sig till ägare av vissa bestämda fastigheter eller till vissa där-<br>med jämförliga rättshavare inte kan anses ha sådan generell giltighet som<br>karaktäriserar en norm eller rättsregel. Detta har ansetts gälla även när de<br>meddelade föreskrifterna är bindande inte bara för den aktuelle ägaren el-<br>ler rättshavaren utan även för framtida sådana (se t.ex. prop. 1975/76:112<br>s. 64). Det saknas enligt regeringens mening skäl att göra en annan be-<br>dömning av frågan i dag. Regeringen anser alltså att de stadgar och beslut<br>som tillkommer inom ett jaktvårdsområde och som ju har rättsverkningar<br>endast för en bestämd personkrets inte har den generella karaktär som<br>kännetecknar normgivning.</p>
<p>Regeringen anser sammanfattningsvis att en jaktvårdsområdesföre-<br>nings beslutsbefogenheter inte omfattas av normgivningsreglema i 8 kap.<br>RF. Det finns alltså inte några hinder mot att också i den nya lagen dele-<br>gera rätten att fatta beslut i frågor som rör verksamheten inom området<br>till en viltvårdsområdesförening. Endast på en punkt, nämligen vad gäller<br>den befogenhet en jaktvårdsområdesförening i dag har enligt 32 § lagen<br>om jaktvårdsområden att ange vilka gämingstyper som skall beläggas<br>med straff, anser regeringen, i likhet med utredningen, att det nuvarande<br>regelsystemet bör ändras. Regeringen återkommer till frågan i avsnitt<br>4.5.4. Som utvecklas i nästa avsnitt finns det dessutom anledning att mer<br>allmänt se över hur omfattade en viltvårdsområdesförenings beslutsbefo-<br>genheter bör vara.</p>
<p>Lagrådet anför i sitt yttrande att det finns anledning till tvekan när det<br>gäller grundlagsenligheten av att till en viltvårdsområdesförening över-<br>lämna att utforma stadgebestämmelser av den karaktär som föreslås i lag-<br>rådsremissen. Som skäl för sitt ställningstagande anför Lagrådet att den<br>geografiska begränsningen, samtidigt innebärande en begränsning till vis-<br>sa bestämda fastigheter, inte är den enda faktor som kan inverka på be-<br>dömningen av om en bestämmelse är att anse som en föreskrift i RF:s<br>mening. Även andra omständigheter som t.ex. i vad mån bestämmelsen<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>36</p>
<p>rör enskildas personliga förhållande inbördes bör beaktas. Enligt Lagrå-<br>det far en viltvårdsområdesförenings stadgebestämmelser främst anses<br>fylla funktionen av att reglera de deltagande fastighetsägarnas rättigheter<br>och skyldigheter mot varandra när det gäller jakt och andra åtgärder rö-<br>rande viltvården inom området. Det ligger enligt Lagrådets mening nära<br>till hands att se bestämmelser av detta slag som sådana civilrättsliga före-<br>skrifter som avses i 8 kap. 2 § RF. Vidare anför Lagrådet att bestämmel-<br>sen i lagrådsremissens lagförslag om att föreningen får avstänga medlem<br>eller jakträttshavare som bryter mot bestämmelser som har beslutats av<br>viltvårdsområdesföreningen (28 §) synes förutsätta att ifrågavarande reg-<br>ler har karaktär av norm. Lagrådets resonemang utmynnar i slutsatsen att<br>en komplettering av lagförslaget varigenom de tillåtna stadgebestämmel-<br>sema preciseras skulle undanröja den tvekan som finns om förslagets<br>grundlagsenlighet.</p>
<p>Regeringen gör emellertid en annan bedömning än den Lagrådet gör i<br>fråga om hur viltvårdsföreningens beslutsbefogenheter förhåller sig till<br>RF:s normbegrepp. Till att börja med förtjänar det att framhållas att lag-<br>rådsremissens lagförslag inte innehåller några nya beståndsdelar som kan<br>medföra en principiellt ändrad syn på föreningsbeslutens konstitutionella<br>karaktär. Den nu gällande lagen om jaktvårdsområden innehåller en mot-<br>svarande - om än betydligt mer vidsträckt - befogenhet för en viltvårds-<br>områdesförening att i sina stadgar reglera den verksamhet som skall be-<br>drivas inom området.</p>
<p>Det är naturligtvis riktigt att bestämmelser om förhållanden, enskilda<br>emellan, i allmänhet har karaktär av författning i RF:s mening. Den i lag-<br>rådsremissen föreslagna lagstiftningen har emellertid inte, som Lagrådet<br>anför, i första hand funktionen av att reglera förhållandet mellan enskilda<br>fastighetsägare inbördes. Lagstiftningens primära funktion är att tillhan-<br>dahålla ett regelsystem för en från allmän synpunkt angelägen samord-<br>ning av jakt och annan viltvård. En viltvårdsområdesförenings beslut i<br>viltvårdsfrågor kan visserligen ha betydelse för enskilda fastighetsägares<br>rätt att använda sin mark. Detta medför emellertid inte att besluten kan<br>karaktäriseras som sådana privaträttsliga regler om enskildas rättigheter<br>som normerar rättsförhållandet mellan fastighetsägarna. Utmärkande för<br>sådana regler är bl.a. att de kan åberopas och göras gällande i tvister mel-<br>lan enskilda. Någon sådan rätt följer inte av lagrådsremissens regelsy-<br>stem. Bestämmelserna i lagrådsremissens lagförslag om en viltvårdsom-<br>rådesförenings beslutsbefogenheter i viltvårdsfrågor har i stället en allt-<br>igenom offentligrättslig karaktär. En viltvårdsområdesförenings beslut i<br>sådana frågor är sålunda - i det att de inte har generell giltighet - att be-<br>trakta som ett utslag av myndighetsutövning.</p>
<p>Regeringen kan inte heller instämma i Lagrådets uttalande att bestäm-<br>melsen om avstängning från områdesjakt skulle förutsätta att de beslut<br>som avstängningen sanktionerar har karaktär av normer. Förekomsten av<br>en sanktion vid överträdelse av en handlingsregel har betydelse för frågan<br>om regeln är rättsligt bindande för den eller dem som den riktar sig till.<br>Visserligen kännetecknas en föreskrift i RF:s mening i princip av att den<br>är bindande för myndigheter eller enskilda. Detta kriterium saknar emel-<br>lertid betydelse för gränsdragningen mellan generella föreskrifter och be-<br>slut i enskilda fall. Också förvaltningsbeslut kan vara bindande för den<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>37</p>
<p>eller dem som besluten riktar sig till och det finns enligt regeringens me-<br>ning inget rättsligt hinder mot att sanktionera innehållet i ett sådant be-<br>slut. Så har också skett i annan lagstiftning (se t.ex. påföljdsbestämmel-<br>sema i 29 kap. 8 § punkten 2 miljöbalken).</p>
<p>Sammanfattningsvis anser regeringen att lagrådsremissens förslag om<br>viltvårdsområdesföreningens beslutsbefogenheter i alla delar är förenligt<br>med bestämmelserna i RF och att någon komplettering av de föreslagna<br>reglerna följaktligen inte är nödvändig.</p>
<p>4.5.2 Jakten och viltvården</p>
<p>Regeringens förslag: I den nya lagen regleras tydligare vilka beslutsbe-<br>fogenheter en viltvårdsområdesförening har. Föreningen får rätt att fatta<br>beslut som kan innebära ingrepp i den enskildes äganderätt endast i de<br>frågor och under de förutsättningar som anges i lagen. I föreningens stad-<br>gar skall det anges hur föreningen avser att utnyttja sina beslutsbefogen-<br>heter.</p>
<p>I den mån det är förenligt med jaktlagstiftningens bestämmelser om<br>jakttider och om tillstånd till jakt, får föreningen en generell rätt att beslu-<br>ta om områdesjakt, gemensamhetsjakt och avskjutningens omfattning när<br>det gäller älg, kronhjort och dovhjort. Om det uppenbart behövs för att<br>begränsa skadegörelse far en viltvårdsområdesförening också besluta om<br>områdesjakt och gemensamhetsjakt efter björn, lo, varg, järv, vildsvin<br>och rådjur. Dessutom får föreningen besluta om avskjutningens omfatt-<br>ning när det gäller rådjur, om det uppenbart behövs för att inte artens<br>existens skall äventyras.</p>
<p>En ny bestämmelse införs i lagen som innebär att beslut med stöd av<br>lagen inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt<br>försvåras inom den berörda delen av en fastighet inom området.</p>
<p>Om områdesjakt skall bedrivas får föreningen rätt att ställa innehav av<br>jakträttsbevis som villkor för att få delta i sådan jakt. Föreningen far där-<br>vid rätt att föreskriva viss areal för att mer än ett jakträttsbevis skall utfär-<br>das per fastighet. Föreningen får också rätt att besluta om områdesjakt<br>och jakträttsbevis i fråga om jakt efter småvilt. Sådana beslut gäller dock<br>inte för fastighetsägare som inte vill delta i områdesjakt efter småvilt.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva till<br>förslaget eller lämnar det utan erinran. Flera remissinstanser, bl.a. Svens-<br>ka Jägareförbundet, anser emellertid att en förening bör ha större befo-<br>genheter att fatta beslut om småviltsj akten. Jägareförbundet menar också<br>att en förening skall kunna besluta om hundanvändning och jakttider<br>samt om mindre ingripande viltvårdsåtgärder. Några remissinstanser, där-<br>ibland Länsstyrelsen i Västerbottens län, anser att en förening i princip<br>bör ha obegränsade beslutsbefogenheter i fråga om jakt efter allt vilt.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: En jaktvårdsområdesförening har i<br>dag en mycket långtgående beslutanderätt som kan medföra väsentliga<br>inskränkningar i en jakträttsinnehavares möjlighet att utnyttja sin jakträtt.<br>En kvalificerad majoritet av fastighetsägarna kan t.ex. bestämma att jak-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>38</p>
<p>ten skall bedrivas gemensamt inom jaktvårdsområdet. Ett sådant beslut<br>kan innebära att jakträttshavama får jaga inom hela jaktvårdsområdet<br>oberoende av fastighetsgränserna. En fastighetsägare måste därmed tåla<br>att alla medlemmar med jakträtt jagar på hans mark trots att han kanske<br>varit motståndare till att bilda jaktvårdsområdet. Elan kan också tvingas<br>att mot sin vilja tåla att personer som inte äger mark inom jaktvårdsom-<br>rådet och inte heller är medlemmar i föreningen jagar på hans mark. Vi-<br>dare kan han tvingas tåla inskränkningar i sin rätt att upplåta jakträtten på<br>sin egen mark. En jaktvårdsområdesförening kan också besluta i frågor<br>om vilka jaktmedel som skall tillåtas inom området, hundanvändningen,<br>jakttider och avskjutningens omfattning. Slutligen kan en fastighetsägare<br>få tåla att det uppförs viltvårdsanläggningar på hans mark.</p>
<p>Det förhållandet att en förening kan fatta för den enskilde mycket in-<br>gripande beslut leder - särskilt som beslutens lämplighet inte kan bli fö-<br>remål för prövning - inte sällan till meningsskiljaktigheter och irritation<br>hos fastighetsägare och jägare.</p>
<p>Utredningen har framhållit att en viltvårdsområdesförening endast skall<br>ha rätt att fatta beslut i frågor där det föreligger en klar balans mellan vad<br>det allmänna vinner och den enskilde förlorar och där allmänintresset i<br>allmänhet väger över. Enligt förslaget kan inskränkningar och annan re-<br>glering i jaktutövningsrätten vara befogad vid jakt efter främst älg men<br>också efter kronhjort och dovhjort. De inskränkningar som kan vara befo-<br>gade är enligt utredningen beslut om områdesjakt, gemensamhetsjakt och<br>avskjutningens omfattning. Med områdesjakt avses enligt utredningen att<br>alla som har rätt att jaga inom viltvårdsområdet har den rätten över hela<br>området, således även vid enskilt bedriven jakt. Gemensamhetsjakt inne-<br>bär enligt utredningens definition att områdesjakt inte får bedrivas enskilt<br>utan endast tillsammans med övriga jakträttshavare.</p>
<p>Beträffande övrigt vilt bör enligt utredningens förslag generella rådig-<br>hetsinskränkningar inte få beslutas. Om det uppenbart behövs för be-<br>gränsning av viltskador inom ett viltvårdsområde får dock vid enstaka<br>tillfallen förekomma områdesjakt och gemensamhetsjakt beträffande<br>stora rovdjur och annat klövvilt än älg, kronhjort och dovhjort. Om det<br>behövs för bevarandet av rådjursstammen inom ett område får föreningen<br>även i fråga om rådjur besluta om inskränkningar beträffande avskjut-<br>ningens omfattning. Detta gäller främst områden norr om Värmland, Da-<br>larna och Gästrikland. Inskränkningar i den enskildes rätt att jaga småvilt<br>skall inte få göras om en fastighetsägare motsätter sig sådana åtgärder.</p>
<p>De flesta remissinstanserna ansluter sig till förslaget eller lämnar det<br>utan erinran. En del remissinstanser ställer sig dock avvisande till de fö-<br>reslagna begränsningarna i beslutanderätten, särskilt vad gäller rätten att<br>besluta om småviltsj akten.</p>
<p>För att de krav som nu föreslås gälla vid bildandet av ett viltvårdsom-<br>råde i praktiken inte skall bli innehållslösa är det enligt regeringens upp-<br>fattning nödvändigt att också införa bestämmelser som reglerar vilka be-<br>slutsbefogenheter en viltvårdsområdesförening skall ha. Regeringen delar<br>alltså utredningens uppfattning att verksamheten inom ett viltvårdsområ-<br>de bör regleras tydligare än vad som gäller i dag. Det bör av föreningens<br>stadgar tydligt framgå i vilken utsträckning föreningen avser att utnyttja<br>sina beslutsbefogenheter. Utgångspunkten bör vara att en förening skall</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>39</p>
<p>fä fatta beslut som innebär inskränkningar i den enskildes rätt att utnyttja<br>sin egendom endast om det är angeläget av hänsyn till viltvården. Av det<br>ställningstagande som utredningen gjort vad gäller villkoren för en<br>tvångsbildning och som regeringen huvudsakligen ställt sig bakom, näm-<br>ligen att en samordning av jakten efter småvilt inte kan anses vara ett an-<br>geläget allmänt intresse i grundlagens mening, följer att en förening inte<br>bör få fatta beslut angående vården av småvilt om beslutet kan medföra<br>inskränkningar i en enskilds äganderätt. Med hänsyn till vad regeringen<br>sålunda anfört i det föregående om bl.a. jaktens ringa betydelse för små-<br>viltets population är regeringen trots det till viss del mycket negativa re-<br>missutfallet beredd att föreslå att utredningens förslag i den här delen ge-<br>nomförs.</p>
<p>Också utredningens förslag att en förening inte bör få en generell rätt<br>att besluta om inskränkningar i den enskildes äganderätt av hänsyn till<br>vården av rådjur, vildsvin och de stora rovdjuren är en konsekvens av de<br>överväganden som utredningen gjort i samband med översynen av villko-<br>ren för en tvångsbildning. Beslut som innebär inskränkningar i den en-<br>skildes bestämmanderätt bör fa fattas endast i den utsträckning det finns<br>ett starkt behov av en samordning kring jakten. För rådjurens del innebär<br>det att en samordning i syfte att trygga rådj ursstammens existens bör få<br>förekomma i vissa delar av landet. Dessutom bör beslut kunna fattas i frå-<br>ga om rådjuret - liksom vad gäller vildsvinet och de stora rovdjuren - för<br>att begränsa skador av sådant vilt.</p>
<p>Vad gäller utredningens förslag om vilka inskränkningar som bör tillå-<br>tas är det i princip endast Svenska Jägareförbundet som har framfört syn-<br>punkter. Jägareförbundet menar att en viltvårdsområdesförening även bör<br>ges behörighet att besluta om hundanvändning och jakttider. En vilt-<br>vårdsområdesförening bör enligt Jägareförbundet dessutom ha rätt att be-<br>sluta om mindre ingripande viltvårdsåtgärder utan berörd fastighetsägares<br>samtycke.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med utredningen att det utan vidare finns skäl<br>att låta en viltvårdsområdesförening besluta om områdesjakt, gemensam-<br>hetsjakt och avskjutningens omfattning beträffande älg samt kron- och<br>dovhjort mot en fastighetsägares vilja. Som framhållits i det föregående<br>harjakten för dessa viltslag en utomordentligt stor betydelse som antals-<br>reglerande faktor och det måste därför under normala förhållanden anses<br>angeläget från allmän synpunkt att jakten efter dessa arter samordnas. Det<br>bör som utredningen också föreslagit även finnas en möjlighet för en fö-<br>rening att vid enstaka tillfallen besluta om områdesjakt och gemensam-<br>hetsjakt beträffande stora rovdjur, rådjur och vildsvin. Ett sådant beslut<br>bör, som just nämnts, fa fattas endast om åtgärden uppenbarligen behövs<br>för att förebygga skador av berört vilt. Självfallet förutsätter ett sådant<br>beslut - i likhet med föreningens övriga beslut om hur jakt skall bedrivas<br>- att det är fråga om en jakt som jaktlagstiftningen tillåter. I vissa delar i<br>norra Sverige där rådjursstammens existens är hotad kan det dessutom<br>vara angeläget att samordna jakten i syfte att bevara arten. I dessa områ-<br>den bör därför, om det uppenbart behövs för bevarandet av rådjursstam-<br>men i området, en viltvårdsområdesförening ges möjlighet att meddela<br>inskränkningar i fråga om avskjutningens omfattning. Det kan däremot</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>40</p>
<p>inte anses nödvändigt från viltvårdssynpunkt att tillåta inskränkningar i<br>den enskildes rätt genom beslut om områdesjakt och gemensamhetsjakt.</p>
<p>Som utredningen och även Jägareförbundet i sitt remissvar konstaterat<br>är hundanvändningen väl reglerad i gällande lagstiftning. Om det behövs<br>till skydd för viltet eller av andra särskilda skäl far länsstyrelsen dess-<br>utom enligt 19 § jaktförordningen meddela föreskrifter om inskränkning-<br>ar i reglerna om hundanvändning. Det finns enligt regeringens mening<br>inte tillräckliga skäl att tillåta ytterligare inskränkningar inom enskilda<br>viltvårdsområden.</p>
<p>Regeringen fattar beslut om jakttider. Innan beslut tas har frågan om<br>jakttiderna beretts i flera instanser. Enligt 2 § jaktförordningen får läns-<br>styrelsen meddela föreskrifter om begränsning av den allmänna eller sär-<br>skilda jakttiden för viss viltart om det behövs med hänsyn till snö-, is-<br>och klimatförhållanden. Regeringen instämmer i utredningens bedömning<br>att det inte finns anledning att föreslå att ytterligare inskränkningar skall<br>kunna ske inom enskilda viltvårdsområden. Inte heller i övrigt finns det<br>enligt regeringens mening skäl att tillåta att en förening skall få meddela<br>inskränkningar i enskilds jaktutövningsrätt.</p>
<p>Utredningen har vidare föreslagit att den enskilde inte längre skall vara<br>skyldig att tåla att viltvårdsanläggningar uppförs på hans mark mot hans<br>vilja. Remissinstanserna har nästan genomgående tillstyrkt förslaget eller<br>lämnat det utan erinran. Regeringen, som delar utredningens uppfattning<br>att sådana tvångsåtgärder inte kan anses nödvändiga för en ändamålsenlig<br>viltvård, förordar att det införs bestämmelse om detta i den nya lagen.</p>
<p>Utredningen har i det här sammanhanget också övervägt om det i en-<br>lighet med 2 kap. 18 § RF bör införas en bestämmelse som möjliggör för<br>en fastighetsägare eller jakträttshavare att få ersättning vid beslut som in-<br>skränker användningen av marken. Utredningens slutsats är emellertid att<br>en sådan regel av olika skäl inte bör införas utan att det i stället bör fast-<br>slås i lagen att beslut med stöd av lagen inte får vara så ingripande att den<br>toleransnivå som är grundlagsfäst i RF överskrids. Pågående markan-<br>vändning får inte avsevärt försvåras inom den berörda delen av en fastig-<br>het. Regeringen ansluter sig till detta förslag.</p>
<p>Slutligen har utredningen föreslagit att systemet med s.k. jakträttsbevis<br>som tillämpas i dag skall lagfästas. Den föreslagna ordningen innebär att<br>en viltvårdsområdesförening får möjlighet, i de fall områdesjakt får be-<br>drivas efter älg, kron- eller dovhjort, att ställa innehav av jakträttsbevis<br>som villkor för att få delta i sådan jakt. Föreningen föreslås vidare få<br>möjlighet att föreskriva viss areal för att fler än ett jakträttsbevis skall ut-<br>färdas per fastighet. Den av utredningen föreslagna ordningen med jakt-<br>rättsbevis överensstämmer med det system som redan tillämpas. I stort<br>sett samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan<br>erinran. Regeringen förordar därför att bestämmelser om jakträttsbevis<br>införs i lagen. Reglerna om jakträttsbevis bör dock enligt regeringens me-<br>ning gälla inte bara när områdesjakt skall bedrivas efter älg, kron- och<br>dovhjort utan också när sådan jakt skall förekomma efter övrigt klövvilt<br>och rovdjur.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>41</p>
<p>4.5.3 Inskränkningar i den enskildes möjlighet att avtala om<br>jakträttsupplåtelse</p>
<p>Regeringens förslag: Viltvårdsområdesföreningen far i sina stadgar<br>ställa upp krav på föreningens tillstånd för upplåtelse eller överlåtelse<br>av jakträtt inom viltvårdsområdet.</p>
<p>Sådant tillstånd får vägras bara om</p>
<p>1. den till vilken jakträtten upplåts eller överlåts inte förfogar över<br>mark inom viltvårdsområdet av sådan storlek som anges i föreningens<br>stadgar,</p>
<p>2. upplåtelsen eller överlåtelsen annars kan anses olämplig med<br>hänsyn till viltvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för<br>medlemmarna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Utredningens förslag: De nuvarande inskränkningarna i den enskildes<br>rätt att avtala om jakträttsupplåtelser slopas.</p>
<p>Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har uttalat sig när-<br>mare i frågan. Enligt Lantmäteriverket bör frågan analyseras ytterligare<br>innan ändrade regler införs. Förslaget tillstyrks av Länsstyrelsen i Jönkö-<br>pings län. Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund an-<br>sluter sig med viss reservation till utredningens förslag. Länsstyrelsen i<br>Gävleborgs län anser däremot att upplåtelser av småmarker utan någon<br>begränsning kan leda till att vissa jaktvårdsområden splittras och att ar-<br>rendeprisema drivs upp. Även Föreningen Skogsindustrierna pekar på<br>risken för att ett slopat krav på viss minsta areal för upplåtelse kan leda<br>till att jaktvårdsområden upplöses. Länsstyrelsen i Västerbottens län<br>framhåller, liksom Jägareförbundet, att motiven bakom den gällande be-<br>gränsningen av upplåtelser på småmarker fortfarande är giltiga. Även<br>Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av 10 § första stycket lagen om jakt-<br>vårdsområden följer att det är tillåtet att i stadgarna för jaktvårdsområdes-<br>föreningen föreskriva krav på tillstånd av föreningen för att jakträtt skall<br>få upplåtas eller överlåtas inom jaktvårdsområdet. Enligt paragrafens<br>andra stycke får sådant tillstånd vägras bara om den som arrenderar mark<br>inom området inte förfogar över den minimiareal som föreskrivs i stad-<br>garna eller om upplåtelsen eller överlåtelsen annars är olämplig med hän-<br>syn till jaktvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för med-<br>lemmarna. „</p>
<p>Bakgrunden till bestämmelsen är det förhållandet att inom ett jakt-<br>vårdsområde får även fastigheter av mycket måttlig storlek ett betydande<br>jaktligt värde. Så är fallet när jakten får bedrivas i form av områdesjakt,<br>dvs. jakt över fastighetsgränserna på i princip all mark inom området. För<br>att fördela jaktmöjlighetema medlemmarna emellan tillämpas regelmäs-<br>sigt ett system som innebär att den som skall jaga inom jaktvårdsområdet<br>skall inneha ett jakträttsbevis. Medlemmarna tilldelas eller ges möjlighet<br>att lösa det antal jakträttsbevis som svarar mot storleken på den eller de<br>fastigheter som medlemmen äger eller arrenderar inom området. Om<br>arealkravet är exempelvis 50 ha för ett jakträttsbevis berättigar ett fastig-<br>hetsinnehav om 150 ha till tre jakträttsbevis. Från detta fördelningssy-<br>stem görs dock undantag i så måtto att alla fastighetsägare inom området,</p>
<p>42</p>
<p>även ägare av mycket små fastigheter, är tillförsäkrade minst ett jakträtts-<br>bevis för egen del. Ägaren av en liten fastighet har följaktligen en bety-<br>dande fördel av jaktvårdsområdet. Den fördelen gäller oinskränkt så<br>länge han själv jagar. Om han däremot vill arrendera ut jakten på sin fas-<br>tighet, godkänns ett sådant arrendeavtal först när arrendatom förfogar<br>över så mycket mark inom området att han fyller arealkravet för ett jakt-<br>rättsbevis. Regeln syftar till att förhindra ett alltför hårt jakttryck inom<br>området och motverka en osund prisutveckling när det gäller jakträtts-<br>upplåtelser.</p>
<p>Utredningen anser att reglerna som begränsar upplåtelser på småfastig-<br>heter bör slopas. Ett skäl för utredningens ståndpunkt är att det ingår i ut-<br>redningens uppdrag att lämna förslag till hur markägare som inte själva<br>utnyttjar sin mark skall förmås att i större utsträckning än i dag upplåta<br>marken åt andra. Utredningen anser dessutom att de nuvarande reglerna<br>missgynnar vissa fastighetsägare i förhållande till andra. Enligt utred-<br>ningens mening är systemet med jakträttsbevis i sig ett tillräckligt väl<br>fungerande instrument för att reglera jakttrycket inom ett viltvårdsområ-<br>de. Med ett sådant system kan man reglera det totala antalet jakträttsbevis<br>och därmed det totala antalet jägare inom området genom att variera<br>arealkravet för ett bevis. Utredningen konstaterar att en ägare till en liten<br>fastighet visserligen kan arrendera ut sin mark till flera jägare men efter-<br>som han bara får ett jakträttsbevis, kan bara en av dessa jägare delta i om-<br>rådesjakten. Utredningen pekar också på att jakttrycket inom ett vilt-<br>vårdsområde regleras även på annat sätt. Ett exempel är älgjakten som<br>sker på licens som beslutas av länsstyrelsen.</p>
<p>Utredningen anser vidare att de nuvarande reglerna skapar osämja.<br>Reglerna gör därigenom mer skada än nytta för viltvårdsområdesinstitu-<br>tet. Inte bara de enskilda fastighetsägarna utan även jaktvårdsområdesfö-<br>reningen kan träffa avtal om upplåtelse av jakträtt inom jaktvårdsområ-<br>det. En grund för osämjan kan därför enligt utredningen vara att före-<br>ningen nekar en fastighetsägare att upplåta sin mark samtidigt som före-<br>ningen själv upplåter jakt till en utomstående.</p>
<p>Regeringen delar i så måtto utredningens uppfattning att reglerna som<br>begränsar rätten att upplåta jakträtten på småfastigheter negativt påverkar<br>strävandena att öka antalet jakttillfallen. Det är emellertid viktigt att slå<br>fast att reglerna inte utgör något definitivt hinder för upplåtelse av jakten<br>på småfastigheter inom ett jaktvårdsområde. Reglerna hindrar inte upplå-<br>telser av små markområden under förutsättning att flera områden upplåts<br>till en och samma jakträttsarrendator. Som framgår av förarbetena till<br>reglerna (prop. 1983/84:170 s. 7) är det naturligt att jaktvårdsområdesfö-<br>reningen verkar för den samordning som krävs för sådana upplåtelser<br>från flera markägare.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör frågan om huruvida reglerna bör be-<br>hållas eller inte avgöras med hänsyn till den påverkan reglerna kan ha på<br>viljan att bilda och hålla samman ett viltvårdsområde. Bedömningen hit-<br>tills har varit att systemet med jakträttsbevis behöver kompletteras med<br>bestämmelser som undanröjer risken för att alltför många ägare till små-<br>fastigheter inom ett jaktvårdsområde genom upplåtelse sätter någon an-<br>nan i sitt ställe. Att ägare av småfastigheter genom egen jakt tar till vara<br>jaktmöjlighetema inom ett jaktvårdsområde med områdesjakt har inte an-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>43</p>
<p>förts som något egentligt hinder mot att skapa intresse för områdesbild-<br>ningen. Av förarbetena till de gällande reglerna framgår att ett skäl till<br>detta är att många jaktvårdsområden bildas under den, möjligen outtala-<br>de, förutsättningen att inte samtliga markägare inom området kommer att<br>utnyttja sin jakträtt. Att låta småmarkägare utan begränsning upplåta jakt-<br>rätten på sina fastigheter har däremot ansetts leda till sådana olägenheter<br>att det negativt påverkar intresset för att bilda och också hålla samman<br>jaktvårdsområden. Ett alltför starkt jakttryck befaras liksom ett otillbör-<br>ligt gynnande av småmarkägama på de andra markägarnas bekostnad.</p>
<p>Regeringen delar inte utredningens uppfattning att det numera finns<br>skäl att göra en annan bedömning än den som ligger till grund för de nu-<br>varande begränsningsreglema. Enligt regeringens mening, som har stöd<br>av remissinstanser som har stor erfarenhet av jaktvårdsområden, finns det<br>fortfarande ett behov av att ställa särskilda krav när det är småmarker<br>som upplåts inom ett viltvårdsområde. Bestämmelserna i lagen om jakt-<br>vårdsområden som ger jaktvårdsområdesföreningen rätt att kräva att en<br>jakträttsarrendator skall förfoga över en viss minimiareal inom området<br>bör följaktligen få sin motsvarighet i en ny lag om viltvårdsområden.</p>
<p>4.5.4 Sanktioner</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Regeringens förslag: Den befogenhet som en jaktvårdsområdesföre-<br>ning i dag har att bestämma vilka handlingsregler för jakten som skall<br>vara straffbara försvinner. Bestämmelsen ersätts med en rätt för vilt-<br>vårdsområdesföreningen att besluta om tillfällig avstängning från om-<br>rådesjakt och gemensamhetsjakt för den som inte följer föreningens<br>regler. Avstängningen far inte vara längre tid än ett år.</p>
<p>En ny bestämmelse införs i lagen om att vilt som skjuts i strid med<br>en viltvårdsområdesförenings avskjutningsregler tillfaller föreningen.</p>
<p>Utredningens förslag: Överenstämmer i princip med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller kommenterar det inte. Svea Hovrätt och Uppsala universitet tillstyr-<br>ker i och för sig att den befogenhet en jaktvårdsområdesförening har i<br>dag att besluta om vilka handlingsregler som skall vara straffbara försvin-<br>ner men anser att den befogenhet som föreningen föreslås fa i stället även<br>den står i strid med RF:s normgivningsregler. En del remissinstanser har<br>synpunkter på paragrafens placering och utformning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 32 § lagen om jaktvårdsområ-<br>den döms den till böter som har rätt att jaga inom ett jaktvårdsområde<br>och som har brutit mot de regler som enligt stadgarna eller jaktstämmans<br>beslut gäller inom området. En jaktvårdsområdesförening har i dag alltså<br>rätt att bestämma vilka handlingsregler för jakten som skall vara straff-<br>bara.</p>
<p>Enligt 8 kap. 3 § RF hör föreskrifter om brott och rättsverkan av brott<br>till det s.k. primära lagstiftningsområdet, dvs. normgivningskompetensen<br>ligger i första hand hos riksdagen. Med föreskrifter om brott och rättsver-<br>kan av brott avses både brottsbeskrivningar och föreskrifter om brottspå-</p>
<p>44</p>
<p>följd och annan rättsverkan av brott. I sådana föreskrifter som regeringen<br>kan meddela med stöd av delegation från riksdagen enligt 8 kap. 7 § RF<br>kan regeringen föreskriva böter. Regeringens befogenhet att delegera vi-<br>dare sin normgivningskompetens enligt 8 kap. RF är inte begränsad till<br>vissa bestämmelser i ämnet. Enligt uttalanden i förarbetena (prop. 1973:<br>90 s. 320) bör straffbestämmelser emellertid inte bli föremål för subdele-<br>gation.</p>
<p>Det bör mot den här bakgrunden än mindre komma i fråga att överlåta<br>till ett enskilt subjekt att meddela bestämmelser om straff. Regeringen an-<br>ser därför att det inte bör finnas någon straffbestämmelse i den nya lagen.</p>
<p>Regeringen instämmer också i utredningens bedömning att en vilt-<br>vårdsområdesförening bör ha en möjlighet att besluta om sanktioner för<br>dem som inte följer föreningens regler för jakten. Utredningens förslag<br>innebär att en viltvårdsområdesförening skall kunna besluta att den som<br>bryter mot de regler som gäller för verksamheten inom området skall<br>stängas av tillfälligt från områdesjakt. Utredningen anser dessutom att det<br>behövs en särskild sanktionsregel för att garantera att en viltvårdsområ-<br>desförenings avskjutningsregler efterlevs. En regel föreslås därför som<br>innebär att vilt som dödats i strid med viltvårdsområdesföreningens av-<br>skjutningsregler skall tillfalla föreningen.</p>
<p>Den helt övervägande delen av remissinstanserna tillstyrker förslaget<br>eller lämnar det utan kommentar. Svea Hovrätt och Uppsala universitet<br>menar emellertid att en ordning som innebär att det i en förenings stadgar<br>anges grunderna för beslut om tillfällig avstängning från områdesjakt ger<br>intrycket av att grunderna i fråga är generella regler som de individuella<br>avstängningsbesluten utgör en tillämpning av.</p>
<p>Regeringen har i det föregående gjort det ställningstagandet att stadgar<br>och beslut som tillkommer inom ett jaktvårdsområde är att betrakta som<br>beslut i det enskilda fallet. Det förhållandet att det införs en möjlighet för<br>föreningen att sanktionera överträdelser av bestämmelser som föreningen<br>beslutar medför enligt regeringens uppfattning inte att bestämmelserna<br>förlorar sin karaktär av förvaltningsbeslut. Det finns alltså enligt rege-<br>ringens uppfattning inte några konstitutionella hinder mot att införa den<br>ordning som utredningen föreslår.</p>
<p>Regeringen ansluter sig till utredningens bedömning att en sanktion i<br>form av avstängning från områdesjakt och gemensamhetsjakt i normalfal-<br>let bör avhålla den enskilde från att bryta mot föreningens stadgar eller<br>beslut. Regeringen förordar alltså att förslaget genomförs. För att ett så-<br>dant beslut skall vara giltigt bör krävas att sanktionsbestämmelsen tagits<br>in i stadgarna och att det av stadgarna framgår i vilka avseenden stämman<br>far besluta i sådana frågor och hur lång avstängningen skall vara. De<br>överträdelser som kan komma att sanktioneras är t.ex. jakt på mark som<br>av ett eller annat skäl undantagits från områdesjakt och jakt som bedrivs<br>utan erforderligt jakträttsbevis. Det bör inte komma i fråga att besluta om<br>avstängning för längre tidsperiod än ett år. Denna begränsning i besluts-<br>befogenheten bör, som några remissinstanser också framhållit, komma till<br>uttryck redan i lagtexten.</p>
<p>Regeringen delar också utredningens bedömning att det bör finnas yt-<br>terligare sanktionsmöjligheter för att garantera att regler om avskjutning-<br>en efterlevs. Den av utredningen föreslagna bestämmelsen om att vilt</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>45</p>
<p>som dödats i strid med viltvårdsområdesföreningens avskjutningsregler<br>skall tillfalla föreningen kan antas fylla detta behov väl.</p>
<p>4.5.5 Övriga bestämmelser om verksamheten</p>
<p>Regeringens förslag: En viltvårdsområdesförening far ta ut avgifter<br>för jakten inom viltvårdsområdet och för villebråd som fälls. En vilt-<br>vårdsområdesförenings avgifter för en fastighet som undantagits från<br>områdesjakt efter småvilt far endast avse stora rovdjur och klövvilt.</p>
<p>En bestämmelse införs om att föreningen inte far bedriva verksam-<br>het som är främmande för viltvårdsområdets ändamål.</p>
<p>Regeringens bedömning: Föreningen får inte ta ut andra avgifter<br>än avgifter för jakten och vilt som falls. Det införs inte heller någon<br>bestämmelse om att avgifterna skall användas för verksamhet som är<br>förenlig med föreningens ändamål.</p>
<p>Inte heller föreslås föreningen få rätt att undanta en fastighet från<br>områdesjakt som under viltvårdsområdets beståndstid ombildats eller<br>nybildats.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med re-<br>geringens vad gäller begränsningen i rätten att ta ut avgifter för en fastig-<br>het som undantagits från områdesjakt efter småvilt och vad gäller den all-<br>männa begränsningen att föreningen inte far bedriva verksamhet som är<br>främmande för dess ändamål. Utredningen har dessutom föreslagit att en<br>viltvårdsområdesförening skall fa rätt att ta ut andra avgifter än för jakt<br>och för fallda djur samt att det införs en bestämmelse om att en förenings<br>inkomster bara får användas till ändamål som är förenliga med förening-<br>ens verksamhet. Därutöver har utredningen föreslagit att en viltvårdsom-<br>rådesförening skall få rätt att undanta en fastighet från områdesjakt som<br>under viltvårdsområdets beståndstid ombildats eller nybildats.</p>
<p>Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser har kommenterat<br>förslagen. Länsstyrelsen i Örebro län och Svenska Jägareförbundet av-<br>styrker förslaget om att andra avgifter än avgifter för jakt och fällda djur<br>skall kunna tas ut och menar att förslaget kan befaras minska fastighets-<br>ägarnas vilja att bilda ett jaktvårdsområde. Skogsstyrelsen anser att för-<br>slaget att föreningens medel skall användas endast för att främja viltvår-<br>den ger uttryck för en alltför snäv syn på områdets funktion. Några re-<br>missinstanser anser att det inte finns något behov av att föreskriva att en<br>förening inte far bedriva verksamhet som är främmande för föreningens<br>ändamål.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning:</p>
<p>Avgifter</p>
<p>En jaktvårdsområdesförening har i dag rätt att ta ut avgifter för jakten<br>inom området och för vilt som fälls. Utredningen har föreslagit att en<br>viltvårdsområdesförening även skall fa rätt ta ut andra avgifter. Dessutom<br>har föreslagits att det i lagen skall införas en ny bestämmelse som anger<br>att avgifterna skall användas för verksamhet som är förenlig med före-<br>ningens ändamål. Som motiv för förslaget om en utökad rätt för förening-<br>en att ta ut avgifter har anförts att viltvårdsåtgärder av mer omfattande<br></p>
<p>46</p>
<p>karaktär i undantagsfall kan kräva en kombination av investeringar och<br>avstående från jakt på stora rovdjur och klövvilt. Med nuvarande ordning<br>skulle några avgifter inte inflyta under den tid då förbud råder mot jakt på<br>sådant vilt.</p>
<p>Jägareförbundet och Länsstyrelsen i Örebro län avstyrker förslaget om<br>att andra avgifter än de för jakt och fällda djur skall kunna tas ut inom<br>området. Jägareförbundet menar att det kan bli mycket svårt att förmå<br>fastighetsägare som inte själva jagar att ansluta sin fastighet till ett vilt-<br>vårdsområde med utredningens förslag eftersom förslaget innebär att fas-<br>tighetsägarna kan få betala för beslut som de inte deltagit i eller som inte<br>berör dem. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att kostnaderna för upp-<br>lösningen av ett viltvårdsområde kan bli mycket stora och att rätten till<br>uttaxering på andra grunder än jakt därför kan verka avskräckande på fas-<br>tighetsägarna när de skall ta ställning till bildandet.</p>
<p>Regeringen instämmer i den kritik som några av remissinstanserna rik-<br>tat mot förslaget i den här delen. Att ge föreningen rätt att ta ut avgifter<br>från fastighetsägare som inte jagar kan enligt regeringens mening antas<br>inverka negativt på dessa fastighetsägares vilja att ansluta sig till ett vilt-<br>vårdsområde. Härtill kommer att det kan bli svårt för den enskilde fastig-<br>hetsägaren att förutse vilka ekonomiska konsekvenser en anslutning till<br>ett viltvårdsområde kan fa. Det har dessutom inte genom remissutfallet<br>framkommit att det finns något egentligt behov av andra uttaxeringsmöj-<br>ligheter än de som finns i dag. Regeringen anser av dessa skäl att försla-<br>get inte bör genomföras.</p>
<p>Även behovet av en bestämmelse som stadgar att föreningens medel<br>skall användas för verksamhet som är förenlig med föreningens ändamål<br>får enligt regeringen anses tveksamt. Det kan dessutom ifrågasättas hur<br>en sådan regel förhåller sig till den i dag praktiserade ordningen att avsät-<br>ta medel till en s.k. delägarfond. Regeringen avstår därför från att föreslå<br>att en bestämmelse med detta innehåll införs i den nya lagen.</p>
<p>Regeringen har i det föregående gjort det ställningstagandet att in-<br>skränkningar i den enskildes rätt att utnyttja sin egendom endast far före-<br>komma beträffande klöwilt och stora rovdjur. En fastighetsägare kan<br>alltså välja att inte delta i områdesjakt på småvilt, f konsekvens härmed<br>bör en förening inte ha rätt att ta ut avgifter för jakt på småvilt eller för<br>småvilt som falls av en fastighetsägare som inte deltar i områdesjakt efter<br>sådana djur. Regeringen ansluter sig alltså till utredningens bedömning i<br>den här delen.</p>
<p>Generella begränsningar i en viltvårdsområdesförenings befogenheter vid<br>förvaltningen</p>
<p>En viltvårdsområdesförenings ändamål är att förvalta det viltvårdsområde<br>för vilket den bildats. Viltvårdsområdets ändamål bestämmer därmed ra-<br>men för föreningens verksamhet och gränserna för föreningens befogen-<br>heter. Denna begränsning i en viltvårdsområdesförenings befogenheter<br>bör enligt regeringens mening komma till uttryck direkt i lagen. Rege-<br>ringen förordar alltså i likhet med utredningen att en ny bestämmelse in-<br>förs i den nya lagen om att en viltvårdsområdesförening inte far bedriva<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>47</p>
<p>någon verksamhet som är främmande för det ändamål som viltvårdsom- Prop. 1999/2000:73<br>rådet skall uppfylla.</p>
<p>Rätt att undanta fastighet från områdesjakt vid fastighetsbildning</p>
<p>Utredningen har också föreslagit att en viltvårdsområdesförening skall få<br>rätt att undanta en sådan fastighet från områdesjakt som under viltvårds-<br>områdets beståndstid ombildats eller nybildats. Motivet är att söka hindra<br>fastighetsägare från att använda fastighetsbildning för att fa tillgång till<br>ytterligare jakträttsbevis. Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig<br>är positiva till förslaget.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning får behovet av en sådan bestämmelse<br>anses tveksamt. Den utformning som bestämmelsen fatt i utredningens<br>förslag innebär dessutom att föreningen far en generell rätt att undanta<br>fastighet som efter fastighetsbildningen inte överstiger viss areal. Detta<br>kan innebära att en fastighet som ombildats på grund av helt andra skäl<br>än de som motiverar bestämmelsen kan komma att utestängas från områ-<br>desjakt. En annan utformning av bestämmelsen som mer direkt tar sikte<br>på fastighetsbildning med uttalad avsikt att erhålla ytterligare jakträttsbe-<br>vis skulle i och för sig kunna övervägas. En sådan bestämmelse skulle<br>emellertid leda till tillämpningssvårigheter eftersom det kan vara svårt att<br>påvisa att syftet med en fastighetsbildning huvudsakligen är att skaffa sig<br>jakträttsbevis. Regeringen är mot denna bakgrund, trots det till viss del<br>positiva remissutfallet, inte beredd att föreslå att en bestämmelse med det<br>angivna innehållet införs i den nya lagen.</p>
<h3>4.6 Viltvårdsområdets bestånd</h3>
<p>Regeringens förslag: Länsstyrelsen skall - tidigast tre år efter bildan-<br>det av ett viltvårdsområde - kunna besluta att en viltvårdsområdesfö-<br>rening skall upplösas om fler än en femtedel av fastighetsägarna eller<br>fastighetsägare som äger mer än en femtedel av marken har uttalat sig<br>för en upplösning. Inom omarronderingsområden krävs att fler än<br>hälften av fastighetsägarna eller fastighetsägare som äger mer än hälf-<br>ten av marken anser att viltvårdsområdet skall upplösas.</p>
<p>Länsstyrelsen kan vidare - även före treårsfristens utgång - besluta<br>om upplösning om viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse eller<br>om föreningen allvarligt missköter förvaltningen av viltvårdsområdet.</p>
<p>En fastighet eller en del av en fastighet som på grund av ändrad an-<br>vändning eller annars saknar väsentlig betydelse för verksamheten<br>inom viltvårdsområdet skall kunna uteslutas ur området. Detsamma<br>gäller en eller flera fastigheter med samma ägare, om fastigheten eller<br>fastigheterna lämpligen kan bestå som en egen enhet för viltvård och<br>om kvarvarande fastigheter utgör ett lämpligt viltvårdsområde.</p>
<p>En viltvårdsområdesförening som försatts i konkurs skall under alla<br>omständigheter anses upplöst när konkursen avslutas.</p>
<p>48</p>
<p>Utredningens förslag: En viltvårdsområdesförening skall få upplösas<br>utan att någon tidsfrist inväntas. Beslut om upplösning skall fattas på två<br>på varandra följande föreningsstämmor. Några särskilda majoritetsregler<br>skall inte gälla inom omarronderingsområden. Även fastigheter med skil-<br>da ägare som genom avtal eller på annat sätt samordnat viltvården skall<br>kunna uteslutas ur ett viltvårdsområde. Vidare skall en fastighet kunna<br>uteslutas om fastighetens ägare och viltvårdsområdesföreningen är ense<br>om detta.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Naturvårdsverket<br>och ett antal länsstyrelser samt Jägareförbundet, anser att en viltvårds-<br>områdesförening skall kunna upplösas först efter det att en viss tid förflu-<br>tit från bildandet. Den tidsfrist som föreslås av Naturvårdsverket är tre år<br>och av övriga fem år. Som skäl anförs att medlemmarna i en viltvårdsom-<br>rådesförening behöver viss tid för att finna lämpliga former för sitt sam-<br>arbete. Några remissinstanser har synpunkter på majoritetskravet. Bland<br>annat föreslås att kravet på en majoritet bestående av ett visst minsta an-<br>tal medlemmar skall kombineras med kravet att dessa medlemmar skall<br>äga en viss minsta andel av marken inom viltvårdsområdet. Lantmäteri-<br>verket anser att en viltvårdsområdesförening skall få upplösas bara om<br>det finns sakliga skäl. Ett skäl kan vara att sådana förändringar har inträf-<br>fat att viltvården far anses säkerställd på annat sätt än genom den samver-<br>kan som sker inom föreningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler bildas ett<br>jaktvårdsområde och dess förening för att bestå tills vidare. Först efter tio<br>år från bildandet kan länsstyrelsen fatta beslut om att upplösa jaktvårds-<br>områdesföreningen. För ett sådant beslut krävs att flertalet av de röstande<br>fastighetsägarna på en jaktstämma uttalat sig för en upplösning och att<br>detta flertal antingen utgör mer än en tredjedel av antalet fastighetsägare<br>eller äger mer än hälften av marken inom jaktvårdsområdet. Som motiv<br>för tidsgränsen tio år för rätt att fa frågan om upplösning prövad anfördes<br>att jaktvårdsområdet därigenom ges en stabilitet som gör det möjligt att<br>finna arbetsformer som tillgodoser skilda önskemål. I sammanhanget<br>konstaterades att den valda tidsgränsen motsvarade den enligt äldre lag<br>gällande kortaste giltighetstiden för ett jaktvårdsområde (prop. 1979/80:<br>180 s. 25).</p>
<p>Enligt utredningens mening måste ett väl fungerande samarbete inom<br>ett viltvårdsområde bygga på en positiv inställning hos fastighetsägarna.<br>När verksamheten inom ett viltvårdsområde bedrivs på ett sådant sätt att<br>en stor minoritet inte längre finner samverkan meningsfull bör enligt ut-<br>redningen ett viltvårdsområde kunna upplösas. Så bör kunna ske när den<br>majoritet som krävs för bildandet inte längre finns, dvs. när fler än en<br>femtedel av fastighetsägarna eller fastighetsägare med mer än en femte-<br>del av marken uttalar sig för en upplösning.</p>
<p>För att viltvårdsområden i framtiden skall bli en attraktiv samverkans-<br>form måste det, enligt utredningen, finnas möjlighet för fastighetsägarna<br>att pröva institutet utan att behöva riskera att bli fast i en föreningssam-<br>verkan för lång tid. Utredningen föreslår därför att den nuvarande tids-<br>gränsen för beslut om upplösning slopas. Ett viltvårdsområde skall upp-<br>höra och föreningen upplösas om den angivna minoriteten uttalar sig för<br>en upplösning på två på varandra följande ordinarie föreningsstämmor.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>49</p>
<p>Regeringen har anslutit sig till utredningens förslag att för bildande av Prop. 1999/2000:73<br>ett viltvårdsområde kräva medgivande av en majoritet bestående av<br>minst fyra femtedelar av antalet fastighetsägare som äger minst fyra fem-<br>tedelar av marken. Detta ställningstagande grundas på uppfattningen att<br>det är av stor betydelse att det inom viltvårdsområdet finns en näst intill<br>enhällig vilja till samarbete. En konsekvens av detta betraktelsesätt är att<br>en viltvårdsområdesförening bör kunna upplösas när det inte längre finns<br>en betryggande majoritet för samverkan. Regeringen anser det vara följd-<br>riktigt att - som utredningen har föreslagit - beslut om upplösning skall<br>kunna fattas om det i något avseende brister i den majoritet som krävs för<br>att bilda ett viltvårdsområde.</p>
<p>Enligt regeringens mening bör ytterligare ett villkor vara uppfyllt för<br>beslut om upplösning på grund av att fastighetsägarna har uttalat sig för<br>en sådan. Utredningens förslag att slopa kravet enligt den nuvarande la-<br>gen att det skall ha förflutit minst tio år innan ett jaktvårdsområde får<br>upplösas har ifrågasatts av flera remissinstanser. Regeringen delar de<br>synpunkter som har framförts i remissyttrandena om behovet av en viss<br>inkörningsperiod. Den kan emellertid sättas kortare än den som gäller en-<br>ligt den nuvarande lagen. Enligt regeringens uppfattning bör övergångs-<br>tiden vara tre år.</p>
<p>Om ett jaktvårdsområde skulle komma att sakna styrelse kan, enligt<br>den nuvarande lagen, länsstyrelsen se till att det hålls en jaktstämma för<br>att ta ställning till frågan om att upplösa jaktvårdsområdesföreningen. Re-<br>geln har sin motsvarighet i utredningens förslag att länsstyrelsen skall ha<br>möjlighet att upplösa en viltvårdsområdesförening om föreningen saknar<br>styrelse. Enligt utredningen bör länsstyrelsen kunna upplösa en viltvårds-<br>områdesförening i ytterligare ett fall, nämligen om föreningen allvarligt<br>missköter förvaltningen av området.</p>
<p>Utredningens förslag har inte mött några invändningar från remissin-<br>stansernas sida. Regeringen ansluter sig till förslagen. Som utredningen<br>har anfört far det avgöras i praxis vad som skall rymmas under begreppet<br>allvarlig misskötsamhet. Ett exempel kan vara att samverkan mellan<br>medlemmarna inom föreningen kommit att bli så bristfällig att detta på-<br>verkar viltvården i en negativ riktning.</p>
<p>Enligt lagen om jaktvårdsområden gäller att en fastighet kan uteslutas<br>ur ett jaktvårdsområde om fastigheten genom ändrad användning eller<br>annars väsentligen saknar betydelse för jaktvården. Av motiven framgår<br>att bestämmelsen tar sikte på bl.a. det fallet att en fastighet tas i anspråk<br>för bostads-, industri- eller fritidsändamål. Är ägaren av fastigheten och<br>jaktvårdsområdesföreningen ense om uteslutningen kan föreningen be-<br>sluta i frågan, f annat fall skall frågan om uteslutning prövas av länssty-<br>relsen.</p>
<p>Den nyss beskrivna uteslutningsregeln bör, som utredningen har före-<br>slagit, få sin motsvarighet i en lag om viltvårdsområden. Regeringen an-<br>sluter sig också till utredningens förslag till den del det innebär att en fas-<br>tighet skall kunna uteslutas om fastigheten kan utgöra en egen enhet för<br>viltvård. Som villkor bör gälla att kvarvarande fastigheter kan bestå som<br>ett lämpligt viltvårdsområde. Vad nu sagts bör omfatta också det fallet att<br>flera fastigheter tillsammans kan avskiljas som en lämplig viltvårdsenhet.<br>Som ytterligare förutsättning bör gälla att fastigheterna har samma ägare.</p>
<p>50</p>
<p>I utredningens förslag ingår också att det alltid skall vara möjligt att<br>utesluta en fastighet om fastighetsägaren och viltvårdsområdesföreningen<br>är överens i frågan. Utredningen har med sitt förslag velat skapa en möj-<br>lighet att utesluta en fastighet i t.ex. det fallet att osämja uppstått mellan<br>en fastighetsägare och övriga medlemmar i föreningen. Ett villkor skall<br>vara att uteslutningen inte inverkar menligt på viltvården. Regeringen an-<br>ser sig av följande skäl inte kunna biträda förslaget. Genom den lagstift-<br>ning som nu föreslås ställer samhället resurser till förfogande för att sä-<br>kerställa att viltvårdsområdena blir lämpliga med avseende på belägenhet<br>och omfång. Mot den bakgrunden framstår det som en högst tveksam åt-<br>gärd att överlåta till viltvårdsområdesföreningen att pröva i vad mån det<br>är möjligt att utesluta vissa fastigheter utan att viltvården blir lidande. Att<br>låta länsstyrelsen pröva en uteslutning som föreningen och fastighetsäga-<br>ren kommit överens innebär emellertid också nackdelar. Dit hör främst<br>risken för återkommande diskussioner bland medlemmarna om den ena<br>eller andra uteslutningen, diskussioner som stör samarbetet inom vilt-<br>vårdsområdet och påverkar dess stabilitet. Till detta kommer att myndig-<br>heterna kan komma att belastas med en rad svårbedömda ärenden.</p>
<p>Enligt lagen om jaktvårdsområden gäller, genom en hänvisning till la-<br>gen (1973:1150) om förvaltning av samfalligheter, att en jaktvårdsområ-<br>desförening inte far upplösas förrän föreningens skulder är betalda. Mot-<br>svarande regel bör gälla vid upplösning av en viltvårdsområdesförening. I<br>enlighet med utredningens förslag bör regeln emellertid kompletteras<br>med en bestämmelse för det fall föreningen saknar tillräckliga medel för<br>att bli skuldfri.</p>
<p>Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag följande. Tidigast tre<br>år efter bildandet skall länsstyrelsen kunna besluta att en viltvårdsområ-<br>desförening skall upplösas om fler än en femtedel av fastighetsägarna el-<br>ler fastighetsägare som äger mer än en femtedel av marken uttalar sig för<br>en upplösning. Inom omarronderingsområden skall gälla särskilda majo-<br>ritetsregler. Oberoende av den angivna tidsfristen skall länsstyrelsen kun-<br>na besluta om upplösning om viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse<br>eller om föreningen allvarligt missköter förvaltningen av viltvårdsområ-<br>det.</p>
<p>Länsstyrelsen skall kunna besluta att fastigheter eller fastighetsdelar<br>som väsentligen saknar betydelse för viltvårdsområdets verksamhet skall<br>uteslutas ur området. Även mark med samma ägare som kan bilda en<br>egen enhet för viltvård skall kunna uteslutas under förutsättning att den<br>kvarvarande marken kan bestå som ett lämpligt viltvårdsområde.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>51</p>
<p>4.7</p>
<p>4.7.1</p>
<p>Överklagande Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Rätten att överklaga en viltvårdsområdesförenings beslut</p>
<p>Regeringens förslag: Den vars rätt berörs av en viltvårdsområdesfö-<br>renings beslut får rätt att överklaga beslutet.</p>
<p>Endast de av en viltvårdsområdesförenings beslut som gäller jakten<br>och viltvårdsåtgärder, medlemskap i föreningen, uteslutning ur före-<br>ningen, avgifter samt upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt inom om-<br>rådet kan överklagas.</p>
<p>Utredningens förslag: Överenstämmer med regeringens vad gäller ut-<br>vidgningen av kretsen klagoberättigade.</p>
<p>Remissinstanserna: Alla remissinstanser som uttalat sig tillstyrker<br>förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt de regler som gäller i dag kan<br>den som är medlem i en jaktvårdsområdesförening och vars rätt berörs av<br>ett beslut som fattats på jaktstämma eller av styrelsen för föreningen<br>överklaga detta. Dessutom kan den som begär att bli medlem i en före-<br>ning överklaga ett beslut om vägrat medlemskap. En jakträttshavare som<br>inte är medlem i föreningen saknar alltså möjlighet att få ett beslut angå-<br>ende viltvård överprövat trots att hans rätt påverkas av beslutet. Det sak-<br>nas enligt regeringens uppfattning skäl för denna begränsning av kretsen<br>av klagoberättigade.</p>
<p>Enligt nuvarande ordning kan alla beslut som fattas av en jaktvårdsom-<br>rådesförening överklagas. Utredningen har inte föreslagit någon ändring<br>härvidlag. Enligt de regler som gäller i dag omfattar överinstansernas<br>prövning av ett överklagat beslut endast beslutets laglighet. Regeringen<br>föreslår i avsnitt 4.7.2 att en överprövning av en viltvårdsområdesföre-<br>nings beslut inte bara skall omfatta beslutets laglighet utan också dess<br>lämplighet. En bibehållen ordning i fråga om föreningsbeslutens över-<br>klagbarhet skulle därmed innebära alltför stora inskränkningar i en före-<br>nings angelägenheter. Rätten till överprövning bör alltså i princip begrän-<br>sas till beslut i frågor som berör de intressen som lagstiftningen avser att<br>skydda eller tillgodose.</p>
<p>4.7.2 Överinstansernas befogenheter</p>
<p>Regeringens förslag: Länsstyrelsens och den allmänna förvaltnings-<br>domstolens prövning av ett överklagat beslut skall inte bara omfatta<br>beslutets laglighet utan också dess lämplighet. I konsekvens härmed<br>skall länsstyrelsen och den allmänna förvaltningsdomstolen också<br>kunna ersätta det överklagade beslutet med ett nytt beslut.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan<br>tillstyrker förslaget.</p>
<p>52</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande regler kan den som<br>överklagar en jaktvårdsområdesförenings beslut endast fa beslutets lag-<br>lighet prövad.</p>
<p>Sverige är folkrättsligt bundet av den europeiska konventionen om<br>skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna<br>(Europakonventionen). Konventionen har också blivit direkt tillämplig<br>för svenska förvaltningsmyndigheter och domstolar genom att den sedan<br>den 1 januari 1995 gäller som svensk lag (1994:1219). Artikel 6 i kon-<br>ventionen garanterar rätten till en opartisk prövning av tvister om existe-<br>rande rättigheter och deras innehåll. Enligt praxis från domstolen är arti-<br>kel 6 tillämplig på tvister som rör eller påverkar äganderättsförhållanden.<br>En domstol som avses i artikel 6 skall enligt uttalanden från Europadom-<br>stolen vara behörig att bedöma saken i hela dess vidd. Detta krav anses<br>inte uppfyllt om domstolen bara har en befogenhet att göra en inskränkt<br>laglighetsprövning som utesluter faktabedömning och bevisvärdering.</p>
<p>Det får mot denna bakgrund anses tveksamt om den prövningsrätt som<br>överinstanserna har enligt de nu gällande bestämmelserna i lagen om<br>jaktvårdsområden uppfyller kraven på domstolsprövning enligt Europa-<br>konventionens artikel 6. Regeringen anser därför i likhet med utredning-<br>en och remissinstanserna att länsstyrelsen och domstolarna fortsättnings-<br>vis bör få rätt att pröva inte bara ett besluts laglighet utan också dess<br>lämplighet. I konsekvens härmed bör dessa myndigheter också fa befo-<br>genhet att, inte bara undanröja eller upphäva beslutet, utan även ändra be-<br>slutet i visst hänseende eller ersätta det med ett nytt.</p>
<p>Några av remissinstanserna har uttryckt oro över att den nya lämplig-<br>hetsprövningen ställer ökade krav på domstolarna och ledamöternas kun-<br>skap i bl.a. jaktfrågor. Regeringen vill i sammanhanget peka på att läns-<br>styrelsen enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får ställning<br>som motpart i domstolsprocessen eftersom länsstyrelsen är den först be-<br>slutande myndigheten i processen. Domstolarna bör därmed fa tillgång<br>till en fyllig utredning och sakfrågorna far förutsättas bli tillräckligt be-<br>lysta. Bestämmelsen i förvaltningsprocesslagen innebär också att länssty-<br>relsen har rätt att överklaga förvaltningsdomstolens dom, om domstolens<br>avgörande innebär att länsstyrelsens beslut har ändrats.</p>
<h3>4.8 Övergångsbestämmelser</h3>
<p>Den nya lagen beräknas kunna träda i kraft den 1 januari 2001. Lagen bör<br>enligt regeringens uppfattning tillämpas också på redan existerande jakt-<br>vårdsområden. Däremot bör de nya reglerna inte få till följd att de jakt-<br>vårdsområden som är bildade enligt lagen om jaktvårdsområden och vars<br>verksamhet enbart omfattar småviltet måste upplösas eller ändra sin verk-<br>samhet sedan den nya lagen trätt i kraft. Det bör därför föreskrivas att de<br>krav som gäller för bildandet av ett viltvårdsområde enligt den nya lagen<br>inte utgör hinder för att ett jaktvårdsområde som bildats enligt lagen om<br>jaktvårdsområden och som endast samordnar jakten efter småviltet består<br>efter det att den nya lagen trätt i kraft.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>53</p>
<h2>5 Ändringar i jaktlagen m.m. <sup>Pro</sup>P-1999/2000:73</h2>
<h3>5.1 Upplåtelse av j akträtt</h3>
<p>5.1.1 Gällande rätt</p>
<p>För upplåtelse av jakträtt gäller de allmänna bestämmelserna om nyttjan-<br>derätt i 7 kap. jordabalken. Av 7 kap. 3 § jordabalken framgår att upplå-<br>ten rätt att jaga är att betrakta som nyttjanderätt till fast egendom.</p>
<p>Avtal om upplåtelse av jakträtt är enligt 7 kap. 5 § jordabalken inte<br>bindande för längre tid än 50 år. Någon kortaste tid för jakträttsupplåtelse<br>är inte föreskriven. Upplåtelsetiden kan dock påverka bedömningen av<br>om upplåtelsen över huvud taget är att betrakta som en nyttjanderätt. För-<br>foganderätten över markägarens jaktområde måste överlämnas till nytt-<br>janderättshavaren under en inte alltför kort tid för att en verklig nyttjan-<br>derättsupplåtelse skall anses föreligga.</p>
<p>Förutom de bestämmelser av i huvudsak sakrättslig karaktär som i öv-<br>rigt finns i jordabalken och som gäller för nyttjanderätt i allmänhet finns<br>det i jaktlagen (1987:259) bestämmelser som särskilt tar sikte på nyttjan-<br>derätt vid jakt.</p>
<p>Jaktlagen innehåller i 15-22 §§ bestämmelser om villkoren vid upplå-<br>telse av jakträtt i vissa fall. Reglerna innebär att upplåten nyttjanderätt till<br>jakt i vissa fall är förenad med rätt till automatisk förlängning av upplå-<br>telseavtalet. Den automatiska förlängningen innebär att tiden för upplå-<br>telsen förlängs om inte avtalet sägs upp av någon av parterna. Om avtalet<br>sägs upp av markägaren har nyttjanderättshavaren i vissa fall dessutom<br>besittningsskydd, dvs. denne har en rätt att fa avtalet förlängt mot mark-<br>ägarens vilja. Besittningsskyddet kan brytas endast om vissa i lagen upp-<br>räknade omständigheter föreligger. Reglerna om automatisk förlängning<br>och besittningsskydd gäller endast när parterna kommit överens om en<br>avtalstid som överstiger ett år. Om inte nyttjanderättshavaren godtar en<br>uppsägning åligger det markägaren att hänskjuta tvisten till arrendenämn-<br>den. Även tvister om upplåtelsevillkoren för en ny avtalsperiod skall hän-<br>skjutas till arrendenämnden. Bestämmelserna är tvingande i förhållande<br>till nyttjanderättshavaren.</p>
<p>Om ett avtal som är förenat med automatisk förlängning inte sägs upp<br>förlängs upplåtelsen på samma tid som arrendetiden, dock längst fem år.<br>Övriga villkor förblir oförändrade. På samma sätt som utebliven uppsäg-<br>ning medför förlängning, medför underlåtenhet att begära villkorsföränd-<br>ring att villkoren för den förlängda upplåtelsen förblir oförändrade. Upp-<br>sägning och begäran om villkorsändring skall ske senast två månader före<br>avtalstidens utgång.</p>
<p>5.1.2 Besittningsskydd</p>
<p>Regeringens förslag: Reglerna om besittningsskydd för nyttjande-<br>rättshavare till jakt upphävs.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>54</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller Prop. 1999/2000:73<br>lämnar det utan erinran.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Reglerna om besittningsskydd inför-<br>des år 1987 med den nu gällande jaktlagen. I motiven till lagen angavs att<br>en förstärkt rätt för nyttjanderättshavaren att fa behålla en upplåten jakt-<br>rätt kan förutsättas stimulera till sådana viltvårdsåtgärder som ger resultat<br>först på längre sikt. Regeringen var medveten om att fastighetsägare för<br>att undvika besittningsskyddet i fortsättningen skulle kunna välja att upp-<br>låta jakträtt genom avtal som gäller tills vidare eller för viss bestämd tid<br>som inte överstiger ett år. Det förutsattes dock att flertalet fastighetsägare<br>skulle vara intresserade av att få nyttjanderättshavare som var villiga att<br>åta sig effektiv och långsiktig viltvård på fastigheten. Regeringen utgick<br>därför från att det skulle finnas ett starkt intresse hos fastighetsägarna att<br>teckna avtal på en bestämd tid som inte var allt för kort.</p>
<p>I utredningen redovisas ett antal undersökningar som riktat sig till<br>skogsbolag, samtliga stift och kommuner samt ett urval av enskilda mark-<br>ägare och jägare. Resultatet av undersökningen visar att införandet av<br>regler om besittningsskydd inte har fatt den avsedda effekten. Tvärtom<br>ger undersökningarna vid handen att det generellt sett finns en mycket<br>stark ovilja bland de fastighetsägargrupper som deltagit i enkätundersök-<br>ningarna att teckna avtal som innebär att besittningsskydd uppkommer<br>för nyttjanderättshavaren. En majoritet av befintliga upplåtelser som<br>gjorts av stora markägare gäller tills vidare eller på en bestämd tid på ett<br>år till skillnad från vad som var fallet före år 1988 då det var vanligt med<br>upplåtelser på bestämd tid överstigande ett år, ofta fem år. Det avgörande<br>skälet för fastighetsägarens val av kort upplåtelsetid uppges ha varit be-<br>sittningsskyddet. Utredningen gör mot bakgrund av vad vidtagna under-<br>sökningar visar bl.a. den bedömningen att ett slopande av reglerna om<br>besittningsskydd skulle leda till längre upplåtelsetider.</p>
<p>Regeringen delar de slutsatser som redovisas i utredningen. Enligt re-<br>geringens mening framstår det alltså som klart att reglerna om besitt-<br>ningsskydd i princip har motverkat sitt syfte. I stället för att stimulera till<br>längre upplåtelsetider har de, såvitt kan bedömas, lett till kortare avtalsti-<br>der. De bestämmelser som innebär att ett avtal under vissa omständighe-<br>ter kan förlängas mot en fastighetsägarens vilja bör därför upphävas.</p>
<p>5.1.3 Uppsägningsplikt och automatisk förlängning</p>
<p>Regeringens förslag: Jakträttsupplåtelser för viss tid som är ett år el-<br>ler längre skall alltid sägas upp för att upphöra att gälla vid avtalsti-<br>dens utgång. Om inte någon av parterna säger upp avtalet förlängs<br>upplåtelsen automatiskt på samma tid som den ursprungliga upplåtel-<br>setiden, dock längst fem år.</p>
<p>Utredningens förslag: Avtal om upplåtelse av jakträtt som slutits på<br>viss tid som överstiger två månader skall sägas upp för att upphöra att<br>gälla, om upplåtelsen fortlöpt längre tid än två månader.</p>
<p>55</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker forslaget eller Prop. 1999/2000:73<br>lämnar det utan kommentar. En del remissinstanser anser att den före-<br>slagna ordningen inte bör omfatta upplåtelser som löper på så kort tid<br>som utredningen föreslår. Till dessa hör Arrendenämnden i Luleå, Läns-<br>styrelserna i Jönköpings län och Västerbottens län samt Svenska Jägare-<br>förbundet som alla anser att uppsägningsskyldighet och automatisk för-<br>längning skall gälla för avtal som ingåtts på ett år eller längre tid. Arren-<br>denämnden i Gävle anser att de nuvarande reglerna om uppsägningsskyl-<br>dighet och automatisk förlängning av avtal med en bestämd upplåtelsetid<br>som överstiger ett år bör behållas. Svea Hovrätt ifrågasätter om inte upp-<br>låtelser på i vart fall upp till fyra månader skall vara befriade från kravet<br>på uppsägning. Endast en remissinstans, Länsstyrelsen i Gävleborgs län,<br>är helt negativ till någon form av särreglering av upplåtelsevillkoren i<br>jaktlagen. Flera remissinstanser, däribland de tre arrendenämnder som<br>ombetts yttra sig, har framfört invändningar mot att reglerna i utredning-<br>ens förslag utformats med utgångspunkt i den tid som upplåtelsen varat<br>och inte, vilket är fallet i fråga om jämförbara upplåtelseformer, med ut-<br>gångspunkt i den avtalade upplåtelsetidens längd. Tre remissinstanser an-<br>ser att avtal på obestämd tid över huvud taget inte bör tillåtas. Slutligen<br>har flera remissinstanser kritiska synpunkter på den lagtekniska lösning-</p>
<p>en.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt allmänna civilrättsliga bestäm-<br>melser upphör ett tidsbestämt avtal att gälla när den avtalade tiden löpt<br>ut. I jaktlagen finns emellertid regler om uppsägningsplikt och automa-<br>tisk förlängning av vissa avtal om upplåtelse av jakträtt. Bestämmelserna<br>är utformade i nära överensstämmelse med de regler som gäller i fråga<br>om jordbruksarrende.</p>
<p>Utredningen har föreslagit att de nuvarande reglerna om uppsägnings-<br>plikt och automatisk förlängning ändras och att tillämpningsområdet ut-<br>ökas i syfte att stimulera parterna till att teckna avtal som löper på längre<br>tid. Den av utredningen föreslagna ordningen innebär att alla visstidsavtal<br>som överstiger två månader skall vara förenade med uppsägningsplikt<br>och automatisk förlängning. Utredningen föreslår också att reglerna skall<br>omfatta tidsbestämda upplåtelser som, oavsett den i avtalet stipulerade<br>upplåtelsetidens längd, faktiskt fortlöpt längre tid än två månader.</p>
<p>De flesta remissinstanserna ställer sig positiva till en sådan ordning el-<br>ler lämnar förslaget utan kommentar. Somliga remissinstanser är i och för<br>sig positiva till att reglerna om uppsägningsskyldighet och rätt till auto-<br>matisk förlängning bibehålls men anser att reglerna inte bör omfatta avtal<br>som löper på så kort tid som drygt två månader. Länsstyrelsen i Väster-<br>bottens län och Jägareförbundet menar att det är mycket ovanligt med<br>jakträttsupplåtelser som understiger ett år. Arrendenämnden i Luleå fram-<br>håller i sitt remissvar att det kan finnas många skäl för parterna i ett jakt-<br>rättsförhållande att vilja att upplåtelsen skall avse endast en kortare tid<br>och att det under sådana förhållanden inte finns anledning att krångla till<br>rättsförhållandet mellan parterna genom att införa uppsägningsplikt. Ar-<br>rendenämnden ifrågasätter i sitt remissvar också vilket värde en sådan<br>förlängning av avtalet på grund av passivitet skulle ha för nyttjande-<br>rättshavaren.</p>
<p>56</p>
<p>Enligt regeringens mening bör det av hänsyn till viltvården även fort-<br>sättningsvis finnas särskilda regler som är tillämpliga på vissa jakträtts-<br>upplåtelser. Det huvudsakliga syftet med en sådan reglering är att främja<br>tillkomsten av längre jakträttsförhållanden. Regleringen bör emellertid<br>enligt regeringens uppfattning utformas på ett sätt som inte medför alltför<br>stora ingrepp i avtalsfriheten. Flera av remissinstanserna har framhållit att<br>det i praktiken är mycket ovanligt med avtal som löper på kortare tid än<br>ett år. I de fall sådana avtal förekommer kan det som Arrendenämnden i<br>Luleå anfört finnas många skäl till att parterna väljer att avtala om en kort<br>upplåtelsetid. Enligt regeringens uppfattning saknas det mot denna bak-<br>grund skäl att låta avtal som löper på alltför kort tid omfattas av uppsäg-<br>ningsplikt och automatisk förlängning. Regeringen anser med hänsyn till<br>vad som framkommit i remissvaren att endast sådana avtal som löper på<br>ett år eller längre tid skall sägas upp för att upphöra att gälla. Regeringen<br>delar däremot utredningens bedömning att det inte finns skäl att föreslå<br>en minsta tid för upplåtelse av jakträtt. Avtal som slutits på bestämd tid<br>som understiger ett år bör således upphöra att gälla vid avtalstidens slut.</p>
<p>Enligt det förslag som utredningen lagt fram är avtalsförhållandets<br>längd av avgörande betydelse för om reglerna om uppsägningsplikt och<br>automatisk förlängning skall tillämpas. Flera remissinstanser har riktat<br>kritik mot utredningens förslag i denna del. Arrendenämnden i Malmö<br>anför t.ex. att den valda ordningen torde leda till svårigheter för en part<br>att enkelt avgöra om uppsägning behövs eller inte och att detta i förläng-<br>ningen kan leda till rättsförlust för parten. Regeringen instämmer i kriti-<br>ken. Regleringen bör därför, liksom är fallet i dag, ha sin utgångspunkt i<br>den avtalade tiden och inte i avtalsförhållandets faktiska längd.</p>
<p>5.1.4 Uppsägningstid</p>
<p>Regeringens förslag: Visstidsavtal på ett år eller längre skall sägas<br>upp sex månader före avtalstidens slut. Det är dock möjligt att avtala<br>om längre uppsägningstid. För avtal som löper på obestämd tid skall<br>en uppsägningstid på minst sex månader gälla. Längre uppsägningstid<br>kan dock avtalas.</p>
<p>Utredningens förslag: Vid jakträttsavtal på bestämd tid som översti-<br>ger ett år skall, om inte längre uppsägningstid är avtalad, uppsägning ske<br>senast tolv månader före upplåtelsetidens utgång. Jakträttsavtal på be-<br>stämd tid om ett år eller kortare och jakträttsavtal på obestämd tid kan,<br>om upplåtelsen varat ett år eller mer och om inte längre uppsägningstid<br>har avtalats, sägas upp för att upphöra att gälla först vid det månadsskifte<br>som inträffar närmast tolv månader från uppsägningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är negativa till<br>en uppsägningstid om tolv månader. Arrendenämnderna i Gävle och Lu-<br>leå förordar en generell uppsägningstid om nio respektive åtta månader<br>medan 14 remissinstanser, däribland fem kommuner, Naturvårdsverket,<br>länsstyrelserna i Västerbottens, Jämtlands och Jönköpings län, Lantbru-<br>karnas Riksförbund, Föreningen Skogsindustrierna, Svenska jordägarför-<br>bundet och Svenska Jägareförbundet föreslår en längsta uppsägningstid<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>57</p>
<p>om sex månader. Arrendenämnden i Malmö förordar en ordning med sex<br>månaders uppsägningstid för tillsvidareavtal och tidsbestämda avtal som<br>undertiger tre år och tolv månaders uppsägningstid för avtal som slutits<br>för längre tid.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningens förslag skall en<br>uppsägningstid om tolv månader gälla i fråga om visstidsavtal som slutits<br>på tid som överstiger tolv månader. Utredningen har motiverat sitt förslag<br>i denna del med att det är viktigt för parterna att få god tid på sig att av-<br>veckla sina åtaganden. Övervägande delen av remissinstanserna är nega-<br>tiva till att en uppsägningstid om tolv månader införs. Länsstyrelsen i<br>Gävleborgs län befarar att det finns risk att så långa uppsägningstider,<br>liksom dagens regler om besittningsskydd, kan leda till kortare upplåtel-<br>setider och minska markägarens benägenhet att upplåta jakträtt. Natur-<br>vårdsverket framhåller att det kan vara svårt för framför allt nyttjande-<br>rättshavaren att så långt i förväg bedöma sin ekonomiska situation. Jäga-<br>reförbundet anför i sitt remissyttrande att en uppsägningstid om sex må-<br>nader far anses tillgodose kravet på erforderlig framförhållning, som t.ex.<br>att inom föreskriven tid justera förekommande registrering för älgjakt in-<br>för kommande jaktår. Jägarnas Riksförbund som tillstyrker utredningens<br>förslag i den här delen menar däremot att en uppsägningstid som är kor-<br>tare än tolv månader i praktiken blir verkningslös eftersom uppsägnings-<br>tiden då i huvudsak omfattar den tid under året då ingen jakt bedrivs.</p>
<p>Regeringen har för sin del svårt att se att det är nödvändigt med en<br>minsta uppsägningstid om tolv månader för att parterna i ett jakträttsför-<br>hållande skall hinna avveckla sina respektive åtaganden. Enligt regering-<br>ens mening finns det inte heller några andra bärande skäl som talar för att<br>en ordning med så långa uppsägningstider bör införas. Däremot delar re-<br>geringen de farhågor som framförs av Länsstyrelsen i Gävleborgs län,<br>nämligen att en ordning med så långa uppsägningstider som tolv månader<br>kan leda till att partema tvärtemot regeringens intentioner väljer att ingå<br>avtal som gäller tills vidare eller som löper på kortare tid. Därtill kommer<br>att det finns en risk för att utbudet av jakträttsupplåtelser minskar. Vid<br>valet av lämplig uppsägningstid ansluter sig regeringen till det förslag<br>som framförts av flera remissinstanser och som innebär en lagreglerad<br>minsta uppsägningstid om sex månader. Enligt regeringens mening talar<br>övervägande skäl för att samma uppsägningstid bör gälla i fråga om avtal<br>som löper på bestämd tid och avtal som slutits för att gälla tills vidare.</p>
<p>5.1.5 Forumregler</p>
<p>Regeringens förslag: Tvister som gäller upplåtelseförhållandet skall<br>fortsättningsvis handläggas vid allmän domstol enligt bestämmelserna<br>om fastighetsforum.</p>
<p>Utredningens förslag: Frågan behandlas inte av utredningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Frågan om en nyttjanderättshavares<br>rätt till förlängning av upplåtelseavtalet prövas i dag av arrendenämnden.<br>Arrendenämnden prövar också, på begäran av nyttjanderättshavaren eller<br>markägaren, skäligheten av villkoren för den fortsatta upplåtelsen. Rege-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>58</p>
<p>ringens förslag om att besittningsrätten och rätten till villkorsprövning<br>slopas innebär enligt regeringens mening att arrendenämnden inte längre<br>bör handlägga tvister rörande upplåtelseförhållandet. Sådana frågor bör i<br>stället prövas av allmän domstol enligt de allmänna bestämmelserna om<br>fastighetsforum i 10 kap. 10 § RB.</p>
<p>5.1.6 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser</p>
<p>De föreslagna ändringarna bör kunna träda i kraft den 1 januari 2001. Be-<br>stämmelserna bör generellt sett inte tillämpas på avtal som slutits före<br>ikraftträdandet. Övergångsbestämmelser behövs emellertid för de avtal<br>som i dag är upplåtna på ett sådant sätt att nyttjanderättshavaren har be-<br>sittningsrätt och för de avtal som ingåtts på en tid om tolv månader. Re-<br>geringen anser i likhet med utredningen att de nya reglerna bör tillämpas<br>på sådana avtal sedan den upplåtelsetid som löper vid ikraftträdandet gått<br>ut och avtalet blivit förlängt. Detta innebär att det vid det första förläng-<br>ningstillfallet efter ikraftträdandet finns möjlighet för nyttjanderättshava-<br>ren att fa avtalet förlängt mot fastighetsägarens vilja. Såväl fastighetsäga-<br>ren som nyttjanderättshavaren har också rätt att fa villkoren för den nya<br>upplåtelseperioden, t.ex. avtalstidens längd, prövade av arrendenämnden.</p>
<h3>5.2 Begreppet viltvård</h3>
<p>Regeringens förslag: Begreppet jaktvård i olika sammansättningar<br>utmönstras ur jaktlagen och rennäringslagen och ersätts med begrepp-<br>et viltvård.</p>
<p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan har i<br>allmänhet tillstyrkt förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: I prop. 1986/87:58 om jaktlag m.m.<br>föreslogs att begreppet jaktvård skulle utmönstras i jaktlagstiftningen.<br>Föredragande statsrådet anförde att viltvård utgör en del av den allmänna<br>naturvården för vilken de grundläggande bestämmelserna finns i natur-<br>vårdslagstiftningen och i annan lagstiftning till skydd för den yttre mil-<br>jön. Begreppet jaktvård borde därför ersättas med viltvård. Så skedde<br>också i jaktlagen (1987:259) och i jaktförordningen (1987:905).</p>
<p>Med viltvård avses alla de åtgärder som syftar till att bevara våra vilt-<br>stammar i naturliga bestånd och att i möjligaste mån se till att viltstam-<br>marna inte utvecklas negativt på grund av mänskliga aktiviteter.</p>
<p>Utredningen har noterat att ordet jaktvård finns kvar i olika samman-<br>sättningar i lagstiftningen. Viltvård och jaktvård är två ord med samma<br>betydelse i lagstiftningssammanhang, men som i det dagliga livet har<br>skilda betydelser för många. Utredningen anser att det är angeläget att be-<br>greppet jaktvård utmönstras i alla kombinationer och ersätts med begrep-<br>pet viltvård för att undvika begreppsförvirring.</p>
<p>Begreppet jaktvård finns i 32 § rennäringslagen (1971:437). Begreppen<br>jaktvårdsavgift och jaktvårdsfond finns i 41 § jaktlagen (1987:259), i<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>59</p>
<p>jaktförordningen (1987:905) och i indrivningsförordningen (1993:1229). Prop. 1999/2000:73<br>Regeringen delar utredningens uppfattning att begreppet jaktvård i olika<br>sammansättningar bör utmönstras ur författningarna. Någon ändring i sak<br>är inte avsedd.</p>
<h3>5.3 Statens jakträtt</h3>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelsen i 10 a § jaktlagen (1987:259)<br>ändras så att staten inte längre har jakträtten på kronoparken Fjäll-<br>veden i Södermanlands län.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Konungen har sedan lång tid tillbaka<br>haft jakträtten på statens mark i skiftande omfattning. I samband med<br>överföringen av verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform år<br>1992 ansåg staten att Konungens då gällande jakträtt borde bibehållas,<br>vilket skedde genom att staten behöll jakträtten på de områden som räk-<br>nas upp i 10 a § jaktlagen (1987:259), (prop. 1991/92:134, bet. 1991/92:<br>NU33, rskr. 1991/92:351). Regeringen har därefter genom beslut den 13<br>februari 1997 upplåtit rätten till jakt till Konungen, bl.a. på de områden<br>som avses i 10 a § jaktlagen.</p>
<p>Kronoparken Tullgam och kronoegendomen Ottenby kungsladugård<br>ägs fortfarande av staten, medan övriga marker överlåtits till AssiDomän<br>AB.</p>
<p>AssiDomän AB har sålt fastigheter och delar av fastigheter inom de<br>områden som avses i 10 a § jaktlagen. Regeringen bemyndigade i beslu-<br>tet den 13 februari 1997 bolaget att för statens räkning till köparen utan<br>vederlag upplåta jakträtten för all framtid under förutsättning att<br>Statschefen förklarat sig beredd att avstå från dispositionsrätten till den<br>upplåtna jakten. Sådan upplåtelse har skett vid ett flertal försäljningar av<br>mark ingående i de aktuella kronoparkema och kronoegendomama. Assi-<br>Domän AB har numera försålt samtliga registerfastigheter som ingår i<br>kronoparken Fjäll veden. Konungen har beslutat att för all framtid avstå<br>från dispositionsrätten till jakträtten inom den kronoparken. Mot bak-<br>grund härav och då försäljningen avsett hela kronoparken bör 10 a § jakt-<br>lagen ändras så att kronoparken Fjällveden inte längre ingår i de områden<br>där staten harjakträtt. Jakträtten övergår därmed till ägarna av de fastig-<br>heter som ingår i kronoparken.</p>
<h2>6 Jaktkorts- och jägarexamensregistren</h2>
<p>Regeringens förslag: Sekretesslagen (1980:100) ändras så att sekretess<br>skall gälla vad avser förande av eller uttag ur jaktkorts- och jägarexa-<br>mensregistren för uppgift som har tillförts registren, om det inte står<br>klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning.</p>
<p>60</p>
<p>Regeringens bedömning: Jaktkorts- och jägarexamensregistrens fö-<br>rande bör regleras i en förordning och i myndighetsföreskrifter. Natur-<br>vårdsverket bör vara ansvarig registermyndighet. Kostnaderna för re-<br>gistren bör täckas med medel ur jaktvårdsfonden.</p>
<p>Utredningens förslag: En ny lag om jaktkorts- och jägarexamensre-<br>gistren bör införas. Behovet av särskilda sekretessregler för registren bör<br>övervägas. Naturvårdsverket bör vara registeransvarig.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag. Rikspolisstyrelsen förutsätter att de uppgifter som polismyndig-<br>heterna behöver vid handläggningen av vapenärenden även i fortsätt-<br>ningen lämnas ut utan avgift. Mot bakgrund av att personuppgiftslagen<br>(1998:204) trätt i kraft anser Datainspektionen att en författningsregle-<br>ring av registren bör ske. Uppgifterna i registren är en informationskälla<br>för presumtiva brottslingar om var det kan finnas vapen. Stöld och brotts-<br>lig användning av jaktvapen bör förebyggas genom bestämmelser om<br>sekretess. Inspektionen ifrågasätter om uppgifter ur registren bör få säl-<br>jas. Kammarkollegiet påpekar att ca 30 000 inbetalningar till jaktkorts-<br>registret sker med vanligt inbetalningskort, där inbetalarens namn och<br>adress framgår. Även dessa uppgifter bör enligt kollegiet beläggas med<br>sekretess. Några länsstyrelser anser att det finns fördelar med ett regio-<br>nalt register, som förs av länsstyrelsen. Jägarnas Riksförbund anser att<br>det är oavvisligt nödvändigt att Naturvårdsverket handhar registren.<br>Svenska Jägareförbundet har inte något att erinra mot att det övergripan-<br>de ansvaret läggs på en myndighet. Rationella och ekonomiska skäl talar<br>dock, enligt Jägareförbundet, för att ansvaret för administrationen även i<br>fortsättningen läggs på förbundet.</p>
<p>Nuvarande register</p>
<p>Jaktkort</p>
<p>För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga<br>med syftet med jaktlagen (1987:259) får regeringen enligt 41 § jaktlagen<br>meddela föreskrifter om skyldighet för den som jagar att betala en årlig<br>avgift, benämnd jaktvårdsavgift. Av paragrafen följer också att avgifterna<br>skall bilda en fond, jaktvårdsfonden. I 49 § jaktförordningen (1987:905)<br>har regeringen föreskrivit att den som jagar är skyldig att erlägga jakt-<br>vårdsavgift. Avgiften är i dag 200 kr och gäller för ett jaktår. Den som<br>med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskriften om avgift<br>kan enligt 45 § jaktlagen dömas till böter. Under jaktåret 1999/00 har<br>drygt 295 000 personer löst jaktkort.</p>
<p>Jaktkortsregistret</p>
<p>I början av 1950-talet fick Jägareförbundet regeringens uppdrag att upp-<br>rätta förteckningar över de personer som hade erlagt jaktvårdsavgift. I<br>dag gäller enligt 50 § jaktförordningen (1987:905) att jaktvårdsavgiften<br>betalas in till ett postgirokonto som disponeras av Kammarkollegiet.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>61</p>
<p>Kammarkollegiet skall bokföra inkomna medel på jaktvårdsfonden. Efter<br>bokföringen skall kollegiet lämna Jägareförbundet uppgift om vilka som<br>har betalat avgiften. Jägareförbundet är fortfarande ansvarigt för registret.</p>
<p>År 1974 fick Jägareförbundet tillstånd av Datainspektionen att föra<br>jaktkortsregistret. Av tillståndet framgår att ändamålet med registret är att<br>redovisa vilka som har erlagt jaktvårdsavgift, att underlätta uppbörden av<br>kommande avgifter genom avisering, att kontrollera innehav av jaktkort<br>och att kunna skicka ut meddelanden till jaktkortslösama. Jaktkortsregist-<br>ret får enligt detta tillstånd innehålla uppgifter om personnummer, namn,<br>adress, län, betalningsmarkering för jaktvårdsavgift och utrymme för<br>framtida notering om genomgången obligatorisk jägarexamen och skjut-<br>prov. I enlighet med Jägareförbundets begäran i ansökan till Datainspek-<br>tionen far, såvitt gäller meddelanden till jaktkortslösama, jaktkortsregist-<br>ret endast användas för information från myndigheter, Jägareförbundet<br>och jakttidskriftema samt för enkäter för undersökning om jakt, jägare<br>och viltvård. I övrigt far uppgift ur registret lämnas förutom till jägarna<br>själva endast till myndighet eller tjänsteman som har till uppgift att kon-<br>trollera att obligatorisk jaktvårdsavgift erlagts.</p>
<p>Utöver de av Datainspektionen meddelade föreskrifterna framgår av<br>tillståndet att meddelanden som skall sändas ut till jaktkortslösama skall<br>godkännas i förväg av Jägareförbundet. Adresseringen skall ske hos Pos-<br>tens adressregister och beställaren far aldrig del av adressmaterialet. Mo-<br>tivet för begränsningen är att registret utgör en sammanställning över per-<br>soner som har tillstånd att inneha jaktvapen och att adressuppgifter ur re-<br>gistret därför inte skall bli åtkomliga utan att Jägareförbundet fått möjlig-<br>het att pröva lämpligheten av att begärt material ställs till förfogande.</p>
<p>Jägarexamen</p>
<p>Sedan år 1985 gäller att den som för första gången vill ha tillstånd att in-<br>neha jaktvapen, eller tillstånd att inneha jaktvapen av annan typ än han<br>eller hon redan innehar, skall avlägga ett teoretiskt och ett praktiskt prov.<br>Av 2 kap. 4 § vapenförordningen (1996:70) framgår att för tillstånd att<br>inneha jaktvapen krävs att sökanden har avlagt prov som visar att han har<br>grundläggande kännedom om jakt och viltvård och kan handha vapnet.<br>Provet kallas jägarexamen. Jägarexamen får avläggas även av annan än<br>den som är skyldig att göra sådant prov. En fullständig jägarexamen be-<br>står av tre praktiska prov och två teoretiska. Vilka av proven som måste<br>avläggas för att få tillstånd att inneha vapen är beroende av om ansök-<br>ningen avser hagelvapen, kulvapen för småviltsjakt eller kulvapen för<br>högviltsjakt.</p>
<p>Med stöd av 11 kap. 2 § vapenlagen (1996:67) och 2 kap. 4 § vapen-<br>förordningen (1996:70) har Naturvårdsverket utfärdat kungörelsen<br>(SNFS 1985:2, NV:21) med föreskrifter om jägarexamen. Syftet med<br>provet skall vara att skapa en grundläggande kunskap hos varje jägare<br>eller innehavare av jaktvapen så att jakten blir mer ekologiskt anpassad<br>och att större hänsyn visas viltet. En sådan kunskap bör också leda till att<br>jakten bättre anpassas till samhällets krav och att större förutsättningar<br>och motivation skapas för vidareutbildning (prop. 1977/78:141 s. 5). Av<br>propositionen framgår också att båda jägarorganisationerna i samarbete</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>62</p>
<p>bör svara för provens praktiska genomförande på fältet. Organisationerna<br>bör därvid på lika villkor erhålla bidrag ur jaktvårdsfonden för den verk-<br>samhet de utför med anledning av kompetensprovet. Jägarexamen skall<br>avläggas inför provledare som förordnats av polismyndigheten efter för-<br>slag av Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund. Närmare föreskrifter<br>om provet och i övriga frågor som avses i nämnda paragraf meddelas av<br>Naturvårdsverket. Kostnaderna för provtagningen skall betalas av den<br>som avlägger provet enligt taxa som fastställts av Naturvårdsverket.</p>
<p>Jägarexamensregistret</p>
<p>I prop. 1977/78:141 om kompetensprov för jägare föreslog regeringen att<br>registrering av avlagt godkänt prov skulle ske hos polisen i samband med<br>ansökan om licens. Föreskrifter om registreringen borde meddelas av re-<br>geringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Jordbruksutskottet<br>(bet. 1977/78:JoU28 s. 3) hade inte någon avvikande uppfattning i denna<br>fråga. Av 35 § andra stycket kungörelsen (SNFS 1985:2) med föreskrifter<br>om jägarexamen framgår att avlagda prov skall registreras på sätt som<br>Naturvårdsverket bestämmer. Några sådana bestämmelser har dock inte<br>utfärdats.</p>
<p>Jägarexamensregistret är inte ett eget register utan uppgifterna om jä-<br>garexamen ingår i jaktkortsregistret. Det finns ca 1,6 miljoner delposter<br>registrerade som rör jägarexamen. Hur många personer registret omfattar<br>är okänt. Persontabellen är gemensam för de båda registren. Jaktkortsre-<br>gistret är således ett relationsbaserat register. Jägareförbundet är register-<br>ansvarigt. Jägarexamensregistret finansieras via avgifter från provverk-<br>samheten.</p>
<p>Personuppgiftslagen</p>
<p>Den 24 oktober 1998 trädde personuppgiftslagen (1998:204) i kraft. Per-<br>sonuppgiftslagen ersätter den tidigare datalagen (1973:289) och genom-<br>för Europaparlamentets och rådets direktiv 94/46/EG av den 24 oktober<br>1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av<br>personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskydds-<br>direktivet). Särbestämmelser som behövs på olika områden förutsätts få<br>sin plats i särskilda registerförfattningar. Sådana bestämmelser kommer<br>att gälla framför personuppgiftslagen.</p>
<p>Personuppgiftslagen gäller all behandling av personuppgifter som är<br>helt eller delvis automatiserad. Lagen omfattar även manuell behandling<br>av personuppgifter om dessa ingår i eller avses ingå i en strukturerad<br>samling av personuppgifter.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller vissa grundläggande krav på behand-<br>lingen av personuppgifter. Personuppgifter skall enligt dessa behandlas<br>på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed. Uppgifter får samlas in en-<br>dast för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och får<br>inte sedan behandlas för något ändamål som är oförenligt med det ur-<br>sprungliga. Behandling av personuppgifter för historiska, vetenskapliga<br>eller statistiska ändamål skall dock aldrig anses oförenliga med de ur-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>63</p>
<p>sprungliga ändamålen. De personuppgifter som behandlas skall vara ade-<br>kvata och relevanta i förhållande till ändamålet. Fler uppgifter än som är<br>nödvändiga med hänsyn till ändamålet far inte behandlas. Känsliga per-<br>sonuppgifter, dvs. uppgifter som avslöjar en persons ras eller etniska ur-<br>sprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller med-<br>lemskap i fackförening eller uppgifter som rör en persons hälsa eller<br>sexualliv, får bara behandlas under vissa angivna förutsättningar. De per-<br>sonuppgifter som behandlas skall vidare vara riktiga och aktuella. Alla<br>rimliga åtgärder skall vidtas för att rätta, blockera eller utplåna felaktiga<br>eller ofullständiga uppgifter. Personuppgifter skall inte heller fa bevaras<br>under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet<br>med behandlingen. För historiska, vetenskapliga eller statistiska ändamål<br>skall dock personuppgifter fa bevaras under en längre tid.</p>
<p>Personuppgiftslagen innehåller en uppräkning av när behandlingen av<br>personuppgifter är tillåten. Som huvudregel får personuppgifter behand-<br>las bara om den registrerade har lämnat sitt samtycke till behandlingen.<br>Lagen anger härutöver vissa andra fall när personuppgifter får behandlas,<br>t.ex. för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras eller i<br>samband med att en arbetsuppgift som innebär myndighetsutövning skall<br>utföras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag och bedömning:</p>
<p>Behovet av en reglering av jaktkorts- och jägarexamensregistren</p>
<p>För att fa utöva jakt måste man betala jaktvårdsavgift och det kravet är<br>straffsanktionerat. Från allmän synpunkt är det främsta syftet med jakt-<br>kortsregistret därför att redovisa vilka som har erlagt jaktvårdsavgift, att<br>underlätta kontrollen av att så skett och att underlätta betalningen av<br>kommande jaktvårdsavgifter genom avisering av nästa års avgift. Ett krav<br>för att få inneha jaktvapen är att sådan jägarexamen som är nödvändig<br>har avlagts. Jägarexamensregistrets främsta allmänna syfte är därför att<br>underlätta kontrollen vid ansökan om vapenlicens. Registren fyller i des-<br>sa avseenden en viktig funktion.</p>
<p>Det finns ingen författning som reglerar vad registren skall innehålla<br>för att de skall uppfylla det allmännas krav på kontroll, tillsyn och infor-<br>mation. Det finns inte heller någon författningsreglering som garanterar<br>att myndigheterna får ta del av uppgifter ur registret för dessa ändamål.<br>Enligt föreskrifterna för jaktkortsregistret gäller dessutom att meddelan-<br>den först skall granskas och godkännas av Jägareförbundet innan t.ex. en<br>myndighet får tillgång till adressmaterial för att informera jägarna.</p>
<p>Personuppgiftslagens bestämmelser innebär i och för sig att den per-<br>sonregisteransvarige kan behandla uppgifter helt eller delvis automatise-<br>rat om det är nödvändigt för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall<br>kunna utföras eller för att arbetsuppgifter i samband med myndighetsut-<br>övning skall kunna utföras. Datoriserade jaktkorts- och jägarexamensre-<br>gister kan alltså föras enbart med stöd av personuppgiftslagens bestäm-<br>melser. De uppgifter som kommer att finnas i registren är inte känsliga i<br>sig. Däremot är registret känsligt på så sätt att de ger information om vem<br>som kan äga jaktvapen och vilket slag av vapen det kan vara frågan om.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>64</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör registren inte föras enbart med stöd av<br>personuppgiftslagen. Även om registren omfattar ett stort antal personer,<br>är innehållet inte så känsligt att en lagreglering är nödvändig. De bör i<br>stället regleras i en förordning.</p>
<p>Personregisteransvarig</p>
<p>Registren förs i dag av Jägareförbundet. När det gäller förhållandet mel-<br>lan myndigheter och organisationer liksom mellan organisationer far det<br>inte finnas risk att något särintresse får ett orimligt stort inflytande över<br>verksamheten. Förvaltningsuppgifter på jaktens och viltvårdens område<br>som innebär myndighetsutövning bör inte annat än i undantagsfall fullgö-<br>ras av intresseorganisationer. Jägareförebundets uppgift att administrera<br>jaktkortsregistret och jägarexamensregistret är dock att likna vid myndig-<br>hetsutövning. Om registren förts av myndighet och enskild begärt att fa<br>del av uppgifter ur dessa register hade detta betraktats som myndighets-<br>utövning. Vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del<br>av handlingar hos myndighet gäller dock inte i de register som förs av Jä-<br>gareförbundet.</p>
<p>Nuvarande ordning är enligt Jaktutredningen inte bra från informa-<br>tions-, rättssäkerhets- och konkurrenssynpunkt. Detta talar för att en<br>myndighet tar över ansvaret för båda registren. Jaktutredningen föreslår<br>att registren skall föras centralt och har särskilt övervägt fyra olika alter-<br>nativa ansvariga registermyndigheter. De myndigheter som varit föremål<br>för övervägande är Naturvårdsverket, Rikspolisstyrelsen, Skogsstyrelsen<br>och Statistiska Centralbyrån. För var och en av dessa myndigheter finns<br>argument som talar för att myndigheten är lämplig som registeransvarig<br>myndighet. Samtliga myndigheter torde ha möjlighet att inom respektive<br>myndighets befintliga datasystem föra nu aktuella register. Utredningen<br>anser att det är naturligast att Naturvårdsverket, som har det centrala till-<br>synsansvaret för jakten och viltvården, även har ansvaret för nu aktuella<br>centrala register. I sin roll gör Naturvårdsverket kontinuerligt en översyn<br>av jaktlagstiftningen och är vidare den myndighet som har föreskriftsrätt i<br>frågor som lyder under jaktlagen. Naturvårdsverket har därmed i dag det<br>centrala tillsynsansvaret över verksamheten med såväl jaktvårdsavgift<br>som med jägarexamen. Jägarexamens- och jaktkortsregistren bör vara en<br>del av detta ansvar. Ansvaret för denna verksamhet bör inte splittras upp<br>på flera myndigheter. Regeringen delar uppfattningen att Naturvårdsver-<br>ket bör vara ansvarig registermyndighet. Detta innebär att all myndig-<br>hetsutövning vad avser registren kommer att hanteras av Naturvårdsver-<br>ket.</p>
<p>Information till jägarna</p>
<p>Det finns ett behov av att sprida aktuell information till landets jägare. I<br>jaktkortsregistret finns uppgifter om namn och adress på landets samtliga<br>jägare. Det är ett allmänt intresse att främja en allsidig information inom<br>jaktens och viltvårdens område. Den registeransvariga myndigheten bör</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>65</p>
<p>3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 73</p>
<p>därför få ta ut uppgifter ur registret för sådan information. Uppgifterna Prop. 1999/2000:73<br>skall avse ren myndighetsinformation.</p>
<p>Jaktkorts- och jägarexamensregistrens ändamål</p>
<p>Mot bakgrund av vad som nyss har anförts om behovet av jaktkorts- och<br>jägarexamensregistren bör jaktkortsregistret ha till ändamål att</p>
<p>1. redovisa vilka som har erlagt jaktvårdsavgift,</p>
<p>2. underlätta kontroll av att det straffsanktionerade kravet på erlagd<br>jaktvårdsavgift är uppfyllt,</p>
<p>3. underlätta utsändning av information från statliga myndigheter till<br>landets jägare.</p>
<p>Jägarexamensregistret</p>
<p>bör ha till uppgift att</p>
<p>1. redovisa vilka av de i jägarexamen ingående delproven som har av-<br>lagts,</p>
<p>2. underlätta kontrollen vid ansökan om tillstånd att inneha jaktvapen<br>att kravet på erlagda delprov för det aktuella vapnet är uppfyllt.</p>
<p>Närmare bestämmelser om registren</p>
<p>Förutom vilka register som får föras och för vilket ändamål det får ske<br>krävs även mer detaljerade bestämmelser om registrens innehåll, samkör-<br>ning med andra register, behörighetsbegränsningar och liknande. Det bör<br>ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer<br>att utfärda närmare föreskrifter om förandet av jaktkorts- och jägarexa-<br>mensregistren.</p>
<p>När det gäller jaktkortsregistret kan registreringen innehålla uppgifter<br>om exempelvis namn, adress, personnummer och län. För att underlätta<br>kontrollen av att jägaren uppfyller kraven för att fa använda det medförda<br>vapnet bör även registreras vilka av jägarexamens delprov som avlagts.</p>
<p>I jägarexamensregistret bör främst namn, personnummer, intygsnum-<br>mer, prov, moment, resultat av provet, provdatum, provledare, provbana<br>och registreringsdatum registreras.</p>
<p>Sekretessfrågor</p>
<p>Enligt utredningen bör behovet av särskilda sekretessregler för registren<br>övervägas. Datainspektionen anför i sitt yttrande att registren är känsliga<br>genom att de kommer att vara en god informationskälla, inte bara för de<br>behov de är avsedda att tillgodose, utan även för den som vill skaffa sig<br>information om var det kan finnas vapen och vilka slag av vapen det kan<br>vara fråga om, således en informationskälla för presumtiva brottslingar.<br>Indirekt kan därför registerföringen medföra allvarliga integritetsintrång<br>både för de registrerade i form av inbrott i syfte att stjäla vapen och för<br>andra medborgare som kan bli utsatta för hot eller vållas skador med de<br>tillgripna vapnen. Sådana integritetsintrång bör förebyggas, bl.a. genom<br></p>
<p>66</p>
<p>bestämmelser om sekretess för uppgifter i registren. Kammarkollegiet an-<br>ser i sitt yttrande att uppgifterna i kollegiets bokföringsmaterial för jakt-<br>vårdsfonden om vilka som betalat avgiften behöver sekretesskyddas.<br>Även Svenska kyrkans centralstyrelse är inne på tanken att starkt begrän-<br>sa tillgången till registeruppgifter för att förebygga brott.</p>
<p>I 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) finns för närvarande bestämmel-<br>ser om sekretess hos polismyndighet i verksamhet som avser förande av<br>eller uttag ur vapenregistret för uppgift som tillförts registret, om det inte<br>står klart att uppgiften kan röjas utan fara för att vapen eller ammunition<br>kommer till brottslig användning. Regeringen delar utredningens, Kam-<br>markollegiets och Datainspektionens uppfattning att motsvarande sekre-<br>tess bör gälla för uppgifter om vem som har betalat jaktvårdsavgift eller<br>avlagt prov ingående i jägarexamen. Bestämmelserna i 5 kap. 5 § sekre-<br>tesslagen bör följaktligen ändras så att sekretessen även avser förande av<br>eller uttag ur jaktkortsregistret liksom förande av eller uttag ur jägarexa-<br>mensregistret.</p>
<p>Övriga frågor</p>
<p>Utredningen anser att de båda registren bör bekostas av medel ur jakt-<br>vårdsfonden. Det är inte lämpligt att registren har två finansieringskällor.<br>Det innebär att finansieringen av jägarexamensregistret, som i dag är<br>tänkt att vara självfinansierat genom avgifter från provverksamheten,<br>ändras. Den centrala verksamheten, inkluderande främst jägarexamens-<br>registret, går med stor förlust samtidigt som regionerna har stora över-<br>skott. En ändring av nuvarande ordning torde enligt utredningen innebära<br>att avgiften för att avlägga jägarexamensprov kan bli lägre samtidigt som<br>den centrala verksamhetens problem övervinns. Regeringen delar utred-<br>ningens uppfattning.</p>
<p>Datainspektionen har reagerat mot utredningens förslag att både myn-<br>digheter och organisationer skall kunna använda registren för informa-<br>tionsändamål. Utredningen föreslår att registren skall kunna användas för<br>s.k. urvalsdragningar på samma sätt som man nu använder Statens per-<br>son- och adressregister (SPAR), ett register som är inrättat huvudsakligen<br>för informationsspridning till skillnad från de nu aktuella registren. Ur-<br>valsdragningar avser enligt Datainspektionen till övervägande del uttag<br>av adressuppgifter för direktreklamändamål. De enda begränsningar som<br>föreslås gälla för urvalsdragningama är att personnummer och födelsetid<br>inte skall få behandlas. Uppgifter om t.ex. godkända prov utifrån vilka vi-<br>dare slutsatser torde kunna dras skall däremot få behandlas. Enligt försla-<br>get får sådana uttag avgiftsbeläggas. Detta innebär att en statlig myndig-<br>het ges rätt att sälja uppgifter, t.ex. adresslistor, över personer som nära<br>nog undantagslöst har vapen i sin besittning. Datainspektionen ifrågasät-<br>ter detta starkt, både av integritetsskäl och av hänsyn till andra berättiga-<br>de intressen i samhället. Om en författningsreglering övervägs bör möj-<br>ligheterna till informationsspridning starkt begränsas. Som regeringen re-<br>dogjort för är registren känsliga genom att de ger information om vem<br>som har skjutvapen. Registren bör därför inte få användas för uttag av ad-<br>ressuppgifter för direktreklam från j ägarorganisationer eller andra. För<br>detta ändamål bör i stället SPAR utnyttjas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>67</p>
<h2>Administrationen av jakten och viltvården</h2>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Regeringens förslag: Länsviltnämndens namn bör ändras till vilt-<br>vårdsnämnden.</p>
<p>Regeringens bedömning: Statens uppdrag till Svenska Jägareför-<br>bundet att leda delar av viltvården och jakten bör behållas och utveck-<br>las. Tydliga krav på mål och syften bör dock ställas. Effekterna av bi-<br>draget ur jaktvårdsfonden bör fortlöpande utvärderas.</p>
<p>Stödet till jägarorganisationerna bör att lämnas i form av ett fast bi-<br>drag och ett medlemsrelaterat bidrag. Bidrag kan efter ansökan lämnas<br>för andra aktiviteter. Regeringen bör utse en styrelseledamot och en<br>revisor i vardera organisationen.</p>
<p>Naturvårdsverket bör skicka ut information i jakt- och viltvårdsfrå-<br>gor till landets samtliga jägare tillsammans med jaktkortsblankettema.<br>Vid särskilda behov av information i jakt- och viltvårdsfrågor bör Na-<br>turvårdsverket och andra kunna påräkna visst bidrag ur fonden.</p>
<p>Länsviltnämndema bör årligen lämna förslag till länsstyrelsen om<br>vilka viltvårdsåtgärder som skall prioriteras samt utvärdera det gångna<br>årets arbete. Länsviltnämnden bör förstärkas med två politiska företrä-<br>dare som utses av länsstyrelsen efter förslag av landstinget. En av dem<br>bör vara nämndens ordförande.</p>
<p>Utredningens förslag: Statlig verksamhet inom jaktens och viltvår-<br>dens område bör bedrivas i myndighetsform. Det far inte finnas risk för<br>att något särintresse far ett orimligt stort inflytande över verksamheten.<br>Jägareförbundet skall därför inte ha statsmakternas uppdrag att ensamt<br>ansvara för ledningen av den praktiska viltvården och jakten. Det bör i<br>stället vara en gemensam uppgift för berörda myndigheter, markägare<br>och jägare att i sin verksamhet verka för att målen för jakten och viltvår-<br>den uppnås. Ett fortsatt aktivt engagemang från medlemmarna i j ägaror-<br>ganisationerna är av allmänt intresse. Ett grundbidrag och ett medlemsre-<br>laterat bidrag bör därför lämnas till organisationerna för deras allmänna<br>verksamhet i frågor om jakt och viltvård. Dessutom skall bidrag kunna<br>lämnas för vissa särskilda uppdrag. En förordning om bidrag ur jakt-<br>vårdsfonden till jägarorganisationerna bör införas. Mål och riktlinjer för<br>verksamheten skall fastställas.</p>
<p>Det finns ett behov av opartisk information på jaktens och viltvårdens<br>område. Naturvårdsverket och skogsvårdsorganisationen bör därför få en<br>mer aktiv roll inom detta område. Regeringen bör ställa medel ur jakt-<br>vårdsfonden till myndigheternas förfogande för informationsinsatser.<br>Länsviltnämnden bör kompletteras med en politisk företrädare som skall<br>vara ordförande i nämnden.</p>
<p>Remissinstanserna: Förslaget att Jägareförbundet inte längre ensamt<br>skall ansvara för ledningen av den praktiska viltvården och jakten stöds<br>av en majoritet av remissinstanserna. Statens veterinärmedicinska anstalt<br>avstyrker dock förslaget eftersom det är en fördel att bara ha en organisa-<br>tion att samarbeta med inom viltövervakningens område. Länsstyrelsen i<br>Värmlands län anser att det inte finns några sakliga skäl för en sådan för-</p>
<p>68</p>
<p>ändring av Jägareförbundets ställning som utredningen föreslår. Några<br>kommuner motsätter sig också utredningens förslag.</p>
<p>Förslaget om ett medlemsrelaterat bidrag ur jaktvårdsfonden till jägar-<br>organisationerna tillstyrks också av en majoritet av remissinstanserna.<br>Negativa till förslaget är de som anser att Jägareförbundet skall ha kvar<br>ansvaret för att leda den praktiska viltvården och jakten.</p>
<p>Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker förslaget att medel ur jakt-<br>vårdsfonden skall ställas till Naturvårdsverkets förfogande för informa-<br>tion om jakt och viltvård. Förslaget att på samma sätt lämna medel till<br>Skogsvårdsorganisationen för information till markägarna om främst<br>praktisk viltvård far däremot ett mer blandat mottagande. Många länssty-<br>relser och Naturvårdsverket avstyrker det förslaget. Många länsstyrelser<br>anser att dessa medel i stället bör få förfogas av länsstyrelsen för länsvis<br>information. Ett antal kommuner och Föreningen Sveriges Skogsindustri-<br>er tillhör också dem som avstyrker förslaget.</p>
<p>Flertalet länsstyrelser, några kommuner, Jägareförbundet och Sveriges<br>jordägareförbund avstyrker förslaget att länsviltnämnden skall komplet-<br>teras med en politisk företrädare som skall vara nämndens ordförande.</p>
<p>Skälen for regeringens förslag och bedömning:</p>
<p>Bakgrund</p>
<p>Sverige ratificerade år 1983 konventionen om skydd av europeiska vilda<br>djur och växter samt deras naturliga miljö, den s.k. Bemkonventionen.<br>Bemkonventionen innehåller konkreta bestämmelser om att vissa miljöer<br>och arter skall ha vissa grader av skydd. Varje part som har tillträtt kon-<br>ventionen skall införa den lagstiftning och vidta de administrativa åtgär-<br>der som är lämpliga och nödvändiga för att säkerställa ett särskilt skydd<br>av de djurarter som anges i bilaga till konventionen. Beträffande dessa är<br>huvudregeln enligt konventionen att all avsiktlig fångst och allt avsiktligt<br>dödande skall vara förbjudet. Likaså skall det vara förbjudet att avsiktligt<br>störa djuren, särskilt under deras yngeltid och under vintervilan, såvida<br>störningen kan anses betydande. Vidare skall det vara förbjudet att bedri-<br>va inrikeshandel med levande eller döda djur, om detta kan bidra till att<br>bestämmelsen om skydd av arterna får större verkan.</p>
<p>Det finns två EG-direktiv som har central betydelse för Sveriges möj-<br>ligheter att utforma sin rovdjurspolitik dels det s.k. art- och habitatdirek-<br>tivet, dels det s.k. fageldirektivet.</p>
<p>Syftet med art- och habitatdirektivet är att säkerställa den biologiska<br>mångfalden. Detta skall göras på två plan. Man skall bevara dels hela<br>livsmiljöer, dels vilda djur- och växtarter som sådana. När åtgärder vidtas<br>enligt direktivet skall hänsyn tas till ekonomiska, sociala och kulturella<br>behov samt till regionala och lokala särdrag.</p>
<p>I fageldirektivet regleras frågor om bevarande av de fågelarter som na-<br>turligt förekommer inom medlemsstaterna. Direktivet gäller inte bara för<br>fåglarna som sådana utan också deras ägg, bon och livsmiljöer. Som ett<br>övergripande mål när det gäller samtliga naturligt förekommande fågelar-<br>ter anges att medlemsstaterna är skyldiga att vidta de åtgärder som är<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>69</p>
<p>nödvändiga för att bibehålla populationema på en nivå som särskilt sva-<br>rar mot ekologiska, vetenskapliga och kulturella behov.</p>
<p>Skyddet enligt de båda direktiven är inte absolut. Det finns vissa möj-<br>ligheter, men ingen skyldighet, att i vissa fall göra undantag från bestäm-<br>melserna om skydd.</p>
<p>Statsmakternas mål för den svenska jakt- och viltvårdspolitiken anges i<br>4 § jaktlagen (1987:259). Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter<br>som tillhör landets viltbestånd och främja en med hänsyn till allmänna<br>och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Jakten skall<br>anpassas efter tillgången på vilt. Det är markägaren och jakträttshavaren<br>som svarar för att åtgärderna utförs och anpassning sker. Ansvaret för<br>den praktiska jakten och viltvården tillkommer således i första hand dessa<br>personer.</p>
<p>Naturvårdsverket är den centrala förvaltningsmyndigheten för ärenden<br>om jakt och viltvård medan länsstyrelserna är den regionalt ansvariga<br>myndigheten. Till Naturvårdsverkets uppgifter hör bl.a. att ta initiativ till<br>och följa den forskning som rör viltet samt initiera och genomföra under-<br>sökningar och utredningar i frågor om jakt och vilt. Verket meddelar ge-<br>nerella föreskrifter om viltvård och jakt till ledning för bl.a. länsstyrelser-<br>nas beslut och handlägger en rad olika ärenden enligt jakt- och natur-<br>vårdslagstiftningen.</p>
<p>Länsstyrelsen är prövningsmyndighet i första instans i en mängd olika<br>jakt- och viltvårdsärenden. Det gäller exempelvis ärenden om bildande av<br>jaktvårdsområden och om tillstånd till licensjakt efter olika djurslag. Till<br>länsstyrelsen är knuten en länsviltnämnd som är länsstyrelsens rådgivan-<br>de organ i frågor om viltvården. Ledamöterna representerar de areella nä-<br>ringarna, frilufts- och naturvårdsintresset samt trafiksäkerheten. Länssty-<br>relsen beslutar också om ersättning för skador orsakade av vilda djur.<br>Den utan jämförelse största ärendegruppen är den som rör administratio-<br>nen av älgjakten.</p>
<p>På det regionala planet är också andra myndigheter engagerade i admi-<br>nistrationen av jakten och viltvården. Det gäller främst polisen och de<br>skogliga myndigheterna.</p>
<p>Utanför kretsen av olika myndigheter finns flera frivilligorganisationer<br>som fullgör administrativa uppgifter och då främst inom den praktiska<br>viltvården. Dit hör de båda j ägarorganisationerna, Svenska Jägareförbun-<br>det och Jägarnas Riksförbund, samt Naturskyddsföreningen och Sveriges<br>Omitologiska Förening.</p>
<p>Svenska Jägareförbundets uppdrag</p>
<p>Jägareförbundet biträder såväl centralt som genom sina länsjaktvårdsföre-<br>ningar regionalt myndigheterna med sakkunnigutlåtanden och samman-<br>ställningar av uppgifter som underlag för myndigheternas beslut. Bak-<br>grunden till Jägareförbundets särställning i det hänseendet är att förbun-<br>det genom riksdagsbeslut år 1938 och år 1951 anförtrotts ledningen av<br>jakt- och viltvårdsarbetet i landet. Till arbetsuppgifterna hör bl.a. att följa<br>viltvårdens och viltstammarnas utveckling och sprida kännedom om den-<br>na utveckling genom upplysning och information. Förbundet skall till-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>70</p>
<p>handagå jägarna, den vilt- och naturvårdsintresserade allmänheten och<br>andra intresserade med råd och upplysningar i jakt- och viltvårdsfrågor.</p>
<p>Förbundet är indelat i 9 verksamhetsområden med 25 länsföreningar.<br>Länsföreningama är i sin tur indelade i kretsar som i huvudsak följer<br>kommungränserna. Det finns ca 375 jaktvårdskretsar.</p>
<p>Utredningen anser att Jägareförbundet inte längre skall ha statsmakter-<br>nas uppdrag att ensamt ansvara för ledningen av den praktiska viltvården<br>och jakten. Det är vidare utredningens uppfattning att det över huvud ta-<br>get inte är lämpligt att ett sådant ansvar helt åläggs en enda intresseorga-<br>nisation. Det bör i stället vara en gemensam uppgift för myndigheter,<br>markägare, jägare och andra intressenter att följa lagstiftningen och där-<br>med i sin verksamhet verka för att målen för jakten och viltvården upp-<br>nås. Olika intresseorganisationer skall enligt utredningen därför inom<br>sina områden och utifrån de intressen de företräder stödja sina medlem-<br>mar i deras verksamhet. Jägarorganisationema skall således i fortsättning-<br>en ha ett gemensamt ansvar för att verka för att jägarna i sin verksamhet<br>arbetar för de mål som statsmakterna har satt upp inom jaktens och vilt-<br>vårdens områden.</p>
<p>Majoriteten av remissinstanserna delar utredningens uppfattning. Nå-<br>gon väsentlig kritik av hur förbundet skött sitt allmänna uppdrag har<br>emellertid inte framförts.</p>
<p>Jägareförbundet, som har drygt 190 000 medlemmar, är enligt rege-<br>ringens uppfattning en landsomfattande och väl organiserad folkrörelse<br>med mycket lång erfarenhet av jakt och viltvård. För att verksamheten<br>skall kunna drivas rationellt är det viktigt att ansvar och roller är tydliga.<br>Det är därför praktiskt att lägga ansvaret på en enda organisation. För att<br>arbetet med jakten och viltvården skall bli effektivt krävs det ett omfat-<br>tande samarbete med myndigheter och organisationer. Jägareförbundet<br>bedriver ett sådant organiserat samarbete.</p>
<p>Statens uppdrag till Jägareförbundet har prövats vid flera tillfallen. Det<br>har dock inte ansetts finnas anledning att vidta några större förändringar<br>eftersom uppdraget ansetts fullgjort på ett tillfredsställande sätt.</p>
<p>Även om det kan finnas ett visst fog för utredningens slutsatser att de<br>uppgifter som ingår i det allmänna uppdraget inte bör läggas på en intres-<br>seorganisation, finner regeringen dock att övervägande skäl talar för att<br>Jägareförbundet även i fortsättningen ges huvudansvaret för att leda delar<br>av viltvården och jakten. Det kan dock inte komma i fråga att förbundet<br>utan särskilt beslut skall fullgöra några myndighetsuppgifter.</p>
<p>Statens styrning av det allmänna uppdraget</p>
<p>Utredningen har gett Statskontoret i uppdrag att följa och beskriva hur Jä-<br>gareförbundet använde de 46,5 miljoner kronor som förbundet erhöll som<br>bidrag ur jaktvårdsfonden år 1995 för att leda den praktiska jakten och<br>viltvården i landet. Statskontoret skulle även klargöra förutsättningarna<br>för bidraget till Jägarnas Riksförbund samt medlens huvudsakliga an-<br>vändning. Av Statskontorets sammanfattning framgår det att genomgång-<br>en av Jägareförbundets verksamhet visar att det inte är möjligt att följa<br>användningen av bidraget mer än i mycket grova termer. Verksamheten<br>har successivt nått nuvarande omfattning och inriktning genom att årsre-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>71</p>
<p>dovisning och ansökningar om bidrag har prövats och medel tilldelats ge-<br>nom regeringens beslut. Bidraget ur jaktvårdsfonden finansierar för när-<br>varande Jägareförbundets verksamhet till i genomsnitt ca 35 %. Huvud-<br>delen av den bidragsfinansierade verkamheten finns inom den centrala<br>förvaltningen samt inom den regionala administrationen och inom orga-<br>nisationen med länsjaktvårdskonsulenter inom jaktvårdsföreningama.</p>
<p>Verksamhetsgrenarna Intresse och Service, inklusive jaktvårdsskolan<br>Öster Malma och forskningen finansieras genom bidragsmedel efter det<br>att affärsverksamhet och medlemsverksamhet räknats av. De sistnämnda<br>verksamheterna finansieras genom intäkter och medlemsavgifter. För-<br>lagsverksamheten och tidningen Svensk Jakt finansieras helt genom in-<br>täkter. Statskontorets genomgång avser den organisation som Jägareför-<br>bundet hade före år 1998.</p>
<p>Jägareförbundets fördelning av bidragsmedel till förbundets regioner<br>och länsjaktvårdsföreningar sker i förhållande till antalet jaktkortslösare.<br>Den lokala förenings- och kretsnivån finansieras genom medlemsavgifter<br>och bidrag från enskilda, företag och organisationer samt genom bidrag<br>från länsstyrelserna. Även arbetsmarknadsbidrag förekommer.</p>
<p>Bidraget till Jägareförbundet är enligt Statskontoret ett allmänt verk-<br>samhetsbidrag av samma typ som till andra frivilliga organisationer. Någ-<br>ra tydliga krav på prestationer eller effekter har inte formulerats av stats-<br>makterna, vilket innebär att uppföljning och utvärdering i princip inte är<br>möjlig. För att effektivisera bidragsgivningen krävs precisering av mål<br>och syften. Det är även en förutsättning för att kunna utvärdera bidragets<br>effekter.</p>
<p>Det allmänna uppdraget till Jägareförbundet att ansvara för den prak-<br>tiska viltvården och jakten i landet är enligt Statskontoret vagt formule-<br>rat. Uppdraget har av förbundet beskrivits som en myndighetsuppgift.<br>Denna uppgift har emellertid inte stöd i lag eller förordning och har inte<br>preciserats av statsmakterna på något annat sätt. Jägareförbundet har inte<br>i något fall övertagit länsstyrelsens eller någon annan myndighets uppgif-<br>ter men gränsen mellan myndigheternas uppgifter och förbundets uppgif-<br>ter är inte tydlig. Det förekommer ett omfattande och komplicerat samar-<br>bete mellan förbundet och myndigheterna.</p>
<p>Om Jägareförbundet, på statsmakternas uppdrag, skall svara för den<br>praktiska jakten och viltvården bör uppgiften enligt Statskontorets me-<br>ning preciseras i jaktförordningen och bidraget redovisas över statsbud-<br>geten.</p>
<p>Regeringen gör följande bedömning. Regeringens årliga beslut om bi-<br>drag till j ägarorganisationerna innehåller inga villkor om användningen<br>av medlen. Statskontorets påpekande att bidraget har karaktär av ett all-<br>mänt verksamhetsbidrag äger därför sin riktighet. Som Statskontoret på-<br>pekat har tydliga krav på prestationer inte formulerats av statsmakterna.<br>För att effektivisera bidragsgivningen bör i fortsättningen syften och mål<br>preciseras. Det bör även ställas krav på prestationer och effekter. Därige-<br>nom blir det även möjligt att genomföra en uppföljning och utvärdering.<br>Regeringen uttalade i prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. att kravet på in-<br>syn från statens sida i Jägarförbundets verksamhet borde tillgodoses på<br>annat sätt än att regeringen utsåg ordförande i förbundet. Samhällets in-<br>syn borde i stället garanteras genom att staten representerades i förbun-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>72</p>
<p>dets ledning samt att staten utsåg revisor for verksamheten. Regeringen Prop. 1999/2000:73<br>utser numera en revisor för att granska Jägareförbundets räkenskaper.<br>Däremot har inte någon representant i förbundets ledning utsetts. Rege-<br>ringen anser emellertid att samhällets insyn i Jägareförbundets verksam-<br>het bör säkerställas genom att regeringen i fortsättningen utser en leda-<br>mot i förbundets styrelse. Regeringens bedömning om villkoren för bi-<br>drag till jägarorganisationema gör att det kommer att ställas större krav<br>på båda organisationerna när det gäller beslut och ekonomisk redovis-<br>ning. På samma sätt som när det gäller Jägareförbundet finns det skäl för<br>att regeringen utser en styrelseledamot och en revisor även i Jägarnas<br>Riksförbund.</p>
<p>Användningen av jaktvårdsavgiften</p>
<p>Allmänt om jaktvårdsfonden</p>
<p>Regeringen har i avsnitt 6 redogjort för skyldigheten att betala en årlig<br>jaktvårdsavgift till jaktvårdsfonden. Den 1 januari 2000 hade drygt<br>295 000 personer löst jaktkort. Jaktvårdsfondens inkomster år 1999 upp-<br>gick till knappt 62 miljoner kronor i jaktvårdsavgifter och ca 5,5 miljoner<br>kronor som förs över från de länsvisa älgvårdsfondema. De fondema bil-<br>das av den fallavgift som jägarna betalar för varje falld vuxen älg. Jakt-<br>vårdsfondens avkastning uppgick till ca 1,3 miljoner kronor. Fondens in-<br>komster uppgick förra året således totalt till ca 68,8 miljoner kronor.</p>
<p>Medlen i jaktvårdsfonden skall användas för att främja viltvården eller<br>andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen. Rege-<br>ringen beslutar årligen om bidrag ur jaktvårdsfonden. År 1999 anvisade<br>regeringen knappt 70 miljoner kronor ur fonden. Fondens övriga kostna-<br>der uppgick då till knappt 3,5 miljoner kronor. Regeringen kommer ne-<br>dan att redogöra för användningen av medlen och göra en bedömning av<br>hur medlen i fortsättningen bör användas.</p>
<p>1 avsnitt 5.2 föreslås att begreppet jaktvård ersätts med viltvård. Om re-<br>geringens förslag godtas blir beteckningen i fortsättningen ”viltvårdsav-<br>gift” och ”viltvårdsfonden”.</p>
<p>Bidragen till jägarorganisationema</p>
<p>Regeringen har för år 2000 beviljat Jägareförbundet 50 600 000 kr och<br>Jägarnas Riksförbund 3 333 000 kr ur jaktvårdsfonden.</p>
<p>En grundläggande tanke från utredningens sida är att j ägarorganisatio-<br>nernas verksamhet, liksom andra föreningars och organisationers verk-<br>samheter, skall bygga på sin egen särart och en egen förenings- eller or-<br>ganisationsidé. Ett självständigt och fritt föreningsliv är en omistlig del i<br>vårt demokratiska system och i utvecklingen av välfärdssamhället. Den<br>statliga bidragsgivningen bör enligt utredningen stimulera och säkerställa<br>en sådan utveckling även på jaktens område. Det huvudsakliga syftet med<br>bidragen bör dock vara att stödja sådan föreningsverksamhet som främjar<br>de mål som uppsatts för jakten och viltvården. Jägarorganisationemas all-<br>männa verksamhet bör tillmätas stort värde. Erkänsla bör ges för värdet<br>av det stora och under senare år växande arbete som läggs ned både cen-<br></p>
<p>73</p>
<p>tralt, regionalt och lokalt. Som exempel på de båda organisationernas<br>oegennyttiga arbete nämner utredningen information, utbildning, invente-<br>ring av viltförekomst och av skador av vilt samt betestrycksundersök-<br>ningar och de lokala samråd som skall hållas med markägarintressena.<br>Strävan måste vara att bevara och utveckla denna folkrörelseprofil så att<br>organisationernas aktiva engagemang kan upprätthållas. Stöd för deras<br>demokratiska verksamhet bör därför enligt utredningen lämnas även fort-<br>sättningsvis.</p>
<p>En uppdragsersättning bör enligt utredningen utbetalas till verksamhet<br>som staten önskar få utförd genom arbetsinsatser från organisationer och<br>föreningar. Uppdragen bygger på att de berörda organisationerna genom<br>sin uppbyggnad och sina kunskaper anses lämpade att genomföra arbets-<br>uppgiften. De allmänna och de resultatinriktade bidragen har det gemen-<br>samt att de utbetalas utifrån organisationernas villkor i stor utsträckning.<br>De allmänna bidragen utgör generellt organisationsstöd utan krav på re-<br>dovisning av resultat eller arbetsinsatser. De karakteriseras av små eller<br>inga krav på motprestation och är svåra att utvärdera eftersom ingen mot-<br>prestation krävs. De resultatinriktade bidragen däremot kräver konkreta<br>resultat eller arbetsinsatser för att bidragen skall betalas ut.</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att jägarorganisationema<br>bör stödjas med medel ur jaktvårdsfonden. Detta bör ske genom att jägar-<br>organisationema tills vidare erhåller ett grundbidrag och ett medlemsrela-<br>terat bidrag. På längre sikt är det emellertid angeläget att det schablon-<br>mässigt framräknade bidraget minskar och ersätts av preciserade uppdrag<br>där ersättningen till organisationerna bestäms särskilt för varje uppdrag.</p>
<p>Bidraget till jägarorganisationema skall således enligt utredningen vara<br>så stort att statsmakterna skall kunna ställa vissa krav på jägarorganisatio-<br>nema. I beslutet om det resultatinriktade bidraget skall därför preciseras<br>de verksamheter som jägarorganisationema skall främja för att erhålla bi-<br>drag. För verksamheten bör fastställas mål och riktlinjer som fortlöpande<br>kan utvärderas. Inför varje ansökningsperiod skall detta kunna omprövas.<br>Vidare skall jägarorganisationema i sina ansökningar om bidrag redovisa<br>hur verksamheten bedrivits inom dessa verksamhetsområden. Regeringen<br>delar utredningens uppfattning om dessa grundläggande fördelningsprin-<br>ciper.</p>
<p>Enligt utredningens uppfattning utför de båda jägarorganisationema i<br>dag ett värdefullt arbete inom flera verksamhetsområden. Jägarnas Riks-<br>förbund utför detta arbete utan att ha ett uppdrag från det allmännas sida<br>liknande det som Jägareförbundet har. Utredningen anser att bidraget<br>skall säkerställa att j ägarorganisationernas värdefulla verksamhet kan<br>fortgå. I vart fall följande verksamhetsområden bör det medlemsrelatera-<br>de bidraget stödja: rådgivning, utbildning och information i jaktfrågor<br>och viltvårdsfrågor till myndigheter, organisationer, jägare, markägare<br>och övrig allmänhet, utredningar, sammanställningar av besluts- och ar-<br>betsunderlag till myndigheter, t.ex. till länsviltnämndema, inventeringar<br>av vilt, sammanställningar av inventeringar och avskjutningsstatistik. Re-<br>geringen delar i huvudsak utredningens uppfattning. När det gäller de<br>vanligen förekommande viltinventeringama och sammanställningar av<br>sådana lägger emellertid exempelvis Sveriges Omitologiska Förening<br>ned ett omfattande arbete på fågelinventeringar utan att någon särskild<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>74</p>
<p>ersättning lämnas. Det finns mot denna bakgrund inte heller skäl att er-<br>sätta jägarorganisationema särskilt för de återkommande viltinventering-<br>ar som de utför. Däremot bör det kunna finnas en möjlighet att lämna bi-<br>drag ur fonden för inventeringar som utförs för speciella ändamål.</p>
<p>Utredningen anser att det skall vara möjligt att därutöver ge bidrag ur<br>jaktvårdsfonden till jägarorganisationema för vissa särskilda uppdrag. En<br>verksamhet som bedrivs i dag och som kan fylla kravet på det allmänna<br>intresse ett sådant uppdrag bör ha är den högre viltutbildning som admi-<br>nistreras av Jägareförbundet.</p>
<p>Den svenska jägarkåren är starkt mansdominerad. Av de drygt 309 000<br>jaktkortslösama år 1997 var endast drygt 11 000 kvinnor. Detta motsva-<br>rar knappt 4 % av jägarkåren. Utredningen anser att det främst ankommer<br>på jägarorganisationema att fånga upp och uppmuntra nya jägargrupper.<br>Det bör också vara ett krav för att erhålla bidrag ur jaktvårdsfonden att<br>jägarorganisationema aktivt verkar för jämställdhet. Vid ansökan om bi-<br>drag bör jägarorganisationema ange andelen kvinnor respektive män i sin<br>medlemskår och i sin centrala styrelse samt redovisa hur man arbetar för<br>att fånga upp nya jägargrupper. Andelen av underrepresenterat kön i sty-<br>relsen bör åtminstone inte understiga medlemsandelen. Även på regional<br>och lokal nivå måste jägarorganisationema verka för jämställdhet inom<br>jakten.</p>
<p>En av Jägareförbundets uppgifter är att tillhandagå jägarna och allmän-<br>heten med råd och upplysningar i jakt- och viltvårdsfrågor. I den mån<br>förbundets tjänstemän lämnar råd och upplysningar även till andra än<br>medlemmar bör bidrag ur jaktvårdsfonden kunna påräknas. Som nyss har<br>nämnts kommer övriga uppgifter för vilka förbundet skall kunna påräk-<br>nas bidrag ur jaktvårdsfonden att i framtiden vara mer preciserade. Upp-<br>gifterna kommer också att vara mer varierande över tiden än vad som är<br>fallet i dag och bli mer beroende av inom vilket område en satsning be-<br>döms som mest angelägen. Regeringen kommer i det följande att föreslå<br>bl.a. att länsviltnämndema förstärks med politiska företrädare. För att få<br>ett mer lokalt inflytande över jaktvårdsfondens medelsanvändning före-<br>slås att nämnden lämnar förslag till vilka jakt- och viltvårdsinsatser som<br>bör prioriteras i länet. Därigenom kommer det även att uppstå större re-<br>gionala skillnader än i dag vad gäller de uppgifter som skall genomföras.<br>En mer flexibel bidragsgivning blir därmed nödvändig. Samtidigt är det<br>så att jägarorganisationema måste ha möjlighet att planera sin verksamhet<br>på lite längre sikt varför alltför stora förändringar i den årliga bidragsgiv-<br>ningen bör undvikas.</p>
<p>De överväganden om bidragsgivningen till jägarorganisationema som<br>regeringen nu har gjort, kommer att innebära att bidraget till Jägareför-<br>bundet minskar. Även överflyttningen av ansvaret för jaktkortsregistret<br>från förbundet till Naturvårdsverket, liksom regeringens överväganden<br>om bidraget till viltforskning, kommer att medföra en förändrad ekono-<br>misk situation för Jägareförbundet. Förbundet måste därför få en rimlig<br>övergångstid innan de nya principerna för bidragsgivning tillämpas fullt<br>ut på Jägareförbundet. Storleken av bidraget för dessa övergångsvisa<br>kostnader får bedömas av regeringen vid det årliga beslutet om bidrag.<br>Huvuddelen av bidraget används för personal- och lokalkostnader. En<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>75</p>
<p>treårig övergångsperiod kan därför vara lämplig så att förbundet hinner Prop. 1999/2000:73<br>anpassa bemanning och lokaler till de nya förutsättningarna.</p>
<p>Bidrag till viltforskningen</p>
<p>Viltforskning är viktig för att ge kunskaper för vården av landets viltbe-<br>stånd. Alla förhållanden och åtgärder som påverkar viltbeståndets nume-<br>rär och utbredning faller inom forskningsområdet. Regeringen har ställt<br>9 830 000 kr ur jaktvårdsfonden till Naturvårdsverkets förfogande för år<br>2000. Medlen skall användas i huvudsaklig överensstämmelse med ver-<br>kets forskningsprogram Viltforskningen mot år 2000 - Forskningspro-<br>gram 1997-2001. Naturvårdsverket fördelade tidigare de anvisade forsk-<br>ningsmedlen genom en särskild forskningsnämnd. Numera har inrättats<br>en miljöforskningsnämnd vid verket. Regeringen anser att nämnden i<br>fortsättningen skall besluta om medlen för viltforskning.</p>
<p>Viltforskning bedrivs även av Jägareförbundet. Förutom att använda<br>delar av medlemsavgiften för viltforskning, avser förbundet att i år an-<br>vända ca 7,9 miljoner kronor av de medel som anvisats ur jaktvårdsfon-<br>den. Forskningen, som sker i samarbete med Naturvårdsverket, ger enligt<br>regeringens uppfattning ett värdefullt bidrag till en bra svensk viltvård.</p>
<p>Utredningen föreslår att Naturvårdsverket bör ha ansvaret för samtliga<br>medel som lämnas till forskning ur jaktvårdsfonden. Detta garanterar<br>forskningens vetenskapliga kvalitet och att forskare konkurrerar om bi-<br>dragsmedel på lika villkor. Regeringen delar uppfattningen att Natur-<br>vårdsverket bör fördela samtliga forskningsmedel ur jaktvårdsfonden. En<br>sådan samordning leder till effektivare forskning och enklare informa-<br>tionsvägar samtidigt som risken för dubbelforskning minskas. Viltforsk-<br>ningen bör även i fortsättningen bedrivas enligt samma huvudsakliga<br>riktlinjer som i dag. Det är angeläget att Naturvårdsverket vid sin bi-<br>dragsgivning beaktar att resurserna för viltforskning optimeras.</p>
<p>Rovdjursutredningen föreslår i sitt slutbetänkande Sammanhållen rov-<br>djurspolitik (SOU 1999:146) bl.a. att staten bör öka sina satsningar på<br>rovdjursforskning och att en ökning med 2 miljoner kronor per år väsent-<br>ligt skulle förbättra villkoren för rovdjursforskningen inom de mest ange-<br>lägna områdena. De områden som enligt utredningen särskilt bör priori-<br>teras är genetiska studier, fortsatta undersökningar av de olika arterna<br>med hjälp av biotelemetri samt undersökningar av möjligheterna att före-<br>bygga skador av rovdjur. Inte minst mot bakgrund av Rovdjursutredning-<br>ens förslag avser regeringen att öka bidraget ur jaktvårdsfonden till vilt-<br>forskningen med storleksordningen 2 miljoner kronor per år.</p>
<p>Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt</p>
<p>Statens veterinärmedicinska anstalt disponerar ett årligt bidrag ur jakt-<br>vårdsfonden för viltverksamheten. Därmed avses undersökningar av de<br>döda vilda djur som sänds in till anstalten. Bidraget uppgår innevarande<br>år till 2 556 000 kr. Eftersom verksamheten bl.a. innebär att kännedom<br>erhålls om de vilda djurens hälsotillstånd bör fortsatt bidrag kunna på-<br>räknas.</p>
<p>76</p>
<p>Bidrag till Naturskyddsföreningen</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Naturskyddsföreningen erhåller sedan lång tid tillbaka ett årligt bidrag ur<br>jaktvårdsfonden. Det uppgår numera till knappt 500 000 kr per år och an-<br>vänds främst för den del av viltvården som avser utrotningshotade arter.<br>Detta arbete är angeläget varför ett fortsatt bidrag till föreningen bör läm-<br>nas. Även bidragsgivningen till Naturskyddsföreningen bör i fortsättning-<br>en bygga på preciserade verksamheter med mål och riktlinjer samt en<br>uppföljning av att målen nås.</p>
<p>Kostnader för att spåra, döda eller omhänderta vilda djur</p>
<p>Polismyndigheten kan besluta om ersättning ur jaktvårdsfonden för poli-<br>sens kostnader för att spåra, döda eller omhänderta de vilda djur som till-<br>faller staten. Detsamma gäller ersättning till den som hjälpt polisen med<br>detta. Dessa kostnader uppgick år 1999 till sammanlagt drygt 650 000 kr.<br>Sådana kostnader bör även i fortsättningen kunna betalas med medel ur<br>fonden.</p>
<p>Kostnader för jaktvårdsområden</p>
<p>Länsstyrelsen beslutar med stöd av 2 § förordningen (1980:896) om jakt-<br>vårdsområden om ersättning för vissa kostnader i samband med bildande,<br>ombildning eller upplösning av jaktvårdsområden. Dessa kostnader upp-<br>gick år 1999 till drygt 1,1 miljoner kronor. Regeringen har i avsnitt 4 fö-<br>reslagit att jaktvårdsområden skall ersättas av viltvårdsområden. Rege-<br>ringen anser att det ur jaktvårdsfonden bör kunna lämnas bidrag för bil-<br>dande, ombildning och upplösning även av viltvårdsområden.</p>
<p>Övriga kostnader</p>
<p>Regeringen har nyss redogjort för vilka principer som bör gälla för bi-<br>dragsgivningen till jägarorganisationema och Naturskyddsföreningen.<br>Det finns emellertid fler som på olika sätt lägger ned ett värdefullt arbete<br>inom ramen för viltvården. Dit hör exempelvis Världsnaturfonden och<br>Sveriges Omitologiska Förening. Enligt regeringens uppfattning bör även<br>dessa ha möjlighet att fa bidrag ur jaktvårdsfonden. Bidragen bör kunna<br>lämnas efter ansökan och då för särskilda preciserade arbetsuppgifter som<br>bedöms angelägna inom viltvården.</p>
<p>Kammarkollegiet, som förvaltar jaktvårdsfonden, tar för det arbetet ut<br>en fondförvaltningsavgift. Den uppgick förra året till knappt 250 000 kr.<br>Kammarkollegiet bör även fortsättningsvis förvalta fonden.</p>
<p>För sitt arbete med distributionen av jaktkortsblankettema far Postver-<br>ket närmare 1,5 miljoner kronor per år.</p>
<p>77</p>
<p>Formerna för bidragsgivningen</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Som framgått kommer bidragsgivningen ur jaktvårdsfonden i fortsätt-<br>ningen att bygga på preciserade verksamheter med mål och riktlinjer. En<br>uppföljning av att målen nås kommer att ske. Arbetet med bidragsgiv-<br>ningen kommer därigenom att bli mer omfattande. Regeringen avser där-<br>för att finansiera de ökade resurser som utarbetandet av uppdragen och<br>uppföljningen kräver med medel ur fonden. Genom den nya och mer<br>flexibla bidragsgivningen är det mindre lämpligt att reglera bidragsgiv-<br>ningen i förordningsform. Utredningens förslag i den delen bör därför<br>inte genomföras.</p>
<p>Information</p>
<p>Genom utredningens enkäter till myndigheter och organisationer har det<br>framkommit behov av att en opartisk information riktas också till andra<br>än bara jägare. Några länsstyrelser efterfrågar ordentliga centrala infor-<br>mationsinsatser. Detta skulle bl.a. minska behovet av regionala insatser.</p>
<p>Det finns, enligt utredningen, inte sällan motsättningar mellan jägarens<br>intresse av god tillgång på jaktbart vilt och markägarens intresse av att<br>skogsmarken ger god avkastning. För att information, särskilt om den<br>praktiska viltvården, skall få avsedd effekt är det viktigt att informationen<br>når ut till flertalet intresserade och att informationen är trovärdig.</p>
<p>Utredningen anser således att det finns ett stort behov av opartisk infor-<br>mation från myndigheternas sida till framför allt jägare och markägare.<br>Det föreslås att medel ur jaktvårdsfonden ställs till Naturvårdsverkets för-<br>fogande för informationsinsatser.</p>
<p>När det gäller information riktad till markägare i frågor om praktisk<br>viltvård är det enligt utredningen Skogsvårdsorganisationen som har<br>störst förutsättningar att ge en opartisk saklig information. Utredningen<br>menar att information i dessa frågor inte getts tillräcklig tyngd från det<br>allmännas sida. Enligt utredningens förslag bör även Skogsstyrelsen och<br>skogsvårdsstyrelsema fa medel ur jaktvårdsfonden för olika verksamheter<br>med anknytning till upplysning och information.</p>
<p>Naturvårdsverket, åtskilliga länsstyrelser och en del kommuner har i si-<br>na remissvar avstyrkt att medel tilldelas Skogsvårdsorganisationen. I stäl-<br>let bör länsstyrelserna tilldelas medel för länsvis information. Naturvårds-<br>verket anser att det vore ytterst olyckligt med en uppsplittring av medlen.<br>Ett utskick till landets jägare skulle bara i porto kosta mer än 1 miljon<br>kronor. Detta skulle innebära att möjligheten att genomföra mer omfat-<br>tande informationsinsatser blir begränsad. Verket föreslår i stället att<br>samtliga medel för information ställs till verkets förfogande och att en del<br>av medlen fördelas till länsstyrelserna.</p>
<p>Jägareförbundets skriftliga information till jägarna sker genom bro-<br>schyrer, böcker och tidningen Svensk Jakt som utkommer två gånger i<br>månaden. Tidningen ingår i medlemsavgiften till Jägareförbundet. Andra<br>kan prenumerera på tidningen.</p>
<p>Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att informationen till<br>landets jägare förbättras. Som nämnts i det föregående förutsätts att Jäga-<br>reförbundet även i fortsättningen kommer att bistå allmänheten med råd</p>
<p>78</p>
<p>och upplysningar. När det gäller den skriftliga informationen föreslår ut-<br>redningen att i första hand Naturvårdsverket skall svara för denna. Utred-<br>ningen föreslår också att verket blir ansvarigt för jaktkorts- och jägarexa-<br>mensregistren. Genom att skriftlig information biläggs jaktkortsblankett-<br>en nås alla landets jägare på ett billigt och smidigt sätt.</p>
<p>Regeringen har i avsnitt 6 föreslagit att ansvaret för bl.a. jaktkortsre-<br>gistret flyttas över från Jägareförbundet till Naturvårdsverket. Utredning-<br>ens förslag att sända ut information med jaktkortsblankettema kan enligt<br>regeringens uppfattning vara en lämplig väg att nå landets jägare med<br>viktig information som berör alla jägare. I första hand bör det vara fråga<br>om upplysning om ändringar i jaktlagstiftningen som är aktuella under<br>det kommande jaktåret och om andra mydighetsbeslut som berör jägarna.<br>Även annan viktig och opartisk information av intresse för jägarna,<br>exempelvis information om altemativhagel, kan vara aktuell att distribu-<br>era. Den aktuella informationen kan tas fram av verket eller av andra<br>myndigheter eller organisationer. Det viktiga är att informationen är<br>objektiv och korrekt. Andra myndigheter och organisationer har därmed<br>en möjlighet att nå landets jägare med relevant information. Av kostnads-<br>skäl bör Naturvårdsverkets utskick i allmänhet begränsas till en gång per<br>år i samband med att jaktkortsblanketten sänds ut. Den ökade portokost-<br>naden bör budgeteras i samband med bidraget till Naturvårdsverket för<br>driften av jaktkortsregistret. Undantagsvis kan det emellertid finnas an-<br>ledning att sända ut information till jägarna också vid andra tillfallen än i<br>samband med jaktkortsblankettema. Ett exempel är när det har beslutats<br>särskilt viktiga författningsändringar. Som framgått anser regeringen att<br>Jägareförbundet bör behålla det allmänna uppdraget. Något årligt fast be-<br>lopp bör mot denna bakgrund inte lämnas ur jaktvårdsfonden till Natur-<br>vårdsverket för andra informationskostnader än de som föranleds av den<br>ordinarie informationen. Det far i stället bli fråga om beslut i varje enskilt<br>fall.</p>
<p>Det kan uppkomma situationer när det finns behov för de centrala<br>myndigheterna att lämna information till jordbrukare och skogsägare i<br>jakt- och viltvårdsfrågor. I den mån informationen inte kan bifogas Na-<br>turvårdsverkets utskick av jaktkortsblanketter eller kan anses innefattas<br>av myndighetens ordinarie arbetsuppgifter, bör visst bidrag ur jaktvårds-<br>fonden kunna lämnas. Det kan gälla t.ex. informationsinsatser med sär-<br>skild inriktning på jordbruket, skogsbruket och viltvården som genomförs<br>av myndigheter och jägarorganisationer i samverkan.</p>
<p>Flera länsstyrelser har påtalat behovet av att medel ur jaktvårdsfonden<br>ställs till länsstyrelsernas förfogande. Regeringen delar uppfattningen att<br>länsstyrelserna kan ha ett visst behov av medel för information till länets<br>jägare. Det kan avse exempelvis kostnader för att genom kungörelser in-<br>formera om skyddsjakt. Vid behov bör därför bidrag kunna lämnas också<br>till länsstyrelserna.</p>
<p>Länsviltnämnden</p>
<p>Av 39 § jaktlagen (1987:259) framgår att till varje länsstyrelse är knuten<br>en länsviltnämnd med uppgift att vara länsstyrelsens rådgivande organ i</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>79</p>
<p>frågor om viltvården. Ledamöterna i länsviltnämnden utses enligt före- Prop. 1999/2000:73<br>skrifter som meddelas av regeringen.</p>
<p>Enligt 46 § jaktförordningen (1987:905) gäller följande för länsvilt-<br>nämndema. En länsviltnämnd består av nio ledamöter utom i Jämtlands,<br>Västerbottens och Norrbottens län där tio ledamöter ingår i nämnden.<br>Länsstyrelserna utser ledamöterna för högst tre år. En ledamot utses efter<br>förslag av Skogsvårdsstyrelsen och två ledamöter efter förslag av<br>jägarnas organisationer i länet. I Jämtlands, Västerbottens och<br>Norrbottens län skall en ledamot representera renägarna i länet. Av de<br>övriga skall två representera frilufts- och naturvårdsintresset och en ha<br>särskild kunskap i frågor om trafiksäkerhet och vilt. De återstående tre<br>ledamöterna skall företräda ägarna av jordbruks- och skogsmark. Bland<br>ledamöterna utser länsstyrelsen en ordförande. Nämnden utser inom sig<br>vice ordförande. Vid handläggning som kräver särskild sakkunskap får<br>nämnden anlita lämplig person som sakkunnig. Naturvårdsverket<br>fastställer arbetsordning för länsviltnämnden.</p>
<p>Länsviltnämndens sammansättning är sådan att olika intressen är före-<br>trädda. Detta kan enligt utredningen helt naturligt leda till att motsätt-<br>ningar uppkommer inom nämnden. I lägen där intressen står mot varand-<br>ra är det inte bra att en representant för ett särintresse har ordförandeska-<br>pet. Det är vidare så, enligt nu gällande arbetsordning, att ordföranden<br>ensam far handlägga ärenden som kräver snabb handläggning. Utred-<br>ningen menar att arbetet inom nämnden skulle vinna på att ordförande-<br>skapet innehades av person som företräder allmänintresset.</p>
<p>Enligt utredningen vore det lämpligt om organisationsrepresentationen<br>i länsviltnämndema kompletterades med en politisk företrädare. Utred-<br>ningen föreslår därför att länsstyrelserna, efter förslag av landstinget, ut-<br>ser ytterligare en ledamot. Den ledamoten skall vara ordförande.</p>
<p>Flertalet länsstyrelser avstyrker utredningens förslag. De påpekar att<br>länsviltnämndens arbete fungerar bra och att det bör stå länsstyrelsen fritt<br>att välja ordförande. Nämnden fattar inte några för tredje man bindande<br>beslut. Nämnden är i stället ett rådgivande sakkunnigorgan åt länsstyrel-<br>sen. Skulle en jakt- eller viltvårdsfråga vara av så speciell karaktär att en<br>politisk bedömning behövs, kan frågan tas upp i länsstyrelsens förtroen-<br>demannas tyrelse.</p>
<p>Regeringen har i det föregående förutsatt att åtgärder för att uppnå må-<br>len för jakten och viltvården skall kunna vidtas med stöd av medel ur<br>jaktvårdsfonden och med biträde av främst jägarorganisationema. Det är<br>angeläget att fa till stånd ett ökat lokalt inflytande över hur dessa medel<br>används. Enligt regeringens uppfattning är det en lämplig uppgift för<br>länsviltnämnden att utöva ett sådant inflytande. Länsviltnämnden bör år-<br>ligen lämna förslag på vilka åtgärder som bör prioriteras när det gäller<br>jakt- och viltvårdsarbetet i länet. Förslagen överlämnas till de båda jägar-<br>organisationema och andra organisationer som underlag för deras begä-<br>ran om medel ur jaktvårdsfonden. Om någon av organisationerna anser<br>att någon åtgärd som nämnden prioriterar kan vara av intresse att utföra,<br>ges den därigenom möjlighet att i samband med sin ansökan om medel<br>även innefatta medel för detta. Länsviltnämnden bör årligen utvärdera de<br>insatser som organisationerna utfört.</p>
<p>80</p>
<p>Mot bakgrund av dessa nya och viktiga arbetsuppgifter bör enligt rege-<br>ringens uppfattning länsviltnämnden förstärkas med två politiska företrä-<br>dare. Dessa skall utses av länsstyrelsen efter förslag av landstinget. Den<br>ena ledamoten skall av länsstyrelsen utses till ordförande i nämnden.</p>
<p>För att bättre återspegla nämndens arbetsuppgifter samt dagens syn på<br>jakt och viltvård bör nämndens namn ändras till viltvårdsnämnden.</p>
<p>Förslagen innebär att en ändring bör göras i 39 § jaktlagen (1987:259)<br>och i jaktförordningen (1987:905).</p>
<h2>8 Tillgången på jaktmark och avgifter för<br>upplåtelse av nyttjanderätt till jakt</h2>
<p>Regeringens bedömning: Det finns ett visst behov av fler jakttillfall-<br>en. Någon för jakt outnyttjad mark finns emellertid inte. En viss möj-<br>lighet finns att upplåta kortjakt på försvarets mark. Fler jägare bör<br>kunna beredas plats i befintliga jaktlag. Detta kan underlättas om mar-<br>kägarna upplåter jakten till föreningar eller andra juridiska personer i<br>stället för till enskilda personer. Regeringen konstaterar att det ankom-<br>mer på jägarorganisationema att intensifiera ansträngningarna att få in<br>fler jägare i befintliga jaktlag och att även i övrigt verka för att fler<br>jakttillfällen skapas för den som vill jaga.</p>
<p>Prisnivån vid upplåtelse av jakt ligger på en godtagbar nivå. Mark-<br>ägarnas och jägarnas organisationer bör gemensamt verka för att pris-<br>nivån förblir oförändrad. Anbudsförfarande vid jakträttsupplåtelser är<br>så ovanligt att några förändringar av gällande regler inte bör övervä-<br>gas.</p>
<p>Utredningens bedömning: Överensstämmer i stort med regeringens<br>bedömning. Utredningen föreslår dessutom att Försvarsmakten skall ges i<br>uppdrag att utforma regler för hur försvarets mark skall upplåtas och där-<br>med ge möjligheter för varje jaktkunnig person att jaga på den marken.</p>
<p>Remissinstanserna: I allmänhet tillstyrks utredningens förslag eller<br>lämnas utan erinran. Försvarsmakten och Fortifikationsverket anser att<br>det med hänsyn till personalvården, militär säkerhet och sekretess finns<br>mycket begränsade möjligheter för allmänheten att jaga på militär mark.<br>Naturhistoriska riksmuseet påpekar att det totala jakttrycket för vissa ar-<br>ter kan bli väl högt. Sveriges Ornitologiska Förening framför liknande<br>synpunkter. Naturskyddsföreningen anser att jakt och fiske skall vara<br>förbjudet i naturskyddade områden utom i vissa större reservat om syftet<br>med reservatet inte hotas. Jägareförbundet anser däremot att inskränk-<br>ningar i jakten görs i naturreservat utan att det är erforderligt för att upp-<br>nå syftet med reservatet. Sveriges jordägarförbund menar att det är<br>olyckligt med jaktförbud i nationalparker. Glesbygdsverket föreslår att<br>naturskyddade områden på försök bör förvaltas lokalt i större utsträck-<br>ning, vilket skulle medföra att fler jakttillfallen skapas.</p>
<p>Utredningens bedömning om avgifter för upplåtelse av nyttjanderätt till<br>jakt godtas av remissinstanserna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>81</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Jakten är en av människans älds-<br>ta kulturyttringar. Den rika tillgången på vilt var under lång tid en förut-<br>sättning för livet i norra Europa. Så är det inte i dag men jakten har en<br>bred folklig förankring. Den är accepterad som en del av samhällslivet.<br>För många människor är jakt, liksom andra fritidsaktiviteter, en väsentlig<br>del av livskvaliteten. Jakten i sig bidrar därför till bättre fysisk och men-<br>tal hälsa. Jakten har dessutom en viktig social funktion. Det finns närma-<br>re 300 000 jaktkortslösare. Intresset för jakt är således stort. Inte minst<br>kvinnor och ungdomar tar i ökande grad jägarexamen. Det är angeläget<br>att det natur- och miljöintresse som dessa personer har tas till vara. De<br>nyblivna jägarna har emellertid ofta svårt att komma in i jaktgemenska-<br>pen och fa tillgång till lämplig jaktmark. Det är angeläget att de som vill<br>jaga kan beredas möjlighet till jakt på skäliga villkor.</p>
<p>I likhet med andra naturresurser betraktas den vilda faunan som en hela<br>svenska folkets angelägenhet. Vid förvaltningen av vår vilda fauna måste<br>hänsyn tas till alla partsintressen. Ökad möjlighet att jaga förutsätter att<br>det med hänsyn till samtliga berörda intressen finns ett utrymme för ytter-<br>ligare jakt. Ett ökat antal jakttillfallen far inte äventyra en långsiktig eko-<br>logisk balans eller en art- och individrik fauna eller hota nuvarande skydd<br>för utrotningshotade arter. En förutsättning för en ökad jakt är att ökning-<br>en inte skadar viltstammarna i deras egenskap av förnyelsebar resurs. Na-<br>turmiljöer måste tryggas så att arter som förekommer naturligt far chan-<br>sen att leva vidare under ursprungliga förhållanden och i tillräckligt antal.</p>
<p>Behovet av ytterligare jaktmark</p>
<p>Utredningen har genom enkäter till aktiva jägare funnit att ca 130 000 jä-<br>gare vill ha tillgång till mer jaktmark. En stor del av dessa jägare är emel-<br>lertid inte beredda att betala något för att få tillgång till ytterligare mark.<br>Resultatet tyder, enligt utredningen, på att en stor grupp inte kan eller vill<br>lägga ned några större kostnader på jakt. Enkäterna visar vidare att ca<br>100 000 män och 30 000 kvinnor anser att brist på jaktmark är orsaken<br>till att de inte jagar. Åtskilliga av dem är emellertid inte intresserade av<br>att avlägga jägarexamen. I stort sett ingen av dem vill ha ett längre av-<br>stånd än 15 mil mellan bostaden och jaktmarken. De praktiska möjlighe-<br>terna för dessa personer att börja jaga är därmed begränsade.</p>
<p>Av utredningens undersökningar framgår att ett relativt stort antal jäga-<br>re uppger att bristen på jaktmark har betydelse för deras möjlighet att ja-<br>ga i den omfattning de önskar. Likaså finns det ett relativt stort antal<br>svenskar som är intresserade av att börja jaga men som uppger att bristen<br>på tillgång till jaktmark hindrar dem. Mot den bakgrunden delar regering-<br>en utredningens uppfattning att det kan finnas ett behov av att skapa fler<br>jakttillfällen.</p>
<p>Tillgången till ytterligare jaktmark</p>
<p>Utredningen har undersökt i vilken omfattning marken i Sverige används<br>för jakt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>82</p>
<p>När det gäller Fastighetsverket, som är den största förvaltaren av sta-<br>tens fasta egendom, konstaterar utredningen att det inte finns någon out-<br>nyttjad mark under verkets förvaltning. Genom upplåtelsesystemet för<br>småviltsjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjäll-<br>en, som omfattar drygt 6 miljoner ha, är tillgången på sådana jakttillfallen<br>mycket god. Utredningen konstaterar emellertid att denna jakt torde vara<br>en kostsam fritidsaktivitet för dem som inte bor inom upplåtelseområdet<br>eller i dess närhet.</p>
<p>När det gäller naturskyddade områden anser utredningen att jakt i na-<br>tionalparker inte bör tillåtas i större utsträckning än vad som sker i dag. I<br>fråga om naturreservat gäller redan att jakt upplåts när reservatets syften<br>så tillåter. Det finns därför enligt utredningen inga eller bara små möjlig-<br>heter till fler jakttillfällen inom de naturskyddade områdena.</p>
<p>Fortifikationsverket förvaltar de drygt 300 000 ha mark som används<br>för militära ändamål. Rätten att utnyttja jakten har överlåtits på Försvars-<br>makten. I första hand används emellertid marken som övnings- och skjut-<br>falt. Detta begränsar starkt möjligheten att bedriva jakt på marken. För-<br>svarsmakten har därför beslutat att jakten skall upplåtas till jaktklubbar, i<br>vilka anställning vid ett militärt förband är ett krav för medlemskap. En-<br>ligt utredningen bör emellertid en allmän princip vara att statligt ägd<br>mark skall vara öppen inte bara för statligt anställda, utan även för all-<br>mänheten när så är möjligt. Även om det råder speciella förhållanden på<br>Försvarsmaktens mark, bör det enligt utredningen vara möjligt att hitta<br>lösningar som tillåter allmänheten att jaga där. Enligt utredningen bör<br>jakten även i fortsättningen administreras av jaktklubbar med nära an-<br>knytning till förbanden i landet. Även de som inte är anställda vid För-<br>svarsmakten skulle emellertid kunna bli medlemmar i dessa klubbar och<br>bedriva jakt under överinseende av de försvarsanställda medlemmarna.<br>En sådan ordning innebär att delar av medlemmarna skulle kunna vara<br>marklösa jägare boende inom förbandets närområde. Försvarsmakten bör<br>enligt utredningen fa i uppdrag att utforma regler som gör det möjligt för<br>allmänheten att jaga på den statliga mark som disponeras av Försvars-<br>makten.</p>
<p>Svenska kyrkan förfogar över ca 540 000 ha jaktbar mark, vilken också<br>används för jakt. Det som finns i vissa stift är utrymme för ytterligare jä-<br>gare i befintliga jaktlag.</p>
<p>När det gäller mark som förvaltas av kommunerna gäller däremot en-<br>ligt utredningens enkät att jaktbar mark inte alltid utnyttjas. Mycket tyder<br>emellertid på att de marker som det är fråga om är svåra att göra tillgäng-<br>liga för jägarna, eftersom de ofta är tätortsnära och ingår i fritids- och<br>rekreationsområden eller naturreservat. Den kommunala marken är såle-<br>des i det närmaste fullt utnyttjad och det finns endast ett litet utrymme för<br>fler jakttillfallen.</p>
<p>Utredningen noterar att flera kommuner upplåter jakträtten till före-<br>ningar med anknytning till en j ägarorganisation. Ändamålet med ett så-<br>dant samarbete torde i flertalet fall vara att bereda föreningen ökade möj-<br>ligheter att utbilda jaktintresserade personer i jakt och viltvård. Mot att få<br>nyttja den kommunala marken ansvarar föreningen för utbildning och<br>fortbildning av jägare. Ofta ansvarar föreningen också för erforderligt<br>fältarbete med viltvården. Utredningen anser det vara önskvärt att flera</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>83</p>
<p>kommuner använder sin jaktbara mark på detta sätt till gagn för presum-<br>tiva och marklösa jägare inom kommunen. Förutom att man ger kom-<br>munmedlemmarna möjlighet att bedriva en meningsfull och berikande<br>friluftsaktivitet kan kommunen dra fördelar av ett sådant förfarande.<br>Kommunerna kan på ett, från både ekonomisk och praktisk synpunkt,<br>fördelaktigt sätt avlastas det viltvårdsansvar som åvilar markägaren.</p>
<p>De sex största skogsbolagen förfogar enligt utredningen över drygt 11<br>miljoner ha jaktbar mark. En ijärdedel av jaktmarken utnyttjas av anställ-<br>da, medan resten är upplåten till utomstående. All jaktmark är således<br>upplåten, men det finns enligt många av bolagen utrymme för fler jägare i<br>befintliga jaktlag.</p>
<p>Även fastigheter som ägs av enskilda utnyttjas i mycket hög grad för<br>jakt. Huvuddelen av den inte utnyttjade marken ingår i fastigheter med<br>mycket liten areal. Sådan mark är svår att utnyttja för jakt utan samver-<br>kan med andra fastigheter. De som i dag inte upplåter sin mark för jakt<br>torde endast i mycket liten grad vara intresserade av att göra sådana upp-<br>låtelser. Enligt utredningen finns det vare sig skäl eller möjligheter att<br>vidta några åtgärder när det gäller dessa fastigheter.</p>
<p>Remissinstanserna delar i huvudsak utredningens slutsatser och förslag<br>när det gäller behovet av ytterligare jaktmark. Försvarsmakten och Forti-<br>fikationsverket anser dock att av hänsyn till militär säkerhet och sekretess<br>bör de som har rätt att jaga och fiska på försvarets markområden också ha<br>anknytning till de verksamheter som bedrivs där. Tillgång till jakt är rek-<br>ryteringsbefrämjande för försvaret. Endast en mindre del av de intressera-<br>de kan dock beredas plats i de ca 50 befintliga jaktklubbar som jakten är<br>upplåten till. På senare tid har dock öppnats en möjlighet för försvarsan-<br>ställda att delta i de kortjakter som klubbarna anordnar. Det innebär att<br>ett jaktkort löses för varje jaktdag. Sådan kortjakt skulle kunna vara öp-<br>pen även för allmänheten.</p>
<p>Regeringen delar utredningens uppfattning att den tillgängliga jaktmar-<br>ken är i stort sett helt utnyttjad. Visst utrymme för ytterligare upplåtelser<br>kan finnas på den mark som används för militära ändamål. Mot bakgrund<br>av vad Försvarsmakten och Fortifikationsverket uttalat är det inte möjligt<br>att utan vidare upplåta försvarets mark till ytterligare jakt. Däremot finns<br>det anledning för försvaret och jägarorganisationema att inleda ett samar-<br>bete för att kunna utnyttja de möjligheter till kortjakt för allmänheten<br>som redovisas i remissvaren.</p>
<p>När det gäller den övriga offentligt ägda marken, liksom bolags- och<br>privatmarken, kan ytterligare jakttillfällen skapas i huvudsak endast ge-<br>nom att fler jägare bereds möjlighet att jaga på redan upplåten mark och<br>genom en mer effektiv förmedling av jakttillfallen.</p>
<p>Vad först gäller möjligheterna att öka antalet jägare på redan upplåtna<br>marker finns flera vägar att gå.</p>
<p>Mycket skulle vara vunnet om framför allt de större markägarna i förs-<br>ta hand upplät sina marker till jaktföreningar i stället för till enskilda per-<br>soner. Ett sådant förfarande skulle verksamt kunna bidra till att fler jägare<br>bereddes möjlighet att jaga och också öka andelen kvinnor och ungdomar<br>bland jägarna. Upplåtelser till föreningar i stället för till enskilda kan för-<br>utsättas leda till ett mer effektivt utnyttjande av jaktmarken inte minst ge-<br>nom att föreningsmedlemmarna kan ha skilda jaktintressen som kan ut-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>84</p>
<p>övas oberoende av varandra. Det är följaktligen angeläget att få till stånd<br>fler upplåtelser till jaktföreningar av olika slag. Det bör vara en uppgift<br>för jägarorganisationema att verka för att så sker. Som redan nämnts är<br>en sådan utveckling också redan inledd genom att flera kommuner upplå-<br>ter jakt till föreningar med anknytning till jägarorganisationema.</p>
<p>När det gäller upplåtelser till enskilda personer visar erfarenheterna att<br>det är svårt att förmå befintliga jaktlag att ta in nya medlemmar i laget,<br>även när någon medlem slutat jaga. Ett faddersystem, dvs. en etablerad<br>jägare tar sig an en nybliven jägare, kan vara en väg att slussa in nya<br>medlemmar i ett jaktlag. Att utveckla sådana system och att allmänt verka<br>för en attitydförändring inom jaktlagen bör också vara en uppgift för jä-<br>garorganisationema.</p>
<p>Vad därefter gäller en effektiv förmedling av jakttillfallen bör arbetet<br>med en sådan förmedling bedrivas vidare enligt den modell som anvisa-<br>des när den nuvarande jaktlagen beslutades (prop. 1986/87:58, bet. 1986/<br>87:JoU15, rskr. 1986/87:190). Det innebär att uppgiften att samla upp ut-<br>budet av jaktmöjligheter och svara för förmedling av bl.a. korttidsjakt bör<br>anförtros lokala samrådsgrupper som bildas på initiativ av kommunerna<br>eller jägarorganisationema.</p>
<p>Regeringen anser följaktligen att det i hög grad är en uppgift för jägar-<br>nas organisationer att verka för att nyblivna jägare ges tillgång till jakt-<br>möjligheter. I det följande kommer regeringen att ta ställning till vilka<br>principer som bör gälla för bidrag ur den fond som i fortsättningen före-<br>slås få beteckningen Viltvårdsfonden. När bidrag ur fonden lämnas till<br>jägarorganisationema bör en av beräkningsgrunderna vara vilka ansträng-<br>ningar som organisationen gjort för att generellt öka antalet jakttillfällen<br>och antalet upplåtelser till föreningar, utveckla fadderverksamheten och<br>organisera förmedling av jakttillfällen.</p>
<p>Avgifter för upplåtelse av rätt till jakt</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning bör så många som möjligt ges tillfälle att<br>utnyttja de goda förutsättningar till jakt som vårt land erbjuder. Den som<br>vill jaga och har kunskapsmässiga förutsättningar för detta skall inte be-<br>höva bli utestängd från jakt av enbart ekonomiska spärrar. För att få ett<br>folkligt deltagande i jakten måste priserna på nyttjanderätt till jakt hållas<br>på en godtagbar nivå. Utredningen har därför gjort en omfattande under-<br>sökning för att ta reda på vilka priser som gäller vid upplåtelse av jakt i<br>dag. Genom att jämföra resultatet från de undersökningar som tidigare ut-<br>redningar låtit göra, kommer utredningen fram till att nuvarande avgifter<br>ligger på en rimlig nivå eftersom prisutvecklingen har följt konsument-<br>prisindex.</p>
<p>Mot bakgrund av de gällande prisnivåerna i landet och de värderings-<br>mallar som markägare och jägare utarbetat gemensamt, bör enligt utred-<br>ningen en god grund vara lagd för en fortsatt sund prisutveckling på jakt-<br>rättsupplåtelser. Markägarna och jägarna har också utarbetat standardav-<br>tal för sådana upplåtelser. Med ledning av det materialet är det enligt ut-<br>redningen möjligt för såväl markägare som för jägare att komma fram till<br>en rimligt avgiftsnivå vid upplåtelse av jakträtt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>85</p>
<p>Regeringen instämmer i utredningens överväganden. Det bör vara en<br>uppgift for markägarnas och jägarnas organisationer att gemensamt verka<br>för att prisnivån på jakträttsupplåtelser även fortsättningsvis förblir på en<br>godtagbar nivå.</p>
<p>Anbudsförfarande vidjakträttsupplåtelser</p>
<p>Utredningen har haft i uppdrag att utreda om metoden med anbudsförfa-<br>rande vid jakträttsupplåtelser kan avskaffas. Genom enkäter har utred-<br>ningen funnit att inte något av de tillfrågade skogsbolagen tillämpar an-<br>budsförfarande. Av landets tretton stift är det endast ett stift som delvis<br>tillämpar denna metod. Bland kommunerna förekommer anbudsförfaran-<br>de, men det far anses vara ovanligt. Utredningens enkät till enskilda fas-<br>tighetsägare visar att metoden med anbudsförfarande är mycket ovanlig<br>även här. Utredningen drar därför den slutsatsen att metoden med an-<br>budsförfarande är ytterst ovanlig i dag. Det finns därför inte skäl att före-<br>slå några särskilda åtgärder för att åstadkomma en förändring. Anbuds-<br>förfarandet är i dag så ovanligt att det dessutom torde vara i det närmaste<br>omöjligt att utvärdera eventuella åtgärder mot förfarandet.</p>
<p>Regeringen delar uppfattningen att några särskilda åtgärder inte behö-<br>ver vidtas vad gäller anbudsförfarande vid jakträttsupplåtelser.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<h2>9 Jakt på allmänt vatten</h2>
<p>Regeringens bedömning: Bestämmelserna om upplåtelse av rätt till jakt<br>på allmänt vatten bör inte ändras. Det ankommer på länsstyrelserna att<br>avgöra jaktens omfattning och om jakt på allmänt vatten bör tillåtas i<br>större utsträckning än i dag.</p>
<p>Utredningens förslag: Jakten efter fågel och mink på sådant allmänt<br>vatten och sådana holmar, klippor och skär som avses i 12 § andra styck-<br>et jaktlagen (1987:259) skall vara tillgänglig för varje jaktkunnig person.<br>Länsstyrelsen ges dock möjlighet att områdesvis begränsa denna jakt med<br>hänsyn till den bofasta skärgårdsbefolkningen, naturvården, turismen och<br>friluftslivet. Länsstyrelsen får även tillåta annan jakt på dessa områden.<br>Om det finns skäl att begränsa antalet upplåtelser skall företräde ges så-<br>dana personer som är fast bosatta i upplåtelseområdet. Jägarexamen skall<br>i princip vara ett krav för att få jaga på allmänt vatten. Den som jagar på<br>allmänt vatten skall betala en avgift som gäller ett jaktår. Avgiften skall<br>täcka länsstyrelsens kostnader för administration, åtgärder för viltvård<br>och jaktbevakning.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat. Ungefar hälften av re-<br>missinstanserna avstyrker förslaget. Till dem som avstyrker hör Lunds<br>universitet, Naturvårdsverket, naturvårdsorganisationema, Skärgårdar-<br>nas riksförbund och några länsstyrelser. De pekar på att de aktuella vat-<br>tenområdena i många avseenden är jämförbara med orörda kärnområden i<br>fjällen, att det i vissa områden inte är klarlagt vad som är allmänt respek-<br>tive enskilt vatten och att många jägare är ovana vid skärgårdsförhållan-</p>
<p>86</p>
<p>den. De hänvisar också till svårigheterna för många jägare att identifiera<br>olika sjöfågelarter samt risken för högt jakttryck i vissa områden och för<br>konflikter med andra fritidsintressen som fiske, bad och båtsport.</p>
<p>Till dem som tillstyrker utredningens förslag hör de länsstyrelser som<br>genom föreskrifter lämnat tillstånd till jakt på allmänt vatten. Länsstyrel-<br>sen i Stockholms län påpekar dock att en femtedel av landets invånare bor<br>i länet, däribland många jägare, och att det i länet finns ca 300 000 fri-<br>tidsbåtar. Jakttrycket på sjöfågel kan därför bli stort, om inte jakten kan<br>begränsas av hänsyn till bl.a. naturvården. De båda jägarorganisationema<br>tillstyrker i huvudsak förslaget.</p>
<p>Regeringens överväganden: Allmänt vatten disponeras av staten. På<br>allmänt vatten som gränsar till en fastighets strand har fastighetsägaren<br>enligt 12 § första stycket jaktlagen (1987:259) jakträtt intill 100 meter<br>från strandlinjen. Jakt på annat allmänt vatten, liksom på sådana holmar,<br>klippor och skär, som inte hör till något hemman, får endast bedrivas ef-<br>ter särskilt tillstånd genom beslut i det enskilda fallet eller genom före-<br>skrifter. Det är enligt 47 § första stycket jaktförordningen (1987:905)<br>länsstyrelsen som meddelar sådant tillstånd. När jakttillstånd meddelas,<br>bör enligt paragrafens andra stycke företräde ges åt personer som är fast<br>bosatta i skärgården eller vid kusten och som har erfarenhet av jakt och<br>goda kunskaper om djurlivet och naturförhållandena i dessa områden.</p>
<p>Allmänt vatten finns i havet samt i Vänern, Vättern, Hjälmaren och<br>Storsjön i Jämtland. Gränsen mellan allmänt och enskilt vatten går 300<br>meter ut från strandlinjen eller, om kurvan för tre meters djup går längre<br>ut, längs den kurvan. Vid bestämmande av strandlinjen räknas emellertid<br>inte mindre öar och dessa kan därför vara omgivna av allmänt vatten. I<br>det sistnämnda fallet görs ett visst undantag från principen att det allmän-<br>na vattnet disponeras av staten. I den mån dessa öar utgör fastighet eller<br>del av fastighet har, som redan nämnts, ägaren jakträtt intill 100 meter<br>från stranden.</p>
<p>Det finns allmänt vatten i alla län utom Dalarnas och Kronobergs län.<br>Länsstyrelserna har inte meddelat några generella tillstånd till jakt i insjö-<br>arna och har bara i något enstaka fall efter ansökan meddelat enskilda<br>personer tillstånd att bedriva jakt där. När det gäller havet är emellertid<br>bilden annorlunda. Samtliga berörda länsstyrelser har i varierande om-<br>fattning meddelat enskilda personer rätt till jakt på allmänt vatten. Läns-<br>styrelserna i Västerbottens, Gävleborgs, Stockholms, Gotlands, Kalmar,<br>Blekinge samt Västra Götalands län har dessutom genom föreskrifter<br>meddelat vissa generella tillstånd till jakt på allmänt vatten. I exempelvis<br>Gävleborgs län får den bofasta kustbefolkningen bedriva jakt på allmänt<br>vatten. I Stockholms län får alla som är folkbokförda på öar som saknar<br>fast bro- eller tunnelförbindelse med fastlandet, utom de personer som är<br>bosatta på Rindö och Skarpö, jaga sjöfågel på allmänt vatten i länet. Den<br>som är folkbokförd i en församling som gränsar till Kalmarsund eller Ös-<br>tersjön får enligt föreskrifter av Länsstyrelsen i Kalmar län jaga på all-<br>mänt vatten. Länsstyrelserna i Gotlands och Blekinge län har genom före-<br>skrifter gett alla som är folkbokförda i länet rätt att jaga på allmänt vatten<br>i länet. I Västra Götalands län får de som är bokförda i vissa församlingar<br>eller delar av församlingar väster om väg E6 bedriva jakt på allmänt<br>vatten.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>87</p>
<p>Möjligheterna att jaga på allmänt vatten varierar således mycket mellan<br>länen, i synnerhet när det gäller havet. I vissa län beviljas endast enskilda<br>personer tillstånd, och då bara om det finns särskilda skäl, medan de som<br>är folkbokförda i Gotland och Blekinge har rätt att jaga på allmänt vatten.<br>I samtliga fall har länsstyrelsens beslut stöd i 47 § jaktförordningen<br>(1987:905). Paragrafens ordalydelse innebär att länsstyrelsen har möjlig-<br>het att ge tillstånd till jakt på allmänt vatten oavsett bosättningsort. Det<br>finns således redan nu möjlighet för länsstyrelsen att besluta om jakt på<br>allmänt vatten i den utsträckning som utredningen föreslagit.</p>
<p>En skyldighet för länsstyrelsen att, i enlighet med utredningens förslag,<br>upplåta rätt till jakt på fågel och mink måste i många områden begränsas<br>starkt av hänsyn till den bofasta befolkningen, naturvården, turismen och<br>friluftslivet. Det är därför inte givet att antalet jakttillfallen skulle öka i<br>någon större utsträckning om utredningens förslag genomfördes. Risken<br>är i stället att samtliga berörda länsstyrelser skulle förorsakas ett omfatt-<br>ande merarbete för att avgränsa de områden där jakt bör vara tillåten. I<br>den mån länsstyrelsen bedömer att jakten på allmänt vatten kan utvidgas<br>bör de nu gällande bestämmelserna kunna tillämpas. Något skäl att ändra<br>nu gällande bestämmelser om krav på jägarexamen finns inte enligt rege-<br>ringens uppfattning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<h2>10 Konsekvenserna av förslagen</h2>
<p>Ekonomiska konsekvenser</p>
<p>Regeringens överväganden och förslag är generellt sett kostnadsneutrala<br>för såväl det allmänna som för det enskilda. Bidragen till organisationer-<br>na och viltforskningen kommer från jaktvårdsfonden. Fonden bildas av<br>den avgift på 200 kr per år som varje jägare betalar. En omfördelning av<br>bidragen kommer att ske, men belastningen på fonden kommer inte att<br>öka. Ett ökat utbud av jaktmark leder i allmänhet till att priserna för jakt<br>sjunker.</p>
<p>Arrendenämnderna har prövat åtskilliga ärenden om förlängning av<br>jakträttsupplåtelser. I samband därmed har ofta villkor i avtalet prövats.<br>Förslaget innebär att sådana ärenden inom en övergångsperiod försvinner<br>från arrendenämnderna. Det innebär kostnadsbesparingar för såväl det<br>allmänna som för det enskilda.</p>
<p>Regeringens förslag innebär vidare bl.a. att viltvårdsområdesföreningar<br>i fortsättningen inte kommer att ha den omfattande beslutanderätt som fö-<br>reningarna i dagens jaktvårdsområden har. Möjligheterna att utöva tvång<br>mot enskilda fastighetsägare och medlemmar minskar. I den mån tvång<br>inte behövs av allmänna skäl får parterna lösa frågorna i samförstånd.<br>Detta torde innebära att antalet beslut som kan leda till överklagande ock-<br>så minskar. Länsstyrelserna och förvaltningsdomstolarna borde därmed<br>få farre och i viss utsträckning enklare ärenden att avgöra. Regeringen<br>bedömer alltså att inga nya resurser behöver tillföras länsstyrelserna eller<br>domstolarna med anledning av den nya lagen.</p>
<p>Samtliga jaktvårdsområden samt nytillkomna viltvårdsområden kom-<br>mer att hanteras under ett regelsystem. Detta underlättar länsstyrelsernas</p>
<p>88</p>
<p>hantering. Härigenom försvinner bl.a. reglerna om förlängning av giltig-<br>hetstiden för jaktvårdsområden och ombildning av äldre jaktvårdsområ-<br>den. Kostnader för dessa åtgärder försvinner därmed.</p>
<p>Förslaget att de redan inrättade jaktkorts- och jägarexamensregistren<br>flyttas över från Jägareförbundet till Naturvårdsverket kommer att med-<br>föra ökade kostnader i initialskedet. Den ordinarie driften bedöms dock<br>inte bli dyrare än tidigare. Kostnaderna för registren täcks med medel ur<br>jaktvårdsfonden. Fondens medel är av den storleksordningen att de även<br>räcker till de ökade kostnader som kommer att uppstå inledningsvis. Någ-<br>ra nya kostnader som påverkar det offentliga åtagandet kommer därför<br>inte att uppstå.</p>
<p>Konsekvenser för jämställdheten</p>
<p>Den svenska jägarkåren är starkt mansdominerad. Fler jakttillfallen ger<br>större möjligheter för fler jägare, och därmed också fler kvinnor, att börja<br>jaga. En ytterligare förutsättning är dock att dagens aktiva jägare är posi-<br>tiva till detta och välkomnar kvinnliga jägare.</p>
<p>Jägarorganisationema skall få ett uttalat uppdrag att ta till vara kvin-<br>nors och ungdomars jaktintresse. Det framtida stödet till jägarorganisatio-<br>nema kommer bl.a. att baseras på hur väl organisationerna kommer att<br>lyckas i det avseendet. Därmed bör utredningens förslag förbättra kvin-<br>nors möjlighet att delta i jakt, jaktsamverkan och i föreningsverksamhet<br>inom jägarorganisationema.</p>
<p>Konsekvenser för regionalpolitiken</p>
<p>Förslagen påverkar endast marginellt den regionala utvecklingen. Fler<br>jakttillfallen nära den enskilde jägarens bostadsort har dock i allmänhet<br>kunnat sägas främja viljan att stanna kvar på orten eller att etablera sig<br>där.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<h2>11 Författningskommentarer</h2>
<h3>11.1 Förslag till lag om viltvårdsområden</h3>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>1 §</p>
<p>I paragrafens första stycke anges för vilket ändamål ett viltvårdsområde<br>och en viltvårdsområdesförening kan bildas. Ett viltvårdsområdes ända-<br>mål är att främja viltvården genom en samordning av jakten och andra åt-<br>gärder till skydd och stöd för viltet. Viltvårdsområdesföreningens ända-<br>mål är att förvalta det område för vilken den bildats.</p>
<p>Uttrycket jaktvård har utmönstrats ur lagen och ersatts med begreppet<br>viltvård. Till följd härav har också instituten jaktvårdsområde och jakt-<br>vårdsområdesförening döpts om. Begreppet viltvård har, som utvecklats i<br>den allmänna motiveringen, samma innebörd som det i lagen om jakt-<br></p>
<p>89</p>
<p>vårdsområden använda begreppet jaktvård. Någon saklig ändring är alltså<br>inte avsedd.</p>
<p>Bestämmelsen i lagen om jaktvårdsområden om att ett jaktvårdsområde<br>får bildas också i syfte att främja fastighetsägarnas gemensamma intress-<br>en har tagits bort. Syftet är att tydliggöra att det är viltvårdsintresset som<br>är helt avgörande för inriktningen av den verksamhet som skall bedrivas<br>inom området. Detta hindrar naturligtvis inte att det inom ett område fö-<br>rekommer åtgärder som främjar medlemmarnas intressen, som t.ex.<br>avsättande av medel till en s.k. delägarfond.</p>
<p>Av paragrafens andra stycke, vilket är nytt, framgår att med fastighet<br>avses i lagen även del av fastighet.</p>
<p>Paragrafen har fatt sin slutliga utformning med beaktande av vad Lag-<br>rådet anfört om förhållandet mellan jakt och åtgärder till skydd och stöd<br>för viltet. Övriga omformuleringar, som Lagrådet förordat, har däremot<br>inte ansetts vara nödvändiga.</p>
<p>2§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § lagen om jaktvårdsområden.</p>
<p>Enligt rennäringslagen (1971:437) gäller som huvudregel att en med-<br>lem i en sameby har rätt att jaga på utmark inom de delar av byns betes-<br>område som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är<br>tillåten där. Det är följaktligen inom de marker där renskötsel får bedrivas<br>hela året (året-runt-markema) som rätten att jaga gäller utan någon annan<br>tidsbegränsning än den som följer av jaktlagstiftningen. Det är framfor<br>allt dessa marker som är av betydelse for älgjakten.</p>
<p>Inom de delar av året-runt-markema som utgörs av kronomark ovan-<br>för odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och<br>renbetesfjällen gäller enligt rennäringslagen särskilda skyddsregler för<br>samemas rättigheter. Till dessa regler hör bestämmelserna om vilka vill-<br>kor som måste vara uppfyllda for att rätt till jakt skall kunna upplåtas.<br>Dessa bestämmelser liksom de jakträttsliga förhållandena i övrigt inom<br>de nämnda markområdena låter sig inte utan vidare förena med det regel-<br>system som föreslås gälla for viltvårdsområdena. I paragrafen görs därför<br>undantag för den angivna kronomarken och renbetesfjällen. När det gäl-<br>ler andra marker där samema har rätt att jaga får ett viltvårdsområde inte<br>inkräkta på samemas rättigheter.</p>
<p>3§</p>
<p>Paragrafen motsvarar 4 § i nu gällande lag.</p>
<p>Efter förslag från Lagrådet klargörs i lagtexten att länsstyrelsen vid<br>handläggningen av ett ärende om bildande av ett viltvårdsområde skall<br>göra en saklig prövning av innehållet i stadgarna. Det ligger i sakens na-<br>tur att länsstyrelsen efter kommunicering med berörda fastighetsägare<br>kan göra vissa ändringar i de till ansökan fogade stadgarna om dessa i nå-<br>got avseende inte anses förenliga med de i lagen uppställda kraven.</p>
<p>I övrigt har vissa ändringar skett som föranleds av att begreppet jakt-<br>vård har utmönstrats ur lagen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>90</p>
<p>4 § Prop.</p>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 3 § i gällande lag. Begreppet mark<br>har bytts ut mot ordet fastighet. Någon ändring i sak är inte avsedd. En-<br>ligt andra stycket gäller som villkor for att en nyttjanderättshavare skall<br>få bli medlem i en viltvårdsområdesförening att upplåtelsen som grundar<br>rätt till medlemskap skall omfatta ett år i stället för som i dag ett jaktår,<br>dvs. den 1 juli-den 30 juni. Motivet till den nya regeln är att det inte<br>finns något skäl att särbehandla en jakträttshavare som avtalat om en an-<br>nan upplåtelsetid än den som sammanfaller med jaktåret.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 5 § i gällande lag. Ändringar har<br>gjorts redaktionellt och som en följd av att begreppet jaktvård utmönst-<br>rats ur lagen. Till skillnad från utredningen föreslår regeringen inte någon<br>särskild forumregel i fråga om tvister om sänkning av ersättning för en<br>jakträttsupplåtelse. Tvister rörande sänkning av ersättningen och rörande<br>uppsägning av upplåtelseavtal på grund av bildandet av ett viltvårdsom-<br>råde skall alltså även fortsättningsvis handläggas vid fastighetsforum,<br>dvs. tingsrätt.</p>
<p>6§</p>
<p>Bestämmelsen överensstämmer helt med 6 § i gällande lag.</p>
<p>Villkor för bildande</p>
<p>7§</p>
<p>Av paragrafen, som saknar motsvarighet i lagen om jaktvårdsområden,<br>framgår att samordningen inom ett viltvårdsområde måste omfatta någon<br>eller några av de viltarter som anges i bestämmelsen för att det skall vara<br>möjligt att bilda ett viltvårdsområde. Detta krav gäller oavsett om fastig-<br>hetsägarna inom området är överens om att bilda området eller inte.</p>
<p>Att det sker en samordning av jakten och övriga viltvårdande åtgärder<br>över större områden i fråga om de utpekade viltartema är enligt regering-<br>ens mening ett angeläget allmänt intresse och det är därför i dessa fall<br>motiverat att tillåta en tvångsbildning med en för föreningen relativt<br>långtgående beslutanderätt. Vården av de aktuella viltartema bedöms ty-<br>piskt sett som angelägen från allmän synpunkt i hela landet. För rådjurets<br>del är det dock framför allt inom vissa områden i norra Sverige där rå-<br>djursstammen är hotad som det kan finnas behov av en samordning av<br>viltvårdsskäl. Det kan emellertid också vara angeläget att det sker en<br>samordning av jakten i andra områden i Sverige på grund av den skade-<br>görelse som överstora stammar i vissa fall kan orsaka.</p>
<p>8§</p>
<p>Paragrafen motsvarar huvudsakligen 7 och 8 §§ i lagen om jaktvårdsom-<br>råden.</p>
<p>Villkoret i första stycket 1 saknar uttrycklig motsvarighet i nuvarande<br>lag. Enligt uttalande i motiven till lagen skall den angivna omständighe-<br>ten dock beaktas vid länsstyrelsens prövning av om bildandet av ett jakt-<br>vårdsområde är lämpligt (prop. 1979/80:180 s. 15). Regeringen anser att<br></p>
<p>1999/2000:73</p>
<p>91</p>
<p>detta av klarhetsskäl bör komma till uttryck i lagtexten. På inrådan av<br>Lagrådet har det dessutom klargjorts att kravet gäller endast i förhållande<br>till den eller de av de i 7 § uppräknade viltartema som samordningen<br>inom det aktuella viltvårdsområdet skall avse.</p>
<p>Enligt första stycket 2 krävs att bildandet är lämpligt med hänsyn till<br>områdets belägenhet och omfång. Stadgandet motsvarar i princip bestäm-<br>melserna i 8 § i gällande lag. Regeringen har i motsats till utredningen<br>inte ansett det vara lämpligt att införa en regel om att en fastighet som ge-<br>nom avtal eller på annat sätt samordnat viltvården inte får anslutas till ett<br>viltvårdsområde utan ägarens samtycke. Regeringen förutsätter dock att<br>det vid den lämplighetsprövning som skall göras enligt förevarande punkt<br>och enligt punkt 1, i likhet med vad som gäller i dag, beaktas om en fas-<br>tighet ingår i en väl fungerande viltvårdssamverkan.</p>
<p>I första stycket 3 anges vilken majoritet som skall krävas för att ett vilt-<br>vårdsområde skall fa bildas. Majoritetskravet har skärpts i förhållande till<br>nuvarande nivå. Huvudregeln är att majoriteten skall utgöra minst fyra<br>femtedelar av antalet fastighetsägare och att dessa skall äga minst fyra<br>femtedelar av viltvårdsområdets areal. Om det tänkta viltvårdsområdet<br>eller delar av viltvårdsområdet ingår i ett s.k. omarronderingsområde en-<br>ligt jordförvärvslagen gäller dock andra regler. Här är det tillräckligt att<br>majoriteten utgör minst hälften av antalet fastighetsägare och att dessa<br>äger minst hälften av viltvårdsområdets areal. En regel om detta finns i<br>paragrafens andra stycke.</p>
<p>När fastighetsägare röstar i fråga om bildande och upplösning av ett<br>viltvårdsområde gäller att varje fastighetsägare, oavsett om han äger en<br>eller flera fastigheter, har en röst. Dessutom räknas för fastigheter som<br>ägs med samäganderätt endast en röst (prop. 1979/80:180 s. 30). Enligt<br>regeringens mening bör detta framgå av lagtexten. En bestämmelse med<br>detta innehåll har därför tagits in i tredje stycket.</p>
<p>9§<br>Bestämmelsen motsvarar i sak 9 § i gällande lag.</p>
<p>Förfarandet vid bildandet</p>
<p>10-15 §§</p>
<p>Bestämmelserna motsvarar 14-19 §§ i lagen om jaktvårdsområden.</p>
<p>I 12 § regleras hur frågan om bildande av ett viltvårdsområde skall<br>handläggas hos länsstyrelsen. Som närmare har kommenterats i avsnitt</p>
<p>4.4 har länsstyrelsen i princip rätt att välja vilken handläggningsform,<br>hänskjutande till förrättningssammanträde eller beslut på handlingarna,<br>som i det enskilda fallet framstår som lämpligast.</p>
<p>Bestämmelsen i 15 § reglerar förfarandet vid förrättningssammanträ-<br>det. Första stycket 15 § i det remitterade förslaget har på Lagrådets inrå-<br>dan strukits. I paragrafen anges att fastighetsägarna skall få möjlighet att<br>yttra sig och lämna fram utredning i frågor som är av betydelse för bil-<br>dandet. Lagrådet har ifrågasatt om det inte borde klargöras att bestäm-<br>melsen också skall gälla i de fall då länsstyrelsen fattar beslut utan före-<br>gående förrättning. Regeringen anser emellertid att det inte finns något<br>behov av att låta bestämmelsen få en generell giltighet på sätt som Lag-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>92</p>
<p>rådet föreslår. Enligt 10 § 3 skall en ansökan om bildande av en viltvårds-<br>område bl.a. innehålla utredning om fastighetsägarnas inställning till frå-<br>gan om viltvårdsområdes bildande. Självfallet måste det, som regeringen<br>framhållit i motiven till den nu gällande lagen (prop. 1979/80:180 s. 33<br>f.), ställas höga krav på fullständighet och noggrannhet när det gäller ut-<br>redningen om fastighetsägarnas inställning i bildandefrågan för att läns-<br>styrelsen skall kunna fatta beslut på handlingarna. I de fall det inte klart<br>framgår vilka invändningar de fastighetsägare som motsätter sig bildan-<br>det har mot områdesbildningen får det förutsättas att länsstyrelsen inhäm-<br>tar kompletterande uppgifter från fastighetsägarna i dessa avseenden.</p>
<p>16 §</p>
<p>Bestämmelsen överensstämmer i sak med nuvarande 20 §. Till skillnad<br>från utredningen har regeringen inte ansett det vara nödvändigt att i lag-<br>texten ta in en bestämmelse om att förrättningsmannen i sitt utlåtande<br>skall ta in en karta. Den som ansöker om att bilda ett viltvårdsområde<br>skall enligt 11 § ge in en karta över viltvårdsområdet. Det får förutsättas<br>att denna karta, eller, om betydande förändringar i det ursprungliga vilt-<br>vårdsområdets gränser föreslås, en nyritad karta, ingår i de förrättnings-<br>handlingar som enligt 16 § skall ges in till länsstyrelsen.</p>
<p>Stadgar</p>
<p>17 §</p>
<p>Av paragrafen, som motsvarar 21 § i gällande lag, framgår vad som skall<br>tas upp i viltvårdsområdesföreningens stadgar.</p>
<p>Enligt första punkten skall det framgå av stadgarna om områdesjakt<br>och gemensamhetsjakt skall bedrivas efter älg, kronhjort eller dovhjort.<br>Stadgarna kan alltså innehålla en generell bestämmelse om att jakt efter<br>dessa viltslag sker i en sådan ordning (se vidare i kommentaren till 24 §).</p>
<p>Enligt punkten 2 skall det framgå av stadgarna om en förening avser att<br>utnyttja den befogenhet att fatta beslut i andra viltvårdsfrågor som före-<br>ningen tillerkänns genom bestämmelserna i 24 § andra stycket och 25-28<br>§§. Bestämmelsen i punkten 2 omfattar också det fallet att områdesjakt<br>och gemensamhetsjakt efter de arter som avses i punkten 1 inte förekom-<br>mer generellt inom området.</p>
<p>Av stadgarna skall också framgå vilka förutsättningar som skall gälla<br>för de beslut som en förening fattar med stöd 24-27 §§.</p>
<p>Fjärde och femte punkterna motsvarar andra och tredje punkterna i</p>
<p>21 § lagen om jaktvårdsområden. Enligt fjärde punkten skall det av stad-<br>garna framgå vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verk-<br>samhet. Härmed avses t.ex. de befogenheter en jaktledare kan ha att un-<br>der pågående jakt ingripa mot den som uppträder störande eller vårdslöst.</p>
<p>Enligt sjätte punkten skall av stadgarna framgå vilka grunder som gäl-<br>ler för föreningens beslut om avstängning från områdesjakt.</p>
<p>Vid bildandet av ett viltvårdsområde och vid ett beslut om stadgeänd-<br>ring skall innehållet i stadgarna prövas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen<br>har därvid att tillse att stadgarna står i överensstämmelse med reglerna i<br>lagen. Detta innefattar bl.a. en prövning av om stadgarnas innehåll över-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>93</p>
<p>ensstämmer med de kriterier för bildandet som uppställs i 7 och 8 §§ och<br>den ändamålsbeskrivning som finns i 1 §.</p>
<p>För att en förening skall ha rätt att fatta beslut i de viltvårdsfrågor som<br>regleras i 24-28 §§ och i frågor om upplåtelse eller överlåtelse av jakträtt<br>och om avgifter till föreningen krävs att det anges i stadgarna att före-<br>ningen avser att utnyttja dessa befogenheter. I förekommande fall skall<br>också förutsättningarna för besluten framgå av stadgarna.</p>
<p>Lagrådet har riktat viss kritik mot innehållet i 17 § från konstitutionel-<br>la utgångspunkter. Regeringen har emellertid inte ställt sig bakom de<br>synpunkter och slutsatser som Lagrådet framfört. Skälen för regeringens<br>ståndpunkt redovisas i avsnitt 4.5.1.</p>
<p>18 §</p>
<p>Bestämmelsen överensstämmer helt med 22 § i den nuvarande lagen.</p>
<p>Organisation</p>
<p>19 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar 23 § i gällande lag.</p>
<p>20 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 24 § i gällande lag. Eftersom det är viltvården som<br>står i centrum för en viltvårdsområdesförenings verksamhet har begrepp-<br>et jaktstämma i den nuvarande lagen ersatts av den mer neutrala termen<br>föreningsstämma.</p>
<p>21 §</p>
<p>Paragrafen behandlar röstningsreglema och motsvarar 25 § i gällande lag.<br>Bestämmelserna skiljer sig i viss utsträckning från vad som gäller i dag.</p>
<p>Punkten 1 reglerar frågan i vilken utsträckning medlemmar som inte är<br>fastighetsägare skall få delta i stämmans beslut. Bestämmelsen innebär att<br>beslutanderätten i alla viltvårdsfrågor som kan medföra ingrepp i den en-<br>skildes rätt och i avgiftsfrågor tillkommer fastighetsägarna. I förhållande<br>till de regler som gäller i dag innebär regeln en ändring så till vida att<br>medlemmar som inte är fastighetsägare inte längre får rätt att vara med<br>och besluta om områdesjakt och gemensamhetsjakt. Regeringen anser att<br>dessa beslut har så stor betydelse för en fastighets nyttjande för bl.a. jord-<br>och skogsbruk att endast fastighetsägarna bör få delta i beslutet. Ett annat<br>skäl till att enbart fastighetsägarna bör få besluta i frågorna är att fastig-<br>hetsägaren har ansvar för viltskador och att det från denna utgångspunkt<br>ter sig olämpligt att både fastighetsägaren och nyttjanderättshavaren kan<br>rösta i frågorna och kanske därvid ge uttryck för olika uppfattningar. En<br>fastighetsägare är självfallet oförhindrad att genom fullmakt överlåta sin<br>rösträtt till nyttjanderättshavaren.</p>
<p>Av punkten 2 framgår att medlemmar som inte är fastighetsägare har<br>rätt att besluta i andra frågor än de som nämns i punkten 1. Sådana beslut<br>kan avse olika viltvårdsåtgärder, t.ex. anläggande av viltvatten.</p>
<p>Begränsningsregeln i punkten 3 omfattar också fall då någon röstar<br>med fullmakt från annan.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>94</p>
<p>Bestämmelserna i sjätte och sjunde punkterna innebär att majoritetskra-<br>vet för ändring av stadgarna är ett annat än det som gäller enligt nuvaran-<br>de lag. Ett krav som likt de regler som gäller i dag följer det majoritets-<br>krav som gäller för bildande skulle, med de ändrade regler som regering-<br>en föreslår, innebära att fyra femtedelar av de röstberättigade skall rösta<br>för ett beslut om stadgeändring. En sådan ordning försvårar enligt rege-<br>ringens mening i alltför hög grad en stadgeändring. För beslut om stadge-<br>ändring bör därför enligt regeringens mening de vanliga röstningsregler-<br>na gälla, dock med ett visst minoritetsskydd. Regeln innebär därför att för<br>att ett beslut om stadgeändring skall var giltigt krävs att en sådan minori-<br>tet som kan hindra ett bildande eller upplösa ett viltvårdsområde inte<br>motsätter sig stadgeändringen. Det krävs också, för att minoritetsregeln<br>inte skall kunna missbrukas, att beslutet fattas på två stämmor samt att<br>stadgeändringsförslaget funnits med i kallelsen till föreningsstämman.</p>
<p>Särskilda villkor för vissa beslut</p>
<p>22 §</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning, innehåller en<br>bestämmelse om att sådana beslut om jakt- och viltvårdsåtgärder som kan<br>innebära inskränkningar i den enskildes rätt skall fattas på en förenings-<br>stämma. Beslut om avstängning från områdesjakt omfattas dock inte av<br>bestämmelsen och kan alltså, om föreningen så föreskriver i stadgarna,<br>fattas av styrelsen. En sådan åtgärd kan i vissa fall vara brådskande och<br>det är därför inte lämpligt att kräva att beslutet tas på en<br>föreningsstämma. Även beslut om upplåtelse och överlåtelse av jakträtt<br>och avgiftsbeslut skall enligt bestämmelsen fattas på en föreningsstämma.</p>
<p>Verksamhet</p>
<p>23 §</p>
<p>Av paragrafens första stycke, som saknar motsvarighet i gällande lag,<br>framgår motsatsvis att en viltvårdsområdesförening har rätt att besluta i<br>frågor om jakt och annan viltvård med bindande verkan för medlemmar-<br>na bara om lagen innehåller en uttrycklig bestämmelse om det. De be-<br>slutsbefogenheter som en förening ges i lagen medför typiskt sett en in-<br>skränkning i den enskildes äganderätt. Enligt regeringens bedömning är<br>det, som regeringen utvecklat i den allmänna motiveringen, dock nödvän-<br>digt från viltvårdssynpunkt att en förening far befogenhet att besluta i de<br>aktuella frågorna inom området. Hänsynen till viltvårdsintresset motive-<br>rar alltså i dessa fall den inskränkning i jakträtten som beslutet kan inne-<br>bära för den enskilde. I fråga om dessa beslut gäller vanliga rösträttsreg-<br>ler.</p>
<p>En förening kan självfallet fatta beslut i andra viltvårdsfrågor än de<br>som uttryckligen nämns i lagen, om de som berörs av beslutet är överens<br>om det. Detta klargörs också i lagrummet. Detta innebär t.ex. att före-<br>ningen kan besluta om olika utfodringanordningar för viltet. Sådana be-<br>slut far emellertid inte innebära att den enskilde mot sin vilja tvingas tåla<br>inskränkningar i sin rätt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>95</p>
<p>Av paragrafens andra stycke klargörs att en viltvårdsområdesförening<br>inte får utnyttja de beslutsbefogenheter som föreningen får i lagen, om<br>detta inte uttryckligen anges i stadgarna (jmf. kommentaren till 17 §).</p>
<p>24 §</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lag, reglerar vilka be-<br>slutsbefogenheter en viltvårdsområdesförening har i fråga om jakten be-<br>träffande älg, kronhjort och dovhjort. Bestämmelsen innebär att en före-<br>ning får besluta att jakten skall bedrivas utan hänsyn till fastighetsgrän-<br>serna inom området (områdesjakt) och som en gemensam angelägenhet<br>(gemensamhetsjakt). Efter påpekande av Lagrådet har definitionen av ge-<br>mensamhetsjakt förtydligats så att det klart framgår av lagtexten att ge-<br>mensamhetsjakt förutsätter att jakten bedrivs i form av områdesjakt.<br>Dessutom far en förening besluta om avskjutningens omfattning och in-<br>riktning. Besluten får fattas mot en eller flera fastighetsägares vilja, om<br>det behövs för viltvården. Befogenheten att besluta om avskjutningen har<br>särskild betydelse i fråga om älgjakt eftersom många viltvårdsområden<br>kan få status som älgskötselområden och dessa skall då själva besluta om<br>avskjutningens omfattning. Förutom beslut som tar sikte på individantalet<br>kan det också bli aktuellt att besluta om vilken inriktning avskjutningen<br>skall ha. Sådana beslut kan t.ex. avse koförbud, taggbegränsning och viss<br>kalvandel. Typiskt sett kräver hänsynen till viltvården att jakten efter de<br>aktuella viltslagen bedrivs enligt ett samordnat program över relativt sto-<br>ra arealer. Det krävs därför i normalfallet inte någon ingående prövning<br>av om de förutsättningar som krävs för att fatta beslut enligt paragrafen är<br>uppfyllda. Det kan alltså vara tillräckligt att en förenings stadgar innehål-<br>ler en generell bestämmelse om att jakt efter t.ex. älg sker som en gemen-<br>sam angelägenhet över hela det område som ingår i viltvårdsområdet.</p>
<p>25 §</p>
<p>I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lag, anges vilka beslut<br>en viltvårdsområdesförening kan fatta när det gäller jakt efter rådjur,<br>vildsvin och de fyra stora rovdjuren och vilka villkor som skall vara upp-<br>fyllda för att föreningen skall ha rätt att besluta i frågan. Paragrafens förs-<br>ta punkt innebär att en viltvårdsområdesförening får besluta att områdes-<br>jakt och gemensamhetsjakt skall bedrivas efter de aktuella viltartema. En<br>förutsättning för att sådan jakt skall bedrivas inom området är att jakten<br>uppenbart behövs för att begränsa skador som orsakas av det aktuella vil-<br>tet. Detta innebär att det inte är möjligt att i stadgarna föreskriva att jakt<br>efter något av de aktuella viltslagen alltid skall ske över hela området el-<br>ler gemensamt, utan beslut måste fattas av föreningen när förhållandena<br>är sådana att jakten enligt föreningens bedömning måste ske i den här<br>ordningen. Däremot måste det som sagts i kommentaren till 17 § framgå<br>av stadgarna att föreningen har för avsikt att utnyttja den rätt föreningen<br>har enligt lagen att fatta beslut.</p>
<p>Andra punkten ger en viltvårdsområdesförening rätt att besluta om av-<br>skjutningens omfattning och inriktning när det gäller rådjur. För att kun-<br>na besluta i dessa frågor krävs att beslutet uppenbart behövs för att beva-<br>ra rådjursstammen. Det kan därmed inte bli aktuellt med regler om av-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>96</p>
<p>skjutningen annat än i de områden i norra Sverige där rådjurets existens<br>är hotat.</p>
<p>26 §</p>
<p>I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, klargörs att en vilt-<br>vårdsområdesförening far besluta att områdesjakt skall bedrivas efter<br>småvilt. I begreppet småvilt inbegrips även rådjur. Ett sådant beslut gäller<br>dock inte den fastighetsägare som inte vill delta i sådan jakt. Detta inne-<br>bär att ett beslut om områdesjakt efter småvilt omfattar samtliga fastighe-<br>ter inom viltvårdsområdet som inte motsätter sig sådan jakt. Den som<br>äger fastighet som undantas från områdesjakten får självfallet jaga på den<br>egna fastigheten.</p>
<p>27 §</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om jakträttsbevis. Enligt bestämmel-<br>sen ges en förening möjlighet att, i de fall områdesjakt eller gemensam-<br>hetsjakt bedrivs inom området, ställa krav på innehav av jakträttsbevis<br>för att få delta i sådan jakt. Föreningen far därvid bestämma att en fastig-<br>het skall ha en viss minsta areal för att fler än ett jakträttsbevis skall ut-<br>färdas för en fastighet. Hur många jakträttsbevis som en fastighetsägare<br>tilldelas kan alltså bli beroende av hur stor areal denne har. En fastighets-<br>ägare har dock alltid rätt till minst ett jakträttsbevis. Efter påpekande av<br>Lagrådet har paragrafen formulerats så att det klart framgår att bestäm-<br>melsen gäller även i det fallet att gemensamhetsjakt bedrivs inom om-<br>rådet.</p>
<p>Av andra stycket framgår att beslut om jakträttsbevis för småvilt inte<br>gäller ägare som motsätter sig områdesjakt efter småvilt på sin fastighet.</p>
<p>28 §</p>
<p>Paragrafens första stycke behandlar en viltvårdsområdesförenings möjlig-<br>heter att besluta om sanktioner för den som inte följer de regler för jakten<br>som föreningen har beslutat. Enligt bestämmelsen kan föreningen besluta<br>att den som bryter mot föreningens regler skall avstängas från områdes-<br>jakt och gemensamhetsjakt. Om jakten bedrivs som en gemensam angelä-<br>genhet inom området oberoende av fastighetsgränserna innebär ett sådant<br>beslut att den enskilde överhuvudtaget inte far jaga. Om jakten i det aktu-<br>ella fallet bedrivs av envar inom hela viltvårdsområdet innebär ett av-<br>stängningsbeslut att den enskilde far jaga, men endast på den egna fastig-<br>heten. Ett beslut om avstängning får inte avse längre tid än ett år. Para-<br>grafen har på inrådan av Lagrådet förtydligats så att det av lagtexten<br>framgår att den som bryter mot föreningens regler kan avstängas från om-<br>rådesjakt också när denna bedrivs som en gemensam angelägenhet.</p>
<p>Andra stycket stadgar att vilt som dödats i strid med föreningens av-<br>skjutningregler tillfaller föreningen. Bestämmelsen är enligt regeringen<br>motiverad för att tillse att föreningens avskjutningsregler efterlevs.</p>
<p>Bestämmelserna i första och andra stycket ersätter den bestämmelse<br>om ansvar och förverkande som finns i 32 § i den nuvarande lagen. Skä-<br>len till att motsvarande bestämmelser inte har tagits in i den nya lagen har<br>utvecklats i den allmänna motiveringen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>97</p>
<p>4 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 73</p>
<p>29 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar 10 § lagen om jaktvårdsområden.</p>
<p>Som framgår av paragrafens första stycke kan tillståndskravet bara gäl-<br>la sådana upplåtelser som avser områdesjakt. Den begränsningen torde få<br>praktisk betydelse främst när det gäller upplåtelse av småviltsj akt inom<br>ett viltvårdsområde. Fastighetsägare som inte vill ansluta sig till områdes-<br>jakt efter småvilt kommer inte att omfattas av något tillståndskrav. Om<br>det inte bedrivs någon sådan områdesjakt, kan alla fastighetsägare fritt<br>avtala om upplåtelse av jakt efter småvilt. Paragrafens andra stycke punkt<br>1 har kommenterats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.5.3).<br>Punkten 2 i samma stycke kan få betydelse när föreningsstadgama saknar<br>föreskrifter om arealkrav.</p>
<p>Av paragrafens tredje stycke framgår att viltvårdsområdesföreningen<br>får upplåta jakt, om det är fråga om områdesjakt. En ytterligare förutsätt-<br>ning är att föreningens befogenhet att avtala om upplåtelser är inskriven i<br>stadgarna. I motiven till bestämmelsens motsvarighet i lagen om jakt-<br>vårdsområden (prop. 1983/84:170 s. 9) konstateras att det förhållandet att<br>föreningen bara kan upplåta sådan jakt som bedrivs oberoende av fastig-<br>hetsgränserna innebär att föreningens upplåtelser inte kommer att inverka<br>på medlemmarnas intressen på något annat sätt än andra upplåtelser som<br>medlemmarna själva träffar avtal om. Det framhålls också att föreningen<br>måste låta sina egna upplåtelser föregås av samma prövning som företas<br>innan föreningen godkänner fastighetsägarnas jakträttsupplåtelser.</p>
<p>Viltvårdsområdesföreningens upplåtelser kan i princip avse alla slag av<br>vilt, även småvilt. En förutsättning är att föreningen har beslutat om om-<br>rådesjakt efter småvilt. För upplåtelserna kommer också att gälla den be-<br>gränsning som följer av bestämmelsen i 26 § andra stycket, dvs. från upp-<br>låtelserna undantas fastigheter vars ägare inte vill delta i områdesj akten.</p>
<p>30 §</p>
<p>Paragrafen överensstämmer i sak med 11 § i lagen om jaktvårdsområden.<br>På inrådan av Lagrådet har paragrafen justerats så att det framgår att inte<br>heller gemensamhetsjakt far förekomma på den fastighet vars ägare mot-<br>sätter sig jakt av ideella skäl.</p>
<p>31 §</p>
<p>Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 12 § i gällande lag. Föreningen har<br>möjlighet att ta ut avgifter för jakten och för vilt som fälls. I paragrafen<br>klargörs att föreningen inte får ta ut avgifter för småvilt från en medlem<br>som inte vill delta i områdesjakt efter småvilt.</p>
<p>Avgifter får bara tas ut av den som faktiskt utövar jakt och det får för-<br>utsättas att den fastighetsägare som åberopat att han har ideella betänklig-<br>heter mot jakt inte själv jagar eller upplåter sin jakträtt till någon annan.<br>Lagrådsremissens uttryckliga undantag har bedömts vara överflödigt.</p>
<p>32 §</p>
<p>Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, innehåller bestäm-<br>melser om generella begränsningar i en förenings beslutanderätt. Bestäm-<br>melserna har kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.5.5).</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>98</p>
<p>Ändring och upplösning av viltvårdsområde</p>
<p>33-37 §§</p>
<p>Paragraferna, som har kommenterats i den allmänna motiveringen, mot-<br>svarar i huvudsak 26-30 §§ lagen om jaktvårdsområden. Rubriken före</p>
<p>33 § i det remitterade förslaget har på Lagrådets förslag fatt ändrad lydel-<br>se för att bättre återspegla innehållet i paragraferna.</p>
<p>Bestämmelserna i 34-36 §§ i det remitterade förslaget har på Lagrå-<br>dets inrådan åsatts paragrafnummer 33-35.</p>
<p>Bestämmelserna i 33 § som gör det möjligt att föra samman flera vilt-<br>vårdsområden till ett eller dela upp ett viltvårdsområde i flera överens-<br>stämmer, frånsett jämkningar som följer av den nya terminologin, med de<br>nuvarande reglerna i lagen om jaktvårdsområden. Även bestämmelserna i</p>
<p>34 § som reglerar anslutning av ytterligare fastigheter till ett viltvårdsom-<br>råde överensstämmer i sak med den nuvarande ordningen. Någon juste-<br>ring av paragrafernas lydelse i det remitterade förslaget i enlighet med de<br>förslag som Lagrådet lämnat har regeringen inte ansett vara nödvändig.</p>
<p>Bestämmelserna i 35 § som reglerar uteslutning av fastigheter ur ett<br>viltvårdsområde gör det möjligt att från ett område avskilja en eller flera<br>fastigheter med samma ägare som kan utgöra en egen enhet för viltvård.<br>Någon motsvarande bestämmelse finns inte i den nuvarande lagen.</p>
<p>Bestämmelserna i 33 § i det remitterade förslaget, som behandlar under<br>vilka förutsättningar en viltvårdsområdesförening far upplösas, har på<br>Lagrådets inrådan flyttats till 36 §. Bestämmelserna skiljer sig från de<br>nuvarande reglerna i några avseenden. Länsstyrelsen kan besluta om upp-<br>lösning om viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse eller om före-<br>ningen allvarligt missköter förvaltningen av viltvårdsområdet. Den nuva-<br>rande regeln som ger länsstyrelsen rätt att föranstalta om jaktstämma för<br>det fall föreningen skulle sakna styrelse kan därmed undvaras. Vidare har<br>den nuvarande tidsgränsen, tio år, som skall ha löpt ut innan föreningen<br>kan fatta beslut om upplösning, förkortats till tre år. Bestämmelsens förs-<br>ta mening har också formulerats om i enlighet med Lagrådets förslag så<br>att det framgår att länsstyrelsens beslut inte bara innebär att föreningen<br>upplöses utan också att viltvårdsområdet upphör att finnas.</p>
<p>38 §<br>Paragrafen har sin motsvarighet i 31 § lagen om jaktvårdsområden.</p>
<p>Av paragrafens första stycke följer att en viltvårdsområdesförening inte<br>får upplösas förrän föreningens skulder är betalda eller medel som ford-<br>ras för betalningen har satts ned hos länsstyrelsen.</p>
<p>Paragrafens andra stycke innehåller en regel för att få en upplösning till<br>stånd också i sådana fall då föreningen inte kan betala sina skulder. Vilt-<br>vårdsområdesföreningen skall under alla förhållanden anses upplöst om<br>föreningen försatts i konkurs och denna avslutats utan överskott.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>99</p>
<p>Överklagande Prop.</p>
<p>39 §</p>
<p>I paragrafen ges regler om överklagande av en viltvårdsområdesförenings<br>beslut. Bestämmelser om överklagande finns i 33 § lagen om jaktvårds-<br>områden. Överklagandebestämmelsema skiljer sig från de nuvarande reg-<br>lerna genom att länsstyrelsens prövning skall omfatta inte bara det över-<br>klagade beslutets laglighet utan också dess lämplighet. Ett överklagat be-<br>slut kan därmed också ändras av länsstyrelsen. Den utvidgade prövnings-<br>rätten innebär att endast sådana beslut som kan sägas innefatta myndig-<br>hetsutövning bör kunna överklagas av den enskilde. Det bör inte komma i<br>fråga att beslut i rent föreningsrättsliga angelägenheter skall bli föremål<br>för en lämplighetsprövning. Vidare har i förhållande till den nuvarande<br>lagen kretsen av klagoberättigade utökats till att omfatta även den som<br>inte är medlem men vars rätt berörs av beslutet.</p>
<p>40 §</p>
<p>Paragrafen motsvarar i stort sett 34 § i lagen om jaktvårdsområden.</p>
<p>Fjärde stycket har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag. Be-<br>stämmelsen innebär att länsstyrelsen kan förordna att ett beslutet, som<br>annars gäller omedelbart, skall gälla först då det vunnit laga kraft.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Av andra punkten framgår att de jaktvårdsområden som finns vid ikraft-<br>trädandet skall anses bildade enligt bestämmelserna i den nya lagen. För<br>dessa jaktvårdsområden och dess föreningar gäller alltså de nya reglerna.<br>Vissa undantag från denna ordning har emellertid ansetts nödvändiga.</p>
<p>Punkten 3 innebär att de jaktvårdsområden som bildats innan den nya<br>lagen trätt i kraft och som endast omfattar vården av småvilt inte behöver<br>upplösas eller ändra sin verksamhetsinriktning efter lagens ikraftträdan-<br>de. Ett sådant jaktvårdsområde kan alltså fortsätta sin verksamhet och<br>samordna vården av småviltet. Bestämmelserna om verksamheten i den<br>nya lagen om viltvårdsområden, som ju blir tillämpliga på områdesbild-<br>ningen, innebär dock att de beslut som fattas av föreningen rörande vilt-<br>vården inte far medföra oönskade ingrepp i den enskildes rätt. Regering-<br>en, som delvis har anslutit sig till Lagrådets förslag rörande bestämmel-<br>sens utformning, har ansett att det bör sägas ut att viltvårdsområdet består<br>efter den nya lagens ikraftträdande.</p>
<p>I punkten 4 klargörs att en viltvårdsområdesförenings beslut enligt 28 §<br>i den nya lagen att avstänga någon från områdesjakt endast får avse såda-<br>na överträdelser som skett efter det att lagen trätt i kraft.</p>
<p>Punkten 5 reglerar vad som skall göras om en förenings stadgar strider<br>mot bestämmelserna i den nya lagen. Bestämmelsen innebär att styrelsen<br>utan dröjsmål skall lägga fram förslag till föreningsstämman om ändring<br>av stadgarna så att de överensstämmer med de nya föreskrifterna.</p>
<p>Sjätte punkten gör det möjligt att under en övergångstid säga upp ett<br>nyttjanderättsavtal på grund av den nya lagregleringen. En eventuell tvist<br>prövas vid den tingsrätt där fastigheten är belägen.</p>
<p>På inrådan av Lagrådet har vissa justeringar av redaktionell art gjorts i<br>texten.</p>
<p>1999/2000:73</p>
<p>100</p>
<h3>11.2 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)</h3>
<p>10 a §</p>
<p>I paragrafen anges inom vilka marker staten har jakträtten oavsett vem<br>som äger marken. Bestämmelsen har inforts för att bibehålla Statschefens<br>jakträtt på de i paragrafen angivna områdena. Paragrafen har ändrats så<br>att kronoparken Fjällveden i Södermanlands län inte längre ingår bland<br>de uppräknade områdena. Anledningen till detta är att Konungen beslutat<br>att för all framtid avstå från dispositionsrätten till jakten och att staten<br>inte längre äger de marker som ingår i kronoparken.</p>
<p>15 §</p>
<p>I paragrafens första stycke anges tillämpningsområdet för de regler som<br>finns i 16 §. I stycket har också tagits in en erinran om att förutom be-<br>stämmelserna i 16 § skall bestämmelserna i 7 kap. jordabalken om nytt-<br>janderätt i allmänhet tillämpas i fråga om upplåtelse av jakträtt.</p>
<p>Det bör uppmärksammas att jaktlagens regler om upplåtelse och avtals-<br>förlängning inte gäller vid s.k. kombinerade upplåtelser, dvs. upplåtelser<br>där jakträtten är kombinerad med besittningsrätt till marken. Sådana upp-<br>låtelser följer i stället de allmänna reglerna om arrende och hyra i 8-12<br>kap. jordabalken. Detta klargörs i paragrafens andra stycke. Reglerna i<br>detta stycket överensstämmer i sak med bestämmelserna i paragrafens<br>tredje stycke i dess nu gällande lydelse.</p>
<p>Tredje stycket motsvarar nuvarande 15 § fjärde stycket. I sak har dock<br>bestämmelsen ändrats genom att orden ”mot nyttjanderättshavaren eller<br>den som har rätt att träda i hans ställe” tagits bort. Reglerna i 16 § blir<br>därmed tvingande även i förhållande till fastighetsägaren. Det finns enligt<br>regeringens mening skäl att tro att en bestämmelse om minsta uppsäg-<br>ningstid som är tvingande också mot nyttjanderättshavaren kan motivera<br>fastighetsägaren till att teckna avtal på längre tid.</p>
<p>16 §</p>
<p>Reglerna i första stycket motsvarar i stort sett nuvarande 15 §. I sak har<br>dock bestämmelserna, som reglerar uppsägning av tidsbestämda jakträtts-<br>avtal, ändrats så att det föreskrivs att även tidsbestämda avtal med en<br>överenskommen avtalstid om ett år skall sägas upp för att upphöra att<br>gälla vid avtalstidens utgång. Avtal med en ettårig avtalstid upphör i dag<br>enligt allmänna civilrättsliga bestämmelser automatiskt att gälla när av-<br>talstiden gått ut om inte annat överenskommits. Även bestämmelserna om<br>tidsfrister för uppsägning har ändrats. Ändringen innebär att uppsägning<br>av sådana avtal som inte upphör automatiskt skall ske senast sex månader<br>före avtalstidens utgång. Det skall dock vara möjligt att avtala om längre<br>uppsägningstid.</p>
<p>I nuvarande 15 § finns bestämmelser som reglerar förfarandet vid en<br>begäran om ändring av villkoren för avtalet. Eftersom bestämmelserna<br>om nyttjanderättshavarens besittningsskydd tagits bort saknas det skäl att<br>behålla rätten till särskild prövning av upplåtelsevillkoren. Även dessa<br>bestämmelser har därför tagits bort.</p>
<p>Bestämmelsen i paragrafens andra stycke motsvarar nuvarande 15 §<br>andra stycket. Av bestämmelsen följer att avtal med en ettårig eller längre<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>101</p>
<p>löptid förlängs med oförändrad avtalstid, om ingen av parterna säger upp<br>avtalet.</p>
<p>I tredje stycket har införts regler om uppsägning av avtal som löper på<br>obestämd tid. Ett avtal på obestämd tid upphör inte av sig självt, utan nå-<br>gon av parterna måste ta initiativ och säga upp avtalet. Bestämmelsen i<br>tredje stycket, som saknar motsvarighet i gällande rätt, innebär att om<br>parterna inte avtalat om längre uppsägningstid upphör ett avtal som in-<br>gåtts på obestämd tid att gälla vid det månadsskifte som kommer närmast<br>sex månader efter uppsägningen.</p>
<p>I fjärde stycket behandlas förfarandet vid uppsägning. Bestämmelsen,<br>som med endast redaktionella ändringar har förts över från nuvarande</p>
<p>15 §, är tillämplig oavsett om avtalet gäller för bestämd tid eller tills vi-<br>dare.</p>
<p>39 §</p>
<p>I paragrafen ändras begreppet länsviltnämnd till viltvårdsnämnd. Motive-<br>ringen till detta finns i avsnitt 7.</p>
<p>41 §</p>
<p>I avsnitt 5.2 föreslås att begreppet jaktvård i olika sammansättningar<br>utmönstras ur författningarna. I paragrafens första stycke, punkten 1,<br>ändras därför begreppet jaktvårdsavgift till viltvårdsavgift.</p>
<p>I paragrafens andra stycke ändras begreppet jaktvårdsfonden till vilt-<br>vårdsfonden.</p>
<p>Någon ändring vad gäller skyldigheten att erlägga sådan avgift eller<br>hur fondens medel får användas är däremot inte avsedd.</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>De nya bestämmelserna om jakträttsupplåtelser gäller enligt huvudregeln<br>inte för avtal som slutits före ikraftträdandet. De äldre bestämmelserna<br>om besittningsskydd och villkorsprövning gäller alltså vid det första för-<br>längningstillfallet efter lagens ikraftträdande. Är nyttjanderättshavaren<br>inte nöjd med de villkor som fastställs vid denna prövning har han rätt att<br>säga upp avtalet med stöd av bestämmelsen i nuvarande 22 §. Om upplå-<br>telsen förlängs efter det att de nya reglerna trätt i kraft skall däremot de<br>nya reglerna om uppsägningsplikt och uppsägningstid tillämpas på av-<br>talet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<h3>11.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om<br>arrendenämnder och hyresnämnder</h3>
<p>1, 8, 11, 23 a §§ och övergångsbestämmelserna.</p>
<p>Ändringarna är föranledda av att tvister angående upplåtelse av jakt-<br>rätt inte längre skall prövas av arrendenämnden.</p>
<p>102</p>
<p>11.4</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i rennäringslagen<br>(1971:437)</h3>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>32 §</p>
<p>I paragrafens andra stycke ändras begreppet jaktvård till viltvård. Motive-<br>ringen till detta finns i avsnitt 5.2.</p>
<h3>11.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om<br>samäganderätt</h3>
<p>19 §</p>
<p>I paragrafens andra stycke ändras begreppet jaktvårdsområde till vilt-<br>vårdsområde. Motiveringen till detta finns i avsnitt 4.2.1.</p>
<h3>11.6 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen<br>(1980:100)</h3>
<p>5 kap.</p>
<p>5§</p>
<p>Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgifter som hän-<br>för sig till vapenregister. Paragrafen ändras så att sekretess även skall gäl-<br>la hos Kammarkollegiet och Naturvårdsverket för uppgift som hänför sig<br>till jaktkortsregistret och hos Naturvårdsverket avseende uppgift som<br>hänför sig till jägarexamensregistret. Ändringen är föranledd av att an-<br>svaret för de båda registren skall föras över från Svenska Jägareförbundet<br>till Naturvårdsverket. Kammarkollegiet är den myndighet som bokför in-<br>betald viltvårdsavgift. Motiveringen till detta finns i avsnitt 6.</p>
<p>103</p>
<h2>Sammanfattning av utredningens förslag</h2>
<p>Utredningen behandlar i betänkandet vissa jaktfrågor. Frågorna kan med<br>utgångspunkt i direktiven sammanfattas i följande punkter.</p>
<p>- Undersöka hur fler personer skall kunna ges möjlighet att jaga.</p>
<p>- Analysera utvecklingen på prisområdet för jaktupplåtelser.</p>
<p>- Utvärdera besittningsskyddet vid upplåtelse av jakträtt.</p>
<p>- Utveckla jaktvårdsområdena så att de utgör en bas för lokalt inflytan-<br>de under demokratiska former.</p>
<p>- Se över ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och jägarorgani-<br>sationema</p>
<p>Fler jakttillfällen</p>
<p>I kapitlen 3 och 4 analyserar utredningen behovet av fler jakttillfällen och<br>tillgången på jaktmark.</p>
<p>De undersökningar utredningen gjort bland jägare och vad utredningen<br>valt att kalla presumtiva jägare visar att det finns behov av fler jakttillfal-<br>len. Genom bl.a. enkätundersökningar har utredningen undersökt hur<br>jaktmarkerna utnyttjas i dag och vilka möjligheter det finns att skapa fler<br>jakttillfällen.</p>
<p>Utredningen konstaterar att småviltjakten på statens mark ovan od-<br>lingsgränsen och på renbetesljällen redan i dag gör det möjligt för ett<br>stort antal marklösa jägare att bedriva småviltjakt. När det gäller våra<br>nationalparker och naturreservat gör utredningen den bedömningen att<br>det inte är möjligt att skapa fler jakttillfällen där. I fråga om statlig mark<br>som förvaltas av Försvarsmakten föreslår utredningen att reglerna vad<br>gäller jaktupplåtelser ses över. Utredningen föreslår utökade möjligheter<br>att jaga fågel och mink på allmänt vatten.</p>
<p>Utredningens undersökning av de sex största skogsbolagens mark och<br>den kyrkliga marken visar att all jaktbar mark utnyttjas för jakt men att<br>det finns utrymme för fler jägare i befintliga jaktlag. Även när det gäller<br>den kommunala marken är marken i det närmaste fullt utnyttjad och det<br>finns endast ett litet utrymme för fler jakttillfällen. Resultatet från under-<br>sökningen av de privata brukningsenhetema visar att dessa utnyttjas i<br>mycket hög grad för jakt.</p>
<p>Enligt utredningen är det möjligt att skapa fler jakttillfällen inom jakt-<br>vårdsområdena. Detta kan ske genom att ägare till små fastigheter får till-<br>baka rätten att upplåta jakträtten på sin fastighet. Varje fastighetsägare<br>skall enligt utredningen ha rätt att genom upplåtelse av sin jakträtt sätta<br>en annan person i sitt ställe.</p>
<p>Utredningen föreslår att jägarorganisationema får i uppdrag att verka<br>för införande av ett faddersystem.</p>
<p>Avgifter for upplåtelse av nyttjanderätt till jakt</p>
<p>I kapitel 5 redovisas de undersökningar som utredningen har utfört för att<br>utröna vilka priser som gäller vid upplåtelse av jakt i dag. Utredningen<br>har jämfört materialet med de undersökningar som Jakt- och viltvårdsbe-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>104</p>
<p>redningen gjorde åren 1979 och 1980. Utredningen kommer fram till att<br>nuvarande avgifter för upplåtelse av nyttjanderätt till jakt är på en accep-<br>tabel nivå samt att utvecklingen på avgiftsområdet sedan 1979/1980 följt<br>konsumentprisindex. Utredningen anser att utvecklingen är godtagbar.</p>
<p>Metoden med anbudsförfarande är, enligt utredningens undersökning-<br>ar, ytterst ovanlig i dag. Därför finns det inte skäl att föreslå några sär-<br>skilda åtgärder för att arbeta bort anbudsförfarandet som metod för pris-<br>sättning på jaktupplåtelser.</p>
<p>Besittningsskyddet</p>
<p>Utredningen föreslår i kapitel 6 att reglerna i 17 § jaktlagen (1987:259),<br>om nyttjanderättshavarens rätt till förlängning av ett jakträttsavtal i vissa<br>fall, skall upphöra. För att främja längre upplåtelsetider vill utredningen<br>införa andra tvingande regler. Utredningen föreslår att huvudregeln skall<br>vara att tidsbestämda jakträttsavtal upphör att gälla först efter uppsägning<br>och att det införs en lagstadgad uppsägningstid på tolv månader.</p>
<p>Bestämmelsen i nuvarande 15 § enligt vilken ett avtal som inte sägs<br>upp inom rätt tid anses förlängt på en tid som motsvarar upplåtelsetiden -<br>dock längst fem år - blir kvar oförändrad.</p>
<p>Viltvårdsområden</p>
<p>Utredningen föreslår i kapitel 7 relativt omfattande förändringar av den<br>nuvarande jaktvårdsområdeslagstiftningen och döper samtidigt om insti-<br>tutet jaktvårdsområde till viltvårdsområde. Bland annat har det ägande-<br>rättsskydd som gäller enligt 2 kap. regeringsformen och den europeiska<br>konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de<br>grundläggande friheterna (Europakonventionen) föranlett vissa föränd-<br>ringar. Nedan sammanfattas de viktigaste förändringarna punktvis.</p>
<p>- Lagen föreslås omfatta hela landet. Det undantag som gällt för krono-<br>mark ovanför odlingsgränsen och mark på renbetesfjällen upphör.</p>
<p>- Villkoren för att tvångsvis kunna bilda ett viltvårdsområde skärps.<br>Området får bildas endast om det tillgodoser ett för viltvården angeläget<br>allmänt intresse samt om fyra femtedelar av fastighetsägarna, vilka skall<br>äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets areal, medger det. För<br>mycket starkt ägosplittrade områden införs en särbestämmelse.</p>
<p>- Fastigheter som genom avtal eller på annat sätt samordnat viltvården<br>far inte anslutas till ett viltvårdsområde utan ägarens samtycke.</p>
<p>- Verksamheten inom ett viltvårdsområde regleras tydligare. Vad som<br>får respektive inte får beslutas av en viltvårdsområdesförening skall tyd-<br>ligt framgå av lag eller underlydande författning.</p>
<p>- De möjligheter som finns i dag för en förening att inskränka jaktut-<br>övningsrätten minskar. Generella inskränkningar i rätten att jaga inom ett<br>viltvårdsområde får endast gälla älg, kronhjort och dovhjort samt avse<br>regler om områdesjakt, gemensamhetsjakt och avskjutningens omfatt-<br>ning.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>105</p>
<p>- Beträffande småvilt far viltvårdsområdesföreningen alltjämt besluta om<br>områdesjakt och upplåtelse av sådan jakt. Föreningens beslut omfattar<br>inte fastigheter som motsätter sig områdesjakt på småvilt.</p>
<p>- Den möjlighet som finns i dag att inskränka vissa fastighetsägares rätt<br>att förfoga över jakträtten genom upplåtelse försvinner.</p>
<p>- Systemet med jakträttsbevis lagfästs.</p>
<p>- Det blir möjligt att i vissa fall undanta en fastighet från områdesjakt om<br>den ombildas eller nybildas.</p>
<p>- Det infors en bestämmelse i lagen som innebär att beslut med stöd av<br>lagen inte far vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt<br>försvåras inom berörd del av fastighet.</p>
<p>- Beträffande stadgarna ändras kravet på vad de skall innehålla.</p>
<p>- Röstningsreglema ändras så att rösträtt tillkommer endast fastighets-<br>ägarna i viktiga frågor som innebär inskränkningar i jakträtten.</p>
<p>- Ett viltvårdsområde skall upplösas om fler än en femtedel av antalet<br>fastighetsägare eller fastighetsägare som äger mer än en femtedel av vilt-<br>vårdsområdets areal på två på varandra följande ordinarie föreningsstäm-<br>mor uttalar sig for en upplösning.</p>
<p>- Bestämmelsen att ett område inte får upplösas innan tio år har förflutit<br>från bildandebeslutet försvinner.</p>
<p>- Möjligheterna att utesluta en fastighet ur ett viltvårdsområde utökas.</p>
<p>- Straffbestämmelsen i lagen tas bort och ersätts med en möjlighet för fö-<br>reningen att besluta om tillfällig avstängning från områdesjakt.</p>
<p>- Den prövning som länsstyrelsen och förvaltningsdomstol skall göra vid<br>ett överklagande skall i fortsättningen inte bara avse beslutets laglighet<br>utan även dess lämplighet.</p>
<p>Administrationen av jakten</p>
<p>I kapitel 9 behandlar utredningen vad som kan kallas administrationen av<br>jakten.</p>
<p>Utredningen föreslår att Svenska Jägareförbundet inte skall ha stats-<br>makternas uppdrag att ensamt ansvara for ledningen av den praktiska<br>viltvården och jakten. Det bör i stället vara en gemensam uppgift för be-<br>rörda myndigheter, markägare, jägare och andra intressenter att i sin<br>verksamhet verka för att målen för jakten och viltvården uppnås.</p>
<p>Ett fortsatt aktivt engagemang från medlemmarna i de båda jägarorga-<br>nisationema är av allmänt intresse. Ett medlemsrelaterat bidrag skall där-<br>för utgå till jägarorganisationema för deras oegennyttiga allmänna verk-<br>samhet i frågor om jakt och viltvård. Utredningen föreslår att en förord-<br>ning om bidrag ur jaktvårdsfonden till jägarorganisationema införs. I bi-<br>dragsbeslutet skall preciseras vilka verksamheter som jägarorganisatio-<br>nema skall främja för att erhålla bidrag. För verksamheten bör fastställas<br>mål och riktlinjer som fortlöpande kan utvärderas. Jägarorganisationema<br>skall i sin ansökan om bidrag redovisa hur denna verksamhet bedrivits.<br>Utöver organisationsbidrag grundat på antal medlemmar skall det vara<br>möjligt att ge bidrag ur jaktvårdsfonden till jägarorganisationema för vis-<br>sa specifika uppdrag.</p>
<p>Av informations-, rättssäkerhets- och konkurrensskäl bör, enligt utred-<br>ningen, en myndighet vara registeransvarig for jaktkortsregistret och jä-<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>106</p>
<p>garexamensregistret. Utredningen föreslår att Naturvårdsverket, som stat-<br>lig tillsynsmyndighet för faunavård innefattande jakt och viltvård, ansva-<br>rar för dessa register.</p>
<p>Utredningen kommer fram till att det finns ett behov av opartisk infor-<br>mation på jaktens och viltvårdens område. Det finns vidare ett behov av<br>att informationen sprids bredare. Utredningen föreslår att Naturvårdsver-<br>ket och skogsvårdsorganisationen får en mer aktiv roll inom detta områ-<br>de. Regeringen bör därför ställa medel ur jaktvårdsfonden till myndighe-<br>ternas förfogande för informationsinsatser.</p>
<p>Utredningen föreslår den förändringen beträffande länsviltnämndema<br>att organisationsrepresentationen i nämnden kompletteras med en politisk<br>företrädare.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>107</p>
<h2>Utredningens förslag till lagtext</h2>
<h3>Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)<br>dels att 17-22 §§ skall upphöra att gälla,<br>dels att rubriken närmast före 15 § skall ha följande lydelse,<br>dels att 15 och 16 §§ skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Upplåtelse av jakträtt i vissa fall Upplåtelse av jakträtt</p>
<p>Har jakträtt upplåtits mot ersätt-<br>ning och gäller avtalet för viss tid<br>som överstiger ett år, skall upp-<br>sägning alltid ske för att avtalet<br>skall upphöra att gälla vid avtals-<br>tidens utgång. Sådan uppsägning<br>skall ske på det sätt som gäller för<br>uppsägning enligt 8 kap. 8 § jor-<br>dabalken. Vill fastighetsägaren el-<br>ler nyttjanderättshavaren att vill-<br>koren för avtalet ändras för en ny<br>upplåtelseperiod, skall han medde-<br>la motparten detta i den ordning<br>som gäller för uppsägning av avta-<br>let. Uppsägning och begäran om<br>villkorsändring skall ske senast två<br>månader före avtalstidens utgång.</p>
<p>Om avtal som avses i första<br>stycket inte sägs upp inom rätt tid,<br>anses det förlängt på en tid som<br>motsvarar upplåtelsetiden, dock<br>längst fem år, eller, om begäran<br>om villkorsändring har gjorts, på<br>den tid och de villkor i övrigt som<br>bestäms enligt 19 §.</p>
<p>Första och andra stycket gäller<br>inte upplåtelser med stöd av ren-<br>näringslagen (1971:437). För upp-<br>låtelser som ingår i arrende eller<br>hyra gäller särskilda bestämmelser.</p>
<p>15 §<sup>6</sup></p>
<p>I fråga om avtal, varigenom nå-<br>gon mot ersättning upplåter jakt-<br>rätt åt annan, skall utöver vad som<br>beträffande nyttjanderätt i allmän-<br>het följer av 7 kap. jordabalken,<br>gälla vad som sägs i 16 §. 16 §<br>omfattar dock inte upplåtelser på<br>två månader eller kortare tid om<br>inte upplåtelsen på grund av för-<br>längning eller eljest fortlöper un-<br>der längre tid än två månader.<br>Förbehåll som strider mot 16 § är<br>utan verkan.</p>
<p>Första stycket gäller inte upplå-<br>telser med stöd av rennäringslagen<br>(1971:437). För upplåtelser som<br>ingår i arrende eller hyra gäller<br>särskilda bestämmelser.</p>
<p>16 §</p>
<p>Förbehåll som strider mot 15 § Vid upplåtelse på viss tid skall<br>första eller andra stycket eller mot uppsägning alltid ske för att jakt-</p>
<p><sup>6</sup> Senaste lydelse 1996:1554.</p>
<p>108</p>
<p>17-22 §§ är utan verkan mot nytt-<br>janderättshavaren eller den som<br>har rätt att träda i hans ställe.</p>
<p>rättsavtal skall upphöra att gälla<br>vid avtalstidens utgång.</p>
<p>Jakträttsavtal på bestämd tid<br>överstigande ett år skall, om inte<br>längre uppsägningstid avtalats,<br>sägas upp senast tolv månader<br>före upplåtelsetidens utgång. Om<br>avtalet inte sägs upp inom rätt tid<br>anses det förlängt på en tid som<br>motsvarar upplåtelsetiden, dock<br>längst fem år.</p>
<p>Jakträttsavtal på bestämd tid om<br>ett år eller kortare och jakträttsav-<br>tal på obestämd tid, som fortlöpt<br>mer än ett år, kan tidigast sägas<br>upp för att upphöra att gälla vid<br>det månadsskifte som inträffar<br>närmast tolv månader från upp-<br>sägningen. För jakträttsavtal som<br>fortlöpt ett år eller kortare gäller<br>två månaders uppsägningstid.</p>
<p>Uppsägning skall ske på det sätt<br>som gäller för uppsägning enligt 8<br>kap. 8 § jordabalken.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den</p>
<p>2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet, och som om-<br>fattas av de äldre bestämmelserna i 15-22 §§, gäller de nya bestämmel-<br>serna först efter den tidpunkt då upplåtelsetiden för avtalet förlängts ef-<br>ter ikraftträdandet.</p>
<p>109</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1980:894) om<br>j aktvårdsområden</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:894) om jaktvårdsområden<br>dels att nuvarande 7, 8, 11 och 12 §§ skall betecknas 8, 7, 12 respek-<br>tive 12 a §§,</p>
<p>dels att rubriken till lagen samt 1-5, nya 7 och 8, 9-11, 12-17, 19-21,<br>23-29 och 31-33 §§ samt rubrikerna närmast före 26 och 32 §§ skall ha<br>följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 10 a och 35 §§ samt<br>närmast före 10, 11, 12 och 35 §§ fyra nya rubriker, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Lag om jaktvårdsområden Lag om viltvårdsområden</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>I syfte att främja jaktvården och<br>jakträttsinnehavarnas gemensam-<br>ma intressen genom en samord-<br>ning av jakten och viltvården kan<br>enligt denna lag två eller flera fas-<br>tigheter eller delar av fastigheter<br>sammanföras till ett jaktvårdsom-<br>råde och jakträttsinnehavare inom<br>detta bilda en jaktvårdsområdes-<br>förening.</p>
<p>Ett jaktvårdsområde får inte om-<br>fatta mark, där samema har rätt<br>till jakt enligt rennäringslagen<br>(1971:437), såvitt fråga år om kro-<br>nomark ovanför odlingsgränsen<br>som står under statens omedelbara<br>disposition eller mark på renbetes-<br>fjällen. Beträffande annan mark,<br>där samema har rätt till jakt enligt<br>rennäringslagen, far någon in-<br>skränkning inte ske i denna rätt<br>genom bildande av jaktvårdsområ-<br>den.</p>
<p>1 §</p>
<p>Enligt denna lag kan beslutas att<br>ägare till fastigheter inom ett visst<br>område (viltvårdsområde) skall<br>samordna den jakt och de övriga<br>åtgärder inom området som be-<br>hövs för att främja viltvården. För<br>genomförande av sådan samord-<br>ning skall ägarna av de fastigheter<br>som ingår i området bilda en v;7t-<br>vårdsområdesförening.</p>
<p>2§</p>
<p>Bildande av viltvårdsområden<br>och verksamheten inom dessa får<br>inte inskränka samemas rätt till<br>jakt enligt rennäringslagen (1971:<br>437).</p>
<p>Den som äger mark som ingår i</p>
<p>3§</p>
<p>Den som äger fastighet som helt</p>
<p>110</p>
<p>ett jaktvårdsområde är medlem i<br>jaktvårdsområdesföreningen.</p>
<p>Den som på grund av upplåtelse<br>har rätt att under minst ett jaktår<br>(den 1 juli-den 30 juni) jaga på<br>mark som ingår i ett jaktvårdsom-<br>råde skall på begäran antas som<br>medlem i jäktvårdsområdesföre-<br>ningen under upplåtelsetiden, om<br>inte särskilda skäl föranleda annat.<br></p>
<p>eller delvis ingår i ett viltvårdsom-<br>råde är medlem i viltvårdsområ-<br>desföreningen.</p>
<p>Den som på grund av upplåtelse<br>har rätt att under minst ett år jaga<br>på fastighet eller del av fastighet<br>som ingår i ett viltvårdsområde<br>skall på begäran antas som med-<br>lem i viltvårdsområdesföreningen<br>under upplåtelsetiden, om inte sär-<br>skilda skäl föranleder annat.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Beslut om bildande av ett jakt-<br>vårdsområde meddelas av länssty-<br>relsen, som i samband därmed<br>skall fastställa stadgar for jakt-<br>vårdsområdesföreningen i de<br>hänseenden som anges i 21 §.</p>
<p>Om värdet av upplåten jakträtt<br>minskas genom bildandet av ett<br>jaktvårdsområde, skall ersättning-<br>en för nyttj anderätten nedsättas<br>med skäligt belopp. Vill nyttjande-<br>rättshavaren säga upp avtalet med<br>anledning av bildandet, får han<br>göra det. Innebär bildandet av jakt-<br>vårdsområdet att nyttj anderättens<br>värde ökas, far fastighetsägaren<br>säga upp avtalet, om nyttjande-<br>rättshavaren inte medger skälig<br>höjning av ersättningen.</p>
<p>Talan om nedsättning av ersätt-<br>ningen skall väckas inom två må-<br>nader från det nyttjanderättshava-<br>ren erhöll del av lagakraftvunnet<br>beslut om bildande av jaktvårds-<br>området. Den som vill säga upp<br>avtalet skall göra det inom samma<br>tid från det han fick del av beslu-<br>tet. Iakttas inte tiden, är rätten till<br>talan eller uppsägning förlorad.</p>
<p>4§</p>
<p>Beslut om bildande av ett v;7t-<br>vårdsområde meddelas av länssty-<br>relsen, som i samband därmed<br>skall fastställa stadgar för vilt-<br>vårdsområdesföreningen i de hän-<br>seenden som anges i 21 §.</p>
<p>5§</p>
<p>Om värdet av upplåten jakträtt<br>minskas genom bildandet av ett<br>viltvårdsområde, skall ersättningen<br>för nyttj anderätten sänkas till skä-<br>ligt belopp. Vill nyttjanderättsha-<br>varen säga upp avtalet med anled-<br>ning av bildandet, far han göra det.<br>Innebär bildandet av viltvårdsom-<br>rådet att nyttj anderättens värde<br>ökas, far fastighetsägaren säga upp<br>avtalet, om nyttjanderättshavaren<br>inte medger skälig höjning av er-<br>sättningen.</p>
<p>Talan om sänkning av ersätt-<br>ningen skall väckas vid fastighets-<br>domstol inom två månader från det<br>nyttjanderättshavaren erhöll del av<br>lagakraftvunnet beslut om bildan-<br>de av viltvårdsområdet. Den som<br>vill säga upp avtalet skall göra det<br>inom samma tid från det han fick<br>del av beslutet. Iakttas inte tiden,<br>är rätten till talan eller uppsägning<br>förlorad.</p>
<p>111</p>
<p>Villkor för bildande</p>
<p>Ett jaktvårdsområde får bildas<br>endast om en majoritet av fastig-<br>hetsägarna medger det. Majorite-<br>ten skall utgöra minst två tredjede-<br>lar av antalet fastighetsägare och<br>dessa skall äga minst hälften av<br>den mark som det är fråga om.</p>
<p>7§</p>
<p>För att ett viltvårdsområde skall<br>få bildas krävs att bildandet</p>
<p>1. främjar vården av berörda<br>viltstammar,</p>
<p>2. är lämpligt med hänsyn till<br>områdets belägenhet och omfång<br>samt viltstammarna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>För att ett jaktvårdsområde skall<br>få bildas krävs att bildandet är<br>lämpligt med hänsyn till markom-<br>rådets belägenhet och omfång,<br>viltstammen samt förhållandena i<br>övrigt.</p>
<p>8§</p>
<p>Om fastighetsägarna inom om-<br>rådet inte är överens får ett vilt-<br>vårdsområde bildas endast om</p>
<p>1. det tillgodoser ett för viltvår-<br>den angeläget allmänt intresse och</p>
<p>2. en majoritet av fastighetsägar-<br>na medger det.</p>
<p>Majoriteten skall utgöra minst<br>fyra femtedelar av antalet fastig-<br>hetsägare och dessa skall äga<br>minst fyra femtedelar av viltvårds-<br>områdets areal. I ett omarronde-<br>ringsområde enligt 1 § jordför-<br>värvslagen (1979:230) gäller i<br>stället att majoriteten skall utgöra<br>minst hälften av antalet fastighets-<br>ägare och dessa skall äga minst<br>hälften av viltvårdsområdets areal.</p>
<p>Vid omröstning har varje fastig-<br>hetsägare, oavsett om han äger en<br>eller flera fastigheter, en röst. Per-<br>soner som äger fastighet med sam-<br>äganderätt har en röst tillsam-<br>mans.</p>
<p>I ett jaktvårdsområde får inte tas<br>in någon fastighet som med hänsyn<br>till omfång eller användning eller<br>av annan orsak saknar betydelse<br>for jaktvård.</p>
<p>Mark som har samma ägare och<br>som lämpligen bör bestå som en<br>enhet för sig för jaktvård, får inte<br>anslutas till ett jaktvårdsområde<br>utan ägarens samtycke.</p>
<p>9§</p>
<p>I ett viltvårdsområde får inte tas<br>in någon fastighet eller del av fas-<br>tighet som med hänsyn till omfång<br>eller användning eller av annan or-<br>sak saknar betydelse för verksam-<br>heten i viltvårdsområdet.</p>
<p>En fastighet eller flera med sam-<br>ma ägare som lämpligen kan bestå<br>som en enhet för viltvård, får inte<br>anslutas till ett viltvårdsområde<br>utan ägarens samtycke. Detsamma</p>
<p>112</p>
<p>gäller då flera fastigheter med Prop. 1999/2000:73<br>skilda ägare genom avtal eller på Bilaga 2<br>annat sätt samordnat viltvården.</p>
<p>Verksamhet</p>
<p>Stora rovdjur och<br>klövvilt</p>
<p>För upplåtelse eller överlåtelse<br>av jakträtt inom ett jaktvårdsom-<br>råde får föreskrivas krav på till-<br>stånd av jaktvårdsområdesföre-<br>ningen.</p>
<p>Tillstånd får vägras endast</p>
<p>1. om den till vilken jakträtten<br>upplåts eller överlåts inte förfogar<br>över mark inom jaktvårdsområdet<br>av sådan storlek som föreskrivs i<br>föreningens stadgar,</p>
<p>2. om upplåtelsen eller överlå-<br>telsen annars kan anses olämplig<br>med hänsyn till jaktvården eller på<br>annat sätt är till avsevärd olägen-<br>het för medlemmarna.</p>
<p>Jaktvårdsområdesföreningen får<br>upplåta rätt till jakt som skall be-<br>drivas gemensamt inom jaktvårds-<br>området, om det finns föreskrifter<br>om sådan upplåtelse i stadgarna.</p>
<p>10 §’</p>
<p>Om det behövs med hänsyn till<br>viltvården får en viltvårdsområ-<br>desförening beträffande jakt efter<br>älg, kronhjort och dovhjort vid fö-<br>reningsstämma besluta</p>
<p>1. att jakten får bedrivas inom<br>hela viltvårdsområdet oberoende<br>av fastighetsgränserna (områdes-<br>jakt),</p>
<p>2. att områdesjakt inte får bedri-<br>vas enskilt utan endast tillsam-<br>mans med övriga jakträttshavare<br>(gemensamhetsjakt) eller</p>
<p>3. om av skjutningens omfatt-<br>ning.</p>
<p>En viltvårdsområdesförening<br>får, utöver vad som sägs i första<br>stycket, besluta om</p>
<p>1. områdesjakt och gemensam-<br>hetsjakt beträffande stora rovdjur<br>och övrigt klövvilt när det uppen-<br>bart behövs för att begränsa ska-<br>dor av sådant vilt,</p>
<p>2. av skjutningens omfattning be-<br>träffande rådjur när det uppenbart<br>behövs för bevarandet av rådjurs-<br>stammen.</p>
<p>J0a§</p>
<p>Om områdesjakt enligt 10 §<br>första stycket skall bedrivas inom<br>området får en viltvårdsområdes-<br>förening vid föreningsstämma be-<br>sluta regler om att</p>
<p>1. det krävs tillstånd (jakträtts-<br>bevis) för att utöva sådan jakt,</p>
<p>2. föreningen får upplåta rätt till<br>områdesjakt.</p>
<p>Senaste lydelse 1984:377.</p>
<p>113</p>
<p>11</p>
<p>På begäran av en fastighetsägare<br>som av ideella skäl motsätter sig<br>jakt skall hans fastighet undantas<br>från jakt som inom jaktvårdsom-<br>rådet skall bedrivas gemensamt.</p>
<p>I fråga om jakträttsbevis får fö-<br>reningen uppställa krav på minsta<br>arealinnehav för att fler än ett be-<br>vis skall utfärdas per fastighet. I<br>övrigt får jakträttsbevis inte väg-<br>ras fastighetsägare eller jakträtts-<br>havare.</p>
<p>Småvilt</p>
<p>§</p>
<p>Z fråga om småvilt får en vilt-<br>vårdsområdesförening vid före-<br>ningsstämma besluta regler om</p>
<p>1. områdesjakt,</p>
<p>2. jakträttsbevis och upplåtelse<br>av områdesjakt enligt 10 a §.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäl-<br>ler inte fastighet vars ägare an-<br>mält till föreningen att han inte vill<br>delta i områdesjakt på småvilt.</p>
<p>Allmänna regler</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>12 §</p>
<p>En jaktvårdsområdesförening<br>far bestämma att avgifter skall<br>betalas for jakten inom jaktvårds-<br>området och för villebråd som<br>falls.</p>
<p>På begäran av en fastighetsägare<br>som av ideella skäl motsätter sig<br>jakt skall hans fastighet undantas<br>från områdesjakt.</p>
<p>Fastighet som ombildas eller ny-<br>bildas genom fastighetsbildning<br>får undantas från områdesjakt om<br>fastigheten inte har sådan storlek<br>som bestäms i föreningens stad-<br>gar.</p>
<p>12a§</p>
<p>En viltvårdsområdesförening far<br>bestämma att avgifter skall betalas<br>för jakten inom viltvårdsområdet<br>och för vilt som falls. För fastighet<br>som undantagits från områdesjakt<br>med stöd av 11 § får avgift endast<br>tas ut för stora rovdjur och klöv-<br>vilt. Medlem vars fastighet undan-<br>tagits från jakt av ideella skäl får<br>inte omfattas av avgiftsskyldighet.</p>
<p>Föreningens medel får användas<br>endast till verksamhet som är för-<br>enlig med det ändamål som före-</p>
<p>114</p>
<p>ningen skall tillgodose.</p>
<p>Kan inte föreningens medelsbe-<br>hov täckas med sådana avgifter<br>som avses i första stycket får före-<br>ningen ta ut andra avgifter av<br>medlemmarna, om det finns be-<br>stämmelser om det i stadgarna.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>13 §</p>
<p>En fastighetsägare är skyldig att<br>tåla att anläggningar som behövs<br>för viltvården utförs på hans mark<br>inom jaktvårdsområdet, om det<br>inte medför olägenhet av bety-<br>delse.</p>
<p>En viltvårdsområdesförening får<br>inte driva verksamhet som är<br>främmande för det ändamål som<br>föreningen skall tillgodose. Före-<br>ningen skall vid förvaltningen till-<br>godose fastighetsägarnas och and-<br>ra medlemmars gemensamma bäs-<br>ta. Vid förvaltningen skall enskilda<br>intressen beaktas i skälig omfatt-<br>ning.</p>
<p>Beslut med stöd av denna lag får<br>inte vara så ingripande att pågå-<br>ende markanvändning avsevärt<br>försvåras inom berörd del av fas-<br>tighet inom området.</p>
<p>Förfarandet vid bildande</p>
<p>14</p>
<p>Ansökan om bildande av ett<br>jaktvårdsområde far göras av den<br>som äger en fastighet som avses<br>ingå i området. Ansökan skall gö-<br>ras hos länsstyrelsen.</p>
<p>15</p>
<p>Ansökningshandlingarna skall<br>innehålla</p>
<p>1. uppgift om vilka fastigheter<br>som avses ingå i jaktvårdsområ-<br>det, deras areal och ägarnas namn<br>och adresser samt karta över jakt-<br>vårdsområdet,</p>
<p>2. forslag till stadgar för jakt-<br>vårdsområdesföreningen,</p>
<p>3. utredning om fastighetsägar-<br>nas inställning till frågan om jakt-<br>vårdsområdets bildande.</p>
<p>§</p>
<p>Ansökan om bildande av ett vilt-<br>vårdsområde far göras av den som<br>äger en fastighet som avses ingå i<br>området. Ansökan skall göras hos<br>länsstyrelsen.</p>
<p>§</p>
<p>Ansökningshandlingarna skall<br>innehålla</p>
<p>1. uppgift om vilka fastigheter<br>som avses ingå i viltvårdsområdet,<br>deras areal och ägarnas namn och<br>adresser samt karta över viltvårds-<br>området,</p>
<p>2. förslag till stadgar for vilt-<br>vårdsområdesföreningen,</p>
<p>3. utredning om fastighetsägar-<br>nas inställning till frågan om vz'/t-<br>vårdsområdets bildande.</p>
<p>16 §</p>
<p>Frågan om bildande av ett jakt- Frågan om bildande av ett vilt-</p>
<p>115</p>
<p>vårdsområde skall utredas vid en<br>förrättning under ledning av en<br>förrättningsman, om det inte är<br>uppenbart att förutsättningar för<br>bildandet saknas.</p>
<p>Länsstyrelsen får dock utan fö-<br>regående förrättning besluta att<br>bilda ett jaktvårdsområde, om alla<br>fastighetsägare är ense om detta<br>eller om förrättning annars inte<br>anses nödvändig.</p>
<p>vårdsområde skall utredas vid en<br>förrättning under ledning av en<br>förrättningsman, om det inte är<br>uppenbart att förutsättningar för<br>bildandet saknas.</p>
<p>Länsstyrelsen far dock utan fö-<br>regående förrättning besluta att<br>bilda ett viltvårdsområde, om alla<br>fastighetsägare är ense om detta.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>7§</p>
<p>Förrättningsmannen skall med<br>ledning av ansökningshandlingar-<br>na och vad som i övrigt har före-<br>kommit göra upp ett förslag till<br>vilken mark som bör ingå i jakt-<br>vårdsområdet och vilka stadgar<br>som bör gälla för jaktvårdsom-<br>rådesföreningen.</p>
<p>Förrättningsmannen skall med<br>ledning av ansökningshandlingar-<br>na och vad som i övrigt har före-<br>kommit göra upp ett förslag till<br>vilka fastigheter som bör ingå i<br>viltvårdsområdet och vilka stadgar<br>som bör gälla för viltvårdsområ-<br>desföreningen.</p>
<p>Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.</p>
<p>19 §</p>
<p>Vid förrättningen skall förutsätt-<br>ningarna för bildande av jakt-<br>vårdsområdet utredas.</p>
<p>Fastighetsägarna skall få tillfälle<br>att yttra sig och förebringa utred-<br>ning i frågor som är av betydelse<br>för bildandet.</p>
<p>Vid förrättningen skall förutsätt-<br>ningarna för bildande av viltvårds-<br>området utredas.</p>
<p>Fastighetsägarna skall få tillfälle<br>att yttra sig och lägga fram utred-<br>ning i frågor som är av betydelse<br>för bildandet.</p>
<p>20 §</p>
<p>Förrättningsmannen skall avge<br>ett utlåtande om jaktvårdsområdet<br>bör komma till stånd. Finner för-<br>rättningsmannen att det bör ske,<br>skall han i utlåtandet ta in förslag i<br>fråga om vilken mark som området<br>skall omfatta och förslag till stad-<br>gar för jaktvårdsområdesförening-<br>en.</p>
<p>Förrättningsmannen skall lämna<br>ett utlåtande om viltvårdsområdet<br>bör komma till stånd. Finner för-<br>rättningsmannen att det bör ske,<br>skall han i utlåtandet ta in förslag i<br>fråga om vilka fastigheter som om-<br>rådet skall omfatta, karta och för-<br>slag till stadgar för viltvårdsområ-<br>desföreningen.</p>
<p>Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings-<br>handlingar läggs fram för fastighetsägarna på tid och plats som bestämts<br>vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning<br>under en månad.</p>
<p>Efter utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända för-<br>rättningshandlingama och de erinringar som kan ha framställts till läns-<br>styrelsen.</p>
<p>116</p>
<p>Stadgar</p>
<p>21 §</p>
<p>Av stadgarna for en jaktvårds-<br>områdesförening skall framgå</p>
<p>1. i vilken utsträckning jakten<br>skall bedrivas gemensamt inom<br>jaktvårdsområdet och grunderna i<br>övrigt for jakten och viltvården,</p>
<p>2. vilka riktlinjer i övrigt som<br>skall gälla for föreningens verk-<br>samhet,</p>
<p>3. grunderna för bestämmandet<br>av avgifter till föreningen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Av stadgarna för en viltvårds-<br>områdesförening skall framgå</p>
<p>1. om områdesjakt och gemen-<br>samhetsjakt skall bedrivas,</p>
<p>2. om föreningen skall ha be-<br>stämmanderätt i övriga frågor som<br>avses i 10-12 §§,</p>
<p>3. de förutsättningar som skall<br>gälla för föreningens beslut i frå-<br>gor som avses i 10-12 §§,</p>
<p>4. vilka riktlinjer i övrigt som<br>skall gälla för föreningens verk-<br>samhet,</p>
<p>5. grunderna för bestämmandet<br>av avgifter till föreningen,</p>
<p>6. grunderna för beslut om till-<br>fällig avstängning från områdes-<br>jakt.</p>
<p>Organisation</p>
<p>För jaktvårdsområdesföreningen<br>skall finnas en styrelse. Innan sty-<br>relsen har utsetts kan föreningen<br>inte förvärva rättigheter eller iklä-<br>da sig skyldigheter. Styrelsen före-<br>träder föreningen mot tredje man.</p>
<p>§</p>
<p>För viltvårdsområdesföreningen<br>skall finnas en styrelse. Innan sty-<br>relsen har utsetts kan föreningen<br>inte förvärva rättigheter eller iklä-<br>da sig skyldigheter. Styrelsen före-<br>träder föreningen mot tredje man.</p>
<p>24 §</p>
<p>Medlemmarnas rätt att delta i<br>handhavandet av jaktvårdsområ-<br>desföreningens angelägenheter ut-<br>övas på jaktstämma.</p>
<p>Medlemmarnas rätt att delta i<br>handhavandet av viltvårdsområ-<br>desföreningens angelägenheter ut-<br>övas på föreningsstämma.</p>
<p>25</p>
<p>I fråga om rösträtt och beslut på<br>jaktstämma gäller, om inte annat<br>följer av särskild bestämmelse i<br>denna lag,</p>
<p>1. att varje medlem har en röst i<br>frågor som rör åtgärder för vilt-<br>vården och de närmare föreskrif-<br>terna för jaktutövningen med un-<br>dantag för föreskrifter om avskju-</p>
<p>§</p>
<p>I fråga om rösträtt och beslut på<br>föreningsstämma gäller, om inte<br>annat följer av särskild bestämmel-<br>se i denna lag,</p>
<p>1. att i frågor som avses under<br>10-12 a §§ rösträtt tillkommer en-<br>dast medlem som är fastighetsäga-<br>re, som därvid har en röst, om inte<br>någon sådan medlem begär att rös-</p>
<p>117</p>
<p>tningen,</p>
<p>2. att i övriga frågor rösträtt till-<br>kommer endast medlem som är<br>fastighetsägare, som därvid har en<br>röst, om inte någon sådan medlem<br>begär att röstetalet i stället skall<br>beräknas efter fastigheternas areal,</p>
<p>3. att ingen far för egen del rösta<br>för mer än en femtedel av det på<br>stämman företrädda röstetalet,</p>
<p>4. att den mening som har fatt det högsta röstetalet gäller som stäm-<br>mans beslut,</p>
<p>5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den<br>mening gäller som biträds av de flesta röstande eller, om även antalet rös-<br>tande är lika, av stämmans ordförande,</p>
<p>tetalet i stället skall beräknas efter<br>fastigheternas areal,</p>
<p>2. att varje medlem har en röst i<br>övriga frågor,</p>
<p>3. att ingen far rösta för mer än<br>en femtedel av det på stämman fö-<br>reträdda röstetalet,</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>6. att beslut om ändring av stad-<br>garna inte är giltigt, om det inte bi-<br>träds av en majoritet av fastighets-<br>ägarna som skall utgöra minst två<br>tredjedelar av antalet fastighets-<br>ägare och äga minst hälften av den<br>mark som ingår i jaktvårdsområ-<br>det.</p>
<p>6. att beslut om ändring av stad-<br>garna är giltigt om det har fattats<br>på två på varandra följande stäm-<br>mor och inte bestrids av mer än en<br>femtedel av antalet fastighetsägare<br>eller av fastighetsägare som äger<br>mer än en femtedel av viltvårds-<br>områdets areal,</p>
<p>7. att beslut om ändring av stad-<br>garna är giltigt endast om änd-<br>ringsförslaget funnits med i kallel-<br>sen till stämman.</p>
<p>Jaktvårdsområdes bestånd</p>
<p>26</p>
<p>Länsstyrelsen kan besluta att en<br>jaktvårdsområdesförening skall<br>upplösas.</p>
<p>För beslut enligt första stycket<br>fordras att flertalet av de röstande<br>fastighetsägarna på en jaktstämma<br>uttalat sig för en upplösning och<br>att detta flertal antingen utgör mer<br>än en tredjedel av antalet fastig-<br>hetsägare eller äger mer än hälften<br>av den mark som ingår i jaktvårds-<br>området.</p>
<p>Saknas styrelse för jaktvårdsom-<br>rådesföreningen, får länsstyrelsen<br>föranstalta att jaktstämma hålls<br>för behandling av frågan om upp-<br>lösning av föreningen.</p>
<p>Beslut om upplösning av en</p>
<p>Viltvårdsområdes bestånd</p>
<p>§</p>
<p>Ett viltvårdsområde skall upp-<br>höra och dess förening upplösas<br>om fler än en femtedel av antalet<br>fastighetsägare eller fastighetsäga-<br>re som äger mer än en femtedel av<br>viltvårdsområdets areal på två på<br>varandra följande ordinarie före-<br>ningsstämmor uttalat sig för en<br>upplösning. Vid omröstning gäller<br>8 § tredje stycket.</p>
<p>Beslut enligt första stycket fattas<br>av länsstyrelsen efter anmälan.<br>Anmälan skall innehålla uppgift<br>om områdets totala areal, totala<br>antalet fastighetsägare, vilka fas-<br>tighetsägare som uttalat sig för en<br>upplösning och den totala areal de<br>företräder.</p>
<p>118</p>
<p>jaktvårdsområdesförening får inte<br>meddelas innan tio år har förflutit<br>från det beslutet om bildande av<br>jaktvårdsområdet vann laga kraft.</p>
<p>27</p>
<p>På ansökan av styrelsen för de<br>jaktvårdsområdesföreningar som<br>berörs kan länsstyrelsen besluta att</p>
<p>1. föra samman flera jaktvårds-<br>områden till ett jaktvårdsområde,</p>
<p>2. dela upp ett jaktvårdsområde</p>
<p>i flera jaktvårdsområden.</p>
<p>För sådan ombildning gäller<br>villkoren för och förfarandet vid<br>bildande av jaktvårdsområde.</p>
<p>28</p>
<p>På ansökan av jaktvårdsområ-<br>desföreningens styrelse får länssty-<br>relsen besluta att en fastighet skall<br>anslutas till jaktvårdsområdet. För<br>sådan anslutning fordras medgi-<br>vande av fastighetens ägare och,<br>om fastigheten ingår i ett jakt-<br>vårdsområde, av jaktvårdsområ-<br>desföreningen för det området.</p>
<p>29</p>
<p>Om en fastighet, som ingår i ett<br>jaktvårdsområde, på grund av änd-<br>rad användning eller annars vä-<br>sentligen saknar betydelse för jakt-<br>vården samt fastighetsägaren och<br>jaktvårdsområdesföreningen är en-<br>se om att fastigheten skall uteslu-<br>tas ur jaktvårdsområdet, får före-<br>ningen besluta detta. Föreligger<br>inte sådan enighet, skall frågan om<br>uteslutning prövas av länsstyrel-<br>sen.</p>
<p>Föreningen skall genast under-<br>rätta länsstyrelsen om sitt beslut<br>att utesluta en fastighet ur jakt-<br>vårdsområdet.</p>
<p>Om viltvårdsområdesföreningen<br>saknar styrelse eller föreningen<br>allvarligt missköter förvaltningen<br>av området skall länsstyrelsen<br>upplösa föreningen varvid vilt-<br>vårdsområdet upphör.</p>
<p>På ansökan av styrelsen för de<br>viltvårdsområdesföreningar som<br>berörs kan länsstyrelsen besluta att</p>
<p>1. föra samman flera viltvårds-<br>områden till ett viltvårdsområde,</p>
<p>2. dela upp ett viltvårdsområde i<br>flera viltvårdsområden.</p>
<p>För sådan ombildning gäller<br>villkoren för och förfarandet vid<br>bildande av viltvårdsområde.</p>
<p>§</p>
<p>På ansökan av viltvårdsområ-<br>desföreningens styrelse får läns-<br>styrelsen besluta att en fastighet<br>skall anslutas till viltvårdsområdet.<br>För sådan anslutning fordras med-<br>givande av fastighetens ägare och,<br>om fastigheten ingår i ett annat<br>viltvårdsområde, av viltvårdsom-<br>rådesföreningen för det området.</p>
<p>§<sup>7</sup></p>
<p>På ansökan av fastighetens äga-<br>re eller viltvårdsområdesförening-<br>en skall länsstyrelsen utesluta en<br>fastighet ur viltvårdsområdet</p>
<p>1. om fastigheten på grund av<br>ändrad användning eller annars vä-<br>sentligen saknar betydelse för<br>verksamheten i viltvårdsområdet<br>eller,</p>
<p>2. om fastigheten uppfyller vad<br>som sägs i 9 § andra stycket och<br>övriga fastigheter inom området<br>utgör ett lämpligt viltvårdsområde.</p>
<p>Om fastighetsägaren och före-<br>ningen är ense far föreningen be-<br>sluta om uteslutning. Föreningen<br>skall genast underrätta länsstyrel-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p><sup>7</sup> Senaste lydelse 1987:262.</p>
<p>119</p>
<p>sen om sitt beslut.</p>
<p>31 §<br>Vid upplösning av en jaktvårds-<br>områdesförening gäller bestäm-<br>melsen i 62 § lagen (1973:1150)<br>om förvaltning av samfälligheter.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Vid upplösning av en viltvårds-<br>områdesförening gäller bestäm-<br>melsen i 62 § lagen (1973:1150)<br>om förvaltning av samfälligheter.</p>
<p>Är en viltvårdsområdesförening<br>försatt i konkurs och avslutas den-<br>na utan överskott är föreningen<br>utan hinder av första stycket upp-<br>löst när konkursen avslutas.</p>
<p>Ansvar m.m.</p>
<p>32</p>
<p>Bryter den som har rätt att jaga<br>inom ett jaktvårdsområde mot de<br>regler som enligt stadgarna eller<br>jaktstämmans beslut gäller för jak-<br>ten inom området döms till böter,<br>om inte gärningen är belagd med<br>straff i annan lag eller författning.</p>
<p>Sådant brott får åtalas av åkla-<br>gare endast efter angivelse av<br>målsägande. Som målsägande an-<br>ses även jaktvårdsområdesföre-<br>ningen.</p>
<p>Fålls eller fångas villebråd ge-<br>nom brott som avses i första styck-<br>et, skall villebrådet eller värdet<br>därav förklaras förverkat, om det<br>inte är uppenbart obilligt. Förver-<br>kat villebråd tillfaller jaktvårds-<br>områdesföreningen.</p>
<p>33</p>
<p>Anser en medlem vars rätt be-<br>rörs av beslut på jaktstämma eller<br>beslut av jaktvårdsområdesföre-<br>ningens styrelse att beslutet inte<br>har tillkommit i behörig ordning<br>eller att det strider mot denna lag<br>eller annan författning eller mot<br>stadgarna eller kränker hans en-<br>skilda rätt, får han överklaga be-<br>slutet hos länsstyrelsen genom be-<br>svär. Den som fått avslag på en<br>begäran enligt 3 § andra stycket<br>om medlemskap får anföra besvär</p>
<p>Överklagande m.m.</p>
<p>§</p>
<p>En föreningsstämma får besluta<br>att medlem eller jakträtt shav are,<br>som bryter mot en regel som beslu-<br>tats med stöd av 10—11 och 35 §§,<br>tillfälligt skall avstängas från om-<br>rådesjakt. För att ett sådant beslut<br>skall vara gällande krävs att det av<br>stadgarna framgår i vilka avseen-<br>den stämman får bestämma i såda-<br>na frågor.</p>
<p>Vilt som dödats i strid mot vilt-<br>vårdsområdesföreningens av skjut-<br>ningsregler tillfaller föreningen.</p>
<p>§</p>
<p>Beslut av föreningsstämman el-<br>ler viltvårdsområdesföreningens<br>styrelse får överklagas hos länssty-<br>relsen av medlem eller den vars<br>rätt berörs av beslutet.</p>
<p>120</p>
<p>mot avslagsbeslutet.</p>
<p>Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom fyra<br>veckor från dagen för beslutet. I fråga om besvär mot styrelsens beslut<br>räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.</p>
<p>Jaktstämmans eller styrelsens<br>beslut skall gälla utan hinder av<br>att det har överklagats, om inte<br>länsstyrelsen förordnar annat.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>Föreningsstämmans eller sty-<br>relsens beslut skall gälla även om<br>det har överklagats, om inte läns-<br>styrelsen beslutar annat</p>
<p>Bemyn digan den</p>
<p>35 §</p>
<p>Regeringen eller myndighet som<br>regeringen bestämmer får meddela<br>närmare föreskrifter i frågor om<br>områdesjakt och gemensamhets-<br>jakt.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den</p>
<p>2. Jaktvårdsområde som bildats enligt äldre föreskrifter eller lagen<br>(1938:274) om rätt till jakt skall anses som ett viltvårdsområde bildat en-<br>ligt de nya föreskrifterna. För ett jaktvårdsområde och en jaktvårdsområ-<br>desförening som bildats före denna lag trätt i kraft gäller de nya föreskrif-<br>terna med de undantag som anges nedan.</p>
<p>3. Den särskilda forumregeln i 5 § gäller inte i de fall talan väckts vid<br>tingsrätt före ikraftträdandet.</p>
<p>4. Om en förenings stadgar strider mot de nya föreskrifterna far stad-<br>garna i dessa delar inte tillämpas. Styrelsen skall utan dröjsmål lägga<br>fram förslag till föreningsstämman om ändring av stadgarna så att de<br>överensstämmer med de nya föreskrifterna.</p>
<p>5. Bestämmelsen i 12 § andra stycket gäller inte fastigheter som om-<br>bildats eller nybildats genom fastighetsbildning före lagens ikraftträdan-<br>de.</p>
<p>6. Om de nya föreskrifterna innebär ändrade förutsättningar för upplå-<br>ten jakträtt och värdet av upplåtelsen därigenom minskas far nyttjande-<br>rättshavaren säga upp avtalet. Den som vill säga upp avtalet skall göra<br>det inom tre månader från det denna lag trätt i kraft. Iakttas inte tiden är<br>rätten till uppsägning förlorad.</p>
<p>121</p>
<h2>Förteckning över remissinstanserna</h2>
<p>Förteckning över remissinstanser som har lämnat skriftliga synpunkter<br>över betänkandet Jaktens villkor - en utredning om vissa jaktfrågor (SOU<br>1997:91).</p>
<p>Svea Hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Uppsala tingsrätt, Eksjö<br>tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Halmstads tingsrätt, Östersunds tings-<br>rätt, Umeå tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Kammarrätten i Jönkö-<br>ping, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Västmanlands län, Läns-<br>rätten i Skåne län, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Länsrätten i<br>Norrbottens län, Länsrätten i Dalarnas län, Länsrätten i Kalmar län, Läns-<br>rätten i Skaraborgs län, Hyres- och arrendenämnden i Linköping, Hyres-<br>och arrendenämnden i Malmö, Hyres- och arrendenämnden i Gävle, Hy-<br>res- och arrendenämnden i Luleå, Åklagarmyndigheten i Västerås, Åkla-<br>garmyndigheten i Sundsvall, Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, För-<br>svarsmakten, Fortifikationsverket, Vägverket, Kammarkollegiet, Stats-<br>kontoret, Statens fastighetsverk, Statistiska centralbyrån, Naturvetenskap-<br>liga forskningsrådet, Forskningsrådsnämnden, Uppsala universitet, Lunds<br>universitet, Statens jordbruksverk, Statens veterinärmedicinska anstalt,<br>Skogs- och jordbrukets forskningsråd, Sametinget, Sveriges lantbruks-<br>universitet, Naturhistoriska riksmuseet, Svenska kyrkans centralstyrelse,<br>Skogsstyrelsen, Glesbygdsverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Läns-<br>styrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen<br>i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kro-<br>nobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Gotlands län,<br>Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i<br>Hallands län, Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län, Länsstyrelsen i<br>Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län,<br>Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länssty-<br>relsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrel-<br>sen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i<br>Norrbottens län, Lantmäteriverket, Statens naturvårdsverk, Alvesta kom-<br>mun, Bergs kommun, Borås kommun, Eskilstuna kommun, Göteborgs<br>kommun, Haninge kommun, Kungsbacka kommun, Luleå kommun, Mal-<br>mö kommun, Malungs kommun, Norrköpings kommun, Ronneby kom-<br>mun, Skellefteå kommun, Skövde kommun, Sundsvalls kommun, Sunne<br>kommun, Föreningen Skogsindustrierna, Jägarnas riksförbund - Lands-<br>bygdens jägare, Lantbrukarnas Riksförbund, Naturskyddsföreningen,<br>Skogsägarnas riksförbund, Skärgårdarnas Riksförbund, Svenska jägare-<br>förbundet, Svenska samemas riksförbund, Sveriges jordägareförbund,<br>Sveriges omitologiska förening.</p>
<p>Skrivelser har dessutom kommit in från Jägarnas riksförbund - Lands-<br>bygdens jägare i Västernorrland, Kungl. skogs- och lantbruksakademien,<br>Nordiska Samfundet mot Plågsamma Djurförsök, Riksföreningen Hän-<br>synsfull Jakt, Samrådsgruppen för Arrendatorsföreningama på och kring<br>sydsvenska höglandet, Stiftsjägmästarföreningen, Svenska Jakthund-<br>gruppen, Svenska Kennelklubben och Talma sameby samt från privat-<br>personer.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>122</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>Förslag till lag om viltvårdsområden</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<p>Allmänna bestämmelser</p>
<p>1 § Enligt denna lag kan två eller flera fastigheter sammanföras till ett<br>viltvårdsområde i syfte att främja viltvården genom att samordna jakten<br>och andra åtgärder till skydd och stöd för viltet.</p>
<p>För att genomföra en sådan samordning skall ägarna till fastigheter<br>som ingår i området bilda en viltvårdsområdesförening.</p>
<p>Med fastighet avses i lagen även del av fastighet.</p>
<p>2 § Ett viltvårdsområde far inte omfatta mark, där samema har rätt till<br>jakt enligt rennäringslagen (1971:437), när det är fråga om kronomark<br>ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition<br>eller mark på renbetesfjällen. För annan mark, där samema har rätt till<br>jakt enligt rennäringslagen, far denna rätt inte inskränkas genom att ett<br>viltvårdsområde bildas.</p>
<p>3 § Den som äger en fastighet som ingår i ett viltvårdsområde är medlem<br>i viltvårdsområdesföreningen.</p>
<p>Den som på grund av upplåtelse har rätt att under minst ett år jaga på<br>en fastighet som ingår i ett viltvårdsområde skall på begäran antas som<br>medlem i viltvårdsområdesföreningen under upplåtelsetiden, om inte sär-<br>skilda skäl föranleder annat.</p>
<p>4 § Länsstyrelsen beslutar om bildande av ett viltvårdsområde. I sam-<br>band med detta skall länsstyrelsen fastställa stadgar för viltvårdsområdes-<br>föreningen i de hänseenden som anges i 17 §.</p>
<p>5 § Om värdet av upplåten jakträtt minskas genom bildandet av ett vilt-<br>vårdsområde, skall ersättningen för nyttj anderätten sänkas till ett skäligt<br>belopp. Vill nyttjanderättshavaren säga upp avtalet med anledning av bil-<br>dandet, far han göra det. Innebär bildandet av viltvårdsområdet att nytt-<br>janderättens värde ökas, får fastighetsägaren säga upp avtalet, om nyttjan-<br>derättshavaren inte medger skälig höjning av ersättningen.</p>
<p>•Talan om sänkning av ersättningen skall väckas inom två månader från<br>det nyttjanderättshavaren fick del av ett lagakraftvunnet beslut om bil-<br>dande av viltvårdsområdet. Den som vill säga upp avtalet skall göra det<br>inom samma tid från det han fick del av beslutet. Iakttas inte tiden, är rät-<br>ten till talan eller uppsägning förlorad.</p>
<p>6 § Beslut enligt denna lag gäller även nya medlemmar.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>123</p>
<p>Villkor för bildande</p>
<p>7 § Ett viltvårdsområde får bildas endast om samordningen enligt 1 §<br>första stycket avser någon av viltartema älg, kronhjort, dovhjort, rådjur,<br>vildsvin, björn, lo, järv eller varg.</p>
<p>8 § För att ett viltvårdsområde skall fa bildas krävs dessutom att bildan-<br>det</p>
<p>1. främjar vården av berörda viltarter,</p>
<p>2. är lämpligt med hänsyn till områdets belägenhet och omfång,</p>
<p>3. medges av en majoritet av fastighetsägarna inom området.</p>
<p>Majoriteten skall utgöra minst fyra femtedelar av antalet fastighetsäga-<br>re och dessa skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets areal. I<br>ett omarronderingsområde enligt 1 § jordförvärvslagen (1979:230) gäller<br>i stället att majoriteten skall utgöra minst hälften av antalet fastighetsäga-<br>re och att dessa skall äga minst hälften av viltvårdsområdets areal.</p>
<p>Vid omröstning har varje fastighetsägare, oavsett om han äger en eller<br>flera fastigheter, en röst. Personer som äger en fastighet med samägande-<br>rätt har en röst tillsammans.</p>
<p>9 § I ett viltvårdsområde får inte någon fastighet tas in som med hänsyn<br>till omfång eller användning saknar betydelse för verksamheten i vilt-<br>vårdsområdet.</p>
<p>En fastighet som lämpligen kan bestå som en egen enhet för viltvård<br>får inte anslutas till ett viltvårdsområde utan ägarens samtycke. Detsam-<br>ma gäller om det är fråga om flera fastigheter som har samma ägare.</p>
<p>Förfarandet vid bildandet</p>
<p>10 § Ansökan om bildande av ett viltvårdsområde får göras av den som<br>äger en fastighet som avses ingå i området. Ansökan skall göras hos läns-<br>styrelsen.</p>
<p>11 § Ansökningshandlingarna skall innehålla</p>
<p>1. uppgifter om vilka fastigheter som avses ingå i viltvårdsområdet, de-<br>ras areal och ägarnas namn och adresser samt en karta över viltvårdsom-<br>rådet,</p>
<p>2. förslag till stadgar för viltvårdsområdesföreningen,</p>
<p>3. utredning om fastighetsägarnas inställning till frågan om viltvårds-<br>områdets bildande.</p>
<p>12 § Frågan om bildande av ett viltvårdsområde skall utredas vid en för-<br>rättning under ledning av en förrättningsman, om det inte är uppenbart att<br>förutsättningar för bildandet saknas.</p>
<p>Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett<br>viltvårdsområde, om alla fastighetsägare är ense om detta eller om för-<br>rättning annars inte anses nödvändig.</p>
<p>13 § Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna<br>och andra uppgifter som framkommit föreslå vilka fastigheter som bör<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>124</p>
<p>ingå i viltvårdsområdet och vilka stadgar som bör gälla för viltvårdsom-<br>rådesföreningen.</p>
<p>Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrättningsmannen.</p>
<p>14 § Förrättningsmannen skall kalla fastighetsägarna till sammanträdet.<br>Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den planerade områdes-<br>bildningen och uppgifter om tid och den plats där ansökningshandlingar-<br>na finns tillgängliga. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges<br>fastighetsägarna.</p>
<p>Bestämmelserna i första stycket gäller i tillämpliga delar även då ett<br>nytt sammanträde utsätts. Om det vid ett sammanträde har tillkännagetts<br>tid och plats för nästa sammanträde, behöver kallelse inte delges den som<br>kallats i föreskriven ordning till det sammanträde då tillkännagivandet<br>skett.</p>
<p>15 § Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av viltvårds-<br>området utredas.</p>
<p>Fastighetsägarna skall få möjlighet att yttra sig och lägga fram utred-<br>ning i frågor som är av betydelse för bildandet.</p>
<p>16 § Förrättningsmannen skall lämna ett utlåtande om viltvårdsområdet<br>bör bildas. I så fall skall förrättningsmannen i utlåtandet ta in förslag om<br>vilka fastigheter som området skall omfatta och förslag till stadgar för<br>viltvårdsområdesföreningen.</p>
<p>Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings-<br>handlingar läggs fram för fastighetsägarna på tid och plats som bestämts<br>vid ett sammanträde. Handlingarna skall sedan finnas tillgängliga för<br>granskning under en månad.</p>
<p>Efter denna tid skall förrättningsmannen till länsstyrelsen skicka för-<br>rättningshandlingarna och de invändningar som kan ha framställts.</p>
<p>Stadgar</p>
<p>17 § I en viltvårdsområdesförenings stadgar skall anges</p>
<p>1. om sådan jakt som avses i 24 § första stycket skall bedrivas inom<br>området,</p>
<p>2. i vilken utsträckning föreningen skall ha rätt att besluta i frågor som<br>avses i 24-28 §§,</p>
<p>3. de förutsättningar som skall gälla för föreningens beslut i frågor som<br>avses i 24-27 §§,</p>
<p>4. vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet,</p>
<p>5. grunderna för bestämmande av avgifter till föreningen,</p>
<p>6. grunderna för beslut om tillfällig avstängning från områdesjakt.</p>
<p>18 § Ett beslut om ändring av stadgarna i de hänseenden som avses i</p>
<p>17 § far inte tillämpas innan det har fastställts av länsstyrelsen.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>125</p>
<p>Organisation</p>
<p>19 § För viltvårdsområdesföreningen skall det finnas en styrelse. Innan<br>styrelsen har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ta på sig<br>skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.</p>
<p>20 § Medlemmarnas rätt att delta i viltvårdsområdesföreningens angelä-<br>genheter utövas på föreningsstämman.</p>
<p>21 § I fråga om rösträtt och beslut på föreningsstämman gäller, om inte<br>annat följer av särskild bestämmelse i denna lag,</p>
<p>1. att rösträtt i frågor som avses i 24-27 och 29-31 §§ tillkommer en-<br>dast medlemmar som är fastighetsägare, som därvid har en röst vardera,<br>om inte någon sådan medlem begär att röstetalet i stället skall beräknas<br>efter fastighetens areal,</p>
<p>2. att varje medlem har en röst i övriga frågor,</p>
<p>3. att ingen far rösta för mer än en femtedel av det röstetal som före-<br>träds på stämman,</p>
<p>4. att den mening som har fatt det högsta röstetalet gäller som stäm-<br>mans beslut,</p>
<p>5. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra frågor den<br>mening gäller som stöds av de flesta röstande eller, om antalet röstande är<br>lika, av stämmans ordförande,</p>
<p>6. att ett beslut om ändring av stadgarna är giltigt om det har fattats på<br>två på varandra följande stämmor och inte bestrids av mer än en femtedel<br>av fastighetsägarna eller av de fastighetsägare som äger mer än en femte-<br>del av viltvårdsområdets areal,</p>
<p>7. att beslut om ändring av stadgarna är giltigt endast om ändringsför-<br>slaget funnits med i kallelsen till stämman.</p>
<p>Särskilda villkor för vissa beslut</p>
<p>22 § En viltvårdsområdesförenings beslut enligt 24-27 och 29-31 §§<br>skall fattas på en föreningsstämma.</p>
<p>Verksamhet</p>
<p>23 § En viltvårdsområdesförenings beslut i andra viltvårdsfrågor än de<br>som anges i 24-28 §§ far inte mot någons vilja medföra inskränkning i<br>dennes rätt att jaga eller på annat sätt nyttja en fastighet inom viltvårds-<br>området.</p>
<p>En viltvårdsområdesförening får fatta beslut enligt 24-29 §§ endast om<br>det anges i stadgarna.</p>
<p>24 § En viltvårdsområdesförening far, om det behövs med hänsyn till<br>viltvården, besluta att älg, kronhjort och dovhjort får jagas</p>
<p>1. inom hela viltvårdsområdet oberoende av fastighetsgränserna (områ-<br>desjakt),</p>
<p>2. bara tillsammans med andra jakträttshavare inom området (gemen-<br>samhetsjakt).</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>126</p>
<p>Om områdesjakt skall bedrivas far en viltvårdsområdesförening besluta<br>om avskjutningens omfattning och inriktning.</p>
<p>25 § En viltvårdsområdesförening far vidare besluta om</p>
<p>1. områdesjakt och gemensamhetsjakt efter björn, järv, varg, lo, vild-<br>svin och rådjur om det uppenbart behövs för att begränsa skador av så-<br>dant vilt,</p>
<p>2. avskjutningens omfattning och inriktning i fråga om rådjur om det<br>uppenbart behövs för att bevara rådjursstammen.</p>
<p>26 § En viltvårdsområdesförening får besluta om områdesjakt efter små-<br>vilt.</p>
<p>Beslut enligt första stycket gäller dock inte fastigheter vars ägare an-<br>mält till föreningen att de inte vill delta i sådan jakt.</p>
<p>27 § En viltvårdsområdesförening får besluta att det skall krävas tillstånd<br>(jakträttsbevis) för områdesjakt enligt 24-26 §§. Föreningen far kräva<br>visst minsta arealinnehav för att en fastighetsägare skall tilldelas fler än<br>ett jakträttsbevis.</p>
<p>Beslut om jakträttsbevis för småvilt gäller dock inte fastigheter som<br>undantagits från områdesjakt med stöd av 26 § andra stycket.</p>
<p>28 § En viltvårdsområdesförening får besluta att en medlem eller en jakt-<br>rättshavare som bryter mot en regel som har beslutats med stöd av 24-<br>27 §§ skall avstängas från områdesjakt. Ett sådant beslut far inte avse<br>längre tid än ett år.</p>
<p>Vilt som dödats i strid med viltvårdsområdesföreningens avskjutnings-<br>regler tillfaller föreningen.</p>
<p>29 § En viltvårdsområdesförening får i sina stadgar uppställa krav på fö-<br>reningens tillstånd för upplåtelse och överlåtelse av jakträtt inom ett vilt-<br>vårdsområde.</p>
<p>Tillstånd vägras endast om</p>
<p>1. den som jakträtten upplåts eller överlåts till inte förfogar över mark<br>inom viltvårdsområdet av sådan storlek som anges i föreningens stadgar,</p>
<p>2. upplåtelsen eller överlåtelsen annars kan anses olämplig med hänsyn<br>till viltvården eller på annat sätt är till avsevärd olägenhet för medlem-<br>marna.</p>
<p>Viltvårdsområdesföreningen far upplåta rätt till områdesjakt.</p>
<p>30 § På begäran av en fastighetsägare som av ideella skäl motsätter sig<br>jakt skall hans fastighet undantas från områdesjakt.</p>
<p>31 § En viltvårdsområdesförening får bestämma att avgifter skall betalas<br>för jakten inom viltvårdsområdet och för vilt som fälls. För fastigheter<br>som undantagits från områdesjakt med stöd av 26 § andra stycket får av-<br>gift endast tas ut för stora rovdjur och annat klöwilt än rådjur. Medlem-<br>mar vars fastigheter undantagits från jakt av ideella skäl får inte omfattas<br>av avgifisskyldighet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>127</p>
<p>32 § En viltvårdsområdesförening får inte bedriva verksamhet som är<br>främmande för det ändamål som viltvårdsområdet skall tillgodose.</p>
<p>Beslut med stöd av denna lag far inte vara så ingripande att pågående<br>markanvändning avsevärt försvåras inom den berörda delen av en fastig-<br>het inom området.</p>
<p>Viltvårdsområdets bestånd</p>
<p>33 § Länsstyrelsen kan besluta att en viltvårdsområdesförening skall upp-<br>lösas om</p>
<p>1. fler än en femtedel av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare som<br>äger mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal, på en föreningsstäm-<br>ma uttalar sig för en upplösning,</p>
<p>2. viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse, eller</p>
<p>3. viltvårdsområdesföreningen allvarligt missköter förvaltningen av<br>viltvårdsområdet.</p>
<p>Om viltvårdsområdet finns inom ett omarronderingsområde enligt 1 §<br>jordförvärvslagen (1979:230) gäller i stället för vad som sägs i första<br>stycket 1 att fler än hälften av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare<br>som äger mer än hälften av viltvårdsområdets areal, skall ha uttalat sig<br>för en upplösning.</p>
<p>Vid omröstning i frågan om upplösning gäller 8 § tredje stycket.</p>
<p>Beslut om upplösning enligt första stycket 1 far meddelas tidigast tre år<br>från det att beslutet om bildande av viltvårdsområdet vann laga kraft.</p>
<p>34 § På ansökan av styrelsen för de viltvårdsområdesföreningar som be-<br>rörs kan länsstyrelsen besluta att</p>
<p>1. föra samman flera viltvårdsområden till ett viltvårdsområde,</p>
<p>2. dela upp ett viltvårdsområde i flera viltvårdsområden.</p>
<p>För en sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bil-<br>dande av viltvårdsområde.</p>
<p>35 § På ansökan av viltvårdsområdesföreningens styrelse får länsstyrel-<br>sen besluta att en fastighet skall anslutas till viltvårdsområdet. För sådan<br>anslutning fordras medgivande av fastighetens ägare och, om fastigheten<br>ingår i ett annat viltvårdsområde, av viltvårdsområdesföreningen för det<br>området.</p>
<p>36 § På ansökan av fastighetens ägare eller viltvårdsområdesföreningen<br>far länsstyrelsen besluta att ur viltvårdsområdet utesluta</p>
<p>1. en fastighet som på grund av ändrad användning eller annars saknar<br>väsentlig betydelse för verksamheten inom området,</p>
<p>2. en fastighet eller flera fastigheter med samma ägare som kan utgöra<br>en egen enhet för viltvård, om övriga fastigheter inom viltvårdsområdet<br>kan bestå som ett lämpligt sådant område.</p>
<p>Om fastighetsägaren och viltvårdsområdesföreningen är ense om en<br>uteslutning som avses i första stycket 1 far föreningen besluta i frågan.</p>
<p>37 § Länsstyrelsen far förordna att frågor som avses i 33, 34 eller 36 §§<br>skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>128</p>
<p>För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13-16 §§ i tillämpliga de-<br>lar.</p>
<p>38 § Vid upplösning av en viltvårdsområdesförening gäller bestämmel-<br>sen i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.</p>
<p>Om en viltvårdsområdesförening är försatt i konkurs och avslutas den-<br>na utan överskott, är föreningen utan hinder av första stycket upplöst när<br>konkursen avslutats.</p>
<p>Överklagande</p>
<p>39 § Beslut av viltvårdsområdesföreningens stämma eller styrelse får<br>överklagas hos länsstyrelsen av den vars rätt berörs av beslutet, om beslu-<br>tet gått honom eller henne emot, i frågor som gäller</p>
<p>1. jakt och annan viltvård,</p>
<p>2. medlemskap i föreningen enligt 3 §,</p>
<p>3. avstängning från områdesjakt enligt 28 §,</p>
<p>4. upplåtelse och överlåtelse av jakträtt enligt 29 §,</p>
<p>5. avgift enligt 30 §, eller</p>
<p>6. uteslutning ur föreningen enligt 36 § andra stycket.</p>
<p>Överklagandet skall ha kommit in till länsstyrelsen inom fyra veckor<br>från dagen för beslutet. I fråga om överklagande av styrelsens beslut räk-<br>nas dock tidsfristen från den dag klaganden fick del av beslutet.</p>
<p>Föreningsstämmans eller styrelsens beslut skall gälla även om det har<br>överklagats, om inte länsstyrelsen beslutar annat.</p>
<p>40 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän<br>förvaltningsdomstol.</p>
<p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p>
<p>Då beslut som länsstyrelsen, länsrätten eller kammarrätten meddelar<br>enligt denna lag angår så många att en kopia av beslutet inte lämpligen<br>kan skickas till var och en av dem, skall meddelande om beslutet införas i<br>ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag kungöran-<br>det har skett.</p>
<p>Länsstyrelsens beslut skall gälla även om det har överklagats, om inte<br>domstol beslutar annat.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>1. Denna lag (nya lagen) träder i kraft den 1 juli år 2000 då lagen<br>(1980:894) om jaktvårdsområden (gamla lagen) upphör att gälla.</p>
<p>2. Ett jaktvårdsområde som bildats enligt den gamla lagen eller enligt<br>lagen (1938:274) om rätt till jakt skall anses som ett viltvårdsområde bil-<br>dat enligt den nya lagen. För ett sådant jaktvårdsområde och förening<br>som förvaltar området gäller den nya lagen med de undantag som anges i<br>3-4.</p>
<p>3. Bestämmelsen i 7 § den nya lagen hindrar inte att ett viltvårdsområ-<br>de som bildats enligt den gamla lagen och vars verksamhet endast omfat-<br>tar vården av småvilt består efter ikraftträdandet.</p>
<p>4. Bestämmelsen i 24 § i den nya lagen får endast tillämpas på sådana<br>överträdelser som skett efter det att den nya lagen trätt i kraft.</p>
<p>129</p>
<p>5 Riksdagen / 999/2000. 1 saml. Nr 73</p>
<p>5. Om en förenings stadgar strider mot bestämmelserna i den nya lagen<br>skall styrelsen utan dröjsmål lägga fram förslag till föreningsstämman om<br>den ändring som behövs.</p>
<p>6. Om bestämmelserna i den nya lagen innebär ändrade förutsättningar<br>för upplåten jakträtt och värdet av upplåtelsen därigenom minskas, far<br>nyttjanderättshavaren säga upp avtalet. Den som vill säga upp avtalet<br>skall göra det inom tre månader från det att denna lag trätt i kraft. Om<br>han inte gör det inom denna tid det har han förlorat rätten att säga upp av-<br>talet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>130</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om jaktlagen (1987:259)<br>dels att 17—22 §§ samt 53 § skall upphöra att gälla,</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>ha följande lydelse.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>5<sup>8</sup></p>
<p>Staten har jakträtten på den<br>mark som vid utgången av juni<br>1992 ingick i kronoparken Tull-<br>gam och angränsande kronoegen-<br>domar även som kronoegendomar-<br>na på Eriksö i Stockholms och Sö-<br>dermanlands län, kronoparken<br>Karlsby i Östergötlands län, kro-<br>noegendomen Ottenby kungsladu-<br>gård i Kalmar län, kronoparken<br>Halle- och Hunneberg i Älvsborgs<br>och Skaraborgs län, kronoparken<br>Haddebo i Örebro och Västman-<br>lands län samt kronoparken Kloten<br>i Örebro, Västmanlands och Dalar-<br>nas län.</p>
<p>dels att 10 a, 15, 16 och 41 §§ skal</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>10a</p>
<p>Staten har jakträtten på den<br>mark som vid utgången av juni<br>1992 ingick i kronoparken Fjäll-<br>veden i Södermanlands län, kro-<br>noparken Tullgam och angrän-<br>sande kronoegendomar ävensom<br>kronoegendomama på Eriksö i Sö-<br>dermanlands län, kronoparken<br>Karlsby i Östergötlands län, kro-<br>noegendomen Ottenby kungsladu-<br>gård i Kalmar län, kronoparken<br>Halle- och Hunneberg i Älvsborgs<br>och Skaraborgs län, kronoparken<br>Haddebo i Örebro län, kronopar-<br>ken Grönbo i Örebro och Väst-<br>manlands län samt kronoparken<br>Kloten i Örebro, Västmanlands<br>och Dalamas län.</p>
<p>15 §<sup>9</sup></p>
<p>Har jakträtt upplåtits mot ersätt-<br>ning och gäller avtalet för viss tid<br>som överstiger ett år, skall upp-<br>sägning alltid ske för att avtalet<br>skall upphöra att gälla vid avtals-<br>tidens utgång. Sådan uppsägning<br>skall ske på det sätt som gäller för<br>uppsägning enligt 8 kap. 8 § jor-<br>dabalken. Vill fastighetsägaren el-<br>ler nyttjanderättshavaren att vill-<br>koren för avtalet ändras för en ny<br>upplåtelseperiod, skall han medde-<br>la motparten detta i den ordning<br>som gäller för uppsägning av avta-<br>let. Uppsägning och begäran om<br>villkorsändring skall ske senast två<br>månader före avtalstidens utgång.</p>
<p>Om avtal som avses i första</p>
<p>Om jakträtt har upplåtits ge-<br>nom avtal mot ersättning, gäller,<br>utöver vad som följer av 7 kap.<br>jordabalken om nyttjanderätt i all-<br>mänhet, vad som sägs i 16 §.</p>
<p>Bestämmelserna i 16 § gäller<br>dock inte upplåtelser med stöd av<br>rennäringslagen (1971:437). För<br>upplåtelser som ingår i arrende el-<br>ler hyra gäller särskilda<br>bestämmelser.</p>
<p>Förbehåll som strider mot 16 §<br>är utan verkan.</p>
<p><sup>8</sup> Senaste lydelse 1997:226.</p>
<p><sup>9</sup> Senaste lydelse 1996:1554.</p>
<p>131</p>
<p>stycket inte sägs upp inom rätt tid,<br>anses det förlängt på tid som mot-<br>svarar upplåtelsetiden, dock längst<br>fem år, eller, om begäran om vill-<br>korsändring har gjorts, på den tid<br>och de villkor i övrigt som bestäms<br>enligt 19 §.</p>
<p>Första och andra stycket gäller<br>inte upplåtelser med stöd av ren-<br>näringslagen (1971:437). För upp-<br>låtelser som ingår i arrende eller<br>hyra gäller särskilda bestämmel-<br>ser.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>16 §</p>
<p>Förbehåll som strider mot 15 §<br>första eller andra stycket eller mot<br>17-22 §§ är utan verkan mot nytt-<br>janderättshavaren eller den som<br>har rätt att träda i hans ställe.</p>
<p>Vid upplåtelse på viss tid som är<br>minst ett år, skall avtalet alltid sä-<br>gas upp för att det skall upphöra<br>att gälla vid avtalstidens utgång.<br>Avtalet skall, om inte längre upp-<br>sägningstid har avtalats, sägas<br>upp senast sex månader före av-<br>talstidens utgång.</p>
<p>Om ett avtal som avses i första<br>stycket inte sägs upp inom rätt tid<br>anses det förlängt på tid som mot-<br>svarar upplåtelsetiden, dock längst<br>fem år.</p>
<p>Ett avtal som slutits på obe-<br>stämd tid skall, om inte längre<br>uppsägningstid har avtalats,<br>sägas uppför att upphöra att gälla<br>vid det månadsskifte som inträffar<br>närmast sex månader efter upp-<br>sägningen.</p>
<p>Uppsägning skall ske på det sätt<br>som gäller enligt 8 kap. 8 § jorda-<br>balken.</p>
<p>132</p>
<p>41 §<sup>10</sup></p>
<p>För att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga<br>med syftet med denna lag får regeringen meddela föreskrifter om skyldig-<br>het för den som jagar</p>
<p>1. att betala en årlig avgift (jakt- 1. att betala en årlig avgift (vilt-</p>
<p>vårdsavgift), vårdsavgift),</p>
<p>2. att betala en avgift för vissa slag av vilt som fälls,</p>
<p>3. att betala en särskild avgift för vilt som fällts i strid mot vad som be-<br>stämts i en för jakt meddelad licens.</p>
<p>Avgifter som avses i första<br>stycket 1 skall bilda en fond (jakt-<br>vårdsfonden) som efter regering-<br>ens bestämmande far användas för<br>angivna ändamål.</p>
<p>Avgifter som avses i första<br>stycket 1 skall bilda en fond (vilt-<br>vårdsfonden) som efter regering-<br>ens bestämmande far användas för<br>angivna ändamål.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>2. I fråga om sådana upplåtelser som skett före ikraftträdandet tilläm-<br>pas äldre bestämmelser. Om avtalet har förlängts efter ikraftträdandet<br>tillämpas dock de nya bestämmelserna i stället för 16-21 §§ i sin äldre<br>lydelse.</p>
<p>3. Mål som är anhängiga vid arrendenämnden vid ikraftträdandet skall<br>även därefter handläggas av arrendenämnden.</p>
<p>4.1 fråga om arrendenämndens beslut skall bestämmelserna i 53 § and-<br>ra och tredje stycket fortfarande tillämpas.</p>
<p><sup>10</sup> Senaste lydelse 1994:1424.</p>
<p>6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 73</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>133</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1973:188) om<br>arrendenämnder och hyresnämnder</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 1, 8, 11 och 23 a §§ lagen (1973:188) om ar-<br>rendenämnder och hyresnämnder skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>1§‘<br>Arrendenämnd som avses i 8 kap.</p>
<p>1. medla i arrendetvist,</p>
<p>2. pröva tvist om förlängning av<br>arrendeavtal vid jordbruksarrende,<br>bostadsarrende eller fiskearrende<br>eller avtal om jakträttsupplåtelse<br>eller om villkor för sådan förläng-<br>ning samt tvist i fråga som avses i<br>9 kap. 14 § jordabalken eller vars<br>prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a,<br>18, 21, 21 a, 31 eller 31 b § 10<br>kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b § sam-<br>ma balk ankommer på arrende-<br>nämnd,</p>
<p>3. pröva fråga om godkännande :<br>som avses i 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 t</p>
<p>9 § jordabalken har till uppgift att</p>
<p>2. pröva tvist om förlängning av<br>arrendeavtal vid jordbruksarrende,<br>bostadsarrende eller fiskearrende<br>eller om villkor för sådan förläng-<br>ning samt tvist i fråga som avses i<br>9 kap. 14 § jordabalken eller vars<br>prövning enligt 9 kap. 12 b, 17 a,<br>18, 21, 21 a, 31 eller 31 b § 10<br>kap. 6 a § eller 11 kap. 6 b § sam-<br>ma balk ankommer på arrende-<br>nämnd.</p>
<p>' förbehåll eller annat avtalsvillkor<br>, 10 kap. 2-4 eller 7 § eller 11 kap.</p>
<p>2 § jordabalken eller 3-6 §§ lagen (1957:390) om fiskearrenden,</p>
<p>4. vara skiljenämnd i arrendetvist,</p>
<p>5. pröva frågor enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvär-<br>va arrendestället.</p>
<p>Ärende upptages av den arrendenämnd inom vars område fastigheten<br>är belägen.</p>
<p>8§<sup>2</sup></p>
<p>Tvist som avses i 1 § första<br>stycket 1 eller 2 eller 4 § första<br>stycket 1-3 hänskjutes av part till<br>nämnd genom ansökan som skall<br>vara skriftlig samt innehålla upp-<br>gift om parternas namn och hem-<br>vist, den berörda fastighetens be-<br>lägenhet och tvistens beskaffenhet.<br>Ansökan i tvist om förlängning av<br>arrende- eller hyresavtal eller av<br>avtal om jakträttsupplåtelse skall<br>innehålla uppgift om de skäl som<br>åberopas mot förlängning. Ansö-<br>kan i tvist om ändring av arrende-</p>
<p>Tvist som avses i 1 § första<br>stycket 1 eller 2 eller 4 § första<br>stycket 1-3 hänskjutes av part till<br>nämnd genom ansökan som skall<br>vara skriftlig samt innehålla upp-<br>gift om parternas namn och hem-<br>vist, den berörda fastighetens be-<br>lägenhet och tvistens beskaffenhet.<br>Ansökan i tvist om förlängning av<br>arrende- eller hyresavtal skall in-<br>nehålla uppgift om de skäl som<br>åberopas mot förlängning. Ansö-<br>kan i tvist om ändring av arrende-<br>eller hyresvillkor skall innehålla</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1995:568.</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1987:264.</p>
<p>134</p>
<p>eller hyresvillkor eller av villkor i uppgift om den ändring av villko-<br>avtal om jakträttsupplåtelse skall ren som begärs.</p>
<p>innehålla uppgift om den ändring</p>
<p>av villkoren som begärs.</p>
<p>Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i första stycket, skall nämn-<br>den förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Efterkommes<br>ej föreläggandet, far ansökningen avvisas.</p>
<p>Parts första inlaga till nämnden skall innehålla uppgift om hans person-<br>nummer och postadress. Vidare bör anges partens yrke och telefonnum-<br>mer samt de övriga omständigheter som är av betydelse for delgivning<br>med honom. Har part vidtalat ombud att företräda honom, skall ombudets<br>namn, postadress och telefonnummer anges. Sker ändring i förhållande,<br>som part sålunda uppgivit, skall parten utan dröjsmål anmäla det till<br>nämnden.</p>
<p>Ansökan varigenom tvisten hänskjuts till nämnden bör tillika innehålla<br>uppgift om motpart i de hänseenden som sägs i tredje stycket.</p>
<p>Återkallas ansökan, avskrives ärendet.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>H §<sup>3</sup></p>
<p>Rör ärende som avskrivits enligt<br>10 § första stycket första punkten<br>tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10<br>kap. 6 a § eller 12 kap. 49 eller<br>54 § jordabalken, 22 eller 24 § hy-<br>resförhandlingslagen (1978: 304),<br>5 § lagen (1957:390) om fiskear-<br>renden, 2 kap. 10 § och 4 kap. 6 §<br>bostadsrättslagen (1991: 614) eller</p>
<p>18 § jaktlagen (1987: 259) skall<br>nämnden återuppta ärendet på an-<br>sökan av sökanden. Ansökan görs<br>skriftligen inom tre veckor från<br>den dag beslutet om avskrivning<br>meddelades.</p>
<p>Uteblir sökanden ånyo, far ärendet icke återupptagas på nytt.</p>
<p>Rör ärende som avskrivits enligt<br>10 § första stycket första punkten<br>tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10<br>kap. 6 a § eller 12 kap. 49 eller<br>54 § jordabalken, 22 eller 24 § hy-<br>resforhandlingslagen (1978: 304),</p>
<p>5 § lagen (1957:390) om fiskear-<br>renden eller 2 kap. 10 § och 4 kap.</p>
<p>6 § bostadsrättslagen (1991:614)<br>skall nämnden återuppta ärendet<br>på ansökan av sökanden. Ansökan<br>görs skriftligen inom tre veckor<br>från den dag beslutet om avskriv-<br>ning meddelades.</p>
<p>23 a</p>
<p>Om rätt for part att klandra be-<br>slut av arrendenämnd i arrende-</p>
<p>§<sup>4</sup></p>
<p>Om rätt för part att klandra be-<br>slut av arrendenämnd i arrende-</p>
<p>tvist finns bestämmelser i 8 kap.<br>31 § jordabalken, 16 § lagen<br>(1957:390) om fiskearrenden och</p>
<p>tvist finns bestämmelser i 8 kap.<br>31 § jordabalken och 16 § lagen<br>(1957:390) om fiskearrenden.</p>
<p>53 § jaktlagen (1987:259).</p>
<p>Arrendenämndens yttrande enligt 12 a § andra stycket far inte överkla-<br>gas. Nämndens beslut i sådana frågor som avses i 23 § tredje stycket får<br>överklagas genom besvär hos fastighetsdomstolen. Detsamma gäller<br>nämndens beslut enligt lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att forvär-</p>
<p><sup>3</sup> Senaste lydelse 1991:620.</p>
<p><sup>4</sup> Senaste lydelse 1987:264.<br></p>
<p>135</p>
<p>va arrendestället.</p>
<p>Besvärshandlingen skall ges in till arrendenämnden inom tre veckor<br>från den dag beslutet meddelades. I fråga om handläggningen hos arren-<br>denämnden och fastighetsdomstolen tillämpas bestämmelserna i 52 kap.<br>2-12 §§ rättegångsbalken på motsvarande sätt. Fastighetsdomstolens be-<br>slut med anledning av besvär i frågor som avses i andra stycket tredje<br>meningen eller i 23 § tredje stycket 1-3 far inte överklagas.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i ärenden som enligt över-<br>gångsbestämmelserna i lagen (1999:000) om ändring i jaktlagen (1987:<br>259) skall prövas enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>136</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 32 § rennäringslagen (1971:437)' skall ha föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>32 §</p>
<p>På sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens<br>omedelbara disposition och på renbetesfjällen far nyttjanderätt upplåtas<br>endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln.</p>
<p>Avser upplåtelsen rätt till jakt<br>eller fiske, krävs dessutom att upp-<br>låtelsen är förenlig med god jakt-<br>vård eller fiskevård och kan ske<br>utan besvärande intrång i rätten till<br>jakt eller fiske enligt 25 §. Upplå-<br>telse av hela fisket i visst vatten far<br>ske endast om samebyn medger<br>det.</p>
<p>Avser upplåtelsen rätt till jakt<br>eller fiske, krävs dessutom att<br>upplåtelsen är förenlig med god<br>vz/Zvård eller fiskevård och kan<br>ske utan besvärande intrång i rät-<br>ten till jakt eller fiske enligt 25 §.<br>Upplåtelse av hela fisket i visst<br>vatten får ske endast om samebyn<br>medger det.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000.</p>
<p>Lagen omtryckt 1993:36.</p>
<p>137</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-05-12</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Per Jermsten, justitierådet Ingegerd<br>Westlander, regeringsrådet Susanne Billum.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 22 april 1999 (Jordbruksdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om viltvårdsområden,</p>
<p>2. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),</p>
<p>3. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres-<br>nämnder,</p>
<p>4. lag om ändring i rennäringslagen (1971:43 7).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Maria<br>Wetterling.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslag till lag om viltvårdsområden</p>
<p>1 §</p>
<p>Första stycket innehåller bestämmelser om för vilket ändamål ett vilt-<br>vårdsområde får bildas. Därvid anges att syftet är att "främja viltvården<br>genom att samordna jakten och andra åtgärder till skydd och stöd för vil-<br>tet."</p>
<p>Av 7 § i förslaget följer att ett viltvårdsområde får bildas endast om<br>"samordningen enligt 1 § första stycket" avser någon eller några av vilt-<br>artema "älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, vildsvin" (i remissen samman-<br>fattningsvis betecknade klövdjur) "björn, lo, järv eller varg" (betecknade<br>stora rovdjur).</p>
<p>Efter en jämförelse mellan nu berörda bestämmelser uppkommer till en<br>början frågan om vad som avses med "jakten" respektive "viltet" i föreva-<br>rande paragrafs första stycke. Den närmast till hands liggande tolkningen<br>är väl då att "jakten" och "viltet" bara avser den eller de av de i 7 § upp-<br>räknade viltartema för vilka det enskilda viltvårdsområdet har bildats.<br>(Jfr uttrycket "berörda viltarter" i 8 § första stycket 1.) Av 26 § i förslaget<br>framgår emellertid att en viltvårdsområdesförening även får besluta om<br>områdesjakt efter småvilt. En förutsättning är därvid att stadgarna medger<br>detta och även anger de förutsättningar som i så fall skall gälla för beslu-<br>tet (17 § första stycket 2. och 3.).</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda synes tolkningen av vad som avses med<br>"jakten" och "viltet" kunna variera beroende i första hand på vad som an-<br>ges i den enskilda föreningens stadgar. Vid sådant förhållande och efter-<br>som det normalt torde vara svårt att hävda att jakt är en åtgärd som sker<br>till "skydd och stöd" för det aktuella viltet, förordar Lagrådet att första<br>stycket i förevarande paragraf ges följande lydelse:</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>138</p>
<p>"Enligt denna lag kan två eller flera fastigheter sammanföras till ett<br>viltvårdsområde i syfte att viltvården skall främjas genom en samordning<br>av jakt och åtgärder till skydd och stöd för vilt."</p>
<p>Som en förtydligande följdändring kan sedan den ändringen vidtas i<br>andra stycket att orden "av viltvården" sätts in efter ordet "samordning".</p>
<p>3 och 4 §§</p>
<p>I 3 § finns bestämmelser om medlemskap i viltvårdsområdesförening.<br>Den följande paragrafen klargör att det är länsstyrelsen som skall besluta<br>om bildande av viltvårdsområde och i samband därmed "fastställa" stad-<br>garna för viltvårdsområdesföreningen i vissa hänseenden.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening framstår det som mest logiskt att byta ordning<br>mellan nämnda paragrafer, så att reglerna om medlemskap kommer efter<br>vad som gäller bildandet av en viltvårdsområdesförening.</p>
<p>Vad särskilt gäller ordet "fastställa" i föreslagna 4 § finns anledning<br>notera, att det i författningskommentaren till 17 § sägs, att vid bildandet<br>av ett viltvårdsområde, liksom vid ett beslut om stadgeändring, "skall in-<br>nehållet i stadgarna prövas av länsstyrelsen". Det har vid föredragningen<br>inför Lagrådet upplysts, att det förutsätts att länsstyrelsen därvid skall ha<br>möjlighet att avvika från föreliggande förslag till stadgar (jfr bl.a. 16 §<br>första stycket).</p>
<p>Det kan enligt Lagrådets mening ifrågasättas om nämnda avsikt angå-<br>ende länsstyrelsens hantering av stadgefrågor framgår av lagtexten. Lag-<br>rådet förordar därför att det i den aktuella paragrafen anges att länsstyrel-<br>sen skall "pröva och fastställa" stadgar för viltvårdsområdesföreningen i<br>de hänseenden som anges i 17 §.</p>
<p>8§</p>
<p>Lagrådet hänvisar här till vad som i anslutning till 1 § antytts om den inte<br>helt säkra innebörden av begreppet "berörda viltarter" i denna paragrafs<br>första stycke. Med hänsyn till innehållet i den närmast föregående para-<br>grafen ligger det således nära till hands att uppfatta att det här är fråga en-<br>dast om någon eller några av "klövvilten" eller de "stora rovdjuren".</p>
<p>Enligt Lagrådets mening finns här ett behov av att lagtexten ger ett<br>klart besked.</p>
<p>15 §</p>
<p>I paragrafens första stycke anges att vid en förrättning (enligt 12 §) skall<br>"förutsättningarna för bildande av viltvårdsområdet utredas".</p>
<p>Eftersom det redan i 12 § första stycket klargörs, att frågan om bildan-<br>de av ett viltvårdsområde normalt "skall utredas vid en förrättning under<br>ledning av en förrättningsman" kan det enligt Lagrådets mening starkt<br>ifrågasättas, om första stycket i förevarande paragraf behövs.</p>
<p>Andra stycket föreskriver att fastighetsägarna skall fa möjlighet att ytt-<br>ra sig och lägga fram utredning i frågor som är av betydelse för bildandet.</p>
<p>Av inledningen till paragrafen, liksom av dess placering i lagförslaget,<br>framgår att föreskriften i andra stycket bara avses gälla fall då frågan om<br>bildande av viltvårdsområde behandlas vid en förrättning.</p>
<p>Eftersom bestämmelserna i 12 § andra stycket i förslaget emellertid<br>medger att beslut om att bilda viltvårdsområde ibland far fattas utan fö-</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>139</p>
<p>regående förrättning, bl.a. om "förrättning annars inte anses nödvändig",<br>kan ifrågasättas om det inte finns skäl att klargöra att vad som sägs i and-<br>ra stycket i förevarande paragraf skall ha en mer generell giltighet.</p>
<p>En sådan ordning skulle kunna åstadkommas om första stycket, av nyss<br>angivna skäl utgår, samt paragrafen sedan ges följande lydelse:</p>
<p>"Innan förrättningsmannen avger sitt utlåtande enligt 15 §, eller innan<br>länsstyrelsen fattar beslut om bildande av viltvårdsområde i fall då det<br>kan ifrågasättas om samtliga fastighetsägare samtycker därtill, skall alla<br>berörda fastighetsägare ges möjlighet att yttra sig och lägga fram utred-<br>ning i frågor av betydelse för bildandet av viltvårdsområdet."</p>
<p>17 §</p>
<p>Enligt paragrafen skall i en viltvårdsområdesförenings stadgar anges bl.a.<br>i vilken utsträckning föreningen skall ha rätt att besluta i frågor som av-<br>ses i 24-28 §§ (punkt 2), de förutsättningar som skall gälla för förening-<br>ens beslut i frågor som anges i 24-27 §§ (punkt 3) samt grunderna för be-<br>slut om tillfällig avstängning från områdesjakt (punkt 6). Av 23 § andra<br>stycket framgår att en viltvårdsområdesförening får fatta beslut enligt 24-<br>29 §§ endast om det anges i stadgarna. Av 4 § framgår vidare att länssty-<br>relsen skall fastställa stadgarna och ändringar däri i nu aktuella hänseen-<br>den.</p>
<p>Nu nämnda bestämmelser väcker frågor om den konstitutionella natu-<br>ren hos såväl viltvårdsområdesförenings beslut om antagande av stadgar<br>som länsstyrelsens beslut om fastställelse av dessa. En första fråga är om<br>viltvårdsområdesföreningens beslut kan anses som en förvaltningsuppgift<br>som kan överlämnas till enskild med stöd av 11 kap. 6 § tredje stycket re-<br>geringsformen (RF). I andra hand uppkommer frågan om länsstyrelsens<br>beslut utgör en förvaltningsuppgift eller om det bör ses som ett medde-<br>lande av föreskrifter, vilket i så fall måste ha stöd i 8 kap. RF.</p>
<p>De föreslagna lagreglernas förenlighet med RF:s normgivningsregler<br>diskuteras i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.5.1). Härvid hänvisas<br>till tidigare lagstiftningsärenden, vari gjorts bedömningen att lokalt be-<br>gränsade föreskrifter som riktar sig till ägare av vissa bestämda fastighe-<br>ter eller till vissa därmed jämförliga rättshavare inte kan anses ha sådan<br>generell giltighet som karakteriserar en norm eller en rättsregel. Enligt re-<br>geringens mening saknas skäl att göra en annan bedömning av frågan i<br>dag. Regeringen anser alltså att de stadgar och beslut som tillkommer<br>inom ett viltvårdsområde och som ju har rättsverkningar endast för en be-<br>stämd personkrets inte kan anses ha den generella karaktär som<br>kännetecknar normgivning. Regeringen anser sammanfattningsvis att en<br>viltvårdsområdesförenings beslutsbefogenheter inte omfattas av normgiv-<br>ningsreglema i 8 kap. RF.</p>
<p>Vid lagrådsföredragningen har som exempel på tidigare lagstiftnings-<br>ärenden där dessa frågor berörts angetts förarbetena till plan- och bygg-<br>lagen, främst Lagrådets yttrande i BoU 1986/87:1, vilket i sin tur om-<br>nämner den i lagrådsremissen angivna proposition 1975/76:112 om kun-<br>görande av lagar och andra författningar. Några senare lagstiftningsären-<br>den har inte kunnat anges.</p>
<p>I den nu aktuella lagrådsremissen har avgörande vikt fästs vid att före-<br>skrifter i en viltvårdsområdesförenings stadgar är lokalt begränsade och</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>140</p>
<p>riktar sig till ägare till vissa bestämda fastigheter eller därmed jämförliga<br>rättshavare. Som framgår av Lagrådets ovannämnda yttrande över försla-<br>get till plan- och bygglag är emellertid gränsen mellan föreskrifter i RF:s<br>mening - normer - och andra bestämmelser inte helt klar. Lagrådet an-<br>förde vidare att när ställning skall tas i ett enskilt fall det uppenbarligen<br>inte sällan blir nödvändigt att sammanväga olika omständigheter som kan<br>inverka på bedömningen. Avgörandet av om en bestämmelse tillhör den<br>ena eller andra kategorin kan stundom i sista hand bli beroende av om-<br>ständigheter som tagna var och en för sig närmast är av detaljbetonad ka-<br>raktär.</p>
<p>Den geografiska begränsningen, samtidigt innebärande en begränsning<br>till vissa bestämda fastigheter, är alltså inte den enda faktor som kan in-<br>verka på bedömningen av om en bestämmelse är att anse som en före-<br>skrift i RF:s mening, även om denna faktor självklart har stor betydelse.<br>Av lagrådsremissen framgår dock inte hur stora viltvårdsområden som<br>avses kunna bildas enligt den nya lagen. Enligt Lagrådets mening ligger<br>det vidare nära till hands att också beakta sådana omständigheter som i<br>vad mån bestämmelsen rör enskildas personliga rättsförhållanden inbör-<br>des och om överträdelse av bestämmelsen kan medföra någon form av<br>sanktion.</p>
<p>I förevarande fall får stadgebestämmelsema, även om viltvården anses<br>utgöra ett angeläget allmänt intresse, främst anses fylla funktionen att<br>regera de deltagande fastighetsägarnas rättigheter och skyldigheter gent-<br>emot varandra när det gäller jakt och andra åtgärder rörande viltvården<br>inom området. Det ligger nära till hands att se bestämmelser av detta slag<br>som sådana föreskrifter som avses i 8 kap. 2 § RF.</p>
<p>Den medlem eller jakträttsinnehavare som bryter mot vissa regler som<br>har beslutats av viltvårdsområdesföreningen kan vidare av föreningen för<br>viss tid avstängas från områdesjakt (28 § i lagförslaget). Denna bestäm-<br>melse synes förutsätta att ifrågavarande regler har karaktär av norm.</p>
<p>Sammantaget finner Lagrådet att det finns anledning till tvekan när det<br>gäller grundlagsenligheten av att till viltvårdsområdesförening överlämna<br>att utforma stadgebestämmelser som får karaktär av bindande rättsregler<br>för de berörda fastighetsägarna. Detta gäller även om länsstyrelsens be-<br>slut om fastställelse av stadgarna skulle anses utgöra grunden för bestäm-<br>melserna. En komplettering av lagförslaget varigenom de tillåtna stadge-<br>bestämmelsema preciseras skulle kunna undanröja denna tvekan. Enligt<br>Lagrådets mening bör dessa frågor bli föremål för ytterligare analys un-<br>der den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.</p>
<p>24 §</p>
<p>I denna paragraf finns bestämmelser angående viltvårdsområdesförenings<br>möjlighet att besluta om områdesjakt och gemensamhetsjakt på älg, kron-<br>hjort och dovhjort. Gemensamhetsjakt beskrivs enligt första stycket 2.<br>som jakt "bara tillsammans med andra jakträttshavare inom området".</p>
<p>Det har vid föredragningen inför Lagrådet upplysts att gemensamhets-<br>jakt utgör en särskild form av områdesjakt. Eftersom detta inte framgår<br>helt otvetydigt av den nyss citerade beskrivningen i 2. - "inom området"<br>knyter ju bara an till "jakträttshavare" - förordar Lagrådet att orden "och<br>därvid" förs in i texten framför ordet "bara".</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>141</p>
<p>25 §</p>
<p>Denna paragraf anger vilka beslut en viltvårdsområdesförening kan fatta<br>beträffande jakt på bl.a. stora rovdjur.</p>
<p>Av remissen framgår inte hur stora viltvårdsområden det finns praktis-<br>ka förutsättningar att bilda. Sannolikheten for att en förening skall fa<br>meddela beslut om områdesjakt eller gemensamhetsjakt på stora rovdjur<br>framstår dock under alla förhållanden, i varje fall för närvarande, som rätt<br>obetydlig. Det finns i sammanhanget kanske också skäl påpeka, att ett<br>eventuellt beslut enligt ifrågavarande eller liknande bestämmelser i denna<br>lag givetvis inte i sig ger någon rätt att jaga det aktuella viltet.</p>
<p>26-31 §§</p>
<p>Med anledning av vad Lagrådet anfört under 24 § om att gemensamhets-<br>jakt skall betraktas som en särskild form av "områdesjakt" bör framhållas<br>att när det ordet förekommer i rubricerade paragrafer har det litet varie-<br>rande betydelser. I 26 och 31 §§ är det endast fråga om just områdesjakt.<br>Sannolikt gäller detsamma 29 §. I 27 och 28 §§ avses, angående beslut<br>enligt 24 och 25 §§ samt 27 §, även gemensamhetsjakt. Detsamma är fal-<br>let i 30 §.</p>
<p>Förtydliganden i nämnda hänseenden bör ske under det fortsatta lag-<br>stiftningsarbetet.</p>
<p>33-38 §§</p>
<p>I de angivna paragraferna anges under vilka förutsättningar flera vilt-<br>vårdsområden far föras samman till ett viltvårdsområde, ett viltvårdsom-<br>råde delas upp i flera sådana områden, ytterligare fastighet anslutas till ett<br>redan bildat viltvårdsområde, en fastighet uteslutas ur ett viltvårdsområde<br>samt en viltvårdsområdesförening upplösas. Mot bakgrund av det sålunda<br>angivna innehållet i paragraferna är den föreslagna rubriken "Viltvårds-<br>områdets bestånd" inte adekvat. Innehållet skulle bättre återspeglas med<br>en rubrik lydande "Ändring och upplösning av viltvårdsområde". Lagrå-<br>det förordar därför att rubriken ändras i enlighet härmed.</p>
<p>I 33 § anges under vilka förutsättningar en viltvårdsområdesförening<br>får upplösas och i 34-36 §§ hur ett viltvårdsområde far förändras. Över-<br>skådligheten skulle förbättras om bestämmelserna i 33 § flyttades ner un-<br>der bestämmelserna i 34-36 §§. En sådan ordning skulle också stämma<br>bättre överens med den av Lagrådet förordade rubriken. Lagrådet förslår<br>därför att paragrafen 33 åsätts nummer 36 och att paragraferna 34-36<br>åsätts nummer 33-35.</p>
<p>Vad gäller den närmare lydelsen av den föreslagna 33 § framgår av för-<br>fattningskommentaren att länsstyrelsens beslut skall avse inte bara vilt-<br>vårdsområdesföreningen utan även själva viltvårdsområdet. Lagrådet fö-<br>reslår därför att paragrafens inledande text far lydelsen "Länsstyrelsen<br>kan besluta att viltvårdsområdet skall upphöra och viltvårdsområdesföre-<br>ningen upplösas om". 34 § första stycket inleds med orden "På ansökan<br>av styrelsen för de viltvårdsområdesföreningar". Eftersom det kan vara<br>fråga om mer än en förening bör före ordet "styrelsen" sättas in orden<br>"styrelserna eller".</p>
<p>Enligt 35 § får länsstyrelsen på ansökan av viltvårdsområdesförening-<br>ens styrelse besluta att en fastighet skall anslutas till viltvårdsområdet.<br></p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>142</p>
<p>För att det klart skall framgå att det rör en fastighet som tidigare inte in-<br>går i området bör uttrycket "en fastighet" bytas ut mot uttrycket "ytterli-<br>gare fastighet".</p>
<p>I 37 § första stycket bör med hänsyn till den av Lagrådet föreslagna<br>omnumreringen av 33-36 §§ 34 § bytas ut mot 35 §.</p>
<p>40 §</p>
<p>I fjärde stycket av paragrafen anges att länsstyrelsens beslut skall gälla<br>även om det har överklagats, om inte domstol beslutar annat. Domstols<br>befogenhet att besluta om inhibition framgår emellertid redan av 28 §<br>förvaltningsprocesslagen. Det är vidare vanligt att den beslutande myn-<br>digheten har möjlighet att, om beslutet annars gäller omedelbart, förordna<br>att det skall gälla först då det vunnit laga kraft (se t.ex. 45 § andra stycket<br>körkortslagen, 10 kap. 2 § vapenlagen, 9 kap. 1 § alkohollagen m.fl.). En-<br>ligt Lagrådets mening saknas anledning att inte ge länsstyrelsen motsva-<br>rande befogenhet enligt lagen om viltvårdsområden. Lagrådet förordar<br>därför att fjärde stycket ges följande lydelse:</p>
<p>"Länsstyrelsens beslut gäller omedelbart om inte något annat anges i<br>beslutet."</p>
<p>Övergångsbestämmelserna</p>
<p>Enligt punkt 2 första meningen skall ett jaktvårdsområde som bildats en-<br>ligt den gamla lagen eller enligt lagen (1938:274) om rätt till jakt anses<br>som ett viltvårdsområde bildat enligt den nya lagen. Enligt Lagrådets me-<br>ning bör den angivna meningen hellre formuleras enligt följande:</p>
<p>"Ett jaktvårdsområde som finns vid lagens ikraftträdande skall anses<br>som ett viltvårdsområde bildat enligt denna lag."</p>
<p>Punkt 3 anger att bestämmelsen i 7 § den nya lagen inte hindrar att ett<br>viltvårdsområde som bildats enligt den gamla lagen och vars verksamhet<br>endast omfattar vården av småvilt består efter ikraftträdandet. Lagrådet<br>förordar att punkten formuleras enligt följande:</p>
<p>"Ett jaktvårdsområde vars verksamhet endast omfattar vården av små-<br>vilt far trots bestämmelsen i 7 § fortsätta med samma verksamhet."</p>
<p>I punkt 6 sista meningen, vilken handlar om rätten till uppsägning av<br>upplåten jakträtt, bör orden "på denna grund" tillfogas.</p>
<p>Med de ändringar som Lagrådet föreslagit i punkt 2 och 3 framstår det<br>som onödigt att använda sig av uttrycken "den nya lagen" respektive "den<br>gamla lagen". Att paragrafhänvisningama avser den lag som övergångs-<br>bestämmelserna ingår i far anses självklart. Lagrådet förordar därför att<br>man endast använder uttrycket "denna lag" i den mån det är fråga om mer<br>än enstaka paragrafer.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Förslagen lämnas utan erinran</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>143</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100)<sup>11</sup> skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Sekretess gäller hos polismyn-<br>dighet i verksamhet, som avser fö-<br>rande av eller uttag ur vapenregis-<br>ter, för uppgift som har tillförts re-<br>gistret, om det inte står klart att<br>uppgiften kan röjas utan fara för<br>att vapen eller ammunition kom-<br>mer till brottslig användning. Un-<br>der samma förutsättning gäller<br>sekretess hos Rikspolisstyrelsen<br>för uppgift som hänför sig till<br>vapenregister.</p>
<p>5 kap.</p>
<p>5</p>
<p>Sekretess gäller hos polismyn-<br>dighet i verksamhet, som avser fö-<br>rande av eller uttag ur vapenregis-<br>ter, för uppgift som har tillförts re-<br>gistret, om det inte står klart att<br>uppgiften kan röjas utan fara för<br>att vapen eller ammunition kom-<br>mer till brottslig användning.</p>
<p>Under samma förutsättning gäl-<br>ler sekretess hos</p>
<p>1. Rikspolisstyrelsen för uppgift<br>som hänför sig till vapenregister,</p>
<p>2. Kammarkollegiet och Natur-<br>vårdsverket för uppgift som hänför<br>sig till jaktkortsregistret, och</p>
<p>3. Naturvårdsverket for uppgift<br>som hänför sig till jägarexamens-<br>registret.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.</p>
<p><sup>11</sup> Lagen omtryckt 1992:1474.</p>
<p><sup>12</sup> Senaste lydelse 1998:624.</p>
<p>144</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2000-02-08</p>
<p>Närvarande: f.d. justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Susanne<br>Billum, justitierådet Göran Regner.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 3 februari 2000 (Jordbruksdepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag<br>om ändring i sekretesslagen (1980:100).</p>
<p>Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Bjarne<br>Ömstedt.</p>
<p>Lagrådet, som påpekar att 5 kap. 5 § första stycket sekretesslagen före-<br>slås få ändrad lydelse i prop. 1999/2000:27, lämnar förslaget utan erinran<br>i övrigt.</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>145</p>
<h2>J ordbruksdepartementet</h2>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2000</p>
<p>Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden<br>Freivalds, Thalén, Winberg, Ulvskog, Lindh, Sahlin, Klingvall, Östros,<br>Messing, Engqvist, Rosengren, Larsson, Wämersson, Lejon, Lövdén,<br>Ringholm</p>
<p>Föredragande: statsrådet Winberg</p>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1999/2000:73 Jaktens villkor.</p>
<p>146</p>
<h2>Rättsdatablad</h2>
<p>Prop. 1999/2000:73</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Författningsrubrik</p></td><td>
<p>Bestämmelser som Celexnummer för</p>
<p>inför, ändrar, upp- bakomliggande EG-</p>
<p>häver eller upprepar regler</p>
<p>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Jaktlagen (1987:259)</p></td><td>
<p>39 och 41 §§</p></td></tr>
</table>
<p>147</p>
<p>Eländers Gotab 59869, Stockholm 2000</p>
11att riksdagen antar regeringens förslag till?11att riksdagen antar regeringens förslag tilldelvis bifall=utskottet1999/2000:MJU17?INLInlämning2000-03-20 00:00:00inträffat60hanteringBBordläggning2000-03-22 00:00:00inträffat2hanvisningINLInlämning2000-03-22 00:00:00planerat60hanteringHÄNHänvisning2000-03-23 00:00:00inträffat3hanvisningMOTMotionstid slutar2000-04-06 00:00:00inträffat4hanvisninginlamnatavInlämnat avJordbruksdepartementet2014-11-24 09:03:32statustextstatustextÄrendet är avslutatGN03732019-05-22 17:20:16tilldelatTilldelatMiljö- och jordbruksutskottet2014-11-24 09:03:32behandlas_i1999/2000:MJU17GN01MJU17bet1999/2000MJU17Jaktens villkorBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ27mot1999/2000MJ27med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ28mot1999/2000MJ28med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ29mot1999/2000MJ29med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ30mot1999/2000MJ30med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ31mot1999/2000MJ31med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ32mot1999/2000MJ32med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ33mot1999/2000MJ33med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ34mot1999/2000MJ34med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ23mot1999/2000MJ23med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ24mot1999/2000MJ24med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ25mot1999/2000MJ25med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ26mot1999/2000MJ26med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorMotionföljdmotionav Dan Ericsson m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ26mot1999/2000MJ26med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Dan Ericsson m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Eskil Erlandsson m.fl. (C)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ31mot1999/2000MJ31med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Eskil Erlandsson m.fl. (C)Motionföljdmotionav Göte Jonsson m.fl. (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ34mot1999/2000MJ34med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Göte Jonsson m.fl. (M)Motionföljdmotionav Harald Nordlund och Lennart Kollmats (FP)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ24mot1999/2000MJ24med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Harald Nordlund och Lennart Kollmats (FP)Motionföljdmotionav Karl Gustav Abramsson m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ33mot1999/2000MJ33med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Karl Gustav Abramsson m.fl. (S)Motionföljdmotionav Kent Olsson och Lars Björkman (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ23mot1999/2000MJ23med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Kent Olsson och Lars Björkman (M)Motionföljdmotionav Lennart Beijer och Lennart Värmby (V)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ28mot1999/2000MJ28med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Lennart Beijer och Lennart Värmby (V)Motionföljdmotionav Lennart Gustavsson (V)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ25mot1999/2000MJ25med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Lennart Gustavsson (V)Motionföljdmotionav Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ27mot1999/2000MJ27med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (M)Motionföljdmotionav Olle Lindström och Per-Richard Molén (M)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ32mot1999/2000MJ32med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Olle Lindström och Per-Richard Molén (M)Motionföljdmotionav Yvonne Ångström (FP)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ29mot1999/2000MJ29med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Yvonne Ångström (FP)Motionföljdmotionav Åsa Torstensson (C)<br/>
med anledning av prop. 1999/2000:73<br/>
Jaktens villkorGN02MJ30mot1999/2000MJ30med anledning av prop. 1999/2000:73 Jaktens villkorav Åsa Torstensson (C)Motion